3. Bostadstillägg inom folkpensioneringen

Folkpension kan i vissa fall förenas med kommunalt bostadstillägg. Bestämmel- ser härom infördes genom beslut av 1952 års riksdag och har gällt sedan år 1954.

Före sistnämnda år höjdes folkpensioneringens grundförmåner i vissa fall med statliga bostadstillägg. För sådant ändamål var riket med hänsyn till bostads— och bränslekostnadernas storlek indelat i fem bostadskostnadsgrupper, beteck- nade I—V. Bostadstillägg kunde utgå i orter tillhörande grupperna II—V och var avsett att täcka merkostnaden på dessa orter för bostad och bränsle. Tilläg— gets storlek var beroende av den pensionsberättigades årsinkomst samt utgjorde i resp. bostadskostnadsgrupp för gift pensionsberättigad och änkepensionsberät— tigad högst 100, 200, 300 och 400 kr. samt för annan högst 150, 300, 450 och 600 kr. Kostnaderna för bostadstilläggen bestreds av staten med bidrag av kommu- nerna. Kommun som så önskade kunde dessutom komplettera de enligt folkpen-

• Sida 18
•  Original

sioneringslagen utgående pensionsförmånerna med särskilda bostadstillägg. Dessa tillägg utgick enligt grunder som kommunen själv bestämde och finansie— rades helt av kommunen.

1952 års reform innebar, att kommunala bostadstillägg avlöste de statliga och särskilda bostadstilläggen. Enligt gällande bestämmelser skall kommunalt bo- stadstillägg, där kommunen så beslutat, utgå till den som är mantalsskriven i kommunen och som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension eller hustrutillägg. Kommunalt bostadstillägg får dock inte utgå i förening med ålderspension, som avser tid före den månad, varunder den pen— sionsberättigade fyller 67 år. Bostadstillägg utgår enligt de grunder kommunen bestämmer. Kommunens bestämmanderätt är dock begränsad i vissa avseenden, bl.a. i fråga om inkomstprövning och beräkning av pensionsberättigads årsin- komst.

Inkomstprövningen innebär, att bostadstillägget — liksom hustrutillägget — minskas med 1/3 av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den överstiger för den som är gift 1 200 kr. och för annan 1 700 kr. samt med ytterligare 1/3 av årsinkomsten i vad den överstiger för den som är gift 1 700 kr. och för annan 2 400 kr. Föreligger rätt till såväl hustrutillägg som kommunalt bostadstillägg, skall först bostadstillägget och därefter hustrutillägget minskas.

Med årsinkomst avses den inkomst för år räknat, som någon kan antagas kom- ma att åtnjuta under den närmaste tiden. Såsom inkomst räknas inte allmänt barnbidrag, folkpension, tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av barntillägg till folkpension, viss del av ersättning enligt lagen om yrkesskadeförsäkring m.m., ersättning på grund av sjukförsäkring i allmän försäkringskassa samt understöd, som någon är för— anledd att utgiva på grund av skyldskap eller svågerlag. Värdet av bostadsför- mån eller annan naturaförmån skall uppskattas enligt de grunder som tillämpas vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Vid uppskattning av förmögenhets av- kastning skall denna höjas med 10% av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är gift 15 000 kr. och för annan 20 000 kr. För envar av makar skall årsinkomst och förmögenhet beräknas utgöra hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst resp. förmögenhet.

Då förmånstagares årsinkomst ökats till sådant belopp att rätt till förmånen inte längre föreligger skall den indragas. Vid annan mera avsevärd ändring i den inkomst, efter vilken förmånen blivit bestämd, skall förmånen i enlighet härmed ökas eller minskas.

Om någon lämnat oriktig uppgift av beskaffenhet att kunna påverka rätten till hustrutillägg eller bostadstillägg, kan ansökan om sådan förmån avslås eller redan beviljad förmån indragas och må därvid viss tid bestämmas under vilken rätten till förmånen skall vara förverkad. Detsamma gäller för det fall att någon avhänder sig inkomst eller egendom så att det avsevärt inverkar vid beräk— ningen av hustrutillägg eller bostadstillägg, varjämte årsinkomsten må bestäm— mas med beaktande av vad pensionären avhänt sig.

• Sida 19
•  Original

Den som åtnjuter hustrutillägg eller bostadstillägg är skyldig att till den all- männa försäkringskassan anmäla väsentlig förbättring av sina egna eller makens ekonomiska förhållanden. Anmälningsskyldighet föreligger också i fråga om man- talsskrivning i annan kommun samt ändring av civilstånd. Underlåtes anmälan kan förmånen indragas.

Gift pensionsberättigad som stadigvarande lever åtskild från sin make skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, likställas med ogift pensionsberättigad. Åled gift pensionsberättigad likställes pensionsberättigad, som stadigvarande sammanbor med annan, med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft barn.

Beträffande pensionär, som är bosatt i ålderdomshem eller därmed likställt hem, gäller den särskilda begränsningen av kommunernas bestämmanderätt, att i de fall, där tilläggets storlek gjorts beroende av pensionstagarens bostads— och bränslekostnad, nämnda kostnad inte utan Kungl. Maj:ts medgivande får upp- skattas till högre årligt belopp än 500 kr.

Ansökan om hustrutillägg eller kommunalt bostadstillägg skall göras hos all- män försäkringskassa. Ärende angående sådan förmån skall i försäkringskassan prövas av den försäkringsnämnd, inom vars verksamhetsområde den pensions- berättigade senast blivit mantalsskriven.

Talan mot försäkringskassans beslut föres hos riksförsäkringsverket, vars be- slut kan överklagas hos försäkringsdomstolen.

Pensioner enligt lagen om allmän försäkring utbetalas månadsvis. Härvid skall samtliga den pensionsberättigade tillkommande pensionsförmåner anses som en pension samt årspensionen avrundas till närmast lägre hela krontal, som är jämnt delbart med tolv.

Bostadstillägg utgår i samtliga kommuner. Grunderna för tilläggen är i all— mänhet utformade enligt något av följande tre alternativ: tillägg utgår med ett generellt belopp, oberoende av den faktiska bostadskostnaden (alt. 1), tilläggets belopp är helt beroende av bostadskostnaden, ofta dock med viss maximering (alt. 2), tillägget består av två belopp, ett som är generellt och oberoende av bostadskostnaden och ett som är anknutet till nämnda kostnad (alt. 3). I början av år 1963 tillämpades alt. 1 i 847 kommuner, alt. 2 i 45 kommuner och alt. 3 i 112 kommuner. De sistnämnda är nästan undantagslöst städer och andra tät- ortskommuner.

Kostnaderna för bostadstilläggen delas mellan stat och kommun. Kommuner- nas bidrag utgår med viss andel, motsvarande två procent för varje skattekrona per invånare i kommunen, av kostnaderna för de till pensionärer inom kommu- nen utgående bostadstilläggen, dock högst 80 och lägst 25 % av nämnda kost— nad. Den genomsnittliga bidragsproeenten beräknas för budgetåret 1964/65 till drygt 79. Totalkostnaden för bostadstilläggen under nämnda budgetår beräknas till 385 milj. kr., varav staten skulle svara för 79 och kommunerna för 306 milj. kr.

• Sida 20
•  Original

KAPITEL 2

Utredningsuppdraget

I utredningens direktiv har anförts bl. a. följande.

I årets statsverksproposition har jag vid anmälan av anslaget till låncfonden för bo- stadsbyggande (Bil. 7 p. 119) förordat en samordning av reglerna för den statliga lån- givningen till nybyggnad och därmed likvärdig ombyggnad av bostadshus. Vid bifall till detta förslag kommer egnahemslånen och tertiärlånen att försvinna som självständiga låneformer och ersättas av en enhetlig lånetyp. Det är önskvärt, att även sådana bygg- nadsföretag som nu finansieras med förbättringslån kan omfattas av de nya enhetliga bostadslånen. Därigenom skulle en ytterligare förenkling av reglerna för den statliga bo- stadslångivningen kunna åstadkommas. Detta förutsätter emellertid, att det bidrag till bostadskostnaderna, som de räntefria stående förbättringslånen är avsett att utgöra, kan tillföras de boende i någon annan form. En omläggning av angivet slag rymmer också en rad andra problem, som kräver närmare överväganden.

Storleken av räntefri stående lånedel fastställes efter prövning av sökandens ekonomiska förhållanden vid tidpunkten för lånebeslutet. Väsentliga ändringar i låntagarens ekono- miska förhållanden kan emellertid uppkomma efter lånets beviljande. Systemet med en kapitalsubvention för att nedbringa bostadskostnaderna innebär därför en mindre god anpassning av det statliga stödet till den enskildes aktuella behov. Stödets utformning och grunderna för bedömningen av behovet bör omprövas från denna utgångspunkt.

Vid översynen bör övervägas om behov av löpande bostadsbidrag kan tillgodoses ge- nom ändringar av reglerna för andra bostadspolitiska stödformer. I det sammanhanget får jag framhålla, att bestämmelserna om familjebostadsbidrag är föremål för översyn i socialdepartementet. Syftet är att ge denna bidragsform en mer generell räckvidd. Om ifrågavarande översyn leder till att nuvarande tidsgräns för bidragsberättigande lägenhet slopas, kan bidragsgivningen komma att omfatta alla lägenheter av god standard. Det bör undersökas, om i så fall syftet med den i förbättringslångivningen ingående subven- tionen för barnfamiljernas del tillgodoses med sålunda vidgade familjebostadsbidrag.

Vidare bör en avlösning av kapitalsubventionen med löpande bidrag övervägas även beträffande åldringar och andra pensionärer. De nuvarande pensionärsbostadsbidragen, vilka utgår vid sidan av de kommunala bostadstilläggen till folkpensionen, har utformats med tanke på andra slags bostäder än dem, som är aktuella vid förbättringslångivningen. Det bör emellertid prövas om villkoren och förutsättningarna för pensionärsbostadsbidrag kan förändras så, att de tillgodoser det stödbehov kapitalsubventionerna avser. En om- läggning av stödet till förbättringsverksamheten bör ske på sådant sätt att den stödnivå, som förbättringssubventionen åt pensionärer m.fl. nu har, i huvudsak bibehålles. Pen- sionärsbostadsbidragens storlek kan därför behöva övervägas liksom grunderna för pröv— ning av bidragsrätten och för bidragens differentiering med hänsyn till kommunernas skatteunderlag.

Det sagda utgör exempel på spörsmål, som kan bli aktuella vid en avlösning av för—

• Sida 21
•  Original

bättringslånen. Vid översynen bör beaktas även andra åtgärder ägnade att tillgodose det syfte med verksamhetens omläggning som jag i det föregående angivit.

Till utredningen har Överlämnats dels en av Svenska landskommunernas för- bund gjord framställning om utvidgat tillämpningsområde för pensionärsbo— statsbidragen, dels en av kommunalingenjören B. Norlander, Jörn, ingiven fram- ställning rörande visst villkor för dessa bidrag. Framställningarnas syfte till— godoses i huvudsak genom de förslag utredningen framlägger. Vidare har Kungl. Maj:t den 29 maj 1964 uppdragit åt utredningen att i sitt arbete beakta vissa vid 1964 års riksdag väckta motioner, avseende kreditstöd för utformning av äldre bostadsområden, m.m. Till sistnämnda spörsmål återkommer utredningen i kap. 5.

• Sida 22
•  Original

KAPITEL 3

Omfattning och inriktning av nuvarande stöd

l. Förbättringslån

Som underlag för den följande redogörelsen har använts bostadsstyrelsens löpan- de månadsstatistik över beviljade lån och bidrag samt de undersökningar be— träffande förbättringslångivningens omfattning och inriktning som bostadssty— relsen årligen utfört sedan budgetåret 1949/50. Dessa undersökningar grundades t.o.m. budgetåret 1954/55 på uppgifter om samtliga beviljade låneansökningar men begränsades därefter till att avse ett representativt urval motsvarande 11 å 12 (70 av beviljade lån. För budgetåren 1960/61 samt 1961/ 62 har uppgifterna utvidgats i vissa avseenden för att tillgodose utredningens önskemål.

Den statliga förbättringslångivningen var, såsom framgår av tab. 1, mest omfattande i början av 1950—talet, då lån årligen beviljades till ca 10 000 för— bättringsföretag. Efter budgetåret 1953/ 54 har verksamheten minskat i omfatt— ning från år till år — med undantag för budgetåret 1960/ 61 — och omfattade under budgetåret 1962/ 63 endast 5 400 lånebeslut.

Den successiva nedgången i förbättringslångivningen är av allt att döma be— tingad av flera omständigheter. Den starka befolkningsflyttningen från gles— bygd till tätorter har inneburit att åtskilliga bostäder på landsbygden, som i en annan utveckling skulle ha aktualiserats som förbättringslånefall, i stället har övergivits. Den allmänna förbättringen av inkomstförhållandena torde vidare ha haft till följd att behovet av ett statligt stöd till förbättringsåtgärder blivit mindre. För hushåll som stått inför valet att antingen nödtorftigt rusta upp en dålig bostad eller att genom ny- och ombyggnad skaffa sig en fullt tillfredsstäl- lande bostad, har inkomstförbättringarna inneburit att allt flera kunnat välja det sistnämnda alternativet.

En viss begränsad effekt på långivningens omfattning torde även inkomst- prövningen för erhållande av räntefritt stående förbättringslån ha haft. Sedan år 1952, då inkomststrecket sattes vid 5 000 kr. beskattningsbar inkomst, har det höjts endast en gång, nämligen år 1959 med 1 000 kr. Då inkomststegringen sedan 1952 har varit större än som motsvarar denna höjning, torde antalet hus- håll med inkomster under strecket successivt ha minskat.

Sannolikt torde en del av förklaringen till förbättringslångivningens nedgång också ligga däri att en viss mättnad inträtt i behovet av i varje fall sådan upp-

• Sida 23
•  Original

Tabell 1. Beviljade förbättringslån

Företagslån ”33; 5:13ng Budgetår Antal Disponerat Utbetalat Disponerat Utbetalat beviljade belopp belopp belopp belopp

lån1 milj . kr. milj . kr. milj . kr. milj . kr. 1951/52 ........... 9 000 15,4 8,8 10,8 6,9 1952/53 ........... 10 100 29,5 12,0 22,3 9,4 1953/54 ........... 10 300 34,3 15,5 24,1 11,8 1954/55 ........... 9 800 38,5 19,0 26,3 14,0 1955/56 ........... 9 300 39,2 23,8 25,3 16,8 1956/57 .......... 9 300 43,2 30,4 26,3 20,7 1957/58 ........... 7 500 35,7 45,4 21,2 29,2 1958/59 ........... 7 500 36,7 41,2 22,7 25,3 1959/60 ........... 6 800 28,5 43,3 18,3 26,5 1960/61 ........... 7 100 36,9 40,4 22,3 24,3 1961/62 ........... 6 200 38,5 35,1 21,8 20,6 1962/63 ........... 5 400 35,1 33,4 19,5 18,5

I.

T.o.m. budgetåret 1956/57 avses preliminära beslut om lån.

Tabell 2. Beviljade förbättringslån med fördelning på lånetyp

därav i procent Budgetår _A_ntal ., .. . bev1ljade lan helt rante- kombinerade helt bärande lån lån räntefritt lån 1948/49 ........... 973 1 9 90 1949/50 ........... 5 735 1 14 84 1950/51 ........... 7 259 0 20 80 1951/52 ........... 8 471 0 20 79 1952/53 ........... 7 767 0 19 81 1953/54 ........... 7 846 1 26 72 1954/55 ........... 7 714 2 31 67 1955/56 ........... 8 325 2 39 59 1956/57 ........... 9 462 3 36 60 1957/58 ........... 7 497 12 40 47 1958/59 ........... 7 481 11 39 51 1959/60 ........... 6 790 12 33 55 1960/61 ........... 7 076 12 36 52 1961/62 ........... 6210 14 36 50

rustning, som från början tog en väsentlig del av förbättringslånen i anspråk,

nämligen elektrifieringsarbeten och anordningar för vatten och avlopp. Inkomstutvecklingen i förening med behovsprövningen torde också vara en förklaring till den förskjutning som ägt rum i långivningens fördelning på ränte-

• Sida 24
•  Original

Tabell 3. Förbättringslån av olika typ med fördelning efter låntagarens ålder

Andel 1 procent som bevrljats Genomsnittligt belopp av ränte— 23324: kombinerat enbart fria län eller ränte- bärande lån räntefritt fn—a delar av lån lån kombinerade lan, kr Budgetåret 1960/61 Samtliga låntagare ...... 12 36 52 3 740 därav i åldern 67— ................. 1 29 69 4 270 60—66 ................. 7 36 57 4 120 50—59 ................. 13 44 43 3 510 ——50 ................ 27 40 32 2 720 Budgetåret 1961/62 Samtliga låntagare ...... 14 36 50 4 160 därav i åldern 67— ................. 2 26 72 4 530 60—66 ................. 10 37 53 4 500 50—59 ................. 21 42 37 3 780 —50 ................. 31 45 23 3 230

fria och räntebärande län. I slutet av 1940-talet avsåg 90 % av alla beviljade lån sådana som i sin helhet var räntefria. Denna andel har sedan successivt minskat. Numera är endast ca hälften av de beviljade lånen av denna typ. Att andelen räntefria lån minskat torde också vara betingat av kostnadsutvecklingen och ökningen i upprustningsarbetenas omfattning. Förbättringsarbeten av den typ som i verksamhetens början finansierades med statens hjälp kostade inte mer än att de i stor utsträckning helt kunde finansieras med ett räntefritt för- bättringslån. Under senare år har förbättringsarbetena blivit så omfattande och så kostnadskrävande, att låntagare vid rådande maximering av det räntefria lånebeloppet i allt större utsträckning blivit beroende av även en räntebärande lånedel. Uvecklingen belyses i tab. 2.

Tab. 3 illustrerar sambandet mellan låntagarens ålder och fördelningen på lånetyper. Personer i åldern 67 år och däröver har i mer än två tredjedelar av fallen beviljats lån som i sin helhet varit räntefria. Den återstående tredjedelen har beviljats kombinerade lån. Enbart amorteringslån har beträffande denna grupp av sökande förekommit i mycket obetydlig omfattning. Det högre maxi- mibeloppet för räntefritt förbättringslån som gäller då sökanden uppnått 60 års ålder har alltså för övervägande antalet lånsökande pensionärer synbarligen varit tillräckligt för att täcka kreditbehovet. Det kan dock inte uteslutas att det här också varit fråga om en anpassning av förbättringsåtgärdernas omfattning till ifrågavarande maximibelopp. Frekvensen av fall där endast räntefria lån utgått är något lägre för låntagare i åldern 60—66 år. Den uppgår dock i denna ålders-

• Sida 25
•  Original

Tabell 4. Fördelning av beviljade förbättringslån efter lånets storlek samt genomsnittligt lånebelopp

Procentuella andelen lån om .............. kr. Genom- .. snittligt BUdgefar under 1 000— 2 000—— 3 000— 4 000— 83323 lånebelopp, 1 000 1 999 2 999 3 999 7 999 kr. mer Samtliga lån 1955/56 ..... 14 21 25 8 18 14 3 783 1956/57 ..... 14 17 24 7 22 16 4 250 1957/58 ..... 10 14 23 6 26 22 5 291 1958/59 ..... 7 17 18 7 28 23 5 461 1959/60 ..... 7 18 19 7 23 26 5 167 1960/61 ..... 5 13 20 7 27 29 5 823 1961/62 ..... 3 9 17 6 28 36 6 620 Enbart ränte- fria lån' 1955/56 ..... 23 32 30 5 10 1 2 658 1956/57 ..... 22 27 35 4 11 3 2 924 1957/58 ..... 20 23 34 3 16 4 3 310 1958/59 ..... 14 27 26 6 20 8 3 491 1959/60 ..... 13 27 28 6 17 10 3 397 1960/61 ..... 9 20 33 5 20 14 3 738 1961/62 ..... 6 17 29 6 26 17 4 160

1 De genomsnittliga lånebeloppen avser både räntefria lån och räntefria delar av kombinerade lån.

grupp till mer än hälften. För yngre sökande är frekvensen av enbart räntefritt lån ännu lägre. Även i fråga om storleken av de räntefria lånen föreligger ett samband med låntagarnas ålder.

Den fortskridande prisstegringen och långivningens ändrade inriktning mot mera omfattande förbättringsarbeten har haft till följd att lånebeloppen blivit allt högre genom åren. Av tab. 4 framgår sålunda att andelen lån om 4 000 kr. eller däröver för de olika lånetyperna tillsammans fördubblats från budgetåret 1955/56 till budgetåret 1961/62. Det genomsnittliga lånebeloppet ökade under samma tid från ca 3 800 kr. till ca 6 600 kr.

Tab. 5 illustrerar hur lånen fördelat sig på olika slag av förbättringsarbeten. Under verksamhetens första år beviljades förbättringslån för huvudsakligen enstaka utrustningsdetaljer. Elektriska installationer och anordningar för vatten och avlopp dominerar bland de ändamål för vilka lån beviljades. Efter den ut- vidgning av tillämpningsområdet som beslutades av 1952 års riksdag förekom- mer sanitära installationer, centralvärme och byggnadsarbeten av olika slag allt oftare. Samtidigt har lån i ökad utsträckning beviljats till förbättringsföretag som omfattar flera av dessa arbeten samtidigt. De förbättringsåtgärder för vilka

• Sida 26
•  Original

Därav i procent avseende förbättring vari ingått Antal anord-

Budgetår beviljade bygg- förbätt— nande av elektrisk sanitär cen tral—

lån nads- ring av utvandiga installa- installa— .X anne-

arbete vatåtatn- fåfåéå' tion tion institällla-

ledningar

1949/50 ........ 5 712 6 21 32 64 7 4 1950/51 ........ 7 259 12 33 52 46 18 7 1951/52 ........ 8 466 12 32 59 45 23 8 1952/53 ........ 7 767 18 33 62 44 25 9 1953/54 ........ 7 826 28 39 70 40 31 14 1954/55 ........ 7 695 38 40 70 43 37 21 1955/56 ........ 8 325 46 77 48 44 25 1956/57 ........ 9 448 51 76 50 44 27 1957/58 ........ 7 497 57 73 49 51 30 1958/59 ........ 7 454 62 68 55 50 35 1959/60 ........ 6 777 59 68 55 49 35 1960/61 ........ 7 076 65 68 56 56 40 1961/62 ........ 6 210 67 65 56 55 42

Tabell 6. Procentuella andelen lån, som motsvarat minst 80 procent av den framräknade förbättringskostnaden

Samtliga Kombinerade Helt ränte- Helt ränte- Budgetår lån lån bärande lån fritt lån

80—89 90 80—89 90 80—89 90 80—89 90

1955/56 ............. 25 13 40 32 10 10 16 1 1956/57 ............. 25 13 44 34 — 4 15 1 1957/58 ............. 28 21 39 48 — — 26 3 1958/59 ............. 29 24 35 52 12 10 27 6 1959/60 ............. 34 27 40 48 33 42 30 11 1960/61 ............. 37 26 43 45 46 35 31 12 1961/62 ............. 40 30 39 48 41 39 41 14

lån beviljats har således med åren allt mera fått karaktären av genomgripande upprustning.

En närmare granskning av uppgifterna om verksamhetens inriktning under senare år visar att förbättringsföretagen i Norrland i relativt sett flera fall har omfattat byggnadsarbeten och över huvud varit sammansatta av flera delarbe- ten än företagen i övriga delar av riket. Anordningar för vatten- och avlopps- anläggningar har förekommit oftare bland förbättringsarbetena på jordbruks- fastighet än på annan fastighet.

Av tab. 6 framgår vilken andel av lånen som utgått med minst 80 % av för-

• Sida 27
•  Original

Tabell 7. Låntagarna fördelade efter antal minderåriga barn

Av låntagarna i procent med . . . . Bu dgetår minderarlga barn 0 1 2 och flera 1949/50—1954/55 ............................. 49 20 31 1955/56 ...................................... 59 23 18 1956/57 ...................................... 61 21 18 1957/58 ...................................... 65 16 19 1958/59 ...................................... 64 15 21 1959/60 ...................................... 70 15 15 1960/61 ...................................... 68 14 18 1961/62 ...................................... 69 14 17

Tabell 8. Beviljade förbättringslån efter låntagarens ålder

Procentuella andelen låntagare i åldern Budgetår —50 år 51—65 år 66 år— okänd 1955/56 .......................... 37 38 25 1 1956/57 .......................... 36 39 25 1 1957/58 .......................... 31 39 29 2 1958/59 .......................... 30 37 31 2 1959/60 .......................... 28 37 34 1 1960/61 .......................... 27 36 36 1 1961/62 .......................... 26 35 38 1

bättringskostnaden. Såsom framgår av tabellen har denna andel varit störst beträffande kombinerade lån, 87 a 88 %; under senare år. Den övre gränsen för sådana lån har alltsedan 1948 utgjort 90 % av förbättringskostnaden. Helt ränte- bärande eller helt räntefritt lån kunde före den 1 januari 1959 beviljas till högst 75 resp. 80 % av förbättringskostnaden. (Från den senare gränsen kunde dock undantag göras i särskilda fall.) Vid nämnda tidpunkt höjdes den övre lånegränsen till 90 % även för dessa lånetyper. Beträffande helt räntefria och helt ränte- bärande lån har till följd härav uppkommit en kraftig ökning av andelen lån som täckt 90 % av kostnaderna. I fråga om helt räntefria lån har ifrågavarande förändring även påverkats av samtidigt genomförda ändringar av det räntefria lånets maximistorlek för vissa grupper av låntagare.

Som framgår av tab. '7 hade under första hälften av 1950-talet mer än hälften av låntagarna minderåriga barn. Från och med budgetåret 1955/56 minskar emellertid andelen sådana låntagare. Under de senaste åren har denna andel uppgått till inte fullt en tredjedel. Ett samband föreligger här med den succes— siva förskjutningen i låntagarnas åldersfördelning. Uppgifter i sistnämnda hän—

• Sida 28
•  Original

Tabell 9. Låntagarna fördelade efter barnantal och uppgiven beskattningsbar inkomst

Därav i procent med beskattningsbar inkomst, kr. Bud etår Antal g lånta- .. Barnantal 1 000— 2 000—— 3 000— 4 000— a 000 gare 0 1_999 1 999 2 999 3 999 4 999 — 1960/61 0 barn ................ 4 458 46 12 10 9 8 5 10 1 barn ................ 921 19 12 7 10 8 13 32 2 barn ............... 731 10 6 19 17 17 11 20 3 el. flera barn ........ 497 20 5 13 13 7 22 20 Samtliga .............. 6 606 36 11 11 10 9 8 15 1961/62 0 barn ............... 3 869 43 10 11 10 9 6 12 1 barn ................ 820 22 10 8 11 12 8 30 2 barn ............... 579 10 4 18 14 14 8 32 3 el. flera barn ........ 402 28 8 8 10 12 6 28 Samtliga .............. 5 671 35 9 11 10 10 7 18

Tabell 10. Låntagarna fördelade efter ålder och uppgiven beskattningsbar inkomst

Därav i procent med beskattningsbar inkomst, kr. Bud etår Antal g lånt - Ålder a 1 000— 2 000— 3 000— 4 000 gare 0 1—999 1 999 2 999 3 999 _ 1960/61 67— ......... 2 347 58 10 9 5 7 11 60—66 ......... 1 164 41 13 8 13 9 16 51—59 ......... 1 200 25 12 12 11 9 32 —50 ......... 1 868 12 8 15 14 12 40 Samtliga ....... 6 579 36 11 11 10 9 23 1961 /62 67— ......... 2 116 53 11 10 10 7 10 60—66 ......... 1 006 32 15 12 10 9 22 51—59 ......... 965 23 9 11 13 17 27 —50 ......... 1 561 19 5 11 9 12 43 Samtliga ....... 5 647 35 9 11 10 10 25

seende lämnas i tab. 8. Sådana uppgifter är ej tillgängliga för tiden före budget— året 1955/56. Under tiden 1955/56—1961/62 har emellertid andelen låntagare över 50 år ökat från 63 % till '73 %. Enligt för budgetåren 1960/61 och 1961/ 62 föreliggande uppgifter var mer än hälften av låntagarna dessa år personer i åldern 60 år och äldre.

• Sida 29
•  Original

Tabell 11. Långivningen till samer

Beviljade förbättringslån Beräknad återstående långivning

Lä" Antal Tlf?tult Därav Antal T?nt” Därav

.. ane- .. . .. lane— .. . lan räntefritt lan räntefritt

belopp belopp

Jämtlands ......... 27 837 500 234 000 16 805 000 172 000 Västerbottens ...... 56 551 670 418 230 33 397 000 256 000 Norrbottens ........ 190 3 762 207 1 822 977 88 2 615 700 969 500 Summa. 273 5 151 377 2 475 207 137 3 817 700 1 397 500

I tab. 9 och 10 har låntagarna under budgetåren 1960/61 och 1961/62 för— delats efter uppgiven beskattningsbar inkomst i kombination med barnantal och ålder. Mer än en tredjedel av samtliga låntagare saknade beskattningsbar in- komst. AV låntagarna utan barn är andelen som saknar sådan inkomst betydligt större än för låntagarna med barn. De förra har över huvud taget haft betydligt lägre inkomster än de senare. Detta torde sammanhänga med att de i statistiken redovisade låntagarna utan minderåriga barn till stor del utgöres av pensionärer.

Genom särskilda enkäter har uppgifter inhämtats om förbättringslångivningen till samer i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län och till zigenare i hela riket. Den hittillsvarande långivningen och beräknad återstående långivning till samer framgår av tab. 11.

Förbättringslån till zigenare enligt de speciella regler som gäller för denna befolkningsgrupp har hittills beviljats i endast ett fall.

2. Bidrag till pensionärsbostäder

Under tiden 1 juli 1939—31 december 1958, då bestämmelserna om statsbidrag till anordnande av pensionärshem var i kraft, beviljades bidrag till sådana hem med sammanlagt 28 830 lägenheter.

Med ingången av budgetåret 1951/52 startades en försöksverksamhet avse- ende löpande bidrag, s.k. pensionärsbostadsbidrag, för lägenheter upplåtna till pensionärer i vanliga hyreshus. Från och med år 1959 ersatte denna bidragsform det tidigare anordningsbidraget till särskilda pensionärshem.

Bidragsgivningens omfattning fr.o.m. budgetåret 1951/52 t.o.m. år 1963 framgår av tab. 12. (Från och med den 1 januari 1963 redovisar kommunerna bidragsgivningen kalenderårsvis i stället för som tidigare budgetårsvis.)

Under de år, då pensionärsbostadsbidrag lämnades parallellt med anordnings— bidrag, avsåg sistnämnda bidrag ca 1 000 lägenheter per år i genomsnitt. Till- sammans producerades således varje år inemot 2000 pensionärsbostäder med statligt stöd. Under den gångna delen av 1960—talet har byggandet av pensio— närsbostäder ökat markant. Ökningen i bidragsgivningen under 1963 motsvara-

• Sida 30
•  Original

Antal '. ._

. Antal lägenheter Ökning från Bex ”Jat Budgetar kommuner d b'd f" ,. d bidrags—

K 1 d !, . 7.11; me |.rag oregaeu e b 1

a en erar ! n a . e opp

bid t ick ud slutet period 1 000 k'

* rag 1.1 g av året 1” 1951/52 .......................... 15 83 83 6 1952/53 .......................... 43 484 401 30 1953/54 .......................... 69 1 047 563 96 1954/55 .......................... 89 1 884 837 174 1955/56 .......................... 117 2 887 1 003 300 1956/57 .......................... 137 3 743 856 420 1957/58 .......................... 154 4 571 828 553 1958/59 .......................... 230 6 213 1 642 914 1959/60 .......................... 320 8 084 1 871 1 389 1960/61 .......................... 404 10 204 2 120 1 850 1961 /62 .......................... 490 12 881 2 677 2 267 andra halvåret 1962 .............. 517 14 625 1 744 1 272 1963 ............................. 621 17 944 3 319 2 992

Tabell 13. Antalet utbetalade pensionärsbostadsbidrag av olika storlek

Antal lägenheter för vilka

Årligt bidrag utbetalats under Skattekronor per invånare bidrags— belopp budgetåret kalenderåret 1955/ 56 1963

under 24 ...................................... " då" 625 19 116 24—25: 99 .................................... 575 15 79 26—27: 99 .................................... 525 36 149 28—29: 99 .................................... 475 55 280 30—31: 99 .................................... 425 65 270 32—33: 99 .................................... 375 164 592 34—35: 99 .................................... 325 1 51 566 36——37: 99 .................................... 275 126 648 38—39: 99 .................................... 225 228 701 40 och däröver ................................ 175 1 977 14 543 Summa 2 836 17 944 Årligt bidragsbelopp i medeltal 224 208

de drygt 3 300 lägenheter. Vid utgången av kalenderåret 1963 utgick pensionärs- bostadsbidrag för sammanlagt ca 18000 lägenheter. Det totala beståndet av pensionärsbostäder med statligt stöd i särskilda former skulle därmed uppgå till drygt 47 000 i hela landet. Uppskattningsvis rymmer dessa bostäder ca 70 000

åldringar.

• Sida 31
•  Original

Den nuvarande bidragsskalan för pensionärsbostadsbidrag har varit oföränd- rad sedan budgetåret 1958/59. Den fastställdes då på grundval av det förslag som framlagts av bostadspolitiska utredningen i dess betänkande Bostäder för åldringar och invalider (SOU 1957: 31). Detta förslag var i sin tur grundat på utredningsmaterial som hänförde sig till budgetåret 1955/56. Fördelningen av kommunerna efter antal skattekronor per invånare har förändrats sedan dess. För att belysa hur förskjutningen i skatteunderlag har förändrat bidragsbelop- pen per lägenhet har i tab. 13 sammanställts uppgifter från budgetåret 1955/56 och år 1963 om utbetalade bidrag av olika storlek. Under budgetåret 1955/56 utgick 70 % av bidragen för lägenheter i kommuner som tillhörde gruppen med det lägsta bidraget. Under 1963 var motsvarande procenttal 81. Det genom- snittliga årliga bidragsbeloppet (sammanvägning av årligt bidragsbelopp och antal lägenheter) har under perioden nedgått från 224 till 208 kr.

4. Stödets effekt på pensionärernas årskostnader för pensionärslägenheter

Utredningen har funnit sig böra belysa i vilken omfattning årskostnaderna för lägenheter, för vilka pensionärsbostadsbidrag utgår, täcks av statliga och kom- munala bidrag. När kommunerna rekvirerar ersättning av statsmedel för utbe— talade pensionärsbostadsbidrag, skall de till länsbostadsnämnderna insända upp- gifter om den med pensionären avtalade hyran samt om storleken av utgående kommunala bostadstillägg. Ifrågavarande hyra får icke överstiga den totala hyran minskad med pensionärsbostadsbidraget. Ej sällan förekommer det dock

• Sida 33
•  Original

Tabell 16. Årskostnader för pensionärsbostäder i 18 kommuner

Därav i procent täckt av Årskostnad Antal Nledel- . kommu- annat . Inkomst lgh k ”E”" lie-"S")" nalt bidrag ”31510" ostnad naisbost. bostads— av kom— nar-en bidrag . .. sJalv tlllagg mun Ä rskosirnad: 999 .............. 63 865 20 67 1 12 1 000——1 249 .............. 52 1 147 15 67 6 12 1 250—1 499 .............. 87 1 373 13 59 16 12 1 500—1 749 .............. 121 1 606 11 58 19 12 1 750—1 999 .............. 60 1 840 10 40 18 32 2 000—2 249 .............. 75 2 110 8 55 21 16 2 250—2 499 .............. 16 2 306 8 44 22 26 2 500— .............. 21 2 691 7 50 13 30 Totalt 495 1 596 11 55 16 18 Inkomst: 1 boende ej uppgift ............ 180 1 454 12 57 15 16 —2 999 .............. 38 1 656 11 50 22 17 3 OOO—3 999 ............ 83 1 447 12 57 15 16 4 OOO—4 999 .............. 36 1 493 12 63 15 10 5 000— .............. 30 1 711 10 46 20 24 Tilllropa ................ 367 1 498 12 56 16 16 2 boende ej uppgift ............ 34 1 881 9 55 17 19 —3 999 .............. 31 1 974 9 50 13 28 4 000—4 999 .............. 23 1 864 10 54 18 18 5 000—5 999 .............. 19 1 774 10 60 17 13 6 000— .............. 21 1 808 10 50 18 22 Tillhopa ................. 128 1 876 9 53 17 21

att kommunerna -— utöver det kommunala bostadstillägget — i särskilda former subventionerar pensionärernas bostäder, antingen genom direkta bidrag eller genom att med pensionären avtala en hyra, som är lägre än skillnaden mellan den verkliga bostadskostnaden och pensionärsbostadsbidraget.

Utredningen har genom bostadsstyrelsens försorg från ett antal kommuner låtit inhämta uppgifter om förekomsten av sådan särskild subvention till lägen- heter, för vilka pensionärsbostadsbidrag utgick under andra halvåret 1962. Uppgifter begärdes vidare om taxerad inkomst för de i nämnda lägenheter bo- ende pensionärerna. De kommuner, från vilka uppgifter infordrades, utgör inte ett representativt urval. Svar inkom från 35 kommuner, därav 8 städer och 10 köpingar. Endast för 18 kommuner har emellertid uppgifterna varit bearbet- ningsbara. De övriga har uteslutits, framförallt därför att reglerna för det kom- munala bostadstilläggets storlek hade ändrats vid årsskiftet 1962/ 63. Därigenom

• Sida 34
•  Original

kunde den verkliga årskostnaden och de olika bidragens relativa andel därav inte med säkerhet fastställas. Vid sammanställningen har inte heller medtagits andra kommuner än sådana, där pensionärsbostadsbidraget utgick med det lägsta årsbeloppct, dvs. 17 5 kr.

Materialet är således behäftat med vissa brister. Ehuru det därför ej kan läggas till grund för bestämda slutsatser, torde det dock ge en någorlunda god bild av i vad mån de årliga kostnaderna för bostäderna täcks av pensionärs- bostadsbidrag och andra bidrag. Uppgifterna återfinnes i tab. 16.

Att pensionärsbostadsbidragets täckningsgrad sjunker med stigande årskost- nader är naturligt, då bidraget utgår med ett fast belopp. Talen varierar i övrigt något oregelbundet, vilket torde sammanhänga med materialets begränsning. Genomsnittstalen visar att den verkliga årskostnaden till något mer än 10 % täcktes av pensionärsbostadsbidraget, till 55 % av det kommunala bostadstill— lägget och till 16 % av en kommunal subvention i annan form. Pensionärerna hade att själva svara för i genomsnitt 18 % av årskostnaden.

Det kommunala bostadstillägget var —— räknat i förhållande till de verkliga årskostnaderna — inte obetydligt större i städerna än i landskommunerna. Då den relativa täckningsgraden för övriga bidrag var i stort sett densamma för de båda kommungrupperna, har pensionärerna fått betala en större andel av årskostnaden i landskommunerna än i städerna. Detta framgår av följande tablå.

Städer Landskommuner

Antal lägenheter ................................ 363 132 Genomsnittlig årskostnad, kr, ..................... 1 541 1 748 Procent av årskostnaden, som täcks av

pensionärsbostadsbidrag ........................ 11 10 kommunalt bostadstillägg ...................... 61 42 annat kommunalt bidrag ....................... 16 17 pensionären själv .............................. 12 31

Pensionärsbostadsbidrag må beviljas för lägenhet som bebos av person vilken uppnått 60 års ålder eller yngre person som åtnjuter folkpension. Bidrag beviljas efter behovsprövning vilken i första hand åvilar kommunen. På en fråga angå- ende grunderna för ifrågavarande behovsprövning uppgav 13 av 26 kommuner, att förekomsten av kommunalt bostadstillägg var den enda och avgörande grun— den. Övriga kommuner hade inte några fasta normer utan prövade behovet från fall till fall. I en kommun förekom ingen annan prövning än i fråga om lägen- hetens beskaffenhet.

En fråga om innebörden av behovsprövningen beträffande person som — utan att vara pensionstagare — var i åldern 60—66 år besvarades av 22 kom- muner. Inte i någon av dessa utgick bidrag för lägenhet som beboddes av per- son tillhörande nämnda grupp. I ett fåtal kommuner var detta en direkt följd av gällande principer för behovsprövningen, men i övervägande antal kommuner hade frågan om bidrag i sådant fall över huvud taget inte varit aktuell.

• Sida 35
•  Original

KAPITEL 4

Allmänna riktlinjer för den fortsatta stödverksamheten

1. Nuvarande stödfunktioner

Det samhälleliga bostadsstöd som utgår i form av förbättringslån, pensionärs— bostadsbidrag och kommunala bostadstillägg har till syfte att bereda kredithjälp och bidraga till sänkande av bostadskostnaderna. Sistnämnda funktion kan även inrymma det särskilda ändamålet att stimulera en höjning av bostads- standarden.

Förbättringslånet innebär i första hand en kreditlättnad. De byggnader för vilka förbättringslån utgår är ofta på grund av läge och beskaffenhet riskabla som kreditobjekt. Det är därför merendels förenat med inte obetydliga svå- righeter att på den allmänna lånemarknadcn erhålla krediter för de ändamål som förbättringslånen avser att tillgodose. I särskild grad föreligger sådana svå— righeter, om egendomen redan i förväg är belastad med gäld. Statligt kreditstöd är i många fall nödvändigt för att förbättringsåtgärderna skall kunna komma till stånd.

Vid sidan av den rena kreditfunktionen utgör förbättringslånet en form av subvention. Redan den låga räntan, 4 %, innebär i nuvarande ränteläge en sub— ventionering. Dessutom är lånen i övervägande antalet fall helt eller delvis fria från förräntning och amortering. Subventionen i form av ränte— och amorterings— frihet har till innebörd att låntagarens årliga utgifter för bostaden minskar med ett belopp som motsvarar normal ränta och amortering på den räntefria stående lånedelen.

Den subvention förbättringslånet inrymmer kan åtnjutas endast under för— utsättning att bostaden undergår en kvalitativ upprustning, som innebär en höjning av bostadsstandarden och därmed av den boendes faktiska levnadsnivå. Det ligger därför i sakens natur, att denna subvention i utpräglad grad har en kvalitativ inriktning.

Rätten till förbättringslån är inte begränsad till någon särskild befolknings- grupp. Såsom framgått av den undersökning, för vilken redogjorts i kap. 3, är dock stödet i praktiken numera i väsentlig mån inriktat på åldringarnas bostä- der. Vidare har stödet större betydelse på landsbygden än i städer och andra tätorter.

Pensionärsbostadsbidraget har i likhet med förbättringslånet till syfte att befordra en höjning av boendestandarden. Detta syfte tillgodoses genom att

• Sida 36
•  Original

bidraget endast utgår för bostäder, som uppfyller vissa krav beträffande utrym- me och utrustning. Pensionärsbostadsbidraget är emellertid till formen inte en kapitalsubvention utan ett periodiskt bidrag. Som framgår av namnet är bi— dragsgivningen begränsad till pensionärsbostäder.

Det kommunala bostadstillägget kan sägas utgöra en del av folkpensionen, även om det i formellt hänseende ligger vid sidan av denna. Kretsen av förmåns— tagare är begränsad till pensionärer. Rätten till sådant tillägg är inte beroende av bostadens beskaffenhet annat än indirekt, såtillvida som tillägget i ett flertal kommuner anknytes till den faktiska bostadskostnaden. Tillägget har emellertid inte till syfte att påverka pensionärernas bostadskonsumtion i standardhöjande riktning. Det kan därför karakteriseras som ett rent försörjningsbidrag.

2. F örbättringsbehovet

Grundläggande data om bostadsbeståndets beskaffenhet har inhämtats genom 1960 års bostadsräkning. Resultatet visar, att bostadsbeståndet som helhet be- traktat, jämfört med bostadsbeståndet år 1945 då närmast föregående bostads- räkning genomfördes, har undergått avsevärda förbättringar både i fråga om bostadsutrymme och utrustningsstandard. Betydande brister kvarstår dock, inte minst när det gäller bostädernas utrustning.

Bostäderna har i 1960 års bostadsräkning klassificerats efter utrustning med vatten och avlopp, centralvärme, varmvatten, bad- eller duschrum, elspis och kylskåp. Lägenheterna har alltefter förekomsten av dessa utrustningsdetaljer delats in i sju kvalitetsgrupper. Grunderna för klassificeringen framgår av föl— jande tablå.

K'ualitetsgrupp Följande utrustning finns i lägenheten Vatten Avlopp wc central- bad kylskåp varme 1 X X X X X X 2 X X X X X 3 X X X X 4 X X X 5 X X X 6 X X 7 (vatten och/eller avlopp saknas)

Bostadsbeståndets fördelning på lägenheter i de olika kvalitetsgrupperna visas i tab. 17. Såsom framgår av tabellen bor drygt hälften av alla hushåll i lägen- heter, tillhöriga kvalitetsgrupperna 1—2, alltså fullt modernt. Av de hushåll där bostadsföreståndaren är 65 år eller däröver har dock endast 34 % denna utrust— ningsstandard. Ungefär en femtedel av hushållen bor i de sämsta lägenheterna, grupperna 6—7. Av de äldre bor emellertid nära nog en tredjedel i sådana lägen- heter. Utrustningsstandarden är alltså relativt sett sämre för de äldre, vilket

• Sida 37
•  Original

Därav procent boende i lägenhet tillhörande kvalitetsgrupp

Åldersgrupp 1—2 3 4 5 6 7 65— w år ................ 34 17 6 10 14 17 ——6—1 år ................ 58 11 5 7 11 8 Alla ..................... 52 12 5 8 11 10

är detsamma som att behovet av förbättringsåtgärder i bostaden är störst för denna hushållskategori. '

Många av de bristfälligt utrustade bostäderna torde ha sådan teknisk standard i övrigt att de med inte alltför omfattande ombyggnads— eller förbättringsåt- gärder på ekonomiskt rimliga villkor kan omskapas så att de bereder sina invå— nare en fullt godtagbar bostadsstandard. Det finns ingen uppgift om antalet bostäder, som på detta sätt genom begränsade åtgärder kan föras över från kva— litetsgrupperna 3—7 till grupp 1. Då grupperna 3—7 den 1 november 1960 totalt omfattade över 1 200000 lägenheter kan man dock utgå från att antalet är stort.

Det måste bedömas som angeläget från bostadssocial synpunkt att ombygg- nads- och förbättringsåtgärderna får sådan omfattning, att de kvarstående ut— rustningsbristerna i bostadsbeståndet avlägsnas snabbt. 1964 års riksdag har beslutat vissa åtgärder i syfte att påskynda förbättringsverksamheten såvitt gäller bostäder för de äldre ( prop. 1964: 85 , SU 106).

I glesbygden fanns den 1 november 1960 ca 640 000 bostäder, av vilka inte mindre än 480 000 tillhörande kvalitetsgrupperna 3—7. Över 300 000 tillhörde kvalitetsgrupperna 6—7. I tätorterna fanns sammanlagt 1 940000 lägenheter, därav något över '740 000 tillhörande kvalitetsgrupperna 3—7. Grupperna 6—7 omfattade 240 000 bostäder. Andelen bostäder i de två lägsta kvalitetsgruppema var i glesbygden 48 % och i tätorterna 12 %.

Siffrorna visar, att behovet av förbättringsåtgärder är särskilt markant i gles— bygden. De anger emellertid också, att det i absoluta tal räknat finns ett stort förbättringsbehov även i tätorterna. Åtskilliga av de sämsta bostäderna i gles— bygden kommer sannolikt att överges i ganska snabb takt till följd av den all- männa inflyttningen till tätorterna. Denna inflyttning kommer att medföra ett fortsatt tryck på tätorternas bostadsmarknad med åtföljande krav på en kon- centration av bostadsinvesteringarna på nybyggnad och en tendens till utnytt- jande på den överansträngda bostadsmarknaden även av lägenheter med mycket låg standard. Man måste därför räkna med att utmönstringen av bostäder med låg utrustningskvalitet går långsammare i tätorterna än i glesbygden.

Det är otvivelaktigt riktigt att förbättringsåtgärder i första hand måste vid— tagas i glesbygden för att de äldre, som inte följer med flyttningsvågen till tät- orterna, skall beredas en förbättrad bostadsstandard. Såsom framgått av det

• Sida 38
•  Original

nyss sagda får emellertid tätorternas behov av bostadsförbättring fördenskull ingalunda negligeras.

Behovet av bostadsförbättring i tätorterna avser inte minst hyreslägenheter i flerfamiljshus, vilkas ägare inte finner det lönsamt att företa de nyinvesteringar som erfordras för att bringa lägenheterna i fullt modernt skick. Det kan inte uteslutas att en ökad avtalsfrihet på hyresmarknaden kunde vara ägnad att i någon mån främja en ökning av moderniseringsåtgärderna inom det gamla bo- stadsbeståndet. Det ingår dock ej i utredningens uppdrag att pröva denna fråga. Vidare skulle de allmännyttiga bostadsföretagen vid sidan av sin nyproduktion kunna finna en naturlig uppgift i att förvärva äldre, ännu ej helt sanerings- mogna bostäder för modernisering. En sådan aktivitet från de allmännyttiga bostadsföretagens sida skulle kunna få betydelse inte bara för att ge upprust- ningsverksamheten inom tätorternas äldre bostadsbestånd en större omfattning utan också för att styra hyresprisbildningen i de moderniserade bostäderna. Emellertid torde dylika insatser från allmännyttiga företags sida förutsätta en möjlighet att erhålla statlig kredit för förvärv av äldre fastigheter för moderni— sering. Då bostadsförbättringsutredningens uppdrag inte heller omfattar frågan om sådana krediter, har utredningen ej ansett sig böra lägga fram något förslag i ämnet. Utredningen anser det emellertid motiverat att spörsmålet övervägs i särskild ordning.

Under alla förhållanden är det angeläget att upprustningsverksamheten inom tätorternas äldre bostadsbestånd ägnas ökad uppmärksamhet. Den överskotts- efterfrågan på bostäder, som föreligger i flertalet stora och medelstora tätorter, torde i övervägande grad vara inriktad på moderna, rymliga och välutrustade lägenheter. De bostadssökande som har egen lägenhet bor förhållandevis ofta i trånga och omoderna bostäder. En ökad upprustning av det befintliga bostads- beståndet till modern standard skulle därför i sin mån vara ägnad att förbättra situationen på bostadsmarknaden.

3. K red itfrågan

Kapitalbehovet i samband med bostadsupprustning varierar starkt. I vissa fall krävs så genomgripande ombyggnad att investeringen är nära nog lika stor som för en nybyggnad av motsvarande standard. I regel torde emellertid en behöv— lig upprustning kunna genomföras till kostnader, som är betydligt blygsammare.

Bostadsupprustning torde i de allra flesta fall endast kunna finansieras med stöd av krediter. Möjligheterna att erhålla behövlig kredit på den allmänna låne- marknaden växlar. Avgörande är kreditmarknadsläget, bostadens läge och be- skaffenhet, lånsökandens solvens m.m. Allmänt torde kunna sägas att krediter för upprustning av bostäder i glesbygden är svåra att uppbringa på allmänna lånemarknaden. Detta sammanhänger med de särskilda vanskligheter som före— ligger att bestämma kreditvärdet i glesbygden. Sannolikt är det lättare att få ombyggnadslån i tätorterna, men även här kan det för kreditinstituten te sig

• Sida 39
•  Original

föga lockande att placera lån i svårbedömda ombyggnadsprojekt, åtminstone så länge fullgoda placeringsobjekt av annat slag står till buds. De uppgifter om förbättringslångivningen, som lämnats i kap. 3, visar att de statliga lånen täcker en väsentlig del av förbättringskostnaderna.

Sammanfattningsvis torde det kunna sägas att en upprustning av det befint- liga bostadsbeståndct i önskvärd omfattning inte kan komma till stånd, om husens ägare skall vara hänvisade till de krediter den allmänna lånemarknaden är beredd att ställa till förfogande. Även i fortsättningen är det därför nödvän— digt att staten tillgodoser en väsentlig del av ifrågavarande kreditbehov.

4. S ubventiansbehovez

De subventionsformer utredningen behandlar har till huvudsyfte att bereda pensionärer lägre boendekostnader och främja en höjning av deras bostadsstan- dard. De subventioner som är knutna till förbättringslångivningen har dock ett något vidare syfte, eftersom rätten till sådana subventioner inte är begränsad till pensionärer.

Innan frågan om pensionärernas bostadsstöd upptas till närmare prövning, skall spörsmålet om subventionsbehovet för andra berörda grupper behandlas. Vid sidan av pensionärer är det främst mindre bemedlade barnfamiljer samt hus— håll i övrigt med låga beskattningsbara inkomster, som får del av förbättrings- lånesubventionerna.

För barnfamiljemas del torde motivet för en speciell kapitalsubvention i sam- band med förbättringskredit ha försvagats väsentligt genom de ändringar som nyligen genomförts i fråga om villkoren för familjebostadsbidrag. Tidigare kunde familjebostadsbidrag beviljas endast om lägenheten efter nybyggnad eller ge- nom gripande ombyggnad färdigställts senare än år 1941. Detta innebar, att fa- miljer som bodde i äldre lägenheter vilka upprustats till modern standard genom åtgärder av mindre genomgripande omfattning ej kunde komma i åtnjutande av familjebostadsbidrag. Fr.o.m. den 1 januari 1964 gäller ingen sådan tidsgräns för lägenheten. Bidrag kan numera utgå oavsett lägenhetens ålder, under förut- sättning att lägenheten uppfyller de uppställda kraven i fråga om utrymme och utrustning samt villkoren för bidrag i övrigt är uppfyllda. Bidrag kan alltså under dessa förutsättningar utgå t. ex. för en lägenhet som har rustats upp med stöd av förbättringslån.

Den bostadsstandard som utgör villkor för familjebostadsbidrag kan sägas utgöra den samhälleliga bostadspolitikens minimisyfte i fråga om barnfamiljer- nas bostadsstandard. Det får därför anses angeläget att barnfamiljerna i största möjliga utsträckning får minst den bostadsstandard som utgör förutsättning för familjebostadsbidrag. I konsekvens härmed synes det mindre lämpligt, att det bostadspolitiska stödsystemet inrymmer subventioner, som i princip är stan— dardfrämjande och som kan utgå även vid lägre bostadsstandard. Det kan inte anses uteslutet, att förekomsten av sådana subventioner i viss mån motverkar

• Sida 40
•  Original

eller i varje fall fördröjer den förbättring av barnfamiljernas bostadsstandard som utgör ett av bostadspolitikens mål.

Även en annan synpunkt förtjänar beaktande i detta sammanhang. En barn- familj med låg inkomst kan f.n. erhålla kapitalsubvention i samband med för— bättring av bostaden. Göres förbättringen tillräckligt omfattande, så att bosta- den i färdigt skick uppfyller de standardvillkor som gäller i fråga om familjebo- statsbidrag, kommer familjen även i åtnjutande av sådant bidrag. Innebörden är att familjen får en dubbel subvention, som i princip har samma syfte. Detta synes ej rationellt och inrymmer dessutom möjlighet till orättvisor olika barn- familjer emellan.

Det sagda talar för att barnfamiljernas behov av en särskild konsumtions- anknuten bostadssubvention bör tillgodoses uteslutande med familjebostads— bidrag. De subventioner som behandlas i detta betänkande torde därför ej böra utformas med sikte på barnfamiljernas behov av stöd för sin bostadskonsumtion.

Vad härefter angår övriga. hushåll med låga beskattningsbara inkomster kan helt allmänt sägas att enbart förekomst av låg dylik inkomst inte utgör något lämpligt kriterium på behovet av en subvention, som är knuten till viss konsum- tion. I sammanhanget må erinras om att principerna för bostadsstödet till barn- familjer behandlades vid 1963 års riksdag. Statsutskottet anförde därvid i utlå— tande om bostadsfrågorna (SU 1963:42) bl. a., att en på skattetaxeringarna grun- dad inkomstprövning inte kunde anses ge en helt rättvisande bild av i vilken utsträckning samhällets bistånd är påkallat för att barnfamiljerna skall kunna efterfråga rymliga och välutrustade bostäder. Graden av stödbehov borde där- för, ansåg utskottet, såvitt möjligt prövas på grundval av andra kriterier än de uppgifter som framkommer vid taxeringarna.

Utskottets uttalande torde i allt väsentligt äga giltighet också beträffande sub— ventioner av den art och med det syfte varom här är fråga. Då stödbehovet allt- så i enlighet med statsutskottets uttalande bör bedömas främst på grundval av andra kriterier än inkomstuppgifter, synes slutsatsen bli följande. För att stat- ligt stöd till bostadskonsumtionen skall utgå bör primärt förutsättas antingen att hushållet har särskilt stor försörjningsbörda eller att förmågan till försörj- ning genom förvärvsarbete är varaktigt och väsentligt nedsatt. En inkomstpröv— ning kan visserligen inte helt undvaras men den bör ha en mera sekundär ställ- ning som bedömningsgrund i stödsystemet.

Hushåll med stor försörjningsbörda är till helt övervägande del familjer med minderåriga barn. Enligt vad som anförts i det föregående bör stödbehovet för barnfamiljerna tillgodoses med familjebostadsbidrag. Spörsmålet om nedsättning i förvärvsförmågan är av den beskaffenheten, att det är avgörande för rätten till allmän pension. Sådan nedsättning bedöms alltså av pensionsmyndigheterna. Om dessa myndigheter vid sin prövning finner, att en väsentlig nedsättning av arbetsförmågan är för handen, blir vederbörande berättigad till pension. Finner de däremot att arbetsförmågan inte är nedsatt i sådan grad, att behov av löpan— de försörjningstillskott från samhällets sida i form av pension föreligger, så torde

• Sida 41
•  Original

därmed också få anses klarlagt, att vederbörande ej har behov av särskilda bostadspolitiska stödåtgärder i subventionsform från samhällets sida. Med hän- syn till de svårigheter som är förenade med en prövning av invaliditetsfrågor synes det dessutom praktiskt ogörligt att de bostadspolitiska myndigheterna vid sidan av pensionsmyndigheternas prövning skulle göra en självständig bedöm- ning av vederbörandes arbetsförmåga.

Erinras må, att pensionärsbostadsbidrag f.n. kan utgå till personer i åldern 60—66 är, vilka inte åtnjuter folkpension. Såsom framgår av uppgifter, som redovisats i kap. 3 (s. 34), torde bidrag till sådana personer förekomma i mycket ringa omfattning.

Det sagda synes leda till slutsatsen att den bostadssubvention som utredning- en har att behandla bör förbehållas pensionärshushåll. Det följande resone- manget begränsas därför med hänsyn härtill.

Pensionärernas ställning på bostadsmarknaden har under de senaste decen- nierna kraftigt förbättrats. Härtill har givetvis i främsta rummet den fortlöpande ökningen av folkpensionerna bidragit. Denna ökning har medfört att pensionä- rerna på ett helt annat sätt än tidigare har erhållit möjligheter att efterfråga och betala för egna bostäder av god kvalitet. Även de speciella bostadspolitiska åtgärderna för pensionärer har bidragit till denna utveckling.

Folkpensionens nivå är nu sådan, att pensionsförmånen får anses räcka även till en viss bostadskonsumtion. Bostadskostnaderna företer visserligen betydan- de variationer från den ena orten till den andra, men sådana variationer år av- sedda att jämnas ut med hjälp av de kommunala bostadstilläggen. Även kost- nadsvariationer inom en och samma ort utjämnas i Viss grad genom bostads- tilläggen.

För att pensionärerna skall kunna efterfråga rymliga och fullt moderna bo- städer inom nyproduktionen har det ansetts erforderligt med en särskild statlig subvention, pensionärsbostadsbidraget. Detta bidrag har alltså närmast karak- tären av ett stimulansbidrag, avsett att främja en höjning av pensionärernas bostadsstandard när det gäller utrymme och utrustning. Som anförts i det före- gående fyller förbättringslånesubventionerna en liknande funktion, i det att de möjliggör direkta åtgärder för en höjning av bostadsstandarden i befintliga hus utan motsvarande ökning av bostadskostnaden.

Pensionärsbostadsbidraget är nu begränsat till hyresbostäder som tillkommit med statligt stöd i vissa former och som färdigställts efter den 1 juli 1946. En subvention som skall ersätta både pensionärsbostadsbidraget och den nuvaran- de förbättringslånesubventionen kan givetvis inte ges en sådan begränsning. Motivet för en statlig konsumtionsstödjande bostadssubvention för pensionärer måste rimligen vara att mera allmänt främja en höjning av pensionärernas bo— stadsstandard. Härav följer att en dylik subvention bör utgå för alla pensionärs- bostäder, som uppfyller vissa bestämda kvalitetskrav och som bebos av pensio- närer, vilka prövas vara i behov av subventionen.

Alla pensionärer har inte behov av en särskild subvention för att kunna efter-

• Sida 42
•  Original

fråga lägenheter av önskvärd kvalitet. Såsom en allmän utgångspunkt för den fortsatta diskussionen torde emellertid kunna förutsättas att de pensionärer, som enligt gällande grunder prövas vara i behov av kommunalt bostadstillägg, också har behov av den standardstimulans som här är i fråga. Såsom framgått av uppgifter i kap. 3 (s. 34) är förekomsten av bostadstillägg f.n. den huvud- sakliga prövningsgrunden när kommunerna bedömer behovet av pensionärsbo- stadsbidrag.

I åtskilliga kommuner är bestämmelserna om kommunalt bostadstillägg såda- na att tillägget utgår med ett belopp motsvarande den faktiska bostadskostna— den. Det kan synas som om behovet av ett särskilt stimulansbidrag ej skulle vara för handen i sådana fall, eftersom någon merkostnad för pensionären inte uppkommer, om han flyttar till en bostad med högre standard och större kost- nad. Ett stimulansbidrag som skall få önskvärd effektivitet bör emellertid kon— strueras så, att den avsedda stimulansen i dessa fall träffar kommunen. Detta är fallet med de nuvarande pensionärsbostadsbidragen, som utgår även i de fall då kommunen svarar för den faktiska bostadskostnaden i form av kommunala bostadstillägg. Såsom faktisk bostadskostnad torde då betraktas den kostnad som återstår efter avdrag för pensionärsbostadsbidraget.

Behovet av ett standardfrämjande bostadsstöd åt pensionärer torde vara tids— begränsat. En fortsatt förbättring av folkpensionerna kan väntas. Efter hand får även den allmänna tilläggspensionen ökad effektivitet. Den kommer så små- ningom att göra det möjligt för det övervägande antalet pensionärer att utan särskilda konsumtionsbidrag mycket väl hävda sin ställning på bostadsmark- naden. Man bör därför räkna med att ett statligt bostadsbidrag till pensionärer— na efter ett antal år inte längre kommer att få någon större omfattning.

Intill dess förmånerna från den allmänna tilläggspensionen har fått en mera generell räckvidd och nått upp till mera betydande belopp, får ett statligt bo- stadsbidrag för pensionärer anses behövligt. Det kan under en sådan övergångs— tid komma att få en icke oväsentlig betydelse för att höja pensionärernas bo— stadsstandard. Mot bakgrund av de uppgifter som genom 1960 års bostads— räkning framkommit rörande pensionärernas boendeförhållanden framstår en sådan förbättring av bostadsstandarden som i hög grad påkallad.

5. Formen för statens insatser

I utredningens direktiv har anförts att utredningen bör undersöka om det stöd som nu ges i form av räntefritt stående förbättringslån kan och bör lämnas i form av löpande årliga bidrag. I det följande skall först denna fråga prövas. Där- efter skall allmänna villkor och förutsättningar för kreditstöd och subventioner behandlas. Detaljerna i stödsystemet tas upp till prövning i kap. 5 och 6. Kapitalsubventioner har tidigare haft en långt mera framträdande plats i bostadspolitiken än de nu har. Under 1940- och 1950—talen utgjorde sådana sub— ventioner ett normalt inslag i finansieringen av bostäder. Kapitalsubventionerna

• Sida 43
•  Original

har emellertid successivt avvecklats samtidigt som löpande bidrag i form av familjebostadsbidrag fått ökad betydelse. Förutom i samband med förbättrings- lån förekommer kapitalsubventioner i bostadslångivningen numera endast för studentbostäder. Ett ersättande av kapitals-ubventionerna med löpande bidrag kan alltså sägas stå i överensstämmelse med den utveckling som sedan länge har ägt rum inom bostadspolitiken.

I direktiven för utredningen har såsom ett argument för löpande bidrag i stål- let för räntefritt stående förbättringslån pekats på att subventionsrätten nu grundas på en prövning av sökandens ekonomiska förhållanden vid en bestämd tidpunkt. Väsentliga förändringar i låntagarens ekonomiska förhållanden kan uppkomma under lånets löptid. Kapitalsubventioner för att nedbringa bostads— kostnaderna innebär därför en mindre god anpassning av det statliga stödet till den enskildes vid varje tidpunkt föreliggande stödbehov. Utredningen finner det sagda utgöra vågade skäl för att frångå systemet med kapitalsubventioner för ifrågavarande ändamål. Löpande bidrag kan lättare jämkas med beaktande av sådana förändringar i hushållets ekonomiska förhållanden som medför ökat eller minskat behov av stöd.

Rätten att åtnjuta ränte- och amorteringsfrihet på ett en gång beviljat för- bättringslån omprövas f.n. inte annat än i samband med husets överlåtande eller låntagarens frånfälle. I sådana fall kan lånet helt eller delvis uppsägas till för- räntning och amortering eller till omedelbar inbetalning. Om länet i sin helhet är räntefritt och stående, förekommer i regel inga kontakter mellan låntagaren och den långivande myndigheten sedan lånet väl utbetalats. Det torde därför vara relativt vanligt både att låntagaren avlider och att huset överlåtes utan att vederbörande länsbostadsnämnd erhåller någon underrättelse härom. Den nuvarande ordningen innebär därför, att jämkningar i stödet av administrativa skäl försvåras eller omintetgörs även i fall då klara motiv för sådana jämkningar föreligger. Då ändringar i förutsättningarna för subventionens åtnjutande an- mäles till länsbostadsnämnden, innebär det ofta ett administrativt tyngande arbete att pröva jämkningsfrågan.

En subvention i form av löpande bidrag är inte förenad med svårigheter av denna art. En särskild fördel med löpande bidrag är att de medger en smidig anpassning av stödets nivå till framtida ändringar i pensionärernas ekonomi. Denna omständighet anfördes på sin tid som ett huvudskäl för att ersätta det tidigare statsbidraget till anordnande av pensionärshem med årliga pensionärs- bostadsbidrag.

Det räntefria förbättringslånet är i egenskap av subvention för begränsning av bostadskostnaderna behäftat med den olägenheten att stödeffekten blir olika stor beroende på förbättringsarbetenas omfattning. Ett löpande bidrag medför större likformighet i subventionseffekten för olika bidragstagare.

Periodiska bidrag torde vara bättre ägnade än kapitalsubventioner att leda till materiell rättvisa mellan olika pensionärshushåll med sinsemellan likartade ekonomiska förutsättningar. Om stödet har formen av kapitalsubvention för

• Sida 44
•  Original

förbättringsåtgärder blir följden att en pensionär som redan förfogar över en god bostad ej kan få något statligt stöd, oaktat hans bostadskostnader kan vara förhållandevis höga, medan den som har en dålig bostad med subventionens hjälp kan få sin bostad i lika gott skick som den förre pensionären med bibehål- lande av sina låga bostadskostnader.

Vidare bör beaktas att kapitalsubventionen i stort sett utgår enbart för en— och tvåfamiljshus. De som bor i flerfamiljshus kan alltså inte nu komma i åt- njutande av den reduktion i bostadskostnaden som den statliga kapitalsubven- tionen bereder dem som bor i småhus. Det skulle också möta betydande svårig- heter att tillföra pensionärer som bor i vanliga flerfamiljshus ett stöd i form av kapitalsubventioner för bostadsförbättring.

Om stödets syfte skall vara det som i det föregående har angivits, nämligen att främja utvecklingen av pensionärernas bostadsstandard genom att ersätta en del av merkostnaden för en modern bostad, jämförd med kostnaden för en omodern, synes kapitalsubventionen inte erbjuda några påtagliga fördelar fram- för ett löpande bidrag. Visserligen kan det hävdas att ett engångsbidrag i flertalet fall innebär ett mindre omfattande administrativt arbete. Såsom förut anförts innefattar emellertid även ett system med kapitalsubventioner ett inte obetyd- ligt sådant arbete. Skillnaden i detta avseende torde vara mindre väsentlig. De administrativa synpunkterna torde i varje fall böra tillmätas mindre betydelse än de sakskäl, som kan anföras för eller mot de olika stödformerna.

Det kan måhända också göras gällande, att en kapitalsubvention har större stimulanseffekt på förbättringsverksamheten. Detta skulle i så fall närmast sammanhänga med att en del äldre människor kan vara obenägna att skuld- sätta sig och sin egendom, även om de har goda utsikter att få löpande bostads- bidrag som täcker kostnaderna för ränta och amortering. Sannolikt är dock en dylik motvilja mot att ta upp lån ej så utbredd. Vidare bör följande synpunk- ter beaktas. Om kapitalsubvention utgår endast till låntagare, som är pensionä- rer eller som inom några få år ingår i pensionsåldern, leder detta lätt till att de förbättringsåtgärder, som subventionen är avsedd att stödja, blir uppskjutna tills ålderskvalifikationen är uppfylld. Det finns alltså risk för att en speciellt till åldringshushållen destinerad kapitalsubvention medför en fördröjning av angelägna upprustningsåtgärder inom bostadsbeståndet. Detta talar för att krediter för bostadsförbättring bör lämnas utan samband med subvention och oberoende av sökandens ålder.

Mot bakgrund av det sagda synes övervägande skäl tala för att det statliga stödet i form av krediter för bostadsförbättringar bör lämnas utan subventions- inslag och att subventionen ges i form av löpande bidrag.

I fråga om krediterna finns två alternativ: 1) att behålla särskilda förbätt- ringslån även framgent, samt 2) att jämka Villkoren för statliga bostadslån så att behovet av förbättringskrediter kan tillgodoses med sådana län. Om det är praktiskt möjligt att utan nämnvärda olägenheter tillgodose ifrågavarande kre— ditbehov med bostadslån, torde det enligt utredningens mening inte finnas till-

• Sida 45
•  Original

räckliga skäl för att ha kvar speciella förbättringslån. Då utredningens under- sökningar ger vid handen att en övergång till finansiering av förbättringar med bostadslån är möjlig och lämplig, har utredningen stannat för att föreslå en sådan övergång. Utredningens överväganden i detaljfrågorna redovisas i kap. 5.

Subventionen bör såsom förut anförts ha till allmänt syfte att främja en god bostadsstandard för pensionärerna. Den skall alltså vara ett stimulansbidrag. Härav följer att bidraget bör förbindas med villkor om att bostaden uppfyller vissa krav på utrymme och utrustning. Bortsett härifrån bör inga särskilda krav gälla i fråga om bostaden. Detta innebär, att tillämpningsområdet för de nuva- rande pensionärsbostadsbidragen vidgas till att gälla lägenheter av god standard i både småhus och flerfamiljshus, oavsett husens ålder och finansieringsförhål— landen och formen för upplåtelse av lägenheterna.

Bidrag bör ej utgå till alla pensionärer, oavsett inkomstförhållandena. I så fall borde det övervägas att inlemma bidraget i det allmänna pensionssystemet. Enbart den omständigheten att hushållsföreståndaren är pensionär kan dock inte rimligen konstituera ett behov av särskilt stöd för bostadsefterfrågan. Bi— drag bör endast utgå om pensionärens inkomst inte överstiger en viss gräns.

Till bostadskonsumtionen knutna, inkomstprövade förmåner förekommer redan inom pensionssystemet i form av kommunala bostadstillägg. Det ligger därför nära till hands att undersöka, om inte behovet av det statliga stimulans- bidrag som nu är i fråga bör prövas enligt grunder motsvarande dem som gäller i fråga om kommunala bostadstillägg. Om så befinnes vara fallet kunde det synas näraliggande att söka anknyta den bidragsgivning som nu är i fråga till pensionssystemet även i formellt avseende. Detta skulle emellertid innebära att en på rent bostadspolitiska värderingar grundad bidragsgivning inginge i den lagfästa allmänna pensionen. Häremot synes vissa principella betänkligheter kunna anföras. Dessutom bör beaktas att behovet av ett särskilt standardfräm- jande bostadsstöd till pensionärerna, såsom har anförts i det föregående, torde vara av tidsbegränsad natur. Denna omständighet talar emot att stödet byggs in i den allmänna pensionen.

Det nuvarande pensionärsbostadsbidraget är till sitt belopp differentierat efter antalet skattekronor per invånare i kommunen. Enligt utredningens mening är det knappast motiverat att ett bidrag, som endast till formen utgår till kommun och i realiteten utgör bidrag till enskild person, differentieras efter denna grund. Utredningen har Vidare vid sina överväganden utgått från att ett allmänt skatteutjämningsbidrag kommer att tillskapas i enlighet med förslag av 1958 års skatteutjämningskommitté (SOU 1964: 19). Utredningen anser därför, att skäl ej längre föreligger att differentiera dessa statsbidrag efter kommunernas skatteunderla g. Det förslag som utredningen lägger fram är följaktligen utformat så att bidragsbeloppen blir oberoende av skatteförhållandena.

Frågor angående den närmare utformningen av villkoren för pensionärsbo- stadsbidrag behandlas i kap. 6.

• Sida 46
•  Original

6. Övriga frågor

Vad som anförts i det föregående gäller kreditstödet till bostadsförbättringar i allmänhet samt det standardfrämjande bostadsstödet till pensionärer. De nuva— rande förbättringslånen tillgodoser dock vissa syften vid sidan härav. Sålunda kan förbättringslån beviljas för nybyggnader av enklare beskaffenhet, huvud- sakligen till främjande av samernas och zigenarnas fasta bosättning. Vidare har förbättringslån i betydande utsträckning använts för att finansiera bostadsupp- rustning och nybyggnader inom Karesuando kommun. Räntefritt län har i sist- nämnda fall kunnat beviljas mcd avsevärt större belopp än som tillkommer övriga låntagare.

Det synes bereda vissa svårigheter att inom ramen för de subventioner utred— ningen föreslår i det följande tillgodose de speciella ändamål det här gäller. NIan torde emellertid kunna räkna med att behovet av sådant stöd vid sidan av eljest gällande bestämmelser är begränsat till tämligen få fall. Behovet av hjälp till fast bosättning för vissa befolkningsgrupper är dessutom av övergående art. Utredningen har därför funnit, att dessa ändamål även i fortsättningen bör i erforderlig omfattning tillgodoses med särskilda lån, vilka innefattar en kapital— subvention. Skäl synes emellertid tala för att stöd i denna form, i nära överens- stämmelse med vad som gäller det av 1964 års riksdag beslutade stödet för tem— porära åldringsbostäder m.m., ges en tidsbegränsad giltighet. Härigenom erhål- les en extra stimulans för att få de avsedda åtgärderna vidtagna inom en relativt kort tidrymd. Utredningen återkommer till dessa frågor i kap. 7.

• Sida 47
•  Original

KAPITEL 5

Villkor för lån till bostadsförbättringar

I kap. 4 har utredningen angivit de allmänna utgångspunkterna för utform- ningen av det statliga kreditstödet till bostadsförbättring. Därvid har utred- ningen föreslagit, att det kreditstöd, som nu tillhandahålles genom förbättrings— lånen i stället skall lämnas i form av bostadslån.

Ombyggnad som ger ett med nybyggnad likvärdigt resultat och inte är av ringa omfattning stöds nu oavsett hustyp med bostadslån, under det att övriga förbättringar av framför allt en- och tvåfamiljshus finansieras med förbättrings- lån. En övergång till en för alla slag av ombyggnader och förbättringar gemen- sam låneform förutsätter ändringar i nuvarande låneregler. Vilka ändringar som bör göras till följd av omläggningen av lånesystemet skall här undersökas. Vidare överväges i detta sammanhang sådana ändringar i övrigt, som kan öka långiv- ningens betydelse såsom ett stöd till en höjning av bostadsstandarden.

1. Förbättringsarbetets art och omfattning

I fråga om bostadslån för ombyggnad gäller bl. a., att län kan utgå för sådan ombyggnad, som inte är av endast ringa omfattning. Huruvida detta villkor är uppfyllt skall bedömas med beaktande av arten av och kostnaderna för arbetet. Vissa i anvisningarna till lånekungörelsen angivna arbeten anses vara av sådan beskaffenhet, att ombyggnaden fyller kravet på att ej vara av ringa omfattning. Sådana arbeten är bl. a. installation av centralvärme eller badrum, hel inredning med modern köksutrustning och anordnande av ytterligare bostadsrum.

Förbättringslån kan utgå för ombyggnad av ringa omfattning och för sådan förbättring av bostad och dess utrustning, som inte har karaktär av ombyggnad, t. ex. förbättring av vattentäkt samt elinstallation. Emellertid kan förbättrings— lån också beviljas för ombyggnad, som till sin omfattning uppfyller kraven för bostadslån. En förutsättning härför är att annat hinder för bostadslån föreligger, t. ex. att huset inte fyller kraven på god bostadsstandard eller varaktigt behov av bostaden. I fråga om förbättringslån gäller vidare den bestämmelsen, att lån företrädesvis bör utgå för hus med avsevärda brister.

Av den lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser torde framgå, att gränsdragningen mellan de två låneformerna är oklar med avseende på förbätt— ringsarbetets art och omfattning. I detta hänseende innebär det en förenkling,

• Sida 48
•  Original

om alla slag av ombyggnader och förbättringar hänföres till en och samma låne— form. I de nya lånebestämmelserna torde det inte finnas anledning att göra åt— skillnad mellan ombyggnad och annan förbättring. Till bostadslånebestämmel- serna bör därför överföras den för förbättringslån gällande bestämmelsen, att lån må utgå för ombyggnad och annan förbättring av bostad och dess utrust- ning.

Med ombyggnad avscs i det följande både ombyggnad i egentlig mening, till— byggnad av mindre omfattning och annan förbättring. Det synes lämpligt att i lånekungörelsen behålla begreppet ombyggnad och att i tillämpningsföreskrifter- na definiera detta begrepp på angivet sätt.

För förbättringslån gäller inte någon undre gräns i fråga om arbetenas omfatt- ning. Av uppgifterna om lånebeloppens storlek (kap. 3, tab. 4) framgår, att lån i åtskilliga fall beviljas med låga belopp, varvid arbetena merendels torde vara av tämligen ringa omfattning. Av de lån, som beviljades under budgetåret 1961/62, uppg'ck 3 % till mindre belopp än 1000 kr., 9 % till belopp mellan 1000 och 2 000 kr. och 17 % till belopp mellan 2 000 och 3 000 kr. Närmare 30 % av lånen avsåg alltså lånebelopp om högst 3 000 kr. Den helt övervägande delen av dessa lån (mer än 4/5 av dem) var i sin helhet räntefria och stående. Ett stort antal län (36 % av samtliga) uppgick emellertid till 8 000 kr. eller mer, och det genomsnittliga lånebeloppet var ca 6 600 kr. Den godkända kostnaden för förbättringsarbetena var enligt uppgift från bostadsstyrelsen i genomsnitt ca 7 700 kr.

Mycket små förbättringar torde i allmänhet kunna genomföras utan att kre- diter ställs till förfogande. Att de statliga förbättringslånen har rönt en icke oväsentlig efterfrågan även i sådana fall torde framför allt få tillskrivas de med lånet förenade subventionerna. Utredningen har föreslagit att den nuvarande kapitalsubventionen skall slopas. I ett följande avsnitt kommer förslag att framläggas om att räntebidrag ej skall utgå för ombyggnadsföretag av mindre omfattning.

Med de nyss angivna förutsättningarna torde det kunna antagas, att efter- frågan på bostadslån för mindre ombyggnadsföretag kommer att bli obetydlig. Det skulle därför kunna övervägas att slopa bestämmelsen om att arbetet inte skall vara av endast ringa omfattning. Emellertid synes det inte vara tillfreds— ställande att lån, om också i obetydlig utsträckning, beviljas i sådana fall där det framstår som klart onödigt att statliga lånemedel och tjänster tas i anspråk. I lånereglerna bör därför alltjämt ingå bestämmelser, som från lån utesluter arbeten av ringa omfattning.

Det är önskvärt att en prövning av kreditbehovet i varje särskilt fall undvikes och att begreppet ringa omfattning kan bestämmas på ett enkelt sätt. Dessa önskemål torde kunna tillgodoses, om ifrågavarande bestämning anknytes till den godkända ombyggnadskostnaden på sådant sätt, att ombyggnaden anses vara av ringa omfattning då kostnaden understiger visst belopp. Mot en dylik konstruktion skulle kunna invändas att den kan leda till en tendens från län—

• Sida 49
•  Original

sökandenas sida att öka förbättringsarbetenas omfattning i syfte att komma i åtnjutande av det statliga lånet. Enligt utredningens mening kan detta dock i allmänhet inte innebära någon olägenhet, eftersom det statliga kreditstödet just har till syfte att främja förbättringsverksamheten. Utredningen förordar därför en beloppsgräns för att bestämma begreppet ringa omfattning.

Beloppsgränsen bör avvägas så, att det endast undantagsvis föreligger behov av statligt kreditstöd till ombyggnader, för vilka kostnaderna är lägre. Utred— ningen föreslår att gränsen dras vid 4 000 kr. för enfamiljshus och 6 000 kr. för tvåfamiljshus. För flerfamiljshus synes gränsen böra anknytas till fastighetsvär— det (pantvärdet eller taxeringsvärdet) och bestämmas till 10 % härav.

I fråga om en- eller tvåfamiljshus, som bebos av sökanden, bör möjlighet fin— nas att om särskilda skäl föreligger bevilja lån även då kostnaden understiger angivna belopp. Särskilda skäl torde få anses föreligga då sökanden inte med egna medel eller län i fastigheten kan finansiera ombyggnadsföretaget. Detta torde ofta vara fallet då sökanden är pensionär.

2. Bostadsbehovets varaktighet, standardkrav

Bostadslån kan utgå endast för sådan ombyggnad, som ger ett med nybygg- nad i huvudsak likvärdigt resultat. Detta innebär bl. a., att lägenheterna i fråga om storlek, utformning och utrustning skall uppfylla skäliga krav på god bo- stadsstandard. Kraven beträffande storlek och utformning kan dock jämkas, om ett uppfyllande av kraven skulle medföra särskilt höga kostnader eller annan väsentlig olägenhet och en nöjaktig standard ändock erhålles.

De för bostadslån gällande standardkraven har inte någon motsvarighet i för- bättringslånekungörelsen och skulle, om de tillämpades oförändrade, medföra en kraftig minskning av långivningen för de ändamål, som nu främjas genom förbättringslån. Det bör därför övervägas i vad mån gällande standardkrav bör jämkas. Detta spörsmål äger emellertid samband med frågan om husets åter- stående användningstid och vilken betydelse denna tid bör tillmätas vid pröv- ningen av en ansökning om lån för ombyggnad. Bestämmelserna härom skall därför behandlas först.

2.1 B ostadsbehovets varaktighet

Bostadslån får beviljas endast om det kan antagas föreligga ett varaktigt behov av de bostäder, som avses med låneansökningen. Någon motsvarande regel gäl— ler inte för förbättringslån. Dessa har också i betydande utsträckning beviljats för hus med begränsad återstående användningstid. Av de förut redovisade upp- gifterna angående utrustningsstandarden i 1960 års bostadsbestånd framgår, att en stor del av bostäderna har låg standard. Särskilt gäller detta åldringarnas bostäder. Det är angeläget att staten med sin långivning stöder en önskvärd

• Sida 50
•  Original

höjning av standarden i det äldre bostadsbeståndet. Uppenbarligen kan det härvid inte komma i fråga att genomgående upprätthålla bostadslånekungörel- sens nuvarande varaktighetskrav. Kungörelsen måste därför kompletteras med bestämmelser, som möjliggör undantag från nämnda krav.

Det är inte möjligt att begränsa undantagen till sådana ombyggnadsföretag, som nu finansieras med förbättringslån. Dessa företag kan nämligen i det nya lånesystemet inte särskiljas från sådana ombyggnadsfall, till vilka bostadslån nu utgår. Undantagsbestämmelserna måste därför omfatta även sistnämnda om- byggnader. Med hänsyn till vad förut sagts om behovet av att förbättra det nuvarande bostadsbeståndet synes en sådan uppmjukning av reglerna för bo— stadslån vara önskvärd och böra avse såväl småhus som flerfamiljshus.

Undantagsbestämmelserna bör utformas med beaktande av i huvudsak föl- jande synpunkter. Bostadslån bör i överensstämmelse med de allmänna förut- sättningarna för lån i princip kunna utgå för alla ombyggnadsföretag, som inne— bär att föreliggande behov av bostadsförbättring tillgodoses på ett ändamåls- enligt sätt och till skäliga kostnader. Att varaktigt behov av bostaden inte före- ligger bör inte utgöra hinder för lån i vidare mån än som påkallas av intresset av att inte medverka till ombyggnader, som är alltför kostsamma i förhållande till husets återstående användningstid. En uppskattning av denna tid måste helt naturligt i regel vara förenad med stor osäkerhet men bör dock utgöra en ut- gångspunkt för bedömningen av den högsta kostnad som kan godtagas. Denna bedömning bör inte avse enbart ombyggnadskostnaden i och för sig utan även den ökning av de årliga kapitalkostnaderna, som föranledes av ombyggnaden. Bedömningen bör också innefatta ett hänsynstagande till särskilt angelägna be— hov av bostadsförbättring. Såsom förut framhållits är behovet av förbättring av pensionärernas bostäder framträdande.

Beträffande ombyggnad av lokaler torde det inte finnas anledning att medge undantag från huvudregeln om varaktigt behov.

I enlighet med det anförda föreslår utredningen, att lån till ombyggnad av bostäder, som inte uppfyller kravet på varaktigt behov, skall kunna beviljas under förutsättning att de med ombyggnaden förenade kostnaderna inte över- stiger vad som kan anses rimligt med hänsyn till bostädernas återstående an- vändningstid.

2.2 S tandardkmv

Gällande bestämmelser om bostadslån till ombyggnad medger Vissa undantag från de för nybyggnad uppställda krav, som avser lägenheternas storlek och utformning. Kravet på nybyggnadsstandard i fråga om utrustningen kan där— emot inte eftergivas. I det följande behandlas såväl frågan om jämkningar av utrustningskraven som frågan om ändringar av undantagsbestämmelserna rö- rande de övriga standardkraven.

Nyss föreslagna regler om lån till ombyggnad av hus, som inte tillgodoser ett

• Sida 51
•  Original

varaktigt bostadsbehov, innebär att lån utgår endast när den beräknade om- byggnadskostnaden inte överstiger vad som är skäligt med hänsyn till husets återstående användningstid. Det synes vara en konsekvens av dessa regler, att undantag från standardkraven göres i den omfattning som erfordras för att kostnaderna skall hålla sig inom den sålunda bestämda kostnadsgränsen. Stan- dardkraven bör med andra ord inte göras gällande i Vidare mån än vad som är förenligt med nämnda lånevillkor.

Då ansökan om lån avser ombyggnad, för vilken nyssnämnda kostnadsgräns inte uppnåtts, bör undersökas om det är möjligt att inom kostnadsgränsen utöka ombyggnadsprogrammet så, att standardkraven uppfylles helt eller i varje fall i ökad omfattning. Särskilda skäl till en sådan utökning föreligger, om därigenom den standard uppnås, som krävs för att bostaden skall berättiga till familjebo- stadsbidrag eller pensionärsbostadsbidrag. Ett ytterligare skäl att eftersträva ökat tillgodoseende av standardkraven inom ramen för kostnadsgränsen utgör den omständigheten, att förbättringsarbeten av mindre omfattning visat sig ofta vara en första etapp av ett mera omfattande byggnadsföretag och att lån senare sökes för ytterligare ombyggnad. En uppdelning av ombyggnadsföretaget i etap— per är i allmänhet olämplig, bl.a. av ekonomiska skäl, och bör därför undvikas.

I vissa fall kan det visa sig att förutsättningar saknas för att utöka förbätt- ringsarbetena intill den kostnadsgräns som betingas av husets återstående användningstid. Detta kan bero på sökandens ekonomiska förhållanden eller hans ovilja att ta på sig betalningsförpliktelser utöver en viss ram. I sådana fall bör det inte vara uteslutet att bevilja lån oaktat standardkraven ej uppfylles i den utsträckning som husets återstående användningstid i och för sig gör det ekonomiskt möjligt och motiverat. Jämkning torde dock i huvudsak endast böra komma i fråga beträffande småhus, som bebos av låntagaren. Såsom förutsätt— ning för ett sådant eftergivande av standardkraven bör gälla, att bostaden i för- bättrat skiek kommer att utgöra en med hänsyn till omständigheterna godtag— bar lösning av det föreliggande bostadsbehovet. Till de omständigheter som bör beaktas vid bedömningen av godtagbar standard i sådana fall hör den bo— endes förmåga att betala årskostnaden för bostaden efter ombyggnaden. Skälig hänsyn bör också tagas till sökandens önskemål om ett begränsat ombyggnads— program. Särskilt när det gäller åldringar torde det inte vara ovanligt, att sökan- den nöjer sig med en mindre omfattande upprustning av bostaden och motsätter sig en standardförbättring, som för honom framstår såsom onödig. Frågan om jämkning av standardkraven bör då sådana skäl för begränsning av kostnaderna föreligger prövas från den allmänna utgångspunkten, att även en mindre höjning av standarden är bättre än ingen standardhöjning.

Vidare torde i detta sammanhang få behandlas frågan om jämkning av stan- dardkraven då lånet avser ombyggnad av hus, som kan antagas fylla ett var- aktigt behov. Såsom förut nämnts kan de krav som gäller lägenheternas storlek och utformning i vissa fall eftergivas. Dessa regler bör behållas. Kravet på full— god utrustningsstandard torde det däremot i allmänhet inte finnas anledning att

• Sida 52
•  Original

ge avkall på. Möjlighet att jämka kravet bör dock finnas i sådana fall, där enligt det nyss anförda hänsyn bör tagas till bristande betalningsförmåga eller sökandens önskemål. Undantagsmöjlighetcn synes böra i huvudsak begränsas till att gälla småhus, som bebos av låntagaren.

Då undantag från kraven på utrustningsstandard medges och allmänna för- utsättningar för en framtida fortsatt standardförbättring föreligger, bör låne- myndigheterna tillse att de aktuella ombyggnadsarbetena planeras på ett sådant sätt att en framtida komplettering till fullgod standard underlättas.

2.3 Vissa miljöfrågor

Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att frågan angående kreditstöd för utformningen av äldre bostadsområden upptogs till behandling i motioner till 1964 års riksdag. I motionerna I: 185 och II: 223 föreslogs sålunda att upp- rustningsåtgärder med sikte på att skapa bättre friområden i anslutning till äldre bostadsbebyggelse skulle kunna stödjas med särskilda lån. Vidare anfördes i motionerna att lån för konstnärlig utsmyckning även borde utgå för äldre bostadsområden.

I utlåtande över motionerna har statsutskottet anfört, att det kreditstöd som avses i motionerna i allt väsentligt torde kunna utgå med stöd av gällande be— stämmelser om bostadslån för ombyggnad. Emellertid fann utskottet det vara av betydelse, att frågan blev närmare belyst. I enlighet med riksdagens beslut i ämnet har utredningen erhållit uppdrag att beakta motionerna i sitt arbete.

Såvitt utredningen kan finna föreligger det inte hinder att en upprustning av äldre bostadsbebyggelse med stöd av bostadslån omfattar även sådana åtgärder som åsyftas i motionerna. Utredningens förslag innebär ökade möjligheter att erhålla bostadslån för förbättring av det äldre bostadsbeståndet. Indirekt med- för det därför även, att kreditstödet för en förbättring av den yttre bostads— miljön liksom för konstnärlig utsmyckning vidgas. Huvudsyftet med ifråga— varande motioner torde därmed få anses tillgodosett.

3. Säkerhet för lånet

I fråga om säkerhet för bostadslån gäller som huvudregel att för lånet skall stäl- las säkerhet i form av inteckning i fastigheten eller tomträtten. Sådan säkerhet skall dock inte ställas av kommun eller allmännyttigt bostadsföretag, för vars bostadslån kommunen iklätt sig borgen såsom för egen skuld. Undantag från huvudregeln kan vidare medges i vissa fall, då lånet inte kan säkerställas genom inteckning. Generella undantagsbestämmelser har meddelats i fråga om sådana bostäder åt samer, som är belägna ovan odlingsgränsen. I övrigt kan annan säkerhet än inteckning godtagas efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall. Sistnämnda stadgande avser att möjliggöra lån till byggnadsföretag på

• Sida 53
•  Original

mark, som sökanden innehar med annan nyttjanderätt än tomträtt. Stadgandet, som torde ha betydelse huvudsakligen för vissa byggnadsföretag på kronomark, tillämpas mycket sällan. Om i sådant fall sökanden inte själv kan lämna godtag— bar säkerhet, torde krav ställas på kommunal borgen.

För förbåttringslån skall annan låntagare än kommun ställa godtagbar säker- het. Denna skall i första hand utgöras av inteckning i fastigheten eller tomträt— ten. I fråga om förbättringslån till samebostäder ovan odlingsgränsen gäller samma undantagsbestämmelser som beträffande bostadslån. Då eljest inteck- ningssäkerhet inte kan ställas, har länsbostadsnämnden att avgöra vilken säker- het som skall kunna godtagas. Även i dessa fall torde vanligen ställas krav på kommunal borgen. Förbättringslån som i sin helhet är räntefritt och stående får utlämnas utan säkerhet, om länet inte överstiger 2400 kr. Detsamma gäller under vissa förutsättningar även lån, som överstiger nämnda belopp. Förutsätt- ningarna härför är bl. a., att lånet avser en pensionärsbostad och att kommunen åtar sig ansvar för hälften av den förlust, som kan uppkomma på det överskju— tande lånebeloppet.

De två lånekungörelsernas bestämmelser om säkerhet för län är i allt väsent- ligt av samma sakliga innehåll och skiljer sig åt huvudsakligen i det avseendet, att frågan om undantag från kravet på inteckningssäkerhet för bostadslån i vissa fall skall prövas av Kungl. Maj:t, under det att länsbostadsnämnden själv äger medge motsvarande undantag i alla ärenden angående förbättrings- lån. Övergången till ett gemensamt lånesystem påkallar därför närmast ett övervägande av frågan om beslutanderätten i undantagsärenden.

I de fall där säkerhet kan erhållas i form av kommunal borgen, torde det inte finnas något behov av att underställa Säkerhetsfrågan Kungl. Maj:ts prövning. Beslut i sådana ärenden bör meddelas av länsbostadsnämnden. Där intecknings- säkerhet inte kan ställas och ej heller kommunal borgen lämnas, torde säkerhets- kraven få vägas mot de särskilda omständigheter, som kan motivera att lån lämnas utan fullgod säkerhet. Det synes lämpligt att denna prövning förbehålles Kungl. Maj:t. Härvid bör liksom hittills generella bestämmelser gälla beträf— fande vissa samebostäder och Kungl. Majtzs prövning i övrigt ske från fall till fall.

Bestämmelsen om undantag från kravet på säkerhet i de fall, då räntefritt stående förbättringslån inte överstiger 2 400 kr., motiverades på sin tid bl.a. med att säkerhetskravet i många fall utgjorde hinder för lån. Beloppet anknöts till den högsta kapitalsubvention, som då kunde beviljas för anordnande av vatten och avlopp.

Med de av utredningen föreslagna lånereglerna föreligger inte längre angivna skäl för en bestämmelse om undantag från säkerhetskravet beträffande låne- belopp av viss mindre storlek. En sådan undantagsbestämmelse skulle dock kunna vara motiverad i sådana fall, där lånebeloppet och därmed förlustriskerna. framstår som ringa i förhållande till det administrativa arbetet med prövning och förvaltning av inteckningssäkerhet. Ett lånebelopp om högst 4. 000 kr. torde

• Sida 54
•  Original

från denna synpunkt kunna anses som ringa, särskilt med beaktande av att förlustrisken snabbt minskar genom den för sådana lån i allmänhet tillämpade korta amorteringstiden. Om gränsen dras vid detta belopp, ernås också viss överensstämmelse med de föreslagna bestämmelserna om lån till ombyggnads— företag av ringa omfattning. Regeln om befrielse från kravet på säkerhet kom- mer då att bli tillämplig huvudsakligen i de fall, där lån med tillämpning av nämnda bestämmelser beviljas för ombyggnad av enfamiljshus till lägre kost- nad än 4 000 kr.

Emellertid kan en bestämmelse om undantag från kravet på säkerhet få den effekten, att den föranleder sökanden att begränsa ombyggnadsföretaget i syfte att erhålla befrielse från säkerhetskravet. Bestämmelsen skulle härigenom kunna motverka långivningens syfte att effektivt bidraga till höjd bostadsstandard. Om gränsen för sådan befrielse dras vid 4 000 kr., torde det föreligga risk för en sådan negativ effekt av undantagsbestämmelsen. Av denna anledning skulle gränsen behöva sättas ganska lågt, t. ex. vid lånebelopp om högst 1 000 kr. Då antalet ansökningar om så små lån kan antagas bli obetydligt, blir de administ- rativa fördelarna med en undantagsbestämmelse av liten betydelse. Tillräckliga skäl torde därför inte föreligga för att i bostadslånekungörelsen ta in en undan- tagsbestämmelse av ifrågavarande slag.

I anslutning till bestämmelserna om säkerhet för lånet bör behandlas de sär- skilda föreskrifter, som gäller för förbättringslån i fall, där sökanden innehar tomten eller huset med nyttjanderätt. Enligt dessa föreskrifter skall, då ägande- rätten till huset ej är förenad med äganderätt till marken, nyttjanderätten till marken vara säkerställd för tid motsvarande lånets löptid eller, där länet i sin helhet är räntefritt och stående, för minst 10 år. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning, där huset innehas endast med nyttjanderätt.

Bostadslånereglerna innehåller inte någon motsvarande föreskrift. Undantag från kravet på inteckningssäkerhet, torde i regel komma att avse hus på mark, som sökanden innehar med annan nyttjanderätt än tomträtt. I enstaka fall kan det förekomma, att sökanden endast har nyttjanderätt även till huset. Den i det föregående föreslagna utökningen av möjligheterna att utan prövning av Kungl. Majt medge undantag från kravet på inteckningssäkerhet motiverar, att bostadslånereglerna kompletteras med bestämmelser av i huvud- sak samma innehåll som de nyssnämnda för förbättringslån gällande föreskrif— terna. I här avsedda fall bör alltså lån få beviljas endast om nyttjanderätten är säkerställd för minst så lång tid som amorteringstiden för lånet.

4. Kommunalt ansvar för lånet

I bostadslånekungörelsen stadgas, att lån avseende småhus, som skall bebos av låntagaren, inte får beviljas med mindre kommunen åtagit sig att gentemot staten i viss omfattning ansvara för förlust som uppkommer å lånet inom 10 år

• Sida 55
•  Original

från utbetalningen. Ansvaret omfattar förlust intill följande belopp, nämligen vid nybyggnad 4 000 kr. och vid ombyggnad 20 % av låneunderlaget, dock högst 4 000 kr.

I fråga om förbättringslån stadgas kommunalt ansvar endast för det förut omnämnda fallet att räntefritt stående lån om högre belopp än 2 400 kr. utläm- nas utan säkerhet, varvid kommunens ansvar avser hälften av det överskjutan- de beloppet.

Om bostadslånekungörelsens bestämmelser angående kommunalt ansvar be- hålles oförändrade, skulle utökningen av kungörelsens tillämpningsområde enligt utredningens förslag medföra en väsentlig ökning av antalet ärenden, vari sådant ansvar kräves. Statens intresse av ett kommunalt ansvarstagande gör sig gäl- lande med mindre styrka ju mindre ombyggnadsföretaget och därmed ansvars- beloppet är. Flertalet av de företag, som nu hänföres till förbättringslånekungö— relsen, är av förhållandevis liten omfattning. Det torde inte vara motiverat att, med utökning av kommunernas skyldigheter i detta hänseende, uppställa krav på kommunalt ansvar för lån till sådana mindre ombyggnadsföretag. Å andra sidan bör villkoret om kommunalt ansvar gälla för lån till större ombyggnader lika väl som för lån till nybyggnader. Kravet på att kommunen skall åtaga sig visst ansvar för lånet torde därför böra göras beroende av ombyggnadsföretagets omfattning och anknytas till låneunderlagets storlek.

Det för nybyggnad gällande ansvarsbeloppet, 4 000 kr., uppnås i ombyggnads- fallen då låneunderlaget uppgår till 20 000 kr. Skäl talar för att gränsen mellan ärenden med resp. utan kommunalt ansvar drages vid sistnämnda belopp. Den helt övervägande delen av de ombyggnadsföretag, för vilka förbättringslån nu utgår, skulle därmed liksom f.n. vara undantagna från krav på kommunalt ansvar. Då låneunderlaget för bostadslån till ombyggnad (enligt lånebesluten under första halvåret 1963) i genomsnitt uppgår till ca 38 000 kr., torde en sådan länercgcl endast undantagsvis leda till befrielse från det för dessa ombyggnader nu gällande kravet på kommunalt ansvar.

Utredningen föreslår alltså, att det ifrågavarande kommunala ansvaret skall avse — förutom nybyggnad — endast sådan ombyggnad, för vilken det fast- ställda låneunderlaget överstiger 20 000 kr.

5. Hyreskontroll

Lägenhet i hus, som uppförts eller ombyggts med stöd av bostadslån, skall vara underkastad hyreskontroll, om huset äges av annan låntagare än kommun, all— männyttigt eller därmed jämställt bostadsföretag eller bostadsrättsförening. Hyreskontrollen innebär, att låntagaren inte får uttaga hyra med högre belopp än länsbostadsnämnden fastställt och inte heller ersättning för bränslekostnader eller annan särskild ersättning efter andra grunder än nämnden godkänt.

På orter, där lagen om hyresreglering äger tillämpning, är dessa bestämmelser

• Sida 56
•  Original

av betydelse också i det avseendet, att hus som är underkastat bostadslånekun- görelsens hyreskontroll är undantaget från den reglering av hyrorna, som stad- gas i hyresregleringslagen.

Även förbättringslånen var tidigare förenade med hyreskontroll. Denna gällde då låntagaren var en enskild person och omfattade huvudsakligen tvåfamiljshus. Från och med den 1 januari 1963 avvecklades denna kontroll för både nytill- kommande och äldre förbättringslån, varvid i förekommande fall dessa hus återinfördes under den allmänna hyresregleringen.

Slopandet av den till förbättringslån knutna hyreskontrollen motiverades bl.a. med den omständigheten, att förbättringskostnaden i regel var så liten i förhållande till fastighetsvärdet, att den inte gav underlag för en hyreskalkyl. Hyressättningen måste därför ske efter en skälighetsbedömning, för vilken inga enhetliga normer fanns. Vid övergången till bostadslån för förbättringsarbeten kvarstår denna motivering för att mindre ombyggnadsföretag bör vara undan- tagna från hyreskontroll. Vidare tillkommer ytterligare skäl för sådant undan— tag, i det att kapitalsubventionen slopas och den med bostadslån förenade räntesubventionen i här avsedda fall är av ringa betydelse.

För ombyggnad med stöd av bostadslån kan uppställas sådana regler, att undantagande från hyreskontroll får i huvudsak samma omfattning som enligt nu gällande bestämmelser. Såsom framhållits i närmast föregående avsnitt, torde gränsen mellan de två kungörelsernas nuvarande tillämpningsområden för om- byggnader kunna dragas vid ett låneunderlag av 20 000 kr. Nyss angivna syfte skulle därför uppnås genom en bestämmelse, att lägenheter i småhus, som skall bebos av låntagaren, undantages från hyreskontroll, där lånet avser ombyggnad och låneunderlaget fastställts till högst 20 000 kr.

En bestämmelse av detta innehåll berör endast en del av spörsmålet rörande omfattningen och utformningen av hyreskontrollen för ombyggnadsföretag i all— mänhet. Önskvärt vore att delfrågan kunde lösas i ett större sammanhang, inne- fattande en allsidig prövning av nämnda spörsmål. Detta inrymmer emellertid en rad problem, bl. a. i fråga om gränsdragningen gentemot ombyggnadsföretag, som är att jämställa med nybyggnad, normer för hyreskalkyler och metoder för generell hyreshöjning. Dessa frågor torde falla utom ramen för denna utredning.

Kvantitativt utgör en hyreskontroll för mindre ombyggnadsföretag avseende en- och tvåfamiljshus inte något stort problem. Antalet förbättringslån för två- familjshus uppgick under budgetåret 1962/63 till 337 eller ca 6% av samtliga förbättringslån. Uthyrning av enfamiljshus som upprustats med stöd av förbätt— ringslån förekommer sällan. På grund härav är det ur praktisk synpunkt inte av större betydelse, om de här avsedda mindre ombyggnadsföretagen underkastas hyreskontroll eller ej.

Vid bedömningen av frågan synes avgörande vikt böra tillmätas den synpunk- ten, att hyreskontroll för ifrågavarande ombyggnadsföretag nyligen bedömts som obehövlig och att skälen för undantag från kontrollen förstärkes genom bortfallet av kapitalsubventionen. Ett återinförande av hyreskontrollen för dessa

• Sida 57
•  Original

företag torde med hänsyn härtill inte böra komma i fråga. Utredningen vill där- för föreslå, att reglerna om hyreskontroll kompletteras med en undantagsbe— stämmelse av nyss angivet innehåll.

7. Pantvärde, övre lånegränser

I ärende angående bostadslån skall länsbostadsnämnden fastställa pantvärde för fastigheten eller byggnaden. Pantvärdet skall motsvara låneunderlaget, i vissa fall ökat med värdet av mark, byggnad eller annan nyttighet, vartill hänsyn ej tages vid beräkning av låneunderlaget. Vid ombyggnad uppgår låneunder— laget i allmänhet till samma belopp som den godkända ombyggnadskostnaden. Pantvärdet må i sådana fall bestämmas till belopp motsvarande värdet av bygg- naden eller fastigheten efter det att byggnadsföretaget slutförts. Pantvärdet för ombyggnad är dock maximerat så, att det inte får överstiga pantvärdet för ett motsvarande nybyggnadsföretag.

Inteekning till säkerhet för bostadslån skall vara belägen inom 100, 95, 90 eller 85 % av pantvärdet, allt eftersom lånet får utgöra 30, 25, 20 eller 15 % av låne- underlaget. Nämnda gränser för inteckningssäkerheten utgör de s.k. övre låne- gränserna.

Beträffande förbättringslån saknas motsvarighet till dessa bestämmelser. Även utan uttrycklig föreskrift därom torde dock inteckningssäkerheten för så- dana lån regelmässigt prövas med utgångspunkt i en bedömning av fastighetens värde efter förbättringen. Bostadslånekungörelsens bestämmelser om pantvärde bör därför kunna göras tillämpliga i förevarande låneärenden.

I det föregående har föreslagits, att reglerna om differentiering av bostads— lånets storlek efter låntagarkategori skall äga tillämpning även i sådana fall, där nu förbättringslån utgår. Härav följer, att också de för bostadslån gällande reglerna om övre lånegränser blir tillämpliga i dessa ärenden. Den övre låne- gränsen torde härvid i flertalet ärenden komma att utgöra 90 %. Övergången till bostadslån för mindre ombyggnader av småhus innebär emellertid nya möjlig- heter för kommuner och allmännyttiga bostadsföretag att erhålla lån till en övre gräns av 100 % och kan därigenom utgöra en stimulans för kommunerna att, själva eller genom de allmännyttiga företagen, i ökad omfattning medverka till upprustning av småhus. Särskilt när det gäller att åstadkomma en höjning av bostadsstandarden för pensionärer torde en sådan kommunal aktivitet kunna bli av betydelse.

8. Ränta och amortering

Bostadslån och räntebärande förbättringslån löper från utbetalningsdagen med ränta efter 4% för år. För bostadslån gäller dock högre räntesats i vad lånet avser lokaler. Vidare gäller beträffande bostadslån, att låntagaren är skyldig att underkasta sig de ändringar av räntesatserna som Kungl. Maj:t förordnar om. Bostadslånets ränta är med andra ord obunden. Räntan å förbättringslån där- emot kan inte ändras i fråga om redan beviljade lån.

Såväl bostadslån som förbättringslån kan under vissa förutsättningar utbeta- las såsom förskott, bostadslån doek endast då fråga är om småhus, som skall

• Sida 60
•  Original

bebos av sökanden. Ränta å förskott skall erläggas efter 5 % för bostadslån och 4 % för förbättringslån.

Amorteringstiden för bostadslån är vid ombyggnad högst 30 år. Kortare tid skall bestämmas i den mån kravet på tillfredsställande säkerhet för lånet eller eljest särskilda skäl ger anledning därtill. F örbättringslånets amorteringstid får bestämmas till högst 25 år.

Vad angår bostadslån för småhus, som fördjupats med mer än 10 %, gäller särskilda regler för den överskjutande delen av lånet, dvs. den del av lånet som är belägen inom 60 (70 av låneunderlaget. För denna lånedel skall, om den upp- går till minst 2 000 kr., amorteringstiden vara högst 50 år och räntan 3 %. Denna bestämmelse syftar till att villkoren för ifrågavarande del av lånet skall över- ensstämma med vad som normalt gäller i fråga om underliggande kredit med räntebidrag.

Mellan de två låneformerna föreligger vidare den skillnaden, att för bostads- lån tillämpas fast amortering, dvs. lika stora årliga amorteringar och därmed förenad successiv minskning av den årliga räntekostnaden, under det att ränta och amortering å förbättringslån erlägges i form av lika stora annuiteter. Skill- naden kan illustreras genom följande exempel.

För ett bostadslån med en amorteringstid av 20 år blir den årliga amortering- en 1/ 20 eller 5 % av det ursprungliga lånebeloppet. Genom amorteringarna kom- mer räntan, räknad på det ursprungliga lånebeloppet, att successivt sjunka från 4 till närmare 0 %. Årskostnaden för lånet kommer alltså att utgöra 9 % under det första året och minska till närmare 5 % under det sista året av lånetiden. Annuiteten för ett förbättringslån med samma amorteringstid blir 7,31 %.

Bostadslånekungörelsens bestämmelse om att räntan å lånet skall vara obun— den motiverades bl. a. med att förhållandena på bostads- och fastighetsmark- naderna framdeles kunde bli sådana, att i första hand en sänkning av räntan å statslånen bleve motiverad. Det synes inte finnas anledning att i förevarande hänseende behandla lån till mindre ombyggnader på annat sätt.

Bestämmelsen om högre förskottsränta å bostadslån tillkom i syfte att be- gränsa förskottsgivningen. Såsom ytterligare skäl för denna bestämmelse kan anföras, att en förskottsränta, som överensstämmer med låneräntan, kan in- bjuda låntagaren till att, genom dröjsmål med slutförande av arbetena eller med ingivande av ansökning om slutlig utbetalning, förskjuta amorteringarna framåt i tiden. Inte heller på denna punkt torde det finnas anledning att låta mindre ombyggnader intaga någon särställning.

Bestämmelserna om förskottsränta å bostadslån bör därför äga tillämpning även i de fall, där förbättringslån nu utgår.

De under budgetåret 1961/62 beviljade räntebärande förbättringslånen för— delade sig enligt uppgifter från bostadsstyrelsen på olika amorteringstider på följande sätt. För 11 % av lånen var amorteringstiden 5 år, för 54 % 10 år, för 30% 15 år och för 5% 20 år. En förlängning enligt bostadslånekungörelsens

• Sida 61
•  Original

bestämmelser av den maximala amorteringstiden från 25 till 30 år torde därför i stort sett bli av enbart formell art och kunna genomföras utan olägenhet.

I det föregående (avsnitt 6) har föreslagits att lånet regelmässigt skall få för— djupas, när låneunderlaget för ombyggnad av småhus är högst 20 000 kr. Vidare har föreslagits att räntebidrag ej skall utgå i sådana fall. På grund härav är reglerna om amortering och förräntning av fördjupade lånedelar av särskilt in— tresse i samband med övergången till bostadslån för sådana ombyggnader.

Bestämmelsen om ränta å fördjupad del av bostadslån för småhus innebär, att det räntebidrag, som skulle ha utgått om lånebeloppet erhållits i form av underliggande kredit, i stället tillgodoförcs låntagaren genom att räntan å denna lånedel motsvarar den för räntebidrag gällande basräntan.

Om räntebidrag ej skall utgå för vissa mindre ombyggnadsföretag kan skäl anföras för att motsvarande subvention ej heller i annan form bör tillföras lån- tagaren. Konsekvensen härav skulle vara att räntan för fördjupad lånedel fast- ställdes till vad som motsvarar lånemarknadens ränta för bottenlån.

Emellertid kan det antagas, att antalet små ombyggnadsföretag blir relativt betydande. Administrativa förenklingsskäl talar mot att lånet uppdelas i två delar med olika räntesatser för att uppfånga de förhållandevis små räntediffe- renser, varom här är fråga. I stället bör ränta utgå efter 4% på hela länet, oav- sett graden av fördjupning. Detta skulle också innebära att en skärpning av nuvarande lånevillkor undgås i samband med övergången till bostadslån för mindre ombyggnader.

Det torde inte föreligga något behov av att i här avsedda fall bestämma amorteringstiden för fördjupad lånedel till längre tid än 30 år.

Utredningens förslag beträffande lån till ombyggnad av småhus med ett låne- underlag av högst 20 000 kr. innebär, att lånet inte förenas med räntebidrag samt att lånet regelmässigt fördjupas och därvid i sin helhet förräntas efter 4%. Den samlade effekten härav är för dessa hus, att räntekostnaderna i det alldeles övervägande antalet fall blir endast obetydligt större än om räntebidrag hade utgått.

Vad slutligen angår frågan om formen för amortering och förräntning av länet torde få erinras om att 1962 års riksdag fattade beslut om att för lån till ny— eller ombyggnad av småhus övergå från fast annuitet, som tillämpades för egna- hemslån, till fast amortering. Sistnämnda system gällde redan förut beträffande tertiärlån för flerfamiljshus. Att amorteringsreglerna för förbättringslån inte ändrades i detta sammanhang torde närmast ha berott på att en utredning om förbättringslångivningen då var planerad. Bestämmelserna om förbättringslån ansågs därför i avvaktan på utredningen böra bibehållas i stort sett oförändrade. Skäl för att beträffande lån till mindre ombyggnader tillämpa andra amorte- ringsregler än för långivningen i övrigt torde inte föreligga. Övergången från förbättringslån till bostadslån för mindre ombyggnader bör därför innefatta även en övergång till systemet med fast amortering.

• Sida 62
•  Original

För det fall att fastigheten övergår till ny ägare gäller vissa för bostadslån och förbättringslån likartade bestämmelser. Enligt dessa skall den nye ägaren, om han vill överta lånet, göra ansökan inom viss tid. Göres inte sådan ansökan eller avslås densamma, skall länet i regel uppsägas till inbetalning.

Bostadslånekungörelsen innehåller härutöver bestämmelser om s.k. köpeskil- lingskontroll. Härom stadgas att ansökning om övertagande av lån skall inne- hålla en på heder och samvete avgiven försäkran rörande storleken av det vederlag, som kan ha betingats, samt att länsbostadsnämnden skall pröva, huru- vida ansökningen med hänsyn till vederlagets storlek och övriga omständigheter må bifallas.

Då lånet avser nybyggnad av småhus, som bebos av låntagaren, tillämpas bestämmelserna om köpeskillingskontroll på följande sätt. Den ursprungliga, godtagbara produktionskostnaden beräknas, där så ej redan skett i låneärendet. Denna kostnad omräknas enligt inträffade ändringar av byggnadskostnadsindex. Tillägg göres för vidtagna förbättringar å fastigheten, varjämte avdrag göres för värdeminskning. På grundval av dessa beräkningar fastställes den högsta köpe— skilling, som kan godtagas. Är den avtalade köpeskillingen högre, skall ansök- ningen om övertagande avslås. Om inte på grund härav köpet går åter, skall därjämte lånet sägas upp till inbetalning.

Köpeskillingskontrollens betydelse såsom ett medel att bevara den av låne- myndigheterna godtagna prisnivån är beroende av å ena sidan storleken av det »överpris», som betingas av förhållandena på fastighetsmarknaden, och å andra sidan storleken av de med statslånet förenade subventionerna. Även möj— ligheterna att ersätta detta lån med annan kredit kan spela en viss roll. Särskilt på orter med betydande bostadsbrist torde marknadspriset ligga så högt över den godtagna prisnivån, att köpeskillingskontrollen inte kan förhindra ett över- skridande av denna nivå. Köpeskillingskontrollen får dock i sådana fall den effekten, att subventionerna inte påverkar prisbildningen i höjande riktning. I de här avsedda bristsituationerna skulle nämligen säljaren, om lånet finge över- tagas av köparen, kunna tillgodogöra sig det kapitaliserade värdet av de fort- löpande årliga räntesubventionerna genom att inräkna detta värde i köpeskil— lingen. En sådan prishöjning förhindras genom regeln om uppsägning av lånet.

Med hänsyn till det anförda framstår det som uppenbart, att vid ombyggnad köpeskillingskontrollen minskar i betydelse ju mindre ombyggnadskostnaden är. Där dessa kostnader är små i förhållande till hela fastighetsvärdet saknas förut- sättningar att beräkna godtagbar köpeskilling med utgångspunkt i ombyggnads- kostnaden; bedömningen av priset måste ske mera skönsmässigt. Vidare blir för de mindre ombyggnadsföretagen både lånebelopp och subventioner av ringa betydelse för prissättningen. På grund härav skulle det kunna övervägas att slopa köpeskillingskontrollen för mindre ombyggnadsföretag.

Emellertid möter det svårigheter att dra en till storleken av företaget knuten

• Sida 63
•  Original

gräns för undantag från denna kontroll. Ur principiell synpunkt synes det också mindre tillfredsställande, om uppenbart oskäliga köpeskillingar inte skulle för— anleda någon reaktion vid handläggning av övertagandeärenden enbart av den anledningen, att lånebelopp och subventioner är obetydliga. Bestämmelserna om köpeskillingskontroll bör därför i princip äga tillämpning även beträffande mindre ombyggnadsföretag.

Mot bakgrund av det anförda bör länsbostadsnämnderna vid prövning av ansökningar om övertagande av lån för mindre ombyggnadsföretag tillämpa bestämmelserna om köpeskillingskontroll med beaktande av den begränsade betydelsen av denna kontroll i sådana ärenden. Avslag å ansökningen och upp- sägning av länet bör i enlighet härmed komma i fråga huvudsakligen i sådana fall, där det klart framgår, att köpeskillingen väsentligt överstiger vad som kan anses skäligt.

10. Teknisk granskning

I den mån länsbostadsnämnden så föreskriver, skall förmedlingsorganets yttran- de över ansökning om bostadslån föregås av sådan teknisk granskning av bygg- nadsföretaget, som betingas av den statliga långivningen. Med detta stadgande avses teknisk granskning, utöver den granskning som byggnadsnämnderna har att utöva beträffande allt bostadsbyggande, oavsett om detta sker med stöd av statslån eller ej. Granskningen avser dels kraven på god bostadsstandard och bostadsmiljö (bostadsteknisk granskning), dels ock byggnadsföretagets tekniska utformning (byggnadsteknisk granskning).

Den tekniska granskningen utföres genom länsbostadsnämndens försorg, där ej nämnden uppdragit åt kommunen att handha granskningen. I sistnämnda fall kan granskningen samordnas med byggnadsnämndens granskning för byggnads- lov. Har förmedlingsorganet eller kommunens granskare meddelat sökanden, att handlingarna är godkända, är länsbostadsnämnden gentemot sökanden bunden vid detta besked, om det inte strider mot lånevillkoren. Dä fråga är om lån till ombyggnad, skall dock länsbostadsnämnden alltid beredas tillfälle att ta del av samtliga handlingar och den kommunala granskarens förslag till yttrande, innan detta tillställes sökanden.

lXIotsvarande granskning av ansökningar om förbättringslån handhaves ute- slutande av länsbostadsnämnden. Vid tillämpning av bostadslånekungörelsens bestämmelser i sådana låneärenden skulle den tekniska granskningen av dem decentraliseras till kommunerna i samma omfattning som övriga bostadslåne— ärenden. Granskningen av mindre ombyggnadsföretag kommer i många fall att innefatta en prövning enligt de i det föregående föreslagna reglerna om högsta kostnad för ombyggnad av hus med begränsad återstående användningstid och om undantag från standardkraven. Det torde vara nödvändigt, att länsbostads— nämnden i dessa avseenden inte bindes genom kommunens ställningstagande. Det nyss återgivna stadgandet, att länsbostadsnämden i ombyggnadsärenden

• Sida 64
•  Original

på ett förberedande stadium skall få ta del av handlingarna och den kommunala granskarens förslag, synes bereda nämnden erforderlig handlingsfrihet. På grund härav torde bestämmelserna om decentralisering av den tekniska granskningen kunna tillämpas även beträffande mindre ombyggnadsföretag.

11. Övriga bestämmelser om förfarandet i låneärenden m.m.

Avser ansökan om bostadslån byggnadsföretag på jordbruksfastighet, skall läns- bostadsnämnden inhämta yttrande i ärendet från lantbruksnämnden. I fråga om förbättringslån finns ett motsvarande stadgande, dock med det tillägget att yttrande ej skall inhämtas om det befinnes obehövligt. Nämnda tillägg bör över- föras till bostadslånekungörelsen.

Innan slutligt beslut om bostadslån meddelas, skall tillses bl. a., att sökanden erhållit eller med säkerhet kan påräkna underliggande kredit i erforderlig om— fattning och på godtagbara villkor. Detsamma gäller vid prövning av framställ- ning om utbetalning av lån för småhus, som skall bebos av sökanden. Vad som i det föregående föreslagits om regelmässig fördjupning av lån för mindre om- byggnader föranleder att ifrågavarande stadgande i allmänhet inte blir tillämp- ligt, när låneunderlaget uppgår till högst 20 000 kr.

Enligt bostadslånekungörelsen gäller i fråga om hus, som tillhör kommun eller allmännyttigt bostadsföretag, vissa regler om kommunens ansvar för uppkom- mande förvaltningsförluster samt om fördelning i vissa fall av förlusterna mellan staten och kommunen. Vid en övergång från förbättringslån till bostadslån bör dessa regler gälla även beträffande mindre ombyggnadsföretag.

• Sida 65
•  Original

KAPITEL 6

Villkor för pensionärsbostadsbidrag

Såsom framgår av kap. 4 har utredningen funnit sig böra uppställa följande allmänna riktlinjer för bidragssystemet. Bidraget skall ha till huvudsakligt syfte att främja en god bostadsstandard för folkpensionärer, som kan anses vara i behov av ett särskilt stöd till nedbringande av bostadskostnaden. Som villkor för bidrag bör i enlighet härmed gälla, att bostaden uppfyller vissa standardkrav och att pensionärens inkomst inte överstiger en viss gräns. Inkomstprövningen bör om möjligt samordnas med motsvarande prövning av de kommunala bo— stadstilläggen och hustrutilläggen. I det följande skall utredningen mera i detalj behandla utformningen av det sålunda skisserade bidragssystemet.

l. Standardkrav

Utredningen har i det föregående framlagt förslag om att bidrag — efter behovs- prövning -— skall kunna utgå för alla pensionärslägenheter, som uppfyller vissa standardkrav. Frågan huruvida en lägenhet är bidragsberättigande skall alltså prövas enbart på grundval av lägenhetens faktiska standard och inte längre vara beroende av tidpunkten för dess färdigställande och inte heller av det sätt, på vilket husets uppförande eller ombyggnad har finansierats. I sistnämnda hän- seende kan dock vissa undantag behöva göras beräffande sådana fall, där finan- sieringen skett med stöd av en statlig kapitalsubvention. Härtill återkommer utredningen i kap. 7.

Frågan om bidragstagarens dispositionsrätt till bostaden avser inte bostads— standarden i egentlig mening men har dock sådant samband därmed, att den bör behandlas i detta sammanhang. Som villkor för bidrag torde böra gälla, att bidragstagaren — beträffande makar en av dem — innehar bostaden med ägan— derätt eller nyttjanderätt. Bidrag bör alltså inte kunna utgå till den som är inne- boende hos annan eller som eljest saknar möjlighet att själv förfoga över hela bostaden. Ytterligare bör som bidragsvillkor gälla att bidragstagaren stadig- varande bebor lägenheten.

I fråga om utformningen av de egentliga standardkraven har utredningen funnit, att de nuvarande kraven bör behållas i väsentliga delar men att de i vissa avseenden bör jämkas eller kompletteras.

• Sida 66
•  Original

Även i det nya bidragssystemet bör gälla att lägenheten skall ha eentralupp- värmning, vatten och avlopp, vattenklosett och bad- eller duschrum.

Med hänsyn till att bidragsgivningen föreslås bli utsträckt till att omfatta även äldre, icke statsbelånade hus, torde härtill böra fogas ett villkor om att lägenheten skall vara försedd med tillräckliga biutrymmen. Detta villkor har sedan länge gällt i samband med den statliga långivningen.

Med centraluppvärmning bör kunna jämställas annan uppvärmningsanord- ning, som ger motsvarande bekvämlighet, t.ex. elektriska värmeelement samt varmvattenberedare för bad och disk.

Undantag från kravet på enskilt bad- eller duschrum bör liksom nu kunna göras för tvåfamiljshus med gemensamt badrum i neutralt utrymme. Däremot synes sådant undantag inte längre böra medgivas för lägenheter i flerfamiljshus, färdigställda före den 1 januari 1961. Genom att bidragsgivningen utsträckes till att omfatta lägenheter i äldre, icke statsbelånade hus skulle nämligen undantags- möjligheten komma att föreligga i ett stort antal fall och väsentligt försvaga bidragets funktion att stimulera till standardhöjning i det äldre lägenhetsbestån- det.

Pensionärerna har i allmänhet större behov av att ha tillgång till hiss än yngre personer. Gällande anvisningar kan sägas innebära en rekommendation av hiss för lägenheter två trappor upp samt krav på hiss då lägenheten ligger högre, dock med vissa undantagsmöjligheter för lägenheter tre trappor upp. Utred- ningen har övervägt en skärpning av kravet till att gälla även förstnämnda lägenheter. Emellertid är en betydande del av lägenhetsbeståndet inrymd i tre- våningshus utan hiss. En sådan skärpning skulle därför utesluta ett stort antal lägenheter från bidrag. På grund härav anser utredningen, att lägenheter två trappor upp, åtminstone tills vidare, fortfarande bör godtagas för bidrag även om hiss saknas. För lägenheter tre eller flera trappor upp bör utan undantag gälla krav på hiss. Utredningen har härvid förutsatt, att kommunerna i erforder- lig utsträckning kommer att medverka till att pensionärer som bor mer än en trappa upp i hus utan hiss beredes annan bostad med tillgång till hiss eller be— lägen högst i andra våningsplanet.

Beträffande utrymmesstandarden vill utredningen erinra om att som villkor för familjebostadsbidrag gäller, att antalet boende per rum, köket oräknat, inte får överstiga två. Pensionärsbostadsbidrag kan emellertid i vissa fall utgå för lägenhet med flera boende per rum. Detta är fallet beträffande hushåll om tre personer resp. fem eller flera personer. För sådana hushåll godtages lägenhet om ett rum och kök resp. två rum och kök. Enligt utredningens mening finns det inte skäl att för pensionärsfamiljerna nöja sig med en lägre utrymmesstandard än för barnfamiljerna. Utredningen föreslår därför, att som villkor för bidrag skall gälla, att lägenheten är minst så stor, att antalet boende per rum, köket oräknat, är högst två personer. Om en del av lägenheten upplåtes till någon som inte tillhör bidragstagarens familj, bör nämnda villkor i stället avse den del av

• Sida 67
•  Original

lägenheten, som bebos av familjen. Utöver vad som nu sagts synes det inte vara behövligt att som villkor för bidrag uppställa regler, som innefattar inskränk- ningar av bidragstagarens rätt att till annan upplåta en del av bostaden.

Vad angår utrymme och utrustning för matlagning m.m. bör som huvudregel gälla, att lägenheten skall vara försedd med kök som har tillfredsställande ut- rustning. Kokvrå bör godtagas då lägenheten bebos av en person eller då lägen- heten innehåller två rum och bebos av högst två personer. Även i andra fall kan kokvrå böra godtagas, t. ex. då lägenheten är inrymd i hus med kollektiva anord- ningar för matlagning. Hit hör t.ex. kollektivhus (pensionärshotell) med gemen- sam matsal eller med möjlighet för pensionären att erhålla lagad mat att intagas i lägenheten. Ett annat exempel utgör pensionärsbostäder, anordnade i omedel- bar anslutning till ålderdomshem och med möjlighet för pensionären att få mat levererad från ålderdomshemmets kök. Är dylika kollektiva anordningar av sär- skilt kvalificerad art, torde även kokskåp kunna bereda tillfredsställande mat- lagningsmöjligheter för små pensionärshushåll, i första hand ensamstående. Som ytterligare förutsättning för att kokskåp skall kunna godtagas bör gälla, att lägenhetens utrymmesstandard i övrigt är god.

Även i andra avseenden än de här nämnda kan det finnas anledning att be- akta pensionärernas särskilda behov beträffande lägenhetens inredning och ut- rustning m.m. Som exempel härpå kan nämnas behovet av anordningar för kollektiv service och särskild utrustning, bl. a. i badrum och kök, för personer med nedsatt rörlighet. Också frågan om en lämplig miljö för de gamla påkallar särskild uppmärksamhet. Utredningen vill erinra om att statens institut för byggnadsforskning på socialdepartementets uppdrag håller på att utarbeta all- männa riktlinjer beträffande ntformningen av smålägenheter. Detta arbete torde kunna läggas till grund för anvisningar och rekommendationer i ämnet. Sådana bör så snart som möjligt utfärdas av bostadsstyrelsen i anslutning till bostads- långivningen för pensionärsbostäder och andra smålägenheter.

De av utredningen föreslagna ändringarna av standardkraven påkallar Vissa övergångsbestämmelser. Ändringarna innebär i vissa avseenden en skärpning av nu gällande bidragsvillkor. En del lägenheter, som nu är bidragsberättigande, skulle därför genom de nya reglerna komma att uteslutas från bidrag. Utred- ningen vill i detta sammanhang erinra om den övergångsanordning, varom be- slut fattades i samband med skärpningen fr.o.m. den 1 januari 1963 av den s.k. trångboddhetsregeln för familjebostadsbidrag. Skärpningen innebar att det högsta medgivna antalet boende per rum minskades från tre till två. Genom övergångsbestämmelserna är det emellertid möjligt för familj, som åtnjöt bidrag vid utgången av år 1962, att fortfarande så länge familjen bor kvar i samma lägenhet erhålla bidrag med tillämpning av den gamla trångboddhetsregeln. Utredningen anser att det finns skäl för en motsvarande övergångsbestämmelse beträffande lägenheter, för vilka pensionärsbostadsbidrag utgår vid ikraftträ- dandet av de nya bestämmelserna och vilka inte uppfyller de nya standardkra-

• Sida 68
•  Original

ven. Övergångsbestämmelsen bör ha till huvudsakligt syfte att låta pensionären behålla bidraget under den tid, som kan behövas för att genomföra sådana åt- gärder att lägenheten uppfyller kraven eller för att pensionären skall kunna flytta till annan lägenhet med godtagbar standard. En tidsgräns bör därför sättas för tillämpningen av äldre standardkrav, förslagsvis tre år.

2. Bidragen nivå

Enligt de för utredningsarbetet meddelade direktiven bör en omläggning av stödet till förbättringsverksamheten för pensionärsbostäder från kapitalsubven— tion till löpande bidrag ske på sådant sätt att den stödnivå, som förbättringssub- ventionen åt pensionärer m. fl. nu har, i huvudsak bibehålles. I enlighet med utredningens förslag i det föregående om slopande av den nuvarande skattedif— ferentieringen av bidragen kan stödnivån för bidragen angivas i ett årligt bi— dragsbelopp, lika stort i alla kommuner.

En lämplig utgångspunkt för att ifråga om stödnivån jämföra årliga bidrag med ränte- och amorteringsfria lån synes vara att söka beräkna det årliga värdet av sådan kapitalsubvention. Det kunde möjligen anses att en dylik beräkning skulle grundas på regeln om 10-årig avskrivning av det räntefria stående lånet. Enligt utredningens mening är dock ett sådant betraktelsesätt föga relevant. Avskrivningsregeln tillkom vid en tid då förbättringsarbetena i allmänhet hade ringa omfattning och subventionens maximibelopp var avsevärt lägre än nu. Kapitalsubventionens värde bör i stället anses motsvara de lånekostnader, som låntagaren skulle haft att betala, om lånet hade varit ett räntebärande amorte- ringslån. Den jämförande beräkningen bör därför göras på följande sätt.

Räntesatsen är 4 % för både bostadslån och förbättringslån. Den amorterings- tid som skulle ha fastställts torde i stort sett vara beroende av omfattningen av förbättringsarbetena. Amorteringstiden torde kunna beräknas med ledning av de fastställda amorteringstiderna för förbättringslån, som helt eller delvis utgör amorteringslån. I det föregående (5. 60) har lämnats vissa uppgifter angående amorteringstiderna för lån beviljade under budgetåret 1961/62. Av nämnda uppgifter framgår, att den genomsnittliga amorteringstiden utgjorde ca 11 1/2 är. För ett lån med denna amorteringstid och räntesatsen 4 % utgör annuiteten ca 11 % å det ursprungliga lånebeloppet.

De räntefria stående förbättringslånebelopp, som under budgetåret 1961/62 beviljades till låntagare i åldern 67 år och däröver, uppgick i medeltal till ca 4 500 kr. Med en annuitet av 11 % skulle alltså det genomsnittliga årliga värdet av förbättringslånesubventionen för ålderspensionärer kunna beräknas till (0,11 - 4 500 : 495) i runt tal 500 kr.

Ett genomsnittsbidrag av 500 kr. skulle alltså innebära att nuvarande stöd- nivå bibehålles. Bidraget skulle nämligen i genomsnittsfallet täcka bidragstaga- rens kostnader för ränta och amortering å det bostadslån, som han erhåller för

• Sida 69
•  Original

upprustning av sin bostad. När lånebeloppet är större än i genomsnittsfallet blir givetvis också lånekostnaderna större än bidraget. Denna överskjutande kostnad torde dock i många fall reduceras genom längre amorteringstid för bostadslån till mera omfattande förbättringsföretag.

Det nya pensionärsbostadsbidraget skall ersätta inte bara förbättringslåne- subventionen till pensionärer utan också de nuvarande bidragen till förhyrda pensionärslägenheter. Den skala enligt vilken sistnämnda bidrag utgår, omfattar bidragsbelopp från 175 till 625 kr. per år och lägenhet. Som framgått av kap. 3 (tab. 13) utgår emellertid bidraget i övervägande antalet fall med det lägsta beloppet, dvs. 175 kr. Medelbcloppet för de lägenheter till vilka bidrag utbetala— des under år 1963 uppgick till 208 kr. mot 224 kr. under budgetåret 1955/56. Bidragsgivningen under nämnda budgetår låg till grund för nuvarande bidrags— skala.

Genomsnittsbeloppet har alltså minskat till följd av förskjutningar i kommu— nernas skatteunderlag. De hyresstegringar som ägt rum sedan bidragsskalan fastställdes har därutöver medfört en minskning av bidragets realvärde. En höj- ning av bidragsnivån till 500 kr. kommer emellertid att för huvudparten av pensionärslägenheterna innebära att det statliga stödets genomsnittliga real— värde blir högre än det var år 1955/56.

I avsnitt 3 av detta kapitel föreslår utredningen, att inkomstprövningen av bidragen skall samordnas med motsvarande prövning av vissa folkpensionsför— måner, nämligen kommunala bostadstillägg och hustrutillägg. Denna inkomst- prövning innebär för gifta pensionärer att vardera makens ifrågavarande pen- sionsförmån minskas med viss del av årsinkomsten. En förutsättning för sam— ordningen med pensionssystemet torde därför vara, att även pensionärsbostads— bidraget konstrueras såsom ett bidrag till var och en av två sammanboende makar, vilka båda åtnjuter folkpension. Liksom pensionerna bör de samman- lagda bidragsbeloppen till sådana makar vara högre än bidraget till ogift. För en sådan ordning talar inte endast samordningsskäl utan även skillnader i fråga om bostadsbehov och bostadskostnader. Gift bidragstagare, vars make inte åt- njuter pension och därför inte heller bidrag, torde i detta hänseende liksom då det gäller pension böra jämställas med ogift bidragstagare.

Beträffande relationen mellan å ena sidan bidrag till makar, som båda är bidragstagare, och å andra sidan bidrag till ogift och därmed jämställd bidrags- tagare vill utredningen föreslå att makar tillsammans erhåller bidrag med be— lopp som är 50% högre än bidraget till ogift. Utredningen har härmed velat uppnå huvudsaklig överensstämmelse med vad som i detta avseende gäller inom folkpensioneringen.

Med utgångspunkt i den förut angivna bidragsnivån 500 kr. föreslår utred- ningen, att det årliga bidragsbeloppet bestämmes till 300 kr. för envar av makar, som båda åtnjuter bidrag, och 400 kr. för annan bidragstagare.

• Sida 70
•  Original

3.1. Fristående inkomstprövning

Även om man väljer en inkomstprövning, som är helt fristående i förhållande till folkpensioneringen, torde det inte vara möjligt att bortse från de inkomst— gränser, som tillämpas inom pensionssystemet. Om inkomstprövningen för pen- sionärsbostadsbidragen konstrueras utan hänsynstagande till pensionssystemets inkomstgränser kan nämligen otillfredsställande tröskeleffekter uppkomma. I vissa inkomstskikt skulle en minskning eller ett. bortfall av pensionärsbostads— bidraget kunna inträda samtidigt som en minskning av pensionsförmånen. Den sammanlagda minskningen av förmånerna skulle t.o.m. kunna överstiga det inkomstbelopp som föranleder minskningen. Det förefaller självklart att ett system med sådana effekter ej kan accepteras.

Om nuvarande inkomstprövning inom pensioneringen behålles måste ett fri— stående system för prövningen av pensionärsbostadsbidragen rimligen konstrue- ras så, att bidragen minskas endast i inkomstlägen som utesluter pensionärer från rätt till bostadstillägg och hustrutillägg. Såsom framgår av tab. 20 (s. 73) utgår i det där valda exemplet hustrutillägg vid en inkomst för makarna på upp till närmare 12 000 kr. Härtill kommer inkomster, som inte beaktas vid in- komstprövningen, bl. a. folkpension för mannen. Är bostadskostnaden högre än i nämnda exempel blir inkomstgränsen för bortfall av hustrutillägg ytterligare förskjuten uppåt. För att undvika en samtidig minskning av pensionärsbostads— bidrag och pensionsförmån i det helt övervägande antalet fall, där båda dessa förmåner kan förekomma, skulle det bli nödvändigt att dra inkomststrecket för bidrag vid en bruttoinkomst (inklusive folkpension) av ca 18 000 kr. Häremot svarar en statligt beskattningsbar inkomst av ca 11 000 kr. Denna nivå för in- komststrecket är allmänt sett hög. Den framstår som särskilt hög vid jämförelse

• Sida 71
•  Original

med inkomststrecken för helt familjebostadsbidrag, t. ex. 12 000 kr. för tvåbarns- familj och 7000 kr. för familj med ett barn. Endast en mycket liten del av pensionärerna torde uteslutas från rätten till bidrag genom ett så högt inkomst- streck. Inkomstprövningen skulle därmed bli av ringa praktisk betydelse. Det kan ifrågasättas, om den i sådant fall överhuvud är motiverad. Mot en så hög nivå för inkomststrecket talar även kostnadsskäl. Utredningen finner sig inte kunna förorda en fristående inkomstprövning av pensionärsbostadsbidragen enligt den här angivna metoden.

En annan väg att åstadkomma en åtminstone i huvudsak fristående inkomst- prövning av bidragen skulle möjligen kunna öppnas, om enligt förslag av 1958 års skatteutjämningskommitté kostnaderna för bostadstilläggen helt överföres på kommunerna. Den nuvarande i lag reglerade inkomstprövningen av bostads- tilläggen skulle då kunna slopas och ersättas med en prövning enligt regler, som i princip kommunerna själva skulle äga bestämma. Inkomstprövningen av pensionärsbostadsbidrag och hustrutillägg skulle då kunna ske utan samband med prövningen av bostadstilläggen. En samordnad inkomstprövning av bidra- gen och hustrutilläggen torde kunna åstadkommas relativt lätt, eftersom den blir oberoende av variationer i de kommunala bostadstilläggens storlek. Särskilda bestämmelser skulle härvid kunna behöva övervägas i syfte att förhindra att kommunernas regler om inkomstprövning av bostadstilläggen utformas så, att de medför en skärpning av den för de statliga förmånerna stadgade inkomst- prövningen.

En lösning av spörsmålet om inkomstprövningen enligt nyss antydda riktlin- jer förutsätter vissa ändringar i pensionslagstiftningen. Det torde inte ankomma på bostadsförbättringsutredningen att uppta sådana lagstiftningsfrågor' till när— mare behandling. Om inkomstprövning av pensionärsbostadsbidragen skulle konstrueras efter angivna riktlinjer, torde frågan därför få övervägas i samband med blivande ändringar i nämnda lagstiftning.

3.2 Samordning med inkomstprövningen inom folkpensioneringen,

Såsom en huvudprincip för en samordnad inkomstprövning torde böra gälla, att bidraget i den mån det är möjligt skall minskas på samma sätt som förmån enligt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg, dvs. med tillämp- ning av denna lags bestämmelser om inkomstberäkning, inkomstgränser m.m. För att inte gällande inkomstprövning skall skärpas är det nödvändigt att bestämma i vilken ordningsföljd de olika förmånerna skall minskas. Här före- ligger tre möjligheter: bidraget kan minskas i första hand, jämsides med minsk- ningen av pensionsförmånerna eller i sista hand.

I de båda förstnämnda fallen skulle den inkomstnivå, vid vilken kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg bortfaller, förskjutas uppåt, när pensionärs- bostadsbidrag kan utgå. Förekomsten av ett statligt bostadsbidrag, som på grund av standardkraven kan utgå endast till en del av pensionärerna skulle

• Sida 72
•  Original

alltså påverka inkomstprövningen inom den allmänna pensioneringen. Princi— piella skäl torde tala mot en sådan anordning. Pensionsmyndigheternas admi- nistrativa arbete skulle vidare kompliceras genom att uppgift om pensionärs- bostadsbidrag skulle behöva inhämtas och beaktas vid prövningen av ärenden angående kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg.

När det kommunala bostadstillägget är anknutet till den faktiska bostadskost- naden skulle en på grund av inkomstprövningen vidtagen minskning av bidra— get utlösa en motsvarande ökning av bostadstillägget. För pensionären skulle alltså de samlade förmånernas storlek bli oförändrad. Lagens bestämmelser om inkomstprövning skulle med andra ord delvis sättas ur kraft. Om pensionärs- bostadsbidraget skall minskas i första hand eller jämsides med pensionsförmån, behövs därför en kompletterande bestämmelse som upphäver nämnda effekt. Bestämmelsen skulle kunna få den utformningen att bostadskostnad, som skall läggas till grund för bestämmande av bostadstillägget, inte får beräknas till högre belopp än vad som motsvarar den faktiska kostnaden minskad med pen- sionärsbostadsbidragets maximibelopp. En sådan regel skulle å andra sidan inne— bära ett ingrepp i kommunernas nuvarande bestämmanderätt i fråga om grun- derna för bostadstilläggen.

På grund av det här anförda finner utredningen, att pensionärsbostadsbidrag inte bör minskas i första hand eller jämsides med pensionsförmånerna. Det åter- står då att låta bidraget minskas i sista hand. Hur ett sådant system skulle verka belyses genom de exempel som redovisas i tab. 18—20. Tabellerna bygger på följande antaganden. Den totala bostadskostnaden utgör 2 400 kr. för makar och 1 600 kr. för ogift. Den faktiska bostadskostnaden vid bestämmande av kommunalt bostadstillägg (KBT) motsvarar den totala bostadskostnaden minus pensionärsbostadsbidraget (PB). Maximibeloppet för sådant KBT, som utgår med generellt belopp, liksom för PB utgör 300 kr. för envar av makar, vilka båda uppbär folkpension, och 400 kr. för annan pensionär. Hustrutillägg (HT) utgår med ett maximibelopp av 2 100 kr. Uppgifter om inkomstgränserna åter— finnes å s. 18.

Av tabellerna framgår, att förekomsten av hustrutillägg medför en kraftig förskjutning uppåt av inkomstgränsen för minskning av bidraget. Detta bort- faller, då bostadstillägget är anknutet till den faktiska bostadskostnaden, först vid en inkomst av 12 800 kr. för makar med hustrutillägg, under det att mot- svarande inkomstgräns då båda makarna är ålderspensionärer blir 6 500 kr. Till de angivna inkomsterna kommer sådana inkomster, som ej medtages vid in- komstberäkningen, bl.a. folkpension. Om denna lägges till nämnda inkomst- gränser, erhålles en verklig inkomstgräns för bortfall av bidraget, som upp- går till drygt 16 500 kr. i exemplet med hustrutillägg och 12 400 kr. i exemplet med två gifta ålderspensionärer.

Utredningen anser det inte motiverat, att familjer med hustrutillägg gynnas på detta sätt. Ifrågavarande förskjutning av inkomstgränsen beror i första hand på att pensionärsbostadsbidraget i detta fall skulle börja reduceras först då

• Sida 73
•  Original

_ €£$; Netto- KBT : Netto- Årsmkomst PB bostads- generellt PB bostads- bostads- kostnad belopp kostnad kostnad 0—1 700 ................. 1 200 400 0 4:00 400 800 2 400 .................... 967 400 233 167 400 1 033 2 800 .................... 700 400 500 0 300 1 300 3 250 .................... 4:00 400 800 0 0 1 600 3 850 .................... 0 400 1 200 4 450 .................... 0 O 1 600 Tabell 19. Makar, båda ålderspemionä'rer KBT : _ , ÅrsmkomSt fakmk PB biläggs- 233th PB bläsgås- (makarnas) bostads- kostnad belo kostnad kostnad pp 0—2 400 ................. 1 800 600 0 600 600 1 200 3 4:00 .................... 1 467 600 333 267 600 1 533 3 800 .................... 1 200 600 600 0 600 1 800 4: 700 .................... 600 600 1 200 0 0 2 400 5 600 .................... 0 600 1 800 6 500 .................... 0 0 2 400 Tabell 20. Makar, HT kan utgå KBT : faktisk Årsinkomst bostadskostnad HT PB blås-;S;- (makarnas) kostnad Mannen Hustrun Mannen Hustrun 0—2 400 ................ 900 900 2 100 300 300 0 3 400 ................... 733 733 2 100 300 300 334 5 600 ................... 0 O 2 100 300 300 1 800 6 500 ................... 0 0 1 800 0 300 2 100 11 900 ................... 0 0 0 0 300 2 100 12 800 ................... 0 0 0 0 0 2 400

hustrutillägget helt bortfaller, medan det i övriga fall minskas redan då bostads- tillägget bortfaller. I andra hand inverkar den omständigheten att reduktionen av pensionsförmånerna och följaktligen även av pensionärsbostadsbidragen be— räknas särskilt för envar av makarna. Detta medför att avdragsfaktorn, som vid inkomster av den storlek det här är fråga om utgör 2/ 3 av makarnas samman- lagda inkomst så länge båda makarna uppbär inkomstprövad förmån, går ned till 1/3 av den sammanlagda inkomsten, när mannens förmån bortfaller.

• Sida 74
•  Original

Det synes vara möjligt att utnyttja sistnämnda omständighet för att undvika åtminstone större delen av den berörda förskjutningen uppåt av inkomstgränsen för makar med hustrutillägg. Detta skulle kunna ske genom en regel om att pensionärsbostadsbidraget i förevarande fall liksom hustrutilläggct och jämsides med detta minskas med 2/3 av hustruns inkomst, dvs. en total förmånsminsk- ning med 4/3 av denna inkomst. Härigenom bibehålles minskningsfaktorn vid 2/3 av makarnas sammanlagda inkomst. Gränsen för bortfall av bidraget skulle då i det exempel, som angives i tab. 20, bli 71100 kr. Inkomstgränsen brutto, dvs. folkpensionen inräknad, skulle bli 12 700 kr., en gräns som nära nog samman— faller med motsvarande gräns för makar utan hustrutillägg. Med det nu sagda har utredningen velat peka på en möjlighet att genom särskilda regler beakta hustrutilläggen i förevarande sammanhang. Sådana regler erfordras dock ej i ett system med helt och halvt bidrag, en fråga som behandlas härefter.

Vid en samordnad inkomstprövning enligt de regler, som gäller inom folkpen- sioneringen, skulle bidragets belopp bli beroende av små inkomständringar i inkomstskiktet närmast över den inkomstgräns, vid vilken bostadstillägget bort- faller. Ifrågavarande inkomstskikt, som i det följande benämnes överskjutande inkomst, omfattar i allmänhet 900 kr. för makar och 600 kr. för ogift. Varje änd— ring av den överskjutande inkomsten med 100 kr. skulle komma att föranleda en bidragsändring med i flertalet fall 67 kr. Ur bidragssynpunkt är en sådan fingradcring av bidragen knappast motiverad och den medför också administrati— va olägenheter. Utredningen har därför undersökt, om det skulle vara möjligt att med bibehållen samordning i övrigt genomföra en mer schablonartad minskning av bidragen.

Enklast skulle detta kunna ske genom att låta bidraget utgå oförminskat vid överskjutande inkomst intill visst belopp och bortfalla då nämnda inkomst är större. Denna metod inrymmer dock ett tröskelproblem som det är önskvärt att söka reducera. Det ligger då nära till hands att söka en förebild i det för familjebostadsbidragen gällande systemet med helt och halvt bidrag. I överens— stämmelse härmed skulle helt pensionärsbostadsbidrag kunna utgå vid viss överskjutande inkomst och halvt bidrag vid viss ytterligare inkomst.

I fråga om nivån för sådana inkomststreck är flera alternativ möjliga. En lämplig avvägning synes vara följande. Helt bidrag utgår då den överskjutande inkomsten är högst lika stor som bidraget. Halvt bidrag utgår då nämnda in— komst är större men inte överstiger dubbla beloppet för helt bidrag. Bidrags- minskningen skulle då kunna uppgå till högst hälften av den överskjutande in— komsten. För gifta med hustrutillägg liksom för änkor med inkomstprövad änke— pension (s.k. övergångsfall) tillkommer en samtidig minskning av pensionsför— månen med 1/3, dvs. en förmånsminskning med sammanlagt högst 5/6 av den ifrågavarande inkomsten. Detta innebär en mindre skärpning av inkomstpröv- ningen när hustrutillägg utgår. För nämnda änkepensionsfall gäller motsatsen. Sådan pension och bostadstillägg därtill skall nämligen enligt gällande regler tillsammans minskas med hela inkomsten i vad den överstiger 2 400 kr.

• Sida 75
•  Original

KBT : faktisk Ärsinkomst bostadskostnad HT PB bläsettatdå- (makarnas) kostnad Mannen Hustrun Mannen Hustrun O—-2 400 ................ 900 900 2 100 300 300 0 3 400 ................... 733 733 2 100 300 300 334: 5 000 ................... 0 0 2 100 300 300 1 800 (i 200 ................... 0 0 1 900 150 150 2 100 (i 800 ................... 0 0 1 700 0 0 2 4:00 ll 900 ................... 0 0 0 O 0 2 400

Effekten av en metod med helt och hath bidrag samt inkomststreck på sätt nyss angivits illustreras i tab. 21. Denna tabell bygger i övrigt på samma anta- ganden som tab. 20.

En inkomstprövning enligt denna metod skulle innebära, att bidrag med hän- syn till inkomsten kunde utgå till alla pensionärer som har kommunalt bostads- tillägg samt till pensionärer i ett gränsskikt med inkomster upp till 1 200 kr. utöver den inkomst vid vilken bostadstillägget indrages. På grund av det anförda föreslår utredningen att inkomstprövningen av pensionärsbostadsbidragen sam- ordnas med pensionssystemets regler om inkomstprövning, och att bidragen därvid skall utgå enligt det angivna systemet med helt och halvt belopp.

I ett med folkpensioneringen på detta sätt samordnat system för inkomst- prövning skulle inkomstgränserna för minskning av bidragen komma att variera med hänsyn till storleken av det kommunala bostadstilläggets maximibelopp, dels mellan kommuner, som har bostadstillägg med generellt belopp, och dels inom kommuner, där bostadstillägget är anknutet till den faktiska bostadskost— naden. Det vore i och för sig önskvärt, att inkomstprövningen av pensionärs— bostadsbidraget kunde ske enligt mer enhetliga grunder. Emellertid torde bris- ten på enhetlighet vara en ofrånkomlig följd av samordningen med pensions- systemet i dess nuvarande form. Samordningen inrymmer också vissa admi- nistrativa problem, till vilka utredningen återkommer i det följande. Lösningen av dessa problem synes bl. a. medföra, att bidragsreglerna i vissa delar blir för- hållandevis invecklade. Den här skisserade metoden för samordning utgör såle- des inte en i alla avseenden helt tillfredsställande lösning av frågan om inkomst- prövningen av bidragen. Utredningen anser dock, att denna lösning är den lämpligaste så länge nuvarande system för de kommunala bostadstilläggen består.

3.3 Vissa särskilda frågor

Utredningen övergår härefter till att behandla vissa med inkomstprövningen sammanhängande särskilda frågor.

• Sida 76
•  Original

Kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg kan inte utgå i samband med ålderspension, som någon åtnjuter för tid före den månad, varunder han fyller 67 år. Med samordningen bör följa att inte heller bidrag utgår i sådant fall.

Inom pensionssystemet gäller vissa regler enligt vilka ogift person likställes med gift person vid bestämmande av förmåner m.m. Likaså kan gift person i vissa fall likställas med ogift. En redogörelse för dessa bestämmelser återfinnes i kap. 1. Enligt utredningens mening bör analoga bestämmelser gälla för pen- sionärsbostadsbidragen. . Pensionär kan i vissa fall vara utesluten från rätt till bostadstillägg av annan anledning än inkomstens storlek. Detta är fallet då de av kommunen fastställda grunderna för bostadstilläggen är så utformade, att bostadstillägg inte utgår till vissa pensionärer, t.ex. sådana som vårdas på anstalt. I nämnda exempel torde det som regel vara motiverat att ej heller bidrag utgår. Denna fråga bör emellertid bedömas efter enhetliga grunder och inte vara beroende av kommu- nala bestämmelser. Erinras må att utredningen i avsnitt 1 av detta kapitel såsom villkor för bidrag har föreslagit, att bidragstagaren stadigvarande bebor lägen— heten. Om detta villkor är uppfyllt men bostadstillägg till följd av kommunala bestämmelser inte utgår, bör pensionärsbostadsbidraget inkomstprövas som om bostadstillägg utginge eller kunde utgå.

Kommunerna äger själva bestämma grunderna för bostadstillägg och därmed också grunderna för beräkning av bostadskostnaden i de fall där tillägget är anknutet till nämnda kostnad. Det torde finnas anledning att räkna med att dessa grunder i allmänhet är eller blir så utformade, att bidraget avdrages från den totala bostadskostnaden och därigenom minskar bostadstillägget. I den mån bostadskostnaden överstiger visst av kommunen bestämt maximibelopp för bo— stadstillägg torde dock bidraget som regel i första hand få avräknas på den över- skjutande bostadskostnaden. Om den överskjutande kostnaden är lika stor som eller större än bidraget, skulle detta inte påverka bostadstillägget.

Att bidraget inte bör räknas som inkomst vid inkomstprövningen synes ligga i sakens natur. Eljest skulle bidraget i åtskilliga fall föranleda minskning av för— månerna, vilket strider mot dess syfte. Vad nu sagts synes äga giltighet även beträffande familjebostadsbidrag. Gällande regler om inkomstberäkningen inne- håller inte någon bestämmelse om att dessa bidrag ej skall räknas som inkomst. Om så befinnes erforderligt torde lagen få kompletteras med en bestämmelse att varken pensionärsbostadsbidrag eller familjebostadsbidrag skall medräknas vid inkomstberäkningen.

För bidragstagare som har kommunalt bostadstillägg med generellt belopp skulle bidraget helt förfela sitt syfte om bidragsgivningen ledde till att bostads- tillägget reducerades. Utredningen anser emellertid att de bör kunna förutsät- tas, att kommuner med sådant bostadstillägg inte utformar bestämmelserna härom så, att tilläggen differentieras efter förekomsten av bidrag. En lagändring som förhindrar sådan differentiering synes inte böra genomföras annat än om erfarenheterna av det nya bidragssystemet skulle ge anledning därtill.

• Sida 77
•  Original

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg beviljas, liksom övriga pensionsför- måner, efter ansökan av den pensionsberättigade. Inkomstprövningen grundas i första hand på de uppgifter som lämnas i ansökningen. Pensionstagaren är vida- re skyldig att göra anmälan om sådan ändring av inkomster och andra förhål- landen, som påverkar rätten till inkomstprövade förmåner eller deras belopp.

I fråga om de nuvarande pensionärsbostadsbidragen saknas motsvarighet till dessa bestämmelser. Bidrag beviljas utan något ansökningsförfarande. Av bi— dragskungörelsen framgår ej vem som skall ta initiativ till beviljande av bidrag. I allmänhet torde initiativtagaren vara kommunen, som också har att medverka vid utformningen av hyresavtalet rörande pensionärslägenheten. Någon upp- giftsskyldighet åvilar inte bidragstagaren.

Om inkomstprövningen av pensionärsbostadsbidragen i enlighet med utred— ningens förslag samordnas med de regler om inkomstprövning som gäller inom pensioneringen, bör ansökningsförfarande och uppgiftsskyldighet tillämpas också för bidragen. Att bidragsårendena bör grundas på ansökning motiveras även av att tillämpningsområdet för bidragsgivningen utvidgas till lägenheter, som bi- dragstagaren innehar med äganderätt eller bostadsrätt.

Den nämnda utökningen av bidragsgivningen liksom anknytningen till pen- sionssystemet torde vidare utgöra skäl för att bidragen bör utbetalas kontant till bidragstagaren.

Beträffande sättet för utbetalning skulle möjligen en viss administrativ för- enkling kunna uppnås, om bidragen utbetalades samtidigt med pensionerna och av samma myndighet, som handhar utbetalningen av dessa, dvs. för närvarande riksförsäkringsverket. Enligt vad utredningen erfarit torde emellertid riksförsäk— ringsverket inte ha möjlighet att nu ta på sig ytterligare arbetsuppgifter i sam- band med pensionsutbetalningarna. Frågan om en samordnad utbetalning av bidrag och pensioner torde få tas upp till prövning framdeles, om det för pen- sionerna gällande utbetalningsförfarandet skulle ändras så att ökade förutsätt- ningar för en sådan samordning uppkommer.

I avvaktan på en lösning av den nämnda samordningsfrågan bör nuvarande ordning för utbetalning av bidragen i huvudsak behållas, bortsett från de änd— ringar som föranledes av förslaget om att bidragen skall utbetalas kontant. Ut- betalningen bör alltså skötas av förmedlingsorganen. Vidare bör kommunerna kalenderårsvis i efterskott erhålla ersättning av statsmedel för utgivna bidrag. I anslutning till reglerna om utbetalning av folkpension bör gälla, att bidrag beräknas månadsvis, att bidrag utgår fr.o.m. den månad varunder rätt till bidrag inträtt, dock ej för längre tid tillbaka än tre månader före ansöknings- månaden, samt att bidrag utgår till och med den månad, varunder bidragsrätten upphört. För att förenkla utbetalningsförfarandet bör dock bidragen utbetalas kvartalsvis. Då utbetalning avser bidragsbelopp, som innehåller öretal, bör beloppet avrundas uppåt till närmaste hela krontal. Vid bestämmande av er—

• Sida 78
•  Original

sättning till kommun bör liksom nu avdrag kunna göras för tidigare utbetalad ersättning, avseende felaktigt utgivet bidrag. Den väsentligt ökade omfattning, som bidragsgivningen skulle få enligt utredningens förslag, motiverar vidare att förskott på ersättningar skall kunna lämnas i överensstämmelse med vad som gäller beträffande familjebostadsbidragen.

Beslutanderätten i bidragsårenden tillkommer nu kommunerna genom deras förmedlingsorgan, under det att beslut rörande de inkomstprövade pensionsför— månerna meddelas av vederbörande försäkringsnämnd inom den allmänna för- säkringskassan. Utredningen har övervägt om samordningen av inkomstpröv— ningen skulle kunna fullföljas på det administrativa planet genom ett över- förande av beslutanderätten i bidragsärendena till försäkringsnämnderna. Emel— lertid har utredningen funnit att detta knappast låter sig göra, bl. a. med hän- syn till vad utredningen nyss anfört beträffande sättet för utbetalning av bidra— gen. Pensionärsbostadsbidraget bör i första hand ses som en bostadspolitiskt motiverad förmån. Det är därför önskvärt att prövningen huruvida standard— kraven är uppfyllda utföres av förmedlingsorganen, som är mer förtrogna med sådana bedömningar än försäkringsnämnderna. Av samma skäl bör överpröv- ningen av bidragsbesluten förläggas till de myndigheter, som handhar lån och bidrag till bostadsförsörjningen, och inte till riksförsäkringsverket och försäk— ringsdomstolen.

På grund härav anser utredningen, att beslutanderätten i bidragsårendena alltjämt bör tillkomma förmedlingsorganen. Det är emellertid angeläget, att man vid handläggningen av dessa ärenden tillvaratar försäkringsnämndernas erfarenhet av inkomstprövning. Om möjligt bör den prövning av bidragssökan- des inkomstförhållanden, som utföres i pensionssammanhang utan omgång kun— na utnyttjas vid inkomstprövning av pensionärsbostadsbidragen. Beträffande denna administrativa samordning av inkomstprövningen bör gälla i huvudsak följande regler.

Då ansökan om bidrag inkommer till förmedlingsorganet prövar detta först förutsättningarna för bidrag med hänsyn till standardkrav och övriga villkor, som inte har samband med pensionsförhållandena. Om förmedlingsorganet fin— ner att dessa förutsättningar för bifall till ansökningen föreligger, överlämnas handlingarna i ärendet till försäkringsnämnden för yttrande. Detta yttrande behöver, när sökanden åtnjuter kommunalt bostadstillägg, endast innehålla en upplysning härom och uppgift huruvida sökanden i pensionshänseende anses som gift eller ogift. Utgår inte bostadstillägg bör i yttrandet angivas det belopp, vartill nämnden skulle ha beräknat årsinkomsten, därest ansökningen hade av- sett bostadstillägg, samt den inkomstgräns intill vilken sådant tillägg hade kun- nat utgå. Förmedlingsorganet bör i regel godtaga den av försäkringsnämnden gjorda inkomstberäkningen. Endast om särskilda skäl föreligger bör avvikelse härifrån förekomma. Är ansökning om bostadstillägg anhängig samtidigt som ansökning om bidrag, kan, om nämnden finner att förutsättningar för beviljande av bostadstillägg föreligger, yttrandet begränsas till en uppgift härom. Det bör

• Sida 79
•  Original

vidare åligga försäkringsnämnderna att till förmedlingsorganen lämna uppgift om beslut, varigenom bostadstillägg indragits för den som är bidragstagare. Har indragningen föranletts av att förmånstagarens inkomst ökat, bör därvid även lämnas uppgift om den av nämnden beräknade årsinkomsten.

I 18 kap. 5 5 lagen om allmän försäkring stadgas, att allmän försäkringskassa, i den mån Konungen så förordnar, är pliktig att biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkrings- eller understödsverksamhet än den som angives i lagen eller i bestämmelser, som utfärdats med stöd av densamma. Ut- redningen utgår från att detta stadgande ger underlag för bestämmelser om försäkringsnämndernas medverkan vid bidragsgivningen på sätt nyss angivits.

Den föreslagna fortlöpande uppgiftsskyldigheten för försäkringsnämnderna. förutsätter att uppgifter lämnas också i motsatt riktning, från förmedlingsorga— nen till försäkringsnämnderna. Ett sådant uppgiftslämnande är behövligt även med hänsyn till att bostadstilläggets storlek i ett stort antal fall påverkas av bidraget. Ifrågavarande uppgiftsskyldighet för förmedlingsorganen bör avse alla beslut, varigenom bidrag beviljas, minskas eller indrages.

Beträffande ansökningar om bidrag och anmälningar från bidragstagare bör det vara angeläget, att pensionärerna inte pålägges en onödigt omfattande upp- giftsskyldighet. Bidragsansökning torde inte behöva innehålla uppgifter för in— komstprövningen, då bostadstillägg utgår eller ansökan om sådant tillägg göres samtidigt. I övriga fall bör inkomstuppgifter m.m. till underlättande av försäk— ringsnämndens behandling av ärendet lämnas på formulär, som nära överens- stämmer med dem som användes för prövning av bostadstillägg. Bidragstagaren bör i princip vara skyldig att till förmedlingsorganet anmäla inkomstökning och andra förändringar som påverkar bidragsrätten. I den mån denna anmälnings- skyldighet avser omständigheter, varom anmälan skall göras även till försäk— ringskassan, bör den anses fullgjord genom sådan anmälan. Vederbörande för- säkringsnämnd inom kassan har enligt vad nyss föreslagits att lämna förmed— lingsorganet erforderliga uppgifter på grund av sådana anmälningar. Uppgifts— skyldigheten för bidragstagarna gentemot förmedlingsorganen kommer här- igenom att i huvudsak avse ändringar i fråga om bostadsförhållandena, t.ex. flyttning, samt inkomstökningar för den förhållandevis lilla gruppen av bidrags- tagare, som inte uppbär bostadstillägg.

F örmedlingsorganens beslut i bidragsårenden bör liksom deras beslut i ären— den om familjebostadsbidrag kunna överklagas hos länsbostadsnämnden, och mot dess beslut bör talan få föras hos bostadsstyrelsen. I fråga om familjebo— stadsbidragen är bostadsstyrelsen numera sista instans. Då förslag härom på. sin tid framlades (1962 års statsverksproposition) motiverades det bl. a. med önske— målet om en begränsning av antalet besvärsinstanser. Utredningen föreslår, att bostadsstyrelsen skall vara sista besvärsinstans även i ärenden rörande pensio- närsbostadsbidrag.

• Sida 80
•  Original

KAPITEL 7

Vissa särskilda frågor

1. Ikraftträdande och övergångsbeslämmelser

De nuvarande pensionärsbostadsbidragen utgår per kalenderår. Det torde därför vara lämpligt att de nya bidragsbestämmelserna träder i kraft vid ett kalender- årsskifte. Utredningen föreslår, att ändringen genomföres vid årsskiftet 1965— 66. Vid samma tidpunkt bör även de föreslagna ändringarna i reglerna om bo— stadslån till förbättringsarbeten träda i kraft samt förbättringslånekungörelsens tillämpningsområde och giltighetsid begränsas.

Vid anmälan i propositionen 1964: 85 av frågor rörande förbättring av åldring- arnas bostäder anförde föredragande departementschefen, att det vore ange- läget, att upprustningen av dessa bostäder skedde snabbt. Det vore också vik- tigt, att åtgärder av mera kortsiktig karaktär inte finge en negativ effekt på de långsiktigare strävandena att ge åldringarna en god bostadsförsörjning. Det syn- tes därför motiverat, att det särskilda stödet för temporära bostäder tidsbe- gränsades i enlighet med det förslag, som avgivits av socialpolitiska kommittén och bostadsstyrelsen, dvs. till en tid av högst fem år. Riksdagen beslöt i överens- stämmelse härmed. Utredningen föreslår, att längden av denna övergångstid slutgiltigt bestämmes så att beslut om förbättringslån för ifrågavarande ända- mål kan beviljas t.o.m. den 30 juni 1969.

Utredningen har i detta sammanhang ansett sig böra undersöka om behov föreligger av att under en övergångstid kunna bevilja förbättringslån även för andra särskilda ändamål.

Förbättringslån med större kapitalsubvention än 4 000 kr. kan för närvarande utgå till, förutom pensionärer, även samer och zigenare, varvid subventionsbe- loppet kan uppgå till högst 12 000 resp. 10 000 kr. För förbättring och nybyggnad av bostäder i Karesuando kommun kan ännu större subvention utgå.

För att upprustningen av åldringsbostäder enligt de i propositionen 1964: 85 angivna riktlinjerna skall kunna fullföljas synes det vara nödvändigt, att för- bättringslängivningen under den nyss föreslagna övergångstiden får fortsätta inte bara för temporära sådana bostäder utan också för övriga åldringsbostäder. Utredningen föreslår därför, att nuvarande bestämmelser om förbättringslån för ifrågavarande ändamål ges fortsatt giltighet t.o.m. den 30 juni 1969.

Förbättringslån till samer har, såsom framgår av tab. 11 (s. 29), hittills be— viljats med drygt 5 milj. kr., varav nära hälften utgör subvention. Enligt upp—

• Sida 81
•  Original

gifter från vederbörande länsbostadsnämnder föreligger behov av att bevilja lån för ytterligare 137 samebostäder med sammanlagt närmare 4: milj. kr. Omfatt- ningen av ifrågavarande behov synes motivera, att de nuvarande lånemöjlig— heterna står till förfogande runder ytterligare någon tid, förslagsvis lika lång som övergångstiden för lån till åldringsbostäder.

Den högre subvention som kan utgå till zigenare utan fast bostad har enligt tillgängliga uppgifter utnyttjats endast i ett fall. Däremot har enligt uppgift några tiotal bostäder för zigenare tillkommit med anlitande av de särskilda stöd— former som står till arbetsmarknadsstyrelsens förfogande för detta ändamål. Ehuru alltså förbättringslånestödet inte synes ha någon större aktualitet för denna befolkningsgrupp, synes det lämpligt att lånemöjligheten även för zige— narna kvarstår under nyssnämnda övergångstid.

I fråga om förbättringsverksamheten i Karesuando föreligger enligt vad utred— ningen erfarit aktuella planer på vissa ytterligare förbättringsarbeten, avseende ett 50-tal hus. Sedan dessa arbeten utförts torde behovet av särskilda förbätt- ringsåtgärder i denna kommun vara i stort sett tillgodosedda. Enligt utredningens mening bör de kvarstående behoven av kapitalsubventioner för bostadsförbätt- ringar i Karesuando kommun kunna tillgodoses genom lånebeslut före den 1 januari 1966. Dessa särskilda stödåtgärder bör därför upphöra samtidigt som förbättringslånekungörelsen upphör att gälla beträffande förbättringar i allmän- het. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla, att ifrågavarande subven- tioner utlämnats under villkor att låntagaren skall underkasta sig ändrade före- skrifter rörande lånets förräntning och amortering. Utredningen anser det skä- ligt, att dessa subventioner intill ett belopp av 10 000 kr. avskrives enligt huvud- regeln, dvs. med en tiondel för varje år som förflutit efter lånets utbetalning. Frågan om återkrav eller avskrivning av subventionerna i vad de överstiger 10 000 kr. bör prövas med beaktande av låntagarens inkomst- och familjeför- hållanden m. m. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser härom.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag rörande den fortsatta för- bättringslångivningen, att densamma skall upphöra med utgången av år 1965 beträffande bostadsförbättringar i allmänhet men att lånebestämmelserna såvitt angår åldringsbostäder samt bostäder ät samer och zigenare övergångsvis skall äga fortsatt giltighet till den 1 juli 1969.

mamma:—lo

För låntagaren medför denna regel i viss mån samma resultat som en regel om att bidraget skall användas för återbetalning av länet men är i stort sett fördelaktigare för honom, då en tiondel av lånet i allmänhet är större än det årliga bidragsbeloppet. På grund av de administrativa fördelarna vill utredningen förorda denna metod men föreslår, att den tillämpas endast beträffande förbätt- ringslån som beviljats före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

Metoden skulle i och för sig kunna tillämpas även beträffande lån som bevil— jas under övergångstiden. Härigenom skulle emellertid möjligheter öppnas till

• Sida 84
•  Original

ett planmässigt utnyttjande av båda stödformerna för en och samma bostad. Det synes rimligt att den som under övergångstiden söker statligt stöd för en förbättring får välja endera stödformen, antingen bostadslån och bidrag eller också enbart förbättringslån. I sistnämnda fall bör ett räntefritt lån utgöra hin- der för bidrag till dess att lånet avskrivits, återbetalats eller överförts till ränte— bärande amorteringslån.

Kostnadsberäkningar

Utgifter för ränte- och amorteringsfria förbättringslån bestrids från det å drift- budgeten uppförda reservationsanslaget Bidrag till viss bostadsförbättringsverk- samhet. Räntebärande förbättringslån utbetalas däremot från den under kapital— budgeten redovisade Lånefonden för bostadsbyggande. Från det förstnämnda anslaget, som för budgetåret 1964/65 anvisats med 30 milj. kr., utbetalas även bidrag till fiskares byggnader, invalidbostadsbidrag och vissa förvaltningsbidrag. Kostnaderna för sistnämnda stödformer är dock relativt obetydliga.

Vid ett genomförande av utredningens i det föregående framlagda förslag kommer efter en övergångstid det särskilda förbättringslånet att bortfalla och kreditstödet till bostadsförbättring att helt utgå i form av räntebärande bostads— lån. Detta innebär att medel för utlåningen efter nämnda övergångstid inte längre behöver anvisas å driftbudgeten utan att kostnaderna i stället kommer att bestridas från Lånefonden för bostadsbyggande. Å andra sidan ökar behovet att på driftbudgeten anvisa avskrivningsmedel, motsvarande skillnaden mellan normalräntan för lån från statens utlåningsfonder samt räntan för bostadslånen. Vid nuvarande ränteskillnad uppgår avskrivningsbehovet till ca 24% av det årligen anvisade investeringsanslaget till fonden.

Utredningens förslag beträffande pensionärsbostadsbidragen innebär, att bi- drag efter inkomstprövning kommer att utgå till folkpensionärer, som bor i lägenheter med viss standard. Inkomstprövningen förutsättes bli samordnad med motsvarande prövning beträffande kommunalt bostadstillägg och hustrutillägg. Bidraget föreslås i normalfallet utgå med 400 kr. för ensamstående pensionär och för gift pensionär vars make ej åtnjuter folkpension eller hustrutillägg samt med 300 kr. för vardera maken beträffande gifta, när båda har pension eller mannen har pension och hustrun har hustrutillägg.

De föreslagna bestämmelserna medför i första hand att alla som åtnjuter kom- munalt bostadstillägg blir berättigade till pensionärsbostadsbidrag under förut- sättning att lägenheterna uppfyller standardkraven. Därutöver kommer sådant bidrag att utgå — under enahanda förutsättning beträffande lägenheternas stan— dard — till ett antal pensionärer med viss inkomst över den gräns intill vilken kommunalt bostadstillägg hade kunnat utgå.

För att få ett underlag för en bedömning av i vilken utsträckning pensionärs- bostadsbidrag enligt de föreslagna bestämmelserna kan komma att utgå har i tab. 22 sammanställts uppgifter om antalet pensionstagare under vart och ett

• Sida 87
•  Original

Tabell 22. Antalet pensionstagare och antalet utgående kommunala bostadstillägg (KB T) åren 1956—1963

Ålderspensionärer Övriga pensionstagare Samtliga pensionärer ,. . ,. * Id alxngzåipgen därav i därav i därav i Totalt procent Totalt procent Totalt procent ned KBT med KBT med KBT 1956 ........... 680 759 50,8 186 206 84,2 806 965 58,0 1957 ........... 694 261 50,8 189 407 84,5 883 668 58,0 1958 ........... 707 370 50,7 193 029 84,5 900 399 58,0 1959 ........... 723 281 50,5 197 490 84,1 920 771 57,7 1960 ........... 738 705 50,1 202 808 82,8 941 573 57,1 1901 ........... 753 590 49,7 239 307 64,8 992 897 53,3 1902 ........... 771 160 49,3 244 282 03,6 1 015 442 52,7 1903 ........... 793 487 49,7 260 890 60,5 1 000 377 52,4

av åren 1956—1963 samt andelen därav med kommunalt bostadstillägg. Det framgår av tabellen, att andelen ålderspensionärer med kommunalt bostads— tillägg hållit sig relativt konstant — ca 50 % — under perioden. Detsamma gäl- ler i stort sett för övriga pensionstagare fram till år 1960, varefter andelen sådana pensionstagare med kommunalt bostadstillägg visar en markant nedgång. Denna nedgång beror väsentligen på att änkepensioner beviljas utan inkomstprövning när pensionsfallet inträffat efter den 30 juni 1960. Antalet änkepensionärer utan kommunalt bostadstillägg har ökat inte oväsentligt efter nämnda tidpunkt.

Genom beslut vid 1963 års riksdag höjdes inkomstgränserna för kommunalt bostadstillägg, vilket kommer att medföra en viss ökning av antalet pensionärer med sådant tillägg. Det torde likväl vara ett rimligt antagande, att andelen ålderspensionärer med kommunalt bostadstillägg vid ingången av år 1966, då de av utredningen föreslagna bestämmelserna tidigast kan träda i kraft, alltjämt kommer att utgöra ca 50%. För övriga pensionärer är en fortsatt nedgång i andelen pensionärer med bostadstillägg att vänta. Här antages att nämnda andel minskar från ca 61 % i början av år 1963 med en procentenhet om året till ca 58% vid ingången av år 1966.

Antalet personer fyllda 67 år har beräknats till 853 000 år 1965. Hälften av dessa eller avrundat 430 000 kan i enlighet med ovan gjorda antagande beräknas komma i åtjnutande av kommunalt bostadstillägg. Antalet övriga pensionärer beräknas öka till 275 000 vid ingången av år 1966. Av dessa antages i enlighet med vad ovan anförts 160 000 bli berättigade till kommunalt bostadstillägg. Hela antalet pensionstagare med kommunalt bostadstillägg i början av år 1966 skulle därmed kunna beräknas till 590 000. På grundval av förhållandena i början av år 1963 kan 200 000 av dem antagas vara makar, som båda åtnjuter någon form av folkpension. Samtliga pensionärer med kommunalt bostadstillägg blir även berättigade till pensionärsbostadsbidrag. Härutöver skulle sådant bidrag komma

• Sida 88
•  Original

att utgå till ett antal folkpensionärer i inkomstskikt närmast över inkomstgrän- sen för kommunalt bostadstillägg. Uppskattningsvis kan det röra sig om 5 000 makar, som båda har pension, och 10 000 övriga pensionstagare.

För att kunna uppskatta omfattningen av den föreslagna bidragsgivningen måste vidare antaganden göras om i vilken utsträckning pensionärer med kom- munalt bostadstillägg kommer att bo i lägenheter med en utrustningsstandard motsvarande de föreslagna kraven. De senaste uppgifterna om åldringarnas bo— stadsförhållanden återfinnes i 1960 års bostadsräkning. Genom specialbearbet- ningar på urvalsbas har erhållits uppgifter om antalet bostadsföreståndare i åldern 65 år och däröver med fördelning efter inkomst och lägenhetens utrust— ning. I tab. 23 redovisas i vilken utsträckning nämnda bostadsföreståndare i olika inkomstklasser bebor lägenheter, som uppfyller de föreslagna standard- kraven (kvalitetsgrupperna 1 och 2).

På grundval av tabellens uppgifter om pensionärerna i dessa inkomstskikt och under antagande dels att inkomststrukturen för gifta samboende män är i stort sett densamma som för inte gifta män, dels att tabellens uppgifter om bostads— standarden äger huvudsaklig giltighet oekså beträffande ålderspensionärer, som inte är bostadsföreståndare, liksom beträffande andra pensionstagare än ålders- pensionärer, kan man beräkna att ca 15 % av de pensionärer, som med hänsyn till inkomstvillkoren skulle ha varit bidragsberättigade år 1960, då bodde i lägenheter av godtagbar standard. Hur denna andel kommer att ha förändrats fram till år 1966 kan inte bedömas annat än uppskattningsvis. Visserligen har nyligen beslut fattats om åtgärder för en snabbare förbättring av åldringarnas bostadsförhållanden. Vidare kan antagas att de som under åren 1961—1966 in- träder i pensionsåldern genomsnittligt sett har bättre bostäder än de som var pensionärer år 1960 samt att de sämsta bostäderna i beståndet till en viss del kommer att övergivas under ifrågavarande period. Det torde dock inte finnas anledning räkna med att andelen pensionärer med godtagbar bostad år 1966 kommer att överstiga 25 %.

De redovisade antagandena skulle innebära att bidrag vid ingången av år 1966 kommer att utgå till (0,25 >(400 000) 100000 inte gifta och (0,25X 205000) 50000 gifta pensionärer. Utgifterna för en bidragsgivning av denna omfattning skulle med föreslagna bidragsbelopp kunna beräknas till (100 000 )( 400+50 000 )( 300) 55 milj. kr. Vid denna beräkning har emellertid ingen hänsyn tagits till att bidraget enligt förslaget inte skall utgå till pensionärer boende i pensionärshem, till vars anordnande utgått statsbidrag enligt 1939 års bestämmelser, och i vissa fall ej heller då fråga är om hus, till vars upprustning räntefritt förbättringslån beviljats. Ej heller har hänsyn tagits till att pensio- närsbostadsbidraget i vissa fall föreslagits utgå med reducerat belopp. Beaktas även dessa omständigheter kan utgifterna beräknas inte komma att överstiga 50 milj. kr.

Såsom framgått av det föregående är beräkningen av utgifterna för bidrags— givningen av överslagsmässig karaktär. Det möter emellertid betydande svårig-

• Sida 89
•  Original

Tabell 23. Bostadsföreståndare 65 år och äldre i olika inkomstklasser fördelade efter bostadens utrustningsstandard enligt 1960 års bostadsräkning. 1 Uppskrivna. tal.

Inkomstklass

Gift samboende man

Icke gift man

Icke gift kvinna

Tillhopa

Samtliga

därav i kvalitetsgrupp 1—2

abs. proc.

Samtliga

därav 1 kvali tetsgrupp 1—2

abs. proc.

Samtliga

därav i kvalitetsgrupp 1—2

abs. proc.

Samtliga

därav i kvalitetsgrupp 1—2

abs. proc.

Ej taxerade —3999

4000—7999

8 OOO—11 999 12 OOO—15999 . . . . . 16 OOO—19 999 20 000— . . . . . Tillhopa . . . . .

14 737

113 549

47 926 28 145 12 895 24 372 241 623

¹ 963 13

26 151 23 19 931 42 15 523 55

⁸ 365 65 20 809 85 92 742 38

17 666 35 454 26 273 12 744 ⁴ 470 ² 447 3 533

102 586

1 601 9 3 263 9 ⁵ 859 22 ⁴ 258 33 ² 206 49 ¹ 480 61 3 109 88 21 774 21

48 832 79 152 60 670 18 180 ⁶ 734

³ 443 ³ 837 220 846

⁷ 882 16 16 791 21 27 358 45 12 202 67 5 316 79 2 930 85 3 711 97 76 192 35 81 235

315 098

78 850 39 349 18 785 31 742 565 055

11 446 14 79 422 25 36 391 46 23 045 59 12 775 68 27 629 87 190 708 34

* Redovisningen omfattar

inte ca 3 750 gifta ej samboende män för vilka uppgifter saknas.

• Sida 90
•  Original

Tabell 2.4. Beräknat antal personer fyllda 67 år med tilläggspension

Antal Därav med ålderspensionärer Beräknat uBeräknabantal ' "ett årligt med tilläggs- antal personer alderspensmnarer tillaggspensrons— pension Är i åldern 67 år med tilläggs- belopp överstigande 1000-tal pension överstigande 4200 kr. 1 pro- 1 OOO-tal 4 200 kr. cent av samtliga 1 OOO-tal personer i

åldern 67 år

1965 ................ 853 66 -— — 1970 ................ 973 205 21 2 1975 ................ 1 107 343 90 8

heter att utan vidlyftiga speeialundersökningar göra mera preciserade beräk- ningar. Osäkerheten i beräkningarna ökar om man söker bedöma hur kostnader- na kommer att utveckla sig i framtiden. I riktning mot ökade utgifter verkar ökningen av antalet åldringar och den omständigheten att en allt större andel av dem kommer att bo i sådana lägenheter som med hänsyn till standarden är bidragsberättigande. I andra riktningen verkar inkomstförbättringen, bl. a. den ökande utbetalningen av tilläggspensioner och andra tjänstepensioner.

I socialpolitiska kommitténs undersökning Åldringsvårdens läge (SOU 1963: 47) återfinnes en beräkning av antalet ålderspensionärer med tilläggspension fram till år 1970, grundad bl.a. på 1963 års basbelopp. Utredningen har låtit göra en ny framskrivning på grundval av 1964 års basbelopp och omfattande tiden fram till år 1975. Av denna framskrivning, som i sammanfattning redo- visas i tab. 24, framgår att antalet ålderspensionärer med tilläggspension beräk— nas uppgå till 66 000 år 1965, till 205 000 år 1970 och till 343 000 år 1975. Utgå— ende tilläggspensioner antages dock i övervägande antalet fall komma att avse relativt låga belopp. År 1970 beräknas således tilläggspensionen endast i 10 % av fallen komma att utgå med belopp överstigande 4 200 kr. per år. År 1975 beräknas motsvarande andel ha stigit till ca 26 %. I förhållande till det beräk- nade totala antalet personer i åldern 67 år och däröver kommer andelen tilläggs— pensioner som utgår med högre belopp än 4 200 kr. att motsvara 2% år 1970 och 8 % år 1975.

Denna framskrivning torde visa att tilläggspensioneringen inte kan väntas få sådan betydelse för pensionärernas inkomstförhållanden att andelen pensionärer berättigade till kommunalt bostadstillägg nämnvärt påverkas förrän omkring mitten av 1970-talet. Andelen ålderspensionärer med sådant tillägg beräknas därför till oförändrat 50 % år 1970 men antages ha nedgått till 45% år 1975. För övriga pensionärer antages nämnda andel fortsätta att sjunka i samma takt som förutsatts för perioden 1963—1966 samt utgöra 54 % år 1970 och ca 50 % år 1975.

Antalet personer som fyllt 67 år har beräknats till 973000 år 1970 och

• Sida 91
•  Original

1 107 000 år 1975. Av dessa skulle, med tillämpning av ovan redovisade procent- tal, 485 000 resp. 500 000 med hänsyn till inkomsten bli berättigade till kommu- nalt bostadstillägg. Antalet övriga pensionärer beräknas till 300 000 år 1970 och 325 000 år 1975. Av dem skulle enligt de gjorda antagandena 160 000 personer under såväl år 1970 som år 1975 vara berättigade till bostadstillägg. Förutsättes antalet pensionärer, som därutöver med hänsyn till inkomsten blir berättigade till pensionärsbostadsbidrag, inte bli större än att det i denna överslagsberäkning kan försummas, skulle således tillhopa 645 000 resp. 660000 pensionärer med hänsyn till inkomsten bli berättigade till bidrag under år 1970 resp. år 1975. Standardstegringen antages vidare fortgå i sådan takt att 35 resp. 45 % av dessa pensionärer kommer att bo i bidragsberättigande lägenheter. Antalet bidragsbe- rättigade personer skulle då uppgå till 225 000 resp. 295 000. Vid föreslagna bi- dragsbelopp (genomsnittsbeloppet beräknas till 370 kr.) skulle detta innebära ett totalt bidragsbelopp av ca 80 milj. kr. år 1970 och 110 milj. kr. år 1975. Med sistnämnda belopp torde en övre kostnadsgräns vara nådd. Efter år 1975 kommer tillläggspensioneringen nämligen att påverka pensionärernas inkomst— förhållanden i sådan grad att denna effekt kan väntas väga över ökningen av antalet pensionärer och förbättringen av bostadsstandarden, varför utgifterna för bidragsgivningen kan beräknas komma att minska.

Till jämförelse med de här beräknade beloppen må nämnas att statens kost— nader för räntefria förbättringslån och pensionärsbostadsbidrag enligt nuvarande bestämmelser för budgetåret 1964/65 har beräknats till 33,5 milj. kr. Den årliga ökningen i antalet pensionärsbostäder kan vid oförändrade bidragsregler beräk- nas medföra en ökning av kostnaderna härför med ca 0,5 milj. kr. per år.

• Sida 92
•  Original

KAPITEL 9

Sammanfattning

Utredningens allmänna förutsättning är att kreditförsörjningen för bostadsför— bättringar påkallar fortsatt statlig medverkan samt att pensionärerna alltfort bör beredas ett statligt bostadsstöd med standardfrämjande inriktning. En genomgång av de synpunkter som kan inverka på bedömningen av formerna för ifrågavarande stöd leder utredningen fram till slutsatsen att förbättrings— krediter bör lämnas utan samband med kapitalsubventioner och att behovet av stödåtgärder för att stimulera en önskvärd utveckling av pensionärernas bo- stadsstandard bör tillgodoses i särskild ordning.

I enlighet härmed föreslår utredningen att förbättringslånen och de med dessa lån förenade subventionerna skall avskaffas samt krediter för bostadsförbätt— ringar tillhandahållas i form av statliga bostadslån. Behovet av standardstimu— lerande åtgärder skall enligt utredningens förslag tillgodoses genom pensionärs- bostadsbidrag med ett vidgat tillämpningsområde. Utredningen förutsätter, att inkomstutveeklingen för pensionärerna så småningom skall leda till att bidrags- givningen får minskad omfattning.

Utredningen föreslår, att bostadsupprustning i form av ombyggnad eller för— bättring skall kunna stödjas med bostadslån, även om bostaden i fråga om sin standard inte genom upprustningsåtgärdema blir likvärdig med nybyggnad. Lån skall dock inte beviljas för åtgärder av ringa omfattning. Liksom i fråga om lån till nybyggnad skall som huvudregel gälla att det föreligger ett varaktigt behov av de bostäder lånet avser. Under förutsättning att ombyggnadskostnaden inte överstiger vad som kan anses rimligt med hänsyn till bostadens återstående an- vändningstid, skall emellertid lån till ombyggnad få beviljas oaktat varaktighets- kravet inte är uppfyllt. De standardkrav som utgör villkor för lån till nybyggnad skall vidare få jämkas i den utsträckning som betingas av nyssnämnda begräns- ning av den godtagbara ombyggnadskostnaden. Även om bostaden kan anses fylla ett varaktigt behov, skall undantag från standardkraven få göras, när sär- skilda skäl föreligger.

Enligt utredningens förslag skall krav på kommunalt ansvarstagande i sam- band med lån till ombyggnader gälla endast om låneunderlaget överstiger 20 000 kr. För de fall att låneunderlaget inte överstiger denna gräns föreslås vidare att lånet inte skall förenas med hyreskontroll, att räntebidrag ej skall utgå samt att det statliga lånet skall få fördjupas ned i sekundärlånets och primärlånets

• Sida 93
•  Original

läge utan att låntagaren i varje särskilt fall behöver pröva möjligheten att erhål— la dylika lån på den allmänna lånemarknaden.

Med hänsyn till att räntebidrag ej skall utgå när låneunderlaget är mindre än som nyss nämnts samt för att förenkla det administrativa förfarandet föreslår utredningen, att räntan på fördjupad del av bostadslån i dessa fall skall vara densamma som för länet i övrigt, dvs. 4 %.

Övriga nu gällande regler för bostadslån föreslås bli utan ändring tillämpliga i fråga om sådana låneobjekt som nu finansieras med förbättringslån.

I fråga om pensionärsbostadsbidragen föreslår utredningen väsentliga föränd- ringar. Huvudregeln blir att bidrag skall utgå till alla folkpensionärer, om in- komsten understiger vissa gränser och bostaden uppfyller vissa krav beträffande utrymme och utrustning. Detta betyder att rätten till bidrag inte längre blir beroende av hustypen, tidpunkten för husets uppförande eller ombyggnad och sättet för finansieringen.

En precisering och utökning av standardkraven föreslås, särskilt beträffande utrymmesstandarden. Bidragets belopp föreslås till 300 kr. för gift pensionär och 400 kr. för ogift pensionär. Till ett hushåll bestående av två gifta pensionä- rer blir det sammanlagda bidraget alltså 600 kr. per år. Liksom inom pensione- ringen skall under vissa förhållanden gift bidragstagare anses som ogift och om- vänt.

Beträffande formen för inkomstprövningen diskuteras två huvudalternativ. Det ena innebär att inkomstprövningen samordnas med motsvarande prövning beträffande de kommunala bostadstilläggen, det andra att inkomstgränsen kon- strueras fristående från de regler som gäller inom pensioneringen. Det senare alternativet innefattar vissa tröskelproblem, som endast synes kunna elimineras genom att inkomstgränsen sättes så högt att inkomstprövningen blir av ringa betydelse. Utredningen konstaterar, att vissa ändringar i lagstiftningen om kom- munala bostadstillägg skulle kunna öppna en väg att åstadkomma en fristående inkomstprövning. Då utredningen inte har ansett det vara förenligt med direk- tiven för utredningsarbetet att upptaga sådana lagstiftningsfrågor till närmare behandling, har utredningen stannat för att i nuvarande läge förorda en anknyt- ning av inkomstprövningen till de regler som gäller i fråga om bostadstilläggen.

Innebörden av förslaget är att pensionärsbostadsbidrag med helt belopp utgår till folkpensionärer som åtnjuter kommunalt bostadstillägg eller vilkas inkomst utöver den, som utgör gräns för rätten till kommunalt bostadstillägg, inte över— stiger ett belopp motsvarande pensionärsbostadsbidraget. Halvt bidrag utgår, om den överskjutande inkomsten är större än helt pensionärsbostadsbidrag men inte mer än dubbelt så stor.

Liksom hittills skall bidragsgivningen handhas av de kommunala förmedlings— organen. Försäkringsnämnderna skall emellertid lämna biträde vid inkomstpröv- ningen. I motsats till vad som nu är fallet skall bidragen enligt förslaget utbe- talas kontant till pensionärerna.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1966.

• Sida 94
•  Original

Utredningen föreslår slutligen särskilda övergångsbestämmelser, enligt vilka förbättringslån med subventionsdel enligt oförändrade regler skall kunna utgå till bostadsförbättring för åldringar samt för vissa befolkningsgrupper, som lever under särspräglade betingelser, huvudsakligen samer och zigenare. Utredningen föreslår, att dessa övergångsregler skall gälla intill utgången av juni 1969. Vidare föreslås vissa begränsningsregler beträffande rätten till bidrag för bostad som har finansierats med statsbidrag till anordnande av pensionärshem eller med räntefritt förbättringslån.

Kostnaderna för bidragen beräknas vid starten uppgå till ca 50 milj. kr. för helt budgetår. Därefter stiger utgifterna till omkring mitten av 1970-talet — till ca 110 milj. kr. — varefter utgifterna beräknas minska. Utgifterna för nuva- rande pensionärsbostadsbidrag bortfaller liksom, efter en övergångstid, huvud- delen av statens utgifter för räntefria förbättringslån. Dessa utgifter har för innevarande budgetår beräknats till sammanlagt 33,5 milj. kr.

• Sida 95
•  Original