Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

1958 års utredning kyrka—stat får härmed vördsamt överlämna sitt be- tänkande IV med dels en historisk översikt rörande kyrka och stat i Sverige, dels en undersökning angående de aktuella kyrkobegreppen i vårt land med särskild hänsyn till problemet kyrka och stat.

Utredningen har i det arbete, som redovisas genom förevarande betän- kande, biträtts av särskilt förordnade experter, nämligen enligt förordnande den 17 april 1959 numera docenten i praktisk teologi med kyrkorätt vid Lunds universitet teol. dr Per-Olov Ahrén samt enligt förordnande den 30 november 1961 forskardocenten i kyrkohistoria vid Uppsala universitet teol. dr Arne Palmqvist. Ahrén har numera begärt och erhållit entledigande från det honom lämnade expertuppdraget.

Det nuvarande förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan är, såsom konstitutionsutskottet framhöll i det utlåtande, som låg till grund för riks- dagens framställning till Kungl. Maj:t om en utredning angående den fram- tida gestaltningen av förhållandet, resultatet av en lång historisk utveck- ling, som i hög grad präglats av spänning mellan motstridiga idéer, krafter och intressen. De principiella synpunkter på förhållandet mellan stat och kyrka, som framförts under de senare årens debatt, bör enligt utskottet redovisas och granskas under utredningsarbetet.

1958 års utredning kyrka—stat har, för att tillgodose riksdagens berörda önskemål, låtit verkställa vissa särskilda undersökningar. Sålunda har ut- redningen låtit Ahrén utarbeta den i förevarande betänkande framlagda, kortfattade historiska översikten rörande utvecklingen av förhållandet mel- lan kyrka och stat i vårt land. Utredningen avser att i senare betänkanden för varje behandlat rättsområde lämna en närmare redogörelse för det his- toriska material, som i sammanhanget är av betydelse för förståelsen av gällande rätt och framkomna reformförslag.

De principiella synpunkter, som under senare år framförts angående för- hållandet mellan stat och kyrka, har utredningen sökt belysa från två olika utgångspunkter, nämligen dels religionsfrihetsfrågan dels de aktuella kyrko- begreppen.

I ett den 14 maj 1964 avlämnat betänkande om religionsfriheten har utred- ningen framlagt resultatet av en undersökning, som gjorts av docenten

• Sida 6
•  Original

Sture Waller i egenskap av expert åt utredningen, samt en egen granskning av ämnet i vissa delar.

I nu förevarande betänkande framlägger utredningen en av Palmqvist efter vissa anvisningar av utredningen gjord undersökning angående de ak- tuella kyrkobegreppen i Sverige med särskild hänsyn till problemet kyrka och stat. Därvid har, i syfte att ge möjlighet till slutsatser om vilka relationer mellan staten och Svenska kyrkan som är förenliga med resp. kyrkobegrepp, granskats olika kyrkliga gruppers syn på kyrkan som sådan. Även de kyrko- begrepp som är aktuella inom övriga samfund och inom grupper, som står utanför samfunden, har undersökts.

Utredningen har icke ansett sig ha anledning att i arbetets nuvarande skede taga ställning till eller eljest göra några egna uttalanden om de olika synpunkter beträffande kyrkobegreppen och därmed sammanhängande frå- gor, som skildras i Palmqvists framställning.

Såsom utredningen framhållit i skrivelse till Herr Statsrådet i samband med överlämnandet av betänkandet angående religionsfriheten, har utred- ningen funnit det från arbetssynpunkt rationellt att vid behandlingen av alternativa lösningar på skilda områden närma sig spörsmålen från huvud- sakligen fyra utgångspunkter. De hypotetiska lägen utredningen sålunda till ledning för sitt arbete uppställt, betecknade A-, B-, C- och D-lägena, överens- stämmer ej med de modeller Palmqvist på grundval av sina undersökningar rörande kyrkobegreppen och sålunda med andra utgångspunkter uppställt i den nu framlagda undersökningen. Såsom utredningen i nyssnämnda skri- velse till Herr Statsrådet uttalade, kan utredningen, efter att ha genomgått allt det material som framkommer under det fortsatta arbetet, finna anled- ning till komplettering av A-, B-, C- och D-lägena eller att utgå från andra hypotetiska lägen.

Stockholm den 19 maj 1964.

Erik Tammelin Bertil Bolin Olle Engström Ruben Josefson Åke Zetterberg

/K.—G. Lindelöw

• Sida 7
•  Original

PER-OLOV AHREN

STAT OCH KYRKA I SVERIGE HISTORISK ÖVERSIKT

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

1. 2.

1. 2.

1. 2.

1.

Särskild innehållsförteckning

I. Kyrkans ställning under medeltiden . - XI Den svenska kyrkoprovinsens framväxt och slutliga omfattning . . xI Den medeltida kyrkoprovinsens organisation - XII Socknen , . XIII Stiftet och dess styrelse . . x1v Kyrkoprovinsens högsta styrelse . - XV Kyrkoprovinsens ekonomi . . XVII II. Reformationen . XVIII Kyrkans egendom och ekonomi . . XVIII Den kyrkliga organisationen . - XIX Ärkebiskop och provinsialkonsilium ' XX Biskop och domkapitel . . xx Socken och sockenpräst . . XXII . Kyrka och överhet hos de svenska reformatorerna och i 1571 års kyrkoordning . xxIII III. Den lutherska enhetskyrkans tid . - XXVI Den konfessionella enheten . . xxv1 Konungens centrala kyrkostyrelse och frågan om consistorium generale . xxIx . Konung och kyrka i 1686 års kyrkolag . - XXXII . Riksdag, konung och kyrka under frihetstiden och under tiden 1772—1809 . . xxxw IV. Enhetskyrkans upplösning . . xxxvnI Kyrka och stat i 1809 års regeringsform . - XXXVIII Religionens enhet och bestämmelsen i R-F & 16 . . xxxvm Konungens kyrkoregemente . - XLI Riksdagens befattning med kyrkliga ärenden . - XLII . Tiden efter 1809 . . XLIII Religionsfrihetslagstiftningens utveckling. . KLIV Kyrkomötesinstitutionens tillkomst . - XLVII . xLIx

Kyrklig och borgerlig kommun

• Sida 10
•  Original

• Sida 11
•  Original

I. Kyrkans ställning under medeltiden

1 . Den svenska kyrkoprovinsens framväxt och slutliga omfattning

Den första kända begynnelsen av Sveriges inlemmande i den internationella kristna kyrkan utgöres av Ansgars ankomst till Birka hösten 829 eller vå- ren 830. Besöket föranleddes av en inbjudan från svearnas konung Björn till kejsar Ludvig av Frankrike att sända predikanter till Sverige och fick till resultat att en kristen församling bildades och en kyrka byggdes i Birka av handelsplatsens fogde Hergeir. Sedan Ansgar återkommit från sin resa och upphöjts till ärkebiskop i det nyinrättade ärkebiskopsdömet i Hamburg, anförtroddes verksamheten i Birka åt saxaren Gautbert såsom missions- biskop bland svearna. Missionsverksamheten avbröts emellertid snart på grund av hednisk reaktion, och Gautbert drevs ut ur landet. Hamburg brän— des av en vikingaflotta, och ärkebiskopssätet flyttades till Bremen. På 850- talet besökte Ansgar åter Birka och lyckades då få tingets och konungens tillstånd att kyrkor skulle få byggas i landet och präster vistas där. Vem som ville skulle utan hinder få bli kristen. Verksamheten fick därmed en ny utgångspunkt, och flera präster synes efter Ansgars besök ha verkat i Birka på uppdrag av Ansgar och dennes efterträdare på ärkebiskopsstolen Hamburg—Bremen.

Missionen i Birka blev emellertid mera en första episod i den nordiska missionsverksamhetens historia än ett kyrkans genombrott i landet. Under 900-ta1et avskars Sverige genom vikingatågen till stor del från kristen mis- sionsverksamhet, och Birka förstördes helt vid århundradets slut. Den av- görande kampen mellan hedendom och kristendom stod i stället under 1000-ta1et. Sverige rönte under denna tid kristen påverkan från såväl söder som väster, och missionärer anlände både från Hamburg—Bremen och från England. Den förste kristne konungen var Olov Skötkonung, som regerade vid 1000-ta1ets början och upprättade biskopsstolen i Skara. Västergötland blev därmed det landskap, som tidigast fick en genomförd kyrklig organisa- tion. Även i det annars hedniska Uppland synes konung Olov ha lyckats upprätta ett kristet centrum i Sigtuna. Till slutlig seger kom kristendomen först vid början av 1100—talet under Inge d. äzs regering. Därmed började också uppbyggandet av den svenska kyrkoprovinsens organisation i yttre och inre bemärkelse.

År 1104 upprättades med Lund som ärkebiskopssäte en särskild kyrko-

• Sida 12
•  Original

provins för Danmark, Norge och Sverige. Inom denna fanns enligt en för- teckning från omkring 1120 sex svenska biskopssäten: Skara, Linköping, Tuna (troligen Eskilstuna), Strängnäs, Sigtuna och Västerås. Av dessa upp- hörde snart Tuna, och Sigtuna ersattes omkring 1140 av Uppsala som säte för den uppländske biskopen. År 1152 avskildes Norge till en särskild kyrkoprovins, och meningen var tydligen att Sverige samtidigt skulle ha bildat en sådan. Detta skedde dock icke. Det påvliga sändebudet Nicolaus av Albano, som besökt Norge och Sverige i avsikt att undersöka förutsätt- ningarna för dessa länders avskiljande till egna kyrkoprovinser, kvarläm- nade i stället det för den svenske ärkebiskopen avsedda palliet i Lund och förordnade, att den blivande svenske ärkebiskopen skulle vigas av ärke- biskopen där samt att denne för all framtid skulle behålla primatet över Sverige.

Redan 1164 upprättades emellertid den svenska kyrkoprovinsen, enligt fundationsbrevet av den 5 augusti 1164 på begäran av konung Karl Sver- kersson, de svenska biskoparna och jarlen Ulf. Under ärkestolen, vars säte skulle vara i Uppsala, skulle lyda biskoparna i Skara, Linköping, Strängnäs och Västerås. Växjö, vars äldsta historia är höljd i dunkel, omnämnes första gången 1191 och har då uppenbarligen räknats till den svenska kyrkopro- vinsen. Sedan Åbo tillkommit på 1220-talet, omfattade alltså den svenska kyrkoprovinsen sju stift, vilken omfattning den behöll till medeltidens slut. Enligt fundationsbrevet skulle den svenske ärkebiskopen i enlighet med Nicolaus bestämmelse för all framtid vigas av ärkebiskopen i Lund och visa denne lydnad och vördnad såsom sin primas.

2. Den medeltida kyrkoprovinsens organisation

Den rättsliga grunden för den kristna kyrkans ställning i det medeltida Sverige lades genom de olika landskapsmenigheternas beslut att avlägga den gamla tron och ansluta sig till kristendomen. Genom dessa beslut blev landskapet kristet och den kristna tron en medborgerlig skyldighet för dem som bodde inom dess område. De olika landskapskyrkornas författningar avspeglas i landskapslagarnas kyrkobalkar, som alltså ger oss den äldsta kända formen för kyrkans organisation i landet. Redan vid dessa lagars tillkomst (äldst är den äldre Västgötalagen från 1200-talets förra hälft) hade emellertid den internationella kyrkans rätt, den s.k. kanoniska rätten, hör- jat göras gällande gentemot den tidigare inhemska rättsutvecklingen. Land— skapslagarnas kyrkobalkar uppvisar därför icke utan vidare vårt lands äldsta kyrkoförfattning utan en kompromiss mellan denna och den kano- niska rättens principer. Genom hela medeltiden går sedan som en röd tråd de kyrkliga myndigheternas strävan att på alla punkter förverkliga dessa principer. Målet var libertas ecclesiae, dvs. kyrkans frihet från det världs- liga samhällets lagar och dess uppbyggnad som en överinternationell stat

• Sida 13
•  Original

med egen lag, egen rättsskipning och egen ekonomi. På de flesta punkter lyckades också kyrkan successivt hävda sin rätt och sin frihet. Den fullt utbildade medeltidskyrkans organisation överensstämde därför även i vårt land till övervägande del med kyrkans universella lag och ordning, även om den på vissa punkter medeltiden igenom bevarade vissa från äldre rätts— ordning härstammande drag.

Socknen

Den svenska sockenindelningens uppkomst och äldsta utveckling är ännu icke tillfullo klarlagd, och olika uppfattning råder om dess beroende av den kristna kyrkans organisatoriska uppbyggnad. I åtminstone vissa delar av landet torde bakom den kristna sockenindelningen ha legat en äldre indel- ning för kult och rättsvärd, vilken kyrkan övertog och förlänade kristet innehåll. I sin kristna form blev socknen det område, vars befolkning sökte sig till samma kyrka. Antalet kyrkor var redan på 1200—talet i de äldsta kristna bygderna sannolikt större än nu, och med undantag för övre Norr- land torde sockenindelningen varit i huvudsak genomförd vid 1300—talets början.

Socknens kyrka skulle enligt landskapslagarna byggas av socknens bön- der efter tillstånd av biskopen, ibland även av konungen. Till kyrkan skulle läggas viss jordegendom för prästens och kyrkans underhåll, varjämte prästgård skulle byggas åt prästen. För kyrkans vigning fordrades dess— utom, att den utrustats med vad som behövdes för gudstjänsten (mässkrud, nattvardskärl, etc.). När detta var gjort, kunde sockenmännen begära, att biskopen skulle viga deras kyrka och ge dem en präst vid densamma. Vid prästtillsättningen hade sockenmännen enligt landskapslagarna på olika sätt möjlighet att ge sin vilja tillkänna och, om de var ense, få den de öns- kade. På denna punkt stod landskapslagarna emellertid i strid med den ka- noniska lagen, som lade hela prästtillsättningen i biskopens hand, och ut- vecklingen under medeltiden förde så småningom till ett erkännande av denna princip även i Sverige. Medeltiden igenom torde dock patronatsrätten ha erkänts, dvs. en stormans rätt att tillsätta präst vid en kyrka, som han själv uppfört och bekostat. Mot medeltidens slut genombröts biskopens till- sättningsrätt dessutom vid förnämligare ämbeten av krav från kronans sida att få medverka vid tillsättningen av dessa samt av påvens rätt att tillsätta genom förflyttning från annat ämbete. Endast i undantagsfall berörde detta emellertid de vanliga sockenprästerna och deras ämbeten.

Sockenkyrkans ekonomiska förvaltning ombesörjdes å sockenmännens vägnar av kyrkvärdarna, vilka enligt den yngre Västgötalagen skulle vara två »och prästen den tredje». En gång om året skulle kyrkvärdarna »göra räkenskap inför hela socknen och kräva skulder». Den yttersta kontrollen av sockenkyrkans egendom utövades dock av biskopen, utan vars medgi- vande intet fick säljas eller skiftas. Biskopen hade också rätt att samman-

• Sida 14
•  Original

slå två socknar till en, om egendomens avkastning och tionden var otill- räckliga för två präster.

Socknens andliga ledning låg helt i sockenprästens hand. Församlingen var lämnad i hans vård, cura animarum, vilket innebar att han dels skulle ge sockenmännen del av kyrkans andliga välsignelser, dels skulle handha den tukt, som kyrkan hade att utöva mot sina medlemmar. Sockenprästen hade också laglig rätt till de med ämbetet förenade inkomsterna, och alla som bodde inom socknen var skyldiga att vända sig till honom för att få del av sakramenten och för den påbjudna årliga hikten.

Stiftet och dess styrelse

I ledningen för stiftet stod i den fullt utbildade svenska medeltidskyrkan biskop och domkapitel. Den egentliga stiftsledningen utövades av biskopen ensam, och endast under vakans på biskopsstolen övertog domkapitlet den- samma. Biskopen skulle dock i alla viktigare angelägenheter inhämta ka- pitlets råd, och under vissa perioder av medeltiden har de svenska dom— kapitlens inflytande varit av ganska betydande omfattning.

Enligt den romerska kyrkorätten bestod biskopens myndighet av tre olika delar: jura magisterii, jura ordinis och jura jurisdictionis. Jura magisterii innebar rätten att döma över vad som var rätt och falsk lära samt att ut- välja de präster, som hade rätt att predika. Jura ordinis gjorde biskopen till sakramentens högste förvaltare. Konfirmation och prästvigning kunde sålunda biskopen ensam förrätta, och endast han kunde inviga kyrkor. Jura jurisdictionis omfattade biskopens rätt att hålla synoder och utgiva kyrk- liga ordningsföreskrifter för sitt stift samt att tillsätta kyrkliga ämbeten. Hit hörde också en omfattande domsrätt, som räknades till de viktigaste momenten i kyrkans frihet från statliga ingrepp. Brott av präst fick således icke avdömas av annan än biskop (privilegium fori), liksom också lekmans förbrytelser mot kyrkan och dess tjänare skulle dömas efter kyrkans lag (privilegium canonis). Även äktenskapsmål och vissa andra disciplinmål hörde hemma under biskopen. Den faktiska utövningen av denna domsrätt torde dock i Sverige icke ha varit så vidsträckt, som den kanoniska lagen förutsatte. Brott som präst begick mot lekman torde således hela medel- tiden igenom ha avdömts vid tinget enligt landskapslagarnas stadganden härom.

Sin stiftsstyrelse utövade biskopen främst vid visitationer ute i stiftets församlingar. Vid dessa förrättades konfirmation, kontrollerades prästernas ämbetsförvaltning, upptogs avgifter till biskopen, avgjordes under bisko- pens domsrätt hörande mål etc. De medeltida biskoparna var ofta ute på omfattande visitationsresor i sina vidsträckta stift. Bevarade visitations- längder visar, hur exempelvis Olov Björnson 1316—1319 besökte inte mindre än 187 av ärkestiftets omkring 250 församlingar.

Domkapitel infördes under 1200-ta1et successivt i de svenska stiften. Till

• Sida 15
•  Original

varje kapitel skulle höra åtminstone en prost och tre kaniker, men kapitlen var i de flesta fall åtskilligt större, och deras storlek ökade alltmer mot medeltidens slut. De flesta kapitelmedlemmar hade prebendekyrkor i när- heten av stiftsstaden och uppbar inkomsterna från dessa. Kapitlets upp- gifter bestod främst i att ansvara för gudstjänstlivet vid domkyrkan, handha prästutbildningen samt vid biskopsvakans överta ledningen av stiftet. Där- till kom kapitlets val av biskop, som uppfattades som ett av de starkaste värnen mot statliga ingrepp på kyrkans frihet.

Liksom vid tillsättningen av sockenpräster hade bondemenigheterna i Sverige under förra hälften av medeltiden i hög grad varit medbestämmande även vid val av biskop. Också konungens inflytande hade enligt landskaps- lagarna varit påfallande stort. Den äldre Västgötalagen stadgade, att »om man skall taga biskop, då skall konungen spörja alla landsmännen, vem de vilja hava. Han skall vara bondeson. Sedan skall konungen lämna ho- nom stav i handen och guldring. Sedan skall man leda honom i kyrkan och sätta honom i biskopsstol. Då har han kommit till full makt, med un- dantag av vigning.» Denna ordning stod emellertid i strid med den kano- niska lagen, enligt vilken biskop skulle väljas av domkapitlet, valet be— kräftas av påven och den valde vigas av provinsens ärkebiskop. Sedan dom- kapitel införts i de svenska stiften blev dessa regler gällande även i vårt land, och bondemenigheternas direkta inflytande upphörde. Genom att dom- kapitlens val mot slutet av medeltiden allt oftare ogillades av påven, som i stället själv tillsatte biskop, fick emellertid konungen snart andra möjlig- heter att påverka högre kyrkliga tillsättningar.

Kyrkoprovinsens högsta styrelse

I spetsen för den medeltida 'svenska kyrkoprovinsen stod ärkebiskopen i Uppsala, vilken sålunda var såväl stiftschef i Uppsala stift som hela kyrko- provinsens överhuvud. Val av ärkebiskop tillkom enligt den kanoniska la— gens regler domkapitlet i Uppsala, och som ovan nämnts skulle den valde sedan vigas av ärkebiskopen i Lund. Den faktiska tillsättningen skedde emellertid under senare delen av medeltiden regelbundet genom påvesto- len, varigenom också vigningen i regel flyttades från Lund till kurian i Rom.

Ärkebiskopen var de övriga biskoparnas förman med rätt att visitera deras stift och mottaga appellationer från deras domar. Ett viktigt organ för hans myndighet var provinsialkonsiliet, som ärkebiskopen samman- kallade och vars förhandlingar och beslut vissa tider blev ett kraftfullt för- svar för kyrkans frihet gentemot staten. Bland betydelsefulla konsilier kan nämnas mötet i Skänninge 1248 samt Birger Gregerssons första konsilium i Uppsala 1368, vilket inledde en rad viktiga möten. I konsiliernas förhand- lingar deltog de övriga biskoparna samt representanter för domkapitlen och det lägre prästerskapet. Vid mötet i Skänninge syns liksom vid andra vik-

• Sida 16
•  Original

tiga möten representanter också för konungamakten ha deltagit. Å andra sidan var prästerskapet representerat vid de riksmöten, som började hållas på 1400-talet, något som visar det nära sambandet mellan stat och kyrka. Ett annat tecken på detta samband var den ställning, som ärkebiskopen in- tog i konungens råd och som gjorde honom till rikets främste storman. Även övriga biskopar deltog i rådets förhandlingar och spelade där ofta en myc- ket betydelsefull roll för rikets ledning.

Konungens ställning till kyrkan varierade starkt från tid till tid, men kontakten mellan konung och kyrka var påfallande intim hela medeltiden igenom. Detta markeras bl.a. genom konungakröningen, som alltsedan 1200-talet utfördes av ärkebiskopen och vid vilken konungen i kröningseden lovade skydda kyrkan och bevara hennes privilegier. Flera konungar har också utfärdat särskilda frihets— och privilegiebrev för kyrkan, vari bekräf- tades exempelvis kyrkans domsrätt över sina präster och den för kyrkan viktiga skattefriheten för sin egendom. Som exempel kan nämnas Sverker d.yzs privilegiebrev av år 1200 och Birger Magnussons frihetsbrev av år 1305.

Kyrkoprovinsens högsta ledning fanns dock i Rom, och påvestolens di- rekta inflytande var under vissa tider mycket stort inom den svenska pro- vinsen. Inte minst gäller detta på ämbetstillsättningarnas område, där an- talet påvliga provisioner (=tillsättningar) mot slutet av medeltiden var i ständigt stigande.1 Härvid samverkade ofta konung och påve, och medel- tidens mera kraftfulla regenter lyckades med stor framgång placera egna kandidater på de viktigaste platserna.

Provisionerna var också ett medel för påven att beskatta kyrkoprovinsen genom de avgifter, som den utnämnde hade att erlägga till påve och kuri-a. Men påven hade också andra möjligheter att beskatta kyrkan. För Sveriges del gäller här den s.k. Peterspenningen, som dock snarast hade en ideell innebörd och i ekonomiskt hänseende var av ringa betydelse, samt den tionde av all kyrklig inkomst, som påven viss-a år utkrävde för finansie- ringen av korstågen. Även avlatshandeln torde kunna ses som en väg för påvestolen att beskatta kyrkan och blev under medeltidens sista skede en viktig inkomstkälla för densamma. De olika beskattningarna krävde för sitt konkreta genomförande konungamaktens gillande, något som påven kunde åstadkomma dels genom att ge konungen del i rovet (så t. ex. 1333, då Magnus Eriksson som lån av kyrkan erhöll hälften av ett års kyrko— tionde i hela landet), dels genom att tillmötesgå konungens önskemål vid till- sättningen av viktiga ämbeten inom kyrkoprovinsen.

Den direkta förbindelsen mellan riket och påvestolen förmedlades av

1 Redan före 1412 finns mer än 300 kända provisioner till svenska ämbeten, och siffran för hela medeltiden torde enligt Y. Brilioth (Svenska Kyrkans Historia II, 5. 679) sannolikt ha överstigit 500.

• Sida 17
•  Original

svenska ombud vid denna, och alltsedan början av 1300-talet syns alltid någon svensk ha vistats i Rom för att tillvarata kyrkoprovinsens och rikets intressen. Bekant är Hemming Gadhs verksamhet i Rom under senare hälf— ten av 1400—talet såsom i första hand den svenske riksföreståndarens repre- sentant vid den påvliga kurian.

Kyrkoprovinsens ekonomi

Den kyrkliga egendomen bestod i första hand av den till prästgårdarna hörande jorden, vilken enligt landskapslagarna av socknens bönder skulle överlämnas till kyrkan i samband med kyrkans vigning och av sockenmän- nen bebyggas med i lagarna föreskrivet antal hus. Den övriga kyrkliga egen- domen var i huvudsak knuten dels till biskopsämbeten och domkyrkor, dels till kloster, hospital och helgeandshus. Egendomen förökades ständigt ge- nom gåvor, testamenten och köp, och kyrkans jordegendom utöver präst— gårdarna utgjorde slutligen cirka 12 700 hemman eller 12 å 13% av rikets hela åkermark. Kyrkan blev därigenom en ekonomisk maktfaktor av stor betydelse, och biskoparna framträdde alltmer som stormän också i ekono- miskt avseende. Från konungamaktens sida gjordes olika försök att be- gränsa egendomens omfattning, t. ex. Karl Knutssons bekanta räfst år 1454, men den ekonomiska maktställningen bestod till medeltidens slut.

Utöver egendomens avkastning var tionden kyrkans främsta inkomst- källa. Tionden genomfördes under 1100-talet och avsåg en tiondel av av- kastningen från åker och ladugård (sädes- resp. kvicktionde). Kvicktionden gick i sin helhet till prästens underhåll, medan sädestionden delades mel- lan prästen, sockenkyrkan, biskopen och de fattiga. Även av jakt och fiske skulle tionde utgivas enligt olika lokala sedvänjor. En annan inkomst för prästen var avgifterna vid kyrkliga förrättningar samt offer till kyrkan vid olika högtider, det senare också enligt lokala sedvänjor.

En viktig del av kyrkans samlade ekonomiska förmåner var skattefri- heten för den kyrkliga egendomen samt rätten att på kyrkans gods uppbära de böter, som annars skulle tillfalla kronan. Skattefrihetens omfattning var medeltiden igenom föremål för strid men erkändes i princip redan genom Sverker d. y:s ovan anförda privilegiebrev av år 1200. Den gällde dock icke all kyrklig egendom. Även rätten att testamentera till kyrkan var länge om— stridd, då den stod i strid med uppfattningen av jorden såsom tillhörande icke den enskilde utan ätten.

• Sida 18
•  Original

II. Reformationen

Genom reformationen löstes den svenska kyrkan från sitt beroende av påvestolen och den kanoniska rätten, och i påvens ställe inträdde landets konung som kyrkans högsta myndighet. Skiljelinjen utgöres av de bekanta västeråsbesluten av år 1527, som visserligen icke formellt avskaffade på- vens myndighet men i realiteten gav konungen sådana befogenheter över kyrkan, att de icke kunde förenas med principen om kyrkans frihet. Tyngd- punkten i besluten låg på det ekonomiska området, men genom recessens fjärde punkt, »och bådo alla därom, att Guds ord måtte allestädes i riket renliga predikat varda», lades också grunden till en reformatorisk utveck— ling av kyrkolivet på alla dess områden. För frågan om kyrkans förhållande till staten är följande faktorer i denna utveckling av särskild betydelse.

I. Kyrkans egendom och ekonomi

Som ovan nämnts hade redan under medeltiden statsmakten i tider av ekonomiska påfrestningar kunnat erhålla kyrkans hjälp, och vid flera till- fällen hade också kyrklig egendom genom s. k. räfster återgått till de tidi- gare innehavarna. När Gustav Vasa på 1520-talet pekade på möjligheten av en kyrkoreduktion, var det därför icke något direkt nytt, som framfördes. Men bakom konungens planer låg nu icke endast en strävan att förbättra rikets finanser utan också en stark önskan att slutgiltigt bryta kyrkans ekonomiska maktställning i landet. Den i Västerås beslutade kyrkoreduk— tionen innebar, att konungen lyckades i detta sitt uppsåt. Biskoparna för- lorade sin tidigare ekonomiska makt och med denna också sin politiska. Rikets »tu herrskap» förvandlades till ett, och konungen blev i fortsätt- ningen också kyrkans herre i ekonomiska och administrativa angelägen— heter.

Västeråsriksdagens beslut, den s.k. recessen, gav i sin andra punkt ko— nungen rätt att till förökande av kronans ränta indraga biskoparnas, dom- kyrkornas, kanikernas och klostrens överflödiga egendomar. Dessa skulle överlämnas till konungen, sedan överenskommelse skett och sedan de kyrkliga institutionerna fått »deras redeliga uppehälle». I ordinantian, som utgavs av rådet för att förklara och komplettera recessen och för att upp-

• Sida 19
•  Original

draga riktlinjerna för dess genomförande, fastställdes sedan formerna för detta. Biskoparna, domkyrkorna och kanikerna skulle upprätta och till ko- nungen överlämna förteckningar på »all deras ränta, evad det helst är, i avrad, tionde, penningar, smör, järn, etc.», varefter konungen skulle be- stämma, »huru mycket de skola hava därav och huru mycket de skola giva honom till kronans bästa». Det blev alltså konungen, som fick den yttersta kontrollen över egendomen samt rätten att efter eget beslut disponera över dess avkastning, och någon förhandlingsrätt för kyrkan omnämndes icke. Någon sådan erkändes icke heller av konungen vid den fortsatta tillämp— ningen av besluten.

Recessen förordnade dessutom, att biskoparnas slott skulle återgå till kronan, samt att konungen för framtiden skulle bestämma, med hur stort följe biskoparna hade rätt att rida. Som motiv för dessa åtgärder anför- des biskoparnas tidigare benägenhet att mot landets konung indraga främ— mande herrar i riket. Sedan biskoparnas fasta slott indragits och konungen fått rätt att begränsa antalet soldater i biskoparnas tjänst, var dylik politisk verksamhet icke längre möjlig från kyrkans sida.

Också adeln fick genom Västerås recess del i den beslutade kyrkoreduk— tionen. Recessens tredje punkt stadgade sålunda, att ridderskapet skulle återfå de gods, som genom gåvor, panter eller köp tillkommit kyrkan sedan Karl Knutssons räfst år 1454. Det som köpts eller pantats skulle dock in- lösas till fulla värdet, och ingen skulle få återtaga någon egendom, förrän han inför tinget bevisat sin rätt till densamma.

Västeråsbesluten gällde end-ast biskoparnas, domkyrkornas, kanikernas och klostrens egendom, medan sockenkyrkornas egendom och inkomster liksom sockenprästernas icke berördes av desamma. På 1540-talet började emellertid Gustav Vasa indraga även denna del av kyrkojorden, och slut— ligen återstod endast de egentliga prästborden, vilka tjänade till socken— prästens uppehälle. Totalt indrogs under 1500-talets förra hälft omkring 13 700 hemman, av vilka nära hälften tillhörde sockenkyrkorna. Även tion— den drabbades av indragning. Biskoparnas och domkapitlens del av sädes- tionden hade således redan 1527 förvandlats till kronotionde, och detsamma skedde på 1540-talet även med huvuddelen av sockenkyrkornas tiondepart. Sockenprästens tionde berördes emellertid icke av indragningen.

3. Kyrka och överhet hos de svenska reformatorerna och i 1571 års kyrkoordning

Som framgått av den tidigare framställningen, var reformationsårhund- radets radikala omgestaltning av kyrkans förhållande till staten i hög grad betingad av det politiskt-ekonomiska läget i landet och av konungens öns- kan att göra slut på »de tu herrskap i riket». Vid sidan härav blev emeller- tid också de svenska kyrkomännens från Tyskland hämtade syn på förhål- landet mellan kyrka och överhet av stor betydelse för den faktiska utge- staltningen av kyrkans organisation och styrelse. De svenska reformato- rerna var i detta avseende Melanchtons lärjungar, och det var också Me- lanchtons åskådning, som kom att ligga till grund för reformationstidens mera teoretiska överväganden om kyrkans ställning till staten i vårt land. Dessa teoretiska överväganden återverkade sedan på 1500-talets konkreta lagbestämmelser »om kyrkan och dess personer», alltifrån 1527 års ordi- nantia till kyrkoordningen av 1571.

Utmärkande för Melanchtons åskådning var det stränga åtskiljande mel- lan andligt och världsligt regemente, som alltsedan 1520-talet på olika sätt kom till uttryck i hans författarskap. Det världsliga regementet tillkom en- ligt Melanchton överheten och hade till uppgift att genom yttre våld och makt skapa lugn och ordning på jorden. Det andliga regementet däremot, som innebar »att predika evangelium, förlåta synderna eller binda i synden samt att förvalta sakramenten», tillhörde predikoämbetet och skulle utövas genom Ordet utan yttre maktmedel, »sine vi corporali». Båda regementena var insatta av Gud, och båda tjänade i sina uppgifter hans syften. De fick

• Sida 24
•  Original

emellertid icke sammanblandas med varandra eller intränga på varandras områden. Den andliga makten skulle »icke förfoga över konungakronor, icke upphäva överhetens lagar, icke fritaga från lagstadgad lydnad, icke lägga hinder i vägen för domar, som röra världsliga ordningar eller avtal, icke föreskriva överheten regler angående samhällsskicket, såsom Kristus säger: Mitt rike är icke av denna världen». Den världsliga makten skulle å sin sida skydda icke »själar utan kroppar och lekamliga ting mot uppenbara oförrätter», och dess uppgift var att betvinga människorna »med svärd och kroppsliga straff». Den sysslade således »med helt andra ting än evan- gelium».1

I sin uppgift att skapa lugn och ordning hade överheten emellertid plik- ter även gentemot kyrkan, och Melanchton karakteriserade överhetens ställ- ning härvidlag med termerna custos utriusque tabulae och praecipuum membrum ecclesiae (väktare av lagens båda tavlor, kyrkans främste med- lem). Såsom av Gud stiftat regemente skulle överheten bestraffa överträdel- ser icke endast mot den andra av lagens tavlor utan också mot den första. Med sin av Gud givna makt skulle den inskrida mot missbruk av Guds namn, hädelse och falsk lära och därvid understödja predikoämbetet, som endast hade Ordet till sitt förfogande. Som praecipuum membrum ecclesiae skulle den dessutom på många sätt ha särskilt ansvar för kyrkan och för att evangelium predikades genom densamma. I den svenska utvecklingen torde orden i Västerås recess, att alla bådo konungen, »att Guds ord måtte alle- städes i riket renliga predikat varda», kunna tjäna som illustration till in- nebörden i detta. Någon makt i egentlig mening hade överheten dock icke gentemot kyrkan. Dess uppgift i kyrkan härleddes i stället helt ur dess plikt att utföra Guds uppdrag på jorden samt att såsom kyrkans främste medlem positivt bidraga till evangeliets predikan i sitt rike.

Den nu refererade synen på andligt och världsligt regemente och på över- hetens ställning till kyrkan upptogs tidigt av de svenska reformatorerna och framfördes av dessa i olika sammanhang redan omkring 1530. Under de följande årtiondena förstärktes Melanchtons inflytande, bl.a. genom en bearbetad översättning av Melanchtons dogmatiska lärobok Loci Communes av 1535, vilken utkom i Sverige 1558. När Laurentius Petri i förordet till 1571 års kyrkoordning sammanfattade _sin uppfattning om överhetens ställ— ning och uppgifter, var det också helt Melanchtons tankar, som gjorde sig gällande. Det kungliga ämbetet krävde sålunda enligt kyrkoordningens för— ord, som i detta avseende nästan ordagrant gick tillbaka på Laurentius Petris predikan vid Erik XIV:s kröning 1561, att konungen icke allenast hade »vårdnad och omsorg om världsliga saker och sina undersåtars tim-

1 Samtliga citat från den av Melanchton till riksdagen i Augsburg 1530 författade augsburgska bekännelsen, artikel XXVIII »Om den andliga makten» (Svenska kyrkans bekännelseskrifter, Stockholm 1957, s. 82 f.).

• Sida 25
•  Original

liga gagn och bästa, utan jämväl vad som hörer till gudomlig ära och samma sina undersåtars eviga gagn och välfärd». Båda Mose tavlor var överheten befallda, och det var överhetens plikt, att genom den makt Gud givit ho- nom »sig vårda låta säväl om hans (Guds) eviga rike som om sitt eget världsliga och förgängliga rike». Detta gjorde överheten, då den »hjälper till och förskaffar, att Guds helga ord och evangelium må fritt och obehind— rat hos undersåtarna predikat och utspritt varda», då den »förtager och utrotar all falsk och kättersk lärdom» och då den »förskaffar, att lärda och trogna predikare icke fattas». Den fick däremot icke intränga på prediko- ämbetets område. Det var nämligen icke meningen att ånyo sammanblanda överhetens och prästens ämbeten, »såsom under påven skett är». Gud hade själv förbjudit detta, något som enligt kyrkoordningen bevisades därmed, »att när konung Ussia bjöd till slikt göra, tagandes sig före att frambära rökelse i templet, vart han därför av Gud slagen och plägad med spet- älska».

Genom kyrkoordningens antagande vid 1572 års kyrkomöte och genom anslutningen till densamma vid mötet i Uppsala 1593 blev den melanch- tonska uppfattningen av kyrka och överhet i hög grad bestämmande för den fortsatta kyrkorättsliga utvecklingen i landet. Såsom custos utriusque tabulae och praecipuum membrum ecclesiae skulle överheten låta sig vårda om kyrkan och dess ordningar, »på det allt slikt må bliva i längden bestån- digt och varaktigt», som det heter i kyrkoordningen. Evangeliets predikan däremot, vartill hörde också sakramentens förvaltande och makten att för- låta och binda i synden, tillkom predikoämbetet ensamt och skulle av detta utövas utan intrång från överhetens sida. Med den principen som kyrko- rättslig grundsats gick den svenska kyrkan ut ur reformationstidens om- välvningar och in i det århundrade, som helt skulle förverkliga den lutherska enhetskyrkan i landet.

• Sida 26
•  Original

III. Den lutherska enhetskyrkans tid

1. Den konfessionella enheten

Genom reformationen hade frågan om ett lands ställning i konfessionellt avseende kommit att få en helt annan innebörd än tidigare. Den medeltida kyrkoenheten hade sönderbrutvits, och i dess ställe hade kommit olika be— kännelser av romersk-katolsk, reformert och luthersk typ. Ett religiöst splittrat rike, där olika bekännelser existerade sida vid sida, innebar emel- lertid enligt tidens uppfattning en olycka icke endast ur religiös utan även ur politisk synpunkt. Unitas religionis, dvs. enhet i lära och ceremonier på den antagna bekännelsens grund, ansågs också för staten vara av största betydelse och tillhörde enligt dåtidens statsrätt de fundamentallagar, på vilka statens existens vilade.1 I uppgiften att åstadkomma en dylik enhet stod i vårt land stat och kyrka sida vid sida under århundradena närmast efter reformationen. Den lutherska enhetskyrkans tryggande blev därmed ett verk icke enbart för prästerna utan också för riksdag och överhet. Bakom denna gemenskap mellan stat och kyrka stod i hög grad den sam— hällsuppfattning, som präglats av läran om de tre stånden och deras upp— gifter inom det enhetliga kristna samhället. Läroståndet, överhetsståndet och hushållsståndet bildade enligt treståndsläran tillsammans såväl stat som kyrka med plikter och uppgifter gentemot bådadera. Prästerna skulle förvalta Guds ord och sakramenten samt handhava nyckelmakten och be- traktades härvid som det andliga ståndet i riket. Överheten skulle sörja för yttre lugn och ordning samt dessutom för den rena lärans bestånd och för Ordets utbredande i sitt välde. Den var därvid icke enbart ett statsorgan utan också pars ecclesiae (en del av kyrkan), ansvarig också för denna. Hus- hållsståndet slutligen omfattade familjen, till vars uppgifter hörde bl.a. att ge barnen en kristen uppfostran. Tillsammans utgjorde stånden det enhetliga kristna samhället, i vilket vartdera på sitt sätt hade del i besluten om såväl andliga som världsliga angelägenheter. När överhet och riksdag beslutade om religionens enhet och om bekännelsen och när efter 1595 inga

1 Från svenskt 1600—tal se exempelvis framställningen i juris professorn M. Gylden— stolpes verk Politica 1657, där det om unitas religionis heter att den är »nervus rcipublica et pax ecclesiae», samt Claudius Kloots »Then swenska lagfarenheets spegel» 1676, i vilken beslut om religionen säges tillhöra det »som besynnerligen angår hela riksens stat och välfärd till regementets föreständande».

• Sida 27
•  Original

särskilda kyrkomöten sammankallades för sådana angelägenheter, var detta därför icke ett uttryck för statens ingripande mot kyrkan eller statens makt över densamma. Sett utifrån treståndsläran var det i stället en fråga om beslut, som gällde både stat och kyrka, eller rättare den högre enhet, som omfattade dem båda och som i tidens språkbruk stundom betecknades med namnet det svenska Israel. Riksdagen med dess fyra stånd representerade hela denna enhet och kunde därför med samma rätt besluta i rikets andliga som i dess världsliga angelägenheter.

Redan vid riksdagen 1527 hade från riksdagens sida viss anslutning skett till den av reformatorerna framförda kristendomsuppfattningen dels genom recessens förklaring att reformatorerna visat sig ha »goda skäl och icke an- nat predikade än Guds ord», dels genom riksdagsbeslutets fjärde punkt att Guds ord skulle överallt i riket »renliga predikat varda». Vid riksdagen 1544, som också hölls i Västerås, fördes detta vidare och Sverige prokla- merades nu för första gången officiellt som ett evangeliskt-lutherskt rike. I en från riksdagen utgiven berättelse heter det sålunda, att »vår nådige herre konung och allt riksens råd, adel, biskopar, prelater, köpstadsmän och menige man» med ed hade lovat att aldrig avgå från »den lärdom, som nu uppkommen är». Den evangelisk-lutherska läran blev Sveriges lagfästa religion, och riksdagen beslutade, att den som stod emot den antagna läran skulle »bannlysas och hållas för en kättare och en hedning». Efter splitt- ringen under Johan III:s tid och inför Sigismunds tillträde som svensk ko- nung upprepade Uppsala möte på nytt år 1593 samma proklamation och fastställde dessutom de bekännelseskrifter, på vilka »den uppkomna lär- domen» skulle baseras.2 Beslutet undertecknades av hertig Karl och när- varande »Sveriges rikes råd, biskopar, riddersmän och adel, prästerskap och köpstadsmän» samt utsändes till underskrift av adel, präster och me- nige man i hela riket. Genom beslut av hela folket blev den evangelisk- lutherska läran ånyo stadfäst som landets bekännelse, och genom de många underskrifterna bekräftades ständernas vilja till »trohet, trygghet, rättrå— dighet, hjälp och bistånd uti denna samtyckta bekännelse».

I Uppsala mötes beslut angavs omsorgen om bekännelsens enhet vara huvudmotiv för mötets hållande och om unitas religionis uttalades, att intet är skadligare »uti något land och konungarike än tvist och oenighet och intet nyttigare och gagneligare eller det som mera förbinder hjärtan till— samman än sämja och enighet, och särdeles i religionen». 1600—ta1ets grund- lagar förverkligade den eftersträvade enheten genom att å ena sidan upp—

² De vid mötet närvarande förklarade sig vilja bliva först och främst vid Guds ord i den Heliga Skrift samt därnäst vid de apostoliska, nicenska och athanasianska sym- bola, vid den oförändrade augsburgska bekännelsen och vid den religion, som under ko- nung Gustavs sista regemente och Laurentius Petris livstid »både i lärdom och kyrko- seder här i riket hållen och igenom den präntade kyrkoordning i trycket utgången anno 72 är samtyckt och bejakad bliven».

• Sida 28
•  Original

räkna vissa bekännelseskrifter och därmed fastslå innehållet i rikets kon— fession och å den andra stadga stränga straff för avfall från denna kon- fession. 1604 stadgades sålunda i den vid riksdagen i Nyköping uppsatta arvföreningen, att arvsrätt till Sveriges tron förutsatte anslutning till den augsburgska bekännelsen samt att ingen, som var av annan religion, skulle i riket »bliva liden eller i något kall och ämbete brukad». Om någon avföll från »vår kristliga religion», skulle han ha »förverkat sitt gods under näste fränder och förvisas ur riket, på det han icke må hava tillfälle sitt förgift att utspy». 1611 upptogs detsamma i Gustaf II Adolfs konungaförsäkran, i vilken konungen lovade att »hålla, handhava och beskydda alla Sveriges rikes ständer, andliga och världsliga, högre och lägre, vid deras kristliga religion, Guds rena klara ord och de högvärdiga sakramentens rätta sann- skyldiga bruk, grundad uti den heliga profetiska och apostoliska skrift och uti den oförändrade augsburgska konfession». Ingen av annan religion skulle bli brukad »i något riksens ämbete». Och 1634 infördes i vår första regeringsform tesen om religionens enhet som grund också för statens i dess i svensk lagstiftning kanske mest utpräglade formulering: »Medan enighet i religionen och den rätta gudstjänsten är den kraftigaste grund— valen till ett lovligt, samdräktigt och varaktigt regemente, så skall härefter så väl konungar som alla ämbetsmän och undersåtar i riket först och främst bliva vid Guds rena och klara ord, såsom det i de profetiska och apostoliska skrifter författat, uti kristliga allmänneliga symbolis, Lutheri katekismo, den oförändrade augsburgska konfession förklarat och i Uppsala konciliis samt förre riksens beslut och försäkringar däröver stadgat är.» Stat och kyrka hade blivit ett och detsamma, och religionens enhet var enligt rege- ringsformen grund för det samhälle, i vilket båda ingick. Formuleringen från RF 1634 återkom sedan i alla regeringsformer under 1600- och 1700- talen och försvann först 1809.

Också kyrkolagen av 1686 vilade i sin syn på kyrka och samhälle på den i grundlagarna uttryckta enhetsuppfattningen. Inom det svenska väldet skulle sålunda enligt kyrkolagens första paragraf alla bekänna sig »endast och allena till den kristliga lära och tro, som är grundad uti Guds heliga ord, det gamla och nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter och författad uti de tre huvudsymbolis, apostolico, nicaeno och athanasiano, jämväl uti den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530, vederta- gen i Uppsala koncilio 1593, samt uti hela så kallade libro concordiae för— klarad». Avfall från läran liksom »att upptänka och utsprida några vill- farande meningar eller bruka några anstötliga ordasätt, Guds församling därmed att bekymra eller förarga», skulle enligt paragraf två bestraffas med landsförvisning och förlust av arv, rätt och rättighet inom Sveriges gränser. Samma bestämmelser infördes 1734 i den allmänna lagen. Också enligt 1734 års lag skulle alltså avfall från »vår rätta evangeliska lära» be- straffas med landsflykt och arvlöshet.

• Sida 29
•  Original

I trosenhetens tjänst stod slutligen även de religionsstadgar, som utgavs under 1600- och 1700-talen och som successivt skärpte bekännelsetvånget. Hit hör bl. a. Örebro stadga 1617, som vid stränga straff förbjöd svenskar att studera vid katolska högskolor och katoliker vid risk av dödsstraff att efter viss tid vistas i landet, samt religionsplakaten 1655 och 1667, som vände sig mot villfarande sekter och synkretistisk teologi inom landet. Kul— men nåddes genom religionsstadgan 1735, som var riktad mot radikalpie- tismen och enligt vilken man kunde inskrida icke endast mot den som ut- spridde villfarande meningar, utan även mot den som misstänktes hysa så- dana. Därmed var emellertid också slutpunkten nådd i den religiösa enhets- lagstiftningens historia i Sverige, och en vidgad tolerans skulle snart träda i bekännelsetvångets ställe.3

4. Riksdag, konung och kyrka under frihetstiden och under tiden 1772—1809

Den lutherska enhetskyrkan förblev orubbad också efter enväldets fall. Frihetstidens syn på förhållandet mellan stat och religion anknyter helt till äldre svensk tradition, och den framväxande naturrättsliga statsuppfatt- ningen med dess syn på staten som en profan inrättning och kyrkan som

• Sida 35
•  Original

en förening inom densamma synes icke ha påverkat grundlagarnas bestäm- melser om kyrkoväsendet annat än i undantagsfall. Liksom tidigare 1600- talet behärskades också 1700-talet av tanken på det kristliga samhället med dess tre stånd och med unitas religionis som viktig förutsättning.

Liksom konungen under envåldstiden varit enväldig också på kyrkans område, blev under frihetstiden riksdagen icke endast statens utan också kyrkans högsta myndighet. Enligt regeringsformen av 1720 5 4 skulle ingen lag stiftas, förvandlas, ändras eller avskaffas utan ständernas »ja, sam- tycke och vedertagande». Detta gällde också lagarna om religionen, om vilka ytterligare stadgades i 1720 års konungaförsäkran, att förordningarna om religionens renhet och enhet och »särdeles 1655 års religion-sstadga och 1686 års kyrkoordning» skulle förmeras och förbättras efter ständernas gottfinnande. Också stadgandet i riksdagsordningen 1723 5 20 om ständer- nas rätt att göra sådana beslut, stadgar och förordningar om sig och riket, »som de pröva tjänliga till det allmänna bästa», hade sin giltighet på kyrkoväsendets område. Enligt riksdagsordningen skulle ständerna dess— utom granska kollegiers och konsistoriers verksamhet, och då dit hörde såväl kanslikollegium, som hade nära beröring med kyrko- och skolfrågor, som domkapitlen, kom riksdagen att få en vid uppsikt över kyrkoväsendet i riket i dess helhet.

Med undantag för det som rörde >>riksens ständers frihet samt vart och ett stånds välförvärvade privilegier», där samstämmigt beslut var nödvän- digt, skulle alla riksdagsbeslut enligt 1723 års riksdagsordning fattas enligt majoritetsprincipen. Varje stånd hade en röst, och beslut i kyrkliga ange- lägenheter kunde alltså fattas och fattades också vid upprepade tillfällen mot prästeståndets mening. Prästeståndet var ett av riksdagsstånden med samma rättigheter och samma uppgifter som de övriga stånden, och någon särställning vid behandlingen av kyrkliga frågor intog det icke enligt grundlagarna. I praktiken kom emellertid ståndets uppfattning att av helt naturliga skäl tillmätas särskild betydelse, när det gällde frågor om religio- nen och kyrkan. Dessutom återupptog ståndet vid frihetstidens början en egen verksamhet som ett i viss mån centralt organ för kyrkoväsendet i ri- ket. Sitt uttryck fick denna verksamhet bl.a. i de cirkulär, som ståndet började utsända i och med 1723 års riksdag och varmed det fortsatte till dess ståndsriksdagen upphävdes. Utan stöd i grundlagarna tog sig präste- ståndet rätten att i dessa cirkulär utfärda råd och anvisningar till rikets domkapitel och ge en för prästerna normerande tolkning av stadgar och förordningar på det kyrkliga området. Liksom under 1600-ta1et kom alltså prästeståndet att även under frihetstiden i viss utsträckning bli en ersätt- ning för ett särskilt kyrkligt centralorgan i riket.

En särskild form av kyrklig lagstiftning utgjorde under såväl 1600— som 1700-ta1en de för prästerskapet utfärdade privilegierna. Genom reformatio- nen hade de under medeltiden gällande privilegium fori och privilegium

• Sida 36
•  Original

canonis upphört att gälla, och prästerna intog icke längre någon särställ— ning i det svenska samhället. Mot slutet av 1500-ta1et sökte prästerna på nytt genom privilegier få sin och kyrkans ställning skyddad. Sålunda fram- lades vid Uppsala möte 1593 i de s.k. prästerskapets postulater ett utkast till bestämmelser angående prästernas ekonomi-ska rättigheter, tillsätt- ningen av prästerliga tjänster och den kyrkliga organisationen i övrigt. Postulaterna stadfästes emellertid icke, och även under 1600-ta1ets förra hälft förblev prästernas försök att få sina privilegier stadfästa fruktlösa. Först (1647) 1650 stadfästes av drottning Kristina den första privilegie- urkunden för prästerna. I denna behandlades först och främst prästernas ekonomiska förhållanden men därjämte även den rena läran samt präster- nas tillsättande och övriga ståndsrättigheter. Dessutom fastslogs prästernas rätt att hålla sockenstämmor. Privilegierna förnyades 1655, 1675 och 1723 och är till vissa delar fortfarande giltiga som en del av gällande lag på det kyrkliga området.8

Under 1600-talet utgjorde utfärdandet av särskilda ståndsprivilegier en del av konungens självständiga lagstiftning. Privilegierna utgjorde till sin karaktär en undantagslagstiftning och gällde endast under den konung, som utfärdat dem. De måste alltså förnyas vid varje trontillträde, och varje stånd kämpade härvid självfallet efter att få sina privilegier fastslagna och förbättrade. I och med 1720 års regeringsform ändrades emellertid förhål- landena. Regeringsformen stadgade, att inga nya privilegier skulle utges och meddelas, »utan samtliga ständernas vetskap, gjorda påminnelser och samtycke». Privilegiernas tillkomst blev en lagstiftningsfråga, varvid samt— liga stånds samtycke fordrades för beslut, och detta utsträcktes genom 1751 års konungaförsäkran uttryckligen till att gälla även privilegiernas förändring. Prästerskapets privilegier av år 1723 tillkom också (liksom de samtidigt utgivna privilegierna för adeln) i enlighet med 1720 års bestäm- melse.

Det nya konstitutionella läge, som statskuppen 1772 medförde, påverkade givetvis på olika sätt de kyrkliga ärendenas behandling. Konungens ökade styrelsemakt innehar således, att en mängd författningar i religiösa ange— lägenheter utgavs på administrativ väg och utan att föreläggas riksdagen. Någon principiell förändring i kyrkans ställning åstadkoms emellertid icke under tiden 1772—1809, även om upplysningens ökade inflytande under dessa årtionden alltmer undergrävde den tidigare självklara synen på en— het mellan stat och kyrka. För kyrkliga mål och särskilt prästerliga be- fordringsärenden inrättades 1786 inom civilexpeditionen en s. k. ecklesiastik beredning, varigenom de kyrkliga ärendena, som under frihetstiden van-

” Strävan efter privilegier för det egna ståndet var en helt naturlig företeelse inom det dåtida ståndssamhället. Också adeln liksom städer, skrån och gillen begärde hos ko— nungen privilegier i utbyte för dem åvilande skyldigheter och lyckades under 1500—ta1et och förra hälften av 1600-ta1et bättre än prästerna få sina önskemål tillgodosedda.

• Sida 37
•  Original

ligen handlagts av kanslikollegium och föredragits av statssekreteraren för inrikes civilexpeditionen, fick ett eget organ. Beredningens handläggning av kyrkliga ärenden övergick med undantag för befordringsfrågor år 1789 på den inom kansliet upprättade särskilda ecklesiastikexpeditionen, som dock åter indrogs 1792, då civilexpeditionen på nytt övertog de kyrkliga ären- dena. Expeditionen återupprättades sedan genom 1809 års kansliordning.

• Sida 38
•  Original

IV. Enhetskyrkans upplösning

I. Kyrka och stat i 1809 års regeringsform

Religionens enhet och bestämmelsen iRF 5 16 Den ur kyrklig synpunkt främsta skillnaden mellan tidigare regeringsfor- mer och den som tillkom såsom en följd av 1809 års statsvälvning ligger i borttagandet av den paragraf om religionens enhet, som funnits i rege- ringsformen alltsedan 1634. I stället infördes den berömda sextonde para- grafen med dess ord om samvetsfrihet på det religiösa området: »Konungen bör . . . ingens samvete tvinga eller tvinga låta utan skydda var och en vid en fri utövning av sin religion, så vitt han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.»

Redan under 1700-talet hade på olika sätt den i regeringsform och kyrko- lag påbjudna religiösa enheten börjat att uppluckras. År 1724 fick sålunda de reformerta hantverkarna vid Alingsås manufakturi rådets tillstånd att hålla gudstjänst i sina hus, och samma rätt utsträcktes 1741 till alla be- kännare av den engelska och reformerta kyrkan, som bosatte sig i Sverige. Enligt stadgan 1741 skulle de dessutom få bygga egna kyrkor i vissa sjö- städer. Nästa steg togs genom 1781 års toleransedikt, som tillerkände främ- mande kristna trosbekännare rätt att bilda egna församlingar, bygga egna kyrkor, ha egna präster samt uppfostra sina barn i den religion, som de själva tillhörde. Genom 1782 års judereglemente gavs i stort samma rättig— heter åt judar, som bosatte sig i landet. För svenskar kvarstod den tidigare tvångslagstiftningen obruten, men genom upplysningstidens ändrade syn på den kristna bekännelsen och den kristna kyrkans kulthandlingar bör- jade den alltmer förlora sin inre betydelse. På olika sätt hade alltså redan under 1700-talet enhetssynen genom'brutits, och väg hade öppnats för en ny syn på förhållandet mellan stat och religion.

Den sextonde paragrafen i 1809 års regeringsform drog konsekvenserna av detta genom att tillerkänna var och en rätt till en fri utövning av sin religion. Som C. A. Hessler framhållit i en grundläggande undersökning av innebörden i denna paragraf, gjorde den faktiska existensen av de många främmande trosbekännarna i landet det icke längre möjligt att upprätt- hålla den tidigare principen om enhet på det religiösa området.1 Det gick icke längre att i regeringsformen säga ett och i kungliga förordningar ett

¹ C. A. Hessler, Stat och religion i upplysningstidens Sverige, Uppsala 1956.

• Sida 39
•  Original

annat. Också regeringsformen måste acceptera den faktiska förekomsten av främmande trosbekännare och deras 1781 stadfästa rätt att här utöva sin religion. Inga röster höjdes heller mot den nya paragrafen, när förslaget till regeringsform behandlades vid 1809 års riksdag. Samtliga stånd godtog utan debatt konstitutionsutskottets förslag, och inom prästeståndet fram— fördes endast ett önskemål om ett tillägg till detsamma, vilket skulle för- hindra att den rena evangeliska läran tillfogades skada från andra religio- ners sida. Om den principiella riktigheten i de rättigheter, som paragraf sexton tillerkände bekännare av annan religion än den lutherska, var alla ense.

Stadgandet om rätt till fri religionsutövning gällde emellertid icke in- flyttade utlänningar enbart utan också svenskarna själva. Också svenska medborgare skulle enligt regeringsformens bestämmelse få utöva sin reli- gion efter sitt eget samvete. De skulle visserligen som förut bekänna den evangelisk-lutherska religionen och uppfostra sina barn i denna. Inga för- ändringar gjordes i tidigare utfärdade stadganden härom. Men alla skulle få utöva sin religion fritt, vilket för svenska medborgare innebar, att de skulle få utöva sin lutherska religion utan att tvingas till exempelvis kyrkogång och nattvardsfirning. Som Hessler visat, innebar för upplys- ningsmännen begreppet religionsfrihet just denna frihet. Först senare un- der 1800-talet blev rätten att själv välja sin religion aktuell, och önskemå— len härom avsatte då också så småningom spår i förändrad lagstiftning på detta område.

Borttagandet av den tidigare enhetsparagrafen och införandet av para- graf sexton i dess ställe hade sin teoretiska bakgrund i en begynnande na- turrättslig uppfattning av stat och kyrka och av det rätta förhållandet mel- lan dem båda. Medan under 1500-, 1600— och större delen av 1700-talet enhet i religionen självklart betraktats som den främsta grunden till ett varaktigt regemente och till statens och samhällets bestånd, hade också i vårt land under senare hälften av 1700-talet samhällsfördraget, dvs. med- borgarnas gemensamma överenskommelse att bilda ett fast och ordnat sam- hälle, börjat att i enlighet med naturrättslig uppfattning betraktas som en grundläggande faktor för statens och samhällets existens. På samhällsför- draget vilade enligt naturrättslig uppfattning det statliga regementet, och från samhällsfördraget emanerade överhetens myndighet över sina under- såtar. Intet samhällsfördrag kunde dock enligt de i Sverige aktuella natur- rättsliga tankegångarna upprätthållas utan religionens stöd och hjälp. Det låg därför i samhällets eget intresse att skydda och befordra religionen, vilket bl. a. kunde ske genom att en av de existerande bekännelserna upp- höjdes till statsreligion. Samhället fick dock icke söka tvinga någon till tro eller religionsövning enligt en bestämd trosbekännelse. Tvärtom måste det erkänna olika bekännelser inom sitt område och fick icke förfölja någon av dem. I den mån de företrädde en ur samhällets synpunkt nyttig religiosi-

• Sida 40
•  Original

tet, låg det i samhällets intresse att skydda dem alla. De tjänade alla sam— hällsfördraget och kunde därmed också förvänta samhällets särskilda be- skydd.

I likhet med staten var enligt den naturrättsliga uppfattningen också kyrkan till sin yttre existens beroende av människors sammanslutning och fördrag. Varje kyrkosamfund hade sålunda enligt densamma uppstått ge- nom att människor förenat sig kring en gemensam trosbekännelse och kring utövandet av sin religion i enlighet med denna. Mot samtliga dessa kyrkosamfund hade staten att visa tolerans. Den kunde visserligen genom att göra en av de existerande bekännelserna till statsreligion komma att privilegiera en bestämd kyrka och en bestämd form av religionsutövning. Den fick dock icke därigenom hemfalla åt förföljelse av andra kyrkor och dess medlemmar. Inom staten måste tvärtom kunna finnas många kyrkor, som alla hade rätt till statens skydd.

Till dem som i Sverige medverkade till framgången av den nu i korthet skisserade naturrättsliga uppfattningen hörde i främsta rummet professorn i praktisk filosofi vid Uppsala universitet Daniel Boéthius. Enligt den av Boöthius år 1799 utgivna Försök till en lärobok uti naturrätten vilade sta- ten på ett fördrag, vilket tillkommit »såsom en överenskommelse eller av- talad fördraglighet av allas vilja». För detta fördrag var sedlighet och reli- gion av största vikt och betydelse. Det gällde därför för staten »att använda sin makt till bibehållande och befrämjande av deras yttre villkor». Den fick dock i detta aldrig använda sig av tvång i inre och yttre bemärkelse. Att söka bibehålla religionen genom andra medel än den inre övertygelsen var nämligen »den genaste vägen att förstöra roten till all verklig religion». Staten måste därför inom sitt område tillåta olika uppfattningar 0111 vad som var rätt i religiöst avseende och ge sina medborgare möjlighet att tänka och handla fritt härvidlag.

Därav följde för Boéthius en tolerant inställning till de olika kyrkorna och till förekomsten av flera kyrkor inom ett och samma samhälle. Även kyrkan var nämligen enligt Boéthius uppfattning till sitt väsen ingenting annat än »en av flera träffad förening» kring en gemensam trosbekännelse. Historien visade, att många sådana föreningar kunnat uppstå och att även de, som från början samlats kring samma föreningspunkt, senare kunnat skilja sig från varandra för att »inrätta nya föreningar omkring nya sym- boler». Till alla dylika föreningar måste staten förhålla sig tolerant. I en och samma stat måste följaktligen »flera olika kyrkor och kyrkosekter kunna givas». Staten var dem alla skyldig beskydd och ägde endast tillse, »att deras olikhet icke förorsakar något, som förstör eller hindrar ända- målet för ett yttre rättstillstånd».

1809 drogs i detta avseende icke alla till synes nödvändiga konsekvenser av det av Boäthius förda resonemanget. Till Sverige inflyttade utlänningar fick visserligen sin rätt att sammansluta sig i egna kyrkor fastslagen, och

• Sida 41
•  Original

på detta område tillämpades alltså principen om olika kyrkors existens inom samma samhälle. Svenska medborgare fick dock icke överge sin tidigare ingångna »förening» för att inrätta vad Boéthius kallade »nya för- eningar omkring nya symboler». För dem kvarstod enhetsdoktrinen obru- ten, och inga försök gjordes att bryta densamma. Den fortsatta utveck- lingen under 1800-talet skulle emellertid i stor utsträckning komma att tillämpa det naturrättsliga betraktelsesättet också på rätten för svenskar att tillhöra andra kyrkor än den lutherska, liksom på statens ställning till kyrkan över huvud taget. Tills vidare bestod dock hela den gamla kyrkliga organisationen sådan den utvecklats på den lutherska enhetskyrkans tid.

Den svenska statens konfessionella ställning fick i 1809 års regerings- form liksom tidigare sitt uttryck i bestämmelserna om konungens, stats- rådens och ämbetsmännens bundenhet till den i landet antagna religionen. Enligt RF & 2 skulle konungen alltid vara »av den rena evangeliska läran, sådan som den uti den oförändrade augsburgiska bekännelsen samt Upp- sala mötes beslut av år 1593 antagen och förklarad är». Statsråden skulle samtliga enligt RF & 4 vara av samma bekännelse, och icke heller till äm- betsmän eller domare fick enligt RF 5 28 utnämnas andra än dem som be- kände den evangelisk-lutherska läran.

Kon ungens kyrkoregem en te

Någon förändring i konungens ställning till kyrkan innebar icke det nya statsskicket, liksom icke heller några principiella överväganden om kyrkans ställning till staten över huvud infördes i de antagna grundlagarna. Ko- nungen var liksom tidigare kyrkans högsta myndighet, och hans rätt enligt RF & 4 »att allena styra riket» sträckte sig också till kyrkan. I den för präs- terskapet viktiga frågan om utnämningsrätten till kyrkliga ämbeten och tjänster fastställde regeringsformen den redan 1720 införda begränsningen av konungens utnämningsrätt till biskop och ärkebiskop, att konungen ägde utnämna »en av de tre, som föreslagne blivit», och om de regala pastoraten hette det i RF & 30, att konungen ägde, »på det sätt förr övligt varit», till- sätta kyrkoherdar i dessa. De regala gällens antal hade efter utökningen under enväldet åter inskränkts genom bestämmelserna i 1723 års privi- legier, och genom förordningen om prästval av 1739 hade dessutom stifts- styrelserna fått ett visst inflytande på tillsättningen av kyrkoherdar i de— samma. _

De kyrkliga ärendenas handläggning särskildes genom 1809 års rege- ringsform lika litet som tidigare från andra för hela riket gällande ärenden. Också i kyrkliga frågor skulle konungen alltså vid sin styrelse av riket »taga underrättelse och råd» av ett statsråd. För ärenden, »som angå reli- gionen, ecklesiastikverket, allmänna uppfostran och offentliga fattigvår— den», skulle finnas en särskild statssekreterare, vars uppgifter vid departe- mentalreformen 1840 överfördes till ecklesiastikdepartementet. Kyrkolags-

• Sida 42
•  Original

frågor tillades därvid dock justitiedepar—tementet. Då det gällde ärendenas beredning, skulle kyrkliga frågor likaledes behandlas på samma sätt som alla andra, och regeringsformens föreskrift, att nödiga upplysningar skulle inhämtas från vederbörande kollegier och ämbetsmän, tillämpades därvid på domkapitlen. Någon kyrklig centralstyrelse inrättades icke, utan den kyrkliga förvaltningen behöll sin decentraliserade form med relativt stor självständighet för biskop och domkapitel inom stiftsstyrelsens område.

I samband med en starkare betoning av kyrkans ställning som statsinsti- tution och av prästerna som statens ämbetsmän framkom emellertid snart önskemål om en mera centraliserad kyrkostyrelse och om inrättande av ett centralt ämbetsverk för kyrkliga frågor. År 1823 framförde sålunda August von Hartmansdorff i ett särskilt yttrande till den s. k. styrelseverks- kommitténs betänkande ett förslag till »ett för kyrkoväsendet, läroverken, hälso- och fattigvårdsärenden gemensamt ecklesiastikkollegium», och Hart- mansdorff återkom senare med samma förslag i motion vid 1853—54 års riksdag. Kollegiet skulle enligt motionen i sin första avdelning behandla kyrko- och läroverksfrågor och skulle då bestå av kollegiets president, som icke kunde vara präst, en biskop, en eller två kyrkoherdar samt en världslig professor, lektor eller rektor. Hartmansdorff hade själv varit statssekrete— rare för ecklesiastika ärenden 1831—38, och vad departementschefen be— hövde var enligt hans uppfattning en möjlighet att genom ett ämbetsverk bättre kunna kontrollera verksamheten inom den kyrkliga delen av den statliga förvaltningen. Som statsinstitution måste nämligen kyrkan enligt Hartmansdorff styras på alldeles samma sätt som andra dylika institutio- ner.

Mot prästeståndets avslag hemställde också 1853—54 års riksdag hos Kungl. Maj:t om förslag till kyrkligt ämbetsverk i enlighet med motionen. Kungl. Maj:t beslöt dock den 30 okt. 1855 att riksdagens skrivelse icke skulle föranleda någon åtgärd. Som motivering framhölls, att en dylik cen- tralisering av kyrkoärendenas förvaltning skulle förändra kyrkan »till vad den icke bör vara, till allt närmare likhet med en blott statsinstitution». Kungl. Maj :t hade därmed instämt i den av domkapitlen vid remiss av riks- dagens skrivelse starkt hävdade synpunkten, att föreningen mellan stat och kyrka i hög grad byggde på förutsättningen, att kyrkan för sin inre förvaltning ägde egna oberoende organ och först i sin högsta punkt till sin styrelse sammanföll med statens.

Riksdagens befattning med kyrkliga ärenden

Riksdagens befattning med kyrkliga ärenden bestod enligt 1809 års rege- ringsform dels i den befogenhet att med konungen stifta kyrkolag, som till- kom rikets ständer enligt RF & 87, samt att medverka vid privilegielagstift— ningen enligt 5 114, dels i deltagandet i konungens s.k. ekonomiska lag- stiftning enligt 5 89, vartill bl.a. hörde utgivandet av stadgar på det litur—

• Sida 43
•  Original

giska området. Om kyrkolagstiftningen stadgade & 87 följande: »Riksens ständer äga gemensamt med konungen makt att stifta allmän civil- och kriminal- samt kyrkolag och att sådan förut stiftad lag förändra och upp- häva.» Kyrkolagen räknades alltså fortfarande till de allmänna lagarna, och någon särställning för prästeståndet vid kyrkolags stiftande fanns icke. Vad som därvid formellt inlades i begreppet kyrkolag (i tidigare regerings- former hade endast talats om allmän lag, vartill då räknats även kyrko- lagen), saknade praktisk betydelse och blev först senare under 1800-talet föremål för debatt.2

På privilegielagstiftningens område fortsatte regeringsformen av 1809 linjen från 1720. I 5 114 stadgades sålunda, dels att samtliga ständers pri- vilegier skulle bestå, dels att förändringar i privilegierna icke skulle kunna åstadkommas liksom ej heller nya privilegier stiftas utan samtliga stånds samtycke. Prästerna fick alltså fortfarande möjlighet att verksamt förhindra för ståndet och kyrkan olämpliga förändringar i 1723 års privilegieurkund.

Kyrkliga författningar på det administrativa området utgavs efter 1809 ofta sedan konungen först inhämtat yttrande från hela riksdagen eller i vissa fall från prästeståndet ensamt. Genom sin större sakkunskap lycka— des prästerna härvid i relativt hög grad göra sin uppfattning gällande, även om medstånden ingalunda var benägna att betrakta dylika kyrkliga ären- den såsom liggande utanför deras kompetens. Till prästeståndets dominans på det kyrkliga området medverkade också, att prästeståndets s.k. en- skilda utskott ofta blev forum för behandling av liturgiska frågor, där ju beslutanderätten formellt låg hos konungen. Under frihetstiden hade samt- liga stånd tillsatt dylika enskilda utskott för behandling av egna angelägen— heter. Prästeståndet fortsatte härmed också efter 1809 och utövade genom sitt enskilda eller ecklesiastika utskott alltintill ståndsriksdagens avskaf- fande ett icke obetydligt inflytande på de kyrkliga ärendenas behandling. Ledamöter från utskottets två avdelningar (en lag- och en pastoralavdel- ning) utarbetade bl.a. de Cleri Comitialis Cirkulär, som ståndet efter varje riksdag utsände till stiften och dess prästerskap.

Religionsfrihetslagstiftningens utveckling

Det första förslaget till utträde ur den svenska kyrkan presenterades av 1824 års kyrkolagskommitté i kommitténs år 1828 framlagda förslag till ny kyrkolag.3 Förslaget ledde emellertid icke till något resultat, och de när- maste årtiondenas debatter i den alltmer aktuella religionsfrihetsfrågan kom icke heller att i första hand gälla möjligheterna att utträda ur kyrkan. Vad som diskuterades var i stället friheten inom kyrkan, varvid framför allt konventikelplakatet av 1726 blev utsatt för stark kritik. Först 1856 framla- des i riksdagen en proposition angående religionsfrihet, i vilken föreslogs rätt för medlem av svenska kyrkan att »därifrån övergå till annat kristet religionssamfund, som i riket redan finnes eller framdeles med konungens tillstånd bildas». Riksdagen avslog emellertid förslaget, vilket dock återkom vid 1859—60 års riksdag. Denna gång antog riksdagen detsamma, och den 23 oktober 1860 utfärdades den förordning angående främmande tros- bekännare och deras religionsövning, som för första gången möjliggjorde för svenska medborgare att utträda ur den svenska kyrkan. Samma dag ut- färdades också förordning angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den som träder till eller utsprider villfarande lära, varigenom tidigare straffbestämmelser för avfall från den svenska kyrkans bekännelse upphävdes.

I förordningen angående främmande trosbekännare och deras religions— övning stadgades, att om någon avföll från den rena evangeliska läran och icke lät sig rättas av sin själasörjares undervisning och förmaning, skulle han varnas av domkapitlet eller dess ombud. Om han trots detta framhär- dade och önskade övergå till främmande religionssamfund, skulle han per- sonligen göra anmälan därom hos vederbörande kyrkoherde för anteckning i kyrkoboken. Minimiåldern för utträde var 18 år, och ingen skulle anses från kyrkan skild, förrän han blivit upptagen i annat, i riket tillåtet reli-

3 Förslaget innebar, att de som söndrat sig från församlingen också skulle skiljas därifrån. De skulle inför den världsliga överheten uppgiva namn, hemvist och antal samt sin trosbekännelse, varefter de med konungens tillstånd skulle få antaga en egen präst och bestämma tid, plats och ordning för sin gudstjänst. Så länge söndringen fortsatte, skulle för dem gälla samma stadganden som för främmande trosbekännare.

• Sida 45
•  Original

gionssamfund. Sådant samfund kunde bildas efter medgivande av Kungl. Maj:t, varvid i ansökan skulle uppgivas dels en församlingsordning, dels en trosbekännelse, vilken måste vara kristen. Samfundet ägde sedan rätt till fri religionsövning och ägde själv kalla präst eller lärare. Som före- ståndare skulle samfundet anställa »en välfrejdad person», vilken hade att om församlingsmedlemmarna föra de anteckningar, som konungen före- skrev, samt varje år till konungens befallningshavande inlämna förteckning på samfundets medlemmar. Barn av äkta makar, som båda tillhörde främ- mande men tillåtet religionssamfund, skulle uppfostras i den lära, som föräldrarna bekände. Tillhörde endast fadern svenska kyrkan, skulle bar- nen uppfostras i den rena evangeliska läran. Tillhörde modern svenska kyr- kan och fadern främmande trossamfund, kunde avtal träffas före äkten- skapets ingående om barnens uppfostran i den evangeliska läran. Fanns icke sådant avtal, ägde fadern uppfostra barnen i den troslära, som han bekände.

Förordningen av 1860 ersattes den 31 oktober 1873 av en ny förordning, vilken avsevärt lindrade villkoren för utträde ur kyrkan. Enligt denna för- ordning skulle den, som omfattat främmande kristen lära och därför ville utträda ur kyrkan, anmäla sin avsikt för vederbörande kyrkoherde och samtidigt uppgiva, till vilket trossamfund han önskade övergå. Efter två månader skulle han ånyo inställa sig hos kyrkoherden och anmäla sitt ut- träde, varvid kyrkoherden hade att göra anteckning därom i kyrkoboken. Alla bestämmelser om undervisning och varning var alltså borttagna, lik- som också stadgandet, att den utträdde skulle inträda i av staten erkänt samfund.4 Då det gällde barnens samfundstillhörighet, gjordes den änd- ringen, att om endera av föräldrarna tillhörde kyrkan och den andra främ- mande trossamfund, skulle barnet uppfostras i evangelisk-lutherska läran. Genom skriftligt avtal före äktenskapets ingående kunde makarna dock för— ordna, att barnen skulle uppfostras i det andra samfundets lära.

Frågan om utträdesrättens utsträckande till sådana, som omfattat icke kristen lära, hade diskuterats redan före 1860 och upptogs på nytt i motion vid 1877 års riksdag. Den var sedan föremål för behandling vid en rad riks- dagar under de följande decennierna. 1909 hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t om utredning, och denna hemställan resulterade slutligen i det betän- kande angående vidgad rätt till utträde ur svenska kyrkan, som år 1927 avgavs av 1925 års religionsfrihetssakkunniga (SOU 1927: 13). I detta be— tänkande föreslogs rätt till fritt utträde såväl för den, som ville övergå till annat religionssamfund, som för den som ville stå utanför varje sådant samfund. Något stadgande om personlig anmälan föreslogs icke, medan däremot den i 1873 års förordning införda betänketiden om två månader

* Enligt ett Kungl. Maj:ts utslag den 7 nov. 1884 var dylikt inträde icke att anse som villkor för utträde ur kyrkan. Se SOU 1927: 13, s. 50 ff.

• Sida 46
•  Original

kvarstod i förslaget. Om båda föräldrarna tillhörde kyrkan, skulle barnet enligt förslaget också tillhöra denna. Om föräldrarna däremot vid barnets födelse intog olika ställning med avseende på medlemskap i kyrkan, ägde vårdnadshavaren bestämma, vem barnet skulle följa. Förelåg inget beslut härom, skulle barnet icke tillhöra kyrkan. I RF 5 4 ströks bestämmelsen, att statsrådets medlemmar skulle vara av den rena evangeliska läran, och i dess ställe stadgades i 5 28, att chef för statsdepartement, till vilket kyrko- lagsärenden, kyrkoärenden eller ärenden angående religionsundervisningen i skolorna hörde, skulle vara medlem av den svenska kyrkan. Enligt kom- mitténs förslag till ny formulering av RF & 28 skulle dessutom, med undan- tag för präster samt lärare vid teologisk fakultet, till alla ämbeten och tjänster kunna utnämnas även den, som icke tillhörde svenska kyrkan?

Religionsfrihetssakkunnigas betänkande blev aldrig föremål för någon lagstiftningsåtgärd, men i anledning av betänkandet upptogs frågan om fritt utträde ur kyrkan i den s.k. biskopsmotionen vid 1929 års kyrkomöte (motion nr 1). Kyrkomötet anslöt sig därvid i skrivelse till Kungl. Maj :t till den i motionen uttryckta uppfattningen, att den fria utträdesrätten var till gagn för kyrkan och därför borde eftersträvas. Den skulle enligt kyrko— mötet »avlägsna ett moment, som i icke ringa mån bidrager att fördunkla kyrkans religiösa karaktär och försvagar dess möjligheter att göra denna känd och erkänd» (kyrkomötets skrivelse nr 30, s. 2). Sedan även riksda- gen i olika sammanhang diskuterat utträdesfrågan, tillsattes slutligen 1943 en ny kommitté, som i sitt betänkande 1949 föreslog fritt utträde ur kyr— kan (SOU 1949: 20). Betänkandet utsändes på remiss, varefter dess förslag bearbetades inom justitiedepartementet och proposition förelades 1951 års riksdag, vilken antog detsamma (prop. nr 100 samt riksdagens skrivelse nr 280). Efter det att även 1951 års kyrkomöte tagit ställning till förslaget och givit sitt godkännande till de paragrafer i detsamma, som hade kyrko- lags natur (prop. nr 2 samt kyrkomötets skrivelse nr 39), utfärdades reli- gionsfrihetslagen den 26 okt. 1951 för att träda i kraft den 1 jan. 1952. Tillhörande grundlagsändringar slutbehandlades av 1953 års riksdag. För innehållet i religionsfrihetslagen och för de nya formuleringarna av RF 55 4 och 28 hänvisas till den framställning av gällande rätt som av utred- ningen lämnas i annat sammanhang.

5 RF & 28 hade redan 1870 fått följande lydelse i den del, som handlade om ämbets— och tjänstemäns ställning till den svenska kyrkan: »Till prästerligt ämbete eller till annan tjänst, varmed är förenat åliggande att meddela undervisning i kristendom eller teologisk vetenskap, kan endast den utnämnas, som bekänner den rena evangeliska lä- ran. Till alla övriga ämbeten eller tjänster, med det undantag i avseende ä statsrådets le— damöter, som i 4 9 stadgas, må bekännare av annan kristen troslära, ävensom av den mosaiska, kunna nämnas; dock må icke någon, som ej tillhör den rena evangeliska lä- ran, såsom domare eller innehavare av annan tjänst deltaga i handläggning eller avgö- rande av fråga, som angår religionsvård, religionsundervisning eller befordringar inom den svenska kyrkan.»

• Sida 47
•  Original

Riksdagens lämplighet som representation också för kyrkliga angelägen- heter började under 1800-talets första decennier att på olika sätt ställas under debatt. Snart framfördes också förslag till inrättande av ett kyrko- möte, som skulle övertaga riksdagens befattning med vad man i debatten kallade »inre» kyrkliga frågor. År 1837 framförde således Johan Henrik Thornander ett i detalj utarbetat förslag till kyrkomöte, och detta förslag intogs sedan i nästan oförändrat skick i kyrkolagskommitténs förslag till ny kyrkolag av år 1846. Kyrkomötet skulle enligt detta förslag bestå av samtliga biskopar, konungens föredragande i kyrkoärenden, konungens överhovpredikant, kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, alla ordinarie teologie professorer samt i egenskap av församlingens valda om- bud en präst och en lekman från varje stift liksom från huvudstaden. Det skulle sammanträda på konungens kallelse och ha ärkebiskopen till själv- skriven ordförande. Sin befogenhet skulle det främst ha på det liturgiska området, där det skulle äga »beslutande rätt i fråga om antagande i svenska kyrkan av bibelöversättning, psalm—, evangelie— och kyrkohandbok samt katekes». Därjämte skulle det avgiva betänkande i mål, som konungen till detsamma överlämnade. Om allt, som avgjordes vid mötet, skulle till ko- nungen ingivas berättelse, >>och varde beslut ej gällande, innan det är av konungen fastställt». Någon befattning med kyrkolagsfrågor skulle mötet icke äga. Dessa skulle som tidigare avgöras av konung och riksdag enligt RF 5 87.

Om lämpligheten att inrätta ett kyrkomöte med dylika befogenheter och om möjligheten att infoga detsamma i den historiskt utbildade svenska kyrkoförfattningen stod debatt under hela 1850-talet såväl inom som utom riksdagen. Debatten fick sin avslutning 1856—58, då riksdagen för sin del beslutade om inrättande av ett kyrkomöte med rådgivande befogenhet och med rätt att sammanträda på konungens kallelse. Kungl. Maj:t vägrade emellertid av formella skäl att stadfästa beslutet, och det blev i stället den stora representationsreformen, som framtvingade en lösning av kyrkomö— tesfrågan. Men därmed hade också utgångspunkten för densamma blivit en annan än den varit på 1850-talet. Att riksdagen skulle handlägga kyrko- lagsfrågor hade tidigare icke ställts under debatt, och intet av de olika kyrkolagsförslagen hade åsyftat någon förändring av RF & 87. Nu blev hu- vudfrågan, i vad mån den nya riksdagen skulle behålla denna myndighet i kyrkliga frågor eller kyrkomötet skulle övertaga densamma. Till detta kom frågan om den nya riksdagen över huvud hade möjlighet att framträda som representation för den svenska kyrkan. Om dessa frågor stod striden vid riksdagarna 1862—63 och 1865—66. Debatten om kyrkomötet och dess

” Kyrkomötets tillkomsthistoria finns utförligt skildrad i SOU 1955: 47, s. 44 ff.

• Sida 48
•  Original

befogenheter blev alltså vid dessa riksdagar i hög grad en fråga om stat och kyrka och deras fortsatta relationer till varandra.

De två paragrafer i den år 1863 till riksdagen överlämnade propositionen angående ny riksdagsordning, som det därvid framför allt kom att gälla, var dels det föreslagna tillägget till RF & 87: »Riksdagen äge ock gemensamt med konungen stifta, förändra eller upphäva kyrkolag; dock att därvid erfordras samtycke jämväl av allmänt kyrkomöte», dels & 26 i förslaget till ny riksdagsordning: »Riksdagsmannabefattning kan endast utövas av svenska medborgare, som bekänna sig till kristen-protestantisk lära.» Gent- emot innehållet i dessa paragrafer invändes från ledande kyrkligt håll, att en riksdag utan prästestånd och utan garantier för att dess medlemmar tillhörde den svenska kyrkan icke gärna kunde ge kyrklig ordning ett posi- tivt innehåll. Ett nytt organ måste träda i den gamla riksdagens ställe så- som representation för den svenska kyrkan. Men detta organ måste på kyrkolagstiftningens område få helt andra befogenheter än propositionen givit åt det tilltänkta kyrkomötet. Som motförslag framfördes därför en ny formulering av RF & 87 mom. 2, vilken hade följande lydelse: »Kyrko- möte äge att gemensamt med konungen stifta, förändra eller upphäva kyrkolag; dock att därvid erfordras samtycke jämväl av riksdagen.» För- slaget framfördes i gemensam reservation till konstitutionsutskottets be- tänkande av utskottets samtliga prästerliga medlemmar, och i prästestån- dets debatt underströks av en rad talare vikten av, att kyrkomötet fick denna självständiga ställning. Man riskerade annars, att riksdagen skulle »taga allt till sig» och göra kyrkomötet till »en maktlös skugga». Något resultat nåddes emellertid icke, och vid det slutliga avgörandet vid 1865—66 års riksdag vågade prästeståndet icke genom att vägra bifall till den ak- ftuella paragrafen stjälpa hela den stora reformen. I viss mån mildrades också den starka prästerliga kritiken av de för kyrkan positiva yttranden, som justitiestatsministern Louis De Geer fällde i olika sammanhang. De Geer framhöll sålunda, dels att det föreslagna kyrkomötet genom sin mo— tions- och petitionsrätt dock hade möjlighet att positivt göra sin röst hörd också i kyrkolagsfrågor, dels att intet hindrade att redan från början till kyrkomötets avgörande överlämna alla kyrkliga frågor, som icke var av kyrkolags natur.

Den 13 nov. 1863 utkom förordningen om allmänt kyrkomöte, och 1866 fastställdes slutgiltigt de grundlagsändringar, som skulle reglera kyrko— mötets verksamhet på kyrkolagens och privilegielagstiftningens område. Enligt kyrkomötesförordningen skulle kyrkomötet bestå av 30 präster och 30 lekmän, ha ärkebiskopen till självskriven ordförande samt sammanträda vart femte år >>å dag och ort, som konungen utsätter; konungen dock obe— taget att mötet oftare sammankalla». Dess befogenheter inskränktes till »att upptaga kyrkliga mål, som konungen till detsamma överlämnar eller varom fråga av någon dess ledamot väckes. Mötet äge dock ej att, utöver

• Sida 49
•  Original

vad i grundlag kan varda medgivet, annat eller mera besluta än under- dåniga utlåtanden samt föreställningar och önskningar att hos konungen anmälas.» 1 frågor rörande de kyrkliga böckerna skulle de prästerliga med- lemmarna ha rätt att avge betänkande, innan de upptogs till slutlig be— handling av mötet i dess helhet. Om beslut i liturgiska angelägenheter stad- gades dessutom, att >>i fråga om antagande av ny bibelöversättning, psalm- bok, evangeliebok, kyrkohandbok eller katekes erfordras för bifall, att två tredjedelar av närvarande ledamöter äro ense». Genom grundlagsändring 1866 förlänades kyrkomötet sedan myndighet att deltaga i stiftande, för- ändring och upphävande av kyrkolag (RF & 87 mom. 2) samt övertog prästeståndets vetorätt i fråga om ändring och upphävande av prästerska- pets privilegier (RF 5 114).

Några förändringar av principiellt intresse för frågan om stat och kyrka har efter 1866 icke skett i fråga om kyrkomötets ställning och befogenhe- ter. Den nya förordningen angående allmänt kyrkomöte, som utkom 1949 (nr 174), innebar sålunda i huvudsak endast en rad formella ändringar beträffande val av ledamöter m.m. Genom förordningen utökades också ledamöternas antal till 100, varav 43 präster och 57 lekmän. Den av riks— dagens lagutskott 1853—54 urgerade och i förordningen 1863 tillämpade principen om lika antal präster och lekmän har alltså numera övergivits.

År 1949 stadgades, att kyrkomötet ägde rätt att inom sig utse en utred— ningsnämnd med tre prästerliga ombud och fyra lekmannaombud och med uppgift att till nästföljande möte bereda samt avgiva yttrande och förslag i sådana ärenden, som mötet i anledning av vid mötet väckta motioner över- lämnat till nämnden. Bakom detta stadgande låg önskemål om ett mera permanent organ, som kunde arbeta mellan kyrkomötena, samt svårigheten att på den korta tid, som kyrkomötet var samlat (enligt förordningen 1863 30 dagar, vilket 1949 höjdes till 35), hinna tillfredsställande bereda mera vidlyftiga frågor. Samtliga kyrkomöten efter 1949 har också tillsatt en dy- lik utredningsnämnd.

Kyrklig och borgerlig kommun

Den från medeltiden härstammande sockenstämman utvecklades under 1600- och 1700-talen alltmer till ett organ för socknens samtliga angelägen- heter av såväl andlig som världslig natur. Enligt prästerskapets privilegier av 1723 skulle prästerskapet årligen »vid Philippi Jacobi och Michaélis tid jämväl dessutom enär så omtränga kan eller församlingen det begär .. hava makt att hålla allmänneliga sockenstämmor», varvid skulle avhandlas såväl >>kyrkans angelägenheter och vad till kyrkodisciplinen hörer» som »flera enskilda ekonomiska mål och angelägenheter, som kyrkoherden eller församlingen hava att föredraga, församlingens tarvor och beställningar angående». Genom 1817 års förordning om sockenstämmor och kyrkoråd blev sockenstämmans verksamhet för första gången närmare reglerad, och

• Sida 50
•  Original

denna förordning ersattes den 29 augusti 1843 av förordningarna om soc- kenstämma, om kyrkoråd och om sockennämnd. Enligt dessa förordningar skulle i varje socken sockenstämma hållas under kyrkoherdens ordförande- skap två gånger om året samt eljest, när nödvändigheten det fordrade. Dess verksamhet angavs genom en uppräkning, dit bl.a. hörde frågor rörande folkundervisningen, byggnad och underhåll av kyrka, prästgård, skolhus, skolmästares boning, sockenstuga och fattigstuga, hushållning med och vård av kyrkoegendomen, avgifters bestämmande till kyrka, skola, fattig- oeh hälsovård samt överenskommelser om brandstodsföreningar, väghåll- ning, snöplogning och brobyggnad. På kyrkorådet lades uppgiften att handha kyrkotukten, och sockennämnden skulle bl.a. ha inseendet över den allmänna hälsovården.

Redan före 1843 hade emellertid påpekanden gjorts om det ohållbara i den utveckling, som gjort sockenstämman till organ för ett ständigt ökat antal uppgifter av borgerlig natur. Sålunda hade professor P. E. Bergfalk i en reservation till kyrkolagskommitténs år 1839 avlämnade förslag till förordning om sockenstämma och kyrkoråd framhållit, att sockenstämman från början varit en rent kyrklig inrättning men genom utvecklingens gång blivit en omfattande kommunalstyrelse. Det vore därför enligt Bergfalk lämpligt att nu dela sockenstämman i två stämmor, en för kyrkliga och en för borgerliga angelägenheter. Många präster kände sig också vid mitten av 1800-talet i hög grad betungade av sina många borgerliga uppgifter och me- nade, att de därigenom drogs bort från sin egentliga uppgift. När kommu- nallagstiftningskommittén i sitt år 1859 avgivna betänkande föreslog ett uppdelande av sockenstämmans uppgifter på två organ och borttog kyrko— herdens självskrivenhet som ordförande i den kommunala stämman, för— anledde detta därför ingen nämnvärd opposition från kyrkligt håll. Det betraktades i stället som helt naturligt och som en för kyrkans del önsk- värd följd av utvecklingen på det kommunala området.

Men också den religiösa utvecklingen i landet gjorde uppdelningen na- turlig. Stat och kyrka var icke längre samma enhet, som de varit tidigare, vilket för socknens del innebar, att densamma kunde inrymma personer, som icke tillhörde dess religiösa gemenskap. Skillnaden mellan kyrkoför— samling och kommun framhölls också i kommunallagstiftningskommitténs betänkande som en bakgrund till hela förslaget. Kommunen var enligt kom- mittén till sin tillvaro beroende av staten, medan församlingen icke ens be— hövde vara av territoriell natur. Grunden för kyrkostämmans tillvaro ut— gjordes av den protestantiska kyrkans fordringar på lekmännens delta— gande i vården om kyrkans angelägenheter. Kommunalstämman ägde »sin grund och sitt berättigande uti själva statsförvaltningens behov». För att kunna utbildas var efter sin princip borde de därför skiljas från varandra. Till detta lade allmänna besvärs- och ekonomiutskottet vid 1859—60 års riksdag tanken på en ökad religionsfrihet och de följder, som en sådan

• Sida 51
•  Original

kunde medföra. Sockenstämmans uppdelning torde nämligen enligt utskot— tet »i allt fall förr eller senare bliva nödvändig, då den territoriella karak- tär, som hittills tillhört våra kyrkoförsamlingar och gjort den verkliga skill- naden mellan dem och de borgerliga kommunerna mindre åskådlig, kom- mer att i följd av en utvidgad bekännelsefrihet i religiöst avseende undergå till äventyrs ej obetydliga modifikationer».

Genom 1862 års kommunalförfattningar (dvs. förordningarna av den 21 mars detta år om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad och om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd) delades socknens gemensamma angelägenheter på två olika stämmar, och boskillnad gjordes mellan kyrkligt och borgerligt. De på den borgerliga stämman ankommande uppgifterna uttrycktes i förordningen med orden »gemensamma ordnings— och hushållningsangelägenheter», medan den kyrkliga stämmans kompetens- område fastställdes genom en uppräkning av det som ansågs vara av kyrk- lig natur.7 Kyrkoherden skulle vara självskriven ordförande i den kyrkliga stämman, medan den borgerliga stämman själv skulle välja sin ordförande. Delningen i kyrkligt och borgerligt underströks dessutom genom bestämmel- sen, att från kyrkostämmans överläggningar och beslut skulle vara uteslutna »främmande religionsbekännare och de som till utträde ur svenska kyrkan sig anmält». Kyrkorådet blev kyrkostämmans förvaltande och verkställande organ och behöll dessutom sin tidigare uppgift att vara organ för kyrko- tukten inom församlingen. Ärenden rörande folkundervisningen lades un- der ett särskilt skolråd, vilket dock kunde förenas med kyrkorådet. I båda dessa råd var kyrkoherden självskriven ordförande.

Förordningen om kyrkostämma samt om kyrkoråd och skolråd upphäv- des 1930 och ersattes av lagen om församlingsstyrelse av den 6 juni detta år. Redan tidigare hade emellertid vissa förändringar skett i gränsdrag— ningen mellan kyrklig och borgerlig kommun. Genom 1924 års barnavårds— lagstiftning blev den borgerliga kommunen huvudman för barnavården,

" Uppräkningen innehöll följande punkter:

1. Åtgärder till vidmakthållande av ordning under gudstjänsten;

2. Folkundervisningen och dithörande anstalter;

3. Kyrko- och skolråds, kyrkovärdars, folkskolelärares, organisters, klockares och annan kyrkobetjänings tillsättande och avskedande, där ej annorlunda stadgat är;

4. Kyrkomedels användande samt kyrko- och skolräkenskapers granskning;

. Hushållning med och vård om kyrkans egendom;

6. Byggnad och underhåll av kyrkan med vad därtill hörer, skolhus samt boställen för präst, skolmästare, klockare, och andra kyrkobetjänte;

7. Bestämmande av avgifter till kyrka och folkskola;

8. Fördelning av bänkrum i kyrkan;

9. Ordnande och fördelning av begravningsplatser samt avgifter för dem och för begagnande av kyrkklockor och annan kyrkans egendom; 10. Överenskommelser rörande prästerskaps, skollärares och kyrkobetjänings löneför- maner. UV

• Sida 52
•  Original

och genom 1909 års lag angående folkskoleväsendet i Vissa städer blev folkundervisningen, där lagen blev tillämplig, en den borgerliga kommunens angelägenhet. 1930 gjordes genom lag om skolstyrelse i vissa kommuner skolväsendet till en den borgerliga kommunens angelägenhet i alla kommu- ner, där kommunal- eller stadsfullmäktige fanns och där lands— eller stads- kommunen sammanföll med skoldistriktet.

Den viktigaste nyheten i 1930 års lag om församlingsstyrelse var annars, att den införde fullmäktigesystem i församlingen och gjorde detta obliga- toriskt vid visst invånarantal. Den horttog vidare kyrkoherdens självskrivna ordförandeskap i stämma och fullmäktige. I kyrkorådet skulle kyrkoherden däremot fortfarande vara självskriven ordförande. Även denna självskriven- het har sedan borttagits genom 1961 års församlingsstyrelselag, enligt vilken kyrkoherden skall vara enbart självskriven ledamot av rådet.

Den 1862 införda principen om boskillnad mellan kyrklig och borgerlig kommun har slutligen ytterligare understrukits genom 1961 års lag om för- samlingsstyrelse, vilken trätt i kraft den 1 jan. 1963. I propositionen an- gående denna lag till 1961 års riksdag (prop. nr 70) framhöll departements- chefen, att 1862 års kommunallagsreform visserligen uppdelade den kom— munala självstyrelsen på två varandra principiellt sidoordnade kommunala enheter, men att församlingens verksamhetsområde dock icke helt begrän- sades till enligt nutida uppfattning kyrkliga uppgifter. Efter 1862 hade flera av de mera borgerliga ärenden, som då tillades församlingen, över— flyttats till den borgerliga kommunen.S Församlingen handhade dock fort— farande vissa uppgifter, »som icke kan betraktas som enbart kyrkliga, ex- empelvis kyrkobokföringen och begravningsväsendet». Propositionen före- slog icke heller någon förändring härvidlag. Däremot instämde departe- mentschefen i den av församlingsstyrelsekommittén uttryckta principen (SOU 1957: 15), att »i den mån en viss verksamhet genom lag eller sedvänja ankommer på endera kommunen, är den andra i princip förhindrad att utdebitera medel för ändamålet». Församlingens kyrkokommunala kompe- tens måste vidare enligt kommittén och propositionen bestämmas med hän- syn till kyrkans uppgift, vilken säges bestå i >>ordets förkunnelse genom predikan och själavård samt i därtill knuten kärleksverksamhet». Det som kan förenas med denna bestämning tillkommer församlingen, medan övriga kommunala angelägenheter hör hemma hos den borgerliga kommunen. De konkreta ställningstaganden i fråga om församlingens kompetens," som detta fört till i 1961 års lagstiftning, redovisas i en följande framställning om gällande rätt.

Om alltså 1961 års lagstiftning å ena sidan skarpt skilt kyrklig och bor-

8 Folkundervisningen överfördes slutgiltigt till den borgerliga kommunen 1954, varvid samtidigt alla bestämmelser rörande densamma utmönstrades ur församlingsstyrelse- lagen.

• Sida 53
•  Original

gerlig kommun från varandra, då det gäller deras kompetensområden, har den å andra sidan också framhävt det nära sambandet mellan dem båda. Båda har sålunda enligt församlingsstyrelsekommittén att verka »vid sidan av varandra för skilda ändamål», och båda är >>— var inom sitt område _ utrustade med anslags- och utdebiteringsrätt» (SOU 1957: 15, s. 118). De utdebiterade medlen kommer dessutom i stort sett från samma skattskyl- diga. En viss samverkan bör därför enligt förarbetena till församlingssty- relselagen ske mellan de två slagen av kommuner, framför allt i frågor som påverkar den sammanlagda utdebiteringens storlek. I 1961 års lag har denna samverkan givits den formen, att kyrkorådet enligt 5 69 är skyldigt sam- råda med kommunens styrelse, innan det uppgör sitt förslag till utgifts- och inkomststat för det nästföljande året.

• Sida 54
•  Original

• Sida 55
•  Original

ARNE PALMQVI ST

DE AKTUELLA KYRKOBEGREPPEN I SVERIGE

EN UNDERSÖKNING MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL PROBLEMET KYRKA OCH STAT

• Sida 56
•  Original

Utgiven även såsom Acta Universitatis Upsaliensis, Studia Historico-Ecclesiastica Upsaliensia

7

• Sida 57
•  Original

Särskild innehållsförteckning

Uppgiften....................,.... 1. De frikyrkliga perspektiven .

5 6 1. Friförsamlingslinjen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 a) Döparrörelserna . . . . . . . . 8 9 5

Pingströrelsen . . . . Friba—ptistsamfundet, örebrofnissionen och Helgelseförbundet. . . 1 Svenska baptistsamfundet . . . . . . . . . . . . . 18 b) De ursprungligen lutherska trossamfunden . . . . . . . . . 26 Svenska alliansmissionen . . . . . . . . . . . . . . . . 27

Svenska missionsförbundet . . . . . . . . . . . . . . . 28

2. Den metodistiska kyrkolinjen . . . . . . . . . . . 44 a) Kongregationalistiskt präglad övergångstyp. . . . . . . . . 44 Svenska frälsningsarmén . . . . . . . . . . . . . . . 44

b) Den egentliga metodismen. . . . . . . . . . . . . 45 Metodistkyrkan...................45

3. De aktuella utvecklingslinjerna. . . . . . . . . . . . . . . 53 II. Frälsningsarménsinställning . . . . . . . . . . . . . . . . 59

III. De olika aspekterna inom Svenska kyrkan. . . . . . . . . . . . 63

1.Lågkyrkligheten... . ............._63 a) Inom-kyrkliga organisationer . . . . . . . . . . . . . . 63

Evangeliska fosterlandsstiftelsen . . . . . . . . . . . . 64 Bibeltrogna vänner. . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Östra Smålands missionsförening. . . . . . . 79

b) Den väckelsebetonade evangelisk-lutherska kyrkligheten . . . . 81 Det laestadianska kyrkolivet . . . . . . . . . . . . . . 81 Den lågkyrkliga huvudlinjen . . . . . . '. . . . . . . . 83

2. Folkkyrkiligheten . . . . . . . . . . .— . . . . . 96 a) Det söderblomska inflytandet.. . . . . . . . . . . . . 98 b) Det billingska folkkynkoprograimmet . . . . .' . . . . . . 102

Den teologiska kyrkosynen . . . . . . . . . . . . . . . 103 Problematiken kyrka och stat . . . . . . . . . . . . . . 106 e) Den folkkyrkliga huvudlinjens fortsättning . . . . . . . . . 115 Folkkyrkolinjens teologiska utveckling och läge . . . . . . . . 115 Konkreta nedslag i lagstiftning och reformförslag . . . . . . . 127 Aktuella konsekvenser för huvudproblemet kyrka och stat . . . . 137

• Sida 58
•  Original

d) Servicesynpunkten . e) Nyorienteringar . Den socialetiska linjen

3. Gammalkyrkligheten &) Den västsvenska »folkkyrkligheten» . b) Den egentliga gammalkyrkligheten . Schartauanismen Gammalkyrkligheten i övrigt

4. Högkyrkligheten .

a) Högkyrkolinjen från Den nya kyrkosynen till Kyrklig samling. Den mot allmänkyrklighet orienterade lutherdomen . Den konfessionalistiska högkyrkligheten .

b) Den utifrån inspirerade una sancta—linjen . . Anglokatolsk, gammalkatolsk, grekisk- -ortodox respektive romersk-

katolsk påverkan . Una sancta och staten .

». Sammanfattande överblick av huvudfrågan Svenska kyrkan och staten a) Hur man utifrån kyrkobegreppet uppfattar den aktuella relationen

Sohatteringarna

Samsynen . . . b) Hur man utifrån kyrkobegreppet vill forma ielationen kyrka och

stat. .

Modell TF. Traditionell folkkyrka tried ökad frihet.

Modell DF. Folkkyrka i mer demokratiserad form . Modell FF. Fri bekännelse/medveten folkkyrka . . Modell IK. Institutionellt uppbyggd »konkordatskyrka» .

Modell FT. Frikyrkligt trossamfund . . . .

IV. Andra kyrkors uppfattningar 1. Det grekisk-ortodoxa kyrkotänkandet

2. Den romersk-katolska kyrkans synsätt .

V. Kristendomskritikernas synpunkter 1. Det äldre fritänkeriet . . . . . . . .

2. Den nutida indifferentismen, agnosticismen och ateismen . a) Kristendomskritikens skiftande konturer . b) Synpunkterna på problemet kyrka och stat .

VI. Sammandrag av huvudsynpunkterna . . .

Källorochlitteratur.....................

en [0 IND IQ IQ Ci

• Sida 59
•  Original

Uppgiften

Syftet med denna undersökning är kort uttryckt att klarlägga det aktuella kyrkotänkandet i Sverige med särskild hänsyn till problematiken kyrka—stat. Avsikten är således att åskådliggöra det aktuella läget på detta område. Det har fått bestämma dispositionen. Den följande framställningen beaktar den historiska bakgrunden. Men den lägger huvudvikten vid kartläggningen av de kyrkouppfattningar, som under de senaste decennierna har gjort sig gällande inom de olika trossamfunden, och ger ett tvärsnitt av de nu aktuella vitt skilda kyrkopolitiska schatteringarna i Sverige. Den väg, som undersök- . ningen därvid följer, kan sägas gå från vänster till höger.

Först belyses de frikyrkliga perspektiven. Sedan klargöres Frälsnings- arméns inställning. Den därpå följande huvuddelen ägnas de olika aspek- terna inom Svenska kyrkan. Beträffande andra kyrkors synsätt uppmärk- sammas sedan särskilt den romersk-katolska uppfattningen. Därutöver upp- tages slutligen kristendomskritikernas synpunkter till behandling.

Framställningen avser att klargöra, hur man på dessa olika håll ser på kyrkans väsen, dess organisation och uppgift, och vilka konsekvenser de skilda lägrens kyrkotänkande får för synen på förhållandet mellan kyrka och stat. Hur kyrkouppfattningen utformas, äger central betydelse för den pågående utredningens huvudfråga. Lösningen av problemet kyrka och stat efter religionsfrihetens princip inkluderar även hänsynstagande till Svenska kyrkans och övriga trossamfunds syn på sig själva, dvs. till deras kyrko- begrepp.

Notapparaten har utarbetats på sådant sätt, att den kan användas utan anlitande av en särskild käll- och litteraturförteckning. För att materialet skall kunna överblickas lättare, har likväl även en sådan förteckning till- fogats. Det i tryck föreliggande materialet har vid behov kompletterats med inkomna svar på det skriftliga frågeformulär, vars ordalydelse framgår nedan av sid. 92 ff. Frågeformuläret har alltså kommit till användning i de fall, där det tryckta materialet har varit jämförelsevis magert. Muntliga intervjuer har därutöver givit särskilda upplysningar i kompletterande syfte.

• Sida 60
•  Original

I. De frikyrkliga perspektiven

Så pass många som de fria kristna samfunden i 'Sverige är, torde det knap- past vara överraskande, att man måste räkna med mer än ett frikyrkligt församlings- eller kyrkobegrepp. Men i stort sett kan man inskränka sig till att skilja mellan två frikyrkliga samfundstyper i Sverige. Vid sidan av en dominerande friförsamlingslinje går en metodistisk kyrkolinje.

De frikyrkliga schatteringarna åskådliggöres av följande uppställning, och för överskådlighetens skull följer framställningen den aktuella gruppe- ringen spalt för spalt med början från vänster.1 —

Friförsamlingslinjen Den metodistiska De ursprungligen kyrkolinjen Döparrörelserna Iuth. trossamfunden Pingströrelsen FB 1 500 Svenska SAM Svenska SvF MK 92 000 ÖM 20 000 baptist— 14 900 missions- . 1 800 10 900 HF 4 700 samf. förbundet 31 900 96 000

1 . F riförsamlingslinjen

Den svenska utvecklingen av frikyrkligheten har sin grund i en biblicis- tiskt2 färgad väckelserörelse inom Svenska kyrkan. Under den tid då denna strömning utkristalliserade sig i olika trossamfund, var det till stor del oklart för deras medlemmar, att en ny församlingssyn trängde fram. Grän- sen mellan väckelsesynen och den framväxande kongregationalistiska för- samlingsprincipen blev flytande. Den följande framställningen visar, att denna oklarhet har bestått. Detta gör det svårt att finna en adekvat ter- minologi.

Med kongregationalister — som tidigt framträdde främst i engelsk och

1 FB är Fribaptistsamfundet, ÖM Örebromissionen (Örebro missionsförening), HF Helgelseförbundet, SAM Svenska alliansmissionen, SvF Svenska frälsningsarmén och MK Metodistkyrkan. Skissen visar 1961 års medlemssiffror. Antalet medlemmar har sedan överlag sjunkit något. 2 Biblicistisk är den, som fattar bibelordet bokstavligt och strävar efter att göra den så tolkade Skriften till enda norm för tron eller livsföringen eller för bådadera.

• Sida 61
•  Original

amerikansk kyrkohistoria —— avsågs ursprungligen vissa i både lära och liv extrema puritaner. De hade brutit sig ut ur folkkyrkan och bildat egna församlingar. De var demokratiska i så måtto, att varje medlem tillerkän— des rätten att deltaga i besluten på församlingens möten. Men de ägde inte en så stark "individualistisk inriktning, och deras församlingsbegrepp låg inte så nära det naturrättsligt-liberala. Den församlingssyn de banade vägen för hade'som' teologisk huvudprincip tanken på och övertygelsen om att Anden verkar endast i församlingen. De var medvetna om att tillhöra de friförsam'lingar, utanför vilka inga troende fanns. Trostillägnelse och för- samlingsbildning hörde organiskt samman. Karakteristiskt är, att kongre- gationalisterna i åstundan att utifrån kristokratiska3 och biblicistiska ut- gångspunkter återupprätta den urkristna författningen gav sina försam- lingar en så autonom ställning som möjligt.

Den kongregationalistiska eller independentistiska församlingssynen bör- jade framväxa bland engelska flyktingar i Tyskland. Tilllden teologiska principen kommer politiskt-sociala implikationer. Det visade sig bl.a. i det starkare lekmannainflytandet. Med tanken att var och en, som äger Anden, kan tolka den Heliga Skrift, förenades motviljan mot ämbetsmanna- väldet. Den historiska grunden för den engelska kongregationalismen var den anglikanska kyrkans oförmåga att absorbera puritanismens både reli- giösa och sociala kraft. Såsom den anglikanska kyrkan utgestaltades under drottning Elisabeth, enbart ökade antiklerikalismen, och den laudska4 kyrkopolitiken fföranledde sedan den stora puritanska emigration, som gav det nordamerikanska kyrkolivet i dess tidigare skede en kongregationalis- tisk struktur.]-

Visserligen har den internationella kongregationalismen sedan tvivels- utan förändrats och är alltfort stadd i utveckling' Den nutida kongregatio- nalismen är mindre radikal än den ursprungliga i både lära och författning, ehuru betonandet av de lokala församlingarnas självständighet och obe— roende alltjämt kvarstår som en karakteristisk princip. Men särskilt när det gäller-den svenska utvecklingen, är det varken historiskt eller systema- tiskt riktigt -att framställa hela den icke-metodistiska frikyrkligheten som en kongregationalistisk församlingslinje. Den historiska grunden, den dif- ferentierade utvecklingen ooh de nutida tendenserna tillåter snarare termen troendeförsamling som samlande princip. Även i det längre allmänkyrko— historiska perspektivet har f.ö. den principen varit mera oavbruten än såväl den kongregationalistiska församlingssynen som maximen om en fri kyrka i en fri stat. Är man väl medveten om dessa förhållanden, finns det

3 De utgick i sin författning från övertygelsen om att Kristus innehade den högsta mak- ten och var deras konung. * William Laud, ärkebiskop av Canterbury 1633—45, stod bakom förföljelserna mot puri- tanerna.

• Sida 62
•  Original

ingen anledning att här frångå den av professor Gunnar Westin accepterade termen friförsamlingen.5

I slutet av denna avdelning skall lämnas några sammanfattande syn— punkter på vart utvecklingen har fört. Men dessförinnan bör undersök- ningen allra först inriktas på vart och ett av sju fria samfund i Sverige. Dessa är visserligen olika konsekventa i princip och företer skilda stadier i sin utveckling. Dessutom skiljer sig teori och praxis hos dem mer eller mindre från varandra. Men som samlande rubrik över församlingstänkan- det inom dem alla torde benämningen friförsamlingslinjen vara ganska ade- kvat. Vilka ifrågavarande sju samfund är och hur många medlemmar dessa ägde 1961, framgår av ovanstående uppställning.

I den fortsatta analysen behandlas dessa trossamfund i ordning efter graden av hur pass konsekventa de är i principen om friförsamlingens själv- ständighet och den därpå grundade synen på relationen mellan kyrka och stat. Döparrörelserna kommer därvid först på tal. Det torde i övrigt snart bli klart för varje uppmärksam läsare, vad den genom hela undersökningen tecknade linjen från vänster till höger avser. Ju längre till höger man kom- mer, desto mera ökar institutionaliseringen i författningsfrågan och objek- tiviseringen i bekännelsefrågan.

a) Döparrörelserna

De fem samfund, som representerar döparrörelserna, står här till vänster 0111 de tvenne frikyrkor, som har emanerat direkt från den evangelisk- lutherska kyrkan. De förra håller mer än de senare fast vid friförsamlings- idealet.

Det bör redan här inskjutas, att de icke-lutherska kyrkorna anser det vara gudomligt påbjudet en gång för alla, hur frågorna om kyrkans för- fattning och organisation skall lösas. De har därvid kommit till olika upp- fattningar. Den romersk-katolska kyrkan åberopar vissa bibelställen och gör anspråk på att ha en nytestamentlig författning. Den anglikanska kyr— kan har en annan bestämd tolkning till grund för sin lösning av problemet. Inom den reformerta kristenheten möter åter andra lösningar med anspråk på stöd utifrån andra bibelställen. Av stor betydelse för hela friförsamlings- rörelsens framväxt var den s.k. »nytestamentliga församlingsordningen» eller »nytestamentliga församlingsprincipen», som ägde ett visst stöd i det utgående 1800-talets exegetik. Denna princip hade växt fram inom den in- ledningsvis tecknade kongregationalismen och dess biblicism. Med sin slag— ordsmässiga formulering riktade den sig mot Svenska kyrkan och övriga evangelisk-lutherska stats- och folkkyrkor.

"' XVES'riN, Den kristna friförsamlingen genom tiderna (1954); Den kristna friförsam- lingcn i Norden (1956).

• Sida 63
•  Original

Enligt evangelisk-luthersk uppfattning hör Ordet och sakramenten men inte någon viss organisatorisk uppfattning till kyrkans kännetecken. Själva inånheten om evangeliet är ett hinder för att ur bibeln utläsa några direkta föreskrifter angående kyrkans författning. Den evangelisk-lutherska kyr- kan föredrar av princip den lösning, som bäst befrämjar Ordets förkunnelse och sakramentsförvaltningen, och äger därmed en frihet i författningsfrå- gan, som är av ett visst ekumeniskt värde.

Den innebörd man på frikyrkligt håll inlade i »den nytestamentliga för— samlingsordningen», som man med särskild kraft hävdade gentemot den evangelisk-lutherska uppfattningen vid friförsamlingsrörelsens framväxt. var till viss del olika hos olika grupper. Men gemensam nämnare för dem alla var en fast övertygelse om att Kristus hade fastställt en bestämd, för de troende ständigt gällande församlingsordning och att de nytestamentliga församlingarna var att betrakta som mönster för de troende i alla tider såväl i frågor rörande kyrkans organisation och författning som i andra avseenden. Hur »den nytestamentliga församlingsordningen» närmare utge- staltades i de olika trossamfunden, och i vilken utsträckning man inom dessa har hållit fast vid denna princip, torde framgå av den följande under- sökningen.

Pingströrelsen

Pingstväckelsen är den trosriktning, som har behållit mest av den indepen— dentistiska synen. Den utgör i stort sett frikyrklighetens vänsterflygel i landet. Den är överlag principiellt 'biblicistisk. Bibeln är dess enda norm ifråga om såväl tro som organisation.6

Pingstvännerna använder uteslutande termen församling och inte ordet kyrka. De finner den förra mera överensstämmande med grundtextens ecclesia. Både när den syftar på den universella och när den avser den 10— kala församlingen, handlar det om en »utkallad skara» av människor, som var och en har gjort den nytestamentliga frälsningserfarenheten. Dessa människors andliga förbindelse med Kristus är en förutsättning för för— samlingens existens. Till det konstitutiva räknas även den Helige Ande och Ordet, däri inbegripet den bibliska kyrkoförfattningen.

Tillhörigheten till församlingen är och måste vara helt frivillig. Det av- görande är den personliga frälsningsupplevelsen, som leder till dop och församlingsgemenskap. Vid syndafall sker uteslutning efter omsorgsfull prövning och försök att rädda vederbörande. Även i detaljer beträffande församlingsordningen söker man följa Nya Testamentet. Huvuduppgiften

” Pingströrelsen har inte något fixerat och avslutat lärosystem, vare sig det gäller församlingsbegreppet eller någon annan punkt i läran. Den enskilde har att gå till bibelns sanningar. Det är då av särskilt intresse att klargöra, hur den svenska pingströrelsens ledande män nu ser på församlingens väsen och organisation.

• Sida 64
•  Original

år att fullgöra Jesu missionsbefallning. Däri inkluderas även det sociala hjälparbetet. Församlingen är Guds väckelsemetod. I sin övertygelse om att bibeln är normerande i allt, är man förvissad om att det är felaktigt att fastställa en trosbekännelse av några bibliska sanningar. De samfund, som har fastställt trosbekännelser, har genom dessa enbart ökat splittringen. Också i de ekumeniska sammanhangen söker pingströrelsen behålla en principiellt kongregationalistisk inställning. Ingen form av yttre organisa- tion utöver lokalförsamlingen accepteras.7

Varje församling i Sverige måste ha stadgar, som innehåller föreskrifter om val av styrelse och revisorer, förvaltning m.m., för att kunna erkännas som juridisk person med rätt att äga fast egendom. Men all annan organisa- torisk påbyggnad utöver den nytestamentliga betraktas som överflödig. Pingstväckelsen uppbäres av enskilda församlingar, som är fristående från varandra. Direkta samfundsorganisationer anses inte endast obibliska utan också rent av skadliga för det andliga livet. Man bör organisera så litet som möjligt. Församlingen är en livsorganism och inte i första hand någon organisatorisk företeelse.

Men teori och praxis skiljer sig mer eller mindre från varandra. Hävdan- det av den kongregationalistiska huvudprincipen blir gång på gång ställt på prov i en rad skilda praktiska spörsmål. Somliga församlingsföreståndare tillstår också, att den nutida samhällsstrukturen i vissa avseenden kräver en ny organisatorisk giv. Andra gör allt för att kringgå varje principiellt avkall på den strikta friförsamlingsprincipen. Vid de årliga konferenserna8 fattas inga beslut, och endast i exceptionella fall förekommer någon speciell fullmäktigekonferens. Överlåggningarna sker i förening med bibelstudier, och de ledande männen hävdar här som i övrigt principerna gemenskap och samarbete och pekar på den gemensamma upplevelsen och den gemen- samma uppgiften. Men de skapar en opinion på konferenserna, som de lokala församlingarna ute i landet har svårt att motsätta sig. Såväl missio- nen som 'bokförlags—, tidnings- och radioverksamheten samt folkhögskolan har föranlett en viss centralisering.9

Det ligger nära till hands att peka på det kända förhållandet, att huvud- stadens pingstförsamling inemot ett halvt sekel har haft en särskilt fram- trädande ledargestalt som föreståndare. Stockholmsförsamlingens ledning har i praktiken kommit att fungera som en slags överhet för hela rörelsen. Den har bl.a. blivit de centrala världsliga myndigheternas remissorgan

" Se t. ex. Law1 Pnrnnus i Dagen 1.4.1950. 9 Predikantkonferensen, missionskonferensen och de allmänna konferenserna i Nyhem (Västergötland) och i Husbondliden (Lappland).

9 Man pekar här på att det under den första kristna tiden fanns »ett förhållande mellan församlingarna, som tog sig uttryck i resor mellan församlingarna, sändebrev, insam- lingar och en viss ekonomisk gemenskap». ÅKE Bonanc i Svenska trossamfund (1962), s. 99.

• Sida 65
•  Original

för pingstväckelsen i hela landet. Tillkomsten av pingströrelsens vigsel- nämnd är ett konkret exempel på att pastor Lewi Pethrus inte har varit ovillig att befrämja en sådan utveckling.

Samtidigt med religionsfrihetslagen trädde en kungörelse i kraft, vari det heter: »Har Kungl. Maj:t medgivit att vigsel må förrättas inom visst trossamfund . . . må präst eller befattningshavare icke utöva sin behörighet att viga, innan länsstyrelsen i det län, där samfundets styrelse har sitt säte, på framställning av samfundet meddelat intyg om att han är behörig att förrätta vigsel inom samfundet.»1 Var och en av de över 600 pingstförsam— lingarna gjorde anspråk på att vara trossamfund och förorsakade inom kort till följd av sitt kongregationalistiska församlingsbegrepp Kungl. Maj:t och länsstyrelserna mycket bekymmer och arbete. I det läget besökte Peth— rus jämte två andra representanter för Stockholms filadelfiaförsamling justitiedepartementet. Därvid överenskoms, att en kommitté av ledande pingstpredikanter skulle granska de talrika ansökningarna om vigselrätt. Denna kommitté utförde sitt arbete på uppdrag av filadelfiaförsamlingen i Stockholm.2

Men myndigheterna förde pastorsutbildningen på tal, och i justitiede- partementet underlät man att bevilja pingstförsamlingarna vigselrätt. Peth- rus slog då alarm i dagspressen, erinrade om regeringspartiets självlärda ledare3 och anlade politiserande synpunkter — tre veckor före andrakam- marvalet 1952.4 Justitieministern förklarade genast, att även pingströrel- sen borde få vigselberättigade pastorer.5 Ett par dagar senare, den 4 sept., samman-träffade Pethrus och statsrådet H. Zetterberg.6 Det man då kom fram till bidrog till att stärka den stockholmska församlingsledningens reala karaktär av styrelse för hela pingstväckelsen, utan att Pethrus själv formellt bröt mot den kongregationalistiska författningsprincipen. Denne hade ingen— ting emo-t att Kungl. Maj:t förordnade, att en central vigselnämnd skulle tillsättas. Han fick själv bestämma dess sammansättning, och även i övrigt följer resolutionen av den 12 sept. 1952 de önskningar, som Pethrus fram—

1 K. M:ts kungörelse 26.10.1961. SFS 1951: 703. ² A. Törnberg till just.dep. 28.5.1952. Handl. till K. M:ts beslut i justitieärenden 12.9. 1952. Just.dep:s arkiv. ” »Inte kan väl statsrådet Zetterberg mena, att det är svårare att förrätta en frikyrklig vigsel än att sitta som svensk statsminister?» PETHRUS i Dagen 30.8.1952. * Dagen 30.8.1952 frågade sig, »hur en regering, som så ofta och i olika sammanhang betonat sin folkliga karaktär, inför stundande val anser sig ha råd med ett sådant flagrant övergrepp, med så klar och tydlig diskrimineringstendens, mot en hel grupp i samhället». Se vidare Dagen 1.9.1952. 5 Statsrådet ZETTERBERG i DN 2.9.1952.

” Departementets strävan var att nå en lösning, som på ett mindre omständligt sätt gav garantier för att vigselförrättarna behärskade förordningarna om äktenskapshinder m.m. Däremot låg det inte i departementets intresse att pröva pingströrelsens troslära eller kyrkoförfattning.

• Sida 66
•  Original

förde den 4 september.7 Enligt resolutionen sitter alltid föreståndaren eller vice föreståndaren för filadelfiaförsamlingen i Stockholm som ordförande i vigselnämnden. Denna skall därutöver bestå av minst fyra personer. Av dem som därvid kan komma ifråga är ytterligare två befattningshavare inom nyssnämnda församling.8

Det finns utan tvekan en mer eller mindre medveten tendens till en viss praktisk centralisering. Men det är lika påtagligt, att denna tendens möter en bestämd reaktion inom pingstväckelsens led. När det gäller församlings- begreppet och synen på förhållandet till staten, äger det sitt intresse att konstatera, att vissa mindre utbrytningar s.a.s. vänster om vänstern bin- der händerna på de församlingsföreståndare med mer eller mindre positiv syn på staten, vilka skulle vilja gå in för ett ökat samarbete med andra trossamfund.

Beträffande den egna relationen till staten är det anmärkningsvärt, att pingströrelsen mottager betydande statliga liksom även kommunala anslag till studieverksamheten.9 Därvid betonas, att det endast är de enskilda med- lemmarna, som i sin egenskap av medborgare i samhället har både för— mäner och förpliktelser. I så måtto värderar man en till kristendomen positivt inställd statsmakt. Men församlingarna som sådana är —— under- strykes det — helt fria och oberoende också av staten. Några församlings- föreståndare hävdar, att församlingarna inte står i någon som helst relation till staten. Samtidigt förklarar de, att dessa självfallet bör inrätta sin verksamhet så, att den följer statens lagar och förordningar, försåvitt det inte strider mot församlingarnas tro och de troendes samveten. Flera söker även väcka medlemmarnas samhällsansvar.1 Synen på staten behand- las mera i det följande, men redan här kan antydas, att en modernare de- mokratisk statsuppfattning bryter sig mot en äldre liberal.

Genom att underlätta möjligheten till utträde ur Svenska kyrkan gav den nya religionsfrihetslagen de fria kristna rörelserna också anledning att ompröva inställningen till den evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige och att aktge på dess relation till staten. Pingströrelsen, som vunnit sina anhängare främst från de äldre frikyrkosamfunden men själv inte velat betrakta sig som en organiserad frikyrka utan betonat den enskilda friförsamlingens autonomi, hade i regel undvikit att uppträda aggressivt mot Svenska kyr- kan. I samband med att biskop Manfred Björkquist vid sin visitation av

7 Dagen 5.9.1952. T. Evers till Pethrus 8.9.1952. Pethrus till Evers 10.9.1952. Handl. till K. M:ts beslut i just.ärenden 12.9.1952. Just.dep:s arkiv. Intervjuer med pastor Pethrus, exp.chefen Tage Evers och byrådir. Åke Mossler, Sthlm, 19.12. och 21.12.1961. 3 K. M:ts resolution 12.9.1952 ang. rätt att förrätta vigsel inom pingströrelsen. " Anslagen synes gå inte minst till musikverksamheten. 1 PETHRUS, Given kejsaren vad kejsaren tillhör (1944). Lewi Pethrus som ledarskribent (1954). HARALD GUSTAFSSON, Samhällsproblem och andlig väckelse (1959). Cum BJÖRK- Qmsr, Den svenska pingstväckelsen (1959), s. 100 ff.

• Sida 67
•  Original

Matteus församling i Stockholm 1946 medverkade vid en gudstjänst i Fila- delfiakyrkan, gjorde pastor Pethrus ett tillspetsat uttalande. Vi har alltid hävdat, sade han, att pingstväckelsen inte är något kyrkosamfund utan en väckelserörelse inom kyrkan, som vi ju alla tillhör.2 Under den strax därpå följande stora bibelstudieveckan eller allmänna konferensen i Nyhem fram- trädde C. G. Hjelm, då pingstpastor, som talesman för de skaror, som rea- gerade mot detta och menade, att rörelsen i och med denna syn förlorade sin udd.3 Också i den förnyade debatten härom efter utfärdandet av den nya religionsfrihetslagen har meningarna varit delade.

En linje företrädes av Pethrus och de församlingsföreståndare, äldste och diakoner, som har följt honom. De betraktar i princip inte Svenska kyrkan som någon församling i nytestamentlig mening. En statskyrka el- ler en folkkyrka är inte något kristet trossamfund. Om den vore det, skulle vad Nya Testamentet kallar »världen» vara liktydigt med Guds försam- ling, men de är två skilda begrepp i bibeln. Förutsättningen för ett tros- samfund är, att församlingsmedlemmarna i sin gemenskap — så långt man kan kontrollera _— är troende. Svenska kyrkan är blott och bart en stats- funktion.

Men av flera skäl vill man på detta håll formellt stå kvar i Svenska kyr- kan och ser ogärna, att denna skiljes från staten. Det utesluter inte häv- dandet av den kongregationalistiska huvudprincipen gentemot samfunds- bildningarna. Förhållandet mellan Svenska kyrkan och staten ses som en kontakt mellan staten och den kristna religionen. Föreningen dem emellan är förutsättningen för den kristna grund, varpå rikets konstitution bygger. Staten är därmed förankrad i bibeln och de evangeliskt-lutherska bekän- nelseskrifterna. Svenska kyrkan är visserligen principiellt ingen absolut förutsättning för föreningen mellan kristendomen och staten. Men den andliga situationen är sådan, att en evangelisk statskyrka bör bibehållas. En skilsmässa mellan kyrka och stat skulle dels försvaga det kristna in— flytandet i det svenska samhällslivet och överhuvud gynna ateismens sak. Dels skulle den bereda vägen för den romerska katolicismen med dess politiska maktbegär och intolerans mot andra trossamfund.

En evangelisk statskyrka skulle garantera större frihet att verka enligt bibeln, än den pingstvännerna skulle kunna få som dissenters, om kyrkan

” Visitationsprot. 11.5.1946 5 6. Stockholms domkapitels arkiv. Dagen 13.5.1946. Evangelii Härold 23.5.1946. Ännu den 20.2.1962 skriver Pethrus i Dagen — då närmast i polemik mot Missionsförbundets ledare Gösta Nicklasson: »Vi har en kyrka här i landet med mång- hundraårig kyrklig tradition. Kunde inte vi andra vara fria andliga rörelser?»

” Hjelm frågade i vilken mening pingstförsamlingarna verkligen var fria församlingar, om pingströrelsen var en väckelse inom statskyrkan, och han avfärdade alla i hans tycke ovidkommande och taktiska argument. Vid valet mellan fortsatt medlemskap i eller ut- träde ur Svenska kyrkan frågar den som är kristen endast efter vad som är rätt, underströk Hjelm. Dagen 13.6.1946. Evangelii Härold 27.6.1946.

• Sida 68
•  Original

skildes från staten. Kristendomsundervisningen och mycket annat skulle bli lidande av det. Utträde ur Svenska kyrkan gagnar inte pingstväckelsen. Ifall de troende utträder ur kyrkan, gynnar detta både den pågående av- kristningsprocessen i samhället och det påvekyrkliga insteget i landet. Där- till kommer, att man inte blir fri från staten, om man utträder ur kyrkan.4

De pingstvänner, som inte följer denna linje, har i den efterföljande de- batten haft föreståndaren för Smyrnaförsamlingen i Göteborg pastor Harald Gustafsson som sin främste talesman. Han ställer begreppen folkkyrka och Guds församling i skarp motsättning till varandra och söker därvid stöd för sin konception hos bl.a. den schweiziske, reformerte professorn Emil Brunner.5 Guds församling är det synliga uttrycket för Kristusgemenskapen eller den Helige Andes gemenskap. Den är urkristen och betydligt äldre än folkkyrkan. Differensen mellan Guds församling och folkkyrkan karak— teriseras som skillnaden mellan en trädgård och en vildmark. I bådadera växer ogräs. Men i vildmarken får det växa vilt, medan man i trädgården bekämpar ogräset.6 Den principiella synen på kyrkosystemet är densamma som hos Lewi Pethrus. Men i praktiken ser Harald Gustafsson och hans likasinnade mera negativt på Svenska kyrkan. Den framstår inte längre som någon tillgång. Lika litet som den i sitt labila läge kan aktiveras i större utsträckning mot den tilltagande avkristningen, lika litet utgör den numera med sin växande högkyrklighet något pålitligt värn mot den ro— merska katolicismens framträngande i Sverige. I stället för att vänta bistånd från kyrkan bör de fria väckelsernas folk söka få verkligt kristna personer invalda i riksdagen. Kristendomen gynnas inte av att man tillhör ett system,

* »Dc som menar, att man bör upprätthålla en sträng skillnad mellan stat och religion finner inget stöd i Bibeln för denna uppfattning. Nya Testamentet hävdar att överheten är förordnad av Gud och att dess ämbetsutövare är Guds tjänare, alldeles som det står att Gud har insatt de olika ämbetena i församlingen. I överensstämmelse härmed börjar domarreglerna i Sveriges rikes lag med orden: 'En domare skall först besinna att han är en Guds befallningsman och det ämbete han förer det hörer Gud till! Det torde med detta stå klart för de som är så måna om att stat och religion skall skiljas och menar att det ligger något andligt i detta, att de tar grundligt miste. Professor Harald Hjärne säger i sitt berömda arbete om stat och kyrka: ”Även före kristendomen har staten alltid varit betraktad såsom förknippad med religionen på ett eller annat sätt. Det är därför någonting nytt att statsmakten i sitt eget intresse förklaras icke ha något med religion att skaffa?» Detta skrev Pethrus i Dagen, efter det att dessa spörsmål diskuterats i samband med reli- gionsfrihetslagens tillkomst. I samma ledare den 2.2.1952 heter det: »Mycket av vad som sagts har varit präglat av det tryck, som en del fria kristna, särskilt i vissa landsändar, får känna från kyrkans sida. Om alla kyrkans representanter förstode detta och ville behandla de fria andliga rörelsernas folk i den anda som det nyligen hållna biskopsmötet anbefallt, skulle mycket av den aversion, som på sina håll finns mot kyrkan, försvinna.» —- Att Pethrus har behållit sin principiella syn och underbyggt den än starkare, se hans art. i t. ex. Dagen 1. 7., 27. 7. 1960.

5.H GUSTAFSSON, Folkkyrkan eller Guds församling, s. 16. 6 Se Gustafssons skrifter Folkkyrkan eller Guds församling (1956), Brinnande budskap (1957), Nådemedlen och församlingen (1958), Samhällsproblem och andlig väckelse (1959).

• Sida 69
•  Original

som man tvivlar på. Allt talar för att man drar konsekvensen av sin upp- fattning, att Svenska kyrkan inte utgör Kristi församling, och att man så- ledes anmäler sitt utträde.7

Pethrus” efterträdare Willis Säwe företräder en tredje linje, som löper ungefär mitt emellan de två redan beskrivna.8 Här är man något mera nyanserad i begrepp och terminologi. Svenska kyrkan uppfattas som en statsfunktion endast i fråga om folkbokföringen. I övrigt betraktas den som statskyrka.9 Den är inte folkkyrka, därför att en ansenlig del av folket står utanför dess gemenskap. Den är ännu mindre ett trossamfund, även om religionsfrihetslagen benämner den så, och ur religiös synpunkt är det snarast utan betydelse, om man står kvar i Svenska kyrkan eller inte. Trots att denna inte kräver personlig avgörelse och tro som villkor för medlem- skap, erkännes den likväl äga en evangelisk-luthersk grundton, som har va- rit av oskattbart värde för Sveriges folk. På detta håll möter trots allt inte en lika avancerad kritik av Svenska kyrkan som hos den gustafssonska falangen. Men kyrkan tillmätes inte heller samma positiva betydenhet som hos Pethrus.1

Fribaptistsamfundet, Örebromissionen och Helgelseförbundet

Närmast pingströrelsen står Fribaptistsamfundet2 och Örebromissionen. Inom den senare har den kongregationalistiska principen förenat sig med

7 Vid sin rekommendation till de troende att utträda tar man på detta håll fasta på att religionsfrihetslagen benämner även Svenska kyrkan trossamfund. Därvid framställes som orimligt och abnormt, att en troende Skall tillhöra två trossamfund. & W. SÄWE i Evangelii Härold 14.2.1952. SÄWE, Bara en människa (1958). Intervju med pastor Säwe 19.12.1961. " K. M:t handlägger förvaltningsärenden rörande kyrkoväsendet, prästerskapet, kyrko- betjäningen och ecklesiastika boställen samt en rad lagstiftningsärenden. Man ser däri snarast en statsreglerad kyrkoorganisation, som äger bestämmanderätt blott i oväsentlig- heter men har statliga myndigheter över Sig i alla frågor av någon betydelse. Den auto- matiska sammankopplingen i religionsfrihetslagens & 9 av svenskt medborgarskap och medlemskap i Svenska kyrkan understryker dess karaktär av statskyrka. 1 Man framhåller t. ex., att kyrkan inte längre kan påverka den allmänna kristendoms- undervisningen så mycket, utan att det är de folkvalda ombuden i riksdagen, skolöver- styrelsen och andra myndigheter, som numera påverkar och avgör, hur denna gestaltas. På tal om författningsutredningen framhåller pastor Säwe, att det enligt hans mening vore olyckligt, om kyrkomötet förlorade sin »vetorätt» i kyrkolagsfrågor, men att en Sådan ändring av RF 5 87 mom. 2 egentligen vore en logisk konsekvens av religionsfrihetslagen. Om Svenska kyrkan hotas att komma i händerna på politiker utan möjlighet att säga ifrån, när det gäller dess inre liv och verksamhetsformer, blir det måhända så, att den »tvingas in i ett läge, där den själv måste ta initiativet till en annan tingens ordning med slutgiltig Skilsmässa från staten som följd». Då skulle det bli en samvetssak att lämna kyrkan. Säwe till förf. 29.11.1961. Tr. i SÄWE, Skärvor (1962), s. 169 ff. Härtill må endast anmärkas, att det i kyrkolagsfrågor är sakligt riktigare att tala om kyrkomötets med.- bestämmanderätt än om dess vetorätt. ” Samtliga medlemmar av Fribaptistsamfundet äger tillträde och rösträtt vid dess års- konferenser. Ehuru var och en av de 55 församlingarna för statistik, saknar samfundet

• Sida 70
•  Original

sällskapstanken på det sättet, att inte församlingarna som sådana utan en- dast enskilda medlemmar av fria församlingar vinner inträde.3 Utan att formellt vara ett forum över församlingarna har »missionsföreningen» fått växa fram som en samfundsliknande organisation. Helgelseförbundet har tidigare haft karaktär av alliansförbund och har velat framträda som ett osekteriskt missionssällskap. Församlingstanken slog igenom på allvar först så småningom. Men från och med den nya religionsfrihetslagen har ett re- gelrätt samfundsmedvetande växt fram. På samma gång har förbundet rönt inflytande från inte minst pingströrelsen, och numera står sammanslut- ningen avgjort närmast Örebromissionen. Enligt sina nya stadgar av år 1960 är Helgelseförbundet både ett »fritt evangeliskt missionssällskap» och i religionsfrihetslagens mening ett »trossamfund». Förutom enskilda4 vin- ner också församlingar anslutning, men dessa behåller »full självständig- het i fråga om såväl ledning som den lokala verksamheten».5

Även för dessa tre trossamfund står det i princip klart, att den Heliga Skrift innehåller direkta bestämmelser om församlingens författning. Den yttre organisationen tillmätes visserligen en underordnad betydelse i jäm- förelse med själva andelivet. Men de, som tillhör dessa samfund, finner sitt i viss mån både spiritualistiskt6 och biblicistiskt färgade och således pingst- rörelsen närstående friförsamlingsbegrepp säkert grundat i Nya Testamen— tet. De vill stå fullständigt fria i förhållande till staten och är i allmänhet

gemensam sådan. Det har inte heller någon särskild ungdomsorganisation eller dylikt. Dessa förhållanden är uttryck för den betydelse FB tillmäter sina självständiga lokalför— samlingar.

' ÖM äger 3300 enskilda medlemmar. Men därtill kommer i själva verket ytterligare 16700 personer inom de fria församlingar, som i praktiken räknar sig som ÖM:s folk. Sådana församlingar av troende och döpta sänder numera befullmäktigade representanter till ÖMzs överläggningar och beslut. — I utredningens tidigare volym, SOU 1963: 39, an- vändes termen Örebromissionen. Samma benämning användes också här. Detta är även i linje med vad ÖM:s ledning önskar. Men det kan anmärkas, att så pass nya arbeten som De fria kristna samfunden i Sverige (1958) och Svenska trossamfund (1962) har termen Örebro missionsförening.

* Det enskilda medlemskapet är här mera en intressegemenskap än en ersättning för församlingsgemenskap. Åtskilliga av de enskilda medlemmarna är sådana, som flyttat från en HF-församling till något annat samfunds församling på en plats, där HF inte be- driver församllngsverksamhet, men som visar sitt intresse för HF genom det enskilda medlemskapet.

" Vid årskonferensen, den beslutande myndigheten, äger varje enskild medlem rösträtt, likaså varje medlem i en till förbundet ansluten församling. I den av konferensen valda styrelsen, som består av minst 12 och högst 20 ledamöter, får inte flera än 4 avlönade befattningshavare ingå. Centralt finns en av årskonferensen vald missionsföreståndare, men ingen annan nämnd existerar än styrelsens arbetskommitté. BXRGER Davmsos, Det började med ett bönemöte (1955). Sista årgångarna av Trons Segrar. Stadgar för Miss.- sällsk. Helgelseförbundet antagna den 24 juni 1960.

' Spiritualism innebär ett betonande av den Helige Ande som organ för en omedelbar gudsförbindelse. Tradition och yttre medel tillmätes härvid desto mindre betydelse.

• Sida 71
•  Original

betänksamma inför en del tendenser hos de frikyrkogrupper, som utnytt- jar statsbidrag.7 Inställningen till Svenska kyrkan varierar något, men i stort sett tar man bestämt avstånd från denna, anmäler i allt större ut- sträckning sitt utträde och förordar skilsmässa mellan kyrka och stat. För engagemang i samhällsfrågor har i synnerhet fribaptismen visat ett ringa intresse.B

Särskilt Örebromissionen rymmer emellertid även en mer öppen linje vid sidan av den biblicistiska. Denna falang, som tänker mer i samfunds- kategorier, har en framträdande talesman i redaktören för ÖM:s organ Missionsbaneret, pastor Erik Sollerman. Men Sollerman och de, som med honom hyser en mer nyanserad uppfattning, är trängda av dem, som hyllar det exklusiva i friförsamlingstänkandet.

Väl medveten om att också de fria trossamfunden står i ett visst be- roendeförhållande till staten, eftersträvar Sollerman, att de skall få största möjliga självständighet. Han pekar på statens och samfundens gemen— samma intressen i samhället och understryker, att ett sant evangeliskt sam— fund alltid är en tillgång för staten tack vare sin folkfostrande insats. Denna kunde bli större, om de fria samfunden likställdes med den evan- gelisk-lutherska kyrkan och på så sätt erhöll ökat inflytande. Där en stats- kyrka finns, får de andra trossamfunden lätt ett oppositionellt drag, som kan motverka evangeliets eget väsen och utlösa onödigt negativa reaktioner.9

Sollerman uppfattar Svenska kyrkan som både stats- och folkkyrka, det senare i den mån den vilar på allmän religiös tradition och latenta behov av religion. I kraven på trohet mot bekännelseskrifter skönjer han dess- utom en tendens till trossamfund, som bryter sig med statskyrkoidén. Svenska kyrkans situation synes honom vara på väg att förändras genom att staten alltmer legitimerar de fria samfunden i samhället. Han betonar också, att ett statiskt förbund med staten lätt kan äventyra kyrkans rörelse—

7 »Trossamfunden bör själva bära upp sin verksamhet med kärlekens offergåvor. Detta är en livsnerv i den kristna församlingen. Att göra sig beroende av staten ekonomiskt är att stödja sig på en rörstav.» Pastor Mauritz Gagnerud i Stockholm till förf. 16.1.1962.

³ Fribaptismen tar avstånd från bl.a. edgång och krigstjänst. ” Sollerman räknar med att inkarnationen fortsätter i och genom församlingen. Denna skall utveckla sina egna former i enlighet lned sin egenart utan att fördenskull vara bunden till de urkristna organisationsformerna. SOLLEHMAN, Kyrkan i världen och världen i kyrkan (1958), s. 23 ff. Församlingen förblir för Sollerman de troende. Han har därför inte mycken förståelse för den av metodister och enstaka missionsförbundare framförda tanken på familjekyrkan. Han slär vakt om nödvändigheten av den personliga tron och den personliga pånyttfödel- sen. Men han kan säga, att Kristusgemenskapen ändå är lokaliserad till hemmen förutom till församlingen och dess gudstjänstliv, och att barnen inte behöver vare sig sakramenten eller omvändelsens predikan, så länge de är beroende av sina föräldrar. De tillhör då nämligen Guds rike, som med sina osynliga och obestämbara gränser är ett vidare be— grepp åin församlingen. SOLLERMAN, Familjekyrka och frikyrklig församlingssyn (i Familj och församling, 1960).

• Sida 72
•  Original

frihet, och att ett statskyrkosystem i folkkyrklig utformning ur religiös synpunkt blir mycket av en chimär. Men för att inga religiösa värden skall gå förlorade, rekommenderar han ett successivt och försiktigt lösande av problemet om kyrkans skiljande från staten och frågan om utträde ur Svenska kyrkan.1

Svenska baptistsamfundet

Inom döparrörelserna är Svenska baptistsamfundet det trossamfund, i vilket tendenserna till en fastare samfundsbildning har kommit tydligast i dagen.2 Helt nyligen har beslut fattats om en ny distriktsindelning, vars genomförande stärker distriktsförståndarnas position. Därjämte har det tillkommit ett centralt råd i Stockholm,3 och missionsstyrelsen äger nu i praktiken större befogenheter än tidigare. Men den kongregationalistiska församlingsprincipen är alltfort djupt rotad hos baptisterna. De centrala organens åtgöranden blir utan effekt, om församlingarna inte accepterar dem, och årskonferensen, för vilken missionsstyrelsen är ansvarig, är allt- fort en beslutande ombudsförsamlingrt Det har emellertid också ägt rum en teologisk accentförskjutning, som har stärkt samfundsmedvetandet.

Samfundets ledande teolog under 1920— och 1930-talen, rektor Nils Johan Nordström, talade om den »personliga bekännelsens kyrka» och hade en symbolisk dopuppfattning. Han underströk, att den empiriska församlingen skall bestämmas av det, som utmärker den universella kyrkan, una sancta, nämligen det andliga liv, som har sin nödvändiga förutsättning i personlig tro på Kristus. Inte endast nåden är kyrkobildande princip. På tal om folk- kyrkotanken framhöll han, att kyrkans yttre form måste vara ett uttryck för både nåden och tron.

Eftersom staten uppenbarligen inte ville genomföra skilsmässa mellan stat och kyrka, måste man gå in för att den skulle ge de fria samfunden en rättslig ställning jämförbar med statskyrkans. När det gäller staten, var idealet enligt Nordström, att varje trossamfund samverkade med denna för

1 Det finns religiösa och moraliska värden, som är större än kyrkans frihet. Och situa— tionen i USA är inte tillämplig på de svenska förhållandena. SOLLERMAN, Staten och tros— samfunden (i Frikyrkan inför framtiden, 1958). Sollerman till förf. 53.12.1961. 2 Sedan 1932 står en missionsföreståndare i spetsen för detta samfund, och så små- ningom har sekreterarna i de flesta distrikten erhållit benämningen distriktsföreståndare. " Detta organ kallas predikant- och församlingsrådet. Det har missionsföreståndaren. sekreteraren för inre missionen, sekreteraren för yttre missionen och betelseminariets rektor som självskrivna ledamöter, och av dess fyra övriga ledamöter är två valda av predikantförbundet och två av missionsstyrelsen. Detta råd fungerar som både vigsel- och disciplinnämnd för pastorerna. I praktiken utövar det vidare stort inflytande vid lta. pastorstillsättningarna, och det samarbetar därvidlag med distriktsföreståndarna. Också beträffande sådana spörsmål som pastorernas ordination och deras lönefrågor har de centraliserande tendenserna kommit till klart uttryck. * G. Wes'rm, Den kristna friförsamlingen i Norden (1956), s. 166 f. Pastorer i försam— ling och samfund (1959). Svenska Baptistsamfundets årsbok 1961 och 1962.

• Sida 73
•  Original

gemensamma uppgifter utan att bli statskyrka. Han hänvisade till Pauli ord, att överheten är av Gud, och lärde, att de frikyrkliga inte får ställa sig likgiltiga till statens ordningar.

Nordström hade en positiv syn på staten. Den förklarades fungera som försvarsgemenskap, rättens samfund och kulturstat samt betecknades som en av människolivets viktigaste gemenskapsformer. Särskilt den moderna staten framhölls vara så beskaffad, att ett positivt ställningstagande från de kristnas sida var motiverad. Staten hade mer än tidigare vidgat sin verksamhet till hela det mänskliga kulturlivet. Den andliga kulturen var att räkna till statens verksamhetsområde i lika hög grad som den materiella. Nordström hävdade, att en stor del av den moderna kulturstatens arbets- program inte endast låg i linje med vad kristendomen ville utan också kunde direkt betraktas som praktisk kristendom. Men det positiva ställ- ningstagandet till staten fick självfallet inte innebära något uppgivande av regeln, att man måste lyda Gud mer än människor, och Nordström såg häri »ett svårlöst problem».5

Begreppet statskyrka var för Nordström ganska vidsträckt. Kyrkan som statsfunktion var den restlöst förverkligade statskyrkoidén, men också Svenska kyrkan med dess relativa självständighet var att betrakta som statskyrka. Den överlät nämligen åt staten att utöva vissa av sina funk- tioner och var själv inte rättssubjekt. Och statskyrkoformen avvisades av flera olika skäl.

a) Statskyrkoformen är oförenlig med Nya Testamentet. b) Den är en blandning mellan andligt och världsligt, som snarare måste leda till kyr- kans förvärldsligande än till statens kristnande. c) Den innebär alltid en begränsning av kyrkans frihet att själv ordna sina angelägenheter. d) Den är oförenlig med principen om religions- och samvetsfrihet. e) Förstatli- gandet av religionen avtrubbar lätt kyrkomedlemmarnas personliga an— svarskänsla och religiösa aktivitet.

Engagerad som han blev i det ekumeniska arbetet, kunde Nordström framhålla, att både Svenska kyrkan och de fria samfunden började få upp ögonen för att den stora frågan gällde inte kyrkans författning och orga- nisation utan evangeliets möjligheter att nå människorna. Men i bl.a. frå— gan om utträde ur Svenska kyrkan överskuggades de ekumeniska motiven av det egna församlingsbegreppet och tanken på de frikyrkligas medbor- gerliga rättigheter. Han kunde således inte komma ifrån att det låg något motsägelsefullt i att statsmedborgare skulle utträda, så länge Svenska kyrkan hade kvar sin statskyrkoform.6

5 Beträffande denna svårighet se NonDsrnöM, Fäderneslandets majestät och Guds kyrka (1941), s. 27 f. ” NORDSTRÖM, De frikyrkliga och statskyrkoproblemet (1922); Församlingsprinciper och kyrkoformer (1925); i Vecko—Posten 15.12.1938 nr 45 (50) B, 5. 4. Nonosrnösr, Fädernes- landets majestät och Guds kyrka, s. 17 ff., 58 ff., 88 ff.

• Sida 74
•  Original

Visserligen blev Nordström kritiserad inom de egna leden för sina eku- meniska strävanden.7 Åtskilliga baptister med Vecko-Postens redaktör Ar- vid Svärd i spetsen intog överlag en mera avvisande hållning till Svenska kyrkan. I synnerhet före Örebromissionens slutgiltiga utbrytning fanns det många inom Baptistsamfundet, som hävdade först och främst det specifikt baptistiska och sökte undvika den inre splittringen. Men Nordström ut- övade ett avgörande inflytande, och arvet från honom lever ännu kvar i förkunnelse och själavård. Jämförd med den uppfattning, som präglade den svenska baptismen i dess tidigare skede, innebar Nordströms inställ- ning emellertid en nyorientering i första hand i fråga om synen på rela- tionen till staten.

Baptismen hade varit banbrytande inom friförsamlingsrörelsen. Där bap- tismen hade vunnit terräng, hade jämförelsevis tidigt ett klart medvetet församlingsbegrepp utbildats. »En ordentlig Kristi församling» hade upp- fattats vara en frivillig sammanslutning av pånyttfödda kristna, vilka är döpta som troende och inriktade på att söka hålla allt vad Kristus har be- fallt. Det som utmärkte en sann kristen, utmärkte enligt detta betraktelse- sätt också församlingen, och med den religiösa individualismens princip var grundsatsen om församlingens självständighet förenad.8 Att man utifrån detta friförsamlingstänkande länge hade dragit andra konsekvenser be- träffande kyrka och stat än Nordström, sammanhänger inte minst med den då rådande religionslagstiftningen.

Visserligen hade inte konventikel- och sakramentsbeståmmelserna drab- bat vare sig baptisterna eller några andra i så stor utsträckning, som fram— förallt populära framställningar har velat göra gällande.9 Men såväl dessa som övriga religionsbestämmelser var onekligen irriterande redan genom sin förekomst, och en sådan händelse som att den förste baptistpredikanten i Sverige blev landsförvisad 1851, bidrog helt naturligt till att försvåra en positiv syn på stat och kyrka. Man uppfattade också 1860 års dissenterlag som alltför restriktiv beträffande friförsamlingsbildningen. Baptistledaren Anders Wiberg och hans medhjälpare inlämnade med anledning därav till Kungl. Maj:t en av över 4 100 personer undertecknad petition.1 Även med 1873 års dissenterlag, som avskaffade flertalet av de åsyftade restriktio- nerna, visade baptisterna snart sitt missnöje. Den petition, som de efter sin konferens år 1875 avlät till Kungl. Maj :t angående den nya dissenterlagen, skrevs av den i USA religiöst fostrade och utbildade betelseminarierektorn Knut Oscar Broady, och därvid är att märka, att det starka inflytandet från

7 WVESTIN, a.a., s. 182. ⁵ Ibid., s. 36 ff., särsk. s. 45. BENGT HALLGnEN, Kyrkotuktsfrågan (1963), s. 110 ff. ” A. SANDEWALL, Konventikel- och sakramentsbestämmelsernas tillämpning i Sverige 1809—1900 (1961). ¹ XVEsrm, a. a., s. 51 ff. WESTIN, I den svenska frikyrklighetens genombrottstid (1963) , s. 95 ff.

• Sida 75
•  Original

Amerika var ytterligare en bidragande orsak till friförsamlingsrörelsens kritiska syn på stat och kyrka. Att man måste ansöka hos Kungl. Maj:t för att få en friförsamlingsbildning lagligen erkänd framstod för de bap— tistiska petitionärerna lika orimligt som statskyrkosystemet.2 Att behöva an- söka därom kunde t. o. m. betecknas som majestätsbrott mot konungarnas konung.3 Baptisterna fortsatte också att bilda friförsamlingar utan lagligt erkännande.4 Det tryck, som de hade känt från både kyrkliga och världs- liga myndigheter, hade emellertid minskat påtagligt, när rektor Nordström under sin verksamhetstid anlade positivare synpunkter på staten och vissa ekumeniska aspekter på Svenska kyrkan.

Nordström understöddes i sin uppfattning av professor Gunnar VVestinJ') Utifrån samma teologiska grundsyn efterlyste den senare i ännu högre grad en positivare inställning till statens ordningar. Vid 1939 års allmänna frikyrkomöte framlade han några klara teser, som var nog så djärva med tanke på den allmänna opinionen bland baptisterna och övriga frikyrkliga. Sverige är att betrakta som en »kristlig stat». Men Sverige är ingen kon- fessionsstat. Så länge en medborgare är bokförd som medlem av statsreli- gionen, förekommer ingen prövning av hans eller hennes kristendom. Fri- kyrkosamfunden i landet utgör en viktig beståndsdel av den kristna staten. Av dessa premisser följer, att statens myndigheter och de frikyrkliga sam- funden bör stå i ett positivt förhållande till varandra. Den »kristliga staten» bör erkänna de senare som legala korporationer och ge deras befattnings- havare vissa funktioner. Detta skulle lända både staten och de fria sam- funden till godo.6

Som ledarskribent i Svenska Morgonbladet och ofta anlitad föreläsare och författare framträdde Westin alltmer som baptisternas mest opinions- bildande man. Redan i sin egenskap av kyrkohistoriker var han inriktad på problematiken stat och kyrka, och såsom ledamot av dissenterlagskom- mittén hade han särskild anledning att befatta sig med denna.

För Westin var den allmänneliga kyrkan liktydig med trons kyrka. Den personliga tron förenar den enskilde med Kristi kropp. Jesu ord i Matt. 18: 20 (Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem) utgör inte endast konventikelns huvudmotivering utan också den

"' SOU 1927: 13, s. 58 f. N. J. NonnsrnöM, Svenska Baptistsamfundets Historia, 2 (1928), s. 190 ff.

" A. anNHOLM i Vittnet 1880, s. 11 ff.

' Wnsrm, a. a., s. 54. ” Också Westin ville samarbete, där detta var möjligt, även om han ingalunda kunde acceptera sin företrädare Emanuel Linderholms förslag om alla kristnas enhet i Sverige. LINDERHOLM, Det religiösa Sveriges splittring och enande (1931), s. 95 f. Wnsrm, Kyrkor, sekter och kristen gemenskap (1941), s. 111 ff.

' Frikyrkosamfunden och dagens frågor (1939), s. 12 ff. Westin, Kyrkor, sekter och kristen gemenskap, s. 86 ff.

• Sida 76
•  Original

kristna ekumenikens basis.7 Detta kyrkobegrepp föranledde honom att vända sig mot såväl folkkyrkotanken som frikyrklig och högkyrklig isola- tionism. Mot den förstnämnda åberopade han Luthers distinktion mellan å ena sidan »världen och mängden som är och förblir okristen» och å den andra »de, som med allvar vilja vara kristna». Folkkyrkan förkastades, därför att den genom sin sakramentskristning och kollektivism gjorde >>värl- den» inomkyrklig. Westin påminde även om att biskoparna enligt artikel 28 i den augsburgska bekännelsen har till uppgift bl. a. »att genom Ordet utesluta från kyrkans gemenskap sådana, vilkas ogudaktighet är allmänt känd».&

Sekterisk isolationism och falsk samfundssubjektivism föreligger, så snart en empirisk kyrkobildning eller en riktning inom en sådan ställer upp några andra kriterier på tillhörigheten till Kristi sanna kyrka än den personliga tron.9 Men den enande troslinjen och den därpå byggda planen på ett frikyrkornas förbund måste sammanjämkas också med den under 1940-talet stärkta accentueringen av det egna samfundets särart. Det sam- manhängde med det allmänteologiska läget och de svenska frikyrkornas aktiviserade förbindelser med sina konfessionella världsorganisationer.

Världskrigens kyrkopolitiska följder gav aktuellt illustrationsmaterial till belysning av friförsamlingens och frikyrkans förtjänster framför stats- kyrkoformen i en tid med totalitära statsmakter. Men direktiven till dissen- terlagskommittén uppsköt tills vidare mera ingående krav på skilsmässa mellan stat och kyrka och inriktade den frikyrkliga målsättningen till i första hand en tryggad rättslig ställning utan oket av en dissenterlag. Till- hörigheten till Svenska kyrkan uppfattades som en konsekvens av statens folkbokföring och inte som någon religiös angelägenhet.1

" »Gemenskapen inom ett visst samfund är en viktig sak, gemenskapen mellan bekän- nare av besläktade samfund likaså, men den kristna gemenskapen i anda och sanning om- fattar alla Kristi lärjungar, alla som med ord och vandel bekänna sig tillhöra trons höga samfund, Kristi kropp, trosbekännelsens ena, heliga och allmänneliga kyrka.» iVEsriN i Tro och gärning. Till Axel Andersson på 65-årsdagen (1944), s. 313.

& WESTIN i Tro och Liv 1944, s. 1 ff., 80 ff. och i Svenska Morgonbladet 951944, 10.10. 1951.

" Skilda samfund kan emellertid slå vakt om olika drag av central betydelse vid sidan av kravet på personlig tro. Men de, som följer den personliga trons huvudlinje, bildar redan en andlig enhet. De olika fria samfunden i Sverige bör därför, med respekt för var- andras särdrag i några läropunkter, kunna ingå i en federation och i den formen bli också en praktisk enhet. Men om en metodistisk pastor framhävde nattvarden som det vikti- gaste kriteriet på den kristna gemenskapen, fann sig XVestin föranlåten att utifrån sitt kyrkobegrepp fråga: »Varför skall vi frikyrkoteologer och talesmän för den personliga troslinjens budskap i evangeliet föra fram en så stark sakramentalism. Vi som ser mer på det inre livets fördolda kanaler till den högre världen än på materialiserade symbolhand- lingar.» WESTIN i Svenska Morgonbladet 20.2.1946 (anon. ledare), 22.3.1947 (anon. ledare), 11.9.1948 (anon. ledare), 13.6. och 2.7.1953.

1 Att man inte före allting annat önskade rätt till utträde ur Svenska kyrkan, framkom av bl. a. Baptistsamfundets utlåtande till dissenterlagskommittén år 1944. Utlåtandet finns tryckt i Vecko-Posten 6.4.1944, s. 3; 20.4.1944, s. 3.

l l i 1 |,

• Sida 77
•  Original

Arbetet i dissenterlagskommittén ledde fram till en religionsfrihetslag, som räknar med _ såsom Westin uttrycker det —— dels ett trossamfund kallat Svenska kyrkan, i vilket statsmakterna lagstiftar och där medlem- skapet blir friare än förr, dels trossamfund som är sammanslutningar för religiös verksamhet, vilka inte regleras av statens lagar.2 Inte heller under de år, när Westin var inriktad på att utverka denna legitimitet åt de fria samfunden, stack han under stol med att statskyrkoformen borde förkastas. Han sökte vederlägga professor Halvar Sundbergs tal om att termen stats- kyrka härrörde från frikyrkligt håll och korrigera dennes syn på Svenska kyrkan som en rättslig organisation skild från staten. På frikyrkligt håll tog han gärna till orda mot sådant, som han uppfattade som ostört vane- tänkande och olust att reda ut begreppen. I tidningspressen och i skilda offentliga sammanhang framförde han en rad argument mot statskyrko— formen, t.ex. att den inte stämde med den urkristna avsikten, och att den ingalunda utgjorde den effektivaste kyrkoformen. Och han återkom till och höll fast vid sina tidigare teser om hur staten borde stödja religionen.3

Den nya lagens vidsträckta definition av begreppet trossamfund, som tog principiell hänsyn även till de blott omkring 100 kväkarna i landet, gick helt i linje med Westins syn på trons kyrka och de empiriska kyrkobild- ningarna. Visserligen kunde lagstiftningen inte göra några dogmatiska be- aktanden — termen trossamfund hade teologiskt inget kvalitativt värde — men religionsfrihetslagen skapade ändå en ny situation, framhöll Westin. Legitimeringen av de fria samfunden och benämningen av Svenska kyrkan som ett trossamfund, en andlig gemenskap, gav åtminstone rätten till »fritt utträde», även om principen >>fritt inträde» hade varit att föredraga. I den nya situationen fordrade den konsekventa frikyrkligheten, att man an- mälde sitt utträde ur Svenska kyrkan. I sept. 1951 inledde Vecko—Posten också en flera månaders kampanj därom, och Baptistsamfundets predi— kantkår anförde i samband därmed bl. a. sin världsallians' uttalanden mot statskyrkosystemet.4 Utträdesfrågan aktualiserade även barnens ställning i församlingen.5 Ehuru de följande årens debatt om familjekyrkan även på baptistiskt håll väckte tanken på en mer familjecentrerad evangelisation, ger behandlingen av spörsmålen om barnens ställning tydliga exempel på

= WESTIN i Svenska Morgonbladet 65.11.1951 (anon. ledare). ** VVESTIN i Svenska Morgonbladet 2—3.10.1946; 22.3. (anon. ledare), 9.4. (anon. led.), 30.8.1947 (anon. led.); 30.5. (anon. led.), 17.9., 22.9. (anon. led.), 11.11. (anon. led.), 15.11. 1949 (anon. led.); 17.2.1950 (anon. led.); 24.1. (anon. led.), 10.10., 15.10. (anon. led.), 6.11.1951 (anon. led.).

* Vecko-Posten 20.9.1951, s. 3; 27.9.1951, s. 2; 4.10.1951, s. 5; 18.10.1951, s. 3, 6; 8.11. 1951, s. 4; 15.11.1951, s. 3; 13.12.1951, s. 3; 20.12.1951, s. 7; 4.1.1952, s. 3; 17.1.1952, s. 4; 24.1.1952, s. 1, 3, 5; 14.2.1952, s. 3.

"' Baptisterna avvisade tanken på någon slags förberedande församlingsgemenskap och hävdade, att det Guds rike, till vilket barnen hör, är långt vidare än de lokala församling- arna och består också av sådana, som av olika anledningar aldrig blivit delaktiga av vare sig de troendes dop eller barndop.

• Sida 78
•  Original

att baptisterna höll fast vid de läropunkter, som är karakteristiska för döparrörelserna.6

Den avgjort största delen förblev vid det gamla. Men en och annan bör- jade taga intryck av en nyare teologi. När Westin i slutet av 1940-talet vände sig mot »förkyrkligandet» inom främst Svenska missionsförbundet,7 fanns en motsvarande tendens även inom Baptistsamfundet. Modern bibel- teologisk forskning och engelsk och kontinental baptistteologi hade fått till följd, att skyggheten inför det objektiva betraktelsesättet började ge vika. »Vi behöver inte väckelse utan levande församlingar», förklara- des det.8 Flera yngre baptister framträdde snart med en mer sakra- mental syn på dop och nattvard och med ett starkare betonande av kyrkan— församlingen såsom Kristi kropp.9

Den nyare teologien stärkte på sitt sätt tron på en enad svensk frikyrka. Den mest framträdande talesmannen härför bland baptisterna är pastor Bo Swedberg. I sin skrift Frikyrka på väg (1961) frågar han sina läsare, om de inte skall överlåta åt andra att tala förklenande om förkyrkligandet och för sin del taga på sig >>kallelsen att verkligen vara kyrka med allt vad detta innebär».1 Men Westin torde ha en bredare baptistisk opinion bakom sig, när han i polemik mot detta hävdar den gamla principen om friför— samlingen och framhåller, att denna helt fyller måttet i fråga om »allt vad detta innebär».2

Det återstår nu att fixera den principiella synen hos dels de nuvarande ledarna inom Baptistsamfundet, dels den av ledningen inte i alla stycken biträdde men av missionsförbundare gärna åberopade Bo Swedberg.

Ledarskiktet har alltfort öppen blick för »att det mest centrala i all kris- tendom, tron på och hängivenheten för Jesus Kristus, är gemensamt för snart sagt hela kristenheten».3 Men de ledande männen har också kvar den utpräglade känslan för det specifikt baptistiska. Enligt deras uppfattning konstitueras Kristi kyrka genom att Ordet förkunnas och mottages och att

** Fn. ALMSTAD i Tro och Liv 1951, s. 321 ff. ERIK Rumi»: i Vecko-Posten 4.1.1952, s. 3. BERT FnANzéN i Familj och församling (1960), s. 7 ff. och i Vecko-Posten 7.1.1960. OLLE KÄLLsrmEN i Vecko-Posten 28.1.1960.

7 T. ex. i Svenska Morgonbladet 17.9.1949. 3 JOEL SÖRENSON i Tro och Liv 1952, s. 209 ff. " Tons-ren ÖMAN i Samtal om kyrkan (1948), Vecko-Posten 318, 26.10.1950 och Ung- domens Veckopost 30.8.1950. TORSTEN Benosrsx, Dopet och församlingen (1957), Frikyrko- tanke och dop (i Positioner & perspektiv, 1961) och Frikyrklig församlingssyn (i Kristet forum 1962). ¹ Swami-zac, Frikyrka på väg, s. 47. "” iVestin tror på en fortsatt utveckling till »verkligt självständiga, aktiva och samarbets— vänliga trossamfund». WESTXN i Vecko—Posten 9.11., 16.11. och särskilt 23.11.1961. ” DAVID LAGERGREN i Vecko-Posten 30.6.1960. Han skriver där vidare bl.a.: »Insikten att det är genom tron som människan blir rättfärdig, bröt fram med styrka i reforma- tionstiden och har sedan kommit att stanna som en huvudpunkt i protestantisk uppfatt— ning.»

• Sida 79
•  Original

de sålunda troende låter döpa sig. Liksom den allmänneliga kyrkan består av dem, som har livsgemenskap med Kristus, skall även lokalförsamlingen omfatta endast de människor, som bekänner, att de är Jesu lärjungar, och den bekännelsen avlägges i dopet.4 Den nytestamentliga församlingen be- traktas som förebild också i organisatoriskt avseende, ehuru man är med- veten om att en fullständig imitation är utesluten. Organisationen skall utan avkall på kyrkans väsen låta den andliga sidan av församlingens vä- sen komma till uttryck på effektivaste sätt.5

Även om religionsfrihetslagen med dess erkännande av de fria trossam— funden har medfört en uppmjukning av Svenska kyrkans tidigare ställning, är man övertygad om att den alltfort är både privilegierad och beroende av staten på ett sådant sätt, att den otvetydigt är att betrakta som stats— kyrka, något som kan äventyra kyrkans väsentliga uppgift. Att Svenska kyrkan samtidigt betraktas som folkkyrka, emedan en stor majoritet av det svenska folket utnyttjar dess tjänster, anses knappast ha något med relationen till staten att göra. Stat och trossamfund är skilda, fria storheter. De bör samverka positivt i samhällsfrågor av gemensamt intresse, men inte heller den positiva relationen får kränka någonderas självständighet eller rätt. Man är övertygad om att statskyrkoformen bör förkastas. Den person- liga trons linje följes även i utträdesfrågan. Ett trossamfund skall på allt sätt visa andligt ansvar för hela familjen men får inte föregripa det per— sonliga avgörandet. Det dubbla medlemskapet är oförsvarligt, om Svenska kyrkan är ett trossamfund, en kyrka i egentlig mening.6

Pastor Bo Swedberg har visat mindre känsla för det specifikt baptistiska än för frikyrkligheten som helhet. Han ser således till stor del bort från de olika frikyrkosamfundens särmeningar i läran och är i sin kyrkosyn mer inriktad på att avgränsa en enad frikyrka från Svenska kyrkan.7 Samtidigt

* Missionsförcst. Simon Öberg och rektor David Lagergren till fört". 31.1.1962. Pastor Per Arne Aglert till förf. 10.2.1962. Vad är och vill baptismen (1961), S. 32.

⁵ Samfundsorganisationen har till uppgift att samordna församlingarnas evangelisation, diakoni och missionsinsatser, att i samförstånd med församlingarna utbilda pastorer, mis— sionärer och andra ledare och att representera församlingarna i samkristna organ och inför myndigheter. Öberg och Lagergren till förf. 31.1.1962. Aglert till förf. 10.2.1962. Pastor Ruben Jansson till förf. 11.1.1962. " Ibid.

" Med sitt växande antal »envetna företrädare för en onyanserat högkyrklig linje, som vägrar att som kristna bröder utan reservation igenkänna representanter för en annan syn och uppfattning» (SWEDBERG, Frikyrka på väg, 5. 46), håller Svenska kyrkan på att bli alltmer sekterisk. Detta hjälper på sätt och vis den samlade frikyrkligheten att framträda fullödigt som Kristi kyrka och att inför detta varnande exempel helt upphöra med att draga gränser på sekteriskt vis och göra anspråk på att ensam företräda den bibliska kris- tendomen. Redan förefintliga samarbetsorgan med lågkyrkligt inslag utöver det frikyrk- liga har i många fall ansetts göra bildandet av speciella frikyrkliga enhetsorgan överflö- digt. »I den mån de högkyrkliga tendenserna tränger ut och gör sig gällande också i dessa organ och den pågående försämringen av det ekumeniska klimatet i vårt land fortskrider,

• Sida 80
•  Original

har hans syn på den förenade frikyrkligheten erhållit en i viss mån folk- kyrklig prägel,8 även om han själv inte vill benämna detta drag så.” Först när evangeliet får fungera i enlighet därmed, brytes de kristnas isolering. Även de baptistiska församlingarna bör fördenskull gå in för det associa- tiva medlemskapet.1 De bör sätta sin tillit till »Guds möjligheter att förverk- liga sina slutliga avsikter med sin kyrka».2 Men mot statskyrkosystemet vänder sig Swedberg på det kraftigaste under betonande av inte minst de »orättvisor», som detta system innebär för de frikyrkliga.3 Det bästa alter- nativet är enligt honom en enad frikyrka i en klart positiv samverkan med staten vid sidan av en fri luthersk folkkyrka, som följer principen >>fritt inträde». För att acceptera folkkyrkosystemet för Svenska kyrkans del, synes han under alla omständigheter kräva, att denna kyrka går in för >>någon form av personligt ställningstagande för eller emot fortsatt med- lemskap».4

b) De ursprungligen lutherska trossamfunden

Det säger sig självt, att döparrörelserna en gång vann den största delen av sina medlemmar från den evangelisk-lutherska kyrkan i landet. Men Svenska alliansmissionen (SAM) och Svenska missionsförbundet (SMF) äger också i en mera egentlig bemärkelse sitt ursprung inom denna. I det läge, vartill utvecklingen nu fört dem, torde de böra rubriceras som de ur- sprungligen lutherska trossamfunden. Adverbet ursprungligen hör härvid närmare bestämt till attributet lutherska. Samfund blev SAM och SMF först så småningom.

kan man kanske räkna med en ny aktivitet i fråga om inrättande av speciella organ för den frikyrkliga samverkan», skrev Swedberg inför det nionde frikyrkomötet. Tro och Liv 1958, s. 2 f.

⁵ De frikyrkliga måste tillsammans inse och erkänna »varje människas behov av att möta evangelium i funktion och varje församlings uppgift att ta sådan gestalt, att män— niskans samlade religiösa behovsmängd kan tillfredsställas i dess gemenskap». SWEDnEnG, Frikyrka på väg, 5. 51 f. ” Hans reaktion mot talet om att det synes vara ett tecken på folkkyrklighet, när den frikyrkliga församlingen och samfundet får »en i viss mån geografisk inriktning», är likväl åtminstone delvis berättigad, om den personliga troskaraktären bibehålles intakt. SWEDBERG i Fri kyrka? (1962), s. 178 f. 1 Swnonnno i Positioner & perspektiv (1961), s. 94 ff. ” Swsnmznc i Kristet forum 1962, s. 39 ff. ” Med den »förmyndarinställning», som Svenska kyrkan envist behåller till följd av »en alltför lång period som privilegierad statskyrka», har den »i det längsta ställt sig oför— stående till önskemål om förenklade former för utträde», deklarerar han vidare. SWED- BERG, Frikyrka på väg, 5. 35 ff., 56. * Sweonenc i Fri kyrka?, s. 182.

• Sida 81
•  Original

Till sin äldsta upprinnelse var SAM rosenianskt orienterad. Den utgjorde länge en systerorganisation till Evangeliska fosterlandsstiftelsen.1 Den se— nare missionerade därför inte, där den förra var verksam. Det lutherska arvet motverkade in i det sista en frikyrkobildning. Men av det ursprung- liga traktatsällskapet, senare Jönköpings missionsförening, blev efter hand ett alliansbetonat missionssällskap öppet för mångahanda inflytelser från Missionsförbundet, Helgelseförbundet och KFUM. Det senaste decenniets utveckling är principiellt av största intresse.2

För det första är SAM till följd av sin utveckling efter den nya religions- frihetslagens tillkomst att inrangera bland frikyrkorna. Efter mycken tve- kan anslöt sig sammanslutningen till Frikyrkliga samarbetskommittén i slutet av år 1952, och 1955 års stadgerevision stärkte dess samfundska— raktär.

För det andra bör nämnas, att detta alliansförbund i dag är mera vänsterorienterat än tidigare. Visserligen äger det alltfort starka band med en del av Evangeliska fosterlandsstiftelsen och sällskapet Bibeltrogna vän- ner. Ole Hallesby och andra norska teologer vid menighetsfakulteten räk- nas till de främsta auktoriteterna. Men av flera skäl har påverkan av SMFzs församlingssyn ökat, och beträffande bl.a. dopsynen tenderar nu SAM att mera än förut gå också i döparsamfundens följe.

För det tredje slutligen har tendenser till fastare samfundsbildning gjort sig gällande också inom Alliansmissionen. Till skillnad från baptismen ägde SAM tidigare inget bestämt samfundsmedvetande. Sällskapstanken accepterades i förening med principen om friförsamlingen. Alltfort hävdas principiellt tanken på den lokala församlingens självständighet och obe- roende.3 De även här framträngande centraliseringstendenserna,4 vilka ingen- städes betingas endast av teologiska idéer utan också sammanhänger med en allmän centraliserande tendens i tiden, är emellertid i viss mån tecken på att detta system har börjat att få ge vika för principen om en troende- kyrka. Men trots detta är den gamla väckelsekaraktären och det kongrega- tionalistiska draget alltfort mycket markanta.5 Därmed sammanhänger också den i många avseenden skiftande praxis, som är utmärkande för lokalpla- net.6 Inställningen till Svenska kyrkan och synen på stat och kyrka växlar

[ Om denna se nedan 5. 64 ff.

= Om SAM:s tidigare utveckling se senast STIG WIKSTRÖM i Svenska trossamfund 1962), s. 52 f.

" WIKSTRÖM i a.a.

* Sådana strävanden underlättas självfallet av att SAM:s inre mission är inriktad på ett jämförelsevis begränsat område. Dessutom fordrar här som annorstädes den yttre missionen en viss centralisering.

⁵ Vid årskonferensen har både varje pastor och valda ombud rösträtt. ” F. HÄGG, Svenska Alliansmissionen genom hundra år (1953). Svenska Alliansmissio- nens årsbok 1954 ff.

• Sida 82
•  Original

starkt från plats till plats. Av det skälet är det mycket svårt att fixera de principiella linjerna för samfundet i dess helhet.7

Den nuvarande missionsföreståndaren Knut Svensson, vilken tidigare var missionsförbundare, och rektorn vid missionsskolan Stig Wikström räknar med dessa premisser: 1) Svenska kyrkan är i praktiken en statskyrka. Den tjänstgör som kyrka men måste i alla avgörande beslut rätta sig efter staten. 2) Den nya religionsfrihetslagen jämställer formellt Svenska kyrkan med varje annat trossamfund. 3) Svenska kyrkan borde reellt endast vara ett trossamfund. Deras slutsatser blir, dels att synen på dubbelt medlemskap skall bestämmas av den uppfattningen, att såväl Svenska kyrkan som fri— kyrkorna är att betrakta såsom trossamfund, dels att Svenska kyrkan bör skiljas från staten. I den mån staten inte går emot Kristi ord och anda, bör trossamfunden vara lojala och tjäna staten. De kan även låta sig betjänas av staten och mottaga statsanslag under förutsättning, att de får behålla sin rörelsefrihet, som framförallt har individernas omvändelse i sikte.8

Styrelseledamoten chefredaktör Yngve Hamrin deklarerade i riksdagen 1956, att han var »fullt och fast övertygad om att svenska kyrkan just i sin nuvarande utgestaltning har möjligheter att med sitt ärende — ett ärende som dock är gemensamt för oss alla som för en kristen bekännelse — nå fram till människor och in i sammanhang, som eljest inte skulle komma att nås».9 Ytterligare en förtroendeman för SAM, riksdagsman Ru— dolf Boman, ådagalade i ifrågavarande debatt en på samma kyrkosyn grundad hemmaekumenisk uppfattning och framdrog jämte Hamrin den mycket låga utträdesprocenten som ett tecken på att opinionen för kyrkans skiljande från staten i själva verket var svag bland de frikyrkliga över- huvudtaget.1 Deras synsätt lever kvar bland SAM:s folk. Men bl.a. tid— ningen Trosvittnet, för vilken numera missionsföreståndaren själv är an— svarig utgivare, ger klara belägg för att de nu tongivande männen i SAM sö- ker leda opinionen i enlighet med ovan angivna, medvetet frikyrkliga ten- denser.2

Svenska missionsförbundet

Den friförsamlingsrörelse, som växte fram kring P. P. Waldenström, ägde till en början ett lutherskt särdrag till skillnad från den principiellt

7 Styrelseordf. redaktör Fritz Hägg åberopar i sin jubileumsskrift häradshövding T. H. Odcncrants' ord: »Vi ha icke tid med kyrkopolitik, vi vilja stå fria, samarbetande med statskyrkliga och frikyrkliga i syfte att vinna för Kristus.» Och till det lägger han själv: »Så ungefär ha vi ärvt programmet.» (HÄGG, a. a., s. 336.) Detta kan tagas som exempel på en utbredd attityd så till vida, att man inte har betraktat de organisatoriska frågorna och synen på förhållandet mellan kyrkan och staten som några förstahandsproblem. Men dessa spörsmål har nu aktualiserats i större utsträckning även inom SAM. & Knut Svensson och Stig Wikström till förf. 30.12.1961. " AK 1956 A, 31: 53 ff. 1 FK 1956 A, 31: 30.

² Se på sistone t.ex. Trosvittnet 1963 nr 7, s. 5.

• Sida 83
•  Original

frikyrkliga baptismen och metodismen. Även SMF har sina rottrådar i den form av evangelisk-luthersk kristendom, som den tidiga nyevangelismen innebar. Men de kretsar, som bildade SMF, och vilka man kallade »de fria lutheranerna», var redan 1878 ett bra stycke på vägen bort från sitt luther- ska ursprung.3 I sin egen församlingsordning erkände SMF:s grundare en- dast den Heliga Skrift som regel för lära och tro. I reaktion mot att konfes- sionella hänsyn bestämde den kristna gemenskapen hade de då övergått till att följa en mera odogmatisk bekännelselinje eller »livslinje» under åbe— ropande av att förhållandet till Gud betyder mest, och att livet går före läran. Bekännelsen var inte längre det sammanhållande bandet mellan dessa >>fria lutheraner» och alla övriga medlemmar i Svenska kyrkan. Fler- talet av dem, som anslöt sig till SMF, inte endast de baptistiskt influerade utan också övriga som rekryterats från Evangeliska fosterlandsstiftelsen, hade då kommit fram till att det var de troende, som utgjorde kyrkan.

Waldenström kom tidigt till den uppfattningen, att Svenska kyrkan inte var en kyrka i sann mening. Den var inte längre >>Luthers och Kristi kyrka». En avgörande anmärkning var, att den ägde föga av verklig församlingstukt. Han polemiserade vidare mot talet om den osynliga kyrkan och hävdade, att kyrkan upphör att vara Kristi församling, i och med att den inte gör någon skillnad mellan kristna och ogudaktiga.4 Samtidigt kom han i viss män med negationer även gentemot baptisterna och metodisterna.5 Den positiva bestämningen av församlingsbegreppet hade han svårare att bli färdig med.

Till en början sökte Waldenström stödja sig på Luther.6 Men han hade svårt att komma tillrätta med det organiska sammanhanget mellan den uni— versella och den lokala församlingen. Han var likväl klar över att den per- sonliga tron måste betonas mera, i all synnerhet som kyrkan var förbunden med staten och ägde en för slapp kyrkotukt. Låt vara att församlingstanken länge var ganska oklar. Skillnaden mellan begreppen missionsförening och församling var ännu otydlig. Men det som sammanhöll de enskilda var otvivelaktigt någonting förmer än vanligt associationsväsende. Den enskilda församlingen skulle återge den kristna livsgemenskapen. På samma gång

3 De hade då redan, ehuru utan framgång, sökt få till stånd en ändring av Evang. foster— landsstiftelsens stadgar, vilka band dem vid den lutherska bekännelsegrunden och Svenska kyrkans ordning. * Att skrymtare ändå blandar sig in i kyrkan, är en ofrånkomlig sak, men något måste likväl göras åt detta. "' Begränsningar som berodde på andra faktorer än gudsgemenskapen, harmonierade inte med »livslinjen». Uttalanden i den vägen gällde inte minst den baptistiska dopsynens betydelse för församlingen. " W'aldenström fann stöd i reformatorns utsagor om kyrkan som eongregatio fidelium och i dennes krav på kyrkotukt och åtskiljande av andligt och världsligt regemente. Han menade, att många av kyrkans ledande män trampade Luthers tydliga ord under fötterna, och att han ägde mera av Luthers anda än de.

• Sida 84
•  Original

som församlingen skulle vara synlig, lik en stad på berget, kunde den vara trosföremål, emedan den förutsatte ett av tron betingat andligt liv.7

Den syn Waldenström kom fram till präglas av tanken på att försam— lingen är alla troende, inte endast en del av den1.s Huvudorden för de tro- endes enhet är nyfödelsen, helgelsen och kärleken, och det blir på den en- skildes förvandling, som församlingen kommer att bero. De bibliska för- hållandena får i mångt och mycket framstå som förebilder för organisa- tionen av denna förvandlingens eller omskapelsens församling. Någon di- rekt efterapning rekommenderas visserligen inte. Det viktiga är, att an- ordningarna motsvarar de behov, som finns hos församlingen.” Men själva friförsamlingslinjen framställes som ett urkristet direktiv för framtiden.

Genom att beakta också de uttalanden om församlingen, som E. J. Ek- man, SMF:s förste missionsföreståndare, gjorde, torde denna sammanfat- tande analys ge en så klar bild av det hos den nya organisationens upp- hovsmän framväxande församlingsbegreppet, som man kan begära i en översiktlig framställning. Ekman var ursprungligen liksom Waldenström präst i Svenska kyrkan. Det är därför ganska naturligt, att deras argumen- tering var evangelisk-luthersk till viss del. En sida av deras församlings- begrepp överensstämmer också med Luthers. De värnade liksom denne om tanken på församlingens gemenskap, communio sanctorum. Deras be- mödanden om en levande församlingsgemenskap motsvarade de förutsätt- ningar, som Luther eftersträvade för förverkligandet av den omsorg om nästan, som han betonade åvila varje kristen i det allmänna prästadömet. Men att deras församlingsbegrepp i övrigt avlägsnade sig från det evan- gelisk-lutherska kyrkotänkandet ligger i öppen dag. Avståndstagandet från världen blev en accentuerad aspekt på församlingen. Konstitutivt blev, att församlingen består av troende och helgade personer, som har blivit utkal- lade från världshopen. Tron och det av tron framvuxna livet — inte Ordet och sakramenten —- uppfattades då som de primärt konstitutiva faktorerna i kyrkan. Och när troende bildade en förening eller en församling, ansågs de inte heller längre utgöra blott en ecclesiola in ecclesia (en liten kyrka inom kyrkan) utan just själva kyrkan (ecclesia). De, som stod utanför sådana församlingar av troende, var i regel att betrakta såsom tillhöriga världen.1

⁷ VVILLIAM BREDBERG, P. P. Waldenströms verksamhet till 1878 (1948), s. 353 ff., 407 ff. och i Tro och Liv 1953, s. 164 f. Banrn. ZACHRISSON i Tro och Liv 1955, s. 152 f. BENGT HALL- GREN, Kyrkotuktsfrågan (1963), s. 210 ff. 3 Han understryker därför själv gärna, att det strider mot församlingens begrepp och Herrens bud om de troendes enhet att dela upp sig i grupper, som är mer eller mindre fientligt sinnade mot varandra. Församlingen är Guds hus, Kristi kropp och Kristi brud. ” AXEL JOHANSSON, Waldenströms kristendomstolkning (1954), s. 333 ff. 1 W. BREDBERG i Sv. biogr. lex. 13, s. 1 ff. SVEN GUSTAFSSON, Nyevangelismens kyrkokritik (1962), s. 173 ff. HALLGREN, a. a., s. 201 ff., 223 ff. Bnon WALAN, Församlingstanken i Sven- ska Missionsförbundet (1964), s. 269 ff. et passim.

• Sida 85
•  Original

Samtidigt som målsättningen var församlingar av troende, var målet bil- dandet av självständiga friförsamlingar. Det var fråga om lokalförsam- lingar med kongregationalistiskt fattad självständighet. Visst fanns det, såsom alltid även på kongregationalistiskt håll, också en andlig gemenskap mellan församlingarna. Hela SMF, den gemensamma organisationen, var ett uttryck härför. Men ännu starkare var frihets-, självständighets- och oberoendetendensen inom dessa. Tonvikten låg på lokalförsamlingen och den enskilde medlemmen. Inrättandet av missionsföreståndarämbetet 1885 var mer en praktisk åtgärd med tanke på ledningen av den yttre missionen än ett tecken på begynnande centraliseringstendenser. Ända till 1893 und- vek man av kongregationalistisk rädsla för styresmän att kalla konferen- sens verkställande organ för styrelse. I ett brev år 1882 skrev VValden- ström: »Mycket misstager du dig, när du tror, att jag arbetar på bildandet av en frikyrka. Jag skulle anse en frikyrka för en olycka. Apostlarne hafva bildat församlingar här och der, men de hafva aldrig haft en aning om det, som vi nu kalla kyrka, vare sig stats- eller frikyrka Nej, låt oss blifva vid det apostoliska mönstret med full frihet för de enskilda församling- arne.»2 Och i exempelvis hans Biblisk troslära, som utkom tre decennier senare, heter det: »Nya testamentet vet ingenting om kyrkosamfund, endast om fristående, var för sig självständiga församlingar.»3

Under tiden stärktes emellertid samhörighetskänslan mellan friförsam- lingarna och förståelsen för sammanhållningens betydelse. Att ett sam- fundsmedvetande då växte fram, minskade inte motsättningen till Svenska kyrkan. Och inte minst de ledande män och kretsar, som var radikalare än Waldenström, kom till tals beträffande Svenska kyrkan och staten.

Den närmast från baptismen konverterade pastorn Andreas Fernholm4 och andra pionjärer inom SMF, bl.a. E. J. Ekman, talade om Svenska kyrkan som statspåvedöme och världskyrka. Men redan bakom IValden— ströms skiftande uttalanden om Svenska kyrkan kom så småningom fram en så pass radikal uppfattning som att denna inte har sina rötter i vare sig Kristi evangelium eller Luthers bekännelseskrifter.

Beroendet av tiibingenteologen J. T. Becks kyrkosyn via främst uppsala- exegeten O. F. Myrbergs debattinlägg modifierade till en början och en tid framåt statskyrkokritiken. Det hade till följd, att man tolererade stats- kyrkan som statsinstitution för sedlighetens bevarande och som tjänarinna åt friförsamlingarna, de reala nytestamentliga församlingarna. På så sätt bevarades sambandet med statskyrkan. Vid SMF:s tillkomst bedömde man

² XValdenström till kyrkoh. G. E. Alfvegren 26.5.1882. Tr. i P. P. Waldenströms brev 1858—1882, 2 (1938), s. 295. Vidare t.ex. W:s debattinlägg i Hemlandsvännen 30.9.1886, tr. i jubileumsskriften Genom Guds nåd (1953), s. 163 f. ” WALDi-znsrnön, Biblisk troslära (1914), s. 118. * W. BREDBEHG i Sv. biogr. lex. 15, s. 605 ff. WALAN, Fernholm och frikyrkan (1962).

• Sida 86
•  Original

läget så, att rörelsen skulle kunna nå längre som formellt inomstatskyrklig missionsorganisation än som erkänt dissentersamfund. I den mån man hade kvar en roseniansk förankring, hade man svårt att räkna sig som till- hörande »främmande kristen lära» och begära utträde ur Svenska kyrkan. Dessutom var det ovisst, om myndigheterna skulle erkänna, att de missions- föreningar och församlingar, som det här gällde, var av »främmande kristen lära». Men redan det tidigaste sammanförandet av troende till friförsam— lingar innebar, att man underkände statskyrkan som kyrka. Beck och Myr- berg gav visst stöd även åt denna negering.5

I samband med utkristalliseringen och förverkligandet av friförsamlings— linjen skärptes statskyrkokritiken särskilt inom den nya sociologiska grupp- bildning, som predikantkåren utgjorde. Visserligen följde åtskilliga Wal- denströms förhållandevis moderata linje. Men den radikala falang, till vilken både Ekman och Fernholm hörde, vann terräng, och denna del av kåren nöjde sig inte med mindre än »statskyrkans avskaffande». I den mån som begynnande centraliseringstendenser och ett framväxande sam- fundsmedvetande sedan började sätta sin prägel på predikantkåren, skärp- tes kritiken mot statskyrkosystemet ytterligare. Denna utveckling låg av både principiella och praktiska skäl nära till hands för de radikala.6

Det restlösa underkännande, som kritiken då hade lett fram till, gällde inte endast statskyrkoformen. Hur kraftigt man än underströk, att för- eningen med staten omintetgjorde Svenska kyrkans möjligheter att bli en Guds församling i biblisk mening, var detta inte hela kritiken. Den avsåg också Svenska kyrkans territoriella uppbyggnad och dess karaktär av folk- kyrka. Inte minst under ogillande därav sammanslöt sig de troende till friförsamlingar. Genom sin territoriella bestämning ansågs Svenska kyrkan ha förverkat rätten att själv heta kristen. Målsättningen var de troendes enhet, och för att nå den måste de kristna undvika »all andlig beblandelse med världskyrkligheten» och dess >>smitta>>.7 Hos Fernholm var »folkkyr- kan» redan 1883 synonym term för >>världskyrkan>>.8 Det var inte endast »statskyrkan», som var »världskyrkligheten». Inom SMF:s motsvarighe: i USA bildade man tidigt egna församlingar bland svenskar och svenskätt-

" XVALAN, Församlingstanken, s. 223 ff. WESTIN, Den kristna friförsamlingen i Norden, 5. 129. Genom Guds nåd, s. 290.

0 Av viss betydelse var, att den radikala falangens män vid 1880-talets mitt ansåg sig ha funnit det vara en framkomlig väg att utträda ur Svenska kyrkan utan anslutning ill något i landet legaliserat samfund. De rekommenderade därför SMF:s medlemmar att ansöka om utträde med hänvisning till att de tillhörde kongregationalisternas samfmd. Det låg sedan nära till hands att börja jämställa SMF med kongregationalistkyrlan. WALAN, a. a., s. 423 ff. Om kyrkokritiken se i övrigt GUSTAFSSON, a. a., s. 197 ff. 7 XVermlands Allehanda 29.3.1883. C. H. MARTLING, Nattvardskrisen i Karlstads sift (1958), s. 187. & WVALAN, Församlingstanken, s. 367.

• Sida 87
•  Original

lingar vid sidan av Augustana-synoden, som ju var en helt självständig fri- kyrka.9

När den religiöst motiverade folkkyrkotanken sedan accentuerades i Svenska kyrkan, förklarade Waldenström, att folkkyrkan inte var någon- ting annat än statskyrkan. »En folkkyrka, som skulle omfatta folket i dess helhet, måste för sitt bestånd stödja sig på folkmakten, som i grunden ingen- ting annat är än statsmakten. Gör hon sig fri från denna makt, så är hon strax en frikyrka. Men kristen kyrka blir hon ändå icke, så länge hon ut- gör ett samfund av troende och uppenbart ogudaktiga utan åtskillnad.»1 Mot friförsamlingarna av troende ställde Waldenström »stats- eller folk- kyrkan».2

»Stats- eller folkkyrkan» var i flera avseenden vanmäktig att råda hot mot bristerna. Kyrkoförfattningen var en nog så viktig sak, eftersom den kunde vara sådan, att den inskränkte en fri utövning av det vitala i reli- gionen, och i den mån Nya Testamentet ger föreskrifter om den kyrkliga organisationen, måste de erkännas vara gudomlig rätt. Så länge Svenska kyrkan kvarstod som stats- eller folkkyrka, var det orimligt, att missions- förbundarna skulle utträda och därmed avstå från en rad rättigheter men behålla alla skyldigheter. Men det gällde att finna lämpliga former för en skilsmässa mellan Svenska kyrkan och staten. Därvid hade Waldenström främst friförsamlingarna och enskilda troende i åtanke, och hans författ- ningsideal för deras del var friförsamlingen. Det stod också klart, att en reli- gionslös stat var farlig för Kristi församling. Men han hade ganska diffusa åsikter om vad det skulle bli av Svenska kyrkan och hur staten skulle finna ett för sin egen del ändamålsenligt uttryck för sitt intresse för religionen. Därför yrkade han också på en allsidig utredning i dessa stycken.3

När 1919 års frikyrkomöte uttalade sig i bestämda ordalag för skilsmässa mellan stat och kyrka, gick dess motiveringar ut på att statskyrkoformen stred mot den nytestamentliga läran om församlingen, mot religionsfri- hetens princip och mot hela evangeliets anda. Två år tidigare hade den unge missionsförbundaren Elov Laurentz utgivit sin märkliga skrift »Det

” Om de orsaker, som samverkade härtill, se GEORGE STEPHENSON, Religious Aspects of Swedish Immigration (1932), s. 266 ff. KAnL A. OLSSON, By one spirit (1962). WALAN, In- vandrarna och kyrkan (1963), s. 49 f. et passim. EVERETT ARDEN, Augustana Heritage (1963).

1 WALDENSTRÖM, a. a., s. 112.

” »Ett vetefålt upphör icke att vara vetefält för det, att ett eller annat ogrässtrå visar sig där. Å andra sidan blir ett ogräsfält aldrig en vetcåker för det, att här eller där ett vetestrå sticker upp. Därför blir stats- eller folkkyrkan ingen Kristi kyrka för det, att hon har ordet och sakramenten, eller att inom henne finnas levande kristna eller försam- lingar av kristna.» Ibid., s. 114.

” XV:s inlägg i Folkkyrkan och den frikyrkliga församlingsprincipen (1912), s. 30 ff., 92 ff. och materialet i 0. JOHANsSON, P. P. Waldenström i kyrkomötet (1931), s. 201 ff., och i R. TOMSON, En politisk vilde i 25 riksdagar (1942), s. 11 ff.

• Sida 88
•  Original

religiösa lägets krav på Sveriges frikyrkliga». Som ett motdrag mot det bil— lingska kyrkotänkandet och ungkyrkorörelsen väckte han förslaget om en permanent samarbetskommitté för de frikyrkliga och tecknade bilden av en framtida evangelisk frikyrka, som bestod av inte endast de olika fri- kyrkosamfunden utan också folkkyrkans församlingskärnor. Och A. W. Gullberg, den riksdagsman ur SMF:s predikantkår, som dessförinnan hade framträtt såsom Sam Stadeners medmotionär i fråga om de frikyrkligas organisatoriska infogande i Sveriges kyrka,"1 hade inte erhållit allmänt stöd inom samfundet för sin positiva syn på statskyrkosystemet.

I grund och botten kvarstod uppfattningen om Svenska kyrkan tämligen oförändrad, även om de ekumeniska strävandena medförde en mer nyanse- rad kritik. Synen på staten blev mer differentierad av skäl, som nedan be- röres, och förhållandet till Svenska kyrkan blev i stort sett friktionsfriaref' Men samtidigt utvecklades SMF alltmer till ett fastare kyrkosamfund.6 Och på 1940-talet satte det stärkta samfundsmedvetandet sin prägel även på SMF. Det kan anmärkas, att det var först så småningom och under fort— gående interna meningsbrytningar, som SMF formades till en ny kyrka vid sidan av Svenska kyrkan.7

Både den ökade förståelsen från Svenska kyrkans ledning och det bil-

* S. lVALLEn, Religionsfrihetsfrågan i Sverige (SOU 1964: 13), s. 49. "' I det avseendet var exempelvis samgåendet i Svenska söndagsskolrådet och Svenska ekumeniska nämnden av betydelse. Nathan Söderbloms linje vann gehör, och på SMF:s sida spelade det en viss roll, att bl.a. redaktören för tidningen Missionsförbundet, J. F. Lundahl, hade en irenisk (fredsstiftande) grundinställning. LUNDAHL i t.ex. Tro och gär- ning. Till Axel Andersson på 65-årsdagen (1944), s. 174 ff.

" Sådana män som Axel Andersson och August Rosén bidrog till den utvecklingen. — Redan i sitt prästmötesföredrag om kyrkans enhet i Uppsala 1921 ställde Nathan Söder- blom följande fråga om SMF: »Skall det i strid mot Waldenströms hjärtesak och sitt eget kongregationalistiska församlingsideal förvandlas till en starkt centraliserad frikyrka?» Och är 1929 fann en av SMF:s egna inflytelserikare män, riksdagsman Sven Bengtsson, an- ledning att varna för en sådan »oriktig väg». Han erinrade om Söderbloms hälsning vid SMF:s 50—årsjubiléum, att SMF syntes stå vid ett vägskäl, och fortsatte: »Om så är, vilka vägar är det månne som erbjuda sig? Jo, den ena bär till Svenska Kyrkans vida famn och den andra till en fast organiserad frikyrka. Det råder ej någon tvekan om vilken av dessa vägar kyrkans prästerskap och vänner önska att Förbundet skall slå in på. Men lika litet som det hos Missionsförbundet i vår tid finnes någon önskan att återgå till kyrkan, lika litet finnes det något behov att övergå till en fast organiserad frikyrka, som ärke- biskopen uttryeker det. Missionsförbundet har inom kyrkan all den frihet vi kunna önska oss, såväl i predikoverksamhetens bedrivande som i församlingsbildande hänseende. Vi önska blott, att vårt frikyrkofolk litet mera allmänt började begagna sig av de rättig— heter, som vi på olika områden under årens lopp tillkämpat oss. Ej heller finns det något behov att övergå till en fast organiserad frikyrka.» SvEN BENGTSSON i Missionsförbundet 26.9.1929. '

7 Låt vara att den övervägande delen av dess medlemmar alltfort står kvar också i Svenska kyrkan. — Först sedan detta samfundsmedvetande vuxit fram, har SMF trätt in i ett internationellt sammanhang, som kan sägas motsvara det, vari baptister och metodis- ter o. a. har stått redan från början.

• Sida 89
•  Original

lingska folkkyrkotänkandet hade gjort det klart för de ledande frikyrko- männen, att frikyrkoidén behövde en klarare motivering. Bo Giertz” bok Kristi kyrka aktualiserade detta ytterligare vid 1940-talets ingång.

Fil. lic. Ansgar Reg-Olofsson sammanfattade då den inom SMF:s ledning »fördjupade» kyrkosynen i termen gemenskapskyrkan. Han varnade för både en alltför individualistisk uppfattning och en alltför snäv syn på för- samlingen och sökte finna ett rätt förhållande mellan personlig tro och sakramental gudsgemenskap. Genom sin universalitet och sin nädemedels- förvaltning skiljer sig gemenskapskyrkan från allt vad föreningar heter.8 Här kom inte den personliga trosavgörelsen utan de teologiska frågornas förhållande till församlingsbegreppet i förgrunden. Detta kyrkotänkande inkluderade även en närmare utvecklad uppfattning om relationen till sta- ten. Utgångspunkten härför är, att församlingen utövar sitt representant- skap för väsenskyrkan såsom en lem i denna kropp och därmed såsom ett redskap för Guds planer. Detta utesluter varje inflytande utifrån i fråga om församlingens angelägenheter. Dess ställningstagande dikteras emeller- tid av »det under Andens ledning stående förståndets omdöme, som väl i Skriften har sitt underlag men som inte där finner svar på frågan, hur det skall handlas här och nu». På samma gång som allt beroende av staten avvisas, kan ökad samverkan med denna önskas. Staten bör befrämja all verkligt religiös verksamhet. Även staten är ett Guds redskap. Men den måste representera den på våldet vilande rätten och framstår därför »mitt i sin gagnande uppgift som ett uttryck för motsatsen till den paradoxala tro på kärleken, som utmärker församlingen». Det är här självklart, att det samgående med staten, som statskyrkoformen innebär, är helt förkastligt. Och det fastslås, att Svenska kyrkan inte kan undgå att betecknas som stats- kyrka.9

Det är emellertid påfallande, att den, som utvecklade tanken på »gemen- skapskyrkan», gav uttryck åt en långt positivare syn på staten än den, som SMF:s första generation av ledande män hade ägt. Dessa berördes av samma påverkan av amerikansk och engelsk friförsamlingsrörelse, som då satte sin prägel på baptismen i landet. Därtill kommer deras missnöje med dissenterlagarna och andra gällande religionsbestämmelser samt deras stundom välgrundade känsla av att både kyrkliga och världsliga myndig- heter visade brist på förståelse för väckelserörelsens egenart. Men redan

& »Rättfärdiggörelsen av nåd, personligt tillägnad i tre, är förutsättningen för gudsge— menskap och därför också för delaktighet i den levande gemenskap, som är Guds kyrka.» I lokalförsamlingen kommer kyrkan, fattad på detta sätt, till synes.

" Därom får bl. a. tillkomsten av den gällande kyrkolagen bära vittne. Det framhålles, att det överhuvud är oklart, var staten börjar och var kyrkan slutar inom det, som be- nämnes Svenska kyrkan. EEG-OLOFSSON i Tänkt och timat (1937), s. 91 ff. EEG-OLOFSSON, Fördjupad kyrkosyn (1940); i Tro och Liv 1943, s. 83 ff. och i Samtal om kyrkan (1948), s. 45 ff.

• Sida 90
•  Original

hos den första generationen skymtade en viss positiv aspekt på staten, i det att man räknade med att denna måste begagna sig av religionen för att kunna trygga rätten och upprätthålla moralen.

För den följande utvecklingen hade det sin betydelse, att ett proportio- nellt sett stort antal missionsförbundare och andra frikyrkliga, som i sitt församlings- och föreningsliv hade fått en viss träning i att leda mötesför- handlingar och hålla tal, blev politiskt engagerade. Därvid kan noteras, att utvecklingen innebar en politisk förskjutning åt vänster. Av de 56 ledamö- ter i Andra kammaren under åren 1867—1911, som var missionsförbundare eller stod SMF nära, var 6 konservativa, 10 moderata och 40 klart frisin- nade.1 Generationsväxlingen vid Waldenströms och predikanten J. P. Nor- bergs bortgång inledde den typiskt folkpartistiska perioden med bl.a. Svenska Morgonbladets nyorientering.2 Den kännetecknades ända från bör- jan av en ny vakenhet för de sociala frågorna.3 För den senare delen av denna period är det också utmärkande, »att Broderskapsrörelsen satte in i skilda församlingar och väckte problemet om socialdemokratin».4

Den ökade politiska aktiviteten befrämjade tidigt differentieringen av synen på staten. Den är 1930 till missionsföreståndare valde sekreteraren i SMF Axel Andersson är genom en rad uttalanden exempel på hur en äldre liberal samhällssyn gjorde sig gällande lång tid framåt. Denna sam- hällssyn, som kunde förenas med en stark social ansvarskänsla, präglades av en påtaglig individualism. Den gav staten ett begränsat utrymme för dess maktutövning, och med hänsyn till den enskildes andliga frihet gällde denna begränsning inte minst statens befattning med kyrkan. Hos Axel Andersson tillkom härjämte i och med det andra världskriget ett klart apokalyptiskt huvuddrag i samhällsåskådningen.5 Men i stort sett torde det kunna hävdas, att en modernare liberalism då hade vunnit gehör hos åtskilliga inom SMF och andra frikyrkor. Dessa personers samhällsuppfatt- ning likna-de till viss del den positiva syn på staten, som N. J. Nordström kom fram till, och var överhuvud mera öppen för nyare tendenser.

När Ansgar Beg-Olofsson utvecklade den ovannämnda tanken på »ge- menskapskyrkan», låg det helt i linje med denna utveckling, att han tog fasta på vad världskyrkokonferensen i Oxford 1937 hade att säga om stat

1 Lva SvÄnD, Väckelserörelsernas folk i Andra kammaren (1954), s. 85, 113. 9 J. NvmäN, Tiden går, 3 (1941), s. 109 ff. N. P. OLLéN, Reportage ur mitt liv (1949), s. 111 ff. Genom Guds nåd (1953), s. 272. " Genom Guds nåd, s. 265, 331, 340. * F. rektorn, teol. dr William Bredberg till förf. 2.1.1964. Det fanns också ett tidigt socialistiskt inslag bland SMF:s folk att anknyta till. Redan året efter SMF:s tillkomst t.ex. deltog några missionsförbundare i Sundsvallsstrejken. Genom Guds nåd, s. 100 f. NILS—GUSTAV HILDEMAN i Hist. tidskr. 1962, s. 6 ff. "' AXEL ANDERSSON i Guds rike och samhället (1933), s. 3 ff. AXEL ANDERSSON, Under orostider (1936), S. 126 ff.; De landsflyktiga och vi (1940), S. 7 f. et passim; Kyrka och stat i bibelns sista bok (1944); Undergång och förnyelse (1950).

• Sida 91
•  Original

och kyrka. Staten står under Guds auktoritet. Den skall tjäna rätten men är inte dess grund. Karakteristiskt för staten är det på makten vilande tvånget. Till kyrkan står den historiskt givna staten i ett tvåfaldigt förhål- lande. Den är den ordning, inom vilken de kristna har att leva, och den är en institution, som kan främja eller hindra den kristna verksamheten. De olika trossamfunden och deras medlemmar har vissa förpliktelser med hänsyn till staten men även vissa krav på tros- och handlingsfrihet, varav Eeg-Olofsson förklarade åtskilliga vara »självklara» i Sverige.6

Det var också i linje med Nordströms tidigare bedömning av läget, som SMF i sitt uttalande till dissenterlagskommittén utgick från att, då »skils- mässa mellan kyrka och stat f.n. icke torde vara genomförbar, måste en lösning sökas inom den nu gällande ordningens ram».7 Men strax därefter bidrog bl. a. en artikel av dåvarande docenten Victor Svanberg8 till att det började blåsa nytt liv i debatten om statskyrkosystemet. Därtill kom snart den betydelse, som antagandet av religionsfrihetslagen erhöll för utveck- lingen av synen på stat och kyrka.

Parallellt med att centraliseringstendensen och samfundsmedvetandet stärktes, konsoliderades tanken på SMF som en fri kyrka. Den blivande missionsföreståndaren Richard Larsson underströk, att där det försam- lingsbildande gemenskapsmotivet får verka, framstår lokalförsamlingen såsom insatt i det större andliga sammanhang, som samfundet utgör.9 Ef- ter att redan tidigare till viss del ha uppmärksammat kyrkodefinitionerna i Augustana och Apologien framhöll han nu med eftertryck, att dessa inte alls passade in på Svenska kyrkan. Han betonade likaså, att statskyrkosy- stemet inte längre innebar någon garanti för ett klart kristet inflytande i samhällslivet, och han hade samma demokratiska syn på samhället som Reg-Olofsson. De kristna har att göra sina insatser främst som medborgare. I övrigt kan samfunden i detta avseende handla endast i frivilligt samarbete med stat och kommun, varvid Svenska kyrkan och frikyrkosamfunden är principiellt jämställda. Detta motiv anfördes också av SMF:s ledning, när den efter religionsfrihetslagens antagande hävdade, att SMF är ett kongrega- tionalistiskt samfund, och förordade utträde ur statskyrkan. Frikyrkoidén inneslöt en klar protest mot samfundsprivilegiering, och folkkyrkotanken var obiblisk och förkastlig utifrån kravet på personlig tro.1

" Utförligast i Staten och trossamfunden (1958), S. 61 ff. " Tro och Liv 1945, s. 137. ”3 »Statskyrka på avskrivning.» Tiden 1945, s. 138 ff. ” Den lokala församlingen är en manifestation av den universella. ¹ RICH. LARSSON, Församlingens väsen och uppgift (1944) och Frikyrkoperspektiv (1946). R. LARSSON i Tro och Liv 1945, s. 126 ff., i Svensk Veckotidning 25.5., 14.9., 9.11.1951, i Religionsfrihetslagen .. . jämte kommentarer (1952), s. 68 ff. R. LARSSON, Livsgemenskapen i Kristus (1953). R. LARSSON—G. NichASSON, En kristen livsrörelse (1953), s. 7 ff. R. LARS- SON, Med siktc på framtiden (1954), s. 72 ff. och i Tro och Liv 1954, s. 238 ff.

• Sida 92
•  Original

Teol. och fil. lic. Ivar Wennfors ställde frågan, om man inte med rörelse- idén förknippat tankar, som är artfrämmande för evangeliet, och ifråga- satte, om inte rädslan för samfund och kyrka avslöjade en brist på religiös syn. Kyrkan är en soteriologisk realitet (ett resultat och en fortsättning av Guds frälsningsgärning) och ingen viss organisatorisk status. Den fram- träder i än den ena, än den andra organisatoriska utgestaltningen, »varige- nom den kan förmodas bäst tjäna sin Herre och Frälsare i världen». Den tidigare tolkning, som ledde fram till den såsom normativ betraktade >>ny- testamentliga församlingsprincipen» har här övergivits. Men den nytesta— mentliga synen är vägledande genom att den dels ger rum för både broder- lig gemenskap, allmänt prästadöme och pastoral auktoritet, dels avgränsar sig från såväl nationell folkkyrklighet som associativt föreningstänkande och låter kyrkan vara öppen för »allt trons folk». Redan ifrågavarande kyrkosyn motiverar utträde ur Svenska kyrkan och skilsmässa mellan kyrka och stat.2

Accentueringen av kyrkobegreppet och därav föranledd uppfordran till utträde ur Svenska kyrkan framträdde efter religionsfrihetslagens tillkomst mycket markant inte minst hos Ansgar Eeg-Olofsson.3 Han kom fram till att mycket talade för att det behövdes en mera markerad riksgemenskap och att SMF borde framträda mera som kyrka. Missionsföreståndaren borde kallas biskop. Ordet predikant borde försvinna från varjehanda samman- ställningar osv. Han tog avstånd från den »omodifierade kongregationalis- men».4

Den för Beg-Olofsson självklara fördelen med en kyrka i stället för i princip självständiga församlingar var den stora betydelse, som han till- mätte en fast riksenhet, när det gäller både förhållandet till staten och

'-' WENNrons i Tro och Liv 1947, s. 83 ff., 290 f.; 1949, s. 225 ff.; Sv. Morgonbl. 14.9.1949. Sv. Veckotidn. 26.10.1951; Tro och Liv 1952, s. 145 ff.; 1955, s. 203 ff. XVENNFORS, Kristi församling enligt Nya Testamentet (1958).

Sedan 1957 finns det uttryckligen uttalat i det förslag till församlingsordning, som in- föres i de tryckta årsberättelserna, att församlingen eller kyrkan är en Guds skapelse, att den inte är »en av människor bildad förening utan utgör ett heligt tempel, en Guds boning, Guds husfolk, Kristi kropp». Detta fastslås också i den på SMF:s undervisnings- nämndsuppdrag utarbetade läroboken »Det glada budskapet» (1957). Därtill bör nämnas, att, efter det att Wennfors redan 1951 uppmärksammat benämningen the Children Church för Söndagsskolan bland engelska kongregationalister (Tro och Liv 1951, s. 201; 1952, s. 76 ff.), teol. lic. Sven Hemrin från och med 1957 sökte ge en teologisk motivering för familjekyrkotanken. Tro och Liv 1957, s. 196 ff.; 1958, s. 20 ff., 123 ff. och i Familj och församling (1960), s. 25 ff.

” Beg-Olofsson framhöll, hur bräckligt materialet i Nya Testamentet egentligen är, när det gäller kyrkoförfattningen, och förklarade, att det väsentliga beträffande relationen mellan församlingarna är, i vilken anda den eller den praktiserade författningsformen genomföres.

* Han menade, att denna hade spelat ut sin roll. Där man sökte behålla den, var den endast skenbar.

• Sida 93
•  Original

relationerna till »andra kyrkor, speciellt Svenska kyrkan».5 Kravet på skils- mässa mellan stat och kyrka var en självklar konsekvens av kyrkosynen. Den går inte att förena med »ett kyrkosystem, där staten har inflytande över kyrkans tro och liv». Med tanke på frågan om utträde fasthålles, att Svenska kyrkan är statskyrka men inte statsinstitution. Till stöd därför åberopas departementschefens motivering till bestämningen av Svenska kyrkan i religionsfrihetslagen. Ingen kan längre motivera ett kvarstan— nande i Svenska kyrkan med att denna är en statsinstitution i samma me- ning som post och telegraf.6

I sina år 1954 utgivna memoarer erinrade rektor Gustav Mosesson, som Själv hade varit medlem av både dissenterlagskommittén och en tidigare utredning i religionsfrihetsfrågan, om att han efter tillkomsten av 1951 års lag funnit anledning att i sitt förbunds organ försvara de personer, som inte utträdde ur Svenska kyrkan. Deras skäl borde respekteras, och även friheten skall vara fri. Den svenska kyrkan har, tillade han i det samman- hanget, »icke något annat väsen efter 1952 än hon hade före detta årtal».7

Den på ett nytt sätt medvetna kyrkosynen blev emellertid i allt större ut— sträckning företrädd av SMF:s ledande män. Kort tid efter det att rege- ringen tillsatt nu pågående utredning om stat och kyrka, kom fil. lic. Er- land Sundströms bok »Förbundskyrkan» som ett led i expansionen av denna huvudlinje.8 »Sår man en nytestamentlig förkunnelse om de troen- des församling som Kristi kropp, så får man i mognandets tid skörda en samfundsbildning, som är församlingarnas församling, dvs. en kyrka.» Tiden börjar vara mogen för namnbyte. SMF bör kallas Förbundskyrkan i Sverige och betraktas som en kongregationalistisk bekännelsekyrka, heter det. Därvid göres gällande — om än inte lika obegränsat som hos t.ex. distriktsföreståndaren Herbert Axelsson9 — att det redan i SMF:s tillkomst

5 EEG-OLOFSSON i Allvarligt talat (1953), s. 65. ⁰ Men det kunde betonas, att statskyrkoformen och flera andra skäl gjort det prin— cipiellt oförsvarligt för frikyrkomedlemmar att tillhöra Svenska kyrkan. Beg-Olofsson återkom till utträdcsfrågan före 1958 års allmänna frikyrkomöte. Det faktum att så många frikyrkomedlemmar ännu stod kvar formellt inom Svenska kyrkan framhölls ut- göra en hämmande faktor i utvecklingen. Det ansågs Således hindra SMF och de andra frikyrkosamfunden från att komma tillrätta med »eftersläpningarna» i fråga om jäm- ställdheten med Svenska kyrkan. EEG-OLOFSSON i Religionsfrihetslagen . . . jämte kommen- tarer (1952), s. 65 ff. och i Staten och trossamfunden (1958), s. 66, 75. Frikyrkomötet ut— talade i en av sina resolutioner, att utträdesproeeduren borde förenklas till en bevittnad skriftlig anmälan insänd per post. Frikyrkliga samarbetskommittén fick i uppdrag att undersöka motiven varför så många underlät att utträda. Frikyrkan inför framtiden, s. 18, 20. 7 MOSESSON, Mitt livs mosaik, s. 213. ” Genom både sin sammanställning av vad många utvecklat och sina nya uppslag torde den skriften kunna sägas vara representativ för ett bestämt kyrkotänkande inom det ut- gående femtiotalets SMF. ” Sv. Veekotidn. 20.9.1957, 16.5.1958.

• Sida 94
•  Original

och tidigaste utveckling finns stöd för denna kyrkosyn och den aktuella centraliseringstendensen. Dessförinnan hade bl.a. pastor August Rosén hävdat, att SMF hade en frikyrklig inriktning ända från sin tidigaste till- blivelse, då dess frihetskrav växte fram i reaktion mot Evangeliska foster- landsstiftelsens tolerantare inställning till statskyrkosystemet.1

Numera har SMF något av en central kyrkostyrelse i Stockholm.2 Läro- verksadjunkt Sam Dahlgren har påtalat, att SMF:s ledning är på väg att lämna »de kongregationalistiska domänerna».3 Flera andra har intagit en re- serverad hållning mot centraliseringen och den nya kyrkosynen. De har häri sett ett för den gamla väckelsen och friförsamlingslinjen främmande »för- kyrkligande». De har därför inte heller delat ledarskiktets uppfattning i frågorna om utträde ur Svenska kyrkan och skilsmässa mellan kyrka och stat. En del av dessa har en inställning, som påminner om Lewi Pethrus”.& Åtskilliga har inte redogjort något närmare för sin hållning. Men en bety- dande del av SMF:s medlemmar grundar utan tvivel sitt ställningstagande

1 RoséN, Svenska Missionsförbundets grundprinciper (1931), s. 14 f. 2 Sedan några år finns ett centralt organ, församlingsrådet, för handläggning av ären- den rörande pastorstillsättningar och andra frågor. Det består av rektorn vid teologiska seminariet, sekr. för inre missionen, distriktsföreståndarna (nu 16 till antalet), två pasto- rer valda på förslag av pastorernas riksförbund och två representanter för församlingarna. I beslutet om detta centrala organ, heter det, att församlingarna »bör» acceptera de förslag. som tillställes dem av församlingsrådet. I det förslag, som missionsstyrelsen förelade ge- neralkonferensen, kom centraliseringstendensen till uttryck ännu påtagligare. Sv. Vecko- tidn. 3.6.1955, s. 1, 7; 10.6.1955, s. 3. Sedan 1959 finns därjämte en central pastorsnämnd, som handlägger disciplinära och själavårdande frågor. Den består av fem personer. Missionsföreståndaren är ordförande och sekr. för inre missionen sekreterare. Övriga ledamöter är teologiska seminariets rektor och tvenne pastorer. Församlingarna har här ingen speciell representation. Pastorsnämn— dens beslut är definitiva. G. NICKLASSON i Sv. Veckotidn. 15.5.1959 och S. DAHLGREN i Tro och Liv 1961, s. 120 f. Ledarskribenten i Svensk Veckotidning förde den 16.2.1962 nyorienteringen till torgs på följande sätt: »Vi håller på att avveckla det provisorium, som innebar, att Svenska Missionsförbundet var ett halvprofant Sällskap med bokförlag, organisation och tryck— saker som uppgift. Vi börjar på att förstå att om församlingen är en ekklesia — Nya Testamentets ord — så är församlingarnas gemenskap till sitt väsen bestämd av detta religiösa förhållande och kan inte ha en annan, mindre religiös karaktär. Det betyder också att samfundsgemenskapen, 'församlingarnas församling”, är ett trossamfund i socio- logisk mening och en kyrka av frikyrkokaraktär i religiös mening.» ” Dahlgren framhåller, att åtskilliga centraliserande organ tillkommit, och att dessa har erhållit »en dominerande ställning i samfundet». Han kommer fram till sin kritik genom att jämföra den senaste utvecklingen med SMF:s teori och praxis under dess begynnelse- skede. Tro och Liv 1961, S. 116 ff. Dahlgren påtalade denna tendens redan under tiden närmast efter bildandet av försam- lingsrådet och framdrog då även det förhållandet, att missionen i Kongo hade utformats efter presbyterianskt mönster. Tro och Liv 1957, s. 78 ff. " Se t.ex. förbundssekr. ALGOT LINnéNs uttalande i Sv. Veckotidn. 7.12.1951. Jfr hans motion om statskyrkan i Prot. från Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis 15:e kon— gress i Sthlm 1936, s. 105. Om senare uttalanden av Lindén se vidare nedan S. 149.

• Sida 95
•  Original

på ledande idéer från tidigare skeden i SMF:s utveckling.5 Sam Norup och flera andra missionsförbundare i riksdagen har som bekant fortsatt att för- svara statskyrkan och därvid velat se mer på det som förenar än på det som skiljer Svenska kyrkan och frikyrkovärlden.

De av Dahlgren påtalade tendenserna har på sistone föranlett bl. a. förre distriktsföreståndaren Helmer Prozth att opponera mot den nya teologiska synen på t. ex. ordinationen och att överlag på det bestämdaste varna för en utveckling bort från friförsamlingsidealet hån mot en »institutionell cen- tralisering».6 Senast har flera givit uttryck åt en liknande reaktion med anledning av det förslag till ny konstitution, som styrelsen förelade general- konferensen 1963, och som denna bordlade.7

Även om SMF:s ledande män inte är representativa för hela detta av både föreningar och församlingar bestående trossamfund, är de likväl de klart opinionsbildande. Deras principiella inställning är därför av stort in- tresse. Oekså inom den grupp av ledare, som är opinionsbildande inom SMF, finns stora nyansskillnader. Redaktör Sundström har menat, att både SMF och andra frikyrkosamfund i allt väsentligt har behållit den lutherska kristendomstolkningen, och i sin bok »Förbundskyrkan» betonar han SMF:s »evangelisk-lutherska bakgrund».5 De mer teologiskt inriktade lägger större vikt vid olikheterna i läran.9 Den olika uppfattningen om kyrkans väsen tillmätes därvid en avgörande betydelse.1 På frikyrkligt håll anser man ju överlag, att församlingen skall stå »öppen endast för dem, som bekänner sig tro på Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare».2 Och i fråga om kyr- kans organisation och förhållande till staten har SMF:s ledande män med den utgångspunkten i stort sett en och samma uppfattning.

Enligt Sundström är Svenska kyrkan ett försök att uttrycka religiösa synsätt, som »delvis förvanskats under inverkan av inflytelser utanför den religiöst-bibliska inspirationskällan».3 Rektor Olle Engström karakteriserar Svenska kyrkan som »en oklar mellanform mellan stats- och kommunal— organ och kyrka».4 När man betecknar Svenska kyrkan som statskyrka, avser man, att staten stiftar kyrkans lagar och tillsätter befattningshavare

⁵ Generalkonferensens ställning som ombudsmöte är också ett bevis på att SMF har be- hållit sin tidigare grundkaraktär. ” Dagen 22.1., 14.2.1962. 7 Se debattinläggen i Sv. Veckotidn. 19.4., 26.4., 24.5., 21.6.1963 och pastor ERIK ALEXAN— DERSONS understreckare i SvD 12.6.1963. »Förslag till Svenska Missionsförbundets konstitu- tion» finns tryckt dels separat 1963, dels i Sv. Veckotidn. 22.3.1963. & SUNDSTRÖM i Hemmaekumenik (1957), s. 70; Förbundskyrkan (1959), s. 42 et passim. ” Det kan likväl exempelvis heta: »Vad sakramenten angår lyser det lutherska arvet igenom.» BREDBERG i Svenska trossamfund (1962), s. 64. 1 GÖSTA NICKLASSON i Sv. Dagbl. 1.2.1962. ” Ibid.

” SUNDSTRÖM, Förbundskyrkan, s. 141. * ENGSTRÖM i Positioner & perspektiv (1961), s. 90.

• Sida 96
•  Original

inom den, »att kyrkan i hög grad är beroende av statens åtgärder beträf- fande förutsättningarna för hennes ekonomiska existens» och vid olika konflikter med staten lätt nödgas anpassa sig till dennas krav, och att nor— malt »en nyfödd svensk, som blir medborgare i staten, också inträder i kyrkosamfundet, då föräldrarna icke utträtt ur kyrkan».5 På detta håll häv- dar man nu, att Svenska kyrkan redan har kommit i det läget, att statens tvångsgrepp motiverar Skilsmässa kyrka—stat.6 Utifrån bl.a. denna bedöm- ning hyser man förståelse för vissa drag inom högkyrkligheten.7 Grundvalen för Svenska kyrkan som stats- och folkkyrka anses redan ha rubbats i avsevärd grad. Kyrkogemenskapens obligatoriska karaktär upplöstes juridiskt och formellt genom 1951 års religionsfrihetslagstift- ning. Att likväl ganska få frikyrkomedlemmar följde rekommendationerna av sina ledningar och utträdde ur Svenska kyrkan, aktualiserade som nämnts åter frågan om det dubbla medlemskapet från och med tiden för 1958 års allmänna frikyrkomöte.8 Även här är ställningstagandet till stor del beroende av kyrkosynen.9 För SMF:s ledning är den mer medvetna kyrkosynen av avgörande betydelse. På detta håll står det klart, att det ena medlemskapet utesluter det andra, emedan man inte på en och samma gång kan acceptera två helt olika kyrkouppfattningar. Utifrån denna prin- cipiella grund rekommenderas vederbörande att respektera både Svenska kyrkan och SMF som trossamfund. Att stanna kvar i Svenska kyrkan an- ses röja en osäkerhet, som försvagar samfundslivet. Motiven för fortsatt medlemskap i Svenska kyrkan uppfattas vara till stor del känslomässiga. De, som inte följer den konsekvent frikyrkliga linjen, antages se saken ur mer praktisk än principiell synpunkt. >>Oklarhet om frikyrkoförsamlingens

"' SUNDSTRÖM, Förbundskyrkan, s. 128 ff. " SUNDSTRÖM i Sv. Veckotidn. 17.4.1959. 7 Vore utgångspunkten endast denna bedömning, skulle man också hysa sympati för de gammalkyrkliga med deras vakthållning kring kyrkans frihet.

9 Kort tid dessförinnan hade rektor Gustav Mosessons utträde uppmärksammats. Ehuru han hade varit med om att utforma religionsfrihetslagen, hörde han till dem, som av ireniska skäl dröjt med att taga detta steg. Vid utträdet förklarade han, att de hade blivit »tålda men knappast mer. Sådant är motsatsen till ekumenik». Sv. Veckotidn. 8.2.1957. Utträdesfrågan blev dessa är föremål för bl.a. allt flera riksdagsmotioner. I en av dessa framlade missionsförbundarna Einar Rimmerfors och Waldemar Svensson frikyrko- mötets åsikt i ärendet. AK 1959, mot. nr 6. Erland Sundström, som tidigare behandlat denna fråga i flera av sina skrifter, ägnade den åtskilligt utrymme också i sin bok Förbundskyrkan. SUNDSTRÖM, Trossamfund (1952); Hemmaekumenik, s. 72 f.; I den kristna församlingen (1959), s. 34 f.; Förbundskyrkan, s. 77, 104 ff., 142 ff. " Bland de missionsförbundare, som stannar kvar i Svenska kyrkan, finnes sådana, som har ett kyrkobegrepp av typen ecclesiolae in ecclesia. Pastor Gustav Almquist på uppdrag av missionsföreståndaren till förf. 18.1.1962. Men det finns också sådana, som i likhet med t. ex. den redan anförde sekr. Algot Lindén underkänner Svenska kyrkan som församling och försvarar det dubbla medlemskapet med endast det argumentet, att Svenska kyrkan trots allt främjar kristendomen i landet.

• Sida 97
•  Original

väsen» förklaras bära ansvar för utvecklingen.1 Med tanke på detta är de ledande männen angelägna att i så vida kretsar som möjligt sprida känne— dom om sin kyrkosyn.2

Denna har satt sin prägel på det till 1963 års generalkonferens framlagda konstitutionsförslaget. Dess grundsatser är således utformade mer i sam— funds- eller kyrkokategorier än efter ett primärt friförsamlingstänkande. SMF skall enligt detta förslag bestå av endast församlingar och inte av några föreningar, och den andliga gemenskapen mellan församlingarna blir starkt betonad. »Förhållandet mellan den enskilda församlingen och den vidare gemenskapen — samfundet _ bestämmes av gemenskapen i Kristus och utformas genom särskilda överenskommelser och stadgar.» Därvid på— talas, att en enskild församling inte får visa tecken på »självhävdelse eller vilja till isolering». Under den debatt, som följde, fick man anledning att vid sitt försvar av förslaget försäkra, att församlingarnas frihet inte var i farozonen.3

Cavours ord »en fri kyrka i en fri stat» anger det ideal, som de ledande männen förklarar harmoniera bäst med kyrkans egenart. Att trons väsen är frihet gäller likaväl församlingen—kyrkan som individen. Såsom andlig organism är kyrkan helt autonom i förhållande till statsmakten, men som juridisk organisation har den vissa förpliktelser och rättigheter visavi denna. Religionsfrihetsmotivet för en frikyrklig ordning finns redan i själva kyrkobegreppet. Statskyrkosystemet är inte uttryck för den tros- och livsgemenskap, som utgör Kristi kyrka. Evangeliets väsen bör komma till sant uttryck i själva organisationen. Legalistisk kopiering av Nya Testa- mentet avvisas, och frågan om vad som skall anses vara tillämpligt är före- mål för diskussion. Principiellt hävdas emellertid, att den urkristna kyr- kans organisation är bindande i den mån, som den betingas av evangeliets egenart. I enlighet med sitt väsen och sina uppgifter4 fungerar kyrkan bäst som frikyrka. Statskyrkoformen befrämjar namnkristendomen.5 Stats- och folkkyrkolinjen underkännes primärt utifrån religiös aspekt. Men dessutom anses den inte längre vara någon garanti för avgörande inflytande i de sociala och kulturella sammanhangen. Frikyrkolinjen betraktas såsom det

1 SUNDSTRÖM, Förbundskyrkan, s. 77, 144. = Den som föreslagit namnet Förbundskyrkan har i det sammanhanget inte varit ensam om att förorda, att de traditionellt givna formerna för barnens ställning i församlingen förändras. Men därvid har nästan undantagslöst endast den pedagogiska sidan och inte den teologiska sidan av tanken på »familjekyrkan» förenats med det mer medvetna kyrko— tänkandet.

3 Sv. Veckotidn. 22.3., 29.3., 31.5., 26.7.1963. * Inåt skall kyrkan tjäna den gemensamma uppbyggnaden av trons liv och ge uttryck för lovsången till Gud. Utåt är uppgiften dels mission, dels diakoni. 5 Den jämställdhet mellan samfunden, som skulle bli en följd av att Svenska kyrkan skildes från staten, skulle bli en grundval för ökat samförstånd och samarbete mellan de skilda samfunden.

• Sida 98
•  Original

bästa alternativet också i avseende på samhället. Den utesluter inte sam— arbete med staten, så länge denna avstår från att kräva sådant, som strider mot kristen uppfattning, och underlåter att påverka kyrkosamfundets inre angelägenheter.6

Metodistkyrkan

Emigrationen och andra faktorer samverkade till att metodismen i Sverige erhöll inte den av George Scott företrädda engelska utformningen utan den episkopala form, som de för metodismen vunna svenskamerika-

³ De grundläggande reformkraven vid utbrytningen ur den stora frälsningsarmén var nationell och lokal självstyrelse, demokratiserad styrelseform och egen sakramentsför— valtning. * ANDERS ANDERSON i Kyrkobist. årsskrift 1922, s. 247 ff. Under order. Kommendör Karl Larssons minnen, 3 (1951), s. 320. Protokoll från gemenskapsdagar för arbetare i Svenska kyrkan och SvF vid Lekmannaskolan i Sigtuna 22—24.4.1941 (skrivet av pastor Dag Tollin från Adolf Fredriks församling, son till ledaren för SvF). Överste Eric Lundquist till l'örf. 5.2. 1962. ⁵ F. NORDANGÅRD, Till strids vi gå (1955), s. 111, 120, 125 f. Folke Holmlund till förf. 19.1.1962.

” Här accentueras kyrkans uppgift »att föra människor till levande kännedom om Gud och Hans uppenbarelse i Jesus Kristus». Detta framkommer också vid hävdandet av att Svenska kyrkan borde bli ett fritt trossamfund.

* Holmlund till förf. 19.1.1962.

• Sida 100
•  Original

nerna anslöt sig till.8 År 1876 konstituerade sig Metodistkyrkan i Sverige som en egen s.k. årskonferens under de amerikanska biskoparnas omedel- bara uppsikt. 1920 blev Skandinavien eget 'biskopsområde, och sedan 1928 har den skandinaviske biskopen sitt säte i Stockholm. Från 1928 till 1946 innehade en amerikan detta episkopat. En av de mera framträdande meto- disterna i den svenska debatten var då fil. doktorn Jonatan Julén. Bety- dande inlägg gjordes vidare av bl.a. den från Norge härstammande meto- distpastorn Alf Kristoffersen (sedermera Lier).9

I en till svenska översatt skrift1 tog den senare till orda mot den kongre- gationalistiska friförsamlingssynen. Kristoffersen pekade på att det ur- kristna kyrkobegreppet har sina historiska rötter i föreställningen om Guds egendomsfolk. Den unga messianska församlingen ville vara den judiska församlingens verkliga fortsättning, en enda stor helhet, det sanna Israel, och inte ett större eller mindre antal enheter. Parallellt därmed framhöll han, att också den rent religiösa motiveringen till synen på kyrkan i Nya Testamentet gick i samma riktning2 Därtill hävdades, att det inte hade hunnit växa fram någon bestämd kyrkoförfattning i nytestamentlig tid, men att det förelåg en tydlig »praktisk-auktoritativ» tendens, och att redan pastoralbreven anger utvecklingslinjen i riktning mot biskopskyrkan.

Juléns inlägg ger ytterligare belysning åt metodismens kyrkobegrepp och åskådliggör samtidigt synen på förhållandet till de skilda empiriska sam— fundsbildningarna och frågan om relationen till staten. Den antikongrega— tionalistiska synen på författningen förenas med den grundväsentliga före— ställningen om kyrkan som den andliga gemenskapen i tron.3 Detta sker på ett sätt, som spränger friförsamlingslinjen. Ur religiös synpunkt består varje kristet samfund »mer eller mindre utpräglat av en inre kärna och en yttre krets».4 Metodistkyrkan räknar också med två former av medlemskap. Wesleys bestämmelse om fritt tillträde för den, som åstundar frälsning, tillämpas på det s.k. förberedande medlemskapet. Barndopet är ett tecken på denna preliminära hemortsrätt i kyrkan. Medlem i full gemenskap blir den, som bekänner sig tro på Kristus som sin Frälsare och övriga grund- sanningar i Nya Testamentet, och som förklarar sig vilja vara Metodist-

” År 1868 blev svenskamerikanen Victor Witting metodisternas förste superintendent i Sverige. De ledande männen var utgångna ur Metodist—episkopalkyrkan i USA och utbil- dade utanför Sverige.

” Kristoffersen disputerade på en exegetisk avhandling vid Uppsala universitet. 1 Knlsrorrnnan, Kyrka och församling (1933). ² Kyrkan är en himmelsk skapelse, som finns till, redan innan några enskilda kommer till tro, en totalpersonlighet i Kristus, en enhetlig organism, underordnad Kristus. Den enskilda församlingen är endast en del av denna helhet, som är det överordnade begreppet.

3 Det enda ofelbara beviset för att ett samfund utgör en gren av Kristi kyrka ligger i dess förmåga att frälsa syndare och att utbreda »den anda och det liv som utmärkte den första pingstförsamlingen». JULéN i De frikyrkliga samfunden i Sverige (1934), s. 132. * JULéN i Frikyrklig Ungdom 1931, s. 50.

• Sida 101
•  Original

kyrkan trogen.5 Metodismens religionsartiklar är en tolkning av dessa grundsanningar.

Innerkyrka och ytterkyrka är Juléns hjälptermer på de två sfärer, som enligt metodistisk syn ett trossamfund kan omfatta. Innerkyrkan är mer personligt präglad. Dess medlemmar står i direkt livsgemenskap med Kris- tus och har en missionerande uppgift att fylla i ytterkyrkan. Den senare har en mer institutionell prägel. Den utgör i viss mån ett skydd för inner— kyrkan och förmedlar till stor del kontakten med kultur— och samhälls- livet. Men den blir av ondo, om den dominerar över innerkyrkan!i

Kyrkan skall vara fri för Guds Andes verk och fri från varje hindrande beroende. Julén tog fasta på biskop Arvid Runestams formulering, att >>kyr- kan har hela sin organisationsprincip i evangeliet om frälsningen av syn- dare genom Guds förekommande nåd till trons väckande och tillkomsten av en församling av troende». Men han förkastade folkkyrkotanken, i den mån den ville ge medborgare, som saknar religiösa kvalifikationer, positivt inflytande på kyrkans utveckling. Ehuru Julén fasthöll vid att det är fri- kyrkoformen, som till sin idé svarar mot den gemenskap, som är högre än all organisation,7 sökte han vinna en kristen samsyn, som i möjligaste mån eliminerade motsättningen mellan frikyrkligheten och folkkyrkan.8 Han var därvid inne på den tanken, att Svenska kyrkan skulle kunna vara den sammanhållande enheten, inom vilken även de frikyrkliga innerkyrkorna skulle växa fram.9 Men Julén stod självfallet mera på Elov Laurentz' än på Einar Billings sida och hade i första hand det frikyrkliga samarbetet i åtanke.1

⁵ JULåN i Frikyrkotanken (1930), s. 26 och i De frikyrkl. samfunden i Sverige, s. 135. " Utifrån denna avgörande aspekt om inner-kyrkans överhöghet över ytterkyrkan såg Julön förhållandevis positivt på Svenska kyrkan. Men han pekade på allt, som återstod för att dess levande innerkyrka skulle uppnå behövlig självständighet, samtidigt som han varnade alla frikyrkliga för den även på deras häll växande ytterkyrkans fara. JULEN i Frikyrklig Ungdom 1931, s. 50 ff. 7 Frikyrkoprincipen hade en säkrare religiös motivering, »i det att Kristi kyrka under denna form både genom sin alltomfattande missionsgärning bär budskap om den alla omslutande och ständigt förekommande nåden och genom sitt krav på personlig fräls- ningsupplevelse för aktivt medlemskap hävdar allvaret i att nåden blir mottagen av den enskilde». JULfSN i Frikyrkotanken (1930), s. 27. ³ Även kollegan Kandolf Eimir o. a. samtida metodister ägde en förvissning om att Metodistkyrkan genom att följa sin historiskt givna linje hade förutsättningar för att över— bygga klyftan mellan folkkyrka och frikyrka. I likhet med pastor Göte Bergsten betonade .lulén möjligheten av en verklig enhet i Kristus mellan principiellt statskyrkliga och prin— cipiellt frikyrkliga personer. Som svar på frågan hur den kristna gemenskapen skall prak— tiseras, hänvisade han gärna till Eivind Berggravs tal om de fyra naturliga trappstegen: den kristna vänskapen, den kristna gruppen, kyrkan, de heligas samfund. " G. Bnnosrss i Frikyrklig Ungdom 1929, s. 6. B. Emm, Metodistisk kyrkosyn (1942). JULI-':N i Frikyrkosamfunden och dagens frågor (1939), s. 132 f.; Svenska Sändebudet 1943, s. 495 f. och Tro och Liv 1943, s. 150 ff. V. SÖDERGREN, Vägar vi gått och vägen fram (1945), s. 271. JULéN i Kristendom och samhällsliv, under red. av S. Thysell (1949), s. 119 ff. * Målsättningen var härvidlag en frikyrka av federativ art.

• Sida 102
•  Original

Jämte det ekumeniska draget framträder det socialetiska inslaget i det metodistiska kyrkotänkande, som Julén företrädde. Tidigt engagerad i det kristligt-sociala arbetet såsom knappast någon annan inom frikyrklig- heten hörde han till dem, som med Natanael Beskow i spetsen 1918 stiftade Förbundet för kristet samhällsliv. Han var med i redaktionen för dess tid— skrift2 alltifrån början och var dess huvudredaktör från 1944 till året före sin död 1963. Julén gladde sig åt att denna »broderskapsrörelse» med dess hävdande av den kristna rättfärdigheten och kärleken som huvudprincip i den enskildes och samhällets liv var öppen för alla politiska partier.3 Un- der hela sin verksamhetstid var Julén politiskt liberal, men hans liberalism undergick liksom de flesta andras en förskjutning, vars upptakt härrörde ur den avvägning mellan individens frihet och samhällets uppgifter, som ända från liberalismens framväxt utgör dess egen inre problematik. Det var samma förskjutning, som i viss utsträckning fjärmade den moderna socialliberalismen från den s.k. Manchester-doktrinens betoning av stats- ingripandenas hämmande inverkan på samhällsutvecklingen.

De kristligt-sociala motiven och strävandena gick hand i hand med Ju- léns ekumeniska målsättningar. När det gällde ökad kristlig aktivitet på det sociala området, ivrade han således mycket för samverkan mellan även de i dogmatiskt och kyrkopolitiskt hänseende mest skilda samfund och orga- nisationer.

På 1940-talet behandlades det metodistiska kyrkobegreppet mera ingå- ende av bl.a. dåvarande rektorn Odd Hagen. Han underströk metodismens samband med den äldsta kyrkan och med reformationen. Metodismen är »född av Guds ord», och det förberedande medlemskapet t. ex. motsvarar katekumenatet. Samtidigt som han avgränsade kyrkobegreppet från för- eningstänkandet och »sekterismens anda», framhöll han, att tanken på hela folket som arbetsfält kunde praktiseras lika lätt av en frikyrka som av en folkkyrka, som är statskyrka. Guds förekommande nåd i Kristus tillmätes konstituerande betydelse för kyrkan, och denna Guds nåd förbindes med kyrkans verksamhetsområde, men utan att folkkyrkotanken accepteras.4

'-' Meddelanden från Förbundet för kristet samhällsliv 1920—21. Fr.o.m. årgången 1922 heter den Kristet samhällsliv.

” Intervju med fru Rut Julén 8.1.1964. * HAGEN, Kyrka och sakrament (1944), s. 5 ff. och i Tro och Liv 1944, s. 57 ff.; 1948, s. 73.

Flera andra utvecklade den metodistiska synen på kyrkans väsen, uppgift och orga- nisation. De betonade, att den enskilde individens och den enskilda församlingens självbestämmande enligt Metodistkyrkans ordning underordnar sig »det helas intresse», och lade på samma gång tonvikten vid metodismens inre utveckling till en kyrka med stark internationell prägel. T. ARVIDSON och R. Emm i Varför jag älskar mitt samfund (1945), s. 23 f., 59 ff. T. KÄLLSTAD, Kristi kyrka i kamp (1947). H. ATTERLING i Samtal om kyrkan (1948), s. 39 ff. H. SAERMARK i Tro och Liv 1948, s. 168 ff. ARVIDSON, Metodist— kyrkan (19495). KÄLLSTAD, Vår tro (1950), s. 4.

• Sida 103
•  Original

Även om Metodistkyrkan i Sverige hade en rättsligt erkänd ställning alltsedan år 1876, deltog också metodistledare i de frikyrkliga strävanden, som i förening med andra faktorer ledde fram till 1951 års religionsfrihets- lag. Av de utsagor, som är av principiellt intresse i det sammanhanget, bör biskop Theodor Arvidsons kommentarer med anledning av denna lag upp- märksammas.5

Vid en sammanfattning av hur den metodistiska synen har kommit till uttryck under det därpå följande decenniet har man att gå till främst biskop Odd Hagens, riksdagsman Thorvald Källstads, rektor Alf Liers och rektor Harald Lindströms författarskap jämte nu gällande upplaga av Metodistkyrkans lära och kyrkoordning.6

»Kristi synliga kyrka är ett samfund av troende människor, inom vilket Guds rena ord predikas och sakramenten rätt förvaltas enligt Kristi för- ordnande i alla de ting, som nödvändigtvis höra därtill.»7 Denna metodis- ternas definition är hämtad från den anglikanska kyrkans 39 religions- artiklar, som i sin tur har hämtat den från de lutherska bekännelseskrif- terna. Kyrkan är till sitt väsen att betrakta som en förlängning i tiden av inkarnationen, hävdas det vidare.8 Dess konstitutiva faktorer är Guds före— kommande nåd, Ordet och sakramenten och en »evangelisk succession» i form av »Din lära som ett heligt arv från far till son skall gå».9 Alla som mottager (inte avvisar) Guds förekommande nåd i Kristus tillhör den all- männeliga kyrkan.1

Metodistkyrkan fattar sig själv som en legitim frukt av den stora folk- väckelsen. Den tillkom inte genom några lärostrider, men som väckelse-

5 Han hade redan tidigare med hänvisning till CA art. 28 påtalat, att »statskyrkans egen bekännelse-skrift» varnar för sammanblandning av det andliga och det världsliga rege- mentet. ARVIDSON, Metodistkyrkan, s. 37. År 1951 gjorde årskonferensen följande uttalande i utträdesfrågan: »Då nu ej längre några medborgerliga orättvisor vederfares den legale metodisten, hör vi vara så konse- kventa och principfasta, att vi, i den mån vars och ens övertygelse bjuder det, utträder ur statskyrkan, icke på grund av kyrkofientlighet utan som en naturlig konsekvens av en principiellt frikyrklig åskådning.» Metodistkyrkans i Sverige Årsbok 1951, s. 21. Och KÄLL- sTAD i Svenska Sändebudet 1951, s. 429 f., 443 f. Arvidson pekade likaledes på att utträdesproceduren hade förenklats och anförde i polemik mot Lewi Pethrus och några av Svenska kyrkans företrädare argument för ut- träde. Anvmsor»: i Svenska Sändebudet 1951, s. 325 f.; 1952, s. 81 ff., och i Sv. Morgonbladet 5.8., 8.8., 11.8., 13.8., 16.8.1949. " Den vid Centralkonferensen i Örebro 1960 antagna översättningen av den auktoriserade amerikanska upplagan. 7 Metodistkyrkans lära och kyrkoordning (KO), s. 49. KÄLLSTAD, Trons väg (1954), s. 62 ff.

” HAGEN, Kyrkans ämbete (1960), s. 9. ” Teol. lic. Erik Halldén till förf. 20.12.1961. HAGEN, Kyrka och sakrament, s. 62 ff. 1 Gudsfolkets gränser korsar »alla nationella, geografiska, sociala och politiska gränser —— kanske också synliga kyrkogränser», HAGEN, Kyrkans ämbete, s. 26. Biskop Hagen till förf. 6.12.1961.

• Sida 104
•  Original

kyrka lägger den tyngdpunkten vid loci salutares.2 På det dogmatiska om- rådet visar den en jämförelsevis påtaglig tolerans,3 medan dess »allmänna regler» (General Rules) bär en tydlig puritansk prägel. Kyrkobegreppet får till inte ringa del sin karaktär av helighetssynen och framhävandet av »livets primat». Kyrkobegreppet bygger i motsättning till Calvins lära på ordet om den fria nåden för var och en, som bekänner sina synder och förlitar sig på Gud.4 Kyrkan står i ett frälsningshistoriskt sammanhang. Kristus grundade kyrkan, samtidigt som han förkunnade Guds rike som ett futurum. Kyrkan har att fortsätta Kristi historiska gärning. Wesley talade om att utbreda »skriftenlig helighet» men avsåg ingen kopiering av den nytestamentliga församlingen. Kyrkans organisation måste bestäm- mas utifrån den möjlighet kyrkan har i varje tid att fullgöra sin kallelse.5

Metodisternas tolkning av kyrkobegreppet har redan från början be- stämda spänningar inom sig. Detta har kommit till synes även inom den svenska metodismen alltifrån dess första tid. Å ena sidan understrykes Ordets och sakramentens konstitutiva betydelse, kyrkans allmännelighet och den icke-kongregationalistiska författningsprincipen. Å andra sidan be- stämmes det metodistiska kyrkobegreppet av den religiösa individualismen.

I författningen är liksom i kyrkobegreppet helheten överordnad det 10- kala. Biskoparna har stor myndighet.6 I vissa avseenden har författningen på sistone demokratiserats något. En nyhet i nu gällande kyrkoordning är de 5. k. huvudkommittéerna på lokalplanet. En av dessa har att behandla frågorna om medlemskap och evangelisation. Särskilt angående det förra skiljer sig Metodistkyrkan från de övriga frikyrkosamfunden.7 »Det som

” Ordet om den fria nåden, rättfärdiggörelsen genom tron allena, frälsningsvissheten och helgelsen.

* Den vill vara den öppna dörrens kyrka. Medveten om att en empirisk kyrka är sann blott i relativ mening, eftersom den kan förmedla endast en bråkdel av Kristi fullhet, me- nar den emellertid, att ekumeniken inte bör sikta på uniformitet i vare sig trosuppfatt— ning eller kyrklig rit.

* Metodistkyrkan håller sig till Apostolieum och de trinitariska och kristologiska be- kännelseformuleringar, som de protestantiska kyrkorna övertagit av fornkyrkan. Den har en reformatorisk syn på Skriften och står överlag ingalunda mindre avgjort på reforma- torisk grund än den anglikanska kyrkan.

” Här gäller satsen ecclesia semper reformanda. Fasthet och rörlighet förenas på ett dynamiskt sätt under hänsynstagande till bl.a. samhällsförhållandena. -— Uppgiften är att kalla alla människor till det rike, som en gång skall komma genom Guds ingripande i historien. Den består m. a. o. i mission och evangelisation inåt och utåt, individuellt och socialt. LlER i Tro och Liv 1958, s. 248 ff. HAGEN, Kyrkans ämbete, s. 57 ff. KÄLLSTAD, Trons väg, 8. 64 och i Fostran och väckelse (1958), s. 9 ff. Hagen till fört". 6.12.1961. Käll- stad till fört". 17.2.1962.

" Före den nuvarande prästbristens tid hörde det till det metodistiska systemet, att biskoparna ganska suveränt förflyttade sina pastorer utan närmare hänsyn till deras önskemål.

" Detta har kommit till uttryck t.ex. därutinnan, att man i motsättning till döpar- rörelserna och andra grupperingar har sökt befrämja tanken på familjekyrkan i den fri-

• Sida 105
•  Original

kan komma in under begreppet frikyrkligt i Sverige, är varken så enhetligt eller enigt, att det kan presenteras som Frikyrkan», skrev biskop Hagen år 1954.8 Metodistkyrkan har likväl velat göra vad den kunnat för förverk- ligandet av planerna på ett frikyrkoförbund i landet. Bl. a. riksdagsman Källstad har därvid anknutit till den i Indien verksamme amerikanske me- todisten Stanley Jones' idé om en federation i linje med föreningen av de amerikanska kolonierna, samtidigt som han pekat på andra vägar än federation. Beträffande tanken på en enad frikyrka som ett alternativ till folkkyrkan eller en »motvikt» mot Svenska kyrkan skriver han likväl: »Vil- ligt skall tillstås, att det kyrkopolitiska motivet är viktigt, men det måste underställas det kristna motivet. Faran är, att en onödig klyfta skapas mel- lan de frikyrkliga kristna och våra kristna vänner inom den svenska stats- kyrkan, som ju också är en gren av Kristi kyrka. Större samförstånd och samarbete borde också kunna etableras med den. Man får även akta sig, så att inte självhävdelse- och prestigehänsyn anlägges på frågan.» Ett annat motiv, som har tillmätts betydelse, är det socialpolitiska. Om frikyrklig- heten framträder »som en man», ökar tyngden i de krav, som kan ställas på statsmakter och kommunala instanser. Men också här har vissa risker påtalats, framförallt »den allmänna insnörningen i vår moderna statsdiri- gering».9 Även om man till stor del kom fram till en liknande syn på rela— tionen till staten som Ansgar Beg-Olofsson tecknade vid 1958 års allmänna frikyrkomöte,1 fann man vissa oroande tecken på »absolutistiska tenden- ser» hos staten.2 Dagens svenska välfärdssamhälle framstår på visst sätt som en fara för »individnalreligionen», framhöll Källstad år 1962.3 Kyrkoordningen innehåller en särskild paragraf om de kristnas plikt mot överheten. Förpliktelsen till lydnad förutsättes gälla endast under »den lag— liga rättsstatens former».4 Metodisterna är medvetna om att trossamfun- den bör representera det kristna samvetet i förhållande till staten. Kyrkan skall samarbeta med staten och bidraga till att korrigera dess handlande, när så är av nöden. Stor vikt lägges vid statens relation till kyrkorna. Den bör vara positivt inställd till dessa och göra bruk av deras villighet till aktivt samhällsarbete för att hindra dem från att bli grupper avskilda från »värl- den». På enskilda punkter kan i praktiken samarbetet utformas i linje med

kyrkliga debatten. LINDSTRÖM i Hemmaekumenik (1957), s. 110 f. Metodistkyrkans Psalm- bok, lilla formatet (1951), s. 389. Metodistkyrkans KO, s. 60 ff., 113 ff. HAGEN i Tro och Liv 1952, s. 74 ff. KÄLLSTAD i Frikyrkan inför framtiden (1958), s. 49 och i Familj och försam— ling (1960), s. 43 ff.

& HAGEN i Tro och Liv 1954, s. 297. ” KÄLLs'rAn i Debatt om svensk frikyrka (1952), s. 11 ff.; Tro och Liv 1952, s. 23 ff., 50 ff.; Svenska Sändebudet 1952, s. 536 f. och i Hemmaekumenik (1957), s. 77 ff.

1 Se ovan 5. 36 ff.

” KÄLLSTAD i Tro och Liv 1959, s. 175. * KÄLLsTAD i Tro och Liv 1962, s. 10 f. * Metodistkyrkans KO 5 87, s. 53 jämte rel. art. XXV. KÄLLSTAD, Trons väg, 5. 85.

• Sida 106
•  Original

ett statskyrkovåsende,5 men teologiskt och principiellt slår metodisterna vakt om kyrkans frihet. I Norden liksom på så gott som alla andra håll hävdar de den konsekventa frikyrklighetens princip. Frikyrkligheten sak- nar här underlag för anspråk på prioritetsställning. Men om utvecklingen leder fram till att Sverige får endast från staten helt fria kyrkor, tänker man sig, att dessa bör organiseras i ett nationellt kyrkoråd, som inför staten kan representera gemensamma kristna intressen.6

Svenska kyrkan betraktas inte som en statsfunktion. En så negativ syn på den har man inte. Men man karakteriserar den i ungefär lika hög grad som statskyrka och som trossamfund och anser den leva i ett dilemma, i och med att den försöker vara både trossamfund och statskyrka på samma gång. Man talar då om trossamfund i inte endast juridiskt utan också reli- giöst avseende. Svenska kyrkan äger bekännelseskrifter, förkunnar Ordet, förvaltar dop och nattvard och syftar till att fostra de döpta till daglig om- vändelse och bättring.7

Religionsfrihetslagen har givit en juridisk likställighetsprincip och en generell principiell frihet i fråga om kyrkotillhörighet. Med sina bestäm- melser i utträdesfrågan uppfattas lagen i viss mån ha reducerat statskyr- kans karaktär av folkkyrka. Men man är medveten om att detta synsätt inte harmonierar med de faktiska förhållandena. Den officiella befolkningssta- tistiken ger vid handen, att drygt 65 procent av metodisterna stod kvar i Svenska kyrkan är 1930. Denna procentsiffra har sedan inte sjunkit utan tvärtom ökat till omkring 70. De ledande männen framhåller likväl, att det ligger i den ekumeniska klarhetens intresse, att metodister och andra fri- kyrkliga utträder ur Svenska kyrkan. I princip vill de räkna med endast ett medlemskap.8 Principiellt hävdas vidare, att Svenska kyrkan bör skiljas från staten. Men man anser allmänt, att detta bör ske närmast på initiativ av Svenska kyrkan själv. Många framhåller därjämte, att denna även efter

5 I något enstaka fall, såsom på Tongaöarna, framträder Metodistkyrkan som stats- kyrka. ” Hagen till förf. 6.12.1961. Halldén till förf. 20.12.1961. Källstad till förf. 17.2.1962. " Men då tonvikten lägges vid den personliga kristna bekännelsen, kan Svenska kyrkan blott i inskränkt mening betraktas som trossamfund. Också här gäller den positiva in- ställningen till Svenska kyrkan främst dess sistnämnda inskränkta egenskap av trossam— fund. Det framhålles, att den har varit alltför benägen att glömma Luthers tal om »de heligas gemenskap» och »församlingen av troende». Man kritiserar då »högkyrkosynen» och andra aktuella kyrkobegrepp inom Svenska kyrkan men förbigår det lågkyrkliga tän- kandet inom denna. HAGEN, Kyrkans ämbete, s. 17 ff. Hagen till förf. 6.12.1961. KÄLLSTAD i Tro och Liv 1951, S. 58 ff., 108 ff. och i Familj och församling (1960), s. 51 ff. Källstad till förf. 17.2.1962. ” KÄLLsTAD i Hemmaekumenik, s. 91. Källstad till förf. 17.2.1962. -— Orsakerna till att så många står kvar i Svenska kyrkan är av olika slag. Vid iakttagandet därav har meto— disterna inte uttalat sig om huruvida några av dessa personer är att beteckna som »Svenska kyrkans vänner», alldeles som Metodistkyrkan förutom förberedande och egentliga med— lemmar för egen del räknar med också kategorien »kyrkans eller församlingens vänner».

• Sida 107
•  Original

en skilsmässa mycket väl kan tänkas förbli en kyrka med viss prioritets- ställning.9

II. Frälsningsarméns inställning

Frälsningsarmén (FA) behandlas här fristående mellan de två avdelning- arna on1 de frikyrkliga samfunden och Svenska kyrkan. En sådan placering torde överensstämma med den inom FA i Sverige representativa uppfatt— ningen och även ligga i linje med William Booths uppfattning om FA:s samfundskaraktär. »Vi är ingen kyrka. Vi är en frälsningsarmé», heter det ofta hos Booth. Visserligen kände han sig utesluten ur metodistkyrkans gemenskap, alltsedan han blev anvisad en bakdörr, när han första gången kom med sina nyomvända till metodistkyrkan.1 Men han avsåg inte att bilda något nytt trossamfund. Även om det i realiteten blev en ny gemen- skap utanför den sedvanliga, torde den fria verksamhet, som organiserades under hans ledning, bäst kunna karakteriseras som en allmänprotestantisk väckelse- och missionsrörelse.2 Det var närmast Sällskapstanken Booth ac- cepterade.3

FA äger samband med såväl den metodistiska kyrkolinjen som friför- samlingslinjen men kan inte inrangeras i någondera av dessa. Arméns teo- logiska åskådning är byggd på metodismens grund men har rönt stark på- verkan av bl.a. tysk pietism och herrnhutism samt amerikansk kongrega- tionalism. Trosläran är renodlat luthersk i fråga om rättfärdiggörelsen av tro. Men i samband med att FA har dragit de yttersta konsekvenserna av metodismens evangelisationsmetoder, har den lagt huvudvikten vid den profetiska sidan av kristendomen och inte den prästerliga, ungefär på samma sätt som kväkarna.4 Det är därvid knappast att vänta, att kyrko— begreppet skall räknas till det primära och centrala i denna rörelse.5

1 HAROLD BEGBIE, Life of William Booth, 1 (1920), s. 70 f. 3 Även en sådan kyrkoledare som ärkebiskop A. N. Sundberg, vilken ansåg FA:s insteg i Sverige åstadkomma mera förvirring än gagn, uppfattade den såsom en icke-sekterisk rörelse med anspråk på att vara »en allmän kyrklig hjälptrupp». Protokoll och band— lingar rörande prestmötet i Uppsala är 1891, s. 46. ” BEGniE, a. a., 1, s. 336 ff., 375 f. FANNY EKENSTIERNA, William Booth (1955), s. 85 ff. * Sakramenten. Frälsningssoldatens ståndpunkt (1961), s. 74. " År 1942 ägde ett förlikningsförsök rum mellan FA och SvF. FA:s dåvarande ledare i Sverige, kommendör Karl Larsson, har skildrat detta i sina memoarer. Enligt sin ledare, överste Kaleb Swensson, hade SvF kommit fram till en församlingssyn, som liknade SMF:s. Larsson refererar den senares uttalanden om att klyftan mellan de båda arméerna kunde överbyggas, om FA komme fram till »samma uppfattning, vad församlingskarak- tären beträffar». Men Larsson går inte in på frågan vilken uppfattning FA Själv har om kyrkan eller församlingen. Under order. Kommendör Karl Larssons minnen, 3 (1951), s. 319 f.

• Sida 114
•  Original

FA:s lärosatser, som här årtalet 1878, berör inte begreppen kyrka, för- samling, stat och samhälle. Det gör inte heller de krigsartiklar, som varje rekryt undertecknar vid sin soldatinvigning. Till stor del synes den maxi- men ha gällt, att FA:s andliga och sociala verksamhet skall komplettera de olika kyrkosamfundens arbete men inte träda i någon kyrkas ställe. Det personliga engagemanget är påtagligt, och det är ett karakteristikum, att frälsningsupplevelsen skall utgestaltas i praktisk kristen gärning.6

FA talar gärna om Guds rike. Detta förlägges lika litet till någon bestämd kyrka som till något geografiskt avgränsat område. Man tänker snarast på utsagan i Luk. 17: 20—21 om att »Guds rike är invärtes i eder». Guds rike är en gudomlig makt. Genom evangeliet uppenbaras den i människans er- farenhetsvärld, och det är det genom evangeliets makt uppenbarade Guds- riket som är Kristi kyrka. »Det med tiden givna i erfarenhet och institution kan vara en vägledning och ett stöd, men Kyrkan är en Guds den Helige Andes upprepade nyskapelse.» Dess konstitutiva faktorer är Guds ord, bö- nen i Jesu namn och gemenskapen inför Ordet och i bönen. En kristen är medborgare i Guds rike, och en kristens förnämsta kännetecken skall vara Jesu anda, den medborgaranda som människan blir delaktig av då hon fö- des till detta rike.7

Kyrkan får således karaktären av de pånyttföddas och troendes gemen- skap genom tiderna. Men man är angelägen att understryka, att denna gemenskap inte har några synliga gränsdragningar eller annan klassifi- cering. Kyrkan uppfattas som en rent pnevmatisk storhet. Man »bekänner och förkunnar den för alla denominationer gemensamma sanningen om Guds nåd i Kristus såsom en verksam kraft i människans liv och överlåter åt den enskilde att efter eget samvete ta ställning till de kyrkobildande be- kännelseformerna».8

Denna deklaration härrör från år 1948. Många hade då redan länge tyckt sig finna, att FA företer de drag, som är karakteristiska för de frikyrkliga samfunden.9 Det råder inte heller något tvivel om att denna rörelse med

" Den kände tyske teologen Wilhelm Herrmann uttalade en gång sin förundran över att Gustaf Aule'n i sin teologiska forskning fann tid att syssla så mycket med just kyrko- begreppet. Denna förundran skulle lika väl ha kunnat komma till uttryck inom FA. Salva— tionisterna har funnit, att det är andra punkter i lära och förkunnelse, som bör ägnas sär- skild uppmärksamhet. Detta utesluter likväl inte, att de äger vissa bestämda föreställ- ningar om vad Kristi kyrka är.

7 KARL LARSSON, Kristen vakttjänst (1944), s. 117 ff. SIGFRID WIKFELDT i Samtal om kyr- kan (1948), s. 56 ff.

& WIKFELDT i Samtal om kyrkan, s. 62. Senare har man likväl på ledande håll velat betona, att detta gäller till fullo, endast när kyrkobildande bekännelseformer av särskild anledning pockar på uppmärksamhet, att sådana i vanliga fall aldrig göres aktuella från FA:s sida, och att FA nu vanligtvis fungerar som »kyrka» för sina medlemmar.

” Sålunda hade t.ex. den med folkrörelserna och inte minst med FA förtrogne fil. dr Ernst H. Thörnberg uppfattat FA som en »sekt». En frikyrklighetens anda hade blåst in i

• Sida 115
•  Original

dess fasta organisation hade tenderat till att alltmer vilja gestalta sig som ett nytt, självständigt trossamfund. Internationellt sett är detta faktum mycket påtagligt. Men det föreligger ännu inte något klart teologiskt under- lag för denna utveckling.

En svensk brigadör, som i flera ledare och tidskriftsartiklar tagit upp frå- gan om FA:s ställning, har nyligen förklarat, att FA »inte är något kyrko— samfund men väl ett de troendes samfund i urkristen bemärkelse — efter- följare till Kristus».1 Han har också uttryckt saken så, att FA är en kristen »rörelse med väckelse, frälsning och helgelse på sitt program»2 eller ett »trossamfund med utpräglad personlig bekännelse och utan traditionellt kyrkobildningsmönster»3 och utan den teologiska »snickarglädje» och kyrkobildningsambition, som har splittrat de kristna kring teser, vilka byggts upp »som väl ingen från början skulle ha kunnat drömma om».4 Och en engelsk kommendör har nyligen skrivit, att soldatskapet är något förmer än det nominella medlemskapet i en kyrka eller en församling, och att »den idealiska frälsningsarmén är en kyrka — plus något därutöver».5 Med dessa resonemang torde man inte ha velat frigöra sig från pionjärernas intentioner att låta FA :s kårer vara evangelisatoriska stöttrupper, som stri- der för Guds rike på ett för de redan bestående kyrkobildningarna före— dömligt sätt.

FA har avböjt inbjudan om anslutning till Frikyrkliga samarbetskommit- tén. Den vill inte bli bunden vid något, som förutsätter kyrkopolitiska ställ- ningstaganden för eller mot åt det ena eller andra hållet. Sist svarade den, att det blir riktigast »att för Sveriges vidkommande räkna med Statskyrka, Frikyrkor och Frälsningsarmén snarare än att den sistnämnda skulle sam- manslås med någon av de övriga grupperna».6 FA har följt denna linje7 och har goda relationer till både Svenska kyrkan och de frikyrkliga sam- funden i landet. Det goda förhållandet till de senare grundar sig på det gemensamma kravet på personlig tro.8 Men i sin strävan att så effektivt som

dess liv, och denna anda hade enligt Thörnbergs sätt att se haft det goda med sig, att den neutraliserat arméns hierarkiska drag och autokratiska väsende. THÖRNBERG, Frälsnings- armén (1939), s. 10 ff., 151.

1 [THORSTEN KJÄLL] i Stridsropet 1961 nr 39. 2 T. KJÄLL i Frälsningsofficeren 1958, s. 114. 3 Brigadör T. Kjäll till förf. 13.2.1962. Jfr hans uttalanden om Booth i Svenska tros- samfund (1962), s. 114 ff.

* KJÄLL i Stridsropet 1961 nr 41. 5 FREDERICK COUTTS i Salvationisten 1962 nr 1, s. 7. " Tr. i Frälsningsofficeren 1957, s. 105. 7 Senast har KJÄLL i Stridsropet 1963 nr 5 skilt mellan just dessa tre storheter: fri- kyrkorna, FA och Svenska kyrkan.

” FA tillämpar liksom dessa endast det medlemskap, som är byggt på medvetet frivillig grund. Med hänsyn till sina medlemmars pånyttfödelse gör FA också anspråk på att vara en integrerande del av Kristi kyrka på jorden.

• Sida 116
•  Original

möjligt bidraga till Gudsrikets seger i världen står FA samtidigt i ett lika gott förhållande till Svenska kyrkan.

Till skillnad från de frikyrkliga samfundens ledningar uppmanar FA:s ledare inte de sina att utträda ur Svenska kyrkan. I denna står även på hågot undantag när officerarna kvar. I realiteten händer det också, att salvationister kommunicerar i Svenska kyrkan eller i annat trossamfund.

I sin relation till staten uppfattas Svenska kyrkan som en statskyrka och — vad beträffar civilbokföringen — som en statsfunktion. Med avseende på samfundsprincipen är den ett trossamfund i den mån den består av så- dana, som frivilligt och medvetet tillhör Kristus. Religionsfrihetslagen har inte ändrat Svenska kyrkans karaktär härvidlag men väl statens hållning, så till vida att staten inte åtar sig att bedöma vem som är kristen eller inte. Om Svenska kyrkan till alla delar vill vara ett trossamfund, så skiljes den från staten. »Om man emellertid utgår ifrån att även den nuvarande for— men kan ha sitt kallelseuppdrag — att upplysa, att uppväcka och vägleda till Kristi gemenskap, så bör varken Svenska kyrkan själv, frikyrkorna eller FA ta något initiativ Kanske ett av Svenska kyrkans största upp- drag som statskyrka är att bevara staten godvillig och sålunda indirekt medverka till att bereda övriga samfund till så många fler tillfällen att vittna om Kristus för sin tids människor.»9 FA vill således inte se enbart negativt på den nuvarande relationen mellan kyrka och stat i Sverige.

I konsekvens härmed vänder sig Stridsropets ledarskribent nu mot att »en del kristna alldeles tappat huvudet inför skönmålningarna om en från staten frikopplad statskyrka»1 eller — egentligare uttryckt _ en från sta- ten frikopplad folkkyrka.

' Kommendör Ragnar Ahlberg genom chefssekr. Karl Hartelius till förf. 15.1.1962. * I samma ledare heter det vidare: )Vad som nu behövs är inte att fjärma kyrka och stat från varandra, utan att svetsa samman banden om möjligt än starkare, så att staten så länge som möjligt och så djupgående som möjligt må vara en stat, som är så kristen som möjligt. Det kommer vi alla och hela Sveriges folk att må väl av.» Stridsropet 1963 nr 5, s. 2.

• Sida 117
•  Original

III. De olika aspekterna inom Svenska kyrkan

Lika litet som man kan tala om endast en kyrkouppfattning på frikyrkligt håll, kan man göra det beträffande Svenska kyrkan. I det kyrkotänkande, som kan sägas höra hemma inom den senare, bygger likväl de olika lägren på en gemensam bekännelse. Detta markerar samhörigheten mellan de olika uttolkningarna av kyrkobegreppet.

Folkkyrkotänkandet utgör en framträdande huvudlinje. Men dels före- ligger i dagens läge olika schatteringar redan inom denna. Dels gör sig även en rad andra kyrkobegrepp gällande i Svenska kyrkan. När bilden av detta skall tecknas, användes här för överskådlighetens skull vissa sedvanliga »etiketter» på de olika större grupperingarna inom fromhetslivet. Härvid är att märka, att gränserna oftast är ganska flytande, och att de använda termerna måste betraktas som sammanfattande beteckningar.

I det från vänster till höger skurna tvärsnitt, som den följande under- sökningen vill fortsätta att åskådliggöra, upptages således i tur och ordning lågkyrkligheten, folkkyrkligheten, gammalkyrkligheten och högkyrklighe- ten till behandling.

1 . Lågkyrkligheten

Lågkyrkligheten av idag går närmast tillbaka på traditionen från dels Carl Olof Rosenius och andra inomkyrkliga väckelseledare under 1800- talet, dels den uppsaliensiska teologi, som utvecklades av A. F. Beckman, Lars Landgren och Martin Johansson. För båda dessa grupper var reforma— tionens materialprincip, dess lära om rättfärdiggörelsen, och dess formal- princip viktigare än kyrkoförfattningen. I enlighet med formalprincipen inte endast erkände de, att den Heliga Skrift är den enda läroauktoriteten, utan ägde också en bestämd uppfattning om vad det centrala innehållet i Skriften är. Deras starka betonande av Skriften innebar likväl inte, att de var biblicister i vedertagen bemärkelse.

Lågkyrkligheten framträder dels i organiserad gestalt, närmare bestämt i främst tre inomkyrkliga organisationer. Dels framträder den som en väckelsebetonad form av det kyrkliga livet. Ett särpräglat exempel därpå utgör en sådan rörelse som laestadianismen.

a) Inomkyrkliga organisationer

Från 1800-talet kvarlever framförallt en större och en mindre lågkyrklig organisation, nämligen Evangeliska fosterlandsstiftelsen och Östra Små-

• Sida 118
•  Original

lands missionsförening. Därtill kommer bl. a. missionssällskapet Bibel- trogna vänner, som framväxte ur den förstnämnda organisationen 1909—11.

Med tanke på den betydelse Rosenius ägde för inte endast Fosterländs— stiftelsen utan också lågkyrkligheten i övrigt, är det motiverat att börja den närmast följande framställningen om Stiftelsen med en analys av hans kyrkosyn.

Evangeliska fosterlandsstiftelsen

Rosenius” och hans likasinnades kyrkobegrepp ägde tidigt ett pietistiskt- universellt drag i förening med det evangeliskt-lutherska. Redan i Rosenius' tidigaste utläggning om kyrkans väsen balanseras de subjektiva inslagen av fasthållandet vid nådemedlens kyrkobildande betydelse,1 och de separatis- tiska tendenserna inom läseriet gjorde honom sedan ännu mera medveten om den vikt, som den objektiva sidan måste tillmätas. Detta kom till ut- tryck i bl.a. hävdandet av att kyrkans bekännelse äger en objektiv och sammanhållande betydelse.2 Det kom vidare till synes i det särdrag, som sammanhänger med att Guds helighet blev en så överväldigande verklighet för Rosenius.

Enligt den uppfattning, som Rosenius med tiden kom fram till, är det heliga Ordet, de heliga sakramenten och den Helige Andes verk »själva grundväsendet och livselementet» i kyrkan, som Kristus i sin helighet ska— pade »av begynnelsen». Den allmänneliga kyrkan är de heligas samfund, »Kristi levande lemmar inom alla kyrkor och samfund, vilka hava Kristi ord det heliga templet av levande stenar den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem». Guds helighet utgör ett viktigt korrektiv mot både skev pietism och falsk Objektivism. Kristi kyrka är de troendes sam— fund. Men de troende lever inför Guds helighets blick, känner alltid sin ovärdighet och måste anropa Gud om barmhärtighet. Det är Kristus, som är församlingens helighet.3

Rosenius reagerade mot statskyrkosystemet i flera avseenden. Han vi- sade sig bl. a. ha svårt att släppa tanken på att Nya Testamentet borde följas också i fråga om kyrkans författning. Men han var övertygad om att den evangelisk—lutherska kyrkan i Sverige måste finnas och fann det bibliskt riktigt att stå kvar i denna. Den ägde nämligen Guds ord, sakramenten av Jesus Kristus, en skriftenlig bekännelse och »den Helige Andes verk i några levande själar».

Han höll likaså fast vid att den synliga kyrkan alltid måste vara en »-blandad» och inte en »ren» kyrka, och det gav honom förklaringen till

1 Rosemus i Pietisten 1842, s. 65 ff., 81 ff. 3 Rossi—uns i Pietisten 1849, s. 136 ff., 153. SVEN Lonm, C. 0. Rosenius (1956), s. 189 ff. ” Rost-mms i Pietisten 1854, s. 17 ff.; 1859, s. 75 ff. RosENlUS, Samlade skrifter, 3 (1926), s. 302 ff., 347.

• Sida 119
•  Original

vissa »misstag» inom statskyrkan. Han uppmanade fördenskull sina be- kymrade vänner att fortsätta att verka inom dess ram och framhöll, att de ändå var dag fick utträda ur orättfärdigheten och fly främmande röster."l

Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS) framträdde alltifrån sin till- komst som en självständig men inomkyrklig organisation. Detta dokumen— terades redan i dess första stadgar. Den lutherska grunden kom tydligt till synes bl.a. däri, att den första årgången av EFS:s tidskrift Budbäraren ägnade sitt mesta utrymme åt den augsburgska bekännelsen.5 I de förkla- ringar, som i en följd av nummer fogades till varje artikel av denna »huvud- bekännelse», heter det, att kyrkan i egentlig mening är församlingen av alla troende eller trogna och heliga, där evangelium rent predikas och sakra- menten utdelas i överensstämmelse därmed. Detta implicerar därvid den lutherskt ortodoxa läran om den osynliga och den synliga kyrkan. Kyrkans egenskaper och kännetecken förklaras på liknande sätt. Enheten består inte nödvändigtvis i lika ceremonier och mänskliga inrättningar utan däri, att »allestädes Evangelium rent och oförfalskat predikas och att Sakramen- terna i öfwerensstämmelse med Evangelium utdelas». Egenskapen helig kommer av att Kristus helgat kyrkan med sitt blod och att den Helige Ande helgar alla lemmarna i tron och kärleken. Vid förklaringen av att kyrkans enda kännetecken är evangelii oförfalskade predikan och sakramentens för- valtning efter Kristi ord och instiftelse framhålles, att kyrkan inte kan be- skrivas utan omnämnande av den inre trosgemenskapen. Men samtidigt fasthålles det, att kyrkan till sin yttre form och beskaffenhet måste vara blandad.3 EFS förblev på denna bekännelsegrund en riksomfattande orga- nisation för den lågkyrkliga väckelserörelsen. Målsättningen var inte endast en i viss mån konfessionsöverbryggande evangelisation utan också ett Vär- nande av den evangelisk-lutherska konfessionen.7

Redan 1858 utgav EFS:s förste ordförande, friherre Jonas Alströmer, emellertid en skrift,8 vari han utvecklade en starkt pietistisk församlings- syn. Han tillmätte stats- eller folkkyrkan en viss betydelse och kunde t.o.m. se denna som ett klart uttryck för Guds outgrundliga nåd. Men

" ROSENIUS, Samlade skrifter, 3, s. 344 ff.; 4 (1926), s. 405 ff. E. LÖNEGRBN, C. 0. Rose- nius (1913), s. 15 ff.

” Man fann det vara )nödwändigt för hwar och en, som af hjertat Will tillhöra wår Evangeliska kyrka, att lära känna och med sitt trosmedwetande införlifwa den dyra skatt af en ren, oförfalskad Skriftenlig Bekännelse, som wår kyrka genom Herrans nåd eger, och under alla stormar lyckats bewara». Budbäraren 1857 nr 4—12.

** Sakramenten behåller sin kraft, om också de präster, som utdelar dem, är otroende. Här möter t.o.m. benämningen »Guds frälsningsanstalt» om kyrkan, men man talar då om »salighetens anstalter och medel» efter att i anslutning till de tidigare artiklarna ha avhandlat salighetens grund och orsak. Budbäraren 1857 nr 7.

7 T. Rummen, De svenska traktatsällskapen (1957), s. 216 ff. WALAN, a. a., s. 31 ff. ” ALSTRÖMER, Hvad är kyrkan och hvad den christna församlingen?

• Sida 120
•  Original

denna kyrkoform var för honom närmast den yttre ram, inom vilken för— samlingar av troende skulle växa sig starka.9 Enligt de stadgar, som antogs 1868, skulle EFS arbeta »med fri anslutning till vårt kyrkosamfunds inrätt- ningar». I frågan om kyrkoförfattningen gjorde sig inflytandet från bl.a. Skotska frikyrkan gällande, och otvivelaktigt uppstod tidigt vissa även teo- logiskt betingade friktioner i förhållande till Svenska kyrkan,1 men den relationen förbättrades påtagligt efter SMF:s bildande.2

I stort sett var det framförallt i fråga om evangelisationen, som EFS präg- lades av ecclesiolismens pietistiska universalism, och accentueringen av evangelisationen åtföljdes i regel av en otvetydig evangelisk-luthersk be— kännelsetrohet.

Redan före sekelskiftet blev läget emellertid åter mera spänt. Det gällde inte minst konkurrensen om missionsmedel och andra praktiska frågor.3 Den motsättning, som kom till synes vid diakonistyrelsens tillkomst, hade till stor del sin grund i att kyrkan hade börjat upptaga samma verksam- hetsformer som EFS. Samtidigt som dess ordförande, general Axel Rappe, delgav ärkebiskopen vissa erinringar i samband med tillkomsten av dia- konistyrelsen,4 framträdde han som en Svenska kyrkans försvarare beträf- fande både bekännelsen och kyrkoförfattningen. I sin kyrkomötesmotion om kristendomsundervisningen vid läroverken underströk han, att Svenska kyrkan inte kunde tåla, att den fråntogs möjligheten att fullgöra den hu- vuduppgift, som bestod i att andligen fostra de i dopet till kyrkan anför- trodda barnen. Och mot bl. a. Waldenströms förslag om kyrkans skiljande från staten hävdade han, att den av ålder innerliga förbindelsen mellan kyrka och stat i Sverige författningsmässigt gav den bästa förutsättningen för att tillföra det svenska folket en levande kristendom. »Vi böra insätta

" S. GUSTAFSSON, a. a., s. 70 ff. 1 Se senast C.-G. ANDnéN i Sv. teol. kvartalskr. 1962, s. 270 f. och Ny kyrkl. tidskr. 1962, s. 179 ff.

” Se t. ex. Protokoll och handlingar rör. Prestmötet i Upsala 1885, s. 20 och 1891, s. 40. " Sådana trevare som prof. Adolf Kolmodins förslag att låta Svenska kyrkans missions- styrelse bli medutgivare av tidskriften Sjömansvännen hade ingen framgång. NILS BODEN i Svenska folkrörelser, 2 (1937), s. 43. Nathan Söderblom hade tidigare förgäves framlagt ett liknande förslag för kyrkans missionsstyrelse. Sv. kyzs miss.styr. prot. 19.9.1896 & 9 jämte bilaga (Söderblom till Hj. Danell aug. 1896). Sv. kyrkans missionsstyrelses arkiv.

* Rappe erinrade bl.a. om att EFS följt den grundsatsen, att ledningen av de lokala verksamhetskretsarna överlämnats åt den person, präst eller lekman, som kretsen därtill funnit vara lämpligast och inte ovillkorligen till lokalförsamlingens pastor, när denne saknar intresse därför. Rappe önskade nu ett erkännande av denna princip och en garanti för att den verksamhet, som representerades av EFS o. a. frivilliga missionssällskap. skyd- dades för anklagelsen att vara »okyrklig på grund af uraktlåtenhet att ställa sig i be- roende af diakonistyrelsen». Rappe till J. A. Ekman 25.2.1909. Tr. i Förslag till Grunder, enligt hvilka den af kyrkomötet föreslagna diakonistyrelsens verksamhet bör ordnas (1909), s. 31 f. (Ett ex. därav finns i ED—akt 4.2.1910 nr 2. RA.) Vidare Rappe i kyrko- mötesprot. 1908, s. 740 f., 1909 nr 9, s. 66 ff.

• Sida 121
•  Original

våra krafter icke på att rifva ned denna form» _— sade han om statskyrko- formen — »utan på att göra allt för att den skall fungera så väl som möjligt.»5

Men 1921, det år när EFS genomförde en distriktsindelning utan sam- band med den kyrkliga indelningen, hävdade kyrkoherde Richard Mark- gren inte utan rätt i sin prästmötesavhandling i Luleå, att utvecklingen inom EFS då syntes gå i den riktningen, att tonvikten lades på begreppet »fri» med åsidosättande av begreppet »anslutning».6 1910- och 20—talens teologiska strider skärpte motsättningarna, och det praktiska arbetets krav fortsatte att driva EFS till en organisatorisk konsolidering. Den framväxte i viss konkurrens med både det utvidgade frivilliga kyrkliga arbete, som leddes av Svenska kyrkans präster, och frikyrkligheten, mot vilken EFS alltfort hade en front. Men samtidigt hade EFS att kämpa mot en frikyrk— lig tendens inom de egna leden, vilken växte fram inte minst till följd av behovet av självbevarelse och självhävdelse.7

Det tredje nordiska inremissionsmötet, som hölls i Stockholm i jan. 1925, antog en för EFS principiellt viktig resolution. Den hävdade, att den inre missionen måste förbli en fri och självständig verksamhet. Vidare anbe- fallde den ett broderligt samarbete mellan troende präster och lekmän men varnade för den liberala teologien och dess företrädare. I den debatt, som resolutionen föranledde, underströk EFS:s ledning, att Stiftelsen var en lekmannarörelse inom folkkyrkans ram.8 Men redan år 1925 fick den an- ledning att offentligt taga avstånd från att en lekmannapredikant utdelade nattvarden i en till EFS ansluten missionsförening.” Pastor Samuel Åberg och andra ledande män svarade emellertid för att EFS höll fast vid sin stad- geenliga linje. I ett för 1930-talets utveckling tongivande principuttalande uttryckte styrelsen denna Sin hållning med orden: »Liksom den danska och norska inre missionen så har ock Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen funnit sin kallelse vara att arbeta på den evangelisk-lutherska bekännelsens grund och inom ramen för vår gamla folkkyrka, men där fullt fritt och självstän- digt.»1 Och från Yngve Brilioth, Torsten Ysander och andra samtida bisko- par kom flera erkännsamma uttalanden om Stiftelsen.

Det fanns likväl inom EFS en påtaglig reaktion mot ungkyrkorörelsens kyrkotänkande, och på 1940-talet började motsättningarna i synen på kyr-

5 Kyrkomötesprot. 1908, s. 1120 ff. Bihang till kyrkomötesprot. 1908, 2 saml., nr 54. Kyrkomötesprot. 1909 nr 8, s. 57. " R. MARKGREN, Kyrkan och staten (1921), s. 29 f. ' EFS blev härvid en inomkyrklig organisation utan organisatorisk förbindelse med Svenska kyrkan. ” Budbäraren 1925 nr 5, s. 3 ff. * Kyrkoh. H. P. Visells i Malmö öppna brev till EFS:s styrelse 23.4.1925. Svensk Kyrko- tidning 1925, s. 201. Styrelsens svar till kh Visell 17.6.1925. Budbäraren 1925 nr 25, s. 2 och Svensk Kyrkotidning 1925, s. 285. 1 MiSsionstidning-Budbäraren 1930, s. 27 f.

• Sida 122
•  Original

kan att öka till följd av den begynnande ritualistiska högkyrkligheten. Re— dan år 1941 framhöll pastor Johan Hagner, att företrädare för denna ten- derade till att uppfatta kyrkan Själv som syndernas förlåtelse.? Det kyrko- begrepp, som man grundade på bibeln och bekännelsen, avgränsades allt- mer från den högkyrklighet, som inte ville bygga på de evangelisk-lutherska bekännelseskrifterna.3 Man sökte vidare fortsätta med att avgränsa det från frikyrkligheten och varje tanke på »rena» församlingar.4 Men man byggde på ecclesiolatanken i fråga om kyrkoförfattningen, och i bibel- och bekän- nelsefrågan lade man tonvikten vid congregatio sanctorum.5

I sitt första utlåtande till dissenterlagskommittén förklarade EFS:s sty- relse 1944, att den egentligen inte berördes av dissenterlagstiftningen, men att den rekommenderade en reglering av de frikyrkliga samfundens rätts- liga ställning.6 I sitt utlåtande av år 1949 hävdade styrelsen dopets konsti- tuerande betydelse för kyrkotillhörigheten och tog i övrigt —— under viss kritik —— fasta på vad kommittén föreslagit angående inomkyrkliga tros- sammanslutningar. Därvid yttrade styrelsen som sin mening, »att läro- grundval, som står i överensstämmelse med svenska kyrkans bekännelse, må krävas för sådan sammanslutning».7 Dissenterlagskommitténs distink- tion mellan trossamfund och trossammanslutning var oklar och rönte ge- nomgående kritik av bl. a. domkapitlen. Det förtjänar att här anmärkas, att domkapitlet i Växjö med Brilioth i ledningen därvid underströk, att de kommitterade »i sin angelägenhet att tillgodose de faktiskt frikyrkliga

” Hagner frågade sig, om man var i färd med att hemfalla ät avgudande av »lerkärlet), och ansåg situationen kräva, att man på allvar tog upp spörsmålet om förhållandet mel— lan den synliga och den osynliga kyrkan. Missionstidning-Budhäraren 1941, s. 513 f., 542 f., 611 f., 655.

” Jossrn PERSSON i Miss.tidn.-Budbäraren 1944, s. 271 f., 287 f., 314 f., 332 ff. KNu'r BJÖRK i Miss.tidn.-Budb. 1948, s. 202. SAM. ÅBERG i Miss.tidn.-Budb. 1948, s. 339 f. J. 5. WESTMAN i Miss-tidn.-Budb. 1950, s. 217 ff. TORSTEN NILSSON i Miss.tidn.-Budb. 1951, s. 185 f.

* Jossrn PERSSON i a. a. o. NILS DAHLBERG och SVEN HOLMSTRÖM i Samtal om kyrkan (1948), s. 23 ff., 26. Joser NYGREN i I Herrens tjänst (1950), s. 81 ff., 94.

** »Folkkyrkan kan och bör upprätthållas, men det skall ske under den sanningens spänning, som Guds ord åstadkommer, nämligen spänningen i detta att kyrkan har en yttre, synlig, empirisk sida, som ej får förväxlas med den inre, osynliga, andliga sidan.» Vårt Budskap 1950 nr 6, s. 3.

Samtidigt som man erkände den betydelse, som folkkyrkan ägt och alltfort ägde, och tackade »församlingens och historiens Herre» därför, gav man uttryck åt en pietistiskt präglad oro för att Svenska kyrkan beblandade sig med »världsmakten och världskul- turen» och inte var obrottsligt trogen sin uppgift »att först och sist vara kyrka, en väckel- sens och bättringens kyrka». HARRY JOHNSON, Väckelse och vakthållning (1943), S. 149 ff. SAM. ÅBERG i Miss.tidn.-Budb. 1948, s. 339 f. K. BJÖRK i Miss.tidn.—Budb. 1950, s. 695.

' EFS till diss.lagskom. 13.3.1944. Dissenterlagskommittén 1943, vol. 1. Kommitténum— mer 1048. RA.

" EFS till K. M:t 12.9.1949. Handl. ang. prop. 100 23.2.1951 om religionsfrihetslag m.m., vol. 1. Just.dep:s arkiv.

• Sida 123
•  Original

sammanslutningarnas intresse icke tillräckligt beaktat sådana grupper, som med Skäl kunna räknas som inomkyrkliga, såsom Evangeliska Foster- landsstiftelsen, Bibeltrogna Vänner och i viss mån Alliansmissionen».8

Att allt tal om trossammanslutningar sedan utgick ur texten och den nya lagen endast räknade med trossamfund, förvirrade begreppen för bl.a. EFS. Visserligen förklarade missionsföreståndare Nils Dahl-berg, att lagen inte hade någon praktisk konsekvens för EFS, ett missionssällskap i fri anslutning till Svenska kyrkan.9 Men exempelvis distriktsföreståndare Evert Larsson antydde 1951, att lagen skulle bli av betydelse också för Stiftel- sen.1 Och såväl biskopsmötet som EFS:s egen styrelse fann snart anledning att oroa sig över att vänsterfalangen inom EFS stärktes.2

Vid tiden för kyrkomötet 1953 framhöll Svenska Morgonbladet i en le- dare, att EFS var en fullt självständig kristligt-religiös gemenskap, som konstituerar församlingsliv.3 Detta jämte spänningsförhållandet till Bibel- trogna vänners ledare föranledde Johan Hagner att i denna tidning dekla- rera, att EFS var djupt förankrad i Svenska kyrkan, och att ett genom- förande av fria nattvardsgångar skulle spränga EFS. »Det borde stå klart för dem, som inom Stiftelsen vill arbeta fram en friare linje — icke fri- kyrklig, ty det önskar ingen.»4

Men Hagner hade då själv, särskilt närmast efter religionsfrihetslagens tillkomst, redan givit Stiftelsens vänsterfalang ett teoretiskt stöd,5 som blev utgångspunkten för en rad inlägg av redaktör John Lundmark och

” Växjö domkap. till K. M:t 28.9.1949. Handl. ang. prop. 100 23.2.1951 om rel.frihetslag, vol. 1. Just.dep:s arkiv.

' Missionstidning-Budbäraren 1952, s. 156 f. I Vårt Budskap 1951 nr 12 förklaras, att det är oriktigt att tillhöra två kyrkosamfund, och att lagen bör föranleda Svenska kyrkan att besinna sig på »sin andliga uppgift i Vårt folk».

1 Ångermanlands Missionsblad 1951 nr 6. " N. DAHLBERG—B. JONZON, Kyrkan och Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (1953), s. 7 f., 22 ff. Missionstidning-Budbäraren 1953, s. 449. 3 Sv. M. 5.9.1953. * Men i samma artikel skriver Hagner även: >När man från prästerligt håll förebrår Stiftelsens ledning för att den icke ingriper nog strängt mot de fria tendenserna på vissa håll, så kan man ju fråga, varför icke Kyrkans ledning ingriper mot spiritister, Romsym- patisörer och t. o. m. uppenbara förnekare bland prästerna, vilkas framfart är uppenbart skadlig för Kyrkan. Varför skall man begära mer av ledningen för en missionsorganisa- tion med fritt anslutna föreningar, vilka själva svarar för verksamhetens ekonomi och led- ning, än av en statligt reglerad kyrka med i lag fastställda krav på både lära och liv?» SV. M. 16.9.1953. Om den replikväxling, som följde mellan Hagner och Axel B. Svensson, se vidare SV. M. 17—19.9., 25.9.1953 och nedan 5. 78 f. 5 Missionstidning-Budbäraren 1952, s. 525 f., 556 f., 563, 572, 588 f., 604 ff., 620, 628 f. Konkret exempel på vad som inspirerat många predikanter till en frikyrkligt inriktad hållning i kyrkofrågan är Vidare de föredrag, som fil. dr OLAV VALEN—SENDSTAD höll i Sverige 1947 på inbjudan av EFS:s predikantförbund, och som med förord av prof. Hugo Odeberg utgavs på svenska av red. Joh. Wessmark år 1949 under boktiteln Ordet som icke kan dö.

• Sida 124
•  Original

andra företrädare för denna linje, som vann terräng på vissa håll i landet. Här framträdde ett pnevmatiskt kyrkobegrepp och en karismatisk ämbets- syn. Beträffande kyrkoförfattningen förfäktades en kongregationalistiskt färgad uppfattning. Den lokala föreningen skall själv besluta om egen sakramentsförvaltning, och EFS:s centrala ledning skall inte försöka att »diktatoriskt bemästra utvecklingen». I bekännelsefrågan lösgjorde man sig i viss mån från det evangeliskt-lutherska arvet. Den pietistiska linje, som man drog upp i polemik mot framförallt högkyrklighetens »antipie- tism, sakramentalism och klerikalism», erhöll flera radikala inslag. Man kände sig representera en dynamisk livsrörelse, betraktade den egna fa- langen som EFS:s huvudlinje alltifrån 1850-talet och var angelägen att framhålla, att frikyrkligheten inte utgör någon »riksolycka». Men också på detta håll gick kallelsemedvetandet —— trots alla likheter med den frikyrk- liga troendeförsamlingssynen _ ut på att man skulle bilda ecclesiolae, där de andliga nådegåvorna —— om än i konflikt med »ämbetstvånget» — kunde bevaras inom Svenska kyrkans ram.6

Beträffande både vänsterfalangen och EFS i övrigt har det i tidskrifter7 och på annat sätt publicerade materialet för de senaste åren kompletterats med en rad 'brevuppgifter från skilda delar av landet.8

Inom vänsterfalangen har framväxt ett visst samfundsmedvetande. Sy- nen på kyrkans väsen liknar nu på detta håll den kongregationalistiska fri- kyrklighetens. EFS-föreningarna tillmätes regelrätt församlingsfunktion och anses förverkliga »de heligas samfund». För en och annan synes det principiellt otillfredsställande att räkna sig till Svenska kyrkan med dess principer för kyrkotillhörighet. Andra inom samma grupp håller fast vid EFS:s ställning som väckelserörelse inom Svenska kyrkan. Somliga hävdar, att Nya Testamentet är normerande också i fråga om kyrkans författning och organisation. Andra är övertygade om' att den nytestamentliga försam- lingen i dessa avseenden var både tids- och lokalbetonad. Flertalet efterlyser ett starkare framhävande av den levande trons betydelse, det karismatiska

' J. LUNDMARK i Missionstidning-Budbäraren 1952, s. 474 f., och i Förkunnarcn 1954 nr 3, s. 22 ff.; 1959 nr 1, s. 1 f., nr 2, s. 1 ff.; 1960 nr 1, s. 1 f., nr 4, s.1 ff. J. LUNDMARK, Vilken kallelse har EFS? (1955) och Guds rike är nära (1957), s. 23 ff. K. Baönx i För- kunnaren 1959 nr 2, s. 5 ff. E. LARSSON i Förkunnaren 1960 nr 3, s. 5 ff. 0. WVALLIN i För- kunnaren 1960 nr 3, s. 1 ff.

⁷ Genomgångna är EFS:s missions- och ungdomstidning Budbäraren, predikantorganet Förkunnaren, de 13 olika kretsbladen och Sveriges evangeliska student- och gymnasist- rörelses tidskrift Vi tro. ” För att få fram de på olika håll i landet aktuella aspekterna inom EFS har det varit nödvändigt att utsända ett jämförelsevis stort antal frågeformulär. Av de 23 inkomna svaren anses på ledande håll inom EFS 7 representera »vänstern», 7 »centern» och 9 »högern». De 7 förstnämnda är distriktsförest. Edvard Backlund (Luleå) till förf. 10.1. 1962. Pred. Mandor Bergstedt (Köpmanholmen) till förf. 23.12.1961. Distr.förest. Evert Larsson (Örnsköldsvik) till förf. 21.12.1961. Distr.förest. Kurt Mossberg (Krylbo) till förf. 2.1.1962. Distr.förest. Oskar Wallin (Borås) till förf. 20.12.1961. Pastor Henry Wiklund (Solna) till förf. 5.2.1962. Fil. mag. Runo Ögren (Mellansel) till förf. 15.1.1962.

• Sida 125
•  Original

inslaget och det allmänna prästadömet.9 Det framhålles, att man blir med- lem i EFS genom bekännelse att man vill tillhöra Kristi församling, och att anslutningen till Svenska kyrkan överlag är alltför automatisk, formell och opersonlig.

Svenska kyrkan framstår för denna grupp främst som statskyrka. Man tycker sig rent av märka, att den tenderar till att bli en statsfunktion. Men det erkännes, att den åtminstone delvis fungerar som folkkyrka, och att den har en bekännelse, som den söker vara trogen. Det konstateras, att 1951 års religionsfrihetslag har försvagat Svenska kyrkans maktställning genom att ge frikyrkorna befogenheter, som den förra tidigare varit ensam om. Samma lag tages till stöd för att EFS är ett självständigt trossamfund. Det förklaras då, att EFS vill gagna statens intressen så långt dessa är för- enliga med kristen tro, och låta sig gynnas ekonomiskt, så länge arbetsfri- heten förblir obeskuren.

Även om kyrkotänkandet inte ens inom vänsterfalangen leder fram över- lag till krav på kyrkans skiljande från staten, så framhåller där många, att en sådan skilsmässa skulle öka kyrkans andliga funktion i kvalitativt hänseende. Andra inskränker sig till kravet på obetingad frihet för kyrkan i allt, som rör troslivet. Det kan vidare heta, »att det är en av statens för- nämsta uppgifter att vårda sig om vårt andliga arv och att detta bör ske ge- nom statskyrkan eller ett annat trossamfund med luthersk bekännelse».1

Det är nu av intresse att försöka klargöra, hur det övriga EFS, som ändå utgör majoriteten, nuförtiden ser på kyrka och stat. När förhandlingarna med biskopsmötet avbröts 1953, fann man på ledande stiftelsehåll anled- ning att understryka EFS:s inomkyrkliga ställning och dess karaktär av lekinannasällskap.2 Följande år beklagades det också i predikantförbundets tidskrift, att det inte fanns något organisatoriskt samband mellan Svenska kyrkan och EFS.3 Men det framhölls, att om den nya högkyrkligheten gick framåt, skulle det »starkt påverka Stiftelsens ställning till och inom kyr- kan».4 Avgränsningen mot högkyrkligheten skärptes till följd av en ex- tremt EFS-fientlig tidningsartikel av pastor Erik Segelberg 1955.5 Där- jämte sökte man komma till rätta med den friförsamlingslinje, som gjorde

" Kyrkans primära uppgift anses vara att genom Ordets predikan och den kristna ge- menskapen bevara det nya livet hos dem, som vunnits för Kristus, och att aktivisera dem för fortsatt missionsgärning.

¹ Runo Ögren till förf. 15.1.1962. —-— Frikyrkorna betraktas allmänt som ett värdefullt komplement till Svenska kyrkan. Under bevarande av sin frihet bör de liksom denna utöva en kristen påverkan på myndigheterna. = Det poängterades därvid, att det stred mot EFS:s stadgar att taga sakramentsförvalt- ningen i egna händer. A. FURBERG i Vårt Budskap 1953 nr 9. ” A. MARKLUND i Förkunnaren 1954 nr 3, s. 20 f. * B. GUNNEMO i Förkunnaren 1954 nr 1, s. 15. 5 Den föranledde styrelsen att göra en anmälan för Strängnäs domkapitel och att jäm- väl inlämna en protest till ärkebiskopen. Miss.tidn.-Budb. 1955, s. 635. Förkunnaren 1955 nr 4, S. 14 ff.

• Sida 126
•  Original

sig gällande inom de egna leden. I en serie ledande artiklar i EFS-Budbä- raren hävdade dess redaktör, rektor Torsten Nilsson, rörelselinjen i klar opposition mot friförsamlingsprincipen och tanken att Nya Testamentet skall vara normerande även i fråga om författning och organisation. EFS är ett missionssällskap, vars uppgift måste vara att inom kyrkan slå vakt om det lutherskt-rosenianska arvet, »att rida spärr mot det måttlösa kyrko- tänkande, som alltmer behärskar kyrka och frikyrka att hålla det all- männa prästadömets idé levande och att hävda Ordets överhöghet makt och kraft i en tid av sakramentalistiskt tänkande och av förlitande på mänskliga åtgärder». På ärkebiskopens och EFS:s eget initiativ åter— upptogs förhandlingarna mellan Svenska kyrkan och Stiftelsen år 1961. I samband därmed skrev Torsten Nilsson ytterligare en artikel, nu i form av ett öppet brev till Svenska kyrkans biskopar och präster, att de borde »återerövra Stiftelsen».6 Även det brevet är ett uttryck också för den interna motsättningen till den egna vänsterfalangen. Att döma av dess reaktion mot dessa ledarartiklar7 och gången av de inledda förhandlingarna, torde den gruppens ledande män nu ha blivit mera moderata. Men genom den spridning inom EFS:s led, som deras idéer redan fått, är vänsterfalangen ändå alltfort att räkna med i den betydelse, som den givits ovan.

De, som betecknas som center och höger,8 betonar utifrån katekesen, att kristenheten uppkommer och tillväxer genom att den Helige Ande kallar, församlar, upplyser, helgar och bevarar människorna i en rätt tro.9 Det understrykes klart, att Ordet och sakramenten är de konstitutiva fakto-

” EFS-Budbäraren 1960 nr 10, 36, 39, s. 3; 1961 nr 1—5, s. 3, nr 48, s. 3. " Evan'r LAnsson i Ångermanlands Missionsblad 1962 nr 1, s. 2. GÖSTA Josersson i EFS- Budbäraren 1961 nr 8, s. 5 f.

3 De i en föregående not avsedda 7 representanterna för »centern» är pred. Eskil Gran- ström till förf. 14.12.1961, pred. Erik Hedlund till förf. 28.12.1961, pred. Olof Samuelsson 4.12.1961, förf. Josef Stenlund till förf., Odat., reseombud Roland Thomsson till förf. 19.12.1961, pred. Uno Öhlund till förf. 2.1.1961 jämte U. ÖHLUND, Till en sökare (1961) och pred. Gustav Ölund till förf. 31.12.1961. —-— De i samma not avsedda 9 representanterna för »högern» är distr.förest. Sven Andersson till förf. 4.1.1962, rektor Sven Bodin till fört". 30.12.1961, rektor Lage Eklöv till förf. 4.1.1962, lektor Sven Lodin till förf. 29.12.1961, distr.förest. Carl Marcusson till förf. 2.1.1962, pred. Tore Nilsson till förf. 21.12.1961 distr.- förest. Josef Nygren till förf. 9.1.1962, distr.omb. Lars Sjöstedt till förf. 4.1.1962, pred. Albin Södermark till förf. 8.1.1962. Svarens fördelning på de olika distrikten är följande:

Norrbottens län, 1 vänster, 1 center. Örebro län, 1 center. Västerbottens län, 6 höger. Södermanl. o. Östergötl., 1 center. Våsternorrl. län, 3 vänster. Västergötl. o. Bohusl., 1 vänster, 2 center. Jämtlands län, 1 center, 1 höger. Småland, 1 center, 1 höger. Dalarna och Uppland, 2 vänster. Skåne, ] höger.

Mellan »centerns) och )högerns» svar ligger i stort sett inga större principiella skill- nader.

” Kyrkan växer organiskt fram ur evangelieförkunnelsen, som går tillbaka på Jesu profetiska gärning.

» l l l

• Sida 127
•  Original

rerna.1 Till den osynliga kyrkan räknas alla, som äger syndernas förlåtelse, och till den synliga alla, som genom nådemedlen lever i tron och guds— gemenskapen. Dopet måste ha sin fortsättning i levande tro och kristet liv. För sådana döpta, som genom avfall blivit andligen döda, står dopets nåd kvar och därmed möjligheten till förnyat rikt församlingsliv.

EFS uppfattas inte ha någon egen församlingsbildning. Den anses varken vara kyrka eller samfund utan ett missionssällskap (frivilligorgan) inom Svenska kyrkan.2 Man är övertygad om att det finns tillräckligt med upp- gifter för en lågkyrklig organisation och kan inte finna, att den frikyrkliga tendensen är nödvändig. EFS skall stödja och komplettera kyrkan i fråga om förkunnelse, brödragemenskap och mission. Man vidhåller, att väckel- sen och kyrkan behöver varandra. Man skall revoltera inom det egna kyrko— samfundet och inte separera. Men man kräver en viss organisatorisk frihet. Målsättningen är, att »Svenska kyrkan blir en levande kyrka, med frihet och utrymme för alla de rörelser som står på samma tros- och bekännelse- grundval, så att vi kan förskonas från nya separationer».3 Såsom organisa— tion bör kyrkan kunna anpassa sig efter tidens krav för att på bästa sätt utföra sitt tjänarvärv. Folkkyrkan har stora möjligheter, och det intima samarbetet med samhället är av godo också i fråga om socialvård och un- dervisning. Viktiga uppgifter är att vara ett salt och ett ljus i samhällslivet. Men evangeliet som sådant får då inte anpassas. Det kräves, att dopet för- blir konstituerande för kyrkotillhörigheten. Samtidigt motarbetas slentria- nen i seden att döpa barnen, konfirmera dem och låta sig vigas kyrkligt. Det fasthålles, att medlemskap i EFS innebär en frivillig anslutning till en tros- och arbetsgemvenskap i enlighet med Svenska kyrkans bekännelse och ordning. 1963 gjorde årskonferensen ett uttalande, i vilket den preci- serade sin ståndpunkt i flera inomkyrkliga frågor. Däri framhålles bl. a., att »Stiftelsen anslutit sig till Svenska kyrkans nattvardsordning»!1

* Den Helige Ande är den osynliga faktorn. Försoningen är grunden, och de pånytt- födda människorna är byggnadsstenarna.

* Rektor Lage Eklöv t.ex. skriver: »Såsom medlem i EFS är jag även aktiv medlem i Svenska kyrkan, vilken såsom nationalkyrka är en del av kristenheten.»

” Förutom de ovannämnda 16 breven från »center» och »höger» se TonsraN NILSSON i Vårt Budskap 1958 nr 3—4, 6; EFS—Budbäraren 1958, s. 547, 757, 783; 1960 nr 10, s. 3; nr 36, s. 3; 1961 nr 1—5, s. 3, nr 48, s. 3; Svensk Kyrkotidning 1961, s. 404. TORSTEN Josnrnssou i Vi tro 1960 nr 1, s. 8, 10.

* Konferensen tog däremot avstånd från den ämbetssyn, som kom till uttryck i den högkyrkliga argumenteringen mot kvinnliga präster. Avslutningsvis heter det: »Med de synpunkter vi här framfört tror vi oss företräda stora delar av kyrkfolket även utanför Stiftelsens led. Svenska Kyrkan har en ställning i vårt folk som intet annat trossamfund har och på grund därav större möjlighet än andra att nå ut med evangeliet. Därför är det vår bön, att det reformatoriska arv, som Svenska Kyrkan har att förvalta, måtte be- varas från främmande element och att människor, som begär ett vägledande ord i andliga spörsmål, inte måtte behöva vända sig förgäves till den Svenska Kyrkan och dess före- trädare.» Uttalandet finns publicerat i EFS-Budbäraren 1963 nr 26, s. 3.

• Sida 128
•  Original

På relationen mellan medlemskap i Svenska kyrkan och medlemskap i en frikyrka ser man inom EFS:s majoritet på olika sätt. En del håller fast vid begreppet trossamfund och menar, att medlemskapen utesluter var- andra. Andra kommer till motsatt åsikt, i det att de anför, att den historiska utvecklingen och tidens praktiska krav kan bryta sådana principer. En och annan tänker sig den svenska folkkyrkan som det samlande organet för alla kristna i landet. Medlemmar av de kristna samfund, som inte kan an- sluta sig till Svenska kyrkans bekännelseskrifter, skulle ha möjlighet till associativt medlemskap i folkkyrkan.5 Till skillnad från vänsterfalangen utgår man här i allmänhet från att medlemskapet i kyrkan är primärt och församlingstillhörigheten sekundär i förhållande till detta.

Svenska kyrkan är inte en statskyrka i egentlig mening, betonade en re- presentativ talesman för EFS:s majoritet i debatten kring 1958 års kyrko- möte.6 Den betraktas främst som folkkyrka. Denna omfattar den övervä- gande delen av det svenska folket, betyder mest för folk i gemen, når längst och syftar till att nå alla. Kyrkan som helhet har själv betydande rättig- heter och likaså församlingarna. Men i den mån statens inflytande ökar, reagerar man med bestämdhet mot detta. Man vill också se Svenska kyr— kan som ett trossamfund7 »gentemot alla medborgare, som icke äga någon trosuppfattning, och gentemot dem, som äga annan än evangelisk-luthersk åskådning».8 Det poängteras, att kyrkans huvuduppgift är att förkunna Ordet och förvalta sakramenten och att på den vägen söka vinna hela folket för Kristus.

Många menar, att 1951 års religionsfrihetslag innebär en uppmjukning i förhållandet till frikyrkorna men ingen nämnvärd förändring i relationen till staten. Åtskilliga anser likväl, att denna lag vittnar om att en förskjut- ning har inträtt i statens inställning. Staten är inte längre angelägen, att svenska medborgare tillhör den evangelisk-lutherska kyrkan, och därmed visar den, att den för sin del inte längre omfattar vare sig statskyrko- eller folkkyrkotanken.9

Kyrkobegreppets konsekvenser för synen på förhållandet till staten dra- ges på olika sätt. Flertalet ser helst, att de sekelgamla banden mellan kyr-

5 Visserligen får det spädaste barn medlemskap i denna, medan en frikyrka Ställer vissa krav. Men — understrykes det — av den, som sedan tar sitt medlemskap i Svenska kyrkan på allvar, kräves större självständighet. ' TORSTEN NILSSON i EFS-Budbäraren 1958, s. 547. " Svenska kyrkan har en »verkligt fast, klar och gedigen bekännelse till en bestämd trosuppfattning». ” Begreppet trossamfund användes därjämte som motvikt mot tendensen att betrakta kyrkan som en statsfunktion. " »Staten ser på alla eventuellt förekommande kyrkor och trossamfund i vårt land på samma sätt. Det är inte ens säkert, att staten av andra än rent praktiska skäl har något intresse av att just de kristna kyrkorna och samfunden dominera.» Albin Södermark till förf. 8.1.1962.

• Sida 129
•  Original

kan och staten bibehålles men att staten får mindre inflytande i trosfrågor och i viss mån även i administrativa ärenden. Men åtskilliga menar, att staten inte längre visar erforderlig förståelse för kyrkans andliga uppgift, och att kyrkan fördenskull bör skiljas från staten. För andra är det själv- klart, att staten intresserar sig mera för folkkyrkan än för de skilda fri- kyrkorna, och att de senare är mindre beroende av staten, därför att de inte har konkretiserats i samhällslivet i samma utsträckning som Svenska kyr- kan. Flertalet av de nu till omkring 40 000 uppgående fosterlandsstiftarna är övertygade om att det bör finnas en funktionsduglig evangelisk-luthersk folkkyrka i landet.1

Synpunkterna varierar som synes. Men med all reservation härför kan det måhända sägas föreligga en samlande syn i den på EFS:s förlag utgivna översättningen av den vid menighetsfakulteten i Oslo verksamme professor Carl Fr. Wislöffs troslära Jeg vet på hvem jeg tror. Folkkyrkan är ett ut- tryck för att Jesus vill nå alla. Den är »den kristna församlingens ansvars— känsla i funktion». Svenska kyrkan är en folkkyrka i nära förbindelse med staten, och det är den ideala formen i en stat, som vill lyssna till Guds ord. Men därvid räknar man med att Svenska kyrkans uppgift att vara »Kristi kyrka i vårt folk» befrämjas av att sant troende organiseras i sammanslut— ningar inom kyrkan. Varje frikyrkoförfattning uppfattas däremot som en nödutväg. Först i en tyrannisk stat är denna utväg tillämplig. Där återstår i annat fall endast det uppgivande av folkkyrkan, som den strikta stats- kyrkoformen innebär. Men ingen nordisk statsmakt är sådan, att detta är aktuellt. Denna principiella inställning utesluter inte, att man reagerar starkt mot sådant, som kan tyda på att statliga myndigheter tenderar till att öka sitt inflytande över kyrkan. Detta markeras i den revidering av Wislöffs bok, som den år 1963 utgivna tredje svenska upplagan utgör.2

Bibeltrogna vänner

Den 11 juni 1909 fattade EFS ett beslut, som en minoritet betraktade som ett vådligt förtroendevotum för en delvis liberalt färgad syn på frågan om

¹ Läran och inte organisationen är till sist det väsentliga. Man eftersträvar en andlig förnyelse inom Svenska kyrkan, »inte i första hand av gudstjänstens yttre utformning, men av dess inre liv, som gjorde den i sannaste mening till en folkkyrka, en kyrka för enkla vardagsmänniskor, med en kraftfull förkunnelse om synd och nåd, och som därmed kunde hjälpa nutidens desorienterade människor till klarhet i dessa genom alla tider viktigaste av alla frågor». Albin Södermark till förf. 8.1.1962. I en intervju i Dagen 17.4.1962 säger Torsten Nilsson vidare, »att det är ofrånkomligt, att den liturgiska för- nyelsen ofta hämtat sina mönster från katolskt håll och därmed också kommit att fun— gera som en trojansk häst, varigenom oevangeliska tankegångar smugglats in i guds- tjänsten). ”AWISLÖFF, Jag vet på vem jag tror (1957), s. 4, 189 ff., 204 ff.; 2:a uppl. (1958).— s. 189 ff., 204 ff.; 8:e uppl. (1963), särsk. s. 147.

• Sida 130
•  Original

bibelns inspiration och gudomliga auktoritet.3 Ur den minoriteten fram- växte sällskapet Bibeltrogna vänner (BV). Det ansåg sig självt inte vara någon nybildning utan helt enkelt den del av EFS, »som fasthållit Stiftel- sens gamla bekännelse och icke tröttnat i kampen niot den bibelkritik, som 1909 tilltvingade sig erkänd existensrätt inom EFS».4

I sällskapets årsberättelse för 1911 heter det: »Bibeltrogna Vänner vill vara bekännelsetroget, hålla fast vid Guds ord och den evangelisk-lutherska bekännelsen. Inom detta sällskap rymmas sålunda alla sådana kristna, som tro hela Bibeln vara Guds ord och äfven i öfrigt ansluta sig till den bekän- nelse, som är vår kyrkas ännu gällande. I kyrkliga frågor utöfvar däremot sällskapet ingen kontroll öfver sina medlemmar, utan står det dem fritt att i t. ex. nattvardsfrågan följa samvetets bud. Men själft blir sällskapet hvarken hög-, låg- eller frikyrkligt. Det är ett evangeliskt-lutherskt mis- sionssällskap och intet kyrkosamfund.»5

Ehuru BV höll fast vid att sällskapet var endast en missionsorganisation, tillät det således sina medlemmar att hysa också en frikyrklig uppfattning. Redan från början hörde många av dess medlemmar till de fria lutherska församlingar, som bildats på Oscar Ahnfelts tid. Sådana kretsar i Skåne och annorstädes menade sig ha biblisk rätt att sluta sig samman och att fira nattvard i egna gudstjänstlokaler, ehuru de formellt inte utträdde ur kyrkan. Flera styrelseledamöter företrädde denna ståndpunkt. Läromässigt avgränsade de sig visserligen från »waldenströmare» och alla icke-lutherska grupper, men de hyste mer eller mindre en frikyrklig församlingssyn.6 Även om »det stora flertalet medlemmar»7 fortsatte att fira nattvarden i Svenska kyrkan, synes BV länge i stort sett ha befunnit sig närmare frikyrkligheten, än vad Stiftelsen gjorde.

Den s.k. Skepparslövsaffären8 hade likväl till följd, att BV:s ledande man, redaktör Axel B. Svensson, och många andra inom BV jämte honom fick en positivare syn på Svenska kyrkan. Visserligen fanns den kritiska attityden kvar ifråga om det li-beralteologiska inflytandet, den slappa kyrko— tukten och det statliga trycket. Men »statskyrkan» tillmättes stora möjlig- heter och ansågs äga flera fördelar. Med dess fall skulle många nådetillfäl-

* Beslutet innebar, att prof. A. Kolmodins skrift »Kristendomcn och den urkristna församlingens bibel» mottogs av EFS:s bokförlag i distribution.

* Berättelse öfver Bibeltrogna Vänners verksamhet under år 1911, s. 11. " Ibid., s. 12. ' Svenska folkrörelser, 2 (1937), s. 217 ff. Berättelse över Missionssällskapet Bibeltrogna Vänners verksamhet är 1948, s. 23 f.; 1957, s. 65 f. Missionssällskapet Bibeltrogna Vän- ners historia under tiden 1911—1961 (1961), s. 99 f., 107, 110 f.

7 Sist a. a., s. 100.

9 Kyrkoh. Aug. Bruhn i Skepparslöv, som tillhörde Sveriges religiösa reformförbund, hade offentligt förnekat centralt kristna trossatser. Mot detta fick Svensson till stånd en opinionsyttring av 1 142 präster. Nya Väktaren 1937, s. 81 ff., 112 ff., 130 f., 169 ff.; 1938, s. 7 ff., 18 ff., 38 f., 43 ff., 104 ff., 116 ff.

• Sida 131
•  Original

len gå förlorade och avkristningen ta fart. Svensson tog avstånd från den frikyrkliga synen, deklarerade en statskyrklig uppfattning och trodde 1938 på att en väckelse skulle komma över hela nationen genom Svenska kyrkan.9

På grund av bl.a. den totalitära maktens förtryck av kyrkan i Tyskland och Norge började Svensson emellertid snart att överge den statskyrkliga ståndpunkten men bibehöll en lågkyrklig och i viss mån folkkyrklig syn under betonande av att förutsättningen för att folket skulle väckas genom kyrkan var att dess präster troget förkunnade »evangelisk-luthersk lära utan inblandning av främmande tillsatser».1

Före 1951 års kyrkomöte talade han tillspetsat om behovet av att upp— lösa bandet mellan kyrkan och staten.2 Men både i och utanför kyrkomötet visade det sig inom kort, att han inte företrädde så radikala tankar om kyrkans »befrielse ur träldomen under staten», utan att han snarare blev allt konservativare i sin lågkyrkliga inriktning. Han avvisade varje tanke på utträde ur kyrkan och önskade, att de lutherska missionsorganisatio- nerna höll samman inom denna. Avvisandet av tanken på kyrkan som en statsfunktion var för honom självklart. Termen statskyrka avfärdade han nu för Svenska kyrkans del. Så pass stor frihet ägde denna redan trots allt, och den skulle värna om sin gamla frihet. I samband med sin fortsatta avgränsning mot det liberalteologiskt influerade fann han också beteck- ningen folkkyrka vara onödig att använda. Bästa namnet är Svenska kyr- kan. Det anger, att den är en del av den allmänneliga kyrkan. Men »stats- eller folkkyrkan» befanns vara mera biblisk än frikyrkan. Vad som främst fasthölls var den lågkyrkliga tanken på den hela folket omfattade kyrkan, som hade Israel som förebild, och där sådana grupper som BV motsvarade »kvarlevan» hos Israels folk. Svensson hade inte så klara begrepp, när han såsom kyrkomötesledamot sökte fördjupa sin syn på kyrkan. Men uppen- bart är, att han jämte tanken på utträde avfärdade också tanken på kyr- kans »skiljande» från staten.-”> Han betonade, att den sanna församling, varom ecclesiolan är ett bevis, »åtnjuter just genom den synliga kyrkan och dess förhållande till staten ett visst stöd och även något av skydd.»4

" Nya Väktaren 1937, s. 37 f., 80; 1938, s. 28 ff., 83 ff.; 1939, s. 153 ff.; 1947, s. 145 ff. 1 Berättelse över Missionssällskapet BV:s verksamhet år 1940, s. 27. Nya Väktaren 1940, s. 93 ff.; 1941, s. 49 ff.; 1943, s. 52 ff., 159 f. Bekännelsegrunden fasthölls också i BV:s yttranden ang. dissenterlagskommitténs arbete 14.3.1944 och 12.9.1949. Dissenterlagskom. 1943, vol. 1. Kommitténummer 1048. RA. resp. Handl. ang. prop. 100 23.2.1951 om reli- gionsfrihetslag m.m., vol. 1. Just.-dep:s arkiv.

* Nya Väktaren 1951, s. 84. ” Berätt. över Missionssällsk. BV:s verksamhet år 1950, S. 14 f.; 1951, s. 11 ff.; 1954, s. 71. Väktaren 1949, s. 111; 1951, s. 82 ff.; 1952, s. 5 ff., 22 ff., 36 ff., 61 f., 132; 1953, s. 76. AXEL B. SVENSSON, Svenska kyrkans grund och nuvarande läge (1952). Missionssällsk. BV:s historia under tiden 1911—1961, 5. 187. SVENSSON i Bihang till Allm. kyrkomötet 1951, motion nr 2 och i kyrkomötesprot. 1951 nr 3, s. 51; nr 7, s. 61 f., 114 ff.; 1953 nr 4, s. 32 f.; nr 6, s. 69 ff.

" Nya Väktaren 1952, s. 40.

• Sida 132
•  Original

Av bl.a. ärkebiskop Brilioths skrift Vården om kyrkan stärktes han i över— tygelsen om att kyrkans målsättning måste vara att omfatta hela folket och att värna sin självständighet helst under bibehållande av bandet med staten.5

BV:s allmänna anslutning till Kyrklig samling 1958 innebar ingen mar— kant förändring i denna dess utveckling. BV ansåg sig slå vakt om luthersk och roseniansk tro6 och ogillade alltfort »den av nutidens högkyrkliga präs- ter omhuldade anglikanska uppfattningen av ämbetet».7 I polemik mot de frikyrkliga och vissa »inom den högkyrkliga gruppen» fortsatte Svensson att hävda, »att kyrkan i dess historiska utgestaltning såsom stats- och folk- kyrka icke är Kristi kropp men visserligen är en himmelrikets inrättning, då den enligt Ordet handhar, förkunnar och utdelar Ordet och sakramen- ten». Man gynnade Guds rike bäst genom att stå kvar i Svenska kyrkan.8 »Stats- eller folkkyrkan» kan sägas vara gestaltad i enlighet med Guds vilja.9 Svensson underströk å ena sidan kraftigare än förut, att ett beslut om att slita bandet mellan kyrkan och staten vore »tvärt emot Guds i Ordet uppenbarade vilja».1 Han gjorde det med tanke på inte endast frikyrkliga och högkyrkliga utan även andra, som ville få »statskyrkan avskaffad».2 Men i sin vakthållning kring kyrkans frihet var han å andra sidan inga— lunda ovillig att låta sådana komma till tals, som fann förhållandena peka hån mot kyrkans skiljande från staten.

Redaktör Svenssons efterträdare som BV:s expeditionsföreståndare, mis- sionssekreteraren pastor Sigurd Stark, och flertalet ledande personer inom detta missionssällskap följer i princip samma linje.3 Den tidigare kända

5 Nya Väktaren 1956, s. 154 ff., 168 f.; 1957, s. 50 ff. Berätt. över Missionssällsk. BV:s verksamhet är 1957, s. 65 f. " Berätt. över Missionssällsk. BV:s verksamhet år 1958, s. 62. Nya Väktaren 1959, s. 98 ff. 7 Missionssällskapet BV:s historia under tiden 1911—1961, 5. 206. 8 Nya Väktaren 1959, s. 151 ff. ” »Den stora hopen har i nytestamentlig tid liksom i gammaltestamentlig förblivit ogudaktig. De gndfruktiga äro fåtaliga, en kvarleva, en rest. Men detta förhållande kom- mer ej Herren att ändra sin utkorelse i Kristus, ty det är en utkorelse av nåd och helt utan all vår förskyllan och värdighet.» Nya Väktaren 1960, s. 5. 1 Ibid., s. 5 f., 50 ff., 91 ff.; 1961, s. 162 ff. ” »Starka krafter höras redan gny och gorma om statskyrkans avskaffande. Just fler- talet av den världsliga opinion, som mobiliserades för att få kvinnor prästvigda, var en farlig bundsförvant. Ty flertalet i den opinionen kommer tämligen säkert att finna det helt naturligt, att staten skall skilja kyrkan från sig och ej på henne årligen offra ett stort antal millioner kronor. Riksdagen och regeringen kan ordna det hela. Det kan ske på någorlunda generösa Villkor och i så fall troligtvis med kyrkomötet som medver— kande. Men det kan även genom vissa lagändringar ordnas kyrkomötet förutan. Och blir kyrkan skild från staten, så är omprövningsstunden ofrånkomligt inne.» Nya Väktaren 1961, s. 167. 3 Intervju med pastor Stark 19.1.1963.

• Sida 133
•  Original

separatistiskt sinnade falangen inom BV, varom senast Johan Hagner erin- rade i pressdebatten vid tiden för Svenssons andra kyrkomöte,4 lever vis- serligen kvar.5 Men till den aktuella bilden hör, att denna falang har av- tagit i betydelse. BV, som nu omfattar inemot 30 000 personer, är idag med andra ord en mer helt igenom lågkyrklig organisation än under sina första decennier.6

Östra Smålands missionsförening

Östra Smålands missionsförening (ÖSM) har alltifrån sin tillkomst7 fat- tat sin uppgift som en tjänargärning inom Svenska kyrkan. Organisationen växte fram, när den rosenianska nyevangelismen med dess herrnhutiska linje8 mötte den gammalpietistiska kyrkoväckelsen. Bland dess banbrytare fanns därför så pass olika väckelseledare som pastor P. A. Ahlberg9 och »läsargreven» Adolphe Stackel-herg på Stensnäs.1 Trots all kyrkokritik, som förekom även bland nordöstringarna, förenades de olika lägren av deras väckelse till en rörelse, som förblev Svenska kyrkan trogen. Nordöstring- arna drog sig ur den waldenströmska striden mera befästa i sin evangelisk- lutherska tro än tidigare. Deras banérförare i den striden var predikanten och skolmannen 0. A. Welin. Han kritiserade förhållandena inom friför- samlingarna och förklarade 1886, att »det öfwermodiga och trotsande ut- gåendet och ifriga församlingsbildandet, som för närwarande pågår i vårt land, är wisserligen icke från Gud». I anslutning till Rosenius hävdade han samtidigt, att så länge »vi i vår statskyrka» har Guds heliga ord, de heliga sakramenten och den Helige Andes verk, ser vi däri »den sanna kyrkans

* Svenska Morgonbladet 16.9., 18.9., 25.9.1953. Sv. kyrkotidn. 1953, s. 610. 5 Den har också kunnat göra sig hörd i Nya Väktaren. ! årg. 1960 s. 143 ff. inflöt en osignerad artikel, vars förf. gjorde sig till tolk för dem, som hävdade, att »kvarlevan» borde gå in för bildande av »församlingar helt oberoende av staten). Bakom den artikeln står en »gammalseparatist, som understöder men inte tillhör BV». Intervju med red. Ax. B. Svensson 25.1.1963.

' Belysande härför är följande uttalande av lektor Arvid Ljunghall: »Jag anser Svenska kyrkan vara den kyrkoorganisation, som jag tillhör. Lågkyrkliga organisationer såsom Bibeltrogna Vänner och EFS anser jag vara sammanslutningar för att främja kristen verksamhet och speciellt möjliggöra lekmännens insatser i denna verksamhet. Jag kan däremot ej betrakta BV eller EFS som kyrkoorganisation.) Ljunghall till förf. 6.12.1961.

⁷ Missionsföreningar bildade fr.o.m. 1855 utgjorde början till Småländska missionen, senare kallad Nordöstra Smålands missionsförening. Nuvarande namn har organisationen haft alltsedan år 1875. N. Roni-EN i Svenska trossamfund (1962), s. 40 f. 5 Den herrnhutiska sången )Världen i Jesu rättfärdig är vorden» blev något av en lösen för nordöstringarna. ' B. Summum, Svenska Missionssällskapet 1835—1876 (1937), s. 432 f. N. BODéN, Den evangeliska väckelsen i Kalmar län, 1 (1952), 231 ff. (Roden arbetade under sina sista år på en biografi över Ahlberg och har efterlämnat ett omfattande manuskript om honom.) S. GUSTAFSSON, Nyevangelismens kyrkokritik (1962), s. 43 f., 143, 220, 313 f. 1 E. NILSSON i Linköpings stift i ord och bild (1949), s. 553 ff. N. Ramén, a. a., 1, s. 257 ff.

• Sida 134
•  Original

grund och en Kristi kyrkas kännetecken. Ty sådant härleder sig icke från staten, ej heller från någon kejsare eller konung eller några mötesbeslut, utan från den som är alla konungars Konung och alla herrars Herre, Jesus Kristus.»2

Under den följande tiden intog visserligen en stor del av prästerskapet en ganska nedlåtande attityd till nordöstringarnas predikanter, men dessa avvek inte från den kyrkotrogna synen på sin uppgift, och flera försam- lingspräster samarbetade med dem. Det var lika otänkbart, att predikan- terna skulle kalla sig pastorer, som att föreningar skulle benämnas försam- lingar, och hur mycket de än predikade om tron allena, kallade de sig själva inte för »troende».3 De var på samma gång nyevangeliskt präglade och kyrk- ligt inställda. »I de församlingar, där nordöstringarna ha en stark ställning, är också kyrkligheten god», omvittnade Tor Andrae i sitt Herdabrev. Under senare år har nordöstringarna rönt ökat inflytande från BV.4

Beträffande uppfattningen om kyrkans väsen hänvisas helst till Augs— burgska bekännelsen, Apologien och Luthers lilla katekes. Därom gör man ogärna några egna utläggningar utan håller sig till bekännelseskrifterna. Flera av ÖSM:s ledande män hävdar, att >>folkkyrkoorganisationen be— tingas av evangeliets egen natur och har ej skett av blindo».5 Men de är därvid angelägna att understryka, att folkkyrkans framtid beror av möj- ligheterna att ge de döpta barnen en kristen fostran. Det föreligger emeller- tid också en tendens att framhäva Nya Testamentet som föredöme även i de organisatoriska frågorna.6

Man avvisar genomgående talet om att Svenska kyrkan är en egentlig statskyrka och än mer att den är en statsfunktion. Staten saknar befogen- heter angående kyrkans bundenhet till Guds ord och bekänn-elseskrifterna och föreskriver inte kyrkan dess tro och ordningar. Lagar rörande kyrkan måste godkännas av kyrkomötet. Kyrkans egendom förvaltas av de en— skilda församlingarna. Prästerna avlönas i själva verket inte av staten,7 och staten kan inte göra någon till präst. Att kyrkan har vissa relationer till staten och träffar överenskommelser med den, är intet för kyrkan konstitutivt. Det hävdas, att Svenska kyrkan i enlighet med vad den själv alltid gjort gällande är folkkyrka och trossamfund på en och samma gång. Den söker nå hela folket och åsyftar att uppväcka och befästa tron. I den

” N. RomåN, Olof August Welin (1955), s. 211 ff.

" E. NILSSON i Linköpings stift i ord och bild, 5. 563 f. * När nordöstringarna måste lägga ner sin barntidning »Senapskornet» 1954, antog ett flertal av dess prenumeranter BV:s »Luthersk Barntidning». På sistone har inflytan- det från BV kommit till uttryck inte minst i'frågan om kvinnliga präster.

5 Kontraktsprost Knut Ekdahl till förf. 22.3.1962. Pred. Helge Johansson till förf. 26.3. 1962.

' Kyrkoadj. Sven Malcus (red. för Östra Smålands Missionsblad) till förf. 31.3.1962. " Det framhålles, att staten har lagt beslag på kyrkans egen avlöningsfond.

• Sida 135
•  Original

mån religionsfrihetslagen anses ha medfört någon förändring för Svenska kyrkans del, är det snarast det, att den stärkt dess karaktär av trossam— fund.

Samtidigt medlemskap i både Svenska kyrkan och en frikyrka betraktas i regel som principiellt orimligt, därför att det skulle förutsätta, antingen att Svenska kyrkan är en statsfunktion och inte ett trossamfund, eller att en frikyrka endast är en mänsklig organisation. Man kan likväl tänka sig en dubbelanslutning, försåvitt frikyrkan ifråga inte medvetet står på en annan konfessionell grund än folkkyrkan. Vad sedan beträffar tillhörig- heten till den senare, håller man medlemskapet i kyrkan som helhet för det primära. Man synes inte äga någon kongregationalistisk församlingssyn.

Det framhäves gärna, att förutsättningen för att den nuvarande förbin- delsen mellan staten och kyrkan skall bestå är, att kyrkan får behålla full frihet att utföra sitt kall utan inblandning från statens sida. Men man efter- strävar inte något skiljande mellan stat och kyrka. Dels befaras, att ett sådant skulle föranleda kyrklig söndring. Dels är man medveten om att relationsproblemet kvarstår även efter en skilsmässa.

11) Den väckelsebetonade evangelisk-lutherska kyrkligheten

En betydande del av lågkyrkligheten faller utanför de ovannämnda orga- nisationerna. Den är inte lika föreningsbetonad. Den knyter helt enkelt an till de lagfästa och hävdvunna formerna i kyrkan och sätter sin prägel på dessa. Det kan hävdas, att den lågkyrkliga huvudlinjen framträder som en väckelsebetonad form av det kyrkliga livet. Men därvid är att märka, att dess företrädare inte står i någon större motsättning till de ovan be— handlade organisationerna, och att det inte föreligger någon djupare vä- sensskillnad mellan denna linje och huvudtraditionen inom EFS.

Av denna väckelsebetonade kyrklighet utgör det av laestadianismen präg- lade kyrkolivet ett särexempel, som till sin karaktär står de lågkyrkliga or- ganisationerna särskilt nära.

Det laestadianska kyrkolivet

Lars Levi Laestadius hade ett pietistiskt-ecclesiolistiskt församlingsbe- grepp, och den väckelse, som bär hans namn, kom att följa en i viss mån kongregationalistisk princip i och med betonandet av att nyckelmakten är given åt församlingen. Men Laestadius arbetade inte på något spiritualistiskt avskiljande utan ville bygga upp en ecclesiola, som på allt sätt kände sitt ansvar för omgivningen. Och Johan Raattamaa och andra ledare blev i stort sett trogna hans andliga arv. Den lågkyrklige rektorn Johannes Kerf—

• Sida 136
•  Original

stedt8 kunde se förhållandevis positivt på laestadianismen, och inte minst hans elev August Lundberg, som blev den mest betydande arbetaren åt Lapska missionens vänner, bidrog till att rörelsens huvuddel förblev Svenska kyrkan trogen, trots att en separatistisk tendens gjorde sig gällande under inflytande av laestadianismens utveckling bland emigranterna.9

Dag-ens laestadianer, som inom Sveriges gränser uppgår till omkring 20 000, är liksom de första laestadiankristna på sin tid vissa om att de står med i gemenskapen av dem, som äger syndernas förlåtelse. Ecclesiolatän- kandet är starkt på sina håll, och sant kristen anses endast den vara, som är döpt, tror på Kristus, lever i ständig bot och låter Guds Ande helga sig. Men även om de betonar omvändelseakten, urskiljer dem, som bevarats i barnatron eller gjort bättring efter avfall, och således menar, att den sanna kyrkan existerar som ecclesiolae, är det aldrig tal om något med- lemskap utöver församlingsgemenskapen i Svenska kyrkan. De räknar med folkkyrkan som en yttre ram, och det är en kategorisk regel för dem att taga sakramenten endast i Svenska kyrkan. Men därvid synes de ore— flekterat behålla det kongregationalistiska draget.1

Vid stormötena predikas ofta, att »Vi har konungar och drottningar till ammor». Prinsessan Eugenies, drottning Sophias och prins Oscar Berna- dottes insatser genom Lapska missionens vänner torde vara den konkreta historiska bakgrunden till detta »tacksägelseämne». Man talar vidare ofta om den fäderneärvda kyrkan i Sverige under beteckningen »statskyrkan». Detta är uttryck för ett starkt intresse av att Svenska kyrkan och staten hör nära samman.

Visserligen avvisas varje tendens till att utveckla Svenska kyrkan till en statlig eller borgerlig institution. Kristus och tron på honom är kyrkans centrum. Men den nu gällande kyrkoförfattningen syn—es harmoniera med den laestadianska synen på församlingen. Ecclesiola skyddas av statsmak- ten, och evangelium får fritt förkunnas. Ecclesiola behöver en' ecclesia som bakgrund och hjälpare även i sådana ting, som inte är av primärt in- tresse. Till följd av sin esoteriska inriktning intresserar sig laestadianis- men föga för kyrkans engagemang i kulturlivet. Men den kyrkliga seden är stark bland laestadianerna, och de är tacksamma för vad' Svenska kyr- kans präster gör som förberedelse till att människor kommer in i den troende gruppen. På grund av rörelsens uppdelning i »öst» och »väst» och dess ytterligare splittring varierar likväl inställningen från trakt till trakt.

. På en del håll hälsar man med tillfredsställelse, att religionsfrihetslagen benämner Svenska kyrkan trossamfund, och önskar, att den också skulle

8 Se nedan 5. 87f. . " 0. BRÄNNSTRÖM, Den laestadianska själavårdstraditionen i Sverige under 1800- talet (1962), s. 181 ff. *

1 Kyrkoherde Olaus Brännström till förf. 1. 2. och 18. 7. 1962. Komminister Ingemar Öberg till förf.1..51962.

• Sida 137
•  Original

ha låtit dopet få vara konstituerande för medlemskapet i kyrkan. På andra håll är man mera oförstående inför talet om Svenska kyrkan som ett tros- samfund. Där är det inte utan att man ser något av konkurrerande eccle- siola i detta.

Gemensamt för alla schatteringar gäller emellertid, att de vill företräda en biblisk och evangelisk—luthersk kristendom, och i stort sett kan det sä— gas, att ju starkare detta bekännelsedrag gör sig gällande inom Svenska kyrkan som helhet, desto fastare blir laestadianismen knuten till kyrkan. Man har svårt att erkänna frikyrkosamfunden och anser, att staten skall godkänna den evangelisk-lutherska kyrkans vakthållning mot övriga pro- testantiska trossamfund och mot den romersk-katolska kyrkan, på samma gång som staten ger de icke-lutherska samfunden den frihet de nu har enligt religionsfrihetslagen. En annan konsekvens av den laestadianska sy- nen på kyrka och stat är, att man förenar sitt starka intresse för den nära samhörigheten dem emellan med ett bestämt krav på omprövning av nu rådande relation, om statens villkor till kyrkan hårdnar.2

Den lågkyrkliga huvudlinjen

Företrädarna för den lågkyrkliga huvudlinjen hämtar sitt andliga och teologiska arv från framför allt den kyrkliga väckelsefromhet på 1700- och 1800-talen, som om än pietistiskt färgad dock i grunden var förank— rad i ortodox-luthersk kyrko- och ämbetssyn, och den under 1800-ta1ets senare hälft främst i Uppsala företrädda teologi, som hade en förmedlande ställning mellan den tidens högkyrklighet och de separatistiska krafterna. Med denna bakgrund har de därjämte accepterat bl.a. vissa drag av ung-— kyrkorörelsens syn.

Den lågkyrkliga huvudlinjen är mera öppen för den kristna bildnings- traditionen och mer engagerad i tidens allmänna sociala och kulturella frågor än den övriga lågkyrkligheten. I spetsen för den uppsaliensiska teo- logien stod A. F. Beckman.3 Hans allmänna kulturöppenhet är påtaglig, och Lars Landgrens4 sociala patos och folkfostrande insatser ligger i öp- pen dager. Uppsalateologerna var medvetna om att det nationella livet tog sig uttryck inte endast i staten som en bestämd organism utan också i mer obundna makter och intressen såsom vetenskap, konst, filantropi och allt, som kan benämnas humanism, och att kyrkan bör erkänna berättigan- det därav. Martin Johansson5 kritiserade pietismen för att den inte givit det rent mänskliga mera rätt, och ansåg den därigenom ha medverkat in-

' Ibid. .” Prof. i Uppsala 1851—64, biskop i Härnösand 1864—75 och i Skara 1875—94. Hans vid- sträckta humanistiska intressen utövade starkt intryck på bl.a. J. A. Eklund. ' f.*Kyrkoh. i Delsbo 1842—76, teol. dr i Uppsala 1860 och biskop i Härnösand 1876—88. 5 Prof. i Uppsala 1877—88 och biskop i Härnösand 1888—1908.

• Sida 138
•  Original

direkt till den antikristna humanismens framsteg.'3 Inom den lågkyrkliga huvudlinjen överlag är det pietistiska inslaget jämförelsevis nyanserat.

Beckman och hans likasinnade genomgick en bestämd teologihistorisk utveckling" som inte avslutades så lätt i den kyrkopolitiska situation de stod.8 Men de var hela tiden övertygade om att bibelns syn hade kommit till klart uttryck i de lutherska bekännelseskrifterna, och när de skulle gå till rätta med misstolkningar från både höger och vänster, fann de vissa förebilder till accentförskjutningar hos reformatorerna.9

Ett väsentligt drag i kyrkobegreppets utveckling hos Beckman är, att han kom att lägga stor vikt vid Augsburgska bekännelsens definition av kyrkan i egentlig mening som de heligas och sant troendes samfund,1 men att han därvid underströk, att kyrkan inte är vare sig en mänsklig pro- dukt2 eller en enbart osynlig troendeförsamling.3 Det är vidare betecknande, att han utifrån Apologiens förklaring om den allmänneliga kyrkan4 blev i stånd att tala om den levande församlingsgemenskapen, oavsett i vilka yttre samfundsförhållanden de sant troende befinner sig.5 Lika karak- teristiskt är, att han fattade det förhållandet, att församlingen är blandad, som en följd av dess kallelse att tjäna till de ogudaktigas omvändelse. Den objektiva döpelsenåden lägg-er bildligt talat själva grunden, men färdig— byggt blir kyrkans hus först genom den rättfärdiggörande tron.6 Såsom biskop i Skara fann han anledning att ta avstånd från ensidigheter hos

" JOHANSSON i Teologisk Tidskrift 1878, s. 17 f. 7 Beckmans teologiska utveckling är märkligt nog ännu inte närmare undersökt. Gustaf Aulén har behandlat endast en begränsad del av uppsalateologernas föreliggande mate- rial, och därtill synes det kunna ifrågasättas, om han i sin kritiska behandling har gjort denna del full rättvisa. AULEN, Til belysning af den lutherska kyrkoidén (1912), s. 196 ff. AULéN, Hundra års svensk kyrkodebatt (1953), s. 44 ff.

3 A. PALMQVIST, Die römisch—katholische Kirche in Schweden, 2 (1958), s. 225.ff., 435 ff. ' Ibid., s. 226. 1 Jfr BECKMAN i Tidskrift för svenska kyrkan 1850, Uppsatser i teologiska och kyrkliga ämnen (1856), Försök att besvara frågan, hvad Guds församling har att iakttaga till före- kommande af ovärdig nattvardsgång (1859), Om landsförvisning (1859), i Theologisk Tidskrift 1861 och 1864 samt Tankar i kyrkliga frågor, 1—2 (1877—78). " Han underströk starkt, att den rättfärdiggörande tron inte är något mänskligt verk. ” Beckman knöt sin bibliskt historiska syn till bekännelsen. Ordets och sakramentens regelmässiga bruk är församlingens väsentliga yttre form, och i samma mån som försam- lingen tillväxer i tro och kärlek, motsvarar den sin bestämmelse att vara »en stad som ligger på berget». Jfr M. GiDLUNn, Kyrka och väckelse (1955), s. 291 f. * ». . . de över hela jorden spridda människor, vilka samtycka till evangeliet och hava samme Kristus, samme helige Ande och samma sakrament, vare sig de sedan ha lika eller olika människostadgar». ” BECKMAN, Om landsförvisning, s. 8 f., 15 f. BECKMAN i Theol. Tidskrift 1861, s. 309. Hans allmänna teologiska ståndpunkt har benämnts )pietistiskt och bibliskt modifierad konfessionalism». G. BononNsrmnNA, Om Kristi person och verk (1947), s. 90. ' BECKMAN, Uppsatser i teol. och kyrkl. ämnen, s. 6 ff., och utförligt i Theol. Tid- skrift 1861.

• Sida 139
•  Original

både nyevangelismen och den schartauanskt färgade kyrkliga väckelsen och att eftersträva en syntes av Rosenius' och Schartaus uppfattningar.7

För Beckmans syn på relationen mellan stat och kyrka ägde hans till viss del av romantiken, Hegel och Geijer påverkade organiska uppfattning av kyrka och stat en avgörande betydelse. Såsom de heligas samfund är kyr- kan en organism, som uppbygges genom både yttre och inre medel, och den sedligt bestämda organism, som staten utgör, är enligt Beckman le- vande och verklig »i individuella personliga viljor». Han klargjorde tidigt, hur det rådde ett organiskt samband mellan den svenska staten och den evangeliskt-lutherska kyrkan i Sverige.8 Därvid tog han avstånd från den institutionalistiska statskyrklighet, som för den yttre enhetens skull var beredd att offra kyrkans och statens egenart. Samtidigt uteslöt hans pro- gressiva kyrkosyn den spiritualism, som isolerade evangeliet från samhäl- let och krävde, att kyrkan skildes från staten. Det organiska betraktelse- sättet ledde till den uppfattningen, att enheten mellan kyrkan och staten borde fördjupas. Härtill kom hans accentuering av att den evangelisk— lutherska kyrkan lade mindre vikt vid författningsfrågan, blott den vann »tillräckligt rum för Guds ords rena predikan, sakramenternas rätta bruk och ett lif i enlighet med Christi anda».9

Beckman konstaterade, att de män, som framkallade den stora natt- vardspetitionen 1877,1 arbetade på att upplösa >vår svenska evangeliska kyrka», och han bemötte med skärpa deras påstående, att denna inte är ett »Guds hus» utan ett »Babel», från vilket Herrens trogna hör begära utträde. Åberopande sig på bl.a. aposteln Paulus poängterade Beckman därvid, att kyrkans ställning till svenska staten och svenska folket inte förhindrade den att vara en Guds församling. »Så länge staten, såsom hos oss är fallet, icke allenast medgifver, utan fastmer kräfver, att inom kyr- kan af dess tjenare Guds ord skall, i enlighet med kyrkans på den heliga skrift grundade bekännelse rent predikas och sakramenten efter Kristi in- stiftelse utdelas, så länge staten derutöfver lemnar kyrkans med Guds ord

" BECKMAN i Protokoll och Handlingar vid Prestmötet i Skara år 1878, s. 53 ff. A. Nonnano, Den kyrkliga väckelsen i Skara stift, 2 (1944), s. 416 ff.

& Se främst hans artikel Om statskyrka och kyrkostat i Tidskrift för svenska kyrkan 1850; vidare BECKMAN, Uppsatser i teol. och kyrkl. ämnen (1856).

" »Der detta medgifves, der nöjer hon sig äfven med en ofullkomligare författning till dess Guds ande genom verksamheten av nådens medel hunnit förbereda en bättre. Den lutherska kyrkan har derföre mindre, än någon annan, med hänseende till författnings- frågor, legat i delo med staten.» BECKMAN i Theol. Tidskrift 1864, s. 286.

Om Beckmans roll vid tillkomsten av 1860 års dissenterlag se PALMQVIST, a. a., 2, s. 435 ff.

¹ Om denna aktion, som syftade till en sådan lagändring, att fria nattvardsgångar skulle medgivas, se W. BREDBERG, P. P. Waldenströms verksamhet till 1878, s. 337 ff. och N. KARLSTRÖM i Kyrkohist. årsskrift 1948, s. 334 ff. Nattvardspetitionen finns avtryckt i W. BREDBERG, Sällskap, samfund, kyrka? (1962), s. 29 ff.

• Sida 140
•  Original

öfverensstämmande ordning, åtminstone i alla hufvudsakliga delar, oför- kränkt, så länge har staten icke på kyrkan lagt något tvång, som kan rätt- färdiga ett sträfvande att upplösa den förbindelse mellan stat och kyrka, som för närvarande hos oss förefinnes.»2

Martin Johansson instämde med tillfredsställelse i detta3 och bemötte själv bl. a. E. J. Ekman och O. F. Myrberg på liknande sätt.4 Johansson fasthöll, att stat och kyrka har mycket gemensamt ifråga om såväl ur- sprung och syfte som medel att förverkliga sitt syftemål. Men han ägde en klar uppfattning om den väsentliga olikheten mellan dem. Kyrkan är ome- delbart stiftad av Gud, staten medelbart. Staten har till uppgift att göra medborgaren till en sann människa och nödgas erkänna, att den saknar något härför, som kyrkan kan ge, nämligen det högsta mått av sedlighet. Kyrkans uppgift är att göra människan till en sann kristen, och dess pri- mära medel är nådemedlen. I staten, vars överhet bär svärdet, har ord- ningar och lagar primär betydelse. Kyrkan har att erkänna staten som institution och bör vårda den medborgerlighetens anda, som är förutsätt- ningen för ett sunt statsliv. Den kristna andan skall genomtränga alla medborgares alla livsförhållanden. Kyrkan bör söka verka för statslivets förbättring och bidraga till att statslivet allt mer motsvarar sin idé. Den sammanblandar emellertid med orätt sin uppgift med statens, om den t. ex. fordrar, att den borgerliga lagstiftningen skall föreskriva vissa kyrkliga kvalifikationer som villkor för åtnjutande av en medborgerlig rättighet. Men kyrkan har också att hävda sin egen självständighet gentemot staten. Denna får inte obehörigt ingripa i kyrkans läroverksamhet och inte heller tillåta sådant, som måste anses otillåtet inom kyrkan. Den senare kan in- verka på staten genom petitioner och egen lagstiftande makt. Endast i nödfall bör den lossa bandet med staten.5

Skillnaden mellan olika kyrkors förhållande till staten är f.ö. relativ, och Guds ord föreskriver ingen viss gräns för kyrkans frihet eller bunden- het. I praktiken existerar ingen från staten helt skild kyrka. En sådan skulle bli en stat i staten. Och i en statskyrka i egentlig mening samman- blandas på ett lika orimligt sätt kyrkans ändamål och medel med statens.

2 BECKMAN, Tankar i kyrkliga frågor, 2 (1878), s. 43, 38 ff. Betr. övriga framträdande företrädare för denna uppsalateologi se C. A. HULTKnANTz i Theol. Tidskrift bl.a. 1862, s. 178 f., 183 ff. HULTKRANTZ, Den lutherska Dogmatiken. An— teckn. efter Prof. C. A. Hultkrantz' föreläsningar 1868—69, 5. 286 ff. H. XVIESELGREN i Ur vår samtid (1880). —- C. A. TonéN, Uppsatser i andliga och kyrkliga ämnen (1871). S. ÖLANDER, Anton Niklas Sundberg (1951), s. 35 f., 92, 297. T. FURBERG, Kyrka och mission (1962), s. 15 f. —— LANDGnEN i Teol. Tidskrift bl.a. 1868, s. 2, 13. TORSTEN BOHLIN, Lars Landgren (1942), s. 289 ff. E. MONTAN, Du Herrens tjänare (1955), s. 156 f. GIDLUND, a. a., s. 307 ff.

” JOHANSSON i Teol. Tidskrift 1878, s. 153 ff. * JOHANSSON i Teol. Tidskrift 1877, s. 339 f.; 1878, s. 189 ff. Om hans syn se i övrigt JOHANSSON, Om det lutherska kyrkobegreppet (1877), s. 105 ff.

5 JOHANSSON i Teol. Tidskrift 1878, s. 1 ff.

• Sida 141
•  Original

»Det riktiga förhållandet är därföre det, då kyrkan är på en gång fri i för- hållandet till staten och beroende af densamma, och i denna mening kan man säga att skillnaden mellan frikyrka och statskyrka försvinner.»8

Den reformerta och den romersk-katolska kyrkan far lika vilse, när de förutsätter, att kyrkans författning är föreskriven i Guds ord. Kyrkan kan vara ett uttryck för de heligas samfund, oavsett om dess jordiska överhet är en konung, en biskop eller en församlingsrepresentation. Det som är absolut nödvändigt är, att kyrkan är ordnad så, att den förmår verka med sina medel, och den principen får till följd, att relationen till staten kan förändras under olika tider.7 Sin tids svenska kyrka fann Martin Johans- son vara alltför beroende av staten ifråga om bl. a. äktenskapsmålen och rättegångsordningen i domkapitlen.8 Han ansåg, att kyrkan hade kunnat utverka större självständighet i samband med representationsreformen, och opponerade mot att »frågor, som angå kyrkans viktigaste livsintres- sen, hör under riksdagens behandling».9 Svenska kyrkans självständighet 1886 var inte mycket större än 1686, framhöll Johansson.1

Till de i vida kretsar inflytelserika lågkyrkomän, som dels hämtade sitt fromhetsarv från väckelsehåll, dels stod under påtagligt inflytande av den uppsaliensiska teologien, hörde rektor Johannes Kerfstedt, vilken var före- ståndare för Fjellstedtska skolan i Uppsala under ett halvt sekel.2 I sin strävan att åstadkomma en bättre förbindelse mellan väckelsen och kyrkan Såg han mycket positivt på väckelserörelserna.3 Men han tog tidigt avstånd från den framväxande vänsterfalangen inom vissa EFS-kretsar4 och kom på det hållet att i allt högre grad föra de prästerliga provinsombudens ta- lan med krav på att lekmannaverksamheten skulle vara klart kyrkligt sin- nad.5 Därmed menade han, att den helt igenom skulle vara buren av kärlek till Svenska kyrkan.6

" Ibid., s. 15. 7 Men »öfvergängen från ett mera bundet till ett mera fritt förhållande mellan kyrka och stat eller tvärtom måste ske med försiktighet och endast der sådant är af tidsom- Ständighetcrna och kyrkans nödvändiga behof framkalladt». Ibid., s. 16.

& Ibid., s. 17. ” JOHANSSON i Teol. Tidskrift 1886, s. 3 f. 1 Han varnade därvid kyrkans målsmän för att invagga sig i den föreställningen, att ingen fara var å färde. JOHANSSON i Teol. Tidskrift 1886, s. 6 f.

” Kerfstedt var påverkad av både den Brandellska och den Arbmanska, jämtländska väckelsen, och om hans beroende av A. F. Beckman vittnar ett omfattande brevmaterial.

” Han hade svårt att sträcka sig till Beckmans hållning i t.ex. frågan om kyrkomis- sionen, och han såg positivare än Landgren på exempelvis laestadianismen. E. STAVE, Johannes Kerfstedt (1924), s. 91. T. Fur-mand, Kyrka och mission, s. 57, 102. 0. BRÄNN- STRÖM, a. a., s. 262 ff.

* STAVE, a. a., s. 74, 88 ff., 115. GIDLUND, a.a., s. 322. FURBERG, a. a., s. 104. ⁵ STAVE, a. a., s. 95, 115 och t.ex. EFS konferensprot. 15.6.1911 5 2, EFSA, 401 A. SSA. " »Med kyrkligt sinne menas: först och främst kärlek till och fasthållande vid kyrkans bekännelse, vidare kärlek till och deltagande med lif och Själ uti kyrkans gudstjenst- firande jemte kärlek till kyrkans kulthandIingar och slutligen att kyrkans intressen, hen-

• Sida 142
•  Original

Kerfstedt tog avstånd från det »statskyrkliga», och med tiden räknade han t.o.m. med att kyrkan snart skulle nödgas skilja sig från staten.7 Härvid reagerade han främst mot den boströmianska tanken på kyrkan som en ren statsfunktion men också mot den lundensiska teologien med dess nylutherska institutionalism. Företrädarna för denna använde ju gärna termen statskyrka om kyrkan i Sverige och befäste i sin mån den statskyrkliga åskådningen, när den började förlora sin konkreta bakgrund i de faktiska förhållandena.8 Den linje Kerfstedt själv företrädde gjorde sig gällande i den av honom alltifrån dess start på allt Sätt befrämjade tid- ningen Vårt Land. Man eftersträvade en mera bestämd Skillnad mellan kyrka och stat och en större självständighet åt kyrkan. Men man menade i allmänhet, att detta och därmed även bättre förutsättningar för utövan- det av kyrkotukten skulle kunna vinnas också med bibehållen förbindelse mellan kyrka och stat.9

Kerfstedt var den förste att försvara professor Adolf Kolmodin, när denne angreps av dem, som bildade sällskapet Bibeltrogna vänner.1 Denne, vilken såsom missionsman, lärare och präst utövade ett inte ringa infly- tande fram till 1920-talet,2 är ett exempel på hur man på lågkyrkligt håll fogade vissa drag av den ungkyrkliga synen till sitt äldre andliga arv.

Förankrad främst i den traditionella uppsaliensiska teologien och en pietistiskt färgad väckelsefromhet3 anknöt Kolmodin helhjärtat till den riktning inom den omkring sekelskiftet framträngande församlingsrörel— sen, som framförallt eftersträvade att skapa aktiva församlingskärnor.—'x Denna anknytning i förening med bl.a. erfarenheterna från inspektions- resor på missionsfälten stärkte hans förståelse för folkkyrkotänkandet. Även om han fann de ungkyrkliga »korsfararnas» kyrkoideal något »dim-

nes väl och ve äro mitt hjerteintresse.» Kenrsrsn'r i Förhandlingar vid den fjerdc allm. svensk—lutherska prestkonferensen i Stockholm 1890, s. 73.

" Kerfstedt till Beckman 2.7.1870. GlDLUND, a. a., s. 322. Kerfstedts tal 8.8.1884. Suve, a. a., s. 276.

” BRILIOTH, Svensk kyrkokunskap (1946), s. 115. AULéN, Hundra års svensk kyrkodebatt (1953), s. 33 ff.

" Se t.ex. den mot Föreningen för religionsfrihet riktade ledaren i Vårt Land 1886 nr 34. — Om Kerfstedts positiva syn på överheten se t. ex. hans utkast till predikan över Rom. 13: 1—7. T 3a: 6 nr 189. UUB.

1 EFS konferensprot. 10.6.1909 5 2 och 7, 15.63.1911 5 2. EFSA, 401 A. SSA. Muntliga uppgifter från f. missionsförest. N. Dahlberg och f. kontraktsprosten G. Unestam. 2 År 1920 efterträdde han Kerfstedt som föreståndare för Fjellstedtska skolan. " J. HEDQUIST, Adolf Kolmodin som missionsman (1955), s. 13. FURBERG, a. a., s. 210, 250 f., 325, 327, 329. * Om församlingsrörelsen se Y. Bmuoru, Svensk kyrkokunskap (1946), s. 315, 463 f., och där anförd litt. Om Kolmodins anknytning därtill se hans skrifter Huru skall allt Sveriges kyrkfolk blifva ett hjärta och en själ? (1910); Kristus och folkkyrkan (1912), s. 17 f.; i Folkkyrkan och den frikyrkliga församlingsprincipen (1912), s. 23; Kyrkliga riktlinjer (1912), s. 4 f., 11 f.; Det nutida kyrkliga läget (1915), s. 6. Å

• Sida 143
•  Original

ungt»? kom han därvid att — inte minst ur effektivitetssynpunkt -— på- verkas i någon mån också av den strömning inom församlingsrörelsen, som inspirerade ungkyrkomännen, nämligen den som inriktade sig främst på att aktivisera de hävdvunna kyrkliga organen, och av den sammanhål- lande linje inom församlingsrörelsen, som professor Olof Holmström sökte följa.6

Kolmodin talade gärna likt Gustaf II Adolf om fosterlandets majestät och Guds kyrka, som därutinnan vilar. Den evangeliska folkkyrkan i Sverige tillkom inte endast genom några statskrav utan främst genom Kristi vilja. Därom vittnar exempelvis det konstitutiva stadgandet om att evangeliet skall predikas rent och klart i hela landet och sakramenten förvaltas enligt Kristi instiftelse. Genom sin egen skuld befinner sig för- samlingen i ett förnedringstillstånd, framhålles det vidare. Folkkyrkan är en antecipationsskapelse till vad som är att vänta, när Guds rikes segertid bryter in. Kolmodin var förvissad om att ingen kyrklig författning och organisation skulle kunna främja kristendomen bland det svenska folket bättre än Svenska kyrkans. Sådana kristna, som instämmer i de kristen— domsfientliga ropen »bort med statskyrkan», vet därför enligt honom inte, vad de gör. Men Kolmodin stod ständigt på vakt mot varje tendens från statens sida att klavbinda kyrkan, samtidigt som han hävdade, att man inte bör eftersträva att avskära bandet med staten, så länge staten inte gör det omöjligt för kyrkans tjänare att förkunna det bibliska evangeliet. Detta harmonierade med de för den lågkyrkliga huvudlinjen karakteris- tiska teser, som kyrkoherde J. O. Bensow formulerade i sin prästmötes- avhandling om kyrka och stat.7

Denna linje bars i fortsättningen upp av sådana prästmän som kyrko— herdarna Anders Hagardt, Johannes Lindgren och Eskil Andree i Stock- holm. Hagardt betraktade själv de lågkyrkliga prästerna i sin hembygd (inom ärkestiftets norra del) som sina andliga fäder.8 Lindgren, vilken lik-

5 KOLMODIN i Bibelforskaren 1913, s. 146. ” Kolmodins utveckling hån mot en allt klarare kyrkosyn kan följas i hans skrifter Vår statskyrka och hennes betydelse (1909); i Folkkyrkan och den frikyrkliga försam- lingsprincipen (1912); Kristus och folkkyrkan (1912); Kyrkliga riktlinjer (1912); Hem- landskyrkans ansvar för missionsarhetet (1912); Stat och kyrka (1913); i Sv. Miss.tidskr. 1915, s. 191 f.; Det nutida kyrkliga läget (1915); Kyrkans uppgift (1920); Kyrkomötet och bekännelsen (1926); i Sv. Miss. tidskr. 1927, s. 10.

" »Såsom principiellt reformkraf måste vi yrka på full och obetingad själfstyrelse för kyrkan i dess inre angelägenheter utan någon som helst inblandning från statsmakternas sida.» »Kyrkans fulla och obetingade själfstyrelse i dess inre angelägenheter behöfver alls icke innebära eller medföra, att alla band mellan kyrka och stat afskäras, något som. icke heller är önskvärdt.» OSCAR Bensow, Kyrka och stat (1915), s. 36 ff., 68 ff.

" .Hagardt, som alltså ägde samma väckelsearv som sin landsman Nathan Söderblom, var f.ö. måg till den kände lågkyrklige prosten Olof Färnström i Arbrå. 0. Nrsran'r, Stockholmspräster (1937), s. 65 ff. Brev från Hagardts dotter, fru Ingrid Andree, Sthlm till förf. 5.9.1962.

• Sida 144
•  Original

som Hagardt tidigare stått i Stiftelsens tjänst, var nära förbunden med Kolmodin, och Andree blev märkbart påverkad av sin företrädare Fredrik Hammarsten.9 Men denna treklöver i 30-talets kyrkliga liv i huvudstaden var mera kulturöppen än sina andliga föregångare. De var också mera Öppna för inflytanden från ungkyrkorörelsens kyrkotänkande, och de be- varade en hoppfull syn på Svenska kyrkans möjligheter.

I Norrland, där den lågkyrkliga huvudlinjen länge förblev den vanligaste, ägde denna vid samma tid sådana representanter som prostarna Carl J. E. Hasselberg,1 Albert Nordberg2 och Kristian A. Fellström.3 Redan 1909 höll den förstnämnde ett uppmärksammat föredrag om stat och kyrka. Att det var mera kritiskt hållet än Gottfrid Billings året innan utgivna föredrag över samma ämne,4 är karakteristiskt för den tidens lågkyrklighet. Det var med ett visst avståndstagande från själva statskyrkosystemet, som Hassel- berg konstaterade, att detta alltfort var rådande. Ett av de för honom up- penbara missförhållandena var, att riksdagen, som hade övertagit en stor del av konungens »summepiskopat», hade både religiöst indifferenta och direkt kyrkofientliga ledamöter. Samtidigt insåg han vilka svårigheter, som var förenade med frikyrkosystemet. Han höll fast vid att Svenska kyrkans uppgift är att vårda sig om hela folket och räknade frikyrkoalternativet som en ytterlighet, som borde »kunna undvikas utan att tanken på större självständighet för kyrkan därför behövde uppgivas». Det normala vore ett fritt förbund till ömsesidigt stöd men utan sammanblandning av kyrk- ligt och världsligt. »Äro olägenheterna med statskyrkosystemet stora, så äro de svårigheter, som frikyrkosystemet medför, ej mindre. Det bästa sy- nes då vara, om man kunde finna en medelväg, en modus Vivendi, varvid saken ordnas enligt grundsatsen suum euique och staten ej blott rättsligt skyddar utan även ekonomiskt stöder kyrkan utan att hon behöver betala denna tjänst med offret av sin frihet och självbestämningsrätt.»5 Att Has-

" Av Lindgrens skrifter se »Det stora och» staten—kyrkan (1937) och Vad betyder Mar- tin Luther för dig? (1944). Om honom brev från hans f.d. adjunkt, hovpred. Allan Svantesson till förf. 25.7.1962.

Av och om Andrze se E. Annala, Kristendom och politik (1919). Eskil Andras. En Min- nesbok (1940), S. 29, 39, 58 ff. Handlingar rör. prästmötet i Sthlm 1945, s. 255.

1 G. WIKMARK i Från ådalar och fjäll 1939, s. 36 ff. G. LÖFVENMARK i Handlingar rör. prästmötet i Härnösand 1939, s. 492 ff. ” ÅLB. Nonnnano, Vårt kyrkliga arv (1925). OLOF Wanuén, Minnesteckningar till präst- mötet i Luleå 1959, s. 34 ff. " Av Fellströms skrifter se Folkundervisningen i skelleftebygden (1942); Från from- hetslivet i skelleftebygden (1947); Från kyrkhacken. Historiska anteckningar (1950). * G. BILLING, Om kyrka och stat (1908). HASSELBERG, Kyrka och stat (1909). ⁵ »Hvad kyrkan i sådant fall borde förbehålla sig vore rätt att betraktas såsom' ett offentligt samfund, en juridisk person, rätt till själfförvaltning, rätt till själfbeskattning inom vissa gränser, rätt att lagstifta i sina egna angelägenheter med de inskränkningar, som följa af statens öfverhöghet, rätt att få sina präster utbildade i af staten bekostade bildningsanstalter äfvensom rätt till inflytande på skolan, såvidt den afser religiös under-

• Sida 145
•  Original

selberg snart vann större förståelse för just den religiöst motiverade folk- kyrkotanken och även för betydelsen av folkkyrkans nära förening med staten, är belysande för den lågkyrkliga huvudlinjens utveckling.

Av de tre nämnda norrlandsprostarna är K. A. Fellström alltfort i livet, när detta skrives. Prästvigd av Martin Johansson efter teologiska studier i Uppsala och tidigt inspirerad av en sådan präst som Joel Thulin, som — intressant nog — varit verksam både vid EFS:s missionsinstitut och i bl.a. den blivande biskopen Nils Lövgrens bekanta församlingsarbete i Gävle,G fogade även Fellström med tiden ett visst inflytande från folk- kyrkotänkandet till sin lågkyrkliga grund.7 År 1962 åberopade han sig på biskop Arvid Runestam och slog vakt 0111 evangeliets frihet. Beträffande staten framhöll han då, att prästerna bör »besinna sig på allt det goda och hälsosamma som kyrkan fått från det hållet».8

visning och fostran, eller åtminstone rätt att hålla egna skolor. Staten å sin sida förbe— håller sig rätt till uppsikt öfver kyrkan och dess förvaltning, rätt att bestraffa öfvergrepp af hennes myndigheter, medbestämningsrätt i ärenden, som kunna beröra statens intres- sen, m.a.o. rätt till medverkan vid den kyrkliga lagstiftningen, rätt att afstyra kyrkliga åimbetens besättande med personer, som den med afseende på sina ändamål finner olämp- liga, så ock rätt att hindra kyrkliga åtgärder, som den anser för sig skadliga eller för enskilda medborgare kränkande.» HASSELBERG, a. a., s. 34.

9 Om Thulins på EFS år 1899 utgivna och med förord av W. Rudin försedda skrift Husbesök i själavårdens tjänst, som utkom i en andra bearbetad upplaga 1901, skriver Fellström: »Ingen bok har betytt mera än denna för min prästerliga gärning.» Fellström till förf. 8.9.1962. Om Thulin se G. CARLQVIST, Lunds stifts herdaminne, 2: 7 (1959), s. 272 f. 7 »Min kyrkliga ståndpunkt har vuxit fram från barndomen på kyrkbänken. Vid äldre är har kyrkan för mig blivit ett nådeanbud till hela folket liksom Israels tolv stammar hade kallelsen. Dopet var inseglet. Evangeliet skapade en kärna. Framtidssynen verkade som för arbetarna i Vingården.» Fellström till förf. 8.9.1962. ” I Fellströms brev citeras följande passus av Runestam i kyrkomötesprot. 1951 nr 7, s. 69: »Vi skulle vara mer återhållsamma med vår klagan på och vårt hot mot staten. Vi skulle inte lättsinnigt leka med tanken på skilsmässa; det är ödesdigert i alla äkten- skap, även i äktenskapet mellan kyrka och stat. Det är inte bara otacksamt att så göra. Det är farligt. Det är farligt, såvitt vi se kyrkans uppgift vara att tjäna och icke att härska, icke att samla makt utan att giva ut kärlek av höjden. Det är farligt, så vitt vi med kyrkan vilja betjäna vårt folk med evangelium, så vitt vi vilja ha kvar undervis- ningen i kristendom i våra skolor, såvitt vi äro angelägna om att prästkandidaterna skola få bedriva sina studier i nära förbindelse med det sanningsforskande i övrigt, som våra universitet äro till för, så vitt vi över huvud vilja ha hjälp med de organisatoriska, ma- teriella och ekonomiska resurser, som kyrkan nödvändigt behöver och med sina egna tillgångar icke besitter. Men det allra värsta med ett trossamfund, som sliter bandet med stat och folk, är den osannhet, som så kommer in i kyrkokroppen, i och med den frågan nämligen, vilka som skola ha rätt att vara med i denna 'renade' kristna kyrka, om jag har rätt, om du har rätt, om han har rätt, om hon har rätt. Vad jag är rädd för är, att den evangeliska friheten, sådan som Luther en gång proklamerade den i reforma- tionens morgonstund och som vår svenska folkkyrka stått där och predikat om genom själva sin existens under århundraden, skall gå förlorad i vårt folk. Ni som mena er

• Sida 146
•  Original

Lågkyrkligheten har representerats av en rad präster, som aktat på sitt kall såsom förkunnare och själasörjare, och av en betydlig del av det kyrkfolk, för vilket arvet från 1800-talets folkväckelse och evangelisk- luthersk tradition överhuvud stått levande. Den linje, som här har följts, har emellertid under de sista decennierna kommit i bakgrunden inte minst på grund av bristen på mera framstående ledargestalter. Denna lågkyrklig— het har då fått ge näring till den folkkyrkliga huvudlinjen och andra rikt- ningar. Vad som här tillfogas avslutningsvis, blir något av en övergång till behandlingen av folkkyrklighet-en.

När det gäller vår egen tid bygger analysen till stor del på svar på ut- sända frågeformulär. Ett av dessa, kontraktsprosten i Uppsala Gustaf Une— stams, skall här anföras i sin helhet,9 emedan det är förhållandevis kort och representativt för de lågkyrkliga präster, som är öppna för det tradi- tionella folkkyrkotänkandet.

Först anföres fyra frågor och svar om kyrkans väsen. 1. Vad menar Ni med Kristi kyrka eller församling? »Kyrkan är And-ens skapelse genom evangelium. I egentlig mening är den 'de heligas eller sant troendes sam- fund', såsom det heter i våra bekännelseskrifter. Kyrkan är identisk med Kristi rike och såsom sådan skild från djävulens rike. Till kyrkan i egent— lig mening höra de gudfruktiga, de sant troende. Men om någon moralisk perfektionism kan det här inte bli fråga. Här gäller den centrala satsen *simul peccator et justus”. Kyrkan existerar icke heller såsom någon tros- perfektionism. Sammanfattning: Kyrkan i egentlig mening har såsom med- lemmar — om man nu kan använda det uttrycket —— alla sant troende och rättfärdiga, som finnas spridda över hela jorden.»

2. Hur uppkommer kyrkan? »Nådens medel (evangelieförkunnelsen och sakramentsförvaltningen) skapa kyrkan. De äro samtidigt kyrkans kän- netecken. De ange därjämte kyrkans uppgift. Kyrkan har inrättats för dessa uppgifters skull.»1

3. Vilka är dess konstitutiva faktorer? »Nådemedlen, omkring vilka de troende samla sig och av vilka de få del.»

4. Vilka kan anses tillhöra kyrkan? »Se svaret på frågan l. Jordelivets villkor äro sådana, att det är ofrånkomligt, att _ såsom Luther säger —

kallade framför andra att tillvarataga det kristna lutherska arvet från fäderna, se till att det värdefullaste i detta arv, den kristna friheten, icke förspilles.

Det är inte ökad maktbefogenhet vi behöva i vår kyrka. Det är mer ande och liv. Vi skulle vara angelägnare om det än om prästernas rättigheter och kyrkans makt. Ja, det är den levande anden som ger kyrkan den verkliga makten, den enda som här något gäller, och skaffar henne den respekt hon begär. Makt utan ande undergräver kyrkans auktoritet i stället för att stärka den.)

" Unestam till förf. 27.6.1962.

1 Många andra lågkyrkliga anför här orden ur Luthers lilla katekes om den Helige Andes kallande, församlande, upplysande och helgande verk.

• Sida 147
•  Original

”även skrymtare och ogudaktiga människor äro medlemmar av den sanna kyrkan — med avseende på dess yttre bruk'.»

Sedan följer svaren på sex frågor om kyrkans organisation och uppgift.

5. Hur förhåller sig Svenska kyrkan till den ovan definierade kyrkan? »I anslutning till Luther och bekännelseskrifterna har juristen Johannes Heckel i Miinchen hävdat följande rättsgrundande principer för kyrkan:2 Kyrkan måste ses ur en dubbel aspekt: å ena sidan — från Guds sida sedd _ är kyrkan de heligas samfund, som lever efter (eller av) den gudomliga rätten, kärlekens andliga lag; å andra sidan — från människans sida sedd _ är kyrkan såsom kultgemenskap och såsom synlig organisation en ska- pelse av den föränderliga mänskliga rätten, dvs. det mänskliga förnuftet, som vid sina överväganden har att utgå från vilka syften den yttre kyrkan kan tjäna. —— Jag ansluter mig till detta uttalande. — I den svenska kyrkan såsom organiserat kyrkosamfund finns Kristi fördolda kyrka såsom en realitet, synlig i Ordet och i sakramenten. Jag upprepar, vad jag sagt ovan: Kyrkan lever i jordelivets villkor, och därför måste man konstatera, att, såsom våra trosbekännelser uttrycka det, även skrymtare och ogudaktiga äro medlemmar av kyrkan med avseende på dess yttre bruk.»

6. Bör Svenska kyrkan försöka att likna den nytestamentliga försam- lingen, och i så fall på vilka punkter? »Enligt min uppfattning kan en kyrka sådan som vår, som lever i en värld så fullständigt annorlunda än den nytestamentliga världen, aldrig kopiera den nytestamentliga försam- lingen (eller rättare någon av de nytestamentliga församlingarna, vilka tydligen i många avseenden voro olika varandra) med hänsyn till den yttre utformningen av församlingsorganisationen. Men den bör sträva ef- ter att allt mer få del av de bästa nådegåvor, som där funnos, besinnande att nådegåvorna äro mångahanda men Anden är en. — Det är viktigt, att kyrkan besinnar, att den lösning av salighetsfrågan, som Kristus anvisat, är densamma i alla tider, medan kyrkan vid varje tid får ta ställning till lösningen av 'ordningsfrågorna'.»

7. 1 vad mån bör vår tids kyrka ha en annan organisatorisk utformning än den på apostlarnas tid? »I den mån man kan tala om en ”organisatorisk utformning” av kyrkan i apostolisk tid, måste sägas, att denna icke kan tillämpas på en folkkyrka som vår. Små 'vännekretsar' ha försökt och för- söka att göra det. Dessa äro också de enda, som kunna göra det. En sådan kan ju både med hänsyn till medlemsantal och annat likna en nytestament- lig församling.»

8. Vad anser Ni vara kyrkosamfundets uppgift eller uppgifter? »Att låta

” Heckels arbeten torde ha aktualiserats av G. HULTGREN i Forum theologicum 1957, s. 8 ff. och R. Josarson i Forum theologicum 1960, s. 49 ff., omtryckt i Sv. kyrkotidn. 1961 nr 5—7.

• Sida 148
•  Original

alla människor få del av det budskap, som de tre apostoliska trosartiklarna innehålla. I dessa finns hela budskapet sammanfattat.»

9. På vad sätt blir man medlem av Svenska kyrkan? Och anser Ni med- lemskapet i Svenska kyrkan som helhet eller medlemskapet i en lokalför— samling inom Svenska kyrkan vara det primära? »Enligt gällande svensk kyrkolag kan man vara medlem av svenska kyrkan bara genom att vara bosatt och kyrkoskriven i en svensk territorialförsamling. Den lagen är från kyrklig synpunkt orimlig. Det borde i stället vara så, att man blir medlem av svenska kyrkan därigenom att man är döpt i svenska kyrkan. — Våra kyrkomedlemmar göra sig säkerligen inte frågan, om kyrkan eller församlingen är det primära. Tänka de igenom frågans innebörd, svara de helt säkert: Jag tillhör svenska kyrkan, oberoende av om jag är bosatt i t. ex. Knutby eller i Börje.» 10. Hur skall relationen mellan medlemskap i Svenska kyrkan och med- lemskap i en frikyrka betraktas? »Om en medlem av ett frikyrkosamfund i Sverige fattar sitt samfund såsom ett särskilt kyrkosamfund, inom vilket allt är ordnat för de religiösa behovens tillgodoseende, är det abnormt att samtidigt tillhöra svenska kyrkan. _ Nu är det emellertid ett faktum, att de flesta bland de frikyrkliga fortfarande tillhöra svenska kyrkan och att de, trots en rätt ivrig agitation från visst håll, vägra att lämna den; att många bland dem låta döpa sina barn i svenska kyrkan, och att de bli kon- firmerade, vigda och jordfästa i svenska kyrkan. Detta visar, att de be- trakta sitt 'samfund' mera såsom ett missionssällskap eller såsom en sam— manslutning för en förinnerligad andlig vård inom kyrkan. -— Kyrkan bör med tacksamhet notera detta, och hennes präster höra i sin gärning se till, att dessa frikyrkliga ej stötas bort utan stanna kvar. För dessa människor äro kyrkans präster säkerligen teologiska och kanske även andliga auktori— teter, kanske mer än samfundens egna pastorer, och kyrkan är trots allt en andlig moder, som de ha svårt att riktigt lämna.» ' I dessa svar framträder inte först och främst ett pietistiskt-herrnhutiskt överkyrkoideal som hos t. ex. kyrkoherde Gunnar Olén i Karlskrona,3 men tonvikten ligger på bekännelseskrifternas passus om congregatio sanctorum i bekännelsefrågan. Nådemedlens konstitutiva betydelse fasthållesft I., frå- gan om kyrkans författning framträder ingen kongregationalistisk försam— lingsprincip men en på reformatorerna grundad förståelse för en .modi- fierad ecclesiola-tanke. Det nytestamentliga anses tillräckligt uttryckt i Svenska kyrkans nuvarande organisation, och det nutida förhållandet. mel-

” OLéN, Evangelium i kavaj (1950); På väckelselinjen (1951) och i Nytt från Kyrklig Samling 1954, s. 15 ff. OuåN till förf. 27.12.1961.

* Jfr t.ex. kyrkoherdens i Norsjö uttalande: »Min ståndpunkt kan karakteriseras så- som 'lågkyrklig', varvid min strävan är att genom Ordets predikan och flitigt bruk-av Sakramenten hjälpa människor att kvarhållas i dopnåden.» Harald Lundberg till förf. 17.1.1962. -.

• Sida 149
•  Original

lan Svenska kyrkan, EFS, SMF och bl.a. SAM vill man gärna uppfatta så- som av efemär art.5

Sista delen av frågeformuläret gäller spörsmålen om kyrkans förhållande till staten. Prosten Unestams svar därpå lyder: 11. Är Svenska kyrkan i relation till staten att betrakta som a) statsfunktion, b) statskyrka, c) folk- kyrka, d) trossamfund eller e) något annat? »Enligt motiveringen till vår nuvarande lagstiftning är svenska kyrkan ett trossamfund. Detta är rik- tigt så till vida som svenska kyrkan har en klar och bestämd trosbekän- nelse, till vilken alla döpas och konfirmeras och som utgör centrum i varje högmässogudstjänst. — Men med hänsyn till den sekularisering, som dock är ett faktum i vårt land, vore det mera sant att fortfarande an- vända ungkyrklighetens term: folkkyrkan. —— Alltså: Principiellt är sven- ska kyrkan ett trossamfund, men i verkligheten är den en folkkyrka.»

12. Vilken förändring har 1951 års religionsfrihetslagstiftning eventuellt medfört härvidlag? »Envar, som fyllt 18 år, äger rätt att utan vidare an- mäla sitt utträde ur kyrkan. — I övrigt är frågan besvarad under nr 11.» 14.6 Vilka konsekvenser får Edert kyrkobegrepp för synen på förhållan— det mellan a) Svenska kyrkan och staten, b) övriga kyrkor eller samfund i Sverige och staten? »Jag drager inga andra konsekvenser av mitt under punkt 11 motiverade kyrkobegrepp än att hävda, att förbindelsen med sta- ten bör bestå. Den innebär svårigheter och slitningar. Men ett upphävande av förbindelsen skulle medföra fördubblade svårigheter och slitningar mellan kyrkan och staten. Jag tänker på hur kyrkans högsta ledning skall gestalta sig, kyrkans ekonomi och på hennes möjligheter att i samma ut- sträckning som nu påverka samhällslivet och folklivet m.m. —— Dock: Kyrkan, biskoparna och kyrkomötet måste mycket mer än hittills hävda kyrkan såsom en verklig partner i 'äktenskapet' och därför våga hävda en evangeliskt motiverad ståndpunkt i kontroversiella frågor. Ett när- mande till de förhållanden, under vilka Finlands kyrka arbetar, är önsk- värt. Övriga kyrkor och samfund ha full frihet att arbeta var efter sin egen- art. Dådet emellertid är allmänt känt, vilken stor offervilligh-et för inom— kyrkliga ändamål och för missionen, som frikyrkofolket visar (de ge ofta tionde), anser jag, att vi i Sverige _- liksom man har det i en del andra länder —— borde få avdragsrätt i våra deklarationer för gåvor och bidrag, lämnade till kyrkliga och humanitära ändamål. En sådan lagstiftning skulle stimulera frikyrkofolkets offervilja, något som den svenska kyrkan skulle hälsa med glädje. En sådan lagstiftning skulle bli till lika mycket

55 »Som en följd av fördjupat religiöst allvar och ökad bildning måste de finna var; andra i samma andliga strömfåra —— organisatoriskt so oder so», framhåller t.ex. kyrko— herden i Skellefteå Axel Boström till förf. 20.1.1962.

** Fråga 13 bortföll för dem, som tillhör endast Svenska kyrkan. Denlöd: Hur betrak- tar Ni den egna kyrkans eller det egna samfundets natur i relation till staten?

• Sida 150
•  Original

gagn även för kyrkfolket i dess frikostiga offrande till mission och allt gott verk. I övrigt anser jag icke, att någon förändring är önskvärd i fråga om frikyrkornas nuvarande förhållande till staten.»

Karakteristiskt för den lågkyrkliga huvudlinjens företrädare är, att de betraktar Svenska kyrkan först och främst såsom trossamfund och folk- kyrka. Så pass mycket gemensamt som de har med sina bekännelsetrogna andliga fäder på 1800-ta1et, kan de omöjligen frångå, att synen på kyrkan som trossamfund är huvudaspekten. Svenska kyrkan är en reformerad del av den heliga kristna kyrkan. Den har en klar luthersk trosbekännelse, och dess verksamhet är bestämd av evangeliet.

Med det äldre andliga arvet är ett visst beroende av ungkyrkorörelsen sammanflätat. lmpulserna från dess kyrkotänkande bestämmes främst utifrån effektivitetssynpunkten. Kyrkan söker nå alla i Sverige. »Staten bör verka positivt för att kyrkan må bli och förbli en folkkyrka med ett trossamfunds oförkränkta rätt att vara just ett trossamfund på Skriftens och bekännelsens grund.»7 Varje omnämnande av Svenska kyrkan som statskyrka förklaras stundom bottna i okunnighet eller ovilja. »En vidgad kyrklig självbestämmanderätt i förhållandet till staten under bevarande av förbindelsen med staten är önskvärd»,8 framhålles det genomgående. Men bl.a. justitieministerns definition i samband med religionsfrihets- lagen åberopas till stöd för uppfattningen, att Svenska kyrkan inte är och inte får bli vare sig en statskyrka eller en statsfunktion utan ett trossam- fund, som fungerar såsom folkkyrka. Regering och riksdag har att respek- tera detta, menar man. Därför finner man det vara självklart, att Kungl. Maj:t och riksdag inte skall visa mindre förståelse för Svenska kyrkans karaktär av trossamfund, sedan denna hennes karaktär har blivit mar- kerad i religionsfrihetslagen.

Inte minst på lågkyrkligt håll uppfattar åtskilliga staten i dess relation till kyrkan som först och främst de statliga myndigheterna, när dessa kon- kret befattar sig med den kyrkliga verksamheten. I den mån man har nå- gon mer genomreflekterad syn på staten i detta sammanhang, är den ovan anförde prosten Fellström inte ensam om att ha kommit fram till en posi- tiv uppfattning.

!

Schartau sakna-de intresse för en teoretisk utformning av kyrkobegrep— pet. Men hans helhetssyn innesluter en bestämd kyrkotanke. Ordet inne- har primatställningen i hans totalåskådning, och för att förstå hans kyrko- tanke är det nödvändigt att vara klar över hans uppfattning om Guds ord.

Ordet fattar han som dels lära, begrepp, dels medel för Andens nådever- kan. Därjämte talar han om Guds ord som den av människan inhämtade respektive tillägnade kunskapen. Den inhämtade kristendomskunskapen är inte mer än »historisk» sådan. Så länge denna inte får verka på hjärtat, benämnes den död. Men därvid är att märka, att Schartau understryker be— tydelsen av minneskunskapen, och att han framhåller, att Gud har sin sty— rande hand med redan ifråga om den döda kunskapen.9 Den tillägnade kunskapen benämnes levande kunskap. Den förändrar människans natur— liga och oomvända förstånd och sinne och förenar henne med Herren Kristus.1

Kyrkobegreppet ligger vidare inneslutet i Schartaus tankar om Jesu re- gering i nådens rike. Jesus har grundat ett nåderike på jorden genom dels sin återlösning, dels »de anstalter, som Gud har gjort till människornas omvändelse och salighet», nämligen dopet, Ordet och Jesu tjänare i prediko- ämbetet samt nattvarden.2 I detta rike regerar Jesus genom att återföra de avfallna, försörja och försvara de sina och kungöra dem sin vilja.3 Detta sker ännu på ett fördolt sätt, så att Jesu trogna får tro på hans nåderege- ring utan att se mycket av den.

Schartaus åskådning präglas av både ortodoxien med dess intellektualism och pietismen med dess individualism. Dels äger han den ortodoxa synen på lag och evangelium, Guds allmänna verkan i skapelsen och särskilda verkan i frälsningen. Dels har han en markant inriktning på den enskilda människan. Lagens andra och tredje bruk betonas så, att Jesu styrelse framgår som individuell nåderegering. Å ena sidan tillvaratages det objek- tiva i kyrkobegreppet. Gud är verksam genom sina nådesinrättningar. Han uppehåller yttre ordning och även yttre kyrkoväsen för att främja nåde- regeringen genom Ordet och sakramenten. Å andra sidan är det objektiva oupplösligt förbundet med ett påtagligt intresse för människan, hur hon nås av Ordet, och hur hon förhåller sig till Jesu regering. Människan skall »så använda de nådeverkningar hon får erfara, att hon igenom dem må bliva förd till en sann tro».4

” Den består i att känna till »det som Guds Ord berättar derom, hvad Jesus har ut- rättat, huru det går till när en människa blir omvänd, och huru det står till med henne då hon har blifwit det». SCHARTAU, Predikningar, 2 (Sthlm 1834), s. 113.

1 Ibid., s. 111. ” Ibid., s. 599 ff.

* Ibid., s. 601 ff.

* Ibid., s. 641.

• Sida 230
•  Original

Föreställningen om synlig och osynlig församling visar sig höra till det centrala i Schartaus kyrkobegrepp. Dels innefattar den synliga kyrkan Guds nådesinrättningar. Den är gudsordssamfundet, i vilket läroämbetet tillmätes stor betydelse. Den är lärokyrka, där Guds ords sanningar med- delas i förkunnelsen, undervisningen, själavården och enskild läsning av bibeln och rätta böcker (t. ex. Luthers och M. F. Roos”). Dels omfattar den synliga kyrkan alla dem, som har tillgång till Guds nådesinrättningar. En viktig bestämning beträffande dessa människor är, att de har inhämtat den yttre teoretiska kunskapen. Okunnigheten är det första salighetshind— ret, och Andens verkan genom Ordet i nådesordningen åsyftar först att upplysa människans förstånd.

Till den osynliga kyrkan, till vilken Herren vill föra varje enskild med- lem av den synliga församlingen, hör de, som har döpelsenåden i behåll, och de avfallna människor, som låtit sig omvändas, så att de genom tron är delaktiga i och förenade med Herren. Alla dessa har nått dithän i nå— dens ordning, att de äger en levande, praktiskt verksam kunskap. Inom denna inre kyrka i djupaste mening möter en rätt tillämpning av den kun- skap, som har inhämtats i förståndet.

Även om tyngdpunkten faller på 'den osynliga församlingen, är det sär- skilt utmärkande, att det synliga och det osynliga noga sammanhålles och förbindes till ett organiskt helt. Schartaus sätt att se på Jesu regering ge— nom Ordet och fasthållandet av att Ordet och nåden måste mottagas genom tron, leder till denna enhetssyn. »Rätta lärare» är ett av de många uttryc- ken för ett organiskt förbindande av det yttre och det inre i kyrkan, av den synliga församlingen och den osynliga.5

I sättet att se på förhållandet mellan kyrkan och staten var Schartau trogen Luther och ortodoxien.6 Det fjärde budet ägde en självklar tillämp- ning i det sammanhanget. Att lojaliteten mot överheten är framträdande, är kanske så mycket naturligare, som Schartau kom från en ämbetsmanna- släkt i ständssamhället.

Den andliga väckelse med uppfostringskaraktär, som bröt fram under ledning av Schartaus lärjungar, kännetecknas av en ovanligt stark kyrk- samhet. Men så mycket medvetet kyrkotänkande kan inte spåras. Kyrko- begreppet förblev latent och odlades inte. Ordet och nådens ordning var alltfort det centrala. Den enskildes salighetssak och kyrkans inre liv stod i centrum. När Karl XIV Johan, oroad av den nya rörelsens framsteg vås- terut, befallde fem av dess präster att var och en skriva en allhelgonapre-

5 Toma HULTHéN i Nord. teol. uppslagsbok, 3, sp. 491 ff. och där anf. litt. samt en otryckt Schartau-studie av kyrkoadj. Henrik Nelson, Köinge. " Se t. ex. Schartaus bön vid juris doktorspromotionen i Lund 22.6.1820, tr. i SCHARTAU, Utkast till Predikningar (Sthlm 1828), s. 522 ff. och HULTHéN i Sv. teol. kvartalskr. 1958, s. 123 f.

• Sida 231
•  Original

dikan om »en undersåtares plikter», fick han emellertid ta del av en för- kunnelse, som gjorde honom helt lugn.7

Under 1800-talets senare del aktualiserades frågorna om kyrkans väsen och organisation något mer även inom den västsvenska kristendomstypen. De första tecknen därpå skönjes i motsättningen mellan de ledande schar— tauanerna prosten J. H. Holmqwist och biskop G. D. Björck och i den se- nares kontrovers med 'den dåtida lundensiska högkyrkligheten. Samtidigt som Björck ville bygga på Luther och utifrån sina konfessionella riktlinjer varnade för både den romersk-katolska kyrkans falska objektivitet och de reformerta kyrkornas falska subjektivitet, bidrog han till att stärka det pietistiska inslaget. Beträffande relationen till staten är det uppenbart, att de historiskt framvuxna banden ansågs vara mer till gagn än hinder för kyrkans fullgörande av sin uppgift. Den paulinska synen på överheten var självklar för dem. Med sin önskan om en stark folkmakt, gärna med myn- diga ledare, förenade schartauanerna en obrottslig lojalitet mot överheten.8

Medan Björcks andliga arvtagare var bl.a. komminister Lars Norborg, utvecklades Holmqwists uppfattning vidare av framförallt domprost J. N. Rexius. Den avhandling om världsmakten och Guds rike, som denne fram- lade och försvarade vid 1915 års prästmöte i Göteborg, ger en god inblick i de schartauanska föreställningarna om stat och kyrka.

Världsmakten är »ett samfund, som genom Guds 'allmakt, vishet och godhet uppkommit och vidmakthålles, ehuru den i mänskligheten inkomna synden satt sin prägel på detta samfund».9 Såsom högsta form för Världs- makten är staten att se ur två aspekter. Först ur rättsordningens synpunkt, och där tillerkännes »en gudomlig viljebestämning» ge staten dess auktori- tet. Överheten är av Gud. Men till detta måste fogas en demonisk aspekt. Staten äger del i det syndens sammanhang, vari den är inställd, och söker liksom de enskilda människorna handla oberoende av Guds vilja. Därmed blir 'den ett från Gud avfälligt rike. För att den åter skall kunna bli, vad den är ämnad till, erfordras en annan makt i världen, nämligen Guds rike.

Konstituerande för begreppet Guds rike är, att människorna tager emot, vad Gud vill ge, och gör, vad Gud bjuder. Hans rike började komma i »denna» världen i och med uppenbarelsens ord, och dess fulländning be- står i att det framträder ur sin fördoldhet och uppenbarar sig i sin härlig—

⁷ V. SÖDERGRBN, Henric Schartau och västsvenskt kyrkoliv (1925), s. 191 f. & Handlingar rör. Prestmötet i Götheborg 1859, 1865, 1872. C. H. THöLéN, Det kyrkliga ämbetet (1908), s. 5 f. G. NELSON, Den västsvenska kristendomstypen, 1—2 (1933—37), och i Julhälsningar till församlingarna i Göteborgs stift 1930, s. 83 ff. S. GönAnssou i Kyrkohist. årsskr. 1937, s. 308 ff. SÖDERGREN, a. a., s. 140 ff.; Vägar vi gått och vägen fram (1945), s. 114 ff. A. ERLANDSSON, En rätt katechismi lära (1957), s. 123 ff. ÅKE HOLMBERG i Bohusläns historia, under red. av Erik Lönnroth (1963), s. 355 ff. ” Rest, Världsmakten och Guds rike, s. 8.

• Sida 232
•  Original

het och kraft. »Guds rike finner sin timliga gestalt i kyrkan.»1 Ordets för- kunnelse och nådemedlens förvaltning uppenbarar där Kristi frälsaregär- ning. Genom kyrkan kommer Guds rike och världsmakten i beröring med varandra.

Det kristna budskapet riktar sig i första hand till individen men också till folket och samhället. Väsentliga områden av den mänskliga samman- levnaden berör både staten och den kristendomens samfundsbildande makt, »som uppenbarar sig i den synliga kyrkan». Statens uppgifter är jordiska, men den kan inte undvara religionen med tanke på medborgarnas sedliga fostran. Lika litet som det är kyrkan likgiltigt, under vilka yttre förhål— landen den lever, lika litet kan det vidare vara staten likgiltigt, vilken ställning kristendomen med dess »absoluta och universella beskaffenhet» intar till statens intressen.2 Historiens lärdom är, att kyrka och stat har tenderat till att gå antingen för nära samman eller alltför stramt åtskilda, och att detta i bägge fallen har haft ogynnsamma följder. Mot att staten skulle vara religionslös och religionen en privatsak argumenteras på det bestämdaste. Det befinnes vara en lösning byggd på ohållbara förutsätt- ningar. Eftersom statens och kyrkans uppgifter inte faller helt utom var- andra, blir huvudtesen den, att det förhållandet dem emellan bör anses nor- malt, som »lämnar rum så väl för båda parternas självständighet som de- ras samverkan».3

Svenska kyrkan är att betrakta som statskyrka, och dess författning är värd att försvara. Dels räknar Rexius genomgående med att hänsyn bör tagas till den historiska utvecklingen och folkets kynne. Dels implicerar hans statskyrkobegrepp, att staten är i princip positivt inställd till kyrkan. Det väsentliga är, att kyrkan tillförsäkras en tryggad ställning i landet, att hela samhälls- och rättsordningen blir bestämd efter de kristna grund- satserna, och att stat och kyrka enar sig i »omsorgen om att tillfälle bere— des hela folket och dess enskilda medlemmar att komma i åtnjutande av kristendomens välsignelse».4 Det är både kyrkans och statens uppgift att i bibehållen förbindelse med varandra söka komma tillrätta med de miss— bruk, som kan förekomma i samverkan mellan dem. Detta hävdas under beaktande av de nackdelar och risker, som statskyrkoformen innebär, och under bemötande av bl. a. ungkyrkorörelsens folkkyrkotänkande.5

1 Ibid., s. 9. »Det är i Christi kyrka Guds rike har gjort sig en boning i världen.» Ibid., s. 37. Karakteristiskt är, att framställningen bygger på bl.a. C. E. Luthardt och andra lutherforskare, hos vilka Erlangen-skolans subjektivistiska tendenser och nylutherdomens beaktande av det objektiva finns förenade. = Raxms, a. a., s. 40.

” Ibid., s. 54.

* Ibid., s. 60. 5 De, som benämnde Sveriges kyrka folkkyrka, framhöll, att den inte nödvändigtvis behövde förbli statskyrka. Men hos Rexius heter det t.ex.: »Genom skefheter och miss- bruk vid utöfvandet af denna samverkan (mellan stat och kyrka) kan en karrikatyr upp-

• Sida 233
•  Original

Folkkyrkan förblev ett oklart begrepp och någonting misstänkt för Rexius.6 Han befarade, att folkkyrkan skulle ha andra verksamhetsformer än statskyrkan och rentav bli en ny kyrkotyp, som avlöste den ännu rå- dande, och inför ungkyrkorörelsens program frågade han sig, hur det skulle bli med folkkyrkans konfessionalitet.

Rexius hade öppen blick för att den moderna staten var böjd till att förhålla sig inte endast positiv utan också — genom bl.a. dissenterlagstift- ningen — neutral och att en sådan dubbelställning kunde bli vacklande. Men kraven på skilsmässa mellan kyrka och stat fann han ohållbara. Först anmärktes, att sådana kristna, som framförde dylika krav, hade sällskap av kristendomens fiender och anarkister, som insett kristendomen vara statsordningens mäktigaste stöd. Sedan framhölls det ytliga och bedräg- liga i talet om att kyrkans yttre läge hämmade hennes livsverksamhet. Prövningar hörde inte endast till den enskilde kristnes väg utan också till kyrkans, och »om de försökelser, som kyrkans förbindelse med staten med- för, bleve undanröjda, skulle helt visst andra komma i stället, vilka skulle kunna bli ännu farligare än de förra».7 En frikyrklig författning vore ingen garanti för ökad frihet från statens sida, och en skilsmässa skulle leda till såväl söndring som fördärvlig konkurrens om både insteg och makt, även rent världslig sådan. De, som ville främja Guds rike, borde sträva efter att staten upptog kristendomen i sig själv och blev positiv till kyrkan. Slut- ligen fastslogs, att en upplösning av förbindelsen mellan kyrkan och staten blir aktuell, först när staten utsträcker sin makt över »Herrens egna stif- telser» och bestämmer kyrkans »innersta livsangelägenheter» så, att denna inte kan fullgöra sin »uppgift att genom nådemedlens förvaltning verka för Guds rikes ändamål».8

Ur Rexius' avhandling må ytterligare en sak anföras. Där heter näm- ligen om statskyrkan: »Den förmår ingalunda åstadkomma ett idealt för- hållande; men den har en pedagogisk uppgift, uppgiften att bland folket bibehålla Guds rikes nådesinrättningar, genom vilka detta rikes frälsande och livgivande gåvor tillbjudas och meddelas. Av icke ringa betydelse i arbetet för denna uppgifts lösning är den yttre auktoritet, med vilken stats- kyrkan just såsom sådan kan handla, i det att kristlig sed och ordning bli— vit genom överhetens lagar fastställd.»9 Detta ger uttryck åt en för schar- tauanismen grundläggande synpunkt. De yttre förhållandena för den syn- liga församlingen skall vara ordnade så, att den i sin undervisning och

komma, men däraf följer icke, att föreningen mellan dessa samfund skulle i sig själf vara förkastlig, lika litet som man af ett abnormt förhållande mellan äkta makar skulle få draga den slutsatsen, att äktenskapet i sig själf vore en olyckskälla.» Ibid., s. 57, 60.

” Ibid., s. 57 ff. och Göteborgs stiftstidning 1915 nr 24—26.

⁷ Raxrus, a. a., s. 65.

& Ibid., s. 70.

” Ibid., s. 61.

• Sida 234
•  Original

övriga verksamhet kan hjälpa enskilda till sann, personlig kristendom och befrämja den osynliga församlingen.

Utifrån sin sammanflätning av ortodoxa och pietistiska inslag godtog den schartauanska väckelsen de fäderneärvda formerna för kyrkoväsendet. Den förenade trohet mot den världsliga överheten med osviklig lojalitet mot kyrkan och dess legala verksamhet.

Trots den både till vänster och höger strikt avgränsade kyrkouppfatt- ningen sökte en sådan stridbar och inflytelserik företrädare för schartaua- nismen som prosten H. F. Ringius1 i ett avseende samarbeta t.o.m. med de frikyrkliga, nämligen i fråga om att värna kristendomsämnet i landets skolor. Den nya undervisningsplanen av år 1919 och fortsatta liberala ten— denser på det området utgör också en viktig del av bakgrunden till bildan- det av Kyrkliga förbundet för evangelisk-luthersk tro och startandet av dess tidning Kyrka och folk 1923. Det äldre schartauanska organet Göte— borgs stiftstidning ställde sig positivt till detta.2 Stiftstidningens redaktör, kyrkoherde Ivar Rhedin, var med bland dem, som stiftade Kyrkliga för- bundet, och dess ledande män, prästerna C. H. Thölén, Viktor Södergren och L. M. Engström, var mer eller mindre representativa för Västsveriges gammalkyrklighet, låt vara att de två sistnämnda var mera individuellt sär— präglade.

Kyrkliga förbundets front mot den teologiska liberalismen gällde även ungkyrkligheten. Denna uppfattades vara i huvudsak liberalt relativise- rande och anpassningsvillig. I övrigt vände sig förbundet mot inte minst vad det uppfattade som reformert infiltration i landet.3

Thölén, som väsentligen är att placera i traditionslinjen Björck—Lars Norborg, benämnde både sitt kyrko- och ämbetsbegrepp bibliskt-lutherskt. Utifrån Skriften, Luther och bekännelsen fann han kyrkan vara i första hand ett personligt samfund, congregatio sanctorum, och med den bestäm- ningen avvisade han den s.k. nylutherska riktningen,4 som »i sin fruktan för Geneve kommit allt för nära Rom».5 Utifrån samma källor fann han kyrkan vara också en frälsningsanstalt, eftersom Herren med sin ande i och genom nådemedlen bor och verkar i kyrkan. Därvid fasthölls, att den yttre organisationen kring nådemedlen måste medföra blandade försam- lingar och det redan på Nya Testamentets tid. Med denna bestämning av- visade han svärmiska riktningar!I Synligt och osynligt hölls samman på schartauanskt vis som kropp och själ i kyrkobegreppet. Den sanna kyrkan

1 G. NELSON i Julhälsningar till .. . Göteborgs stift, 1925. H. LUNDBOM i Göteborgs stift i ord och bild (1950), s. 315 ff. 2 Se t. ex. Göteborgs stiftstidning 1924 nr 27. 3 A. Noam—nm i Kyrka och folk 1963 nr 13. * Som företrädare för denna namngav han E. G. Bring, A. N. Sundberg, V. Flensburg och C. Olbers. THöLéN, Det kyrkliga ämbetet (1908), s. 23. ⁵ Ibid., s. 24.

' Ibid., s. 13 ff.

• Sida 235
•  Original

finns endast i den empiriska församlingen, hävdades det, och för att full- göra sin historiska uppgift måste kyrkan vara »en yttre rättsligt (humano jure) ordnad organism».7 Samtidigt åberopades stöd i Skriften för ett visst betonande av lokalförsamlingen och början till »vårt landskyrkobegreppxs».8

Om statskyrkoformen i Sverige skrev Thölén ett par artiklar vid tiden för Kyrkliga förbundets tillkomst. Jämförd med förhållanden i andra länder framhöll han den vara moderat. Fördelarna med denna form var enligt hans analys större än vådorna, även ur religiös synpunkt. De, som påyrkade skyndsam upplösning av banden mellan kyrkan och staten, erin- rades om att de, som ivrigast krävde detta, var kyrkans ovänner. Han manade sina kolleger att bruka de möjligheter de hade inom folkkyrkans ram och kyrkans ledning att samla allt kyrkfolk kring ett enande pro- gram, som lämnade åt kejsaren, vad kejsaren tillhör, men också klart häv- 'dade kyrkans rättmätiga anspråk. Det centrala kravet var, att Guds ord förkunnades i överensstämmelse med bibeln och den evangeliskt—lutherska bekännelsen.9

Thölén var förmedlande kyrkopolitiker med dragning mot en slags cen— ter, när en viss intern spänning så småningom uppstod mellan Kyrka och folk och Göteborgs stiftstidning. Södergren, som var än mera kyrkopoli- tiskt verksam, kom i konflikt med både Thölén och Engström. På samma gång som Södergren ådagalade sin uppskattning av det västsvenska kris- tendomsarvet och positivt beskrev schartauanismen som ordets, lärans och själens inre kyrklighet, såg han också dess avigsidor.1

Utifrån det perspektiv, som Södergren erhållit genom tjänst även på andra håll i landet, framhöll han i ett föredrag om det kyrkliga läget 1925: »Det ligger ännu alltför mycket av statskyrka, av kyrkopolitik i dålig me— ning och tynger den kyrkliga traditionen hos oss. Vad biskoparnas ställ— ning angår, är det väl mycket i den, som påminner om ett slags mellanhand mellan stat och kyrka, alltför litet av detta intensiva medvetande att vara just den kristtrogna kärnans huvudmän och representanter, detta först och sist.»2

Engström gick samma år så långt, att han motionerade i kyrkomötet om »att den svenska evangelisk-lutherska kyrkan må lösas från sitt beroende av staten».3 Denna motion, som avslogs utan diskussion i kyrkomötet, till- kom under trycket av motgångarna i den av honom ledda kampen mot den

7 Ibid., s. 30. Även Thölén byggde på sådana teologer som Luthardt. ” Ibid., s. 11 f. " THÖLE'N i Göteborgs stiftstidning 1924 nr 19—20. 1 SÖDERGREN, Henric Schartau och västsvenskt kyrkoliv (1925). = Tr. i Kyrkfolkets samling. Från Kyrk]. förbundets möten i Lunds stift 1925—1943 (1944), s. 149. Redan i Kyrka och folks första provnummer framhölls, att kyrkans in- nersta liv hotades av bl. a. »en alltmer avkristnad statsmakt». ” Bih. till kyrkomötesprot. 1925, saml. 2, nr 93.

• Sida 236
•  Original

rydénska undervisningsplanens förbud av katekesen som lärobok. I själva sakfrågan hade Engström först och främst schartauanismen på sin sida. Kristendomskunskapen var en huvudfaktor i kyrkans och varje enskild kristens liv, och allmän religionsdebatt var meningslös, om man inte visste, vad man bejakade eller förnekade. Som viktig gemensam premiss gällde här övertygelsen om att Luthers lilla katekes var en sammanfattning av bibelns viktigaste innehåll och en nyckel till dess rätta förståelse:i Men man drog inte samma slutsats som Engström i fråga om kyrka och stat. Varken Kyrka och folk eller Göteborgs stiftstidning gav hans motion något stöd, och efter en tid synes han själv ha uppgivit sitt krav.5

Hur mycket Engström än kämpade för Luthers katekes och överhuvud uppehöll sig vid Luther och hans betydelse, ägde han i schartauanernas ögon ett visst reformert drag, som de fann påtagligt i hans ständiga appel- ler. Kretsen kring Stiftstidningen avvisade det inslaget som gärningslära.6 Inte heller hans avhandling om lokalförsamlingen7 vann så helhjärtat ge- hör bland just schartauanerna. Men förutom i sin egen bygd blev Engström genom sitt engagemang i Kyrkliga förbundet och på annat sätt av bety— delse för inte minst gammalkyrkligheten i övrigt.8

Inför 1929 års kyrkomöte underströk kyrkoherde Gösta Nelson, som kan sägas fortsätta linjen från Holmqwist och Rexius, att all förnyelse måste komma inifrån. Med kyrkans vanmakt inför staten kommer man inte till- rätta genom att förändra kyrkans författning och organisation.9 Detta hade sin udd mot planerna på obligatoriska stiftsmöten som beslutande organ och valkorporationer och mot flera initiativ av ungkyrkorörelsens män. Göteborgs stiftstidning hade tidigt ställt sig oförstående till ungkyrkorörel— sen och Einar Billings folkkyrkotanke, och när den stora biskopsmotionen kom, var inställningen i Stiftstidningen närmast den, att något gott knap- past kunde komma från det hållet. Den av biskoparna förordade utträdes- rätten harmonierade inte med den av tidningen företrädda statskyrko- synen.1 Kyrkliga förbundets organ Kyrka och folk accepterade själva prin- cipförklaringen i motionen och underströk Svenska kyrkans karaktär av evangelisk—luthersk bekännelsekyrka. Men Kyrka och folk kom ändå med besk kritik. Behandlingen av katekesfrågan och spörsmålet om frånskildas vigsel visade, att den religiöst motiverade folkkyrkans idé inte omsattes i verkligheten.2

* A. Noam-zac, L. M. Engström (1961), s. 147 ff. "' Se t.ex. ENGSTRÖM, Gustaf II Adolf. En förebild för Sveriges folk (1932), s. 30. ” Arvid Norberg är i sin biografi så mycket angelägnare om att framhålla, att Eng- ström tog avstånd från allt, som var reformert.

⁷ ENGSTRÖM, Lokalförsamlingen (1917). ” Jfr NORBERG, a. a., s. 189, 205. " NELSON i Göteborgs stiftstidning 1929 nr 39. 1 Göteborgs stiftstidning 1929 nr 41—42. ” Kyrka och folk 1929, s. 145 ff.

• Sida 237
•  Original

Från den fortsatta utvecklingen fram till religionsfrihetslagens tillkomst är följande analys av den västsvenska kristendomstypen motiverad. Den fasta utgångspunkten för de schartauaner, som överhuvud ger uttryck åt sitt kyrkobegrepp, är, att kyrkan är en anordning av den treenige Guden själv, ett medel för Guds rike, vari den Helige Ande vill vara närvarande på jorden. Kyrkan kan ses både som ett samfund av dem, till vilket Guds rike ha kommit, och som en nådeanstalt, genom vilken Herren medelst Ordet och sakramenten vill rädda människorna till sitt rike.3 Man är över- tygad om att i sin lokalförsamling ha de medel, vilka kyrkan som fräls- ningsanstalt tillhandahåller, och sådana medkristna, som hör till de heligas samfund.4 I den vissheten äger man en konkret kyrklighet, som i främsta rummet gäller Svenska kyrkan och inte en världsomspännande kyrka. All- männeligheten uttryckes t. ex. så: »Sveriges kyrka är alla Sveriges försam- lingar tillsammantagna, och kyrkan möter oss i vår egen församling. Vår egen församling är en del av kristenheten, särskilt av den lutherska kris- tenheten.»5

Utifrån denna övertygelse motsatte man sig all kyrklig föreningsverk- samhet. Kyrkobrödrakåren var ett påfund av Nathan Söderblom, vilket in- bjöd till skrymteri,6 och syföreningarna ledde till en egenrättfärdighet byggd på föreställningar, som liknade den romerska kyrkans syn på över- loppsgärningar.7 Man reagerade mot överhuvud varje ny arbetsform.8 Re— presentativt i detta sammanhang är Gösta Nelsons klarläggande av varför man tog avstånd från det moderna ungdomsarbetet i kyrkan. De »extra- ordinarie» arbetsformerna befarades främst medföra en försvagning av till- tron på kraften i Guds ords verkan. Omvändelsekravet9 hävdades i organisk förening med det objektiva i kyrkobegreppet. »Det är ett till följderna out-

” Till de heligas samfund hör de, som i verkligheten tror på Kristus och i kyrkan står i levande förbindelse med Herren. Till kyrkan i vidsträcktare mening räknas alla döpta. Föreställningarna om synligt och osynligt är alltfort centrala. Samtidigt tillmätes präst— ämbetet jämte Ordct och sakramenten stor betydelse vid betonandet av kyrkan såsom nådes- och frälsningsanstalt.

* TuöuäN, Det andliga prästadömet (1933). J. G. LINDHARDT, Kyrka och kristendom (1935), s. 7 ff. G. G. PILTZ i Göteborgs stiftstidning 1937 nr 7; 1945 nr 36—37.

Kyrkoh. Lindhardt medverkade tidigt även i Julboken och Stiftskrönikan och hörde till dem, som intog en mer medlande ställning. Inte heller kyrkoh. Piltz hörde till tradi- tionen från Holmqwist.

5 LINDHARDT, a. a., s. 10.

** Osign. art. i Göteborgs stiftstidn. 1935 nr 52. 7 Kyrkoh. Jon. RHODIN i a. a. 1935 nr 2 och 4. * Göteborgs stiftstidn. 1930 nr 6; 1931 nr 12; 1935 nr 29, 32; 1939 nr 3; 1947 nr 34; 1952 nr 11, 13, 17. Det kan likväl anmärkas, att man accepterade Bohusläns kyrkliga skol- förening.

" Avvisandet av en särskild ungdomsverksamhet bottnade även i den redan hos Björck påtagliga rädslan för en föreningsandlighet, som kunde ge individen en bedräglig före- ställning om att redan vara omvänd. NELSON i Julhälsuingar 1934, s. 127 ff.

• Sida 238
•  Original

sägligt farligt kyrkobegrepp, när kyrkan omedvetet blir vad vi göra —— vilka vi det sedan är. Kyrkan är aldrig något vi. Vi äro syndare, det är det enda vi äro. Kyrkan är aldrig någon vår gärning. Kyrkan, Guds kyrka, är Guds verk och gärning i och genom ordet och sakramenten.»1 Nelson an- knöt vidare till Rexius' prästmötesavhandling. Det var inte kyrkans yttre läge, som hindrade kyrkans livsverksamhet. »Att så skylla på de yttre omständigheterna vore utan tvivel att se saken alltför ytligt, och att vänta sig kyrkans förnyelse såsom resultat av förändringar i dessa omständig- heter vore helt visst att hängiva sig åt bedrägliga förhoppningar. Kyrkans livsprincip är i sig själv tillräckligt kraftig för att tränga igenom till seger, även om de timliga förhållanden, under vilka hon arbetar, skulle vara mer eller mindre ogynnsamma. Men huru har kyrkan själv — så väl hennes tjänare som hennes medlemmar i allmänhet — tagit vara på och använt de gåvor, som Herren anförtrott henne?»2

I bristande tro på att Ordet ensamt verkar anses också den religiösa splittringen bottna. Ur den liberala teologien härleder man både folkkyrko- tänkandet och den ekumeniska rörelsen. Vad det förra beträffar riktar Göteborgs stiftstidning skarp kritik mot bl.a. Ny kyrklig tidskrift,3 och angående ekumeniken heter det, att Söderblom sprängde sönder sin kyrka.4 Stiftskrönikan förkastas, emedan den såsom både »Åh-kyrklig» och eku— menisk förklaras motarbeta Guds ords primat i fråga om salighetens grund och väg.5 Och i polemiken mot högkyrkligheten framhålles, att katolice- rande ceremoniväsen härrör ur något helt annat än tron på Guds levande ord.6

Men när det gällde politiska engagemang hade inte minst Göteborgs stifts- tidning svårt att följa maximen, att prästerna skall koncentrera sig på för— kunnelsen och sakramentsförvaltningen och inte ägna sin tid åt annat. På initiativ av Stiftstidningens redaktör bildades 1930 ett nytt politiskt parti, kyrkliga folkpartiet, som hann samla inemot 8 800 röster vid 1932 års val. Detta konservativa partis program visar, dels att den nämnda maximen kom i konflikt med sambandet fosterländskt och kristet och med kravet på kristen grund för politiken, dels att frågan om katekesen och kristendoms- undervisningen fortfor att vara en huvudpunkt för schartauanerna i proble- matiken stat och kyrka.7 Det må tilläggas att bl. a. Stiftstidningens politiska ställningstagande under den närmast följande tiden vann mindre gehör.

Efter det starka motstånd, som den av L. M. Engström i Bolstad ledda

1 Ibid., s. 134.

” Rexms, a. a., s. 64 f., cit. av NELSON i Julhälsn. 1934, s. 121. * Göteborgs stiftstidn. 1932 nr 30, 1934 nr 3. * A. a. 1930 nr 18, 42, 1931 nr 5, 1932 nr 22. ⁵ A. a. 1934 nr 26, 1941 nr 8, 1944 nr 28. " A. a. 1935 nr 9, 1937 nr 32, 43, 1939 nr 22, 1952 nr 34, 36.

" A.a. 1930 nr 24, 27—28, 1931 nr 23, 1932 nr 39, 1933 nr 37.

• Sida 239
•  Original

skolkampen och de schartauanska kraven beträffande katekesen hade rönt i riksdagen, frågade sig mer än en präst på västkusten, om »utfallen» i remissdebatten verkligen gav uttryck åt den allmänna opinionen i landet. År 1930 väcktes t. o. ni. det förslaget, att om så vore fallet, Bohuslän skulle sträva efter återförening med Norge.& Regeringens partiella frigivning av katekesen i Bolstads skolkamp noterades som en otillräcklig gest. Det all- männa avskaffandet av Luthers lilla katekes i skolorna uppfattades som ett led i politiken att hindra kyrkan från att fostra folket i den evangelisk- lutherska tron. Utifrån övertygelsen om att Luthers lilla katekes är den hittills yppersta läroboken i kristendom, fortsatte man att framföra sina krav. Om staten ville vara kristen, borde den befordra återinförandet av katekesen.9

Även om synen på relationen mellan kyrkan och staten inte är helt en- hetlig, betraktas Svenska kyrkan genomgående närmast som statskyrka. [ t.ex. en på diakonistyrelsens förlag utgiven bok av en schartauansk kyrkoherde heter det, att staten, som även den är av Gud, har både rätt och skyldighet att ha uppsikt över kyrkan. Den skall även skydda denna. Detta hävdas under bestämt avståndstagande från varje tanke på kyrkan som en statsfunktion och under förbehåll, att trycket från staten inte får sträcka sig till kyrkans lära och bekännelse. »Emellertid», tillägges det, »är det förenat med så stora fördelar för både staten och kyrkan och folket i sin helhet, att kyrkan förblir en statskyrka, att det är mycket an— svarslöst att i oträngt mål arbeta för en skilsmässa dem emellan.»1

I Kyrka och folk möter delvis andra synpunkter. Men de är mer karak- teristiska för gammalkyrkligheten i övrigt. Den principiella syn, som kom till uttryck i Göteborgs stiftstidning, är representativare för schartauanis- men under dessa decennier.

Till största delen följer uttalandena i Stiftstidningen den lutherska rege— mentsläran. Kyrkan har övervärldsligt ursprung och är en självständig storhet, där Gud regerar med nådemedlen. Även staten och dess överhet är av Gud. De uppgifter, som Gud har givit det världsliga samhället, skall kyr— kan inte söka överta, lika litet som statsmakten skall göra intrång i det andliga riket. Om staten och kyrkan hade fattat sina uppgifter rätt, skulle 1919 års undervisningsplan aldrig ha kommit till och den liberala teolo- gien inte ha vunnit ett sådant insteg.

Det framhålles, att staten är beroende av kyrkan för att kunna upprätt- hålla sedlighet och laglydnad, och att staten inte behöver befara, att Sven- ska kyrkan såsom evangelisk kyrka skall konkurrera om den politiska makten. Kyrkan kan lättare än staten klara sig själv, och om staten hindrar

” A.a. 1930 nr 4. " A. a. 1931 nr 25—26, 1941 nr 23. 1 LINDHARDT, Kyrka och kristendom, s. 13 ff.

• Sida 240
•  Original

Ordets förkunnelse och sakramentens förvaltning och ger kejsaren allt men Gud intet, måste kyrkans nuvarande band med staten lösgöras. Men det för båda parter ideala förhållandet är likväl, att kyrkan och staten är bundsförvanter. Då kan kyrkan effektivast fullgöra sina uppgifter, och det gäller även staten. Om statsmakten inte ger Gud vad Gud tillhör, under- gräver den sin egen ställning bland folket.2

I klarhetens intresse bör det måhända omnämnas, att den allmänna kon- servatismen på det kyrkliga gebitet inte motsvaras av någon analog kon- servatism på det politiska området.3

I reaktionen mot den nya religionsfrihetslagstiftningen kom de gemen- samma dragen i kyrkotänkandet hos alla schatteringar inom schartauanis- men och gammalkyrkligheten i sin helhet till uttryck. Genomgående häv— dades dopet som ett grundvillkor för tillhörighet i Svenska kyrkan. Den västsvenska folkkyrkligheten räknade med att om en person lät sig väljas till kyrkofullmäktige, väckte det medansvar och kyrkligt engagemang hos

2 Göteborgs stiftstidn. 1930 nr 1, 1931 nr 25 f., 1937 nr 7, 1945 nr 8, 1947 nr 30, 1948 nr 43.

” Valstatistiken ger knappast något underlag för ett antagande av att den kyrkliga konservatismen i Västsverige motsvaras av en allmän politisk konservatism. Statistisk årsbok 1948, s. 318 ff., 1956, s. 360 ff., 1962, s. 356 ff. Bohusläns socialdemokratiska partidistrikt under 50 år, red. av Gunnar Gustafsson (1955), s. 141 ff. Det finns schartauanska präster, som har en positiv inställning till fackföreningsrörelsen och i sin undervisning lär sina församlingsbor att lojalisera sig med denna. Exempel därpå är den maskinskrivna »grund», som kyrkoherde Åke Janson i Partille utarbetat för sin katekisation, och som finns i hans ägo. Förutom att Janson i konfirmandundervis- ningen berör förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare kortfattat i anslutning till fjärde och sjunde budet, behandlar han det utförligare i de katekesförklaringar, som han regelbundet håller på söndagseftermiddagarna under hösten och våren. Efter att ha klargjort, vad Guds ord säger om rättvis lön, rätt kärlek till arbetaren, dennes tillbörliga lydnad och ärlighet m.m. fortsätter han i sin »grund» med följande frågor och svar:

»Vad kan arbetare göra, om de anser, att de får för litet betalt? De kan begära för- handlingar. Därför finns det organisationer, såsom fackföreningar som kan förhandla med arbetsgivarnas organisationer.

Är det orätt att tillhöra en fackförening? Nej, arbetarna måste ha fackföreningar. som skall tillvarataga deras intressen, och de är en laglig rättighet.

Men om den enskilde arbetaren inte i allt gillar sin fackförening, måste han då inte gå ut ur den? Nej, det skall han inte göra, utan då får han se till vad nytta den kan göra i stort och tänka på ansvaret för sina kamrater.

Men om fackföreningen förklarar strejk, måste han då rätta sig efter detta? Då strejk— rättcn är en på laglig väg godkänd åtgärd, får den också användas såsom nödfallsutväg.

Är det inte stöld att strejka? Det är visserligen sant, att arbetet då är nedlagt, men någon betalning kräves icke heller, och därför är det inte heller någon stöld.

Men om den enskilde arbetaren inte anser att läget är sådant, att strejk skall använ— das och han röstat däremot, men det ändock blir strejk? Då får han rätta sig efter be- slutet, och när han sagt sin mening, har han inte heller något ansvar för vad som sedan beslutes, utan har gjort vad på honom ankommer.» Kyrkoh. Åke Jansons katekesförkla- ringar, s. 770 f.

• Sida 241
•  Original

vederbörande.4 Men på schartauanskt och i övrigt rent gammalkyrkligt håll uppfattade man det förhållandet, att personer, som inte är döpta och inte vill bekänna sig till kyrkans tro, ges fullmyndigt medlemskap, som ett ut- slag av tvång mot Svenska kyrkan som trossamfund. Svenska kyrkan upp- fattades vara det enda trossamfundet, som inte själv fick möjlighet att bestämma villkoren för samfundstillhörigheten. Dissenterlagskommitténs förslag —— särskilt dess punkter om trossammanslutningar och om kyrko— tillhörigheten — ansågs innebära, att den evangelisk-lutherska kyrkan i Sverige kyrkorättsligt sett skulle upphöra att finnas till. Svenska kyrkan blev i stället en avstjälpningsplats.5 Den evangelisk-lutherska kyrkan höll på att berövas sin bekännelsefrihet. Det innebar, att Kristus gjordes till statens fånge i en undertryckt kyrka.6 Själva religionsfrihetslagen kritise- rades mindre än lagförslaget. När det började visa sig, att ytterst få ut— trädde ur kyrkan, uttalade man främst den förhoppningen, att »den fri- kyrkliga hetsen» skulle efterföljas av besinning, och att medkristnas sam- gående med de kristendomsfientliga skulle upphöra.7 Från och med den nya lagens tillkomst började man också att i någon mån visa Billings folk- kyrkotanke mera förståelse än tidigare.8

De konsekvenser, som man drog i stat och kyrka-frågan i samband med religionsfrihetslagstiftningen och statens politik i andra kyrkliga frågor vid 1950-talets början, var inte enhetliga. Några kom i sitt skarpa skiljande mellan statens och kyrkans uppgifter fram till att »en svensk Augustana skulle med sina av rättssamhället respekterade tillgångar bli ett ovärder- ligt stöd för alla kristna strävanden i landet».9 Flertalet påyrkade emeller-

4' Stiftskrönikan 1951, s. 609. 5 Dissenterlagskommittén ansågs ha uppdelat det svenska folket i 1) inomkyrkliga trossammanslutningar:de i kyrkan kvarstående frikyrkosamfunden, 2) särskilda tros- samfund=de främmande trossamfunden, 3) konfessionslösa och 4) övriga. »För dessa sistnämnda, som kommer att utgöra den ojämförligt största gruppen, finns ingen särskild beteckning. Dit bör alla, som tillhör Svenska kyrkan utan att vara medlemmar av någon trossammanslutning. Man kan inte kalla denna grupp Svenska kyrkan, eftersom till Svenska kyrkan räknas även trossammanslutningarna.» Enligt tidigare dissenterlag kunde föräldrar av främmande trossamfund träffa avtal om att deras barn skulle upp- fostras i den evangeliskt lutherska läran. Nu föreslås detta ändrat till att de skall kunna bestämma, att barnen skall tillhöra Svenska kyrkan. »Mycket belysande är att kommit— terade försvarar denna bestämmelse med att tillhörighet till Svenska kyrkan inte för- pliktar till någon religiös akt eller handling.» Som ett plus noterades, att kommittén Delat hålla den rom.-kat. kyrkan på avstånd, ehuru den inte föreslagit några antagbara bestämmelser. Otryekt föredrag från 1949 av prosten Knut Högberg om SOU 1949: 20 (i förfzs ägo).

” PlLTZ i Göteborgs stiftstidn. 1949 nr 44. " Anvm Nonnano i Kyrka och folk 1951, s. 16 f., 99 f., 124 ff.; 1952, s. 86 f., anfört med gillande i Göteborgs stiftstidn. 1952 nr 37.

5 Intervju med prosten Knut Högberg 27.2.1963. ” Kom. DAVID KULLÄNG i Göteborgs stiftstidn. 1950 nr 5.

• Sida 242
•  Original

tid skärpt vaksamhet men varnade för >>skilsmässa».1 Vanligtvis synes vi- dare schartauanernas kyrkliga frihetskrav gälla i första hand stifts— och lokalplanen. Betecknande härför är Gösta Nelsons opposition vid kyrko- mötet 1951 mot förslaget om inrättande av en kyrklig riksstyrelse.2 Men vid samma tidpunkt var Knut Högbergs prästmötesavhandling ett tecken på en växande känsla för betydelsen av att inom det lutherska regements- tänkandets ram slå vakt om kyrkans frihet också på riksplanet.3

Under de följande åren utkristalliserade sig de olika grupperingar, som nu finnes, inte minst till följd av den inställning, som man under den kyrko- politiska utvecklingen intog till högkyrkligheten. Å ena sidan ville man överlag följa en gammalkyrklig linje. Å andra sidan drev statens politik en del redan vid 50-talets början att i viss mån gå samman med bl. a. le- dande högkyrkomän i en i det tysta bildad samling, benämnd Kyrklig in- formation och opinion.4 AV samma skäl blev Kyrkliga förbundet för evan- gelisk luthersk tro på sina håll delvis mera öppet för en sådan högerorien- tering. År 1955 bildades emellertid en ny organisation, vilken — om den än hade bildandet av en konfessionell fakultet som speciell programpunkt — ägde samma målsättning som Kyrkliga förbundet, nämligen Luther- stiftelsen. Idén därtill kom från både Stiftstidningens krets5 och andra gammalkyrkliga med teol. dr Ove Hassler i spetsen, vilka hade vissa låg- kyrkliga förhindelser. Men 1958 slöt sig en stor grupp schartauaner, till- hörig Kyrkliga förbundet, till den nya arbetsgemenskap, Kyrklig samling kring bibeln och bekännelsen, vars bildande inte minst högkyrkligheten då fann vara nödvändig.

Den exklusivt schartauanska grupperingen kring Göteborgs stiftstidning har inte engagerat sig i Kyrklig samling. En huvudorsak därtill är att denna schartauanism tar mycket bestämt avstånd från högkyrkligheten.6

1 E. V. STAxÄNG i AK 1950 A nr 12, s. 70 f. Kyrkoh. DAVID SVENUNGSSON i Kyrka och folk 1951, s. 63 f., 1952, s. 123 f., 136 ff., där det heter: »Från vissa — jag tror dock begrän- sade — kretsar påyrkas skilsmässa som en utväg ur alla konflikter. Men problemet är inte så enkelt. Vissa relationer mellan kyrka och stat kommer alltid att bli ofrånkomliga. Man får inte heller glömma bort den tillgång, som ligger i den bestående ordningen . . . frågan gäller även statens frihet från kyrkan med de allvarliga konsekvenser en sådan skilsmässa skulle få.»

2 Kyrkomötesprot. 1951 nr 6, s. 62 f. ³ HÖGBERG, Kungl. Maj:t och Kyrkomötet (1951). * Intervju med prosten Knut Högberg 27.2.1963. ⁵ Främst kyrkoh. Jacob Marelius, som tidigare hade lanserat red. Axel B. Svensson som kyrkomötesledamot. Marelius menade, att de andra gammalkyrkliga initiativtagarna hade alltför ljusblå landsomfattande planer. " MARELIUS i Göteborgs stiftstidn. 1958 nr 41. Kyrkoh. ALGOT ERLANDSSON i a. a. 1958 nr 52. Se vidare bl.a. kyrkoh. LAVE Jonuson i Julhälsningar 1956, s. 185; kyrkoh. ERIK CEDER i a. a. 1961, s. 32 ff. och kontraktsprosten Fnrrz HELLmåN, kyrkoh. ERLANDSSON och VICTOR Hmmm, kom. Jon. messou och ky.adj. H. NELSON i Göteborgs stiftstidning 1961

• Sida 243
•  Original

Inom denna schattering vill man först och främst slå vakt om »de oföryt- terliga värdena i stiftets andliga tradition».7 Till det centrala i dessa schar— tauaners kyrkotänkande hör alltfort aspekterna synlig och osynlig. De heligas samfund, som är Guds Andes verk, kan inte framträda såsom iden- tisk med någon som helst yttre kyrklig organisation men kan finnas in- rymt i ett sådant yttre samfund, som Svenska kyrkan år. Denna liknas vid »skalet»8 för Kristi kyrka i Sverige. Såsom yttre organisation varken kan eller bör den efterlikna Nya Testamentets församlingar. Den organisa— toriska utformningen är en andrahandsfråga, till stor del ett rent praktiskt spörsmål, beroende på historisk utveckling, tidsomständigheter och lokala förhållanden. Den yttre organisationen får inte bli ett självändamål eller en tvångströja genom oevangeliska maktsträvanden från kyrkans hierarki. Huvudsaken är, att den är ändamålsenlig i avseende på kyrkans uppgift, som främst består i att förkunna Guds ord. Därigenom åstadkommes sann kristendom, och »även de, som tillhör kyrkan endast på ett yttre sätt, ja hela samhället har nytta av att sann kristendom finns i landet». Lokalför- samlingen sättes före kyrkan som helhet i så måtto, att de enskilda försam- lingarna anses böra bevara en sund egenart och inte alltför mycket låta sig likriktas genom åtgärder >>von oben».

Svenska kyrkan är och bör vara öppen för alla. Men villkoren för att höra till kyrkan bör inte vara så vida, att odöpta, i andra trossamfund upptagna och på andra läror troende kan stå kvar och även inväljas i or— gan, som beslutar i Svenska kyrkans 1ärofrågor.9 Att vara medlem både i en frikyrka och i Svenska kyrkan borde vara principiellt omöjligt, förkla- ras det överlag.

Det statskyrkosystem, som accepteras, innebär ingalunda, att man vill låta staten bestämma i kyrkans inre frågor.1 I sin relation till staten be-

nr 3, 6—10, 12—14, 16 f., 20—22, 31, 35, 40, 44 f., 48—50. En mängd uttalanden i årg. 1962 och 1963 visar, att denna reaktion alltfort är stark.

Även hos Viktor Södergren, som i sin självständiga strävan att forma en »rätt evan- geliserad schartauanism» startade en egen tidning (Svenska folkbladet 1952—58), möter samma bestämda avgränsning. Se förutom hans prästmötesavhandling 1945 (Vägar vi gått Och vägen fram) och hans egen tidning t. ex. ett föredrag från 1956, tryckt i Redlig kristendom (1960), s. 33 ff.

" G. NELSON i Julhälsningar 1956, s. 23 ff. ” Kyrkoh. Victor Rhedin till förf. 28.2.1963. 9 »Enligt min mening bör den som icke blivit döpt och icke vid uppnådd konfirma- tionsålder låter döpa sig, ej anses som medlem av svenska kyrkan och följaktligen icke tillåtas utöva rösträtt i kyrkans angelägenheter.» Kom. Johannes Eriksson, Skällinge, till förf. 1.3.1963. »Medlem i Svenska kyrkan bör man kunna vara endast om man är döpt, under förutsättning att man icke tillhör annat trossamfund och icke öppet ådaga- lägger, att man har en ateistisk eller eljest mot Svenska kyrkan fientlig syn.» Kyrkoh. Algot Erlandsson till förf. 8.2.1962.

1 LAVE JOHNSON i Julhälsningar 1956, s. 179 ff. V. RHEDIN i Göteborgs stiftstidn. 1958 nr 46.

• Sida 244
•  Original

traktas Svenska kyrkan snarast som en syntes av statskyrka, folkkyrka och trossamfund. Den anses vara i för hög grad en församlingarnas och pastoratens kyrka för att kunna betecknas endast som statskyrka. Termen folkkyrka har kommit mera till heders, men därvid tages bestämt avstånd från varje demokratisk föreställning av folket som subjekt i kyrkan. Även termen trossamfund förklaras ha en viss belastning. Men den användes med tanke på inte blott att kyrkan har en trosbekännelse utan också att kyrkan består av kristtrogna, om den än är blandad.

Till grund för denna samsyn ligger bl.a. den kristna inställning till över- heten, som kommer till uttryck i följande uttalande: »Vi definierar över- hetens plikter så i vår konfirmationsundervisning: att tillse att lagarna ef- terlevas och att Guds ord obehindrat predikas.»2

Vad stiftstidningens nuvarande redaktör skriver om kyrkobegreppets konsekvenser för huvudfrågan kyrka och stat är onekligen representativt för denna schartauanska huvudgrupp:3

»Staten ger, utom det ekonomiska stöd som kyrkan erhåller genom skattemedel, vilka staten låter uttaxeras, åt henne en ovärderlig förmån. Guds ord får fritt pre- dikas och sakramenten förvaltas utan att staten lägger sig däri. Därmed uppfyller staten en plikt, som i våra bygders kateketiska undervisning formulerats så: överheten skall tillse, att Guds ords rena lära får fritt predikas och att var och en som vill frukta Gud blir skyddad mot uppenbar förföljelse.

Det vore olyckligt för båda parter, om en ändring till det sämre skedde häri. Bäst vore, om kyrkan och staten fortfarande kund-e vara förenade och om staten förstode att uppskatta kyrkans arbete och betydelse för folk och land. Jag tänker då icke närmast på den tjänst prästerna fullgör i samhället genom att sköta folk- bokföringsuppgiften o. dyl. utan så gott som uteslutande på kyrkans centrala ar- bete med Guds ords predikan och undervisning. Både direkt och indirekt, fast oftast på icke statistiskt bevisbara vägar, är detta en stor tjänst åt folket.

Kyrkan å sin sida har mycket att vinna på att fortfarande vara förenad med staten. Somliga se väl under närvarande förhållanden som bästa utvägen att kyrkan ”blir fri'. Men man tänker sig inte alltid in i vad detta kan komma att med- föra. För att ta ett exempel, ifråga om en särskild sak. Det är ingen fördel för kyrkan, om det blir som i USA med alla samfund fria men också med den reli- giösa klappjakt man anställer på människor för att få dem immatrikulerade i sina respektive samfund. Detta sker väl stundom av goda motiv och under om— tanke om deras andliga väl. Men tydligt är också, att samfunden måste öka sina medlemsantal, om de skall kunna existera ekonomiskt. Härvid tvingas man mången gång att gripa till de billigaste medel, varigenom samfunden förvärldsligas. Dess— utom: i en fri kyrka uppstår alltid någon form av överhet, om ock av 'andligt” slag. Trycket från en sådan överhet kan också bli besvärande för många.

Staten behöver kyrkan och kyrkan behöver staten, den senare dock alls icke

2 Kom. A. P. Bengtsson och kyrkoadj. Henrik Nelson till förf. 21.2.1963. H. NELSON i Göteborgs stiftstidn. 1960 nr 13. ³ Kyrkoh. Algot Erlandsson till förf. 8.2.1962.

• Sida 245
•  Original

mest ekonomiskt utan för att få hjälp att i nämnda och liknande avseenden 'rädda sin själ”. Därför vore, enligt mitt förmenande, den bästa lösningen, om ett rättvist konkordat upprättades för att reglera förhållandet mellan kyrka och stat. För det principiella synes mig ingen bättre måttstock finnas än Luthers bekanta lära om det andliga och världsliga regementet. Den praktiska utform- ningen blir svår, men bör icke vara omöjlig. En förutsättning för att arbetet med den skall lyckas är dock, att det bedrives i en annan atmosfär, än om dessa tre skola kämpa om vem som skall avgå med segern: ]. statsdirigeringen (otvetydiga tecken i den riktningen ha framträtt), 2. Diakonistyrelsens socialetiska linje (med dess målmedvetna strävan att tillförsäkra kyrkan politiska sympatier), 3. Kyrklig Samling (som i synnerhet vill företräda det bibel- och bekännelsetrogna kyrkfol-kets sak, men på grund av att högkyrkliga uppfattningar starkt prägla denna samman- slutning, icke otydligt hänger sig åt kyrkligt makttänkande). Utanför dessa kon— stellationer finnas åtskilliga präster och ännu flera av det svenska lekfolket, ät- skilliga utav de senare, som visserligen äro ganska ljumma inför kyrkans centrala budskap och arbete, andra trevande och sökande, åter andra, som bruka kallas 'det egentliga kyrkfolket'. Om man ville avlyssna dessas mening och taga hänsyn till den, när man går att reglera förhållandet mellan stat och kyrka, så är jag förvissad om att den svåra frågan skulle få en lycklig lösning.

Förhållandet mellan övriga kyrkor eller samfund i Sverige och staten synes böra vara detsamma, som om Svenska kyrkan och staten skiljas från varandra. Kyrkan förlorar då allt statligt stöd, utom det som tillkommer alla medborgare. Den får själv ordna sina förhållanden inom ramen för de lagar och förordningar, som gälla alla svenska medborgare. Sina kyrkor och övriga ägodelar bör den få behålla, liksom övriga kyrkor och samfund i Sverige, varvid det bör observeras, att kyrkorna ha tillkommit och ägodelarna ha tillfallit henne under förutsättning att detta skulle vara kyrkans egen tillhörighet. Så som det bleve med den Svenska kyrkans trossamfund, om det skildes från staten, så bör det vara med förhållan— det mellan staten och övriga trossamfund, som aldrig ha varit förenade med staten.»

Den andra schartauanska huvudgrupperingen utgöres av de företrädare för den västsvenska kristendomstypen, som mer eller mindre tar avstånd från Göteborgs stiftstidning och håller sig till Kyrkliga förbundets organ Kyrka och folk. Den sistnämnda tidningen blev under 1950-talet mera öppen för högkyrkligheten eller närmare bestämt för de fraktioner därav, som gjorde anspråk på att eftersträva en evangelisk-luthersk bekännelse- trohet. Kyrka och folk blev ett huvudorgan åt Kyrklig samling, och de väst- svenskar, som befrämjade denna utveckling, lät sig också representeras i redaktionen av Kyrklig samlings mer högkyrkliga huvudorgan, den 1959 startade Svensk pastoraltidskrift.

Men i grund och botten har denna strömning inom schartauanismen i stort sett samma syn på kyrkans väsen, uppgift och organisation som den förstnämnda. Man predikar inte gärna om Kyrkan utan om dess Herre, och kyrkligheten gäller konkret närmast »vår svenska kyrka». Att Herrens och apostlarnas budskap förblir oförfalskat, är det viktigaste. Högkyrklighetens

• Sida 246
•  Original

tal om den apostoliska successionens höga värde betyder långt mindre. All- deles som man tidigare en gång lierade sig med de frikyrkliga i ett bestämt spörsmål, nämligen kristendomsundervisningen, gick man nu samman med de högkyrkliga endast i vissa frågor med den för hela Kyrklig samling gemensamma målsättningen att motarbeta den »demokratiska» folkkyrko- tanken och statens befarade övergrepp. Men man behöll direkt antihög- kyrkliga drag i sitt kyrkobegrepp förutom det, att man stod fast vid sin markant klara avgränsning från »påvekyrkan».4

För denna strömning framstår Svenska kyrkan principiellt som fram- förallt trossamfund. I den mån man talar om dess karaktär av folkkyrka, vill man fatta den som uttryck för den missionerande sidan av trossam— fundet i enlighet med Einar Billings intentioner och avvisar den socialetiska nyorienteringen,5 som menar, att »folket», med sina parlamentariskt kon- struerade organ, också bör få fatta avgöranden i fråga om kyrkans inre liv. I ett representativt uttalande framhäves kyrkans karaktär av trossam- fund på följande sätt. »Principiellt är svenska kyrkan ett trossamfund. 'Dess uppgift är att predika och sprida den rätta tron på Kristus, på det att människor måtte bli frälsta. Den är uppbyggd på profeternas och apostlarnas grund och erkänner ingen annan för sin Herre och Mästare än Jesus Kristus, Guds enfödde Son, och inga andra för levande lemmar än de, som tro på Honom. Såsom ett trossamfund började den sin verk- samhet i vårt land. Och i dess karaktär av trossamfund har ingen ändring inträtt därigenom att svenska staten och svenska folket inträtt i henne och antagit hennes lära och bekännelse.»3

Beteckningen statskyrka avfärdas så gott som helt. Dels räknar man med att Svenska kyrkan historiskt sett varken är eller >>någonsin varit stats- kyrka annat än i den meningen, att staten antagit kyrkans bekännelse som sin och varit en kristen stat, varvid Svenska kyrkan å ena sidan ställt sina tjänster till statens förfogande i vissa stycken t.ex. i fråga om folkbok- föringen och annat, och å andra sidan, eftersom statsmakterna ju voro medlemmar av kyrkan, åt dem överlåtit en viss rätt ”circa sacra'. Men att

" Kom. KNUT Sevanm i Kyrka och folk 1957 nr 14—15, 5. 3 f., 1958 nr 22, s. 3 f. Kom. KURT NYSTRÖM i Debatt om kyrkan (1958), s. 74 ff. Lans LINDMAN, Konfirmandbok (1950), s. 47 f. (2. omarbet. uppl. 1959), s. 58 ff. Intervju med kyrkoh. Åke Janson 27.2.1963.

5 Kontraktsprost Gerhard Rexius till förf. 11.1.1962. Kontraktsprost Lars Lindman till l'öl'f. 12.1.1962. Kyrkoh. Åke Janson till förf. 10.1.1962. " Citatet fortsätter: »Folkkyrka kan man kanske beteckna henne med avseende på det faktum, att den överväldigande majoriteten av svenska folket alltjämt låter sina barn genom dopet upptagas i henne och således bekänner sig såsom lemmar i det synliga kyrkosamfundet. Däremot är hon alls icke folkkyrka i den meningen, att den s.k. folk— viljan skulle ha rätt att på demokratiskt eller diktatoriskt sätt bestämma över kyrkans lära och bekännelse eller överhuvud påtvinga henne något, som strider mot Guds ord. Ty hennes enda auktoritet är Kristi i Bibeln uppenbarade vilja.» Prosten Knut Johnson till förf. 13.1.1962.

• Sida 247
•  Original

den därmed varken blivit en funktion av staten eller ens staten ansetts ha rätt att blott som stat bestämma över kyrkan, framgår kyrkorättsligt sett tydligt nog redan av den omständigheten, att ett kyrkomöte finnes, till vilket statsmakterna vid handläggning av ärenden angående kyrkan äro lagligen förpliktade att taga hänsyn till.>>7 Dels markerar man, att förbin- delsen med staten numera försvåras till följd av att statens organ kan utgöras av enstaka personer, som inte ens i det yttre tillhör Svenska kyrkan.

När allt kommer omkring är emellertid det resultat, som man når fram till i själva huvudfrågan, i stort sett tämligen lika de konsekvenser, som Göteborgs stiftstidning drar. Betonandet av begreppet trossamfund bryter inte den västsvenska kristendomstypens närmast statskyrkliga linje. Bl. a. just kyrkans karaktär av trossamfund anses göra det möjligt att på det hela taget bibehålla den nuvarande förbindelsen med staten.

De schartauanska konsekvenserna i huvudfrågan kommer till synes i ett par uttalanden i riksdagen av lantbrukare E. V. Staxäng, som under 1950- talet kan sägas ha kommit att alltmer representera inte minst denna gren av schartauanismen. År 1956 motsatte han sig den föreslagna utredningen om kyrka och stat. Visserligen fann han partiella reformer vara önskvärda. Men han varnade på det bestämdaste för en »skilsmässa». En sådan skulle skada både staten och kyrkan. Den borde aktualiseras, först när kyrkan förvägrades »rätt att predika ett rent och klart Guds ord och att förvalta sakramenten». Han pekade samtidigt på att i de länder, där en sådan skils- mässa ägt rum, har den romersk-katolska kyrkan, »en mycket internatio— nellt politiskt betonad kyrka, snabbt tagit ledningen bland samfunden».8

Kvinnoprästfrågan gjorde honom följande år angelägen om ett klarläg- gande av >>kyrkans ställning och självbestämmanderätt i förhållandet till staten». Han avvisade alltfort tanken på kyrkans skiljande från staten men sade tydligt ifrån att kyrkan måste ompröva sin ställning, om den »kånner, att statsmakterna i sina åtgöranden kommer in på kyrkans inre, livsviktiga frågor, alltså trosfrågorna».9 Inte heller kyrkoherde David Svenungsson frångick den schartauanskt gammalkyrkliga ståndpunkten. Han erinrade om hur kyrka och samhälle varit nära knutna till varandra i Sverige under sekler och framhöll, att kyrkans ansvar för hela folket kvarstod oföränd- rat. Men han var också medveten om att man har exempel från de totali- tära regimerna på vart det leder, när kyrkans egen inre andliga frihet inte respekteras.1 Och när Konservativa studentförbundet uttalade sig för skils-

7 Ibid.

S AK 1956 B nr 31, s. 58 ff., 62. " AK 19.57 B nr 25, s. 22 f. Han är också nu ibland inne på den linjen, att det kan komma ett läge, då kyrkans skiljande från staten blir den enda lösningen. Intervju med riksdags- man Staxäng 21.5.1963.

1 SVENUNGSSON i Kyrka och folk, extranummer 12.12.1957, s. 21 f. och i AK 1957 B nr 25, s. 23 f.

• Sida 248
•  Original

mässa 1959, framhöll Kyrka och folk, att det tvärtom borde ha gått in för ökad kyrklig självstyrelse inom ramen för den rådande förbindelsen med staten.2

Men med den ovan påvisade accentueringen av begreppet trossamfund följer en skärpt vaksamhet gentemot staten. Där betonas alltmer, att kyr- kans ledare inte får visa undfallenhet, om staten vill bestämma över t. ex. prästämbetet, nådemedelsförvaltningen, gudstjänstordningen och den av kyrkan ordnade undervisningen. Svenska kyrkan är Kristi kyrkas synliga framträdande i Sverige, så länge den äger den rätta nådemedelsförvalt- ningen. Staten har därför att ge denna sitt stöd och skydd. F rikyrkorna bör inte tillåtas att via staten blanda sig i Svenska kyrkans inre angelägenheter, men för egen del bör de garanteras den yttre ordningens skydd.

Gammalkyrkligheten i övrigt

Utanför schartauanismens bygder föreligger det en gammalkyrklighet främst i Växjö, Skara och Lunds stift. Inflytandet från Schartau nådde också till dessa. Men i Växjö stift bygger gammalkyrkligheten framförallt på den sellergrenska och den nymanska väckelsen. Det gäller till viss del även Lunds stift. Och i Skara stift bygger den främst på den kyrkliga väckelse, som vid 1800-talets mitt bars upp av sådana präster som M. Landahl, C. J. Smedberg, C. G. Sandzén och C. G. Almquist. Vid gammal- kyrklighetens framväxt på dessa olika håll konserverades den gamla en- hetskyrkans fromhetstyp, samtidigt som ett tidstypiskt element av indivi- dualism togs upp i större eller mindre utsträckning. Pietistiska och orto- doxa drag sammanflätades på skilda sätt.

Alltfort består en rad olika schatteringar. Detta kan inte förbises. Men här måste i första hand fästas avseende vid de gemensamma dragen. Det bör då anföras, att i synnerhet Kyrkliga förbundet för evangelisk—luthersk tro alltsedan 1920-talet har varit ett förenande band mellan de olika gam- malkyrkliga kretsarna i landet. Förutom i Göteborgs stift erhöll detta för- bund tidigt stiftskommittéer i de tre ovannämnda stiften. I Lund tillkom även en särskild studentkommitté. Därjämte finns numera stiftskommit— téer i både Karlstad och Stockholm.

Kyrkliga förbundet kan tala om ett visst genombrott i samband med sina stora kyrkliga möten under åren närmast före och efter 1930. Under senare delen av 1920-talet vann det också sin anknytning till lågkyrklig— heten i Västerbotten. Vid 20-ta1ets mitt hade också Sam Stadener närmat sig Kyrkliga förbundet. Hans ämbetsbroder Viktor Rundgren i Visby hörde hemma där redan från början. Men framförallt bars de gammalkyrkliga kretsarna upp av ett antal församlingspräster,3 som i de skilda kontrak—

” Kyrka och folk 1959 nr 26—27, 8. 3. ³ Förutom Thölén, Engström och Södergren bl.a. prostarna Svante Alin i Sventorp (L. A. CnnnnnLon—C. O. Fann—mo, Skara stifts herdaminne, 2, s. 301 ff. SÖDERGREN i

• Sida 249
•  Original

ten och stiften byggde på något olika tradition. Det är därför inte förvå- nande, att kyrkotänkandet var långt ifrån ensartat inom de grupper, som anslöt sig till Kyrkliga förbundet.

L. M. Engström talade om den svenska bekännelsekyrkan och avsåg därmed »de medlemmar av den svenska folkkyrkan, som ännu på allvar fasthålla vår evangelisk-lutherska bekännelse».4 Accentueringen av bekän- nelsetroheten är karakteristisk. Bekännelseskrifterna har överlag en mer framträdande plats hos gammalkyrkligheten i övrigt än ”inom schartaua- nismen, och med bekännelsetroheten förenades bibeltroheten.5

I likhet med schartauanerna sökte även övriga gammalkyrkliga för- hindra »trons nivellering och harmonisering efter världens önskan och be- hag».6 Men de förvaltade det gammalkyrkliga arvet från reformationen och de kyrkliga väckelserna på ett delvis annat sätt än schartauanerna. Västgötafromheten har betecknats som en mildrad schartauanism. Den är mindre anspråksfull för egen del och mer fördragsam. Olikheten tar sig uttryck bl.a. däri, att den västgötska gammalkyrkligheten inte är lika av- visande gentemot lågkyrkligheten, folkkyrkligheten och Söderbloms eku- meniska strävanden.7 Detta drag av öppenhet utmärker i viss mån hela den övriga gammalkyrkligheten till skillnad från den mer homogena schar- tauanismen. Från 1940-talets mitt8 har denna öppenhet på sina håll gällt inte minst högkyrkolinjen från Den nya kyrkosynen till Kyrklig samling.

Att fånga några gemensamma drag i synen på förhållandet kyrka och stat är här nästan ogörligt. För åtskilliga gammalkyrkliga präster och de- ras likasinnade kyrkfolk var denna problematik föga aktuell. Homiletiken och själavården överskuggade helt frågor om organisation och författning hos sådana Andens män som prosten Adolf Kloo. Också om flera av de 'mer kyrkopolitiskt medvetna gäller det, att statskyrkoformen länge inte ut- gjorde något problem.

En schattering är snarare mer öppen för lågkyrkligheten än för högkyrk— ligheten. En, som representerar närmast denna gammalkyrklighet, dekla-

Kyrka och folk 1930, s. 142), Alfred Elmbladh i Urshult (ELMBLADH i Kyrkliga mötet i Växjö 1928, s. 182 ff. V. HARSTEN, Prosten Alfred Elmbladh, 1939. G. STENVALL i Hand- lingar ang. prästmötet i Växjö 1941, s. 359 ff.), Sven Hjelmgren i Kalvsvik (G. STEN— VALL i a. a., s. 289 ff. J. WAHLGREN i Växjö stifts hembygdskalender 1957, s. 132 f.), Franz Johansson i Särestad (Kyrka och folk 1939, s. 150 f.).

* ENGSTRÖM i ett föredrag 1942, tr. i Kyrkfolkets samling (1944), s. 255. ” »Ingen annan läroframställning är mera bibelenlig än den lutherska. Det är vår ödmjuka erfarenhet. Vi lutherska kristna vilja i sanning vara ”Bibeltrogna vänner' — icke såsom ,Nya Väktaren, bibeltrogna huvudsakligen på en punkt: betr. andra artikelns dog- matik.» Kontr.prost CARL ADRIAN 1946 i Levande lutherdom (1954), s. 150.

” Prosten ARVID NonBEnG 1941 i Kyrkfolkets samling, s. 232 f. Kom. GUSTAF DANIELS- SON i Växjö stifts hembygdskalender 1957, s. 122 ff.

* Kyrkoh. H. LILLIEROTH i Julhälsningar till förs. i Skara stift 1952, s. 26 ff. 8 Kyrkoh. SAM. Ouvws 1945 i Levande lutherdom, s. 175.

• Sida 250
•  Original

rerar i en uppsats om »den katolska faran»: »Svenska kyrkan är inte en allmän institution vilken som helst, inte ens en kristen kyrka vilken som helst —— den har som förtecken en bekännelse, som är klart fixerad och som på varje punkt har en bestämd innebörd. Och denna kyrka torde vara nu som tidigare det bästa bålverket mot strömningar, som inte har med vår evangelisk-lutherska tradition att göra.»9 Samtidigt som samme tales— man värnar om kyrkans frihet, framhåller han, att >>just ställningen som statskyrka ger våra (nordiska) kyrkor arbetsmöjligheter, som i varje fall inte genom åtgärder från vår sida böra givas till spillo. Det existerar ingen kyrka, som omfattar en väsentlig del av folket, utan att det måste komma till stånd ett omfattande och intimt samarbete mellan stat och kyrka. Ett annat förhållande är abnormt och till djup och varaktig skada för folk och rike.»1

En annan schattering motsvarar den västsvenska >>folkkyrkligheten>>. Den representeras av sådana, som är uppväxta och fostrade i gammalkyrk- lig miljö, men som genom studier och på annat sätt har blivit öppna för den folkkyrkliga huvudlinjen. Den typiskt gammalkyrkliga synen på Svenska kyrkan såsom en med staten förenad kyrkobildning och tanken på att kyrkan och staten har att arbeta tillsammans för människornas frälsning förbindes här med både de negativa och de positiva konsekven— serna av Einar Billings kyrkobegrepp.2

Vid sidan av dessa olika schatteringar finns det på sina håll en påtaglig linje, vars företrädare i långt större utsträckning än schartauanerna an- ser, att en strängare vakthållning gentemot staten är alltmer behövlig. Här betonas, att man skall lyda Gud mer än människor.

Fram till och med 1950-talet kan denna linje följas hos bl.a. den väst- götaprost, som var redaktör för Kyrka och folk 1939—60. Vid prästmötet i Skara 1934 betecknade han den världsliga överheten i Sverige som tole— rant och i vissa avseenden t.o.m. välvillig men fann andra länders rege- ringspolitik aktualisera den kristna lojaliteten som problem.3 Tio år se- nare skrev han: »Så länge t. ex. statsmakterna i ett land inte hindrar kyr- kans verksamhet, behöver ingen konflikt uppkomma. Ja, staten kan finna

” O. HASSLER i Smålandsposten 28.12.1957 och i Lutherstiftelsens tidskrift 1957 nr 3, s. 2 ff.

1 O. HAssu—zn i Vårt lutherska arv och nutidens kulturkamp. Föredrag vid det tionde nordiska prästmötet (1956), s. 92. Där heter vidare: »Som lutherska kristna äro vi an- svariga för kulturen i alla dess former. Detta är också i överensstämmelse med våra kyrkors traditionella ställning som folkkyrkor: vi äro kallade att å Kristi vägnar välsigna allt som kan välsignas.» Se även HASSLER i Sv. kyrkotidn. 1958, s. 763 f. förutom i Medde- landen från Svenska prästförbundet och Tidskrift för pastoratsförvaltning. ² Som exempel på denna schattering kan prosten Josef Wahlgren i Nybro anföras. Bannern—Wainonen, Högtid i Helgedomen (1939), s. 13 ff. VVAHLGnEN, Inför minnet av några gammalläsare (1957); Såningsmän och sändebud, 1—2 (1953—59). Wahlgren till förf. 21.5.1963.

• Sida 251
•  Original

det vara med sitt intresse förenligt att befordra kyrkans folkfostrande gär- ning. Då blir det samarbete mellan stat och kyrka. Så har det tidigare va- rit i vårt land som bekant och i allmänhet i Västerlandet. Men när staten stiftar lagar som gå stick i stäv med kristen anda och verkar nedbrytande på den kristna fostran, då uppstår ofrånkomligen spänning och slitningar. I det stadiet befinna vi oss utan tvivel i vårt land för närvarande.»4 Sedan fann han allt flera anledningar att tala om statens tunga hand över kyr- kan. En primär fråga i denna reaktion var, om staten ville vara kristen. En patriarkalistisk kristen regering var att föredra framför en demokrati, som inte ville följa kristendomens principer.5

Från och med 1958 vann denna linje större anslutning än tidigare. Un- der de högtidsdagar, som Lunds stiftskommitté av Kyrkliga förbundet an- ordnade i Båstad i aug. 1958, ventilerades vad som förenar och skiljer gam- malkyrkliga och högkyrkliga. Därvid vederlades, heter det, »den uppfatt- ningen, som en del haft, att Kyrkliga förbundet skulle börja luta åt hög— kyrkligheten».6 De gammalkyrkliga i Lunds stift kompletterade vanligen Kyrka och folk med Göteborgs stiftstidning, och deras synsätt förblev klart avgränsat från högkyrklighetens.7 Men själva beslutet i kvinnoprästfrågan och det samgående mellan åtskilliga gammalkyrkliga och högkyrkliga, som därpå följde, medförde på sina håll i stort sett att den gentemot staten karskare linjen inom gammalkyrkligheten blev mer framträdande.

Läromässigt fann berörda företrädare av gammalkyrkligheten en anknyt- ning i högkyrkolinjens corpus Christi-teologi och dess inriktning på det objektiva.8 »Det är 1910-talets liberala teologi och folkkyrkotänkande, som stå emot en front av gammalkyrkliga och högkyrkliga», skrev Svenska pastoratens riksförbunds tidskriftsredaktör och ombudsman jur. dr Gun- nar Prawitz år 1958.9 Av särskilt intresse är att se vilka konsekvenser kyrkobegreppet får inom denna gammalkyrkliga linje för synen på för- hållandet mellan kyrka och stat.

»Kyrkans frihet är starkt hotad. Staten lägger sig stundom i kyrkans interna angelägenheter. Guds ord får därvid icke vara rättesnöret . . . Fram— förallt vill man icke ha Guds ord med, när det gäller att lösa viktiga sam- hällsfrågor . . . I en folkkyrka är det fråga om, vad folket vill, säger man.»1 Det är uppenbart, att man här verkligen lägger sig vinn om att värna om

* ARVID NORBERG i Levande lutherdom, s. 178 f.

⁵ Kyrka och folk 1950, s. 64 f., 1954, s. 39 ff., 1958 nr 17, s. 3 ff. " Kontraktsprosten ROBERT Bosson i Lundastiftet 1958 nr 7. Omtryckt i Hedlig kristen- dom (1960), s. 500. 7 Kyrkoh. SAM. ADRIAN i »Gammalkyrklighet» och Kyrkliga förbundet för evangelisk- luthersk tro (1960), s. 46 ff. 9 Se t.ex. kyrkoh. GUSTAF LINDER redan i Kyrka och folk 1942, s. 135 f. och i Hand- lingar ang. prästmötet i Växjö 1953, s. 299 ff. " Tidskrift för pastoratsförvaltning 1958 nr 8, s. 2. 1 Cit. fortsätter: »Kyrkliga Förbundet har några representanter med i representant- skapet för Kyrklig samling kring bibel och bekännelse. Det synes, som om denna verk—

• Sida 252
•  Original

kyrkans frihet och självständighet. I de strävandena anlitar man gärna det stöd, som bl.a. Halvar Sundbergs kyrkorättsliga undersökningar och utredningar kan ge. Hos en och annan mognar tanken på att det aktuella läget kräver, att kyrkan verkligen omprövar sin rådande förbindelse med staten. Men någon radikal förändring åstundas i regel inte. Kyrkoherde Gustaf Linder i Skatelöv, som måste sägas vara representativ för den gam- malkyrklighet, som är öppen för högkyrkligheten inom Kyrklig samling, skriver: »I sitt förhållande till staten är Svenska kyrkan att betrakta som en folkkyrka, men en folkkyrka, som även och framför allt är en bekän- nelsekyrka. Av detta följer, att man på visst sätt kan beteckna kyrkan som ett trossamfund, som ju religionsfrihetslagen åtminstone ställvis gör. I sak har 1951 års religionsfrihetslag icke medfört någon förändring av Svenska kyrkans status, då den icke berör dess bekännelse och ej heller kan göra det. För frikyrkornas del torde saken vara en annan och mera be- tydelsefull. Mitt kyrkobegrepp gör, att jag på samma gång måste betrakta staten som en Guds tjänare (enl. Rom. 13) och som en antikristisk före- teelse (enl. flera ställen i Uppb.). Förhållandet mellan stat och kyrka kan icke undgå att bli fyllt av spänning. Och en lidlig samexistens kan icke gärna ske på annat sätt än genom ömsesidigt iakttagande av regeln: ”När var och en sin syssla sköter.'»2

Anglokatolsk, gammalkatolsk, grekisk—ortodox respektive romersk—katolsk påverkan

Den utifrån inspirerade una sancta-linjen har liksom den övriga hög- kyrkligheten ända frän början ägt förbindelser med motsvarande rörelser inom den evangelisk—lutherska kristenheten i övrigt.2 Men med »utifrån» avses här främst de för denna linje framträdande relationerna med och influenserna från de »biskopliga» kyrkorna på icke-lutherskt håll. Bl.a. de ekumeniska dagar, som Rosendal tidigt började anordna i Osby, var av betydelse för de anglokatolska, gammalkatolska, grekisk-ortodoxa och ro- mersk-katolska kontakterna.

Mer eller mindre anglokatolskt påverkad har den högkyrkliga rörelsen i landet varit alltifrån sin tidigaste framväxt. Personliga förbindelser och kontaktdagar av olika slag har bidragit härtill. Av särskild vikt är de kon- ferenser mellan högkyrkliga i Sverige och England, som med jämna mellan- rum hålles i Whitby alltsedan år 19493

Förbindelsen med gammalkatolikerna började på allvar under 1940-talet. En upptakt härtill var pastor Eric Segelbergs kontakt med den gammal- katolske kyrkoherden Werner Scharte i Mannheim. Teol. stud. Gösta Thimon och andra svenskar korresponderade sedan med och besökte gammalkato-

1 Sv. pastoraltidskr. 1959 nr 21, s. 13. 3 Anmärkningsvärt är, att den högkyrklige lutherske teologen Bernhard Meyer från Paris upptog ett ingående studium av Einar Billing under sin tid i Sverige i början av 1950-talet. 3 Förberedelserna för den första av dessa konferenser i Whitby omhänderhades på svensk sida av främst kontraktsprosten Simon Liiders. Redogörelse i Kristen gemenskap 1950, s. 49 ff.

• Sida 271
•  Original

liker i Tyskland och andra länder,4 och gammalkatoliker gjorde längre och kortare besök i Uppsala, Vadstena, Stjärnholm och Osby. Pastorerna R. Lys- höj och Segelberg företrädde Svenska kyrkan vid en gammalkatolsk biskopsvigning i Essen 1952,5 och den gammalkatolske kyrkoherde, som Kyrklig förnyelse kallade till sina kyrkodagar i Uppsala 1961 och 1962, koncelebrerade mässan med Rosendal i Osby redan 1952. Thimon konverte- rade till den gammalkatolska kyrkan 1961.6

Förståelsen för den grekisk-ortodoxa kyrkan har ökat redan genom den 1938 bildade svenska grenen av brödraskapet S:t Alban och S:t Sergius, vilket ett decennium tidigare växt fram ur den anglikanska studentrörelsen och motsvarande rörelse bland emigrantryssarna i England och Frankrike.7 Grekisk-ortodoxa flyktingar från Estland och andra länder, som kom till Sverige under andra världskriget, gav vidare Segelberg och andra högkyrko- män med tidiga ortodoxa förbindelser nya incitament. År 1950 tog Rosendal initiativet till förhandlingar i Oxford för att stärka den högkyrkliga ekume- niken, och strax före Kyrkornas världsråds konferens i Lund 1952 bildades ILAFC).3 I dess svenska lokalavdelning, vars drivande kraft är komminister Christofer Klasson, kommer grekisk-ortodoxa influenser till uttryck.9

För inflytandet från Rom har först och främst en rad romersk—katolska präster svarat. Jesuitpatern Max Pribilla1 och Dom C. Lialine2 kan nämnas bland dem, som besökt Sverige och vunnit kontakter. Av de i Sverige statio- nerade har förutom dominikanerna i Lund på senare tid inte minst jesuit- patrarna Josef Gerlach och Wilhelm Köster utövat inflytande.3 Augustiner-

4 År 1953 besökte Thimon de gammalkatolska församlingarna i Frankfurt am Main, Bonn, Kaiserslautern, Amsterdam, Bottrop och Essen. Vid deras internationella ungdoms— konfcrens pä Meisenburg (nära Essen) höll han föredrag om Societas Sanctae Birgittae och den svenska högkyrkligheten i övrigt. Stencilcrat i Internews. Internationaler Rund- brief fiir die anglikanische und altkatholische Jugend 1954 nr 2, s. 7 ff. 5 Flera högkyrkliga präster från Sverige har från och med denna tidpunkt celcbrerat mässan i gammalkatolska kyrkor. " Intervju med Thimon den 14.6.1963. " GUNVOR SAHLIN i Kyrkotankar, s. 91 ff. 3 International League for Apostolic Faith and Order. " KLASSON i Kyrklig förnyelse 1957, 2, s. 51 ff.; i Kyrkotankar, s. 98 ff.; Sv. pastoral- tidskr. 1961, s. 297 f. och hans stencilerade rundbrev från ILAFO. — De grekisk—ortodoxt influerade idéer, som skymtar fram i t.ex. H. BLENNOW', Mässan i bilder (1954), går när- mast tillbaka på utgivarens medhjälpare Per Janzon (Beskow), vilken då påverkats av bl.a. den ortodoxc biskopen Alexis van der Mensbrugghe, som tidigare varit romersk- katolsk munk. Av JANZON se ännu artikeln Myten om kyrkans avfall (i Sankt Ansgar 1958 nr 1—2).

1 Pribilla medverkade i bl.a. Kyrkohist. årsskr. 1931 och 1934. 2 Lialine medverkade i bl.a. En bok om kyrkans ämbete (1951). Mellan honom och Pribilla kan också jesuitpatern Theodor van Haag nämnas. Dennes kända studie om den apostoliska successionen i Sverige publicerades i Kyrkohist. årsskr. 1944. 3 Gerlach är präst i Uppsala sedan 1939. Köster verkade där 1954—61 och år därefter verksam i Göteborg.

• Sida 272
•  Original

korherren Pius Parsch, som genom sina skrifter påverkat Rosendal4 och många andra i stor utsträckning, är ett exempel på de romersk—katolska präster, som utan att besöka Sverige har betytt mycket för den svenska hög- kyrkligheten. Inflytandet från detta håll har vidare befrämjats av sådana högkyrkomän som kyrkoherde Axel Emil Haerberger i Strängnäs stift.5 Även en del exegeter har ansetts spela en viss roll i detta sammanhang.6

I första hand har impulserna från de nämnda kyrkorna gällt det litur- giska området. Men de har åtföljts av en teologisk påverkan. Kyrkobegrep- pet, ämbetssynen och sakramentsläran är präglade därav. De nya incita- menten är ingalunda ensartade. De härrör ju också från olika håll, och skilda grupper är olika orienterade. I stort sett kan likväl kyrkotänkandets utveckling inom den utifrån inspirerade una sancta-linjen karakteriseras på följande sätt.

År 1937 betygade Rosendal, att E. Billings insats inte kunde skattas nog högt, och att man var medveten om vad J. A. Eklund, Söderblom, Sigtuna— stiftelsen, Aulén och Brilioth betytt för »kyrklig förnyelses» framväxt.7 Men när det gäller själva utvecklingen av kyrkobegreppet synes den mest markanta förskjutningen vara just den, att inspirationen utifrån till en tid stärkts mer och mer på den svenska och lutherska traditionens bekostnad. Utdömandet av allt vad folkkyrkotänkande heter har därvid blivit alltmera nyanslöst.8

Kyrkobegreppet bestämmes av corpus Christi—teologien alltifrån Rosen- dals första skrift. Men särskilt utmärkande för denna riktnings kyrko- tänkande är den vikt, som lägges på kyrkans s.k. notae, varvid man under— stryker Nicaenums formel: en, helig, allmännelig och apostolisk kyrka.

Som konstitutiva faktorer i denna una sancta nämnes vanligen Ordet, sakramenten, ämbetet och församlingen. Ordet uppfattas då vara en del av kyrkan och inte Herre över denna. Sakramenten är enligt somliga sju. Apostlaämbetet identifieras med biskopsämbetet, och detta anses ha tre grader: biskop, präst och diakon. Även församlingen, som är lekfolket, tän- kes av Rosendal i klerikala kategorier. Ordensfolk, diakonissor och andra lekmän, som har någon kyrklig vigning, står närmast prästerskapet. Och i

* Rosendals kyrkokalender Nådens år 1—3 (1940—41) bygger till inte ringa del på den stora kalender, som Pius Parsch några år tidigare utgav på sin ordens förlag Volkslitur- gischcs Apostolat.

5 Om Hzerberger se A. B. RosåN i Strängnäs stifts prästmöteshandlingar 1962, s. 200 ff. " S. A. ONSÄTER, Högkyrkligheten (1957), s. 94 ff., 119, 131 ff. P. E. PERSSON, Kyrkans ämbete som Kristus-representation (1961), s. 167 ff. ⁷ Hans passus härom föregås av meningen: »Framför allt är det viktigt, att vi und— vika att ställa oss mot våra bröder i Svenska kyrkan.» ROSENDAL, Kyrklig förnyelse i för- samlingskyrkan, s. 91 f. 8 Se t.ex. vissa bidrag i Kyrklig förnyelse 1959.

• Sida 273
•  Original

det allmänna prästadömet upptages man genom dopet och befästes man genom konfirmationen.9 Liksom en döpt person, som saknar tro, anses tillhöra kyrkan, ehuru ofullkomligt, kan en viss kyrkotillhörighet tänkas utan dop. Men full till- hörighet konstitueras av dop och tro. Om »många kristna i sekterna» heter det därför, att »de tillhöra i viss grad, men på ett mer eller mindre ofull- komligt sätt, Kyrkan, genom tron, så långt denna nämligen är en rätt tro».1 Kyrkobegreppet bygger på vad man uppfattar ha varit sann lära före den slutliga schismen mellan öst och väst år 1054. I sina ekumeniska strävanden inriktar man sig därför på Rom, de ortodoxa kyrkorna och »den katolska konceptionen utanför Rom». Schismen förlägges allmänt inne i »kyrkan som helhet». Synen på hur enheten, som substantiellt hör till kyrkans väsen, skall kunna återställas, varierar något. Men bl. a. Rosendal synes inte kunna »tänka sig något annat centrum för Kyrkan i hennes enhet än Rom».2 Kyrkans avskildhet från det profana blir huvudaspekten utifrån tanken på kyrkans helighet. I kyrkan är allt heligt och klerikalt. Denna läropunkt utvecklas under opposition mot betonandet av den osynliga kyrkan. Kyr- kan är inkarnationens förlängning här och nu, och som sådan är den i lika hög grad synlig som osynlig. Den är institution och organism på en och samma gång.3 Kyrkan är helig inte endast ontiskt utan också empiriskt. I det senare avseendet tänkes heligheten vara hierarkiskt byggd men relativ. »Altaret är heligare än kyrkobänkarna. En präst är, religiöst sett men icke med nödvändighet etiskt, heligare än en lekman.»4 Var den nedre gränsen för denna fallande skala går, synes inte vara klart genomtänkt. Katoliciteten innebär, att kyrkan är allmännelig i både tid och rum. Dess temporala, historiska katolicitet medför, att ett samfund, hur mycket det än lär av evangeliets sanningar, inte är en legitimt självständig del av den allmänneliga kyrkan, om det inte sträcker sig genom alla tider och omfattar tiden bakåt till Kristus. Såväl den historiska som den geografiska katolici- teten är visserligen relativ till sin existens, men i fråga om kyrkans väsen är katoliciteten fullkomlig. Den viktigaste formen för allmänneligheten är därför lärans katolicitet, av vilken följer ett katolskt ämbete, katolska sak- rament och ett katolskt församlingsliv.5

" ROSENDAL, Kyrklig förnyelse (1935); i Kyrkans år 1936, s. 82 ff.; Kyrklig förnyelse i församlingskyrkan (1937); Den apostoliska tron, 2 (1951), s. 241 ff.; i Kyrklig för— nyelse 1958, 1, S. 34 ff.

¹ ROSENDAL, Den apostoliska tron, 2, s. 230 f. 2 Ibid., s. 425, 195 ff., 408 ff. 3 ROSENDAL i Kyrkans år 1936, s. 51 ff., 57 ff., 61 ff.; Kyrkans framtid (1943), s. 203 ff.; Den apostoliska tron, 2, s. 207 ff. Rosendal till förf. 17.1.1962. * ROSENDAL, Den apostoliska tron, 2, s. 427 ff. Om detta avsnitt i Rosendals huvud- arbete se B.-E. BENKTSON i Sv. teol. kvartalskr. 1952, s. 47 f. 5 ROSENDAL, Den apostoliska tron, 2, s. 433 ff.

• Sida 274
•  Original

Som kyrkans substantiella kännetecken betonas likaså apostoliciteten. Denna uppfattas som »en mystisk, övernaturlig och dock genom naturlig härstamning förmedlad gemenskap med apostlarna i en inkarnerad konti- nuitet, som är historisk och timlig, icke blott abstrakt och idémässig». Ett par konsekvenser härav må antydas. Ett samfund äger inte apostolicitet därför att det noga studerar bibeln och söker följa denna. Den apostoliska grundvalen implicerar nämligen, att kyrkan är historiskt grundad på apost- larna. Den påtagligaste följden är här den avgörande betydelse man till— mäter den apostoliska successionen. Synen på denna är visserligen inte en— hetlig, men den präglas här utan tvivel genomgående av påverkan utifrån. Rosendal finner det vara olyckligt att skilja mellan lärosuccessionen och vigningssuccessionen.6

Kyrkobegreppet i detta avsnitt har karakteriserats främst utifrån Rosen— dal. Det var han, som _ såsom han själv uttrycker det — »vred på en knapp 1935 med påskriften ”Kyrklig Förnyelse'».7 Han har sedan utvecklat sin syn i en jämförelsevis rik produktion, och många har länge mer eller mindre följt honom. Men för att helhetsbilden skall bli riktig, måste några kom- pletterande anmärkningar göras. För det första bör det sägas, att det hela tiden har funnits företrädare för denna una sancta—linje med en betydligt mindre utrerad påverkan utifrån, och för det andra bör det framhållas, att åtskilliga också inom denna linje under senare år har blivit mer lutherskt medvetna.

Att göra full rättvisa åt detta är svårt. Rörelsen är ung, och det förelig- ger ett i stort sett ganska sporadiskt material. Uppenbart är likväl, att en teologisk debatt om själva lärogrunden håller på att komma i gång inom de egna leden, och att Rosendal inte längre framstår som tongivande teolog bland flertalet inom denna linje. En av de tongivande bland de yngre, som företräder en mer modifierad ståndpunkt, är docent Ragnar Holte. Han anknyter till bl.a. den tyske professorn Ernst Kinder, en av Lutherska världsförbundet anlitad teolog, och visar onekligen större förstående för reformationen än Rosendal i sina krav på att dagens kyrkor skall pröva sina särbekännelser inför Skriften och de fornkyrkliga symbola.8 I den mån ett sådant kyrkotänkande vinner anklang, innebär detta, att de två huvud- linjer inom högkyrkligheten, som här särskilts, synes tendera till att kon- vergera. Tendensen inom kyrkotänkandet belyses av att även Holte talar om »en nutidsorienterad, konfessionell men till katolicitet strävande luther—

" Ibid., s. 440 ff., 234 f., 284 f., 377 ff.; ROSENDAL i Prästämbetet, utg. av H. Blennow (1951), s. 79 ff., Kyrkans liturgi, utg. av H. Blennow (1952), s. 138 ff. och Kyrklig för- nyelse 1961, 1, s. 39.

" ROSENDAL i Kyrkotankar (1958), s. 11. ” HOLTE i Kyrka, folk, auktoritet, s. 74 ff., Kyrklig förnyelse 1960, 2, s. 75 ff., Sv. pas- toraltidskr. 1963, s. 4 ff. Holte till förf. 10.9.1962.

• Sida 275
•  Original

dom»9 och att Ekström åberopar sig på honom i sin prästmötesavhandling,1 medan Rosendal nu finner honom något rädd och vacklande.2

L'na sancta och staten

Under 1930—talet uppehöll sig inte Rosendal och hans likasinnade något nämnvärt vid spörsmålen om kyrkans förhållande till staten. Först i sin år 1948 utgivna skrift om den kristna trosläran tog Rosendal upp denna problematik.3

Med sitt betonande av kyrkans katolicitet förenade han därvid en accen- tuering av tanken på folket. Folkgemenskapen framhölls höra till det vä— sentliga i de bibliskt grundade naturliga ordningarna. Från kyrkans syn- punkt kunde folket — förklarade Rosendal — ha vilken statsförfattning som helst. Men han var angelägen att förorda en monarki, där konungen lät sig krönas. I polemik mot tesen om Sveriges majestät och Guds kyrka, som däruti vilar, hävdade han, att det är staten, som kan vila i kyrkan. Staten skall förvisso vara helt fri i det, som hör till dess funktion, men kyrkan bör välva sina välsignande valv över allt.4 1 de kristnas strävan att göra staten till Guds rike ligger statens frälsning. Civitas Dei är idealet.

Rosendals bedömning av den svenska staten vid 1950-talets ingång var jämförelsevis mild. Staten liknades vid en korsett, utan vilken Svenska kyr— kan skulle falla sönder i flera kyrkosamfund, och ingenting ansågs visa, att staten delade tidens fientlighet mot kyrkan. Rosendal kom fram till att det vore synnerligen oklokt att söka skilja kyrkan från staten.5

Under 1940-talet kritiserades de rådande förhållandena av åtskilliga, som företrädde den utifrån inspirerade una sancta-linjen, men få av dem krävde, att kyrkan skulle skiljas från staten. Man diskuterade enskilda punkter som vigseltvånget, medlemskapet och frågan om vilka som skulle bestämma om kyrkans gudstjänstliv och andra interna angelägenheter.6 Men är 1947 framskymtade hos några tanken på en från staten skild kyrka.

Inför en »målmedveten och illistig politik av ledande kulturradikala och socialdemokratiska kretsar» höjde pastor Segelberg då stridsropet Libertas ecclesiae i de exklusivt högkyrkligas interna rundbrev.7 Den kyrkopolitiska planen med kyrkan uppfattades vara denna: »Kyrkan skall knytas allt

" Kom—: i Kyrklig förnyelse 1960, 2, s. 89. 1 EKSTRÖM, Gudsfolk och folkkyrka, s. 8, 164, 177, 217, 237. ² ROSENDAL i Kyrklig förnyelse 1961, 1, S. 39. 3 ROSENDAL, Den apostoliska tron, 1, s. 335 ff. * Här citerar Rosendal ur J. A. Eklunds psalm: »Allt fick sin vigning i kyrkans famn —— fanan och konungaskruden.»

5 ROSENDAL i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1950 nr 2, s. 3. 3 T. ex. den då ännu inte till Rom konverterade lektorn LECHARD JOHANNESSON i Rund- brev om Kyrklig förnyelse 1942 nr 1, s. 5 ff. och kyrkoh. WILH. HARSTEN i a. a. 1946 nr 7, s. 4 f.

⁷ SEGELBERG i a. a. 1947 nr 4, s. 1 f.

• Sida 276
•  Original

närmare staten så att hennes frihet blir ingen och hennes sekularisering fullbordas. Därefter skall skilsmässan genomföras och kyrkan lämnas åt sitt öde.» Det gällde därför att föredra en fri, fattig, andefylld kyrka fram- för det befarade alternativet. Kyrkoherde Wilhelm Harsten påtalade i en efterföljande artikel, att kyrkan behövde utarbeta ett beredskapsprogram. Initiativet fick inte ligga hos kyrkans fiender.8

Samma år gjorde teol. lic. Olof Andrén ett inlägg i ett vidare debatt- forum.9 Huvudförutsättningarna för att Svenska kyrkan skulle fungera som nationalkyrka hade försvunnit. Staten accepterade inte längre kyrkan som sitt samvete (utlämnandet av balterna illustrerade detta), och skolan hade sekulariserats. I sin bedömning av kyrkans ofrihet anknöt Andrén till Halvar Sundberg. Ehuru det officiellt inte existerade någon statskyrka, fanns det en skrämmande verklighet, som kunde kallas statskyrka i sämsta mening. Andrén hörde till de få, som utifrån en sådan bedömning talade för något av en skilsmässa. »Det kan hända» —— skrev han — »att det i verkligheten finns en bred opinion för att Svenska kyrkan skall få en ställ- ning som fri nationalkyrka i ett visst nära samband med staten. I så fall finns det inte mycket att invända mot en sådan förbindelse. Men då skall lagstiftningen inriktas därpå.»1

Vid kyrkodagarna i Hjelmseryd våren 1948 debatterades stat och kyrka- frågan. Lektor Herbert Johansson höll föredrag härom, och en kommitté tillsattes att arbeta med problemet ur skilda aspekter. Kyrkoherde Jan Redin, som refererade detta i de stencilerade rundbreven, var en av dem, som ville förbereda kyrkans frigörande från staten.2 Av stor betydelse för dessa blev Sundbergs Kyrkorätt, som utkom vid denna tidpunkt. Denna bok hälsades av Segelberg som kyrkans senkomna Decretum Gratiane i Sverige. Utifrån den skulle kampen för kyrkans frihet föras. Reträttens tid för kyrkan skulle då upphöra.3 Detta innebar, att man accepterade Sund- bergs hävdande av att Svenska kyrkan är ett med staten i vissa avseenden samordnat samfund ehuru icke statskyrka, och att man höll fast vid att kyrkan trots allt skall behålla en viss samordning med staten.

I början av 1950-talet skärpte denna falang sin kritiska syn. I ett extra— nummer av Rundbrev om Kyrklig förnyelse i aug. 1951 uppmanade Rosen- dal sina ämbetsbröder att protestera inför biskoparna, ecklesiastikdeparte- mentet och kyrkomötet mot »degraderingen» och tvångsförflyttningen av

5 HARSTEN i a.a. 1947 nr 6, s. 5.

⁹ ANDnéN i Samtid och framtid 1947, s. 165 ff.

1 Ibid., s. 171. 2 REDlN i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1948 nr 4, s. 1. Men det kan anmärkas, att Redin i a. a. 1950 nr 9, s. 2 fann anledning att lovorda statsrådet J. Weijne som en klok ecklesiastikminister.

3 Till den planerade kyrkligare kyrkopolitiken räknade man bl.a. stoppandet av kyrkomötets omorganisation med lekmannamajoritet. SEGELBERG i a. a. 1948 nr 5, s. 7 f.

• Sida 277
•  Original

präster, stängningen av vissa kyrkor, vigseltvånget, det nya prästlöneregle- mentet och statens åtgärd att låta kyrkofullmäktige yttra sig i kvinnopräst- frågan. Vidare uppmanades prästerna att propagera för att kyrkan själv föreslog och själv företog en utredning av förhållandet kyrka och stat.4 Den polemiska udden var till stor del riktad mot de inomkyrkliga motstån— darna, men också mot staten blev tonen mer irriterad. När hovrättspresi- denten Holger Elliot i det mycket omskrivna målet angående pastor Daniel Nordbloms vigselvägran erinrade om önskvärdheten av ett för riket gemen— samt organ för verkställandet av biskops individuellt lämnade tolkning av t. ex. en prästs plikter mot samhället, liknade Harsten detta vid 1600-tals- planerna på ett consistorium generale och såg i det önskade organet en ut- gångspunkt för en ny strikt statskyrklig lagstiftning.5 Att Segelberg ställ- des till ansvar för sin anteckning i död— och begravningsboken »enl. hednisk sed» om en person som undergått kremation, förklarades vara ett tecken på hur begränsad »Libertas Ecclesiae i biskop Thomas land» redan var.6

I såväl ILAFO:s som Kyrklig förnyelses rundbrev var det likväl de inom- kyrkliga motståndarna — och de frikyrkliga i sin mån7 — och inte i första hand staten, som ansågs angripa kyrkan.8 Men dessa misstänktes förleda staten. Komminister Christofer Klassons hävdande av att »alla de åtgärder, som nu målmedvetet företas för att beröva Kyrkan hennes frihet», kunde försvaras på grundval av folkkyrkotanken,9 var betecknande för den utifrån inspirerade una sancta—linjen.

Efter 1958 års kyrkomöte förklarade Rosendal, att staten hade tvingat kyrkan att ändra tron. Samtidigt som han frågade, om kyrkan skulle bli helt förstatligad, varnade han för inte endast termen statskyrka utan också benämningen folkkyrka på grund av ordets makt över tanken.1 Och bl.a. komminister Karl Erik Hagberg vände sig mot den »demokratiska stats- absolutismen» och påtalade, att Svenska kyrkan höll på att bli statskyrka, som den förut inte varit.2

* ROSENDAL i a.a. 1951 nr 7.

⁵ HAHSTEN i a. a. 1952 nr 5, s. 1 f. " HARSTEN i a. a. 1954 nr 3, s. 2. Segelbergs anteckning föranledde uttalanden av både JK och domkapitlet om det olämpliga i åtgärden. JK till Segelberg 5.4.1954. Registraturet. .lK:s arkiv. Strängnäs domkap. prot. 23.4.1954 5 11. Strängnäs domkap:s arkiv. ⁷ Det var t.ex. efter det att de frikyrkliga länge använt beteckningen statskyrka om Svenska kyrkan, som kungl. förordningen om bensin- och körrestriktioner använde ter- men statskyrkopräster, påtalade KLASSON i ILAFO:s rundbrev 1956 nr 3, s. 1 f. 5 Denna tanke hade länge framförts av Rosendal. Vid 50—talets mitt påträffas den också hos t. ex. REDIN i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1956 nr 7, s. 3 f. ” KLASSON åsyftade bl.a. lagförslaget om ny församlingsstyrelse, den nya jordfäst- ningslagen med dess »okristliga» bestämmelser och biskop H. Ljungbergs åtgärd att för- vandla »S:t Jakobs kyrka från ett bönehus till en filial för LO-palatset på Norra Ban- torget». ILAFO:S rundbrev 1957 nr 3, s. 2 f. 1 ROSENDAL i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1958 nr 5, s. 2; nr 9, s. 2 f. 2 HAGBERG i Svensk pastoraltidskrift 1961, s. 159 f., 335.

• Sida 278
•  Original

Men i stort sett var det alltfort så, att man inte kritiserade i första hand staten, och att man inte gick in för kyrkans skiljande från denna. Inför 1958 års kyrkomöte framförde visserligen Rosendal den synpunkten, att bekännelsefronten måste vidta alla åtgärder för skilsmässa, om kyrkomötet skulle acceptera kvinnliga präster.3 Men efteråt hördes inte mycket av detta. I Rundbrev om Kyrklig förnyelse framhölls, att kyrkans egna ledare var de skyldiga, att de inomkyrkliga motståndarna använde staten som ett hot, och att alla kyrkosamfund var mer eller mindre fallna. Man hyste bekym- mer för »alla LO-frälsta, alla frikyrkliga och alla sekulariserade», men man gled över de statliga myndigheternas roll ganska hastigt.4

Varken i de nyssnämnda rundbreven eller i denna falangs bidrag i Svensk pastoraltidskrift och på annat håll är krav på kyrkans skiljande från sta- ten framträdande. Representativ för de nämnda organen är snarare K. E. Hagbergs deklaration år 1961: »Vad vi nu behöver, är sålunda icke ett verklighetsfrämmande tal om 'skilsmässa' mellan kyrka och stat. Hur skulle f.ö. det vara beskaffat i dagens samhälle, som skulle kunna ,skiljas' från staten? Vad vi behöver är hederliga och hyggliga relationer mellan kyrka och stat.»5

Även ILAFO:s rundbrev, i vilka inflytandena från icke-lutherskt håll snarast är än mer påtagliga, riktar till stor del sin polemik mot de inom- kyrkliga motståndarna. Men i dessa brev, som i hög grad är tillfällets barn och präglade av olika affekter under »kyrkokampen», möter också en kär- vare hållning gentemot staten och krav på skilsmässa. Ingripandena mot vigselvägrande präster i Sverige jämföres med GPU:s och Gestapos aktio- ner i Ryssland och Tyskland mot präster, som där uppträtt »olämpligt».6 Men inte heller här föreligger någon klart utformad principiell syn på staten i dess relation till kyrkan. Det talas allmänt om »de världsliga makternas intentioner mot Kyrkan», och att >>vad man är ute efter, är att oskadliggöra Kyrkan som andlig makt». Konkret åsyftades i början av år 1963 förslagen om reform av sättet för utträde ur Svenska kyrkan, reform av biskopsvalen, »fråntagande av Pastors andliga besittningsrätt av sockenkyrkan», ändring av reglerna om försäljning av kyrkojord och minskning av skolornas kris— tendomsundervisning.7

I det aktuella läget betraktar både de äldre och de yngre företrädarna

” ROSENDAL i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1958 nr 4, s. 2 f. Han tillade: »Nästan ingenting av vad jag skrivit om fronten är mitt eget. Det är bröder i Ämbetet som fört fram dessa saker, ofta ordagrant som jag återgett dem, särskilt i de mest tillspetsade ställena.»

* Ramn i a.a.1958 nr 7, s. 4; nr 8, s. 2 f.; 1959 nr 5, s. 2 f. ROSENDAL i a. a. 1960 nr 6, s. 2.

5 HAGBERG i Sv. pastoraltidskr. 1961, s. 159; Strängnäs stiftsblad 1959, s. 35, 1960 s. 19, 1961, s. 51, 67. ** ILAFO:s rundbrev 1959 nr 3.

" Hansson 1 a.a. 1963 nr 1.

• Sida 279
•  Original

för den utifrån inspirerade una sancta—linjen sin kyrka i dess relation till staten först och främst som trossamfund och regional del av den allmänne- liga kyrkan. Kyrkan i Sverige har en klar bekännelse om såväl sin religiösa karaktär som den kristna trons uppkomst och fortsatta liv. Kyrkan kan inte vara beroende i dålig mening av denna världen, och endast som bekän- nande trossamfund kan den vara till verkligt gagn även för det världsliga samhället.8 Religionsfrihetslagen anses också av många ha medfört, att kyrkans ställning som trossamfund har blivit klarare.

Men nyanserna är många. En av de tillfrågade håller hundraprocentigt fast vid termen trossamfund och hävdar, att begreppet folkkyrka är varken bibliskt eller realistiskt.9 En annan finner termen folkkyrka bättre än tros- samfund ur åtminstone en synpunkt. Den anger klarare Svenska kyrkans särställning i jämförelse med frikyrkorna, vilka anses sakna en del av Kristi kyrkas kännetecken.1 En tredje föredrar beteckningarna national- kyrka och konkordatskyrka.2

Att frågan kyrka och stat bör lösas genom en form av konkordat, är bl. a. Rosendals och Redins önskan.3 Därvid förutsättes, att kyrkan äger egna re- presentativa organ och egen ekonomisk förvaltning. Den statliga inbland- ningen i kyrkans inre angelägenheter anses överlag alltför stor och kyrkans förmåga att värna sina intressen alltför ringa. Men lösningsförslagen är något olika. Holte skriver: »Prästtjänsternas otillräcklighet och andra or— ganisatoriska och ekonomiska problem är ej i och för sig ägnade att ak- tualisera tanken på en skilsmässa _ men däremot på målmedvetet upp- byggande av frivilliga kyrkliga organ för att utfylla luckorna.»4 Klasson yrkar tveklöst på skilsmässa. Enligt honom finns inte längre några förut— sättningar för ett nära samarbete mellan kyrka och stat.5 Någon gång har det 'framskymtat, att en och annan, som intar denna ståndpunkt, har inspi- rerats av den högkyrkligt präglade Episcopal Church i Skottland.6

5. Sammanfattande överblick av huvudfrågan Svenska kyrkan och staten

a) Hur man utifrån kyrkobegreppet uppfattar den aktuella relationen Schatteringarna

Bland de frikyrkligt orienterade, som mer eller mindre medvetet företrä- der friförsamlingslinjen, kan särskiljas fyra grupper i fråga om synen på

** Redin till förf. 16.1.1962. Rosendal till förf. 17.1.1962. Holte till förf. 10.9.1962. Komminister Karl-Olof Berglund till förf. 19.12.1961. Teol. stud. (numera pastor) Anders Bergman till förf. 3.1.1962.

” Bergman till förf. 3.1.1962. 1 Holte till förf. 10.9.1962. = Klasson till förf. 27.12.1961. ” Rosendal till förf. 17.1.1962. Redin till förf. 16.1.1962. * Holte till förf. 10.9.1962. ** Klasson till förf. 27.12.1961.

” Bl. a. i Strängnäs stiftsblad. Se t.ex. dess årg. 1958, s. 70 f.

• Sida 280
•  Original

Svenska kyrkan. En liten grupp betraktar onyanserat denna som blott och bart en statsfunktion och räknar inte med att den är någon kyrka. En annan något större grupp uppfattar likaså Svenska kyrkan som en av sta- tens funktioner men ser däri en i viss mån positiv kontakt mellan staten och kristendomen. En tredje grupp, som domineras av de äldre frikyrkosam- fundens nuvarande ledarskikt, betraktar Svenska kyrkan som först och främst statskyrka och kritiserar energiskt statskyrkosystemet, samtidigt som den inte frånkänner Svenska kyrkan en viss karaktär av trossamfund. En fjärde grupp uppfattar likaså denna som framförallt statskyrka men synes tillmäta den nuvarande kyrkoorganisationen en påtaglig betydelse ur religiös synpunkt.

Också inom den metodistiska kyrkolinjen finns olika schatteringar i sy— nen på Svenska kyrkan. Men överlag kan metodisterna sägas uppfatta Svenska kyrkan som på en och samma gång statskyrka och trossamfund, och i stort sett torde två huvudschatteringar kunna särskiljas. Den ena, som betonar, att Svenska kyrkan i och med sin ställning som både statskyrka och trossamfund befinner sig i ett dilemma, knyter an till den tredje gruppen inom friförsamlingslinjen, och den andra, som numerärt förefaller vara den starkare, associerar sig närmast med den fjärde av de ovan nämnda grup— perna.

De jämförelsevis få frikyrkliga, som har utträtt ur Svenska kyrkan, härrör huvudsakligen från den första och den tredje gruppen. De riktar en utifrån sitt församlings- eller kyrkobegrepp principiellt klar kritik mot de kyrkoorganisatoriska frågornas lösning i Svenska kyrkan men synes inte vara lika klara i sin kritik av hur denna är bunden av staten. De har f.ö. i allmänhet saknat anledning att gå närmare in på de konkreta frå- gorna om förhållandet till staten. Till deras kritiska uppfattning knyter bl.a. den s.k. vänsterfalangen inom EFS an.

Man tar då principiellt avstånd från att församlingarna är territoriella, att dessas gränser är geografiska i likhet med kommunernas, och att man kan bli kyrkomedlem i och med födelsen. Men på såväl detta som andra håll är bedömningen av själva relationen mellan Svenska kyrkan och sta- ten sällan grundligt genomtänkt. Det kan ofta odifferentierat heta, att Svenska kyrkan är underställd staten, så att den i alla avgörande frågor måste rätta sig efter statsmakten. De till formen mest dräpande utsagorna om kyrkans bundenhet är likväl inte alltid de i sak skarpaste. I den mån kritiken konkretiseras och preciseras, visar det sig, att den gäller de statliga myndigheternas legala befogenheter. Man utgår f.ö. gärna ifrån att endast kyrkans s. k. legala verksamhet har direkt eller indirekt betydelse för fråge- ställningen stat och kyrka. Men självfallet är det också av intresse i sam- manhanget att se, i vilken utsträckning en frivillig utbyggnad är möjlig inom den förhandenvarande kyrkoorganisationens ram. Genom att bl.a. lämna den frivilliga sektorn åsido blir man ur stånd att uppvisa en sann

• Sida 281
•  Original

bild av förhållandet mellan bundenhet och frihet i kyrkans nuvarande rela- tion till staten. Förutom det att den frikyrkligt orienterade kritiken av både sådana, som utträtt, och sådana, som stannar i Svenska kyrkan, bygger på teologiska och religiösa skäl,1 bäres den frikyrkliga kritiken alltfort åtmin- stone delvis upp också av inställningen, att Svenska kyrkan äger en privi— legierad position.

Sådana lågkyrkliga grupper som laestadianerna och Bibeltrogna vänner företer vissa särdrag i synen på Svenska kyrkan. Inom BV är tanken på >>kvarlevan» i Israels folk en ofta använd bild. När Svenska kyrkan då lik- nas vid Israels folk, uppfattas den som både stats- och folkkyrka, utan att man så klart skiljer mellan dessa begrepp. Inom särskilt de lågkyrkliga organisationerna finns emellertid en viss tendens till att uppfatta Nya Testamentet som normativt i jämväl de kyrkoorganisatoriska frågorna. Det förekommer därför på dessa håll, att olika drag i kyrkans organisation fördömes, emedan de betraktas som direkt statskyrkliga. Laestadianerna talar ännu mera om statskyrkan, men de inlägger inte på samma sätt .något principiellt negativt i denna beteckning. Det bör likväl tilläggas, att en del av dem undviker att benämna Svenska kyrkan trossamfund, emedan de däri ser något av en konkurrerande ecclesiola.

Men i stort sett bygger de lågkyrkliga schatteringar, som kommer till ut- tryck alltifrån EFS:s majoritet till den för folkkyrkotänkandet mest öppna lågkyrkligheten, på en gemensam grundsyn. Huvudaspekten är, att Svenska kyrkan utgör både trossamfund och folkkyrka. Den anses fungera som folk— kyrka men i princip vara först och främst trossamfund i betydelsen av att den har en bestämd trosbekännelse. Synpunkten trossamfund betonas där- vid som bl.a. motvikt mot tanken på kyrkan som statsfunktion eller stats- kyrka i egentlig mening. Men samtidigt som man anför en rad förhållanden, som visar, att Svenska kyrkan är just trossamfund och folkkyrka, hävdar man, att statsmaktens ingripanden i fråga om kyrkan tenderar till att öka i oroväckande grad. Kritiken i det senare fallet är inte lika klar som de konsekvenser, vilka man i det förra fallet drar av sitt eget kyrkobegrepp.

Kritiken berör statsverksamhetens olika huvudgrenar. Vad lagstiftningen beträffar anses visserligen t. ex. religionsfrihetslagen markera Svenska kyr— kans karaktär av trossamfund. Men en del menar, att den vittnar om en betänklig förskjutning hos staten, om denna skall söka inta en religiöst neu— tral inställning. De befarar, att den evangeliska trons motståndare kan an— vända religionsfrihet och vetenskaplig objektivitet som täckmantel för sina syften. Det understrykes vidare överlag, att kyrkomötet har endast vetorätt, och att det inte alltid kan använda sig därav. Som exempel på det hårdnande greppet på lagstiftningens område anföres statsmaktens roll vid beslutet om

1 I den på föranstaltande av Sveriges frikyrkoråd nyligen utgivna skriften Gemensam grund (1963), s. 25, uttalas, »att statskyrkosystemet är främmande för Nya testamentets syn på den kristna församlingen».

• Sida 282
•  Original

kvinnliga präster. Även sådana som är för kvinnliga präster hävdar, att en dylik »specifikt kyrklig» fråga borde ha behandlats endast i kyrkomötet och inte i riksdagen.

Beträffande rättskipningen är kritiken mindre framträdande. Det ifråga- sättes emellertid bl.a., om det kan vara riktigt, att statlig rättsinstans ut- övar domsrätt över en biskops görande och låtande i »rent kyrkliga» ärenden.

Flera förhållanden ogillas inom förvaltningens olika områden. Det gäl— ler dels tjänstetillsättningarna, dels den ekonomiska förvaltningen, dels bl.a. folkbokföringen. Kritiken avser mer själva befogenheterna, som till- kommer de statliga myndigheterna, än det sätt varpå dessa utövas. En ge- nomgående synpunkt är, att prästerna är själasörjare, och att utvecklingen inte får gå i den riktningen, att dessa blir statens tjänstemän.

Såsom politisk makt drabbas staten föga av den kritik, som framföres. Men varje tendens till generell politisering av kyrkofullmäktige etc. blir fördömd. En på politiska partibildningar baserad politik inom kyrkan har hittills synts oförenlig med inte minst det lågkyrkliga tänkandet.

De, som följer den folkkyrkliga huvudlinjen, betraktar Svenska kyrkan som en religiöst motiverad folkkyrka. Skillnaden mellan deras syn på kyr- kans natur i relationen till staten och den accentuering av kyrkan såsom trossamfund, som präglar bl. a. den lågkyrkliga uppfattningen, är inte stor. I samband med religionsfrihetslagens tillkomst sökte f. ö. ledande män inom folkkyrkotänkandet sammanbinda just begreppen folkkyrka och trossam- fund med varandra.

Sedan dess har det hos allt flera folkkyrkliga trängt fram en önskan att på en punkt revidera den lösning, som frågorna om medlemskap i kyrkan då erhöll. De förordar den ändringen, att också den yttre, juridiska kyrko- tillhörigheten må vinnas först i och med dopet. I övrigt är man inom den folkkyrkliga huvudlinjen mestadels tillfreds med både de gällande kyrko— organisatoriska bestämmelserna, vilka till största delen har växt fram på folkkyrkotankens grund, och flera gällande grundsatser i fråga om själva relationen till staten. Staten betraktas som kristet medansvarig, och att den skall ha en viss medbestämmanderätt i kyrkan anser man vara helt i sin ordning. Men man slår vakt om att de världsliga myndigheternas roll av— passas närmast i enlighet med den lutherska regementsläran. Staten tiller— kännes ingen myndighet i lårofrågor och andra för kyrkan interna spörs- mål.

En del accepterar benämningen statskyrka. Andra använder genomgående termen folkkyrka om Svenska kyrkan också i dennas förhållande till sta- ten. Men alla är ense om att Svenska kyrkan inte är någon statskyrka i strikt bemärkelse. Några understryker, att statsmakternas hittillsvarande befattning med de kyrkliga angelägenheterna i stort sett är uttryck för det religiöst motiverade folkkyrkotänkandet. Andra betonar, att staten nu ten— derar till att vilja styra även inom det andliga regementets sfär, och att

• Sida 283
•  Original

Svenska kyrkan synes riskera att bli statskyrka i egentlig mening. Alla framför emellertid en om än bestämd så dock jämförelsevis hovsam kritik.

Man finner det vara oriktigt att påstå, att statsmakterna medvetet söker komma kyrkan till livs. Men man hyser viss oro inför deras fortgående sekularisering. Man avvisar varje ensidigt samhällsnegativ argumentering men också en i förhållande till staten okritisk, servil hållning. Samtidigt som många i den nära förbindelsen med staten ser ett skydd för folk- kyrkan mot ett inre förvärldsligande, reagerar de mot varje avvikelse från den för dem självklara tesen, att kyrkan är höjd över de politiska partierna. Som empirisk företeelse kommer den visserligen aldrig ifrån politiken. Men de politiska partierna hör primärt till det världsliga samhället och har i kyrkliga frågor att ta hänsyn till den motsvarighet, som de i denna delut- redning behandlade olika riktningarna utgör på kyrkligt håll. Man har vi- dare förståelse för en nyanserad kyrklig demokrati. Men om folket genom de politiskt valda organen skulle börja att fastställa vad som är rätt lära, skulle man uppfatta detta som ett led i omformningen av Svenska kyrkan till en statskyrka i egentlig mening. Kyrkan måste få förbli kyrka och sta- ten stat.

De, som nu anser sig kunna konstatera, att Svenska kyrkan tenderar till att bli alltmera styrd av staten, anger inte alltid, vad de konkret åsyftar. Deras mera allmänna påståenden torde delvis böra ses i belysning av att välfärdsstaten berör allt flera områden. Befarandet att staten missbrukar sina befogenheter sammanhänger vidare med bedömningen, att statens or- gan sekulariseras alltmer, och i den mån de befinnes göra det, anser man en direkt ökning av kyrkans självstyrelse behövlig.

Av den konkreta kritiken må här anföras endast ett exempel. I sina häls- ningsord till 1953 års kyrkomöte framhöll ärkebiskop Brilioth: »Det inne- bär en sällsam motsägelse, att den nya prästlönelagstiftningen fått som en konsekvens, att kyrkan synes ha hårdare än förut insnörts i den statliga förvaltningen, en konsekvens, som få av oss förutsatt och som många be- klaga.» Statens sätt att sörja för kyrkans ekonomiska förvaltning överhu- vud befaras nu fördunkla kyrkans egenart.

För både den folkkyrkolinje, som en ledande del av broderskapsrörelsen följer, och den främst inom diakonistyrelsen företrädda socialetiska linjen är det en för synen på relationen kyrka och stat avgörande förutsättning, att de demokratiska idéerna har genomsyrat samhället. Tilltron till de demokratiskt verkande krafterna förenas därvid med ett understrykande av den lokala verksamheten. I ett sådant samhälle är folket den primära storheten. Staten kan framhållas vara en återspegling av folkrörelserna. Den uppfattas nämligen vara först och främst folket. Svenska kyrkan be- traktas som statskyrka till följd av visst ekonomiskt och organisatoriskt samarbete med staten och trossamfund i folkkyrklig gestalt, i den mån den har resonans hos folket. Den äger redan en viss demokrati men har ännu inte tillgodogjort sig de moderna demokratiska principerna tillräckligt.

• Sida 284
•  Original

Åtskilliga på dessa håll uppfattar även kyrkan som närmast en huvudfunk- tion hos folket. Men synen varierar här något, och till följd bl. a. därav före- ligger också något skilda bedömningar av den förbindelse mellan kyrkan och staten, som nu består.

Den socialetiska delegationen började sitt arbete i medvetande om att statens kyrkopolitik hade hårdnat och med förhoppning om att nå ett växande underlag hos det stora kyrkfolket för en positivare statlig politik i förhållande till kyrkan. Med sin betoning av att den avgörande relationen är förhållandet mellan kyrkan och folket, kan den synas ha blivit allt mindre primärt intresserad av just statsmakten. Men när man nu inriktar sig på att utbygga den demokratiska uppbyggnaden av kyrkan, är man allt- fort förvissad om att den ökade demokratiseringen gör de statliga myndig- heterna positivare inställda och således är den bästa garantien mot statliga övergrepp.

Inom den socialetiska linjen är några mer och andra mindre kritiska mot statsmakten som institution och funktion. De kan finna, att den socia— listiska staten vid sin ekonomiska förvaltning varit höjd för en allmän åt— stramning gentemot kyrkan, och att på det området en sekulariserad och en kristen syn går isär. De tänker därvid på bl. a. »mammutpastoraten» och deras ur kyrklig synpunkt orimligt få prästtjänster. Inom broderskapsrö— relsens kyrkligt orienterade kretsar synes i stort sett föreligga en positivare inställning till statens faktiska handlande i fråga om Svenska kyrkan. På detta håll har man också en mer optimistisk syn på den politiska samhälls- makten i landet. Man är där inte heller lika kritiskt inställd till Svenska kyrkan i dess traditionella utformning. De stora pastoraten försvarar man med hänvisning till den allmänna tendensen till större ekonomiska enheter, och beträffande antalet prästtjänster finner man ingen anledning till att kritisera staten, så länge det råder prästbrist.

På gammalkyrkligt håll betraktas Svenska kyrkan i sin relation till sta- ten som inte minst statskyrka. Den aspekten har gammal hävd inom den västsvenska kristendomstypen. När man då sedan gammalt ser positivt på sin kyrka som statskyrka, räknar man med att staten i princip är positivt inställd till denna. Men också vid klarläggandet av gammalkyrklighetens syn på den bestående förbindelsen kyrka och stat måste hänsyn tas till att det föreligger något olika schatteringar.

Enligt den schartauanska grupperingen kring Göteborgs stiftstidning är Svenska kyrkan med avseende på denna relation en syntes av statskyrka, folkkyrka och trossamfund. Man är tacksam mot staten för mycket men mitt i all sin lojalitet finner man sig nödsakad att konstatera, att otvetydiga tecken på statsdirigering har framträtt.2 Därmed åsyftar man i första hand

² Se ovan 5. 191. En sak, som man på detta håll genomgående uppfattar som tecken på statsdirigering, är behandlingen av frågan om kvinnliga präster. Många finner tecken därpå också i »biskopsutnämningspolitiken».

• Sida 285
•  Original

åtgärder, som beskär kyrkans initiativ- och beslutanderätt på stifts- och lokalplanen. Det är på grund av att Svenska kyrkan i hög grad anses vara en församlingarnas och pastoratens kyrka, som den i ovannämnda avseende inte betecknas endast som statskyrka.

Den andra schartauanska huvudgrupperingen, som håller sig mera till Kyrkliga förbundets organ Kyrka och folk, betonar aspekten trossamfund starkare. Den tillhör Kyrklig samling och är liksom övriga fraktioner av denna missnöjd med åtskilligt vad angår statens befattning med kyrkan. Kvinnoprästfrågan gjorde ett klarläggande angeläget. Att statens organ nu kan företrädas av personer, som inte ens i det yttre tillhör Svenska kyr- kan, hör till det, som anses försvåra förbindelsen med staten. I stort sett är likväl alltfort den direkta kritiken mot statsmakten mindre konkreti- serad och mera oklar än fördömandet av den socialetiska linjens kyrko- politiska målsättning.

Inom gammalkyrkligheten i övrigt, där även aspekten bekännelsekyrka gör sig gällande, finner många i ännu högre grad, att en strängare vakthåll- ning gentemot staten blir alltmer ofrånkomlig. Man reagerar starkt mot sådant, som kan tyda på att statsmakten inte vill vara kristen och försäk- rar, att en patriarkalistisk kristen regering är att föredra framför en demo— krati, som inte vill följa kristendomens principer. Liksom inom högkyrk- ligheten åberopas inte minst på detta håll bl.a. professor Halvar Sundbergs utredningar, när det gäller att bevaka kyrkans frihet gentemot statens lag- stiftande, rättskipande och förvaltande myndigheter. Gemensamt för hela gammalkyrkligheten är, att man städse vakar över att statsmakten inte lägger sig i själva trosfrågorna, den av kyrkan ordnade undervisningen, prästämbetet, nådemedelsförvaltningen och gudstjänstordningen.

Att Svenska kyrkan är en regional del av den allmänneliga kyrkan, i den mån den förverkligar dennas principer, är en för hela högkyrkligheten framträdande aspekt. Men vid närmare bestämning av Svenska kyrkans na- tur i relationen till staten anlägger de olika högkyrkliga schatteringarna skiftande synpunkter.

Enligt somliga högkyrkliga är Svenska kyrkan både stats- och folkkyrka. Enligt andra äger den trots sin nära förbindelse med staten en sådan själv- ständighet, att den inte kan benämnas statskyrka, och bland många av dessa överväger aspekten trossamfund framför betraktandet av Svenska kyrkan som folkkyrka. Några vill bestämma den som konkordatskyrka. Men alla år av den uppfattningen, att läget har hårdnat för kyrkan, och att såväl de inomkyrkliga motståndarna som staten bär skulden därtill.

Inom den Växande del av högkyrkligheten, som ovan karakteriserats så- som en mot allmänkyrklighet orienterad lutherdom, avviker lejonpartens bedömning av relationen kyrka och stat inte så mycket från den folkkyrk- liga huvudlinjens. Men inte minst folkkyrkotänkandets företrädare på le— dande positioner inom kyrkan anses vara medansvariga för det hårdnade

• Sida 286
•  Original

läget. Här och var leder vidare det egna kyrkotänkandet i förening med bristande kännedom om de stats- och kyrkorättsliga sakförhållandena till en ensidigt negativ syn på det världsliga samhället och en onyanserad kritik mot statens kyrkopolitik. Men detta motverkas av de sakkunnigare kritiker, som också framträder på detta håll.

De framhåller visserligen, att den världsliga överheten i dag är en annan än den, som en gång fick sina befogenheter i kyrkostyrelsen. Men de gör gällande, att statens syn på kyrkan präglas mer av likgiltighet och okun— nighet än av illvilja. Exempelvis de politiska instansernas benägenhet att betrakta kyrkans egendom, kyrkofond och kyrkoskatt som allmän egendom förklaras bottna främst i bristande sakkännedom. Därtill kommer den all- männa tendensen att lägga allt vidare samhällsområden under statskon— troll. Allt detta anses bidra till en strävan att förstatliga kyrkan på riks- planet och kommunalisera den på församlingsplanet. Politiseringen av prästval och att kyrkofullmäktige etc. blir representerade av politiska par- tier och inte av kyrkliga riktningar anges därjämte kunna ytterligare med- verka till att utsudda gränserna. Men en minst lika stor fara förklaras ligga i bristande klarsyn och mod från kyrkans egen sida. Det påtalas, att kyrkan gör dåligt bruk av kyrkomötets befogenheter, och att den har för litet av samordnad, aktiv och självständig politik mot staten.

För en viss exklusiv högkyrklighet framstår de inomkyrkliga motstån- darna och kyrkoledningen som den verkliga faran, och dess företrädare säger utan omsvep sin mening om dessa. Hos andra minoriteter på detta håll föreligger också en negativ och avancerad kritik av statens befattning med kyrkoärenden.

Samsynen

De olika riktningarna inom Svenska kyrkan bygger i stort sitt kyrko- tänkande på en gemensam bekännelse, och det finns en viss samsyn redan mellan deras skilda uttolkningar av kyrkobegreppet. De mångahanda schat— teringarna kan inte kartläggas utan anlitande av sammelbeteckningar, ef- tersom gränserna dem emellan är flytande. När man i de växlande lägren drar konsekvenserna av sitt kyrkotänkande, kommer man inför de prak— tiska svårigheterna varandra ännu närmare, och inte minst i fråga om sy- nen på förhållandet till staten är det berättigat att tala om också en sam— syn. Den längtan efter »kyrklighet utan prefix», som många i dagens läge ger uttryck åt, bidrar också till ett visst överbryggande av gängse motsätt- ningar. Inriktningen mot en samsyn stärkes därvid av medvetandet om att en enad front är av nöden mot agnosticismen och ateismen i tiden.

Vid bedömningen av den aktuella relationen mellan Svenska kyrkan och staten går lågkyrkliga, folkkyrkliga, gammalkyrkliga och moderat hög— kyrkliga varandra till mötes i följande synpunkter. Oavsett om man be— nämner Svenska kyrkan statskyrka, folkkyrka, trossamfund eller nationell

• Sida 287
•  Original

del av den allmänneliga kyrkan, har man ögonen öppna för det faktiska förhållandet, att den i några avseenden står i närmare förbindelse med sta- ten än den finska kyrkan men har en friare ställning än den danska och den norska. Man är ense om att Svenska kyrkan inte är någon statsfunk- tion. Men man är i stort sett också enig om att statens hållning tenderar att skärpas. Om hur pass mycket den gör det, går meningarna isär, men att några tecken stundom tyder på en viss skärpning, därom råder consensus, och till samsynen hör vissa krav på frihet.

Härvid är att märka, att det torde vara ogörligt att försöka analysera fram olika statsteorier hos de skilda kyrkliga riktningarna. Den lutherska regementsläran med dess positiva syn på staten är djupt rotad. Vidare kan det måhända sägas, att jämsides med att tanken på det världsliga regemen— tets rörlighet motverkar en stel konservatism, finns det i synen på staten kvar ett ideologiskt arv från 1800-talet, som i viss utsträckning håller till- baka ett modernare statsbegrepp. Många synes mer eller mindre omedvetet ha ett gammalt liberalt statsbegrepp. när de önskar ge de statliga myndig- heterna så ringa utrymme som möjligt för maktutövning. Ett modernare statsbegrepp, enligt vilket huvudsynpunkten är, att vi lever i ett demokra— tiskt välfärdssamhälle, där medborgarna bestämmer statens verksamhet, torde inte på alla håll ha trängt igenom i bedömningen av förhållandet kyrka och stat. Till samsynen hör i varje fall, att man i allmänhet har gjort klart för sig, vad staten är, endast i så måtto, att man med staten vanligen menar helt enkelt de officiella, världsliga myndigheterna i deras konkreta sammanhang med kyrkan. Man bedömer dessa efter deras åtgöranden och målsättningar, deras vilja att befrämja eller hindra kyrkans verksamhet. Men samtidigt är man medveten om att relationen mellan kyrka och stat är ytterst komplicerad i dagens samhälle med alla dess resurser för olika opinionsbild'ningar. Ett exempel på det komplicerade i förhållandet är den s. k. politiseringen.

Med denna avses i praktiska livet, att partipolitiska synpunkter anlägges vid avgörandet av kyrkliga spörsmål, i första hand kyrkliga personfrågor. Redan aktuell praxis visar, att det råder oklarhet härom. Medan det är vanligt, att kyrkofullmäktige och därmed även kyrkoråden utses efter poli- tiska partilinjer,3 torde det kunna räknas som ganska sällsynt vid prästtill- sättningar, att politiska värderingar väger tyngre än kyrkliga, och valen av ledamöter till kyrkomötet sker liksom biskopsvalen i ännu högre grad ut- ifrån de speciellt kyrkliga grupperingarna. Rent principiellt är det inte i första hand de partipolitiska synpunkterna, som avses, när man talar om politisering, utan detta, att överhuvud icke-kyrkliga faktorer tillmätes en avgörande betydelse i kyrkliga frågor.

3 Det bör tilläggas, att partierna i regel låter kyrkliga personer kandidera, och att även detta kan peka i riktning mot samsyn.

• Sida 288
•  Original

Det finns dels en ytterlighet, som helt fördömer allt, som kan benämnas politisering inom kyrkan, dels en annan sådan, som inte hyser någon som helst rädsla för en partipolitisering av de kyrkliga organen. Mellan dessa ytterligheter synes flertalet schatteringar förena sig i följande samsyn.

Å ena sidan är ett visst mått av politisk bedömning oundvikligt. Kyrkan har nämligen betydelse för samhället, och en del av dess verksamhet berör på ett påtagligt sätt samhällslivet. Samtidigt är partibildningar av något slag ofrånkomliga. Utifrån kyrkobegreppen är det då egalt, om den inom— kyrkliga opinionen kommer till uttryck i speciellt kyrkliga grupperingar eller i politiska partier med klara program i kyrkliga frågor.

Å andra sidan saknar i realiteten sådana politiska partier, som inte till- kommit genom ställningstaganden i religiösa spörsmål, till stor del klara positiva program i just kyrkliga frågor. Även om partierna äger goda per— sonella resurser,4 ligger det nära till att de låter andra än rent kyrkliga syf- ten få bli bestämmande. I den mån politiska partier och myndigheter verk- ligen handlar på det sättet, kräver sakligheten, att man tar avstånd från detta. Därvid är också att beakta, att inte hela den kyrkliga verksamheten kan bedömas politiskt, även om det är omöjligt att dra några absoluta grän- ser mellan kyrka och politik. Vidare har det traditionellt ansetts vara föga förenligt med evangelisk-lutherskt kyrkotänkande, att man på kyrkligt håll bildar ett eget politiskt parti.

De kyrkliga riktningarna och de politiska partierna skär varandra, och någon genomgående kritik mot något bestämt politiskt parti ingår inte i samsynen. Vid sitt bedömande av statens hållning riktar de kyrkliga lägren sin kritik mot den statliga förvaltningsmakten och inte den politiska mak— ten. Men självfallet kommer man inte ifrån, att den förra stundom är verk- tyg för den senare.

Enligt samsynen rymmer statens befattning med kyrkliga ärenden för- visso betydande positiva värden. Beträffande lagstiftningen är man i all- mänhet medveten om den omsorg och de kostnader, som staten lagt ned på t. ex. reformeringen av de kyrkliga böckerna. Men framförallt till följd av statens fortskridande sekularisering finner man det också befogat att säga ifrån att det statliga inflytandet inte får tendera till att öka. En sådan tendens ligger nära till bl.a. på grund av oklarheten om vad som är att betrakta som kyrkolag.5 Förutom till denna vakthållning, som i hög grad

" En tillgång hos dem, som får kandidera och som erhåller uppdrag, är deras kunnig— het i fråga om arbetstekniken, och orsakerna till politiseringen sammanhänger med inte endast den politiska bedömningen utan också användandet av vissa arbetsformer.

” Den allmänna opinionen härom inom kyrkan finns uttalad i exempelvis Hultgrens särskilda yttrande i SOU 1955: 47. I linje med att Hultgren däri fasthöll bl.a. gravlagens kyrkolagskaraktär, uppfattar nu en enig kyrkoopinion det av riksdagen våren 1963 an- tagna förslaget till ny gravlag åtminstone till vissa delar som ett tecken på en tendens till att vilja inskränka kyrkans eget inflytande. Visserligen godkände 1963 års kyrkomöte

• Sida 289
•  Original

är en bevakning av kyrkomötets möjligheter att fungera ändamålsenligt,6 har samsynen lett till en viss aktuell kritik av gällande lagstiftning. Inom samtliga kyrkliga schatteringar föreligger det sålunda ett som det synes tämligen allmänt önskemål om att få stadgandet om kyrkotillhörigheten ändrat så, att endast döpta kan räknas som medlemmar av Svenska kyrkan.

Vad rättskipningen angår, är för kyrkans del den kraftiga reduceringen av domkapitlens gamla domsrätt den största förändringen på senare tid. Det torde inte kunna sägas, att det existerar någon allmänt omfattad reaktion mot denna. Och Högsta domstolen, JO eller annan världslig rättsinstans har självfallet inte uttalat sig mot Svenska kyrkans i lag7 erkända egenart och mot den frihet, som enligt den lutherska regementsläran tillkommer också det andliga regementet, på ett sådant sätt, att det föranlett ogillande av en samlad kyrkoopinion.8

När det gäller de mångahanda förvaltningsärendena föreligger det en övervägande positiv samsyn beträffande somliga ämnesområden och en mer kritisk sådan med avseende på andra. Tjänstetillsättningsärendena anses i regel bli handlagda på ett oklanderligt sätt. De fall, då ovidkommande syn- punkter bedömes ha fått påverka personval, är alltfort undantag. I fråga om beslut i en rad olika spörsmål, både när avgörandet sker direkt inför världsligt forum och när det äger rum inför kyrkligt sådant men med möj- lighet till Överklagande hos statlig instans, torde av allt att döma de statliga myndigheterna i stor utsträckning anses utgöra en garanti för oväld. Inte heller folkbokföringen synes bilda något riktigt konfliktämne, även om en del präster irriteras, när de pålägges ökade arbetsuppgifter i samband med denna.

Föremål för en mer genomgående kritisk syn är framförallt den ekono-

upphävandet av den i kyrkolags ordning den 24 mars 1916 tillkomna lagen om nytt- janderätt till gravplats, vilket innebär ett godkännande av K. M:ts uppfattning, att den nya lagen om gravrätt inte är av kyrkolagsnatur. Men detta skedde tack vare en försäk- ran av justitieministern om att förslag till kyrkolagsbestämmelse till skydd för de kyrk- ligt invigda begravningsplatsernas kristna karaktär skall framläggas till nästa kyrko- möte. Bih. till kyrkomötesprot. 1963, saml. 5, nr 14. Kyrkomötcts prot. 1963 nr 4, s. 34 ff.

" Det kan tillfogas, att den kyrkliga reaktionen mot författningsutredningens förslag beträffande kyrkomötet är enhetlig.

7 RF 55 2 och 28 jämte religionsfrihetslagen & 4 och de ovan tidigare anförda för- arbetena till denna. BI målet mot biskop Cullberg uttalade HD (Nytt juridiskt arkiv 1962. 5. 808—19, refererat även i J0:s ämbetsberättelse 1963, s. 153 ff., särsk. s. 192 f.), att vid prövning av åtal för tjänstefel —— beträffande av präst i tjänsten vidtagna åtgärder — stort av- seende måste fästas vid den kyrkliga uppfattningen om det tillbörliga eller otillbörliga i den tilltalades förfarande. På något håll, såsom i Svensk pastoraltidskrift, har man beträffande både vissa ut- talanden av HD i just detta ärende och JO:s skrivelser i frågan om vigselskyldigheten ansett, att myndigheterna i någon mån tenderar till att kränka kyrkans frihet. Sv. pasto- raltidskr. 1959 nr 27, s. 1 ff., 1960 s. 845 f., 1963 s. 18 f.

• Sida 290
•  Original

miska förvaltningen. Det är inte minst i kyrkligt ekonomiska frågor, som kyrkomötets medbestämmanderätt anses ha blivit inskränkt. Att Kungl. Maj:t upphörde att inhämta kyrkomötets godkännande i sådana ärenden, befäste den kyrkliga kritiken på alla håll. Den därpå genomförda prästlöne— reformen uppfattades snart nog som något inte enbart gott,9 emedan den insnörde prästerskapet i den statliga förvaltningen, förutom det att propo- sitionen i frågan inte förutsatte kyrkomötets medverkan. Den åtföljande pastoratsregleringen befanns likaså mångenstädes i vissa avseenden otill- fredsställande. Den ansågs inte till fullo beakta de legitimt kyrkliga beho— ven.1 Enligt flertalet riktningar är statsmakterna stundom alltför restrik- tiva, och särskilt mot kammarkollegiet kommer ofta en allmän misstro till uttryck för bristande förståelse för Svenska kyrkans egenart och rätt.

I)) Hur man utifrån kyrkobegreppet vill forma relationen kyrka och stat

Alternativet statskyrka eller skilsmässa måste betecknas som alltför schablonmässigt. När det alternativet framställes som det enda, måste det avfärdas som en alltför grov förenkling av de realistiska möjligheter, som kan härledas ur de i Sverige aktuella tänkesätten.

Synen på själva relationen mellan kyrkan och staten kan inte renodlas. Detta är uteslutet på grund av att problemet är så pass komplicerat. Men redan den rena relationsfrågan besvaras på minst fyra sätt. a) Status quo. b) Klarare garanterad frihet för kyrkan i trosfrågor. c) Kyrkan ges ökad frihet överlag. d) Skilsmässa.

En viktig punkt, som inte kan förbigås, är av lätt insedda skäl, hur man på olika håll vill lösa spörsmålet om kyrkotillhörighetens faktiska förut- sättning. Här föreligger först och främst följande olika möjligheter: 1) Föd— seln (förutsatt att föräldrarna tillhör kyrkan). 2) Dopet — eventuellt till- sammans med konfirmationen. 3) Personligt bekånd tro. 4) Personlig tro och dop.

Synen på förhållandet kyrka och stat sammanhänger vidare nära med uppfattningen om kyrkans organisatoriska karaktär, och beträffande denna finns i huvudsak dessa fyra linjer: I) Traditionell folkkyrka. II) Folkkyrka i mer demokratiserad form. III) Mer institutionell regionalkyrka. IV) Be- kännarekyrka eller trossamfund av mer föreningsmässig typ.

9 Sv. kyrkotidn. 1951, s. 249 ff., 265, 297. Tidskrift för pastoratsförvaltn. 1951 nr 3, s. 1 ff. Kyrka och folk 1951, s. 64 ff. BRILIOTH, Värden om kyrkan, s. 56 ff. 1 Sv. kyrkotidn. 1961, s. 359. Tidskr. för pastoratsförvaltn. 1961 nr 2, s. 2; nr 6, s. 2. Meddelanden från Svenska prästförbundet 1961 nr 1, 5 och 6. EFS-Budbäraren 1962 nr 50, s. 3. Kyrka och folk 1961 nr 26—27, 8. 2. Sv. pastoraltidskr. 1961, s. 417 f. JOSEFSON, Kyrka och stat, s. 101 f. 0. HASSLER, Pastoratsindelningsfrågan (1958). R. Asnmnx, Linköpings stift inför 1960—talet (1961), s. 97 ff. GIERTZ i Handlingar rör. prästmötet i Göteborg 1963, 1, s. 9 ff. M. LINDSTRÖM, Fakta om Lunds stift (1963), s. 6 ff. Ett flertal tidnings— artiklar, bl.a. G. BORGENSTIERNA i Sv. Dagbl. 21.10.1961.

• Sida 291
•  Original

När nödig hänsyn tages till hur man tänker sig kyrkans organisatoriska karaktär och kyrkotillhörighetens faktiska förutsättning förutom graden av samverkan och frihet i kyrkans förhållande till staten, framstår det klart, att alternativet statskyrka eller skilsmässa innebär en orealistisk för- enkling. Möjligheterna att kombinera de nyssnämnda aspekterna I, II, III, IV, 1, 2, 3, 4, och a, b, c, (1 är många. Vid kartläggningen av hur man utifrån de olika kyrkobegreppen vill se relationen mellan Svenska kyrkan och sta- ten gestaltad, synes det vara berättigat att räkna med fem modeller, näm— ligen: A. Traditionell folkkyrka med ökad frihet (I+1+b eller c; I+2+b eller c). B. Folkkyrka i mer demokratiserad form (II+1+a, b eller 0 men främst II+2+c). C. Fri bekännelsemedveten folkkyrka (I+2+d). D. Insti- tutionellt uppbyggd >>konkordatskyrka» (III+2+c). E. Frikyrkligt trossam- fund (IV+2, 3 eller 4+d). För att ingen förväxling skall ske med den av utredningen angivna indelningen i fyra som A—D betecknade hypotetiska lägen ifråga om relationen mellan stat och kyrka, benämnes de fem model- lerna efter sina initialer TF, DF, FF, IK och FT.

Det finns flera schatteringar, men dessa fem år huvudtyperna och av dem är de tre förstnämnda de mest påtagliga. IK kan endast sägas före— ligga ytterst fragmentariskt, och att döma av förefintligt material äger inte heller FT så mycket konkret underlag. Dessa två kan av naturliga skäl inte vara så väl utformade i detalj.

Modell TF. Traditionell folkkyrka med ökad frihet

Såsom det klargjordes i föregående avsnitt, föreligger det trots alla iögon- fallande motsättningar också en anmärkningsvärd samsyn beträffande kyrka och stat. De olika riktningarna inom Svenska kyrkan bygger i stort sett sitt kyrkotänkande på en gemensam bekännelse, och de flesta kommer varandra nära, när de inför de konkreta, praktiska svårigheterna skall dra konsekvenserna av sina kyrkobegrepp i fråga om relationen stat och kyrka. Detta kommer till synes först och främst i den bland präster och kyrkfolk allmänna anslutningen till modell TF.

Eftersom både högkyrkliga, gammalkyrkliga och lågkyrkliga förenar sig med folkkyrkliga i tanken på Svenska kyrkan som traditionell folkkyrka med ökad frihet, rymmer denna lösning en viss inre spänning. En del vill exempelvis betona prästämbetet och episkopatet starkare, medan andra ut- ifrån läropunkten om det allmänna prästadömet vill framhålla lekmännens ansvar mera. Men inga kräver någon större förändring av kyrkans författ- ning och organisation. Särskilt angående frågorna om medlemskap i Sven— ska kyrkan märkes likväl två påtagliga schatteringar. Den ena, som består främst av företrädare för den folkkyrkliga huvudlinjen, finner utifrån sitt kyrkobegrepp det principiellt riktigast, att de nuvarande bestämmelserna därom kvarstår. Den andra, som synes tillta i styrka, i och med att med— lemsfrågorna av olika skäl har aktualiserats alltmer, tar på denna punkt

• Sida 292
•  Original

avstånd från Einar Billings teologiska tänkande. Enligt denna schattering betraktar man dopet som faktisk förutsättning för kyrkotillhörigheten och vill därmed bl. a. eliminera ett organisatoriskt moment, som anses förbinda kyrkan med staten. Också graden av samverkan med staten tänkes olika. Några önskar närmast status quo. Andra anser, att kyrkan bör garanteras frihet i trosfrågorna på ett klarare sätt. Åter andra kommer fram till att kyrkan bör tillförsäkras ökad frihet överlag. Men inga önskar släppa sin fasta förankring i den svenska kyrkotraditionen. De olika schatteringar, som här kommer i fråga, rymmer i stort sett följande gemensamma av— gränsningar och samsyn.

Att förvandla Svenska kyrkan till ett frikyrkligt trossamfund är helt ute- slutet utifrån lågkyrkligt, folkkyrkligt, gammalkyrkligt och högkyrkligt kyrkotänkande. Tanken på en fri folkkyrka ligger principiellt sett närmare till hands men avvisas till stor del av praktiska skäl. Det fasthålles, att pro— blemet om kyrkans relation till staten innesluter spörsmålet om möjlighe— terna att nå hela folket med evangelium. Den religiöst motiverade folk— kyrkotanken implicerar en öppenhet i kyrkans väsen, med vilken samver- kan harmonierar bättre än skilsmässa, och allmänt anses ett flertal kon- kreta förhållanden — med tanke på både kyrkan och staten —— tala för att en bestämd förbindelse bör bibehållas mellan dem. Även ur religionsfri- hetens synpunkt kommer man fram till detta. Det anföres också, att en skilsmässa kan leda till att två eller flera kyrkosamfund bildas i stället för en fri folkkyrka. Att Svenska kyrkan skulle bli en mer hierarkiskt styrd kyrka och som sådan få sitt förhållande till staten reglerat genom ett kon- kordat, anses sakna både principiella och praktiska förutsättningar. Detta hindrar inte, att man ganska allmänt kan tänka sig ett fördrag med staten, och inte heller att en del företrädare för modell TF har förståelse för en stark betoning av ämbetet inom folkkyrkans ram. Andra har större för- ståelse för en mer demokratiserad folkkyrkotyp. Men den samsyn, som byg- ger på de kyrkobegrepp, vilka ligger till grund för modell TF, avgränsar sig även från den framtidsvägen. Den befinnes avvika alltför mycket från den traditionella uppbyggnaden av kyrkan.

Modell TF utesluter långtgående förändringar men innebär inte blott och bart status quo beträffande vare sig kyrkans organisatoriska uppbyggnad eller dess relation till staten. De sinsemellan olika ändringsförslag, som framställes från de skilda schatteringarna, får för enighetens skull neutra- lisera varandra till viss grad. Varje tanke på exempelvis en påfallande starkt dominerande central kyrkostyrelse motverkas av den gammalkyrk- liga reaktionen mot centraldirigering förutom — liksom när alternativet fri folkkyrka avvisas _ av den allmänna aversionen för att man blir be- roende av den ledande kyrkopolitiska riktningen och att självpolitiseringen kan öka inom kyrkan. Men de på flera håll talrika hänvisningarna till de finska förhållandena och det vaknande intresset för de evangeliska kyrko-

• Sida 293
•  Original

fördragen i Västtyskland åskådliggör i någon mån, vad samsynen här till— låter.

För modell TF är lutherdomens fria uppfattning om kyrkans författning en självklar grundval. Territorialförsamlingen är då en given organisations- form. Den bygger på övertygelsen om att endast Ordet och sakramenten är kyrkans konstitutiva faktorer, och den låter den öppenhet, som tillhör kyr- kans väsen, komma till sin rätt. På församlingsplanet kräver modell TF inga organisatoriska förändringar. Men där går man på allvar in för en aktivisering av de lekmän, som finns med i de legala församlingsorganen, varvid den egentliga församlingsvården skjutes fram. På stift'splanet kan lekmannainflytandet tänkas få uttryck i en legalisering av de inom den fri- villiga sektorn framväxta organen. En sammanknytning av kyrkoråd, stifts- möte och kyrkomöte visar sig då naturlig. Angående planerna på en cen- tral kyrkostyrelse, bestående av både präster och lekmän, har visserligen ännu inte något konkret program vunnit någon större anslutning. Men till bilden av modell TF hör onekligen en i stort sett allmän strävan att låta ett sådant organ ge rum för kyrklig självstyrelse också på riksplanet utan att beskära lokal- och stiftsorganens befogenheter.

I den mån extrema frihetskrav eller rätt och slätt status quo lanseras i fråga om kyrkans förhållande till staten, neutraliserar här även sådana för— slag varandra till viss grad, då de av flertalet blir betraktade som något av ytterlighetsståndpunkter. Den allmänna riktlinjen är klar. I Brilioths for- mulering lyder den så: >>. . . att bevara en sådan förbindelse mellan stat och kyrka, att kyrkans verksamhet, utan att religionsfrihetens princip på något sätt trädes för nära, alltjämt får åtnjuta det allmännas stöd, men likväl får den större frihet och självständighet, som hon behöver för att rätt kunna framföra sin Herres budskap och för att vara det salt i det borgerliga sam- fundet, vars behövlighet synes mer än någonsin uppenbar.»2

Den »större frihet och självständighet», som anses nödvändig, skall svara mot vad som nu brister i »vården om kyrkan» till följd av överhetens seku- larisering.3 Att skapa de bästa möjliga förutsättningar för evangeliets för- kunnelse för folket är den oundgängliga ledstjärnan, när det konkreta pro— grammet härför skall utarbetas.

Ruben Josefson skisserade detta strax före tillkomsten av 1958 års utred- ning kyrka och stat. I förlitan på kyrkans möjlighet att >>i ökad utsträck- ning» bli »en källa till religiös och moralisk inspiration i vårt folk» och med principiell avgränsning från både tanken på kyrkan som statsfunktion och tanken på kyrkan som en korporation eller sammanslutning angav han då några för modell TF utmärkande drag. Kyrkomötets ställning och kompe-

² Bmuorn, Vården om kyrkan, s. 120. 3 En ny reglering av relationen kyrka och stat enl. modell TF tar även hänsyn till att riksdagen och övriga statliga organ, som handlägger och avgör kyrkliga frågor, numera inte rekryteras med så mycken tanke på dessa.

• Sida 294
•  Original

tens betraktas som en huvudfråga. Det framställes bl.a. som en rimlig be- gäran, »att kyrkomötet på ett avgörande sätt får deltaga i beslut, som rör den kyrkliga ekonomien». Och det ifrågasättes, om inte statsmaktens och kyrkomötets roller vid kyrkolagstiftning borde vara omkastade på samma sätt som i Finland, så att kyrkomötet antager och föreslår samt statsmak— ten godtager eller förkastar ny kyrkolag och ändring eller förklaring därav. En angelägen punkt i det konkreta programmet gäller förekomsten av tät- orter utan präst och kyrka och »mammutförsamlingar» utan tillräckligt antal prästerliga tjänster. Det hävdas därvid, att »talet om Guds ords frihet blir illusoriskt», ifall statsmaktens uppsiktsrätt inte förenas med »åtgärder, som gagnar kyrkans centrala gärning».4

Vid samma tidpunkt förklarade Hultgren sig vara »övertygad om att en vidgad frihet och självständighet för kyrkan under bevarad förbindelse med staten är det alternativ, som erbjuder den bästa möjligheten för en lösning av folkkyrkans problem, men att ett ökat beroende av staten skulle vara så ödesdigert, att det uppväger alla nackdelar med en skilsmässa».5 Dessa och andra liknande uttalanden har åberopats av företrädare för flertalet kyrkliga riktningar, när de i det följande har börjat att gemensamt lägga grunden till kyrkans framtidsväg enligt modell TF. Därvid har bl. a. Ragnar Ekström, samtidigt som han slagit vakt om kyrkans frihet, framhållit, att »värdet av de nuvarande relationerna mellan stat och kyrka» bör besinnas av både staten och kyrkan!; Såsom det torde ha framgått redan av det före- gående, är därmed inte sagt, att han eller andra framträdande representan- ter för TF skulle nöja sig med blott och bart status quo.

Modell DF. Folkkyrka i mer demokratiserad form

För en del framstår tanken på en något ökad demokratisering av Svenska kyrkan som ett välgrundat komplement till den religiöst motiverade folk- kyrkouppfattningen. Gränsen mellan modellerna TF och DF är därför åt- minstone delvis flytande. Att Hultgren i den föregående framställningen förts till främst den socialetiska linjen men Josefson behandlats under den folkkyrkliga huvudlinjen, är belägg därpå, eftersom dessa två kyrkoledare strängt taget kommer varandra ganska nära i synen på kyrka, folk och stat.

Av tidigare avsnitt framgår, att det föreligger flera schatteringar också bland dem, som engagerar sig för kyrkans demokratisering. Men det kyrko- tänkande, som ligger till grund för den aktuella utformningen av modell DF, är inte i lika hög grad som den principiella grunden för TF en samsyn mellan olika riktningar. DF bygger i huvudsak på ett jämförelsevis enhet- ligt teologiskt tänkande. I fråga om dess tillämpning kan emellertid en del

* JOSEFSON, Kyrka och stat, s. 94 ff. och i Svensk tidskrift 1957, s. 246 ff. 5 HULTGREN, Om staten och kyrkan skiljes, s. 32. ' EKSTRÖM, Guds folk och folkkyrka, s. 367.

• Sida 295
•  Original

schatteringar iakttas som är betingade av praktiska hänsyn. Några betonar därvid starkt, att problemet kyrka och stat inte kan lösas utifrån enbart principiella aspekter. '

Visserligen håller en och annan fast vid att medlemskap i folkkyrkan skall kunna vinnas i och med födelsen. Men den samlande linjen förutsätter dop för medlemskap och avlägsnar sig här ur bl. a. religionsfrihetssynpunkt så pass från det förstnämnda alternativet, att den snarare kommer närmare hävdandet av personlig tro som förutsättning för kyrkotillhörighet. Dop och vid vuxen ålder ett personligt engagemang förutsättes nämligen för medlemskap i folkkyrkan. Med det personliga engagemanget avses villig- heten att dels bära sin del av det ekonomiska ansvaret, dels ta ansvar för församlingslivet, så att det får den ordning, som erfordras, och att det ge- staltas i enlighet med den nya församlingsstyrelselagen. Gränsen för indivi- dens engagemang går, där man möter ovilja och anslutning till ett annat värdesystem. De personer som har en sådan negativ inställning till folkkyr- kan, bör göras uppmärksamma på utträdesrätten. Förutsättandet av per- sonligt engagemang gäller alla. Tanken på två slags medlemskap är ute- sluten. Rösträtt och valbarhet måste följa medlemskapet. Enligt DF är fol- ket inte endast objekt utan också subjekt i kyrkan.

Huvudaspekten på förhållandet till staten är, att relationen bör föränd- ras, allteftersom man finner adekvata former för demokratien inom kyrkan själv. Ytterst få anser, att staten på något som helst sätt tenderar till att bestämma, vad som är trosinnehållet. Några räknar till stor del med status quo, medan andra finner en ökad ekonomisk och organisatorisk frihet na- turlig. Det föreligger ingen enhetlig princip om förhållandet till staten, utan man anser överlag, att förhandenvarande förhållanden spelar en av- görande roll i denna fråga.

Kyrkans författning och organisation anses behöva demokratiseras mera. En mer demokratiserad folkkyrka tillmätes de största möjligheterna att fri- göra och aktivisera de fonder av etiskt religiöst intresse, som finns i folkets vida kretsar.

Några av modell DF:s förespråkare vill ändra den hävdvunna kyrkoorga- nisationen så litet som möjligt. Med demokratiseringen av biskopsvalen som trygg bakgrund kan de betona, att biskopsämbetet på sitt sätt sörjer för kyrkans enhet. Men flertalet av opinionsbildarna bakom DF uppfattar Svenska kyrkan i dess traditionella form som en präst- och biskopskyrka, vilken med hjälp av på olika sätt frivilligt organiserade lekmän bestämmer den kyrkliga opinionen och präglar arbetet i de legala organen. Modell TF måste då avvisas, emedan redan den befinnes vara alltför ämbetscentrerad för att kunna rätt tolka och tillämpa den nya församlingsstyrelselagen.7

" Man syftar härvid på en uppfattning som t.ex. Ekströms tolkning av det aktiva medarbetarskapet och följande utsaga av honom: »Genom att tillhöra stiftskyrkan och

• Sida 296
•  Original

Men de formella juridiska möjligheter, som staten äger beträffande kyrkan, skyddar denna mot en extrem hierarkisering och gör det möjligt för folkets stora flertal att lojalisera sig med folkkyrkan. En fri folkkyrka löper stor risk att komma i beroende av en del av sina supporters och att därigenom isoleras i förhållande till andra stora grupper. De ekonomiska svårigheterna kommer i förgrunden vid denna lösning. Modell FF anses överhuvud inte passa i nuvarande historiska skede. Den avvisas således framförallt av praktiska skäl. Modell IK framhålles utgöra en ställföreträdande patriar- kalism, vilken såväl i sin exeges av den kristna etiken och religionen som i sin praktiska tillämpning innebär ett definitivt förmyndarskap i andligt avseende. Konkordatstanken uppfattas inte heller vara tillämpbar i en de- mokratisk stat, där Svenska kyrkans medlemmar som röstberättigade med- borgare kan kräva, att staten tar bestämda hänsyn. Modell FT avvisas av delvis samma skäl som FF men också av mer principiella, först och främst av folkkyrkotanken. Det påpekas därvid, att man på frikyrkligt häll inte längre har mycket teologiskt stöd för den tidigare hävdade s.k. nytesta- mentliga församlingsprincipen, och att frikyrkliga inte heller i samma ut— sträckning som förut gör anspråk på att ha »den nytestamentliga försam- lingsordningen». Det anföres vidare, att frikyrkor har verkat länge i lan- det utan att ha lyckats engagera folket så mycket. Det sätt, varpå de krävt religiös »kompetens», har uteslutit ett stort antal människor, som har sitt engagemang i ett kristet värdesystem, och det vore olyckligt —— understry- ker man —— om det bara funnes trossamfund av frikyrklig karaktär.

Vad angår kyrkans författning och organisation ligger tyngdpunkten en- ligt DF på församlingsplanet. Där anses det angeläget att genom delega— tionssystem fastare samordna de legala organen och de frivilliga aktivite- terna. Det göres då gällande, att det för närvarande ofta inte finns något annat samband dem emellan än prästens person. På stiftsplanet går före- språkarna för DF in för dels att stiftsmötet blir en på församlingarna byggd representation, dels att domkapitlet tillföres ytterligare några lekmanna- ledamöter. Genom att tillmäta biskoparna särskild betydelse för bl.a. kyr- kans enhet kommer en och annan fram till en större jämvikt mellan för- samlingen och stiftet än flertalet. På riksplanet eftersträvas ett mer repre- sentativt kyrkomöte med större arbetsmöjligheter och ett centralt styrelse- organ vid sidan av detta. Kyrkomötet tänkes då bestå av 25—30% präster och 70—75% lekmän. Regeringens och riksdagens kyrkomakt erkännes vara demokratiskt representativ, alldenstund så få medborgare har utträtt ur Svenska kyrkan. Men i sin nya form beräknas kyrkomötet få avlasta riks- dagen och även regeringen en del ärenden och bli tillerkänt definitiv be-

vara underställd dess biskopsämbete får lokalförsamlingen icke blott den gemenskap och den ledning, som för hennes existens är nödvändig, därigenom —— liksom genom det större organisatoriska sammanhanget — erhåller hon karaktär av att vara en konkretion av una sancta.» EKSTRÖM, Gudsfolk och folkkyrka, s. 374, 386.

• Sida 297
•  Original

slutanderätt i en rad frågor. En del tänker sig, att kyrkomötet skall sam- manträda omkring fjorton dagar varje år. Angående kyrkostyrelsen är man inte heller inom DF färdig med ett konstruktivt förslag av mera definitiv karaktär. Därtill är nuvarande ordning alltför fastlåst i juridisk mening. Men på grundval av det kyrkotänkande, som även i övrigt bär upp DF, torde utgångspunkten här bli snarare ett representantskap av något slag, i vilket biskoparna får ingå,8 än ett biskopsmöte, som är villigt att med sig associera ett antal lekmän. En av de vågar man söker gä visar sig i pla- nerna på ett församlingarnas riksförbund.

Lagstiftningen anses inte komma att utgöra något större konfliktämne vid reglerandet av relationen kyrka och stat. Man räknar realistiskt med att ett flertal frågor, t. ex. äktenskapslagstiftningen och lagstiftning om helgdagar, har både en samhällelig och en kyrklig sida och man håller före, att staten här bör behålla en viss lagstiftande uppgift. Men i och med en bättre demokratisering i kyrkan förväntas hela detta område bli reglerat utan större svårigheter. Samma förhoppningar har man beträffande en rad gebit inom förvaltningen. Sedan biskopsvalen demokratiserats, anses inga stora problem återstå om tjänstetillsättningar, och folkbokföringen ses ute- slutande som ett kameralt spörsmål. Det är i huvudsak ett område av för- valtningen, nämligen det ekonomiska, som uppfattas såsom särskilt svårt att komma tillrätta med. I ett samhälle, där skattesektorn vidgas, framstår den ekonomiska garantien som viktig förutsättning för kyrkans funktions— duglighet, och även om man tillmäter gåvovägen en bestämd betydelse, är man övertygad om att kyrkans ekonomiska problem måste lösas i viss sam- ordning med staten.

Modell FF. Fri bekännelsemedveten folkkyrka

Tanken på en fri folkkyrka bärs upp först och främst av en de] svenska präster och lekmän, som varit i närmare kontakt med någon fri luthersk kyrka, vanligtvis med Augustana-synoden i USA. Tanken att Svenska kyr- kan bör bli en fri folkkyrka understöds vidare inte minst från frikyrkligt håll. Modell FF får sin utformning av framförallt ett fåtal präster i Svenska kyrkan, som tjänstgjort någon tid i Augustana-synoden. Förutom ett all- mänt positivt intryck av den kyrkliga aktiviteten inom denna har de rönt en märkbar påverkan av den amerikanska systerkyrkan beträffande synen på kyrkans författning och organisation. De vill tillerkänna lokalförsam— lingarna större autonomi än nu, och att hos en var stärka en på den evange- lisk-lutherska tron grundad ansvarskänsla för församlingen blir för dem ett oeftergivligt huvudmotiv.

En fri luthersk folkkyrka framstår som ideal även för andra. Tyngd- punkten lägges då inte på samma sätt på den enskilda församlingen. Några

& Många finner det naturligt, att representanter från varje stift ingår i detta organ.

• Sida 298
•  Original

av dem, som rönt inflytande från USA, har tagit starka intryck av även de västtyska kyrkoförhållandena. De pläderar för en fri folkkyrka med bibe- hållen beskattningsrätt.9 Hos somliga är det främst högkyrkligt motiverade frihetskrav, som ligger bakom valet av FF. Som direkt handlingsprogram har emellertid föreställningen om en fri folkkyrka i debatten hittills kon— kretiserats framförallt av sådana, som inspirerats av amerikanskt kyrkoliv.1

Dessa betraktar modell TF som en halvmesyr, emedan de inte tilltror den kunna medföra, att församlingsmedlemmarna blir så mycket mera med- ansvariga. Därtill anses större förändringar erforderliga. Aktiveringen av lekmännen uppfattas vara en god intention. Men den väg, som modell DF:s förespråkare anvisar, tillmätes ringa möjligheter att väcka församlingsan- svar. DF beaktar för litet den klassiska tanken på den smala vägen och räk- nar inte tillräckligt med djävulens makt i sina generella demokratiserings— krav. När kyrkofullmäktige blir en spegelbild av kommunalfullmäktiges politiska sammansättning, präglas kyrkan vidare av för mycket politisering. Att acceptera modell IK är uteslutet utifrån luthersk ämbetssyn och be- kännelsetro. Dessutom anses det uppenbart, att IK saknar praktiska förut— sättningar i Sverige. Även modell FT befinnes strida mot det bibliska och lutherska kyrkotänkandet. Frikyrkligheten uppfattas f.ö. inte ha utfallit så bra. Men i övertygelse om att alla lemmar lider om en lem gör det, för- väntar man, att också de frikyrkliga trossamfunden skall bli starkare, om ett religiöst uppvaknande får ske i en fri luthersk folkkyrka.

Modell FF behåller territorialförsamlingssystemet som organisatorisk grundprincip. Men viss modifiering därav blir tänkbar. Med tanke på att en församling kan bli högkyrkligt präglad, en lågkyrkligt osv., tillåtes t. ex. personer att vid avflyttning till grannförsamling kvarstå i sin gamla för- samlingsgemenskap, om de så önskar.

För medlemskap kräves dop, för rösträtt även konfirmation och för val- barhet till förtroendepost därjämte visat nit och positivt intresse för försam- lingens liv och tillväxt samt deltagande i församlingens gudstjänstliv.2 Man vänder sig således mot att det allmänt hållna kompetenskravet har tagits bort i den nya församlingsstyrelselagen men ser positivt på huvudintentio- nen i denna.

Kyrkoråd och kyrkofullmäktige bibehålles oförändrade. Men enpräst- pastorat rekommenderas. Församling erhåller rätt att kalla präst såsom de lutherska svenskättlingarna i USA, och församling medges full frihet att

' T. ex. docent GUNNAR HILLEBDAL i Kvällsposten 911964 och Sv. D. 27.2.1964. De väst- tyska förhållandena åberopas även av B. GIERTZ i Sv. D. 4.3.1964.

1Komminister HUGO SÖDERSTRÖM är representativ för de USA-inspirerade föresprå— karna för modell FF. Av honom se artiklar i Stat och kyrka i skilda länder, 2, s. 143 ff.; Sv.D. 7.7.1957, 3.3. och 12.9.1961; Järfälla Tidning 1961 nr 3; Sv. pastoraltidskr. 1961, s. 51 ff., 287; Jordbrukarnas föreningsblad 22.8.1959, 1.4., 8.7., 25.11.1961, 1.6.1963.

” Detta tänkes då innebära ett allmänt förtroende och inte något, som behöver veri- fieras med exempelvis intyg av pastor.

• Sida 299
•  Original

dela på sig eller att anställa ytterligare en präst eller bygga kyrkor. Huvud— regeln är, att så mycket som möjligt av kyrkliga beslut och handlingar sker på lokalplanet. Endast vad som därutöver inte kan avklaras på stiftsplanet, hänföres till riksplanet.

Biskopen är självskriven ledamot av domkapitlet. Församlingarna, dvs. präster och lekmän tillsammans, väljer ledamöter till domkapitlet, i vilket lekmännen ges en viss övervikt. Valet sker via elektorer i samband med stiftsmötet. För att församlingsansvaret skall vidgas till så många som möj- ligt tillåtes inte omval till vare sig domkapitlet eller kyrkofullmäktige mer än två gånger.

Biskopen i Uppsala, som av traditionella skäl behåller sin ställning som ärkebiskop, är ordförande i kyrkomötet. Detta behåller nuvarande propor- tion mellan präster och lekmän och sammanträder som nu vart femte år. Det sätt, varpå kyrkomötet fungerar, får senare avgöra, om antalet lekmän bör öka även i detta organ, som enligt FF övertager den del av de statliga organens nuvarande befattning med de kyrkliga frågorna, som fortsätter att hänföras till riksplanet. Det är närmast Lutherska världsförbundet, som blir förebild för de rikskyrkliga organen. Mellan kyrkomötena finns således en exekutivkommitté med olika underavdelningar. Den har att utföra de uppgifter, som den ålagts av föregående kyrkomöte, och att förberedande lösa de frågor, som uppkommer, innan nytt kyrkomöte äger rum.

Den splittring, som befaras uppkomma, när en fri luthersk kyrka etab- leras, beräknas bli av temporär art. Även om splittringen blir förhållande— vis stor och utträdesprocenten hög, fasthålles FF som den på längre sikt enda tänkbara vägen att komma ur det »dödläge», som dagens kyrkliga aktivitet förklaras utgöra i så gott som varje församling.

I och med denna bedömning skiljer sig FF:s talesmän från TF:s och DF:s företrädare. Även de senare har vissa frihetskrav, men den grad av självständighet, som kyrkan beräknas få enligt de förra, berättigar, att denna modells folkkyrka uttryckligen benämnes »fri». Det andra epitetet »bekännelsemedveten» skiljer inte FF från de övriga modellerna i lika hög grad.3

Enligt FF upphör i stort sett statens befattning med de kyrkliga frågorna. Svenska kyrkan stiftar själv sin kyrkolag. Men staten svarar givetvis för religionsfrihetslagstiftningen. Den förutsättes därvid ha en positiv syn på religionsfriheten som en garanterad möjlighet till religion. Kyrkan har sina egna bestämmelser på bl.a. kyrkotuktens område. Om dessa och andra gränsfrågor kan konflikt uppstå med staten, då samhället tillåter vad kyr- kan inte accepterar. Kyrkan är likväl tacksam, om den därvid i tillämpliga

3 Bekännelsetroheten är visserligen ett framträdande drag, men det är den mer eller mindre också hos dem, som ser positivare på kyrkans förbindelse med staten. Med tanke på de FF:s talesmän, som inspirerats av Augustana-synoden, kunde bestämningen »be— kännelsemedveten» utbytas mot »luthersk».

• Sida 300
•  Original

fall får utgöra remissinstans. Men själva rättskipningen betraktas som en statens angelägenhet.

Inte minst angående folkbokföringen kan synpunkterna variera. Men en- ligt de mer opinionsbildande personerna bakom FF medför folkbokföringen större fördelar än nackdelar för kyrkan. När skrivhjälp kan anställas, be- höver folkbokföringen inte ta alltför mycken arbetstid av prästerskapet. Om mer än 30% av landets befolkning utträder ur Svenska kyrkan, anses ett civilregister böra upprättas. Skulle staten då vilja uppdra åt kyrkan att föra detta register, bör denna på rimliga villkor åtaga sig detta, menar man.

Tillsättandet av olika kyrkliga tjänster blir helt och hållet kyrkans sak. Huvudaspekten på prästtillsättningarna är församlingarnas autonomi och inte prästernas befordringsgång. Prästerna kallas således av respektive för- samling, och biskoparna tillsättes av präster och lekmän i enlighet med den nu föreliggande lagens paritetsprincip.

Alla präster får i stort sett lika lön, och denna anses böra motsvara gym- nasieadjunkternas lön. Kyrkan svarar själv för den ekonomiska förvalt- ningen. Kyrkan tar själv ut kyrkoskatt eller församlingsavgift av sina med- lemmar och bär upp avkastningen av den kyrkliga egendomen, i den mån den får behållas. Gåvovägen betraktas därjämte som principiellt viktig.

Modell IK. Institutionellt uppbyggd »konkordatskyrka»

Företrädarna för den högkyrklighet, som ovan karakteriserats som en mot allmänkyrklighet orienterad lutherdom, ansluter sig till modell TF, bortsett från en och annan som föredrar en form av FF. Också inom den mer exklusiva högkyrklighetens led äger TF förespråkare. IK har föresvä- vat endast ett fåtal bland de högkyrkliga som ideal, och efter det att flera av dem närmat sig TF alltmer och några andra av dem konverterat till Rom, är det nu ytterst få, som håller fast vid detta ideal.4

Dessa nöjer sig inte med modell TF, emedan de betvivlar, att den kom— mer att innebära en tillräckligt klar boskillnad mellan det andliga och det världsliga kompetensområdet, och med FF är de otillfredsställda till följd av dess fasthållande vid den traditionellt evangelisk-lutherska ämbetssynen i förening med folkkyrkoprincipen. DF avfärdas som teologiskt och religiöst alltför urvattnad och i praktiken alltför politiserad. FT uppfattas likaså som ett oting. Den anses bygga på ett mot den apostoliska tron stridande sam- fundstänkande, vars praktiska konsekvenser därför med nödvändighet le- der vilse.

Enligt IK bör biskopsmötet legaliseras, och under dess ledning bör finnas

* De aktuella uppgifterna om IK har erhållits främst genom personliga samtal med flera exklusivt högkyrkliga. Att döma av samtalen med både dessa och sådana, som till- hört denna grupp men lämnat den, har inte många dragit de konsekvenser av sitt kyrko- tänkande, vilka IK utgör.

• Sida 301
•  Original

en central kyrkobyrå. Det låter sig vidare tänkas, att kyrkomötet efter angli- kanskt mönster får en biskoplig och en prästerlig kammare samt en lek- mannakammare. Huvudsaken är, att de ämnesområden, som anses till- komma ämbetsbärarna enligt gudomlig rätt (jure divino), nämligen frågor om läran, sakramentsförvaltningen och kyrkotukten, förbehålles präster- skapet. Av lekmannaledamöterna kräves kvalificerat medlemskap. De utses bland nattvardsgästerna. Även tanken på att återuppliva det gamla provin- sialkonciliet har framförts.

Ärkebiskopen och biskoparna avlastas en del administrativa uppgifter. Stiftet är en mikrokosmos av Kristi kyrka med biskopen som den andlige fadern och herden. Biskoparna är apostlarnas representanter. Ur denna syn härledes tanken på suffraganbiskopar och önskemålet om biskoplig konfir— mation. Också i domkapitlet måste ärenden rörande läroauktoriteten, sak- ramentsförvaltningen och kyrkodisciplinen handläggas av de prästerliga ledamöterna. Principen därom uppfattas vara lika naturlig som att yrkes- domarna har huvudinflytandet i rättskipningen och läkarna i sjukvården. Men knappast hos någon är idealet ett rent prästerligt domkapitel.

I församlingen är prästen den andliga auktoriteten. Han innehar nyckel- makten och kan inte göras till ett verkställande organ för folkviljan. För- samlingsdiakonissor, diakoner och ledamöterna i de skilda församlingsor- ganen skall vara prästerskapets andliga medhjälpare i avseende på sådant, som inte tillkommer endast ämbetsbärarna. Dopet konstituerar kyrkotill- hörigheten. För att markera det objektiva elementet och att kyrkan är den aktiva parten, talar man om upptagande i kyrkan och exkommunisering i stället för inträde i och utträde ur kyrkan. Också på församlingsplanet krä- ves kvalificerat medlemskap för att bli vald till förtroendepost.

Konkordatskyrkor i vedertagen mening finns endast i romersk-katolska länder. Ett egentligt konkordat förutsätter nämligen, att kyrkan i fråga er— kännes som folkrättssubjekt, och att den har sitt högsta organ utom staten. Alltsedan medeltiden har beteckningen konkordat varit facktermen för folk- rättsliga fördrag mellan den påvliga kurian och en stat.5 De högkyrkomän, som använder termen konkordat om den önskade regleringen med staten, avser ett fördrag mellan den svenska staten och en kyrka, som inte är er- känd såsom folkrättsligt subjekt av den internationella rätten. De räknar egentligen med att detta fördrag skall åstadkommas på statsrättslig väg. Huvudvillkoret för dessa högkyrkliga är likväl, att staten respekterar kyr- kan, såsom de uppfattar denna. Kyrkan bör då erhålla radikalt ökade be— fogenheter på lagstiftningens område och egen rättskipning för kyrkliga mål. Domkapitlen måste återfå vad de förlorat av sin domsrätt. Tillsättning av kyrkliga tjänster är en intern kyrklig angelägenhet och bör ske utan statligt

3 SUNDBERG, Kyrkorätt (1948), s. 43 f. W. WEBER i Die Rel. in Geschichte und Gegenwart, 3 (1959), sp. 1771 ff. K. Mönsnonr i Lexikon för Theologie und Kirche, 6 (1961), sp. 454 ff.

• Sida 302
•  Original

inflytande. Vidare bör kyrkan befrias från åtskilligt av vad som pålagts den i samband med folkbokföringen.

Många olika läger använder beteckningen konkordat i en mer populär oegentlig mening om allt vad överenskommelser mellan stat och kyrka heter. Redan modell FF kan förutsätta en bestämd överenskommelse mellan Svenska kyrkan och staten, och av det föregående har framgått, att inte minst TF:s företrädare finner ett kyrkofördrag vara en naturlig lösning på relationsproblemet. Det anmärkningsvärda beträffande det »konkordat», som IK:s talesmän eftersträvar, är likväl det sätt, varpå det utifrån inspi- rerade kyrkobegreppet får prägla deras syn på relationen stat och kyrka.

Om de frågor, som sammanhänger med den ekonomiska förvaltningen, har man inte uttalat sig så mycket. I hittillsvarande läge har dessa inte ägnats något primärt intresse. Med stöd av de gamla privilegierna förutsät- ter man emellertid, att allt, som kan räknas som kyrkans egendom, stannar i dess ägo. I reaktion mot vad man fattat som tendens till statligt intrång, t. ex. via stiftsnämnderna, har man framfört krav på klarare garantier för kyrkans frihet. I allmänhet anknyter man därvid gärna till Halvar Sund- bergs kyrkorättsliga framställningar.

Modell FT. Frikyrkligt trossamfund

Såsom det torde framgå av tidigare kapitel, anser stora grupper av de frikyrkliga, som tillhör Svenska kyrkan, att denna inte bör skiljas från staten. Flertalet ser gärna en lösning i enlighet med TF. Av de frikyrkliga, som kräver kyrkans skiljande från staten, accepterar dessutom många _ i första hand metodister och missionsförbundare — modell FF eller står i varje fall närmare FF än FT. Redan några av dessa fordrar, att varje nu— varande medlem vid Svenska kyrkans förändring till fri kyrka lämnar skriftligt besked om huruvida han eller hon önskar fortsatt medlemskap. Ett som det synes stort antal av dem nöjer sig likväl med att de, som inte önskar tillhöra en sådan fri kyrka, får anmäla sitt utträde. Andra åter inom såväl döparsamfunden som övriga trossamfund håller före, att skilsmässan är det angelägna nu, men att alternativet fri folkkyrka eller frikyrkligt tros- samfund blir dels ett senare problem, dels en intern fråga för Svenska kyrkan. Det är således endast en del av de frikyrkligt orienterade inom Svenska kyrkan, som i dagens läge är direkta förespråkare för att denna bör bli ett frikyrkligt trossamfund.8

Till dessa små grupper kommer en annan jämförelsevis liten kategori, nämligen ett antal ateister och agnostiker. Såsom det skall visa sig i ett se— nare kapitel, är meningarna delade också bland dessa. Även bland dem

' Den obestridligen ekumeniskt sinnade teol. lic. Lars Thunberg har funnit anledning att vända sig mot det enligt honom stundom oklara hävdandet på detta håll av principen fritt inträde. Kristen gemenskap 1963, s. 140.

• Sida 303
•  Original

finns det sådana, som kan tänka sig en lösning efter FF. Men huvuddelen av kristendomskritikerna kommer fram till att FT blir den framtidsväg, som Svenska kyrkan kan tillåtas gå. Till FT ansluter sig dessutom en del kyrkokritiker, som är mer eller mindre personligt »troende» men inte ac- cepterar vare sig folkkyrkoprincipen eller någon redan existerande fri— kyrka. Enstaka sådana kyrkokritiker finns inom bl.a. Förbundet för reli— gionsfrihet.7 Därtill kommer att en person kan ansluta sig delvis till FT och dess motsats TF på en och samma gång, emedan skilda delar accep- teras. Några kan också föredra den ena av dessa modeller känslomässigt men rationellt välja den andra.

Eftersom de olika företrädarna för FT har så vitt skilda utgångspunkter, för de fram i hög grad varierande uppfattningar och har måhända ännu mindre än andra något enhetligt konkret program. De övriga modellerna avvisas emellertid till stor del på grund av de kyrkobegrepp och andra prin- cipiella motiv, som ligger till grund för dem, men också utifrån praktiska argument. I motsats till dessa modellers företrädare hävdar FT:s talesmän, att deras lösning har särskilda skäl för sig i innevarande historiska skede. De gör vidare gällande, att kompetenssynpunkten är främmande för fri- kyrkligheten, och förklarar, att den tidigare religionslagstiftningen och det bibehållna statskyrkosystemet är huvudskälen till att de frikyrkliga tros- samfunden hittills inte vunnit större anslutning.

Ifrågavarande frikyrkliga församlings- eller kyrkotänkande och den på bl. a. upplysningsidéer och gammalt liberalt associationstänkande grundade kristendomskritiska uppfattningen av kyrkan som en förening möts i vissa synpunkter på den från staten skilda kyrkans organisation. Man kräver genomgående inte endast fritt utträde ur utan också fritt inträde i kyrkan. Men synen på det personliga ställningstagandet för eller emot fortsatt med— lemskap just i samband med Svenska kyrkans organisatoriska och författ- ningsmässiga förändring varierar. För en del är det ett centralt krav, att var och en då skriftligt anger sin önskan att stå kvar i kyrkan eller inte. Andra menar, att Svenska kyrkan då alltfort har större möjligheter än andra att påverka människor, och anser det vara problematiskt att finna en acceptabel form för ett sådant personligt ställningstagande i själva över— gången. Sedan förändringen väl ägt rum, tänker man sig i stort sett, att Svenska kyrkan skall fungera som de nuvarande frikyrkliga samfunden i landet och stå i samma förhållande till staten som de, även om Svenska kyrkan låter dopet vara faktisk förutsättning för kyrkotillhörigheten och ytterst få av dess medlemmar anmäler sitt utträde.

7 Om detta förbund se avsnittet nedan om den nutida indifferentismen, agnosticismen och ateismen.

• Sida 304
•  Original

IV. Andra kyrkors uppfattningar

Sedan de frikyrkliga perspektiven och de olika aspekterna inom Svenska kyrkan klarlagts, återstår det närmast att uppmärksamma tänkesätten inom särskilt de kyrkor i landet, vilka kan sägas stå till höger om Svenska kyr- kan, nämligen först i någon mån den grekisk-ortodoxa och sedan framför— allt den romersk-katolska kyrkan.

mean..—

• Sida 315
•  Original

utan att det medför några nämnvärda olägenheter. Trossamfundskara-ktären har samtidigt försvagats därigenom att medlemskap i Svenska kyrkan först betingas av födelsen och inte av dopet . . .

En fullständig skilsmässa mellan kyrkan och staten är utan tvivel farligare för Svenska kyrkan än den varit för Katolska kyrkan i exempelvis Frankrike eller USA. I frånvaron av den supranationella auktoritet, som den Heliga Stolen är, och i enlighet med den lutherska läran om de två regementena har nämligen den svenska staten alltid fungerat som Svenska kyrkans sammanhållande band på det samhälleliga planet. Detta har betytt mycket för bevarandet av hennes enhet. Det är att önska att Svenska kyrkan gentemot den alltmer sekulariserade staten kan erhålla större frihet, så att hon skall kunna predika, missionera och bekämpa den tilltagande ateismen utan att förhindras av mångahanda reglement och admi- nistrativa uppgifter. Enär det gäller trons och samvetets frågor, skall hon heller aldrig få tvingas av statens lagar. Men det är också att önska att detta resultat kan uppnås utan att varje form av sekellång samvaro behöver upplösas, ty en total skilsmässa torde inte kunna gagna det kristna budskapets förkunnelse i Sverige.

I den 'pluralistiska” världen av i dag bör en modern stat ta hänsyn inte bara till de enskildas livsåskådning utan även till de olika religiösa grupper eller sam- fund som medborgarna tillhör. Det är inte statens uppgift att ta parti för den ena eller den andra gruppen. Men staten bör erkänna deras existens och skydda der—as trosutövandes fri-het samt eventuellt stödja deras insats på det sociala och social— etiska planet.»6

" M. de Paillerets till förf. 31.1.1962.

• Sida 316
•  Original

V. Kristendomskritikernas synpunkter

För helhetsbildens skull torde det vara på sin plats att komplettera utred- ningen om de olika kristna lägrens kyrkotänkande med en överblick av kristendomskritikernas synpunkter. Av intresse är därvid hela utvecklingen beträffande fritänkeriet alltifrån åtminstone 1880-talet men framförallt de synpunkter, som de konfessionslösa eller kyrkfria har gjort gällande från och med religionsfrihetslagens tillkomst.

]. Det äldre fritänkeriet

Atheismus och atheisteri förekom redan i 1600-talets Sverige som benäm- ningar på den åskådning, som förnekar tillvaron av en personlig gud. Under nästa århundrade började termen fritänkeri användas i synnerhet om deis- men men också i en vidare bemärkelse. De, som i religiösa frågor var obundna av det hävdvunna och litade på sitt eget tänkande, kallades fri- tänkare. Beteckningen agnosticism bildades av Thomas Huxley år 1869, och några år senare användes den även i Sverige om uppfattningen, att man inte kan veta någonting om det översinnliga. Fritänkeri var emellertid allt— fort den vanligaste termen på den då tilltagande kristendomskritiken.

Efter att ha börjat sätta spår i svenskt kulturliv långt tidigare blev reli- gionskritiken en påtaglig faktor i Sverige först i och med 1870- och 80-talen. Vad som här rubriceras som det äldre fritänkeriet trängde då fram inom såväl liberalismen som den framväxande socialismen. Marxistiska idéer beredde marken inom den senare. Religionen uppfattades av en del vara förbunden med ett stadium i den sociala utvecklingen och ansågs gå mot sin upplösning, i och med att samhället mognade för socialismen. Tidig socialistisk kristendomskritik befrämjades också av den mer liberalt fär- gade åskådningen, att religionen är en privatsak, och att religionsfriheten mäste innebära kyrkans skiljande från stat och skola. Inom liberalismen växte det samtidigt fram en rationalistisk kulturradikalism, som påverka- des starkt av fransk positivism, engelsk empirism och utilism, dansken Georg Brandes” krav på människoandens revoltering, tysken Ernst Haeckels Naturlig skapelsehistoria (på svenska 1882), dennes monismlära och andra därmed besläktade faktorer.1

¹ If.-K. RöNBLOM, Frisinnade landsföreningen (1929), s. 31 ff. Verdandi genom femtio år (1932). H. TINGSTEN, Den svenska socialdemokratiens idéutveckling, 2 (1941), s. 281 ff. G. RICHARDSON, Kulturkamp och klasskamp (1963), s. 89 ff., 309 ff., 329 ff.

• Sida 317
•  Original

Fritänkeriet var självfallet långt ifrån någon enhetlig strömning. Dess aktiva företrädare var i stor utsträckning utpräglade individualister, som hämtade impulser från olika håll. När kristendomskritikernas antal ökade, bildades emellertid även en rad fritänkarorganisationer. Från omkring år 1880 fram till 1911, då en av arbetarrörelsens främste kulturkritiker, pro- fessor Bengt Lidforss, utgav två för fritänkeriet betydande verk,2 var an- märkningsvärt många — om än små _ fritänkarföreningar livaktiga, näm- ligen Positivistiska samfundet 1879—1902,3 Sanningsökarnas förening 1880— 84,4 Missionen för förnuftstro 1882—84,5 De förnuftstroendes samfund 1884— 92,6 Föreningen för religionsfrihet 1884—927 Utilistiska samfundet 1888—98,8 Fritänkareförbundet 1894—1910(?)9 och Frihetsförbundet 1899—19101

Trots alla olikheter hade de ledande fritänkargestalterna och de skilda schatteringarna kring dem några huvudsynpunkter gemensamma. De sak— nade i själva verket kyrkouppfattning men hade ett religionsfrihetsbegrepp, och frågan om relationen mellan kyrka och stat framstod _ såsom den alltfort gör för var och en som inte har något egentligt kyrkobegrepp —- främst som ett religionsfrihetsproblem. Alla uppfattade kyrkans förkun- nelse och övriga verksamhet mer eller mindre som ett förtryck mot tankens frihet och mot sunt användande av människans förnuft.

Alla schatteringar inom såväl den socialistiska som den radikalt liberala linjen av fritänkeriet hade vidare påverkats av darwinismen. Till det gemen- samma hörde en optimistisk tro på utvecklingen.2 Kristendomen betraktades som ett hinder, och att övervinna de illusioner, som den ansågs hålla vid liv, framstod som ett viktigt led i utvecklingen. Religionen skulle förlora sitt grepp, då vetande och upplysning nådde en viss utbredning. Det var därför naturligt, att man riktade sina angrepp först och främst mot den ledande kyrkan i landet, som var mäktig att utöva det starkaste »trycket». Av både taktiska och delvis principiella skäl kom visserligen den konkreta målsätt- ningen att variera. Medan somliga inriktade sig på religionsfientlig agitation,

2 Linronss, Kristendomen förr och nu (1911, 2. uppl. 1923) och Modärna apologeter. En antikritik (1911, 2. uppl. 1922). 3 A. NYSTRÖM, 1859—1929 (1929), s. 100 ff. * Huvudföreningen hade sitt säte i Göteborg. Lokalförening fanns i bl.a. Jönköping. Sanningsökaren 1880, s. 353 ff., 1881, s. 63 ff., 1884, s. 231 f. Bland övriga mindre föreningar av liknande slag märkes Fria förbundet i Sollefteå. A. a., 1885, s. 317 f. 5 A.a., 1881, s. 307 ff., 1882, s. 50 ff., 93 ff., 232 ff., 1885, s. 231 f. " Sanningsökarnas förening och Missionen för förnuftstro gick upp i detta nybildade samfund. Om det senare se a. a., 1884, s. 231 ff., 282 ff., 1892, s. 59 f. 7 T. NERMAN, Hjalmar Branting — fritänkaren (1960), s. 15 ff., 133 ff. * C. J. BJÖRKLUND, En fritänkares levnadssaga (1926) och Minnesskrift om 0. Ljungdahl (1942), s. 38 ff. Svenska män och kvinnor, 4 (1948), s. 533 (om Viktor Lennstrand). " BJÖRKLUND, Minnesskrift om 0. Ljungdahl, s. 40 f. NERMAN, a. a., s. 138 ff. 1 BJÖRKLUND, sist a. a., s. 41 ff. ” T. Smorzssox, Face to Face With Darwinism (1958).

• Sida 318
•  Original

nöjde sig andra med att ge stöd åt likgiltigheten för religionen. Men kravet på »statskyrkans avskaffande» var överlag en primär programpunkt. Hinke Bergegren och Hjalmar Branting är exempel på den nyssnämnda olikheten i inriktningen. Den förre företrädde de ivriga fritänkare, som an- såg, att kyrkan måste krossas för att socialismen skulle komma till sin rätt. Den senare uppfattade i mångt och mycket kyrkan som vidskepelse men avlägsnade sig från de stridande fritänkarna delvis av det skälet, att social- demokratiens seger enligt honom var oberoende av kyrkans krossande.3 Redan under den livaktiga perioden fram till 1910—talet hade de ton- givande fritänkarna emellertid anledning att fråga sig, varför fritänkeriet inte vann någon större utbredning. Om den följande tiden, under vilken kristendomskritiken omhuldades av framförallt de s.k. ungsocialisterna och sådana ultraliberaler som professor Knut Wicksell,4 heter det hos Ture Nerman: »Efter världskriget kom helt naturligt i den allmänna upplös- ningen och förtvivlan — alldeles som sedan efter andra världskriget _ en kraftig våg av religiös offensiv. Flera kända personligheter omvände sig, och vi fritänkare, som höll fast vid förnuftet och den fria tanken trots allt, vi blev också här tvungna att föra kulturkamp. Den blev snarast defensiv, vi fick fullt göra med försvaret.»5 Vad samme fritänkare, då kommunist, skrev i en broschyr och en tid- skriftsuppsats 1929 och den radikalt frisinnade med. doktorn Anton Ny— ström i sina det året utgivna memoarer, är betecknande för fritänkeriets ställning inom den socialistiska och den kulturradikalt liberala strömfå— ran vid tidpunkten för den bekanta biskopsmotionen om fritt utträde ur Svenska kyrkan. Vad angår den radikala liberalismen, var flera av dess förgrundsmän inom fritänkeriet på 1880- och 90—talen alltfort verksamma under 1920-talet. Till de outtröttliga vid sidan av bl. a. lektor Henrik Petrini hörde A. Nyström, initiativtagaren till Positivistiska samfundet 1879. Nyström och hans likasinnade skilde mellan två slag av kristendom, en äldre ortodox och en modern, mer eller mindre liberal. De angrep av för- klarliga skäl främst den förra och skönjde allt tydligare den kristna lärans upplösning och kyrkans fall. Det ortodoxa och överhuvud specifikt kristna kunde snart endast förkunnas för det okunniga folket, menade de. Den allt vanligare termen folkkyrkan borde utbytas mot beteckningen det okunniga folkets kyrka. Folkkyrkoteologien var ett uttryck för en »hopens religion». Inte minst av det skälet, att Nyström fann »statskyrkan» representera i hu- vudsak den ortodoxa kristendomen, var han vid 1920-talets slut segervisst övertygad om att dess tid var förbi. Att strida för den separata punkten

” TINGSTEN, Den svenska socialdemokratiens idéutveckling, 2 (1941), s. 285 ff. NERMAN, a. a. ANNA LISA SÖDERBLOM, Grön ungdom under röda fanor (1945), s. 125 ff.

* T. GÅRDLUND, Knut Wicksell (1956), s. 278 ff., 344 f. 5 T. NERMAN, Allt var rött (1950), s. 313.

• Sida 319
•  Original

om kyrkans skiljande från staten syntes honom därför inte lika angeläget 1929 som under den kulturradikala liberalismens tidigare skede.8

Ture Nerman skrev sina ovannämnda bidrag av år 1929, sedan social- demokraten Gunnar Hirdman förgäves sökt medla7 mellan honom och kyrkoherde Samuel Thysell i Norrköping, vilken jämte N. Beskow och J. Julén redigerade tidskriften Kristet samhällsliv. Thysell, som eftersträ- vade en kyrkans egen självbesinning för att arbetarklassen lättare skulle nås av Kristi evangelium, hade utgivit en prästmötesavhandling betitlad Kristendomen och arbetarrörelsen. Nermans uppsats i Kommunistisk tid- skrift8 och hans broschyr Klasskamp eller knäfall var föranledda av »den socialdemokratiske statskyrkoprästen» Thysells arbete och bildandet av den kristna broderskapsrörelsen.

Förvissad om att kristendomen inte hade någonting att ge arbetarvärl- den, reagerade Nerman mot att den svenska socialdemokratien började be- träda samma väg som den tyska, vars partikongress hade uttalat sig kri- tiskt mot tesen, att religionen är en privatsak, och förordat, »att den nya, hos arbetarklassen uppstående religiositeten måtte gå in i landskyrkan, er- övra den och göra den till en verklig folkkyrka». Utifrån Nermans aspekt på religionen som främst en produkt av de ekonomiskt-sociala förhållan— dena och som ett samhällets maktmedel visade den svenska socialdemokra- tien därvid »sin kapitalistiska statsbejakande inriktning genom att ta parti för statskyrkan».9 Det var också kommunisterna, som — utifrån denna uppfattning — vid de närmast följande riksdagarna fortsatte att motionera om kyrkans skiljande från staten.1 Till den nära bakgrunden därtill hör tillkomsten av Svenska fritänkarförbundet 1928 med Hinke Bergegren som hedersordförande, en svensk sektion av den marxistiska världsorganisatio- nen för fritänkeriet.2

Vid sidan av den socialistiska och den radikalt liberala kristendomskri- tiken fanns det även en rent naturvetenskaplig kritik, som var mer eller mindre oberoende av dessa två linjer. Inflytandet från bl.a. den ovan-

" Se förutom A. NYSTRÖM, 1859—1929 (1929) dennes skrifter Särskiljandet af kyrka och stat (1880), Kristendomens strid med den vetenskapliga kulturen (1892), Kristendomen och den fria tanken (1908), Kristendomen dess uppkomst, utveckling och upplösning (1926) och Kyrkans revolutionering genom upplysningen (1930).

" Intervju med Nerman 14.11.1963. Hirdman polemiserade mot den »antihumana» kris— tendomen men hade en jämförelsevis positiv syn på »statskyrkan». HIRDMAN, Kanske ett kulturprogram (1948), s. 26 ff.; Humanism och kristendom (1949), s. 64 ff.

5 Kommunistisk tidskrift 1929 nr 1, s. 33 ff. " NBRMAN, Klasskamp eller knäfall?, s. 27 f. Nerman reagerade mot att bl. a. Rickard Lindström, som tidigare instämt i Bengt Lidforss” kristendomskritik, tenderade till att få en positiv syn på Svenska kyrkan. 1 WALLER, Religionsfrihetsfrågan i Sverige, s. 308 ff. * Internationale proletarischer Freidenker. Den svenska sektionen, som hade sitt säte i Göteborg, utgav 1929 tidskriften Nya fritänkaren (2 ur) och 1930 Ateisten (1 nr).

• Sida 320
•  Original

nämnde zoologen Haeckel och tidigare tyska materialister var av betydelse för denna kritik. Redan under detta skede fanns också en filosofisk kritik. Bakgrunden till det följande vore ofullständig, om här inte erinrades åt- minstone om den påverkan, som Axel Hägerström utövade genom sin filo- sofi med dess fördömande av metafysiken.3

VI. Sammandrag av huvudsynpunkterna

De frikyrkliga perspektiven

Gränsen mellan väckelsesynen inom Svenska kyrkan och de frikyrkliga perspektiven var länge flytande. När de senare så småningom började att utkristalliseras, var det inte endast ett frikyrkligt församlings- eller kyrko- begrepp, som gjorde sig gällande, även om synen på den kristna försam- lingen som en sammanslutning av troende var gemensam för alla frikyrk- liga schatteringar. Vid sidan av en dominerande friförsamlingslinje gick en metodistisk kyrkolinje.

Med hänsyn till hur pass konsekventa de olika samfunden har varit och är i den kongregationalistiska principen om friförsamlingens självständig— het, kan dessa grupperas från vänster till höger på följande sätt. Ökad orientering åt höger innebär därvid i stort sett ett allt starkare betonande av de institutionella och objektiva elementen i församlings- eller kyrko- begreppet.

Friförsamlingslinjen Den metodistiska De ursprungligen kyrkolinjen Döparrörelserna luth. trossamfunden Pingströrelsen FB Sv. bap- SAM Sv. missions- SvF Meto- 92 000 1 500 tistsamf. 14 900 förbundet 1 800 dist- ÖM 31 900 96 000 kyrkan 20 000 10 900 HF 4 700

Enligt de icke-lutherska kyrkorna1 är det gudomligt påbjudet en gång för alla, hur den kyrkliga författningen och organisationen skall vara ordnad. Friförsamlingslinjen har befrämjats av framförallt den inom kon- gregationalismen med dess biblicism framvuxna s. k. nytestamentliga för— samlingsprincipen. Men kyrkobegreppet har undergått stora förändringar inom denna linje. Dessa betingas av de olika förskjutningar, som ägt rum inom de skilda samfunden. Det begynnande väckelsestadiet avlöstes till stor del av ett kongregationalistiskt stadium, och på detta har följt en ut— veckling, som präglas mer eller mindre av ett visst förkyrkligande. Döpar-

1 Se ovan 5. 8 f.

• Sida 334
•  Original

rörelserna har därvid behållit mest av den independentistiska eller kon- gregationalistiska församlingssynen.

Inom den metodistiska kyrkolinjen är förskjutningarna mindre mar- kanta, emedan utgångspunkten här alltid varit, att helheten är överordnad det lokala. Det metodistiska kyrkobegreppet karakteriseras emellertid av en spänning mellan å ena sidan tanken på kyrkans allmännelighet och Ordets och sakramentens konstitutiva betydelse samt å andra sidan den religiösa individualismen. Och beträffande problemet kyrka och stat före- ligger det ingen större skillnad mellan metodismen och den övriga frikyrk- ligheten i landet. .

Parallellt med 'den teologiska utvecklingen har förändringar ägtrum i fråga om de politiskt-sociala implikationerna, varvid synen på staten har differentierats. Den ensidigt negativa aspekten på denna har mestadels övergivits. De, som har haft någon egentlig statsuppfattning, har byggt främst på liberalismens idéer. Men utifrån den avvägning mellan den en— skildes frihet och samhällets uppgifter, vilken utgör liberalismens egen inre problematik, har den liberala synen förändrats och en modern demo- kratisk samhällsuppfattning beretts rum. Ledande frikyrkomän har därvid visat allt större intresse "för en positiv samverkan mellan trossamfunden och staten. ' .

Synen på Svenska kyrkan varierar sedan gammalt. Några betraktar denna som blott och bart en statsfunktion. Andra ser däri en positiv kontakt mel- lan staten och kristendomen. En del ledande frikyrkomän anser Svenska kyrkan vara både statskyrka och trossamfund och kritiserar energiskt statskyrkosystemet. Utifrån sitt kyrkobegrepp riktar de en principiellt klar kritik mot Svenska kyrkans organisation och författning men är inte alltid lika klara i sin kritik av dennas bundenhet vid staten. Andra, som anlägger aspekten statskyrka och trossamfund och således inte karakteri- serar Svenska kyrkan 'som statsfunktion, ser också mera positivt på dess nuvarande relation till staten. Sveriges frikyrkoråd representerar endast en linje inom frikyrkligheten.

Av intresse i detta sammanhang är, att utvecklingen trots de faktorer, som försvårar de frikyrkliga enhetssträvandena, jämnar vägen för de eku- meniska kontaktmöjligheterna mellan Svenska kyrkan och frikyrkligheten. Av betydelse härför är den historiska grund, som den allmänna_väckelse— religiositeten utgör, förändringarna i fråga om både den teologiska grund- principen och de politiskt-sociala implikationerna, gemensamma intressen i bl.a. utbildningsfrågorna och det förhållandet, att man möter till stor del samma svårigheter. Man blir därvid medveten om hur komplicerat hu- vudproblemet är. En utvecklingslinje blir då, att såväl frikyrkorna som Svenska kyrkan inriktar sig på en reglering av de punkter, där det obe- stridligen föreligger en relation till staten, och att de gör detta med hela den svenska kristenhetens bästa för ögonen.

• Sida 335
•  Original

Frälsningsarméns inställning

Till följd av sin samfundskaraktär, sina lärosatser och sin speciella in- riktning är FA att placera mellan frikyrkligheten och Svenska kyrkan. Inom FA talar man mer om Guds rike än om kyrkan eller församlingen. Kristi kyrka uppfattas främst som en pneumatisk storhet. Kravet på per— sonlig tro hör till det, varigenom FA kommer frikyrkligheten nära. Men i sin strävan att så effektivt som möjligt bidraga till Guds rikes seger står FA samtidigt i ett gott förhållande till folkkyrkan, i vilken även FA:s officerare på något undantag när står kvar. FA ser inte endast negativt på den nuva— rande relationen mellan kyrka och stat i Sverige.

Lågkyrkligheten FA Den väckelsebetonade Inomkyrkliga organisationer evang.-1uth. kyrkligheten EFS BV ÖSM Laestadianismen D e n lä g k y r kl i g a 40700 40000 30000 2000 20000 huvudlinjen

De olika aspekterna inom Svenska kyrkan

Inom lågkyrkligheten har kyrkobegreppet ingen framskjuten plats. Det har utformats i övertygelsen om att väckelsen och kyrkan behöver varandra och är i större eller mindre utsträckning pietistiskt-ecclesiolistiskt. Å ena sidan präglas kyrkobegreppet av en genomgående accentuering av evan- gelisationen. Samtidigt utmärkes det av den tolerans mot troende i andra kyrkor, vilken är karakteristisk för ecclesiolismens pietistiska universalism. Å andra sidan sätter en evangelisk—luthersk bekännelsetrohet sin prägel på kyrkobegreppet inom den övervägande delen av lågkyrkligheten, och detta modererar dess motsättning till annat kyrkotänkande inom Svenska kyrkan.

De lågkyrkliga betraktar Svenska kyrkan framförallt som ett trossam- fund och betonar gärna, att religionsfrihetslagen har stärkt denna aspekt. EFS:s vänsterfalang och andra smärre grupper, som ser kritiskt på både folkkyrkoprincipen och statskyrkosystemet, äger ett kongregationalistiskt färgat kyrkoförfattningsideal. Men redan majoriteten inom EFS och övriga lågkyrkliga organisationer förenar aspekten trossamfund med aspekten folkkyrka, låt vara under fasthållande av att folkkyrkans uppgift under- lättas av att troende bildar sammanslutningar inom kyrkan. Tanken på Israel och »kvarlevan» inom detta folk har varit en förebild inom inte minst BV. Laestadianerna har till stor del förenat sin ecclesiolistiska församlings- syn med en positiv statskyrkoaspekt, och inom den väckelsebetonade evan-

• Sida 336
•  Original

gelisk-lutherska kyrkligheten i övrigt, som har förståelse för en modifierad ecclesiola-tanke, synes idealet vara en folkkyrka i nära förbindelse med staten. Med staten avser man då vanligtvis de statliga myndigheterna, när de konkret befattar sig med kyrkliga ärenden. I den mån synen på staten har varit genomreflekterad, har den på lågkyrkligt håll inte sällan ägt ett positivt förtecken.

Att det i det följande inte uppges någon motsvarighet till de medlems— antal, som ovan lämnats beträffande de frikyrkliga samfunden och de låg- kyrkliga organisationerna, är motiverat av att detta skulle strida mot ifråga— varande kyrkobegrepp.

För den aktuella folkkyrkliga huvudlinjen är Einar Billing och Nathan Söderblom portalgestalterna. Som lutherforskare upptäckte Billing den rena nådens princip och som bibelteolog Guds handlande i historien. Nådestanken och historiesynen knöt han sedan samman till tanken om den religiöst motiverade folkkyrkan som syndernas förlåtelse till Sveriges folk. Genom att folkkyrkan har sin utgångspunkt och principiella grund i Guds förekommande och universella nåd, ger den det bästa uttrycket åt evan— geliets egenart och har den religiöst starkast motiverade organisationsfor- men. Även frikyrkorna kan visserligen förkunna Guds nåd, men de objek- tiverar inte denna i sin organisation. Medlemsfrågorna äger inte primär betydelse i folkkyrkan, ehuru församlingsgemenskapen sluter sig organiskt kring den kyrkoskapande verksamheten. Tillspetsat kan sägas, att den enskilde födes in i kyrkan, eftersom människan blir föremål för Guds före- kommande nåd, redan i och med att hon blir till. Men den, som upplever kyrkotillhörigheten som något skevt i sin personliga situation, skall ha rätt till formellt utträde. Även utträdesrätten riktade människornas uppmärk- samhet på kyrkans religiösa egenart. Den religiöst motiverade folkkyrko- tanken hade sin udd riktad mot både frikyrkliga ideal och den på Billings tid aktuella tanken, att kyrkan är endast en av statens funktioner.

Det söderblomska inflytande, som är att se i samverkan med den av Billing tolkade folkkyrkoprincipen, modererade det national-romantiska draget i ungkyrkomännens folkkyrkotänkande och stärkte det universella

Det söderblomska inflytandet Det billingska folkkyrkoprogrammet

Den folkkyrkliga huvudlinjens

fortsättning

Därjämte servicesynpunkten och nyorienteringar, främst den socialetiska linjen

• Sida 337
•  Original

draget i kyrkobegreppet. Hos Söderblom centrerades inte heller teologien på samma sätt kring kyrkobegreppet. Evangeliet är ljuset och kyrkan endast ljusstaken. Inflytandet från Söderblom bidrog vidare till att kon- solidera de positiva aspekterna på det svenska statskyrkosystemet. I detta ansågs ligga en svår men betydelsefull uppgift, som hindrade kotteriväsen och maktfullkomlighet samt främjade verklighetsintresset och kontakten med kulturlivet. Även Billing såg positivt på den jämförelsevis moderata statskyrkoformen i Sverige. Utifrån först och främst religiös aspekt men också folkfostrande, historiska och kulturella synpunkter framstod den som den naturligaste formen för en evangelisk folkkyrka. Men han beto- nade också, att statskyrkan är till för folkkyrkans skull. Det var folkkyrko— principen, som var det omistliga.

Genom bl.a. sina konkreta nedslag i lagstiftning och reformförslag har detta folkkyrkotänkande framträtt som en huvudlinje inom Svenska kyr- kan. Under dess senare utveckling har en viss förskjutning ägt rum fram- förallt beträffande frågorna om kyrkotillhörigheten. Åtskilliga har näm- ligen till stor del utifrån praktiska frågeställningar, föranledda av demo- kratiseringsprocessen. blivit angelägna att förorda, att även det yttre, juri- diska medlemskapet i kyrkan må vinnas i och med dopet. I övrigt kan här förekomma en viss kritik av Billings syn på lag och evangelium i syfte att bättre tillvarataga sambandet mellan skapelsen och kyrkan.

Det lutherska regementstänkandet har smält väl in i den folkkyrkliga traditionen. De aktuella konsekvenserna för huvudproblemet kyrka och stat utgår därför från både en principiellt positiv syn på den världsliga överheten och ett fasthållande av kyrkans egenart och rätt.

Enligt den socialetiska linjen har Svenska kyrkans karaktär av folk- kyrka sin grund i inte endast det uppsökande evangeliet utan också folket, som framhålles bli aktiviserat utifrån den naturliga lagen, dvs. den insikt om kärlek och rättfärdighet, som alla människor äger och kan vara beredda att följa. I det socialetiska folkkyrkobegreppet konfronteras kyrkan mål- medvetet med demokratien och likaledes med det, som ryms inom sekulari— seringen. Därvid göres såväl en bestämd anknytning som en viss avgräns- ning.

Vad angår konsekvenserna för synen på förhållandet kyrka och stat framstår här relationen mellan kyrkan och folket som det centrala i pro- blematiken. Folket betraktas som den primära storheten i det av de demo- kratiska idéerna genomsyrade samhället. Genom att söka lösa den stora frågan om kyrkan och folket hoppas man också nå en lösning av proble— met kyrka och stat.

Som en övergång från det föregående till gammalkyrklighetens kyrko- begrepp må den s. k. västsvenska folkkyrkligheten omnämnas. Denna mer utåtriktade kyrkolinje, som kommer till synes i bl.a. Stiftskrönikan, har rönt ett visst pietistiskt inflytande liksom schartauanismen men ser till

• Sida 338
•  Original

Gammalkyrkligheten Högkyrkligheten Den väst- Högkyrkolinjen från svenska Den egentliga gammalkyrkligheten Den nya kyrkosynen »folkkyrk- till Kyrklig samling ligheten»

Den mot allmän- kyrklighet orienterade lutherdomen

Schartauanismen Gammalkyrklig- heten i övrigt

unioqätmmaägq misnsu

-eu0;ssomo>[ uoq

uofuu—moucs eun epemndsur ueimn uaq

skillnad från denna positivt på lekmannaverksamheten och är ekumeniskt öppen. Även om det västsvenska förtecknet kvarstår, bygger denna linje framförallt på den religiöst motiverade folkkyrkotanken. De positiva och negativa konsekvenserna av dess kyrkobegrepp för synen på kyrka och stat sammanfaller till största delen med den folkkyrkliga huvudlinjens.

Schartaus kyrkobegrepp ligger inneslutet i hans uppfattning om vad Guds ord är och hans tankar om Jesu regering i nådens rike. Den schar- tauanska åskådningen präglas av både ortodoxien med dess intellektualism och pietismen med dess individualism. Föreställningen om synlig och osyn- lig församling hör till det centrala. Den synliga kyrkan är Guds nådesin- rättningar och alla de, som har tillgång till dessa efter att ha inhämtat den yttre teoretiska kunskapen. Den osynliga kyrkan omfattar dem, som har döpelsenåden i behåll, och sådana avfallna, som har låtit sig omvändas. Dessa har nått så långt i nådens ordning, att de tillämpar kunskapen rätt. Utmärkande för kyrkobegreppet är, att det synliga och det osynliga sam- manhålles och förbindes till en organisk enhetssyn. Angående kyrka och stat anger Luther och ortodoxien riktlinjen. Lojaliteten mot överheten är klart principiellt grundad.

De olika grupperna inom den fortsatta schartauanismen har behållit detta kyrkotänkande. Det, som hämmar kyrkans verksamhet, är för dem i deras tilltro till Ordets kraft inte i första hand kyrkans yttre läge. Folk- kyrkotanken har här länge fattats som ett något oklart begrepp. Man har sett mera positivt på statskyrkoformen, samtidigt som man på stifts- och lokalplanet har reagerat mot olika former av centraldirigering. Trossam- fundsaspekten betonas särskilt av den schartauanska huvudgruppering, som tillhör Kyrklig samling. Den är mera kritisk mot staten än huvud- grupperingen kring Göteborgs stiftstidning. Detta gäller också "vissa grup—

• Sida 339
•  Original

per inom gammalkyrkligheten i Växjö, Skara och Lunds stift, där aspekten bekännelsekyrka gör sig gällande. Gemensamt för hela gammalkyrklighe- ten är, att den noga vakar över att statsmakten inte tar befattning med själva trosfrågorna.

Högkyrklighetens kyrkotänkande präglas genomgående av det allmän- kyrkliga eller katolska draget. Kyrkan ses först och främst som en totalitet, en organism, som existerar före både den enskilde kristne och den enskilda lokalförsamlingen. Den framträdande aspekten på Svenska kyrkan är, att den utgör en regional del av den allmänneliga kyrkan. Den exegetiska och systematiska nyorientering, som kom till uttryck i den s.k. nya kyrko- synen, blev av betydelse för den växande del av högkyrkligheten, som kan karakteriseras såsom den mot allmänkyrklighet orienterade lutherdomen. Den vill gå en medelväg mellan å ena sidan en trång regionalism och kon— fessionalism och å andra sidan ett åt alla håll flytande katolicitetsbegrepp. Till anstaltssynpunkten, den institutionella och sakramentala aspekten, har kommit en accentuering av tanken på kyrkan som en andlig livsgemenskap och en reaktion mot en till intet förpliktande kyrkotillhörighet. Ett starkt församlingsliv skall ådagalägga, vad ett realt medlemskap i kyrkan är. Aspekten bekännelsekyrka är starkast inom den viss gammalkyrklighet när- stående konfessionalistiska gruppering, som framträtt under högkyrklig— hetens senaste utveckling. Däri inlägges då inte endast, att kyrkan har en bestämd bekännelse utan också, att den bör ställa vissa krav på bekännelse- trohet. Det sätt, varpå slutligen den längst till höger gående una sancta- linjen har betonat enheten, heligheten, allmänneligheten och apostoliciteten som kyrkans kännetecken, återspeglar, hur influenserna från de »biskop- liga» kyrkorna på icke—evangeliskt håll har undanskymt den svenska och lutherska traditionen.

Konsekvenserna för synen på relationen kyrka och stat är mångskif- tande inom högkyrklighetens olika schatteringar. Huvuddelen av högkyrk- ligheten avviker emellertid förhållandevis litet från den folkkyrkliga hu— vudlinjens syn, ehuru den anser folkkyrklighetens ledande män medan- svariga jämte staten för ett hårdnat läge. Enligt den konfessionalistiska högkyrkligheten måste Svenska kyrkan förnyas inifrån och bli en bekän- nelsekyrka, innan den kan förhandla med staten om ökad frihet. Inom den utifrån inspirerade una sancta-linjen eftersträvar man likaså en överens- kommelse och använder därom gärna termen konkordat. Vissa minoriteter anför en negativ och avancerad kritik mot staten, men enligt den mer väl- underbyggda kritiken bland de högkyrkliga beror de statliga myndigheternas skuld till kyrkans svårigheter snarare på likgiltighet och okunnighet än illvilja.

Trots förekomsten av alla schatteringar finns det också en viss sam- syn redan mellan de skilda uttolkningarna av kyrkobegreppet. Det fast-

• Sida 340
•  Original

hålles överlag, att Ordet och sakramenten men inte någon viss organisa- torisk uppfattning utgör kyrkans kännetecken. De olika riktningarna inom Svenska kyrkan bygger i stort sett på en gemensam bekännelse, och när de lågkyrkliga, folkkyrkliga, gammalkyrkliga och moderat högkyrkliga drar konsekvenserna av sitt kyrkotänkande, kommer de inför de praktiska svå— righeterna varandra ännu närmare inte minst i fråga om synen på proble— met kyrka och stat. Ehuru statens befattning med kyrkliga ärenden enligt. consensus rymmer positiva värden, är vissa önskemål om vidgad frihet att räkna till samsynen. Härom hänvisas till sammanfattningen av huvudfrå— gan Svenska kyrkan och staten ovan sid. 225 ff. Där presenteras även de olika modeller till problemlösning, som hänsynstagandet till uppfattning— arna om kyrkan aktualiserar.

Andra kyrkors uppfattningar

Av de övriga kyrkorna är det främst den romersk-katolska, som har en sådan verksamhet i landet, att dess kyrkobegrepp bör uppmärksammas nå- got. Också inom denna kyrka finns flera schatteringar i uttolkningarna av kyrkobegreppet och i fråga om de kyrkopolitiska konsekvenserna. Men det genomgående grunddraget i kyrkouppfattningen är, att trosbekännelsens ord om en, helig, allmännelig och apostolisk kyrka endast kan åsyfta påve— kyrkan. I den aktuella debatten anknyter dess företrädare till såväl beto— nandet av det moderna samhällets pluralistiska karaktär som strävandena mot ett ekonomiskt och kulturellt enat Europa.

Kristendomskritikernas synpunkter

För kristendomskritikerna är frågorna om kyrkans väsen och uppgift skäligen likgiltiga spörsmål vid ställningstagandet till problemet kyrka och stat. De har helt naturligt inte något kyrkobegrepp utan endast ett religionsfrihetsbegrepp. En motsvarighet till kyrkobegreppet är på sin höjd en sådan princip som att religionen är uteslutande en privatsak, varje en- skilds egen angelägenhet. Kyrkans religiösa verksamhet fattas mer eller mindre såsom något, som hämmar en sund användning av förnuftet.

Även kristendomskritiken har skiftande konturer. Indifferentismen är en gränsföreteelse mellan den regelrätta kristendomskritiken och t. ex. den ovan under rubriken folkkyrkligheten beaktade s.k. servicesynpunkten. Agnosticismen kan vetta åt dels indifferentismen, dels ateismen, och vad den senare beträffar, framträder den i Sverige framförallt i sin rationalis— tiska form.2

” Om andra former av ateism se ovan 5. 271 och dess not 4.

• Sida 341
•  Original

Aspekterna på Svenska kyrkan och andra trossamfund som empiriska företeelser varierar av både principiella och andra skäl. Benämningen stats- kyrka är vanlig, men i denna inlägges ofta betydelsen statsfunktion. För många kristendomskritiker är statsfunktion eller förening det enda alter- nativ, som står Svenska kyrkan till buds. En del kommer främst utifrån kontrollsynpunkten fram till status quo i kyrka och stat-frågan. Men fler- talet eftersträvar en radikal skilsmässa. En grupp huvudargument härför vilar självfallet på avvisandet av antingen all religion överhuvud eller kyr— kans religiösa tro. Det anföres vidare, att statskyrkoformen strider mot den faktiska sekulariseringen i landet. Flera argument användes, som är princi- piellt oberoende av hur man personligen ställer sig till kristendomen. Bland dessa dominerar motiveringen, att också det svenska statkyrkosystemet står i strid mot religionsfrihetsprincipen.

• Sida 342
•  Original

• Sida 343
•  Original

Källor och litteratur

Otryckta källor

Justitiedepartementets arkiv, Stockholm

Handlingar ang. proposition 100 23.2.1951 om religionsfrihetslag m.m., vol. 1, 3. K. M:ts resolution 12.9.1952 ang. rätt att förrätta vigsel inom pingströrelsen. Handlingar till K. M:ts beslut i justitieärenden 12.9.1952. Remissyttranden över SOU 1955: 47.

Justitiekanslersämbetets arkiv, Stockholm Registraturet 1954.

Riksarkivet (RA), Stockholm

Ecklesiastikdepartementets handlingar 4.2.1910 nr 2. Dissenterlagskommittén 1943, vol. 1. Kommitténummer 1048.

Stockholms domkapitels arkiv, Stockholm Visitationsprotokoll 1946.

Stockholms stadsarkiv (SSA), Stockholm Evangeliska fosterlandsstiftelsens konferensprotokoll 1909, 1911.

Svenska kyrkans diakonistyrelses arkiv, Stockholm

Svenska kyrkans diakonistyrelses protokoll 1950—55. Omorganisationskommitténs betänkande 9.3.1955.

Sveriges Radio-TV, Stockholm I. Hedenius i TV 4.10.1963.

Förbundets för religionsfrihet arkiv, Stockholm Förbundet för religionsfrihet till ecklesiastikministern 18.2.1964.

Hos överste Eric Lundquist, Stockholm

Protokoll från gemenskapsdagar för arbetare i Svenska kyrkan och Svenska frälsningsarmén vid Lekmannaskolan i Sigtuna 22—24.4.1941. (Kopia)

Uppsala universitetsbibliotek (UUB), Uppsala

T 3 a: 6. Joh. Kerfstedt, Utkast till bibelbetraktelser och föredrag. U 2325 f—g. Teologiska föreningens i Uppsala protokoll 1943, 1949.

• Sida 344
•  Original

N. Söderbloms brevsamling: Söderblom till E. Billing. E. Billing till Söderblom.

Biskopsmötets arkiv, Uppsala Protokoll vid biskopsmötena 1928—29, 1946—48, 1955—56.

Svenska kyrkans missionsstyrelses arkiv, Uppsala Svenska kyrkans missionsstyrelses protokoll 1896.

Ärkebiskop Gunnar Hultgrens privatarkiv, Uppsala

Hultgrens anförande om teologdelegationen vid biskopsmötet 21.3.1956. Hultgrens inledningsföredrag om teologdelegationen vid diakonistyrelsens stifts- ombudsförsamling 18.10.1956.

Studentföreningen Verdandis arkiv, Uppsala Verdandi till ecklesiastikministern 1964.

Hos författaren, Uppsala Prosten Knut Högbergs otryckta föredrag från 1949 om SOU 1949: 20. Brev från över 100 personer 1961—63 (redovisade i notapparaten).

Strängnäs domkapitels arkiv, Strängnäs Domkapitlets protokoll 1954.

Hos kyrkoherde Åke Janson, Partille Kyrkoh. Å. Jansons katekesförklaringar.

Hos kyrkoadjunkt Henrik Nelson, Köinge Kyrkoadj. H. Nelsons ännu otryckta studie över Schartau.

Muntliga uppgifter från ett 30-tal personer (redovisade i notapparaten).

Tryckta källor och anförd litteratur

ADRIAN, S., Levande lutherdom (i Kyrkfolkets samling. 1954).

Redlig kristendom (i Kyrkfolkets samling. 1960).

_ Kyrkliga förbundet (i »Gammalkyrklighet» och Kyrkliga förbundet för evan- gelisk-luthersk tro. 1960) . Annan, P.—0., Frihet och samverkan. 1958. (Kyrkliga reformfrågor, 6.) —— Folkkyrkan och staten (i Kyrka, folk, auktoritet. 1960). _ Vem bestämmer i kyrkan? 1961. (Kyrkan i 60-talet, 3.) —— Församling och församlingsstyrelse i den svenska kyrkan. 1962. (Ordet och

kyrkan.) Einar Billing och statskyrkan (i Svensk teologisk kvartalskrift 1962).

ALMSTAD, F., Barnen och församlingen (i Tro och Liv 1951).

• Sida 345
•  Original

ANDREN, (1.-G., Rec. av S. Gustafsson, Nyevangelismens kyrkokritik (i Svensk teo- logisk kvartalskrift 1962). _ Väckelse och kyrkokritik under 1800-talets senare hälft (i Ny kyrklig tidskrift 1962). ALSPARR, S., Rätten till frikallelse från kristendomsundervisningen (i Kristendoms- lärarnas förenings årsbok 1963). ALSTRÖMER, J., Hvad är kyrkan och hvad den christna församlingen? Eller: Tro vi verkligen på en helig allmännelig kyrka och de heligas samfund? 1958. ANDERSON, ANDERS, Svenska Frälsningsarmén (i Kyrkohistorisk årsskrift 1922). ANDERSSON, AXEL, Kristligt inflytande i våra dagars samhällsliv (i Guds rike och samhället. 1933).

_ Under orostider. 1936.

_ De landsflyktiga och vi. 1940. _ Kyrka och stat i bibelns sista bok. 1944.

Undergång och förnyelse. 1950.

ANDRE, E., Kristendom och politik. 1919. Eskil Andree. En Minnesbok. 1940. ANDRE, T., Herdabrev till Linköpings stift. 1937. ANDREN, O., Frågan om statskyrkans avskaffande (i Samtid och framtid 1947). ANDREN, Å., Högkyrklighet och svensk evangelisk tradition (i Svenska prästför- bundets årsprogram 1955).

ARDEN, E., Augustana Heritage. 1963.

ARNE, T. J., Nytt nanm på ecklesiastikdepartementet (i Fri tanke 1955 nr 1).

ARVIDSON, S., De kyrkfria (i Morgon-Tidningen 21.9.1951).

Debatt om religionsfriheten (i Religion och Kultur 1952). Kristendomen och skolan (i Ateistens handbok. 1964).

Anvmson, S.—EEG-0LOFSSON, A.—JOSEFSON, R., I kyrkan eller utanför? 1952. ARVIDSON, T., Metodistkyrkan. 19455.

Metodismen — andlig friskhet och kyrklig disciplin (i Varför jag älskar mitt samfund. 1945).

_ Den nya religionsfrihetslagen (i Svenska Morgonbladet 5.8., 8.8., 11.8., 13.8., 16.8.1949). _ Den nya religionsfrihetslagens konsekvenser (i Svenska Sändebudet 1951).

Religionsfrihetslagens praktiska konsekvenser (i Svenska Sändebudet 1952).

ASKMARK, R., Linköpings stift inför 1960-talet. 1961. (Handlingar rör. prästmötet i Linköping 1961, 1.) ATTERLING, H., Kyrkans väsen (i Samtal om kyrkan. 1948). AULEN, G., Til belysning af den lutherska Kyrkoidén, dess historia och dess värde. 1912. _ Den teologiska gärningen (i Nathan Söderblom In Memoriam. 1931). _ Einar Billings teologi (i Einar Billing In Memoriam. 1940).

_ Hundra års svensk kyrkodebatt. 1953. _ Den allmänneliga kristna tron. 19575. _ Rec. av G. Wingren, Skapelsen och lagen (i Svensk teologisk kvartalskrift 1958).

_ Reformation och katolicitet. 1959.

_ Folkkyrkans religiösa motivering (i Kyrka, folk, auktoritet. 1960).

• Sida 346
•  Original

AULEN, G., Uppvuxen i Kalmar stift (i Växjö stifts hembygdskalender 1961). AXELSSON, H., Sällskap eller samfund? (i Svensk Veckotidning 20.9.1957).

SMF en bekännelsekyrka —— men vart tar dopet vägen? (i Sv. Veckotidn. 16.5.1958).

— Tron allenast (i Sv. Veckotidn. 31.5.1963).

BARNEKOW, K., Stat—folk—kyrka (i Kyrkans studiefront 1959 nr 3—4). _ Folkkyrkan och kyrkfolket (i Kyrka, folk, auktoritet. 1960). _ Hur får folket kontakt med kyrkan? (i Vår Kyrka 1960 nr 11).

_ Effektiv prästutbildning. 1960. — Kyrkan i det moderna samhället (i Anno 62. 1963).

Förnuft, demokrati och kyrka (i Vår Kyrka 1963 nr 37).

BARNEKOW, K.—DANELL, G. A.—Exs'rnöM, R., Bibel, Bekännelse, Ämbete. 1955. BECKMAN, A. F., Om statskyrka och kyrkostat (i Tidskrift för svenska kyrkan 1850) .

Uppsatser i teologiska och kyrkliga ämnen. 1856.

_ Försök att besvara frågan, hvad Guds församling har att iakttaga till före- kommande af ovärdig nattvardsgång. 1859. _ Om landsförvisning. 1859. _ Om Guds Församling eller Kyrkan (i Theologisk Tidskrift 1861). _ Kyrkan och Kyrkorne (i Theologisk Tidskrift 1864). _ Tankar i kyrkliga frågor, 1—2. 1877—78. _ Föredrag, hvarmed »ransakning om församlingarnes tillstånd» inleddes (i Protokoll och Handlingar vid Prestmötet i Skara är 1878. 1878). BEGBIE, H., Life of William Booth, 1. 1920. BELTZEN, L., Arthur Engberg och statskyrkan (stencilerad licentiatavhandling i statskunskap 1961).

BENGTSON, V., Göteborgs Stiftstidning och den kyrkliga ungdomsrörelsen. En väd- jan till vår kyrkas vänner. 1911.

BENGTSSON, S., Står Svenska Missionsförbundet inför ett vägskäl? (i Missionsför- bundet 26.9.1929). BENKTSSON, B.-E., Rec. av G. Rosendal, Den apostoliska tron, 1 (i Svensk teologisk kvartalskrift 1952).

BENSOW, O., Kyrka och stat . . . riktlinjer jämte teser . . . vid Upsala ärkestifts präst- möte 1915. 1915.

BENTZER, T., Skapelsen och frälsningen. 19625. BERGBÄCK, S., Kristen socialism i Sverige. 1942. BERGSTEN, G., Det femte frikyrkomötet (i Frikyrklig Ungdom 1929). BERGSTEN, T., Dopet och församlingen. 1957.

Frikyrkotanke och dop (i Positioner & perspektiv. 1961). Frikyrklig församlingssyn (i Kristet forum 1962).

Berättelse över Bibeltrogna Vänners verksamhet under år 1911, 1940, 1948, 1950, 1951, 1954, 1957, 1958. BILLING, E., Luthers lära om staten. 1900. _ Diskussionsinlägg (i Folkkyrkan och den frikyrkliga församlingsprincipen. 1912).

_ Folk—kyrkan och förkunnelsen. 1912. _ I katekesundervisningens tjänst. 1916.

• Sida 347
•  Original

Den svenska folkkyrkan. 1930.

_ Folkkyrkans livsvillkor. 1931.

Kyrka och stat i vårt land i detta nu. 1942.

BILLING, G., Om kyrka och stat. 1908. BJÖRK, K., Kyrkodyrkan (i Missionstidning-Budbäraren 1948).

Redzs anm. (i Missionstidn.-Budh. 1950, s. 695). EFS i Svenska kyrkan (i Förkunnaren 1959 nr 2).

BJÖRKLUND, C. J., En fritänkares levnadssaga. 1926.

Minnesskrift om 0. Ljungdahl. 1942.

BJÖRKQUIST, C., Den svenska pingstväckelsen. 1959. BJÖRKQUIST, M., Svenska Kyrkans Primas (i Nathan Söderblom In Memoriam. 1931). Blomman], Y., Klipp och kommentarer (i Vårt stift 1962).

Klipp och kommentarer (i Vårt stift 1963).

BOBERG, Å., Den svenska pingstväckelsen (i Svenska trossamfund. 1962). BLENNow, H., Mässan i bilder. 1954. BLOCK, A., Rec. av Brilioth, Vården om kyrkan (i Stiftskrönikan 1957). BOHLIN, T., Lars Landgren. 1942. Bohusläns socialdemokratiska partidistrikt under 50 år, red. av Gunnar Gustafsson. 1955. En bok om kyrkan av svens-ka teologer. 19421. 19432. BONNIER, G., Det oförklarliga. 1961. BORGENSTIERNA, G., Om Kristi person och verk. 1947.

För eller emot kyrkan? (i Svenska Dagbladet 21.10.1961).

BOSSON, R., Högtidsdagar i Båstad (i Lundastiftet 1958 nr 7. Omtryckt i Redlig kristendom 1960). Boswoa'rn, W., Catholicism and Crisis in Modern France. 1962. BRATTGÄRD, H., Högkyrkligheten (i Debatt om kyrkan 1958). BREDBERG, W., Övriga sällskap och organisationer (i Svenska folkrörelser, 2. 1937).

_ P. P. Waldenströms verksamhet till 1878. Till frågan om Svenska Missionsför- bundets uppkomst. 1948. . _ Erik Jakob Ekman (i Svenskt biografiskt lexikon, 13. 1949—50). _ Andreas Fernholm (i Sv. biogr. Iex., 15. 1953—56). _ Svenska Missionstankar — grundtankar och utvecklingstendenser (i Tro och

Liv 1953).

Sällskap, sam-fund, kyrka? 1962.

BRILIOTH, Y., Kampen om kyrkan. 1937. (Skrifter i teologiska och kyrkliga äm- nen, 6.)

_ Herdabrev till Växjö stift. 1938.

Svensk kyrkokunskap. 19462.

_ Kyrkan och samhället (i Svensk tidskrift 1947). _ Herdabrev till Uppsala ärkestift. 1950.

_ Vården om kyrkan. 1956.

BRILIOTH, Y.—WAHLGREN, J., Högtid i helgedomen. 1939. BRING, R., Det subjektiva och det objektiva i kyrkouppfattningen (i En bok om kyrkan av svenska teologer. 1943).

• Sida 348
•  Original

BRING, R., Vad innebär det att vara lutheran? (i Livssyn och socialvård. En vänbok till J. W. Johnsson. 1944). _ Tro, kyrka och stat (i Svensk teologisk kvartalskrift 1952). _ Statskyrkoproblemet (i Sv. teol. kvartalskrift 1952). — Evangeliets gränsöverskridande tendens (i Aktuell religionsdebatt 1958). _ Rättspositivismen, naturrätten och luthersk rättsuppfattning (i Studier till- ägnade Hj. Lindroth. 1958). _ Swensk Kyrkotidnings teologi. Reflexioner med anledning av Erik Wallgrens

avhandling Individen och samfundet (1 Sv. teol. kvartalskrift 1959). Anglo-skandinavisk konferens i Oxford (i Sv. teol. kvartalskrift 1959).

Broderskapsrörelsen sammanfattar: Kristen och socialdemokrat. 1958. BROLIN, N.-E., Församlingsvården. En undersökning rörande kyrkoförsamlingarnas

självstyrelsebefogenheter (i Förvaltningsrättslig tidskrift 1940). Särskilt yttrande (i Statens offentliga utredningar 1955: 47. Kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter m. m. 1955).

BRÄNNSTRÖM, O., Den laestadianska själavårdstraditionen i Sverige under 1800- talet. 1962. (Bibliotheca theologiae practicae, 13.)

CARLQVIST, G., Joel Fredrik Thulin (i Lunds stifts herdaminne, 2: 7. 1959). CARLSSON, LEIF, Radikal i Rom (i Svenska Dagbladet 17.1.1964).

CEDER, E., Göteborgs stift under 1900-ta1et (i Julhälsningar till församlingarna . . . i Göteborgs stift 1961). CEDERBLOM, L. A.—FRIBERG, C. O., Skara stifts herdaminne, 2. 1930—31.

CNATTINGIUS, H., En engelsk-svensk teologkonferens i Whitby (i Kristen gemenskap 1950). COUTTS, F., Är armén en kyrka? (i Salvationisten 1962).

DAHLBERG, N., Den nya lagen om religionsfrihet (i Missionstidning—Budbäraren

1952). Högkyrklighet och lågkyrklighet (i Missionstidning-Budbäraren 1955).

DAHLBERG, N.——HOLMSTRÖM, S., Kyrkans väsen (i Samtal om kyrkan. 1948). DAHLBERG, N.—JONZON, B., Kyrkan och Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. 1953. DAHLBOM, F., Kyrka och stat (i Julhälsning till församlingarna i ärkestiftet 1956).

_ Kyrkan som »Kristi kropp» — det exakta uttrycket för dogmen om kyrkan? (i Ny kyrklig tidskrift 1959).

DAHLBÄCK, G., Klara och stränga hud (i Växjö stifts hembygdskalender 1954). _ Vad vi vill, 2. Kristet Samhälls Ansvar (i Växjö stifts hembygdskalender 1958). _ Kyrkans frihet (i Smålandsposten 3.6.1958). _ Rec. av G. Wingren, Skapelsen och lagen (i Årsbok för Kristen humanism 1959). — Kyrkan inför 60-talet. (i Växjö stifts hembygdskalender 1960). _ Kyrkans sanna enhet (i Smålandsposten 3.6., 17.6.1961). _ Det kristna dogmat (i Årsbok för kristen humanism 1961). _ Rec. av P. E. Persson, Kyrkans ämbete som Kristus-representation (i Årsbok för kristen humanism 1962). DAHLEN, E., Lekmannabrev från kyrkomötet (i Stiftskrönikan 1951).

• Sida 349
•  Original

DAHLEN, E., Kyrkoproblem i teori och praktik (i Stiftskrönikan 1951). DAHLGREN, S., Missionsstyrelsen har svarat (i Tro och Liv 1957).

Svenska missionsförbundets kyrkosyn (i Tro och Liv 1961).

DANELL, G. A., Inledning (i Kyrkans liturgi, utgiven av H. Blennow 1952).

Teologi och kyrklig förnyelse (i Svensk teologisk kvartalskrift 1952). Bikten (i Julhälsning till församlingarna i Skara stift 1952). Studentprästen berättar (i Julhälsning till församlingarna i Skara stift 1955). Vart går kyrkan? (i Kyrklig förnyelse 1958 nr 2). Högkyrkligheten (i Debatt om kyrkan 1958). Vikten av att Guds ord förkunnas rent och klart (i För biblisk tro 1958). Vad som splittrar och vad som enar (i Kyrka och folk 5.2.1959). Folkkyrka eller bekännelsekyrka (i Kyrka och folk 16.4.1959). Kyrkan —— Gudshus eller föreläsningssal? (i Smålands-Posten 20.7.1959). Vart går ekumeniken (i Svensk pastoraltidskrift 1959 nr 40). Kyrkan som Kristi kropp och våra bekännelseskrifter (i Svensk pastoraltid- skrift 1959 nr 45).

_ Folkkyrka eller bekännelsekyrka (i Ny tid 14.11.1958. Införd även i Smålands Allehanda 22.4.1959 och Örnsköldsviks Allehanda 25.4.1959). Bunden av Guds Ord (i Guds ord och Kyrkans frihet. 1960). Vår allra heligaste tro. 1960. Kyrkans kris (i Svensk kyrkotidning 1960). Apostolisk kristendom (i Kyrka och folk 21.4.1960). Kontakt med kyrkan (i Kyrka och folk 12.1.1961). Lutherskt gudstjänstliv (i Smålands-Posten 11.2.1961). Inlägg m. anledn. av E. Larssons art. Domprosten och FCO (i Smålands- Posten 13.4., 19.4.1961). Kyrka och stat —— urgammalt och högaktuellt problem (i Smålands-Posten 4.5.1961).

_ Inlägg m. anledn. av G. Dahlbäcks art. Kyrkans sanna enhet (i Smålands- Posten 8.6., 17.7.1961).

_ Inlägg m. anledn. av G. Hillerdals art. Ett positivt kyrkoprogram (i Svenska Dagbladet 17.8.1961).

Kyrka och stat —— ett urgammalt och högaktuellt problem. 1961. Folkkyrklighet i Växjö (i Svensk pastoraltidskrift 1961). De kristnas helighet och de heligas enhet (i Svensk pastoraltidskrift 1962). De nya stiftsorganisationerna (i Svensk pastoraltidskrift 1962). Svar till professor Wingren (i Svensk pastoraltidskrift 1962). Sveriges radio och svenska kyrkan (i Svensk pastoraltidskrift 1962). Wingren—Danell. Slutreplik (i Svensk pastoraltidskrift 1962). Kyrkans babyloniska fångenskap (i Kyrka och folk 4.4.1963). Vad skall man svara dem som vill gå till Rom? (i Svenska prästförbundets årsprogram 1963).

IHIHIHI

IHIIH

I

IIIFIIH

DANIELSSON, G., Vad vi vill, 1. De gammalkyrkliga (i Växjö stifts hembygdskalender 1957). DAVIDSON, B., Det började med ett bönemöte. 1955. Diakonistyrelsen om kyrka och stat. 1963.

• Sida 350
•  Original

EEG-OLOFSSON, A., Bidrag till belysning av frikyrkotanken (i Tänkt och timat. Utg. m. anledn. av Fria kristliga studentföreningens tjugofemårsjubileum. 1937).

_ Fördjupad kyrkosyn. 1940. — Frikyrklig kollektivism (i Tro och Liv 1943). _ Kyrkans väsen (i Samtal om kyrkan. 1948) . _ Begreppet trossamfund och religionsfrihetslagen (i Religionsfrihetslagen jämte kommentarer. 1952). _ Missionssällskap eller kyrka (i Allvarligt talat. 1953). _ Staten och trossamfunden. Frikyrkliga aspekter (i Staten och trossamfunden. 1958). EFS:s styrelse, Svar till kyrkoh. H. P. Visell 17.6.1925 (i Budbäraren 1925 nr 2 och i Svensk Kyrkotidning 1925).

EFS:s styrelse, Vår ställning (i Missionstidning-Budbäraren 1930). EFS:s styrelse, Evangeliska fosterlands-stiftelsen och kyrkan (i Missionstidning- Budbäraren 1953). EIDEM, E., Kyrkosyn och ämbetsfråga (i Svensk Kyrkotidning 1961). EIMIR, R., Metodistisk kyrkosyn. 1942.

»En motsatsernas harmoni» (i Varför jag älskar mitt samfund. 1945).

EKENSTIERNA, FANNY, William Booth. 1955. EKLUND, J. A., Huru kan diakonsaken bidraga till den sociala frågans lösning? (i Diakonen 1906).

— Stenkyrkan (i Vår Lösen 1910). _ Kristendom och historiskt sinne (i Det andliga nutidsläget och kyrkan 1919).

Kyrkan och den sociala frågan. 1919.

EKLUND, U., Högt i taket i Sveriges kyrka? (i Julboken till församlingarna i Göte- borgs stift 1955). EKMAN, N. G., Kyrkan nollställd. 1960. EKSTRÖM, R., Svensk högkyrklighet vid 1800-talets mitt (i Ordet och kyrkan. Fest- skrift till L. M. Engström. 1942). _ Vad vill kyrklig förnyelse? (i Meddelande från Laurentiistiftelsen 1950 nr 1). _ Högkyrkligheten (i Från bygd och vildmark 1952).

_ Kyrkan och samhället (i Meddelande från Laurentiistiftelsen 1953 nr 1). _ Svensk kyrkodebatt i hundra år (i Meddelande från Laurentiistiftelsen 1953 nr 4). _ Den apostoliska bekännelsens brödraskap (i Kyrklig förnyelse 1953). _ På apostolisk grund. Tal vid Den Apostoliska Bekännelsens Brödraskaps 34:e årshögtid. 1953. — Kristen troslära. Kortfattad lärobok för konfirmander. 1953. _ Statskyrkan (i Svensk kyrkotidning 1958). _ Att lämna eller stå kvar (i Svensk pastoraltidskrift 1959 nr 43). _ Lutherska och allmänkyrkliga drag i »kyrklig förnyelses» bekännelsetrohet (i Meddelanden från Laurentiistiftelsen 1959 nr 2—3). _ Reflexioner kring kyrklig förnyelse (i Kyrklig förnyelse 1961 nr 1).

Gudsfolk och folkkyrka. 1963.

ELGSTRÖM, ANNA LENAH, Tystnadens kyrka (i Årsbok för kristen humanism 1958). ELMBLADH, A., Inledningsföredrag (i Kyrkliga mötet i Växjö 1928. 1928).

• Sida 351
•  Original

ELVING, G., Pastoratsindelningen (i Svensk pastoraltidskrift 1961). ENGESTRÖM, S. VON, J. A. Eklunds kyrkotanke och ungkyrkorörelsen (i För fädernas kyrka 1947). ENGSTRÖM, L. M., Lokalförsamlingen. 1917.

— Gustaf II Adolf. En förebild för Sveriges folk. 1932.

_ Den svenska bekännelsekyrkans ställning och uppgift i tidsläget (i Kyrk- folkets samling. 1944). ENGSTRÖM, O., Skilsmässa mellan stat och kyrka? (i Positioner & perspektiv. 1961). ERIKSSON, JOHANNES, Romersk-katolsk aktivitet (i Göteborgs stiftstidning 1961 nr 22).

_ Statstjänstemän? (i Göteb. stiftstidn. 1961 nr 34).

Hur avvärja hotet från Rom? (i Göteb. stiftstidn. 1961 nr 49—50).

ERIKSSON, RAGNAR, Popularitet (i Stiftskrönikan 1949). ERIKSON, W., Vart tog friheten vägen? (i Svensk Veckotidning 26.4.1963). ERLANDSSON, A., En rätt katechismi lära. 1957. _ Art. i Göteborgs stiftstidning 1958 nr 52, 1961 nr 3, 12—14, 16—17, 20—22, 31, 40, 44—45, 48, 1962—64 passim. ESTBORN, S., Under Guds grepp. 1944.

FAGERBERG, H., Bekenntnis, Kirche und Amt. 1952. _ Rec. av E. Wallgren, Individen och samfundet (i Kyrkohistorisk årsskrift 1959). FELLSTRöM, K. A., Folkundervisningen i skelleftebygden. 1942.

_ Från fromhetslivet i skelleftebygden. 1947.

Från Kyrkbacken. Historiska anteckningar. 1950.

FERNHOLM, A., Kongl. förordningen af den 31 oktober 1875 (i Vittnet 1880). FOGELSTRÖM, P. A., Tro eller vidskepelse (i Folket i bild 18.9.1949).

Vad är en hedning? (i Fri tanke 1956 nr 2).

_ Kyrkans farligaste privilegium (i Fri tanke 1959 nr 2). _ Statskyrka och statsreligion (i Radioserien Skall kyrkan skiljas från staten? 1959). Folkkyrkan och den frikyrkliga församlingsprincipen. 1912. FORKMAN, G., Förslaget till ny församlingsstyrelselag (i Tidskrift för pastoratsför-

valtning 1961 nr 2). Pastoratsindelningen (i Tidskrift för pastoratsförvaltning 1961 nr 6).

FRANZEN, B., Individ och familj i den kristna församlingen (i Familj och försam- ling. 1960). FREEMAN, T., Från Johan Henrik Thomander till Viktor Rundgren (i Göteborgs stift i ord och bild. 1950). _ Från Peter Wieselgrens göteborgstid (i En julbok till församlingarna i Göte— borgs stift 1950). _ Oration, Om stat, kyrka och individ (i Handlingar rörande prästmötet i Göteborg 1951. 1952). FRIDRICHSEN, A., Nytestamentlig församling (i En bok om kyrkan av svenska teo- loger. 1942). ' Frikyrkan inför framtiden. 1958.

• Sida 352
•  Original

Frikyrkosamfunden och dagens frågor. 1939. FRIES, M., Metafysiken i modern svensk teologi (1948). FRISELL, B., Enligt vår mening (i Svensk Veckotidning 19.4.1963). FURBERG, A., Stiftelsen, ett lekmannasällskap inom Kyrkan (i Vårt Budskap 1953 nr 9). FURRERG, T., Kyrka och mission i Sverige 1868—1901. 1962. (Studia missionalia Upsaliensia, 4.) Förhandlingar vid den fjerde allmänna svensk-lutherska prestkonferensen i Stock- holm 1890. 1890.

För och emot statskyrkan. Motioner och debatter vid 1950 års riksdag. 1950. Förslag till Grunder, enligt hvilka den af kyrkomötet föreslagna diakonistyrelsens verksamhet bör ordnas. 1909. Förslag till Svenska Missionsförbundets konstitution. 1963.

Gemensam grund. En skrift om frikyrklig trosåskådning. Utgiven på uppdrag av Sveriges Frikyrkoråd. 1963. Genom Guds nåd. Svenska Missionsförbundet under 75 år. 1953. GIDLUND, M., Kyrka och väckelse. 1955. (Uppsala, Svenska kyrkohistoriska för- eningen, Skrifter, Ny följd, 9.) GIERTZ, B., Den levande Kyrkan. 1936. _ Apostolat, succession och prästämbete (i Ny kyrklig tidskrift 1938).

_ Kyrkofromhet. 1939. _ Kristi Kyrka. 19391 och 19605. _ Grunden. 1942.

— Att leva i kyrkan (i En bok om kyrkan av svenska teologer. 1943). — Den stora lögnen och den stora sanningen. 1945. — Herdabrev till Göteborgs stift. 1949. — Amerikanskt kyrkoliv och svenskt (i Göteborgs-Posten 17.5.1953). — Kyrkans frihet och funktionsduglighet (i Göteborgs-Posten 23.5.1953). — En fri luthersk kyrka (i Julhälsning till församlingarna från Präster i Göte- borgs sti-ft 1953). _ Diakonistyrelsens plats i dagens kyrkoliv (i Vetlanda-Posten 28.1.1957). — Kyrkans dilemma (i Stockholms Tidningen 6.1.1957). -_ Kyrkan omprövar (i Stockholms Tidningen 12.1.1957). _ Vad kommer att hända Svenska kyrkan? (i Göteborgs-Posten 12.5.1958). — Kyrka och stat (i Kyrkans studiefront 1959 nr 3—4).

Guds Ord bär icke bojor (i Guds ord och kyrkans frihet. 1960). Folkvandring. 1963. (Handlingar rörande prästmötet i Göteborg 1963, 1.) Kan Svenska kyrkan leva som fri kyrka? (i Svenska Dagbladet 4.3.1964).

Det glada budskapet. Lärobok för kristendomsskolan. Utarbetad på uppdrag av Svenska missionsfönbundets undervisningsn—ämnd. 1957. GODAL, O., De franske arbei-derprestene (i Kristen Gemenskap 1955). GRANLUND, INGEGERD, Avslutande debatt (i Radioserien Skall kyrkan skiljas från staten? 1959). GREN, E., Bibliografi (i För fädernas kyrka 1947). GUNNEMO, B., Svensk kyrkodebatt (i Förkunnaren 1954 nr 1).

• Sida 353
•  Original

GUSTAFSSON, B., Har vi slutat att gå i kyrkan (i Kyrkans studiefront 1959 nr 3—4).

Kontakt med kyrkan? (i Vår Lösen 1960).

GUSTAFSSON, H., Folkkyrkan eller Guds församling. 1956.

Brinnande budskap. 1957.

_ Nådemedlen och församlingen. 1958.

Samhällsproblem och andlig väckelse. 1959.

GUSTAFSSON, J., Kyrkliga förbundet av i dag (i »Gammalkyrklighet» och Kyrkliga förbundet för evangelisk-luthersk tro. 1960). GUSTAFSSON, S., Nyevangelismens kyrkokritik. 1962. (Bibliotheca theologiae prac- ticae, 12.) GYLLENKROK, A., Arbetet, nästan och Gud (i Ny kyrklig tidskrift 1952). _ Några synpunkter på lag och evangelium (i Ny kyrklig tidskrift 1953). _ Psykologi och teologi i Luthers syn på människan (i Årsbok för kristen hu- manism 1953).

— Thomistisk och luthersk legitimering av staten (i Svensk teologisk kvartal- skrift 1955). GÄRDLUND, T., Knut Wicksell. 1956.

GÄRTNER, B., Staten i Nya Testamentet (i Ny kyrklig tidskrift 1957).

_ Vad jag menar med kyrkan (i Debatt om kyrkan. 1958). _ En exegets uppgift och befogenhet (i Vår kyrka 1958 nr 18). _ Diakonistyrelsens socialetik och Nya Testamentet (i Svensk pastoraltidskrift

1960). Romersk-katolsk syn på kyrkans historia (i Svensk pastoraltidskrift 1962).

GÖRANSSON, S., Rec. av G. Nelson, Den västsvenska kristendomstypen, 1—2 (i Kyrko- historisk årsskrift 1937). _ Yngve Brilioth som kyrkohistoriker (i Kyrkohistorisk årsskrift 1959).

HAAG, TI-I. VAN, Die apostolische Sukzession in Schweden (i Kyrkohistorisk års- skrift 1944). HAECKEL, E., Naturlig skapelsehistoria. 1882. HAGBERG, K. E., Fri kyrka (i Strängnäs stiftsblad 1959).

De religiösa buden (i Strängnäs stiftsblad 1960). Detta är botten! (i Strängnäs stiftsblad 1961).

_ Det enda anständiga (i Strängnäs stiftsblad 1961). _ Statskyrkotänkandet (i Svensk pastoraltidskrift 1961).

Socialetisk samverkan (i Svensk pastoraltidskrift 1961).

HAGEN, O., Kyrka och sakrament. 1944.

Punkter til kirkediskusjonen (i Tro och Liv 1944).

_ Behovet av en frikyrklig teologi (i Tro och Liv 1948). _ Barnen och kyrkan (i Tro och Liv 1952). _ Frikyrkligt i Sverige (i Tro och Liv 1954).

Kyrkans ämbete. 1960.

HAGNER, J., Kristi Kyrkas sanna väsen (i Missionstidning-Budbäraren 1941).

Kyrkan i Guds ords ljus (i Missionstidn.-Budb. 1952).

_ Stiftelsen och kyrkan (i Svenska Morgonbladet 16.9.1953).

Svar till Axel B. Svensson (i Sv. M. 18.9.1953).

• Sida 354
•  Original

HAGNER, J., Axel B. Svenssons påstående måste väcka förvåning (i Sv. M. 25.9.1953). HALLGREN, B., Kyrkotuktsfrågan. En systematisk studie av kyrkotukten i svensk fri- kyrklighet och hos Martin Luther. 1963. Handlingar rör. Prestmötet i Götheborg 1859, 1865, 1872. HARSTEN, W., Prosten Alfred Elm—bladh. 1939.

Hur går det med prästernas begäran att slippa viga frånskilda? (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1946 nr 7).

— Behöver kyrkan ett beredskapsprogram? (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1947 nr 6). _ Vigseltvånget (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1952 nr 5).

Likbränning (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1954 nr 3).

HARTMAN, O., Kyrka, stat, tjänst (i Vår Lösen 1950).

_ Ett fritt evangelium. 1963. HASSELEERG, C. J. E., Kyrka och stat. 1909. HASSLER, O., Nordens kyrkor i nutidens kulturkamp (i Vårt lutherska arv och nu- tidens k-ulturkamp. Föredrag vid det tionde nordiska prästmötet 1956. 1956). _ Den katolska faran (i Smålandsposten 28.12.1957, tr. även i Lutherstiftelsens tidskrift 1957 nr 3). — Striden om kristendomsundervisningen i Norge (i Svensk kyrkotidning 1958).

_ Pastoratsindelningsfrågan. 1958.

Ordningen för utträdet ur kyrkan, 1. 1961.

HECTOR, I., Vad vi vill, 3. Den kyrkliga förnyelserörelsen eller högkyrkligheten (i Växjö stifts hembygdskalender 1959). HEDBERG, G., Kommentarer till förslaget till ny konstitution för SMF (i Svensk

Veckotidning 29.3.1963).

Missionsförbundets församlingssyn ett ekumeniskt hinder? (i Sv. Veckotidn. 24.5.1963).

HEDENIUS, I., Tro och vetande. 1949.

Att välja livsåskådning. 1951.

_ Fyra dygder. 1955. _ Tro och livsåskådning. 1958. _ Om teologien och kyrkan. 1958. _ Tröstens villkor. 1959.

_ Liv och nytta. 1961.

Inledning (i Ateistens handbok 1964).

HEDQVIST, J., Adolf Kolmodin som missionsman (Särtryck ur Svensk missions- tidskrift 1955).

Helga korsgillets traktatserie 1—13, 1919—22. HELLDEN, F., »Speciellt teologiskt synsätt» (i Göteborgs stiftstidning 1961 nr 41).

På väg mot Rom (i Göteb. stiftstidn. 1961 nr 44).

Hemmet och helgedomen 1952—59. HEMRIN, S., Familjekyrkans teologiska motivering (i Tro och Liv 1957). _ Familjekyrkan (i Tro och Liv 1958). _ Familjekyrkodebatten firar 75-årsjubileum (i Tro och Liv 1958). _ Barnens plats i den kristna församlingen (i Familj och församling. 1960). HENNINGSON, K.-Å., Stat och kyrka (i Debatt om kyrkan. En studiebok för orien- tering i aktuella frågor. 1958). ' HESSLER, C. A., Herbert Tingstens ungdomsår (i Statsvetenskaplig tidskrift 1961).

• Sida 355
•  Original

HILDEMAN, N.-G., Var Sundsvallsstrejken förberedd? (i Historisk tidskrift 1962). HILLERDAL, G., Skilsmässa mellan stat och kyrka? (i Kvällsposten 7.1., 9.1.1964).

Kyrkan och pengarna (i Svenska Dagbladet 27.2.1964).

HIRDMAN, G., Kanske ett kulturprogram. 1948. (Arbetarnas bildningsförbunds skrift- serie, 30.) — _ Humanism och kristendom. 1949. (Arbetarnas bildningsförbunds skriftserie, 31.) HOLMBERG, C. G., Tro och dop (i Svensk Veckotidning 21.6.1963). HOLMBERG, Å., Perioden 1550—1880 (i Bohusläns historia, under red. av Erik Lönn- roth. 1963). HOLMDAL, O., Statskyrka eller trossamfund? (i Sydsvenska Dagbladet Snällposten 11.11.1949). _ Kyrkan som rättssamfund (i Sydsvenska Dagbladet Snällposten 14.11.1949). HOLMGREN, H., Staten och trossamfunden (i Vi lägger oss i politiken. 1962). HOLMSTRÖM, F., Einar Billing (i Ord och bild 1943). HOLTE, R., Skrift och tradition (i Kyrka, folk, auktoritet. 1960).

Kyrklig förnyelse — ett hållfast alternativ? (i Kyrklig förnyelse 1960 nr 2). Luthertolkning med aktuell udd (i Svensk pastoraltidskrift 1963).

HORNUNG, P., Om religionsfrihetslagen (i Credo 1952).

Katolsk morallära (stencilerad 1955).

HULTGREN, ASTRID, Theresa av Lisieux — en kristen mystiker (i Från ådalar och fjäll 1954). HULTGREN, G., De sista åren (i En bok om biskop J. A. Eklund 1946). _ Herdabrev till Visby stift. 1948.

_ Inledningsföredrag. Kyrka—folk—stat (i Handlingar rörande prästmötet i Härnösand 1952. 1952). _ Vad betyder mest för vår kyrkas framtid? (i Från ådalar och fjäll 1952). _ Särskilda yttranden (i Statens Offentliga utredningar 1955: 47. Kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter m.m. 1955). _ Om staten och kyrkan skiljes. 1957. (Kyrkliga reformfrågor, 1.) _ Gudomlig och mänsklig rätt. Föreläsning vid Teologiska dagar i Härnösand 24 maj 1956 (i Forum theologicum 1957). _ Diskussionsinlägg (i Aktuell religionsdebatt. 1958). HULTGREN, G.—STRöM, I., Kyrkans framtidsväg. 1960. (Kyrkan i 60-talet, 1.) HULTHEN, T., Schartau, Henric (i Nordisk teologisk uppslagsbok, 3. 1957).

Rec. av L. Johannesson, Henric Schartau (i Svensk teologisk kvartalskrift 1958).

HULTKRANTZ, C. A., Kort öfversigt af den kristna kyrkorättens principer (i Theo- logisk Tidskrift 1862). ' _ Den lutherska Dogmatiken. Anteckningar efter Prof. C. A. Hultkrantz' före- läsningar 1868—69. övertryck u. å. HYLANDER, I., Samfund och individ i Israel (i Den nya kyrkosynen. 1945).

_ Herdabrev till . . . Luleå stift. 1956.

Är vår kyrka en folkkyrka? (i Från bygd och vildmark 1958).

HÄGG, F., Svenska Alliansmissionen genom hundra år. 1953. HÄGGSTRÖM, MARGARETHA, Konfessionella 'behörighetsvillkor för kristendomslärare i Sverige (i Kristendomslärarnas förenings årsbok 1963). HÖGBERG, K., Kungl. Maj:t och Kyrkomötet. 1951.

• Sida 356
•  Original

INGELSTAM, E., Konstitutionen förbundets grundlag (i Svensk Veckotidning 19.4. 1963). INGER, G., Klosterförbudet i Sverige och dess upphävande (i Statsvetenskaplig tid- skrift 1962). Internews. Internationaler Rundbrief fiir die anglikanische und altkatholische Jugend 1954 (stencil.).

JANZON (BESKOW), P., Myten om kyrkans avfall (i Sankt Ansgar 1958 nr 1—2). JOHANNESSON, L., Böneoktaven för kyrkans enhet (i Rundbrev om Kyrklig för— nyelse 1942 nr 1). JOHANNESSON, R., Rec. av G. Wingren, Evangeliet och kyrkan (i Svensk teologisk kvartalskrift 1961). JOHANSSON, ARNDT, Herdabrevet från Lund (i Dala—Demokraten 14.2.1959). _ Herdabrevet från Härnösand (i D.-D. 25.4.1959). _ Öppet brev till biskop J. Cullberg och komminister H. Fält (i D.-D. 20.10. 1959).

_ Kyrkan och demokratien (i D.-D. 28.11.1960). _ Klasskyrka eller folkkyrka? (i D.-D. 12.12.1960). — Kyrka och kompetens (i D.-D. 30.12.1960). _ Folkkyrkofront behövs mot Kyrklig samling (i D.-D. 27.1.1961).

Prästens tjänarsyssla i det allmänna prästadömets kyrka (i D.—D. 18.2.1961).

JOHANSSON, AXEL, Waldenströms kristendomstolkning. En systematisk undersök— ning. 1954. JOHANSSON, LISA, Kvinnlig reflexion efter kyrkomötet: Folkkyrkotanken måste vara vägledande (i Broderskap 1958 nr 40). JOHANSSON, M., Om kyrkan (i Teologisk Tidskrift 1877). — Om det lutherska kyrkobegreppet. 1877 (i Uppsala universitets årsskrift 1877). _ Om kyrkans uppgift gent emot andra samfundsformer (i Teol. Tidskr. 1878). _ Rec. av A. F. Beckman, Tankar i kyrkliga frågor (i Teol. Tidskr. 1878).

1686—1886. En kyrklig tidsparallell (i Teo]. Tidskr. 1886).

JOHANSSON, N., Kyrkans läge (i Svensk pastoraltidskrift 1959 nr 29—30).

Torsten Ysander — den trofaste vännen (i Linköpings stiftsbok 1960—61).

_ Liturgi och sakramental livssyn signum för svensk högkyrklighet (i Dagen 14.4.1962). JOHANSSON, O., P. P. Waldenström i kyrkomötet. 1931. JOHANSSON, S., Kyrkan och det moderna samhället. 1952. (Andra tider —— samma tro, 2.) J OHNSON, H., Väckelse och vakthållning. 1943. JOHNSON, L., Vad kyrkans hetryckta läge kräver (i Julhälsningar till församling- arna . . . i Göteborgs stift 1956). JOSEFSON, R., Andligt och världsligt regemente (i Svensk kyrkotidning 1940). — Ett folks kallelse (i Sv. kyrkotidn. 1940). _ Kristendomen och statslivet (i Sv. kyrkotidn. 1941). _ Den svenska linjen är den kristna linjen (i Sv. kyrkotidn. 1942). — Kyrka och politik (i Sv. kyrkotidn.. 1942). _ Den kyrkopolitiska situationen (1 Sv. kyrkotidn. 1942).

• Sida 357
•  Original

Kyrkans ämbete (i En bok om kyrkan. 1942). Kyrkodebatten och det ekumeniska samarbetet (i Sv. kyrkotidn. 1944). Partiprogram och statskyrkan (i Sv. kyrkotidn. 1944).

Evangelisk kyrkosyn (i Ny kyrklig tidskrift 1944). Den aktuella kyrkodebatten (i Den nya kyrkosynen. 1945). Kyrka och sakrament (i Den nya kyrkosynen. 1945). Kyrkotanke och ekumenik (i Den nya kyrkosynen. 1945). Kyrkans profetiska funktion (i Sv. kyrkotidn. 1945). Barndopet i sekulariserad miljö (i Sv. kyrkotidn. 1945). Debatten om statskyrkan (i Sv. kyrkotidn. 1945). Kyrkosyn och teologi (i Sv. kyrkotidn. 1945). Kristendom och stat (i Sv. kyrkotidn. 1946). Statskyrkan under debatt (i Sv. kyrkotidn. 1947). Ordet och Kyrkan (i Sv. kyrkotidn. 1948). Stat och kyrka (i Sv. kyrkotidn. 1949). Svensk kyrkosyn (i Sv. kyrkotidn. 1949). Kyrkans väg (i Sv. kyrkotidn. 1949). Dop och kyrkotillhörighet (i Sv. kyrkotidn. 1949). Svensk dissenterlagstiftning (1 Sv. Dagbl. 26.6.1949). Riksdagsmotioner om stat och kyrka (i Sv. kyrkotidn. 1950). Svenska kyrkans frihet (i Sv. kyrkotidn. 1952). Svensk kyrkodebatt (i Sv. kyrkotidn. 1953). Svensk kyrka och teologi i dag (i Sv. kyrkotidn. 1953). Kyrka och stat (i Sv. kyrkotidn. 1954). Statskyrka eller Jesu Kristi kyrka (i Sv. kyrkotidn. 1955). Utredning om stat och kyrka (i Sv. kyrkotidn. 1956).

Kyrka och stat. 1956. Kyrkopolitiskt handlingsprogram efterlyses (i Sv. kyrkotidn. 1957). Stat och kyrka (i Svensk tidskrift 1957). Statskyrkodiskussionen (i Sv. kyrkotidn. 1958). Den reformatoriska bekännelsen (i Sv. kyrkotidn. 1959). Kyrkosyn och kyrkorätt. Kommentar till bekännelseskrifternas teologi (i Forum theologicum, 17. 1960. Omtryckt i Sv. kyrkotidn. 1961). Kyrka och stat (i Stiftskalendern 1960 för Härnösands stift. 1960). Om sann och falsk anpassning (i Från ådalar och fjäll 1962).

JOSEFSON, R.—HALLENCREUTz, G.—HAGÅRD, B., Statskyrka — för och emot. 1958. JOSEFSSON, G., Stiftelsen är Odelbar (i EFS-Budbäraren 1961 nr 8). JOSEPHSSON, T., Vad innebär hög- och lågkyrklighet? (i Vi tro 1960 nr 1). JULEN, J., Innerkyrka och ytterkyrka (i Frikyrklig Ungdom 1931).

Metodist-Episkopalkyrkan i Sverige (i De frikyrkliga samfunden i Sverige. 1934).

Kristet samhällsansvar (i Frikyrkosamfunden och dagens frågor. Föredrag vid sjunde allmänna frikyrkomötet. 1939). Kristen samsyn (i Svenska Sändebudet 1943). Frikyrkligt samarbete (i Tro och Liv 1943).

• Sida 358
•  Original

JULEN, J., Kristen samling, en förutsättning för kristet samhällsliv (i Kristendom och samhällsliv, under red. av S. Thysell. 1949). JULEN, J.—EEG-OLOFSSON, A., Frikyrkotanken. 1930.

KARLSTRöM, N., Kristna samförståndssträvanden under världskriget. 1947. _ Rec. av W. Bredberg, P. P. Waldenströms verksamhet till 1878 (i Kyrkohisto- risk årsskrift 1948). _ Yngve Brilioths ekumeniska gärning (i Kyrkohistorisk årsskrift 1959). KELLGREN, N., Avslutande debatt (i Radioserien Skall kyrkan skiljas från staten? 1959). KIHLEN, C., Svensk kyrkopolitik (i Svenska kyrkoförbundets tidskrift 1912). _ Kyrklig krönika (i Sv. kyrkoförbundets tidskr. 1913). _ Kyrklig krönika (i Sv. kyrkoförbundets tidskr. 1914). _ Kyrklig krönika. Protestantismen från romersk-katolsk synpunkt (i Sv. kyrkoförbundets tidskr. 1915). _ Ögonblicket (i Sv. kyrkoförbundets tidskr. 1916). _ Kyrklig krönika. Ett statskyrkoexperiment (i Sv. kyrkoförbundets tidskr. 1917). _ Aktiv kyrkopolitik. 1919 (Helga korsgillets traktatserie, 5). _ De trettio tesernas kyrkopolitiska bakgrund. 1921 (Helga korsgillets traktat- serie, 11). _ Katholisches und Nichtkatholisches im schwedischen Kirchenleben. 1922. (Helga korsgillets traktatserie, 13.) KJELLIN, B., Lagen om religionsfrihet. 1951. (Bra att veta, 7.) KJA'LL, T., Kyrkan, frikyrkorna och vi (i Frälsningsofficeren 1957). _ Vi håller ett öga på läroboksförfattarna (i Frälsningsofficeren 1958). _ »Samfundsförkunnelse» _ leksakspistol i krig (i Stridsropet 1961). _ Religion med realvärde (i Stridsropet 1961). _ Frälsningsarmén (i Svenska trossamfund. 1962). Ateisterna skär pipor i vassen (i Stridsropet 1963). KJÖLLERSTRÖM, S., »Den svenska statsreligionen» (i Svensk tidskrift 1945). _ Rec. av H. Sundberg, Kyrkorätt (i Statsvetenskaplig tidskrift 1949). _ Kyrka och stat i Sverige efter reformationen (i Svensk teologisk kvartalskrift 1953). _ Kirche und Staat in Schweden nach der Reformation (i Zeitschrift der Savigny-Stiftung fiir Rechtgeschichte. Kanonistische Abteilung 1955). _ Historik (i Statens Offentliga utredningar 1955: 47. Kyrkomötets grundlags- enliga befogenheter m. m. 1955) . _ Die Debatte iiber Kirche und Staat in Schweden (i Zeitschr. der Sav.-Stiftung f. Rechtsgeschichte. Kan. Abt. 1957). _ Begreppen statsreligion, statskyrka och folkkyrka (i Festskrift till Arthur Thomson. 1961). KLASSON, C., Något om ILAFO (i Kyrklig förnyelse 1957 nr 2). _ En kyrkohistorisk tilldragelse i Stockholm (i Kyrkotankar. En bok om kyrk- lig förnyelse. 1958). _ ILAFO:s rundbrev 1963 nr 1 (stencilerad). _ ILAFO:s rundbrev 1956 nr 3 (stencilerad).

• Sida 359
•  Original

KLINGERT, R., En levande församling. 1957. KOLMODIN, A., Kristendomen och den urkristna församlingens bibel. 1908.

Vår statskyrka och hennes betydelse. 1909. Huru skall allt Sveriges kyrkfolk blifva ett hjärta och en själ? 1910. Kristus och folkkyrkan. 1912. Diskussionsinlägg (i Folkkyrkan och den frikyrkliga församlingsprincipen. 1912). Kyrkliga riktlinjer. 1912. Hemlandskyrkans ansvar för missionsarbetet. 1912. Stat och kyrka. 1913. Rec. av J. L. Nuelsen, Metodismen och världsmissionen (i Svensk Missions- tidskrift 1915). Det nutida kyrkliga läget. 1915. Kyrkans uppgift. 1920. Kyrkomötet och bekännelsen. 1926. Missionen som andlig kraft i församlingslivet (i Svensk Missionstidskrift 1927).

KREUTZER, H., Katolsk Troslära, 3. Kristi Kyrka. 1956. Den kristna trosläran. Katekes för Stockholms stift. 1958. KRISTOFFERSEN, A., Kyrka och församling. 1933. _ KROOK, O., Kyrkobegreppets förnyelse i svensk teologi (i En bok om kyrkan. 1943) . KULLÄNG, D., Kyrkans frihet (i Göteborgs stiftstidning 1950 nr 5). Kvinnan, samhället, kyrkan. 1958. Kyrkomötets protokoll med bihang 1908—09, 1925, 1929—36, 1948—63. Den nya kyrkosynen. En samling föredrag av Yngve Brilioth, Anton Friedrichsen, Ivar Hylander, Ruben Josefson, Anders Nygren. 1945. KÄLLSTAD, T., Kristi kyrka i kamp. 1947.

Vår tro. 1950. Kyrkofrihet (i Svenska Sändebudet 1951). Biskop Bohlin och svensk frikyrklighet (i Tro och Liv 1951). Den federativa frikyrkotanken och metodistkyrkan (i Debatt om svensk fri-

kyrka. 1952). Den frikyrkliga predikantkåren som gemenskapsgrupp (i Tro och Liv 1952). Ekumenikens kris (i Svenska Sändebudet 1952). Trons väg. 1954.

Har vi råd med splittring? (i Hemmaekumenik. 1957). Evangelisation — församlingens huvuduppgift (i Fostran och väckelse. 1958) . Evangelisation genom undervisning (i Frikyrkan inför framtiden. 1958). Familjekyrkans teologi och praktik (i Tro och Liv 1959).

Familjekyrka och frikyrklig församlingssyn (i Familj och församling. 1960).

Är den individuella religionen i fara? (i Tro och Liv 1962).

KÄLLSTIGEN, O., Blir det släktkyrka av familjekyrkan? (i Vecko-Posten 28.1.1960).

Ill

HI! I!!!

PH

IIHIHI

LAGERCRANTZ, O., Dagbok. 1954. Rec. av G. Bonnier, Det oförklarliga (i Dagens Nyheter 20.1.1961). LAGERGREN, D., Baptismens budskap (i Vecko-Posten 30.6., 7.7.1960).

• Sida 360
•  Original

LANDGREN, L., Den svenska kyrkans närvarande ställning, dess farhågor och för- hoppningar (i Teologisk Tidskrift 1868). LARSSON, E., Den nya religionsfrihetslagen (i Ångermanlands Missionsblad 1951 nr 6).

_ Framåt i slutna led. Anförande vid EFS:s predikantförbunds årsmöte 1960

(i Förkunnaren 1960 nr 3). »Återerövra Stiftelsen» (i Ångermanlands Missionsblad 1962 nr 1).

LARSSON, K., Kristen vakttjänst. 1944. LARSSON, R., Församlingens väsen och uppgift. 1944. _ Frikyrklig syn på statskyrkan (i Tro och Liv 1945).

_ Frikyrkoperspektiv. 1946.

_ Ett stort steg (i Svensk Veckotidning 25.5.1951). _ Varför jag lämnar statskyrkan (i Sv. Veckotidn. 14.9.1951). _ Om utträde ur kyrkan (i Sv. Veckotidn. 9.11., 7.12.1951).

_ Kristet inflytande över samhällslivet (i Religionsfrihetslagen . . . jämte kom- mentarer. 1952). _ Livsgemenskapen i Kristus. 1953. _ Med sikte på framtiden. 1954.

Frikyrkan i det svenska samhället (i Tro och Liv 1954).

LARSSON, R.—NICKLASSON, G., En kristen livsrörelse, 1953. LAURENTZ, E., Det religiösa lägets krav på Sveriges frikyrkliga. 1917. LECLER, J., L'Eglise et la souveraineté de l'Etat. 1946.

Lekman tar ansvar. 1963.

LEPP, I., Ateismens psykologi. 1962. LEVEN, G., Att vara »kyrklig» (i Stiftskrönikan 1944) . LIALINE, C., Ordo och jurisdictio. Prästerlig och konungslig ämlbetsmakt enligt ro- mersk-katolsk åskådning (i En bok om kyrkans ämbete. 1951). LIDFORSS, B., Modärna apologeter. En antikritik. 19111. 1922".

Kristendomen förr och nu. 19111. 1923”.

LIEDGREN, E., Om J. A. Eklunds historiska författarskap (i För fädernas kyrka 1947). LIER, A., Metodistisk kyrkosyn (i Tro och Liv 1958). LILIEROTH, H., Schartauanism och västgötafromhet — en jämförelse (i Julhäls- ningar till församlingarna i Skara stift 1952). LINDBERG, L., Vår frihet i Kristus (i Svensk Veckotidning 26.7.1963).

Expressen, frikyrkan och Svenska kyrkan (i Sv. Veckotidn. 18.10.1963).

LINDEN, A., Kvar i folkkyrkan (i Svensk Veckotidning 7.12.1951).

Inför kyrkofullmäktigevalet (i Broderskap 1962 nr 17 ff.).

LINDER, G., Det heliga dopet (i Kyrka och folk 1942).

Predikan på första prästmötesdagen (i Handlingar angående prästmötet i Växjö 1953. 1954).

LINDERHOLM, E., Det religiösa Sveriges splittring och enande. 1931. LINDGREN, J., »Det stora och.» Staten—kyrkan. 1937.

Vad betyder Martin Luther för dig? 1944.

LINDHARDT, J. G., Kyrka och kristendom. 1935. LINDMAN, L., Konfirmandbok. 1959”. LINDROTH, HL, Makt och rätt (i Ny kyrklig tidskrift 1939).

• Sida 361
•  Original

Dogmen om kyrkan (i En bok om kyrkan av svenska teologer. 1942).

_ Kyrkans väsen (i Svensk teologisk kvartalskrift 1943). _ Tankar om kyrkan och sakramenten. 1948. _ Kyrkotanken (i Vid Åbodomens fot. 1949). _ Folkkyrka och trossamfund. Oration (i Prästmötet i Uppsala 1953. Protokoll och handlingar. 1954). LINDSTRÖM, H., Vad är kyrkan? (i Hemmaekumenik. 1957). LINDSTRÖM, M., Fakta om Lunds stift. 1963. LINTON, O., Das Problem der Urkirche in der neueren Forschung. 1932.

Nya Testamentet och kyrkan (i Ny kyrklig tidskrift 1941).

LODIN, S., C. 0. Rosenius, hans liv och gärning. 1956. LUNDAHL, J. E., Kristet samarbete (i Tro och gärning. Till Axel Andersson på 65- årsdagen. 1944). LUNDBERG, P., Kristus och kyrkan. 1962. LUNDBOM, H., Från Claesson till Ringius (i Göteborgs stift i ord och bild. 1950).

LUNDGREN, A., Kyrkvärden. 1956.

LUNDEN, T., Katolska kyrkan — en kyrka även för svenskarna (i Katolsk kyrko- tidning 1960 nr 15). LUNDMARK, J., Israel och folkkyrkan (i Missionstidning—Budbäraren 1952).

Kyrkan—stiftelsen (i Förkunnaren 1954 nr 3). Vilken kallelse har EFS? 1955. Guds rike är nära. 1957. Stiftelsens kallelse än en gång (i Förkunnaren 1959 nr 1). Vad gäller schismen (i Förkunnaren 1959 nr 2). EFS _ en lekmannarörelse (i Förkunnaren 1960 nr 1). Begreppet »lekman» (i Förkunnaren 1960 nr 4).

LYTTKENS, C. H., Den uppsåtliga synden (i Svensk pastoraltidskrift 1962).

KSF och nattvardsgemenskapen (i Svensk pastoraltidskrift 1962).

LÖFBERG, J., I tro eller om (under tryckning). LÖFVENMARK, G., Minnesteckningar (i Handlingar rörande prästmötet i Härnösand 1939. 1939). LÖNEGREN, E., C. 0. Rosenius. 1913. LÖWENSTRÖM, B., Om kyrkan och statsmakten (i Ny kyrklig tidskrift 1949).

HIIII

MALMESTRÖM, B., J. A. Eklund. 1950.

Ett kyrkohegrepps förvandlingar (i Vår Lösen 1951).

MARELIUS, J., Kyrkomötet 1958 (i Göteborgs stiftstidning 1958 nr 41). MARKGREN, R., Kyrkan och staten. Avhandling till prästmötet i Luleå den 16, 17 och 18 augusti 1921. 1921. MARKLUND, A., Debatten som inte avstannar (i Förkunnaren 1954 nr 3). MARTLING, C. H., Nattvardskrisen i Karlstads stift. 1958. (Bibliotheca theologiae practicae, 9.)

_ Kristi kyrka — världens ljus (i Kyrka och folk 23.8.1961).

Kyrkliga frihetskrav (i Fri kyrka? 1962).

Mater et magistra. Encyklika av Påven Johannes XXIII. Med en utförlig inledning av E. Welty. 1963. (Credos skriftserie, 1.)

• Sida 362
•  Original

Meddelanden från Förbundet för religionsfrihet, 1. Upplysningar angående utträde ur statskyrkan. 1952. Meddelanden från Förbundet för religionsfrihet, 2. Statskyrkans kostnader. 1957. Meddelanden från Förbundet för religionsfrihet, 3. Skola och religion. 1961. MEJAN, L., La separation des églises et l'état. 1959. Metodistkyrkans i Sverige Årsbok 1951. Metodistkyrkans lära och kyrkoordning 1960. Metodistkyrkans Psalmbok, lilla formatet. 1951. MIKAT, P., Kirche und Staat (i Staatslexikon, hrsg. von der Görres-Gesellschaft, 4 1959”). Missionssällskapet Bibeltrogna Vänners historia under tiden 1911—1961. 1961. MOGÅRD, B., Religionen och socialdemokratien i Sverige. 1944.

Kristendomen och samhällets förnyelse. 1948.

MONTAN, E., »Du Herrens tjänare . . .» En studie rörande det evangeliska prästidca- let i Sverige. 1955. MOSESSON, G., Mitt livs mosaik. 1954. MULLER, J. E. E., Fasteherdabrev. 1938.

Påvedömet, dess gudomliga instiftelse. 1938.

_ Vår församling. Herdabrev 1946. 1946. _ Trohet mot Kyrkan. Herdabrev 1952. 1952.

NELSON, A., Nationerna och kyrkan (i Katolsk kyrkotidning 1962 nr 5). NELSON, G., Henrik Florus Ringius (i Julhälsningar till församlingarna . .. i Göte— borgs stift 1925). _ Det stundande kyrkomötet (i Göteborgs stiftstidning 1929 nr 39). _ Holmqwist och Björck (i Julhälsningar till församlingarna . .. i Göteborgs stift 1930). _ Den västsvenska kristendomstypen, 1—2. 1933—37. _ Varför ogilla vi den moderna ungdomsverksamheten? (i Julhälsningar 1934).

De oförytterliga värdena i stiftets andliga tradition (i Julhälsningar 1956).

NELSON, H., Kyrkans frihet (i Göteborgs stiftstidning 1960 nr 13).

Romerskt och lutherskt (i Göteb. stiftstidn. 1961 nr 6—10, 12). Kyrkan först eller tron först (i Göteb. stiftstidn. 1961 nr 35).

NERMAN, T., Klasskamp eller knäfall? 1929.

_ Socialdemokratisk söndag (i Kommunistisk tidskrift 1929 nr 1). _ Allt var rött. 1950. _ Ett inlägg om förbundets linje (i Fri tanke 1955 nr 1). _ Slutreplik i debatten Grindal—Nerman (i Fri tanke 1956 nr 2). _ Fritänkar-Internationalen (i Fri tanke 1959 nr 2).

Hjalmar Branting _ fritänkaren. 1960.

NICKLASSON, G., Predikantfrågan (i Svensk Veckotidning 10.6.1955).

_ Pastorsnämnden (i Svensk Veckotidning 15.5.1959). _ Frikyrkopastorer och prästvigning (i Sv. Dagbl. 1.2.1962).

Ny konstitution för SMF (i Sv. Veckotidn. 22.3.1963).

NILSSON, CLARENCE, Sam Stadener som kyrkopolitiker. 1964. NILSSON, ERIC, Nordöstringarna (i Linköpings stift i ord och bild. 1949).

• Sida 363
•  Original

En levande församling (i Vårt Budskap 1958 nr 3).

_ Världen omkring oss (i Vårt Budskap 1958 nr 4). _ Vad är kyrkomötet? (i EFS-Budbäraren 1958). _ Uppsala möte (i EFS-Budbäraren 1958). _ Svar till BO Swedberg (i EFS-Budb. 1958). _ Kyrkans synder och statens (i EFS-Budb. 1960 nr 10). _ Är vi för lutherska? (i EFS-Budb. 1960 nr 36). _ Allmänna kyrkliga mötet och frikyrkligheten (i EFS-Budb. 1960 nr 39). _ Predikantens storhet (i EFS-Bud-b. 1961 nr 1). _ Predikant eller pastor (i EFS-Budb. 1961 nr 2). _ Predikantavskiljning eller prästvigning? (i EFS-Budb. 1961 nr 3). _ Stiftelsens Teologiska Institut — fakultet eller missionsskola? (i EFS-Budb. 1961 nr 4).

(_ Nuet, framtiden, uppgiften (i EFS-Budh. 1961 nr 5). _ öppet brev till Svenska kyrkans biskopar och präster. Återerövra Stiftelsen! (i EFS-Budb. 1961 nr 48). _ Motsägelsens tecken inom Svenska kyrkan (i EFS-Budb. 1961 nr 49).

Kyrkan och väckelserna (i Svensk kyrkotidning 1961).

NIVENIUS, O., Vad är Svenska kyrkan? (i Sydsvenska Dagbladet Snällposten 18.9. 1949). NORBERG, A., Den kristliga lojaliteten (i Prästmötet i Skara 1934. Protokoll och handlingar. 1934).

_ Den kyrkliga väckelsen i Skara stift, 2. 1944. _ En orientering om Kyrkliga förbundet (i Kyrkfolkets samling. 1944). _ Kyrkans frihet (i Kyrka och folk 1950). _ Kyrkans rätt (i Kyrka och folk 1951). _ Medan kyrkomötet pågår (i Kyrka och folk 1951). _ Glimtar från kyrkomötet (i Kyrka och folk 1951). _ Religionsfrihetslagen — en besvikelse (i Kyrka och folk 1952). _ Statsmakten och kyrkans tro (i Kyrka och folk 1954). _ Kyrkan och tidens makter (i Levande lutherdom. 1954). _ Pastoratsindelningen _ hur har äaten handlat mot kyrkan? (i Kyrka och folk 1958 nr 17).

_ L. M. Engström. 1961.

Kyrkliga förbundet 40 år (i Kyrka och folk 1963 nr 13).

NORBORG, K., Så började det (i En julbok till församlingarna i Göteborgs stift 1951). NORDANGÄRD, F., Till strids vi gå. 1955. NORDBERG, ALBERT, Vårt kyrkliga arv. 1925. NORDSTRÖM, N. J., De frikyrkliga och statskyrkoproblemet. 1922. _ Församlingsprinciper och kyrkoformer. 1925.

_ Svenska Baptistsamfundets Historia, 2. 1928. — De frikyrkligas rättsliga ställning (i Vecko-Posten 15.12.1938 nr 45 [50] B). _ Fäderneslandets majestät och Guds kyrka. 1941. NYGREN, A., Corpus Christi (i En bok om kyrkan av svenska teologer. 1943). _ Den kristne och samhällslivet (i Den nya kyrkosynen. 1945).

• Sida 364
•  Original

Det levande Ordet i en ansvarig kyrka (i Ny kyrklig tidskrift 1952).

_ Kristus och hans kyrka. 1955.

Tjänare och förvaltare. 1957.

NYGREN, J., »De heligas samfund» (i I Herrens tjänst. 1950). NYREN, J., Tiden går. Levnadsminnen, 3. 1941. NYSTEDT, O., Från studentkorståget till Sigtunastiftelsen. 1936.

Stockholmspräster. 1937.

NYSTRÖM, A., Särskiljandet af kyrka och stat. 1880.

Kristendomens strid med den vetenskapliga kulturen. 1892.

_ Kristendomen och den fria tanken. 1908. _ Kristendomen, dess uppkomst, utveckling och upplösning. 1926. _ 1859—1929. En 70 års historia. 1929.

Kyrkans revolutionering genom upplysning. 1930.

NYSTRÖM, K., Gammalkyrkligheten (i Debatt om kyrkan. 1958). NÄS, P. Y., Trohet mot SMF eller mot den Heliga Skrift? (i Svensk Veckotidning 26.4.1963). NQSRREGAARD, J., Stat och kyrka i Europa. 1948.

OHLANDER, S., Din kyrka. 1943.

Till Vittaryds och Dörarps församlingar. 1943.

OLEN, G., Evangelium i kavaj. 1950.

På väckelselinjen. 1951.

_ Jag tror på en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund (i Nytt från Kyrklig Samling 1954). OLIVIUS, S., Jag tror på en, helig, allmännelig kyrka. Föredrag 1945 (i Levande lutherdom. 1954). OLLEN, N. P., Reportage ur mitt liv. 1949. OLSSON, H., Grundproblemet i Luthers socialetik. 1934. _ Den kyrkliga studieverksamheten. Några teologiska synpunkter på dess förut- sättningar och betingelser (i Kunskap och tro. Uppsatser tillägnade Elis Malmeström. 1955). _ Diskussionsinlägg (i Aktuell religionsdebatt. 1958). OLSSON, KARL A., By one spirit. A History of the Evangelical Covenant Church of America. 1962. OLSSON, K.-M., Den kyrkliga strategins teologiska förutsättning (i Svensk kyrko- tidning 1956). _ Kyrka och folk (i Föredrag vid tjugofemte allmänna kyrkliga mötet 1956). _ Kyrkan och industriarbetarvärlden (i Kyrkan omprövar. Kyrkliga reform- frågor, 2. 1958).

_ Samhällsorientering med socialetik _ ett studieprojekt för kyrkan . . . jämte diskussionsinlägg (i Aktuell religionsdebatt. 1958). _ Kvinnan i arbetslivet — strukturell bakgrund och faktiskt engagemang (i

Kvinnan, samhället, kyrkan. 1958).

Kontakt med kyrkan. 1960. ONSÄTER, S. A., Högkyrkligheten. Kyrklig förnyelse eller en fara för kyrkan. 1957.

• Sida 365
•  Original

Pacem in terris. Encyklika av Påven Johannes XXIII (Särtryck ur Credo 1963 nr 4). PAILLERETS, M. DE, Vad är katolicismen (i Vi ser på katolicismen. 1954). PALM, D., Bildningsarbetet och de kyrkliga ungdomskretsarna (i Stiftskrönikan 1935). PALMQVIST, A., Die römisch-katholische Kirche in Schweden nach 1781, 1—2. 1954— 58. (Uppsala, Svenska kyrkohistoriska föreningen, Skrifter, Ny följd, 8 och 12.) _ Kyrkans enhet och papalismen. 1961. (Studia historico-ecclesiastica Upsa- liensia, 1.) _ Avgränsningar och ekumenik i Gustaf Wingrens kyrkosyn (i Ny kyrklig tidskrift 1963). Pastorer i församling och samfund. 1959. PERSSON, J., Det lutherska kyrkobegreppet enligt bibel och bekännelseskrifter (i Missionstidning—Budbäraren 1944). PERSSON, P. E., Skrift och tradition (i Kyrka, folk, auktoritet. 1960). Kyrkans ämbete som Kristusrepresentation. 1961. PETI—IRUS, L., Given kejsaren vad kejsaren tillhör. 1944. Frikyrka eller enhet (i Dagen 1.4.1950). _ Pingstförsamlingarnas vigselrätt (i Dagen 30.8.1952). _ Vigselrättens tillämpning (i Dagen 1.9.1952). _ Staten och kristendomen (i Dagen 1.7.1960). _ Statskyrkofrågans ändrade läge (i Dagen 27.7.1960). De frikyrkliga och kyrkligheten (i Dagen 20.2.1962). Lewi Pethrus som ledarskribent. 1954. PETREN, E., Samexistensens villkor (i Svensk pastoraltidskrift 1960). Kyrkans »isolering» (i Svensk pastoraltidskrift 1961). Striden inom kyrkan (i Gefle Dagblad 25.11.1961). Folkkyrkan och lekfolket (i Sv. Dagbl. 6.7.1961). _ »Bibeln Såsom Guds ord» (i Svensk teologisk kvartalskrift 1961). _ Kyrka i kris. 1961. _ Kyrklig förnyelse och Kyrklig samling (i Svensk pastoraltidskrift 1962). _ Kyrklig förnyelse _ vilket är dess program? (i Sv. pastoraltidskr. 1962). Statskyrkosystemet moget att avskaffas (i Arbetarbladet 18.5.1963). PETRI, OLAUS, Samlade skrifter, 1, 3, 4. 1914—17. PILTz, G. G., Vad gagn har staten av att förfölja kyrkan? (i Göteborgs stiftstidning 1937 nr 7). _ Något om Guds rike (i Göteborgs stiftstidning 1945 nr 36—37). _ Skall kristendomsundervisningen försvinna ur våra skolor? (i Göteborgs stiftstidning 1949 nr 44). Pius XIPS Rundskrivelse. Mystici Corporis Christi. 1944. PLEIJEL, H., Ungkyrkorörelsen i Sverige. 1937. PRAWITz, G., Svenska kyrkan i dag och i morgon (i Tidskrift för pastoratsförvalt- ning 1958 nr 8). PRIBILLA, M., Drei Grundfragen der ökumenischen Bewegung (i Kyrkohistorisk årsskrift 1931). _ Nach einer Vortragsreise durch Schweden (i Kyrkohistorisk årsskrift 1934).

• Sida 366
•  Original

Protokoll och handlingar rör. prestmötet i Upsala 1885, 1891. Protokoll och handlingar vid prestmötet i Skara 1878. Protokoll från Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis 15:e kongress i Stock- holm 1936. 1937. PROZTH, H., »Kyrkoväckelsen» inom Missionsförbundet (i Dagen 22.1.1962). _ Missionsförbundet och förkyrkligandet (i Dagen 14.2.1962).

QUENNERSTEDT, A. V., En agnostiker. 1888.

RAULIN, A., Kyrkan som organisation och organism (i Credo 1957).

_ Den kristna trosläran. Katekes. 1958.

Teologi för lekmän (i Katolsk kyrkotidning 1962 nr 19—20).

REDIN, J., Kyrkodagar i Hjelmseryd (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1948 nr 4). _ En klok ecklesiastikminister (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1950 nr 9). _ Biskopsutnämning (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1956 nr 7). _ ILAFO:s rundbrev 1957 nr 3. _ Samtal med läsekretsen (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1958 nr 7). _ Efter kyrkomötet (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1958 nr 8).

Spelet om kyrkan (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1959 nr 5).

REMOND, R., Recherche d'une méthode d'analyse historique de la déchristianisation depuis le milieu du XIXe si'ecle (i Colloque d'histoire religieuse, Lyon, oct. 1963).

REXIUS, J. N., Världsmakten och Guds rike. Afhandling . . . vid prästmötet i Göte- borg 1915. 1915.

RHEDIN, V., Den svenska kyrkan i dagens debatt (i Göteborgs stiftstidning 1958 nr 46).

_ Vår kyrka och kristendomen (i Göteb. stiftstidn. 1961 nr 42).

RHODIN, J., Bort med syföreningarna (i Göteborgs stiftstidning 1935 nr 2).

En luthersk syn på syföreningsväsendet (i Göteb. stiftstidn. 1935 nr 4).

RIBBNER, T., De svenska traktatsällskapen. 1957. (Bibliotheca theologiae practi- cae, 3.) RICHARDSSON, G., Kulturkamp och klasskamp. 1963. Riksdagstrycket 1950—63. RODEN, N., Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (i Svenska folkrörelser, 2. 1937).

Den evangeliska väckelsen i Kalmar län, 1 (1952).

_ Olof August Welin. En småländsk läsarhövding. 1955.

Östra Smålands missionsförening (i Svenska trossamfund. 1962).

RODHE, E., Svenska kyrkan omkring sekelskiftet. 1930. ROSEN, AUG., Svenska Missionsförbundets grundprinciper. 1931. ROSEN, A. B., Minnesteckningar (i Strängnäs stifts prästmöteshandlingar 1962). ROSENBERG, S.-Å., Kyrkan och arbetarrörelsen. 1948. ROSENDAL, G., Kyrklig förnyelse. 1935. _ Präst och församling (i Kyrkans år 1936. 1935). _ Kyrklig förnyelse i församlingskyrkan. 1937.

_ Nådens år 1—3. 1940—41.

_ Kyrkans framtid. 1943. _ Den” apostoliska tron, 1—2. 1948—51.

• Sida 367
•  Original

ROSENDAL, G., Kyrkans inre nöd (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1950 nr 2).

Den apostoliska successionens form och innehåll (i Prästämbetet, utgivet av H. Blennow. 1951).

_ Vad skola vi göra? (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1951 nr 7). _ De kyrkliga vigningshandlingarna (i Kyrkans liturgi, utgivet av H. Blennow.

1952). Ordet och kyrkan (i Kyrklig förnyelse 1958 nr 1).

Schism och bekännelsefront (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1958 nr 4). Fronten under eld (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1958 nr 5). Början till slutet? (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1958 nr 9). Kyrklig förnyelse (i Kyrkotankar. En bok om Kyrklig förnyelse. 1958). Samexistens (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1960 nr 6). Vigningssuccession och kontinuitet (i Kyrklig förnyelse 1961 nr 1).

ROSENIUS, C. O., Om religiösa partier (i Pietisten 1842).

Några ord om separatismen (i Pietisten 1849). Den sanna kyrkan (i Pietisten 1854). Om utgåendet från kyrkan (i Pietisten 1859). Samlade skrifter, 3—4. 1926.

RUDBERG, E., Kyrka och stat. En historisk återblick och några aktuella problem. 1934. RUDEN, E., Religionslagen och kristendomsskolan (i Vecko-Posten 4.1.1952). RUNESTAM, A., Folkkyrkan (i Ny kyrklig tidskrift 1960). RUSSEL, B., Religion och vetenskap. 1937.

Varför jag inte är kristen. 1958.

RöNBLOM, H.-K., Frisinnade landsföreningen. 1929.

Verdandi genom femtio år. 1932.

IHH?

SAERMARK, H., Metodismen som internationell kyrka (i Tro och Liv 1948). SAHLIN, GUNVOR, Brödraskapet S:t Alban och S:t Sergius (i Kyrkotankar. En bok om Kyrklig förnyelse. 1958) . SAHLIN, MARGIT, Evangelisation. 1947. SANDIN, R., Axel Hägerström's Philosophy of Religion with Special Reference to his Theory of Knowledge and his Concept of Reality. 1959. (Stencil.) Sakramenten. Frälsningssoldatens ståndpunkt. 1961. De fria kristna samfunden i Sverige. En utredning. Endast för tjänstebruk och för användning i de till Frikyrkliga samarbetskommittén anslutna samfunden. 1958. SAMUELSSON, K., Ekonomi och religion. 1957. _ Religionen privatsak eller statsakt (i Aftonbladet 5.8.1961). _ Kyrkan och demokratien (i Aftonbladet 30.6.1963).

_ Önskar vi mera kristendom? (i Aftonbladet 4.7.1963). _ Guds ombud argumenterar (i Aftonbladet 10.11.1963). _ Behövs Vår Herre för moralen? (i Aftonbladet 17.11.1963).

SANDAHL, E., Vår frihet i Kristus (i Svensk Veckotidning 26.7.1963). SANDEWALL, A., Konventikel- och sakramentsbestämmelsernas tillämpning i Sverige 1809—1900. 1961. (Studia historico-ecclesiastica Upsaliensia, 2.)

• Sida 368
•  Original

Sanningen om Göteborgs Stiftstidnings ställning till den kyrkliga ungdomsfrågan. Ett svar på kyrkoherde lic. V. Bengtsons broschyr i ämnet. 1911. SCHARTAU, H., Utkast till predikningar. 1828.

Predikningar, 2. 1834.

SCHRöDERHEIM, E., Gif oss män (i Svenska kyrkoförbundets tidskrift 1911 nr 1). SCHRÖDERHEIM, E.—KIHLEN, C.—PALM, C. W., Trettio teser om kyrkan (i Svenska Dagbladet 24.8.1920). SEGELBERG, E., Den kyrkopolitiska situationen i dagens Sverige (i Rundbrev om

Kyrklig förnyelse 1947 nr 4). Rec. av H. Sundberg, Kyrkorätt (i Rundbrev om Kyrklig förnyelse 1948 nr 5) .

SEVERIN, K., Faran från Rom (i Kyrka och folk 1957 nr 14—15).

En påve går ur tiden (i Kyrka och folk 1958 nr 22).

SIMONSSON, T., Face to Face with Darwinism. A Critical Analysis of the Christian Front in Swedish Discussion of the Later Nineteenth Century. 1958. SJÖBERG, K., Minnesord över hädangångna ämbetsbröder (i Handlingar rörande prästmötet i Stockholm 1945. 1948). SJÖDIN, S., Högtid för hedningar (i Folket i bild 12.6.1949).

Trosfriheten (i Kommunalarbetaren 1951 nr 17).

SJÖGREN, P.O., Stat och kyrka (i Debatt om kyrkan 1958). _ I amerikansk kyrka (i Göteborgs-Posten 15.3.1958). _ Falskt vittnesbörd om kyrkan? (i Svensk kyrkotidning 1959).

De svensk-skotska överläggningarna (i Svensk pastoraltidskrift 1961).

SOLLERMAN, E., Kyrkan i världen och världen i kyrkan. 1958. _ Staten och trossamfunden (i Frikyrkan inför framtiden. 1958).

Familjekyrka och frikyrklig församlingssyn (i Familj och församling. 1960).

Stadgar för Sveriges kristna socialdemokraters förbund. 1962. Stadgar för Missionssällskapet Helgelseförbundet antagna den 24 juni 1960. Statens offentliga utredningar 1927:13. Betänkande med förslag angående vidgad rätt till utträde ur svenska kyrkan. 1927. Statens Offentliga utredningar 1949: 20. Dissenterlagskommittén. Betänkande med förslag till religionsfrihetslag m. m. 1949. Statens offentliga utredningar 1955: 47. Kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter m. m. 1955. Statistisk årsbok 1948, 1956, 1962. STAVE, E., Johannes Kerfstedt. 1924. STENVALL, G., Minnesteckningar (i Handlingar angående prästmötet i Växjö 1941. 1941). STEPHENSEN, G., Religious Aspects of Swedish Immigration. 1932. STOLTz, I., Folkets röst om kristendom och kyrka. En gallupkommentar. 1949.

Kontakt med kyrkan. Studieplan. 1960.

STRANDBERG, C., Statskyrkodebatt på bättringsvägen (i Vår Lösen 1957).

Kyrka och stat (i Kyrklig förnyelse 1957).

_ Det kyrkopolitiska 'läget (i Kyrkotankar. En bok om kyrklig förnyelse. 1958) . _ Troheten mot kyrkan (i Svensk pastoraltidskrift 1959 nr 1). _ Guds hus eller _? (i Sv. pastoraltidskr. 1959 nr 31—32). _ Kan kyrkan demokratiseras (i Vår Lösen 1960). _ Statskyrka? (i Sv. pastoraltidskr. 1960).

• Sida 369
•  Original

STRANDBERG, C., Dopet och kyrkans frihet (i Sv. pastoraltidskr. 1960). _ Folkomröstning (i Sv. pastoraltidskr. 1960). _ Kyrkans frihet (i Guds ord och Kyrkans frihet. 1960). _ Kvantitet eller kvalitet (i Sv. pastoraltidskr. 1961). _ Är kyrkomötet inkompetent i lärofrågor? (i Sv. pastoraltidskr. 1962). _ Kyrkomötet och bekännelsen (i Sv. pastoraltidskr. 1962). _ Statskyrkan på väg? (i Sv. pastoraltidskr. 1962). _ Främmande anda (i Sv. pastoraltidskr. 1962). _ Offentlig Själavård (i Sv. pastoraltidskr. 1962). _ Förvirrat upplåtande (i Sv. pastoraltidskr. 1963).

Statskyrkan rediviva (i Sv. pastoraltidskr. 1963).

STRÖM, I., Kvinnan _ Samhället _ Kyrkan (i Kvinnan, samhället, kyrkan. 1958). STRÖM, I.—OLSSON, K.-M., Mer än vi tror. 1961. STRÖM, Å. V., Kyrkoproblemet. 1943.

Vetekornet. 1944.

_ Kyrkotankens nyorientering (i Ny kyrklig tidskrift 1943). _ Nytt om kyrkan i Nya Testamentet (i Ny kyrklig tidskrift 1944). _ Kyrkans väsen (i Samtal om kyrkan. 1948). _ Altare och vardagsliv (i Kyrkotankar. En bok om Kyrklig förnyelse. 1958).

Kyrkans socialetik (i Svensk kyrkotidning 1960).

SUNDBERG, H., Kyrkorätt. 1948. SUNDBY, O., Luthersk äktenskapsuppfattning. En studie i den kyrkliga äktenskaps- debatten i Sverige efter 1900. 1959. SUNDKLER, B., Svenska Missionssällskapet 1835—1876. Missionstankens genombrott och tidigare historia i Sverige. 1937. SUNDSTRöM, E., Trossamfund. 1952.

_ Splittringens bakgrund (i Hemmaekumenik. 1957). _ Splittringens bakgrund (i Debatt om kyrkan. 1958). _ Förbundskyrkan, nådegåva eller villfarelse. 1959. _ Kortslutning om kyrka och stat (i Svensk Veckotidning 17.4.1959). _ I den kristna församlingen. 1959. _ De fria trossamfunden i samhället (i Positioner & perspektiv. 1961). [SUNDSTRöM, E.,] Här står vi och kan inte annat (i Svensk Veckotidning 16.2.1962) . SUNDSTRÖM, E., Skall vi fortsätta vara till _ eller avskaffa förbundet? (i Sv.

Veckotidn. 3.5.1963). Dopet som villkor för medlemskap (i Sv. Veckotidn. 24.5.1963).

SVANBERG, V., Statskyrka på avskrivning (i Tiden 1945).

Morgonsamling som härdning (i Morgonsamling. SECO:s skriftserie, 1. 1963).

SWEDBERG, B., Inför nionde frikyrkomötet (i Tro och liv 1958).

Frikyrka på väg. 1961.

Samfund i samverkan (i Positioner & perspektiv. 1961).

_ Frikyrkan och statsbidraget (i Kristet forum 1962).

Vad menas med frikyrka?; Frikyrkan och staten (i Fri kyrka? 1962) .

SVENUNGSSON, D., Kyrkans frihet (i Vår Lösen 1951).