SOU 1965:24
Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet
Kungl. Maj:t bemyndigade den 30 december 1963 chefen för socialdeparte- mentet att tillkalla en utredningsman för utredning av förutsättningarna för en samordning av de yrkesmedicinska organen i stockholmsområdet och där- med sammanhängande frågor.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade Herr Statsrådet den 24 januari 1964 undertecknad, generaldirektören och chefen för arbetarskyddsstyrelsen Otto .l. VVestliug, såsom utredningsman. Samma dag tillkallades överdirek- tören Göran Karlén och docenten vid Karolinska institutet S. Åke Lindgren att såsom experter biträda utredningsmannen.
Sedan Herr Statsrådet den 29 juni 1964 med stöd av nådigt bemyndigande givit utredningsmannen i uppdrag att även utreda yrkeshygieniska avdel- ningens vid statens institut för folkhälsan framtida ställning och organisa- tion, tillkallades samma dag ombudsmannen i Landsorganisationen i Sverige, Nils Ramstén, och Svenska arbetsgivareföreningens hygieniske sakkunnige. civilingenjören Gideon Gerhardsson, såsom experter. Den 4 september 1964 tillkallades såsom ytterligare expert professorn vid universitet i Uppsala, Gunnar Ström, vilken den 7 september 1962 av Kanslern för rikets universitet fått i uppdrag att såsom sakkunnig inom kanslersämbetet biträda med utred- ning av frågan 0111 organisationen och lokaliseringen av den industrifysiolo- giska verksamheten.
Genom Herr statsrådets beslut den 6 november 1964 tillkallades byråchefen vid Karolinska institutet, Arne Gunnarsson, för att såsom expert biträda utredningsmannen i vissa organisatoriska frågor.
Utredningen har antagit namnet ”Utredningen av förutsättningarna för en samordning av de yrkesmedicinska organen i stockholmsområdet m. m.".
.lämlikt medgivande av Herr Statsrådet har sekreteraren under tiden 5— 10 oktober 1964 företagit en resa till Oslo för att studera organisationen av och verksamheten vid Arbeidsforskningsinstituttene därstädes.
Utredningens experter, vilka fortlöpande medverkat i utredningsarbetet, har förklarat sig biträda det framlagda förslaget.
Utredningen får härmed vördsamt överlämna sitt betänkande ”Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi".
Stockholm den 30 december 1964.
Otto Westling / S. Åke Lindgren
KAPITEL 1
Inledning
U tredningsuppdraget
I 1964 års statsverksproposi'tion (sid. 362—369) redovisades det betänkande ”Yrkesmedicinska sjukhusenheter—be- hov och organisation” ( SOU 1963:46 ), som den 26 juni 1963 överlämnades till statsrådet och chefen för inrikesdepar- tementet av utredningen angående yr- kesmedicinens organisation m. m.
I anslutning härtill anförde föredra- gande departementschefen:
”Utredningen angående yrkesmedicinens organisation m.m. har haft i uppdrag att utreda vård- och konsultationsbehovet inom landet för sjukdomstillstånd med yrkes- medicinsk prägel samt det behov av yrkes— medicinska sjukhusenheter, som kunde fö- religga på riks-, regions- eller länsplanet jämte organisation av sådana enheter.
Utredningen har funnit att det föreligger ett stort behov av ett antal välutrustade sjukhusenheter. Verksamheten vid dessa skall omfatta _ förutom diagnostik av verkliga eller misstänkta yrkessjukdomar — konsultation och utredning med anled- ning av befarad arbetsbetingad ohälsa. Vid enheterna skall även bedrivas utvecklings- och forskningsarbete inom området. Där— jämte skall de tagas i anspråk för under— visning, utbildning och information.
De myndigheter och organisationer, som avgivit yttranden över utredningens be- tänkande, har vitsordat angelägenheten av en upprustning av yrkesmedicinen i landet. I stort sett har även den föreslagna om- fattningen av de yrkesmedicinska enheter- nas verksamhet tillstyrkts. Med hänsyn här- till synes mig det framlagda förslaget väl ägnat att läggas till grund för en i första hand för regionplanet avsedd utbyggnad av yrkesmedicinen. En sådan måste dock på grund av de personella begränsade resur-
serna ske successivt. Jag utgår ifrån att sjukvårdshuvudmännen, som har att ta ställning till dessa frågor, handlar i sam- råd så att tillgänglig personal utnyttjas på bästa sätt.
Mot utredningens förslag att yrkesmedi- cinska sjukhusenheter skall finnas — för- utom i Stockholm och i Lund _— i Göteborg, Örebro, Umeå och Linköping, har jag inte något att erinra.
Utredningen har vidare föreslagit att uppsalaregionen tills vidare skall tillgodo- ses av den yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset, som redan nu fun— gerar som konsultorgan för stora delar av nämnda region. I vissa remissyttranden har uttalats att skäl talar för att en enhet även inrättas i Uppsala. Som direktionen för Karolinska sjukhuset anfört, är denna fråga delvis beroende av hur den yrkesmedicinska verksamheten i Stockholm skall organi- seras.
Utredningen har slutligen förordat, att överläkarna vid de yrkesmedicinska enheter som förläggs till undervisningssjukhusen med hänsyn till de stora uppgifterna med undervisning, utbildning och forskning knyts till de medicinska fakulteterna. I likhet med utredningen finner jag en upp- rustning av de medicinska läroanstalterna i detta hänseende angelägen. Såsom kan- slern för rikets universitet framhållit, hör emellertid frågan om inrättandet av ytter— ligare tjänster vid läroanstalterna upptas i samband med de årliga anslagsäskandena och tjänsternas angelägenhetsgrad bedömas i jämförelse med andra framförda förslag till nya tjänster.
Frågan om den yrkesmedicinska organi- sationen i stockholmsområdet erbjuder ett flertal problem av delvis svårlöst art. Ut- redningen har också förutskickat att dessa problem måste bli föremål för ytterligare överväganden. Med hänsyn till angelägen- heten av att få dessa frågor belysta och
åstadkomma en ändamålsenlig organisation har Kungl. Maj:t genom beslut den 30 de- cember 1963 bemyndigat mig att tillkalla en särskild sakkunnig för att utreda för- utsättningarna för en samordning av de yrkesmedicinska organen inom stockholms- området m. m."
Med stöd av detta bemyndigande till- kallade departementschefen den 24 ja- nuari 1964 en utredningsman och för- ordnade samtidigt experter åt denne.
Genom Kungl. Maj:ts beslut fick ut- redningsmannen den 29 juni 1964 i uppdrag att även utreda frågan om den yrkeshygieniska avdelningens vid sta- tens institut för folkhälsan ställning och organisation. I samband härmed tillför- des utredningen ytterligare en expert. nämligen professorn vid Universitetet i Uppsala, Gunnar Ström, vilken den 7 september 1962 tillkallats av Kanslern för rikes universitet som sakkunnig för att inom kanslersämbetet biträda med utredning av frågan om organisationen och lokaliseringen av den industrify- siologiska verksamheten. I skrivelse till den sakkunnige hade Kanslern anfört:
”I underdånig skrivelse den 7 oktober 1961 har styrelsen för arbetsfysiologiska institutet _ en till gymnastiska central- institutet lokalmässigt anknuten institu- tion, före den 1 januari 1961 benämnd in- dustrifysiologiska avdelningen —— upprepat ett av styrelsen för nämnda avdelning 1959 och 1960 framlagt förslag om inrättande av en personlig professur i arbetsfysiologi för medicine doktorn Nils Lundgren, förlagd till fysiologiska institutionen vid gymnas- liska centralinstitutet eller annan lämplig institution i Stockholm. De med professuren förenade kostnaderna, vilka för tiden den 1 juli 1962—den 31 december 1967 avsågos skola bestridas huvudsakligen genom an- slag från olika organisationer och institu- tioner, borde enligt förslaget senast fr. o. m. den 1 januari 1968 övertagas av staten.
Vid anmälan av denna fråga i statsverks- propOsitionen år 1962: bil. 10: åttonde huvudtiteln, uttalade statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, att han inte vore beredd att biträda ovannämnda förslag och att han avsåge att, innan slutlig ställ-
ning toges till frågan om professurens even- tuella inrättande, låta närmare undersöka frågan om den lämpliga organisationen och lokaliseringen av den industrifysiologiska verksamheten.
Genom nådig remiss den 24 april 1962 har kanslersämbetet för rikets universitet fått sig anbefallt att överväga denna fråga samt att till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande över den av styrelsen för arbets— fysiologiska institutet gjorda framställ- ningen."
Materialinsamling
För att få en allmän bakgrund till ut- redningsarbetet har sekreteraren gjort en sammanställning över behandlingen av yrkesmedicin, yrkeshygien och ar- betsfysiologi i tidigare offentliga utred- ningar om hälso- och sjukvården i riket samt om arbetarskyddsverksamheten.
Utredningen har haft överläggningar med föreståndaren för yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan, föreståndaren för yrkesme- dicinska centralen vid Karolinska sjuk- huset, överläkaren vid yrkesmedicinska avdelningen vid Södersjukhuset samt föreståndaren för arbetsfysiologiska in- stitutet. överläggningar har också före— kommit mellan utredningen och repre- sentanter för medicinalstyrelsen, Stock- holms stads sjukvårdsstyrelse, statens institut för folkhälsan, byggnadsstyrcl- sen och styrelsen för arbetsfysiologiska institutet.
På uppdrag av utredningen har ex- perten Ström haft överläggningar med representanter för akademiska sjukhu— sets direktion och medicinska fakulte— ten i Uppsala.
Genom sekreteraren har utredningen haft kontakter med överläkaren vid yrkesmidicinska kliniken vid lasarettet i Lund, Göteborgs sjukvårdsstyrelse, styresmannen vid regionssjukhuset i Linköping, Västerbottens läns lands- tings planeringsdirektör samt med fö-
reträdare för försvarets forskningsan- stalt, svenska träforskningsinstitutct, statens provningsanstalt och statskon— toret.
Vissa använda benämningar
! de följande kapitlen omnämnes på åt— skilliga ställen det betänkande som den 26 juni 1963 avgavs av utredningen an- gående yrkesmedicinens organisation m.m. om yrkesmedicinska sjukhusen-
heter — behov och organisation ( SOU 1963:46 ). Denna utredning kommer i fortsättningen att kallas yrkesmedicin— ska utredningen.
Det betänkande "Aktuell arbetsforsk- ning — resurser och önskemål” som den 31 maj 1963 överlämnades till sta— tens medicinska forskningsråd av sär- skilt tillkallade sakkunniga omnämnes också ofta i det följande. De sakkunniga kommer fortsättningsvis att kallas forskningsrådskommittén.
KAPITEL 2
Nuvarande organisation av yrkeshygien, yrkesmedicin,
yrkesdermatologi
Stockholmsområdet
I stockholmsområdet finns för närva- rande fem institutioner, som bearbetar frågeställningar och problem inom yr— keshygien, yrkesmedicin och arbets- fysiologi nämligen Yrkeshygieniska avdelningen vid sta- tens institut för folkhälsan Yrkesmedicinska centralen vid Karo- linska sjukhuset Yrkesdermatologiska kliniken vid Ka— rolinska sjukhuset Yrkesmedicinska avdelningen vid Sö- dersjukhuset Arbetsfysiologiska institutet
Yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan Avdelningen är underställd styrelsen för detta institut, vars organisation framgår av bilaga 1.
Vid denna avdelning angriper man den problematik, som är förknippad med yrkessjukdomar — bl. a. etiolo- giska faktorer, expositionsförhållanden, teknisk- och medicinsk profylax, hygie- niska gränsvärden samt patogenes, diagnos och terapi vid yrkessjukdomar. Verksamheten vid yrkeshygieniska av- delningen har uppbyggts på den för- utsättningen att yrkesmedicinen är hu- vudansvarig för klinisk diagnostik och terapi under det att yrkeshygienen är huvudansvarig för eliminationstekni— ken, d. v. 5. de tekniskt hygieniska åt- gärderna.
och arbetsfysiologi
Yrkeshygieniska avdelningen förser såväl yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset som yrkesmedi- cinska avdelningen vid Södersjukhuset med den yrkeshygieniskt tekniska assi- stans, som erfordras för dessa avdel- ningars verksamhet.
I yrkesmedicinska utredningens be- tänkande lämnas på sidorna 43—46 en utförlig redovisning för verksamheten vid avdelningen.
Yrkeshygieniska avdelningen har idag en personal av ca 50 personer. Verksamheten är uppdelad på fyra sek- tioner som var och en förestås av en laborator. Sektionerna har kemiska, tekniska, medicinska och yrkesderma- tologiska arbetsuppgifter. Laboratorn i yrkesdermatologi är samtidigt överlä- kare vid Karolinska sjukhusets yrkes- dermatologiska klinik. Genom särskilt beslut av Kungl. Maj:t finns för närva- rande en sektion för silikosfrågor. Per- sonalorganisationen vid avdelningen framgår av bilaga 2.
Yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset Centralen är för närvarande proviso- riskt inordnad i sjukhuset och utgör en central för undersökning och behand- ling av samt forskning rörande yrkes— sjukdomar. En beskrivning av centra- lens arbete å-terfinnes i yrkesmedicin- ska utredningens betänkande på sidor- na 49—53.
Centralen har för närvarande en per- sonal på 12 personer. En sammanställ— ning över personalen återfinnes i bila- ga 3. Med hänsyn till att centralen är inrymd i ett högt differentierat sjuk- hus har den möjlighet att konsultera specialister inom invärtes medicin, röntgenologi, klinisk fysiologi, klinisk kemi, patologi, dermatologi, otologi, oftalmologi, reumatologi och psykiatri.
I anslutning till yrkesmedicinska cen- tralen finns ett serviceföretag _ Yr- kesmedicinska laboratoriet AB — som mot ersättning, varom avtal träffas med uppdragsgivaren, u'tför yrkesmedicinska fältundersökningar ute på enskilda in- dustriföretag. Om denna verksamhet har yrkesmedicinska centralens före- ståndare på begäran av utredningen lämnat följande redogörelse:
”Konsultationsverksamheten under be— teckningen Yrkesmedicinska laboratoriet AB bedrivs sedan 1961 enligt överenskom- melse som träffats med överdirektören och direktionen för Karolinska sjukhuset. An- ledningen till att denna verksamhet startade var att industrien i allt större utsträckning begärde gruppundersökningar och att det var svårt att inordna detta under yrkes- medicinska centralens normala verksamhet speciellt vad den ekonomiska sidan beträf- far. Laboratoriets uppgift är att administra- tivt underlätta centralens verksamhet.
När en gruppundersökning skall göras ute på industrien beräknas kostnaderna härför varefter industrien betalar överenskommen summa till yrkesmedicinska laboratoriet. Detta ersätter sedan enligt avtal sjukhuset med poliklinikavgift för varje undersökt person. I den mån undersökningarna göres ute i landet ersättes den deltagande perso- nalen med resekostnader och dagtraktamen— ten enligt statliga normer. Laboratoriet kan också förhyra instrument som centralen inte förfogar över, anställa experter, be- kosta statistisk bearbetning av materialet etc.
Undersökningskostnaden för industrin beräknas i allmänhet efter sjukkassetaxa efter vissa justeringar som kan betingas av speciella omständigheter.
Den praktiska erfarenheten av verksam— heten vid yrkesmedicinska centralen har
visat att det är av grundläggande betydelse att snabbt kunna få fram resultat av 1aboratorieundersökningar på blod och exkret när en riskfråga skall undersökas. Det har visat sig omöjligt att i tillräcklig omfattning få fram dylika utan lång latens- tid. Jag har därför inom yrkesmedicinska laboratoriets ram tagit upp vissa sådana analyser som behövts för speciella uppdrag och som icke kunnat utföras på andra ställen. Denna verksamhet har givit oss betydligt förbättrade möjligheter till ställ- ningstaganden i aktuella frågor. För när- varande kan med stor kapacitet och stor snabbhet följande substanser bestämmas: Bly i blod, bly i urin, kolinsteras i 'blod, katalas i blod, kvicksilver i blod, kvick- silver i urin, selen i urin, ALA i urin, nitratjon i blod. Dessutom utföres för centralen bestämningar av kiseldioxid och kollagen för experimentella undersök- ningar.
För utomstående beställare tillämpas samma taxor som vid Statens institut för folkhälsan i den mån denna utför analy- serna. För övrigt tillämpas en prissättning baserad på arbetsinsatsen.
Analyser på prov av patienter vid yrkes— medicinska centralens poliklinik eller från patienter inom sjukhuset i övrigt debiteras ingen avgift.
Enligt överenskommelse räknas detta arbete som min privatverksamhet och jag inlevererar, i likhet med övriga laboratorie- läkare inom sjukhuset, till sjukhuset en krona per utförd analys för vilken ersätt— ning debiteras.
Tillkomsten av denna organisation har i hög grad underlättat arbetet vid yrkes- medicinska centralen. Framför allt har centralen därigenom fått ökad laboratorie- resurser och kan ta upp viktiga problem.”
Centralens kemiska laboratorium står för närvarande under ledning av en deltidsanställd kvalificerad kemist (tekn. lic.). Laboratoriet arbetar med Sådana speciella analysmetoder, som behövs för yrkesmedicinarens diagno- stiska verksamhet och som icke ingår i arbetsrutinen vid sjukhusets kliniskt kemiska centrallaboratorium. Vid yr- kesmedicinska centralens laboratorium bedrives också visst utvecklingsarbete av nya metoder inom detta område. Re—
surserna vid laboratoriet är emellertid otillräckliga, icke minst då det gäller kvalificerat kemiskt analysarbete. Den— na service har förutsetts skola kunna lämnas av yrkeshygieniska avdelning- en vid statens institut för folkhälsan. Denna institution har emellertid hit- tills vid större belastning från centra— lens sida icke tillräckligt snabbt kunnat utföra de analyser som varit önskvärda och ofta inte alls inom rimlig tid kun- nat effektuera centralens beställningar. Yrkesmedicinska centralen skall jäm- likt av Kungl. Maj:t meddelade bestäm- melser tillgodose folkhälsoinstitutets yr— keshygieniska avdelning med dess be— hov av klinisk expertis. Centralens re- surser i detta avseende tycks ha utnytt- jats endast i begränsad omfattning.
Yrkcsdermatologiska kliniken vid Karolinska sjukhuset Kliniken lyder under sjukhusets direk- tion. Överläkaren vid kliniken är tillika laborator i yrkesdermatologi vid yrkes— hygieniska avdelningen vid statens in- stitut för folkhälsan. Han har jämsides med den yrkesdermatologiska verk- samheten ansvar för en allmän derma- tologisk avdelning med 25 vårdsplatser, på vilken han vid behov kan lägga in yrkesdermatologiska fall. De flesta av dessa kan dock utredas och behandlas polikliniskt. Arhetsplatsundersökningar göres med bistånd av personal vid yr— keshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan. Personalförteck— ning framgår av bilaga 3.
Yrkesmedicinska avdelningen vid Södersjukhuset Stockholms stads sjukvårdsstyrelse är huvudman för denna verksamhet som står öppen för patienter från Stock- holms stad. Verksamheten vid avdel- ningen är icke begränsad till strikt yr- kesmedicinska frågeställningar enär av-
delningens överläkare anser det olämp- ligt att dra gränsen för snävt för yrkes— medicinen. Flertalet sjukhusläkare har nämligen bristfälliga kunskaper om ar- betsbetingelserna inom olika yrken, varför det många gånger kan vara till gagn för den sjuke att få vända sig till en läkare med insikt om arbetsplatsens speciella problem. även om den aktu- ella sjukdomen i första hand icke skulle vara yrkesbetingad. Avdelningens verk- samhet är starkt profylaktiskt inriktad, varför den har ett stort behov av ke— misk-teknisk service.
För yrkeshygieniska undersökningar disponerar avdelningen medel, med vars hjälp man kan anlita expertis från statens institut för folkhälsan. Härige- nom och genom samarbete med yrkes- inspektionen och de kemiska och tek- niska institutionerna vid Stockholms universitet har behövlig service inom det omgivningshygieniska området i stort sett kunnat erhållas.
En uttömmande redogörelse för av- delningens verksamhet återfinnes i yr- kesmedicinska utredningens betänkan- de sidorna 53—54. Vid avdelningen tjänstgörande personal framgår av bi- laga 4.
Arbetsfysiologiska institutet i Stockholm Institutet tillkom 1955 på privat initia— tiv och utgör sedan 1961 en självständig institution under ledning av en fristå- ende stiftelse, i vilken ingår represen- tanter för arbetsmarknadsparterna, ar- betsmarknadsstyrelsen och gymnastis- ka centralinstitutet samt för vissa veten- skapliga institutioner och organisatio— ner.
I yrkesmedicinska utredningens be- tänkande har på sidorna 41—42 läm- nats en redogörelse för verksamheten vid detta institut. Personalstaten fram- går av bilaga 5. På begäran av utred- ningen har institutets föreståndare läm-
nat en utförligare redogörelse för verk- samheten vid institutet vilken återges i sammandrag.
”Under sin tioåriga tillvaro har Arbets- fysiologiska institutet (AFI) och därmed samarbetande organ gradvis utvecklats till att bli en organisation som täcker ett myc- ket brett område av arbetsvetenskapen både på forsknings- och tillämpningssidan. Denna utveckling har dels baserats på de erfarenheter om arbetslivets praktiska be— hov, som man undan för undan skaffat sig. Dessutom har den skett som resultat av kontakt med olika forskargrupper, med vilka man funnit sig ha gensamma pro- blemställningar.
Man kan definiera arbetsuelenskapen som läran om samspelet mellan människa, arbete och arbetsmiljö, speciellt vad avser den mänskliga organismens toleransgränser samt riktlinjer för optimering av arbete och miljö. De kriterier man har i båda dessa avseende är följande: 1) säkerhet och hälsa, 2) subjektiv arbetsaupassning, 3) arbets— et'fektivitet och 4) adekvata arbetsmöjlig- heter för olika delar av befolkningen.
Principiellt hämtar arbetsvetenskapen sitt kunskapsinnehåll från följande grund- discipliner:
(1) Produktionsteknisk forskning. (2) Arbets- och miljöfysiologi. (3) Funktionell anatomi. (4) Antropometri. (5) Arbetsmedicin och arbetshygien. (6) Arbetspsykologi: differentiell psyko- logi, socialpsykologi, experimentell psykologi. (7) Arbetssociologi.
Förutom här uppräknade discipliner har urbetsvetenskapen att beakta data från vissa ämnen av delvis interdisciplinär typ, t.ex. cybernetik och human ekologi.
Man kan konstatera, att AFI:s verksam- het på ett eller annat sätt numera täcker in samtliga ovannämnda aspekter. I fråga om vissa av dessa är dock AFI:s resurser och arbetsprogram självfallet endast frag- mentariska, något som t.ex. gäller arbets— medicin och arbetshygien.
Syftet med den föreliggande rapporten är att ge en sammanfattande bild av nuläget vid AFI beträffande organisation och akti- viteter och att utifrån detta diskutera, vilka behov av förstärkning vi på olika punkter anser angelägna.
I bilaga 6 anges schematiskt de verksam- heter, som bedrivs inom AFI:s lokaler, an- tingen inom ramen för den egna organisa- tionen eller administrerade på annat sätt. I bilaga 7 visas ett schema över vissa till- kommande aktiviteter, i fråga om vilka AFI etablerat samarbete med andra institutio- ner.
Stiftelsen Arbetsfysiologiska Institutet:
AFI är en stiftelse grundad av LO, Svenska Arbetsgivareföreningen och TCO i samar— bete med representanter för Arbetsmark- nadsstyrelsen, PA-rådet, Skogshögskolan och GCI:s Fysiologiska Institution. Samt- liga dessa parter är representerade i AFI:s styrelse, vari dessutom ingår medicinska och produktionstekniska specialister. Sty- relsens ordförande är generaldirektören och chefen för arbetsmarknadsstyrelsen. GCI:s direktion har kontakt med verksamheten dels på så sätt, att man upplåtit mark för AFI:s byggnader (vilka ställts till förfo- gande av Arbetsmarknadsstyrelsen) och dels också. genom att AFI:s föreståndare innehar en personlig professur, som är pla— cerad vid GCI.
AFI:s Service AB:
För att få viss boskillnad mellan konsulta— tion och forskning har AFI för något år sedan etablerat ett serviceaktiebolag. Detta arbetar framför allt på så sätt, att vissa företag anslutit sig som abonnenter å tjänster och information mot en årlig av- gift.
Servicebolaget ägs av AFI, och dess sty- relseledamöter är hämtade från AFI:s sty- relse. AFI:s föreståndare fungerar tills vidare som verkställande direktör för bo— laget.
Bolaget har haft som ambition att täcka in alla de frågeställningar rörande män- niskan i arbetet, som abonnenterna fram— lagt. Detta har skett antingen genom att man å områden utanför AFI:s kompetens framskaffat lämplig specialist, t. ex. psyko- log, specialist å arbetshygien etc.
Behov: Tills vidare har verksamheten kunnat skötas inom ramen för AFI:s ordi- narie personella och andra resurser. Man har emellertid nu kommit i det läget, att servicebolaget mycket snart kommer att fordra viss egen personal, i första hand i form av en specialutbildad ingenjör eller läkare. Utredning pågår om hur man eko- nomiskt skall kunna garantera en sådan
utvidgning samt finna lämplig och hugad person. En sådan utbyggnad måste själv- fallet helt baseras på servicebolagets egna ekonomiska resurser.
AFI:s kansli
Ansvaret för budgetering, räkenskaper och bokslut har hittills åvilat en deltidsanställd revisor. Vid kansliet finns en heltidsan— ställd sekreterare. För större skrivarbeten har utnyttjats vissa personer och skriv- byråer på arvodesbasis. För framställning av grafiskt material, ljusbilder och annat undervisningsmaterial anlitas också perso- ner utom AFI.
Vid kansliet finns dessutom en material- förvaltare.
Behov: Kansliet kan f.n. anses adekvat anpassat till behoven.
Med tanke på den utveckling, som kan förutses, kommer man emellertid säker- ligen ganska snart att få behov av en kam- rer, i varje fall på halvtid, varjämte frågan om ytterligare en sekreterare så småningom blir aktuell.
Sektionen för arbets- och miljöfysiologi Vid denna sektion finns för närvarande tre hefattningshavare. Dessutom har det vid hög arbetsbelastning på AFI varit möjligt att få tillfällig hjälp av laboratriser på GCI:s fysiologiska institution m.fl.
Denna sektion utför dels egna undersök- ningar både i laboratoriet och i fältet och fungerar dessutom som serviceorgan för andra sektioner. Vilket behov man fort- sätningsvis ev. kan få betr. utökning av personalen, sammanhänger i hög grad med hur övriga sektioner kommer att utvecklas.
Sektionen för fysiologiska melodsludier Vid sektionen finns en ingenjör, en arbets— studietekniker och en instrumentmakare för konstruktionsarbeten. Utöver ovan- nämnda medverkar tillfälligt i olika utred- ningar ingenjörer och andra tekniker m.fl., vanligen knutna till företag eller organi- sationer inom den bransch utredningen gäller.
Behov: Inom denna sektion är det i första hand lokalbehovet som är akut. Vissa pla— ner är f. 11. under behandling betr. byggan- det av ett särskilt metodlaboratorium på lämplig industritomt utanför Stockholm. Några omedelbara planer på personalut- vidgning föreligger inte, men en sådan torde bli aktuell inom något år.
Denna aspekt av verksamheten gäller i första hand konsultation från olika företag m.m. rörande ergonomiska (bioteknolo- giska) arbetsplatsproblem. I arbetet deltar på ett eller annat sätt flertalet tjänstemän vid AFI.
Behov: Konsultationsbehovet tillväxer ganska snabbt, och vi har i första hand tänkt oss att kunna förstärka resurserna genom den utbyggnad av AFI:s Service AB, som ovan diskuterats.
Sektionen för klinisk arbetsfysiologi
Vid sektionen tjänstgör en laborator, en arbetspsykolog och en laboratoriesköterska. Dessutom är f.n. en tjänsteman från Sven- ska Byggnadsindustriförbundet knuten till sektionen i samband med en pågående större undersökning rörande olika problem sammanhängande med åldrandet bland byggnadsarbetare.
Behov: Resurserna i fråga om arbets- lokaler är f. n. någorlunda tillfredsställan- de. Förutom lokaler vid AFI har man viss möjlighet att utnyttja laboratoriet å GCI:s fysiologiska institution (något som även gäller andra sektioner). Dessutom håller man för fältarbetet på att anskaffa några specialinredda mobila manskapsbodar. Om planerna går i lås betr. nybyggnad av ett metodlaboratorium (se ovan), kommer detta att friställa ytterligare några arbets— rum för den rubricerade sektionens räk- ning.
På personalsidan torde viss utökning bli aktuell under nästkommande budgetår i form av en assistentläkare m.m. Denna fråga blir emellertid beroende av om forsk- ningsanslag kan erhållas för en sådan tjänst.
Vissa arbetsmarknadsfrågor
Arbetsmarknadsstyrelsen har sedan länge en tjänsteman placerad vid AFI, bl. a. med avsikt att på så sätt kunna utnyttja AFI:s arbete i lämplig omfattning. Detta sker dels genom skriftlig och muntlig information samt medverkan i kurser m.m. Dessutom bedriver denna tillsammans med en av läkarna vid AFI och i samverkan med Statens Arbetsklinik vissa metodundersök- ningar rörande arbetsprövning och arbets- träning. Han har dessutom undan för undan medverkat i andra forskningsprojekt vid AFI.
Övriga aktiviteter inom AFI:s lokaler En sammanställning över den verksamhet, som bedrivs inom AFI:s lokaler men skild från dess administration, framgår av bi- laga 6.
Samarbete med andra institutioner Utöver vad som redan nämnts, har AFI etablerat ett delvis mycket ingående sam- arbete med en rad andra institutioner. Betr. detta kan i stort sett hänvisas till bilaga 7. Några sammanfattande kommentarer skall här göras.
I fråga om arbets/ysiologisk grundforsk- ning har AFI synnerligen stor fördel av den nära arbetskontakten med GCI:s fysio- logiska institution samt möjligheterna att utnyttja dess laboratoriemöjligheter (appa- ratur för mätning av arbetsförmåga, kli- matkonditioneringsrum, rullande matta m.m.).
Samarbete med representanter för teknisk arbetsvetenskap sker framför allt inom skogsbruket och byggnadsindustrin, d.v.s. två branscher där AFI under åren engagerat sig i en rad större undersökningar.
Betr. arbetshygieniska och arbetsmedi- cinska frågor har speciellt på konsultations- sidan ett antal frågor kunnat hänvisas till Svenska Arbetsgivareföreningens medicin- ska och hygieniska expertis. Utöver mera rutinmässiga arbetsuppgifter har man dock även på detta område bedrivit viss forsk- ning inom AFI. Speciellt kan här nämnas en utredning rörande förekomst av kärl— skador vid arbete med motorsågar.
På det interdisciplinära området har AFI medverkat i av Personaladministrativa Rådet organiserad forskning, t.ex. rörande olycksfallsorsaker samt vissa arbetspro- blem sammanhängande med åldrandet, kon- torsautomation m. m.
Betr. funktionell anatomi bedrives kon- tinuerligt samarbete med medarbetare vid Karolinska institutets anatomiska institu- tion. Slutligen kan nämnas, att visst sam— arbete nyligen upptagits med medarbetare vid Psykologiska Institutionen vid Uppsala universitet, rörande vissa experimental- psykologiska frågor."
Landet i övrigt
Yrkesmedicinska kliniken vid lasarettet i Lund Kliniken sysslar med de sjukdomstill- stånd för vilka vissa särdrag i yrkesut-
övningen eller arbetsmiljön har etiolo- gisk, diagnostisk eller profylaktisk be- tydelse.
Vid de medicinska och tekniska ut- redningarna i anslutning till behandla- de fall är målet dels att skapa grund för en adekvat behandling, dels att skydda patienten mot fortsatt skadever— kan. I arbetet ingår som ett väsentligt moment även att ge profylaktiska råd av medicinsk och teknisk natur. Verk- samheten omfattar således såväl yrkes- medicin som yrkeshygien.
Vid kliniken tjänstgör för närvaran- de en överläkare, en underläkare, en sjuksköterska och ett kontorsbiträde.
Vid det yrkeshygieniska laboratoriet tjänstgör en förste yrkeshygieniker, två yrkeshygieniker, en konsult i radiofy- sik, två laboratriser och ett diskbiträde.
Vid den yrkesdermatologiska avdel- ningen tjänstgör en biträdande överlä- kare som på det yrkesdermatologiska laboratoriet har en laboratris som bi- träde.
Förutom med de olika klinikerna vid Lunds lasarett samarbetar den yrkes- medicinska kliniken med de teoretiska institutionerna vid Lunds universitet och med den yrkeshygieniska avdel- ningen vid statens institut för folkhäl- san.
Kliniken, vars upptagningsområde omfattar Malmöhus läns landstingsom- råde med ett befolkningsunderlag av ca 400 000 innevånare, påbörjade sin verk— samhet i provisoriska lokaler 1955. I betänkandet om yrkesmedicinska sjuk- husenheter finns på sidorna 55—57 en utförlig redovisning för klinikens verk- samhet.
Yrkesmedieinsk mottagning vid regions- sjukhuset i Örebro Denna verksamhet påbörjades år 1952 med en mottagningsdag per vecka av dåvarande biträdande överläkaren vid
medicinska kliniken I. Åren 1957—1963 var denne läkare överläkare vid medi- cinska kliniken II, som inrättades före- trädesvis för yrkesmedicin och klinisk toxikologi. Denna har senare omänd- rats till en yrkesmedicinsk klinik. För närvarande pågår tillsättning av över- läkartjänst därstädes.
Vid regionssjukhuset finns icke nå- got yrkeshygieniskt laboratorium.
Yrkesmedicinsk mottagning inom medicin- ska kliniken vid centrallasarettet
i Eskilstuna
Verksamheten har sedan 1951 bedrivits en (Jag i veckan av lasarettsläkaren eller dennes ställföreträdare. Mottagningen har inte tillgång till yrkeshygieniskt la- boratorium utan är i de fall då det egna kliniska centrallaboratoriet icke har resurser för speciella undersökningar hänvisad till de speciallaboratorier som är belägna u'tanför Eskilstuna.
KAPITEL 3
Tidigare utredningar om yrkeshygien, yrkesmedicin
och arbetsfysiologi
Inrättandet av ett statens institut för folkhälsan (SOU 1937: 31)
Den grupp sakkunniga, som avgav ovan- nämnda betänkande, hade till uppdrag att verkställa en utredning rörande in— rättandet av ett statens socialhygienis- ka institut jämte andra i samband där- med stående frågor.
Beträffande behovet av ett sådant in— stitut uttalade utredningen.
”Vårt land saknar för närvarande prak- tiskt taget möjligheter för en rationell handläggning av de många och betydelse- fulla uppgifter som yrkeshyginen i detta ords vidsträcktaste mening ställer. Denna starkt kännbara brist som vitsordas bl.a. i samband med den nyligen företagna ut- redningen rörande omorganisationen av yr- kesinspektionens chefsmyndighet måste en- ligt de sakkunnigas mening avhjälpas i nu förevarande sammanhang och de nämnda uppgifter låta sig såsom jämväl medicinal- styrelsen framhållit naturligt infoga i det föreslagna institutets program. Men där— med rör man sig inom ett område som ur administrativ synpunkt huvudsakligen fal- ler inom yrkesinspektionen och det skulle förvisso vara mindre välbetänkt att under- låta att sörja för nödig förbindelse mellan den praktiskt vetenskapliga och den admi- nistrativt kontrollerande verksamheten på detta arbetsfält.”
Beträffande arbetsuppgifterna anför- de utredningen bl. a. att:
"På yrkeshygienens område föreligger ett mycket kännbart praktiskt behov av ett organ för klarläggandet och bekämpandet av där förekommande speciella sjukdomar och hälsoskador. Stora svårigheter har man hittills mött att inom rimlig tid erhålla
tillfredsställande sakkunniga utredningar när fråga uppkommit om ändring eller komplettering av hithörande lagstiftning. Överhuvudtaget synes man vara berättigad göra gällande att den medicinska behand- lingen av vad till yrkesmedicinen hör i vårt land icke befinner sig i nivå med ut- vecklingen i övrigt.”
Efter att ha lämnat exempel på ange- lägna arbetsuppgifter inom yrkeshygien och yrkesmedicin såsom exempelvis all- mänhygieniska anvisningar för indu- strier och andra arbetslokaler, klimat- hygieniska frågor, branschomspännan- de yrkeshygieniska frågor, frågor gäl- lande kvinnlig och minderårig arbets— kraft fortsatte utredningen:
”Ännu en uppgift, som med fördel för- läggs till ett yrkeshygieniskt laboratorium, är upprättandet för hela landets räkning av ett specialregister över alla olikartade preparat, som komma till användning inom skilda industrier. Det bör te sig naturligt för vederbörande läkare i landets olika de- lar att vid förekommande behov vända sig till den yrkeshygieniska institutionen för erhållande av upplysningar om ett visst preparats sammansättning och egenskaper i samband med t.ex. ett förgiftningsfall hes en industriarbetare. Hår höra från alla håll samlas uppgifter om olika tekniska varor och beredningars kemiska natur och sammansättning. Samarbete bör i detta syfte upptagas med de myndigheter, som hava sig anförtrodd granskningen av gift- stadgans preparat, medicinalstyrelsen, kom- merskollegium och tekniska högskolan, ävensom med statens provningsanstalt samt yrkesinspektionens chefsmyndighet.”
Beträffande undervisnings- och ut-
bildningsuppgifter framhöll utredning- en vikten av att
”medicine kandidater för sin blivande verksamhet som läkare göras förtrogna med här ifrågavarande praktiskt betydelsefulla område, en undervisning, som i vidgad om- fattning bör meddelas tidigare utbildade tjänsteläkare. Även för sköterskor, särskilt distriktssköterskor och sköterskor på bruk, fabriker och arbetsplatser, torde en orien- tering av hithörande problem vara på sin plats. Utbildningen av yrkesinspektörerna kan ock väsentligt främjas vid tillgång till en institution av nu ifrågasatt art, därest åt yrkesinspektörsassistenterna före deras utnämning till inspektörer generellt bere- des tillfälle att under en ej alltför kort tid, exempelvis 6 månader, tjänstgöra vid labo- ratoriet. En viss fortbildning av yrkesin- spektörerna torde likaledes vara motiverad och kan lämpligen ske vid de årligen åter- kommande konferenserna hos chefsmyndig- heten. Slutligen lär en ambulatorisk före— läsnings- och undervisningsverksamhet vara av värde för speciella yrkesgruppers vidkommande i samband med ett mera hopat uppträdande av specifika sjukdoms— yttringar inom vissa yrken.”
Vidkommande institutets organisation anförde utredningen beträffande avdel- ningen för yrkeshygien följande
”ifrågavarande avdelning skulle ha till allmän uppgift att för vårt lands vidkom- mande tillvarataga och på ett auktorativt sätt företräda de grundläggande hygieniska synpunkter, som under senare tid med allt större styrka gjort sig gällande på arbetar— skyddets område. I enlighet med vad i kap. 3 närmare berörts skulle sålunda till avdelningens uppgifter höra, bl.a.:
att utarbeta såväl allmänna hygieniska anvisningar rörande arbetslokalers anord- nande och användande som speciella hygie— niska föreskrifter under anpassning till olika industriers särförhållanden,
att ägna uppmärksamhet åt skador och ohälsa, som uppkomma genom ogynnsam- ma fysikaliska inflytandeu, ävensom åt yr- kesskador av infektiös natur samt att ur denna synpunkt företaga erforderliga un- dersökningar beträffande olika yrkesgrup- per,
att på längre sikt noga följa och studera minderårigas och kvinnors arbetsförhållan-
den och hälsotillstånd ävensom arbetstids- problemen i allmänhet,
att föreslå erforderliga åtgärder för att ur medicinsk synpunkt förbättra olycks- fallsskyddet,
att föra specialregister över preparat, som komma till användning inom skilda industrier, samt
att meddela undervisning i yrkeshygien åt läkare, distriktssköterskor och hälso- vårdstillsyningsmän m. fl."
Riksdagens beslut Sedan en proposition grundad på ut— redningens förslag bifallits av riksda- gen utfärdades den 27 maj 1938 instruk- tion för statens institut för folkhälsan. Efter det institutet till en början bedri- vit sin verksamhet i provisoriska loka- ler kunde detsamma under 1940 och 1941 successivt taga i bruk de byggna- der, som för institutet uppförts på N orr- backaområdet i Solna.
Statens institut för folkhälsan, arbetsuppgifter och organi- sation (SOU 1957:6)
Den 29 december 1950 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdeparte- mentet att tillkalla sakkunniga för att inom nämnda departement biträda med översyn av statens instituts för folkhäl- san arbetsuppgifter och organisation samt därmed sammanhängande spörs- mål. I anförande till statsrådsprotokol- let denna dag lämnade dåvarande che- fen för inrikesdepartementet en kort redogörelse för institutets tillkomst, ar- betsuppgifter och organisation samt an— förde vidare bl. a.
”Institutet har utvecklats i en betydligt större omfattning än man ursprungligen räknade med. Till en del berodde säkert detta på andra världskriget och därav föl— jande avspärrning, ransoneringar m.m. sammanhängande förhållanden. Dessa satte nämligen i hög grad sin prägel på de födo— ämneshygieniska och yrkeshygieniska av- delningarnas verksamhet. Men därtill kom
som en mycket väsentlig omständighet att det uppenbarligen förelåg ett oväntat stort latent och dittills icke tillgodosett behov av praktiskt vetenskapliga undersökningar på hygienens olika områden. Ehuru någon principiell utvidgning av de arbetsuppgif- ter som ålades institutet vid dess tillkomst icke ägt rum, har arbetsbördan under de gångna åren oavbrutet ökat. Styrelsen för institutet har därför vid flera tillfällen framhållit att allt större krav ställas på institutet från myndigheters, organisatio- ners och enskildas sida.
Endast i begränsad omfattning har insti- tutet haft möjlighet att själv taga initia- tivet till undersökningar och utredningar av större omfattning. De utifrån komman— de uppdragen har nu nått en sådan omfatt— ning att institutet i icke obetydlig utsträck— ning måst avhöja nya uppdrag bl.a. sådana som påkallats av myndigheter och gällt spörsmål av stor allmän betydelse. Härvid har i flera fall angivits att undersökning- arna endast kunnat utföras om särskilda medel anvisas för erforderlig arbetskraft och material. Svårigheterna har varit sär- skilt framträdande på det yrkeshygieniska området.
Här berörda omständigheter synas moti- vera en utredning med syfte att angiva ramen för institutets verksamhet och åstad- komma en rationell inre organisation.”
Yrkeshygieniska avdelningen Utredningen
I sitt betänkande anförde folkhälsoin- stitutsutredningen beträffande den yr- keshygieniska verksamheten bl. a.
”Den yrkeshygieniska organisationen i vårt land har icke på långt när den kapa- citet som verksamhetens humanitära och samhällsekonomiska betydelse motiverar. Vid övervägande av en utbyggnad av den statliga yrkeshygieniska verksamheten bör i första hand upptagas frågan om de stat- liga insatsernas art och omfattning. All- mänt taget torde dessa problem böra lösas i anslutning till arbetarskyddslagens prin- cipiella linje, att ansvaret för yrkeshygie- nen, som utgör en del av arbetarskyddet vid företagen, i första hand är arbetsgiva- rens, även om lagen också förutsätter med— verkan från arbetstagarnas sida. Utred— ningen har i enlighet härmed utgått från
att de yrkeshygieniska insatserna från sta- tens sida principiellt bör begränsas till kon- trollverksamhet och till vissa andra upp- gifter, vilka av olika skäl bör regelmässigt åvila statliga organ. Kontrollverksamheten, som står under arbetarskyddsstyrelsens led- ning, och därmed sammanhängande pro- blem faller utanför utredningens uppdrag. Övriga statliga uppgifter kan, om man bortser från den forskning beträffande yr— keshygieniska frågor, som bedrivs vid uni- versitets- och liknande forskningsinstitu- tioner, säges vara
att tillhandahålla resurser för företrädes- vis kvalificerade praktiskt—vetenskapliga undersökningar på begäran av myndigheter och enskilda;
att utveckla metoder och hjälpmedel för den perifera yrkeshygienen;
att utbilda personal för den perifera yr- keshygienen, samt
att meddela upplysning och rådgivning i yrkeshygieniska frågor.
Med perifer yrkeshygien avses i detta sammanhang yrkeshygieniskt arbete av olika slag utanför det eller de centrala yrkeshygieniska organen, d.v.s. vid vissa kliniker och laboratorier samt vid närings- livets yrkeshygieniska organ.
I fråga om kvalificerade undersökningar och forskning har landet nu icke andra resurser än folkhälsoinstitutets yrkeshy- gieniska avdelning —— om man bortser från de egentliga forskningsinstitutionerna. Uppgifter av detta slag måste utföras vid organ, som är icke blott vetenskapligt väl kvalificerade utan även oberoende av en- skilda intressen och kan endast i undan- tagsfall tänkas delegerade till näringslivets egna laboratorier eller till andra perifera organ. Tillkomsten av hygieniska institu- tioner vid universitet och högskolor inne- bär givetvis en utökning av den hygieniska forskningens kapacitet. Det är dock svårt att förutse huru stor betydelse detta kan få för yrkeshygienen. Enligt utredningens uppfattning bör man icke vara alltför opti- mistisk härvidlag. De ifrågavarande insti- tutionerna bestämmer i praktiken själva sitt arbetsprogram och skall därjämte med sin forskningsverksamhet täcka hela det hygieniska området, av vilket yrkeshygie- nen endast är en del. Man torde därför icke kunna räkna med att nuvarande och förutsedda forskningsinstitutioners insat- ser —— skall minska behovet av utbyggnad
av folkhälsoinstitutets verksamhet på detta område.
Här bör nämnas att på två områden av yrkeshygienen forskningsverksamheten hu- vudsakligen sker på andra håll än vid folk- hälsoinstitutet.
Det ena avser vad som vanligen rubrice- rats säsom mentalhygien på arbetsplatsen — studier av psykologiska faktorer, som inverkar på de arbetandes förhållanden i arbetet och anlitande av de psykologiska vetenskaperna vid försök att på olika vägar öka effektiviteten i arbetet bl. a. genom att söka placera arbetarna efter lämplighet och arbetets krav. Denna del av yrkeshygienen har i viss mån blivit föremål för forsk— ningsinstitutionernas intresse. Därjämte har det inom arbetsgivareföreningen bil— dade personaladministrativa rådet tillskju— tit betydande belopp för arbetspsykologisk forskning. Folkhälsoinstitutets insats på detta område har varit begränsad, och in- stitutet saknar för närvarande speciellt ut- bildad personal härför. Det synes emeller- tid nödvändigt att hithörande problem åt— minstone i någon omfattning blir föremål för kontinuerlig bearbetning vid folkhälso- institutet såsom det centrala organet för praktiskt—vetenskapliga undersökningar på yrkeshygienens område. Förslag i sådant syfte framläggs i det följande i samband med den planerade yrkeshygieniska avdel— ningen i Göteborg.
Det andra av nu ifrågavarande områden utgör arbetsfysiologien. Folkhälsoinstitutet arbetar för närvarande icke i nämnvärd omfattning med enbart arbesfysiologiska frågor. Anledningen härtill är närmast att denna del av yrkeshygienen bearbetas på andra håll, främst vid den fysiologiska institutionen vid gymnastiska centralinsti- tutet, där en speciell industrifysiologisk avdelning finns. Med hänsyn härtill anser utredningen att folkhälsoinstitutet, som icke är speciellt rustat härför i fråga om personal eller apparatur, i nuvarande läge icke bör taga upp arbetsfysiologiska frågor på sitt program.
Vid övervägande av en utbyggnad av folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska ver - samhet uppkommer frågan om man skall förutsätta, att större undersökningar och forskning inom yrkeshygienen för framti- den kommer att följa samma linjer som hittills eller få en ändrad allmän inriktning. Hittills har de vid yrkeshygieniska avdel- ningen behandlade problemen i stor ut— sträckning rört frågor med starkt medi-
cinskt förlopp samt försök att finna de gränsvärden för förekomst av farliga äm- nen, som icke får överskridas med hänsyn till risker för arbetstagarnas hälsa. Många hithörande frågor återstår att behandla och nya sådana kan väntas uppkomma. Man har redan uppnått betydande resultat inom yrkeshygienens medicinska sektor och en del yrkesskador och yrkessjukdomar har klarlagts.
Samtidigt har forskningen emellertid funnit nya yrkesrisker, i synnerhet sådana som tidigare förbisetts, därför att konse- kvenserna därav i form av sjukdom eller skada framträtt först efter lång tid. De inom yrkeshygienen verksamma läkarna har alltmer kommit att intressera sig för dessa långsiktiga risker och möjligheterna att upptäcka deras verkningar så tidigt som möjligt. Förefintligheten av dylika risker inverkar på den tekniska utform- ningen av skyddsåtgärder. Under insti- tutets verksamhetstid har industrien un- dergått en snabb teknisk utveckling. som bl.a. medfört att de yrkeshygie- niska problemen numera berör tekniskt mera komplicerade förhållanden än tidi- gare. Undan för för undan har framträtt ett ökat behov av att genom korrigering och rådgivning utnyttja den kännedom man fått om yrkesskador och yrkessjukdomar för att förebygga dem. Detta utgör ett stöd för det önskemål från industrien som omnämnts i det föregående, att verksam— heten vid folkhälsoinstitutet på det yrkes- hygieniska området skall ges en mera tek— niskt betonad inriktning än nu. Syftet med ändringen bör bl.a. vara att kunna ge det erforderliga kunskapsunderlaget dels för förebyggande åtgärder i syfte att undan- röja kända eller befarade risker och dels för en rådgivning åt industrier och andra arbtesgivare, så att de redan vid planering av ny verksamhet eller omläggning av drif- ten kan beakta och förebygga yrkeshygie— niska risker.”
Remissinstansema
Vid remissbehandlingen av folkhälso- institutsutredningens betänkande i vad detsamma angick den yrkeshygieniska avdelningen anförde Svenska arbets- givareföreningen bl. a. följande:
”Föreningen hävdar den meningen att en helt ny organisation av den yrkeshygie—
niska verksamheten är den lämpligaste lös- ningen på förevarande frågor. Organisatio- nen skulle innebära att ett självständigt statens yrkeshygieniska institut upprätta- des. Detta institut borde sortera direkt un— der inrikesdepartementet eller socialdepar— tcmentet och i dess styrelse borde arbets- marknadens parter samt arbetarskyddssty- relsen vara representerade. Ett sådant in- stitut skulle obundet men med nära an- knytning till de i dessa sammanhang vik- tigaste intressenterna nämligen företagen och arbetsmarknadsorganisationerna kunna utföra yrkeshygieniska uppgifter av alla de slag som kunna bli aktuella. Någon or- ganisatorisk otymplighet att sammanhålla institutets arbete torde icke vara att befara i all synnerhet om lönesättning och villkor i övrigt göres sådana att högkvalificerad personal drages till detsamma.
Föreningen är medveten om att ett fri- stående yrkcshygieniskt institut är ett mål som kan förverkligas endast på tämligen lång sikt. För att man även under en över- gångstid i möjligaste män ska nå de för- delar som är förknippade därmed får för- eningen föreslå att den yrkeshygieniska verksamheten så snart sig göra låter och utan inväntningar av ytterligare utred- ningar frigöres från folkhälsoinstitutet i så måtto att för densamma inom institutet inrättas en särskild styrelse. Härigenom skulle ett visst mått av administrativ och saklig självständighet kunna givas åt verk- samheten. Detta skulle medföra fördelar av ovan antydd art. Styrelsen bör bestå av chefen för arbetarskyddsstyrelsen, en re- presentant utsedd efter förslag av svenska arbetsgivareföreningen och en efter förslag av landsorganisationen i Sverige, en repre- sentant för folkhälsoinstitutet såsom så— dant, en representant för karolinska insti- tutet samt avdelningens föreståndare. Den särskilt inrättade styrelsen bör vara helt självständig att fritt inom ramen för de av verksamheten anvisade medlen bestäm— ma arbetsuppgifterna.”
Landsorganisationen i Sverige gav i sitt remissvar uttryck åt samma upp- fattning som Svenska arbetsgivareför- eningen och ifrågasatte huruvida inte tiden vore mogen för inrättandet av ett fristående institut för yrkeshygien och yrkesmedicin.
”att den yrkeshygieniska verksamheten bäst skulle främjas genom att den yrkeshygie- niska avdelningen frigjordes från folkhäl— soinstitutet och bildade ett fristående in- stitut som med kraft kunde framföra sina speciella synpunkter och vars organisation helt kunde anpassas efter samhällets krav på såväl forskning som praktisk under- sökningsverksamhet och en effektiv och snabb behandling av ärendena. Härigenom skulle bl.a. vinnas att den yrkeshygie- niska verksamheten finge ökad möjlighet att framlägga sina önskemål i budgetarbe- tet samt att överblicka och disponera be- viljade anslag.”
Statens organisationsnämnd ifrågasatte
”om icke ett utbrytande av den yrkeshygie- niska verksamheten ur folkhälsoinstitutets verksamhetsområde så att denna verksam- het i sin helhet ställes under arbetarskydds- styrelsens överinseende och ledning vore att föredraga. Arbetarskyddsstyrelsen skul- le därvid komma att representera den högsta auktoriteten på yrkeshygienens om- råde och till sitt förfogande få ett organ som kunde utföra såväl självständig forsk- ning som fortlöpande arbetsuppgifter inom ämnesområdet. Föreståndaren för ett dylikt organ borde därvid ingå som ledamot av arbetarskyddsstyrelsen i de frågor som be— rör hans ämnesområde. Det föreslagna la- boratoriet vid arbetarskyddsstyrelsen bör i sådant fall inlemmas i detta yrkeshygie- niska organ. Organet skulle lokalt vara an- slutet till folkhälsoinstitutet för att här- igenom skapa möjligheter till ett närmare samarbete för ett gemensamt nyttjande av vissa resurser. Härvid bör uppmärksammas att den yrkeshygieniska verksamheten vid genomförandet av en sådan organisation kommer att inordnas under socialdeparte- mentet.”
Organisationen av Statens Institut för Folkhälsan
Utredningen
Beträffande folkhälsoinstitutets organi- sation upptog folkhälsoinstitutsutred- ningen bl. a. frågan om inrättandet av en särskild befattning som chef för folkhälsoinstitutet till behandling. Efter vissa inledande överväganden konstate— rade utredningen:
”Det är utan vidare klart, att utveckling- en av det med föreståndarskapet förenade arbetet för länge sedan överskridit den gräns, vid vilken en avlösning av proviso- riet bort ske, icke minst med tanke på den avdelning, vars föreståndare tillika är in- stitutets föreståndare. Det är icke längre möjligt för en och samma person att i läng- den bära det direkta ansvaret såväl för in- stitutets administration som för arbetet inom en av fackavdelningarna.
Utredningen vill här nämna några av de mera betydelsefulla arbetsuppgifterna som bör åvila institutets chef. Verksamheten vid institutet berör icke blott vidsträckta och olikartade områden inom förvaltning, forskning och undervisning utan också i stor utsträckning näringslivet och dess or- ganisationer. Detta medför, att frågor om samarbete och samordning med andra myn— digheter, institutioner och organisationer är vanliga. De kräver ofta en bedömning icke blott ur facksynpunkt utan också ur mera allmänna synpunkter, som knappast bör företrädas av en fackavdelningsförestån- dare. Den stora betydelsen av att institutet i sådana sammanhang har en chef, som företräder icke en viss avdelning utan hela institutet, är uppenbar. Anslags-, personal- och byggnadsfrågorna kommer alltid att kräva avsevärda arbetsinsatser. Ansvaret för dessa frågor bör vara en av chefens huvuduppgifter. Folkhälsoinstitutets inter— nationella förbindelser vidgas undan för undan. Härvid är det önskvärt att institu- tets chef kan påtaga sig vissa uppgifter, även om den fackliga delen av det inter- nationella samarbetet även i fortsättningen främst bör ankomma på avdelningschefer— na. Vad angår chefens befattning med in- stitutets interna förhållanden framstår det såsom både ur principiella och praktiska synpunkter angeläget att chefen icke sam- tidigt företräder en viss del av institutet. Det i direktiven angivna önskemålet om av— lastning av avdelningsföreståndarnas ad- ministrativa arbetsbörda kan icke tillgodo- ses, om icke vissa uppgifter övertas av en särskild chef. Härvid kan särskilt nämnas organisatoriska och ekonomiska problem i samband med delegering av ärenden från folkhälsoinstitutet. Ett ytterligare skäl för inrättande av en särskild chefsbefattning har varit, att genomförande och upprätt- hållandet av en rationell inre organisation vid folkhälsoinstitutet eljest icke kan för- väntas. Utan en chef, som har en samlad överblick över avdelningarnas arbete och
resurser, är det icke möjligt att samordna avdelningarna och få till stånd ett ända— målsenligt utnyttjande av resurserna. Av- delningarnas verksamhetsområden tange- rar varandra, och samarbete mellan två eller flera avdelningar är ofta nödvändigt för att undgå dubbelarbete. Ansvaret för erforderligt samarbete och samordning bör ligga på en särskild chef, som även här genom sammanträden med avdelningsföre- ståndarna verka för främjande av det ve- tenskapliga samarbetet mellan avdelning- arna och för vetenskaplig information dem emellan. Beträffande den inre organisatio— nen bör också understrykas, att de flesta avdelningar nu nått en sådan storlek, att berättigade krav på ett planmässigt och effektivt utnyttjande av personal m. m. icke alltid kan väntas bli tillgodosedda utan att en särskild chef ägnar härmed samman— hängande spörsmål ständig uppmärksam- het. Om utredningsförslaget genomföres och institutet får fler avdelningar, varav en i Göteborg, kommer behovet av särskild verkschef att ytterligare skärpas.
Utredningen har av nu anförda skäl fun- nit, att inrättandet av en särskild chefs- befattning vid folkhälsoinstitutet är en nödvändig fömtsättning för en effektivise- ring och rationalisering av folkhälsoinsti- tutets verksamhet.”
Efter att närmare ha undersökt av- delningsföreståndarnas arbetsuppgifter kom utredningen in på frågan om för- hållandet mellan styrelsen och institu- tets föreståndare, å ena, samt fackav- delningarnas föreståndare å andra si- dan. Utredningen anförde att:
”Av olika skäl erfordras en förstärkning av styrelsens och institutets föreståndares ställning i förhållande till avdelningarna. Urvalet i stort av arbetsuppgifter och av- vägning av arbetskapacitetens fördelning mellan praktiskt vetenskapliga undersök- ningar och uppgifter, som tages upp efter initiativ inom institutet, samt avgörandet om den ordning, vari arbetsuppgifterna skall tagas upp, hör ankomma på styrelsen och institutets föreståndare i intimt sam- arbete med och i allmänhet efter förslag från avdelningsföreståndarna. Även över- läggningar med representanter för berörda intressen inom stats- och kommunalför— valtningen, vetenskap och näringsliv hör förekomma i samband med valet av arbets-
uppgifter. Däremot bör det vara avdelnings- föreståndarens sak att bestämma hur före— liggande uppgifter skall lösas, varvid skall beaktas att arbetet icke göres vidlyftigare än som erfordras härför. Avdelningsföre- ståndarna skall sålunda bära ansvaret för att ärendena får en ur fackliga synpunkter riktig behandling. Emellertid får detta icke innebära, att styrelsen och institutets före- ståndare anses befriade från allt ansvar för hur avdelningarnas arbete bedrives. Dessa instanser måste följa arbetet så, att de kan ingripa, om det i något fall skulle visa sig att en avdelning icke arbetar med tillräcklig effektivitet eller icke följer ar- betsplanerna.”
Utredningen framhöll vidare
"att förslaget om inrättande av en särskild chefstjänst och om ökat inflytande över avdelningarnas verksamhet icke på något sätt motiverar en sänkning av kompetens- kraven för avdelningsföreståndarna, som alltjämt skall bära det fackliga ansvaret för institutets verksamhet, var och en inom sitt område. Enligt utredningens åsikt bör i fråga om dessa befattningshavare i sak upprätthållas samma krav på vetenskaplig kompetens som i fråga om universitets— och högskoleprofessorer och därjämte ford- ras ådagalagd duglighet, som ledare för arbete av det slag, som förekommer vid folkhälsoinstitutet.”
Folkhälsoinstitutsutredningen före- slog av skäl som ovan redovisats att en befattning såsom överdirektör och chef för institutet skulle inrättas och arvo- destjänsten som institutets föreståndare indragas. Utredningen ansåg sig icke böra föreslå några särskilda kompetens- krav för överdirektörsbefattningen men påpekade att denna i fråga om ställning och befogenheter i princip borde jäm- ställas med för vad som i allmänhet gäl- ler för verkschefer.
Remissinstanserna
Ur remissvaren avseende denna del av folkhälsoinstitutsutredningens betän- kande förtjänar framhållas att styrelsen för statens institut för folkhälsan, medi- cinalstyrelsen, statens sakrevision, sta-
tens organisationsnämnd och landsor- ganisationen i Sverige instämde i för- slaget om en särskild chefstjänst vid in- stitutet.
Bland de remissorgan som inte bi- trädde förslaget återfanns statskontoret som anförde:
”Det främsta skälet till förslaget om in- rättande av en befattning som överdirektör synes vara att svårigheter förelegat att med nuvarande organisationsform admini- strera institutet. Även om vissa skäl synes tala för den föreslagna anordningen vill statskontoret ifrågasätta om inte syftet här- med skulle kunna uppnås på annat sätt. Ämbetsverket menar således att nuvarande ordning för chefsskapet skulle kunna bibe- hållas och administrativ förstärkning i stäl- let tillföras institutets ledning exempelvis därigenom att tjänsten som förste byrå— sekreterare ersättes med byrådirektörsbe- fattning.
Av betänkandet framgår icke, i varje fall icke klart, huruvida utredningen med sitt förslag i chefsfrågan ansett att insti- tutets ledning skulle anförtros en admini- strativ kraft eller en vetenskapsman. Enligt ämbetsverkets uppfattning torde en person som kan behärska hela institutets veten- skapliga verksamhet svårligen kunna upp- bringas. Innan definitiv ställning tages i frågan om chefsskapet för institutet bör emellertid under alla förhållanden kom- petenskraven för chefsbefattningen fullt klargöras.”
Statens organisationsnämnd som bi- trädde inrikesdepartementet med en överarbetning av folkhälsoinstitutsut- redningens betänkande, fann beträffan- de bl. a. föreståndarefrågan ytterligare utredning nödvändig och utformade ett förslag till en försöksorganisation, som prövades under hösten 1957. Denna or- ganisation innebar bl. a. att förestånda- rens fackavdelning försågs med en bi- trädande avdelningsföreståndare och att vissa administrativa bestyr överför- des från föreståndaren till kansliets chef.
Utifrån målsättningen för denna för— söksverksamhet konstaterade organisa—
tionsnämnden, sedan uppdraget slut- förts, att nämnden just då icke fann skäl föreligga till inrättandet av en särskild fristående föreståndarebefattning men framhöll att denna fråga borde erhålla förnyad aktualitet sedan institutets slut- liga organisation fastställts och genom- förts i full utsträckning. Slutligen beto— nade nämnden nödvändigheten av att i instruktionen angavs att innehavaren av befattningen som institutets före- ståndare i första hand skulle ägna sig åt ledningen och samordningen av in- stitutets verksamhet och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt planerings- frågor, även de av mera långsiktig na- tur. Han borde vidare leda och utveck— la institutets utåtriktade upplysnings— verksamhet samt leda förberedelsearbe— tet för styrelsens och arbetsutskottets sammanträden.
Med hänsyn till att vissa remissin— stanser framhållit behovet av att vid in- stitutet inrättades ett fackkollegium lät organisationsnämnden organisera ett sådant under den tid försöksverksam- heten pågick. Nämnden fann efter den- na tid inrättandet av ett dylikt kolle- gium lämpligt.
Riksdagens beslut I proposition nr 83 till 1958 års riksdag framlades förslag till personalförstärk- ning vid institutet. Med ledning av er- farenheterna av den försöksverksamhet som bedrivits i statens organisations- nämnds regi beslutade sig Kungl. Maj:t för att tills vidare icke föreslå någon föreståndarbefattning för institutet. Fr. o. m. budgetåret 1958—1959 inrätta- des ett antal tjänster vid yrkeshygie- niska avdelningen, bl. a. en förste av- delningsingenjörstjänst, en avdelnings— ingenjörs- och två laboratoriebiträdes- tjänster.
Ny utredning om lokalfrågorna för statens institut för folkhälsan Genom beslut den 28 juli 1958 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadsstyrclsen att efter samråd med styrelsen för statens institut för folkhälsan och byråchefen i inrikesdepartementet S. E. Holmqvist verkställa utredning rörande institutets lokalbehov samt till Kungl. Maj:t in- komma med de förslag vartill utred- ningen kunde föranleda. En promemo- ria som skulle utgöra underlag för detta arbete överlämnades till byggnadssty- relsen den 2 december 1960 av styrel- sen för institutet.
Byggnadsstyrelsen översände den 3 maj 1961 till Kungl. Maj:t ett förslag till lokalprogram för utbyggnad av institu- tet. Efter remissbehandling av förslaget uppdrog Kungl. Maj:t den 28 juli 1962 åt byggnadsstyrelsen att på grundval av byggnadsprogrammet utföra projekte- ring fram till och med färdigställande av huvudhandlingar för utbyggnad av statens institut för folkhälsan för att därefter underställa ärendet Kungl, Maj:ts förnyade prövning.
Yrkesmedicinska sjukhusenheter —— behov och organisation
(SOU 1963: 46)
Chefen för inrikesdepartementet hc- myndigades jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 29 december 1961 att dels tillkalla en sakkunnig, dels experter för att ut- reda vård- och konsultationsbehovet in- om landet för sjukdomstillstånd med yrkesmedicinsk prägel samt det behov av yrkesmedicinska sjukhusenheter som kunde föreligga på riks-, region- eller länsplanet jämte organisationen av så- dana enheter.
Vid sin bedömning av behovet av yr- kesmedicinska sjukhusenheter utgick utredningen från att dessa skulle ha till uppgift att
"undersöka och behandla patienter med yrkessjukdomar samt verkställa utredning- ar av sådana fall, där yrkessjukdomar miss— tänkcs föreligga samt i förekommande fall genomföra försäkringsmedicinska utred- ningar av sådana sjukdomar,
på begäran utföra undersökningar av grupper av för yrkessjukdomsrisker utsatt personal och kontrollgrupper för att utröna tydliga avvikelser från det normala hälso- tillståndet,
studera hur arbetsmiljön påverkar indi- videns fysiska och psykiska arbetsförmåga,
efter erhållet förordnande utföra de i lag fastställda läkarbesiktningarna vid yr- kessjukdomsrisker,
där så erfordras verkställa yrkeshygie— uisk-tekniska arbetsplatsundersökningar,
utföra experimentellt utrednings-, ut- vecklings- och forskningsarbete i anslut- ning till ovanstående,
fungera som konsultations- och informa- tionsorgan för myndigheter, institutioner, företag och enskilda då det gäller yrkes— medicinska och yrkestoxikologiska problem samt utbilda läkare och annan personal för yrkesmedicinskt arbete.”
Med utgångspunkt från denna verk- samhetsram utvecklade utredningen mer i detalj programmets innebörd och gjorde med stöd av redovisat utred- ningsmaterial en uppskattning av beho- vet av skisserad verksamhet under hu- vudrubrikerna vård. konsultation, un- dervisning och utbildning samt forsk- ning.
Utifrån dessa beskrivningar och vår- deringar utformade utredningen cn stomplan för de yrkesmedicinska sjuk- husenheter, som enligt dess bedömande i första hand borde upprättas vid re- gionsjukhusen (bilaga 8).
Utredningen framlade en plan för utbyggnaden av yrkesmedicinska sjuk- husenheter och förklarade därvid att den i princip biträdde regionvårdsut- rustningens uppfattning, nämligen att yrkesmedicinen icke borde centralise— ras till regionplanet utan anknytas till ett centrallasarett med för verksamhe- ten nödvändiga serviceorgan. Med hän-
syn till att underlaget för rekrytering av personal för närvarande var för knappt för att ens kunna tillgodose behovet vid undervisnings- och regionsjukhus ansåg utredningen emellertid det rationellt att koncentrera de tillgängliga resur- serna på en fullständig utbyggnad vid regionsjukhusen istället för att splittra upp verksamheten på alltför många icke funktionsdugliga mindre enheter. Ut- redningen underströk också betydelsen av att man snarast vidtog åtgärder för att stimulera rekrytering och utbildning av personal för de yrkesmedicinska sjukhusavdelningarna.
I utbyggnadsprogrannuet rekommen- derade utredningen dessutom berörda myndigheter och styrelser för de i Stockholm belägna expertinstitutioner- na att snarast pröva möjligheterna för ett organiserat samarbete. Det bedöm- des att dessa institutioners resurser där- igenom mera rationellt skulle kunna ut- nyttjas. Man räknade med att en sådan samordning skulle ge en kapacitetsök- ning, då det gällde att tillgodose kraven på effektiv service inom samtliga de funktioner som beskrivits i programmet för yrkesmedicinska avdelningar. Ut- redningen förutsatte emellertid en sam- tidig personell och materiell upprust- ning av dessa avdelningar.
Beträffande den yrkesmedicinska verksamheten i Lund förordade utred- ningen en sådan förstärkning av den yrkesmedicinska kliniken att denna finge möjlighet att taga upp experimen- tellt utrednings-, utvecklings- och forsk- ningsarbetc.
Utredningen erinrade också om att redan i det betänkande som 1957 av- gavs av folkhälsoinstitutsutredningen föreslagits inrättandet av av en yrkes- hygienisk avdelning i Göteborg. Med utgångspunkt från utredningsmaterialet konstaterade utredningen att behov fortfarande fanns av en speciell yrkes-
medicinsk verksamhet i Göteborg och att det omfattande och differentierade näringslivet därstädes utgjorde en na- turlig grund för en sådan avdelnings verksamhet. Utredningen fann det där- för synnerligen angeläget, att man utan tidsutdräkt tillskapade en funktionsdug- lig yrkesmedicinsk enhet i Göteborg.
Med hänsyn till såväl behovet av yr- kesmedicinska specialister inom Norr- land som till de stora avstånden till nu befintliga yrkesmedicinska centraler föreslog utredningen inrättandet av en yrkesmedicinsk sjukhusavdelning vid regionsjukhuset i Umeå.
Så snart personella resurser för ytter- ligare utbyggnad av yrkesmedicinska sjukhusenheter fanns tillgängliga borde en enhet tillkomma i Linköping.
Det behov som förefanns inom upp- salaregionen ansåg utredningen tills vi- dare borde kunna tillgodoses av den yrkesmedicinska centralen vid Karo- linska sjukhuset, vilken redan nu fun- gerade som konsultorgan även för stora delar av denna region.
Remissinstanserna
Bland de remissvar som avgavs med anledning av detta betänkande må be- träffande behovet av vård och konsulta- tion följande citeras:
Medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet fann
”att utredningen övertygande dokumenterat ett stort behov av särskilda yrkesmedi- cinska specialister, som äger förtrogenhet såväl med arbetsplatsernas speciella för- hållanden som med sjukvårdstekniskt ut- vecklad metodik för diagnostik och terapi av de förekommande yrkessjukdomarna. Dessa yrkesmedicinska specialister behövs därjämte som konsulter i den förebyggande vården. Beträffande de konkreta förslag som utredningen framlagt vill fakulteten med instämmande understryka vikten av att man utan tidsutdräkt tillskapar en funktionsduglig yrkesmedicinsk enhet i Göteborg.”
Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet
”finner i likhet med utredningen att det är mycket angeläget att inom vårt land för— stärka resurserna för yrkesmedicinen med vilket begrepp fakulteten här avser yrkes- hygienen med dess förgreningar inom olika kliniska discipliner. Fakulteten ansluter sig i stort till utredningens synpunkter och förslag men konstaterar att beträffande förhållandena för yrkesmedicinen vid Aka- demiska sjukhuset och i Uppsala sjukhus- region betänkandet visar en beklaglig ofull- ständighet, då utredningen föreslår att un- der en icke till längden angiven utbygg- nadstid, behovet av yrkesmedicinsk exper- tis inom denna region skulle tillgodoses genom Karolinska sjukhusets yrkesmedi- cinska central. Fakulteten anför att be- hovet av yrkesmedicinsk expertis för såväl sjukvård och hälsovård inom uppsalaregio— nen som för undervisning och forskning nödvändiggör en snabb utbyggnad av en yrkesmedicinsk central vid detta sjukhus.”
Direktionen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala
"finner det anmärkningsvärt att utredning- en förbigått detta sjukhus och anser att det är värdefullt att man även här får tillgång till sådan expertis.”
I detta uttalande instämde Uppsala läns landstings förvaltningsutskott.
Göteborgs sjukvårdsstyretse
”tillstyrker att yrkesmedicinen får själv- ständiga företrädare och understryker det önskvärda i att utbildningsmöjligheterna inom området vidgas. Beträffande inrättan- de av en yrkesmedicinsk enhet i Göteborg finner sjukvårdsstyrelsen det angeläget att en sådan enhet kommer till stånd. Verk- samheten bör dock till en början få be- gränsad omfattning och utvecklingen ske successivt i samordning med utbyggnad av andra angelägna sjukvårdsprojekt. En mer fullständig enhet torde i vart fall knappast kunna anordnas förrän ökade lokalresurser tillkommit i samband med en framtida ut- byggnad av Sahlgrenska sjukhuset.”
Östergötlands läns landstings förvalt- ningsutskott framhöll
”att sedan nu behovet av yrkesmedicinska sjukhusenheter klarlagts, det kan konstate—
ras att yrkesmedicinen först efter en över- gångstid kan bli länsspecialitet. Därför sy- nes en dylik enhet erfordras inom Linkö- pingsregionen. Förvaltningsutskottet för- ordar därför att åtgärder vidtages så att en yrkesmedicinsk enhet kan anordnas vid centrallasarettet med främst konsultativa uppgifter inom denna region."
Direktionen för Karolinska sjukhuset på- pekade
"att den redogörelse som i betänkandet lämnats för verksamheten vid den yrkes— medicinska centralen vid Karolinska sjuk- huset visar att denna verksamhet i allt större utsträckning kommit att inriktas på åtgärder syftande till förebyggande av ohälsa medan den rent sjukvårdande verk- samheten vid centralen minskat i omfatt- ning. Direktionen anser att härigenom re- dan den tidigare oklara gränsdragningen mellan yrkesmedicinska avdelningens och yrkesmedicinska centralens arbetsområde accentuerats och mot bakgrunden härav anser direktionen att man kunnat vänta sig att utredningens förslag skulle ha innefat- tat uppdragande av klarare gränslinjer här- utinnan.”
Direktionen erinrade om att enligt utredningens förslag skulle finnas två skilda organisationsformer för yrkes- medicinsk verksamhet nämligen dels en för den allmänna yrkesmedicinen, dels en för yrkesdermatologien som för närvarande är nära sammanknu- tcn med statens institut för folkhäl- san. Direktionen aktualiserade frågan huruvida icke yrkesmedicinens behov av ökade resurser borde tillgodoses genom en utbyggnad av den medicin- ska sektionen vid yrkeshygieniska av- delningen som samtidigt skulle bere- das den anknytning till Karolinska sjukhuset som dess begränsade kliniska verksamhet påkallade eller en med andra ord yrkesdermatologiska avdel- ningen ensartad organisation.
Direktionen ifrågasatte om det inte vore lämpligt att företrädaren för yr- kesmedicinen knöts till statens institut för folkhälsan såsom laborator och chef
för yrkeshygieniska avdelningens me- dicinska sektion och därjämte bibehöll befattningen som överläkare vid Karo- linska sjukhuset. Direktionen framhöll att en sådan anordning skulle medföra en väsentlig reduktion av det lokalbe- hov vid Karolinska sjukhuset som i an- nat fall måste tillgodoses för en yrkes- medicinsk central med den av utred- ningen föreslagna organisationen.
Direktionen fann det vidare uppen- bart att den medicinska sektionen vid yrkeshygieniska avdelningen inom sta- tens institnt för folkhälsan måste på- verkas av tillskapandet av en yrkes- medicinsk central enligt utredningens förslag. Direktionen ansåg att denna sektion i samordningens intresse i så fall borde upphöra eller i vart fall av- sevärt reduceras, då yrkeshygienens behov av medicinsk expertis borde till- godoses genom yrkesmedicinska cen- tralen.
Direktionen ifrågasatte vidare om icke stockholmsområdets behov av yr- kesmedicinsk sjukhusenhet skulle kun- na tillgodoses av den till Södersjukhu— set förlagda enheten som därvid borde utbyggas. Genom en koncentrering till en enhet i stockholmsområdet av den yrkesmedicinska verksamheten skulle enligt direktionens uppfattning större förutsättningar skapas för etablerande inom uppsalaregionen av en dylik en— het.
Sjukvårdsstyrelsen i Stockholm fram- höll
”att anordnandet av ytterligare en yrkes- medicinsk sjukhusenhet i Stockholm vid det planerade sjukhuset i Enskededalen med annex tills vidare bör anstå. Ett tillgodo— seende av behovet inom stockholmsområdet förutsätter dock enligt sjukvårdsdirektö- rens uppfattning en utbyggnad av resurser— na vid nuvarande yrkesmedicinska sjuk- husavdelningar. För Södersjukhusets vid— kommande torde det bli aktuellt med en utökning av såväl lokaler som personal.
Omfattningen bedöms härav bli beroende på lösningen av de samarbetsfrågor som expertinstitutionerna har att taga ställning till.”
Beträffande undervisning och forsk- ning anförde bl. a. Karolinska institu- tets lärarkolleginm
”att kollegiet delar utredningens synpunkt att, med tanke på betydelsen av yrkesmedi- cin för såväl undervisning som forskning, cheferna för de yrkesmedicinska enheterna som är knutna till universitetssjukhusen skall tillhöra de medicinska fakulteterna. För Karolinska institutets del vill kollegiet föreslå inrättandet av en professur i yrkes- medicin samt understryka det angelägna i att den yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset får den personella och instrumentella upprustning som kom- mittén förutsätter samtidigt som samord- ning av stockholmsinstitutionernus resur- ser sker.”
Medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet
”anser att det i utredningen väl dokumen— terade behovet av undervisning inom yrkes- medicinen liksom de motiverade forsk- ningsuppgifterna gör att fakulteten vill bi- träda utredningens förslag att yrkesmedi— cinen får självständig representation inom medicinsk fakultet respektive lärarkolle- gium. Fakulteten som i sina petita under senare år också beaktat yrkesdermatolo— giens behov av självständig ställning har begärt en laboratur i dermatologisk allergo- logi och yrkesdermatologi.”
Medicinska fakulteten i Lund anförde bl. a.:
”Fakulteten accepterar utredningens upp— fattning beträffande behovet av särskilda lärarkrafter för undervisning samt utbild- nings- och fortbildningsmöjligheter och av- ser att begära inrättande av fast lärartjänst i yrkesmedicin vid den tidpunkt fakulteten finner lämpligt med hänsyn till andra an- gelägna personalstabsäskanden.
Fakulteten delar utredningens uppfatt- ning om behovet av forskningsresurser för den yrkesmedicinska kliniken i Lund. Med hänsyn även till fakultetens engagemang i undervisningen, finner fakulteten det an— geläget att kliniken av statsmedel tilldelas
erforderlig personell och materiell förstärk- ning”.
Kanslern för rikets universitet framhöll
”att det är angeläget med en upprustning av ämbetet underställda medicinska läro— anstalterna så att den verksamhet i före- varande hänseende nämligen undervisning och forskning som redan nu bedrives inom vissa kliniska ämnen kompletteras med forskare och lärare med direkt inriktning på de yrkesbetingade problemen. Frågan om inrättande för sådant ändamål av ytter- ligare tjänster vid läroanstalterna bör en— ligt ämbetets mening upptagas i samband med lärosätenas årliga anslagsäskanden och tjänsternas angelägenhetsgrad bedömas i jämförelse med andra framförda förslag till nya tjänster.”
Fullföljande av utredningens förslag Sedan yrkesmedicinska betänkande avlämnades atgärder vidtagits.
utredningens har följande
Direktionen för Karolinska sjukhuset har nyligen framlagt en generalplan för sjukhusets utbyggnad. För yrkesmedi— cinens del har man i överensstämmelse med i ovannämnda betänkande läm- nade rekommendationer för den yrkes— medicinska centralen räknat med ett lokalbehov på högst 400 m2. Centralens behov av vårdplatser bör tillgodoses inom ramen för de medicinska klini- kerna.
Beträffande yrkesdermatologin har direktionen framhållit att behovet av lokaler för denna verksamhet hör till— godoses med en egen mottagningsav- delning medan erforderliga laborato- rier skall vara gemensamma med öv- riga sektioner av hudkliniken.
I Lund har huvudmannen enligt vad som meddelats från klinikchefen, givit kliniken större laboratorieutrymmen i en utbyggnad inom sjukhusområdet och utlovat en utbyggnad av de instrumen- tella resurserna under en treårsperiod i enlighet med det ramförslag som läm-
nades av dess betän— kande. På personalsidan har man ännu icke begärt några förstärkningar men an— ser sig ha förutsättningar att — därest medel ställes till statsmakternas förfo- gande — kunna mottaga såväl en läkare som en tekniker för utbildning.
I Göteborg har konsistoriet vid uni- versitetet i sina anslagsäskanden till kanslern för rikets universitet avseende budgetåret 1965/66 för första gången upptagit förslag om inrättandet av en professur i yrkesmedicin. Det förut- sättes att professuren förenas med tjänst såsom överläkare vid en kom- mande yrkesmedicinsk avdelning vid Sahlgrenska sjukhuset.
På utredningens fråga till Göteborgs sjukvårdsstyrelse om utvecklingen av yrkesmedicinen inom styrelsens an- svarsområde anförde denna "att frågan om yrkesmedicinsk verksamhet i Göteborg icke kunnat ägnas någon vidare bearbetning sedan styrelsen i oktober 1963 avgav yttrande över yrkesmedicinska ut— redningens betänkande.
I sagda yttrande sade sig styrelsen vilja medverka till att en professor i yrkesme- dicin och en laborator i yrkesdematologi inordnades i sjukvården och att vårdplat- ser skulle disponeras inom internmedicinsk klinik. Lokalfrågan skulle utredas.
Några närmare överläggningar med uni- versitetets medicinska fakultet rörande professor och laborator och deras inord- nanden i sjukvården har ännu icke skett. Ej heller har överläggningar upptagits med regionvårdshuvudmännen om yrkesmedi— cinsk verksamhet inom regionen. Lokal- frågan är icke löst.”
I Örebro sker för närvarande tillsätt- ning av överläkartjänsten vid den yr- kesmedicinska kliniken därstädes.
I Umeå pågår i landstingets regi ar- bete med en generalplan för lasarettet. Enligt meddelande från planeringsche— fen har man för avsikt att vid uppgö- randet av generalplanen medtaga yr—
kesmedicinen i enlighet med de rekom— mendationer som finns i yrkesmedi- cinska utredningens betänkande. Ge- neralplanen skall underställas nästkom- mande års landsting.
I Linköping har östergötlands läns landsting vid 1954 års landstingsmöte antagit förslag till generalplan för re- gionsjukhuset i Linköping. I denna re- dovisas yrkesmedicinen övergångsvis som regionspecialitet. Planeringsgrup- pen föreslår därför att en yrkesmedi- cinsk avdelning inrättas vid region- sjukhuset. Ytan beräknas till 400 "12. Det vårdplatsbehov som kan uppkom- ma förutsättes tillgodoses företrädesvis inom invärtesmedicinen.
I Uppsala har såväl akademiska sjuk- husets direktion som medicinska fa— kulteten uppmärksamt följt frågan om anordnandet av yrkesmedicinsk verk- samhet i Uppsala. Experten åt utred- ningen, professor Gunnar Ström. har härutinnan meddelat följande:
”Såväl för hälso- och sjukvårdens behov — länets såväl som regionens _— som för undervisningens och forskningens behov är det angeläget att yrkesmedicin och yrkes— hygien snarast får representation i Upp- sala.
Direktionen räknar med att lokalfrågan för yrkesmedicin under alla omständigheter kan lösas provisoriskt i Uppsala i avvak— tan på definitiva lokaler i det utbyggda akademiska sjukhuset; därvid avses en yr— kesmedicinsk enhet av det slag som i tidi- gare remissvar från direktionen och fakul- teten omnämnts. Fakulteten räknar å sin sida med att lokaler för yrkeshygien bör kunna frigöras inom någon av de nuva— rande äldre medicinska institutionerna se- dan nybyggnaden på Artillerifältet kom- mit igång; den första nya medicinska insti- tutionen torde stå färdig där omkring år 1967. Särskilt fördelaktigt vore om lokaler för yrkeshygien och yrkesmedicin kunde ställas till förfogande inom samma bygg— nad. Detta synes vara möjligt.
En ekonomisk samverkan inom sjuk- vårdsregionen och visst statligt ekonomiskt stöd torde vara en förutsättning härför.”
Aktuell arbetsforskning — resurser och önskemål (Betänkande avgivet av särskilda sak- kunniga från statens medicinska och tekniska forskningsråd samt jordbru- kets forskningsråd den 31/5 1963.) Statens medicinska forskningsråd be- slöt den 25/9 1961 att tillsätta en kom- mitté för medicinsk yrkesforskning med uppgift främst att kartlägga på- gående arbetsmedicinsk forskning och att studera det nuvarande forsknings- behovet inom området och uppskatta de framtida mot bakgrund av närings- livets, särskilt industriens och jordbru- kets, intressen. Kommittén skulle vi- dare framlägga förslag till åtgärder ägnade att främja denna forskning. I sin sammanfattning framhöll sakkun- nighetskommittén att
”näringslivets utveckling under senare år har medfört i flera avseenden väsentligt ändrade krav på den mänskliga arbetskraf— ten. Tunga arbeten samt sysselsättningar i påtagligt ohygieniska arbetsmiljöer, som förr icke var ovanliga, har i betydande ut- sträckning ersatts med fysiskt lättare ar— betstempon i sanitärt mer tillfredsställande lokaler. Samtidigt har emellertid genom nya produktionsmetoder tidigare okända hälsorisker uppkommit och genom ratio- nalisering och automation samt arbetskraf- tens förskjutning mot högre åldrar har tidigare icke beaktade eller aktuella medi- cinska och psykologiska problem börjat framträda. Vidare har de ökade anspråk, som nu ställes på en sund arbetsmiljö, in- neburit en betydande skärpning av kraven och medfört en omprövning av tidigare erkända normer.
Genom den här skildrade utvecklingen har arbetsforskningen under senare år fått en alltmer fördjupad och betydligt vidgad målsättning.
Arbetsforskningen omfattar studier inom vitt skilda ämnesområden. Arbetssjukdo— marna och deras förebyggande behandlas främst inom arbetsmedicin och arbetshy- gien. Det fysiskt påfrestande arbetet stu- deras inom arbtesfysiologin och för frågor om människans anpassning till arbetets mentala krav är framför allt arbetspsyko-
logi och psykiatri nödvändiga grundveten- skaper.
I vårt land pågår forskning inom arbets— hygien och arbetsmedicin beträffande pro— blem av såväl allmän som speciell natur. Bland de förra kan nämnas frågor om risk- bedömning av hygieniska gränsvärden, pro— blem om synergism, potentiering och anta- gonism, frågor rörande kemisk omvandling av substanser i luften, instrumentforskning, eliminationsmekaniska problem samt slut- ligen frågor rörande optimala arbetsbeting- elser (anpassning av arbetet och belast- ningen till människan). Av problem av speciell natur kan nämnas undersökningar rörande damm av skilda arter, toxiska ga- ser och ångor samt metaller och metal- loider. Vidare underkastas allergologiska och dermatologiska problem studier av forskningsnatur jämte ett antal andra ar- betsmedicinska frågor, såsom buller och skiftesarbete m.m.
På det arbetsfysiologiska området pågår inom landet forskning om samspelet mel- lan människan och hennes prestationsför- måga i allmänhet samt av inverkan av speciella miljöfaktorer, såsom tungt och varmt arbete samt vibrationer. Vidare un- derkastas arbetsanalytiska frågor och in- lärningsproblem ingående studier. Arbets- vetenskapliga metodologiska problem kan också föras till denna grupp.
Pågående arbetspsykologisk inklusive psykiatrisk forskning befattar sig med vär— dering av individer ur olika synpunkter (anställningstest, prestationsförmåga, be- gåvningsstruktur) samt med arbetsanaly- tiska undersökningar och attitydstudier (trivsel, personalomsättning). Av personal— grupper som särskilt studeras kan nämnas arbesledare samt äldre arbetskraft.
Ett flertal vetenskapligt arbetande insti- tutioner i vårt land är sysselsatta med ar- betsforskning —— endast för tre av dem är emellertid forskning och utredningsarbete inom detta område en huvuduppgift —— nämligen yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan, arbetsfysio- logiska institutet samt yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset. Av öv— riga institutioner som arbetar med hithö- rande problem kan främst nämnas yrkes- medicinska sjukhusavdelningar samt hygie— niska, fysiologiska, kliniskt-fysiologiska och socialmedicinska institutioner vid me- dicinska fakulteter och högskolor. Härtill kommer bl.a. psykologiska universitetsin- stitutioner, av vilka den vid Stockholms
universitet har en arbetspsykologisk sek- tion, och försvarets forskningsanstalt.
Arbetsmedicinsk forskning understödes genom anslag från bl. a. statens medicinska forskningsråd och av några enskilda orga- nisationer, främst personaladministrativa rådet samt några försäkringsinrättningar.
Inom åtskilliga områden av näringslivet föreligger uttalade behov av fördjupade kunskaper på arbetsforksningens område. Åtskilliga arbetshygieniska och arbetsmedi- cinska undersökningar är sålunda starkt efterfrågade liksom man avvaktar lösandet av ett flertal arbetsfysiologiska frågor. Även arbetspsykologiska problem har hög aktualitet. En del av dessa problem jämte en del frågor av allmän natur, som vi fun- nit särskilt angelägna, redovisas i en pro- jektkatalog.
Projektkatalogen inledes med ett antal arbetshygieniska inklusive arbetsmedicins- ka undersökningar. Som särskilt angelägna framhålles undersökningar om vissa gaser (koloxid, avgaser, retande gaser, svavel— väte), lösningsmedel (klorkolväten) metal- ler (organiska kvicksilverföreningar) och några andra gifter (biocider, vissa plaster och nitroglykol). På dammområdet föror- das undersökningar om silikos samt bomullsdammlunga (byssinos) jämte annat damm med huvudsakligen irriterande effekt på luftvägarna. Vissa yrkesdermatologiska problem och allergiska frågeställningar inom jordbruket, en del synergismfrågor och forskning rörande tekniskt arbetshygie- niska bedömningsnormer har också uppta- gits inom detta avsnitt av projektkatalogen.
Bland de arbetsfysiologiska projekten har vi särskilt fäst uppmärksamheten vid frå- gor om toleransgränser för energotisk be- lastning, yrkesklassificering, ryggbesvär samt yrkesbetingade smärttillstånd i övre extremiteterna. Slutligen kan ur denna grupp nämnas vissa undersökningar av vibrationsskador.
Bland arbctspsykologiska och psykiatris— ka projekt, som vi i första hand förordar till utförande, föreligger frågor om arbets— anpassning, anställningsproblem och ar— betsanalyser jämte undersökningar av trötthets- och stressfaktorer i samband med arbete liksom vissa frågor om den äldre arbetskraften.
Slutligen har vi i projektkatalogcn uppta- git en del undersökningar av mer allmän betydelse, såsom frågor om hälsokontroll, företagshälsovård och om minderårig och kvinnlig arbetskraft. Därtill framlägger vi
förslag till forskning om elektriska olycks- fall.
För att främja arbetsforskningen före- slår vi åtgärder, som berör utbildningen av forskare, anslagsfrågor, information och tillämpning av vunna resultat samt forsk— ningens samordning.
Som ovan framhållits sträcker sig forsk- ningen inom detta område över åtskilliga discipliner. Medicinskt, tekniskt och natur- vetenskapligt skolade krafter måste gemen- samt arbeta för att kunna beräkna nå efter- frågade resultat. Ett viktigt hinder utgör härvidlag de förhållandevis stela gränslin- jerna mellan de olika undervisningsanstal- terna. För att medge ett friare och för om- rådet mer ändamålsenligt val av ämnen mellan universitet och skilda fackskolor föreslår vi därför inrättande av en ny ma- gistergrad — svarande mot filosofie magis- terexamen -— och en ny licentiatgrad. I denna skulle nu befintliga grundläggande ämnen, som ingår i läkarutbildning och civilingenjörSkurser, samt naturvetenskap- liga och andra ämnen kunna kombineras med sådana delämnen av nu förefintliga discipliner, som är av särskild betydelse för arbetsforskningen, t.ex. arbetsfysio- logi, arbetspsykologi, industribygien, elimi- nationsteknik, naturvetenskaplig statistik och ergonomi. Möjlighet att efter licentiat- utbildning på sådan basis disputera vid hög- skola eller universitet bör vidare skapas. Då interfakultära problem av denna natur måste förekomma även inom andra forsk— ningsområden förordar vi en allsidig ut- redning av frågan.
Redan nu kan emellertid en samlad, bred aktivitet inom några forskningsområden ernås genom en uppräkning av de anslag, som kan ställas till förfogande. Dels bör det nu utgående anslaget för yrkesmedi- cinsk forskning uppräknas och dels bör för vissa större områden engångsanslag av mer betydande omfattning söka erhållas. Vi anvisar särskilt sex sådana områden, där mer omfattande utredningar är ange- lägna; nämligen forskning om industriell hälsokontroll, studier rörande biocider, un- dersökningar av problem i samband med toleransgränser och energetisk belastning samt om allergier. Vidare bör på detta sätt understödjas undersökningar om vissa tekniskt arbetshygieniska bedömningsnor- mer samt vissa socialmedicinska problem om kvinnlig arbetskraft.
Vi föreslår även, att minst tre stipendiat- och forskartjänster inrättas. Innehavarna
av dessa skulle kunna utses från något av de vetenskapsområden, inom vilket arbets— forskning bedrives, t.ex. medicin, kemi, teknologi eller psykologi och de skulle arbeta vid den institution, som befinnes lämpligast för ifrågavarande forsknings- projekt.
På arbetsforksningsområdet är det av alldeles särskild vikt att Sverige upprätt- håller en intim och fortlöpande kontakt med de institutioner utomlands, där mot- svarande forskning bedrives. För att ge möjligheter för svenska forskare att under kortare eller längre tid arbeta vid utländs- ka institutioner sysselsatta med aktuella frågeställningar och för deltagande i inter- nationella symposier och konferenser före- slår vi, att medel anslås till sådana resor.
För näringslivets del är värdet av arbets— forskningen i hög grad avhängigt av i vilken grad och hur snabbt forskningsresultat av intresse kommer arbetsplatserna tillgodo. Vi har funnit, att möjligheterna att infor- mera näringslivet liksom möjligheterna till undersökningar av konsultativ natur i syfte att söka tillämpa resultaten är bristfälliga. Vi föreslår därför att former för en doku- mentations— och informationscentral när— mare utreds.
För att till arbetsforskningen anvisade medel skall få en så rationell användning som möjligt är det vidare angeläget, att det tillskapas ett organ för samordning och planering, hos vilket pågående arbetsforsk- ning kontinuerligt registreras, och till vil- ket skulle knytas erforderlig expertis för att yttra sig om angelägenheten av forsk- ningsprojekt m.m. Denna institution skulle även med regelbundna mellanrum framläg- ga förslag till forskning, särskilt av mer betydande omfattning, som ur olika syn— punkter är särskilt angelägen. Den skulle även har möjlighet att med lämpliga inter— valler anordna kontaktkonferenser beträf- fande viktigare frågor av allmän natur och bidraga till en lösning av de informations- och tillämpningsfrågor som ovan berörts. Samordningsorganet bör utgöras av en nämnd för arbetsforskning med två repre— sentanter vardera för statens medicinska och tekniska forskningsråd samt vardera en representant för jordbrukets forsknings- råd och statens råd för samhällsforskning. Den bör hålla intim kontakt med närings- livet.
En försiktig uppskattning av det sam- manlagda medelsbehovet för arbetsforsk-
ningcn visar, att under de närmaste åren minst 500 000 kronor årligen bör anslås för att initiera en del av den aktuella forsk— ningen. Vi föreslår, att de fyra råden ge— mensamt ställer detta belopp till förfogan— de fr.o.m. budgetåret 1963/64. Härvid bör förslagsvis medicinska rådet reservera 200 000 kronor för sagda ändamål, det tek- niska 180 000 kronor och jordbrukets forsk- ningsråd och samhällsvetenskapliga forsk- ningsrådet vardera 60 000 kronor. Nämnden skulle därigenom komma att disponera över ett belopp av sådan storleksordning, att råden skulle kunna göra en verklig in- sats för att stödja och utveckla den arbets- vetenskapliga forskningen. Inom ramen för dessa medel skulle även kastnaderna för nämndens egen verksamhet som clearing- central finansieras.”
Fullföljande av utredningens förslag På utredningens förfrågan till forsk- ningsrådens nämnd för arbetsveten- skap, sammansatt av representanter för ovan uppräknade forskningsråd, har följande redogörelse lämnats beträffan- de de åtgärder som vidtagits sedan forskningsrådskommittén avlämnade sitt betänkande:
”De förslag som lämnades i betänkandet om arbetsforskning avser i huvudsak frågor om (1) anslag, (2) information och tillämp- ning, (3) samordning och (4) utbildning. Nämnden skall här redovisa för vidtagna åtgärder i angiven ordning.
Nämnden, som skall hålla sig väl under- rättad om den arbetsvetenskapliga forsk- ning som bedrives inom landet, har till uppgift
a) att besvara från de nämnda råden översända remisser rörande anslag till forskning, resor m.m.,
b) att framlägga förslag till forskning inom området, som ur olika synpunkter är särskilt angelägen,
e) att när så är påkallat framlägga för- slag till anordnandet av kontaktkonferen- ser beträffande viktigare arbetsvetenskap- liga frågor, varvid möjlighet skall beredas företrädare för forskningsorganisationer och —institutioner dels att inbördes sam- råda, dels att sammanträffa med företrä— dare från näringslivet,
d) att framlägga förslag beträffande upprättande och drift av en dokumenta-
tionscentral för arbetsvetenskaplig forsk- ning,
e) att följa den internationella utveck- lingen inom området samt
f) att i övrigt hos de nämnda råden föreslå åtgärder ägnade att främja arbets- vetenskaplig forskning inom ramen för forskningsrådens verksamhet.
Av de uppgifter som hittills handlagts av nämnden kan nämnas besvarandet av remisser angående anslag för arbetsveten- skaplig forskning samt anordnandet av kontaktkonferens. Vid denna konferens lämnades inledningsvis en översikt över arbetsforskningen i Sverige, varefter ett flertal experter inom omårdet redogjorde för aktuella forskningsprojekt, bl.a. ar— betshygieniska och arbetsmedicinska pro- blem i anslutning till förbränningsgaser från motorer, yrkesklassificering med hän- syn till arbetets fysiologiska krav på den mänskliga organismen och socialmedicins- ka problem i anslutning till kvinnlig ar- betskrnft.
Beträffande anslagsfrågor kan nämnden konstatera en välvillig inställning från rå- den i vad avser prövning av inkommande anslag för arbetsforskning. Från tekniska
forskningsrådets sida har avsatts 250 000 kronor för budgetåret 1964/65 för precise- rade projekt inom arbetsforskningens om— råde, dock under förutsättning att statens medicinska forskningsråd reserverar ett lika stort belopp för detta ändamål. Nämn- den kan emellertid dessvärre konstatera att inkommande ansökningar om anslag vida överstiger de resurser som kunnat ställas till förfogande.
Beträffande informationsverksamheten mötte den av nämnden anordnade konfe- rensen ett stort intresse från olika forskares och olika personalgruppers sida. Vid mötet hållna föredrag kommer att tryckas i Wen- ner-Gren Centers publikationsserie Svenska symposier, Norstedts Förlag, Stockholm. I detta sammanhang kan även nämnas att nämnden understött tryckandet och utgi- vandet av Svenska MTM—Föreningens hand- bok i biologisk arbetsvetenskap för arbets- studieingenjörer, produktionstekniker och medicinsk personal verkande inom närings- livet.
I fråga om den samordning av utbild- ningsmöjligheter som framlades i Arbets— forskning, kan nämnden för närvarande icke redovisa några resultat.”
KAPITEL 4
Brister i nuvarande organisation
F öreståndarna för stockholms- institutionerna Utredningen har haft överläggningar med föreståndarna för de till stock- holmsområdet förlagda expertinstitutio- nerna. Därvid meddelades att förestån- darna tidigare sammanträtt i december 1963 på kallelse av föreståndaren för yrkeshygieniska avdelningen vid sta- tens institut för folkhälsan. Vid detta samanträde hade man diskuterat behovet av kemiskt-tekniska yrkeshy- gieniska undersökningar, överflyttning av yrkesmedicinska centralen vid Ka- rolinska sjukhuset till statens institut för folkhälsan, antalet yrkesmedicin- ska sjukhusenheter i stockholmsområ- det samt samordningen i övrigt. Vid utredningens sammanträde upp- togs på nytt dessa frågor till behand- ling.
Behov av kemiskt-tekniska yrkeshygieniska undersökningar
Yrkesmedicinska avdelningen vid Södersjukhuset överläkaren vid denna avdelning ansåg att avdelningen hade behov av viss upp- rustning för att tillmötesgå ställda krav. Ytterligare en underläkartjänst borde inrättas och medel för anlitande av experter göras tillgängliga. Avdelning- en borde ha tillgång till en teknisk yr- keshygieniker (förste avdelningsingen- jör) vid folkhälsoinstitutet, vilken skulle kunna vara till hands på sjukhuset un- der deltid och under återstoden av
tiden tjästgöra på institutet. Denna yr- keshygieniker borde ha tillgång till in- stitutets resurser. Under denna förut- sättning ansåg överläkaren någon mera betydande instrumentutrustning på sjukhuset för sådana undersökningar icke behövlig. Sjukhuset krävde emel- lertid tillgång till en viss utrednings- kapacitet för påkommande uppgifter som inte kunde lösas av förutnämnde tekniker (t. ex. för analyser som kräver upptagande av ett större antal prover eller för mera komplicerade sådana eller för djurförsök motiverade av sjuk- domsfall). Detta behov kunde uppskat- tas till en ingenjör (assistent) och två biträden (förste laboratorieassistent, laboratoriebiträde). Med hänsyn till att arbetsuppgifterna kunde variera myc— ket från tid till annan var det ej lämp- ligt att binda sig vid någon viss ut- bildning hos dessa sistnämnda befatt- ningshavare. Man var mera betjänt av att disponera lämplig personal alltefter undersökningarnas art. Man måste dock ha någon garanti för att få en viss ar- betskvantitet utförd. Självfallet ville man i samband härmed även kunna disponera lokaler.
Yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset Enligt överläkaren vid denna central var förhållandet därstädes annorlunda emedan man även hade forskning på programmet. Hur stor andel av pro— grammet som utgjorde ”rutin" och hur
mycket som omfattade forskning kunde för tillfället ej angivas. Det var emel— lertid med hänsyn till nämnda förhål- lande nödvändigt att sjukhuset hade tillgång till ett eget laboratorium. Yr- kesmedicinska centralen hade Också av sjukhuset tilldelats laboratorieutrym- men, som i huvudsak var tillräckliga för de av överläkaren angivna aktiviteter- na. Under förutsättning att även perso- nalfrågan kunde ordnas behövde yrkes- medicinska centralen icke taga i an- språk några resurser vid folkhälsoin- stitutet.
Överläkaren vid yrkesmedicinska centralen framhöll emellertid bl. a. att i anslutning till gruppundersökningar ute på fältet _ där man har att söka fastställa orsaken till oro för mer eller mindre vaga symtom _— det många gånger är nödvändigt att göra ingående utredningar av de undersöktas hela miljö, familjeförhållanden, sociala för- hållanden etc. För sådana utredningar behövs en socialkurator.
För den experimentella toxikologiska verksamheten krävs tillgång till för ändamålet lämpliga djurstallar. Dessa kan vara belägna inom sjukhuset i en central djuravdelning eller utom sjuk- huset gemensamma med annan institu— tion. Det väsentliga är att den yrkes- medicinska enheten garanteras tillgång till visst djurutrymme och skötsel av dessa djur, utrymme för djuroperatio- ncr samt preparering efter [sektion.
Gruppundersökningarna och de toxi- kologiska och terapeutiska studierna kommer att ställa mycket stora krav på det kemiska laboratoriet. Det krävs en kvalificerad kemist som kan ansvara för utarbetandet av de ofta mycket speciella laboratoriemetoder som be- hövs och som kan ansvara för att meto- diken hålles i trim för att kunna till- mötesgå de behov som av och till helt oregelbundet uppkommer utifrån. Det
krävs vidare att laboratoriets resurser snabbt kan dirigeras om efter aktuella krav. Detta gör att dessa arbetsuppgif- ter svårligen kan utföras på sjukhusets centrallaboratorium, där man har ett fullt program och är för bunden av rutinen för att snabbt kunna ställa om för den kraftigt ökade speciella belast- ning som kan bli följden av ett akut problem på en arbetsplats med ty åt- följande omfattande gruppundersök- ning.
Arbetsfysiologiska institutet Arbetsfysiologiska institutets arbete krävde enligt dess föreståndare i vissa fall konsultationer av yrkeshygienisk natur. Storleken av behovet var dock mycket växlande. För närvarande kun- de problemen i en del fall lösas genom egen expertis, i andra fall lät man dem bero. Ett vidgat samarbete framför allt genom ömsesidig information var myc- ket önskvärd.
Yrkeshygieniska avdelningen vid sta- tens institut för folkhälsan På fråga om folkhälsoinstitutets yrkes- hygieniska avdelning kunde tillmötesgå de ovan redovisade kraven, ansåg dess föreståndare att han för närvarande måste besvara denna fråga nekande. När institutets nybyggnad planerades, hade man emellertid tänkt på yrkesme— dicinsk aktivitet, och de önskemål som uppställts av överläkaren vid Söder- sjukhusets yrkesmedicinska avdelning syntes lokalmässigt sett —— men tvek- samt personalmässigt — kunna tillgodo- ses inom ramen för de ökade framtida lokalresurserna. Ett tillgodoseende av lika stora krav från Karolinska sjuk- husets sida borde lokalmässigt också vara möjligt. Avdelningsföreståndaren anförde härvid, att man efter utbygg- naden av folkhälsoinstitutet måste vid-
taga sådana organisatoriska åtgärder, särskilt beträffande tekniska aktivite- ter, att avdelningen kunde stå beredd för snabba utryckningar. För bedöm- ning av frågan om även den yrkesme- dicinska forskningen vid Karolinska sjukhuset skulle kunna överföras till folkhälsoinstitutet måste man emellertid ha tillgång till närmare uppgifter om omfattningen och inriktningen av den- na forskning. Den djurexperimentella verksamheten kunde i princip bedrivas på folkhälsoinstitutet. Omfattningen av densamma måste emellertid där ses i relation till behoven av djurförsök från andra befattningshavare därstädes.
Överflyttning av yrkesmedicinska centralen till folkhälsoinstitutet Karolinska sjukhusets direktion hade i sitt remissvar över yrkesmedicinska utredningens betänkande berört möj- ligheten att överflytta centralen till folk- hälsoinstitutet, så att dess status blev lika med det som gällde för yrkesder- matologiska kliniken. Häremot ställde sig yrkesmedicinska centralens före- ståndare avvisande, då tyngdpunkten i verksamheten enligt hans mening var klinisk. Yrkeshygieniska avdelningens föreståndare ansåg jämväl att den kli- niska verksamheten måste var förlagd till Karolinska sjukhuset. Den labora— torieservice från folkhälsoinstitutet, som den kliniska verskamheten krävde, måste dock kunna ordnas.
Att indraga den nuvarande medicin- ska sektionen vid folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska avdelning vid en even- tuell överflyttning skulle säkerligen icke visa sig möjligt. Hygienikerns sätt att närma sig problemen var ett annat än medicinarens, och för övrigt var denna del av verksamheten så omfattan- de att yrkesmedicinaren ej skulle hinna med den.
Antalet yrkesmedicinska enheter i stockholmsområdet Beträffande antalet yrkesmedicinska enheter i stockholmsområdet var man enig om att en sammanslagning rent sjukvårdstekniskt var möjlig. Yrkes- medicinska centralens föreståndare an- såg det dock önskvärt att verksamhe- ten försiggick vid två olika sjukhus medan överläkaren vid yrkesmedicin— ska avdelningen vid Södersjukhuset fann vissa fördelar förknippade med att verksamheten förlades till ett ställe. I detta sammanhang konstaterades, att en eventuell framtida yrkesmedicinsk enhet i Uppsala icke kunde få sin ru- tinmässiga yrkeshygieniska service ga- ranterad av folkhälsoinstitutet. Överläkaren vid yrkesmedicinska av— delningen på Södersjukhuset framhöll att det enligt hans uppfattning förelåg begränsade sjukvårdsbehov. Yrkeshy- gieniska avdelningens föreståndare framhöll att det från statens instituts för folkhälsan sida förelåg önskemål om endast en yrkesmedicinsk enhet in- om stockholmsområdet, eftersom redan nu alltför många uppdragsgivare ställ- de krav på den yrkeshygieniska av- delningens service. Föreståndaren be- dömde det nödvändigt med medverkan från de olika sektionerna inom den yr- keshygieniska avdelningen vid utföran- det av yrkesmedicinska undersökningar och att det således icke skulle vara 'till fyllest med en ingenjör för att 'till- godse de yrkesmedicinska centralernas behov.
Samordning i övrigt Institutionsföreståndarna anslöt sig till den uppfattning som framförts av före- ståndaren för Arbetsfysiologiska insti- tutet, nämligen att de i stockholmsom- rådet belägna expertinstitutionerna ur forsknings- och informationssynpunkt borde samla ansvarig personal vid de
olika institutionerna minst tre gånger årligen till ett gemensamt policy-möte, där varje institution skulle redogöra för sitt forskningsprogram och där man in- gående skulle diskutera möjligheterna att samgå i vissa projekt. Genom att kretsen av deltagande institutioner vid- gades till att omfatta även andra stock- holmsinstitutioner och forskare inom den biologiskt sociala arbetsgemenska- pen skulle man kunna ytterligare öka effektiviteten.
Rekryteringstjänster Den viktiga rekryteringsfrågan skulle befrämjas om det inrättades två tjänster i vilka tjänsteinnehavaren garanterades en mångsidig utbildning av icke alltför kort varaktighet. Vid överläggningar- na ansåg man sig böra förorda ett ”praktiskt år” för industriläkare resp. skyddstekniker, varunder utbildningen skulle omfatta 4 månader yrkeshygien, 4 månader arbetsfysiologi och 4 måna— der yrkesmedicin. De närvarande ansåg att rekryteringen härigenom borde kun- na stimuleras.
Stockholms stads sjukvårdsstyrelse Vid utredningens överläggningar med sjukvårdsdirektören Romberg framhöll denne, att även om sjukvårdsstyrelsen var medveten om behovet av en upp- rustning av den yrkesmedicinska avdel— ningen vid Södersjukhuset, kunde en sådan icke komma till stånd förrän man hade en generalplan för sjukhuset. Man kunde för närvarande icke uttala sig om när en sådan generalplan kunde föreligga färdig. Enskededalens sjuk- hus, som skulle övertaga en del av Sö- dersjukhusets arbetsuppgifter, skulle enligt gjorda beräkningar vara inflytt- ningsklart år 1973. Först därefter blev det möjligt att disponera lokaler för andra uppgifter inom Södersjukhuset.
Sjukvårdsstyrelsen, som var angelä- gen om fortsatt vidgat samarbete mel- lan de yrkesmedicinska och yrkeshy- gieniska organen inom stockholmsom- rådet, kunde för sin del tänka sig så- väl en inordning av den yrkesmedi- cinska avdelningen vid Södersjukhuset i ett yrkesmedicinskt-yrkeshygieniskt institut i Stockholm som en samordning genom särskilda avtal.
Arbetsfysiologiska institutet
Vid överläggningar med arbetsfysiolo- giska institutet framkom bl. a. att man från institutsledningens sida var myc- ket mån om att få bibehålla kontakten med fysiologiska institutionen vid Gym- nastiska centralinstitutet. Gymnastiska centralinstitutets representanter i ar- betsfysiologiska institutets styrelse framhöll att det var nödvändigt för arbetsfysiologiska institutet att ha nära kontakt med obunden forskning i ar- betsfysiologi.
Ordföranden och flera ledamöter i stiftelsens styrelse hävdade dessutom att en eventuell framtida gemensam organisation för samtliga arbetsforsk— ningsinstitutioner inom stockholmsom— rådet icke fick medföra en förlust av möjligheterna för en smidig anpassning av serviceverksamheten till de aktuella behoven. Stiftelsens servicebolag, som ur organisationssynpunkt är mycket flexibelt, har härutinnan fungerat väl.
Statens institut för folkhälsan
Vid utredningens sammanträde med statens institut för folkhälsan hade ut- redningsmannen och experterna dagen före sammanträdet tillställts en prome- moria utarbetad av institutets förestån- dare, avdelningsföreståndarna, admi— nistrativa sektionens chef samt byrå- chefen i Kungl. Maj:ts kansli, S. E. Holmqvist.
Den utsända promemorian behandla— de i ett första avsnitt statens instituts för folkhälsan allmänna organisation. I ett andra avsnitt redovisades yrkes— hygieniska avdelningens resurser. Vissa tidigare förslag om den allmänna ra- men för statens instituts för folkhälsan verksamhet och om institutets ledning samt yrkeshygieniska avdelningens re- surser och ställning redovisades i ett tredje avsnitt.
Därefter behandlades i promemorian de överväganden som gjorts av vissa befattningshavare inom folkhälsoinsti- tutet, vilka överväganden här redovisas in extenso.
”I det följande beröres spörsmål om re— surser och utbyggnadsbehov för den cen- trala verksamheten inom yrkeshygienen, yrkesmedicinen och arbetsfysiologin, in- riktningen av en sådan verksamhet, upp— gifter för ledningen inom ett centralt organ för verksamheten ävensom sambandet mel— lan en central yrkeshygienisk verksamhet och andra verksamhetsgrenar. Förslag till ett organ med intresserepresentation fram— lägges.
Såsom av förut lämnad redogörelse fram- går kan man räkna med en betydande för— stärkning av yha :s personella resurser efter det att SIF:s lokalmässiga utvidgning ge- nomförts. Yha kommer vidare att få väsent- ligt ökade lokaler med förläggning till en byggnad, som helt skall nyuppföras.
Vid bedömningen av det framtida beho- vet av resurser för en central verksamhet inom yrkeshygienens, yrkesmedicinens och arbesfysiologins områden bör beaktas be- tydelsen av befintliga och blivande yrkes- medicinska avdelningar vid sjukhusen. En- ligt de riktlinjer, som utredningen angå- ende yrkesmedicinens organisation m.m. angivit, skall till huvuduppgifterna för en sådan avdelning höra — förutom under- sökning och behandling av patienter med yrkessjukdomar — bl. a. undersökningar i stor utsträckning på arbetsplatser, av grup- per av för yrkessjukdomsrisker utsatt per- sonal, studier av hur arbetsmiljön påverkar individens fysiska och psykiska arbetsför- måga, yrkeshygieniskt tekniska arbetsplats- undersökningar, experimentellt utred- nings-, utvecklings- och forskningsarbete i anslutning till ovannämnda uppgifter, kon-
sultation och information till myndigheter, institutioner, företag och enskilda i fråga om yrkesmedicinska och yrkestoxikologiska problem samt utbildning av läkare och annan personal för yrkesmedicinskt arbete. Personalen vid en yrkesmedicinsk avdel- ning skulle utgöras av läkare och tekniker jämte biträdande befattningshavare. Vid avdelningen skulle finnas ett yrkeshygie- niskt speciallaboratorium. Utredningen för- ordar i en utbyggnadsplan förstärkning av den yrkesmedicinska kliniken vid lasarettet i Lund och inrättande av en yrkesmedicinsk enhet i Göteborg samt därefter utbyggnad av yrkesmedicinska enheter vid övriga re- gionsjukhus. Utredningen biträder i prin— cip regionvårdsutredningens förslag att yrkesmedicinska enheter skall knytas ock- så till centrallasarett, men anser rekryte— ringsunderlaget för närvarande för knappt för att ens kunna tillgodose behovet vid de av utredningen främst föreslagna enhe- terna.
De yrkesmedicinska enheterna kommer i den mån de inrättas eller förstärkes att tillgodose bl.a. en del av det behov av aktuella undersökningar, som eljest borde täckas av en central organisation. Bety- dande fördelar med inrättande av sådana enheter skulle också vara att enheterna kunde hålla en fortlöpande kontakt med företag, arbetstagare och lokala skydds- organ samt vid behov företaga snabba ut- ryckningar.
En framtida utbyggnad av industrihälso— vården genom industriläkare, tjänsteläkare och andra läkare i öppen vård kan jämväl medverka till att befria den centrala orga- nisationen från vissa arbetsplatsundersök— ningar.
Slutligen bör framhållas, att en organi- satorisk samordning av resurserna i stock- holmsområdet redan i och för sig torde leda till en förstärkning av de nu befintliga institutionernas kapacitet. Utredningen an- gående yrkesmedicinens organisation m.m. har därjämte förutsatt en viss personell och materiell upprustning av expertinstitu- tionerna i Stockholm. Såsom SlF:s styrelse framhöll i sitt utlåtande över utredningens angående yrkesmedicinens organisation m.m. betänkande, skulle ett vidgat sam— arbete — utöver det som redan nu före- kommer -—— kunna utsträckas att omfatta jämväl tjänstgöringsförhållandena för vid institutionerna anställda läkare och ingen— jörer — t. ex. genom auskulteringar vid de olika institutionerna — i syfte att vidga ut—
bildningsramen för vederbörande och däri— genom främja personalrekryteringen. Ge- nom den projekterade utbyggnaden av SIF kan den personalutbildning, för vilken in- stitutet hör svara, ökas. Frågan, huruvida och i vad mån ett organiserat samarbete kan åvägabringas mellan staten, å ena, samt det kommunaldrivna Södersjukhuset och det såsom stiftelse verksamma arbetsfysio— logiska institutet, å andra sidan, kan dock icke lösas utan förhandlingar.
Lokalutrymme för yrkesmedicinsk verk- samhet kan beredas inom SIF:s byggnads- komplex genom inrättande av ytterligare en våning i den för yha avsedda byggnaden, en åtgärd som enligt lämnad uppgift är byggnadstekniskt möjlig. Genom påbyggnad också av födoämnesbygieniska avdelningen — vilken byggnadsmässigt skall anslutas till yrkeshygieniska avdelningen _ kan utrymme vinnas för arbetsfysiologisk verk— samhet.
Det ovan anförda torde ge vid handen, att tidigare beslutad utvidgning av den yrkeshygieniska verksamheten vid SIF jämte organiserat samarbete mellan de ifrågavarande stockholmsinstitutionerna och verksamheternas lokala sammanfö- rande inom ramen för en möjlig ytterligare utökning av SIF:s byggnadskomplex kom— mer att medföra en icke obetydlig förstärk- ning av de centrala resurserna för yrkes- hygien, yrkesmedicin och arbetsfysiologi. Det synes för närvarande knappast till- rådligt att härutöver besluta om förstärk- ning av den centrala verksamheten utan torde utvecklingen ifråga om lokala instan- ser på området böra avvaktas.
Med utbyggnad av de lokala resurserna torde den centrala verksamheten i vad gäl- ler undersökningar väsentligen böra be- gränsas till forsknings- och andra större utredningsuppgifter, vilka kräver insats av specialiserade forskare med erforderliga speciallaboratorier. Härvid bör givetvis nya problem, som uppkommer i följd av änd- ringar inom arbetslivet, upptagas till skyndsam prövning i den mån så påkallas av problemens vikt. Arbetarskyddsverkets behov av 1aboratorieundersökningar kom- mer att tillgodoses genom särskild personal, som skall anställas härför. Denna personal torde även kunna anlitas för fältarbete. Sett på längre sikt bör verksamhet för lösande av aktuella, mindre problem, vilka fordrar snabb handläggning, ske endast i ringa omfattning. Här bör handläggningen väsentligen äga rum på det lokala planet
under ledning av kvalificerad expertis från resp. yrkesmedicinska avdelning. Vid sidan av forskning och större utredningar är per- sonalutbildningen en uppgift av stor be- tydelse för den centrala verksamheten. Av vad ovan sagts om den centrala verksam- hetens ändamål följer bl.a., att ledningen av denna verksamhet i huvudsak bör in— riktas på en allmän arbetsplanering med de stora fortgående utredningarna i sikte men endast i mindre mån på att dirigera arbetskraft och andra resurser på tillfälliga uppgifter. Forskning bör uppläggas lång— siktigt och så långt möjligt få pågå utan störningar. Också resultat från större ar- betsplatsundersökningar kan böra bear- betas utan avbrott. Det synes knappast görligt att, såsom i ett yttrande över folk- hälsoinstitutsutredningens betänkande ut— talas, låta ett centralt — fristående —— organ utföra yrkeshygieniska uppgifter ”av alla de slag som kan bli aktuella'.
När det gäller sambandet mellan den centrala yrksehygieniska verksamheten och andra verksamhetsgrenar inom SIF må först framhållas, att SIF i sin helhet är ett organ med uppgift att på begäran eller eljest utföra praktiskt-vetenskapliga under- sökningar och utredningar samt idka annan forskningsverksamhet inom allmän-, yrkes-, födoämnes— och vitaminhygienens områ- den. Institutets arbete har betydelse för skilda områden av samhällslivet och berör en mångfald intressenter, ej blott arbets- marknadens parter. Verksamheterna på institutets olika avdelningar sammanhålles av att de alla har till föremål miljöfakto- rer: fysikaliska, kemiska och biologiska. Typindelningen av miljöfaktorerna sam- manfaller icke med avdelningsindelningen. Då problemen på de skilda avdelningarna ofta är desamma, sker ett omfattande sam- arbete mellan avdelningarna, varvid vissa resurser kan användas gemensamt. Även eljest förekommer, att avdelningarna sam- fällt begagnar vissa anordningar. Flera ge- mensamma serviceorgan finns. Följande exempel må nämnas.
1) Allmän- och yrkeshygieniska avdel— ningarna bedriver undersökningar rörande fysikaliska och kemiska miljöfaktorer av likartat slag, t.ex. värme, ventilation, be- lysning, buller, luftföroreningar och damm. Avdelningarna arbetar därför i avsevärd utsträckning med samma undersöknings— metoder. Vid den ena avdelningen vunna erfarenheter i fråga om resultat av under- sökningar och metodikstudier kan ofta ut-
nyttjas av den andra avdelningen. Viss för institutet gemensam apparatur användes vid ifrågavarande undersökningar, var- jämte lån mellan avdelningarna förekom- mer av och till. Vid projekteringen av institutets utbyggnad har förutsatts, att isotoplaboratorier för allmänhygieniska och yrkeshygieniska avdelningarna skall ordnas gemensamt. För allmän-, yrkes- och födoämneshygieniska avdelningarna avses vidare skola inrättas ett gemensamt mörk— rumslaboratorium.
2) Verksamheterna vid yrkes- och födo- ämneshygieniska avdelningarna tangerar varandra, då det gäller biocider vilka för- anleder såväl födoämnes- som yrkeshygi- eniska problem. Vid handläggning av såda- na ärenden samverkar därför avdelningar- na.
3) Allmän-, yrkes- och födoämneshygi- eniska avdelningarna har i åtskilliga sammanhang att utföra toxicitetsunder- sökningar, ofta med likartad metodik. Tidigare samarbete mellan avdelningarna i detta hänseende beräknas bli intesifierat, sedan en särskild toxikologisk sektion un- der ledning av en laborator under detta år organiserats vid födoämneshygieniska av— delningen.
4) Erfarenhetsutbyte och samordning av åtgärder mellan yrkeshygieniska avdel- ningen, födoämneshygieniska avdelningen och vitaminavdelningen är påkallat av att näringsstatus kan ha inverkan på utveck- lingen av ohälsa i samband med arbete. I hälsoundersökningar på arbetsplatser bör ingå undersökningar rörande näringsstatus, vissa sådana undersökningar har redan igångsatts av institutet.
5) För speciella analysuppgifter av skilda slag utnyttjar avdelningarna ofta varandras resurser i syfte att undvika eljest erforder- liga metodikstudier m. m.
6) Vid besvarande av remisser, särskilt från Kungl. Maj:t, påkallas ofta samarbete med hänsyn till att ärendet kan beröra mer än en avdelning.
7) I institutets undervisningsverksamhet avseende industriläkare, tjänsteläkare och hälsovårdsinspektörer medverkar allmän-, yrkes- och födoämneshygieniska avdel- ningarna. Särskilt den undervisning, som meddelas av allmänhygieniska avdelningen, har i avsevärd omfattning direkt betydelse för yrkeshygienen.
8) I planerade lokaler för djurhus vid SIF ingår vissa för allmän- och yrkes-
hygieniska avdelningarna gemensamma ut- rymmen.
9) Verkstäder är för närvarande anord- nade och förutsättes vid utbyggnaden skola anordnas gemensamt för alla institutets avdelningar.
10) För hela institutet gemensamma serviceorgan — förutom verkstäderna — kansliet, kassakontoret, skrivcentralen och centralförrådet.
Den lämnade exemplifieringen torde ge vid handen, att inom SIF ett nära sam- arbete äger rum mellan yha, å ena och övriga avdelningar å andra sidan, samt att gemensamma anordningar utnyttjas i stor utsträckning. Då genom SIF:s anslagsäs- kanden och den allmänna arbetsplaneringen grunden lägges för institutets och dess av— delningars möjligheter för en rationellt be— driven verksamhet, är det av vikt, att be- slutanderätten i anslagsframställnings- och planeringsfrågor tillkommer ett ledande organ, som är gemensamt för alla avdel- ningarna. Också för det löpande samarbetet är en gemensam ledning av betydelse.
De arbetsenheter, för vilka en samord— ningsform sökes, är yha, de yrkesmedi- cinska avdelningarna vid Karolinska sjuk— huset och Södersjukhuset i Stockholm samt arbetsfysiologiska institutet. Yrkeshygien, yrkesmedicin och arbetsfysiologi har nära beröringspunkter med varandra. Det bör eftersträvas, att det nu i fria former före- kommande samarbetet utvidgas till det organisatoriska planet. Härvid synes natur- ligt, att den profylaktiska delen av den yrkesmedicinska verksamheten vid Karo— linska sjukhuset förenas med den centrala yrkeshygieniska verksamheten. Samma ord- ning torde därvid böra tillämpas som i fråga om yrkesdermatologin. Det profylak- tiska arbetet torde sålunda böra ställas under ledning av en laborator, vilken tillika skall tjänstgöra som överläkare vid Karo- linska sjukhuset. Såsom överläkare skall befattningshavaren förfoga över mottag- ningslokaler och sängplatser vid sjukhuset.
Beträffande samarbete mellan den cen— trala yrkeshygieniska verksamheten och yrkesmedicinska avdelningen vid Söder— sjukhuset må erinras, att i det av utred— ningen angående yrkesmedicinens organi- sation m. m. avgivna betänkandet antyddes. att den yrkesmedicinska avdelningen — vil- ken icke har någon tekniker anställd utan tillföres yrkeshygienisk expertis enligt överenskommelse med yha skulle kunna var betjänt av att ha tillgång till en egen
yrkeshygienisk tekniker. Det kan vara lämpligt, att yrkeshygienisk expertis, direkt anställd vid Södersjukhuset, får sin tjänst- göring delvis förlagd till en central yrkes- hygienisk instans. Organisatorisk samord— ning mellan den yrkesmedicinska verksam- heten vid Södersjukhuset och en central yrkeshygienisk instans kan åstadkommas genom att Södersjukhusets huvudman får insätta en representant i ett organ med företrädare för intresseorganisationerna. Frågan härom återupptages i det följande:
För arbetsfysiologin torde en sektion kunna inrättas vid den centrala yrkes- hygieniska instansen.
För den yttre organisationen av en cen- tral verksamhet inom yrkeshygienen, (den profylaktiska delen av) yrkesmedicinen och arbetsfysiologin finns fyra huvudalter- nativ, nämligen 1) inrättande av ett fri— stående institut för verksamheten, 2) inför- livning av yrkesmedicin och arbetsfysiologi med yha, ställd under ledning av en avdel- uingsstyrelse med representanter för in- tresseorganisationerna m.fl., 3) införliv- ning av yrkesmedicin och arbetsfysiologi med yha, ställd under inflytande av en nämnd med representanter för intresseorga- nisationerna m.fl., samt 4) verksamhetens förläggning till yha men utan intresse— organisation.
En central instans för ifrågavarande verksamhet torde icke för den tid, som nu är överblickbar, kunna antagas bli av sådan storlek, att härav motiveras utbrytning av yha från SIF och inrättande av ett särskilt institut. Ställningen av fristående institut torde ej heller i och för sig ge bättre garanti för organisationens anpassning efter sam- hällets krav än avdelningsformen. Verk- samheten kan inrymmas inom SIF:s bygg— nadskomplex under förutsättning av viss utbyggnad utöver den hittills planerade. En lokal samförläggning med SIF torde för övrigt vara nödvändig, om lokalfrågan för verksamheten skall kunna lösas inom rim- lig tid, och medför dessutom vissa möjlig- heter till önskvärt samarbete. Vad tidigare anförts angående relationerna mellan de skilda avdelningarna inom SIF talar vidare för att också det organisatoriska samban- det mellan yha och SIF bör bevaras även efter utvidgning av ramen för yhazs upp- gifter. Med hänsyn till att åtskilliga ären— den av folkhälsokaraktär kräver bedöman- de från skilda hygieniska synpunkter, är det av värde jämväl för allmänheten, att de skilda synpunkterna finns företrädda
inom ett och samma institut, så att man inte först har att vända sig till en institu- tion och därefter till en annan.
Vad här ovan antytts angående samban- det inom folkhälsoinstitutsverksamheten ger anledning att framhålla också den syn— punkten, att en utredning, vilken skulle syfta till att överväga möjligheten och lämpligheten av att inrätta ett särskilt yrkeshygieniskt institut, icke skulle kunna begränsas till att behandla organisationen av ett nytt sådant institut utan också måste ingående undersökas, vilka konsekvenser en utbrytning av yrkeshygieniska avdelningen skulle få för den kvarstående delen av statens institut för folkhälsan. En översyn av hela institutets verksamhet skulle alltså behöva ske. Därest yrkeshygieniska avdel- ningen skulle anses böra behållas såsom avdelning inom statens institut för folk- hälsan men ställas under ledning av en avdelningsstyrelse, kunde det likaledes -— om avdelningsstyrelsen skulle få mera långt gående befogenheter -— bli behövligt att närmare penetrera verkningarna härav för statens institut för folkhälsan i övrigt.
En betydelsefull åtgärd för att — utan utbrytning eller en mera fullständig fri— görelse av yrkeshygieniska avdelningen från statens institut för folkhälsan — till- godose framför allt arbetsmarknadsorgani— sationernas önskemål och intressen skulle vara, om man inom SIF inrättade ett sär- skilt organ med representanter för bl.a. dessa organisationer. Även utan beslutande- rätt i frågor av gemensam betydelse för SIF — vartill bl.a. hör anslagsäskanden och allmän arbetsplanering —- skulle ett sådant organ — med nära kännedom om det prak- tiska arbetslivets behov — kunna på ett verksamt sätt bidraga till att arbetet inom den utvidgade yrkeshygieniska avdelningen finge en inriktning, som svarade mot dessa behov, så långt de borde tillgodoses genom central verksamhet, samt väl hävda nödiga anslagskrav. Erinras må, att enligt de tidi- gare, nu genom 1964 års universitetsstadga upphävda stadgarna för de tekniska hög- skolorna skulle för varje avdelning vid teknisk högskola finnas ett avdelningsråd, vilket hade att ägna uppmärksamhet åt att verksamheten vid avdelningen bedrevs på ett ur näringslivets synpunkt ändamåls- enligt sätt; avdelningråd ägde att avgiva förslag för lärarkollegium m.fl. instanser. Enligt 1964 års instruktion för universitets- kanslersämbetet skall till ämbetet, i den mån Kungl. Maj:t så förordnar, vara knutna
utbildningsråd såsom rådgivande organ med uppgift att verka för att utbildningen utformas på ett från arbetsmarknadens, särskilt näringslivets och den allmänna förvaltningens, synpunkter ändamålsenligt sätt. Också vid andra statliga myndigheter finnes rådgivande organ.
Om vid SIF inrättas ett sådant organ som nyss nämnts, vilket organ lämpligen skulle kunna benämnas yrkeshygieniska avdel- ningens nämnd, torde det böra åligga det nya organet att följa arbetet vid yha, att årligen uppgöra och till styrelsen över- lämna förslag dels till föreskrifter rörande arbetets vid yha planläggning och bedri— vande, dels ock till anslagsäskanden såvitt rör yha, att avgiva av styrelsen eller arbets- utskottet begärda yttranden i frågor, som rör yhazs verksamhetsområde, att i övrigt bistå styrelsen och arbetsutskottet med upp- lysningar och synpunkter, som med hän— syn till företagens och arbetstagarnas in— tressen kan vara av betydelse för inrikt- ningen av det yrkeshygieniska arbetet, samt att, i den omfattning styrelsen bestämmer, besluta å styrelsens vägnar. Nämnden bör äga att för styrelsen framlägga de förslag rörande verksamheten vid yha, som nämn- den kan finna påkallade. Vid nämndens sammanträden bör föras protokoll. Leda- mot av nämnden, som vid överläggning angående visst ärende stannar för annan uppfattning än majoritetens, bör äga att få sin mening antecknad till protokollet.
Nämnden skulle förslagsvis kunna bestå av arbetarskyddsstyrelsens chef, en eller två av Kungl. Maj:t på förslag av svenska arbetsgivareföreningen utsedda ledamöter, en eller två av Kungl. Maj :t efter förslag av landsorganisationen i Sverige utsedda ledamöter, en av Kungl. Maj :t efter förslag av Södersjukhusets huvudman utsedd leda- mot samt yha:s föreståndare. Vid förfall för arbetarskyddsstyrelsens chef bör myn- digheten representeras av verkschefens ställföreträdare eller den person, som verks- chefen sätter i sitt ställe. Vid förfall för _vhazs föreståndare bör i dennes ställe in— träda den som fullgör föreståndargöro- målen. För de särskilt utsedda ledamöterna torde böra finnas personliga suppleanter; mandattiden för dessa ledamöter jämte suppleanter torde böra vara högst fyra år. Nämnden torde höra inom sig välja ord- förande och vice ordförande. Vid samman- träde bör minst halva antalet ledamöter vara närvarande. SIF:s föreståndare torde
böra äga rätt att närvara vid sammanträde och därvid deltaga i överläggningarna men ej i beslut. Nämnden torde höra samman- träda ett visst minsta antal gånger per år samt därjämte när ordföranden så finner påkallat.
Det må framhållas, att med ifrågasatt ut- vidgning av yhazs verksamhet SIF:s admi- nistrativa personal torde höra förstärkas.”
Vid förenämnda sammanträde kom- menterade institutets föreståndare pro- memorian. Han hade för sin egen del intet ytterligare att tilläga, men fram- höll att det skulle vara möjligt att in— korporera den yrkesmedicinska verk- samheten i stockholmsområdet samt arbetsfysiologiska institutet med den yrkeshygieniska avdelningen under för- utsättning att ytterligare lokaler anskaf- fades. Han ansåg att om man genom påbyggnad av institutet skulle kunna skaffa dessa utrymmen, det också skulle finnas vissa möjligheter att få reserv- utrymmen för redan etablerade sektio- ner inom yrkeshygieniska avdelningen. Föreståndaren framhöll vidare att man inom institutet bedömde det vara av värde för samordningssträvandena med en intresserepresentation och påpekade att man i promemorian skisserat upp- gifterna för en nämnd och dessutom berört organisationsformerna inom in- stitutet.
Avdelningsföreståndaren för yrkes— hygieniska avdelningen framhöll att en utbrytning av denna avdelning beräk- nades medföra olägenheter med hänsyn till den tidsutdräkt som måste vara förenad med tillkomsten av ett kvalifi- cerat funktionsdugligt fristående in- stitut. Han framhöll vidare, att om man avskar nuvarande organisatoriska sam- band mellan institutets avdelningar, be- tydande svårigheter skulle uppkomma för ett gemensamt utnyttjande av till- gängliga resurser. Han önskade emel- lertid framhålla, att på lång sikt en utbrytning av yrkeshygieniska avdel-
ningen sannolikt skulle vara värdefull. För sin del förordade han att arbets— fysiologiska institutet och yrkesmedi- cinska centralen vid Karolinska sjuk- huset organisatoriskt inordnades under yrkeshygieniska avdelningen. Yrkesme- dicinska centralens föreståndare var för närvarande konsult i yrkesmedicin- ska frågor vid yrkeshygieniska avdel- ningen. Detta var otillräckligt och en förstärkning av denna sektor borde ske. I betänkandet om arbetsforskning — resurser och önskemål _— hade talats om behovet av en dokumentationscen- tral och en konsultationscentral inom arbetsforskningsområdet, och en sådan central borde förläggas till en utvidgad yrkeshygienisk avdelning.
På direkt fråga framhöll avdelnings- föreståndaren vid allmännhygieniska avdelningen — tillika professor i häl- sovårdslära vid Karolinska institutet —— att det med hänsyn till arbetsvolymen för närvarande icke fanns några skäl som talade för behov av en utbyggnad av den omgivningshygieniska sektionen.
I ett avslutande inlägg framhöll före- ståndaren för yrkeshygieniska avdel- ningen att det inte var avgörande för ett gott samarbete med ett direkt in- stitutionssamband. Han exemplifierade sitt påstående genom att redovisa det samarbete som förekom mellan hans av- delning, anatomiska institutionen vid Karolinska institutet, tekniska högsko- lan och Stockholms universitet. Beträf- fande samarbetet inom institutet ansåg han det särskilt värdefullt att ha till- gång till olika experter inom folkhälso- institutets verksamhetsområde, vilka kunde konsulteras snabbt då det gällde ”mindre tilltalande rutinuppgifter”. Be— träffande samdrift av verkstäderna vid en eventuell utbrytning av yrkeshygie- niska avdelningen från institutet, ställ- de dess föreståndare sig skeptisk och framhöll slutligen att då det gällde un- dervisningen, denna lättare skulle kunna bedrivas om man hade gemen- samma undervisningslokaler.
KAPITEL 5
Bedömning av behovet av vård, konsultation, forskning
och utveckling, undervisning och utbildning
Behovet av ökade resurser inom yrkes- hygien, yrkesmedicin och arbetsfysio- logi har framhållits dels i ett flertal ut- redningsbetänkanden — senast i det som avgavs av yrkesmedicinska utred- ningen — dels i särskilda framställ- ningar från de myndigheter och orga- nisationer som särskilt har att bevaka arbetarskydd och företagshälsovård.
Vård
Den sjukhusanslutna verksamheten har sin tyngdpunkt förlagd till den diagnostiska sidan. Vård av framförallt okomplicerade fall av yrkessjukdom handhas av industriläkare eller av andra läkare i öppen vård. Vård av fö- reträdesvis komplicerade yrkessjukdo- mar bör däremot bedrivas av de sjuk- husanslutna yrkesmedicinska enheter- na, vilka för denna vård bör vara till- försäkrade erforderligt antal vårdplat- ser främst inom de medicinska och dermatologiska klinikerna.
Konsultation
Den konsultationsverksamhet som krävs inom området berör såväl enskil- da eller grupper av arbetstagare som arbetsmiljö. Frågeställningarna berör bl. a. den anpassning av miljö och in- divid som syftar till förbättrad funktion och förhöjd produktion, en anpassning som bör medföra en lägre frekvens av olycksfall och sjukdom. Det gäller där—
vid att tillämpa ergonomiska (biotek- nologiska) principer och metoder, vil- ket bl. a. innebär mätningar av arbets- belastning och individuell prestations- förmåga och dess beroende av sådana faktorer som arbetsteknik, utrustning och miljö. En dylik tillämpning kräver samarbete mellan olika slag av specia- lister.
I anslutning till medicinska och tek- niska utredningar vid inträffade eller misstänkta fall av yrkessjukdom gäller det att skapa förutsättningar dels för en adekvat behandling av patienten, dels för att eliminera risker ur arbets- miljön samt skydda patienter och hans arbetskamrater mot fortsatt skadever- kan. Ansvaret för en väsentlig del här- av åvilar yrkeshygienikern, som — uti- från sin kunskap om riksmomentens art och lokalisation — har att ge profy- lak'tiska råd och föreslå sådana ändring- ar i miljön att hälsorisken undanröjes. Samverkan mellan teknik-er, medicinare och arbestfysiologer krävs för analys, bedömning och elimination av sådana olägenhetsmoment i arbetsmiljön, som kan ge upphov till trivsel- och produk- tionshämmande irritation.
Tekniker behövs vidare i den kon- sultationsverksamhet som förekommer inom företagen innan en ny produk— tionsteknik skall introduceras. En så- dan förebyggande verksamhet är också en huvuduppgift för arbetarskyddssty— relsen och yrkesinspektionen. I arbe— tarskyddsutrednigens betänkande 1955
framhölls, att arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens behov av tek- niskt yrkeshygieniska undersökningar var så stort att även om man inrättade yrkesmedicinska sjukhusenheter med yrkeshygieniska laboratorier, skulle be- hov finnas av konsultationsmöjligheter för vilka erfordrades tekniker och lä- kare.
Till detta kommer behovet av infor- mation om industriellt använda ämnen vilkas hälsofarlighet icke är känd. Den uppmärksamhet som under senare tid ägnats toxikologiska problem såväl in- om läkemedelsområdet som inom be- kämpningsmedelsområdet liksom den nya lagstiftningen om gifter, hälsofar- liga och vådliga ämnen samt bekämp- ningsmedel ger anledning att räkna med ytterligare efterfrågan på sådan in— formation.
Forskning och utveckling
Näringslivets utveckling har i viktiga avseenden medfört ökade krav på den mänskliga arbetskraften. Nya risker tillkommer i samband med införandet av nya produktionsmetoder och använ- dandet av nya ämnen. Rationaliserings- åtgärder och automation medför nya medicinska, psykologiska och sociolo- giska problem. Individen ställer ökade krav på en sund arbetsmiljö, vilket i många fall medför en radikal ompröv- ning av tidigare erkända normer. Allt detta medför krav på en företrädesvis till arbetsplatserna förlagd övervakan— de, profylaktisk och optimerande verk- samhet. Detta kräver i sin tur utveck- lings- och forskningsarbete vilket i och för sig kan utföras av ett flertal existe- rande universitetsinstitutioner för tek- nik, hygien, medicin och samhällsve- tenskapliga discipliner. Dessa institu- tioner har emellertid andra, mera nära— liggande uppgifter, varför detta ar-
bete främst måste ankomma på de ex- pertinstitutioner för yrkeshygien, yr- kesmedicin och arbetsfysiologi som nu finns i stockholmsområdet och i Lund och som förutses tillkomma vid re- gionsjukhusen.
Med hänsyn till de ovan redovisade utvecklingstendenserna har arbetsmark- nadsparterna krävt väsentligt vidgade insatser inom yrkeshygien, yrkesmedi- cin och arbetsfysiologi. Med beaktande av dessa krav har Kungl. Maj:t bl. a. givit arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att tillsammans med medicinalstyrelsen och arbetsmarknadsparterna utforma riktlinjer för företagshälsovårdens vi- dare utveckling. Arbetarskyddsstyrel- sen har jämväl anmodats att efter sam- råd med medicinalstyrelsen snarast in- komma med förslag i frågan huruvida även andra yrkessjukdomar än de som omnämnes i KK 1949:211 skall medta- gas i den obligatoriska besiktningsverk- samheten omfattande personer, som utsättes för särskild fara att få yrkes- sjukdom.
Som framgår av det sagda har beho- vet av ytterligare insatser inom yrkes- hygien, yrkesmedicin och arbetsfysio- logi ökat under åren. Av de förslag som av skilda sakkunniga vid olika tillfällen framlagts och av remissinstanserna i alla väsentliga delar tillstyrkts har få förverkligats. Yrkeshygieniska avdel— ningen vid statens institut för folkhäl- san har under lång tid haft kännbar brist såväl på personal som lokaler. Verksamheten vid yrkesmedicinska cen- tralen vid Karolinska sjukhuset har se- dan den påbörjades bedrivits under provisoriska former. Yrkesmedicinska avdelningen vid Södersjukhuset har förblivit i det skick denna avdelning fick i provisoriska lokaler vid sin start 1952. Arbetsfysiologiska institutet, vars verksamhet hittills bedrivits i stiftelse- form, lider av brist på lokaler och sak—
nar de ekonomiska resurser, vilka skulle kunna göra det möjligt för institutets ledning att långsiktigt planera verksam- heten.
Vid lasarettet i Lund har en ytterli- gare utveckling av den yrkesmedicinska verksamheten kommit till stånd sedan yrkesmedicinska utredningen avlämna- de sitvt betänkande. Vid regionsjukhu- set i Örebro pågår tillsättning av över- läkartjänsten vid yrkesmedicinska kli- niken. När tjänsten blivit besatt med ordinarie innehavare torde ett långva- rigt uppbyggnadsarbete förestå innan en såväl kvalitativt som kvantitativt till- fredsställande verksamhet kan komma till stånd.
Beträffande Uppsala torde förutsätt- ningar föreligga för att relativt snart i provisoriska lokaler i anslutning till hygieniska institutionen inrätta en yr- kesmedicinsk enhet.
Bland de regionvårdshuvudmän som av chefen för socialdepartementet i 1964 års statsverksproposition förut- satts skola bygga upp yrkesmedicinska sjukhusenheter har bland andra Göte— borgs stad och Östergötlands läns lands— ting visat intresse. Utbyggnaden av så- dan verksamhet torde emellertid kom- ma att kräva viss tid med hänsyn till rådande brist såväl på kompetent per- sonal som på lokaler. För närvarande finns högst tio läkare, vilka efter kom- pletterande utbildning skulle kunna be- kläda självständiga befattningar vid yrkesmedicinska sjukhusenheter. Av tekniker finns några enstaka med så- dana kvalifikaitoner att de efter kom- pletterande utbildning skulle kunna placeras vid yrkesmedicinska sjukhus- enheter eller liknande institutioner.
Undervisning och utbildning
Det hinder för en snabb utbyggnad av denna verksamhet som bristen på tek- niker och läkare utgör drabbar flera
områden av samhällslivet. Inom det här aktuella området, vars utveckling i princip påbörjades vid tillkomsten av statens institut för folkhälsan 1938 har man i avsaknad av utbildningsplaner och utbildningsresurser icke kunnat förebygga den bristsituation som idag råder.
Läkare
I den senaste läkarprognosntredningens betänkande räknade man med att det på grund av ett ökat behov av konsul- terande organ på det yrkesmedicinska området år 1970 skulle behövas ca 100 läkare verksamma inom det yrkesmedi- cinska och yrkeshygieniska området vid institutioner eller sjukhusavdel- ningar. Behovet av industriläkare hade beräknats särskilt.
Ännu så länge saknas specialistkom- petenskrav för yrkesmedicinare. För tjänster som överläkare och biträdande överläkare vid lasarett krävs allmänt minst 3 års tjänstgöring inom den spe- cialitet tjänsten gäller. Om specialist- behörighet införes för yrkesmedicin torde man få räkna med en vidareut— bildning efter med.lic.-examen under fem till sju år. Så hög kompetens torde i framtiden komma att krävas av läkare i självständig ställning vid sjukhusav- delning. Det torde vara realistiskt att även förutse skärpta kompetenskrav för industriläkare. Som tidigare refere- rats pågår för närvarande en utred- ning som skall draga upp riktlinjerna för en utbyggd företagshälsovård. Man har anledning att räkna med att denna utredning också kommer att belysa be- hovet av utbildning för blivande indu— striläkare, vilken fråga alltså icke upp- tages till bedömning i detta samman- hang.
För att inom en tioårsperiod kunna tillgodose behovet av läkare för tjänst- göring vid yrkesmedicinska sjukhus-
enheter skulle under de närmaste åren krävas ett årligt intag av fem medi- cine licentiater för vidareutbildning. För att kompensera en förutsedd avgång till andra arbetsuppgifter bl. a. till in- dustriläkartjänster och läkartjänster vid arbetarskyddsverket, anser utredningen att årligen det dubbla antalet läkare behöver vidareutbildas.
Om man räknar med en treårig ut- bildning i yrkesmedicin krävs vid full utbyggnad trettio utbildningsplatser. Hur länge en sådan utbildningstak-t skall bibehållas kan icke nu förutses utan bör göras till föremål för översyn efter tio år.
Tekniker
Beträffande behovet av tekniker finns icke några prognossiffror av det slag som finns för läkare. Experten åt ut- rednigen, civilingenjör G. Gerhardsson, som nyligen företagit en studieresa i USA för att bl. a. studera organisatio- nen av arbetarskydd, företagshälsovård och arbetshygien, har beträffande ut- vecklingen av arbetshygienen i U.SA lämnat följande uppgifter:
”Den statliga arbetshygienen har sedan 1920—talet arbetat med olika undersökningar av arbetaren i hans arbetssituation. Den medicinska forskningen har givit ett antal kriterier och önskemål beträffande arbets— platsens utformning, som det möter tek- niska svårigheter att effektuera inom ra- men för tillgängliga ekonomiska resurser. Det har hela tiden accentuerats behovet av kvalificerade tekniker inom arbetshygienen.
Totalt finns det för närvarande 54 ar— betshygieniska institut i hela USA. Av dessa är det bara 9 som fortfarande har någon medicinare anställd.
De tekniska arbetshygienikerna har ut- bildats på universitet sedan senare hälften av 1920-talet. För närvarande ger ett tiotal universitet sådan utbildning på olika ni- våer, bachelors degree, masters degree och doctors degree. Specialistkompetens kan erhållas efter industripraktik i minst tre år enligt liknande modell som gäller för industriläkare.
De som examinerar industrihygienikerna utses av American Industrial Hygiene Ass och förhören omfattar två dagar. År 1964 har 29 tekniker erhållit specialistkompe- tens. Stora möjligheter till differentiering föreligger både för läkare och tekniker inom det arbetshygieniska området.
På statliga institutioner hade man år 1936 ca 50 tekniska industrihygieniker, 1941 250 och 1964 525. Inom industrin hade man år 1941 ca 200 industrihygieniker, 1964 hade man ca 2000 och man anser att det 1975 skulle behövas 3800, d.v.s. nära en fördubbling jämfört med nu. Man anser det emellertid inte möjligt att åstadkomma denna rekrytering, eftersom konkurrensen om de tekniska begåvningarna är mycket hård och de tekniska yrkena ger möjlig- heter till så många andra intressanta ar- betsuppgifter. Bristen på folk försöker man kompensera genom god tillgång på assi— stentpersonal, rationalisering, maskinella hjälpmedel och liknande åtgärder. Från ledande håll ser man emellertid med be- kymmer på svårigheten att rekrytera per- sonal i den utsträckning som skulle be- hövas. Ekonomiskt är det gynnsamt att specialisera sig inom teknisk yrkeshygien i Amerika."
Behovet av tekniska yrkeshygieniker varierar avsevärt mellan olika bran- scher. Så hade den kemiska industrin i USA är 1957 i genomsnitt en industri- hygieniker per fem tusen anställda, den elektriska industrin en på 20000 och järnvägsbolagen en per 460 000 anställ- da. Genomsnittet för hela den arbetan— de befolkningen i USA var år 1940 en per 300000 anställda, är 1945 en per 150000 anställda och år 1957 en per 64 500 anställda. Om man överför det i amerikanska prognoser uppskattade genomsnittliga behovet av en industri- hygieniker per 24 000 anställda till en beräknad arbetskraftstillgång i Sverige år 1975 av 3,8 miljoner individer, sva— rar detta mot ett behov av 160 special- utbildade yrkeshygieniker vid denna tidpunkt. Denna beräkning grundar sig helt på behovet av redan dokumente- rade insatser. Det torde emellertid vara mera realistiskt att räkna med att de
tekniska förändringarna kommer att öka det reella behovet i högre grad än vad som anges av dessa siffror.
Det finns skäl att här uppmärksam- ma att det inom landet inte förekom— mer någon ordnad utbildning för yrkes- hygieniska tekniker. Det tar sig uttryck i att det i Sverige för närvarande en- dast finns ett fåtal tekniker med viss utbildning inom ämnesområdet.
Vid folkhälsoinstitutets yrkeshygie- niska avdelning har en laboratorstjänst i teknisk yrkeshygien stått vakant se- dan 1957, beroende på att kvalificerad sökande saknats. Samtidigt med detta kan konstateras att de teknisk-t yrkeshy- gieniska problemställningarna blir allt fler och mera komplicerade på grund av föränderligheten i näringslivet. Be- hovet av forskning och service blir allt- mer påträngande. Den här beskrivna situationen kan endast bemästras ge- nom att en ordnad utbildning av yrkes- hygieniska tekniker kommer till stånd genom att berörda myndigheter och undervisningsinstitutioner tar upp frä- gan till behandling.
Ergonomin (bioteknologin) represen- terar en metodik för angrepp på an— passningsproblemen kring människa och arbetsmiljö. Metodiken har vunnit ett allt större intresse inom näringsli— vet. Där den tillämpats har också akt- ningsvärda resultat åstadkommits. Ergo- nomins tillämpning i en önskvärd vi- dare omfattning begränsas emellertid av att inga uthildningsformer finns än dem som kan improviseras av näringslivets egna organisationer.
Utredningen anser att ergonomin öppnar sådana möjligheter för förbätt- randet av arbetsmiljöer och arbetspro— cesser att samhället hör påta sig ansva- ret för att utbildningsformer för ergo- nomi introduceras i den högre utbild- ningen.
Utöver här redovisade behov har
arbetarskyddsstyrelsen i anslutning till remissyttranden över gymnasieutred- ningens och fackskoleutredningens be- tänkanden avlåtit en skrivelse till stats- rådet och chefen för ecklesiastikdepar— tementet i vilken bl. a. framhålles att för de grupper i samhället som sysslar med arbetarskydd i vidsträckt betydel- se det länge känts som en brist att hit- hörande frågor generellt icke beaktas i önskvärd utsträckning vid den tek- niska undervisningen på något stadium och att det är speciellt anmärknings- värt beträffande den högre undervis— ningen. l skrivelsen framhålls vidare att kravet på kunskaper i arbetarskydd måste tillgodoses genom såväl praktisk som teoretisk utbildning. Som särskilt allvarligt betecknas det förhållandet att nyutexaminerade civilingenjörer, av vilka en stor del relativt snart efter examen får arbetsledande funktioner, i vissa fall inte ens känner till att det finns av arbetarskydsstyrelsen utfärda- de anvisningar om vad som skall iakt- tagas till skydd mot yrkesskador.
I skrivelsen framhålls också att den sida av arbetarskyddet som vätter mot yrkeshygien och yrkesmedicin tilldrar sig allt större uppmärksamhet och att arbetsplatsens anpassning till männi- skan frånsett de humanistiska och so- ciala aspekterna jämväl har väsentlig ekonomisk betydelse.
Arbetarskydsstyrelsen påpekar slut- ligen att en fråga av synnerlig vikt i detta sammanhang är problemet att få kompetenta lärare i arbetarskydd och företagshälsovård.
Liksom för yrkesmedicinare saknas för närvarande formella kompetenskrav för yrkeshygieniker. På basis av en grundutbildning bestående av civil- ingenjörsexamen eller filosofisk äm- betsexamen i naturvetenskapliga äm- nen torde man i framtiden få räkna med en vidareutbildning av ca 5 år vid
specialistinstitution med parallellt lö- pande praktiskt arbete och teoretiska studier.
En annan tänkbar grundutbildning är den som anvisats av forskningsråds— kommittén. Den föreslog inrättandet av en ny magistergrad (svarande mot fil. mag.) som skulle medge ett friare och för området mera ändamålsenligt val av ämnen mellan universitet och fack- högskolor. Som grund för en sådan exa— men skulle de studerande kunna kom- binera befintliga grundläggande ämnen inom de olika fakulteterna och högsko- lorna med studier i sådana ämnen soul är av särskild betydelse för arbetsforsk- ningen t. ex. arbetsfysiologi, arbetspsy- kologi, industrihygien, eliminationstek- nik, naturvetenskaplig statistik och er- gonomi. Även dessa måste emellertid vidareutbildas vid specialistinstitution.
För att man i mitten av 1970-talet skulle kunna ha tillgång till erforderligt antal tekniska yrkeshygieniker för tjänstgöring vid sjukhus och institutio- ner behöver redan nu lika många tek- niker som läkare sättas i utbildning. Även för tekniker har man emellertid anledning att räkna med en övergång av personer under utbildning till tjäns- ter bl. a. inom industrin och arbetar- skyddsverket.
Totalbedömning och förslag
Yrkesmedicinska utredningen, som i sitt betänkande lämnade en utförlig och av remissinstanserna bekräftad re- dovisning av behovsläget, framlade förslag om en i första hand regionvis utbyggd yrkesmedicinsk och yrkeshy- gienisk verksamhet. Den rekommende- rade också berörda myndigheter och styrelser att snarast pröva möjligheter- na för ett organiserat samarbete mellan de i Stockholm belägna expertinstitu- tionerna vilkas resurser därigenom be-
dömdes kunna mera rationellt utnytt- jas. Man räknade därmed att kunna er- hålla en för utvecklingen i stort nöd- vändig kapacitetsökning.
Under pågående utredning har ar- betsmarknadsparterna på nytt hävdat, att det aktuella läget och den förutsed- da utvecklingen inom näringslivet krä- ver kraftfulla insatser från samhällets sida främst inom undervisningens och utbildningens men även inom utveck- lingens och forskningens områden sam- tidigt som kravet på en utbyggd yrkes- hygienisk, yrkesmedicinsk och arbets- fysiologisk serviceverksamhet kvarstår. Utredningen delar helt den uppfatt- ning, som arbetsmarknadsparterna häv- dat inte minst beträffande behovet av ökad service. Med hänsyn till utveck— lingens krav har det emellertid bedömts vara mest ändsmålsenligt att i första hand förstärka och samordna resurser- na för utbildning och utveckling med tills vidare en viss begränsning av ser- viceverksamheten. Genom en samord- ning och förstärkning av resurserna i stockholmsområdet torde man bäst kun- na tillgodogöra sig den därstädes till- gängliga expertisen. Utredningen be- dömer det emellertid möjligt att genom koncentrerade insatser på utvecklings— och utbildningsområdena successivt kunna nå en Ökad servicekapacitet dels hos den centrala instansen, dels peri- fert vid yrkesmedicinska sjukhusenhe- ter. Sedan en sådan utveckling påbör- jats 'torde det emellertid finnas anled- ning att räkna med fortsatt behov av en central institution för utredningar av principiell natur, för ”rikskonsulta- tion” och för en sådan samordning av de arbetsmedicinska verksamhetsfor- merna som rekommenderats av forsk- ningsrådskommittén i dess betänkande. Ansvarsområdet för rutinbetonad ser- viceverksamhet bör då i huvudsak kun- na inskränkas till stockholmsregionen.
Enligt nyligen publicerade prognoser om industrilokalisering utgör denna region ett betydande ökningsområde. Därför torde även i framtiden den kom- munala yrkesmedicinska sjukhusenhe- ten vid Södersjukhuset behövas som ett komplement till den centrala verksam- heten.
I yrkesmedicinska utredningens betän- kande räknade man med att uppsalare- gionen tills vidare borde kunna få sina behov av yrkesmedicinsk och yrkes- hygienisk service tillgodosedd av den yrkesmedicinska centralen vid Karo-
linska sjukhuset. Med hänsyn till vad som ovan sagts om begränsning fram- deles till stockholmsregionen av den centrala verksamhetens ansvar för ser- vice anser utredningen — liksom hu- vudmannen för sjukvården i uppsalare- gionen och medicinska fakulteten vid Uppsala universitet — att starka skäl talar för att en yrkesmedicinsk verk- samhet kommer till stånd i Uppsala. Ett snabbt etablerande av denna verk- samhet bedömes angeläget med hänsyn till att den centrala institutionens ser- vicekapacitet initialt måste begränsas.
KAPITEL 6
Samordning av resurserna i stockholmsområdet
Målsättning Den allmänna målsättningen för verk- samheten vid en central institution för yrkeshygien, yrkesmedicin och arbets- fysiologi bör vara att skapa underlag för åtgärder avsedda att åstadkomma optimala betingelser på arbetsplatsen, vilket bör leda till att individens ar- betsfunktion förbättras och att produk- tionen höjs. Detta kräver ågärder för att förbättra individens arbetsförmåga, minska arbetsbelastningen och genom lämpliga åtgärder vidmakthålla ett gott hälsotillstånd, förebygga funktionsrubb- ning och sjukdom samt att behandla redan inträffade fall av yrkessjukdo- mar.
Vid en sådan institution blir uppgif- terna företrädesvis
aft undersöka arbetskrav och indivi- dens prestationsförmåga samt sådana faktorers inverkan som arbetsteknik, utrustning och miljö,
att utföra undersökningar av för yr- kessjukdomsrisker utsatta individer och personalgrupper för att utröna av- vikelser från det normala hälsotillstån- det,
att verkställa yrkeshygieniskt teknis- ka arbetsplatsundersökningar,
att undersöka och behandla patien- ter med yrkessjukdomar samt verkställa utredningar av sådana fall där yrkes— sjukdom misstänkes föreligga, och att föreslå åtgärder för att undanröja så- dana hälsorisker,
att fungera som dokumentation-, in-
formations- och konsultationsorgan för myndigheter, institutioner, företag och enskilda, då det gäller yrkeshygieniska, yrkesmedicinska, yrkestoxikologiska och arbetsfysiologiska problem.
att taga initiativ till experimentellt utrednings-, utvecklings och forknings- arbete i anslutning till ovanstående samt
att utbilda tekniker, läkare och an- nan personal.
För att institutionen skall kunna lösa dessa uppgifter måste ett nära sam- arbete ske med berörda myndigheter och arbetsmarknadens parter samt även med arbetsteknisk, administrativt och beteendevetenskaplig expertis.
Den del av verksamheten som omfat- tar diagnostik och behandling av pa- tienter bör som yrkesmedicinska utred- ningen framhöll bedrivas i nära an- slutning till ett högdifferentierat sjuk— hus.
Organisation För att såväl kortsiktigt som långsiktigt skapa de bästa förutsättningarna för att tillgodose behovet av yrkeshygienisk, yrkesmedicinsk och arbetsfysiologisk expertis för den expanderande verk- samheten inom arbetarskyddet och fö- retagshälsovården i ett läge som kän- netecknas av brist såväl på personal och utbildningsresurser som på loka- ler och instrumentella resurser har ut- redningen övervägt olika lösningar. Från representanter för statens in- stitut för folkhälsan har till utredning-
en framförts bl. a. ett alternativ, vilket innebär att yrkesmedicinska centralen vid Karolinska sjukhuset, yrkesmedi- cinska avdelningen vid Södersjukhuset och arbetsfysiologiska institutet skulle inordnas under yrkeshygieniska avdel- ningen vid statens institut för folkhäl- san. Den profylaktiska delen av den yr- kesmedicinska verksamheten vid Karo- linska sjukhuset skulle därigenom för- enas med den centrala yrkeshygieniska verksamheten på samma sätt som nu är fallet i fråga om yrkesdermatologi. Det profylaktiska arbetet skulle då stäl- las under ledning av en laborator, vil- ken tillika skulle tjänstgöra som över- läkare vid Karolinska sjukhuset och i denna egenskap förfoga över mottag- ningslokaler och sängplatser vid sjuk- huset.
Beträffande samarbetet mellan den centrala yrkeshygieniska verksamheten och yrkesmedicinska avdelningen vid Södersjukhuset föreslogs att den yrkes- hygieniska expertis som skulle vara anställd vid Södersjukhuset delvis skulle ha sin tjänstgöring förlagd till den centrala yrkeshygieniska instansen. Erforderlig organisatorisk samordning mellan Södersjukhuset och den centrala instansen bedömdes kunna åstadkom- mas genom att huvudmannen för verk- samheten vid Södersjukhuset bereddes tillfälle till representation i ett organ med företrädare för intresseorganisa- tionerna. Den arbetsfysiologiska verk— samheten skulle inrättas som en sär- skild sektion vid den centrala yrkes- hygieniska instansen.
Man framhöll vidare att en betydelse- full åtgärd för att —— utan utbrytning eller mera fullständig frigörelse av yr- keshygieniska avdelningen från statens institut för folkhälsan — tillgodose framför allt arbetsmarknadsorganisatio- nernas önskemål och intressen skulle vara inrättandet vid institutet av ett
särskilt organ med representanter för bl. a. dessa organisationer. Ett sådant organ bedömdes kunna verksamt bi- draga till att arbetet inom den utvid- gade yrkeshygieniska avdelningen finge en inriktning som svarade mot före- liggande behov så långt de borde till- godoses genom central verksamhet samt dessutom väl hävda nödiga anslags- krav.
Som skäl för en organisationsform där en med yrkesmedicin och arbets- fysiologi förstärkt yrkeshygienisk av- delning kvarblev inom statens institut för folkhälsan anfördes att verksamhe- terna inom institutets olika avdelningar sammranhölls av att de alla hade till före- mål miljöfaktorer och att typindelning- en av miljöfaktorerna icke sammanföll med avdelningsindelningen. Man på- pekade att då problemen på de skilda avdelningarna ofta var desamma, ett omfattande samarbete förekom, varvid vissa resurser kunde användas gemen- samt. Man framhöll vidare att det sam- arbete som förekom krävde ett gemen- samt ledande organ som hade beslutan- derätt i anslags-, anställnings- och pla- neringsfrågor och som också ledde det fortlöpande samarbetet mellan avdel- ningarna.
Det framgår icke av den till utred- ningen överlämnade promemorian om representanterna för statens institut för folkhälsan med detta uttalande avsett att aktualisera folkhälsoinstitutsutred- ningens förslag om inrättande av en befattning såsom överdirektör och chef för institutet.
Beträffande den yttre organisationen av verksamheten antyddes ytterligare några alternativ. Institutets represen- tanter förordade emellertid det ovan refererade.
Vad som anförts till stöd för ett bibe- hållande av den nuvarande organisa- tionen — att dess fördelar avseende
nyttjandet av vissa gemensamma loka— ler och instrumentella resurser skulle ha avgörande betydelse för verksamhe- tens effektivitet liksom för ett person- ligt samarbete mellan befattningshavare på de olika fackavdelningarna — kan utredningen inte ansluta sig till.
Utredningen vill för sin del icke för- neka, att den nuvarande organisationen kan innebära vissa fördelar, vilka torde vinna i styrka om vissa organisatoriska åtgärder vidtages. Av nedan anförda skäl vill utredningen emellertid för- orda, att en utbrytning av den aktuella verksamheten från statens institut för folkhälsan kommer till stånd.
Utredningen har för sin del icke fun- nit att en sådan lösning skulle omöj- liggöra erforderligt samarbete mellan den aktuella verksamheten och kvarva- rande aktiviteter vid folkhälsoinstitutet, eftersom yrkeshygieniska avdelningens verksamhet icke utgör någon förutsätt- ning för de övriga avdelningarnas funk- tion.
Förutsättningar för ett gemensamt ut- nyttjande av instrument och personal torde sålunda finnas, även om ett direkt institutionssamband icke föreligger. Utnyttjandet av gemensamma lokaler torde i främsta rummet gälla sådana avsedda för allmän undervisnings- och utbildningsverksamhet där Karolinska institutets hygieniska institution dis- ponerar den största tiden.
I likhet med flera av de remissinstan- ser som yttrade sig över folkhälsoin- stitutsutredningens betänkande har ut- redningen den uppfattningen att yrkes- hygieniska avdelningen och med denna förenade verksamheter på ett avgöran- de sätt avviker från verksamheten in- om födoämneshygieniska och vitamin- avdelningarna men i viss mån även från allmänhygieniska avdelningen. Ut- redningen har tyckt sig finna att ett visst konkurrensförhållande föreligger
mellan institutets olika avdelningar be- träffande ekonomiska resurser och 10- kaler. Ytterst vilar ansvaret för medels- fördelningen på styrelsen, som emel- lertid ställs inför den svåra uppgiften att inbördes gradera var för sig berät- tigade, men ojämförhara behov för att därefter göra en fördelning och priori- tering av tillgängliga resurser. Repre- sentanter för betydande avnämnargrup- per med ett stort otillfredsställt behov inom något av institutets verksamhets- områden har i nuvarande organisations- form stora svårigheter att få gehör för en behovsmässigt motiverad utveck- ling av någon avdelning inom statens institut för folkhälsan. Den verksamhet vid institutet vars framtida utformning här diskuteras har varit och är föremål för kritisk uppmärksamhet från berör- da parter och uppdragsgivare på ar- betsmarknaden. Yrkeshygieniska av- delningen har under låg tid saknat re- surser för att lösa en stor del av de problem som varit av intresse för ar- betsmarknadsparterna. Ett av hindren härför har varit bristen på ekonomiska resurser. Sådana har i vissa fall kun- nat ställas till förfogande av uppdrags- givare, men på grund av verksamhe- tens hit—tillsvarande organisation har sådana ekonomiska bidrag vid sidan av statsbudgeten icke kunnat ifrågakomma.
Vid arbetsfysiologiska institutet, som ägs av en stiftelse med representation från arbetsmarknadsparterna, vissa myndigheter och vissa vetenskapliga institutioner och organisationer, har man bättre kunnat anpassa resurserna till servicebehovet genom att ekono- miska resurser i form av avgifter och ersättningar för utförda uppdrag kunnat disponeras. Där har emellertid i avsak- nad av statliga medel forskningsarbetet i viss utsträckning kommit att trängas i bakgrunden.
Den konkurrenssituation, som nu fö-
religger mellan sinsemellan ojämför- bara behov inom statens institut för folkhälsan, kommer enligt utredningens bedömning att skärpas i framtiden, därest nuvarande organisationsform bi- behålles. De ökade resurserna för yr- keshygien, yrkesmedicin och arbets- fysiologi, som av såväl samhällsekono— miska som sociala skäl måste tillskapas skall icke behöva tillkomma i konkur- rens med övriga verksamheter inom statens institut för folkhälsan.
En institutionell och organisatorisk delning av detta institut skulle minska nuvarande konkurrensförhållande och därigenom även öka förutsättningarna för vid folkhälsoinstitutet kvarblivan- de avdelningar att erhålla erforderliga förstärkningar. Utredningens förslag om en reorganisation och upprustning inom de arbetshygieniska, arbetsmedi- cinska och arbetsfysiologiska områdena skall således icke ske på bekostnad av den övriga verksamhet, som för när- varande bedrivs vid folkhälsoinstitutet.
Med hänsyn till vad som ovan an- förts vill utredningen — liksom tidi- gare Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Arbe- tarskyddsstyrelsen och Statens organi- sationsnämnd — föreslå att yrkeshy- gieniska avdelningen vid statens insti- tut för folkhälsan utbrytes ur detta in- stitut och sammanföres med yrkesme- dicinska centralen och yrkesdermatolo- giska kliniken vid Karolinska sjukhu- set samt arbetsfysiologiska institutet under ett gemensamt ledningsorgan. Därigenom skulle förutsättningar ska- pas för en rationell och med hänsyn till näringslivets behov anpassad orga- nisation, nämligen ett fristående insti- tut för arbetshygien och arbetsfysiologi.
Utredningen, som gärna såge att även yrkesmedicinska avdelningen vid Sö- dersjukhuset inordnades i denna orga- nisation för att åstadkomma ytterligare
förstärkning av resurserna, anser sig dock _— med hänsyn till de komplice- rade huvudmanafrågor som därvid skulle aktualiseras — icke böra nu föreslå ett inordnande av denna avdel- ning under institutet. Utredningen vill dock framhålla betydelsen av att denna avdelning utbygges och förstärkes i en- lighet med de förslag som redovisats till utredningen av avdelningens över- läkare, eftersom en betydande ökning av resurserna bedömes erforderlig in- om stockholmsområdet, såväl för un— dersökning och behandling av arbets- tagare, som antages lida av yrkessjuk- dom, som för konsultationsverksamhet inom yrkesmedicin, yrkeshygien och arbetsfysiologi. Den kliniska del av det centrala institutets verksamhet som av- ses skola förläggas till Karolinska sjuk- huset bedöms icke ensam kunna till- godose stockholmsområdets behov. Där— est huvudmannen för sjukvården i Stockholm vid närmare prövning skulle komma till den uppfattningen att ett samgående bör ske med den centrala instansen bör det ankomma på huvud- mannen att taga initiativ härtill.
Det nya institutet bör sortera direkt under socialdepartementet och i dess styrelse hör bland andra arbetsmark- nadens parter samt de myndigheter, som är engagerade i verksamheten, vara representerade. Som framgår av vad tidigare sagts anser utredningen ansvaret för ett sådant institut böra åvila staten. Å andra sidan är det up- penbart att arbetsmarknadsparterna har ett mycket stort intresse att med- verka vid upprättande och drift av ett institut av här antytt slag, vars arbete skulle skapa ökade förutsättningar för utvecklingen av en modern arbetar- skydds- och företagshälsovårdsverksam- het liksom en produktionsteknisk verk- samhet som syftar till en optimal an- passning mellan miljö och individ.
Som tidigare framhållits krävs inom området tillskapandet av resurser för serviceverksamhet avseende såväl me- dicinska, fysiologiska som tekniskt hy- gieniska problem, för utveckling av än- damålsenliga arbetsrutiner inom områ- det, för grundforskning och tillämpad forskning samt för utbildning av läkare, tekniker och annan personal.
Serviceverksamheten
Utredningen anser staten bör ansvara för att förutsättningar skapas dels för utarbetande och vidareutveckling av ändamålsenliga arbetsrutiner inom yr- keshygien, yrkesmedicin och arbetsfy- siologi, dels för att det skall finnas till- gång till såväl utbildad och tränad per- sonal för att organisera och leda ser- viceverksamheten som instrumentella resurser härför. Erforderlig serviceverksamhet bör
baseras på självkostnadsprincipen och ersättningar för utfört arbete tillföras institutet direkt för att finansiera fort— löpande verksamhet av detta slag. De ersättningsnormer som skall utgöra grunden för debitering av uppdragsgi- varna skall fastställas av institutets sty- relse. Förutsättningen för att en sådan verksamhet skall kunna byggas upp och komma i funktion är att staten stäl- ler startkapital till förfogande i form av ett förslagsanslag. Med en på detta sätt organiserad serviceverksamhet blir det möjligt att åstadkomma den avväg- ning och anpassning mellan behov och resurser som är nödvändig på detta om- råde. En sådan verksamhetsform är för övrigt erforderlig om institutet skall kunna ersätta motsvarande verksamhet inom arbetsfysiologiska institutet, vil- ken verksamhet enligt samstämmiga uppgifter fungerat väl ur såväl upp- dragsgiVårens/beställarens som institu- tets synpunkter.
Utveckling och forskning Beträffande utvecklings- och forsk- ningsarbete är utredningen medveten om att någon bestämd gräns icke kan och icke heller bör dras mellan grund- läggande och tillämpad forskning. Båda dessa slag av forskningsverksamhet bör ingå som komplementära beståndsde- lar i en allsidig och nyskapande utveck- ling inom området. Staten bör ställa de resurser till förfogande, som krävs för att möjliggöra djupgående och på lång sikt ställda undersökningar rörande grundläggande problem av allmänt och principiellt intresse.
Utredningen finner sannolikt att nå- ringslivet framdeles kommer att allt- mer inrikta sig på tillgodoseende av de krav, som de arbetsvetenskapliga rönen ställer på produktionen. Universitets- kanslern uttalade nyligen vid en kon- taktkonferens om arbetsvetenskaplig forskning att han var övertygad om att forskningsråden kom att intressera sig för anslag till grundläggande forskning inom detta område. Den tillämpade forskningen och utvecklingsarbetet an- såg han däremot böra finansieras av näringslivet och på andra vägar som kunde stå till buds. Han framhöll vidare som ett starkt önskemål att de statliga organ som arbetar på fältet —— medici- nalstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och andra ställde medel till förfogande vid sidan av forskningsrådens och närings- livets insatser.
Undervisning och utbildning
Undervisnings- och utbildningsfrågorna bör enligt utredningens uppfattning omgående göras till föremål för sär- skilda överväganden och åtgärder. Med hänsyn till utbildningens, undervis- ningens och forskningens krav föreslog yrkesmedicinska utredningen i sitt be- tänkande att föreståndarna för de till
undervisningssjukhusen knutna yrkes- medicinska enheterna skulle knytas till respektive universitet (motsvarande) och samtidigt få ställning som överlä- kare vid respektive undervisningssjuk- hus.
Karolinska institutets lärarkollegium, som delade utredningens uppfattning om betydelsen av ökade resurser för såväl undervisning som forskning, före- slog för sin del inrättandet av en pro- fessur i yrkesmedicin vid Karolinska institutet.
Utredningen har i den tidigare fram- ställningen jämväl redovisat det behov, som föreligger av en målmedveten un- dervisnings- och utbildningsverksamhet i industrihygien (vilket ämne t'. u. vid tekniska högskolan i Stockholm före- trädes av en arvodesanställd special- lärare) och ergonomi.
De undervisnings- och utbildningsbe- hov, som kortfattat redovisats av utred- ningen, avser såväl grund- som vidare- utbildning. Ett skissartat förslag till en ny akademisk grundutbildning innefat- tande en syntes av ämnen från medi- cinska, tekniska och andra fakulteter ledande till en ny magistergrad har lämnats av forskningsrådskommittén i dess betänkande om arbetsforskning. Vid den tidigare omnämnda kontaktkon- ferensen, som anordnats av forsknings- rådens nämnd för arbetsvetenskap, fäste kanslern för rikets universitet upp- märksamheten på att detta förslag väl stämde överens med strävandena inom det högre utbildningsväsendet. För forskningens utveckling var det dess- utom önskvärt att betydligt friare än förr varit möjligt konstruera utbild- ningsvägar, som rymmer moment från olika fakulteter. Univesitetskanslern rådde därför forskningsrådens nämnd för arbetsvetenskap att snabbt arbeta vidare med den tanke vars realiserande
skulle innebära att företrädare för me- dicin, teknik, psykologi och sociologi komme att samarbeta kring en tvärve- tenskaplig utbildning varav samhället hade behov.
Detta uttalande av universitetskan- slern understryker att man är medve- ten om de stora krav, som inom detta område finns på en breddad och diffe- rentierad undervisning. Under hänvis- ning till detta uttalande och med stöd av tidigare i betänkandet redovisade fakta angående behovet av såväl under— visning och utbildning som utvecklings- och forskningsverksamhet inom yrkes— hygien, yrkesmedicin och arbetsfysio- logi anscr utredningen det angeläget att behöriga instanser snarast vidtager åt- gärder för att genom professurer knyta dessa verksamheter till Karolinska in— stitutet respektive tekniska högskolan i Stockholm.
I forskningsrådskommitténs betän— kande föreslogs inrättandet av forsk- ningsstipendiattjänster vid medicinska och tekniska forskningsråden. Utred- ningen anser också att sådana tjänster bör tillkomma och att stipendiaterna bör beredas arbetsmöjligheter vid in- stitutet.
Informations- och kontakt- verksamhet
På det föreslagna institutet för arbets- hygien och arbetsfysiologi bör även falla uppgiften att leda informations- och kontraktverksamhet inom institu- tets verksamhetsområde. Medel bör där- för beräknas för regelbundet återkom— mande kontaktkonferenser för dels fors— kare inom området, dels avnämarreprc- sentanter. Institutet bör också tilldelas medel för allmän information om så- dana framsteg inom forskning och för- söksverksamhet som lämpar sig för praktiska reformer.
KAPITEL 7
Ledning och organisation av institutet för arbetshygien
och arbetsfysiologi m. m.
Institutets namn
Utredningen har övervägt möjligheten att låta det nya institutets namn om- fatta samtliga nuvarande verksamhets- former. I Norge har man sammanfört yrkeshygienisk institutt, arbeidsfysio- logisk institut't och arbeidspsykologisk institutt under samlingsnamnet arbeids- forskningsinstituttene. Med hänsyn till att utredningen i den tidigare framställ- ningen understrukit betydelsen av så- väl praktisk yrkeshygienisk, yrkesme- dicinsk och arbetsfysiologisk verksam- het som forsknings-, undervisnings- och utbildningsverksamhet finner utred- ningen det olämpligt att i namnet fram- hålla endast en del av verksamheten, nämligen forskningen. Utredningen har för sin del stannat för att föreslå In- stitutet för arbetshygien och arbetsfy- siologi som benämning på det nya in- stitutet. Utredningen utgår härvid från att (len kliniska yrkesmedicinska verk- samheten vid Karolinska sjukhuset fortsättningsvis skall bedrivas under namnet yrkesmedicinska kliniken.
För organisationen av det nya insti- tutet bör gälla följande allmänna be- stämmelser.
Styrelse Ledningen av institutet bör tillkomma en styrelse. Styrelsen består av 12 leda- möter, nämligen
ordförande och vice ordförande, ut- sedda av Kungl. Maj:t
en ledamot utsedd av arbetarskydds- styrelsen,
en ledamot utsedd av arbetsmark- nadsstyrelsen,
en ledamot utsedd av medicinalsty- relsen,
en ledamot vald av medicinska fakul- teten vid karolinska institutet,
en ledamot utsedd av direktionen för karolinska sjukhuset,
en ledamot utsedd av styrelsen för statens institut för folkhälsan,
en ledamot vald av lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm,
en ledamot utsedd av landsorganisa- tionen i Sverige,
en ledamot utsedd av svenska arbets- givareföreningen samt institutets chef.
För ledamöterna frånsett ordförande och vice ordförande bör suppleanter utses.
Ledamöter och suppleanter utses för en tid av högst fyra år.
Suppleant äger, om ledamoten är när- varande, delta i överläggningarna, men ej i besluten.
Är både ordföranden och vice ord- föranden förhindrade att deltaga i sam- manträde, utser styrelsen bland sina övriga ledamöter ordförande för sam- manträdet.
Styrelsen är beslutför då utom ord- föranden och verkställande direktören minst fem ledamöter är tillstädes.
Som styrelsens beslut gäller utom i fall som avses i 27 5 allmänna verks- stadgan den mening varom de flesta
förenat sig eller vid lika röstetal den mening som biträdes av ordföranden. Genom lottning bestämmes dock före- trädet mellan dem, som vid val eller tjänstetillsättning erhållit lika röstetal.
Vid sammanträde med styrelsen före- drages ärenden av den, som styrelsen bestämmer. Som styrelsens sekreterare tjänstgör den befattningshavare vid in- stitutet, som styrelsen därtill förordnar.
Arbetsutskott Styrelsen utser inom sig ett arbetsut- skott bestående av ordföranden, tre le- damöter och institutets chef. På arbets- utskottet skall särskilt ankomma att följa serviceverksamhetens utformning och organisation.
För beslutsförhet i arbetsutskottet fordras att förutom ordföranden minst två ledamöter deltager i avgörandet.
Chef för institutet
Chef för institutet är en verkställande direktör. För innehavare av denna tjänst skall speciella behörighetskrav ej gälla.
Kollegium
Vid institutet skall finnas ett kollegium bestående av avdelnings- och sektions- cheferna. Kollegiet skall sammanträda regelbundet under ordförandeskap av verkställande direktören eller vid för- hinder för denne av en av kollegiets ledamöter som valts inom detsamma för en tid av två år.
Kollegiet skall främja utvecklings— arbete och forskning, ävensom utbild- nings- och serviceverksamhet, i första hand genom att främja sambruk av re- surser inom institutet samt bereda ge— mensamma angelägenheter.
Avdelningsorganisation m. m. Institutets verksamhet skall bedrivas på fyra avdelningar — en medicinsk,
en teknisk, en kemisk och en arbets- fysiologisk — vardera fördelade på sek- tioner samt en kanslibyrä.
Sektionscheferna skall ha professors eller laborators ställning.
Efter förslag av verkställande direk- tören förordnar styrelsen för en tid av två år till avdelningsföreståndare en av sektionscheferna vid varje avdelning. Inom varje avdelning skall dessutom finnas avdelningskollegium bestående av sektionscheferna. Det åligger sek- tionscheferna att inom området för sin kompetens meddela undervisning i den omfattning styrelsen efter samråd med dessa bestämmer, dock högst motsva- rande universitetsprofessors undervis- ningsskyldighet.
Vid institutet är anställda befatt- ningshavare i enlighet med gällande personalförteckning. Dessutom må per- sonal för serviceverksamheten anstäl- las i särskild ordning.
Institutet äger inom ramen av härför tillgängliga medel anlita särskilda ex- perter och sakkunniga.
Cheferna för de yrkesmedicinska och yrkesdermatologiska sektionerna skall tillika vara överläkare vid den yrkes- medicinska resp. yrkesdermatologiska kliniken vid karolinska sjukhuset.
Ärendenas handläggning På Styrelsen ankommer att avgöra ärenden, som angår anslagsäskanden och andra frågor av större vikt, i vilka framställning eller utlåtande skall av- givas till Kungl Maj:t eller chef för statsdepartement;
viktigare frågor rörande organisa- tion, arbetsordning och tjänsteföre- skrifter;
tillsättning av tjänst i lägst lönegrad 19 i löneplan A i statens löneförord- ning, dock ej tjänst i reglerad beford- ringsgång;
semester och annan ledighet samt vi- kariat, avseende befattningen som verk- ställande direktör;
viktigare frågor rörande företrädes- rätt mellan olika forsknings- och ser- viceuppgifter;
fastställande av planer för institutets undervisning— och utbildningsverksam- het;
åtal mot eller disciplinär bestraff- ning av tjänsteman; samt
besvär.
Innan styrelsen fattar beslut i frågor av betydelse för undervisning och ut- bildning, skall samråd i förekommande fall ske med medicinalstyrelsen, arbe— tarskyddsstyrelsen samt medicinska fa- kulteten vid karolinska institutet och lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm.
Arbetsutskottet skall i den omfattning styrelsen bestämmer förbereda ärenden för styrelsens sammanträden samt be- sluta å styrelsens vägnar.
Verkställande direktören har att å styrelsens vägnar avgöra andra ären- den än sådana, som det ankommer på styrelsen i plenum att avgöra och som icke utgör löpande förvaltningsåtgär- der, om ej styrelsen i arbetsordning eller genom särskilt beslut beträffande visst ärende eller viss grupp av ären- den, förbehållit avgörande åt styrelsen i plenum eller överlämnat åt ordföran- den eller åt arbetsutskottet eller åt an- nan tjänsteman vid institutet än verk- ställande direktören att besluta å sty- relsens vägnar. Verkställande direktö- ren äger, i den mån styrelsen ej be- stämt annat, uppdraga åt tjänsteman vid institutet att å styrelsen vägnar fatta beslut rörande visst ärende eller viss grupp av ärenden, i vilka beslutan- derätten eljest ankommer på verkstäl- lande direktören.
Verkställande direktören är pliktig
att för styrelsen anmäla sina beslut om delegation.
Löpande förvaltningsåtgärder vidta- ges av den tjänsteman, tilxl's vars, av sty- relsen bestämda, ansvarsområde åtgär— derna hör.
Ärende, som avgöres av styrelsens ordförande, arbetsutskott eller verk- ställande direktören, föredrages av tjänsteman vid institutet enligt vad som bestämmes i arbetsordningen eller i el- jest meddelade föreskrifter.
Verkställande direktören må, då han finner lämpligt, själv övertaga bered- ning eller föredragning av ärende.
Föredrages ärende av annan än veder- börande chef äger denne närvara.
Om vid handläggning efter föredrag- ning av ärende fattas beslut som strider mot föredragandens eller annan vid ärendets slutliga handläggning närva- randes åsikt, åligger det denne att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening.
Tjänstetillsättning m. m. Verkställande direktören förordnas av Kungl Maj :t för en tid av högst sex år.
Sektionschefer tillsättas av Kungl Maj:t efter anmälan av styrelsen.
Ordinarie och extraordinarie tjänst i lägst lönegrad 24 å löneplan A i statens löneförordning tillsättes av Kungl Maj:t efter förslag av styrelsen; övriga tjäns- ter tillsättes och annan personal anta- ges av styrelsen.
Befattningshavare vid institutet må icke utan tillstånd i varje särskilt fall åtaga sig uppdrag av myndighet eller enskild i ärende som är eller kan bli föremål för handläggning av institutet. Tillstånd meddelas av Kungl Maj:t så- vitt avser innehavare av tjänst som till- sättes av Kungl Maj:t och eljest av insti- tets styrelse.
När fråga uppkommer om tillsättande
av befattning som sektionschef, har sty- relsen att överlämna inkomna ansök- ningshandlingar till karolinska institu— tets medicinska faktultet, tekniska hög- skolans i Stockholm lärarkollegium el- ler Stockholms universitets matematiskt naturvetenskapliga faktultet för upp- rättande av förslag. De sakkunniga skall avgiva sina yttranden inom tre måna- der efter erhållen del av ansöknings- handlingarna. Fakultet eller lärarkolle- gium har att utse tre eller fyra sakkun- niga inom det område tjänsten avser.
När utlåtande inkommit från de sak- kunniga, företager fakulteten resp. lä- rarkollegiet frågan om förslag rörande tillsättande av tjänsten till slutlig be— handling.
Förslaget skall upptaga fyra kompe- tenta sökande om så många finns.
För behörighet till tjänst som sek- tionschef erfordras styrkt vetenskaplig skicklighet och beprövad erfarenhet i ämne som tillhör tjänstens verksam- hetsområde samt skicklighet att med- dela undervisning av den art institutet avser att giva. Sökande äger genom lä- rarprov styrka sin skicklighet att med- dela undervisning och är skyldig av- lägga sådant prov, därest faktultet eller lärarkollegium så finner nödvändigt. Beträffande bedömning av den veten- skapliga skickligheten skall gälla vad som i universitetsstatuterna stadgas för professor och laborator.
Sedan tillsättningsärendet slutligt be- handlats av fakultet, resp. lärarkolle— gium, har styrelsen i förekommande fall efter hörande av direktionen för karolinska sjukhuset att till tjänstens erhållande förorda en av de på försla- get uppförda.
Cheferna för yrkesmedicinska och yrkesdermatologiska sektionerna skall äga behörighet att inneha överläkar- tjänst enligt bestämmelserna i SFS 548/59.
Befattningshavare, som är legitimerad läkare eller medicine kandidat och full- gjort för medicine licentiatexamen föreskriven tjänstgöring i medicin och kirurgi med undantag av assistenttjänst— göring i dessa ämnen, åtnjuter rätt till tjänsteårsberäkning tillika med civila läkare i statens tjänst under samma för- utsättningar, som angivits i 57 5 första momentet allmänna läkarinstruktionen.
Institutets förläggning
Större delen av det skisserade institutet —— de hygieniska och yrkesdermatolo- giska sektionerna av medicinska avdel- ningen samt de kemiska och tekniska avdelningarna — är f.n. såsom en yrkes- hygienisk avdelning in—lemmad i statens institut för folkhälsan. I den projekte- ring för folkhälsoinstitutets utbyggnad som utförs av byggnadsstyrelsen avses denna avdelning få sitt behov av loka- ler tillgodosett omkring årsskiftet 1968 /69 under förutsättning att arbetet med utbyggnaden kan påbörjas redan vid årsskiftet 1966/67.
Enligt utredningen som haft tillfälle att studera föreliggande byggnadspro- gram och ritningar kommer de plane- rade lokalerna möjligen att kunna till- godose dagens behov men reserver sak- nas uppenbarligen för en framtida ex- pansion av verksamheten.
Arbetsfysiologiska institutet har för närvarande sin verksamhet förlagd till provisoriska lokaler och är under en nära framtid i behov av ytterligare ut- rymmen.
Yrkesmedicinska centralen och yrkes- dermatologiska kliniken vid karolinska sjukhuset bedriver sin verksamhet i provisoriska men relativt ändamålsen- liga lokaler. I den generalplan, som ny- ligen framlagts för utbyggnad av sjuk- huset har utrymmen reserverats för ifrågavarande funktioner i överens-
stämmelse med det förslag, som fram- lagts av yrkesmedicinska utredningen.
Utredningen anser mest rationellt att sammanföra yrkeshygien, yrkesmedi- cin och arbetsfysiologi till karolinska sjukhusets och karolinska institutets områden. Ett skäl härför är den kli- niska verksamhetens behov av anknyt- ning till ett högt differentierat sjukhus för att därigenom beredas tillgång till konsultationsmöjligheter inom samtliga medicinska specialiteter. Ett annat skäl för en sådan förläggning är behovet för såväl den kliniska som den teoretiska och experimentella verksamheten av tillgång till nära kontakter med de kli- niska och teoretiska specialiteter, som finns representerade vid karolinska sjukhuset och institutet. Då det enligt utredningens uppfattning dessutom är angeläget att bl.a. en medicinsk under- visnings— och utbildningsverksamhet snarast påbörjas är det lämpligt att för- lägga institutet så nära karolinska insti- tutet som möjligt. Detta skulle kunna ske genom att man i anslutning till den utbyggnad, som projekteras för statens institut för folkhälsan och dess yrkes- hygieniska avdelning, förlägger de 10- kaler och övriga resurser, som erford- ras för den specialiserade laboratorie- verksamheten inom hela det yrkesme- dicinska, yrkeshygieniska och arbetsfy- siologiska området. Härigenom skulle jämväl erforderliga resurser för det ex- perimentella utvecklings- och forsk- ningsarbetet kunna erhållas. Arbetsfy- siologiska institutet och de till detta in- stitut anslutna verksamheter skulle överflyttas från sina nuvarande proviso- riska lokaler i anslutning till gymnas- tiska centralinstitutet och till karo- linska sjukhuset förläggas endast den del av verksamheten (yrkesmedicin och yrkesdermatologi) som kräver sjukhu- sets speciella resurser. En sådan för- läggning skulle ge förutsättningar för
ett rationellt utnyttjande av de f.n. be- gränsade resurserna avseende kemisk och teknisk laboratorieverksamhet. Detta gäller även den för den kliniska verksamheten nödvändiga speciella lu- boratorieservicen. För den allmänna kliniska laboratorieverksamheten skulle sjukhusets centrallaboratorier utnyttjas. Den rationalisering, som härigenom av- ses kunna åstadkommas, skulle bl.a. ge ökade möjligheter för ett nödvändigt utvecklingsarbete. En viss besparing såväl beträffande personal som lokaler torde också följa.
Utredningens överväganden har på- kallat överläggningar med byggnadssty- relsen. Enligt styrelsens bedömning är det tekniskt möjligt att genom påbygg- nad av vissa delar av den nu projekte- rade nybyggnaden för statens institut för folkhälsan tillgodose det lokalbe- hov, som förutses för institutet för ar- betshygien och arbetsfysiologi. Bygg- nadsstyrelsen har emellertid framhållit att detta kräver viss omprojektering.
Vid tidpunkten för utredningens in- ledande överläggningar med byggnads- styrelsen räknade man med — under förutsättning av riksdagens godkännan- de av utbyggnadsprogrammet för sta— tens institut för folkhälsan —— att första etappen av denna byggnation skulle kunna påbörjas under första kvartalet 1966. Arbetet med den för yrkehygie- nen mfl verksamheter avsedda delen beräknas kunna påbörjas vid årsskiftet 1966/67.
Under förutsättning att Kungl Maj:t uppdrog åt byggnadsstyrelsen att ompro- jektera delar av den senare byggnads- etappen med sikte på att denna jämväl skall omfatta lokaler för den yrkesme- dicinska och arbetsfysiologiska verk- samheten, skulle en dylik omprojekte- ring kunna ske utan att behöva med- föra försening av folkhälsoinstitutets nybyggnad. Ytterligare förutsättning
härför var dels att styrelsen fick besked härom senast under första kvartalet 1965, dels att projektering fick ske di- rekt från fastställt program till färdiga bygghandlingar.
Vid senare överläggningar med bygg- nadsstyrelsen framkom emellertid att man inom byggnadsstyrelsen övervägde en omdisposition av karolinska institu- tets område med hänsyn till de krav på ytterligare lokaler för undervisning och forskning inom karolinska institutets område som förutses av läkarutbild- ningsberedningen. Detta skulle kunna medföra krav på utflyttning av statens institut för folkhälsan till annat om- råde.
Sedan utredningen erfarit att denna fråga _ efter anmälan av byggnadssty- relsen —— f.n. är föremål för övervägan- den inom Kungl Maj:ts kansli hemstäl- ler utredningen — under hänvisning till vad som ovan anförts om institutets lämpligaste förläggning — att möjlighe- ten prövas av en sådan lösning av före— varande lokalfråga, att inom karolinska institutets område kan inrymmas såväl för statens institut för folkhälsan redan projekterade som för institutet för ar- betshygien och arbetsfysiologi behöv- liga lokalerna. Därvid bör hänsyn tagas till att institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi under den närmaste tio- årsperioden kan beräknas expandera betydligt, bl.a. genom tillkomst av en särskild avdelning för arbetspsykologi och arbetssociologi.
Personalstat
Den personal för vilken —— enligt utred- ningens uppfattning —— staten bör bära det ekonomiska ansvaret redovisas i bi- laga 10. Institutets organisation i stort framgår av bilaga 9. Den personal som i mån av behov och tillgång av medel skall anställas vid institutet för lösan-
det av vissa uppgifter inom konsulta— tions- och serviceområdena redovisas således icke i det följande.
Vid uppgörandet av personalstaten har utredningen beträffande fackavdel- ningarna utgått från gällande personal- förteckningar för yrkeshygieniska av- delningen vid statens institut för folk- hälsan, yrkesmedicinska centralen och yrkesdermatologiska kliniken vid karo- linska sjukhuset samt arbetsfysiologiska institutet. [ fråga om organisationen av den yrkeshygienska avdelningen har utredningen byggt sina överväganden på den promemoria angående utbygg- nadsprogram för statens institut för folkhälsan som baserats på de i propo- sitionen 83 till 1958 års riksdag angivna riktlinjerna för institutets organisation.
Administration I organisationstablån tillkommer ut- över ovan nämnd personal jämte vissa i det följande särskilt motiverade för- stärkningar befattningen som verkstäl- lande direktör för institutet samt kan- sli-, expert- och servicepersonal. Utredningen som förordar inrättan- det av ett fristående institut för arbets-
hygien och arbetsfysiologi _— geogra- fiskt samordnat med statens institut för folkhälsan _— har övervägt möjlighe— terna att genom avtal reglera samut- nyttjande av kansli- och serviceresur- ser. Ett sådant arrangemang skulle emellertid bl.a. medföra risker för stän- diga konfliktsituationer eftersom admi- nistrationen skulle ha att betjäna två institutioner med lika berättigade krav på service i olika avseenden. I skilda frågor skulle härigenom kunna uppstå såväl detaljkonflikter som motsättning- ar i större sammanhang t.ex. beträffan- de utnyttjandet av gemensamma resur— ser, de båda styrelsernas olika ställ- ningstaganden i principiella frågor
m.m. Utredningen förordar av dessa skäl en självständig administration för institutet för arbetshygien och arbets- fysiologi.
Utredningen anser emellertid, att in- stitutet genom särskilt avtal skall kunna beredas tillfälle att disponera de under- visnings- och utbildningslokaler, som beräknas uppföras vid utbyggnaden av statens institut för folkhälsan. I de be- räkningar som ligger till grund för pro- grammeringen av dessa, har nämligen medtagits det behov av sådana lokaler, som förutses för yrkeshygieniska avdel- ningens utbildning av industriläkare, industrisjuksköterskor och skydds- ingenjörer.
Verkställande direktören Utredningen hävdar att en väsentlig förutsättning för att det program som skisserats för institutets verksamhet skall kunna förverkligas genom ett ra- tionellt utnyttjande av de visserligen något utökade men dock blygsamma rc- surserna är att institutet från början får en kraftfull och kompetent ledning. Den samordnings-, planerings- och för- handlingsverksamhet som måste föregå sammanförandet av institutets olika av- delningar, kommer att ställa stora krav på institutets direktör.
Bland de arbetsuppgifter, som bör åvila direktören, vill utredningen en- dast nämna de mera betydelsefulla.
Verksamheten vid institutet berör icke blott vidsträckta och olikartade områden inom förvaltning, forskning och undervisning utan också i stor ut- sträckning näringslivet och dess orga- nisationer. Detta medför, att frågor om samarbete och samordning med andra myndigheter, institutioner och organi- sationer har vital betydelse, vilka frå- gor ofta kräver en bedömning icke blott ur facksynpunkt utan också ur mera allmänna synpunkter, som knap-
past kan företrädas av en fackavdel- ningsföreståndare. Den stora betydel- sen av att institutet i sådana samman- hang har en chef, som icke företräder en viss avdelning utan hela institutet, är uppenbar.
Anslags-, personal- och byggnadsfrå- gorna kommer alltid att kräva avse- värda arbetsinsatser. Ansvaret för dessa frågor bör vara en av chefens huvud— uppgifter.
Vad angår chefens befattning med in- stitutets interna förhållanden framstår det såsom både ur principiella och praktiska synpunkter angeläget att che- fen icke samtidigt företräder en viss del av institutet. Utan en chef, som har en samlad överblick över avdelningar- nas arbete och resurser, är det icke möjligt att samordna avdelningarna och få till stånd ett ändamålsenligt utnytt- jande av resurserna. Ansvaret för erfor- derligt samarbete och samordning bör ligga på en särskild chef, som bör verka för främjande av det vetenskap- liga samarbetet mellan avdelningarna och för vetenskaplig information dem emellan, samt mellan uppdragsgivarna och institutet. Direktören skall också ansvara för organisationen av institu- tets utbildnings- och informationsverk- samhet.
Med hänsyn till arten och omfatt- ningen av direktörens arbetsuppgifter är det nödvändigt att placera befatt- ningen i en sådan löneställning att man till denna kan finna en person med er- forderliga kvalifikationer. I personal— förteckningen har tjänsten inplacerats i den lönegrad, som vanligen tillkom- mer statliga verkschefer. Utredningen förordar emellertid kontraktsanställ- ning.
Den föreslagna kanslichefen avses ut- över sedvanliga administrativa uppgif- ter jämväl ansvara för den ekonomiska förvaltningen. Detta kommer att med-
föra betydande uppgifter vid budget- planering såväl för institutet som för den vid institutet bedrivna serviceverk- samheten. Med hänsyn härtill bör tjäns- ten placeras i lägst Ae 27.
Verkställande direktören bör ha till- gång till en handsekreterare med kun- nighet i stenografi och främmande språk. Tjänsten bör placeras lägst i Ae 11.
Registratur- och kassaavdelning Utöver den verksamhet som vanligen åvilar en sådan avdelning skall här fin- nas en för institutet gemensam skriv- central med en kansliskrivare i Ae 11 som föreståndare. Dessutom skall vid skrivcentralen finnas två kanslibiträ- den i Ae 7.
Städpersonal
För städning av tjänsterum, laborato- rier och övriga utrymmen beräknas åtta ekonomibiträden i Ae 5.
Centralförråd samt vaktmästar- avdelning Inom denna avdelning är samtliga tjänster nytillkomna. En av vaktmäs- tarna bör kunna fungera som chaufför för den transportbuss som behövs i samband med fältundersökningar.
Institutet behöver _ därest samut— nyttjande med en större telefonväxel icke kan förekomma — minst en tele- fonist.
Serviceverkstad Vid denna verkstad krävs en elektro- teknisk ingenjör, vilken tillika skall fungera som föreståndare för verksta- den. Utbildningskravet på denne skall vara tekniskt läroverk eller motsvaran- de, varför tjänsten bör placeras i lägst Ae 17. Vid verkstaden skall dessutom förekomma en förste instrumentmakare och en institutionstekniker.
Experter och konsulter Inom denna avdelning har samman- förts den expertpersonal som behövs gemensamt för de olika fackavdelning- arna. Nya tjänster föreslås för en stati- stiker i Ae 27, en bibliotekassistent i Ae 11 samt arvodestjänster för fotograf och tecknare.
Dessutom föreslås arvodestjänster för en psykolog och en sociolog.
Beträffande tjänsten som statistiker förtjänar framhållas, att kvalificerad statistisk expertis är nödvändig vid ett institut med arbetsuppgifter som här avses. Såväl yrkesmedicinska utred- ningen som styrelsen för statens insti- tut för folkhälsan har i skilda uttalan- den bestyrkt detta behov. Med hänsyn till att den föreslagna statistikern på eget ansvar skall ombesörja den statis- tiska försöksplaneringen för hela insti- tutet och dessutom leda och övervaka databearhetningen samt vid behov svara för kontakter med statistiska ex- perter utom institutet bör tjänsten pla- ceras i lägst Ae 27.
Biblioteksassistenten krävs för att sköta litteraturservicen åt de olika fackavdelningarnas tjänstemän. Denna assistent avses också få betydande ar- betsuppgifter inom den yrkesmedi- cinska sektionen, där ett specialitetsde- klarationsregister för gifter skall föras.
För att kunna framställa nödvändigt undervisnings— och utbildningsmaterial är det nödvändigt med tillgång till så- väl fotograf som tecknare. Fotografen förutses behövas också i den vetenskap- liga verksamheten.
I anslutning till förslaget om inrättan- det av arvodestjänster som psykolog och sociolog förtjänar framhållas, att arbetspsykologiska och arbetssociolo— giska problem blivit allt viktigare i och med industrins rationalisering. Det gäl- ler t.ex. vissa arbetsanpassningsfrågor, anställningsprövningar, arbetsanalyser,
bedömning av trötthets— och stressfak- torer samt i allt större utsträckning frå- gor, som berör den äldre arbetskraftens problem. Då utredningen har sig be- kant att andra sakkunniga bl.a. inom de utredningskommittéer som behandlar frågan om personaladministrativa rå- dets framtida arbetsuppgifter och orga- nisation, kommer att uppta dessa pro- blem till belysning har utredningen av- stått från att i detta betänkande föreslå inrättandet av en särskild avdelning för arbetspsykologi och arbetssociologi. Liksom folkhälsoinstitutsutredningen anser utredningen emellertid, att insti- tutet för arbetshygien och arbetsfysio- logi för sin verksamhet behöver med- verkan av experter inom detta område, vilket behov tills vidare bör kunna till- godoses genom föreslagen organisation.
Medicinska avdelningen Inom den medicinska avdelningen före- slår utredningen att som chef för den yrkesmedicinska sektionen i laborators ställning förordnas nuvarande överlä- karen vid yrkesmedicinska centralen vid karolinska sjukhuset och utgår från att denne mot särskilt arvode fortsätt- ningsvis också förordnas som överlä- kare vid den yrkesmedicinska kliniken vid sjukhuset. Denna sektion som har sammansatts av vissa delar av persona- len vid nuvarande yrkeshygieniska av- delningen och yrkesmedicinska centra- len behöver tillföras en tjänst som sek- reterare i Ae 11.
Vid yrkesmedicinska kliniken vid karolinska sjukhuset föreslår utred- ningen att en av de nuvarande under- läkartjänsterna indrages och ersättes med en tjänst som biträdande överlä- kare. På grund av laboratorieverksam- hetens förutsedda koncentration till det nya institutet föreslås den ena sjukskö- tersketjänsten indragen.
Vid yrkesdermatologiska kliniken fö-
reslås inrättandet av en tjänst som kon- torist i Ae 9.
Dessutom föreslås inom medicinska avdelningen vissa biträdestjänster upp— räknade i högre löneställning med hän- syn till att den nya organisationen an- tages medge ett mer omfattande utveck- lingsarbete bl.a. inom denna avdelning. För att rationellt kunna utnyttja den kvalificerade personalen krävs tillgång till assistenter och bi'träden med grund- utbildning motsvarande teknisk fack- skola eller tekniskt gymnasium.
Kemiska och tekniska avdelningarna Utredningen har föreslagit en betydan- de upprustning såväl av den kemiska som den tekniska avdelningen med hän- syn till den förutsedda industriella ut— vecklingen och det ökade behovet av konsultation, utveckling och forskning.
Folkhälsoinstitutsutredningen fram- höll i sitt betänkande att med hänsyn till industriernas krav en betydande upprustning av den tekniska verksam- heten var nödvändig.
Yrkesmedicinska utredningen före- slog i sitt betänkande att vid varje yr— kesmedicinsk sjukhusenhet skulle fin- nas minst två yrkeshygieniker av vilka den ene borde vara kemist. Utredning- en har föreslagit att all laboratorieverk- samhet inom institutet _— alltså även den som avser den kliniska verksamhe— ten — skall förläggas till institutet. Vid utredningens överläggningar med före- ståndaren för den yrkeshygieniska av- delningen vid statens institut för folk- hälsan har denne framhållit att avdel- ningen för närvarande saknade resur- ser för att kunna tillgodose de i stock- holmsområdet befintliga yrkesmedi- cinska avdelningarnas behov av tek- nisk och kemisk assistens. Även om hu- vudmannen för sjukvården i Stockholm skulle finna det möjligt att förstärka re- surserna vid den yrkesmedicinska av-
delningen vid Södersjukhuset finner utredningen det nödvändigt att perso- nellt förstärka såväl den kemiska som den tekniska avdelningen med hänsyn till den kliniska verksamhetens behov. Med hänsyn till dels verksamhetens kvalificerade natur, dels önskvärdhe— ten av att till dessa områden kunna för- värva kvalificerad personal föreslår ut- redningen att varje sektion skall före- stås av en befattningshavare i minst laborators ställning. I den tidigare framställningen har framhållits angelä- genheten av att en undervisnings- och utbildningsverksamhet snarast påbör- jas. Av detta skäl anser utredningen att inom båda dessa avdelningar åtmins- tone en av befattningshavarna bör ges professors ställning.
Kemiska avdelningen Utredningen föreslår att vid avdelning- en inrättas en ny tjänst som sektions- chef i laborators ställning vid service- laboratoriet.
Vid metodforskningssektionen före- slås en ny tjänst som kemist i Ae 19 samt en tjänst som sekreterare i Ae 11 (avsedd för hela avdelningen).
Vid sektionen för kemisk-toxikologisk forskning föreslås med hänsyn till de kvalifikationskrav som enligt utred- ningens uppfattning behöver ställas på denna personal en lönegradsupplyft- ning av två tjänster. Dessutom föreslås en ny tjänst som laboratoriebiträde i högst Ae 9.
Vid servicelaboratoriet föreslås ut- över den nyinrättade laboratorstjänsten en lönegradsuppflyttning av vissa be— fattningar.
Tekniska avdelningen Den tekniska sektionen inom nuvaran- de yrkeshygieniska avdelningen har se- dan länge varit starkt underdimensio— nerad. Sektionschefstjänsten i labora-
tors ställning har dessutom sedan lång tid varit vakant. Utredningen förordar en betydande upprustning av denna av- delning. Den nuvarande organisations- planen föreslås ersatt med den som framgår av bilaga 10. Den allmänna sektionens chef (den nuvarande sek- tionschefen för den tekniska sektionen inom yrkeshygieniska avdelningen) fö- reslås få professors ställning.
Chefstjänsterna inom sektionerna för gaser- och lösningsmedel respektive damm och metaller föreslås få labora- tors ställning.
Vid den allmänna sektionen föreslås två nya tjänster, nämligen en som förste avdelningsingenjör i Ae 25 och en som assistent i Ae 19. Dessutom före- slås en sekreteraretjänst i Ae 11 (av- sedd för hela den tekniska avdelning- en) samt en laboratorieassistent och en laboratoriebiträdestjänst.
Sektionschefstjänsten vid sektionen för gaser- och lösningsmedel i labora- tors ställning har ersatt den tidigare förste kemisttjänsten i Ae 25. Inom sek- tionen har några biträdestjänster före- slagits lönegradsuppflyttade.
laboratorstjänsten vid sektionen för damm -metaller utgöres av en om- ändrad tjänst som förste avdelnings- ingenjör i Ae 23. Dessutom föreslås vid sektionen uppflyttandet av en förste avdelningsingenjör till Ae 25 jämte lö- negradsuppflyttningar för några biträ- destjänster.
Inom sektionen för eliminationstek- nik föreslås en assistenttjänst omänd- rad till Ae 19 från Ae 15 samt vissa lö- negradsuppflyttningar för biträdes- tjänster.
Arbetsfysiologiska avdelningen
Personalen vid denna avdelning, som måste betraktas som underdimensione- rad, utgöres av den som fn finnes vid arbetsfysiologiska institutet. Med hän—
syn till den knappa tillgången på utbil- dad personal avstår utredningen emel- lertid från att föreslå en ytterligare ut- byggnad av avdelningen.
Lokaler
Bedömningen av lokalbehovet har skett med utgångspunkt från de normer som använts vid upprättandet av byggnads- promemorian för statens institut för folkhälsan.
Det beräknade lokalbehovet redovi- sas i bilaga 11.
Utöver de utrymmen som beräknats för yrkeshygieniska avdelningen i folk- hälsoinstitutets nybyggnad, tillkommer 182 modulenheter. Häri ingår icke de undervisningslokaler, som enligt utred- ningens uppfattning — enligt särskilt avtal — kan få disponeras inom det ut- byggda folkhälsoinstitutet.
Av de tillkommande lokalerna avses 61 modulenheter för den centrala admi- nistrationen och serviceavdelningarna.
Från nuvarande medicinska och tek- niska sektionerna vid yrkeshygieniska avdelningen har vissa lokaler överförts till ”gemensamma lokaler”. Utredning- en anser att de lokaler som beräknats för utbildning och utredningar med hänsyn till de krav som kommer att ställas på service- och informations- verksamhet behöver utökas med 10 mo- dulenheter. Dessutom behöver den tidi- gare under tekniska sektionen redovi- sade försökshallen utökas till tredubbel våningshöjd och sammanlagt omfatta 30 modulenheter. Sammanlagda ytan utgör 88 modulenheter.
Ordinarie Icke-ordinarie Arvoden Vikariatsersättningar förslagsvis Kompensation för höjda folkpensionsavgif— ter
Fördelningen av lokalutrymmen för de olika fackavdelningarna blir sådan att den nybildade medicinska avdel- ningen tilldelas 48 modulenheter, den kemiska 65, den tekniska 68 och den arbetsfysiologiska 39. Djurhuset skulle komma att omfatta 42 modulenheter.
Vid karolinska sjukhuset beräknas för yrkesmedicin och yrkesdermatologi ett lokalbehov på tillsammans ca 240 m2. Utredningens förslag innebär en lokalbesparing vid sjukhuset av ca 250 m”.
Transportmedel
För det fältarbete som skall bedrivas av institutet behövs tillgång till transport- medel för såväl teknisk som medicinsk utrustning. De större Skåpbilar eller mindre bussar som kan ifrågakomma bör utrustas så att de även kan använ- das för vissa tekniska och medicinska undersökningar.
Kostnader och intäkter
Initiala kostnader
Utredningen saknar underlag för be- räkning av de kostnader som uppkom- mer i samband med utrustning och in- redning av institutets lokaler i en ny- byggnad och anser att sådana beräk- ningar bör ankomma på institutets led- ning i anslutning till kommande bud- getarbete.
Personalkostnader Kostnaderna (inkl rörligt tillägg) för den personalstat som redovisas i bilaga 10 (räknat för år 1965) beräknas till
Institutet Karolinska sjukhuset 303 120 kronor 2 866 988 ,, 180 492 kronor 114 000 ,, 26 000 ,, 350 000 ,, 30 000 ,, 19 140 ,, 1 155 ,,
Summa 3 653 248 kronor 237 647 kronor
Omkostnader Med hänsyn till att viss tid kommer att förflyta innan institutets samtliga av- delningar kan sammanföras i en bygg- nad och att den nuvarande verksam- hetens beräknade expansion dessförin- nan svårligen kan förutses blir beräk- ningen av omkostnadsanslaget osäker. Underlaget för beräkningarna utgöres av nuvarande omkostnadsanslag för yr- keshygieniska avdelningen, yrkesmedi- cinska centralen och arbetsfysiologiska institutet.
En sålunda försiktigt beräknad om- kostnadsstat för hela institutet (inkl. verksamheten vid Karolinska sjukhu- set) skulle totalt kräva 446 000 kronor fördelade enligt nedanstående.
Kronor
Sjukvård 12 000: — Resor 28 000 : — Informations- och undervis-
ningsverksamhet 50 000: — Litteratur 7 000 : — Inköp och underhåll av inven-
tarier 100 000: — Inköp och underhåll av försöks-
djur 35 000: -— Förbrukningsartiklar 130 000: — Yttre underhåll 3 000: — Transportbuss 6 000: — Övriga expenser 60 000: -— Diverse utgifter 15 000: — Summa kronor 446 000: —
Kostnader för bränsle, lyse och vatten har ej kunnat beräkas.
Förslagsanslag för service- verksamheten
Som tidigare framhållits räknar utred- ningen med att den serviceverksamhet som skall bedrivas vid institutet bygger på förutsättningen att institutet skall ha en inkomstsida konstruerad i den form som vanligen tillämpas för upp- dragsverksamhet med taxesättning fast- ställd i sedvanlig ordning och på så- dant sätt att full täckning erhålles dels för synliga kostnader, d.v.s. kostnader som har motsvarighet i institutets ut-
gifter, dels för kostnader som belastar statsverket i annan ordning. Utredning- en föreslår att härför anvisas ett för- slagsanslag av 200 000 kronor.
Sammanfattningsvis skulle kostna- derna för institutets verksamhet upp- skattas till:
Kronor Löner 3 890 895 : —— Omkostnader 446 000 : —— Summa kronor 4 336 895 : —
Härtill kommer ett förslagsanslag för serviceverksamheten av 200 000 kronor.
Tidsplan för genomförande av utredningens förslag
Utredningen anser det angeläget, att in- stitutet för arbetshygien och arbetsfy— siologi snarast kan påbörja sin verk- samhet. Institutets tillkomst måste emellertid komma att föregås av ett be- tydande planeringsarbete varjämte för- handlingar måste ske med stiftelsen ar- betsfysiologiska institutet. Härtill kom- mer, att ett realiserande av utredning- ens förslag förutsätter en omprojekte- ring av redan av byggnadsstyrelsen upprättat program för utbyggnad av folkhälsoinstitutets yrkeshygieniska av— delning. Nu angivna uppgifter synes böra lösas i samarbete med det nya in- stitutets styrelse och verkställande di- rektör.
Utredningen föreslår därför att ett principbeslut fattas av 1965 års vår- riksdag om inrättandet av ett institut för arbetshygien och arbetsfysiologi med av utredningen föreslagen utform— ning, att medel anvisas för styrelse, verkställande direktör, viss kansliper— sonal och konsulter från och med den 1 juli 1965 samt att institutets ledning får i uppdrag att inkomma med förslag till budget för institutet att gälla från och med den 1 juli 1966 liksom med förslag om hur institutets lokalbehov i avbidan på nödvändig nybyggnation tillfälligtvis skall lösas.
BILAGOR
Statens institut för folkhälsan Översiktslablå ang.
organisalionen
Styrelse: 11—13 ledamöter, f.n. 12 leda- möter, varav f. n. 5 ledamöter utgör styrelsens arbetsutskott
Föreståndare: en av avdelningsföreståndarna,
utsedd av Kungl. Maj:t efter anmälan av styrelsen
Allmänhygieniska avdelningen
45 tjänster
Yrkeshygieniska avdelningen
51 tjänster')
Födoämnes— hygieniska avdelningen 52 tjänster
Vitamin- avdelningen
37 tjänster
Administrativa sektionen
31 tjänster 9 koll. anställda
Uppgifter:
att ta befattning med frågor rörande vatten och avlopp, luftföroreningar, buller, värme, fukt och skadedjur ävensom andra frågor av allmänt omgivningshygi- enisk natur; samt att fullgöra huvud- delen av den insti- tutet åvilande un- dervisningsskyl- digheten, i första hand den avseende tjänsteläkare, häl- sovårdsinspektö- rer och distrikts- sköterskor. Avdel- ningen utgör till- lika karolinska institutets hygi- eniska institution.
Uppgifter:
att ta befattning med frågor rörande yrkesarbetets hy- gien, såsom ke- misk och fysikalisk påverkan, infek- tioner, arbetets mekaniska natur och arbetstidens förläggning.
*) Härtill kommer 9 extra tjänster för silik0sutred- ningen.
Uppgifter:
att ta befattning med frågor rörande födoämnenas hygi- niska beskaffenhet och — med undan- tag för vitamin- frågorna —— deras värde ur folknä- ringssynpunkt ; samt att handha den kontrollverk- samhet —— med nu- dantag för sådan rörande vitaminer — som åligger institutet i dess egenskap av cen— tralt undersök- ningsorgan för livsmedelskon- trollen enligt livs- medelsstadgan.
Uppgifter:
att ta befattning med frågor rörande födoämnenas värde ur folknäringssyn- punkt i vad avser vitaminer samt att omhänderha kon- trollen av vitami— ner i livsmedel, läkemedel och fo— dermedel ävensom handha för ända- målet erforderliga standardpreparat.
Uppgifter:
att handha institu— tet gemensamma kansli—, kamerala och övriga admi- nistrativa göromål.
Kollegium : 9 leda- möter
Uppgift: behand— ling av vissa frågor av betydelse för institutet i dess helhet ävensom medverkan i internt samordningsar- bete.
BILAGA 2
Statens institut för folkhälsan
Yrkeshygieniska avdelningen
Gemensam personal: 1 avdelningsföreståndare och professor Bo 3
1 kontorist Ae 9' * (Fr. o. m. 1.7 1964 kansliskrivare Ae 11)
1 kontorsskrivare Ae 13
1 laboratorieassistent Ae 11
2 laboratoriebiträden högst Ae 9 1 förste institutionsbiträde Ae 7 1 institutionsbiträde högst Ae 5
Kemiska sektionen
Medicinska sektionen
Dermatologiska sektionen
Tekniska sektionen
Sektionen för silikosntredning
] laborator Be ] ] förste kemist Ae 25 1 avd ing Ae 21 1 assistent Ae 21
2 assistenter Ae 15
1 förste lab ass Ae 13 1 lab ass Ae 11
3 lab bitr h. Ae 9 4 inst bitr h. Ae 5
1 laborator Bo 1
2 lab läk h. Ae 23
1 översköterska Ae 13 1 lab ass Ae 11
2 lab bitr h. Ae 9 1 ek bitr h. Ae 5
] stallförman Ae 9 1 djurvårdare Ae 7
1 inst bitr h. Ae 5
1 laborator Be 1 1 lab läk h. Ae 23 1 lab ass Ae 11
1 lab bitr h. Ae 9
1 laborator Bo 1
2 förste avd ing Ae 23 1 assistent Ae 19
1 assistent Ae 17 ] assistent Ae 15
3 lab bitr b. Ae 9 3 inst bitr h. Ae 5 1 ek bitr h. Ae 5
1 förste avd ing Ag 23 2 avd ing Ag 21 1 förste lab ass Ag 13 1 kontorist Ag 9
2 lab bitr h. Ag 9 2 lab ass Ag 11
BILAGA 3
Yrkesmedicinska centralen och Yrkesdermatologiska kliniken vid Karolinska sjukhuset
Yrkesmedicin Yrkesdermatologi Yrkeshygien övrig personal ] överläkare 1 överläkare 1 konsult 1 kanslibiträde 2 underläkare 1 sjuksköterska 1 ek bitr 2 sjuksköterskor l sjukvårdsbiträde
1 1 :e lab ass 1 lab bitr
BILAGA 4 Yrkesmedicinska avdelningen vid Södersjukhuset
Yrkesmedicin Yrkesdermatologi Yrkeshygien övrig personal
1 överläkare — ] konsult 1 kurator 1 underläkare 1 skrivbiträde
2 sjuksköterskor 2 sjukvårdsbiträden
BILAGA 5 Arbetsfysiologiska institutet
Föreståndare/professor Sekreterare Materialförvaltare Kamrer (deltid)
Arbets- och miljöfysiologiFysiologiska metodstudierKlinisk arbetsfysiologi Arbetsmarknadsfrågor
1 forskningsingenjör 1 forskningsingenjör 1 laborator 1 förste byråsekreterare 1 laboratris 1 arbetsstudietekniker 1 lab sköterska 1 assistent (deltid) 1 instrumentmakare ] psykolog
LO
SAF
TCO AMS m. fl.
AFIs
service ABs styrelse
AFIs styrelse
GCI :s direktion
AFIs före- ståndare
BILAGA 6
AMS
Sv. MTM Gruppen AB
Med. forskn- rådet
Sociolo. inst., Gbgs
universitet
Psykolo. inst., Sthlms universitet
MTM forskn— kommitté
AFIs service AB
Kansli
Arbets- och miljö- fysiologi
Fysiol. metod- studier
Klinisk arbets- fysilogi
Ergonomi
Vissa arbets-
frågor
marknads-
MTM
+ tekn. fysiologi
Antropo- metri + flygmed.
Arbets- sociologi Arbets- psykologi
AFI
v 41
Organisa— tion
Aktivitet
Inom AFIs lokaler—___,
BILAGA 7
Bygg- Skogshög- Skogshög- Psykol. LKAB, POst— SAFS GC_Is förbundet skolan, Forskn... PA- skolan, . KI” .. inst., Kiruna, verkets Organisa— med. fysiol. . t f” stiftelsen åd t . f" mst. for 1 _ t' [ d . avd. inst. + ms . or. SSA r e Inst: or anatomi Uppsa'a la Iona .- me . tion Sveabund skogstekmk statistik umversrtet avd. central
. . Viss . . Fysml. Teknisk arbets— inter- Funktionell Experi- Ergonomi, mentell speciella Aktivitet
grund- vetenskap+ergonomi . . ... Statistik . forskn. (speciella aspekter) tillägg:” anatomi psykologi aspekter
Yrkesm ed icin
1 överläkare 1 bitr överläkare 2 underläkare
1 sjuksköterska 1 förste lab ass
BILAGA 8
Yrkesmedicinsk sjukhusenhet (SOU 1963:46)
Yrkesdermatologi Yrkeshygien
1 överläkare 1 förste yrkeshygieniker 1 bitr överläkare 1 yrkeshygieniker 2 förste lab ass
Gemensam personal 1 kontorsskrivare 1 kansliskrivare 1 kontorist
] förste lab ass
(1 djurskötare)
1 konsult i statistik
BILAGA 9
Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi
Styrelse
Arbetsutskott
Verkställande Direktör Kollegium Kansli Serviceavdelningar Konsulter
Medicinska avdelningen
Kemiska avdelningen Tekniska avdelningen
Arbetsfysiologiska avdelningen
Hygieniska sektionen Yrkesmedicinska sektionen Yrkesdermatologiska sektionen Yrkesmedicinska och Yrkesdermatologiska klinikerna vid Karolinska sjukhuset
Sektionen för metodforskning Sektionen för kemisk- toxikologisk forskning Servicelaboratorium Allmänna sektionen
Sektionen för gaser och lösningsmedel
Sektionen för damm och metaller
Sektionen för eliminations- teknik
Sektionen för arbetsfysiologi Sektionen för klinisk fysiologi
BILAGA 10
Personalstat
Styrelsen Ordförande och vice ordförande (utses av Kungl. Maj:t) 1 ledamot med personlig ersättare utses av vardera Arbetarskyddsstyrelsen Arbetsmarknadsstyrelsen Medicinalstyrelsen Medicinska fakulteten vid Karolinska institutet Direktionen för Karolinska sjukhuset Styrelsen för statens institut för folk- hälsan
Administration
Verkställande direktör . . . . . . . . Handsekreterare . . . .
Kansliet
Kanslichef
Registrator . . . . . . . . . Kansliskrivare (chef för skrivcentral) . 2 kanslibiträden
K assakontor
Kontorsskrivare (kassör) Kontorist .
Centralförråd samt vaktmästar- avdelning Materialförvaltare
1:eexp.vakt . . . . . .
Exp.vakt (tillika chaufför) . Telefonist . . . . . . . . . . . . 8 ek.biträden (städerskor) .
Serviceverkstad Elektroteknisk reparatör (tillika förestån- dare för verkstaden) . 1:e instrumentmakare
Institutionstekniker . . . .
Lärarkollegiet vid tekniska högsko- lan i Stockholm
Landsorganisationen i Sverige Svenska Arbetsgivareföreningen samt
Institutets verkställande direktör. självskriven ledamot
Arbetsutskott Ordföranden, trc ledamöter samt verkställande direktören
Kollegium Avdelnings- och sektionschefer
Bp 6 Ae ll
Ae 27 Ae 13 Ae 11 Ae 7
Ae 13 Ae 9
Ae 11 Ae 9 Ae 7 Ac 7 Ae 5
Ae 17 Ae 13 Ae 9
Djuravdelm'ng Stallförman Djurvårdare Institutionsbiträde
Ae 9 Ae 7 Ac 5
Konsulter samt övrig gemensam expertpersonal
Psykolog . Soriolog . . . . . . . . . . . Psykiatel
l.xpert i hullertrågm ljiinsteman delegerad från nadsstyrelsen
Statistiker . . . . . . . . . . Statistikassistent . . . . . . . . . . Biblioteksassistent . . . . . . . . . Fotograf
Tecknare
arbetsmark-
Medicinska avdelningen Hygieniska sektionen
Professor .
l.al)o1ator . .
Laboratorieläkaie . .
Översköterska (övergångsstat)
Sekretetale . . . . . . . . 2 lahoiwatmieassistenter . . . . . . . 1 lahoratmiebiträde högst .
1 ek biträde (gemensamt för med. avd. )
Yrkesmedicinska sektionen
Laborator .
(tillika överläk. vid Karolinska sjukhuset) Laboratorieläkare . . . . . . Läkme för spec.dekl. Assistent
2 laborato11eass1stenter Sekreterale . .
3 labomtoriebitiäden högst
register
md karolinska sjukhuset Biträdande överläkare
I'nderläkarc . . . . . . . . Sjuksköterska . . . . . . . . . . Kontorist
Ek.bitr
YrkeS(Iermatologiska sektion en
l..1l)o|'ato1 .
(tillika överläk. vid Karolinska sjukhuset) l..1bolato| 1ea531stent . . . I. ahmatm iebiträde
vid Karolinska sjukhuset: Sjuksköterska . Kontorist
kemiska avdelningen
Melodforskningssektionen
l.al)orator............. 1:ekemist............
arvode ny tjänst arvode ny tjänst arvode ny tjänst arvode
Ae 27 ny tjänst Ae 13 Ae 11 ny tjänst arvode ny tjänst arvode ny tjänst En 3 Bo l Ac 23 + arvode Ae 13 Ae 11 Ae 11 Ae 9 Ae 5
Be 1 arvode Ae 23 + arvode Ae 23 + arvode Ae 15 omändard fr. lab.ass Ae 11 Ae 11 omändrad fr. lab.bitr. Ae 9 Ae 11 ny tjänst Ae 9
Ae 27+arvode omändrad fr. under- läkare Ae 23+arvode Ae 23 + arvode Ae 13 Au 9 omändrad fr. Ae 5
kanslibitr. Ae 7
Be 1 arvode Ae 11 Ae 9
Ae 13 Ae 9 ny tjänst
Be 1 Ae 25
Kemist. Assistent . . . . . . . . . Laboratorieassistent. Sekreterare 2 laboratoriebiträden högst
1 :e institutionsbiträde . Ekonomibiträde (gemensamt för kemiska avdelningen) . . . . . . . . . . .
Sektionen för kemisk-torikologisk forskning
Laborator. . . . . . 1 :e kemist
Kemist . . Laboratorieassistent . I.aboratoriebiträde högst Institutionshiträde
Servicelaboratorium
Laborator .
1:e kemist
Kemist .
Assistent . . . Laboratorieassistent . . 2 laboratoriebiträden högst 3 institutionsbiträden
Tekniska avdelningen Allmänna sektionen
Professor . . . . . . . .
1 :e avd. ing. . . . . . . . . . Assistent . . . . . Laboratorieassistent . . . .
Sekreterare . . . . . . . . . Laboratoriebiträde . . . . . . . . .
Sektionen för gaser och lösningsmedel
Laborator .
1:e kemist . . . . . . . . . Assistent . . . . . . . . . . . . Laboratorieassistent . . . . . . . . . 2 laboratoriebiträden . . . . . . . . Institutionsbiträde . . . . . . . . .
Sektionen för damm och metaller
Laborator .
1: e avd lng Assistent . Laboratorieassistent 2 laoratoriehiträden Institutionsbiträde
Sektionen för eliminationsteknik
[.ahorator . . . . . 1:e kemist . . . . Assistent . . . . . . . . . . . . Laboratorieassistent . . . . . . . .
Lahoratoriebiträde högst Institutionsbiträde . . . . .
Ae Ae Ae Ae Ae Ae Ae
Ae
Be Ae Ae Ae Ae Ae
Be Ae Ae Ae Ae Ae Ae
Bo Ae Ae Ae Ae Ae
Be Ae Ae Ae Ae
Be Ae Ae Ae Ae Ae
Be Ae Ae Ae Ae Ae
21 19 15 11 11
25 19 11
25 19 15 11
9
25 19 11 11
25 17 11
25 19 11
25 19 11
ny tjänst
ny tjänst
omändrad omändrad
ny tjänst
ny tjänst
omändrad omändrad omändl'ad
omändrad ny tjänst ny tjänst ny tjänst ny tjänst ny tjänst
omändrad
omändrad omändrad
omändrad omändrad
omändrad omändrad
omändrad omändrad omändard
fr. fr.
fr. fr. fr.
fr.
fr. fr.
fr. fr.
fr. fr. fr.
'. lab.bitr. . inst.bitr. Ae 5
kemist Ae 19 kemist Ae 17
assistent Ae 15 1:e lab.ass, Ae 13 lab.bitr. Ae 9
laborator 130 1
. 1:e kemist Ae 25
Ae9
1:e avd.ing. Ae 23 1:e avd.ing. Ae 23
lab.bitr. Ae 9 1:e inst.bitr. Ae 7
Ae 15 lab.bitr. Ae 9 inst.bitr. Ae 5
Arbetsfysiologiska avdelningen Sektionen för arbetsfysiologi
Professor . . . . . .
l :e avd.ing.
Avd.ing.
Assistent
Assistent . . . . . 1:e ]aboratorieassistent. . . . . Instrumentmakare . . . . . . Sekreterare . . . . . . . . .
Sektionen för klinisk fysiologi
Laborator . Assistent . Laborator iesköterska.
Bo Ae Ae Ae Ae Ae Ae Ae
Be Ae Ae
25 23 17 17 13 11 11
19 13
BILAGA ]]
Lokalförtecknlng Nr Lokalbeteckning Antal modulenheter Anm. T L D Administration 1 Verkställande direktör 4 2 Handsekreterare . 2 3 Styrelse- och konferensrum 5 4 Bibliotek 6 5 Läsrum 2 6 Bokmagasin 2 Kansliet 7 Kanslichef . . . . . . . . . . 4 8 Registrator . . . . . . . 1 9 Kansliskrivale (chef för skrivcentralen). . . . . . . . . 1 10 Kanslibiträden . . . . . . . . . 2 Kassakontor 11 Kontorsskrivare (kassör) . . . . . 2 12 Kontorist . . . . . . . . . . . 1 Centra/förråd och uaklmäslaravd. 13 rum för postsortering m. m. . . . . 2 14 rum för duplicering m. m. . 2 15 mörkrum . . . . 2 16 uppackningsrum 2 17 materialförråd . 4 18 syrarum . . . . . . 1 19 tvättförvaringsrum . . . . . 1 20 centralt arkiv 2 21 telefonväxel . 2 Serviceverkstad 22 elektroteknisk verkstad . 4 23 mekanisk verkstad 6 Summa . . . . . . 17 —— 44 Totalt för administrationen . . . . 61 Konsulter samt övrig expertpersonal ; 24 Statistiker . . . . . . . . . . . 2 25 Statistikassistent . . . . . 2 26 rum för fotograf och tecknare . . . 2 27 Psykolog . . . . . . . . . . . 2 2 28 Sociolog . . . . . . . . . . . 2 2 29 Konsulter . . . . . . . . . . . 1
Under ”Antal modulenheter” betyder T tjänsterum, [. laboratorier och D andra slag av lokaler.
Under anm. har bl.a. upptagits viss fast utrustning inom lokalerna. Beteckningen d betyder, att laboratoriet skall vara försett med dragskåp.
1 modulenhet är 8,65 m2.
Nr Lokalbeteckning Antal modulenheter Anm. T L D
30 Konsulter . . . . . . . . . 1 31 Tj.m. fr. arb.sk. styr. . . . . . . . 2
32 Tj .m. fr. armearkn styr. . . . . . 2 Gemensamma lokaler
33 Utbildning och utredningar (7x2) . 14
34 Expositionskammare . . .
35 Allmänt fysiologiskt lab. .
36 Allmänt toxiologiskt lab. . . . .
37 rum för elektronmikrOSkopi
38 isotoplahoratorium med sluss . .
39 kylrum. . . . . . . . .
40kylrum............
41 försökshall . . . . . . . . . . 3 Summa . . 28 23 37 Totalt för konsulter, expertpersonal och gemensamma lokaler . . . . . 88
MMIFIÖVF—W D- D-D- D-
cum—-
'se nedan
Medicinska avdelningen Hygieniska sektionen M 1 Professor . . . . . . . . . . . 2 Laborator . . . . . . . . . . 3 Laboratorieläkare . 4 Sekreterare 1rkesmedicinska sektionen 5 Laborator . . . . . . . . . . . li Lahoratorieläkare . . . . . . . 7 Läkare f. spec. dekl. reg. . . . . . 8 Sekreterare . . . . . . 9 undersökningsrum . . . . . . . . 2 10 undersökningsrum . . . . . . . . 2 d 11 undersökningsrum . . . . . . . . 2 12 diskrum . . . . . . . . . . . 1
Nina-',»? [CMI—DIK—
Yrkesdermatologiska sektionen 13Laborator........... 3 3 d
Summa. . . 24 22 2 Totalt för medicinska avdelningen . 48
Kemiska avdelningen Metodforskningssektionen K 1 Laborator . . . . . .
2 1:e kemist . . . . . . . .
3 Kemist . . . . . . . . . .
4 Kemist. . . . . . . . . . .
5 Assistent 6 Sekreterare 7 Laboratorium I 8 laboratorium ll !) Laboratorium III Sektionen för kemisk— toxikologisk forskning
10 Laborator . . . . . . . . . . .
11 1' .e kemist. . . . . . . . . .
12 Kemist . . . . . . . . . . 13 Laboratoriuml . . . . . . . . 2 d
14 Laboratorium II . . . . . . . . 2 d Servicelaboratorium 15 Laborator . . . . . . . . . . . 2 2 d
161:ekemist. . . . . . . . . . . 2
IQHHHNDJ www Q-D-D.
Hicks:
*3X10 enh.: tredubbel våningshöjd. Denna lokal skall vara speciellt utrustad med byggnadstekniska och ventilationstekniska anordningar.
17 18 19 20 21
22 23 24 25 26
Kemist .
Assistent Laboratorium I Laboratorium II uppackningsrum . Gemensamma utrymmen för avd. rum för fysikaliska instrument vågrum . diskrum kemikalieförråd allmänt förråd
Summa . Totalt för kemiska avdelningen
Tekniska avdelningen
T 1 2 3 4
coocxiaavu
23
25 26 27
Allmänna sektionen
Professor . . . . . . . . . 1:e avd.ing. . . . . . . . Assistent . . . . . . . . . Laboratorium . . . . . . Sektionen för gaser och lösningsmedel Laborator . . . . . . . Kemist . . . . . . . . . . Assistent . . . . . . . . destillationsrum
Laboratorium . . Sektionen för damm och metaller Laborator . . . . . 1 .e avd mg. . . . . Assistent . . . rum f. provberedning . . rum f. mikroskopering. . . . ugnsrum
rum f. dammätningsmetodik.
Laboratorium . . Sektionen för eliminationsteknik
Laborator. . . . . . . 1 e:kemist . . . . . . . . . Assistent . . . . . . . . . Fysikaliskt lab. . . Mekaniskt lab. . . . . . Gemensamt för avdelningen vågrum . . . . . . . . . . apparatrum . . . . . . . . diskrum . . . . . . . uppackningsrum förråd . .
Summa .
Totalt för tekniska avdelningen
Arbetsfysiologiska avdelningen
A 1 2 3 4 5 6 7
Sektionen för arbetsfysiologi
Professor . . . . . . . 1.e avd. ing. . . . . . . . . . Avd.ing. . . . . . . . . . Assistent . . . . . . . . . . Assistent . . . . . . . . . . Sekreterare . . . . . . . . Laboratorium I
(arb. och miljöfysiologi) . . . .
T L D . 1 1 6 6 2 4 2 1 1 2 21 36 8 65 . 4 4 . 2 . 1 . 6 3 2 1 . 2 2 3 . 2 . 1 2 . 2 . 2 2 4 3 . 2 1 . 4 4 . 2 . 2 . 1 . 2 . 4 . 25 32 11 . 68 . 4 4 . 2 . 1 . 1 . 1 . 2 . 6
väggf ast vågbord d
(1
d utsugningshuv
väggfast vågbord
Nr Lokalbetcckning Antal modulenheter Anm. T L D 8 Laboratorium II (fysiologiska metodstudier) . . . . 6 Sektionen för klinisk fysiologi
| 87 i i
9 Laborator . 3 10 Assistent . . . . . . . 1 11 Laboratorium . . . . . . . . . 6 12 förråd . . . . . . . . . . . . 2 Summa . . . . 15 22 2 Totalt för arbetsfysiologiska av.d . . 39 Djurhus %: Dj 1 expeditionsrum . . . . . . . . . 2 2 skrivrum . . . . . . . . 2 3—8 rum 1”. försöksdjur . . . . . . 12 9 opelationsrum . . . . 2 10 operationsrum 2 11 operationsrum . . . . . . 2 12 laboratorium 1 13 diskrum 2 14 diskrum 1 15 rum f. ämnesoms. försök 2 16 isotoplaboratorium m. sluss . 4 1 17 operationsrum . . . . . 2 18 dissektionsrum . . . . . . . . . 1 19 förrådsrum . . . . . . . . . . 5 20 kylrum . . . . . . . . . . . . 1 Summa . . . . . . . . 4 16 22 Totalt för djurhuset. . . . . . . 42
Härtill kommer lunchrum, omklädningsrum, toalettrum m. m. för personalen. Därjämte erfordras sjukrum, apparatrum för telefonväxel, transformatorrum, fläkt- rum. soprum, förbränningsrum och ev. skyddsrum. Ett i förhållande till lokalernas belägenhet och antalet städerskor tillräckligt antal städskåp inrättas. Dessutom uppföres särskild byggnad för förvaring i lagstadgad ordning av eldfarliga oljor
o. 11.
Summa för institutet . . . . . . . 134 151 126 Totalt för institutet . . . . . . . 411 = 3 555 1112 På Karolinska sjukhuset behövs Antal modulenheter Anm. följande lokaler T L D Yrkesmedicinska kliniken Överläkare . . . . . . . . . . . . 3 Bitr. överläkare . . . . . . . . . . 2 Underläkare . . . . . . . . . . . 2 Undersökningsrum l . . . . . . . . 1 Undersökningsrum II . . . . . . . . 1 Mottagning . . . . . . . . . . . . 2 Sekreterare . . . . . . . . . . . . 1 Förråd . . . . . . . . . . . . . . 2
Väntrum............. 1
T 1. D Yrkesdermatologiska kliniken överläkare . . . . . . . . . . . . 3 Undersökningsrum I . . . . . . . . 2 Undersökningsrum II . . . . . . . . 2 Mottagning . . . . . . . . . . . . 2 Sekreterare . . . . . . . . . . . . 1 Förråd . . . . . . . . . . . . . . 1 Väntrum . . . . . . . . . . . . . 2 Summa . .. . . . . . . . 12 10 6
Totalt på sjukhuset '. . . . . . . . . 28 =242m2
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965
1. Transportekonomisk forlkning i Norden. 3. 1E_zlnkelte mellomrlksveger mellom Norge og Sve- ge.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartementet
Sammanställning av remisyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i för- slaget till regeringsform. [2] Del 2: Kap. 3. 4 och 5 i törsla et till re eringsform. [3]
Rilttegan 111511». [185
Godtrosi' rvltrv av lösöre. [14] Fasktätäläåde av faderskapet till barn utom akten- s 13. Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispasch. Ansvarsbestämmelser m. m. [18] Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22]
Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1]
Socialdepartementet
Tandvårdstörsäkring. [4] Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi. [24]
Kommunikationsdepartementet
Skånes och Hallands vattentörsörjning. [8] Friluftslivet i Sveri e. Del II. Friluftslivet i sam- hällsplaneringen. [ 9] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige 1. Bakgrund och förutsättningar, programfrågor. Organisations- och finansierings- tragor. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige 11. Blldnings- och undervisningsverksam- het. Forskningsfragor. [21]
Finansdepartementet
Måttenheter. [5] Uppbördsfrågor. [23]
Ecklesiastikdepartementet
Antikvitetskollegiet. [10] 1963 Ars universitets- och högskolekommitté 1. Ut— byggnaden av universitet och högskolor. Lokalise- ring och kostnader L [11] 2. Utbyggnaden av uni- versitet och högskolor. Lokalisering och kostna- der II. Specialutredningar. [12] De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi. [15]
J ordbruksdepartementet Ny jordförvlirvslag. [16]
Inrikesdepartementet Om den kommunala självstyrelsens lokala förank-
ring. Praktik- och teriearbetatörmedling. [7] Arbetsmarknadspoutik. [9]