SOU 1963:65
Totalförsvarets regionala ledning : utdrag ur 1960 års försvarsledningsutrednings betänkande III
N 4-0 ('?
nå (- _ CUL"
&( 4. IO-(e
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
.r—n':1:'v_.—_—A_ _
Försvarsdepartementet
TOTALFÖRSVARETS REGIONALA
LEDNING
UTDRAG UR 1960 ÅRS FÖRSVARSLEDNINGSUTREDNINGS
BETÄNKANDE
III
Stockholm 1963
.. COQ—IGDWIANF
HD— MH
13.
H.
15. 16.
17. 18.
19. 20.
21. 23. 24.
25. 26
27. 29. 30. 31.
. Kommunalförbundens lånerätt. . Utrikesförvaltnlngens organisation och perso-
. Universitetens
STATENS OFFENTLICA UTREDNINCAR 1963
Kronologisk förteckning
En teknisk institution inom Stockholms univer- sitet. Svenska Reproduktions AB. 114 5. E. Idun. 44 s. I.
nalbehov. Idun. 90 8. U. . Administrativ organisation inom utrikesförvalt»
ningen. Idun. 95 5. U . Försvarskostnaderna .budgetåren usa/r:. Idun. 180 !. Fö. .Indelnings- och samarbetsfrågor ! Göteborg.-
och Malmöområdena. Idun. 212 a. I. . Utlännmgs tillträde till offentlig tjänst. Svenska
Reproduktions AB. 43 s. Ju . Preliminär nationalbudget för år 1963. Marcus.
IV + 97 s. Fi. och högskolornas organisation och förvaltning. Haeggström. 509 5. E. . Universitetsväsendets organisation. Baggström.
190 5. E . Uppehailstillständ m. m. för utländska stude-
rande. Idun. 54 5. I
. Översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. Marcus. 283 s. I-I. Utbildning av lärare för jordbruk och skogs- bruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. Idun. 269 5. E. Undersökning av taxeringautfallet. Idun. 155 &. Fi. Vägen genom gymnasiet. Idun. 31! s. !. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. 206 s. Ju. Sveriges statsskick. Del 2. Motiv. Idun. 522 s. Ju. Sveriges statsskick. Del 3. Motiv. Förslag till riksdagsordning. Idun. 220 s. Ju. Sveriges statsskick. Del 4. Bilagor. Idun. 811 s. Ju. Bärgarlönens fördelning. Idun. 111 s. Ju.
Idun.
Sjukhus och öppen vård. Idun. 406 a. I. . Kraven på gymnasiet. Idun. 367 s.+12 s. ill. E. —_
Förslag till lag om vissa gemensamhetsanlägg— ningar m. m. Idun. 290 s. Ju. MentalSJukhusens personalorganisation. Del I. Inteeru- och frekvensundersökningar m. m. Idun. 259 5. I. Papper och annan skrivmateriel. Kihlström. 74 5. H Religionens betydelse som samhöllsfaktor. AB Wilhelmssons Boktryckeri. 211 5. E. Trafikmål. Beckman. 237 s. Ju. . Utsökningsrätt II. Norstedt & Söner. 119 s. Ju.
Kommunala renhållningsavgifter. Beckman. 81 s. I. Den statliga konsulentverksamheten pa social- vårdens område. Beckman. 119 s. S. Försvaröoch fiskerinäring. Norstedt & Söner. 235 s. F .
sjöförklaring m. m.
51
52 53
. Listerlandets ålfisken. Kihlström. 67 3. Jo. . Skadestånd I. Norstedt & Söner. 01 a. Ju. . U-länder och utbildning. Idun. 201 5. U.
Lärarå på grundskolans mellanstadium. Id 1 s
. Malmen i Norrbotten. Svenska Reproduktio AB. 150 8. H. Kommersiellt och handelspolitiskt utveckli bistånd. Idun. 151 5. U. Arbetsföreläggande. Idun. 97 s. S. . Kyrkor och samfund i Sverige. Idun. 308 5. E.
. Specialutredningar Arbetslöshetsförsäkringen. Idun. 248 s. I. om gymnasiet. Beckma 318 5. E. . Ett nytt gymnasium. Idun. 949 3. E. Läroplan för gymnasiet. Häggström. 776 5. E. Akademikernas skuldsättning. Marcus. 107 s. . Befolkningsutveckling och näringsliv i Ja
. Aldringsvårdens läge. Idun. 295 . Bättre studiehjälp. Idun. 220 s. E . Aktiv lokaliseringspolitik. Bilaga
. Fackskolan. Haeggström. 782 s. E.
54. 55.
56.
59 60 61 ”se.
62.
. Utvecklingstendenser i
64.
65.
lands län. Idun. 456 s. + 1 utvikskarta. I. Yrkesmedicinska sjukhusenheter —- behov od organisation. Kihlström. 91 a. I.
s.+20 s. 111.
'I. Idun. 392 +2 st. utvikskartor. I.
De offentliga tjänstemännens förhandlingsräl Marcus. 115 s. C. Om åtgärder mot skatteflykt. Idun. 288 s. Fi. Studentrekrytering och studentekonomi. Kill ström. 131 5. E. Några valfrågor. Kihlström. 75 s. Ju. Reviderat förslag till Jordabalk m. m. Norstel & Söner. 459 s. Ju. Domstolsvåsendet I. Rådhusrätternas förstatl gande. Idun. 261 s. Ju. Översättning av fördrag angående upprättandq av Europeiska kol- och stålgemenskapen. Mai cus. 157 5. H. Aktivllokaliseringspoutik. Betänkande. Idui 45 s. . Tillfällig hastighetsbegrlinsning i motortrafika under åren 1961 och 1962. Idun. 163 5. K. Svenska handelsflottans krigsförluster under di andra världskriget. Marcus. 185 s. H. Organisatoriska åtgärder för rymdverksamhi tens främjande. Kihlström. 119 5. E. Aktiv Iokaliseringspolitik. Bilaga II. Idun. 455 +3 st. utvlkskartor. I
skogsbrui Idun. 80 5. Jo. Landstingens organisation och arbetsformer m
m. Kihlström. 195 s. 1. Totalförsvarets regionala ledning. Idun. 210 s. Fi
modernt
Försvarsdepartementet
TOTALFÖRSVARETS REGIONALA
LEDNING
UTDRAGUR 1960ÅRSFÖRSVARSLEDNINGSUTREDNINGS
BETÄNKANDE
III
IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG ESSELTE AB STOCKHOLM 1963
Sammanfattning. Förslagens genomförande A. Sammanfattning. . B. Förslagens genomförande.
Bilagor 1 Innebörden i utredningens betänkande av vissa begrepp, som f. n. icke är entydiga . 1 Organisation i princip av totalförsvarets regionala ledning .
2a Rikets militärterritoriella indelning samt uppdelning av terri- torialvattnet vid rikets kuster på marinkommandon
2b Rikets indelningicivilområden och län . . . . . . . . .
12 Samverkan mellan militärbefälhavare och civila myndigheter i högre regional instans . 17 Principskiss över organisation av militärbefälsstab, fredsor- ganisation. 18 Principskiss över organisation av försvarsområdesstab, freds— organisation . 19 Principskiss över organisation av marinkommandostab, freds- organisation . 20 Principskiss över organisation av kustartilleritörsvarsstaber, fredsorganisation . 21 Principskiss över organisation av flygeskaderstab, freds- organisation .
22 En kortfattad jämförelse mellan försvarsgrenarna med avseen— de på volym och allmän karaktär 1 Utredningens förslag till indelning i militär- och civilområden 6d Organisation i stort av militärbefälsstab enligt överbefäl- havarens studiealternativ »sex regioner» .
9 Principorganisation av militärbefälsstab enligt »alternativ 4» 10 Förslag till antal officerare samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång till provisorisk organisation:
a) I. militärbefälsstaben . b) II. »
169 169
170 170 170 171 172 175 175 179
181 184
185 186
187
188
189
190
191
193
194 197
198 199
200 201
Bilaga X: Bilaga X: Bilaga X: Bilaga XII:
d) IV. » e) V. » f) VI. »
Förslag till organisation i fred av staben för Sydkustens örlogsbas .
Förslag till organisation i fred av staben för Västkustens örlogsbas .
Förslag till organisation i fred av staberna för Ostkustens örlogsbas och Uppsala bevakningsområde .
Sammanställning av antalet officerare på aktiv stat vid av ut— redningen föreslagna militärbefäls- och örlogsbasstaber samt en jämförelse med beräknade tillgångar i nuvarande ordning
206
207
208
209
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. F örsvarsdepartementet
Den 27 maj 1960 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvars-departemen— tet att dels tillkalla högst fem utredningsmän för att verkställa utredning om totalförsvarets och krigsmaktens högsta ledning samt avgiva av utred- ningen betingade förslag, dels utse en av utredningsmännen att vara ord- förande, dels ock besluta om sekreterare samt om tillkallande av särskilda sakkunniga och experter för att stå till utredningsmännens förfogande för samråd och särskilda utredningsuppdrag.
Med stöd av hemyndigandet anmodade chefen för försvarsdepartementet den 8 juni 1960 statssekreteraren i försvarsdepartementet K. A. F. Frithiof- son, ledamöterna av riksdagens första kammare A. K. Gillström och N. G. Svärd samt ledamöterna av riksdagens andra kammare S. M. Wedén och P. G. A. Svensson i Stenkyrka att utföra ifrågavarande uppdrag, därvid Frithiofson tillika anmodades att i egenskap av ordförande leda utrednings- männens arbete. Samma dag uppdrog departementschefen. åt numera gene- rallöjtnanten K. R. Kolmodin att såsom särskild sakkunnig stå till utred- ningsmännens förfogande.
Utredningen antog benämningen 1960 års försvarsle—dningsutredning. Att såsom experter stå till utredningsmännens förfogande förordnade de— partementschefen den 30 juni 1960 numera avdelningschefeni försvars- departementet S. N. S. Swanstein, den 21 september 1960 numera chefen för fortifikationsförvaltningen, generaldirektören G. B. Wallén, den 15 augusti 1961 numera översten vid försvarsstaben F. A. Löwenhielm, den 17 december 1962 översten vid försvarsstaben Å. Mangård, numera kom— mendören i flottan S. C. D. Kierkegaard, avdelningsdirektören i försvarets förvaltningsdirektion T. Palm och numera länsassessorn C. Å. H. Hammar- skjöld, den 30 januari 1963 numera avdelningschefen i fortifikationsför- valtningen M. Lindholm och den 26 juni 1963 överstelöjtnanten i kust- artilleriet B. G. 0. Varenius.
Uppdrag att vara huvudsekreterare resp. biträdande sekreterare åt utred- ningen lämnades den 8 juni 1960 numera avdelningschefen i försvars- departementet N. V. Simonsson och den 30 i samma månad översten Lö- wenhielm. Genom beslut den 15 augusti 1961 entledigades Löwenhielm från nämnda uppdrag med utgången av september samma år och uppdrogs åt numera majoren vid försvarsstaben A. G. Hökmark att fr. o. m. den 1 ok— tober 1961 vara biträdande sekreterare.
Utredningen, som tidigare avgivit betänkandena »Enhetlig ledning av krigsmakten» (SOU 1961: 7) och »Totalförsvarets högsta ledning» (SOU 1961: 66), får härmed vördsamt överlämna betänkandet »Totalförsvarets regionala ledning». Utredningens uppdrag är därmed slutfört.
Med hänsyn till arten av åtskilliga sakuppgifter m. m. i det nu förelig- gande betänkandet har utredningen funnit det nödvändigt att åsätta det— samma hemligbeteckning. Utredningen har emellertid betraktat det som angeläget, att förslagen och grunderna för dem kan bringas till offentlig- heten i så stor utsträckning som det är möjligt, utan att sekretesskraven eftersättes. Med anledning härav har utredningen låtit göra ett samman— drag av betänkandet, varvid uteslutits sekreta partier men också vissa bi- lagor m. 111. som bedömts icke äga större allmänt intresse. Nämnda sam- mandrag befordras till trycket i serien statens offentliga utredningar. Ut- redningen önskar här framhålla, att det vid uteslutningarna av vissa delar icke kunnat undvikas att i betänkandet förda resonemang stundom blivit förkortade och att balansen mellan olika delar av framställningen i viss mån rubbats.
Stockholm den 30 oktober 1963
Karl F rithiofson A. Gillström G. Svärd Sven Wedén Per Svensson
/ Nils Simonsson
KAPITEL I
Inledning
Direktiven för utredningen
3 Enligt direktiven för 1960 års försvarsledningsutredning, vilka framgår av 1 statsrådsprotokollet över försvarsärenden den 27 maj 1960, skulle utred- ll ningen behandla totalförsvarets högsta ledning, krigsmaktens högsta led- 4' ning och krigsmaktens ledning på regional nivå. Rörande de båda först- [ nämnda frågorna har utredningen framlagt förslag i betänkandena »Enhet- lig ledning av krigsmakten» (SOU 1961: 7) och »Totalförsval'ets högsta i ledning» (SOU 1961: 66). Dessa förslag har föranlett beslut vid 1961 och l 1962 års riksdagar.
Beträffande den del av uppdraget, som avsåg krigsmaktens regionala led- ning, uttalades i direktiven att utredningen borde pröva frågan om Ökad samordning även på det regionala ledningsplanet inom krigsmakten.
Redan under den närmast föregående arbetsetappen _ den som avsåg totalförsvarets högsta ledning —— konstaterade utredningen, att uppgiften rörande krigsmaktens regionala ledning icke skulle kunna lösas utan att detta spörsmål insattes i sitt större sammanhang, totalförsvarets regionala ledning. Ett behov av ökad samordning förelåg icke endast inom krigsmak- ten utan inom hela totalförsvarets regionala ledning; bl. a. erfordrades yt— terligare samordning mellan å ena sidan krigsmaktens och å andra sidan de civila totalförsvarsgrenarnas ledning. I skrivelse till chefen för försvars- departementet den 12 januari 1962 hemställde utredningen därför, att dess uppdrag måtte utvidgas att omfatta samordning på det regionala lednings- planet inom hela totalförsvaret. Genom beslut den 9 februari 1962 föreskrev
% Kungl. Maj:t, att utredningens uppdrag skulle utvidgas på angivet sätt.
Utredningsarbetet
Utredningen har från olika myndigheter införskaffat skriftligt arbetsmate- rial, avsett att beskriva nuvarande ordning för regional ledning inom re- spektive myndigheters verksamhetsområden och att upplysa om föreliggan- de problem, synpunkter och önskemål beträffande den regionala ledningen. Sålunda hemställde utredningen den 7 september 1960 hos överbefälhava- ren, att denne måtte delge utredningen sina synpunkter på vilka alternativa
organisationsformer för krigsmaktens regionala ledning som vore tänkbara. Synpunkterna angavs böra omfatta ett klarläggande av aktuella problem- ställningar och en redovisning av för— och nackdelar med de alternativa organisationsformerna, medan däremot någon samlad, jämförande värde- ring av alternativen inbördes icke erfordrades. Med anledning härav lät överbefälhavaren utarbeta en omfattande utredning. Denna överlämnades till försvarsledningsutredningen med vissa delar under våren 1962 och återstoden den 5 oktober samma år. Överbefälhavarens utredning föredrogs sedermera muntligt inför försvarsledningsutredningen av den arbetsgrupp inom försvarsstaben, som varit organisera—d för utredningsarbetet.
Utredningen riktade vidare den 15 februari 1962 en hemställan till samt— liga civilbefälhavare om att få del av deras synpunkter på civilbefälhavares uppgifter, befogenheter samt behov av och möjligheter till samverkan med övriga, civila och militära, regionala ledningsorgan. Denna hemställan be- svarades genom att en av civilbefälhavarna gemensamt utarbetad prome- moria överlämnades med skrivelse den 22 maj 1962.
Efter hänvändelse till generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrel- sen, vattenfallsstyrelsen och sjöfartsstyrelsen har utredningen från envar av dessa myndigheter erhållit uppgifter om särskilda föreskrifter och praxis för samverkan i regional instans rörande totalförsvarsfrågor, om viktigare aktuella problemställningar beträffande totalförsvarets ledning i regional instans i krig och under fred samt om särskilda synpunkter, förslag och önskemål som berör vederbörlig regional ledningsorganisation.
På utredningens begäran har särskilda kontaktmän avdelats av cheferna för armén, marinen och flygvapnet, civilbefälhavarna (en gemensam kon- taktman) samt nyssnämnda civila verk. Kontaktmännen har av utredning- en anlitats främst för att tillhandahålla eller kontrollera sakuppgifter be- träffande respektive verksamhetsområden.
Utredningen har sammanträffat med samtliga civilbefälhavare och med krigsmaktens högre regionala chefer (i något fall med representant för så- dan chef) samt med chefen för kustflottan och chefen för 1. flygeskadern, varvid överläggningar ägt rum om de regionala ledningsproblemen såväl allmänt som framför allt med avseende på de särskilda förhållandena i ve— derbörlig del av landet. I flertalet fall har sammanträffandena med de mili- tära cheferna ägt rum vid studiebesök i dessa chefers tjänstelokaler. Veder- börande chef har därvid med biträde av sin stab ingående orienterat om upp- gifter, organisation, samverkansförhållanden osv. Utredningen har också i studiesyfte närvarit vid vissa övningar och i samband därmed diskuterat ledningsproblem med berör-da chefer.
Generallöjtnant K. R. Kolmodin har liksom under tidigare arbetsetapper deltagit i utredningen såsom särskild sakkunnig och därvid fortlöpande stått till förfogande för samråd samt deltagit i utredningens samtliga över- läggningar.
Ett tjugotal skriftligt redovisade delutredningar av särskilda frågor har på utredningens uppdrag gjorts av dess experter, vilkas sakkunskap inom olika områden utredningens ledamöter även i andra former tillgodogjort sig under arbetets gång.
I vissa frågor avseende ledningen av flottans förvaltning och underhålls- tjänst har samråd ägt rum mellan utredningen och statskontoret. Detta äm- betsverk har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 juni 1961 och den 15 feb— ruari 1963 verkställt organisationsundersökningar, avsedda att ligga till grund för ett förslag till slutlig organisation av förvaltningsverksamheten vid marinkommando Syd, och i samband därmed även undersökt vissa funktioner vid marinkommandostaben. Genom sistnämnda beslut ålades statskontoret att vid fullgörandet av sina ifrågavarande uppdrag samråda med försvarsledningsutredningen.
Samråd har också i vissa frågor ägt rum med 1962 års försvarssjukvärds- utredning och länsindelningsutredningen.
Till försvarsledningsutredningen har av chefen för inrikesdepartementet överlämnats en av civilbefälhavaren i andra civilområdet, å civilbefälhavar— nas vägnar, gjord framställning om åtgärder i syfte att undanröja en ord- ning, som skulle innebära en militär direktivrätt på det civila totalförsva- rets område gentemot civilbefälhavare och länsstyrelser.
I fråga om vissa avgränsningar av utredningsuppdraget, som utredningen ansett sig böra göra, må följande anföras.
Enligt llnder senare år tillämpat språkbruk skiljes mellan en högre re- gional och en lägre regional ledningsnivå inom totalförsvaret och dess olika delar. Någon sådan åtskillnad har icke gjorts i utredningsdirektiven. Ut— redningen har dock främst inriktat sin verksamhet på den högre regionala nivån. Ett skäl härtill är, att utredningen räknat med att denna nivå f. n. är den lägsta, på vilken enhetlig operativ ledning av alla slags stridskrafter kan utövas inom krigsmakten. Utredningen har dock, med hänsyn till det nära sambandet mellan de högre och lägre regionala ledningsnivåerna, i viss utsträckning granskat förhållandena även på den lägre nivån.
Med anledning av denna granskning eller som konsekvens av lösningar, som utredningen kommit fram till beträffande ledningsförhållandena på den högre nivån, framlägger utredningen vissa förslag _ bl. a. angående den militärterritoriella och _civiladministrativa indelningen samt i fråga om organisation m. m. för nya ledningsorgan benämnda örlogsbaser —— och gör i övrigt en del uttalanden av mera principiell art rörande olika spörsmål hänförliga till ledningen på lägre regional nivå. Med de undantag, som nu berörts, avser alltså utredningens förslag och uttalanden den högre regio- nala ledningsnivån.
Frågorna om indelning i geografiska ansvarsområden för krigsmaktens vidkommande samt om indelning i civilområden och län behandlas ingå-
ende i betänkandet, och konkreta förslag framlägges. Indelningsfrågorna beträffande kommunikationsverk m. fl. civila organisationer har utred- ningen däremot berört endast kortfattat. Anledningen härtill är, att kom- munikationsverkens distrikt m. ni. måste utformas under hänsynstagande främst till kommunikationstekniska och företagsekonomiska krav, vilka ofta icke sammanfaller med totalförsvarets önskemål. Av liknande skäl framlägger utredningen — i motsats till vad fallet är beträffande krigsmak- ten samt civilbefälhavarinstitutionen och länsstyrelserna _— icke några för- slag rörande ledningsorganisationen inom ifrågavarande verk.
I direktiven för utredningens arbete, i vad detta avsåg totalförsvarets högsta ledning, anfördes bl. a. att problemen måste studeras mot bakgrun- den av ett modernt krigs karaktär och att krigets krav på ledningen måste, så långt det rimligen kunde ske med hänsyn till andra betydelsefulla fak- torer, tillmätas avgörande betydelse vid valet av lösning. Utredningen borde i stora drag klarlägga, hur totalförsvarets ledning i krig borde fungera och vara organiserad. Studiet av totalförsvarsledningens organisation m. m. i krig borde emellertid begränsas till vad som bedömdes erforderligt för att utredningen skulle erhålla en tillräcklig bakgrund för sina förslag rörande ledningens organisation i fred. Utredningen borde således icke ha att fram- lägga några mera detaljerade förslag rörande totalförsvarsledningens krigs- organisation. Mera ingående överväganden i detta hänseende syntes utgöra en naturlig uppgift för de ledningsorgan, som kunde komma att handha det fredstida planläggningsarbetet.
De nu återgivna riktlinjerna har utredningen ansett böra gälla även för arbetet med den regionala ledningen. Utredningen har därför begränsat sina studier och förslag angående den regionala totalförsvarsledningens or— ganisation m. m. i krig enligt följande.
De förslag om indelning i geografiska ansvarsområden, som utredningen framlägger, avser både krig och fred. Uttalanden göres om vilka uppgifter i stort som i krig bör ankomma på regionala chefer. Principer anges för led- ningsorganens verksamhet, organisation och gruppering samt inbördes sam- verkan i krig. Inom ramen för vad sålunda anförts föreslås krigsorganisa- tionens utformning i detalj skola ankomma på överbefälhavaren, såvitt det gäller krigsmakten, medan förslag i motsvarande hänseende beträffande civilbefälhavarkanslierna anses böra utarbetas av en arbetsgrupp med re— presentanter för berörda departement och myndigheter. Utredningen anser, att dess förslag angående organisation m. m. i fred ger relativt stor rörelse— frihet vid bestämmandet av krigsorganisationen.
Innebörden av vissa begrepp
Överbefälhavaren har i sin på utredningens hemställan utarbetade studie med synpunkter på regional ledning och indelning använt dels vissa be-
grepp hämtade ur överbefälhavarens »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i regional instans», dels vissa andra begrepp, vilka uttryckligen angivits vara avsedda enbart som arbetsbegrepp vid redovis- ningen av nyssnämnda synpunkter.
Vid utarbetandet av detta betänkande har utredningen, i vad gäller krigs- makten, av praktiska skäl använt huvudsakligen samma terminologi som överbefälhavaren. Detta har utredningen funnit nödvändigt för att på ett lättförståeligt sätt kunna redogöra för och i sina ställningstaganden hän- visa till överbefälhavarens uttalanden. Det innebär emellertid icke, att ut- redningen anser ifrågavarande begreppsbestämningar vara de i alla avse- enden lämpligaste.
Den innebörd, som i betänkandet inlägges i vissa begrepp, framgår av bi- laga I: 1. I bilagan har icke upptagits en del begrepp, gemensamma för total- försvaret eller närmast berörande den civila sektorn av detta, vilka utred- ningen använt med samma betydelse som i betänkandet »Totalförsvarets högsta ledning».
Utredningen vill, i anslutning till vad som anförts i dess tidigare betän— kanden, framhålla betydelsen av att man när det gäller ledningen av total- försvaret och dess olika delar rör sig med entydigt bestämda begrepp, som bildar logiskt sammanhängande system. Utredningen vill ifrågasätta, om icke mera betydelsefulla begreppsbestämningar inom detta område borde i större omfattning än hittills skett fastställas av Kungl. Maj:t.
KAPITEL II
Historik
A. Krigsmaktens regionala ledning och indelning
Redogörelsen börjar med 1942 års försvarsbeslut. Utvecklingen före denna tidpunkt behandlas icke.
Disposition
1. 1942 års försvarsbeslut
2. 1945 års försvarskommitté med delutredningar och 1948 års försvars- beslut
3. 1953 års militärindelningskommitté
4. Överbefälhavarens förslag hösten 1955 till militärterritoriell indelning och regional ledningsorganisation
5. Riksdagens revisorers förslag 1956 till utredning om försvarets ledning
1. 1942 års försvarsbeslut
1942 års försvarsbeslut grundades på förslag av 1941 års försvarsutredning.
a) Arméstridskrafterna
Militärområdenas antal ökades genom tillkomsten av V. militärområdet från sex till sju —— nuvarande I.——VII. militärområdena. Utformningen av dessa framgår av bilaga VI :2 a.
Den genom 1936 års försvarsbeslut genomförda organisationen med sär— skilda arméfördelningschefer och särskilda militärområdesbefälhavare upp- hörde. Det territoriella befälet över vederbörligt militärområde förenades med chefskapet över det högre truppförbandet, arméfördelningen. Den enhetliga ledningen utövades av befattningshavare benämnda militärbefäl- havare. I anslutning härtill sammanslogs arméfördelningsstab och militär- områdesstab till ett gemensamt stabsorgan — militärbefälsstab.
Infanteriregementschefernas åligganden att i fred ombesörja krigsplan— läggning för de krigstida försvarsområdena överfördes till redan i fred till— satta försvarsområdesbefälhavare med staber. Indelningen _i fred omfattade 31 lantmilitära försvarsområden och 4 marina försvarsområden (Stockholms skärgårds, Blekinge, Göteborgs och Härnösands).
b) Marinstridskrafterna
Huvuddelen av de operativa sjöstridskrafterna sammanhölls liksom tidigare i kustflottan, i krig med särskilt operationsområde till sjöss. Chefen för kustflottan var direkt underställd chefen för marinen.
Marindistrikten _ inalles sex, nämligen Norrlandskustens, Ostkustens, Gotlands, Sydkustens, Öresunds och Västkustens marindistrikt —— blev i stort oförändrade. Den förändringen vidtogs dock att militärbefälhavaren på Gotland blev tillika chef för Gotlands marindistrikt. I fråga om gräns- dragningen vid kusten förelåg i stort överensstämmelse med militärområdes- gränserna, dock att I. militärområdet motsvarades av Sydkustens och Öre- sunds marindistrikt samt Norrlandskustens marindistrikt sträckte sig längs två militärområden. Förutom territorialvattnet tilldelades marindistrikts- cheferna även operationsområden till sjöss i krig. Samtliga marindistrikts- chefer skulle tillsättas redan i fred.
Begreppet kustfästning utbyttes mot kustartilleriförsvar (ka-försvar). För kustartilleriförsvaren på fastlandet fastställes särskilda marina för- svarsområden. Befälhavarna för dessa områden underställdes i militärt hän- seende vederbörande marindistriktschefer.
c) Flygstridskrafterna
Genom försvarsbeslutet tillkom dels uppdelning av flygstridskrafterna i fyra eskadrar — två jakteskadrar, en attack- och en spaningseskader — dels en flygterritoriell indelning i fem flygbasområden. Eskadercheferna skulle leda förbanden i taktiskt och operativt hänseende, ansvara för deras krigsdug- lighet och leda utbildningen vid förbanden. Flygbasområdescheferna skulle förvalta krigsflygfälten och deras anläggningar samt utföra krigsförberedel- searbete för krigsbasorganisationen.
d) Samordning och samverkan Gränsdragning 1941 års försvarsutredning anförde, att gränserna mellan militärområdena borde, »om icke operativa skäl utgöra absolut hinder härför, överensstämma med länsgränserna. Samma synpunkt gör sig gällande även i fråga om för- svarsområdesgränserna». Försvarsutredningen framhöll vidare beträffande flygbasområdena, att de >>böra såväl med hänsyn till tjänsten i fred som framför allt med hänsyn till krigsförberedelsearbetet i möjligaste mån sam- manfalla med den lantmilitära militärområdesindelningen». Utredningen begränsade dock antalet flygbasområden till fem »med hänsyn till det ringa antalet krigsflygfält, andra flygfält och anläggningar inom de blivande V. och VII. militärområdena».
Som framgår av avsnitt b) Marinstridskrafterna och ovanstående stycke strävade man efter att vid indelningen i militärområden, marindistrikt och flygbasområden åstadkomma överensstämmande gränser samt att an-
passa den militärterritoriella indelningen till lands efter den civiladmi- nistrativa indelningen. Syftet härmed var att underlätta samverkan såväl inom krigsmakten som mellan militära och civila myndigheter. Denna strä- van kunde icke helt tillgodoses, främst av operativa skäl. De operativa sjö- och flygstridskrafternas operations- och ansvarsområden i krig reglerades i särskild ordning och grundades på rent operativa faktorer.
Befälsförhållanden och samverkan mellan armén och marinen För att närmare reglera befälsförhållandena och samverkan mellan befäl— havare (chefer) ur armén och marinen vid förstärkt försvarsberedskap och krig utfärdade överbefälhavaren år 1942 särskilda bestämmelser. De vikti- gaste bestämmelserna avsåg ledning av försvaret med armé— och kustartil- leristridskrafter inom de marina försvarsområdena, lydnadsställningen för kustartilleriförband som grupperades utanför de marina försvarsområdena samt samverkan mellan militärbefälhavare och marindistriktschef .
2. 1945 års försvarskommitté med delutredningar och 1948 års försvarsbeslut a) Tillsättandet av 1945 års försvarskommitté m. m.
1942 års försvarsbeslut avsåg femårsperioden 1942/43—1946/47. Sommaren 1945 tillsattes 1945 års försvarskommitté med uppgift att utreda försvarets organisation efter 1946/47. Överbefälhavaren hade ett år tidigare fått i upp- drag att utarbeta organisationsförslag m. m. att ligga till grund för kom- mitténs arbete. Dessa organisationsförslag, som inlämnades under vintern 1945/46, innefattade bl. a. förslag om reviderad militärterritoriell indelning. Härför redogörs närmare under b) nedan.
Sommaren 1946 anmälde försvarskommittén, att den funnit nödvändigt att söka vinna överblick över möjligheterna att genom genomgripande orga- nisationsförändringar nedbringa kostnaderna för försvarets fredsorgani- sation. Kommittén anhöll, att åt överbefälhavaren måtte uppdragas att ut- reda tre alternativ inom kostnadsramarna 650, 750 och 900 mkr/är. Härvid borde även undersökas möjligheterna att förenkla den militärterritoriella indelningen samt att i större utsträckning anordna territoriella staber, verk- städer och förråd m. ni. som för försvaret gemensamma organ. Ifrågavarande uppdrag lämnades av försvarsministern. Resultatet av överbefälhavarens undersökning av möjligheterna till gemensamma territoriella staber redovi— sas i avsnitt c) nedan.
b) Överbefälhavarens förslag vintern 1946 angående reviderad militärterri- toriell indelning (ÖB-skrivelse 11/1 1946) Den militärterritoriella indelningen i fred borde i möjligaste mån anpassas efter den indelning, som vore lämplig i krig. Därigenom skulle krigsfallsplan- läggning m. m. och fast befälsutövning i krig underlättas.
Den militärterritoriella indelningen i krig och fred borde i möjligaste mån överensstämma med den civiladministrativa indelningen, varvid det vore ett starkt framträdande önskemål att län och försvarsområden (eller mili- tärområden) i möjligaste mån sammanföll. Därigenom skulle den samver— kan mellan militära och civila myndigheter, som blivit allt mer betydelse- full, underlättas och effektiviseras.
De olika militära indelningarna av riket borde bringas till största möj- liga överensstämmelse. Därigenom skulle samarbetet mellan lokala chefer ur skilda försvarsgrenar underlättas såväl i fred beträffande planläggning och förberedelser som i krig beträffande underhållstjänst, transporter m. m. och områdenas försvar, något som bleve av stor betydelse i de sannolikt van— liga lägen under ett kommande krig, då en decentraliserad ledning bleve nöd- vändig.
De marina försvarsområdenas särställning borde upphöra för att åstad— komma bättre effekt i det territoriella försvaret.
Antalet territoriella staber såväl i fred som i krig borde i möjligaste mån nedbringas; därigenom kunde personal och kostnader sparas.
Överbefälhavarens förslag innebar, att den gällande indelningen i militär- områden borde bibehållas men att vissa ändringar borde göras av gränserna mellan IV., V. och II. militärområdena. IV. militärområdet borde uppdelas på sådant sätt, att en militärbefälsstab komme att handha planläggnings— och förberedelsearbetet norr om Mälaren och en söder därom. Det norra om- rådet skulle omfatta norra delen av IV. militärområdet jämte södra delen av Gävle försvarsområde, som tillhörde II. militärområdet, och ställas under militärbefälhavaren för V. militärområdet. För att icke V. militärområdet skulle komma att omfatta alltför stort antal infanteriförband i fred borde Örebro försvarsområde överföras till IV. militärområdet, vilket från operativ synpunkt vore möjligt. Även i övrigt föreslogs en del mindre gränsjuste- ringar.
] fråga om försvarsområdena föreslogs en sammanslagning av vissa för- svarsområden så att antalet i krig skulle komma att minskas från 35 till 29 och i fred från 28 till 21.
För att bringa militärområdes- och marindistriktsindelningen i så nära överensstämmelse som möjligt föreslogs även vissa ändringar beträffande gränserna mellan marindistrikten, innebärande dels en förskjutning norrut av gränsen mellan Ostkustens och Norrlandskustens marindistrikt, varige- nom Ostkustens marindistrikt skulle komma att omfatta kustvattnet utanför IV. och V. militärområdena samt Norrlandskustens marindistrikt kustvatt- net utanför II. och VI. militärområdena, dels en sammanslagning av Öre- sunds marindistrikt med Sydkustens marindistrikt, varigenom det sist- nämnda skulle komma att omfatta kustvattnet utanför hela I. militärom- rådet.
De marina försvarsområdenas särställning såsom ingående i marindistrik—
ten och i territoriellt hänseende lydande under cheferna för dessa borde enligt Överbefälhavarens mening upphöra. De borde utgå ur marindistrik— ten och tillföras militärområdena, där de i territoriellt hänseende skulle in- ordnas i försvarsområdesindelningen.
1945 års försvarskommitté anförde i sitt betänkande om förslagen bl. a. följande:
— — _— vore kommittén icke beredd att för det dåvarande taga ställning till förevarande ändringsförslag i vidare mån än de avsåge en sammanslagning av lantmilitära försvarsområden eller en ändrad gränsdragning mellan försvarsom- råden, allt inom ramen av den nuvarande militärområdesindelningen. — — — Här- förutom ville kommittén framhålla, att vägen syntes böra hållas öppen för en framtida lösning av frågan om den militärterritoriella indelningen i den rikt- ning förslagen i övrigt avsåge _ —— —.
Genom Kungl. Maj :ts kungörelse den 28 juni 1946 (SFS 1946: 555) änd- rades den militärterritoriella indelningen i vad avsåg försvarsområdena i anslutning till överbefälhavarens förslag. Antalet försvarsområden bestäm— des till 28 lantmilitära (av vilka 8 i fred skulle ha försvarsområdesbefälha- vare jämte stab gemensam med annat försvarsområde) och 4 marina. De marina försvarsområdena bibehölls med oförändrad ställning. I fråga om gränsdragningen mellan militärområdena, marindistrikten och flygbasom— rådena gjordes ingen ändring.
c) Överbefälhavarens utredning 1947 angående territoriella staber m. m. såsom för försvaret gemensamma organ Utredningen genomfördes enligt Överbefälhavarens order av en särskild kommitté som avlämnade sitt betänkande sommaren 1947. I detta konstate- rades beträffande de territoriella staberna bl. a.
att ökad samverkan mellan regionala chefer och staber vore till fördel ur effektivitetssynpunkt,
att en sådan ökad samverkan bäst skulle vinnas genom en lokalt samord- nande av ifrågavarande chefer och staber,
att ett sådant samordnande borde avse sidoordnade regionala chefer ur alla försvarsgrenar och således omfatta militärbefälhavare, marindistrikts- chefer och flygbasområdeschefer,
att en förutsättning vore största möjliga överensstämmelse i indelningen, varför viss revidering skulle fordras i den av överbefälhavaren tidigare före— slagna militärterritoriella indelningen. Sålunda borde fullt sammanfallande gränser för militärområden, marindistrikt och flygbasområden åstadkommas, dock att Ostkustens marindistrikt skulle komma att omfatta två militär- områden.
Med utgångspunkt i den sålunda reviderade militärterritoriella indel— ningen förordade kommittén att de regionala staberna samordnades. T vä alternativ för stabsorganisation diskuterades. De fyra ledamöterna ur flot—
tan och flygvapnet förordade kombinerade staber bestående av militär- befäls—, marindistrikts- och flygbasområdesstaber sammanförda på samma ort men under vardera en chef samt vissa gemensamma avdelningar i regel under stabschefen i militärbefälsstaben.
Gemensam handläggning bedömdes kunna ske av frågor om luftförsvar, underrättelsetjänst, signaltjänst, viss underhållstjänst, personalvård, själa— vård, rättsväsende, säkerhetstjänst, samarbete med civila myndigheter, ex- peditionstjänst samt vakt- och ordonnanstjänst.
Det andra alternativet, sammanslagen stab under en chef, innebärande bl. a. att stabens samtliga avdelningar skulle vara gemensamma, förordades i princip av fem av kommitténs ledamöter, tillhörande armén och kustartil- leriet, men ansågs då ej kunna införas på grund av följande skäl:
! En så renodlad form av samordnat organ som en sammanslagen stab förutsatte, € att vissa befattningshavare, såväl högre chefer som stabspersonal, hade erhållit särskild utbildning, som satte dem i stånd att handlägga förekommande ären- ! den med beaktande av samtliga försvarsgrenars synpunkter. Av ett flertal be- i fattningshavare måste krävas goda kunskaper om alla försvarsgrenars strategi, taktik och teknik. Endast under sådana förutsättningar kunde stabspersonalen * jämväl i nyckelbefattningar placeras utan strikt hänsyn till den försvarsgren, ve- ' derbörande tillhörde. Någon utbildning, som motsvarade de här uppställda kra— ven, hade dittills icke anordnats. Därför skulle krävas såväl en gemensam för- svarsstabskår, ur vilken ett flertal befattningshavare vid bland annat de terri- toriella sammanslagna staberna skulle rekryteras, som en gemensam försvars- högskola, vid vilken bland annat vissa högre chefer och viss högre stabspersonal skulle erhålla här avsedd, särskild utbildning. Först sedan försvarsstabskår och försvarshögskola inrättats och verkningarna därav hunnit göra sig gällande, syn- tes förutsättningar i detta hänseende för e-tt skapande av sammanslagna staber föreligga.
Jämväl vid behandlingen av typen kombinerad stab berörda svårigheter, att på grund av befintliga försvarsgrensvisa centrala förvaltningar för tyg-(motsva- rande) och intendenturtjänst, sammanföra den regionala förvaltningen inom dessa verksamhetsområden i gemensamma organ talade mot ett införande av samman— slagna staber. Det borde därvid beaktas att skiljaktigheterna mellan försvarsgre- narnas förvaltning icke berodde på att förvaltningen vid försvarsgrenarna i prin- cip vore olikartad utan på dess olika utformning.
Kommittémedlemmarna i fråga ansåg därför, att tidpunkten icke vore
& mogen för en sådan form av samordning av territoriella regionala staber
som inrättandet av de ovan nämnda sammanslagna staberna skulle innebära. Det syntes dem också välbetänkt att gå varsamt fram med reformer i en fråga av så genomgripande betydelse. Erfarenheter på detta område vare sig
' från Sverige eller från utlandet förelåge icke i sådan omfattning, att de kunde
läggas till grund för en så långtgående organisationsförändring som den här ifrågasatta.
De ledamöter som förordade alternativet med kombinerad stab ansåg att endast detta alternativ över huvud taget kunde komma i fråga. Motiven här- för var följande:
Krigsmaktens olika delar, lant-, sjö- och flygstridskrafter, vore i fråga om såväl utformning som verkningssätt så särpräglade, att de var för sig måste handhavas av en sakkunnig befälhavare med stab, som kunde göras ansvarig för deras utnytt- jande. Samverkan mellan stridskrafter ur de olika försvarsgrenarna kunde effek- tivare och säkrare åstadkommas i en organisation av typen kombinerad stab än i en sådan av typen sammanslagen stab, d. v. s. genom sakkunskap i förtroende- fullt samarbete i motsats mot befälsrätt utan allsidig sakkunskap. Den krigstek- niska utvecklingen med allt större fordringar på specialisering underströk bety- delsen av dessa synpunkter. Ett åtskiljande av staberna _— som enligt kommitténs samstämmiga uppfattning måste kunna ske — kunde snabbt och smidigt genom- föras i fråga om kombinerad stab. Slutligen hade i Förenta staterna och England, uppenbarligen med stöd av krigserfarenheterna, den kombinerade stabens prin- cip införts eller bibehållits såväl i fråga om krigsmaktens högsta ledning som den regionala och lokala direkta ledningen, även om en överbefälhavare utsåges för ledande av operationer i stort inom vissa områden eller för försvaret av en viktig bas utom hemlandet. *
Beträffande flygvapnets organisation måste beaktas, att den nuvarande organisa- tionen uppbyggts i avsikt att nå största möjliga effektivitet i operativt hänseende. I enlighet med krigserfarenheterna vore sålunda flygets ledning samlad i en hand _ chefen för flygvapnet —- från vilken obrutna befälslinjer ginge dels till flyg— förbanden (eskadrarna), dels till markorganisationen (flygbasområdeschefernal. Dessa obrutna bcfälslinjer vore ett villkor för att den för flygoperationer erfor- derliga snabbheten i ordergivningen skulle ernäs. Därcst typen sammanslagen stab infördes, brötes befälslinjerna till flygvapnets markorganisation hos militär- befälhavarna. Dessa, som i typen sammanslagen stab vore överhopade med ären- den rörande samtliga stridskrafter, komme sannolikt icke att kunna vidarebc-A fordra flygledningens order till markorganisationen med erforderlig snabbhet, varigenom flygvapnets operativa användbarhet skulle riskeras.
Kommittén var emellertid enig om att inrättandet av staber av kombi- nerad typ på ett godtagbart sätt skulle tillgodose kravet på enhetlighet i för- svarets ledning inom militärområden, marindistrikt och flygbasområden.
1945 års försvarskommitté, som förelades kommitténs betänkande, ansåg det synnerligen betydelsefullt att största möjliga överensstämmelse åstad- koms mellan de olika militära indelningarna. Överbefälhavarens förslag ut- gjorde ett steg i rätt riktning. Mest rationellt vore det, om en fullständig sam- manslagning av de territoriella staberna kunde åvägabringas. Kommittén an— såg också att man borde inrikta sig på en sådan lösning, även om man därvid som en första åtgärd genomförde en samordning i lokalt avseende. Eftersom utredningen på militär sida inte var slutförd, inskränkte sig kommittén till att ange sin allmänna syn på frågan och fann sig hänvisad till att vid sina beräkningar utgå från att gällande organisation — med vissa förordade för— ändringar, bl. a. en sammanslagning av Öresunds och Sydkustens marin- distrikt — skulle bibehållas som ett provisorium.
Överbefälhavaren anslöt sig i princip till försvarskommitténs förslag rö— rande den militärterritoriella indelningen. Med hänsyn till inom högkvarte— ret pågående utredningar rörande kustartilleriets och luftbevakningens ställ-
ning samt sammanslagning av territoriella staber ansåg överbefälhavaren att slutlig ställning till frågan borde fattas först sedan dessa utredningar slut- förts. Doek borde sammanslagning av Öresunds och Sydkustens marin- distrikt genomföras oberoende härav.
Chefen för armén ansåg det betydelsefullt om största möjliga överensstäm- melse kunde åvägabringas mellan rikets olika militära områdesindelningar. Starka skäl talade för en enhetlig territoriell ledning av försvaret med sam— manslagna staber under en chef. Övergångsvis borde kombinerade staber organiseras. I avvaktan på mera fullständig utredning härom liksom slut— förande av undersökningarna rörande kustartilleriets och luftbevakningens ställning i försvarsorganisationen var arméchefen dock icke beredd att då förorda ett genomförande härav.
lllarinledningen ansåg den föreslagna militärterritoriella indelningen i åt- skilliga avseenden icke vara ändamålsenlig. Hela frågan borde upptas till prövning efter slutförande av pågående utredningar i hithörande ämnen. Intill dess borde gällande indelning och befälsförhållanden bibehållas, dock att Öresunds och Sydkustens marindistrikt oberoende av nämnda utred- ningar kunde sammanslås. För att underlätta samarbetet mellan de regio- nala militära myndigheterna vore det betydelsefullt om de territoriella sta- berna, där så vore möjligt och lämpligt, lokalt sammanfördes. Stabernas sammanslagning motsatte sig marinledningen bestämt såsom en teoretisk konstruktion utan verklighetsunderlag och ägnad att fördröja och försvåra ledningen inom respektive ansvarsområden. Vid krig måste varje stab för sig vara fullt funktionsduglig.
Chefen för flygvapnet ansåg bl. a. att största möjliga överensstämmelse borde åvägabringas mellan rikets olika militärterritoriella indelningar. Det vore emellertid anmärkningsvärt att försvarskommittén kunnat göra ett så starkt uttalande för sammanslagna staber utan att ha tagit del av någon full- ständig utredning av denna fråga. En sådan utredning skulle med säkerhet leda till den slutsatsen att ingenting stode att vinna med sammanslagna men väl med — där förhållandena det medgåve -— till samma plats förlagda och samverkande s. k. kombinerade staber. En fullständig utredning borde göras i samband med att frågan om luftförsvarets enhetliga organisation toges upp till prövning. I avvaktan därpå borde någon ändring i den flyg- territoriella indelningen ej komma till stånd.
Departementsehefen uttalade i prop. 1948: 206, att han icke ansåg sig kunna ta definitiv ställning till frågan, då en fullständig utredning om mili- tärterritoriell indelning, kustartilleriets och luftförsvarets ställning inom försvarsorganisationen samt samordning av de territoriella staberna ännu icke gjorts.
Riksdagens beslut följde propositionens förslag. 1942 års militärterrito- riella indelning med bl. a. är 1946 genomförda smärre ändringar kom där-
med att bibehållas i huvudsak oförändrad med 7 militärområden, 28 lant- militära försvarsområden, 4 marina försvarsområden, 6 marindistrikt samt 5 flygbasområden.
3. 1953 års militärindelningskommitté
Överbefälhavaren anmälde hösten 1952 till Kungl. Maj :t att erfarenheterna från de gångna åren visat att en översyn av den militärterritoriella indel— ningen var nödvändig med hänsyn dels till samarbetet mellan militära ter- ritoriella staber inbördes, dels till samarbetet mellan krigsmakten och det civila försvarets myndigheter. I skrivelsen anfördes följande grundläggande krav för den regionala indelningen och ledningen:
samarbete mellan militära och civila myndigheter i regional och lokal instans vore nödvändigt för att tillvarata och fördela tillgångar samt in- rikta verksamheten åt samma håll;
kravet på att snabbt kunna organisera ett lokalt och regionalt försvar måste tillgodoses;
ledningen av vissa verksamhetsgrenar borde samordnas (signal-, trans- port-, reparations—, förplägnads- och sjukvårdstjänst samt byggnads- och be— f ästningsverksamhet) .
Förbättringar som i första hand borde eftersträvas var bl. a. ett samman- förande i fred av regionala staber samt bättre geografisk överensstämmelse mellan försvarsområden och län inom vissa angivna områden.
Som en förberedelse för ett fortsatt utredningsarbete beordrade överbefäl- havaren ett antal delutredningar, vilka genomfördes av försvarsstaben och försvarsgrenscheferna.
a) Överbefälhavarens direktiv till militärindelningskommittén Efter särskild framställning bemyndigades överbefälhavaren att tillsätta en kommitté för utredning angående den militärterritoriella indelningen.
Direktiven för utredningen (Fst/Sekt I 31/12 1953 nr 38: 7) utgjordes bl. a. av en PM (33 sid., 2 kartor) med förslag till en för alla försvarsgrenar gemensam militärterritoriell indelning. Denna hade utarbetats vid försvars— staben med stöd av nyssnämnda delutredningar och i samråd med vissa civila myndigheter.
Promemorian angav, utöver till Konungen hösten 1952 framförda syn- punkter, i huvudsak,
dels olägenheterna med rådande uppdelning på olika regionala staber samt principförslag till två alternativa lösningar,
dels, i syfte att säkerställa samverkan mellan de militära försvarsgrenarna samt mellan dessa och totalförsvarets övriga grenar, förslag till en för alla försvarsgrenar gemensam militärterritoriell indelning. Denna innebar bl. a. att V. militärområdet uppdelades på angränsande militärområden.
Med utgångspunkt i överbefälhavarens direktiv skulle kommittén utar— beta bl. a. förslag till en för alla försvarsgrenar gemensam regional stabs- organisation med militärbefälsstaber, marindistriktsstaber och flygbasom- rådesstaber sammanförda antingen till kombinerad militärområdesstab (endast vissa avdelningar gemensamma) eller till fullt enhetlig militär- områdesstab med en militärområdeschef, som i vissa områden skulle kunna vara ur marinen eller flygvapnet.
Direktiven omfattade ej flygeskaderstaberna, ej heller chefens för kust— flottan stab. Dessa berördes således ej av utredningen.
b) .lIiIitärindelningskommitténs synpunkter och förslag Kommittén avlämnade sommaren 1954 sitt första betänkande med förslag till organisation i fred av regionala staber för militärområden (marindistrikt, flygbasområden) och vissa därmed sammanhängande frågor. I betänkandet j framfördes bl. a. följande förslag och synpunkter.
(1) Förslag rörande militärterritoriell indelning. Kommittén ansåg att i direktiven föreslagna gränser mellan militärområden, marindistrikt och flygbasområden var lämpliga men att i alternativ II — enhetliga staber — indelningen kunde förenklas genom att ett gemensamt begrepp användes för dessa områden.
I fråga om indelningen i lägre regional instans framhölls bl. a. att grän- serna för det nya fo 24 (Västernorrlands län) var lämpliga men att försvars— området borde ställas under befäl av chefen för dåvarande Hemsö kust- artilleriförsvar (nuvarande Norrlands kustartilleriförsvar), vilken således icke borde vara chef för Norrlandskustens marindistrikt.
(2) Förslag till stabsorganisation. Kommittén redovisade förslag till såväl kombinerad som enhetlig stabs- 1 organisation. ! Förslaget till kombinerad stabsorganisation innebar inom varje område ! tre samgrupperade regionala chefer med var sin stabschef och stab men med ' gemensamma organ för fastighetsförvaltning och för vissa serviceuppgifter i (sambandscentral och expedition). Kommittén framhöll att gemensamma L avdelningar vore önskvärda även för underrättelse-, sambands- och under- ! hållstjänst. Av personalbesparingsskäl framlades likväl ej förslag härom. Dåvarande militärbefäls—, marindistrikts- och flygbasområdesstaber före- l slogs förbli i stort oförändrade, dock att marindistriktschefens förvaltnings- i'l organ skulle ställas under en särskild örlogsbaschef.
Förslaget till enhetlig stabsorganisation innebar inom varje område en ge- mensam områdeschef, två souschefer ur andra försvarsgrenar än chefen samt en gemensam stab under en stabschef. Souscheferna skulle inom ramen för militärområdeschefernas principiella beslut efter delegering självständigt utöva ledningen av militärområdeschefen underställda enheter ur andra
försvarsgrenar. Staben skulle indelas i fyra sektioner — operationer, under— håll, personal, fortifikation — med blandad personaluppsättning. Militär- områdeschef skulle kunna väljas oberoende av försvarsgren. Med hänsyn till att den flygoperativa verksamheten under högkvarteret leddes av eska- dercheferna, vilkas staber icke berördes av utredningen, ansågs dock att militärområdescheferna borde väljas ur armén eller marinen.
Kommittén förordade förslaget med enhetliga staber som bedömdes dels ge den största arbetseffekten, dels utgöra det billigaste alternativet. Två ledamöter i kommittén reserverade sig häremot under motivering att inga allvarliga olägenheter bevisats i gällande ordning, att antalet för försvars- grenarna gemensamma ärenden var litet, att varje försvarsgren borde till- försäkras sakkunnig ledning och att försvarets topporganisation ej passade mot den enhetliga regionala staben.
c) Remissyttranden över militärindelningskommitténs betänkande I samband med att betänkandet remitterades till försvarsgrenschet'er m. fl. utsände överbefälhavaren en P.M. med ett kompletterande alternativ till regional ledningsorganisation. Alternativet innebar bl. a. att endast en mili- tärterritoriell indelning skulle finnas för >>mark- och sjöterritoriet». Flyg- basområdesindelningen skulle upphöra som territoriell indelning, och flyg— basområdeschefernas verksamhet skulle bedrivas utan att de utövade ter- ritoriellt befäl.
En chef med enhetlig stab skulle finnas för övre Norrland och på Gotland, dock att Gotland skulle ingå i östra flygbasområdet. Inom vart och ett av övriga fyra områden skulle finnas tre sidoordnade chefer med egna staber. V. militärområdet förutsattes vara uppdelat även i detta alternativ.
Av remissmyndigheternas yttranden återgives här endast synpunkter i stort på den regionala indelningen och på kommitténs förslag till stabsorga- nisation.
Chefen för armén avstyrkte en uppdelning av V. militärområdet men an- slöt sig i övrigt till indelningen i militärområden. Av de föreslagna stabs- organisationerna ansågs den enhetliga staben vara den i princip riktiga. Ett genomförande av denna skulle dock innebära en så avsevärd omorganisa— tion att den icke ansågs möjlig att genomföra vid den aktuella tidpunkten. Bl. a. borde frågan om krigsmaktens högsta ledning avgöras först.
Chefen för marinen uttalade, att då kommitténs direktiv ej varit att göra en förutsättningslös granskning av det regionala ledningsproblemet i dess helhet med utgångspunkt från den lämpligaste krigsorganisationen, kunde betänkandet ej läggas till grund för en bedömning av militärindelningens principer. Alternativet med enhetlig stab ansågs vara uteslutet. Ett samman— förande av de regionala staberna ansåg chefen för marinen vara möjligt endast i sådan omfattning, att på de platser där de kunde erhålla gemensam freds- och krigsförläggningsplats vissa serviceorgan utnyttjades gemensamt.
Avslutningsvis framhöll chefen för marinen att en översyn av den marina regionala organisationen pågick inom marinledningen.
Chefen för flygvapnet ansåg att kommittén icke beaktat frågan om enhet— lig ledning av luftförsvaret och framhöll att flygbasområdeschef hade större behov av att samarbeta med eskaderchef än med militärbefälhavare. Alter- nativet med enhetliga staber ansågs skola medföra ett försämrat och för- dröjt samarbete mellan flygbasområdeschef och eskaderchef samt förkas- tades. Även alternativet med kombinerade staber bedömdes försvåra sam- arbetet flyghasområdescheffeskaderchef, varför icke heller detta alternativ godtogs.
Flertalet övriga remissmyndigheter — statens organisationsnämnd, för- svarets civilförvaltning, fortifikationsförvaltningen, sjukvårdsstyrelsen, ci- vilförsvarsstyrelsen, riksnämndcn för ekonomisk försvarsberedskap, telesty- relsen och järnvägsstyrelsen _ förordade enhetlig ledning och enhetliga sta- ber. Som motiv härför anfördes främst att samordningen i regional instans skulle underlättas.
d) Fortsatt handläggning och resultat av militärindelningskonunitténs förslag Någon överarbetning av militärindelningskommitténs förslag med hänsyn till remissvaren eller något sammanfattande förslag i frågan gjordes ej. Arbetet lades dock tillsammans med andra utredningar till grund för ändringar av den regionala indelningen och ledningen, bl. a. för det underdåniga förslag som överbefälhavaren hösten 1955 ingav rörande militärterritoriell indelning och regional ledning och som behandlas i avsnitt 4. nedan.
4. Överbefälhavarens förslag hösten 1955 till militärterritoriell indelning och regional ledningsorganisation
Under år 1955 avgav cheferna för marinen och flygvapnet förslag till ny regional ledningsorganisation för marinen respektive flygvapnet. Förslagen, som sedermera i huvudsak genomförts, innebar en organisation i princip i enlighet med den nu gällande, för vilken redogöres i kapitel VI.
Med utgångspunkt i bl. a. militärindelningskommitténs betänkande med remissvar och chefernas för marinen och flygvapnet nyssnämnda förslag in- gav överbefälhavaren hösten 1955 underdånigt förslag till militärterritoriell indelning och regional ledningsorganisation. Kungl. Maj :t tillställde riksda- gen förslag i ämnet (prop. 1955: 110 och 1956: 110) i huvudsak i överens- stämmelse med förslagen. Sedan riksdagen fattat beslut utfärdade Kungl. Maj:t bestämmelser angående den militärterritoriella indelningen och den regionala ledningen genom brev till överbefälhavaren m. fl. (SFS 1956: 633) och genom kungörelse (SFS 1956: 634). Genom besluten fick vi den regionala indelning och ledning som i allt väsentligt fortfarande gäller (se redogö-
relse i kapitel VI). Som en följd av besluten utfärdade överbefälhavaren »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i regional in- stans» (BefälsB 1957 års upplaga).
5. Riksdagens revisorers förslag 1956 till utredning om försvarets ledning
Riksdagens revisorer upptog i sin berättelse över den år 1955 av dem verk— ställda granskningen angående statsverket under 5 3, »Krigsmaktens indel— ning» frågan om försvarets ledning till granskning. De konstaterade att ut- vecklingen gått i riktning mot ökad samverkan och samordning men att försvarsorganisationen kommit att kännetecknas av en dualism, som med- fört olägenheter av olika slag. Denna dualism bottnade djupast i det förhål- landet, att de tre försvarsgrenarna alltjämt fungerade som inbördes fullt självständiga enheter, envar under sin chef. Den operativa krigsplanlägg- ningen, vilken kunde betecknas som kärnan i allt stabsarbete, skedde sålun- da ieke som en hela försvarets angelägenhet utan var allt efter försvarsgren fördelad på skilda organ.
På grund av den moderna krigsteknikens speciella karaktär kunde det förutses, att de relativt skarpa gränserna mellan armé, marin och flygvapen i operativt och strategiskt hänseende komme att gradvis försvinna. Den an- passning till det nya läget, som förr eller senare måste ske, kunde tänkas få den formen, att allt operativt förberedelsearbete sammanfördes under överbefälhavaren, i försvarsstaben, att befattningarna som försvarsgrens- chefer indrogs och försvarsgrensstaberna omvandlades till inspektionsorgan med särskild uppgift att behandla utbildnings- och personalfrågor, att ge— mensamma regionala staber inrättades samt att för tyg- och intendentur- tjänsten inrättades hela försvaret omfattande centrala förvaltningsmyndig- heter. Det syntes vidare få övervägas att inrätta en särskild försvarsstabs- kår med allsidig utbildning. Med framhållande av nödvändigheten att få största möjliga kraftutveckling vid en given ekonomisk insats föreslog revi- sorerna, att ifrågavarande spörsmål i lämpligt sammanhang skulle upptagas till grundlig prövning.
Överbefälhavaren avstyrkte efter försvarsgrensehefernas hörande i sitt yttrande att några ytterligare utredningar igångsattes utöver dem som redan pågick. Överbefälhavaren framhöll, att vi befann oss i ett skede av intensiv militärteknisk utveckling med konsekvenser för stridskrafternas såväl strids- medel som taktik. Detta skulle otvivelaktigt komma att påverka försvarets organisation och kunde även påverka ledningsorganisationen. Det vore där— för mindre välbetänkt att genomföra några genomgripande ändringar av krigsmaktens indelning och ledning, innan man erhållit en bättre överblick över utvecklingens konsekvenser. Det fanns icke heller någonting som tydde på att något skulle vara att vinna _ men väl mycket att förlora — på att avskaffa försvarsgrenarna och försvarsgrenseheferna.
B. Det civila försvarets regionala ledning och indelning
I detta avsnitt behandlas främst de samordnande civila myndigheterna — länsstyrelserna och civilbefälhavarna — medan övriga myndigheter m. m. inom det civila försvaret avhandlas endast mycket summariskt. Redogörel- sen börjar med förhållandena under senaste världskriget. Utvecklingen dessförinnan behandlas icke.
En redogörelse för nuvarande uppgifter, organisation m. m. för totalför- svarets regionala ledning finnes i kapitel VI.
1. Länsstyrelserna
Under andra världskriget meddelades bestämmelser i syfte att bereda möj- lighet för länsstyrelserna m. fl. civila myndigheter att vid krig eller krigsfara anpassa formerna för sin verksamhet efter lägets krav samt för att tillgodose j behovet av lokal samordning i vissa lägen.
De viktigaste bestämmelserna i dessa avseenden återfinns i den sedan 1942 gällande s. k. administrativa fullmaktslagen (SFS 1942: 87) med till- lämpningskungörelse (SFS 1943: 137). Nämnda lag innefattar de grundläg- gande stadgandena om förvaltningsverksamhetens omställning efter krigs- förhållanden. Ett betydelsefullt stadgande återfinns i 11 å angående delege- ring av Kungl. Maj:ts befogenheter till underordnade myndigheter. I stället för vissa stadganden i administrativa fullmaktslagen gällde emellertid för länsstyrelserna det 5. k. marsbrevet angående vissa bestämmelser rörande civila myndigheters verksamhet under krig (SFS 1943: 335) samt en kun- görelse från 1943 om särskilda åligganden som under vissa förhållanden till- komma länsstyrelserna och dem underlydande myndigheter (SFS 1943: 708).
Jämlikt marsbrevet skulle det ankomma på länsstyrelserna bland annat att vid avbrott i förbindelserna snarast söka samband med Kungl. Maj :t samt i mån av behov med central förvaltningsmyndighet, länsstyrelse i angrän- sande län och vederbörande militärbefälhavare. Länsstyrelserna skulle vi- dare verka för att sådana på civil myndighet ankommande åtgärder vidtogs, som var ägnade att befrämja försvarets upprätthållande. Därvid skulle läns- styrelserna på allt sätt understödja alla inom det civila försvaret verksamma organ, även om dessa icke var direkt underställda länsstyrelsernas ledning. Länsstyrelserna skulle tillse att inom länet befintliga statliga och kommu- nala myndigheters verksamhet samordnades så effektivt som möjligt, så att största möjliga motståndskraft ernåddes. Länsstyrelserna skulle verka för erforderligt samband mellan dessa myndigheter och militära organ.
Kungörelsen 1943: 708 ersattes år 1951 av en ny kungörelse i ämnet ( SFS nr 644). Föreskrifterna reglerade länsstyrelsernas befogenheter under vissa extraordinära omständigheter ävensom beslutanderätten inom länssty- relserna under krigsförhållanden.
År 1953 tillkallade sakkunniga rörande länsstyrelsernas krigsorganisa- tion verkställde bl. a. en översyn av bestämmelserna i 1951 års kungörelse i syfte att bättre anpassa dessa till principerna för länsstyrelsernas uppgifter, organisation och arbetsformer i krig. I betänkande del II avgivet år 1)60 framlade de sakkunniga förslag till ny författning avsedd att ersätta 1351 års kungörelse. I författningsförslaget gavs bl. a. allmänna föreskrifter om länsstyrelsernas arbetsuppgifter och befogenheter under krig eller krigsfara. De sakkunnigas förslag ledde till att år 1962 utfärdades en krigsinstrik- tion för länsstyrelserna (SFS nr 4). l 2 5 i krigsinstruktionen har principen om länsstyrelsens ställning som det ledande civila organet inom länet fist- slagits. För att fylla denna ledande funktion inom det civila försvaret Liar länsstyrelserna tillerkänts direktivrätt med avseende på verksamhetens be- drivande och inriktning gentemot inom länet verksamma regionala eller lokala civila myndigheter med statliga förvaltningsuppgifter, även om dessa icke eljest är underställda länsstyrelsen.
Under det andra världskriget och intill år 1950 fanns icke några mera allmänna föreskrifter, som reglerade frågan om länsstyrelsernas krigsorga- nisation. Varje länsstyrelse hade i sin planläggning att på egen hand lisa sin organisation utgående från de uppgifter, som var ålagda länsstyrelserna, och vad man i personellt avseende kunde antaga vara erforderligt. Till ffljd härav blev planläggningen inom olika länsstyrelser ganska oenhetlig.
Frågan om länsstyrelsernas krigsorganisation upptogs till behandling av såväl 1948 års länsstyrelseutredning som 1950 års utredning angående läns— styrelsernas krigsorganisation m. m. På grundval av utredningspromemcria i mars 1950 utfärdade Kungl. Maj:t bestämmelser om provisorisk krigsorga- nisation för länsstyrelserna. Bestämmelserna angav endast de olika områden, inom vilka länsstyrelserna beräknades få betydelsefulla uppgifter att fylla under krigsförhållanden. Fastare regler i detta hänseende fastställdes i Kungl. brev den 15 juni 1951, som innehöll slutliga bestämmelser om läns— styrelsernas krigsorganisation. Enligt dessa skulle varje länsstyrelse upp- göra plan för sin krigsorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med i be— slutet uppdragna riktlinjer, innebärande att inom länsstyrelsen skulle orga— niseras sektioner för olika verksamhetsområden. Med undantag för den eko- nomiska försvarssektionen skulle dessa sektioner icke organiseras i fred.
Sedan länsstyrelserna fr. o. m. den 1 januari 1953 erhållit sin nuvarande fredsorganisation, befanns det nödvändigt att underkasta krigsorganisatio- nen en förnyad prövning. Särskilda sakkunniga tillkallades med uppgift att verkställa översyn av gällande bestämmelser om länsstyrelsernas krigsorga— nisation och utreda W'ssa därmed sammanhängande frågor. I ett år 1956 avgivet betänkande föreslog de sakkunniga en ny krigsorganisation avsedd att ersätta den år 1951 fastställda. Förslaget innebar att den fredsmässiga uppdelningen av länsstyrelsen på landskansli och landskontor icke skulle frångås samt att dessa båda avdelningar skulle indelas i sektioner enligt
ett system, som bättre anslöt till de olika verksamhetsgrenar, som ankom- mer på länsstyrelserna i krig.
Efter remissbehandling ledde de sakkunnigas förslag till att Kungl. Maj:t 1958 förordnade, att länsstyrelserna skulle uppgöra plan för sin krigsorga- nisation i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. Lands- kansliet skulle därvid indelas i åtta och landskontoret i tre sektioner. Nämn- da bestämmelser för länsstyrelsernas krigsorganisation gäller fortfarande.
I krigsorganisationen kommer länsstyrelserna att bestå av en del sektio- ner, som saknar motsvarighet i den fredsmässiga organisationen och inom vilkas arbetsområden länsstyrelserna i stort sett saknar erforderlig expertis bland de egna befattningshavarna. Länsstyrelserna har därför bemyndigats att tills vidare uppdraga åt sådana sakkunniga, vilka i plan för krigsorgani- sation placerats som chefer för vissa sektioner men icke är tjänstemän hos länsstyrelsen, att med samma befogenhet, som enligt länsstyrelseinstruktio— nen tillkommer sektionschef, handlägga sådana i fred förekommande ären- den, som berör sektionernas avsedda verksamhet under krig. Detta torde få ses som ett led i strävandena att göra krigsorganisationen så nära överens- stämmande med fredsorganisationen som möjligt och därmed underlätta övergången från freds- till krigsverksamhet. Denna strävan har naturligen ansetts böra vara vägledande för krigsorganisationens utformning.
Sedermera har Kungl. Maj :t den 27 februari 1959 fastställt ett av de sak- kunniga avgivet förslag till mobiliseringsinstruktion för länsstyrelse.
De försvarsberedskapsuppgifter, som länsstyrelserna enligt gällande be— stämmelser har att fullgöra, handlades fram till år 1960 av militärassistenten samt på civilförsvarssektionen och ekonomiska försvarssektionen. Båda dessa sektioner var otillräckligt utrustade i personellt hänseende. Någon särskild organisation för att förbereda verksamheten inom krigssjukvård, psykologiskt försvar etc. fanns icke.
1953 års civilförsvarsutredning föreslog i sitt år 1958 avgivna betänkande att civilförsvarets administration inom länen skulle koncentreras till läns- styrelserna. Utredningens förslag godtogs i huvudsak av statsmakterna. Ge- nom civilförsvarslagen (SFS 1960: 74) och civilförsvarskungörelsen (SFS 1960: 377) fick civilförsvarssektionerna vid länsstyrelserna väsentligt vid- gade uppgifter. I samband härmed utbyggdes sektionerna från den 1 juli 1960 i fråga om personalresurser m. m.
Som följd av en inom statens organisationsnämnd enligt Kungl. Maj:ts uppdrag verkställd utredning organiserades vid varje länsstyrelse från den 1 juli 1962 en särskild allmän beredskapsdetalj för handläggning av sådana civila försvarsärenden, som icke är att hänföra till civilförsvarets verksam- het, d. v. s. bland annat ärenden rörande sjuk— och hälsovård, psykologiskt försvar, krigstrafik och försörjning. Allmänna beredskapsdetaljen har er- satt den ekonomiska försvarssektionen, som tidigare varit organiserad vid länsstyrelserna i fred.
2. Civilbefälhavarna
I direktiven för 1950 års utredning angående länsstyrelsernas krigsorganisa- tion m. m. berördes även frågan om behovet av ett särskilt civilt kontakt- eller samarbetsorgan, som kunde förmedla olika länsstyrelsers och övriga re- gionala myndigheters önskemål, tillhandagå med upplysningar samt över huvud taget verka för samordning mellan civila och militära åtgärder. I sitt år 1951 avgivna betänkande anförde utredningen i detta hänseende bl. a., att ett län ofta torde bli för snävt område för samordning och effektivt ut- nyttjande av de samlade resurserna inom olika delar av landet. Avgöranden måste ofta träffas av en myndighet med överblick över tillgångar och behov inom större områden än ett län. Utredningen föreslog därför inrättandet av en civilbefälhavarinstitution, främst betingad av behovet att i krig ha till- gång till en civil regional myndighet inom större områden än länet med upp- gift att åstadkomma samordning dels mellan olika länsstyrelser, dels mellan länsstyrelser och sådana civila myndigheter, vilkas verksamhetsområden omspände mer än ett län, dels ock mellan civila och militära myndigheter. Förslaget motiverades i första hand med behovet i krig av en samordnande civil regional myndighet.
Utredningen förordade att inom vissa områden —— civilområden —— vilka i huvudsak motsvarade I.—VI. militärområdena, skulle uppdragas åt en av landshövdingarna att såsom civilbefälhavare leda samordningen av den ci- vila försvarsplanläggningsverksamheten inom civilområdet. I fredstid skulle civilbefälhavarna verka för samordning av planläggningen på skilda områ- den. Denna skulle dock fortfarande ankomma på de enskilda länsstyrelserna och andra fristående regionala organ, men civilbefälhavarna skulle följa planläggningen inom de i civilområdet ingående länen.
De sakkunnigas förslag lades till grund för proposition i ämnet till 1951 års riksdag (nr 149). Föredragande departementschefen uttalade i proposi— tionen, att åtskilliga planeringsproblem inom den civila försvarsberedska- pens område vore av den natur, att en planläggning begränsad allenast till det enskilda länet ej vore tillfyllest. Därtill kom behovet av en civil—militär samordning och operativ samverkan inom större områden än vad som mot- svarades av länen. Särskilt gällde detta under ett krigstillstånd, men redan på planläggningsstadiet måste de organisatoriska förutsättningarna härför skapas. Departementschefen tillstyrkte därför, att större regionala enheter bildades, somi stort sammanföll med militärområdena. Dessa civila regioner borde kallas civilområden och för varje sådant område borde en landshöv- ding utses som civilbefälhavare. Civilbefälhavare ansågs ej erfordras för Gotlands län, som helt sammanföll med ett militärområde. För Västerbot- tens och Norrbottens län borde samordningen lösas efter delvis andra linjer än beträffande landet i övrigt. Det ansågs. i detta sammanhang ej erforder- ligt att ställa någon särskild personal till civilbefälhavarnas förfogande.
Sedan riksdagen bifallit förslaget, utfärdades alltjämt gällande instruk- tion för civilbefälhavare (SFS 1951:429). Dessas uppgifter i fred och i krig angavs i grova drag i instruktionens 2 och 3 55. Gränserna för de nya civilområdena reglerades också i instruktionen. Områdena omfattar hela län. Gränserna sammanfaller följaktligen med gränserna för motsvarande militärområden utom i norra Uppland ochi Västerviksområdet.
Frågan om civilbefälhavarnas krigsorganisation lämnades tills vidare oppen.
I skrivelse i juli 1951 hemställde samtliga civilbefälhavare hos Kungl. Maj :t att befattningar som kanslichefer hos dem måtte inrättas. Framställningen föranledde proposition till 1952 års riksdag (nr 155). Departementschefen framhöll i propositionen, att det — för att den erforderliga samordningen skulle kunna åstadkommas _ ej vore nog att civilbefälhavarna endast höll sig underrättade om planläggningen inom civilområdet. De måste även ak- tivt ingripa för att samordna planläggningen de olika myndigheterna emel- lan och för att, då så behövdes, påkalla kompletterande undersökningar m. 111. Det vore enligt departementschefens mening icke möjligt för civil- befälhavarna att utan kvalificerad hjälp uppfylla de krav, som den civila försvarsberedskapen ställde på dem, och departementschefen tillstyrkte där- för att till förfogande för var och en av de fem civilbefälhavarna ställdes en särskild föredragande. Riksdagen biföll propositionen. Arbetsuppgifterna för föredragandena hos civilbefälhavarna reglerades i ett särskilt Kungl. brev den 25 september 1952.
Genom en är 1953 vidtagen ändring i administrativa fullmaktslagen till- lades civilbefälhavarna vissa betydelsefulla allmänna befogenheter. Kan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande behov av omedelbara åtgärder, äger nämligen enligt 11 & nämnda lag civilbefälhavare inom sitt område utan särskilt uppdrag utöva befogenhet, som enligt lagen tillkommer Konungen. Ändringen i administra- tiva fullmaktslagen motiverades av önskemålet att uppnå överensstämmelse med grunderna för 1951 års tidigare omnämnda beslut om den civila regio— nala krigsorganisationen.
I konsekvens med ovannämnda bestämmelser i administrativa fullmakts- lagen har även i lagen om beredskapstillstånd (SFS 1960: 513) intagits en föreskrift, att civilbefälhavare må förordna om beredskapstillstånd eller om skärpning av sådant tillstånd genom beredskapslarm. Förutsättningar här- för är att stridshandlingar inletts mot svenskt territorium och att förbin- delserna med riksstyrelsen icke kan upprätthållas. _
Frågan om vilka speciella uppgifter och befogenheter, som inom olika krigsviktiga verksamhetsområden skall avses tillkomma civilbefälhavarna vid ett krigsfall, har efter civilbefälhavarinstitutionens tillkomst varit före-
mål för överväganden i skilda hänseenden. Den har emellertid erhållit en slutlig lösning endast inom hälso- och sjukvården genom föreskrifterna i krigssjukvårdskungörelsen (SFS 1955:442), varigenom varje civilbefäl- havare inom sitt civilområde erhållit befogenheter i fråga om fördelning av gemensamma tillgångar på hälso- och sj ukvårdens område.
Inom övriga områden av det civila försvaret har någon författningsmässig reglering av civilbefälhavarnas uppgifter i krig icke kommit till stånd. I olika sammanhang har dessa uppgifter emellertid diskuterats och mer eller mindre konkreta förslag har framlagts. År 1956 uppdrog dåvarande chefen för inri— kesdepartementet åt en särskild sakkunnig att verkställa utredning rörande civilbefälhavarnas befogenheter i krig m. m. Dessförinnan hade civilbefäl- havarna i gemensam skrivelse hemställt att Kungl. Maj:t måtte meddela föreskrifter angående krigsorganisation av civilbefälhavarnas kanslier. Till stöd härför hade åberopats att en fastställd organisation i krig utgjorde en av de viktigaste förutsättningarna för den planläggning som i fred måste ske för att civilbefälhavarkanslierna vid mobilisering skulle kunna organiseras inom rimlig tid och vid krigsfall vara i funktionsdugligt skick.
Utredningsmannen avlämnade år 1958 ett betänkande, som efter remiss— behandling lades till grund för beslut den 9 oktober 1959 rörande civilbefäl— havarkansliernas krigsorganisation. Någon närmare reglering av civilbefäl— havarnas arbetsuppgifter i krig skedde icke i detta sammanhang. Då beslutet om krigsorganisationen i väsentliga delar överensstämde med utrednings- mannens förslag, torde emellertid dennes uttalanden om krigsuppgifterna tills vidare tjäna till ledning för planläggningen.
Genom ovanberörda beslut den 9 oktober 1959 förordnade Kungl. Maj :t, att samtliga civilbefälhavare skulle uppgöra plan för sin krigsorganisation i överensstämmelse med de särskilda föreskrifter, som angavs i bilagor till beslutet. Civilbefälhavarna anbefalldes att före den 1 januari 1960 till in- rikesdepartementet inkomma med avskrift av upprättad krigsorganisations- tabell och krigsplaceringsplan. De sålunda upprättade planerna skulle en— ligt beslutet gälla tills vidare intill dess annorlunda kunde bliva förordnat i anslutning till den fortsatta prövningen rörande handläggningen av krigs— viktiga uppgifter i central, regional och lokal instans. Med hänsyn härtill kan sålunda beslutet sägas vara av i viss mån provisorisk karaktär.
Vid indelningen av civilbefälhavarkanslierna i sektioner har det varit en strävan att så långt möjligt ernå likhet med länsstyrelsernas krigsorganisa— tion. Härigenom torde samarbetet underlättas. En utökning av organisa- tionen kan också ske relativt lätt, då särskilda sektioner finnes för de olika områden, inom vilka arbetsuppgifter för civilbefälhavarna kan förekomma. Ledningen av civilbefälhavarens kansli skall under civilbefälhavaren när- mast ankomma på kanslichefen.
Beträffande arbetsuppgifterna föreskrives i Kungl. Maj:ts beslut den 9 oktober 1959 att inom sektionerna skall handläggas de ärenden inom respek-
tive arbetsområden, som ankommer på civilbefälhavare eller i vilka beslu- tanderätten kan komma att delegeras till honom.
3. Kommunikationsverken
Flertalet av kommunikationsverkens regionala ledningsorgan, t. ex. telever- kets och statens järnvägars distriktsmyndigheter, har sedan länge haft upp- gifter inom totalförsvaret. Utredningen lämnar dock icke någon redogörelse för utvecklingen utan begränsar sig till att redovisa nuvarande ordning, vilket sker i kapitel VI.
KAPITEL III
Utländska förhållanden
Som ett led i utredningens arbete har ingått en studie av totalförsvarets re— gionala ledning utomlands. Som studieobjekt har utredningen valt Dan- mark, Norge, Västtyskland och Frankrike. Därutöver har vissa uppgifter inhämtats om förhållandena i Storbritannien, Holland och Sovjetunionen.
Förhållandena i de länder som studerats påverkas i hög grad av att de mi- litärpolitiskt icke har samma fria och obundna ställning som Sverige utan ingår i överstatliga försvarsorganisationer. Detta har bl.a. medfört att de har två sidoordnade ledningsorganisationer — en nationell organisation och en överstatlig NATO—organisation.
Regional indelning och ledning är beroende av bl.a. militärgeografiska förhållanden, totalförsvarets organisation i stort, tillgång på förhand av olika slag m.m. Jämförelse olika länder emellan blir därför ofta miss- visande; erfarenheter från ett land kan icke direkt omsättas på ett annat.
Även om nyssnämnda faktorer begränsar värdet av att studera totalför- svarets regionala ledningsorganisation utomlands, har utredningen icke an— sett sig kunna underlåta detta. En kortfattad redovisning av resultatet av studierna lämnas i betänkandet.
KAPITEL IV
Vissa utgångspunkter och riktlinjer
Innan utredningen i de följande kapitlen närmare granskar problemen kring vår regionala ledningsorganisation, vill utredningen erinra om vissa för- hållanden som har grundläggande betydelse för regional indelning och led— ning. En del av de synpunkter som härvid anföres har utredningen framlagt redan i sina tidigare betänkanden vid behandling av frågorna om krigsmak- tens och totalförsvarets högsta ledning. På grund av det avgörande infly- tande, som dessa synpunkter haft på utredningens ställningstaganden även till de nu förevarande spörsmålen, har det emellertid befunnits angeläget att redovisa dem också i detta sammanhang.
De grundläggande förhållanden som utredningen här kommer att be- handla är totalförsvarets allmänna målsättning, krigsmaktens allmänna och operativa målsättning, ett framtida krigs karaktär, militärgeografiska och militärpolitiska förhållanden samt tillgången på kvalificerad ledningsper— sonal.
A. Allmän målsättning för totalförsvaret och krigsmakten samt operativ målsättning för krigsmakten
Allmän målsättning för totalförsvaret har av 1963 års riksdag fastställts vara den följande:
Totalförsvarets främsta uppgift är att vara så förberett för kriget, att det verkar fredsbevarande. Totalförsvaret måste därför snabbt kunna höja beredskapen och utveckla full styrka. Det skall ge uttryck åt vårt folks vilja att bevara landets frihet och vår motståndskraft mot påtryckningar.
Skulle vi likväl utsättas för angrepp, är det krigsmaktens uppgift att möta detta och förhindra att svenskt territorium besätts. Civilförsvarets huvuduppgift är att skydda befolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt att rädda överlevande vid sådana anfall. Folkförsörjningen i vidaste bemärkelse skall tryggas genom det ekonomiska försvaret. Det psykologiska försvarets uppgift är att vidmakthålla en fast försvarsvilja och motståndsanda.
Sjukvård, socialvård, polisväsende, kommunikationer och annan samhällelig verksamhet anpassas med hänsyn till inriktningen av de samlade försvarsan- strängningarna.
Totalförsvarets olika delar samverkar och understödjer varandra, så att största försvarseffekt ernås.
Den sedan år 1948 för krigsmakten gällande allmänna målsättningen, be- kräftad av 1958 och 1961 års riksdagar, har givits fortsatt giltighet av 1963 års riksdag. Denna målsättning har angivits sålunda:
Varje vapenför svensk, som icke bindes av andra för riksförsvaret viktiga upp- gifter, bör sättas i stånd att i ena eller andra formen militärt deltaga i kampen för landets självständighet. Krigsmakten i dess helhet bör vara så utbyggd att den förmår ge största möjliga eftertryck åt vårt folks vilja att bevara landets hand- lingsfrihet och avvisa varje kränkning av dess integritet. Försvarskrafterna böra ————utformas så att en angripare i det längsta hindras att få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet behöver uppgivas utan segt motstånd i olika former. Vidare bör krigsmakten vara skickad att möta överrumplingsförsök, ut- förda med den moderna invasionsteknikens resurser.
I proposition till riksdagen 1958 angavs de operativa möjligheterna för krigsmakten på följande sätt (prop. 1958: 110, s. 98).
De operativa möjligheter som den i huvudsak enligt alternativ Adam utfor- made krigsmakten kommer att äga kan på grundvalen av överbefälhavarens ut- redning anges på följande sätt. Ett allsidigt och modernt luftförsvar kommer att möj- liggöras i de för riksförsvaret viktigaste landsdelarna, dock ej samtidigt inom alla de förberedda områdena. Invasionsförsvar kan samtidigt upprättas i två hu- vudriktningar. Försvaret utanför våra gränser och kuster kommer att i ökande grad åvila flygstridskrafterna. övervattensfartygen får sina huvudsakliga upp- gifter i kustområdena. Detsamma gäller självfallet kustartilleriet. Fältförbanden koncentreras till försvar av de viktigaste gräns- och kustavsnitten. Skyddet av viktiga anläggningar sker med lokalförsvarsförband och hemvärn. Krigsmaktens kvantitativa minskning och det framtida krigets sannolikt utpräglat totala karak- tär ko—mmer att öka frivilligorganisationernas betydelse och uppgifter.
Det bör understrykas att kostnadsramen i alternativ Adam endast räcker till för ett militärt försvar som svarar mot de mest omedelbara och väsentliga beho- ven, varvid uthålligheten måste delvis eftersättas. Anskaffningen i fred av er- sättningsmateriel, reservdelar, ammunition och drivmedel måste begränsas i för- hållande till nu tillämpade normer. I luftförsvaret kommer luckor att finnas. I in- vasionsförsvarct kommer stora områden, som kan bli hotade, att i ett utgångs- läge endast kunna bevakas och därutöver kommer man att tvingas till försvag- ning av invasionsförsvaret i åtminstone någon bedömd huvudriktning. Beträf- fande importskyddet minskas de marina resurserna efter hand avsevärt.
Statsutskottet lämnade denna beskrivning av de operativa uppgifterna utan erinran.
Kungl. Maj:t har med stöd av beslut vid 1963 års riksdag uppdragit åt överbefälhavaren att utarbeta och till Kungl. Maj:t i särskild ordning in- komma med förslag till dels den målsättning för krigsmakten som enligt riksdagens beslut skall underställas riksdagen, dels ock den operativa mål- sättning för krigsmakten som skall fastställas av Kungl. Maj:t. Tills vi- dare, i avvaktan på beslut i dessa båda hänseenden, gäller 1958 års ovan återgivna beskrivning av de operativa uppgifterna.
Totalförsvaret — och inom totalförsvaret dess olika delar _ skall formas och utvecklas i enlighet med gällande målsättningar. Detta gäller självfallet
även för ledningsorganisationerna. För krigsmaktens del innebär detta, att ledningsorganisationen skall formas främst utifrån de krav som invasions- försvaret ställer. Härvid är det av särskild vikt att snabbt kunna göra en samlad insats. Ledningsorganisationen för såväl fred som krig måste byg- gas upp med denna utgångspunkt.
B. En framtida krigs karaktär
Utredningen har i sina tidigare betänkanden — »Enhetlig ledning av krigs- makten» (SOU 1961: 7) och »Totalförsvarets högsta ledning» (SOU 1961: 66) — i korthet karakteriserat ett framtida krig närmast för att redovisa de krav som med utgångspunkt häri mäste ställas på totalförsvarets lednings- organ. Överbefälhavaren har sedermera i sitt den 19 januari 1962 till Konungen överlämnade förslag till riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling — »ÖB 62» — mera detaljerat behandlat denna fråga. Utred- ningen anser sig därför här endast böra göra en kort sammanfattning av vad som nu torde vara den gängse uppfattningen om ett framtida krig och om de former under Vilka det kan komma att föras mot oss.
Den största risken för vår del synes vara att vi blir indragna i ett stor- krig, oavsiktligt eller avsiktligt igångsatt eller utvecklat från ett begränsat krig. Under förutsättning att vi har ett starkt försvar kan det dock bedömas som sannolikt, att en angripare, särskilt vid ett avsiktligt igångsatt stor— krig, försöker undvika att anfalla Sverige i inledningsskedet. En angripares syfte med ett anfall mot Sverige torde vara att skaffa sig kontroll över svenskt territorium för att själv utnyttja det eller hindra mot- ståndaren från att göra detta. Härför krävs ockupation av hela landet eller delar därav.
Det mest sannolika tillvägagångssättet vid försök att betvinga Sverige bedömes vara ett storanfall. Risken för strategisk kupp synes dock öka.
Övervägande skäl talar för att en angripare vill genomföra en operation mot Sverige på så kort tid som möjligt.
I ett läge, där vi är inringade, kan avspärrning tillgripas som ett medel att beskära vår handlingsfrihet eller att betvinga oss.
Ett storanfall torde genomföras som en enhetlig, samordnad anfallsope- ration med utnyttjande av den kombination av angreppsmetoder —— den »betvingelsemetod» —— som angriparen bedömer snabbast föra till målet med de resurser som han anser sig kunna sätta in mot oss. Huvudvikten torde ligga vid kust- och gränsinvasion i kombination med flyg- och fjärrvapen- anfall. Storanfallet kan insättas med eller utan understöd av kärnladd- ningar. En angripare bedömes inom överskådlig framtid kunna samtidigt utföra högst två stort upplagda invasioner »— en gränsinvasion och en kust- invasion _ jämte vissa mindre företag.
Strategisk kupp synes vara aktuell främst om angriparen genom ett över-
raskande anfall vill försöka att snabbt ockupera hela vårt land eller delar därav. Överraskning är en väsentlig faktor för framgång i anfallet; kuppen mäste genomföras innan Sverige genomfört någon mera omfattande mo- bilisering eller på annat sätt avsevärt höjt beredskapen. Vid strategisk kupp torde luftkrigföringen i första hand inriktas mot vårt luftförsvars strids— ledningsorganisation och bassystem för att skapa erforderlig luftöverlägsen- het. Anfall torde dessutom insättas mot övriga militära anläggningar samt mot militära och civila ledningsorgan — bl. a. för att störa vår mobilisering — och mot kommunikationerna för att försvåra stridskrafternas förflytt— ning till sina avsedda grupperingsplatser. Begränsade arméstridskrafter torde insättas genom luft-, sjö- och landtransport för att ta strategiskt bety- delsefulla punkter och områden. Anfallet fullföljs med större styrkor så snart detta är möjligt. Strategisk kupp kan insättas med eller utan kärnvapen.
Den strategiska kuppen, som förutsätter överraskning, torde vara aktuell främst vid ett begränsat krig, som riktas enbart mot Sverige eller som förs inom ett område, vilket berör svenskt territorium.
Såväl storanfall som strategisk kupp torde komma att karakteriseras av en snabb och våldsam händelseutveckling med krav på snabba och om— fattande motåtgärder inom alla delar av riket. Detta gäller särskilt om kärn- laddningar insättes och framför allt under det första skedet av ett kupp- anfall.
Mot bakgrunden av ett framtida krigs karaktär ställde utredningen i be- tänkandet »Totalförsvarets högsta ledning» bl.a. följande krav på total- försvarets högsta och centrala ledning:
Organisationen i krig skall möjliggöra att försvarsansträngningarna inom to- talförsvarets olika delar samordnas så, att den samlade försvarseffekten blir den största möjliga. Den måste också möjliggöra att beslut av avgörande art kan fattas och expedieras snabbt, även under fientligt tryck eller eljest synnerligen försvårande omständigheter.
Organisationen i fred skall möjliggöra att försvarsförberedelserna inom total— försvarets olika delar samordnas så, att totalförsvaret _ inom en given ekonomisk ram och tillgängliga resurser i övrigt _ blir det starkaste möjliga. Den måste också så långt möjligt överensstämma med organisationen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledning för verksamhet i krig skall i erforderlig om- fattning kunna utövas även före och under övergång från freds- till krigsorganisa- tion.
Utredningen finner att dessa krav måste beaktas även vid utformning av totalförsvarets regionala ledningsorganisation.
Det nutida krigets karaktär medför, att man måste räkna med att total- försvarets högsta och centrala ledning kan få stora svårigheter att göra sig gällande och att möjligheterna härtill kan gå förlorade i större eller mindre omfattning. Detta förhållande måste påverka fördelningen i krig av uppgifter, befogenheter och ledningskapacitet mellan de nämnda instanserna
och den regionala instansen. Utredningen har i betänkandet »Totalförsva- rets högsta ledning» uttalat följande härom.
Den fredstida statsverksamhetens ledning är starkt centraliserad. Regionala statliga myndigheter har i fredstid tämligen begränsade befogenheter. Det nu- tida kriget med dess möjligheter att utveckla snabbhet och utnyttja stridsmedel med stor verkan tvingar till en genomgripande ändring av ledningsförhållan— dena i krig. Det är därför numera nödvändigt att i god tid decentralisera stora delar av den högsta och centrala ledningens befogenheter till regionala myndig- heter och att, likaledes i god tid, flytta de högsta centrala och regionala lednings- organen från fredsgruppering till en spridd och därmed mindre sårbar krigs- gruppering. Utan att dessa åtgärder genomföres blir statsledningens handlings- frihet begränsad gentemot hot och påtryckningar eller vid överraskande bekämp- ning med massförstörelsemedel.
Med hänsyn till det anförda är det betydelsefullt att totalförsvarets regiona- l la ledningsorganisation utformas så, att regionala chefer när så erfordras ll, självständigt kan fatta även avgörande beslut och att de, inom ramen för mera långsiktiga uppgifter, kan leda försvarsverksamheten på sådant sätt att maximal effekt utvinnes av de resurser som ställts till deras förfogande.
Frågan om uppgiftsfördelning mellan å ena sidan totalförsvarets högsta och centrala instanser och å andra sidan den regionala instansen behandlas mera utförligt i kapitel V.
C. Militärgeografiska och militärpolitiska förhållanden
Militärgeografiska förhållanden utgör en av de mest betydelsefulla grun— derna vid bedömningen av en angripares handlingsmöjligheter och våra förutsättningar för försvar. Militärgeografiska förhållanden kan ändras genom utbyggnad av kommunikationer, såsom hamnar, flygfält och vägar, liksom deras betydelse kan ändras genom den fortgående militärtekniska utvecklingen. De väsentligaste faktorerna, t. ex. landets konfiguration, djup- förhållanden och inseglingsmöjligheter, terrängförhållanden och klimat, är emellertid i huvudsak av bestående art och måste därför tillmätas stor vikt vid utformning även på längre sikt av regional indelning och ledning.
_ Utredningen återkommer härtill i kapitel V.
[
Militärpolitiska förhållanden är föränderliga på ett helt annat sätt. En återblick på Sveriges militärpolitiska läge under de senaste 50 åren visar, att omkastningar i detta har ägt rum upprepade gånger och ofta på mycket kort tid. Utredningen vill här lämna några exempel på detta.
1914 hade vi starkt rustade stonmakter som grannar både i öster och i söder. Ryska och tyska flottor dominerade i östersjön; Finland med Åland behärskades av Tsarryssland, mot vilket land vi vid denna tidpunkt således hade en 45 mil lång landgräns.
Några år senare, vid första världskrigets slut, var läget totalt förändrat. Som
grannar i öster hade vi en rad små självständiga stater och i söder var den tyska stormakten slagen. Sverige var nu den militärt starkaste östersjömakten.
1940 på vintern hade vi på nytt välrustade stormakter i både öster och söder. Den stora skillnaden mot 1914 var dock att de stormakter _— Ryssland och Tysk- land — som då hade balanserat varandra, nu var sammanslutna i förbund. Fin- land var i krig med Ryssland; Storbritannien och Frankrike förberedde ett in- gripande i Skandinavien, bl. a. för att hjälpa Finland.
Några månader senare var läget återigen totalt förändrat. Finland hade fred med Ryssland och det överhängande hotet österifrån var tillfälligt borta. Tysk- land hade emellertid tagit och ockuperat Danmark och Norge och det var nu framför allt vår västgräns, som var hotad. Vi tvingades till en serie improvisa— tioner för att möta ett krigsfall för vilket vi icke varit beredda, och 1942 fast- ställdes en ny militärterritoriell indelning, anpassad bl. a. efter det då aktuella militärpolitiska läget. Det var nu som V. militärområdet tillkom.
Ett år senare var Finland åter i krig med Ryssland och vårt land var helt kringränt av den tyska krigsmakten.
Som exempel på omkastningar utan samband med krig i våra omgivningar vill utredningen peka på de omfattande förändringar som inträffade när Atlantpak- ten tillkom år 1949, Danmark och Norge anslöt sig till denna och Sverige med ens blev en randstat mellan öst- och västblocken.
Utredningen vill sammanfattningsvis framhålla att omkastningar i vårt militärpolitiska läge kan äga rum såväl under allmänt fredstillstånd som i samband med krig, främst krig i våra närmaste omgivningar. I det senare fallet kan förändringarna ske snabbt och vara mycket omfattande. Vår re— gionala indelning och ledning måste därför enligt utredningens mening i sina grunddrag utformas på sådant sätt, att den utan större förändringar kan anpassas till olika tänkbara militärpolitiska lägen. Ledningsorganisa- tionen kan emellertid icke utformas så, att de krav, som man vill ställa på den, blir i samma grad tillgodosedda i alla dessa lägen. Detta skulle inne— bära en misshushållning med våra resurser. Vi kunde riskera att få en or- ganisation, som vore godtagbar i alla lägen men inte bra i något, inte ens i de f. 11. mest sannolika. Det måste beaktas, att av tänkbara militärpolitiska förändringar vissa kan anses vara mera sannolika än andra, och framför allt måste hänsyn tagas till att dagens militärpolitiska läge är en realitet medan alla förändringar av detsamma, oberoende av hur sannolika dessa än bedömes vara, trots allt är euentualiteter.
Vid utformning av regional indelning och ledning synes militärpolitiska förhållanden därför böra beaktas enligt följande:
(1) Den regionala indelningen skall vara ändamålsenlig i olika tänkbara militärpolitiska lägen.
(2) Den regionala ledningsorganisationen _ de regionala chefernas upp- gifter, stabernas storlek, lydnadsförhållanden, signalförbindelser — ut- formas i första hand med hänsyn till nuvarande militärpolitiska läge.
(3) Organisationen skall utan omgång kunna anpassas efter de militär- politiska förändringar som anses sannolika före eller i direkt anslutning till ett krigsutbrott.
(4) Organisationen skall genom relativt enkla åtgärder (t. ex. förstärk- ning av vissa staber, ändring av vissa lydnadsförhållanden) kunna anpassas efter även andra militärpolitiska förändringar. Nya regionala staber skall dock icke behöva organiseras.
D. Tillgången på kvalificerad ledningspersonal
Tillgången på kvalificerad ledningspersonal av olika kategorier inom to— talförsvaret är knapp. Detta gäller såväl i krig som i fred.
Utvecklingen inom hela vårt samhälle med ökande krav på kvalificerad personal inom nästan alla områden torde medföra att knappheten på kva- j lificerad personal inom totalförsvaret kommer att bestå eller ytterligare i accentueras. Det är därför väsentligt att de samlade personalresurserna ut— i nyttjas så rationellt som möjligt.
I fråga om krigsmakten är nyssnämnda förhållande särskilt påtagligt, beroende på att utvecklingen inom officerskårerna är ogynnsam under när-
' maste 10—årsperiod. Detta beror främst på att de officerskurser som ut- examinerades under andra världskriget var betydligt större än de som ut- examinerats under efterkrigstiden. Resultatet har blivit, att krigsmakten vid årsskiftet 1962/63 hade betydligt flera officerare i åldern 40—49 år än i åldersläget 30—39 år.
Den fortsatta utvecklingen inom krigsmaktens officerskårer påverkas främst av rekryteringen av nya officerare. Det totala antalet officerare t. ex. är 1972 beror således främst av rekryteringsresultaten under 60-talet och är därför svårt att i dag bedöma med någon högre grad av säkerhet. Antalet
» mera kvalificerade officerare vid samma tidpunkt — om härmed avses officerare, som efter åtta års tjänst uppfyller kraven för kaptensbefordran — kan emellertid beräknas med relativt hög grad av sannolikhet, eftersom denna personal redan nu är i tjänst inom krigsmakten. Under förutsättning att antalet regementsofficersbeställningar blir oförändrat och att inga spe- ciella åtgärder vidtages för att förbättra personalläget torde — i jämförelse
[ med nuvarande tillgång på officerare — läget är 1972 vara följande:
1) Antalet regementsofficerare kommer att vara oförändrat. Medelåldern
| torde emellertid vara betydligt högre än nu.
2) Antalet kompaniofficerare i åldern 33—49 är (åtta års officerare eller äldre) kommer att vara mindre än i dag.
3) Minskningen av antalet kompaniofficerare i åldern 33—49 år kan vid god rekrytering under (SO-talet delvis kompenseras genom ett ökat antal
* yngre officerare. l
Utredningen har tidigare i betänkandet »Enhetlig ledning av krigsmak- ten» framhållit, att staber och förvaltningar har som enda uppgift att ut- veckla och leda krigsmakten och att det är felaktigt om den kvalificerade
personalen reserveras för dem i så stor utsträckning, att det medför be— stående skadeverkningar på den praktiska utvecklingen av krigsförbanden och dugligheten vid dessa. Denna grundläggande uppfattning gäller givet- vis även krigsmaktens regionala staber och motsvarande civila lednings- organ.
Vår regionala ledningsorganisation är emellertid av så väsentlig betydelse för totalförsvaret att dess ledningskapacitet icke får underskrida ett visst minimivärde, oavsett om uppehållandet av denna kapacitet föranleder att andra personalbehov måste åsidosättas. För att erforderlig ledningskapa— citet skall kunna tillskapas med begränsade resurser måste ledningsorga- nisationen vara rationell; dubbelarbete och tidsödande samrådsförfarande olika staber emellan mäste så långt möjligt undvikas.
I vad gäller krigsmakten bör den nuvarande ojämna åldersfördelningen inom officerskårerna givetvis icke bestämma de stora dragen i en fram— tida regional ledningsorganisation. Det är dock obestridligt att den är av betydelse till fram på 70-talet. Utredningen är av den bestämda uppfatt- ningen att en framtida regional ledningsorganisation måste utformas med utgångspunkt i en verklighetsbetonad bedömning av vad de personella re- surserna kan medge inom överskådlig tid.
E. Grundläggande krav på totalförsvarets regionala ledningsorganisation
Utredningen anser att med hänsyn till vad som ovan anförts följ ande grund- läggande krav bör gälla vid utformningen av totalförsvarets regionala in- delning och ledning.
Organisationen i krig — indelning och ledningsorganisation i stort — måste
' till utgångspunkt ha huvuduppgiften i krig, försvar mot invasion.
Regionala chefer måste snabbt kunna fatta även avgörande beslut; inom ramen för uppgifter som ställts av den högsta och centrala ledningen måste den regionala ledningen självständigt kunna leda försvarsverksamheten på ett sådant sätt, att den samlade försvarseffekten av tillgängliga resurser — militära och civila — blir den största möjliga.
Organisationen i fred skall så långt möjligt överensstämma med organi- sationen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledning för verksamhet i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under över- gång från freds- till krigsorganisation.
Samordning i krig av tillgängliga stridskrafter och resurser måste för- beredas i fred ; ledningsorganisationen måste säkerställa detta.
Knappheten på kvalificerad ledningspersonal är en realitet, som måste beaktas.
KAPITEL V
Krav på totalförsvarets regionala ledning och faktorer som påverkar utformningen av denna
j Utredningen har i kapitel IV redovisat de allmänna krav som enligt utred— l ningens mening bör ligga till grund för utformningen av totalförsvarets i högre regionala ledning. Vid formuleringen av dessa allmänna krav har hän- . syn tagits till vissa väsentliga utgångspunkter och riktlinjer som likaså redovisats i kapitel IV.
För den praktiska utformningen av vår regionala ledningsorganisation ut- gör nyssnämnda allmänna krav icke tillräckligt underlag; den påverkas av ett stort antal faktorer av olika tyngd och stundom verkande i olika rikt- ningar. För att kunna bedöma hur starka dessa faktorer är och i vilken rikt— ning de verkar erfordras bl. a. en relativt noggrann analys av hur ett krig inom överskådlig tid kan komma att föras mot oss och efter vilka principer vi måste genomföra vårt försvar. Det är också nödvändigt att granska en lång rad faktorer som har betydelse för ledning av olika slag av fackmäs- sig operativ, territoriell och civil verksamhet i krig samt för ledning av olika slag av förberedande verksamhet i fred.
Överbefälhavaren samt civilbefälhavarna och vissa andra civila myndig- heter har till utredningen framfört sina synpunkter på faktorer som på- verkar utformningen av den regionala ledningsorganisationen. Dessa che- fers och myndigheters synpunkter redovisas här tillsammans med utred- ningens egna.
i I |
Kapitlet disponeras enligt följande:
A. Ledningsorganisation i krig
1. Faktorer med grundläggande betydelse 2. Krav på krigsmaktens regionala ledning 3. Krav på det civila försvarets regionala ledning
E. Ledningsorganisation i fred
1. Krav på krigsmaktens regionala ledning 2. Krav på det civila försvarets regionala ledning.
A. Ledningsorganisation i krig
1. Faktorer med grundläggande betydelse
Faktorer med grundläggande betydelse _ vid sidan av dem som redovisats i föregående kapitel _ är främst en angripares bedömda handlingsmöjlig— heter, principer för försvarets förande samt den militärtekniska utveck- lingen.
a) Bedömning av en angripares möjligheter I föregående kapitel har anförts att den mest sannolika metoden för ett för- sök att betvinga oss bedömes vara stor-anfall men att risken för strategisk kupp anses öka i framtiden.
En bedömning av en angripares handlingsmöjligheter måste ligga till grund för utformningen av vår regionala ledningsorganisation, icke minst för den regionala indelningen. Det måste emellertid beaktas, att en sådan bedömning grundas på många osäkra ingångsvärden och att slutsatser där- för måste dragas med försiktighet, framför allt i vad gäller angriparens möjligheter efter en inledande händelseutveckling.
Utredningen har i föregående kapitel givit exempel på hur snabbt det militärpolitiska läget kan förändras och framhållit, att vår regionala led— ningsorganisation måste kunna anpassas till olika tänkbara militärpoli- tiska lägen. Utredningen har emellertid även uttalat, att särskild hänsyn givetvis måste tagas till dagens militärpolitiska läge och sannolikheten av olika förändringar. I detta sammanhang vill utredningen erinra om att den första uppgiften för vårt totalförsvar är att verka fredsbevarande och att syftet med vår politik är att vi skall kunna stå utanför ett storkrig. Även om vi skulle lyckas hålla oss utanför det första skedet av ett storkrig, torde vi få vårt strategiska läge ändrat genom krigshändelser i Vår närhet, vilka på- verkar det militärpolitiska läget.
Vid bedömning av en angripares handlingsmöjligheter utgör bestående militärgeografiska förhållanden en av de mest betydelsefulla grunderna. Med utgångspunkt främst häri har överbefälhavaren uttalat, att ett stor- maktsblocks syfte med ett anfall mot Sverige kan vara att skaffa sig kon- troll över svenskt territorium för att självt utnyttja det eller för att därige- nom förhindra huvudmotståndaren att utnyttja detsamma. Härför krävs ockupation av landet eller delar av landet. Enligt överbefälhavaren bedömes övre Norrland samt södra Sverige, alternativt mellersta Sverige, vara san- nolika invasionsriktningar.
Överbefälhavaren framhåller fortsättningsvis att i »Strategisk studie och prognos 1960» även har studerats tänkbara anfallsriktningar. En redogö- relse härför jämte utredningens synpunkter i denna fråga lämnas i betän- kandet. Bl. a. anför utredningen, att den i strategisk studie och prognos lämnade redogörelsen för tänkbara anfallsriktningar kan ligga till grund
för överväganden rörande regional indelning. Utredningen framhåller emel- lertid, att bedömanden rörande en angripares handlingsmöjligheter alltid är osäkra och att våra aVSikter rörande försvarets förande _ som vi med alla disponibla resurser måste försöka fullfölja _ därför bör ges ett avgö- rande inflytande på utformningen av vår regionala indelning och lednings— organisation.
b) Principer för försvarets förande
Vid en inventering av krav som bör ställas på vår regionala ledningsorgani- sation är det av väsentlig betydelse, i vilken utsträckning totalförsvarets högsta och centrala ledning kan bedömas ha praktiska möjligheter att göra sig gällande och hur dessa ledningsinstanser i princip kommer att utöva sin ledning. Härom vill utredningen anföra följande.
Ett angrepp mot vårt land kommer sannolikt att genomföras som en sam- ordnad anfallsoperation, eventuellt uppdelad på flera var för sig samord- nade deloperationer. Mot denna anfallsoperation måste vi sätta in alla våra resurser i en samordnad försvarsoperation, eventuellt delad i flera var för sig samordnade deloperationer.
Inom krigsmakten tillkommer det överbefälhavaren att under Kungl. Maj:t leda vår försvarsoperation i dess helhet. Överbefälhavaren bör stän- digt ha en aktuell bild av det samlade krigsläget samt de totala militära re— surserna och handlingsmöjligheterna och säkerställa att alla operativa åt- gärder vidtages inom ramen för en enda sammanhängande plan. Överbefäl— havaren skall, förutom att leda försvarsoperationen i dess helhet, vara råd— givare åt regeringen beträffande krigföringen i stort, bistå regeringen i dess kontakter med utlandet och kunna samverka med militära chefer hos even- tuella allierade. Överbefälhavarens ledning av varje enskild deloperation torde i regel få begränsas till att överbefälhavaren till regionala chefer stäl- ler uppgifter och fördelar stridskrafter och övriga resurser, att han reglerar samverkan i stort mellan sidoordnade regionala chefer samt att han allt- efter lägets utveckling ställer ändrade uppgifter och omfördelar stridskraf- ter och övriga resurser. Tempot i ett framtida krig torde däremot i regel icke medge att överbefälhavaren utövar den direkta ledningen av någon enskild deloperation. Denna uppgift måste, enligt utredningens mening, i stället an— komma på den regionala ledningsinstansen, som måste leda för varje del- operation _ för längre eller kortare tid _ disponibla stridskrafter så att den gemensamma effekten blir den största möjliga.
I de fall överbefälhavaren för längre eller kortare tid icke kan utöva den ledningsverksamhet som ovan angivits böra ankomma på honom, måste de regionala cheferna, såsom framhållits i kapitel IV, självständigt kunna fatta även avgörande beslut och leda försvarsverksamheten på sådant sätt, att alltjämt maximal effekt utvinnes av de stridskrafter som står till deras för- fogande.
Inom det civila försvaret torde uppgiftsfördelningen mellan central och regional instans bli i princip densamma som här angivits för det militära för- svaret. I betänkandet »Totalförsvarets högsta ledning» (SOU 1961: 66) har utredningen tidigare redovisat de centrala civila myndigheternas uppgifter enligt följande:
a) att införskaffa och sammanställa underrättelser om läget inom vederbörligt verksamhetsområde samt delge dessa till Kungl. Maj:t och berörda sido- och un— derordnade myndigheter,
b) att ändra och komplettera i fredstid till underlydande myndigheter givna krigsuppgifter och möjliggöra dessa uppgifters lösande genom att fördela och om— fördela inom vederbörligt ansvarsområde disponibla personella och materiella resurser,
e) att inom ramen för givna befogenheter ändra ansvarsfördelningen mellan myndigheten och underlydande organ, d. v. s. besluta om ytterligare decentrali- sering.
Den direkta ledningen av den civila försvarsverksamheten torde i bety- dande utsträckning komma att åvila regionala chefer. På dessa ankommer således dels att _ inom ramen för uppgifter som givits av centrala myndig— heter _ leda och samordna verksamheten inom det civila försvaret, dels att verka för samordning mellan det civila och det militära försvaret.
I det följande vill utredningen granska principerna för försvarets genom- förande vid de f. n. mest sannolika betvingelsemetoderna, storanfall och strategisk kupp. Utredningen är emellertid angelägen om att betona att framställningen närmast är av schematisk karaktär; såväl storanfall som strategisk kupp kan insättas och genomföras på många olika sätt.
Redogörelsen bygger i allt väsentligt på uppgifter som lämnats av över- befälhavaren. Utredningen har kompletterat dessa främst i vad gäller det civila försvaret.
S toranfall I storanfall kan de flesta angreppsmetoderna kombineras. Huvudvikten torde ligga vid kust- och gränsinvasion, som förberedes och understödes med flyg- och fjärrvapenanfall.
I syfte att närmare belysa olika krav på samverkan inom totalförsvaret kan man schematiskt indela ett storanfall i tre skeden enligt följande.
Skede 1, omfattande tiden från krigsutbrottet till dess svensk gräns över- skrides eller invasionsflottor lämnar sina utgångspunkter och börjar över— farten mot svensk kust, således närmast ett förberedelseskede.
Skede 2, (endast vid kustinvasion) omfattande tiden från det att inva- sionsflottorna lämnar 'sina utgångspunkter intill dess att första landstig- ningen äger rum på svensk mark (sannolikt har större eller mindre luft- landsättningar ägt rum redan dessförinnan), således närmast ett över- skeppningsskede.
Skede 3, omfattande tiden fr. o. m. att invasionsstyrkor går över svensk gräns eller landstiger på svensk kust. Vid kustinvasion torde omfattande överskeppningar äga rum även i detta skede; de torde i större eller mindre omfattning fortgå intill krigets slut. Detta skede kan benämnas ett fortsätt- ningsskede.
Vid gränsinvasion erfordras icke nödvändigtvis något förberedelseskede, utan angriparen kan anfalla över svensk gräns direkt i samband med krigs- utbrott. Vid kustinvasion är det sannolikt att förberedelseskedet sträcker sig över åtskilliga dagar före huvudanfallet.
I fråga om principer för det militära försvarets genomförande under ett förberedelseskede har överbefälhavaren uttalat följande:
', Om motståndaren inte använder kärnladudningar, kommer den förberedande be— , kämpningen sannolikt att utföras med flygstridskrafter — och vid kusten dess- ' utom med sjöstridskrafter. Effekten av en förberedande bekämpning beror till i stor del på hur långt våra förberedelser för att minska verkningarna hunnit ge- l, nowmföras. Det är av avgörande betydelse, att våra stridskrafter genom aktiva och passiva åtgärder kan försvåra denna bekämpning. Vi bör eftersträva att genom 1, skyddsåtgärder bevara stridskrafternas slagkraft till dess invasionen (överskepp- ; ningen) kommer. Våra försvarsförberedelser måste ta sikte på att skapa förut— ; sättningar härför. Vårt aktiva luftförsvar skall försvåra _ och om möjligt förhindra _ flyganfall. Detta kräver dels ett jaktförsvar, dels ett bassystem. Luftvärnsrobotsystem är en väsentlig del i luftförsvaret. Ett stridvslednings- och luftbevakningssystem är en * grundförutsättning för luftförsvaret. Om angriparen använder kärnladdningar kan ett stort antal mål bekämpas med | ballistiska robotar. För att reducera verkningarna av dessa måste vi förlita oss på passiva luftförsvarsåtgärder. Offensiva framstötar med flyg- och sjöstridskrafter samt med vissa markförband för att störa angriparens invasionsförberedelser skall eftersträvas. Denna verksamhet syftar till att nöta på angriparens anfallskraft, ge ] en tidsvinst och tvinga honom att avdela resurser för .skydd i olika former. Gra- 1 den av taktisk offensiv måste dock hela tiden vägas mot våra knappa resurser. | i
Den civila försvarsverksamheten torde under detta skede domineras av utrymningar, un'danförsel, civilförsvarets skadeavhjälpande verksamhet '_ samt reparations- och nyanläggningsverksamhet _ icke minst för krigsmak- j tens räkning _ för att minska verkningarna av angriparens bekämpning. ' Upplysningsverksarnhet och andra aktiva åtgärder för att upprätthålla mot- i ståndsviljan är av stor betydelse. Under detta skede kan ifrågakomma mi- j litärt understöd för genomförande av civila försvarsåtgärder, t. ex. utrym— Ä ningar eller åtgärder som föranledes av omfattande skadegörelse. Utredningen vill särskilt framhålla att i detta skede underrättelseverk- samheten har avgörande betydelse för hela totalförsvaret; det är väsentligt att vi kan följa angriparens förberedelser för invasion och icke utsättes för större överraskningar i fråga om tid och plats för denna eller rörande dess omfattning.
För totalförsvaret väsentliga anläggningar och förnödenheter kommer att i stor utsträckning förstöras eller skadas. Förband kommer att tillfogas för— luster. Brister kommer att uppstå. Det är bl. a. detta angriparen vill vinna med en förberedande bekämpning. Det är därför av vikt att alla disponibla resurser, t. ex. transport- och sambandsmedel, fältarbetsmateriel och ar- betskraft, utnyttjas effektivt och där de från totalförsvarets synpunkt bäst behövs. Det aktiva luftförsvaret spelar en avgörande roll i detta skede, var- för ledningsorganisationen måste medge att dess slagkraft till fullo utnyttjas och att det i det längsta hålles intakt. Det är naturligt att skydd och ny— anläggning av stridsledningsorgan och flygbaser ges hög prioritet.
Samordning av verksamheten inom totalförsvaret torde under ett för- beredelseskede erfordras främst inom följande verksamhetsområden:
inom krigsmakten _ förutom vid fördelning av stridskrafter till olika områden samt tilldelning av uppgifter för dessa _ i fråga om underrättelse- tjänst, luftförsvar, sjö- och flygstridskrafternas offensiva verksamhet, sam- bandstjänst, fältarbeten — t. ex. blockeringsarbeten _ och underhållsverk- samhet;
inom det civila försvaret i fråga om all med utrymningarna och undan- förselåtgärderna sammanhängande verksamhet,
mellan krigsmakten och det civila försvaret i fråga om luftskydd, åtgär— der vid omfattande skadegörelse på befolkningscentra eller på militära an- läggningar eller förband samt transporter (utrymningar, undanförsel, trupp- och underhållstransporter), arbetskraft och sambandsmedel.
Vid kustinvasion torde erfordras vissa minimiresultat av fiendens förbe— redande bekämpning innan överskeppningen kan börja. Om den militära verksam-heten under ett överskeppnings- och ett fortsättningsskede anför överbefälhavaren följ ande:
Vid försvar mot kustinvasion strävar man efter att med marin— och flygstrids- krafter ingripa mot angriparens överskeppningsföretag på sådant sätt att inva- sionsstyrkan tillfogas största möjliga förluster. Insatser av våra marin- och flyg- stridskrafter sker i samverkan, så att den tot-ala effekten blir så stor som möjligt.
Vår flygspaning skall kontinuerligt följa läget, så att vi tidigt kan klarlägga var och när invasionen kommer.
Det är viktigt att attackflyget utnyttjas maximalt under överskeppningen, då an- griparen är särskilt sårbar och attackanfallen får sin bästa verkan.
Angrip-arens flyganfall mot de av våra stridskrafter, som kan ingripa i det ak— tuella invasionsområ-det, intensifieras troligen i samband med landstigningen. Det aktiva luftförsvaret måste söka minska verkan av dessa anfall. Jaktflyget skall kunna sättas in i attackanfall mot invasi-onsföretagen i närheten av vår kust, då läget gör detta nödvändigt. Del-ar av ja—ktflyget måste dock alltid hållas beredda att ingripa mot luftlandsättningsföretag.
Marinstridskrafterna skall insättas för att bekämpa angriparen under hela över— skeppningen. På öppet hav och i breda farvattenförträngningar kan ubåtar och offensiva mineringar utnyttjas ända intill motståndarens från kusten försvarade
område. I anslutning härtill och in mot vår kust kan övervattensfartyg och kust- robotar insättas. Ju närmare vår kust angriparen kommer, desto mer kan det ma- rina försvaret efter hand öka i styrka genom insats av övervattensfartyg, kust- robotförband, kustartilleriförband samt kust- och strandförsvarsmineringar.
Arméstridskrafternas artilleri och värnpjäser kan komplettera eldsystemet när— mast vår kust.
Armé- och kustartilleriförband, som grupperats inom kustområdet, skall om möjligt förhindra landstigningen i samverkan med flyg- och sjöstridskrafter. Un- der överskådlig tid kommer angriparen att förbli särskilt sårbar under landstig- ningen. Hans brohuvuden är under detta skede begränsade till omfattningen och han saknar möjlighet att utnyttja sin kvantitativa överlägsenhet. Detta måste ut- nyttjas av vårt försvar för att om möjligt nå ett avgörande. Striden om och vid kusten kan bli av utslagsgivande betydelse.
Vi måste räkna med att en angripare sätter in sådana resurser, att han _ trots vara ansträngningar i samband med striderna till sjöss och vid kusten _ på något eller några ställen kan bilda större brohuvuden. Ett framgångsrikt försvar kräver då att tillräckliga reserver av arméfönban-d kan samlas på kort tid för att i direkt och indirekt samverkan med marin- och flygstridskrafter genom anfall slå angri- paren. Motanfallen skyddas genom luftförsvarssystem, som i detta skede av in- vasionen måste kunna verka med full kraft, framförallt mot lågflygande jakt- attackflygplan.
Inom den civila sektorn av totalförsvaret torde invasionsutrymning vara en av de viktigaste försvarsåtgärderna under dessa skeden. Som exempel på annan betydelsefull verksamhet kan nämnas civilförsvarets skadeavhjäl- pande verksamhet, förberedelser för förstöring av olika slag av anläggningar och förråd samt transportverksamhet, bl. a. för att möjliggöra den samling till invasionsområdet av armé- och kustartilleriförband, som är en av förut- sättningarna för att invasionen skall kunna avvärjas.
Överskeppningsskedet är mycket kort; beroende på varifrån transport- t'lottorna utgår och varemot invasionen riktas kan skedets längd variera från mindre än en timme upp till ett halvt dygn. Eftersom en överskeppning går snabbt — och med ytterligare utveckling av invasionstonnage i en fram- tid kan förväntas gå ändå snabbare än nu _ ställes under detta skede höga j krav på vår ledningsorganisation, om vi tillfullo skall kunna utnyttja an— ' griparens sårbarhet. J Ledningsorganisationen måste bl. a. medge il dels att för ett korrekt bedömande tillräckligt omfattande underrättelser % snarast möjligt när för avgörande motåtgärder beslutmässiga chefer, > dels att disponibla stridskrafter kan sättas in snabbt och på ett sådant i l
sätt att den sammanlagda effekten blir den största möjliga. Fortsättningsskedet torde efter hand domineras av operationer på marken. Angriparen är dock under hela skedet beroende av fortsatta transporter från sina basområden, främst av sjötransporter. Skedet kan bli långvarigt; krigs- erfarenheterna talar för att det i regel är det längsta av de tre här redovi— sade skedena. Angriparen kan dock utnyttja kärnladdningar i syfte att för- korta detta skede.
Senast i detta skede måste ett avgörande sökas. Angriparen torde sätta in stridskrafter av alla slag för att nå sina mål för operationen. Som grund för hans handlande och hans insats av stridskrafter torde ligga noggranna över- väganden rörande vår motståndskraft; skall vi lyckas genomföra vår opera- tiva målsättning _ att avvärja en större kustinvasion _ måste vi kunna bjuda ett starkare motstånd än vad angriparen bedömt vara möjligt. Vi har sannolikt mycket små marginaler för missgrepp, och ledningsorganisatio- nen måste därför medge att alla militära och civila resurser, som permanent eller tillfälligt kan sättas in för denna deloperation, utnyttjas enligt en be- stämd plan och icke splittras på i och för sig väsentliga men för det slutliga avgörandet sekundära uppgifter.
Kraven på samordning inom totalförsvaret blir mycket stora. Först och främst erfordras samordning av mark-, sjö- och flygstridskrafternas direkta stridsinsatser men därutöver även en bestämd, snabb prioritering vid för- delning av resurser av stödkaraktär, såsom transportmedel, sambandsme- del, fältarbetsresurser m. m. Då strider nu utkämpas på svenskt territorium, ställes i detta skede stora krav på samordning mellan det militära och det civila försvaret.
I fråga om principerna för försvar mot gränsinvasion har överbefälhava- ren uttalat följande:
Vid försvar mot gränsinvasion skall striden upptas så nära gränsen som om- [ ständigheterna medger — med flygstridskrafter och jägartrupp även utanför grän- 1 sen. Förutsättningarna är dock små att redan vid gränsen hej-da en angripare, | eftersom denne här har möjlighet att tidigt utveckla stor överlägsenhet. De an- fallande styrkorna fördröj's och försvagas genom att striden upptas i ett nära grän- sen uppbyggt försvar. Förberedelser vidtas också för att vi skall kunna uppta strid i på djupet utbyggda försvarszoner.
Alla möjligheter till offensivt uppträdande tillvaratas. Målet är att efter nödvän- ; diga fördröjningsstrider _ då angriparen tillfogas största möjliga förluster — slutligt hejda hans angrepp och genom anfall slå honom för att återta vårt terri- torium. Detta kräver att lättrörliga operativa enheter snabbt kan samlas till sam- ordnade anfall.
Den luftopenativa verksamheten avser att skydda .arméstridskrafternas opera- tioner samt dessutom att försvåra angriparens tillförsel och försvaga h-ans fram- trängande. Ett offensivt uppträdande, t. ex. mot framskjutna flygbaser, kan få stor ' betydelse. (
Vid försvar mot gränsinvasion torde verksamheten domineras av mark- operativ och territoriell verksamhet. Det är angeläget att markstridskrafterna kan verka under gynnsamma betingelser och att lättrörliga, eldkraftiga en- heter snabbt kan göra även långa omgrupperingar. Ett starkt luftförsvar är därför av stor betydelse.
Kraven på samordning inom totalförsvaret är i princip desamma som un- der fortsättningsskedet av en kustinvasion. Stora krav ställs redan från
början på samverkan mellan mark- och flygstridskrafter. Då en gräns- invasion torde kunna sättas in över en större bredd och _ i varje fall in- ledningsvis _ med starkare stridskrafter än vid en kustinvasion, kan kra- ven på samordning inom totalförsvaret bli än större än vid kustinvasion.
Strategisk kupp
I fråga om försvar vid strategisk kupp har överbefälhavaren uttalat följ ande: Vid strategisk kupp torde begränsade arméstridskrafter insättas genom luft-, sjö- och landtransport för att ta strategiskt betydelsefulla punkter och områden. Anfallet fullföljes med större styrkor, så snart dessa hinner insättas. Luftkrig- föringen kommer att spela en stor roll. Flyganfallen torde riktas mot luftförsva- rets anläggningar, anstalter av betydelse för mobiliseringen, ledningsorgan och 1 kommunikationer. * Försvaret under det inledande skedet år i stor utsträckning en fråga om att ha l tillgång till insatsberedda förband med liten sårbarhet mot överraskande anfall ) och med hög stridsberedskap. Nödvändigheten av att våra insatsberedda strids- j krafter redan från början kan utveckla full kraft för att härigenom vinna värde- | full tid, bör dock särskilt framhållas. * Verksamheten måste i första hand inriktas på att hindra angriparen från att få i fast fot inom betydelsefulla områden och på att försvåra hans tillfönsel av trupp och materiel till dessa. Försvaret av hamnar, flygfält, tra-fikknutpunkter samt land- stignings- och luftlandsättningsområ-den är därvid av stor betydelse.
Övrig verksamhet måste framför—allt inriktas på att fullfölja mobiliseringen och därigenom skapa betingelser för att slå de landstigna eller luftlandsatta styr-korna. Luftförsvarets viktigaste uppgift blir därvid att skydda mobiliseringen och vik- tiga k-ommunikation-sleder.
Överbefälhavaren framhåller att det vid försvar mot strategisk kupp upp- står ett omedelbart behov av en snabbt fungerande regional ledning, som _ t. o. m. utan att förbindelser finnes med högkvarteret _ skall kunna ut- nyttja våra insatsberedda förband ur alla försvarsgrenar i samverkan för att vinna tid och utrymme för övriga förbands mobilisering, rustning och inta— gande av utgångsläge.
Överbefälhavaren fortsätter:
! | I ett sådant kuppläge kan många mycket svåra avvägningsfrågor rörande vap-en- l insatser uppstå och kräva snabb-a beslut. Det kan ur flyg- och sjöstri-dskrafternas i synvinkel te sig mest angeläget, att alla resurser av markstridskrafter _ inklusive j lvförband _ sätts in för att försvara baser och andra markanläggningar, t. ex.
radarstationer, mot anfall från mark- eller lufttrupp. Men samtidigt kan det från markstridskrafternas synpunkt te sig mest angeläget att sätta in alla tillgängliga & stridskrafter för att hindra fienden att tränga in i mobiliseringsområden eller ta , andra strategiskt betydelsefulla punkter och områden. Men tillgängliga krafter I räcker bara för endera syftet.
Andra bristsituationer kan framkalla liknande intressemotsättningar, -t. ex. om jaktflyget skall användas mot fiendens flyg eller mot fiendens sjötransporte-r. Un- derrättelseläget kommer vid ett kuppläge att vara osäkert och sambandsmöjl—i-ghe- tern-a kommer till en början att vara begränsade. Det kommer därför att bli svårt att få en riktig bild av läget och att nå underlydande med order. Beträffande mo-
biliseringens fortskridande måste stor automatik i handlandet efter en i förväg uppgjord plan i detta läge förutsättas. Mobiliseringens fortskridande, utrymnings- läge, skadeläge etc. måste emellertid kunna följas upp och åtgärder vidtagas i tid.
Detta ställer krav _ tills läget kan överblickas — på att det geografiska an- svarsområdet för kuppförsvaret i regional nivå inte är för stort eller 0111 så är fallet att delegering till underlydande instanser skett. En samordnad eller helt in- tegrerad ledning är önskvärd i kupplägen.
Utredningen biträder överbefälhavarens uppfattning. Enhetlig ledning erfordras enligt utredningens mening inom områden som icke är större än att de sannolikt låter sig överblickas. En decentralisering av den faktiska led- ningen till ett antal inom samma geografiska område verksamma sidoordna— de chefer möjliggör icke den fasta ledning, som är nödvändig vid försvar mot strategisk kupp.
Utredningen vill även framhålla betydelsen i detta läge av samordning mellan det militära och det civila försvaret. Utrymningar måste samordnas med mobilisering och transporter av mobiliserade förband, civila resurser av olika slag kan behöva tagas i anspråk av krigsmakten, militära och civila chefer måste med utnyttjande av Sveriges Radio lämna gemensamma före- skrifter för allmänhetens beteende.
c) Den militärtekniska utvecklingen
En kortfattad redogörelse för den militärtekniska utvecklingen samt de verkningar därav som kan utläsas på den militära ledningsorganisationen, särskilt med tillämpning på den regionala ledningsinstansen, återfinnes i betänkandet.
(1) Sammanfattning
Oberoende av om angriparen försöker betvinga oss genom storanfall eller genom strategisk kupp måste, enligt utredningens mening, på vår sida un- der överbefälhavaren varje deloperation ledas enhetligt. Tillgängliga strids- krafter skall användas enligt en gemensam plan och olika resurser av stöd— karaktär fördelas i bestämd ordning så att de vid varje tillfälle utnyttjas där de bäst behövs.
Insättandet av disponibla stridskrafter enligt en enhetlig plan och fördel- ningen av olika resurser i enlighet med vad denna plan kräver bör givetvis förberedas i fred, så långt det är möjligt. En motsvarande planläggning måste givetvis göras för den riktgivande verksamheten på civil sida. Alla lä- gen kan emellertid icke förutses; en angripare kommer att göra sitt yttersta för att överraska oss och ställa oss inför situationer som vi icke har räknat med. Detta förhållande i kombination med den snabbhet, varmed händel— serna med stor sannolikhet kommer att utspelas, kräver både på militär och civil sida en regional ledningsorganisation som har långtgående befogen- heter samt förmåga att handla snabbt och improvisera allt efter lägets krav.
Enligt utredningens bestämda uppfattning nödvändiggör detta att inom 0111- råden, som bestämts med hänsyn till tänkbara invasionsalternativ och vil- kas gränser är gemensamma för det militära och det civila försvaret:
dels befälet över krigsmakten under överbefälhavaren utövas av en mili- tär chef, som kan ägna hela sin kapacitet åt att leda vederbörlig delopera— tion och icke onödigtvis behöver splittra sin uppmärksamhet och tid på pro- blem som icke har direkt sammanhang därmed,
dels den civila försvarsverksamheten under Kungl. Maj:t och centrala civila myndigheter inriktas och samordnas av en civil chef,
dels ock klarhet råder i fråga om den militäre och den civile chefens be- fogenheter och skyldigheter mot varandra och gentemot sidoordnade civila myndigheter med ansvar för försvarsfunktioner som är gemensamma för totalförsvaret, t. ex. tele- och järnvägsmyndigheter.
Till nyssnämnda chefers förfogande måste givetvis stå stabsorgan som är anpassade till karaktären Och omfattningen av chefernas uppgifter.
Begränsningar i fråga om ekonomiska och andra resurser har nödvändig- gjort prioriteringar vid utbyggnad av luftförsvar, befästningar m. m. Här- vid har bl. a. nuvarande militärpolitiska läge tjänat som utgångspunkt. I ka- pitel IV har framhållits att tillgången på kvalificerad personal för regional ledning är knapp. Det är därför naturligt, att vid en reform av den regionala ledningsorganisationen prioriteringar göres efter samma grunder som inom övriga områden för försvarsförberedelser. Som utredningen anfört i kapitel IV bör ledningsorganisationen dock utformas på sådant sätt, att den smidigt kan anpassas till olika tänkbara invasionsalternativ.
2. Krav på krigsmaktens regionala ledning I det följande redovisas i sammanfattning synpunkter som lämnats av över- befälhavaren. Utredningens uppfattning framföres kortfattat i slutet av respektive avsnitt.
(1) Faktorer med speciell betydelse för mark-, sjö- och qutoperativ verk- samhet
Överbefälhavaren
Faktorer med speciell betydelse för markoperativ verksamhet Operations- och ansvarsområde måste utformas så, att enhetlig markopera- tiv ledning säkerställs. I inledningsskedet bör endast en tänkbar anfallsrikt— ning inneslutas i operationsområdet. Inom detta område, utformat jämväl med hänsyn till militärgeografiska faktorer, våra stridskrafters avsedda styrka och sammansättning samt behov av kontinuerlig ledning av ytförsva- ret, erfordras en ledningsorganisation för fackmässig operativ ledning som kan ställa uppgifter och fördela resurser för verksamheten inom området.
Denna ledningsinstans måste ha kontroll över förflyttningar på marken och erforderligt inflytande på samordningen av insats mot markmål inom de delar av området där markstridskrafter verkar samt på de civila för- svarsåtgärderna inom området.
Från rent markoperativ synpunkt är det lämpligt att indela riket i minst sju områden (varav Gotland utgör ett).
Faktorer med speciell betydelse för sjöoperativ ledning och indelning Operations- och ansvarsområde måste utformas så att enhetlig sjöoperativ ledning säkerställs. Inom ett med hänsyn till fiendens möjliga operations- riktningar, våra stridskrafters gruppering, baseringsmöjligheter, rörlighet och räckvidd samt militärgeografiska förhållanden (farvattensförträng- ningar, friliggande öar m. m.) avpassat område erfordras en ledningsorga- nisation, som kan ställa uppgifter och fördela resurser [för den sjöoperativa verksamheten inom området.
Inom ett sådant område fordras för fackmässig operativ ledning och sam- ordning av marina stridskrafters sjöoperativa verksamhet (fartygsförband, kustartilleriförband, baser m. 111.) en sakkunnig instans. Denna måste ha kontroll över förflyttningar på sjön och erforderligt inflytande vid samord- ning av insats mot sjömål inom de delar av operationsområdet, där ma- rina stridskrafter verkar.
Området för fackmässig sjöoperativ ledning bör göras stort. Lednings- säkerhet och geografiska faktorer gör från rent sjöoperativa synpunkter en indelning av oss omgivande farvatten i fyra områden lämplig.
Faktorer med speciell betydelse för luftoperativ ledning och indelning Operations- och ansvarsområde måste utformas så att enhetlig luftoperativ ledning säkerställs. Inom ett med hänsyn till fiendens möjliga operations- riktningar samt våra stridskrafters gruppering, baseringsmöjligheter, rör- lighet och räckvidd avpassat område erfordras en organisation för fack- mässig operativ ledning -av den luftoperativa verksamheten samt för viss stridsledning främst av luftförsvar, attack och flygspaning.
Denna ledningsinstans måste ha kontroll över förflyttningar i luften, an- svar för inriktning i stort av insats mot luftmål inom vederbörligt område och ansvar för samordning av luftoperativa insatser, som icke samordnas av mark- respektive sjöoperativ chef.
Med hänsyn till 'flygförbandens rörlighet borde principiellt landet icke uppdelas i några delansvarsområden. En angripares sannolika anflygnings- vägar mot mål på vårt område, den praktiska ledningen av markbundna komponenter samt uppbyggnaden av sambandssystem tvingar dock till en uppdelning, varvid —— från rent luftoperativa synpunkter —— högst tre om- råden bör ifrågakomma.
Utredningen
Utredningen har ovan i sammanfattning återgivit överbefälhavarens syn- punkter rörande faktorer med betydelse för olika slag av fackmässig ope- rativ ledning och indelning. Utredningen har intet att tillägga i vad rör de rent fackmässiga synpunkterna men konstaterar att mark—, sjö- och luft- operativ verksamhet har olika krav på den idealiska områdesindelningen. Från rent markoperativ synpunkt är denna indelning minst sex områden på fastlandet, från rent sjöoperativ synpunkt fyra områden inom oss om— givande farvatten och från rent luftoperativ synpunkt högst tre områden. I vad gäller mark- och sjöoperativ verksamhet är kraven i huvudsak sam- manfallande i Syd— och Västsverige, medan den största skillnaden förelig- ger i norra delen av landet, där de sjöoperativa kraven talar för att Bott- niska viken utgör ett område.
Om enhetlig indelning skall kunna åstadkommas inom alla delar av lan- det måste man gå fram på endera av två i princip olika vägar. En utväg är att fastställa den för varje operativ verksamhetsgren för sig lämpligaste områdesin-delningen och därefter sammanföra dessa områden till större områden, som i sig innesluter ett lämpligt antal mark-, sjö- och luftopera— tiva ansvarsområden. Denna metod innebär att ytterligare en regional led- ningsinstans — en högsta regional instans — måste tillkomma. En annan möjlighet är att göra en sammanjämkning av de olika områdesindelning- arna, varvid man måste våga samtliga faktorer mot varandra i syfte att åstadkomma en optimal syntes. Därvid måste försök göras att fastställa de olika verksamhetsgrenarnas relativa betydelse, med utgångspunkt bl. a. i bestående militärgeografiska förhållanden, sannolika styrkor av olika stridskrafter som — för längre eller kortare tid _ kan antagas komma till insats inom olika områden samt dessa stridskrafters sannolika verkans- möjligheter och uthållighet. En sådan värdering är svår att göra; de opera- tiva verksamhetsgrenarnas relativa betydelse torde vara olika inom olika landsändar och i olika lägen. De värderingar som kan göras med någorlun- da säkerhet måste emellertid göras och läggas till grund för nyssnämnda sammanjämkning av olika »fackmåssiga operativa krav. Utredningen utgår ifrån att bl. a. sådana värderingar som här avses ligger till grund för det av överbefälhavarens studiealternativ som bygger på sammanjämkningsprin- cipen, nämligen det s. k. sexregionsalternativet.
b) Faktorer med speciell betydelse för territoriellt försvar
Överbefälhavaren
Vid en avvägning mellan olika krav och faktorer, som påverkar regional in- delning, måste den militärterritoriella indelningen till lands och det terri— toriella försvarets krav beaktas, främst av det skälet att totalförsvarets mot-
ståndsförmåga kommer att ställas inför det svåraste provet i det skede, då hela vårt samhälle skall omställas från fred till krig.
Även om de operativa stridskrafterna spelar en avgörande roll, kan det sålunda uppstå lägen då det är mer betydelsefullt från det totala försva- rets synpunkt, att den militärterritoriella ledningen och den civiladministra- tiva ledningen på regional nivå är helt anslutna till varandra såsom för närvarande i stor utsträckning redan är fallet och att den motsvarande indelningen ger helt sammanfallande områden, än att den allmänoperativa ledningen och indelningen av krigsmakten på regional nivå skänker ett rent militärt maximum av effektivitet. Om och var ett sådant läge uppstår, kan ej förutses. Det är därför önskvärt, att en för såväl den operativa som ter- ritoriella verksamheten enhetlig indelning kan skapas för den fredstida verksamheten och vid ett krigs inledningsskede.
Utredningen Utredningen ansluter sig till överbefälhavarens ovan återgivna uttalanden. Betydelsen av att militärterritoriell och civiladministrativ indelning stäm- mer överens har utredningen redan tidigare understrukit. I anslutning här- till vill utredningen anföra, att avkall på denna princip icke bör göras annat än i undantagsfall. Därvid måste kunna förebringas övertygande operativa skäl för en militärterritoriell indelning som avviker från den civiladminist- rativa. Vidare måste det föreligga relativt stor sannolikhet för att veder- börligt område utsättes för invasion.
c) Faktorer av allmän betydelse för operativ verksamhet och samordningen av däri ingående verksamhetsgrenar
Överbefälhavaren
Efter att ha granskat faktorer med betydelse för olika slag av fackmässig verksamhet redovisar överbefälhavaren vissa faktorer av allmän betydelse för operativ verksamhet och samordningen av däri ingående verksamhets— grenar. Överbefälhavaren konstaterar, att hur en samordning av olika operativa verksamhetsgrenar än genomföres, kommer ett kvarstående be— hov av samverkan att föreligga mellan chefer för olika slag av stridskrafter. Organisatoriska och andra åtgärder bör vidtagas för att underlätta denna samverkan. Sålunda bör för varje chefs befogenheter och ansvar klara be- stämmelser ha utfärdats av högre chef. Över-befälhavaren fortsätter:
Samordningen genom befäl av olika verksamheter inom ett område lydande un- der en chef, som i sin tur är underställd överbefälhavaren, fordrar i princip för operativ verksamhet sammanfallande område, för vars stridskrafter gemensam målsättning kan gälla. I princip bör ingen befattningshavare var-a sam—ordnande chef för en hel regional ledningsorganisation och tillika chef för en av de delar, som skall samordnas. Samordning i region-al instans kan nämligen berör-a starka stridskrafter på marken, till sjöss och i luften och fordrar, att den samordnande
chefen ges icke blott stabsresurser utan även tid att sätta sig in i alla problem, som påverkar dessa olika stridskrafters operationsmöjligheter. Icke minst gäller detta de stridskrafter, vilka han icke genom sin fackutbildning grundligt lärt känna, men för vilkas operativa ledning han skall ta ansvar.
Överbefälhavaren framhåller fortsättningsvis att om en enhetlig regional ledning skall möjliggöras, måste alla slag av verksamheter _ operativ in- riktning och fackmässig ledning av mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet samt samordning av gemensamma resurser _ för försvar mot en fientlig deloperation kunna infogas i ett enhetligt operations- och ansvarsområde. Det gäller med andra ord att försöka åstadkomma en enhetlig regional in- delning. Överbefälhavaren fortsätter sålunda.
Lednings- och ansvarsförhållandena samt områdets storlek bör avpassas så i förhållande till varandra, »att största stridsekonomiska effekt uppnås av såväl en- . skilda vapensystem som av samtliga inom området verkande stridskrafter med * gemensamma uppgifter. Möjligheterna att få stridande förband till maximal ver- kan mot en angripare är det primära. [ Har en enhetlig regional indelning skapats, finns förutsättningar för att bilda * en allmänoperativ regional ledningsinstans, innebära-nde en chef jämte integrerad och funktionellt indelad stab.
I facwkmässiga ledningsstaber förekommer i vissa fall såväl fackmässig operativ som stridsledningsverksamhet. Svårighet föreligger därför att integrera sådana staber. Däremot kan fackmässiga ledningsstaber samgrupperas med varandra och med högre staber till fördel för sådan verksamhet som måste samordnas. Om händelseutveeklingen skulle tvinga till uppdelning av samgrupperade staber, kan dock disponibla stabsresurser för varje stab för sig bli otillräckliga.
I en allmänoperativ regional ledningsinstans kommer i princip endast samord- ningsuppgifter av »inriktande» art att lösas. Samordning av stridsledning (tak- tisk ledning) av stridande enheter och förband återstår följaktligen, även om en långt driven samordning av inriktningen kan komma att minska detta behov.
Utredningen anser i likhet med överbefälhavaren, att den primära uppgiften för en enhetlig regional ledning är att få stridande förband till maximal ver- kan — d. v. s. till största möjliga gemensamma verkan. Utredningen delar även överbefälhavarens uppfattning att en enhetlig regional indelning är en förutsättning för en konsekvent genomförd enhetlig regional ledning. Det är emellertid enligt utredningens uppfattning varken möjligt eller er- forderligt att tillskapa en sådan indelning, att i varje regionalt område kan baseras (grupperas) alla de stridskrafter, som kan bringas till vapeninsats inom detta. Utredningen vill här endast peka på attackförbanden, som från baser i landets inre delar skall kunna sättas in inom vitt skilda delar av landet. För huvudsyftet med enhetlig regional ledning inom krigsmakten _ att bringa de stridande förbanden till största möjliga gemensamma ver- kan — är det emellertid väsentligt, som utredningen redan tidigare framhål- lit, att i en viss deloperation insatta stridskrafter gör sin stridsinsats under ett enhetligt befäl.
i Utredningen l l i
3. Krav på det civila försvarets regionala ledning Det civila försvaret omfattar ett stort antal olika funktioner, såsom civilförsvar — i första hand förebyggande och skadeavhjälpande verk- samhet samt radiakskydd, ekonomiskt försvar innefattande bl. a. transportverksamhet samt försörj- ning med elkraft, arbetskraft, livsmedel och övriga förnödenheter,
sjukvård, säkerhetstjänst samt
psykologiskt försvar.
De olika funktionerna inom det civila försvaret har ett nära inbördes sammanhang; utredningen vill här endast peka på att planlagda utrym- ningar ställer krav på omfattande åtgärder rörande försörjning och sjuk- vård.
Det civila försvaret innefattar avsevärda delar av samhällsapparaten. Ett stort antal civila verk och myndigheter samt vissa icke statliga organ har väsentliga försvarsuppgifter. Krigsmaktens tre försvarsgrenar motsvaras således av ett betydligt större antal »civila försvarsgrenar». Det får därför anses nödvändigt att i såväl högre som lägre regional instans vissa chefer har skyldighet och befogenhet att samordna den civila försvarsverksam- heten.
Inom flertalet funktioner utgöres de personella och materiella försvars— resurserna av tillgångar som avsetts för fredsmässiga uppgifter och 'som efter viss omställning användes för totalförsvarsuppgifter i krig. Organisa- tionen i krig påverkas därigenom i högsta grad av organisationen i fred; kravet på största möjliga överensstämmelse mellan freds- och krigsorgani- sationerna lämnar endast begränsad valfrihet vid utformning av organisa- tionen i krig. Som exempel på här avsedda funktioner kan nämnas sam- bands— och kommunikationstjänst, där resurserna främst utgöres av de statliga kommunikationsverkens fredsmässiga resurser.
Den regionala ledningen inom det civila försvaret måste således i avse- värd utsträckning bygga på i fred befintliga regionala ledningsorgan och fredstida administrativ indelning. På det lägre regionala planet är denna ledning i första hand uppbyggd kring länen som enheter. Inom varje län utgör länsstyrelsen det centrala organet för den civila delen av totalför- svaret. Länsstyrelsernas ledande ställning på detta område har fastslagits genom krigsinstruktion för länsstyrelse (SFS 1962: 4). Genom administra- tiva fullmaktslagen (SFS 1942:87, 1953:51) har vidare länsstyrelserna tilldelats utomordentliga befogenheter i lägen då förbindelsen med rikssty- relsen eller med civilbefälhavare icke eller allenast med avsevärd svårig- het kan upprätthållas.
Det är utredningens uppfattning, att inom överskådlig framtid länssty- relserna måste bibehålla nuvarande ledningsuppgifter inom det civila för-
svaret. I sina överväganden rörande en framtida regional ledningsorgani- sation betraktar utredningen därför i princip länsstyrelserna och deras nu- varande försvarsuppgifter som fasta utgångsvärden.
Länsindelningen i krig bör så långt möjligt vara densamma som under fred. Med hänsyn till behovet av samverkan med krigsmakten kan dock i undantagsfall ändringar vara nödvändiga.
Våra län är emellertid ganska små, framför allt i de södra och mellersta delarna av landet. Många av de åtgärder inom det civila försvaret som måste beslutas och (eller) verkställas i regional instans sträcker sig över länsgrän- serna. Detta kan gälla i fråga om t. ex. utrymningar och omhändertagande av flyktingar, undanförsel, utnyttjande av transportmedel, insättande av reparationsavdelningar för att iståndsätta vägar, järnvägar och signalför- bindelser, disponerande av elkraft, bränsle, råvaror och arbetskraft samt utnyttjande av sjukvårdsresurser.
Vad beträffar kommunikationsverkens regionala indelning i distrikt, överensstämmer denna endast i undantagsfall med den administrativa läns- in—delningen. Kommunikationstekniska och driftsekonomiska hänsyn har här varit avgörande för distriktsindelningen. Detta har haft till följd att statens järnvägars, televerkets och postverkets distrikt är betydligt större än länen.
Vid förbindelsesvårigheter i förhållande till riksstyrelsen och centrala myndigheter föreligger behov av en ledande civil myndighet inom områden större än länen. Denna myndighet skall kunna ta ledningen av hela den civila verksamheten av betydelse för krigföringen.
Sammanfattningsvis föreligger sålunda i krig behov av en civil myndighet inom större områden än länen med uppgift att åstadkomma samordning
dels mellan olika länsstyrelser inom området, dels i förhållande till och mellan säd-ana civila myndigheter, vilkas verk- samhetsområden omspänner mer än ett län,
dels ock mellan civila och militära myndigheter.
Av ovan anförda skäl är det i krig nödvändigt med en civil myndighet på det högre regionala planet mellan Kungl. Maj:t och de centrala myndighe— terna, å ena sidan, och länsstyrelserna, å den andra, (1. v. s. en lednings- organisation i huvudsak i enlighet med den nuvarande civilbefälhavarin- stitutionen.
För att civilbefälhavarna skall kunna utöva den ledan-de funktion som avses skola tillkomma dem i krig, måste de vara utrustade med konkreta befogenheter inom skilda verksamhetsområden. Dessa befogenheter bör vara fastställda redan i fred och finnas angivna i särskild instruktion för civilbefälhavarna som en direkt motsvarighet till krigsinstruktion för läns- styrelserna.
Utredningen har ovan framhållit att länsindelningen i krig så långt möj- ligt bör vara densamma som i fred och att avsteg från denna regel bör und- vikas. I fråga om indelning i civilområden finnes större valfrihet; ändringar av den nuvarande indelningen kan givetvis ske. I denna fråga har civilbe- fälhavarna framhållit, att utgångspunkterna för bedömning av civilområ- denas storlek — under förutsättning av överensstämmelse i lägre regional instans mellan län och försvarsområden _ främst bör vara behov av civil- militär samverkan, operativ rörlighet samt möjligheter till ledning och sam— ordning av totalförsvaret inom större områden än län.
Denna sin uppfattning uttrycker civilbefälhavarna närmare enligt föl- jande:
Behovet av civil—militär samverkan kan avse utrymningar, omhändertagande av befolkningen inom :stridsområden, ra-diakskyddsåtgärder, dispositionen av vård- resurserna vid beredskapssjukhus, underhålls- och undanförseltransporter m. m. Civilbefälhavarens befattning med dessa frågor avser i vissa fall huvudsakligen direktiv om verksamhetens inriktning, i andra fall mera konkret planläggning av operativa åtgärder. Det är dock angeläget, att civilområden ej äro så stora, att resurserna splittras på alltför många stora uppgifter och att civilbefälhavaren kanske omedelbart nödgas göra sådana avvägningar, som normalt borde tillkom- ma högsta ledningen. En sådan situation skulle kunna uppkomma exempelvis inom ett sammanslaget I. och III. civilområde, om utrymningar, liemortsbekämpning och invasion inträffade samtidigt och berörde flera viktiga områden. Totalförsva— rets uppgifter inom civil- och militärområde böra således vara så begränsade, att resurserna om möjligt medge kraftsamling till väsentliga strategiskt viktiga områ- den. I fråga o-m operativ rörlighet bör civilområdet å andra sidan vara så stort, att resurserna inom de -i civilområdet ingående länen medge, att verksamheten kan bedrivas utan omedelbart bistånd från angränsande civilområden. Storleken begränsas härvid 'till, hur resurserna med hänsyn till tidsfaktorn kunna på lämp— ligt sätt utnyttjas. Hänsyn måste även tagas till vägnätets beskaffenhet och andra geografiska förhållanden.
Vad slutligen möjligheterna för ledning och samordning av totalförsvaret be- träffar .så äro dessa beroende av såväl telekommunikationernas kapacitet som an- talet ledningsorgan. För att en ordnad underrättelsetjänst, rapporterings- och or-derverksa-mhet skall kunna upprätthållas krävs, att antalet samverkande och underlydande myndigheter i viss mån är begränsat. Den kanalisering av order— vägarna, som uppdelningen i olika instanser syftar till, bör avvägas så, att an- talet samverkande och underlydande myndigheter inom civilområde inte för- svårar ledningsmöjligheterna. I fråga om samverkan med kommunikationsver- kens regionala myndigheter medför dessas distriktsindelning (motsvarande), att komplicerade samverkansvägar många gånger måste tillgripas. Kan en ändrad civil- och militärområdesindelning utöver rent operativa skäl även ta hänsyn till detta förhållande måste det vara en fördel.
Med utgångspunkt från dessa synpunkter kan nuvarande civilområdesindelning och olika alternativ till ändringar diskuteras.
Det måste till en början emellertid konstateras, att en uppdelning av landet i tre är fyra storregioner ur civilbefälhavarnas synpunkt icke bör komma till stånd. De civila uppgifterna äro förutbestämda och försvarsfunktionerna kunna inte an— passas efter olika alternativ i krigsmaktens verksamhet. Inom en storregion bli uppgifterna alltför omfattande och antalet ingående län och samverkande myn-
digheter i övrigt skulle ytterligt försvåra ledningsförhållandena. Civilbe-fälhava- rcn skulle i ett sådant läge inte kunna ägna sådan uppmärksamhet åt ett fåtal väsentliga problem, vilket är nödvändigt om liian genom snabba beslut skall kunna åstadkomma erforderlig kraftsamling av resurser. Civilbefälhavarna be- döma med hänsyn till förut nämnda synpunkter att ett civilområde ej bör omfatta mer än sex—sju län.
Med hänsyn till den civila sektorns ökande betydelse inom totalförsvaret och därav bestämda krav på samordning och samverkan anse civilbefälhavarna, att liian vid avvägningen av militärområden måste ta vederbörlig hänsyn till den civila sektorns operativa verksamhet i de fall civila och militära intressen skulle divergera.
Även överbefälhavaren har uttalat sig i denna fråga och därvid framhållit följande:
En civilbefälhavare torde vid krig icke kunna samordna mer än ca 10 myn- digheter, d. v. 5. 6—7 krigslän och 4—5 distrikt ur kommunikat-ionsverken. Detta gäller även om civilbefälhavare med stöd av administrativa fullmaktslagens 11 % skall leda verksamheten vid underställ-da myndigheter.
En av civilbefälhavarens största och svåraste uppgifter är att samordna utrym- ningsverksamhet från våra största städer. En civilbefälhavare bedöms icke kunna svara för mer än en sådan stor utrymning. Det är således knappast möjligt att ge en och samma civilbefälhavare till uppgift att svara för utrymning av t. ex. både Malmö och Göteborg.
De nuvarande civilområdenas omfattning och civilbefälhavarnas arbetsuppgif- ter är i huvudsak lämpliga med hänsyn till näringsgeografiska förhållanden. Ett undantag utgör dock X-län, som endast i ringa utsträckning har »naturliga» för- bindelser med övriga län inom II. civo. Möjligheterna att hålla samband med länsstyrelserna inom civo är i stort tillfredsställande.
Utredningen biträder civilbefälhavarnas och överbefälhavarens uppfatt- ning och anser att de nuvarande civilområdena har i huvudsak lämplig om— fattning. Detta utesluter icke gränsändringar genom överföring av enstaka län från ett civilområde till ett annat.
B. Ledningsorganisation ifred
Utredningen har i kapitel IV redovisat totalförsvarets uppgifter i fred. Med utgångspunkt häri och med hänsyn till det framtida krigets karaktär har utredningen framhållit, att den regionala ledningsorganisationen i fred så långt möjligt bör stämma överens med ledningsorganisationen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Den bör således så långt möjligt utformas med hänsyn till de uppgifter den kan ställas inför i krig.
Ett flertal faktorer begränsar emellertid möjligheterna att utforma led- ningsorganisationen i fred enbart med utgångspunkt i en önskvärd krigs- organisation. Som exempel på sådana faktorer kan nämnas ekonomiska för- hållanden, tillgångar på ledningspersonal samt de stora skillnaderna mellan totalförsvarsmyndigheternas uppgifter i krig och i fred. Vissa avsteg från
önskvärd överensstämmelse mellan krigs- och fredsorganisationerna måste därför godtagas.
Verksamheten i fred kan indelas i ett flertal funktioner, vilka princi- piellt är sidoordnade men har ett nära inbördes sammanhang. I vad gäller krigsmakten har utredningen i betänkandet »Enhetlig ledning av krigs- makten» närmare analyserat dessa och sammanfört dem i huvudgrupperna operativt krigsförberedelsearbete, långsiktsplanering, forskning, förvaltning samt de s. k. förbandsproducerande funktionerna, nämligen taktik, organi- sation, utrustning, personaltjänst, utbildning och övningar samt mobilise- ring. Utredningen har funnit att nämnda funktioner samtliga har sin mot- svarighet inom den civila sektorn av totalförsvaret och att denna indelning i huvudfunktioner därför kan avse hela totalförsvaret.
Ledningen av Iångsiktsplanering och forskning synes huvudsakligen böra ankomma på totalförsvarets högsta och centrala ledningsorgan. Dessa funk- tioner bedömes därför icke ha något större inflytande på utformningen av den regionala ledningen och göres icke till föremål för några särskilda över- väganden. Ledningen av övriga funktioner synes däremot höra i större eller mindre utsträckning ankomma på regionala ledningsorgan. De granskas därför närmare i det följande.
1. Krav på krigsmaktens regionala ledning a) Faktorer med betydelse för operativt krigsförberedelsearbete I avsnittet rörande krav på krigsmaktens regionala ledning i krig har utred- ningen framhållit att inom områden, utformade med hänsyn bl. a. till be— stående militärgeografiska förhållanden och en angripares tänkbara inva- sionsalternativ, ledningen under över-befälhavaren bör utövas av en chef med biträdande ledningsorgan anpassade för uppgifterna. Chefer med krigs- uppgifter av den storleksordning och betydelse som här avses måste för- bereda dessa i fred. Ifrågavarande chefer jämte stommar till de stabsorgan som i krig skall stå till deras förfogande måste därför finnas redan i freds- organisationen. Kravet på största möjliga överensstämmelse mellan krigs- och fredsorganisationerna innebär sålunda, att enhetlig regional ledning i krig av operativ verksamhet måste motsvaras av enhetlig regional ledning i fred av operativt krigsförberedelsearbete. Ett villkor för att regionala che- fer skall kunna utöva denna verksamhet är, att de redan i fred disponerar allsidigt sammansatta staber. Enhetlig regional ledning i fred av operativt krigsförberedelsearbete er- fordras emellertid icke en-bart för överensstämmelse med krigsorganisatio- nen. Det är utredningens bestämda uppfattning, att en enhetlig regional ledning är nödvändig för att säkerställa ett samordnat krigsförberedelse- arbete. Förberedelserna för mark-, sjö- och luftoperativ samt territoriell verksamhet har till huvudsyfte att förbereda försvar mot invasion. Det är
]
självklart att för ingen av dessa verksamhetsgrenar planläggning och för— beredelser kan utföras oberoende av de andra. Samordning i stort kan åstadkommas genom överbefälhavaren, men huvuddelen av de mera kon- kreta åtgärderna för samordning måste vidtagas i regional instans. Detta gäller t. ex. i fråga om underrättelsetjänst, sambandstjänst, fältarbeten och flertalet grenar inom underhållstjänsten. Behovet av samordning i regional instans är särskilt påtagligt inom sådana funktioner, där krigsmaktens olika delar måste eller lämpligen kan utnyttja gemensamma resurser. För de ci- vila myndigheter som aktivt måste medverka i krigsmaktens operativa krigsförberedelsearbete — t. ex. televerket och statens järnvägar — inne— bär enhetlig regional ledning en stor fördel.
Ledningsorganisationen för operativt krigsförberedelsearbete måste rent arbetstekniskt vara rationell främst därför att de personella resurserna under överskådlig tid kommer att vara små i förhållande till uppgifterna. Den regionala ledningsorganisationen måste därför möjliggöra att dubbel- arbete undvikes och att ledningsorganen kan arbeta utan omfattande sam- råds- och remissverksamhet.
1961 års riksdag beslöt ny organisation av krigsmaktens centrala ledning (prop. 1961: 109, statsutskottets utlåtande 1961:90, riksdagens skrivelse 1961: 258) innebärande bl. a. ökade befogenheter för överbefälhavaren och en starkare, allsidigt sammansatt försvarsstab. Marinkommando- och flyg- eskaderchefer, som dessförinnan i operativt hänseende lytt under vederbö- rande försvarsgrenschef, ställdes i detta hänseende direkt under överbefäl- havaren. Detta beslut ansågs kunna fatta—s utan att frågeställningarna rö- rande den regionala ledningen klarlagts. Den allmänna uppfattningen var nämligen, att utformningen av den centrala ledningen var sådan att den icke skulle binda senare val mellan rimliga alternativ för den regionala led- ningen. Enligt utredningens mening har under dess studier av den sist- nämnda ledningsnivån ingenting framkommit, som föranleder någon änd- ring i denna uppfattning. Med anledning härav betraktar utredningen över- befälhavarens uppgifter samt försvarssta-bens organisation och uppgifter (SFS 1961: 467) som i huvudsak fasta utgångsvärden vid utformning av den regionala ledningsorganisationen. Utredningen anser det också vara angeläget, att den regionala ledningsorganisationen utformas så, att den kvalitativt högtstående försvarsstabwens ledningskapacitet tillfullo utnyttjas.
b) Faktorer med betydelse för ledning av förbandsproducerande verksam- het, insatsberedskap och förvaltning Överbefälhavaren har i sin skrivelse till utredningen anfört bl. a. följande i fråga om ledning av förbandsproducerande verksamhet, insatsberedskap och förvaltning.
Den förbandsproducerande myndigheten har ansvaret för underställda för- bands krigsdugli-ghet, tjänstlharhet och beredskap. D'en förbandsproducerande
myndigheten är jämväl ansvarig föratt vid given tidpunkt och på bestämda plat- ser krigsberedda stridskrafter .ställs till den operativa ledningens förfogande. Stridskrafterna kan ses som en produkt av funktionerna personal, utrustning, t-ak- tisk och stridsteknisk utveckling, utbildning, fredsorganisation, medelstilldelning och mobiliseringsförberedelser — de förbandsproducerande funktionerna. De operativa behoven är grunden vid all förbandsproducerande verksamhet. De pä- verkar ständigt denna. Omvänt förhållande råder även, d. v. s. förbandsproduk- tionen påverkar krigsplanläggning och möjligheterna att vid given tidpunkt ge- nomföra önskvärda opera-tioner. Detta medför avvägningsproblem mellan opera- tioner, krigsplanläggning och förbandsproduktion så att största totala effekt ernas.
Överbefälhavaren framhåller fortsättningsvis att de regionala cheferna för- bereder den operativa verksamheten i krig bl. a. genom förbandsproduce- rande verksamhet i fred. I fråga om sammanhanget mellan utbildning, mo- bilisering och operativt krigsförberedelsearbete gör överbefälhavaren föl- jande uttalande.
Armén
Krigsplanläggning hör nära samman med utbildning (utbildning av värnpliktiga och befäl till stridsdugliga förband, fälttjänstövningar, fältövningar, stabstjänst- övningar) samt med mobilisering. Vid omorganisationer, repetitionsövningar, pe—rsonalplacering m. ni. måste den operativa användningen och förbandspro- duktionen .sammanknytas i regional instans. Detta är nödvändigt m. h. t. vom- fattningen och till att förbandsproduktion och operativ verksamhet är skilda åt i central inst-ans. Det finns ca 70 regementen och försvarsområden med förbands- producerande uppgifter. Sammanknytningen mellan förbandsproduktion och ope— rativ verksamhet, som ej sker i central instans måste därför rimligen ske i regio- nal instans. Det avsed—da nya utbildnings- [och .beredskapssystemet medför ökade möjligheter till och krav på att operativ ledning i regional inst—ans ständigt skall kunna ske med förhand under utbildning.
Marinen
Det begränsade antalet förbandsproducerande lokala myndigheter (ett tiotal) medför att centralisering kan ske i helt annan omfattning än vid armén. I regional instans sammanknyts därför främst krigsplanläggning och mobilisering. Viss sam- trimning av de komponenter, som ingår i det sjöoperativa systemet, bedrivs där- jämte.
Flygvapnet
Antalet förbanvdsproducerande lokala förband utgör ett tjugotal. Förbandspro- duktionen bedrivs i huvudsak på samma sätt som inom armén i regional instans, vilket innebär samma behov av att förbandsproduktion och operativ verksamhet där sam-manknyts. Verksamheten är dock av annan omfattning främst beroende på att krigsorganisationen dels är personellt begränsad, dels att förband i viss ut— sträckning finns organiserade redan i fred.
I fråga om krav på ledning av insatsberedskap anför överbefälhavaren att denna tillgodoses på olika sätt inom försvarsgrenarna. Inom flottan och
flygvapnet upprätthålles insatsberedskapen inom den ordinarie utbildnings- verksamhetens ram. Denna senare verksamhet måste därför avpassas så att förbanden kan lösa stridsuppgifter med kort varsel. Inom armén och kustartilleriet tillgodoses insatsberedskapen av krigsförband under repeti- tionsövning samt av åldersklass och befälsskolor. Inom armén tillkommer därutöver hemvärnet. För armén avses övergång ske till ett nytt system för beredskap och utbildning, innebärande bl. a. tätare men kortare repetitions- övningar. Härom anför överbefälhavaren följande:
Det avsedda nya systemet för arméns beredskap och utbildning medger en väsentligt höjd insatsberedskap. Förband under krigsförbandsövning tjänstgör då under de tider av året, när särskilt behov av kuppförsvarsstyrkor föreligger och detta behov ej kan tillgodoses av åldersklassen. Detta kommer att medföra en ökad belastning på den regionala ledningen ur armén, som ständigt skall kunna åläggas operativa uppgifter på samma sätt som inom marinen och flygvapnet. Föl—utsättningarna kommer dock att vara helt olika. Vid armén kommer de in- satsberedda förbanden att utbytas mot andra med omkring en månads mellan- I rum. Det är emellertid inte endast tids— utan även rumsfaktorn, som därvid måste 1 beaktas. Utbildningsanstalterna för de insatsberedda förbanden kommer även att | växla varje månad. Allt [detta kommer att medföra krav på en ökad samordning
i regional instans för att de vidgade möjligheterna till god insatsberedskap skall kunna tillvaratagas. I i | | i l l i I !
Sina synpunkter på ledning av förbandsproduktion sammanfattar över- befälhavaren sålunda:
Förändringar i förbandsproduktionen och dess ledning får icke genomföras så att dess effekt nedgår. De förband, som produceras måste kunna ställas till den operativa ledningens förfogande på rätt tid. Detta innebär att själva mobili- seringen, som är en svår omställningsprocess från .freds- till krigsförhållan-den, måste till—mätas stor vikt vid ledningsorganisationens utformning. Förbanden mås- te organiseras och utbildas på sådant sätt, att de svarar mot de operativa kvan- titativa och kvalitativa kraven. Härvid måste beaktas, att de operativa kraven ej helt kan styra förbandsproduktionen. Det motsatta förhållandet existerar även i betydande utsträckning d. v. 5. de operativa möjligheterna bestäms av möjlig förbandsproduktion. Den regionala ledningsorganisationen måste därför utfor- mas så att båda dessa förhållanden beaktas. En ledningsorganisation som ej till— godoser förbandsproduktionen drar samtidigt und-an grundvalarna för den opera- tiva ledningen.
Den förbandsproducerande verksamheten vid armén är genom sin karaktär och omfattning svårare att anpassa till andra tänkbara system för regional led- ning än motsvarande vid marinen och flygvapnet.
Utredningen biträder de synpunkter som framförts av överbefälhavaren och anser det vara väsentligt att den regionala ledningsorganisationen sä- kerställer en nära samordning mellan operativt krigsförberedelsearbete, in— satsberedskap och förbandsproduktion. Detta torde enklast och bäst ske ge- nom att ledning av samtliga dessa funktioner under central instans utövas av samma regionala chefer, så långt det är praktiskt möjligt och lämpligt.
De förband, som skall ställas till den operativa ledningens förfogande i
krig, skall produceras i fred. Kvalitén hos dessa förband kommer att ha av- görande betydelse för den operativa ledningens möjligheter att lösa sina upp- gifter. Utredningen biträder därför överbefälhavarens uppfattning, att icke enbart operativa faktorer skall beaktas vid utformning av krigsmaktens re- gionala ledningsorganisation utan att denna även måste möjliggöra kvali- ficerad ledning av förbandsproducerande verksamhet.
Det är utredningens uppfattning att även den förbandsproducerande verk— samheten kräver en enhetlig regional ledning. I fråga om mobilisering och mobiliseringsförberedelser är fördelarna härav så tydliga att några sär- skilda kommentarer icke erfordras. Det torde emellertid vara angeläget att enhetlig regional ledning utövas också i fråga om organisation av krigsför— band. Beslut härom fattas visserligen i central instans men i betydande ut— sträckning efter behovsuppgifter lämnade av regionala chefer. Detta gäller främst förband med stöduppgifter såsom bevaknings-, sambands—, fältar- bets- och underhållsförband. Det är enligt utredningens mening ett starkt önskemål att behoven av sådana förband kan ses i ett sammanhang: där- med torde öppnas möjligheter till betydande rationaliseringar.
I fråga om förvaltning, som överbefälhavaren icke gjort några särskilda uttalanden om, .vill utredningen endast anföra följ ande.
Förvaltningen har till ändamål att tillgodose krigsmaktens behov av för- nödenheter och tjänstbarheter i fred och att förbereda och planlägga krigs- maktens försörjning i krig. Detta innebär att förvaltningen är en viktig stödfunktion till förbandsproduktionen och har en betydelsefull uppgift i det operativa krigsförberedelsearbetet.
Regional ledning av den förbandsproducerande verksamheten bör kombi- neras med en sådan ledning av förvaltningen, att för förbandsproduktio- nen -— främst utbildningen —— behövliga resurser blir disponerade på lämp- ligt sätt utan att den materiella beredskapen sänkes eller operativ plan— läggning och mobilisering försvåras.
Krigsförberedelsearbetet i fråga om underhållstjänsten utföres till stor del av regionala och lokala förvaltningsorgan. Samordningsbehovet beträf— fande härmed sammanhängande planläggningsarbete är påtagligt, såväl i vad avser tillhandahållande av i fred anskaffade resurser som i fråga om anskaffning av förnödenheter och organiserande av underhållsresurser un- der krig. Full effekt av en enhetlig ledning av operativt krigsförberedelse— arbete uppnås endast om förvaltningens krigsförberedelsearbete inordnas under samma ledning.
Det är viktigt att försörjningen av krigsmakten — underhållstjänsten _ kan träda i funktion omedelbart när krigsförband organiseras. Även om en noggrann planering föreligger, bör ledningen av verksamheten utövas av de organ, som i fredstid leder förvaltningsverksamheten och som utfört plan- läggningen. Den fredstida organisationen bör därför med minsta möjliga förändringar övergå i krigsorganisationen.
Enhetlig regional ledning kräver samordning i förvaltningsavseende mel- lan försvars- och förvaltningsgrenar. Samordningen tar sig uttryck i ge- mensam förvaltningsledning, gemensamma förråd för flera förvaltnings- grenar respektive för (förband ur) flera försvarsgrenar, gemensamma verk- städer m. m. Samordningen måste bl. a. bygga på enhetlighet i bestämmel- ser och föreskrifter, arbetsrutiner, blanketter och terminologi, om icke onödiga praktiska svårigheter skall uppstå. Enhetlighet i dessa avseenden kräver samordning i central förvaltningsinstans, varifrån bestämmelser etc. utfärdas. Utvecklingen i central instans går mot en dylik samordning. Efter hand som resultat härutinnan uppnås, kan en ökad samordning genom- föras på regional och lokal nivå.
En enhetlig regional ledning av operativt krigsförberedelsearhete och för— bandsproduktion ställer sålunda krav på enhetlig ledning även av förvalt— ningen, innebärande att den regionale chefen i princip bör utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen inom regionen. Olikheter i nuvarande regionala och lokala förvaltningsorganisationer medför emellertid att den- na princip icke till alla delar kan följas förrän efter en relativt lång om- ställningsperiod, under vilken förutsättningar för samordnad och enhetlig regional ledning skapas genom insatser i central instans. Olikheterna, som betingas av många naturliga orsaker, torde för övrigt icke helt kunna ut— jämnas och bör måhända icke heller helt utjämnas. Tekniskt specialbe- tonad och för en försvarsgren specifik förvaltningsverksamhet, t. ex. för- valtning avseende flygvapnets strilorganisation eller marinens fartygsför- valtning, är av den karaktären att den regionale chefen icke har behov av eller anledning att ingripa i dirigerande eller reglerande syfte annat än i vad avser krigsförberedelsearbetet.
2. Krav på det civila försvarets regionala ledning I avsnittet rörande krav på det civila försvarets regionala ledning i krig har utredningen framhållit, att ledningen av det civila försvaret i lägre regional instans bör utövas med länsstyrelserna som ledande och samordnande or— gan. Den verksamhet som sålunda förutsättes ankomma på länsstyrelserna i krig måste förberedas i fred, varför länsstyrelserna måste ha en sådan organisation och sådana befogenheter att dessa väsentliga planläggnings- uppgifter kan lösas på ett tillfredsställande sätt. Den ledande ställning i krig som tilldelats länsstyrelserna genom deras krigsinstruktion (SFS 1962: 4) bör därför i fråga om försvarsplanläggning tillkomma dem redan i fred. Utredningen har tidigare framhållit behovet i krig av en civil lednings- organisation i högre regional instans med samordnande uppgifter i huvud— sak i enlighet med nuvarande civilbefälhavarinstitution. Denna lednings- organisation måste finnas redan i fred dels för förberedelse av de egna
krigsuppgifterna, dels för samordning av de civila försvarsförberedelserna inbördes och med krigsmaktens verksamhet. För att organisationen skall kunna verka rationellt krävs att dess uppgifter och befogenheter i krig är klarlagda redan i fred och att den har erforderliga befogenheter att sam- ordna den civila försvarsplanläggningen.
Som tidigare nämnts (se även närmare redogörelse i kapitel VI), består det civila försvaret av ett stort antal statliga verk samt andra statliga och icke-statliga organ. Inom flertalet av dessa, t. ex. kommunikationsverken, dominerar den fredspräglade, affärsmässiga verksamheten. Det är ur total- försvarets synvinkel ett bestämt krav att myndigheternas interna organisa- tion medger att _ utan att denna verksamhet eftersättes _ erforderliga försvarsförberedelser göres och ledande befattningshavare ges tid och möj— lighet att sätta sig in i sina krigsuppgifter.
De krav på enhetlig regional indelning, som utredningen har framfört rörande krigsmakten, gäller i princip även för det civila försvaret. Det vore utan tvekan värdefullt om de civila försvarsorganisationernas regionala in- delningar kunde stämma överens sinsemellan och med krigsmaktens in— delning. Länsindelningen måste f. n. betraktas som en fast indelning som torde ändras först som ett resultat av storstads— och länsindelningsutred- ningarnas arbete. F örsvarsområdesindelningen och kommunikationsver— kens m. fl. organisationers regionala indelning måste därför så långt möj- ligt anpassas till länen.
Indelningen i civilområden bör helt stämma överens med krigsmaktens territoriell-a indelning. Där operativa skäl icke lägger bestämda hinder i vä- gen, bör dessa sammanfallande områden omfatta hela län. Endast där så bedömes oundgängligen nödvändigt bör deras gränser dela ett län.
Kommunikationsverkens regionala indelning är givetvis utformad med hänsyn till de krav som deras fredsmässiga affärsdrivande verksamhet stäl- ler. Utredningen är införstådd med att dessa indelningar icke kan bringas till sådan överensstämmelse med civilområden och län som ur totalför- svarets synvinkel vore önskvärd. Det är emellertid angeläget att anpassning till civilområdes- och länsindelningen sker i görligaste mån och att för- ändringar, som innebär större avvikelser än f. n., icke vidtages utan starkt tvingande skäl.
KAPITEL VI
Totalförsvarets nuvarande regionala ledning
Totalförsvarets regionala ledningsorganisation i stort framgår av bilaga VI: 1. Som framgår av denna kan de regionala ledningsorganen hänföras till en högre och en lägre regional instans.
Cheferna i högre regional instans lyder direkt under Kungl. Maj:t eller centrala myndigheter. Chefer i denna ledningsnivå är vid krigsmakten mi- ) litärbefälhauare, marinkommandochefer och flygeskaderchefer samt inom 1 den civila sektorn civilbefälhavare och ett flertal chefer ur kommunikations—
verken m. fl. civila myndigheter och organisationer. Till lägre regional instans hänför utredningen ur krigsmakten försvars-
områdesbefälhavare, Icastartilleriförsvarschefer, chefer för marina bevak- ningsområden —— som med två undantag finnes endast i krig — och sektor- chefer samt ur det civila försvaret länsstyrelser och med dessa sidoordnade civila ledningsorgan, bl.a. ur kommunikationsverken. Flertalet ledningsor- gan i denna instans lyder närmast under högre regionala chefer; länsstyrel- serna lyder dock direkt under Kungl. Maj :t och vissa andra civila lednings- organ direkt under central instans. Bestämmelser för regionala chefer (myndigheter) finnes i av Kungl. Maj :t fastställda instruktioner m.m. samt i av de centrala myndigheterna utfär- 1 dade order, bestämmelser, anvisningar och instruktioner. Hänvisning till ,» nu gällande instruktioner m.m. göres i det följande, när så bedömes erfor- ' derligt. i De av Kungl. Maj :t för krigsmaktens regionala chefer fastställda instruk- tionerna är från början av fyrtiotalet och har endast i viss omfattning anpas- | sats efter de omorganisationer som skett efter deras tillkomst. Som exem- ' pel kan nämnas, att för marinkommandochef gäller i tillämpliga delar en i för marindistriktschef år 1942 utfärdad instruktion. Överbefälhavaren in- i sände 1958 förslag till nya instruktioner för de regionala cheferna. Förslagen har dock icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd, bl. a. med hänsyn till | de ändringar som förutsetts i fråga om den centrala och regionala lednings- * organisationen. Den fortsatta redogörelsen för totalförsvarets nuvarande regionala ledning är disponerad sålunda:
A. Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig.
B. Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i krig. C. Allmänna principer för samordning i regional instans av försvarsverk- samheten i krig. D. Ledning i regional instans av olika delfunktioner inom den operativa
verksamheten i krig. Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i fred. Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i fred. . Samordning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete.
orm
A. Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig
1. Regional indelning Till lands är riket i militärterritoriellt hänseende indelat i sju militärområ- den, vart och ett under ledning av en militärbefälhavare. Militärområdena utom VII. militärområdet indelas i försvarsområden —— inalles tjugosju. Territorialvattnet vid rikets kuster och utanför liggande havsområden är i sjöoperativt hänseende uppdelat på fyra marinkommandon under ledning av marinkommandochefer. Marinkommandona tilldelade operationsområ- den är i vissa hänseenden uppdelade på marina bevakningsområden. I qutoperativt hänseende är riket med utanför liggande havsområden m.m. uppdelat på tre eskaderområden under ledning av flygeskaderchefer. Eskaderområdena är uppdelade på sektorer. Utöver nyssnämnda jakteska- derchefer finnes även en attackeskaderchef, chefen för första flygeskadern, dock utan något tilldelat eskaderområde. Indelningen i militärterritoriellt hänseende och uppdelningen av territo- rialvattnet vid rikets kuster på marinkommandon, vilken framgår av bilaga VI: 2 a, har fastställts av Kungl. Maj:t (SFS 1956: 634, 1959: 382). Övrig indelning har fastställts av överbefälhavaren, dock att indelningen i bevak- ningsområden fastställts av chefen för marinen. Indelning och gränser är icke oföränderliga utan kan anpassas efter lä- gets krav. Så kan t. ex. ett försvarsområde eller delar av ett sådant överföras till ett angränsande militärområde; delar av ett försvarsområde kan avskiljas som fördelningsområde och ställas direkt under en militärbefälhavare. På motsvarande sätt kan ändringar göras i områdesindelningen för sj ö- och luft- operativ verksamhet. Ändringar kan beordras av de chefer som anbefallt vederbörlig indelning; överbefälhavaren har dock befogenhet att göra till— fälliga ändringar även i den indelning som fastställts av Kungl. Maj:t. I., III. och IV. militärområdenas gränser överensstämmer med gränserna i land för respektive marinkommando Syd, Väst och Ost. I marinkommando Osts operationsområde ingår dock även vattenområdet kring Gotland, som utgör VII. militärområdet. I norra delen av landet omfattar marinkomman-
do Nords operationsområde havsområdet utanför II. och VI. militärområ- dena.
Jakteskaderchefernas operationsområden innefattar flera militärområden och (med ett undantag) flera operationsområden (eller delar därav) för marinkommandon.
2. Regionala chefer och huvuduppgifter för dessa Regionala chefer och deras huvuduppgifter framgår av nedanstående tabell.
Chef inom Huvuduppgifter1 högre regional instans lägre regional instans 1 Militärbefälhavare (7) F örsvarsområdesbefälhavarea Leda markoperativ och ter- » ritoriell verksamhet 1 * Marinkommandochef (4) Kustartilleriförsvarschef Leda sjöoperativ verksam- j Chef för bevakningsområde heta * Jakteskaderchef4 (3) Sektorchef Leda luftoperativ verksamhet
1 Enligt den innebörd som i detta betänkande inlägges i nedanstående begrepp (jfr bilaga I: 1). 2 Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus försvarsområden är tillika kustartilleriförsvarschefer. 3 Kustartilleriförsvarschef och chef för bevakningsområde leder endast vissa delar av den sjö- operativa verksamheten (jfr under b nedan). " Chefen för attackeskadern har som tidigare nämnts icke något sig tilldelat eskaderområde och torde därför formellt icke böra anses som en regional chef. Då han emellertid är direkt under- ställd överbefälhavaren redovisas i det följande även attackeskaderchefens uppgifter m. m.
Militärbefälhavare, marinkommandochefer och flygeskaderchefer är di- rekt underställda överbefälhavaren. Om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke kan göra sig gällande, äger militärbefälhavare att efter samråd med marin- , kommandochef och flygeskaderchef besluta rörande försvarets genomfö- |! rande. För stridskrafternas användning gäller därvid för den operativa verksamheten i stort utfärdade order. Motsvarande befogenhet tillkommer i | liknande lägen försvarsområdesbefälhavare ifråga om försvaret av veder— ' börligt område. i l l l
a) Militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare
Militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare är territoriella chefer. Det innebär att de inom vederbörligt område leder markoperativ och terri- toriell verksamhet.
Militärbefälhavare har som regel ett betydande antal direkt underställda chefer, av vilka de viktigaste är försvarsområdesbefälhavare, fördelningsche- fer, chefer för självständiga brigader samt chefer för strategiska reserver av olika slag. Tilldelade stridskrafters styrka är beroende på läget.
Militärbefälhavares markoperativa ledning utövas genom att militärbe- fälhavaren anger operativ avsikt för underlydande chefer och mot bakgrund härav utger en operativ order (en långsiktig uppgift, vari främst målet och resurserna anges). Ledningen av stridsverksamheten _ stridsledningen _— genomföres sedan av militärbefälhavaren direkt underställda chefer; i vissa fall kan denna verksamhet ledas direkt av militärbefälhavaren, vilket blir fallet främst när underlydande chefer har stabsorgan med begränsad ka— pacitet för stridsledning.
Genom kontinuerlig uppföljning av läget på egen och fiendens sida till- skapas underlag för anpassning av uppgifter och omfördelning av resurser (omgruppering av underställda stridskrafter).
Försvarsomrädesbefälhavare kan ha ett större eller mindre antal direkt underställda chefer alltefter läget. Som regel ingår i ett försvarsområdes trupper främst lokalförsvarsförband. Fältförband lyder i regel direkt under vederbörande militärbefälhavare. Under pågående mobilisering och intill dess inom särskilt betydelsefulla områden fördelningsstaber är beredda att överta ledningsuppgifter är även huvuddelen av fältförbanden underställda vederbörande försvarsområdesbefälhavare. Försvarsomrädesbefälhavare har i territoriellt hänseende befäl över chefer för marina baser, flygbaser och andra krigsmaktens fasta anläggningar inom försvarsområdet.
b) Marinkommandochef, kustartilleriförsvarschef och chef för marint bevakningsområde Marinkommandochef leder inom tilldelat operationsområde sjöoperativ verksamhet; under marinkommandochef är ledningen i princip funktionellt delad på ett antal chefer, som leder olika delar av den sjöoperativa verk- samheten.
Marinkommandochef kan ha ett varierande antal direkt underställda che- fer. Chefer för marina bevakningsområden och baser ingår i bestämt antal, medan styrkan av tilldelade fartygsförband varierar alltefter läget.
Marinkommandochefs sjöoperativa ledning i krig utövas bl.a. genom att han i allmän plan för verksamheten (operativ order) och instruktioner an— ger uppgifter och avsikt i stort samt reglerar samverkan mellan underly- dande sjöstridskrafter, baser och bevakningsområden ; bevakningschef åläggs ledning och kontroll av sjötrafik (utom sj östridskrafternas) inom eget bevakningsområde.
Insats av operativa sjöstridskrafter beordras av marinkommandochef i varje särskilt fall. Taktisk chef tilldelas härvid uppgift och stridskrafter.
Marinkommandochef reglerar vid behov in- och utlöpande, anger bas efter företag samt svarar för att taktiska chefer till sjöss (fartyg) kontinu- erligt meddelas företagen påverkande underrättelser, rapporter m.m. För stridens ledande och genomförande till sjöss svarar taktisk chef ombord.
Kustartilleriförsvarschef är underställd vederbörande militärbefälhavare men lyder i sjöoperativt hänseende under marinkommandochef. Han leder inom vederbörligt område den sjöoperativa verksamheten vid underställda förband. Kustartilleriförsvarschef svarar dessutom för underhållstjänsten i fråga om viss för kustartilleriet speciell materiel för kustartilleriförband även utanför sitt egentliga område.
Samtliga kustartilleriförsvarschefer på fastlandet är tillika chefer för ma- rina bevakningsområden.
Chef för marint bevakningsområde leder övervakningen av tilldelat vat- tenområde (marin underrättelsetjänst samt uppföljning och rapportering av våra stridskrafters verksamhet), militärledstjänsten samt kontroll och dirigering av sjöfart. Han skall vidare vara beredd att leda lokalt bundna företag till sjöss samt att medverka vid övriga företag genom order- och rapportförmedling. Verksamheten leds från land.
c) Flygeskaderchef och sektorchef Flygeskaderchef leder luftoperativ verksamhet bl. a. genom att inrikta, reg- lera och samordna densamma. Beträffande den direkta ledningen föreligger en principskillnad mellan å ena sidan chefen för attackeskadern (E 1) och å andra sidan cheferna för jakteskadrarna (E 2—E 4) .
Den förstnämnde leder attackeskadern, som i fråga om stridsverksamhet ej är bunden till visst område utan från en beredskapsgruppering skall kunna insättas i olika riktningar med tillfällig basering i härför lämpade områden.
Luftförsvaret och därmed sammanhängande luftbevakning och bastjänst leds av jakteskadercheferna och under dessa lydande sektorchefer. Flyg- spaningen leds direkt av jakteskadercheferna.
Jakteskaderchef har sig underställda sektorchefer samt kan därutöver disponera spanings-, transport- och sambandsflygförband.
Sektorchef leder inom tilldelat område det aktiva luftförsvaret och där- med sammanhängande luftbevakning samt bas- och underhållstjänst.
Under sektorchef lyder jaktdivisioner, stridslednings- och luftbevaknings- förband samt bas- och underhållsförband.
B. Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i krig
Civila chefer (ledningsorgan) inom totalförsvaret som utredningen hänför till regional instans är dels civilbefälhavare och länsstyrelser, dels chefer ur kommunikationsverken m.fl. statliga och icke-statliga organisationer enligt följande.
Kommunikationsverk Ledmngsorgan ! m. m. högre regional instans lägre regional instans Postverket Distriktschefer Chefer för samverkans- grupper Televerket Distriktschefer Föreståndare för linjesek- tioner Föreståndare för radioom- råden Statens järnvägar Järnvägsbefälhavare Distriktschefer Sjöfartsverket Lotsdirektörer Centrala Driftledningen Elblockchefer1 Elblockchefer1 Drivmedelscentralen Zonchefer Länsdrivmedelsledare Sveriges Radio AB Chefer för programområden Programombud
1 Med hänsyn till elblockområdenas storlek hänföres elblockcheferna till endera högre eller ägre regional instans.
]. Civilbefälhavare och länsstyrelser Rikets indelning i civilområden och län framgår av bilaga VI: 2 b.
Huvuddelen av landet indelas i civilområden —— I.—-—V. civilområdena. Got- lands, Västerbottens och Norrbottens län ingår icke i civilområde.
Civilbefälhavare lyder direkt under Kungl. Maj:t. Om befogenheter för centrala myndigheter gentemot civilbefälhavarna finns bestämmelser med- delade beträffande det allmänt civila medicinalväsendet men icke i övrigt. Civilbefälhavarnas uppgift är i civilbefälhavarinstruktionen (SFS 1951: 429) formulerad sålunda:
Civilbefälhavare skall i krig i enlighet med vad därom är eller kan bliva när- mare föreskrivet efter samråd med vederbörande militärbefälhavare eller kår- chef samordna de civila försvarsåtgärderna och annan civil verksamhet inom ci— vilområdet samt verka för att det militära försvaret på allt sätt understödjes och att försvarsviljan och försvarsförmågan hos befolkningen upprätthållas ävensom eljest utöva den myndighet, som kan anförtros honom. Han skall även bistå de militära myndigheterna med av dem begärda råd och upplysningar.
Civilbefälhavare skall upprätthålla erforderligt samband med civilbefälhavare i angränsande civilområden samt, där sådant område gränsar till län, som ej till- hör civilområde, med länsstyrelsen i detta län.
Den tidpunkt i händelseutvecklingen då civilbefälhavarna avses tilldelas särskilda befogenheter inom andra totalförsvarsgrenar än den allmänna hälso- och sjukvården har hittills icke meddelats. Enligt »administrativa fullmaktslagen» (SFS 1942: 87 med ändring SFS 1953: 51) har civilbefäl- havare dock givits vissa befogenheter, vilkai 11 & (SFS 1953: 51) formuleras sålunda:
Befogenhet, som enligt 2 5 första stycket 2—6 eller andra stycket, 3 5 första eller andra stycket, 45 första stycket eller 105 andra stycket tillkommer Konungen, må på uppdrag av Konungen utövas av underordnad myndighet. Kan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande behov
av omedelbara åtgärder, äge civilbefälhavare inom sitt område eller, om civil— befälhavare ej finnes eller hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelse i vad angår länet även utan sådant uppdrag utöva befogenhet, som enligt denna lag tillkommer Konungen.
Civilbefälhavare har till sitt förfogande ett krigsorganiserat kansli.
Länsstyrelserna år tj ugofyra till antalet. Länsstyrelserna är centralmyndigheter inom den civila delen av total- försvarets lägre reg'onala instans och lyder direkt under Kungl. Maj:t. Be— träffande civilförsvaret och den allmänna hälso- och sjukvården har de dock att ställa sig till efterrättelse av civilförsvarsstyrelsen respektive medici- nalstyrelsen utfärdade föreskrifter. I fråga om den allmänna hälso- och sjukvården har de jämväl att följa av civilbefälhavare utfärdade föreskrif- ter. Som framgår av ovan citerade stadganden i administrativa fullmakts- lagen har länsstyrelse som ingår i civilområde att i vissa lägen även inom andra verksamhetsgrenar följa civilbefälhavares föreskrifter.
Länsstyrelsernas uppgifter framgår av »Krigsinstruktion för länsstyrel- se» (SFS 1962: 4) och är i denna angivna sålunda:
att sådana på civil myndighet ankommande åtgärder vidtagas, som äro ägnade att främja totalförsvarets upprätthållande, samt i övrigt verka för att länets till- gångar av olika slag fördelas och utnyttjas på ett med hänsyn till den samlade försvarsinsatsen och civilbefolkningens behov ändamålsenligt sätt.
Länsstyrelsen skall utöva sin verksamhet under erforderlig samverkan med myndigheter och organisationer med särskilda uppgifter inom totalförsvaret.
I enlighet med fastställda planer för länsstyrelsens krigsorganisering skall läns- styrelsen övertaga de arbetsuppgifter, som ankomma på länsarbetsnämnden och Vägförvaltningen i länet.
När det prövas oundgängligt för nödig samordning av försvarsansträngningarna må länsstyrelsen för särskilda fall meddela inom länet verksam regional eller 10- kal civil myndighet med statliga förvaltningsuppgifter —— riksdagens verk dock undantagna —— föreskrifter i avseende å verksamhetens bedrivande och inriktning, även om myndigheten icke eljest är underställd länsstyrelsen. Sådan föreskrift må dock icke innebära ändring av vad central eller regional myndighet beslutat avseende försvarsverksamhetens bedrivande eller inriktning eller av vad militär myndighet föreskrivit med stöd av särskild författning.
] i i i i 2 % Såsom högsta civila förvaltningsmyndighet inom länet skall länsstyrelsen tillse i i i
3 %
Länsstyrelsen skall främst inrikta sin verksamhet på frågor, som äro av väsentlig betydelse för försvarsansträngningarna. I detta hänseende åligger det länsstyrel- sen särskilt
att leda civilförsvaret och tillse att dess resurser fördelas och insättas på ett med hänsyn till läget avpassat sätt, att leda och med övrig försvarsverksamhet samordna den allmänt civila hälso-
och sjukvården, epizootibekämpningen och annan djursjukvård samt livsmedels- kontrollen,
att leda och samordna det psykologiska försvaret i länet samt vidtaga åtgärder för att bevara och stärka befolkningens försvarsvilja och motståndsanda,
att handhava ledningen av polisväsendet samt ansvara för att allmän ordning och säkerhet upprätthålles,
att i vad ankommer på civil myndighet verka för att tillgängliga transportme- del och transportleder utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt,
att vidtaga åtgärder för att trygga befolkningens försörjning och verka för att från försvarssynpunkt betydelsefull produktion upprätthålles i största möjliga omfattning samt fullgöra på länsstyrelsen ankommande uppgifter i avseende å undanförsel och förstöring,
.att svara för att från försvars- och försörjningssynpunkt viktig verksamhet till— godoses med erforderlig arbetskraft,
att leda vägväsendet och svara för att väghållningen anpassas efter lägets krav, att tillse att den socialvårdande verksamheten bedrives och upprätthålles på ett med hänsyn till befolkningsomflyttningar och övriga förhållanden lämpligt sätt,
att vidtaga åtgärder för att trygga betalningsväsendet och penningförsörjningen, att verka för att förbindelserna inom länet i möjligaste mån upprätthållas samt att i övrigt vidtaga åtgärder för den statliga och kommunala administrationens anpassning efter rådande förhållanden.
Under länsstyrelse lyder, helt eller delvis, bl.a. civilförsvarschefer, polis— chefer, krigstjänsteläkare, beredskapssjukhus, arbetsförmedlingskontor, _ blockchefer, vägtrafikombud och det psykologiska försvarets lokala ombud samt kommunala organ såsom kristidsnämnder m. fl.
2. Kommunikationsverken, Centrala Driftledningens och Sveriges Radio AB regionala ledningsorgan a) Postverket
Riket indelas i postalt hänseende i sju distrikt. Varje distrikt förestås av en distriktschef, som till sitt förfogande har en krigsorganiserad postdirektion. I lägre regional instans verkar från postdirektionen avdelade samverkans— grupper.
Distriktschef lyder under generalpoststyrelsen; han har dock att i vissa hänseenden följa av militärbefälhavare — efter samråd med civilbefälhavare och distriktschefen —— för militärt ändamål utfärdade föreskrifter beträf- fande postanordningarna inom vederbörligt område (SFS 1960: 519, 53 5). Han har att utöva ledningen av distriktets förvaltning och äger därvid in- draga postanordningar och inrätta tillfälliga sådana. Det åvilar honom jäm- väl att leda fältposten i stort inom distriktet och såvitt möjligt tillgodose till- fälliga behov avseende fältpostanordningar. En fältpostdirektör vid militär- befälsstab leder fältposten i vad rör militära fältpostanordningar inom mili- tärområdet och svarar för fältpostdirigering inom detta.
Chef för samverkansgrupp har bl. a. att upprätthålla samband mellan di- striktschef och postmästarna inom länet samt samverka med sådana myn-
digheter i lägre regional instans som är av vikt för poströrelsen. Han skall vara beredd att vid behov helt utöva distriktschefs befogenheter inom länet.
b) Televerket
Televerket är under styrelsen funktionellt uppdelat på driftsavdelning — med hithörande sektioner och centralstationsområden _ samt radioavdel- ning, förrådsavdelning, verkstadsavdelning och byggnadsavdelning. Sam— verkan med övriga totalförsvarsmyndigheter äger rum genom ledningsorgan inom de två förstnämnda avdelningarna, medan de övriga främst har in- terna stöduppgifter. Här behandlas därför endast drifts- och radioavdel— ningarna.
Driftsavdelningen indelas i sju distrikt.
i Distriktschef lyder direkt under telestyrelsen. Hans uppgift är att leda * telefon-, telegraf— och telexväsendet inom distriktet och därvid hålla total— i försvarets övriga regionala myndigheter inom distriktet orienterade om * läget vid ifrågavarande telekommunikationer samt så långt möjligt tillgodo-
se deras behov av teleförbindelser. Sektionsföreståndare lyder under distriktschef.
' Det bör framhållas att ovanstående redogörelser avser driftsavdelningens nuvarande ledningsorganisation. En väsentlig ändring av fredsorganisationen är emellertid beslutad och avses vara genomförd omkring år 1970. Denna ändring _ som främst är betingad av den fortgående automatiseringen — innebär bl. a. att nuvarande indelning i sektioner och centralstationsområ- den utgår och ersättes av en indelning i teleområden med i de flesta fall ! andra gränser än dem som nu gäller för sektionerna. I enlighet härmed har
1 Västerås och Gotlands teleområden organiserats och kommer inom kort Uddevalla teleområde att träda i funktion. ! Radioavdelningen omfattar sju radioområden under ledning av förestån- i dare. Radioavdelningens verksamhet omfattar drift av radioanläggningarna i för bl.a. fast inrikes och utrikes telegram- och telefontrafik, kuststationer i och handelsfartyg, abonnemangsradio, mobilradio, civil luftfart, ljudradio ( och television. Föreståndare för radioområde lyder direkt under telestyrelsen. Hans uppgift är att leda radioverksamheten inom området och därvid hålla totalförsvarets övriga regionala myndigheter inom området orienterade om läget vid ifrågavarande radioanläggningar samt så långt som möjligt till- godose deras behov av radioförbindelser.
c) Statens järnvägar Enligt beslut av 1963 års riksdag skall statens järnvägar erhålla en ny re- gional ledningsorganisation, vilken i krig förutsättes vara den följande. Riket indelas i järnvägshänseende i sex järnvägsområden. Varje järnvägs-
område förestås av en järnvägsbefälhavare. I järnvägsområde ingår 2—4 drift- och bandistrikt vilka parvis är sammanfallande.
Järnvägsbefälhavare lyder direkt under järnvägsstyrelsen och leder all verksamhet av »operativ» art inom området. Han äger rätt att anbefalla or- ganisationsförändringar och ändringar av distriktsgränser. Organisations- förändring, som kan väsentligen förändra trafikkapaciteten eller verkstads— och reparationsresurserna, skall dock före genomförande godkännas av j ärn- vägsstyrelsen.
I lägre regional instans har den ene av cheferna för två sammanfallande drift- och bandistrikt vissa särskilda lednings- och samverkansuppgifter samt däremot svarande befogenheter inom såväl drift- som bandistriktet. Han samverkar med försvarsområdesbefälhavare och länsstyrelse.
d) Sjöfartsverket
Sj öfartsverket har tre olika typer av regionalorgan med uppgifter inom to- talförsvaret, nämligen lotsdistriktsexpeditioner, fartygsinspektioner samt hu- vudkontor för byggnads- och hamnreparationsavdelningar. Samtliga lyder direkt under sjöfartsstyrelsen och är närmast att hänföra till högre regional instans. För försvarsledningsutredningen är främst lotsdistriktsexpeditioner- na av intresse.
Riket indelas i sex lotsdistrikt. Varje distrikt förestås av en lotsdirektör, som till sitt förfogande har en krigsorganiserad distriktsexpcdition. Lotsdi- rektör leder inom vederbörligt område bl.a. rekognosering och utmärkning av allmänna sj övägar, utsändning av navigationsvarningar, normal lotsverk- samhet, sjöräddning, isbrytarverksamhet, sjömätning samt drift, under- håll och reparationer av fyr-, mistsignal-, radio- och radaranordningar m. fl. liknande vägledningsorgan.
e) Centrala Driftledningen Den centrala ledningen av hushållningen med elektrisk kraft avses i krig under Kungl. Maj ;t utövas av Centrala Driftledningen, som i fred är en för vattenfallsstyrelsen och de större icke-statliga kraftföretagen gemensam samarbetsorganisation.
Riket indelas i elkraftförsörjningshänseende i fjorton elblock. Samtliga lyder direkt under Centrala Driftledningen. De olika elblockens storlek varie- rar emellertid avsevärt. Med hänsyn till omfattning och samverkansmyndig- heter är vissa därför närmast att hänföra till lägre regional instans. Varje elblock förestås av en ensamt beslutande elblockchef.
Elblockchef har till uppgift att under Centrala Driftledningen handhava ledningen av krafthushållningen inom elblocket. Därest trängande behov av omedelbara åtgärder föreligger och Centrala Driftledningens beslut icke kan inhämtas, äger elblockchef handla med i huvudsak samma befogenheter
som denna. Därest flera angränsande elblock förlorat kontakten med Cen- trala Driftledningen, fungerar en av elblockcheferna som samordnande el- blockchef. Om icke civilbefälhavare eller länsstyrelse annorlunda beslutar, är detta den elblockchef, vars elblock energimässigt sett har den största kraft- produktionen inom det isolerade området.
Elblockchef har till sitt förfogande ett elblockkontor och såsom rådgi- vande organ ett s. k. elblockråd.
Direkt under elblockchefen lyder förvaltningar och företag med tillhö- rande kraft- och transformatorstationer.
f) Drivmedelscentralen Drivmedelscentralen har till uppgift att distribuera olika oljeprodukter till krigsmakten, civilförsvaret och övriga civila konsumenter.
Riket indelas i fråga om oljedistribution i sju zoner, som förestås av zonchefer.
Zonchef lyder direkt under chefen för drivmedelscentralen ; under zon- chef lyder länsdrivmedelsledare, vilka är drivmedelscentralens representan- ter vid länsstyrelserna.
Zonchefens uppgift är att i samverkan med militär- och civilbefälhavare (länsstyrelse inom vissa områden) reglera oljedistributionen inom veder- börlig zon.
Länsdrivmedelsledarens uppgift är att i samverkan med länsstyrelse och militära myndigheter inom länet reglera oljedistributionen inom detta.
Under länsdrivmedelsledare lyder en eller flera distributionschefer.
9) Sveriges Radio AB Sveriges Radio AB skall i krig bedriva sin verksamhet dels, i den män för- hållandena så medger, efter samma grunder som i fred, dels i form av pro- gram speciellt avsedda för krigsförhållanden. Verksamheten ledes av chefen för Sveriges Radio AB.
Personal och material fördelas på nio programområden. Personalgrupper inom varje programområde förestås av en programchef. Programchefens uppgift är att i de fall, då chefen för Sveriges Radio AB icke kan utöva ledningen inom programområdet, på eget ansvar leda radioverksamheten inom detta. Till programchefens förfogande står en regional radiogrupp om- fattande representanter för olika grenar av programverksamheten samt tek- niskt och administrativt verksam personal.
I lägre regional instans finnes programombud. I det fall att varken Sve- riges Radios chef eller programchef kan leda programverksamheten vid nå- gon av rundradiostationerna inom ett område övertages denna verksamhet av programombudet. Han skall därvid inhämta direktiv av viss militär chef inom området, som regel av försvarsområdesbefålhavare.
C. Allmänna principer för samordning i regional instans av försvarsverksamheten i krig
Samordning i regional instans av försvarsverksamheten i krig åstadkommes
dels genom samordning i totalförsvarets högsta och centrala instanser av order, direktiv och anvisningar till de regionala cheferna och myndig- heterna,
dels genom samverkan i regional instans mellan sidoordnade chefer och myndigheter,
dels ock genom att vissa regionala chefer och myndigheter ålagts att sam— ordna viss verksamhet samt givits härför erforderliga befogenheter.
För att säkerställa samordning i regional instans har fastställts detalje- rade bestämmelser för samverkan och vidtagits en rad organisatoriska åt- gärder för att underlätta denna.
1. Samordning inom krigsmakten av verksamheten i regional instans
Överbefälhavarens grundläggande bestämmelser för samordning inom krigs- makten av verksamheten i regional instans återfinnes i en särskild instruk- tion — »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i re- gional instans (BefälsB)>>. Därutöver finnes specialbestämmelser för verk— samheten inom olika stödfunktioner, t.ex. underrättelsetjänst, sambands- tjänst, fältarbeten och underhållstj änst.
Allmänoperativ ledning utövas av överbefälhavaren såväl i vad gäller hela vår samlade försvarsoperation som beträffande olika deloperationer. Mili- tärbefälhavare har dock under överbefälhavaren ansvar för del av den all- mänoperativa ledningen, nämligen för samordningen inom vissa stödfunk- tioner och för samordningen av krigsmaktens verksamhet med verksamhe— ten inom det civila försvaret. Viss allmänoperativ ledning utövas av sido- ordnade regionala chefer genom samverkan, d. v. s. genom samverkan mellan militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef, dock att mi- litärbefälhavare ensam har ansvaret för samordningen inom vissa stöd- funktioner och för samordningen av krigsmaktens verksamhet med det ci- vila försvaret.
Om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke kan göra sig gällande, äger militärbefälhavare att efter samråd med marin- kommandochef och flygeskaderchef besluta rörande försvarets genomfö— rande. För stridskrafternas användning gäller därvid för den allmänopera- tiva verksamheten i stort utfärdade order.
Ovannämnda principer för samordning inom krigsmakten och verksam- heten i regional instans belyses ytterligare genom följande citat ur »Be— fälsB».
11. Militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef leda inom
vederbörliga verksamhetsområden den territoriellal, sjöoperativa respektive luft- operativa verksamheten.
12. Ledning av mark-, sjö— och luftoperativ verksamhet innebär rätt för mili- tärbefälhavare, marinkommendochef och flygeskaderchef att ge order för respek- tive verksamheter även till förband, vilka icke äro underställda vederbörande chef. Order rörande gruppering och omgruppering får dock ges endast till under— ställda förband, anstalter, anläggningar m m. 0111 vid förband, med uppgift att medverka i flera operativa verksamheter, tve- kan skulle uppstå rörande vilken uppgift som skall lösas och läget kräver snabbt beslut, beslutar den chef, som förbandet är underställt, hur det skall användas. 13. Ledning av samordnande verksamhet2 innebär, att militärbefälhavare med tillgängliga militära resurser ifråga om sambandsmedel, transportmedel, fältar- beten, underhåll mm i möjligaste mån understödjer den sjö- och luftoperativa verksamheten samt försvaret i övrigt. Ledningen av angiven verksamhet innebär även att militärbefälhavare —— i er- forderliga fall efter samråd med marinkommandochef och flygeskaderchef — i samverkan med civilbefälhavare och kommunikationsverken mfl från civilbe— j fälhavare fristående civila regionala myndigheter vid behov avväger, hur ci- j vila resurser skola utnyttjas för att största möjliga effekt skall nås vid krigsmak- ten och vid totalförsvaret i övrigt.
31. Samverkan innebär, att chefer och myndigheter genom samråd — i form av personliga överläggningar, genom samverkans- och sambandspersonal, skrift- ligen eller genom sambandsmedel — överenskonnna om åtgärder, som syfta till största möjliga gemensamma effekt samt den verksamhet som därav blir följden.
a) Samverkan ihögre regional instans Militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef samverkar en- ligt bestämmelser dels i tidigare nämnda »BefälsB», dels i av överbefälha- varen givna särskilda order och instruktioner m.m. Härför redogöres när— mare i betänkandet. I stort innebär dessa bestämmelser att militärbefälha- varna samverkar med i regel två — chefen för attackeskadern icke med- räknad — samt flertalet marinkommando- och flygeskaderchefer med tre eller flera sidoordnade chefer ur annan försvarsgren.
För att underlätta samverkan mellan chefer, som enligt vad här sagts har att samverka men icke har gemensam uppehållsplats, har avdelats sam- verkansofficerare, i regel högskoleutbildade officerare.
I fråga om samverkan i lägre regional instans kommer militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef vid behov överens om vilka dem underställda chefer, som närmast skall samverka. I princip samverkar för- svarsområdesbefälhavare, chef för marint bevakningsområde och sektor- chef. Gränserna för försvarsområden och bevakningsområden stämmer i
[ b) Samverkan i lägre regional instans
1 Motsvarar »markoperativ» och »territoriell» verksamhet enligt den innebörd som givits dessa begrepp i detta betänkande. 2 Del av »territoriell» verksamhet enligt den innebörd som givits detta begrepp i detta be- tänkande.
regel överens, medan sektorgränserna oftast icke sammanfaller med dessa. Försvarsområdesbefälhavare och chef för marint bevakningsområde måste därför ibland, i stället för med sektorchef, samverka genom denne under- ställd chef.
I lägen, då högre regional chef icke kan göra sig gällande, har försvars- områdesbefälhavare i fråga om försvaret av vederbörligt område befogen- heter motsvarande dem, som ovan nämnts för militärbefälhavare.
2. Samordning inom det civila försvaret av verksamheten i regional instans
Samordning av försvarsverksamheten inom den civila sektorn av totalför— svaret försvåras av att antalet sidoordnade myndigheter är så stort i såväl högre som lägre regional instans.
Bestämmelser för samordning återfinnes dels i instruktionerna för vissa myndigheter, såsom civilbefälhavarinstruktionen (SFS 1951: 429) och läns- styrelsernas krigsinstruktion (SFS 1962: 4), dels i vissa lagar och kungö- relser, såsom administrativa fullmaktslagen (SFS 1942: 87 med ändring SFS 1953: 51) och krigssjukvårdskungörelsen (SFS 1955: 442 med ändringar SFS 1957: 662 och 1962: 9).
I högre regional instans avses den civila försvarsverksamheten skola sam— ordnas av civilbefälhavarna. Befogenheterna för dessa är dock icke klar- lagda annat än i fråga om den allmänna hälso- och sjukvården.
Civilbefälhavare samverkar med bl. a. järnvägsbefälhavare och distrikts- chefer ur kommunikationsverken, elhlockchefer, zonchefer ur drivmedels— centralen samt programområdeschefer ur Sveriges Radio AB.
I lägre regional instans samordnas den civila försvarsverksamheten ge- nom länsstyrelserna. Länsstyrelsernas krigsinstruktion (SFS 1962: 4) säger härom följande:
När det prövas oundgängligt för nödig samordning av försvarsansträngningarna må länsstyrelsen för särskilda fall meddela inom länet verksam regional eller lokal civil myndighet med statliga förvaltningsuppgifter _ riksdagens verk dock undantagna _ föreskrift i avseende å verksamhetens bedrivande och inriktning, även om myndigheten icke eljest är underställd länsstyrelsen. Sådan föreskrift må dock icke innebära ändring av vad central eller regional civil myndighet beslutat i fråga om försvarsverksamhetens bedrivande eller inriktning eller av vad militär myndighet föreskrivit med stöd av särskild författning.
__ Länsstyrelse samverkar med bl. a. samverkansgrupp ur postdirektion, te- leverkets linjesektioner, statens järnvägars distriktschefer samt elblock- chefer.
Såväl civilbefälhavare som länsstyrelser har enligt administrativa full- maktslagen i vissa lägen särskilda befogenheter. Härför redogöres närmare under 3. nedan.
Samordning av krigsmaktens verksamhet med verksamheten inom det ci- vila försvaret äger rum genom samverkan mellan militära och civila chefer och myndigheter. Dessa är varandra sidoordnade och står i princip icke i några lydnadsförhållanden till varandra. För vissa lägen och vissa områden har de dock tilldelats befogenheter och skyldigheter gentemot varandra. Härför redogöres i slutet av detta avsnitt.
(1) Vissa grunder för samverkan i regional instans mellan krigsmakten och det civila försvaret Grunderna för krigsmaktens samverkan i regional instans med det civila försvaret återfinnes i ett kungligt brev från 1956 (SFS 1956: 633). Häri anges följande.
Under överbefälhavaren skall militärbefälhavare vara ansvarig för det territo- riella försvaret inom militärområdet. Militärbefälhavare skall vidare i princip hava att i regional instans på militär sida svara för samverkan med det civila försvaret. — _ -—
i
Som komplettering till de i Kungl. Maj:ts instruktioner m.m. givna allmänna bestämmelserna för samverkan har överbefälhavaren utgivit ti- digare nänmda »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samver- kan i regional instans (BefälsB)». Dessa har formell giltighet endast inom krigsmakten men har i brist på andra lika utförliga bestämmelser accepte- rats av flertalet civila myndigheter. Vissa moment är icke entydiga och torde behöva omarbetas. Utredningen framlägger i ett senare sammanhang sina synpunkter på härmed sammanhängande frågor.
En bärande princip i frågan om samverkan mellan krigsmakten och ci- vila myndigheter är, att de senare icke får ställas inför uppgiften att ta ställning till motstridiga militära framställningar och gradera olika mili- tära behov. Krigsmaktens samverkan med civila myndigheter skall därför i regel ske genom vederbörande territoriella chef, d. v. 5. genom militärbefäl- havare och försvarsområdesbefälhavare. Samverkan som direkt samman- hänger med sjöoperativ eller luftoperativ verksamhet sker dock genom ma-
j rinkommando— respektive flygeskaderchefer. Så t. ex. samverkar marinkom— l mandochef med lotsdirektör rörande sj öfartsleder och lotsning, lots- och fyr- i personalens utnyttjande för kustbevakning m.m. och med länsstyrelse rö- > rande ianspråktagande av fartyg för sjöoperativ verksamhet samt beträf- fande handelsfartygs dirigering, undanförsel och bärgning. Flygeskaderchef ' samverkar med länsstyrelse (civilförsvarssektionen) i frågor rörande alar— mering grundad på av luftbevakning lämnat luftlägesunderlag. Militärbefälhavarnas samverkan med de från totalförsvarssynpunkt mest betydelsefulla civila cheferna framgår av bilaga VI: 12.
Försvarsområdesbefälhavarna har i egenskap av territoriella chefer inom sina områden motsvarande uppgifter som militärbefälhavare i högre regional instans, d. v. 5. att i princip svara för krigsmaktens samverkan med de ci- vila myndigheterna. Samverkan som direkt sammanhänger med den sjö— eller luftoperativa verksamheten ombesörjes dock av chefer ur marinen och flygvapnet. Försvarsområdesbefälhavare samverkar främst med länsstyrel- se men även med myndigheter ur kommunikationsverken.
b) Överensstämmelse mellan militär och civil regional indelning Militär- och civilområden överensstämmer huvudsakligen. Avvikelser fin- nes dock i Kalmar län, vars norra del ingår i IV. militärområdet men i I. civilområdet, samt i norra Uppland, där Älvkarleby kommun ingår i II. mi- litärområdet men i IV. civilområdet. Gotlands, Västerbottens och Norrbot— tens län ingår som tidigare nämnts icke i något civilområde; militärbefäl- havarna för VI. och VII. militärområdena samverkar direkt med länssty- relserna i Västerbottens och Norrbottens respektive Gotlands län. Radioområden, drivmedelszoner och programområden sammanfaller med de gemensamma militär- och civilområdena. I de nyssnämnda fall, där över- ensstämmelse icke råder mellan militär- och civilområden, följes militärom-
rådesindelningen. Kommunikationsverkens indelning — med undantag för radioavdelning- ens inom televerket indelning i radioområden —— avviker från militär- och
civilområdesindelningen samt företer även skillnader verken emellan. Sam- verkan med övriga totalförsvarsmyndigheter sker genom att järnvägsbefäl— havare och distriktschef (motsvarande) samverkar med den militär- och civilbefälhavare, med vars område huvuddelen av distriktet sammanfaller. Samverkan med övriga berörda militär- och civilbefälhavare sker genom förmedling av med dessa direkt samverkande distriktschefer (motsvaran— de). Samverkan mellan marinkommandochefer och lotsdirektörer äger rum enligt samma principer.
Försvarsomräden och län sammanfaller i allmänhet, vilket underlättar samverkan mellan krigsmakten och det civila försvaret. Avvikelser finnes dock inom flera områden, nämligen
(1) inom VI. militärområdet, där Norrbottens län täcker fyra och Väs- terbottens län två försvarsområden,
(2) i Stockholmsområdet, där Stockholms län är delat på tre försvars— områden,
(3) i Småland, där norra delen av Kalmar län ingår i Linköpings försvars— område samt Jönköpings och Kronobergs län båda ingår i Växjö försvars- område,
(4) i Göteborgsområdet, där delar av Hallands och Älvsborgs län ingår i Göteborgs och Bohus försvarsområde, samt
(5) i norra Uppland, där Älvkarleby kommun ur Upplands län ingår i Gävle försvarsområde.
Kommunikationsverkens indelning i lägre regional instans överensstäm- mer vanligen icke med indelningen i försvarsområden och län.
c) Krigsuppehållsplatser En redogörelse för gruppering i princip av regionala chefer och myndighe- ter finnes i betänkandet.
d) Militärassistenter
För att underlätta samverkan mellan det militära och det civila försvaret finnes militärassistenter, i högre regional instans hos järnvägsbefälhavare vid statens järnvägar och i lägre regional instans vid samtliga länsstyrelser.
e) Militära chefers och civila myndigheters ömsesidiga befogenheter och skyldigheter gentemot varandra För vissa lägen och vissa områden har, såsom förut nämnts, militära och civila chefer (myndigheter) tilldelats befogenheter och skyldigheter gent— emot varandra. Militära regionala chefer har sådana befogenheter i följande fall.
(1) Militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare har, därest det för nödig samordning av civilförsvarets och krigsmaktens verksamhet prö— vas oundgängligt, rätt att under högsta civilförsvarsberedskap för särskilda fall meddela länsstyrelse (eller under länsstyrelse lydande civilförsvars- myndighet) föreskrift om fullgörande av civilförsvaret åvilande uppgifter (militär direktivrätt). Motsvarande rättighet tillkommer även vissa andra chefer vid armén. (Äs den 23 maj 1947.)
(2) Militärbefälhavare äger att i vissa lägen och i vissa avseenden på- kalla bistånd av det allmänt civila medicinalväsendet. Sådant bistånd skall lämnas militärbefälhavare av endera civilbefälhavare eller länsstyrelse. För- svarsområdesbefälhavare äger på motsvarande sätt påkalla bistånd av läns- styrelse. Dessa befogenheter tillkommer i trängande fall även vissa andra chefer vid armén. (Krigssjukvårdskungörelsen, SFS 1955: 442 med ändring- ar SFS 1957: 662 och 1962: 9.)
(3) Under överbefälhavaren direkt lydande chef (befälhavare) har be- fogenhet att beträffande under telestyrelsens ledning stående teleanlägg- ningar inom honom underställt område anbefalla för militärt ändamål er- forderliga åtgärder. Här avsedd chef (befälhavare) må även, därest förhål- landena så oundgängligen kräver, i samråd med regional eller lokal myn- dighet inom televerket inskränka eller helt förbjuda privat teletrafik inom vederbörligt område. (Instruktion för telestyrelsen med underlydande för- valtningsorgan SFS 1960: 270 med ändringar SFS 1961: 541 och 1962: 611.) Samma befogenheter tillkommer, enligt överbefälhavarens närmare bestäm-
mande, även annan territoriell chef inom honom underställt område. Dessa befogenheter har av överbefälhavaren tilldelats militärbefälhavare och för- svarsområdesbefälhavare.
(4) Militärbefälhavare må, därest förhållandena så oundgängligen krä- ver, i samråd med civilbefälhavare och regional myndighet inom postverket inskränka eller helt förbjuda posttrafik inom militärområde.
Militärbefälhavare eller, enligt dennes bemyndigande, annan territoriell befälhavare må efter samråd med civilbefälhavare (länsstyrelse) och re- gional (lokal) myndighet inom postverket även anbefalla för militärt ända- mål erforderliga åtgärder beträffande postanordningarna inom vederbörligt område. (Instruktion för generalpoststyrelsen med underlydande förvalt- ningsorgan, SFS 1960: 519 med ändringar SFS 1961: 540 och 1962: 610.)
(5) Militärbefälhavare, ävensom annan militär myndighet, som därtill bemyndigats av överbefälhavaren eller militärbefälhavare, må då högsta be- redskap gäller för krigsmakten meddela de föreskrifter rörande verkstäl- lighet av beslutad undanförsel som med hänsyn till militära operationer finnes särskilt påkallade.
Har förstöring beslutats må samma chefer meddela föreskrifter om tiden för beslutets verkställande samt, i den mån så finnes påkallat från militär synpunkt, om andra förhållanden av betydelse för verkställigheten. (Kun- görelse om undanförsel och förstöring, SFS 1961: 656.)
Civilbefälhavare och länsstyrelse har enligt administrativa fullmaktslagen (SFS 1942: 87 med ändring 1953: 51) i vissa lägen utomordentliga befogen— heter, vilka i lagens 11 å angives sålunda:
Befogenhet, som enligt 2 & första stycket 2—6 eller andra stycket, 3 5 första eller andra stycket, 4 5 första stycket eller 10 å andra stycket tillkommer Konung— en, må på uppdrag av Konungen utövas av underordnad myndighet. Kan under krig förbindelsen mellan någon del av riket och riksstyrelsen icke eller allenast med avsevärd svårighet upprätthållas eller föreligger eljest under krig trängande behov av omedelbara åtgärder, äge civilbefälhavare inom sitt område eller, om civilbefälhavare ej finnes eller hans beslut ej kan avvaktas, länsstyrelse i vad an- går länet även utan sådant uppdrag utöva befogenhet, som enligt denna lag till- kommer Konungen.
Innebörden torde vara, att civilbefälhavare (länsstyrelse) i angivet läge har att utöva alla Kungl. Maj:t enligt lagen tillkommande befogenheter; genom att den sista, avgörande meningen sammanförts i ett stycke med föregående mening torde den dock icke överallt förstås på detta sätt. Ut- redningen återkommer härtill i kapitel IX.
D. Ledning i regional instans av olika delfunktioner inom den operativa verksamheten i krig
Operativ verksamhet i krig innefattar ett betydande antal stödfunktioner. Bland dessa funktioner kan nämnas underrättelsetjänst, sambands- och
övrig teletjänst, kommunikationstjänst, kvartermästar— och övrig under- hållstjänst, fältarbetstjänst, säkerhetstjänst samt upplysnings- och press- tjänst. Gränsen mellan den egentliga operativa verksamheten och stödfunk- tionerna är icke skarp och entydig. Stödfunktionernas sammanhang med stridsfunktionerna är komplicerat och kräver kontinuerlig anpassning ge- nom operativ chefs försorg.
Stödfunktionerna är i betydande mån gemensamma för all operativ verk- samhet; i många fall måste mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet stödas av gemensamma, ofta knappa, resurser. Vissa stödfunktioner har dessutom ett nära sammanhang med det civila försvaret, vilket i stor utsträckning tillhandahåller resurserna och skall vara med om att dela dem.
Ledningen av vissa stödfunktioner med särskilda samordningsaspekter behandlas närmare i betänkandet.
1. Regional indelning
Den regionala indelningen i krig ligger till grund för det operativa krigs- förberedelsearbetet i fred. Vissa av krigsorganisationens regionala staber ingår emellertid icke i fredsorganisationen, varför fredsverksamheten äger rum med en delvis annan indelning och ledningsorganisation än i krig. Jlilitärterritoriell indelning samt territorialvattnets vid rikets kuster upp— delning på marinkommandon Den militärterritoriella indelningen i militär— och försvarsområden framgår av bilaga VI: 2 a. Vissa försvarsområden har dock gemensam försvarsom- rådesbefälhavare och stab, varför det i praktiken finnes ett antal »dubbel— försvarsområden», som vid övergång till krigsorganisation skall delas upp i vartdera två försvarsområden. De försvarsområden som i fred har gemen- sam försvarsområdesbefälhavare och stab är följ ande: l
4 . . . . .
E. Krigsmaktens regionala ledningsorganisation ifred
Försvarsomr å de Har befälhavare och stab gemen- samt med
Växjö försvarsområde Kalmar försvarsområde Hallands » Göteborgs och
Bohus » Västerås » Uppsala » Storumans » Umeå » Jokkmokks Bodens
2. Regionala chefer
Regionala chefer och deras huvuduppgifter i fred framgår av nedanstående tabell.
Chef inom Huvuduppgifter högre regional instans lägre regional instans
Militärbefälbavare (7) Försvarsomrädesbefälhavare1 Leda markoperativ, territo- riell och förbandsproduceran— de verksamhet Marinkommandochef (4) Kustartilleriförsvarschef Leda sjöoperativ och för-
Chet för bevakningsområde2 bandsproducerande verksam-
het
Flygeskaderchef (3—1—1) Sektorchef3 Leda luftoperativ och för- bandsproducerande verksam- het
1 Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus försvarsområden är tillika kustartilleriförsvarschefer. 2 Endast i Luleå och Malmö bevakningsområden. 3 Tillika flottiljchef.
a) Militärbefälhavare och försuarsområdesbefälhavare Militärbefälhavare lyder i operativt hänseende direkt under överbefälhava— ren, i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för armén. Han är regional förvaltningsmyndighet under de centrala förvaltningsmyn- digheterna.
Militärbefälhavare har till sitt förfogande en militärbefälsstab med prin- ciporganisation enligt bilaga VI: 17.
Under militärbefälhavare lyder förband och försvarsområden enligt föl— jande:
Direkt underställda Under Regementen Försvarsomräden (motsv) MB 1. milo ........ 10 4 MB II. » ........ 6 3 MB III. » ........ 8 3 MB IV. » ........ 10 5 MB V. » ........ 4 3 MB VI. » ........ 9 4 MB VII. » ........ 2 —
Försvarsområdesbefälhavare är underställd vederbörande militärbefäl- havare.
Försvarsområdesbefälhavare har till sitt förfogande en försvarsområdes— stab med principorganisation enligt bilaga VI: 18.
Under försvarsområdesbefälhavare lyder bl. a. ett stort antal hemvärns— chefer.
b) Marinkommandochef, kustartilleriförsvarschef och chef för marint be— vakningsområde Marinkommandochef lyder i operativt hänseende direkt under överbefäl- havaren, i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för marinen. Vad den sistnämnda verksamheten beträffar, är marinkomman- dochef själv mobiliseringsmyndighet _ i motsats till övriga chefer i högre regional instans _ men har f.ö. endast begränsat ansvar (främst tillämp— ningsövningar, bl.a. krigsövningar). Marinkommandochef är regional för- valtningsmyndighet under de centrala förvaltningsmyndigheterna.
Chefen för marinkommando Nord är samtidigt chef för Norrlands kust- artilleriförsvar. Förvaltningen inom Norrlands kustartilleriförsvar omfattar även förvaltningsverksamheten vid marinkommando Nord.
Marinkommandochef har till sitt förfogande en marinkommandostab jämte förvaltningar enligt bilaga VI: 19.
Under marinkommandochef lyder förband m.m. enligt följande.
I alla hänseenden Endast i vissa hänseenden Under Bevaknings— Helikopter— Örlocsdepå Kustart- Örlogs- Örlogs- område div '” försvar1 varv2 skola3 C MKN ..... 1 _ 1 1 _ _ C MKO ..... _ 1 1 2 1 1 C MKS ..... 1 _ _ 1 _ 1 C MKV ..... _ 1 1 1 1 _
1 Lyder i fråga om huvuddelen av den förbandsproducerande verksamheten direkt under chefen för marinen (genom inspektören för kustartilleriet); kustartilleriförsvarschef är regional förvaltningsmyndighet direkt under de centrala förvaltningsmyndigheterna. 2 Chef för örlogsvarv är regional förvaltningsmyndighet direkt under de centrala förvaltnings- myndigheterna. 3 Lyder i vad gäller utbildning direkt under chefen för marinen.
Dessutom lyder örlogsfartyg inom marinkommandots operationsområde i vissa hänseenden under marinkommandochefen, bl. a. i fråga om gång- beredskap samt övervakning av territorialvatten.
Kastartilleriförsvarschef lyder i fråga om huvuddelen av den förbandspro- ducerande verksamheten direkt under chefen för marinen (inspektören för kustartilleriet). Han är förvaltningsmyndighet för kustartilleriets materiel direkt under de centrala förvaltningsmyndigheterna. I territoriellt hänseende lyder han under vederbörande militärbefälhavare och i sjöoperativt hänse- ende (operativt krigsförberedelsearbete m.m.) under vederbörande marin— kommandochef.
Kustartilleriförsvarschef har till sitt förfogande en kustartilleriförsvars- stab jämte förvaltningar med principorganisation enligt bilaga VI: 20.
Under vardera chefen för Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartille- riförsvar lyder ett kustartilleriregemente. Cheferna för Norrlands och Got- lands kustartilleriförsvar är samtidigt chefer för Härnösands respektive
Gotlands kustartillerikår. Under kustartilleriförsvarschef, som tillika är för— svarsområdesbefälhavare, lyder dessutom ett stort antal hemvärnschefer. Cheferna för Luleå och Malmö bevakningsområden är underställda che- ferna för marinkommando Nord respektive Syd. Chef för bevakningsområde har till sitt förfogande endast en liten stab och har icke några underställda förband eller motsvarande.
c) Flygeskaderchef och sektorchef Flygeskaderchef lyder i operativt hänseende direkt under överbefälhavaren, i fråga om förbandsproducerande verksamhet under chefen för flygvapnet. Flygeskaderchef är regional förvaltningsmyndighet under de centrala för- valtningsmyndigheterna.
Flygeskaderchef har till sitt förfogande en eskaderstab med principorga- nisation enligt bilaga VI: 21.
Under flygeskaderchef lyder sektorflottiljer och övriga flottiljer enligt följande:
Antal Under . . .
. . Övriga flottlljer
Sektorflottlljer (motsvarande) C E 1 ................ _ 4 C E 2 ................ 3 11 C E 3 ................ 4 12 C E 4 ................ 2 13
1 F3, Malmslätt * F 8, Barkarby 3 F 11, Nyköping
J akteskaderchef har i Vissa hänseenden direktivrätt gentemot flottilj, som är förlagd inom eskaderområdet men underställd annan eskaderchef.
Sektorchef, tillika chef för sektorflottilj, är underställd vederbörande jakteskaderchef . Han leder, samordnar och övervakar _ enligt eskaderchefs närmare bestämmande — krigsförberedelsearbetet i vad avser luftbevak- nings- och stridsledningstjänsten inom sektorn. Sektorchef har i dessa hän- seenden direktivrätt gentemot andra berörda flottiljchefer inom sektorn.
I flottiljstaben ingår viss personal med operativt krigsförberedelsearbete inom sektorn som huvuduppgift.
3. Ledning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete
Överbefälhavaren tilldelar redan i fred militärbefälhavare, marinkomman- dochef och flygeskaderchef grundläggande order med preciserade uppgifter för deras operativa verksamhet i krig. Överbefälhavaren fastställer även vilka stridskrafter m.m. som skall ställas till de regionala chefernas för- fogande samt lämnar riktlinjer för försvarets förande i olika lägen.
Mot bakgrund av i stort gjorda bedömningar av fiendens mål och medel, erhållna uppgifter och härför avsedda resurser utför de regionala cheferna krigsplanläggningsarbetet. Detta innebär att de bedömer fiendens möjlig— heter och utvärderar militärgeografiska m.fl. faktorers inverkan inom och i anslutning till operationsområdet samt planlägger för utgångsgruppering (basering) av tilldelade stridskrafter m. ni., så att största möjliga effekt och handlingsfrihet erhålles. Krigsplanläggningsarbetet bedrives i form av stu- dier, krigsspel, fältövningar och vissa stabstjänstövningar. Som ett direkt led i krigsförberedelsearbetet ingår även vissa större förbandsövningar av tillämpningskaraktär, såsom fälttjänstövningar, krigsövningar och eskader- övningar.
Resultatet av militärbefälhavares, marinkommandochefs och flygeskader- chefs operativa krigsförberedelsearbete sammanfattas i en av varje chef ut- arbetad grundläggande order för verksamheten i krig, innehållande bl.a. så långt möjligt preciserade uppgifter och tilldelning av stridskrafter m.m. för direkt underställda chefer. I övrigt uppgöres planer för olika alternativ, varvid preciserade uppgifter m.m. avses ställas till vederbörande chefer först i det aktuella läget.
I lägre regional instans utföres krigsplanläggningsarbete i princip enligt samma grunder som i högre regional instans. Med hänsyn till att av sta- berna i lägre regional instans endast vissa är organiserade i fred _ och att dessa icke har tillgång till ett för allsidig krigsplanläggning erforderligt an- tal specialister — utför högre regionala staber ett omfattande planläggnings- arbete jämväl för underställda förband. Militärbefäls- och flygeskadersta- ber utför sålunda planläggningsarbete som i och för sig bort genomföras bl.a. inom försvarsområdesstaber och vid sektorflottiljer, och inom marin— kommandostaber med förvaltningar och örlogsvarv utföres i huvudsak all planläggning för marinkommandochefer i krig underställda chefer.
För samordning inom krigsmakten och mellan krigsmakten och civila myndigheter av operativt krigsförberedelsearbete redogöres i avsnitt G. nedan.
4. Ledning i regional instans av förbandsproduktion
Den förbandsproducerande verksamheten syftar enligt av utredningen ti— digare given definition till
»att vid given tidpunkt och på bestämda platser ställa krigsberedda strids- krafter i fastställt antal till den operativa ledningens förfogande.»
Till denna verksamhet hänföres _ fortfarande enligt tidigare given de- finition _ funktionerna taktik, organisation, utrustning, personaltjänst, utbildning och övningar samt mobiliseringsarbete och mobilisering.
Ledningen av den förbandsproducerande verksamheten företer stora skilj- aktigheter mellan försvarsgrenarna. Dessa skilj aktigheter beror dels på olika
krav på insats- och mobiliseringsberedskap, dels på olikheter i försvarsgre— narnas volym och allmänna karaktär. En kortfattad jämförelse i sistnämnda avseenden mellan försvarsgrenarna redovisas i bilaga VI: 22.
I sammanfattning kan de högre regionala chefernas ansvar och uppgifter i fråga om förbandsproduktion anges sålunda.
Militärbefälhavare har uppgifter enligt nedanstående schematiska skiss.
' Chefen för armén
| Militärbefälhavare
Försvarsomräden Regementen (kårer) (3—5) (4—1 0)
Militärbefälhavare har under chefen för armén i stort sett ett odelat an- svar för den förbandsproducerande verksamheten inom militärområdet. Mi- litärbefälhavarens uppgifter är främst av ledande, reglerande och kontrol— lerande karaktär; huvuddelen av verksamheten utföres genom militärbe- fälhavaren underställda försvarsområdesbefälhavare och förbandschefer.
Marinkommandochef har uppgifter enligt nedanstående schematiska skiss.
Chefen för marinen j
Marinkommandochef
Örlogsfartygsförband Helikopterförband Kustartilleriförsvar och örlo gsskolor
1 I fråga om vissa tillämpningsövningar samt i fråga om mobiliseringsförberedelser för flottans förband.
Marinkommandochef är själv mobiliseringsmyndighet för flottans för- hand men har i övrigt ansvar endast för delar av marinens förbandsprodu- cerande verksamhet. Ledningen av utbildning ankommer under chefen för marinen (inspektören för kustartilleriet) huvudsakligen på chefen för kust— flottan, cheferna för Karlskrona och Berga örlogsskolor samt kustartilleri- försvarscheferna. Marinkommandochef leder dock krigsövningar, vissa andra operativa övningar samt frivilligutbildning.
Marinkommandochef åliggande uppgifter utföres huvudsakligen inom ma- rinkommandostab med förvaltningar samt vid örlogsvarv. Flygeskaderchef har uppgifter enligt nedanstående schematiska skiss.
Chefen för flygvapnet
Flygeskaderchef
|
Flottiljchefer, vissa tillika sektorchefer (3—6)
Flygeskaderchef har under chefen för flygvapnet i stort sett ett odelat ansvar för den förbandsproducerande verksamheten inom eskadern.
Flygeskaderchefs uppgifter är främst av ledande, reglerande och kon- trollerande karaktär; huvuddelen av verksamheten utföres genom flygeska- derchefen underställda flottilj chefer.
svarschefer och sektorchefer (tillika flottiljchefer) mobiliseringsmyndighe— ter. Därutöver har de bl. a. följande uppgifter. Försvarsområdesbefälhavare leder under militärbefälhavare utbildning av ! hemvärn och övrig frivillig personal samt i viss omfattning tillämpnings- övningar för lokalförsvarsförband under krigsförbandsvis bedrivna befäls- || och repetitionsövningar. 1 I lägre regional instans är försvarsområdesbefälhavare, kustartilleriför-
Kustartilleriförsvarschef leder under inspektören för kustartilleriet i hu- vudsak all produktion av kustartilleriförband.
Sektorchef (tillika flottiljchef) leder under flygeskaderchef den förbands— producerande verksamheten inom sektorn, i fråga om flyg- och basförband dock främst inom egen flottilj.
5. Ledning i regional instans av förvaltning utom fortifikations- och byggnadsförvaltning
Förvaltningen är en stödfunktion såväl till operativt krigsförberedelsear- bete som till förbandsproducerande verksamhet. Förvaltningsorganen ålig—
ger att utföra en stor del av krigsförberedelsearbetet för förvaltnings- och underhållstjänsten i krig, ett planläggningsarbete som måste vara väl an- passat till det operativa krigsförberedelsearbetet. Förvaltningsverksamheten skall så långt det är tekniskt och ekonomiskt möjligt organiseras och drivas så att den förbandsproducerande verksamhetens krav tillgodoses.
De regionala chefernas ansvar och befogenheter ifråga om förvaltningens olika funktioner varierar såväl mellan försvarsgrenarna som mellan för- valtningsgrenar. Skiljaktigheterna är bl. a. betingade av de olikheter som föreligger beträffande operativt krigsförberedelsearbete och förbandsprodu— cerande verksamhet.
Uppgifter och befogenheter inom förvaltningsverksamheten fördelas mel— lan centrala, regionala och lokala myndigheter enligt bestämmelserna i All- mänt försvarsförvaltningsreglemente, av Kungl. Maj:t utfärdade förvalt— ningsreglementen för olika förvaltningsgrenar samt förvaltningsinstruk- tioner utfärdade av centrala förvaltningsmyndigheter.
a ) Armén Militärbefälhavaren är regional förvaltningsmyndighet och har såsom sådan att utöva ledningen av och uppsikten över förvaltningen vid underställda förband, försvarsområden och skolor.
Militärbefälhavarens förvaltningsverksamhet är huvudsakligen av ledan- de, reglerande och kontrollerande art. Den utövande förvaltningsverksam— heten omhänderhas av de lokala förvaltningsmyndigheterna, försvarsom- rådesbefälhavare och regementschefer m. fl.
Anskaffning av förnödenheter förekommer i mycket ringa utsträckning. Undantag utgör livsmedel som till stor del inköpes milovis. Inga förråd, magasin eller verkstäder inom tyg-, intendentur- eller sjukvårdsförvaltning- ens områden är direkt underställda militärbefälhavaren. Militärbefälhavaren övervakar anslagsförvaltningen vid underlydande myndigheter samt förde- lar och utjänmar övnings- och underhållsanslag mellan dessa myndigheter.
Militärbefälhavarens viktigaste uppgifter ifråga om förvaltningsverksam- heten sammanhänger med krigsförberedelsearbetet och den förbandsprodu- cerande verksamheten. Mobiliserings- och krigsplanläggningen, som sker efter bl. a. militärbefälhavarens anvisningar för tyg-, intendentur- och sj uk- vårdstjänsten, övervakas och inspekteras. Härmed sammanhänger även mi- litärbefälhavarens övervakning och inspektion av materielens användning och vård, förrådsförvaringens ändamålsenlighet och förrådens tillstånd samt materielunderhållets planläggning och utförande. Krigsanskaffningsplan- läggningen i vad avser färdigvaror inom militärområdet sammanhålles av militärbefälhavaren.
Då utbildningsverksamheten så kräver kan militärbefälhavare inom vissa gränser förordna om utlåning av materiel från en lokal myndighet till en annan. Militärbefälsstabens förvaltningspersonal medverkar i fackutbild—
terna.
i i b) Marinen i
ningsarbetet inom militärområdet och handleder lokalmyndigheternas för— valtningspersonal samt föranstaltar om utbildningskurser för dessa och om praktisk utbildning i samband med fält- och fälttjänstövningar. Militärbefälhavaren utfärdar sådana föreskrifter, som utöver de av Kungl. Maj:t och centrala förvaltningsmyndigheter meddelade erfordras för för- valtningen inom militärområdet. Förutom ifråga om rent tekniska och ekonomiska anvisningar och före- skrifter, som av central myndighet utfärdas direkt till lokal myndighet med orientering till militärbefälhavaren, går sålunda i armén tyg— och intenden- turförvaltningslinjerna från central myndighet genom regional myndighet till de lokala myndigheterna. Sjukvårdsförvaltningen regleras i högre grad av central myndighet _ sjukvårdsstyrelsen _ direkt på de lokala myndighe-
, Regionala förvaltningsmyndigheter inom marinen är marinkommandochef, chef för örlogsvarv och chef för kustartilleriförsvar. De förvaltningsorgan, som lyder under dessa myndigheter, har uppgifter av såväl regional som lokal
Marinkommandochefs förvaltning vid respektive marinkommandon enligt organisation 1.7.1963 framgår av följande tabell (byggnadsförvaltning ej
i karaktär, vilket sätter sin prägel på förvaltningsorganisationen. ? medtagen). i , Marin- Forvaltnlngsgrenar 132111 Vapenteknisk Skeppsteknisk Intendentur- Sjukvårds- Kassat'än t 0 förvaltning förvaltning förvaltning förvaltning J 5 Nord Tygförvaltningen vid Norr- Intendentur- Sjukvårdsför— Kassaavdel- lands Kustartilleriförsvar förvaltningen valtningen ningen vid I (NK) vid NK vid NK NK i Ost1 (Vapenavdel— (Skeppstek- Intendentur— Sjukvårdsför— Kameralkon- n ningen vid niska avdel- förvaltning valtning tor ', Örlogsvarvet ningen vid i i Sthlm)2 Örlogsvarvet i Sthlm)2 i Syd1 Vapenförvalt- Skeppsteknisk Intendentur- Sjukvårdsför- Marinkom- j ning förvaltning förvaltning valtning mandots kassa- i avdelning Väst (Vapenavdel- (Fartygsav- Intendentur- Sjukvårdsför- Kassaavdel- ningen vid delningen vid förvaltning valtning ningen vid Örlogsvarvet Örlogsvarvet (Intendentur- Gbgs Kust— j i Gbg)2 i Gbg)2 avd vid Ör- artilleriförsvar ! logsvarvet i Gbg)2
1 Statskontorets undersökningar rörande förvaltningsorganisationen vid marinkommando Syd och Ost är ej avslutade. 2 Varvschef lyder i förvaltningshänseende direkt under marinförvaltningen.
Marinkommandochef beslutar i ärenden av större betydelse och principiell natur. I övriga ärenden beslutar cheferna för respektive förvaltningar enligt av marinkommandochefen utfärdad arbetsordning. Dessa chefer, som tillika är förvaltningsmyndigheter, ingår icke i marinkommandots stab. Gentemot chef för örlogsvarv har marinkommandochef direktivrätt ifråga om krigs— förberedelsearbetet. Varvschef skall hålla marinkommandochef underrättad om inom varvet förekommande frågor, som det från operativ synpunkt kan vara av betydelse för marinkommandochef att känna till.
Marinkommandots förvaltning leds och utövas sålunda dels av marinkom- mandochef underlydande förvaltningar och dels av självständiga, under marinförvaltningen lydande örlogsvarv. Verksamheten vid här nämnda för- valtningsorgan omfattar anskaffning i ganska betydande omfattning, för— rådshållning och underhåll av de förnödenheter som ingår i marinkomman- dots utrustning m. 111. Som en följd härav är även anslagsförvaltningen om— fattande. Krigsförberedelsearbetet omfattar mobiliserings— och krigsplan- läggning för marinkommandots underhållstjänst, innefattande organisa- tion av och mobiliseringsförberedelser för marinkommandots härför avsedda underhållsförband. Förvaltningarna utför sålunda sin del av det mobilise- rings- och krigsförberedelsearbete, som ankommer på marinkommandochef .som mobiliseringsmyndighet.
Kustartilleriförsvarschefs förvaltning omfattar tygförvaltning som omhän- derhar vapenteknisk förvaltning, fartygs- och verkstadsförvaltning som om- händerhar Skeppsteknisk förvaltning, intendenturförvaltning, sjukvårds— förvaltning, fortifikations- och byggnadsförvaltning samt kassaavdelning. I Norrlands och Göteborgs Kustartilleriförsvar omhänderhar tygförvaltning- en även den Skeppstekniska förvaltningen. Förvaltningen vid till kustartil- leriförsvaren förlagda utbildningsförband (regementen och kårer) ombe- sörjes av kustartilleriförsvarens förvaltningar. Cheferna för ovannämnda förvaltningar, förvaltningsgrenscheferna, ingår i kustartilleriförsvarsstaben. De är tillika förvaltningsmyndigheter.
Kustartilleriförsvarschefen beslutar i ärenden av större betydelse och principiell natur. I övriga ärenden beslutar förvaltningsgrenscheferna enligt av kustartilleriförsvarschefen utfärdad arbetsordning. Kustartilleriförsvars— chefen skall hålla marinkommandochefen underrättad om förekommande frågor, som det från operativ synpunkt kan vara av betydelse för marin- kommandochefen att känna till.
Förvaltningen vid kustartilleriförsvaren är av motsvarande omfattning och karaktär som vid marinkommandos förvaltningsorgan, d. v. 5. den är bl. a. såväl ledande som utövande.
I de fall chefen för kustartilleriförsvar samtidigt är försvarsområdesbefäl- havare är han såsom sådan lokal förvaltningsmyndighet med de uppgifter och befogenheter som tillkommer försvarsområdesbefälhavare i armén. Kust- artilleriförsvarschefen har att i egenskap av försvarsområdesbefälhavare
följa de direktiv och anvisningar som utfärdas av militärbefälhavaren och förvaltningsorganen att ifråga om försvarsområdesförbandens förvaltning följa för armén gällande bestämmelser.
c) Flygvapnet Regional förvaltningsmyndighet är eskaderchef. Dennes ledning av förvalt- ningsverksamheten inskränker sig emellertid till direktiv och anvisningar rörande krigsförberedelsearbetet och till att ifråga om intendenturförvalt- ning fördela anslag för expenser m. m. Övrig förvaltningsverksamhet vid lokala myndigheter _ flottiljer _ leds så gott som helt direkt av centrala myndigheter.
6. Ledning i regional instans av fortifikations- och byggnadsförvaltning i Vad i inledningen till avsnitt 5. anförts om förvaltningsverksamhetens natur i m. m. äger giltighet även i fråga om fortifikations- och byggnadsförvalt- ; ningen. Direkt under den centrala fortifikationsförvaltningen lyder dels militär— hefälhavarna såsom regionala myndigheter, dels kustartilleriförsvaren (utom Gotlands kustartilleriförsvar), marinkommandona Ost och Syd samt Göte— borgs örlogsvarv. Under militärbefälhavarna lyder lokalmyndigheter ur ar- mén (förband, skolor och försvarsområden) och ur flygvapnet (förband och skolor), de sistnämnda dock ej i alla avseenden.
Militärbefälhavarnas uppgifter är ej endast reglerande i förhållande till lokalmyndigheterna (fastställande av utgiftsstater, prövning av framställ- ningar om underhållsmedel) utan i stor omfattning också av verkställande art, i det att ledandet av underhålls-, iståndsättnings— och nybyggnadsarbe- ten så gott som helt ankommer på dem. Viss byggnads- och underhållsverk-
W samhet, främst inom Stockholmsområdet, leds dock direkt av den centrala förvaltningen. ' För militärbefälhavarnas verksamhet inom förevarande område finnes i i varje militärbefälsstab inrättad en särskild sektion VIII under chefskap av en regementsofficer vid fortifikationskåren. Sektionen består av en befäst- ? ningsavdelning, vars chef är sektionschefen, och en byggnadsavdelning un- | der en civil byggnadsdirektör samt gemensam expedition. Avvikelser från l denna organisation förekommer vid IV., VI. och VII. militärbefälsstaberna. 1 Till befästningsavdelningen hör bl. a. ärenden rörande fortifikatorisk rust- I ningsplanläggning, annan planläggning av befästningar och deras underhåll samt fortifikatorisk kontroll vid utförande av nybyggnader och underhåll. | Vid byggnadsavdelningen sker _ därest frågorna ej handlägges centralt — projektering av nybyggnad m. 111. som redovisas å kasernbyggnaders del- fond av försvarets fastighetsfond, entreprenering samt utförande av ny- byggnads- och underhållsarbeten, oavsett till vilken delfond objekten ifråga hänföres. Sektionschefen handlägger frågor rörande militära behovsutred-
ningar och graderingar samt avvägningar mellan militära och tekniskt-eko- nomiska synpunkter, ävensom frågor angående mark och domäner. Han äger ge byggnadsdirektören vissa direktiv. Denne har, med vissa modifikationer, ställning som förvaltningsgrenschef .
Fortifikationssektionerna har en i förhållande till hela militärbefälssta- berna mycket betydande personalstyrka, huvudsakligen bestående av civila tjänstemän. I april 1963 uppgick sålunda sektionens personal vid I., IV och VI. militärbefälsstaberna til 68, 75 respektive 116 personer.
De marina myndigheter, som enligt vad inledningsvis nämnts lyder direkt under den centrala fortifikationsförvaltningen, har, förutom att de är lokala förvaltningsmyndigheter, i stort sett samma uppgifter med avseende å ny- byggnader m. ni. som för de två övriga försvarsgrenarna ankommer på mili— tärbefälhavare. Under vederbörande chef leds här ifrågavarande verksamhet, vid berörda kustartilleriförsvar av regementsofficerare ur fortifikationskå- ren samt vid örlogsvarven av civila byggnadstekniker.
Det må slutligen framhållas, att, såvitt avser nyanläggningar och större iståndsättningsarbeten, frågor rörande behovsprövning, angelägenhetsgrad m. m. ävensom själva projekteringsarbetet f. n. är föremål för en förhållande- vis stark centralisering. Denna har sin grund i bl. a. den strängt reglerade administrativa proceduren i större byggnadsärenden, det 5. k. tvåstegsför- farandet, omöjligheten att inom ramen för tillgängliga medel tillgodose alla i och för sig berättigade behov samt icke minst den på befästningssidan starkt ökade kompliciteten i tekniskt avseende.
F. Det civila försvarets regionala ledningsorganisation i fred
Civila chefer (ledningsorgan) inom totalförsvaret i regional instans är ci- vilbefälhavare och länsstyrelser samt chefer ur kommunikationsverk m. fl. statliga och icke-statliga organisationer.
I. Civilbefälhavare och länsstyrelser
Civilbefälhavare lyder direkt under Kungl. Maj:t. Uppgifterna i fred fram— går av civilbefälhavarinstruktionen och anges där sålunda:
2 5.
Civilbefälhavare skall under fred hålla sig underrättad om den försvarsbered- skapsplanläggning, som sker inom hans område, och samla material härom. I gör- ligaste mån skall han även verka för att civila försvarsåtgärder i erforderlig om- fattning planläggas och att denna planläggning samordnas de olika myndigheterna emellan. I sådant syfte bör civilbefälhavare jämväl samråda med vederbörande centrala myndigheter och äger han genom framställningar hos dessa och andra myndigheter påkalla de undersökningar eller planläggningsarbeten, som han an- ser erforderliga.
Civilbefälhavarna har alltsedan instruktionens tillkomst haft till förfo- gande vardera e_n föredragande (byrådirektör) och sedan hösten 1961 där- utöver vardera en förste byråsekreterare.
I de olika civilområdena ingår län enligt följ ande:
Civilområde Antal län
6 (F, G, H, K. L, M)
11 ....................... 3 (x, Y, Z) 111 ....................... 4 (N, 0, P, R) IV ....................... 51 (AB, c, D, E, U) v ....................... 3 (s, T, W)
1 Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län har räknats som en länsstyrelse (se nedan).
Gotlands, Västerbottens och Norrbottens län ingår icke i något civilområde.
! Civilbefälhavarnas uppgifter i fred är omfattande i förhållande till deras ] personella resurser. Volymen av arbetsuppgifter inom de olika civilområdena, som varierar med områdenas storlek och i dem ingående antal län, är störst inom I. och IV. civilområdena och minst inom II. och V. civilområdena.
Som framgått av citatet ovan är civilbefälhavarnas instruktion för verk- samheten i fred mycket allmänt hållen. Utredningen finner det därför erfor- derligt att relativt detaljerat redogöra för den verksamhet som enligt nu till- lämpad praxis bedrives av civilbefälhavarna.
De viktigaste och mest omfattande arbetsuppgifterna för civilbefälhavarna och deras kanslier är följande.
9.) Uppgörande av krigsplanläggningsverk för civilområdet inom olika verksamhetsområden.
b) Ledning tillsammans med samverkande militärbefälhavare av stabs- tj änstövningar för försvarsområdesstaber och länsstyrelser.
c) Planläggning för det egna kansliets krigsorganisation samt för över- gång från freds- till krigsorganisation.
Dessutom deltager civilbefälhavare med kanslipersonal i regionala över- läggningar och konferenser av olika slag samt anlitas som remissmyndighet.
Arbetet med krigsplanläggningsverket innefattar bl. a. insamling och granskning av den civila försvarsplanläggning som inom civilområdet utföres av länsstyrelser och andra civila myndigheter. Olika myndigheters planer jämföres sinsemellan i samordnande syfte. Vid behov göres påpekanden till vederbörlig myndighet. För olika verksamhetsgrenar, t. ex. civilförsvar, hälso— och sjukvård, polis- och säkerhetstjänst m. fl., sammanställes uppgif- terna från de olika länen inom civilområdet till gemensamma överskådliga sammanställningar för hela civilområdet.
Inom vissa områden tar civilbefälhavarna initiativ till gemensam, sam- ordnad planläggning för olika myndigheter inom civilområdet. Exempel på
sådana verksamhetsområden är radiakskydd, underrättelsetjänst, lindan- försel och vissa delar av sj ukvårdsplanläggningen.
Stabstjänstövningar för försvarsområdesstaber och länsstyrelser äger rum i samband med försvarsområdesstabernas krigsförbandsvis bedrivna repe— titionsövningar, vilket innebär att varje försvarsområdesstab och länssty- relse f. n. genomför en stabstjänstövning vart sjätte är. Detta innebär att civilbefälhavarna under en sexårsperiod leder sammanlagt cirka 20 sådana övningar, nämligen
CB I. civo 6 GB IV. civo 5 GB III. civo 4 samt GB 11. och V. civo vardera 3.
En gång vart sjätte år deltar varje civilbefälhavare med krigsorganiserat kansli som övad myndighet i en stabstjänstövning tillsammans med bl. a. samverkande militärbefälhavare.
Planläggningsarbetet för varje stabstjänstövning påbörjas inemot ett år före övningens början och kräver stora arbetsinsatser.
Planläggning för det egna kansliets krigsorganisation samt för övergång från freds- till krigsorganisation innefattar bl. a. åtgärder för att hålla krigsplaceringsplanen ständigt aktuell samt verksamhet för att hålla kans- liets kvalificerade befattningshavare kontinuerligt informerade om planlägg- ningen inom deras verksamhetsområden. I denna uppgift ingår också förbe- redelser för kansliets gruppering och förläggning m. m. i krig.
Som det civila försvarets huvudman i högre regional instans engageras civilbefälhavare med kanslipersonal i flertalet regionala överläggningar och konferenser av totalförsvarskaraktär. Civilbefälhavarna har även blivit en betydelsefull remissinstans i frågor rörande det civila försvaret och anlitas som sådan icke minst av Kungl. Maj :t.
Länsstyrelserna lyder direkt under Kungl. Maj:t. De har dock att vid ut- övningen av civilförsvarets ledning ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som civilförsvarsstyrelsen meddelar. Ett flertal andra centrala myndigheter har rätt att lämna länsstyrelserna anvisningar.
Allmänt stadgas i länsstyrelseinstruktionen (SFS 1962: 5):
»Verksamheten i fred skall så bedrivas att jämväl de krav, som totalför- svaret i krig uppställer, i största möjliga utsträckning kunna tillgodoses.»
Med hänsyn till länsstyrelsernas omfattande uppgifter i krig, angivna i tidigare nämnd krigsinstruktion, blir planläggningsuppgifterna i fred mycket omfattande. Sålunda kan nämnas att länsstyrelserna har att planlägga för bl. a. funktionerna civilförsvar, socialvård, hälso— och sjukvård samt veteri- närvård, polisiär verksamhet, trafik, försörjning med olika förnödenheter samt psykologiskt försvar.
Länsstyrelserna har jämväl att följa och lämna anvisningar för den för- svarsplanläggning, som äger rum vid länsarbetsnämnder och Vägförvalt— ningar.
Huvuddelen av försvarsplanläggningen genomföres inom civilförsvarssek- tionen. De ärenden som icke är civilförsvarsärenden föreberedes inom en allmän beredskapsdetalj. Ansvaret för verksamheten åvilar dock under lands— sekreteraren de för krigsorganisationen utsedda sektionscheferna. Organi- sationen är i huvudsak följande.
I Landssekreteraren [
_ _ _ arbetsledning
Civilförsvarsdirektör (1)
Civilförsvarssektion (2—5) Allmän beredskapsdetalj (2—5) '
Summa 5—11 kvalificerade befattningshavare.
Civilförsvarsdirektörens ansvar för ärenden, som handlägges inom ”den allmänna beredskapsdetaljen, begränsas till att i huvudsak avse direkt ar- betsledning för kanslipersonalen.
Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län — som har en gemensam krigsorganisation — har i fred en gemensam civilförsvarssektio-n och en gemensam allmän beredskapssektion. Sektionernas verksamhet sani— ordnas av en särskild, utanför sektionerna stående högre befattningshavare.
Under länsstyrelserna lyder i fråga om försvarsverksamhet — helt eller delvis — bl. a. civilförsvarschefer, polischefer, krigstjänsteläkare, vägtrafik- ombud samt kommunerna. Dessa chefer (myndigheter) ägnar dock i regel endast mycket liten del av sin tid åt försvarsverksamhet.
2. Kommunikationsverkens m.fl. statliga och icke-statliga organisationers regionala ledningsorgan
I följande tabell redovisas huvuddelen av de chefer ur kommunikationsver- ken m. fl. statliga och icke-statliga organisationer, som vid sidan av civil- befälhavare och länsstyrelser har uppgifter i fred inom totalförsvarets civila sektor.
De olika verkens m. fl. regionala indelning i fred är redovisad i betänkan- det, i vilket göres en jämförelse med indelningen i krig.
För de chefer som återfinnes i verkens krigsorganisationer har huvud- uppgifterna under krig redovisats under B. ovan. Uppgifterna i fred är att förbereda dels verksamheten under krig, dels organisationens övergång från freds- till krigsorganisation.
Ledning i Kommunikationsverk m. fl. högre regional instans lägre regional instans Postverket ................. Distriktschefer Distriktschef Televerket1 ................ Distriktschefer Sektionschefer Chefer för radiosektioner Statens järnvägar-1 .......... Järnvägsbefälhavare Distriktschefer Väg- och vattenbyggnads—
verket ................... —— Vägdirektörer Tullverket .................. Kustdistriktschefer — Sjöfartsverket1 .............. Lotsdirektörer _ Centrala Driftledningen ...... Elblockchefer2 Elblockchefer2 Arbetsmarknadsverket ....... — Länsarbetsdirektörer Drivmedelscentralen ......... Zonchefer Länsdrivmedelsledare Sveriges Radio AB .......... Programområdeschefer Programombud
1 Televerket, statens järnvägar och sjöfartsverket har ytterligare ett antal chefer som är att hänföra till lägre regional instans. Samverkan med övriga myndigheter inom totalförsvaret om— besörjes dock främst av här nämnda. 2 Med hänsyn till elblockområdenas storlek och därav betingade samverkansnivå hänföres elblockchef till endera högre eller lägre regional instans.
Vägdirektör och länsarbetsdirektör genomför sin planläggning i nära sam- verkan med vederbörlig länsstyrelse.
Särskilda försvarsavdelningar — som inom vissa centrala myndigheter — finnes inom statens järnvägar, där ett mindre stabsorgan under ledning av en militärassistent står till järnvägsbefälhavarens förfogande, samt inom kraft- industrin, där elblockcheferna disponerar särskilda försvarskontor. Inom televerkets driftsavdelning är under uppbyggnad försvarsavdelningar, av- sedda att ställas under distriktschefernas direkta ledning.
G. Samordning i regional instans av operativt krigsförberedelsearbete
Samordning av operativt krigsförberedelsearbete åstadkommes dels genom samordning inom totalförsvarets högsta och centrala instanser av uppgifts— ställande samt tilldelning av resurser In. m. till regionala ledningsorgan, dels genom samverkan i regional instans mellan sidoordnade chefer och myndigheter. Sistnämnda samverkan äger huvudsakligen rum som rutin- mässigt samarbete mellan sidoordnade ledningsorgan men även _ inom vis- sa arbetsområden — i särskilda mer eller mindre permanenta samarbets- organ. Som exempel på sådana kan nämnas regionala sambandsberedningar och regionala fältarbetsledningar. I sådna samarbetsorgan ingår represen- tanter för både militära och civila myndigheter.
Bestämmelser för samverkan i regional instans återfinnes i vissa av Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner för regionala ledningsorgan samt för krigs- maktens regionala chefer i tidigare nämnda av överbefälhavaren fastställda »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i regional instans (BefälsB)».
1. Samordning inom krigsmakten Samordning inom krigsmakten av operativt krigsförberedelsearbete åstad- kommes i första hand dels genom överbefälhavarens försorg, dels genom samverkan mellan militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeska— derchef. I vad gäller samarbetet mellan sistnämnda chefer har militär- befälhavare ålagts samordningsuppgifter i huvudsak motsvarande dem som ankommer på honom i krig. Militärbefälhavare skall sålunda i regional instans samordna operativt krigsförberedelsearbete i fråga om bl. a. sam- bandstjänst, fältarbeten, komunikationstjänst samt vissa grenar av under- hållstjänsten. Militärbefälhavare, marinkommandochef och flygeskaderchef samver- kar enligt nedanstående tablå.
Militärbefälhavarc Marinkommandochef Flygeskaderchef MB VI. milo (Boden) ................ C MKN (Härnösand) C E4 (Luleå) MB II. milo (Östersund) ............. » » » MB IV. milo (Strängnäs) ............. C MKO (Stockholm) C ES (Barkarby) » )) MB V. milo (Karlstad) .............. » » MB V. milo (Karlstad) .............. C MKV (Göteborg) _- MB III. milo (Skövde) ................ » » CE2 (Angelholm) MB 1. milo (Kristianstad) ............ CMKS (Karlskrona) » »
Överbefälhavaren har därutöver beordrat viss ytterligare samverkan. Chefen för attackeskadern (eskaderledningen i Göteborg) samverkar mer eller mindre med samtliga regionala chefer.
Samverkan mellan de regionala cheferna avser icke enbart operativt krigs- förberedelsearbete utan även förbandsproduktion, inom den senare huvud- funktionen främst i fråga om mobiliseringsförberedelser och större till- lämpningsövningar.
Här har redovisats endast den samverkan som äger rum mellan chefer ur olika försvarsgrenar; därtill kommer givetvis den samverkan som äger rum mellan chefer ur samma försvarsgren, t. ex. mellan eskaderchefer i an- gränsande eskaderområden.
I lägre regional instans är samverkansformerna delvis annorlunda än i krig, emedan vissa krigsstaber icke är organiserade under fred. Andra som finnes även i fred, t. ex. flertalet försvarsområdesstaber, saknar ofta vissa specialister som är nödvändiga för ett allsidigt operativt krigsförberedelse- arbete. Som exempel härpå kan nämnas att signal- och ingenjörofficerare med få undantag icke ingår i försvarsområdesstaberna. Samverkan i fråga om operativt krigsförberedelsearbete bedrives därför efter följande prin- ciper.
(1) Viss samverkan, som i och för sig bort ankomma på chefer i lägre regional instans, förmedlas genom chefer i högre regional instans.
! MB VII. milo (Visby) .................. » » | |
(2) Chefer för och ledande befattningshavare inom staber, som normalt endast är organiserade i krig, beredes så långt det med hänsyn till andra uppgifter är möjligt tillfälle att tjänstgöra i sina krigsbefattningar. Därvid överses —- ändras och kompletteras _— för respektive staber gällande krigs- planläggning, vilket bl. a. sker i samverkan med sidoordnade, i fred organi- serade regionala staber. Som exempel kan nämnas att chefer för i fred icke organiserade marina bevakningsområden om möjligt varje år beredes till- fälle till några dagars tjänstgöring vid samverkande försvarsområdesstaber.
(3) Samverkan i fred för vissa krigsstabers räkning ombesörjes av chefer som är mobiliseringsmyndigheter för vederbörlig stab eller av andra skäl är lämpliga härför. Sä samverkar t. ex. försvarsomrädesbefälhavare i fråga om förberedelser för flygbasförsvar m. m. i regel med flottiljchefer ur flyg- vapnet.
2. Samordning inom den civila sektorn av totalförsvaret
Samordning inom den civila sektorn av förberedelserna för verksamhet i krig åstadkommes främst dels genom samordning inom totalförsvarets högsta och centrala instans, dels genom samverkan mellan regionala myndigheter. Samordning i de högsta och centrala instanserna är mera komplicerad än inom den militära sektorn på grund av avsaknaden av någon »civil för- svarsstab». Bättre möjligheter än tidigare har dock tillskapats från år 1962 genom tillkomsten av en samordningsavdelning i Kungl. Maj:ts kansli och totalförsvarets chefsnämnd, i vilken ingår överbefälhavaren och chefer för vissa civila verk med betydelsefulla uppgifter inom totalförsvaret.
I regional instans samordnas verksamheten genom samverkan mellan sido- ordnade myndigheter. Särskilt samordningsansvar tillkommer härvid civil- befälhavare och länsstyrelser. Verksamheten kompliceras på grund av att bl. a. kommunikationsverken har regionala indelningar som i regel icke sam— manfaller vare sig inbördes eller med indelningen i civilområden och län. Civilbefälhavare har till uppgift att verka för samordning icke enbart i högre regional instans utan även mellan länsstyrelserna i de län som ingår i civil- området.
3. Samordning mellan krigsmakten och det civila försvaret Principerna för samverkan mellan krigsmaktens och det civila försvarets regionala chefer i krig har redovisats i avsnitt C. ovan. De är i huvudsak desamma i fred. Skillnader mellan krigs- och fredsorganisationerna har dock medfört vissa skillnader även i fråga om samverkan. Civilbefälhavarna har i fred endast små personella resurser till sitt för- fogande och kan därför icke helt svara upp mot militärbefälhavarnas sam— lade behov av samverkan. I lägre regional instans är förhållandet det mot- satta; här är i regel försvarsområdesstaberna icke personellt nog starka att svara för krigsmaktens behov av samverkan med det civila försvaret. Detta
har medfört att militärbefälhavare i Vissa frågor måste samverka med både civilbefälhavare och länsstyrelser.
Samordning av verksamheten åstadkommes genom gemensamt krigsplan— läggningsarbete, som förberedes genom gemensamma studier, konferenser, krigsspel och övningar. Som exempel på de senare kan nämnas stabstjänst- övningar för territoriella staber och med dessa närmast samverkande civila myndigheter. Sådana övningar för försvarsområdesstaber och länsstyrelser leds vanligen gemensamt av militär- och civilbefälhavare. I dessa övningar brukar deltaga även i fred normalt icke organiserade militära och civila led- ningsorgan. I övningarna deltagande staber och myndigheter övar så långt möjligt i krigsorganisation.
Samverkande militära och civila chefer har i flertalet fall icke gemen- samma förläggningsorter (motsvarande), vilket i fråga om militär- och ci— vilbefälhavare framgår av följande tabell, avseende läget 1/7 1963:
MB I Kristianstad CB I Malmö MB II Östersund CB II Östersund MB III Skövde CB III Göteborg MB IV Strängnäs CB IV Stockholm MB V Karlstad CB V Falun
Härtill må dock fogas en erinran om att det inom ett civilområde icke fin- nes någon fast >>förläggningsort» för civilbefälhavare och civilbefälhavar- kansli, eftersom uppdraget att vara civilbefälhavare kan ges vilken som helst av civilområdets landshövdingar.
För att underlätta samverkan mellan krigsmakten och det civila försva— ret finnes militärassistenter, i högre regional instans hos järnvägsbefälha- varna inom statens järnvägar, i lägre regional instans vid samtliga länssty- relser.
KAPITEL VII
Granskning av nuvarande regionala ledningsorganisation mot bakgrunden av tidigare redovisade krav
A. Krigsmaktens regionala ledning
I sin efter hemställan av utredningen överlämnade skrivelse med synpunk- ter på alternativa former för krigsmaktens regionala ledning har överbefäl- havaren gjort en omfattande granskning av nuvarande ordning och därvid konstaterat, att denna i många hänseenden är en lämplig och rationell or- ganisation men att den likväl har vissa bestämda nackdelar. Sammanfatt- ningsvis anför överbefälhavaren följande.
Den samlade erfarenheten i vår nuvarande regionala ledningsorganisation utgör en väsentlig tillgång inom krigsmakten. De regionala ledningsorganen represen- terar fackmässig sakkunskap och kunskap om ter—ritoriella förhållanden inklusive samordning av militära och civila resurser. Där har med nuvarande indelning som bakgrund samlats bl. a. l
kännedom om »militärgeografiska förhållanden m. ni. av betydelse för verksam- heten inom vederbörligt operationsområde,
planer och studier för verksamheten i olika krigsfall,
planer för mobiliseringsverksamheten, rutin vid ledning av vederbörlig operativ och förbandsproducerande verksam- het samt
personalkännedom i fråga om sidoordnade och underlydande chefer. Avsevärda investeringar har gjorts för byggnad av stabslokaler i fred samt uppehållsplatser och signalförbindelser för krig.
De främsta fördelarna med nuvarande organisation [syns vara
a) freds— och krigsorganisationen är i väsentliga hänseenden överensstämman- | de,
lb) organisationen medger goda möjligheter till fackmässig operativ ledning och goda betingelser för stridsledning (taktisk ledning); operations- och ansvars- områden är anpassade till markoperativa (territoriella) samt .sjö- och luftoperati- va krav; i flertalet viktiga riktningar ansluter gränserna till varandra,
c) militärterritoriell och civiladministrativ indelning överensstämmer med få undantag; åtgärder har i krigsorganisationen vidtagits för att eliminera svagheter- na i de fall indelningarna ej överensstämmer,
d) verksamheten i region-al instans kan — ehuru icke helt tillfredsställande — samordnas och ledas även om sambandet med högkvarteret ej kan upprätthållas,
e) de regionala cheferna har ansvar för mobiliseringsverksamheten,
f) organisationen är i personellt hänseende ekonomisk och liten i förhållande till motsvarande organisationer i utlandet, beroende på kombinationen av led-
ningsorganisation för markoperativ och territoriell verksam-het samt den valda kombinationen av förbandsproducerande och operativ ledning.
De allvarligaste nackdelarna i nuvarande organisation syns vara:
a) Organisationen säkerställer icke helt allmänoperativ ledning av en delopera- tion vare sig då högkvarterets ledning kan göra sig gällande eller då sambandet mellan högkvarteret och den regionala ledningen är brutet.
I det förra fallet skall den allmänoperativa ledningen i regional instans kom- pletteras genom samverkan mellan sidoordnade chefer, vilka ofta icke har överensstämmande operations- och ansvarspmråden, icke har gemensam uppehållsplats
I det senare fallet — då högkvarterets ledning icke kan göra sig gällande _ för- svåras den allmänoperativa ledningen av att militärbefälhavarnas beslut enligt BefälsB mom. 21 kan vålla oklarheter eftersom operations- och ansvarsområden som regel geografiskt endast motsvarar delar av de samverkande sjö— och luft- operativa chefernas.
b) ——————————————————————————
c) Samverkan med civila myndigheter försvåras i viss utsträckning genom den olikartade indelningen på militär sida.
l l
l l I
I samband med att överbefälhavaren tillställde utredningen nyssnämnda skrivelse gav han följande karakteristik av nuvarande regionala ledning. !
Nuvarande regionala ledningsorganisation medger inom lämpligt avpassade om- råden goda möjligheter till fackmässig operativ ledning av de mark-, sjö— resp. luft- operativa verksamhetsgrenarna. Ansvaret för och ledning av den samordna-nde verksamheten är på ett ändamålsenligt sätt anknuten till den markoperativa re- gionala ledningsorganisationen. Genom att de regionala cheferna är ansvariga för mobilisering, insatsberedskap och utbildning av staber och förband för direkta krigsuppgifter, har en lämplig sammanknytning mellan operativ verksamhet och
. förbandsproduktion genomförts i regional instans. ! Den nuvarande ledningsorganisationen är sålunda i första hand uppbyggd för att tillgodose ledningskraven inom varje verksam-hetsgren för sig. Mellan de olika verksa-mhetsgrenarna erforderlig samordning i regional instans måste, vi den ut— sträckning överbefälhavaren icke kan genomföra detta, tillgodoses genom sam— verkan mellan chefer inom sammanfallande eller angränsande områden. Lägen kan på grund av förbindelseavbrott och tempo i ett nutida krig uppstå då detta ledningssystem icke tillgodoser ett snabbt och effektivt utnyttjande av våra sam- lade resurser i enlighet med lägets krav. Med oförändrad ledningsorganisation blir risken härför ännu större i framtiden då ett större antal vapen måste kunna ut— nyttjas inom skilda operativa verksamhetsområden oberoende av organisatorisk hemvist.
Av denna anledning och mot bakgrund av gjorda erfarenheter under de senaste åren har jag funnit det vara angeläget att söka skapa en för all slags operativ verksamhet enhetlig regional ledning i såväl fred som krig. Strävan bör vara att genomföra detta utan att betingelserna för den fackmässiga verksamheten —— däri inbegripet jämväl förbandsproduktionen — väsentligt ändras.
Överbefälhavarens uppfattning att nuvarande ordning har många för- delar delas av utredningen. Med knappa personella resurser har man utfor-
mat en ledningsorganisation som, om man ser varje operativ verksamhets— gren och därmed sammanhängande förbandsproduktion för sig, får anses vara rationell. Utredningen är emellertid också ense med överbefälhavaren därom, att ledningsorganisationen icke är ägnad att i alla lägen säkerställa ett snabbt och effektivt utnyttjande av våra samlade resurser i enlighet med situationens krav. En bedömning av det framtida krigets karaktär, sådan denna skisserats i kapitel IV och V, ger vid handen att lägen, då organisa— tionen sålunda kan befaras icke svara mot kraven, ingalunda bör betraktas som undantagsfall. Den angivna svagheten i ledningsorganisationen blir än mera påtaglig i den mån riskerna för angrepp i form av strategisk kupp ökar. Det kan därför befaras, att vår ledningsorganisation, när den första gången verkligen sättes på prov, icke på ett tillfredsställande sätt kan lösa uppgiften att bringa totalförsvarets alla resurser till största möjliga sam- manlagda försvarseffekt. Detta skulle innebära, att de betydande kostnader som vi lagt ned på totalförsvaret och de stora uppoffringar i övrigt, som gjorts för detta, förlorade i värde på grund av brister i ledningsorganisatio— nen. Så får icke ske.
Utredningen anser, i likhet med överbefälhavaren, att avsaknaden av en- hetlig regional ledning innebär en så betydande svaghet att den icke längre bör accepteras.
Det finnes ingen anledning att här gä närmare in på fördelarna i nuva— rande organisation; de har i sammanfattning redovisats i det första av över— befälhavarens ovan återgivna uttalanden. Utredningen vill endast fram— hålla, att det är väsentligt, att dessa fördelar bevaras även i en framtida led- ningsorganisation. Däremot finner utredningen erforderligt att närmare ut— veckla sin syn på de nackdelar i nuvarande organisation som det gäller att eliminera.
1. Högre regional instans a) Ledningsorganisation i krig Utredningen har i kapitel V framhållit att en deloperation, avseende försvar mot gräns- eller kustinvasion, under överbefälhavaren bör ledas av en chef med en för uppgiften anpassad stab till sitt förfogande. Så är f. n. icke fal- let. Inom huvuddelen av landet kommer en sådan deloperation att under överbefälhavaren ledas av fyra sidoordnade chefer, nämligen en militär- befälhavare, en marinkommandochef och två flygeskaderchefer. Nuvarande ordning bygger på — med undantag för vissa stödfunktioner — att samordning i regional instans skall åstadkommas dels genom över- befälhavaren, dels genom samverkan mellan sidoordnade regionala chefer. Detta gäller även i lägen som karakteriseras av snabb händelseutveckling, överraskningar och omfattande skadegörelse. Svårigheterna för överbefäl-
havaren att i sådana lägen samtidigt dels leda vår samlade försvarsopera- tion, dels snabbt och på ett ändamålsenligt sätt samordna mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet i ett antal deloperationer är uppenbara. Därtill kommer riskerna för avbrott på de signalförbindelser, genom vilka över— befälhavaren skall hålla samband med chefer på kanske 50 till 100 mils avstånd från högkvarterets uppehållsplats. Sådana avbrott kan sätta över— befälhavaren ur spel, i varje fall för en kortare tid.
För samordningen genom samverkan i regional instans är det olägligt, att underrättelser och bedömanden rörande angriparens och våra egna möj- ligheter växer fram inom olika staber och samordnas först i ett relativt sent skede —— såvida staberna icke i praktiken arbetar som en gemensam stab. Det finns ingen garanti för att samverkande chefer kommer till samma uppfattning i alla frågor; i betydelsefulla skeden torde tiden i regel icke medge långvariga diskussioner.
Överbefälhavaren har genom »Bestämmelser för befälsförhållanden, led- ning och samverkan i regional instans (BefälsB)>> sökt minska olägenhe— terna av nuvarande efter operativa verksamhetsgrenar organiserade regio— nala ledning. Sålunda har t. ex. militärbefälhavare ålagts uppgiften att leda samordningen av vissa gemensamma stödfunktioner. Härmed har många problem förenklats, men då samordningsuppgiften är kombinerad med be- fäl och ansvar för endast en av de operativa verksamhetsgrenar som på- verkas av åtgärderna, ställes militärbefälhavare i alla bristsituationer inför svåra avvägningsproblem. Han tvingas i realiteten att utöva partiell all- mänoperativ ledning utan att ha allt det underlag som erfordras för att kunna göra ett allmänoperativt bedömande.
Nyssnämnda »BefälsB» stadgar även, att om läget kräver att beslut fattas snabbt och högkvarterets ledning icke kan göra sig gällande, militärbefäl- havare äger att efter samråd med marinkommando- och flygeskaderchef be- sluta rörande försvarets förande. Därvid skall för stridskrafternas använd- ning gälla för -den operativa verksamheten i stort utfärdade order. Denna bestämmelse måste ses som en reservbestämmelse för en situation, då led— ningsorganisationen icke kan verka på det sätt för vilket den har utformats. En bestämmelse av detta slag torde vara oundgängligen nödvändig i nu- varande ledningsorganisation, men dess tillämpning medför under alla för- hållanden en viss tungroddhet och omgång i beslutfattningen. Värdet av be- stämmelsen minskas också av att marinkommando- och flygeskaderchefer i flertalet fall samverkar med mer än en militärbefälhavare. Härigenom kan det uppstå oklarhet om vilka delar av samverkande sjö— och luftoperativa chefers resurser som militärbefälhavarens beslutanderätt gäller. Två mili— tärbefälhavare kan också fatta motstridiga beslut och ställa t. ex. en flyg- eskaderchef i den situationen, att han måste välja vilket beslut han skall följa.
I)) Ledningsorganisation i fred Sidoordnade regionala chefer, som har att lösa krigsuppgifter i samverkan, måste givetvis i fred samarbeta i fråga om operativt krigsförberedelsearbete och därmed direkt sammanhängande förbandsproduktion, såsom mobilise- ringsarbete och övningar av operativ karaktär. Sådan samverkan är även anbefalld bl. a. i »BefälsB» och i överbefälhavarens grundläggande operativa order. I den senare har samverkande regionala chefer beordrats att till överbefälhavaren insända gemensamma bedömanden i stort rörande dels en angripares möjligheter, dels riktlinjer för verksamheten under olika skeden.
Samverkan i fred behöver icke äga rum under tillnärmelsevis samma tids- press som i krig. Tidsbrist kan dock uppkomma även i det fredstida arbetet och försvåra samverkan, eftersom tillgången i regional instans på kvalifice- rad ledningspersonal är knapp i förhållande till de uppgifter som ankom- mer på de regionala cheferna. I de fall, då samverkande regionala staber är förlagda till skilda orter och personliga sammanträffanden således icke kan ske annat än efter resor, kan t. ex. bristande tid medföra att beslut fattas och åtgärder vidtas utan att samverkan ägt rum i tillräcklig omfattning. Det får därför anses vara en bestämd olägenhet, att staber som måste sam- verka i fråga om operativt krigsförberedelsearbete har sina förläggnings- orter långt ifrån varandra. Organisationen säkerställer icke att disponibla resurser utnyttjas så, att den samlade effekten av försvarsförberedelserna blir den största möjliga. Det torde även vara oundvikligt att dubbelarbete äger rum i icke oväsentlig utsträckning; verksamheten försvåras — liksom i krig — av att flertalet marin- och flygeskaderchefer har att samverka med tre eller flera sidoordnade regionala chefer, chefen för attackeskadern icke medräknad.
Utredningen har funnit att samverkan mellan sidoordnade regionala che- fer i de flesta fall fungerar tillfredsställande men har också sett exempel på att så icke alltid är fallet. Samarbete inom en organisation bygger alltid i mer eller mindre hög grad på samarbetsvilja och samarbetsförmåga hos he- fattningshavare inom densamma; en organisation som tvingar samman be- fattningshavare som måste samarbeta leder dock i regel till bättre resultat än en organisation som placerar samarbetande chefer och stabsmedlemmar långt ifrån varandra.
En stabsofficer i en högre befattning måste givetvis i första hand vara skicklig inom sitt eget verksamhetsområde. Han måste emellertid även vara väl insatt i de andra försvarsgrenarnas problem och känna deras möjlighe- ter i olika lägen. Först då kan han på ett riktigt sätt planlägga för och i krig leda verksamheten inom sitt eget område samt på ett effektivt sätt deltaga i beredningen av ärenden som är av en för krigsmakten gemensam natur. Detta gäller i regional instans i första hand officerare i högre regionala sta-
ber. Utredningen anser icke att nuvarande fredsorganisation i tillräcklig" grad möjliggör för stabsofficerare att tillägna sig detta allmänna kunnande.
Nuvarande organisation säkerställer icke heller den samordning av den förbandsproducerande verksamheten, som behöver ske försvarsgrenarna emellan. I vad gäller mobilisering har militärbefälhavare beordrats att efter samråd med marinkommando- och flygeskaderchef utfärda erforderliga samordnande bestämmelser. Härmed har möjligheter tillskapats att sam— ordna verksamheten inom denna väsentliga funktion. Det bör emellertid be- aktas, att det alltid är svårare att samordna än att leda och inrikta.
I fråga om vissa andra väsentliga delar av den förbandsproducerande verksamheten finnes inga särskilda bestämmelser för samordning i regional instans. Utredningen tänker här närmast pä organisation av krigsförband. Beslut härom fattas i central instans, och i vad gäller antal m. 111. av väsent- liga förband har regionala chefer endast ett begränsat inflytande. I fråga om många slags förhand av stödkaraktär bestämmes emellertid antalet efter behovsberäkningar i regional instans, och det förekommer att även detalj- organisationen göres i samma instans (flottans basförband). Denna bety- delsefulla verksamhet äger i allt väsentligt rum försvarsgrensvis enligt ne- danstående schematiska skiss.
CE
Underställda Underställda Underställda chefer chefer chefer
Med hänsyn till strävan att icke belasta försvarsstaben med detaljarbete bör överbefälhavaren — i vad avser nyssnämnda förhand av stödkaraktär _, endast ange allmänna riktlinjer för organisation av krigsförband och här- igenom såkerstålla viss samordning. För att dubbelorganisationer eller i öv- rigt från den samlade krigsmaktens synpunkt mindre rationella organisa- tioner skall kunna undvikas, erfordras en högre grad av samordning än f. n. i högre regional instans.
Utredningen vill i detta sammanhang slutligen framlägga sina synpunkter på gällande ordning för fortifikations- och byggnadsförvaltningens ledning;
på regional nivå. Inom denna förvaltningsgren råder redan nu en viss grad av enhetlighet i ledningen. Såsom framgår av kapitel VI lyder nämligen både arméns och — i väsentliga hänseenden — flygvapnets lokala myndigheter inom ett militärområde under militärbefälhavaren. Däremot har de marina myndigheterna i byggnadshänseende icke samordnats med armén och flyg- vapnet. Förhållandevis starka skäl torde ha legat till grund härför. Bl. a. torde den marina byggnadsverksamhetens tidigare relativt sett stora omfatt- ning samt dess delvis speciella karaktär ha beaktats. I dagens läge framstår det emellertid som en brist, att den enhetliga ledningen icke omfattar även marinens myndigheter. Ansvarsförhållandena för de försvarsområdesbe- fälhavare, som tillika är kustartilleriförsvarschefer, är härvidlag belysande. En sådan chef är i den förra egenskapen lokalmyndighet under militärbe- fälhavaren, i den senare regional- och lokalmyndighet under fortifikations- förvaltningen. Vissa befästningsärenden går via militärbefälhavaren medan andra sådana ärenden — hänförliga till samma geografiska område — går direkt till fortifikationsförvaltningen, att handläggas efter samråd med chefen för marinen. Förhållandet medför bl. a. risker för en oenhetlig hand- läggning av likartade frågor och för att de knappa tillgångarna av tekniskt skolad personal icke utnyttjas så rationellt som borde vara möjligt vid en samordning.
Att de marina myndigheterna sålunda ligger utanför den i övrigt enhet- liga regionala ledningen synes otillfredsställande även från den synpunk- ten, att militärbefälhavaren i krig avses skola samordna hela byggnads- verksamheten inom sitt militärområde och ha att fördela materiel och ar— betskraft mellan samtliga försvarsgrenar. Här föreligger alltså en bristande överensstämmelse mellan krigs- och fredstida ansvarsförhållanden.
När den nuvarande organisationen av fortifikations- och byggnadsförvalt— ningens regionala ledning efter utredningar och försök ända sedan början av 1940-talet tillkom år 1956, förutsattes av allt att döma en icke obetydlig decentralisering av uppgifter och befogenheter från centralmyndigheten. Det vill emellertid synas som om de då .rådande förutsättningarna numera un- dergått sådana förändringar, att det finns skäl att ompröva ansvarsfördel— ningen mellan central och regional instans. I flera hänseenden har nämli- gen utvecklingen lett till en stramare reglering på den centrala nivån och minskad rörelsefrihet för den centrala förvaltningen. Härvidlag må erinras om den av investeringsanslagens rambundenhet föranledda starkt centralise— rade prioriteringen vid planering, anslagsäskanden m. m., kraven på skydd mot kärnvapen och nödvändigheten av att differentiera olika anläggningars skyddsnivåer »— en differentiering som överbefälhavaren förbehållit sig att avgöra samt tillkomsten av det 5. k. tvåstegsförfarandet, som syftar till att uppnå att förslag till anslagsäskanden för investeringar skall kunna grun— das på så långt möjligt realistiska kostnadsberäkningar. Den omständig-he— ten, att militärbefälhavare (vissa marina chefer) formellt står som bygg-
herrar även för arbeten som projekterats och entreprenerats i den centrala instansen, synes ha medfört vissa tendenser att regionalt avgöra frågor av förhållandevis stor ekonomisk betydelse. De utvecklingslinjer, som nyss exemplifierats, gör det dock av lätt insedda skäl nödvändigt att fortifika— tionsförvaltningen kan utöva en stark ledning av den regionalt bedrivna verksamheten, framför allt på nybyggnadssidan.
Enligt utredningens uppfattning bör regional chef icke betungas med an- svar för förvaltningsverksamhet av verkställighetsnatur. Denna princip är icke iakttagen i den nuvarande ordningen för regional ledning av befäst- nings- och byggnadsförvaltningen. I militärbefälsstabernas organisation vål- lar denna ordning en snedbelastning, som det i och för sig vore önskvärt om man kunde undvika.
Slutligen må framhållas att kompetensfördelningen mellan fortifikations- officer och byggnadsdirektör icke synes vara så klar och entydig, som önsk- värt vore, utan att den synes lämna visst utrymme för dubbelarbete och kunna ge upphov till friktioner.
2. Lägre regional instans
Ledningsorganisationen i lägre regional instans är i Vissa hänseenden en funktion av organisationen i högre regional instans; med en efter operativa verksamhetsgrenar fackmässigt ordnad ledning i den senare följer en på lik- nande sätt ordnad ledning i den förra.
Med hänsyn till karaktären av olika slag av operativ verksamhet, behov av särskild sakkunskap för stridsledning av olika stridskrafter m. ni. kan enhetlig ledning icke utövas längre ned än till en viss ledningsnivå. Utred- ningen räknar med att denna f. n. är ledningsinstansen närmast under den centrala, d.v.s. högre regional instans. Detta hindrar emellertid icke att ledningen av olika stödfunktioner bör samordnas så långt möjligt även i lägre instanser.
Överbefälhavaren har i sin skrivelse till utredningen icke utfört någon sammanfattande granskning av förhållandena i lägre regional instans. I skrivelsens kapitel IV »Faktorer som bör ligga till grund för regional led- ning och indelning» har emellertid redovisats Vissa krav även på denna led- ningsinstans, Det bör framhållas att överbefälhavaren såväl i samtliga stu- diealternativ, för vilka redogöres i kapitel VIII, som i sina förslag till or— ganisation under en försöksperiod förutsatt i huvudsak nuvarande ordning i lägre regional instans, med undantag för ledningsorganisationen inom flot— tan. Här föreslås i sexregionersalternativet sjökommandon i denna led- ningsnivå.
Även om utredningen i likhet med överbefälhavaren icke övervägt frågan om enhetlig ledning längre ned än i högre regional instans, råder det ett så nära sammanhang mellan högre och lägre regional instans att utredningen funnit angeläget att granska även den sistnämnda.
a) Försvarsområdesorganisationen
Nuvarande försvarsområdesindelning fastställdes i sina huvuddrag efter förslag av 1941 års försvarsutredning (SOU 1942: 1), som uttalade bl. a. följande:
Planläggningen och ledningen av he—mortsförsvaret kräver ett omfattande sam- arbete med de civila myndigheterna. Med hänsyn härtill framstår det som önsk- värt, att försvarsområdesin'delningen, så långt det ur militär synpunkt är möjligt, överensstämmer med den civiladministrativa indelningen i län och landsfiskals- distrikt. Vissa ändringar av nu gällande försvarsområdesgränser höra i detta syfte vidtagas och i samband därmed hela systemet av gränser för olika ändamål (luft— bevakningsområden, hemvärnskretsar och hemvärnsområden, marindistrikt, luft- värnsredovisningso—mråden m. m.) underkastas en revision, så att bästa möjliga överensstämmelse åvägabringas.
Sedan år 1942 har försvarsområdesindelningen ändrats ett flertal gånger, varvid syftet i regel varit att bringa indelningen till bättre överensstäm- melse med länsindelningen.
Såväl överbefälhavaren som civilbefälhavarna gemensamt har lämnat ut- redningen synpunkter på försvarsområdesorganisationen.
Överbefälhavaren har under rubriken »Faktorer med betydelse för re- gional ledning och indelning» uttalat bl. a. följande:
Motsvarande synpunkter gör sig även gällande i fråga om verksamheten -i lägre instanser. Samverkan med länsstyrelserna bör sålunda i princip ske med territo- riell chef på samma nivå. För att förenkla samarbetet är det därvid angeläget, att länsgränserna och motsvarande militärterritoriella områden såvitt möjligt bringas att sammanfalla. Militära operativa hänsyn, ävensom faktorer som sammanhänger med utrymningsorternas storlek kan dock göra avvikelser härifrån nödvändiga. Emellertid visar erfarenheterna från senare år, att det blivit av allt större bety- delse för samarbetet mellan civila och militära myndigheter att överensstäm- melse mellan den civiladministrativa och militärterritoriella indelningen skapas, där detta över huvud taget är möjligt och att den militära indelningen i viss ut- sträckning är lättare att anpassa efter den civiladministrativa än tvär-tom. Det för- hållandet, att operativa skäl kan framtvinga ändringar i krig, som icke kan förut— ses, bör icke påverka principen om överensstämmelse i fred, ty den militära in- delningen är också lättare att anpassa efter det operativa läget än den civil- administrativa.
Av vad ovan angivits framgår, att samverkan med civila myndigheter i princip bör anknytas till den militärterritoriella ledningsorganisationen.
Civilbefälhavarna har i en till utredningen överlämnad P.M. med gemen- samma synpunkter framhållit följande i denna fråga:
Med hänsyn till länsstyrelsens ställning som exekutiv myndighet med omfattan- de befogenheter icke minst rörande det totala försvarets civila sektor utgör länet den administrativa enhet, som på civil sida bör utgöra grunden för operativ led- ning inom större områden. Civilbefälhavarna anse det därför angeläget, att för- svarsområden konsekvent få en gränsdragning, som överensstämmer med länen. Härigenom skulle civilmilitär samverkan i lägre regional instans säkerställas, vil-
ket i sin tur inför hotet om ett snabbt krigsutbrott utan längre förvarningstid på längre sikt torde utgöra den säkraste grunden för totalförsvarets samordning.
Utredningen har besökt ett flertal regionala militära och civila chefer med erfarenhet av samverkan mellan det militära och det civila försvaret. Samtliga har framhållit att nuvarande försvarsområdesorganisation är i princip riktig och ger goda förutsättningar för ledning i lägre regional in— stans av territoriell verksamhet. Svagheter i organisationen har dock an- setts vara att i vissa områden, t. ex. i Stockholmsområdet, försvarsområden och län icke sammanfaller samt att några försvarsområden i fredstid har gemensam försvarsområdesbefälhavare och stab med andra försvarsom- råden.
Utredningen har i kapitel V framhållit betydelsen av överensstämmelse ' mellan militärterritoriell och civiladministrativ indelning. Utredningen an- t ser principerna »för nuvarande försvarsområdesorganisation vara lämpliga för ledning i lägre regional instans av territoriell verksamhet. Det är en olägenhet att indelningen i försvarsområden på en del håll alltfort avviker från länsindelningen och att i fred inom vissa områden samarbetet med det civila försvaret försvåras genom att ett antal försvarsområden har gemen- sam befälhavare och stab med andra försvarsområden. En militärterritoriell indelning i försvarsområden, så långt möjligt i överensstämmelse med läns- indelningen, bör enligt utredningens mening vara en av utgångspunkterna för indelning och ledning i högre regional instans.
Det förhållandet, att utredningen anser nuvarande försvarsområdesorga- nisation vara i princip lämplig för ledning av territoriell verksamhet, inne- bär emellertid icke att utredningen anser att organisationen i alla hänseen—f den utnyttjas på bästa sätt eller har erforderlig kvalitet. Sålunda skulle "det —— som överbefälhavaren framhållit för utredningen — av vissa skäl vara & önskvärt att vissa försvarsområdesbefälhavare kunde leda all markoperativ | I | l l
verksamhet inom försvarsområdet. Utredningen finner även att försvars- områdesstaberna har en i förhållande till sina uppgifter svag organisation, främst i vad gäller fredsorganisationen. Utredningen återkommer till dessa frågor i kapitel X.
b) Den marina bevakningsorganisationcn För de marina bevakningschefernas uppgifter har redogjorts i kapitel VI. Som framgår härav är dessa chefers uppgifter främst att under marinkom- mandochef leda vissa stödfunktioner inom den sjöoperativa verksamheten. Bevakningschef har i regel icke några stridande förband sig underställda. Inom område där fasta kustartilleriförband kan verka har vederbörande chef ur kustartilleriet ansvar för bevakningstjänsten; inom sådant område grupperade MKB-förband är underställda chef ur kustartilleriet. Samtliga kustartilleriförsvarschefer på fastlandet — av vilka cheferna för
Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar jämväl är försvars- områdesbefälhavare — är tillika chefer för marina bevakningsområden. I dessa fall har således kustartilleri-försvar och bevakningsområde gemensam chef och gemensamma underrättelse- och underhållsorgan med ett försvars- område. Utredningen finner att inom här nämnda områden denna ordning är såväl effektiv som personalbesparande.
Även inom andra områden är den underrättelseverksamhet som den ma- rin-a bevakningsorganisationen bedriver en av förutsättningarna för en ef- fektiv ledning av territoriell verksamhet. Det kan därför —— ur denna syn- vinkel — vara en olägenhet att inom flertalet områden icke förekommer en lika långtgående samordning mellan försvarsområdes- och bevakningsor- ganisationerna som inom de områden, där försvarsområdesbefälhavaren tillika är kustartilleriförsvarschef.
c) Sektororganisationen
Nuvarande indelning i luftförsvarssektorer fastställdes i mitten av 1950- talet. Sektororganisationen har därefter varit under ständig utveckling och avsevärda investeringar har gj orts i bas-, luftbevaknings- och stridslednings- organisationerna, främst inom de sektorer som i första hand bedömes bli utsatta för flyganfall.
Sektororganisationen synes utredningen vara en i princip lämplig orga- nisation, vilken väl svarar mot de krav som från luftoperativ synpunkt bör ställas på densamma. Överbefälhavaren har också såväl i sina studiealterna— tiv som i sitt förslag till försöksorganisation räknat med ett bibehållande av nuvarande sektororganisation och med en i stort oförändrad sektorindel- ning frånsett vissa förändringar, som redan är beslutade eller under över— vägande. Möjligheterna till större ändringar av sektorgränserna i syfte att bringa dessa till närmare överensstämmelse med annan indelning synes vara begränsade även med hänsyn till kostnaderna. Mindre justeringar av nuva— rande gränser är dock genomförbara.
Med utgångspunkt i vad som här anförts anser utredningen, att nuvaran— de sektororganisation i allt väsentligt bör bibehållas och utgöra en av ut- gångspunkterna för ledning och indelning i högre regional instans. En olä— genhet är dock att sektorchef icke i fred planlägger för den bas- och under- hållstjänst han avses skola leda i krig.
B. Det civila försvarets regionala ledning
1. Civilbefälhavarinstitutionen
En granskning av den nuvarande civilbefälhavarinstitutionen ger vid han- den att organisationen i stort sett synes vara ändamålsenlig. Följande bris- ter kan dock konstateras vidlåda densamma.
(1) Avsaknad av konkreta bestämmelser om uppgifter och befogenheter i krig I kapitel V har som krav på civilbefälhavarinstitutionen uppställts att civil- befälhavarna i krig bör vara utrustade med konkreta befogenheter inom skilda verksamhetsområden. Detta har angivits som en förutsättning för att de effektivt skall kunna utöva den ledande funktion, som avses skola till- komma dem på det högre regionala planet.
Det är en brist, att frågan om civilbefälhavarnas krigsuppgifter icke är instruktionsmässigt klarlagd. Gällande civilbefälhavarinstruktion innehåller beträffande civilbefälhavarnas uppgifter i krig endast vissa uttalanden av allmänt innehåll angående samordning av de civila försvarsansträngning— arna och om samverkan med och understödjande av det militära försvaret. Genom en är 1953 vidtagen ändring i administrativa fullmaktslagen har civilbefälhavarna tillagts vissa betydelsefulla allmänna befogenheter. Dessa befogenheter gäller emellertid endast vid förbindelseavbrott eller förbin— delsesvårigheter i förhållande till riksstyrelsen. I ett läge, då förbindelserna med riksstyrelsen fungerar, saknas i stort sett bestämmelser om konkreta uppgifter och befogenheter för civilbefälhavarna. Endast inom hälso— och sjukvården har denna fråga lösts.
För utbildning och övning av den i civilbefälhavarnas kansli krigsplace- rade personalen är det till nackdel att civilbefälhavarnas uppgifter i krig icke fastställts. Vid stabstjänstövningar och krigsspel har denna omständig- het visat sig utgöra en brist. Oklarheten om gränserna mellan civilbefäl- havarnas och länsstyrelsernas kompetensområden har vid sådana övningar medfört tveksamhet och bristande effektivitet vid handlandet på det civila försvarets område.
En enhetlig ledning på det militära regionala planet kan komma att öka kraven på samverkan med civilbefälhavarna. Det blir då ett än mer påtag- ligt krav, att civilbefälhavarnas befogenheter och uppgifter i krig är kon- kret angivna.
b) Avsaknad av civilbefälhavare i övre Norrland och på Gotland I samband med civilbefälhavarinstitutionens tillkomst år 1951 lämnades Västerbottens och Norrbottens län samt Gotlands län utanför civilområdes- indelningen.
För Västerbottens och Norrbottens län förutsattes att samordningen borde kunna lösas efter delvis andra linjer än för landet i övrigt. Denna mening torde haft sin grund i uppfattningen, att samordningsproblem rörande ci- vila försvarsåtgärder inom dessa båda län borde kunna lösas utan en läns— styrelserna överordnad regional myndighet. Vidare ansågs att det inom ett så vidsträckt område kunde komma att ställa sig svårt att i krig förlägga betydelsefulla avgöranden berörande det ena länet till ett organ med uppe— hållsplats i det andra. Samordningsfrågan ansågs lämpligast lösas genom att
en sambandsdelegation från länsstyrelsen i Västerbottens län placerades hos länsstyrelsen i Norrbottens län.
Hittills hållna stabstjänstövningar och krigsspel i övre Norrland har givit vid handen, att systemet med samverkansgrupp från länsstyrelsen i Väster— bottens län icke fungerat tillfredsställande. Samordningen mellan civila för- svarsåtgärder i de båda länen och med den militära sidan har mött svårig- heter. Detta torde främst sammanhänga med att en samverkansgrupp icke kan utrustas med konkreta befogenheter att handla i den egna länsstyrel— sens ställe och icke heller kan göras så stor, att den innehåller erforderlig sakkunskap inom de verksamhetsgrenar, där samråd kan komma ifråga.
Vid en enhetlig militär ledning på det högre regionala planet i övre Norr— land kan kraven på samverkan med den civila försvarsverksamheten på motsvarande plan komma att öka. Samtidigt torde behovet av att det civila försvaret samordnas mellan länen bli större. Den nuvarande organisationen är otillräcklig för att kunna lösa dessa uppgifter.
I detta sammanhang bör nämnas att statsmakterna funnit det föreligga behov av en civilbefälhavarfunktion i övre Norrland på krigssjukvårdens område. Länsstyrelsen i Norrbottens län har sålunda tillagts civilbefäl- havares befogenheter i fråga om utnyttjande av gemensamma sjukvårds- resurser inom de båda länen. Motsvarande behov föreligger enligt utred- ningens mening inom flera andra områden av det civila försvaret.
Beträffande Gotlands län, som utgör eget militärområde, har samverkans- frågorna mellan det civila och det militära försvaret självfallet icke föran- lett krav på någon civilbefälhavarinstitution inom länet. Sett enbart från det civila försvarets synpunkt synes det emellertid närmast vara en olägenhet, att Gotland icke ingår i ett civilområde på fastlandet. Det finns sålunda icke någon civil regional myndighet, som har ansvar för samordningen av t. ex. tillförsel till Gotland av sådana varor och förnödenheter, som är nödvändiga för försörjningen av Gotlands befolkning. Det föreligger behov av en sam- ordnande regional chef, som kan tillvarataga länets intressen i ett större sammanhang. Vidare är det en brist, att ingen regional myndighet har an- svar för att lösa de samordningsproblem, .som eventualiteten av en utrym- ning från Gotland reser _ en eventualitct, som utredningen självfallet icke har anledning att uttala sig om.
Inom flera olika verksamhetsgrenar torde effektiviteten hos det civila försvaret på Gotland sålunda öka, om länet inordnas i ett civilområde.
c) Civilbefälhavarnas krigsorganisation Utredningens synpunkter i denna fråga redovisas i betänkandet.
d) Civilbefälhavarnas fredsorganisation Fram till år 1962 hade civilbefälhavarna utöver byrådirektörerna icke nå- gon kvalificerad arbetskraft till sitt förfogande. Behovet av biträdesperso—
nal har tillgodosetts genom vederbörande länsstyrelses försorg. I samband med den skärpning av det utrikespolitiska läget, som inträdde hösten 1961, bemyndigades varje civilbefälhavare att anställa en förste byråsekreterare. Inom vissa civilområden har därutöver viss tillfällig arbetskraftsförstärk- ning skett i samband med förberedelser för större stabstjänstövningar.
I kapitel VI har angivits de arbetsuppgifter, som åligger civilbefälhavarna i fred. Utredningen vill understryka, att uppdraget att vara övningsledare för stabstjänstövningar på länsstyrelseplanet medför tidskrävande och be- tungande uppgifter för civilbefälhavarna. Förberedelsearbetet för sådana övningar tar i allmänhet flera månader i anspråk varunder kanslipersonalen är fullt sysselsatt härmed. Det mera långsiktiga planläggningsarbetet måste under tiden helt eller delvis eftersättas. Angivna omständigheter leder otvi— velaktigt till att kontinuiteten i arbetet blir lidande. Möjligheterna att be— mästra de svårigheter, som sålunda följer av övningsförberedelserna, växlar dock inom olika civilområden. Vid en jämförelse områdena emellan visar sig naturligen arbetsuppgifterna stå i direkt proportion till antalet i civil- området ingående län. Arbetsuppgifterna är sålunda störst i I. och IV. civil- områdena och minst i II. och V. civilområdena, medan III. civilområdet in- tar en mellanställning.
Med samma personalstyrka i alla civilområdena har de mindre sålunda bättre möjligheter att göra ett noggrant arbete med avseende på planlägg- ning, övningsförberedelser m. In. och att deltaga i konferenser och spel. Från allmänna totalförsvarssynp—unkter är det emellertid mestadels särskilt angeläget, att de större civilområdenas planläggning är väl framförd och deras personal väl övad.
De vart sjätte år återkommande stabstjänstövningarna med de krigsorga- niserade civilbefälhavarkanslierna medför en betydande arbetsbelastning för tjänstemännen i fredskansliet. Samtliga planer inom alla verksamhets- områden måste då revideras och föras fram till en och samma tidpunkt. Den i civilbefälhavarens kansli krigsplacerade personalen måste vidare ut— bildas före stabstjänstövningen. För att en tillfredsställande balans mellan den civila och den militära sidan skall råda i fråga om allmänt totalförsvars- kunnande, måste civilbefälhavarnas personal även ges ökad information om den militära planläggningen.
Såsom framhållits i annat sammanhang engageras civilbefälhavarna, i egenskap av det civila försvarets huvudmän i högre regional instans, i allt större utsträckning i regionala överläggningar och konferenser av totalför- svarskaraktär. I regel uppdrages vid sådana tillfällen åt byrådirektören el- ler förste byråsekreteraren hos civilbefälhavaren att medverka som före- dragshållare, diskussionsinledare, speluppläggare etc. Detta kräver arbets- insatser även i form av förberedelser. Sådana konferenser och överlägg- ningar hålles vanligen utanför kansliorten. I detta sammanhang kan fram- hållas att civilbefälhavare och militärbefälhavare — med vilken civilbefäl-
havaren närmast har att samverka — i fred f. 11. har gemensam kansli/stabs- ort endast i ett av de fem civilområdena. Med nuvarande förläggning av militärbefälsstaberna och system för utseende av civilbefälhavare skulle ge- mensam lokalisering icke ens teoretiskt kunna erhållas i mer än tre fall.
I skrivelse till inrikesdepartementet den 19 februari 1963 har civilbefäl— havarna framhållit nödvändigheten av att den hos civilbefälhavarna krigs- placerade personalen i fredstid får studera och gå igenom krigsplanlägg— ningen inom sitt verksamhetsområde samt medverka vid upprättande och revidering av planerna. Detta är ett viktigt led i den utbildning, som utgör ett villkor för att civilbefälhavarkanslierna skall kunna fungera i krig. Så— dan tjänstgöring av experter och sakkunniga i civilbefälhavarens fredskansli ställer emellertid även vissa krav på förberedelser och handledning från de fredsanställda tjänstemännens sida.
Civilbefälhavarna synes på senare år i allt större utsträckning ha erhål- lit sådana uppgifter, som motsvarar deras ledande ställning på det regio- nala planet. Det kan på goda grunder antagas att deras uppgifter och befo- genheter i krig men även i fred kommer att ytterligare utvidgas.
Med hänsyn till det anförda synes civilbefälhavarnas fredsorganisation, med två fast anställda tjänstemän i varje civilområde, ha alltför liten kapa— citet och elasticitet för att på längre sikt kunna bemästra den ökande ar- betsvolymen.
I detta sammanhang vill utredningen även beröra frågan om rekrytering av personal till civilbefälhavarnas fredskanslier. Från flera synpunkter torde det vara en fördel om dessa tjänster kunde inordnas i den ordinarie karriä— ren för länsstyrelsejurister. Byrådirektörstjänsterna hos civilbefälhavarna bör icke vara sluttjänster. Det arbete som följer med denna befattning är av sådan art att det endast i undantagsfall kan vara lämpligt att personer, som närmar sig pensionsåldern, uppehåller densamma. De befattningshavare, med vilka byrådirektörerna närmast har att samverka på den militära re— gionala nivån —— stabschefer vid militärbefälsstaber — är vanligen i 40—50— årsåldern och bytes regelmässigt vart tredje år.
2. Länsstyrelserna
En granskning av länsstyrelserna utvisar, att länsstyrelseorganisationen vunnit stadga på totalförsvarets område. Länsstyrelsernas krigsorganisation har fortlöpande reviderats. Deras uppgifter i krig har vidare fastställts ge- nom krigsinstruktionen den 12 januari 1962. Länsstyrelsernas fredsorgani- sation slutligen synes tillåta ett grundligt planläggningsarbete inom total— försvarets civila sektor.
a)Länsstyrelsernas krigsorganisation Utredningens synpunkter i denna fråga redovisas i betänkandet.
Länsstyrelsernas administration i fred för handläggning av totalförsvars- ärenden har nyligen översetts. Organisationen har sålunda erhållit sin nu- varande utformning efter omorganisation av civilförsvarssektionerna den 1 juli 1960 och genom tillkomsten av allmänna beredskapsdetaljen den 1 juli 1962. Statskontoret har nyligen redovisat en undersökning rörande främst civilförsvarssektionernas organisation med hänsyn till utvecklingen under de senaste åren. I sammanhanget har även problematiken rörande de all- männa beredskapsdetaljernas verksamhet och organisation behandlats. Frå- gan om behovet av militärt utbildad personal (militärassistenter) vid läns- styrelserna är föremål för särskild utredning. Under förhandenvarande om- ständigheter har försvarsledningsutredningen ej funnit skäl att närmare granska hithörande problem.
3. Kommunikationsverken
Förutom civilbefälhavare och länsstyrelser finnes på de regionala nivåerna av det civila försvaret ett stort antal statliga och icke-statliga verk och or— ganisationer. Av stor betydelse är härvid kommunikationsverken, d.v.s. statens järnvägar samt tele-, post- och vattenfallsverken.
Den organisation, som byggts upp inom kommunikationsverken för hand- läggning av totalförsvarsärenden, synes i stort sett ändamålsenlig och rik- tig. Detta gäller organisationen såväl i fred som i krig. En brist är emeller- tid, att kommunikationsverkens regionala indelningar icke stämmer överens vare sig inbördes eller med civilområdes- och länsindelningen. Från total- försvarets synpunkt är det självfallet av stort intresse, att Skiljaktigheterna är så små som det är möjligt med hänsyn till företagsekonomiska och kom- munikationstekniska synpunkter. Så vitt försvarsledningsutredningen kun- nat finna är de skiljaktigheter i indelningshänseende, som för närvarande föreligger, icke större än att olägenheterna därav i stort sett kan elimineras genom ett noggrant fredstida förberedelsearbete på totalförsvarets område.
KAPITEL VIII
Utredningens val av huvudalternativ
A. Överbefälhavarens till utredningen redovisade alternativ för krigsmaktens regionala ledning och indelning
Överbefälhavarens synpunkter på krigsmaktens nuvarande regionala indel- ning och ledning har sammanfattningsvis redovisats i kapitel VII. Som framgår härav har överbefälhavaren funnit det vara angeläget att söka skapa en för allt slags operativ verksamhet enhetlig regional ledning i såväl fred som krig.
Med utgångspunkt i principen enhetlig ledning i ledningsnivån närmast under central instans har överbefälhavaren dels granskat nuvarande ord- ning, dels skisserat och granskat två hypotetiska studiealternativ, av vilka det ena bygger på en enhetlig indelning i tre regioner och det andra på en en- hetlig indelning i sea: regioner. Överbefälhavaren har vid sin granskning funnit dels att den eftersträvade enhetliga allmänoperativa ledningen icke kan uppnås enbart genom modifieringar av nuvarande ordning, dels att båda studiealternativen har bestämda ehuru olika nackdelar och därför icke kan komma i fråga i sina renodlade former. Alternativet »treregioner» möj- liggör icke på ett tillfredsställande sätt samverkan mellan det militära och det civila försvaret och kan ställa chefen för nordregionen inför uppgiften att leda två större deloperationer. Alternativet »sexregioner» möjliggör icke tillfredsställande ledning av luftförsvaret, främst därför att de relativt små områdena minskar möjligheterna att utnyttja jaktflygets flexibilitet.
Efter att ha konstaterat, att båda de valda studiealternativen har bestämda — ehuru olika — nackdelar, har överbefälhavaren undersökt huruvida dessa nackdelar kan elimineras eller minskas genom modifieringar av alterna- tiven. Överbefälhavaren finner att så kan ske och att båda studiealterna- tiven i sin modifierade form eliminerar de mest framträdande bristerna i nuvarande ordning, i det att det operativa krigsförberedelsearbetet och den allmänoperativa ledningen inom en region åvilar en regional chef, som i allt väsentligt samordnar de fackmässiga ledningsinstanserna genom befäl. Överbefälhavaren konstaterar också att modifieringarna minskar skillna- derna alternativen emellan.
Treregionsalternativets mest framträdande nackdelar är, som förut nämnts, att chefen för nordregionen skulle ha att förbereda och i krig
kunna komma att leda två större deloperationer samt att samverkan mellan det militära och det civila försvaret skulle möta svårigheter. Den förra nack- delen anses kunna elimineras genom att Norrland uppdelas på två regioner. Alternativet blir alltså ett fyraregionsalternativ. Den senare nackdelen bedömes kunna minskas genom att regionchefens uppgift att från krigs- maktens sida samordna den militära verksamheten med den civila decen- traliseras till armékommandocheferna och (eller) att den civilbefälhavare, som har sin uppehållsplats närmast regionchefen, ges direktivrätt gent— emot den andre civilbefälhavaren inom regionen.
Sexregionsalternativets främsta nackdel — att regionerna är för små för effektiv ledning av luftförsvaret — anses kunna elimineras genom att vissa regionchefer i luftoperativt hänseende ges direktivrätt gentemot andra. i Svårigheterna med att flygvapnets förbandsproducerande verksamhet skulle * ledas av sex regionchefer kan elimineras genom att denna verksamhet ledes endast av vissa regionchefer.
Vid en jämförelse mellan de sålunda modifierade alternativen finner över- befälhavaren dels, som tidigare nämnts, att skillnaderna alternativen emel- lan har minskats, dels att i båda alternativen vissa brister alltjämt kvar- står.
Överbefälhavaren har även funnit att båda alternativen medför ett i för- 4 | | 1 I
hållande till nuläget ökat personalbehov i såväl krigs- som fredsorganisa- tionen. Det ökade behovet av kvalificerad personal i krigsorganisationen bedömes i båda alternativen i viss mån kunna tillgodoses dels från de delar av försvarsgrensstaberna som i nu gällande planer avses överföras till för- svarsstaben, dels genom att samverkansofficerarna vid nuvarande regionala staber tages i anspråk. Det ökade behovet av kvalificerad personal i freds- organisationen har i överslagsmässiga personalberäkningar bedömts vara större i det modifierade trealternativet än i det modifierade sexalternativet.
Efter en jämförande granskning av de båda modifierade studiealterna- tiven uttalar överbefälhavaren avslutningsvis, att han bedömer det icke vara möjligt att med enbart studiealternativen som grund framlägga slut- liga förslag rörande t. ex. områdesindelning, de regionala chefernas ansvars- och lydnadsförhållanden, stabernas organisation m. 111. För att så skall kunna ske, erfordras enligt överbefälhavaren praktiska försök och därav betingade delutredningar. Mot denna bakgrund föreslås tre års försöksverksamhet, för— lagd till Mellansverige och Övre Norrland.
B. Utredningens synpunkter i anslutning till överbefälhavarens studiealternativ och förslag om försöksverksamhet
Utredningen biträder överbefälhavarens uppfattning, att vart och ett av de skisserade studiealternativen har bestämda nackdelar och att dessa är så stora, att intet av alternativen kan komma i fråga i sin ursprungliga form.
Överbefälhavarens uppfattning att båda studiealternativen likväl efter de antydda modifieringarna eliminerar de mest framträdande bristerna i nuvarande ordning delas av utredningen. Såsom överbefälhavaren fram— hållit, har modifieringarna minskat skillnaderna mellan alternativen, men dessa har även efter modifieringarna vissa kvarstående brister.
Rörande överbefälhavarens förslag om viss försöksverksamhet vill ut— redningen anföra följande. När utredningen hösten 1962 hade att ta ställ- ning därtill, konstaterade utredningen att den föreslagna handlingslinjen _ under förutsättning att försöksverksamheten komme att ge det erforderliga ytterligare underlaget för statsmakternas beslut och att överbefälhavarens förslag icke ansåges böra överlämnas till en parlamentarisk kommitté för beredning — kunde beräknas innebära nedanstående ungefärliga tidsplan för lösandet av frågan om krigsmaktens, och därmed totalförsvarets, regio- nala ledning.
Försöksverksamhet ............................................ 3 är ÖB förslag till Konungen, remissbehandling, propositionsarbete ...... 3/4 år Riksdagsbehandling, departementsarbete efter riksdagsbeslut ...... 1/2 år Tid mellan beslut och beslutets ikraftträdande (ev. ny— eller tillbyggnad
av stabslokaler, flyttningar av personal m. m.) .................. 2 år Tillsammans cirka ............................................ 6 år
Det skulle alltså med överbefälhavarens förslag till handlingslinje kunna dröja omkring sex år innan enhetlig regional ledning i krig och fred bleve en realitet. Om Kungl. Maj :ts förslag till riksdagen skulle komma att föregås av frågans beredning genom en parlamentarisk kommitté, finge härför he- räknas ytterligare uppskattningsvis ett år. Med hänsyn dels till att såväl statsmakterna som militära och civila myndigheter anser det angeläget att en enhetlig regional ledning kommer till stånd, dels till den osäkerhet som under huvuddelen av den ifrågavarande perioden skulle komma att vidlåda planläggning för totalförsvarets ledning ansåg utredningen att en så stor tidsfördröjning icke borde tagas, såvida den icke vore oundgängligen nöd- vändig. Sistnämnda spörsmål bedömde utredningen sålunda.
Frågan om ökad samordning av krigsmaktens regionala ledning var icke ny; omfattande undersökningar hade gjorts redan i samband med tillsättan- det av militärindelningskommittén år 1953 och under dess verksamhet, försvarsledningskommittén hade utfört vissa studier, och senast hade över- befälhavaren under drygt två år verkställt en omfattande och värdefull ut- redning av faktorer som borde beaktas vid utformning av krigsmaktens re— gionala ledning samt värderat och jämfört olika tänkbara alternativ härför. Utredningen ansåg att de nämnda undersökningarna, kombinerade med de studier utredningen själv redan bedrivit och som den hade möjligheter att fullfölja, borde lämna tillräckligt underlag för principiella ställningstagan- den. En försöksverksamhet skulle då kunna begränsas till att avse vissa be—
stämda relativt begränsade frågor inom ramen för en lösning vars huvudka— raktär vore bestämd.
Utredningens uppfattning, att tillräckligt underlag skulle finnas för vissa principiella ställningstaganden, grundade sig på följande överväganden.
Behovet av enhetlig allmänoperativ ledning i instansen närmast under den centrala var fullt klarlagt. Överbefälhavaren och utredningen hade här samma uppfattning.
Överbefälhavaren hade utarbetat två tänkbara alternativ, de modifierade studiealternativen. Båda eliminerade enligt överbefälhavarens uppfattning de mest framträdande svagheterna i nuvarande ordning, i det att det opera- tiva krigsförberedelsearbetet och den allmänoperativa ledningen inom en region skulle åvila en regional chef, som i allt väsentligt samordnade de fackmässiga ledningsinstanserna genom befäl.
I fråga om Norrland räknades i båda alternativen med samma regionsin— delning. Då det för Norrlandsregionerna syntes utredningen vara helt orim- ligt med en ledningsorganisation i enlighet med treregionsalternativets principer (det skulle innebära 8 regionala staber mot f.n. 4), måste båda alternativen i vad gäller Norrland även innebära i princip samma lednings- organisation.
Skillnader alternativen emellan förelåg därför endast i södra delen av landet (Götaland och Svealand), och som tidigare nämnts hade alternati- ven efter modifieringar närmats till varandra.
Med utgångspunkt i vad ovan anförts bedömde utredningen den reella skillnaden mellan överbefälhavarens modifierade studiealternativ inte vara större än att det borde vara möjligt att finna en lösning, som skulle minska även de kvarvarande nackdelarna hos alternativen. Utredningen beslöt att företaga de ytterligare undersökningar som erfordrades härför och har i detta syfte bl. a. utfört ett tjugotal delutredningar med biträde av experter.
C. Utredningens val av huvudalternativ
Då utredningen hösten 1962 beslöt att söka finna en lösning med utnytt- jande av dels överbefälhavarens studie, dels egna erfarenheter, valde utred- ningen överbefälhavarens modifierade »sexregionsalternativ», dess indel- ning och ledningsorganisation, som utgångspunkt för sitt arbete. De vik— tigaste motiven härför var följande.
Fyraregionsalternativet (det modifierade treregionsalternativet) innebär att i Syd— och Mellansverige införes en ny ledningsinstans — en högsta re- gional instans. Detta torde medföra —— utöver de nackdelar som redovisats av överbefälhavaren ——
i krig fördröjningar av såväl order från som rapporter och framställ- ningar till överbefälhavaren med därav följande olägenheter av skilda slag,
i fred merarbete främst i fråga om operativt krigsförberedelsearbete. Som exempel kan nämnas planläggning för markoperativ och territoriell verksamhet, där order f. n. utarbetas respektive skulle komma att utarbetas enligt följande.
Nuvarande ordning Fyraregionsalternativet ÖB-order ÖB-order Milo-order Region-order Fo-orde'r Ak-order Fo—order
Förhållandet skulle bli detsamma i fråga om planläggning för sjö- och luftoperativ verksamhet. I vad gäller sjöoperativ verksamhet innebär även sexregionsalternativet införandet av en ny ledningsinstans. Här är dock att märka att nuvarande marinkommandostaber i vissa hänseenden i sig förenar två ledningsinstanser.
Fyraregionsalternativet synes innebära, att överbefälhavaren i vad gäller Syd- och Mellansverige i alltför hög grad överlåter på regionala chefer såväl operativt krigsförberedelsearbete i fred som ledning av operativ verksamhet i krig. I fråga om förhållandena i krig anges i överbefälhavarens studie att överbefälhavaren _- så länge hans ledning kan göra sig gällande —— har möjligheter att ingripa inom en storregion. Ett sådant ingripande synes emellertid stå i motsats till en väsentlig princip för ledningsverksamhet, nämligen att en högre chef ställer uppgifter, tilldelar resurser och följer verksamheten men icke onödigtvis ingriper i den lägre chefens verksamhet, i varje fall icke genom att ställa uppgifter direkt till denne underställda chefer.
I fred synes alternativet icke möjliggöra att vår nya och kvalifice- rade försvarsstab utnyttjas på rationellaste sätt. Under överbefälhavaren (och därmed försvarsstaben) ställes endast fyra operativa chefer, chefen för attackeskadern icke medräknad. Detta kan innebära en misshushåll- ning med den begränsade tillgången på kvalificerad stabspersonal, framför allt olika slag av specialister. Sådana måste finnas i försvarsstaben i huvud- sak oberoende av antalet överbefälhavaren direkt underställda chefer.
Antalet och storleken av regionerna bör enligt utredningens uppfattning avpassas så, att regional chef får det område och de resurser, som erfordras för att under överbefälhavaren i krig kunna självständigt leda en delopera- tion, men icke onödigtvis belastas med att vid sidan härom leda jämväl annan väsentlig verksamhet. I fred bör regionchef om möjligt ha att planlägga för endast en deloperation. Samordning mellan olika deloperationer bör ankom— ma på överbefälhavaren.
Fyraregionsalternativet räknar med att i Syd- och Mellansverige region- cheferna skall till armékommandocheferna decentralisera uppgiften att i vad på krigsmakten ankommer samordna det militära försvaret med det civila och (eller) att vissa civilbefälhavare ges direktivrätt gentemot annan civilbefälhavare.
Utredningen anser att den på regionala chefer ankommande samordning- en mellan det militära och det civila försvaret är av väsentlig betydelse. Denna samordning kan i många lägen resultera i gemensamma beslut av av— görande karaktär. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om de sär— skilda befogenheter, som enligt administrativa fullmaktslagen under vissa förhållanden tillkommer civilbefälhavare. Med denna utgångspunkt finner utredningen det icke vara lämpligt att regionchef till underställda chefer decentraliserar uppgiften att inom krigsmakten svara för samordningen mellan det militära och det civila försvaret. Utredningen anser sig icke heller kunna förorda att vissa civilbefälhavare ges direktivrätt gentemot annan civilbefälhavare. En sådan ordning skulle innebära, att vi även på civil sida i praktiken skulle få ytterligare en ledningsinstans. Det skulle också vara svårt för civilbefälhavare att i fred förvärva sådan kännedom om ett annat civilområde och i krig så följa läget inom detta, att han hade erfor- derligt underlag för att kunna lämna direktiv. Därest regionala chefer måste ges befogenheter även utanför sitt eget ansvarsområde, bör dessa vara så begränsade som möjligt. Det synes utredningen därför vara i prin- cip lämpligare, att vissa regionchefer _ såsom förutsättes i det modifie- rade sexregionsalternativet —— ges befogenheter och skyldigheter även utan- för den egna regionen i fråga om vissa begränsade delar av den luftopera- tiva verksamheten, än att vissa civilbefälhavare ges direktivrätt gentemot andra civilbefälhavare inom den breda sektor av totalförsvaret som det ci— vila försvaret representerar.
Det är utredningens uppfattning, att det modifierade sexregionsalterna- tivet, enligt vilket samverkande regionchef och civilbefälhavare kan ges geo- grafiskt sammanfallande ansvarsområden, bättre än fyraregionsalternativet möjliggör samordning mellan det militära och det civila försvaret.
Nuvarande fredsorganisation har i olika sammanhang anmälda, men icke tillgodosedda behov samt vakanser i förhållande till gällande organisations— planer. Vakanserna i nuvarande ledningsorganisation beror givetvis på att det totalt sett föreligger en brist på kvalificerad ledningspersonal ; nya behov torde icke kunna tillgodoses så länge vakanser finnes i nu fastställda orga- nisationsplaner med mindre än att man accepterar än större brister än f. n. i andra delar av organisationen. På grund av den ojämna äldersfördelningen inom samtliga försvarsgrenars officerskårer, för vilken närmare redogjorts i kapitel IV, torde det totala antalet officerare i »stabstjänstålder» komma
att minska under kommande 10—årsperiod. Utredningen anser det därför vara nödvändigt att välja ett alternativ, som är genomförbart med i huvud— sak de personaltillgångar som disponeras i nuvarande regional-a staber.
Indelning och ledningsorganisation har ett klart inbördes sammanhang. Överbefälhavaren har också bedömt treregionsalternativets stora regioner kräva en annan ledningsorganisation än sexregionsalternativets mindre. Skillnaderna mellan alternativen _ sådana de skisserats av överbefälhava- ren _ framgår av nedanstående tabell, i vilken även >>fyraregionsalterna- tivets» ledningsorganisation redovisats (ledningsorgan i nuvarande ord- ning som av överbefälhavaren förutsatts i huvudsak oförändrade redovisas icke). '
Antal i alternativ Staber Treregioner . . . Modifierat Fyraregioner Sexregloner sexregionerz Regionstab .......... 3 4 6 6 ' Armékom.stab ...... 7 7(5)1 — _ Marinkom.stab ...... 4 5(3)1 _ _ Flygkom.stab ....... 3 4(2)1 _ _ Sjökom.stab ........ — —(1)1 5 4 Gotlandsstab ........ — _ 1 1 ' Summa staber 17 2005)1 12 11
1 Med det modifierade sexalternativets ledningsorganisation i de två Norrlandsregionerna. 7- I detta alternativ räknas icke med någon sjökommandostab i region VI.
Som framgår av tabellen kräver tre- och fyraregionsalternativen ett be- tydligt större antal högre staber än sexregionsalternativets och därmed na- turligen också en större personalåtgång. Överbefälhavaren har i studieal- ternativet »treregioner» antytt möjligheten att viss personal utnyttjas i .dubbelbefattningar, d. v. s. bekläder befattningar i såväl regionstab som någon underställd kommandostab. Det är utredningens bestämda uppfatt- ning, att våra tillgångar av personal inom överskådlig tid icke möjliggör en fredsorganisation enligt tre- och fyraregionsalternativens principer såvi- da icke personal i betydande utsträckning placeras i dubbelbefattningar; sannolikt måste huvuddelen av personalen i regionstaberna tjänstgöra jäm- väl i någon kommandostab. Därest en sådan princip kunde godtagas, skulle den givetvis kunna tillämpas även på vissa andra håll inom krigsmakten, t.ex. mellan försvarsstaben och försvarsgrensstaberna eller mellan flyg- kommandostab och sektorstaber. Utredningen anser sig emellertid icke kunna förorda en sådan ordning, vilken torde medföra alltför oklara befäls- och 'tjänstgöringsförhållanden.
Utredningen delar överbefälhavarens uppfattning, att det modifierade treregionsalternativet innebär en mera personalkrävande fredsorganisation .än det modifierade sexregionsalternativet, och anser att av de studiealter-
nativ, som redovisats av överbefälhavaren, våra personaltillgångar i fred inom närmast överskådlig tid torde möjliggöra endast det modifierade sex- regionsalternativet. Utredningens granskning av överbefälhavarens över- slagsmässiga personalberäkningar för tre- och sexregionsalternativen redo- visas i betänkandet.
Vissa av de olägenheter som är förenade med tre- och fyraregionsalter— nativen hänger samman med att i dessa alternativ tillkommer ytterligare en ledningsinstans _ en »högsta» regional instans. Det skulle i och för sig kunna tänkas vissa »mellanalternativ», innebärande fyraregionsalternati- vets indelning men sexregionsalternativets ledningsorganisation eller vari- anter av denna. En granskning av tänkbara sådana alternativ visar emeller- tid, som tidigare nämnts, att ett klart inbördes sammanhang föreligger mel- lan regionernas storlek och deras behov av ledningsorganisation. En indel- ning av södra delen av landet i två stora regioner _ enligt tre- och fyra- regionsalternativen _ men med sexregionsalternativets ledningsorganisa— tion, d.v.s. utan tillkomst av en tredje regional ledningsinstans, skulle ge cheferna för regionerna »Mellansverige» och »Sydsverige» alltför många direkt underställda chefer för att en effektiv ledning skulle vara möjlig. Alternativet bedömes därför enbart av denna anledning icke vara någon acceptabel kompromiss mellan föreliggande huvudalternativ.
Ett annat »mellanalternativ» vore en ordning, som innefattade det modi- fierade sexregionsalternativets indelning och ledningsorganisation i stort men enligt vilken vissa regionchefer i operativt hänseende vore underställda annan regionchef. Detta alternativ har fyraregionsalternativets tidigare re— dovisade för- och nackdelar i operativt hänseende men innebär i förhål— lande till detta ett mindre antal staber. Chefernas för de »underställda re- gionerna» staber torde icke kunna göras nämnvärt mindre än i det modi- fierade sexregionsalternativet _ ett stort antal av befattningshavarna i dessa är specialister av olika slag som icke kan ersätta varandra. Lednings- organisationen i fred måste givetvis utformas i huvudsak inom ramen för personaltillgångarna i nuvarande regional instans även i detta alternativ. Alternativet skulle därför innebära att vissa regionchefer i fred skulle ges till uppgift att under central instans leda operativt krigsförberedelsearbete och därmed direkt sammanhängande förbandsproduktion inom två regioner men med i huvudsak endast de stabsresurser, som överslagsmässigt beräk- nats erforderliga för enbart den egna regionen. Det är också utredningens uppfattning att cheferna för de »underställda regionerna» skulle få oklara lydnadsförhållanden i vad rör ledning av arméns förbandsproduktion. Ut- redningen betraktar icke heller detta alternativ som någon lämplig kom— promiss.
Utredningens närmare granskning av det modifierade sexregionsalternati- vet _ utförd bl.a. genom ett antal delutredningar _ har enligt utredning-
ens mening visat, att alternativet är möjligt och lämpligt. Så har utred— ningen t. ex. genom särskild delutredning funnit att frågan om vissa region- chefers befogenheter och skyldigheter gentemot andra regionchefer i fråga om ledning av viss luftoperativ verksamhet kan lösas på ett tillfredsstäl- lande sätt. Utredningen har därför valt överbefälhavarens modifierade scr- regionsaltcrnativ som utgångspunkt för sina förslag till regional ledning och indelning.
Utredningen är införstådd med att, som framhållits av överbefälhavaren, vissa nackdelar är förenade med sexregionsalternativet, även efter genom- förandet av föreslagna modifieringar. Sålunda medger icke våra resurser att i ett utgångsläge alla regionchefer ges möjligheter att på ett tillfreds- ställande sätt leda alla slag av stridskrafter eller ges ett odelat befäl över alla stridskrafter grupperade (baserade) inom den egna regionen. Alla regionchefer kan därför icke samtidigt utöva allmänoperativ ledning, om med detta begrepp avses ledning av alla slag av stridskrafter eller alla slag av operativ verksamhet. Ledning av allmänoperativ verksamhet i nyssnämnda betydelse är emellertid icke något självändamål; det väsentliga är att varje regionchef har resurser att i varje läge utöva den ledning som just då krävs av honom. Det är naturligt att de krav som ställes på en regionchef, som leder en deloperation avseende försvar mot invasion, är avsevärt större än de som ställes på en regionchef som i ett visst läge främst leder territoriell verksamhet.
D. Utredningens synpunkter ifråga om benämningar på chefer och staber m. m. i det modiferade sexregionsalternativet
Den av överbefälhavaren brukade termen region och därav bildade samman- sättningar _ regionchef, regionstab _ har utredningen betraktat som ar— betsnamn, vilka icke oförändrade kan föreslås fastställda som officiella be- nämningar. Detta följer redan därav, att de icke uttrycker någon anknyt- ning till krigsmakten. En sådan anknytning erhålles lämpligast genom pre- fixet »militär->>, som allmänt användes i namn på organisationer m. 111. inom krigsmakten vilka icke är hänförliga till någon viss försvarsgren (så t. ex. militärledning, militärhögskola, militärmusik, militärterritoriell). Vid valet mellan olika benämningar på de sex delar, i vilka riket militärterritoriellt sett SKalI indelas, och på motsvarande chefer och staber har utredningen funnit systematiska skäl tala för »militärområde», »militärbefälhavare» och »mi- litärbefälsstab». Härvid har utredningen bl. a. fäst avseende vid att en lämp— lig samordning erhålles med benämningarna civilområde och civilbefäl- havare. Utredningen är medveten om att även andra synpunkter kan läg- gas på förevarande terminologiska spörsmål. Bland annat har utredningen diskuterat benämningen militärregion, vilken dock skulle förutsätta änd-
ring av civilområde till civilregion för att ernå önskvärd enhetlighet. Ut- redningen begagnar av här nämnda skäl i fortsättningen de nyss angivna benämningarna.
I fråga om numreringen av områdena följer utredningen samma ordning som överbefälhavaren. Numreringen sker således från söder mot norr. Efter- som varje civilområde bör ha samma nummer som motsvarande militär- område, måste nuvarande II._V. civilområdena omnumreras.
Överbefälhavaren har i sexregionsalternativet räknat med en lednings— instans benämnd sjökommando. Även försvarsledningsutredningen har fun- nit, att i vissa militärområden (I., II. och III.) bör redan i fred finnas en särskild ledningsinstans under militärbefälhavaren för vissa uppgifter avse- ende flottan. I kapitlen IX och X redovisas resultaten av särskilda under- sökningar rörande de arbetsuppgifter, som medför behov av en dylik led- ningsinstans. Därvid kommer att framgå att dessa uppgifter i krig blir ganska olikartade mellan I. och II. militärområdena, å ena sidan, och III. militär— området, å den andra. Däremot blir fredsuppgifterna tämligen enhetliga. Ut— redningen, som framlägger mera detaljerade förslag rörande uppgiftsför- delning och organisation endast för förhållandena i fred, anser att ifråga- varande ledningsorgan bör få samma benämning i alla tre militärområdena. Benämningen sjökommando synes därvid mindre lämplig. Utredningen har funnit >>örlogsbas>> vara en adekvat benämning särskilt i I. och II. militär- områdena, medan i III. militärområdet även »örlogskommando» möjligen skulle kunna komma i fråga. Utredningen har stannat för den enhetliga be- nämningen örlogsbas.
KAPITEL IX
Utredningens förslag till ledning och indelning av totalförsvaret i högre regional instans
A . Inledning
I detta kapitel redovisas utredningens förslag till ledning och indelning av totalförsvaret i högre regional instans, d. v. s. i instansen närmast under den centrala. Utredningen framlägger därutöver vissa förslag och synpunkter rörande ledningsorganisationen i lägre regional instans. Dessa redovisas i kapitel X.
B. Krigsmaktens regionala ledning och indelning 1. Regional indelning Riket med omgivande territorialvatten indelas i sex militärområden enligt bilaga IX: 1, nämligen (militärområdena angivna med början söderifrån):
Militärområde Utformat närmast med hänsyn till
I ............. Försvar mot kustinvasion samt territoriell verksamhet i Sydsverige II ............ Försvar mot kust- och gränsinvasion västerifrån, territoriell verksamhet i sydvästra Sverige samt skydd och omhändertagande av västkustimport III ........... Försvar mot kustinvasion samt territoriell verksamhet på Gotland och i östra Mellansverige IV ............ Försvar mot gränsinvasion västerifrån samt territoriell verksamhet i västra Mellansverige V ............. Försvar mot gräns- och kustinvasion samt territoriell verksamhet i mellersta Norrland V I ............ Försvar mot gränsinvasion samt territoriell vcrksamheti övre Norrland
Utredningens synpunkter på militärbefälhavarnas uppgifter i fråga om ledning av och förberedelser för aktivt luftförsvar redovisas i avsnitt 2. och 3. nedan.
Föreslagen indelning innebär bl. a. att Gotland, som f. n. i operativt hän- seende lyder direkt under överbefälhavaren, inlemmas som en del av III. militärområdet. Härom vill utredningen anföra följande.
Överbefälhavaren har i skrivelse till utredningen framhållit att _ obero— ende av organisationsalternativ i stort _ det bedömes i och för sig saknas förutsättningar för att inom nuvarande VII. militärområdet tillskapa en en-
hetlig allmänoperativ ledning för Gotlands försvar. Som en följd härav har överbefälhavaren i samtliga för utredningen redovisade studiealternativ och varianter av dessa räknat med att Gotland i operativt hänseende skall lyda under en regional chef i östra Mellansverige.
Utredningen är ense med överbefälhavaren i dennes bedömande att förut— sättningar saknas för en enhetlig allmänoperativ ledning för Gotlands för- svar i den bemärkelse som utredningen lägger i detta begrepp. De stridskraf— ter som rimligen varaktigt kan vara tilldelade befälhavaren på Gotland till- hör nämligen i huvudsak armén och kustartilleriet, under det att de styrkor av sjö- och flygstridskrafter som i olika lägen kan komma att sättas in för direkt eller indirekt försvar av Gotland i fortsättningen liksom hittills måste till sin huvuddel vara baserade på fastlandet och ha uppgifter för försvar även av detta. Dessa sistnämnda stridskrafter bör därför lyda under befälhavare på fastlandet. Detta utesluter icke att enheter av Vissa sådana stridskrafter för visst uppdrag eller för viss tid kan underställas befälhavaren på Got- land.
Gotlands läge öster om gränsen mellan 1. och III. militärområdena gör att öns försvar kommer att påverka såväl norra delen av I. militärområdet som södra delen av III. militärområdet. Med hänsyn dels till den betydelse som öns försvar har för vår rörelsefrihet på och över Gotska sjön, dels ock till lydnadsförhållanden, basering m. m. för tidigare åsyftade sjö- och flygstrids- krafter är det dock motiverat att hänföra Gotland, Gotska sjön och östra Mellansverige till ett allmänoperativt verksamhetsområde.
Vid insats av sjö- och främst flygstridskrafter för ingripande till försvar av Gotland är det av väsentlig betydelse, att beslut och order om sådan in— sats kan komma till stånd snabbt och utan omgång. Utredningen kan icke finna annat än att de bästa förutsättningarna härför erhålles om ansvaret åvilar den chef som kommer att ha de erforderliga resurserna, nämligen he— fälhavaren för III. militärområdet. Från dessa synpunkter kommer, enligt ut- redningens uppfattning, den av överbefälhavaren föreslagna ordningen att skapa gynnsammare betingelser för Gotlands försvar än de nuvarande.
Ehuru Gotland allmänoperativt hänger främst samman med östra Svea- land, har Gotland dock en militärgeografisk särställning, som måste beak— tas. Utredningen förutsätter därför, liksom överbefälhavaren gjort i sina förslag, att den markoperativa avvägningen av styrkeförhållanden mellan fastlandet och Gotland alltfort görs av överbefälhavaren. Självfallet åsyftas härmed icke någon inskränkning i de befogenheter att leda den operativa verksamheten inom krigsmakten och att i krig göra tillfälliga ändringar i den militärterritoriella indelningen, som tillkommer överbefälhavaren en— ligt hans instruktion. Med stöd av dessa befogenheter kan överbefälhavaren exempelvis, om det under krig skulle uppkomma ett läge som anses påkal- la detta, ställa befälhavaren på Gotland direkt under sitt befäl.
De särskilda omständigheter, som kan åberopas i fråga om Gotland, för—
anleder att befälet på ön såväl i fred som i krig bör föras av en så kvalifi- cerad chef som en generalmajor. Utredningen är också av den uppfattning- en att ledningsorganisationen på Gotland måste förstärkas. Förslag härom framföres i kapitel X, avsnitt C.
Militärområdesgränserna ansluter sig till länsgränser med följande un- dantag.
(1) Gränsen mellan V. och III. militärområdena, vilken gräns delar Gävle- borgs län.
(2) Östra delen av gränsen mellan III. och I. militärområdena, vilken gräns delar Kalmar län, liksomi nuläget.
Härom vill försvarsledningsutredningen anföra följande. Överbefälhavaren, som mycket bestämt uttalat sig för principen om över- ensstämmelse mellan militärterritoriell och civiladministrativ indelning, har likväl ansett sig böra föreslå att den militärterritoriella indelningen inom ifrågavarande områden skall avvika från nuvarande länsindelning. Försvars- ledningsutredningen har noggrant studerat motiven härför och är ense med överbefälhavaren om att operativa krav klart talar för överbefälhavarens förslag.
Gränsen mellan 1. och II. militärområdena bör enligt utredningens upp- fattning gå tvärs igenom Halland, någonstans i höjd med Falkenberg. Med hänsyn till att nu arbetande utredning rörande länsindelningen kan komma att förorda ändringar i denna indelning, som berör Halland, vill försvars- ledningsutredningen likväl icke föreslå en ändring nu av militärområdes- gränsen. Betingelserna för att få en framtida gemensam militärområdes- och länsgräns redan från början dragen i sin exakta och slutliga sträckning torde bli bättre, om resultaten av länsindelningsutredningens arbete avvaktas än om en ny militärområdesgräns fastlägges redan nu. Försvarsledningsut- redningen har meddelat länsindelningsutredningen sin uppfattning rörande från totalförsvarets synpunkt lämpliga länsgränser, bl. a. i anslutning till föreslagen gräns mellan I. och II. militärområdena. En närmare redogörelse härför lämnas i kapitel X.
Frågor rörande civil indelning behandlas i avsnitt C nedan. Där föreslås bl. a. att landet i civiladministrativt hänseende skall vara indelat i sex civil- områden helt sammanfallande med krigsmaktens sex militärområden.
2. Militärbefälhavarnas uppgifter i krig samt ledningsorganisation i krig Militärbefälhavare skall vara beredd att i krig lösa uppgifter enligt vad som angivits i föregående avsnitt. I nuvarande militärpolitiska läge ges militär- befälhavarna krigsuppgifter i enlighet med nu gällande krigsplanläggning, vilket innebär att vissa militärbefälhavare kommer att få mera ansvarsfulla uppgifter och en större tilldelning av stridskrafter än andra.
Som nämnts redan i kapitel I har utredningen icke för avsikt att fram- lägga detaljerade förslag rörande ledningsorganisationen i krig. Detaljut- formningen bör ankomma på överbefälhavaren, som efter vissa riktlinjer, bl. a. i fråga om krigsmaktens samverkan med det civila försvaret, bör ges största möjliga handlingsfrihet.
Utredningen förutsätter en ledningsorganisation i krig huvudsakligen i enlighet med vad som föreslagits i överbefälhavarens modifierade sex- regionsalternativ. Denna organisation innebär i stort följande.
(l) .lIilitärbefälhavares och vissa militärbefälhavare direkt underställda chefers uppgifter i krig illilitärbefälhavare utövar under överbefälhavaren operativ ledning inom mi— litärområdet och ett utanför territorialvattengränsen tilldelat operations- område. I fråga om ledning av luftoperativ verksamhet ges vissa militärbe- fälhavare efter gällande krigsplanläggning anpassade skyldigheter och be- fogenheter gentemot varandra, i stort sett enligt en särskild inom utredningen verkställd delutredning, vilken i sammandrag redovisas i betänkandet.
Direkt underställda militärbefälhavare är
försvarsområdesbefälhavare och — inom vissa militärområden — fördel- ningschefer,
chefer för örlogsbaser (inom III. militärområdet chefer för örlogskom- mandon), bevakningsområdeschefer samt chefer för vissa sjöstyrkor,
sektorchefer och chefer för flygstridskrafter som icke ingår i sektorer, så- som chefer för spanings— och attackförband, samt
militärområdes- och, i vissa hänseenden, strategiska reserver. Militärbefälhavare är territoriell chef inom militärområdet och samver- kar i denna egenskap med civilbefälhavare och övriga sidoordnade civila chefer. Under militärbefälhavare utövas territoriell verksamhet av försvars- områdesbefälhavare och i vissa fall av fördelningschefer.
Chefer i lägre regional instans förutsättes fullgöra följande uppgifter. Försvarsområdesbefälhavare leder under militärbefälhavaren inom ve- derbörligt försvarsområde dels territoriell verksamhet, dels stridsverksam— heten på marken utom i eventuellt avdelade fördelningsområden, där denna verksamhet leds av fördelningschefer. Han ansvarar även för underhåll av samtliga förband inom försvarsområdet, oberoende av försvarsgrenstillhö- righet, när det gäller för krigsmakten gemensamma förnödenheter och ma— teriel. Undantag göres endast i de fall då så starka arméstridskrafter sam- las att fördelningar organiseras; i dessa fall tillkommer motsvarande ansvar fördelningschef beträffande hans fördelningsområde.
Chef för »örlogskommando» (föreslagen benämning i krig på lednings- organ som organiseras av Ostkustens örlogsbas) leder enligt militärbefäl—
havares bestämmande tilldelade sjöstridskrafters företag. Han leder även bas- och underhållstjänsten för underställda eller i övrigt i örlogskomman- dots baser baserade sjöstridskrafter. De landbaserade förbandens underhåll med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörjes däremot av försvars- områdesbefälhavare. -
Örlogsbaschef leder under militärbefälhavaren bas— och underhållstjänsten för sjöstridskrafter som är underställda militärbefälhavaren eller står un- der dennes operativa ledning. De landbaserade förbandens underhåll med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörjes däremot av försvarsområ- desbefälhavare. Örlogsbaschef leder under militärbefälhavaren minröjnings- verksamheten inom och i anslutning till basområdena.
En närmare redogörelse för uppgifter m. m. för örlogskommando- och örlogsbaschefer lämnas i kapitel X, som även innehåller förslag till freds- organisation av örlogsbasstaber.
Sektorchef leder under militärbefälhavaren inom vederbörlig sektor det aktiva luftförsvaret samt bas— och underhållstjänst för jaktförsvaret och för militärbefälhavaren direkt underställda, inom sektorn baserade spa- nings-, attack- och transportflygförband. De markbundna förbandens under- håll med för krigsmakten gemensamma resurser ombesörjes dock av för— svarsområdesbefälhavare.
Attackförbanden förutsättes skola ledas efter principer som redovisas i betänkandet.
b) Krigsorganisation av militärbefälsstab Denna fråga redovisas kortfattat i betänkandet.
3. Militärbefälhavarnas uppgifter i fred
Militärbefälhavare har i fred uppgifter i fråga om
operativt krigsförberedelsearbete, förbandsproduktion och förvaltning.
Arbetsuppgifternas omfattning inom olika militärområden kommer att variera avsevärt inom samtliga dessa huvudfunktioner, beroende bl. a. på militärområdenas geografiska läge och deras olika storlek.
a) Uppgifter i fråga om operativt krigsförberedelsearbete Militärbefälhavare skall under överbefälhavaren förbereda de uppgifter som enligt gällande krigsfallsorder avses skola tillkomma honom i krig. Detta innebär i huvudsak följande:
(1) Försvar mot invasion och aktivt luftförsvar skall förberedas av samt— liga militärbefälhavare.
(2) Territoriell verksamhet skall förberedas av samtliga militärbefälha- vare.
(3) Skydd av västkustimport samt hamnar och lastageplatser för denna ävensom godsets vidaretransport från dessa hamnar m. ni. skall förberedas av befälhavaren för II. militärområdet.
b) Uppgifter i fråga om förbandsproduktion Militärbefälhavarens ansvar och uppgifter i fråga om ledning av förbands— produktion bör vara följande.
(1) Mobilisering och mobiliseringsplanläggning Militärbefälhavare skall under central instans leda mobiliseringen av alla krigsförband som mobiliserar inom militärområdet; för förband tillhö- l rande militärbefälhavaren icke underställda mobiliseringsmyndigheter dock » med begränsat ansvar enligt av överbefälhavaren utfärdade särskilda be- 1 stämmelser. l
Han skall även inför central instans vara ansvarig för mobiliseringsför- beredelserna vid alla förband som mobiliserar inom militärområdet. I fråga om mobiliseringsmyndigheter, som mobiliserar förband inom hans militär- område men icke är underställda honom, skall han dock ha ansvar endast för tilldelning av områden och fastigheter, transportrörelser i samband med mo- bilisering samt fördelning av civila resurser, som står eller ställes till det militära försvarets förfogande, såsom transportmedel (t. ex. tredagarsfor- don) och arbetskraft. I övrigt åvilar ansvaret den militärbefälhavare som mobiliseringsmyndigheten är fredsunderställd.
Militärbefälhavare skall 'själv icke vara mobiliseringsmyndighet. Örlogs- baschef skall överta. marinkommandochefs uppgift att vara mobiliserings- myndighet för förband ur flottan.
Enligt vad utredningen inhämtat har överbefälhavaren tillsatt en särskild arbetsgrupp, som under ledning av chefen för armén skall överse gällande
1 bestämmelser för krigsmaktens mobilisering. Detta arbete kan medföra vissa ändringar i nuvarande regler för fördelning av förband på mobiliserings-
l myndigheter men bör icke föranleda någon ändring av nyssnämnda princi-
|
| ;
per. (2) Övrig förbandsproducerande verksamhet
Armén
Samtliga militärbefälhavare ges det ansvar och de uppgifter i fråga om pro— duktion av arméförband som åvilar nuvarande militärbefälhavare. F örsvars— omrädesbefälhavare och förbandschefer ur armén skall vara underställda vederbörande militärbefälhavare.
Utan någon begränsning av militärbefälhavarens ansvar inför chefen för armén bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till för- svarsområdesbefälhavare och förbandschefer. Dessa chefer bör således så självständigt som möjligt leda bl. a. all utbildning av grundläggande art.
Utbildningsanstalter, som har karaktär av centrala skolor, bör liksom f. n. i utbildningshänseende lyda direkt under chefen för armén.
»Befälhavaren på Gotland» bör —— med arméförbanden på ön sig under- ställda — i fråga om förbandsproduktion lyda direkt under chefen för armén (jfr kapitel X, avsnitt C).
Marinen
Militärbefälhavarna för I., II., III. och V. militärområdena ges ansvar för produktion av förband ur marinen — militärbefälhavaren för V. militär- området jämväl för förband som mobiliserar inom VI. militärområdet _ dock att militärbefälhavare i fråga om utbildning åläggs ansvar endast för övningar av operativ karaktär samt för samordning av frivilligutbildning. Örlogsbas- och kustartilleriförsvarschefer skall vara underställda vederbö- rande militärbefälhavare, dock att chefen för Gotlands kustartilleriförsvar skall vara underställd »befälhavaren på Gotland». I fråga om utbildning —— utom övningar av operativ karaktär — samt därmed sammanhängande per- sonaltjänst skall örlogsbas— och kustartilleriförsvarschefer dock lyda direkt under chefen för marinen.
Utan någon begränsning av militärbefälhavares ansvar inför chefen för marinen bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till örlogsbas- och kustartille-riförsvarschefer.
Chefen för kustflottan skall vara direkt underställd chefen för marinen. Cheferna för Karlskrona— och Bergaskolorna bör vara underställda che- ferna för Sydkustens respektive Ostkustens örlogsbas men i fråga om cen— tralt organiserad utbildning lyda direkt under chefen för marinen.
Flygvapnet
Militärhefälhavarna för I. och III. militärområdena ges det ansvar och de uppgifter i fråga om produktion av förband ur flygvapnet, som åvilar che- ferna för nuvarande 2. och 3. flygeskadrarna. Flottiljchefer skall vara under- ställda enligt samma ordning som f. n.
Militärbefälhavaren för VI. militärområdet ges ansvar för produktion av flygförband för det egna militärområdet —— F 21 skall vara underställd _ samt leder under chefen för flygvapnet utbildning och övningar samt där— med sammanhängande personaltjänst vid F 4.
Militärbefälhavaren för V. militärområdet ges ansvar för produktion av flygförband för det egna militärområdet — F 4 skall vara underställd — dock att G F 4 i fråga om utbildning m. ut. skall lyda under militärbefälha- varen för VI. militärområdet.
Utan någon begränsning av militärbefälhavarens ansvar inför chefen för flygvapnet bör ansvar och befogenheter så långt möjligt decentraliseras till flottiljchefer. Dessa bör således så självständigt som möjligt leda bl.a. all utbildning av grundläggande art.
Någon ändring av ansvars- och uppgiftsfördelning mellan central, regional och lokal instans föreslås icke. Motiv för sådan ändring finnes emellertid i vad gäller taktisk utveckling, vilken borde styras och samordnas hårdare inom flygledningen än vad som nu sker. Detta anses dock icke kunna ske utan personalökningar i flygstaben (en major och tre å fyra kaptener). Till— gången av kvalificerad ledningspersonal inom flygvapnet bedöms f. n. icke medge sådana ökningar. Som en interimslösning synes de inspektörsuppgif- ter som nu åvilar eskadercheferna t.v. böra kombineras med uppgifterna att vara chefer för flygsektionerna, tillika flyginspektörer i I., III. och VI. militärbefälsstaberna samt med attackeskaderchefens uppgifter.
Viss grundläggande utbildning och försöksverksamhet som f.n. ledes es— kadervis kan i framtiden komma att ledas centralt. Förundersökningar här- för pågår inom flygstaben. Under förutsättning att så kan ske utan men för övrig utbildning, insatsberedskap och operativt krigsförberedelsearbete synes från försvarsledningsutredningens synpunkt intet vara att erinra häremot.
Vissa synpunkter på lydnadsställning för Södermanlands flygflottilj fram- föres i betänkandet.
6) Uppgifter i fråga om förvaltning, utom ifråga om befästningar och byggnader
Militärbefälhavarna för I. och III. militärområdena ges det ansvar och de utöva ledning av och uppsikt över förvaltningen vid honom underställda förband, försvarsområden, kustartilleriförsvar och örlogsbaser.
Såsom framhållits i kapitel V medför dock förvaltningsorganisationens nuvarande utformning i central instans samt kravet på en arbetstekniskt rationell fredsorganisation att vissa avsteg, i varje fall tills vidare, bör göras från denna princip. Militärbefälhavares uppgifter föreslås därför vara föl- jande:
(1) Militärbefälhavare leder intendenturförvaltningen vid underställda förband, försvarsområden, kustartilleriförsvar och örlogsbaser.
(2) Militärbefälhavare leder tygförvaltningen vid underställda försvars- områden och förband ur armén.
(3) Militärbefälhavares uppgifter i fråga om tygförvaltning vid under— ställda förband ur marinen och flygvapnet begränsas t.v. till ledning av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyldighet. Chefer för ör- logsbaser, kustartilleriförsvarschefer och flottiljchefer skall således ha en direkt förvaltningslinje till marin- respektive flygförvaltningen, i fråga om strilmaterielen över sektorflottilj .
Därest en ökad samordning inom den centrala tygförvaltningens område kommer till stånd, kan det komma i fråga att militärbefälhavare ges ökade uppgifter inom marin- och flygförvaltningarnas ansvarsområden.
(4) Militärbefälhavares uppgifter i fråga om sj ukvårdsförvaltning begrän- sas t. v. till ledning av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyl-
dighet. Organisatoriska och personella förutsättningar bör tillskapas för att militärbefälhavare skall kunna i full utsträckning utöva ledningen av sj uk- vårdsförvaltningen vid underställda förband. Förslag härom torde komma att framläggas av 1962 års försvarssj ukvårdsutredning.
Militärbefälhavares ledning av förvaltningen innebär planläggande, regle- rande, order-, direktiv— och anvisningsgivande samt kontrollerande verk- samhet. Den verkställande och utövande förvaltningen bedrivs —— utom i vad gäller vissa anslag för militärbefälsstabens egen verksamhet (övnings-, rese—, expens- och telefon- m. fl. anslag) — vid militärbefälhavare under- ställda lokala förvaltningsmyndigheter.
Militärbefälhavare skall till förvaltningsgrenschef —— »stabstygofficer», »stabsintendent» och »stabsläkare» _ delegera rätten att besluta i sådana förvaltningsärenden, som icke är av större räckvidd eller där beslutet icke rubbar av militärbefälhavaren fastställd plan för medelshushållningen.
(1) Uppgifter i fråga om förvaltning av befästningar och byggnader Den granskning av nuvarande ordning för fortifikations- och byggnadsför- valtningens ledning under central instans, som utredningen verkställt (se kapitel VII), visar enligt utredningens uppfattning att det finns anledning att ifrågasätta ändringar i denna ordning i olika hänseenden. Utredningen har emellertid ansett sig icke själv böra företaga de ingående och omfat— tande undersökningar, som skulle erfordras för att framlägga konkreta för- slag i ämnet. Sådana undersökningar och redovisning av deras resultat skulle, eftersom organisationen inom detta i och för sig mycket betydelsefulla om- råde icke har utslagsgivande betydelse för hur krigsmaktens regionala led- ning i övrigt anordnas, språnga ramen för försvarsledningsutredningens verksamhet och förslag. Utredningen föreslår därför, att en särskild utred— ning tillsättes för frågan om fortifikations- och byggnadsförvaltningens re- gionala ledning och organisation. Det är givetvis önskvärt, att resultaten av en sådan utredning föreligger i sådan tid att erforderliga ändringar kan ge- genomföras samtidigt med dem som försvarsledningsutredningen föreslår.
I anslutning till vad som anförts i kapitel VII bör vid den nya utredning- en klarläggas, vilken kompetensfördelning som bör göras mellan den cen- trala och den regionala instansen med hänsyn till numera rådande förhål— landen —— bl. a. den centrala fortifikationsförvaltningens nyligen genomförda omorganisation och den markering av samma förvaltnings tekniska och eko- nomiska ansvar, som skett genom tillkomsten av det förut omnämnda s.k. tvåstegsförfarandet. För den verksamhet, som finnes böra äga rum regionalt, bör enhetlig ledning eftersträvas för samtliga försvarsgrenar. Att visst led- ningsansvar därvid måste åvila de nya militärbefälhavarna torde vara klart, men det måste övervägas vilka slags ledningsfunktioner som bör ankomma på dem. Försvars-ledningsutredningen anser det naturligt att militärbefäl- havare skall lämna militärt underlag till beslut i byggnadsfrågor men finner
det önskvärt, att de kan befrias från tekniskt och ekonomiskt ansvar för själva utförandet av nybyggnader, större is-tåndsättningsarbeten m.m. och att som följd därav organ för sådan verksamhet icke skall behöva ingå i mi- litärbefälsstaberna. En lämplig lösning skulle kunna vara, att bl.a. ifråga- varande uppgifter ankomme på särskilda, direkt under fortifikationsförvalt- ningen lydande regionala förvaltningsorgan. En nära samverkan mellan dessa organ och militärbefälen —— varvid militärbefälhavarnas berättigade inflytande skulle vara säkrat — finge i så fall förutsättas. Utan att taga ställning till den närmare utformningen av en sådan organisation har för- svarsledningsutredningen dock velat peka på de fördelar som är förenade med densamma. Till dem, som nämnts här ovan eller framgår av gransk- ningen i kapitel VII, kommer ökade möjligheter att utjämna arbetsbelast- ningen mellan olika militärområden och, sannolikt, bättre förutsättningar för att rekrytera personal till den centrala fortifikationsförvaltningen.
I samband med att enhetlig regional ledning kommer till stånd inom ifrå- gavarande förvaltningsgren och uppgifterna för kustartilleriförsvarschefer m.fl. marina myndigheter därmed förändras bör uppmärksamhet ägnas frågan om sammanförande av kustartilleriets och flottans fastighetsorgan i Karlskrona och eventuellt i Göteborg. Även eljest torde den lokala organisa- tionen, bl.a. vid försvarsområdena, böra överses vid den föreslagna utred- ningen. Vissa frågor rörande den fasta maskintjänsten torde även, allt ef- tersom ett stort antal dyrbara befästningsanläggningar med ytterst kompli- cerade installationer tages i bruk, behöva utredas närmare.
Här förordade utredningar torde böra verkställas under medverkan i en eller annan form från statskontorets sida.
4. Fredsorgauisation av militärbefälsstab Vid utformning av militärbefälsstabs organisation bör bl.a. följande krav beaktas. (1) Organisationen skall medge enhetlig och effektiv ledning av allt ope- rativt krigsförberedelsearbete och därmed direkt sammanhängande förbands- produktion. Organisationen skall också medge effektiv ledning av sådan annan förbandsproduktion och förvaltning, som av olika skäl måste åläggas militärbefälhavare.
(2) Organisationen skall så långt möjligt överensstämma med organisa- tionen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledningen av verksamhet i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under över- gång från freds- till krigsorganisation.
Dessa krav bedömes dock icke utesluta smärre förändringar inom staben vid övergång till krigsorganisation, under förutsättning att personalen i fred förbereder den verksamhet för vilken den är avsedd i krig.
(3) Ansvarsförhållanden och lydnadsställning skall vara de klaraste möj-
liga. Varje stabsmedlem skall i princip ha endast en chef; detta hindrar gi— vetvis icke att han av denne kan för viss tid eller för viss uppgift ställas till annan chefs förfogande.
(4) Stabens organisation skall möjliggöra för militärbefälhavaren att ägna huvuddelen av sin verksamhet åt ledning av operativt krigsförberedelsearbete. Stabens organisation bör därför medge att andra på militärbefälhavaren ankommande uppgifter kan delegeras.
(5) Tillgången på kvalificerad ledningspersonal är knapp. En ny regional ledningsorganisation måste genomföras i huvudsak inom ramen för de per— sonalstyrkor som f.n. är avsedda för regional instans. Detta förhållande kräver att varje stab >>skräddarsys>> för sina uppgifter och att personalbe- hoven tillgodoses i första hand inom de militärområden som har de mest krävande uppgifterna.
a) Alternativ för principorganisation av militärbefälsstab Överbefälhavaren har i sin skrivelse till utredningen skisserat en princip- organisation för militärbefälsstab i sexregionsalternativet enligt bilaga IX: 6 d.
Staben är allsidigt sammansatt och står under befäl av en stabschef. Mili— tärbefälhavaren biträds normalt av tre ställföreträdare, representerande de fackoperativa verksamhetsgrenarna. De biträder militärbefälhavaren i led- ning av operativt krigsförberedelsearbete och förbandsproduktion, varvid stabscheferna och erforderliga delar av staben disponeras.
Den operativa sektionen av staben (sektion I) är funktionell, men dess avdelningsindelning är delvis fackmässig. Övriga sektioner förutsättes vara funktionellt indelade även på avdelningsplanet. Det anges av överbefälha— varen att sektion III dock kan tänkas vara fackmässigt indelad.
Utöver nyssnämnda organisationsalternativ har utredningen studerat dels ytterligare några alternativ med ställföreträdande militärbefälhavare, vilka redovisas i betänkandet,
dels ett alternativ, benämnt alternativ 4, utan ställföreträdande militär-v befälhavare med principorganisation enligt bilaga IX: 9. Sistnämnda alterna- tiv utgår från överbefälhavarens skiss till stabsorganisation. Skillnaderna i förhållande till denna består i
dels att några särskilda ställföreträdande militärbefälhavare icke finnes, dels att — i de större militärområdena — sektion III uppdelats på en armé- och en flygsektion,
dels att —— i vissa militärområden _ stabschefen har en souschef till sitt förfogande,
dels ock att ärenden rörande till flygvapnet hänförlig förbandsproduktion av för krigsmakten icke gemensam natur samt därmed direkt samman- hängande operativt krigsförberedelsearbete —— t. ex. på militärbefälhavaren
ankommande detaljplanläggning för luftbevakning, stridsledning och bas- tjänst — handlägges på flygsektionen.
Vissa för krigsmakten gemensamma sektion III-ärenden, såsom krigs— fångetjänst och krigsgravtjänst, förläggs i de större staberna till armések- tionen.
Erforderlig fackmässig sakkunskap _ som i överbefälhavarens organisa- tionsutkast tillgodoses genom de särskilda ställföreträdande militärbefälha— varna — säkerställes genom att militärbefälhavare, stabschef och (i de större militärområdena) souschef i princip tages ur olika försvarsgrenar. Chefen för armésektionen (i de mindre regionerna sektion III), till vilken militär— befälhavaren skall kunna delegera befogenheter i fråga om utbildningen vid underställda arméförband, ges titeln »arméinspektör vid O.militärområdet>>. Chefen för flygsektionen ges på motsvarande sätt benämningen >>flyginspek- tör vid O.militärområdet>>.
Vid granskningen av studerade alternativ har utredningen gjort följande jämförande värderingar.
Alternativen företer följande likheter. (1) Militärbefälhavaren leder verksamheten genom befäl. (2) Militärbefälhavaren med ställföreträdare (i förekommande fall) och stab har en gemensam förläggningsort — i samtliga alternativ densamma -— och har med vissa undantag — desamma i samtliga alternativ — sina arbets- platseri en gemensam stabsbyggnad.
(3) Antalet kvalificerade befatningshavare är i huvudsak detsamma i samtliga alternativ.
(4) Samarbete, i form av gemensamma överläggningar, samråd m.m. måste -— liksom i alla andra staber _— äga rum mellan chefer och personal i olika sektioner och avdelningar.
Skillnader mellan alternativen föreligger i fråga om fördelningen inom staben av arbetsuppgifter och i fråga om stabens inre organisation, vilket påverkar bl.a. stabschefens uppgifter och ställning. Sålunda bedömes de alternativ, som inrymmer ställföreträdande militärbefälhavare, i hög grad försvåra stabschefens arbetsledning.
, Utredningen har funnit alternativ 4 vara den avgjort lämpligaste princip— organisationen, varför utredningens förslag till organisation av I.—VI.mi- litärbefälsstaberna har utformats med utgångspunkt i denna.
b) Utredningens förslag till organisation av I.——Vl.militärbefälsstabema
Tillgången inom närmast överskådlig tid på kvalificerad ledningspersonal ligger till grund för utredningens förslag till organisation i stort av militär- befälsstaberna. Detta avsnitt inleds därför med en redogörelse härför.
Antalet beställningar för aktiva officerare och arvodesbefattningar för
pensionerad personal vid —— eller avsedda för _ dessa staber framgår av följande tabell:
.. Officerare i aktiv Personal i arvodes- , Forsvarsgren tjänst befattning S ' a Armén1 ..................... 1 00 24 124 Marinen2 ................... 49 8 57 Flygvapnet ................. 30 12 42 F ortkåren .................. 1 2 _ 1 2
1 Officerare tillhörande nuvarande VII. militärhefälsstaben och fortifikationskåren ingår icke. 2 Enligt chefens för marinen fredsbesältningslistor. Officerare vid marinkommandonas förvalt- ningar ingår icke. Vissa av dessa torde kunna påräknas för militärbefäls- och örlogsbasstaber.
Ett begränsat antal officerare torde kunna tillföras ifrågavarande staber från central instans. En viss reduktion av försvarsgrensstaberna avses näm- ligen enligt Kungl. Maj:ts beslut göras fr. o. m. budgetåret 1964/65 (Khr 3/5 1963 Dnr 1178). Vakanser finnes emellertid vid de nuvarande regionala sta— berna, varför det torde vara realistiskt att räkna med att detta personaltill- skott helt eller delvis åtgår för att utfylla dessa.
Det har tidigare framhållits att nuvarande organisation — utöver vakan- serna —- har anmälda men icke tillgodosedda behov. Utredningen bedömer det icke vara möjligt att nu tillgodose dessa behov med personal i aktiv tjänst. Med hänsyn till att ett relativt stort antal officerare avgår med pen- sion under de närmaste åren torde möjligheter däremot föreligga att rekry— tera flera arvodesbefattningar än f.n. Utredningen anser det vara erforder- ligt att denna utväg utnyttjas. och föreslår därför en begränsad ökning av antalet sådana befattningar. Vissa av ifrågavarande befattningar, t. ex. be- fattningar som chefer för sektion V (kommunikationssektionen), kan i ett gynnsammare befälsläge bytas mot beställningar för aktiva officerare.
För militärbefäls- och örlogsbasstaber bör således t.v. räknas med sam- manlagt högst 200 aktiva officerare —— fortifikationsofficerare icke medräk- nade — samt drygt 50 officerare i arvodesbefattningar.
Uppgifterna för olika militärbefälhavare kommer att variera i storlek och betydelse. Detta förhållande bör som tidigare nämnts återspeglas i stabernas organisation, (1. v. s. dessa bör »skräddarsys» för sina uppgifter. Staber som bedömes ha de mest krävande uppgifterna bör prioriteras på bekostnad av de andra.
I fråga om personalens försvarsgrenstillhörighet vill utredningen uttala följande.
Befattningarna som militärbefälhavare, stabschef, souschef samt chefer för sektionerna I och II bör i princip icke vara bundna till någon särskild för- svarsgren. Den enda förutsättningen bör vara, att befattningshavarna har erforderliga kvalifikationer och har utbildats för sina uppgifter. Motsvarande
gäller viss personal i arvodesbefattningar. Som tidigare nämnts förutsättes dock att militärbefälhavare, stabschef och souschef utgår ur olika försvars- grenar. Avsteg från denna princip måste givetvis kunna göras i samband med avlösningar. Fördelningen av marinens befattningar mellan flottan och kustartilleriet bör ankomma på överbefälhavaren.
Övriga befattningar synes t. v. böra besättas ur bestämda försvarsgrenar. Dels är de motiverade för bestämda uppgifter där i flertalet fall erfordras fackmässig sakkunskap, dels torde en långsiktig personalplanering försvåras om antalet icke försvarsgrensbundna befattningar ökas. Ytterligare några be- fattningar skulle dock kunna göras försvarsgrensoberoende, t. ex. befattning- arna i de i sektion I ingående underrättelse- och sambandsavdelningarna.
Militärbefälhavare föreslås förordnas för visst antal är. Utredningen förutsätter att den för militärbefälsstaberna avsedda perso- nalen uppföres i särskild personalförteckning för militärbefälen.
Med utgångspunkt i ovannämnda överväganden föreslås att I.—VI.militär— befälsstaberna organiseras enligt bilagorna IX: 10 a—f.
Med hänsyn till att militärbefälhavares uppgifter i fråga om ledning och förvaltning inom befästnings- och byggnadsområdet föreslagits skola ut- redas särskilt, redovisas icke någon detaljorganisation av sektion VIII.
Det sammanlagda antalet officerare vid I.—VI.militärbefälsstaberna enligt utredningens förslag framgår av omstående tabell.
En jämförelse med nuläget göres i kapitel XII, sedan utredningen även redovisat sina synpunkter rörande lägre regional instans.
Som framgår av nyssnämnda organisationsbilagor är utredningens för- slag till stabsorganisation i fred relativt detaljerade i vad gäller stabernas indelning i sektioner och avdelningar samt i dessa ingående befattningar för officerare. Utredningens förslag i dessa hänseenden grundar sig bl.a. på
dels en undersökning av organisation och antal befattningshavare inom de staber i nuvarande ordning, vilkas uppgifter skall övertas av de nya militär— befälsstaberna,
dels överbefälhavarens överslagsmässiga personalberäkningar för alter— nativet »sexregioner»,
dels ock överväganden rörande anmälda, i nuvarande ordning icke till- godosedda behov. Utredningen har som tidigare nämnts tagit hänsyn till de reella möjligheterna att f. n. fylla dessa behov.
Utredningen inser svårigheterna att i en ny organisation redan från bör- jan finna den rätta detaljorganisationen och de rätta arbetsformerna. Or— ganisationen måste därför, när den träder i tillämpning, betraktas som pro— visorisk och prövas under en försöksperiod, varefter slutlig organisation fast- ställes när erforderliga erfarenheter vunnits. Något utrymme för en ökning av det totala antalet officersbefattningar synes dock ej föreligga. Under för- söksperioden bör prövas bl. a. detaljorganisationen inom sektioner och av-
Antal officerare i militärbefälsstab Försvarsgren S:a I II III IV V VI
Oberoende
Gl/Vam BG .......... 1 — 1 —— —— 11 3 Gm/ Kam B5 ......... 1 *1 1 _ 1 11 5 Ö] Kmd B4 ......... 1 21 1 — 2 — 5 Regoff .............. 2 22 2 — 2 11 9 Arvo dist ............ 2 2 2 —— 2 3 1 1 Armén
Gm BS .............. — — —— 1 — — 1
Ö B4 ............... 1 1 1 -— 1 1 5 Regoff .............. 4 3 4 4 3 5 23 Kompoff ............ 1 0 7 10 7 7 1 0 51 Arvodist ............ 4 4 4 5 3 4 24 Marinen
Regoff .............. 1 1 1 —— 1 — 4 Kompoff ............ 4 3 4 —— 3 15 Arve dist ............ 1 1 1 — —— — 3 Flygvapnet
Ö B4 ............... 1 ——- 1 -— —— 1 3 Regoff .............. 3 — 3 —— 1 3 10 Kompoff ............ 6 — 6 — 1 5 18 Arvodist ............ 3 _ 4 — —— 3 10 I nlendenter
Rego ff .............. 1 1 1 1 1 1 6 Kompoff ............ 2 . 2 2 1 2 1 1 0
Arvodist ............ ——- —— 1 _ _ — 1 Summa: 3
aktiv personal ........ 38 22 38 14 25 31 168
pensionerad personal i
arvodesbefattning . . . . 10 7 12 5 5 10 49
1 Ur armén eller flygvapnet. * Ur armén eller marinen. ' Fortifikationsofficerare ingår icke.
delningar. En betydelsefull fråga är därvid graden av integration, främst inom sektion I. Utredningens förslag, som i fråga om sektion I bygger på överbefälhavarens skiss till ledningsorganisation, upptar här fackmässiga operationsavdelningar. Utredningen förutsätter emellertid att dessa under sektionschefens ledning arbetar som en gemensam operationsledning.
Utredningen har icke närmare undersökt behovet av personal tillhörande andra personalkategorier än officerare. Det bör ankomma pä överbefälha- varen att lämna förslag härom. Utredningen förutsätter dock, att behovet av biträdespersonal _— i vidsträckt mening — skall minska något i förhål— lande till nuläget.
Utredningen lämnar i betänkandet ytterligare kommentarer till sina för- slag till organisation av militärbefälsstaberna.
5. Förläggningsorter i fred för militärbefälsstaber-
Vid val av förläggningsort i fred bör bl. a. följande synpunkter beaktas.
Förläggningsort bör ligga centralt i förhållande till militärbefälhavaren underställda förband samt inom den del av militärområdet som är av störst intresse med hänsyn till det operativa krigsförberedelsearbetet, d.v.s. den del inom vilken terrängrekognosceringar, fältövningar och större tillämp- ningsövningar främst kommer att äga rum.
Förläggningsort bör ligga i närheten av de civila myndigheter med vilka militärbefälhavaren närmast har att samverka.
De allra största tätorterna bör undvikas, främst med hänsyn till sanno- lika svårigheter för staben att i ett kuppläge snabbt nå krigsuppehållsplat- serna. Förläggningsort bör dock vara av sådan storleksordning att den kan erbjuda tätortens fördelar (läroverk m. m.).
Förläggningsort bör samtidigt vara förläggningsort för något förband (regemente, kår, flottilj). Därigenom har staben möjligheter att få service inom olika områden samt skydd och biträde vid övergång till krigsorganisa- tion.
Kostnaderna för nybyggnader m.m. bör vara så låga som möjligt. Detta innebär att inom varje militärområde om möjligt bör väljas någon av de nuvarande förläggningsorterna och att befintliga stabsbyggnader så långt möjligt bör utnyttjas.
Ovanstående krav går inte att förena inom alla militärområden och måste då vägas mot varandra.
Möjligheterna att anskaffa stabslokaler i olika orter har undersökts av en av utredningens experter. Resultaten av denna undersökning redovisas i sammandrag i det följande. Kostnadsberäkningar hänför sig till prisläge 1 maj 1963.
(1) Förslag till förläggningsort för I.militärbefälsstaben Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Kristianstad, Karls— krona och Ängelholm. Av dessa bedömes Kristianstad bäst uppfylla redovi- sade krav.
Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts för alternativen Kristianstad och Ängelholm. Kostnaderna har därvid beräknats till ca 2 000 000 kronor för Kristianstad och 3 250 000 kronor för Ängelholm. I båda fallen torde det bli möjligt att sälja vissa kronan tillhöriga fastighe— ter i Kristianstad som f.n. utnyttjas av bl.a. nuvarande I.militärbefälssta- ben. En sådan försäljning anses uppskattningsvis kunna inbringa 1 500 000 kronor.
Utredningen förordar Kristianstad som förläggningsort för I.militärbe— fälsstaben.
b) Förslag till förläggningsort för II.militärbefälsstaben
Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Skövde och Göte— borg. Ingen av dessa städer bedömes uppfylla samtliga redovisade krav. Gö- teborg är lämpligt i flertalet hänseenden; här finns t. ex. de flesta av de civila myndigheter med vilka militärbefälhavaren har att samverka. Göte- borg är emellertid en storstad, varför det kan vara tveksamt om man dit bör förlägga militära staber, främst med hänsyn till speciella komplika- tioner vid samtidig utrymning och mobilisering. Skövde synes icke ligga tillräckligt centralt i militärområdet. Bl. a. synes avståndet vara för långt till Göteborg och västkusten, där staben har stora uppgifter i fråga om operativt krigsförberedelsearbete.
Undersökningar av möjligheterna att anskaffa arbetslokaler har gjorts för alternativen Alingsås, Borås och Göteborg. I fråga om Göteborg har därvid prövats två underalternativ, nämligen dels nybyggnad på den av kronan ägda s.k. Gnistängen, dels att staben skulle förläggas till Nya Varvets om— råde och utnyttja där befintliga lokaliteter. Detta förutsätter emellertid en utflyttning till Gullmaren (Skredsvik) av Göteborgs örlogsvarv och de delar av staben för nuvarande marinkommando Väst, som skall utgöra Västkus- tens örlogsbas.
Kostnaderna för anskaffning av stabslokaler har beräknats enligt föl- jande.
Alingsås .............................................. 2 350 000 Borås ................................................ 2 350 000 Göteborg alternativ Gnistängen .......................... 2 380 000
alternativ Nya varvet .......................... 500 000
I Alingsås har från privat håll erbjudits möjligheter till långtidsförhyr- ning i nybyggnad, anpassad bl. a. till stabens behov.
Av alternativen Alingsås och Borås synes Borås vara att föredra. Borås ligger visserligen något längre från Göteborg och västkusten men inrymmer i motsats till Alingsås ett förband, Älvsborgs regemente.
I Göteborg kan i alternativ Gnistängen de direkta utgifterna sänkas till ca 2 000 000 kronor, därest likviden för försäljning av icke erforderliga delar av Gnistängen kan disponeras för täckande av byggnadskostnaderna. I al- ternativ Nya varvet uppskattas kostnaderna för varvets flyttning till Gull— maren — som torde vara nödvändig förr eller senare — till ca 35 miljoner kronor. En försäljning till Göteborgs stad av de delar av Nya varvets områ- de, som friställes vid varvets avflyttning, torde kunna inbringa ett bety- dande belopp.
Enligt utredningens mening synes av Göteborgsalternativen det sistnämn- da vara att förorda. Utflyttningen av varvet kan dock icke vara klar vid tiden för ledningsreformens genomförande. Övergångsvis kan lokalfrågan
lösas genom tillfällig förhyrning för de delar av militärbefälsstaben, som icke från början kan inrymmas på Nya varvet, i första hand för sektion VIII.
Utredningen är närmast benägen att som förläggningsort för II.militär- befälsstaben förorda Göteborg och inom Göteborg alternativ Nya varvet. En förutsättning härför är dock, att överbefälhavaren bedömer att staben kan upprätthålla en tillräcklig mobiliserings- och insatsberedskap. Skulle så icke vara fallet, förordas Borås.
6) Förslag till förläggningsort för III.miIitärbefäIsstaben
Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Strängnäs (fr. o. 111. 1/7 1963), Stockholm och Barkarby. Principbeslut föreligger att staben för marinkommando Ost, nu i Stockholm, skall flytta till Västerhaninge. Av nu— varande förläggningsorter bedömes Strängnäs bäst uppfylla angivna krav.
Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts endast för Strängnäs. Kostnaderna härför beräknas till 800 000 kronor.
Utredningen förordar Strängnäs som förläggningsort för 111. militärbefäls- staben.
d) Förslag till förläggningsort för IV.militärbefälsstaben Nuvarande V.militärbefälsstaben är förlagd till Karlstad. Den nya staben blir i huvudsak densamma som den nuvarande. Motiv finnes icke att flytta från Karlstad. Tillbyggnader erfordras icke. Utredningen räknar med Karlstad som fortsatt förläggningsort för IV.mi- litärbefälsstaben.
e) Förslag till förläggningsort för V.militärbefälsstaben Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Östersund och Härnösand. Av dessa bedömes Härnösand i en framtid komma att bättre än Östersund uppfylla redovisade krav.
Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts för såväl Härnösand som Östersund. Kostnaderna har därvid beräknats till
Härnösand .......................................... 2 100 000 kr. Östersund .......................................... 700 000 kr.
I Östersund finnes även möjligheter att anskaffa erforderliga ytterligare 10- kaler genom förhyrning.
Även Sundsvall eller Sollefteå torde kunna kommai fråga som förläggnings- ort. AV dessa båda bedömes Sundsvall vara den lämpligaste, bl. a. med hänsyn till att med militärbefälhavaren samverkande distriktschefer ur televerket och järnvägsbefälhavare ur statens järnvägar har sina fredsstationerings- platser där. Någon undersökning av möjligheterna att anskaffa stabslokaler
på sistnämnda platser har dock icke gjorts. Kostnaderna torde kunna upp— skattas till samma storleksordning som i Härnösand.
Utredningen förordar på längre sikt Härnösand eller Sundsvall som för- läggningsort för V. militärbefälsstaben. Det slutliga valet mellan dessa båda orter synes böra göras med hänsyn bl. a. till de praktiska möjligheterna att anskaffa stabslokaler och kostnaderna härför. Vid övergång till den nya ledningsorganisationen bör staben enligt utredningens mening förläggas till Östersund, där det lokalbehov som icke täckes av nuvarande militärbefäl- havares stabsbyggnad anskaffas genom förhyrning. Tidpunkten för stabens flyttning till Härnösand eller Sundsvall fastställes senare. Genom att avlös- ning av personal anordnas på ett lämpligt sätt torde det vara möjligt att nedbringa antalet fall, då befattningshavare nödgas flytta från Härnösand till Östersund och därefter åter till Härnösand.
f) Förslag till förläggningsort för Vl.militärbefälsstaben Nuvarande staber i högre regional instans är förlagda till Boden och Luleå. Dessa förläggningsorter bedömes vara i huvudsak likvärdiga med hänsyn till angivna krav.
Undersökningar av möjligheterna att anskaffa stabslokaler har gjorts för såväl Boden som Luleå. Kostnaderna har därvid beräknats till
Boden ca 1 675 000 kr. Luleå ca 3 750 000 kr. Utredningen förordar Boden som förläggningsort för VI. militärbefäls- staben.
9) Sammanfattning Förläggningsorter för militärbefälsstaber föreslås enligt följande:
Militärområde Förläggningsort 235133igjglgzessttågååälfe? Kristianstad ...................... 500 0001 kr Göteborg eller Borås. 500 0001 respektive 2 350 000 kr Strängnäs. . . . 800 000 kr Karlstad. . . — Östersund-**. . . . Förhyrning Boden ........................... 1 675 000 kr Ungefärliga investeringar: om i II. militärområdet väljes (1) Göteborg ................................ 3 475 000 kr (2) Borås ................................... 5 325 000 kr
1 Efter avdrag av uppskattade inkomster vid försäljning av vissa !. n. utnyttjade stabslokaler i Kristianstad. * Kostnader för flyttning från Göteborg av örlogsbasstab och örlogsvarv och inkomster vid försäljning av därigenom friställd mark har icke medtagits. 3 T. v. Vid senare tidpunkt bör staben flytta till antingen Härnösand eller Sundsvall. Inves- teringskostnadema härför beräknas till 2 100 000 kr.
1. Regional indelning
a) Civilomräden
Försvarsledningsutredningen har funnit att nuvarande civilbefälhavarinsti- tution är i stort sett ändamålsenlig. Med den utveckling, som det civila för- svaret genomgått under senare år, framstår det som allt mer nödvändigt att på högre regional nivå finnes en organisation, som kan leda och samordna de civila försvarsansträngningarna. För att dessa skall bli effektiva, er- fordras i betydande utsträckning en fördelning och prioritering av resurserna inom större områden än län.
Civilbefälhavarinstitutionen fyller emellertid en betydelsefull uppgift även såtillvida, att den möjliggör ett smidigt samarbete mellan militärt och civilt försvar. En sådan samverkan är nödvändig, om totalförsvaret i olika lägen skall få största effekt. Det måste härvidlag bli fråga om ett ömsesidigt un- derstöd med tillgängliga resurser under hänsynstagande till lägets krav.
Mot bakgrunden av det anförda har utredningen funnit det nödvändigt, att civilområdena till antal och gränser helt överensstämmer med militär- områdena. På så sätt skapas de bästa förutsättningarna för samverkan mel- lan det militära och det civila försvaret. Det torde även vara till fördel för samordningen inom det civila försvaret, att överensstämmelse råder med den militärterritoriella indelningen.
Försvarsledningsutredningen föreslår sålunda, att riket indelas i sex civil- områden i överensstämmelse med bilaga IX: 1. Förslaget innebär vissa för- ändringar i förhållande till nuläget. Härom kan anföras följande.
Civilområde i övre Norrland
De skäl, som föranlett statsmakterna att tilldela landshövdingen i Norrbot- tens län civilbefälhavares befogenheter inom krigssjukvården, kan åberopas för samma åtgärd inom andra områden av det civila försvaret. Utrymnings- och undanförselplanläggningen måste samordnas, vilket i sin tur föranleder att olika stödfunktioner, t. ex. transportresurser, måste kunna samutnyttjas på ett smidigt och effektivt sätt.
Utredningens förslag på den militära sidan innebär en koncentration av den operativa ledningen. För att detta förslag skall få full effekt erfordras att samverkan med det civila försvaret underlättas.
Försvarsledningsutredningen har med hänsyn till det anförda kommit till den meningen, att ett civilområde, omfattande Västerbottens och Norrbot- tens län, bör skapas. I det följ ande återkommer utredningen till frågorna om krigs— och fredsorganisationen.
Gotlands inordnande i civilområde
På det civila försvarets område föreligger enligt försvarsledningsutredning- ens mening olika omständigheter —— exemplifierade i kapitel VII -—— som
talar för att Gotlands län bör inordnas i ett civilområde. Det förhållandet, att länet utgör ett eget militärområde, torde ha varit det viktigaste skälet till att så ej skett. Enligt utredningens förslag skall emellertid Gotland inlemmas i tredje militärområdet. Det framstår som naturligt att motsvarande ändring sker på det civila försvarets område.
Försvarsledningsutredningen föreslår sålunda, att Gotlands län inordnas i tredje civilområdet. Utredningen återkommer i det följande till frågorna om krigs- och fredsorganisationen.
Vissa gränsändringar F örsvarsledningsutredningen har som en viktig utgångspunkt för sitt arbete haft, att överensstämmelse bör råda mellan den militärterritoriella och den civiladministrativa indelningen. Operativa skäl har emellertid föranlett ut- redningen att i två hänseenden frångå länsgränserna. Förslagen innebär, att gränsen mellan femte och tredje militärområdena delar Gävleborgs län så att den södra länsdelen tillföres tredje militärområdet samt att gränsen mellan tredje och första militärområdena delar Kalmar län så att den norra läns- delen tillföres tredje militärområdet. I enlighet med den inledningsvis an- givna principen bör ifrågavarande länsdelar inordnas i tredje civilområdet.
Någon ändring av länsgränserna torde icke kunna ifrågakomma enbart av nu angivna skäl. Försvarsledningsutredningen har emellertid till länsindel- ningsutredningen framfört de synpunkter, som med hänsyn bl. a. till ifrågava- rande förslag kan läggas på länsindelningen. Utredningens förslag medför, att länsstyrelserna i Kalmar och Gävleborgs län i sin beredskapsplanläggning får att samarbeta med vardera två civilbefälhavare. Utredningen har ansett att de nackdelar, som kan vara förenade härmed, är relativt obetydliga. De måste i vart fall vara mindre än de svårigheter för samverkan mellan mili— tärt och civilt försvar som föranledes av bristande överensstämmelse i in- delningen.
Utredningen behandlar i kapitel X frågan om krigsorganisationen för de länsstyrelser, som beröres av utredningens förslag i denna del.
b) Kommunikationsverkens distrikt m. m.
Den bristande överensstämmelsen mellan den militärterritoriella indelningen samt civilområden och län, å ena sidan, samt kommunikationsverkens distrikt m. m., å den andra, medför otvivelaktigt vissa svårigheter för sam- verkan inom totalförsvaret. Det skulle med hänsyn härtill vara till stor för— del om rådande skillnader kunde utplånas eller minskas. Kommunikations- verkens distrikt m. ni. måste emellertid utformas under hänsynstagande till kommunikationstekniska och företagsekonomiska krav, vilka ofta icke sam— manfaller med totalförsvarets önskemål. Dessa önskemål måste emellertid beaktas och vägas mot andra faktorer, då beslut fattas i indelningsfrågor. Försvarsledningsutredningen har sig bekant, att ifrågavarande spörsmål
diskuterats både i försvarsrådet och i totalförsvarets chefsnämnd. I särskild skrivelse till berörda myndigheter den 6 maj 1963 har chefsnämnden fram- fört bl. a. följ ande synpunkter i ärendet.
I proposition till innevarande års riksdag (nr 108) har försvarsministern utta— lat, att totalförsvarets främsta uppgift är att vara så förberett för kriget, att det verkar fredsbevarande. Totalförsvaret måste därför snabbt kunna höja beredska- pen och utveckla full styrka.
Till fullföljande av denna målsättning måste totalförsvarets regionala lednings- organisation vara uppbyggd så, att den kan verka snabbt och självständigt samt med fullgod samordning mellan de olika totalförsvarsfunktionerna. En viktig för- utsättning härför är, att inom varje totalförsvarsfunktion samstämmighet så långt detta är möjligt och lämpligt råder mellan de fredsmässiga indelnings- och led- ningsförhållandena, å ena, samt krigsorganisationen, å andra sidan. Viktigt är också att i största möjliga utsträckning de regionala ledningsfunktionerna för skilda totalförsvarsfunktioner har sammanfallande ansvarsområden. Ju mer nämn- da förutsättningar kan uppfyllas desto större säkerhet erhålles för en effektiv och samordnad regional ledning i krig.
Totalförsvaret har sålunda mycket starka intressen att bevaka, när fråga upp— kommer om ändringar i den fredsmässiga regionala ledningsorganisationen. Det är angeläget att dessa intressen väges mot andra faktorer, som påverkar frågan. Ett sådant hänsynstagande till olika faktorer bör ske på ett så tidigt stadium som möjligt. Redan i direktiven för ifrågasatta organisationsutredningar bör detta kom- ma till uttryck.
Chefsnämnden vill meddela, att nämnden är beredd att stå till förfogande för principiella överläggningar om totalförsvarsproblem i samband med regionala organisationsändringar.
Försvarsledningsutredningen kan för sin del instämma i de synpunkter, som chefsnämnden anlagt på frågan. Utredningen anser sig också kunna utgå från att spörsmålet blir fortlöpande bevakat och har under dessa om- ständigheter funnit sig ej böra framlägga några egna förslag i ämnet.
I detta sammanhang vill försvarsledningsutredningen understryka, att vissa regionala indelningar, som för närvarande överensstämmer med mili- tärområdena — t. ex. programområden och drivmedelszoner — för framti- den bör följa indelningen i militär- och civilområden. Utredningen förut- sätter att denna fråga beaktas av berörda myndigheter m. fl.
2. Civilbefälhavarnas uppgifter och ledningsorganisation i krig a) Frågan om krigsinstruktion för civilbefälhavarna Även om det i betydande utsträckning torde vara klarlagt vilka befogenheter och uppgifter civilbefälhavarna har i krig, måste det likväl anses som en brist att detta icke blivit instruktionsmässigt fastställt. Försvarsledningsut— redningen har erfarit, att ett förberedande arbete rörande civilbefälhavarnas krigsinstruktion pågår inom Kungl. Maj:ts kansli. Med hänsyn härtill har utredningen ej funnit anledning att framlägga något detaljerat instruktions- förslag utan inskränkt sig till att lägga vissa allmänna synpunkter på frågan.
Civilbefälhavarna måste inom civilområdena intaga samma ledande ställ- ning i det civila försvaret som militärbefälhavarna gör inom det militära. Härav följer att civilbefälhavarna måste ha möjlighet att i samordnande syfte meddela bindande föreskrifter för verksamheten inom sådana myn— digheter som t. ex. teledistrikt och järnvägsområden, oaktat dessa ej är un- derställda civilbefälhavarna utan sidoordnade med dem. En bestämmelse av denna innebörd bör intagas i krigsinstruktionen. Härvid synes 2 g i gäl- lande krigsinstruktion för länsstyrelserna (SFS 4/1962) kunna tjäna som mönster.
Alltsedan civilbefälhavarinstitutionens tillkomst har det ansetts, att civil- befälhavarna ej skall tilldelas verkställande uppgifter utan endast verka sam- ordnande och reglerande inom det civila försvaret och i förhållande till krigs- makten. Försvarsledningsutredningen har för sin del funnit, att några skäl att frångå denna princip ej föreligger. Civilbefälhavarna skall alltså sam- ordna civila försvarsåtgärder som berör mer än ett län, t. ex. utrymning och undanförsel, samt inom civilområdena prioritera behoven av och fördela stödresurser, t. ex. sjukvårds- och transportresurser, enligt lägets krav. Sj älv- fallet måste också civilbefälhavarna i samråd med militärbefälhavarna till- se, att operativa åtgärder från militär sida samordnas med och följes upp av det civila försvaret. De samordnande och reglerande åtgärder, varom civil- befälhavarna mot denna bakgrund har att besluta, skall verkställas av läns- styrelserna inom respektive civilområden. Det måste då stå klart, att länssty- relserna i nu nämnt hänseende är underordnade civilbefälhavarna och har att följa deras beslut. Enligt utredningens mening måste en blivande krigs- instruktion för civilbefälhavarna innehålla föreskrifter härom.
Det torde vara lämpligt att i krigsinstruktionen för civilbefälhavarna — på samma sätt som skett i krigsinstruktionen för länsstyrelserna — ange inom vilka områden av det civila försvaret civilbefälhavarna med utgångs- punkt i tidigare angivna principer har uppgifter att fylla. Det torde emel- lertid icke vara erforderligt att i detta hänseende lämna detaljerade före- skrifter. På grund av lägets växlingar kan en hård instruktionsmässig bind- ningi denna del t. o. ni. vara till nackdel. Utredningen har emellertid funnit, att civilbefälhavarna måste tilldelas uppgifter inom alla de områden av det civila försvaret, som är representerade i civilbefälhavarnas nuvarande krigs- organisation. Inom civilförsvaret måste civilbefälhavare samordna och reg- lera t. ex. utrymningar av större omfattning, radiakskydd och omgruppe- ring av civilförsvarsstyrkor mellan de i civilområdet ingående länen. För hälso- och sjukvårdens vidkommande föreligger uppgifter avseende fördel- ning av tillgängliga resurser mellan länen i civilområdet. Motsvarande ar- betsuppgifter anmäler sig inom andra totalförsvarets civila stödfunktioner, t. ex. försörjnings-, transport- och personalresurser. Även vad det psykolo- giska försvaret beträffar synes civilbefälhavarna ha betydelsefulla uppgifter att fylla. Slutligen torde på polisväsendets område främst säkerhetstjänsten kräva civilbefälhavarnas uppmärksamhet.
b) Krigsorganisationen Utredningens förslag i denna fråga redovisas i betänkandet.
c) Krigsorganisationen för civilbefälhavare i övre Norrland Utredningens förslag i denna fråga redovisas i betänkandet.
3. Civilbefälhavarnas uppgifter och organisation i fred
Några ändringar beträffande civilbefälhavarnas uppgifter i fred torde en- ligt utredningens mening icke erfordras. Däremot synes det befogat, att den praxis som under senare år utvecklats blir uttryckt i instruktion-en för civil- befälhavarna. Sålunda bör länsstyrelserna vara skyldiga att till civilbefäl- havarna i behövlig utsträckning överlämna fastställda beredskapsplaner. I viss omfattning torde det vara lämpligt, att samråd sker med civilbefäl— havarna, innan beslut om fastställelse av sådana planer fattas. Slutligen bör sådana fredsmässiga uppgifter som ledning av stabstjänstövningar bli om- nämnda i instruktionen.
De förslag rörande indelningen i civilområden, som framlägges av för- svarsledningsutredningen, torde böra föranleda ändring av gällande instruk- tion för civilbefälhavarna. Utredningen förutsätter, att detta liksom ovan angivna synpunkter på fredsuppgifterna beaktas vid pågående arbete med I 1 I | 1 l l l
civilbefälhavarnas instruktion. Härvid utgår utredningen från att det är mest ändamålsenligt att sammanföra bestämmelserna för fred och krig i en enda författning.
Vad civilbefälhavarnas fredsorganisation angår synes försvarslednings- utredningens förslag i första hand böra påverka organisationen inom tredje civilområdet. Detta utökas med Gotlands län samt delar av Kalmar och Gävleborgs län. Härmed följer självfallet ökade fredsmässiga arbetsuppgif- ter. Särskilt måste inordnandet av Gotlands län i civilområdet beaktas. En- ligt utredningens mening är det nödvändigt att förstärka fredskansliet i tredje civilområdet. Övriga civilområden beröres — såvitt avser den fredsmässiga verksamheten — icke direkt av de förslag, som försvarsledningsutredning- en framlägger. De minskningar av första och femte civilområdena, som för-
! ordas, torde icke alls eller endast obetydligt påverka de fredstida arbetsupp— ; gifterna. Utredningen har emellertid icke kunnat undgå att konstatera, att 1 nuvarande personalorganisation är snäv, åtminstone i de civilområden som omfattar ett större antal län. För dessa områden blir stabstjänstövningar 1 med länsstyrelser, för vilka övningar civilbefälhavaren och dennes freds- kansli måste utföra ett omfattande förberedelsearbete, så gott som årligen ! förekommande. Utredningen vill framhålla angelägenheten av att övnings- resultaten också blir bearbetade i syfte att uppnå en allt effektivare verksam— het och organisation i krig.
Med hänsyn till det anförda har försvarsledningsutredningen funnit sig böra föreslå en förstärkning av fredsorganisationen inom tredje civilom- rådet med två befattningshavare samt inom första och andra civilområdena
med en befattningshavare i varje område. Utredningens förslag åskådliggöres i följande tabell.
Civilområde Antal befattningshavare Lönegrad Anmärkn. Tredje Byrådirektör A 27 1. byråsekreterare A 23 Ny befattning 1. byråsekreterare A 23 Landskanslist A 19 Ny befattning Första och andra Byrådirektör A 27 1. byråsekreterare A 23 Landskanslist A 19 Ny befattning Fjärde, femte Byrådirektör A 27 Nyinrättade befattningar för och sjätte 1. byråsekreterare A 23 sjätte civilområdet
Till tabellen bör knytas den kommentaren, att utredningen förutsätter att erforderlig biträdeshjälp skall stå till förfogande. Vidare vill utredningen be- tona vikten av att krigsplacerad personal _ särskilt chefer för sektioner i krigskanslierna aktivt medverkar i fredsarbetet i möjlig utsträckning. Det är angeläget att åtgärder vidtages för att underlätta att så kan ske.
Slutligen vill utredningen återkomma till frågan om rekryteringen av per- sonal till civilbefälhavarnas fredskanslier. Som tidigare framhållits bör ifrå- gavarande befattningar icke vara sluttjänster. Det förefaller naturligt, att de inordnas i den ordinarie landsstatskarriären. För att så skall kunna ske mäste emellertid meritvärdet beräknas i vart fall lika med det som är förenat med en motsvarande tjänst inom den ordinarie länsstyrelsejuristbanan. Då tjänstgöring hos civilbefälhavare måste vara ägnad att tillföra en befatt- ningshavare kunskaper, som är av stort värde även för tj änstgöring vid läns- styrelse, förefaller detta betraktelsesätt naturligt. Utredningen vill under- stryka angelägenheten av att frågan om rekryteringen till civilbefälhavarnas fredskanslier mot angiven bakgrund ägnas den största uppmärksamhet.
D. Vissa synpunkter på samordningen mellan det militära och det civila försvaret
I tidigare avsnitt har försvarsledningvsutredningen framlagt förslag om upp- gifter och lydnadsförhållanden för militär— och civilbefälhavare. Om dessa förslag genomföres, synes goda förutsättningar erhållas för en samordnad regional ledning av det militära och det civila försvaret genom militärbefäl- havaren respektive civilbefälhavaren. I det följande vill utredningen fram- lägga vissa synpunkter på dessa chefers ömsesidiga befogenheter gentemot varandra.
1. Samordning i krig Enligt den av statsmakterna fastställda allmänna målsättningen för total- försvaret skall i krig totalförsvarets olika delar samverka med och under-
stödja varandra så, att största försvarseffekt ernås. Härmed är även de all- männa riktlinjerna för militär- och civilbefälhavares samverkan givna. De faktiska förutsättningarna för en sådan samverkan är goda och kommer vid ett genomförande av försvarsledningsutredningens förslag att förbätt- ras. Utredningen förutsätter sålunda att nämnda chefer och deras staber (kanslier) jämte sidoordnade civila myndigheter eller samverkansorgan ur dessa skall grupperas och samverka enligt samma principer som f. n. Ut- redningens förslag medför, att de geografiska ansvarsområdena för militär- och civilbefälhavare sammanfaller. En krigsinstruktion för civilbefälhavarna enligt de riktlinjer, som utredningen dragit upp i det föregående, kommer också att bidraga till att klarlägga hithörande problem.
Försvarsledningsutredningen anser sig sålunda kunna konstatera, att existerande och föreslagna riktlinjer och praktiska förutsättningar för sam- verkan mellan militär- och civilbefälhavare bör möjliggöra samordnade in- satser av det militära och det civila försvaret. Detta hindrar självfallet icke, att nämnda chefer kan komma till olika mening om vilka åtgärder, som i ett visst läge leder till den största samlade försvarseffekten. Utredningen vill här anföra några synpunkter på frågan, i vilken ordning ett avgörande i en sådan situation bör träffas.
I ett läge, då förbindelserna med överordnade myndighet—er fungerar och dessas beslut kan inhämtas, bör självfallet frågor, i vilka militär- och civil- befälhavare icke kan enas, underställas totalförsvarets centrala eller högsta ledningsorgan. För det fall, att de nämnda förutsättningarna icke förelig- ger, har civilbefälhavarna jämlikt administrativa fullmaktslagen tillagts vissa betydelsefulla befogenheter. Dessa innebär, enligt utredningens me- ning, visserligen icke att civilbefälhavare kan ingripa i militärbefälhavares operativa åtgöranden eller i militära dispositioner Över huvud taget. Befo— genheterna torde dock vara så vida, att civilbefälhavare genom sina beslut inom det civila försvarets område kan indirekt påverka förutsättningarna för militära åtgärder. Att i fredstid på förhand fastslå att med hänsyn här- till civilbefälhavares beslutanderätt borde inskränkas i några särskilda hän- seenden och att författningsmässigt reglera detta torde emellertid knappast låta sig göra. Å andra sidan kan det icke komma i fråga att införa en en- hetlig militär—civil regional ledning i den formen, att militärbefälhavare skulle erhålla de befogenheter som nu tillkommer civilbefälhavare. Utred- ningen kommer därför till resultatet, att man måste acceptera den nuva- rande ordningen, ehuru utredningen är medveten om att denna icke ger några garantier för samordnade beslut i extrema lägen. Emellertid vill ut- redningen framhålla, att det knappast torde vara möjligt att lösa problem av ifrågavarande art genom organisatoriska åtgärder. Utredningen anser sig också kunna utgå från att allvarligare meningsskiljaktigheter icke alltför ofta skall behöva uppkomma mellan militärbefälhavare och civilbefälha- vare. Dessa chefer har under fredstid nära samverkat i sin försvarsplan-
läggning, studerat sina krigsuppgifter vid gemensamma övningar osv. samt har gemensamt bättre kännedom om och överblick av förhållandena inom vederbörlig del av landet än någon annan.
Såsom framgått av det föregående har civilbefälhavarna i skrivelse till försvarsledningsutredningen aktualiserat frågan om den militära direktiv- rätten gentemot vissa delar av det civila försvaret. Enligt utredningens me- ning bör sådan direktivrätt föreligga i särskilda fall. Det kan dock ifråga- sättas, om nu gällande regler i detta hänseende är ändamålsenliga. Utred- ningen anser att spörsmålet bör närmare undersökas inom Kungl. Maj:ts kansli, lämpligen i samband med att frågan om ny instruktion för civil- befälhavarna studeras. Bl. a. torde det därvid kunna förtjänas att övervägas, huruvida icke direktivrätten bör preciseras och differentieras mer än nu.
Vad här anförts om samverkan mellan militär- och civilbefälhavare torde i allt väsentligt vara tillämpligt, när det gäller motsvarande frågor på den lägre regionala nivån.
2. Samordning i fred
Nuvarande bestämmelser och praxis för samverkan mellan det militära och det civila försvaret synes ändamålsenliga både när det gäller högre och lägre regional nivå. Det är angeläget att framför allt militärbefälhavare och civilbefälhavare i beredskapsplanläggning och krigsförberedelsearbete ar- betar sig fram till en gemensam syn på totalförsvarets uppgifter inom mili- tär- och civilområdet. På så sätt skapas goda förutsättningar även för sam- ordnade totalförsvarsinsatser i krig.
Ett genomförande av olika av försvarsledningsutredningen i det föregå- ende framlagda förslag torde ytterligare underlätta den fredstida samver- kan mellan det militära och det civila försvaret. Ett betydelsefullt exempel är, att enligt utredningens förslag det militära försvaret på högre regional nivå kommer att representeras av endast en chef, militärbefälhavaren. Vik- ten av att de geografiska ansvarsområdena för militär- och civilbefälhavare kommer att sammanfalla bör också understrykas i detta sammanhang.
KAPITEL X
Utredningens synpunkter och förslag i fråga om ledning och
indelning i lägre regional instans
Utredningens överväganden rörande ökad samordning inom totalförsvarets regionala ledning har i första hand omfattat ledningsinstansen närmast un- der den centrala. Förslag härom har redovisats i föregående kapitel. Dessa för- slag har emellertid följdverkningar i lägre regional instans dels med hänsyn till att de innebär en delning på två nivåer av nuvarande marinkommando- staber, dels därför att den föreslagna indelningen i militär- och civilområden på vissa håll avviker från nu gällande länsindelning. Med anledning härav föreslår utredningen i det följande
dels att örlogsbaser (i krig örlogskommandon inom III. militärområdet) organiseras för att fullgöra vissa av de uppgifter som f. n. ankommer på marinkommandochefer med ledningsorgan,
dels att inom vissa områden särskilda krigslän avdelas vid övergång från freds- till krigsorganisation.
I detta sammanhang redovisas även vissa krav som totalförsvaret enligt ut- redningens mening ställer på en blivande länsindelning.
Utredningen har för sina överväganden rörande högre regional instans ansett sig böra granska även ledningsinstansen närmast under denna. I samband därmed har utredningen gjort vissa iakttagelser, vilka givit anled- ning till förslag och synpunkter som icke är direkt avhängiga av omorgani- sationen i högre regional instans. Sålunda lämnar utredningen förslag röran- de ledningsorganisationen på Gotland samt ger preliminärt förord för en sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norrlands kustartilleriförsvar. Slutligen framlägger utredningen synpunkter på för- svarsområdesorganisationen, på samordning mellan nuvarande organisa- tioner för havsövervakning samt på uppgiftsfördelning i fred mellan militär- befälhavare och sektorchefer.
A. Utredningens förslag till organisation av örlogsbaser
Utredningens förslag till regional ledningsorganisation innebär — liksom det av överbefälhavarens studiealternativ som utredningens förslag utgår ifrån, det modifierade sexregionsalternativet — att de uppgifter som an-
kommer på nuvarande marinkommandochefer delas på två nivåer, högre och lägre regional instans.
Överbefälhavaren har icke närmare behandlat denna fråga men framhål- lit att regionchef1 skall utöva såväl allmänoperativ som fackmässig operativ ledning och att åligganden beträffande sjöoperativ verksamhet skall övertas från nuvarande marinkommandochef i den utsträckning, som erfordras för operativ ledning. Av överbefälhavarens uttalanden framgår även att militär— befälhavare icke förutsättes överta marinkommandochefs uppgift att vara mobiliseringsmyndighet för flottans förband.
Utredningen har närmare studerat frågan om delning på två ledningsnivå- er, såväl i krig som i fred, av de nuvarande marinkommandochefernas upp- gifter. En utgångspunkt har därvid varit, att organisationen skall möjlig— göra en nära samordning av sjö- och flygstridskrafternas verksamhet även i lägen som kräver snabba beslut. Utredningens tidigare redovisade avsikt att icke framlägga något detaljerat förslag rörande ledningsorganisation i krig gäller givetvis även i denna fråga. Det bör tillkomma överbefälhavaren att närmare utforma krigsorganisationen. Den fredsorganisation som utred- ningen föreslår medger därvid relativt stor handlingsfrihet.
Som framgår av det följande föreslår utredningen icke en och samma uppgiftsfördelning och ledningsorganisation inom samtliga berörda mili- tärområden. För I. och II. militärområdena föreslås en principiell fördel- ning och organisation, vilken med viss variation anses lämplig även i V. mi- litärområdet. För III. militärområdet har undersökningarna lett fram till en principiellt avvikande lösning. Skälen härtill redovisas i betänkandet.
Skillnaderna mellan de båda lösningarna, för vilka redogöres närmare i det följande, är relativt stora i krig men mindre i fred. De skiljer sig då en- dast i fråga om huvudfunktionen >>operativt krigsförberedelsearbete>>, me- dan Uppgiftsfördelningen i fråga om förbandsproduktion och förvaltning är densamma i båda fallen.
1. Ledningsorganisation inom I. och II. militärområdena a) Ledningsorganisation i krig Utredningens förslag i denna fråga redovisas i betänkandet.
b) Ledningsorganisation ifred Uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavare och örlogsbaschef föreslås vara den följande.
Operativt krigsförberedelsearbete
Militärbefälhavare utför bl. a. det krigsförberedelsearbete av allmänopera- tiv natur, som f. n. ankommer på marinkommandochef, samt utfärdar grund— läggande (operations-)order m. m. till direkt underställda chefer.
1 Militärbefälhavare enligt utredningens förslag.
Örlogsbaschef förbereder enligt militärbefälhavares order sjöstridskraf- ternas bas- och underhållstjänst samt utfärdar grundläggande order till sina i krig underställda chefer.
F örbandsproduktion M ilitärbefälhavare skall under chefen för marinen leda mobiliseringen av alla krigsförband ur flottan som mobiliserar inom militärområdet. Han skall även inför chefen för marinen vara ansvarig för mobiliseringsförberedelserna vid dessa förband men själv icke vara mobiliseringsmyndighet. Militärbefälhavare skall ha ansvar även för övriga delar av den förbands- producerande verksamheten inom flottan, dock att han i fråga om utbild- » ning skall ansvara endast för övningar av operativ karaktär och för samord-
i ning av frivilligutbildning.
& Örlogsbaschef skall vara mobiliseringsmyndighet för flottans förband, ] svara för utbildning av direkt underlydande chefer med staber (motsv.) samt » leda den frivilligutbildning som f. n. ankommer på marinkommandochef. I
fråga om utbildning av icke operativ karaktär skall örlogsbaschef lyda direkt
! l l
;
l l
|
under chefen för marinen.
Chefen för Karlskrona örlogsskolor skall vara underställd chefen för »Syd— kustens örlogsbas» men i fråga om den centralt för marinen organiserade ut- bildningen lyda direkt under chefen för marinen.
Förvaltning
Militärbefälhavare skall i princip såsom regional förvaltningsmyndighet ut- öva ledningen av och uppsikten över förvaltningen vid örlogsbas. I fråga om uppgifter som faller inom sjukvårdsstyrelsens och marinförvaltningens om- råden skal] militärbefälhavares uppgifter dock t. v. begränsas till ledning av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyldighet.
Örlogsbaschef skall vara lokal förvaltningsmyndighet för flottans materiel. I fråga om uppgifter som faller inom sjukvårdsstyrelsens och marinför- valtningens områden skall han i tekniskt och ekonomiskt hänseende vara förvaltningsmyndighet direkt under vederbörlig central förvaltning.
Örlogsbasstaberna i I. och II. militärområdena föreslås organiseras enligt bilagorna X: 2—3, i vilka även örlogsbaschefernas förvaltningar är redovi- sade, dock utan att någon detaljorganisation av dessa anges. I fråga om »Sydkustens örlogsbas» är förslaget utarbetat i samråd med statskontoret, som f. n. överser stabs- och förvaltningsorganisationen inom nuvarande marinkommando Syd och inom kort kommer att framlägga förslag härom.
2. Ledningsorganisation inom V. militärområdet
Uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavaren och örlogsbaschefen skall vara densamma som i I. och II. militärområdena. Utredningen lämnar öppen frågan huruvida någon särskild örlogsbaschef
skall finnas i krig eller om på sådan chef ankommande uppgifter skall full- göras av chefen för Norrlands kustartilleriförsvar. Det bör ankomma på överbefälhavaren att besluta härom.
I fred skall icke finnas någon särskild örlogsbaschef eller örlogsbasstab. De uppgifter som inom 1. och II. militärområdena fullgöres av örlogsbas- chefer skall åvila chefen för Norrlands kustartilleriförsvar, som tillika skall vara örlogsbaschef. För dessa uppgifter erforderlig personal, som i fråga om officerare beräknas till
1 regementsofficer ur flottan, 3 kompaniofficerare ur flottan samt 1 pensionerad officer i arvodesbefattning, skall ingå i kustartilleriförsvarets stab och förvaltningar.
En närmare redogörelse härför lämnas i avsnitt D nedan, där frågan om en sammanslagning av staben för Härnösands försvarsområde med staben för Norrlands kustartilleriförsvar behandlas.
3. Ledningsorganisation inom III. militärområdet q) Ledningsorganisation i krig Utredningens förslag i denna fråga redovisas i betänkandet.
b) Ledningsorganisation i fred Uppgiftsfördelningen mellan militärbefälhavare och örlogsbaschef förut- sättes vara i princip densamma som inom I., II. och V. militärområdena. I fråga om operativt krigsförberedelsearbete får chefen för Ostkustens örlogs- bas dock vissa uppgifter som icke ankommer på övriga örlogsbaschefer.
Chefen för Berga örlogsskolor skall vara underställd chefen för Ostkus- tens örlogsbas men ifråga om den centralt för marinen organiserade utbild- ningen lyda direkt under chefen för marinen.
Örlogsbasstaben föreslås få i princip samma organisation som i I. och II. militärområdena. Den bör dock vara personellt starkare.
Utredningen, som förutsätter att örlogsbasstaben skall vara förlagd till Väs- terhaninge, förordar att en del av staben skall vara förlagd till Uppsala, sam- grupperad förslagsvis med staben för Uppsala försvarsområde. Chefen för ifrågavarande ledningsorgan _ benämnt förslagsvis »Uppsala bevaknings— område» — bör ha i princip samma lydnadsställning och uppgifter som che- fen för nuvarande Malmö bevakningsområde, d. v. s. huvuduppgiften bör vara att under örlogsbaschefen utarbeta och kontinuerligt revidera de planer m. m. och vidtaga de övriga förberedelser, som erfordras för mobilisering och verksamhet i krig inom den norra delen av örlogsbasens ansvarsområde.
Förslag till fredsorganisation framgår av bilaga X: 6.
B. Utredningens synpunkter på länsindelningen
Utredningen har tidigare framhållit betydelsen från totalförsvarets syn- punkt av att försvarsområden och län geografiskt sammanfaller. Likaså har understrukits betydelsen av att militär—(civil-)områdesgränser överensstäm- mer med länsgränser. Detta har också kunnat beaktas i utredningens förslag utom i två fall, nämligen i fråga om
dels gränsen mellan V. och III. militär-(civil-)områdena, dels östra delen av gränsen mellan III. och I. militär-(civil-)områdena. Utredningen har också funnit operativa skäl tala för att gränsen mellan I. och II. militärområdena drages genom Hallands län. Av skäl, som redovi- sats i föregående kapitel, har utredningen emellertid icke föreslagit någon ändring nu av militär—(civil-)områdesgränserna.
De av utredningen förordade avstegen från principen om överensstämmel- se mellan militärterritoriell och civiladministrativ indelning är betingade av operativa skäl. Nu gällande länsgränser är med hänsyn härtill olämpliga som gränser mellan militärområden. Det är emellertid önskvärt att militär-(ci- vil-)områdesgränserna sammanfaller även i dessa fall, varför det bör un- dersökas om icke nuvarande länsgränser kan ändras i detta syfte. Försvars- ledningsutredningen kan givetvis icke föreslå någon ändring i fred av läns- gränserna. Utredningen har emellertid till länsindelningsutredningen fram- fört sin uppfattning om de krav som totalförsvaret ställer på länsindelning- en inom ifrågavarande områden. Avskrift av denna skrivelse bifogas betän- kandet.
C. Utredningens förslag angående ledningsorganisation på Gotland
Den ledningsorganisation i stort, som utredningen föreslagit i närmast före- gående kapitel, innebär att den chef med stab, som ersätter nuvarande mili- tärbefälet i VII. militärområdet, i operativt hänseende kommer att utgöra ett ledningsorgan i lägre regional instans. Det nya ledningsorganet kommer att ha i princip samma ställning som en försvarsområdesbefälhavare med stab, dock att befälhavaren på Gotland förutsättes skola leda all operativ verksamhet på ön. Även i fråga om ledning av förbandsproduktion och för- valtning kommer befälhavaren på Gotland att ha vidare uppgifter än nuva- rande försvarsområdesbefälhavare. Det vore därför i och för sig motiverat med en särskild benämning för befälhavaren på Gotland och hans stab. Ut- redningen bedömer det emellertid icke vara önskvärt att utan tvingande skäl införa en helt ny benämning utan förordar, att nuvarande VII. militär- området efter övergång till ny ledningsorganisation benämnes »Gotlands för- svarsområde» och nuvarande militärbefälhavare »Befälhavaren för Gotlands försvarsområde».
Gotlands framskjutna och isolerade läge _— som bl. a. innebär korta an- flygnings- och överskeppningstider för en angripare samt uppenbar risk för att ön kan bli i huvudsak isolerad från fastlandet _ ger som tidigare nämnts Gotland en klar särställning, som måste beaktas vid utformning av lednings- organisationen på ön.
Utredningen har i föregående kapitel framhållit att utredningen förut- sätter, att den markoperativa avvägningen av styrkeförhållandena mellan fastlandet och Gotland alltfort göres av överbefälhavaren samt att befälet på ön såväl i fred som i krig föres av en generalmajor. Med hänsyn till Got- lands särställning har utredningen närmare granskat nuvarande ledningsor- ganisation på ön och framlägger med anledning därav vissa förslag. Som un- derlag för dessa ligger —— utöver utredningens egna iakttagelser _ synpunk- ter som lämnats av militärbefälhavaren för VII. militärområdet efter sam- råd med cheferna för marinkommando Ost och 3. flygeskadern.
1. Ledningsorganisation i krig Utredningens förslag i denna fråga redovisas i betänkandet.
2. Ledningsorganisation i fred
Den blivande Gotlands försvarsområdesstab bör enligt utredningens mening förstärkas i förhållande till nuvarande VII. militärbefälsstaben. Härom vill utredningen anföra följ ande.
Nuvarande VII. militärbefälsstaben skiljer sig i väsentliga delar från öv— riga militärbefälsstabers organisation. Jämfört med de större militärbefäls- staberna saknas av officerare följande befattningshavare eller upprätthåller de tillika andra befattningar:
Befattning Saknas År tillika Stf militärbefälhavare ................ 1 Chef avdelning I a ................... 1 » | I b ................... 1 » » I c .................... —- Chef för Lv 2 Bitr. milosambandsoft ................ 1 Chet avdelning I e ................... 1 Chef sektion II ...................... 1 Chef avdelning II b .................. -— Chef för Gotlands tygstation Bitr. milotygoft ...................... 1 Chef avdelning 11 c ................... — Chef för arméns intendenturförråd i Tingstäde Bitr. milointendent ................... 1 Chef för sektion III ................... 1 Chef för sektion VIII ................. —— Fortifikationsbetälhavare vid Gotlands kustartilleriförsvar Summa 9 4
I jämförelse med andra militärbefälsstaber tillkommer — dels en befattning som chef för en kustartilleriavdelning (avdelning I KA), f. n. vakant, dels en hemvärnsavdelning samt instruktörer för frivillig befälsutbild- ning, motsvarande vad som ingår i försvarsområdesstaber på fastlandet. Det är svårt att göra en verkligt rättvisande jämförelse mellan personal- behoven i olika staber. Även om uppgifterna i princip är av samma karak- tär varierar de i storleksordning och kan vara av olika betydelse. I fråga om nuvarande VII. militärbefälsstaben har emellertid överbefälhavaren i febru- ari 1963 uttalat »att personalbristen i militärbefälhavarens stab är besvä- rande och drar en gräns för vad som över huvud taget är möjligt att åstad- komma i fråga om krigsförberedelsearbetet». Utredningen biträder överbe- l fälhavarens uppfattning och anser nuvarande ordning icke vara acceptabel. Gotlands läge ställer särskilt stora krav på aktualitet och kvalitet i krigsför- J heredelsearbetet på ön. Den nya staben för Gotlands försvarsområde kom- ] mer att få ändrade lydnadsförhållanden i fråga om operativt krigsförbere— 1 delsearbete men skall överta i huvudsak de uppgifter som f. n. ankommer på ] VII. militärbefälsstaben. — P 18, A 7 och Lv 2 skall vara underställda för- l svarsområdesbefälhavaren utan några inskränkningar. Vidare kommer sta- ben att få ökade uppgifter i fråga om planläggning för sjöoperativ verksam- l l ! l l l l l !
het. Chefen för Gotlands kustartilleriförsvar skall sålunda vara underställd men i fråga om utbildning — utom övningar av operativ karaktär — samt därmed sammanhängande personaltjänst lyda direkt under chefen för ma- rinen.
I tidigare nämnd skrivelse har militärbefälhavaren för VII. militärområdet föreslagit att den blivande Gotlandsstaben förstärkes betydligt i förhållande till nuvarande militärbefälsstab. Utredningen har icke gjort sådana orga- nisationsundersökningar att den kan ta ställning till samtliga framförda önskemål; detta bör tillkomma överbefälhavaren i annat sammanhang. Vissa önskemål bedömer utredningen emellertid vara så betydelsefulla och klart angelägna, att utredningen anser sig ha underlag för att lämna förslag på grundval av dem. Den blivande Gotlands försvarsområdesstab föreslås så- lunda bestå av nuvarande VII. militärbefälsstaben med tillkomst av följande befattningshavare : Chef för avdelning I a Kapten (armén eller kustartilleriet) Chef för avdelning I b » (flottan) Chef för sektion II Regementsoffieer (armén)
Chefen för sektion 1, f. 11. en kapten, bör vara regementsofficer ur armén eller kustartilleriet.
Befattningen som chef för avdelning I KA bör omvandlas till officer till förfogande I a (armén eller kustartilleriet).
Den befattning för officer ur flottan, som f. n. finnes med placering vid chefens för Gotlands kustartilleriförsvar stab, bör utgå.
Nuvarande vakanser i personalkårsstaterna, om vilka utredningen har full kännedom, bör icke drabba Gotlands försvarsområdesstab. Den förstärk- ning av staben för Gotlands försvarsområde, som utredningen föreslår, bör _ i avvaktan på ett bättre personalläge än f. n. — åstadkommas genom om- disponeringar av personal från staber på fastlandet.
Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har i ovannämnda skrivelse föreslagit att även KA 3 i alla avseenden underställes befälhavaren på Got- land och således ges samma ställning som förbanden ur armén. Utredning- en finner denna fråga vara av sådan art att det bör ankomma på överbefäl- havaren att ta ställning till densamma och till Kungl. Maj:t inkomma med därav betingade förslag.
D. Utredningens synpunkter på en sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norrlands kustartilleriförsvar
Befälhavarna för Vaxholms, Karlskrona samt Göteborgs och Bohus jämte Hallands försvarsområden är tillika chefer för respektive Stockholms, Ble- kinge och Göteborgs kustartilleriförsvar. Till dessa chefers förfogande står staber och förvaltningar som är gemensamma för vederbörligt försvarsom- råde och kustartilleriförsvar (jfr bilaga VI: 20). Utredningen har funnit denna principorganisation vara effektiv och personalbesparande.
En liknande organisation kan åstadkommas i Västernorrlands län genom sammanslagning av staben för Härnösands försvarsområde med staben för Norrlands kustartilleriförsvar. En undersökning av möjligheterna till en så— dan sammanslagning gjordes av 1953 års militärindelningskommitté, som i sitt betänkande uttalade följande.
Kommittén har icke något att invända mot förslaget i vad avser den nya indel- ningen i försvarsområden. Vad beträffar chefskapet för Hemsö försvarsområde ut— talar emellertid försvarsstabens förslag en viss tveksamhet. Kommittén har där- för närmare undersökt lämpligheten av att ställa området under kustartilleristisk ledning och härvid funnit att ökad effektivitet ernås, främst genom att förvalt- ningsorganisationen vid Hemsö kustartilleriförsvar är starkare än organisationen vid nuvarande Härnösands-Sundsvalls försvarsområde och därför med fördel kan utnyttjas för det nya försvarsområdet i sin helhet. Genom sammanslagning av nuvarande lantmilitära försvarsområdesstab och staben för Hemsö kustartilleri- försvar ernås därjämte besparing i fråga om årliga lönekostnader, överslagsvis beräknad till omkring 48 000 kr. (enligt närmare redovisning i bilaga 1). Kom- mittén förordar med anledning härav, att det föreslagna försvarsområdet för Väs— ternorrlands län ställes under kustartilleristisk ledning.
Genom att chefen för Hemsö kustartilleriförsvar tillika blir chef för ett större försvarsområde kan denne icke längre såsom i nuläget dessutom vara marin- distriktschef. Förslag till lösning av denna fråga framlägges i kapitel II.
Chefen för armén biträdde förslaget om sammanslagning av ifrågava- rande staber men hävdade bestämt att försvarsområdesbefälhavaren borde vara ur armén. Chefen för marinen motsatte sig en sammanslagning av då- varande Härnösands och Hemsö försvarsområden. Skulle en sådan sam- manslagning likväl komma till stånd, måste, framhöll chefen för marinen, en kustartilleriofficer placeras som försvarsområdesbefälhavare och de pro.- blem som sammanhängde med det territoriella försvaret lösas principiellt på samma sätt som inom Karlskrona och Vaxholms försvarsområden.
Någon sammanslagning av ifrågavarande staber enligt militärindelnings- kommitténs förslag har icke kommit till stånd. En av orsakerna härtill tor— de vara, att kommitténs förslag rörande högre regional instans icke genom- förts, varför chefen för Norrlands kustartilleriförsvar alltjämt tillika är chef för marinkommando Nord (vid tidpunkten för militärindelningskommitténs arbete marindistriktschef ) .
Enligt försvarsledningsutredningens förslag 'till ledning i högre regional instans övertas till väsentliga delar chefens för marinkommando Nord upp- gifter av militärbefälhavarna för V. och VI. militärområdena. Chefen för Norrlands kustartilleriförsvar, som i varje fall i fred i tillämpliga delar skall fullgöra de uppgifter som inom I. och II. militärområdena ankommer på cheferna för Syd- och Västkustens örlogsbaser, får således ett i förhållande till nuläge-t minskat ansvar. Betingelserna för en sammanslagning av ifråga- varande staber är därför bättre än tidigare.
Utredningen har låtit göra en preliminär undersökning av möjligheterna till och konsekvenserna av en sammanslagning av staben för Härnösands för- svarsområde med staben för Norrlands kustartilleriförsvar. Denna under- sökning har gjorts under förutsättning att chefen för den sammanslagna staben skall vara mobiliserings- och förvaltningsmyndighet även för flottans förband samt även i övrigt fullgöra örlogsbaschefs uppgifter (jfr avsnitt A: 2 ovan).
Utredningen har funnit att skäl finnes för en sammanslagning av nyss- nämnda staber på liknande sätt som i Vaxholm, Karlskrona och Göteborg. Utredningen har emellertid icke övervägt konsekvenserna härav i krig, var- för utredningen icke kan lämna ett direkt förslag härom. Med utgångspunkt i de begränsade undersökningar utredningen gjort i denna fråga vill utred- ningen emellertid ge ett preliminärt förord för en sammanslagning av sta- berna. Exempel på organisation i fred av en »Västernorrlands försvarsom— rådesstab tillika Norrlands kustartilleriförsvarsstab» redovisas i betän- kandet.
E. Utredningens synpunkter på försvarsområdesorganisationen
Utredningen har tidigare framhållit försvarsområdesorganisationens bety- delse för ledningen inom krigsmakten av territoriell verksamhet och beteck-
nat det som en olägenhet att det alltjämt —— framför allt i fredsorganisatio- nen —— på vissa håll brister i överensstämmelse mellan försvarsområdes- och länsindelningarna. Med hänsyn till pågående länsindelningsutredning vill försvarsledningsutredningen emellertid icke föreslå någon ändring nu av gällande försvarsområdesindelning. Utredningen framlägger dock föl— jande synpunkter.
Som redovisats i avsnitt B ovan, har utredningen tillställt länsindelnings- utredningen en skrivelse med synpunkter på länsindelningen inom vissa särskilda områden. Länsindelningsutredningens arbete kan emellertid för— modas komma att resultera i en ändrad länsindelning även i andra delar av landet; eventuellt kan i södra och mellersta Sverige vissa smärre län sam- manföras till större och det totala antalet län sålunda komma att minska. Det är utredningens uppfattning, att ändrad länsindelning skall åtföljas av ändrad försvarsområdesindelning, så långt det från krigsmaktens synpunkt är möjligt med hänsyn till de nybildade länens storlek, konfiguration och befolkningstal m. 111. Detta kan innebära att vissa försvarsområdesstaber utgår ur såväl krigs- som fredsorganisationen. Därvid synes nuvarande ord- ning, att vissa försvarsområden i fred har gemensam befälhavare och stab, kunna och höra upphöra, så att redan i fred varje länsstyrelse har sin sam- verkande försvarsområdesstab. Det torde också bli möjligt att personellt för- stärka kvarvarande försvarsområdesstaber, något som givetvis är särskilt behövligt om vissa försvarsområden blir större än f. n.
I en särskild delutredning har utredningens kontaktman ur armén läm— nat synpunkter på ledning av markoperativ och territoriell verksamhet i krig i instansen närmast under militärbefälhavare. Ett sammandrag av dessa synpunkter samt utredningens uttalanden i anslutning därtill återges i be- tänkandet.
I nyssnämnd delutredning har även studerats ledning i fred av krigsförbere- delsearbete avseende markoperativ och territoriell verksamhet samt av den förbandsproduktion och förvaltning som ankommer på armén. Utrednings- mannen anför att studierna icke heller i dessa hänseenden är avslutade men att vissa förhållanden dock kan anses vara klarlagda. Bl. a. framhålles att nuvarande försvarsområdesstaber måste förstärkas kvalitativt och kvantita- tivt — något som erfordras redan i nuvarande organisation —— och att om- fattningen av denna förstärkning ytterst är beroende av vilket av vissa granskade ledningssystem för den markoperativa verksamheten i krig, som väljes. Det anföres, att försvarsområdesstabernas viktigaste uppgift i fred är operativt krigsförberedelsearbete. De måste också i viss utsträckning med— verka i förbandsproduktion med territoriell anknytning. Regementen (mot- svarande) — lydande direkt under militärbefälhavaren — bör svara enbart för förbandsproduktion. I studien behandlas även ett förslag från dåvarande Statens organisationsnämnd, som avser en sammanslagning i fred av vissa försvarsområdesstaber och regementen och bl. a. innebär gemensamma för-
valtningar. Förslaget avvisas, eftersom det anses att nackdelarna med en sådan sammanslagning är större än fördelarna.
Utredningen har funnit att i jämförelse med andra militära staber för- svarsområdesstaberna i förhållande till sina uppgifter har en relativt svag personalorganisation. Möjligheterna att inom närmast överskådlig tid åstad— komma någon generell kvantitativ förstärkning av försvarsområdesstaberna med aktiv personal förefaller emellertid utredningen att vara begränsade, med mindre än att man genomför relativt omfattande organisationsföränd- ringar på andra håll inom krigsmakten. En kvalitativ förstärkning bör där— emot kunna ske.
Utredningen tar icke ställning till det förslag till sammanslagning av för- svarsområdesstaber och regementen som framlagts av dåvarande Statens organisationsnämnd. Skäl finnes både för och emot en sådan ordning; för- delarna torde främst ligga inom förvaltningsverksamheten. Utredningen an- ser emellertid att frågan bör bli föremål för fortsatta överväganden.
F. Utredningens synpunkter på samordning av underrättelseverksamheten beträffande läget till sjöss
Utredningens synpunkter i denna fråga redovisas i betänkandet.
G. Vissa synpunkter på sektorchefs uppgifter i fred
Som framgår av tidigare kapitel leder sektorchef i krig bas- och underhålls- tjänsten inom vederbörlig sektor men saknar i fred personella resurser för att förbereda denna verksamhet. Denna uppgift måste därför t. v. ankomma på militärbefälhavarna på motsvarande sätt som den i nuvarande organisa- tion fullgöres av flygeskadercheferna. Detta är emellertid en olägenhet dels på grund av bristande överensstämmelse mellan krigs- och fredsorganisa- tionerna, dels därför att militärbefälsstaberna belastas med arbete av sådan detalj karaktär, som icke bör ankomma på dem.
Utredningen förordar dock icke någon ändring nu i nyssnämnda upp- giftsfördelning, utan en sådan reform bör övervägas närmare, när de per- sonella resurserna medger att den realiseras.
KAPITEL XI
Vissa särskilda frågor
A. Försvarsstabschefens tjänsteställning
Enligt utredningens i kapitel IX framlagda förslag angående organisation av militärbefälen skall vissa militärbefälhavare vara generallöjtnanter/vice— amiraler och vissa stabschefer generalmajorer/konteramiraler. Bl. a. med hänsyn till att chefen för försvarsstaben bör ha en högre tjänsteställning än stabscheferna vid militärbefälsstaberna föreslås att han skall vara gene- rallöj tnant/Viceamiral i lönegrad B 6.
B. Gemensam personalkår för officerare i högre stabstjänst
1958 års försvarsledningskommitté redovisade i sitt betänkande »Krigsmak- tens högsta ledning» (SOU 1960: 12) vissa synpunkter på en gemensam per- sonalkår för officerare i högre stabstjänst. Kommitténs överväganden myn- nade ut i att införandet av en gemensam stabskår för officerare i högre stabstjänst i princip skulle ligga i linje med kommitténs förslag om en mer samordnad högsta ledning av krigsmakten men att de praktiska och tekniska svårigheterna vore påtagliga. Försvarsledningskommittén rekommenderade att en särskild utredning av frågan skulle komma till stånd. Överbefälhavaren och försvarsgrenseheferna har tillstyrkt att så sker.
Försvarsledningsutredningen uttalade i betänkandet »Enhetlig ledning av krigsmakten» (SOU 1961: 7) bl. a. följande i denna fråga:
Försvarsledningsutredningen vill för sin del instämma i försvarsledningskom- mitténs principuttalanden. Utredningen anser vidare, att de principbeslut om in- rättande av en för krigsmakten gemensam högskola och om aspiranttjänstgöring vid högre staber efter genomgång av denna högskola, som fattats efter avgivandet av försvarsledningskommitténs betänkande, efter hand kommer att underlätta en gemensam rekrytering av officerare, avsedda för kvalificerade befattningar i högre staber, och ett organiskt framväxande av en gemensam grundsyn på försvarets problem.
Förberedande undersökningar rörande en gemensam stabskår torde kunna igångsättas nu, men utredningen vill framhålla att ställning icke kan tagas till om- fattningen och sammansättningen av en sådan kår förrän det klarlagts, vilka be- fattningar i central och regional instans som bör besättas med personal ur kåren. Underlag härför kommer att föreligga först sedan beslut fattats om den militära led- ningens organisation i regional instans.
Utredningen har under den nu slutförda arbetsetappen blivit styrkt i sin uppfattning, att det är av betydelse, att sådana förutsättningar tillskapas att officerare på ledande befattningar i för krigsmakten gemensamma staber kan känna full lojalitet mot sin stab och dess chef.
Tillkomsten av för krigsmakten gemensamma regionala staber innebär att goda betingelser erhålles för en karriärgång inom en försvarsstabskår, var- för utredningen avslutningsvis vill framhålla att tidpunkten nu torde vara inne att närmare undersöka möjligheterna att införa en för officerare i högre stabstj änst gemensam personalkår.
C. Översyn av inskrivnings- och personalredovisningsväsende
1 Inskrivningsväsendets uppgift är i första hand att registrera, klassificera, » sortera och fördela de inskrivningsskyldiga. I anslutning härtill handlägges J inom inskrivningsväsendet vissa frågor angående ändring på grund av me- % dicinska skäl av tidigare fattat beslut rörande krigsduglighet.
* I andra hand ombesörjer inskrivningsväsendet (vederbörlig inskrivnings- ] expedition) lokalregistrering av fast anställd och värnpliktig personal vid krigsmakten och förmedlar underrättelser från folkbokförings-, sjukvårds- och fångvårdsmyndigheter rörande främst värnpliktig personal till övriga truppregistreringsmyndigheter.
Vid inskrivningsexpeditionerna sker härutöver truppregistrering av vissa värnpliktiga (främst Vapenfria).
Riket är indelat i 21 inskrivningsområden (io). Inom vart och ett av dessa finnes en inskrivningschef med en inskrivningsexpedition. För själva in- skrivningsverksamheten organiseras inom varje inskrivningsområde en in- skrivningsnämnd med inskrivningschefen som ordförande och minst två civila ledamöter. Med hänsyn till det stora antalet inskrivningsskyldiga or-
! ganiseras inom Stockholms inskrivningsområde (nr 1) två extra nämnder ] och inom Västgöta-Bohus inskrivningsområde (nr 17) en extra nämnd. [ Totala antalet inskrivningsnämnder är sålunda 24. * Personalredovisningens huvudsakliga ändamål är att lämna underlag för tjänstgöring i fred och användning i krigsorganisationen av personal som
; tillhör eller eljest disponeras av krigsmakten samt att under beredskaps— * och krigstillstånd lämna uppgifter om tjänstgörande personal. ; Överbefälhavaren och försvarsgrenseheferna utövar med biträde av che- l fen för centrala vårnpliktsbyrån erforderlig övervakning och kontroll av ' personalredovisningsverksamheten m. m. & Militärbefälhavare och flygeskaderchef utövar den kontroll m. ni. av per- 1 sonalredovisningen, som sammanhänger med deras ansvar för mobilise- ringsförberedelserna.
Truppregistreringen, som är den fullständiga, grundläggande registre- ringen, är förlagd till de olika truppregistreringsmyndigheterna. Antalet
truppregistreringsmyndigheter är f. n. _— centrala värnpliktsbyrån och inskrivningsexpeditionerna icke medräknade:
vid armén 43
» flottan 1
» kustartilleriet 1 » flygvapnet 18
Nuvarande inskrivningsområden bedömes vara för små för en rationell verksamhet. Antalet truppregistreringsmyndigheter inom armén och flyg- vapnet bedömes vara för stort för att den värnpliktiga personalen skall kun- na utnyttjas på bästa sätt; de olika truppregistreringsmyndigheterna har för liten personalstock härför. Fördelningen av verksamheten på ett stort antal myndigheter _ med små rekryteringsområden —— föranleder även en omfattande omregistrering och omkrigsplacering av personal som skiftar bo- stadsort.
Det bör övervägas att till militärbefälsnivån överföra den nuvarande in— skrivningsverksamheten och att skapa ett maskinellt skött militärområdes— register för redovisning av personal ur alla försvarsgrenar. Den centrala redovisningen inom marinen synes dock böra bibehållas, med dubblett- register i den regionala instansen. Som hittills torde regementena (motsva- rande) under militärbefälhavaren böra vara ansvariga för redovisning av personal under tjänstgöring och för lämnande av underlag för denna perso- nals krigsplacering.
Enligt vad utredningen inhämtat avser chefen för armén att till Kungl. Maj:t inkomma med en framställning om översyn av nuvarande inskriv- nings- och personalredovisningsvåsende. Utredningen anser det vara angelä- get att en sådan översyn kommer till stånd. Genom tillkomsten av en en- hetlig regional ledning och indelning synes betingelserna vara goda för en rationell lösning av dessa frågor.
D. Viss fråga rörande kassaväsendet inom krigsmakten
Försvarets civilförvaltning har med skrivelse till utredningen den 14 januari 1963 överlämnat en promemoria med förslag till ändrad ordning för kassa- bokföring och revision avseende försvarets regionala och lokala myndig- heter i fred och krig samt i anslutning därtill uppkommande organisations- förändringar. Civilförvaltningen, som förklarat sig komma att närmare ut- reda frågorna om kassabokföringens och revisionsverksamhetens ordnande i fred och krig, har beträffande den i promemorian likaledes berörda frågan om behovet av representant för kassa- och avlöningsväsendet vid militärbe- fälsstaberna uttalat, att det är en påtaglig brist att någon sådan represen- tant icke finnes för närvarande. Ämbetsverket har önskat bringa promemo— rians innehåll i detta hänseende till utredningens kännedom för att kunna
beaktas vid utredningens ställningstagande till frågan om den regionala led- ningen inom krigsmakten.
I promemorian erinras om att militärbefälsstaberna i fred är i kassahän- seende anslutna till kassor vid närliggande regementen, varefter anföres:
— —— — Chef för sådan kassa är att anse såsom förvaltningsgrenschef vid mili— tärbefälsstaben. På grund av den stora arbetsbelastningen på ifrågavarande kas- sor ha kassacheferna endast ringa tid för andra frågor än dem som gäller löpande fredsärenden avseende förmåner till personalen. För större frågor, exempelvis rö- rande mob— och krigsplanläggning, större av militärbefälhavarna ledda övningar samt utbildning kunna kassacheferna endast utnyttjas, i den mån ersättare kan ordnas, vilket som regel är svårt.
Avsaknaden av en företrädare för avlönings- och kassaväsendet vid militär- befälsstaberna har medfört, att en hel del ärenden måste handläggas centralt hos ! försvarets civilförvaltning i stället för vid nämnda staber. En handläggning på j regional nivå skulle säkerligen i många fall kunna göras väsentligt enklare än när 1 l
den sker centralt. I militärbefälsstabs krigsorganisation ingår en kassaavdelning, som i regel består av åtta personer. Denna avdelning skall dels sköta kassatjänsten för själva staben och till denna anslutna förband, dels handlägga frågor rörande
*, kassatjänsten i stort inom militärområdet, t. ex. hänvisningar av förband till kas- * sor, inventering och inspektion av kassor inom militärområdet, lämna anvisningar rörande tillämpning av avlönings- och bokföringsföreskrifter, utreda brister och oegentligheter samt verkställa personalbehovsberäkningar.
I militärbefälsstab (dock ej VII. milo) föreslås i fred skola placeras en kassa— chefsutbildad befattningshavare (förslagsvis benämnd stabskamrer). Kring denne skall bl. a. uppbyggas den kassaavdelning, som enligt gällande planer organiseras vid mob. Med hänsyn till den fredsmässiga kassatjänsten vid militärbefälsstaberna bör där även placeras en kansliskrivare för bl. a. kassörsgöromål. —— —— ——
Genom en dylik anordning skulle åtskilliga ärenden rörande avlönings— och kassaväsendet, vilka nu handläggas inom civilförvaltningen, kunna delegeras till militärbefälhavarna — -— -—
— — — Vidare skulle det ankomma på stabskamreraren att bestrida bl. a. föl-
, jande göromål: | handlägga ärenden rörande regional planläggning av mobiliserings— och krigs- j förberedelsearbetet avseende avlönings- och kassaväsendet (i vederbörlig samver-
' kan med övriga berörda befattningshavare inom staben) ;
| medverka vid inspektioner av de lokala myndigheternas krigskassaplaner; vara personalchef för militärbefälsstabens civila personal;
! medverka vid utfärdandet av ekonomiska bestämmelser för av militärbefälha-
3 varen organiserade övningar och i egenskap av kassachef svara för kassatjänsten 1 vid dylika övningar; j leda utbildning av kompanikvartermästare och krigskassörer m. fl. i kassatjänst
I och avlöning samt verkställa av försvarets civilförvaltning eller militärbefälhavaren beslutade i kassainspektioner, personalbehovsberäkningar och utredningar i samband med
* kassa— och förskottsbrister.
Utredningen anser sig icke böra taga ställning till alla de i promemorian skisserade arbetsuppgifter, som skulle ankomma på den föres-lagne represen-
tanten för kassa- och avlöningsväsendet. Vad som anförts i promemorian sy- nes emellertid ge belägg för att det från flera synpunkter skulle vara önsk- värt att en målsman för kassatjänsten inginge i de av utredningen föreslagna militärbefälsstaberna redan i fredsorganisationen. Utredningen avser när- mast tryggandet av en effektiv mobiliserings- och krigsplanläggning samt av mobiliseringens genomförande och kassatjänstens igångsättande i anslut- ning därtill. Utredningen har därför i sina förslag till organisation av mili- tärbefälsstaber räknat med en kassaavdelning utan att dock gå in på avdel- ningens personalbehov.
KAPITEL XII
Sammanfattning. Förslagens genomförande
A . Sammanfattning
]. Grunder för utredningens förslag
; Utredningens förslag avser totalförsvarets regionala ledning. i, Såsom en allmän grund för utredningens arbete har legat bl. a. totalför- Jj svarets allmänna målsättning, bedömningar rörande ett framtida krigs ka— j raktär samt bestående militärgeografiska förhållanden. Med utgångspunkt häri har utredningen funnit, att följande grundläggande krav bör ställas på totalförsvarets regionala ledning.
Organisationen i krig — såväl den militära som den civila — måste formas med utgångspunkt i krigsmaktens huvuduppgift i krig, försvar mot invasion.
Regionala chefer måste snabbt kunna fatta även avgörande beslut; inom ramen för uppgifter som ställts av den högsta och centrala ledningen måste den regionala ledningen självständigt kunna leda försvarsverksamheten på ett sådant sätt, att den samlade försvarseffekten av tillgängliga resurser — militära och civila —— blir den största möjliga.
Organisationen i fred skall så långt möjligt överensstämma med organisationen i krig och snabbt kunna övergå till denna. Ledning för verksamhet i krig skall i erforderlig omfattning kunna utövas även före och under övergång från freds- till krigsorganisation.
Samordning i krig av tillgängliga stridskrafter och resurser måste förberedas i fred; ledningsorganisationen måste säkerställa detta.
Knappheten på kvalificerad ledningspersonal är en realitet som måste beaktas.
Vid sina överväganden rörande krigsmaktens regionala ledning har ut- redningen utgått bl. a. från en omfattande, förberedande studie, som utförts av överbefälhavaren. I studien konstaterar överbefälhavaren, att krigsmak- tens regionala ledningsorganisation i många avseenden är rationell men att lägen kan uppstå, då på grund av förbindelseavhrott och tempo i händelse- utvecklingen organisationen icke tillgodoser behovet av att snabbt och ef- fektivt utnyttja våra samlade resurser i enlighet med lägets krav. Utred- ningen har i denna grundläggande fråga samma uppfattning som över- befälhavaren.
I fråga om det civila försvarets regionala ledning har utredningen erhållit synpunkter från civilbefälhavarna och från vissa centrala civila myndig—
heter. Utredningen har funnit att nuvarande regionala ledningsorganisation för det civila försvaret är i princip lämplig. Vissa åtgärder måste dock vid- tagas för att civilbefälhavarna skall kunna effektivt fullgöra de betydelse- fulla uppgifter, som enligt utredningens mening måste ankomma på dem.
Sammanfattningsvis vill utredningen framhålla: Totalförsvarets nuvarande regionala ledningsorganisation har många för- delar. Med knappa personella resurser har man utformat en ledningsorga- nisation som, om man ser varje »operativ verksamhetsgren» för sig, får an- ses vara rationell. Den är emellertid icke ägnad att i alla lägen helt upp- fylla ovan angivna grundläggande krav. Det kan således befaras, att led— ningsorganisationen, när den första gången sättes på prov, icke på ett till- fredsställande sätt kan lösa uppgiften att bringa totalförsvarets resurser till största möjliga sammanlagda försvarseffekt. Utredningen anser att denna svaghet icke längre bör accepteras och framlägger därför förslag till änd- ringar i totalförsvarets regionala ledning syftande till att möjliggöra en ökad försvarseffekt.
2. Sammanfattning av utredningens förslag
a) Regional indelning
Riket indelas i sex militärområden och sex civilområden med sinsemellan helt sammanfallande gränser (jfr bilaga IX: 1).
Detta innebär bl. a. att Gotland inlemmas i ett militär- och ett civilom- råde, omfattande i huvudsak östra Mellansverige, och att i övre Norrland tillkommer ett nytt civilområde — VI. civilområdet _— omfattande Väster- bottens och Norrbottens län.
b) Ledningsorganisation i krig Den operativa ledningen inom krigsmakten utövas under överbefälhavaren av sex militärbefälhavare, till vilkas förfogande står allsidigt sammansatta staber.
I fråga om ledning av viss luftoperativ verksamhet, bl. a. jaktförsvar, ges militärbefälhavarna efter läget anpassade befogenheter och skyldigheter gentemot varandra. Organisationen i detalj av militärbefälsstaberna anpas— sas till militärbefälhavarnas uppgifter enligt gällande krigsplanläggning.
Vissa av de uppgifter som i nuvarande ordning ankommer på marin- kommandochefer, bl. a. ledning av sjöstridskrafternas ba-s- och underhålls- tjänst, övertas av örlogsbaschefer — inom III. militärområdet av örlogs- kommandochefer.
Krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig utformas av över- befälhavaren efter nyssnämnda och vissa andra givna riktlinjer.
Inom det civila försvaret ges civilbefälhavare i princip samma ledande ställning som militärbefälhavare inom det militära försvaret. Civilbefäl-
havare skall således ha möjlighet att i samordnande syfte meddela bindan- de föreskrifter för den civila försvarsverksamheten inom civilområdet. Civilbefälhavarnas krigsorganisation förstärkes. Arbetet härmed utföres av en särskild arbetsgrupp med representanter bl. a. för berörda departe- ment.
c) Ledningsorganisation i fred
Krigsmakten
Inom varje militärområde skall finnas en militärbefälhavare med militär- befälsstab.
Inom vart och ett av I., II. och III. militärområdena skall finnas en örlogs- baschef med stab. I V. militärområdet skall chefen för Norrlands kustartil- leriförsvar tillika vara örlogsbaschef.
Ä'Iilitärbefälhavare leder under överbefälhavaren operativt krigsförbere- delsearbete inom militärområdet. I vad gäller planläggning för luftoperativ verksamhet har vissa militärbefälhavare uppgifter jämväl utanför eget mi- litärområde.
Militärbefälhavare leder under vederbörande försvarsgrensehef förhands- producerande verksamhet, i princip enligt följande tabell:
Militärbefälhavare inom Leder förbandsproducerande verksamhet inom militärområde Armén Marinen Flygvapnet I ....................... x x 1 )( II ....................... x x 1 — III ....................... x x 1 x IV ....................... x — -— V ....................... x x 1 x 2 VI ....................... x — x
1 Med vissa angivna begränsningar; sålunda har militärbefälhavare icke ansvar för bl. a. ut- bildning av grundläggande art.
2 Ej utbildning.
Militärbefälhavare utövar i princip såsom regional förvaltningsmyndighet ledning av och uppsikt över förvaltningen vid honom underställda förband, försvarsområden, kustartilleriförsvar och örlogsbaser. I fråga om uppgifter som faller inom sjukvårdsstyrelsens samt marin— och flygförvaltningarnas ansvarsområden begränsas t. v. militärbefälhavares uppgifter till att om— fatta ledning av operativt krigsförberedelsearbete och inspektionsskyldighet. Frågan om fortifikations— och byggnadsförvaltningens regionala ledning och organisation, bl. a. militärbefälhavares uppgifter inom denna verksamhets- gren, göres till föremål för en särskild utredning.
Militärbefälhavarna i I., III. och VI. militärområdena skall vara general- löjtnanter/viceamiraler (i VI. militärområdet generallöjtnant), militärbefäl- havarna i II., IV. och V. militärområdena skall vara generalmajorer/konter— amiraler (i IV. militärområdet generalmajor). De biträds av staber som 12—318470
organiseras med hänsyn till uppgifterna för vederbörande militärbefälha- vare och med utgångspunkt häri är mer eller mindre allsidigt sammansatta. Befattningarna som militärbefälhavare och stabschef samt vissa sektions— chefsbefattningar är i princip försvarsgrensoberoende. Militärbefälsstaberna förlägges till: I. militärbefälsstaben Kristianstad Il. » Göteborg, eventuellt Borås
III. » Strängnäs IV. » Karlstad V. » t. v. Östersund, senare Härnösand eller Sundsvall VI. >> Boden.
Örlogsbaschef är mobiliseringsmyndighet för förband ur flottan samt lokal förvaltningsmyndighet för flottans materiel. Han leder under militär- befälhavare visst operativt krigsförberedelsearbete, främst förberedelser för sjöstridskrafternas bas- och underhållstjänst. Chefen för Ostkustens ör- logsbas har vissa uppgifter som icke ankommer på övriga örlogsbaschefer.
Örlogsbaschef skall vara kommendör B 4. Han biträds av örlogsbasstab och förvaltningar organiserade med personal ur marinen.
Örlogsbaserna förlägges till: Sydkustens örlogsbas (I. militärområdet) Karlskrona Västkustens » (II. >> ) t.v. Göteborg
senare Gullmarsområdet Ostkustens >> (111. >> ) Västerhaninge
Antalet officerare på aktiv stat i föreslagna militärbefäls- och örlogsbas— staber framgår av följande tabell, vari även göres en jämförelse med beräk— nade tillgångar i nuvarande ordning.
Beräknade till- gångar i nuva- Antal enligt Personalkategori rande ordning utredningens Skillnad (enligt bilaga förslag XII: 1)1 Överstar/kommendörer och högre ...... 20 25 + 52 Övriga regementsofficerare ............ 50 60 + 10 Kompaniofficerare ................... 124 114 —— 10 Summa 194 199 + 5
1 Här räknas med att staben för Härnösands försvarsområde sammanslås med staben för Norrlands kustartilleriförsvar, vilket preliminärt förordas av utredningen. 2 Tre beställningar ersätter tre nuvarande arvodesbefattningar för pensionerade överstar (ställföreträdande eskadercheferna i 2.—4. flygeskaderstaberna).
Cheferna för kustflottan och attackeskadern bibehåller i huvudsak nu— varande uppgifter och beröres endast i vissa hänseenden av utredningens
forslag.
179 Det civila försvaret Landshövdingen i Norrbottens län skall vara civilbefälhavare i VI. civil- området och till sitt förfogande — i likhet med övriga civilbefälhavare —— ha ett fredskansli. Civilbefälhavares befogenheter i krig fastställes redan i fred och anges i en blivande krigsinstruktion för civilbefälhavare. Civilbefälhavares uppgifter i fred klarlägges instruktionsmässigt. Civilbefälhavarnas i nuvarande I., III. och IV. civilområdena fredskanslier förstårkes. Åtgärder vidtages för att underlätta möjligheterna för krigsplacerad per- sonal — främst sektionschefer —— att aktivt medverka i fredsarbetet. Åtgärder vidtages för att tillskapa en karriärgång för civilbefälhavarnas kanslipersonal.
B. Förslagens genomförande
Utredningen förutsätter, att det skall vara möjligt att på grundval av detta betänkande och remissyttranden däröver förelägga 1964 års riksdag förslag till principbeslut om organisation m. m. av totalförsvarets regionala led- ning. Om sådana beslut fattas under våren 1964, bör enligt utredningens mening den nya organisationen genomföras enligt följande.
I fråga om krigsmakten bör förberedelserna för övergång till ny regional ledningsorganisation i fred påbörjas snarast möjligt. I första han-d är det angeläget, att konkreta förberedelser för anskaffning av stabslokaler vid— tages utan dröjsmål. Vidare bör åt överbefälhavaren uppdragas att utarbeta förslag till instruktioner och —— i samråd med statskontoret —— förslag till detaljorganisation av vederbörliga staber.
Utredningen räknar med att övergång till ny organisation i fred bör kunna ske den 1 oktober 1966. Minst ett år före omorganisationen bör mili- tärbefälhavare och stabschefer utnämnas. Regionala chefer i nuvarande or— ganisation, som icke erhåller befattningar i den nya organisationen, torde få föras på övergångsstat.
Övergång till ny organisation i krig — som förutsättes skola utformas av överbefälhavaren efter givna riktlinjer — bör ske vid tidpunkt som före— slås av överbefälhavaren. Förberedelser bör påbörjas snarast. Övergången, vilken måste göras så att nödvändiga beredskapskrav icke eftersättes, torde kunna avslutas först vid sådan tidpunkt, att de nya fredsstaberna haft möj- lighet att medverka.
Vissa av utredningens förslag kan och bör genomföras i snabbare takt än omorganisationen i stort. Sålunda hör föreslagen utredning rörande forti- fikations- och byggnawdsförvaltningens regionala ledning och organisation påbörjas snarast. Ledningsorganisationen på Gotland bör förstärkas och be- slut om sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och
Norrlands kustartilleriförsvar fattas utan att den större omorganisationen avvaktas.
I fråga om det civila försvaret bör huvuddelen av utredningens förslag genomföras snarast efter beslut av 1964 års riksdag. Sålunda bör VI. civil- området tillkomma fr. o. m. den 1 juli 1964, vid vilken tidpunkt även före- slagen förstärkning av vissa civilbefälhavares kanslier bör komma till stånd. Övriga ändringar i civilområdesindelningen bör göras samtidigt med över- gång till föreslagen indelning i militärområden.
Den av utredningen förutsatta översynen av civilbefälhavarnas krigsorga- nisation bör ske parallellt med utarbetandet av krigsmaktens regionala led— ningsorganisation i krig.
BILAGA I:I
Innebörden i utredningens betänkande av vissa begrepp som f. n. icke är entydiga
A. Operativ verksamhet
Mark-, sjö- och luftoperativ samt territoriell verksamhet (begreppen markoperativ och territoriell verksamhet har givits annan innebörd än i överbefälhavarens »Bestämmelser för befälsförhållanden, ledning och samverkan i regional instans [BevfälsB] ») .
Markoperativ verksamhet omfattar: bekämpning med stridskrafter på marken1 av styrkor, som invaderar över gräns eller kust, luftlan-dsätt—es eller i övrigt opererar på marken,
jämte med angiven verksamhet sammanhängande förberedelser och åtgärder vid armé- och kustartilleristridskratter,1 vid marina baser och flygbaser, vid övriga anläggningar på land ur armén, marinen och flygvapnet samt vid under central förvaltningsmyndighet lydande anstalter m. m.
Territoriellt försvar (jfr nedan) ingår dock icke i markoperativ verksamhet.
Sjöoperativ verksamhet2 omfattar: bekämpning med marinstridskxwafter1 av sjöstridskrafter och sjötransportmedel, fartygsspaning samt skydd och dirigering av sjöfart och fiske, jämte med angivna verksamheter sammanhängande förberedelser och åtgärder vid marinstridskrafterna och deras baser, vid kustbevakningen och vid andra marina förband och anläggningar.
Luftoperativ verksamhet omfattar: bekämpning med flygstridskrafter, territoriellt luftvärn samt luftvärn vid ma- rina baser och flyvgfältsluftvärna av flygstridskrafter och andra luftburna vapen samt flygtr-ansportmedel,
bekämpning med flygstridskrafter av mark- och sjöstridskrafter, transportmedel, anläggningar och anstalter m. m.,
flygspaning samt flygtransporter, flygtillstånd för luftfart samt erforderlig reglering av förflytt- ningar i luften med helikoptrar och flygplan för mark- eller sjöoperativ verk- samhet,
1 J ämväl innefattande helikoptrar och lätta flygplan ingående i eller disponerade av dessa stridskrafter. ” Marinoperativ verksamhet enligt Kungl. kungörelse angående rikets militärterritoriella in- delning. 3 Bekämpning med fältluftvärn och järnvägsluftvärn, marint närluftvärn i land samt fartygs— luftvärn hänföres till mark- respektive sjöoperativ verksamhet.
jämte med angivna verksamheter sammanhängande förberedelser och åtgärder vid flygstridskrafterna och deras baser, vid luftbevakningen och vid andra för- band och anläggningar ur flygvapnet sam-t i vad rör eldgivning mot luftmål vid territoriellt luftvärn samt luftvärn vid marina baser och flygfältsluftvärn.
Territoriell verksamhet omfattar: territoriellt försvar syftande till att i vad avser verksamhet på marken säkerställ-a operationswfriheten i luften, till sjöss och på marken för de operativa stridskrafterna genom markbevakning och markförsvar,
skydda landsdelar, som ej är operationsområden, genom markbevakning och ma—rkförsvar,
understödja de operativa stridskrafterna i luften, till sjöss och på marken med tillgängliga för krigsmakten gemensamma resurser i fråga om sambandsmedel, transporter, fältarbete, underhåll m. m. samt
understödja det civila försvaret med tillgängliga militära resurser,
samordning av för krigsmakten gemensamma stödfunktioner (samt
samordning av det militära och det civila försvaret.
B. Ledning av operativ verksamhet
Ledning av operativ verksamhet är allmänoperativ, när den syftar till ledning och samordning av operativ verksamhet på marken, till sjöss och i luften sinsemellan inklusive därför erforderliga stödfunktioner samt samordning med totalförsvarets övriga delar.
Ledning av operativ verksamhet är fackmässig när den utövas för antingen mark-, sjö- eller luftoperativ verksamhet.
Fackmässig ledning av operativ verksamhet utövas ofta som stridsledning. Stridsledning (taktisk ledning) är att leda förband för att lösa ålagda str-ids- uppgifter.
Stridsledning av markförband utövas av chef medelst i allmänhet rörliga kär-, fördelnings-, brigad- och lägre staber. Stridsledning av fartygsförband utövas i stridsledningscentral ombord eller i land. Stridsledning av flyg- och luftvärns- robotförband utövas i luftförsvarscentral (motsvarande) eller från flygplan i luften.
C. Begreppet operation från krigsmaktens högsta lednings synpunkt
Utredningen utnyttjar i detta betänkande begreppet operation endast sett från totalförsvarets högsta och centrala lednings synpunkt. Den innebörd utredningen därvid lägger i begreppet operation belyses genom följande resonemang.
De mål, som en angripare kan bedömas ha i vårt land, kan beröra hela landet eller endast viss-a delar därav. Oberoende härav torde ett angrepp mot oss komma att genomföras som en samordnad anfallsoperation. Vår totala motverkan —— med syfte att stå emot — är från totalförsvarets högsta och centrala lednings synpunkt en samordnad försvarsoperation.
Med hänsyn till angriparens eventuella slutmål för den samlade operationen och vårt lands relativt stora utsträckning kan angriparens samlade anfallsoperation komma att fördelas på flera sinsemellan mer eller mindre koordinerade delopera-
tioner, var och en med sitt bestämda syfte. Vår motverkan måste — inom ramen för vår enhetliga försvarsoperation — genomföras som ett antal samordnade och sinsemellan koordinerade deloperationer.
D. Operativt krigshrberedelsearbete i fred
Med operativt krigsförberedelsearbete inom krigsmaktens högsta ledning förstås
dels en verksamhet, som omfattar studier och analyser av vårt lands värde för en angripare och av övriga förutsättningar för landets försvar och genom vilken kraven på vårt försvar skall formuleras,
dels utarbetande och utfärdande till direkt under den högsta ledningen lydande chefer och myndigheter av order och anvisningar för den operativa krigsplan- läggningen,
dels ock utförandet av de delar av denna planläggning, som ankommer på den högsta ledningen.
ning förstås dels en verksamhet, som omfattar studier och analyser i anslutning till av över- ») befälhavaren givna operativa uppgifter, , dels utarbetande och utfärdande till direkt underställda eller underlydande l chefer av order och anvisningar för den operativa krigsplanläggningen, * dels ock utförandet av de delar av denna planläggning, som ankommer på den högre regionala ledningen.
! Med operativt krigsförberedelsearbete inom krigsmaktens högre regionala led- ] 1
, E. F örbandsproducerande verksamhet
Den förbandsproducerande verksamheten syftar till att vid given tidpunkt och på bestämda platser ställa krigsberedda stridskrafter i fastställt antal till den opera- tiva ledningens förfogande.
Med förbandsproduktion inom krigsmaktens högre regionala ledning förstås de uppgifter som under vederbörande försvarsgrensehef ankommer på denna i fråga om
taktisk utveckling, organisation (krigs- och fredsorganisation), utrustning, per- sonaltjänst, utbildning och övningar samt mobiliseringsarbete och mobilisering.
F. Samordning
Samordning av skilda verksamhetsgrenar kan åstadkommas genom befäl (inom det civila försvaret genom föreskrifter eller direktiv) eller genom samverkan. En chef samordnar genom befäl underlydande chefers (stridskrafters, motsva- rande) verksamhet.
; Sidoordnade chefer .samordnar genom samverkan sina underlydande chefers
(stridskrafters, motsvarande) verksamhet. För att genomföra detta tages samråd.
BILAGA VI:]
Organisation i princip av totalförsvarets regionala ledning
(Schematisk skiss: ett flertal särskilda lydnadsförhållanden är icke angivna; vissa orderlinjer gäller endast i vissa hänseenden eller enbart i krig eller fred. Samverkan mellan sidoordnade chefer (myndigheter) har icke åskådliggjorts)
Totalförsvarets högsta och centrala ledning
* | | | IIIIII
. . . .. Chefer ur kommunika- Chefer för äfågägäér 535332; GK:?aitäl' tionsverken m. fl. verk programom- och organisationer råden
I' II | |
För- Kust- Chefer svars- till för be- Chefer ur kommunika— områ- ar & vak- Sektor- Länsstyrel- tionsverken m. fl. myn- Programom- desbe- riför- nings- chefer ser5 digheter och organisa- bud tioner
.. svars- falha— chefer områ- vare den
I ! IIIIII
| Förbandschefer av olika slag Lokala chefer (myndigheter)
Militärbefäl- havare
Det civila försvaret ___—>
1? A
+______ Det militära försvaret
1 Förbandsproducerande verksamhet
* Sjöoperativ verksamhet
* Samordning av flera länsstyrelsers verksamhet
4 Inom försvarsområde kan avdelas fördelningsområde, varvid i regel fördelningschef ställes direkt under militärbefälhavare
' Jämte vissa myndigheter anknutna till länet
= militärområdgsgräns, tillika. försvarsomradesgräns
= försvarsområde sgräns
-.-.-- .. _ = gräns mellan marinkommando till- delade territorialvatten
VX/
66
——--—--- = civilområdesgräns, tillika länsgräns kx
W
.. " l
———————— = lansgrans lx & . . u .. . . |
= militarområdgsgrans, t1111ka '. försvarsomradesgräns 55 ,I
= .försvarsområdesgräns
0
WW
(Med början norrifrån)
BILAGA VI:12
Samverkan mellan militärbefälhavare och civila myndigheter i högre regional instans
Civila myndigheter ], ha)? Civilbe- DMC 532313) ”3 Televerket BffJäL Post— Centrala ' 'Ihavar- Chefen .. verket Driftledning- ( havaren fa . .. .. . Chefen Fore- havaren , för eni(lans- for drlv— för pro- ståndaren Chefen för _ Chefen en .. ]arn .. ; styrelsen medels- gramom- för ra dio- for vägsom- for Chefen .; 1) zon råde område distnkt1 r å de1 dlstrlkt1 for elblock” ! ; VI. milo BD län VI VI VI VI: 2 VI Övre norra Norrbottens- , AC län blocket II. milo II. civo II II II VI: 1 II Nedrenorra Mellersta Norrlands- blocket IV. milo IV. civo IV IV S IV III IV Östra Älvkarleby IV M och Motala- blocken V. milo V. civo V V K V V V Mellersta Bergslags- ? V T blocket [ VII. milo I län VII VII VII Visbylin- Postmäs- Gotlands- ! jesektion reni Visby blocket III. milo III. civo III III III II III Västra Trollhätte- - blocket I. milo I. civo I I I I I Södra Sydblocket * 1 Den distriktschef (järnvägsbefälhavare) som är ansvarig för samverkan med vederbörande
|
militär- och civilbefälhavare, förmedlar även samverkan med annan distriktschef (järnvägs- befälhavare), vars område delvis ligger inom vederbörligt militär- och civilområde.
* Här anges endast de elblock som f. n. lämnar samverkanspersonal till vederbörande militär- och civilbefälhavare. Samverkan sker främst med civilbefälhavare, som i flertalet fall har att samverka med ytterligare ett antal elblockehefer.
BILAGA VI:17
Principskiss över organisation av militärbefälsstab
F redsorganisation Militärbefälhavare Stf militär-befälhavare1 Stabschef Sektion I Sektion II Sektion III Avdelning IV Avdelning VI Sektion VIII
Operationsavd. Kvartermästaravd” Personalavd. m.m. Säkerhetsoff. Expedition Befästningsavd. Underrättelseavd.a Tygavd. Byggnadsavd. Luftförsvarsavd. Intendenturavd. Utbildningsavd. Expedition Sambandsavd. Sjukvårdsavd. Fältarbetsavd. Veterinäravd.8
Mobiliseringsavd!
1 Ej vid VII. militärbefälet. Vakantsatt vid V. militärbefälet (prop. 1953:110). ' Endast vid I. och VI. militärbefälsstaberna. * Ej vid VII. militärbefälsstaben. * Endast vid vissa militärbefälsstaber.
BILAGA VI: 18
Principskiss över organisation av försvarsområdesstab
Fredsorganisation
Försvarsomrädesbefälhavare
» !
Stabschef
Intendenturavd. Fo rtifika— med forvalt- ningsexpedition
Hemvärns- avd.
tabsavd. med Mobiliserings- tabsexp. avd. Utbildningsavd.
tionsavd.
BILAGA VI: 19
Principskiss över organisation av marinkommandostab
F redsorganisation Marinkommandochef 1 !. Chef för inten- Chef för sjuk Stabschef denturför- vårdsförvalt valtning ning . . . . . . Intendentur- Sjukvårds- Sektlon I Sektion II Sektion III Avdelmng V Expedition förvaltning förvaltnin Operationsavd. Kvartermästar- Personalavd. Sjöfartsavd. Allmän sekt. Underrättelse- avd. Utbildningsavd. Utrustnings- avd. Tygavd. sekt. Sambandsavd. Förplägnads- Fältarbetsavd. sekt.
1 Marinkommando Nord har icke egna förvaltningar. Förvaltningen vid Norrlands kustartilleriförsvar omfatta även förvaltningsverksamheten vid marinkommando Nord. Imarinkommando Syd är vapenförvaltning, Skeppsteknisk förvaltning — vilka funktioner inom MKO oc MKV utövas av cheferna för örlogsvarven Stockholm respektive Göteborg — intendentur-, sjukvårds- och bygg nadsförvaltning sammanförda i en direkt under marinkommandechefen lydande örlogsförvaltning.
BILAGA VI: 20
Principskisser över organisation av kustartilleriförsvarsstaber
F redsorganisation
A. Kustartilleriförsvar som har stab och förvaltningar gemensamma med försvarsområde
Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar
Kustartilleriförsvarschef
(Tillika befälhavare iörVax- holms resp Karlskrona för- svarsområde)
Stabschef
Förvaltningsgrenschefer
Centralavd. Infanteriavd. Chefsexp. Förvaltningar (se under C nedan)
Göteborgs kustartilleriförsvar
| Kustartilleriiörsvarschef
Stabschef
(Tillika befälhavare för Gö- teborgs och Bohus jämte Hallands försvarsområde)
Förvaltningsgrenschefer
avd.
Stabsavd. | Mobiliserings- Utbildningsavd. Förvaltningar (se under C nedan)
(Tillika kårchefer. Chefen för Norrlands kustartilleri- försvar är jämväl tillika chef för marinkommando Nord.)
F örvaltningsgrens- chefer
Kustartilleriförsvarschef
Stabschef
Förvaltningar (se under C nedan)
Mob.- och krigsplan-
läggn. avd. Allmän an' Utbildningsavd. Kasernavd.
C. Förvaltningar vid kustartilleriförsvaren
Förvaltning Kustartilleriförsvar In te n- Fortifika- Fartygs- Tyg dentur Sjukvårds tions o. och Kassa
byggnads verkstads Norrlands .......... 1 1 1 1 —- 1 Stockholms ......... 1 1 1 1 1 1 Gotlands ........... 1 1 1 1 1 1 Blekinge ........... 1 1 1 1 1 — Göteborgs .......... 1 1 1 1 — 1
Samtliga förvaltningsgrenschefer är tillika tjänstegrenschefer i kustartillerieförsvarsstaben.
BILAGA VI:21
Principskiss över organisation av flygeskaderstab
F redsorganisation Eskaderchef Ställföreträdande eskaderchef Stabschef1 Sektion Il Sektion II1
Operationsavd. Bas- och underhållsavd. Signalavd. Flygfältsavd. Luftbevakningsavd.2 Expedition
1 Stabschefen är tillika chef för en av sektionerna. " Ej vid E 1.
Vid E 3 prövas med chefens för flygvapnet medgivande en försöks- organisation enligt nedanstående skiss:
Eskaderchef Ställföreträdande eskaderchef Stabschef1 Sektion [1 Sektion II1 Expedition Flygavd. Bas- och underhålls- avd. Strilavd. Förvaltningsavd.
1 Stabschefen är tillika chef för en av sektionerna.
BILAGA VI:22
En kortfattad jämförelse mellan försvarsgrenarna med avseende
på volym och allmän karaktär
I huvudhandlingens kapitel VI, avsnitt E 4, lämnas en kortfattad redogörelse för de regionala chefernas uppgifter i fråga om ledning av den förbandsproduceran- de verksamheten. Som framgår därav föreligger väsentliga skiljaktigheter mel- lan försvarsgrenarna, främst mellan å ena sidan militärbefälhavares och flyg- eskaderchefers och å andra sidan marink-ommandochefers uppgifter. Härom har överbefälhavaren uttalat bl. a. följande.
»Den förbandsproducerande verksamhetens organisation i fred kännetecknas främst av en strävan att lösa uppgifterna inom detta verksamhetsområde med största möjliga ekonomi i fredsorganisationen. Med hänsyn till bl. »a. krav på in- sats- och mobiliseringsberedskap, organisationens volym samt utbildningens art har förbandsproduktionen utformats med vissa olikheter mellan försvarsgrenar- na. Allmänt -sett innebär förändringar i den förbandsproducerande organisatio- nen att man måste ge avkall på något av de krav som uppställts eller acceptera högre kostnader i freds-organisationen. Som exempel kan nämnas, att en centrali- sering av arméns grundläggande utbildning till större enheter skulle eventuellt minska driftskostnaderna, men öka »anläggningsko-stnaderna samt dra ned den lokala beredskapen. En decentralisering av marinens utbildning till regional in- stans .skulle medföra operativa fördelar, men öka kostnaderna för fredsorganisa- tionen.»
! &
De olikheter som råder mellan försvarsgrenarna & fråga om utformningen av den förbandsproducerande verksamheten är således beroende på skillnader i dels försvarsgrenarnas olika allmänna karaktär, dels försvarsgrenarnas olika volym.
Försvarsgrenarnas allmänna karaktär kan i korthet — och schematiserat —- beskrivas sålunda. I Arméns och kustartilleriets krigsförband är till övervägande del —— 90—95 % _ sammansatta av värnpliktiga. Stommarna till militärbefäls-, försvarsområdes- och kust-artilleriförsvarsstaber är organiserade redan i fred; förbanden upprät- tas först vid övergång till krigs—organisation. Armén har dock betydande styrkor hemvärn organiserade redan i fred.
Flottans krigsförband är till övervägande del sammansatta av värnpliktiga. De sjögående förbanden _— främst de mera kvalificerade — har dock upp till 50 % anställda på aktiv stat. Stommarna till marinkommando- och vissa bevaknings- områdesstaber är organiserade redan i fred. Ett antal fartyg är ständigt rustade och ingående i kustflottan; återstoden av förbanden uppsättes först vid övergång till krigsorganisation.
Av flygvapnets krigsförband är de flygande förbanden till övervägande del Isam- mansatta av fast anställda, medan de markbundna förbanden huvudsakligen är värnpliwktsförband, dock med ett starkt inslag av fast anställda.
Stonnnarna till eskader- och sektorstaber (tillika flottiljstaber) och ett bety- dande antal förband är organiserade redan i 'fred; flygvapnet har således »ståcn- de» förband i en annan omfattning än armén och marinen. Huvuddelen av de markbundna förbanden uppsättes först vid övergång till krigsorganisation; den kvalificerade personal (tekniker) som bildar stommen häri finnes dock redan i fredsorganisationen.
Försvarsgrenarnas olika volym belyses av följande tabeller:
1. Krigsmaktens personal
Kategori Armén Marinen1 Flygvapnet Personal på akliu stal Officerare ........................... 3 090 870 (250) 650 Underofficerare ...................... 2 250 1 580 (500) 800 Underhefäl .......................... 3 310 2 380 (560) 860 Civilmilitär .......................... 1 270 270 3 290 Summa ............................. 9 920 5 100 (1 310) 5 600 Personal i reserven Officerare ........................... 10 200 1 680 (680) 980 Underofficerare ...................... 2 500 800 (170) 150 Underbefäl .......................... 10 10 Civilmilitär .......................... 420 270 460 Summa ............................. 13 120 2 760 (850) 1 600 Civil personal Ord, e. o. extra ...................... 6 830 2 330 (750) 5 630 Kollektivavtalsanst ................... 4 700 1 960 (700) 3 270 Summa ............................. 11 530 4 290 (1 450) 8 900 1 Siffrorna inom parentes anger antal av angiven personal, som tillhör kustartilleriet. 2. Värnpliktiga som tjänstgör under 1963—64 Marinen K ategori Arm én Ku st ar- Flygvapnet Flottan . . tllleriet Officers- och underofficersuttagna (inryckta 1962) ................. 1 2 600 100 175 3 110 Underofficersuttagna .............. 2 800 100 270 80 Värnpliktiga uttagna för special- och stabstjänst .................... 1 170 165 75 115 Underbefälsuttagna ............... 8 500 1 100 860 — Värnpliktiga i allmänhet .......... 21 005 1 800 1 760 5 730 Värnpliktiga i handräckningstjänst 3 000 90 365 905 Repetitionsövningar .............. 75 000 -— 5 500 6 400 Särskilda befälsövningar ........... 3 000 —- 565 _ Summa ......................... 3117 075
1 Inklusive officers— och reservofficersaspiranter. 2 Officers- och reservofficersaspiranter. 3 Härutöver tjänstgör ett betydande antal hemvärnsmän.
3. Antalet utbildningsförband (motsvarande)
Förband (utbildnings-anstalt) Försvarsgren som 1 utbildningshänseende lyder under högre regionala chefer central instans Armén 48 regementen (kårer) 21 skolor1 22 försvarsområden Marinen 2 helikopterdivisioner Kustflottan 5 kustartilleriförsvar 4 skolor2 Flygvapnet 16 flottiljer 4 skolor
1 Vissa av dessa är endast små utbildningsanstalter. 2 Karlskrona- och Bergaskolorna är stora utbildningsanstalter med vardera ett flertal utbild— ningslinjer.
r—x__> Xxvf - militär- och civil— områdesgräns
........... - gränser som föreslås bibehållas t.v. i avvak— tan på länsindelnings— utredningens förslag rörande Hallanie län
1) Ungefärlig sträckning. Gränserna bör om möjligt ansluts till en eventuellt kommande länsgräns-
NNO/3200 300km
BILAGA IX:6 &
Organisation i stort av militärbefälsstab enligt överbefälhavarens studiealternativ »sexregioner»
Militärbefälhavare
Stf
| su | sa
stabschef
Sektion I
Sektion II
Sektion I I I
Sektion IV
Sektion V
Sektion V I I [
Exp.
Markoperationer Sjöoperationer Luftoperationer Underrättelser Samband Fältarbeten Väder
Central
Tys Flygmateriel Intendentur Sjukvård Bas Veterinär
Personal1 Utbildning1 Mobilisering1 Säkerhet
Landsvägstp J ärnvägstp Sjötp
Lufttp
Befästningar Byggnader
1 Ev. en i huvudsak fackmässig indelning.
BILAGA IX:9
Principorganisation av militärbefälsstab enligt alternativ 4
Militärbefälhavare
Stabschef Souschefl
Sektion I Sektion II Armésektions Flygsektiona Sektion IV Sektion V Sektion VIII
Markoperationer Kvartermästar2 Personal Förbandsproduk- Säkerhetstjänst Kommunika- ' Sjöoperationer Tyg Utbildning och tion och därmed tionstjänst Luftoperationer Intendentur övningar direkt samman- Underrättelser Sjukvård och hängande opera— ' Samband veterinär tivt krigsförbe- Fältarbeten Kassa redelsearbete
1 Endast i I., III. och V. militärområdena ” Bl. a. samordning av mobiliseringsförberedelser 3 Endast i I., III. och VI. militärområdena. Ersättes i II., IV. och V. militärområdena av en sektion III ' Uppgifter och organisation enligt särskild utredning
BILAGA IX:10 9.
Förslag till antal officerare för I. militärbefälsstaben samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång till provisorisk organisation
Försvarsgren och tjänsteställning
Oberoende ' Armén Marinen Flygvapnet Int
Befattning Ö Gl Gm el
el el Kmd Vam Kam B4
Ö Ö RArvB4RKArvRKArv B4RKArvRK
Militärbefälhavare. . . . 1 Stabschef ............ 1 Souschef ............ _ 1
Sektion I Chef .............. 1 Markopavd ........ 1 Sjöopavd .......... 1 2 11 Luttopavd ......... Undavd ........... Sambandsavd ...... 1 Fältarbavd ........
Sektion II Chef .............. 1 Centralavd. . . . . . .. Tygavd ........... 1 Intavd ............ 1 1 Sjv + vetavd ...... Kassaavd ..........
i-u-u-s
u-n-u-ar-t M ... H ...; wawhwp—
o—u—n NMDJH
Armésektion Chef .............. 1 Personalavd ....... 1 Utbavd ........... 1 2 a1
Flygsektionl Chef .............. 1 Till fört ........... 2 5 3
Sektion IV .......... 1 Sektion V ........... 1 Sektion VIII5 ........
Chefsexpedition ...... 1 Summal11221410414113631248
Jäv-AH
H OH
Hle—l
1 Bl.a. personaltjänst; omfattningen av denna verksamhet bedömes icke nödvändiggöra att den handläggs i särskild avdelning. ” Marinintendent. 3 Frivilligutbildning. ' Organisation enligt ÖB bestämmande. 5 Organisation enligt särskild utredning.
BILAGA IX:10b
Förslag till antal officerare för II. militärbefälsstaben samt deras
fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång
till provisorisk organisation
Försvarsgren och tjänsteställning
Armén eller marinen Armén Marinen Int
Befattning
Kam
Ö el Kmd B4
Gm el
Arv
Militärbefälhavare . Stabschef .........
Sektion I Chef ........... Markopavd ..... Sjöopavd ....... Luftopavd ...... Undavd ........ Sambandsavd. . . Fältarbavd .....
Sektion II Chef ........... Centralavd ..... Tygavd ........ Intavd ......... Sjv + vetavd. . . Kassaavd .......
Sektion III Chef ........... Personalavd. . . . Utbavd ........
Sektion IV ....... Sektion V ........ Sektion VIII4 .....
Chefsexpedition . . .
1
HH
v-u-n
s1
HMHHWNH HH
www—
w-A IHH-WHb—l—
Summa 1 1 2 2
1|3|7|4|1|3|1
1 2
29.
1 Bl. a. personaltjänst; omfattningen av denna verksamhet bedömes icke nödvändiggöra att
* Marinintendent. 3 Frivilligutbildning. ' Organisation enligt särskild utredning.
den handläggs i särskild avdelning.
BILAGA IX: 10c
Förslag till antal officerare för III. militärbefälsstaben samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång
till provisorisk organisation
Försvarsgren och tjänsteställning
Oberoende Armén Marinen Flygvapnet Int Befattning Ö Gl Gm el Ö Ö S:a el el R Arv RK ArvRK Arv RKArvRK V Kmd B4 B4 am Kam B4 Militärbefälhavare. . . . 1 1 Stabschef ............ 1 1 Souschef ............ 1 1 Sektion I Chef .............. 1 1 Markopavd ........ 1 2 3 Sjöopavd .......... 1 2 11 4 Luftopavd ......... 1 1 2 Undavd ........... 1 1 1 3 Sambandsavd ...... 1 1 1 3 Fältarbavd ........ 1 1 Sektion II Chef .............. 1 1 Centralavd ........ 1 1 21 3 Tygavd ........... 1 1 2 Intavd ............ 1 1 1 3 Sjv + vetavd ...... Kassaavd .......... Armésektion Chef .............. 1 1 Personalavd ....... 1 1 Utbavd ........... 1 2 31 4 Flygsektion4 Chef .............. 1 1 Till förf ........... 2 5 4 11 Sektion IV .......... 1 1 Sektion V ........... 1 1 Sektion VIIIs ........ — Chefsexpedition ...... 1 1 Summa 1 1 1 2 3 1 4 10 4 1 4 1 1 3 6 4 1 2 50
1 Bl.a. personaltjänst; omfattningen av [denna verksamhet bedömes icke nödvändiggöra att den handläggs i särskild avdelning. * Marinintendent. 3 Frivilligutbildning. ' Organisation enligt ÖB bestämmande. " Organisation enligt särskild utredning.
BILAGA IX: 10d
Förslag till antal officerare för IV. militärbefälsstaben samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång till provisorisk organisation
Försvarsgren och tjänsteställning
! i i Befattning Armén Int
1 Summa * Gm R K Arv R K
n-u-A
Stabschef ............... 1
Sektion I Chef ................. 1 Markopavd ........... Luftopavd ............ Sambandsavd ......... Fältarbavd ...........
Sektion II Chef ................. Centralavd ........... Tygavd .............. 1
Ho—u—u—A r-u-n-u-A'i-A
HH H NHNH
, Intavd ............... 1 1 % Sjv + vetavd ......... * Kassaavd ............. !
Militärbefälhavare ....... 1 1 Sektion III
Chef ................. 1 Personalavd .......... 1 Utbavd .............. 1
| Sektion IV ............. & Sektion V ..............
HH
Sektion VIII1 ........... Chefsexpedition ......... 1
** l :a H r-u-n nun-AH
Summa 1 4 7 5 1 1
1 Organisation enligt särskild utredning.
BILAGA IX:10e
Förslag till antal officerare föqu. militärbefälsstaben samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång
till provisorisk organisation
Befattning
Försvarsgren och tjänsteställning
Flyg-
Oberoende Armén Marinen vapnet Int
_Gm & el R _ Arv
Kmd '
RKArvRIKRK KamB4 .
Militärbefälhavare. . . Stabschef . . ' ......... Souschef ...........
Sektion I Chef ............. Markopavd ....... Sj öopavd ......... Luftopavd ........ Undavd .......... Sambandsavd .....
Fältarbavd . .å .....
Sektion II * Chet ............. Centralavd ....... Tygavd .......... Intavd ........... Sjv + vetavd ..... Kassaavd .........
Sektion III Chef . ............ Personalavd ...... Utbavd .......... Sektion IV :. . .' ..... Sektion V .......... Sektion VIII” .......
Chefsexpedition ..... Summa
11
l—ll-ll-l
HNNNNNI—l
NNWH
ngHHMHl-l
1 Marinintendent.
* Organisation enligt särskild utredning.
BILAGA IX:10f
Förslag till antal officerare för VI. militärbefälsstaben samt deras fördelning på sektioner och avdelningar vid övergång till provisorisk organisation
Försvarsgren och tjänsteställning
Armén eller flygvapnet
Befattning
Armén
Flygvapnet
Int
Gl Gm R Arv
Arv
R KArv
Militärbefälhavare 1 Stabschef ........ 1 Kommendantl. . .. 1
Sektion I Chef .......... 1 Markopavd. . . . Sjöopavd ...... Luftopavd ..... Undavd ....... Sambandsavd. . Fältarbavd . . . .
Sektion II Chef .......... Centralavd. . . . Tygavd ....... Intavd ........ Sjv + vetavd Kassaavd ......
Armésektion Chef .......... 1 Personalavd . . . Utbavd .......
Flygsektion3 Chef .......... Till förf .......
Sektion IV ...... 1 Sektion V ....... Sektion VIII'. . . .
Chefsexpedition . . 1
H HHHH
NMND—l HNMNHWH HHH
.ru-u—
Summa 1 1 1 3 1
fnul—Hro—
1 Tillika till förfogande inom sektion IV. * Främst för frivilligutbildning. ” Organisation enligt ÖB bestämmande. ' Organisation enligt särskild utredning.
BILAGA X:2
Förslag till organisation i fred av staben för Sydkustens örlogsbas (Även basens förvaltningar redovisas; detaljorganisation av dessa kommer att föreslås av statskontoret)
Chef Kommendör B 4
R = regementsofficer K = kompaniofficer Arv = pensionerad officer i
arvodesbefattnlng
Stabschef R
Sektion I Sektion II
Sektion III
Sekt IV Exp.
Chef (stabsch) Chef
II a K (Mint) Till förf 11 b (R)1 II 0 (R)a II d K Chef (m= .
Teknisk förvaltning
Intendentur- förvaltning
Sjukvårds- förvaltning
Byggnads- förvaltning
Ekonomi- kontor
Ekipage-
Kassa sektion
* Tillika chef för örlogsbasens tekniska förvaltning.
' » | | » intendenturförvaltning. ' | » » » ekipagesektion.
' Förvaltare som chef för expeditionen.
_ 4. .. __-..Avm -.—.—.— _ .Ww-Mv-m ___—_...
BILAGA X:3
Förslag till organisation i fred av staben för Västkustens örlogsbas (Även Göteborgs örlogsvarv och örlogsbasens förvaltningar redovisas, dock icke deras inre organisation)
R regementsofficer K kompaniofficer Arv = pensionerad officer i arvodesbefattning
Chef1 Kommendör B 4 Stabschef R
Sektion I Sektion II Sektion III Sekt IV
Chef Chef (stabschef) Chef K Chef (K)* I a + b II a K (Mint) Till fört. Arv
I (1 II I) (B)2 11 c (ny 11 (]
Göteborgs Intendentur- Sjukvårds- örlogsvarv förvaltning förvaltning
1 Tillika chef för Göteborgs örlogsvarv. * o » » vapenavdelningen inom Göteborgs örlogsvarv. ' » » » örlogsbasens intendenturförvaltning. * » » » ekipage- och kasernsektionen inom Göteborgs örlogsvarv. ' Förvaltare som chef för expeditionen.
BILAGA X:6
Förslag till organisation i fred av staberna för Ostkustens örlogsbas. och Uppsala bevakningsområde
(Även Stockholms örlogsvarv och örlogsbasens förvaltningar redovisas; organigationen av dessa kommer inom kort att överses av statskontoret)
Chef Kommendör B 4
Staben [är Uppsala be- vaknings-
Örlogsbasslab
område
Stabschef R
Chef R
Sektion I
Sektion II
Sektion III
Sekt IV
Exp
Chef II a 11 h II c II (1
Chef Ia+h 2 Id
GSM?!
(stabschel) 2 K (R)2 (R)8
Chef K Till förf. Arv
Chef (By
Till förf. K Arv
Stockholms örlogsvarv
Intendentur- förvaltning
Sjukvårdsför- valtning
Kameralkontor
1 Därav en marinintendent.
" Tillika chef för Stockholms örlogsvarv (marindirektör).
3 Tillika chef för intendenturförvaltningen. ' Tillika chef för ekipagesektionen inom Stockholms örlogsvarv.
* Förvaltare som chef för expeditionen.
mma »_ ...fm—M
'BILAGA XII:I
Sammanställning av antal officerare på aktiv stat vid av utredning"- en föreslagna militärbefäls— och örlogsbasstaber samt en jämförelse med beräknade tillgångar i nuvarande ordning '
En sammanställning av antalet officerare på aktiv stat och pensionerade officerare i arvodesbefattningar vid de av utredningen föreslagna militärbefälsstaberna fin- ” nes i kapitel IX. Motsvarande sammanställning avv-antalet officerare vidde före- ) slagna örlogsbasstaberna redovisas i nedanstående tabell.
Tabell 1 Komp- , S:a ak- tiva. off AW
Ostkustens ............................. 1 3 7 11 2 Sydkustens ............................. 1 2 5 8 1 Västkustens ............................ 1 1 5 7 1 Staben för Norrlands kustartilleriförsvar (till-
lika örlogsbasstab) .................... —— 1 3 4 1
AV denna personal skall chefen för Västkustens örlogsbas tillika vara chef för Göteborgs örlogsvarv och föreslås följande personal överföras från Göteborgs ör— logsvarv samt från nuvarande marinkommando Ost, Syd och Väst förvaltning-ar till örlogsbasstaberna:
Tabell 2 Från Regoff Kompoff S:a Göteborgs örlogsvarv .......................... —— 11 1 Marinkommando Ost förvaltningar ............. —— 11 1 » Syd » ............. 4 111 s5 » Väst » ............. — 1*1 1
1 Chefen för örlogsvarvets militärexpedition. ” Marinintendent.
! I i
Örlogsbas ' Kmd Regoff off
I
i
|
|
i 3 Efter samråd med statskontoret; 4 1/2 befattningar enligt statskontorets exakta beräkningar. I
En jämförelse mellan antalet officerare på aktiv stat i »av utredningen föreslagna militärbefäls- och örlogsbasstaber med av utredningen beräknade tillgångar i nu- varande ordning göres i följande tabell (officerare tillhörande fortifikationskåren ingår icke):
Tillgångar i nuvarande ordning Vid nuvarande högre regionala staber (kapitel IX) .................................. 179 Chefen för Göteborgs örlogsvarv .................................................. 1 Chefen för Luleå bevakningsområde ............................................... 1 Personal enligt tabell 2 ovan ...................................................... 8 En kapten fr. o. m. 1]. 1964 vid V. militärbefälsstaben ............................... 1
Summa 190
Antal i föreslagen organisation
Vid I.—VI. militärbefälsstaberna ................................................. 168 Vid Ost—, Syd- och Västkustens örlogsbaser (ej förvaltningar) ........................ 26 Vid staben för Norrlands kustartilleriförsvar1 ....................................... 4
Summa 198 Skillnad + 8
1 Endast den personal som avses skola överta uppgifter från staben vid nuvarande marin- kommando Nord.
Vid en eventuell sammanslagning av staberna för Härnösands försvarsområde och Norrlands kustartilleriförsvar —— som preliminärt förordas av utredningen —— kan en beställning för överste bytas mot en beställning för överstelöjtnant och tre kompaniofficerare utgå ur organisationen, varför den reella ökningen minskas till fem officerare. Av dessa motsvaras tre av ställföreträdande eskadercheferna vid nuvarande 2.—4. flygeskadrarna, vilka f. n. är pensionerade överstar i arvodes- befattningar.
KUNGL. BIBL. ; NOV 1983 l_5f_U h GOLM
_ _. mai.-_a ...å
. Gresunds-forbindelsen. 1. del. . Fiske och flottning I gränsvattnen mellan Fin- land och Sverige. . Opprettelsen av »Nordens Hus» i Reykjavik. . åamarbeid mellom de tekniske hagskoler i Nor- en. . Bolagsbeskattnlngen 1 Norden.
"I låt—I MH
STATENS OFFENTLICA UTREDNINCAR 1963
Systematisk förteckning *
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartempntet
Utlännings tillträde till offentlig tjänst. ['I] Författningsutredningen VI. Sveriges statsskick. Del i. Lagförslag. [16] Del 2. MOUV. [17] Del 3. Motiv. Förslag till riksdagsordning. [la] Del i. Bi- lagor. [19] Bärgarlönens fördelning, sjöförklaring m. m. [20] Förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggnlngar m. m. [23] Trafikmål [27] Utsökningsrätt [I, [28] Skadestånd I. [33|
Några vaifrågor. [54]
Reviderat förslag till jordabalk m. m. [55] Domstolsvåsendet I. Rådhusrätternas förstatli- gande. [56]
Utrikesdepcrtementet
Utgikesförvaltningens organisation och personalbe- ov. [3]
Administrativ organisation inom utrikesförvalt- ningen. [4] U-länder och utbildning. [34] Kommersiellt och handelspolitiskt utvecklingsbl- stånd. [37]
Försvarsdepartementet
Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Försvar och tlskerlnärine [till Totalförsvarets regionala ledning. [65]
Socialdepartemeutet
Den statliga konsulentverksamheten på socialvår- dens område. [30] Arbetstöreläggande. [38] Åldringsvårdens läge. [47]
Kommunikationsdepartementet Tillfällig hastighetsbegränsning i motortrafiken un- der åren 1961 och 1962. [59]
Finansdepartementet Preliminär nationalbudget för år 1963. [8]
Undersökning av taxeringsutfallet [14] Om åtgärder mot skatteflykt. [52]
Enklesiastikdepartemcntet En teknisk institution inom Stockholms universitet. 1
1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9] 2. Universitetsvåsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [13]
1960 års gymnasieutredning. i. Vägen genom gym- nasiet. [15] 2. Kraven på gymnasiet. [22] 3. Spe— ciaiutredningar om gymnasiet. [41] 4. Ett nyt gymnasium. [42] 5. Läroplan för gymnasiet. [43 1958 års utredning kyrka—stat. 1. Religionens bety delse som samhällsfaktor. [261 2. Kyrkor och sam fund i Sverige. [39] Lärare på grundskolans mellanstadium. [35] Bättre studiehjälp. [ia] Fackskolan. [50] Studiesociala utredningen. 1. Akademikernas skuld sättning. [44] 2. Studentrekrytering och student ekonomi. [53] Organisatoriska åtgärder för rymdverksamhetenq främjande. [61]
Jordbruksdepartementet
Listerlandets ålfisken. [32] Utvecklingstendenser l modernt skogsbruk. [63]
Handeladepartementet
Översättning av fördrag angående upprattandet at Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhöa rande dokument [12] Papper och annan skrivmateriei. [25] Malmen i Norrbotten [36]
Översättning av fördrag angående upprättandet 3
Mt.-r"?
Europeiska kol- och stålgemenskapen. [57] Svenska handelsflottans krigsföriuster under d andra världskriget. [60] &
Inrikesdepartementet &
Kommunalrättskommittén IV. Kommunalförbunå det” lainelrätt. [2] V. Kommunala renhållningsav; gi ter. 29 .:
Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmöomrädena. [a] Url>1pehållstillstånd m. m. för utländska studerande. i
Sjukhus och öppen värd. [21] ' Mentaisjukhusens personalorganisation. Del 1. In'ä terviu- och frekvensundersökningar m.m. [24] . Arbetslöshetsförsakringen. [40] _' Beäolkairllgsutveckiing och näringsliv i Jämtlandj n. 5 J Yrkesmedicinska sjukhusenheter — behov och arga?- nisation. [46] |"- Kommittén för näringslivets lokalisering. 1. Aktiy lokaliseringspolitik. Bilaga 1. [49] 2. Aktiv lokal- liseringspolitik. Betänkande. [58] 3. Aktiv lokalisej- ringspolltik. Bilaga 11. [62] » Landstingens organisation och arbetsformer m. ni. [64] '
Civildepartementet De offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt. [5