SOU 1965:67

Skoglig yrkesutbildning

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Den 6 juni 1962 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för jordbruksdeparte- mentet att tillkalla högst sex sakkunniga för att verkställa utredning och avge förslag rörande yrkesutbildningen på skogsbrukets område samt där- med sammanhängande spörsmål.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade departementschefen den 7 juni samma år såsom sakkunniga dåvarande expeditionschefen i jord— bruksdepartementet S. Lane, ledamöterna av riksdagens första kammare E. Hj. Nilsson, N. B. Hansson och H. E. Hermansson samt ledamoten av riksdagens andra kammare J. S. Jonsson och dåvarande ledamoten av denna kammare L. J. V. Stiernstedt. Åt Lane uppdrogs att som ordförande leda utredningsarbetet. Sedan Jonsson avlidit tillkallade departementschefen den 11 september 1962 ledamoten av riksdagens andra kammare K. 0. Persson såsom sakkunnig.

De sakkunniga har antagit namnet skogsbrukets yrkesutbildningskom—l mitté.

Till experter åt utredningen förordnade departementschefen den 7 juni 1962 dåvarande avdelningsdirektören hos Skogsstyrelsen E. G. R. Falk och dåvarande utbildningsledaren hos domänstyrelsen G. M. Enander, den 22 oktober 1962 agronomie Iicentiaten P. E. Eliasson och den 4 september 1964 dåvarande t. f. byråchefen i jordbruksdepartementet E. A. Johansson.

Till sekreterare i utredningen förordnade departementschefen den 19 sep- tember 1962 filosofie licentiaten K. N. A. Lindegren och till biträdande sekre- terare den 4 september 1964 dåvarande förste byråsekreteraren hos skogs— styrelsen Kj. I. Jonsson.

Den 30 maj 1963 avlämnade kommittén betänkande med förslag till för- läggningsort för den av 1962 års riksdag i princip beslutade centrala ma- skinskolan för skogsbruket.

I skrivelser till chefen för jordbruksdepartementet den 22 oktober 1962 tillstyrkte kommittén inrättande av skogsbruksskolor, dels i Arvidsjaur i Norrbottens län och dels i Burträsk i Västerbottens län.

I samarbete med Skogsstyrelsen har kommittén låtit genomföra en enkät- undersökning avseende kartläggning av den skogsskoleutbildade personalens arbetsuppgifter samt en prognos över den förväntade framtida utvecklingen av dessa arbetsuppgifter. En särskild arbetsgrupp erhöll i uppdrag, dels att fastställa riktlinjerna för undersökningens uppläggning, dels att följa un- dersökningens genomförande och dels att medverka vid bearbetningen av undersökningsmaterialet. I denna arbetsgrupp ingick — förutom företrädare för kommittén _ representanter för domänstyrelsen, arbetsmarknadssty— relsen, Skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Skogs- och lantarbetsgivare- föreningen, Sveriges kronojägareförbund, Sveriges länsskogvaktareförbund och Sveriges skogstjänstemannaförbund.

Kommitténs biträdande sekreterare har genom intervjuer med ett antal yrkesverksamma skogsbrukare, arbetsledare och arbetare, dels i norra Sve- rige och dels i södra Sverige, sökt erhålla en bild av de krav och förvänt- ningar yrkesutövare inom dessa kategorier ställer på utbildningen vid skogs- bruksskolorna samt på formerna för skolornas verksamhet. Intervju-perso- nerna utsågs enligt av kommittén uppdragna riktlinjer av lokala funktio- närer inom domänverket, Föreningen skogsbrukets arbetsgivare, Skogs- och lantarbetsgivareföreningen samt Sveriges skogsägareföreningars riksför- bund.

Genom förmedling av Skogsstyrelsen har kommittén från skogsvårdssty- relserna införskaffat vissa uppgifter rörande praktikskedena inom den skog- liga yrkesutbildningen. Vidare lämnade skogsvårdsstyrelserna på kommit- téns begäran synpunkter på erfarenheterna av utbildningen under de nuva- rande praktikskedena.

På hemställan av kommittén har Skogsstyrelsen sammanställt uppgifter om nuvarande utbildningskostnader vid skogsbruksskolorna, utfört beräk- ningar av investerings- och driftskostnader samt utarbetat förslag till lokal- program för skogsbruksskolor av olika storlek.

Kommittén eller dess sekretariat har haft överläggningar med represen- tanter för skogsstyrelsen, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen och arbets- marknadsstyrelsen samt för företag och organisationer inom det skogliga området. Kommittén har mottagit ett antal skriftliga framställningar från olika organisationer.

Samråd har ägt rum mellan yrkesutbildningsberedningen och kommittén i sådana frågor, där de båda utredningarnas uppdrag nära berör varandra. Ledamoten av yrkesutbildningsberedningen, riksdagsmannen Jan-Ivan Nils- son har beretts tillfälle att deltaga i kommitténs överläggningar och kom- mitténs biträdande sekreterare har medverkat i den arbetsgrupp inom yrkes- utbildningsberedningen, som behandlat utbildningen för jordbruk, skogs— bruk och trädgårdsnäring.

Kommittén har under sitt arbete avgivit ett antal remissutlåtanden, däri-

bland över betänkandet »Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesåmnen»,avgivet av 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning (SOU 1963: 13), över studiesociala utredningens betänkande »Rätt till studiemedel» (SOU 1963: 74) samt över 1960 års jordbruksutrednings betänkande »Orga— nisationen av rationaliseringsverksamheten m. m. på jordbrukets, skogsbru- kets och trädgårdsnäringens område» (SOU 1964: 55).

Kommittén framlägger i förevarande betänkande i huvudsak principför- slag rörande den skogliga yrkesutbildningen. Förslagen avser utbildningsmål för olika inom skogsnäringen verksamma yrkeskategorier, utbildningsgång för den skogliga yrkesutbildningen samt huvudmannaskap för densamma. Vidare framlägges i betänkandet förslag rörande innehåll och uppläggning av grundutbildning och vidareutbildning för yrkesverksamhet inom det skogliga området.

I ett senare betänkande, som beräknas bli avlämnat under slutet av år 1966, avser kommittén att framlägga konkreta förslag rörande utbildnings— behov och utbildningsorganisation, central, regional och lokal ledning samt finansiering av den skogliga yrkesutbildningen m. m. I nämnda betänkande kommer vidare förslag att framläggas rörande innehåll och uppläggning av utbildningen i det led av utbildningsgången, som skall motsvara den nuva- rande skogsskoleutbildningen, samt rörande samordnad utbildning i jord- bruk och skogsbruk för yrkesutövare inom kombinerat jord- och skogsbruk, lärarutbildning för den skogliga yrkesundervisningen och fortbildning för olika yrkeskategorier.

Kommittén får härmed Vördsamt överlämna detta betänkande.

Till betänkandet har ledamoten Hansson fogat ett särskilt yttrande.

Stockholm den 11 oktober 1965.

Sören Lane Nils B. Hansson Olof Persson Herbert Hermansson Lennart Stiernstedt

Hjalmar Nilsson

/ Karl Lindegren

Direktiven för kommitténs utrednings- uppdrag innefattas i ett anförande av statsrådet Hermansson till statsrådspro- tokollet den 6 juni 1962. Denne anförde därvid följande:

I proposition nr 115 till årets riksdag har framlagts vissa riktlinjer och för- slag i syfte att ytterligare förbättra och utbygga yrkesutbildningen på skogs- brukets område. Härvid behandlades bland annat av Skogsstyrelsen i sär- skilt betänkande redovisade övervägan- den i anledning av Kungl. Maj:ts upp- drag att undersöka dels förutsättning- arna för att anknyta kompletterings- kurserna för inträde till statens skogs- skolor till den undervisning, som be- drivs vid skogsbruksskolorna, dels möj- ligheterna att med den skogliga grund— utbildningen samordna förmansutbild- ning och med denna i sin tur den ut- bildning, som bör erfordras för inträde till skogsskolor och statens skogsmäs- tarskola. I betänkandet föreslogs att kompletteringskurserna skulle infogasi skogsskolorna, varvid undervisningsti- dens längd vid dessa skolor skulle ökas till femton månader. I anledning av dessa förslag anförde chefen för jord- bruksdepartementet vid anmälan av propositionen bland annat följande.

Enligt min mening måste förslaget att inordna kompletteringskurserna i skogs- skoleundervisningen bedömas mot bak- grunden av möjligheterna att inpassa den- na undervisning i en rationellt utformad utbildningsgång för den skogliga yrkesut- bildningen i dess helhet. Jag anser det därför vara erforderligt att — innan slut- lig ställning tas till förslaget — ytterligare

KAPITEL 1

Kommitténs utredningsuppdrag

övervägenden sker om ej annan utbild- ningsgång för yrkesutbildningen på skogs- brukets område kan vara lämplig. Utgångs- punkten för en sådan utbildningsgång bör därvid vara grundskolan. Ehuru tiden för skogsundervisningen avses bli betydligt kortare i grundskolans yrkesförberedande linje 9skog än i första årskursen i skogs- bruksskola, torde den i stort sett böra jäm- ställas därmed. Nämnda första årskurs, där lägsta ålder är 16 år och som nu omfattar 41 veckor, synes liksom linjen 9skog böra vara det första ledet i en dylik utbildnings- gång och betraktas som grundläggande yr— keskurs. Ett andra led i denna torde när- mast böra anknyta till den nuvarande andra årskursen vid skogsbrukskola. För inträde bör fordras genomgången grundläg- gande yrkeskurs. Inträdesåldern torde höra vara lägst 17 år. I utbildningsledet synes böra ingå dels en allmän linje, dels i likhet med vad nu finns inom andra årskursen linjer som är specialinriktade på exempel- vis maskinteknik, skogshushållning eller hästkörning. Undervisningen, inberäknat praktikskeden, hör för samtliga linjer rymmas inom en kurstid av 42 veckor. Det tredje ledet i utbildningsgången skulle då vara en skogsskoleundervisning med en längd av cirka elva månader. Elev som un- der något av de närmast föregående åren genomgått allmän linje i det andra utbild— ningsskedet bör direkt kunna vinna in- träde. Detta torde möjliggöra en i förhål- lande till vad som gäller för skogsskola till 18 år sänkt minimiålder för inträdet. Den praktik, som ingår i de första och andra utbildningsleden, skulle då kunna anses tillräcklig. Ett sista led i den skisserade utbildningsgången bör vara utbildningen vid skogsmästarskolan. Elev, som genom— gått det närmast föregående utbildningsle- det, hör utan särskild prövning kunna an- tas vid skogsmästarskolan.

Vidare bör undersökas möjligheten att vid sidan av den skisserade utbildnings- gången skapa förutsättningar för yrkes-

verksamma med längre praktik att genom— gå utbildningskurser, som ger förmåns— kompetens eller kompetens motsvarande den som vinns vid nuvarande skogsskole- undervisning. Förmanskursen bör vara av samma längd som den allmänna linjen i andra ledet i utbildningsgången. Genom— gången sådan kurs bör jämte specialtest berättiga till inträde i det ntbildningsled, som motsvarar nuvarande skogsskoleun- dervisning. De, som inhämtat förmansut- bildning eller motsvarande och som för- värvat längre praktik, bör genom special- kurs beredas tillfälle nå samma kompetens som den, vilken genomgått det tredje ut- bildningsledet. Specialkurs skulle likaledes kunna ersätta särskild preparandkurs för inträde i skogsmästarskolan. Inträde i spe- cialkursen bör ske efter urvalstest. Det tor- de böra förutsättas att elev genom exem- pelvis korrespondensstudier inhämtat vissa teoretiska förkunskaper. Med hänsyn här- till och till den långa praktiktiden synes specialkursen ej böra omfatta mer än un- gefär sex månader.

Givetvis bör fortbildningskurser av olika slag anordnas i erforderlig utsträckning. Bland annat bör beaktas behovet av skog- lig yrkesundervisning för personer som ge- nomgått utbildningskurser vid lantbrukets yrkesskolor.

De fortsatta övervägandena och under- sökningarna bör bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Arbetet härmed synes mig böra uppdras åt en sär- skild parlamentarisk utredning. Denna bör också uppta till fortsatt prövning de i be- tänkandet och i andra sammanhang fram- förda förslagen rörande utbildning av per- sonal för uppgifter motsvarande dem som nu handhas av skogsskoleutbildad perso— nal.

Även beträffande frågan om lokalise- ringen av skogsbrukets yrkesskolor ut- talade chefen för jordbruksdepartemen- tet vid anmälan av propositionen nr 115 sig för att ytterligare undersökning- ar borde komma till stånd och anförde därvid.

För att få en fast grund för fortsatta överväganden rörande denna fråga bör när- mare bedömning ske av det totala behovet av skoglig yrkesutbildning inom olika ni- våer. Med utgångspunkt härifrån och det förut skisserade utbildningssystemet bör

undersökning ske rörande förutsättningar— na för att åstadkomma ändamålsenligare utbildningsenheter. Målsättningen bör i första hand vara att koncentrera undervis— ningen till större anläggningar —— med minst cirka 60 elever —— för såväl högre som lägre skoglig yrkesutbildning. I andra hand bör eftersträvas samförläggning med lantbrukets yrkesskola eller annan yrkes- skola. Givetvis måste tillgången till lämp- lig övningsskog tillmätas avgörande bety- delse. Detta synes dock inte höra utgöra hinder för att förlägga skogsbrukets yrkes— skola i eller invid tätort, där möjligheter att förhyra rum för elever utanför skolorna bör kunna utnyttjas.

De fortsatta övervägandena i här berörda fråga bör enligt min mening ankomma på den förut nämnda särskilda utredningen. Denna bör även pröva om behov föreligger av att i fortsättningen disponera Gammel— kroppa skogsskola i den av Skogsstyrelsen ledda utbildningen.

Beträffande andra frågor, som borde bli föremål för övervägande, anförde chefen för jordbruksdepartementet föl- jande.

I samband med de fortsatta undersök- ningarna rörande utformningen av yrkes— utbildningen på skogsbrukets område bör även övervägas förutsättningarna för att sammanföra medelsanvisningen till avlö- ningar, omkostnader och utrustning vid samtliga utbildningsenheter under en an— slagsgrupp. Vidare bör undersökas om ej medel till byggnads- och underhållsarbeten vid skolanläggningar efter gängse normer bör anvisas på kapitalbudgeten. I övrigt sy— nes böra prövas att införa samma budget- tekniska regler som för anslagen till yrkes— utbildning nnder åttonde huvudtiteln för att därigenom möjliggöra en anpassning efter det stigande utbildningsbehovet. I anslutning härtill bör undersökas hur de skogliga yrkesskolornas inkomster från kommuner och yrkesskolor med lantbruks- nndervisning bör redovisas och disponeras. I fråga om lärarpersonalens anställnings- villkor och tjänstgöringsförhållanden bör i huvudsak kunna tillämpas vad som gäller för sådan personal vid lantbrukets yrkes- skolor.

Jordbruksutskottet förklarade sig i sitt utlåtande 1962: 16 i allt väsentligt kunna ansluta sig till de i det föregåen-

de återgivna uttalandena i propositio- Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 27 nen. I anledning av motionsvis gjorda september 1963 skall kommittén vid yrkanden om att det allmänna skolvä- fullgörandet av sitt uppdrag beakta sendet och skogsarbetarkårer skall vara 1963 års riksdags uttalande vid behand- representerade i skogsskolornas lokal- lingen av propositionen nr 144 angåen- styrelser förutsatte utskottet att utred- de utformningen av skolväsendets cen- ningen rörande skogsbrukets yrkesut- trala ledning (SU 146; rskr. 334) vari bildning skulle komma att vid sina riksdagen bland annat förklarat sig dela överväganden beröra jämväl denna frå- departementschefens principiella upp- ga. Vidare fann utskottet lämpligt att fattning att all egentlig yrkesutbildning utredningen prövade frågan om att vid bör ledas av det gemensamma skoläm- skogsmästarskolan inrätta en undervis- betsverket samt i anslutning till vissa ningsnämnd av sådant slag som i pro- motionsyrkanden framhållit angelägen- positionen 1962:103 förordats vid lant- heten av att åtgärder snarast möjligt bruksavdelningen i Alnarp. Mot vad ut- vidtagas för att förverkliga en sådan skottet anfört hade riksdagen inte haft samordning. någon erinran. Kungl. Maj:t har vidare den 13 de- cember 1963 förordnat, att kommittén jämväl skall utreda med den pedago- giska utbildningen av lärare för skogs- brukets yrkesskolor sammanhängande spörsmål och därvid bland annat, efter

För de i det föregående åsyftade ut- redningsarbetena bör särskilda sakkun- niga tillkallas. De sakkunniga bör till utgångspunkt för sina överväganden ta an ivna uttalanden i ro ositionen 192gaz115 ochi jordbruksuliskåttets utlå— saT'Äåd med lafltbmksiiyielsefl' Pröva tande 1962:16. Utredningen bör vara molllghetema till samerlaggnmg med motsvarande utbildning av lärare för oförhindrad att, ' d å b f' 1 en m 11 Så e mnes jordbrukets yrkesskolor. vara lämpligt, framlägga delbetänkan- den och att uppta till behandling frå- gor som hänger samman med förut be- rörda ämnen.

I förevarande betänkande redovisar kommittén de delar av utredningsupp- dragen som hänför sig till utbildnings-

TiIIäggsdirektiv. Kommittén har ge— mål, utbildningsgång och huvudmanna— nom senare utfärdade tilläggsdirektiv skap för den skogliga yrkesutbild- erhållit ytterligare utredningsuppdrag. ningen.

KAPITEL 2

Skogsbrukets yrkesskolor —- historik

Skogsbrukets utveckling

Yrkesutbildningens innehåll, former och omfattning är beroende av teknis- ka, ekonomiska och sociala förhållan- den inom närings- och samhällslivet. Inte minst gäller detta om skogsbru- kets utbildning. Åtskilliga drag i dess utveckling, som vid första anblick kan verka egenartade, framstår i ett vidare perspektiv som fullt naturliga. En kort översikt beträffande teknisk och ekono- misk utveckling samt förändringar på arbetsmarknaden torde därför vara be- fogad i detta sammanhang.

I tekniskt hänseende har skogsbru- ket till senare tid än andra näringar av. motsvarande storlek och betydelse ka- rakteriserats av hantverksmässiga meto- der med relativt ringa insats av tek- niska hjälpmedel. Bland andra därmed sammanhängande särdrag märktes länge dominans för individuellt arbete, få arbetare på varje arbetsplats och sto- ra säsongvariationer i arbetskraftsbe- hov samt relativt ringa inflytande från arbetsledningen på planering, upplägg- ning och genomförande av arbetena.

Orsakerna till dessa förhållanden får sökas på flera håll. Drivkrafterna för rationaliseringar var inte starka. Ar- betskraft stod till förfogande praktiskt taget när, var och hur som helst. Det var således inte nödvändigt att meka— nisera. Man stötte också på stora svå- righeter att vid användning av maski- ner tillfredsställande lösa problemen med variationer i arbetsobjekten (trä- den), klimatet och terrängen samt ar- betsplatsernas stora arealer.

Med stigande konjunkturer under 1930- och 40-ta1en ökade möjligheterna för glesbygdernas människor att söka sin utkomst i andra yrken. Bättre kom- munikationer ökade rörligheten mellan skilda miljöer och landsdelar. Jämfö- relsen mellan andra näringar och skogs— bruket utföll långt ifrån alltid till sko— gens fördel. Den uppfattningen började emellertid alltmer vinna insteg, att ar- betsförhållanden och arbetsvillkor för skogsbrukets anställda borde väsentligt förbättras. Möjligheterna att realisera dessa önskemål begränsades dock i re- gel av ringa produktivitetsökning. Kra— ven på rationalisering ökade därmed. I första hand riktades intresset mot red- skapens konstruktion och vård. Bety- delsen av redskapens hantering samt arbetsmetoderna uppmärksammades först så småningom. Relativt omfattan- de forskning påvisade vilka höga krav, som skogsarbetet ställde i fysiskt av- seende. Tillämpning av arbetsfysiolo— giens rön kom under en period därefter att framstå som en av de mest angeläg- na uppgifterna. Man sökte på olika sätt lära arbetarna ändamålsenlig arbetstek- nik. Under 1950-talets senare del bör— jade ansträngningarna i första hand in— riktas på överförande av de tunga ar- betsmomenten till maskiner.

Utvecklingen beträffande virkespri- ser, arbetskostnader och prestationer samt säsongvariation i arbetskraftsbe- hov åskådliggöres med diagrammen på sid. 15—16.

15. RÅNETTO, KOSTNADER OCH ÖVERSKOTT FÖR STATSSKOGARNA I962 Åns VÄRDENIVÅ (SKOGSHÖGSKOLAN - SKOGSEKONOMISKA INSTITUTIONEN) KR PER 'ÅX HA / x A

// ADMINISTRATIONSKOSTNAD

.. .. I .."-__...- ... // 10 - .................... —""'a_— öVRIGA KOSTNADER .- =, skogsvÅRosnosm/w ._.—---/' oszsxorr f'_._ __”.f' ,"'._.'._'._'."."...................r 1936 1.3 aa 53 se 63

Av diagrammet för rånetto, kostnader och överskott framgår att ökade rånettovär- den fram till perioden 1951—55 följdes av proportionsvis motsvarande ökning av överskotten. Därefter har skillnaden mellan rånettovärden och överskott blivit större för varje år. Detta beror delvis på större kostnader för skogsvård. Fram- förallt har dock de kostnader, som i diagrammet benämnes administrativa, stigit väsentligt. I dessa ingår löner och reseersättningar för lokal och central förvalt- ning, kontorskostnader, pensioner samt kostnader för rationaliseringsverksamhet och utbildning. Åtgärderna för att minska verkningarna av höjda arbetslöner har således medfört högre kostnader för planerande och samordnande verksamhet. Storleken av dessa synes emellertid väsentligt understiga höjningarna i arbets- avtalen.

PRESTATION OCH PRODUKTIONSTID PER DAG (NORRA SVERIGE) (EFTER ssa- mm EKONOMI NR 7 1954)

F3/PROD- PROn—TIM/ DAG , men DAG o' lt soo - - 8.0 . 7.8 400 - - 7,6 _ 7,4 300 — - 7,2 / - 7,0 zoo - - 5,9 1 s 4' $t - sp ___ ,N __ 100 - ***” *___ **Ä _ 5,4 » 5,2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . sae/49 50/51 55/56 som

BETECKNINGAR: _— PRESTATION HUGGARE KÖRARE

___—, PRODUKTIONSTID PER DAG HUGGARE ______ " KÖRARE

Av diagrammet över prestation och produktionstid framgår att rationaliseringen fram till mitten av 1950-talet för ifrågavarande område i stort sett endast upp- vägde förkortningen i den dagliga produktionstiden. De kraftigt stegrade presta- tionerna från slutet av 1950-talet beror på flera orsaker, bland vilka kan nämnas väsentligt kortare terrängtransporter tack vare utbyggnad av bilvägnätet, slopan- det av handbarkning, övergång till större behandlingsenheter och användning av effektivare maskiner.

100)- TM .. .. ååå" DOMANVERKETS ARBETARE — SASONGVARIATION FEBRUARI — - MAJ . _ AUGUSTI 20 _ NOVEMBER 15 — 10 '- 1 x x _____ ] X_,' X_ ! u

Diagrammet över säsongvariationer för antalet arbetare i domänverket visar, att deltidsarbetarna under vintersäsongen minskat starkt efter 1960.

De specifika yrkeskraven utövar på längre sikt avgörande inflytande på både strukturen och omfattningen av yrkesutbildningen i respektive näring.

Behovet av fast organiserad utbild- ning uppkom under förra hälften av 1800-talet för de båda personalgrup- per inom skogsbruket, som vanligen be- nämns förvaltande och bevakande tjäns— temän. Huvuduppgifterna för dessa av- såg jakt och avverkning. Även skogs- vård blev i många landsdelar en stor uppgift under vissa tidsperioder. över- vakning av lagar och bestämmelser av- seende de förutnämnda uppgifterna fyll- de dock alltjämt en stor andel av ar- betstiden för nämnda personal.

För utbildningen av förvaltare inrät- tades ett skogsinstitut 1828. Den verk- ställande personalen, bevakarna, fick sin utbildningsfråga ordnad genom skogsskolorna, av vilka den första till- kom i början av 1860-talet. Skogsinsti- tutet ombildades 1915 till skogshögsko- lan. Antalet skogsskolor och deras lo— kalisering har skiftat. Givetvis har även undervisningen reformerats under tidernas lopp. Dessa båda skolformer har emellertid svarat för den största delen av befälsutbildningen. I övrigt har sådan förekommit vid skogshögsko- lans forstmästarkurs (1894—1937) samt fortsättningsskolan i Kloten (påbygg- nad av skogsskolan 1917—1937) och statens skogsmästarskola (sedan 1945).

Utöver den statliga utbildningen har såväl tillfälliga som permanenta skogs- skolor bedrivits i privat regi.

Den fast organiserade skogsutbild- ningen var ända fram till 1940-talet praktiskt taget helt inriktad på förval- tande och arbetsledande personal. Den skogsundervisning som förekom härut- över bedrevs vid åtskilliga lantmanna- skolor. Dess syfte var i första hand att

2——7633 65

ge lantbrukare nödiga kunskaper i Skogshushållning. Endast undantagsvis, vid skogslinjer, synes den emellertid ha omfattat mera än en ytlig oriente- ring. Många ungdomar sökte meritera sig för inträde'till skogsskolor genom dessa skolor, vid vilka skogsvårdssty- relserna i regel svarade för den skogliga undervisningen. Dessa myndigheter an- skaffade småningom s.k. skogsvårdsgår- dar, vilka efter 1949/50, då verksamhe- ten fick fastare former, utvecklades till skogsbruksskolor. För närvarande finns således följande skolformer.

Skogsbruksskolor utbildar skogsarbe- tare, skogsbrukare och skogsförmän.

Skogsskolor utbildar skogvaktare, kronojägare, faktorer, inspektorer, skogsvårdskonsulenter och motsvaran- de tjänstemän.

Skogsmästarskolan utbildar tjänste- män, skogsmästare, för befattningar, där kunskaper utöver skogsskola är önskvärda. '

Skogshögskolan utbildar civiljägmäs- tare.

Kommitténs uppdrag avser de tre förstnämnda skolformerna, "vilka be- nämnes skogsbrukets yrkesskolor.

Skogsbruksskolor

Mot bakgrunden av de förhållanden be- träffande skogsbrukets utveckling, som beskrivits i föregående avsnitt, måste det betraktas som naturligt, att det dröjde ända till 1950-talet, innan fast organiserad yrkesutbildning för skogs- brukets arbetskraft blev genomförd. Ef- tersom yrket tidigare ofta gick i arv från far till son inlemmades de unga successivt i arbetet. I många avseenden fungerade denna rekryteringsform som ett effektivt utbildningssystem; de hu- vudsakliga och givetvis mycket allvar-

liga svagheterna var konserveringen av irrationella sedvänjor och motståndet även mot angelägna reformer.

Före 1945 inskränkte sig samhällets insatser för yrkesutbildning i skogsar- bete i stort sett till sådana kurser för arbetare, som aktualiserades av händel- ser utanför skogsbruket. Under lågkon- junkturen från 1922 till in på 1930-talet ordnades sålunda skogshuggarläger för permitterade industriarbetare och and- ra arbetslösa från städer och tätorter. För de ökade brännvedsavverkningarna under andra världskriget togs i anspråk tjänstepliktiga och sådan arbetskraft, som friställdes genom driftsinskränk- ningar vid bl.a. sågverk och massafabri- ker. Utbildningen eller omskolningen för dessa kategorier skedde vid s.k. huggarkurser, som till karaktären mera torde ha gjort skäl för benämningen ar- betsläger. Den livligaste verksamheten förekom 1943 med ca 4 400 kurser och 57 000 deltagare.

Under 1930-talet förekom även ansat- ser till utbildning för den reguljära ar- betskraften. Domänverket och vissa bo- lag samt redskapsfabrikanter tog initia- tiv därtill. För arbetsgivarna gällde det att i praktisk handling omsätta de re- sultat, som de nybildade arbetsstudieor- ganisationerna uppnått i sina undersök- ningar. Tillverkare av sågar och yxor spred genom kringresande instruktörer kännedom om nya redskap, deras ända- målsenliga hantering och vård.

Skogsvårdsstyrelsernas upplysnings- och rådgivningsverksamhet var fram till slutet av 40-talet nästan helt inrik- tad på skogsvård och därmed samman- hängande frågor för privatskogsbruket. Genom tillkomsten av skogsvårdsgår- dar (de första Rankhyttan 1919 och Trollebo 1923) kunde styrelserna an- ordna kurser, vilket gav ökad stadga åt verksamheten. I samma riktning verka- de den skogsundervisning, som skogs-

vårdsstyrelsernas tjänstemän bedrev vid lantmanna— och lantbruksskolor.

Undervisning i redskapsvård och ar- betenas tekniska utförande upptogs av vissa skogsvårdsstyrelser i begränsad utsträckning mot slutet av 30-ta1et. Ef- ter Norrlandskommitténs förslag (SOU 1945: 33), vilka i allmänhet tillstyrktes av remissorganen, anslogs för vart och ett av budgetåren 1946/47—1948/49 40 000 kronor till försöksverksamhet med fortbildningskurser för yrkesverk- samma skogsarbetare. Något allmänt ge- nomförande av förslagen blev det emel- lertid inte fråga om.

I åtskilliga yttranden över Norrlands- kommitténs betänkande framhölls, att likartade åtgärder vore motiverade även för andra delar av landet. Frågan överlämnades av departementschefen till en ny utredning, nämligen de sak- kunniga för yrkesutbildning inom jord- bruk och skogshantering (1945). Deras förslag ( SOU 1948:49 ) låg till grund för beslutet om statsunderstödd skoglig yrkesutbildning från och med budget- året 1949/50. Verksamheten skulle handhas av skogsvårdsstyrelserna un- der skogsstyrelsens ledning och tillsyn. Som en väsentlig nyhet märktes inrät- tandet av råd för undervisningsfrågor vid varje skogsvårdsstyrelse. Rådens uppgift var främst att bistå skogsvårds- styrelserna med planeringen av kurs- verksamheten. Följande kurstyper ur- skildes.

Ungdomskurs 12 veckor för grundläggan— de yrkesutbildning åt ungdom.

Skogsarbetarkurs 1—3 veckor för ökad yrkesutbildning åt skogsarbetare.

Körarkurs 1—2 veckor för undervisning i skogskörslor.

Förmanskurs 5 veckor för utbildning av arbetsförmän.

Kombinerad skriftlig och muntlig under- visning.

Rörlig instruktionsverksamhet på ar- betsplatser.

Verksamheten förutsattes i viss mån få försökskaraktär.

De skisserade kursformerna och ut- talandena om verksamhetens bedrivan- de samt de första årens kurser prägla- des starkt av den inom skogsbruket rå— dande bristen på erfarenheter av yrkes- utbildningens möjligheter och osäker- heten beträffande skogsbrukets utveck- ling. Den 12 veckor långa grundläggan- de ungdomskursen betraktades av de sakkunniga som relativt lång. Deras be- dömning tolkade den dåvarande attity- den till skogsyrkesutbildningen. Många ansåg att kurserna borde förkortas. Un- der det första året visade det sig också omöjligt att anordna så långa kurser som 12 veckor. Sammanlagt hölls fem grundutbildningskurser om 3—11 vec— kors längd med 65 elever. Domänsty- relsen hävdade emellertid att denna korta tid inte var tillräcklig för att er- forderlig utbildning skulle medhinnas.

Redan i en del remissyttranden de- klarerades både tveksamhet och klart ogillande av de sakkunnigas förslag till ordnande av skogsutbildning. I synner- het organisationen med skogsvårdssty- relserna som verkställande organ möt- te kritiska erinringar. Det anfördes bl.a. att skogsvårdsstyrelserna inte var lämpliga, därför att »de icke ha att ta någon befattning med de praktiska ar- betsuppgifterna».

I detta sammanhang bör nämnas de skogsbetonade fortsättningsskolorna, för vilka många av skogsbrukets före- trädare visade stort intresse. På åtskil- liga håll betraktades dessa kurser om 6—15 veckors längd som en relativt god yrkesutbildning.

År 1951 fick arbetsmarknadsstyrel— sen i uppdrag att utreda förhållandena på skogsbrukets arbetsmarknad i syfte att klarlägga vilka åtgärder som erford- rades för att trygga skogsbrukets be- hov av arbetskraft och bereda arbetar-

na jämn sysselsättning. För biträde i detta utredningsarbete tillkallades ex- perter, representerande olika skogsäga- rekategorier samt arbetsgivare- och ar- betstagareorganisationer; skogsvårds- styrelseorganisationen blev inte repre- senterad.

Utredningen ägnade en av sina pro- memorior (1952) åt yrkesutbildningen för skogsarbetare. Däri föreslogs vä- sentligt ökade resurser för verksamhe- ten samt genomgripande ändringar i organisationen. Under överinseende av en skogsbrukets centrala yrkesutbild- ningsnämnd skulle den skogliga utbild- ningen i varje län understödjas, sam- ordnas samt kompletteras av en skogs— brukets yrkesutbildningsnänmd. På dessa nämnder ansågs huvudansvaret för skogsarbetarutbildningen böra vila.

Förslaget gav upphov till livliga dis- kussioner. Remissorganen företrädde vitt skilda ståndpunkter. Dessa marke- rades speciellt i fråga om organisatio- nen för utbildningen och inriktningen av densamma. Debatten kulminerade vid 1953 års skogsvecka, under vilken skogsbrukets yrkesutbildning behandla- des vid Svenska skogsvårdsföreningens årsmöte. Från storskogsbruket hävda- des, att skogsarbetarnas yrkesutbildning inte kunde organiseras i kombination med skolningen av brukarna i det mindre enskilda skogsbruket. Skogs— vårdsstyrelserna ansågs lämpliga som verkställande organ endast för den se— nare gruppen. Organisationer med an- knytning till privatskogsbruket ansåg att lantmannaskolorna borde utnyttjas även för skogsundervisning. Skogssty- relsen och skogsvårdsstyrelserna fram- höll särskilt betydelsen av en samlad ledning för skogsutbildningen och ut- nyttjandet av befintliga organ.

Ärendet anmäldes i en proposition till riksdagen (1943: 101), vari chefen för jordbruksdepartementet bl.a. utta-

lade att förslaget innebar en väsentlig omorganisation och förutsatte-en myc- ket betydande kostnadsökning. Vidare anfördes, att invändningar av delvis principiell natur hade riktats mot för- slaget och att därför ytterligare övervä- ganden syntes angelägna, innan slutlig ställning kunde tas till detsamma. Jord- bruksutskottet instämde häri och be- tonade att nämnda överväganden borde slutföras så skyndsamt som möjligt. Skogsstyrelsen anbefalldes redan i maj 1953 att med beaktande av vad jord- bruksutskottet anfört i sitt utlåtande verkställa en närmare översyn av de förslag, som styrelsen framlagt i sitt re- missutlåtande.

Skogsstyrelsen lämnade en »PM med förslag till ordnande av den lägre skog- liga yrkesutbildningen» i oktober 1953. Förslaget syftade till en konsolidering och utbyggnad av den verksamhet, som skogsvårdsstyrelserna bedrivit sedan 1949/50. Genom vissa åtgärder, bl.a. ge- nom utökning av Skogsstyrelsen med en ledamot representerande skogsarbe- tarna, förutsattes skogsbrukets organ få bättre insyn i och möjligheter att på- verka utbildningen. I yttrandena över förslaget spårades kraftiga motsättning- ar mellan remissinstanserna. Argumen- ten från yttrandena över arbetsmark- nadsstyrelsens promemoria utvecklades åter. Endast beträffande förslagen om utbyggnad av verksamheten kunde nära på enig uppslutning registreras. Åtskil- liga yttranden biträdde dock även vissa principiella resonemang i Skogsstyrel- sens promemoria.

I propositionen 1954:141 och jord- bruksutskottets utlåtande däröver bi- träddes de föreslagna riktlinjerna i stort sett utan ändringar. Detta innebar. att redan tillämpade kursformer skulle bibehållas med vissa kompletteringar. Verksamheten förutsattes komma att in- tensifieras. Man underströk, att stor fri-

het borde finnas vid anordnandet av kurserna, eftersom tillräcklig erfaren— het av hur utbildningen lämpligast bor- de utformas alltjämt saknades. Även be- träffande organisationen biträddes Skogsstyrelsens förslag i avvaktan på resultatet av översynen av hela yrkes- utbildningens centrala organisation.

Biksdagen följde i sitt beslut proposi— tionen. De uppdragna riktlinjerna kun- de således börja tillämpas från och med budgetåret 1954/55. Utvecklingen under det gångna decenniet har sedan hela ti- den byggt på detta beslut. De mest om- fattande ändringarna genomfördes 1957/58 och 1960/61. Under det först- nämnda året började grundutbildningen i stället för i ungdomskurser mera all- mänt bedrivas i form av s.k. lärlings- kurser med uppdelning på skol- och praktikskeden. Utbildningstiden för- längdes därvid från 12 a 16 veckor till 1 a 1,5 år. I samband med skogsvårds- styrelsernas omorganisation 1960, som byggde på förslag av 1956 års skogs- vårdsutredning (SOU 1958: 30), blev formerna för utbildningen mera fast reglerade. Allmän grundutbildning skulle enligt dessa bedrivas vid en för hela landet enhetlig årskurs 1. För spe- cialinriktad grundutbildning infördes årskurs 2 med linjer för Skogshushåll- ning och traktor- respektive hästkör- ning. Speciell personal avdeladesisamt- liga län för utbildningsuppgifterna. Ge- nom 1963 års reglemente för skolledare och lärare vid skogsbrukets yrkesskolor anknöts arbets- och anställningsförhål— landena för nämnda personalgrupper i möjligaste mån till de föreskrifter, vil- ka samma år utfärdades för skolor un- der överinseende av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Utvecklingen av verksamheten vid skogsbruksskolorna under den senaste 10-årsperioden karakteriseras framför- allt av ökad uppslutning från allt flera

grupper inom skogsbruket. Motsättning- arna mellan olika grupper har utjäm- nats. Detta har varit av utomordentlig betydelse för samarbetet på bred front i konkreta frågor. Ett uttryck härför är de riktlinjer för samverkan rörande re- krytering och utbildning av arbetskraft, som 1964 utfärdades gemensamt av ar-

betsmarknadsstyrelsen och Skogsstyrel- sen samt domänstyrelsen, samt organi- sationer för arbetsgivare och arbetsta- gare.

Den kvantitativa utvecklingen i elev- dagar för olika utbildningsformer anges i nedanstående tabell och i diagram på sid. 22.

Omfattningen av skogsvårdsstyrelsemas yrkesutbildning 1949/50 — 1963/64

Komb. skrift- Grundutbildning Vidare" Förmans' lig OCh mum" tilgålelfk— 511?" utbildning utbildning lig undervis— ning samhet dagar År |. ,_ :— |- t- *- 3. & & En & 3: = = få = :. % & = % ä 3 % ä 5 % % if: > > 2 > > 2 > > 2 > > 2 > > > :: 2 2 :s 2 2 :: 2 2 := 2 2 = 2 2 2 .: u » .:! u a) _l a) 0 .: o o .: o o o 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 1949/50 4 65 2476 88 1 152 7 349 1 17 221 24 298 900 — 1 275 1 275 12 221 1950/51 10 138 4 764 78 1 029 8 229 1 13 442 77 873 2 600 —- 1001 1 001 17 036 1951/52 11 157 6126 117 1 719 9 695 1 22 748 95 975 2 900 —- 3180 3 180 22 649 1952/53 15 252 9 865 181 2 744 13 348 4 66 1 414 143 1 632 4 900 — 4 096 4 096 33 623 1953/54 19 289 11 912 183 2 452 23 378 3 41 1 001 74 981 2 900 —— —3 000 42 191 1954/55 28 422 22 659 295 3 492 24 433 5 54 695 335 3 572 10 700 332 3 961 3 961 62 448 1955/56 44 634 34 507 420 4 723 29 628 4_ 42 514 161 1 649 6 600 385 5 083 5 083 76 332 1956/57 46 683 41 598 411 4 588 33 216 11 134 1 663 259 2 161 8 600 649 5 550 6 089 91 166 1957/58 54 698 72 254 387 4 391 32110 9 110 2 134 1431475 10 325 333 2 950 3 439 120 262 1958/59 85 1 127 151 266 588 7 577 82 464 25 362 6 289187 1 957 15 541 185 [ 761 2153 257 713 1959/60 109 1 466 203 244 422 4 545 29 387 12 149 3 936 138 1 550 8 608 458 2 679 2 896 248 071 1960/61 89 1 153 247 611 838 3 922 22 797 14 200 5 888 131 1 324 8 453 693 4 408 5 420 290 169 1961/62 89 1 208 271 911 402 4 336 26 276 19 267 3 348 153 1621 9 525 432 3 756 4 278 315 338 1962/63 92 1 294 297 827 455 5 098 36 191 36 497 7 796 100 1 114 4 545 447 3 218 4 445 350 804 1963/64 93 1 231 251 928 460 4 966 30 805 27 345 6 412 185 1 673 6 978 736 6 520 7 123 303 246

Skogsekolor I betänkandet statens skogsskolor (SOU 1957:32) beskrives den allmänna ut- vecklingen av skogsskolornas verksam- het från 1860 till 1955. Här begränsas framställningen om nämnda period till företrädesvis sådana avsnitt, vilka be— dömes vara av betydelse för den fort- satta framställningen. * För hundra år sedan syftade skogs- skolorna till att idana skogvaktare och planförer»; sannolikt uttryckte dessa benämningar i bokstavlig bemärkelse

väl arbetsuppgifterna för flertalet utbil- dade. Arbetsuppgifterna har efter hand förskjutits i anslutning till samhällets och skogsbrukets utveckling. Kraven på de skogsskoleutbildades kvalifikationer har därmed ändrats'i såväl kvantitativa som kvalitativa hänseenden. Utbild- ningen vid skogsskolorna synes tidigare i allmänhet relativt långsamt ha anpas- sats till ändringarna. Exempel härpå utgör kraven på allmänna förkunska- per, endast folkskola till slutet av 50-

ELEV- SUMMA ELEVDAGAR' DAGAR loco-TAL

300 —

100 —

Vt.

T I ' 1950/51 55/56

talet, och den höga andelen rutinbetp- _ nat manuellt arbete i undervisningen fram till slutet av 1940-talet. Vidare kan den omständigheten noteras, att,, undervisning i arbetsledning upptogs- 'i kursplanen först! genom nya stadgar” år 1937. Då hade 'arbetsledningen (för. huvudparten av de utbildade åtminsto- ne från sekelskiftet framstått som en av de väsentligaste funktionerna.

Den reella utvecklingen av skogssko- leundervisningen har efter 1937 varit väsentligt mera genomgripande än vad som formellt kan spåras i stadgarna. Den två månader långa kursen i kol- ning ombildades 1950 till en förbere- dande skogskurs om fyra månader med undervisning även i redskapsvård och arbetsteknik. Så småningom reducera- des tiden för kolning och ämnet utgick helt 1961. Vissa ämnen eller ämnesav- snitt kunde därigenom överföras från

il 3 sol/6125 sa'/66 BUDGETÅR: skogsskolan till den förberedande kur-' sen. -- * 1

De förslag om skogsskoleutbildning- ens uppläggning och bedrivande, vilka framlades—gav 1956 års skogsskoleutreda ning, syftade _till att helt samordna un-1 dervisningen vid den förberedande . skogskursen och skogsskolorna genom

för- och huvudkurs om en respektive två terminer. Förslagen i detta avseen- de blev inte genomförda. . Hösten 1959 avlämnade Skogsstyrel- sen och domänstyrelsen förslag om un- dervisningen vid de förberedande skogskurserna. Huvudpunkterna i detta förslag gällde samtidig antagning till förberedande kurs och skogsskola, krav på ettårig skogsyrkesutbildning för in- träde samt avslutande av vissa elemen- tära ämnen på den förberedande kur- sen, vilka tidigare fullföljts på skogs- skola. För närvarande ansluter sig un-

ANTAL

1.00 _ ________ ANTAL SKOLOR __ ELEVER ..................... SÖKANDE 350 —

300 _

SKOGSSKOLORNA (STATENS + GAMMELKROPPA)

""-u. n...

amma - e ' 7 ' 6 - 5 '4 - 3 — z - | .......,..., ..,...................,. 1930/31 35/36 40/41 45/46 50 /5l 55/56 60/61 65/ 65 Ahl—M FRÅN 1960/Gl ANGES SÖKANDE TILL KOMPLETTERINGSKURS dervisningen vid kompletteringskurser- Skogsmästarskolan

na i stort till ovannämnda förslag.

Huvudmannaskapet för skogsskolor— na övergick i oktober 1963 från domän- styrelsen till Skogsstyrelsen.

Till följd av de senaste årens mins- kade rekrytering i befattningar, för vil- ka skogsskoleutbildning normalt meri- terar, har kapaciteten vid de statliga skogsskolorna från läsåret 1965/66 sänkts till 100 elever. Av diagram på denna sida framgår att antalet skolor, sökande och elever skiftat inom vida gränser efter 1930.

Från 1860 har en privat skogsskola, med ett par korta uppehåll, bedrivits enligt i stort sett samma former som de statliga skolorna. Den är sedan 1906 belägen i Gammelkroppa. Härtill kom- mer provisoriska skogsskolekurser, som 1947/48 och 1958/59 anordnats av Me och Domsjö för bolagets interna behov.

Genom 1936 års reform av skogsunder- visningen nedlades forstmästarkursen vid skogshögskolan och fortsättnings- kursen vid Kloten). Redan efter några år framfördes förslag Nom ny mellan- form i den skogliga befälsutbildningen. För utredning härav tillkallades av då- varande chefen för jordbruksdeparte- mentet en utredningsman i mars 1943. En promemoria med förslag till mel- lanform i det skogliga undervisnings- systemet avlämnades av utrednings- mannen i december samma år. Riksda- gen beslöt på grundval av detta förslag att inrätta statens skogsmästarskola i Skinnskatteberg. Dess första kurs. star- tade 10 januari 1945.

Utredningen hade påvisat att skogs- brukets arbetsgivare i allmänhet främst ..önskade, att en mellanform _i befälsut- 'bildningen skulle bli tekniskt inriktad.

Detta önskemål präglade redan från början kursplanen för skogsmästarsko- lan, även om tiden för de biologiska, ekonomiska och administrativa ämnena lämnade utrymme för en relativt fyllig undervisning.

Undervisningens innehåll har under skolans 20-åriga tillvaro anpassats till skogsbrukets utveckling dels successivt genom bl.a. valet av objekt för elever- nas övningar, dels vid två tillfällen, 1955 och 1961, i samband med kurs- planeändringar. Utbildningen omfattar minst 15 månader effektiv tid. Elever- na äger rätt att kvarstanna vid skolan ytterligare en månad för avslutande av sina studier.

SKOGSMÄSTARSKOLAN

'UM _ . _. _ ._ . KAYEGORI S_(R — (SKOGSSKOLA)

,-—.___..—-x

9 ' .x fx./ _-.u—_._-' X 8

_1945747 ' 45749 ' 50751 ' 52753 ' 51.755 '

.

ANTAL

30 .

25-

LSKOLA OCH GYMNASIUM) " C —(LANTMÄ$TARUTB|LONING ELLER ANNAN FACKUTBILDNING)

sökande

. ...-... ”hu...-0" "- »... ",...-.... __ ...-u IW. ...nu-' "..-...nu.- u.... ... ...

56/5]

Ledningen för skogsmästarskolan har från dess tillkomst utövats av en sär- skild styrelse. Skolan sorterade direkt under jordbruksdepartementet fram till 1 juli 1963, då den ställdes under skogs- styrelsens överinseende.

Från och med årskursen 1962/ 63 öka- des elevkapaciteten från 20 till 30 ele- ver.

Antalet sökande och antagna av olika kategorier (A: skogsskoleutbildade, B realskoleutbildade och studenter och C: annan fackutbildning än skoglig, ex.- vis teknisk, handels- eller jordbruksbe- tonad) framgår av nedanstående dia- gram.

-SÖKANDE OCH .ELEVER

,...-x .;

/::/'"*—__ W/Nä ' 5e/55 60761 ' 62763 ' 54755 '

20 antagna ' 15. .nu-. 7 , lo,-, N.N..---n/. .. . __» .—. of. N. &.x I.” är—_., N's_a" 10 - : . , /'s "” *x/ X

5 ' s__ ”__-""X ""I-.... f***—W

to...-......uuu-

...,-u...... "' ""-......- .

' 50/51

. . . . me'/47 (.a/1.9 52/53 st./55

56757 ' 'en/ei sz/sa el./55

KAPITEL 3

Nuvarande utbildning vid skogsbrukets yrkesskolor

I nedanstående sammanställning anges utbildningens inriktning och kapacitet

Översikt av skolformer

för skogsbruksskolorna, statens skogs- skolor och statens skogsmästarskola.

Sko sbruks- Sko smästar- Avseende skolor Skogsskolor $kolan

Utbildning till ..................... Skogsarbetare, Skogvaktare, Skogsmästare

skogsbrukare kronojägare och skogsför- och motsvaran- män de tjänstemän Stadga (eller motsvarande) .......... SFS 1954: 427 SFS 1951: 521 SFS 1944: 812 Antal skolor ...................... 30 61 1 Antal elevplatser .................. 1 000 1001 30

1Härtill kommer en privat skogsskola.

Sambandet mellan skolorna, inklusive skogshögskolan för utbildning av civil-

jägmästare, kan schematiskt framställas på följande sätt.

YRKESLIVET FORTBILDNING

FORMANS KURS

SKOGS HÖGSKOLA

GYMNASIUM

GRUNDSKOLA

Skolornas geografiska läge framgår av karta på sid. 27.

Utöver här nämnda skolor bedriver domänverket reguljär utbildningsverk— samhet vid tre skogsyrkesskolor. Även några större skogsföretag har egna an- läggningar för intern utbildning, av vil- ka tre kan jämställas med skogsbruks- skolor.

Skogsbruksskolor Uppgifter och organisation Vid skogsbruksskolorna ordnas huvud- parten av den statsunderstödda skogs- yrkesutbildningen, som skogsvårdssty- relserna ålagts att bedriva under skogs- styrelsens ledning och tillsyn.

Skogsvårdsstyrelserna har enligt för- ordningen angående Skogsvårdsstyrel- ser (1960: 267) till uppgift att

”främja och stödja den enskilda Skogshus- hållningen samt verka för att skogsvårds- arbetet på de enskilda skogarna inom sty- relsens verksamhetsområde bedrives på ett planmässigt sätt, så ock att utöva den upp— sikt och vidtaga de åtgärder, som jämlikt gällande skogsvårds-, naturskydds- och andra författningar ankomma på styrel- sen.”

För uppgifternas fullgörande har skogsvårdsstyrelserna att

”lämna sakkunnigt biträde vid planlägg- ning av skogsbrukets drift samt vid sko- gens vård och skötsel i övrigt;

verka för att sammanslutningar av skogsägare bildas ävensom bistå dylika sammanslutningar i deras verksamhet för skogsvården ;

medverka vid åtgärder i syfte att främja yttre rationalisering av skogbärande fastig- heter;

bevilja bidrag och lån till det enskilda skogsbrukets främjande;

svara för att inom verksamhetsområdet såvitt möjligt finnes tillräcklig tillgång på skogsfrö och skogsplantor av fullvärdig, för orten lämplig beskaffenhet;

bedriva skoglig yrkesutbildning och upp- lysning ävensom verka för samordning med liknande verksamhet som anordnas av an- nan huvudman; samt

vidtaga åtgärder i övrigt ägnade att be- fordra en förbättrad Skogshushållning.”

Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet fördelade sig budgetåret 1965/66 på olika grenar enligt följande samman- ställning över antalet förrättningsdagar.

Färrätf— Pro—

nings— cent

Verksamhetsgren dagar Yrkesutbildning .......... 45 620 14 Allmän upplysning, rådgiv—

ning och propaganda. . . . 7 335 3 Beståndsvård och avverk-

ning .................. 135 708 43 Återväxt ................ 39 155 12 Skogsdikning ............ 2 927 1 Skogsvägbyggnad ........ 12 662 4 Skogsindelning och skogs—

uppskattning .......... 12 288 4 Övervakandet av skogslagar-

nas efterlevnad ........ 19 858 6 Verksamheten i övrigt . . . . 39 633 13

Summa 315186 100

SKOGSBRUKSSKOLA SKOGSSKOLA

-- PRIVAT SKOGSMÄSTARSKOLAN SKOGSHÖGSKOLAN

OID).

Skogsvårdsstyrelsernas yrkesutbild- ning är inriktad både på grundutbild- ning och fortbildning av skogsarbetare, skogsbrukare och förmän. Den bedrives i nära anknytning till styrelsernas upp- lysnings- och rådgivningsverksamhet.

Skogsstyrelsen har i anslutning till de av statsmakterna fastställda riktlin- jerna för verksamheten utfärdat när- mare anvisningar för verksamheten. Dessa avser dels planer och rekommen- dationer beträffande kursernas upplägg- ning och innehåll samt undervisningens bedrivande, dels samarbetet med skogs- bruket i övrigt och andra undervis- ningsorgan, dels bestämmelser rörande den administrativa handläggningen av utbildningsfrågorna.

I Skogsstyrelsens anvisningar fram- hålles att skogsvårdsstyrelserna med uppmärksamhet skall följa skogsbrukets arbetsmarknad och söka samverkan med arbetsmarknadens organ dels vid rekrytering av kursdeltagare, dels un- der utbildningstiden för förmedling av kontakter och information mellan ele- ver och arbetsgivare. Vidare har skogs- vårdsstyrelserna att i samarbete med länsskolnämnder arbeta för samordning med den obligatoriska skolan.

För kontakterna med näringslivet och övriga skolorgan har Skogsstyrelsen re- kommenderat organiserat samråd på ifrågavarande område i stället för de råd för undervisningsfrågor, vilka 1960 avskaffades vid utökningen av antalet ledamöter i skogsvårdsstyrelserna. Pro- memorian härom har följande lydelse.

Genom Skogsvårdsstyrelsernas nuvarande sammansättning har bla avsetts att för den skogliga yrkesutbildningens ändamåls— enliga bedrivande upprätthålla allmän samverkan med landstingen samt vissa grupper inom skogsbruket (det enskilda större respektive mindre skogsbruket och skogsarbetarna). Enligt gällande anvisning- ar skall styrelse dessutom söka samver— kan med andra länsorgan, såsom länsar- betsnämnd och länsskolnämnd. Med do-

mänverket bör i samma syfte kontakt kun— na uppehållas genom att representant för verket inbjuds att delta när utbildningsfrå— gor behandlas inom skogsvårdsstyrelserna. Vissa skäl talar för att med avseende å bl a förberedelse- och planeringsarbetet på yrkesutbildningens område ytterligare vid— ga de mera fortlöpande samrådsmöjlighe— terna. Nödvändigheten av en intim, oavbru— ten samverkan med skogsbruket i det prak- tiska arbetet kan inte nog betonas. För- utom de personliga kontakter, som därvid— lag utan särskilda anordningar äger rum tex mellan enskilda tjänstemän, torde det i många fall vara värdefullt att ha till- gång till ett i viss mån organiserat ehuru informellt samarbetsforum. Ett dylikt fo- rum (här förslagsvis benämnt utbildnings- råd), representerande skogsbrukets skilda grupper och bestående av personer, utvalda med tanke på att vara rådgivare vid kon- kreta, undervisningstekniska diskussioner även i detaljfrågor, skulle i första hand kunna biträda i följande avseenden: planläggning, genomförande och samord—

ning av skogsyrkesutbildningen inom Skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsom- råde, analyser av utbildningsbehovet, utredningar rörande utbildningens omfatt— ning, inriktning och utformning, fram- förallt praktikskedenas utformning och genomförande, samt anordnande av fortbildning för undervis— ningspersonalen.

För den händelse ifrågavarande syfte inte anses tillfredställande kunna uppnås på annat sätt, bör skogsvårdsstyrelserna låta inrätta dylika utbildningsråd. Rådet bör sammanträda minst två gånger årligen; länsjägmästaren fungerar lämpligen som sammankallande och utbildningsledaren som sekreterare. Erforderliga instruktioner för arbetet torde utfärdas av vederbörande styrelse.

Fram till juli 1965 har utbildningsråd inrättats vid 14 skogsvårdsstyrelser.

Kurstyper

Kungörelsen om statsunderstödda skogs- brukskurser (1954: 427) upptar två hu- vudformer av kurser, nämligen med enbart muntlig undervisning eller med kombinerad skriftlig och muntlig un-

dervisning. Av de förstnämnda särskil- jes skoglig grundkurs, skoglig vidareut- bildningskurs och förmanskurs. I skogs- styrelsens anvisningar beskrives utbild- ningen på följande sätt.

Grundutbildning

Grundutbildningen, allmän eller special— inriktad, bör ordnas i form av dels skol- mässig undervisning (skolskeden), dels or- ganiserat målinriktat yrkesarbete utanför skolan (praktikskeden).

Allmän grundutbildning — årskurs 1 —— omfattar yrkesutbildning av grundläggande natur för blivande skogsarbetare, skogs- brukare och skogsarbetsledare. Skol— och praktikskedena bör var för sig ha en sam- manlagd längd av 20—22 veckor.

Specialinriktad grundutbildning —— års- kurs 2 — skall utgöra påbyggnad av den allmänna grundutbildningen differentierad på skilda linjer, tex skogshushållning, all- mänteknik, traktortransport och hästtran- sport. Skolskedena bör sammanlagt vara omkring 12 och praktikskedena cirka 20 veckor långa.

Praktikskedena skall organiseras i intimt samarbete med näringslivet enligt följande alternativ:

Praktikgrupp om minst 8 elever under tillsyn av heltidssysselsatta handledare.

Praktikgrupp om 4——7 elever under till- syn av minst halvtidssysselsatt handledare.

Enskild praktik på hemmafastighet un- der tillsyn av lärare eller annan tjänste- man vid skogsvårdsstyrelse eller skogs- ägareförening.

För årskurs 2 kan avvikelser från be- stämmelserna angående uppläggning av praktikskedena i vissa fall bli nödvändiga. Förslag till uppläggning av praktikskeden torde i så fall i god tid insändas till skogs- styrelsen för godkännande.

Vidareutbildning

Vidareutbildning avser att bibringa yrkes- verksamma personer ökade kunskaper inom ett eller flera ämnen. Den kan meddelas genom skolmässiga kurser om 2 eller flera dagar, kombinerade kurser (studiecirklar med skriftlig och muntlig undervisning) samt instruktionsverksamhet.

Kurser 5 6 dagar med inriktning på ett begränsat ämnesområde. .

Kurser > 6 dagar. 'Kurs omfattande flera

ämnen kan uppdelas i perioder förlagda till olika årstider. Dylik seriekurs skall påbör- jas och avslutas under samma budgetår.

Deltagarna vid kombinerade kurser skall skriftligen lösa uppgifter och besvara frå- gor, vilka rättas av vederbörande korre- spondensinstitut eller skogsvårdsstyrelse. Utöver muntlig undervisning bör i regel praktiska tillämpningsövningar om sam- manlagt minst 2 dagar anordnas under kursen eller vid dess sl-ut.

Instruktionsverksamhet omfattar demon- stration av ändamålsenliga maskiner och redskap, handledning i redskapsvård, ar- betsplanering och arbetsteknik. Därvid bör även orientering om utbildningsmöjlighe— ter lämnas. Verksamheten bedrives an- tingen vid besök under en åt två dagar på arbetsplatser eller vid instruktionsdagar för grupper om minst 7 deltagare.

Förmansutbildning

Allmän förmanskurs om minst 12 veckor anordnas för personal som efter kursens slut avser att söka anställning som biträde till skogsskoleutbildade tjänstemän.

Fortbildningskurser skall avse utbildning för vissa arbetsuppgifter för redan verk- samma förmän.

Handledarkurs må tillsvidare anordnas för utbildning av personal med uppgift att leda yrkesarbete under grundutbildnings- kursernas praktikskeden.

Lärare

Den undervisande personalen vid skogs- bruksskolorna utgöres av rektorer, yr- keslärare och instruktörer. Under 1965 har på försök inrättats tjänster som tekniker vid tre skolor med omfattande maskinteknisk utbildning.

Genom 1963 års reglemente rörande skolledare och lärare vid skogsbrukets yrkesskolor (k.br. 5 juni 1963) har be— hörighet och tjänstgöringsförhållanden för nämnda personal i stort sett regle- rats efter samma linjer som för mot- svarande lärargrupper i annan yrkes- utbildning. Antalet befattningar fram- går av följande tabell (juli 1965).

0 0 E _: & Personalgrupp _5 23 g 2 E E +.: "% r. 5 0 kl 0 LY-l w Rektor (ABp 23) 26 — — 26 Yrkeslärare (A 17) 31 42 45 118 Instruktör (A 11) — 12 60 72 Tekniker (A 13) —— — 8 3

Vissa delar av undervisningen bestri- des av timlärare. Skogsvårdsstyrelser- nas övriga personal tas även i anspråk för undervisning, framförallt vid kurser förlagda utanför skogsbruksskolorna.

Då beläggningen på skolorna så med— ger fullgör lärare och instruktörer fyll- nadstjänstgöring inom skogsvårdsstyrel- sernas övriga verksamhetsområden. Denna utnyttjas som ett led i persona- lens fortbildning.

Elever

Kurserna är i princip öppna för alla, som stadigvarande uppehåller sig i lan- det. Av praktiska skäl bildas emellertid ofta elevgrupper av anställda vid (fort- bildningskurser) eller rekryterade ge— nom (grundutbildningskurser) ett eller ett par företag.

Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrel- serna har vid olika tillfällen undersökt deltagarnas ålder och härkomst samt deras syfte med utbildningen. Särskilt gäller detta för grundutbildningskurser- na, där relativt omfattande material in- samlats under 1961/62—1964/65. I en licentiatavhandlingl har ålder, begåv- ning, uppväxtmiljö, förutbildning samt intressen och skolmotiv hos eleverna i årskurs 1 1960/61 och 1962/63 behand- lats relativt ingående. Från denna av- handling, vars huvuddrag överensstäm- mer med Skogsstyrelsens undersökning— ar, återges följande uppgifter.

Åldersfördelning

Medelåldern för eleverna, som läsåret 1960/ 61 var 16,5 år, steg läsåret 1962/63 till 16,9

år. Ungefär tre fjärdedelar av eleverna var mellan 16—20 år. (För år 1964/65 var me- delåldern sannolikt något lägre.)

Begåvning

Skogselevernas begåvning jämfördes med ett normalmaterial i 16—årsåldern (elever i årskurs 9 i obligatoriska skolan) genom testning. Skogseleverna visade sig i språk- ligt och tekniskt avseende nå över jämfö— relsegrupperna men låg under i slutled- ningsförmåga och framförallt i matema— tiskt avseende. Eleverna i årskursen 1962! 63 presterade bättre testresultat i samtliga ovan nämnda hänseenden än elevernai årskursen 1960/61.

Uppväxtmiljö

Huvudparten av eleverna kom tidigare från landsbygd. Mellan de båda undersöknings- åren ökade andelen från städer och sam- hällen med 10 % och uppgick 1962/63 till nästan 45 %. Eleverna från skogs— och jordbrukarmiljö reducerades under samma tid från 48 % till 42 %. För hälften av dessa elever var ifrågavarande uppväxtmil— jö synnerligen utpräglad, eftersom minst två generationer tillbaka sysslat med skogs- bruk eller jordbruk.

Förutbildning

Mellan de båda undersökningsåren ökade andelen elever med längre utbildning än folkskola. År 1962/63 hade nästan 30 % av eleverna avlagt minst realexamen och 13,5 % genomgått nioårig enhetsskola.

Intressen

Med hjälp av standardiserat intresseschema jämfördes skogselevernas intressen med pojkars i årskurs 9 vid den obligatoriska skolan. Skogseleverna visade bl.a. mera ut— präglade sociala och språkliga intressen men mindre utpräglade kontors- och han- delsbetonade samt praktiska och tekniskt- vetenskapliga intressen än pojkarna i års— kurs 9.

S k 0 1 m 0 t i v Såsom framgår av följande tabell domi- nerade två skolmotiv kraftigt, nämligen

skogstjänstemannamotivet och frilufts- motivet.

1 Bror Ängquist: Elevmaterialet vid skog- lig grundutbildning (Lunds universitet, pe- dagogiska institutionen 1964).

Läsåret 1960/61 Läsåret 1962/63 , o-summa %-summa SkOImOt" efte? utnyttjan- Rang- efter utnyttjan- Rang- de av koeffici- ordn. de av koeffici- ordn. enter enter Meritera sig för att bli skogstjånsteman 182,9 1 177,3 1 Tycker om friluftsliv .................. 163,8 2 175,9 2 Utbilda sig till skogsförman ............ 66,5 3 82,8 3 Föräldrarna vill det .................. 56,3 4 43,3 4 Utbilda sig till skogsarbetare .......... 51,3 5 37,5 5 Kunna överta hemgården .............. 26,8 6 26,4 6 Skulle någonting syssla med ............ 19,9 7 23,6 7 Annan anledning ...................... 16,8 8 14,1 8 Vill komma hemifrån .................. 6,5 9 5,9 10 Kunna överta annan gård .............. 5,2 10 9,5 9 Vill vara tillsammans med tidigare kända kamrater ............................ 3,7 11 3,5 11

Rangordning med hänsyn till första-, andra- och tredjehandsval.

Att utbilda sig till skogsförman kommer som tredje motiv i rangordning.

Föräldrainställningen till skoglig yrkes- utbildning spelar en väsentlig roll för ele- verna och motivet intar en stark fjärdepo— sition.

Att utbilda sig till skogsarbetare intar femte plats i rangordningen. Detta motiv förlorar i popularitet i så gott som hela landet från läsåret 1960/61 till 1962/63.

På sjätte plats i rangordning kommer motivet överta och sköta hemgården eller annan gård.

Undersökningens resultat återspeglar de tidigare allmänt rådande uppfatt- ningarna att skogsarbete inte kräver ut- bildning men att skoglig utbildning be- hövs för tjänstemannakarriärer. Till följd av mera långsiktig och målmedve- ten rekryteringspolitik i många företag samt information därom synes förut- sättningarna ha ändrats under de båda senaste åren. Skogsarbetaralternativet torde således nu framstå som mera attraktivt än tidigare.

Utbildningsverksamheten Skogsvårdsstyrelsens planerande och samordnande uppgifter ifråga om ut- bildningen handhas av en utbildnings- ledare, som i större län är chef för ut- bildningssektionen. I mindre län har

utbildningsledaren även andra arbets- uppgifter. Utbildningsledaren har att bereda och föredra ärenden för skogs- vårdsstyrelsen samt svara för kontak- ter med företrädare för arbetsgivare, arbetstagare och skolorgan, fördelning av uppgifter och resurser mellan skolor- na, anskaffning av dyrare material, fortbildning för lärare och kontroll av verksamheten. Skolornas rektorer har att inom fastställda ramar genomföra och utveckla verksamheten enligt skogs- styrelsens och respektive skogsvårds- styrelses anvisningar. De är platschefer och har därmed ansvaret för att till- gängliga resurser i den löpande verk- samheten utnyttjas effektivt.

Samtliga skolor bygger på internat- principen.

I regel integreras kunskapsinhämtan- de och färdighetsträning (lektioner, de- monstrationer och övningar) under hela kurstiden. Praktikskedena i grundut- bildningen utgör ett undantag.

Personalen vid skolorna svarar för elevvården.

Ekonomiska förhållanden Kostnaderna för Skogsvårdsstyrelsernas utbildningsverksamhet täcks genom bi-

drag från dels staten, dels landsting och, i mindre utsträckning, andra bi- dragsgivare. För budgetåret 1963/64 uppgick de sammanlagda kostnaderna till ca 17 milj. kr. Statsbidrag lämna- des med c:a 15,5 milj. kr., medan de 10- kala bidragen från landsting och andra bidragsgivare uppgick till ca 1,5 milj. kr.

De statliga bidragen till kurser an- ordnade av andra än skogsvårdsstyrel- serna uppgick 1963/64 till 52 198 kro- nor.

Från och med läsåret 1964/65 får ele— verna vid skogliga grundutbildnings- kurser studiehjälp enligt samma grun- der som gäller för övriga skolor på mot- svarande stadium.

Utbildningens omfattning I följande tabell redovisas omfattningen av Skogsvårdsstyrelsernas utbildnings- verksamhet under läsåret 1963/64.

Den totala volymen av skogsvårdssty-

relsernas utbildningsverksamhet med bidrag uppgick till 303000 elevdagar inklusive grundkursernas praktikske- den.

Skogsvårdsstyrelsernas medverkan i undervisning vid lantbruksskolor om- fattade 85 undervisningsavdelningar med 1 777 elever och vid det obligato- riska skolväsendet 30 undervisningsav- delningar med 282 elever. Styrelserna medverkade dessutom vid yrkesoriente- ring för ca 900 elever, varav drygt 600 elever i skogsbetonade fortsättningssko- lor.

För läsåret 1964/65 sjönk volymen för grundutbildningen i jämförelse med föregående år med omkring 30 proc. nämligen från 250 000 till 162000 elev- dagar. Vidareutbildningen ökade där- emot från 35000 till 42000 elevdagar och förmansutbildningen från 2 100 till 4 400 elevdagar. Omskolningskurserna omfattade ca 11 000 elevdagar mot 16 000 elevdagar läsåret 1963/64. Skogs-

Kurstyp Elever Elevdagar Skogsbrukskursanslaget Grundutbildning Årskurs 1 .......................... 998 217 454 Årskurs 2—skogshushållning .......... 81 12 327 ,, 2-allmänteknisk ............ 53 8 415 ,, 2-traktortransport .......... 86 11 902 ,, 2—hästtransport .............. 4 224 308 32 952 250 406 Vidareutbildning Drivning ............................ 9 286 21 038 Skogsproduktion .................... 3 397 12 683 12 791 34 829 Förmansutbildning ............ 79 2109 Omskolningsans laget Skogskurser ........................ 466 10 773 Rehabiliteringskurser ................ 19 826 Arbetsledarkurser .................. 266 751 4 303 15 902 Summa 14 735 303 246 hrukskurserna omfattade således ca Härvid bör dock märkas, att minsk— 219000 elevdagar det senaste läsåret mot 303000 elevdagar föregående år.

ningen delvis beror på tillämpning av 5-dagarsvecka. Vid grundkursernas

praktikskeden uppskattades minskning- en av denna orsak till ca 8 000 elevda- gar.

Skogsvårdsstyrelsernas vid undervisning i lantbruksskolor och vid praktisk yrkesorientering har 1964/ 65 berört ca 2 000 flera elever än före- gående år.

Under innevarande läsår (1965/66) har antalet elever i grundutbildnings- kurser visat en mindre ökning. Företa- gens ökade intresse för rekryterings- frågorna samt nödvändigheten av att anställa yngre arbetskraft i större ut- sträckning än under de senaste åren torde leda till en uppgång i elevantalet för grundutbildningen ett kommande läsår. För vidareutbildningen tyder verksamheten innevarande höst på en fortsatt ökning.

Den statsunderstödda verksamheten hos andra kursanordnare omfattade sammanlagt ca 6000 elevdagar, varav 3 800 elevdagar för två årskurs 1 och i övrigt för fortbildning av arbetare och förmän.

Domänverkets utbildningsverksamhet berörde 1964 50 deltagare vid 4 grund- utbildningskurser samt 1 200 deltagare vid 100 fortbildningskurser. Av de se- nare avsåg flertalet kurser om 1—3 da- gar.

Statens skogsskolor Uppgifter och organisation Verksamheten regleras genom stadgan för statens skogsskolor (1951: 521), kungliga brev och Skogsstyrelsens före- skrifter.

Enligt stadgan har skolorna till upp- gift »att meddela teoretiska kunskaper och praktisk insikt och färdighet i skogshanteringen till den utsträckning som erfordras för att kunna tillfreds- ställande sköta anställning såsom kro- nojägare, länsskogvaktare, skogvaktare

3—7633 65

medVerkan

eller därmed jämförlig arbetsledare inom skogsbruket». ,

Skolorna står sedan 1 oktober 1963 under överinseende av Skogsstyrelsen, som äger utfärda närmare föreskrifter rörande verksamheten. 4

För varje skogsskola finns en lokal- styrelse. Denna består av skolans rek-' tor samt åtta av Skogsstyrelsen utsedda ledamöter, varav en skall vara represen- tant för skogsvårdsstyrelsen medan de

övriga utses sedan domänstyrelsen, skol-

överstyrelsen, Sveriges skogsägareför- bund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Svenska skogsarbetare- förbundet beretts tillfälle föreslå var- dera en ledamot och de skogsskolebil- dade tjänstemännens samarbetsråd två ledamöter. För varje ledamot utses suppleant i samma ordning. Bland le- damöterna utser Skogsstyrelsen ordfö- rande och vice ordförande för ett år i sänder.

Lokalstyrelsen har till uppgift att främja en god utbildning och bi- draga till att undervisningen anpassas efter skogsbrukets fordringar;

att i övrigt främja en god kontakt mellan skola och näringsliv;

att årligen till Skogsstyrelsen avgiva förslag till anslagsäskanden samt berät— telse över verksamheten vid skolan;

att hos Skogsstyrelsen väcka förslag om de åtgärder lokalstyrelsen anser böra vidtagas för att gagna undervis- ningen; _ .

att avgiva yttrande i ärenden, som för sådant ändamål remitteras till lokal- styrelsen;

att närvara vid avgångsexamen; samt att i övrigt utöva sådana åligganden som Skogsstyrelsen må finna i skolans intresse skäligen böra ankomma på 10- kalstyrelsen.

Utbildningen omfattar en komplette- ringskurs (förkurs) om 4 månader och

en huvudkurs om 11,5 månader. Under— visningen vid dessa kurser är samord- nad. Antagning av elever till komplette- ringskurs innebär även preliminär an- tagning till huvudkursen.

I samband med sänkning av elevan-

talet från omkring 140 under ett antal år till 100 från och med budgetåret 1965/66 läggs ett par skolor ned. Från detta år kommer utbildningskapaciteten att tas i anspråk på följande sätt.

Intern &_ Antal elever Skola tets kompletteringskurs huvud- ' kapacitet höstkurs vårkurs kurs Älvsbyn ................................... 24 —- — 20 Hällnäsl ................................... 20 — 20 —- Bispgården ................................. 30 10 10 20 Bjurfors ................................... 20 —— — 20 Kolleberga ................................. 20 -— — 20 B järka-Säby ............................... 203 — — 20 Araby .................................... 20 20 20 — Skinnskatteberg2 ........................... — 20 — — (Gammelkroppa)l .......................... 36 —— — (8)

1Skolans övriga kapacitet utnyttjas för fortbildning. 2 Nedlägges efter höstkurs 1965; verksamheten överföres till Hällnäs.

8 Från 1 november 1965.

Lärare Den fast anställda undervisande perso- nalen vid skogsskolorna består av rek— torer, adjunkter och yrkeslärare. Därtill kommer timlärare.

Den fasta personalen är 1 juli 1965

fördelad på olika skolor enligt följande sammanställning. Planerad minskning under november och december 1965 an- ges i noter.

Rektor Adjunkt Yrkeslärare Summa Skola R k Ad- Y k e - r es- A 27 A 23 A 23 A 21 A 19 A 17 torer junk- lärare ! ter Älvsbyn ................ 1 —- — 1 1 1 1 1 Hällnäs ................ 1 — 1 —— — 1 1 1 1 Bispgården ............ 1 — — 1 2 —— 1 1 2 Bjurfors .............. 1 —- — 1 1 —- 1 1 1 Kolleberga ............ 1 — 1 _ 1 —— 1 1 1 Bjärka-Säby .......... 1 —— 1 — 1 — 1 1 1 Östad .................. 11 — 13 — —— 11 11 13 11 Araby ................ — 11 —— —— — 11 11 —— 11 Skinnskatteberg ........ —- 12 — — 12 _— 12 — 12 Summa 1965 7 2 _"4 3 7 3 9 7 10

lindrages november—december 1965. aÖverföres till Araby eller Hällnäs januari

1966.

'Böverföres' till annan skola november 1965; en A 21 indras.

Inträdesfordringarna till skogsskola är i korthet följande.

Svenskt medborgarskap. God hälsa (utan lyte eller sjukdoms- anlag) samt god synskärpa och normalt färgsinne.

Genomgången årskurs 1 vid skogs- bruksskola.

Minst 20 månaders skogspraktik, som bör omfatta minst

2 månader stämpling

4 ,, huggning

,, virkestransport ,, aptering ,, virkesmätning dikning) ,, vägarbete ,, skogsodling ,, indelningsarbete ,, sågverksarbete

A h—AI—Åi—AHHHHb—l

Godkänt inträdesprov i matematik, svenska, biologi, fysik och kemi. Här— till kommer prov i skoglig kunskap samt vissa psykologiska urvalsprov.

För elever antagna 1963 och 1964 (133 respektive 100) har följande upp-

gifter om ålder, hemort, fördelning på skogsskola samt förutbildning samman- ställts.

Ålder

1968 1964 S:a

Avseende

år vid antagning

Högsta ålder ...... 31,0 32,0 32,0 P 75 .............. 25,6 24,9 25,3 Medianålder ...... 24,2 23,8 23,9 P 25 .............. 22,9 22,5 22,7 Lägsta ålder ...... 21,0 21,0 21,0

Hemortslän och fördelning på skogsskolor

De flesta eleverna har rekryterats från Kopparbergs (28), Västerbottens (19), Kronobergs (18), Jönköpings (15) och Jämtlands län (15). Minst represente- rat har Gotlands (1), Södermanlands (2) och Stockholms län (3) varit. Sko- lorna i Norrland har rekryterat sina elever från flera och avlägsnare regio- ner än övriga skogsskolor. Elevernas fördelning på skolor och hemortsregio- ner framgår av följande tabell (län an- ges med bokstäver inom parentes).

Skogsskola Hemort Äl H"ll B' 13” K 11 8" k vs- a - isp- Jur— 0 e- Jar &- byn näs gården fors berga Säby Östad antal % Region 1 (AC, BD) . . 15 9 2 — — -— — 26 11,2 Region 2 (Y, Z) ........ 4 7 15 —— — — —- 26 11,2 Region 3 (S, W, X) . . . . 9 2 13 20 — 1 1 46 19,7 Region 4 (övriga) ...... 8 2 10 20 20 35 18 113 48,5 Region 5 (K, L, M, N) . . — —- — — 19 2 1 22 9,4 Summa 36 201 40 40 39 38 201 233 100,0

1 ] skogsskolekurs.

Förutbildning

Av eleverna hade 44 % avlagt realexa- men, 38 % genomgått en eller flera kur- ser vid folkhögskola och 35 % förberett sig genom korrespondensstudier. Ande— len elever med årskurs 1 vid skogs-

bruksskola, numera obligatorisk för in- träde, ökade från 50% år 1963 till 80 % 1964. Detaljerade sammanställ- ningar beträffande dels allmän, dels yr- kesbetonad förutbildning återges i föl- jande tabeller.

Utbildning Antal Pro” cent Realexamen ............ 108 44 Studentexamen .......... 3 1 Folkhögskola ............ 88 38 Korrespondensstudier . . . . 81 35 Annan allmän utbildning 38 16

Summa 233 ——

Yrkesbetonad förutbildning

Utbildning Antal Pm" cent Årskurs 1 .. .............. 151 65 Ungdomskurs el. förkortad grundutbildning ...... 93 40 Skogsbetonad lantbruks— skola .................. 80 34 Lantbruksskola .......... 25 11 Årskurs 2 ................ 17 7 Annan yrkesutbildning .. 36 15

summa antagna 233 —

Skogspraktik

Vid antagningen varierade elevernas skogspraktik från 20 till 114 månader. Medianvärdet var 41,7 månader eller ca 3,5 år. Av de sökande hade 50 % mel- lan 32,0——55,9 månaders praktik och över 90 % av eleverna mera än 26 må- naders praktik.

Undervisningsordning

Huvudkurserna vid skogsskolorna på- går från 1 november till 15 oktober. Kompletteringskurserna anordnas dels under hösten, 15 augusti—15 december, dels under våren, 15 februari—15 juni.

Inträdesprov anordnas under tiden april—juni. Härvid antagna elever för- delas på de båda omgångarna komplet- teringskurser. Eleverna kan således inte påbörja sina studier vid huvudkursen på skogsskola förrän drygt 16 månader efter prov och antagning. För de ele- ver, som genomgår höstomgången av

kompletteringskursen, blir det drygt 10 månaders uppehåll innan huvudkursen börjar.

Undervisningen bedrives enligt av Skogsstyrelsen fastställda timplaner (se bil. 9).

Övningarna anknytes där så är möj- ligt till reella arbetsobjekt.

Ekonomiska förhållanden Utbildningen bekostas helt med stats- medel. För 1965/66 beräknas utgifter- na för avlöningar uppgå till 1 075000 kr och för omkostnader till 632 000 kr.

Studiehjälp till eleverna utgår från 1965/66 enligt studiemedelsförordning- en.

Statens skogsmästarskola Uppgifter och organisation Enligt stadga (1944: 812) har skogsmäs— tarskolan till uppgift »att meddela så- dana kunskaper i skogshanteringen, som erfordras dels för förvaltare i det mindre och medelstora skogsbruket samt för vissa andra befattningshavare i allmän och enskild tjänst inom skogs- bruk och träförädling, där högre kom- petens än skogsskola är önskvärd, dels för innehavare och förvaltare av kom- binerade jordbruks- och skogsegendo- mar, dels för självständiga företagare inom skogshantering och trävarurörel- se».

Skogsmästarskolan står sedan 1 juli 1963 under överinseende av Skogssty- relsen.

Styrelsen för skolan består av ordfö- rande och fem ledamöter, vilka utses av Kungl. Maj:t, samt skolans rektor. För- slag på en ledamot inhämtas från var- dera domänstyrelsen, Sveriges skogs— ägareförbund, Sveriges skogsägareför- eningars riksförbund, Sveriges lant- bruksförbund och Svenska skogsmäs- tareförbundet. För varje ledamot utses en suppleant. Chefen för Skogsstyrelsen

eller den han sätter i sitt ställe äger närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden samt få sin mening an- tecknad till protokollet men inte delta- ga i besluten.

Det åligger styrelsen

att främja en god utbildning vid sko— lan och bidraga till att undervisningen anpassas efter näringslivets fordringar;

att inom ramen för fastställd kurs- plan utfärda föreskrifter för undervis- ningens bedrivande;

att utfärda föreskrifter och anvis- ningar rörande övrig verksamhet vid skolan;

att antaga elever; att förordna speciallärare; att bevilja semester eller annan ledig- het för lärare och övrig personal;

att årligen före den 15 augusti till Skogsstyrelsen avgiva förslag till an- slagsäskanden samt berättelse verksamheten vid skolan.

över

Lärare

Följande undervisningspersonal är fast knuten till skolan 1 rektor (Ae 27+arvode 1 680 kr per år) 1 jägmästare (Ae 25) 1 adjunkt (Ao 23) 1 yrkeslärare (Ae 19)

Skolan måste utnyttja speciallärare (timlärare) i stor utsträckning, efter- som dels den fasta lärarkåren är under- dimensionerad, dels vissa ämnen eller ämnesavsnitt rimligen inte kan behärs- kas av de fasta lärarna. Totalt anlitas ca 40 speciallärare och föreläsare per år varav ett 10-tal under längre tid än 20 timmar.

Elever

Lägsta ålder för antagning vid skogs- mästarskolan är 22 år. I anslutning till skolans utbildningsmål är kraven på

förutbildning differentierade på följan- de tre alternativ.

A. Utbildning vid statens eller där- med jämförlig skogsskola med minst betyget med beröm godkänd i svenska språket och matematik samt minst ge- nomsnittsbetyget med nöje godkänd i skogsskötsel, skogsteknologi, skogsupp- skattning samt skogs- och fältmätning.

B. Realexamen eller motsvarande kun- skaper.

C. Utbildning med goda vitsord vid driftsledarkursen på Alnarps lantbruks- institut (lantmästarkursen), skogsbeto— nad lantmannaskola eller annan för praktisk jordbruksutbildning avsedd lä- roanstalt, som styrelsen för skogsmäs— tarskolan anser lämna erforderliga för— kunskaper.

För kategorierna B och C tillkommer krav på 2 års praktik enligt viss för- delning.

Från läsåret 1955/56 har antalet sö- kande och antagna elever fördelat sig på de tre alternativen enligt vad som framgår av sammanställning på sid. 38 och 39. (Inom parentes anges antalet studenter.)

Av sammanställningen framgår att ingen sökande med enbart realexamen och skogspraktik blivit antagen under de senaste nio åren. Under tiden fram till 1955 förekom denna förutbildning i några fall. Bland studenterna har åtskil— liga genomgått ytterligare utbildning.

Undervisningsordning

Varje lärokurs vid skogsmästarskolan pågår från 10 januari till 10 maj följan- de år med fyra veckors uppehåll under sommaren. Anstånd med avslutande av studierna kan erhållas intill 10 juni. År 1955 (k.br. 17 maj 1955) fastställ- des ny kursplan för skolan. I den pro— memoria angående organisation och un- dervisningsordning m.m., som skolans styrelse ingav till Kungl. Maj:t1960 med

Kategori

År S A (Skogs- B (Real- C (Annan umma skola) examen) fackutb.)

1955/56 sökande ................ 21 (1) 7 (1) 2 (1) 30 antagna ................ 15 (1) 3 _— 18 1956/57 sökande ................ 27 5 (8) 3 (1) 35 antagna ................ 17 1 (1 ) 2 ( 1) 20 1957158 sökande ................ 17 (2) 12 (5) 2 31 antagna ................ 14 (1) 2 (2) 2 18 1958/59 sökande ................ 26 6 (5) 2 34 antagna ................ 17 2 (2) 1 20 1959/60 sökande ................ 33 (1) 16 (10) 1 50 antagna ................ 19 (1) —— -—— 1 20 1960/61 sökande ................ 34 (1) 17 (12) 1 52 antagna ................ 16 3 (3) 1 20 1961/62 sökande ................ 30 12 (9) 1 43 antagna ................ 16 4 (4) — 20 1962/63 sökande ................ 52 (2) 17 (14) —— 69 antagna ................ 20 (2) 8 (8) — 28 1963/64 sökande ................ 56 (5) 14 (14) —— 70 antagna ................ 25 (4) 5 (5) — 30 1964/65 sökande ................ 46 (1) 10 (10) 2 (2) 58 antagna ................ 19 (1) 10 (10) 1 (1) 30

anledning av riksdagens beslut om ut- ökning av elevantalet från 20 till 30, föreslogs vissa ändringar i kursplanen. Dessa avsåg i huvudsak dels samman- slagning av vissa ämnen, dels anpass-

Tid mellan skogsskola och skogsmästarskola (Kategori A)

ning av timantalet till den aktiva un- dervisningen genom slopande av redo- visning av överläsningstid. Förslaget anmäldes utan erinringar i 1961 års statsverksproposition. Från 1962/63 års

vid Årskurs

skogs— mästar- () 1 2 skolan

Antal år efter skogsskola

bä »

_] en (0

Summa

1955/56 55/57 1 57/58 53/59 59/60

60/61 61/62 62/63 63/64 1 64/65

mqa—oa: QMGUWUI mwamm '#»!th— modem—7 U'QOPUDCD

Summa

ih M

69 % 39,4

50

28,6 24,0

År???" Placering på skogsskolan skogs- Summa mästar— 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 16 Md skolan 1955/56 2 2 1 1 2 1 3 1 2,25 14 56/57 5 3 4 1 3 1 2,63 17 57/58 3 3 2 1 2 1 1 1 3,00 14 3 2 3 2 1 1 1 1 1 3,17 15 59/60 6 7 3 1 2 1,85 19 7 3 3 1 2 1,83 16 61/62 5 3 3 1 2 2 2,50 16 62/63 9 5 5 1 1,75 20 63/64 6 7 3 4 3 2 2,37 25 64/65 9 3 4 1 2 1,87 19 Summa 55 38 31 13 20 8 2,33 175 % 31,4 21,7 17,7 7,4 11,4 4,6 2,3 1,1 0,6 0,6 0,6 0,6 — 100,0 Elevernas placering på skogsskola (Kategori A) Skogsskola Placering på skogsskolan Sum— % 1 2 3 4 5 6 7 s 9 10 11 16 Md ma Älvsbyn ...... 4 2 3 2 2,25 11 6,3 Hällnäs ...... 10 7 5 2 4 1 1 1 1 2,36 32 18,3 Bispgården . . . . 8 3 4 3 1 1 2,17 21 12,0 Bjurfors ...... 7 8 6 4 4 2 2 2,75 33 18,8 Bjärka-Säby 5 5 2 1,70 12 6,9 Östad ........ 5 2 3 1 1,75 11 6,3 Kolleberga . . . . 7 7 2 1 4 1 1 1 2,22 24 13,7 Gammelkroppa 9 4 4 2 4 4 1 2,75 28 16,0 Färna ........ 2 1 2,35 3 1,7 Summa 55 | 38 31 | 13 20 8 4 2 1 1 1 1 2,33 175 100,0

kurs har undervisningen följt denna un- dervisningsordning. Timplan och den verkliga tidsfördelningen under de se- naste åren redovisas i bilaga 10. De re- lativt stora variationerna i vissa ämnen beror främst på svårigheterna att skaf- fa vikarier i samband med lärarbyten och långvarig sjukdom hos ett par lä- rare.

Som väsentliga inslag i undervisning- en vid skogsmästarskolan ingår dels ge- mensamma arbeten på reella arbetsob- jekt, dels enskilda arbeten. I båda fal-

len är syftet att träna eleverna i att självständigt lösa problem.

Enskilt arbete får i regel utföras en- dast inom något av skolans fackämnen. Vid bedömningen av dessa ämnen tas särskild hänsyn till mognadsgraden, d.v.s. metodik, analys och slutledning- ar, graden av självständighet vid val av arbetsuppgift, lösning och redovisning samt arbetets omfattning och dess kva- litet i formellt hänseende. Utmärkta ar- beten medför betygshöjning och an- tecknas i betyg. I regel fordras betyget

Ba på slutförhör i ämnet förjatt enskilt arbete skall påverka slutbetyget. Enskilt _- arbete kan utföras av flera elever ge- mensamt. Förteckning på elevernas en- gagemang i. enskilda arbeten, totalt ut- förda och i betyg antecknade, återges i nedanstående-tabell.

Ekonomiska förhållanden Utbildningen bekostas av statsmedel. För budgetåret 1965/66 har i riksstaten upptagits 269 000 kr för avlöningar och 197 000 kr för omkostnader. Studiehjälp till eleverna utgår sedan 1964/65 enligt studiemedelsförordning- en.

Antal enskilda arbeten Ämne - totalt arltlååltglåde

Marklära ................................ 9 3 Skogsbiologi ............................ 8 2 Fotogrammetri— .......................... 1 — Matematik .............................. 2 — Maskinlära .............................. 1 —— Skogsekonomi ............................ 2 1 Skoglig förvaltnings- och arbetslära ........ 95 57 Skogsindelning .......................... 14 9 Skogsskötsel ............................ 88 51 Skogsväghållning ........................ 16 4 Träförädling ............................ 6 3 Virkeslära .............................. 29 19 Summa 269 149

Elever med () ensk arb 52

,, ,, 1 ,, ,, 89

9! !! 2 S, ” 58

,, ,, 3 ,, ,, 16

,, 97 4 7, 9, 4

KAPITEL 4

Allmänna synpunkter på skoglig yrkesutbildning och dess relationer till övrig yrkesutbildning

Den föregående historiken har visat, att den skogliga yrkesutbildningen i vårt land är av relativt ungt datum. Ur dels Skogsvårdsstyrelsernas propaganda- och upplysningsverksamhet och dels vissa större skogsföretags instruktionskurser för skogsarbetare växte så småningom fram en mera fast organiserad utbild- ningsverksamhet. Underlag för denna gavs genom den av skogsbrukets egna organ bedrivna arbetsstudie- och ratio— naliseringsverksamheten. Ursprungli-

gen var den skogliga yrkesutbildningen i huvudsak en skogsnäringens egen angelägenhet. Först i senare hälften av 1940—talet började staten lämna särskil- da bidrag till denna utbildning, under de första åren i mycket blygsam skala. Genom riksdagsbeslutet 1949 om åläg- gande för skogsvårdsstyrelserna att an- ordna skogsbrukskurser av skilda slag ställdes särskilt anslag till förfogande för statsbidrag till skoglig yrkesutbild— ning.

Ungdomens rätt till yrkesutbildning

Med hänsyn till det sätt, varpå den skogliga yrkesutbildningen kommit till stånd och' vidareutbyggts, är det natur- ligt att den ibland betraktats som i princip en intern angelägenhet för skogsbruket, en service åt näringen. Dess uppgift blev enligt detta betrak- telsesätt i första hand att tillgodose skogsbrukets behov av utbildad arbets- kraft, ungdomens eventuella önskemål om utbildning för skogligt arbete blev en uppgift i andra hand. Även på yrkes- utbildning för andra näringar har lagts samma principiella syn, särskilt starkt har den framträtt under utbildningens uppbyggnadsskeden. Vid upprepade tillfällen har statsmakterna emellertid hävdat den principiella uppfattningen att ungdomen bör ha rätt till direkt yr- kesinriktad utbildning likaväl som till annan utbildning. Redan år 1918 utta- lade dåvarande chefen för ecklesiastik-

departementet i en proposition till nämnda års riksdag att »yrkesutbild- ningen är till för de ungas skull, det är dem denna undervisning skall tjäna ge- nom att väcka och odla deras anlag, skaffa dem kunskaper och färdigheter, så att de nå högsta möjliga utveckling och vinna medel för att skaffa sig ut- komst i livet». Genom principbeslutet vid 1950 års riksdag om inrättande av en nioårig enhetsskola slogs fast, att yrkesutbildningen skulle bli ett led i den på enhetsskolans grund framväxan- de ungdomsskolan, i princip jämställd med gymnasielinjerna. 1955 års riksdag uttalade vid behandlingen av proposi- tionen angående utbyggnad av yrkes- skoleväsendet att yrkesskolans arbete på alla stadier och i alla slag av kur- ser skulle vara inriktat på ett studie- mål, som tillfredsställer elevernas öns- kemål och behov.

Med hänvisning till dessa och liknan- de uttalanden från statsmakternas sida under årens lopp kan man med fog häv- da, att samhället iklätt sig skyldighet att se till, att yrkesutbildningen ges sådana resurser att ungdomarna kan få utbild- ning för de yrken de vill ägna sig åt. Gränserna mellan teoretisk och prak- tisk utbildning har under senare år bli- vit allt mindre markerade och det är inte längre möjligt att strikt tillämpa

Olika principiell syn på den

Man kan således, som framgår av vad ovan sagts, betrakta den skogliga yrkes- utbildningen ur två principiellt skil- da synvinklar, dels som en intern ange- lägenhet för skogsnäringen, avsedd att tillgodose dess behov av utbildad ar- betskraft, dels som ett samhällets enga- gemang för att ge ungdomen möjlighet att erhålla den utbildning den önskar. I praktiken bör dessa två skilda syn- sätt mycket väl kunna förenas. Vid pla- nering och dimensionering av yrkesut- bildning måste man ta hänsyn såväl till de presumtiva elevernas önskemål om utbildning som till närings- och yrkes- livets behov av arbetskraft. Ingendera av dessa båda faktorer bör ges ett ab- solut företräde framför den andra. Man kan med rätta hävda den meningen, att samhället bör se till att ungdomarna får möjlighet att utbilda sig för de yr- ken de vill välja men en sådan målsätt- ning är möjlig att förverkliga endast till en viss gräns. Det skulle vara en otjänst mot ungdomarna och från samhällets synpunkt ett slöseri med tillgängliga re- surser att utbilda ungdomar för yrken inom vilka de efter avslutad utbildning inte kan få sysselsättning. Behovet av arbetskraft inom skilda näringar och yrken torde, åtminstone på längre sikt, komma att bli utslagsgivande vid av- vägningen av utbildningsresurserna, åt-

den traditionella uppdelningen av vårt skolväsende i en allmänbildande och en yrkesutbildande del. Men varje utbild- ningsväg bör vara målinriktad, vilket chefen för ecklesiastikdepartementet klart uttalat i propositionen nr 171 till 1964 års riksdag angående reformering av de gymnasiala skolorna. Detta utta- lande harmonierar väl med de ovan ci- terade uttalandena angående ungdo- mens rätt till yrkesutbildning.

skogliga yrkesutbildningen

minstone i den mån man med någor- lunda god säkerhetsmarginal kan be- döma efterfrågeutvecklingen. Utveck- lingen av efterfrågan på utbildad ar- betskraft är emellertid av skilda skäl 5) nnerligen svår att bedöma. Inte minst gäller detta ifråga om skogsbruket, inom vilket övergången från hantverksmässig till mera industriellt betonad drift gör dess arbetsmarknad svåröverskådlig. Tillgångssidan och efterfrågesidan kan aldrig helt isoleras från varandra, man kan inte vid dimensioneringen av ut- bildningen bygga på kortsiktiga kalky- ler över arbetskraftsbehovet. Hur osä- ker en sådan bedömning än är måste man vid uppgörande av dylika kalkyler söka bilda sig en uppfattning om hur skogsbruket i tekniskt och ekonomiskt avseende kommer att utveckla sig under ett antal år framåt i tiden. De faktorer, som främst kommer att påverka både efterfrågan och tillgång på arbetskraft, torde bli, dels i vilken grad maskiner kommer att ersätta manuella arbetsmo- ment och dels vilka löner skogsnäring- en kan betala sina anställda. Jämställd med den senare faktorn blir skogsbru- kets lönsamhet inom det kombinerade företaget jordbruk-skogsbruk.

I den jordbruks- och skogsbrukspoli— tiska debatten kan man spåra en benä- genhet att betrakta yrkesutbildningen

för jordbruk och skogsbruk som ett led i den rationaliseringsverksamhet som med statens stöd pågår inom dessa nä- ringar. Denna uppfattning står i god samklang med den här förut antydda synen på den skogliga yrkesutbildning- en som en intern angelägenhet för skogsnäringen. Det är givet att en god yrkesutbildning främjar rationalise- ringen inom skogsbruket, om man med rationalisering menar all verksamhet inom skogsnäringen som bidrar till att effektivisera denna och underlätta dess fortgående anpassning till den ekono- miska utvecklingen inom samhället. Det primära målet för utbildningen måste dock vara att lägga en god grund för elevernas kommande yrkesverksamhet. Utbildningen inriktas självfallet på yr- kesverksamhet inom skogsnäringen men fördenskull kan den inte betraktas som en från annan yrkesutbildning isolerad verksamhet, som äger betydelse enbart för denna näring. Allt mer och mer har

utbildningsvägarna på det gymnasiala åldersstadiet kommit att betraktas som ett system, vars olika delar bör hänga samman med varandra. Inom de olika skolformerna på detta åldersstadium, gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan, bör skapas studievägar som så långt möjligt tillgodoser de enskilda ungdo- marnas anlag, intressen och önskemål samtidigt som de tillgodoser samhällets behov av utbildade. I enlighet med den- na numera allmänt omfattade grundsyn måste även sådan yrkesutbildning, som i första hand är inriktad på en viss be- stämd näring, tillerkännas status som en del av vårt samlade utbildningsvä- sen. Yrkesutbildningen för skogsbruket blir, inte främst ett samhällets engage— mang för rationaliseringen inom denna näring utan ett inslag i samhällets en- gagemang för att ge ungdomen liksom även vuxna utbildning för kommande yrkesarbete.

Gemensam grundutbildning för närliggande yrken. ( Blockutbildning )

I motsats till förhållandet i de flesta andra europeiska länder bedrives yr- kesutbildningen i vårt land i stor ut- sträckning i samhällets regi och med dess ekonomiska stöd. Kostnaderna för yrkesutbildningen är betydande och i syfte att undvika felinvesteringar och olämpliga dispositioner av resurserna för densamma har i Skoldebatten re- kommenderats att yrkesskolorna skulle ge en bredare lagd utbildning, som blir användbar för flera näraliggande yr— kesområden. I direktiven för yrkesut- bildningsberedningen har nämnda be- redning ålagts att undersöka om man inte rent principiellt bör eftersträva att i skolmässiga former bibringa eleverna en tämligen ospecialiserad, på breda yr- kesområden inriktad utbildning, som

får följas av en inskolning i yrket inom de företag eller institutioner, där ele- ven sedan anställes.

Denna aspekt på yrkesutbildningen aktualiserar på nytt en gammal fråge- ställning: är det ändamålsenligt och lämpligt att anordna gemensam grund- läggande yrkesutbildning för jordbruk och skogsbruk, på vilken sedan specia- liserad påbyggnadsutbildning för vart- dera området kan läggas.

Jordbruk och skogsbruk har sedan gammalt varit nära förbundna med var- andra i vårt land, flertalet jordbruks- fastigheter har också innehaft skogs- mark. Enligt 1956 års jordbruksräkning skulle det ha funnits drygt 202 000 jord- bruks- och skogsföretag (brukningsen- heter) över 5 hektar i landet. Av dessa

var cirka 22 000 rena skogsfastigheter utan åkerjord och cirka 54000 rena jordbruksfastigheter utan skogsmark. Återstoden, eller cirka 126000 bruk- ningsenheter, skulle ha varit kombine- rade jordbruks- och skogsföretag. Unge- fär hälften av dessa kombinerade bruk- ningsenheter hade emellertid en åker- areal, som understeg 5 hektar men en skogsareal överstigande 25 hektar. J ord- bruket måste vid dessa brukningsenhe- ter ha så ringa ekonomisk betydelse att enheterna ifråga bör räknas som skogs- fastigheter. I verkligt företagsekono- misk mening kombinerade jordbruks- och skogsbruksföretag med mer än 5 hektar åkerjord och 25 hektar skogs- mark kunde således uppskattas till cir- ka 63 000 eller ungefär en tredjedel av samtliga brukningsenheter. Omkring hälften av landets skogsmark äges av det allmänna (stat, kommun, kyrkliga samfälligheter m.fl.) och bolag. För dessa ägarekategorier förekommer kom- binationen av jordbruk och skogsbruk i så obetydlig omfattning att man kan bortse från densamma.

Man kan således konstatera, att inom det privatägda jordbruket och skogs- bruket finns tre olika ägarekategorier, nämligen jordbrukare, skogsbrukare samt jord- och skogsbrukare, vilkas in- tressen ifråga om "yrkesutbildning bör tillgodoses. Den förstnämnda katego- rien behöver utbildning i jordbruk, den andra kategorien i'skogsbruk och den tredje i såväl jordbruk som skogsbruk. Motsvarande gäller för anställda arbe- tare och arbetsledare. Personalen inom det av det allmänna och bolagen be- drivna storskogsbruket behöver utbild- ning enbart för skogsbruk. I den mån de av enskilda jord- och skogsbrukare bildade skogsbruks— eller samverkans- områdena heltidsanställer arbetare och arbetsledare gäller detta även om den- na personal.

Är' gemensam grundutbildning för jord- bruk och skogsbruk motiverad Frågan är nu, finns det i dessa olika personkategoriers yrkesutövning så mycket gemensamt, att det blir motive- rat att införa en för samtliga gemen- sam grundläggande utbildning. Kan un- dervisningsstoffet sammansättas så, att en gemensam grundutbildning uppleves som meningsfull av eleverna. Kan vä- gen över gemensam grundutbildning och efterföljande påbyggnadsutbildning snabbare och säkrare leda eleverna fram till utbildningsmålet än en utbild- ning, som från början tar sikte på att skola dem för endera näringen. Goda biologiska kunskaper är självfallet nöd- vändiga för samtliga här avsedda per- sonkategorier, likaså insikter och fär- digheter i skötsel av maskiner av skil— da slag. Den" fond av allmänna biolo- giska och tekniska kunskaper, som det är önskvärt att dessa yrkesutövare för- fogar över, bör helst inhämtas innan de påbörjar sin yrkesutbildning, inom grundskolan eller dess påbyggnad, fack-

. skolan. Kommittén vill i detta samman-

hang erinra om att fackskolan i sin nu- varande form inte har möjlighet att ge så pass omfattande biologisk-tekniska kunskaper, som yrkesutövarna inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsod- ling i allt högre grad behöver. Förvär- vandet av de biologiska och tekniska kunskaper, som bör vara en gemensam egendom för blivande yrkesutövare inom jordbruk och skogsbruk kan inte hänföras till yrkesutbildning i egentlig mening. I yrkesskolorna för respektive jordbruk och skogsbruk måste under- visningen inriktas på tillämpning av de biologiska och tekniska ämnena enligt vad respektive näringar fordrar. I lantbrukets yrkesskolor står odlingen av kulturväxter samt uppfödning och skötsel av husdjur i centrum för den tillämpade biologien, i skogsbrukets yr-

kesskolor blir anläggning av skogsbe- stånd, deras skötsel och värd det cen- trala i biologiundervisningen. På det tekniska fältet kräver jordbruket inklu- sive lmsdjursskötseln sin särskilda ma- skinpark, medan skogsbruket för arbete inom sitt område fordrar särskilda red- skap och maskiner. Gemensam maskin- användning för jordbruk och skogsbruk torde nämligen i framtiden bli möjlig endast i begränsad utsträckning.

Utbildningen i de förberedande kur- ser, som för närvarande anordnas vid lantbrukets yrkesskolor, är i övervägan- de grad arbetstekniskt inriktad och syf- tar till att ge eleverna rutin i de vanli- gaste förekommande arbetena på ett jordbruk. Målet för de efterföljande grundläggande yrkeskurserna är att ge blivande jordbrukare samt anställda inom jordbruket och inom föreningar och företag med anknytning till detta en god teoretisk grund som komple- ment till praktiskt kunnande. I de läng- re kurserna ges praktisk utbildning på skoljordbruk. Eleverna vid de grund- läggande kurserna skall efter slutad ut- bildning kunna sättas in i arbetet vid en gård.

Den grundläggande yrkesutbildning- en i första årskursen vid skogsbruks- skola syftar i första hand till att med- dela eleverna sådana kunskaper och färdigheter, som erfordras för att de skall kunna finna försörjning genom ar- bete inom skogsbruket. Särskild upp— märksamhet ägnas åt att hos eleverna grundlägga förmåga att arbeta själv- ständigt. De skall efter genomgången kurs kunna utföra arbeten i avverkning och sammanföring, beståndsanläggning och beståndsvård samt kunna sköta för ifrågavarande arbeten nödvändiga red- skap. Eleverna skall vidare ha blivit in- satta i övriga mera allmänt förekom- mande skogsarbeten samt ha bibringats förståelse för sambandet mellan olika

arbetsuppgifter. De bör vidare äga kännedom om skogsbruket som närings- gren. Eleverna bör efter lämpligt utfor- mad introduktion i arbetsgivarens före- tag kunna arbeta självständigt.

De allmänna målsättningarna för skogs- brukets och iordbrukets yrkesutbildning Kommittén anser, att de nämnda målen för den grundläggande utbildningen inom jordbrukets och skogsbrukets yr- kesskolor bör bli bestående även för framtiden. Dessa skolor bör liksom and- ra yrkesskolor ha till mål för sin under- visning att bibringa eleverna sådana kunskaper och färdigheter att de på bästa sätt kan fullgöra sina yrkesuppgif- ter. Efter genomgångna kurser bör ele- verna kunna utveckla för vederbörande yrke normal yrkesskicklighet. Arbete inom jordbruket och arbete inom skogs- bruket kräver kunskaper och färdighe- ter av olika slag. Det biologiska och tek- niska kunskapsstoff, som kan och bör vara gemensamt för yrkesutövare inom båda näringarna, hör inte till den egent- liga yrkesutbildningens uppgift att in- pränta hos eleverna. Med hänsyn till dessa förhållanden anser kommittén att en gemensam grundläggande yrkesut- bildning för kommande yrkesverksam- het inom jordbruk och skogsbruk inte är befogad. ')et är enligt kommitténs mening inte möjligt att ge en för dessa näringar gemensam blockutbildning ett sådant innehåll att den från vare sig pe- dagogiska eller ekonomiska synpunkter kan försvaras. De elever, som tänker sig en framtid med arbetsuppgifter inom skogsbruket, kommer under en sådan gemensam grundutbildning att tillägna sig ett kunskapsstoff om jordbruket och praktiska färdigheter i jordbruksarbetc som de endast i ringa omfattning kan nyttiggöra i sin verksamhet inom skogs- bruket.

Motsvarande gäller om de elever, som

har för avsikt att ägna sig åt yrkesverk- samhet inom jordbruket. De tillägnar sig ett kunskapsstoff ifråga om skogs- bruket, som inte har någon större be- tydelse för deras arbete inom jordbru- ket.

Genom en blockutbildning kommer utbildningstiden för yrkesarbete inom jordbruket och skogsbruket att för- längas utan att man gör några vinster i pedagogiskt avseende. En från början direkt på varje näring inriktad utbild- ning blir kortare och sannolikt lättare att genomföra än om eleverna förut er- hållit gemensam yrkesundervisning. Ur ekonomiska synpunkter skulle omvägen över en grundläggande blockutbildning kunna motiveras endast om eleverna härigenom blir dugligare och effekti- vare yrkesutövare än genom den direkt på respektive närings förhållanden in- riktade utbildningen. Några bevis här- för kan inte företes, sannolikheten ta- lar snarare för motsatsen. En blockut- bildning för jordbruk ocn skogsbruk med efterföljande påbyggnadsutbild- ning för vardera näringen torde bli kostsammare såväl för eleverna själva som för det allmänna och näringslivet. Ingenting synes tala för att sådana öka- de kostnader skulle komma att uppvä— gas genom att denna utbildning skulle medverka till uppnående av högre pro- duktivitet inom de ifrågavarande nä- ringarna.

Frågor om utbildning inom skogsbruks- företagen Det ligger i sakens natur, att en block- utbildning kommer att ge tämligen ospe- cialiserade yrkeskunskaper. Den blir inte användbar för omedelbart yrkes- arbete utan måste följas av specialise- rad påbyggnadsutbildning. I direktiven för yrkesutbildningsberedningen fram- kastas den tanken att denna påbygg— nadsutbildning skulle kunna utgöras av

inskolning i yrket inom de företag el- ler institutioner, där eleven anställes. En påbyggnadsutbildning av denna form är inte möjlig — i varje fall inte i någon större omfattning —— inom jord- bruket eller skogsbruket. Flertalet jord- bruksföretag i vårt land är små och kan inte bedriva yrkesutbildning i an- nan mening än att den äldre generatio- nen på gårdarna delar med sig av sitt kunnande till den yngre generationen. Det torde råda allmän enighet om att denna traditionella form av yrkesut- bildning inte är tillräcklig för blivan- de yrkesutövare i modernt jordbruk, även om de skulle ha undergått en all- mänt hållen blockutbildning för jord- bruk, skogsbruk och trädgårdsodling. Inte heller större jordbruksföretag med flera anställda bedriver yrkesutbild- ning. De har knappast ekonomiska re- surser i sådan utsträckning att de an- ser sig kunna anställa personal med uppgift att utbilda elever, allrahelst som de inte har behov av att nyrekrytera något större antal personer varje år. Ifråga om det privatägda skogsbruket, kombinerade jord- och skogsbruk lika- väl som rena skogsbruk, gäller vad som ovan sagts om jordbruket, möjligheter- na till modern yrkesutbildning inom företagen är praktiskt taget obefintliga. För det stats- och bolagsägda storskogs— bruket är förhållandena något annor- lunda. Såväl domänverket som skogs- bolagen har ett betydande antal anställ- da och därmed ett förhållandevis stort nyrekryteringsbehov. Företagsutbild- ningen har emellertid varit av ringa omfattning, frånsett domänverkets och vissa bolags aktivitet på området. En orsak till detta är att rekryterings- möjligheterna till skogsarbetet har va- rit relativt goda under den rationali- seringsperiod skogsbruket genomgått och alltjämt genomgår. För framtiden blir emellertid rekryteringsproblemen

med all sannolikhet mera svårlösta än vad de hittills varit, varför företagen- måste ägna yrkesutbildningen för skogs- bruket större uppmärksamhet. Det är emellertid inte troligt att skogsföreta- gen i egen regi kommer att anordna utbildning för skogsarbetet, frånsett viss skolning av intern karaktär. Samhället ställer nu genom skogsbruksskolorna resurser till förfogande för sådan ut- bildning och företagen torde allmänt hysa den uppfattningen att det skulle vara orationellt att bedriva utbildning jämsides med skogsbruksskolornas verksamhet, detta även om statsbidrag på relativt generösa villkor skulle kom- ma att ställas till företagsutbildningens förfogande.

Kommittén anser sig med hänvisning till vad som ovan sagts inte kunna räk- na med att företagen inom jordbruk och skogsbruk är villiga att åtaga sig påbyggnadsutbildning för sina nyan- ställda, sedan dessa genomgått en even- tuell gemensam grundutbildning för jordbruk och skogsbruk. Beträffande de allra flesta privatägda jordbruks- och skogsföretag är detta också prak- tiskt omöjligt. En annan sak är att de nyanställda bör tas om hand av arbets- givaren och introduceras i arbetet inom företaget. Härvidlag kan det, särskilt inom storskogsbruket, bli fråga om en viss kompletterande färdighetsträning, eftersom elever som nyss lämnat yrkes- skolan givetvis inte kan vara i alla av- seenden fullgoda yrkesmän.

Även om tanken på en gemensam grundläggande utbildning för både jordbruk och skogsbruk enligt kommit- téns mening bör avvisas är det givet, att blivande företagare inom den kom- binerade företagsformen jordbruk- skogsbruk liksom anställda bör äga yr- keskunnighet i båda de nämnda näring- arna. Deras behov av yrkesutbildning kan tillgodoses på i princip två olika

vägar, vilka inte utesluta varandra. An- tingen kan de genomgå såväl lantbruks- skola som skogsbruksskola eller också kan man anordna en för båda näring- arna helt integrerad utbildning, vars mål kan uttryckas så, att eleverna ge- nom densamma skall erhålla goda teo- retiska kunskaper och goda praktiska färdigheter för skötsel av ett jordbruk med tillhörande skog.

Eventuell gemensam grundutbildning för skogsbruket och skogsindustrierna En eventuell blockutbildning, i vilken skogsbrukets yrkesutbildning skulle ingå, är givetvis tänkbar även med and- ra utbildningssektorer än jordbrukets. Man kan exempelvis tänka sig blockut- bildning mellan skogsbruket och skogs- industrierna. Ett annat alternativ skulle kunna vara bildande av ett allmänt tek- niskt block, i vilket ingår utbildning för skogsbruket och verkstadsindu— strien. Mot användningen av dylika block i utbildningshänseende kan rik- tas principiellt samma invändningar som mot inrättande av ett block mel- lan skogsbruket och jordbruket. Ut- bildningen förlänges utan att man upp- når några fördelar av vare sig pedago- gisk eller ekonomisk natur. Det är inte sannolikt att den mekaniska industrien skulle anse sig betjänt av en utbildning, som i viss utsträckning också skulle bli tillrättalagd för skogsbrukets förhållan- den. En blockutbildning mellan skogs- bruket och skogsindustrierna ter sig vid första påseende ganska naturlig men en närmare granskning visar stora skiljak- tigheter mellan arbetet i skogen och nr- betet inom skogsindustriernas fabriks- anläggningar. Utbildningen i ett block av sist angiven art borde väl lämpligen ge insikter i skogsproduktionen och den industriella förädlingen av skogens pro- dukter, varjämte vissa grundläggande tekniska ämnen finge studeras. Kunska-

per om skogsproduktionens betingelser skulle naturligtvis i och för sig vara av av värde för personalen inom cellulosa- och pappersindustrierna men är inte nödvändig för deras dagliga arbete. Produktionsprocessen i dessa indu- strier styres genom automatisk regle- ringsteknik, varför av personalen krävs yrkeskunnighet av annan art än den man fordrar av en yrkesutövare inom skogsbruket. Omvänt kan det naturligt- vis vara värdefullt för en skogsarbetare att känna till hur skogsprodukterna för- ädlas men denna kunskap gör honom inte till en skickligare yrkesman i sko- gen.

Den skogliga grundutbildningen är

ej specialiserad

Det torde inte kunna förnekas, att spe- cialiseringen är ganska långt driven inom våra svenska yrkesskolor. De ut- bildar för ett stort antal yrken men varje yrke har vanligtvis sin egen ut- bildningsgång. Linjedelningen vid t.ex. verkstadsskolorna är mycket omfattan- de. Ifråga om den grundläggande ut- bildningen vid skogsbrukets yrkessko- lor, liksom även vid jordbrukets, gäller emellertid inte detta. Utbildningen där är inte specialiserad utan kan med viss rätt sägas utgöra block, som för respek- tive näring är gemensam för flera olika inom näringen sysselsatta yrkeskatego- rier, arbetare och arbetsledare likaväl som företagare. Det förekommer vis- serligen ingen blockutbildning för flera näringar men väl för flera yrkesgrup- per inom näringen. Genom påbyggnads- kurser på den grundläggande utbild- ningen ges sedan inom de nämnda nä- ringarnas yrkesskolor vidareutbildning, differentierad efter de krav på yrkes-

skicklighet som ställes på företagare och specialarbetare. Den i yrkesutbild- ningsberedningens direktiv skisserade breda blockutbildningen med efterföl- jande successiv specialutbildning för be- stämda yrken kan således sägas redan vara förverkligad inom den skogliga yr- kesutbildningen, fastän utbildningen är begränsad till skogsnäringens egna be- hov.

Kommitténs förslag rörande utbild- ningsgång för den skogliga yrkesutbild- ningen, som framlägges i ett efterföl— jande kapitel, utgår från den förutsätt- ningen att den grundläggande utbild- ningen blir gemensam för samtliga de yrkeskategorier, som är verksamma inom skogsbruket, företagare, arbetare och arbetsledare. De personer som av- ser att genomgå högskoleutbildn'ing förutsättes dock ej komma att deltaga i den gemensamma grundutbildningen även om hinder härför givetvis inte bör resas. I princip skiljer sig den av kom- mittén föreslagna grundutbildningen inte från den utbildning, som ges i nu- varande årskurs 1 vid skogsbrukssko- lorna. Grundutbildningen skall framde- les liksom nu ge eleverna goda teore- tiska kunskaper samt god praktisk fär- dighetsträning, så att eleven efter slu- tad utbildning skall kunna erhålla för- sörjning genom arbete i skogsbruket utan att behöva genomgå annan efter- följande utbildning än den som fordras som introduktion i det företag han an- ställes hos. Samtidigt skall grundutbild- ningen ge en hållbar grundval för vi- dareutbildning för olika kvalificerade yrkesuppgifter inom skogsbruket lik- som även för en eventuellt i framtiden behövlig omskolning för yrkesarbete av annat slag.

Kommittén har övervägt om den grund- läggande utbildningen bör vara l-årig eller 2-årig, alternativt om en samman- hängande 2-årig yrkesskola bör inrät- tas, i vilken första årskursen blir grund- läggande utbildning och andra årskur- sen specialiserad vidareutbildning. Kommittén har därvid kommit fram till den uppfattningen, att den grundläg- gande utbildningen bör kunna medde- las under loppet av ett läsår. Det är en självklar sak, att utbildningen såväl tidsmässigt som innehållsmässigt måste anpassas efter de krav, som i yrkeslivet ställes på de utbildade. Om utbildning- en lägges upp på ett pedagogiskt riktigt sätt bör den kunna genomföras under relativt kort tid. Traditionella föreställ— ningar om hur lång utbildningstiden bör vara eller skolpolitiska övervägan- den rörande detta problem bör få vika för en rationell syn på utbildningens uppläggning. Om grundutbildningen gö- res förhållandevis kort blir det möjligt att frigöra resurser för Vidareutbildning av eleverna, sedan dessa efter en tids yrkesverksamhet har vunnit erfarenhe- ter och större mognad. Det förefaller också som om en kort målinriktad ut- bildning skulle vara mer attraktiv än en mera allmänt hållen längre utbildning. Kommittén har härav dragit den slut- satsen att en 1—årig grundutbildning skulle kraftigare bidraga till rekryte- ring av skogsmannayrkena än en 2-årig dylik.

Då kommittén föreslår relativt kort grundutbildning följer därav att vidare- utbildningen måste särskilt uppmärk- sammas. Vid skogsbruksskolorna har under senare år försöksvis anordnats utbildning i en andra årskurs. Denna utbildning har som framgår av redogö- relsen i kapitel 3 varit uppdelad på olika linjer, Skogshushållning, maskin-

4—7633 65

teknik och traktortransport, varjämte tidigare funnits en linje för utbildning i hästkörning i skogen. Kommittén fin- ner det fullständigt klarlagt, att motsva- righet till denna påbyggnadsutbildning bör anordnas även framdeles. På den grund som lagts genom första årskursen vid skogsbruksskola bör anordnas vi- dareutbildning, differentierad på olika linjer, anpassad för att tillgodose de yr- keskrav, som ställes på företagare, ma- skinförare och förmän. Till företagare räknas såväl skogsbrukare som ägare eller innehavare av kombinerade jord- bruk och skogsbruk. I deras utbildning bör de skogsekonomiska aspekterna do- minera. Till gruppen maskinförare får räknas förare av skogstraktorer och andra maskiner, som användes i skogs- bruket. Deras utbildning bör självfallet bli tekniskt betonad. Linjen för för- mansutbildning ersätter de särskilda förmanskurser, som för närvarande an- ordnas. Teknik och arbetsledning .blir de främsta inslagen i förmansutbild- ningen.

Denna vidareutbildning bör ges ge- nom kurser, som med en ändamålsenlig uppläggning bör kunna genomgås på kortare tid än ett helt läsår. Eleverna vid dessa kurser blir äldre samt all- mänt mera kunniga och erfarna än ele- verna i den grundläggande utbildning- en. Vidareutbildningen, som bör omfat- ta både teori och praktisk träning, bör fördenskull kunna koncentreras ganska starkt och drivas i relativt hastig takt. Kurserna kan genomgås i omedelbar anslutning till första årskursen men kommittén förutsätter, att eleverna fin- ner det lämpligare att tillgodogöra sig denna utbildning först sedan de under något eller några år varit aktivt verk- samma som yrkesutövare. Då vidareut- bildningen på olika linjer dels normalt

inte kommer att följa direkt efter den grundläggande utbildningen och dels inte kommer att omfatta ett helt läsår finner kommittén att termen »andra

årskursi inte lämpligen bör användas. Termen »vidareutbildning» rekommen- deras i stället. '

Läroämnen i skogsbrukets yrkesskolor

Liksom andra yrkesskolor skall skogs- bruksskolan ge utbildning såväl i yrkes— teori som i praktiskt yrkesarbete, den förra tillämpad i det senare. Undervis- ning i läroämnen är däremot inte pri- märt erforderlig i en yrkesskola, såvida den inte är nödvändig för att åstad- komma en säkrare grundval för studier- na i de yrkesteoretiska ämnena än vad elevernas förkunskaper ger. Så har va- rit fallet inom den skogliga yrkesut- bildningen tidigare, elevernas förkun- skaper har måst kompletteras. Under- visningen i de allmänna teoretiska äm- nena har tagit åtskillig tid från den rena yrkesutbildningen och fordrat an- litande av speciallärare. Under den närmaste femårsperioden torde grund- skolan slutligt komma att genomföras över hela landet. De' elever som fram— deles lämnar den obligatoriska skolan kommer således normalt att förfoga över ett större kunskapsmått än vad den gamla folkskolan kunde ge. Man torde väl också våga förutsätta att de- ras studieteknik blir mera utvecklad än vad folkskoleelevernas motsvarande fär- digheter har varit. Från dessa utgångs- punkter blir det inte längre motiverat att bibehålla undervisning i läroämnen i skogsbruksskolan.

Argument av annan art kan emeller- tid anföras för den uppfattningen att man inte bör slopa undervisningen i läroämnena. Yrkesutbildningen har en materiellt-ekonomisk inriktning, därför att dess mål är att ge eleverna underlag för deras framtida utkomstmöjligheter och förmåga att hävda sig på arbets- marknaden. Denna inriktning får emel- lertid inte överbetonas så starkt, att

man glömmer att yrkesskolan likaväl som andra skolformer måste söka fostra sina elever. Utvecklingen inom vårt moderna samhälle visar tydligt att man inte längre kan dra en skarp gräns mel- lan å ena sidan en allmänt medborger- lig undervisning och fostran och å and- ra sidan en av rena nyttighetshänsyn präglad yrkesutbildning. Yrkesskolan kan inte underlåta att söka hjälpa sina elever till allsidig utveckling, till per- sonlig mognad och till att göra dem skickade att fylla de krav, som möter dem ute i livet, som yrkesmän, som medborgare och som medmänniskor. Det måste således bedömas som en vä- sentlig uppgift för yrkesskolan att främ- ja elevernas intellektuella och emotio- nella utveckling. Detta kan ske på olika sätt. En betydelsefull roll spelar härvid- lag den atmosfär, i vilken undervisning- en bedrives. Om läraren systematiskt söker anknyta undervisningen till tidi- gare förvärvade kunskaper och tilläm- pa dessa befästes kunskaperna effektivt hos eleven. Härigenom ökas sannolikt dennes intresse för att skaffa sig ännu mera kunskaper, studierna kommer att framstå som meningsfulla. Krav på vår— dat och klart språk i tal och skrift, respekt för fakta, tolerans mot oliktän- kande samt iakttagande av vedertagna regler för samlevnad bör genomsyra skolornas verksamhet.

I överensstämmelse med denna syn på yrkesskolans uppgifter anser kom- mittén att undervisning i allmänna lä- roämnen är befogad i skogsbrukets yr- kesskolor, om den uppfyller följande krav: underlättar undervisningen i yr- kesämnen, utvecklar elevernas »kom-

munikationsfärdigheter», d.v.s. fördju- par deras kunskaper i modersmålet och eventuellt även i ett främmande språk samt kunskaperna i matematik och ger en vidgad och fördjupad orientering om samhället. Med hänsyn till dessa krav försvarar i främsta rummet mo— dersmålet och samhällslära fortsatt plats på schemat i skogsbruksskolorna. Förmåga att vårdat, korrekt och kon- cist uttrycka sig i både tal och skrift är av yttersta värde för alla medbor- gare, oavsett vilket yrke de utövar. Yr- kesskolan bör liksom andra skolformer bidra till att ge sina elever fördjupade kunskaper om det samhälle, vari de skall utöva sin yrkesverksamhet. Frågan om läroämnen i yrkesskolan får ses även ur en annan aspekt. Som tidigare i detta kapitel understrukits har de tre skolformerna på det gymna- siala åldersstadiet, gymnasiet, facksko- lan och yrkesskolan, kommit att be- traktas som ett sammanhängande sys- tem, där övergång från endera skolfor- men till en annan alltid bör vara möj- lig, även om detta i vissa fall förutsätter kompletterande studier. För yrkessko- lans del skulle övergång av elever till fackskolan kunna komma ifråga, så att den som genomgått yrkesskola inte be— hövde deltaga i undervisningen i första årskursen vid fackskolan utan gå di- rekt till dess andra årskurs. För att så- dan övergång skall bli möjlig vore det önskvärt, att i yrkesskolan gavs under- visning i de läroämnen, som är gemen- samma för de olika fackskoletyperna och med det ungefärliga omfång denna

undervisning kommer att få i facksko- lans första årskurs.

Kommittén ansluter sig till den upp- fattningen att de' elever, som av skilda anledningar vill byta studieväg, bör få möjlighet att övergå till annan skol- form. Sådana byten av studieväg f:"u' bedömas bli mera undantag än regel, varför försiktighet är tillrådlig vid till- lämpningen av bestämmelser rörande övergång. Man kan eljest som både gym- nasieutredningen och fackskoleutred- ningen framhöll riskera att omotivera- de och mindre angelägna övergångar får sådan frekvens att möjligheterna till byte av studieväg blir mer till olä— genhet än nytta. Kommittén är angelä— gen att betona, att yrkesskolan i sin undervisning bör vägledas av sina egna mål, utbildningen kan inte utformas med det målet i sikte att utgöra en förberedelse för inträde i vare sig fackskolas eller gymnasiums högre års- kurser. Härav följer också, att un- dervisningen i läroämnena vid skogs- brukets yrkesskolor bör bestämmas med hänsyn till yrkesutbildningens egna för- hållanden. Det är emellertid också klart, att sådan undervisning gör det lättare för en elev att vinna inträde i fackskolas andra årskurs, om han så önskar. Det må i detta sammanhang framhållas, att övergång även i motsatt riktning sannolikt torde komma att äga rum framdeles. Om några år torde åt— skilliga sökande till skoglig grundut- bildning ha genomgått fackskola och i enstaka fall kanske även gymnasium.

Vuxenutbildning och postgymnasial utbildning för skogsbruket

Den hittillsvarande framställningen har avsett yrkesutbildning för skogsbruket på det åldersstadium, som enligt nu ve- dertagen terminologi kallas det gymna- siala. Det står emellertid utan vidare

klart, att yrkesutbildning för äldre års- klasser måste uppmärksammas i ännu högre grad för framtiden än för närva- rande. För sådana yrkesutövare, som inte erhållit grundläggande skolmässig

yrkesutbildning i yngre är bör anord- nas kortare kurser för reparation av denna brist i analogi med vad som re- dan förekommer inom såväl skogsbru- kets som jordbrukets yrkesutbildning. Då skogsbruket befinner sig i ett om- vandlingsskede, som säkerligen kom- mer att sträcka sig långt framåt i tiden, blir fortbildningen, d.v.s. den utbild- ning som syftar till att hålla yrkesut- övaren å jour med utvecklingen inom hans näring, av synnerligen stor vikt framdeles. Den vidareutbildning, som enligt kommitténs förslag skall ersätta den nuvarande andra årskursen vid skogsbruksskola, är inte avsedd att be- gränsas till enbart en enda kurs för varje yrkeskategori. Genom flera efter varandra följande kurser med alltmer avancerade studier och tillämpnings- övningar kan man successivt öka veder- börandes yrkesskicklighet. Då kurserna inte blir bundna till bestämda läsår kan man smidigt anpassa vidareutbildning- en för kvalificerade arbetsuppgifter ef- ter de behov, som den tekniska och eko- nomiska utvecklingen inom skogsbru- ket kommer att ge upphov till. På den- na nivå bör det bli möjligt att även anordna för jordbruk och skogsbruk gemensam utbildning, exempelvis spe- cialkurser i företagsekonomi för kom- binerat jordbruk och skogsbruk. Om så- dana kurser förlägges till yrkesskola för skogsbruk eller yrkesskola för jordbruk är egalt. Vid desamma torde komma att ges relativt avancerade kunskaper i. det kombinerade företagets ekonomi. De

praktiska övningar som kan tänkas fö- rekomma gäller utarbetande av kalky- ler och lönsamhetsberäkningar för. oli- ka inriktningar av driften vid det kom- binerade företaget. En dylik för jord- bruk och skogsbruk gemensam utbild- ning står i motsats till de teorier, på vilka den s.k. blockutbildningen för oli- ka näringar bygger, men icke desto mindre får den bedömas som både rea- listisk och ändamålsenlig. Vidareutbildningen kan således tids- mässigt sträckas utöver det gymnasiala åldersstadiet och in på det ålderssta- dium, som brukar betecknas som post- gymnasialt. Språkbruket är emellertid vacklande på detta område och med postgymnasial utbildning avser man i allmänhet sådan utbildning, som följer efter utbildning inom någon av de gym- nasiala skolformerna. Till postgymna- sial utbildning inom skogsbruket skulle då — frånsett utbildningen vid skogs- högskolan — räknas utbildningen vid skogsskolorna och skogsmästarskolan. De sakkunnigas förslag rörande utbild- ningsgången innebär att arbetsledarut- bildning liksom hittills skall försiggå vid skogsskolorna. Första årskursen vid skogsbruksskola blir liksom nu grund- val även för denna utbildning. Den nu— varande kompletteringskursen för in- träde i skogsskola avskaffas och utbild- ningen vid skogsskola utökas till tre el- ler fyra terminer. Utbildningen vid skogsmästarskolan avses komma att fortgå i huvudsak enligt hittills tilläm- pade riktlinjer. '

I föregående kapitel har framhållits, att den grundläggande utbildningen för skogligt yrkesarbete kan betraktas som en blockutbildning, gemensam för olika yrkeskategorier, nämligen företagare, arbetsledare och arbetare. Kommittén har vidare i nämnda kapitel givit ut- tryck åt den uppfattningen, att den grundläggande utbildningen bör utöva samma funktion även framdeles. I före- varande kapitel motiverar kommittén denna uppfattning samt behandlar frå- gan om målet för utbildningen för res- pektive yrkesgrupper. En klar föreställ- ning om vilka mål som i detta hänseen- de bör uppnås utgör en förutsättning för att innehållet i såväl grundutbild- ningen som Vidareutbildningen skall kunna utformas på ett ändamålsenligt sätt.

Det är emellertid en vansklig uppgift att söka bestämma mål för yrkesutbild- ning. Hela vårt yrkesutbildningsväsen- de lider av den svagheten att yrkesana- lyser, d.v.s. klarläggande av de krav, som bör ställas på en god yrkesutövare, företagits i alltför ringa omfattning. Uppgiften kompliceras ytterligare däri- genom att yrkeskraven snabbt föränd— ras genom den tekniska utvecklingen. Undervisningsplaner för yrkesutbild- ningen framkommer i regel som resul- tat av överläggningar mellan lärare vid yrkesskolor och yrkesutövare inom det yrke eller den näring utbildningen av- ser. Ofta torde även expertis från till-

KAPITEL 5

Utbildningsmål för olika yrkesgrupper

Inledande synpunkter

synsmyndigheter deltaga. De förslag, som dessa överläggningar ger upphov till, torde vanligtvis av vederbörande till- synsmyndighet remitteras till bransch- organisationer och enskilda experter, innan undervisningsplanen fastställes. Bakom undervisningsplanerna ligger så- ledes ett arbete av kunniga och erfarna experter men mera sällan torde djupgå- ende objektiva yrkesanalyser ha företa— gits som grundval för arbetet. Man har inte sökt klarlägga vilka krav ifråga om allmänt kunskapsmått, tekniska kunska- per, manuella färdigheter, fysisk presta- tionsförmåga, psykisk konstitution, an- passning till samarbete i ett arbetslag, förmåga till självständigt tänkande och handlande m.m. som yrkesverksamhe- ten ställer på sina utövare. Systematiskt genomförda, djupgående analyser av yrkeskraven inom skogsbruket har så- vitt kommittén kan finna ej tidigare ge- nomförts.

Kommittén är väl medveten om att analyser av nämnd art blir både kost- samma och tidsödande att genomföra, de kräver studier på arbetsplatser och intervjuer med företagsledningar, tjäns- temän, arbetsledare och arbetare. Trots detta anser kommittén att de i längden blir ofrånkomliga, om den skogliga yr- kesutbildningen skall kunna hållas på en kvalitativt hög nivå och målen för utbildningen av olika yrkeskategorier fastställas så verklighetstroget som möj- ligt. Genomförandet av dylika analyser

bör vara en gemensam uppgift för branschorganisationer och den centrala tillsynsmyndigheten.

Det skulle ha varit önskvärt att kom— mitténs förslag till angivande av mål för utbildningen för respektive företa- gare, arhetsledare och arbetare inom skogsbruket hade kunnat grundas på allsidiga analyser av yrkeskraven för samtliga yrkesgrupper. Av skilda skäl har det inte varit möjligt för kommit- tén att låta utföra dylika analyser. Den har dock låtit genomföra ett par under- sökningar, den ena relativt omfattande, den andra tämligen blygsam. Den först- nämnda, en enkätundersökning, genom- fördes i samarbete med Skogsstyrelsen och avsåg en kartläggning av de skogs- skoleutbildades arbetsuppgifter jämte en prognos över den förväntade fram- tida utvecklingen av dessa arbetsupp- gifter. Utsända frågeblanketter fick be- svaras dels av skogsskoleutbildade per- soner och dels av förvaltare i före- tag med skogsskoleutbildad personal i sin tjänst. Den andra undersökningen verkställdes av kommitténs biträdan— de sekreterare genom intervjuer vid personligt besök i de utvalda perso- nernas hem. Syftet med denna under- sökning var att söka erhålla en bild av de intervjuades krav och förväntningar på utbildningen vid skogsbruksskolor- na samt formerna för skolornas verk- samhet. Intervjuobjekt var ett mindre antal yrkesverksamma skogsbrukare, ar- betsledare och arbetare i två geogra- fiskt avgränsade områden, ett i norra

och ett i södra Sverige. Bland gruppen arbetsledare fanns anställda i såväl storskogsbruket som i det mindre en- skilda skogsbruket. De intervjuade ar- betarna var samtliga anställda i stor- skogsbruket. I den förstnämnda under- sökningen var personerna slumpmäs- sigt utvalda, undersökningen uppfyllde således kraven på statistisk representa- tivitet. Så var inte fallet med den sist- nämnda undersökningen, intervju-ob- jekten hade enligt anvisningar utvalts av företrädare för branschorgan. (När- mare redogörelse för de båda under- sökningarna lämnas i bilagorna 1 och 2.)

Undersökningen av de arbetsuppgif- ter skogsskoleutbildad personal utför inom olika organisationer och företag och de intervjuades bedömningar av väntade förändringar av dessa uppgif— ter har givit kommittén viss vägledning vid överväganden rörande målsättning- en för den utbildning, som framdeles skall motsvara den nuvarande utbild- ningen vid skogsskolorna. Intervju-sva- ren från undersökningen om skogs- bruksskolornas utbildning torde kunna anses återspegla relativt allmänt utbred- da uppfattningar, även om materialet enligt statistiska fordringar inte kan anses representativt för respektive yr- keskategorier. Intervju-personerna var nämligen utvalda bland personer kän- da för att tillämpa tidsenliga och ratio- nella arbetsmetoder samt för strävan att objektivt bedöma problem..

Den grundläggande utbildningen

Den grundläggande utbildningen för skogligt yrkesarbete, årskurs 1 vid skogsbruksskolorna, är gemensam för blivande skogsbrukare, arbetare och ar- betsledare. Kommittén har självfallet i sitt utredningsarbete sökt bilda sig en

uppfattning om detta är en ändamåls- enlig anordning eller om en särskild ut- bildningsgång redan från botten för varje yrkeskategori är motiverad. För bedömning av denna fråga är det vä- sentligt att veta, om det föreligger så

stora skillnader mellan den yrkesverk- samhet, som utövas av skogsbrukare (företagare) och skogsarbetare samt personer i arbetsledande ställning, att en för samtliga gemensam basutbild- ning skulle i onödan förlänga och kan- ske rent av försvåra utbildningen för varje särskilt yrke. Grundutbildning av skolmässig karaktär har förekommit un- der en relativt kort tidrymd, varför er- farenheterna av densamma är begrän- sade. Såvitt kommittén har kunnat fin- na pekar dock erfarenhetsmaterialet i den riktningen, att utbildningen i den nuvarande årskurs 1 lämpar sig väl som basutbildning för samtliga de tre yrkes— kategorier på det skogliga området, som här ovan talats om. Kraven på yrkes- kunnighet inom desamma torde alltså inte kunna sägas vara så väsensskilda, att en gemensam grundutbildning är olämplig utan snarast ändamålsenlig.

I syfte att erhålla material för ytter- ligare belysning av frågan om gemen- sam grundutbildning samt om de krav företrädare för de olika yrkesgrupper- na ställer på skogsbruksskolan lät kom— mittén genomföra de förut nämnda in— tervjuerna med aktivt yrkesverksamma skogsbrukare, skogsarbetare och arbets- ledare. Genom att representanter för samtliga dessa tre stora yrkesgrupper fick besvara frågorna kunde man vän- ta att såväl gemensamma drag i deras yrkesutövning som skillnader dem emel- lan skulle komma att framträda relativt klart. Frågorna vid intervju-undersök- ningen avsåg de yrkeskrav, som borde ställas på ungdomar vid deras inträde i skogligt förvärvsarbete samt därjämte längden av de grundläggande kurserna i skogsbruksskola ävensom form och in- nehåll av grundutbildningen. I detta sammanhang är endast frågorna avseen- de yrkeskraven på ungdomen vid deras inträde i skogligt förvärvsarbete rele- vanta.

Av enkätsvaren kan man visserligen utläsa, att, med undantag för några få arbetsuppgifter, intervju-personer ur de tre olika yrkesgrupperna bedömer kra- ven på kunnighet samstämmigt. Sam- stämmigheten gäller inte bara mellan de tre yrkesgrupperna utan också mel- lan företrädare för storskogsbruket och det enskilda mindre skogsbruket samt mellan intervjuade i norra Sverige och i södra Sverige. En redovisning i detalj av enkätresultatet lämnas i bil. nr 2. I diagram i nämnda bilaga anges vilka alternativ ifråga om yrkeskrav som in— tervjupersonerna uppställt för olika ar- betsuppgifter.

Enkätsvaren visar att de intervjuade oavsett vilken yrkeskategori de tillhör är ense om att ungdomarna under den grundläggande utbildningen bör erhålla goda kunskaper i anläggning av be- stånd, vård av bestånd och drivning. Därjämte krävs i enkätsvaren omfattan- de färdighetsträning i de praktiska mo— ment som ingår i dessa allmänt angivna arbetsområden. Kraven på vård av de redskap som skall användas är i all- mänhet högt ställda, framförallt gäller detta kedjevård och daglig översyn av motorsågar.

Ifråga om planering av drivning samt transporter av virke föreligger skillna- der ifråga om bedömningar av yrkes- kraven mellan å ena sidan skogsarbe- tarna och å den andra företagarna. Ar- betarna är i drivningsverksamheten till övervägande del sysselsatta med fäll- ning, kvistning och barkning men del- tar ej i större omfattning i transpor- terna av virket. Företagarna inom det mindre skogsbruket utför däremot ofta själva även virkestransporterna. De be- höver fördenskull mera kunskaper här- om än flertalet arbetare. Av dessa skäl är det naturligt att av företagare kräva större kunnighet i transportarbetet än av de anställda. Det må noteras att ar-

betsledarna på det hela taget lagt större vikt vid-kännedom om transportarbetet än arbetarna, vilket ju inte är förvå- nande, eftersom arbetsledarna kommer i närmare kontakt med de transporter- ganisatoriska problemen än arbetarna. Planering av drivningsarbetet är ju ar- betsuppgifter, som arbetarna inte utför, däremot måste den enskilde brukaren själv planera sin avverkning, såvida han inte genom medlemskap i skogs— bruksområde eller på annat sätt kan er- hålla sakkunnig hjälp för densamma. En given slutsats av dessa förhållanden är att företagaren måste vara mera kun- nig i planering av drivning än arbe- tarna. Detsamma gäller om planering av andra arbeten inom skogsbruket, som är av direkt intresse för jord- och skogsbrukarna, såsom långsiktig plane- ring av skogsbrukets drift samt upprät- tande av ekonomiska kalkyler för den- na. Detta avspeglas tydligt i intervju- svaren.

Undersökningen har givit kommittén värdefullt material men den är angelä- gen understryka, att slutsatser av den- samma måste dras med försiktighet. Dels uppfyller urvalet av intervjuade ej statistiska krav och dels kan man inte utesluta den möjligheten att de inter- vjuade, när de lämnat sina svar, tänkt mera på nu rådande förhållanden inom skogsbruket än vad som kan komma att hända där framdeles. Om så skulle vara fallet är detta ingenting överraskande, säkra prognoser över den tekniska ut- vecklingen inom skogsbruket och dess återverkan på kraven på yrkesskicklig- het hos företagare och anställda är omöjliga att uppställa. Skilda uppfatt- ningar gör sig gällande och om detta återspeglats i svaren är detta endast helt naturligt. Intervjusvar av denna typ är alltid mer eller mindre subjek- tiva. ' . _ 4 ' Under år 1962 genomfördes som exa-

mensarbete av ett par studerande vid skogshögskolan en analys av kurspla- nen för årskurs 1 vid skogsbruksskola. Undersökningen avsåg att bidraga till att ge en systematisk översikt över den erfarenhet, som finns samlad angående behovet av kunskaper inom vissa områ- den vid den skogliga yrkesutbildningen. Som ett led i denna undersökning an- ordnades en enkät, genom vilken yrkes- lärare och instruktörer vid landets samtliga skogsbruksskolor enligt en viss skattningsskala fick ange den vikt och betydelse de ansåg att kunskaper i oli- ka ämnesområden har för att eleven skall bli en god arbetare. Denna under- sökning var upplagd på ett annat sätt än den av kommittén företagna inter- vju-undersökningen och kan således inte direkt jämföras med denna. Då båda undersökningarna emellertid var avsedda att belysa frågan om yrkeskrav inom skogsbruket kan det ändå vara av värde att pröva, om någon samstämmig- het mellan resultaten föreligger.

En sådan prövning ger vid handen att de intervjuade, i det ena fallet yrkeslä- rarna och i det andra fallet aktivt verk- samma yrkesmän, har relativt samstäm- miga uppfattningar om vilka kunskaper och färdigheter som är väsentliga att inlära under grundutbildningen vid skogsbruksskolorna. Det framgår att i båda undersökningarna krav framställts på mycket god färdighet i huggning samt mycket goda kunskaper om och färdighet i att använda redskap och ma- skiner för avverkningsarbetet. Krav på god insikt och färdighet i beståndsan- läggning och beståndsvård inberäknat användning och vård av redskap och maskiner för skogsproduktion återfin- nes också i materialet från de båda un- dersökningarna. Kunskaper i aptering och virkesmätning samt om arbetar- skydd jämte fysisk träning bedöms lika- så i båda fallen som angelägna. Intres-

sant att notera är vidare att i yrkeslä- rarenkäten kunskaper om virkestrans- port tillmättes en relativt låg angelägen- hetsgrad liksom även sådana ämnen som skogsbotanik, skogsmätning och marklära. En skillnad mellan resulta- ten av undersökningarna är att yrkeslä- rarna ställt mindre krav på kunskaper i allmänt orienterande läroämnen som modersmålet, geografi och samhälls- kunskap m.fl. än yrkesutövarna.

Fortsatt gemensam grundutbildning förordas

Erfarenheterna av den hittillsvarande grundutbildningen i skogsbruksskolor- na, uttalanden vid konferenser och de- legationsmöten, svar på remisser av för- slag till kursplaner för nämnda utbild- ning samt resultaten av såväl den ovan- nämnda enkäten till yrkeslärarna som kommitténs egen intervjuundersökning hos aktivt verksamma yrkesutövare ger samtliga starkt stöd för den uppfatt- ningen att den grundläggande utbild- ningen framdeles liksom hittills bör vara gemensamför de olika inom skogsbruket verksamma yrkeskategorierna. Antingen de elever, som vill vinna inträde i skogsbruksskolans grundkurser, avser att ägna sig åt skogsarbete, åt verksam- het som egna företagare inom det mind- re skogsbruket, med eller utan kombi- nation med jordbruk, eller vill vinna kompetens för arbetsledande uppgifter behöver de erhålla en för dem alla ge- mensam fond av kunskaper om skogs- bruket och praktiska färdigheter i ar- bete i skogen. Den av kommittén före- tagna intervju-undersökningen ger vis- serligen vid handen att det föreligger vissa skillnader i yrkeskrav för arbe- tare och företagare, men tillägnandet av de speciella kunskaper, som en före- tagare bör äga, är en uppgift, som inte bör ligga inom ramen för grundutbild- ningen för ungdomar utan hänföras till

Vidareutbildningen. Det gäller nämligen en utbildning som kräver både en hög- re grad av allmän mognad och större erfarenhet än vad eleverna i de grund- läggande kurserna i regel äger. De ele- ver, som avser att genomgå skogsskola, behöver givetvis också grundläggande skogliga kunskaper. Erfarenheten har visat att dessa med gott resultat kan förvärvas vid skogsbruksskolornas grundkurser.

Då en första årskurs vid skogsbruks- skola således synes väl kunna fylla upp- giften att vara basutbildning för den skogliga yrkesutbildningen och då en särskild utbildningsgång från botten för varje yrkeskategori skulle fordra större utbildningsresurser än vid nuvarande organisation förordar kommittén, som redan antytts i kapitlet med allmänna synpunkter på den skogliga yrkesut- bildningen, att grundutbildningen även framdeles utformas så, att den kommer att ge för olika yrkeskategorier gemen- samma kunskaper och färdigheter. En skoglig yrkesutbildning med gemensam grundläggande utbildning som bas och efterföljande specialiserad utbildning för olika slag av yrkesverksamhet inom skogsbruket gör det möjligt att använda utbildningsresurserna på ett rationellt sätt. En sådan organisation av denna utbildning stämmer också i viss mån överens med den i Skoldebatten alltmer accentuerade uppfattningen att yrkes- skolorna bör ge en brett upplagd utbild— ning som senare skall åtföljas av en speciell inskolning i varje särskilt yrke. För skogsbrukets del blir emellertid den breda— bpttenutbildningen anpassad ef- ter näringens egna förhållanden och in- skolningen blir i huvudsak liktydig med vidareutbildning, som måste äga rum vid yrkesskola.

Mål för grundutbildningen Enligt nu gällande normalplan, utfär-

dad våren 1965, definieras målet för ut- bildningen i första årskurs i skogs- bruksskola på följande sätt:

Grundläggande utbildning av skogsarbe- tare och skogsbrukare samt blivande skogs- arbetsledare. Elev skall efter genomgång- en kurs

kunna utföra arbeten i avverkning och sammanföring, beståndsanläggning och be— ståndsvård

kunna sköta för ifrågavarande arbeten nödvändiga redskap

vara insatt i övriga mera allmänt före- kommande skogsarbeten

ha förståelse för sambandet mellan oli- ka arbetsuppgifter

ha kännedom om skogsbruket som nä— ringsgren.

Överensstämmelsen mellan dessa mål samt de yrkeskrav som framförts i de tidigare nämnda enkäterna är påtaglig. Utbildningen vid årskurs 1 inriktas på de tre stora huvudområdena bestånds- anläggning, beståndsvård och avverk- ning inklusive sammanföring av det avverkade virket. Tyngdpunkten i ut- bildningen lägges på att eleverna får lära sig att använda och vårda redskap och maskiner, som behövs för arbeten inom dessa områden. Därutöver skall de få kännedom om skogsarbeten som

inte direkt kan inordnas i någon av de nämnda huvudgrupperna men ändock förekommer ganska allmänt. Kommit- tén finner det i normalplanen för års- kurs 1 angivna målet i stort sett väl svara mot de arbetskrav som framställts av såväl aktiva yrkesutövare som av lä- rarna vid skogsbrukets yrkesskolor. Den förordar således att detta mål får gälla för den grundläggande utbildning- en även framdeles med den komplette- ringen att eleven bör bibringas förståel- se för vad en god naturvård kräver.

Den som genomgått den grundläggan- de utbildningen kan gå ut i förvärvsli- vet som arbetare i skogsbruket. Han har erhållit kunskaper och färdighetsträ- ning i fällning och upparbetning av vir- ket samt i skogsodling och röjning och bör således kunna utföra de flesta mera allmänt förekommande arbeten. Den som avser att ägna sig åt verksamhet som jord- och skogsbrukare har genom grundutbildningen förvärvat färdighe- ter för arbete i den egna skogen. Den som vill gå vidare till skogsskola eller till förmanskurser har fått allroundut- bildning för skogsarbete, som bör ut- göra en god grund för hans fortsatta utbildning.

Vidareutbildningen

Den grundläggande utbildningen ger kunnighet för utförande av alla mera allmänt förekommande arbeten i sko- gen. För mera specialiserad yrkesverk- samhet på det skogliga området är vi- dareutbildning erforderlig. Det gäller inte bara för dem, som siktar på att efter genomgång av skogsskola erhålla anställning i arbetsledande eller jäm- förbara befattningar utan också för ar- betare, som vill vinna kompetens för specialuppgifter i det skogliga arbetet, samt för företagare, som vill erhålla för- djupade kunskaper om skogsbrukets

ekonomiska betingelser och om plane- ring av driften av en fastighet. Vidare- utbildning krävs också av dem, som av- ser att erhålla anställning som förmån för skogsarbeten. All vidareutbildning måste bygga på grundutbildning.

Vidareutbildning till företagare Vid skogsbruksskolorna förekommer, som tidigare nämnts, en andra årskurs differentierad på olika linjer, för när- varande en linje i Skogshushållning och en linje i maskinteknik. Skogshushåll— ningslinjen är avsedd att ge företagare

i det mindre skogsbruket eller i kombi- nerat jord- och skogsbruk de kunskaper i ekonomi och planering som bedömes erforderliga. Det förutsättes att veder- börande genomgått årskurs 1 eller till- ägnat sig kunskaper och färdigheter jämförbara med dem, som denna års- kurs ger. Eleven skall efter genomgången kurs kunna efter rådgivning av fack- man eller under medverkan av sådan kunna planera och genomföra årligen återkommande arbeten ifråga om stämp- ling. drivning, föryngring och ung— skogsvård. Han skall vidare vara orien- terad om skogsnäringens utveckling i stort och äga kännedom om det mindre, enskilda skogsbrukets allmänna be- tingelser.

I kapitlet om utbildningsgången före- slår kommittén försök med en integre- rad utbildning för jordbruk och skogs- bruk för att man skall vinna erfaren- heter av om en sådan utbildning mot- svarar ett behov och om den kan utfor- mas på ett ändamålsenligt sätt. Även om en sådan integrerad utbildning blir permanent torde man kunna räkna med att många företagare i kombinerat jord- och skogsbruk samt brukare av rena skogsfastigheter kommer att gå igenom grundläggande utbildning samt senare önska komplettera och fördjupa sina kunskaper genom en för dem tillrätta- lagd påbyggnadsutbildning. Kommittén finner fördenskull en vidareutbildning för dessa självfallen.

Skilda uppfattningar kan göra sig gällande om vilka mål, som bör efter- strävas genom en företagarutbildning på det skogliga området. Man kan dis— kutera om den bör vara enbart ekono- misk, eller om den bör innehålla mo- ment av både ekonomisk och teknisk natur. En skogsbrukare, om man med detta begrepp avser både brukare av skogsfastigheter och av sambrukade jord- och skogsfastigheter, behöver gi-

vetvis goda kunskaper om skogsbrukets ekonomiska sida. Han måste kunna pla- nera sitt företags drift och avgöra vil- ken inriktning av denna som är ekono- miskt mest fördelaktig. Han måste kun- na utnyttja sitt kapital samt tillgänglig arbetskraft på lämpligaste sätt. Han bör också kunna bedöma vilka alternativ ifråga om nyinvesteringar, som kan an- tas ge bästa utdelning. Man torde inte kunna begära, att eleven skall lära sig att utarbeta skogsbruksplaner men han bör genom Vidareutbildningen lära sig förstå en dylik plan och tillämpa den- samma. Utbildning i företagsekonomi är en given ingrediens i vidareutbildning- en för skogsbrukare. För brukare av kombinerade jordbruks- och skogsfas- tigheter bör ifrågavarande utbildning ta sikte på företaget i dess helhet. Frågan är, om Vidareutbildningen för skogsbrukarna utöver planeringen ock- så skall innehålla tekniska moment med syfte att lära deltagarna utföra de åt- gärder man planerar för. I den grund- läggande utbildningen bör de ha erhål- lit både teoretisk och praktisk under- visning i skogsarbete av skilda slag. Re- petition av denna undervisning blir i viss utsträckning nödvändig, särskilt som det i den första årskursen vid skogsbruksskolan inte kommer att ges utbildning för vissa delar av virkes- transporterna. Vidare är det önskvärt, att skogsbrukarna bibringas mera djup- gående kunskaper om olika virkessorti- ment, virkesmätning och aptering än vad som ges i basutbildningen. Om man kunde förutsätta, att flertalet skogsbru- kare utövade företagsledande funktio- ner utan att själva deltaga i arbetet i skogen skulle det inte vara befogat att inlägga mera tekniskt betonade moment i Vidareutbildningen för denna yrkes- kategori. Ifråga om det kombinerade jord- och skogsbruket är det troligt, att brukarna på. de flesta gårdar kommer

att deltaga i skogsarbete för att erhålla full sysselsättning året runt. En påtag— lig fördel med det kombinerade jord- och skogsbruket är just att det medger intern arbetskraftsutjämning inom före- taget. Då de flesta dylika företag är fa- miljejordbruk måste brukarna i regel såväl av lönsamhetsskäl som för att un- der mindre bråda tider för jordbruks- arbetet erhålla sysselsättning också ar- beta i skogen. Det blir fördenskull en- ligt kommitténs mening önskvärt att i Vidareutbildningen för företagare med- taga även viss undervisning i tekniska ämnen, såväl arbetstekniska som ma- skintekniska. De arbetstekniska momen- ten torde i huvudsak böra utgöra en repetition och komplettering av under grundutbildningen inhämtade kunska- per. Den maskintekniska utbildningen bör främst avse användning, skötsel och vård av maskiner för sammanfö- ring och transport av virke.

I företagarutbildningen bör dessutom ingå vissa allmänna ämnen, som ger eleverna orienterande kunskaper om skogsbrukets utveckling och dess bety- delse för folkhushållet, om lagar och be- stämmelser rörande skogsbruket och deras tillämpning, om arbetsuppgifter och verksamhetsformer för myndighe- ter och organisationer med anknytning till skogsbruket, om arbetarskyddet inom skogsbruket, om skogsbrandskyd- dets organisation m.m. Viktigt är också att eleverna erhåller kunskap om natur- vårdslagstiftningen samt bibringas för- ståelse för vad en god naturvård kräver av de inom skogsbruket arbetande män- niskorna.

Sammanfattningsvis kan målet för vi- dareutbildning för företagare inom det mindre skogsbruket anges så, att elev efter genomgången utbildning skall kunna planera sitt företags drift och bedöma vilken inriktning av denna som är ekonomiskt mest fördelaktig,

kunna planera och genomföra årligen återkommande arbeten ifråga om skogs- vård, stämpling och avverkning, kunna planera och i viss utsträckning utföra virkestransporter, samt vara orienterad om skogsnäringens för- hållanden och utveckling i stort.

Vidareutbildning till maskinförare Linjen i maskinteknik i årskurs 2 vid skogsbruksskola har som mål att eleven efter genomgången kurs skall kunna planlägga och utföra maskinella arbeten — i första hand virkestransporter — inom skogsbruket, kunna sköta maski- ner, redskap och materiel på ett till- fredsställande sätt samt kunna avhjälpa smärre fel beträffande maskiner, red- skap och materiel. Utbildningen har liksom övriga linjer i årskurs 2 närmast haft karaktär av försöksverksamhet. Den pågående snabba tekniska utveck- lingen inom skogsbruket gör det vansk- ligt att bedöma vilka mål som bör upp- ställas för den mot maskintekniken in— riktade vidareutbildningen. Man kan inte med säkerhet förutsäga vilka me- toder för avverkning, upparbetning och transport av virket som kommer att bli de mest allmänt tillämpade under en period av några år framåt. Man torde sannolikt kunna utgå från att använd- ningen av de s.k. flerprocessmaskiner- na i svenskt skogsbruk inte kommer att bli allmänt utbredd under åtskillig tid framåt. För den framtid man kan nå— gorlunda överblicka är det sannolikt att den fortsatta mekaniseringen kommer att avse utveckling och förbättring av redan nu förekommande maskintyper, såsom motorsågar, barkningsmaskiner, traktorer med lastapparater, aggregat för skogsvårdsarbeten m.m. En bättre samordning av de olika arbetsmomen- ten i drivningen torde komma att ge- nomföras och vidare torde man kunna räkna med att maskinenheter med stör-

re kapacitet kommer att insättas, vilket ytterligare minskar behövliga insatser av rent manuellt arbete. En fortsatt ut— byggd mekanisering av markberedning, för beståndsanläggningar och för ung- skogsvården torde också vara att vänta.

Man kan diskutera, om vidareutbild- ningen för maskinförare bör ge en en- hetlig teknisk allroundutbildning eller om den bör specialiseras på olika slags maskiner. I det senare fallet kan man tänka sig kurser, dels för traktorförare, dels för skötare av kvistnings- och bark- ningsmaskiner samt kapverk, dels för skötare av aggregat för markbered- ning och skogsvård. Enligt kommitténs mening bör det inte vara en uppgift för skogsbruksskolorna att ge eleverna långt gående färdigheter i skötsel av många olika slags Specialmaskiner. Kommittén förordar således en allroundutbildning, vars huvudsyfte skall vara att ge elever- na sådana kunskaper i material- och maskinlära samt sådan färdighet i an- vändning och skötsel av maskiner att de efter instruktioner från arbetsled— ningen i de företag de blir anställda relativt snabbt skall kunna uppnå goda prestationer. Färdighetsträning i an- vändning av Specialmaskiner bör vara arbetsgivarens sak att anordna.

Då Vidareutbildningen skall bygga på grundutbildningen i årskurs 1 kan man förutsätta, att eleverna redan inhämtat grundläggande kunskaper i allmän ma- skin- och materiallära samt motorlära. Under Vidareutbildningen fördjupas kunskaperna i dessa ämnen, så att ele- verna tillägnar sig grundliga kunskaper om i skogsbruket förekommande ma- skinkomponenter. God kännedom om kraftöverföring och hydraulik samt el- system är nödvändiga. Under de prak- tiska skedena av utbildningen får ele- verna lära sig att självständigt föra ma- skiner av olika slag i terräng, traktorer lastningsapparater, med skogsvårds-

aggregat o.s.v. De bör också erhålla så- dana färdigheter i skötseln av maski- nerna att de kan söka, lokalisera och ange fel och skador samt själva utföra enklare reparationer. Det är väsentligt, att grundliga kunskaper om hur ter- rängtransporter av virke med traktor planlägges och genomföres inpräntas under Vidareutbildningen. Den under- visning i arbetarskydd, som eleverna blivit delaktiga av under den grundläg- gande utbildningen, repeteras och ut- bygges ytterligare under vidareutbild- ningen. Riskerna för olycksfall och me- toder för att söka förebygga dylika bör grundligt genomgås likaså arbetar- skyddslagstiftningen. Av synnerlig vikt är givetvis också att eleverna meddelas undervisning om trafiklagstiftningen och trafiksäkerhetsarbetet.

Målet för Vidareutbildningen till ma- skinförare bör enligt kommitténs me- ning kunna preciseras på följande sätt. Den skall ge kunskaper i maskin- och materiellära, speciellt beträffande kraftöverföring, hydraulik och elsystem, förmåga att använda och vårda vanli- gen förekommande transportekipage, lastapparater och skogsvårdsaggregat, förmåga att kunna utföra mindre repa- rationer samt lokalisera och beskriva sådana fel, som måste avhjälpas på verkstad, förmåga att planera för virkestransport från en avgränsad drivningstrakt samt erforderliga kunskaper om arbetar- skydd och trafiklagstiftning.

Vidareutbildning till förman

Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelser- na skall enligt gällande författningar svara för utbildningen av förmän i skogsbruket. Sådan utbildning i skogs- vårdsstyrelsernas regi har dock före- kommit i endast relativt ringa omfatt- ning. Orsakerna härtill är flera, dels

har styrelserna ansett att de begränsade utbildningsresurserna borde koncentre- ras på utbildningen av skogsarbetare och skogsbrukare emedan efterfrågan på utbildning för förmän varit ringa, dels har vissa större företag själva an- ordnat kurser för utbildning av förmän och dels slutligen har vissa företrädare för skogsbruket varit tveksamma om be- hovet av förmän. De förmanskurser, som anordnats av skogsvårdsstyrelser, har haft karaktär av försöksverksam- het. I princip har fordrats att deltagar- na i förmanskurserna skall ha genom- gått årskurs 1 vid skogsbruksskola men eftersom antalet sökande med denna ut- bildning varit mycket ringa har detta principiella krav i regel fått ersättas med krav på god praktisk erfarenhet av skogsarbete.

Begreppet förman inom skogsbruket är inte enhetligt. Till förmanskåren räk— nas såväl personer med enbart arbets- ledande uppgifter som lagbasar, vilka själva deltar i lagets arbete. Vissa för— män arbetar huvudsakligen inom skogs- vården och andra inom drivningsverk- samheten, medan en tredje grupp an- vändes för mera allsidig verksamhet. Hur förmännens anställning och verk- samhet kommer att bli framdeles är svårt att bedöma. Olika meningar gör sig gällande inom skogsbruket om såväl behovet av förmän som de yrkeskrav de bör uppfylla. Enligt en av Skogsstyrel- sen 1959 företagen undersökning av be- hovet av förmansutbildning framgick att vissa representanter för storskogs- bruket ansåg att man borde minska den särskilda, enbart arbetsledande för- manskåren och i stället så långt möjligt fördela de hithörande arbetsuppgifter- na mellan skogsskoleutbildad personal och skogsarbetare. Vissa uppgifter an- sågs böra uppdras åt lagbasar. Den övervägande delen av arbetsgivarna av- såg dock att även i framtiden använda

förmän med arbetsledande funktioner och räknade även med ökning av denna kategori. Särskilt skogsägareföreningar- na förutsåg en klar ökning av sin an— ställda förmanskår.

Under den tid som förflutit sedan denna undersökning verkställdes torde bilden ha klarnat i så måtto att man kan utgå från, att en förmanskår kom— mer att finnas kvar inom skogsbruket. Däremot råder väl fortfarande en viss osäkerhet om dess ställning och arbets- uppgifter. Behovet av förmän är av— hängigt av flera faktorer, bevakningar- nas storlek, skogsarbetets organisation, den enskilde skogsarbetarens och skogs- brukarens yrkeskunnighet samt även förmännens egen utbildning. Erhåller dessa en effektiv utbildning kan för- mansgruppen bli så användbar, att ar— betsgivarna finner det lämpligt att ge dem mera kvalificerade arbetsuppgifter.

Flertalet nu verksamma förmän har av skilda skäl inte erhållit grundläg- gande utbildning för skogsarbete. Detta har uppvägts av den stora praktiska er- farenhet de flesta förmän har av sådant arbete. För framtiden måste man emel- lertid räkna med att kraven på förmän- nen kommer att bli så pass stora, att det inte räcker enbart med den erfa- renhet som förvärvas genom arbetet i skogen, utan teoretisk och praktisk skolning för yrket torde bli erforderlig. Blivande förmän måste genomgå första årskursen vid skogsbruksskola och där- efter vidareutbildning för arbetsledan- de befattning. Vidareutbildningen bör bli enhetlig för samtliga elever. Det är enligt kommitténs mening inte ratio- nellt att inrätta olika kurser för förmän med uteslutande arbetsledande funktio- ner och för arbetande lagbasar.

Det allmänna målet för förmansut- bildningen bör sättas så, att de utbil- dade skall äga erforderliga kunskaper

och färdigheter för att kunna arbeta som arbetsledande biträden till skogs- skoleutbildad personal. De utbildade skall efter genomgången kurs kunna utföra och leda arbeten i avverk- ning och transport, beståndsanläggning och beståndsvård samt övriga mera all- mänt förekommande arbeten,

vara väl insatta i skötseln av för ifråga-

Kartläggning av de skogsskoleutbildades nuvarande arbetsuppgifter Någon undersökning av de arbetsupp- gifter skogsskoleutbildad personal ut- för, som spänner över hela skogsbruket med dess olika arbetsgivarkategorier, har såvitt kommittén känner till ej tidi- gare utförts. Däremot har ett par un- dersökningar rörande vissa arbetsgi- varekategorier verkställts. Inom domän- verket slutfördes under år 1962 en ut- redning av arbetsfördelningen inom re- viret, varvid de skogsskoleutbildades ar— betsuppgifter inom verket penetrerades med hänsyn till gränsdragningen mot andra personalkategorier. I skogshög- skolans regi genomfördes under åren 1962 och 1963 en studie av bevaknings- skogvaktarnas arbetsuppgifter inom ett antal bolagsförvaltningar och statliga revir i Mellan-Sverige. Undersökningen företogs i form av en frekvensstudie. Då någon allsidig, samtliga arbetsgiva- rekategorier berörande kartläggning av den skogsskoleutbildade personalens arbete inte företagits, beslöt kommittén efter samråd med företrädare för de fem största arbetsgivaregrupperna, näm- ligen domänverket, skogsvårdsstyrel— serna, skogsägareföreningarna, gods och allmänningar samt bolag, jämte de skogsskoleutbildades personalorganisa- tioner, skogsstyrelsen och arbetsmark- nadsstyrelsen att i samarbete med skogs-

Mål för utbildningen vid skogsskolorna

varande arbeten nödvändiga redskap och maskiner, äga goda kunskaper i skogsbrukets ar- betarskydd, kunna göra kostnadskalkyler och -jäm- förelser för arbeten och åtgärder samt äga god kännedom om skogsbruket som näringsgren och aktuella utvecklings- tendenser inom detsamma.

styrelsen genomföra den inledningsvisi detta kapitel omnämnda enkäten hos skogsskoleutbildad personal och skogs- förvaltare.

I enkätformulären hade angivits 140 arbetsområden för de skogsskoleutbil- dade, vilka områden sammanfördes un- der 28 huvudrubriker. De i enkäten deltagande skogsskoleutbildade fick en- ligt en skattningsskala besvara frågan i vilken omfattning de tidsmässigt var sysselsatta med olika uppgifter inom respektive arbetsområde.

Bearbetningen av enkätmaterialet vi- sar, att arbetsuppgifterna inom fem hu- vudområden enligt de intervjuades me- ning har relativt stor omfattning. Dessa områden är Beståndsvård, Drivnings- planering, Års- och säsongplanering, Avverkning och Beståndsanläggning.

De därnäst mest omfattande arbets- uppgifterna förekommer inom följande huvudområden, nämligen Virkesfrågor, Terrängtransport, Arbetarskydd, Perso- nalfrågor, Allmänna arbetskraftsfrågor, Administrativ verksamhet, Vägbyggnad och Skogsvärdering.

Arbetsuppgifterna i de resterande om- rådena hade tidsmässigt en mycket blygsam omfattning. Dessa områden var följande: Allmän rådgivning och upp— lysning, Yrkesutbildning, Statsbidrag, Lagfrågor, Allmän driftsplanering, Skogsbruksplanläggning, Vägnätsplane-

ring, Frö- och plantförsörjning, Mark- förbättring, Fjärrtransport, Fastighets- frågor, Värdering av upphugget virke, Köp och försäljning av skog, Fordons-, maskin- och redskapsfrågor samt Övriga arbetsuppgifter.

Det är skäl att lägga märke till att omfattningen av arbetsuppgifterna mät- tes i den tid vederbörande använt för uppgiften, det var alltså fråga om en kvantitativ bedömning. De fordringar, som arbetsuppgifterna i kvalitativt hän- seende ställde, gav enkätmaterialet inte möjlighet att uppskatta. En arbetsupp- gift, som för sitt utförande tar relativt kort tid i anspråk, kan således i andra hänseenden vara krävande. Arbetsupp- gifter av sistnämnda art kan mycket väl ha stor och till och med avgörande be- tydelse för hela den verksamhet en skogsskoleutbildad har att utöva i sin tjänst.

Omfattningen av arbetsuppgifter inom skilda arbetsområden varierar givetvis med hänsyn till arbetsgivarekategori. Skogsskoleutbildade anställda inom do- mänverket, bolag samt gods och allmän- ningar redovisar i stort sett samma ar- betsuppgifter. Anställda inom skogsäga— reföreningar och framförallt inom skogsvårdsstyrelserna skiljer sig något från den förstnämnda gruppen och har inbördes att uppvisa arbetsuppgifter med besläktade drag. Med hänsyn till Skogsvårdsstyrelsernas ställning som tillsynsmyndigheter för skogsvårdslag- stiftningen och som serviceorgan för skogsbruket är det naturligt att den hos styrelserna anställda skogsskoleutbilda- de personalen i högre grad än sina kol- leger hos andra arbetsgivarekategorier blir sysselsatta med lagfrågor, statsbi- dragsfrågor, administrativ verksamhet överhuvudtaget samt yrkesutbildning, allmän rådgivning och upplysning. På det sistnämnda området utövar också de inom skogsägareföreningarna an-

ställda stor aktivitet. Karakteristiskt för dessa är vidare att frågor om skogsvår— dering, värdering av upphugget virke samt allmän driftsplanering förekom- mer i större omfattning i deras tjänste- utövning än i andra gruppers. Arbete med driftsplanering synes förekommai ganska stor utsträckning också hos skogsvårdsstyrelsepersonalen. Genom- gående är det dock mera som enar än som skiljer de olika arbetsgivarekate- gorierna. Svarsmaterialet har också de- lats upp på fem olika geografiska re- gioner. Man finner då, att endast obe- tydliga skillnader ifråga om arbetsupp- gifternas omfattning föreligger mellan olika delar av landet.

Prognos rörande väntade förändringar av arbetsuppgifterna Frågor rörande väntade förändringar av arbetsuppgifterna för de skogsskole- utbildade ställdes såväl till dessa som till skogsförvaltarna i enkäten. De in- tervjuade'fick bedöma både kvantita- tiva och kvalitativa ändringar, som kan tänkas inträda under den närmaste tio- årsperioden. Svaren angavs enligt en fem-gradig skattningsskala, vars mitt- värde (3) betydde status quo, d.v.s. oförändrad omfattning respektive oför- ändrad svårighetsgrad. Svaren visar att de skogsskoleutbildade och Skogsförval- tarna bedömt förändringarna något oli- ka men att det dock råder en förvånans- värt stor överensstämmelse mellan de båda gruppernas bedömningar. Jämför man svaren från olika arbetsgivareka- tegorier finner man inte samma höga grad av samstämmighet, här skiljer sig bedömningarna beroende på till vilken arbetsgivarekategori vederbörande hör. Mellan de bägge grupperna — förval- tare och skogsskoleutbildade _— inom samma arbetsgivarekategori är dock i enlighet med vad nyss sagts överens- stämmelsen relativt god. Skiljaktighe-

terna mellan olika arbetsgivarekatego- rier är trots allt inte alltför starkt fram- trädande, de gemensamma dragen i be- dömningarna överväger. Man kan för- denskull med någon pressning av en— kätmaterialet säga, att detta ger en to- talbild av de väntade förändringarna, inom vilken olika arbetsgivarekatego- rier uppvisar vissa särdrag.

Samtliga kategorier är ense om att planeringsuppgifter för framtiden blir både utökade och alltmera krävande att genomföra. Detta gäller särskilt Allmän driftsplanering, Skogsbruksplanering, Drivningsplanläggning inklusive frågor rörande terrängtransporterna samt Års- och säsongplanering. Prognosen skulle alltså innebära, att planeringsuppgifter- na blir de som kommer att undergå de största förändringarna. Därnäst kommer enligt de gemensamma dragen i bedömningarna utbildnings- och in- formationsfrågor (Allmän rådgivning och upplysning samt Yrkesutbildning). Dessa arbetsuppgifter bedöms också komma att öka både kvantitativt och kvalitativt. Detsamma är fallet med ar- betskrafts- och arbetarskyddsfrågor, ehuru i något lägre grad.

Av de olika arbetsgivarekategorierna överensstämmer domänverket och bo- lagen ganska väl med den totalbild, som härovan tecknats. Gruppen gods och allmänningar ansluter sig också till denna med det undantaget att man inom denna grupp anser, att skogs- brukspla'nläggningen kommer att mins- ka både i omfattning och svårighets— grad; Mest skiljaktiga från de gemen- samn'ia dragen i—prognöserna är b'edömi ningarna inom skogsvårdsstyrelserna ooh skogsägareföreningarna. Inom båda grupperna förutser man en ganska kraftig utökning av arbetsuppgifterna överhuvudtaget, "d.v.s. en stark kvanti- tativ ökning av verksamheten. Starkast skulle denna ökning göra sig. gällande

5—7633 65

ifråga om ; rådgivnings- och upplyse ningsverksamheten. Denna skulle inte endast öka i omfattning utan också komma att ställa mycket större krav på personalen i kvalitativt hänseende än vad som är fallet under nuvarande för- hållanden., Rådgivningen och upplys- ningen bedöms komma att bli mera kva- lificerad för framtiden.

Prognosen för arbetsområden, som bedömts bli oförändrade eller komma att minska i omfattning, respektive bli enklare att utföra, är inte lika enhetlig som för de områden, som ansetts'kom- ma att öka både i omfattning och svå- righet. Inom storskogsbruket, d.v.s. bo- lagen och domänverket, anser man att befattningen med personalfrågor och med virkesfrågor kommer att minska i omfattning och bli enklare att utföra. Anställda inom gods och allmänningar ansluter sig inte till denna bedömning utan anser att för denna grupp kommer de nämnda arbetsområdena att bli unge- fär oförändrade. Däremot hedöms så- dana arbetsuppgifter som värdering av upphugget virke samt köp och försälj- ning komma att minska i omfattning. Skogsvårdsstyrelserna avviker inte nämnvärt från domänverkets och bolai gens bedömningar. Ett undantag utgör virkesfrågorna, där skogsvårdskonsulen- ternas arbete bedöms komma att öka inte oväsentligt. 'Inom skogsägareföreningaré na däremot har man helt andra värde— ringar av förändringarna i arbetsuppgif- ter för den skogsskoleutbildade persona? len än inomde övriga arbetsgivarekate- gorier'na. Man anser där, att både perso- nalfrågorna och ärendena rörande virA ket, dess värdering, köp och försäljning kommer att öka :i omfattning. Starkaste ökningen förutser man ifråga om be- ståndsvården, röjning och gallring m.m. Någon förändring av den kvalitativa sidan. av dessa arbetsområden synes man "inte räkna med i allmänhet, end-ast

ifråga om skogsvärdering och bestånds- vård anser man att arbetet blir mera krävande, ehuru rätt obetydligt.

Granskar man genomsnittsvärdena av intervjusvaren visar det sig, att dessa i relativt ringa grad avviker från mitt- värdet, alltså status quo både ifråga om arbetsuppgifternas omfattning och de- ras svårighetsgrad. Endast i något en- staka fall går prognosen upp till nästa skalsteg (4) på den använda skattnings- skalan och i några få fall underskrider den mittvärdet, d.v.s. 3. Bedömningarna av arbetsuppgifternas utveckling i såväl kvantitativt som kvalitativt avseende präglas i hög grad av den s.k. central- värdestendensen. Den innebär, att de intervjupersoner, som är osäkra i sin bedömning, föredrar att markera mitt- värdet, d.v.s. de finner det säkrast att i sina svar förutsätta att de framtida förändringarna blir mycket små. Huru- vida grupperingen kring mittvärdet i ifrågavarande fall beror på osäkerhet i bedömningen eller är ett uttryck för de intervjuades övertygelse att förändring- arna blir små är vanskligt att avgöra. Vid övervägandena rörande utform- ningen av skogsskoleutbildningen för framtiden måste man emellertid beakta att intervjusvaren kan vara missvi- sande.

Yrkeskrav på skogsskoleutbildad perso- nal enligt enkäten I den ovannämnda enkäten fick de in- tervjuade även ange vilka funktioner skogsskoleutbildad personal utövade inom vart och ett av de i enkätblanket- ten angivna arbetsområdena. Med funk- tioner förstods sådan verksamhet som instruktion, detaljplanering, förhand- ling, redovisning, kontroll, kontakter inom och utom företaget m.m. På grundval av en analys av de inkomna svaren rörande arbetsområdenas om- fattning och svårighetsgrad samt om

funktionerna inom varje arbetsområde har en av Skogsstyrelsen tillsatt arbets- grupp sökt utforma de yrkeskrav, som bör ställas på de personer, som fram- deles har genomgått skogsskola. Härvid har hänsyn också tagits till de progno- ser rörande arbetsuppgifternas föränd- ring under den närmaste tioårsperio- den, som gjorts av deltagarna i enkäten. Arbetsgruppen har för varje arbetsom- råde sökt fastställa de yrkeskrav, som är gemensamma för alla skogsskoleut- bildade, oberoende av hos vilken ar- betsgivarekategori de är anställda, samt de delkrav, som framförts inom var och en av arbetsgivarekategorierna.

Här nedan lämnas en översikt över de viktigaste yrkeskrav, som enligt re- sultatet av enkäten bör ställas på samt- liga från en skogsskola utexaminerade personer.

Administrativ verksamhet: Äga kän- nedom om bokföringsgrunder och re- dovisningsteknik, kunna avge skriftliga redovisningar, rapporter och yttran- den, granska och attestera räkningar, inköpa materiel och inventera anför- trodd materiel, kunna leda eller själv utföra insamling av materiel för intern statistik samt redovisa det insamlade materialet i enkla sammanställningar.

Allmän rådgivning och upplysning: Kunna planlägga och leda exkursioner och skogsdagar samt därunder ge infor- mation och råd i skogliga frågor.

Yrkesutbildning: Kunna planlägga och meddela skoglig yrkesorientering, lämna råd i frågor rörande skoglig yr- kesutbildning samt aktivt medverka i rekrytering till sådan utbildning. Kun- na handleda skogspraktikanter och ge dem råd om fortsatt praktik och utbild- ning.

Allmän driftsplanering: Kunna avge yttrande och utföra enklare utredning eller planering i arronderingsfrågor.

Skogsbrnksplanläggning: Kunna plan- lägga och utföra enklare avverknings- beräkning samt äga kännedom om upp- rättande av fullständig skogsbruksplan och kunna i begränsad omfattning ut- föra vissa arbetsmoment i en sådan plan.

Års- och säsongplanering: Kunna planlägga och själv utföra eller leda in- ventering av åtgärder, som bör vidtas, planlägga och beräkna kostnader för genomförande av föreslagna åtgärder samt redovisa och registrera föreslagna eller genomförda åtgärder.

Vägnätsplanering: Kunna utföra enk- lare planläggning och kalkylering rö- rande skogsbilvägar, äga kännedom om principerna för lokal vägnätsplanering och kunna utföra enklare planläggning samt äga kännedom om verksamheten i en vägsamfällighet och kunna som re- presentant för sitt företag delta i sam- fällighetens arbete.

Allmänna arbetskraftsfrågor: Kunna i samråd med överordnad planera arbets- kraftens placering och sysselsättning samt avge yttrande rörande arbets— kraftsbehov och tillgång på arbetskraft.

Personalfrågor: Kunna i samråd med överordnad planlägga och ge förslag till anställning av tillfällig personal, utfär- da eller lämna förslag till betyg åt un- derställd personal, kunna i samråd med överordnad informera och ge råd i per- sonalvårdsfrågor.

Arbetarskydd: Kunna informera om, leda förebyggande åtgärder mot skador och olycksfall i arbetet, vidta åtgärder vid inträffade olycksfall och skador samt utreda och avge rapport om hän- delseförloppet härvidlag.

Markförbättring: Äga viss kännedom om principer och metoder för gödsling av skogsmark.

Frö— och plantförsörjning: Kunna planlägga och leda frö- och plantdistri-

bution samt känna till fröplantage- och plantskoleverksamhet.

Beståndsanläggning: Kunna leda eller beordra, prissätta, bortsätta, uppräkna, avlöna, avsyna och redovisa bestånds- anläggningsarbeten såsom hyggesrens- ning, markberedning, skogsodling och plantskogsröjning samt bekämpningsåt- gärder såsom kemisk behandling av löv- skog, gräsbekämpning m.m. Kunna plan- lägga och leda hyggesbränning samt an- tingen själv utföra eller planlägga och leda återväxtinventeringar.

Beståndsuård: Kunna själv utföra el- ler planlägga, leda och redovisa stämp- lingsförrättningar i gallrings- och slut- avverkningsbestånd samt leda, beordra, prissätta, bortsätta, uppräkna och av- syna ungskogsröjningar.

Drivningsplanläggning: Kunna själv— ständigt eller i samråd med överord- nad planlägga, beräkna och föreslå lämpliga avverkningstrakter och av- verkningsobjekt samt kunna utföra eller leda planläggning av skiften, drivnings- vägar och avlägg inom avverknings- trakt samt därvid utarbeta erforderliga kostnadskalkyler.

Avverkning: Kunna leda och tillse huggningsarbeten samt ge instruktioner om arbetenas utförande.

Transporlfrågor: Äga kännedom om principerna för virkestransport med vinsch samt någon kännedom om fjärr— transport av virke med traktorer och bilar, genom flottning samt med järn- väg och fartyg.

Skogsvärdering: Kunna utföra mät- ning och klassificering av avverknings- poster samt kubering av stämplingsläng- der. '

Virkesfrågor: Kunna planera, leda el- ler beordra, kontrollera och redovisa virkesmätning och virkesvårdande åt- gärder, kunna utföra kubering och sor- timentsutredning samt. upprätta kalky-

ler rörande val av virkessortiment. Äga kännedom om grunderna för värdering av upphugget virke och om principerna för prissättning på skogsprodukter.

Fordons-, maskin- och redskapsfrå- gor: Kunna lämna förslag och avge ytt- randen i frågor rörande anskaffning (inköp eller inlejning) av fordon, ma- skiner och redskap samt i samråd med överordnad och specialister planera un- derhåll och service för sysselsatta for- don och maskiner. Äga viss kunskap om hur driftskalkyler för maskiner upprättas.

Vägbyggnadsfrågor: Kunna utföra enklare vägrekognoscering och vägstak- ning.

Fastighetsfrägor: Kunna handlägga frågor rörande värdering av skada och intrång på fastigheter.

övriga arbetsuppgifter: Kunna infor- mera om och leda naturvårdande åt- gärder samt äga någon kännedom om handläggning av lantmäterifrågor.

Den arbetsanalys och tolkning av en- kätmaterialet som utförts visar, att de olika arbetsgivarekategorierna ställer speciella yrkeskrav på sin skogsskoleut- bildade personal utöver de för all dylik personal gemensamma kraven. Det är i och för sig självklart att dylika särkrav framställes, arbetsuppgifter och allmän inriktning av verksamheten växlar inte bara olika arbetsgivarekategorier emel- lan utan också i viss omfattning mellan företag inom samma kategori. En ar- betsgivarekategori, nämligen skogs- vårdsstyrelserna, intar en särställning på grund av styrelsernas funktion som tillsynsmyndighet för skogsvårdslagar- na och som allmänna skogliga service- organ.

.Skillnaderna i yrkeskrav framträder skarpast mellan å ena sidan storskogs- bruket, d.v.s. domänyerket, bolagen samt godsen och allmänningarna samt

å andra sidan skogsägareföreningarna och skogsvårdsstyrelserna. Anställda inom de båda senare arbetsgivarekate- gorierna har många arbetsuppgifter av likartad natur, den skillnad som finns beror givetvis på skogsvårdsstyrelser- nas ställning som serviceorgan åt skogs- näringen i dess helhet. För skogsvårds- styrelsernas personal viktiga arbetsom- råden är kontroll av skogsvårdslagens efterlevnad, särskilt i vad avser avverk- ningar och återväxtåtgärder, samt in- formation och rådgivning åt skogsäga- re angående statsbidrag till olika skog- liga arbeten såsom återväxtarbeten, röj- ningar, dikningar och vägbyggnader. Planläggning av beredskapsarbeten är också en betydelsefull uppgift för sty- relsernas personal. Av denna fordras också att den i begränsad omfattning skall kunna medverka i den skogliga yrkesutbildningen.

För skogsvårdsstyrelserna och skogs- ägareföreningarna gemensamma arbets— uppgifter föreligger på ett flertal områ- den, såsom allmän rådgivning och upp- lysning åt både enskilda skogsägare och organisationer samt planering för olika skogliga arbeten. Det senare gäller sär- skilt den allmänna driftsplaneringen, skogsbruksplanläggningen, vägnätspla- nering och planering av drivningar. Båda dessa arbetsgivarekategoriers per- sonal anses böra känna till principerna för skogsbeskattning samt kunna lämna skogsägarna hjälp och råd i deklara- tionsärenden. Av skogsägareföreningar- nas personal krävs speciella kunSkaper i ekonomiska frågor. Den böt-”i enlighet med syftet för dessa föreningars verk- samhet kunna lämna skogsägarna råd och hjälp rörande virkets aptering och vård samt val av virkessortiment, vär- dering av upphugget virke, köp och för- säljning av skogsprodukter. Likaså bör skogsägarna från föreningarnas perso- nal kunna erhålla service ifråga oman-

skaffning av maskiner, redskap, fordon och rörande transporterna av virket.

Från storskogsbrukets arbetsgivare föreligger knappast några yrkeskrav, som mera markant avviker fråndem, som enligt den ovan lämnade redogö- relsen bör kunna ställas på alla skogs- skoleutbildade tjänstemän. Vad som sär; skilt poängteras från storskogsbruket är de skogsskoleutbildades förmåga att i samråd med överordnad kunna planera, kalkylera och leda insats av arbetskraft och maskiner, samt ordnande av per- sontransporter och förläggningar. Men även det mindre skogsbrukets arbetsgi- vare understryker detta. Det finns för- denskull inga skäl att alltför starkt be- tona de skillnader i yrkeskrav mellan storskogsbrukets arbetsgivare och de båda övriga arbetsgivarekategorierna, som faktiskt föreligger. Dessa skillnader kräver knappast olika 'kunskapsmått utan snarare är det fråga om skillnader i tillämpning av kunskaperna.

Bedömning av de framtida yrkeskraven Syftet med enkäten var som tidigare sagts tvåfaldigt. Dels ville kommittén söka få en kartläggning till stånd av de arbetsuppgifter skogsskoleutbildad per- sonal utför hos olika arbetsgivare och dels ville kommittén från skogsskoleut- bildade tjänstemän och från förvaltare -i skogsföretag erhålla bedömningar av hur arbetsuppgifterna kommer att för— ändras fra'mdeles såväl ifråga om kvan- titativ omfattning som ifråga om kvali- tativa prestationer. Det förstnämnda syftet; harbh'vit relativt väl tillgodo- sett, bearbetningen av enkätmaterialet har'givit en god bild av den verksam- het» skogsskoleutbildad personal utför hos skilda grupper av arbetsgivare. Det sistnämnda syftet, att erhålla prognoser över väntade förändringar av *arbets- uppgifterna under de närmaste åren,

har uppnåtts i vida lägre grad, de in- tervjuades bedömningar av tänkbara förändringar ger intryck av osäkerhet. Detta är .i och för sig ingenting förvå- nande, alla försök till prognoser, vad de än gäller, blir mer eller mindre san- nolika antaganden.. Man skulle möjligen ha kunnat tro, att skogsförvaltarna i sina bedömningar skulle skilja sig från de skogsskoleutbildade, eftersom de i regel torde ha bättre utblickar över'sina egna företag och den allmänna utveckå lingen inom skogsbruket än dessa se- nare, men några' väsentliga skillnader i detta hänseende kan'inte spåras. Båda kategorierna anser att" förändringarna i arbetsuppgifterna inte blir särskilt sto- ra (jämför med vad som tidigare sagts om centralvärdestendensen).

De yrkeskrav, som här ovan refere- rats, hänför sig till nuvarande förhål- landen ifråga om de skogsskoleutbilda— des arbetsuppgifter eller, för att uttryc—' ka saken ännu mera exakt, till det år enkäten verkställdes, 'nämligen 1963. För- kommittén har det gällt att söka nå fram till en bedömning av hur dessa arbetsuppgifter kan väntas te sig om några år; Kommittén har inte gärna kunnat acceptera den uppfattningen, att förändringarna i arbetsuppgifter skulle bli så relativt föga genomgripan- de som prognoserna i enkätmaterialet pekar på. En återblick på utvecklingen av arbetsuppgifterna sedan något de- cennium tillbaka visar att mycket stora förändringar av dessa ägt rum.

Skogsbruket befinner sig i en om- ställningsperiod, under vilken äldre mera hantverksmässiga metoder i skogs— arbetet undan för undan ersättes av tek- niskt mera avancerade metoder. Det är givetvis vanskligt att bedöma hur lång denna omställningsperiod kommer att bli och hur långt den tekniska utveck- lingen inom skogsbruket kommer att föras under låt oss säga en tioårsperiod

framåt och vilka återverkningar på skogsbrukets ekonomi den kommer att få. Så mycket vågar man väl dock säga, att den tekniska och ekonomiska ut- vecklingen kommer att ge upphov till större förändringar av de skogsskoleut- bildades arbetsområden och deras funk- tioner inom de skilda områdena än vad prognoserna från enkäten antyder. Re- dan nu kan man konstatera, att utveck- lingen inom skogsbruket pekar mot en ökad specialisering av arbetsuppgifter- na. Detta gäller också den personal, som har skogsskoleutbildnihg. Tendensen är likartad inom samtliga arbetsgivareka- tegorier men kanske starkast framträ- dande inom storskogsbruket, där spe- eialiseringen drivits förhållandevis långt ifråga om skogsvård, drivningar, transporter, inköps- och försäljnings— verksamhet m.m. Inom skogsvårdssty- relsernas arbetsfält är speeialiseringen framträdande ifråga om t.ex. vägbygg- nad och andra tekniska arbetsuppgifter samt upplysning och yrkesutbildning. Man torde kunna förutsätta att verk- samhetsområdet för skogsskoleutbilda- de personer kommer att bli mycket mera differentierat i framtiden än vad det hittills varit. Skogsskoleutbildade kommer inte endast att anställas i be- vakningstjänster hos storskogsbruket, som skogsinspektorer hos skogsägare- föreningarna och som skogsvårdskon- sulenter hos skogsvårdsstyrelserna utan kommer också att placeras i stabstjäns- ter med specialuppgifter inom centrala skogliga förvaltningar och distriktsför- valtningar liksom även inom bransch- organisationer samt som yrkeslärare inom skogsbrukets yrkesskolor. Det är också tänkbart att personer med sådan utbildning i framtiden kan komma att erhålla tjänster inom naturvårdens ar- betsfält. Arbetsuppgifterna för skogs- skoleutbildade kommer att variera be- tydligt, beroende på var en person med

skogsskolekompetens kommer att an- ställas och hur arbetsgivarens företag är organiserat. De arbetsuppgifter han får att utföra blir beroende av hur före- tagets personaluppsättning i övrigt ser ut, vilken utbildning och vilka funktio- ner de befattningshavare har, med vil- ka den skogsskoleutbildade närmast har att samarbeta.

Den fortgående speeialiseringen av arbetsuppgifterna torde sannolikt leda till att dessa blir mera koncentrerade för den enskilda befattningshavaren. Det förefaller fördenskull inte särskilt fruktbärande att diskutera, om de skogs- skoleutbildades arbetsuppgifter kommer att förändras i omfattning, d.v.s. i kvan- titativt hänseende. En jämförelse mel- lan nuet och framtiden i detta hänseen- de kommer att halta just på grund av tendensen till specialisering av arbets- uppgifterna. Specialiseringen och kon- centrationen av dessa jämte »industria- liseringen» av skogsbruket kommer med all sannolikhet att medföra att de kvalitativa yrkeskraven på de skogssko- leutbildade kommer att skärpas.

Enligt kommitténs mening är det inte möjligt att ge skogsskoleutbildningen ett sådant innehåll, att den skulle kvalifi- cera för alla de befattningar som kan komma att stå öppna för dem som ge- nomgått denna utbildning. Den måste i så fall uppdelas på så många olika lin- jer, att den varken organisatoriskt eller innehållsmässigt skulle kunna genomfö- ras. Målet för skogsskoleutbildningen måste i stället avgränsas, så att elever— ua erhåller en gemensam fond av kun- skaper, som är nödvändiga för dem att tillägna sig, oberoende av vilka befatt- ningar de senare kommer att erhålla. I denna kunskapsfond bör ingå skogliga ämneskunskaper, samt kunskaper om personalledning och om administrativa göromål av skilda slag. På den grund som lagts vid skogsskolan får vederbö-

rande arbetsgivare sedan genom intern utbildning eller orientering om arbets- uppgifterna svara för att de nyrekryte- rade skolas för de funktioner de skall utöva. Vid utformningen av grundut- bildningen hör god vägledning erhållas av de yrkeskrav, som framkommit ge- nom enkäten, med beaktande av att de kvalitativa kraven på de skogsskoleut- bildade i vissa avseenden kommer att skärpas framdeles.

Precisering av målet för skogsskole- utbildningen

Utbildningen vid skogsskolorna bör en—

ligt kommitténs mening syfta till att meddela sådana kunskaper och färdig- heter i skogliga ämnen, personalledning och administrativa göromål att de ut- bildade efter introduktion i respektive arbetsgivares verksamhetsfält kan pla- nera och leda allmänt förekommande arbeten i beståndsanläggning, bestånds— vård och drivning (avverkning och transport) samt efter kompletterande utbildning kunna utföra speciella ar- betsuppgifter inom arbetsområden, där kunskaper och färdigheter av ovan an- given karaktär är av väsentlig bety— delse.

KAPITEL 6

Utbildmngsgången för den skogliga yrkesutbildmngen

' - . . .. . , .,..- -!”'. . 15.1»! . '

Kommittén har enligt sim: direktiv er— hållit i uppdrag att utarbeta» förslag till en - rationellt utformad 'rutbildn—ingsgång för. den' Skogliga yrkesutbildningen. Ut- gångspunkten för en sådan utbildnings- gång borde enligt direktiven vara grundskolan. De olika alternativ för ut- bildningsgången kommittén i det föl- jande diskuterar bygger också samtliga på denna.

I propositionen nr 115 till 1962 års riksdag angående vissa frågor rörande yrkesutbildningen på skogsbrukets om- råde skisserades en utbildningsgång, som var så utformad att genomgång av ett stadium av utbildningen automatiskt skulle berättiga till inträde i närmast högre stadium. Det första ledet i utbild- ningsgången skulle vara årskurs 1 i skogsbruksskola, med vilken linje 9skog i grundskolan skulle jämställas. Detta första led skulle betraktas som grund- läggande yrkeskurs. Därefter skulle föl- ja ett andra led, som närmast skulle an- knyta till den nuvarande årskurs 2 vid skogsbruksskola. I detta utbildningsled skulle ingå dels en allmän linje och dels specialinriktade linjer för maskin- teknik, skogshushållning m.m. Den som genomgått den allmänna linjen skulle vinna inträde direkt i det tredje utbild- ningsledet, vilket skulle motsvara den nuvarande utbildningen vid skogsskola. Ett sista led skulle bli utbildningen vid skogsmästarskolan, till vilken elever, som genomgått tredje utbildningsledet, utan särskild prövning skulle kunna an-

,, I _ . , ' _ Alternativ f" r utbildningsgången

'] "(lN-|: :.f.*,,,:.—w ;m :::-, ':

1'1, :.. . ' ' tagas som elever. Utbildningsgången blev enligt denna skiss en sammanhäng- ande kedja' från grundskolan till skogs- mästarskolan. Vid sidan av den ordina- rief utbildningsgången förutsattes sär- skilda utbildningskurser för förmän, varigenom dessa skulle kunna erhålla skogsskolekompetens och ges möjlighet att söka inträde i skogsmästarskolan.

Utbildningsgången kan teoretiskt sett varieras på många olika sätt, men de praktiska möjligheterna att genomföra utbildningen sätter en gräns för antalet alternativ. Kommittén har under sina överväganden förutom det i propositio- nen 1962:115 skisserade alternativet diskuterat olika alternativa lösningar av problemet om utbildningsgång. Samtli- ga dessa alternativ förutsätter, att första årskursen vid skogsbruksskola skall ut- göra grundläggande yrkesutbildning för skogligt yrkesarbete. All efterföljande utbildning bygger således på denna. Ifråga om den fortsatta utbildnings- gången skiljer sig alternativen från var- andra.

Medan det i propositionen 1962:115 skisserade förslaget utgår från att skogs- skoleutbildningen skall bygga på års- kurs 2 i skogsbruksskola utgår de av kommittén övervägda alternativen från att skogsskoleutbildningen skall bli fri— stående från andra ledet i skogsbruks- skoleutbildningen. Samtliga dessa alter- nativ förutsätter en skogsskoleutbild- ning, byggd på första årskursen i skogs- bruksskola som grundval.

Enligt ett alternativ inrättas en 2-årig sammanhängande skogsbruksskola. Ef— ter första årskursen delas andra års- kursen upp på dels en driftsekonomisk och dels en teknisk linje. Den drifts— ekonomiska linjen. blir avsedd för .ut+ bildninglav företagare inomidet mindre skogsbruket. ' På den tekniska—linjen skulle ges utbildning för specialarbetare (maskinförare) och för förmän inom skogsbruket. Eventuellt skulle .enusär- skild linje för förmän kunna inrättas Under andra årskurs'en,som_ därigenom skulle. bli differentieradipå tre linjer.- Enligt ett andra—alternativ följer efter årskurs 1 ett andra] led .i.skogsbrukssko- lan som förutsättes komma att-bestå av Specialkurser medkörtare räckvidd än enkelt-läsår. :IäeSSa kurser behöver inte heller genomgåsQi-omedelbar anslutning till årskurs 1'.. Termen »årskurs 2» "för; dtsättes i enlighet härmed 'utbytt mot svidareutbildningm Detta alternativ in— nebär en utbildning, som visserligen kan utanära två år i anspråk men som dock inte utgöres av en 2—årig samman- hängande skogsbruksskola." Vidareut- bildningen enligt .detta' alternativ kan delas upp på olika linjer liksom den 2- årig'a skogsbruksskolan enligt det först- nämnda alternativet. Specialkurserna skulle avse utbildning till företagare, maskinförare och förmän. Skogsskoleutbildningen avses enligt båda alternativen bli antingengemen- sam för samtliga elever eller också upp- delad på linjer under den sista årskur- sen, t.ex. en linje för utbildning för be—' vakningstjänster och en linje för utbild- ning för konsulenttjänster och special- tjänster. Den nuvarande kompletterings- kursen för inträde i skogsskola blir en- ligt samtliga alternativ avskaffad._ Samtliga alternativ utgår från den förutsättningen att skogsmästarskolan blir det sista ledet i utbildningsgången. Den,. som, genomgått skogsskola skall

alltså utan särskild prövning-kunna vin— na inträde i skogsmästarskolan. Vidare förutsättes att personer, som genomgått viss utbildning, gymnasium, lantbruks- institut— m.m.,- skall, liksom nu är fallet, kunna vinna inträde i skogsmästarsko- lan efter skoglig praktik och genom- gång av. pneparandkurs

Fördelar och nackdelar hos olika alternativ - =

Det har redan'av den föregående fram- ställningeni iz'k'apitel 4 och 5 framgått att s'tora:o.0h betydande fördelar kan vinnas, om't'lt'bildningen i första årskur- sen i skogsbruksskola blir'grundval för den skogliga yrkesutbildningen i dess helhet. Utgångspunkten för utbildnings- gångenbör således—vara given, årskurs 1.1 skogsbruksskola—. Vid övervägande- nazomrhur enutbildningsgång på ett ra- tionellt sätt skall kunna byggas upp på den givna grundvalen är det främst två med varandra sammanhängande prob— lem, som inställer sig. Det ena'proble- met. är hur'detrledi utbildningen, som följer närmast efter årskurs 1, skall ut- formas och det andra problemet är, om den utbildning, som skall motsvara den nuvarande skogsskoleutbildningen, skall bygga på årskurs 1 eller på det efterföl- jande ledet, som här må kallas årskurs 2. Problemställningarna kan också for- muleras så; är det' rationellt att inrätta e'n 2-årig sammanhängande skogsbruks— skoleutbildning och är det rationellt att bygga skogsskoleutbildningen på denna utbildning.

Det i propositionen nr 1962: 115 skis- serade alternativet förutsätter en 2-årig skogsbruksskola och en på denna byg- gande l-årig skogsskoleutbildning, var- efter som sista led i utbildningen föl- jer skogsmästarskolan. Fördelen med en sådan utbildningsgångär att de oli— ka leden i utbildningen bildar ett fast sammanhängande .system. Genomgång

av ett led skulle berättiga till inträde i närmast efterföljande led utan att den sökande behöver undergå särskild pröv— ning. Organisatoriskt måste en sådan utbildningsgång bedömas som rationell. Ser man till de mål, som bör uppstållas för utbildningen i varje särskilt led och till yrkeskraven för olika i skogligt ar- bete verksamma personkategorier, kom- mer problemet i en annan belysning.

Kommittén har i föregående kapitel diskuterat yrkeskrav i skogsbruket och mål för den skogliga yrkesutbildningen och därvid uttalat sig för, att skogs- bruksskolorna liksom hittills skall ut- bilda skogsbrukare, skogsarbetare och förmän. Den som genomgått den grund- läggande första årskursen skall kunna finna försörjning i skogsarbete och den som vill erhålla fortsatt utbildning för verksamhet som företagare, som ma- skinförare eller som förman får genom- gå ett andra led i utbildningen vid skogsbruksskolan. Kommittén har fun- nit att denna fortsatta specialiserade ut- bildning bör meddelas vid kurser, som inriktas på varje yrkeskategoris särskil- da behov av kunskaper och färdigheter. Kursernas längd bör anpassas efter ut- vecklingens krav och inte låsas fast vid ett helt läsår. Från dessa synpunkter blir inrättandet av en 2-årig samman- hängande skogsbruksskola en nackdel. Bygger man upp utbildningsgången i överensstämmelse med det nämnda al- ternativet kan den således med hänsyn till målen för Vidareutbildningen i skogsbruksskolorna inte anses som ra— tionell. Tiden för denna vidareutbild- ning skulle bli längre än vad uppnåen- det av målen fordrar.

Återstår frågan om det är till fördel eller nackdel för den som vill erhålla skogsskolekompetens att första ledet i skogsskoleutbildningen sammanfaller med andra ledet i skogsbruksskoleut— bildningen. De elever som avser att

ägna sig åt verksamhet, för vilken ge- nomgång av skogsskola ger kompetens, behöver givetvis en fond av grundläg- gande skogliga kunskaper. Dessa kun- skaper kan de erhålla i skogsbrukssko- lans första årskurs. För deras fortsatta utbildning är däremot undervisningen i skogsbruksskolans andra led inte läm- pad. Den är anpassad för yrkesverk- samhet, som den skogsskoleutbildade ej avser att ägna sig åt. Om andra ledet i skogsbruksskoleutbildningen och första ledet i skogsskoleutbildningen skall sammanfalla blir det nödvändigt att in- rätta en särskild linje i skogsbrukssko- lans andra årskurs för den som avser att gå vidare till det andra och sista le- det i skogsskoleutbildningen. I det här avsedda alternativet förutsättes också inrättande av en allmän linje i skogs- bruksskolans andra årskurs. Avgång från en dylik allmän linje skulle emel- lertid knappast kunna kvalificera för något speciellt slags yrkesarbete på det skogliga området, varför det skulle bli svårt att ge utbildningen på linjen ifrå- ga ett innehåll, som uppleves som me- ningsfullt av eleverna. Skall denna ut- bildning bli meningsfull blir det nöd- vändigt att utforma den som en del av skogsskoleutbildningen. I så fall är det till nackdel att förlägga densamma till skogsbruksskola men väl en fördel att förlägga den till skogsskola och integre- ra densamma med andra ledet i skogs- skoleutbildningen till en helhetsutbild- ning för vinnande av skogsskolekompe- tens.

En utbildningsgång, i vilken det ena ledet automatiskt följes av det andra, synes således i här förevarande av— seende ha övervägande nackdelar. För att utbildningsgången skall förtjäna beteckningen rationell måste utbild- ningen inom de olika leden anpassas efter de krav, som i yrkeslivet stäl- les på dem som genomgått respektive

led. Detta betyder att varje led bör vara ett avslutat helt, som kvalificerar för visst slag av yrkesarbete. Men genom- gång av utbildningen i ett visst led kan också utgöra grund för utbildning i näs- ta led, om en sådan anordning tjänar näringslivets intressen och elevernas önskemål. Av dessa skäl anser sig kom- mittén inte kunna förorda en utbild- ningsgång inom den skogliga yrkesut— bildningen med den principiella upp- läggning som skisserats i propositionen nr 115. Utbildningsgången bör i enlig- het med vad ovan sagts utformas så, att elever, som genomgått visst led i ut- bildningen vid skogsbrukets yrkessko-

lor, blir kvalificerade för yrkesverk— samhet av viss angiven art. Därjämte bör utbildningen i ledet ifråga berättiga till inträde i närmast efterföljande led under förutsättning att utbildningen i detta led som grundval kräver sådana kunskaper och färdigheter som inhäm- tats under utbildningen i det föregåen- de ledet. Vidare måste den fordran stäl- las på utbildningsgången, att utbild- ningen i varje led inte kommer att ta längre tid än som är nödvändig för att eleverna med en effektivt upplagd och genomförd undervisning kan förvärva ett för deras blivande yrkesverksamhet erforderligt kunskapsstoff.

Kommitténs förslag till utbildning.-sgång

l överensstämmelse med de ståndpunk- ter kommittén i föregående kapitel inta— git ifråga om utbildningsmålen för oli- ka yrkesgrupper bör genomgång av grundutbildningen kvalificera för yr- kesverksamhet som skogsarbetare och ge blivande företagare inom det mindre skogsbruket erforderligt arbetstekniskt kunnande. Grundutbildningen skall vi- dare utgöra grundval, dels för vidareut- bildning av företagare, maskinförare och förmän och dels för utbildningen vid skogsskolorna. Grundutbildningen bör ta ett läsår i anspråk. Andra ledet i utbildningen vid skogsbruksskolorna blir den ovannämnda vidareutbildning- en till företagare, maskinförare och för- män. Den bör kunna genomföras under en tid av högst 20 veckor. Möjlighet bör finnas att dela upp denna vidareutbild- ning på flera kurser. Utbildningen vid skogsskolorna skall kvalificera för yr- kesverksamhet i arbetsledande funktio- ner eller, efter kompletterande utbild- ning, för specialuppgifter hos myndig- heter, organisationer, bolag m.fl. arbets- givare. Denna utbildning bygger direkt

på grundkursen vid skogsbruksskola men blir sedan helt fristående från skogsbruksskolornas undervisning. För inträde bör utöver genomgång av grund- kursen krävas minst sex månaders obli- gatorisk praktik i skogsarbete. Skogs- skoleutbildningen bör enligt kommit- téns mening kunna genomföras på tre eller fyra terminer. Den blir gemensam för samtliga elever, linjedelning bör inte förekomma.

Genomgång av skogsskola bör berät- tiga till inträde i skogsmästarskolan. Liksom för närvarande är fallet bör även framdeles möjlighet till inträde i skogsmästarskolan stå öppen för perso- ner med viss annan utbildning än skog- lig, förutsatt att de genomgår skoglig praktik och preparandkurs för inträde.

Vid sidan av den ordinarie utbild— ningsgången bör anordnas kortare grundläggande utbildningskurser för skogsbrukare och skogsarbetare, som inte haft möjlighet att genomgå grund- utbildning vid skogsbruksskola. Kom- mittén föreslår också, likaså vid sidan av den ordinarie utbildningsgången,

SKOGSMÄSTARSKOLA ( 3 terminer)

PREPARANDKURS ( 1 termin)

'i ' * SKOGSSKOLA (3 eller 1- terminer) .

.Företuv [Maskin-

förare

Praktik |

| | | _ | *SKOGSBRUKSSKOLA : | | | I | SKOGSBRUKSSKOLA | Grundutbildning - 2 terminer | ' I | '. Ä | F x X I | | *x | X I | x | | | Xx | X I | X I ., , ANNAN FACK- FOLKHOGSKOLA FACKSKOLA GYMNASIUM UTBILDNlNG

försök med integrerad—utbildning i' både jordbruk och skogsbruk,-— avseddzför yr.- kesutövare i kombinerade jord-;. och skogsbruksföretag.; ;>. -;-,;. ' '

Fortbildning bör anordnas för samt-

liga yrkeskategorier verksamma inom skogsnäringen. » Kommitténs förslag till utbildnings-_ gång är schematiskt framställd i ovan.» stående diagram. = "1 .. _ ,. ;;

Frågan om jämställighet mellan linie gående rationaliseringen och mekanise- 9Sk0g i grundskolan OCh årskurs 1 i ringen inom skogsbruket kommer att SkOngR'UkSSkola minska behovet av arbetskraft inom Någon förberedande yrkesutbildning detta men samtidigt kommer med all för begränsade områden skall inte äga säkerhet fordringarna på yrkeskunnig- rum inom grundskolan. Ett undantag het att väsentligt skärpas. Pojkarna i härifrån utgör linjen 9skog i grundsko- 15-årsåldern torde varken i fysiskt eller lans sista årskurs. På denna linje skall psykiskt avseende vara tillräckligt mog- utbildning ske för arbete inom skogs- na för att genomgå skolmässig grundut- bruket. I propositionen 1962:115 utta— bildning för ett yrke. Det stora flerta- lade chefen för jordbruksdepartementet let ungdomar är inte heller färdiga med att linje gskog i stort sett bör jämstäl- sitt definitiva yrkesval vid övergången las med årskurs 1 vid skogsbruksskola, från årskurs 8 till årskurs 9 i grundsko- ehuru tiden för skogsbruksundervis- lan, d.v.s. vid 15 års ålder. Det finns en ningen blir betydligt kortare inom den tydlig tendens som pekar på att linje- förstnämnda. Linje 9skog borde liksom uppdelningen i årskurs 9 kan komma årskurs 1 utgöra första ledet i den skog- att slopas och att denna avgångskurs liga utbildningsgången. således i framtiden kan bli sammanhål- Beslutet om införande av linje 9skog len. i grundskolan motiverades främst med Grundkursen i skogsbruksskola skall önskvärdheten av att hålla kvar de ut- enligt kommitténs förslag utgöra grund- präglade skogsbygdernas manliga ung— val för vidareutbildning av olika yrkes- dom inom skogsbruket. I kommuner, grupper. De kvalitativa fordringarna på där skogsbruket är den dominerande utbildningen i denna årskurs måste bli näringen, skulle en av de praktiska lin- relativt höga och kräva så lång under- jerna i årskurs 9 i grundskolan kunna visningstid att linje 9sk0g inte kommer få utbytas mot linje 9skog. 1957 års att bli tillräcklig. Av detta skäl anser skolberedning hade dock understrukit kommittén att linje 95kog inte längre att den förberedande yrkesutbildningen kan eller bör jämställas med första års- för skogsbruk på denna linje borde ut- kursen i skogsbruksskola. Man bör en- formas som en så vid grundutbildning ligt kommitténs mening överväga, om ' att eleverna efter genomgång av denna inte linje 9skog bör slopas, allrahelst ' fortfarande hade goda möjligheter till som den endast införts i några få kom- [ frihet vid val av yrke. Linje 95kog har muner. Däremot bör i enlighet med gäl- hittills införts endast i några få kom- lande bestämmelser i skolstadgan klart muner i Norrland och Svealand. Med yrkesbestämd elev efter särskilt till- det allt större intresse för utbildning, stånd medges rätt att fullgöra nionde som utmärker dagens ungdom och med året av sin skolplikt i skogsbruksskola. de allt flera utbildningsvägar som öpp- Detta kan dock förväntas ske endast i nar sig efter grundskolan, är det långt undantagsfall. Grundutbildningen, d.v.s. ifrån givet, att majoriteten av pojkarna första ledet. i utbildningsgången inom i de rena skogskommunerna väljer den skogliga yrkesutbildningen—," skall skogsyrket. Linje 9skogs betydelse för vara identisk med skogsbruksskolans rekryteringen till skogsbruket torde så- första årskurs. Detta får inte utesluta lunda inte böra övervärderas. Den på- att dispens för tillträde till vidareut-

bildning må meddelas dem, som på andra vägar förvärvat kunskaper och färdigheter fullt ut likvärdiga med dem, som grundutbildningen är avsedd att ge.

Inträdeskraven till grundutbildningen Teoretiska förkunskaper

Då utbildningsgången bygger på grund- skolan blir kravet på teoretiska förkun- skaper liktydigt med det kunskapsmått som inhämtas i den obligatoriska sko- lan. Inträde i grundkursen bör medges oberoende av vilken linje den inträdes- sökande genomgått under grundskolans nionde och sista årskurs. Självfallet bör inträdessökande med högre teoretisk utbildning — folkhögskola, fackskola, gymnasium — mottagas som elever i grundutbildningen vid skogsbruksskola.

Praktiska förkunskaper I grundskolan är praktisk yrkesoriente- ring obligatorisk i åttonde årskursen. Kommittén har diskuterat huruvida sö- kande till grundkursen bör ha erhållit praktisk orientering i skogsbruk eller förvärvat någon praktisk erfarenhet av skogsbruk på annat sätt, men kommit till den uppfattningen att krav på prak- tiska förkunskaper inte bör uppställas.

Inträdesålder

Ifråga om tidpunkten för påbörjande av yrkesutbildning har under senare år två motsatta tendenser gjort sig gällande. Å ena sidan har det ansetts önskvärt att grundläggande yrkesutbildning påbör- jas i omedelbar anslutning till den obli- gatoriska skolan, emedan ett uppskov lätt kan leda till, att många ungdomar inte skaffar sig yrkesutbildning. Å and- ra sidan vill ett växande antal ungdo- mar fortsätta sin allmänteoretiska ut- bildning i skolformer ovanför den obli- gatoriska skolan. Motiven härför kan vara såväl osäkerhet om vilket yrke ve- derbörande elev bör välja som önskan att förbättra den teoretiska grundvalen

för den kommande yrkesutbildningen. Dessutom synes den sociala undervär- deringen av de s.k. praktiska yrkena leda till en allt starkare tillströmning till utbildningslinjer av övervägande teoretisk inriktning.

Man kan utgå från att ungdomarna framdeles i ökad omfattning kommer att efter grundskolan fortsätta sina stu- dier vid mera allmänteoretiskt betona- de utbildningsformer innan de väljer yrke. Men det kommer också att finnas många ungdomar, som vill påbörja yr- kesutbildning utan föregående genom- gång av fackskola eller gymnasium. Dessa motsatta tendenser kommer att medföra vissa komplikationer för arbe- tet vid yrkesskolorna. Även den skog- liga yrkesutbildningen torde få känning av dessa. Bibehålles 16 år som inträdes- ålder för den grundläggande yrkesut- bildningen kommer skogsbruksskolor— nas första årskurs att få arbeta med ett i åldersavseende heterogent elevklientel, dels 16—17-åringar och dels minst 2 a 3 år äldre ungdomar. Den senare grup— pen torde då genomsnittligt äga mera omfattande teoretiska kunskaper än den förra och en högre grad av mognad, vilket skapar vissa problem både ifråga om det kunskapsstoff som bör medde- las och metodiken i undervisningen. Höjer man inträdesåldern till 18 år er- håller man ett ifråga om ålder mera homogent elevklientel, som är psykiskt mognare och fysiskt kraftigare utveck- lat än de ungdomar som vid 16 års ål- der lämnar grundskolan. Ifråga om all- mänt kunskapsmått får man emellertid räkna med vissa skillnader, eftersom ett antal elever får förutsättas ha ge- nomgått fackskola eller i enstaka fall gymnasium.

Med hänsyn till att utbildningsgången föreslås byggd på grundskolan och det allmänna kunskapsmått denna ger an- ser kommittén att minimiåldern för in-

...a _. a-..—_..-

träde i grundutbildningen bör sättas lika med avgångsåldern från grundsko- lan, d.v.s. 16 år.

De problem rörande undervisningens uppläggning och genomförande, som en i åldershänseende mera heterogen elev- kår kan komma att ge upphov till, tor- de inte behöva bli särskilt svårlösta.

Grundutbildningens innehåll Det innehåll grundutbildningen bör äga kan schematiskt delas upp mellan läro- ämnen och yrkesämnen. Någon skarp gräns kan inte dras mellan dessa äm- nen, de bör samordnas så långt detta med hänsyn till ämnenas natur är möj- ligt. I yrkesämnena ingår träning av fär- digheter.

Läroämnen

Med hänvisning till de synpunkter, som framförts i kapitel 4, avsnittet om läro- ämnen i skogsbrukets yrkesskolor, för- ordar kommittén att undervisning i grundkursen meddelas i svenska och samhällskunskap. Undervisningen i svenska bör avse övning i att tala och skriva korrekt och vårdat. Undervis- ningen i alla övriga ämnen bör samver- ka därmed i strävan att uppnå detta mål. Undervisningen i svenska bör även söka främja en god röstbehandling hos eleverna och öka deras förmåga att för— stå innehållet i olika slags språkliga framställningar. övningar att framträda i talsituationer som är vanliga, d.v.s. att hålla ett kort föredrag, göra diskus- sionsinlägg, lämna redogörelser för ut- förda arbetsuppgifter m.m. är också av stort värde. Ämnet samhällskunskap kan ges ett mycket varierande innehåll, be- roende på vilket syfte man vill uppnå med undervisning i detsamma. Under- visningen i ämnet bör i skogsbrukssko- lans grundutbildning koncentreras till sådana avsnitt, som är av betydelse för elevernas kommande yrkesverksamhet och deras möjligheter att finna sig till-

rätta i det samhälle, varit de kommer att verka. Följande huvudmoment bör främst komma ifråga: befolkningsför- hållanden, näringsliv och samhällsstruk- tur i vårt land med tonvikt på skogsbru- kets ekonomiska och sociala betingelser, dess betydelse för samhällsekonomien jämte dess arbetsmarknad. Orientering torde böra lämnas om skogsvårdsstyrel- sernas organisation och uppgifter, om olika skogsägarekategorier och deras organisationer samt om skogslagstift- ningens syften och tillämpning.

Kommittén föreslår vidare, att engels— ka skall bli ett frivilligt tillvalsämne i grundutbildningen.

Enligt nu gällande normalplan för undervisningen i årskurs 1 utgör ma- tematik inte ett självständigt ämne utan inordnas i ämnet skogsmätning. Fastän skäl talar för att matematik bör bli ett fristående läroämne vill kommittén dock inte förorda dess utbrytning, ef- tersom undervisningen i matematik är tillrättalagd för de för den skogliga yr- kesutbildningen viktiga ämnena skogs- mätning och virkesmätning. Undervis- ning i fysisk geografi är för närvarande inlagd i ämnena marklära och skogsbo- tanik, medan de näringsgeografiska mo- menten behandlas huvudsakligen i sam- band med undervisningen i samhälls- kunskap. Då näringsgeografien är in- riktad på befolkning, bebyggelse och näringsliv är dess inordnande i sam- hällskunskapen naturlig. En samord- ning med andra ämnen synes däremot inte vara motiverad.

Biologi utgör för närvarande ett själv- ständigt läroämne i skogsbruksskolan. Undervisningen i ämnet omfattar män- niskokroppens byggnad och funktioner, hälSolära, elementär ärftlighetslära samt sjuk- och olycksfallsvård. Undervisning om människokroppens byggnad och funktioner torde böra inskränka sig till repetition av grundskolans kurs, medan

ökad vikt bör läggas vid såväl hälso- läran som sjuk- och olycksfallsvården. Dessa senare moment bör strikt ankny- ta till de förhållanden, under vilka ar- betet i skogen utföres. I hälsoläran mås- te som väsentliga inslag ingå frågor om näringsbehov och rätt sammansättning av kosten, mathygien, personlig hygien, bostadshygien. I yrkesämnet arbetslära ingår enligt gällande normalplan flera olika moment, såsom arbetsfysiologi, fy- sisk träning, idrott, lagstiftningen angå- ende arbetarskydd och yrkesskador samt avtalskännedom. Dessa element i samma huvudämne är ganska disparata, varför en omdisposition enligt kommit- téns mening bör företagas. Arbetsfysio- logien hör sammanföras med hälsoläran samt sjuk- och olycksfallsvården i hu- vudämnet biologi till ett nytt huvudäm- ne, som lämpligen kan kallas ergonomii stället för biologi. Detta ämne bör i det väsentliga bli yrkesteoretiskt. Undervis- ningen om lagarna om arbetarskydd och om avtalskännedom hör naturligt hemma i samhällskunskapen. Den fysis- ka träningen bör bli ett eget ämne. I detsamma skall ingå träningslära samt systematisk konditionsträning, vari gymnastiken och idrotten tas i anspråk.

Yrkesämnen

Till yrkesämnena räknas i nu tillämpad normalplan arbetslära, redskap och ma- skiner, skogsproduktion, drivning, skogsmätning samt naturvård. Kommit- tén har här ovan föreslagit, att ämnet arbetslära skall delas upp mellan äm- net biologi, som föreslås erhålla nam- net ergonomi, sanit samhällskunskap, varjämte fysisk träning bör få bli'ett eget ämne. I övrigt anser kommittén" att nu gällande uppdelning på olika ämnen och dessa ämnens beteckning bör kun- na accepteras. I stort sett kan också det innehåll dessa ämnen har enligt 'nor- malplanen godkännas.

I momentet redskap och maskiner bör undervisningen omfatta dels allmän maskin- och motorlära, dels sådana spe- ciella redskap och maskiner, som vanli- gen förekommer vid de arbeten, som anges i följande avsnitt (skogsproduk- tion och drivning).

Ämnet skogsproduktion kan lämpli- gen liksom hittills delas upp i de tre avsnitten marklära med skogsbotanik, beståndsanläggning och beståndsvård. Markläran ger kunskaper om bergarter och jordarter, humusformer och klima- tiska förhållanden, skogsbotaniken om skogsträdens byggnad och funktioner samt kännedom om växter och om växtsamhällen. I avsnittet beståndsan- läggning bör ingå undervisning om och övningar i hyggesrensning, kemisk be- kämpning, hyggesbränning, markbered- ning, frötäkt, sådd, plantering, återväxt- kontroll och plantskogsvård. Bestånds— vården bör omfatta utbildning i ma- nuell och maskinell röjning, gallring, inklusive stämpling för denna samt be- kämpning av skador förorsakade av svamp och insekter eller av skogsbrand.

Utbildningen i drivning bör än så länge baseras på sortimentmetoden och kan lämpligen uppdelas på de fem mo- menten planläggning, avverkning och sammanföring, terrängtransport, virkes- vård och fjärrtransport. Planläggnings- momentet bör avse den lämpliga be- gränsningen av drivningstrakten, vir- kesuttaget, insatsen av maskiner och mänsklig arbetskraft, placeringen av a'vlägg med hänsyn till befintliga stick- vägar. och hilvägar m.m. Momentet av- verkning och sammanföring bör omfat- ta'fällning, kvistning, aptering, kapning, märkning, hopdragning och upplägg— ning. Utbildningen i terrängtransport bör omfatta främst traktorkörning men också hästkörning. Virkesvården bör ge kunskap om barkning, uppläggning av virket och skydd mot röta. Momen-

tet fjärrtransport begränsas till orien- tering om flottning, lastbilstransporter och järnvägstransporter. Det bör ingå i ämnet drivning att också behandla de s.k. stam- och trädmetoderna för fäll- ning och upparbetning av virket.

I ämnet skogsmätning ingår som tidi- gare sagts matematik. Matematikunder— visningen synes böra utgöra en repeti- tion av i grundskolan inhämtade kun- skaper samt därefter beräkningar av ytor och volymer med särskild hänsyn till skogliga förhållanden. Även princi- per för enkla kostnadskalkyler bör lämpligen medtagas i matematikunder- visningen. I avsnittet om virkessorti— ment och virkesmätning bör ingå för- utom orientering om mätningsbestäm- melser kvalitetsbedömning och kvanti- tetsbedömning av sortimenten samt un- dervisning om principer för prissätt- ning och betalningssätt. I virkesmätning bör kunnighet eftersträvas i mätning i såväl fast mått som travat mått, i stick- provsmätning och i vägning. Undervis- ningen i aptering bör omfatta enkla kalkyler samt tekniken för aptering. Skogsuppskattningen omfattar främst undervisning i beräkning av diameter, höjd, volym, ålder, bark och tillväxt hos enskilda träd. Vidare bör orientering äga rum om olika metoder för skogs- taxering.

Naturvården kan väl inte sägas vara ett yrkesämne i egentlig mening utan ett mellanting mellan yrkesämne och teoretiskt läroämne. Enligt kommitténs mening bör naturvården för framtiden ges ett större utrymme på första års- kursens schema än hittills. Ämnet bör innefatta undervisning om naturvårds- lagen, om myndigheter och organisatio- ner med natur- eller miljövårdande uppgifter, om vården av kulturlandska- pet, skogen, vattnet och luften samt om vilt- och fiskevård.

6—7633 65

Undervisningen i yrkesämnen på läro- rummet kompletteras med praktiska öv- ningar i verkstad och i skolans övnings- skog eller i marker som ställts till skolans förfogande. I syfte att bättre anpassa elevernas utbildning efter de förhållanden, som kommer att möta dem på arbetsplatserna, har den hittills- varande skolmässiga grundutbildning- en kompletterats med s.k. praktikske- den, där eleverna fått utföra yrkesar- bete hos företag eller andra skogsäga- re. I nästa avsnitt av detta kapitel be- handlar kommittén frågan om praktik- skedena skall fortsätta i sin nuvarande form eller om skolan helt skall svara för utbildningen. Oberoende av hur denna fråga besvaras vill kommittén här ge uttryck åt den uppfattningen, att i grundutbildningen även framdeles bör ingå praktiskt yrkesarbete, så att eleverna får möjlighet att i tillräcklig grad träna upp färdigheterna. Detta yr- kesarbete måste vara ett led i grundut- bildningen och ge en så långt möjligt allsidig träning i de viktigaste arbeten, som förekommer inom skogsbruket. Yr- kesarbetet ifråga får inte organiseras så, att den främsta effekten av detsam- ma blir, att eleverna söker vinna största möjlighet ekonomiska utkomst av det- samma. Utbildningssyftet måste alltid och under alla förhållanden ges försteg framför önskan att utnyttja förtjänst- möjligheter.

Det praktiska yrkesarbetet bör omfat— ta deltagande i hyggesbehandling, be- ståndsanläggning, röjning, stämpling, gallring, slutavverkning, terrängtrans- port och eventuellt även andra arbeten av betydelse för elevernas kommande yrkesverksamhet.

Undervisningsplan för grundutbildningen I bilaga 4 till detta betänkande fram-

lägger kommittén förslag till under- visningsplan för grundutbildningen i skogsbruksskolan. Liksom hittills fast- ställda undervisningsplaner för den nu- varande årskurs 1 bör också kommit- téns förslag till undervisningsplan vara en normalplan. Efter tillstånd av till- synsmyndighet bör normalplanens be— stämmelser kunna ändras och anpassas efter lokala förhållanden. Ämnen, som för en viss landsdel eller område är av särskild vikt och betydelse, bör således kunna ägnas större utrymme vid sko- lor inom landsdelen eller området ifrå- ga än vad som skulle medges enligt nor- malplanen. Likaså bör lokala avvikelser från denna tillåtas med hänsyn till kli— matskillnader och därav betingade väx- lingar i arbetsuppgifterna inom skogs- bruket. Undervisningsplanerna bör fort- löpande granskas och revideras av den centrala tillsynsmyndigheten, så att de anpassas efter utvecklingen.

Grundutbildningens uppläggning Den nuvarande årskurs 1 vid skogs- bruksskolorna omfattar ett läsår och är uppdelad på skolskeden och praktik- skeden. Under dessa senare skall elever- na deltaga i praktiskt skogsarbete hos företag eller andra skogsägare (praktik- värdar) under ledning av handledare som praktikvärden skall ställa till för- fogande. Enligt gällande normalplan in— delas läsåret i följande skeden: skolskede 1 augusti—början av oktober 10 veckor praktikskede I början av oktober—jul- ferie 10 veckor skolskede 2 början av januari—mitten av februari 6 veckor praktikskede 2 mitten av februari—slu- tet av april 10 veckor slutet av april—mitten av juni 6 veckor

Skolskedena omfattar i allmänhet sammanlagt 22 veckor och praktikske- skolskede 3

dena 20 veckor. Från normalplanen kan lokala avvikelser få göras.

Enkät hos skogsvårdsstyrelserna Kommittén har genom Skogsstyrelsens förmedling införskaffat uppgifter från skogsvårdsstyrelserna om praktikvär- dar, praktikgrupper, handledare för dessa, elevtransporter samt bostadsför- hållanden och kosthåll under praktik- skedena.1 Vidare anmodades skogs- vårdsstyrelserna att lämna synpunkter på erfarenheterna av utbildningen un- der de nuvarande praktikskedena, på ett alternativ med sammanhållen grund- utbildning vid skolorna i stället för praktikskeden hos företagare samt på tidsmässig uppläggning av en samman- hållen grundutbildning (fördelning mellan skolskeden samt perioder med praktisk färdighetsträning) .

Erfarenheter av nuvarande praktikskeden

Syftet med praktikskedena i årskurs 1 har angivits så, att de skulle medge färdighetsträning i realistisk ar- betsmiljö, underlätta elevernas successiva inlem- mande i näringslivet, medföra mera omväxlande utbildnings— förhållanden, åstadkomma direkt samarbete mellan skola och näringsliv, medge effektivt utnyttjande av skogs- bruksskolorna samt

begränsa behovet av arbetsobjekt i skogsbruksskolornas närhet.

I normalplanerna för utbildningen har förutsatts, att praktikvärdarna (fö- retag eller andra skogsägare) helt skall svara för utbildningen och de därmed förenade kostnaderna under praktikske-

1Uppgifterna har avsett läsåren 1962/63 och 1964/65.

dena. Statsbidrag kan erhållas. Praktik- värdarna skall ställa specialutbildade förmän eller motsvarande arbetsledare till förfogande för handledning av ele- verna under färdighetsträningen, ord- na förläggningar och kosthåll för dem samt transporter till och från arbets- platserna. Elever från lantbrukarhem kan få fullgöra praktikskedena på hem- fastigheten under kontroll av lärare från skogsbruksskolan. Det har ansetts lämpligt att varje praktikgrupp skall be- stå av ett relativt litet antal elever — högst 10 — för att handledningen skall bli effektiv.

Det material rörande praktikskede- nas omfattning och elevernas fördel- ning på olika stora praktikgrupper samt handledarnas kompetens, som redovi- sats av skogsvårdsstyrelserna (se bil. 3), ger vid handen att de syftemål som eftersträvats genom praktikskedena ej har förverkligats mer än till vissa de- lar. Praktikvärdar har inte kunnat an- skaffas för alla elever, skogsbrukssko- lorna svarade under läsåret 1964/65 för färdighetsträningen för nära en tredje- del av de elever, som deltar i praktik- skeden utanför hemfastigheter. Grup- pen ifråga omfattade under läsåret cir- ka en tiondel av samtliga elever i årskurs 1. Kompetensen hos handle- darna är mycket ojämn, för mer än en fjärdedel av eleverna ombesörjes hand- ledningen under praktikskedena av per- sonal, som inte erhållit specialutbild- ning för denna uppgift. Praktikvärdar- na har ofta svårigheter att ställa lämp- liga arbetsobjekt till förfogande. Hugg- ningsarbeten dominerar, medan skogs- vårdsarbeten förekommer i liten om- fattning. En bedömning på grundval av det inkomna materialet i vad mån de ovan angivna syftemålen för praktik- skedena uppnåtts görs i det följande.

Färdighetsträningen i realistisk ar- betsmiljö. De huvudsakliga miljöskillna-

derna mellan skol— och praktikskedena sammanhänger med förläggningarnas standard, arbetsobjektens storlek, hand- ledningen och ersättningen för utfört arbete. Endast i den mån eleverna blir individuellt eller några få tillsammans placerade på arbetsplatser tillsammans med andra arbetare, kan de erhålla mera ingående erfarenheter av atmosfä- ren i skogsarbetarens yrke. I princip är det tänkbart att praktikskedena kan er- bjuda goda möjligheter till effektiv fär- dighetsträning, men erfarenheten visar att detta syftemål är svårt att förverk- liga. Detta beror främst på bristen på lämpliga handledare och ändamålsenli- ga förläggningar. Systemet med för- läggningar för skogsarbetare vid arbets- platserna synes för övrigt bli allt mind- re vanligt.

Elevernas successiva inlemmande i näringslivet. Eftersom en stor del av eleverna fullgör sina praktikskeden un- der former, som i stort sett liknar för- hållandena under skolskedena eller som handledare har personal från skogs- bruksskola, torde eleverna i allmänhet inte kunna tillförsäkras de kontakter med näringslivet, som åsyftas med prak- tikskedena. Det är också diskutabelt om organisationen av färdighetsträningen har avgörande betydelse för möjlighe- terna att låta eleverna erhålla konkreta kunskaper om och intryck av förhållan- dena i arbetslivet. Skogsvårdsstyrelser- nas erfarenheter synes närmast tyda på att arbetsledningens och handledarnas engagemang i verksamheten har större betydelse.

Omväxling i utbildningen. Växlingen mellan skol- och praktikskeden har på många håll ansetts utgöra en stimule- rande faktor, som kan motverka skolle- da. Det är möjligt att denna uppfattning har fog för sig men ombyte av förlägg- ning och ledare av utbildningen med- för dock säkerligen även negativa verk-

ningar, såsom avbrott i umgänget med kamrater, begränsad tid för nyinlärning och tidsförluster vid växlingarna mel- lan olika skeden. Fördelar och nackde- lar torde framträda med olika styrka vid skilda kurser, varför ett generellt omdöme knappast kan fällas. Det är emellertid fullt klart att omväxlingen inte har enbart positiva sidor.

Direkt samarbete mellan skola och näringsliv. De mest positiva erfarenhe- terna av praktikskedena gäller samarbe- tet mellan skola och näringsliv. Skogs- vårdsstyrelserna påpekar, att många förvaltare och arbetsledare i företag och organisationer först genom till— komsten av praktikskedena tvingats sät— ta sig in i de problem som samman- hänger med yrkesutbildning och ar- betskraftsrekrytering. En mera nyanse- rad och långsiktig bedömning av dessa problem kan numera konstateras hos många arbetsgivare.

Effektivt utnyttjande av skogsbruks- skolorna. Förläggningsutrymmena vid skogsbruksskolorna har inte alltid kun- nat utnyttjas fullständigt under praktik— skedena. Fortbildningsaktiviteten sam- manfaller till stor del med skolskedena, varför skolornas lokaler och övriga re- surser under dessa perioder framstår som otillräckliga, medan de under prak- tikskedena inte blir fullt utnyttjade.

Begränsning av behovet av arbetsob- jekt i skogsbruksskolornas närhet. När praktikskedena infördes för ett tiotal år sedan tillmättes frågan om begräns- ning av mängden arbetsobjekt i skolor- nas närhet stor vikt. Mån ansåg, att den bofasta befolkningens arbetsmöjligheter skulle väsentligt begränsas, om skolor- nas elever för all färdighetsträning skul- le vara hänvisade till skogar i skolornas närhet. Deltidsarbetet i skogen var då på många håll i landet ännu så allmänt förekommande, att ett trettiotal elever skulle ha kunnat utföra de arbeten, som

10 å 15 personer behövde för komplet- tering av sina inkomster från annat ar- bete. På grund av glest skogsvägsnät och bristande tillgång på bilar skulle vissa skolor ha varit hänvisade till re- lativt små områden, om färdighetsträ- ningen skulle ha skett i skolans egen regi. Numera föreligger väsentligt änd- rade förutsättningar. Skogsbruket över- går till helhetssysselsättning för sina arbetare, vilkas bosättning alltmer kon- centreras till tätorter. Arbetsobjekt in- till deltidsarbetares bostäder behöver inte tas i anspråk för elevernas övning- ar, eftersom man inom en restid med bil på en halv eller högst tre kvarts tim- me kan nå stora arealer för övningarna. Effekten på arbetsmarknaden av dessa behöver inte bli kännbar, trots att ele— vernas prestationer genom moderna ma- skiner blivit större än tidigare. Slutsatser. Kommittén kan konstatera, att skogsbrukets aktiva medverkan ge- nom praktikvärdar har haft betydelse för uppbyggnaden av den skogliga yr- kesutbildningen. Domänverket och vissa företag har uppfört praktikskedesför- läggningar av hög kvalitet, medan på andra håll förläggningarna har varit av lägre klass. Där praktikskedena har kunnat genomföras enligt de uppdragna riktlinjerna har utbildningsresultatet vanligtvis blivit gott, men organisatio- nen av praktikskedena har i stor ut- sträckning avvikit från de fastställda riktlinjerna med sämre utbildningsre- sultat som följd. De uppställda syftemå- len för praktikskedena har således en- dast delvis kunnat uppnås. De förutsätt- ningar, under vilka praktikskedena in- fördes, har förändrats i väsentliga av- seenden. Såväl lärarpersonal som ar- betsledare inom företag med direkt er- farenhet av praktikskeden synes vara tveksamma beträffande möjligheterna att förverkliga målen för praktikskedes- utbildningen, som dock principiellt an—

ses vara en god form för färdighetsträ- ningen. Undervisningstiden blir inte ur pedagogiska synpunkter effektivt ut- nyttjad genom uppdelningen mellan skolskeden och praktikskeden. Koncen- trationen av färdighetsträningen till två relativt långa skeden skapar jäkt under skolskedena, oproportionerlig tidsspil— lan för omställning mellan skedena och ineffektivt utnyttjande av undervis- ningstid genom bristande samordning mellan kunskapsinhämtande och färdig- hetsträning.

Sammanhållen grundutbildning Enligt gällande bestämmelser är ansva- ret för den nuvarande grundutbildning- en vid skogsbruksskolorna, årskurs 1, i princip delat mellan skolan och skogs- näringen. Skolan ansvarar för utbild- ningen under den tid eleverna är för- lagda där, skolskedena, medan skogsnä- ringen genom praktikvärdarna ansvarar för utbildningen under praktikskedena. Principen har emellertid ej helt kunnat förverkligas. I brist på tillräckligt antal praktikvärdar har skolorna i viss ut- sträckning även fått ansvara för färdig— hetsträningen under praktikskedena. Systemet med växlingar mellan skol- och praktikskeden samt delat ansvar mellan skola och näringsliv för den skogliga yrkesutbildningen har motive- rats med önskvärdheten av mycket nära kontakt mellan å ena sidan lärarna och eleverna vid skolan och å andra sidan företagen inom skogsnäringen. Det har ansetts nödvändigt att eleverna genom färdighetsträning i skogsarbetsmiljö förbereder sin kommande yrkesverk- samhet.

De erfarenheter av praktikskedena, som redovisats i den föregående fram- ställningen, är i vissa avseenden oen- hetliga, men de ger dock otvetydigt vid handen att dessa skeden uppvisar många nackdelar. Praktikskedena skall

likaväl som skolskedena vara led i ut- bildningen och måste fördenskull vara pedagogiskt riktigt upplagda, om det samlade resultatet av grundutbildningen skall bli acceptabelt. Tyvärr är brister- na i pedagogiskt avseende stora. Sär- skilt gäller detta handledningen av ele- verna och inriktningen på olika arbets- objekt. Eftersom färdighetsträningen måste ha karaktär av utbildning bör den ledas av fackligt och för uppgiften ifråga lämpligt pedagogiskt utbildad personal. Av handledarna bör normalt krävas genomgången instruktörsutbild- ning vid den skogliga lärarutbildning— en. Många praktikvärdar förfogar inte över dylika handledare utan får använ- da förmän utan pedagogisk skolning för uppgiften. Ofta ha dessa förmän att vid sidan av handledningen utföra annat arbete och kan inte ägna eleverna er- forderlig tillsyn. Färdighetsträningen bör, om den skall lämna ett fullgott bi- drag till elevens utbildning, vara allsi- dig och omfatta alla viktigare arbetsom- råden, beståndsanläggnings- och skogs- vårdsarbeten likaväl som avverknings- och transportarbeten. I stor omfattning blir praktikskedena inriktade på hugg- ning, kanske ofta beroende på brist på andra lämpliga arbetsobjekt under den tid, som är anslagen till praktikskeden. Elevernas främsta utbyte av praktikske- den upplagda på detta sätt blir de ac— kordsförtjänster de kan erhålla av hugg— ningsarbete. Det pedagogiska syftet för- felas. Det är också från pedagogiska syn- punkter diskutabelt, om man bör be- gränsa antalet praktikskeden till två, till på köpet ganska långa skeden. Av praktiska skäl torde detta emellertid vara nödvändigt; skulle man sätta in flera skeden blir tidspillan vid växling- arna mellan skedena orimligt stor. Uppdelningen av den skogliga grund- utbildningen mellan skolskeden och praktikskeden har principiell likhet

med utbildningen i s.k. inbyggda yrkes- skolor, där en kommunal yrkesskola svarar för den yrkesteoretiska utbild- ningen och ett företag har hand om den rent praktiska utbildningen. Skillnaden är den, att eleverna i de inbyggda sko- lorna är anställda i företaget, medan eleverna i skogsbruksskolornas grund- utbildning i regel inte är anställda i nå- got företag. Vidare föreligger den skill- naden att den inbyggda yrkesskolans elever kan erhålla både sin yrkesteore- tiska och sin praktiska utbildning på samma ort, medan eleverna i skogs- bruksskolan för sin praktiska utbild- ning måste inkvartcras på andra orter än den, där skolan är belägen. Det sy- nes vara dessa olikheter gent emot de inbyggda skolorna, som till stor del för- klarar varför systemet med växling mel- lan skolskeden och praktikskeden inte slagit särskilt väl ut. En förutsättning för att detta system skall ge ett gott utbildningsresultat torde vara att ele- verna under utbildningstiden är anställ- da hos ett företag och att detta företag tar hand om dem under praktikskedena och ger dem den praktiska utbildning som är erforderlig. Denna utbildning måste då ledas av pedagogiskt utbilda- de arbetsledare.

Såväl av principiella som av praktis- ka skäl är det emellertid uteslutet att låta den skogliga yrkesutbildningen i dess helhet organiseras som en dylik version av typen inbyggd yrkesskola. Skogsbruksskolornas undervisning mås- te stå öppen för alla, som uppfyller in- trädesfordringar av saklig art, och inte endast för ungdomar, som ett företag sänder till skolan, de må vara anställda hos företaget eller inte. Däremot är det givetvis önskvärt och till fördel att före- tagen medverkar i elevrekryteringen. Praktisk utbildning och färdighetsträ- ning av eleverna skulle endast större företag kunna åtaga sig, om företagens

egen personal skall svara för ledningen av densamma. Enskilda skogsbrukare eller kombinerade jord- och skogsbru— kare kan inte åtaga sig sådan utbildning utan att erhålla hjälp av lärare vid skogsbruksskolor eller eventuellt skogs- vårdskonsulenter hos skogsvårdsstyrel- serna.

Kommittén har redan tidigare uttalat sig för, att färdighetsträningen bör bi- behållas som ett led i den skogliga grundutbildningen. Då det nuvarande systemet med uppdelning mellan skol- skeden och praktikskeden utanför sko- lan lider av inte oväsentliga brister kan man överväga, om inte grundutbildning- en bör vara sammanhållen, d.v.s. att både den teoretiska utbildningen och färdighetsträningen bedrives vid skolan med eleverna inkvarterade på denna under hela läsåret eller att skolan i varje fall ansvarar för och genomför den praktiska utbildningen i sin egen regi, även om inkvartering för detta ändamål i vissa fall kan behöva ord- nas utanför skolan under färdighetsträ- ningen. För att lämpliga arbetsobjekt för färdighetsträningen skall kunna an- skaffas får skogsbruksskolan träffa av- tal med skogsägare om utförande av ar- beten för dem. Arbetsplatserna kan med nuvarande transportmöjligheter för ele- verna ligga inom ett avstånd av 2 a 3 mil från skolan. Elevernas yrkesträning bör ledas av skogsbruksskolans egna lä- rare men om vederbörande skogsägare förfogar över pedagogiskt utbildade för- män bör dessa givetvis kunna medver- ka som handledare. Överenskommelse måste emellertid i så fall träffas med skogsägaren om fördelning av arbets- ledningen mellan skolans lärare och hans egen personal.

En sammanhållen grundutbildning har fördelar av både pedagogisk, orga- nisatorisk och ekonomisk art. Utbild- ningen kan läggas upp så, att de olika

momenten erhåller en ur inlärnings- och träningssynpunkt riktig ordnings- följd. Läroämnena kan spridas ut över hela läsåret, vilket för närvarande inte är möjligt, och färdighetsträningen kan bättre koordineras med föregående teo- retiskt kunskapsinhämtande och arbets- tekniska övningar. Undervisningen kom- mer under hela läsåret att ledas av sam- ma lärare, varigenom den allmänna till- synen och fostran av eleverna underlät- tas. Om eleverna förblir inkvarterade på skolan under hela läsåret bör detta också ge till resultat en bättre kamrat- fostran.

Planläggningen av undervisningen vid skogsbruksskolorna blir väsentligt lättare att genomföra med den samman- hållna utbildningen. Det administrativa arbetet vid skolorna underlättas och förenklas. Skolornas kapacitet kan ut- nyttjas jämnare och effektivare, vilket bör medföra sänkta kostnader per elev- dag för skolornas drift.

Vissa nackdelar kan vara förknippa— de med en sammanhållen utbildning. Det har från vissa skogsvårdsstyrelser anförts, att kontakterna mellan skolor- na och näringslivet skulle kunna för- sämras. Riskerna för en sådan utveck- ling synes emellertid vara mycket små. Eftersom skolorna för största delen av färdighetsträningen är hänvisade att ut- nyttja arbetsohjekt utanför de egna sko- garna, torde kontakterna med olika skogsägare snarast bli mera omfattande än tidigare. Det är inte troligt att inför- ande av sammanhållen utbildning i nämnvärd mån kommer att öka utbild- ningskostnaderna. Utförda beräkningar visar att endast ett fåtal lärare skulle behöva nyanställas. Endast vid vissa skolor torde inkvartering för ytterligare några elever behöva ordnas.

Sammanhållen grundutbildning förordas Bland skogsvårdsstyrelserna synes me-

ningarna om den sammanhållna utbild- ningen vara något delade. Flertalet sty- relser synes dock vara benägna förorda att grundutbildningen lägges upp på detta sätt. De styrelser, som förordar fortsatt uppdelning mellan skolskeden och praktikskeden, framhåller att det nuvarande systemet från utbildnings- synpunkt är att föredra under förutsätt- ning att väl utbildade handledare finns att tillgå och att statsbidraget till prak- tikvärdarna ställes i bättre proportion till de faktiska kostnaderna och får föl- ja kostnadsutvecklingen.

Enligt kommitténs mening väger nackdelarna av uppdelningen mellan skolskeden och praktikskeden tyngre än fördelarna med detta system, medan motsatsen är fallet med en sammanhål- len utbildning. Fördelarna med ett så- dant system är uppenbara, särskilt från pedagogisk synpunkt, vilket bör tillmä- tas stor betydelse i sammanhanget. Kommittén förordar fördenskull, att den skogliga grundutbildningen vid skogsbruksskolorna i regel blir sam- manhållen. Eleverna förblir inkvarte- rade vid skolan under hela den tid ut- bildningen pågår, frånsett eventuell till- fällig inkvartering på annat håll un- der något skede av färdighetsträningen. Skolans lärare och instruktörer ansva- rar för och leder all undervisning, teo— retisk likaväl som praktisk. Möjlighet att som handledare under träningspe- rioder anlita pedagogiskt utbildad ar- betsledare hos företag — skogsägare bör finnas.

Kommittén uppställer ingalunda nå- got ovillkorligt krav på att grundutbild- ningen skall vara sammanhållen vid skolorna. Om ett företag vill ställa sig till förfogande som praktikvärd och har möjlighet att anlita pedagogiskt utbil- dade handledare bör detta medges. Det- ta bör bli av värde för företag, som vill

sända elever till skolorna, antingen des- sa redan är anställda i företaget eller kommer att bli det efter genomgången utbildning. Det torde vara önskvärt att de elever, som kommer att deltaga i praktikskeden utanför skolans under- visning, har anknytning till det företag som blir praktikvärd. Kommittén föror- dar vidare, att söner till jord- och skogs- brukare liksom hittills medges rätt att fullgöra sin färdighetsträning på hem- mafastiglieten om erforderlig handled- ning kan organiseras. Härigenom kny- tes värdefulla kontakter mellan skolan och hemmet och rekryteringen av jord- brukarsöner till skogsbruksskolorna sti- muleras.

En sammanhållen grundutbildning ut- gör i och för sig intet hinder mot att undervisningen liksom nu delas upp i skolskeden och praktikskeden, som tids- mässigt fast avgränsas från varandra. Skall ett bibehållande av denna anord- ning bli pedagogiskt tillfredsställande

måste praktikskedena bli oftare åter— kommande och samtidigt kortare än vad som för närvarande är fallet. En- ligt kommitténs mening bör begreppen skolskede och praktikskede avskaffas och hela undervisningen läggas upp så, att de olika teoretiska och praktiska momenten kommer i rätt följd ur inlär- nings- och träningssynpunkt. Färdig— hetsträningen inordnas i skolschemat under hänsynstagande till vad eleverna tillgodogjort sig av den skolmässiga de- len av utbildningen. Likaså måste hän- syn få tagas till lokala förhållanden. En konsekvens av praktikskedenas upplös- ning och inordnande i skolschemat blir att de elever, som skall fullgöra sin praktik hos företag eller på hemmafas- tigheten, måste under sin skolmässiga utbildning sammanföras i särskilda av- delningar. På grund av sin bortovaro från skolan under vissa tider kan de inte följa rytmen i den sammanhållna utbildningen.

Vidareutbildning

Allmänna villkor I enlighet med kommitténs förslag till utbildningsgång förstås med vidareut- bildning sådan påbyggnad av den grundläggande utbildningen i skogs- bruksskola, vilken syftar till att kvali- ficera för yrkesverksamhet som respek- tive företagare inom det mindre skogs- bruket, maskinförare och förman. Kom- mittén föreslår, att Vidareutbildningen normalt skall kunna genomföras under en tid av 16—20 veckor, alltså mindre än ett läsår. Efter medgivande av ve- derbörande centrala tillsynsmyndighet bör Vidareutbildningen till företagare och förmän kunna få delas upp på flera kortare kurser, vilka tillsammans är av- sedda att ge i huvudsak samma kun- skaps- och färdighetsmått som 16—20- veckorskursen. Dessutom bör för ele- ver, som genomgått denna vidareutbild-

ning, kunna anordnas kurser i syfte att successivt öka deras yrkesskicklighet, alltså en fortsatt vidareutbildning. Genomgång av grundutbildningen i skogsbruksskola blir generellt villkor för deltagande i Vidareutbildningen. Dispens för deltagande i denna bör ges åt personer, som på annat sätt skaffat sig en fackutbildning, som i huvudsak motsvarar den som ges i grundutbild— ningen eller som genom långvarigt praktiskt arbete dokumenterat sig som goda yrkesmän. Då grundutbildningen omfattar ett läsår blir lägsta möjliga in- trädesåldern för deltagande i vidareut- bildningen 17 år. Minimiåldern synes böra sättas till 18 år ifråga om utbild- ningen till företagare och maskinförare samt till 20 år ifråga om utbildningen till förman. Vidareutbildningen omfattar under—

visning i läroämnen och yrkesämnen. Kommittén föreslår att vidareutbild- ningen blir sammanhållen vid skolan —— någon uppdelning i skolskeden och praktikskeden i likhet med vad som nu är fallet ifråga om årskurs 2 skall såle— des inte förekomma.

I princip bör vidareutbildning kun— na anordnas vid varje skogsbruksskola men av kostnadsskäl -— särskilt ifråga om maskinanskaffning för utbildnings- ändamål — torde det bli nödvändigt att koncentrera densamma till vissa skolor. Det bör ankomma på den cen- trala tillsynsmyndigheten att bestämma vilka linjer som skall förekomma vid olika skolor.

Vidareutbildning till företagare: Innehåll

Gällande normalplan för linjen i skogs- hushållning i årskurs 2 vid skogsbruks— skola upptar för undervisningen under skolskedena följande huvudämnen: all— männa ämnen, skogsproduktion, driv- ning, skogsmätning, skogsekonomi, driftsplanläggning och idrott. Gruppen allmänna ämnen utgöres inte av läroäm- nen utan samtliga i gruppen ingående ämnen kan karakteriseras som yrkes- ämnen med anknytning till skogsbru- ket. De enligt normalplanen ingående ämnena är skogshistoria, myndigheter och organisationer, lagfrågor samt na- turvård och brandskydd.

Kommittén föreslår en viss omdispo- nering av lärostoffet och av ämnenas be- teckning gentemot den nu gällande nor- malplanen för årskurs 2 i Skogshushåll- ning. Därjämte föreslår kommittén att matematik skall ingå som läroämne i Vidareutbildningen till företagare. En- ligt kommitténs förslag skall ämnena i denna utbildning och deras beteckning bli: matematik, skogspolitik, skogseko- nomi, skogsproduktion, drivning, skogs—

mätning, driftsplanläggning, naturvård och fysisk träning.

Matematik. I den grundläggande ut- bildningen skall enligt kommitténs för- slag matematik inte utgöra ett självstän- digt ämne utan ingå i yrkesämnet skogs- mätning. Vissa skäl talar för samma för- farande även beträffande vidareutbild- ning till företagare. Eftersom i allmän- het några år torde ha förflutit från grundutbildningen till vidareutbildning- en och undervisningen i övriga ämnen förutsätter matematikkunskaper inom ett bredare område än i grundutbild- ningskursen, föreslår kommittén dock att matematik blir ett särskilt ämne i denna vidareutbildning. Undervisning- en i ämnet bör få en praktisk inriktning som hjälpmedel för studierna i före— tagsekonomi, driftskalkylering, skogs- mätning och virkesmätning. Särskilt bör procent— och ränteräkning, över- slagsberäkningar samt grafisk framställ- ning och användning av tabeller ägnas stor uppmärksamhet.

Skogspolitik. Till detta nya ämne fö- res flertalet av de för närvarande i gruppen allmänna ämnen i årskurs 2 ingående ämnena. Dit föres sålunda skogshistoria, skogslagstiftning, oriente- ring om skogliga myndigheter och or- ganisationer samt skogspolitiska utveck- lingstendenser. I ämnet bör också ingå orienterande undervisning om företags- former inom skogsnäringen.

Skogsekonomi. Detta ämne är i gäl- lande normalplan uppdelat på momen- ten allmänt, driftsekonomi, kalkyler, försäljning, skogsbokföring samt skogs- beskattning med deklaration. Någon ändrad fördelning härvidlag föreslår kommittén inte men vill poängtera att de olika delämnena hänger nära sam- man med varandra. Titeln »allmänt» på det första delämnet torde med för- del kunna utbytas mot en mera preci- serad benämning, förslagsvis »skogseko-

nomiens grunder». I Vidareutbildningen till företagare bör ekonomien vara den röda tråden och ekonomiska aspekter läggas på de olika ämnena. Undervis- ningen i skogsekonomi och driftsplan- läggning bör syfta till att lära eleverna att handla logiskt ekonomiskt vid köp och försäljningar, vid val av investe- ringsalternativ, vid utnyttjande av be- fintligt kapital och tillgänglig arbets- kraft osv.

Skogsproduktion. Detta ämne kan lämpligen liksom i normalplanen för skogshushållningslinjen delas upp i marklära och skogsbotanik, beståndsan- läggning, beståndsvård och skogsdik- ning. Såväl biologiska som ekonomiska aspekter bör läggas på undervisningen i dessa ämnen och ifråga om bestånds- vården torde även anknytning till driv- ningstekniska aspekter böra ske. Under- visningen i skogsproduktion hör syfta till att eleverna efter genomgången kurs skall kunna självständigt planlägga och utföra de på ett bondeskogsbruk nor- malt förekomma'nde'åtgärderna för be- ståndsanläggning och beståndsvård samt bedöma vilka åtgärder, som lämp- ligen påfordrar medverkan av fackman.

Drivning. Ämnet drivning är i gällan- de undervisningsplan för Skogshushåll- ningslinjen uppdelat i drivningsplan- läggning, huggning, transport, virkes- vård och avtal. Kommittén har intet att erinra mot att denna uppdelning av hu- vudämnet bibehålles men anser att ter- men huggning lämpligen kan utbytas mot avverkning. Den väsentliga vikten i undervisningen på detta avsnitt bör läggas på planläggningen av en driv- ning. Det är också betydelsefullt att un- dervisningen om drivning samordnas med sådana ämnen på kursplanen som driftsplanläggningen, beståndsvården och skogsekonomin. Efter genomgången utbildning i drivning bör eleverna kun- na såväl planera som genomföra årli-

gen återkommande drivningar på en mindre skogsfastighet eller kombinerad jord- och skogsfastighet.

Skogsmätning. I detta ämne ingår för närvarande momenten virkessortiment- och -mätning, aptering och skogsupp- skattning. Kommittén finner ingen an- ledning att härvidlag föreslå någon änd- ring. Syftet med undervisningen i äm- net bör vara att eleverna efter genom- gången kurs självständigt skall kunna upprätta enkla kalkyler för aptering. För kalkylarbetet nödvändiga data skall eleverna kunna hämta ur aktuella sorti- mentsbestämmelser, prislistor och leve- ransbestämmelser. Ifråga om skogsupp- skattningen bör eleverna läras att an- vända vanligen förekommande hjälpme- del.

Driftsplanläggning. De båda ämnena driftsplanläggning och skogsekonomi har många beröringspunkter med var- andra, varför man skulle kunna över- väga att sammanföra desamma till ett enda ämne. Driftsplanläggningens själv- ständiga ställning kan motiveras med att undervisningen i ämnet bör koncen- treras på tillämpning av skogsekono- miska kunskaper på konkreta problem, t.ex. skogsbruksplaner och uppgörande av handlingsprogram. Samverkan med andra skogsägare över ägogränserna har därvid stor betydelse. Ämnet är i gällande normalplan för årskursen 2 i Skogshushållning uppdelat på tre mo- ment, nämligen allmänt, skogsbruks- planläggning och samverkansformer inom det mindre skogsbruket. Det förs- ta momentet bör lämpligen överflyttas till det nya ämnet skogspolitik, där det bättre hör hemma, medan de båda öv- riga momenten bör kunna bibehållas med samma beteckning som hittills. Un- dervisningen i skogsbruksplanläggning bör ha till syfte att lära eleverna förstå och tillämpa en skogsbruksplan. Det se- nare momentet bör syfta till att ge ele—

verna kunskaper om befintliga möjlig- heter till samverkan mellan företagar- na inom det mindre skogsbruket och om hur de skall kunna utnyttja dessa möjligheter.

Naturvård. Undervisning i naturvård har hittills ingått i de s.k. allmänna äm- nena i årskurs 2. På grund av den stora vikt som måste läggas vid naturvården föreslår kommittén att ett nytt ämne in- rättas, som får namnet naturvård. Syf- tet med denna undervisning bör kunna anges så, att eleverna genom densamma skall bibringas förståelse för vilka prak- tiska arbetsuppgifter som skogsägaren bör vidta på naturvårdens område, d.v.s. i första hand landskapsvård samt vilt- och fiskevård.

Fysisk träning. Ämnet idrott enligt gällande normalplan bör i analogi med vad som föreslagits för grundutbild- ningen benämnas fysisk träning. I det- samma ingår givetvis både idrott och gymnastik.

Undervisningens uppläggning Undervisningen föresläs i enlighet med vad som tidigare sagts bli. sammanhål- len vid skolan, varigenom övningar och träning av färdigheter kan koordineras med kunskapsstoffet på ett tillfredsstäl— lande sätt. Det är också väsentligt att de praktiska arbetsuppgifterna i undervis- ningen inordnas i schemat för kurser- na på ett sådant sätt att de i möjligaste mån harmonierar med årstidsvariatio- nerna och med varierande klimatiska förhållanden i olika delar av landet. Kommittén vill vidare understryka vik- ten av att undervisningen i olika yrkes- ämnen och olika moment i varje ämne samordnas på ett verklighetstroget sätt. Även om praktikskeden i egentlig me- ning inte skall förekomma vid vidare- utbildningen bör dock ifråga om före- tagareutbildningen eleverna kunna få utföra praktiska arbetsuppgifter på

egen eller annan lämplig fastighet un- der handledning av lärare vid skolan. Som exempel på sådana arbetsuppgifter må anföras: inventering av erforderliga skogliga åtgärder, planering av virkes- uttag och drivning, upprättande av ap- teringstabell, planering av åtgärder för återväxt, inventering av behovet av red- skap för skogsbruket, förande av ar- betskraftsjournal, bokföring och upp- rättande av deklaration för fastigheten. Vissa av dessa uppgifter som exempel- vis planering av drivning kan avse sam- verkan med andra skogsägare.

I bilaga 5 framlägger kommittén för- slag till undervisningsplan för vidare- utbildningen till företagare.

Vidareutbildning till maskinförare: Innehåll Enligt kommitténs förslag till utbild- ningsmål skall Vidareutbildningen till maskinförare utgöra en teknisk all- roundutbildning med huvudsyfte att ge eleverna sådana kunskaper i mate- rial- och maskinlära samt sådana fär- digheter i användning och skötsel av maskiner, att de efter instruktioner från arbetsledningen i de företag de blir an- ställda relativt snabbt skall kunna upp- nå goda prestationer. Undervisningen fordrar enligt kommittens bedömning som grundval relativt goda kunskaper i matematik samt elementär fysik. Kun- skaper om arbetarskydd och trafiklag- stiftning måste även meddelas.

Kommittén föreslår att i undervis- ningsplanen för Vidareutbildningen till maskinförare skall ingå ämnena mate- matik, fysik, materiallära, maskin- och motorlära, materielvård, traktorer med utrustning, övriga maskiner, drivnings- planläggning, arbetarskydd, lagkunskap och fysisk träning.

Matematik. Kursen bör ge minst sam- ma kunskapsmått som den särskilda kursen i matematik på grundskolans

högstadium. Särskild vikt bör läggas på procent- och ränteräkning, överslagsbe- räkningar och storleksuppskattningar, sortförvandling, ekvationer av första graden, yt- och volymberäkningar och grafisk framställning samt övningar i användning av tabeller.

Fysik. Mekanik, värmelära och ellära bör ingå i fysikundervisningen. I me- kaniken lägges huvudvikten vid kraft och rörelse, energi och effekt, i värme- läran vid kroppars utvidgningsförhål- landen, temperatur och värmemängd, värmets spridning och värmet som energikälla samt i elläran vid elektriska strömkällor, elströmmens verkningar, vanligen förekommande elektriska en- heter och mätinstrument.

Materiallära. Undervisningen i denna består av allmän genomgång av olika vid maskinkonstruktioner använda ma— terial och deras hållfasthet. Likaså be- handlas smörjmedel och bränslen, de- ras olika kvaliteter och användbarhet.

Maskin- och motorlära. Undervisning- en i detta ämne bör avse att ge elever- na kunskaper om maskinernas och mo- torernas konstruktion och funktioner i den utsträckning som är nödvändig för att de skall kunna lokalisera och av- hjälpa smärre fel samt bedöma omfatt- ning och behov av reparationer. l äm- net bör också ingå undervisning om den hydrauliska principen samt hyd- rauliken som energiomformare och energitransportör.

Materielvård. Detta ämne avser ge- nomgång av materielvårdsschemata samt daglig och övrig periodisk tillsyn av traktorer och andra maskiner av oli- ka typer samt redskap av skilda slag. Problemet om förebyggande underhåll uppmärksammas särskilt.

Traktorer med utrustning. Vidareut- bildningen till maskinförare skall ge en allroundutbildning men det är givet, att undervisning i användning och vård av

traktorer med deras utrustning måste bli ett väsentligt inslag eftersom skilda komponenter här kan studeras i drift. I ämnet skall ges undervisning om olika vanligen förekommande traktortyper, deras konstruktion och prestanda samt deras användning i olika slags terräng. Traktorernas dragförmåga, krav på bä- righet hos underlaget, känslighet för hinder o.s.v. blir viktiga moment i un- dervisningen. Utbildning i användning- en av de redskap, med vilka traktorer- na kan utrustas, måste givetvis också vara en del av ifrågavarande ämne. Ut- bildningen bör avse såväl lastbärande fordon som redskap för lastning.

Övriga maskiner. I detta ämne ges en översiktlig undervisning om andra vik— tigare maskiner inom skogsbruket, t.ex. markberedningsaggregat, barkningsma- skiner, vinschar och kvistningsmaski- ner. Undervisningen läggs i princip upp på samma sätt som ifråga om traktorer, d.v.s. eleverna bibringas kännedom om konstruktion och prestanda hos maski- ner av olika märken och maskinernas användning i praktiskt arbete. Nämn- värd tid för färdighetsträning står dock inte till förfogande för dessa maskiner.

Drivningsplanläggning. Undervisning- en bör avse såväl översiktlig planlägg- ning som detaljplanläggning. Den först- nämnda bör avse information om prin- ciperna för planläggning vid olika driv- ningsmetoder. Detaljplanläggningen tor- de kunna begränsas till ingående repe- tition av det kunskapsstoff, som med- delats i ämnet under grundutbildning- en. Mot bakgrunden av genomförd de- taljplanläggning belyses uppläggningen av terrängtransporterna och deras ge- nomförande. I samband därmed be- handlas även byggnad av tillfälliga vä- gar för traktorkörning.

Arbetarskydd och trafiklagstiftning. Undervisningen i arbetarskydd bör i

första hand inriktas på orientering om aktuella bestämmelser och föreskrifter rörande arbetarskydd vid maskinella skogsarbeten samt rekommendationer om personlig skyddsutrustning jämte skydd på maskiner och redskap till förebyggande av olyckor. Undervisning- en i trafiklagstiftning skall i första hand beröra vägtrafikförordningen och yr— kestrafikförordningen i sådana avsnitt som vägar, trafik, uppläggning av virke m.m., vilka har betydelse för transpor— ter för skogsbruket. Vidare redogöres för trafikförsäkringslagen och bestäm- melser om maskinskadeförsäkring. Orientering torde också höra lämnas om bestämmelserna rörande beskattning av motorfordon och drivmedel.

Fysisk träning. Träningen bör omfat- ta idrott samt andra former av kondi- tions- och styrketräning.

Undervisningens uppläggning

Då undervisningen föreslås bli samman- hållen vid skolan får erforderliga öv- ningar och färdighetsträning äga rum i anslutning till lektionerna i de olika ämnena. Det är nödvändigt att under- visningen på lärorummet eller i verk- staden på ett pedagogiskt riktigt sätt koordineras med övningar och färdig- hetsträning. I färdighetsträningen kom- mer körningen med traktorer givetvis att inta en central plats. Den tillämpade körningen i terräng är visserligen myc- ket betydelsefull, men den bör dock inte tilldelas ett alltför stort antal tim- mar, eftersom en traktorförare bör in- skolas på sin arbetsplats av arbetsled- ningen för att prestera ett fullgott ar- bete. Den färdighetsträning han erhållit vid skolan måste således med hänsyn till de speciella förutsättningarna kom— pletteras på arbetsplatsen.

Förslag till undervisningsplan för ut- bildning till maskinförare återges i bi- laga 6.

Innehåll

Begreppet förman är, som kommittén tidigare framhållit, inte enhetligt inom skogsbruket. Flertalet förmän torde emellertid vara verksamma som arbets- ledande biträden till skogsskoleutbil- dad personal, varför vidareutbildning- en till förman enligt kommitténs förslag till utbildningsmål bör anpassas för denna yrkesverksamhet. Med hänsyn till förmännens funktioner i det skog- liga arbetet är det givet, att eleverna i frågavarande vidareutbildning hör bi- bringas goda kunskaper om arbetsled- ning. Fördjupade kunskaper i svenska och matematik torde också få bedömas som synnerligen önskvärda med hän- syn till de arbetsuppgifter som en yr- kesman i arbetsledande ställning kan åläggas. Av de skogliga yrkesämnena blir skogsproduktion och drivning vä- sentliga liksom också skogsmätning. Kompletterande utbildning i använd- ning och vård av vanligen förekomman- de maskiner och redskap är givetvis nödvändig. Orientering om skogspolitik bör också ingå i utbildningen.

Kommittén föreslår, att i undervis- ningsplanen för vidareutbildning till förman skall ingå läroämnena svenska och matematik samt yrkesämnena skogspolitik, arbetsledning, redskap och maskiner, skogsproduktion, drivning, sprängning, skogsmätning, naturvård, arbetarskydd och fysisk träning.

Svenska. Undervisningen i ämnet bör inriktas på praktiska ändamål och sam- ordnas med utbildningen i arbetsled- ning. Ifråga om den muntliga framställ- ningen bör genomgång av disposition och framförande av beskrivningar och redogörelser bli ett viktigt moment. Den skriftliga framställningen bör främst avse övning i upprättande av praktiska skrivelser av olika typer, däri inbegri-

pet skriftliga redogörelser för konkreta händelser i arbetslivet.

Matematik. Undervisningen i mate- matik torde höra i stort sett omfatta samma moment som ifråga om vidare- utbildningen till maskinförare. Procent— och ränteräkning, sortförvandlingar samt yt- och volymberäkningar bör så- ledes ingå. Särskilt viktigt torde det vara att eleverna får göra sig förtrogna med redovisning av siffermaterial i gra- fisk form samt tolkning av grafiska framställningar.

Skogspolitik. Ämnet torde i stort sett kunna läggas upp på samma sätt som motsvarande ämne i Vidareutbildningen till företagare men större utrymme bör ges åt redogörelser för fackliga organi- sationer och sociala frågor som rör skogsbrukets anställda. Särskilt frågor om arbetskraftsbehov, anställningsför- hållanden och utbildning bör uppmärk- sammas.

Arbetsledning. I ämnet bör även ingå avtalslära med tyngdpunkt på tillämp- ningen av ram— och lokalavtal. Den egentliga arbetsledningsutbildningen kan lämpligen uppdelas i de tre mo- menten arbetspsykologi, tillämpad ar- betsledning och företagsledning. Ar- betspsykologien omfattar personbedöm- ning, motiv för människornas handlan- de, uppkomsten av grupper och ledare för dessa i både arbetsliv och privat- liv m.m. Den tillämpade arbetsledning- en sysselsätter sig med instruktionsme- todik, planering för arbetet och fördel- ning av arbetsuppgifter, teknik för or- dergivning, utredning av missförhållan- den och tillrättavisning av felande o.s.v. I företagsledningen ingår redogörelser för skogliga företags organisation och verksamhet.

Redskap och maskiner. Eleverna bör erhålla viss fortbildning i användning och vård av mera allmänt förekom-

mande redskap och maskiner för såväl skogsproduktion som drivning. Utbild- ningen kan inte bli så omfattande som för maskinförarna, eftersom förmännen inte själva förutsättes köra maskiner- na i terrängen. De skall emellertid vara förtrogna med maskinernas konstruk- tion och prestanda.

Skogsproduktion. Ämnet bör liksom motsvarande ämne i vidareutbildning- en till företagare delas upp på momen- ten marklära och skogsbotanik, mark- beredning, beståndsanläggning och be- ståndsvård. Liksom i företagarutbild- ningen bör såväl biologiska som ekono- miska synpunkter läggas på undervis- ningen i detta ämne men i förmansut- bildningen bör därjämte särskild vikt läggas vid de arbetstekniska synpunk— terna.

Drivning. De väsentligaste inslagen i detta ämne torde böra vara undervis- ning om planläggningen av en drivning och organisationen av densamma. Sam- ordning mellan avverkning och trans- port vid olika drivningsmetoder (sorti- mentsmetod, stam- och trädmetoder) genomgås utförligt. Orientering om byggnad av tillfälliga vägar för virkes— transport bör meddelas. Virkesvården, särskilt den förebyggande, uppmärk- sammas. Kostnadsutvecklingen för ma- nuellt och maskinellt arbete belyses.

Sprängning. Undervisningen bör in- riktas på transport och användning av sprängämnen och tändmedel samt borr- ning och laddningsberäkningar för mindre omfattande sprängningsarbeten. Vidare bör redogörelse lämnas för de säkerhetsbestämmelser som gäller på området ifråga.

Skogsmätning. Ämnet omfattar mo- menten kartkännedom och flygbildtek— nik, skogsuppskattning, virkesmätning och aptering. Eleverna skall erhålla kännedom om karttyper samt lära sig

använda kartor av olika typer. De skall efter slutad utbildning kunna handha redskap, instrument och tabeller för skogsuppskattning. Repetition av kur- sen i virkesmätning under grundutbild- ningen torde böra ske. Sambandet mel- lan virkespriser och praktiska apte- ringsregler bör klarläggas.

Arbetarskydd. Detta ämne bör be- handla arbetarskyddslagstiftningen, skogsförläggningslagen, skyddsföre- skrifter vid användning av aktuella ma- skiner inom skogsbruket samt organi- sation och verksamhet hos de organ, som har om hand tillsynen över skydds- lagstiftningen. Likaså lämnas undervis- ning i olycksfallsvård.

Ämnena naturvård och fysisk träning bör kunna ges samma innehåll och läg- gas upp på samma sätt som ämnena med motsvarande beteckningar i plan för vidareutbildning till företagare.

Undervisningens uppläggning

I likhet med de båda övriga vidareut- bildningslinjerna bör även ifrågavaran- de undervisning vara sammanhållen vid skolan. övningar och färdighetsträning skall alltså även ifråga om denna ut- bildning äga rum i anslutning till lek- tionerna i yrkesämnena.

I bilaga 7 redovisas förslag till un- dervisningsplan för utbildning till för- man.

KAPITEL 7

Huvudmannaskapet för den skogliga yrkesutbildningen

Nuvarande huvudmannaskap för yrkesutbildande skolor

Det obligatoriska skolväsendet i vårt land har sedan gammalt varit primär- kommunalt. Från och med budgetåret 1966/67 blir även gymnasiet och den nya fackskolan kommunala. De kom- muner, i vilka gymnasier och facksko- lor är belägna, blir huvudmän för dessa skolor.

För yrkesskoleväsendet däremot före— kommer inte något enhetligt huvudman— naskap. Huvudmannaskapet för skolor och kursverksamhet inom yrkesutbild- ningen är fördelat mellan staten, halv- statliga institutioner såsom skogsvårds- styrelser och hushållningssällskap, landsting, kommuner, stiftelser, organi- sationer och privata företag. I huvudsak är dock yrkesskolväsendet kommunalt, flertalet yrkesutbildande skolor har kommuner eller landsting som huvud- män. Kommunerna är huvudmän för lokala yrkesskolor samt 5. k. inbyggda skolor för industri, hantverk, handel och kontorsverksamhet m. m. Även cen-

trala yrkesskolor kan vara kommunäg— da. Landstingen år huvudmän för de centrala verkstadsskolorna samt för andra centrala yrkesskolor, t.ex. för utbildning inom vårdyrken. Flertalet sjuksköterskeskolor och barnsköterske- skolor är landstingsägda. Detsamma är fallet med flertalet lantbruksskolor och lanthushållsskolor. Staten är huvudman endast för ett fåtal yrkesskolor, av vil- ka de flesta har karaktär av riksskolor, d. v. s. skolor, som är avsedda för utbild— ning av yrkesgrupper med starkt be- gränsat men över hela landet fördelat rekryteringsbehov.

I fråga om skogsbrukets yrkesskolor är skogsvårdsstyrelserna huvudmän för skogsbruksskolorna saint staten för skogsskolorna och skogsmästarskolan. Skogsvårdsstyrelserna är dessutom hu- vudmän för en omfattande kursverk- samhet för fortbildning av yrkesutövare inom skogsbruket.

Omprövning av huvudmannaskapet

I yrkesutbildningsberedningens utred- ningsuppdrag ingår att överväga hu- vudmannaskapet för de yrkesutbildan- de skolorna. Chefen för ecklesiastik- departementet har i direktiven för be- redningens arbete uttalat, att ”för vårt lands vidkommande synes yrkesskol- väsendet böra vidareutvecklas vid i princip bibehållna former för huvud-

mannaskap och ansvarsfördelning mel- lan stat, kommun och näringsliv”. Hu— vudmannaskapsfrågan borde enligt de- partementschefens mening bedömas ut- ifrån bl.a. planeringssynpunkter, varvid borde beaktas behovet av en samordnad planering och utveckling av alla skol— former, som följer ovanpå grundskolan. Prövningen av frågan om huvudmanna-

skapet och ansvarsfördelningen samt statsbidragssystemet i fråga om yrkes- skolväsendet borde enligt direktiven ske med utgångspunkt i att den nuva- rande kostnadsfördelningen mellan de berörda huvudintressenterna i stort sett upprätthålles. Beträffande näringslivets medverkan i yrkesutbildningen fram- höll departementschefen, att nu liksom tidigare måste lösningen sökas i en samverkan mellan samhälle och nä- ringsliv. Dock torde det enligt departe- mentschefens mening vara klart, att en rationell hushållning med tillgångarna måste innebära, att näringslivets resur- ser i större utsträckning än hittills tas i anspråk för yrkesutbildning. Kommittén har inte enligt sina di— rektiv ålagts att pröva frågan om hu- vudmannaskapet för de skogliga yrkes- utbildningsanstalterna men av olika

skäl anser den sig ändock böra ta upp denna fråga till övervägande. Frågan har aktualiserats genom de uppdrag yr- kesutbildningsberedningen erhållit. Den omdaning hela vårt skolväsende för närvarande undergår kan inte heller undgå att påverka även den skogliga yrkesutbildningen. Kommittén har i kapitel 4 framhållit, att yrkesutbild- ningen för skogsbruket blir ett inslag i samhällets engagemang för att ge ung- domen liksom även vuxna utbildning för kommande yrkesarbete. Vid sina överväganden rörande huvudmannaska- pet för skogsbrukets yrkesskolor har kommittén beaktat de synpunkter på huvudmannafrågan och kostnadsfördel- ningen mellan stat, kommun och nå- ringsliv som chefen för ecklesiastikde— partementet framfört i direktiven för yrkesutbildningsberedningens arbete.

Huvudmannaskapets innebörd

Med huvudman för en skola eller ut- bildningsanstalt förstås enligt gällande författningar den som bär det ekono- miska ansvaret för att verksamheten vid skolan kommer till stånd och fortgår. I den mån bidrag från det allmänna och eventuellt även från enskilt håll icke är tillräckliga för att bekosta anstaltens verksamhet åligger det huvudmannen att anskaffa de medel, som därutöver behövs. Huvudmannen är ägare av an- stalten med dess inventarier och annan utrustning, vilket inte alltid men i de flesta fall betyder att han också äger skolfastigheten med därpå uppförda byggnader. Huvudmannen är skyldig att uppföra eller förhyra lokaler för under- visningen samt _- i fråga om internat- skolor _ för elevernas inkvartering och utspisning. Huvudmännen för skogsbruksskolorna, d. v. s. skogsvårds- styrelserna, äger även vanligtvis de till

7—7633 65

skolorna knutna övningsskogarna. Huvudmannen är arbetsgivare för personalen vid utbildningsanstalterna, såväl lärare som övrig personal, och har arbetsgivareansvar gent emot denna. Huvudmannen har skyldighet att svara för att personalen erhåller fastställda löne- och pensions- och andra förmå- ner. Inrättande och tillsättande av skol- ledar— och lärartjänster, avlönings- och pensionsförmåner, ledigheter, avsked ur tjänst m. m. regleras numera av statliga bestämmelser även för kommunala och statsunderstödda enskilda skolor. Flertalet skolor står under lokal led- ning av styrelser, vilkas befogenheter varierar men vilka som huvuduppgift har att handha vården av skolan och se till, att verksamheten vid densamma försiggår enligt gällande föreskrifter. Styrelsen utses i sin helhet eller till övervägande del av huvudmannen. l

fråga om skogsbruksskolorna utgör hu- vudmannen, skogsvårdsstyrelsen, själv styrelse. Om styrelsen handhar skolans ekonomiska förvaltning är den ansvarig för denna inför huvudmannen. Ofta ut— övas den ekonomiska förvaltningen di- rekt av huvudmannen. Tillsynsmyndigheterna bestämmer ut- bildningens innehåll och omfattning ge- nom fastställande av läroplaner. Ge- nom inspektion av skolorna kontrolle- rar de att utbildningen bedrives i enlig- het med för densamma gällande be- stämmelser. Beslut om tilldelning av statsbidrag fattas också av tillsynsmyn-

dighet eller i vissa fall av Kungl. Maj:t. Statsbidragets storlek blir beroende av undervisningsverksamhetens omfattning i den utsträckning denna godkänts av tillsynsmyndigheten. Sammanfattnings- vis kan man konstatera, att tillsynsmyn- digheterna har det avgörande inflytan- det över utbildningsverksamhetens om- fattning och utformning samt att på huvudmannen faller ansvaret för verk- samhetens genomförande (genom skol- styrelserna) samt ansvaret för skolans fasta och lösa egendom och för dess ekonomiska förvaltning.

Huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna

Följande alternativ för utövande av hu- vudmannaskap för skogsbruksskolorna synes vara teoretiskt tänkbara, näm- ligen

skogsvårdsstyrelsen

staten kommun

landsting näringslivet (branschorganisation och/eller företag)

???”???

Diskussion av de olika alternativen

Det första alternativet innebär i prin- cip bibehållande av nuvarande huvud- mannaskap. Detta alternativ har många fördelar att uppvisa. Skogsvårdsstyrel- serna utgör organ för Skogshushållning- en i sina respektive län och har goda förbindelser med skogsnäringen, med skogsägare av skilda kategorier och med tjänstemanna— och arbetarorganisa— tioner. Den nuvarande skogsyrkesut- bildningen har i huvudsak byggts upp av skogsvårdsstyrelserna, vilka således har stor erfarenhet på detta område. Tack vare sina kontakter med skogsnä— ringen äger skogsvårdsstyrelserna goda möjligheter att stimulera elevrekryte-

ringen till skogsbruksskolorna. Genom sin sakkunskap har styrelserna möjlig- het att på ett tillfredsställande sätt an- passa centralt utfärdade normalplaner för undervisningen till lokala förutsätt- ningar av biologisk och teknisk natur samt till strukturförhållandena inom skogsbruket. Lärarnas praktiska fort- bildning torde underlättas genom skogs- vårdsstyrelsernas huvudmannaskap, emedan de då erhåller bättre möjlig- heter att bedriva yrkesstudier ute på det skogliga arbetsfältet för att hålla sig å jour med utvecklingen inom skogs— näringen. Skogsvårdsstyrelserna torde ha bättre förutsättningar att sköta de till skolorna knutna övningsskogarna med hänsyn till utbildningens behov än vad annan huvudman kan ha. Vidare kan Skogsvårdsstyrelsernas skogsvårds- konsulenter under sitt ordinarie arbete anskaffa övningsobjekt utanför skolsko- garna, vilket måste bedömas vara värde- fullt för skolornas verksamhet. Skogsvårdsstyrelsernas huvudmanna— skap för skogsbruksskolorna har också nackdelar att uppvisa. Det kan medföra risk för att den skogliga yrkesutbild-

ningen inte håller önskvärd kontakt med annan yrkesutbildning och utbild- ningsväsendet överhuvudtaget. I de re- gionala skolstyrelserna för lantbrukets yrkesskolor är skogsvårdsstyrelserna företrädda men i övrigt finns inga fasta samarbetsformer mellan den skogliga yrkesutbildningen och annan utbild- ning inom länet. Bristen härpå kan leda till att den skogliga yrkesutbildningen inte kan hålla jämna steg med den pe- dagogiska och undervisningsmetodiska utvecklingen inom annan utbildning, lärarna kan bli alltför starkt fixerade vid sitt eget fack.

Med hänsyn till att en betydande del av den produktiva skogsmarken i vårt land är förenad med jordbruk behöver många yrkesutövare utbildning i både jordbruk och skogsbruk. Detta utbild- ningsbehov kan bli svårare att tillgodo- se om lantbruksskolor och skogsbruks- skolor även framdeles får olika huvud— män.

Den önskvärda samordningen av pla- nering och utveckling av de skolrefor- mer som följer ovanpå grundskolan, stöter även på hinder, om huvudmanna- skapet för de yrkesutbildande skolorna blir alltför splittrat. En huvudman för en skola bör äga så pass goda ekono- miska resurser att han kan fullgöra de ekonomiska förpliktelser som åligger honom. Detta är ej fallet med skogs— vårdsstyrelserna, vars egna ekonomiska resurser är mycket begränsade. Staten betalar visserligen lärarlöner och drifts- kostnader vid skogsbruksskolorna, men om skogsvårdsstyrelserna vill vidga om- fattningen av utbildningen utöver den ram som statsbidragen medger, måste de i regel skaffa bidrag från annat håll, vanligen från landstingen. Bidrag till nybyggnader av lokaler och anskaffan- de av fasta inventarier lämnas endast i begränsad utsträckning av staten, för dessa ändamål erfordras betydande lo—

kala bidrag. Skogsvårdsstyrelsernas för- måga att utöva huvudmannaskap för skogsbruksskolorna liksom för annan utbildningsverksamhet blir på grund av styrelsernas karaktär helt beroende av de bidrag de erhåller, främst från staten.

Då staten bestrider större delen av kostnaderna för skogsbruksskolornas verksamhet och skogsvårdsstyrelserna kan betraktas som halvstatliga organ skulle det andra alternativet, ett helt statligt huvudmannaskap, synas ligga nära till hands. Det är emellertid enligt kommitténs mening inte realistiskt att räkna med att staten skulle vilja åtaga sig huvudmannaskapet för skogsbruks- skolorna. Utvecklingen går i den rikt- ningen att staten avvecklar huvudman- naskap den tidigare haft. Gymnasierna blir från och med nästkommande bud- getår kommunala. Därmed blir inte bara den obligatoriska skolan utan ock- så huvudparten av skolorna på det gym- nasiala åldersstadiet kommunala. En- dast ett litet fåtal yrkesskolor av riks- skolekaraktär kvarstår som statliga. Yr- kesskolväsendet är, som tidigare fram- hållits, redan i huvudsak kommunalt och med all sannolikhet kan man utgå från att dess kommunala karaktär kom- mer att ytterligare accentueras fram— deles. Det tredje alternativet, kommun som huvudman, utgör inte enligt kommitténs mening någon lämplig lösning av hu- vudmannaproblemet ifråga om skogs- bruksskolorna. Från yrkesskolhåll har tidigare framförts önskemål om att kommunerna skulle tillerkännas rätt att vid sina yrkesskolor inrätta skogs- yrkeslinjer liksom även lantbrukslinjer. Endast i ett enda fall har en kommun tillerkänts rätt att inrätta en skogsyr- keslinje vid sin yrkesskola. Kommunen har utgjort ett alltför begränsat elev- rekryteringsområde för den utbildning

det här är fråga om. Genom den nya kommunreformen kommer vi att erhålla betydligt större kommuner framdeles än vad som är fallet för närvarande men inte heller dessa nya stora kommu- ner torde kunna bli tillräckligt stora elevområden för den skogliga yrkesut- bildningen. En skogsbruksskola bör inte vara en lokal utan en central yrkes- skola, som rekryterar sina elever från större regioner. Det är inte alls uteslu- tet att även länet kan bli ett för litet re- kryteringsområde i vissa fall. Det fak- tum att kommuner blir huvudmän för gymnasier och fackskolor utgör inte något bärkraftigt argument för kom- munalt huvudmannaskap för yrkessko— lor av central typ. I Skoldebatten har den tanken framkastats, att yrkesut- bildningen på det gymnasiala ålderssta- diet skulle koncentreras till gymnasie- orterna. Kommittén anser det uppen- bart olämpligt att en gymnasiekommun blir huvudman för yrkesutbildningen för landsbygdsnäringarna jordbruk och skogsbruk. Dessa näringar finns kanske inte företrädda inom kommunen, varför man inte kan förutsätta att kommunen har något intresse av att särskilt främja utvecklingen av yrkesutbildningen för desamma. En stor del av eleverna och kanske huvudparten av dem torde kom- ma från andra kommuner än gymnasie- orten. Det torde bli ofrånkomligt att elevernas hemkommuner lämnar gym- nasiekommunen ekonomisk ersättning liksom ifråga om elever i gymnasiet och fackskolan. Då det torde röra sig om ett relativt fåtal från varje kommun blir ersättningsystemet tungrott i detta fall. Det är vidare självklart att den rent praktiska delen av denna utbildning inklusive färdighetsträning måste för- siggå ute på arbetsfälten, varför lant- bruks- och skogsbruksskolor torde böra organiseras som filialskolor till gym- nasieortens yrkesskola, om ett kommu-

nalt huvudmannaskap av denna art skulle genomföras, en organisatorisk anordning som kommittén ej finner till- fredsställande.

Det fjärde alternativet — landstinget som huvudman för skogsbruksskola — är enligt kommitténs uppfattning det mest realistiska. Landstingen har gjort betydande insatser för yrkesutbildning- en i vårt land. De är, som förut påpe- kats, huvudmän för flertalet yrkesskolor av central typ, varjämte även ett stort antal folkhögskolor är landstingsägda. Landstingen har också i stor omfattning lämnat ekonomiskt stöd åt yrkesutbild- ning, för vilken de inte är huvudmän. Sålunda lämnar samtliga landsting, så när som på ett, årligt bidrag till kom- munernas yrkesskolor i respektive län. Den kraftiga utbyggnad av yrkesskol- väsendet, som ägt rum under den se- naste tioårsperioden, har till stor del möjliggjorts genom den planering som landstingen låtit utföra och det ekono— miska stöd de lämnat. Även till den skogliga yrkesutbildningen lämnar landstingen bidrag. Under vart och ett av åren 1964 och 1965 har landstingens sammanlagda bidrag till driften vid skogsbruksskolorna uppgått till nära 1 miljon kronor. Till investeringar i ny- byggnader för skolor och till fasta in- ventarier har olika landsting lämnat be- tydande belopp. Investeringsbidragens storlek varierar givetvis från år till är, beroende på vilka byggnadsprojekt som realiseras. Under år 1964 uppgick lands- tingens sammanlagda bidrag till inve- steringar i skogsbruksskolor till 1,1 mil— jon kronor. Sammanställningar över landstingsbidragen 1964 och 1965 åter- ges i bilaga 8.

Då landstingen redan är huvudmän för flertalet centrala yrkesskolor skulle det från flera synpunkter vara värde- fullt, om de finge övertaga huvudman- naskapet för samtliga yrkesskolor av

- __ _ ___—.. *.... _.__-______——_—_—________._—_________—_.

central typ, även skogsbruksskolorna. Planering och utveckling av den cen— tralt bedrivna yrkesutbildningen skulle väsentligt underlättas genom ett samlat landstingskommunalt huvudskap. Un- dervisningsresurserna av skilda slag skulle kunna användas på ett effekti- vare sätt i den mån samverkan mellan olika skolformer visar sig kunna främja utbildningen.

Det femte alternativet, att skogsnä- ringen själv via företag eller bransch- organisationer skulle övertaga skogsyr- kesutbildningen, torde utan vidare kun- na avföras ur diskussionen. Endast ett fåtal företagsskolor med utbildning mot- svarande skogsbruksskolornas finns för närvarande och domänverket t. ex. avser att i viss omfattning avveckla den grundläggande skogsarbetarutbildning det hittills bedrivit och överlåta denna utbildning åt för ändamålet lämpligt be- lägna skogsbruksskolor. Även av rent principiella skäl skulle det vara olämp— ligt att företag och organisationer inom skogsnäringen blev huvudmän för samt- liga skogsbruksskolor, emedan den grundläggande skogliga yrkesutbild- ningen bör vara öppen för alla som uppfyller kraven på inträde i denna utbildning. Däremot är det ju självklart att den praktiska utbildningen och fär- dighetsträningen bör ske i nära kontakt med skogsnäringen. Den skall medverka i utbildningen men inte vara huvudman för densamma.

Om ett enskilt företag vill starta en egen företagsskola med grundläggande utbildning bör detta enligt kommitténs mening givetvis tillåtas. Begär företaget statsbidrag till en sådan skola torde bi- dragsfrågan böra prövas av Kungl. Maj:t.

Kommitténs förslag Kommittén har i den föregående diskus- sionen om olika alternativa lösningar

av huvudmannafrågan för skogsbruks- skolorna funnit att det landstingskom- munala huvudmannaskapet synes ut- göra den mest realistiska lösningen. Ett starkt argument för att landstingen skall övertaga huvudmannaskapet för skogs- bruksskolorna är, att dessa redan äger det övervägande antalet centrala yrkes- skolor, d. v. s. sådana skolor, som rekry- terar sina elever från större regioner än en kommun, vanligtvis ett län. Blir landstingen huvudmän för praktiskt taget alla centrala yrkesskolor kan en gemensam planering och utveckling av den centralt bedrivna yrkesutbildning- en komma till stånd. I direktiven för yrkesutbildningsberedningen har fram- hållits att behovet av en samordnad planering och utveckling av alla de skolformer som följer ovanpå grund- skolan bör tillgodoses. Då såväl grund- skolan som gymnasiet och fackskolan är kommunala skulle det ligga nära till hands att tänka sig att även yrkesutbild- ningen på det gymnasiala åldersstadiet borde bli kommunal och förläggas till gymnasieorterna för samarbete med de båda övriga gymnasiala skolformerna. Kommittén har redan tidigare fram- hållit, att det enligt dess mening är uppenbart olämpligt att en gymnasie- kommun blir huvudman för yrkesut- bildning för de utpräglade landsbygds- näringarna jordbruk och skogsbruk och vill här tillägga, att den finner goda skäl tala för att uppdelningen av huvudman- naskapet för yrkesutbildningen mellan kommuner och landsting bibehålles även för framtiden, så att landstingen kommer att utöva huvudmannaskap för sådana skolor, vilkas elevområde om- fattar ett helt län eller annan större region.

Ett annat argument för att huvud- mannaskapet för skogsbruksskolorna skall övergå till landstingen är dessas möjligheter att finansiera verksamheten

vid skolorna. De nuvarande huvudmän- nen, skogsvårdsstyrelserna, måste prak- tiskt taget helt lita till bidrag utifrån. Ytterligare ett argument är, att den för yrkesutövare inom det kombinerade jordbruket och skogsbruket önskvärda yrkesutbildningen i båda näringarna lättare kan komma till stånd, om lant-

bruksskolor och skogsbruksskolor er- håller samma huvudman.

Med stöd av den argumentering kom— mittén härovan fört föreslår den, att huvudmannaskapet för skogsbrukssko- lorna överflyttas från skogsvårdsstyrel- serna till landstingen.

H uvudmannaskapet för övriga skogliga yrkesutbildningsanstalter

Staten är för närvarande huvudman för skogsmästarskolan och skogsskolorna liksom också för lärarutbildningen för den skogliga yrkesundervisningen.

Skogsmästarskolan är ensam i sitt slag och har ett relativt lågt elevantal. Den utbildar årligen ett 30-tal elever, vilka erhåller en mycket kvalificerad utbildning. Skogsmästarskolan uppfyl- ler väl kriterierna för en yrkesskola av riksskolekaraktär. Då sådana skolor i regel är statsägda föreslår kommittén att staten även framdeles skall vara huvudman för skogsmästarskolan.

Om de skolor, vilka för framtiden skall ge utbildning på den nivå, som motsvarar de nuvarande skogsskolorna, också skall kunna betecknas som riks- skolor kan möjligen diskuteras. Starka

skäl synes dock tala för detta. Antalet dylika skolor torde komma att bli yt- terst litet och deras sammanlagda elev- antal relativt begränsat. Skolorna kom- mer att rekrytera sina elever från olika delar av landet. Kommittén drar härav den slutsatsen, att även skogsskolorna bör kunna anses vara riksskolor och föreslår följaktligen att staten skall ut- öva huvudmannaskap över skogsskolor- na även framgent.

Staten är numera huvudman för prak- tiskt taget all lärarutbildning, sedan pri- vatägda lärarseminarier på det husliga området samt förskoleseminarier nu- mera förstatligats. Lärarutbildningen för den skogliga yrkesutbildningen bör alltså vara statlig även i fortsättningen.

Skogsbruksskolorna under landstingens huvudmannaskap

Kommittén avser att i sitt senare be- tänkande ta upp till behandling frågor- na om central, regional och lokal led- ning av den skogliga yrkesutbildningen. Då problemen rörande ledningen på olika nivåer hänger intimt samman med varandra anser sig kommittén i föreva- rande betänkande inte kunna lägga fram definitiva förslag rörande ledningen för skogsbruksskolorna under landstingens huvudmannaskap. Kommitten begränsar sin efterföljande framställning till att

avse principiella synpunkter på denna fråga.

Styrelser, nämnder och yrkesråd Kommer en författningsmässigt fastsla- gen ansvarsfördelning mellan kommu- ner och landsting i fråga om yrkesut- bildningen till stånd torde man kunna räkna med att varje landsting tillsätter en för dess samtliga skolor gemensam styrelse. Så har redan skett i några landsting, varvid Kungl Maj:t lämnat

medgivande att denna gemensamma sty- relse får fungera som styrelse även för under landstinget lydande lantbruks— skolor. En författningsändring, som medger att gemensam styrelse för samt— liga landstingsägda skolor får inrättas, är tänkbar. Möjligen blir en sådan sty— relse obligatorisk. Man får i så fall en parallell till skolstyrelserna inom kom- munerna, vilka utgör styrelse för kom- munens samtliga skolor, såvida inte un- dantag för särskild skola medgivits. En för landstingets samtliga skolor gemensam styrelse kan med fördel handlägga sådana ärenden som berör planering av utbildningen och ekono- misk förvaltning av skolorna. Koncent- ration av de "kamerala göromålen till ett under styrelsen lydande centralt skolkansli innebär en värdefull ratio- nalisering. Med hänsyn till yrkesutbild— ningens mångfacetterade natur är det däremot tveksamt om den lokala till- synen och vården av yrkesskolorna lämpligen bör omhänderhas av en cen- tral skolstyrelse. Det förefaller som om dessa uppgifter bättre kunde skötas av särskilda styrelser eller nämnder för varje yrkesskola eller yrkesskolenhet. Av organisationsmässiga skäl torde det vara nödvändigt att dessa nämnder un- derställes landstingets centrala skolsty- relse. De bör tillvarataga skolornas spe- ciella intressen samt också fungera'som kontaktorgan mellan den centrala lands- tingsskolstyrelsen och fackorganisatio- ner inom den eller de näringar, för vilka vederbörande skolor utbildar. Centralstyrelsernas främsta arbets- uppgifter ligger inom områdena för pla- nering på längre sikt, organisation och administration av utbildningen. För handläggning av frågor, som berör un- dervisningens innehåll och upplägg- ning, behöver nämnderna biträde av väl kvalificerade och erfarna yrkesut- övare. Enligt gällande skolstadga må

styrelse för landstingskommuns yrkes- skola för yrken eller yrkesområden, som är företrädda vid skolan, tillsätta ett eller flera yrkesråd. Dessa råd har till uppgift att inom sitt verksamhets- område följa utvecklingen och biträda styrelsen i frågor rörande undervis- ningen. I yrkesråden skall både före— tagare och anställda vara företrädda.

Enligt kommitténs mening bör för skogsbruksskoleundervisningen tillsät- tas dels en nämnd och dels ett yrkesråd i varje län.

Skogsbruksintressenas inflytande på utbildningen Utbildningen vid skogsbruksskolorna måste äga rum i nära och fortlöpande kontakt med skogsbrukets folk. Led- ningen för skolorna måste vara så be- skaffad att den kan se till, att den ut— bildning de ger ständigt anpassas efter utvecklingen på det skogliga området. Nya forskningsresultat, rön och erfa- renheter måste så snabbt som möjligt via skolornas undervisning omsättas i det praktiska arbetet i skogen. Denna verksamhet kräver ett väl utvecklat samspel mellan denna och skogsnäring- ens företrädare. Inte minst viktigt är att skogsnäringen får ett starkt infly- tande i nämnderna för skogsbrukssko- lorna.

Eftersom det föreligger identitet mel- lan huvudman och ägare av en skola är det naturligt att huvudmannen tillsätter styrelse för densamma. Så är också re- gel i vårt lands skolväsende. Kommer samtliga till en landstingskommun hö- rande skolor att ställas under ledning av en gemensam styrelse tillsätter lands- tinget ensamt denna styrelse. Någon annan lösning av frågan om vem som skall tillsätta denna styrelse torde inte kunna komma i fråga. Även en nämnd för en skola blir ett organ för huvudmannen och denne kan således

göra anspråk på att bestämma samman- sättningen av densamma. Enligt kom- mitténs uppfattning bör emellertid nämnden för skogsbruksskoleundervis— ningen under landstingets huvudman- naskap vara sammansatt på ett sådant sätt, att företrädare för skogsnäringen kan utöva ett avgörande inflytande på dess beslut. Även om landstinget skulle formellt utse ledamöter av nämnden bör genom förlagsrätt för skogliga myn- digheter och organisationer skogsnä- ringen reellt bestämma dess samman- sättning. Väsentligt bör också vara, att det kommer till stånd en sådan befogen- hets- och ansvarsfördelning mellan den centrala landstingsskolstyrelsen och nämnden, att den senare kan hävda den skogliga yrkesutbildningens intres- sen.

Flera olika alternativ för samman- sättningen av nämnden är tänkbara. Ett alternativ skulle vara att låta skogs- vårdsstyrelsen i länet fungera som nämnd. Ur förvaltningsrättsliga syn- punkter skulle måhända en sådan an- ordning kunna betraktas som en inad- vertens, eftersom den skulle innebära, att ett halvstatligt organ skulle utöva bestämmanderätt över en institution som äges av en kommunal församling. Från sakliga synpunkter finns intet att invända, skogsvårdsstyrelserna har till uppgift att främja skogshushållningen, förfogar över god sakkunskap och har i sin regi byggt upp den nuvarande skogsyrkesutbildningen. En annan ut- väg är att tillsätta särskild nämnd för skogsbruksskolorna, i vilken såväl hu- vudmannen, landstinget, som skogliga organ får utse ledamöter. Enligt kom- mitténs mening bör huvudmannen ej ha majoritet i denna nämnd utan exem- pelvis tillsätta en eller två ledamöter. Skogsbruket skulle då förslagsvis kunna representeras i densamma av en före- trädare för vardera skogsvårdsstyrel-

sen, storskogsbruket, bondeskogsbruket, skogstjänstemännen och skogsarbetarna i länet. Kommittén anser, att det först— nämnda alternativet är att föredra, d v 5 att skogsvårdsstyrelsen får fungera som nämnd för skogsbruksskoleundervis- ningen i länet.

De synpunkter på den lokala ledning- en kommittén i det föregående framfört har byggt på den förutsättningen att skogsbruksskolan blir en fristående sko— la. Samförlägges skogsbruksskolan med lantbruksskola eller med annan yrkes- skola eller organiseras den som en linje vid en större yrkesskolenhet kommer styrelsefrågan i ett annorlunda läge. Det torde i de angivna fallen bli nöd— vändigt att inrätta en för de samförlag— da skolorna eller för hela yrkesskolen- heten gemensam styrelse, antingen den- na skall bli lokal styrelse under en cen- tral landstingsskolstyrelse eller en själv- ständig styrelse. Styrelse för samförlagd skogsbruksskola och lantbruksskola skulle förslagsvis kunna sammansättas av ett lika antal företrädare för jordbru- ket och skogsbruket med av landstinget utsedd ordförande. I central yrkesskola med utbildningslinjer för olika yrken, eventuellt även för skogsbruket, torde varje större utbildningsområde böra vara företrätt i styrelsen.

Vad yrkesrådet beträffar bör dess funktion vara av rådgivande natur. Dess medlemmar bör utses av representativa organisationer för arbetsgivare och an- ställda inom skogsnäringen. I detsam— ma bör också ingå en tjänsteman inom skogsvårdsstyrelsen, som är speciellt sakkunnig i frågor rörande utbildning och rådgivning.

Kommittén vill till sist framhålla, att verksamheten vid skogsbruksskolorna, för vilken landstinget skall utöva hu- vudmannaskap, bör omfatta grundut- bildning och vidareutbildning. Fort-

bildningen av olika yrkeskategorier bör vara en uppgift för skogsvårdsstyrelser- na under tillsyn av Skogsstyrelsen. Detta utesluter givetvis inte att skolorna åtar sig att anordna fortbildningskurser el-

ler att skolornas lärare och lokaler ut— nyttjas för fortbildningsverksamhet. Kommittén förutsätter, att de samlade utbildningsresurserna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

KAPITEL 8

Sammanfattning

Kap. 1

Kommitténs utredningsuppdrag

Kapitlet innehåller en redogörelse för de direktiv som lämnats för kommitténs utredningsarbete, såväl de ursprungli-

gen givna direktiven som senare ut- färdade tilläggsdirektiv.

Kap. 2 Skogsbrukets yrkesskolor - historik

I detta kapitel lämnas en historik över den skogliga yrkesutbildningens utveck- ling. Som bakgrund till historiken teck- nas en skiss över skogsbrukets utveck- ling. Den skogliga yrkesutbildningens

under olika tider skiftande innehåll, former och omfattning ställes in i sitt sammanhang med tekniska, sociala och ekonomiska förhållanden inom närings- och samhällslivet.

Kap. 3 Nuvarande utbildning vid skogsbrukets yrkesskolor

I det tredje kapitlet lämnas en översikt över de nuvarande skolformerna inom den skogliga yrkesutbildningen, näm- ligen skogsbruksskolorna, skogsskolor-

na och skogsmästarskolan. Vidare redo- göres för organisation och verksamhet vid dessa skolor.

Kap. 4

Allmänna synpunkter på skoglig yrkesutbildning och dess relationer till övrig yrkesutbildning

Kommittén framlägger i kap. 4 sin prin- cipiella syn på den skogliga yrkesut- bildningen. Denna utbildning kan be- traktas ur två principiellt skilda syn- vinklar, dels som en intern angelägen— het för skogsnäringen, avsedd att till- godose dess behov av utbildad arbets- kraft och dels som ett samhällets enga- gemang för att ge ungdomen möjlighet att erhålla den utbildning den önskar. I praktiken bör dessa två skilda synsätt

mycket väl kunna förenas. Vid plane- ring och dimensionering av yrkesutbild- ningen måste man ta hänsyn såväl till de presumtiva elevernas önskemål om utbildning som till närings- och yrkes- livets behov av arbetskraft. Den skog- liga yrkesutbildningen måste självfallet inriktas på yrkesverksamhet inom skogsnäringen men fördenskull kan den inte betraktas som en från annan yrkes- utbildning isolerad verksamhet, som

äger betydelse enbart för denna näring. Allt mer och mer har utbildningsvägar- na på det gymnasiala åldersstadiet kom- mit att betraktas som ett system, vars olika delar bör hänga samman med var- andra. I enlighet med denna grundsyn måste även sådan yrkesutbildning, som i första hand är inriktad på en viss be- stämd näring, tillerkännas status som en del av vårt samlade utbildningsvä- sen. Yrkesutbildningen för skogsbruket blir, inte främst ett samhällets engage— mang för rationaliseringen inom den- na näring utan ett inslag i samhällets engagemang för att ge ungdomen lik- som även vuxna utbildning för yrkes— verksamhet.

Kommittén diskuterar sedan huruvi- da idén om gemensam mera brett lagd grundutbildning för näraliggande yr- ken kan tillämpas ifråga om skogsnä- ringen. För dennas del skulle i så fall gemensam grundutbildning med jord- bruket synas ligga nära till hands men även andra kombinationer kunde vara tänkbara, t. ex. mellan skogsbruket och skogsindustrierna. Yrkesutövare inom jordbruk och skogsbruk behöver goda biologiska kunskaper och likaså insik- ter och färdigheter i skötsel, av maski- ner 'av skilda slag. Förvärvandet av detta gemensamma biologiska och tek- niska kunskapsstoff kan emellertid inte hänföras till yrkesutbildning if egentlig mening. ] yrkesskolorna för respektive jordbruk och skogsbruk måste under— visningen inriktas på tillämpning av de biologiska och tekniska ämnena i en- lighet med vad respektive näringar fordrar. I lantbrukets yrkesskolor står odlingen av kulturväxter samt uppföd- ning och skötsel av husdjur i centrum för den tillämpade biologien, i skogs- brukets yrkesskolor blir anläggning av skogsbestånd, deras skötsel och vård på liknande sätt det centrala i biologi- undervisningen. På det tekniska fältet

kräver jordbruket inklusive husdjurs- skötseln sin särskilda maskinpark, me- dan skogsbruket för arbete inom sitt område fordrar särskilda maskiner och redskap. Med hänsyn härtill är det en- ligt kommitténs mening inte befogat från vare sig pedagogiska eller ekono- miska synpunkter att anordna en för jordbruk och skogsbruk gemensam grundutbildning.

Även om en gemensam grundutbild- ning avvisas är det givet, att blivande yrkesutövare inom den kombinerade företagsformen jordbruk-skogsbruk bör äga yrkeskunnighet inom båda nä- ringarna. Antingen kan de genomgå så- väl lantbruksskola som skogsbruksskola eller också kan man anordna en för båda näringarna helt integrerad utbild- ning, vars mål kan uttryckas så, att ele- verna genom densamma skall erhålla goda teoretiska kunskaper och goda praktiska färdigheter för skötsel av ett jordbruk med tillhörande skog.

Mot gemensam grundutbildning för skogsbruket och andra näringar, exem- pelvis skogsindustrierna eller verk- stadsindustrierna, kan riktas principi- cllt samma invändningar som mot ge- mensam grundutbildning för jordbruk och skogsbruk. Utbildningen förlänges utan att man uppnår fördelar av vare sig pedagogisk eller ekonomisk natur.

Kommittén framhåller, att den grund- läggande yrkesutbildningen vid skogs- bruksskolorna inte är specialiserad utan gemensam för flera inom skogsnäringen verksamma yrkeskategorier, arbetare och arbetsledare likaväl som företagare. I sitt i ett efterföljande kapitel framlag- da förslag till utbildningsgång för den skogliga yrkesutbildningen utgår kom- mittén från att grundutbildningen även framdeles skall bli gemensam för samt- liga yrkeskategorier inom skogsbruket, frånsett de högskoleutbildade. Kommit-

tén anser att den grundläggande utbild- ningen bör kunna meddelas under lop- pet av ett läsår. En vidareutbildning motsvarande den nuvarande årskurs 2 vid skogsbruksskolorna bör anordnas, men denna utbildning bör kunna ge- nomföras på kortare tid än ett helt läs- år _— cirka 16 a 20 veckor. Den bör dif- ferentieras på tre linjer, för respektive företagare, maskinförare och förmän.

Kommittén diskuterar frågan om un- dervisning i teoretiska läroämnen är motiverad i skogsbrukets yrkesskolor och besvarar frågan jakande eftersom man inte kan dra en skarp gräns mellan å ena sidan en allmänt medborgerlig undervisning och å andra sidan en av rena nyttighetshänsyn präglad yrkesut-

bildning. Det måste bedömas vara en väsentlig uppgift för yrkesskolan att främja elevernas intellektuella och emo- tionella utveckling. I överensstämmelse med denna syn på yrkesskolan anser kommittén att undervisning i läroäm- nen är befogad om den uppfyller föl- jande krav: underlättar undervisningen i yrkesämnen, fördjupar elevernas kun- skaper i svenska och eventuellt även ett främmande språk samt i matematik och ger en vidgad och fördjupad orien- tering om samhället.

Till sist framhålles i kapitlet att yr- kesutbildning för äldre årsklasser samt fortbildning för olika yrkeskategorier bör uppmärksammas ännu mera i fram- tiden än för närvarande.

Kap. 5 Utbildningsmål för olika yrkesgrupper

I ett inledande avsnitt av kap. 5 redo- göres för två undersökningar, som kom- mittén låtit genomföra. I samarbete med Skogsstyrelsen företogs en enkätunder- sökning, avseende kartläggning av de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter jämte en prognos över den förväntade framtida utvecklingen av dessa arbets- uppgifter. Den andra undersökningen bestod i intervjuer med ett antal yrkes- verksamma skogsbrukare, arbetsledare och arbetare i två geografiskt avgränsa- de områden, ett i norra Sverige och ett i södra Sverige. Syftet med intervjuerna var att erhålla en bild av de intervjua- des krav och förväntningar på utbild- ningen vid skogsbruksskolorna samt formerna för skolornas verksamhet. En- dast den förstnämnda undersökningen uppfyllde kraven på statistisk represen— tativitet.

Grundutbildning Erfarenheterna av den hittillsvarande

grundutbildningen i skogsbruksskolor- na, till Skogsstyrelsen inkomna svar på remisser av förslag till kursplaner för denna utbildning samt resultaten av de ovannämnda intervjuerna hos aktivt verksamma yrkesutövare ger samtliga starkt stöd för den uppfattningen att den grundläggande utbildningen fram- deles liksom hittills bör vara gemensam för de olika inom skogsbruket verk- samma yrkeskategorierna. Med hänvis- ning härtill föreslår kommittén, som re- dan antytts i kap. 4, att grundutbild- ningen även framdeles utformas så, att den kommer att ge för olika yrkeskate- gorier gemensamma kunskaper och får- digheter.

Målet för grundutbildningen

Elev skall efter utbildningen

kunna utföra arbeten i avverkning och därmed sammanhängande uppgif- ter samt i beståndsanläggning och be- ståndsvård,

kunna sköta för ifrågavarande arbe- ten nödvändiga redskap,

vara insatt i övriga mera allmänt förekommande skogsarbeten,

ha förståelse för sambandet mellan olika arbetsuppgifter samt skogsbrukets roll i naturvården och

ha kännedom om skogsbruket som näringsgren.

Vidareutbildning Den grundläggande utbildningen ger kunnighet för utförande av alla mera allmänt förekommande arbeten i sko- gen. För mera specialiserad yrkesverk- samhet på det skogliga området är vi- dareutbildning erforderlig.

Målet för vidareutbildning till företa- gare anger kommittén på följande sätt:

Elev skall efter utbildningen

kunna planera sitt företags drift och bedöma vilken inriktning av denna som är ekonomiskt mest fördelaktig,

kunna planera och genomföra årligen återkommande arbeten ifråga om skogs- vård och avverkning,

kunna planera och i viss utsträckning utföra virkestransporter samt

vara väl orienterad om skogsnäring- ens förhållanden och utveckling i stort.

Målet för vidareutbildning till maskin- förare anges på följande sätt: Elev skall efter utbildningen

äga för normalt förekommande ar- betsuppgifter erforderliga kunskaper i maskin- och materiallära, speciellt be- träffande kraftöverföring, hydraulik och elsystem,

kunna använda och vårda vanligen förekommande transportekipage, last- apparater och skogsvårdsaggregat,

kunna utföra mindre reparationer samt lokalisera och beskriva sådana fel, som måste avhjälpas på verkstad,

kunna planera för virkestransport från en avgränsad drivningstrakt samt

äga god kännedom om arbetarskydd och trafiklagstiftning.

Målet för vidareutbildning till förman anges på följande sätt:

Elev skall efter utbildningen

kunna utföra och leda arbeten i av- verkning och transport, beståndsan- läggning och beståndsvård samt övriga mera allmänt förekommande uppgifter,

vara väl insatt i skötseln av för ifrå- gavarande arbeten nödvändiga redskap och maskiner,

äga goda kunskaper i skogsbrukets arbetarskydd,

kunna göra kostnadskalkyler och -jämförelser för avgränsade arbeten och åtgärder samt

äga god kännedom om skogsbruket som näringsgren och aktuella utveck- lingstendenser inom detsamma.

Mål för utbildningen vid skogsskolorna Enkätundersökningen rörande de skogs- skoleutbildades arbetsuppgifter visar, att de skogsskoleutbildade i relativt stor omfattning är sysselsatta med sådana arbetsuppgifter som beståndsvård, driv- ningsplanering, års- och säsongplane- ring, avverkning och beståndsanlägg- ning. Virkesfrågor, terrängtransport, ar- betarskydd, personalfrågor, allmänna arbetskraftsfrågor, administrativ verk- samhet, vägbyggnad och skogsvärdering upptar deras arbetstid i relativt ringa omfattning och övriga arbetsuppgifter har en tidsmässigt ytterst blygsam om- fattning. Sådana arbetsuppgifter kan emellertid i kvalitativt hänseende vara mycket krävande. Omfattningen av ar- betsuppgifter skiftar givetvis inom olika arbetsgivarekategorier. Anställda inom domänverket, bolag, gods och allmän- ningar har i stort sett samma arbetsupp-

gifter, medan de skogsskoleutbildade inom skogsvårdsstyrelser och skogs- ägareföreningar skiljer sig något från de övriga.

Prognosresultaten präglas främst av en tilltro till både utökade och mera krävande planeringsuppgifter. Vidare bedömes informations- och utbildnings- frågor samt terrängtransportfrågor kom- ma att öka i både omfattning och svå- righetsgrad. Detsamma gäller, om än mindre utpräglat, arbetskrafts- och ar- betarskyddsfrågor. Bedömningarna är likartade inom domänverket och bola— gen, medan det är betecknande att man inom skogsvårdsstyrelserna och skogs- ägareföreningarna förutser en kvantita- tiv ökning av arbetsuppgifterna över- huvudtaget för deras skogsskoleutbilda- de anställda. På det hela taget återspeg- lar dock enkätsvaren den uppfattningen att de kvantitativa och kvalitativa för- ändringarna av arbetsuppgifter inte blir alltför markanta.

Kommittén framhåller, att den tek- niska och ekonomiska utvecklingen sä- kerligen kommer att ge upphov till större förändringar av de skogsskoleut- bildades arbetsuppgifter än vad progno- serna från enkäten antyder. Den för- utsätter, att verksamhetsområdet kom- mer att bli mera differentierat för de skogsskoleutbildade framdeles och att arbetsuppgifterna kommer att variera betydligt, beroende på var en person med skogsskolekompetens kommer att anställas och hur arbetsgivarens företag

är organiserat. Det är enligt kommit- téns mening inte möjligt att ge skogs- skoleutbildningen ett sådant innehåll, att den skulle kvalificera för alla befatt- ningar, som kan komma att stå öppna för dem som genomgått denna utbild- ning. Målet för skogsskoleutbildningen måste avgränsas, så att eleverna erhål- ler en gemensam fond av kunskaper, som är nödvändiga för dem att tillägna sig, oberoende av vilka befattningar de senare kommer att erhålla. I denna kun- skapsfond bör ingå skogliga ämnes- kunskaper samt kunskaper om perso- nalledning och administrativa göromål. På den grund som lagts vid skogsskolan får vederbörande arbetsgivare sedan genom intern utbildning eller oriente- ring om arbetsuppgifterna svara för att de nyrekryterade skolas för de funktio— ner de skall utöva.

Målet för skogsskoleutbildningen pre- ciserar kommittén på följande sätt:

Utbildningen bör syfta till att med- dela sådana kunskaper och färdigheter i skogliga ämnen, personalledning och administrativa göromål att de utbildade efter introduktion i respektive arbetsgi- vares verksamhetsfält kan planera och leda allmänt förekommande arbeten i beståndsanläggning, beståndsvård och drivning (huggning och transport) samt efter kompletterande utbildning kunna utföra speciella arbetsuppgifter inom arbetsområden, där kunskaper och fär- digheter av ovan angiven karaktär är av väsentlig betydelse.

Kap. 6 Utbildningsgången för den skogliga yrkesutbildningen

I detta kapitel diskuterar kommittén olika alternativ för utbildningsgången och föreslår följande lösning av proble- met om utbildningsgången. Grundut- bildningen, skall kvalificera för yrkes-

verksamhet som skogarbetare och ge blivande företagare inom det mindre skogsbruket erforderligt arbetstekniskt kunnande. Grundutbildningen skall vi- dare utgöra grundval, dels för vidare-

-_oa- _—___. _ .—

utbildning till företagare, maskinförare och förman och dels för utbildningen vid skogsskolorna. Andra ledet i ut- bildningen vid skogsbruksskolorna blir den nämnda Vidareutbildningen till fö- retagare, maskinförare och förman. Den bör kunna genomföras under en tid av 16—20 veckor. Möjlighet bör finnas att i vissa fall dela upp denna vidare— utbildning på flera kurser. Utbildning- en vid skogsskolorna skall kvalificera för yrkesverksamhet i arbetsledande funktioner eller för specialuppgifter hos myndigheter, organisationer, bolag m.fl. arbetsgivare. Denna utbildning bygger på grundutbildningen vid skogsbruks- skola men blir sedan helt fristående från skogsbruksskolornas undervisning. För inträde bör utöver genomgång av grundutbildningen krävas minst sex månaders obligatorisk praktik i skogsarbeten. Skogsskoleutbildningen bör kunna genomföras på tre eller fyra terminer (definitivt förslag om utbild— ningstiden framlägges i kommitténs nästa betänkande). Kompletteringskur- serna för inträde i skogsskola avskaffas. Utbildningen blir gemensam för samt- liga elever, linjedelning skall inte före- komma. Genomgång av skogsskola skall berättiga till inträde i skogsmästarsko- lan, vilken blir sista ledet i utbild- ningsgången. Skogsmästarskolan förut- sättes fortsätta sin verksamhet efter i stort sett samma riktlinjer som hittills. Möjlighet till inträde i denna skola bör liksom hittills stå öppen för personer med annan lämplig utbildning än skog- lig, förutsatt att de genomgår skoglig praktik och preparandkurs.

Vid sidan av den ordinarie utbild— ningsgången anordnas kortare grund- läggande utbildningskurser för skogs- brukare och skogsarbetare, som inte haft möjlighet att genomgå grundutbild- ning vid skogsbruksskola, samt, likale- des vid sidan av den ordinarie utbild-

ningsgången, integrerad utbildning i jordbruk och skogsbruk för yrkesut— övare i kombinerat jord- och skogs- bruk. Denna sistnämnda utbildning fö- reslås inrättad på försök.

Grundutbildningen Kommittén framhåller inledningsvis, att de kvalitativa fordringarna på grund- utbildningen i skogsbruksskolans första årskurs blir så pass höga, att utbild- ningen på linje 9sk0g i grundskolan inte kommer att kunna fylla den. Linje 9skog bör därför inte godkännas som grundutbildning för de skogliga yrkena och eftersom nämnda linje endast in- förts i ett litet fåtal kommuner finns det enligt kommitténs mening anled- ning att överväga huruvida den bör få finnas kvar.

Den-.av kommittén föreslagna utbild- ningsgången bygger på grundskolan, varför kravet på teoretiska förkunska- per blir liktydigt med det kunskapsmått som inhämtas i denna. Inträde i grund- utbildningen bör medges oberoende av vilken linje inträdessökande genomgått under grundskolans nionde och sista årskurs. Krav på praktiska förkunska- per bör inte uppställas. Inträdesåldern bör bli lika med avgångsåldern från grundskolan, d.v.s. 16 år.

Grundutbildningen omfattar enligt kommitténs förslag ett läsår, vars längd föreslås till 42 veckor med 35 timmar schemabu—nden effektiv undervisnings- tid per vecka. Undervisningen omfattar såväl läroämnen som yrkesämnen. Läro- ämnen blir svenska och samhällskun- skap, varjämte engelska blir frivilligt tillvalsämne. Undervisning i matematik ingår i yrkesämnet skogsmätning. Yr- kesämnena blir följande, nämligen red- skap och maskiner, skogsproduktion, drivning, skogsmätning, naturvård och fysisk träning. Praktiska övningar och färdighetsträning bör i görligaste mån

integreras med den yrkesteoretiska un- dervisningen.

Den nuvarande årskursen 1 vid skogs- bruksskolorna är uppdelad på skolske- den och praktikskeden. Under de se- nare skall eleverna deltaga i praktiskt skogsarbete hos företag eller andra skogsägare (praktikvärdar) under led- ning av handledare, som praktikvär- den ställer till förfogande. Syftet med praktikskedena har emellertid endast delvis kunnat uppnås och de förutsätt- ningar, under vilka de infördes, har förändrats i väsentliga avseenden.

Med hänsyn härtill föreslår kommit- tén, att grundutbildningen blir sam- manhållen, d.v.s. att både den teore- tiska och den praktiska utbildningen bedrives vid skolan med eleverna in- kvarterade på denna under hela läsåret eller att skolan i varje fall ansvarar för och genomför den praktiska utbildning- en i sin egen regi, även om invkartering tillfälligtvis skulle behöva ordnas utan- för skolan under färdighetsträningen. Skolans lärare och instruktörer skall ansvara för all undervisning, teoretisk likaväl som praktisk. Möjlighet att som handledare under träningsperioden an- lita pedagogiskt utbildad arbetsledare hos företag-skogsägare bör finnas.

En sammanhållen utbildning har för- delar av både pedagogisk, organisato- risk och ekonomisk art. Utbildningen kan läggas upp så, att de olika momen- ten erhåller en ur inlärnings- och trä- ningssynpunkt riktig ordningsföljd. Lä— roämnena kan spridas ut över hela läs- året och färdighetsträningen kan bättre koordineras med föregående teoretiskt kunskapsinhämtande och arbetstekniska övningar. Den allmänna tillsynen och fostran av eleverna underlättas, efter- som undervisningen kommer att ledas av samma lärare under hela läsåret. Planläggningen av undervisningen vid skogsbruksskolorna blir lättare att ge-

nomföra och det administrativa arbetet vid skolorna förenklas. Skolornas ka- pacitet kan utnyttjas jämnare och ef- fektivare, vilket bör medföra sänkta kostnader per elevdag för skolornas drift och för skolhushållet. Kommittén förordar inte ett ovillkorligt krav på att grundutbildningen skall vara samman- hållen vid skolorna. Om ett företag vill ställa sig till förfogande som praktik- värd och har möjlighet att anlita peda- gogiskt utbildad handledare för elever- nas handledning bör detta medges. Li- kaså bör söner till jord- och skogsbru- kare medges rätt att fullgöra sin färdig- hetsträning på hemfastigheten under förutsättning att tillfredsställande hand- ledning kan ordnas.

Vidareutbildnin gen I enlighet med förslaget till utbildnings- gång förstås med vidareutbildning så- dan utbildning efter den grundläggande utbildningen i skogsbruksskola, vilken syftar till att kvalificera för yrkesverk- samhet som respektive företagare inom det mindre skogsbruket, maskinförare och förman. Vidareutbildningen skall genomföras under en tid av högst 20 veckor, alltså mindre än ett läsår. Ef— ter medgivande av den centrala tillsyns- myndigheten bör Vidareutbildningen i vissa fall kunna få delas upp på kortare kurser, vilka tillsammans skall ge sam- ma kunskaps— och färdighetsmått som den sammanhängande kursen. Genom- gång av grundutbildningen i skogs- bruksskolan blir generellt villkor för deltagande i Vidareutbildningen. Dis- pens för deltagande bör ges åt sökan- de, som på annat sätt skaffat sig en fackutbildning, som i huvudsak mot- svarar den som ges i grundutbildningen eller som genom långvarigt praktiskt arbete dokumenterat sig som goda yr- kesmän. Minimiåldern för intagande bör sättas till 18 år.

Vidareutvecklingen omfattar under- visning i läroämnen samt i yrkesämnen med kompletterande praktiska övningar och färdighetsträning. en föreslås bli sammanhållen vid skolan — någon upp- delning i skolskeden och praktikskeden i likhet med vad som nu är fallet ifråga om årskurs 2 skall sålunda inte före- komma. I princip bör vidareutbildning kunna anordnas vid varje skogsbruks- skola men av kostnadsskäl _ särskilt ifråga om maskinanskaffning för under- visningsändamål —— torde det bli nöd- vändigt att koncentrera densamma till vissa skolor. et bör ankomma på den centrala tillsynsmyndigheten att be- stämma vid vilka skolor vidareutbild- ning skall anordnas. Vidareulbildningen till företagare bör

omfatta 16 veckor. Efter medgivande av den centrala tillsynsmyndigheten kan undervisningstiden förlängas till högst 20 veckor. Uppdelningen på två eller tre perioder torde i många fall vara ända- målsenlig. Vidareutbildningen till maskinförare bör likaledes omfatta 16 veckor och efter vederbörligt medgivande kunna förlängas till högst 20 veckor. Någon uppdelning på olika perioder torde knappast kunna anses ändamålsenlig på denna vidareutbildningslinje.

Vidareutbildningen till förman bör om- fatta 20 veckor. Uppdelning på två eller tre perioder inom läsårets ram bör kunna medgivac, om detta bedömes vara till fördel.

Kap. 7

Huvudmannaskapet för den skogliga yrkesutbildningen

Kommittén anser följande alternativ för utövande av huvudmannaskap för skogsbruksskolorna teoretiskt tänkbara, nämligen

1. skogsvårdsstyrelsen

. staten

. kommun

. landsting . näringslivet (branschorganisation och/eller företag)

UÅWM

Det första alternativet, som i princip innebär bibehållande av nuvarande hu- vudmannaskap, har många fördelar. Skogsvårdsstyrelserna utgör organ för skogshushållningen i sina respektive län och har goda förbindelser med skogsägare av skilda kategorier och med tjänstemanna— och arbetsorganisa- tioner. Alternativet har också nackde- lar, av vilka den kanske väsentligaste är den, att styrelserna inte förfogar

över egna ekonomiska resurser i nämn- värd mån utan att deras förmåga att ut- öva huvudmannaskap är beroende av de bidrag de erhåller utifrån, främst från staten.

Då staten bestrider huvudparten av kostnaderna för skogsbruksskolornas verksamhet kan ett helstatligt huvud- mannaskap synas ligga när till hands. Det är emellertid enligt kommitténs me- ning inte realistiskt att räkna med att staten skulle vilja åtaga sig huvudman- naskapet för skogsbruksskolorna. Ut- vecklingen går i den riktningen att sta- ten avvecklar huvudmannaskap för sko- lor som den tidigare utövat.

Alternativet med kommun som hu- vudman utgör inte någon lämplig lös- ning av huvudmannaskapsproblemet. En skogsbruksskola bör ej vara en lokal utan en central yrkesskola, som rekry- terar sina elever från större regioner.

Med hänvisning till den i Skoldebatten framkastade tanken att yrkesutbildning- en på det gymnasiala åldersstadiet skulle koncentreras till gymnasieorter- na framhåller kommittén, att det skulle vara uppenbart olämpligt att låta en gymnasiekommun utöva huvudlnanna- skap för yrkesutbildningen för de ut- präglade landsbygdsnäringarna jord- bruk och skogsbruk.

Det fjärde alternativet — landstinget som huvudman för skogsbruksskolorna — anser kommittén vara det mest rea- listiska. Landstingen är huvudmän för flertalet yrkesskolor av central typ och har också i stor omfattning lämnat eko- nomiskt stöd åt yrkesutbildning, för vilken de inte är huvudmän. Den kraf- tiga utbyggnad av yrkesskolväsendet, som ägt rum den senaste tioårsperioden, har till stor del möjliggjorts genom den planering som landstingen låtit utföra och det ekonomiska stöd de lämnat.

Av principiella skäl avvisar kommit- tén det femte alternativet, att skogsnä- ringen själv via företag eller bransch- organisationer skulle övertaga den grundläggande skogsyrkesutbildningen. Den bör stå öppen för alla som uppfyl- ler inträdeskraven. Endast ett litet få- tal företagsskolor med utbildning mot- svarande skogsbruksskolorna finns för övrigt för närvarande. Om ett enskilt företag vill starta en egen företagssko- la bör detta givetvis medges.

Kommitténs diskussion av de olika alternativen utmynnar i förslag om att huvudmannaskapet för skogsbrukssko- lorna skall överflyttas från skogsvårds- styrelserna till landstingen. Det star- kaste argumentet härför är, att lands- tingen redan äger det övervägande an- talet centrala yrkesskolor, d.v.s. sådana skolor, som rekryterar sina elever från en större region än en kommun, vanligt- vis ett län. Blir landstingen huvudmän för praktiskt taget alla centrala yrkes-

skolor kan en gemensam planering och utveckling av den centralt bedrivna yr- kesutbildningen komma till stånd. Kom- mittén finner goda skäl tala för att uppdelningen av huvudmannaskapet för yrkesutbildningen mellan kommu- ner och landsting bibehålles även för framtiden, så att landstingen kommer att utöva huvudmannaskap för sådana yrkesskolor, vilkas elevområde omfattar ett helt län eller annan större region.

Kommittén föreslår att staten även framdeles skall vara huvudman för så- väl skogsmästarskolan som skogsskolor- na. Båda skoltyperna har karaktär av riksskolor.

Kommittén avser att i sitt senare be- tänkande lägga fram definitiva förslag rörande ledningen av skogsbruksskolor- na under landstingens huvudmannaskap och anlägger fördenskull i kap. 7 en- dast principiella synpunkter på denna fråga.

Kommer en författningsmässigt fast- slagen ansvarsfördelning mellan kom- muner och landsting i fråga om yrkes- utbildningen till stånd torde man kunna räkna med att varje landsting tillsätter en för dess samtliga skolor gemensam styrelse. För den lokala tillsynen och vården av skogsbruksskolorna i lands— tingskommunen bör i så fall enligt kom- mitténs mening tillsättas en särskild nämnd under landstingets centrala skol- styrelse. Den bör tillvarataga skolornas speciella intressen samt också fungera som kontaktorgan mellan den centrala skolstyrelsen och fackorganisationer inom skogsnäringen. Det är väsentligt att det kommer till stånd en sådan be- fogenhets- och ansvarsfördelning mel- lan den centrala skolstyrelsen och nämnden, att den senare kan hävda den skogliga yrkesutbildningens intressen. Flera olika alternativ för sammansätt- ning av nämnden är tänkbara men kommittén anser den-bästa lösningen

vara att skogsvårdsstyrelsen i länet får fungera som nämnd.

Vid handläggning av frågor, som be- rör undervisningens innehåll och upp- läggning, behöver nämnden biträde av väl kvalificerade och erfarna yrkesut- övare. Kommittén föreslår att ett yr- kesråd tillsättes för ändamålet. Dess funktion skall vara av rådgivande na— tur och dess medlemmar bör utses av representativa organisationer för ar- betsgivare och anställda inom skogsnä- ringen. I detsamma bör också ingå en

tjänsteman inom skogsvårdsstyrelsen, som är särskilt sakkunnig i frågor rö: rande utbildning och rådgivning.

Kommittén framhåller till sist, att verksamheten vid skogsbruksskolorna bör omfatta grundutbildning och vida- reutbildning. Fortbildning av olika yr- keskategorier bör vara en uppgift för skogsvårdsstyrelserna under tillsyn av Skogsstyrelsen. I fortbildningsverksam- heten bör skolorna medverka, så att utbildningsresurserna kommer att an- vändas på bästa möjliga sätt.

I kapitel 7 tar kommittén utöver de givna direktiven upp frågan om huvud- mannaskapet för den skogliga yrkesut- bildningen och redovisar för skogs- bruksskolornas del fem teoretiskt tänk— bara alternativ, av vilka enligt min mening med all rätt tre avföres ur dis- kussionen. Kvar står alternativen med skogsvårdsstyrelsen resp. landstinget som tänkbara huvudmän för dessa sko- lor.

Kommittén har vid sina övervägan- den funnit det landstingskommunala huvudmannaskapet utgöra den mest realistiska lösningen men finner sig i förevarande betänkande icke kunna läg- ga fram definitiva förslag rörande led- ningen för skogsbruksskolorna under tingens huvudmannaskap. Utredningen betonar emellertid nödvändigheten av att företrädare för skogsnäringen kan hävda den skogliga yrkesutbildningens intressen och utöva ett avgörande in- flytande, bl.a. genom att skogsvårds- styrelsen fungerar som nämnd för skogsbruksskoleundervisningen i länet.

Det torde inte vara uteslutet att kom— mittén på antydda vägar kan nå en lösning av huvudmannaskapet för skogsbruksskolorna som kan visa sig

Särskilt yttrande av herr Hansson

funktionsduglig. Jag anser mig dock bö- ra anmäla, att jag i motsats till kom- mitténs majoritet funnit alternativet med ett bibehållande av skogsvårdssty- relsen som huvudman för en fristående skogsbruksskola under tillsyn av skogs- styrelsen, d.v.s. ett bibehållande av nu- varande ordning, utgöra en enklare, för utbildningen mer effektiv och gagnande lösning. Kommittén erkänner att detta alternativ har många fördelar att upp- visa men framhåller samtidigt risken för att den skogliga yrkesutbildningen vid detta alternativ inte kan hålla jäm- na steg med den pedagogiska och under- visningsmetodiska utvecklingen inom annan utbildning, farhågor som jag fin- ner att hittills vunna erfarenheter klart dementerar. Kommitténs bekymmer för skogsbruksskolornas ekonomi, befarad bristande kontakt med annan yrkesut- bildning och undervisningsväsendet över huvud taget finner jag likaså opåkallade.

En detaljgranskning av skälen för mitt ställningstagande i denna fråga anser jag böra fogas till det senare be- tänkande, i vilket kommitténs definitiva förslag kommer att ingå.

På uppdrag av skogsbrukets yrkesut- bildningskommitté har Skogsstyrelsen utfört en analys av de skogsskoleutbil- dades arbetsuppgifter, vars resultat till-

BILAGA I

1. Arbets- och arbetskravsanalys rörande de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter

Sammandrag av stencilerad redogörelse

ställts kommittén i en stencilerad re- dogörelse (7.4.1965). Förevarande bi- laga utgör ett sammandrag av nämnda redogörelse.

De skogsskoleutbildades arbetsuppgifter

För analysarbetet uppsattes som mål att

1. kartlägga de skogsskoleutbildades arbetsuppgifter och

2. söka bedöma förändringar i arbets- uppgifterna inom närmaste tioårs- period.

Vidare beslöts att i samband med ar- betsanalysen inhämta åsikter rörande skogsskoleutbildningens innehåll.

Inom domänverket slutfördes under 1962 en utredning av arbetsfördelning- en inom reviret, varvid de skogsskole- utbildades (kronojägarna) uppgifter inom detta företag penetrerades med hänsyn till gränsdragningen mot andra personalkategorier.

I skogshögskolans regi har utförts en studie av bevakningsskogvaktarens arbetsuppgifter inom ett antal bolags- förvaltningar och statliga revir i Mel— lan-Sverige. Undersökningen skedde i form av en frekvensstudie genom själv- observation ca var fjortonde dag på tider som meddelades skriftligt genom undersökningsledaren. Materialet in- samlades 1962, bearbetades 1963 och

finns publicerat i meddelande från skogshögskolan.

Ingen av de nämnda undersökning- arna spände över hela skogsbruket och dess olika arbetsgivarekategorier, var- för kommittén efter överläggningar med representanter för skogsbrukets arbetsgivare beslöt att genomföra en arbetsanalys.

Vid bestämmande av analysmetod stod valet mellan observationsmetod (frekvensstudie) eller bedömningsme- tod (frågeenkät eller arbetsgrupp). Frekvensstudier förkastades av tids; och kostnadsskäl. :

Valet mellan frågemetod och-arbets- grupp diskuterades ingående. Den me- tod som valdes blev i huvudsak en frågemetod kompletterad med speciella arbetsgrupper för förberedelsearbetet och bearbetningen av resultaten.

Analysen skulle ske i form av en postenkät ställd till ett slumpmässigt urval bland skogsförvaltare (motsva- rande) och skogsskoleutbildade.

Såväl de skogsskoleutbildade som förvaltarna skulle .för ett antal arbets— områden besvara—.tre frågor, nämligen

a) i vilken omfattning vederböran- de skogvaktare sysslade med uppgifter inom arbetsområdet

b) vilka arbetsfunktioner som ut- övades inom arbetsområdet och

c) vilka förändringar inom arbets- området som bedömdes inträffa under närmaste tioårsperiod

a- och c-frågorna skulle besvaras i en femgradig skattningsskala, b-frågan genom att markera vilken eller vilka av ett tjugotal arbetsfunktioner som utövades.

För att upprätta en förteckning över troliga arbetsområden tillsattes en stor arbetsgrupp med representanter för de fem största arbetsgivargrupperna (do- mänverket, skogsvårdsstyrelserna, skogsägareföreningarna, gods och all- männingar samt bolag), de skogsskole- utbildades personalorganisationer och arbetsmarknadsstyrelsen. Delförslag upprättades av varje arbetsgivargrupp, vilka sedan sammanslogs till en gemen- sam förteckning.

Förteckningen kom att omfatta 140 arbetsområden grupperade under 28 huvudrubriker.

De utarbetade frågeblanketterna pro- vades genom utsändning till ett fem— tiotal personer. Avsikten var härvid att främst pröva blankettutfornmingen samt i viss utsträckning ge besked om hur stort urval som skulle erfordras.

Härefter justerades formuleringarna och blanketterna trycktes. Blanketter och instruktion finns bifogade den stencilerade redogörelsen.

För var och en av de fem arbets- givargrupperna eftersträvades ett ur- val av 60 förvaltare och 60 skogvakta- re. För ett par kategorier understeg antalet förvaltare denna siffra, varvid samtliga tillfrågades. Urvalet skedde med hjälp av tillgängliga matriklar, adressförteckningar och slumptalstabell.

Frågeblanketterna utsändes med post

och befattningshavarna ombads svara inom en månad. Vid svarstidens ut- gång hade 50 % av de tillfrågade sänt in sina svar. Efter två skriftliga på- minnelser och ytterligare telefonbear- betning erhölls svar från 86 % av för- valtarna och 81 % av skogvaktarna. Viss variation föreligger mellan ar- betsgivarkategorierna.

Huvuddelen av bearbetningen har skett i datamaskin hos statistiska cen- tralbyrån.

Arbetsområdenas omfattning

Frågan om i vilken omfattning veder— börande skogvaktare sysslade med upp- gifter inom visst arbetsområde, ställ- des endast till de skogsskoleutbildade. Skogsförvaltarna svarade emellertid in- direkt på samma fråga genom att sär- skilt markera om arbetsområdet ej fö- rekom.

De skogsskoleutbildades svar på frå— gan redovisas i följande stapeldiagram. De värden som anges är genomsnitts- värden (medianer).

Av de 28 huvudgrupperna rubriceras fem såsom i genomsnitt nrelativt stor omfattning», nämligen Beståndsvård, Drivningsplanering, Års- och säsong- planering, Avverkning och Bestånds- anläggning. Åtta huvudgrupper rubri- ceras med »ringa omfattning», nämli- gen Virkesfrågor, Terrängtransport, Ar- betarskydd, Personalfrågor, Allm. ar- betskraftsfrågor, Administrativ verk- samhet, Vägbyggnad och Skogsvärde- ring. Resterande 15 grupper har myc- ket blygsam tidsmässig omfattning, vil- ket i och för sig inte hindrar att de kan ha avgörande inverkan på verk- samheten.

Av samtliga 140 arbetsområden ru- briceras två såsom i genomsnitt »stor omfattning», nämligen Huggning och Stämpling, gallring. 18 arbetsområden rubriceras som ”relativt stor omfatt-

ARBETSOMRÅDENAS OMFATTNING , DE sxoessxmeursltmoes BEDOMNING — TOTALMATERIALELV

! [ MEDIANVÄRDE

ARBET OMRÅD 5 MEDIANVÄRDE , 5 E 1 2 3 4 i 1 2 3 !. ADMINISTRATIV VERKSAMHET» S F: 0 G S P R 0 D 0 K T I 0 N

001 Diarieföring PRÖ- OCH PLANTFÖRSÖRJNING 002 Granskning och attestering . 072, Fröförsörjning 003 Bokföring 004 Bokslut 005 Budget och anslagafrågor 006 Inventarie— och ma terielredovisning . 007 Rekv. och inköp av mteriel ; 008 Försäljning av materiel

009 skriftväxling 010 Insanl. av intern och allm. statist” 011 hyres— oenarrendefrågor

l 1 %

ALI—MÄN RÅDGIVNING OCH UPPLYSNING 014 Rådgivning åt. enskilda skogsägare 015 " " andra företagare o org, 016 Exkursioncr och skogsdegar 017 Föredrag 018 Konferenser och träffar 019 Pii-verksamhet

% l 1 | !

YRKESUTBILDHING

022 Yrkesorientering 023 Elevrekrytering 024 Praktikantfrågor 025 Komb. kurser (studiecirklar) 026 Övriga. videreutbildningskurser 027 Grundutbildningskurser

STATSBIDRAG (svs) 030 Planläggn. rörande återväxtåtgärderl

031 " " rö jning 032 " " dikning 055 " " vägbyggnad

mammon (svs) 035 Awerkningsbesiktntng 035 Övervakning i. övrigt 037 Handläggning av överträdelser

DRIPTb PLANLÄGGNING ALLMÄN DRIFTSPLANERING 053 Arronderingsfrågor 040 Bsbyggelseplanering 041 Awägn. mellan olika driftsformer 042 Verkatbildande av skogehrukaområden, 043 Rådg inom redan bildade omr enl ovan'

sezocsmuxsrmäamtme

046 Fullständig skogsbr.plan, fältarb. 047 " , arealräkn. 048 " " , avnber. 049 Enklare " , filtar—h. 050 " " , arean-Elm. 051 " " , avv-ber.

las-,oca stsorcsrmsams 054 Ätgärdsinventering 055 Åtgärdsförslag 056 Ätgärdsregistrez—ing

VÄGNÄTSPLAN ER ING 059 Lokal Vägnätsplanering 060 Planläggn. av ”tillväga!- 061 Vägförrättningar 062 vägaamrälligheter

ALLMÄNNA AREETSKRAFTSFRAGOR 065 Utredning av arbetskraftsbehov 066 Inventering av tillg. på. arbetskraft 067 Arbetskraftens placering 068 Sysselsättnmgsplanering 069 Planering av sysselsättn.ree.(bered- ekapsubete)

073: Plantskoleverksamhet 074 Frö- och plantdistribution 075 Fröplantager

aasrhmsmaxsonmc "077 Hyggesrensning 078 Markberedning 079 Hyggeebränning 080 Skogsodling 081 Gräsbekämpning 082 Åkerväxtinventering 083 Plantskogsröjning -084 Kemisk behandling

Basa-mmm 087 Ungskogsröjning 085 Stämpling, gallring 089 Stämpling, slutavverkning,

mammutarna 092 Burning 093 Gödsling

D & I v n-I N o' DRIVNINGSPLANLÄGGNING

095 Val av avverkningstrakt 096 Val av avverkningsobjekt 097 Planlägsn av awerkn.trakt(sk1ften) 99? Drivningavägar och avlägg 099 Insats av ub.kra.tt och maskiner .

100 l'örläggd'.pcrsontransp',rastltojor etc

AWERKNING 103 Huggning 104 Msskinbarkning'

TERRÄNGTRANSPORT 107 Manuell (brossl'ing) 108 Häst 109 vinsch 110 Traktor

FJÄRRTRANSPORT 1 13 Traktor 1 14 1311 115 J järnväg 116 Flemming 117 S:] ötraneport

vmx-zasralcoa 120 Kubering o sortimutrelln(ej rotpost 121 Urval av virkessortiment 1.22 Aptering 123 Virkesmätning 124 Virksevård

VÄGBYGGNAD 127 Dåtnadskalkyl 128 Rekognoscering 129 stekning 130 Upprättande av vägplan 131 vägbyggnad 132 Vägunderhåll.

EKONOMISK VERKSAMHET rAsrmssrsmÅcoa 155 Pastighstsvärdering 136 Värdering av skada och intrång 137 Beekattningsfråaor

, ' MEDIANVÄRDE

ARSEYSOMRÅDE

! 2 3 I. 5

I !

s'xocsvxanmmc

140 Mntnm nuntie-ering av "uposter 141 Kuverinz ev stämplingslängd 142 Sortimenteutredning 143 Värdeberäkning

VÄRDERIHG AV UPPH'UGGE'? VIRKE

145 Värdering KÖP 0011 PÖRSÄIJN» AV SKOG OCH SKOGSPRUDUKTKR 145 Värde per lvslut 1000 kronor 149 " " " 1000- 5000 kronor 150 " " " SDCC-10000 kronor ,151 " " " 10000 kronor

mmm, mmm ocu mem 155 lirxnkami 154 Anar—mun; (inköp, inlejning) 1 155 Underhåll och service 156 Uthyrning * 157 !örsäljning

! ianxmsxnirrsrnieon ' rmsosmlson i

160 Anställning av :en: arbetskraft 1

, 162 Yeruonnlvlrd [ 163 Uppsägning av nu arbetskraft ; 164 Uppsming av tillfilug arbetskraft ,

165 Utförda betyg

mansnamn» 158 Förebyggande åtgärder i _ 159 Säkerheteanordninger 1 _ 170 Åtgärd" vid inträtt-do ukudor _

munnens (mmsnu; ccs maska.) 172 Demi och rlottledsbyggnationor 173 Boltåder, ekenenihyggnader 174 lörlifggxiugnr och annu-

0111ch Anszr'suerGIPTBP-i i ,

rönsoxsv'mxsum JAKT, JAKTVÅRD OCH BEVAKNING Pia!, |IMEV'ÅRD Om! BEVAKNING

'mrtmvhm (wnsrnesvinn mc)

MTDRA PÖRETAGSGEDIAR 150 Lantbruk 181 Sågverk 182 (S:—intäkt. 183 Kraftverk 184 Tomas! 155 Vedzård

nmnsxnm Lmzurmxmmoa | I uvam raison

190 Vuttmröttsfräger ! 191 Sjöreslering ] I ,

ning” och 37 som »ringa "omfattning:. Tidsmässigt har således 83 områden ingen eller obetydlig omfattning. Omfattningen av arbetsuppgifter in- om skilda arbetsområden varierar med hänsyn till arbetsgivarkategori. Skogs- skoleutbildade inom domänverket (DV), gods- och allmänningar (GA)

Skattningsskala

1 — Förekommer ej 2 — Förekommer i ringa omfatt- ning 3 — Förekommer i omfattning 4 — Förekommer i ning 5 — Förekommer i omfattning

relativt stor stor Omfatt-

mycket stor

och bolag (AB) har i stort sett samma arbetsuppgifter. Skogsskoleutbildade in- om skogsägareföreningar (SÄF) och skogsvårdsstyrelser (SVS) skiljer sig något från förstnämnda grupp, varvid SVS skiljer sig mest. SÄF och SVS har vissa gemensamma särdrag, vilka fram- för allt avser rådgivande arbetsuppgif-

Tab. 1. De skogsskoleutbildades arbetsuppgifter. Ranglal för arbetsområdenas omfattning inom arbetsgivarkalegorier

Arbetsområde

To! 3 ll

ARBETSGIVARKATEGORI

SVS SÄF

(GA AB

B

B Ic

C B C

01 _.02 03 04 *05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28

Administrativ verksamhet . . . . . . All-m. rådgivning och upplysning Yrkesutbildning . . . . . . ..... . . . Statsbidrag (SVS) . . . . . . .

Lagfrågor (*SVS) . . Allmän driftplanering . . . Skogshruksplanläggning . Års- och säsongsplanering

Vägnätsplanering. . . . . . . . Allm. arbetskraftsfrågor . Frö- och plantförsörjning Beståndsanläggning. . . . . .

Beståndsvård . . . . . . . Markförbättring . . . . . DrivningSplanläggning Avverkning . . . . . . . . .

Terrängtransport . . . Fjärrtransport . ..... . Virkesfrågor . . . . . Vägbyggnad . . . . . Fastighetsfrågor . . . Skogsvärdering . . . . . . . . . . . . . Värdering av upphugget virke. Köp och försäljn. av skog . . . . .

Fordons-, maskin- och redskapsfrågor. . Personalfrågor.................... .. Arbetarskydd............... ......... . Övriga arbetsuppgifter .. . . . . . . . . . . . . .

15 16 27 28

10 20

9 17

25 26 16 13 24 19 21 22 19 18

7 10 2 8 18 17

105

10 6 7 22 19

19,5 19 27 27

8,5 13 14 23

11,5 12 16,5 17 25 25,5 28 28

23 24 21 19

7 10,5 26 25,5

15,5 5 10 17 22

9 11,5 26

12 24 25

17 10 20

15 13 24 17

27,5 22 26

3,5

9 8 20.5

6 5 12 2

3,5

7 16 16 11 6 13 10

25 26 14 14 23 19 18 24 . 19 17 10 9

1 11 20,5 18

Rangkorrelation (Spearman)

inom gruppen

+m%

+ 0.85 + 0.86 + 0,95

+mm

mot totalmaterialet

+ 0.98 + 0,95 + 0.26 + 0,31 + 0,82 + 0,81 + 0,95 + 0,91

+m%+m%

Tab.

De skogsskoleutbildades arbetsuppgifter. Rangtal för arbetsområdenas omfattning inom regioner

Arbetsområde

Totalt

REGIONER

Ill

B B

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28

Administrativ verksamhet . . . . . . Allm. rådgivning och upplysning Yrkesutbildning . . . . . .. . . . . . .. Statsbidrag (SVS) . . . . . .

Lagfrågor (SVS) . . . . . . . . Allmän driftplanering . . . Skogsbruksplanläggning . Års— och säsongsplanering

Vägnätsplanering. . . . . . . . Allm. arbetskraftsfrågor . Frö- och plantförsörjning Beståndsanläggning. . . .

Beståndsvård . . . . . . . Markförbättring . . . . . Drivningsplanläggning Avverkning . . . . . . . ..

Terrängtransport . . Fjärrtransport . .

Virkesfrågor . . . . . . Vägbyggnad . . . . . .

Fastighetsfrågor ......... .

Skogsvär dering . . . . . .

Värdering av upphugget virke.

Ko pochförsäljn.avskog

Fordons—, maskin— och redskapsfrågor ..... Personalfrågor . .

Arbetarskydd Övriga arbetsuppgifter . . . . . . . . . . . . . .

15 23 16 27 28 22 26 4 11 10 17 5 2

13 26 19 9 8 24.5

10 19 9 17

25,5 14

25.5 24 20 25 18 20,5 6.5 10 2 8

21 22

15 19 17 27 28 18

3,5 8.5

24 2

1 10 3.5 6.5 8,5 16 6,5 13

20,5 14 15 26 16 25 28

22 22.5

11.5 9 5 10

23 26

6 13

22 10 26 24 25 28

21,5 18,5 9 9 4 8

23 25

28 26 6 3 12 12

19 18.5 14 9,5 20 17 26,5 23 21 21.5 8 9,5 2 8

25 25

11 2 1 9 5,5 7

3,5 10 26 22,5 3,5 2 10 12. 14 24 17 13 28 6 25 20

20 19 8 7 5,5 9

27 27,5

Hangkorrelation (Spearman)

inom regionen

+ 0,93 + 0.93 + 09,1 + 0.96 + 0,93 + 0,70

mot totalmaterialet | — | ——

.+ 098 + 0.90 + 0.93 + 0.94 + 0.97 + 0,97

+ 0.93!+ 0.95 + 0.75|+ 0.89

Tab. 3. De skogsskoleutbildades arbetsuppgifter. Ranglal för kvantitativ prognos inom arbetsgivarekategorier

Arbetsområde

Totalt

ARBETSGIVARKATEGORI

DV

SVS SÄF

GA

B C B C B C B

01 Administrativ verksamhet . . 02 Allm. rådgivning och upplysning 03 Yrkesutbildning 04 Statsbidrag (SVS) . . . . . . . . .

05 Lagfrågor (SVS) . . . . . . . . 06 Allmän driftplanering . .. 07 Skogsbruksplanläggning . 08 Års- och säsongsplanering

09 Vägnätsplanering. . . . . . . . 10 Allm. arbetskraftsfrågor . 11 Frö- och plantförsörjning 12 Beständsanläggning. . . . . .

13 Beståndsvård .

14 Markförbättring . . . . . 15 Drivningsplanläggning 16 Avverkning . . . . .. . ..

17 Terrängtransport . . 18 Fjärrtransport ...... 19 Virkesfrågor . . . . . . 20 Vägbyggnad . 21 Fastighetsfrågor . .

22 Skogsvärdering . . . . . . . . . . . . 23 Värdering av upphugget virke. 24 Köp och försäljn. av skog . . . . .

25. Fordons-, maskin— och redskapsfrågor

26 Personalfrågor.................... 27 Arbetarskydd..................... 28 Övriga arbetsuppgifter . . . . . . . . . . . . . . .

14,5 10 4 7,5 10 17

28 28 20 27 5 7,5 1

12 6

18 6 13 23 25 17 9

16 11,5 14,5 7

23,5 4 10 2

10 20 8 4 27 23,5 23 18 20 16 25 19 20 21 26 26

2 1 23 22 3 4 13 14,5

17 6 13

28 1 2 16

3 5 20

24

7 12

11 21 19

8

9,5 22 27 25,5

4 19,5 23 22 18 23 9.5 18

15,5 7 15,5 27,5 27,5 1 6 4 13 11 14 8.5

10 3 24 26 3 9.5 2 2 17 5 20,5 21,5 20.5 17 12 15

8,5 18 25 21,5 26 25 19 6

5 16 22 24 18 23 23 19

13 17 25 7,5 3

7,5 4,5 20 19 24 14 3,5 21 22.5 24 20 26 17

1,5 12.5 16 21 11 19 22 18

13

6 5 27,5

27,5 3

1

7,5

14,5 10 19 14,5

25 12 4 2 11 1

7,5 5 21,5 16 24 19 18 12.5

20 22 16.5 20 21,5 21 23 25,5 2 8,5 26 25,5 9 17,5 16,5 23

Rangkorrelation (Spearman) inom gruppen

+ 0.78 + 0.00 + 0.76 + 0.56 + 0,76

mot totalmaterialet

+ 0,72 + 0,57 + 0,80 + 0,53 + 0.62 + 0,55

+ 0.49!+ 0.30

+ 0,85 + 0,77

Tab. 4. De skogsskoleutbildades arbetsuppgifter. Rangtal för kvalitativ prognos inom arbetsgivarkategorier

ARBETSGIVARKATEGORI Totalt

Arbetsområde | SÄF GA

11 B |c c

Administrativ verksamhet . . . . . . . . . 17 15 10 17 Allm. rådgivning och upplysning . 2 2 5 6 Yrkesutbildning . . . . 8 11 4 6 Statsbidrag (SVS) . . . . . . . . . . . . 18 27,5

Lagfrågor (SVS) . . . 27,5 27,5 Allmän driftsplanering . . . . 1 2 Skogsbruksplanläggning ....... . . 26 25 Års- och säsongsplanering . . 5 22

Vägnätsplanering. . . . . . . . . 9,5 24 Allm. arbetskraftsfrågor . 4 17 Frö- och plantförsörjning . 18 22 Beståndsanläggning. . . . . . . . 16 17 19,5

Beståndsvård 9,5 26 Markförbättring . . . . . . . . . . 24 16 26 17,5 Drivningsplanläggning . . 12 3 3.5 1 Avverkning ... . . . . .. 14 7 3,5 8

Terrängtransport ............... . . . 19 8 6,0 3,5 Fjärrtransporl . . . . . . . . . . . .. 23 14 17 19,5

Virkesfrågor ....... . . . . . . . . . . 22 23,5 11,5 23,5 Vägbyggnad ................................. 19 16 17 14

Fastighetsfrågor ................... 4.5 2 11 1 15 Skogsvärdering . . . . . . . . . . . . . 22 21,5 16,5 19,5 22 21 Värdering av upphugget virke. 20 19 19 12 17 16 Köp och försäljn. av skog . . . . . . . . 27 25 13 23,5 17 25

Fordons—, maskin- och redskapsfrågor 9 7 7 2 13 10 Personalfrågor ............................... 16 13,5 16 13,5 10 13 9,5 23,5 Arbetarskydd . .......... . .......... . ......... 7 7,5 1 11 8 16,5 9,5 11,5 13 Övriga arbetsuppgifter ......................... 13 16,5 10 12 11 13,5 6 22 8 17,5

Rangkorrelation (Spearman) inom gruppen + 0,93 | + 0,76 + 0,64 + 0,47 + 0,90 mot totalmaterialet _ | — I+ 0.89i+ 0,79 + 0.88||+ 0,67|+ 0,83[+ 0,60 + 0,46 + 0.38 + 0.92 + 0,83

ter. Genomgående är det "dock mera som förenar än skiljer de olika arbets— givarkategorierna.

Det anförda stöds bla av sifferma- terialet i tabell 1, vilken återger rang- tal för huvudgrupperna (01—28) för skogsförvaltarnas (B) och de skogs- skoleutbildades (C) bedömningar. Rangordningarna har jämförts genom beräkning av rangkorrelation dels in- om arbetsgivargrupperna dels mellan dessa och totalmaterialet. Inom grup- perna föreligger starka (OJO—0,90) och mycket starka (0,90—1,00) sam- band. De lägre svarsprocenterna för bolagens förvaltare och godsens skog-

vaktare synes inte ha menligt påver- kat sambandet.

Motsvarande analys av rangtal har skett för fem geografiska regioner (I : AC och BD län; II = Y och Z län; III = S, W och X län; IV = B, C, D, E, F, G, H, I, O, P, R, T och U län samt V = K, L, M och N län). Materialet redovisas i tabell 2. Genomgående myc- ket starka samband råder såväl inom regionerna som mellan regionerna och totalmaterialet. Endast region V avvi- ker något, men inte särskilt markant. Sammanfattningsvis föreligger således endast obetydliga skillnader mellan oli- ka delar av landet.

Prognos rörande väntade förändringar

Såväl förvaltare som skogsskoleutbil— dade ombads att i enkäten söka be- döma väntade förändringar i arbetsupp- gifterna inom närmaste tioårsperiod. Frågan delades upp i en kvantitativ och en kvalitativ del. Svaren skulle avges i en femgradig skala, vars mittvärde (3) betydde oförändrad omfattning resp. svårighet. Här nedan återges genom- snittsvärdena (medianer). Utslagen är genomgående ganska små och påverka- de av den s.k. centralvärdestendensen, d.v.s. svarande som är osäker i sin be-

dömning föredrar att markera mittvär— det.

Överensstämmelsen mellan förvaltar- nas och de skogsskoleutbildades be- dömningar är god om än inte lika stark som beträffande arbetsområde- nas omfattning. Rangtal för den kvan- titativa resp. kvalitativa prognosen re- dovisas i tabellerna 3 och 4. I det föl- jande angivna prognosresultatet är häm- tat från förvaltarnas (B) bedömning, vilka får anses ha större möjlighet att överblicka utvecklingen i företaget som helhet.

Områden som anses komma att öka mest i omfattning

Arbetsområde

Medianvärden för kvantitativ prognos

DV | svs SÄFI GA AB

Totalt

15 Drivningsplanläggning 03 Yrkesutbildning 04 Statsbidrag (SVS)

.. 3,76" 3,64" 3,83" 3,79" 2,92" 3,74"

07 Skogsbruksanläggning ................ .. 3,75 3,31" 4,08” 4,37 3,75" 3,50' 06 Allmän driftplanering .............. 25 Fordons-, maskin- o. redskapsfrågor .. .. 02 Allm. rådgivn. o. upplysn. .............. 3,45" 3,33" 3,61 3,75 31,05" 3,35" . . 3,44 3,24 3,60 3,97 3,38 3,45 . . 3,36" 3,15" 3,41 3,53" 3,23" 3,41" . . 3,34" — — —— . . 3,30 3,13 3,33 3,88 3,55 3,30 . . 3,30 3,16 3,43' 3,44 3,38 3,30 . . 3,29 3,26 3,65" 3,71 3,42 3,24 . . * 3,28 3,37 3,17" 3,35 3,19 3,27 .. » 3,27 3,15 3,42" 4,13 3,70 3,23

08 Års- o. säsongplanering ...... , ........ 17 Terrängtransport .................... 10 Allm. arbetskraftsfrågor ............ 27 Arbetarskydd ........................ 16 Avverkning .......... _. ...............

3,65" 3,49" 3,68" 3,85" 3,75 3,63"

3,34

Områden som anses bli svårare att utöva

Arbetsområde

Medianvärden för kvalitativ prognos

Totalt DV SVS SÄF GA AB

15 Drivningsplanläggning ................ 02 Allm. rådgivn. 0. upplysn. .............. 06 Allm. driftplanering .................. 10 Allm. arbetskraftsfrågor ................ 17 Terrängtransport ...................... 07 Skogsbruksplanläggning ................ 27 Arbetarskydd .......................... 03 Yrkesutbildning ......................

3,59 3,30 ' 3,33 3,33 3,33 3,31 ' 3,27 3,26"

3,32 3.25" 3.13" 3,36 3.30 3,25" 3,39 3,19"

" : arbetsområden som f.n. har mycket liten omfattning ( ( 1,50)

3,45 3,55 3,45" 3.18" 3,26" 3,16" 3,11" 3,23

| 3,57 3,59 : 3,69 3,58 3,00" 3,28" 3,75 3,75 ' 3,26" 3,21 3,39 3,35 3,44 3,26 3,35 3,05" 2,92" 3,60" 3,26 3,25 3,26

3,18 " 3,30" 3,32"

Områden som anses komma att vara oförändrade eller minska i omfattning

Medianvärden för kvantitativ prognos

" : arbetsområden som f.n. har mycket liten omfattning ( ( 1,50)

Arbetsområde

Totalt DV SVS SÄF GA AB 05 Lagfrågor (SVS) ...................... 2,87" — 2,87 — — — 26 Personalfrågor ........................ 2,94 2,90 3,05" 3,22 3,08 2,87' 19 Virkesfrågor .......................... 2,98 2,87 3,16" 3,23 3,01 2,95 13 Beståndsvård .......................... 2,98 3,05 3,02 3,72 3,06 2,88 24 Köp och försäljning .................... 3.01" 2,93" 3,00" 3,28" 2,56" 3,01" 23 Värdering av upphugget virke .......... 3,03" 3,00" 2.96" 3,08 2,88" 3,05"

Områden som anses komma att vara oförändrade eller enklare att utöva

Medianvärden för kvalitativ prognos

Arbetsområde

Totalt DV svs SÄF | GA | AB 19 Virkesfrågor .......................... 2,94 2,91 2,97" 3,05 3,04 2,93 24 Köp och försäljning .................... 2,96" 2,93" 3,00" 2,97" 3,04" 2,96" 13 Beståndsvård .......................... 3,00 2,99 3,00 3,05 3,10 2,99 12 Beståndsanläggning .................... 3,00 3,00 3,04 3,02 3,13 2,97 11 Frö- o. plantförsörjning ................ 3,00" 2,98" 3,09" 2,93" 3,11" 2,99" 05 Lagfrågor (SVS) ...................... 3,01" — 3,01 — —— — 22 Skogsvärdering ........................ 3,03 2,94" 3,05" 3,05 3,10 3,03

" = arbetsområden som f.n. har mycket liten omfattning ( ( 1,50)

Prognosresultaten präglas främst av Drivningsplanläggning och Års- och en tilltro till både utökade och mera säsongplanering). Därnäst synes kom— krävande planeringsuppgifter (Skogs— ma informations— och utbildningsfrå- bruksplanering, Allmän driftplanering, gor (Allm. rådgivning o. upplysning

och Yrkesutbildning) samt terrängtrans- portfrågor. Även befattningen med ar- betskrafts- och arbetarskyddsfrågor sy- nes komma att öka något.

Av arbetsgivarkategorierna överens- stämmer domänverket och bolagen i huvudsak med totalbilden. Även gods och allmänningar ansluter sig härtill med undantag för skogsbruksplanlägg- ningen, som anses minska i såväl om- fattning som svårighetsgrad.

Betecknande för såväl skogsvårds- styrelserna som skogsägareföreningar- na är att man förutser en ganska kraf- tig utökning av arbetsuppgifterna främst kvantitativt. Härigenom min- skas ytterligare den skillnad som för- närvarande (fråga 1) kunnat konsta- teras mellan arbetsgivarkategorierna. Markant för skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna är vidare en utökad och mera kvalificerad rådgiv- nings- och upplysningsverksamhet.

Prognosen för områden som totalt ansetts bli oförändrade eller komma

att minska i omfattning resp. bli enk- lare att utföra är inte lika enhetlig som för de ökande områdena.

Storskogsbruket (domänverket och bolagen) kännetecknas här av en något minskad och delvis förenklad befatt- ning med personal- och virkesfrågor. Gods och allmänningar följer i dessa områden inte storskogsbruket utan an- ser dessa bli ungefär oförändrade me- dan köp och försäljning samt värde- ring bedöms minska i omfattning.

Skogsvårdsstyrelserna följer i stort totalbilden med undantag för virkes- frågor som skogsvårdskonsulenterna be- döms komma att syssla med i ökad om— fattning.

Skogsägareföreningarna avviker näs- tan helt från övriga och anser att även dessa arbetsområden kommer att öka i omfattning; beståndsvården t.o.m. i mycket hög grad. En totalbild av samstämmigheten mellan arbetsgivarkategoriernas prog- noser erhålls vidare av tabellerna 3 och 4, där korrelationskoefficienterna stöder uppfattningen att det främst är skogsägareföreningarna samt gods och allmänningar som har avvikelser gent- emot övriga beträffande omfattningen samt gods och allmänningar även be- träffande den kvalitativa prognosen.

1. Allmän beskrivning

11. Syfte Syftet med intervju-undersökningen var att insamla sådana uppgifter från yr- kesverksamma skogsarbetare, skogsbru- kare och arbetsledare, som skulle kun- na fullständiga bilden av krav och för- väntningar på utbildningen vid skogs- bruksskolorna samt former för verk- samheten vid dessa.

12. Uppläggning och innehåll

121. Uppgiftslämnarna utvaldes efter kommitténs hänvändelse till re- spektive riksorgan av lokala insti- tutioner.

122. Huvudsakligt innehåll. Personuppgifter.

Synpunkter på yrkeskrav för vis- sa arbetsuppgifter. Synpunkter på utbildningens upp- läggning och undervisningens in- nehåll. Synpunkter på olika alternativ för kombination mellan utbildning i jordbruk och skogsbruk.

123. Huvudparten av tiden för varje intervju ägnades åt frågor med i förväg givna svarsalternativ. 124. Samtliga intervjuer utfördes av en person (kommitténs bitr. sekrete- rare).

13. Samråd med skogsbrukets organ Upplysningar om undersökningens syf- te och uppläggning utsändes till riks—

BILAGA 2

Intervju-undersökning om yrkeskrav och utbildning i skogsbruket

Sammandrag av stencilerad redogörelse

organ för arbetsgivare och arbetstagare inom skogsbruket.

Domänstyrelsen, Föreningen Skogs- brukets Arbetsgivare, Skogs- och Lant- arbetsgivareföreningen samt Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund uppdrog åt lokala funktionärer att utse intervjupersoner enligt uppställda rikt- linjer. För storskogsbruket skedde ur— valet i vissa fall i samråd med ombuds- man från Skogsarbetareförbundet.

14. Landsdelar

Intervjuerna utfördes i Västergötland och södra Närke i Södra Sverige samt i Västerbottens och Västernorrlands läns kustland i Norra Sverige. Därige- nom blev geografiskt skilda förutsätt- ningar representerade i områden med allmän förekomst av kombinerade jord- och skogsbruksföretag samt med rela- tivt hög frekvens av deltidsarbetare i skogsbruket.

2. Intervjupersoner

21. Principer för urval av intervju- personer 211. Samtliga intervjupersoner skulle vara kända för att tillämpa tidsen- liga och rationella arbetsmetoder samt för strävan till objektiv be- dömning av problem. 212. Arbetsledarna skulle stå i direkt kontakt med och ha ansvar för

löpande skogsarbeten.

213. Skogsarbetare och skogsbrukare borde vara i 25—45 års ålder och med hänsyn till redskapsutrust- ning och sysselsättningsgrad re- presentera för landsdelen norma- la förhållanden. Skogsbrukarnas fastigheter skulle omfatta 20—60 ha åker samt så stor skogsareal, att virkesproduktionen omfattade 300 a 500 m3 per år; således efter- strävades kombinerade skogs- och jordbrukare med bärkraftiga fas- tigheter, på vilka de själva skulle kunna klara arbetena.

23. Grupper

22. Urvalsförfarande

De lokala funktionärer, som utsåg in- tervjupersonerna, informerades över- siktligt om undersökningens bakgrund och syfte samt detaljerat om riktlinjer beträffande principerna för urval av intervjupersoner. Den översiktliga in- formationen berörde uppgifter för och sammansättning av skogsbrukets yrkes- utbildningskommitté. Beträffande syftet med ifrågavarande undersökning med- delades, att den avsåg skogsbrukssko- lornas undervisning och att den skulle ske genom intervjuer. Därjämte berör- des kortfattat vad intervjuerna skulle innehålla och hur de skulle läggas upp.

Antalet intervjupersoner, sammanlagt 64, jämnt fördelade på 8 grupper, kom att överensstämma med plan för undersökningens uppläggning. Grupperna redovisas i fortsättningen under följande beteckningar.

BDNoAl Storskogsbruket — Norra Sverige — Arbetsledare

BDSöAl » -— Södra » — »

BDNoA » _— Norra » _— Arbetare

BDSÖA » — Södra » — »

ENoAl Enskilda mindre skogsbruket —— Norra Sverige _— Arbetsledare ESÖAl » » r — Södra » — '

ENoB » » » —— Norra » — Skogsbrukare ESÖB » » » —— Södra I — »

Arbetsledarna inom storskogsbruket avser grupperna kronojägare, faktorer och skogvaktare samt inom mindre enskilda skogsbruket inspektorer i skogsägareföreningar.

I sammanställningar för flera grup- per användes förkortade benämningar, som framgår av följande exempel. BD=BDN0AI + BDSöAl + BDNoA + BDSöA E = ENoAl + ESöAl + ENoB + ESöB No = BDNoAl + BDNoA + ENoAl + ENoB Sö =BDSöAl + BDSöA + ESöAl + ESöB

24. Personuppgifter De uppställda kraven ifråga om ålder, utbildning och sysselsättning samt fas- tigheternas storlek kunde uppfyllas med några få undantag av oväsentlig betydelse.

3. Intervjuernas genomförande — all- mänt

Samtliga uppgivna intervjupersoner kunde anträffas och intervjuas. Fler- talet intervjuer genomfördes i respek- tive persons hem; ca en fjärdedel ägde rum på kontor eller hotell. Intervjuer-

na utfördes under tiden 27 november 1964—9 januari 1965.

Tiden för intervjuerna varierade mel— lan 65 och 190 minuter.

4. Representativitet Vid undersökningar av ifrågavarande slag bereder avgränsningen av den be- folkningsgrupp, vars uppfattning man vill kartlägga, åtskilliga svårigheter. Som ett synnerligen angeläget önske- mål framstår självfallet, att samtliga inom gruppen kan förmodas vara väl informerade i de frågor undersökning- en gäller.

Det var inte troligt, att alla eller ens flertalet av de yrkesverksamma i skogs- bruket ägde så ingående kunskaper om näringens genomgripande omvandling samt skogsutbildningens nuvarande re- surser, att de skulle kunna lämna svar på saklig grund. En undersökning in— riktad på hela antalet aktuella yrkes- utövare skulle således i förevarande sammanhang förmodligen inte ha gett tillräckligt säkert material som grund för konstruktiva förslag, även om urval och uppgiftsinsamlande från statistisk synpunkt skulle ha kunnat göras fullt tillfredsställande. De begränsade eko- nomiska och personella resurserna samt tidsbrist tillät för övrigt inte så— dana metoder, att ett för hela gruppen yrkesverksamma representativt mate- rial kunnat insamlas.

Avgränsningen av en mindre grupp, som skulle ha kunnat svara mot .upp- ställda krav i fråga om sysselsättning- ens art och grad, kunnighet och över- blick samt omdömesförmåga, var prak-

tiskt taget ogenomförbar, i varje fall med hänsyn till resurserna.

Eftersom urvalet av intervjuperso- ner inte skett slumpmässigt från en be- skriven och avgränsad population bör stor försiktighet iakttas vid eventuella generaliseringar utöver vad intervju- materialet ger. I viss utsträckning tor- de resultaten, bla beroende på över- ensstämmelsen mellan delgrupperna, dock kunna tillerkännas större räck- vidd. Orsaken härtill är att intervju- personerna utvalts enligt principer, som skulle kunna garantera att deras åsikter vore av mera allmänt intresse i utbildningssammanhang (se p 21) .

5. Yrkeskrav

51. Genomförande

Efter kort översikt av de elva grupper- na arbetsuppgifter i intervjublanketten (se diagram under punkt 53) informe- rades intervjupersonerna muntligt om syftet med frågorna och innebörden av de olika svarsalternativeu (sc följande rubrikhuvud) .

Efter den inledande informationen överlämnades följande text, vilken se- dan fanns tillgänglig under hela inter- vjun beträffande yrkeskrav.

Inom skogsbruket ställs numera, liksom i andra näringar, vissa krav på de nyre- kryterades kunnighet. Anspråken är givet— vis beroende på arbetsuppgifternas art i den aktuella anställningen. Det kan emel- lertid inte vara realistiskt att kräva in- gående kunskaper inom ett alltför vid— sträckt område. De flesta ungdomar lär i början av sin anställning bli sysselsatta med i stort sett samma arbetsuppgifter obe- roende av arbetsgivare. Inom dessa områ- den torde goda kunskaper och färdighe-

Krav på kunnighet

. Egna Arbetsuppgift erfarenheter

inga små

mycket Kommentarer

S(Dl'il

ganska

Stora stora

ter i första hand behövas. Vilka krav anser Ni det vara lämpligt att ställa vid nyre— krytering av ungdomar i åldern 17—18 är? Markera för varje arbetsuppgift i blanketterna den grad av kunnighet (al- ternativ), som Ni anser lämplig!

Inga -— För arbetsuppgiften be- döms kunnighet sakna betydelse.

Små —— Allmänna kunskaper om arbetsuppgifterna och

dess utförande. Fullstän— dig instruktion och upp-

träning nödvändig. Ganska stora — Sådana kunskaper om ar- betsuppgifterna och dess utförande att instruktio- nen i huvudsak kan be- gränsas till mindre all- mänt förekommande mo- ment. Så ingående kunskaper och färdigheter att an- visningar om arbetets ut- förande och intensiv till- syn under första tiden är tillräcklig.

Stora —

Mycket stora — Så ingående kunskaper och färdigheter att en- dast anvisningar om ar- betsplats och speciella detaljer erfordras; nor- mal tillsyn tillräcklig.

I kommentarerna antecknas bla såda— na moment, i vilka kunnighet bedöms vara av särskilt stort värde för arbetsupp— giftens utförande.

Efter genomläsningen framhöll in- tervjuaren, att bedömningen av kraven på kunnighet skulle ses i relation till framför allt behovet av arbetsledning och instruktion. Som komplettering be- tonades, att det varken var arbetets svårighet eller behovet av utbildning för uppgiften, som skulle bedömas. De- finitionen om vad bedömningen avsåg synes ha uppfattats fullt klart efter svar på 3—6 arbetsuppgifter (grupp 1 återväxtarbeten). Kontroll skedde ge- nom indirekta frågor avseende skisse- rade konkreta situationer.

Vid informationen preciserades inte någon speciell skogsägargrupp som ar- betsgivare. Avsikte'n härmed var att in- direkt erhålla upplysningar om skill- nadervi yrkeskrav, som kunde hänföras till skillnader i arbetsvillkor och för- utsättningar för olika skogsägargrup- per. Intervjupersonerna ombads att själva bestämma förutsättningen i detta avseende. Av kommentarerna att döma torde arbetsledarna och arbetarna från storskogsbruket sannolikt utan undan- tag ha lämnat sina svar med tanke på en lönearbetares situation, medan in- spektorerna och skogsbrukarna med nästan samma säkerhet; utgått från det mindre enskilda skogsbrukets villkor.

52. Bearbetning Skattningarna har sammanställts för respektive grupp. Därefter har för var- je arbetsuppgift summa råpoäng beräk- nats dels för varje grupp, dels för kom- binationer av grupper med avseende på landsdelar och arbetsuppgifter, dels för hela materialet. Härvid har de olika al— ternativen av krav åsatts följande po- ang.

Inga .............................. 0 Små ........................... 1 Ganska stora .................. 2 Stora ........................... 3

Mycket stora

Genom rangkorrelationer undersök- tes överensstämmelsen mellan olika grupper, kombinationer av grupper och hela materialet. Med hänsyn till syftet med undersökningen ansågs det inte nödvändigt att utveckla den statis- tiska bearbetningen ytterligare.

53. Resultat

Den allmänna tendensen i resultaten framgår av diagrammen på s. 132—134. Där redovisade värden, vilka inl'agts med råpoäng som grund, avser det

VRKESKRAV -RÅPOÄNG TOTALA MATERtALET

ARBETSUPPGIFT

RÅPOÄNG

MEDELYAL

Återväxt

Bostad-vård

Vård uv notor-

alan-r

Huss-Mne

Transport - häst

Transport - trak- tor

Trek tonkm

Planering av vin- ea skugsu'be tan

Riktningen-beten

Redakapuvård

Arbe tarnkydd

Ryggeurensning med handredskap " mtorröjningaulg Kemisk twggubshandling sådd Plantering Röjning 1 pluntakog

Röjning i ungukog (barr)

" '- (löv) Galli-ing, ontönplat (barr) (löv)

Dag). 13 översyn Kedja Startappnrat Förgasare Koppling Smörjning flator

Hatarsågniru, fällning kapning " kvistning Bakning ned bax-kapad. Hucsnina med in

Utfodring Elevvård Hästens skötsel i övrigt Körning (medtar-don)

" (hjulfordon) bantning och avlastning

Körning av hjultraktorektpeee " med bandtraktoroktpage Bärgning av testkört ekipage bantning med griplutaro

" " vinkran "lastning Vinuchning Daglig tillsyn och uterielvåzd Felsökning Just. och enkla reparationer på traktorn

" lastapp.

” " " " " övr. utrustn.

Svetsning

utläggning av stickvögu- Planering av drivning " för skogsvårdearbetun Upp-ätt. av ekonomiska kulle/lor för skog-dr. Deklaration för akngsdriften Långsiktig planering av skogsbrukets drift

Uppskattning av virkesförrM Tnxering och värdering av atå'nplingspest Aptering av sågtiumer och massaved Aptering av speeialsortiment

”Virkaamätning på utan

Beräkning av tillväxt " rotnetto

Yxn hågad;

Materinlltirn (metaller) Driv- och mötjnedel Berkspads

Åtgärder vid drunkning " el.:kedor " " chattsidor

" " benbrott

"__

( ".,-_-

YRKESKRAV — RÅPOÄNG zso OCH ZE

ARBE TSUPPGIFT

RÅPOANG

MEDELTAL

Åtal-växt

:uggesrsnsning med handredskap " " motorröjniugasÅc Kemisk hyggesbehandling Sådd Plantering Röjning i plantskog

Bssténdsvård Röjning [ ungakag (barr) .. " " (löv) Galli—ing. oatänplst (barr) " .. (löv) Vård av motor- Dag] ig översyn sågar Kedja Startapparat Förgasare Koppling Snörjning Mntnr Ruggning lotsrsågning, fällning

Transport -

Transport _ tor

Trnktorvård

" kapning " bristning Harkning med hav.—kapade Ruggning med yxa

häst Utfodring Howard Hästens skötsel !. övrigt Körning (medtar-don) " (hjuli'ordon) Laatning och. avlastning

:rak- Körning av hjultraktorekipage " med bnndtraktorekipage ”'ärgning av testkört ekipage bantning med griplaatare " " virekran ”lastning '.'inschning

Daglig tillsyn och materielvård Felsökning Just. 0. enkla ropa:—at. på traktorn " " " ' " " lastapp- " " " " " övr. utr. Svetsning

Planar-ing av via- utläggning av stlckviigar aa skogsarbeten Planering av drivning

" för akogsvårdsar'betsn 'u'ppr. av aknn. kalkyler för skogsdr. ?sklaration för skogsdriften Långsiktig plan. av akogsbr. drift

Mätn ingsuhet en Uppskattning av vlrkaat'örråd

Artazaralqdd

Taxen—lng och värdering av stämplmasi Apterlnz av aågtimer noh massaved Aptering av apecialsortiment Virke-mätning pÅ avlägg Beräkning av tillväxt

" " ratnstto

Red akapsvlrd !xa

'iézaåg lktarlallklra (metaller) Driv- ooh smörjmedel Barkspada'

Åtgärden vm dnmknlng " " shakade:- " " sa:-skador

" " benbrott

3 08

(U3ddné19 Nvmaw ONYOHEAQ ----)

._-—-'- __...

YRKESKRAV RÅPOANG LNO OCH LSO ;RBETSUPPGIF; WA J _. _ ?rmÄNG >()—- &_ 50 ___—___fjllp MEDELYAL 0 | 2 3 L ___ _ i . . _ 7" . ,,, . Ätnrväxt Hyggcsrensning med handredskap " " mo torröjningasåg Keniak hyggesbohandling & %

liestllndsvdrd

'Iårvi av motor- säger

Huesn Inc

Transport - hänt

Transport - trak- tor

Tra): torvlrd

Planering av vis— as skapar-beten

lilitningrarheten

Redskapsvåni

Arhetarskydd

Slidd Plantering ?öj " & ng i plan tskng

Röjning *" ungskog (barr)

" || " (löv) Callring, osté'unplst (bm) || || (löv) ?Jaglig ön:-syn kedja Startnppnrat Förgasare Koppling Smörjning Motor "oto:—sågning, fällning " knpning " kvistninc Bakning med bar-kapade Huggning med yxa

Utfodring Hovvkrl Hästens skötsel. i övrigt Köming (medfordon)

" (hjult'ordon) lastning och avlastning

Körning av hjultraktorakipags " med bandtraktoreklpage Bärgning av fastkört ekipage Matning ned griplastare " " vinkran Avlaatning Vinschning

Daglig tillsyn och materielvård Felsökning Just. och enkla repa-rationer på traktorn " " " lastapp. " " " " " övr. utrustn. Svetsning

ntlnggning av stickvägar Planering av drivning " för skogsvårduarbeten Upprätt. av ekmmminkn kallqlsr för akogudr. Deklaration för skogadriften Långsiktig planering av skogsbrukets drift

Uppskattning av virkasförrld Taxar-ing och värdering av stlmplingapoat Aptaring av s&gtimmer och mauaaved Aptering av specialsortinent Virkeamätning på avlägg Beräkning av tillväxt

" " retnetto

Yxa

Blgalg Materiallåirs (metaller) Driv- och smörjmedel Barkopade

Åtgärder vid drunkning " " sl.skador " " sårakader

henbro tt

(ssddnsa Nwmaw 'JNYOMBAQ ..."...)

totala materialet samt kombinationerna för storskogsbruket och mindre enskil- da skogsbruket respektive de olika landsdelarna.

I diagrammen anges arbetsuppgifter- na i samma ordning som på intervju- blanketterna. För jämförelse har skatt- ningsalternativens poängtal inlagts i ru- brikhuvudet. Om dessa betraktas som klassmitter kommer de olika alterna- tiven att omfatta följande summor rå- poäng för totalmaterialet respektive gruppkombinationerna (BD och E samt No och Sö) .

Grupp-

Alternativ Total- kombina- materialet .

tloner Inga ............ —— 32 —- 16 Små ............ 33— 96 17— 48 Ganska stora 97—160 49— 80 Stora ............ 161—224 81—112 Mycket stora ...... 225— 113—

En gruppering av arbetsuppgifterna med ovannämnda klassindelning som grund ger följande sammanställning.

Mycket stora krav

Vård av motorsågar (daglig översyn, kedja och smörjning). Huggning (motorsågning: kapning och kvistning).

fällning,

Stora krav

Vård av motorsågar (startapparat, för- gasare, koppling och motor) .

Återväxtarbeten (hyggesrensning — handredskap och motorröjningssåg, plantering samt röjning i plantskog).

Mätningsarbeten (aptering av sågtim- mer och massaved) .

Redskapsvård (yxa).

Huggning (användning av yxa) .

Arbetarskydd (åtgärder vid sårskador,

drunkning och benbrott) .

Beståndsvård (röjning i ungskog). Planering av vissa skogsarbeten (ut- läggning av stickvägar).

Ganska stora krav

Mätningsarbeten (aptering av special- sortiment). Arbetarskydd (åtgärder vid elskador). Redskapsvård (driv- och smörjmedel samt barkspade) . Huggning (barkning med barkspade) . Beståndsvård (gallring). Återväxtarbeten (kemisk handling). Traktorvård (daglig tillsyn och mate— rialvård). Transport med traktor (körning av hjultraktor, avlastning samt lastning med Wirekran) .

hyggesbe—

Små krav

Transport med traktor (bärgning av fastkört ekipage, körning av band- traktor, lastning med griplastare och vinschning) . Redskapsvård (materiallära och båg- såg). Mätningsarheten (virkesmätning på av- lägg, uppskattning av virkesförråd, beräkning av rotnetto och tillväxt samt taxering och värdering av stämplingspost) . Traktorvård (felsökning, justering och enkla reparationer på traktor, last- apparat och övrig utrustning) . Planering av vissa skogsarbeten (driv- ning och' skogsvårdsarbeten, upprät- tande av ekonomiska kalkyler för skogsdriften samt långsiktig plane- ring av skogsbrukets drift).

Transport med häst (lastning och av- lastning, körning — med- och hjul- fordon —, utfodring och hästens skötsel i övrigt) . Återväxtarbeten (sådd).

Inga krav

Transport med häst (hovvård) . Planering av vissa skogsarbeten (de-

klaration för skogsdriften) . Traktorvård (svetsning).

Några av de mest utmärkande dragen i materialet kan sammanfattas på föl- jande sätt.

Väsentliga skillnader i krav på kun- nighet framträder för olika arbetsupp— gifter.

För de flesta arbetsuppgifterna före- ligger höga eller relativt höga samband mellan grupperna, gruppkombinationer och totalmaterialet.

För ett par arbetsområden, traktor- transport och planering, förekommer tydliga skillnader mellan kombinatio- nerna BD och E (storskogsbruk respek- tive mindre enskilda skogsbruket).

Mellan landsdelarna föreligger myc- ket god överensstämmelse.

Arbetsområdet traktortransport kän- netecknas av genomgående låga rang- korrelationer. Låga samband föreligger vidare mellan ett större antal grupper för områdena mätningsarbeten, red- skapsvård och arbetarskydd.

54. Slutsatser och diskussion Intervjupersonernas spontana kommen- tarer till svarsalternativen gav besked om såväl frågornas tolkning som ve- derbörandes bedömning av skogsbru- kets krav på arbetskraften. För vissa arbetsuppgifter motiverade man ofta sitt val genom hänvisning till samban- det med andra arbeten. Dessa reflexio- ner har varit till ledning vid tolkning- en av resultaten.

Överenstämmelsen mellan norra och södra Sverige för praktiskt taget alla arbetsuppgifter och mellan storskogs- bruket (BD) och mindre enskilda skogsbruket (E) beträffande de flesta arbetsområden kan vara ett uttryck

för intervjupersonernas gemensamma grundsyn på dessa frågor. Skillnaderna mellan BD och E berör huvudsakligen vissa uppgifter beträffande vård av mo- torsågar, transport med häst och trak- tor samt vissa planeringsuppgifter. I fråga om motorsågningen redovisar BD högre krav medan E uttrycker högre värden för transport och planering.

Dessa skillnader kan möjligen förkla- ras av att lönearbetaren hela året är beroende av motorsågen och att han därför finner det naturligt att själv kunna avhjälpa driftsstörningar eller åtminstone säkert bedöma orsaken till dem. Många arbetare har dock förkla— rat, att reparationer på startapparat, koppling och motor måste överlämnas till verkstäder. Skogsbrukarna har ofta kommenterat dessa problem på samma sätt men till skillnad från skogsarbe- tarna ansett lägre krav på kunnighet vara tillfyllest.

Beträffande skillnaderna i krav för transport och traktorvård kan som en tänkbar orsak nämnas, att skogsbru- karna har större kännedom och erfa- renheter av virkestransporter än skogs- arbetarna; de sistnämnda är till över- vägande del sysselsatta med huggning även om flera av dem tidigare deltagit i transportarbete. Därtill ligger det gi- vetvis nära till hands för skogsbru- karen att ställa högre krav i dessa av- seenden, eftersom det är vanligt att en lantbrukarson under åtminstone någon del av året får syssla med transporter.

Planeringen för arbetsuppgifter, som huvudsakligen berör den enskilde skogsägaren, har av skogsbrukarna självfallet åsatts högre krav än av skogs- arbetarna.

Här nämnda skillnader mellan BD och E kan förmodligen tas som ut- tryck för att intervjupersonerna från storskogsbruket och mindre enskilda

skogsbruket utgått från föreliggande el- leri varje fall uppfattade speciella för- utsättningar och behov för blivande lörearbetare respektive skogsbrukare.

För alla arbetsuppgifter, som i total- materialet svarar mot alternativen myc- ket stora krav, och många av dem, för vilka stora krav ställs, har många intervjupersoner i sina kommentarer framhållit, att en ung arbetare måste behärska dem så väl, att han kan utfö- ra dem självständigt med normal till- syn. Vissa skogsbrukare har i detta sammanhang framhållit, att kraven in- galunda är lägre i bondeskogsbruket, eftersom man där inte har kontinuerlig arbetsledning av fackutbildad perso- nal.

Skillnaderna i kraven på kunnighet i transportarbeten återspeglar bla skif- tande uppfattningar om utvecklingen på detta område. Dessutom har tra- ditionen säkert spelat en viss roll. Åt— skilliga har motiverat sina krav på kunnighet i transport med häst genom hänvisning till nuvarande förekomst. Andra har hänvisat till att kännedom om transporten ger bättre förutsättning- ar att klara brosslingsarbetet tillfreds- ställande. I allmänhet har man även anfört sistnämnda motiv som skäl för krav på kunnighet i transport med traktor.

6. Utbildningens uppläggning — tid

61. Genomförande Följande fråga ställdes till intervjuper- sonerna.

Hur lång tid anser Ni att första grund- utbildningen kan få omfatta? Markera (med siffrorna 1—3) tre av följande alter- nativ i den ordning, som Ni anser dem lämpliga. (A) 6 månader (B) 10,5 månader; 1 augusti—15 juni (läsår)

(C) 12 månader (D) 18 månader (E) Annan tid, nämligen

(Anm.: I stället för bokstavsbeteckning- ar före de olika alternativen fanns det skrivlinjer i frågeblanketten.)

I samband med frågan kontrollera- 'des, att intervjupersonen kände till längden på nuvarande grundutbild- ning. Vid behov lämnades upplysning härom.

Rangordningen torde i allmänhet ha utförts under beaktande av svaren på föregående fråga med där angivna yr— keskrav. Intervjupersonernas frågor och kommentarer tyder på detta.

62. Bearbetning och resultat Bearbetningen har inskränkts till dels sammanställning av resultaten för grupper, vissa gruppkombinationer och totala materialet, dels framräkning av typvärdet för varje alternativ och rang. Förstnämnda sammanställning redovi- sas på sid. 138.

63. Slutsatser och diskussion

De flesta intervjupersonerna har satt alternativen med 10,5 och 12 månaders utbildningstid i första hand. I övrigt framträder en dragning åt ännu längre utbildningstid.

Intervjupersonernas uppfattning kan inte utan vidare antas helt överens- stämma med ungdomarnas inställning till utbildningstidens längd. I frågor av förevarande slag lär emellertid de äld- res attityd spela en närmast avgörande roll. Det kan sålunda knappast vara tänkbart, att de unga skulle vilja nn- derkasta sig avsevärt längre utbild— ning, än vad föräldrarna anser rimlig. Man kan heller inte anta, att ungdo— marna skulle eftersträva väsentligt kor- tare tid än vad de äldre rekommen- derar. Nödvändigheten av gedigen ut- bildning före inträdet i yrkeslivet tor-

GRUNDUTBILDNINGENS UPPLÄGGNING -T|D

(| - 5 ANGIVNA ALTERNATJV)

R 1

[

Rn

Cl

Grupp

A BDNOAI BDSÖAI BD NOA BDSöA EHoAI E Sö Al [No 5 Eöö B

BD

T alt

de nämligen redan nu utgöra en så allmänt omfattad åsikt, att relativt få vill avvisa den.

Av särskilt intresse synes det vara att skogsbrukarna uttalat sig för en ettårig utbildning. Kommentarerna har i detta fall gett klara besked om att so- nens bortovaro från arbetet på hem- fastigheten inte bedömes medföra så stora olägenheter, att utbildningstiden av den anledningen bör kortas. Man har tvärtom betonat, att de unga mås- te beredas möjligheter att vara borta från hemmet erforderlig tid för ut- bildning. Några intervjupersoner har därtill framhållit, att sonen inte kan stanna hemma i avvaktan på att få överta fastigheten. Arbetet och in- komsterna tillfredsställer inte mer än en man. Med hänsyn härtill anses en god yrkesutbildning vara angelägen, för att den unge skall få en god start som lönearbetare.

+er'n.o

Fördelning av alternativ E m å n c d e r

9 10

Intervjupersonerna kan antas ha en mera positiv inställning till behovet av relativt lång utbildningstid än me- deltalet av samtliga yrkesverksamma. Mot bakgrunden av intervjusvaren tor- de det kunna ifrågasättas, om de äldres mening i allmänhet utgör något mot- stånd i fråga om aktuella utbildnings- tider.

7. Utbildningens uppläggning —— form

71. Genomförande

Nedanstående fråga ställdes omedel- bart efter frågan om erforderlig tid för grundutbildningen.

Den grundläggande skogsyrkesutbild- ningen är för närvarande uppdelad på skolskeden och praktikskeden. Skolskede- na är förlagda till skogsbruksskolor. Un- dervisningen vid dessa omfattar både lek- tioner och övningar. Under praktikskedena deltar eleverna i skogsarbete hos företag

"+ 15 21+

eller andra skogsägare under uppsikt av handledare. Andra former är givetvis tänk- bara. Vilka av följande alternativ finner Ni mest ändamålsenliga? Markera ord- ningsföljd med siffrorna 1—3.

(A) Praktiskt arbete i skogen 1 år + skolmässig yrkesutbildning 1 läsår. (B) Nuvarande system (22 v skolskeden + 20 v praktikskeden). (C) Skolmässig yrkesutbildning 1 läsår. (D) Skolmässig yrkesutbildning 6 måna- (ler.

(E) Annan, nämligen

(Anm.: I stället för bokstavsbeteckning- ar före de olika alternativen fanns skriv- linjer i frågeblanketten.)

Intervjuaren beskrev uppläggningen av nuvarande undervisning i årskurs 1.

72. Bearbetning och resultat Materialet har bearbetats på samma sätt som svaren på frågan om utbild- ningstidens längd. Sammanställning av rangordningarna redovisas här nedan.

GRUNDUTBILDNINGENS UPPLÄGGNING - FORM

(| - 5 ANGIVNA ALIERNA'IIV)

Grupp

BDNoAl BDSöAl BDNoA BDSÖA EHOAI ESöAl ENo B E56 5

BD

73. Slutlatser och diskussion Intervjupersonerna har mycket starkt anslutit sig till alternativet med läs- årets uppdelning i skol- och praktik- skeden. Även om endast få av dessa personer kommit i direkt kontakt med nuvarande grundutbildning, så måste svaren tolkas som ett kraftigt under- strykande av behovet av färdighetsträ- ning i utbildningen. Nästan varje in- tervjuperson har därtill antingen beto- nat nödvändigheten av praktiska öv- ningar eller varnat för ensidigt kun- skapsinriktad skolmässig undervisning.

De intervjuades positiva inställning till skol- och praktikskeden kan inte direkt anses gälla även fördelningen av uppgifterna mellan skola och före- tag. Man har i åtskilliga fall ställt sig tveksam till förflyttningarna mellan skolor och andra förläggningar. Orsa- ken härtill är farhågor för lägre effek-

enbortskdmössfg dial-nun (10.5m 710 sm 410.5m > m

tivitet i undervisningen. Av samma skäl har några skogsbrukare uttalat sin osäkerhet beträffande hempraktikens lämplighet. De anser sig själva ha föga att lära ut och små möjligheter att hand— leda eleverna.

Alternativet med krav på ett års praktik före utbildningen har intres- serat många intervjupersoner. Man har ansett, att praktiken skulle fungera som effektiv yrkesorientering. Många aspi- ranter utan realistisk uppfattning om skogsyrket eller sina förutsättningar i förhållande till yrkeskraven skulle där- igenom kunna få anledning byta lev- nadsbana, innan de åsamkat sig själva och samhället utbildningskostnader. Flertalet av de intervjuade har emeller- tid vid närmare eftertanke hänfört al- ternativet till de fromma önskningar- na. Man skulle i realiteten inte uppnå de väntade fördelarna, eftersom alter- nativet anses ogenomförbart; ingen skulle ha tid att ta emot outbildade ungdomar och det vore från arbetar- skyddssynpunkt uppenbart olämpligt, om de sattes in i yrkesarbete utan till— räcklig handledning.

I anslutning till frågan om utbild- ningens form har flera arbetsledare framhållit behovet av speciella åtgär- der från arbetsgivarnas sida vid om- händertagandet av de utbildade ungdo- marna. Väl organiserade praktikske- den bedömes av några kunna fylla detta behov. Andra efterlyser en över- gångsutbildning, varigenom ungdomar- na skulle bibringas god kännedom om det speciella företagets arbetssätt, per- sonalpolitik och liknande frågor.

8. Utbildningens innehåll

81. Genomförande

Intervjupersonerna meddelades att frå- gan innehöll två led, nämligen dels en fråga om vilka ämnen som borde

ingå i utbildningen, dels en bedömning av nyttan av kunnighet i dessa ämnen. Därefter fick de läsa igenom fråge— blanketten, vars inledning och rubrik- huvud återges här nedan.

Vilka av nedanstående ämnen anser Ni böra ingå i icke—specialiserad grundutbild- ning? Vilken nytta bedömer Ni, att en 17—18-åring skulle ha av kunnighet i dessa ämnen? Markera med x i avsedd kolumn.

Nytta av kunnighet

Äm- net _ :s » Ämne bör ; ,: L: sö. & s.. Kommentarer - _o : & ..— 0 & ingå ; & m m & m CD :.

82. Bearbetning

Svaren om vilka ämnen som ansågs böra ingå samt bedömningarna om nyt- tan av kunnighet har sammanställts gruppvis. I sistnämnda avseende har därefter råpoäng framräknats för grup- perna och totala materialet. De olika svarsalternativen har därvid åsatts föl— jande poäng.

Liten ........................... 1 Ganska stor .................. 2 Stor ........................... 3

Mycket stor

Med råpoäng som grund har ämnena rangordnats för totala materialet och grupperna.

83. Resultat

Översikten på sid. 141 ger omedelbart den allmänna tendensen. Stora skill— nader föreligger mellan de mest och minst frekventa ämnena. Vid gruppe- ring av ämnena efter bedömd nytta av kunnighet enligt motsvarande grun- der som för yrkeskrav (sid. 135) er- hålles följande sammanställning.

Mycket stor nytta Huggning.

Stor nytta

Maskin- och redskapslära (skogsbru- ket), beståndsvård, återväxtarbeten, virkestransport (traktor), maskin- och redskapslära (allmänt) samt gym- nastik.

Ganska stor nytta

Arbetsfysiologi, matematik, redovis- ningslära och marklära.

Liten nytta

Modersmålet, biologi, botanik, sam- hällskunskap, virkestransport (häst), geografi, lantbruksekonomi, fysik och husdjurslära (hästskötsel).

God överensstämmelse föreligger mel- lan grupperna och totalmaterialet samt mellan de olika grupperna.

84. Jämförelse med kursplansanalys vid skogsbruksskolorna

Genom ett examensarbete vid skogs- högskolan (Ander och Falk 1962) un- dersöktes skogsyrkeslärarnas uppfatt- ning om vilket behov av kunskaper in- om vissa områden som den skogliga grundutbildningen har till uppgift att tillgodose. Nämnda arbete avsåg också att fastställa om lokala variationer i kunskapskrav förelåg.

Eftersom delvis olika ämnesindelning använts vid de två undersökningarna, kan direkta jämförelser beträffande exempelvis rangordningen mellan oli- ka ämnen inte anställas. Det framgår dock omedelbart att momenten hugg- ning samt maskin— och redskapslära i båda fallen erhållit mycket höga vär- den. Även beträffande beståndsvård och

Utbildningens innehåll —Frekvens, rangordning och råpoäng

.. 2 f. Rang Råpoäng Amne total stotal total Huggning ........................................ 64 1 237 Maskin- och redskapslära — skogsbruket ............ 64 2 204 Beståndsvård .................................... 64 3 194 Återväxtarheten .................................. 64 4 183 Virkestransport — traktor ........................ 64 5 162 Maskin- och redskapslära — allmänt .............. 63 6,5 161 Gymnastik ...................................... 59 6,5 161 Arhetsfysiologi .................................. 60 8 158 Matematik ...................................... 53 9 147 Redovisningslära ................................ 52 10 103 Marklära ........................................ 55 11 97 Modersmålet .................................... 42 12 86 Biologi .......................................... 46 13 82 Botanik .......................................... 47 14 80 Samhällskunskap ................................ 39 15,5 67 Virkestransport — häst ............................ 39 15,5 67 Geografi ........................................ 37 17 53 Lantbruksekonomi ................................ 22 18 48 Fysik ............................................ 22 19 37 Husdjurslära — hästskötsel ...................... 28 20 34 Kemi ............................................ 12 21 20 Maskin- och redskapslära — jordbruket ............ 8 22 15 Växtodlingslära .................................. 8 23 11 Byggnadslära .................................... 8 24 10 Husdjurslära — nötkreatur ...................... 2 25,5 2 Husdjurslära —— svinskötsel ...................... 2 25,5 2

återväxtarbeten (beståndsanläggning) samt arbetsfysiologi och gymnastik (fy- sisk träning) visar undersökningarna gemensamma drag, som uttrycker re- lativt höga krav. En av skillnaderna mellan resultaten i de båda undersök- ningarna synes vara att yrkeslärarna i fråga om mera allmänt orienterande ämnen, exempelvis modersmålet, sam- hällskunskap och marklära, bedömt kraven lägre än yrkesutövarna.

85. Slutsatser och diskussion

Rangordningarna för yrkeskrav och ut- bildningens innehåll företer åtskilliga gemensamma drag. Huggning samt ma- skin- och redskapslära, återväxtarbeten och beståndsvård framstår således som de mest angelägna ämnena respektive arbetsuppgifterna. En tydlig olikhet mellan de två fördelningarna gäller vir— kestransport med traktor. Detta ämne har placerats väsentligt högre i fråga om utbildningens innehåll än de yrkeskrav som ställdes på motsvarande arbetsupp- gift. En möjlig förklaring till detta kan vara dels vissheten om att endast få ungdomar för närvarande engageras för traktortransport, dels föreställningen om att den genomgripande mekanise- ringen i en nära framtid kommer att ställa större krav på maskinkunnandet. Det faller sig då naturligt att bedöma nyttan av kunnighet som större än yr- keskraven i första anställning.

Det ringa intresset för lantbruksbe- tonade ämnen torde i någon mån kun- na bero på intervjuns inriktning på skogsutbildning. En ofta förekomman- de anmärkning vid upptäckten av des- sa ämnen var att de får komma i an- nat sammanhang». I anslutning härtill framhölls även att lantbruksämnena knappast fick utrymme inom den tids- ram, som hade angivits vara lämplig

En fråga av stor betydelse vid tolk- ningen av svaren gäller intervjuperso- nernas möjligheter att bedöma vilka ämnen som ärnödvändiga för utbild- ningen. Många har framhållit, att de inte kände till grundskolans kurser men ansåg, att de unga därigenom erhållit ett acceptabelt mått av kunskaper i all- mänorienterande ämnen. Andra har hävdat att en påbyggnad sannolikt be- hövs. Beträffande dcssa ämnen kan så- ledes skattningarna i många fall ha när- mat sig gissningar. Helt utan underlag torde svaren dock inte ha lämnats. Skillnader i arbetsledarnas samt arbe- tarnas och skogsbrukarnas rangordning av vissa ämnen kan mycket väl förkla- ras.

9. Kombination jord- och skogsbruks- utbildning

91. Genomförande

Innan frågan ställdesl'till intervjuper- sonerna framhöll intervjuaren, att det nu gällde ett problem som inte stod i direkt sammanhang med föregående frågor.

Utbildningen i skogsbruk och jordbruk kan kombineras på flera olika sätt. I vilken ordning anser Ni följande alternativ vara lämpliga? Markera med sifforna 1—4.

Sde ', Jde T T Sg Jg (A)

__: »%.— mun,—___ __ _'

(B)

Sde

Jde

Sg+Jg

Förkortningar

S : Skogsbruk J = Jordbruk g : Grundutbildning med tyngdpunkt på arbetstekniska ämnen. Elevålder nor— malt 16—20 år. de : Driftsekonomisk utbildning. Elevål- der normalt (18) 20—25 är.

92. Bearbetning Rangordningarna har sammanställts Sde + .Ide . D" f .. d gruppv1s. are ter har typvar ena T T framräknats. 93. Resultat C Sg Jg I diagram på sid. 144 återges varje iu- ( ) tervjupersons rangordning i form av en sammanhängande linje. Rangord-

Sde + Jde ningarna har sammanforts 1 grupper. . Har nedan foljer en sammanstallnlng T över gruppvisa frekvenser för rang- ordningarna. För varje rang har sum- ma angivits längst till höger i tabellen. S% + Jg . .. .. .

(D) Medianvardet (rang) for varje alterna- tiv återges längst ner i efterföljande tabell.

Alt [' R BD ; E S

erna lV an ' g NoAl SöAl NoA SöA ? NoAll SöAl | NoB 863 "mm 1 4 5 4 2 2 3 _ __ 20 A 2 1 1 3 l 3 3 3 3 18 """" 3 — 1 _ 4 2 l l 4 13 4 3 1 1 1 1 1 4 1 13 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ B 2 1 2 — 3 — 1 — 1 8 """" 3 5 1 5 1 4 2 5 2 25 4 2 5 3 4 4 5 3 5 31 1 3 3 4 6 5 4 7 7 39 C 2 5 4 4 2 3 2 l — 21 ....... 3 __ __ _ _ _ 2 __ __ 2 4 _ 1 _ _ _ _ _ 1 2 1 1 — —- —— 1 1 1 1 5 D 2 1 1 1 ”2 2 2 4 4 17 """" 3 3 6 3 3 2 3 2 2 24 4 3 1 4 3 3 2 1 1 18 Medianvärdet för alternativ A , 7 " » » » B . 6 » » » C 2 » » » D 2

"NOG

VVVVVVVVVVVV

nnnnnnnnn *DN”

ddnä'.)

IN 'I ll'ISMnHSS M H O —080 NOLL NIGWOM

94. Slutsatser och diskussion Intervjupersonerna har placerat alter- nativen i ordningen C, A, D och B. Skillnader framträder framför allt mel- lan grupperna storskogsbruket och en- skilda mindre skogsbruket. Storskogs- brukets arbetsledare och arbetarna i norra Sverige har tagit ställning för separata kurser. Tendensen mot hel- tidssysselsatt arbetskraft har tydligen påverkat vederbörande så starkt, att kombinationen jord- och skogsbruksut- bildning ansetts bli bäst löst genom fristående separata kurser. Arbetarna i södra Sverige samt inspektorer och skogsbrukare sätter däremot alterna- tivet C i första hand. Följande orsaker har nämnts för detta ställningstagande. Ett år är för kort tid för utbildning i både jord- och skogsbruk. Arbetsupp- gifterna i jordbruket och skogen har inte så mycket gemensamt. Man bör koncentrera sig på ett begränsat om- råde i taget. Samtidigt har man starkt betonat sambandet i de driftsekonomis- ka frågorna. Särskilt skogsbrukarna har hävdat det som nödvändigt, att ut- bildningen i detta avseende medde- las samtidigt vid en kurs, som berör fastighetens driftsfrågor i ett samman- hang. Ovannämnda motiv för alternativet C har anförts mot alternativet D. Alter- nativet B har uppfattats närmast som en konstruktion utan verklighetsan- knytning. Betecknande nog har inte en enda av de intervjuade satt detta alternativ som rang 1. Resultatet torde få anses visa en tyd- lig tendens beträffande de angivna al- ternativen för kombination av jord— och skogsbruksutbildning.

10. Sammanfattning

Intervjuundersökningen har berört frå- gor beträffande yrkeskrav på ungdo-

mar vid deras inträde i förvärvslivet, kurslängd och form för och innehåll i den allmänt inriktade grundutbildning— en vid skogsbruksskolorna samt kom- bination för jord- och skogsbruksut- bildning.

Intervjupersonerna .(64 stycken) har utvalts bland arbetsledare inom stor- skogsbruket och det enskilda skogs- bruket samt skogsarbetare och skogs- brukare. För urvalet har vissa riktlin— jer uppställts. Från statistisk synpunkt kan emellertid intervjupersonerna inte betraktas som ett representativt urval.

Reliabilitet och validitet har inte prövats. I förstnämnda avseende torde emellertid överensstämmelsen mellan grupperna utgöra ett indirekt mått.

Bland resultaten kan följande fram- hållas.

Yrkeskrav

Yrkeskraven bedömes vara väsentligt olika för skilda arbetsuppgifter. Inter- vjupersonerna från det enskilda skogs- bruket redovisar högre krav i fråga om transportarbeten och traktorvård samt planering än intervjuade från storskogsbruket. överensstämmelsen mellan norra och södra Sverige är hög. Speciellt höga krav ställes i fråga om vård av motorsågar, huggning, vissa återväxtarbeten samt beståndsvård.

Tid för grundutbildning

Intervjupersonerna har bestämt uttalat sig för alternativen med 10,5 och 12 månaders utbildning. Materialet tyder i övrigt på att ännu längre utbildnings- tid accepteras före en kortare.

Form för grundutbildning

Undervisningens uppdelning i skol- och praktikskeden har förordats av flertalet. Detta torde i första hand böra tolkas som ett kraftigt framhävande av de praktiska övningarnas betydelse.

Utbildningens innehåll

Väsentligt olika betydelse har tillmätts skilda ämnen. Framför allt bedömes huggning, maskin- och redskapslära (allmänt och för skogsbruket), be- ståndsvård och återväxtarbeten vara av stor betydelse. Goda samband synes i stort föreligga mellan svaren på frå- gorna om yrkeskrav och utbildningens innehåll.

Kombination jord— och skogsbruksut- bildning

Intervjupersonerna från storskogsbru- ket har i allmänhet förordat ett alter- nativ med helt skilda kurser medan intervjuade från det enskilda skogsbru— ket i första hand satt alternativet med

arbetsteknisk utbildning vid speciella kurser för jordbruk och skog samt ge- mensam kurs för den driftsekonomis- ka utbildningen.

Stor försiktighet bör iakttas vid even- tuell'a generaliseringar av resultaten. Det kan emellertid inte uteslutas, och från flera synpunkter förefaller det tro- ligt antaga, att intervjuerna återspeglar allmänt utbredda uppfattningar.

Med hänsyn till att intervjupersoner- na måste anses utgöra en positiv se- lektion, skulle en undersökning på ett representativt urval av samtliga yrkes- verksamma sannolikt uppvisa avvikel- ser från detta material. Huruvida man därigenom skulle få bättre underlag för bedömning av framtida utbildning lär dock kunna ifrågasättas.

BILAGA 3

Praktikskeden i skoglig grundutbildning

Sammandrag av stencilerad redogörelse

U ppläggning och omfattning

Grunduppgifterna för den undersök- ning om praktikskeden i skoglig grund- utbildning 1964/65, som genomfördes i februari 1965, insamlades från skogs- vårdsstyrelserna av Skogsstyrelsen.

Avsikten med undersökningen var att skaffa underlag för bedömning av i vilken form och omfattning färdighets- träning bör ingå i grundläggande skogs- yrkesutbildning.

Materialet redovisas under följande rubriker:

Arbetsgivare, bostadsförhållanden, kosthåll och transporter. Praktikgruppernas storlek. Handledarnas kompetens.

Erfarenheter av nuvarande praktik- skeden.

Synpunkter på sammanhållen grund- utbildning.

Arbetsgivare, bostadsförhållanden, kost-

håll och transporter

I tabellen på nästa sida redovisas ele- vernas fördelning på arbetsgivare samt olika sätt för elevernas transport mel- lan skola och arbetsplats, bostadsför- hållanden och kosthåll. För jämförelse återges motsvarande uppgifter även för 1962/63.

Enär antalet elever i årskurs 1 är avsevärt lägre 1964/65 än 1962/63 är

det vanskligt att av föreliggande upp- gifter dra långt gående slutsatser. Det måste sålunda exempelvis betraktas som naturligt, att förläggningarna sy- nes vara av genomsnittligt högre stan- dard, då antalet elever sjunkit till hälf- ten. De bästa förläggningarna bör ju bli utnyttjade i första hand. Med hän- syn till de skärpningar i skogsförlägg- ningslagen, som trädde i kraft år 1964, torde man dock kunna förmoda att uppgifterna uttrycker en förbättring. För detta talar även skogsvårdsstyrel- sernas allmänna redogörelser.

Det lägre antalet elever 1964/65 har inte medfört någon relativ ökning av antalet specialutbildade handledare jämfört med 1962/63. Däremot har handledning från skogsbruksskola ökat såväl relativt som absolut. Orsaken här- till kan givetvis delvis vara att lärar- personalen inte överallt tagits i an- språk för fortbildning eller annan un- dervisning vid skolorna utan kunnat avdelas för handledning.

Skogsvårdsstyrelsernas engagemang i praktikskedena torde vara större än vad som framgår av sammanställning- en. Sammanlagt omkring 150 elever har således varit inkvarterade på skogs- bruksskolor under praktikskedena. På många håll hyres därvid även trans- portbuss från skogsvårdsstyrelser. servering konstateras. Till sistnämnda form har skogsbruksskolorna hänförts.

Beträffande kosthåll kan en väsent- lig förskjutning från kocklag mot mat-

Andelen elever med hempraktik i årskurs 1 har ökat från 5,4 % till 9,0 %.

1962/63 1964/65 % antal %

Avseende antal

Antal elever ...................................... 1 067 100,0 567 100,0

Arbetsgivare: domänverket .................................... 179 16,7 95 16,8 skogsvård sstyrel ser ............................ — 1) —1 ) 63 11,1 bolag .......................................... 484 45,4 197 34,7 skogsägareförening ............................... 137 12,9 81 14,3 övriga praktikvärdar ............................ 209 19,6 30 14,1 hempraktik .................................... 58 5,4 51 9.0

Bostadsf örhållanden :

hemmet ........................................ 209 20,0 23 förläggning A ........................... 299 28,0 290 51,3 » B ........................... ]» 2) 353 32,9 142 25, » C ........................... 206 19,1 — -—

Kosthåll: kocklag ........................................ 586 55,0 190 33,5 matservering .................................. 248 23,2 240 42,3 hemmet ........................................ 192 18,0 137 24,2 egen mathållning .............................. 29 2,7 —— — varierat ........................................ 12 1,1 — — Elevtransport: eget fordon ...................................... 390 36,6 117 20,6 arbetsgivarens ................................... 663 62,1 405 71,4 ej angivet ...................................... '14 1,3 —— Skogsvårdsstyrelsens ............................ — —- 45 8,0

1 Redovisat under ”övriga praktikvärdar”. 2 A : Permanent förläggning av hög standard (s.k. skogsstationstyp). 2 B : Permanent förläggning av medelgod standard. 2 C : Tillfällig förläggning (ej motsvarande skogsförläggningslagens bestämmelser).

ledningen för mer än en fjärdedel av

k 'k t 1 k .. . . . Pra u gruppernas sore eleverna ombesorjes av ej specialut-

Praktikgruppernas storlek har varierat från 1 till 16 elever. Frekvensen fram- går av tabell på nästa sida. Norra Sve- rige omfattar Norrland, Kopparbergs och Värmlands län samt Södra Sverige landet i övrigt. Elever med hempraktik har inte medtagits.

Av tabellerna framgår bla att hand-

bildad personal. Skogsbruksskolorna

svarar för nära en tredjedel av de ele- ver, som deltar i praktikskeden utan- för hemfastigheter. Sammanlagt 41 % av eleverna ingår i grupper om högst 7 elever. För Norra Sverige utgör mot- svarande tal 28 och för Södra Sverige 56 %.

Praktikgruppernas storlek

Norra

Gruppstorlek

antal elever

Sverige Södra Sverige Hela landet antal antal % elever % elever %

1— 3 elever .................... 13 4— 7 >> .................... 68 8—11 » .................... 145 12—15 » .................... 64 16 >> .................... -—

Summa 290

4 11 5: 24 5 23 115 51 183 36 50 72 32 217 42 23 12 5 76 14 —- 16 7 16 3 100 226 100 516 1 00

Av de 51 eleverna i hempraktik kom— mer 27 på Norra Sverige och 24 på Södra Sverige, vilket motsvarar 9 % och 10 % av totala antalet elever i respektive område.

Handledarnas kompetens

Med avrundade relativa tal kan för- delningen av olika handledare anges på följande sätt.

Antal elever i varje grupp Område 14 | 44 |8—11|12—15| 16 sum" Handledargrupp ma relativa tal Norra Sverige: Från skogsbruksskola .................. —— 8 13 9 — 30 » praktikvärd: specialutbildad ...... 1 8 25 14 — 48 » » : ej specialutbildad . . . . 3 8 11 — — 22 Södra Sverige: Från skogsbruksskola 2 15 7 — 7 31 » praktikvärd: specialutbildad ...... 2 21 15 — —— 38 >> >> : ej specialutbildad . . . . 1 15 10 5 — 31 Hela landet: Från skogsbruksskola .................. 1 11 10 5 3 30 Specialutbildad förman ................ 2 14 21 7 —- 44 Ej specialutbildad förman .............. 2 11 11 2 — 26 Summa 14 110 123 42 10 300 Erfarenheter av nuvarande praktikskeden

Som framgår av sammanställning på sid. 151 skiftar Skogsvårdsstyrelsernas erfarenheter av nuvarande praktikske- den inom vida gränser. De torde åter- spegla företagens och övriga skogsäga- res skiftande engagemang i verksam- heten.

De positiva erfarenheterna beträffan- de praktikskedena gäller främst nä- ringslivets attityd och prestationsträ- ningen. Särskilt framhålles högre che— fers positiva inställning till praktik- skedena. Denna synes emellertid inte helt ha accepterats inom de verkstäl-

lande leden. Exempel härpå är de från flera skogsvårdsstyrelser påtalade mindre goda förutsättningarna för pres- tationsträning, som beror på olämpliga övningsobjekt eller otillräckligt utbil— dade handledare. Vissa skogsvårdssty— relser anser, att skogsbrukets insatser och intresset för medverkan i utbild- ningen ökat under senare år. Mot den— na uppfattning talar erfarenheter från andra styrelser om ökad tveksamhet hos företag att engagera sig i praktik- skedena. Som skäl härför nämnes bla att en del praktikvärdar ansett att de inte erhållit någon arbetskraft från kurserna. Härtill kommer företagens strävan att sänka kostnaderna. Svårigheterna att under praktikske- dena få arbetsteknikträningen effektivt bedriven anses främst sammanhänga med handledarnas förmåga och tid för denna uppgift samt ackordsbetalning- gen. Handledarna saknar i många fall erforderlig kunnighet i fråga om så- väl yrkesfärdigheter som utbildnings- metodik. De tas även ofta i anspråk för andra uppgifter än handledning för elever, tex arbetsledning och tillsyn på andra arbetsplatser. Eftersom upp- giften för många handledare således måste framstå som en tillfällig syssel- sättning, inför vilken de förmodligen känner viss osäkerhet, torde det vara naturligt, att de inte kan engagera sig helt i verksamheten. Elevernas reaktio- ner på detta bedömes ofta bli stark inriktning på så hög förtjänst som möjligt och en skev inställning till syf—

tet; praktikskedena uppfattas inte som utbildning utan som tillfälle att tjäna pengar.

Elevernas attityder till praktikskede- na har bedömts vara mycket skiftande. Den positiva inställningen kan i många fall vara grundad på från undervis- ningssynpunkt ovidkommande skäl, exempelvis möjligheterna till arbetsin— komst, mindre bunden dagordning än på skolan och känslan att delta i yrkes- livet. Uppdelningen på olika förlägg- ningar och karaktär av undervisning torde av många uppfattas som angenäm.

Skogsbruksskolorna synes inte kun- na utnyttjas helt för fort- och vidare— utbildning under praktikskedena av årskurs 1. Anledningen härtill är att skogsbrukets efterfrågan på fortbild- ning i tiden närmare sammanfaller med skolskedena i den grundläggande utbildningen än med praktikskedena. En förskjutning av de sistnämnda an- ses ge betydligt sämre förutsättningar för undervisningen.

Trots att goda erfarenheter i flera avseenden rapporterats från många skogsvårdsstyrelser har flertalet (14) bedömt praktikskedena som negativa från undervisningssynpunkt. Huvudin- vändningarna berör närmast frågor, som hänger samman med behovet av kontinuitet och planmässighet i under- visningen. Ojämnheten i färdighetsträ- ningen för olika praktikgrupper, bla väsentligt olika tid för skilda arbeten, anses medföra svårigheter för den skol- mässiga undervisningen.

Synpunkter på sammanhållen grundutbildning

Skogsvårdsstyrelserna har framhållit att uppdelningen i skol- och praktik- skeden aktiverat företag och andra skogsägare till konkreta insatser i ut- bildningen. Syftet att genom denna un-

dervisningsfornl åstadkomma samarbe- te mellan skola och näringsliv anses så- lunda riktigt. På många håll torde det också ha uppnåtts i tillfredsställande omfattning. Man har pekat på att de

—- __.( . ___—__ng

_ & ___. — -..nu-__"...—

praktikskeden 1

skoglig grundutbildning

Sammanfattningl

0 +

Kommentarer

Erfarenheter av Avseende Arbetsteknikträning ....... 14 Prestationsträning ......... 2 Elevernas attityd ......... 8 Näringslivets attityd ....... 7 Undervisningen ........... 14 Skogsbruksskolornas utnytt— jande ....................

13

15

Handledarnas (ojämna) kompetens avgörande. Inkomstjäkt negativ faktor. Bristande samordning mel- lan skolskeden och praktikskeden. Några skogsvårdsstyrelser framhål- ler att handledare från skolan åstadkommit bättre resultat än annan handledare. Orsaken härtill torde vara den kontinuitet i får- dighetsträningen, som blir följden av att en lärare under skolskede- na fortsätter handledningen.

Ackordsbetalningen stimulerar i allmänhet till ökade prestationer. Ibland försvåras träningen av olämpliga övningsobjekt. Handle— darnas kompetens betyder mycket.

Företagens (arbetsledningens och de äldres) uppfattning påverkar eleverna. Heltidsengagemang från handledarna har stor betydelse. Eleverna ofta positivt förväntans- fulla före praktikskeden men ne- gativa efter. Förläggningar och öv- ningsobjekt väcker ibland elever— nas missnöje; speciellt är de stora skillnaderna irriterande. Praktik- skedena betraktas inte som ut- bildning. Föräldrar framför önske- mål att få ha pojkarna hemma under praktikskedena.

Högre chefer anses i allmänhet klart positiva. Trots detta svårt många gånger att ställa lämpliga handledare till förfogande samt ta andra ekonomiska konsekvenser. Viss tveksamhet även i övrigt be- träffande konkret handlande. Vis- sa företag och domänverket anses på flera håll ha praktikskedena mycket väl organiserade.

Praktikskeden anses kunna bota skolleda. Ger tyvärr ofta negativ bild av yrket. Inte alltid den nor- mala yrkesatmosfären. Bristande kontinuitet. Spilltid vid övergång mellan skedena. Tungrott system.

Endast vissa skogsbruksskolor helt utnyttjade för fort- och vidare- utbildning under praktikskeden; största behovet därav från skogs- bruket under nuvarande skolske- den.

. . Tidsmässig Utbildningsform uppläggning Län _ Anmärkningar nuv. sam- bada nuv. flera men form man— for- form ske— integ- hållen merna den rerat Stockholms . . .. x )( Uppsala ...... x )( Södermanlands x )( Östergötlands . . X )( Jönköpings . . . . )( X Kronobergs x 2 skolskeden och 1 praktik- skede Kalmar ...... x )( Gotlands ...... x )( Blekinge ...... X )( Kristianstads . . X )( Malmöhus . . .. X X Hallands ...... X X Göteb. o. Bohus )( 2 skolskeden och 1 praktik- skede; kursen kortas 4 vec- kor Älvsborgs ...... x Delade meningar om tids- - mässig uppläggning Skaraborgs . )( X Värmlands . . . . )( Ej ställningstagande om tids- mässig uppläggning örebro ........ x X Västmanlands X X Kopparbergs X X Gävleborgs . . . . )( Ej ställningstagande om tids- mässig uppläggning Västernorrlands X X Jämtlands X X Skol- och praktikskeden för företagsrekryterade elever Västerbottens . . X X Norrbottens x )( Summa 7 12 5 7 5 7

kontakter, som lärare och arbetsleda- re därigenom tvingats upprätta och un- der lång tid fördjupa, varit till stor nytta för verksamheten. Mot bakgrun- den härav är det naturligt, att flera skogsvårdsstyrelser uttrycker tveksam- het inför alternativet med sammanhål- len grundutbildning i skolornas regi. Man befarar att skolorna därigenom skulle kunna bli isolerade och skilda från den dynamiska utvecklingen i skogsbruket.

I fråga om förslag till åtgärder för bibehållande eller ökning av näringsli- vets medverkan vid eventuell övergång

till sammanhållen grundutbildning om- nämnes i första hand anskaffning av lämpliga arbetsobjekt, instruktioner och tillsyn beträffande arbetsrutiner samt tillhandahållande av rastkojor och i viss utsträckning maskiner. Endast få skogsvårdsstyrelser befarar negativa återverkningar i dessa avseenden. Den allmänna uppfattningen synes närmast vara den, att kontakterna med närings- livet inte borde behöva försämras ge- nom en övergång till sammanhållen ut- bildning. Kontinuerligt samarbete med näringslivet, tex genom utbildningsråd, anses dock vara ytterst nödvändigt.

Om undervisningen i nuvarande praktikskeden överföres till skogs- bruksskolorna, kommer givetvis beho- vet av övningsobjekt i deras närhet att öka väsentligt. Skogsvårdsstyrelsernas uppskattningar i dessa avseenden va- rierar inom vida gränser, vilket fram- går av sammanställning här nedan.

Den sammanhållna grundutbildning- en har ansetts ställa ökade krav även på andra resurser än övningsobjekt. Främst gäller detta lärarpersonal, for-

don för transport av elever mellan sko- la och övningsskog samt elevbostäder. Däremot bedömes ökat behov av eko— nomipersonal och allmänna utrymmen, tex kök, matsal och fritidslokaler, på många skolor inte vara så framträdan- de. I detta sammanhang har flera skogs- vårdsstyrelser anfört, att utrymmet för fort- och vidareutbildning skulle bli snävt begränsat vid genomförande av sammanhållen grundutbildning om re- surserna inte ökas.

Prestation kt'k Erfor- pra 1 - derli Arbete skeden ::: arealg SkOI' E ha avr per skeden % ' dagar avd. v: 1 2 | 3 | 4 | 5 | 6 Återväxt ha ha ha lägst .............. 2 6 1 11 Hyggesbehandling medeltal .......... 5 23 6 29 50 högst .............. 10 75 10 77 lägst .............. 4 8 1 14 Skogsodling medeltal .......... 12 24 5 29 50 högst .............. 24 60 15 62 lägst .............. 1 3 1 5 Plantröjning medeltal .......... 5 18 4 22 30 högst .............. 15 60 15 75 Beståndsvård lägst .............. 3 5 2 14 Röjning medeltal .......... 8 27 5 32 40 högst .............. 15 75 15 79 lägst .............. 2 4 1 6 Gallring medeltal .......... 5 52 6 58 75 högst .............. 10 180 25 190 Drivning mask m35k m3sk lägst .............. 20 450 20 600 Huggning-gallring medeltal .......... 34 1 750 223 1 973 50 högst .............. 64 3 600 400 4 000 lägst .............. 7 900 20 600 Huggning-slutavv. medeltal .......... 24 1 690 216 1 906 40 högst .............. 40 4 500 350 4 750 lägst .............. 1 875 Huggning-totalt medeltal .......... 58 3 440 439 3 879 75 högst .............. 8 000 lägst .............. — — Transport medeltal .......... 1 014 25

Utbildningsmål

Kursen avser grundläggande utbildning

till skogsarbetare och skogsbrukare.

Den utgör dessutom första utbildnings- led för arbetsledare. Elev skall efter

utbildningen

]. kunna utföra arbeten i avverkning och därmed sammanhängande upp- gifter samt beståndsanläggning och beståndsvård

2. kunna sköta för ifrågavarande ar- beten nödvändiga redskap

3. vara insatt i övriga _mera allmänt förekommande skogsarbeten

4. ha förståelse för sambandet mellan olika arbetsuppgifter samt för skogs- brukets roll i naturvården och

5. ha kännedom om skogsbruket som näringsgren.

Undervisningens inriktning Grundutbildning vid skogsbruksskola skall i första hand syfta till att medde- la eleverna sådana kunskaper och fär- digheter, som erfordras för att de ef- ter utbildningen skall kunna finna för- sörjning inom skogsbruket. Därjämte skall undervisningen söka främja ele- vernas personliga utveckling till dug- liga och ansvarskännande samhälls— medlemmar.

En viktig förutsättning för att ele- verna med intresse skall engagera sig i skolarbetet är att innehållet i under- visningen svarar mot deras mognad, att det finns anknytning mellan lärostoffet och deras egna erfarenheter och att

BILAGA 4

Grundutbildning (grundkurs) vid skogsbruksskola

Förslag till undervisningsplan

studierna framstår som meningsfulla för eleverna. Därför bör fakta i undervis— ningen inte meddelas som isolerade enheter utan konsekvent inordnas i vi- dare sammanhang. Det är således nöd- vändigt med nära samverkan mellan undervisningen i olika ämnen.

Skogsarbetet ställer ofta krav på självständigt handlande under ansvar för betydande kapitalvärden. Redan i grundutbildningen bör därför stor upp- märksamhet ägnas åt att hos eleverna grundlägga kostnadsmedvetande och förmåga att arbeta självständigt.

Den skogliga grundutbildningen kan lika litet som annan utbildning av motsvarande karaktär helt tillgodose de krav på speciella kunskaper eller får- digheter, som är specifika för en viss arbetsgivare.. Den bör därför komplet— teras med introduktion i respektive företag och lämplig vidareutbildning.

Undervisningens uppläggning

Läsåret omfattar 42 veckor med 35 timmar schemabunden effektiv under- visningstid per vecka. Resor till och från arbetsövningar skall således inte inräknas i undervisningstiden. övning- ar och färdighetsträning bör i görligas- te mån integreras medl'den kunskaps- meddelande undervisningen. Med hän- syn till nödvändigheten att genomföra vissa arbeten på begränsad tid torde dock färdighetsträningen i bla avverk- ning och skogsodling böra koncentreras till vissa perioder.

i

Undervisningens innehåll

I nedanstående förslag till timplan samt i moment och anvisningar på följande sidor anges huvuddragen i den obligato- undervisningen. Härutöver må högst 3 veckotimmar anslås för under- visning i frivilliga tillvalsämnen.l första hand synes ämnet engelska vara aktu- ellt i detta sammanhang. Andra äm- nen bör emellertid få tillväljas i den utsträckning, som bestämmelser vid motsvarande former av yrkesutbildning inom andra näringar tillåter. riska

Det är lärarnas uppgift att inom de gränser, som undervisningsplanen an- ger, sovra lärostoffet så att utbildnings- målet kan uppnås. Undervisningen skall därför koncentreras till särskilt givan- de avsnitt eller ledande synpunkter. Detta torde även kunna bidra till att ge eleverna god överblick och för- ståelse för momentens inbördes sam- manhang samt hjälpa dem att själv- ständigt orientera sig mot och inom nya områden.

Timplan Ämne T immar1

1. Läroämnen

11. Svenska ...................................................... 40 12. Samhällskunskap .............................................. 80

13. Ergonomi .................................................... 45 165 2. Redskap och maskiner

21. Maskin- och materiallära .................................... 40 22. Redskap och maskiner för skogsproduktion .................... 30 23. Redskap och maskiner för drivning ............................ 105 175 3. Skogsproduktion

31. Marklära och skogsbotanik .................................... 45 32. Beståndsanläggning ............................................ 170 33. Beståndsvård .................................................. 110 325 4. Drivning

41. Sortimentsmetoden ............................................ 365 42. Stam- och trädmetoder ........................................ 50 43. Virkesvård .................................................... 20 44. Fjärrtransport ................................................ 20 455 5. skogsmätning

51. Matematik .................................................... 40 52. Virkessortiment och virkesmätning ............................ 30 53. Aptering ...................................................... 30 54. Skogsuppskattning ............................................ 20 120 (i. Naturvård

61. Lagar och organisationer ...................................... 10 62. Landskapsvård ................................................ 20 63. Vilt— och fiskevård ............................................ . Fysisk träning

Läsåret har beräknats omfatta 40 veckor effektiv tid

Moment och anvisningar

Karaktärl A : Detaljkunskaper nödvändiga » B = » » C : Orienterande undervisning

inte nödvändiga

Ämne och innehåll Kääk' Timmar Anvisningar ]. Läroämnen 11. Svenska . Muntlig framställning .......... B 20 Korta redogörelser och diskussionsinlägg Skriftlig framställning .......... B 15 Anteckningar och disposi- tioner Studieteknik .................... B 5 12. Samhällskunskap Skoglig lagstiftning och admini- stration ...................... B 10 Anknytning till grundsko- lans undervisning om or- ganisationer Samhällsekonomi ................ C 15 Behovet av internationellt Näringsgeografi ................ C 20 samarbete uppmärksam- Skogsbrukets arbetsmarknad B 10 mas Avtalslära ...................... A 20 Tyngdpunkt på lokalavta- lens tillämpning (klassi- ficering och prissättning) Arbetarskyddslagstiftning ........ B 5 13. Ergonomi Arbetsfysiologi .................. A 15 Anknytning till grundsko- Arbetskrav och arbetsförmåga, lans undervisning om arbetsställningar och -rörelser, människokroppen buller, vibrationer och avgaser samt skyddsanordningar Hälsolära ...................... A 10 Se ovan Näringsbehov och kost, vila, per- sonlig hygien, kläder, bostadshy- gien och verkan av gifter Sjuk- och olycksfallsvård ........ A 20 Se ovan Sårbehandling, ben-, led- och muskelskador, konstgjord and— ning och transport av skadade 2. Redskap och maskiner 21. Maskin- och motorlära Materiallära .................... C 5 Trä och metaller Driv- och smörjmedel ............ A 5 Maskinelement .................. C 5 , Förhränningsmotorer ............ B 20 Aktuella kolv- och diesel- motorer Verktyg ........................ A 5 24. Redskap och maskiner för skogs- produktion Motorröjningssåg ................ A 15 Hyggeständare och sprutor ...... A 10 Redskap för skogsodling ........ A 5

&, .,_,__ *

Ämne och innehåll

Karaktär Timmar Anvisningar

6.

25.

. Skogsproduktion 31.

32.

33.

. Drivning

41.

42. 43. 44.

. Skogsmätning

51.

52.

53.

54.

Naturvård

61.

62. 63.

. Fysisk träning 71. 72. 73.

Redskap och maskiner för drivning Motorsåg, yxa och hjälpredskap för avverkning ...................... Traktor och traktorredskap, häst-

redskap och vinschar ............ Specialmaskiner för barkning, kvistning och bergborrning ......

Marklära och skogsbotanik Mark och klimat Skogsträd Karaktärsväxter och växtsamhällen Dikning Gödsling Beståndsanläggning

Hyggesbehandling ................ Frötäkt Sådd Plantering

Återväxtkontroll och plantskogs- vård .......................... Beståndsvård

Röjning Gallring Skadebekämpning ................

Sortimentsmetoden

Planläggning .................... Avverkning ...................... Terrängtransport .............. Stam- och trädmetoder Virkesvård

..................

Matematik Hela tal och bråktal ............ Sortförvandling och förkortningar Yt- och volymsberäkningar ...... Procent- och ränteräkning ........ Virkessortiment och virkesmätning Virkessortiment .................. Virkesmätning Aptering Timmer och massaved .......... övriga sortiment ................ Skogsuppskattning Enskilda träd Bestånd

Naturvårdslag och naturvårdsorga- nisation Landskapsvård Vilt- och fiskevård ..............

Träningslära .................... Gymnastik

Idrott

>>>>> wnoww D

Ud>>

man av» (=> >>>> owmwmzu

www USF»?—

60

30 15

10 10 10

10

40 10 10 80 30

60 40 10

20 315 30 50 20 20

10

10 15

15 15

20 10

10 ll)

10 20 10

15 80

Repetition av grundsko- lans kurs Tillämpning vid framför- allt planering och kont- roll av arbeten i skogs- produktion och drivning

Utbildningsmål

Kursen avser utbildning till företagare inom det mindre skogsbruket. Elev skall efter utbildningen

1. kunna planera sitt företags drift och bedöma vilken inriktning av denna som är ekonomiskt mest fördelaktig,

2. kunna planera och genomföra årli- gen återkommande arbeten i fråga om skogsvård och avverkning,

3. kunna planera och i viss utsträck- ning utföra virkcstransporter samt

4. vara väl orienterad om skogsnäring- ens förhållanden och utveckling i stort.

Undervisningens uppläggning Undervisningen bör omfatta 16 veckor. Efter medgivande av den centrala till- synsmyndigheten bör undervisnings- tiden kunna förlängas till högst 20 veckor. Uppdelning på två eller tre perioder torde i många fall vara ända- målsenlig.

Undervisningen bör i alla ämnesav- snitt anknytas till reella arbetsobjekt så långt ekonomiska resurser och under- visningstekniska förutsättningar med- ger. Det allmängiltiga i undervisnings— stoffet skall dock ständigt betonas. Det- ta kan ske bl a genom fördomsfri pröv- ning av olika alternativ för skogliga åt- gärder. Eleverna bör under hela ut- bildningstiden övas att objektivt och kritiskt samla material samt grunda

BILAGA 5

Vidareutbildning till företagare

Förslag till undervisningsplan

och motivera ställningstaganden på sakliga grunder.

Eleverna bör under kursen beredas möjligheter att för egna fastigheter pla- nera såväl driftens inriktning i stort som speciella skogliga åtgärder.

I övrigt hänvisas i tillämpliga delar till undervisningsplan för grundkur- sen.

Inträdesfordringar Kunskaper och färdigheter motsvaran- de skoglig grundutbildning.

Ålder lägst 18 år. I allmänhet torde det vara fördelaktigt att genomgå utbild- ningen vid något högre ålder (22 a 25 år) .

Erfarenheter från verksamhet i skogsbruk eller lantbruk efter grund- utbildningen är av stort värde.

Timplan

Ämne Timmar 1. Matematik ........................... 30 2. Skogspolitik ........................ 30 3. Skogsekonomi ..................... 50 4. Skogsproduktion .................. 100 5. Drivning .............................. 100 6. Skogsmätning ........................ 60 7. Driftsplanläggning .................. 150 8. Naturvård ........................... 20 9. Fysisk träning ........................ 20

Summa 560

Moment och anvisningar

Ämne och innehåll

Karaktär1 Timmar

Anvisningar

1A— B—

1. Matematik 11.

. Yt- och volymräkning . Procent— och ränteräkning _ . Ekvationer 15.

2. Skogspolitik 21.

. Skoglig administration

. Skogsbrukets

24. 25.

3. Skogsekonomi

31. 32. 33. 34. 35.

4. Skogsproduklion 41 .

42.

43.

5. Drivning 51 .

Repetition av hel— och bråktalsbe- räkning ........................

Grafisk framställning ............

Återblick och utvecklingstendenser Ägaregrupper och skogsbrukets in- riktning samt statliga stödåtgärder

Myndigheter och organisationer

arbetsmarknad . . . Arbetskraftsbehov och yrkesutbild- ning

Bidrag och lån .................. Skogslagstiftning ................ Huvudsakligen skogsvårdslagens bestämmelser om avverkning och återväxt samt jordförvärvs— och väglagstiftning

Skogsekonomiens grunder ........ Driftsekonomi Kalkylteknik Bokföring Skogsbeskattning med deklaration

Beståndsanläggning .............. Hyggesbehandling, plantering, åter- växtkontroll och plantskogsvård

Beståndsvård Röjning (tidpunkt och röjnings- styrka) Gallring (gallringsintervall och

gallringsstyrka) Föryngringsstyrka Gödsling

Drivningsplanläggning Samordning mellan avverkning och transport Detaljkunskaper nödvändiga

inte nödvändiga —Orientering

ow>>>

>>

>>>>w

en

40

50

10

30

Anknytning till konkreta arbetsuppgifter; över- slagsberäkningar bör övas

Tyngdpunkt på ekonomis- ka och sociala förhållan- den i relation till sam- hällsutvecklingen Funktionerna betonas

Vid behov repeteras grundkursens stoff i marklära och skogsbo- tanik

Ämne och innehåll Karaktär1 Timmar Anvisningar Stickvägar, skiftesindelning, virkes- upplåggning och avlägg _ 52. Avverkning .................... A 30 övningar i genomföran- de enligt uppgjord plan 53. Transport ...................... 25 Övningar i genomföran- de enligt uppgjord plan 54. Virkesvård ...................... B 5 Förebyggande åtgärder mot insekts- och svampangrepp 55. Avtal och prissättning .......... A 10 Ram— och lokalavtal: principer och tillämpningsexempel på klassifice- ring och prissättning 6. Skogsmätuing 61. Virkessortiment och mätning 20 Sortiment och mätningsmetoder 62. Aptering ........... A 25 Timmer, massaved och förekom- mande specialsortiment 63. Skogsuppskattning .............. B 15 Beståndsuppskattning, tillväxtbe- räkning och utbytesberäkning 7. Driftsplanläggning 71. Skogsbruksplan .................. A 20 Skogsbruksplanen bör an— Tillvägagångssätt för framställning vändas som underlag vid av plan driftskalkyler och plane— Planens användbarhet ring för skogsvårdsåtgär- der och drivning 72. Driftskalkyler . . ................ A 50 73. Driftsplan ...................... A 60 Helst bör planen avse Arbetskraftstillgång och behov egen fastighet. Under alla Tillgång och behov av övriga re- förhållanden bör konkret surser underlag för planen Plan för skogliga åtgärder utnyttjas 74. Samverkan ....... . .............. A 20 8. Naturvård 81. Lagar och organisation .......... B 5 82. Landskapsvård .................. B 15 Undervisningen hör be— drivas i anslutning till konkreta objekt och inriktas på verkställande 9. Fysisk träning av åtgärder Gymnastik B 20

Utbildningsmål

Kursen avser att meddela sådan ma- skinteknisk kunnighet som blivande maskinförare, oavsett maskintyp, har stor nytta av. Elev skall efter utbild- ningen

1. äga för normalt förekommande ar- betsuppgifter erforderliga kunska- per i maskin- och materiallära, spe- ciellt beträffande kraftöverföring, hydraulik och elsystem,

2. kunna använda och vårda vanligen förekommande transportekipage, lastapparater och skogsvårdsaggre- gat,

3. kunna utföra mindre reparationer samt lokalisera och beskriva såda- na fel, som måste avhjälpas på verk- stad,

4. kunna planera för virkestransport från en avgränsad drivningstrakt samt

. äga god kännedom om arbetarskydd och trafiklagstiftning.

Ul

Undervisningens uppläggning Undervisningen bör omfatta minst 16 veckor. Efter medgivande av den cent- rala tillsynsmyndigheten bör undervis— ningstiden kunna förlängas till högst 20 veckor. Undervisningen bör bedri- vas i en sammanhängande period. Upp- delning på flera perioder bör såle- des inte förekomma.

Den maskintekniska undervisningen skall inriktas på sådana moment, som är av väsentlig betydelse för använd- ningen av maskinerna i skogliga arbe- ten. Undervisningsstoffet bör avgrän—

E I L A G A 6 Vidareutbildning till maskinförare

Förslag till undervisningsplan

sas så, att eleverna kan få god behåll- ning av genomgångna moment.

Vid körningsövningar och övrig fär- dighetsträning bör kravet på successiv stegring av svårighetsgraden särskilt beaktas. Undervisningen måste i förs- ta hand inriktas på säker och snabb hantering av maskinernas manöveror- gan med undvikande av risker för människor och material. Kraven på kvantitativa prestationer får givetvis inte förbises. De måste emellertid vid en starkt tidsbegränsad utbildning sät- tas i andra hand.

I övrigt hänvisas i tillämpliga delar till undervisningsplan för grundkur- sen.

Inträdesfordringar- Kunskaper och färdigheter motsvaran- de skoglig grundutbildning.

Ålder lägst 18 år. Erfarenheter från skogsarbete, främst avverkning, virkestransport och skogs- odling, är av stort värde.

Timplan

Ämne Timmar 1. Matematik ........................... 30 2. Fysik ................................. 30 3. Materiallära ........................ 20 4. Maskin- och motorlära ............ ' 80 5. Traktorer med utrustning ...... 200 6. Materielvård ........................ 60 7. övriga maskiner .................. 45 8. Drivningsplanläggning ......... 45

9. Arbetarskydd och trafiklagstift- ning .................................... 30 10. Fysisk träning ..................... 20 Summa 560

Moment och anvisningar

Ämne och innehåll

Karaktärl Timmar

Anvisningar

1. Matematik

11. Repetition av hel- och bråktals- räkning Yt- och volymräkning Procent- och ränteräkning ........ Ekvationer Grafisk framställning ............ 12. 13. 14. 15.

2. Fysik 21. Mekanik 22. Värmelära 23. Ellära

Materialliira

31. Konstruktionsmaterial Hållfasthet Beteckningar Driu- och smörjmedel ............ Beteckningar

Egenskaper Användning Säkerhetshestämmelser

3.

32.

4. Maskin- och motorlära

41. Maskinelement .................. Skruv, mutter, säkring, lager, kopplingar och växlar Bränslesystem Förgasarmotorer Dieselmotorer Kylsystem Vätska Luft Smörjsystem Elsystem ........................ Styrsystem ...................... Bromsar Transmissionskomponenter Hydraulik

42.

43.

44. 45. 46. 47. 48. 49.

5. Traktorer med utrustning

51. Traktorlyper Konstruktion och prestanda

52. Utrustning för traktorer ....... . Lastbärande redskap Lastningsredskap Övriga traktorredskap

53. Körning

1 A— Detaljkunskaper nödvändiga B — inte nödvändiga C— Orientering

förband,

w>>>>

www

>>>>>F> >

>

:> Cut—>

10 15

GKUKUWCHQU'

is.-.-

10 20 10

Anknytning till konkreta arbetsuppgifter; över- slagsberäkningar bör övas

Vid genomgång av an— vändningen bör betydel- sen av god arbetsteknik ägnas särskild upp- märksamhet övningarna bör starta i körgård. Svårigheten skall stegras successivt

Ämne och innehåll

Karaktärl Anvisningar

6. Materielvård

61. Periodisk service 62. Förebyggande underhåll

7. Övriga maskiner 71. Barkningsmaskiner 72. Kvistningsmaskiner .............. 73. Vinschar

8. Drivningsplanläggning 81. Rekognoscering och detaljplanlägg- ning Vägsystem med hänsyn till terräng och virkesförekomst

82. Vägar och aulägg ................ Vägklasser Traktorvägar Avlägg och upplagsplatser

9. Arbetarskydd och trafiklagstiftning 91. Bestämmelser och föreskrifter för maskinarbeten 92. Skyddsutrustning ................

93. Trafikförordningar 94. Försäkrings/rågor 95. Beskattningsbestämmelser ........

10. Fysisk träning Gymnastik

>>

www

>> >>w

ww>

30 30

15 10 20

25

20

20

Övningar i kontroll och felsökning efter schemats. samt justeringar och smärre reparationer

l Norrland även snöpac- kade vägar

Vid behov repeteras er- forderliga delar av grundkursens stoff be- träffande arbetarskyd- dets organisation. Sam- ordnas med arbets— övningar För traktorkörning till- lämpliga delar

Idrott och annan fysisk träning på fritid bör sti- muleras

164

BILAGA 7

Vidareutbildning till förman

Förslag till undervisningsplan

Utbildningsmål

Kursen avser utbildning till arbetsle- dande biträden åt skogsskoleutbildad personal. Elev skall efter utbildningen

]. kunna utföra och leda arbeten i av- verkning och transport, beståndsan- läggning och beståndsvård samt öv- riga mera allmänt förekommande uppgifter,

2. vara väl insatt i skötseln av för ifrågavarande arbeten nödvändiga redskap och maskiner,

3. äga goda kunskaper i skogsbrukets arbetarskydd,

4. kunna göra kostnadskalkyler och -jämförelser för avgränsade arbeten och åtgärder, samt

5. äga god kännedom om skogsbruket som näringsgren och aktuella ut- vecklingstendenser inom detsamma.

Undervisningens uppläggning Undervisningen hör omfatta 20 veckor.

Uppdelning på två eller tre skeden in- om läsårets ram bör kunna ske, om detta bedömes innebära fördelar.

I undervisningen skall arbetsledning- en i vidsträckt bemärkelse utgöra den sammanbindande linjen mellan de skil- da ämnena och ämnesavsnitten. För konkreta arbetsuppgifter, avseende pla- ner på effektivt utnyttjande av ar- betskraft och materiel, utredningar om händelser på arbetsplatser och förslag till åtgärder i anledning därav bör re-

lativt stor del av undervisningstiden anslås.

I övrigt hänvisas i tillämpliga delar till undervisningsplan för grundkur- sen.

lnträdesfordringar Kunskaper och färdigheter motsva- rande skoglig grundutbildning.

Ålder lägst 20 år. I allmänhet torde det vara fördelaktigt att genomgå ut- bildningen vid högre ålder (25 å 30 år).

Flera års erfarenheter från helst oli- ka arbeten i skogsbruket torde i regel vara nödvändig för att vederbörande skall kunna tillgodogöra sig undervis- ningen tillfredsställande och efter kur- sen få användning av sina kunskaper i adekvata uppgifter.

Timplan

Ämne Timmar

1. Svenska .............................. 40

2. Matematik ........................... 40

3. Skogspolitik ........................ 30

4. Arbetsledning ..................... 120

5. Redskap och maskiner ............ 60 6. Skogsproduktion .................. 120

7. Drivning .............................. 120 8. Sprängning ........................ 40

9. Skogsmätning ..................... 60 10. Naturvård ........................... 20 11. Arbetarskydd ..................... 20 12. Fysisk träning ..................... 30 Summa 700

Moment och anvisningar

Ämne och innehåll

Karaktärl Timmar Anvisningar

1. Svenska 11.

12.

Matematik 21. Repetition av hel— och bråktalsräk- ning ............................ 22. Yt- och uolymräkning .......... 23. Procent- och ränteräkning ...... 24. Ekvationer ...................... 25. Grafisk framställning ............ Skogspolitik 31. Återblick och utoecklingstendenser Ägaregrupper, samhällets stöd och skogsbrukets inriktning 32. Skoglig administration .......... Myndigheter och organisationer 33. Skogsbrukets arbetsmarknad .. Arbetskraftsbehov, anställningsför- hållanden och yrkesutbildning 3/4. Skogslagstiftning ................ Arbetsledning 41. Avtalslära ...................... Ram— och lokalavtal: principer samt tillämpningsexempel på klassificering och prissättning 112. Arbetspsykologi ................ Personhedömning Behov och motivation Grupper Ledarskap Kommunikation Information Inlärning #3. Tillämpad arbetsledning .......... Introduktion Instruktion Ordergivning Utredning och tillrättavisning Arbetsfördelning

Muntlig framställning .......... Upplägning, dispositioner och framförande av beskrivningar och redogörelser. Kombination med bilder, planscher och andra AV— medel. Telefonteknik.

Skriftlig framställning

Delegering och ansvar Arbetsplatsens etik

(oskrivna lagar)

con—>>>

O

25

15

10 10 10

18

10

20

25

70

Samordnas med Arbets- ledning (4)

Teknik för anteckningar, redogörelser och redovis- ning av siffermaterial. Blanketter

Anknytning till konkreta arbetsuppgifter

Tyngdpunkt på ekono— miska och sociala för— hållanden i relation till samhällsutvecklingen

Företrädesvis skogs- vårdslagen

Det allmängiltiga i stoffet bör betonas

Undervisningen bör konkretiseras genom praktikfall, som behand- las i grupparbeten. Individuell övning i ana- lys av arbetsplats- problem

Sambandet mellan före- tagsorganisation och former för arbetsledning belyses

Ämne och innehåll

Karaktärl Timmar Anvisningar

44. Företagsledning och organisation

5. Redskap och maskiner

51. Maskin- och motorlära

52. För skogsproduktion 53. För drivning ....................

Skogsproduktion

61. Marklära och skogsbotanik ...... Växtfaktorernas samband och bety- delse för skogsproduktionen Gödsling Beståndsanläggning Föryngringsmetoder .............. Hyggesbehandling Frötäkt .......................... 62. 63.

Plantering

Sådd Återväxtkontroll vård

........... Gäl. . 'éllintskggy

64.

65.

66.

:*1

71.

72.

73. 74. 75.

Beståndsvård Röjning Tidpunkt och röjningsstyrka Prestation och ackordsättning Gallring

Gallringsintervall och gallringsstyr- ka

Föryngringshuggning ............ Skador på skogen ................ Förebyggande åtgärder Skogsbruksplaner ................

Drivning

Utvecklingstendenser Kostnadsutveckling för arbetskraft och maskiner

Behovet av planläggning och or- ganisation Drivningstrakternas ökade storlek och avlägg Sortimentsmetoden Samordning mellan avverkning och transport Detaljplanläggning av stickvägar, skiftesindelning, virkesuppläggning Och avlägg Stam- och trädmetoder F järrtrans port Virkesvård Förebyggande åtgärder

C

>>

> > >>>>CU Ud UU

>

w>

UJ>>

15 35

10 40

50 10

Erforderlig repetition av grundkursens stoff

Repetition av motsvaran- de avsnitt i grundkursen

Undervisningen inriktas främst på planering och organisation för arbetena

Samordnas med driv- ning (7)

Se ovan

Orientering om principer- na för uppgörande av planer. Exempel på planens användning vid långtids- och års- planering

I första hand bör traktordrivning behand- las

Ämne och innehåll

Karaktärl

Timmar Anvisningar

8. Sprängning 81. Sprängämnen och tändmedel Tillverkning, egenskaper och stan- dardprövning 82. Borrning ........................ Berg- och stensprängning Laddning och sprängning ........ Sten-, stubb- och dikessprängning Säkerhetsbestämmelser Transport, förvaring och skyddsfö- reskrifter

83.

84.

9. Skogsmätning 91. Kartkännedom och flygbildteknik Stereobetraktning, bildtolkning och flygbildens användning vid plane- ring i skogsbruket Skogsuppskaltning .............. Beståndsuppskattning, tillväxtbe- räkning och utbytesheräkning Virkesmätning Sortiment och mätningsmetoder 94. Aptering 92. 93.

10. Naturvård

10.1 Lagar och organisation 10.2 Landskapsvård

1 l . Arbetarskydd

11.1 Arbetarskydds- och skogsförlägg- ningslagar ...................... 11.2 Skyddsföreskrifter ..............

11.3 Arbetarskyddets organisation . . . .

12. Fysisk träning Gymnastik och orientering (skidlöpning)

>>

10

10 15

10

20

15 15

30

Arbetarskyddsstyrelsens anvisningar nr 3

Undervisningen bör bedrivas i anslutning till konkreta objekt och in- riktas på verkställande av åtgärder

Tyngdpunkt på tillämpningen Samordnas med redskap och maskiner (5) samt skogsproduktion (6) och drivning (7) Speciellt skyddsombudens uppgifter

1 A -— Detaljkunskaper nödvändiga B — » inte nödvändiga C — Orientering

Lantbruks- och skogsbruksskolor

Lanthushållsskolor Lantbruksskolor Skogsbruksskolor _ Investering Drift Totalt

Landsting k l 6+7 Investe— Investe— Investe- . kol. 6 i % kol. 7 i % i) ' ring ring ring Drift kol. 4—1—6 av kol. 8 kol. 5+7 av kol. 10 kol. 8+10 Lå, %;;

1 2 3 | 4 5 6 9 10 11 12 13

Landstingsägda lanthushålls- och lantbruksskolor

— —- 233 500 313 302 - 15 000 233 500 203 090 108 470 204 000 237 701 53 900 204 000 59 600 147 642 85 178 502 375 18 400 85 178 246 165 86 942 78 976 356 100 20 000 78 976 387 400 324 366 310 364 445 036 3 388 335 364 20 300 57 000 77 946 188 832 190 000 77 946 — —— 15 000 100 000 8 000 15 000 10 600 108 000 1 500 174 900 28 000 1 500 _— —— 3 850 183 281 — -— 3 850 — 115 791 —— 105 736 200 000 815 000 200 000 120 736 12,4 320 736 71 135 354195 483 210 419 659 — 11000 483 210 430 659 42,1 913 869 —— — — 26 600 — 26 600 40,9 26 600 24 900 53 693 95 000 129 000 38 000 15 000 133 000 144 000 10,4 277 000 —— — _ — —— 10 000 — 10 000 4302 10 000 3 375 212 284 53 725 366 573 —— 86 000 53 725 452 573 19,0 506 298 6 000 213 500 8 000 283 613 — 5 000 8 000 288 613 1.7 296 613 12 500 217 702 30 700 525 504 — 35 000 30 700 560 504 6,3 591 204 7 000 458 000 250 000 182 000 —— 30 000 250 000 212 000 14,1 462 000 13 400 253 800 4 900 166 150 — 15 000 4 900 181 150 8.3 186 050 8 000 154 559 162 300 383 617 485 000 98 000 647 300 74,9 481 617 20,6 1 128 917 5 960 201 058 27 000 216 629 — 40 000 27 000 0 256 629 15,6 283 629 5 030 427 520 36 000 830 250 15 000 50 000 51 000 29,4 880 250 5,7 931 250 — 109 000 32 200 208 800 — 58 000 32 200 0 266 800 21.8 299 000 AC 2 241 255 517 45 984 677 780 100 000 100 000 145 984 68,5 777 780 12.8 923 764 BD 72 665 258 700 139 240 442 700 260 000 135 000 399 240 65,1 577 700 23,4 976 940

Summa 1220 361 4 117 739 2 567 573 7 436 538 1 123 000 946 288 3 501 513 32,2 8 382 826 410,7 11884 399

328 302 4,6 561 802 288 601 18,8 492 601 520 775 3,5 605 953 376 100 5,3 455 076 448 424 0,7 783 788 278 832 32.5 356 778 108 000 7,4 123 000 182 900 4,4 184 400 183 281 0 187 131

LO eocen—'oooooo

BILAGA 8

Icke-landstingsägda Ianthushushålls— och lantbrusskolor 1 Även för lantbruksskolornas skogliga undervisning.

B 92 500 __ _ 2 Aven till demonstrationer och studiebesök vid Helgesbo. E 210 000 _ _ ” Därav 2 000 kr till skogs- och lantbruksbetonad fortsättningsskola. L 64 300 _ 117 000 4 Inkl. bidrag till icke-landstingsägda lantbruksskolor.

190 000 87 225 330 000 5 600 _ 23 120 24 000 _ — 5 967 416 400 87 225 470120

Landstingens anslag till Ianthushålls-, Iantbruks— och skogsbruksskolor . Anslagen för år 1964 (Enligt »Årsbok för Sveriges landsting» 1964)

' _ . .. .....i _=—_"__ __. i—nill ;zcr—ä

Lantbruks- och skogsbruksskolor

Lanthushållsskolor Lantbruksskolor Skogsbruksskolor Investering Drift Totalt

Landsting kol. 6+7 kol. 8+10 i % av kol. 12

2 4 10 11 12 13

lnvesle— Investe- ring ring

Investe - ring

kol. 6i % av kol. 8

kol. 7 i %

”"" av kol. 10

Drift kol. 4+6 kol. 5+7

Landslingsägda lanthushålls- och lantbruksskolor

— — 422 500 568 487 15 000 460 500 583 487 1 043 987 11 145 100 172 816 650 260 393 25 000 816 650 285 393 8,9 1 102 043 104 000 140 795 101 150 446 799 18 000 105 150 464 799 3,8 569 949 595 366 88 147 20 726 438 000 20 000 20 726 458 000 4,3 478 726 — 369 159 77 168 407 009 3 072 97 168 410 081 0,7 507 249 13 000 60 000 11 500 220 448 90 000 11 500 310 448 28,8 321 948 —— —— — 270 000 10 000 —- 280 000 4 3 280 000 50 850 105 000 3 500 174 900 10 000 3 500 184 900 " 188 400 — — 30 000 198 500 — 30 000 228 500 0 358 500 — 111 237 45 500 109 340 15 000 45 500 124 340 12,0 169 840 33 000 338 000 123 000 434 000 11 000 123 000 445 000 11,8 568 000 _ — —— — 30 000 —- 30 000 15,8 30 000 243 100 68 565 49 224 175 785 15 000 49 224 190 785 7,9 240 009 —— 10 000 — 10 000 129,4 10 000 1 231 584 269 614 2 086 128 332 424 98 500 2 086 128 430 924 23,0 2 517 052 23 500 286 400 114 000 316 200 5 000 114 000 321 200 1,6 435 200 6 000 262 589 99 700 576 722 35 000 99 700 611 722 5,7 711 422 7 000 365 000 —— 444 000 30 000 — 474 000 6,3 474 000 31 650 387 300 48 000 210 600 —— 48 000 210 600 0 258 600 10 000 193 300 17 500 455 800 95 000 17 500 550 800 17,1 568 300 12 550 235 375 37 175 247 795 —— 40 000 37 175 287 795 13,9 324 970 5 000 655 102 28 425 791 800 15 000 50 000 43 425 841 800 5,9 885 225 164 000 105 200 — 219 000 — 41 000 _ 260 000 15,8 260 000 AC 4 750 252 951 140 613 714 494 — 100 00 140 613 814 494 12,3 955107 BD 80 980 463 300 577 270 672 600 2118 000 160 000 659 270 17,0 688 600 23,4 1 383 870 Summa 2 627 475 4 857 206 4 849 729 8 685 096 195 000 926 572 5 044 729 3,9 9 611 668 19,0 14 656 397

Icke-landstingsägda Ianlhushålls— och lantbruksskolor 1 Inklusive bidrag till icke-landstingsägda lantbruksskolor. __ 111 000 2 25 000 kr avser lantbruket.

— 50 000 66 700 161 300 240 000 520 000 5 600 24 120 29 000 ——

452 300 755 420

Anslagen för år 1965 (Enligt »Årsbok för Sveriges landsting» 1965)

BILAGA 9 Timplan för undervisningen vid kompletteringskurs och skogsskola

Antal timmar

Komplette- Skogs— ringskurs skolekurs

Svenska språket 10 40 Matematik 110 —

Skogsbotanik ................................ — 50 Marklära -— 60 Skogszoologi — 40 Skogsskötsel 45 Virkeslära 60 Skogsteknik Husbyggnadslära 20 Vägbyggnadslära — Skogsuppskattning 60 Skogsindelning, skogs- och fältmätn. samt foto-

grammetri

Arbetsledning ................................ 30 Författningskännedom — Tjänstekunskap .............................. — Vilt- och fiskevård — Natur- och landskapsvård .................... —— Park- och trädgårdsvård 10 Idrott och skytte ............................ 30 Reservtid ................................. . . . 10

Summa.

BILAGA 10

Statens skogsmästarskola _ Undervisningens omfattning timmar

.. Förslag till 1962/63 1963/64 1964/65 kursplan 1960 före— sum— före- övn sum- före- övn sum- före- övn sum- läsn. ma läsn. ' ma läsn. ' ma läsn. ' ma 1 2 5 6 7 8 9 10 11 | 12 13 Grundläggande ämnen Fotogrammetri och fält- matning ............ 53 130 58 76 134 69 58 127 70 65 135 Mekanik och maskinlära 75 9 84 65 26 91 31 21 52 100 10 110 Matematik ........... 130 130 126 _ 126 133 _ 133 120 _ 120 Skoglig marklära med dikning ............ 72 127 56 79 135 77 34 111 50 100 150 Skogsbiologi .......... 48 62 58 5 63 74 17 91 50 50 100 Summa 378 533 363 186 549 384 130 514 390 225 615 Procent av kursplan 97 87 93 88 89 98 58 84 — _ — Tillämpade ämnen Handelslära med bokfö- ring ............... 81 81 90 _ 90 103 _ 103 90 10 100 Skoglig l'örvaltnings- och arbetslära .......... 105 206 170 138 308 157 113 270 140 210 350 Skogsindelning ....... 86 223 87 123 210 77 97 174 80 180 260 Skogs— och jordbruks- ekonomi ........... 98 98 120 _ 120 113 _ 113 100 _ 100 Skogsskötsel .......... 61 183 39 162 201 111 154 265 80 200 280 Skogsväghållning ...... 68 274 60 126 186 82 184 266 75 140 215 Träförädling ......... 37 114 57 48 105 37 62 99 30 70 100 Virkeslära ........... 75 166 81 88 169 65 104 169 80 120 200 Summa 611 1 345 704 685 1 389 745 714 1 459 675 930 1 605 Procent av kursplan 91 84 104 74 86 111 77 91 — _ _ Orienteringsämnen Husbyggnadslära ...... _ _ 16 _ 16 16 _ 16 25 — 25 Muntlig framställning. . . 20 20 20 _ 20 19 _ 19 20 _ 20 Naturvård ........... 40 40 24 — 24 19 — 19 40 — 40 Rättslära ............. 14 14 14 — 14 16 _ 16 15 _ 15 Idrott ............... 18 18 46 _ 46 31 _ 31 40 _ 40 Summa 92 92 120 _ 120 101 _ 101 140 _ 140 Procent av kursplan 66 66 86 _ 86 72 — 72 _ _ _ Summa för läsåret ..... 1 081 1 970 1 187 871 2 058 1 230 844 2 074 1 205 1 155 2 360 Procent av kursplan. . . .

.t'x

2 7 hI'R lgös

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965

. Tmnsportekonomisk tankning ! Norden.

"Enkelte mellomrlksveger mellom Norge 0: Sve- ge. Forskning nt international politik.

Afro-asiatiske studier i Norden. . Utbildning av sjukhusadmlnlstratörer ! Norden. . Nordluk fomknlngukonterena ! Helsingfors.

4099. F”

STATENS

OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965

Systematisk förteckning

(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepariaomentet

Sammanställning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författnin . Del 1. Allmänna uttalanden samt 1 och 2 ks . i t rslaået till regeringsform. [2] Del 2. Kap. . 4 och i förslaget till regeringsform. [8] Del 4. Kap. 7. 8. 9 och 10 i förslaget till regeringsform samt över- gdngsbestlimmelserna. [34] Del 5. Förslaget till

nii'åååmåiåmhåi"

t e ge 1). Godtrosförviirv av lösöre. [14] Fastställande av faderskapet till barn utom akten-

skap. [17] Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispatch. Ansvarsbestämmelser m. m. [1 Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22] Ändringar i ensittarla en 111. m. [ ] Pensionsstiftelser II. 41] Flirtattningsfrdgan och det kommunala sambandet. 54] Radioansvarighetslag. [58] Mönsterskydd. [61] Riksdagens justitieombudsmlin. [64] Kontinentalsockeln. [66]

Utrikesdepartementet Sveriges sjöterrltorium. [1]

Försvarsdepartementet Soldathemsverksamheten. [52]

Socialdepartemcntet

Tandvårdsförsiikring. [4] Institutet för arbetshygien och arbetsfysiologi. [24] Hillso— och socialvdrdens centrala administration. [49] Mentalsjukhusens personalor anisation. Del II. Mdl- sättning och utformning. [ ] Barn på anstalt. [55] Samordnad rehabilitering. Del 8. Rehabiliteringsin- satser i näringslivet. [57] Vissa pensionsfrågor. [62] Hemarbete och servicekontskter. [65]

Kommunikationsdepartementet

Skånes och Hallands vaitenförsörjning. [8] Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i sam- hällsplaneringen. [19] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige 1. Bakgrund och förutsättningar. programfragor. Or nisations- och finansierings- frågor. [20] 2. Rad ons och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksam- het. Forskningsfrdgor. [21] Väg-marken. [38

Nykterhet i trafik. [85] Körkortet och trafikutbildningen. [42] Statens trsfikverk. [43] Radiolog. [461 Statens vägverk. [47] Arbetstid och arbetsinspektion för vlgtrafiken. [4

Finansdepartamentet

Möttenheter. [5] Uppbördsfragor. [28] Nytt skattesystem. Remissyttranden. [28]

Eckiesiastlkdepartementet

Antikvitetskollegiet. [10] 1963 års universitets- och hö oiekommitté 1. I byggnaden av universitet oc högskolor. Lokalit ring och kostnader 1. [11] 2. Utbyggnaden av ut versitet och högskolor. Lokalisering och kost: det 11. Specialutredningar. [12]

De svenska utiandsförsamlin man ekonomi. [15]

1960 års lärarutbildningssalåunuiga [II. 1. Studi planer för lärarutbildning. [25] 2. Lärarutbildnin en IV . 1. [29] 3. Lärarutbildningen IV: 2. [30]_ Specialundersökningar om lärarutbildning V. [81. Fackutbildning i automatisk databehandling. [56] Kyrklig beredskap. [59] Vuxenutbildning i gymnasium och fackskola. [60] Lokaler för ungdomsverksamhet. [83]

J ordbruksdepartementet

Ny jordförviirvslag. [16] 1960 års jordhruksutredning. 1. De svenska 10! bruksprodukternas distributions- och marginnlfl hållanden. [27]

Stöd åt hästaveln. [44] Skoglig yrkesutbildning. I. [67]

Handelsdepartomentet

Sveriges släktnamn 1965. [36] Beredskap mot oljeskador. [45]

Inrikesdepartementet

Kommunalrattskommittén VI. Om den kommum självstyrelsens lokala förankring. [B] VII. Komm nala bolag. [40] Praktik- och feriearbetsförmedilng. [7] Arbetsmarknadspolitik. [9] Höjd bostadsstandard. [32] Affärstidsutredningen. 1. Affärstiderna. Del I. Mot och lagförslag. [88] 2. Afflirstiderna. Del 11. En sumentundersökning. [39] Gemensamma bostadsförmediingar. [51]

Polisutbildningen. [53]