SOU 1965:8

Skånes och Hallands vattenförsörjning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS OFFENTLICA UTREDNINCAR 1965: 8 JOM Kommunikationsdepartementet ”MDS-89

Ä SKÅNES OCH HALLANDS VATTENFÖRSÖRJNING

BETÄNKANDE AVGIVET AV

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN

Stockholm 1965

STATENS OFFENTLICA UTREDNINGAR 1965

Kronologisk förteckning

1. Sveriges sjöterritorlum. Kihlström. 135 s. + 1 ut- viksblad. U.

2. Sammanställning av remissyttranden över för- fattningsutredningens förslag till ny författning. Dei 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. 1 förslaget till regeringsform. Norstedt & Söner. 188 s. Ju.

3. Sammanställning av remissyttranden över för— fattningsutredningens förslag till ny författning. Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regerings- form. Norstedt & Söner. 120 s. Ju. Tandvårdsförsäkring. Kihlström. me 5. S. Måttenheter. Kihlström. 47 s. Fi. Om den kommunala självstyrelsens lokala för- ankring. Esselte. 100 s. 1. Praktik- och feriearbetsförmedung. Esselte. 180 s. 1. Skånes och Hallands vattenförsörjnlng. Esselte. 512 s. + 5 st. kartbilagor. K.

?”.—1.95"?—

Kommunikationsdepartementet

SKÅNES OCH HALLANDS VATTENFÖRSÖRJNING

BETÄNKANDE AVGIVET AV

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1965

Till Konungen

Med anledning av framställningar från länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 26 maj 1961 åt Våg— och vattenbyggnadsstyrelsen att verkställa och till Kungl. Maj :t

inkomma med en översiktlig utredning angående möjligheterna att trygga den framtida vattenförsörj ningen i de nämnda länen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordnade länsingenjören i Örebro län S. C. E. Wetterhall att såsom utredningsman verkställa det till styrel— sen lämnade uppdraget.

För utredningens fullgörande har under utredningsmannens ledning ett särskilt utredningskontor varit organiserat inom styrelsen.

Sedan utredningsmannen nu slutfört sitt uppdrag, har denne till styrel- sen överlämnat betänkande angående »Skånes och Hallands vattenförsörj- ning».

Utredningen, som bedrivits i nära samråd med berörda intressenter, har givit vid handen, att teknisk-ekonomiska förutsättningar finns för sam- ordnade lösningar av den framtida vattenförsörjningen inom olika regio- ner. Som ett led i lösningen av vattenfrågorna torde någon form av sam- arbete mellan intressenterna inom regionerna så snart som möjligt behöva komma till stånd.

Styrelsen får härmed till Kungl. Maj:t överlämna ifrågavarande betän— kande.

Styrelsen anser det erhållna uppdraget härigenom fullgjort. I handlägg- ningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit överingenjö- ren Klingberg, förrådsdirektören Morting, hyråchefen Fjellström, överingen-

. jören Ekberg, byråchefen Liljeberg samt överingenj örerna Ström och Tj äll- gren.

Stockholm den 20 januari 1965. Gust Vahlberg Bertil Hawerman

Till Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

Genom beslut den 26 maj 1961 uppdrog Kungl. Maj:t åt väg- och vatten- byggnadsstyrelsen att verkställa och till Kungl. Maj :t inkomma med en översiktlig utredning angående möjligheterna att trygga den framtida vat- tenförsörjningen i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. I anslutning härtill förordnade styrelsen genom beslut den 5 juni 1961 undertecknad att verkställa den sålunda anbefallda utredningen.

Sedan utredningsuppdraget nu slutförts, överlämnas härmed vördsamt betänkande angående »Skånes och Hallands vattenförsörjning».

Stockholm den 15 december 1964.

Sven Wetterhall

Skrivelse till Konungen

Skrivelse till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen .

Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

1

-)

De

01

*l

L'tredn ings uppdraget

Utredningens organisation samt målsättning m m. 2.1 Utredningens organisation

2.2 Utredningens målsättning m m . . . . . . . . . 2.3 Definitionermm . . . . . . . . . . . . . . . . .

Befolkningsutveckling samt näringslivets utveckling och lokalisering 3.1 Befolkningsutveckling.

3. 2 Fritidsbebyggelsens utveckling 3. 3 Näringslivet

Valtenförbrukningens utveckling . . 4.1 Framtida vattenbehov för hushålls- och såmhällsändåmål 4. 2 Framtida vattenhehov för industriändamål . 4.3 Vattenförbrukningens variationer .

Inventering av nuvarande vattenförsörjningsförhållanden och bedömning .

av framtida vattenbehov . . . Kristianstads län . . . . ,. . . . . Malmöhus län . Hallands län .

S ammanfaztande synpunkter på den framtida vattenförsörjningen i Skåne jämte sammanställningar över framtida vattenbehov Kristianstads län .

Malmöhus län , .

Översiktliga bedömningar av möjligheterna att tillgodose de framtida vat-

tenbehoven i Skåne genom grundvaltenttillgångar . 7.1 Alnarpsströmmen .

'7. 2 Skivarpsströmmen . . * .".

7. 3 Geohydrologiska förhållanden inom Vombslätten .

7. 4 Geohydrologiska förhållanden inom Vissa delar av sydöstra Skåne

7. 5 Geohydrologiska förhållanden inom området mellan Simrishamn och Maglehem

7. 6 Geohydrologiska förhållanden inom Kristianstadsslättens område

7. 7 Geohydrologiska förhållanden inom Åstorp- L] ungbyhedsområdet

7. 8 Grundvattentillgångar i gruvfälten i nordvästra Skåne . .

7. 9 Möjligheter att framställa konstgjort grundvatten 1 vissa isålvsav— lagringar inom nedre delen av Lagans dalgång

" 91

13

17 17 18 19

20 20 25 26

33 35 40 42

49 50 63 76

84 84 86

89 89

92 93

95 95 96 97

98

Kap. 9

Kap. 10

Kap. 1]

Kap. 12

Kap. 13

Kap. 14

thattentillgångar som skulle kunna komma ifråga för Skånes framtida vattenförsörjning . 8.1 Vombsjön-Kävlingeån .

8. 2 Ringsjön- -Rönne å .

8.3 Västersjön-Rösjön.

8. 4 Immeln-Ivösjön-Skräbeån

8.5 Helgeån . . .

8.6 Lagan- -B-olmen Unnen .

8.7 Vättern . . .

8.8 Vänern- Göta älv

Utredningens alternativ till regionala lösningar för Skåne

Tekniska och ekonomiska förutsättningar för föreslagna valtenförsörj— ningsanläggn ingar .

10.1 Kartmaterial . . . 10.2 Fältundersökningar . .

10.3 Dimensioneringsförutsättningar

10.4 Vattentransport . 10.5 Vattenverk

Bolmenalternativet

11.0 Allmänt . .

11.1 Transport av vatten Bolmen— Hallandsås.

11.2 Vattenverkets utformning och placering . .

11. 3 Transport av vatten från Hallandsås till förbrukningsområdenå 11.4 Sammanfattning av förslag till en Bolmenanläggning .

Skogabyalternalivet . . .

12.1 Vattenverkets utformning och placering . 12.2 Transport av vatten från vattenverket vid Skogaby till forb1uk- ningsområdena inom västra Skåne 12.3 Sammanfattning

Lagan—Ringsjöalternativet . .

13.1 Överföring av vatten från Lagan till Ringsjön . 13.2 Vattenverk vid Ringsjön

13.3 Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön tillförbruk- ningsområdena . . 13.4 Sammanfattning av förslag till en Lagan-RingSJoanlaogning

Jämförelser mellan de föreslagna lösningarna för västra Skånes framtida

vattenförsörjning . . 14.1 Ekonomiska jämförelser . . . . 14.2 Inverkan på kraftproduktionen 1 Lagan . . .

14.3 Möjligheter att tillgodose eventuellt större vatteiibehov genom ökade uttag ur Lagan .

14. 4 Jämförelse mellan alternativen med hänsyn till vattenkvalite- ten . . .

14.5 Övriga synpunkter. . . 14.6 Utredningens slutsatser. .

')9 100 100 101 101 101 101 102 102

103

Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

Kap.

Ifa/).

Kap. '.1

Kap. 3.”

15

16

If

78

'.'/J

)]

Synpunkter på den framtida vattenförsörjningen för övriga delar av Skåne

15.1 Kristianstadsområdet . . .

15. 2 Simrishamnsområdet samt övriga delar av sydöstra Skåne

15.3 Tätorter i nordöstra Skåne

Sammanfattande synpunkter på vattenförsörjningen i Halland, fram- tida vattenbehov samt behov av tillskottsvatten

Möjliga vattentillgångar för H almstads- och Varbergsområdena . 17.1 Grundvattenförekomster 17.2 thattentillgångar .

Utredningens alternativ till regionala lösningar för Halland .

18.1 Halmstadsområdet . 18... 2 Varbeigsområdet . . 18.3 Allmänna förutsättningar för delutredningarna . . .

18.4 Vissa särskilda förutsättningar beträffande de projekt som base- ras på Ätran som vattentäkt

Fiamlida vattenförsörfningsanläggning för Halmstad. . 19.1 Fylleån- -Torvsjön utnyttjas som vattentäkt med vattenöverled- ning från Unnen till Fylleån . .

19. 2 Fylleån- -Torvsjön utnyttjas som vattentäkt med vattenöverled- ning f1 an Bolmen till Fylleån 19. 3 Bolmen utnyttjas som vattentäkt med vattenöverledning direkt till Halmstadsområdet . .

19.4 Lagan utnyttjas som vattentäkt med uttag ur dess nedre del. 19.5 At1 an utnyttjas som vattentäkt för Halmstad . 19.6 Jämförelse mellan de olika förslagen 19.7 Utredningens slutsatser .

Framtida vattenförsörjningsanläggning för Varberg. . 20.1 Lyg crnern utnyttjas som vattentäkt för V arbergsomladet 20.2 Glundvattentillgångar nordväst om Vessigebro med tillskott av infiltrationsvatten från Ätran nyttjas som vattentäkt för Var— bergsområdet .

20.3 At1a11 nyttjas som vattentäkt för Vårbergsornrådet

20.4 Jämförelse mellan de olika förslagen

Synpunkter på den framtida vattenförsörjningen för övriga delar av Halland. . . 21.1 Kungsbacka, Falkenberg och Laholm.

21. 2 Fritidsbebyggelsen .

Vätterns, Vänerns och Göta älvs betydelse som vattentäkt. 22.1 Vättern . . . 22.2 Vänern-Göta älv . . . 22.3 Vättern som vattentäkt för sydvästra Sverige . 22.4 Vänern- Göta älv som vattentäkt för sydvästra Sverige . 22.5 Skogsindustrierna och vattenvärden 22.6 Behovet av vattenvärdsåtgärder . . 2.7 Åtgärder i syfte att underlätta tillkomsten av industriella av- loppsreningsanläggningar

207 207 208 210

238

240 243 245 248 250

251 251

253 257 258

260 260 260

263 263 264 266 268 271 271

Kap. 23 Särskilda vattenbehov Som kan behöva tillgodoses. . 23.1 Överföring av vatten från Ringsjön till Vombsjön för att bl.a. öka lågvattenföringen' 1 Kävlingeån. 23.2 Danmarks vattenförsörjning .

Kap. 24 Jordbrukets och trädgårdsodlingens vattenbehov i Skåne . 24.1 Djurhållning. . . 24.2 Jordbruket (växtodlingen). 24.3 Handelsmässig trädgårdsodling. 24.4 Sammanfattning . . . . 24.5 Utredningens kommentarer .

Kap. 25 Avsaltning

Kap. 26 Sammanfattande synpunkter

Bilagor

Bilaga A. Uppskattning av fritidsbebyggelsens omfattning vid Hallandskusten om- kring år 1980 . . . . . .

Bilaga B. Vissa synpunkter på Ringsjöns utnyttjande . . . . B. 1 Yttrande angående möjligheterna att använda Ringsjön föl an- passning av- vattenuttagen för ett vattenverk vid sjön efte1 för - brukningens variationer vid en tillförsel av vatten från Lagan B.2 Yttrande angående tillgången på överskottsvatten i Ringsjön för ökad bortledning till ett kommunalt vattenverk .

Bilaga C. Översiktliga bedömanden av kapacitet mm hos vissa grundvatteniill-

gångar som kan vara av intresse för Skånes vattenförsörjning . C. 1 Alnarpsströmmen . C. 2 Skivarpsströmmen . .

C. 3 Geohydrologiska förhållanden inom Vombslätten 0.4 Geohydrologiska förhållanden inom vissa delar av sydöstra Skåne . . . . C.5 Geohydrologiska förhållanden inom området mellan Simrishamn och Maglehem . . . . . . C.6 Geohydrologiska förhållanden inom Kristianstadsslättens om— råde . .

C.7 Geohydrologiska förhållanden inom Åstorp- -Ljungbyhedsonuå— det . . .

C.8 Grundvattentillgångar i gruvfälten' 1 nordvästra Skåne C.9 Möjligheter att framställa konstgjort grundvatten 1 vissa isälvs- avlagringar inom nedre delen av Lagans dalgång

Bilaga D. thattentillgångar som skulle kunna komma ifråga för Skånes framtida vattenförsörjning . .

D.1 Vombsjön-Kävlingeån . D.2 Ringsjön-Rönne å

302

307

307 314 316 316 320 327 331 340 344

349 353

359 365 365 376

D.3 Västersjön-Rösjön D. 4 Immeln— Ivösjön-Skräbeån

D.5Helgeån . . . . .

D. 6 Lagan med Bolmen och Unnen . .

D. 7 Fylleån D.8 Nissan

D.9 Ätran . .

D. 10 Viskan .

D. 11 Lygnern . . D. 12 Vänern- Göta älv .

D. 13 Vättern . . . . . .

D. 14 Utdrag ur naturvårdsdelegationens publikation rörande vissa skyddsvärda sjöar och vattendrag i Sverige

Bilaga E. Utnyttjandet av flygbildstolkning vid geologiska undersökningar i sam- band med vissa delutredningar om sydvästra Sveriges vattenförsörjning E.1 Omfattning. E. 2 Metodik . E. 3 Vissa erfarenheter . . E. 4 Resultat av aktuella karteringsarbeten

Bilaga F. Utredning rörande följderna av överpumpning av vatten från Lagan

till Ringsjön och Vombsjön från limnologisk synpunkt.

F. 1 Hydrologiska förhållanden och naturförhållanden . .

F. 2 Inventering av kommunala och industriella föroreningskällor inom Lagans avrinningsområde . . . . . F.3 Jämförelse av vattenkvaliteten inom de aktuella delarna av vattenområdena ur fysikalisk-kemisk och bakteriologisk syn— punkt . . . F.4 Jämförelse mellan vattenområdenas växt- och djurliv, främst plankton . . . . . . .

F.ö Diskussion angående 1 vilken del av Ringsjön det överpumpade vattnet bör ledas . . . .

F.ö Utförda laboratorieförsök F.7 Sammanfattning av materialet med försök till prognos

Bilaga G. Redogörelse för vattenförsörjningsanläggningen för Stuttgart.

Bilaga H. Köpenhamns vattenförsörjning . . . . . .

388 392 396 409 424 427 435 441 447 451 469

479

485 485 485 486 487

488 488

490

491 493 494 494 494

497

. mes

?."- . " j came-femman":

: sm smsoomm». . Övriga m" ' se 1

%

IB . .ij . C. . ma ' .. .* :D. Karta over SYDVASTRA SVERIGES VATTENSYSTEM (södra delen)

KAPITEL 1

Utredningsuppdraget

I en framställning till Kungl. Maj:t den 22 februari 1960 hemställde länssty- relsen i Hallands län, att en regional vattenförsörjningutredning måtte verk- ställas beträffande länet. Därjämte an— höll länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län i en gemensam fram- ställning till Kungl. Maj:t den 29 feb- ruari 1960 att en översiktlig utredning måtte komma till stånd beträffande möjligheterna att tillgodose de fram- tida vattenbehoven i de båda skåne- länen.

Med anledning av framställningarna och sedan väg— och vattenbyggnadssty- relsen avgivit utlåtande i ärendet upp- drog Kungl. Maj:t genom beslut den 26 maj 1961 åt styrelsen att verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med en översiktlig utredning angående möj- ligheterna att trygga den framtida vat- tenförsörjningen i Kristianstads, Mal- möhus och Hallands län.

Beträffande länsstyrelsernas ställningar må följande anföras.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län framhöll, att frågan om hur vattenförsörjningen på längre sikt skulle ordnas för Skåne, redan under 1930-talet hade varit föremål för upp- märksamhet och diskussion i samband med utbyggandet av vissa större vat- tenförsörjningsanläggningar. Att något konkret förslag till en framtida lösning i större sammanhang för Skånes vat- tenförsörjning icke framlagts, berodde framförallt på att varken berörda kom- muner — de större städerna — eller

fram-

dömande myndigheter — vattendom- stolarna — ansett sig ha möjligheter eller skyldigheter att insätta en akut vattenförsörjningssi—tuation i ett regio- nalt sammanhang.

Det största vattenförsörjningsföreta— get i Skåne drevs av Malmö stad. För- utom de äldre grundvattentäkterna i den sk. Alnarpsströmmen utnyttjades sedan år 1948 Vombsjön av företaget. Vombanläggningen försåg genom en ledning förutom Malmö även Lund och vissa större samhällen inom regionen med vatten (Malmö-Lundregionen). Anslutning av ytterligare samhällen var aktuell. Ansökan hade även ingivits.om medgivande av ökat vattenuttag från Vombsjön. Dessutom pågick arbeten med byggande av ytterligare en led- ning mellan Vombsjön och Malmö.

För att tillgodose städerna Hälsing- borgs, Landskronas och Eslövs (Häl- singborg-Landskronaregionen) vidgade behov av vatten —— dessa städers hit- tillsvarande vattentäkter var otillräck- liga för framtida behov och andra lämpliga vattentäkter stod icke till buds —— hade genom vattendom år 1959 medgivits att utnyttja Ringsjön för vat- tenförsörjningsändamål. Ringsjöanlägg- ningenl innebar anordnande av en vat— tenledning från Ringsjön.

Enligt länsstyrelserna medförde ut- byggnaden av Vombsjöföretaget samt tillkomsten av Ringsjöanläggningen a-tt vattenförsörjningen för de båda berör-

1 Ringsjöanläggningen har tagits i bruk år 1963.

da regionerna säkrades fram till 0111— kring år 1980 under förutsättning att de uppställda prognoserna för vatten- förbrukningen under den betraktade ti— den visade sig riktiga.

Huruvida ytterligare va—ttenuttag ur Vombsjön eller Ringsjön vore möjligt eller lämpligt kunde icke med säker- het bedömas, förrän man under ett an- tal år iakttagit följderna av de med- givna eller sökta vattenuttagen.

Länsstyrelserna omnämnde även de diskussioner, som i anslutning till Ringsjöanläggningens realiserande förts rörande förutsättningarna och tidpunk— ten för att såsom vattentäkt för tät— orterna i nordvästra Skåne och södra Halland utnyttja Lagans vattensystem. I denna fråga förutsatte länsstyrelser- na, att en fortsatt utredning kom till stånd. Att överhuvudtaget i god tid före den tidpunkt, då behov av ytterligare vattentillskott bedömdes erforderligt, utreda förutsättningarna för ett sam- gående för exploatering av en vatten— tillgång, som blir tillräcklig för över- skådlig tid och icke medför allvarliga risker för andra intressen, syntes läns- styrelserna angeläget. Vilken omfattning ett samgående borde givas, kunde icke på förhand preciseras.

Den begärda översiktliga utredning- en borde främst avse förutsättningarna och — om sådana funnes — åtgärder- na för en samordnad lösning av Skå— nes vattenförsörjningsproblem. Erfor-- derligt samarbete förutsattes ske mellan berörda parter. Den ifrågasatta sam- ordnade lösningen av problemen bor- de enligt länsstyrelserna vara färdig— ställd i erforderlig utsträckning i så pass god tid att vederbörande förbru- kare, om en samordning av olika or- saker icke visade sig genomförbar, er- höll tillräcklig tid till förfogande för utförande av separata lösningar.

Vid uppläggning av ett program för

en utredning av föreslagen art borde enligt länsstyrelserna möjligheterna be- aktas att tillgodose vattenbehov även för andra förbrukare än i de större tätorterna, bl. a. för industrier som vore eller kunde bli lokaliserade till mind.—e orter och inom glesbebyggda områden. Vidare borde uppmärksammas möjlig- heten att tillgodose behov av vatten för bevattningsändamål, främst vissa odlingar av värdefullt slag, vilka kräv- de vatten och även kunde tåla vissa omkostnader.

Länsstyrelsen i Hallands län åbero- pade såsom motiv för framställningen innehållet i en av dåvarande distrikts- ingenjören för vatten och avlopp i lä- net år 1959 upprättad promemoria an- gående frågor, vilka berörde den fram- tida vattenförsörjningen för Halland. Av promemorian framgick bl.a. föl- jande.

Frågan om vattenförsörj-ningens ord- nande på längre sikt för städerna, främst Varberg, Falkenberg och Halmstad, var mycket oklar. Mestadels utnyttjades grundvatten för det aktuella behovet. På grund av det alltmer stigande vat- tenbehovet var emellertid grundvat- tentillgångarna otillräckliga för främst städernas och de kringliggande tät- orternas framtida behov. För hallands- städernas del måste man därför utan tvivel tillgripa ytvatten för att i fram- tiden få till stånd betryggande lös- ningar av vattenförsörjningsproblemet. Vilka sjöar eller vattendrag som borde nyttjas för vattenförsörjningsändamål och i vilken omfattning de borde ta- gas i anspråk, kunde emellertid icke anses klarlagt.

Ett av Göteborgs'stad år 1957 ”fram- lagt förslag, att för sin försörjning med vatten utnyttja sjön Lygnern i norra Halland, hade på allvar aktualiserat frågan Om hallandsstädernas framtida vattenförsörjnin'g. Denna sjö hade näm—

ligen intresse som tänkbar vattentäkt för hela kuststräckan från Kungsbacka i norr till Halmstad i söder.

Såsom framtida vattentäkt för Halm- stad hade även sjön Bolmen, som in- gick i Lagans vattensystem, diskute- rats. Detta vattensystem hade emeller- tid även förts in i bilden när det gäll- de att finna en lösning för Skånes framtida vattenförsörjning.

Av primär betydelse för Hallands vattenförsörjning syntes vara den be- roendeställning, som länet på grund av sitt geografiska läge ställdes i med hänsyn till vilka vattentäkter de stora tätbebyggelseområdena norr och sö- der om länet i framtiden kunde tän- kas taga i anspråk.

Med hittills inom länet redovisade större vattenförsörjningsprojekt som utgångspunkt kunde konstateras, att er- forderligt underlag saknades för en all- sidig bedömning av frågan huruvida respektive objekt kunde inpassas i ett större sammanhang. På grund av tids- nöd tvingades städerna ofta till lös— ningar, som i hög grad försvårade, stundom rentav omöjliggjorde den sam- ordning och det samarbete mellan skil- da intressenter i olika ytvattentäkter, som var nödvändig för att med hän- syn till investering, bebyggelseplane- ring o.s.v. i varje särskilt fall kunna bedöma värdet av aktuella vattenför- sörjningsobjekt.

I sitt remissutlåtande i ärendet fram- höll väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bl.a. att vattenförbrukningen per per- son framdeles torde komma att öka av- sevärt. Hur snabbt förbrukningen kun- de komma att stiga, var givetvis vansk— ligt att bedöma. Enligt styrelsens me— ning måste man dock, när fråga vore att taga ställning till hur vattenför- sörjningen skulle ordnas på längre sikt, räkna med väsentligt högre förbruk- ningssiffror än som f.n. gällde.

Vid en uppskattning av det totala vattenbehovet hade man även att taga hänsyn till förbrukningen inom de in- dustrier som tager sitt vatten från an- nat håll än från kommunala vattenför- sörjningsanlåggningar. Utvecklingen inom särskilt trädgårdsodlingen men även jordbruket i övrigt med ett allt intensivare utnyttjande av den bruka- de arealen medförde också ökade an- språk på vattenförsörjningen.

I fråga om ordnandet av den fram- tida vattenförsörjningen inom Skåne framhöll väg— och va-ttenbyggnadssty- relsen att olika lösningar kunde ifråga- komma.

Från Vombsjön kunde i och för sig bortledas mer vatten än dåvarande till- stånd medgåve. Motsvarande gällde även i fråga om Ringsjön. Ett effektivt ut— nyttjande av sjöarna torde förutsätta en sammankoppling av de båda vat— tenförsörjningssystemen. När dessa sjö- ar exploaterats till den grad som hän- synen till övriga intressen tillåter, fun— nes möjlighet att öka vattentillgånge-n genom att pumpa över vatten från an- na-t vattensystem, exempelvis Helgeåns eller Lagans vattensystem. Även andra möjligheter funnes, såsom att utnytt- ja Vätterns eller Vänerns sjösystem.

Till följd av de i längden osäkra grundvattentillgångarna på Själland hade även frågan om hur Köpenhamn skall ordna sin vattenförsörjning i framtiden kommit in i diskussionen om Skånes vattenförsörjning. Tänkbart vore sålunda att Själland inom en icke alltför avlägsen framtid kunde behö— va nyttja svenska vattentillgångar.

Vad gällde Hallands vattenförsörjning ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrel- sen att en samordning framdeles vore nödvändig av problemen inom detta län med motsvarande problem inom dels Göteborgsregionen och dels Skåne.

Enligt väg— och vattenbyggnadsstyrel-

sens mening förelåg starka motiv för en översiktlig regional utredning. De ut- redningar som länsstyrelserna i Kris- tianstads, Malmöhus och Hallands län ansett behövliga vore av den art att de borde betraktas såsom en komplette- ring av de länsutredningar för vatten och avlopp som under senare delen av 1940-talet gjordes genom statens för- sorg med det ursprungliga syftet att klarlägga i vilken omfattning närlig- gande bebyggelsegruppers vatten- och avloppsfrågor borde lösas genom sam- ordning. Utvecklingen hade sedan gått i den riktningen att det visat sig än- damålsenligt och nödvändigt att lösa de nämnda frågorna genom samgåen- de i avsevärt större utsträckning och sammanhang än som bedömts lämp- ligt i länsutredningarna.

Väg- och vat-tenbyggnadsstyrelsen an- såg, att det vid den nu aktuella utred- ningen var av särskild betydelse att samråd under utredningens gång sked- de med de olika intresseparter som be- rördes därav. Utredningen borde i sto- ra drag få följande omfattning.

1. Sammanfattande redovisning av bit- tills gjorda utredningar och undersök- ningar.

2. Bedömning av de framtida vatten— behoven för skilda ändamål med in- riktning särskilt på vattenförsörjning- en för samhällen och industrier (nya

prognoser angående befolkningsut— vecklingen m.m. bör läggas till grund för denna bedömning).

3. Inventering av de vattentillgångar, som kan bli aktuella att nyttja, inne- fattande bestämningar av kapacitet och kvalitet hos de olika vattentill- gångarna, fastställande av tillgång— arnas nuvarande användning för olika ändamål, regleringsmöjligheter m. m.

4. Bedömning av hur vattentillgångar- na kan behöva disponeras för olika ändamål i framtiden.

5. Utredningar angående lösningar av de framtida vattenproblemen med be- aktande av möjligheterna till etappvi- sa utbyggnader av ifrågakommande vattenförsörjningsanläggningar.

6. Bedömning av olika alternativ ur främst teknisk-ekonomiska synpunkter.

KAPITEL 2

Utredningens organisation samt målsättning m.m.

2.1 Utredningens organisation

,.

Genom beslut den 0 juni 1961 förord- nade väg- och vattenbyggnadsstyrel- sen länsingenjören i örebro län S. C. E. Wetterhall att verkställa den av Kungl. Maj:t enligt ovan anbefallna utredning- en.

För utredningsuppdragets fullgörande har under utredningsmannens ledning ett särskilt utredningskontor varit or- ganiserat inom styrelsen. På utred- ningskontoret har följande personer varit anställda: civilingenjören N. U. Ahlgren (fr.o.m. den 1 sept. 1961), numera länsingenjören i Malmöhus län civilingenjören K. T. Dackman (fr. o. m. den 1 okt 1961 t. o. m. den 31 dec. 1962), civilingenjören T. Andersson (fr.o.m. den 12 febr. 1963) samt ingenjörerna U. S. Madison (fr. 0. m. den 1 maj 1963) och I. G. L. Bornmyr (fr.o.m. den 15 juli 1963).

Ahlgren har tjänstgjort såsom tek- nisk sekreterare. Därjämte har byrådi- rektören L. A. S. Sparre fullgjort ad- ministrativa sekreterargöromål åt ut- redningen (fr.o.m. den 1 okt. 1963).

Utredningen har antagit benämning- en Utredningen om sydvästra Sveriges vattenförsörjning.

Länsingenjörskontoren i Kristian- stads, Malmöhus och Hallands län även- länsingenjörskontoret i Krono- bergs län har biträtt utredningen med diverse arbetsuppgifter. Värdefull med-

SOTD.

verkan har även lämnats av städer, kom- muner och industrier.

I syfte att erhålla material för sina slutliga bedömningar och för att ge- nom samråd och överläggningar få oli- ka spörsmål närmare belysta har ut- redningen under arbetets bedrivande haft kontakt med ett flertal statliga myn- digheter och andra. Bland sådana kon- takter må särskilt nämnas länsstyrel- serna i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, Sveriges geologiska un- dersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut samt Sveriges In- dustriförbund och Sydsvenska Kraft Aktiebolaget.

Väg— och vattenbyggnadsstyrelsens avdelning för fotogrammetri och data- behandling har varit utredningen be- hjälplig vid uppläggning av fotogram- metriska metoder för utredningsarbetets bedrivande.

Personal vid vattenfallsstyrelsen un- der ledning av överingenjören K. A. Scherman har biträtt vid bedömning av möjligheterna att utföra tunnelan- läggningar.

Professorn vid Lunds Universitet T. Hägerstrand har lämnat synpunkter på utformningen av kap. 3.

För särskilda undersökningar och utredningar i samband med uppdra- gets genomförande har anlitats konf- sulterande ingenjörsfirmor ävensom annan speciell expertis.

För utredningen värdefulla uppgif-

ter har inhämtats genom följande vat- tenvårdssammanslutningar: Kävlinge- åns vattenvårdsförbund, Lagans vatten- vårdsförening, Nissans vattenvårdsför- bund, Viskans vattenvårdsförbund, Gö- ta älvs vattenvårdsförbund, Kommittén för Vänerns vattenvård och Kommittén för Vätterns vattenvård.

Slutligen må nämnas, att för studier av Vissa med utredningsarbetet sam- manhängande frågor utredningsman- nen tillsammans med civilingenjörerna Ahlgren och Dackman, jämlikt bemyn- digande i kungl. brev den 22 mars 1963, våren 1963 under ca en vecka företagit en resa i Tyskland och Holland.

2.2 Utredningens målsättning m. m.

Utredningen har icke fått sig några egentliga direktiv förelagda i annan mån än vad som i det föregående nämnts om dess tillkomst.

Utredningsuppdraget avser att venk- ställa en översiktlig utredning angå- ende möjligheterna att trygga den fram— tida vattenförsörjningen i Kristian- stads, Malmöhus och Hallands län.

Utredningen har sett som sin primä- ra uppgift att bedöma vilka vatten- tillgångar som i framtiden lämpligen bör nyttjas för att tillgodose vattenför- sörjningen inom Skåne och Halland.

Juridiska och administrativa spörs- mål har utredningen icke ansett sig böra behandla.

Den vattenförsörjning, varom är frå- ga, avser tillgodoseende av dels tät— orternas behov av vatten för hushålls- och gemensamma ändamål och dels industriernas behov av sådant vat-ten som levereras från kommunala vatten- verk (renvatten).

Med hänsyn till de svårigheter, som föreligger att med tillräcklig grad av

sannolikhet kunna förutse utvecklingen i vad rör de faktorer som påverkar förhållandena, har utredningen icke ansett det möjligt att bedöma de fram- tida vattenbehoven inom de aktuella områdena längre fram än till år 2000. Dessa svårigheter avser icke blott be- folkningsutvecklingen och näringslivets utvecklingsgrad utan även, i viss mån, den tekniska framstegsutvecklingen. Då vattenbehovet kan förväntas öka även efter den nämnda tidpunkten, har emellertid de förslag till tekniska lös- ningar som framlägges måst dimensio- neras med hänsyn tagen härtill, d. v. s. tillmätas med en relativt stor marginal.

Som grund för sin planering har ut- redningen lagt en kartläggning av de nuvarande vattenförsörjningsförhållan- dena. Utredningen har nedlagt ett om- fattande arbete på denna inventering, som avser ett 50-tal större tätorter och områden.

Genom inventeringen har skapats en bild av den rådande situationen så- som denna återspeglar sig i befolk- ningens storlek, omfattningen av indu- strier m.m. av betydelse i vattenför- sörjningssammanhang, vattenförbruk- ningen samt förekomsten av vattentill- gångar och dessas kapacitet.

På grundval av dessa faktorer har utredningen därefter bedömt det fram— tida vattenbehovet de båda åren 1980 och 2000. För tiden intill det först— nämnda årtalet föreligger prognoser för befolkningsutvecklingen och även — i vissa avseenden _ för utvecklingen av näringslivet. Vad gäller tiden efter år 1980 har utredningen varit hänvi- sad till antaganden av mera allmän in- nebörd.

Sedan sålunda vattenbehovet upp— skattats, har utredningen verkställt en bedömning av den lokala vattenför- sörjningssituaxtionen i framtiden sådan denna kan väntas te sig mot bakgrun-

den av, åt ena sidan, den antagna ut- vecklingen och därav föranlett vatten- behov, och, å andra sidan, förekoms- ten av vattentillgångar. Vid denna be- dömning har utredningen även ansett sig höra taga hänsyn till andra lokala intressen av betydelse, såsom behovet av vatten för utpräglat industriellt än- damål (ex. kylvatten), vatten för be- vattningsändamål liksom till natur- vårdsintressen m. m.

I de fall den framtida vattenförsörj- ningssituationen visat sig tveksam, har utredningen gjort tekniska och ekono- miska utredningar i syfte att finna de ur olika synpunkter lämpligaste lös- ningarna av problemen.

Beträffande den framtida vattenför- sörjningen kan konstateras, att denna för ett fleral orter och områden, som undersökningen avser, med sannolik- het icke kommer att innebära några problem under lång tid framåt. För andra områden, framförallt med stör- re orter, är åter vattenförsörjningssi- tuationen redan nu sådan, att snara åtgärder krävs för att vattenbehovet skall kunna tillgodoses.

l diskussionen om Skånes framtida vattenförsörjning har även frågan om Själlands vattenförsörjning nämnts. Det har icke ingått i utredningsuppdraget att undersöka möjligheterna för en eventuell samordning från svensk si- de i detta avseende. Vid Nordiska rå- dets öresundskonferens, som hölls vå- ren 1964, behandlades även vattenfrå- gorna. Det framkom därvid, att det icke var aktuellt för Köpenhamn och för Själland att hämta vatten från Sve- rige utan att man hade, enligt uttalan- de från dansk sida, förutsättningar att genom egna vattentillgångar klara sin vattenförsörjning under överskådlig tid.

2.3 Definitioner m m

Språkbruket inom det ämnesområde som utredningen behandlar är i många fall vacklande. Inom utredningen har dock termer och begrepp, som i möjlig mån ansluter till gängse språkbruk, använts. Utredningen har haft tillfälle taga del av material från det arbete med upprät- tande av en ordlista inom vatten- och avloppsområdet som pågår vid Tekniska Nomenklaturcentralen (TNC) under medverkan av bl. a. väg- och vatten- byggnadsstyrelsen.

Begreppen vattenförsörjning, renvat- ten och vattentäkt har i utredningsar- betet definierats sålunda.

Vattenförsörjning: tillhandahållande av vatten för samhällets olika behov; däri inräknas icke vatten för energi- ändamål.

Renvatten: vatten för hushålls- och samhällsändamål och sådant vatten för industriändamål som är förbundet med särskilda kvalitetskrav. I renvatten in— går således i allmänhet icke kylvatten och fabrikationsvatten inom textilindu- strier, garverier m. fl.

Vattentäkt: för vattenförsörjning ut- nyttjad grundvattentillgång (grundvat- tentäkt) eller ytvattentillgång (ytvatten— täkt).

Använda förkortningar samt storhets- och måttenhetsbeteckningar ansluter till rekommendationer i TNC:s Skrivregler. Nedan redovisas vissa beteckningar som använts i utredningen.

l/pd : liter per person och dygn m3/d : kubikmeter per dygn mg/l : milligram per liter Mmä : miljoner kubikmeter Mkr : miljoner kronor GWh : gigawattimme (1 000 000 kWh)

KAPITEL 3

Befolkningsutveckling samt näringslivets utveckling och lokalisering

För att bedöma den framtida vattenför- brukningens storlek och behovet av åt- gärder för att tillgodose denna förbruk- ning måste antaganden göras rörande främst befolkningsutvecklingen samt nä- ringslivets utveckling och lokalisering. Svårigheterna härutinnan är betydande då bedömningen måste sträcka sig långt fram i tiden. De åtgärder som bör kom- ma i fråga är av den art, att de måste föregås av omfattande och tidskrävan- de planeringsarbeten. Dessa senare mås- te därför igångsättas utan dröjsmål för att kunna vara avslutade vid den kom- mande tidpunkt, då arbetena skall ut— föras.

Till grund för utredningens ställ- ningstaganden måste ligga den nuvaran- de utvecklingen och de möjligheter till prognoser, bedömningar och antagan- den som nuläget medgiver.

3.1 Befolkningsutveckling 3.1.1 Landets totalbefolkning

Utvecklingen av totalbefolkningens stor- lek i Sverige under tiden 1940—1960 framgår av tabell 1, där också senast tillgängliga prognosdata för folkmängds- utvecklingen fram till år 1980 redovisas. Landets folkmängd har ökat från ca 6,4 miljoner invånare år 1940 till närmare 7,5 miljoner år 1960 eller med omkring 1,0 miljon under 20-årsperioden.

Prognostalen hänför sig till en inom statistiska centralbyrån år 1962 utförd befolkningsframskrivning, grundad på befolkningsförhållandena den 31 dec. 1960.

Från 7,5 miljoner invånare år 1960 beräknas landets folkmängd komma att öka till omkring 8,0 miljoner år 1970, ca 8,3 miljoner år 1975 och till omkring

Tabell 1. Sveriges folkmängd 1940—1960 samt beräknad folkmängd 1965—1980 ___—___—

Å r Folkmängd Index Index (1 000 personer) 1940 = 100 1960 = 100 ___—___

1940 ...................... 6 371 100 85 1945 ...................... 6 674 105 89 1950 ...................... 7 042 111 94 1955 ...................... 7 290 114 97 1960 ...................... 7 495 118 100 1965 ...................... 7 725 år 7 735 121 103 1970 ...................... 7 980 år 8 015 125 a 126 106 a 107 1975" ...................... 8 235 a 8 315 129 a 131 110 a 111 1980 ...................... 8 460 ä 8 605 133 a 135 113 år 115

___—_—

8,5 miljoner år 1980. Den framräknade folkmängdsökningen under 20-årsperio- den 1960—1980 uppgår till något mer än en miljon invånare, motsvarande en årlig ökning av drygt 50000 personer.

I tabell 1 anges Sveriges folkmängd 1940—1960 samt beräknad folkmängd 1965—19801

Ovan redovisade prognosdata pekar mot en befolkningssiffra år 1990 av ca 9,0 miljoner och år 2000 av ca 9,5 mil- joner invånare.

3.1.2 Utvecklingstendenser Ett karaktärsdrag i befolkningsutveck- lingen under de senaste årtiondena har varit förskjutningen från glesbygd till tätorter. Takten i denna förskjutning bestämmes främst av jordbrukets fort- gående rationalisering. I fråga om tät- ortsbebyggelsen är tendensen en fortsatt koncentration av befolkningen till de större och ur näringssynpunkt mera differentierade tätorterna. För att be- lysa denna urbanisering kan nämnas, att av landets totalfolkmängd år 1960 beräknas ca 73 % bo i tätorter och ca 27 % på egentlig landsbygd. Enligt gjor- da bedömanden kan de nämnda jäm- förelsetalen är 1980 förväntas uppgå till 80 % respektive 20 %. Som en följd av olika utvecklings- drag inom näringslivet har skilda regio- nala områden kännetecknats av klart olika tendenser beträffande folkmängds- utvecklingen. Starkt industrialiserade och urbaniserade områden har haft en betydande folkmängdstillväxt medan de mera jordbruksbetonade präglats av stagnation och tillbakagång.

3.1.3 Hittillsvarande och framtida utveckling i Skåne och Halland

I tabell 2 redovisas folkmängdens stor- lek i Kristianstads, Malmöhus och Hal- lands län under åren 1945—1960. Utvecklingen i de båda skånelänen vi-

Tabell 2. Folkmängd i tusental iKrisli— anstads, Malmöhus och Hallands län

1945—1960

Län

År . . ..

Kristian- Malmo-

stads hus Hallands

1945 ......... 253 552 156 1950 ......... 259 582 164 1955 ......... 259 602 166 1960 ......... 257 626 170

sar en klart olika tendens. Medan Kris- tianstads län i befolkningshänseende i stort sett stått stilla under hela 1950- talet, har Malmöhus län under samma period kraftigt ökat sin folkmängd. Hal- lands län har visat en sakta stigande tendens.

Av intresse är att studera befolknings— utvecklingen inom olika näringsgeogra- fiska regioner. I tabell 3 redovisas ut- vecklingen under 1940- och 1950-talen inom de tre länens 14 A—regioner enligt arbetsmarknadsstyrelsens regionindel- ning.2

Av tabellen framgår att befolkningsut- vecklingen i Skåne var i stort sett posi- tiv under 1940-talet och endast två av de elva regionerna minskade i nämn- värd grad. Under 1950-talet åter var minskningen påtaglig för hela östra Skå- ne. Simrishamns- och Ystadsregionerna hörde till de områden, där avfolkningen under perioden var kraftigast i hela ri— ket.

Befolkningsminskningen i de östra delarna av Skåne beror i stor utsträck- ning på avfolkningen i jord- och skogs- bygderna. Markant i utvecklingen är samtidigt den betydande folkmängds-

1 Se SOU 1963: 62, bil II. Prognoser angåen— de den regionala folkmängdsutvecklingen av fil. lic. Rune Olsson. 3 En 5 k A-region utgöres av en centralort — A-ort — med ett näringsgeografiskt omland på minst 30 000 invånare. Antalet A-regioner i riket uppgår till 91.

Tabell 3. Folkmängden i Kristianstads, Malmöhus och Hallands läns A-regioner 1940— 1960. Folkmängdsförändring. Absoluta och relativa tal

Folkmängd Folkmängdsförändring Re- År Absoluta tal Index gion Region nr 1950 1960 1940 1950 1960 1941/50 1951/60 1940 = 1950 = 100 100

29 Kristianstads-

regionen ........ 83 298 86 053 84 062 + 2 755 — 1 991 103,3 97,7 30 Hässleholmsregio-

nen ............ 49 450 56 907 58 545 + 7 457 + 1 638 113,3 104,5 31 Ängelholmsregio-

nen ............ 40 910 43 841 44 395 + 2 931 + 554 107,2 101,3 32 Simrishamnsregio-

nen ............ 34 057 32 401 29 639 — 1 656 —- 2 762 95,1 91,5 33 Malmöregionen. . . . 188 581 224 798 261 523 + 36 217 + 36 725 119,2 116,3 34 Hälsingborgsregio-

nen ............ 127 504 137 113 142 749 + 9 609 + 5 636 107,5 104,1 35 Lundregionen ..... 57 435 62 031 67 671 + 4 596 + 5 640 108,0 109,1 36 Landskronaregio-

nen ............ 40 390 43 972 45 766 + 3 582 + 1 794 108,9 104,1 37 Trelleborgsregionen 33 798 34 354 34 304 + 556 — 50 101,6 99,9 38 Ystadsregionen. .. . 59 181 58 698 54 340 — 483 — 4 358 99,2 92,6 39 Eslövsregionen. . . . 57 646 56 135 53 548 — 1 511 — 2 587 97,4 95,4 40 Halmstadsregionen 81 096 88 963 92 291 + 7 867 + 3 328 109,7 103,7 41 Falkenbergsregion. 28 184 29 352 29 477 + 1 168 + 125 104,1 100,4 42 Varbergsregionen. . 34 639 36 078 36 414 + 1 439 + 336 104,2 100,9

ökningen i hela västra Skåne, främst inom Malmöregionen.

Beträffande befolkningsminskningen i östra Skåne är det emellertid av in- tresse att konstatera, att utvecklingen under 1960-talet synes ha svängt. Kris— tianstadsregionen uppvisar hittills en mindre folkmängdsökning och såväl Simrishamns- som Ystadsregionen redo- visar en relativt sett minskad avfolk- ning.

Utvecklingen inom Hallands tre A-re- gioner kännetecknades under 1940-talet av en påtaglig folkmängdsökning, vil- ken under 1950-talet dock något matta- des. En måttlig ökning har fortsatt un- der 1960-talet.

Beträffande den framtida befolknings- utvecklingen inom Kristianstads, Malmö- hus och Hallands län må följande an- föras.

Inom länsstyrelserna har i samband med det pågående arbetet med bildande

av kommunblock utarbetats befolknings- prognoser fram till år 1975 för länen och för de planerade kommunblocken. Enligt dessa prognoser skulle folkmäng- den nämnda år kunna beräknas uppgå till i tabell 4 angivna tal.

Av tabellen framgår att enligt läns- prognoserna befolkningsutvecklingen i Kristianstads län skulle något stagnera. Malmöhus län har att vänta en drygt 10- procentig ökning och Hallands län en ca 5-procentig befolkningstillväxt.

I de'n i det föregående angivna utred- ningen av R. Olsson i SOU 1963: 62 har

Tabell 4 Folkmängd i tusental 1960 1975 Kristianstads län. . . . . ; 257 254 Malmöhus län ......... 626 693 Hallands län .......... 170 178

Tabell 5. Folkmängden i hela landet 1900—1963 och procentuell andel därav betr. Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt Stockholms stad och län samt Göteborgs och Bohus län

___—_______————————

Landets

Andel i procent av landets totala folkmängd

___—________———

folkmängd .. År (miljontal Kristianstads Malmöhus Hallands län Stockholms &??gäåss

personer) län län stad + län län ,

___—____________—-————

1900 5,1 4,3 8,0 2,8 9,3 6,6 1910 5,5 4,1 8,3 2,7 10,4 6,9 1920 5,9 4,1 8,3 2,5 11,2 7,2 1930 6,1 4,0 8,3 2,5 12,5 7,5 1940 6,4 3,9 8,3 2,4 13,8 7,6 1950 7,0 3,7 8,3 2,3 15,7 8,0 1960 7,5 3,4 8,3 2,3 16,9 8,3 1963 7,6 3,4 8,4 2,3 17,4 8,4

tillgängligt prognosmaterial rörande lä- nens befolkningsutveckling fram till år 1975 kommenterats. Därvid har uttalats följande i fråga om de aktuella länen.

För Kristianstads län pekar hela prog- nosmaterialet mot oförändrad eller svagt minskande folkmängd. För Malmöhus län finns anledning räkna med en folk— mängdsökning på mellan 10 och 15 pro- cent. Med hänsyn till den aktuella ut- vecklingen förefaller det högre procent- talet mest troligt och en ännu mera po- sitiv utveckling kan ej betraktas som osannolik. För Hallands län synes en folkmängdsökning av mellan 5 och 10 procent trolig.

För att söka få en uppfattning om den tänkbara folkmängdsutvecklingen i Kris- tianstads, Malmöhus och Hallands län efter år 1975 är det av intresse att stu- dera länens andelar av landets totala folkmängd.

I tabell 5 redovisas de tre länens pro— centuella andelar av Sveriges folk- mängd från år 1900 och framåt i tiden. Såsom jämförelse har även medtagits Stockholmsregionen (Stockholms stad och Stockholms län) samt Göteborgs och Bohus län.

Tabellen visar klart den stabilitet, som utmärker länsandelarna av landets befolkning. De tre aktuella länen upp— visar sålunda mycket små differenser år från år. ökningen av Stockholmsre- gionens andel utgör endast drygt 1 pro- cent i genomsnitt för varje årtionde.

Ett bibehållande i fortsättningen av länsandelarnas nuvarande procentuella storlek av landets folkmängd skulle vid nedan antagen befolkningsutveckling för landet i dess helhet ge i tabell 6 re— dovisat resultat för de båda skånelänen och Hallands län åren 1970, 1980, 1990 och 2000.

Tabell 6. Kristianstads, Malmöhus och Hallands län procentuella andelar av landets beräknade totala folkmängd åren 1970, 1980, 1990 och 2000

”___—___—

Landets totala

Kristianstads län Malmöhus län Hallands län

År . folkmängd proc proc proc (mlljontal personer) andel antal an. andel antal inv. andel antal mv. ______________________——— 1970 8,0 3,4 272 000 8,4 672 000 2,3 184 000 1980 8,5 3,4 289 000 8,4 714 000 2,3 195 500 1990 9,0 3,4 306 000 8,4 756 000 2,3 207 000 2000 9,5 8,4 323 000 8,4 798 000 2 3 218 500 :

Tabell 7 . Landets totala Malmöhus län Är folkmängd * (miljontal proc. . personer) andel antal mv 1970 8,0 9,3 744 000 1980 8,5 10,3 875 500 1990 9,0 11,3 1 017 000 2000 9 5 12,3 1 168 500

En jämförelse av resultatet av denna framräkning med de förenämnda läns- prognoserna för år 1975 visar en nära överensstämmelse i fråga om den tänk- bara befolkningsutvecklingen i Malmö- hus län medan tillväxttakten beträffan- de Kristianstads och Hallands län enligt »länsandelsprincipen» skulle ske betyd- ligt snabbare än som förutsättas i läns- prognoserna.

Antages såsom ett maximialternativ i fråga om Malmöhus län, att länets andel undergår en 1-procentig ökning för var— je tioårsperiod, skulle detta läns befolk— ning —— under i Övrigt samma folk- mängdsutveckling för hela landet som ovan räknats med _— öka på sätt tabell 7 visar.

Enligt utredningens mening ger det ovan redovisade materialet för den framtida befolkningsutvecklingen vid handen, att, sett på längre sikt, en ök- ning av befolkningsunderlaget i Skåne och Halland är att förvänta. Särskilt accentuerad torde befolkningstillväxten bli i västra Skåne.

För att få en grund för bedömningen av det framtida vattenbehovet är det nödvändigt att söka skapa sig en bild av befolkningsutvecklingen för olika tät- orter inom respektive län.

Givetvis ökar svårigheterna i fram- tidsbedömningen av befolkningens stor- lek ju mindre enheter man begränsar sig till. Tillfälligheterna i form av t. ex. nyetablering eller nedläggning av en in- dustri spelar naturligen en väsentligt

större roll för en enstaka orts befok— ningsutveckling än motsvarande utvedc- ling för en större region. Den variera]- de yrkesfördelningen liksom åldersftr- delningen medför även att enhetliga lt- vecklingstendenser orterna emellan icke föreligger.

Utredningen har ansett det vara iv betydelse att få belyst befolkningsu- vecklingen inom tätorter med mer än 1 000 invånare. Utredningen har utgått från att mindre tätorter än de nämnda liksom glesbebyggelse normalt själva kan ordna sin vattenförsörjningsfråga genom lokala vattentillgångar. En in- ventering även av sådana smärre orter och enstaka platser skulle i övrigt knap— past vara genomförbar och skulle ej heller ha kommit att påverka slutresul- taten av utredningens bedömanden i olika hänseenden.

De bedömningar och antaganden som utredningen gjort angående befolknings- utvecklingen in—om tätorterna har utförs i nära samråd med vederbörande exper- ter inom resp. länsstyrelser.1 Dessa har såsom utgångspunkt för sina beräkning— ar använt sig av de ovan nämnda be- folkningsprognoserna fram till år 1975 för de planerade kommunblocken.

De av utredningen presenterade folk- mängdssiffrorna för tätorterna avser åren 1980 Och 2000.

Utredningen vill betona, att de redo— visade befolkningssiffrorna för de aktu- ella tätorterna inom länen för de nämn- da båda åren rimligen måste präglas av stor osäkerhet, vilken relativt sett ökar ju mindre tätorten är. Samtidigt må framhållas, att när frågan gäller att finna en regional lösning på ett områ- des framtida vattenförsörjning, vissa va- riationer i befolkningsutvecklingen för

1 I Kristianstads län byrådirektören vid läns- styrelsen B Thufvesson, iMalmöhus län inten- denten vid Skånes regionplaneinstitut B Ode- ving samt i Hallands län byrådirektören vid länsstyrelsen A Källsbo.

en ort inom området i förhållande till vad som antagits saknar större betydelse.

Beträffande de större tätorterna inom Malmöhus län har inom länet upprät- tats ett lägre och ett högre befolknings- alternativ. Det lägre är att betrakta som normalalternativ. Det högre alter— nativet har närmast betingats av de vanskligheter som föreligger att bedöma den framtida fördelningen mellan de ifrågavarande orterna av länets totala befolkning, vilken kan förväntas komma att kraftigt öka. Som exempel på en så- dan alternativ beräkning kan nämnas Hälsingborg, där antalet invånare vid det lägre resp. högre alternativet har an- tagits komma att år 1980 uppgå till 90000 resp. 100000 och år 2000 till 110 000 resp. 120 000 personer.

Utredningen har funnit det tillräck- ligt att anknyta sina överväganden om den framtida vattenförsörjningen till normalalternativet för en orts befolk- ningsutveckling. När såsom här är fal- let, det gäller att finna lösningar för att tillgodose vattenförsörjningen för större regioner, synes en eventuell förskjut- ning av folkmängden mellan olika orter inom en sådan region icke behöva på- verka det slutliga ställningstagandet till frågans lösning. Andra faktorer finnes, exempelvis utvecklingen av den spe- cifika vattenförbrukningen, som har större inverkan på bedömandena än be- lolkningens lokala fördelning.

Den antagna befolkningsutvecklingen inom tätorterna redovisas i kap. 5.

3.2 F ritidsbebyggelsens utveckling

En faktor av betydelse när det gäller att bedöma det framtida vattenbehovet är även omfattningen och lokaliseringen av fritidsbebyggelsen i landet.

Mot bakgrunden av den sociala ut— vecklingen med därtill hörande allt högre levnadsstandard har fritidsbe-

byggelsen i Sverige under de senare åren undergått en stark expansion. Den fortskridande urbaniseringen gör att människorna i dagens samhälle fått ett växande behov att disponera en fri— tidsbostad för avkoppling och rekrea— tion. Genom den växande biltätheten och därav följande ökad rörlighet uppkom- mer vidgade möjligheter för allt fler människor att söka sig ut i friluftsmiljö. Det som för icke allt för många år se- dan ansågs såsom en exklusivitet — att äga ett fritidshus — är numera en van— lig företeelse.

Omfattningen och lokaliseringen av fritidsbebyggelsen samt dess utveck— lingstendenser har studerats av 1962 års fritidsutredning. Resultatet av en inven- tering av fritidsbebyggelsen, som nyli- gen redovisats av fritidsutredningen,1 visar, att antalet fritidshus i landet vid början av år 1963 uppgick till ca 300 000. Detta innebär, att ungefär vart tionde hushåll disponerar en fritidsbo- stad. Största antalet fritidsstugor fanns i Stockholms län eller 65000. Därnäst i antal kom Göteborgs och Bohus län med 28 000 och Hallands län med 24 000. I Malmöhus län uppgick antalet till 12 000 och i Kristianstads län till när— mare 8000. Under treårsperioden 1960 —1962 ökade antalet fritidshus i landet med ca 46 000 eller med ca 15000 per år. Av nytillskottet hänförde sig drygt 10 000 stugor till Stockholms län. Andra områden med snabb tillväxt var Göte- borgs och Bohus län samt Hallands län med 4000 resp. 3800. I Kristianstads län ökade antalet fritidshus under pe- rioden med 1 800 och i Malmöhus län med 2 200.

Om utvecklingen fortsätter i motsva- rande takt som under perioden 1960—- 1962, skulle antalet fritidsstugor i lan- det år 1980 uppgå till drygt 600 000.

1 SOU 1964: 47 Friluftslivet i Sverige del I. Utgångsläge och utvecklingstendenser

Antages att i genomsnitt fyra perso- ner bor i varje stuga, skulle sålunda'vid nämnda tidpunkt närmare 2,5 miljoner personer i Sverige bebo fritidshus.

Utredningen om sydvästra Sveriges vattenförsörjning har, låtit göra en be- dömning av fritidsbebyggelsens utveck— ling längs hallandskusten fra-m till år 1980. Enligt denna, som redovisas som bilaga A, skulle antalet fritidshus längs hallandskusten komma att öka från ca 21 700 år 1962 till ca 43 000 år 1980. An- talet fritidsboende skulle därvid uppgå till ca 170 000 personer.

För Skånes del skulle en fördubbling fram till år 1980 av det ovan för år 1963 redovisade antalet innebära ca 40 000 fritidshus, vilket skulle medföra ca 160 000 fritidsboende.

Det finns anledning förmoda, att ut- vecklingen kommer att gå i än snab- bare takt än här skisserats. Fritidsut- redningen har för sin del bedömt att tillväxten av fritidshusen inom de när— maste fem åren kommer att ganska vä- sentligt överstiga 1963 års antal eller 300 000.

Tidigare utgick man ifrån att fritids- bebyggelsen i allmänhet skulle vara av betydligt enklare slag än permanenthe- byggelsen och att de fritidsboende själ- va skulle föredraga en lägre bostads- standard, icke minst i fråga om sanitär utrustning och sanitära förhållanden. Utvecklingen har emellertid gått i en markant annan riktning. Kraven be- träffande sanitär standard har oavbru- tet stigit under de senare åren. önske- mål om att draga in vattenledning i hu- se-n uppkommer mycket snart och lika- så att få avlopp ordnat från åtminstone kök och tvättställ. Inom en gruppbebyg— gelse uppkommer ävenledes mycket snabbt intresse för gemensam vatten— ledning och för avloppsledning. öns- kemål om wc blir allt vanligare. Dusch och badrum inom en fritidsbebyggelse är numera en icke ovanlig företeelse.

Allt detta medför i sin tur en succ'essift stegrad vattenförbrukning. En av 19l2 års fritidsutredning gjord intervjun)— dersökning avseende svenska folkets fritidsvanor samt önskemål om standard i fritidsbostaden bekräftar denna 11- vecklingstendens. Utvecklingen går sn— lunda märkbart i den riktningen, att kraven i fråga om vatten och avlou) för fritidsbebyggelsen alltmer närmir sig de krav, som ställes på permanenthe— byggelsens motsvarande anordningar.

Det kan i anslutning härtill nämns, att varken i byggnadslagstiftningen eller i övrig lagstiftning som berör bebyggd- sefrågor någon åtskillnad göres mella-n bebyggelse för helårsbruk och bebyg- gelse för fritidsändamål. Konsekvensen härav blir att det i princip ej heller föreligger skillnad i fråga om de krav som måste ställas på planeringen för de båda bebyggelseformerna. Vatten- försörjnings- och avloppsfrågorna blir sålunda en alltmer betydelsefull faktor i samband med planeringen av fritidsbe— byggelse.

Vid en bedömning av de framtida vattenbehoven för fritidsbebyggelsen måste hänsyn-. tagas till de ovan skisse— rade utvecklingstendenserna. Av sär- skild betydelse blir givetvis spörsmålen inom sådana områden, där en mera om- fattande fritidsbebyggelse i framtiden kan förväntas. I detta avseende är inom de områden, vilka är av intresse ur ut--' redningens synpunkt, icke blott västra Skånes kus'tområde och hallandskusten särskilt känsliga utan även Skånes syd- och ostkust.

3.3 Näringslivet1 3.3.1 Utvecklingen under 1950-talet

Den förvärvsarbetande befolkningen i hela riket uppgick enligt folkräkningen

1 Se bl a SOU 1963: 49, 58 och 62 Aktiv lo- kaliseringspolitik.

år 1960 till 3 244 100 personer medan motsvarande antal år 1950 var 3 104 800. Under 1950-talet ökade sålunda antalet förvärvsarbetande med 139 300 eller 4,5 %. Starka förskjutningar skedde un- der decenniet mellan olika näringsgre- nar. lnom jordbruk och skogsbruk mins- kade antalet förvärvsarbetande med nära 30 % eller med över 180 000 per- soner under det att industri och hant- verk ökade med 14 % eller drygt 150 000 personer. Inom gruppen tjänster före— kom en ökning med 14 % eller med drygt 50 000 personer.

Starkaste relativa ökningen av hela antalet förvärvsarbetande förelåg i Stockholms, Västmanlands och Norr— bottens län (mer än 10 %). Såväl Kris- tianstads som Hallands län visade en mindre minskning i förhållande till riksgenomsnittet (4 %) under det att Malmöhus län låg något över detta.

Ökningen av antalet inom industrin sysselsatta under 1950-talet hade regio- nalt sett stor spridning. Den starkaste procentuella ökningen (mer än 22 %) hade Stockholms län samt de båda nord- ligaste länen. Kristianstads län hade icke obetydligt över riksgenomsnittet (14 %) medan Malmöhus och Hallands län låg omedelbart under.

Även vad gäller servicenäringarna

Tabell 8 a. Förändring av antalet förvärvsarbetande i Kristianstads, Malmöhus och Hal—

(handel, samfärdsel, offentliga tjänster ln. m.) hörde de två länen i övre Norr- land samt Stockholms län till de län, som hade den största relativa syssel— sättningsökningen (mer än 25 %). Kris- tianstads län låg här klart under och Malmöhus län lika med medan Hallands län något överträffade genomsnittet (12 %).

Inom näringsgrenen byggnads- och anläggningsverksamhet hade Västerbot- tens och Norrbottens län den starkaste ökningen (mer än 59 %). De båda skå- nelänen liksom Hallands län nådde här icke upp till den genomsnittliga ökning- en (20 %).

Antalet sysselsatta inom jordbruk och skogsbruk minskade i samtliga län. De skogsbruksbetonade länen, främst norr- landslänen med undantag av Jämtlands län, hade den största relativa minsk- ningen (mer än 30 %) medan slätt- bygdsbetonade län såsom de båda skå— nelänen och Hallands län hade de lägsta procentuella minskningstalen.

Sammanfattningsvis redovisas i tabel- lerna 8a och 8b antalet förvärvsarbe— tande inom Kristianstads, Malmöhus och Hallands län är 1960 procentuellt förde- lade på olika näringsgrenar samt för- ändringen av antalet förvärvsarbetande mellan åren 1950 och 1960. Som jäm-

lands län mellan 1950 och 1960. Absoluta och relativa tal.

_________________________—————

Förändringen av antalet förvärvsarbetande mellan 1950 och 1960. Absoluta och relativa tal. Index 1950 = 100

_____________.___———_——-——

J ordbruk, skogsbruk Industri och

Byggnads- och an-

läggnings- Servicenäringar m. m. hantverk verksamhet Absolut ' Absolut Absolut Absolut ' minskning Index kning Inde ökning Index ökning Index ___________________— Kristianstads . län ....... 5 900 82 5 400 118 500 106 2 200 106 Malmöhus län 7 600 81 10 500 111 3 200 117 13 000 112 Hallands län. ' 5 200 ,76 2 700 113 900 116 __3 000 114 Hela riket . . . 186 200 71 147 700 114 49 300 120 139 400 | 112

Tabell 8 b. Procentuell fördelning av antalet förvärvsarbetande på olika näringsgrenar år 1960 i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län

Jordbruk och Byggnads- o.

Industri och .. . Service— skogsbruk anlaggnlngs- .. . m. m. hantverk verksamhet näringar Kristianstads län ................ 25 33 8 34 Malmöhus län ................... 11 38 8 43 Hallands län .................... 23 33 9 35 Hela riket 14 | 36 | 9 41

förelse anges även motsvarande värden för hela landet. Det må påpekas, att nå- got skiljaktiga principer vid bestäm- mandet av näringstillhörigheten har till- lämpats vid de båda folkräkningarna åren 1950 och 1960, varför full kongru- ens mellan de båda jämförelseåren icke föreligger. Tendensen i utvecklingen torde likväl icke ha påverkats av dessa smärre olikheter.

3.3.2 Utvecklingen inom Kristianstads, Malmö- hus och Hallands läns B-regioner En mera differentierad bild av närings- livets utveckling inom Kristianstads, Malmöhus och Hallands län ger utveck- lingen under 1950-talet inom de tre lä- nens sammanlagt 17 B-regioner enligt arbetsmarknadsstyrelsens regionindel— ning.1 Av intresse är främst inom indu- strin och servicenäringarna sysselsatta personer, då dessa båda näringsgrenar är de, vilka ur vattenförsörjningssyn- punkt äger den största betydelsen. De angivna procenttalen hänför sig till den mantalsskrivna befolkningen. Hänsyn har sålunda icke tagits till s. k. pend- lare, d. v. 5. personer bosatta på en ort men sysselsatta i en annan. Framförallt större orters folkmängd kan påverkas i positiv riktning av en sådan pendling. I fråga om inom industrin förvärvsar- betande visade följande B-regioner en relativt sett markant ökning (mer än 18 % mot riksgenomsnittet 14 %), näm-

ligen Hässleholms- och Ängelholmsre- gionerna i Kristianstads län samt Fal- kenbergs-, Varbergs- och Kungsbacka- regionerna i Hallands län. Inom samt- liga övriga regioner var utvecklingen svagare (omkring eller mindre än riks- genomsnittet). Två regioner, Tomelilla- regionen i Kristianstads län och Höga- näsregionen i Malmöhus län, visade en relativ minskning.

Antalet sysselsatta inom servicenä- ringarna ökade markant (mer än 22 % mot riksgenomsnittet 12 %) inom Lund- regionen i Malmöhus län och Kungsbac— karegionen i Hallands län. Inom övriga regioner var utvecklingen svagare. Sju regioner uppvisade en minskning eller ingen ökning, nämligen Simrishamns- och Tomelillaregionerna i Kristianstads län samt Höganäs-, Skurups-, Ystads-, Sjöbo- och Hörbyregionerna i Malmö- hus län.

3.3-3 Synpunkter på näringslivets lokalisering Ett mått på näringslivets utvecklings- grad är även den omfattning i vilken industriell eller annan lokalisering sker. En undersökning rörande den rumsliga spridningen i landet av 792 produk- tionsenheter (arbetsställen) inom indu- strin med minst 25 anställda, vilka loka- liserats, d. v. s. nyetablerats, flyttats

1 En s k B-region utgörs av en centralort — B-ort — med ett näringsgeografiskt omland på minst 15 000 invånare. Antalet B-regioner i riket uppgår till 152.

eller utlagts som filialer under 1946— 1961 visar bl. a. att låga relativa vär- den erhölls för områdena utefter Öre- sund medan icke obetydliga lokalise- ringar, mätt i antalet anställda, under perioden förekommit i norra Kristian- stads län. I fråga om öresundsområdet må dock framhållas, att nylokaliseringar som skett inom området, icke kunnat göra sig gällande då de ställts i relation till den redan tidigare omfattande indu- strin därstädes. Det må även påpekas, att av den refererade undersökningen icke framgår utvecklingen av närings— livet å en ort till följd av att ett före- tag expanderat sin verksamhet.

I anslutning till det nu framhållna får utredningen något beröra de fak- torer som mer eller mindre påverkar lokaliseringen.

En dominerande faktor i dagens läge är tillgången på arbetskraft på den ort, som väljes. Åtskilliga andra betydelse- fulla lokaliseringsorsaker finnes emel— lertid: ledig industrilokal eller lämplig tomtmark, goda kommunikationer, när- het till råvaruområdet liksom till av— sättningsområdet, o. s. v. Lokaliserings- förutsättningarna påverkas i hög grad även av andra faktorer av s. a. s. mera samhällelig art. En expansion av en in- dustri eller annan näringsgren på en viss ort kan kräva investeringar från samhällets sida i bostäder, gator och vägar, vatten- och avloppsanläggningar, skolor m. m. för att såväl företagets som befolkningens behov av olika förnöden- heter och tjänster skall kunna tillgodo- ses. En förutseende planläggning i skil- da hänseenden från ett samhälles sida är därför av största betydelse när det gäller att skapa lokaliseringsförutsättningar för näringslivets olika grenar på en ort.

Av de nämnda förutsättningarna är i dagens industrialiserade samhälle vat- ten- och avloppsfrågorna av väsentlig betydelse. Industrins fortgående utveck-

ling medför, att vattenbehovet för in- dustriändamål kraftigt ökar. Då utgif- terna för vattenförbrukningen succes- sivt stiger, framstår det som alltmer be- tydelsefullt för industrin att få kostnads- faktorn för de vattenkrav man har när- mare klarlagd. Sett ur industrins syn- punkt är det därvid önskvärt att få kän— nedom om kvaliteten hos det vatten, som kan erbjudas, liksom i möjlig mån de kvantiteter, som kan ställas till förfo- gande. En vital fråga i sammanhanget, vilken även kräver belysning, är vatten- dragens betydelse som recipienter för bl. a. industriellt avloppsvatten. '

3.3.4 Synpunkter på näringslivets framtida ut- veckling Den svenska nationalprodukten steg un- der 1950-ta1et trendmässigt med ca 3,5 procent per år. Denna stegringstakt låg högre än den som nåddes under mellan- krigstiden; för perioden 1920—1939 er- hölls 2,8 procent per år. 1959 års lång- tidsutredning1 har för åren 1960—1965 kalkylmässigt presenterat en ekonomisk utveckling, som innebär att nationalpro- dukten stiger med i genomsnitt 4 pro- cent per år, således en ökning jämfört med 1950-talet med ca 1/2 procent per år. Siffran 4 procent per år som tillväxt- takt för produktionen har erhållits ge— nom en sammanläggning av utvecklingen sådan den bedömts för ett stort antal sektorer inom näringslivet. Härvid har bl. a. antagits, att jordbruksproduktio- nen håller sig i det närmaste konstant medan skogsbruket utvecklas snabbare än tidigare som en följd av massa— och pappersindustrins utbyggnad. Industri— produktionens tillväxt påskyndas, så att dess andel av bruttonationalprodukten växer. Byggnads- och anläggningsverk- samheten samt offentliga tjänster för-

1 Svensk Ekonomi 1960—1965 (SOU 1962: 10).

utsättes växa i samma takt som under 1950-talet. Samfärdselns utveckling på- skyndas, o. s. v.

Vad som hittills framkommit anses tala för att långtidsutredningens bedö- manden i fråga om tillväxttakten under åren 1960—1965 kommer att uppnå-s. Beträffande den fortsatta tillväxten av produktionen efter år 1965 må framhål- las.2

I följande avseende anses förutsätt- ningarna för produktionens tillväxt bli mindre gynnsamma än tidigare. Från mitten av 1960-talet blir de årskullar, som uppnår produktiv ålder, väsentligt mindre. De mellanåldrar, från vilka ar- betskraften rekryteras, kommer som en följd härav att växa långsammare. Un- der 1970-talet blir antalet personer i dessa åldrar enligt prognoserna i det närmaste oförändrat. Den utsträckning, i vilken befolkningen deltar i produk— tionen, kommer samtidigt att förändras. Kvinnorna anses komma att fortsätta att öka sitt deltagande i yrkeslivet. Ungdo- men kommer att stanna längre i skol- bänken. Anledning finnes vidare att räk- na med växande krav på förkortad ar- betstid. Följden av alla dessa föränd- ringar anses sannolikt medföra ett om- slag redan vid 1960-talets mitt i utveck- lingen av arbetsinsatsen räknat i arbets- timmar från ökning till minskning. Tillväxten av produktionen per arbets- timmar måste som en följd härav ökas för att hålla tillväxten av nationalpro- dukten oförändrad. Detta medför gi- Vetvis svårigheter i en ekonomi, som i stort sett redan arbetar på Så hög teknisk nivå som den svenska. Utvecklingen kommer därför att ställa ökade krav på att göra arbets- och kapitalinsatsen me- ra produktiv, d. v. s. höja vad man kal- lar den »tekniska framstegstakten». Be— tydelsefulla faktorer härvid anses bl. a. vara arbetskraftens utbildningsnivå och arbetsrationaliseringar.

Ett utnyttjande av den mest effektiva tekniken kräver i viss utsträckning; strukturförändringar. För industrins del dominerar som strukturfaktor den rela— tivt snabba utvecklingen av utrikeshan- deln, som innebär att en växande an- del av produktionen exporteras och en växande andel av den inhemska för- brukningen importeras. Exporten och importen steg på 1950-talet i volym räknat med 70 procent, medan national- produkten steg med 40 procent. Får normala handelspolitiska förhållanden råda kan denna relativa tillväxt förvän- tas öka.

I fråga om utvecklingen på längre sikt anses det icke uteslutet, att produktio— nen per arbetstimme kommer att stiga i något snabbare takt än tidigare, dock icke säkert så mycket snabbare att det- ta helt kan uppväga den minskning av arbetsinsatsen i timmar räknat, som san- nolikt kommer att börja under senare delen av 1960-talet. Kan 1950—talets ex- pansionstakt, 3,5 procent per år, i fort- sättningen uppnås eller något överträf- fas, anses detta böra betraktas såsom ett relativt gynnsamt utfall.

Ovan har berörts aktuella synpunkter på den framtida utvecklingen av det svenska näringslivet i sin helhet. Därav framgår, att anledning finnes att under vissa förutsättningar räkna med en fort- satt måttlig tillväxt av produktionen totalt sett.

Av intresse i sammanhanget är även att granska utvecklingstendenserna hos sådana industrier, vilka är av särskild betydelse ur vattenförsörjningssyn- punkt. Härom får utredningen, som i frågan haft [samråd med Sveriges Indu— striförbund, framhålla följande.

Inom livsmedelsindustrin kan förvän- tas en fortsatt expansion av konservin-

* Ingvar Svennilson: Perspektiv på den eko— nomiska utvecklingen och forskningen (Indu- striella samhällsfrågor, 1 mars 1964).

dustrin med förskjutning mot djup- frysta produkter. Den samlade produk- tionen vid mejerier, slakterier och soc- kerbruk torde icke komma att nämnvärt öka. En fortsatt storleksrationalisering inom dessa industrier är dock trolig.

Gummi- och plastindustrin använder f. n. huvuddelen av det vatten, som för- brukas, till kylningsändamål. Olika fö- retag inom branschen har : dock vitt skilda krav på kylvattenkvaliteten. Me- dan på ett håll grundvattenav låg tem- peratur anses erforderlig; används på ett annat håll havsvatten för kylning. Utvecklingen inom branschen går dock mot ökad användning av luftkylning och utnyttjande av vatten av hög kvalitet endast i slutna system.

Någon omlokalisering i större skala inom cellulosaindustrin anses knappast komma att aktualiseras. I"första hand torde man ha att räkna med en fortsatt utbyggnad av hefintliga'industrier. En viss storleksrationalisering torde också göra sig märkbar.

Utvecklingen beträffande oljeraffina- derierna är mera osäker! Vattenbehovet för dessa torde emellertid i framtiden icke bli så stort-, om anläggningarna, såsom numera är 'vanligt' utomlands, förses med luftkylning. '

Järnverken kan räknas till de stora vattenförbrukarna. Det anses icke orea- listiskt att räkna med en lokalisering av metallförädlingsindustri till södra Sve- rige i framtiden. Aktuella planer existe- rar dock icke.

3.3.5 Bedömning av näringslivets utvecklingi Skåne och Halland

I stora drag anses det råda en regional stabilitet i näringslivet, d. v. s. att den lokalisation och struktur, som i dag präglar näringslivet, också kommer att i stort sett gälla under den närmaste framtiden. Så anses bli fallet icke minst i fråga om mellersta och södra Sverige.

Vid försök'till bedömning av närings- livets fortsatta utveckling i Skåne och Halland framträder dock vissa särdrag, vilka kan tänkas komma att öva visst inflytande på framtidsbilden.

Näringslivet i Skåne är rikt differen- tierat. Det representerar en mångfald skilda områden och grenar. Detta be- ror i sin tur på flera gynnsamma fakto- rer. Skåne har mycket goda kommunika- tioner både inom landskapet och med landet i övrigt liksom med kontinenten. Vägnätet är väl utbildat. Avstånden mel— lan landskapets tätorter är måttliga. Goda hamnar finnes. Landskapet, sär- skilt dess västra delar, är rikt befolkat, 0. s. v. Allt detta är betydelsefulla ut- vecklingsfrämjande faktorer. En annan är närheten till råvarukällor. Socker— bruken och den alltmer expanderande konservindustrin är exempel på upp— byggnad av industrier på jordbrukets grund. Ett annat exempel är Skånes ler-, kalk-' och andra fyndigheter, som ska- pat förutsättningar för betydande in- dustrier.

För'utvecklingen av det skånska nä- ringslivet är vidare den successivt på- gående titbyggnaden av Lunds Univer- sitet liksom tillkomsten- där av en tek- nisk "högskola" och en handelshögskola av största" betydelse. De impulser och det vetenskapliga stöd som i vidgad om- fattning utgår därifrån är en utomor- dentligt attraherande faktor när det gäl- ler framstegsutvecklingen.

Av vital betydelse när det gäller nä- ringslivets fortsatta utveckling i Skåne är även dess geografiska närbelägenhet till den alltmer integrerande europa- marknaden. Utvecklingen härutinnan har bl. a. medfört att industrier i allt större omfattning förlägger sina för- säljningskontor, lagerlokaler m. m. till västra Skåne, främst Malmöområdet, för att därigenom förbättra kommunika- tionerna med utlandet. Det är alldeles

givet, att en vidgad europamarknad kommer att inverka på utvecklingen av näringslivet i Skåne liksom i Halland. Vilka branscher inom industrin som därvid kommer att påverkas mer än andra är icke möjligt att förutse. Oavsett den speciella inriktning, som den egent- liga industrin i följd av den gemensam— ma marknaden kan få, kommer service- industrin (reparationsverkstäder för motorfordon o. s. v.) liksom servicenä- ringarna (samfärdseln, handeln, de of- fentliga tjänsterna m. m.) att öka i om- fattning.

De diskuterade planerna på en fast Öresundsförbindelse är en annan faktor, som om den realiseras, kommer att få en utomordentlig betydelse när det gäl- ler näringslivets utveckling inom de aktuella områdena.

Även om Malmöhus län i fråga om nä- ringslivets påverkan från utlandet har ett mera gynnsamt läge bl. a. i geogra- fiskt hänseende än Kristianstads län, an- ses förhållandena även tala för en po- sitiv utveckling inom detta senare län. Uttunningen av befolkningen i Kristian- stads län synes sålunda vara på väg att brytas. Inom länet kommer att finnas ett arbetskraftsöverskott, som bör inne- bära en god jordmån för en ökad in- dustrilokalisering dit. Under senare åren har såsom ovan berörts (se 3.3.3) flera betydande nyetableringar skett inom länet.

Sammanfattningsvis synes beträffan- de näringslivet i'Skåne anledning finnas att med hänsyn till föreliggande förhål— landen räkna med en avgjort positiv ut- veckling.

Även Halland har goda yttre förut- sättningar för en gynnsam utveckling av näringslivet: fördelaktigt geografiskt läge, goda kommunikationer liksom hamnar, korta avstånd, o. s. v. Den po- sitiva produktionsutvecklingen, som i föregående avsnitt skisserats för landet i dess helhet, bör därför slå igenom även i detta landskap. Redan nu finnes en icke obetydlig industri, vilken repre- senterar ett flertal grenar, och förut- sättningarna för ytterligare industrilo- kalisering till landskapet anses vara goda. I detta sammanhang kan nämnas att aktuella planer finnes att anlägga en större massaindustri vid Viskans myn- ning, norr om Varberg. Hallands geo- grafiska läge mellan Göteborgsregionen i norr och det tätbefolkade västra Skå- ne i söder gör även att den expansion i olika hänseenden, som sannolikt kan förväntas inom dessa närliggande om- råden, även kommer att påverka Hal- land i gynnsam riktning. Som en ytter- ligare faktor kan nämnas Hallands se- dan gammalt erkända betydelse som ett attraktivt rekreationsområde sommar- tid. Enligt prognoserna finnes anledning räkna med en omfattande ökad fri- tidsbebyggelse utmed kustområdet.

KAPITEL 4

Vattenförbrukningens utveckling

Förbrukningen av vatten inom tätorter- na i Sverige har i likhet med inom andra industrialiserade länder ökat mycket hastigt under 1900-talet. Inom städerna har den mer än fördubblats under en trettioårsperiod, från i medel— tal 150 liter per person och dygn (l/pd) år 1930 till 320 l/pd år 1960. Förhållan- dena varierar dock avsevärt mellan oli- ka orter. År 1960 uppgick vattenförbruk- ningen i t. ex. Södertälje (32 500 inv.) till 427 l/pd, i Vetlanda (9 400 inv.) till 183 l/pd, i Ljungby (8 500 inv.) till 411 l/pd och i Sävsjö (4200 inv.) till 198 l/pd. Förbrukningen per person, den s. k. »specifika vattenförbrukningen», torde i stort sett stå i viss relation till tätorternas invånarantal, även om va- riationerna inom en storleksgrupp är stora. Erfarenhetsmässigt har sålunda större tätorter vanligen högre specifik förbrukning än mindre orter.

Utredningens huvuduppgift är, såsom tidigare framhållits, att klarlägga vilka råvattentillgångar som bör nyttjas för att den framtida vattenförsörjningen för tätorter och industrier inom Kristian- stads, Malmöhus och Hallands län skall kunna lösas. I första hand bör behovet av renvatten tillgodoses, d. v. s. dels vatten för hushållsändamål och för ge- mensamma ändamål, såsom sjukhus, skolor, hotell 0. (1. inom samhällena och dels industrins behov av vatten av mot- svarande kvalitet.

Vatten som levereras från kommunal vattenförsörjningsanläggning måste en-

ligt hälsovårdsstadgan vara tjänligt för sitt ändamål, d. v. 5. vara av tillfreds- ställande beskaffenhet till dryck, mat- lagning och andra hushållsändamål. Detta medför att industrier med myc- ket stora kvalitetskrav på vatten, t. ex. livsmedelsindustrier, icke sällan täcker sina vattenbehov från de kommunala vattenverken. Dessutom är ofta inom samhällena belägna industrier med icke alltför stora behov av vatten av lägre kvalitet, t. ex. för kyländamål, anslutna till kommunala anläggningar, eftersom detta ur ekonomisk synpunkt kan vara fördelaktigare än att bygga en egen vat- tenförsörjningsanläggning. Industrier med hög vattenförbrukning, såsom järn- verk, skogsindustrier m. fl., anlägger däremot som regel egna vattenverk, ba- serade på lokala vattentillgångar, i vil- ka behandlingen av vattnet anpassas till de särskilda kvalitetskrav som produk- tionen ställer.

En bedömning av det framtida vatten- behovet har av utredningen bl. a. ba— serats på förefintligt material beträffan- de vattenförbrukningen för olika än- damål. Den tillgängliga statistiken inom området utgörs främst av »Statistiska uppgifter över vattenverk, avloppsverk, vägar och gator samt renhållningsverk i svenska städer och samhällen» utgiven av Svenska Kommunal-Tekniska För- eningen (SKTF) för åren 1904—1959. Statistiken från och med år 1960 redovi- sas av Svenska Vatten-och Avloppsverks- föreningen (VAV) som vartannat år utger

»Statistiska uppgifter över vatten- och avloppsverk». Ett värdefullt komple- ment till denna statistik utgör lokala årsberättelser över verksamheten vid städernas vatten- och avloppsverk. En brist i statistiken är att den hit- tills endast omfattat städer och ett fåtal större köpingar. Dessutom redovisas ej vattenförbrukningen vid industrier med egen vattenförsörjning. Med hänsyn till utredningsuppdragets utformning och för att möjliggöra en säkrare bedöm- ning av det framtida vattenbehovet har utredningen därför utfört kompletteran- de undersökningar av vattenförbruk- ningens storlek och utveckling. Utredningen har sålunda i samarbete med länsingenjörskontoren i Kristian- stads, Malmöhus och Hallands län verk- ställt en inventering av vattenförsörj- ningsförhållandena år 1960 i tätorter med minst 1 000 personer och vid indu- strier med större vattenförbrukning inom de tre länen. I inventeringen re- dovisas dels den totala förbrukningen av renvatten inom tätorterna och dels denna förbrukning uppdelad med hän- syn till användningsområdet i två grup- per, nämligen för hushålls- och sam- hällsändamål samt för industriändamål. Gruppindelningen har gjorts främst för att särskilja industriförbrukningen, vil- ken icke är beroende av befolknings- utvecklingen på samma sätt som den övriga vattenförbrukningen. För att be- gränsa det omfattande inventeringsar- betet har inom gruppen industri endast medtagits industrier med en vattenför- brukning överstigande 30 000 m3/år. Det- ta medför att vattenförbrukningen vid industrier, vilka har lägre förbrukning än den nämnda och är anslutna till kommunal vattenförsörjningsanlägg- ning, kommer att redovisas inom grup- pen för hushålls- och samhällsändamål. Detta förhållande torde emellertid icke ha någon större betydelse vid prognos-

arbetet, då inom större tätorter denna del av industrivattenförbrukningen ut- gör en liten del av den totala förbruk- ningen. Resultatet av inventeringen re- dovisas 1 kap. 5.

I syfte att utröna förbrukningens eventuella beroende av boendeformer har utredningen vidare i samarbete med byggnadskontoren i Falkenberg, Halmstad, Karlskoga, Linköping, Norr- köping och Örebro närmare studerat vattenförbrukningen i dessa städer åren 1952—1961.

Denna senare undersökning har om- fattat såväl områden med moderna fler- familjshus som områden med moderna villor, radhus och kedjehus (enfamiljs- hus). I det förra fallet berör undersök- ningen 13 000 personer och i det senare ca 1 000 personer. I flerfamiljshus sker mätningen av vattenförbrukningen of- tast gemensamt för ett stort antal lägen- heter, varvid någon individuell debite- ring på de enskilda lägenheterna icke förekommer. Enfamiljshusen är som re- gel försedda med separata vattenmätare, vilket medger debitering på varje hus- håll för dess förbrukning. Detta kan ha viss inverkan på förbrukningens stor- lek.

En värdefull undersökning av vatten- förbrukningens utveckling inom Göte- borg under den nämnda tioårsperioden har även ställts till utredningens förfo- gande av vatten- och avloppsverket i staden. Undersökningen omfattar all förbrukning för hushållsändamål grup- perad och bearbetad med hänsyn till bostadsbebyggelsens standard och ut- formning. För det sista året i perioden, 1961, omfattar materialet flerfamiljs- hus med en sammanlagd befolkning av 240 000 personer och enfamiljshus med sammanlagt 40000 invånare.

På utredningens uppdrag har fil. lic. P. Seeger och assistent S. Nilsson vid institutionen för statistik vid Uppsala

Universitet gjort en bedömning ur sta- tistisk synpunkt av det enligt ovan framkomna materialet.

Bedömningen av framtida vattenbe- hov för industriändamål har skett efter överläggningar med Sveriges Industri- förbund.

I det följande redovisar utredningen sitt ställningstagande i fråga om be— dömningen av storleken av de framtida vattenbehoven för dels hushålls- och samhällsändamål och dels industriän— damål.

200

380

260

340

l20

100

80

60

40

20 _ __ m_, ...... N.N. %

_ Medeldygnsförbrukning I-IIII Utvecklingstendens

1.952 1953 1961 År

Figur 1. Vatienförbrukning inom modern be- byggelse i Falkenberg och Karlskoga åren 1 9 5 2— 1 9 6 1

l955

4.1 Framtida vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål

4.1.1 Hushållsändamål

4.1.11 Utvecklingen av vattenförbruk- ningen inom modern bebyggelse Utredningen har bedömt utvecklingen av vattenförbrukningen främst med ut- gångspunkt från de ovan nämnda un- dersökningarna. Resultaten av undersökningarna bely- ses i figurer 1—5. Beträffande flerfamiljshusen kan kon-

vm År

1958

51952 1955

Figur 2. Vallen/örbrukning inom modern be— byggelse i Örebro åren 1952—1961

stateras, att utvecklingen av vattenför- brukningen under tioårsperioden 1952 —1961 är i stort sett entydig.

För Karlskoga (figur 1), Stjärnhus- området i Örebro (figur 2) och kvarte- ret Pipan i Norrköping (figur 3) re- dovisas en relativt jämn stegring upp- gående till 15—20 l/pd. I Falkenberg (figur 1) har ökningen varit avsevärt högre, 50 l/pd. Förbrukningen här är 1961 understiger likväl den genomsnitt- liga nivån för samtliga undersökta om- råden. Den kraftiga ökningen i detta

m 0

*V- Eitan.

80

"m...”-_ Medeldygnsförhrukning » : m ————————————

:..-| Utvecklingstendens

iw. Rosenträdet

_ Medeldygnsförbrukning

null 'UivecHingstendens

CD

1952 1955 1958

Figur 3. Vallenfärbrukning inom modern be- byggelse med flerfamiljshus i Norrköping åren 1952—1961

nmÅr

fall torde delvis kunna förklaras med det låga utgångsvärdet. Utvecklingen inom kvarteret Baronbackarna i Örebro (figur 2) och kvarteret Rosenträdet i Norrköping (figur 3) har också gått något snabbare. Ökningen uppgår till 25—30 l/pd. Variationerna mellan för- brukningen under de olika åren har va- rit relativt stora i kvarteret Bosenträ- det i Norrköping, vilket kan förklaras av att området är litet (endast 200 boende).

Vattenförbrukningen har som ett ge-

— Medeldygnsförbrukning ......W.

60

lll-| Utvecklingsnndens ;

1,0 __ ' ” i m..—:, .........

_ Med eldygnslörbrukning

"ll Utncklingstendena

20 ""'— kv. Elofslängil """ _?"" ""” Medeldygnslörbwkning ;

0 * I i 1952 l955 1958 1961 Å r

Figur 4. Valtenförbrukning inom modern ble- byggelse med enfamiljshus i Norrköping åren 1952—1961

nomsnitt för samtliga nu nämnda om- råden med flerfamiljshus ökat under åren 1952—1961 med ca 25 l/pd till ca 190 l/pd.

I Göteborg (figur 5) har under nämn- da tidsperiod vattenförbrukningen inom moderna flerfamiljshus ökat något lång- sammare, från 170 l/pd till ca 185 l/pd, än vad som framkommit vid de övriga undersökningarna.

Med ledning av resultaten av de redo- visade undersökningarna har utredning- en ansett det skäligt att räkna med en genomsnittlig ökning av vattenförbruk-

120

100

80

60

40

dygnsförbrukning klingstendens

zoj- i

1952 1955 1958 1951 Är

Figur 5. Vattenförbrukning inom modern be- byggelse i Göleborg åren 1952—1961

ningen inom moderna flerfamiljshus från 170 l/pd år 1952 till 190 l/pd år 1961.

Utvecklingen inom de undersökta områdena med enfamiljshus uppvisar icke samma likformighet som beträffan- de flerfamiljshusen. Antalet undersökta enfamiljshus är dock avsevärt lägre. Av figurerna 1, 2, 4 och 5 framgår likväl att förbrukningen i flertalet fall varierar mellan 100 och 125 l/pd. Stegringen av vattenbehovet under tioårsperioden tycks också vara något lägre än i fler- familjshusen.

Inom Norrköpingsområdena (figur 4) redovisas såväl snabbare utveckling som högre slutvärden än inom övriga om— råden. Förbrukningen når dock icke upp till samma nivå som inom områden med flerfamiljshus.

Göteborgsundersökningen (figur 5), som baseras på ett stort grundmaterial, uppvisar _i fråga om enfamiljshus en ökning av ca 10 l/pd till ett slutvärde år 1961 av 115 l/pd.

Enligt de redovisade undersökning- arna skulle vattenförbrukningen i en- familjshus vara avsevärt lägre än i fler- familjshus. Att så är fallet anses främst bero på skillnaden i debiteringssätt i fråga om vattenavgiften.

Denna slutsats att vattenmätning av de enskilda hushållens förbrukning skulle ha avgörande inverkan på för- brukningens storlek bekräftas av ett flertal undersökningar utförda i andra sammanhang. Ett radhusområde i öre- bro, där vattenmätning skedde gemen- samt för samtliga hushåll och kostna— den sålunda slogs ut på alla lägenheter- na, uppvisade i jämförelse med ett an- nat likartat område med separat mät— ning 50% högre vattenförbrukning. I en av civilingenjör L. Dirke, Göteborg, år 1959—1960 på uppdrag av Statens nämnd för hyggnadsforskning utförd

jämförande undersökning av vattenför- brukningen i hyreshus med och utan varmvattenmätare för de enskilda hus- hållen redovisas en besparing av i ge- nomsnitt 70 l/pd. I två likartade områ- den med flerfamiljshus i Karlskoga var vattenförbrukningen 25 l/pd lägre i det område som var försett med varm- vattenmätare.

Den stora skillnaden mellan förbruk- ning inom enfamiljshus och flerfamiljs- hus verifieras även av undersökningar, som utförts av väg- och vattenbygg- nadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå. Inom mindre samhällen med i huvud- sak friliggande enfamiljshus har såle— des avloppsvattenmängden i genomsnitt vid ett stort antal dygnsundersökningar av avloppsreningsverk uppgått till 130 l/pd. Likartade resultat redovisas i en vid geografiska institutionen vid Lunds Universitet utförd sammanställning rö- rande vattnets användning inom olika bebyggelseområden i Lund. _

4.112 Framtida vattenbehou för hus- hållsändamål

Utredningen har vid bedömningen av det framtida vattenbehovet förutsatt att huvuddelen av bostadsbeståndet i fram- tiden kommer att ha en utrustningsstan- dard av åtminstone samma klass som modern bebyggelse av i dag. Prognoser- na har därför upprättats främst med ut- gångspunkt från utvecklingen inom mo- dern bebyggelse under 1950-talet. Bland de faktorer som skulle kunna orsaka en fortsatt ökning av vattenför— brukningen bör framhållas ökad an- vändning av tekniska hjälpmedel i hus- hållen, såsom diskmaskiner, tvättma- skiner, avfallskvarnar o. d. samt ändrade hygienvanor. En ökad användning av disk- och tvättmaskiner i hushållen be- höver dock icke medföra någon mera avsevärd stegring av vattenbehovet. Däremot-torde en höjning av den per-

sonliga hygienen genom t. ex. ökad bad- frekvens kunna innebära en betydande ökning av behovet av vatten. Även and- ra faktorer, exempelvis den stigande vattenåtgången för trädgårdsbevattning, kan komma att inverka på vattenför- brukningen i framtiden. För vissa stä- der i Förenta staterna redovisas mycket höga vattenförbrukningar, vilket bl. a. beror på att luftkonditionering av bo- städerna förekommer i betydlig omfatt- ning. Med hänsyn till klimatet i Sverige är det dock knappast troligt att luft- konditionering kommer att användas hos oss i sådan utsträckning inom bo- stadsbebyggelse, att detta skulle föror- saka någon påtaglig ökning av vatten- förbrukningen.

Utredningen har räknat med en fort- satt ökning av vattenbehovet för hus- hållsändamål i samma takt som inom modern bostadsbebyggelse under 1950- talet. Detta skulle innebära en stegring med 20—25 l/pd under varje tioårs- period. Det är givetvis vanskligt att be- döma om den skillnad i vattenförbruk- ning, som i dag råder mellan hushåll i enfamiljs- och flerfamiljshus, även i framtiden kommer att bestå. Utredning- en har dock antagit, att under förut- sättning att debiteringen av kostnaden för vatten i fortsättningen sker på lik- artat sätt som f. 11., den nu existerande skillnaden i förbrukning, ca 75 l/pd, kommer att kvarstå. Sammanfattningsvis innebär utred- ningens antaganden i fråga om den framtida vattenförbrukningen för hus- hållsändamål följande.

Utredningen har stannat för ett an- taget värde är 1961 för vattenförbruk- ningen i flerfamiljshus av 190 l/pd. En fortsatt stegring i den takt som skedde under 1950-talet skulle innebära ca 250 l/pd år 1980 och 300 l/pd år 2000. An- _tages att den rådande skillnaden mel- lan förbrukningen i flerfamiljshus och

400

300 -'

200

2000År

1930 1960 1970 1990

Figur '). Prognos över framtida vattenbehov för hushållsändcunål

enfamiljshus, ca 75 l/pd, består även i fortsättningen, ger detta för enfamiljs- hus ett värde år 1980 av ca 175 l/pd och år 2000 av 225 l/pd (figur 6).

4.1.2 Samhällsäudamål

Under begreppet förbrukning för sam- hällsändamål har sammanförts all för- brulming av renvatten inom ett sam- hälle, som icke är att hänföra till för- brukning för hushålls- eller industri- ändamål. Däri kommer således att ingå förbrukning för en mängd olikartade ändamål av vilka dock flertalet hör samman med gemensamma funktioner i samhället, såsom för sjukhus, skolor, ho- tell, badinrättningar, gator, parker o. d., brandsläckning osv. Även sådan vatten- åtgång som orsakas av förluster i led- ningsnät m. In. inräknas. Med hänsyn till att en stor del av förbrukningen härrör från anläggningar, som är gemen- samma för invånarna, är det naturligt att storleken av förbrukningen är be- roende på ett samhälles struktur. Som

exempel kan nämnas att förbrukning- en för samhällsändamål i Malmö och Lund är 1960 enligt utredningens in- ventering uppgick till 75 l/pd medan den i Eslöv endast var 40 l/pd. Men även mindre städer kan stundom upp- visa mycket höga värden. För t. ex. Fal- kenberg och Laholm redovisas sålunda mer än 100 l/pd, vilket till en del dock kan bero på den starkt ökade befolk- ningen sommartid. Den statistiska osä- kerheten beträffande förbrukningen för samhällsändamål (gäller även den s. k. allmänna förbrukningen i SKTF:s sta- tistik) är dessutom stor, beroende på att värdena troligen ofta erhållits som en restpost efter bestämning av hus- hålls- och industriförbrukningen. För att erhålla en säkrare grund för bedöm- ning av det framtida vattenbehovet inom denna grupp skulle erfordras ett omfat- tande detaljstudium av förbrukningen hos de i gruppen ingående större vat- tenförbrukarna, såsom sjukhus, badin- rättningar, hotell 0. d. Med hänsyn bl. a. till utredningens översiktliga karaktär har något dylikt detaljerat prognosarbe- te för varje tätort icke genomförts. Förbrukningen för gemensamma än- damål synes i de svenska städerna i all- mänhet uppgå till 50—100 l/pd. I mind- re samhällen är detta slag av förbruk- ning däremot ännu obetydligt. Utred- ningen har ansett det motiverat att räkna med att förbrukningen för sam- hällsändamål kommer att stiga minst lika hastigt som förbrukningen för hus- hållsändamål. Utredningen har med hänsyn härtill antagit att förbrukning- en för samhällsändamål år 2000 kom— mer att ha stigit till lägst 100 och högst 200 l/pd beroende på ortens storlek. _

4.1.3 Framtida vattenbehov för hushålls- och samhällslindamål

Med utgångspunkt från vad som ovan redovisats anser utredningen, att ett

O . I 2000 År

960 1970 1980 l990

Figur 7. Prognos över framtida vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål

antagande, att vattenförbrukningen för hushålls— och samhällsändamål kommer att genomsnittligt stiga från ett värde år 1960 av 210 l/pd till 350 l/pd år 1980 och till 450 l/pd år 2000, är moti- verat. Begynnelsevärdet år 1960 utgör ett medeltal enligt inventeringen.

Såsom ovan nämnts har en orts stor- lek viss inverkan på vattenförbrukning- en. Antalet boende i flerfamiljshus, där vattenförbrukningen visat sig vara hög- re än i enfamiljshus, kan i framtiden även förväntas relativt sett öka mera i större orter än i mindre. Behovet av vatten för samhällsändamål, räknat per person, är även i allmänhet högre inom de större orterna, vilket torde komma att ytterligare accentueras i framtiden. Utredningen anser det därför realistiskt att i fråga om större städer räkna med något högre värden för den framtida vattenförbrukningen än vad som ovan antagits såsom ett genomsnitt.

På motsvarande sätt finns anledning" att för mindre tätorter välja en något lägre utvecklingslinje. Bostadsbebyggel-

sens struktur domineras nämligen lär vanligen av villabebyggelse, vartill kom- mer att behovet av vatten för samhälls— ändamål är avgjort mindre än inom större tätorter.

Utredningen har sålunda vid sitt ställningstagande rörande storleken av den framtida vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål utöver de antagna genomsnittliga värdena för åren 1980 och 2000 ansett sig böra räk- na med ytterligare ett högre och ett lägre värde, det förra för större stäler och det senare för mindre samhällen. Dessa värden överstiger respektive un- derstiger genomsnittsvärdena med 50 l/pd. I figur 7 åskådliggöres de tre ut- vecklingslinjerna grafiskt.

4.2 Framtida vattenbehov för industri- ändamål

Inom industrin används vatten för en mängd skilda ändamål. Med hänsyn till användningsområdet kan två huvud- typer av industrivatten särskiljas, näm- ligen fabrikationsvatten och kylvatten. Med fabrikationsvatten avses vatten som ingår i produktionen som råvara, t. ex. vid bryggerier, eller utgör hjälpmedel vid produktionen inom livsmedelsin- dustri, Skogsindustri osv. Kylvatten ut- görs, såsom framgår av benämningen, av vatten som används för kylning vid industriella processer. Dessutom förbru- kas vatten inom industrin för hygienis- ka ändamål.

Kvalitetskraven på industrivatten va- rierar avsevärt allt efter användnings- området. Som exempel kan nämnas, att livsmedelsindustrin för en stor del av produktionen behöver vatten av myc- ket hög kvalitet, särskilt ur bakteriolo- gisk synpunkt. Inom vissa pappersindu- strier måste man ha ett relativt rent vatten med låg färgstyrka för att pap- peret icke skall missfärgas. Det bakte-

riologiska kvalitetskravet är emellertid för detta vatten betydligt lägre än inom livsmedelsindustrin. Garverier och vissa textilindustrier kan i produktionen även utnyttja obehandlat ytvatten av tämli- gen låg kvalitet. Inom järnindustrin krävs i vissa processer vatten som inte får innehålla sådana små partiklar som humusämnen samt oljor o. d. Vissa indu- strier kräver vatten med mycket låga salthalter. För kyländamål har hittills inom industrin ofta använts grundvat- ten eller renvatten från kommunala vattenförsörjningsanläggningar. Detta torde bero därpå att de lokala grund- vattentillgångarna varit goda eller att priset på renvatten från de kommunala anläggningarna varit relativt lågt. Vid industrier med mycket stora kylvatten- behov utnyttjas mestadels ytvatten. Stun- dom kan därvid havsvatten användas. Kvalitetskraven för kylvatten är många gånger icke höga. Även luftkylning kom- mer till användning vid st-ora kylbehov och där vattentillgångarna är begrän- sade.

Under senare år har priset på ren- vatten stigit avsevärt inom samhällena, i en del fall i samband med införande av avloppsavgifter. Därvid har man på många platser kunnat konstatera en stagnation eller minskning av industri- vattenbehoven, sannolikt främst beroen- de på att industrierna vid de stegrade kostnaderna rationaliserat driften och därigenom utnyttjat vattnet bättre, t. ex. genom ökad cirkulation. Denna stagna- tion har i åtskilliga fall dock endast varit temporär.

Kostnaderna för framställning av ren- vatten torde i framtiden icke bli lägre än f. n. Snarare torde en ökning av vattenpriserna bli aktuell allteftersom längre bort belägna vattentillgångar måste tagas i anspråk.

Vid nyanläggningar av industrier och vid rationaliseringar inom befintliga

industrier finns möjligheter att med god ekonomi vidtaga åtgärder för att minska vattenförbrukningen. Först i den mån den totala vattenkostnaden inom en in- dustri stiger, så att den blir en ekono- misk faktor av betydelse och av intresse för industrin, kan man räkna med att åtgärder i syfte att minska denna post vidtages. En produktionsökning innebär dock i och för sig en ökning jämväl av vattenbehovet.

Behovet av fabrikationsvatten, i allt fall vid de större industrierna, torde sålunda i fortsättningen stiga, även om möjliga rationaliseringar och andra vat- tenbesparande åtgärder utnyttjas. Sär— skilt inom exempelvis livsmedelsindu- strin förefaller sålunda en ökning tro- lig till följd av de mycket höga hygie- niska krav som uppställs. ' Grundvatten och renvatten från kom- munala vattenförsörjningsanläggningar torde sannolikt komma att i framtiden utnyttjas mindre för direktkylning inom industrin. Genom en fortsatt övergång till luftkylning och slutna kylsystem, som kan förväntas, minskas behovet av renvatten avsevärt, då vatten av säm- re kvalitet eller luft kan utnyttjas som kylmedium,

Vad nu framhållits om utvecklingen av vattenförbrukningen inom skilda om- råden av industrin synes enligt utred- ningens mening närmast peka mot att man icke behöver räkna med någon nämnvärd ökning av behovet av indu- strivatten, beräknat per producerad en- het, utan snarare en minskning. Utveck- lingen i en del länder, t. ex. Tyskland, tyder härpå.

I kap. 3 har framhållits, att anled- ning finnes att räkna med en fortsatt måttlig tillväxt av produktionen totalt sett. I anslutning därtill kan även indu- strivattenbehovet förväntas komma att öka. Med hänsyn till det samband som råder mellan storleken av produktionen

och vattenförbrukningen kan det så- lunda stigande vattenbehovet förväntas komma att stå i direkt proportion till produktionsökningen.

Det har icke varit möjligt att upp- rätta lokala industriprognoser för tät- orterna för en så lång tid, varom här är fråga. Utredningen har i samråd med Sveriges Industriförbund i stället gjort en generell bedömning av indu- strivattenbehovet i framtiden och har därvid funnit skäl antaga att förbruk- ningen kommer att vara fördubblad år 1980 och tredubblad år 2000. Häri har då icke inräknats den del av in- dustrins behov av vatten som kan till- godoses från ytvattentäkter av mindre god beskaffenhet. Ej heller innefattas däri skogsindustrins mycket stora vat- tenbehov, vilka även i fortsättningen förutsättes kunna tillgodoses genom nt- tag från närbelägna vattendrag.

4.3 Vattenförbrukningens variationer

Vattenförbrukningen varierar med viss periodicitet, under dygnet, veckan, må— naden eller året. Förbrukningen under ett dygn karakteriseras av en eller flera förhrukningstoppar under dagen och ett minimum nattetid. Variationerna inom en tätort beror bl. a. på tätortens storlek, struktur o. d. Vattenförhruk- ningskurvan för en vecka har vanligen ett mycket karakteristiskt utseende med en relativt jämn förbrukning under ti- den måndag—fredag och en markant nedgång under lördags- och söndags- dygnen. Denna nedgång beror dels på en minskning av industrivattenförbruk— ningen och dels, särskilt sommartid, på att befolkningen lämnar tätorterna. Års- variationerna kännetecknas främst av låg förbrukning under juli månad, me- dan ett par förbrukningstoppar brukar infalla under tiden april—juni och sep- tember—oktober.

Variationerna i vattenförbrukning medför att dimensioneringen av vatten- försörjningsanläggningar kommer att utgöra ett ekonomiskt avvägningspro— blem mellan å ena "sidan utbyggnad av vattenverk, pumpstationer samt ledning- ar och å andra sidan utbyggnad av ut- jämningsmagasin. Inom städer och stör- re tätorter anlägges i allmänhet ien- vattenreservoarer med en volym :ill- räcklig för att anpassa vattentillförseln efter vattenförbrukningens variationer under ett dygn. Härigenom kan vatten- verk, pumpstationer och tillförselled- ningar dimensioneras för att tillgodose det genomsnittliga behovet av vatten under det dygn av året som har den högsta förbrukningen, maximidygnet, och icke för t. ex. maximitimförbruk- ningen.

Maximidygnsförbrukningen i svenska städer överstiger i allmänhet medel- dygnsförbrukningen med 30—70 %, me- dan minimidygnsförbrukningen ligger 30—50 % lägre än medeldygnsförbruk- ningen. Större tätorter uppvisar som regel lägre maximidygnsfaktor än mind- re tätorter. För t. ex. är 1961 översteg maximidygnsfaktorn sålunda icke 1,4 i någon av de tio största svenska städer- na. Med utgångspunkt från denna ten- dens, att variationernas relativa storlek står i omvänd proportion till förbruk- ningens storlek, skulle man kunna an- taga att maximidygnsfaktorn i framti- den kommer att bli lägre än f. 11. En så- dan utveckling kan emellertid motver- kas av att maximidygnsfaktorn under senare år tenderat att öka i vissa stä- der, bl. a. beroende på införande av femdagarsvecka. Utredningen har med hänsyn härtill antagit att förhållandet mellan förbrukningen under maximi- dygn och medeldygn i framtiden kom- mer att vara av samma storleksordning som f. 11. Vid dimensionering av fjärr- vattenanläggningar för västra Skåne har

med hänsyn till regionens storlek räk- nats med en maximidygnsfaktor av 1,3, medan något högre värden använts för städerna i Halland.

I framtiden kommer mer avlägset belägna vattentillgångar att utnyttjas för vattenförsörjningen, vilket medför ökade kostnader för bl. a. tillförselled- ningar, pumpstationer o. (1. Det kan då bli ekonomiskt att utbygga större reser- voarer eller regleringsmagasin inom el- ler i närheten av förbrukningsområdena än vad som skulle motsvara utjämnings- behovet under maximidygnet. Detta skulle möjliggöra att tillförselledningar, pumpstationer och eventuellt även vat- tenverk dimensioneras för en relativt jämn vattenproduktion under året, un- derstigande maximidygnsbehovet. Med magasin i närheten av förbrukningsom—

. . . ”56/27ng3 - 0 _ //a/ms/aa'

rådena vinnes även fördelen med ökad säkerhet i vattenförsörjningen.

För att skapa ett bättre underlag för bedömning av erforderliga anpassnings- magasin, än vad tillgänglig statistik ut- gör, har utredningen undersökt vatten- förbrukningens variationer under tids- perioden 1951—1961 i Malmö, Hälsing— borg och Halmstad. En statistisk bear- betning av uppgifter rörande månads- förbrukningarnas storlek och utveckling har utförts. Erhållna uppgifter om må- nadsförbrukningarna har, för att möj- liggöra jämförelse mellan medelförbruk- ningen under årets olika månader och medelförbrukningen under året, först korrigerats med hänsyn till bl. a. anta- let dagar per månad. Inverkan av vat- tenförbrukningens kontinuerliga steg— ring under den undersökta tidsperioden har därefter eliminerats genom att de

Figur 8. Vattenförbrukningens variationer under år 1952 i Malmö, Hälsingborg och Halmstad

. . . Hä/S/bybarg

. o . Holms-fad

Figur 9. Vattenförbrukningens variationer under år 1960 i Malmö, Hälsingborg och Halmstad

reducerade månadsvärdena ställts i re- lation till s. k. glidande medeltal, be— räknade för en 12-månadersperiod in- kluderande den aktuella månaden. Re- lativtal, som anger storleken av medel- förbrukningen under de olika månader- na i förhållande till medelförbrukningen under en tidsperiod omfattande måna- den och 5175 månad på ömse sidor om densamma, har på detta sätt kunnat be- räknas. Med utgångspunkt från dessa värden har förbrukningens variationer under åren kunnat jämföras under lik- artade förutsättningar varjämte även kunnat klarläggas, om någon förskjut- ning i förbrukningen mellan olika må- nader ägt rum.

Förbrukningens variationer under flertalet år av tidsperioden uppvisar som framgår av figur 8 (år 1952) och figur 9 (år 1960) likartade tendenser.

För samtliga tre städer är den genom- snittliga förbrukningen under januari lägre är normalt, men stiger därefter till ett maximum, som år 1952 inträffar under april—maj och år 1960 i maj— juni. För särskilt Malmö märks en be- tydande nedgång i vattenförbruknin gen under juli månad, som torde kunna för- klaras av minskat industrivattenbehov och av att en stor del av befolkningen lämnat staden under semestern. I lHäl- singborg och Halmstad är denna minsk- ning av förbrukningen sommartid inte lika markant, möjligen beroende på att det vattenbehov, som belöper på turism o. d., relativt sett har större inverkan i dessa städer. Vattenförbrukningen sti- ger därefter till ett maximum, som i all— mänhet inträffar under september må- nad.

Under ett torrår, t. ex. är 1955, 519 fi-

. . . fib'lwbybory _ | _ #O/MSfod

]an .

Figur 10. Valtenförbrukningens variationer under år 1955 i Malmö, Hälsingborg och Halmstad

gur 10, är skillnaden sommartid avse- värt större mellan städerna. Malmö upp- visar även detta år i juli månad en läg- re förbrukning än genomsnittligt under året. I Hälsingborg och Halmstad har däremot den genomsnittliga vattenför- brukningen under denna månad över- stigit medelförbrukningen för året med något mer än 10 %.

Trots att uppgifterna omfattar en re- lativt lång tidsperiod och avser tre städer, är spridningen, såsom framgår av figur 11, relativt måttlig.

Medelvärdena för hela tidsperioden har beräknats och redovisas i figur 12. Tendenserna i Malmö med två mar- kerade förbrukningstoppar i maj—juni och i september framgår ännu tydligare av denna figur, liksom den låga för-

brukningen under juli månad. Kurvorna för Hälsingborg och Halmstad överens- stämmer relativt väl med Malmös vär- den utom beträffande sommarmånader- na', där nedgången särskilt under juli är betydligt mindre. Vattenförbrukning- en för ett större område skulle sanno- likt uppvisa mindre variationer än vad som nu framkommit för de enskilda städerna. I figuren redovisas som exem— pel härpå ett i förhållande till vatten- förbrukningens storlek vägt medeltal för de tre städerna.

Någon större förändring av den ge- nomsnittliga vattenförbrukningens stor- lek under årets månader, ställd i rela- tion till medelförbrukningen under året, har inte observerats under tidsperio- den. Den enda påtagliga tendensen har

sfo'derno a'!— be'/ägna

% D/fo för ffa/mo”

;,2,,;,,.9,,5,_g Område ham V/Ykef som/0:90 mänaa'sm'ména fa'r a'e fre

. k "! x _ 'x . _ $; . . Q (] & & Qx & Q ha 0. * >— &; & [& & % & & & å & % 3 s

Figur 11. Maximi- och minimivärden för den genomsnittliga vattenförbrukningen under tidsperioden 1951—1961 i Malmö, Hälsingborg och Halmstad

varit att förbrukningen under somma- ren, främst under juli månad, ytterliga- re minskat, se figur 13.

Utredningen har även studerat vat- tenförbukningens variationer under må- nadens olika dygn, varvid material rö- rande dygnsförbrukningen i Hälsing- borg åren 1951—1961 bearbetats. Det visade sig att juni månad 1959 ur ut- jämningssynpunkt utgjorde en av de besvärligaste månaderna, se figur 14. För en fullständig anpassning till vatten- förbrukningens variationer skulle un— der denna månad erfordras ett utjäm— ningsmagasin med en volym uppgående till ca 1,5 x medeldygnsförbrukningen.

Den utförda bearbetningen torde icke vara tillräcklig för att en ur statistisk

synpunkt tillfredsställande beräkning av erforderliga magasin för t. ex. total anpassning till vattenförbrukningens va- riationer under året i de undersökta städerna skall kunna ske. Än svårare är det givetvis att söka bedöma hur för- brukningen i framtiden kommer att för- delas under året. Utredningen har dock tillämpat de erhållna resultaten vid be- dömning av möjligheterna att nyttja Ringsjön som anpassningsmagasin, se bilaga B. Därvid har värdena för det ur regleringssynpunkt ogynnsammaste året, år 1955 i Malmö, lagts till grund för beräkning av det framtida vattenbe- hovets fördelning under året inom väst— ra Skåne.

_ ”c?/ma,

. . . #J/J/"nybory _ o _ 170/075de o o o/Keab/fa/ ; 149qu i förhållande f/'// mflen/ä'rbrukn/lyens Slö/kk

:* t, & ”E ',,x "& 's us 11 x' g g 3 & *33 å % ä & läx. == & % & 0.

Figur 12. Vattenförbrukningens årliga variationer under tidsperioden 1951—1961 i Malmö, H älsing- borg och Halmstad

%

. . . #075/22960/19 _ | _ bin/Insfad

50

KAPITEL 5

Inventering av nuvarande vattenförsörjningsförhållanden och

bedömning av framtida vattenbehov

.För att erhålla grundmaterial för sina bedömanden har utredningen verkställt en inventering av nuvarande vattenför- sörjningsförhållanden inom Kristian- stads, Malmöhus och Hallands län. Av intresse i sammanhanget är därvid främst de större tätorternas och indu- striernas vattenförbrukning. Invente- ringen omfattar sålunda tätorter, vilka har mer än 1 000 invånare. I fråga om industrier har särskild uppmärksamhet ägnats sådana, vilkas årsförbrukning av vatten överstiger 0,03 milj. kubikmeter (Mm3), motsvarande ca 100 mtl/dygn. På grundval av de uppgifter, som fram- kommit vid inventeringen, har utred- ningen gjort en bedömning av det fram- tida vattenbehovet.

Inventeringen av den nuvarande vat-

tenförsörjningssituationen avser år 1960. Uppgifter om tätorternas folkmängd har erhållits från folkräkningen samma år. Uppgifter om vattenförhållandena har inhämtats från berörda kommuner och industrier.

I inventeringen upptas tätorterna och industrierna huvudsakligen i geografisk följd. I vissa fall har det ansetts lämp- ligt att sammanföra flera orter till ett område.

I kap. 4 har utredningen behandlat frågan om vattenförbrukningens utveck- ling. I anslutning till de synpunkter, som därvid anförts, har vid inventering- en vattenförbrukningen redovisats i två grupper, nämligen förbrukning för hus- hålls- och samhällsändamål samt för in- dustriändamål. I den senare förbruk-

Inventerade tätorter m. m.

Kristianstads län 19. Perstorp 36. Hörby

1. Kristianstadsområdet 20- Ljungbyhed 37- Höör 2_ Åhus 21. Klippan 38. Trelleborgsområdet 3_ Vinslöv 22. Kvidinge 39. Skanör med Falsterbo 4_ Tollarp 23. Åstorp; se 32. Bjuv- samt Ljungenområdet 5_ Vissa industrier Åstorpsområdet 40. Vellingeområdet -6. Simrishamn 24. Ängelholmsområdet 41. Svedala 7_ Tomelilla 25. Båstad 42. Skurup -3_ Borrby 43. Ystad

9. Gärsnäs, Tommarp och Malmöhus län 44. Sjöbo Smedstorp 26. Malmö-Lundområdet 10. Bromölla 27. Furulund och Kävlinge __ 11. Nymölla Aktiebolag 28. Eslöv Hallands la" 12. Hässleholm 29. Landskrona 45. Halmstadsområdet 13. Sösdala 30. Hälsingborgsområdet 46. Laholmsområdet 14. Tätorter i nordöstra Skåne 31. Höganäsområdet 47. Oskarström 15. Bjärnum 32. Bjuv-Åstorpsområdet 48. Getinge 16. Vittsjö 33. Skromberga 49. Falkenbergsområdet 17. Örkelljunga 34. Svalöv 50. Varbergsområdet 18. Tyringe 35. Marieholm 51. Kungsbackaområdet

ningen ingår vattenförbrukningen för sådana industrier, vilkas årsförbrukning av vatten överstiger 0,03 Mma. I det fall förbrukningen är lägre, ingår indu- strins vattenförbrukning i gruppen för hushålls- och samhällsändamål.

Kvantitetsbestämningen för vattenför- brukningen avser i princip renvatten eller vatten av motsvarande kvalitet.

I fråga om vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål avser inventeringen sådant vatten, som leve- reras från allmän vattenförsörjningsan- läggning. Av redovisningen framgår det antal personer inom en ort eller om- råde, som år 1960 erhöll vatten från dy- lik anläggning. Beträffande den fram- tida vattenförsörjningen inom tätorter- na har utredningen förutsatt, att vatten- leveranserna för hushålls- och samhälls- ändamål generellt kommer att ske från allmän vattenförsörjningsanläggning. Antalet vattenförbrukare blir sålunda i detta fall lika med den antagna framtida folkmängden i orten eller inom områ- det.

Utredningen har sökt erhålla en upp- fattning om den maximala kapaciteten hos de nu nyttjade vattentäkterna. Till grund för dessa bedömningar har legat antingen genom vattendom medgivna uttag eller vid provpumpning bedömd kapacitet eller också, där uppgifter i dessa avseenden icke förelegat, kapaci- teten hos befintliga tekniska anord- ningar.

Beträffande bedömningen av det framtida vattenbehovet må framhållas.

I kap. 3 har närmare behandlats syn- punkter på befolkningsutvecklingen och näringslivets utveckling och lokalise— ring. De i nu förevarande sammanhang antagna befolkningssiffrorna för tätor- terna avser de båda åren 1980 och 2000.

I fråga om den framtida vattenför- brukningen för hushålls- och samhälls- ändamål har utredningen, såsom angi-

vits i kap. 4, räknat med ett genom- snittligt värde år 1980 av 350 l/pd och år 2000 av 450 l/pd. För ett fåtal större städer har räknats med värdena 400 resp. 500 l/pd och för mindre orter värdena 300 resp. 400 l/pd. Vidkommande det framtida vattenbe- hovet för industriändamålhari princip räknats med en fördubbling år 1980 och en tredubbling år 2000 jämfört med r.u- varande förbrukning. I enstaka fall har annat beräkningssätt använts, vilket då särskilt angivits i texten. *

Sammanfattande synpunkter på den framtida vattenförsörjningen i Skåne lämnas i kap. 6. Motsvarande synpunk- ter beträffande Halland behandlas i kap. 16.

Kristianstads län

1 Kristianstadeområdet

Till Kristianstadsområdet har hänförts Kristianstads stad samt tätorterna Vä och Nosaby.

Kristianstad, som genomflytes av Hel- geån, hade år 1960 en folkmängd om ca 25700 invånare. Bland industrier i staden märks slakterier, charkuterifab— rik, textilindustri och mejeri. Vidare finns bl. a. centrallasarett, militära för- band samt statens järnvägars lokalför- valtning.

Folkmängden i de till Kristianstad gränsande orterna Vä i Vä kommun och Nosaby i Nosaby kommun uppgick år 1960 till sammanlagt 1 470 personer. I närheten av Vä finns en stärkelsefabrik.

Vattenförsörjningen för Kristianstads stad baseras f. n. på ett antal grundvat- tenbrunnar. Medgivet uttag uppgår till ca 4,7 Mma/år. Vä tillgodoser sitt vat- tenbehov genom en brunn, som enligt provpumpning bedömts kunna lämna en vattenmängd av 0,3 Mm3/år. Flerta— let industrier täcker sitt behov av grund-

Tabell 9. Framtida vattenbehov inom Kristianstadsområdet

________________———_———

Hushålls- och samhällsändamål

l/pd

__________________———————

År antalpersonerl 1960 ............... 124 500 1980 ............... 35 000 2000 ............... 50 000

315 400 500

Industri- ändamål Sammanlagt Mm'Iår Mma/år Mma/år 2,8 1,5 4,3 5,1 3,0 8,1 9,1 4,5 13,6

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

vatten genom egna brunnar. År 1960 ut- togs därur 1,5 Mma. Beräknat möjligt uttag ur brunnarna uppgår till samman- lagt 3,0 MmS/är. Viss del av industri- vattenbehovet tillgodoses genom be- handlat ytvatten från Helgeån (år 1960 uttogs ca 0,4 Mm3).

Den sammanlagda folkmängden inom Kristianstadsområdet uppgick år 1960 till 27 200 personer. Antagen befolk- ningsutveckling framgår av tabell 9.

Kapaciteten hos de f. n. använda vat- tentäkterna för tätorterna och indu- strierna inom Kristianstadsområdet uppgår till minst 8,0 Mma/ år, vilket skul- le innebära att vattenförsörjningen inom området skulle vara säkrad till om- kring år 1980. Hittills har icke några svårigheter förelegat att utvinna tillräck- liga vatteumängder. Det är icke osanno- likt att betydligt större vattenmängder än den förenämnda kvantiteten kan uttagas.

Såsom redovisas i kap. 6 pågår en undersökning för att närmare kartläg- ga Kristianstadsslättens hydrologi. En bedömning av förutsättningarna att trygga den framtida vattenförsörjning- en inom området kan knappast göras, förrän resultatet av den nämnda under- sökningen föreligger. En preliminär rapport därom redovisas i kap. 7.

2. Åhus

Åhus köping hade år 1960 närmare 4 400 invånare, varav ca 3 200 personer

var bosatta inom tätorten Åhus. Köping- en, som äger en betydande fiskehamn, är en känd badort. Sommartid ökar be- folkningen med ca 1 200 sommargäster. Bland industrier i samhället märks glassfabrik samt ålexportindustri.

Enligt inventeringen erhöll endast ett mindre antal invånare — 150 personer — vatten från kommunal vattenförsörj- ningsanläggning. Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål inom samhället är 1960 redovisas därför en— dast till 0,01 Mm-"i/år. Den låga anslut— ningssiffran berodde på att flertalet av köpingens invånare täckte sitt behov av vatten genom privata vattenförening— ar. Vattenförbrukningen för industri- ändamål uppgick vid samma tidpunkt till 0,04 Mms/år.

Köpingens grundvattentäkt, som be- står av borrade brunnar, har ett med- givet uttag av 0,95 MmS/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle tätorten Åhus år 2000 ha 5000 invånare. Detta skulle innebära ett år- ligt vattenbehov för hushålls- och sam- hällsändamål av 0,8 Mms. Räknas där- utöver med en tredubbling av vatten- behovet för industriändamål eller 0,15 Mm3, skulle det totala behovet vid nämnda tidpunkt uppgå till 0,95 Mma/år. Denna kvantitet är densamma som får uttagas vid köpingens grundvattentäkt.

Sannolikheten talar för att köpingen under lång tid själv skall kunna till-

godose sitt behov av vatten för skilda ändamål.

I övrigt hänvisas till vad som under 1 ovan sagts om den pågående under- sökningen rörande Kristianstadsslättens hydrologi.

3Vinslöv Vinslövs köping hade år 1960 ca 2 000 invånare. I tätorten Vinslöv, vilken om- fattar Vinslövs köping samt viss be- byggelse inom Vinslövs landskommun, bodde 2 500 personer. Industrin omfat- tar huvudsakligen möbeltillverkning. Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål inom samhället upp- gick år 1960 till 0,08 MmS/år. Köpingens huvudvattentäkter består av borrade brunnar, vilka provpumpats med en vattenmängd, motsvarande ett årligt uttag av 0,4 Mma.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle tätorten Vinslöv ha 3000 invå- nare år 1980 och 3 500 år 2000. Detta skulle motsvara ett vattenbehov år 1980 av 0,4 Mm3 och år 2000 av 0,6 Mm3. Med utgångspunkt från resultatet av provpumpningen av köpingens nu- varande vattentäkter skulle vattenbeho- vet sålunda vara säkrat till omkring år 1980. Huruvida vattenförsörjningen även på ännu längre sikt kan lösas ge- nom utnyttjande av lokala grundvatten- tillgångar, förutsättes komma att bli klarlagt genom den pågående undersök- ningen om Kristianstadsslättens hydro- logi (se 1).

4. Tollarp

Tätorten hade år 1960 närmare 2000 invånare. Inom orten finns en betydan- de möbelindustri samt en större frukt- industri.

för hushålls-

Vattenförbruknin gen

och samhällsändamål inom samhället uppgick år 1960 till 0,11 Mins/år, där- vid dock endast 1 350 personer erhöll vatten från kommunens vattenförstrj- ningsanläggning. Vattenförbrukningen för industriändamål uppgick vid sam- ma tidpunkt till 0,17 MmS/år.

Kommunens vattenverk är baserat på borrade brunnar med ett medgivet sam- manlagt uttag av 0,28 Mma/år. Fruktin- dustrin täcker sitt behov av vatten från egen brunn. Förbrukningen uppgick år 1960 till 0,14 Mma.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle tätortens folkmängd år 2000 icke överstiga 3000 personer. Detta skulle innebära att det årliga vattenbehovet :'ör hushålls- och samhällsändamål sist- nämnda år enligt utredningens bedöm- ningsgrunder skulle uppgå till högst 0,5 Mms/år. Härtill kommer ett lika stort vattenbehov för industrin.

Då de lokala grundvattentillgångama bedömes såsom rikliga, talar sannolik- heten för att orten under lång tid fram- åt själv skall kunna klara sin vatten- försörjning. Utredningen hänvisar i öv- rigt till den pågående undersökningen rörande Kristianstadsslättens hydrologi (se 1).

5 Vissa industrier

På Kristianstadsslätten finns tre större industrier av intresse i sammanhanget., nämligen Bjäre Industrier Aktiebolag (Bjäre Fruktindustri) och Svenska Soc- kerfabriksaktiebolaget (Karpalunds Soc- kerbruk), båda inom Araslövs kommun, samt Villands Stärkelsefabrik inom Fjälkinge kommun. Dessutom är ett fler- tal brännerier för framställning av brännvin m. m. belägna på Kristian- stadsslätten. Bränneriindustrin är upp- delad på ett stort antal mindre enheter (25 st.). Vattenförbrukningen vid dessa

senare är f. n. relativt liten och pro- duktionen är därjämte koncentrerad till månaderna oktober—april. Vattenför- sörjningen för brännerierna har hittills därför icke inneburit några problem. Någon nämnvärd ökning av produktio- nen torde ej heller vara aktuell.

Produktionen vid Bjäre Fruktindustri, vilken är säsongbetonad, omfattar kon- servering av frukt, grönsaker m. m. Vat— tenförbrukningen år 1960 uppgick till 0,12 Mina. Industrin täcker sitt grundvat- tenbehov från egen brunn. Medgivet ut— tag uppgår till 0,27 Mm3/är. Dessutom finns två äldre brunnar såsom reserv med en sammanlagd kapacitet av 0,16 Mmilår.

Inom fruktindustrin räknas med en kraftig expansion. Avsikten är därför att ansöka om rätt att öka grundvatten- uttaget att gälla 1,2 Mms/år, vilket be- dömts vara tillräckligt för att trygga industrins vattenbehov för lång tid framåt.

Även produktionen vid Karpalunds Sockerbruk, vilken omfattar framställ- ning av strösocker, melass och betfor, är säsongbetonad med produktionstopp under årets sista kvartal. Grundvatten- förbrukningen år 1960 uppgick till 0,03 Muff/år. Vattenbehovet tillgodoses ge- nom egna brunnar med en beräknad kapacitet av sammanlagt 0,19 Mms/år. Brukets behov av obehandlat ytvatten för tvättning av sockerbetor täckes helt genom uttag från den närbelägna Vinnö a. År 1960 uttogs därifrån 1,0 Mm3.

Vattenförsörjningen för Karpalunds Sockerbruk torde icke innebära några framtida problem.

Produktionen vid Villands Stärkelse- fabrik avser framställning av stärkelse. Vattenförbrukningen år 1960 uppgick till 0,2 Mma. Fabriken har egna brun- nar, vilka torde ha en sammanlagd ka- pacitet av minst 0,8 Mm3/år.

Ej heller vattenförsörjningen för Vil-

53 lands Stärkelsefabrik anses komma att innebära några problem i framtiden.

Beträffande den framtida vattenför- sörjningen för här redovisade industri- er hänvisas i övrigt till den pågående undersökningen rörande Kristianstads- slättens hydrologi (se 1).

6 Simrishamn

Staden, som har en av landets största fiskehamnar, hade år 1960 en folkmängd av 7 300 personer, varav 3 800 bodde i tätorten Simrishamn och sammanlagt 1 300 i de angränsande tätorterna Bran- tevik, Gladsax, Järrestad och Simris. Förutom fiskeförädlingsindustrin finns i staden bl. a. en betydande läderindu— stri samt fryshusanläggning. Av intresse i vattenförsörjningssammanhang är även ett länslasarett.

Stadens tre vattenverk är baserade på ett flertal brunnar. Verkens sam- manlagda kapacitet har uppskattats till 0,84 MmS/år. Fryshusanläggningen har egen brunn för kyländamål, ur vilken uttages 0,22 Mm3/år. Läderfabriken till- godoser helt sitt behov av vatten för produktionen genom uttag från Tomm- arpsån. År 1960 uttogs 1,3 Mins.

Den sammanlagda folkmängden inom tätorterna Simrishamn samt Brantevik, Gladsax, Järrestad samt Simris uppgick år 1960 till 5 100 personer. Antagen be- folkningsutveckling framgår av ta— bell 10.

Det är icke klarlagt huru stor den sammanlagda kapaciteten är hos grund- vattentillgångarna inom området. Sta- den undersöker f. n. möjligheterna att kunna lösa sin framtida vattenförsörj- ning genom lokala vattentäkter. Skulle dessa undersökningar visa, att de lokala vattentillgångarna är alltför begränsade för att täcka det framtida behovet, mås-

Tabell 10; Framtida vattenbehov inom Simrishamn

___—___—

År Hushålls- och samhällsändamål 3132-3121- Sammanlagt antal personer ]/pd Mmalår Mma/år Mma/år ___—___— 1960 ............... 13 950 260 0,37 0,42 N0,8 1980 ............... 7 000 350 0,9 0,9 1,8 2000 ............... 10 000 450 1,6 1,6 3,2

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

te vatten tillföras området från längre bort belägna tillgångar.

7 Tomelilla

Tätorten hade år 1960 ca 4 300 invånare. Industrin domineras av en större slak- terifabrik. Bland övriga industrier märks en stärkelsefabrik.

Tomelilla köpings grundvattentäkt ut- göres av ett antal borrade brunnar, av vilka två är utförda år 1960 och beläg— na i Fyleåns dalgång. Medgivet uttag uppgår till sammanlagt 1,2 Mart/år. Grundvatten erhålles dessutom från en brunn, som utbyggts gemensamt med ett industriföretag. Köpingen har rätt att ur denna brunn för egen del uttaga 0,22 Mmä/år.

Med hänsyn till storleken av grund- vattentillgångarna i Fyleåns dalgång ta— lar sannolikheten för att samhället un- der lång tid skall kunna tillgodose sitt behov av vatten för olika ändamål.

8. Borrby

Tätorten hade år 1960 1 100 invånare. Inom samhället finns diverse småindu-

strier och serviceinrättningar. Vatten- förbrukningen för hushålls- och sam- hällsändamål uppgick år 1960 till 0,11 Mm3.

Samhällets vattentäkt utgörs av en grävd brunn i Höjrupsåsen. Medgivet uttag uppgår till 0,29 Mm3/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd år 2000 icke överstiga 2 000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov för hus- hålls— och samhällsändamål vid nämnda tidpunkt av högst 0,33 Mm3. Med hän— syn till förekomsten av goda lokala vat— tentillgångar synes enligt utredningens mening samhällets framtida vattenför- sörjning icke komma att innebära några problem under förutsättning att någon industri av större omfattning icke lo- kaliseras till samhället. Blir så fallet, kan det bli aktuellt att tillföra området vatten från längre bort belägna vatten— tillgångar. '

9 Gärsnäs, Tommarp och Smedstorp Den sammanlagda folkmängden inom samhällena Gärsnäs och Tommarp inom

Tabell 11. Framtida vattenbehov inom Tomelilla

%

Hushålls— och samhällsändamål Industri— År ändamål Sammanlagt antal personer l/pd Mma/år Mma/år Mma/år ___—___— 1960 ............... 4 300 250 0,4 0,3 0,7 1980 ............... 5 000 350 0,6 0,6 1,2 6 000 450 1,0 0 9 1 9

2000 ............... ' ; ' ! &

Tabell 12. Framtida vattenbehov inom Bromölla

___—______—_—————

_______é________———_————

.. .. Industri- Ål- Hushålls- och samhallsandamål ändamål Sammanlagt antalpersoner l/pd Mm3/år Mma/år Mma/år 1960 ............... 4 500 180 0,30 0,15 0,45 1980 ............... 6 000 350 0,75 0,30 1,05 2000 ............... 7 000 450 1,15 0,45 1,60 Tommarps kommun och Smedstorp Då grundvattentillgångarna inom 0111-

inom Smedstorps kommun uppgick år 1960 till 1 700 personer. Bland större vattenförbrukare kan nämnas ett fjäder- fäslakteri i Gärsnäs.

För att klarlägga förutsättningarna att regionalt lösa samhällenas vattenpro— blem pågår utredningar genom kommu- nernas försorg.

Enligt erhållna uppgifter har det framtida vattenbehovet för orterna, inkl. slakteriet, beräknats till 0,6 Mma/år. Vid provpumpning av de inom sam- hällena belägna vattentillgångarna har framkommit att möjligheter föreligger att ur dessa utvinna en sammanlagd kapacitet av 0,7 MmS/år. Det skulle så- lunda finnaslförutsättningar att lösa or- ternas framtida vattenförsörjning ge- nom uttag ur lokala vattentäkter.

10 Bromölla

Tätorten som är belägen vid Ivösjön, hade år 1960 en folkmängd om 4500 personer. Industrin inom orten domine- ras av AB Iföverken med tillverkning av tekniskt porslin och sanitetsgods.

Bromölla köpings vattentäkt utgöres av borrade brunnar. Medgivet uttag upp- går till sammanlagt 0,75 Mm3/år. Grund- vattentillgången inom vattentäktsområ- det beräknas dock möjliggöra ett uttag av 1,3 Mms/år. Iföverken har egna brun- nar med ett medgivet uttag av 0,51 Mina/år. Industrins behov av vatten i övrigt för ”produktionen täckes genom uttag av ytvatten från Ivösjön.

rådet bedömes såsom goda och industrin för sin del dessutom torde ha möjlighet att säkra sin vattenförsörjning genom ökat uttag av vatten från Ivösjön, bör enligt utredningens mening vattenför- sörjningen för Bromöllas del icke kom- ma att medföra några problem under överskådlig framtid.

11. Nymölla Aktiebolag

Nymölla magnefitmassafabrik (Nymöl- la AB), som tagits i bruk år 1962, är belägen vid utloppet i Hanöbukten av den från Ivösjön kommande Skräbeån. Sjön och än är reglerade för att tillgo- dose bl. a. fabrikens vattenbehov. Fa- brikens beräknade produktionskapac—i- tet vid nuvarande utbyggnad uppgår till 85 000 ton helblekt massa.

Behov av vatten för fabrikationen täckes helt genom uttag av ytvatten från Skräbeån. Vattnet behandlas före användningen. Medgivet uttag uppgår till högst 1 n13/s, vilket motsvarar 31,5 Mm3/år. Behovet av vatten för sanitärt ändamål inom industrin tillgodoses ge— nom en grundvattenbrunn. Vattenför- brukningen för detta ändamål uppgår till 0,02 Mm3/år. Från brunnen, som har en kapacitet av 0,07 Mmt/år, täckes även behovet av vatten för hushållsän- damål för vid industrin anställda.

En stegrad produktion vid fabriken kan innebära avsevärt ökade vattenbe- hov. Närmast till hands ligger därvid att uttaga ytterligare vatten ur Ivösjön

Tabell 13. Framtida vattenbehov inom Hässleholm

___—___—

.. .. Industri- År Hushålls- och samhallsandamål ändamål Sammanlagt antal personer l/pd Mm'lår MmS/år MmB/år ___—___— 1960 ............... 112 500 185 0,84 0,42 1,26 1980 ............... 20 000 350 2,6 0,8 3,4 2000 ............... 30 000 450 4,9 1,2 6 1 9 E

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

och Skräbeån. Behovet av vatten bör kunna tillgodoses på detta sätt avse- värd tid framåt.

12 Hässleholm

Staden hade år 1960 en folkmängd av 13 200 personer. Bland industrierna i staden märks verkstadsindustri, bryg- geri, mejeri och läkemedelsfabrik. Dess- utom finns länslasarett, militära för- hand och statens järnvägars lokalför— valtning.

Staden tillgodoser sitt vattenbehov från en grundvattentäkt, som består av ett antal brunnar i en grusås. Anlägg- ningen har kompletterats med anord- ningar för infiltration av vatten från den från Finjasjön kommande Almaån. Staden har rätt att ur grundvattentäk- ten uttaga sammanlagt 4,2 Mm3/år. För att kunna göra detta uttag har staden rätt att från Almaån bortleda råvatten för infiltration till en kvantitet av 4,7 MmS/år.

Det anses tveksamt, huruvida den vattenmängd, som Hässleholm äger ut- taga ur sina grundvattentäkter, 4,2 Mma/år, i verkligheten kan erhållas. Möjligheterna att utöka infiltrationska- paciteten utöver den nuvarande genom råvatten från Almaån är icke kända och ej heller har provpumpningar av den nuvarande grundvattenförekomsten gjorts. Då dessutom Finjasjön är reci- pient för avloppsvatten, utgör även rå-

vattnets kvalitet en osäkerhetsfaktor vid bedömningen av stadens möjligheter att kunna tillgodose sitt framtida vattenbe— hov. Enligt utredningens mening är Hässleholm för att kunna säkra sitt framtida behov beroende av att vatten kan tillföras från längre bort belägna vattentillgångar.

13 Sösdala

Tätorten hade år 1960 en folkmängd om 1 460 invånare. Bland industrier i sam- hället märks en textilindustri, mekanisk industri och ett mejeri. Vattenförbruk- ningen vid dessa är emellertid av föga betydelse i sammanhanget. Vattenförbrukningen för hushålls— och samhällsändamål inom samhället uppgick år 1960 till 0,08 Mma. Samhällets vattenbehov tillgodoses från en grundvattentäkt bestående av borrade brunnar. Dessa har provpum— pats med en kapacitet av 5 l/s, mot— svarande 0,16 Mm! vatten per år. Den uttagbara vattenmängden anses vara större.

Den antagna befolkningsutvecklingen innebär att samhällets folkmängd år 2000 icke skulle överstiga 2 500 perso- ner. Detta skulle motsvara ett vattenbe— hov för hushålls— och samhällsändamål av högst 0,4 Mm3/år.

Det framtida vattenbehovet beräknas sålunda icke uppgå till mer än 13 US. Enligt utredningens mening bör det va—

ra möjligt att uttaga denna ringa vat- tenmängd ur lokala vattentillgångar.

14 Tätorter i nordöstra Skåne

För tätorterna Broby, Glimåkra, Häst- veda och Knislinge, huvudorter i kom- munerna med samma namn, samt för Lönsboda i Örkeneds kommun och för Osby köping, samtliga belägna i nord- östra Skåne, har en gemensam lösning av den framtida vattenförsörjningen diskuterats.

Broby hade år 1960 en folkmängd om 2000 personer. Industrin i samhället domineras av Skånes Cellulosa Aktie- bolag (Broby Pappersbruk). I omedel— bar anslutning till samhället finnes ett sanatorium. Vidare är ytterligare en pappersindustri (Aktiebolaget Östanå Pappersbruk) belägen 6 km norr om samhället. Endast omkring hälften av samhällets invånare erhöll år 1960 vat- ten från den allmänna vattenförsörj— ningsanläggningen. Vattenförbrukning- en för hushålls- och samhällsändamål redovisas därför detta år endast till 0,06 Mm3. Sanatoriets vattenförbrukning uppgick till 0,04 Mm3.

Samhällets grundvattentäkt består av en borrad brunn med ett medgivet ut- tag av 0,10 Mm3/år. Sanatoriet har egen brunn med ett medgivet uttag av 0,04 Mm3/år. De båda pappersbruken täcker sina behov av industrivatten genom ut- tag av ytvatten från Helgeån. År 1960 uttogs sammanlagt 6,7 Mm3 vatten för ändamålet.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle Brobys folkmängd år 2000 icke överstiga 3500 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov för hushålls— och samhällsändamål av högst 0,57 Minit/år. Inom ramen för denna förbruk- ning förutsättes även kunna inrymmas det framtida vattenbehovet för industri—

ändamål som kan uppstå inom tätorten. De två pappersbruken antages även i framtiden täcka sina industrivattenbe- hov genom uttag från Helgeån.

Glimåkra hade år 1960 en folkmängd om 1200 personer. Inom orten finns flera smärre industrier, varav dock ing- en av betydelse i förevarande samman- hang.

Mätning av vattenmängden år 1960 har icke skett.

Samhällets vattentäkt, som förser hälften av samhällets invånare med vat- ten, utgöres av en borrad brunn, som enligt provpumpning bedömts kunna lämna en vattenmängd av 0,08 MmJ/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd år 2000 icke överstiga 2000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov av högst 0,29 MmB/år.

Hästveda hade år 1960 närmare 1 200 invånare. Bland industrier i samhället märks möbelindustrier.

Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål redovisas år 1960 till 0,01 Mma. Endast 300 av samhällets invånare erhöll dock vatten från kom- munens vattenverk.

Samhällets vattenbehov tillgodoses från en grundvattentäkt, bestående av en borrad brunn, som enligt provpump- ning bedömts kunna lämna en vatten— mängd av 0,09 Man/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd år 2000 icke överstiga 2000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov av 0,29 Mm3/år.

I Knislinge var invånarantalet år 1960 ca 1 800 personer. I samhället finns fle- ra betydande industrier, varav dock icke någon av intresse i förevarande sammanhang.

Mätning av vattenmängden år 1960 har icke skett.

Samhällets grundvattentäkter har ett beräknat uttag av 0,27 Mm3/år. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd år 2000 icke över- stiga 3 000 personer, vilket skulle mot- svara ett vattenbehov för skilda ända— mål av 0,44 MmB/år.

Lönsboda hade år 1960 en folkmängd av 1 700 personer. Industrin inom orten domineras av en större konfektionsfa- brik.

Vattenförbrukningen för hushålls— och samhällsändamål angives år 1960 till 0,06 Mm”. Av samhällets invånare erhöll då endast ca 800 personer vatten från kommunens vattenförsörjningsan- läggning.

Samhällets vattentäkt består av en bergborrad brunn, som enligt prov- pumpning bedömts medgiva ett vatten- uttag av 0,09 Mm3/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd år 2000 icke överstiga 2500 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov för fö- rekommande ändamål av högst 0,37 Mm3/år.

Osby hade år 1960 en folkmängd om 5300 personer. Inom samhället finns flera betydande industrier, varav dock ingen har väsentligt intresse i vatten- försörjningssammanhang.

Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,33 Mm3. Av samhällets befolkning erhöll 4300 personer vatten från de kommunala vattenverken.

Köpingen äger två grundvattenverk, varav ett äldre med en beräknad möj- lighet att uttaga 0,22 Mm3/år och ett nyare med ett medgivet uttag av 0,66 Mm3/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling

skulle Osby inkl. tätorten Marklunda år 2000 ha en folkmängd om 9000 perso- ner, vilket skulle motsvara ett vatten- behov för hushålls- och samhällsända- mål av 1,48 Mma/årl Inom ramen för denna förbrukning förutsättes även kunna inrymmas det framtida vatten- behovet för industriändamål.

För denna grupp av samhällen gäller att tillgången på för kommunal vatten- försörjning lämpliga grundvattentill- gångar inom regionen är starkt begrän— sad.

15 Bjärnum Tätorten hade år 1960 en folkmängd om 2 500 invånare. Industrin i orten ut- göres främst av träindustri. Vattenför- brukningen för hushålls- och samhälls— ändamål uppgick år 1960 till 0,07 Mms. Samhällets grundvattentäkt, som för— ser drygt hälften av ortens invånare med vatten, består av en grävd brunn. Medgivet uttag uppgår till 0,23 Mmg/år. övrig del av befolkningen täcker sitt vattenbehov genom egna brunnar.

Enligt antagen befolkningsutveckling bedömes samhällets folkmängd år 2000 uppgå till ca 4 000 personer, vilket skul- le motsvara ett årligt vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål vid nämnda tidpunkt av 0,6 Mma.

I närheten av samhället finnes bety- dande sand- och grustillgångar. Under— sökningar har visat att grundvattentill- gången i dessa är god. Med hänsyn här- till synes samhällets framtida vatten- försörjning icke böra innebära några problem.

16. Vittsjö

Tätorten hade år 1960 ca 1 150 invå- nare. Samhället är en livligt frekvente-

Tabell 14. Framtida vattenbehov inom Örkelljunga

_________________f——

Hushålls— och samhällsändamål

___________________-————

År antalpersonerl l/pd 1960 ............... 12 500 240 1980 ............... 4 000 350 2000 ............... 5 000 450

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

rad rekreationsort med ett flertal hotell och pensionat. Förutom ett mejeri fin- nes i samhället flera småindustrier och serviceinrättningar. Vattenförbrukning- en för hushålls- och samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,05 Mn13.

Samhällets vattentäkt, som förser 800 av invånarna med vatten, består av bor- rade brunnar. Kapacitetsbestämning för dessa föreligger icke.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd år 2000 icke överstiga 2000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov för hus— liålls- och samhällsändamål vid nämn- da tidpunkt av högst 0,3 Mm3/år.

Då grundvattentillgångarna inom om- rådet är goda -— stora isälvsavlagringar finnes i Verumsåns dalgång öster om Vittsjön — synes enligt utredningens mening några problem icke behöva upp- komma i fråga om samhällets framtida vattenförsörjning.

17. Örkelljunga

Tätorten'hade år 1960 en folkmängd om 3 000 personer. Bland industrier i sam- hället märks en finmekanisk fabrik, konfektionsindustri samt _ett central- mejeri. - Samhällets vattenbehov tillgodoses

genom en grundvattentäkt belägen vid P-inneån. Möjligt uttag uppgår enligt provpumpning till 0,5 Mm3/år. Mejeriet

Industri- ändamål Sammanlagt Mma/år Mma/år Mma/år 0,22 0,07 0,29 0,50 0,15 0,65 0,80 0,20 1,0 täcker sitt vattenbehov genom egen

brunn. Uttaget uppgår till 0,03 Matt/år. Den finmekaniska industrin har även egen brunn, vilken dock icke är tillräck- lig för dess behov, varför vatten levere- ras till fabriken från den kommunala vattenförsörjningsanläggningen.

Med hänsyn till de rikliga grundvat- tentillgångarna inom området synes go- da möjligheter föreligga att lösa den framtida vattenförsörjningen för sam- hället genom utnyttjande av lokala täk- ter.

18 Tyringe Tätorten hade år 1960 drygt 3 400 inva— nare. Samhället är en livlig turistort. Bland industrier märks flera mekaniska fabriker. Vattenförbrukningen för hus- hålls- och samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,35 Mms. Samhällets grundvattentäkter utgörs av tre grävda brunnar. Vattendomsto- len har medgivit samhället rätt att ur en av dessa uttaga en vattenmängd av 0,44 Mm3/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling bedömes samhällets folkmängd år 2000 uppgå till 5 000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov vid nämnda tidpunkt av 0,8 Mma/år.

Med hänsyn till att förutsättningarna för uttag av grundvatten ur de lokala

Tabell 15. Framtida vattenbehov inom Perstorp ___—___—

Hushålls- och samhällsändamål

År

antal person. l/pd

Mma/år

%

1960 13 900 180 0,26 1980 6 000 350 0,75 2000 8 000 450 1,30

Skånska Övriga

Åttiks- industri— Sammanlagt

fabriken ändamål

MmS/år Mma/år Mmalår 0,18 0,04 0,48 1,75 0,10 2,6 3,55 0,15 5,0

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

vattentillgångarna anses vara goda sy- nes enligt utredningens uppfattning några problem icke behöva uppkomma i fråga om den framtida vattenförsörj- ningen.

19. Perstorp

Tätorten, som är belägen vid Ybbarps- ån, hade år 1960 närmare 4200 invå- nare. Industrin i samhället domineras av Skånska Ättiksfabriken med fabrika- tion av kemiska produkter och olika slag av plastartiklar m. 111. Av indu- strier av intresse finns dessutom en större fabrik för tillverkning av elsvets- materiel.

Samhället och industrin använder så- som grundvattentäkter ett antal brun- nar. Sammanlagt beräknas ur dessa kunna uttagas 0,65 Mmt/år. Dessutom äger Skånska Ättiksfabriken en infiltra- tionsanläggning utförd -i en mindre grustäkt, till vilken vatten ledes från Storesjö, sydost om samhället. Från denna anläggning uttages 0,2 Mmtlär. Sitt behov av vatten för kyländamål tillgodoser fabriken genom uttag från Ybbarpsån. År 1960 uttogs från denna 3,8 Mma.

Skånska Ättiksfabriken expanderar starkt. Möjligheterna att använda Ybb- arpsån för att tillgodose det stegrande behovet av kylvatten beräknas vara helt utnyttjade inom en nära framtid. Kyl— torn kan därefter behöva tillgripas, vil-

ket i sin tur medför att behovet av kva- litetsvatten ökar. Utredningen. har efter samråd med bolaget antagit att dess be- hov av industrivatten kommer att öka i den omfattning, som framgår av ta- bell 15.

Grundvatten- och ytvattentillgångar- na inom området är begränsade. Det är därför mindre sannolikt att de antagna stora vattenbehoven i framtiden kan täckas från lokala vattentillgångar. Perstorpsområdet kan redan inom en tämligen nära framtid få behov av till- skottsvatten från annat håll.

20 Ljungbyhed

Tätorten hade år 1960 närmare 2300 invånare. Huvuddelen av befolkningen är sysselsatt vid den till samhället för- lagda krigsflygskolan. Vattenförbruk- ningen för hushålls- och samhällsända- mål uppgick år 1960 i samhället till 0,06 Mins. Krigsflygskolan förbrukade samma år 0,11 Mm”.

Samhällets vattentäkt utgöres av rör- brunnar. Vattenbehovet för flygskolan tillgodoses från en grävd brunn. Sam— manlagt beräknas ur dessa vattentäkter kunna uttagas 0,25 Mmglår. För bevatt- ning av flygfältet användes även ytvat- ten från Rönneå.

Grundvattentillgångarna inom Ljung- byhedsområdet kan anses tämligen go-

Tabell 16. Framtida vattenbehov inom Ljungbyhed

Krigsflyg—

År Hushålls— och samhällsändamål skolan Sammanlagt antal person. l/pd Mmalår Mms/år Mm3/år 1960 ............... 12 000 85 0,06 0,11 0,17 1980 ............... 2 700 250 0,25 0,20 0,45 2000 ............... 3 000 350 0,40 0,30 0,70

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

da. Det bör därför finnas möjligheter att lösa vattenförsörjningen i framtiden med lokala vattentäkter.

21 Klippan

Tätorten hade år 1960 ca 5600 invå- nare. Den dominerande industrin inom orten är Klippans Finpappersbruk (se nedan). I övrigt finnes ett flertal in— dustrier inom samhället, bl. a. läder- fabrik, mekanisk industri och textil— fabrik.

Köpingen utnyttjar för sin vattenför- sörjning två grundvattentäkter, varav den ena ägs av pappersbruket. För att öka vattentillgången infiltreras f. n. för- söksvis ytvatten från Rönneå. Det sam- manlagda uttaget ur de båda grundvat- tentäkterna beräknas uppgå till om- kring 0,7 Mmä/år.

Som nämnts har kapaciteten hos kö- pingens nu använda vattentillgångar an- tagits uppgå till ca 0,7 Mm3/år. Detta

innebär, att redan inom en nära fram- tid åtgärder skulle behöva vidtagas för att trygga samhällets vattenförsörjning. Det är vanskligt att på grundval av till- gängliga uppgifter bedöma, huruvida samhället skall kunna lösa sin framtida vattenförsörjningsfråga genom att en- bart nyttja lokala vattentäkter. Det är icke uteslutet att samhället kan behöva tillskottsvatten från annat håll.

Vid Klippans Finpappersbruk tillver- kas främst papper av hög kvalitet. Pro- duktionen uppgick år 1960 till 17000 ton och år 1962 till 22 000 ton. Den för- väntas komma att successivt öka. Beho- vet av industrivatten täckes helt genom uttag av ytvatten från Rönneå. Vattnet användes dels direkt för kylningsämda- mål och dels efter rening vid pappers- fabrikationen. Uttaget av ytvatten har hittills ej varit föremål för behandling vid vattendomstol.

Enligt uppgifter från pappersbruket kan vattenförbrukningen år 1975 anta-

Tabell 17. Framtida vattenbehov inom Klippan

Industri-

År Hushålls— och samhällsändamål ändamål Sammanlagt antal person. l/pd Mmalår MmB/år Mms/år 1960 ............... 16 200 180 0,41 1— 0,41 1980 ............... 7 500 350 0,9 0,2 1,1 2000 ............... 10 000 450 1,6 0,3 1,9

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning. 2 Till vissa industrier i samhället levererades år 1960 sammanlagt 0,09 Mma vatten från kö- pingens vattenförsörjningsanläggning.

gas uppgå till 20 Mm3 och år 1990 till 30 Mma. Utredningen förutsätter att de mycket stora vattenbehov, som brukets produktion sålunda kräver, även i fort- sättningen kommer att kunna täckas ge- nom uttag av vatten från Rönneå.

22 Kvidinge Tätorten hade år 1960 nära 1 300 invå- nare. Industrin domineras av en större kartong— och påsfabrik. Vattenförsörjningen inom samhället sker f. n. genom enskilda brunnar. Sam— hället äger en borrad brunn med ett ut- tag av 0,2 MmS/år. Någon gemensam vat- tenförsörjningsanläggning är emellertid ännu icke utbyggd.

Enligt antagen befolkningsutveckling bedömes samhällets folkmängd år 2000 icke överstiga 2000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov av högst 0,3 Mma/år.

Med hänsyn till att det framtida vat- tenbehovet sålunda kommer att bli re- lativt litet, bör samhällets framtida vat— tenförsörjning kunna lösas genom 10- kala vattentillgångar.

23 Åstorp; se 32. Bjuv-Åstorpsområdet

24. Ängelholmsområdet

Ängelholmsområdet omfattar Ängel- holms stad och Barkåkra kommun med tätorterna Skälderviken och Vejby- strand .samt Munka-Ljungby församling med tätorten Munka-Ljungby inom Munka-Ljungby kommun.

Ängelholm, som är belägen vid Rön- neås utlopp i Skälderviken, hade år 1960 en folkmängd om 12 300 invånare. Staden är en besökt badort och som- martid ökar därför befolkningen avse- värt. Av industrier av intresse märks slakteri, mejeri och två läderfabriker.

Skälderviken och Vejbystrand hade år 1960 en folkmängd om 1200 resp. 700 invånare. Båda samhällena är kän— da badorter. Sommartid räknas med en tredubbling av folkmängden. I Skälder- viken finns en flygflottilj.

Samhället Munka-Ljungby hade år 1960 ca 1 000 invånare. Större indu— strier finns f. n. icke.

Ängelholms två grundvattentäkter vid" L. och St. Brandsvig medger ett uttag av sammanlagt 1,9 Mm1/år. En av industri— erna i staden täcker hälften av sitt be- hov eller 0,02 Mm3/år från egen brunn. Läderindustrin tillgodoser sitt behov av industrivatten genom uttag av ytvatten från Rönneå. År 1960 uttogs för ända- målet 0,34 Mm3 vatten, vilket användes utan rening.

Skäldervikens och Vejbystrands vat- tenbehov tillgodoses genom grundvat- tentäkter i den s. k. Barkåkraåsen. Flyg- flottiljen i Skälderviken har egen vat- tentäkt i nämnda ås. Vattentäkternas sammanlagda kapacitet har uppskattats till 0,9 Mm1/år.

Munka-Ljungbys grundvattentäkt ut- görs av grävda brunnar, varifrån hälf- ten av samhällets invånare täcker sitt vattenbehov. Kapacitetsuppgift förelig- ger icke.

Enligt antagandena skulle Ängel- holmsområdets vattenbehov år 1980 vara 3,4 Mmn och år 2000 5,0 Milla, me- dan den redovisade kapaciteten hos nu använda vattentäkter uppgår till endast ca 2,8 Mina/år.

De lokala vattentillgångarna inom Ängelholmsområdet är begränsade. Ut— förda undersökningar har visat att vissa möjligheter kan finnas att genom exem- pelvis infiltration från Rössjöholmsån bemästra vattenförsörjningssituationen fram till år 1980. Enligt utredningens mening talar sannolika skäl för att om— rådet senast vid nämnda tidpunkt måste

Tabell 18. Framtida vattenbehov inom Ängelholmsområdet

.. .. Industri- År Hushålls- och samhällsändamål ändamål Sammanlagt antal person. l/pd Mmalår Mm1/år Mma/år 1960 ............... 115 400 225 1,27 0,32 1,59 1980 ............... 22 000 350 2,8 0,6 3,4 ! 2000 ............... 25 000 450 4,1 0,9 5,0

1 Häri ingår även personer, bosatta utanför området, vilka erhöll vatten från allmän vatten- försörjningsanläggning inom området. Till de redovisade värdena skall läggas den vattenförbrukning, som förorsakas av den expan— derande fritidsbebyggelsen. Denna ökning under en kortare period av året stegrar dock icke nämnvärt årsvattenbehovet inom området.

tillföras vatten från längre bort'beläg— na vattentillgångar.

25 Båstad

Tätorten hade år 1960 en folkmängd om ca 2300 invånare. Köpingen är känd badort och sommartid ökar befolk- ningen flerdubbelt. Vattenförbrukning- en för hushålls- och samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,09 Mm3.

Köpingens huvudvattentäkt, som för- ser hälften av befolkningen med vatten, är belägen i Sinarpsdalen. Täkten be- står av rörbrunnar, ur vilka beräknas kunna uttagas sammanlagt 0,6 MmS/år. Som reservtäkt fungerar en bergborrad brunn, som provpumpats med en kapa- citet motsvarande 0,4 Mm3/år. Dessutom finns f. 11. ett stort antal privata brun- nar. Vattentillgången i dessa är emel- lertid, speciellt sommartid, ofta mind- re god.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle den bofasta befolkningen i Bå- stad år 2000 icke överstiga 3 000 perso- ner, vilket skulle motsvara ett vatten- behov av högst 0,44 Mma/år. Därtill kommer det ytterligare behov av vat- ten, som föranledes av sommargästerna, vilka även i fortsättningen i avsevärt antal kan förväntas besöka köpingen.

Med hänsyn till att vattentillgången

i köpingens vattentäkter väsentligt över- stiger ovan redovisat vattenbehov, sy- nes köpingens vattenförsörjning icke behöva innebära några problem inom överskådlig framtid.

Malmöhus län

26 Malmö-Lundområdet

Till området har hänförts de tätorter som är eller framdeles kan förväntas bliva anslutna till Malmö stads vatten- verk.

Malmö hade år 1960 en folkmähgd om 227 600 invånare. Bland industrier ista- den märks varvsindustri, kemiska fa- briker, livsmedelsindustrier, mejerier, textilfabriker, förpackningsindustri. Dessutom finnes sjukhus och badhusin- rättning. År 1960 fanns inom staden ett 30-tal industrier vilkas vattenförbruk- ning översteg 0,03 Mma/år.

Lund hade år 1960 ett invånarantal om ca 40000 personer inklusive ett antal studerande. Av industrier av intresse i vattenförsörjningssammanhang märks förpackningsindustri, textilfabriker och mejerirörelse. Vidare finns flera större sjukhusanläggningar.

Övriga tätorter inom området näm- ligen Bara inom Bara kommun, Bunke- flostrand och Klagshamn inom Bunke- flo kommun, Oxie och Käglinge inom

Oxie kommun, Arlöv och Åkarp inom Burlövs kommun, Dalby och Björns- torp inom Dalby kommun, Hjärup och Staffanstorp inom Staffanstorps kom- mun, Lomma med Alnarp och Bjärred inom Lomma köping samt Löddekö— pinge inom Löddeköpinge kommun hade år 1960 en sammanlagd befolk- ning om ca 16000 personer. Av indu- strier märks i Arlöv en sockerindustri, i Alnarp en lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitution samt i Åkarp en tvätterirörelse.

26.1 Vattentäkter år 1960

Av vattenverk inom Malmö—Lundområ- det är Malmö stads vattenverk vid Vombsjön det största. Verket är baserat på grundvattentillgångar i ett grusom- råde sydväst om sjön. Grundvattentill- gången förstärks genom att vatten från Vombsjön infiltreras i därför avsedda dammar. Medgivet uttag från Vomban- läggningen uppgick år 1960 i medeltal till 0,6 m3/s eller 18,92 Mms/år. Till Vombanläggningen var år 1960 Malmö stad, Lunds stad samt Dalby och Staf- fanstorps samhällen anslutna.

För Malmö—Lundområdet utnyttjas sedan länge även den s. k. Alnarps- strömmen, den grundvattenström som från trakten av Romeleåsen rinner i nordvästlig riktning mot Lommabuk— ten. Strömmen framrinner i en ränna i kalkbergsgrunden med botten på 60— 70 m djup under havsytan. Malmö stad uppfordrar vatten ur denna ström ge- nom ett flertal borrade brunnar vid Grevie, ca 10 km öster om staden. Med- givet uttag uppgår till 9,2 Mm3/år. Vatt- net pumpas till ett vattenverk vid Bull- tofta.

Vissa industrier i Malmö utnyttjar egna grundvattentäkter. Sammanlagt ut- tag ur dessa uppgick till ca 1,9 Mm3/år.

Lunds stad tar grundvatten ur Aln- arpsströmmen genom borrade brunnar

vid Källby i stadens närhet och Präst— berga, 5 km väster om staden. Medgivet uttag uppgår till 1,1; MmK/år. En de] in- dustrier i staden har egna grundvatten— brunnar. Det sammanlagda uttaget ur dessa uppgick till ca 0,4 Mm3/år. Ur Lunds stads ytvattentäkt vid Rögle, 8 km väster om staden, kan erhållas ca 0,4 Mm3/år. Denna vattentäkt torde i framtiden endast komma att nyttjas så- som reserv.

övriga tätorter, exkl. Dalby och Staf- fanstorp som år 1960 var anslutna till Vombanläggningen, nyttjar egna borra- de brunnar, av vilka vissa är nedförda i Alnarpsströmmen. Det sammanlagda uttaget ur dessa uppgick till 1,4 Mins/år. Härtill kommer vissa brunnar som ägs av industrier. Uttaget ur dessa senare uppgick till 0,4 Mm3/år. En del indu— strier inom området, främst sockerin- dustrin, använder ytvatten för speciella ändamål. (Ur Segeå vid Arlöv och Tor- rebergabäcken vid Staffanstorp uttogs år 1960 för sistnämnda behov 3,35 Mm3 vatten.)

26.2 Framtida vattenbehov

Befolkningsutvecklingen inom Malmö— Lundområdet framgår av tabell 19. Be- träffande Malmö har förutsatts, att sta- den skall ha uppnått maximal folk- mängdsstorlek år 1980, dvs. att därefter någon ytterligare befolkningstillväxt icke skulle vara möjlig inom det nuva- randc stadsområdet. Förhållandet åter— speglas i den beräknade avsevärda folk- mängdstillväxten inom övriga tätorter under åren 1980—2000.

26.3 Framtida vattenförsörjning Vattendom år 1964 medger Malmö stad ett uttag ur Vombsjön av i medeltal 0,85 l/s eller totalt 26,8 Mma/år. Enligt domen har staden dock rätt att vid hög- re vattenstånd än den för Vombsjön fastställda dämningsgränsen under viss

.. .. Industri- Samman- Hushålls- och samhallsandamål ändamål lagt År _ Tätort antal ,

personer l/pd Mm,/år Mm3/år Mm /år 1960 Malmö ................... 1214 000 252 19,7 4,2 23,9 Lund .................... 140 000 250 3,7 1,8 5,5 Övriga tätorter ............ 116 000 200 1,2 ,7 1,9 Summa 270 000 24,6 6,7 31,3 1980 Malmö ................... 320 000 400 46,7 8,4 55,1 Lund .................... 70 000 400 10,2 3,6 13,8 Övriga tätorter ............ 42 000 300 4,6 1,4 6,0 Summa 432 000 61,5 13,4 74, 9 2000 Malmö ................... 320 000 500 58,4 12,6 71,0 Lund .................... 85 000 500 15,5 5,4 20, 9 Övriga tätorter ............ 115 000 400 1_____6______,8 2,1 18, 9 Summa 520 000 _ 90,7 20,1 110, 9

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

tid avleda vatten i den större omfatt- ning detta är möjligt och lämpligt med nuvarande anordningar.

Som underlag för ansökan hos vatten— domstol har utredning gjorts om möj- ligheten att uttaga i medeltal 1,5 nia/s (47,3 MmS/år). Utredningen visar, att det skulle vara möjligt att göra detta uttag samtidigt som i samband härmed vattenföringsförhållandena i Kävlingeån skulle förbättras. Här förutsättes, att det nämnda uttaget kommer att tillåtas.

, Kapaciteten hos vattentäkterna inom Malmö—Lundområdet, sedan Vomban- läggningen utbyggts enligt ovan, skulle uppgå till (14,7+47,3) 62,0 Mm3/år. Det häri ingående uttaget ur Alnarps— strömmen — ca 12,0 Mma/år —— bedömes nära motsvara strömmens kapacitet. En successivt stigande vattenförbrukning på sätt utredningen antagit innebär att kapaciteten hos vattentäkterna inom området skulle vara fullt utnyttjade i mitten av 1970—talet. Enligt utredning— ens bedömanden måste Malmö—Lund- området senast år 1975 tillföras vatten

från utanför området befintliga vatten- tillgångar.

27 Furulund och Kävlinge

Med hänsyn till den framtida vattenför- sörjningens ordnande har det ansetts lämpligt att betrakta köpingarna Furu— lund och Kävlinge såsom en enhet.

De båda orterna hade år 1960 sam- manlagt 5 500 invånare.

Bland industrier av intresse ur vat— tenförsörjningssynpunkt finns i Furu- lund textilindustri och i Kävlinge slak— teri och garveri.

Furulunds köping äger en vattentäkt med ett medgivet uttag av naturligt grundvatten av 0,22 Mms/år. Därjämte äger de båda köpingarna bortleda vat: ten från Kävlingeån för infiltration i det 5. k. Kävlingefältet. Medgivet uttag av naturligt och infiltrerat grundvatten här uppgår till 1,28 Mmä/år. Textilin-J dustrin i Furulund äger en grundvat— tentäkt med ett medgivet uttag av nor-'

— malt.0,07 me/ån, _

.. .. Industri- År Hushålls- och samhallsandamål ändamål Sammanlagt antal person.| l/pd Mma/år Mma/år Mma/år 1960 ............... 13 800 195 0,3 0,3 0,6 1980 ............... 7 500 300 0,8 0,6 1,4 2000 ............... 9 000 400 1,3 0,9 2,2

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

Slakteriet i Kävlinge är anslutet till köpingens vattenledningar men utnytt- jar även egen grundvattentäkt. Vatten- domstolen har medgivit ett uttag under normalt driftdygn av 1200 m3 (max. 1 600 1113), dock högst 0,36 MmJ/år. Flera industrier inom Kävlinge—Furulunds- området täcker sitt behov av industri- vatten genom uttag från Kävlingeån.

Kapaciteten hos de nu använda vat- tentäkterna inom området har beräk- nats till minst 1,8 MmS/år.

Med ovan antagen utveckling synes enligt utredningens bedömanden några problem rörande köpingarnas vatten— försörjning icke behöva uppkomma förrän under 1980-talet.

28 Eslöv

Stadens folkmängd uppgick år 1960 till 9700 personer. Av industrier i staden märks en större konservindustri samt slakteri och mejeri.

Stadens vattenförsörjning var år 1960

baserad på en grundvattentäkt, vars ka- pacitet beräknades till 2,0 Mma/år. Vissa industrier har egna grundvattenbrun- nar med ett sammanlagt uttag av 0,08 Mm3/är. Sedan år 1963 erhåller Eslöv vatten jämväl från Ringsjön (se 30).

Möjliga uttag ur de lokala vattentäk— terna i staden beräknades år 1960 till ca 2,1 Mma/år.

Stadens vattenförsörjning är tryggad relativt lång tid framåt genom att sta- den dessutom erhåller vatten från Ring- sjöanläggningen.

29 Landshona

Stadens folkmängd uppgick år 1960 till 28 300 personer. Av industrier i staden kan nämnas varvsindustri, mekaniska verkstäder samt garvämnesfabrik. Stadens vatten—verk var år 1960 base- rat på dels grundvattenbrunnar, ur vil— ka beräknades kunna uttagas 1,3 Mma/år, dels en grundvattentäkt, vari vatten från Saxån infiltreras. Medgivet uttag ur

Tabell 21. Framtida vattenbehov inom Eslöv

.. .. Industri- År Hushålls- och samhallsandamål ändamål Sammanlagt ' antal person.] l/pd Mma/år Mmalår Mm3/år __________________._______——— 1960 ............... 19 000 175 0,6 0,6 1,2 1980 ............... 13 000 350 1,7 1,2 2,9 2000 ............... 15 000 450 2,5 1,8 4,3

1 Anslutna till allmän vattenförsörjninganläggning.

Tabell 22. Framtida vattenbehov inom Landskrona

Hushålls— och samhällsändamål

Industri-

År antal person. l/pd 1960 ............... 129 000 195 1980 ............... 35 000 400 2000 ............... 42 000 500

ändamål Sammanlagt Mmalår Mma/år Mmalår 2,1 1,0 3,1 5,1 2,0 7,1 7 7 3,0 10,7

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

denna senare täkt uppgår till 2,5 Mm3/år. En industri har egen brunn med ett uttag av 0,4 MmS/år. Sedan år 1963 erhåller Landskrona vatten från Ringsjön (se 30).

Den är 1960 kända kapaciteten hos vattentäkterna i staden uppgick till 4,2 Mm3/år.

Stadens vattenförsörjning är tryggad relativt lång tid framåt genom att sta— den numera erhåller vatten från Ring- sjöanläggningen.

30. Hälsingborgsområdet

Till Hälsingborgsområdet har hänförts Hälsingborg samt de tätorter, som är eller i framtiden kan förväntas bliva anslutna till Ringsjöverket, nämligen Bårslöv, Fortuna—Rydebäck, Gantofta och Vallåkra i Vallåkra kommun samt Glumslöv och Ålabodarna i Härslövs kommun.

Hälsingborgs folkmängd uppgick år 1960 till 75 800 personer. I staden finns ett flertal stora industrier av vilka kan nämnas gummiindustri, bryggeri, tvät- teri, fryshus och läkemedelsfabrik. År 1960 fanns ett 15-tal industrier, vilkas vattenförbrukning översteg 0,03 Mm3/år.

Sammanlagda antalet invånare i ovan nämnda tätorter utanför staden upp- gick år 1960 till ca 2 000 personer. Stör- re industrier finns icke inom dessa sam- hällen.

Hälsingborgs stad äger en vattentäkt,

Örbyfältet, i södra delen av staden. Vat- tentäkten är baserad på en naturlig grundvattentillgång som förstärkes ge— nom infiltration av vatten från dels Råån och dels bergborrade brunnar. Enligt vattendom har staden rätt att från Råån uttaga max. 8,4 Mma/år för- infiltration. Vattentillgången i Råån är emellertid både varierande och osäker, varför tillåtet uttag härifrån endast kan utnyttjas under kortare perioder. År 1960 uttogs från örbyfältet sammanlagt ca 7,0 Mm3 vatten. Staden ägde år 1960 ytterligare ett vattenverk, Bergalidsver— ket, baserat på borrade brunnar. År 1960 uttogs därifrån 1,35 Mmi vatten. En del industriföretag har egna brun- nar med en sammanlagd kapacitet av 0,5/; Mms/år. Vissa industrier använder obehandlat ytvatten för kyländamål, huvudsakligen från Öresund. Vatten- förbrukningen härför uppgick år 1960 till 5,7 Mma.

Situationen i fråga om vattenförsörj- ningen inom Hälsingborgsområdet har väsentligt ändrats genom tillkomsten år 1963 av ett nytt vattenverk vid Stehag vid Ringsjön. Städerna Hälsingborg, Landskrona och Eslöv har sålunda er- hållit tillstånd att intill år 1980 från Ringsjön bortleda en kvantitet vatten som från 0,5 m3/s tillåtes uppgå till 0,66 m3/s år 1979. I en ca 50 km lång ledning ledes vattnet till Hälsingborg, där.—det infiltreras i Örbyfältet. Därvid avsesin-

Tabell 23. Framtida vattenbehov inom Hälsingborgsområdet

.. .. Industri- Samman- Hushålls- och samhallsandamål "n dam ål lagt År Tätort antal 3 a 3 personer l/pd __T—g Mm lår Mm lår Mm [år 1960 Hälsingborg .............. 175 600 248 1,5 8,3 Övr tätorter .............. 11 700 200 — 0,1 Summa 77 300 6, 9 1,5 8 4 1980 Hälsingborg .............. 90 000 400 13,1 3,0 16,1 Övr tätorter .............. 12 200 300 1,3 — 1,3 Summa 102 000 14,4 3,0 17,4 2000 Hälsingborg .............. 110 000 500 20,1 4,5 24,6 Övr tätorter .............. 15 500 400 2, — 2,3 Summa 125 000 | I 22,4 | 4,5 I 26,9

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

filtration i detta fält av vatten från Råån upphöra. I grenledningar från hu— vudledningen levereras vattnet till Landskrona och Eslöv.

Ringsjöverket har utbyggts för en ka- pacitet av ca 20 Mma/år. Ansökan avses inlämnas till vattendomstolen rörande en reglering av Ringsjön för ett vatten- uttag om 1,1 m3/s motsvarande 34,7 MmS/år.

31. Höganäsområdet

Höganäsområdet omfattar Höganäs stad och Brunnby kommun med tätorterna Arild, Mölle och Nyhamnsläge samt tät- orterna Strandbaden, Lerberget och*Vi- ken inom Väsby kommun och Hittarp, 'Domsten och Ödåkra inom Ödåkra kom— mun. Mellan Höganäs stad samt Brunn- by och Väsby kommuner sker enligt .träffat avtal 'ett visst samarbete i fråga -om vattenförsörjningen.

Höganäs hade 7 900 invånare år 1960. Den dominerande industrin är Höga- näs-Billesholms Aktiebolag, som bedri- '”ver en omfattande produktion inom den keramiska och metallurgiska bran- schen. ' ** 'l'nom övriga tätorter fanns år 1960

sammanlagt ca 5700 personer. Större industrier finns icke inom dessa orter.

Inom Höganäsområdet finns även en betydande fritidsbebyggelse. Antalet personer, som sommartid bor inom om- rådet och erhåller vatten från kom- munal vattenförsörjningsanläggning, be- räknades år 1960 uppgå till ca 4 000.

Höganäs stad utnyttjar som grundvat- tentäkt ett sandfält i Brunnby kommun, varifrån vattnet ledes i en ca 5 km lång ledning till staden. Vattentäktens kapa- citet har beräknats till 0,6 Mm3/år. Hö- ganäsbolaget uppumpar ur Höganäsgru- van, i vilken brytning icke sker, vatten som huvudsakligen användes i bolagets fabriker i Höganäs. År 1960 pumpades 1,5 Mm3 ur gruvan. Inom Väsby kom- mun finns en grundvattentäkt vid Hul- ta och en vid Viken, vilkas kapacitet år 1960 uppgick till 0,6 Mmt/år. Vid Mölle—Hässle inom Brunnby kommun finns en ännu icke utnyttjad grundvat- tentäkt med en kapacitet av 0,2 Mm3/år. Inom ödåkra kommun fanns år 1960 grundvattentäkter i Hittarps, Domstens och Ödåkra samhällen. Deras samman— lagda kapacitet uppgår till ca 0,4 Mm3/år.

Tabell 24. Framtida vattenbehov inom Höganäsområdet

Hushålls- och samhällsändamål

Industri- Samman- ändamål lagt År Tätort _- antal 3 3 3 personer l/pd ' Mm [år Mm /år Mm /år 1960 Höganäs ................. 17 000 215 0, 5 1,3 1 ,8 Övriga tätorter ............ 5 600 200 0, 4 — 0, 4 Fritidsbebyggelse2 ......... 4 000 200 0,1 — ___—O, 1 Summa 16 600 1,0 1,3 2, 3 1980 Höganäs ................. 9 500 350 1,2 2,6 3,8 Ovriga tätorter ............ 12 500 300 1,4 — 1,4 Fritidsbebyggelse2 ......... 6 500 250 ,2 —— 0,2 Summa 28 500 , 2,6 5,4 ”2000 Höganäs ................. 11 000 450 1,8 3,9 5,7 Övriga tätorter ............ 16 800 400 2,5 _ 2,5 Fritidsbebyggelse” ......... 8 500 350 0,3 — _—____0_,3 Summa 36 300 4 6 3,9 8 5

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning. 2 Fritidshusen antages vara bebodda under i genomsnitt tre månader om året.

Enligt det ovan nämnda samarbets- avtalet sker vissa vattenleveranser mel- lan kommunerna.

Kapaciteten hos grundvattentäkterna, ink]. del av Höganäsgruvan, beräkna- des år 1960 till 3,3 Mma/år. Detta skulle innebära att vattenförsörjningssituatio— nen inom området skulle bliva kritisk redan inom en nära framtid.

Aktuella planer föreligger att säkra Höganäsområdets vattenförsörjning ge- nom att anlägga en ledning längs kusten från Hälsingborg.

32. Bjuv-Åstorpsområdet

Området omfattar följande tätorter: Bjuv. Gunnarstorp, Billesholm, Ljungs- gård och Södra Vram i Malmöhus län samt Åstorp, Hyllinge och Nyvång i Kristianstads län.

Bjuvs köping hade år 1960 samman- lagt 3800 invånare. Den dominerande industrin i köpingen är AB Findus kon- servindustri. Dessutom finnes bl. a. en

fabrik för tillverkning av torrmjölk samt ett mejeri.

Åstorp, som är centralort inom Ås- torps köping, hade år 1960 ett invånar- antal av 4300 personer. Industrin do- mineras av Björnekulla Fruktindustri. Produktionen, som är säsongbetonad, avser konservering och djupfrysning av frukt, grönsaker m. 111. Av andra indu- strier märks en industri med tillverk- ning av tegel och betongprodukter (rör- tillverkning) samt Åstorps makadam- fabrik.

Billesholm är huvudort inom Billes- holms kommun. Folkmängden uppgick år 1960 till ca 1 400 personer. Av in- dustrier i samhället märks en fabrik för tillverkning av glasull och glasullspro- dukter.

Inom övriga tätorter, nämligen Hyl- linge och Nyvång i Åstorps köping samt Ljungsgård och Södra Vram i Bil- lesholms kommun fanns år 1960 sam— manlagt ca 2700 invånare. Av indu- strier i dessa orter kan nämnas en gruvanläggning (Höganäs-Billesholms

AB) och en ångkraftcentral, båda be- lägna i Nyvång.

Bjuvs köping äger två vattenverk, varav det ena är baserat på borrade brunnar vid Holk och det andra på vat- ten från Billesholms gruva, som är ned— lagd. Kapaciteten hos dessa vattenverk uppgick år 1960 till sammanlagt (1,0 + 2,2) 3,2 Mm3/år.

AB Findus anläggningar är anslutna till köpingens vattenverk. Av denna in- dustris sammanlagda vattenbehov år 1960, 1,45 Mma, erhölls dock 0,47 Mm3 från eget vattenverk, baserat på vatten från en gruva.

Mejeriet i Bjuv har egen brunn, varur uttogs 0,07 Mm3 år 1960.

Åstorps köpings vattenverk består av ett flertal grundvattensbrunnar. Beräk- nat uttag från samtliga brunnar uppgår till 1,1 Mm3/år.

Björnekulla Fruktindustri har egna grundvattenbrunnar med ett normalt ut- tag av 0,22 Mm3/år. För bevattnings- ändamål använder industrin ytvatten, som tages direkt ur åar och diken. Ut- taget härför uppgick år 1960 till 0,05 Mm3. Betongrörsindustrin i Åstorp täc- ker sitt vattenbehov från egna brunnar. Uttaget uppgick år 1960 till 0,07 Mm3. Makadamfabriken tillgodoser sitt indu- stribehov genom vatten, som erhålles vid länshållning av bergbrotten. År 1960 uttogs 0,10 Mm3.

Billesholms vattentäkt utgöres av

bergborrade brunnar. Vattenverket är dimensionerat för en vattenmängd av ca 0,36 Mmt/år. Glasullsindustrin 1 Bil- lesholm täcker sitt behov av sanitärt vatten från egen brunn. År 1960 uttogs 0,15 Mm3. För driften tages vatten från ett borrhål till en gruvgång.

Nyvångs samhälle använder för sin försörjning vatten, som pumpas ur de delar av Nyvångs gruva, där brytning icke pågår. År 1960 uttogs 0,15 Mm”.

Den sammanlagda folkmängden i Bjuvs och Åstorps köpingar samt tät- orterna i Billesholms kommun uppgick år 1960 till ca 12 200 personer och skul- le enligt den antagna befolkningsutveck- lingen år 1980 uppgå till 18 000 perso— ner och år 2000 till 23 000 personer.

Sammanlagda kapaciteten hos ovan redovisade vattentillgångar uppgår till 5,9 Mmå/år. Efter en år 1964 verkställd utbyggnad av ett av Bjuvs köpings vat- tenverk uppgår den sammanlagda ka- paciteten hos vattenverken inom om- rådet till ca 7,0 MIlls/ål'. Detta innebär att vattenförsörjningen inom området bör kunna klaras till omkring år 1980.

Konservindustrin inom området kan tänkas komma att expandera, vilket medför ökat behov av vatten. Samti- digt med att vattenbehovet som sådant ökar, måste hänsyn även tagas till de allt högre krav på vattnets kvalitet, som successivt framkommer inom livsme- delsbranschen.

Tabell 25. Framtida vattenbehov inom Bjuv- Åstorpsområdet

Hushålls- och samhällsändamål Industri— Sammanlagt År andamål antal person. l/pd Mmalår Mma/år Mmslår ' 1960 ............... 111 000 185 0,7 2,2 2,9 1980 ............... 18 000 350 2,3 5,0 7,3 2000 ............... 23 000 450 3,8 6,6 10,4

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

Med hänsyn till det anförda har ut- redningen funnit nödvändigt att er— hålla synpunkter på möjligheterna att i större utsträckning än för närvarande utnyttja gruvvatten inom området. Ut- redningen har låtit utföra en undersök— ning i detta syfte, vilken redovisas 1 kap. 7.

Enligt utredningens bedömande mås- te i allt fall ytterligare vatten tillföras området utöver nu nyttjade vattentäk- ter.

33. Skromberga

Tätorten, som är belägen i Ekeby kom— mun, hade år 1960 ca 2100 invånare. Höganäs-Billesholms Aktiebolags an- läggning, Skrombergaverken, är den do- minerande industrin.

År 1960 hade endast en mindre del av samhället försetts med allmänna vat- tenledningar. Inom industrin var vat- tenförbrukningen ca 0,15 Mma.

Kommunens grundvattentäkt utgöres av ett flertal brunnar med ett enligt provpumpning möjligt uttag motsva- rande 0,3 Minit/år.

Höganäs-Billesholms AB har en egen

punkt kan beräknas till högst 0,6 Mmu/år.

Vattenbehovet för Höganäs-Billes- holms AB förutsättes även i fortsätt- ningen kunna tillgodoses från egna vat- tentillgångar.

De lokala vattentillgångarna bedömes relativt goda varför något tillskottsvat- ten utifrån till Skrombergaområdet icke torde bli erforderligt inom överskåd- lig tid.

34 Svalöv

Tätorten Svalöv hade år 1960 samman- lagt 1 800 invånare. I samhället finns viss industri.

Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,12 Mm3 och för industriändamål till 0,07 Mm3.

Samhällets grundvattentäkt är base- rad på ett flertal sänkbrunnar med en beräknad sammanlagd kapacitet av 0,4 Mm3/år.

Kapaciteten hos år 1960 nyttjade vat- tentäkter uppgick till 0,4 Mm3/ år. Un-

grundvattentäkt, vilken provpumpats dersökning pågår i syfte att erhålla yt- med en kapacitet motsvarande 0,3 terligare grundvatten. Samhällets vat- Mm3/år. tenförsörjning torde kunna säkerställas

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle folkmängden i Skromberga år 2000 uppgå till ca 4 000 personer, vilket innebär att vattenbehovet för hushålls- och samhällsändamål vid nämnda tid-

genom egna vattentäkter för överskådlig tid. 35 Marieholm

Tätorten Marieholm hade år 1960 ett- invånarantal av 1 160 personer.

Tabell 26. Framtida vattenbehov inom Svalöv

________________——————

Hushålls- och samhällsändamål

År

Industri- än damål Sammanlagt

antal person.] 1/pd Mma/år Mmalår Mmå/år

1960 ............... 1 800 180 0,12 0,07 0,2 1980 ............... 2 500 300 0,3 0,14 0,4 2000 ............... 3 000 400 0,4 0,21 0,6

Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,03 Mma, emedan endast ungefär halva samhället då hade försetts med allmänna vattenledningar.

Samhällets grundvattentäkt har ett medgivet uttag av 0,09 Mm3/år. Genom provpumpning har uppmätts en kapa- citet motsvarande 1,57 Mm3/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd år 2000 uppgå till högst 2 000 personer, vilket innebär, att vattenbehovet vid nämnda tidpunkt kan beräknas till högst 0,3 Mm-Vår. På grund härav får samhällets vattenförsörjning anses tryggad.

36. Hörby

Hörby köping hade år 1960 en folk- mängd av 3500 personer. Industri av intresse ur vattenförsörjningssynpunkt finns f. n. icke.

Vattenförbrukningen är 1960 för hus- hålls- och samhällsändamål uppgick till ca 0,3 Mm.3

Köpingens vattentäkt, som utgöres av bergborrade brunnar, har provpum- pats för en vattenmängd motsvarande 1,6 Mm3/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle Hörbys folkmängd år 2000 uppgå till högst ca 5 000 personer, motsvaran- de ett vattenbehov av ca 0,8 Mm3/år, var- för samhällets vattenbehov kan klaras under överskådlig tid genom egen vat- tentäkt.

37 Höör

Höörs köping hade år 1960 en folk— mängd av 3350 personer. Industri av betydelse i vattenförsörjningssamman— hang finns för närvarande icke. Vattenförbrukningen år 1960 för hus-

llålls— och samhällsändamål uppgick till 0,14 Mma. Vissa ytterområden i köping- en var då icke anslutna till allmän vat- tenledning.

Köpingens vattentäkt har en kapaci- tet av 0,39 Mm3/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle köpingens folkmängd år 2000 upp- gå tillhögst 5000 personer, vilket mot-

svarar ett vattenbehov vid denna tid— punkt av högst 0,8 Mm3/år. De framtida vattenbehoven bedömes kunna tillgodo- ses genom lokala grundvattentillgånwgar.

38 Trelleborgsområdet

Trelleborgso'mrådet omfattar Trelle- borgs stad samt tätorterna Gislövs läge, Västra Vemmerlöv och Hammarlöv, vil- ka är eller torde komma att anslutas till Trelleborgs stads vattenledningsnät.

Trelleborg hade år 1960 en folkmängd om 19000 personer. Den dominerande industrin är Trelleborgs Gummifabriks AB. Bland andra industrier märks tre fabriker inom den kemisk—tekniska branschen.

De övriga tätorterna Gislövs läge inom Gislövs kommun och Västra Vemmer— löv och Hammarlöv inom Skegrie kom- mun hade år 1960 en sammanlagd folk- mängd av ca 700 personer.

Vattenförbrukningen år 1960 för hus- hålls- och samhällsändamål uppgick till 1,6 Mn13 och för industriändamål till likaledes 1,6 Mm3.

Trelleborgs stad utnyttjar som vatten- täkt ett antal borrade brunnar med ett sammanlagt möjligt uttag av ca 2,9 Mmfflår. Staden äger även en ännu icke utnyttjad grundvattentillgång med en beräknat] kapacitet av 1,7 Mm3/år. Vissa industrier har egna brunnar. Samman- lagda uttaget ur dessa uppgick år 1960 till 1,8 Mins/år. Gummifabriken utnytt- jar för kyländamål råvatten ur vissa staden tillhöriga brunnar.

Tabell 27. Framtida vattenbehov inom Trelleborgsområdet

Hushålls- och samhällsändam ål

År antal person. l/pd 1960 ............... 19 000 230 1980 ............... 24 000 350 2000 ............... 29 000 450

Den sammanlagda beräknade kapaci- teten hos de nuvarande grundvatten— täkterna uppgår till 6,4 MmS/år. Den antagna utvecklingen innebär, att vat- tenförsörjningen inom området kan an- ses tryggad till omkring år 1980. Efter denna tidpunkt uppkommer, om de 10- kala vattentäkterna inte väsentligt kan utökas, behov av att tillskottsvatten till- föres staden.

39 Skanör med Falsterbo samt Ljungen- området

Staden Skanör med Falsterbo hade år 1960 närmare 900 invånare.

Ljungenområdet, d.v.s. det planlag- da området mellan Kämpingebukten och Höllviken med tätorten Höllviksnäs inom Rängs kommun, hade år 1960 ca 600 invånare.

Av betydelse är den omfattande fri- tidsbebyggelse, som finnes på Falsterbo- näset. Antalet fritidshus beräknades år 1960 till ca 2 000 i Skanör och Falsterbo samt ca 3000 inom Ljungenområdet.

Industri- ändamål Sammanlagt Mma/år Mmalår Mma/år 1,6 1,6 3,2 3,1 3,2 6,3 4 8 4 8 9,6

Antalet fritidsboende uppskattades till 17 000 personer. Därtill kommer ett be- tydande antal tillfälliga besökare (cam- pare o. d.) under sommarmånaderna.

Vattenbehovet inom Skanör med Fal— sterbo och Ljungenområdet tillgodosågs fram till år 1960 genom enskilda vatten- täkter. Åren 1961—1962 togs en gemen- sam vattentäkt i Räng i bruk. Uppgifter om vattenförbrukningen före år 1963 finnes icke.

Den grundvattentäkt i Räng, som nu- mera nyttjas gemensamt av Skanör med Falsterbo och Rängs kommun har enligt provpumpning en kapacitet av 0,77 Mm—Vår.

Befolkningsutvecklingen inom områ- det kan antagas undergå en snabb steg- ring. Med ledning av upgifter från plan- författare och representanter från be- rörda kommuner har i tabell 28 angiven beräkning gjorts.

Den grundvattentillgång som f. n. nyt- jas är icke tillräcklig för framtiden. Möjlighet att utvinna ytterligare vatten-

Tabell 28. Befolkningsutveckling inom Skanör m. fl. områden

Folkmängd Bofast Fritidsboende År Skanör Skanör med Räng Sarpmtan- med Räng Salaman- Falsterbo ag Falsterbo gt 1960 ..................... 900 600 1 500 7 000 10 000 17 000 1980 ..................... 3 000 2 000 5 000 9 000 12 000 21 000 2000 ..................... 4 000 3 000 7 000 9 000 13 000 22 000

Tabell 29. Framtida vattenbehov inom Skanör m. ll. områden

Bofast befolkning

År antal personer ” pd 1980 .................. 5 000 350 2000 .................. 7 000 450

Fritidsboende sam" manlagt ,, antal 3 1 3 Mm /år personer 1/pd Mm [år Mm lår 0,6 21 000 250 0,5 1,1 1,1 22 000 350 0,7 1,8

1 Fritidshusen beräknas i genomsnitt vara bebodda tre månader om året.

mängd kan finnas i anslutning till den befintliga vattentäkten.

40. Vellingeområdet

I Vellingeområdet innefattas tätorter- na Vellinge, Eskilstorp och Hököpinge, -samtliga inom Vellinge kommun. Den sammanlagda folkmängden inom orter- na uppgick år 1960 till ca 2 200 perso- ner. I Hököpinge finnes en fabrik för framställning av råsocker. Gemensam vattenförsörjning fanns år 1960 endast i Vellinge. , Vattenförbrukningen uppgick där till

ca 0,1 Mm3. .

I Vellinge finnes en grundvattentäkt med en genom provpumpning uppmätt kapacitet av 0,3 Mmi'lår.

Råsockerfabriken i Hököpinge täcker sitt behov av produktionsvatten. genom lokala grund- och ytvattentillgångar. Uttagen, som är legaliserade,.uppgick år 1960 till 0,24 Mma. Det kan antagas att vattentäkterna är tillräckliga för soc- kerbrukets framtida behov.

På grund av närheten till Malmöom— rådet kan en avsevärd befolkningstill- växt förutses inom Vellingeområdet. En- ligt antagen utveckling skulle sålunda år 1980 folkmängden beräknas uppgå till 8 500 personer och år 2000 till 11 000 personer. Motsvarande vattenbehov be- räknas år 1980 till 1,1 Mm3/år och år 2000 till 1,8 Mn13/år.

Den grundvattentillgång som f.n. nyttjas är icke tillräcklig för framtiden. Det är heller icke klarlagt om ytterli- gare grundvattentillgångar med nämn— värd kapacitet finns inom området. Det är därför sannolikt att ett framtida samgående med Malmö i vattenförsörj- ningshänseende blir aktuellt.

41 Svedala

Svedala köping hade år 1960 en folk- mängd om 3 100 personer. I köpingen finns betydande mekanisk industri samt en gummifabrik.

Vattenförbrukningen år 1960 för hus- hålls- och. samhällsändamål uppgick

Tabell 30. Framtida vattenbehov inom Svedala

.. .. Industri— År Hushålls— och samhallsandamål ändamål Sammanlagt antal person.| I/pd Mma/år Mma/år MmS/år 1960 ............... 2 700 195 0,2 0,1 0,3 1980 ............... 6 000 350 0,8 0,2 1,0 2000 ............... 8 000 450 1 3 0 3 1,6 - y )

till 0,2 Mm3 och för industriändamål till 0,1 Mm3.

Köpingens vattenverk är baserat på grundvattenbrunnar. Ur dessa kan sam- manlagt uttagas 0,8 Mm-Vår. Gummifa- briken täcker en tredjedel av sitt uttag eller 0,03 Mm3/år från egen brunn.

Ur de nu nyttjade vattentäkterna kan uttagas ca 0,8 Mm3/år. Förutsättningar- na att erhålla ytterligare grundvatten inom området anses vara goda varför köpingens framtida vattenförsörjning bör kunna klaras genom lokala vatten- tillgångar.

42. Skurup

Skurups köping hade år 1960 en folk- mängd av 3 300 personer.

Vattenförbrukningen år 1960 för hus- hålls- och samhällsändamål uppgick till 0,24 Mma.

Köpingens vattenverk är baserat på grundvattenbrunnar i den s.k. Skiv- arpsströmmen. Ur dessa kan samman- lagt uttagas 0,43 Mm3/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle köpingens folkmängd år 2000 uppgå till högst 5000 personer, vilket innebär, att vattenbehovet vid nämnda tidpunkt för hushålls- och samhälls- ändamål icke skulle överstiga 0,8 Mm”.

De brunnar som nu nyttjas är icke tillräckliga för köpingens framtida vat- tenbehov. Skurups framtida vattenför- sörjning torde kunna baseras på ytter- ligare brunnar inom Skivarpsströmmen.

43 Ystad

Staden, som är 1960 hade 13 550 invå— nare, är en livlig hamnstad med en be- tydande handel och industri. Bland in- dustrierna märks maskin-, textil- och plastindustri, konservfabrik, slakterirö- relse samt bryggeri. I staden finns även ett regemente förlagt.

I Sandskogen, öster om staden, finns en omfattande fritidsbebyggelse. Anta- let fritidshus uppgår till ca 500. Antages fyra personer bo i varje hus, skulle detta innebära att ca 2 000 personer är bosatta inom Sandskogsområdet. Härtill kommer sommartid ungefär lika många tillfälliga besökare (campare o.d.). Ca 10 km norr om Ystad ligger Stora Her- restad. Orten, som har 250 invånare, erhåller sitt vatten från Ystads vatten- verk.

Vattenförbrukningen år 1960 för hus— hålls- och samhällsändamål inklusive viss fritidsbebyggelse uppgick till 1,5 Mm” och för industriändamål till 0,4 Mms.

Stadens vattenverk är baserat på två grundvattentäkter med ett medgivet ut- tag av sammanlagt 2,56 Mms/år. Den sammanlagda kapaciteten har efter provpumpning bedömts uppgå till ca 4,0 Mm3/år. Industrierna i staden täcker sitt vattenbehov från egna brunnar. Den beräknade kapaciteten hos dessa upp- går till 1,14 Mmi/år. Slakteriet erhåller dock viss del av sitt vatten från sta- dens vattenledningar.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle folkmängden inom området år 1980 uppgå till 16000 personer och år 2000 till 20 000 personer.

Området Sandskogen beräknas kun- na rymma 1 000 fritidshus, motsvarande ca 4000 personer. Detta antal har an- tagits vara upnått år 1980. Utvecklingen därefter är svårbedömbar. Utredningen har valt att räkna med sammanlagt

5000 personer i fritidshus inom om- rådet år 2000.

De nu utnyttjade vattentäkterna be- döms ha en kapacitet av 5,1 Mma/år. Ytterligare vatten anses kunna uttagas i anslutning till det nuvarande vatten- täktsområdet, varför staden torde kun- na trygga sin vattenförsörjning genom

Hushålls- och samhällsändamål

År Permanent bebyggelse antal , personer ]] pd Mm lår 1960 .......... 13 800 300 1,51 1980 .......... 16 000 350 2,04 2000 .......... 20 000 450 3,29

Industri- Sam- ändamål manlagt

Fritidsbebyggelse1 antal Mma/år Mina/år l/pd Mma/år personer -— —— — 0,4 1 ,9 4 000 250 0,03 0,8 2,9 5 000 350 0,05 1,2 4,5

1 Fritidshusen beräknas vara bebodda under i genomsnitt tre månader om året. Vattenför- brukning för år 1960 är inräknad i förbrukningen för den permanenta bebyggelsen.

dessa lokala vattentillgångar u-nder över- skådlig tid. 44 Sjöbo Sjöbo köping hade år 1960 en folk- mängd av 2400 personer. Vattenför- brukningen för hushålls- och samhälls- ändamål inom den del av samhället som då var anslutet till allmän vatten- försörjningsanläggning (1 600 personer) uppgick till 0,15 Mm3.

Köpingens vattenverk är baserat på grundvattenbrunnar. Medgivet uttag ur dessa uppgår till 0,37 Mma/år. Enligt provpumpning är brunnarnas kapacitet 0,55 Mm3/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle köpingens folkmängd år 2000 uppgå till högst 5000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov vid den- na tidpunkt av högst 0,7 Mm3/år. Möjlig- heterna att i lokala vattentillgångar trygga köpingens framtida vattenför- sörjning får bedömas såsom goda.

Hallands län1

45 Halmstadsområdet

Till området har hänförts Halmstads stad, kommunerna Söndrum och Harp- linge samt församlingarna Övraby inom Enslövs kommun, Holm inom Kvillinge”

kommun, Snöstorp inom Simlångsda- lens kommun samt Eldsberga och Trön- ninge inom Eldsberga kommun. Gränsdragningen för området innebär, att den omfattande fritidsbebyggelsen omkring Halmstad ingår i detsamma.

Halmstad, som är belägen vid Nissans utlopp, hade år 1960 en folkmängd om 39 000 personer. Bland industrier märks järnverk, livsmedelsindustri, textilin- dustri och mekanisk industri. Inom sta- den är dessutom två större militära för- hand förlagda.

Den sammanlagda bofasta befolkning- en inom de ovan redovisade kommuner— na och församlingarna utanför Halm- stads stads område uppgick år 1960 till ca 12 700 personer.

Antalet fritidshus inom Halmstads- området är betydande. Enbart Östra Stranden och Tylösand har sommar- tid en befolkning om ca 10000 perso- ner. År 1960 beräknades antalet fritids— hus inom Halmstadsområdet uppgå till 4 800. Antages i genomsnitt fyra perso- ner bo i varje hus, skulle detta innebära ett tillskott av ca 19 000 personer inom området under sommaren.

45.1 Vattentäkter år 1960

Halmstads vattenverk baseras huvud- sakligen på nio grundvattentäkter inom

1 Indelningen i områden av Hallands län har gjorts efter samråd med länsstyrelsen i länet.

___—_________—_———_—————v—.————-—

Hushålls- och samhällsändamål

År Bofast befolkning antal 3 personer 1/ pd Mm /år 19603 ......... 39 700 240 33,43 1980 .......... 65 000 350 8,3 2000 .......... |75 000 450 12,3

Industri- . Sain- ändamål manlagt

Fritidsboende . Mma/år ÅMma/år antal , personer l/pd Mm [ål-1 __ _ _ - 2,0 5,45 28 000 250 0,4 4,0 12,7 35 000 350 0,7 6,0 19,0 '

1 Fritidshusen beräknas vara bebodda i genomsnitt två månader om året. ” Avser befolkning ansluten till Halmstads stads vattenförsörjningsanläggning. 3 Vattenförbrukning för viss fritidsbebyggelse ingår. * Varav 55 000 personer inom Halmstads nuvarande stadsområde.

de norra delarna av stadens område. Ur dessa beräknas kunna uttagas sam- manlagt 4,7 Mm3/år. Staden har även ett mindre ytvattenverk vid Toftasjön, 9 km nordost om staden, från vilket år 1960 levererades 0,04 Mm3. Stadens vat— tenverk försåg, förutom huvuddelen av den egna befolkningen, även en del av bebyggelsen inom Söndrums och Snös- torps kommuner med vatten. Av indu- strins vattenbehov täcktes 0,6 Mma från stadens vattenverk, medan behovet i övrigt, 1,4 Mm3, tillgodoses genom egna vattenverk, baserade på lokala vatten- tillgångar. Ur de lokala grundvattentäk- terna inom övriga tätorter inom områ- det beräknas årligen kunna uttagas 1,6 Mm3.

45.2 Framtida vattenbehov

Befolkningen inom hela Halmstadsom- rådet uppgick år 1960 till 51 700 perso- ner.

En betydande ökning av fritidsbebyg- gelsen kan förväntas inom Hallands län. År 1980 uppskattas sålunda (se bil. A) antalet fritidshus inom Halmstadsom- rådet ha ökat till 6 900 med en befolk- ning sommartid av 28 000 personer. Ut- vecklingen efter nämnda år är svårbe- dömbar. Utredningen har valt att räkna med sammanlagt 35000 personer som-

martid i fritidshus inom Halmstadsom- rådet år 2000.

45.3 Framtida vattenförsörjning Halmstads vattenförsörjning håller f. n. på att kompletteras med ett ytvatten- verk, baserat på vatten från Torvsjön och den närbelägna Fylleån. I det för- slag, som ligger till grund för denna utbyggnad, har antagits att vattenbe- hovet inom staden år 1990 skulle upp- gå till 9,2 Mina. Det nya ytvattenverket har dimensionerats; så, att den sam- manlagda kapacitetenhos detta verk och de nuvarande grundvattentäkterna be- räknas täcka behovet fram till nyss- nämnda år. Som ovan redovisas, inne- bär utredningens antaganden emeller- tid att vattenbehovet 'inom området kommer att öka betydligt snabbare än vad som förutsatts vid det nya vatten- verkets projektering. Enligt utredning- ens bedömanden är det därför troligt, att den pågående utbyggnaden av Torv- sjöanläggningen icke kommer att vara tillräcklig för stadens vattenförsörjning längre än till någon gång under tiden 1975—1980. Större närbelägna vatten- tillgångar användbara för Halmstads- områdets framtida. vattenförsörjning saknas. Grundvattentillgångarna inom området torde sålunda icke. vara av den

omfattning att det är tekniskt-ekono- miskt möjligt att basera vattenförsörj- ningen på grundvatten. Nissan utgör det enda större vattendraget inom områ- det med tillräcklig kapacitet att klara det framtida vattenbehovet. Än är dock så förorenad av industriellt avloppsvat— ten att den bedömes icke kunna kom- ma i fråga för vattenförsörjningsända- mål inom överskådlig framtid. Halmstadsområdet torde därför få behov av tillskottsvatten omkring år 1980.

46 Laholmsområdet

Området omfattar Laholms stad samt Laholms landskommun och Karups kom- mun. Den omfattande fritidsbebyggel- sen omkring Laholm ingår i området.

Laholm, som är belägen vid Lagan, hade år 1960 en folkmängd av 3500 invånare. I staden finns en linbered- ningsindustri med en betydande ytvat- tenförbrukning. I närheten av staden finns inom Laholms landskommun dess— utom en större konservindustri. Produk- tionen avser tillverkning av kött-, frukt— och grönsakskonserver.

Befolkningen inom Laholms lands- kommun och Karups kommun uppgick år 1960 till 4 300 personer.

Antalet fritidshus inom området upp- gick år 1960 till 2360. Antages i ge-

nomsnitt fyra personer bo i varje hus, skulle detta innebära ett tillskott av ca 9 500 personer inom området sommar- tid.

46.1 Vattentäkter år 1960

Laholms vattenverk baseras f.n. på grävda eller borrade brunnar med ett medgivet uttag av sammanlagt 0,8 Mm3/år.

Laholmsområdet i övrigt täcker sitt vattenbehov från andra lokala grund- vattentäkter. Konservindustrin har eg- na brunnar. Linberedn—ingsindustrin ut- nyttjar Lagan såsom ytvattentäkt. Detta vatten undergår icke annan behandling än pH-justering under vissa tider.

46.2 Framtida vattenbehov

Folkmängden inom hela Laholmsområ— det, som år 1960 uppgick till 7 800 per- soner, har antagits öka till 8500 per- soner år 1980 och 9500 personer år 2000.

Antalet fritidshus inom Laholmsom- rådet har bedömts komma att öka till 3 700 år 1980 motsvarande ett boende- tal sommartid om ca 15000 personer. Utredningen har valt att räkna med en ytterligare ökning till sammanlagt 20 000 personer sommartid i fritidshus inom området år 2000.

Tabell 33. Framtida vattenbehov inom Laholmsområdet

Hushålls- och samhällsändamål

År Bofast befolkning antal , personer l/pd Mm lår 19602 ......... 3 000 230 0,25 1980 .......... 8 500 350 1,1 2000 .......... 9 500 450 1,6

Industri- Sam— ändamål manlagt

Fritidsboende antal Mm3/år Mma/år a 1 personer l/pd Mm /år —-— — _ 0,13 0,38 15 000 250 0,2 0,3 1,6 20 000 350 0,4 0,4 2,4

1 Fritidshusen beräknas vara bebodda i genomsnitt två mån om året. 2 Avser endast till Laholms stads vattenförsörjningsanläggning ansluten folkmängd.

//6.3 Framtida vattenförsörjning Inom Laholmsområdet eller dess närhet finns outnyttjade grundvattentillgångar, bl. a. i Lagans dalgång (se kap. 7). Därest dessa tillgångar icke är tillfyllest för områdets vattenförsörjning, kan er- forderligt tillskottsvatten tagas från La- gan. Det må dock framhållas, att vattnet i åns nedre lopp är starkt förorenat. Vattnet måste därför i så fall tagas upp- ströms Laholms stad.

Enligt utredningens mening bör La- holmsområdets vattenförsörjning i framtiden kunna säkras genom närbe- lägna vattentillgångar.

47 Oskarström

Oskarströms köping, som -i huvudsak är identisk med tätorten, hade år 1960 en folkmängd av 2900 personer. Av in- tresse i sammanhanget är en jutefabrik och en sulfitindustri. Vattenförbrukningen år 1960 för hus- hålls- och samhällsändamål uppgick till 0,25 Mm”. För produktionen vid jutefabriken. och för sanitära ändamål vid sulfitfabriken används grundvatten. Sulfitfabrikens behov av produktions- vatten tillgodoses däremot genom uttag från Nissan, år 1960 ca 6,6 Mm”. Köpingen äger ett nyanlagt grund- vattenverk, från vilket kan uttagas minst 0,6 Mm3/år. Jutefabrikens vatten- försörjning är baserad dels på leverans från köpingen och dels på egen grund- vattentäkt. År 1960 levererades 0,01 Mma vatten från köpingen. Sulfitfabri- ken äger en mindre grundvattentäkt, som nyttjas för bl. a. sanitära ändamål.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle köpingens folkmängd år 2000 uppgå till 5000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål vid nämnda tid— punkt av 0,8 Mma. Industrins behov av

renvatten har uppskattats till 0,3 Mm3 år 2000.

Ur köpingens nya grundvattentäkt be- räknas större vattenmängder (minst 0,6 Mma/år) kunna uttagas än som f. n. sker. Med hänsyn härtill och till före- komsten av relativt stora isälvsavlag- ringar inom Nissans dalgång torde kö- pingens vattenförsörjning även i fram- tiden kunna lösas genom utnyttjande av lokala grundvattentäkter.

Sulfitfabrikens behov av produk- tionsvatten torde även fortsättningsvis få tillgodoses genom uttag från Nissan.

48. Getinge

Tätorten hade år 1960 en folkmängd av 1300 personer. Industrier av intresse i sammanhanget finns f. n. icke.

Vattenförbrukningen år 1960 för hus- hålls- och samhällsändamål för den del av samhället, som var ansluten till all- män vattenförsörjningsanläggning (700 personer), uppgick till 0,03 Mma.

Samhällets vattenförsörjningsanlägg- ning baseras på grundvattenbrunnar. Enligt provpumpning har möjligt uttag bedömts till 0,06 Mms/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling har Getinges folkmängd bedömts kom- ma att år 2000 icke" överstiga 2 000 per- soner. Detta innebär att vattenbehovet för hushålls- och samhällsändamål vid denna tidpunkt skulle stiga till högst 0,3 Mma.

Då möjligheterna att utöka samhäl- lets vattentäkter synes vara gynnsamma, bedömes samhällets framtida vattenbe- hov kunna klaras genom utnyttjande av lokala vattentillgångar.

49 Falkenbergsområdet Området innefattar Falkenbergs stad, Morups kommun samt Årstads och Eft-

Tabell 34. Framtida vattenbehov inom Falkenbergsområdet ,—______________

Hushålls- och samhällsändamål

Industri- Sam- ändamål manlagt

År Bofast befolkning Fritidsboende Mma/år Mmalår antal , antal , , personer ” pd Mm /år personer 1/ P d Mm [år ___—___— 19602 ......... 8 500 305 80,95 — _ — 0,09 1,04 1980 .......... 23 000 350 2,9 24 000 250 0,4 |0,8 4,1 2000 .......... 27 000 450 4,4 35 000 350 0,7 41,2 6,3

1 Fritidshusen beräknas vara bebodda i genomsnitt två månader om året. ” Avser endast till Falkenbergs stads vattenförsörjningsanläggning ansluten folkmängd.

” Vattenförbrukningen för viss fritidsbebyggelse ingår. ' Vattenförbrukningen för industriändamål har särskilt beräknats uppgå till 0,8 Mm” år 1980 och till 1,2 Mm:I år 2000.

ra församlingar inom Årstads kommun och Vinbergs församling inom Vinbergs kommun.

Falkenberg, som ligger vid Ätran, hade år 1960 en folkmängd om 11 000 personer. Staden är en frekventerad badort. vilket gör att befolkningen som- martid ökar avsevärt. Bland industrier av intresse ur vattenförsörjningssyn- punkt märks bryggerirörelse, mekanisk industri samt läderfabrik.

Befolkningen inom Falkenbergsom- rådet utanför Falkenbergs stadsområde uppgick år 1960 till 7 700 personer.

Antalet fritidshus inom området upp- gick år 1960 till ca 2 700 inom Falken- bergsområdet. Antages i genomsnitt fyra personer bo i varje hus, skulle detta win— nebära ett .tillskott av 11 000 personer inom området sommartid.

49.1 Vattentäkter år 1960

Falkenbergs grundvattentäkt, som är belägen i Vinans dalgång, utgörs av i isälvsavlagringar nedförda brunnar, ur vilka man bedömt kunna uttaga 1,3 Mm-"f/år. Vissa industrier utnyttjar Ätran som vattentäkt för att tillgodose sina behov av vatten för bl.a. kylning och spolning.

49.2 Framtida vattenbehov

Folkmängden inom Falkenbergsområ- det, som år 1960 uppgick till 18 700 per- soner, har bedömts öka till 23 000 per- soner år 1980 och till 27 000 personer år 2000.

Antalet fritidshus inom o'fnrådet har beräknats uppgå till närmare 6000 år 1980, vilket skulle motsvara 24 000 boen- de. Beträffande den fortsatta utveck- lingen har valts att räkna med 35000 fritidsboende inom området år 2000.

49.3 Framtida vattenförsörjning Falkenbergs stad har hittills icke haft några svårigheter att täcka vattenbe- hovet genom grundvattenuttag vid vat- tentäkten i Vinans dalgång. Inom Ätrans dalgång öster om Falkenberg finns yt- terligare isälvsavlagringar med vatten— tillgångar som Falkenbergsområdet kan nyttja. De framtida vattenbehoven torde kunna täckas genom uttag ur dessa till- gångar. Skulle de naturliga grundvat- tentillgångarna icke förslå, finns möj- ligheter att öka grundvattentillgångarna

genom infiltration av vatten från Ätran. Även kemisk fällning av Ätranvattnet

kan tillgripas.

50. Val-bergsområdet

Området innefattar förutom Varbergs stad även Träslövs kommun samt för- samlingarna Tvååker och Spannarp in- om Tvååkers kommun, församlingar- na Gödestad och Hunnestad inom Him- lcdalens kommun samt Lindbergs för- samling inom Lindbergs kommun. Gränsdragningen för området innebär att den omfattande fritidsbebyggelsen omkring Varberg ingår i detsamma.

Varberg hade år 1960 en folkmängd om 14300 personer. Staden är som- martid en besökt semesterort, vilket medför att befolkningen då ökas avse- värt. Bland industrier av intresse ur vattenförsörjningssynpunkt märks verk— .stadsindustri med bl.a. tillverkning av cyklar, slakterier samt mejerirörelse.

Befolkningen inom Varbergsområdet utanför Varbergs stadsområde uppgick år 1960 till 6800 personer.

Av betydelse i vattenförsörjnings- sammanhang är även den omfattande fritidsbebyggelsen i och omkring Var- berg. År 1960 fanns inom Varhergsom— rådet 2700 fritidshus. Antages i ge- nomsnitt fyra personer bo i varje hus, skulle detta innebära ett tillskott av ca 11 000 personer inom området sommar- tid.

501 Vattentäkter år 1960

Varberg äger sedan gammalt ett vatten- verk vid Himleån. thattnet renas ge- nom kemisk fällning, sedimentering och snabbfiltrering. Från Himleån uttages ca 0,6 MmS/år. Staden nyttjar även se- dan ett par år en grundvattentillgång vid Grimeton. Denna vattentäkts natur- liga kapacitet ökas genom infiltration av vatten från Jutabäcken, som är ett biflöde till Himleån. Ur grundvatten- täkten uttogs år 1960 1,2 Mm3. Inom Varbergsområdet finns ytterligare ett antal lokala grundvattentäkter, vilkas sammanlagda kapacitet dock är ringa.

50.2 Framtida vattenbehov

Folkmängden inom Varbergsområdet, som år 1960 uppgick till 21 100 perso- ner, har bedömts öka till 27 000 perso- ner år 1980 och till 32 000 personer år 2000.

Antalet fritidshus inom området har bedömts uppgå till ca 5 300 år 1980, vil- ket skulle motsvara ca 21 000 personer.

Beträffande den fortsatta utvecklingen har valts att räkna med 30 000 fritids- boende inom området år 2000.

50.3. Framtida vattenförsörjning Grundvattentillgångarna inom Var- bergsområdet har bedömts vara mycket

Tabell 36. Framtida vattenbehov inom Varbergsområdet

___________—————-————-—-——-

Hushålls— och samhällsändamål

År Bofast befolkning antal , personer ll pd Mm /år 1960': ......... 14 000 230 :]1,16 1980 .......... 27 000 350 3,4 2000 .......... 32 000 450 5,3

Industri- Sam- ändamål manlagt

Fritidsboende ntal Mma/ år Mma/år a l/pd Mmalårl personer -— _ —- 0,67 1,83 21 000 250 0,3 1,5 5,2 30 000 350 0,6 2,5 8,4

1 Fritidshusen beräknas vara bebodda i genomsnitt två månader om året. ” Aver endast till Varbergs stads vattenförsörjningsanläggning ansluten folkmängd. 3 Vattenförbrukning för viss tritidsbebyggelse ingår.

Tabell 36. Framtida vattenbehov inom Kungsbackaområdet

Hushålls- och samhällsändamål

År Bof ast befolkning

Industri- Sam— ändamål manlagt

Fritidsboende MmS/år Mm3/år antal , antal ,, , personer 1/ pd Mm / år personer ” pd Mm /år ___—___— 1960” ......... 5 000 330 0,6 — — — — 0,6 1980 .......... 42 000 350 5,4 80 000 250 1,2 31,6 8,2 2000 .......... 70 000 450 11,5 100 000 350 2,1 33,5 17,1

1 Fritidshusen beräknas vara bebodda i genomsnitt två månader om året. * Avser endast till Kungsbacka stads vattenförsörjningsanläggning ansluten folkmängd. & Med hänsyn till den starkt ökade industrialiseringen inom området räknas med ett vatten- behov år 1980 av 1,6 Mma/år och år 2000 av 3,5 Mma/år.

begränsade. Kapaciteten hos de f.n. nyttjade täkterna tillsammans med vis- sa ytterligare vattentillgångar (Ragn- hilds källa samt ytterligare infiltration från Jutabäcken) har uppskattats till 3,8 Mm3/år. Mot detta står ett beräknat vattenbehov år 1980—av 5,2 Mms och år 2000 av 8,4 Mm3.

Varbergsområdet måste med hänsyn härtill redan inom en nära framtid tillföras vatten från längre bort beläg- na vattentillgångar.

51. Kungsbackaområdet

Området omfattar Kungsbacka stad samt kommunerna Löftadalen. Fjärås, Törö, Onsala, Särö och Lindome. Den om- fattande fritidsbebyggelsen omkring Kungsbacka ingår i området. Kungsbacka hade år 1960 en folk- mängd av 5 000 invånare. Industrier av intresse ur vattenförsörjn-ingssynpunkt finns f. n. icke. . Befolkningen i de ovan redovisade kommunerna utanför Kungsbacka stads- område uppgick år 1960 till samman- lagtxlö 500 personer. " ' Antalet fritidshus. beräknades år 19,60 uppgå till ca 7000, vilket skulle inne-

bära att ca 28 000 fritidsboende vistas inom området sommartid.

mebsjön, som utgör det väsentligaste magasinet inom Kävlingeåns avrinnings- område, har sedan år 1948 utnyttjats som vattentäkt av Malmö stad. Sjön av- bördas till öresund genom Kävlingeån, som i sitt nedre lopp är av stor bety- delse som vattentäkt för industrier inom Kävlingeområdet liksom även för Käv— linge köping.

Vattentillgången inom åns avrinnings- område är i genomsnitt god. Variatio- nerna i vattenföringen är emellertid för närvarande mycket stora bl. a. på grund av att Vombsjöns regleringsmöj- ligheter icke utnyttjas fullt. En av Malmö stad i samråd med Kävlingeåns vattenvårdsförbund föreslagen omregle- ring av sjön skulle innebära ett bättre utnyttjande av den totala vattentillgång- en i den norra delen av avrinningsom- rådet. Vattenbeskaffenheten i Vombsjön är

ur bakteriologisk synpunkt tillfredsstäl- lande. Sjön är näringsrik och har tidvis hög planktonutveckling.

Utredningen förutsätter, att den av Malmö stad sökta regleringen av Vomb- sjön kommer till utförande, vilken skul- le möjliggöra dels ett vattenuttag för stadens vattenförsörjning av 1,5 m3/s och dels en ökad lågvattenföring i Käv- lingeån till förmån för vattenförsörj— ningen för industrierna längs ån.

Västersjön och Rösjön, vilka ligger vid foten av Hallandsås sydsluttning, av- bördas genom Rössjöholmsån till Rönne å. Vattenbeskaffenheten i sjöarna är god ur såväl fysikalisk—kemiska som bakte- riologiska synpunkter, varför vattnet lämpar sig väl för framställning av ren- vatten. Vattentillgången är dock otill- räcklig för större områdens vattenför- sörjning. Sjöarna skulle däremot kan— na användas som utjämningsmagasin i anslutning till en större regional vat- tenförsörjningsanläggning eller nyttjas för lokala vattenförsörjningsändamål. Ur naturvårdssynpunkt är dock ett in- grepp i sjöarna känsligt.

51.1. Vattentäkter (ir 1960

Kungsbacka tog år 1960 i bruk en ny grundvattentäkt vid Fjärås Bräcka, be- lägen vid sjön Lygnerns sydvästspets. Medgivet uttag från anläggningen, efter tillåten infiltration av vatten från Lyg— nern, uppgår till 4,75 Mmt/år. Staden har dessutom ett äldre y'tvattenverk vid Skårsjön. Numera uttages från detta verk endast ca 0,15 Mmt/år, motsvarande den vattenmängd som kan självrinna till staden.

51.2 Framtida vattenbehov

Folkmängden inom området, som år 1960 uppgick till 21 500 personer, har bedömts öka till 42000 personer år 1980 och till ca 70 000 år 2000. Den kraf- tiga expansionen betingas av närheten till Göteborg.

Antalet fritidshus inom området har beräknats uppgå till 20 000 år 1980, vilket skulle innebära ett tillskott av ca 80000 personer sommartid. Beträf- fande den fortsatta utvecklingen har valts att räkna 'med. 100000 fritidsbo- ende inom området är 2000.

51.3 Framtida vattenförsörjning Göteborg har numera erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att ur sjön Lygnern bort- leda vatten till en myckenhet av 2,3 ina/s. Detta tillstånd grundas på en an— sökan från staden om rätt att i första hand uttaga 2,4 mit/s, vilket efter år 1984 skulle ökas till 3,6 ma/s. Hur stora vattenmängder, som med hänsyn till andra intressen (erforderlig minimivattenföring vid utloppet från sjön, naturvårdsintressen m.m.) kan uttagas för vattenförsörjningsändamål ur Lygnern, kan f. n. icke anges. Medel-

vattenföringen i Lygnerns utlopp i Rolfsån uppgår dock enligt mätningar åren 1930—1935 till 9,3 måls.

Kungsbacka har erhållit rätt att för infiltration uttaga 150 l/s ur Lygnern. Sedan Göteborg numera beslutat att även i fortsättningen använda Göta älv för sin vattenförsörjning, är det osäkert, huruvida staden kommer att utnyttja det enligt ovan lämnade tillståndet att bortleda vatten ur Lygnern.

Under alla förhållanden bedömer ut- redningen det vara möjligt och rimligt att Kungsbackas vattenförsörjning allt framgent baseras på den nämnda sjön.

KAPITEL 6

Sammanfattande synpunkter på den framtida vattenförsörjningeni Skåne jämte sammanställningar över framtida vattenbehov

En sammanfattning av de slutsatser, som redovisats i föregående kapitel be- träffande de inventerade tätorternas och industriernas i Kristianstads. och Malmöhus län möjligheter att lokalt el- ler genom närbelägna vattentillgångar tillgodose sina framtida vattenbehov, följer här. Numreringen av tätorterna m. m. följer den vid inventeringen till- lämpade. Därjämte redovisas i vilken omfattning utredningen funnit special- undersökningar erforderliga för att i stora drag kunna bedöma möjligheter- na att säkra vattenförsörjningen genom hittills outnyttjade tillgångar. Slutligen göres en sammanställning över de traili- tida vattenbehoven inom de största re- gionerna.

Kristianstads län

För Kristianstadsområdet (1), Åhus (2), Vinslöv (3) och Tollarp (4) även- som för vissa industrier (5) nyttjas grundvattentäkter inom det område som med hänsyn till sin geologiska struktur brukar benämnas Kristian- stadsslätten. Genom en särskild sam- arbetskommitté pågår undersökningar om slättens geologiska och hydrogeo- logiska förhållanden. Resultatet av des- sa undersökningar, som kan förväntas föreligga under år 1965, torde ge bätt- re bedömningsunderlag rörande grund-

vattenförhållanden inom slätten än man nu har tillgång till. Utredningen har erhållit en preliminär rapport från samarbetskommittén. Rapporten redo- visas i kapitel 7. Några ytterligarc un— dersökningar genom utredningens för- sorg har i detta fall icke ansetts er- forderliga utöver en bedömning, vilka vattentillgångar som lämpligen skul- le kunna nyttjas, därest grundvatten- tillgångarna inom Kristianstadsslätten skulle visa sig otillräckliga (kap. 15).

I fråga om Simrishamn (6), som lig- ger inom österlen, pågår genom sta— dens försorg undersökningar i syfte att bestämma kapaciteten hos de loka- la vattentillgångarna. Det är osäkert om dessa tillgångar förslår för någon längre tid. Visar resultatet av under— sökningarna att tillgångarna är otill- räckliga för framtiden, måste tillskotts- vatten tillföras området från längre bort belägna vattentillgångar. Sveriges geologiska undersökning har vid sam- råd med utredningen förklarat, att vis— sa förutsättningar torde finnas att utvin— na grundvatten i Maglehemsområdet norr om Simrishamn. Med anledning härav har utredningen låtit göra en samman- ställning av tillgängliga uppgifter rö— rande förekomsten av grundvatten där (kap. 7).

Den framtida vattenförsörjningen för Tomelilla (7), Borrby (8) samt Gärs- näs, Tommarp och Smedstorp (9) tor- de i och för sig icke behöva innebära

några problem under de närmaste åren. Skulle orterna emellertid visa en ökan- de industriutvec'kling, kan behov av tillskottsvatten uppkomma. Grundvat- tentillgångarna inom denna del av Skå- ne är nämligen små och ytvattentill- gångar av betydelse saknas helt. Ut- redningen har i syfte att klarlägga möj- ligheterna att tillgodose ett väsentligt ökat vattenbehov genom grundvatten från andra närliggande områden lå- tit göra sammanställningar över till- gängliga uppgifter dels om de geohyd- rologiska förhållandena inom vissa de— lar av sydöstra Skåne och dels beträf- fande grundvattenförhållandena inom den s. k. Vombslätten (kap. 7).

Hässleholm (12) är i den situatio- nen, att den framtida vattenförsörj- ningen knappast kan ordnas genom en- bart de vattentillgångar som nu nytt- jas. Inom staden har tidigare (i början av 1950—talet) gjorts vissa preliminära bedömningar av möjligheterna att lö- sa problemet genom grundvattentäk- ter inom Hörjaområdet, ca 15 km nord- väst om staden. Ehuru dessa bedöm- ningar endast grundade sig på okulära besiktningar, ansågs förutsättningarna likväl gynnsamma att uttaga grundvat- ten inom området. Utredningen har för sin del begränsat sig till att under- söka förutsättningarna för stadens an- slutning till en för en större region ge- mensam vattenförsörjningsanläggning (kap. 13).

För tätorterna i nordöstra Skåne (14) är grundvattentillgångarna otillräckli- ga. Viss samordning vid utnyttjandet av tillgängliga ytvattentillgångar bedö- mes angelägen. Utredningen har låtit göra en översiktlig bedömning rörande möjligheten och lämpligheten av att, sett på längre sikt, lösa problemet ge- nom ett gemensamt vattenförsörjnings- företag för denna del av Skåne (kap. 15).

Såväl Perstorp (19) som Klippan (21) måste inom en nära framtid tillföras tillskottsvatten. I båda fallen har ut- redningen undersökt vad det skulle in— nebära att ansluta samhällena till olika tänkbara regionala vattenförsörjnings- anläggningar (kap. 11—13). I fråga om Klippan har dessutom en särskild nn- dersökning utförts angående möjli-g- heten att för samhällets behov utnytt- ja ytterligare grundvattentillgångar inom Klippan-Ljungbyhedsområdet (kap. 7). Denna undersökning har in- tresse även för Ljungbyhed (20). De lokala'tillgångarna torde dock vara till- räckliga för detta samhälle.

Inom Ängelholmsomrädet (24) är de lokala grundvattentillgångarna till stor del utnyttjade. Möjligheter finns att härutöver nyttja Rössjöholmsån. Ut- redningen har dock den uppfattning- en att området under alla omständig- heter måste tillföras vatten från annat håll senast omkring år 1980. Området är så beläget att utredningen funnit sig böra undersöka förutsättningarna för områdets anslutning till en för väst— ra Skåne gemensam vattenförsörjnings— anläggning (kap. 11—13).

I fråga om orterna Bromölla (10), Sösdala (13), Bjärnum (15), Vittsjö (16), Örkelljunga (17), Tyringe (18), Kvi— dinge (22) och Båstad (25) torde den framtida vattenförsörjningen kunna kla- ras genom lokala eller närbelägna vat— tentillgångar och sålunda icke behöva innebära några problem, som motiverar närmare bedömanden genom utredning- ens försorg. För Nymölla (11), där frå- ga är om industrivattenbehov, förelig- ger dock intresse av hur Ivösjön kan komma att nyttjas i framtiden för andra ändamål. Denna fråga tages upp till dis- kussion i kap. 15. Kvidinge kan draga nytta av den tidigare nämnda undersök- ningen rörande Klippan—Ljungbyheds- området.

Malmöhus län

Den framtida vattenförsörjningen för Skromberga (33), Svalöv (34), Marie- holm (35), Hörby (36), Höör (37), Svedala (41), Skurup (42), Ystad (43) och Sjöbo (44) innebär icke sådana problem, att särskilda undersökningar genom utredningens försorg ansetts er- forderliga. Ystads och Sjöbos vatten— försörjningsfrågor blir dock ytterliga- re belysta genom den sammanställning som enligt ovan gjorts över tillgäng— liga uppgifter beträffande grundvat— tenförhållandena inom Vombslätten. Malmö—Lundområdet (26) med Trel- leborg (38) och Furulund—Kävlinge (27) , Hälsingborg—Landskrona—Eslöv- området (30, 29, 28) med Höganäs (31) samt Bjuv—Åstorpsområdet (32) är de tre förbrukningsområden som erbjuder de största framtida vattenförsörjnings- problemen. Till dessa områden kan även räknas Skanör—Falsterbo samt Ljungen-

området (39) och Vellingeområdet (40). Enligt utredningens antaganden bedö- mes den sammanlagda vattenförbruk- ningen för dessa tätorter och områden inom Malmöhus län år 1980 uppgå till (a 125 Mm?» och år 2000 till nära 190 Mmä. Ur de vattentillgångar, som nu står till förfogande, inkl. Vombsjön och Ring- sjön, uppskattas maximalt ca 130 MmB/år kunna uttagas för vattenförsörjningsän— damål.

Utredningen bedömer att ifrågava- rande tätorter och områden skall kun- na klara sin vattenförsörjning fram till omkring år 1980 med de tillgångar som nu nyttjas. En förutsättning härför är dock att en viss samordning mellan Malmö-Lundanläggningen (Vombanlägg— ningen) och Hälsingborg-Landskrona- Eslövanläggningen (Ringsjöanläggning- en) kommer till stånd dessförinnan. Malmö—Lundområxdet får nämligen en— ligt utredningens bedömanden behov av tillskottsvatten senast år 1975. Sam-

Tabell 37. Framtida vattenbehov inom de tätorter och tätortsområden inom västra Skåne vilkas vattenförsörjning efter år 1980 inte bedöms kunna lösas genom lokala vattentäkter

Tätort eller tätortsområde

Malmö-Lundområdet

Malmö ........................... Lund ............................ Furulund och Kävlinge .............. Eslöv .............................. Landskrona ......................... Hälsingborgsområdet ................ ' Höganäsområdet .................... Bjuv-Åstorpsområdet ................ Trelleborgsområdet .................. Skanör med Falsterbo samt Ljungen— . området .......................... , Vellingeområdet ..................... ' Perstorp ........................... Klippan ............................ Ångelholmsområdet ..................

Summa Även Hässleholms stad hör av skäl som

senare redovisas tagas med i denna sammanställning ..................

1960

Årligt vattenbehov, Mma

1980

M _ $'" ax.—nummer:

HG? to;-nw—

)—

—.

wmwpwuom coachat-cousco— H P &]

mice: H (09% annu

».

=.

»

(”Hytt—AH owooooo

».

».

mum—_l» Arden-AH

...i w & ». 0 >_— CD 00 ». CD

? [0

1,3 3,4

E_—

ordningen kan lämpligen ske så, att detta område från denna tidpunkt får nyttja den del av Ringsjöanläggningens kapacitet som tills vidare icke behö- ver tagas i anspråk av Hälsingborgs- området m.fl. områden. Det bedöms ändamålsenligt att Höganäs anslutes till Hälsingborgsområdets anläggning.

Inom Malmöhus län finns grundvat- tentillgångar, som ännu icke tagits i anspråk för vattenförsörjningen. Att basera den framtida vattenförsörjning- en på enbart grundvatten är emeller- tid tekniskt-e-konomiskt icke möjligt. Några av de ännu outnyttjade grund— vattentillgångarna kan dock vara av intresse. Utredningen har ansett det erforderligt att göra vissa översiktliga bedömningar, sammanställningar o.d. av dessa naturliga grundvattentillgång- ar och av möjligheterna att öka deras kapacitet genom konstgjord grundvat- tcnbildning. Av särskilt intresse i sam- manhanget är en undersökning som utredningen. låtit utföra rörande grund- vattentillgången inom den s.k. Skiv- arpsströmmen ((kap. 7), liksom den ti- digare nämnda undersökningen inom Klippan-Ljungbyhedsområdet. Även grundvattenförhållandena inom Vomb- slätten är av sådant intresse att utred- ningen — såsom ävenledes nämnts ti- digare —— låtit göra en sammanställning över dem.

Slutligen har utredningen ombesörjt en bedömning av möjligheterna att an- vända vatten från gruvorna i nordväst- ra delen av Malmöhus län för vatten- försörjningen (kap. 7).

Utredningen redovisar i tabell 37 en sammanställning av de i föregåen- de kapitel angivna vattenbehoven inom de tätorter och tätortsområden inom västra Skåne, vilkas vattenförsörjning efter år 1980 bedöms icke kunna lö- sas genom lokala vattentäkter.

Tabell 38 a. Framtida vattenbehov för de tät- orter och industrier som ligger på Kristian- stadsslätten

Årligt vattenbehov Tätort eller Mms tätortsområde

1960 | 1980 | 2000

Kristianstadsområdet 4,3 8,1 13,6 Åhus ............... 0,05 0,6 0,95 Vinslöv ............ 0,08 0,4 0,6 Tollarp ............. 0,28 0,65 1,0

Summa 4,71 | 9,75 | 16,15

framtida sammanlagda vattenbehovet inom de tätorter, som ligger på Kristi- anstadsslätten resp. i nordöstra Skåne och som kan komma att uppvisa be- hov av tillskottsvatten någon gång före år 2000. Den sammanlagda förbrukningen av

Tabell 38 b. Grundvattenförbrukning år 1960 inom Kristianstadsslätten

Årligt vattenbehov

me

Grund-

thatten vatten Kommunalt ........ _ 5,8 Industriellt ......... 30,0 5,6 Bevattning ......... 0,8 0,3 Boskap ............. _ 0,3 Summa 30,8 I 12,0

Tabell 38 c. Framtida vattenbehov inom tätorter i nordöstra Skåne

___—___—

Årligt vattenbehov Tätort eller Mm3 tätortsområde 1960 2000 ___—___-

Broby .............. 0,1 0,57 Glimåkra ........... 1—— 0,29 Hästveda ........... 0,01 0,29 Knislinge ........... 1— 0,44 Lönsboda ........... 0,06 0,37 Osby ............... 0,33 1,48

___—___—

1 Mätning av vattenmängden år 1960 har icke skett.

I tabellerna 38 a och 38 c redovisas det grundvatten inom slättområdet (inkl. glesbebyggelsen, tätorter om högst 1 000 pers. och industrier) har av samar- betskommit-tén för Kristianstadsslät— tens hydrologi redovisats år 1960 uppgå till i tabell 38 b angivna värden.

Beträffande tätorterna i Skåne har utredningen ic—ke funnit an-

sydöstra

ledning att i redovisningsbänseende sammanföra dessa grupper utan hän— visar till vad i kap. 5 sägs om de ifrå- gavarande orterna.

KAPITEL 7

Översiktliga bedömningar av möjligheterna att tillgodose de framtida vattenbehoven i Skåne genom grundvattentillgångar

Redan av länsstyrelsernas 1 Kristian- stads och Malmöhus län skrivelser till Kungl. Maj:t om behovet av översiktliga utredningar framgår, att man sedan fle- ra år bedömt att vattenförsörjningen inom många områden i Skåne icke kan baseras på enbart grundvattentillgång- ar utan ytvattentillgångar måste tagas i anspråk i allt större utsträckning. Så har redan skett inom bl. a. Malmö-Lund— regionen och Hälsingborg-Landskrona- Eslövregionen. Ehuru den sammanlag- da kvantiteten grundvatten inom land- skapet givetvis är betydande, är det få tillgångar som har en ännu outnyttjad kapacitet av den storleksordning att de kan vara av betydelse i större samman— hang. Ur bl. a. teknisk—ekonomisk syn- punkt är det orealistiskt att tillgodose stora vattenbehov genom att nyttja många grundvattentillgångar med var för sig ringa kapacitet. Utredningen har dock funnit det nödvändigt att dels göra en inventering av de områden där de geologiska betingelserna kan vara goda för uttag av naturligt grundvatten och förstärkning av grundvattenbild— ningen genom infiltration, dels göra en bedömning av möjliga grundvattenuttag där. Om tillgångarna icke skulle vara av betydelse i större sammanhang kan de dock vara av stort lokalt intresse.

Utredningen har sålunda funnit det vara angeläget med sammanställningar av uppgifter om de geohydrologiska för- hållandena m. 111. inom följande om— råden.

7.1 Alnarpsströmmens avrinningsom— råde. 7.2 Skivarpsströmmens område. 7.3 Vomhslätten. 7.4 Vissa delar av sydöstra Skåne. 7.5 Området mellan Simrishamn och Maglehem. 7.6 Kristianstadsslätten. 7.7 Åstorp-Ljungbyhedsområdet. 7.8 Gruvfälten i nordvästra Skåne. 7.9 Vissa isälvsavlagringar inom ned- re delen av Lagans dalgång. De olika områdenas belägenhet fram- går av figur 15. Till grund för utredningens samman— ställningar ligger särskilda undersök— ningar som på utredningens uppdrag utförts av geologisk expertis och grund- vattenexpertis. Sammanställningarna återfinns i bila- ga C, som även innehåller kartskisser m. m. över de olika områdena. I det följande lämnas en kort sammanfattan- de beskrivning över varje särskild grundvattenförekomst med vissa kom- mentarer av utredningen.

avrinnings-

7.1. Alnarpsströmmen

Alnarpsströmmen kallas den grundvat- tenström som framrinner från trakten av Romeleåsen i nordvästlig riktning mot Lomma vid Öresund. Grundvattenströmmen går fram i en

UNDERSÖKNINGSOMRÄDEN Alnarpsströmmen Skivarpsströmmen Vombsltttten

Sydöstra Skåne Maglehem- Simrishamn Kristianstadsslättan Åstorp- Ljungbyhed Gruvori nordvästra Skåne Gatesiö

. R%

Vittsjö (, %Y'Kfiignga trivs (* ijörnum Häåvedcx & ÄNGgLHOLÅ/l O " 'Ö'Manku—Lglengby ./ f &) .) 031 Nu; 'i'/() . .- & 'f ' ,x ., " fjäyGÅNÄSQ/i ff v___v,.

; " Tyringe M,. f » a' —-.4.._, _

;; "K ämm? 0- ;( ©HASSLEHOLM _. ._ :l»!

"X "X ' .fr—(535 ' * & '. ._

IR X

*: SlMRISH

X OVeZ img Vi i.

"'i. _____ ,, .jl- . _ » "så

TRELLEBÖÅG *

Figur 15. Översiktskarta över några grundvatten/örekomster i Skåne och i Lagans dalgång.

ränna i kalkberget (den s. k. Alnarps- första hand inom det vidsträckta fält av dalen) med botten på omkring 60 me- krossgrus, vilket täcker den från Ro— ter under havsytan. Rännan är i sin meleåsen åt väster utskjutande höjdpla- nedre del fylld av grundvattenförande tån, det 5. k. »backlandskapet». Ström- grus- och sandlager som överlagras av mens huvudsakliga infiltrationsområde leriga moräner eller moränleror. har beräknats till ca 200 km2. Enligt von Alnarpsströmmen bildas av den ne- derbörd, som infiltreras i jordlager i 1Wvon Greyez:Alnarpsströmmen(år1937).

Greyerz1 beräknas Alnarpsströmmens kapacitet till mellan 400 och 500 l/s, motsvarande 12,5——16,0 Mm3/år.

Städerna Malmö och Lund har enligt vattendomar tillstånd att ur Alnarps- strömmen uppfordra 10,6 MmS/år, varav Malmö stads del utgör 9,2 Mins/år. Till dessa uttag kommer uttagen för ett fler- tal mindre tätorter, industrier och ett stort antal lantgårdar. De nuvarande ut- tagen ur Alnarpsströmmen bedömes uppgå till sammanlagt mellan 12 och 13 Mm3/år.

För närvarande (1964) föreligger an- sökningar Söderbygdens vatten- domstol om ökade grundvattenuttag ur Alnarpsströmmen från bl. a. Lomma köping, Alnarpsinstitutet, Burlövs kom- mun och Svenska Sockerfabriks AB, Ar— löv.

För att söka klarlägga kapaciteten hos Alnarpsströmmen och bedöma hur den bör utnyttjas för vattenförsörjningsän- damål har under år 1964 bildats ett sam— arbetsorgan av intressenterna i Alnarps- strömmen, Samarbetskommittén för Al- narpsströmmen.

hos

Grundvattnet i Alnarpsdalen karak- teriseras bl. a. av en hårdhet om 16 a 18 tyska grader (huvudsakligen karbo- nathårdhet). Järnhalten är 4 a 5 mg/l och manganhalten 0,15 å 0,20 mg/l.

Genom sitt centrala läge i förhållande till tätortsbildningarna i sydvästra Skå- ne har Alnarpsströmmen stor betydelse som vattentäkt. Den ligger tämligen väl skyddad mot föroreningar. Dess bety- delse som en viktig länk i vattenför- sörjningen kommer även framdeles att bestå.

Utredningen har räknat med att nu- varande uttag ur Alnarpsströmmen kom- mer att bibehållas. Huruvida uttagen kan ökas utan risk för saltvatteninfilt- ration kommer att undersökas genom försorg av samarbetskommittén för Al- narpsströmmen.

7.2. Skivarpsströmmen

Skivarpsströmmen kallas den grundvat- tenström, som framrinner i Alnarpsda- len i sydostlig riktning mot Abbekås vid Östersjön från grundvattendelaren i när- heten av Björkesåkrasjön. Den grund- vattenström som rinner mot Öresund är den i 7.1 redovisade Alnarpsströmmen.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) har på uppdrag av utredningen gjort vissa undersökningar och bedöm- ningar av Skivarpsströmmen (se bi- laga C.2).

Undersökningsområdets geologiska uppbyggnad med svårgenomsläppliga lager växlande med mera genomsläpp— liga ger goda förutsättningar för upp- komsten av flera grundvattenmagasin och grundvattenhorisonter. Den vikti- gaste av dessa befinner sig i kvartärens undre delar samt översta delen av krit— berggrunden och utgör den egentliga Skivarpsströmmen.

Huvuddelen av infiltrationen till Skiv- arpsströmmen sker troligen i områdets norra del (ekonomiska kartbladet Häc- keberga) samt på och intill Romele- åsen. Infiltrationens storlek och där- med Skivarpsströmmens vattenföring kan inte för närvarande fastställas. Var- ken direkta mätningar av infiltrationen eller omfattande testpumpningar i Skiv- arpsströmmen har utförts. SGU anser dock att det icke är osannolikt att räk— na med att vattenföringen skulle vara av storleksordningen 15 MmS/år.

Hittills föreliggande resultat från un- dersökningar av tritiumhalt tyder på att Skivarpsströmmen och delvis även de ytligare grundvattenhorisonterna är fyllda magasin som för närvarande er- håller endast obetydliga tillskott genom infiltration.

Upprättade sektioner i södra Alnarps- dalen visar följande principiella lager- följd: överst morän (lokalt överlagrad

av torv, lera eller grövre sediment), där näst sediment samt närmast berggrun- den morän (lokalt underlagrad av sedi- ment).

En utförd undersökningshorrning (benämnd D25) vid Toftshög visar en mera komplicerad lagerföljd. Minst tre moränbankar har genvomborrats. Där- emellan förekommer sediment, vilka också anträffas överst och underst i pro- filen.

Lagerföljden och utförda provpump- ningar i undersökningsborrhål D 25 ty- der på att man i åtminstone sydvästra delen av Skivarpsströmmens område har att räkna med flera artesiska grund— vattenhorisonter, som har obetydlig el- ler praktiskt taget ingen hydraulisk förbindelse sinsemellan. Detta förhål- lande spelar roll vid en eventuell vat- tenprospektering i stor skala inom om— rådet. Man torde få räkna med mera om- fattande undersökningar än vad som skulle ha erfordrats om grundvattenför- hållandena varit enklare med endast en sammanhängande grundvattenhori- sont inom området. Å andra sidan kan de nu konstaterade grundvattenförhål- landena vara gynnsamma, exempelvis när det gäller att åstadkomma stora vat- tenuttag med minsta möjliga inverkan på andra vattentäkter.

Enligt SGU tyder provpumpningen i borrhål D 25 på att en vattenmängd av minst 25 m3/h (ca 6 l/s) kan uttagas med dess nuvarande utförande. För en beräkning av den sammanlagda uttag— bara grundvattenmängden i hela Skiv- arpsströmmen är borrhål D 25 dock en— dast till obetydlig hjälp. Borrhålet kan inte heller anses representativt för en bedömning av de vattenmängder andra borrhål inom trakten kan ge. Om vat- tenuttag ur Skivarpsströmmen blir ak- tuellt i större utsträckning erfordras självfallet ganska omfattande under- sökningar. I första rummet kommer i

så fall sannolikt en provpumpning i stor skala med samtidig pumpning i flera brunnar samt vattenståndsobserva- tioner och vattenprovtagning över sto— ra områden. Innan detta utföres torde man emellertid behöva utföra 4—5 borr- hål inom Skivarpsströmmens område av samma slag som D 25 vid Toftshög.

Utredningen finner för sin del, att resultaten från hittills utförda undersök- ningar icke ger tillräckligt underlag för en bedömning av huruvida uttag motsvarande de ur Alnarpsströmmen är möjliga ur Skivarpsströmmen. Som framhållits i SGU:s redogörelse erford— ras ytterligare undersökningar för att få uttagsmöjligheterna klarlagda.

En förutsättning för att Skivarps- strömmen skall vara av intresse i regio- nalt sammanhang är att åtminstone 0,5 ma/s kan uttagas. Utredningen bedömer det tveksamt om kapaciteten hos Skiv— arpsströmmen är sådan, att det ur tek— nisk-ekonomisk synpunkt kan komma ifråga att utnyttja den i större samman- hang. Lokalt sett är den dock av stort intresse.

7.3. Geohydrologiska förhållanden inom Vombslätten

Vombslätten kallas den plana sandslätt, som i huvudsak utgör övre delen av Kävlingeåns avrinningsområde. Slätten faller sålunda inom åns avrinningsom- råde, som vid slättens nordvästända beräknats till 820 km2.

Den nyttiga nederbörden, d. v. s. skill- naden mellan nederbörd och avdunst- ning, har uppskattats till i medeltal 200 mm årligen, vilket motsvarar en avrin- ning av 5,1 m3/s vid utträdet ur Vomb- bäckenet.

Berggrunden inom Vombslätten ut— görs av krita- och jurasystemets berg- arter i moig, lerig eller märglig utbild- ning, ofta ganska okonsoliderade och föga porösa.

De lösa jordlagren — istidens bild- ningar — utgörs av moräner och där- med sammanhängande sorterade sedi- ment, liggande under, mellan eller över moränbäddarna.

De sorterade sedimenten utgörs av isälvsmaterial i form av grus- eller sand- fält eller av issjösediment.

Uppbyggnaden av de djupast lig— gande, äldsta kvartära avlagringarna får anses vara blott i sina huvuddrag känd. Det anses icke omöjligt att grova, grusigt sandiga intermoräna lager kan förekomma, ur vilka vatten skulle kun- na utvinnas, närmare bestämt troligen i södra delen av den djupa dal som i berggrunden sträcker sig från Vomb- sjön i sydlig riktning.

De grusiga-grovsandiga ytsedimenten söder om Vombsjön och österut mot Sjö— bo underlagras av issjöleror och mo.

Områdets västra och sydvästra delar uppbyggs mestadels av äldre sandlager. I de äldre, på lägre nivå liggande sand- lagren kan enligt SGU ansenliga mäng- der vatten finnas magasinerade (se bi- laga C.3).

Utredningen finner det angeläget, att det genom närmare undersökningar om möjligt kan klarläggas hur vattentill- gångarna Vombbäckenet skall kunna utnyttjas optimalt. Genom Malmö stads försorg har undersökningar på- börjats söder och sydväst om Vombsjön fram mot Klingvallsån i syfte att när- mare klarlägga, i vilken omfattning det är möjligt, dels att där uttaga naturligt grundvatten, dels att ytterligare infil- trera vatten från Vombsjön som ett led i behandlingen av sjövattnet.

Utredningen bedömer de naturliga grundvattentillgångarna inom Vombslät- ten icke vara av den storleksordningen att ett utnyttjande av dem är av stör- re betydelse för lösandet av proble- men i västra Skåne. Däremot kan till-

inom

gångarna eventuellt utnyttjas för att tillgodose ett ökat vattenbehov längre fram i tiden inom sydöstra Skåne samt Ystadsområdet.

7.4. Geohydrologiska förhållanden inom vissa delar av sydöstra Skåne

I syfte att klarlägga förutsättningarna att tillgodose ett ökat vattenbehov inom vissa delar av sydöstra Skåne (Öster- len- och Ystadsområdena) har utred— ningen låtit göra en sammanställning av de geohydrologiska förhållandena inom denna del av Skåne. Sammanställningen har utförts av Sydsvenska Ingenjörs- byrån AB (.se bilaga C.4).

Ur geohydrologisk synpunkt kan man i allmänhet bortse från grundvattentill- gången i berggrunden inom Österlens- området. Hittills utförda borrningar här visar klart, att endast obetydliga vat- tenmängder kan utvinnas ur berggrun— den. Undantag utgör dock den s. k. kö- pingesandstenen i kritområdets syd- Östra del.

Det mest markanta inslaget i områdets jordarter utgör moränlerorna, de 5. k. baltiska moränerna. Dessa har en för jordmånen så gynnsam mineralsamman- sättning och kornstorleksfördelning, att jordbruksnäringen här har kunnat dri— vas med en hög produktivitet. Inom moränområdet förekommer vissa stråk och fält, vilka huvudsakligen utgörs av isälvsmaterial eller issjösediment. Grundvattentillgången i dessa formatio— ner utgör områdets enda tillgång av större geohydrologiskt Värde, åtmins- tone när det gäller att tillgodose vatten- behovet för områdets tätorter.

De viktigaste isälvsstråken är följan- de (se bilaga C. 4).

a) Tunbyholmsåsen.

b) Gylleboåsen.

c) Smedstorpsåsen.

d) Ö. Vemmerlövsåsen.

e) Hörupsåsen.

f) Kåsebergaåsen.

g) Sjöbofältet (redovisas i

7.3).

I bilaga C.4 redovisas närmare de grundvattenundersökningar som utförts inom dessa isälvsstråk.

Redan i den år 1946 upprättade gene- ralplanen för vattenförsörjnings- och avloppsfrågornas lösning i Kristian- stads län (»länsutredningen») diskute- rades frågan om interkommunalt sam— arbete i bland annat vattenförsörjnings- frågan för vissa tätorter inom här ak- tuellt område. Ett av de projekt som där skisserades håller för närvarande på att genomföras (Smedstorp-Gärsnäs—Östra Tommarp). Ett annat samgående har se- nare projekterats (On—slunda-Skånes Tranås-Spjutstorp) . Underhandlin gar om dessa tätorters anslutning till vat- tenförsörjningsanläggningen i Tomelil- la pågår för närvarande enligt vad ut- redningen erfarit. För området Glem- vmingebro- Ingelstorp - Hedvigsdal -Löde- rup-Borrby-Skillinge samt fritidsbebyg- gelsen mellan Skillinge och Sandham— maren föreligger enligt uppgift planer på vissa gemensamma grundvattenun- dersökningar. Det gäller närmast under- sökningar av Hörupsåsen mellan Borrby och Vallby ca 5 km nordost om Borrby samt av grundvattenförekomster sydost om Glemmingebro.

Ur Smedstorpsåsen uttages för närva- rande ca 15 US. Även om mer vatten kan tagas ur åsen är det med hänsyn till dess heterogena uppbyggnad dock tvek- samt om en kvantitet av storleksordning- en 25 US kan erhållas under torrår. Ur Glemmingebroförekomsten beräknas omkring 12—13 l/—s kunna uttagas.

De mest värdefulla grundvattenföre- komsterna i sydöstra Skåne bedöms fin— nas i Fyledalen. Den tveksamhet som emellertid råder ifråga om den geologis-

avsnitt

ka uppbyggnaden försvårar i hög grad en översiktlig bedömning av möjligt grundvattenuttag.

Ystad har för närvarande tillstånd att ur vattentäkten vid Nedraby upp— fodra 60 l/s, dock högst 4 500 m3/d. Vid vattentäkten i Herrestad får uttagas in- till 2 500 1n3/d eller ca 30 US. De vat-» tentäkter inom staden som tillhör indu- strier, beräknas ha en kapacitet av ca 40 US. Den under nuvarande förhållan- den utnyttjningsbara grundvattenmäng— den för staden uppgår sålunda till ca 130 l/s. (Det kan nämnas att vattentäk- ten i Nedraby provpumpats med en sammanlagd kapacitet av 100 l/s.)

Det totala vattenbehovet i Ystad be— räknas enligt utredningens prognos upp- gå till ca 90 US år 1980 och till ca 140 l/s år 2000. Eftersom en utvidgning av stadens vattentäkter till nedre Fyledalen kan komma att innebära konkurrens— förhållande till Tomelilla köping beträf— fande anspråken på grundvattentillgång- arna, är det vanskligt att göra något ut— talande om stadens möjligheter att till- godose sitt framtida vattenbehov med naturligt grundvatten. Med hänsyn till de siffror som redovisats ovan bör dock förutsättningarna för Ystad vara gynn- samma.

Bristen på geologiskt och hydrolo- giskt grundmaterial beträffande Nedra- byområdet är stor. Man kan därför icke utan mer ingående undersökningar ange några riktlinjer för dispositionen av grundvattentillgångarna i nedre Fyle- dalen.

Grundvattentillgångarna öster om Fy- ledalen är begränsade. En förstärkning av de naturliga grundvattentillgångarna genom konstgjord grundvattenbildning kan bli aktuell i framtiden. Sydöstra Skåne saknar emellertid i stort ytvat- tentillgångar, i varje fall sådana som skulle kunna komma ifråga som leve- rantörer av för infiltrationsändamål

lämpligt vatten. I framtiden kan där— för vatten behöva tillföras området från längre bort belägna tillgångar.

7.5. Geohydrologiska förhållanden inom området mellan Simrishamn och Magle- hem

Området omfattar den del av Skåne, som i väster begränsas av Linderöds- åsen, i norr av Kristianstadsslätten och som i söder gränsar till Jerrestadsåns avrinningsområde.

Inom de förhållandevis stora grus- .och sandområdena synes förutsättning- arna gynnsamma för såväl nederbörds- infiltration som för en eventuell konst— gjord grundvattenbildning, men möjlig- heterna att tillvarataga grundvattnet är begränsade. Grundvattnet inom de högre liggande grus- och sandfälten dräneras nämligen ut av åar och bäckar, som del- vis skurit sig ned genom de vatten- förande avlagringarna.

Det anses icke omöjligt att djupare liggande grusavlagringar skall kunna påträffas vid en närmare undersök- ning.

Möjligheterna att i områdena när- mast kusten finna artesiskt vatten un- der de baltiska moränlerorna och i den kambriska kvartsiten har bedömts som goda. Fältundersökningar behövs dock för att utreda dessa förhållanden.

Utredningen bedömer grundvattentill— gångarna inom de områden, som har undersökts närmast vara av betydelse för Simrishamnsregionen. Detta har också varit anledningen till att en sär— skild sammanställning över området gjorts (se bilaga C.5).

7.6. Geohydrologiska förhållanden inom Kristianstadsslättens område

Genom samarbetskommitténs för Kris- tianstadsslättens hydrologi försorg på-

går sedan några år tillbaka undersök- ningar av de hydrologiska förhållande- na inom Kristianstadsslätten. Kommit— tén har till utredningen överlämnat en sammanställning av uppgifter om de geohydrologiska förhållandena inom slätten. Av sammanställningen framgår sammanfattning-svis följande.

Under den treårsperiod, under vilken kontinuerliga observationer av grund- vattenståndet i Kristianstadsslättens kritberggrund utförts, har läget av grundvattendelaren söder och öster om Kristianstad, konstruerad med den nog— grannhet som föreliggande observa- tionsmaterial medger, icke ändrats märkbart. Den praktiska slut-satsen av detta konstaterande blir att inom Kris- tianstadsområdet för närvarande i stort sett skulle råda balans mellan den na- turligt bildade och den tillgodogjorda grundvattenmängden i kritan, varvid dock denna balans kan vara störd av ett visst läckage till ytligare förekoms- ter. Ifrågavarande influensområde upp- tar arealmässigt mellan en tredjedel och hälften av Kristianstadsslätten.

Av den i bilaga C.6 lämnade redovis- ningen av geologiska förhållanden samt grundvattenförhållandena i de lösa av— lagringarna framgår bl. a. att förutsätt- ningarna bör vara gynnsamma för större grundvattenuttag ur områdets isälvsav- lagringar. De för grundvattenbildning- en ogynnsamma hydrometeorologiska förhållandena inom Kristianstadsslätten bör dock beaktas vid bedömningen av grundvattentillgången i de nämnda for- mationerna. I den mån man kan tillföra området ytvatten av för konstgjord in- filtration lämplig beskaffenhet torde Kristianstadsslättens isälvsavlagringar kunna tillmätas en väsentlig betydelse ur vattenförsörjningssynpunkt.

Några mätningar av den naturliga in- filtrationen har ej utförts på Kristian- stadsslätten och några uppgifter från

områden av Kristianstadsslättens stor- lek föreligger ej från Sverige. Vid mät- ningar på nordöstra Själland har Köben- havns Vandforsyning kommit till det resultatet, att man där kan räkna med en infiltration av ca 100 mm/år vid maximalt grundvattenuttag. Medan de klimatiska förhållandena (nederbörd och avdunstning) är i stort sett lika på nordöstra Själland och Kristianstads- slätten, är de geologiska förutsättning- arna för infiltration till djupare nivåer troligen något sämre på Kristianstads- slätten.

Det sammanlagda grundvattenuttaget ur Kristianstadsslätten beräknades år 1960 ha uppgått till ca 12 Mm3. De nu— varande uttagen är i huvudsak lokalise- rade till Kristianstadsområdet, inom vil- ket ca 9 Mm3 uttogs år 1960.

Vattenbehovet inom Kristianstadsslät- tens område beräknas öka avsevärt i framtiden. Hur mycket vatten som kan uttagas som naturligt grundvatten är ytterst vanskligt att uttala sig om utan mycket långvariga observationer och detaljerade undersökningar.

Samarbetskommittén rekommenderar för sin del, att man räknar med att en förstärkning av grundvattentillgången med för infiltration lämpligt ytvatten kan bli nödvändig.

7.7. Geohydrologiska förhållanden inom Åstorp-Ljungbyhedsområdet

Vid grundvattenundersökningar år 1960 för Åstorps köping påträffades nordost om Björnekulla isälvsavlagringar med god vattentillgång. Då vissa iakttagelser tydde på att dessa avlagringar kunde sammanhänga med grus- och sandlager belägna mellan Rönne å och Söderåsen på sträckan Ljungbyhed—Västra Sön- narslöv, kunde förutsättningar finnas att öka" grundvatté'ntillg'ången genom konstgjord infiltration av "vatten. '

låta göra vissa översiktliga undersök— ningar m. m. i syfte att erhålla ytterli- gare grundmaterial för bedömning av möjligheterna att efter infiltration taga ut större vattenkvantiteter i området. Som ett första led i dessa undersök— ningar uppdrog utredningen ät Sveri— ges Geologiska Undersökning (SGU) att utföra en sammanställning av de geo- logiska förhållandena inom delar av nordvästra Skåne. Resultatet har redo- visats år 1962 i en »Redogörelse över geohydrologiska undersökningar i nord— västra Skåne».

Med denna redogörelse som grund- material uppgjorde ingenjörsfirman Kjessler & Mannerstråle AB i samråd med utredningen och SGU därefter ett program för fortsatta undersökningar, som skulle lämna ytterligare underlag för bedömning av möjligheterna för konstgjord grundvattenbildning. Av bl. a. kostnadsskäl begränsades under- sökningarna att omfatta en mindre del av grus- och sandområdena mellan Ljungbyhed och Västra Sönnarslöv, nordost om Söderåsen.

Det i denna etapp undersökta områ- det har en längd av ca 2 km längs med Söderåsen. Avrinningsområdets areal har uppskattats till ca 12 km2. Enligt förste statsgeolog H. Tullström uppskat— tas grundvattenbildningen under nor- mala nederbördsförhållanden till om- kring 125 1/5 (se bilaga C.7).

Av de verkställda undersökningarna framgår att förutsättningarna för såväl utvinning av naturligt grundvatten som förstärkning av grundvattentillgången genom konstgjord infiltration är gynn-' samma.

En väsentlig ökning av grundvatten- tillgången. borde kunna erhållas: genom att med vatten från Rönneå åstadkomma konstgjord infiltration för dels konti- nuerligt uttag, dels magasinering i sand— och grusförekomsterna. Innan storleks- ordningen av de vattentillgångar som

härigenom skulle kunna erhållas kan bedömas, måste emellertid mycket om- fattande hydrologiska undersökningar genomföras.

Den osäkerhet som sålunda nu före- ligger beträffande möjligheterna att öka grundvattentillgången inom Åstorp- Ljungbyhedsområdet genom infiltration medför att vattentillgången knappast kan komma ifråga för att tillgodose stadsregionerna med vatten. Området torde dock ha betydelse när det gäller att tillgodose vattenbehov av mera 10- kal karaktär, såsom för Bjuv—Åstorpsom- rådet, Klippan-Perstorpsområdet samt Ängelholmsområdet. Enligt utredning- ens mening är det angeläget att ytter- ligare mera ingående undersökningar genomförs enligt de riktlinjer som upp— dragits i den av Kjessler & Mannerstråle AB verkställda utredningen.

7.8. Grundvattentillgångar i gruvfälten i nordvästra Skåne

I nordvästra Skånes stenkolsförande formation finns gruvor upptagna vid Höganäs, Nyvång (Ormastorp), Hyl- linge, Bjuv-Gunnarstorp-Olstorp, Billes- holm, Risekatslösa och Skromberga.

Gruvorna ägs av Höganäs-Billesholms AB. Deras belägenhet anges närmare i bilaga C.S.

Inom det aktuella området utgörs berggrunden av rätliasformationen och därunder av kågerödsformationen. Gruv- brytningen sker i rätliasformationens nedersta skikt. Grundvattentillgångar- na i berggrunden har varit föremål för uppmärksamhet och undersökningar, bl. a. i samband med utredningar under 1930-talet om Hälsingborgs stads vat- tenförsörjning.

Grundvattentillgångarna utnyttjas för närvarande endast delvis för vattenför- sörjning. Gruvvattnet har i allmänhet sådan beskaffenhet att behandling er- fordras för att det skall bli lämpligt som renvatten. Behandling genom syresätt- ning, filtrering och i vissa fall tillsätt- ning av kemikalier måste därvid ske. Vattenbeskaffenheten påverkas i många fall ogynnsamt, därest vattenytan tillå- tes stiga över respektive gruvas botten.

I tabell 39 har gjorts en sammanställ— ning av den sammanlagda vattentill- gång som möjligen kan stå till förfo— gande i gruvorna vid Bjuv-Gunnarstorp- Nyvång, Hyllinge och Skromberga.

Gruvvattnet i Billesholms och Höga- näs gruvor är redan i huvudsak taget i

Tabell 3.9. Möjliga vattentillgångar i gravfälten i nordvästra Skåne

Bjuv . Nyvång Gunnarstorp Skromberga Hyllinge (Ormastorp)

Medeluppfordring = medeltillrinning

åren 1924—33 ma/min ........................ 5,4 3,3 4,0 3,0 ma/d .......................... 7 800 4 700 5 700 4 300 Uppskattad minimitillrinning =

max. möjligt dygnsuttag för vat-

tenförsörjning

procent av medeltillrinning ...... 60 50 60 60 mald .......................... 4 700 2 300 3 400 2 600 Nuvarande maximidygnsuttag

ma/d .......................... 1 300 — — 300 Uppskattat tillskott för vattenför—

sörjning

max.dygn rna/d ................ 3 400 2 300 3 400 2 300 medeldygn mald ................ 2 400 1 600 2 400 1 600

anspråk. Risekatslösa gruva är nedlagd och vattenfylld.

Gruvvattnet, i synnerhet länsvattnet, torde i ökad omfattning kunna använ- das för kylning, bevattning m. m. utan någon föregående behandling.

Grundvattentillgångarna är icke av den storlek, att de har någon större be- tydelse i regionalt sammanhang. Inom eller nära gruvområdena ligger emeller- tid betydande konservindustrier. Efter- som vattenförbrukningen på grund av konservindustrins säsongbetonade ka- raktär varierar avsevärt under året, skulle gruvvattenverken förmodligen kunna utnyttjas bättre, om de kunde samköras med en regional vattenför- sörjningsanläggning.

7.9. Möjligheter att framställa konstgjort grundvatten i vissa isälvsavlagringar inom nedre delen av Lagans dalgång

Inom eller i närheten av Lagans dal— gång nedströms Bolmån finns isälvs- avlagringar av vilka en del skulle kun- na vara av intresse ur vattenförsörj- ningssynpunkt. Närmast gäller detta Hinnerydsåsen (Bolmens sydspets—— Hinneryd), Ljungbyåsen (Hamneda— Markaryd) och åsen Skogaby—Knäred.

På uppdrag av utredningen har un- dersökningar av dessa utförts av Syd- svenska Ingenjörsbyrån AB, Malmö, vars

resultat sammanfattningsvis återges här. Delutredningen begränsades efter be- dömning av de allmänna geologiska för- hållandena till att avse tre mindre un- dersökningsområden, nämligen Skoga— byområdet, Knäredsområdet och Mar- karydsområdet.

På grundval av dels resultaten av en geologisk genomarbetning av undersök— ningsområdena Skogaby, Knäred och Markaryd och dels en allmän geohydro- logisk och grundvattenteknisk bedöm- ning utvaldes tre delområden, ett inom varje undersökningsområde, nämligen: Gatesjö (Skogaby), Bassalt (Knäred) och Hannabad (Markaryd). Delområ- denas läge framgår av figur 15.

Undersökningarna avsåg att närmare utröna förutsättningarna för ökning av grundvattentillgångarna genom konst- gjord infiltration. Resultaten av under- sökningarna framgår av tabell 40.

Utredningen finner för sin del, att möjligheterna till uttag av naturligt och konstgjort grundvatten inom de under- sökta områdena icke är så gynnsamma att områdena är av något egentligt in— tresse för Skånes vattenförsörjning. För att så skulle vara fallet, måste betydligt större vattenmängder kunna uttagas. Enligt utredningens mening finns där— för icke anledning att i detta samman- hang fortsätta undersökningarna. Möjli— gen kan de vara av lokalt intresse för närliggande bebyggelsegrupper.

Tabell 40. Uppskattade data beträffande möjligheterna för infiltration inom nedre delen av Lagans dalgång

Gatesjö Bassalt Hannabad ' Tillgänglig infiltrationsbredd ....... meter 350 350 600 , Avstånd mellan infiltrationsplats och uttagningsställe ................ meter 600 200 350 Avlagringarnas genomsnittliga mäk- tighet ......................... meter 15 10 15 Porositet ........................ procent 30 30 30 Vattnets uppehållstid ............. dygn 60 60 60 Möjlig infiltrationskapacitet ........ l/s 180 40 180 Luftzonens mäktighet ............. meter 5 5—10 5—10

KAPITEL 8

thattentillgångar som skulle kunna komma ifråga för

Skånes framtida vattenförsörjning

De ökade vattenbehoven tillgodoses i allt större utsträckning genom ytvatten. För västra Skåne nyttjas redan nu bl. a. Vombsjön och Ringsjön. Betydande yt- vattenkvantiteter förbrukas inom indu— strierna.

Utredningen har funnit, att vatten måste tillföras Skåne för att ur teknisk- ekonomisk synpunkt rimliga lösningar av dess framtida vattenproblem skall erhållas, samt att det därvid är ytvat- tentillgångar som kommer i fråga.

Utredningen har inventerat dels de ytvattenförekomster av betydelse som nu nyttjas, dels sådana i sydvästra Sve- rige som har tillräcklig kapacitet eller som ur andra synpunkter skulle kunna komma ifråga för Skånes och Hallands del. Av de ytvattentillgångar som om— fattas av inventeringen är följande av intresse för Skåne.

8.1. Vombsjön—Kävlingeån

8.2 Ringsjön—Rönne å

8.3. Västersjön—Rösjön 8.4 Immeln—Ivösjön—Skräbeån 8.5 Helgeån 8.6 Lagan—Bolmen—Unnen

8.7 Vättern '

8.8 Vänern—Göta älv Inventeringen, som återfinns i bilaga D, omfattar för varje vattentillgång all- männa geografiska och hydrologiska uppgifter samt tillgångens nuvarande användning för kraft— och vattenför- sörjningsändamål. Vidare redovisas större kommunala och industriella av-

loppsutsläpp samt vattenbeskaffenheten.

Uppgifter om vattenbeskaffenheten i olika delar av ett vattendrag har er- hållits från de tätorter och industrier, som använder vattendraget som vatten— täkt eller recipient. Dessutom har ett omfattande analysmaterial ställts till för- fogande av olika vattenvårdsförbund. Utredningen har i vissa fall komplette- rat materialet genom egna vattenunder— sökningar. Det sålunda tillgängliga ana- lysmaterialet har bearbetats inom ut- redningen.

De viktigaste analysvärdena har redo- visats i tabell— och diagramform i redo— görelsen för respektive vattendrag eller sjö.

Utredningen hänvisar till bilaga D men lämnar här en kort sammanfattan- de beskrivning av varje vattentillgång.

På uppdrag av dåvarande naturvårds- delegationenl har professor G. Beskow och fil. lic. G. Rasmusson verkställt ut— redningar rörande skyddsvärda sjöar och vattendrag i Sverige. Resultatet av dessa utredningar har redovisats i två

1 Naturvårdsdelegationen tillkom år 1954 på tillskyndan av representanter för vissa organ och myndigheter i syfte att företräda naturskyddets intressen i frågan om skydd för vissa sjöar och vattendrag samt i andra för naturskyddet betydelsefulla sammanhang. De- legationens arbetsuppgifter har efter till— komsten år 1963 av statens naturvårdsnämnd övertagits av denna. Naturvårdsnämnden har icke närmare gran— skat eller tagit ställning till innehållet i den citerade publikationen.

delar. Del I omfattar sjöar och älvar inom Norrlandsområdet och utkom år 1959. Del II föreligger i en stencilerad publikation, daterad december 1963 och benämnd: Sjöar och vattendrag i Sverige, söder om Norrlandsområdet. Del II, som är uppdelad i en beskrivande textdel och i ett sjöregister med kart- bilaga, innehåller uppgifter om bl. a. de vattensystem som är av intresse ur utredningens synpunkter. En del av des- sa uppgifter kan vara av värde vid be- dömningen av hur vattentillgångarna bör nyttjas. Utredningen har därför i bilaga D i tillämpliga delar medtagit de uttalanden som naturvårdsdelegationens utredningsmän gjort om ur naturvårds- synpunkt värdefulla åsträckor och sjöar, som tillhör de i förevarande kapitel och ;i kapitlen 17 och 22 upptagna vatten— Systemen.

8.2. Ringsjön-Rönne å

Ringsjön är Skånes största sjö. Genom Rönne å avrinner sjön till Skälderviken. Genom att Ringsjön är belägen rela— tivt långt upp i åns avrinningsområde har sjön stor betydelse som magasin för ån.

Ringsjön används sedan år 1962 som vattentäkt för städerna Hälsingborg, Landskrona och Eslöv. Rönne ås vatten nyttjas i viss omfattning för industriella ändamål.

Ringsjöns vatten karakteriseras av att medelvärdet hos färgstyrkan ligger omkring 25 mg/l Pt, pH-värdet alltid ligger över 7 och totalhårdheten i ge- nomsnitt uppgår till 5—6 tyska grader. Det bakteriologiska tillståndet är i hu- vudsak tillfredsställande.

Vattenbeskaffenheten i Rönne å är betydligt sämre, beroende främst på kommunala och industriella avloppsut- släpp.

Utredningen förutsätter, att den av Hälsingborgs stad föreslagna reglering- en av Ringsjön kommer till stånd, vil- ket skulle dels möjliggöra ett vatten— uttag om 1,1 mS/s för vattenförsörjning- en inom Hälsingborg-Landskrona-Eslöv- regionen och dels säkerställa en lägsta vattenföring i Rönne å vid Sjöholmen om 0,5 mals.

8.4. Immeln-Ivösjön-Skräbeån

Sjön Immeln och Ivösjön tillhör båda Skräbeåns avrinningsområde och avrin- ner via denna till Hanöbukten.

Skräbeån förorenas endast måttligt genom kommunala avloppsutsläpp. Av- loppsutsläppen från industrier är av ringa omfattning.

Vattnet i Immeln 'är av god beskaffen- het och fullt användbart som råvatten för framställning av renvatten. Beträf— fande Ivösjön saknar utredningen mate- rial för en närmare bedömning av vat- tenbeskaffenheten, men man torde kun- na förutsätta att även vattnet i denna sjö är fullt användbart för renvatten- framställning.

En betydande del av Ivösjöns vatten tages nu i anspråk för industriändamål. De industriella behoven väntas öka av- sevärt i framtiden.

Förutom för intilliggande samhällen och industrier kan vattensystemet bli av intresse för tätorterna i nordöstra Skåne ävensom för Kristianstadsområ- det. Däremot saknar vattensystemet på

grund av sin begränsade kapacitet in- tresse i större sammanhang.

8.5. H elgeån

Vattnet i sjön Möckeln i södra Småland avbördas genom Helgeån till Hanöbuk- ten.

På sträckan mellan Broby och myn- ningen i Hanöbukten är Helgeån så starkt förorenad av industriella och kommunala avloppsutsläpp, att den f. n. knappast kan komma ifråga som vatten- täkt för framställning av renvatten.

Vattenbeskaffenheten i ån uppströms Broby är bättre. Vattnet där skulle så- lunda kunna användas för renvatten— framställning. En avledning av vatten från åns övre delar skulle emellertid medföra lägre vattenföring i åns nedre del, där självreningsförmågan redan un- der nuvarande förhållanden tidvis är helt tagen i anspråk. Dessutom måste man förutsätta, att vattendraget kommer att i ökad omfattning behöva nyttjas för industriella ändamål och för bevatt- ning inom angränsande områden.

Helgeån är redan nu och beräknas i framtiden i än högre grad komma att bli nyttjad för andra ändamål än kom- munal vattenförsörjning, i först-a hand för industriella ändamål inom östra Skåne.

8.6. Lagan-Bolmen- Unnen

Vattenföringen i Lagans nedre del är av sådan storlek att en avledning av be- tydande vattenkvantiteter icke bör inne- bära några större problem.

Från sjön Bolmen kan större mängd än det av utredningen beräknade er- forderliga tillskottsbehovet för västra Skåne är 2000 (se kapitel 9) avledas

med bibehållande av nuvarande däm— nings- och sänkningsgränser och med tillgodoseende av viss vattenföring i Bolmån.

Bolmen har en utmärkt vattenbeskaf- fenhet. Vattenbeskaffenheten i Lagan är påtagligt sämre och dessutom mer va- rierande än i Bolmen. En ogynnsam in- verkan på vattenbeskaffenheten kan be- faras på grund av avloppsutsläpp från främst cellulosaindustrierna i Ströms- näsbruk och Timsfors. Med hänsyn här— till har utredningen bedömt det olämp- ligt, att för framställning av renvatten avleda vatten från Lagan på sträckan mellan Strömsnäsbruk och Skogaby. Däremot bedömer utredningen det som fullt möjligt att framställa ett accepta-

belt renvatten av Lagans vatten upp- ströms Traryd och vid Skogaby. Ett ut- tag av vatten ur Bolmån mellan Bolmen och Lagan är också ett acceptabelt al- ternativ.

8.7. Vättern och 8.8 Vänern-Göta älv

Utredningen framlägger icke nu något alternativ för Skånes eller Hallands vat- tenförsörjning som bygger på dessa vat- tentillgångar som vattentäkter. Synpunk- ter på deras framtida nyttjande fram- förs i kapitel 22. Allmänna uppgifter om sjöarna redovisas i bilaga D.

KAPITEL 9

Utredningens alternativ till regionala lösningar för Skåne

De största vattenbehoven föreligger i västra delarna av Skåne. Av kapitlen 6 och 7 framgår att utredningen funnit att dessa stora framtida vattenbehov knappast kan tillgodoses genom grund— vatten. Genom att taga ytterligare grund- vattentillgångar i anspråk kan en lös- ning i större sammanhang endast skju- tas en relativt kort tid framåt. Inom västra Skåne är Malmö-Lundområdet den största vattenförbrukaren.

Vad de östra delarna av Skåne beträf- far kan även där grundvattentillgångar— na med tiden visa sig otillräckliga. Man kan dock icke med säkerhet säga att det kommer att bli aktuellt att för den kom- munala vattenförsörjningen nyttja yt— vatten i större omfattning. Väsentligt ökat ytvattenbehov kan däremot san- nolikt uppstå för industriändamål och bevattningsändamål.

Den vattentillgång, som med hänsyn till belägenhet, kapacitet och vatten- kvalitct närmast kommer i fråga för västra Skånes framtida vattenförsörj- ning år enligt bedömningarna i kapitel 8 Lagans vattensystem med sjön Bolmen. Vättern är på längre sikt av stort intres— se. Den del av vattentillgången i La- gans vattensystem som kan uttagas för vattenförsörjningsändamål är dock till- räcklig för betydande tid framöver.

Utredningen har sålunda vid sina be- dömanden funnit att de tillskottsvatten- mängder som erfordras för västra Skå- ne lämpligen tages från Lagans vatten- system. Som framgår av kapitel 8.6 är

Lagans vatten dock icke genomgående lämpligt som råvatten för renvatten— framställning. Uttag av vatten för vat- tenförsörjningsändamål bör därför ske inom något av följande avsnitt av vat- tensystemet :

Bolmen eller eventuellt Bolmån Lagan mellan Bolmån och Traryd (Strömsnäsbruk)

Lagan mellan Skogaby Och Laholm.

Efter överslagsmässigt gjorda bedö- manden har utredningen valt att stu- dera tre lösningar på vattenförsörj- ningsproblemet för västra Skånes del (se figur 16).

1) Uttag av vatten från Bolmen, fram- ställning av renvatten i ett för västra Skåne gemensamt vattenverk och trans- port av vatten till förbrukningsområ- dena i ett transportsystem som går ome— delbart väster om Söderåsen (se kapi— tel 11).

2) Uttag av vatten från Lagan vid Skogaby, gemensamt vattenverk vid Sko- gaby samt ett transportsystem som går väster om Söderåsen (se kapitel 12).

3) Uttag av vatten från Lagan vid Traryd, transport av råvatten i ledning- ar eller tunnel till Ringsjön, magasine- ring av vatten i Ringsjön samt fram- ställning av renvatten i ett gemensamt vattenverk vid Ringsjön (se kapitel 13).

Som framgår av kapitel 6 har utred- ningen funnit att följande orter och områden i västra Skåne behöver till—

,, "Nät:; /_,.4 ., ”" Örkeiijungc då; Ogg. va. . Bjärnum, 'Höstveda O ngt) /'

xx ) WÖSJÖ KRISTtANSTAD ©

" - _ OSV/döv tANDS KRO N'Ä

..... ,.- Morlet:oim_ _ &-., , RfNGSJÖ.

/© ESLÖV

x'. ; Ax) /'/""'*"* _," in X:s???) X__,.—.../ . © * M FURULUND w- :x __ xx? kx : . * xh.,/Niv'arntisföa

, te:

!i/ 4 lv '!

) =( ., x sv Ä %& so OVellinge ,. 49"? OSKURUP

Figur 16. Principskiss till regionala lösningar för västra Skånes framtida vattenförsörjning.

skott av vatten omkring år 1980: Pers- torp, Klippan, Ängelholmsområdet, Malmö-Lundområdet med Trelleborg och Furulund-Kävlinge, Hälsingborg— Landskrona-Eslövområdet med Höga- näs, Bjuv-Åstorpsområdet, Skanör-Fals- terbo med Ljungenområdet samt Vel— lingeområdet. Tidpunkten 1980 gäller under förutsättning att en samordning dessförinnan åstadkommits mellan Vomb- och Ringsjöanläggningarna med ett medeluttag ur Ringsjön av 1,1 mS/s och ur Vombsjön av 1,5 mals. Dessa sjöar beräknas allt framgent komma att nytt- jas. En regional anläggning för västra Skåne bör dimensioneras för det beräk- nade framtida vattenbehovet inom den- na grupp av tätorter. Projektet med överföring av vatten till Ringsjön bör dessutom omfatta Hässleholm. I kapi- tel 6 redovisas de beräknade framtida vattenbehoven inom de ovan angivna tätorterna och områdena.

Efter samråd med berörda huvudin- tressenter och med tanke på de erfaren- heter som vunnits vid andra regionala anläggningar, har utredningen gjort det antagandet att de nuvarande vattentäk- terna i många fall kommer att av ekono- miska och säkerhetsskäl m. m. nyttjas i mindre utsträckning i och med att vat- ten kan levereras från en större anlägg- ning. En del mindre vattenverk kommer med all sannolikhet att av driftekono- miska skäl läggas ned. Det är emellertid svårt att bedöma, hur de nu nyttjade störst-a vattentäkterna inom Skåne — Ringsjön och Vombsjön —— bör nyttjas. Uttagen ur dessa vattentillgångar kan komma att minskas efter tillkomsten av en större vattenförsörjningsanläggning. Det är dock icke givet att så bör ske.

Utredningen har valt att räkna med det ur vattenförsörjningssynpunkt ogynn- samma alternativet att de medeluttag ur sjöarna, 1,1 mB/s för Ringsjön re- spektive 1,5 m3/s för Vombsjön, som

enligt kapitlen 5 och 8 erfordras för att klara vattenförsörjningen fram till år 1980, efter en regional anläggnings till- komst kommer att utgöra maximivärden för uttagen. Detta innebär vid en maxi- midygnsfaktor av 1,3 att det genom- snittliga uttaget ur Ringsjön kan anta- gas komma att sjunka från 1,1 m3/s om- kring år 1980 till 0,85 m3/s därefter. För V-ombsjön antages motsvarande sänk- ning bli från 1,5 1n3/s till i genomsnitt 1,2 m3/s.

En bedömning av de framtida uttagen ur de lokala vattentäkterna har utförts på grundval av utförda inventeringar. Behovet av tillskottsvatten till de tät- orter och tätortsområden, varom här är fråga, har därefter framräknats. I tabell 41 redovisas detta behov som sålunda

Tabell 41. Behov av tillskottsvatten till de tätorter och tätortsområden, vars framtida vattenförsörjning efter år 1980 inte bedömts kunna baseras på enbart lokala vattentäkter.

Behovet av vatten med avdrag för an— tagen leverans från

Tätort eller lokalavattentäkter tätortsområde ——-——-——— År, Mm3 1980 2000 Malmö-Lundområdet Malmö ............. 51,1 79,9 Lund .............. 12,4 19,3 Furulund och Kävlinge 0,4 1,1 Eslöv ................ 1,8 3,3 Landskrona ........... 5,5 9,1 Hälsingborgsområdet . . 16,1 25,6 Höganäsområdet ...... 2,9 5,8 Bjuv—Åstorpsområdet. . 4,4 7,7 Trelleborgsområdet med Skanör och Falsterbo samt Vellinge ....... 2,9 7,7 Perstorp .............. 2,6 5,0 Klippan .............. 0,7 1,5 Ängelholmsområdet. . . . 1,8 3,6 (102,6) (169,6) Summa avrundat 103 170

inkluderar de kvantiteter som tas ur Ringsjön och Vombsjön.

Ett medeluttag av 2,05 m8/s ur Ring- sjön och Vombsjön motsvarar inte fullt 65 MmS/år. En fjärrvattenanläggning bör därför dimensionerats för leverans av ca 40 Mm3 år 1980 och ca 100 me år 2000.

I projektet Lagan—Ringsjön tillkom- mer behovet av tillskottsvatten för Häss- leholm.

För att möjliggöra jämförelser mellan olika transportsätt (tunnel eller led— ningar) har det varit nödvändigt att gö- ra antaganden om utvecklingen efter sekelskiftet. Den arbetshypotes som ut- redningen upprättat redovisas i figur 17.

I samtliga tre principlösningar har utretts ett antal varianter med avseende på uttagspunkter, transportsätt, led- ningssträckningar, placering av vatten— verk m. m. Utredningen här däremot inte ansett det nödvändigt att närmare studera förutsättningarna för överfö— ring av råvatten till förbrukningsområ- dena och där anlägga vattenverk, ett för varje område. En sådan lösning torde ur teknisk-ekonomisk synpunkt vara mindre fördelaktig än framställ- ning av renvatten vid ett eller even- tuellt ett par stora vattenverk. Den öka- de driftsäkerhet som skulle kunna er-

hållas genom uppdelning av vattenpro— duktionen på ett flertal mindre enheter, kan kompenseras genom fortsatt nytt- jande av lokala vattentäkter och genom anläggning av tunnlar eller dubbla rör- ledningar.

Vad östra Skåne beträffar har utred— ningen endast låtit göra en översiktlig bedömning av förutsättningarna för en samordning av vattenförsörjningen för de större tätorterna i nordöstra Skåne med Immeln som vattentäkt. Resultatet av denna bedömning redovisas i kapitel 15, som även innehåller synpunkter på vattenförsörjningen för övriga delar av östra Skåne.

Mni 300

2.50

200

Erforderligt

150 _ vqttenIiHskott

100 III.-...IÖIII-III-l ...-"... Ringsjön

I..-IIIIIIV-I.IIIII- II.-_...- 50 ***—' Vombsmn

.....n-l-IIIIIIIIIII l...-l..-

Lokala vattentäkter

D . 1960 1980 2000 2040 Ar

Figur 17. Framtida vattenbehov inom västra Skåne samt behov av tillskottsvatten.

2020

KAPITEL 10

Tekniska och ekonomiska förutsättningar för föreslagna

vattenförsörjningsanläggningar

10.1. Kartmaterial

Val av lämpliga sträckningar för rör- ledningar och tunnlar, lägen för vat- tenverk, reservoarer, pumpstationer o.d. har, med hänsyn till utrednings- arbetets översiktliga karaktär, i huvud- sak fått ske med utgångspunkt från stu- dier av tillgängliga kartor och flyg- bilder. Bedömningen av de byggnads- tekniska förutsättningarna för de olika anläggningsdelarna har även till stor del utförts utan några omfattande fält— studier.

För att underlätta utredningsarbe- tet har på uppdrag av utredningen en karta över vattensystemet inom södra Sverige upprättats av Svenska Repro- duktions AB. Kartan är uppdelad på två blad och omfattar södra Sverige, söder om en öst-västlig linje genom Vä- nerns nordspets och väster om en nord- sydlig linje genom Hjälmaren. Den har reproducerats i två skalor, 1 :250 000 och 1 :500 000. Förutom denna över- siktskarta har i utredningsarbetet fram— förallt följande kartmaterial använts. Generalstabens karta över Sverige i

skala 1 : 100 000 Topografisk karta över Sverige i skala

1:50000, försedd med höjdkurvor med 5 m ekvidistans; finns endast

över vissa delar av Kristianstads och

Malmöhus län _

Topografiska kartan i koncept över övriga delar av Kristianstads och

Malmöhus län samt de sydligaste der larna av Kronobergs och Hallands län; den har ställts till förfogande av" Rikets Allmänna Kartverk Eldledningskarta. i skala 1 :20 000 (li— kaså försedd med höjdkurvor med 5 m ekvidistans) över de delar av Hallands län där den topografiska kartan saknas Geologiska översiktskartor Sveriges berggrund i skala 1: 1 000 000 Jordartskarta över södra och mellers— ta Sverige i skala 1 : 400 000 Geologisk karta i skala 1 : 50 000, fler- talet kartblad är av äldre datum

Mera detaljerad granskning av ter— rängen har skett genom studier av flyg- bilder i spegelstereoskop. Som underlag härför har använts konta—ktkopior i skala 1 : 25 000—30 000.

För att skapa ett bättre underlag för bedömning av bl. a. de byggnadstek- niska förutsättningarna för fjärrvatten- ledningar än vad det delvis föråldrade geologiska kartmaterialet utgör, har en översiktlig kvartärgeologisk kartlägg- ning skett utefter föreslagna lednings— sträckningar från Bolmen och Lagan till västra Skåne. Denna kartläggning har utförts av fil. lic. E Bergström och grundas till stor del på stereoskopiska studier av flygbilder. Metoden beskri- ves närmare i bilaga E. En liknande kartläggning har även utförts över vis— sa områden inom Lagans dalgång i sam-'

band med undersökningar beträffande möjligheterna att framställa konstgjort grundvatten, se bilaga C 9.

Höjdbestämningar och upprättande av markprofiler över föreslagna led- nings- och tunnelsträckningar har i huvudsak skett med utgångspunkt från den topografiska kartans höjdkurvor. Inom de områden där denna karta sak- nas har i första hand eldledningskar- tan kommit till användning. Lednings— sträckan Lygnern-Varberg har avvägts fotogrammetriskt av väg- och vatten- byggnadsstyrelsens avdelning för foto- grammetri- och databehandling. Kart- material rörande motorvägens plane- rade sträckning genom Hallands län, som ställts till förfogande av väg— och vattenbyggnadsverkets planeringsavdel- ning i Halmstad, har även utgjort ett värdefullt hjälpmedel.

Höjdangivelser i utredningen avser höjde—n över havet i meter.

1 0.2 F ältundersökningar

Utredningen har således med hänsyn till arbetets översiktliga karaktär varit nödsakad att begränsa omfattningen av fältarbetena. Seismiska undersökningar av bergets läge och kvalitet har för ut- redningens räkning utförts av perso- nal från vattenfallsstyrelsen, dels vid intaget för tunneln Bolmen-Hallandsås och dels på en kortare tunnelsträc-ka under Hallandsås nordsluttning. Be- stämning av bergläget i föreslagna tun- nelsträckningar har i övrigt huvudsak- ligen skett genom studier av flygbilder och med ledning av uppgifter om bor- rade brunnar, varvid främst SGU:s brunnsarkiv utnyttjats. Seismiska un- dersökningar har dessutom utförts i La- gans dalgång vid Skogaby samt i Ätrans dalgång vid Vessigebro för att klarlägga omfattningen av de isälvsavlagringar som skulle kunna utnyttjas för fram-

ställning av konstgjort grundvatten. Geoelektriska undersökningar i begrän- sad omfattning har utförts dels inom det ovannämnda området vid Vessige- bro och dels inom Åstorp-Ljungbyheds- området.

Fältarbetena har i övrigt huvudsak- ligen omfattat okulärbesiktningar av de med hjälp av kart- och fotobildmate- rial rekognoserade lednings- och tun- nelsträckningarna, platserna för vatten- verk, pumpstationer o. d. Djupet på en del av de moss- och myrmarker som måste passeras har undersökts genom stickborrning. Några grundundersök- ningar i föreslagna lägen för vattenverk, pumpstationer och reservoarer har inte utförts, vilket medfört att hänsyn i kost- nadsberäkningarna icke kunnat tagas till de skilda grundläggningsförhållanden som kan vara för handen. I de fall vat- tenverk eller pumpstationer föreslagits bli förlagda till bergrum har ej heller bergets läge eller kvalitet undersökts.

10.3. Dimensioneringsförutsättningar

De ekonomiska kalkylerna har utförts med utgångspunkt från prisläget år 1963 och i övrigt under nedanstående beräkningsförutsättningar.

Avskrivningstid tunnlar och bergrum ........ 60 år rörledningar o. bygga. ...... 40 » maskinell utrustning ........ 20 » Räntefot ...................... 5 % Energipris .............. 5 öre/kWh1 Verkningsgrad hos pump med motor ...................... 80 %2 Årliga underhållskostnadera rörledningar ................ 0,3 %

1 I ett par fall har något högre eller lägre energipris använts. * Vid mindre pumpstationer har verknings- graden antagits bli något lägre. ” Utredningen har inte räknat med några kostnader för underhåll av bergtunnlar och bergrum. Kostnaderna är uttryckta i procent av anläggningskostnaden.

byggnader .................. 1,0 % maskinell utrustning ........ 1,5 % övriga driftkostnader har uppskattats i varje särskilt fall.

Tryckförlustberäkningar har skett med användning av Colebrooks formel, med en för rörledningar antagen råhets- koefficient av 0,2.

Som underlag för dimensionering av föreslagna fjärrvattenanläggningar har använts de prognoser över de framtida vattenbehoven som redovisas i kapitlen 5 och 6. Anläggningarna för hallands- städerna samt de delar av den gemen— vattenförsörjnings—anläggningen för västra Skåne som avser samordning har dimensionerats för de upprättade prognosernas slutår, år 2000. För att möjliggöra jämförelse mellan kostnader- na för transport av vatten i bergtunn- lar och rörledningar har tunnlar och rörledningar till västra Skåne inkl. pumpstationer, reservoarer m. m. di- mensionerats för ett uppskattat vatten— behov år 2040 (avskrivningstid för tunn- lar 60 år). Utgångspunkt för denna di- mensionering har varit den i kapitel 9 redovisade arbetshypotesen för vatten- behovens framtida utveckling.

Som regel ställer man höga krav på driftsäkerheten vid kommunala vatten- försörjningsanläggningar. Detta medför att vissa vitala anläggningsdelar ofta dubbleras, t.ex. långa tillförselledning— ar, för att möjliggöra vattenleverans även vid ledningsbrott o. (1. Det är emel- lertid svårt att kostnadsmässigt värde- ra den säkerhet som en dubbelledning medför, då det statistiska materialet rörande inträffade brott på stora led- ningar är begränsat. Utredningen har med hänsyn härtill, och då utredning- ens huvuduppgift framförallt varit att jämföra olika alternativ, valt att dimen- sionera anläggningarna i huvudsak från ekonomiska synpunkter.

Anläggningarna för transport av vat-

samma

ten har utformats med tanke på att transportekonomin under hela den be- traktade tidsperioden skall bli så god som möjligt. Detta innebär att man sökt finna den gynnsammaste kombinatio- nen av kostnader för tunnel (eller rör- ledningar) och pumpstationer samt pumpningskostnad. Som underlag för dessa bedömningar har ekonomiska op- timeringsberäkningar utförts, vilka vid jämförelse mellan tunnel och ledning- ar givits formen av nuvärdesberäkning— ar. Vid val av utbyggnadsalternativ har dessutom hänsyn tagits till årsk0stna- dernas utveckling under den första de- len av tidsperioden liksom investerings- behovet under samma period. Beräk- ningarna har utförts med utgångspunkt från nuvarande penningvärde.1

10.4. Vattentransport

Vid transport av så stora vattenmäng- der till västra Skåne som det här kan bli fråga om utgör bergtunnlar ett kon- kurrenskraftigt alternativ till stora rör- ledningar. Med hänsyn till risken för förorening av vattnet har renvatten dock bedömts icke böra transporteras i oinklädda bergtunnlar. Om renvatten, avsett för direkt konsumtion, skall över- föras till förbrukningsområden i tunn- lar, har utredningen sålunda ansett det nödvändigt att tunnlarna inklädes helt med betong eller stål. Överslagsmässiga beräkningar tyder på att dylika ren- vattentunnlar skulle bli alltför dyra och därför av ekonomiska skäl inte kunna konkurrera med rörledningar. Med hän- syn härtill har utredningen förutsatt att end-ast råvattentunnlar kan komma till användning som alternativ till rör-

1 Inverkan på de ekonomiska jämförelserna mellan de olika alternativen på grund av fort- satta förändringar av penningvärdet belyses något i kapitel 14.

ledningar för transport av vatten. In- klädning av bergtunnlar har endast före- slagits där detta motiverats av dålig bergkvali-tet o. d.

Fjärrvattenledningar av de dimensio- ner som blir aktuella i förevarande sam- manhang kan, vid de arbetstryck som hittills i allmänhet tillämpats, utföras antingen av spännbetongrör eller av stålrör. Någon större kostnadsskillnad mellan spännbetongrör och stålrör fö- religger för närvarande icke. Utred- ningen har därför, utan att därmed taga ställning till vilket rörmaterial som bör användas vid en eventuell utbygg- nad av föreslagna fjärrvattenledningar, räknat med användning av spännbe- tongrör.

De kostnader för rör som använts vid beräkningarna grundas på uppgif- ter från väg— och vattenbyggnadssty- relsens vatt—en- och avloppsbyrå och av- ser år 1963. Totalkostnaderna för an- läggning av fjärrvatte-nledningar har beräknats med utgångspunkt från des- sa rörkostnader och utredningens be- dömningar av de byggnadstekniska för- utsättningarna i föreslagna sträckningar.

I -den mån utbyggnad av dubbelled- ningar föreslagits ske, förutsättes att växelstationer anlägges på större fjärr- vattenledningar, i allmänhet på ett in- bördes avstånd av 2,5 km. Härigenom möjliggöres dels en successiv utbygg- nad av dubbleringsledningar, med kor- tare byggnadstid och därmed lägre byggnadskostnad som följd, och dels en viss vattentransport även efter ett eventuellt ledningsbrott.

10.5. Vattenverk

Utredningen har för bedömning av vil- ka ytvattentillgångar som skulle kunna nyttjas som framtida vattentäkter haft tillgång till ett varierande antal analy- ser av vattenkvaliteten i de olika vat-

tendragen. Analyserna har ställts till förfogande av tätorter och industrier som nyttjar sjöarna och vattendragen som vattentäkter eller recipienter, jfr. kapitel 8. Beträffande Kävlingeån, La- gan, Nissan och Viskan har dessutom material erhållits från respektive vat- tenvårdsförbund. Utredningen har kom- pletterat detta analysmaterial genom egna provtagningar i Bolmen, Lagan (vid Skogaby, Traryd och Hamneda) samt i Ätran nedströms Ätrafors. Prov- tagning har i allmänhet skett en gå-ng per månad under ett års tid. Dessutom har stickprov tagits i sjöarna Exen, Unnen och Rösjön-Västersjön. Samtli- ga de prov som utredningen tagit har analyserats vid Malmö stads vatten- och avloppsverk. Beträffande Lygnern har ett omfattande analysmaterial ställts till förfogande av Göteborgs vatten- och avloppsverk.

Redovisat analysmaterial har även utgjort underlag för bedömning av vilka behandlingsmetoder som bör använ- das för framställning av renva-tten. De utförda undersökningarna av vatten- kvaliteten är emellertid av alltför be- gränsad omfattning för att ett slutligt val av behandlingsmetod skall kunna ske i de olika alternativen. Det torde därför bli nödvändigt att analysmate- rialet kompletteras med mer omfattan- de undersökningar av vattenkvaliteten och dess eventuella förändringar un- der längre tidsperioder, innan en even- tuell utbyggnad sker. Några renings- försök har inte heller utförts, varför utredningens förslag till vattenverk i de olika alternativen icke får betraktas som slutgiltiga.

Skisser över tänkbar utformning av vattenverken har upprättats för att ut— göra underlag för kostnadsberäkning— ar och för att användas vid bedömning- ar av utrymmesbehov vid placering av verken.

KAPITEL 11

Bolmenalternativet

11.0. Allmänt

Avståndet mellan Bolmen och det störs- ta förbrukningsområdet, Malmö—Lund- området, uppgår till ca 13 mil. Sättet för vattnets transport blir därför av vä- sentlig betydelse. Utformningen av an— läggningen påverkas bl. a. av att de största vattenbehoven föreligger inom de västligaste delarna av Skåne, ett för- hållande som väntas bestå även i fram- tiden. Detta innebär att det finns skäl att ge transportleden en västlig sträckning.

11.0.1 Erforderligt tillskott av vatten till västra Skåne

Vattenförsörjningsanläggningen bör di- mensioneras för en leverans av ca 100 Mm3 år 2000, 150 Mm3 år 2020 och 200 Mm3 år 2040; jfr kap. 9. Det maximala behovet av vatten under ett dygn, maxi- midygnet, kan beräknas uppgå till en mängd som med 30% överstiger det genomsnittliga behovet under året, jfr kap. 4.3.

Tabell 42. Erforderlig leverans av renvatten till västra Skåne

År Genomsnittligt Maximalt under under året ma/s ett dygn måls 1960 1,3 1,6 2000 3,4 4,4 2020 5,0 6,5 2040 6,6 8 6

___—___—

11.0.2 Transport av vatten

Transport av sådana vattenmängder det här gäller kan ske icke blott genom rör- ledningar av stora dimensioner utan även genom bergtunnlar. De geologiska förutsättningarna för tunnlar måste då vara goda. Kostnaderna för inklädnad av tunnlar blir höga. Med hänsyn här- till får man räkna med att vid långa transportsträckor endast oinklädda bergtunnlar kommer ifråga. Härav föl- jer att en tunnel bör projekteras för rå- vattentranspor-t, medan ledningar pro— jekteras för såväl råvatten- som renvat— tentransport.

De geologiska förutsättningarna för byggande av tunnlar bedöms vara goda norr om Hallandsås. Söder om åsen däremot är möjligheterna till tunnel— drivning sämre, varför en tunnel inom de västra delarna av Skåne sannolikt skulle bli mycket kostsam. Förste stats- geologen E. Mohrén framhåller sålunda i en på uppdrag av utredningen utförd undersökning av de hydrogeologiska förhållandena inom nordvästra Skåne1 bl. a. följande:

»Rätlias eller Skånes stenkolsformation täcker huvuddelen av berggrundsytan inom området och begränsas av urberg i SV (Sö— deråsen) och i NO—SO. Dess utbrednings- område bildar en likbent triangel med spet- sen riktad mot SO. Berggrundsytan faller från SV och NO in mot triangelns median. Längst i SO, i triangelns spets, ligger berg—

1 Undersökningen omfattar ett område be- gränsat av en linje Åstor _Ljungbyhed— Klippan—Östra Ljungby— storp.

grundsytan på +10 m, längst i NV faller den till — 30 m. Rätlias kommer därför att bilda ett mot NV öppet, trågformat bäc- ken . . . Kågerödssediment träder ingenstä- des i dagen utan underlagrar dels rätliasse- dimenten, dels jordlagren . . . Urbergets gnejser ligger inom de centrala delarna av förevarande område alltför djupt (300 51 400 m) för att komma ifråga för vattentäkter.»

Berggrunden inom slättområdena nord— väst om detta område ligger sannolikt också på stora djup, vilket avsevärt för- svårar tunnelbyggande.

Detta innebär att tunnel blir ett al- ternativ till rörledningar endast på sträckan Bolmen—Hallandsås. Söder om åsen måste all transport ske genom rör— ledningar. Utredningen har med hän- syn härtill gjort en ekonomisk jämfö- relse mellan transport av vatten i berg- tunnel och i ledningar på sträckan Bol- men—Hallandsås.

11.0.3. Vattenbehandling

Vattnet i Bolmen är, som framgår av bilaga D 6, väl lämpat för framställning av renvatten. Färgstyrkan uppgår nor— malt till 30—40 mg Pt/l, permanganat- förbrukningen till 25—30 mg/l och järn- halten till 0,1—0,3 mg/l. Även om vat- tenkvaliteten sålunda är tämligen god, torde en relativt omfattande behandling erfordras för att ett tillfredsställande renvatten skall kunna erhållas. Utred- ningen har med hänsyn till nu gällande kvalitetskrav ansett det nödvändigt att räkna med kemisk fällning jämte sedi- mentering och snabbfiltrering av vatt- net. Denna princip för behandling av vattnet tillämpas om råvattnet innehål- ler humusämnuen och andra findispersa och kolloidala föroreningar, som ej kan avlägsnas enbart genom filtrering. Me- toden bygger på att de ytterligt fina partiklarna kan bringas att koagulera om ett flockningsmedel, t. ex. alumini- umsulfat, tillsättes. Uppbyggnaden av

flockar med optimal storlek, tyngd och hållfasthet, vilket är en förutsättning för en effektiv avskiljning av flockarna i sedimenteringsbassäng och filter, kan påskyndas genom tillsats av en s.k. hjälpkoagulant. I en principskiss (se fi- gur 18) visas de olika stegen i denna behandlingsmetod, där även alkalisering och desinfektering av vattnet före dis- tributionen till förbrukarna angivits. Av skäl som redovisas senare bör vat— tenverket, därest bergtunnel utföres på sträckan Bolmen—Hallandsås, förläggas

VATTENTÄKT

. Aluminiumsulfat d_ll- . Flockningsbusxönqer ' |_- Alkhvorad klselsyra Snubbfilter .- .J . | Klor och Renvatlenresorvoor . . :: m momak Ronvuttenpumpsturion

'

Figur 18. Principutformning av vattenverk [för kemisk fällning, sedimentering och filtrering.

på åsen eller söder därom. Av transport- ekonomiska skäl föreslås att verket pla- ceras i bergrum eller friliggande på Hallandsås på en höjd av 120 m.

Användes rörledningar för transpor- ten av vatten hela sträckan från Bol— men kan ett vattenverk förläggas var som helst på sträckan mellan vatten- täkten och förbrukningsområdena. En placering av vattenverket vid Bolmen blir emellertid fördelaktig bl.a. med hänsyn till att det vatten som åtgår vid framställning av renvatten (spolvatten m.m.) icke behöver transporteras nå- gon längre sträcka i onödan. Antages vattenförbrukningen inom vattenverket uppgå till 3 % av den producerade ren- vattenmängden skulle pumpningskost- naden nedgå med ca 10 % i jämförelse med alternativet med vattenverket pla— cerat på Hallandsås.

11.1 Transport av vatten Bolmen —- Hallandsås

11.1.1. Tunnel Bolmen-Hallandsås1

Bergtunneln projekteras av kostnadsskäl för transport av råvatten. Den kan då utföras oinklädd (möjligen med undan- tag för några kortare sträckor, där berg- beskaffenheten kan vara dålig). Denna förutsättning innebär att vattenverket i detta alternativ måste förläggas på Hal- landsås eller söder därom. Detta i sin tur medför att även det vatten som åt- går vid framställning av renvatten vid vattenverket måste transporteras till Hallandsås. Denna förbrukning inom vattenverket har uppskattats till 3 % av renvattenproduktionen. De vattenmäng- der som bör läggas till grund för dimen- sioneringen av tunneln framgår av ta- bell 43. ,

Med hänsyn till att vattenverket, så- som tidigare nämnts, i detta alternativ bör förläggas på Hallandsås på en nivå

Tabell 43. Transport av råvatten i tunnel Bolmen—Hallandsås

År Genomsnittligt Maximalt under under året m'/s ett dygn mals 1980 1,3 1,7 2000 3,5 4,5 2020 5,1 6,7 2040 6 8 8 8

av ca 120 ni hör tunneln mynna i ett råvattenmagasin på en nivå av ca 125 m i närheten av Stavershult på Hal— landsås.

11.111 Geologiska förhållanden, tunnel- sträckning Som lämplig plats för vattenintag har valts Kafjordens sydligaste del, där de geologiska förutsättningarna för intag och för tunnelpåslag är goda. Tunnelns slutpunkt är förutom av vattenverkets läge bl. a. beroende av möjligheterna att passera en förkastningszon som går pa- rallellt med Hallandsås nordsluttning. Utredningen har funnit hergpartiet 3 km NNO om Rösjöns ostspets vara lämpligt som slutpunkt för tunneln, se figur 19. Tunneln kommer att under den första delen gå genom delar av det sydsvens- ka höglandet, där marknivån ligger mellan + 125 och + 175 m. På 35 km avstånd från intaget måste Lagan passe- ras. Den ligger här på en nivå av ca 70 m. Söder om Lagan höjer sig landska- pet åter till mellan + 100 och + 110 m för att sedan i Stensåns dalgång vid fo- ten av Hallandsås ligga på + 70 m. De högsta partierna av Hallandsås når upp

1 Detta avsnitt baseras på en delutredning angående tekniska och ekonomiska förutsätt- ningar för byggande av en råvattentunnel från Bolmen till ett vattenverk på Hallandsås med tillhörande pumpstationer, intagsanordningar o d som på utredningens uppdrag utförts av överingenjören K A Scherman vid vattenfalls- styrelsen.

LAHOLMSBUKTEN ?RÅHOLM

Vutwf

Skälderviken F.! . (

Työinge * . — ? ©HAQQIFl—lnl

_ 10 20 30 km

&RSTÖRP

Figur 19. Tunnel Bolmen—Hallandsås, översiktskarta.

till + 200 m. Passet vid Stavershult ger möjlighet att passera åsen på en höjd av 120 m.

Området mellan Bolmen och Hallands- ås består huvudsakligen av skogbevux- en moränmark, i norra delarna avbru- ten av stora moss- och myrmarker. Un— dantag härifrån utgör jordbruksbyg- derna i Lagans och Stensåns dalgångar. På de ställen där närmare observatio- ner av berggrunden kunnat göras, har den visat sig bestå av gnejs. Huvud- sprickriktningen är genomgående vin- kelrät mot tunnelsträckningen och stup- ningen är brant, nästan vertikal. Grund-

förutsättningarna för tunneldrivning har i huvudsak bedömts vara goda. Tunneln bör i princip läggas i rak sträckning mellan intaget vid Bolmen och vattenverket på Hallandsås. Smär- re avvikelser i sidled har motiverats av strävan efter att passera platser där berget går i dagen. Härigenom bör ne- gativa överraskningar i form av stora jorddjup i möjlig mån kunna undvikas. Tunneln föreslås dock genomgående för- läggas på relativt stort djup, ca 50 m, varigenom det bl. a. blir möjligt att ut- forma den'för övertryck», se 11.1.1.2. Utredningen har funnit att tunneln

lämpligen kan passera Lagan vid Knä— reds övre kraftstation. Berget går där- i dagen vid älvfåran. Undersöknings- material av äldre datum ger uppgift om bergläget på älvens södra strand.

I Hallandsås har tunneln förlagts i en sträckning något väster om ravinen vid Stavershult. Seismiska undersök— ningar har utförts inom ett område ome- delbart norr om åsen för att närmare lokalisera och fastställa omfattningen av dåligt berg på denna sträcka. An- ledning fanns att misstänka att sådant förekom här. Vid undersökningarna framkom bl. a. att en svår krosszon med ca 400 m bredd övertvärar tunnel- sträckningen omedelbart norr om åsen. Dessutom påträffades på ömse sidor om detta område små, lokala områden med dåligt berg. Det sämsta partiet har loka- liserats till sammanflödet av N och S Stensån, där berget rubriceras som »rös- berg». Det dåliga berget går här antag- ligen ner till ett betydande djup. Jord— täcket har på denna plats en tjocklek av ca 15 111. Med hänsyn till att det gäl- ler en tunnel med en tämligen liten area har dock en tunneldrivning ge-

200 m.

EM.-lll !! " llllkl

. i i I. i'll?

nom detta område trots det delvis myc- ket dåliga berget bedömts genomför- bar utan alltför stora svårigheter. Tun- neln bör dock helt kläs in på en sträc— ka av minst 500 m.

11.1.1.2 Vattentryck i tunneln Topografin längs den föreslagna tun- nelsträckningen är sådan att vattentryc— ket i tunneln på den övre delen av sträckan kommer att bli lägre än vad som motsvarar markytan och även den naturliga grundvattenytan. På den ned- re delen kan vattentrycket, om icke sär- skilda åtgärder vidtages, komma att överstiga markytan, och på vissa avsnitt, t. ex. i Lagans och Stensåns dalgångar, betydligt överstiga markytan. Detta för- hållande gäller särskilt i början av an- läggningens drifttid, då vattenföringen i tunneln blir förhållandevis liten och fallförlusterna sålunda små. På sträckan Bolmen—Lagan skulle tunneln med hänsyn härtill i princip kunna komma att fungera som en drä- neringsledning med .en sänkning av grundvattenytan som följd. Under byggnadstiden kan dränering

la nu

0 60 km

Figur 20. Tunnel Bolmen—Hallandsås, längdprofiI.

sålunda möjligen komma att ske utefter större delen av tunnelsträckningen; ef- ter byggnadstidens slut däremot endast på en del sträckor. Någon försämring av ovanförliggande skogs- och jord- bruksmark torde man emellertid endast i undantagsfall behöva räkna med. Där- emot kan skador komma att uppstå på brunnar såväl kvantitativt som kvali- tativt. Under ogynnsamma förhållanden skulle otjänligt vatten kunna tränga ner genom sprickor i berget och försämra kvaliteten på vattnet i tunneln. Dessa farhågor skulle i och för sig kunna mo- tivera att tunneln inklädes på långa sträckor. På sträckan Bolmen—Lagan är berget emellertid sannolikt gott. Med hänsyn härtill har det ändock bedömts fullt möjligt att i princip låta tunneln bli helt oinklädd på denna sträcka. Tunneln läggs på relativt stort djup. Stora sprickor och slag måste tätas om- sorgsfullt. De vattenmängder, som trots dessa åtgärder kan tränga in i tunneln, torde bli små. Det inläckande vattnet bör dessutom kunna antas ha icke allt- för dålig kvalitet.

På tunnelsträckan Lagan—Hallandsås kan — på grund av att övertryck skulle komma att råda i tunneln under längre eller kortare tider — en förlust av vat- ten ske genom läckage. Detta skulle se- kundärt kunna få den följden att ovan- förliggande områden försumpas. I värs- ta fall skulle läckaget kunna åstadkom- ma grundvattenerosion. Riskerna här— för bedömes dock icke vara större än att oinklädd tunnel bör kunna väljas på de delsträckor där berget är av god kvalitet. Sprickor och slag måste dock tätas omsorgsfullt. Vid passage av de partier där berget är dåligt — särskilt gäller detta den förut nämnda kross- zonen vid Hallandsås — är oinklädd tunnel däremot icke tillfyllest. Hel be- tonginklädnad måste här ske. På sträc- kor med mycket dåligt berg, såsom »rös-

berg», bör dessutom plåtbeklädnad ut- föras.

Bolmens medelvattenyta ligger på +141,5 m. Genom att utnyttja denna tryckhöjd kan erforderlig pumpnings- energi minskas väsentligt. För projek- tets totalekonomi är det därför moti- verat att antingen lägga ner relativt sto- ra belopp på åtgärder i syfte att kunna tillåta övertryck i tunneln eller på annat sätt förhindra att tillgänglig lägesenergi blir outnyttjad. Med hänsyn härtill bör tunneln enligt utredningens mening ut— formas så, att relativt stora övertryck kan tillåtas i densamma. Detta innebär, att speciella tätningsåtgärder utöver de normala måste vidtagas på vissa tun- nelavsnitt.

För uppfordring av vattnet till vat- tenverket på Hallandsås anläggs en pumpstation i åsen.

11.1.1.3 Svallningsfenomen

Vid den utformning av anläggningen som här skisserats kommer utjämnings- bassänger för utjämning av tryckvaria— tionerna vid plötsliga frånslag i pump- stationen att erfordras. Vid pumpsta- tionen kan transportorten lämpligen an- vändas som svallbassäng. Då denna har en tvärsnittsarea av 12 m2 och ligger i en lutning av 1 : 7, blir den horisontella vattenytan tillräckligt stor för att i och för sig oundvikliga svängningar hos vattenmassorna skall bli stabila. Vid ett frånslag från fullt pådrag till noll kom- mer vattnet att stiga upp i orten och efter en tid nå upp till den förut nämn- da bassängen före vattenverket, varef— ter stighastigheten praktiskt taget upp— hör. Vattenhastigheten i tunneln brom- sas under tiden mjukt och stabiliseras vid den vattenföring som motsvarar tryckskillnaden mellan Bolmen och bas- sängen. Bassängen rymmer vatten mot- svarande tillrinningen av vatten under flera timmar efter frånslag. Om vattnet

ej kan behandlas vid vattenverket stängs luckan vid intaget. Skulle det mindre sannolika fallet inträffa, att driftavbrott uppstår såväl vid intaget vid Bolmen som vid pumpstationen och vattenver- ket, får vattnet rinna över ett bräddav- lopp, ett reservutskov, till Rösjön.

Mellansänkena kan också fungera som svallbassänger, förutsatt att markytan ligger tillräckligt högt. De mellansänken som ligger inom områden där trycklin- jen kommer att ligga över terrängen, kommer dock att gjutas igen. Om flera mellansänken används som svallbassäng- er kan det finnas risk för resonansfeno- men, även om avståndet mellan dessa svallbassänger väljs så, att resonans mel- lan grundsvängningarna undvikes. Ut- redningen har icke tagit upp de kompli- cerade resonansfenomen, som härvid kan uppkomma, till diskussion utan de får studeras i samband med en even- tuellt fortsatt projektering.

11.114. Energibehov vid tät trycktunnel

I en transportanläggning utformad som en tät trycktunnel, d. v. 5. en tunnel som medger stora övertryck utan att läckage uppstår, kan den tillgängliga tryckhöj- den under hela tiden utnyttjas effektivt. Vid de tunnelareor som här kan ifråga- komma behöver någon pumpning inte ske i början av perioden, då höjdskill- naden mellan Bolmen och vattenverket på Hallandsås är tillräcklig för att över- vinna fallförlusterna. Allteftersom vat- tenföringen i tunneln ökar stiger fall- förlusterna. Energibehovet ökar därmed på sätt som framgår av figur 21.

Beräkning av fallförlusterna i berg- tunnel har utförts enligt Mannings for- mel:

2.1, hf = q 4 där Aa . Ma . Ra q = vattenförening i m3/s, se tabell 43 L = tunnelns längd i m (56 000 m)

Energikonsumtion

20

0 1980 2020

w=12,3 [k.c.q,3n_16,sqm] -8760

k= fallförlustkoefficient

2000

2040 Är

c- koefficient för hänsynstagande till årsvariationen av q

Figur 21. Energibehov för pumpning vid olika tunnelarea.

A = tunnelns area 1 mg M = råhetskofficienten; med hänsyn till lämplig avvägning mellan spräng- ningsnoggrannhet och sprängnings- kostnad har värdet 35 valts R = hydrauliskt medeldjup

Sammanfattningsvis kan sägas att en tät trycktunnel även blir ekonomiskt gynnsam, vid en icke obetydlig mer- investering för speciella tätningsåtgär- der beroende på att tunnelns kapacitet direkt kan utnyttjas och pumpinstalla- tioner skjutas på framtiden. Pumpnings- behovet blir därigenom så litet som möj- ligt. Merinvesteringar för speciella tät- ningsåtgärder har i förevarande fall uppskattats till 5 Mkr.

11.1.1.5 Eventuellt kraftuttag om över- tryck icke tillåtes i tunneln Bedöms en trycktunnel innebära risk— moment och vill man undvika att tryc- ket blir högre än vad som motsvarar markytan, måste vattenytan vid pump-

stationen i Hallandsås konstant hållas på en därtill avpassad nivå. Av tryck- höjden mellan Bolmen och vattenytan framför pumpstationen åtgår då från början endast en mindre del för vatten- transporten. För att förhindra att res- ten av den tillgängliga lägesenergin spil- les kan man omvandla den till elenergi i en kraftstation.

En kraftstation för sådant ändamål kan anläggas i anslutning till intaget vid Bolmen. Om tunnelarean väljes större än 6 mz, kan kraftstationen fungera i åtminstone två avskrivningsperioder för den maskinella utrustningen. Investe- ringarna för en kraftstation med förenk- lad maskinell utrustning har uppskat- tats till ca 4 Mkr, d.v.s. samma stor- leksordning som de erforderliga speci- ella tätningsåtgärderna för en tät tryck- tunnel. Utformas tunneln så att trycket framför pumpstationen konstant hålles vid + 60 ni, skulle en elproduktion en- ligt figur 22 vara möjlig.

Den möjliga elproduktionen i kraft— stationen ökar vid ökad tunnelarea. In- vesteringen för kraftstationen är emel- lertid oberoende av tunnelarean. Som

Ärsprocluktion

1980 2000 2020 2040 År

W= 8-qm [ms- 60 _ bf__l-8760

Figur 22. Möjlig energiproduktion vid ett kraft- verk beläget vid intaget.

framgår av figur 24 kommer ett hån- synstagande till kraftstationen vid tun- neldimensioneringen att medföra att det optimala värdet på tunnelarean blir större än eljest.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att om trycket i tunneln icke kan till- låtas överskrida vad som motsvarar markytan, lönar det sig att bygga en kraftstation, eftersom det totala pro- duktionsvärdet under den aktuella tids- perioden är större än investeringen.

11.1.1.6 Kostnader för tunnelspräng- ningsarbeten Vid analys av tunnelsprängningskostna— der har förutsatts att arbetena bedrivs i två-skift och att spårbunden transport- utrustning används. Drivningshastighe- ten beräknas för en tunnel inom detta område bli 80 m/mån. för en 6 m2 tun— uel, 90 m/mån. för en 8 m? tunnel och 120 m/mån för en 10 m2 tunnel. Driv- ningen skulle visserligen kunna gå snab- bare men i så fall sannolikt på bekost— nad av sprängningsnoggrannheten. Frå- gan om hur noggrant en tunnel bör ut- sprängas utgör ett ekonomiskt avväg— ningsproblem mellan ökade spräng- ningskostnader (för att få slätare berg- ytor) och minskade pumpningskostnae der, orsakade av mindre friktionsför- luster. En noggrannare utsprängning, t. ex. genom förspräckningsmetoden, ger bättre bergyta men innebär samtidigt en kostnadsökning av inemot 10 %. Av tabell 44 framgår de kostnader för byggande av tunnlar med små tvärsnitts- areor som använts av utredningen. Den för varje särskilt fall lämpligaste utrust— ningen för byggandet har förutsatts bli använd. De redovisade kostnaderna motsvarar en utjämnad kurva, dragen med ledning av beräknade kostnader för tunnlar med. olika tvärsnittsarea. I verkligheten kan

Tabell 44. Anläggningskostnader1 för berg- tunnlar med liten tvärsnittsarea

Tunnelarea, m”l Kostnad, kr/m

4 ................. 950 6 ................. 1 100 8 ................. 1 200 10 ................. 1 300 (1 250) 12 ................. 1 400

1 I dessa kostnader ingår samtliga kostnader från de första översiktliga utredningarna till dess tunneln är färdig att tagas i bruk, alltså även kapitalkostnader under byggnadsiden.

övergången från en arbets- eller maskin- utrustning till en annan eller från en arbetsmetod till en annan, vid en viss tunnelarea medföra att kostnaden blir lägre än vad som svarar mot den ut- jämnade kurvan. I dagens läge synes detta inträffa omkring arean 10 m2 (vär- det inom parentes i tabell 44). Detta förhållande torde emellertid vara för- änderligt efterhand som nya lastmaski- ner m. In. kommer i marknaden. I detta sammanhang har det därför ansetts rik- tigast att använda de utjämnade värden, som motsvarar huvudtendenserna hos kostnadsfunktionen.

De angivna sprängningskostnaderna för tunnlar samt exemplen på drivnings- hastigheter motsvarar dagens tekniska nivå och torde därför ligga på den säkra sidan. Under de senaste årtiondena har tunnelsprängningskostnaderna minskat relativt sett med ca 2 % per år Och den- na utveckling synes fortgå. Med hän- syn härtill skulle det inte vara orealis- tiskt att räkna med en något gynnsam- mare kombination mellan sprängnings— kostnad, släthet hos bergytorna och driv- ningshastighet än som skett. Det är emellertid vanskligt att försöka ge den- na sannolika tekniska utveckling ett sif- fermässigt uttryck. De i tabell 44 redo- visade värdena har därför tillämpats vid kostnadsberäkningarna.

11.1.1.7 Ekonomisk dimensionering av transportsystemet Den ekonomiska dimensioneringen har syftat till att söka finna den gynnsam- maste kombinationen av kostnaderna för tunnel, pumpstation och pumpning. För att en uppfattning om systemets to- talekonomi under hela den betraktade perioden skall kunna erhållas har nu— värdesmetoden tillämpats vid de jämfö- rande optimeringsberäkningarna. Val av tunnelarea har i första hand skett med utgångspunkt från dessa nuvärdesberäk- ningar, eftersom enbart årskostnadsbe- räkningarna knappast ger en rättvisan- de bild. Vattentransporten i tunneln är nämligen långtidsföränderlig. Det är därför icke möjligt att välja en trans- portsituation som kan anses vara repre- sentativ ur ekonomisk synpunkt för he- la den betraktade perioden. Vattentransporten i tunneln antages öka såsom framgår av tabell 43. Ur kal- kylsynpunkt har det teoretiska anta- gandet gjorts att vattentransporten där- efter blir konstant för all framtid. An- läggningarna uthygges successivt med hänsyn till det ökade vattenbehovet. Ef- ter avskrivningstidernas slut förnyas an- läggningsdelarna för all framtid. Ener- gibehovet stiger successivt till år 2040 för att därefter vara konstant, se figur 21. Optimeringsberäkningarna har i förs- ta hand genomförts för alternativet med anläggning av en tät trycktunnel, i vil- ken inga begränsningar av vattentryc- ket behöver ske. Den erforderliga pump- energin når då minimum. I andra hand har studerats alternativet med en tun- nel i vilken trycket i allmänhet inte får överstiga vad som motsvarar kringlig- gande marknivå. Erforderlig pumpener- gi når i detta fall sitt maximivärde. Be- räkningarna har i det senare alternati- vet kompletterats med beräkningar om inverkan på totalekonomin och på den

ekonomiska dimensioneringen, därest en kraftstation för tillgodogörande av över- flödig lägesenergi skulle anläggas. Pro- blemställningarna vid en framtida kom- plettering av tunneln, eventuellt succes- sivt i sektioner mellan påslagen i den, har även belysts.

Beräkningarna har visat, se figur 23, att tunneln, om vattentrycket inte be- höver begränsas, får en optimal area av ca 8,5 m2. Totalkostnadskurvan är emel— lertid mycket flack omkring optimi— punkten, varför värdena varierar myc- ket Iitet inom ett stort register.

Väljes en mindre tunnelarea än den optimala inom detta register, minskar den kostnadspost som säkrast kan he- stämmas, nämligen investeringarna för tunneln. De mera ovissa framtida pump- och pumpningskostnaderna ökar i mot- svarande grad. En fördel med en mindre

Mkr l50

Totalkostnad (nuvärde)

som förstör ninge

4 6 8 10 12

Tunneloreu rn2

Figur 23. Totalkostnad (nuvärde ) för låt tryck- tunnel. Kostnaden uttryckt som funktion av tun— nelarean.

area skulle alltså vara att den säkraste (och den vid tidpunkten för beslut om utbyggnad av anläggningen påtagligas- te) posten hålles låg. De framtida kost- nader, som är beroende icke blott av vattenbehovets utveckling utan även av andra osäkra faktorer, kan i stället till— låtas bli högre. Om vattenbehovet skul— le stiga långsammare än beräknat har man gjort ett gynnsamt val. Stiger vat- tenbehovet däremot hastigare och till en i slutskedet av beräkningsperioden högre siffra än förutsatt, ökar pump— ningskostnaden kraftigare än vid det optimala värdet på tunnelarean. Detta kan emellertid, om arean inte valts allt- för långt under optimivärdet och vat- tenbehovet inte avviker alltför mycket från förutsättningarna, kompenseras ge- nom ökad pumpning. Totalkostnaden blir dock alltid större än om tunneln vore optimal enligt beräkningsförutsätt- ningarna.

Vid val av större tunnelarea än den optimala, kommer investeringarna för tunneln att bli något större än vid den optimala tunneln. Skulle prognoserna för den erforderliga vattentransporten underskridas, är denna extra investe- ring »bortkastad» eftersom minskning- en i pumpningskostnader i detta fall är mindre än vid en optimal tunnel. Överskrides prognoserna växer däremot pumpningskostnaderna mindre än vid optimal tunnelarea. Om vattenbehovet blir påtagligt större än beräknat kom— mer merinvesteringen i en större tun- nel att förränta sig.

I det fall övertryck i förhållande till grundvattennivån eller markytan icke får tillåtas i tunneln blir det optimala värdet på tunnelarean 6,5 mg, d.v.s. lägre än det optimala värdet för en tät trycktunnel. Orsaken till detta är att pumpningshöjden även i början av pe-

rioden blir stor, och att fördelen med de större tunnelareorna _— att de kräver liten pumpenergi i början av tidsperio- den — bortfaller. Tillskottet i erforderlig pumpenergi och därmed i totalkostna- den vid större tunnlar blir därför stör— re än vid mindre tunnlar. Optimum flyttas alltså mot lägre värden; jfr fi- gur 24.

Ekonomin i det fall övertryck inte kan tillåtas i tunneln kan som tidigare framhållits förbättras genom att en kraftstation utbygges vid intaget. Ener- giproduktionen i kraftstationen ökar med större tunnelarea, medan kostna- den för kraftstationen är oberoende av tunnelarean. Detta medför, att totalkost— naden för vattentransporten sjunker med ökad tunnelarea. Optimipunkten förskjutes därmed mot större värden, i förevarande fall till 7,5 m2.

' ” Tot-dikastnu ”" -. med kro tstationsutbyggnud . 31

A 6 8 10

"tunnelarea, rr?

Figur 24. Totalkostnad (nuvärde ) för tunnel i vilken begränsning av trycket måste ske. Kostna- den uttryckt som funktion av tunnelarean.

Sammanfattningsvis har sålunda de utförda optimeringsberäkningarna givit följande resultat beträffande optimala tunnelareor.

Tät trycktunnel, ingen begräns— ning av vattentrycket ...... Tunnel i vilken trycket begrän- sats med hänsyn till topogra- fin ........................ Tunnel i vilken trycket begrän- sats med hänsyn till topogra- fin; kompletterad med kraft- station .................... 7,:) m2

8,5 1112

6,5 m2

En ändring av årskostnaderna för energi, drift och underhåll inverkar re— lativt måttligt på den optimala tunnel- arean. En felbedömning av råhetskoef- ficienten har något större betydelse, men å andra sidan bör M—värdet kunna bedömas inom rimliga felgränser. En felbedömning av räntan ger däremot förhållandevis stort utslag i resultatet, vilket sammanhänger med att vatten- behovet ökar med tiden. Räntans ut- veckling går icke att bedöma för en så lång tid som det här är fråga om. Man kan förmoda att den kommer att vari- era inom tämligen vida gränser. Förut- sättes räntan bli hög, resulterar beräk- ningarna i att en relativt sett låg in- vestering bör väljas, varvid årskostna- derna i ett senare skede kan tillåtas växa. En lägre ränta dämpar denna ten— dens. Beräkningarna har baserats på en räntefot om 5 procent. Om ett på lämp- ligt sätt vägt medelvärde i verkligheten skulle bli 7 procent, skulle tunnelarean med det använda beräkningssättet ha valts ca 30 procent för stor.

Härav framgår att resultaten av en nuvärdeskalkyl, som spänner över så lång tid det här är fråga om, bör tol— kas med viss försiktighet. Vid valet av tunnelarea bör hänsyn därför även ta- gas till årskostnadernas och vattenkost- nadernas utveckling under tidsperioden.

11.1.1.8 Val av tunnelarea De utförda optimeringsberäkningarna har givit till resultat att den optimala tunnelarean ligger mellan 6,5 och 8,5 m2. Ges tunneln en tvärsnittsarea av 8 1112 kan god ekonomi erhållas även om för- utsättningarna beträffande vattentryck och vattenbehov ändras inom ganska vi- da gränser. Utredningen har något studerat i vad mån hänsyn vid dimensioneringen av den aktuella tunneln bör tagas till det förhållandet att vattenbehovet kan kom— ma att överstiga Bolmens kapacitet och att vatten då måste tagas från Vättern via tunnel. Skall hänsyn redan nu tagas till ett sådant ökat vattenbehov, måste tunneln från Bolmen till Hallandsås di— mensioneras med reservkapacitet och eventuellt förläggas på sådan nivå, att en tunnel från Vättern kan anslutas di- rekt, eller också blir ett alternativ med två tunnlar aktuellt. Överslagsmässiga beräkningar visar, som framgår av fi- gur 23, att totalekonomin blir ungefär densamma för en tunnel med överkapa- citet som för ett tvåtunnelalternativ. Förutsättningarna för beräkningarna har i det första alternativet varit att en större tunnel väljes från början och i tvåtunnelalternativet att en första tun- nel på 8 m2 (i princip optimal) komplet- teras med en andra tunnel vid prognos- tidens utgång. Alternativen utförs hy- drauliskt likvärdiga. Nackdelen med ut- byggnad av en större tunnel från bör- jan ligger framförallt däri, att en extra investering (för t. ex. en 12 m2 tunnel 10 Mkr) måste göras omedelbart. I två- tunnelalternativet sker utbyggnaden av en andra tunnel och val av dess area i ett senare skede, då anläggningen på ett säkrare sätt kan anpassas till då rådan- de förhållanden. Ett tvåtunnelalternativ är därför att föredraga. En första tun- nel om 8 m2 är 1980 passar väl in i sam- manhanget.

11.1.1.9 Förslag till tunnel Bolmen—Hal- landsås med pumpstation, intagsanord- ningar o. (1. Som tidigare nämnts bör tunneln få en i huvudsak rak sträckning mellan inta- get vid Kafjorden och vattenverket på Hallandsås. Tunneln ges lämpligen en tvärsnittsarea av 8 mg. En god ekonomi kan då erhållas även om förutsättning- arna i fråga om vattenbehov och vatten— tryck m.m. ändras inom ganska vida gränser. Arean blir tillräcklig även för en eventuell framtida leverans av vat- ten till de södra delarna av Halland. Tunneln föreslås bli förlagd på så- dant djup, att övertäckningen av berg och jord i allmänhet överstiger 50 m. Större sprickor och slag i berget tätas omsorgsfullt. Tunneln, se figur 26, di- mensioneras på sträckan Lagan—Hal- landsås för övertryck i förhållande till grundvattenytan. För att detta skall kunna tillåtas erfordras sannolikt spe- ciella förstärkningsåtgärder utöver de normala på några kortare sträckor. Des— sa förstärkningsarbeten skulle bestå i hel betonginklädnad av tunneln på ca 2 km längd och betong— och plåtinkläd- nad av tunneln på ca 1 km längd vid passagen av partiet med »rösberg» ome— delbart norr om Hallandsås. Den teore- tiska tvärsnittsarean av tunneln mins- kas på de betong— och stålinklädda sträckorna till 5 resp. 4 mg, vilket ur hydraulisk synpunkt blir ungefär lik— värdigt med en 8 m2 oinklädd bergtun—

250

om2

3,20

Figur 25. Tvärseklion genom tunneln.

nel. Kostnaderna för de normala för- stärkningsåtgärderna har uppskattats till 10 % av den »rena» tunnelkostnaden eller till ca 7 Mkr och för de speciella åtgärderna till 5 Mkr.

För drivningen av tunneln utföres sammanlagt 10 transportorter, vilka får en tvärsnittsarea av 12 m2 och förlägges i lutning 1 : 7. Tunneldrivningen bedri- ves från de 8 mellansänkena i båda riktningarna. Samtliga transportorter på sträckan Lagan—Hallandsås, där övertryck kommer att råda, gjutes igen med en betongpropp nära inloppet i

12"?

3,50

| 3,50 |

Figur 27. Transportort, tvärsektion.

Inu-nu".;- Pumpstatiof

e:? llt?!

Figur 26. Tunnel Bolmen—Hallandsås, långdproftl med trycklinjer.

tunneln. I det djupaste mellanpåslaget utförs anordningar för att vid even- tuellt behov sänka trycket i tunneln. I tunnelns högpunkter utförs avluft- ningsanordningar.

Vid tunnelns nedströmsända placeras en pumpstation för uppfordring av vatt— net till vattenverket på eller i Hallands- ås. Uppe på åsen framför vattenverket anlägges en större råvattenbassäng på en höjd av 125 m, varigenom dels ett visst reservmagasin erhålles och dels goda driftförhållanden vid pumpstatio- nen skapas. Detta råvattenmagasin kom- mer även att fylla funktionen av bas- säng för utjämning av eventuella tryck- slag (svallningsbassäng) . Pumpstationen behöver som framgår av trycklinjerna på längdprofilen inte byggas ut förrän omkring år 2000. Utsprängning av er- forderliga bergrum bör dock ske i sam- band med tunneldrivningen. Pumparna dimensioneras för högt övertryck på sugsidan och maskinhallen utformas så, att risken för översvämning elimineras. Anläggningen planeras vidare för suc- cessiv installation av aggregaten allt- eftersom vattenbehovet ökar.

Tabell 45. Investeringsbehov1 för tunnel Bolmen—H al [ andsås

År 1980 | 2000 | 2020

Mkr

Tunnel Bolmen— Hallandsås Transportorter. . . . 6,5 Tunnelsprängning 68,0 Förstärkning, nor- mal .............. 7,0 Förstärkning, spe- ciell .............. 5,0 Intag vid Bolmen Råvattenbassäng 2,0 Diverse arbeten

Skadeersättningar. 1,5 Pumpstation, etapp 1 3,0 Pumpstation, etapp 2 2,0

Summa 90,o| 3,0] 2,0

Sammanlagt år

1980—2040 ......... 95,0

1 Investeringsbeloppen har hänförts till de år då anläggningarna skall vara färdiga att tagas i bruk. Byggnadstiden uppgår exempelvis för tunneln till ca fyra år.

Att anlägga en kraftstation vid inta- get blir i detta fall inte aktuellt, efter- som övertryck tillåtes i tunneln och pumpningen anpassas efter behovet.

11.1.1.10 Kostnader för anläggning och drift av tunnel med pumpstation o. d. I de beräknade investeringarna (tabell 45) ingår alla kostnader för projektets genomförande, alltså förutom byggnads- kostnaderna även kostnader för under- sökningar, projektering, konstruktion, skadeersättningar o. s. v. (dock ej ersätt- ning till vattenkraftintressenterna) samt ränteförluster under byggnadstiden. Årskostnadsberäkningar har utförts under samma förutsättningar beträffan- de avskrivningstider, räntefot m. in. som optimeringsberäkningarna. Som framgår av figur 28 kommer transportkostna- derna för råvatten Bolmen—Hallandsås att, därest vattenbehovet utvecklas som

Mkr, öre/m3

2000 2020

Figur 28. Årliga kostnader för transport av rå— vatten i tunnel från Bolmen till Hallandsås.

beräknat, sjunka från 12 öre/m3 i början av perioden till ca 3 öre/ma vid prog— nostidens slut. Från år 1990 understiger transportkostnaden 1 öre/m3 och mil.

Nuvärdet år 1980 av samtliga kost- nader för den föreslagna anläggningen, inklusive kostnader för energi, drift och underhåll har beräknats uppgå till 96 Mkr, se figur 23.

11.12 Fjärrvattenledning Bolmen-HallandsåsZ

Som nämnts under 11.0.3 placeras vat- tenverket i detta alternativ vid Bolmen, varför det blir fråga om transport av renvatten på sträckan till Hallandsås. Ledningarna behöver icke dimensione- ras för den mervattenmängd som er- fordras för spolning m. m. inom vatten- verket. De vattenmängder som behöver transporteras i rörledningar Bolmen—— Hallandsås framgår av tabell 46.

2 Detta avsnitt baseras på en delutredning rörande de tekniska och ekonomiska förut- sättningarna för utnyttjande av Bolmen som vattentäkt för västra Skåne, som på uppdrag av utredningen utförts av Ingenjörsbyrån VIAK AB, Stockholm.

Tabell 46. Vattenmängder som behöver det kan ledningarna lämpligen dragas i transporteras iro'rledningar Bolmen—Hal- en västlig sträckning. Höjdförhållande- landsås na inom västra Skånes kusttrakter, dit

huvuddelen av vattnet skall levereras, är

Genomsnittligt Maximalt under .. .. . _

År under året mals ett dygn mals sådana att det ar fordelaktigt att pas sera Hallandsås på tåmllgen låg nivå. 1930 1,3 1,6 Med hänsyn härtill har sträckningen 2000 3,4 4.4 valts i passet vid Stavershult norr om 2823 212 212 Rösjöns östspets på en högsta höjd av

125 m. Uttag av vatten ur Bolmen sker _ _ med fördel ur kraftverksdammen vid 11'1'2'1 Ledmngsstracknmg, byggnads- Skeen. Vattenverket förläggas sedan i tekniska förutsättningar närheten av uttaget, d. v. s. nära Bol- Med hänsyn till fördelningen av vatten- mens utlopp. förbrukningen inom försörjningsområ- Fjärrvattenledningen från vattenver-

' Vatten rk . ]. Pumpst "oså

* WO, ;fRARYD Stromsnosbruk ©

/ / & X .......... ') I; ' /"X_ '"'xl—x ...... ( 52%?sz -.,/.- / xx 'X/ & . A L ]; AXA; XFN ' ' Xx! '''''' :"”— XLXD &? _? X ,

'mpstatiom-———— ”___ /—L. .fx, _;

Nez. 'x, *"V Örkelijn/o %; _Vittsjö 9 &"125 / OBjörnum Hästveda

VIKENNXSköldervtken/ J '

' .. 'XJX ' ' x' ' ll ' O ' & ”**-uj ss e:. ' ' //l ' I f f 9 N_f/'x. ) &”.th l, & Zl k...! KÖP? N , ' ”Oringe " -©u.a_f.,xf Å ERS'YORP YÖHAQQI Furu

””X 53" ? ___—*L* 30 km; ' , aer "—

Figur 29. Fjärrvattenledning Bolmen—Hallandsås, översiktskarta.

ket kommer under den första delen av sträckan att gå genom delar av det syd- svenska höglandet (nivåerna mellan 125 och 175 rn), där terrängen huvudsakli- gen består av skogbevuxen moränmark, omväxlande med stora moss— och myr- marker. Något mer än 3 mil från Bol— men passeras Lagan, som här ligger på en höjd av 70—80 m. Söder om Lagan stiger landskapet åter men når flerstä- des inte över + 125 m. Området utgörs även här huvudsakligen av skogbevuxen moränmark dock omväxlande med mindre jordbruksbygder. Omedelbart norr om Hallandsås passeras Stensån varifrån sluttningen uppför åsen är för- hållandevis brant. Dalgången vid Sta— vershult är tämligen trång.

Ledningen har, som framgår av figur 29, givits en i möjlig mån rak sträck- ning mellan vattenverket vid Bolmen och passet över Hallandsås vid Stavers— hult.

Vissa avvikelser i sidled blir nödvän- diga i syfte att undvika ur byggnads- tekniska synpunkter särskilt svåra markområden. På den första delen av sträckan mellan Bolmen och Lagan är avvikelserna dock icke större än att led- ningssträckningen blir högst 1 km längre än den kortaste sträckningen. Mellan Lagan och Hallandsås blir avvikelsen något större genom att ledningen där förlagts i en större båge mot öster, bl. a. för att kringgå Hishults samhälle.

Trots dessa avvikelser är det icke möjligt att undvika alla områden där byggnadstekniska svårigheter kan upp- stå.

Sammanfattningsvis kan sägas att för- utsättningarna för utbyggnad av en fjärrvattenledning på sträckan Bolmen —Hallandsås icke är odelat gynnsam— ma med hänsyn till att ledningarna måste dragas genom en del sankområ- den med besvärliga grundläggningsför- hållanden. En negativ faktor är även det glesa vägnätet, som dessutom icke

Ledningskostnad 5 8

0 1000 -

1600 Ledningsdiameter 1200 1400 1800 2000 mm

Figur 30. Kostnad för anläggning av fjärrvatten- ledning av spännbetongrör på sträckan Bolmen— Hallandsås.

är av bästa kvalitet. Dessa förhållanden kommer givetvis att medföra ökade kostnader. Merkostnader uppstår också därigenom att Lagan ävensom ett an- tal större vägar måste passeras. Väsent- ligt bättre förutsättningar för lednings— byggande skulle erhållas därest led- ningen förlades till andra områden, såsom i Lagans dalgång mellan Traryd och Markaryd. Vattenuttaget bör i så- dant fall ske ur Bolmån och icke ur Bolmen.

11.1.2.2 Kostnader för anläggning av vattenledningar med stora dimensioner Beräkning av kostnaderna har skett un- der förutsättning att till ledningsmate- rial väljes spännbetongrör. De särskilda byggnadstekniska förutsättningar, som gäller för ledningssträckningen ifråga, har beaktats. I kostnaderna, som redovisas i figur 30, ingår samtliga kostnader från de första översiktliga utredningarna till dess ledningarna är färdiga att tagas i bruk. Räntekostnader under byggnads- tiden ingår sålunda även. För att en jämförelse med tunnelal- ternativet skall bli möjlig har kostnads- beräkningarna spänts över en tid av

Sommanlagd årskostnod

* 30 års avskrivningstid

[]

1980 1990 2000

Succesiv utbyggnad av yi 2000

2010

o...

o ,. Kapital kostnad för eko—

nomisk utbyggnad

2040. År

2020 2030

Figur 31. Årskostnad för fjärrvattenledning Bolmen—Åstorp vid olika ledningsdimensioner och ledningskombinationer.

60 år, d.v.s. anläggningen har dimen- sionerats för denna tidrymd, vilket med- för att dels dubblering av ledningar kommer att ske och dels även utbyte av ledningar (tjänstetid 40 år) blir ak- tuell. Kostnaderna för dubblerings- och ersättningsledningarna har bedömts bli något lägre än för de första ledning-

arna, bl.a. på grund av lägre projekte- ringskostnader, mindre ränteförluster o.d. under byggnadstiden o.s.v.

11.1.2.3 Ekonomisk dimensionering av transportsystemet Den översiktliga ekonomiska dimensio- nering som här redovisas avser trans-

portsträckan från vattenverket till Ås- torp. På denna sträcka förekommer icke några större avgreningar.

Jämförelsen med tunnelalternativet nödvändiggör emellertid en separat re- dovisning av kostnaderna för sträckan Bolmen—Hallandsås. Kalkylen syftar till att finna den gynnsammaste kom- binationen mellan kostnader för led- ningar, pumpstationer samt reservoa— rer och energikostnader för pumpning.

Underlaget för beräkningarna har utgjorts av ledningskostnader enligt 11.1.2.2 och av genomsnittliga, på erfa- renhet grundade kostnader för byggna- der, maskinell utrustning o. d. samt av i kap. 10 redovisade antagna beräk- ningsförutsättningar.

Val av alternativ för utbyggnad av fjärrvattenledning med pumpstationer o. (1. har i första hand skett med utgångs- punkt från anläggningens totalekonomi. Beroende på svårigheten att bedöma utvecklingen av vattenbehov, ränta m. m. under så lång tid det här är fråga

om (1980—2040), hör emellertid hän- syn även tagas till årskostnaderna, sär- skilt i början av perioden. Vid val mel- lan två alternativ med jämförbar total- ekonomi har det alternativ valts som un- der den första delen av prognosperio- den ger de lägsta årskostnaderna.

I figur 31 har gjorts en sammanställ- ning av årskostnader för olika lednings- dimensioner och ledningskombinationer för transport av vatten på sträckan Bol- men—Åstorp.

11.1.2.4 Förslag till fjärrvattenledning med pumpstationer, reservoarer o.d. Principutformningen av föreslagen an— läggning framgår av översiktskarta (fi- gur 29) och av längdprofil (figur 32). Utredningen har med hänvisning till ovanstående och efter jämförande be- räkningar funnit det ekonomiskt att på sträckan från vattenverket vid Bolmen till Åstorp anlägges en ledning med 1 600 mm diameter år 1980. Efter tjänstetidens slut (antagen till 40 år) år 2020, bör

Hollands?”

;

"Tuition M M

D'llf"”.!£!9uf _.z Vetter-verk, pum

0 10 21; 33- 110 53 50 km

Figur 33. Tvärsektion genom större vattenledning under byggnad.

denna utbytas mot en ledning med 2 000 mm diameter. Med hänsyn till önske- målet att begränsa tryckförlusterna vid maximidygnsförbrukningen föreslås dock, att anläggningen av den nya 2 000 mm ledningen på vissa sträckor påbör- jas redan år 2000. Det bör i detta sam- manhang dock betonas att vid dimen- sioneringen hänsyn icke har tagits till eventuella säkerhetssynpunkter som skulle kunna motivera anläggning av dubbelledningar, se kap. 10.

För uppfordring av vatten till vatten- verket vid Bolmen anlägges en råvat- tenpumpstation. Genom en pumpstation i vattenverket uppfordras renvattnet ef- ter behandling till en driftreservoar om 10000 m3 på ledningssträckans högsta punkt, +185 111, 18 km från Bolmen. Under den första tiden kan vattnet se-

dan rinna med självfall genom ledning- en över Hallandsås. Mellan år 1990 och 2000 måste pumpning tillgripas norr om åsen. För att vid eventuellt behov trans— portförmågan hos ledningarna söder om åsen skall kunna ökas, föreslår utred- ningen emellertid att pumpstationen norr om Hallandsås utbygges redan i samband med den första ledningen. Trycket i ledningarna kommer nor- malt inte att överstiga 10 kp/cm2. I en anläggning av denna storlek kan emel- lertid mycket stora tryckvariationer förekomma i ledningarna, t.ex. vid plötsligt frånslag i pumpstationen vid Hallandsås. För utjämning av dessa tryckslag anlägges ett svalltorn som an- slutes till pumpstationen vid åsen.

11.1.2.5 Kostnader för en fjärrvattenled- ning med pumpstationer, reservoarer o. d.

De investeringar som här redovisas (ta- bell 47) omfattar samtliga kapitalkost- nader för projektets genomförande (från Bolmen till i höjd med den punkt vid Stavershult där enligt tunnelalternativet tunneln slutar) från de första översikt- liga utredningarna till dess anläggning- en färdigställts och tages i bruk. Beräk- ningsförutsättningarna framgår av kap. 10.

Tabell 47. Erforderliga investeringar (inkl. ersättningsutbgggnader ) för föreslagen an-

läggning År 1980— 1980 j 1990 2000 2010 | 2020 I 2030 2040

Mkr Ledningar .............. 170,5 — — 223,5 8*77,0 —— 171,0 Pumpstationer .......... 14,0 6,0 10,2 7,3 20,8 12,2 70,5 Reservoarer ............. 1,5 —— — — 1,5 _ 3,0 Svalltorn ............... 0,3 — — —— 0,2 — 0,5 Summa 86,3 | 6,0 10,2 30,8 99,5 12,2 245,0

Mkr, öre] m3 20

Vultentransportkoslnod, öre/m3

0 1990 2040 År 2000 2020

Figur 34. Årliga kostnader för transport av vatten i rörledningar Bolmen—Hallandsås.

Årskostnadsberäkningar har utförts under samma beräkningsförutsättning- ar beträffande avskrivningstider, rän- tefot m.m. som vid tunnelalternativet. Beräkningarna av energikostnaderna för pumpning omfattar för jämförelsens skull kostnaderna för pumpning till nivån +120 ut vid Stavershult.

Som framgår av figur 34 kommer transportkostnaden för vatten Bolmen ——Hallandsås att, om vattenbehovet ut- vecklas som beräknat, sjunka från ca 15 öre/mt till ca 6 öre/ma i framtiden. Detta innebär att kostnaden för trans- port av vatten i slutskedet kommer att motsvara ca 1 öre/m3 och mil.

Nuvärdet år 1980 av samtliga kost—

Tabell 48. Erforderlig vattenproduktion

År Genomsnittligt Maximalt under under året ett dygn 1980 1,3 1,6 2000 3,4 4,4 2020 5,0 6,5 2040 6 6 8 6

nader för dessa delar av anläggningen har beräknats till 160 Mkr.

11.2 Vattenverkets utformning och pla— cering

Ett vattenverk baserat på vatten från Bolmen föreslås bli utformat för fram- ställning av renvatten genom kemisk fällning, sedimentering och snabbfiltre— ring. Verket bör dimensioneras för en produktion enligt tabell 48.

Beroende på transportsättet förläg- ges vattenverket antingen i eller på Hal- landsås (tunnelalternativet) eller vid Bolmen (ledningsalternativet). Utred- ningen har därför studerat tre lägen för vattenverket: i bergrum på Hal— landsås, friliggande vid Bolmen eller friliggande på åsen.

11.2.1 Vattenverk i bergrum på Hallandsås 11.2.1.1 Utformning

Vid en förläggning till Hallandsås bör vattenverket av transporttekniska skäl lämpligen placeras på en nivå av ca 120 m. Detta blir möjligt genom att spränga in verket i ett bergsparti nå- got väster om passet över åsen vid Sta- vershult. Båvattnet från Bolmen pum- pas upp till en råvattenbassäng på åsen på nivån 125 m. Denna bassäng kan dels fungera som reservmagasin under kortare tid i det fall vattentillförseln från Bolme—n skulle bli avbruten, och dels som svallningsbassäng för utjäm- ning av tryckvariationer vid plötsligt frånslag i pumpstationen. Från råvat- tenbassängen ledes vattnet med själv- fall till vattenverket. Råvattenbassäng- en kan utföras av bl.a. de överskotts- massor som erhålles vid utsprängning- en av bergrummet.

Vid spolning av filter erhålles stora

mängder förorenat vatten som måste bortledas. En bassäng för magasine- ring av spolvatten kan skapas genom att utnyttja en naturlig ravin samt en del av de överskottsmassor som erhål-

fre-n

är spa/Va

f

sååå—(åå

? U

(# åmm'n

Figur 35. Vattenverk i bergrum på Hallandsås, översiktskarta.

les. En del av föroreningarna kan där avskiljas genom sedimentering, var- jämte en jämnare avledning av spol- vatten kan åstadkommas. Spolvattnet beräknas kunna avledas till Rösjön.

* 13.5 Qj * 13.5 11,5, ) 13.5 ""*" 16 HSS & *4135,

T

SNA HBF] LTER

Figur 36. Valtenverk i bergrum på Hallandsås, utbyggnad för år 2000. Plan.

SEKTION A-A 1'10

ååå åååååå

S_E_____KT|0N B- B 11000

eeeilleaees

0 10 20 30 50 50 60

rho-___.—

Figur 3 7 a. Vattenverk i bergrum i Hallandsås, utbyggnad för år 2000. Sektioner.

SEKTION C C H

SEKTION D-D 14000

__

Figur 37 b. Vattenverk i bergrum i Hallandsås, utbyggnad för år 2 000. Sektioner.

Transporten från vattenverket till förbrukningsområdena som kommer att utföras genom fjärrvattenledningar kan, som framgår av avsnittet 11.3, i början av driftperioden ske med självfall. Med hänsyn härtill bör de utgående led- ningarna från vattenverket förläggas i hergtunnel på något mer än en halv kilometer.

Vattenverket uppbygges på en serie parallella bergrum med en bredd av 13,5 m. Efter behandlingen som avslu- tas med alkalisering och desinfektering uppsamlas renvattnet i reservoarer be- lägna under snabbfiltren. Ehuru vatt- net i början av perioden kan vidare- transporteras med självfall, bör enligt utredningens mening en utbyggnad av en pumpstation ske redan i samband med den första ledningsutbyggnaden. I anslutning till renvattenreservoarer- na anlägges därför en pumpstation.

11.212 Kostnader

Utbyggnaden av vattenverket med pumpstation föreslås ske etappvis vart tionde år för den närmaste tioårsperio— den. Den första etappen skall vara klar

Mkr, öre/m3 20

Årskostnud, Mkr

15 10 5 Framställningskostnud, öre/m3 0 D 1980 2000 2020 2040 År

Figur 38. Årliga kostnader för vattenverk i berg- rum samt kostnader för framställning av ren- vatten.

att tagas i bruk senast år 1980. År 2000 måste ersättning av viss maskinell ut— rustning påbörjas (avskrivningstid 20 år). År 2020 beräknas de byggnader som utförts år 1980 behöva förnyas. In- vesteringarna framgår av tabell 49.

De rörliga kostnaderna för vatten— behandlingen inkl. kostnader för ke- mikalier, intern pumpning, uppvärm-

Tabell 4.9. Investeringar för vattenverk i bergrum

__________________—-——————-

År _____________________ 1980—- 2020 2030 2040 1980

1990 | 2000 » 2010

___—___————————-——

Mkr

_____—__——_—_——_—

Vattenverk nyinvestering ......... 38,7 16,0 ersättningsutb. ....... —— —- Summa 38,7 16,0 Pumpstation i vattenver- ket nyinvestering ......... 5,9 2,5 ersättningsutb. ....... — —— Summa 5,9 2,5

14,3 12,5 11,7 10,9 104,1 8,2 3,9 33,1 15,0 60,2 22,5 16,4 44,8 25,9 164,3 2,3 2,2 2,0 1,9 16,8 2,3 1,1 6,7 3,3 13,4 4,6 3,3 8,7 5,2 30,2

ning, belysning, maskiner, transporter, personal m. ni. har uppskattats till 4,6 öre/ma. De sammanlagda årliga kost- naderna, inkl. kapitalkostnader för vat— tenverket men exkl. renvattenpump- stationen, beräknas stiga från 4,5 Mkr år 1980 till 17 Mkr år 2040, se figur 38. Kostnaderna för framställning av ren- vatten antages under samma tid kom- ma att sjunka från 11 öre/m3 till 8 öre/ ma.

11.2.2 Friliggande vattenverk vid Bolmen

11.2.2.1 Utformning

Vattenverket, som i det fall vatten- transporten sker genom rörledningar föreslås bli förlagt vid Bolmen, utfor- mas i i princip på samma sätt som ett vattenverk i bergrum, se 11.2.1. Verket dimensioneras för den renvattenpro- duktion som framgår av tabell 48.

Råvattenuttaget sker lämpligen ur kraftverksdammen vid Skeen, där vat- tenomsättningen kan beräknas vara god. För uppfordring av råvattnet till vat— tenverket anläggs en råvattenpumpsta- tion vid dammen.

Vattenverket uppdelas i serie block innehållande fällningsbassänger, sedi- menteringsbassänger samt snabbfilter med underliggande renvattenreservoa—

Tabell 50. Investeringar för friliggande vattenverk vid Bolmen

1980 1990 2000 2010 2020 2030 lägga- År Mkr Vattenverk nyinvestering ......... 31,0 13,5 12,0 11,5 10,0 10,0 88,0 ersättningsutb. ....... — _ 8,8 3,7 34,5 16,8 63,8 Summa 31,0 13,5 20,8 15,2 44,5 26,8 151,8 Pumpstation i vattenverk nyinvestering ......... 3,5 1,5 1,4 1,2 1,3 1,1 10,0 ersättningsutb. ....... — — 1 4 , 4,1 2,0 8,0

rer. Härigenom möjliggöres successiv utbyggnad. Den första etappen bör va- ra färdig att tagas i bruk senast år 1980, varefter tillbyggnad sker vart tionde år. Redan år 2000 måste ersättning av viss maskinell utrustning påbörjas (av- skrivningstid 20 år). Vattenverkets funktionssätt framgår av figurer 39 och 40. I vattenverket inrymmes en pump- station för vidarebefordran av vattnet till Skåne.

En tänkbar utbyggnad för det upp— skattade vattenbehovet år 2040 har skis— serats, se figur 41.

11.222 Kostnader

Investeringarna för friliggande vat- tenverk vid Bolmen framgår av tabell 50.

De rörliga kostnaderna för vattenbe— handlingen, inkl. kostnader för kemi— kalier, intern pumpning, uppvärmning, belysning, maskiner, transporter, per- sonal m. in., har uppskattats till 4,6 öre/ma. De sammanlagda årliga kost— naderna, inkl. kapitalkostnad för vat— tenverket men exkl. renvattenpump- stationen, beräknas stiga från 4 Mkr år 1980 till 16 Mkr år 2040, se figur 42. Kostnaderna för framställning av ren— vatten antages nnder samma tid kom- ma att sjunka från 10,5 öre/m3 till ca 8 öre/ma.

FÄLL ING evo

RENVATTENRESERVOAR

F __A

DRIFTCENTRAL PERSONALUYRVMMEN KONTOR OCH LAB.

år

Figur 39. Friliggande vattenverk vid Bolmen, utbyggnad för år 2000. Plan.

SEKTION G-G SEKTION H-H

SEKTION F- F

réxåiår-i—r-i-r-i-xéxåi— "***—'

Figur 40. Friliggande vattenverk vid Bolmen, utbyggnad för år 2000. Sektioner.

HBDH

'omz m 19! pvuöftiqm 'uawzoa ma JimmiM apuvöönud 'n måla

jtl

8313"!

amn-nya

0VN99Å81n

Mkr, öre/m3 20

Ärskostnad, Mkr

15

10

Framstöllningskostnad, öre/m3

01980

2000 2020 2040 Är

Figur 42. Årliga kostnader för friliggande vatten— verk vid Bolmen samt kostnader för framställning av renvatten.

11.2.3 Friliggande vattenverk på Hallandsås Ett friliggande vattenverk på Hallands— ås kan i princip utformas på samma sätt som ett motsvarande verk vid Bol- men. Förutsättningarna för utbyggnad av en anläggning av den storleksord- ning det här gäller är dock sämre på åsen än vid Bolmen. Å andra sidan kan pumpstationen på Hallandsås dimensio- neras för lägre uppfordringshöjd vilket skulle kunna medföra lägre kostnader.

Tabell 5]. Investeringar för friliggande vattenverk på Hallandsås ___—___—

En uppskattning av de merkostnader som kan orsakas av sämre markförhål- landen, mer begränsade utrymmen o. (1. är svår att utföra utan ingående under- sökningar. Ett vattenverk på åsen har därför i kostnadshänseende antagits nära överensstämma med ett vattenverk av motsvarande storlek vid Bolmen. In- vesteringsbehoven beräknas således bli de i tabell 51 angivna värdena.

Beträffande årliga kostnader och framställningskostnader för vatten hän- visas till redogörelse för vattenverk vid Bolmen, se 11.222.

11.3 Transport av vatten från Hallands- ås till _fi'irbrukningsområdena1

Som utredningen tidigare redovisat skulle en regional vattenförsörjnings- anläggning för västra Skåne baserad på vattentillgångar utanför landskapet behöva vara färdigställd senast år 1980. En förutsättning för att en fjärrvatten-

1 Detta avsnitt baseras på en delutredning rubricerad »Utlåtande om huvudledningar i Malmöhus län» som på uppdrag av utredningen utförts av AB Vattenbyggnadsbyrån. Stock- holm.

År

1980—

1980 | 1990 2000 | 2010 ' 2020 I 2030 2040 Mkr Vattenverk nyinvestering ......... 31,0 13,5 12,0 11,5 10,0 10,0 88,0 ersättningsutb. ....... —— — 8,8 3,7 34,5 16,8 63,8 Summa 31,0 13,5 20,8 15,2 44,5 26,8 151 ,8 Pumpstation i vattenverk nyinvestering ......... 3,5 1,5 1,4 1,2 1 ,3 1 ,1 ersättningsutb. ....... —— — 1,4 0,5 4,1 ,

anläggning icke måste vara utbyggd tidigare är att vattenförsörjningen från

Ringsjö- och Vombsjöanläggningarna samordnas senast i mitten av 1970-talet.

11.3.1 Fördelning av framtida vattenbehov inom västra Skåne

Om vattenförsörjningen skall kunna lö- sas fram till år 1980 utan tillförsel från annat håll mäste uttaget ur Ringsjön ökas till i medeltal 1,1 m3/s (maximalt 1,4 ma/s) och ur Vombsjön till i medel- tal 1,5 m3/s (maximalt 2,0 mals). Efter tillkomsten av en fjärrvattenanlägg— ning, baserad på uttag av vatten ur Bol- men eller Lagan, antages de lokala vat- tentäkterna komma att nyttjas mindre intensivt än åren närmast före den tid- punkt en sådan anläggning tas i bruk. Uttaget ur Ringsjön antages efter år 1980 sänkas till i medeltal 0,85 m3/s :»(maxi- malt 1,1 m3/s) och ur Vombsjön till 1,2 1n3/s (maximalt 1,5 ms/s). En del lokala mindre vattenverk antages även bli helt nedlagda, jfr kap. 9.

Tillföres vatten till västra Skåne från Bolmen via tunnel eller ledningar skul- le enligt utredningens prognos de vat— tenkvantiteter behöva transporteras till de olika förbrukningsområdena åren 1980 och 2000 som framgår av figurer 43—46 (figurer 43 och 45 avser medel- dygn samt figurer 44 och 46 maximi- dygn).

11.3.2 Anläggningens principutformning

Bolmenanläggningen inklusive vatten— verk har, som tidigare redovisats, av utredningen dimensionerats och kost- nadsberäknats för en mycket lång tids- period. För att möjliggöra detta har u-t— redningen måst hypotetiskt antaga en viss utveckling av vattenbehovet även efter sekelskiftet, se figur 17. Som un- derlag för beräkningarna för stora re-

gioner kan en sådan arbetshypotes va- ra försvarlig och nödvändig. Det är däremot knappast möjligt att med nå- gon nämnvärd sannolikhet uttala sig om hur fördelningen av vattenbehovet inom området kommer att gestalta sig efter sekelskiftet. Med hänsyn härtill har den del av anläggningen som avser di- stribution av vatten från Hallandsås i första hand dimensionerats för vatten- behoven fram till år 2000.

En väsentlig del av det producerade vattnet skall, som framgår av figurer 43—46, transporteras till Malmö—Lund- och Hälsingborgsområdena. För an- läggningens totalekonomi är det därför av vikt, att dessa stora vattenmängder kan transporteras så” billigt som möj- ligt. Detta medför att* en huvudledning från vattenverket till Malmö—Lundom— rådet bör förläggas i en sträckning som ger en så kort transportsträcka som möjligt till dessa områden.

För: att säkerställa" leverans av vat- ten under driftsavhrott, åtminstone kor- tare sådana, erfordras en större reser- voar inom området. Med hänsyn till att det förutsatts att ett flertal lokala vat- tentäkter även i framtiden skall nytt- jas, har utredningen bedömt att reser- voarvolymen i en första etapp kan be- gränsas till 50000 m3. Två alternativa sträckningar för huvudledningen från Hallandsås till Malmö har närmare stu- derats: en västlig sträckning över Ås- torp, Mörarp, Asmundtorp och Flädie med en reservoar vid Rönneberga (Rön- nebergaalternativet) samt en östlig sträckning över Söderåsen med en re- servoar på åsen norr om Billeberga (Söderås'altern'ativet). Jämför figur 47.

Ur teknisk synpunkt möter icke nå—

- got av alternativen speciella svårighe-

ter och i kostnadshänseende är de lik— värdiga. Rönnehergaalternative-t ger en något längre ledningssträckning men i stället erhålls gynnsammare tryckför-

73/0rfer' % %#enéehar ['"/';) 00000 dekor som 079000”: genom ”;?/bo,”, Anka/o m/fenfa'Å-fer (”%)/00 '000/ 0000 % Vaf/mf/kfa'ne/ (75%) 00000 64000) * ; _— ' | Ej) W:s/960077 &” 0000 7000 % ”9:90”, å % Pers/arp 5000 % _ Kgppoa 7000 /7000) - _. 000 (_) ä; _ . /:000 ” 00”) å : . lb å/Z/r-Åsfarp _ 'i 20 000 175/510ng Q [0000/ 40000 & _ (4000) ”* > ä'; xx ” "' (.:; _; 67000 3— 00000 73000 å .i x : ;: ,: xxx så 'x'iNl WWW W [onoff/Grand 'Ql ' å i 0000 & v '” ,- [4000] & % håg—y?!” » 03/00 mede/ayy” 73000 ”).; gg 0000 max. ayy» 05000 "70 Kär/fage- % : (3000) 500/und 4000 å _g 4 (5000) % —_

Afa/me' / 5 7 000 [27000/

lll

Fas/00095 ' N' 22000 Vombq/bn 05000) mmb/dyyn /00000 ”%

max. 0370 50000 ”%

Figur 43. Transport av vatten från Hallandsås till förbrukningsområdena inom västra Skåne under medeldygn år 1980.

TJ/arflv- % Q & Vaf/enée/wy (”Z/) 00'000 % & 591900 som 'Ö'/904009: yenen; ' & kkp/o re/lenfa'K-kr (”%) (00000) Ånge/60077 7000 /2000' , V0/fen/z74er-se/ (”%) 00 "000

till!

6000) ägswéåah? % Eat/ar .9000 (*)

BUY-Åzl'U/P 25 000 //0 000)

327ng0 , [5,60 mede/dygn 75000 ”Vd /0'000 max. %# 95000 "XI (4000)

[ondskmno 25 000 (5000)

/07 000

äär/079: - Ezra/und 5000 ' 00000)

”00770, 2 / 7 000 ( 55000)

7/_'e//eåa/—g % Vain ;” 335270” # mde/0,9” /00 000 ”% (2 ) max. qj/yn /30 "000 "74

Figur 44. Transport av vatten från H allandsds till Iärbrukningsområdena inom västra Skåne under maximidygn år 1980 (anlagen maximidygnsfaktor 1,3 ). ' ' '

725/erfar % Pb/fe/lbabay (”'/2) 00 000

59/70)» som ff/(goobus genom mb m/åw/Hk/trr (”;;/(00 000)

h/fenf/Wa'fce/ ( ”')0) 00000 XX 09000 ”500 % #090/705 & ÅÄÖ ""””"EE &; klad 23000 & & 43%” Per.,forp ” '” 7000 : * x . 70 000 ( L a & & ”3,0-000) /—) ”xo E & sin; Bjur/visitor? * i '" XXS. 20000 #J/wbgbory _ X (8 000) 74 000 ; (4000) » % a s — & [ *** i?; % 00000 73000 & _ ___ w— Wxx _— 3th nt.—Axa xxx, W W 5, l m 5, ;

=—= fel"/(997577— _. fs/äy mede/aj,?!) 73000 ”% /:»'000 mxaj/yn 05000 ”30

mmm- ,_ 3103 (0 000) Ezra/und ? " 0 000 (3000)

”litium/11107

,” , I! ». ,,

Vombq/o'h __ mede/dygn /00 "000 "41 max_a'yyn /.3'0 "000 "A

Figur 45. Transport av vatten från Hallandsås till förbrukningsområdena inom västra Skåne under medeldygn år 2000.

755/erfar % Vabis/760007 (”'/U 00 '000

Ber/707 som älg—000.505 , genom 0000 0003—0er (%) (00 000)

[Ilya/60077 /0'000 %#enw/fa'rx/ (”%) 00000 (5000) #Jas/ebo/fn 151530an 30000 (9000/ % : % åkar—ÅA»? 57 000 007507; //0 000) 96000 5000 ( ) & å " Q . ww— å % ”' & 95000 * *— *_. t _""'" å — T's; % "gl Äändskrona _ , 36000 25 13./790700 (5000) 03/50 mede/ggn 73000 ”% /5 000 max. ayy/) 95000 ”% , - '00 Kar/IWC- % (40 ) Dry/und # 8000 [4 000) % Å . %

7F'e//cbor9 I/amby'a'n 07000 . ”rede/w” /00000 ”% [20 000) max. 0390 50000 ”7?

Figur 46. Transport av vatten från Hallandsås till förbrukningsområdena inom västra Skåne under maximidygn år 2000 (antagen maximidygnsfaktor 1,3 ).

: Sumere- [) » ' rx Skälderviken

,VIKEN

Figur 47. Fjärrvattenledning Hallandsås—Mal- mö, alternativa sträckningar.

hållanden i ledningarna. Utredningen förordar detta alternativ med hänsyn till att samordningen av driften med Ringsjöanläggningen underlättas och till att erforderlig pumpning kan koncen- treras till en pumpstation i anslutning till föreslagen reservoar.

11.3.3 Ledningsstrlickningar, byggnadstekniska förutsättningar Val av lämpliga ledningssträckningar, lägen för pumpstationer och reservoa- rer, bedömning av de byggnadsteknis- ka förutsättningarna för ledningar m. m. har i huvudsak skett på grundval av tillgängligt kart- och fotobildmaterial, jfr kap. 10.

11.3.31 Huvudledning Hallandsås—- Malmö (89 km)

Tillförseln av vatten till Malmö—Lund- området föreslås ske genom en ledning över Åstorp, Mörarp, Asmundtorp och Flädie, se figur 48. På den första delen av sträckan från vattenverket på åsen ner mot Ängelholmsslätten kommer led- ningen att passera genom moränområ- den, avbrutna av relativt stora sank- marker. Söder härom vidtar öppen jord- bruksbygd, där de byggnadstekniska för- utsättningarna är goda. Vägnätet inom de områden som passeras är merendels tätt och av god kvalitet, vilket underlät- tar materialtransporterna. Det stora an- talet vägar och järnvägar inverkar emel- lertid även negativt genom att kostna- derna för korsningar med dem ökar. Fördyringar uppstår även genom att större vattendrag måste passeras.

11.3.3.2 Anslutningsledningar till övriga tätorter

De tätorter inom västra Skåne, som en- ligt utredninge-ns antaganden kommer att behöva tillskott av vatten i framti- den, kan anslutas till huvudledningen genom ledningar i de sträckningar som framgår av figur 48. Ledningarna har som regel kunnat förläggas till områ- den med goda markförhållanden och lämplig topografi. I flertalet fall behö- ver endast kortare ledningar utbygges. För Perstorps del erfordras dock en ca 2,5 mil lång anslutningsledning.

ll..34 Kostnader för vattenledningar inom västra Skåne Vattenledningarna för transport av vat- ten till de olika förbrukningsområdena förutsätts i likhet med fjärrvattenled- ningen Bolmen—Hallandsås bli utförda av spännbetongrör.

De allmänna förutsättningarna för be- räkning av 'kostnader för anläggning

WW _ ANGiELHOLM _ . ;. THÖGANAS » ** ÖVJ/fi / NT,"? w ' ÅST RP f..!PPAN ) Tyringe __ f.; &! ! jtxl © 0 ©- ! %. Enea? _o- ÖHASSLE .; 'xKvidlng , ; / f; ; V * ©muv . ') fvw jag? .. L' V, . !. _ ! Ex:—%> !. ? ; :

i . ...... ; oSvalöv x

X __1 1 J ; . _; ___. ..

X. * Om. ' &. x ; .. -.' ' 54 gå J] Xf—Ö ' 1;>.;. _j **xg &_ ”' j 4— I N . Xx? KJ ”Våg/x.- RINGSJÖNp/Låcém; / :....f 647

x' ©Lu

A . LOMMÅO ,-__' - ' ..,.. '! X DÅka "&! om”? )( % X ”' i ] 'IMALMÖXX . löv. .Stnffunsto - '/o 1 © .färr'x v * ' __ —_ (i ” " '

I %% , '! i *» xx; :../QQ XxXSJÖBO h? .

/ ;;..- " Jee? **x

(05? NSI/flög

* !sveo ӊgo _, 38 .

KIM ("352 &? & .f- 49-5

+ . RTX; O eillltge __. SKthé Vx 45395 ;— SRKANÖ ” " . ' !

x,. BETECKNINGAR

! V—"l. ( _körledningur _ ' Vattenverk

;;1 ,!

Figur 48. Ledningssystem inom västra Skåne vid tillförsel av vallen norrifrån.

av rörledningar har varit desamma som lertid sannolikt av att antalet korsning- för ledningen Bolmen—Hallandsås. ar med större vägar och järnvägar kom-

Dock är markbeskaffenhet, transport- mer att bli större inom Skåne. Total- möjligheter m. m. betydligt bättre inom kostnaden för anläggning av stora vat- västra Skåne än på det småländska hög— tenledningar inom Skåne torde därför landet. Den lägre byggnadskostnad som på vissa sträckor bli lika hög och i någ— detta skulle föranleda elimineras emel- ra fall högre än för ledningar av sam-

0 800

loOO

EBV-III Ill-Ill-

400 800 11400 1500 mm Ledningsdiumeter

Figur 49. Kostnader för anläggning av vatten- ledningar av spännbetongrör inom västra Skåne.

ma storlek på sträckan Bolmen—Hal- landsås.

I kostnaderna (se figur 49) ingår samtliga kostnader från den första översiktliga utredningen till dess led— ningarna är färdiga att tagas i bruk. För anslutningsledningar med kort ,byggnadstid har dock iCke inräknats ränta under byggnadstiden. De stora -variationerna i totalkostnad för en och samma dimension kan bl. a. förklaras därav att en ledningssträcka som är kort kan ha ett stort antal korsningar med vägar och järnvägar, vilket kost- nadsmässigt inverkat kraftigt.

11.3.5 Dimensionering av huvudledningarna Den ekonomiska dimensionering av ledningsanläggningen från Bolmen till Åstorp har utförts enligt Optimerings- principen. Valet av ledningsdimensio- ner har därefter skett från dessa eko- nomiska synpunkter utan närmare hän- syn till driftsäkerhetsfrågan (risken för ledningsbrott m.m.). Den ekono- miska optimeringen har resulterat i att år 1980 en ledning med 1 600 mm diameter bör vara färdig att tagas i bruk på sträckan Bolmen—Hallandsås —Mörarp. Vid Mörarp anslutes en led- ning till Hälsingborg. Dimensionen på ledningen på sträckan Mörarp—As-

mundtorp mot Malmö kan därigenom minskas till 1 400 mm. Genom denna ut- byggnad skulle transportbehovet av vat"- ten åtminstone fram till år 2000 kunna täckas.

En förutsättning för att färdigställan- det av denna regionala anläggning skall kunna uppskjutas till år 1980 har varit att vattenförsörjningen för västra Skå- ne samordnas i mitten av 1970-talet ge- nom att Ringsjö— och Vombsjöanlägg— ningarna sammanbindes. Väljes Bolmen som framtida vattentäkt bör samman- hindningsledningen läggas mellan As- mundtorp och Malmö och vara utförd senast år 1975. Enligt utredningens me- ning bör sammanbindningsledningen mellan de två stora vattenförsörjnings- anläggningarna kompletteras med yt- terligare en ledning omkring år 1990. Detta icke bara för att säkerställa er- forderlig kontinuerlig leverans till Malmö—Lundområdet utan även för vat- tenleverans vid eventuella driftavbrott. I detta fall har särskild hänsyn till drift- säkerhetsfrågan ansetts nödvändig. öv- riga ledningar för distribution av vatten inom Skåne utbygges som enkelledning- ar, dimensionerade i första hand för vat- tenbehovet år 2000.

För dimensionering av ledningarna inom Skåne har den ekonomiska kapa- citeten hos rörledningar av olika di- mensioner beräknats, se figur 50. Som underlag för dessa beräkningar ligger dels redovisade kostnader för anlägg7 ning av vattenledningar inom Skåne, figur 49, dels beräkningsförutsättningar enligt kap. 10.

Beräkningarna liksom behovet av en dubbelledning mellan Ringsjö- och Vombsjöanläggningarna har givit i ta— bell 52 angivna ledningsutbyggnader. I tabellen har endast upptagits led- ningar som erfordras för transport av vatten från Hallandsås fram till de oli- ka förbrukningsområdena.

Kapacitet

0 800 1000 1200 1500

Ledningsdiumoter

1600 mm

Figur 50. Ekonomisk transporikapaciiet hos led- ningar av olika dimensioner.

11.3.6 Sammanfattning av förslag till anlägg- ning för distribution av vatten från Hallandsås till förbrukningsområden inom västra Skåne

11.3.61 Huvudledning Hallandsås—— Malmö (89 km)

Transporten av vatten till Malmö— Lundområdet föreslås ske med en fjärr- vattenledning i en sträckning som fram- går av figur 48. På sträckan Hallandsås —Mörarp, utgångspunkt för en anslut- ningsledning till Hälsingborg, utbyg- ges till år 1980 en ledning med 1 600 mm diameter. Söder om Mörarp fram till reservoar och tryckstegringsstation vid Rönneberga kan ledningens dimen- sion minskas till 1400 mm. I början IV tidsperioden transporteras vattnet med självfall från Hallandsås till Rön- neberga och via en anslutningsledning

även till Hälsingborg, se figur 51. Re- dan omkring år 1990 måste emellertid pumpning tillgripas från Hallandsås. Pumpstationen i tunnelalternativet före- slås bli utbyggd redan i samband med den första utbyggnaden av ledningar från Hallandsås för att större vatten- mängder vid behov skall kunna över— föras till Skåne.

I anslutning till korsningen med Ringsjöledningen vid Asmundtorp an- lägges en avbrottsreservoar och en tryckstegringsstation; jfr 11.3.2. Reser- v-oaren som ges en volym av 50 000 m3 utföres av betong och förlägges på mark. Placeras den på en höjd av 55 ni kan vatten från Ringsjöanläggningen och i slutet av perioden även från Bolmen- ledningen tillföras densamma utan allt- för stora energiförluster.

En pumpstation måste utbyggas vid Asmundtorp redan vid samordningen mellan Ringsjö- och Vombsjöanlägg- ningarna. Under en kortare tid efter det vattnet börjar levereras från Bolmen— anläggningen är vattnets lägesenergi vid passagen av Hallandsås tillräcklig för transport av vattnet med självfall till Malmö, vilket skulle innebära att pumpstationen vid Asmundtorp under normala driftförhållanden icke skulle behöva utnyttjas. Efter hand som vattenbehovet ökar måste emel— lertid pumpning tillgripas vid Asmund- torp. Större energiförluster kan und- vikas om pumpstationen inkopplas di-

Tabell 52. Utbyggnadsprogram för huvudledningar inom västra Skåne

Ledningsdimension mm

Sträcka Längd m år 1975 år 1980 år 1990 Hallandsås—Mörarp .............. 35 —— 1 600 _- Mörarp—Asmundtorp ............. 21 — 1 400 —— Asmundtorp—Flädie .............. 22 1 200 —— 1 200 Flädie—Malmö ................... 11 —— 1 000 1 000 Mörarp—Hälsingborg. . . ._ ......... . 9 — 1 000 . —

Perstorp ....__...,(_;.ch

(Avga- Ha

Avgr. Klippan

lån!-..Eivv-Åuow

Asmundtgm

Figur 51. Fjärrvattenledning Hallandsås—Asmundlorp—Flädie—Malmö, längdprofil med tryck- linier.

rekt på ledningen och endast så myc- ket vatten får passera genom reservoa- ren som erfordras för att en god vat- tenomsättning skall erhållas.

Från Asmundtorp ledes vattnet till Flädie i en 1 200 mm ledning som skall vara utbyggd till i mitten av 1970-talet. Därifrån distribueras vattnet till Mal- mö via en 1 000 mm ledning (år 1980) och till Lund genom en 700 mm led- ning (år 1975). Ledningen Asmundtorp —Flädie—Malmö föreslås bli dubblerad år 1990 med ledningar om 1 200 respek— tive 1 000 mm diameter.

Redan i samband med att den första ledningen anlägges bör dubblerings- ledningen förberedas genom att kors- ningar med vägar, järnvägar och stör- re vattendrag utföres jämväl för den andra ledningen. Även genom utbygg- nad av växelkammare bör den andra ledningen förberedas. Detta medför bl.a. högre anläggningskostnader för den första ledningen än för den andra.

Hälsingborg antages, liksom Eslöv och Landskrona, även i framtiden kun- na täcka en väsentlig del av sitt vat-

tenbehov från Ringsjöanläggningen. Er- forderligt tillskott av vatten till Häl- singborg kan erhållas genom anslut- ning till huvudledningen från Hallands- ås medelst en 1 000 mm ledning från Mörarp till staden, en sträcka på 9 km. Vid normala driftförhållanden kan vatt- net från Bolmen ledas direkt in på sta- dens högzon. För att öka anläggningens driftsäkerhet sammanbindes anslut- ningsledningen från Mörarp med Ring- sjöledningen till Hälsingborg. Höganäs kan med en 20 km lång ledning från Häl- singborg få Bolmen- eller Ringsjövat- ten.

Fjärrvattenledningen kan om behov uppstår förlängas till Trelleborg och Skanör-Falsterbo. Dessa städer skulle kunna förses med vatten genom att en gemensam ledning med förslagsvis 600 mm diameter utföres till Vellinge (16 km), varifrån en anslutningsledning med 400 mm diameter anlägges till Skanör-Falsterbo (8 km) och en ledning med 500 mm diameter till Trelleborg (12 km). En pumpstation torde behöva anläggas vid Vellinge.

11.3.6.2 Anslutningsledningar till övri- ga förbrukningsområden Ängelholmsområdet kan anslutas direkt till huvudledningen genom en 400 mm ledning från Axtorp (9 km). Trycket i huvudledningen kommer vid anslut— ningspunkten att bli tämligen högt, var- för anordningar för tryckreducering kan bli erforderliga. Klippan och Perstorp kan förses med vatten genom en 26 km lång ledning (till Klippan 12 km) med 500 mm dia- meter. Till Klippan kan vattnet ledas med självfall medan pumpning erford- ras för vidaretransporten till Perstorp. Huvudledningen till Malmö—Lund- området kommer .i föreslagen sträck— ning att tangera Bjuv-Åstorpsområdet,

vilket medför att detta område kan för- sörjas med vatten genom mycket korta tillförselledningar.

11.3.7 Kostnader för föreslagen anläggning 11.3.7.1 U tbyggnadsprogram, investe—

ringsbehov

Distributionsanläggningen har i första hand dimensionerats för att täcka trans- portbehovet av vatten fram till sekel- skiftet. Redovisade kostnader för led- ningsutbyggnader, pumpstationer o.d. utgör därför ett mått på investerings- behovet fram till omkring år 2000.

I tabell 53 innefattas endast kostnader för de ledningar, pumpstationer och re- servoarer som erfordras för transport av vatten från Hallandsås. Kostnaderna

Tabell 53. Utbyggnadsprogram och investeringsbehov för ledningar, pumpstationer och reservoarer inom västra Skåne fram till år 2000

Längd

Ledningar km

mm

Dimension

Investeringar, Mkr

år 1975 | år 1980 år 1990

Huvudledningar Hallandsås—Mörarp Mörarp—Asmund-

35

1 600

41,2

torp ............ 21 1 400 Asmundtorp—Flä-

die .............

19,4

22 1 200

14,5

Flädie—Malmö ..... 11 1 000 7,8 5,3 Mörarp—Hälsing- borg ............ 9 Anslutningsledningar till Lund, Trelleborg, Skanör—Falsterbo, Höganäs, Ängelholm Klippan och Pers- torp .............. Pumpstationer och re- voarer Avbrottsreservoar vid Rönneberga om 50 000 m3 jämte pumpstation ....... Pumpstation vid Klippan ........... Pumpstation vid Vel- linge ..............

____________———-—_—_-—

Sammanlagda investeringar år 1980—2000 |

1 000 5,2

1,4 25,3

0 9 1980 201) År

1985 1990 1995

Figur 52. Kostnad för transport av vatten Hallandsås—Malmö.

för utbyggnad av Ringsjö- och Vomb- sjöanläggningarna har således ej med- tagits. Det bör observeras att en pump- station och reservoar vid Asmundtorp samt ledning Asmundtorp—Lund er- fordras redan år 1975 för att samordna Ringsjö- och Vombsjöanläggningarna. Sammanfattningsvis skulle en an- läggning för distribution av vatten från ett vattenverk på Hallandsås fordra in— vesteringar om ca 150 Mkr före år 2000.

11.3.7.2 Kostnader för transport av vat- ten.

En fullständig beräkning av kostnader- na för transport av vatten till de olika tätorterna blir mycket omfattande och dessutom svår att genomföra på grund- val av tillgängligt material. Utredning- en har därför valt att endast skissera transportkostnaderna för sträckan Hal- landsås—Malmö, se figur 52.

11.4 Sammanfattning av förslag till en Bolmenanläggning

11.4.1 Transport av vatten Bolmen —Hallandaås

Sammanställningar över kostnaderna för transport av vatten den ca 6 mil

långa sträckan från Bolmen till Hal- landsås genom tunnel eller i rörled- ningar har gjorts i tabell 54. De båda tnansportsätten är ur teknisk synpunkt tämligen likvärdiga. Tunnelalternativet ger dock större driftsäkerhet, särskilt i början av tidsperioden, då vattnet kan överföras med självfall till ett vatten— verk på Hallandsås. Val av transport- sätt kan därför i första hand ske med utgångspunkt från ekonomiska bedöm- ningar. Vid jämförelse mellan alterna- tiven bör till tunnelkostnaderna läggas kostnader för en pumpstation i vatten- verket på Hallandsås. Denna pumpsta— tion erfordras inte i ledningsalternati- vet, se figur 32.

De sammanlagda kostnaderna för pe- rioden 1980—2040 för tunnelalternati- vet inklusive ersätiningsutbyggnader ef- ter avskrivningstidens utgång uppgår som framgår av tabell 54 endast till hälf— ten av kostnaderna för ledningsalterna- tivet. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma bl.a. utvecklingen av vatten- behovet så lång tid framåt är det mo- tiverat att även jämföra investerings- behoven för en kortare tidsperiod. En jämförelse mellan investeringsbehoven fram till sekelskiftet visar ett investe- ringsbehov i ledningsalternativet av 92 Mkr och i tunnelalternativet av 95 Mkr. Vid denna jämförelse bör då beaktas att tunneln är dimensionerad för det hypotetiskt antagna vattenbehovet år 2040. Anläggningskostnaderna för en tunnel för den första 20—årsperioden är av samma storleksordning som för ledningsalternativet. Tunnelalternativet 'kan därför även vid jämförelsen avse— ende den kortare perioden förordas ur investeringssynpunkt. Inga ytterli- gare större utbyggnader erfordras i tunnelalternativet för att :täcka vatten— behovet år 2040 medan investerings- behovet i ledningsalternativen perioden 2000—2040 blir betydande.

Tabell 54. Investeringsbehov inkl ersättningsutbyggnader efter avskrivningstidens utgång för tunnel respektive ledningar

___—__—____—————————

År 1980—— 1980 1990 2000 j 2010 2020 2030 2030 Mkr Tunnel med pumpstation under Hal- landsås ........................... 90,0 — 3,0 -—— 2,0 — 95,0 Pumpstation ivattenverk på Hallandsås 3,5 1,5 2,8 1,7 5,4 3,1 18,0 Tunnelalternativet 93,5 | 1,5 | 5,8 | 1,7 | 7,4 | 3,1 [ 113,o Ledningar .......................... 70,5 — — 23,5 77,0 —— 171,0 Pumpstationer,reservoarer,svalltorn... 15,8 6,0 10,2 7,3 22,5 12,2 74,0

Ledningsalternativet

Tunnelns fördelar ur ekonomisk syn- punkt framstår ännu tydligare vid stu- dium av transportkostnaderna. Vatten kan transporteras med självfall i tun- neln till vattenverket på Hallandsås fram till år 2000. Därefter erfordras pump- ning. Den nödvändiga pumpningen blir dock avsevärt mindre än i ledningsalter— nativet. Totalekonomin, beräknad som nuvärdet år 1980, kommer därför att bli betydligt gynnsammare i tunnelal— ternativet än i det andra alternativet. Utredningen finner med hänsyn härtill att en tunnel med pumpstationer o. (1. för transport av vatten bör väljas fram- för ledningar på sträckan Bolmen— Hallandsås.

11.4.2 Framställning av renvatten

Enär en tunnel utformas för transport av råvatten måste vattenverket förläg— gas på Hallandsås eller söder därom. Ett vattenverk på åsen kan antingen förläggas i bergrum eller utföras fri- liggande. Det är vanskligt att utan in- gående undersökningar taga ställning till vilket alternativ som ur teknisk- ekonomisk synpunkt är 'att föredraga. Utförda kostnadsberäkn-ingar tyder

86,3 | 6,0 I 10,2 I 30,8 I 99,5 I 12,2 | 245,o

emellertid på att ett friliggande vatten- verk på Hallandsås skulle vara något fördelaktigare ur ekonomisk synpunkt.

11.4.3 Transport av vatten från vattenverk på. Hallandsås till förbrukningsområdena inom vältra Skåne

En anläggning för distribution av vat- ten från vattenverket på Hallandsås ut- formas lämpligen såsom angivits i av— snitt 11.3 och som framgår av figur 48.

11.4.4 Sammanfattning En regional vattenförsörjning-sanlägg- ning för de västra delarna av Skåne med Bolmen som vattentäkt föreslås få följande utformning. 1) Tunnel Bolmen—Hallandsås (57 km) med intagsanordningar, pumpsta- tion vid tunnelns ändpunkt i åsen och en råvattenreservoar på åsen. 2) Friliggande vattenverk på Hal— landsås för framställning av renvatten genom kemisk fällning, sedimentering och snabbfiltrering jämte pumpstation för vidaretransport av vattnet. 3) Anläggning för transport av vat- ten från vattenverket till tätorter inom västra Skåne; huvudledningen till Mal— mö får en längd av 89 km.

Tabell 55. Inoesteringsbehov för tunnel Bolmen—Hallandsås och vattenverk på åsen &

År 1980— 1980 1990 2000 2010 2020 2030 2040 Mkr Tunnel med intagsanordningar, pump- station och råvattenreservoar ....... 90,0 — 2,0 — 3,0 — 95,0 Vattenverk med pumpstation, nyinves- tering ............................ 34,5 15,0 13,4 12,7 11,3|11,1 98,0 Summa nyinvestering ................ 124,5 15,0 15,4 12,7 14,3 11,1 193,0 Vattenverk,ersättningsutb. .......... — -— 10,2 4,2 38,6 18,8 71,8 52,9 29,9 264,8

ca 140 Mkr

Totalkostnad ....................... 124,5l 15,0f 25,6j 16,9 ___—___—

Anläggningens utformning framgår även av översiktskarta (figur 117) och längdprofil (figur 113).

Det sammanlagda investeringsbeho- vet för att tillgodose vattenbehovet fram till år 2000 beräknas för tunnel på sträc- kan Bolmen—Hallandsås och vatten- verk på åsen uppgå till ca 140 Mkr, se tabell 55.

Investeringsbehovet för de ledningar, pumpstationer m. ni. som erfordras dels för samordningen inom västra Skåne,

Mkr 40

2000 2020 2040 Är

Figur 53. Årliga kostnader ( i Mkr) för transport av råvatten från Bolmen till Hallandsås och framställning av renvatten.

Figur 54. Kostnad (i öre/ms) för transport av råvatten från Bolmen till Hallandsås och fram- ställning av renvatten.

dels för transporten av vatten från Hallandsås till de olika tätorterna inom västra Skåne för perioden 1980—2000, har uppskattats till 27 Mkr år 1975, 100 Mkr år 1980 och 20 Mkr år 1990 eller sammanlagt 147 Mkr.

En beräkning av de årliga kostna- derna för transport av råvatten till Hallandsås och framställning av ren— vatten i ett vattenverk har utförts, se figurerna 53 och 54.

Kostnaderna för transport av vatten

öre/ rn3 40

2040 År

1980 2000 2020

från vattenverket på Hallandsås till Mörarp (anslutningspunkt för ledning— en till Hälsingborg) har beräknats till 6 öre/m3 år 1980 och till 3 öre/m3 år 2000, se figur 52. Den fortsatta transpor- ten från Mörarp till Malmö beräknas kosta 11 öre/m3 år 1980 och 7 öre/må år 2000.

I Mörarp skulle renvatten under an- givna förutsättningar komma att kosta 29 öre/m3 år 1980 och 16 öre/ma år 2000 (före investering). I Malmö skulle kost- naderna bli högre på grund av den längre transportsträckan (53 km), 40 öre/ma år 1980 och 23 öre/m3 år 2000 (före investering).

KAPITEL 12

Skogabyalternativet1

Ett uttag av vatten ur Lagans nedre lopp för västra Skånes framtida vat— tenförsörjning skulle i jämförelse med uttag ur Bolmen innebära en förkort- ning av transportavståndet med ca 4 mil. Vattenkvaliteten i Lagan är dock sämre än i Bolmen, vilket medför hög- re reningskostnader. En vattenförsörj— ningsanläggning som baseras på uttag ur Lagans nedre lopp bör förse ett lika stort område med vatten som en Bol- menanläggning och därför dimensio— neras för samma vattenproduktion som angivits i kapitlen 9 och 11, se även ta- bell 56.

Ur vattenkraftssynpunkt skulle det vara önskvärt att uttagspunkten (inta- get) förlades nedanför Laholms kraft- verk. Härigenom skulle intrånget på kraftintressena i Lagan bli minsta möj- liga. Med hänsyn till befintliga utsläpp av kommunalt och industriellt avlopps- vatten måste intaget dock förläggas uppströms Laholm och Laholms kraft- verk.

Ett annat önskemål är att uttaget av vatten bör ske så långt nedströms Strömsnäsbruk som möjligt för att i

Tabell 56. Erforderlig leverans av renvat— ten till västra Skåne

Maximalt under ett dygn mals

Genomsnittligt under året mals

År

16 44 6,5 86

görlig mån undvika påverkan från ut- släpp av industriellt avloppsvatten från cellulosaindustrin där.

I det fall ett rinnande vattendrag skall utnyttjas som vattentäkt bör råvatten- intaget, för att så jämn vattenkvalitet som möjligt skall kunna erhållas, för- läggas till ett lugnt avsnitt av vatten- draget, såsom en kraftverksdamm e. d. I Lagans nedre lopp finns två större kraftverksmagasin, nämligen uppströms Karsefors och uppströms Skogaby kraft- verk. Utredningen har funnit att ett in- tag lämpligen bör förläggas till Skoga- bymagasinet. En god utjämning av va- riationerna i vattenkvaliteten i Lagan bör där kunna erhållas, varjämte även en förbättring av kvaliteten bör kunna ske i detta magasin, bl.a. genom sedi- mentering.

12.1 Vattenverkets utformning och placering

12.1.1 Vattenbehandling

Av redogörelsen i kapitel 8 framgår att vattnet i Lagan vid Skogaby är av av- sevärt sämre kvalitet än i Bolmen. Det får dock anses vara ett ur vattenförsörj— ningssynpunkt acceptabelt råvatten. En- ligt analyser från provtagningar åren

1 De tekniska och ekonomiska konsekven- serna att utnyttja Lagan som vattentäkt för västra Skåne har på uppdrag av utredningen studerats av Ingenjörsbyrån VIAK AB. Re— sultatet har redovisats i en delutredning, date- rad den 18 december 1963.

1963—641 varierade färgstyrkan mellan 60 och 100 mg Pt/l, permanganatför- brukningen mellan 40 och 80 mg/l och järnhalten mellan 0,4 och 0,8 mg/l. (Det må framhållas att antalet provtagningar var begränsat, varför variationerna i verkligheten kan ha varit större än vad här redovisats.) En omfattande behand- ling av vattnet blir därför nödvändig. Det är vanskligt att på grundval av det begränsade analysmaterialet och utan ingående reningsförsök närmare be- döma vilken behandling som erfordras. Utredningen har emellertid ansett det ytterst tveksamt om enbart kemisk fäll- ning, sedimentering, snabbfiltrering och desinfektering av vattnet i detta fall kan vara tillfredsställande. Sannolikt måste, med hänsyn till den tidvis relativt då- liga vattenkvaliteten, någon form av kompletterande biologisk behandling tillgripas, t. ex. långsamfiltrering. Resul- taten av under senare år genomförd forskning tyder emellertid på att samma resultat som genom långsamfiltrering kan nås till avsevärt lägre kostnad ge- nom annan behandlingsmetod, t. ex. koldioxidbehandling. Drifterfarenheter- na av sådana anläggningar är emel- lertid ännu begränsade, varför utred- ningen Valt att räkna med att en lång- samfilteranläggning utföres som kom- plement till den kemiska fällningen.

12.1.2 Utformning

Transporten av vatten från Skogaby till förbrukningsområdena inom västra Skåne föreslås ske i fjärrvattenledning— ar. Vattenverket kan därför förläggas i anslutning till vattentäkten. Söder om den föreslagna intagspunkten vid den sydligaste delen av Skogabymagasinet är terrängen öppen och väl lämpad för anläggning av ett större vattenverk. Verket utformas för framställning av renvatten genom kemisk fällning, se-

dimentering och snabbfiltrering samt långsamfiltrering och dimensioneras för en produktion i enlighet med tabell 56. Intaget placeras lämpligen vid den syd- ligaste delen av magasinet.

De delar av verket i vilka den ke- miska behandlingsprocessen sker, ut- formas likartade med motsvarande de- lar i det föreslagna vattenverket vid Bolmen. För den kompletterande bio- logiska behandlingen anlägges ett an- tal långsamfilter; till år 2000 utbygges en filterarea av ca 70000 mil, till år 2020 en area av 100 000 m2 och till år 2040 en area av 140 000 m2. Vattnet al- kaliseras och desinfekteras innan det magasineras i reservoarer, belägna un- der snabbfiltren. I vattenverket inrym— mes även en pumpstation för uppford- ring av vattnet till en driftreservoar på Hallandsås.

12.1.3 Kostnader

Den första etappen av vattenverket ut— bygges i slutet av 1970-talet för att vara färdig att tagas i bruk år 1980. Därefter sker utbyggnad vart tionde år för på- följande tioårsperiod. Erforderliga in- vesteringar för ett vattenverk vid Sko- gaby framgår av tabell 57.

De rörliga kostnaderna för framställ- ning av renvatten, inkl. kostnader för kemikalier, intern pumpning, uppvärm- ning o. d., har uppskattats till 6,1 öre/ ma. De sammanlagda årliga kostnader- na, inkl. kapitalkostnader för vattenver- ket men exkl. renvattenpumpstationen, beräknas som framgår av figur 55 stiga från 6,7 Mkr år 1980 till 24,6 Mkr år 2040. Framställningskostnaden för ren- vatten beräknas under samma tid sjun- ka från 17 öre/Ins till 12 öre/ms.

Framställningskostnaden för renvat- ten vid ett vattenverk vid Bolmen har uppskattats till 11 öre/m3 år 1980 och 8 öre/m=l år 2040. Den högre kostnaden

Tabell 5 7. Erforderliga investeringar för ett vattenverk vid Skogaby

| År 1980— 1980 1990 | 2000 2010 2020 2030 ' 2040 Mkr Vattenverk nyinvestering ..................... 56,3 23,8 21,3 19,8 18,3 18,3 157,8 ersättningsutb. ................... — -— 16,3 6,6 62,5 29,6 115,0 Summa 56,3 23,8 37,6 26,4 80,8 47,9 272,8 Pumpstation i vattenverket nyinvestering ..................... 5,9 2,5 2,3 2,2 2,0 1,9 16,8 ersättningsutb. ................... — —— 2,3 1,1 6,7 3,3 13,4 Summa 5,9 | 2,5 | 4,6 | 3,3 | 8,7 | 5,2 I 30,2

vid Skogabyverket orsakas främst av större kemikalieåtgång och av långsamt— filtreringen.

12.2 Transport av vatten från vatten- verket vid Skogaby till förbrukningsom- rådena inom västra Skåne

Anläggningen för transport av vatten från Lagan vid Skogaby till förbruk- ningsområdena inom västra Skåne skul- le till stor del kunna utformas likar- tad med motsvarande del av Bolmen- anläggningen. Som tidigare framhållits är det ur transportekonomisk synpunkt önskvärt att Hallandsås passeras på relativt låg nivå. En fjärrvattenledning från Skogaby till västra Skåne fram- drages därför lämpligen i samma pass som utnyttjas i Bolmenalternativet, se figur 56. Söder om Stavershult på åsen (platsen för vattenverket) utformas led- ningsnätet inkl. pumpstationer o. d. på samma sätt som i Bolmenanläggningen. En ledning från den sydligaste delen av Skogabymagasinet till Stavershult skulle få en längd av knappt 2 mil, vilket bör jämföras med sträckan Bolmen—Sta- vershult, som är 6 mil. Förutsättningarna för en tunnel från Skogaby till Hallandsås har av utred-

ningen bedömts vara mindre gynn— samma. Några undersökningar av berg- grundsförhållandena har visserligen inte gjorts, men studier av Skogabyom- rådet i andra sammanhang tyder på att man inom dessa delar av Lagans dalgång kan räkna med stora jorddjup.

Mkr, öre/ma 30

20 15 10 Framställnings— kostnod, öre/m3 5 O _ . 1980 2000 2020 2040 År

Figur 55. Årliga kostnader för vattenverk vid Skogaby samt kostnader för framställning av renvatten.

LMSBUKTEN'

%.

LAHOLM

o'- i :— f***!» x ([_4; | ' = ? ”läx Ä % 5 ,r' * """ f * ." (D .' . Q " q

!! &. oLogab ix V _ BÅsråtårW VR / x ??????? 121—;D » I & " A*Néj __ ...g!- ÄVattenlvTrk _ 6 13/ . tunne a t.) » / , EN Skälderviken ('" —m...___ 91». I , _

20 30 km

[i)/w ITRÅ" . ;? ' / Strömsnäsbru ». I/ &

48 x lAkGANB G—Vottemgerk I

*Tdedningsalt) & l

/ g 2

Figur 5 6. Fjärr-vattenledning Skogaby—Hallandsås, översiktskarta.

(Som senare framhålles är däremot för- utsättningarna för en tunnel genom åsen betydligt gynnsammare.)

Från Sydsvenska Kraft AB, som är huvudleverantör av elkraft inom de sydligare delarna av landet, har fram- hållits att det ur kraftproduktionssyn— punkt vore fördelaktigt om den pump- ning av vatten, som erfordras kunde ske nattetid och i övrigt vid låg be- lastning. Kraftverkens kapacitet skulle härigenom bättre kunna utnyttjas och ett billigare elenergipris erhållas. Det gäller pumpning av avsevärda vatten- mängder och därmed också stora ener— gibehov.

En koncentration av pumpningen av vatten till en kortare tid av dygnet, t. ex. 10 timmar, medför att ledningar, pump- stationer o. d. måste dimensioneras för en avsevärt högre transportkapacitet än eljest. I förevarande fall erfordras det dessutom att ett magasin, tillräck- ligt stort för magasinering av vatten- behovet för den tid av dygnet då ingen pumpning sker, anlägges på Hallandsås.

Något problem ur teknisk synpunkt in- nebär en dylik utformning av transport- anläggningen icke. En mindre sjö på åsen vid Stavershult kan sålunda ut- nyttjas som magasin och ett friliggan- de vattenverk kan (jfr Bolmenalterna- tivet) anläggas på åsen. Ur ekonomisk synpunkt innebär denna lösning emel- lertid en avsevärd merinvestering. En fjärrvattenledning med pumpsta- tioner och reservoarer dimensionerad så, att pumpningen av dygnsbehovet av vatten sker på endast 10 av dygnets 24 timmar, beräknas i förhållande till en anläggning för kontinuerlig drift så- lunda kräva merinvesteringar av stor- leksordningen 15—20 Mkr redan i be— gynnelsestadiet. Antages som en arbets- hypotes att elenergipriset nattetid är 1 a 1,5 öre/kWh lägre än vid kontinu- erlig pumpning, skulle den transport— ekonomiska vinsten i början av perio- den bli av storleksordningen 200000 kronor per år. Denna vinst är jämförd med de ökade årskostnader som orsa- kas av det större investeringsbehovet

relativt liten. En anläggning för konti- nuerlig överföring av vatten är såle- des ur ekonomisk synpunkt att före— draga. Några större fördelar ur all- männa vattentekniska synpunkter tor- de en anläggning för intermittent pump- ning inte heller erbjuda, varför utred- ningen föreslår att ledningar, pumpsta- tioner o. d. dimensioneras för kontinu- erlig transport av vatten.

Skogabymagasinets medelvattenyta ligger på +47 111 och terrängen ome- delbart söder om Hallandsås på +60 till + 70 m, medan åsen kan passeras på lägst +120 in. Det vore därför ur transportekonomisk synpunkt fördelak- tigt om en tunnel kunde anläggas ge- nom åsen. En tänkbar lösning vore där- vid att överföra vatten från Skogaby- magasinet till Rösjön och Västersjön, vil- ka skulle utnyttjas som råvattenmagasin. Möjligheterna att driva en tunnel ge- nom Hallandsås torde vara relativt go- da även om omfattande förstärknings- arbeten kan erfordras vid passage av eventuella förkastningszoner på båda sidor om åsen. Överslagsmässiga beräk- ningar tyder på att en kombination av rörledningar på sträckan Skogaby— Hallandsås och en tunnel genom åsen till Rösjön—Västersjön ur ekonomisk synpunkt skulle »kunna konkurrera med föreslagen anläggning. En överföring av råvatten från Lagan till Rösjön och Västersjön skulle emellertid sannolikt medföra en avsevärd försämring av vattenkvaliteten i dessa sjöar. Alterna- tivet får därför bl.a. —— och kanske främst — ur naturvårdssynpunkt an- ses mindre lämpligt.

l2.2.l Fjärr-vattenledning Skogaby-Hallandsås med pumpstationer o 11 12.211 Ledningssträckning En fjärrvattenledning för kontinuerlig transport av vatten från ett vattenverk

vid Skogaby till en driftreservoar vid Stavershult på Hallandsås föreslås bli förlagd i en sträckning som framgår av figur 56. Ledningen kommer under första hälften av den 18 km långa sträc- kan att gå igenom ett öppet jordbruks- landskap, där de byggnadstekniska för- utsättningarna är goda. Söder därom vidtager ett huvudsakligen skogbevuxet moränområde. De sista 3 km av led— ningssträckningen uppför Hallandsås nordsluttning sammanfaller helt med Bolmenledningens sträckning. Samman- fattningsvis bedöms förutsättningarna för ledningsbyggande på sträckan Sko- gaby—Hallandsås genomsnittligt vara gynnsammare än för en fjärrvattenled- ning Bolmen—Hallandsås, vilket åter- speglas i något lägre anläggningskost— nader, se figur 57.

Ett västligare läge för ledningen över Hallandsås har även undersökts. Led- ningen måste emellertid i en sådan sträckning passera en högpunkt på + 175 111, vilket medför att sträckning- en blir sämre ur ekonomisk synpunkt.

2000 mm

0 1200 7400 1600 1800 Ledningsdimension

Figur 57. Kostnader för anläggning av [färr- uattenledning av spännbetongrör på sträckan Skogaby—Hallandsås.

12.212 Dimensionering av transport- systemet Ledningar, pumpstationer o.d. dimen— sioneras för transport av vatten enligt tabell 56. Den ekonomiska dimensio- neringen har skett med hänsyn till an- läggningens totalekonomi, beräknad som nuvärde av samtliga årliga kostnader för anläggningen inkl. kostnader för energi, drift och underhåll. Förutsätt- ningarna för beräkningarna har varit desamma som tillämpats för Bolmen- alternativet. Eftersom utvecklingen ifrå— ga om vattenbehoven efter sekelskif- tet är ytterst svårbedömbar har vid val av ledningsdimensioner hänsyn även tagits till årskostnaderna, särskilt i bör- jan av tidsperioden. De jämförande beräkningarna visar att det skulle vara ekonomiskt fördel— aktigt att anlägga en ledning med 1 600 mm diameter år 1980 och att vid av- skrivningstidens slut utbyta denna mot en 2 000 mm ledning.

12.213 Sammanfattning av förslag till anläggning för transport av vatten Skogaby—Hallandsås

En fjärrvattenledning med 1600 mm diameter utbygges till år 1980 i en sträckning som framgår av figur 56. För uppfordring av råvatten till vat- tenverket, se 12.1, anlägges vid Sko— gabymagasinets sydligaste del en råvat— tenpumpstation. Renvattnet pumpas i ett första steg från en pumpstation i vattenverket till en driftreservoar om 10 000 ms på Hallandsås, se figur 58. För den fortsatta transporten till förbruk- ningsområdena inom västra Skåne er— fordras (i likhet med i Bolmenanlägg- ningen) ytterligare pumpning, varför en pumpstation anlägges på åsen. Enligt vad nyss nämnts skulle en 1 600 mm ledning vara tillräcklig fram till år 2020, då den bör ersättas med en 2 000 mm ledning. För att begränsa ar-

Figur 58. Fjärrvattenledning Skogaby—Hal- landsås, längdprofil med trycklinjer.

betstrycke-t i 1600 mm ledningen bör dock enligt utredningens mening an- läggandet av 2000 mm ledningen på- börjas redan år 2000 och successivt utbyggas under 20 år. År 2020 kan den då helt ersätta 1600 mm ledningen. Pumpxstationerna tillbygges i likhet med vattenverket vart tionde år för en ka- pacitet tillräcklig för påföljande tio- årsperiod.

12.214 Kostnader för transportanlägg- ningen Vid kostnadsberäkningarna har i an— läggningskostnaderna medtagits samt- liga kostnader för projektets genomfö- rande från de första översiktliga ut- redningarna till dess anläggningen ill? färdig att tagas i bruk, se tabell 58. ' I de årliga kostnaderna (se figur 59) för anläggningen ingår kostngder för vattnets uppfordring till nivån 120 in vid Stavershult på Hallandsås. Kost- naderna för pumpstationen på åsen har för att nå jämförelse med Bolmenalter— nativet även medtagits i beräkningprpa.

Tabell 58. Investeringar inkl ersättningsutbyggnader som erfordras för att, täcka'v'atten— behovet fram till år 2040

1980 Ledningar & 1 600 mm ....................... 21,0 0 2 000 mm ....................... — Pumpstationer1 ...................... 14,0 Reservoarer ......................... 1,5 Summa

36,5 |

Ai . . 1980— 1990 2000 ( 2010 2020 2030 2040 Mkr _ — — — _ 21,0 — _ 10 0 20,0 — ' 30,0 6,0 10,2 7, 3 20,8 12,2 70,5 — _ _— ;-1,5 _ 3,0 6,0| 10,2| 17,3| 42,3 I 12,2 | 124,5

1 En råvattenpumpstation och två renvattenpumpstationer, varav den ena detaljredovisats un- der vattenverket (tabell 57.)

' Mkr, öre/m3 l5

10

Vattentransport— kostnod, öre/rn3

1980 2000" 2020 2040 Är

Figur 5 9. Årliga kostnader för transport av vatten Skogaby—Hallandsås ( till nivån 120 m ).

12.3 Sammanfattning D.3.1 Skogabymläggningens utformning

Utredningen har funnit att en regional .vattenförsörjningsanläggning för västra Skåne med Lagan'vid Skogaby som vat- tentäkt lämpligen kan utformas på föl- jande sätt.

' 1) Vattenverk med intagsanordningar anlägges vid sydligaste delen av Sko- gabymagasinet, varvid vattnet bör be- handlas genom kemisk fällning, sedi- mentering, snabbfiltrering och lång-

samfiltrerm g

Bolmenaltern-ativet)

2) Fjärrvattenledning, Q1600 mm i en första etapp, utföres på sträckan Skogaby—Hallandsås (Stavershult) med en råvattenpumpstation vid Skogaby- magasinet, renvattenpumpstation i vat- tenverket samt driftreservoar och pump- station på Hallandsås.

3) En anläggning för transport av vatten från Hallandsås till förbruknings— områdena inom västra 'Skåne utformas identisk med motsvarande del av Bol- menanläggningen.

12.3.2 'Kosm'adgr

Det sammanlagda investeringsbehovet (tabell 59) fram till år 2000 för vatten- verket, fjärrvattenledningen till Stavers- hult samt pumpstationer m. m. beräknas uppgå till 123 Mkr.

För transporten av vatten från Hal- landsås till förbrukningsområdena inom västra Skåne erfordras för att tillgodo- se vattenhehoven fram till år 2000 (jfr investeringar om sammanlagt 147 Mkr (27 Mkr år 1975, _100 .Mkr år 1980 och 20 Mkr år 1990). _ En beräkning av de årliga kostnader— na för framställning av renvatten i ett vattenverk vid Skogaby och trans-

Tabell 5.9. Investeringsbehov för vattenverk, ledningar, pumpstationer o ut till Hallands— ås jämte kostnader för ersättningsutbyggnader

_ År 1980— _1980 1990 2000 i 2010 2020 ' 2030 20407 Mkr Vattenverk nyinvestering ..................... 56,3 23,8 21,0 19,8 18,3 18,3 157,5 ersättningsutb. ................... — _ 16,3 6,6 62,5 29,6 115,0 Ledningar, pumpstationer o d nyinvestering ..................... 36,5 6,0 5,5 5,0 5,0 4,5 62,5 ersättningsutb. ................... _ _ 4,7 112,3 237,3 7,7 62,0 Totalkostnad ....................... 92,8 29,8 47,5 43,7 123,1 60,1 397,0 Därav nyinvesteringar ............... 92,8 29,8 26,5 24,8 23,3 22,8 220,0

1 Häri ingår 10 Mkr för en ledning e 2 000 mm. Viss del av denna kostnad är dock hänförlig till nyinvesteringar. 2 Häri ingår 20 Mkr för en ledning o 2 000 mm. Viss del av denna kostnad är dock hänförlig till nyinvesteringar.

port av vattnet till Hallandsås har ut- förts, se figurerna 60 och 61.

Däremot har någon beräkning av de sammanlagda årskostnaderna för an- läggningen i dess helhet och eventuell fördelning av kostnaderna på de olika. delregionerna icke gjorts, då detta skul— le bli alltför omfattande. Utredningen

Mkr 40

Framställningskostnad

0 . 1980 2000 2040 Ar

Figur 60. Årliga kostnader (i Mkr) för fram- ställning av renvatten och transport av vattnet från Skogaby till reservoar på Hallandsås.

2020

har i detta avseende begränsat sitt ar- bete att belysa beräkningsmässiga kost- nader på ett antal platser inom västra Skåne.

Kostnaden för transport av vattnet från reservoaren på Hallandsås till Mörarp (anslutningspunkt för ledning- en till Hälsingborg) har beräknats till

ö re/ m3 40

O . 1980 2000 2040 År

2020

Figur 61. Kostnader (i öre/m” ) för framställning av renvatten och transport av vattnet från Skogaby till reservoar på Hallandsås.

6 öre/m” år 1980 och till 3 öre/m3 år 30 öre/ma år 1980 och 19 öre/ma år 2000 2000. Den fortsatta transporten från (före investering). I Malmö skulle kost- Mörarp till Malmö beräknas kosta 11 naderna bli högre på grund av den öre/ma år 1980 och 7 öre/ma år 2000, längre transportsträckan (53 km) eller se figur 52. 41 öre/ma år 1980 och 26 öre/ma år 2000 I Mörarp skulle renvatten under an— (före investering). givna förutsättningar komma att kosta

KAPITEL 13

Lagan—Ringsj öalternativet

Detta alternativ baseras på uttag av vatten ur Lagan vid Traryd. Råvattnet transporteras i tunnel eller rörledningar till Ringsjön, vilken utnyttjas som ett centralt vattenmagasin för Skåne. Ett för tätorter och industrier i västra Skå- ne gemensamt vattenverk föreslås an- läggas väster om Ringsjön.

En anläggning med denna utformning kan förse ett lika stort antal tätorter och industrier med vatten som en Bolmen- eller Skogabyanläggning. Dessutom ska— pas möjlighet att lösa Hässleholms fram- tida vattenförsörjning genom uttag av vatten från transportleden Lagan—— Ringsjön. Ett särskilt vattenverk måste då anläggas för Hässleholm eventuellt gemensamt med Perstorps köping.

Ett genomförande av projektet förut- sätter bl. a. att en överföring av vatten från Lagan till Ringsjön kan godtagas ur limnologisk synpunkt. Docent A. Al- mestrand vid Sydsvenska Ingenjörsby- rån AB har på utredningens uppdrag gjort en bedömning av vilka följder ur limnologisk synpunkt en överpumpning av vatten från Lagan till Ringsjön skulle kunna få, bilaga F. Almestrand framhål- ler att med hänsyn till utvecklingsten- serna under senare år i Ringsjön med ökad växtlighet och planktonproduk- tion det kan vara lämpligt att öka vat- tenomsättningen i sjön genom tillför- sel av ett elektrolytfattigare vatten. La- gan har ett sådant vatten. Almestrand anser att transiteringen av vatten kan tillstyrkas även från allmän limnologisk synpunkt.

Vid utformning av en transportan- läggning för överföring av vatten från Lagan till Ringsjön vore det önskvärt med en jämn vattenföring i transport- leden under året. Civilingenjör K. No- rén, Göteborg, har därför på utredning- ens uppdrag undersökt möjligheterna att använda Ringsjön som magasin för an- passning efter vattenförbrukningens va- riationer under året under förutsättning av en jämn tillförsel av vatten från La- gan, bilaga B. Som underlag har an- vänts utredningens egna undersökningar av förbrukningens variationer under åren 1952—61 i Malmö, Hälsingborg och Halmstad, se kap. 4.3. Noréns undersök— ningar tyder på att en dylik anpassning skulle kunna rymmas inom de regle- ringsgränser, som angivits i framlagt förslag till åtgärder som skall möjliggö- ra ett uttag av i genomsnitt 1,1 ms/s ur Ringsjön, samtidigt som vissa önske- mål beträffande lågvattenföringen i Rönne å tillgodoses.

13.1 Överföring av vatten från Lagan till Ringsjön

En anläggning för transport av råvat- ten från Lagan till Ringsjön kan sålunda genom utnyttjande av magasinerings- möjligheterna i sjön dimensioneras för en jämn överföring av vatten under året. Utredningen har räknat med att det ge- nom tillförsel av vatten till Ringsjön skall bli möjligt att utnyttja en större del av den naturliga tillrinningen utan

att nämnvärt ändra regleringsgränserna. Vid beräkning av erforderligt tillskott av vatten från Lagan har sålunda anta- gits, att i genomsnitt 1,1 1113/5 av den naturliga tillrinningen skall kunna ut- tagas ur sjön mot 0,85 1n3/s i Bolmen- och Skogabyalternativen, jfr kap. 11.3.1. Anläggningen dimensioneras även för att kunna förse Hässleholms stad med vatten. För staden och för Perstorps köping kan lämpligen uttag av vatten ske i trakten av Tyringe, där ett för de båda orterna gemensamt vattenverk anlägges. De vattenmängder som skulle behöva transporteras från Lagan fram- går av tabell 60.

De geologiska förutsättningarna för byggande av bergtunnel mellan Lagan och Ringsjön har som senare framgår av avsnitt 13.1.1.1, bedömts vara täm— ligen goda. Eftersom det blir råvatten som skall transporteras till Ringsjön kan såväl rörledningar som oinklädda bergtunnlar komma ifråga.

Uttag av vatten för vattenförsörj— ningsändamål bör i förevarande fall ske uppströms skogsindustrin vid Ströms- näsbruk, jfr kap. 9. Såsom framhållits i Skogabyalternativet bör vattenintaget förläggas till ett lugnt avsnitt av vatten- draget, såsom en kraftverksdamm e. d. för att så jämn vattenkvalitet som möj- ligt skall erhållas. Med hänsyn härtill föreslås uttag av vatten ske ur kraft-

Tabell 60. Transport av råvatten Lagan—-

Ringsjön Sträckan Sträckan År Lagan—Hässle- Hässleholm— holm ma/s Ringsjön ma/s 1980 1,1 0,9 1990 2,2 2,0 2000 3,4 3,1 2010 4,2 3,9 2020 5,1 4,7 2030 5,9 5,5 2040 6,8 6 3

verksdammen uppströms Traryd, med intaget förlagt på åns östra strand. Kraft- verksdammen är ca 5 km lång och i de nedre delarna 400—600 m bred, vilket bör garantera relativt goda strömnings- förhållanden.

Råvattenintaget för det befintliga vat- tenverket vid Ringsjön är beläget i sjöns västra del vid Sjöholmen nära sjöns utlopp i Rönneå. Ett vattenverk gemen- samt för de större tätorterna inom väst- ra Skåne bör av allt att döma placeras i närheten av det befintliga verket. Rå- vattnet från Lagan bör därför tillföras Ringsjön i dess östra del. Härigenom kommer vattnets uppehållstid i sjön att bli så lång som möjlig och därmed självreningen att underlättas i görlig män. I ledningsalternativet bör ledning- en mynna i den nordöstra delen av Östra Ringsjön, där vattendjupet är relativt stort. I tunnelalternativet måste vattnet med hänsyn till berggrundens läge ut— släppas i den nordligaste delen av den del av Ringsjön som kallas Sätoftasjön.

13.1.1 Tunnel Lagan-Ringsjön

13.111 Geologiska förhållanden, tunnelsträckning

Bedömningen av de geologiska förhål- landena och förutsättningarna i öv- rigt för byggande av en tunnel mellan Lagan och Ringsjön har skett helt med utgångspunkt från tillgängligt kartma— terial, jfr kap. 10. Främst har använts generalstabskartan samt koncept till to- pografisk karta. Värdefulla upplysning- ar om berglägen o. (1. har även erhållits från SGU:s brunnsarkiv.

Berggrunden mellan Lagan och Östra Ringsjön består huvudsakligen av gnejs. I området längs den aktuella sträck— ningen förekommer ett par morfolo— giskt framträdande horstar, och en tun— nel måste sannolikt korsa någon av de förkastningsbranter som begränsar des-

sa borstar. Äldre sprickdalar förekom- mer också inom området och måste passeras. Man kan därför förmoda att krosszoner eller lokala partier med då- ligt berg kan uppträda liknande de som förekommer vid Hallandsås och som undersökts seismiskt för tunneln Bol— men—Hallandsås. Drivning av tunnlar med så små areor som det här blir fråga om, synes emellertid möjlig även genom sådana partier, ehuru särskilda förstärk- ningsarbeten torde bli erforderliga. Des- sa torde dock bli av mindre omfattning

x [i

l

*** Skötdeniåwn

. .. E . ' Örkelljunga,; ,4 %*. LK N X & X ”Q,?" 15 ;t. G£LHOW . RÖGANAS ;» ib "AST X , ;. x iii—. xjxx , j, & 'ssfx ,, 43».

25 _aA A.SNGBORG ? . o »

Skromberga” '

Et. " (läkar) ,,".L. IMÅL; ill-:> GÅ:- z lf

IM ? '/ Strom; *stuuk

än i Bolmenalternativet, bl. a. beroende på att övertrycket i tunneln i förhållan- de till ovanförliggande grundvattenyta kommer att bli mindre och endast upp- träda på korta sträckor, se figur 71. Intaget föreslås bli placerat vid Tra— ryd på Lagans östra strand, något

uppströms kraftstationen, där jorddju- pet troligen inte överstiger 10 meter. Från Traryd till Östra Ringsjön kan tun- neln givas en praktiskt taget rak sträck- ning; se figur 62. För att i möjlig mån undvika överraskningar i form av stora

'lRARYD

Figur 62. Tunnelslräckning Lagan—Ringsjön

jorddjup har en del smärre avvikelser i sidled dock gjorts så att tunneln skall passera punkter, där berg går i dagen eller där bergläget är känt genom brunnsborrningar m. m.

Vid Tyringe väster om Finjasjön har vid brunnsborrningar framkommit att berget på vissa ställen täckes av ett 50 meter mäktigt kaolinlager. Uppgifter tyder vidare på att berget i trakten kan vara genomvittrat till stort djup, vilket medför att en tunnel måste förläggas djupt. Stort läggningsdjup för tunneln gäller även i trakten av Höör, där gnej- sen täcks av kaoliniserade ljusa bergar- ter (sandsten). Även på andra delar av sträckan Lagan—Ringsjön, där bergläge och bergart ej är kända, har utredning- en räknat med att tunneln måste för- läggas på relativt stort djup, 50—70 meter.

Vid norra stranden av den del av Östra Ringsjön som kallas Sätoftasjön, ligger berget relativt ytligt, medan jord- djupet tilltager mot öster för att vid t. ex. Ludvigsborg uppgå till ca 50 me- ter. Tunnelutloppet placeras lämpli- gen Vid norra stranden av Sätoftasjön på en plats, där jordtäcket uppgår till endast 5 meter och där det underliggan- de berget utgörs av gnejs av god beskaf- fenhet till åtminstone 100 meters djup.

13.112 Dimensionering av tunneln

Vid dimensioneringen har tre alternativ, som skiljer sig från varandra i avse- ende på tunnelarea, utbyggnadsprogram m. m., studerats.

Alt. A. En tunnel så dimensionerad att höjdskillnaden Lagan—Ringsjön (ca 70 meter) blir tillräcklig för transport av den vattenmängd som behöver över- föras till Ringsjön år 2040.

Alt. B. Två tunnlar i slutstadiet (år 2040). Den första skall vara tillräck— lig för transportbehovet viss tid framåt, medan den andra påbörjas i ett senare

200

ISO

100

50

0 2 4 6

& mys

Figur 63. Fall/örlusler i tunnel Lagan-Ringsjön vid val av olika tunnelarea (A).

skede och utbygges etappvis (sektions— vis) i nära anslutning till vattenbehovets ökning.

Alt. C. En tunnel så dimensionerad att höjdskillnaden Lagan—Ringsjön blir tillräcklig för transport av vattnet ge- nom självfall under viss del av perioden, varefter en pumpstation anlägges och ut- bygges allteftersom vattenbehovet ökar.

Beräkning av fallförlusterna i tunn— larna (se figur 63) har liksom i Bolmen- alternativet utförts enligt Mannings for— mel, med en antagen råhetskoefficient av 35.

Beträffande vattentryck i tunneln, svallningsfenomen, tunnelsprängnings— kostnader, arbetsmetoder m. m. gäller i princip samma synpunkter som redo— visas under Bolmenalternativet, se kap. 11.

En ekonomisk dimensionering av al- ternativ A (en tunnel dimensionerad för vattenbehovet år 2040) innebär inga problem; möjligen kan det diskuteras om man icke bör välja olika areor på olika delsträckor eller om icke tryck- linjerna bör anpassas i förhållande till terrängen genom avstängningsanord- ningar o. (1. Vid en dimensionering av

mn?

A Kostnad, nuvärde år 1980, för 1-tunnelalter— ternativet. B Dzo för 2-tunnelalternativet där l:a tunneln har arean A; och 2:a tunneln byggs ut sek- tionsvis i nära anslutning till behovsök- ningen. C Dzo för tunnel—pumpalternativet där tun— neln ges arean A; och pumpar installeras etappvis i nära anslutning till behovs— ökningen. I kostnaden ingår nuvärdet av framtida energi- och driftkostnader för pumpstationen.

!. 5 6 7 8 9

Figur 64. Kostnader (nuvärden) för tunnel, pumpstation sami framtida drill, uttryckta som funktion av tunnelarean (A ,).

alternativ B eftersträvas den optimala kombinationen av två tunnlar, av vilka den ena påbörjas i ett senare skede och utbygges delsträcka efter delsträcka i nä- ra anslutning till ökningen av transport- behovet. I alternativ C gäller det att fin- na den lämpligaste kombinationen av en tunnel och en successiv utbyggnad av en pumpstation som påbörjas i ett se- nare skede.

I varje alternativ har totalkostnaden för ett antal varianter jämförts, varvid kostnaderna för etappvisa investeringar samt i förekommande fall energi- och

driftkostnader uttryckts som nuvärdet år 1980; se figur 64. Beräkningarna har utförts på motsvarande sätt som i Bol- menalternativet, se kap. 11.1.1.7.

En tunnel enligt alternativ A måste, som framgår av figur 63, ha en area av minst 7,7 rn2 för att erforderlig vatten- mängd år 2040 skall kunna transpor- teras med självfall till Ringsjön. En an- läggning enligt alternativ A utförs där- för lämpligen =som en tunnel med 8 m2 area på sträckan Lagan—Tyringe och med 7 m2 area på sträckan Tyringe— Ringsjön. Uttag av vatten till ett gemen- samt vattenverk för Hässleholm och Perstorp kan ske vid Tyringe utan pumpning.

Genom att tunneln dimensioneras så att den tillgängliga höjdskillnaden mel- lan Lagan och Ringsjön, ca 70 ni, skall vara tillräcklig för att täcka transport- behovet år 2040, kommer under lång tid en stor del av den tillgängliga tryck- höjden icke att utnyttjas; se figur 65. Denna del skulle kunna användas för kraftproduktion, jfr kap. 11.1.1.5. Över- slagsmässiga beräkningar tyder dock på att lönsamheten av en kraftstation i detta fall inte skulle bli påtaglig.

Alternativ B kan utformas i flera va— rianter, vilkas totalkostnader är av sam-

m 120

Tullängti höjd som icke 40 utn ttjas

Fautörtust ] tunneln

D

1980 2020 zmoÄr

Figur 65. Alt A. Erforderlig tryckhöjd för. transport av vatten Lagan-Ringsjön.

2000

ma storleksordning. Detta belyses av kurvans flacka förlopp, se figur 64. De lägsta kostnaderna uppnås vid utbygg- nad av en tunnel med 6,5 m2 area i en första etapp. Den på kurvan angivna kostnaden för en 6,5 m2 tunnel har be- räknats för det fall att år 1980 en 6 m2 tunnel utbygges på sträckan Lagan—Ty- ringe och en 7 m2 tunnel på sträckan Tyringe—Ringsjön. Denna utbyggnad skulle vara tillräcklig till år 2020; se figur 66. Ytterligare en tunnel måste då tillkomma på sträckan Lagan—Ty- ringe. Denna tunnel får dimensionen 4 m2. Sträckan Lagan—Vittsjö bör vara klar år 2020 och sträckan Vittsjö—Ty- ringe år 2030.

Förberedelserna för dubbleringen av tunneln utföres i samband med den förs- ta utbyggnaden, så att driftavbrottet för sammankopplingen kräver så liten tid som möjligt. Kortare driftavbrott kan för övrigt accepteras, eftersom magasi- net i Ringsjön är mycket stort. Härtill kommer att transportsystemet under en stor del av perioden, speciellt närmast efter en etapputbyggnad, har en viss överkapacitet, varför återfyllningen av magasinet kan ske tämligen snabbt.

Även kostnadsfunktionen för alterna- tiv C är som framgår av figur 64 mycket

m 120 80 Tillgänglig tryck- höjd som icke utn tt'as Fallförlust i tunneln 0 i . 1980 2000 2020 2040 Ar

Figur 66. Alt B. Erforderlig tryckhöjd för tran- sport av vatten Lagan-Ringsjön.

flack. Minimipunkten är belägen vid en tunnelarea av 6,5 m2. Utföres en tunnel med 6,5 m2 area på sträckan Lagan— Tyringe och på sträckan Tyringe—Ring- sjön med 6 m2 area kan transporten av vatten fram till år 2020 ske enbart med utnyttjande av tillgänglig tryckhöjd.

Den pump-station som erfordras år 2020 kan lämpligen förläggas vid Ty- ringe och dimensioneras så att ytterli- gare pumpstationer inte erfordras för att täcka transportbehovet år 2040. I slutet av perioden kommer uppford- ringshöjden i pumpstationen att uppgå till 50 meter, se figur 67.

13.113 Jämförelse mellan de olika alternativen

Nuvärdet av erforderliga investeringar och framtida driftskostnader blir av samma storleksordning, oavsett vilket alternativ som väljes, se figur 64. Alter- nativ A med en tunnel utbyggd för att täcka transportbehovet år 2040 kräver givetvis den största investeringen i be- gynnelseskedet. Alternativ B och C krä- ver båda mindre investeringar år 1980. Däremot kommer de sammanlagda kost- naderna (i alt. B investeringar för'två tunnlar, i alt. C kostnaden för en tunnel år 1980, en pumpstation år 2020 samt pumpningskostnad åren 2020—2040) att

m 120 80 Tlllgänglig tryck- höjd so icke tn tt'.s 1.0 ” Falliörtust i tunneln | 0 . 1980 2000 2020 2040 Ar

Figur 67. Alt C. Erforderlig tryckhöjd för tran- sport au vatten Lagan—Ringsjön.

bli större i alternativen B och C än i alternativ A. Alternativ B med två tunn- lar blir i detta avseende dyrast.

Även beträffande de årliga kostnader- na för anläggningarna och utveckling- en av kostnaderna för vattentransporten på lång sikt är alternativen jämbördiga, se figurer 68—70. Transportkostnaderna för vatten blir i alternativ A något hög- re än i alternativen B och C fram till år 2020 för att därefter sjunka till ett läg- re värde, 3 öre/ms. Alternativen B och C blir i detta avseende sinsemellan lika till år 2020 (4 öre/m3), varefter alterna- tiv B blir något dyrare (4,5 öre/m'a').

Möjligheterna att anpassa transport- förmågan efter en långsammare eller en snabbare ökning av vattenbehovet än som förutsatts är väsentligt annorlunda i alternativ A än i alternativ B och C. Om vattenbehovet skulle öka långsam- mare -och till ett lägre slutvärde än som antagits, kommer en tunnel enligt alter— nativ A att få en överkapacitet, som inte ekonomiskt kan utnyttjas. Alternativen B och C med en mindre tunnelarea i begynnelseskedet är däremot lättare att anpassa till de ändrade förhållandena. Den första tunneln kommer att ha valts för stor endast i det fall vattenbehovet i

Mkr, öre/m] 20

. |

'. Tr nsportkostnud, öre/nf . / , . L

10 '

1980 2020 2040 År

Figur 68. Kostnader för transport av vatten i tunnel (alt A) Lagan-Ringsjön.

2000

Mkr, öre/ni" 20

15

. l . T(gynsportkostnad, öre/313

l l l l l l 1 I I 1 l . .

lO

: Årskostnad, Mkr

5 i '- ...."-.l-.."_l ....

1980 2000 2020 2040 År

Figur 69. Kostnader för transport av vatten i tunnel (alt B) Lagan-Ringsjön.

slutstadiet skulle stanna vid 75 % lägre värde än förutsatt.

Skulle vattenbehovet öka hastigare än utredningen utgått ifrån och till ett hög- re slutvärde, måste en tunnel utförd en- ligt alternativ A kompletteras på något sätt för att erforderlig tran—spvortkapa- citet skall kunna erhållas. Genom iu— sättning av en pumpstation med lika stor uppfordringshöjd som i alternativ C skulle en ökning av kapaciteten med 35 % kunna erhållas. Alternativen B Mkr,:"jre/m3 '1 o . 1980 2000 2020 2040 Ar

Figur 70. Kostnader för transport av vatten i tunnel (alt C) Lagan—Ringsjön.

och C kan även anpassas till de nya förutsättningarna dels genom en tidi- gareläggning av planerade komplette- ringsåtgärder, dels genom en justering av omfattningen av de för senare ut— byggnadsetapper planerade åtgärderna och av dimensionerna hos de anlägg- ningsdelar som tillkommer senare. Om alternativ B exempelvis kompletteras med en 4 m2 tunnel på sträckan Ty- ringe—Ringsjön ökar transportkapaci- teten med ca 20 %. Om alternativ C kom- pletteras med ytterligare en pumpstation med samma pumpningshöjd som tidi- gare fås en ökning av kapaciteten med likaledes 20 %.

13.114 Val av tunnelalternativ

Av föregående avsnitt framgår att al- ternativ A med en 8 m2 tunnel utbyggd år 1980, dimensionerad för att med ut— nyttjande av höjdskillnaden Lagan—— Ringsjön kunna täcka transportbehovet år 2040, på lång sikt skulle bli den bil— ligaste lösningen, under förutsättning att vattenbehovet inom västra Skåne utvecklas i enlighet med utredningens antaganden. Alternativet kräver dock större investeringar i begynnelseskedet än de övriga alternativen. Denna merin- vestering kan anses »bortkastad» om vattenbehovet inte blir så stort som an- tagits. Utvecklas å andra sidan vatten— behovet hastigare och till ett större vär- de än det som förutsatts måste tunneln kompletteras på något sätt för att till- räcklig transportkapacitet Skall erhållas.

Alternativen B och C kräver lägre begynnelseinvestering än alternativ A. När transportbehovet ökat så att den tillgängliga tryckhöjden mellan Lagan och Ringsjön inte är tillräcklig för att transportera erforderliga vattenmäng— der, kan anläggningarna kompletteras med dubbleringstunnel resp. pumpsta- tioner.

Med hänsyn dels till ,den stora ;osä-

kerheten i bedömningen av vattenbeho- ven efter sekelskiftet och dels till den tekniska utvecklingen synes det där— för motiverat att välja något av alterna— tiven B och C.

Utredningen förordar alternativ C som innebär utbyggnad av en tunnel med 6,5 m2 area på sträckan Lagan— Tyringe och 6 m2 area på sträckan Ty— ringe—Ringsjön. Om vattenbehovet ökar så som antagits, anlägges en pumpsta— tion vid Tyringe år 2020.

13.115 Kostnader för en anläggning enligt alternativ C I investeringskostnaderna ingår alla kostnader för projektets genomförande, alltså förutom själva byggnadskostnader- na även kostnader för bl. a. undersök- ningar, projektering, konstruktion, ska- deersättningar o. s. v. (dock ej ersätt- ningar till vattenkraftintressenterna). Räntekostnader under byggnadstiden, vilken antagits uppgå till 4 år, ingår. Årskostnadsberäkningar har genom- förts under samma förutsättningar be-

Tabell 61. Investeringsbehov för tunnel, pumpstationer o (1

År

1980 2020

Mkr

Tunnel Lagan-Tyringe (6,5 m”) och Tyringe- Ringsjön (6 rn?) Transportorter ..... 8 5 Tunnelsprängning. . . 85,0 Förstärkning, normal 8,5 Förstärkning, speciell 5 0 Intag vid Lagan

Utlopp i Ringsjön ..... Diverse arbeten ....... Skadeersättningar .....

Pumpstation vid Tyringe ............ 5,0

110,0 5,0

Summa

Sammanlagt år 1980—— 2040 ............... 1 15

2.0

Figur 71. Tunnel Lagan—Ringsjön, längdprofil med trycklinjer.

träffande avskrivningstider, räntefot m. ni. som i alternativet tunnel Bolmen —Hallandsås. Transportkostnaderna för vatten beräknas år 1980 uppgå till 17 öre/m=! för att sjunka till 6 öre/m3 år 2000 och på lång sikt till 4 öre/ms; se figur 70.

13.1.1.6 Genomförande

Förhållandena ur byggnadssynpunkt är likartade som i Bolmenalternativet. De problem som hör ihop med byggandet behandlas därför inte närmare här. Byggnadstiden för tunneln har vid gäl- lande tekniska och ekonomiska förut- sättningar bedömts till 4 år.

13.1.2 Fjärrvattenledning Lagan-Ringsjön

Vid denna lösning av transportproble- met kan fjärrvattenledningen för över- föring av råvatten från Lagan till Östra Ringsjön dimensioneras för en jämn transport av vatten under året enligt tabell 60. I likhet med vid tunnelalter— nativet sker uttaget av vatten lämpligen ur kraftverksdammen uppströms Tra- ryd på + 125 111. En ledning härifrån

till den norra delen av östra Ringsjön skulle få en längd av drygt 8 mil.

13.1.2.1 Ledningssträckning, byggnads- tekniska förutsättningar

Den norra delen av området mellan Tra- ryd och östra Ringsjön utgör en del av det sydsvenska höglandet och ligger på en nivå mellan 125 och 150 m. Ter- rängen består huvudsakligen av skogbe- vuxen moränmark, där moränen ofta är blockrik. Inom de nordligaste delarna finns även stora moss- och myrmarker, vilka inte helt kan undvikas vid ett led- ningsbygge. Söderut avgränsas det stora lnoränområdet av en utlöpare av Kris- tianstadsslätten, som sträcker sig i väst- lig riktning förbi Finjasjön mot Tyringe.

Söder om slättområdet vid Finjasjön vars medelvattenyta ligger på + 42,5 m stiger landskapet äter upp mot Linde- rödsåsen, som här når upp till nivån 125—130 m. Markförhållandena på den återstående sträckan ner mot Ringsjön är betydligt gynnsammare än norr om Finjasjön. Området är visserligen lik- artat till karaktären men moränen är blockfattigare och försumpade områ-

den saknas i stort sett. Vägnätet är ock— så genomgående tätare och av bättre kvalitet. Närmast Ringsjön vidtager öp- pen jordbruksbygd med ur lednings— byggnadssynpunkt gynnsamma mark- förhållanden.

Intaget av vatten har placerats på La- gans östra strand och 2 km uppströms kraftverket vid Traryd; se figur 72. Vatt- net kan här uttagas på relativt" stort djup gen-om en kort intagsledning.

Ledningen har från Traryd till Finja- sjön givits en i möjlig mån rak sträck- ning. Smärre avvikelser i sidled blir

dock nödvändiga för att undvika ur byggnadstekniska synpunkter särskilt svåra markområden. Moss- och myr- marker med liten utsträckning och med ett djup till fast botten understigande 5 ni har därvid i allmänhet inte bedömts utgöra något hinder för ledningsbyg- gande. Vid bedömningen av lämplig led- ningssträckning har övervägts att helt kringgå de ur byggnadssynpunkt myc- ket besvärliga och betydande moss- och myrmarkerna mellan Traryd och Finja- sjön. Att förlägga ledningen till områden där markförhållandena är väsentligt

.TRARYD dfugna'i

; ' / Strömsgasbruk (

.”

:KLIPPÅN 1) "© ----- IxLE

...alnegholmo- XA Hanen/hed x

* 5200 ; HALSINGBORG xx %;le

Skrombergci '

,. vulöv X Vattenverk

QN”; BSK-RÖWA Marieholm

"x

©ESLÖV

/_L-

' """” ""il'Nstöv ”©—

XXX! varom—”Nf— lummig; %

Figur 72. Fidrrvattenledning Lagan-Ringsjön, översiktskarta.

gynnsammare, skulle emellertid med- föra en mycket stor förlängning av led- ningssträckningen och därigenom hög- re kostnader.

Söder om Finjasjön förlägges ledning- en i en båge mot öster, i första hand för att undvika ett område väster om Tjörnarpssjön, där fritidsbebyggelsen är omfattande och markförhållandena besvärliga. I andra hand motiveras sträckningen mot öster av pumptek- niska önskemål. Ledningen på sträckan närmast Ringsjön bör nämligen ligga så lågt som möjligt.

Sammanfattningsvis har de byggnads- tekniska förutsättningarna för anlägg— ning av en fjärrvattenledning bedömts vara mindre goda på den norra delen av sträckan Traryd—Ringsjön, beroen- de på bl. a. stora sankmarker och ett förhållandevis glest vägnät. Söder om Finjasjön är såväl mark- som vägförhål- landen—a avsevärt gynnsammare.

13.1.2.2'K0stnader för anläggning av större vattenledningar

Anläggningen har utformats för ett högs- ta arbetstryck av 10 kp/cm2, vilket med- ger att ledningarna ur teknisk synpunkt kan utföras antingen av spännbetong- rör eller av stålrör. Liksom övriga fjärr- vattenledningar har ledningen Lagan—— Ringsjön kostnadsberäknats under an- tagandet att spännbetongrör används; se kap. 10.

Anläggningskostnaderna är beräkna- de med utgångspunkt från prisläget år 1963 och hänsyn har tagits till de sär- skilda byggnadstekniska förutsättningar som gäller för den valda ledningssträck- ningen. I de totala anläggningskostna- derna ingår som tidigare framhållits samtliga kostnader från den första över- siktliga utredningen till dess ledningen är färdig att tagas i bruk.

För _att en jämförelse med tunnelal- ternativet skall bli möjligt har kostnads-

lir/m 1500

1000

Dubblerings— eller orsöttningsledning

1200 lÅOO Ledningsdicmeter

Figur 73. Kostnad för anläggning av fjärrvatten- ledning av spännbetongrör på sträckan Lagan— Ringsjön.

beräkningarna spänts över en tid av 60 år, d. v. s. anläggningen har dimen- sionerats för denna tidrymd. Detta med- för att dels dubblering av ledningar kommer att ske och dels även utbyte av ledningar (tjänstetid 40 år) blir aktuellt. Kostnaderna för dubblerings- och ersätt- ningsledningar har bedömts bli något lägre än för den första ledningen, bl. a. på grund av lägre projekteringskostna- der och lägre räntekostnader under byggnadstiden; se figur 73.

13.1.2.3 Ekonomisk dimensionering av transportsystemet Transporten av vatten från Lagan till Ringsjön, kan, som framgår av figur 76, med hänsyn till transportsättet uppde- las i två etapper. Den första från in- taget till en punkt på + 120 m _— 76 km från intaget (punkten benämnes fort- sättningsvis punkt 76) —— dit transpor- ten kommer att ske genom pumpning. Den andra etappen sträcker sig från punkt 76 till Ringsjön. På denna sträcka kan vattnet till följd av att Ringsjön lig- ger på väsentligt lägre nivå än punkt 76 (höjdskillnaden är 65 m) transporte— ras med självfall till sjön. De båda etap- perna har behandlats var för sig vid de jämförande optimeringsberäkningarna,

Tabell 62. Alternativa ledningsutbyggnader Traryd _ punkt 76

Ledningsdimension, mm

År Alt. 1 | Alt. 2 | Alt. 3

1980 ......... 1 0 1200 1 E 1400 1 25 1600 1990 ......... 1 E' 1200 —— — 2000 ......... -— 1 0 1400 — 2010 ......... — — —' 2020 ......... 1 25 1400 1 2 14002 0 1400 2030 ......... 1 G 1400 ——

som ligger till grund för val av lednings- dimensiouer m. m.

Utgående från en viss beräknad trans— portkapacitet vid varje ledningsdimen- sion och från önskemålet, att arbets- trycket i ledningarna normalt inte bör överstiga 10 kp/cm2 har för sträckan Traryd—punkt 76 tre utbyggnadsalter- nativ närmare studerats; se tabell 62.

Vattenleveransen har beräkningsmäs— sigt antagits konstant efter år 2040, var- för några nya ledningar icke tillkommer efter denna tidpunkt utan befintliga led- ningar förnyas allt efter behov.

Beräkningarna har givit till resultat, att det sammanlagda investeringsbeho- vet för ledningar och pumpstationer till år 2040 uppgår till ca 310 Mkr för al- ternativ 1, till 270 Mkr för alternativ 2 och till 280 Mkr för alternativ 3. För den första tjugoårsperioden, alltså till år 2000, uppgår motsvarande kostnader till 140 Mkr, 95 Mkr resp. 110 Mkr. Al- ternativ 2 skulle således ur investerings- synpunkt vara att föredraga. Detta gäller särskilt vid jämförelsen för perioden fram till år 2000.

Nuvärdet av samtliga anläggnings-, drift-, energi- och underhållskostnader har beräknats till ca 190 Mkr för alter- nativ 1 och 180 Mkr för vardera alterna- tiven 2 och 3. De båda senare alternati- ven skulle alltså ur totalekonomisk syn- punkt vara jämförbara.

1980 2000 2020 2040 Är

Figur 74. Kostnad för transport av vatten Traryd —- punkt 76.

En jämförelse mellan alternativen i avseende på kostnaden för transport av vatten under den första delen av pe- rioden talar också för alternativ 2; se figur 74.

Överslagsmässiga beräkningar tyder på att förhållandet mellan kostnaderna för de tre alternativen inte nämnvärt påverkas av t. ex. måttliga förändring— ar av räntesatsen.

Sträckan punkt 76—Ringsjön, som är

ut'/s 10

11.00 löw mm

1200

Ledningsdiameter

800 1000

Figur 75. Rörledningars transportförmåga vid 4,9 resp 9,7 %, lutning..

..3...

20 30

Pumpstation

50 60 70 80

Figur 76. Ffärrvattenledning Lagan-Ringsjön, längdprofil med trycklinjer.

9 km lång, kan med hänsyn till lut- ningen uppdelas i en 4 km sträcka med i genomsnitt 4,9 0/00 lutning och en 5 km sträcka med i genomsnitt 9,7 %., lut- ning.

Ekonomiska jämförelser mellan alter- nativa lösningar har visat att en utbygg- nad av en ledning med 1 200 mm dia- meter år 1980, vilken kompletteras med ytterligare en ledning med samma dia— meter är 2000, skulle vara ekonomiskt fördelaktig.

13.12]; Förslag till fjärrvattenledning för överföring av vatten från Lagan till Ringsjön En fjärrvattenledning i redovisad sträckning mellan Lagan och Ringsjön skulle enligt utredningens beräkningar få följande utformning. År 1980 anlägges på sträckan Traryd—punkt 76 (S Rö- rum) en ledning med 1400 mm dia- meter och på den återstående delen till Ringsjön en 1200 mm ledning. An- läggningen dubbleras år 2000 med en

ledning av samma dimensioner på de två delsträckorna. Vid platsen för ut— taget ur Lagan, 2 km uppströms kraft- verket i Traryd, anlägges en pumpsta- tion, som skall uppfordra vattnet till en driftreservoar om 10 000 ms belägen på sträckans högsta punkt +155 m, 7,5 km från intaget; se figur 76.

Under den första delen av den tids- period utredningen överspänner, skul- le erforderlig vattenmängd kunna trans- porteras till Ringsjön utan ytterligare pumpning. Redan efter några år blir det emellertid nödvändigt med tryck- stegring vid Finjasjön och efter ytterli- gare några år även vid reservoaren på ledningens högpunkt. Förhållandet kom- mer att bli likartat efter ledningsut- byggnaden år 2000. Ehuru anläggandet av dessa två pumpstationer skulle kun- na anstå några år, förordar utredningen dock att de utbygges redan år 1980. Utbyggnad av pumpstationsbyggnader- na sker sedan vart tjugonde år och pumputrustningen kompletteras i takt

2040 År

1980

2020

Figur 77. Årliga kostnader för fjärrvattenledning Lagan-Ringsjön med pumpstationer o d samt kostnader för transport av vatten.

med behovsökningen. Vid punkt 76 an- lägges en driftreservoar med en volym av 10 000 m3.

Nivåskillnaden mellan punkt 76 (+ 120 m) och Ringsjön (+ 54 ni) kan vid föreslagen ledningsdimension icke utnyttjas utan tidvis kommer stora ener-

gimängder att »släppas» i Ringsjön. Möjligheterna att utnyttja överskotts- energin genom att t. ex. anlägga ett kraftverk har studerats. Överslagsmäs- siga kalkyler tyder dock på att en sådan lösning inte skulle förbättra transport- anläggningens totalekonomi. Om energin sålunda inte kan tagas i anspråk för nå- got ändamål, måste särskilda åtgärder vidtagas för att reducera vattnets has— tighet vid utloppet i Ringsjön.

13.125 Kostnader för föreslagen trans— portanläggning Investeringsbehovet framgår av tabell 63.

Som framgår av figur 77 kommer transportkostnaden för vatten Lagan— Ringsjön att, om vattenbehovet utveck— las som beräknat, sjunka från 22 öre/ms år 1980 till ca 10 öre/m= i framtiden.

Nuvärdet av samtliga investeringar och framtida kostnader för energi, drift och underhåll beräknas till ca 220 Mkr.

13.2 Vattenverk vid Ringsjön

Råvattenuttaget för den anläggning som sedan år 1963 förser Hälsingborg,

Tabell 63. Investeringsbehou jämte kostnader för ersättningsutbyggnader för fjärrvatten- Iedning Lagan—Ringsjön med pumpstationer o d ___—___—

År 1980 1990 2000 .2010 2020 2030 1980— 2040 Mkr Ledning Lagan-punkt 76 82,31 —— 74,71 — 74,7 -— 231 ,7 Ledning punkt 76-Ring- sjön ................. 7,7' -— 7,02 —— 7,0 —— 21,7 Inlopps— och utloppsanord— ningar ............... 2,8 — —- —- 2,8 — 5,6 Pumpstationer, 3 st ...... 14,1 2,1 16,2 4,2 18,3 6,3 61,2 Driftreservoarer, 2 st ..... 3,0 — — 3,0 — 6,0

___—___—

Summa 109,9 2,1

1 Ledningsdimension 12! 1 400 mm. * Ledningsdimension 25 1 200 mm.

97,9 4,2 105,8I 6,3 3263.

Landskrona och Eslöv med vatten sker i närheten av Ringsjöns naturliga ut- lopp, Rönne å. Vattnet behandlas i ett vattenverk vid Stehag genom mikrosil- ning, långsamfiltrering, klorering och alkalisering. Verket är utbyggt för en genomsnittlig produktion av 0,66 m3/s, vilken beräknas vara tillräcklig för de tre städerna till i mitten av 1970-talet. Ansökan om ökning av uttaget ur Ring— sjön till 1,1 m3/s har dock redan ingivits till Söderbygdens vattendomstol.

13.2.2 Vattenbehandling

Transitering av vatten från Lagan till Ringsjön har som framgår av bilaga F bedömts kunna tillstyrkas ur allmän limnologisk synpunkt. Successivt kan dock en sådan överledning komma att medföra en märkbar förändring av vat- tenkvaliteten i Ringsjön genom att an- delen Laganvatten ökar. Vid en över- ledning av i genomsnitt 5 mS/s har vatt- nets färgstyrka sålunda bedömts kunna öka från f. n. ca 25 mg Pt/l till 50 mg Pt/l. Däremot antages inte någon större ökning av permanganatförbrukningen ske. Förändringarna av vattenkvalite- ten medför att nuvarande reningsmeto- der på lång sikt inte blir tillräckliga.

I ett första skede, så länge den vatten— mängd som överledes från Lagan är relativt liten i förhållande till den na- turliga tillrinningen till Ringsjön, bör dock den behandlingsmetod som nu tillämpas kunna vara tillfyllest. Renings— åtgärderna måste sedan successivt an- passas till förändringarna i vattenkva- liteten som föranledes av att överled- ningen Ökar. Det är emellertid omöjligt att enbart på grundval av nu tillgängligt analysmaterial och utan ingående bland- nings- och reningsförsök med bestämd- het avgöra, vilka behandlingsåtgärder som kan bli nödvändiga i framtiden. Ut- redningen har dock funnit det sannolikt

att råvattenbeskaffenheten kommer att förändras, så att det för framställning av ett tillfredsställande renvatten så småningom kommer att erfordras ke- misk fällning, snabbfiltrering, desinfek- tering och alkalisering.

13.2.3 Erforderlig produktion av renvatten Vattenförsörjningen för västra Skåne bör enligt utredningen kunna klaras till omkring år 1980 genom ett intensivare utnyttjande av dels de lokala vatten- täkterna, dels Ringsjön och Vombsjön. En förutsättning härför är att Ringsjö- anläggningen utbygges för en genom- snittlig produktion av 1,1 mS/s, maxi— malt 1,4 m3/s, och att vid Vombsjöan- läggningen kan uttagas i medeltal 1,5 m3/s, maximalt 2,0 m3/s. Driften vid anläggningarna måste samordnas genom att en förbindelseledning anlägges. En utbyggnad av det befintliga vattenver— ket vid Ringsjön från kapaciteten 0,66 mS/s till en kapacitet av i genomsnitt 1,1 mS/s blir nödvändig redan i mitten av 1970-talet. Utredningen har valt att räkna med att ett kemiskt fällningsverk måste vara utbyggt år 1980 och då ersätta det be— fintliga långsamfilterverket. Kapacite- ten måste redan detta år uppgå till i ge- nomsnitt 2,0 mB/s. För att klara pro- duktionsökningen av vatten från i ge- nomsnitt 0,66 till 1,1 mals under tiden 1975—1980 kompletteras det befintliga vattenverket antingen med ytterligare långsamfilter eller med provisoriska an- ordningar för t. ex. ozonisering eller koldioxidbeh'andling. Det befintliga vat- tenverket kan efter år 1980 utnyttjas för kompletterande behandling av det kemiskt renade vattnet i smakförbätt- rande syfte. Självfallet kan det också komma i fråga att fortsätta driften av lån-gsamfilterverket parallellt med att

Tabell 64. Erforderlig vattenproduktion vid Ringsjöverket _a

År Genomsnittligt Maximalt under under året, m3/d ett dygn, ma/d a_—

1980 174 000 226 000 2000 351 000 456 000 2020 486 000 632 000 2040 620 000 806 000

ett kemiskt fällningsverk anlägges och tas i drift. Även andra kombinationer är tänkbara men utredningen har an- sett sig kunna på detta översiktliga sta- dium kalkylera så som ovan angivits.

Fällningsverket dimensioneras för att tillsammans med Vombanläggningen och vissa lokala vattentäkter kunna täcka det i kap. 6 angivna vattenbehovet un- der året inom förbrukningsområdena i västra Skåne; se tabell 64.

För dimensioneringen av verket gäl- ler även att det måste få en sådan kapa- citet att vattenbehovet under maximi— dygnet kan täckas, jfr kap. 10.

13.2.4 Förslag till vattenverk vid Ringsjön Ett vattenverk för ovan angiven vatten- prodnktion förlägges lämpligen i närhe- ten av det befintliga Ringsjöverket. Ver- ket planeras för kemisk fällning, sedi- mentering, snabbfiltrering samt desin- fektering och alkalisering av vattnet och får därigenom i princip samma utformning som ett vattenverk vid Bol- men, se kap. 11.2.2. En råvattenpump- station anlägges vid Ringsjön. Ledning- en därifrån till vattenverket blir ca 2,5 km lång. Det avloppsvatten, som erhålles vid spolning av filter och tömning av sedi- menteringsbassänger, kan knappast återledas till Ringsjön eftersom kvan- titerna blir stora. Någon annan reci- pient än Rönneå finns inte i närheten. Utredningen föreslår med hänsyn här-

Tabell 65. Erforderliga investeringar för ett vattenverk vid Ringsjön

Ersätt— Nyinves- ningsut- Å teringar byggna- Summa * (! er Mkr __ 1980 ......... 51,1 _ 51,1 1990 ......... 15,5 —— 15,5 2000 ......... 14,5 12,5 27,0 2010 ......... 13,0 3,0 16,0 2020 ......... 13,5 55,6 69,1 2030 ......... 14,0 19,0 33,0 1980—2040 121,6 | 90,1 | 211,7

till, att avloppsvattnet från vattenverket avledes till Rönneå nedströms Bollamöl- lan via en 7 km lång avloppsledning.

13.2.5 Kostnader för ett vattenverk vid Ringsjön En första etapp av det kemiska fäll- ningsverket förutsättes vara färdigställd till år 1980. Därefter utbyggs verket vart tionde år. Erforderliga investe- ringar framgår av tabell 65. De rörliga kostnaderna för behand- ling av vattnet inklusive kostnader för kemikalier, intern pumpning, personal m. m. har uppskattats till 4,6 öre/ms. De sammanlagda årliga kostnaderna för vattenverket, exklusive kostnader för transport av råvatten Ringsjön-vatten- verket, beräknas stiga från 6,8 Mkr år 1980 till 19,5 Mkr år 2040, se figur 78. Kostnaden för framställning av ren- vatten väntas under samma period sjun— ka från 10,5 öre/ms till 9 öre/ms.

13.3 Transport av vatten från ett vatten- verk vid Ringsjön till förbrukningsområ- dena

13.3.1 Fördelning av framtida vattenbehov

Tre större områden, Malmö-Lundområ— det med Kävlinge-Furulund och Trelle- borg, Hälsingborg-Landskronaområdet

Mkr, öre/m3 25

2vo År

0 1980 2000 2020

Figur 78. Årliga kostnader för ett vattenverk vid Ringsjön samt kostnader för framställning av renvatten (exklusive transport av vatten från Ringsjön till vattenverket, se ngar 88).

med Höganäs samt Bjuv-Å—storp-Ängel- holmsområdet med Klippan, svarar för den helt övervägande delen av vatten- förbrukningen inom det stora område som vattenverket skall betjäna. De vat- tenmängder som huvudledningarna mås- te kunna transportera under medel— respektive maximidygn åren 1980 och 2000 har schematiskt angivits på figu- rerna 79—82.

1332 Principntformning av anläggningen

Ledningar och pumpstationer m. in. har med hänsyn till svårigheterna att be- döma fördelningen av vattenbehovet i framtiden inom Skåne endast dimensio- nerats för att täcka transportbehovet år 2000. En anläggning kan med hänsyn till antaget behov av tillskott av vatten till de olika tätortsområdena i princip utformas som framgår av figur 82. Genom att vattenverket placerats på en nivå av 85 ni skulle renvattnet, i likhet med vad som f. n. sker från Ring-

sjöverket till Hälsingborg, kunna trans- p-ortenas med självfall fram till de olika förbrukningsområdena. Vattnet skulle sedan få upp-fordras till de olika hög- reservoarern'a genom lokala pumpstatio- ner. En fördel med ett sådant arrange- mang skulle vara att trycket i huvudled- ningarna kan hållas relativt lågt och att trycket i distributionsnätet inom de olika förbrukningsområdena kan an- passas efter de lokala förhållandena.

En höjning av vattentrycket genom en central pumpstation till en nivå som möj- liggör att vattnet ledes in direkt på dist- ributionsnätet inom tätorterna skulle ur bl. a. övervakningssynpunkt vara att föredraga. Härtill kommer att trans- portekonomin i sådant fall skulle kunna förbättras på vissa sträckor genom att mindre ledningsdimensioner kan väl— jas än vid självfall. Utredningen har med hänsyn härtill valt att räkna med att en central pumpstation anlägges i an- slutning till vattenverket; jfr kap. 11.3.2. Lokala pumpstationer kommer trots det- ta ändock att erfordras vid Säby för Landskrona, vid Åstorp för Bjuv och Ängelholm samt vid Vellinge för Trelle- borg och Skanör—Falsterbo. Det slut- liga valet av transportsätt får bli beroen- de av resultaten av de ytterligare om- fattande undersökningar som erfordras.

För vattentransporten beräknas rör- ledningar tmed 500—1 200 mm diameter bli erforderliga.

13.3.3 Ledningssträckningar, byggnadstekniska förutsättningar

Bedömning av vilka sträckningar av ledningarna som är lämpliga har utförts med stöd av tillgängligt kartmaterial och genom studier av flygbilder i spe— gelstereoskop, jfr kap. 10. Endast smär- re kompletterande fältstudier har skett. Några markundersökningar har ej ut- förts.

Eter/ef- % & Vaffenbe/my [”Å] gauge ' %% x x Behov som fl./(goda?: , i. '; 0» Älva/hah genom Avén/a mätman-r (”'/0) (00000) _ &. 1:000 Va/fen/IY/Å'nse/ (”;?) 00'000 & (4000) x .,. *— g _; &. xx . . __ ”av 7000 _ 5000 _; ”530,75: _ X ' '" * å ä .......... 1 ä ' ä 5 ' : :tw- " '( %::Mah 25002 5 % fgoååa 'D kr?/”fo 9000 X _ (6000) 7000 | 0000) X 47th i: : é _ 5000. s g,; 3. , X- ”0001 * W X ij. - 3

67000

åt

landa-krona på; /9000 :i (4000) X I - X Kor/myr woo & Föra/und $ ' %* 4000 & % float:) &, & % $

”00770, /5 7 000

mce/cw” mama "% runway?” 00000 "2

Figur 79. Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön under medeldygn år 1980.

73/ar/er % å % teffenbebay (% anwa % % Behar som f/YZyadzse-J :* :, ' genom åka/a m/fenlfo'zérér/"Zy/O0'000) Q & Ånge/bah ”, % 1— 49000 % lef/enf/Wame/ ( A) aa'ooa & & (5000) = X ' _ "* » & X 60 -;_ m XX o *- & mom 9000 I , __ :: & ," Hyena: ****************************** _""'=£ % mom ; &ij ffa/70 Pers/arla __ (s: 000) ' 25 00” 9000 f Q (_) & Q & _a I - _l, %&rnyäary % 63 000 ” & ”* å ”M_— [analex-rens 25 000 (5000) w_ _ 303975», /47 wa '%' Kär/thy:- Ertl/und 5000 pewa) ”a/mo' m 2 / 7 000 Wwv*—”*w (35000) _ % 'w 7'r-e//ebarå , 30 '000 1,0/776ng (20000) mede/dyyn /00'000 "70 !! %x. dygns/Jrårz/kn/ng anges kunna max. ayy/I /.3'0 000 ”Zl

fa'a'as genom allt!?; f/v'n referred/'er—

Figur 80. Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön under maximidggn år 1980 (antagen maximidygnsfaktor 1,3).

Tittar/w- % % Va/fenbe/mr 073) 00 "000 äebay Jam rti/yxa”: _ & ' M ' & någe/bam genom kkp/b menee/ef- (%)/00 000) % * & ”000 Vafknf/W'b'rJe/ [”%/00 000 & _ % & 3000) *— g _. & & _ ”ö. N . xo (x. __ 'N "& 2/000 0000 5 ” 00” #099' m's % 23000 (7000) #å'lS/hgéory 74 '000 [4000] g & gg /// 000 & __N'X; Lana/skm _ _— x *; .— 20 "000 ' * 'x =». (4- 000) x 25, v %- Ring:/'o'” fS/o'l/ 95 000 ”70 x? '000 Å'o'V/fnge- 3000 (3 'om)

föra/und % 6 000

7Fe//ebor _ 56 000 Vernes/'o'” , 05000) mace/ayy” /00_000 30 max_a'yyn /50000 /$'

Figur 81. Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön under medeldygn år 2000.

727'f0r/cr % Vaf/enbe/vw/ / "'i/) 00 "000

Behar som f/Y/gaa'ases , genom kura/0 ffa/fenfäkfer (”%)/00 000)

Alpe/ham 07000 % Vai/enf/YfJ/se/ (”ZP/00000 (5000) =- #chono's 50000 % (9000) | % i - ; &] ”a'/singborg ; 96000 (5000) % & % kl. Åanaé'krana 38000) (5000) Å'o'y/I'nye- 400” Furu/und "% ' 0000 %& i 0000) ,? XX % . ål X . 205000N ” J,, 4— & M/nvo' 320000 """ (55000) » > ?_'"'"" ål; ”30:00ng % ' 47000 % Val/70.570?) _, (20 000) mcb/dygn /00'000 %, J/Vax.a_j,ynafofrbrukn/by anfaye-s kur/na qujgn /50 000 ”%!

lösas genom tlf/bg från reservoarer

Figur 82. Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön under maximidygn år 2000 (an- tagen maximidygnsfaktor 1,3).

%) f BÅSTAD ©; ...... x a_x

H ”1 L 1. AX , _ ä __ &; Ä. "' män-”w Wager» VIKEN , Skälderviken ( * ***-w.." Örkelljunga ååå sa'” ____V|ttsjo

. . r ** ÄNGELHO

LM'**""”_tc.5;lé9"_kef_53"fått,/"'" ” ' &: - '; X i;) / , 1,53 I...) X 'i: '7 55

/' O' : / » -_

QGANAS ,. v —— _ . .. w,

; x, . / " d;” / 1- __BillésholmOx—Äx SHungby » / ÖW'QL _ J. , "(Kf-Ö x' 'x _ — ,' _ALSINGBORG %& mi./; 0 & ;??? V * L. ""* J , xx Skromberga” % ;" ' _ .: ;

arlehölm

”Kgl./___ _,

A 0 k...._,.. _ ___/';" N' * V & LOMMA/© x LUND fö/ 'zogwm Sjon _

/ > ,» le; | i Okor xx Cay/_ * , Xx/ OAäY ' . x.. .!

denna; FAbsTE : ao _ —

&&

TRELLEBORG x

Figur 83. Ledningssystem inom västra Skåne för transport av renvatten från ett vattenverk vid Ringsjön till de olika förbrukningsområdena.

13.3.31 Stehag—Malmö (Lund) (39 km) Tre olika sträckningar för huvudled- ningen Stehag—Malmö (Lund) har stu- derats: den första (alt. 1) går väster om Eslöv och Lund (se figur 83); den andra (alt. 2) följer befintlig ledning Stehag—Landskrona Hälsingborg till Marieholm och går därefter i sydlig riktning över Kävlinge——Furulund till Malmö; den tredje (alt. 3) går öster om Eslöv och Lund. Anläggningskostnader- na för alternativen 1 och 3 beräknas bli av samma storleksordning, medan alter- nativ 2 eller det västligaste alternativet blir väsentligt dyrare än de andra. Alter- nativ 1 är att föredraga framför alterna- tiv 3, eftersom dels nivåförhållandena öster om Lund är betydligt ogynnsam- mare än väster om staden och dels an- slutningsledningarna till de olika för- brukningsområdena blir kortare i alter- nativ 1 än i alternativ 3. Anslutningsledningarna till Eslöv och Kävlinge—Furulund samt Lund blir re- lativt korta. Liksom i Bolmen- och Sko— gabyalternativen innebär anslutning av Trelleborg och Skanör-Falsterbo inga problem.

Markförhållandena har bedömts vara gynnsamma för utbyggnad av ledningar- na. Det täta vägnätet, som är av god kvalitet, underlättar givetvis lednings- arbetena.

13.3.3.2 Stehag—Landskrona—Hälsing- borg (47 km)

På denna sträcka blir en dubblerings- ledning aktuell. Den kan i huvudsak följa den befintliga ledningens sträck- ning över Marieholm, Teckomatorp, Bil- leberga, Asmundtorp, Säby fram till Hälsingborg. En skiss till anslutning av Höganäs till Hälsingborgs vattenför- sörjningsanläggning genom en ca 20 km lång ledning längs kusten finns upprät- tad.

Den befintliga ledningen från Stehag

till Hälsingborg 'går till större delen ge- nom odlad slättmark med för lednings- byggande gynnsamma förutsättningar.

13.333 Stehag—ÅstorpéÄngelholm (56 km) Bjuv—Åstorp—Ängelholmsområdet kan förses med vatten genom en ledning som ges en sträckning norr om Söder- åsen över Stockamöllan, Ljungbyhed, Björnekulla och Åstorp till Ängelholm, se figur 83. Bjuvområdet kan anslutas till denna huvudledning via en 5 km lång ledning från Björnekulla. Även för Klippans köping blir en anslutning till huvudledningen gynnsam genom en kort ledning från Ebbarp. Med undantag av sträckan Stehag—Ljungbyhed, där några sanka partier måste passeras och där terrängen delvis är småkuperad, är de byggnadstekniska förutsättningarna även i dessa ledningssträckningar goda.

13.3.3.4 Möjligheter att samordna vat- tentransporten till Hälsingborgs— och Bjuv—Åstorp—Ängelholmsområdena Utredningen har undersökt möjligheter- na att samordna transporten av renvatt- net till dessa områden genom gemen- samma ledningar. Följande alternativ, se figur 84, har jämförts ur teknisk-eko- nomisk synpunkt.

Alternativ A. Separata ledningar till de två områdena, se 3.3.2 och 3.3.3.

Alternativ B. Gemensam ledning vat— tenverket _ Landskrona—Hälsingborg, separat ledning från Hälsingborg till Åstorp-Ängelholmsområdet.

Alternativ C. Gemensam ledning vat- tenverket—Ljungbyhed—Åstorp, sepa- rat ledning från Åstorp till Ängelholm och Hälsingborg.

Alternativ D. Gemensam ledning i en sträckning utefter Söderåsens sydslutt— ning från vattenverket över Svalöv till

Skromberga, separata ledningar från Skromberga till Åstorp-Ängelholm samt till Hälsingborg.

Överslagsmässiga beräkningar har vi- sat att kostnadsskillnaderna mellan de olika alternativen inte blir väsentliga. Alternativen B och C förefaller dock bli något dyrare än alternativen A och D, vilka i kostnadshän'sende är tämligen lika.

13. 3. 4 Kostnader för anläggning av vattenled- ningar inom västra Skåne

Ledningarna i Skåne förutsättes i likhet med i Bolmen- och Skogabyalternativen bli utförda av spännbetongrör. De bygg- nadstekniska förutsättningarna för en

:JQ'X/N /' RINGSJÖN

_ Alf. Å III-l Alf. B ----- Alt. C

©Es LÖV W,,i Kay/['_- ”_ sa' I:

Figur 84. Alternativa lösningar för transport av vatten från ett vattenverk vid Stehag till Hälsing- borgs- och Bjuv—Åstorp—Ängelholmsområdena.

utbyggnad i föreslagna sträckningar är i stort sett samma som de som gäller för ledningssystemet inom västra Skåne vid direkt tillförsel av vatten norrifrån. Beträffande kostnader för anläggning av vattenledningar inom västra Skåne hän- visas därför till redogörelsen i kap. 11.3.4.

13.3.5 Dimensionering av huvudledningarna

En samordning av Ringsjö- och Vomb- sjöanläggningarna i mitten av 1970- talet är en förutsättning för att utbygg- nad av en regional vattenförsörjnings- anläggning baserad på Bolmen eller La- gan icke skall behöva vara färdigställd förrän år 1980. Sammanbindningsled-

Ledningsdimension mm

Sträcka Längd km

är 1975 år 1980 år 1990 Stehag—Lund ................... 24 1 200 — 1 200 Lund;Malmö ................... 15 —— 1 000 1 000 Stehag—Säby (Landskrona) ....... 32 —— 900 —— Säby—Hälsingborg ............... 15 — 800 — Stehag—Åstorp .................. 41 — 700 —- Åstorp—Ängelholm ............... 15 -— 500 —

ningen mellan Stehag och Malmö-Lund- området måste därför vara utbyggd re- dan år 1975. Denna ledning bör enligt utredningens mening dubbleras till år 1990. Övriga huvudledningar utföres som enkelledningar och dimensioneras för vattenbehovet år 2 000. Det må dock framhållas att den självfallsledning med 900 mm diameter som sedan år 1962 finns på sträckan Stehag—Landskrona och den 800 mm ledning som sedan sam- ma år finns på sträckan Landskrona—— Hälsingborg icke är dimensionerade för så lång tid.

De framtida vattenbehoven enligt fi- gurer 79—82 har utgjort underlag för di- mensionering av ledningarna. Val av ledningsdimensioner har skett med ut- gångspunkt från den beräknade eko- nomiska transportkapaciteten hos rör- ledningar av olika dimensioner; se fi— gur 50. Med hänvisning härtill föreslås utbyggnadsprogram enligt tabell 66 för huvudledningarna till de olika förbruk- ningsområdena.

I tabellen har endast medtagits de huvudledningar som erfordras för trans- port av vatten från vattenverket fram till förbrukningsområdena.

13.3.6 Förslag till anläggning för transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön till för- brukningsområdena inom västra Skåne 13.3.6.1 Gemensamma anläggningsdelar För uppfordring av råvatten från Ring- sjön (+ 54 m) till vattenverket (+ 85 m) , anläggs en råvattenpumpstation jämte

en 2,5 km lång ledning till vattenverket.

Vid verket anläggs en reservoar (av- brottsreservoar) med en volym av 50 000 m3, jfr kap. 11.3.2. Redan i sam- band med anläggandet av förbindelse— ledningen mellan Ringsjö- och Vomb- sjöanläggningarna erfordras en pump- station vid Stehag för transport av vatt- net mot Malmö-Lund. Till Åstorp lik- som till Hälsingborg skulle vattnet där- emot kunna transporteras med Självfall under några år, men därefter måste även i detta fall pumpning tillgripas. En central pumpstation måste sålunda ut- byggas år 1975 vid vattenverket, varvid dock endast pumpar med kapacitet för Lunds behov behöver installeras. Den maskinella utrustningen kompletteras efter hand som behovet av pumpning ökar.

13.3.6.2 Huvudledning Stehag—Malmö (Lund)

En lämplig lösning av samordningen av Ringsjö- och Vombsjöanläggningarna i mitten av 1970-talet är att anlägga en ledning med 1 200 mm diameter från vattenverket vid Stehag till Lund. Vomb- anläggningens hela kapacitet skulle då kunna ställas till Malmös förfogande fram till tidpunkten för Lagan-Ringsjö- anläggningens tillkomst, då en 1 000 mm ledning utbygges på sträckan Lund __Malmö. Ledningarna kompletteras år 1990 med dubbleringsledningar av sam- ma dimensioner.

l l:: .. . Figur 85. Huvudledning Ringsjön—vattenverket —— Malmö, längdprofil med irycklinjer.

År 1980 kan även Trelleborg och Ska- nör-Falsterbo, om så skulle behövas, ansluta till Laga—n—R-ingsjö—Vomban- läggningen. Anslutningsledningarna (till Malmö) skulle bli av samma dimensio— ner 400—600 mm. En pumpstation er- fordras, vilken lämpligen placeras vid Vellinge.

13.3.6.3 Huvudledning Stehag—Lands— krona—Hälsingborg Den befintliga ledningen på sträckan Stehag—Säby, dimension 900 mm, och Säby—Hälsingborg, dimension 800 mm, bör dubbleras år 1980 med ledningar av samma dimensioner. Tryckstegring på

""”- Åil ? 'n

anslutningsledningen till Landskrona kommer sannolikt även i fortsättningen att erfordras.

13.36]; Huvudledning Stehag—Åstorp— Ängelholm

För transport av vatten till Bjuv, Ås- torp, Ängelholm och Klippan anläggs år 1980 på sträckan Stehag—Åstorp en ledning med 700 mm diameter och på sträckan Åstorp—Ängelholm en 500 mm ledning. Bjuvområdet och Klippans kö— ping kan anslutas till denna huvudled- ning genom relativt korta ledningar, se figur 83. Pumpning beräknas ske dels i den gemensamma pumpstationen i

Hälsingborg; Orb faller

SCkm

Figur 86. H uvudledning Ringsjön-vattenverket — Hälsingborg, längdprofil med trycktinjer-

"fräsning.

:....L .

Vattenverk, ruprvour

pumpnäison

Biörnuåallc stor - Björnekulla Än :alholm

___—l ___—.:.

10 km

140 km 0

Figur 87. Huvudledning Ringsjön-vattenverket-Åstorp-Ängelholm, längdprofil med trycklinjer

Stehag, dels i en pumpstation vid Ås- torp för den fortsatta transporten där- ifrån till Bjuv och Ängelholm.

[3.3.7 Utbyggnadsprogram, kostnader

Anläggningen har som tidigare fram- hållits dimensionerats för att täcka vat- tenbehovet år 2000. De anläggningskost—

nader som redovisas i tabell 67 anger sålunda ett investeringsbehov fram till sekelskiftet.

I tabellen har endast medtagits kost- nader för de anläggningsdelar som er- fordras för transporten av vatten från vattenverket vid Ringsjön fram till för- brukningsområdena.

Tabell 67. Utbyggnadsprogram och anläggningskostnader för ledningar, pumpstationer och reservoarer, erforderliga för transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön till

förbrukningsområdena. Län d Dimen- Anläggningskostnad, Mkr kn? SlOIl ___—___"— mm år1975 | år 1980 | år1990

Huvudledningar Stehag—Lund ................... Lund—Malmö ................... Stehag—Säby .................... Säby—Hälsingborg ............... Stehag—Åstorp .................. ÅstorpwÄngelholm ............... Anslutningsledningar till Lund, Trelleborg, Skanör-Falster- bo, Kävlinge—Furulund, Eslöv, Landskrona, Höganäs, Bjuv och Klippan .........................

Pumpstationer och reservoarer Råvattenpumpstation vid Ringsjön och tillförselledning till vattenverket Gemensam pumpstation vid vatten— verket .......................... Pumpstation vid Åstorp och Vellinge Avbrottsreservoar i anslutning till vattenverket .....................

Summa investeringar 28,3 ”88,2

öre/m3

15

W—'

. _ =—

Tronsport ngqon— vattenverket

1990 1985 1990 1995 2000 Är 10 0

Figur 88. Kostnad för transport av vatten från Ringsjön till Malmö respektive Åstorp inklusive råvallenpumpn ing Ringsjön-vattenverket.

En fullständig beräkning av kostna- derna för transport av vatten till de olika förbrukningsområdena blir mycket om— fattande. Principer för fördelning av kostnaderna för gemensamma ledningar m. m. kan visserligen anges men det kan vara olika mening om vilken prin- cip som i detta fall bör tillämpas. Med hänsyn härtill har utredningen valt att endast skissera kostnaderna för trans— port av vatten på två sträckor, nämli- gen Ringsjön—Malmö och Ringsjön— Åstorp; se figur 88.

13.4 Sammanfattning av förslag till en Lagan-Ringsjöanläggning

13.4.1 Transport av vatten Lagan-Ringsjön

Transporten av råvatten, som uttages ur Lagan vid Traryd, kan ske i tunnel eller i rörledningar den ca 8 mil långa sträc— kan till Ringsjön. De båda transport- sätten är ur teknisk synpunkt tämligen likvärdiga. Tunnelalternativet ger dock större driftsäkerhet, särskilt med hän- syn till att vattnet överföres till Ring- sjön med självfall fram till omkring år 2020.

De sammanlagda investeringarna för en tunnel, dimensionerad för vattenbe- hovet år 2040 jämte en pumpstation som utbygges år 2020, uppgår som framgår av tabell 68 till 115 Mkr. Motsvarande kostnader för ledningsalternativet, in— klusive kostnader för förnyelse eller er— sättning av anläggningsdelar vid av- skrivningstidens utgång, uppgår för sam- ma tidsperiod till 325 Mkr.

Med hänsyn till svårigheterna att be- döma bl. a. utvecklingen av vattenbe- hovet efter sekelskiftet, är det motiverat att även jämföra investeringsbehoven för en kortare tidsperiod. En jämförel- se mellan investeringsbehoven under den första tjugoårsperioden fram till se- kelskiftet visar, att en tunnel skulle krä-

Tabell 68. Investeringsbehov inklusive kostnader för ersättningsutbyggnader efter av- skrivningstidens utgång, för tunnel respektive ledningar Lagan—Ringsjön. ___—__—

År 1980— 1980 1990 ' 2000 2010 2020 2030 2040

Mkr Tunnel Lagan—Ringsjön .............. 110,0 — _ —— —- _ 110,0 Pumpstation vid Tyringe .............. — — — -— 5,0 __ 50 Summa tunnelalternativet 110,0I — | _ | — | 5,0I — | 115,0 Ledningar Lagan—Ringsjön ........... 92,8 —— 81,7 —— 84,5 —— 259,0 Pumpstationer och driftreservoarer ..... 17,1 2,1 16,2 4,2 21,3 6,3 67,2

Summa ledningsalternativet 109,9I 2,1 | 97,9| 4,2 | 105,8| 6,3 | 326,2

va 110 Mkr medan investeringsbehovet i ledningsalternativet uppgår till 112 Mkr. Tunnelalternativet kan med hän- syn härtill förordas ur investeringssyn— punkt.

Tunnelns fördelar ur ekonomisk syn- punkt framstår ännu tydligare om man beaktar att transporten av vattnet kan ske med självfall fram till år 2020. Kost- naden för transporten av vatten från Lagan till Ringsjön beräknas i tunnel— alternativet uppgå till 17 öre/m3 år 1980 för att därefter sjunka och på lång sikt nedgå till 4 öre/ms. Motsvarande kost- nader i ledningsalternativet blir 22 öre/ 1n8 år 1980 och på lång sikt 10 öre/ms. Totalekonomin, beräknad som nuvärdet är 1980 av de framtida investerings- och driftskostnaderna, blir också betydligt lägre i tunnelalternativet, 115 Mkr, jäm- fört med 220 Mkr i ledningsalternativet.

Utredningen finner med hänsyn här— till att en tunnel för transport av vat- ten på sträckan Lagan—Ringsjön bör väljas framför ledningar. Anläggningens utformning framgår förutom av tidigare beskrivning även av figurerna 115 och 117.

13.4.2 Framställning av renvatten

Ett vattenverk gemensamt för förbruk- ningsområdena i västra Skåne utbygges år 1980 vid Ringsjön. Vattenverket ut- formas för kemisk fällning, sedimente- ring, snabbfiltrering, desinfektering och alkaliscring. En råvattenpumpstation er- fordras vid Ringsjön och en ca 2,5 km lång tillförselledning till vattenverket. För att under tidsperioden 1975—1980 möjliggöra att intill 1,4 mS/s skall kunna uttagas ur Ringsjön, måste det befintliga vattenverket år 1975 kompletteras med ytterligare långsamfilter eller anord- ningar för ozonisering, koldioxidbe- handling e. (l. Anläggningskostnaderna för en permanent utbyggnad av Ringsjö— verket till en kapacitet av 1,4 m3/s, som

skulle bli aktuell såväl i Bolmen- som Skogabyalternativet, har beräknats till 5,5 Mkr.

För Hässleholms och Perstorps vat- tenförsörjning uttages vatten lämpligen vid Tyringe och behandlas i ett för dessa tätorter gemensamt vattenverk.

13.4.3 Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön till förbrukningsområdena inom västra Skåne

En anläggning för distribution av vatt ten från vattenverket utformas lämpli- gen så som framgår av figur 83.

13.4.4 Kostnadssammnnstillning

Det sammanlagda investeringsbehovet för tunnel Lagan—Ringsjön, råvatten- pumpstation, tillförselledning till vat- tenverket samt vattenverk vid Ringsjön beräknas för tidsperioden 1980—2000 uppgå till ca 175 Mkr och för tidsperio- den 1980—2040 till ca 370 Mkr; se ta- bell 69.

För utbyggnad av en central pump- station och en avbrottsreservoar, båda i anslutning till vattenverket, samt led- ningar till de olika förbrukningsområ- dena erfordras 27 Mkr år 1975, 80 Mkr år 1980 och 24 Mkr år 1990 eller sam- manlagt 131 Mkr för tidsperioden 1975—— 1990. För att få det totala investerings- behovet bör härtill läggas kostnader för den utbyggnad som erfordras för åren 1975—1980 av vattenverket vid Ringsjön jämte tillförselledning. Vid en fullständig utbyggnad för en genomsnitt— lig kapacitet av 1,1 mfl/s, som kan bli aktuell i Bolmen- och Skogabyalternati- ven, beräknas för dessa anläggningar er— fordras ca 7 Mkr fram till år 1975.

De årliga kostnaderna för en Lagan- Ringsjöanläggning, exklusive kostnader- na för transport av vatten från vatten— verket till förbrukningsområdena, be-

Mkr ' 40

å Transporlkostnod Lagan — Ringsiön

_ Framställningskostnod |Em Transportkostnod Ringsjön -vuttenvedcet

30

20

10 ss

1980 2000 2020 2040 Ar

Figur 89. Årliga kostnader för en Lagan- Ringsjöanläggning; tunnel Lagan-Ringsjön, pumpstation vid Ringsjön, råvattenledning Ringsjön—vattenverk och vattenverk.

räknas uppgå till 14 Mkr år 1980 för att stiga till 19 Mkr år 2000 och på lång sikt till ca 30—35 Mkr/år; se figur 89.

Kostnaderna för vattnet efter behand- lingen i vattenverket (renvatten levere- rat vid vattenverket) beräknas sjunka från 29 öre/m3 år 1980 till 17 öre/ms år 2000 och 15 öre/m3 på längre sikt; se figur 90.

Transporten av vatten från vatten-

å Trunsportkostnad Lagon— Ringsjön E:] Framställningskostnad [mmm Trunsportkostnod Ringsjön—vattenverket

0 mmm—___— 1980 2000 2020 2040 Ar

Figur 90. Kostnad för transport av råvatten Lagan—Ringsjön,Ringsjön-vattenverket samt kost- nader för framställning av renvatten.

verket vid Ringsjön till Malmö uppskat- tas kosta 8 öre/ms år 1980 och 6 öre/m3 år 2000. Detta skulle innebära att kostna- derna för Lagan-Ringsjövatten levererat vid Malmös gräns skulle uppgå till 37 öre/m3 år 1980 och 23 öre/ms år 2000 (före investering). I dessa kostnader har inte inräknats de kostnader som belöper på den erforderliga utbyggnaden av Ringsjöverket för tiden 1975—1980.

Tabell 69. Investeringsbehov för tunnel, råvattenpumpstation, råvattenledning och vatten— verk vid Ringsjön.

År 1980 1990 2000 2010 2020 2030 1980— 2040 Mkr Tunnel med intagsanordningar och pump— station ............................ 110,0 _ —— -— 5,0 —— 115,0 Råvattenpumpstation och tillförselled- ning till vattenverket nyinvestering ...................... 8,3 1,1 9,5 0,7 3,2 0,3 23,1 ersättningsutbyggnader ............. —— —— (2,5) (2,7) (10,4) (1,9) (17,5) Vattenverk nyinvestering ...................... 51,1 15,5 14,5 13,0 13,5 14,0 121,6 ersättningsutbyggnader ............. — -— (12,5) (3,0) (55,6) (19,0) (90,1) Summa nyinvestering 169,4 16,6 24,0 13,7 21,7 14,3 259,7 Totalkostnad 169,4 16,6 39,0 19,4 87,7 35,2 367,3

KAPITEL 14

Jämförelser mellan de föreslagna lösningarna för västra Skånes framtida vattenförsörjning

En bedömning av vilket av de i kapitlen 11—13 översiktligt utredda tre försla- gen till lösning av västra Skånes fram- tida vattenförsörjning, som är det för- delaktigaste, bör baseras på dels eko- nomiska jämförelser, dels jämförelser ur tekniska och andra synpunkter. De ekonomiska jämförelserna i sin tur måste avse såväl investeringsbehov som årskostnader och nuvärden. Jämförel— serna ur tekniska och andra synpunkter har i huvudsak fått formen av bedöm- ningar av för- och nackdelar hos de olika förslagen med hänsyn bl. a. till utvecklingsmöjligheterna.

14.1 Ekonomiska jämförelser

De av utredningen genomförda ekono- miska kalkylerna omspänner en avse- värd period. Det hade varit önskvärt att kunna taga hänsyn till förändringarna i penningvärdet. På grund av svårighe- terna att med någon större grad av san- nolikhet bedöma hur penningvärdet kommer att utvecklas under så lång tidsperiod det här gäller, har beräk- ningarna grundats på det teoretiska antagandet att penningvärdet kommer att förbli oförändrat. Helt allmänt kan sägas att en fortsatt försämring av pen- ningvärdet i likhet med vad som skett under den senaste 20-årsperioden, kom- mer att inverka ogynnsamt på kostna- derna för ledningsalternativen i jämfö-

relse med kostnaderna för tunnelalter- nativen. De senare skulle alltså bli än gynnsammare ur ekonomisk synpunkt.

14.1.1 Kostnaduammanstillningar

Kostnaderna för de två västra försla- gen (Bolmen och Skogaby) är sinsemel- lan direkt jämförbara. I båda fallen kommer nämligen samma delar av Skå- ne att förses med vatten. Dessutom är huvudförslagen identiska söder om Hallandsås.

Det östra förslaget (Lagan—Ringsjön) är däremot icke i alla avseenden direkt jämförbart med de västra, bl. a. bero- ende på att Hässleholm kan tillkomma som intressent. Utformningen av för- delningsnätet inom västra Skåne blir annorlunda i det östra alternativet än i de två västra, vilket medför att trans- portavstånden till förbrukningsområde- na icke blir desamma. För vissa delom- råden förlängs transportavstånden icke oväsentligt, vilket kan innebära ökade kostnader för dessa områden. Kostnads- fördelningen mellan de olika förbruk- ningsområdena inom västra Skåne skul- le sålunda kunna bli en annan i östra alternativet än i något av de västra. Detta problem har utredningen emeller- tid icke tagit upp till närmare studium. Den möjligheten står ju alltid till buds, att se hela anläggningen som en enhet och taga ut samma vattenpris för le- veransen av vatten vid förbruknings-

Tabell 70. Investeringsbehov för intagsanordningar och vattenverk samt för de anlägg— ningsdelar som erfodras för transport av vatten till Hallandsås (Balmen- och Skogaby— alternativen) respektive till vattenverk vid Ringsjön (Lagan—Ringsjöalternativet)

År

1980—— 1980 1990 2000 i .2010 | 2020 20303 2040 Mkr

Bolmenalternativet ..... 125 15 25 17 53 30 265 därav nyinvesteringar. . . (193) Skogabyalternativet. . . . 93 30 47 44 123 60 397 därav nyinvesteringar. . . ' (220) Lagan—Ringsjöalterna— »» ' " __ tivet ................ 169 17 39 1.9 88 35 367 därav nyinvesteringar. . . _(260)

områdenas anslutningspunkter 'obero- ende av var områdena ligger.

I tabell 70 har gjorts en samman- ställning av investeringsbehoven under perioden 1980—2040 för utbyggnad av vattenverken samt för de anläggnings- delar som erfordras för vattnets trans- port till Hallandsås (Bolmen och Skoga- by) respektive till'Bingsjön (Lagan— Ringsjön)..Det må nämnas att vatten- verket i Bolmenalternativet föreslagits bli förlag-t på Hallandsås, i Skogabyal- ternativet vid Lagan och i Lagan-Ring- sjöalternativet väster om Ringsjön.

Vid jämförelserna mellan de olika alternativen måste skillnaden i avskriv- ningstid mellan t. ex. tunnel (60 år) och ledningar (40 år) beaktas. Genom att beräkningarna utsträckts att spänna över en tid av 60 år kommer ersätt- ningsutbyggnader av bl. a. ledningar att bli aktuella. Detta är anledningen till de stora skillnaderna i investerings- behov för hela tidsperioden 1980—j 2040.

Beräkningarna av investeringsbeho- ven för transporten av vatten från Hal- landsås respektive Ringsjön har av ut- redningen begränsats att avse de an- läggningsdelar som erfordras för att

tillgodose anspråken år 2000. År 1975 måste de arbeten vara färdigställda, som är nödvändigaför samordningen mel— lan de två stora Skåneanläggningarna. År 1980 behöver de ledningar och pumpstationer m. m. vara klara, som erfordras för fjärrvattentransporten. Utbyggnaderna av transportanordning- arna sker etappvis för 10-årsperioder. År 1990 måste den etapputbyggnad kun- na tagas i drift, som erfordras för att vattenbehoven fram till år 2000 skall kunna tillgodoses.

I tabell 71 redovisas de sammanlagda investeringsbehoven fram till år 2000 för de anläggningsdelar som erfordras för såväl framställning av renvatten som transport av vattnet från vattentäkterna till förbrukningsområdena.

Utredningen har i Lagan-Ringsjöal— ternativet räknat med att ett kemiskt fäll— ningsverk skall vara utbyggt år 1980. Detta skall då även ersätta det befint- liga långsamfilterverket vid Ringsjön. För att tillgodose vattenbehoven fram till år 1980 måste det befintliga vatten— verket kompletteras under åren 1975—— 1980 med provisoriska anordningar, så att i genomsnitt 1,1 ma/s kan uttagas. Kostnaderna för dessa provisoriska ut'-

Tabell 71. Sammanlagda investeringsbehov för att tillgodose vattenbehoven år 2 000i de tre olika förslagen

År 1975 1980 1990 I 1975—2000 ' _______________,, _Mkr Bolmenalternativet ............... ' 49 7225 . 35 359 Skogabyalternativet ...... ' ........ 49 193 ' 50 292 Lagan—Ringsjöalternativet ....... 27 . - 2495 41 317

byggnader har icke medtagits i de be— lopp som redovisas i tabell 71.

I Bolmen- och Skogabyalternativen däremot har utredningen inräknat kost- naderna för en permanent utbyggnad av Ringsjöanläggningen till en kapaci- tet av 1,1 mfl/s. Kostnaderna för utbygg- nad av vattenverket vid Ringsjön till denna kapacitet inkl. intagsanordning— ar, tillförselledningar o. d. (7 Mkr) samt kostnader för dubblering av den befint- liga Iedningen Ringsjön—Asmundstorp (15 Mkr) ingår sålunda i de i tabell 71 angivna beloppen.

Kostnaderna för vattnet vid de olika förbrukningsområdenas gränser är av stort intresse. Som inledningsvis'nämnts är det emellertid tveksamt vilken prin- cip som bör följas vid beräkningen av dessa kostnader. Utredningen har valt att illustrera hur stor. kostnaden för renvatten skulle bli i Malmö, se tabell

Tabell 7.2. Kostnad för renvatten i anslut— ningspunkt för Malmö

72. En förutsättning för beräkningarna har varit att kostnaderna 'för behanda ling av'råvattnet samt för,-den delav vattentransporten som är getnensan'iiför samtliga: förbrukningåområd'en fördelas lika, medan kostnaderna för deri'i'fort— satta transporten till 'de olika förbruk- ningsområdena fördelas på intressen- terna efter transportavstånd, vatten- mängdm- m .,,- .- ... — *:., För Malmös del skulle kostnaderna? åtminstone fram' till sekelskiftet bli av samma "storleksordning oavsett vilket al- ternativ som väljes. Skogabyalternativet ställer 'sig dock- något kostsammare än de båda andra.'*För Bjuv-Åstorp-Ängel- holmsområdet skulle däremot en till—- lämpnin'g av samma fördelningsprincip som använts "vid beräkningen av kost— nadernai för Malmö medföra, att vatten- priset blev avsevärt högre i Lagan-Ring- sjöpr'ojektet. Detta—beror på att trans- portsträckan'” till området blir avsevärt längre vid denna lösning än i de båda andra. ' ' -.Huvudparten av 'de vattenmängder som skall levereras från fjärrvattenan- läggningen är avsedda för Malmö-Lund- Ål' området och Hälsingborgsområdet; Det— 1980 2000 ta medför att kostnaderna för dessa båda

områden, blir av avgörande "betydelse

Öre/m” för förslagens totalekonomi. Eftersom

Bl lt 40 utredningen icke avser att taga ställ- o mena ernativet. . . . 23 - - - -- - - - -

Skogabyalternativet. __ 41 26 ning till Vllken fordelnmgsprincip som Lagan—Ringsjöaltema- bör tlllämpas, kommer fortsättn1ngsv1s

tlvet --------------- 37 23 jämförelser att ske mellan de projekte-

rade anläggningarna i deras helhet.

Vid de jämförande kalkylerna har hänsyn ej tagits till ersättningar till kraftintressenterna. De ersättningar som kan bli aktuella är emellertid icke av den storleksordning att de har någon avgörande betydelse vid den ekonomis- ka jämförelsen mellan alternativen, se 14.2. Om hänsyn tages till dessa kost- nader skulle dock Skogabyalternativets ekonomi relativt sett förbättras något.

Den jämförande bedömningen av de olika förslagen har uppdelats så att en jämförelse mellan Bolmen- och Skogaby- alternativen först görs, varefter Lagan- Ringsjöalternativet ställs i relation till det ur ekonomisk synpunkt fördelakti- gaste av de båda förstnämnda.

14.1.2 Bolmenalternativet — Skogabyalternati- vet

Eftersom de båda alternativen är iden- tiska söder om Hallandsås kan den eko- nomiska jämförelsen mellan dessa båda förslag begränsas att omfatta kostnader- na för de anläggningsdelar som ligger på och norr om Hallandsås.

Avståndet från Bolmen till vattenver- ket på Hallandsås (57 km) är avsevärt längre än från Skogabymagasinet till samma plats (17 km). Kostnaden för transporten av vatten till Hallandsås borde därför bli avsevärt lägre i det se- nare alternativet.

Anläggningskostnaderna för en fjärr- vattenledning Skogaby—Hallandsås (di- mensionerad för vattenbehovet år 2020) med en råvattenpumpstation, en pump- station i vattenverket samt en driftre- servoar på åsen, har beräknats uppgå till 33 Mkr år 1980 och 5 Mkr år 1990. :II Bolmenalternativet är det möjligt att anlägga en bergtunnel *— på lång sikt det billigaste transportmedlet — på sträckan Bolmen—Hallandsås. En tunnel på denna sträcka (dimensione-

rad för vattenbehovet år 2040) har inkl. intagningsanordningar samt pumpsta— tion i åsen m. m. kostnadsberäknats till 95 Mkr. Därav skulle 90 Mkr behöva ha investerats till år 1980, ytterligare 3 Mkr år 2000 och 2 Mkr 2020. På grund av att Bolmen ligger betydligt högre (+ 142 m) än Skogabymagasinet (+ 47 m) kompenseras den längre transport- sträckan i viss mån av en minskad ener- giåtgång för pumpning. Denna fördel minskar dock genom att större ersätt- ning måste utgå till kraftintressenterna i Lagan. Som framgår av figurerna 28 och 59 blir transportkostnaden i början av tidsperioden högre för sträckan Bol- men—Hallandsås. Denna skillnad ut- jämnas allteftersom den transporterade vattenmängden ökar. År 2000 beräk- nas transportkostnaden vara av samma storleksordning i båda alternativen, 5 öre/ma. På lång sikt torde överföring av vatten i tunnel från Bolmen till Hal- landsås bli något billigare än i rörled- ningar från Skogaby till Hallandsås.

Vattnet i Bolmen är av betydligt bätt- re och jämnare kvalitet än i Lagan vid Skogaby, vilket medför att behandlingen av Lagan-vattnet måste bli mer omfat- tande än av Bolmen-vattnet. Enligt ut— redningens mening måste såväl Bolmen- som Laganvattnet behandlas genom ke- misk fällning, sedimentering och snabb- filtrering, men för det senare tillkom- mer dessutom långsamfiltrering.

Investeringsbehovet år 1980 för ett vattenverk på Hallandsås (Bolmenalter- nativet) har beräknats till 31 Mkr mot 56 Mkr för ett vattenverk vid Skogaby. Vattenverket på åsen skulle år 1990 behöva utbyggas för 14 Mkr medan motsvarande utbyggnad av Skogabyver- ket belöper på 24 Mkr. De samman- lagda investeringarna för ett vattenverk blir under perioden 1980—2040 betyd- ligt mindre i Bolmen- än i Skogabyal- ternativet.

Vattenbehandlingen beräknas i Bol- menalternativet kosta 11 öre/m3 år 1980 för att år 2000 sjunka till 9 öre/ma. Mot- svarande kostnader i Skogabyalternati- vet uppgår till 17 öre/ma respektive 1 öre/ma. . '

Det sammanlagda investeringsbeho- vet för en Bolmenanläggning för tiden 1980v9000, exkl. de anläggningsdelar som erfordras för transport av vattnet från Hallandsås, beräknas uppgå till 140 Mkr, se tabell 70. Motsvarande behov för Skogabyanläggningen har beräknats till 123 Mkr. Betraktas tidsperioden 1980—2010 blir alternativen likvärdi- ga ur investeringssynpunkt. På längre sikt är Bolmenalternativet vid antagen utveckling av vattenbehoven fördelak- tigare än Skogabyalternativet.

Kostnaderna för renvatten på Hal- landsås beräknas redan i begynnelse— skedet bli lägre i Bolmenalternativet (efter vattenverket) än i Skogabyalter- nativet (efter driftreservoaren), se fi- gur 91 a. Kostnadsskillnaden ökar med tiden, främst beroende på den kostsam- mare behandlingen av Laganvattnet. På lång sikt synes vattenkostnaden bli 4——5 öre/ma lägre i Bolmen- än i Skogaby- alternativet.

Aven i avseende på totalekonomin (vid jämförelse av nuvärden av samtliga framtida investeringar, ersättningsut- byggnader och driftkostnader) torde Bolmenalternativet bli något gynnsam- mare än Skogabyalternativet. Sammanfattningsvis gäller att Skoga- byalternativet ur investeringssynpunkt på kort sikt är något gynnsammare än Bolmenalternativet. På längre sikt där- emot är Bolmenalternativet fördelakti- gare. Ur driftkostnadssynpunkt blir Bolmenalternativet gynnsammast, vilket är särskilt märkbart i slutet av perio- den. Kostnadsskillnaderna mellan för- slagen kan dock icke anses vara så sto-

01980 2020 2040 A

Figur 91 a. Kostnader för framställning av ren- vatten jämte transport av vatten till Hallandsås.

2000

ra att val av alternativ bör ske enbart från ekonomiska synpunkter.

14.1.3 Bolmenalternativet — Lagan—Ringsjö— alternativet

En tunnel för transport av råvatten den 8 mil långa sträckan från Lagan vid Traryd till Ringsjön beräknas kosta 110 Mkr. Transportbehovet fram till år 2040 skulle kunna tillgodoses med den- na tunnel och genom utbyggnad av en pumpstation vid Tyringe för 5 Mkr år 2020. Kostnaderna för transport av vatt- net till Ringsjön beräknas år 1980 upp- gå till 17 öre/m= för att minska—till 6 öre/m= år 2000 och 4 öre/m3 på lång sikt, se figur 70. För transporten av vat- ten från Ringsjön till vattenverket un- der tiden 1980—2000 erfordras pump- station och ledningar för en beräknad kostnad av 9 Mkr.

Vattenverket vid Ringsjön utformas för kemisk fällning, sedimentering och snabbfiltrering. Det dimensioneras för att även kunna ersätta det befintliga långsamfilterverket. Erforderliga inve- steringar i vattenverket har beräknats till 51 Mkr år 1980 och 16 Mkr år 1990.

30

20

10

O . 1980 2000 2020 2040 Ar

Figur 91 b. Kostnader för transport av vattnet till ett vattenverk vid Ringsjön samt framställ- ning av renvatten.

Det sammanlagda investeringsbehovet för en Lagan-Ringsjöanläggning, omfat- tande tunnel Lagan—Ringsjön, råvat— tenpumpstation vid sjön, tillförselled- ning till vattenverket samt vattenverk, beräknas uppgå till 186 Mkr för 20- årsperioden 1980—2000, se tabell 70. Kostnaden för renvatten levererat från vattenverket vid Ringsjön skulle under dessa förutsättningar belöpa till 29 öre/ m3 är 1980 och 17 Öre/ma år 2000, se figur 91 b. På lång sikt väntas kostna- den för renvatten nedgå till ca 15 öre/ma.

Dessa kostnader avser således en an- läggning med slutpunkt vid Ringsjön, medan under avsnitt 14.1.2 redovisade kostnader gäller en Bolmenanläggning med slutpunkt på Hallandsås. För att erhålla en riktigare jämförelsegrund bör jämväl kostnaderna för transport av vatten från de angivna punkterna till förbrukningsområdena inräknas.

Anläggningen för transport av vatten från vattenverket på Hallandsås till för- brukningsområdena (dimensionerad för perioden 1980—2000) har kostnadsbe- räknats till 147 Mkr. År 1975 måste an- läggningsdelar för 27 Mkr vara färdig-

ställda, år 1980 delar för 100 Mkr och år 1990 slutligen anläggningsdelar för 20 Mkr. Motsvarande transportanlägg- ning från vattenverket vid Ringsjön be- räknas kosta 131 Mkr; 27 Mkr till år 1975, 80 Mkr år 1980 och 24 Mkr år 1990.

Det sammanlagda investeringsbehovet för tidsperioden 1980—2000 skulle för vattenförsörjningsanläggningarna (inkl. anordningar för transport av vattnet till förbrukningsområdena) uppgå till 309 Mkr i Bolmenalternativet och 317 Mkr i Lagan-Ringsjöalternativet, jfr tabell 71. Om hänsyn tages till att Hässleholms stad kan erhålla vatten i det senare al- ternativet, blir alternativen likvärdiga investeringsmässigt.

Kostnaderna för renvatten vid de oli- ka förbrukningsområdena blir som tidi- gare framhållits bl. a. beroende av vil- ken fördelningsprincip som tillämpas. För det största förbrukningsområdet, Malmö-Lundområdet, blir kostnaderna för renvatten dock ungefär lika, oavsett vilket alternativ som väljes. I anslut- ningspunkten för Malmö skulle vatten- kostnaden år 1980 uppgå till 40 öre/m” i Bolmenalternativet respektive 37 öre/ m3 i Lagan-Ringsjöalternativet. År 2000 skulle kostnaden i båda förslagen ha sjunkit till 23 öre/ma.

Någon siffermässig jämförelse mellan lösningarna på längre sikt har icke ut— förts, bl. a. beroende på att anläggning- arna för transport av vatten från Hal- landsås respektive Ringsjön i detta ut- redningsskede endast dimensionerats för vattenbehovet år 2000. Vissa skillna' der i fråga om den tekniska utform- ningen av anläggningarna tyder emel— lertid på, att en Lagan-Ringsjöanlägg- ning på lång sikt skulle kunna bli för- delaktigare ur ekonomisk synpunkt. Bland annat talar följande förhållanden för detta. '

1) Transportavståndet från vattentäk- ten till det största förbrukningsområdet, Malmö-Lundområdet, blir ca 3 mil kor- tare i Lagan-Ringsjöprojektet.

2) Det på lång sikt billigare transport- sättet — bergtunnel —— kan tillämpas på en längre sträcka i samma projekt.

3) Genom att Ringsjön utnyttjas som anpassningsmagasin för vattenförbruk- ningens variationer under året, kan tun- neln Lagan—Ringsjön dimensioneras för en jämn vattentransport under året, vilket gör att tunneln kan ges en mindre tvärsnittsarea än eljest.

Skillnaderna i kostnad mellan de bä- da lösningarna torde emellertid varken ur investerings- eller årskostnadssyn- punkt bli särskilt stora. Utredningen bedömer förslagen vara ur ekonomisk synpunkt likvärdiga.

14.2 Inverkan på kraftproduktionen i Lagan

Fallhöjden i Lagan nedströms Vidös- tern och Bolmen är praktiskt taget helt utnyttjad för kraftändamål, se bilaga D. Inom de delar av vattensystemet som kan komma att påverkas av föreslagna fjärrvattenanläggningar äger Sydsvens- ka Kraft AB samtliga kraftverk mellan Ängabäck och Laholm samt verken vid Skeen och Traryd. Sydkraft är dessutom delägare i Kvarnaholms kraftverk som i övrigt ägs av Strömnäsbruks AB. Vid dessa kraftverk utnyttjar Sydkraft en bruttofallhöjd om sammanlagt 125 m. Övrig bruttofallhöjd om ca 10 m, ut- nyttjas av Strömsnäsbruk samt Lagamill AB (Timsfors kraftverk).

Uttag av vatten ur Bolmen utgör det ur kraftproduktionssynpunkt ogynn- sammaste alternativet jämfört med uttag vid Traryd och Skogaby. Detta beror dels på att Bolmen ligger på högre nivå och dels på att möjligheterna att nyttja

Bolmen som regleringsmagasin för kraft- ändamål minskar. Bolmen utgör nämli- gen tillsammans med sjöarna Furen och Flåren de enda större årsmagasinen i Lagans vattensystem, varför reglerings- möjl-igheterna i sjön är av stor betydelse för möjligheterna att utnyttja kraftver- ken i huvudfåran nedströms Bolmåns inflöde. Sydkraft, som biträtt utred— ningen med bl. a. bedömningar av för- lusterna ur kraftsynpunkt i de olika alternativen, har beträffande Bolmen bl. a. framhållit att överslagsmässiga be- räkningar tyder på att vid bortledning av 6 mals från Bolmen skulle en årlig kraftförlust uppgående till minst 3 Mkr uppkomma. Beräkningarna har utförts under den gynnsamma förutsättningen, att den ändring av långtidsregleringen av Bolmen, som erfordras för att säker- ställa möjligheten att bortleda 6 m3/s, ej medför att lågvattenföringen vid kraft- verken reduceras med mer än denna vattenkvantitet. Det är ej heller räknat med spill på grund av eventuellt redu- cerade möjligheter att tillvarataga stora tillflöden till Bolmen. Om Bolmenregle- ringen skulle behöva modifieras så, att extra spill uppstår och lågvattenföringen reduceras med mer än 6 m3/s, uppkom- mer ytterligare förluster. Dessa kan emellertid ej beräknas utan noggranna— re genomräkning av hela Bolmenregle- ringen och är ytterst beroende av de vattenhushållningsbestämmelser som kan komma att fastställas. Uppskatt- ningsvis kvan förlusterna i ogynnsam- maste fall vid uttag av 6 mS/s uppgå till 6 Mkr/år, motsvarande ca 3 öre/ms. Lagan-Ringsjöförslaget med uttag av vatten ur Trarydsmagasinet (+ 125 m), ställer sig ur kraftsynpunkt gynnsamma- re än Bolmenalternativet. Eftersom nu- varande reglering av Bolmen för kraft- ändamål torde kunna bibehållas även i fortsättningen blir inverkan på de ned— ströms liggande kraftverken betydligt

mindre. Kraftförlusterna vid bortled- ning av 6 ins/s har uppskattats stanna vid det för Bolmen angivna lägre värdet ca 3 Mkr/år motsvarande ca 1,5 öre/ms.

Skogabyförslaget är givetvis det ur kraftsynpunkt fördelaktigaste av de tre, då det endast inverkar på kraftverken i Skogaby, Karsefors och Laholm. Förlus- terna vid kontinuerlig bortledning av 6 nia/s har beräknats uppgå till ca 1 Mkr/är, motsvarande 0,5 öre/mä.

Utredningen har beträffande Skoga— byprojektet även undersökt om upp- fordring av vattnet till en reservoar på Hallandsås nattetid eller i övrigt vid låg belastning skulle vara ekonomiskt för- delaktigare än ett kontinuerligt uttag. Härigenom kunde kraftverkens kapa- citet bättre utnyttjas. Transportkapaci- teten hos pumpstationerna och led- ningarna på sträckan Skogaby—Hal- landsås måste emellertid vid en sådan lösning avsevärt ökas. De höjda kostna- der som detta skulle medföra motsva- ras, som framgår av kapitel 12.2, ej av den minskning som erhålles i energi- kostnad.

Ersättning till kraftintressenterna för kraftförlusterna skulle under ovan an- givna förutsättningar i Bolmenalternati- vet kunna uppgå till omkring 3 öre/m= mot endast 0,5 öre/m3 i Skogabyalter- nativet. I tabell 70 och 71 har redovisats investeringsbehoven i de olika alterna- tiven och i tabell 72 exempel på års— kostnader uttryckta i öre/m3 vatten. Till- lägges de ovan angivna kraftförlusterna minskar de redan förut små skillnader- na i vattenkostnad. Kostnaderna blir av samma storleksordning och därmed icke avgörande för val av alternativ.

14.3 Möjligheter att tillgodose eventu- ellt större vattenbehov genom ökade uttag

De föreslagna anläggningarna för väst-

ra Skånes framtida vattenförsörjning har dimensionerats för att kunna tillgo- dose ett antaget framtida behov är 2040 av tillskottsvatten uppgående i genom- snitt till 6,6—6,8 mil/s. Om vattenbehovet skulle öka hastigare än vad utredning— en förutsatt, finns i samtliga tre fram- lagda förslag möjlighet att öka uttagen ur vattentäkterna.

Sydsvenska Kraft AB har på utred- ningens uppdrag undersökt förutsätt- ningarna för uttag av vatten ur Bolmen för vattenförsörjningsändamål under antagandet att man kunde bortse från kraftintresset. Beräkningar av vilken inverkan en avledning av 8 ms/s skulle haft på avrinningen från Bolmen liksom även på vattenståndet i sjön under pe- rioden 1909—1962 har utförts. En förut- sättning för beräkningarna har varit att bestämmelserna beträffande vattenstånd i Bolmen och minimitappning från sjön icke skulle ändras. Enligt gällande dom av den 27 oktober 1941 utgör minimi- tappningen vid Skeen 5 mit/s. Dock må tappningen nedgå till 2 m3/s då vatten- ståndet med mindre än 10 cm översti- ger sänkningsgränsen. Hänsyn har i be- räkningarna däremot inte tagits till de bestämmelser beträffande flödestapp- ning som domen innehåller.

Av beräkningarna framgår, att 8 1113/5 inte kan avledas utan att sänknings- gränsen underskrides eller att minimi- tappningen minskas åren 1938 och 1960. Under år 1938 skulle sänkningsgränsen ha behövt underskridas med följande värden.

1 juli 2 cm (v.y.+ 140,88 m) 1 augusti 11 cm (v.y.+140,79 m) 1 september 22 cm (v.y.+140,68 m) 1 oktober 13 cm (v.y.+ 140,60 m)

Under år 1960 skulle sänkningsgrän- sen ha behövt underskridas med 5 om den 1 juli. Om man i stället antagit att

7 ma/s skulle avledas för vattenförsörj- ningsändamål, hade beräkningen givit vid handen att så teoretiskt skulle kun- na ha skett, dock med obefintlig margi- nal under september 1938.

Bestämmelserna beträffande flödes- tappning innebär i praktiken, att man inte kan räkna med att magasinet kan utnyttjas för regelbunden reglering ovanför nivån + 141,70 m. Detta i sin tur medför att kurvan för vattenstånd i tappningsexemplet bör sänkas (pa- rallellförflyttas) med 20 cm. Om så sker, kommer sänkningsgränsen att tangeras åren 1911, 1913, 1914, 1921, 1942 och 1959 och underskridas år 1934 med 20 cm, år 1938 med 50 cm och år 1960 med 25 cm. Skall ej sänkningsgränsen underskridas vid något tillfälle, kan en ständig avledning av 6 m3/s medges.

Uttag av större vattenmängder än som inledningsvis angivits skulle således knappast vara möjligt ur Bolmen med beaktande av nu gällande vattendom. Möjligheterna att reglera Bolmen på an- nat sätt för att erhålla en reglering som kan tillgodose större vattenbehov har inte närmare studerats av utredningen, då detta skulle medföra ett mycket om- fattande arbete. En ökning av vatten- tillgången i Bolmen kan emellertid ske genom överledning av vatten från La- gans huvudfåra. Avståndet mellan den sydligaste delen av sjön Vidöstern, där vattenkvaliteten är förhållandevis god, till den övre delen av Bolmen uppgår till knappt en mil. En överledning av vatten skulle ur teknisk synpunkt inte behöva innebära några större problem särskilt som Vidöstern ligger på något högre nivå än Bolmen. Utredningen har dock med hänsyn till att ett dylikt pro- jekt skulle ligga mycket långt fram i ti— den inte närmare studerat vilka even— tuella följder ur limnologisk synpunkt en dylik överledning av Laganvatten till Bolmen skulle medföra.

Större vattenkvantiteter än utredning- en diskuterat skulle med hänsyn till vat— tenföringen i Lagan i och för sig kun- na uttagas såväl vid Traryd som vid Skogaby. Ett mycket stort uttag kan dock medföra problem med vattenför- sörjningen för de industrier som ligger vid Lagan samt även begränsa möjlig- heterna att använda än som recipient. Dessutom påverkas givetvis kraftpro- duktionen ytterligare. Ur dessa syn- punkter är en anläggning baserad på Lagan vid Skogaby fördelaktigare än Lagan-Ringsjöalternativet (uttag vid Traryd).

14.4 Jämförelse mellan alternativen med hänsyn till vattenkvalitet

Lagans vattensystem utgör en acceptabel vattentäkt för kommunala vattenförsörj- ningsändamål under förutsättning att uttag sker vid Traryd, Skogaby eller ur Bolmen. I samtliga tre fall kan efter. behandling ett tillfredsställande renvat- ten erhållas. Även efter omfattande be— handling kan dock skillnader i råvatt— nets egenskaper, t. ex. beträffande smak, färg och temperatur, delvis komma att kvarstå i renvattnet. Härtill kommer att det är oklart, i vilken omfattning kon- ventionella reningsmetoder påverkar vi- rus m. m. Under alla omständigheter kan jämnare kvalitet på renvattnet er- hållas om ett bättre råvatten används. Det är därför naturligt att vid val mel- lan flera kostnadsmässigt likartade förslag till vattenförsörjn'ingsanlägg— ningar, välja det alternativ, som har den bästa vattenkvaliteten. Är försla- gen kostnadsmässigt olika, kan det bli nödvändigt att värdera fördelen med en bättre råvattenkvalitet. Hygieniska skäl talar därvid för att råvattenkvalite- ten bör tillmätas största betydelse vid val av vattenförsörjningsalternativ. Det

Perman- Total- Färgvärde Lukt ganattör- hårdhet Järn mg Pt/l brukning tyska mg/l mg,/1 grader Bolmen (13 provtagningar) lägsta värde ............ 25 -——- 24 6,2 0,8 0,05 medianvärde ............ 31 ingen 28 6,8 1 0,16 högsta värde ............ 50 — 32 7,9 2 0,41 Lagan vid Skogaby (9 provtagningar) lägsta värde ............ 60 — 43 6,4 1,0 0,46 medianvärde ............ 70 tydlig 55 6,7 1,1 0,6 högsta värde ............ 100 —-— 57 7,5 1,3 1,3 Lagan vid Traryd (9 provtagningar) lägsta värde ............ 50 —— 34 6,7 1,1 0,42 medianvärde ............ 60 tydlig 44 6,9 1,1 0,49 högsta värde ............ 100 — 54 7,4 1,3 0,9

kan i detta sammanhang framhållas att en skärpning av kraven på råvatten av- sett för kommunala vattenförsörjnings- ändamål kan bli aktuell.

Till sjön Bolmen avleds endast små mängder avloppsvatten och vattnet är i stort sett opåverkat av avloppsutsläpp. Vattenkvaliteten är god. Några större tätorter och industrier finns ej vid sjön och nyetablering av industrier, som kan ha betydelse ur föroreningssynpunkt, torde knappast bli aktuell inom områ- det. En fortsatt ökning av fritidsbebyg- gelsen och en höjning av standarden hos denna kan förväntas, men denna utveckling bör knappast innebära några problem. Det bör sålunda finnas goda möjligheter att även framdeles bevara den goda vattenkvaliteten i sjön. Bol- menalternativet utgör ur vattentäkts- synpunkt det fördelaktigaste alternati- vet av de tre föreslagna lösningarna för Skånes vattenförsörjning; jfr tabell 73.

Vattnet i Lagans huvudfåra är av va— rierande beskaffenhet och genomgående betydligt sämre än i Bolmen; se bilaga D. Kvaliteten vid Traryd och Skogaby synes enligt vad som framkommit av tillgängligt analysmaterial vara likartad;

jfr tabell 73. Det har emellertid icke varit möjligt att inom ramen för denna utredning genomföra undersökningar av en sådan omfattning att eventuella skillnader i vattenkvaliteten helt kunnat klarläggas. Provtagningsfrekvensen har dessutom varit alltför låg för att tem- porära försämringar kunnat observe- ras. Risken för störningar i vattenkva- liteten bedömes vara avsevärt större i Skogaby än vid Traryd.

Fortsatt expansion vid skogsindustri- erna mellan Traryd och Markaryd med- för en ökning av risken för tillfälliga försämringar av vattnet. Med hänsyn härtill är uttag av vatten uppströms Traryd att föredraga framför uttag vid Skogaby. Vid en Lagan—Ringsjöanlägg- ning kan ett bättre råvatten erhållas än vid en Skogabyanläggning. Detta be- ror dels på uttagspunkten i Lagan och dels på den blandning med vatten från Ringsjöns naturliga avrinningsområde som kommer att ske i Ringsjön.

Utredningen bedömer sålunda Bol- menanläggningen vara den ur vatten- kvalitetssynpunkt klart fördelaktigaste. Lagan—Ringsjöprojektet utgör med före- slagen utformning även en god lösning

på Skånes vattenförsörjningsproblem. Förutsättningarna att basera en regional vattenförsörjningsanläggning på uttag av vatten ur Skogabymagasinet måste däremot bedömas vara mindre gynn- samma.

14.5 Övriga synpunkter

Som tidigare framhållits skulle Lagan- Ringsjöalternativet kunna förse, för- utom västra Skåne, även Hässleholm med vatten. Därjämte skulle möjlighet till anslutning erbjudas för Kristianstad, om behov därav framdeles skulle upp- stå. Alternativet innebär att Ringsjöns betydelse som ett centralt magasin för Skåne skulle öka. Även om Bolmenal- ternativet väljes kan emellertid vatten- leverans till andra områden än de, som utredningens förslag omfattar, i fram- tiden bli möjlig. Skulle vatten från Ring- sjön behöva transiteras Öster- eller sö— derut kan uttaget ur Ringsjön för väst- ra Skånes behov minskas och tillför- seln av vatten från Bolmen i motsva- rande grad ökas. Endast i det fall bety- dande kvantiteter skulle behöva tagas ur Ringsjön, kan ett överförande av vat— ten från Lagan bli nödvändigt.

Det är icke osannolikt att Ringsjöns status kan komma att förändras så, att ett tillskott av lämpligt vatten från an- nat håll förr eller senare blir önskvärt. Av den av docent Almestrand gjorda bedömningen (bilaga F) framgår att en transitering av vatten från Lagan till Ringsjön ur limnologisk synpunkt kan anses bli till Ringsjöns fördel. Detta för— hållande talar för Lagan-Ringsjöalterna- tivet.

Överföring av stora kvantiteter La- ganvatten kan emellertid inverka på Ringsjövattnet så att färgstyrkan ökar. Almestrand har uttalat att en transite- ring av 5 1n3/s skulle kunna medföra att

det nuvarande genomsnittliga värdet 25 mg Pt/l ökar till kanske 50. Därigenom kommer färgstyrkan i Rönneå att öka. Detta kan få visa negativa följdverk- ningar för Klippans Finpappersbruk, som för sin papperstillverkning är be- roende av vattnets färgvärde. En ök- ning av detta kan tvinga bruket till läng- re gående åtgärder ifråga om vattenbe- handling än som erfordras för närva- rande och därmed medföra ökade kost- nader. Ur brukets synpunkt skulle det därför vara bättre att överföra vatten från Bolmån istället för direkt från La— gan, då Bolmåns färgstyrka är lägre än Lagans. Ett uttag ur Bolmån vid Exen skulle emellertid fördyra Ringsjöalter- nativet genom att tunneln skulle bli ca 10 km längre; se vidare kapitel 26. Därest det skulle bli aktuellt att över- föra vatten till Själland, skulle Bolmen— alternativets sträckning vara gynnsam- mare än Lagan—Ringsjöns. Som fram- går av kapitel 23 har man dock icke att räkna med en sådan lösning på Själlands vattenförsörjningsproblem.

14.6 Utredningens slutsatser

Efter att närmare ha studerat för- och nackdelar hos de olika alternativen har utredningen funnit följande.

Skogabyalternativet är ur kostnads- synpunkt på lång sikt något ogynnsam- mare än de båda andra alternativen. Ur vattenkvalitetssynpunkt är det av- gjort sämre än Bolmenalternativet och även sämre än Lagan-Ringsjöalternati- vet. Ej heller ur andra synpunkter er- bjuder alternativet några fördelar. En- ligt utredningens mening bör det därför ej komma i fråga.

Bolmen- och Lagan-Ringsjöalternati- ven (tunnelalternativen) är ur kost— nadssynpunkt likvärdiga. Bolmenalter- nativet erbjuder den avgjort bästa vat-

tenkvaliteten. Lagan-Ringsjöalternativet möjliggör anslutning av regioner även i östra Skåne. Inget av alternativen har sådana nackdelar att det ena kan sägas ha ett bestämt företräde framför det andra. Utredningen anser att båda al-

ternativen bör vidareutredas. Vid slut- ligt val av alternativ bör såväl de kom— munala som de industriella vattenbeho- ven noga' beaktas. I kapitel 26 lämnas ytterligare synpunkter på den slutliga utformningen av alternativen.

KAPITEL 15

Synpunkter på den framtida vattenförsörjningen för övriga delar av Skåne

15.1 Kristianstadsområdet

Enligt samarbetskommittén för Kristian- stadsslättens hydrologi föreligger risk för att vattenbehoven år 2000 inom Kristianstadsslätten icke kan täckas ge- nom grundvattenuttag. Kommittén re- kommenderar därför, att man räknar med att en förstärkning med lämpligt ytvatten förslagsvis av storleksordning- en 10—20 Mmslår blir nödvändig.

De grundvattenbehov kommittén räk- nat med (27 Mm3 år 2000) överstiger vad utredningen redovisat i sina pro- gnoser. Enligt utredningens mening er— fordras —— såsom kommittén också utta- lat — långvariga observationer och de- taljerade undersökningar, innan något slutligt uttalande om grundvattentill- gångarnas storlek kan göras.

De ytvattentillgångar som närmast kan komma ifråga för förstärkning av grundvattentillgångarna är Helgeån och Ivösjön, se figur 92. Helgeåns vatten är nedströms Broby av mindre god beskaf- fenhet. Uteslutet är dock icke att det efter viss förbehandling blir lämpligt för infiltration. Möjligheterna att maga- sinera vatten i grunden är därvid av stort intresse. Förutsättningar kan be— dömas föreligga att avleda vatten från än under de perioder av året då vatten— föringen är god samt att utnyttja maga- sineringsmöjligheterna.

En annan möjlighet är att förlägga vattenintaget norr om Broby och an—

lägga ledningar till Kristianstadsområ- det. Antingen kan vattnet infiltreras där eller också anlägges ett ytvattenverk. Kostnaden för en sådan lösning blir emellertid hög på grund av det stora avståndet (inemot 30 km) mellan Kris- tianstad och lämplig plats för intag norr om Broby. Därjämte föreligger såsom framhållits i bilaga D.5 den olägenheten att variationerna i vattenbeskaffenheten kan bli stora.

En gynnsammare lösning med hän— syn såväl till avstånd som vattenbeskaf— fenhet är att taga vatten från Ivösjön. Dess kapacitet är visserligen begränsad. Nymölla AB räknar med avsevärda ut- tag för industriändamål i framtiden (sannolikt mer än 3 m3/s). Trots detta bör det icke vara uteslutet för Kristian- stad att taga vatten därifrån. Avståndet från Kristianstad till Ivösjön är 12—14 km. Även i detta fall bör vatten i första hand kunna uttagas under perioder med normal eller högre tillrinning och und- vikas under lågvattenföring.

Utredningen har icke funnit anled- ning att närmare utreda hur stora kost- naderna för olika alternativ skulle bli. Detta torde vara en fråga som får tagas upp till behandling vid en senare tid- punkt.

Om en Lagan—Ringsjöanläggning ak- tualiseras skulle det ligga nära till hands att från denna leverera erforderliga kvantiteter tillskottsvatten till Kristian— stad. Avståndet från Kristianstad till

Sösdala ()

"Ndi . ** Tollarp ? (» YO '

lämplig punkt för anslutning till en tun- nel mellan Lagan och Ringsjön blir ca 35 km, se figur 92. Kostnaden för att transportera vatten denna sträcka upp- skattas till 10—12 öre/ms. Den samman- lagda kostnaden för transporten Lagan _Kristianstad skulle, under förutsätt- ning av ett samgående i större skala om- kring sekelskiftet, bli 15—20 öre/m3. Storleken av de vattenmängder som kan behöva tillföras Kristianstadsom- rådet blir beroende av resultaten av fortsatta undersökningar av grundvat- tentillgångarna inom Kristianstadsslät- ten. Frågan om vattenleverans till om- rådet kan emellertid icke ha någon av— görande eller ens väsentlig inverkan på valet av lösning på västra Skånes fram- tida vattenproblem. En översiktlig be- dömning av möjligheterna till och kost-

KR!ST!ANSTAD © / Vä 0 x of 75 ,,»"v

iÄHus/m

Figur 92. Tänkbara möjligheter att öka vattentillgången inom Kristianstadsområdet.

mike-'

W M

V? Hornhinnan (J

(

|(,/

(wi-fen / /

.; J

naderna för uttag av vatten ur Ivösjön bör göras, varvid särskild vikt hör till- läggas industriintressena utmed Skräbe- ån. Hänsyn bör därvid även tagas till framtida eventuella behov av uttag ur sjön Immeln för tätorternas i nordöstra Skåne räkning.

15.2 Simrishamnsområdet samt övriga delar av sydöstra Skåne

15.2.1 Simrishamnsområdet

Grundvattenförhållandena inom detta område är alltför litet kända för att nå— gon slutlig bedömning av möjligheterna att klara de framtida vattenförsörj— ningsproblemen genom lokala grund— vattentillgångar skall kunna göras. An-

KRISTIANSTAD

***x. Tol ! or

RJNGSJSHÅ _ ., IQESLÖV

,. fue, --—.._

» )" Qx.

i?" ©

v,-

PHammorsjön

Vä 0 $'%? X.] _8

TOMELILLA

Figur 93. Tänkbara möjligheter att öka vattentillgången inom sydöstra Skåne

slutning till något fjärrvattenprojekt är knappast tänkbar med hänsyn till de mycket stora kostnader en sådan lös— ning skulle innebära. Närmast till hands skulle ligga att taga eventuellt erforder- ligt twillskottsvatten från Maglehemsom- rådet, se figur 93. Enligt SGU bedöms förutsättningarna för grundvattenuttag inom detta område vara goda (se bi- laga C).

Utredningen föreslår att grundvat- tenuudersökningarn-a inom Simris- hamnsområdet intensifieras och att fält- undersökningar inom Maglehemsområ- det igångsättes. Det torde få ankomma på Simrishamns stad att taga initiativet till sådana undersökningar. Utredning— en llar för sin del icke funnit anledning

att gå närmare in på vattenförsörjnings- problemen för Simrishamn.

15.2.2 Övriga delar av sydöstra Skåne

I likhet med vad som gäller för Simris— hamn finns ej heller beträffande övriga tätorter i sydöstra Skåne anledning räk- na med direkt anslutning till ett fjärr- vattenprojekt. Som nämnts i bilaga C är grundvattentillgångarna inom denna del av Skåne mycket begränsade. Yt- vattentillgångar med ett för infviltra- tionsändamål lämpligt vatten saknas nästan helt. Vissa grundvattenundersök— ningar pågår, andra åter planeras. Sam- gående i vattenförsörjningshänseende är aktuellt mellan vissa mindre orter.

Redogörelser härför har lämnats i bi- laga C.

I en framtid kan det bli nödvändigt att tillföra området vatten från annat håll för såväl kommunala som indu- striella ändamål. Även behoven av vat- ten för bevattningsändamål kan bli stora.

Grundvattentillgångarna i Fyledalen är förhållandevis goda och kan vara till- räckliga för Ystads och Tomelillas be- hov. Ytterligare undersökningar erford- ras för att klarlägga detta. Man kan icke räkna med att kapaciteten är tillräck— lig för ytterligare områden. Tillgångar- na kan emellertid förstärkas genom konstgjord infiltration. Som vattentäkt för sådant ändamål kan egentligen en- dast Vombsjön komma i fråga. En tänk- bar lösning på de framtida vattenpro- blemen för området öster och sydost om Tomelilla skulle kunna vara att vatten uttages ur Vombsjön och överföres ca 14 km till Fyleåns källflöden (se figur 93). Vattnet transporteras därefter i Fy- leån, 10—12 km, till lämplig punkt, där det kan uttagas för infiltration. Från in- filtrationsplatsen ledes vattnet i led- ningar till den region som behöver vat- ten. Avståndet från Fyledalen till en punkt mitt emellan Tomelilla och Sim- rishamn är omkring 15 km. Utredning- en har icke ansett sig höra närmare utreda kostnaderna för en sådan lös- ning men rekommenderar att en över- siktlig kostnadsberäkning genomföres.

Vattentillgången i Vombsjön är be- gränsad och utnyttjas även för andra viktiga vattenförsörjningsändamål. Det bör dock vara möjligt att taga ut de re- lativt små tillskottskvantiteter som er- fordras för sydöstra Skånes del utan att allvarligt inkräkta på andra Vombsjö- intressen. Möjligen kan uttag begränsas till perioder med högvattenföring. En förutsättning härför är att magasine- ringsmöjligheterna i infiltrationsområ—

det i Fyledalen är goda. En bedömning av dessa möjligheter bör göras. '

Av intresse i detta sammanhang är de synpunkter på överföring av vatten från Ringsjön till Vombsjön som redo- visas i kapitel 24.

Därest grundvattentillgångarna i Sim- rishamns- och Maglehemsområdena skul- le visa sig vara större än väntat, kan områdena väster om Simrishamn möj- ligen förses med tillskottsvatten där- ifrån.

Sammanfattningsvis rekommenderar utredningen att en översiktlig bedöm— ning göres av förutsättningarna att ut- taga vatten ur Vombsjön, transportera det till lämplig infiltrationsplats samt att —— sedan det åter upptagits — trans- portera det till de delar i sydöstra Skå- ne som kan komma att behöva tillskotts- vatten.

15.3 Tätorter i nordöstra Skåne

Vattenförsörjningssituationen i tätorter- na inom Osby-Lönsboda-Knislingeregio- nen är i några fall ytterst besvärlig. Så— lunda föreligger behov av omedelbara åtgärder för att klara vattenförsörjning— en i Osby, Broby och Hanaskog.

I allmänhet saknas möjligheter att på längre sikt tillgodose vattenbehoven ge— nom nu nyttjade vattentäkter, som i samtliga fall är grundvattentäkter. Av allt att döma måste därför ytvatten till- gripas. En viss samordning vid nyttjan- det av ytvattentillgångarna har bedömts lämplig och angelägen.

På utredningens uppdrag har Syd- svenska Ingenjörsbyrån AB (SIB) utfört en översiktlig bedömning av förutsätt- ningarna för en gemensam lösning av den framtida vattenförsörjningen för tätorterna inom Osby-Lönsboda-Knis- lingeregionen. Denna översiktliga ut- redning omfattar tätorterna Osby, Bro-

Ön ,.w

mm »

ringens/_j? " i _ ”s..... Oa ?; ©HÄSSLEH . 's ' (sae

.? V:.) [_

. Sösdala

&_ 5 då)

*; ,; KRBTMNSTAEXQ, _. .. _ vao ,

Figur 94 a. Översiktskarta över nordöstra Skåne.

by, Glimåkra, Sibbhult, Hästveda, Knis- linge, Hanaskog och Lönsboda, se figur 94 a. Resultatet har redovisats i en »översiktlig utredning om vattenför- sörjningen inom Osby-Lönsboda-Knis- lingeregionen».

15.3.1 Sammanfattande redogörelse för av Syd- svenska Ingenjörsbyrån AB utförd delutredning

15.3.1.1 Vattenbehov

Befolkningsutvecklingen i de tätorter som år 1960 hade minst 1 000 invånare redovisas i kapitel 5. Av de aktuella tät- orterna hade endast Sibbhult och Ha- naskog år 1960 mindre än 1 000 invå— nare, nämligen 850 respektive 700 per- soner. Folkmängden har bedömts år 2000 icke komma att överstiga 2000 personer i vardera tätorten. Utredning— en har vid bedömning av vattenbehoven år 2000 räknat med dessa maximivär- den på befolkningen inom tätorterna, se tabell 74.

15.312 Nuvarande vattenförsörjning De nuvarande vattenförsörjningsförhål- landena i tätorterna med mer än 1 000 personer framgår av kapitel 5. Beträf- fande Sibbhult och Hanaskog gäller föl- jande.

Vattentäkten i Sibbhult utgörs av en bergborrad brunn med en kapacitet av omkring 5 l/s. Samhället har för närva- rande inga egentliga vattenförsörjnings- problem. Med anledning av samhällets kraftiga expansion har vattenförsörj- ningsfrågan dock blivit aktuell.

Tabell 7 4. V attenbehov år 2000 inom tätorter i nordöstra Skåne

___—________————_—————

Vatten- förbru-

.. kare år Tatott 2 000

P Osby och Marklunda ............. 9 000 Broby .......................... 3 500 Glimåkra ....................... 2 000 Sibbhult ....................... 2 000 Hästveda ....................... 2 000 Knislinge ....................... 3 000 Hanaskog ...................... 2 000 Lönsboda ....................... 2 500 Tillägg för mindre bebyggelse—grup-

per .......................... 2 000

Specifik Medel- Maximi- .. _

förbruk— dygnsför- dygnsför- håll—läg; ning brukning brukning g 1/pd ma/d mil/d l/s Mm3 450 4 000 6 000 70 1,45 450 1 600 2 300 27 0,6 400 800 1 200 14 0,3 400 800 1 200 14 0,3 400 800 1 200 14 0,3 400 1 200 1 800 21 0,45 400 800 1 200 14 0,3 400 1 000 1 500 17 0,35 350 700 1 000 12 0,25

_ 11 700 | 17 400l 203 | 4,3

Summa 28 000

. Vattenförsörjningen i Hanaskog base- ras på en bergborrad brunn med en kapacitet av drygt 2 l/s. På grund av väntad expansion vid en i samhället belägen parkettfabrik har frågan om den framtida vattenförsörjningen ak- tualiserats. Enligt uppgift pågår under- sökningar om möjligheterna till ytter- ligare uttag ur berggrunden. För lösning av vattenförsörjningen på längre sikt kan dock mera långtgående åtgärder bli nödvändiga.

15.313 Aktuella ytvattentillgångar Samtliga tätorter är belägna inom Hel- geåns och Skräbeåns avrinningsområ- den. I första hand blir det därför dessa ytvattentillgångar som kommer ifråga som ytvattentäkter.

Uppgifter om Hel-geåns och Skräbe- åns avrinningsområden, hydrologiska förhållanden, användning för kraftför- sörjning och vattenförsörjning samt som recipienter liksom uppgifter om vatten- beskaffenhet m. m. återfinns i bilaga D.

15.314 Jämförelse mellan aktuella ytvattentillgångar SIB anger som sin uppfattning: »Helgeån nyttjas i hög grad som recipient för såväl kommunalt som industriellt av- loppsvatten. Av utförda undersökningar framgår, att stora variationer föreligger i vattenbeskaffenheten, vilket i hög grad för— svårar vattnets behandling. Den höga färg— styrkan medför att vattnet måste kemiskt fällas med relativt stor kemikalieätgång. Ett stort problem är dessutom den låga karbonathårdheten, ca 0,5 tyska grader, vilket gör att vattnet är starkt korrosivt. Det bakteriologiska undersökningsmaterial, som varit tillgängligt, ger ej en tillräckligt omfattande bild av vattendragets förore- ning. Sålunda saknas material för Osby- sjön och Helgeåns inflöde i densamma. En— dast nedströms Osbysjön föreligger ett me- ra omfattande material. Uppströms Broby företer vattnet sålunda en måttlig bakteriell förorening ur råvattensynpunkt. Nedströms Broby ökar den bakteriella föroreniugen av— sevärt och vattnet är här ej lämpligt som

råvatten för kommunala ändamål. I fram- tiden torde vattendragets utnyttjande både som leverantör av fabrikationsvatten och som recipient för kommunalt och indu- striellt avloppsvatten komma att öka. Av dessa anledningar kan det starkt ifrågasät- tas, om Helgeån överhuvudtaget är lämplig som framtida vattentäkt. Möjligen kan en etappvis utbyggnad för Osby samhälle ba- seras på vattnet från Helgeån vid dess in- flöde i Osbysjön eller från Osbysjöwns södra delar.

1 länsutredningen för vatten och avlopp för Kristianstads län har föreslagits att Broby samhälle skulle förstärka sin till- försel av försörjningsvatten med ytvatten från sjön Tydingen. Inom en mycket nära framtid avser Broby också att bygga ut ett ytvattenverk i östra delen av sjön. För att täcka det framtida vattenbehovet inom den aktuella regionen är vattentillgångarna i Tydingen däremot otillräckliga. Genom transitering kan dock förstärkning ske med åvatten från Helgeån. Genom uppblandning av åvatten med vattnet från Tydingen och genom en lång uppehållstid kan man för— vänta, att Helgeåns vatten får en jämnare och bättre kvalitet. På grund av att Ty- dingen är en sjö med ett förhållandevis ringa medeldjup kan den emellertid anses mindre lämplig som ytvattentäkt för ett gemensamt vattenförsörjningsföretag. Dess- utom nyttjas Tydingen för fritidsändamål och utgör ur denna synpunkt en ytterst värdefull tillgång.

För närvarande föreligger inga planer på att utnyttja Lursjön för vattenförsörjnings— ändamål. Sjöns ringa vattentillgång med— för, att den ej kan ifrågakomma som vat- tentäkt för regionala ändamål. Som lokal vattentäkt för Hästveda bar sjön emeller- tid sitt värde. I likhet med Tydingen utgör emellertid Lursjön en mycket stor tillgång ur fritidssynpunkt. Det kan därför ifråga— sättas, om sjön på längre sikt bör utnytt- jas som vattentäkt, då detta kommer att medföra mycket restriktiva bestämmelser, som mer eller mindre kommer att omöjlig- göra sjöns användning för fritidsändamål.

Skräbeåns nederbördsområde uppvisar flera större sjöar och sjösystem. I dessa har man i allmänhet möjlighet att på ett en- kelt sätt säkerställa vattentillgången och dessutom utforma intaget så, att varia- tioner av råvattnets egenskaper och be— skaffenhet blir så små som möjligt. Ur dessa synpunkter har sålunda Skräbeån väsent-

liga fördelar framför Helgeån. Vidare är Skräbeån jämfört med Helgeån ej så hårt utnyttjad som recipient för avloppsvatten eller som leverantör av fabrikationsvatten för industrier. Även sistnämnda förhållan- de talar sålunda för att man för det ak- tuella områdets vattenförsörjning bör ut- nyttja vattcntillgången i Skräbeån. Inom sistnämnda flodområde bedömes sjön Im— meln vara den lämpligaste uttagslokalen. På grund av sin storlek behöver endast en del av sjön avsättas som vattentäktsområde och övriga delar användas för fritidsända- mål.

Immelns vatten har i samband med den- na utredning varit föremål för provfåll— ning. Försöksresultaten visar, att vid en Al-sulfatdosering av 35—40 mg/l reduce- rades färgstyrkan från 46 till ca 5 mg/l Pt och järnhalten från 0,45 till 0,07—0,08 mg/l, samtidigt som aluminiumresten hölls på en tillfredsställande låg nivå.

Vattnet i Immeln är av samma korrosiva karaktär, 0,5 tyska grader, som Helgeåns vatten vid Osbysjön, vilket medför att kor- rosionsbehandling bör ske genom tillsats av kolsyra samt kalciumhydroxid eller kal- ciumkarbonat.»

SIB framhåller att Immeln är att fö- redraga framför andra närliggande vat- tenområden ur hygienisk synpunkt lik- som ur skyddssynpunkt. Helgeåns vat- ten är så starkt taget i anspråk för in- dustriella vattentäktsändamål samt kom- munala och industriella recipientända- mål att det ej bör komma ifråga som framtida vattentäkt för det aktuella kommunala behovet. Lursjön och Ty- dingens vattentillgångar är var för sig otillräckliga. Genom en transitering av Helgeåns vatten till Tydingen är det visserligen möjligt att trygga regionens vattenbehov. Alternativet kan emeller— tid starkt ifrågasättas med hänsyn till sjöns allmänna karaktär och använd- ning för fritidsändamål. I en etappvis utbyggnad med Immeln som slutligt mål kan det emellertid bli nödvändigt att utnyttja Helgeån, Osbysjön, Tydingen och Lursjön under kortare tid, antingen var för sig eller i kombination.

15.3.1.5 Förslag till teknisk utformning av en vattenförsörjningsanläggning med sjön Immeln som vattentäkt En gemensam anläggning med Immeln som vattentäkt kan enligt SIB utformas så som framgår av figur 94 b. På Immelns västra strand förlägges ett vattenverk för kemisk fällning, di- mensionerat för en kapacitet av 200 l/s (vattenbehov under maximidygn år 2000). Vattnet leds från vattenverket ge— nom en huvudledning i västlig riktning genom Sibbhult mot en högreservoar i Broby. Från Broby transporteras vatt— net vidare dels i nordlig riktning mot Osby och dels i sydlig mot Knislinge och Hanaskog. Glimåkra förses med vat- ten genom en ledning som utgår från en punkt på huvudledningen 3,5 km väster om Sibbhult. På sträckan Broby—— Osby, ca 4 km nordväst om Broby, an- sluts en ledning till Hästveda. l Broby uppförs för närvarande en högreservoar med en volym av 600 m...) med lägsta vattenytan på + 88,0 m och högsta vattenytan på +93,1 m. Dessa nivåer har visat sig lämpliga även för en regional lösning. Dock erfordras i framtiden en större reservoarvolym för att uppfylla de krav som hör ställas ur bl. a. utjämningssynpunkt. För Osby och Hästveda erfordras tryckstegring, vilken lämpligen sker vid en pumpstation med dubbelfunktion vid avgreningen till Hästveda. I Osby finns ett vattentorn med en volym av 600 m”. I framtiden behöver reservoarvolymen ökas till ca 2 000 ms. I Hästveda bör ett vattentorn om 600 m3 uppföras. För Knislinge och Hanaskog anläggs med fördel ett gemensamt vattentorn med en volym av 1 200 m3. För Glimåkra erfordras tryckstegring, förslagsvis vid samhällsgränsen. Vidare bör en högreservoar om 600 m3 uppfö— ras i Trollbacken norr om samhället.

I Sibbhult skulle ett vattentorn om

___—___—

Ledningssträcka

Dimensionerande

&

Immeln—Broby .................... Grenledning till Glimåkra ............. Broby—Osby ...................... Osby—Hästveda .................... Broby—Knislinge ...................

Längd va t tenmäng d Dimension m l/s mm 13 600 190 500 4 500 14 200 15 800 91 400 4 300 14 200 6 500 41 300 2 200 14 200

Knislinge—Hanaskog ............... ___—___—

600 mn behöva byggas. Anslutningen till huvudvattenledningen sker via en flö- desreglering.

I tabell 75 har sammanställts de led- ningslängder, som ingår i huvudled- ningsnätet, de för ledningarna dimen- sionerande vattenmlängdernva samt erfor- derliga rördimensioner. Ledningarna är så dimensionerade, att den beräknade framtida maximitimförbrukningen kan framledas med normala tryckförluster och strömhastigheter.

153,16 Etappvisa utbyggnader Med hänsyn till projektering, domstols- förhandlingar m. m. får det förutsättas, att det tar åtminstone 10 år att utföra Immelnprojektet.

Då för vissa av samhällena behov fö- religger av omedelbara åtgärder, före- slår SIB, att Immelnprojektet utbyggs etappvis.

Vattenfrågan måste sålunda relativt omgående lösas för Osby köping, var- vid södra delen av Osbysjön kan nytt- jas som vattentäkt. Tillgången på yt- vatten är fullt tillräcklig, medan där- emot vattenkvaliteten är betänklig. Vat- tenverket placeras på sådan plats, att huvudvattenledningen mellan verket och tätorten kan ingå i huvudalternati- vet med Immeln som vattentäkt. Verket bör kunna tillgodose vattenbehovet till omkring år 1980, ca 45 US. Eftersom det befintliga grundvattenverket har en kapacitet av ca 15 US, bör ytvattenver-

ket dimensioneras för 30 l/s. Huvudvat- tenledningen utförs med samma dimen- sion som i Immelnprojektet. Etapput- byggnaden framgår av figur 94 b.

För tätorterna Broby, Knislinge, Ha- naskog och Glimåkra bör en första ut— byggnad baseras på sjön Tydingen som vattentäkt. Huvudledningen Broby— Knislinge—Hanaskog utförs så, att den direkt kan inordnas i Immelnprojek- tet. Till sistnämnda tätorter bör även Glimåkra anslutas, varvid förbindelse- ledningen Broby—Glimåkra får en an- nan sträckning. Tätorternas vattenbe- hov år 1980 beräknas till ca 45 US. Från befintliga vattentäkter räknas med ett uttag av 16 US, vilket innebär att vat— tenverket vid Tydingen bör dimensio- neras för ca 30 US.

För Hästveda föreligger för närva- rande icke något behov av att förstärka vattentillgången. Skulle sådant behov uppstå, bör en anslutning ske till Bro- bygruppen.

Vid en framtida utbyggnad med Im- meln som vattentäkt kan ytvattenverken vid Osbysjön och Tydingen synas ha medfört onödiga investeringar. Med hänsyn till de beredskapskrav som mås— te ställas på en anläggning av denna omfattning kommer dessa vattenverk emellertid att utgöra värdefulla kom- plement. Vattenverken bör ges enkel ut- formning och avskrivas under en rela- tivt kort tid.

Sibbhults vattenbehov bör kunna till-

Bef. vunentor

Skåne med Immeln som vattentäkt

godoses med lokala grundvattentäkter fram till år 1980.

Lönsboda har icke medtagits i Im- melnprojektet, vilket beror på det stora avståndet mellan tätorten och möjliga anslutningspunkter och därmed förena— de höga ledningskostnader (2,2 Mkr). Lönsbodas vattenbehov år 1980 beräk- nas uppgå till 7 l/s och år 2000 till 14 l/s. Den nu nyttjade vattentäkten har enligt uppgift en kapacitet av 2,4 l/s. En förstärkning är därför nödvändig. I första hand bör förutsättningarna att erhålla mera vatten ur berggrunden un- dersökas.

[ZLön sboda

Beteckningar w Aktuella tätorter

nu H attan i . Immeu samligsmwth t

--- Etappvis utbyggnad . Högreservoor

A Tryckstegsstution . thottenverk |:]

W tt |: *d to 's utgå?! " ' ”"

Figur 94 b. Tänkbar utformning av vattenlörsörjningsanläggning för tätorterna inom nordöstra

15.3.1.7 Anläggningskostnader Beräkningarna av anläggningskostna- derna omfattar endast kostnader för vattenverk, huvudledningar och tryck- stegringsstationer. Kostnader som avser distribution inom tätorterna, d. v. s. re— servoarer och nödvändiga komplette- ringar av ledningsnät m. ut., har sålun- da ej medtagits. En sammanställning av de beräknade kostnaderna har gjorts i tabell 76. Av denna framgår att den sammanlagda kostnaden för Immelnpro- jektet skulle uppgå till 13,5 Mkr.

Vid en etappvis utbyggnad av Immeln- projektet skulle enligt 15.316 erford-

Tabell 76. Immelnprojektet, anläggnings—

kostnader Anläggningsdelar Mkr Vattenverk vid sjön Immeln Byggnader inkl. lågreser- voar samt maskinell och elektrisk utrustning. . . . 1,80 Yttre ledningar. intagsan- ordningar rn. m ........ 0,40 Tillägg för marklösen, pro- jektering, markunder- sökning m. m.. .. . . . . .. 0,50 2,7 Tryckstegringsstationer Byggnader, maskinell och elektrisk utrustning Hästveda—Osbystatio— nen .................. 0,23 Glimåkra ............... 0,10 Tillägg för marklösen, framdragning av elkraft, projektering m. m ...... 0,07 0,4 Ledningar (inkl. projekte- ring, intrång m. m.) Vattenverket—Broby . .. 3,47 Grenledning till Glimåkra 0,48 Broby—Osby .......... 3,34 Osby—Hästveda ........ 0,42 Broby—Knislin ge ...... 1 ,05 Knislinge—Hanaskog . . . 0,24 9,0 Räntekostnader under byggnadstiden .......... 1,4 Summa I 13,5

ras att provisoriska vattenverk utbyggs vid Osbysjön och Tydingen.

Anläggningskostnaderna för ett vat- tenverk vid södra delen av Osbysjön jämte huvudvattenledning fram till Os- by har beräknats till 2,2 Mkr, se tabell 77 a. Härav belöper 0,9 Mkr på den del av huvudvattenledningen som senare skall ingå i Immelnprojektet.

Anläggningskostnaderna för ytvatten- verk vid sjön Tydingen samt erforder- liga huvudvattenledningar för att förse tätorterna Broby, Glimåkra, Knislinge och Hanaskog med renvatten har be- räknats till 4,1 Mkr, se tabell 77 b. Här- av belöper 3,2 Mkr på de anläggnings— delar som skall ingå i Immelnprojek- tet.

Dessa två vattenverk skulle dimensio— neras för en relativt kort tid framåt,

Tabell 77 a. Anläggningskostnader för pro— visoriskt ytvattenverk vid Osbysjön jämte vissa huvudledningar

Anlä ggningsdelar Mkr

Vattenverk Byggnader inkl. maskinell och elektrisk utrustning. . Intagsanordningar ....... Tillägg för marklösen, pro- jektering, markunder- sökningar m.m. ca (20 %) 0,15 Ledningar (inkl. projekte- ring m. m.) Vattenverket—Osby . . . . Räntekostnader under byggnadstiden ..........

0,60 0,20

0,95

1,10 1,10

0,15

Summa | 2,20

kanske till år 1985, då Immelnverket skulle vara klart.

15.3.1.8 Årskostnader och vattenpris Till grund för årskostnadsberäkningar- na har i detta fall lagts en avskrivnings- tid av 40 år för ledningar, 30 år för byggnader och 15 år för maskinell ut-

Tabell 77 b. Anläggningskostnader för provisoriskt ytvattenverk vid Tydingen jämte vissa huvudledningar

Anläggningsdelar Mkr

Vattenverk Byggnader inkl. maskinell och elektrisk utrustning Intagsledningar ......... Tillägg för marklösen, pro- jektering, markunder- sökningar m.m. ca (20 %) Ledningar (inkl. projekte— ring m. m.) Vattenverket-Broby. . . . . Broby—berörda samhällen. Tryckstegringsstation Glimåkra ............... Tillägg för marklösen, framdragning av elkraft, projektering ........... Räntekostnader under bygg- nadstiden ...............

0,60 0,15

0,15 0,25 2,45

0,10

0,02

Summa

rustning, en räntefot av 5 procent samt ett energipris av 10 öre/kWh. Under- hållskostnaderna har antagits uppgå till 0,5 procent för vattenverk och ledning— ar samt 1,5 procent för maskinell ut- rustning. Ersättning för förlorad vat- tenkraft i Helgeå har uppskattats till 975 000 kronor att amorteras på 30 år.

Med dessa förutsättningar har års- kostnaden år 2000 uppskattats till 1,25 Mkr, vilket vid den antagna vattenför- brukningen samma år skulle motsvara ett vattenpris om 31 öre/m3 vid anslut- ningspunkterna för de olika tätorterna.

Vid den skisserade etapputbyggnaden med Osbysjön som vattentäkt uppskat- tas årskostnaden till 0,27 Mkr och mot- svarande vattenpris för Osby till ca 28 öre/ms år 1985.

För tätorterna Broby, Glimåkra, Knis- linge och Hanaskog har årskostnadenl för en utbyggnad med Tydingen som vattentäkt beräknats till 0,37 Mkr. Vat- tenpriset vid anslutningspunkterna skulle då bli 39 öre/m8 år 1985.

15.3.2 Utredningens kommentarer

Den sammanlagda investeringskostna- den för ett Immelnprojekt är betydan-

de. Projektet förutsätter att den krafti- ga expansion som skisserats vid beräk— ningarna av de framtida vattenbehoven verkligen inträffar. Utvecklingen är svårbedömbar. Immeln torde dock vara den ytvattentillgång i denna del av Skå- ne, som har den bästa kvaliteten. Sjön bör därför hållas som en framtida re- serv för de samhällen som här berörts. De utbyggnader av vattenförsörjnings- anläggningarna som kommer att göras för att tillgodose de närmaste 10—15 årens behov bör i möjlig mån utformas så, att ett framtida samgående möjlig— göres. Utredningen finner det därvid vara lämpligt med etappvisa utbyggna- der —— baserade på Osbysjön och sjön Tydingen _ i princip i enlighet med de riktlinjer Sydsvenska Ingenjörsby- rån angivit. Utvecklingen får sedan visa om och när det kan bli aktuellt att taga Immeln i anspråk. Skäl finns att genom provtagningar få uppfattning om even— tuella förändringar i fråga om lmmelm vattnets beskaffenhet.

1 Avskrivningstiden för vattenverk och för förbindelseledning till huvudledningen har här satts till endast 15 år. '

KAPITEL 16

Sammanfattande synpunkter på, vattenförsörjningen i Halland, fram- tida vattenbehov samt behov av tillskottsvatten

Redan i mitten av 1950-talet igångsattes skilda utredningar med syfte att i Hal- land få till stånd regionala vattenför- sörjningsanläggningar baserade på yt- vattentillgångar, då man befarade att tillgängliga lokala grundvattentäkter på lång sikt ej skulle vara tillräckliga. Läns- ingenjören i Hallands län har i en PM av den 5 febr. 1960 sammanställt de för— slag till olika lösningar av vattenförsörj- ningsfrågan, som då förelåg. Under hän- visning till översiktskartan, figur 95, ci- terar utredningen följande ur länsingen— jörens sammanställning:

»Kungsbacka har, trots att staden är be- lägen inom Göteborgsregionen, separat på- börjat en utredning för att skyndsamt lösa sitt problem beträffande vattenförsörjning— en. Stadens byggnadskontor har därvid upp- rättat ett priucipförslag, som går ut på att i Fjärås Bräcka anlägga ett grundvatten- verk och därjämte utnyttja sjön Lygnern som ytvattentäkt. Staden planerar även att leverera vatten till kommunerna Fjärås, Löftadalen, Onsala, Tölö och Särö.

I samband med detta projekt har man överslagsvis undersökt huruvida det kan bli aktuellt att tillgodose vattenbehovet även för vissa områden söder om Fjärås Bräcka med vatten från Lygnern. Det har därvid i en av Allmänna Ingenjörsbyrån AB upprättad överslagskalkyl, dagtecknad den 3 juli 1958, framkommit, att såväl tek— niska som ekonomiska förutsättningar finns för att utnyttja sjön Lygnern som gemen— sam vattentäkt för åtminstone ett område i norra Halland, som i norr gränsar till Göteborgs och Bohus län och i söder till en linje i höjd med Varberg eller möjligen strax söder därom med hänsyn till de omedelbart söder om Varberg belägna tät- orterna.

[ en principutredning, dagtecknad den 6 maj 1957, skisserades av ingenjörsfirman Kjessler & Mannerstråle i stora drag ett vattenförsörjningsprojekt, enligt vilket i första hand tätortsbefolkningen inom hal— landskommunerna Löftadalen, Värö, Ved— dige, Lindberga, Träslöv och Tvååker skulle få sitt framtida vattenbehov tillgodosett medelst vatten från Stora Hornsjön. Enligt förslagsställaren ansågs förutsättningar finnas för att vid behov även ansluta Var- bergs stad till detta vattenledningsföretag.

Varbergs stad har emellertid för lösan- det av aktuella och framtida vattenförsörj— ningsproblem anlitat Sydsvenska Ingenjörs- byrån, som i en »Utredning angående Var- bergs stads nuvarande och framtida vat- tenförsörjning», dagtecknad den 21 februari 1957 och kompletterad med en PM av den 30 september samma år, bl. a. angivit rikt— linjer för att på lång sikt trygga stadens vattenförsörjning. Utredningen visar, att Skärsjön lämpligen kan utnyttjas som rå- vattentäkt för den kommunala vattenför— sörjningen i staden. Skärsjöns vatten enbart anses emellertid ej tillräckligt att för av- sevärd tid framåt täcka stadens vattenbe— hov. Vattentillgången kan dock ökas genom anslutning av de kommunicerande sjöarna Humsjön och Byasjön.»

Halmstads framtida vattenförsörjning har belysts i ett principförslag, upprät- tat av AB Vattenbyggnadsbyrån, Stock- holm, i mars 1958. I en första etapp skulle Torvsjön utnyttjas som vatten— täkt. I en andra etapp, då stadens vat- tenbehov ökat, skulle överpumpning av vatten från Fylleån till Torvsjön ske.

I länsingenjörens PM beröres även de förslag till större regionala lösningar, som i olika sammanhang varit uppe till diskussion. Så omnämnes exempelvis

Brör (i?/' 0 -00_ Ungefärlig gräns för Fram-

tida iörbrukningsområdo

. , - . r" .Q— -7 'i', . x' ”' ' 3” 33 BETECKNtNGAR mma * _352. 250-% . ' .; *. !-'_)_ ' " ' ' " &

Område som av utredningen undersökts betr. uttag av nu— turligt och konstgjort orund— vatten

& g// "Limmaredur/ F/, 23/ Ej ?VENLJug—tGA Kp/Tramn'o .] (x/ .

163

,;

%? |..sz

målandss? ena. x

. :[ fli/PM , ( Hyltebruk ' ) IJ-

& 133

& msnösbruk

Fig. 95 Översiktskarta över Halland

f. d. vattenverkschefen i Göteborg, P. G. Blidbergs föredrag vid SKTF:s årskon- gress 1947, vari han framhöll, att det i en framtid icke vore osannolikt'att Göta älv bleve gemensam vattentäkt för stora delar av västkustområdet, västra Skåne samt delar av Själland. Ingenjörsbyrån VIAK AB har vidare i ett principförslag av den 30 jan. 1959 redovisat möjlighe- terna att nyttja Vättern som vattentäkt för ungefär samma områden, som om— nämndes i Blidbergs föredrag.

Länsingenjören konstaterar i sin pro- memoria »att det synes råda allmän ovisshet beträffande såväl vilken eller vilka ytvattentäkter, som bör utnyttjas, som i vilken omfattning de bör tagas i inspråk». I promemorian betonas vik- ten av att en regional vattenförsörj- ningsutredning kommer till stånd med syfte att:

»dels klarlägga frågan om vilka sjöar och vattendrag som lämpligen bör tagas i an- språk för vattenförsörjningsändamål;

dels i största möjliga utsträckning för- hindra felinvesteringar i aktuella och fram- tida vattenledningsföretag;

dels lösa samordningsfrågor för att där- med möjliggöra en enhetlig bedömning av de vattenförsörjningsprojekt, som på senare fir-framlagts och som ytterligare förvän— tas».

Sedan länsingenjörens PM upprätta- des, har som framgår av kapitel 5 nya utbyggnader av vattenförsörjningsan- läggningar skett och vissa ytterligare undersökningar utförts.

Som sammanfattande synpunkter på de av utredningen inventerade tätorter- nas och industriernas i Hallands län möjligheter att lokalt eller genom när- liggande vattentillgångar tillgodose sina framtida vattenbehov gäller följande. _ 'Kungsbacka (51)1 baserar numera sin vattenförsörjning på grundvattentäkten vid Fjärås Bräcka vid Lygnerns strand. Vattendomstolens tillstånd till ett uttag av 5,0 Mmä/år ur denna vattentäkt före-

ligger. Samtidigt har staden tillstånd att för infiltration avleda upp till 150 l/s ur. Lygnern. Kapaciteten hos sjön är bety-' dande i förhållande till Kungsbacka- områdets framtida behov. Något alter—. nativ, som ur teknisk-ekonomisk syn-: punkt kan konkurrera med Lygnern så—- som vattentäkt, anser utredningen icke; föreligga. Utredningen anser därför ej' heller att några ytterligare undersök— ningar i fråga om Kungsbackaområdets vattenförsörjning genom utredningens. försorg är påkallade. Vissa komplette- rande synpunkter m. m. kommer dock att lämnas. Genom kommunernas för-': sorg sker en översiktlig utredning om samordning av vatten- och avloppsfrå- gorna inom regionen.

Inom Falkenbergsområdet (49) nytt-* jas grundvattentäkter i Falkenbergs omedelbara närhet. Kapaciteten hos des-' sa har ej fastställts. Hittills har dock vattenbehoven utan svårigheter kunnat tillgodoses genom dem. Ytterligare is- älvsavlagringar finns öster om de nu nyttjade vattentäkterna och på icke allt- för långt avstånd från dessa. Dessutom finns Ätran att tillgå antingen direkt som ytvattentäkt eller som leverantör av vatten för infiltration. Detta gör att Fal- kenbergsområdets vattenförsörjning även framgent torde kunna baseras på närliggande vattentillgångar. Komplet— terande undersökningar är dock nöd- vändiga. Vissa av de undersökningar, som utredningen låtit utföra beträf— fande Varbergsområdets vattenförsörj— ning, har väsentligt intresse även för Falkenberg.

Laholms (46) vattenförsörjning ba— seras f. n. på ett antal grävda eller borrade brunnar, ur vilka staden enligt vattendom har rätt att uttaga samman- lagt 2200 ma/d. Övriga delar av La- holmsområdet försörjes med vatten från

1 Numreringen är samma som tillämpatsi kap. 5.

loka'l'a grundvattentäkter. Inom La- holmsområdet torde möjligheter finnas att ur berggrunden eller ur isäIVSavlag- ringar utvinna ytterligare grundvatten- mängdcr. Förslag till grundvattenunder- sökningar inom Laholms landskommun och Karups kommun har nyligen fram- lagts. Utredningen har" bedömt förut- sättningarna för ytterligare grundvat- tenuttag vara så gynnsamma, att det ej torde bli aktuellt att utnyttja längre bort belägna vattentillgångar. Skulle grundå vatten i tillräckliga mängder för de framtida behoven dock icke erhållas, kan vattenförsörjningen för Laholms- området alltid baseras på Lagan.

Den framtida vattenförsörjningen för Oskarström (47) och Getinge (48) torde klaras genom lokala vattentillgångar och därför icke innebära några problem, sedda ur utredningens synpunkt.

Varbergsområdets (50) nuvarande vattenförsörjningssituation är besvärlig. Enligt utredningens sammanställningar beräknas kapaciteten hos nuvarande och föreslagna nya vattentäkter uppgå till sammanlagt 3,8 Mm3/år medan vatten- behovet i hela Varbergsområdet år 1980 uppskattas till 5,2 MmS/år, vilket inne- bär att tillskottsvatten skulle erfordras redan omkring år 1975. Detta har för- anlett utredningen att beträffande Var— bergsområdet verkställa vissa undersök- ningar i syfte att nyttja längre bort be—

lägna grundvatten- och ytvattentill- gångar (kapitel 19).

I Halmstad (45) har man redan nu funnit, att stadens framtida vattenför- sörjning icke kan baseras enbart på närbelägna grundvatten— och ytvatten- tillgångar. Detta gäller i än högre grad hela'Halmstadsomrädet.

Den anläggning, som för närvarande utbygges i Halmstad och som innebär att

Torvsjön skall tagas i anspråk som Nat- tentäkt med möjlighet att senare öka kapaciteten genom att överpumpa vat- ten från Fylleån, kan enligt utredning- ens bedömanden beräknas täcka Halm- stadsområdets vattenbehov till omkring år 1980. Utredningen har sett som sin uppgift att undersöka, vilka vattentill- gångar utöver de nuvarande som områ- det i framtiden bör utnyttja.

I kapitel 5 har det framtida årliga vattenbehovet för ovan nämnda orter redovisats. Prognoserna innefattar jäm- väl fritidsbebyggelsens behov. Utöver dessa prognoser har utredningen dess- utom för de olika städerna gjort be- dömningar av vattenbehovets fördelning under året. Vattenbehovet för fritids- bebyggelsen har därvid bedömts vara i huvudsak koncentrerat till tiden 15 juni—15 augusti med en stark topp i juli månad. Denna förbrukningstopp kompenseras emellertid under nuvaran-

Tabell 78. Vattenbehov inom de större förbrukningsområdena i Hallands län.

_____________________________————

Medeldygn Medeldygn två sommar- Maximidygn Årligt månader Förbrukningsområde 1980 2000 1980 2000 1980 2000 1980 2000 l/s l/s 1/s MmB/år ___—__________-———— Kungsbacka (51) ............... 260 540 370 760 420 870 8,2 17,1 Varberg (50) ................... 165 265 200 325 230 370 5,2 8,4 Falkenberg (49) ................ 130 200 185 280 210 310 4,1 6,3 Halmstad (45) ................. 400 600 500 760 625 950 12,7 19,0 Laholm (46) ................... 50 95 140 120 180 1,6 2,4

_____________.—_—————_———'——

Tabell 7.9. Framtida behov av tillskottsvatten för Varbergs— och Halmstadsområdena. ___—___—

Tillskottsvattenbehov Medeldygn Medeldygn två sommar- Maximidygn Årligt Förbrukningsområde månader 1980 I 2000 1980 | 2000 1980 | 2000 1980 | 2000 115 l/s l/s Mm'lår Varberg ....................... 120 220 155 280 160 300 3,7 6,9 Halmstad ..................... 150 350 250 510 295 620 4,7 11,0

de förhållanden till viss del genom in- dustriernas semesterstängning. Under månaderna juni och augusti torde vat- tenbehovet för fritidsbebyggelsen vara lägre än i juli, men å andra sidan är industrivattenbehovet då lika stort som under årets övriga månader. Enligt ut- redningens bedömningar kan för de oli- ka städerna med undantag av Laholm det genomsnittliga vattenbehovet under månaderna juni, juli och augusti översti- ga årsmedeltalet med 20 till 40 %. Det maximala vattenbehovet under ett dygn har bedömts kunna överstiga medel- dygnsförbrukningen med 40 till 60 %

(jfr även kapitel 4.3). För Laholm är variationerna avsevärt större.

En sammanställning över de progno- serade vattenbehoven redovisas i ta- bell 78.

I tabell 79 redovisas det uppskattade framtida behovet av tillskottsvatten för Varbergs— och Halmstadsområdena, som är de två områden som utredningen be- dömt behöver tillskottsvatten. Utred- ningen har därvid räknat med att utta- gen ur de lokala vattentäkterna minskar i och med att längre bort belägna vat- tentillgångar med stor kapacitet tages i anspråk.

KAPITEL 17

Möjliga ytvattentillgångar för Halmstads- och Varbergsområdena

17.1 Grundvattenförekomster

17.1.1 Översikt

Som framgår av kapitlen 5 och 16 be- räknas de grundvattentäkter, som nytt- jas av Halmstad och Varberg, ej ha till- räcklig kapacitet för att ens för närva— rande kunna tillfredsställande tillgodose vattenbehoven. Halmstad går nu över till ytvatten genom att Torvsjön—Fylleån tages i anspråk. Inom Halmstadsområ- det i övrigt torde en del av landskom- munernas grundvattentäkter ha viss överkapacitet utöver nuvarande vatten- uttag. Den viktigaste av dessa tillgångar är grusåsen vid Eldsberga söder om Halmstad (jfr översiktskarta, figur 95), från vilken samhällena Trönninge och Eldsberga nu tillgodoser sina vattenbe- hov. Grusåsen har så stor utbredning, att relativt stora vattenmängder eventuellt skulle kunna utvinnas ur den, dock ej så stora kvantiteter som erfordras för att tillgodose Halmstadsområdets behov av tillskottsvatten. Den sammanlagda kapaciteten hos vattentäkterna inom de landskommuner som omfattas av Halm- stadsområdet är ej heller av den stor- leksordningen, att den *är tillräcklig för regional vattenförsörjning. Vattentäk- terna är dock givetvis av stor betydelse för den lokala vattenförsörjningen.

Vad Varberg beträffar har de natur- liga grundvattentillgångarna måst för— stärkas genom infiltration av ytvatten. Infiltrationsmöjligheterna är dock avse- värt begränsade.

Kungsbackas grundvattentäkt vid Fjärås Bräcka är en väsentlig vattentill- gång. Huruvida dess kapacitet kan ökas utöver det uttag om 150 l/s, som nu är medgivet, genom ökad infiltration av Lygnernvattnet, är ej klarlagt. Möjligen kan en undersökning ge vid handen, att så stora vattenmängder skulle kunna ut- vinnas att en regional vattenförsörj- ningsanläggning enbart baserad på konstgjort grundvatten från Fjärås Bräc- ka är tänkbar. Här må framhållas vik- ten av att en undersökning snarast kom- mer till stånd, som klarlägger infiltra- tionsmöjligheterna vid Lygnerns västra strand. Därest en sådan undersökning icke skulle ge positivt resultat, kan en regional vattenförsörjning alltid baseras på uttag direkt från Lygnern.

Grundvattentillgångarna i Ätradalen bedöms av utredningen kunna vara av intresse icke enbart för Falkenbergsom- rådet utan även för Varbergs- och Halm- stadsområdena, varför utredningen har låtit utföra särskilda undersökningar inom nedre delen av Ätrans avrinnings- område; jfr översiktskarta, figur 95. Un- dersökningarna redovisas i det följande.

17.1.2 Grundvattenförekomstema i nedre delen av Ätrans avrinningsområde

I syfte att utröna möjligheterna att i mellersta Halland utvinna grundvatten i tillräckliga kvantiteter för regional vattenförsörjning har f. d. vattenverks- chefen A. Jerdén, Malmö, på utred-

ningens uppdrag utfört en inventering av grundvattentillgångarna inom ett om- råde som i huvudsak begränsats att omfatta Ätrans- och Suseåns neder- bördsområden. Jerdéns sammanställ- ning, som redovisas i en promemoria daterad den 15 dec. 1962, grundas på ett studium av geologiska och topo- grafiska kartor jämte okulära besikt— ningar och har närmast avsett att ge en första orientering för fortsatta un- dersökningar.

Jerdéns promemoria omfattar bl. a. en teoretisk beräkning av grundvatten- tillgångarna. Med stöd av denna prome- moria har utredningen därefter funnit, att närmare undersökningar lämpligen borde göras inom ett område omfattan- de nedre delen av Ätrans nederbördsom- råde upp till Ätrafors kraftverk. I en promemoria av den 15 dec. 1963 har Jer- dén angivit vissa riktlinjer för fortsatta grundvattenundersökningar inom detta mera begränsade område samt framlagt förslag till utvidgning av Falkenbergs stads vattentäkt i Jonstorp.

På utredningens uppdrag har Ingen- jörsfirman Orrje & Co., Stockholm, ut- fört »Översiktlig undersökning av förut- sättningarna för uttag av naturligt och framställning av konstgjort grundvat- ten inom de nedre delarna av Ätrans dal- gång», daterad den 12 dec. 1963. I den- na undersökning har de allmänna topo- grafiska och geologiska förhållandena inom undersökningsområdet i huvud- drag beskrivits på följande sätt.

Den sydvästra, närmast kusten beläg- na delen av området utgörs av flacka lerslätter, som delvis täcks av flera tjocka lager mellansand eller grovmo. Det nordöstra området karakteriseras av starkt kuperad terräng med djupa för- kastningszoner i berggrunden. Högsta marina gränsen inom området ligger ca 70 m över havsnivån. Det sydvästra

området har efter senaste landisens av- smältning legat under havsnivån, vilket utgör förklaringen till att lerslätterna längs kusten delvis täcks av nedsvallat friktionsmaterial, som genom vågor- nas inverkan kan likna primärt isälvs— material.

Huvudsakligen under 70-metersnivån återfinns även israndbildningar, som uppkommit då inlandsisens tillbaka- ryckning genom klimat- och neder— bördsvariationer avstannat eller för- dröjts. Dessa avlagringar förekommer som utbredda platåer med nordvästlig— sydvästlig riktning, således parallellt med iskanten. De är ofta nedsvallade och på sidorna täckta med svallsedi- ment.

Vid en okulär besiktning av området bedömdes att en stor del av det syd- västra slättområdet täcks av mellansand och grovmolager med genomsnittligt ett par meters mäktighet. Att praktiskt ut- nyttja dessa för infiltration av annat än små vattenmängder bedöms ej möjligt. Falkenbergs vattentäkt i Jonstorp är dock belägen i en randåsbildning. Icke heller här torde det vara möjligt att framställa så stora vattenmängder, som erfordras för en regional vattenförsörj- ningsanläggning. Som nämnts täcker tjocka lerlager största delen av dessa friktionsjordar.

Av de inom det angivna undersök- ningsområdet besiktigade platserna be- dömdes möjligheterna att uttaga större grundvattenmängder samt att infiltrera vatten vara bästa inom området Alfs- hög—Höstena—Askome, nordväst om Vessigebro; se figur 96. Isälvsavlagring- arna som går i dagen på flera ställen, är här troligen av primärt ursprung och bör utgöras av avlagringar från en och samma isälv. En stor del av de primära avlagringarna täcks av'lersediment. Att mäktiga vattenförande friktionsjordar förekommer under lerslätten bestyrkes

i' ,..., uwm./mnmwnm—VP»M WM?M_AMWW,-..4

' rf.”; " &.” ”',. fm, /,_,;./ g../" & c;.c f.../* ...a; y., clay/ca? ””A"

6'// 9 [%?/1 43?

: _4

”imam”. ...,.,M.,.....v,....h (four—Awa”— .eu—EMM».

Figur 96. Isälvsavlagringar :" Ätradalens nedre del.

;?å/E/yma/awb/ cf/ fr,/;?åfb/mfga med

, , , . # - . "'Em ”im": 75,1”;953/52”? 175/”C/Ö'zygf3f7 IÖÖ'WQ/"y fWP/jfåf Åfålläfzjéé ”Öm" ”' w”. . , , . . ;, (.”—(.! ”gav ggg/w;- / 335737 Iggy” In:: så” 57,4” #72??? 53?

, hysa?

mm....mam mwwvam www.

% ; % % ; ; ; % % % % % ; J

dels av det kraftiga utflödet om ca 25 l/s (enligt Jerdén) från Höstena källa, dels av andra naturliga källflöden inom området. Högplatåerna vid Flädie och Askome, där friktionsmaterialet går i dagen, bedöms såsom lämpliga för in- filtration. Fortsatta undersökningar koncentrerades till förkastningssänkan mellan Alfshögs kyrka och Höstena, där de mäktigaste förekomsterna av frik- tionsjorden lokaliserats. I avsikt att ut- röna huruvida horisontella lerskikt, som kunde förhindra infiltrationen, före- kom i friktionsjordarna, utfördes geo- elektriska undersökningar i tre profi- ler. Vidare utfördes seismiska mätning- ar genom statens vattenfallsverks för- sorg i tre profiler i syfte att fastställa bergnivån i förkastningssänkan och om möjligt även utröna mäktigheten av friktionsjordarna. För att bekräfta de seismiska undersökningarna och för att utröna jordarternas relativa genom- släpplighet neddrevs 4 st. 2” stålrör med perforerad spets.

De geoelektriska undersökningarna gav till resultat, att för infiltrations- Vatten hindrande ler- och mjälaskikt ej torde förekomma vid platserna för de tre profilerna. Den seismiska undersök- ningen gav resultat, som möjligen kunde tolkas så, att mäktiga grus- och sand- förekomtster skulle finnas inom området. Rördrivningen visade dock, att lagren till stor del utgjordes av lera. Friktions- jordarna har således en mindre utbred- ning än vad tidigare bedömningar gjort troligt. De primära vattenförande isälvs— avlagringarna ligger huvudsakligen mot dalgångens västra sida, där brunnsplat- ser i första hand bör sökas.

Isälvsavlagringarna mellan Högared och Töllstorp är av ringa mäktighet och förutsättningarna för infiltration i öns- kad omfattning torde saknas.

Isälvsavlagringarna vid Sibbarps kyr- ka kan vara relativt mäktiga och möjlig-

heterna till konstgjord infiltration kan i Viss utsträckning föreligga. Området har dock ej blivit föremål för vidare undersökning.

Sammanfattningsvis kan sägas att un- dersökningarna har visat, att så stora vattenkvantiteter ej kan erhållas från det undersökta området, att Varbergs- och Halmstadsområdenas sammanlagda framtida behov av tillskottsvatten kan tillgodoses därifrån. Inom området Flä— dieplatån—Höstena källa kan uppskatt- ningsvis genom konstgjord infiltration utvinnas vattenmängder av storleksord- ningen 200 l/s. För att exempelvis täc— ka behovet för Varberg—Falkenberg tor- de även området Askomeplatån—Höste- na källa och möjligen även området Kärreberg-Alfshög behöva utnyttjas.

Det må framhållas att Orrje & Co i sin utredning avslutningsvis understry- ker att bedömningen måste betraktas som osäker och så måste förbli till dess uppgifter genom undersökningar erhål- lits om grundvattenytans lutning i de vattenförande jordlagren vid känd vat— tenföring.

17.2 thattentillgångar

17.2.1 Översikt

De ytvattentillgångar, som kan ifråga- komma som vattentäkter för regional vattenförsörjning, bör med god margi- nal kunna tillgodose de olika förbruk- ningsområdenas framtida behov av till- skottsvatten. Halland får anses ha god tillgång på ytvatten som uppfyller detta krav. Åarna Viskan, Ätran, Nissan och Lagan har sålunda avrinningsområden, som tillsammans motsvarar ca 30 % av Göta älvs avrinningsområde.

Den inventering av ytvattenförekoms- ter, som utredningen genomfört (jfr ka- pitel 8) och som närmare redovisas i bilaga D, har jämväl omfattat de till— gångar som är av intresse för Halland.

Förutom Lagan—Bolmen (Dö), Vättern (D13) samt Vänern—Göta älv (D12) har sålunda följande vattentillgångar inven- terats:

Fylleån (D7) Nissan (D8) Ätran (D9) Viskan (D10) Lygnern (D11) Utredningen hänvisar till bilaga D men lämnar här en kort sammanfat- tande beskrivning av varje vattentill- gång.

Fylleåns (D7) tillflöden är belägna ca 13 km väster om sjön Bolmen och ca 8 km väster om sjön Unnen. Ån mynnar i Laholmsbukten ca 6 km sydost om Halmstad.

Fylleån tages i ringa utsträckning i anspråk som recipient för avloppsvat— ten. Endast i åns nedre delar finns av- loppsutsläpp av någon betydelse.

Vattenbeskaffenheten karakteriseras bl. a. av att färgstyrkan i ån varierar av- sevärt. Vid vissa tillfällen kan den upp- gå till ca 200 mg Pt/l. Dessa höga vär- den på färgstyrkan förekommer i sam- band med flöden och beror sannolikt på tillförsel av humushaltigt vatten från sumpmarkerna i avrinningsområdets övre delar.

' För framställning av renvatten bör Fylleåns vatten genomgå kemisk rening och snabbfiltrering. För att eliminera smak och" lukt bör reningen komplette- ras med exempelvis långsamfiltrering. Med hänsyn till variationerna i'vatten- beskaffenheten och speciellt färgstyrkan kan ViSSa driftsbesvär' uppstå.

Fylleån tages inom kort i anspråk för Halmstads ' vattenförsörjning. Från ett intag vid Marbäck kommer Fylleåvat— ten' att överledas till Torvsjön, varifrån vattnet vidaretransp'orteras till Halm- stads vattenverk i Sannarp. Vattentill- gången i Fylleån är begränsad och kan

ej täcka Halmstads framtida vattenbe- hov.

Nissan (D8) avvattnar ett område, som huvudsakligen ligger på den västra sluttningen av det sydsvenska höglan— det och som kan karakteriseras såsom ett skogs- och myrrikt område. Åns käll— flöden är belägna i nordvästra Små- land.

Nissan med biflöden används som re- cipient för avloppsvatten från ett fler- tal samhällen och' industrier. Ur förore- ningssynpunkt kan ån indelas i två del- områden, nämligen uppströms och ned- ströms Hylte Bruk. I det övre området är föroreningen i stort Sett måttlig. I det nedre området, som ur föroreningssyn— punkt domineras av Hylte Bruks och Oskarströms sulfitfabriker, kan vid låg— vattenföring i samband med hög tem- peratur syrebrist uppstå. Vid vissa till- fällen har total syrebrist uppstått med fiskdöd och luktobehag som följd. '

Mellan Hylte Bruk och mynningen i Laholmsbukten är föroreningen så stark att denna del bedöms icke kunna komma ifråga som vattentäkt för framställning av renvatten. Uppströms'Hylte Bruk, där vattenbeskaffenheten är bättre, skulle ån kunna "användas som vattentäkt. En avledning av vatten från åns övre delar medför emellertid lägre vattenföring i åns nedre del och därmed en försämring av självreningsförmågan.

Nissans vatten är redan nu och vän- tas än mer i framtiden bli utnyttjat för industriella och andra ändamål i sådan omfattning, att än svårligen kan komma ifråga som Vattentäkt i större samman- hang.

Ätran (D9) har sina tillflöden i ett sumpområde inom Redvägs kommun i Älvsborgs län. Källområdet ligger ca 325 meter över havet. Ån rinner därifrån i nordlig riktning men gör en skarp av-

vikning mot söder i trakten av Var- tofta och fortsätter därefter i denna huvudriktning och går bl. a. genom sjön Åsunden. Ån mynnar i Kattegatt vid Fal- kenberg.

Vattentillgången i Ätran är god. Nor— mala medelvattenföringen uppgår vid mynningen till 51 mS/s och lägsta låg- vattenföring till 5,5 ma/s.

Ån används som recipient för avlopps- vatten från ett flertal samhällen och in- dustrier. Avloppsutsläppen är, om Fal- kenbergs stad undantages, i huvudsak koncentrerade till åns övre delar. De största utsläppen av kommunalt avlopps- vatten sker här från Ulricehamns stad och Svenljunga köping. I Svenljunga förorenas än för närvarande i betydan- de grad av utsläpp från skinn- och lä- derindustrier. En förbättring kan dock väntas i och med att utbyggnader av pla- nerade reningsverk sker. På sträckan mellan Svenljunga och Falkenberg finns endast mindre samhällsbildningar och icke några ur föroreningssynpunkt bety- delsefulla industrier.

Att döma av de fåtal undersökningar av beskaffenheten i Ätran som gjorts är vattnet på åsträckan inom Halland uppströms Falkenberg användbart för renvattenframställning. Vattenbehand- lingen bör omfatta kemisk rening, snabbfiltrering kompletterad med lång- samfiltrering eller annan smak- och luktre-ducerande behandlingsåtgärd.

Viskans (D10) källsjö är sjön Tol- ken, som är belägen ca 20 km nordost om Borås. Ån rinner till en början i nordlig riktning, avviker därefter i väst- lig, passerar öresjö och rinner sedan huvudsakligen åt sydväst. Ån mynnar i Kattegatt ca 15 km norr om Varberg.

Viskan utnyttjas som recipient av ett stort antal samhällen och industrier. In- dustrierna och därmed sammanhängan- de samhällsbildningar är i huvudsak

koncentrerade till Boråstrakten, d. v. s. till Viskans övre del.

Vattenkvaliteten nedströms Borås är synnerligen dålig. Avloppsutsläppen i Borås jämte den successiva påspädning— en längs än av föroreningar från indu- strier och tätorter gör, att vattnet enligt folkhälsoinstitutets normer betecknas som otjänligt som badvatten. Den orga- niska föroreningen, som kraftigt ökar nedströms Borås, minskar endast obe- tydligt före utloppet. Samma tendens visar även den bakteriologiska förore- ningen. Uppströms Borås är vattenkva- liteten betydligt bättre. Ån tas här i anspråk för Borås vattenförsörjning.

Viskans vatten på sträckan nedströms Borås bedöms vara olämpligt för fram- ställning av renvatten.

Lygnern (D11) är en av sydvästra Sveriges större sjöar. Sjön har bildats genom uppdämning av en israndbild- ning, den kända Fjärås Bräcka. Lygnern avrinner genom Sundsjön och Stensjön till Rolfsån, som mynnar i Kungsbacka- fjorden. Lygnerns huvudtillopp är Storån.

Inom Lygnerns avrinningsområde sker endast måttliga avloppsutsläpp. De 'är i huvudsak belägna i Storåns övre del.

Genom undersökningar som företa- gits av Göteborgs vattenverk finns ett omfattande analysmaterial tillgängligt. Sammanfattningsvis kan sägas, att ana- lyserna visar att Lygnerns vatten är av utmärkt kvalitet. Sjön torde vara en av de bästa, som kan stå till buds för fram- ställning av renvatten.

Göteborgs stad har Kungl. Maj:ts till- stånd att ur sjön för vattenförsörjnings- ändamål ta ut upp till 2,3 mS/s. Kungs- backa stad har erhållit tillstånd att för framställning av konstgjort grundvatten vid vattentäkten i Fjärås Bräcka kon— tinuerligt uttaga upp till 150 l/s ur Lyg- nern.

17.2.2 thattentillgångar som enligt utredning- en kan komma ifråga för regional vattenför- sörjning i Halland Som framhållits i kapitel 16 har åtskil- liga av Hallands sjöar i ett eller annat sammanhang varit påtänkta som vat- tentäkter. Av sjöarna torde dock endast Lygnern komma ifråga för regional vat- tenförsörjning. Övriga sjöar har små avrinningsområden och ett utnyttjan- de av dem skulle nödvändiggöra omfat— tande regleringar och dessutom kräva att flera avrinningsområden utnyttjas och samordnas. Lygnerns vattenkvalitet är utmärkt och sjön torde vara den bäs- ta ytvattentäkt som finns inom Halland. Utanför Hallands gränser men ändock på rimligt avstånd från Halmstads för- brukningsområde ligger sjön Bolmen, vars nederbördsområde är väsentligt större än Lygnerns och vars kvalitet ävenledes är utmärkt (jfr kapitel 8). Inom Bohnens vattensystem ligger sjön Unnen, vars kapacitet är jämförelsevis begränsad men dock tillräcklig för att sjön skall ha intresse i detta samman-

hang. Vid skilda tillfällen har det diskute- rats, att Hallands vattenförsörjning lämpligen borde baseras på Göta älv

eller Vättern. En sådan lösning skulle närmast bli aktuell, om dessa tillgångar skulle nyttjas för södra Sveriges (sär- skilt västra Skånes) vattenförsörjning. Dessa problem belyses av utredningen i annat sammanhang (se kapitel 22). I anslutning härtill må framhållas och un- derstrykas, att det genom uttag ur en- dera Lygnern, Ätran, Lagan eller Bol- men skulle vara fullt möjligt att täcka behovet av tillskottsvatten till långt in på nästa sekel för samtliga förbruknings- områden inom Hallands län.

Sammanfattningsvis bedömer utred- ningen, att åarna Ätran och Lagan samt sjöarna Lygnern, Bolmen och Unnen är de ytvattentillgångar, som lämpligen kan diskuteras som tänkbara ytvat- tentäkter för att täcka behoven av till— skottsvatten till olika regionerna i Hal- land. Med hänsyn till belägenheten kom- mer Ätran närmast ifråga för Varbergs, Falkenbergs och Halmstads förbruk- ningsområden, Lagan för Halmstads och Laholms. Lygnern utnyttjas som tidigare nämnts redan av Kungsbacka- området och kan även utnyttjas för Varbergsområdet. Bolmen och Unnen blir närmast aktuella för Halmstads— området.

KAPITEL 18

Utredningens alternativ till regionala lösningar för Halland

Med det material som underlag, som redovisats i kapitlen .16 _och .17, har utredningen efter ingående övervägan- den funnit att följande olika lösningar för den, framtida vattenförsörjningen för .Halmstads- och Varbergsområdena närmast kommer ifråga och därför bör översiktligt utredas; se figur 97.

18.1 Halmstadsområdet

1) Fylleån—Torvsjön utnyttjas som vat- tentäkt i likhet med vad som kommer att ske efter färdigställandet av de an- läggningar, som staden för närvarande håller på att utföra. Vattentillgången .1 Fylleån ökas i erforderlig grad genom överledning av vatten från Unnen till åns källflöden.

2) Fylleån-Torvsjön utnyttjas som vat- tentäkt på samma sätt som i 1). Vatten- tillgången i Fylleån ökas genom över- ledning av vatten från Bolmen.

3) Bolmen utnyttjas som vattentäkt. 4) Lagans nedre del utnyttjas som vattentäkt.

5) Ätran nyttjas som vattentäkt.

18.2 Varbergsområdet

1) Vattenförsörjningen baseras på Lyg— nern som vattentäkt. 2) Grundvattentillgångar nordväst om

Vessigebro förstärkta med tillskott av infiltrationsv'atten från Ätran nyttjas som vattentäkt. )

3) Vattenförsörjningen baseras helt på Ätran som, vattentäkt.

18.3 Allmänna förutsättningar för del- utredningarna

De förutsättningar som redovisats i ka- pitel 10 gäller i tillämpliga delar även Hallandsprojekten. Genom tillmötesgå- ende från väg- och vattenbyggnadsver- kets planeringskontor i Halmstad har utredningen fått tillgång till de grund- undersökningar, som gjortsi samband medvplanerandet av motorvägen genom Halland. Detta material har varit av värde vid bedömning av grundförhål- landena, i synnerhet på sträckan Lyg- nern—Varberg. Kostnadsberäkningarna har härigenom kunnat genomföras med betydande grad av säkerhet.

Vid dimensionering av ledningar, pumpstationer och vattenverk har ut- redningen utgått från de vattenbehov, som redovisats i kapitel 16.

Transporten av tillskottsvatten från de olika vattentäkterna har förutsatts ske till centrala punkter inom förbruk- ningsområdena. Hur distributionen inom områdena skall ske, har ej an- setts vara en uppgift för utredningen att redovisa. Särskilda utredningar härom pågår i ett par regioner genom kommu- nernas egen försorg.

, _: ;; BETECKNINGAR '" gäl— — Undersök": lösningar FBC _ou— Ungefärlig gräns för framtida

förbrukningsomräde

m;" _—

..

' lines?/kcr

,- ,. ;. f,; ..o ;?

emo

v:

;, "_.__å,..1; [fir/Hyltebruk _. :' I

. ,TRARYD vf.» Strömsnäsbruk .6 "x_— f, ? . : f:. &: samm) se”—»!”

o " ,.._. Hö'GANAS' , Figur 97. Tänkbara lösningar för HaImslads- och Varbergsområdenas framtida vattenförsörjning.

Överväganden kan göras, huruvida rå- vatten eller renvatten skall transporte- ras i de relativt långa tillförselledning- ar mellan råvattentäkt och förbruk- ningsområde, som blir aktuella i de olika projekten. I de fall då avsevärd vattenleverans kommer ifråga på fle- ra punkter på sträckan mellan vatten- täkten och förbrukningsområdets tyngd- punkt eller då samma vattentäkt utnytt- jas för flera förbrukningsområden, kan det framstå som en fördel att förlägga vattenverket invid vattentäkten och så- ledes transportera renvatten i tillför— selledningarna. En förläggning av vat- tenverket vid vattentäkten innebär även en kort transportsträcka av det för vat- tenverkets egenförbrukning (spolning m. m.) erforderliga vattnet, vilket med- för att de totala pumpningskostnaderna blir mindre vid renvattentransport. Fle- ra skäl kan således anföras för lämplig- heten av att renvatten transporteras i tillförselledningarna.

Oavsett om transporten sker i rå- eller renvattenledningar, mäste säkerheten vid vattentillförseln till förbruknings- områdena beaktas. En hög reparations- beredskap blir av detta skäl nödvändig för att uppkomna ledningsbrott snabbt skall kunna avklaras. Dessutom kan det ur säkerhetssynpunkt finnas skäl att exempelvis dubblera tillförselledningar- na eller genom stora reservoarer, be- lägna i närheten av förbrukningsområ- denas centra, gardera långa avbrott i vattentillförseln. Ledningsbrott på en renvattenledning får som regel större konsekvenser än brott på en råvatten- ledning. Renvattenledningen måste näm- ligen merendels desinfekteras före åter- användandet, vilket är en tidsödande procedur. Investeringarna för att tillgo- dose en säker vattentransport beräknas därför bli högre vid renvattentransport än vid råvattentransport, vilket måste beaktas vid ett slutgiltigt ställningsta—

gande beträffande vattenverkens för- läggning.

Vid den kostnadsjämförelse, som görs mellan de olika projekten för Varbergs- området, har utredningen förutsatt att vattenverken förläggs vid vattentäkten. Tillförselledningarna har helt dimensio- nerats med utgångspunkt från optimalt ekonomiska förutsättningar. För Halm- st-adso—mrådet har det, för att möjliggöra jämförelse mellan de olika projekten, va- rit nödvändigt att belysa säkerhetsfrå- gorna något närmare.

18.4 Vissa särskilda förutsättningar be- träfande de projekt som baseras på At- ran som vattentäkt

Som framgår av avsnitten 18.1 och 18.2 har utredningen undersökt möjligheter- na att för såväl Varbergs- som Halm- stadsområdet utnyttja Ätran som vatten- täkt för den framtida vattenförsörjning- en. Skulle Ätran visa sig vara ändamåls- enlig som vattentäkt för båda förbruk- ningsområdena, bör renvattentramställ- ningen enligt utredningens mening ske vid ett gemensamt vattenverk. Emeller- tid kan Ätranalternativet visa sig lämp- ligt för endast det ena förbrukningsom- rådet, medan annan vattentäkt kommer ifråga för det andra. Utredningen har med hänsyn härtill genomfört kostnads— bedömningarna under det antagandet, att något samgående icke blir aktuellt utan separata anläggningar utförs för de två områdena. Skulle det visa sig att en samordning bör komma till stånd, innebär detta självfallet att kostnaderna minskas något för båda områdena. Uttag av råvatten ur Ätran bör om möjligt ske på betryggande avstånd från förekommande större avloppsutsläpp. Med hänsyn härtill har två uttagspunk- ter närmare undersökts. Dels har över- vägts ett uttag i kraftverksdammen upp-

ströms Ätrafors och dels ett uttag vid Faurås—Källeberg ca 7 km uppströms Falkenberg. Den nämnda platsen ligger ungefär 6 km nedströms avloppsutsläp- pet från Vessigebro men uppströms ut- släppet från Vinberg (jfr figur 96).

Vattenkvaliteten är ungefär densam- ma på båda uttagsställena att döma av de fåtaliga prov som tagits. I kraftverks- dammen kan man räkna med att gröv- re jord- och mineralpartiklar, som rycks med i vår- och höstflödena, till stor del sedimenterar, varför det torde vara möj- ligt att där ta ut ett vatten med förhål- landevis låg grumlighet. Överhuvudtaget kan man vänta en jämnare vattenkvali- tet i kraftverksdammen än på de sträc— kor, där Ätrans lopp är hastigare.

I kraftverksdammen ligger vatten- ytans medelnivå på +43 111 och vid Faurås—Källeberg på + 7,5 m. Detta innebär att ersättningskostnaderna för

vattenkraft blir något större, om uttaget sker i kraftverksdammen än vid Faurås- Källeberg.

Avstånden från Varberg till kraft- verksdammen respektive Faurås—Källe- berg är lika stora. Med hänsyn härtill bedömes de totala kostnaderna för Var- berg blir praktiskt taget desamma, oav- sett vilken uttagsplats som väljes. Av- ståndet från Halmstad till kraftverks- dammen är däremot ca 1 mil längre än till Faurås—Källeberg. De totala kost- naderna för Halmstad bedöms därför bli väsentligt högre vid ett uttag i kraft- verksdammen än vid Pauws—Källe- berg. Med hänsyn härtill har utredning— en ifråga om uttag ur Ätran endast he- handlat elt alternativ för vardera Var- berg och Halmstad, nämligen den lös- ningen att råvattenuttaget förlägges till Faurås—Källeberg.

KAPITEL 19

Framtida vattenförsörjningsanläggning för Halmstad

19.1 Fylleån-Torvsjön utnyttjas som vattentäkt med vattenöverledning från Unnen till F ylleån?

19.1.1'Vattenuttalg

Vattenbehovet för Halmstadsområdet har enligt tabell 78 under medeldygn åren 1980 och 2000 beräknats komma att uppgå till '400 respektive 600 1/s. Under ett medeldygn under två sommarmåna- der beräknas vattenbehovet bli 500 l/s år 1980 och 760 l/s år 2000. Maximidygns- förbrukningen beräknas år 1980 uppgå till 625 l/s och år 2000 till 950 l/s. Bedömningen av det behov av till- skottsvatten, som redovisas i tabell 79 och som under medeldygn åren 1980 och 2000 beräknas till 150 respektive 350 l/s, har bl. a. baserats på dels ett möj- ligt genomsnittligt uttag ur lokala grund- vattentäkter om 120 l/s och dels ett möj- ligt genomsnittligt uttag ur den under byggnad varande Fylleån—Torvsjöan- läggningen om 130 1/s. En framtida vat- tenförsörjningsanläggning med uttag av vatten ur Fylleån—Torvsjön och med överledning av vatten från sjön Unnen skulle alltså behöva ha en leveranska- pacitet under medeldygn år 1980 av 280 HS (150 +130) och år 2000 av 480 l/s (350 + 130). Under sommarmånaderna år 1980 och år 2000 bör anläggningen under medeldygn kunna leverera 380 respektive 640 l/s. Maximidygnsleveran- sen kommer är 1980 att uppgå till 465 l/s och år 2000 till 790 l/s. Därvid har an- tagits att maximiuttaget ur grundvatten-

täkterna icke kan överstiga 160 l/s under ett dygn (14 000 ma/d').

Medelavrinningen från TorVSjöns eget avrinningsområde uppskattas under nor- malår uppgå till ca 100 l/s.'Av denna vat- tenmängd beräknas i medeltal ca" 70 l/s kunna utnyttjas för Halmstadsom'rådets vattenförsörjning. Från Fylleån måste sålunda under medeldygn år 2000 kunna uttas' 410 l/s och under medeldygn för två sommarmånader 570 l/s.

Lägsta vattenföring i Fylleån vid Sim- långens utlopp är under ett normalår ca 0,75 mS/s. Enligt gällande vattendom får vattenföringen vid sjöns utlopp genom vattenbortledning ej sänkas under 0,25 ma/s. Under normalår måste följaktligen vid lägsta vattenföring uttaget ur Fylleån begränsas till 750 — 250 = 500 l/s, d. v. s. något lägre än erforderligt uttag under sommarmånaderna. Under ett normalår beräknas därför en vattenmängd av i runt tal 0,1 Mm3 behöva tillföras Fylleån från Unnen.

Under en exceptionell torrperiod, så— som under juni—oktober 1959, förut- sätts från T orvsjöns regleringsmaga— sin kunna uttas en vattenmängd av i genomsnitt ca 60 l/s, utgörande dels vat- ten från Torvsjöns eget avrinningsom- råde och dels vatten från Fylleån, vilket

1 Avsnitten 19.1—19.4 grundas på en av AB Vattenbyggnadsbyrån, Stockholm, på utred- ningens uppdrag utförd översiktlig utredning, daterad den 19 februari 1964, angående Halmstadsområdets framtida vattenförsörj- nlng.

tidigare pumpats upp och magasinerats i Torvsjön. Med ett sådant uttag utnytt- jas ca 40% av tillgängligt magasin i Torvsjön. Återstående del av magasinet används dels som reserv vid eventuellt driftavbrott på råvattenledningarna, dels för den utjämning som kommer att erfordras på grund av den relativt långa transporttiden för vattnet i Fylleån från den punkt där Unnenvattnet inleds till uttagspunkten vid Marbäck. Från Fylle- ån till Torvsjön beräknas således under en torrperiod behöva överledas en vat— tenmängd av i medeltal 640—60 : 580 l/s under två sommarmånader. Under en sådan extrem torrperiod kan tidvis inget vatten tas från Fylleåns naturliga vattentillgång, utan hela vattenmängden, 580 l/s, måste överföras från Unnen. Man bör räkna med att en del (förslags- vis 15%) av det vatten, som överleds från Unnen under en torrperiod, går förlorad vid transporten i Fylleån på ,grund av infiltration i marken m. m. Med hänsyn. härtill bör från Unnen till Fylleån kunna överledas en vatten- mängd av 1,15-580 : 670 l/s. Under an- tagande avlen sådan torrperiod som år 1959 beräknas år 2000 vattenöverled— ning från Unnen till Fylleån behöva ske med en vattenmängd av i genomsnitt 405 l/s under 130 dygn, vilket motsvarar en sammanlagd vattenmängd av 4,5Mm3. Erforderlig vattenöverledning från sjön Unnen till Fylleån beräknas så— lunda år 2000 bli 0,1 Mma under ett normalår och 4,5 MmB under ett extremt torrår. I genomsnitt förutsättes överled- ningen behöva utgöra 0,6 MmS/år. Vattentillgången i Unnen redovisas i bilaga D. Av denna framgår att det är befogat att räkna med att det med bibe- hållande av nuvarande regleringsbe- stämmelser är möjligt att uttaga den er— forderliga vattenmängden (4,5 MmS/år) under en torrperiod. . Unnens vattentillgång beräknas vara

tillräcklig för den vattenöverledning till Fylleån som här diskuterats. För even— tuellt större framtida uttag kan antingen en begränsad ökning av regleringsmaga— sinet ske eller vattentillgången i sjön ökas genom pumpning av vatten från Bolmen.

År 2000 beräknas enligt ovan vatten— uttaget behöva bli i genomsnitt 15,0 Mma ur Torvsjön, varav 12,8 Mms måste överföras från Fylleån. Denna måste i sin tur erhålla 0,6 Mm3 från Unnen. Stör- re delen (12,2 Mma) av vattenmängden beräknas således komma att tas från Fylleåns naturliga vattentillgång.

19.1.2 Teknisk beskrivning

För vattenöverledningen från sjön Un- nen till Fylleån kan följande två alter— nativ diskuteras. '.

Alt. A. Vatten uttas ur Unnen och pumpas direkt till Fylleåns vattensyf stem. Lämpligaste platsen för vatten; uttaget ur Unnen synes vara vid Lid; hultsåns inflöde i sjön. Unnenvattnet bör lämpligen tillföras St. Svansjön inom Fylleåns vattensystem. För överledning, en av vattnet från Unnen erfordras intagsledning och pumpstation vid Un- nen samt en ledning från pumpstationen till St. Svansjön. Denna senare ledning blir ca 9,6 km lång.

Alt. B. För vattenöverledningen från Unnen till Fylleåns vattensystem utnytt— jas Nejsjön eller Yasjön. Från ett intag i Unnen intill Sjö gård pumpas vattnet exempelvis till Nejsjöns ostspets. Från denna sjös. sydvästra del pumpas vattnet vidare till L. Lången, som via St. Lången avrinner till Fylleån; se_figur 98. För denna vattenöverföring erfordras inf- tagsledningar i. Unnen och Nejsjön, pumpstationerlvid de båda sjöarna samt ledningar från pumpstationerna till 'Nej- sjön respektive L. LångennDe Ibå'da sist-

'./

V. » en erk (sländor Pump ation-Vilpj

Figur 98.

nämnda ledningarna erhåller en sam— manlagd längd av ca 3,7 km.

På grund av den avsevärt kortare led- ningssträckan i alt. B beränas detta al- ternativ vara ekonomiskt fördelaktigare än alt. A, trots att det medför att två pumpstationer med intagsledningar mås- te anläggas. På grund av att pumpsta- tionerna kommer att få relativt korta årliga driftstider bör ett system med två pumpstationer icke innebära någon stör- re nackdel ur driftsynpunkt. Utredning-

' '* .,! pstotion'er/ , Pl./"f

&_ &.

%tré'ms näsbruk ©

;TRARYD

I

Vatten/ärsörjningsanidggning Unnen—Fylleån—Torvsjön—Halmstad, översiktskarta

en räknar därför med att alt. B bör väl- jas före alt. A. Vattnet från Unnen för- utsättes således bli pumpat till Nejsjön och därifrån till L. Lången. Även Yasjön kan som nämnts användas för transite- ring mellan Unnen och L. Lången. Un- nenvattnet bör därvid inledas i Yasjöns nordöstra del och för nästa pumpsteg tagas ut i sjöns sydvästra del. Lednings- längden vid ett sådant alternativ blir densamma som vid transitering genom Nejsjön.

Intagningsledningarna i Unnen och

Nejsjön bör utföras med 800 mm dia- meter och tryckledningarna fran pump- stationerna till Nejsjön respektive L. Lången nled 700 mm diameter. Uppford— ringshöjderna för pumpstationerna vid Unnen och Nejsjön blir ca 30 respektive 15 nl.

Vid Marbäck överpumpas vatten i er— forderlig utsträckning till Torvsjön. Där- ifrån uttas vattnet genom en råvatten— pumpstation och pumpas via en nivå- bassäng vid Tofta till ytvattenverket vid Sannarp. Samtliga anordningar för dessa vattentransporter blir i princip av sam- ma art som de anläggningar staden nu håller på att utföra.

Överledningen av vatten från Fylleån till Torvsjön skall kunna ske med en kapacitet av 580 l/s. Pumpstationen vid Fylleån måste byggas till för denna vattenöverledning och en dubblerings- ledning med 600 mm diameter anordnas till Torvsjön. Råvattenledningen på sträckan Torvsjön—ytvattenverket, vil- ken har en längd av ca 8,7 km, dubble- ras med en ny 700 mm ledning.

thattenverket vid Sannarp får vid nu pågående utbyggnad en kapacitet av 170 V5. För att tillgodose vattenbehovet under maximidygn år 2000 måste vat- tenverket kunna lämna en vattenmängd av 790 l/s, vilket vid en driftstid av 23 tim./d. motsvarar en kapacitet av 830 l/s. Vattenverket beräknas således he- höva byggas ut för fem gånger så stor kapacitet som det nu skall få. Samma reningsmetod, d. v. s. kemisk rening och långsamfiltrering, som har valts i första etappen, bör tillämpas även se- nare. Nuvarande vattenverksområde har en yta av ca 3,5 ha. Inom detta om- råde finns plats för den framtida ut- byggnad av verket som ovan skisserats. Med hänsyn till önskvärdheten av ett skyddsområde utanför långsamfiltren bör dock en viss utvidgning av vatten- verksområdet ske.

De olika pumpstationerna förutsätts bli anordnade för automatisk drift eller fjärrmanövrering från ytvattenverket.

19.1.3 Kostnader

19.131 Anläggningskostnader

Kostnaderna för de skisserade anlägg- ningarna, som dimensionerats för den antagna belastningen år 2000, har över— slagsmässigt beräknats till i tabell 80 an— givna belopp.

19.1.3.2 Årskostnader, vattenkostnad

Årskostnaderna har beräknats för den antagna belastningen år 2000 och i hu- vudsak i enlighet med de allmänna för- utsättningarna, som redovisats i kapit- len 10 och 18.3.

Speciellt för detta projekt gäller dock att elkraftpriset vid pumpstationerna vid Unnen och Nejsjön antagits till 10 öre/kWh med hänsyn till att uttaget sker endast en mindre del av året. (Nor- malt har energikostnaderna beräknats

Tabell 80. Anläggningskostnader för val— tenförsörjningsanläggning Unnen—Fylle- ån— Torvs ]" ön—H almstad .

Kostnad

Anläggningsdelar Mkr

Intagsledning och pumpstation

vid Unnen; ledning pumpsta—

tionen—Nejsjön ............. 1,7 Intagsledning och pumpstation

vid Nejsjön; ledning pumpsta—

tionen—L Lången ........... 0,9 Ny intagsledning och utbyggnad

av pumpstation vid Fylleån; ny ledning pumpstationen— Torvsjön ................... 0,8 Ny intagsledning och utbyggnad

av pumpstationen vid Torv- sjön; ny ledning pumpstatio- nen—vattenverket i Sannarp. i Sannarp ................... 4,7 Utbyggnad av ytvattenverket i Sannarp .................... 17,0

Summa (avrundat) 25

efter ett elkraftpris (av 5 öre/kWh.) Er- sättning för förlorad vattenkraft till kraftägare i Fylleån nedströms Marbäck har antagits utgå med 0,1 öre/m3 bort- ledd vattenmängd. Den utbyggda fall- höjden på denna sträcka i Fylleån är 9 m. Enligt uppgift från Sydkraft kan överledning av vatten från Unnen för kompensation av torrår i Fylleån — år 2000 åtgår maximalt 4,5 Mm3/år och i genomsnitt 0,6 MmB/år _ uppskattas medföra en kraftförlust i Lagans vat- tensystem om ca 50 000 kr/år.

Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 2,7 Mkr, varav 1,8 Mkr utgör fasta och 0,9 Mkr rörliga årskost— nader.!

Vattenleveransen från ytvattenverket år 2000 antages uppgå till 15 Mina. Den angivna årskostnaden motsvarar då är 2000 en kostnad för renvatten, levererat vid vattenverket, om ca 18 öre/ms.2

19.2 Fylleån—Torvsjön utnyttjas som vattentäkt med vattenöverledning från Bolmen till Fylleån

19.2.1 Vattenuttag

Vattenbalansen i detta projekt blir i princip densamma som i projekt 19.1. Samma vattenmängd måste överledas från Bolmen till Fylleån som från Unnen till Fylleån. Ur Bolmen skall således kun- na uttas en vattenmängd av i medeltal "580 l/s (exkl. förluster) under en extrem torrperiod år 2000. Vid en sådan extrem torrperiod som under år 1959 beräknas .ca 4,5 Mm3 (inkl. 15 % förluster i Fylle- ån) behöva överledas från Bolmen. Som framgår av 19.1.1 kan vattenuttaget i genomsnitt beräknas bli ca 0,6 Mina "år "2000.

År 2000 skulle en vattenmängd av i genomsnitt 15,0 Mma behöva uttas ur Torvsjön. Därav måste 12,8 Mm"! över— föras från Fylleånsom i sin tur måste

få 0,6 Mms från Bolmen. Liksom i 19.1 beräknas större delen (12,2 Mms) av vat— tenmängden sålunda komma att tas från Fylleåns naturliga vattentillgångar.

19.2.2 Teknisk beskrivning Lämpligaste platsen i detta fall för ett vattenuttag ur Bolmen synes vara vid N-orlid ca 3,5 km söder om Odensjö kyrka. Bolmenvattnet överföres lämpli- gen till St. Svansjön; se figur 99. Vid Norllid anläggs en intagsledning i sjön samt en pumpstation. Från pump- stationen läggs en tryckledning till St. Svansjön. Lämpligaste sträckning för denna ledning har bedömts vara över Loftsgård, Loshult och Svenshult. Led- ningen får en längd av ca 15 km. Om ledningen från Bolmen till St. Svansjön ges en diameter av 700 mm beräknas tryckförlusten bli ca 40 m _Vid vattenmängden 580 l/s. Eftersom höjd- skillnaden mellan Bolmen (+ 141 m) och området öster omISvansjön (upp- skattningsvis + 170 m) ärlca 30 m, skul— le uppfordringshöjden för pumpstatio- nen vid Bolmen bli ca 70 m. Anordningarna för överföring av Avat- ten från Fylleån till Torvsjön och från Torvsjön till ytvattenverket vid Sannarp liksom även vattenverkets utformning blir desamma som i 19.1.

19.2.3 Kostnader

19.231 Anläggningskostnader Kostnaderna för erforderliga anlägg- ningsdelar, dimensionerade för den antagna belastningen år 2000, har beräk- nats till i tabell 81 angivna belopp.

1 I de fasta årskostnaderna har icke in- räknats de belopp som belöper på nu pågående utbyggnad av vattenverket, däremot ingår i de rörliga kostnaderna beräknade driftkost- nader för hela verket. 2 Det verkliga vattenpriset kommer att bli något högre (jfr not 1).

Vatt v rk (Sound(p) 'umpst- ction _ j

HALM TA

OLMSBUKTEN XLÅ ÖLM'TJ

Ca'—O , E.,/' ÅAGA'N

"1. i

x x ) _J !

' -station %?” N j 1251 ,Er'f ;( f.” ' A

,./

; *. ,_/ ' ; imo '

” 68

TRARYD Ni,/J Strömsnäsbruk ©

,,?”le '

l" ?

RåARKARYD 00)—

30 km

/ .pl

Figur 99. Vattenförsörjningsanlåggning BoImen—Fylleån—Torvsjön—Halmstad, översiklskarla.

19.2.3.2 Års-kostnader, vattenkostnad Årskostnaderna avser år 2000 och har beräknats i huvudsak i enlighet med i det föregående angivna allmänna förut- sättningar. Energikostnaderna för pumpstationen vid Bolmen har i analogi med vad som gäller för projektet 19.1 beräknats efter ett” elkraftpris av 10 öre/kWh. Kost- naderna för förlorad vattenkraft har be- räknats bli desamma som i projektet 19..1 Den sammanlagda årskostnaden år

2000 beräknas till 3,0 Mkr, varav 2,1 Mkr utgör fasta och 0,9 Mkr rörliga årskost— nader.-1

Vattenleveransen från ytvattenverket år 2000 antages uppgå till 15 Mm3. Motsvarande vattenkostnad blir ca 20 öre/må.2

1 I de' fasta årskostnaderna har icke inräk- nats de belopp som belöper på nu pågående utbyggnad av vattenverket; däremot ingår i de rörliga kostnaderna beräknade driftkost— nader för hela verket. * Det verkliga vattenpriset kommer att. bli något högre (jfr not 1).

Tabell 81. Anläggningskostnader för val- ienförsörjningsanläggn ing Bolmen—Fylle- ån—Torusjön—Halmslad.

Kostnad

Anläggningsdelar Mkr

Intagsledning och pumpstation vid Bolmen; ledning pumpsta- tion—St Svansjön ........... 7,0 Ny intagsledning och utbyggnad av pumpstation vid Fylleån; ny ledning pumpstation—Torv- - sjön ........................ 0,8 Ny intagsledning och utbyggnad av pumpstation vid Torvsjön; ny ledning pumpstation—vat-

tenverket vid Sannarp ...... 4,7 Utbyggnad av ytvattenverket vid Sannarp ................ 17,0

Summa (avrundat) 30

19.3 Bolmen utnyttjas som vattentäkt med vattenöverledning direkt till Halm- stadsområdet

19.3.1 Vattenuttag

En del av det tillgängliga regleringsma— gasinet i Torvsjön bör i detta alternativ utgöra reserv och användas vid even- tuellt driftavbrott på den långa ledning- en från Bolmen. Behovet av reservmaga- sin bar diskuterats i avsnitt 19.1.1. Vat- tenuttaget ur Torvsjön—Fylleån för— utsätts under en torrperiod ej uppgå till mer än i genomsnitt 60 US och maxi- malt 80 l/s. Under ett normalår beräk- nas motsvarande uttag kunna uppgå till ca 115 l/s respektive 150 l/s.

Vattenuttaget ur Bolmen uppskattas således i detta alternativ under en torr— period behöva uppgå till maximalt 790—80: 710 l/s. Detta innebär att anläggningen för överföring av vatten från Bolmen vid en driftstid av 23 tim- mar per dygn bör ha en kapacitet av 750 l/s.

I genomsnitt beräknas år 2000 ytvat- tenuttaget i detta projekt komma att bli ca 3,7 Mm8 ur Torvsjön (varav ca 1,5

Mn13 överförs från Fylleån) samt ca 11,3 Mm3 ur Bolmen.

19.3.2 Teknisk beskrivning

Vattnet ledes genom en sluten ledning från Bolmen till Halmstadsområdet; se figur 100. Vattenverket kan antingen placeras vid Bolmen eller inom Halm- stadsområdet. Motivet för en placering vid Bolmen skulle vara antingen att man kan erhålla ett för hela sydvästra Sve- rige gemensamt vattenverk eller att be- hov föreligger av vattendistribution till bebyggelse på sträckan mellan Bolmen och Halmstadsområdet. Bebyggelsen längs denna sträcka är emellertid obe— tydlig och det finns icke anledning tro att den kommer att öka nämnvärt. Be- träffande planerna på gemensamt vatten- verk för västra Skåne har utredningen i kapitel 11 redovisat att —— därest vatten skall tagas från Bolmen — tunnel bör anläggas till Hallandsås och vattenver— ket förläggas på åsen. Man bör sålunda räkna med att det icke blir aktuellt att utföra ett för västra Skåne och Halm- stad gemensamt verk vid Bolmen. Om ett vattenverk för enbart Halmstad skulle läggas vid Bolmen, skulle renvatten transporteras därifrån till Halmstads— området. För att vattenförsörjningen i området skall kunna upprätthållas även vid eventuella driftsavbrott på ledning- en kan det ur säkerhetssynpunkt bli frå- ga om att dubblera ledningen.

Med vattenverket placerat inom Halm- stads/området blir situationen något an- norlunda. Det blir icke renvatten utan råvatten som skall överföras den långa vägen till området. Behovet av säker- het kan då tillgodoses på annat sätt än genom dubbelledning. Med hänsyn här- till bör ytvattenverket för Halmstads- området förläggas inom området. Lämp- ligt är därvid att placera det vid Sann-

arp, dit det vattenverk lokaliserats, som nu håller på att uppföras.

Lämpligaste sträckningen för ledning- en från Bolmen till Sannarp torde i stort sett vara utmed länshuvudvägen 90 mel— lan Ljungby och Halmstad. För att led- ningen skall bli så kort som möjligt bor- de intaget i Bolmen i och för sig place- ras vid Olsnäs i Kafjordens sydvästra del. Intaget för en ledning till Skåne är emellertid avsett att placeras vid Skeen ca 2 km öster om Olsnäs. Även om ledningen till Halmstadsområdet därige—

»sz

% "I-[yllebruk

Figur 100. Valten/örsörjningsanläggning Bolmen—Halmstad, översiktskarta.

nom blir ca 2 km längre kan det vara lämpligt att samordna vattenintagen för Skåne och Halmstadsområdet. Ett så- dant alternativ medför fördelen med ge- mensam intagsledning och gemensam pumpstationsbyggnad med silanlägg— ning. Utredningen förutsätter att en så— dan samordning sker därest Bolmenal- ternativet blir det alternativ som väljes för västra Skånes vattenförsörjning. Fortsättningsvis antages därför att vat- tenintaget placeras vid Skeen. -

Ledningen från Bolmen till Halm-

stadsområdet bör som nämnts lämpli- gen läggas längs vägen Ljungby—-Halm- stad. På den ca 32 km långa sträckan till en punkt ca 2 km öster om Sim— längen kommer ledningen att framdra- gas på högplatån, där enligt vägprofi- lerna vägnivån varierar mellan + 143 m (vid Skeen) och + 193 m (vid Hilleshult ca 10 km öster om Simlången). Efter- som Bolmen ligger på nivån ca + 141 ni blir den statiska uppfordringshöjden ungefär 52 m. Ledningen utförs lämpli- gen med 900 mm diameter för att tryck- förlusterna skall bli låga. Vid vatten- mängden 750 l/s beräknas förlusten i ledningen fram till höjdpunkten vid Hil— leshult bli ca 35 m. Den totala upp— fordringshöjden för pumpanläggningen vid Bolmen blir ca 87 m. .. Från punkten ca 2 km öster om Sim- lången leds Bolmenvattnet vidare till Sannarp genom en 800 mm ledning. Den- na ledning-_får en längd av 19 km. För erhållande åv lämpligt tryck i ledning- en till vattenverket anordnas en nivå- bassäng på nivån + 100 m på sluttning- en öster om Simlången. Från denna ni- våbassäng leds vattnet med självtryck genom ledningen till vattenverket vid Sannarp. ' För att trygga vattenförsörjningen även vid ett driftsavbrott på den långa ledningen från Bolmen är det lämpligt att dels anordna en anslutning vid Tofta mellan ledningen från Bolmen och den ledning från Torvsjön, som nu skall byggas, och dels öka kapaciteten hos pumpanläggningen vid Torvsjön. På så sätt kan erforderlig större ytvatten- mängd under en kort tid tas från Torv- sjön. '

thattenverket vid Sannarp utbyggs för kemisk rening på samma sätt som i 19.1—och 19.2 med undantag för långsam- filteranläggningen, Som ej erfordras för Bolmenvattnet. Någon utvidgning av vat- tenverksområdet behöver därför ej ske.

Det verk, som nu håller på att utföras, utnyttjas i första hand för behandling av vattnet från Torvsjön—Fylleån. Bol- menvattnet föres till den nya delen av reningsverket (blandning av Torvsjö- vattnet och Bolmenvattnet bör icke ske före behandlingen).

19.3.3 Kostnader 19.3.3J Anläggningskostnader Kostnaderna för Bolmenanläggningen som liksom övriga projekt dimensione- rats för den antagna belastningen år 2000, kan uppskattas till i tabell 82 an- givna belopp.

19.3.3.2 Årskostnader, vattenkostnad '

Årskostnaderna har, i huvudsak med ut— gångspunkt från tidigare angivna all- männa förutsättningar, beräknats' för vattenbehoven år 2000.

Kemikalieåtgången vid framställning av renvatten har i detta projekt förut— satts bli lägre än i projekten 19.1 och 19.2 med hänsyn till att vattenbeskaffen- heten i Bolmen är bättre än i Fylleån—. Torvsjön. Kostnaderna för förlorad vat- tenkraft har beräknats enligt samma förutsättningar som i projekten 19.1 och 19.2.

Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 4,0 Mkr, varav 2,8 Mkr

Tabell 82. Anläggningskostnader för val- tenförsörjningsanläggning Bolmen— Halmstad

Kostnad

Anläggningsdelar Mkr

Intagsledning och pumpstation vid Bolmen (delkostnad); led— ning från pumpstation till yt— vattenverk vid Sannarp; nivå- bassäng .................... 29,2 Utbyggnad av pumpstation vid , Torvsjön ................... 0,3 Utbyggnad av ytvattenverk vid Sannarp ................. '. . . 12,3 ' Summa (avrundat) 42

utgör fasta och 1,2 Mkr rörliga årskost— naderJ

Då vattenleveransen från ytvattenver- ket år 2000 antages uppgå till 15 Mma, motsvarar den angivna årskostnaden en vattenkostnad efter vattenverket av ca 27 öre/m3 år 2000.2

19.4 Lagan utnyttjas som vattentäkt med uttag ur dess nedre del

19.4.1 Vattenuttag

I detta fall skall från Lagan bortledas samma vattenmängd som angivits i 19.3. Anläggningarna för vattenuttaget ur La- gan samt behandlingen av vattnet beräk— nas således år 2000 behöva ha en kapa- citet av 750 l/s.

I genomsnitt beräknas ytvattenuttaget ':i detta projekt är 2000 komma att bli ca 3,7 Mma ur Torvsjön (varav ca 1,5 Mm3 överförs från Fylleån) samt ca 11,3 Mmä ur Lagan.

19.4.2 Teknisk beskrivning

Ett vattenuttag inom Lagans nedre del för Halmstads räkning bör med hänsyn till avståndet till Halmstadsområdet ske nära Laholm; se figur 101. Lämplig plats härför med tanke på vattenkva- liteten är strax uppströms staden. Vat- tenståndet där regleras av en kraftsta- tion. Dämnings— och sänkningsgränserna är + 8,5 respektive + 7,3 m. I anslutning till intaget anordnas en pumpstation. För placeringen av vattenverket kan två alternativ diskuteras, nämligen vid Lagan eller inom Halmstadsområdet. Placering av vattenverket vid Lagan skulle i första hand motiveras av behov av vattendistribution till tätorterna på sträckan mellan Laholm och Halmstads- området. Dessa bebyggelseområden be- räknas dock liksom även bebyggelsen längs Laholmsbukten ned mot Båstad kunna täcka vattenbehoven med, grund-

vatten. På lång sikt kan visserligen grundvattentillgångarna möjligen kom- ma att visa sig otillräckliga, varvid till- gång till ytvatten erfordras. I sådant fall kan ytvattenförsörjningen dock med' fördel ske genom anordnande av ett se- parat ytvattenverk, som placeras exem- pelvis i anslutning till Halmstadsområ- dets vattenintag i Lagan. Att placera Halmstadsområdets vattenverk vid La- holm för att kunna tillgodose eventuell framtida vattenleverans till kustområ— dena längs Laholmsbukten, skulle inne- bära att renvatten måste transporteras den tämligen långa vägen till Halmstad. Av säkerhetsskäl skulle, såsom ovan dis- kuteras i 19.3, ledningen i så fall möj- ligen böra utföras som dubbelledning. Den merkostnad, som ett sådant arran- gemang skulle medföra, torde vara högre än kostnaden för ett separat vattenverk vid Laholm för kustområdena. Med hän- syn till bl. a. detta förhållande anser ut- redningen att ett vattenverk för Halm— stad bör placeras inom Halmstadsom- rådet, och närmare bestämt vid Sannarpi

Från pumpstationen vid Lagan upp» ströms Laholm pumpas vattnet till vat- tenverket vid Sannarp genom en led"- ning, som framdras genom' Genevad, Edsberga och Trönninge. Denna ledning blir ca 24 km lång. Vid intaget i Lagan gäller lågvattenståndet + 7,3 m. Vid in- taget i vattenverket vid Sannarp ligger vattenytan på nivån + 17 111. Vid en led- ningsdimension av 800 mm blir tryck- förlusten vid vattenmängden _750 l/s ca 65 m. Den dimensionerande uppford- ringshöjden för pumpstationen vid La- gan blir ca 75 111.

För att trygga vattenförsörjningen

1 I de fasta årskostnaderna har icke in— räknats de belopp som belöper på nu pågående utbyggnad av vattenverket; däremot ingår i de rörliga kostnaderna beräknade driftkost- nader för hela verket. * Det verkliga vattenpriset kommer att bli något högre_(jfr not 1).

1 l » l », 4/

/ j .

' Me”/verk (Sannarp %% ( O( Pump o'tion _; %% D?»)?! 125

( Mek

* ........ Pumpstation

l laj/fl J )

.___ . f .f

,.I

ARKARYD of —————

Figur 101. Vatten/örsöriningsanlåggning Lagan—Halmstad, översiktskarta.

även vid eventuellt driftsavbrott på led- ningen från Lagan bör man liksom i 19.3 vidta sådana åtgärder att en relativt stor vattenmängd kan uttas ur Torv- sjön under en kort tid. Den 500 mm ledning, som nu bygges mellan Torvsjön och Sannarp, beräknas på den ca 7,5 km långa sträckan från nivåbassängen vid Tofta till Sannarp få en kapacitet av ca 300 1/s. För att möjliggöra ett ökat uttag ur Torvsjön måste i första hand pumputrustningen i pumpstatio-

nen vid sjön ges större kapacitet. För framledande av större vattenmängder från Torvsjön än 300 l/s kan vidare en tryckstegringspumpstation lämpligen in- sättas mellan Tofta och Sannarp. Genom dessa båda åtgärder beräknas en vatten- mängd av ca 400 l/s kortvarigt kunna ut- tas ur Torvsjön. Skall större uttag bli möjligt krävs väsentligt ökade investe- ringar.

thattenverket vid Sannarp utformas på motsvarande sätt som i 19.1 och 19.2.

19.4.31 Anläggningskostnader

Kostnaderna för en Lagananläggning di— mensionerad för den antagna belast- ningen år 2000, har uppskattats till i tabell 83 angivna belopp.

19.4.332 Årskoslnad, vattenkostnad

Årskostnaderna har beräknats för den antagna belastningen år 2000 och i hu- vudsak i enlighet med de allmänna för- utsättningar som redovisats i kapitlen 10 och 18.3.

Kemikalieåtgången vid framställning av renvatten har i detta projekt förut— satts bli densamma som i projekten 19.1 och 19.2. Ersättning för förlorad vatten- kraft i Fylleån har beräknats efter sam- ma förutsättningar som i 19.1, 19.2 och 19.3. Ersättning för förlorad vatten- kraft i Lagan nedströms Vattenintaget har beräknats efter en kostnad av 0,2 öre/må bortledd vattenmängd.

Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 3,0 Mkr, varav 2,1 Mkr utgör fasta och 0,9 Mkr rörliga årskost- nader.l

Vattenleveransen från ytvattenverket år 2000 antages uppgå till 15 Mma. Den

Tabell 83. Anläggningskastnader för vat- ten/örsörjningsanlåggning Lagan—-—Halm-

stad . Kostnad Anläggningsdelar Mkr Intagsledning och pumpstation vid Lagan; ledning från pump- station till ytvattenverket i Sannarp .................... 12,2 Utbyggnad av pumpstation vid Torvsjön samt tryckstegrings- station på ledning Torvsjön— Sannarp .................... 0,7 Utbyggnad av ytvattenverket vid Sannarp ................ 17,0

Summa (avrundat) 30

angivna årskostnaden år 2000 motsvarar då en vattenkostnad efter vattenverket av ca 20 öre/m3.2

19.5 Ätran utnyttjas som vattentäkt för Halmstad

19.5.1 Vattenuttag

I de projekt för Halmstadsområdets vat- tenförsörjning, som baseras på Bolmen och Lagan, föreslås, att det under ut- byggnad varande vattenverket i Halm- stad utökas för att kunna svara för den framtida vattenproduktionen. Råvatten transporteras direkt till vattenverket från Bolmen respektive Lagan. Möjlighe- ten att ta vatten från Fylleån—Torvsjön bibehålles. Genom en sådan lösning kan en del av Torvsjöns magasin, efter att viss komplettering av ledningarna mel- lan Torvsjön och vattenverket gjorts, an- vändas som reserv vid eventuellt drifts- avbrott på de relativt långa råvatten- ledningarna. Om vattenförsörjningen däremot skulle baseras på' renvatten— transport från vattenverk belägna vid Bolmen respektive Lagan, kan säkerhets- frågan ej lösas på sådant sätt utan even— tuellt måste dubbla renvattenledningar utföras. Detta medför väsentligt ökade investeringar. Varken på sträckan Bol- men—Halmstad eller Lagan—Halmstad är det sannolikt att större vattenuttag blir aktuellt. Detta är anledningen till att utredningen ej ansett det motiverat att närmare utreda alternativen med vat- tenverk förlagda intill Bolmen respek- tive Lagan.

En vattenförsörjningsanläggning för

1 I de fasta årskostnaderna har icke in— räknats de belopp som belöper på nu pågående utbyggnad av vattenverket; däremot ingår i de rörliga kostnaderna beräknade driftkost- nader för hela verket. * Det verkliga vattenpriset kommer att bli något högre (jfr not 1).

Halmstads-området baserad på Ätran som vattentäkt skulle i princip kunna lö- sas på samma sätt som projektet 19.3 och 19.4, d. v. 5. med råvattentransport till ett vattenverk i Halmstad. Behov av renvattendistribution till orter och fri- tidsbebyggelse längs eller i närheten av ledningssträckningen Ätran—Halmstad kan dock inte uteslutas. Det kan därför vara motiverat att förlägga vattenverket invid Ätran. Utredningen har valt att undersöka ett sådant alternativ. Härvid har anläggningen dimensionerats enbart utifrån ekonomiskt optimala grunder. Således har kostnader föranledda av så— kerhetsåtgärder, såsom dubblering av tillförselledningarna eller uppförande av större avbrottsreservoarer, ej med- räknats. Dessa kostnader är relativt svårbedömbara, då alltid skälig grade- ring av säkerhetsåtgärderna kan disku— teras.

Tillskottsbehovet till Halmstadsområ— det har enligt utredningens prognoser beräknats till 620 l/s under ett maximi- dygn år 2000. Räknas med en driftstid av 23 timmar erhålles denAför vatten- verket och tillförselledningarna dimen— sionerade vattenmängden 650 l/s. Här bör påpekas att jämväl uttag ur Fylle- ån—Torvsjön skall ske. Detta uttag be- räknas uppgå till genomsnittligt 130 l/s och maximalt 170 l/s. Uttaget ur grund- vattentäkterna uppskattas samtidigt upp- gå till i medeltal 120 1/s och maximalt 160 l/s.

Anledningen till att anläggningarna för överföring av vatten i projekten 19.3 och 19.4 har dimensionerats för 750 115 är den, att en del av Torvsjöns vatten- magasin i dessa fall av säkerhetsskäl skall utgöra avbrottsreservoar. Med hän- syn härtill har i de nämnda projekten endast ett uttag ur Fylleån—Torvsjön av genomsnittligt 60 l/s och maximalt 80 US beräknats vara möjligt under torrår.

19.5.2 Teknisk beskrivning Uttagspunkten i Ätran har som nämnts i avsnitt 18.4 ansetts kunna förläggas till Källeberg, där råvattenpumpstation samt kemiskt fällningsverk, komplette- rat med långsamfilterverk uppför-es; se figur 102. För vidaretransport av vattnet sva- rar en pumpstation förlagd i anslutning till vattenverket. Två alternativa ledningssträckningar har undersökts. Den ena passerar genom eller i närheten av tätorterna Heberg, Getinge, Kvibille och Holm, den andra har givits en västligare sträckning när- mare kusten och passerar bl. a. Harp- linge och Söndrum. Den förstnämnda sträckan är 30,8 km och den sistnämn- da 34,3 km. Utredningen har lagt den kortare sträckningen till grund för kost— nadsberäkningarna. Valet av slutgiltig sträckning beror bl. a. på vattenbeho- vets fördelning. Allmänt gäller dock att större avvikelser från den kortare sträckningen ej är ekonomiska vid de ledningsdimensioner, som det här är fråga om. _ Ledningen beräknas få dimensionen 800 mm. För dimensioneringen har opti- meringsberäkningar utförts i enlighet med den princip som redovisas i ka- pitel 11. Som en förutsättning har gällt att vatt- net vid Halmstads stadsgräns skall ha en trycknivå avl+70 m. Förutom en pumpstation i anslutning till vattenver- ket erfordras ytterligare en, som lämp— ligen placeras i närheten av Kvibille; se figur 103.

19.5.3 Kostnader

19.5.31 Anläggningskostnader Kostnaderna för de för den antagna be- lastningen år 2000 dimensionerade an- läggningsdelarna har beräknats till i ta— bell 84 angivna belopp.

. . .'

/' * © OSKARSTRÖM/*

Pumstotign Han ** ge

53.573 i i [x' . ,fHWfMWÖTFÅ—ifj ..LA 01sz

. :.. = ' ” ' .—.——.g;_ : man?" lax

Figur 102. Vattenförsörjningsanläggning Ätran—Halmstad, översiktskarta.

Tabell 84. Anläggningskostnader för vat- ' tenförsörjningsanläggning Ätran—Halm- ' slad

Kostnad

Anläggningsdelar Mkr

Intagsledning och pumpstation

vid Ätran .................. 0,9 thattenverk vid Källeberg. . . . 12,3 Pumpstationer vid vattenverket

och vid Kvibille; ledning vat-

Figur 103. Vaitenförsörjningsanläggn'ing Ätran tenverket—Halmstad ' ' ' ' ' ; ' ' & ———Halmstad, längdprofil med trycklinjer. Summa (avrundat) 29

Årskostnaderna har beräknats för den antagna belastningen år 2000 och en— ligt samma principer som i föregående projekt.

Ersättning för förlorad vattenkraft nedströms uttagspunkten i Ätran har be- räknats till 0,1 öre/ma (fallhöjd ca 5 m).

Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 2,7 Mkr, varav 2,0 Mkr utgör fasta och 0,7 Mkr rörliga års- kostnader.1

Vattenleveransen från ytvattenverket år 2000 antages uppgå till 11 MmS (övrig kvantitet levereras från Sannarpsver— ket). Den angivna årskostnaden motsva- rar vid denna vattenmängd en vatten- kostnad vid Halmstads stads gräns av ca 25 öre/må Därest viss vattenleverans skulle bli aktuell på sträckan mellan Källeberg och Halmstad, skulle vatten- priset kunna bli något lägre.

19.6 J ämfö'relse mellan de olika förslagen

I tabell 85 har gjorts en sammanställning över kostnaderna för de i avsnitten 19.1—19.5 behandlade förslagen. An- läggningskostnaderna avser samtliga in- vesteringar för att Halmstadsområdets behov av tillskottsvatten år 2000 skall kunna tillgodoses. Årskostnaderna och vattenkostnaderna avser ävenledes för- hållandena år 2000.

De för de fyra första projekten redo— visade kostnaderna är sinsemellan di- rekt jämförbara. Samtliga dessa projekt har baserats på att råvatten från de olika vattentäkterna tillföres ett vatten— verk beläget vid Sannarp inom Halm- stadsområdet. I det femte projektet har däremot förutsatts dels att det under byggnad varande vattenverket vid San- narp icke utbygges för högre kapacitet än genomsnittligt 10 000 mald. och dels att nytt vattenverk anlägges intill Ätran för behandling av det vatten som tages från denna å.

I projekten 1—4 har Säkerhetsfrågan kunnat lösas relativt enkelt och de där- av föranledda kostnaderna ingår i de redovisade kostnaderna. I kostnaderna för projekt 5 ingår däremot ej kostna— derna för de särskilda säkerhetsåtgär- der som kan bli erforderliga (jfr avsnitt 19.5.1). Skulle ur säkerhetssynpunkt en dubblering av renvattenledningen mellan Ätran och Halmstad anses nöd— vändig, stiger kostnaderna så att pro- jektet överhuvudtaget ej blir konkur— renskraftigt. Kostnaderna för säkerhets- åtgärderna blir dock lägre ju närmare Halmstad vattenverket placeras.

Det synes icke vara möjligt att ned- bringa kostnaderna för projekt 5 under

11 de fasta årskostnaderna har icke in- räknats de belopp som belöper på nu pågående utbyggnad av vattenverket; däremot ingår i de rörliga kostnaderna beräknade driftkost- nader för hela verket.

Tabell 85. Kostnadssanunanställning över de förslag som avser Halmstadsområdets

vattenförsörjning Antäggnings— År Vatten- skostnad

Projekt kostnad kostnad

Mkr Mkr öre / m3 1 Unnen—Fylleån—Torvsjön—Halmstad 25 2,7 18 2 Bolmen—Fylleån—Torvsjön—Halmstad 30 3,0 20 3 Bolmen—Halmstad .................. 42 4,0 27 4 Lagan—Halmstad ................... 30 3,0 20 5 Ätran—Halmstad ................... 29 2,7 _ 25

dem som redovisats genom att utforma projektet enligt samma princip som de andra projekten, d. v. 5. att lägga vat- tenverket i Sannarp (det vid denna tid- punkt befintliga vattenverket där till- bygges). En sådan lösning skulle i stäl- let innebära, att kostnaderna skulle komma att överstiga kostnaderna för Lagan—Halmstadsprojektet. Lednings- sträckan Ätran—Sannarp blir nämligen längre än sträckan Lagan—Halmstad.

Vattenkraftintressenterna i Lagans, Fylleåns och Ätrans vattensystem kom- mer att beröras på olika sätt i de olika projekten. Lagan och Ätran är praktiskt taget helt reglerade och utbyggda för vat- tenkraftändamål under det att Fylleån är reglerad och utbyggd endast i mindre omfattning. Vattnet är därför ur vatten- kraftsynpunkt värdefullare i Lagan och Ätran än i Fylleån. I projekten 4 och 5 blir intrånget dock relativt obetydligt eftersom vattenuttagen i dessa fall före- slås ske i de nedre delarna av Lagan och Ätran. I projekten 1, 2 och 3 avses vat- ten avledas betydligt längre upp i La— gans vattensystem (från Unnen respek- tive Bolmen). De vattenmängder som behöver bortledas i projekten 1 och 2 är emellertid relativt ringa. Ej heller i dessa projekt blir intrånget därför stort. I projekt 3 däremot blir intrånget på grund av den större vattenmängd som skall bortledas väsentligt större. Ur vat- tenkraftsynpunkt är sålunda projekten 1, 2, 4 och 5 fördelaktigare än projekt 3. I kostnadsberäkningarna enligt tabell 85 har dock ersättningar för förlorad vat- tenkraft medtagits.

Med hänsyn till vad ovan anförts blir projektet Unnen—Fylleån—Torvsjön— Halmstad såsom också framgår av kost- nadssammanställningen det ur ekono- misk synpunkt förmånligaste förslaget.

Beträffande de vattenmängder som är tillgängliga för vattenförsörjningsända—

mål kan konstateras att såväl projekten 2 och 3, vilka baseras på Bolmen, söm projekten 4 och 5, vilka baseras på La- gan respektive Ätran, i och för sig är gynnsammare än projekt 1. Vattentill- gången i Unnen är nämligen betydligt mindre än i de andra vattensystemen. Med de prognoser, som uppställts för utvecklingen, beräknas dock tillgänglig vattenmängd i Unnen vara tillräcklig åtminstone fram till år 2000. Det torde finnas möjlighet att genom en mindre ökning av regleringshöjden i sjön öka uttaget utöver vad som erfordras år 2000. Vidare kan vattentillgången i Un- nen ökas genom överledning av vatten från Bolmen.

Med avseende på vattenbeskaffenhe- ten i de olika vattentäkterna är projekt 3, Bolmen—Halmstad, det utan jämfö- relse fördelaktigaste. Därnäst bedömes projekten 1 och 2 komma. I dessa pro- jekt tages vattnet icke direkt från rin- nande vattendrag utan från en sjö, vari en förbättring och utjämning av vat- tenkvaliteten åstadkommes. I projekten 4 och 5 däremot tillföres vattnet direkt till vattenverket från Lagan respektive Ätran. Detta kan innebära att variatio— nerna i vattenbeskaffenhet blir större än i de övriga projekten. Ogynnsammast torde i detta hänseende Laganprojektet vara. Lagan nedströms Strömnäsbruk kan, såsom även framhållits i kapitel 14, komma att i större utsträckning än hit- tills tagas i anspråk som recipient för avloppsvatten från industrier längs vat- tendraget. Det kan därför framdeles visa sig svårt att ständigt upprätthålla en tillfredsställande vattenbeskaffenhet i ån. Man kan icke bortse från att stör— ningar genom industriavloppsutsläpp kan uppstå.

I förevarande fall har man att välja mellan flera vattentillgångar med en vattenkvalitet som är acceptabel för att

vattnet skall nyttjas som råvatten för framställning av renvatten. Behandling- en av råvattnet blir mer eller mindre långtgående beroende på kvaliteten. Skillnaderna i råvattenkvalitet kan dock komma att slå igenom bl. a. i fråga om smak, färg (utseende) och temperatur hos renvattnet. Även i andra avseen- den kan skillnader i renvattenkvalitet uppstå. Det är sålunda oklart i vilken omfattning konventionella reningsme- toder kan påverka virus, detergenter m. m. Under alla omständigheter ger det bättre råvattnet mindre förutsätt- ningar för störningar och variationer i renvattenkvaliteten. Om kostnaderna för renvattnet blir ungefär lika i de olika vattentäktsalternativ som står till buds, väljer man självfallet vattentillgången med den bästa kvaliteten.

Ställer sig kostnaden högre att taga en bättre vattentillgång i anspråk än att utnyttja en sämre, blir problemet be- svärligare. Skäl talar emellertid för _— icke minst framhålles detta från hygie- nikerhåll — att i princip bör även i så- dant fall'den bättre vattentillgången väljas. Hur stor merkostnad som skä- ligen bör accepteras är dock svårt att säga. Det må i detta sammanhang näm- nas, att det diskuteras, huruvida icke kvalitetskraven på råvatten bör skärpas och även preciseras ytterligare.

Projekt 3 som baseras på direktuttag ur Bolmen blir enligt kostnadsberäk- ningarna väsentligt dyrare än såväl pro- jekt 1 som 2. Bolmens vatten är emel- lertid utmärkt och det föreligger icke några egentliga risker för att det skall bli sämre. Det kan övervägas om ett sådant vatten bör blandas med sämre vatten, såsom skulle ske i projekt 2 och längre fram i tiden även i projekt 1. Utredningen bedömer dock kostnads- skillnaden vara alltför stor för att Bol- menprojektet skall komma ifråga före

projekt 1. Utvecklingen beträffande rör- kostnader bör dock närmare följas. Helt osannolikt är det inte att Bolmenpro- jektet kan bli betydligt gynnsammare än utredningens jämförande kalkyler visar.

I projektet Ätran—Halmstad skulle det ligga nära till hands att låta hu- vudledningen gå nära kusten och däri- genom ge möjlighet för fritidsbebyggel- sen m. m. att direkt ansluta till denna huvudledning. Det är emellertid icke ekonomiskt att låta en ledning med den stora dimension det här gäller, göra några större avvikelser från kortaste sträckningen till den centrala delen av distributionsområdet för att mindre om- råden skall kunna anslutas. Ur såväl ekonomisk som teknisk synpunkt är det i detta fall riktigare att anlägga distri- butionsledningar från Halmstad och Falkenberg till fritidsbebyggelsen. Dessa distributionsledningar får nämligen av- sevärt mindre dimensioner än Ätran- ledningen.

19.7 Utredningens slutsatser

Utredningen har funnit, att Unnen—Fyl- Ieån—Torvsjöprojektet (projekt 1) när- mast bör komma ifråga för Halmstads- områdets vattenförsörjning. Anledning att välja Bolmen—Fylleån—Torvsjöpro- jektet föreligger icke. Bolmenprojektet är alltför kostsamt men utvecklingen beträffande rörkostnader (som i detta projekt är av stor betydelse) bör föl- jas och fortlöpande bedömningar göras av möjligheterna att minska kostnader- na. Laganprojektet bör förkastas bl. a. med hänsyn till vattenkvaliteten. Ätran— projektet är icke utan intresse men har icke några egentliga fördelar framför projekt 1.

KAPITEL 20

Framtida vattenförsörjningsanläggning för Varberg

20.1 Lygnern utnyttjas som Vattentäkt för Varbergsområdet

20.1.1 Vattenuttag

Behovet av tillskottsvatten för Varberg beräknas år 2000 uppgå till 220 l/s under medeldygn samt till 300 l/s under maxi- *midygn.

Den grundvattentäkt med tillskott av ”infiltrationsvatten från Lygnern, som [Kungsbacka nu utnyttjar, medger som tidigare nämnts ett uttag av 150 l/s. Hu- ruvida möjligheter finns att genom in- filtration väsentligt öka vattentäktens kapacitet, så att så stora grundvatten- mängder kan uttagas att både Kungs- backaområdets och Varbergsområdets framtida behov kan tillgodoses, är för närvarande ej till fullo utrett. Det är därför angeläget att en undersökning kommer till stånd, som klarlägger infilt- rationsmöjligheterna vid Lygnerns väst- ra strand. I avvaktan på en sådan under- sökning räknar utredningen med, såsom anförts i kapitel 18, att ytvattenverk måste 'utbyggas för behandling av vatt- net genom kemisk fällning. " Vid uppskattning av vattenverkskost— naderna har vidare antagits att ett sepa- rat vattenverk för Varbergsområdet ut— föres. Kostnaderna skall avse ett verk, dimensionerat för att tillgodose vatten- behovet år 2000. Med dessa förutsätt- ningar blir dimensionerande vatten— mängd för vattenverket vid en driftstid av 23 timmar per dygn ca 315 l/s. Skulle alternativet Lygnern väljas för Varberg

kan det bli aktuellt med ett gemensamt vattenverk för Kungsbacka- och Var-' bergsområdena, varigenom vattenverks- kostnaderna bör bli gynnsammare. Vid samtidigt uttag för Kungsbacka- och Varbergsområdena skulle enligt progno- serna det totala uttaget ur Lygnern un- der ett maximidygn år 2000 då kunna uppgå till 1 170 l/s (870 +300), vartill kommer uttaget för vattenverkets egen-: förbrukning ca 60 US (5 % av 1 170).

20.1.2 Teknisk beskrivning

Som en förutsättning för denna delut- redning räknas med ett vattenverksläge på halvön mellan Bräckavattnet och Dal- bovattnet. Senare undersökningar kan ge vid handen att ett annat läge för vat- tenverket är lämpligare men detta tor- de ej 'nämnvärt påverka kostnaderna. Vid sjöstranden anlägges en råvatten- pumpstation, som från intagsledningen uppfordrar vattnet till vattenverket. lntagsledningen beräknas få gå ut ca 600 m'från stranden, där vattendjupet är ca 30 m. Efter rening i vattenverket pumpas vattnet vidare till Varbergs- Området.

I den sträckning, söm utredningen ef- ter ingående överväganden funnit lämp- lig, passerar ledningen omedelbart efter vattenverket höjdsträckningen Fjärås—— Bräcka på nivån + 63 m, varefter den går i sydvästlig riktning genom åker- bruksmark mot Ölmevalla. Mellan Ölme- valla och Åskloster följer ledningen den

KUNGSåACK

? : /_; LYGNERN

ååå?”

. Vattenverk

ff ff” mestqtion

4

0. Ö mevotla

a...,

*” Ä pf o . ' Frillesg O ' favo”

Pump » ön;, i , f' *Se MW

. . Varockafgä . . Ås tå” få)»

VARBERG-

Figur 104. Vallenförsörjningsanldggning Lygnern—Varberg, översiktskarta.

planerade motorvägens sträckning. Ter- rängen är här kuperad och bergig. Två höjdpunkter passeras, den ena på ni- vån +34 m och den andra på nivån +43 m. Efter Åskloster går ledningen parallellt med väg och järnväg och hu- vudsakligen i åkerbruksmark, se figur 104.

Vid dimensionering av tillförselled- ningen till Varberg har optimeringsbe- räkningar utförts. För att tillgodose Var- bergsområdets vattenbehov år 2000 be-

räknas ledningen få dimensionen 600 mm. Dess längd blir totalt ca 3,9 mil.

En förutsättning för beräkningarna har varit att vattnet vid Varbergs stads gräns skall ha en trycknivå av + 60 m. Förutom en pumpstation i anslutning till vattenverket erfordras, med hänsyn till det distributionssystem som valts, ytterligare en pumpstation som lämpli- gen förläggs vid Stråvalla.

Den genomsnittliga sammanlagda uppfordringshöjden på sträckan Lyg-

n...—w.", .

Figur 105. Valten/örsöriningsanläggning Lyg- nern—_ Varberg, längdprofil med lrycklinjcr.

nern—Varberg beräknas bli ca 90 m år 2000.

Trycklinjens lutning vid maximi- dygnsleveransen år 1980 och år 2000 framgår av figur 105.

Första delen av ledningssträckan Lyg— nern—Varberg går genom södra delen av det område, som i prognoshänseende hänförts till Kungsbackaområdet. Var- bergsledningen kan således komma att utnyttjas av förbrukare inom detta om- råde. Likaså kan vattenleverans bli ak- tuell till andra orter belägna längs eller i närheten av ledningssträckningen, ex- empelvis inom Värö kommun samt till fritidsbebyggelse längs kusten. I den mån sådana vattenleveranser kommer att ske blir vattenledningsföretaget Lyg- nern—Varberg gynnsammare än vad här redovisade kostnader visar (se vi- dare kapitel 21).

20.1.3 Kostnader

20.1.3.1 Anläggningskostnader

Kostnaderna för den skisserade anlägg- ningen, dimensionerad för den antagna belastningen år 2000, har beräknats till i tabell 86 redovisade belopp.

20.132 Ärskostnad, vattenkostnad

Årskostnaderna avser år 2000 och har beräknats i huvudsak i enlighet med de allmänna förutsättningar, som redovi-

Tabell 86. Anläggningskostnader för Lyg- nern—Varbergsprojektet

.. . ' Kostnad Anlaggnmgsdelar Mkr Intagsledning, råvattenpumpsta— tion, råvattenledning ......... 0,6 Vattenverk vid Lygnern ........ 5,9 Pumpstation, ledning Fjärås— Varberg, nivåreservoar ....... 16,0

Summa 22,5

sats i kapitlen 10 och 18.3. Speciellt gäl- ler att ersättningen för förlorad vatten- kraft beräknats till 0,1 öre/ms bortledd vattenmängd. Den utbyggda fallhöjden uppgår till ca 7 m.

Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 1,9 Mkr, varav 1,5 Mkr utgör fasta och 0,4 Mkr rörliga årskost- nader.

Vattenleveransen från ytvattenverket år 2000 antages uppgå till 7 Mma. Den angivna årskostnaden motsvarar då en vattenkostnad av ca 27 öre/m= (kostna- den avser vattnet levererat vid Varberg under ett tryck av 60 111).

20.2 Grundvattentillgångar nordväst om Vessigebro rned tillskott av infiltrations- vatten från Ätran nyttjas som vattentäkt för Varbergsområdet

20.2.1 Vattenuttag

Behovet av tillskottsvatten för Varberg i detta projekt blir samma som i före- gående projekt, se 20.1.1. Vid en drifts- tid av 23 timmar per dygn blir dimen- sionerande vattenmängd för vattenver- ket ca 315 l/s. På grund av dels vatten— verkets egenförbrukning och dels ound- vikliga förluster vid infiltration måste det sammanlagda uttaget av naturligt grundvatten och av vatten ur Ätran nå- got överstiga denna mängd.

20.2.2 Teknisk beskrivning Den undersökning, som utförts beträf- fande möjligheterna att genom infiltra- tion utvinna grundvatten ur grusforma— tioner i området Flädie—Kärreberg och som redovisats i kapitel 17, har komplet- terats med en översiktlig bedömning av utformningen m. in. av en anläggning för konstgjord infiltration med en kapa- citet motsvarande Varbergsområdets be- hov av tillskottsvatten år 2000.1 Sam- manfattningsvis framgår av denna be- dömning att enligt analyser tagna på grundvattnet skulle som enda behand- lingsåtgärd erfordras neutralisering ge- nom kalkdosering. Råvatten för infiltra- tion kan tas antingen ur Högvadsån eller ur Ätran. Vattenkvaliteten i Ätran har bedömts vara jämnare och Ätran- vattnet därmed vara att föredraga som infiltrationsvatten. Vattnet behöver dock sannolikt förbehandlas på grund av den höga järnhalten. En lämplig renings- åtgärd är att behandla vattnet i ett snabbfilterverk i kombination med nå- gon form av luftning-kemikaliedosering. Intagsledning och råvattenpumpsta- tion anordnas invid den av Ätrafors kraftverk dämda delen av Ätran; se fi- gur 106. Vattnet uppfordras till ett snabbfilterverk vid Mossagård, där be- handling sker genom luftning och/eller kemikaliedosering samt snabbfiltrering. Det förbehandlade vattnet pumpas här- ifrån vidare till infiltrationsplatserna vid Flädje. Brunnar utföras inom två brunnsområden, dels vid Stavbäck och dels vid Kärreberg; se figur 106. Brun- narna förutsätts utföras som grusfilter- brunnar med en foderrörsdiameter av 800 mm. Ur varje sådan brunn vid Stav- bäck uppskattas 50 US kunna uttagas och vid Kärreberg ca 35 US. Möjligt vatten- uttag vid Stavbäck beräknas till sam- manlagt ca 200 l/s och vid Kärreberg till ca 100 l/s. Med hänsyn till att en reservbrunn bör finnas på vartdera om-

rådet erfordras fem brunnar vid Stav- bäck och fyra brunnar vid Kärreberg. Vattnet uppfordras medelst sänkpumpar i brunnarna och transporteras till ett vattenverk ca 300 m norr om Alfshögs kyrka. I vattenverket neutraliseras vatt- net genom tillsats av kalkvatten. Vatten— verket inrymmer i övrigt lågreservoar och högtryckspumpar för vidare distri- bution av renvattnet till Varberg.

Ledningen mellan vattenverket och Varberg föreslås, med samma utgångs— punkter för dimensioneringen som tidi- gare angivits, få dimensionen 600 mm.

Två olika ledningssträckor mellan vat— tenverket och Varberg har undersökts. Den nordligare passerar nära Tvååker och är ca 29 km lång, den sydligare går strax utanför Morups samhälle och är ca 32 km. Sträckningarna är ur nivåsyn- punkt likvärdiga. Vilken av de båda sträckningarna som slutligen bör väljas, därest Varbergs framtida vattenförsörj— ning löses enligt här redovisade alterna- tiv, blir bl. a. beroende av i vilken ut— sträckning vattenuttag till större orter eller till koncentrerad fritidsbebyggelse längs de två ledningssträckningarna ak- tualiseras. Även utformningen av Fal- kenbergs framtida vattenförsörjningsan- läggningar kan påverka valet av led- ningssträckning. I detta sammanhang _ då endast en översiktlig belysning av kostnaderna för olika vattenförsörj— ningsanläggningar åsyftas — räknas med de kostnader som svarar mot den kortare, d. v. 5. den nordligare lednings- sträckningen, se figur 107.

För beräkningarna gäller samma för- utsättningar som i Lygnernprojektet, nämligen att vattnet vid stadsgränsen skall ha en trycknivå på + 60 m.

Den totala genomsnittliga uppford-

1 Bedömningarna har utförts av Ingenjörs- firman Orrje & Co, Stockholm, på uppdrag av och i samråd med utredningen och redovisas. i en PM daterad den 13.3.1964.

Inti! tmtioneemrådr _ Intillrutlomttmlednm ___-— Rdvattmlednirq

'|' . . . | . , : . _. ..... . , Brunnsamrtie KAFFE BERG * :

Figur 106. Vattenförsörjningsanlåggning Askome—AIfshög—Varberg, infiltrationsanläggning

Vattenvei'k , Pumopstfgtton _2 ;”.

J

' Ni (Geotinge g../"

Figur 107. Vattenlörsöriningsanlåggning Askome—Alfshög—Varberg, översiktskarta.

ringshöjden på sträckan vattenverket— Varberg beräknas år 2000 uppgå till ca 45 m.

Trycklinjens lutning vid maximi-

ation & ! i I

Vattenverk gött-ip:t " ') ...,... ..-

=;— i i _? % % å i %

: 'x"

Figur 108. Vallen/örsörjningsanläggning Asko- me—AIfshög—Varberg, längdprofil med tryck- linjer.

dygnsleveransen år 1980 och år 2000 framgår av figur 108.

20.2.3 Kostnader

20.231 Anläggningskostnader Kostnaderna för denna Ätrananlägg- ning, dimensionerad för den antagna belastningen år 2000, har beräknats till i tabell 87 redovisade belopp.

20.2.3.2 Ärskostnad, vattenkostnad

Årskostnaderna som avser år 2000 har beräknats i huvudsak enligt tidigare an- givna allmänna förutsättningar. Ersätt- ning för förlorad vattenkraft i Ätran har beräknats till 0,35 öre/ m3 bortledd vat-

Tabell 87. Anläggningskostnader för val- tenförsörjningsanläggning Askome—Alfs- hög—Varberg

.. . Kostnad Anlaggmngsdelar Mkr

Snabbfilterverk jämte intag, in- tagsledning och råvattenpump— station ..................... 3,4 Infiltrationsvattenledningar, in- filtrationsanläggningar, grus- filterbrunnar, grundvattenled—

ningar ...................... 3,4 Vattenverk vid Alfshög jämte pumpstation ................ 1 6

Ledning vattenverket—Varberg 10,6 Summa 19,0

tenmängd. Den utbyggda fallhöjden upp- går till ca 33 m.

Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 1,6 Mkr, varav 1,3 Mkr utgör fasta och 0,9 Mkr rörliga års- kostnader.

Den angivna årskostnaden motsvarar vid en vattenleverans år 2000 av 7 Mm3 en uattenkostnad vid Varberg av ca 23 öre/må

20.3 Ätran nyttjas som vattentäkt för Varbergsområdet

20.3.1 Vattenuttag Samma vattenbehov som i de två före- gående projekten har lagts till grund för dimensioneringen av de olika an- läggningsdelarna.

20.3.2 Teknisk beskrivning

Vid Faurås anläggs en råvattenpumpsta- ti-on, som via en intagsledning upp- fordrar vattnet till ett kemiskt fällnings- verk; jfr 18.4. Därifrån pumpas vattnet till Varberg genom en ca 29 km lång ledning. Ledningssträckningen samman- faller med undantag av de första kilo—

metrarna med ledningssträckningen en— ligt 20.2.2; se figur 109.

Samma förutsättning som i de före- gående projekten gäller, vilket innebär att vattnet vid Varbergs stads gräns skall ha en trycknivå av + 60 m. Den totala uppfordringshöjden på sträckan Faur- ås—Varberg beräknas år 2000 genom— snittligt bli 75 m.

Trycklinjens lutning vid maximi- dygnsleverans år 1980 och år 2000 fram- går av figur 110.

20.3.3 Kostnader 20.3.3.1 Anläggningskostnader

Kostnaderna för denna anläggning, i likhet med de två föregående dimensio- nerad för den antagna belastningen år 2000, har beräknats till i tabell 88 redo— visade belopp.

20.3.3.2 Årskostnad, vattenkostnad

Årskostnaderna avser år 2000. De har beräknats i huvudsak i enlighet med an- givna allmänna förutsättningar. Ersätt- ningen för förlorad vattenkraft i Ätran har uppskattats till 0,1 öre/m3 bortledd vattenmängd.

Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 1,7 Mkr, varav 1,5 Mkr utgör fasta och 0,4 Mkr rörliga års- kostnader. Vattenleveransen från ytvat- tenverket år 2000 antages i överens- stämmelse med de två tidigare projekten

Tabell 88. Anläggningslcostnader för Ät— ran—Varbergprojeklet

,. . Kostnad Anlaggnlngsdelar Mkr Intagsledning, råvattenpumpsta- tion ........................ 0,3 Vattenverk vid Ätran .......... 7,0 Pumpstation, ledning vattenver- ket—Varberg ............... 11,2, -

Summa 1 8,5

x * ../-

Vottenvårki Pumpstation

(x,»

Figur 109. Vattenlörsörjningsanläggning Ätran—Varberg, översiktskarta.

uppgå till 7 Mina. Årskostnaden motsva- rar vid denna vattenleverans en vatten- kostnad av ca 24 öre/m3.

v..Mww—_w»nww Wm./ww»!

l.?

+sn

-——Varberg, längdprofil med trycklinier.

20.4 J ämförelse mellan de olika förslagen

I tabell 89 har gjorts en sammanställ- ning över kostnaderna för de tre projek— ten. Anläggningskostnaderna avser samt- liga investeringar för att klara vatten- behovet är 2000. Årskostnaderna och vattenkostnaderna avser förhållandena samma år.

Projekt 1 blir enligt tabellen dyrare än övriga projekt. Beträffande projekt 2 som ger det billigaste vattnet, må fram— hållas att ytterligare undersökningar måste utföras bl. a. om infiltrationsmöj- ligheterna, innan definitiva ställnings-

Tabell 89. Kostnadssammanställning över de projekt, som avser Varbergs vattenförsörj- ning

Proj ekt

wi»;—

taganden kan göras om projektets ge- nomförbar het.

Projekt 3 erbjuder ett kvalitativt säm- re råvatten än såväl projekt 1 som 2.

I projekt 1 öppnas möjligheter att få en samordnad lösning på vattenförsörj-

ningsprolilemen för tätbebyggelse inkl. fritidsbebyggelse längs den del av norra Hallandskusten, som ligger mellan Lyg- nern och Varberg. Vatten-försörjnings- situationen i kommunerna på denna sträcka är bekymmersam. Problemen belyses närmare i kapitel 21. Sträck- ningen av ledningen Lygnern—Varberg, som betingas av de topografiska förhål— landena, lämpar sig väl för anslutning av områdena längs kuststräckan. En samordnad lösning skulle därfö1 ge bätt- re ekonomi åt projekt 1 än de redovisade

:, l't'v

Lygnern—Varberg .............. Askome—Varherg ............... Ätran—Varberg .................

Anläggnings- Vatten-

kostnad Årskostnad kostnad

Mkr Mkr öre/ma . . . . 22,5 1,9 27 . . . . 19,0 1,6 23 18,5 1 7 24

kostnaderna anger. Sker icke en samord- ning, måste längs ifrågavarande kust— sträcka vattenledningar ändock dragas söderifrån och norrifrån. Kostnaderna för dessa blir icke obetydliga. Med hän— syn härtill och då vattenkvaliteten i Lyg— nern är mycket god anser utredningen att Lygnernprojektet är att föredraga framför övriga projekt'Detta projekt bör därför vidareutredas. samtidigt bör en— ligt utredningens mening grundvatten- undersökningarna (möjligheterna till infiltration) i Ätradalen fortsätta i syfte att nå större säkerhet i bedömningen av möjliga grundvattenuttag. Sådana un— dersökningar har även stort intresse för" Falkenberg. Anledning att för närvaran- de ytterligare utreda projekt 3 före- ligger icke.

KAPITEL 21

Synpunkter på den framtida vattenförsörjningen

för övriga delar av Halland

21.1 Kungsbacka, Falkenberg och Laholm

Utredningen har konstaterat att städer- na Kungsbackas, Falkenbergs och La- holms vattenförsörjning även framdeles bör kunna baseras på relativt närlig- gande vattentillgångar. Kungsbacka ut- nyttjar redan nu Lygnern och bör även för framtiden räkna med Lygnern som vattentäkt. Falkenberg får sitt nuvaran- de vattenbehov tillgodosett genom grundvattentäkterna i Jonstorp öster om staden. Genom den lösning av Var- bergs vattenförsörjning som utredning- en rekommenderar, kan grundvattentäk- ter nordväst om Vessigebro tagas i anspråk av Falkenberg. Möjlighet finns dessutom för Falkenberg att utnyttja Ätran, antingen direkt eller i en infiltra- tionsanläggning. Laholm har möjligheter att taga ytterligare närliggande grund- vattentäkter i anspråk. Dessutom kan Lagan utnyttjas av staden på motsvaran- de sätt som Ätran kan tagas i anspråk av Falkenberg.

Utredningen har sett som sin främsta uppgift att ange vilka vattentäkter som respektive förbrukningsområden skall använda sig av. Ställningstaganden i det- ta avseende har beträffande Varberg och Halmstad krävt att skilda vattenförsörj- ningsalternativ fått ställas mot varandra och närmare undersökas. För övriga stä- der inom Halland har liknande utred- ningar ej varit nödvändiga för att klar—

lägga vilka vattentillgångar som bör nyttjas. Utredningen har ej heller an- sett det vara sin uppgift att i dessa fall närmare analysera kostnaderna för den framtida vattenförsörjningen.

Kungsbacka har redan vidtagit åtgär— der för att förse regionen med vatten. Ledning till Särö har utbyggts och pla- nerna på anslutning av Onsala är långt framskridna. Vissa undersökningar har även utförts beträffande möjligheterna att öka vattenuttaget ur vattentäkten vid Fjärås Bräcka.

För Falkenbergs del är det en angelä— gen uppgift att söka fastställa den totalt uttagbara vattenmängden inom nuva— rande vattentäktsområden. En del åt- gärder i denna riktning har även vid- tagits.

Laholm har påbörjat vattentäktsun— dersökningar i syfte att få en bättre uppfattning om den totala grundvatten- tillgången.

21 .2 Fritidsbebyggelsen

Inom flera områden längs Hallandskus- ten, som i och för sig är väl lämpade för fritidsbebyggelse, föreligger svårig- heter att tillfredsställande lösa vatten— försörjningen genom lokala vattentäk- ter. Det är redan nu och kommer allt- mer i framtiden att bli nödvändigt att tillgodose fritidsbebyggelsens vattenbe- hov genom anslutning till större vat— tenförsörjningsanläggningar. I de pro- gnoser över vattenbehovet, som utred—

BETEC KNINGAR

. 50 fritidshus .— Förestagen huvudledning Lygnern—Varberg .nu- Antydda distributionstedningar |__- Befinttig vattenledning Lygnern—Kungsbacka

Figur 111. Fritidsbebyggelsen vid Hallandskusten

ningen upprättat för de olika regioner- na i Halland, har därför fritidsbebyggel- sens vattenbehov inräknats. ' I kapitel 3.2 har utredningen redovi- sat de allmänna utvecklingstendenser- na för fritidsbebyggelsen i Halland. Dess stora omfattning, speciellt i kustkom- munerna, har nödvändiggjort en aktiv insats bl. »a. i den översiktliga plane- ringen från såväl kommunernas som länsstyrelsens och länsorganens sida. Som exempel på en sådan insats kan nämnas den »Strandutredning för Hal— lands län» av år 1961 som upprättats av länsarkitekten M. Carlman och som an- ger vissa riktlinjer för markdisposition och bebyggelseplanering i kustbandet. Omfattningen och lokaliseringen av den nuvarande fritidsbebyggelsen fram- går av figur 111. Fritidsbebyggelsen är relativt starkt koncentrerad till Var- bergs, Falkenbergs och Halmstads ome- delbara närhet. Som framhålles i by— rådirektör Finnvedens promemoria »Uppskattning av fritidsbebyggelsens omfattning vid Hallandskusten omkring år 1980», se bilaga A, väntas ej netto- ökningen av fritidsbebyggelsen bli sär- skilt stor inom stadsområdena. Områ- dena mellan Kungsbacka och Varberg och mellan Falkenberg och Varberg, där antalet sommarstugor för närvarande är lågt, kommer däremot sannolikt att ex— ploateras kraftigt. ' Inom kommunerna Värö och Löfta- dalen mellan Kungsbacka och Varberg har vattenförsörjningsproblemen varit särskilt påtagliga. I viss mån har svå- righeterna att uppbringa vatten här haft en hämmande effekt på fritidsbe- byggelsens expansion.

Genom den lösning som utredningen i kapitel 20 rekommenderar för Var- bergs vattenförsörjning erhålles goda möjligheter att tillgodose fritidsbebyg— gelsens vattenbehov. Ledningen mellan Lygnern och Varberg kommer att pas— sera nära de områden där expansion av fritidsbebyggelsen kan väntas.

De lösningar, som utredningen rc— kommenderar för Falkenberg och Hallu- sta-d, innebär att vattentäkter Öster om de båda städerna kommer att tagas i anspråk. Detta medför att det för dessa städer ej skulle bli aktuellt med tillför- selledningar längs kusten, såsom för

Varberg. Vattenbehovet för fritidsl)ebyg-' gelsen mellan Varberg, Falkenberg och Halmstad måste därför tillgodses genom utbyggnad av distributionsledningar från städerna. Översiktliga utredningar 0111 vattenförsörjningen inom de olika kustregionerna är angelägna. I flera regioner har sådana utredningar och undersökningar igångsatts.

För fritidsbebyggelsen närmast söder om Halmstad finns redan nu möjlighe— ter att ansluta till Halmstads lednings-l nät. För övrig del av kuststräckan längs Laholmsbukten undersöks för närvaran- de möjligheterna att ordna större gemen-,

samma vattenförsörjningsanläggningar baserade på grundvattentäkter. Fritidsbebyggelsen i norra Halland, som är av betydande omfattning, sär- skilt i kommunerna Särö och Onsala,

väntas på grund av närheten till Göte—, borg att kraftigt öka. Kungsbacka kom-' mer emellertid att bygga ut sin vatten- försörjningsanläggning till dessa kom- muner, varigenom fritidsbebyggelsens vattenbehov bör kunna tillgodoses.

KAPITEL 22

Vätterns, Vänerns och Göta älvs betydelse som vattentäkter

I olika sammanhang har det tagits upp till diskussion om icke den framtida vattenförsörjningen för sydvästra Sve- rige lämpligen horde baseras på Vät- tern, Vänern eller Göta älv. Dessa vat— tentillgångar är redan nu av väsentlig betydelse för vattenförsörjningen och deras betydelse kommer att öka. Som nämnts i kapitlen 8 och 17 har utred— ningen gjort en inventering av en rad ytvattentillgångar, däribland även Vät- tern och Vänern—Göta älv. Resultaten av inventeringen redovisas i bilaga D, där Vättern är upptagen under avsnitt D.13 och Vänern—Göta älv under av- snitt D.12. Utredningen hänvisar till bi- laga D men lämnar här en kort samman- fattande beskrivning av de två vatten- systemen. Utredningen tar därefter upp till diskussion möjligheterna och förut- sättningarna att nyttja dessa vattensy— stem för sydvästra Sveriges framtida vattenförsörjning. Vidare redovisar ut- redningen synpunkter på behovet av ak- tiv vattenvård beträffande dessa vatten- tillgångar.

22.1 Vättern

Vättern, Sveriges näst största sjö, avbör- das genom Motala ström till östersjön. Dess yta är omkring 1 900 km2 och av- rinningsområdet vid utloppet i Motala ström är ca 6360 kmz. Tillflödena är förhållandevis obetydliga och sjön har närmast karaktären av källsjö med rik- liga underjordiska tillopp från kringlig-

gande höglänta trakter. Enligt verkställ- da mätningar och beräkningar varierar den naturliga vattenmängden vid Vät- terns utlopp i Motala ström mellan 9 m3/s och 100 m8/s. Medelvattenföringen uppgår till ca 42 ma/s.

Till följd av att landhöjningen är stör- re i norr än i söder sker en långsam överstjälpning av sjön söderut. Vatten- ytan i söder stiger härigenom ca 15 cm på 100 år. Frånvaron av grunda trösk- lar i sjön underlättar uppkomsten av starka strömmar. Vid starka vindar, som sammanfaller med sjöns längdrikt- ning, kan en stor del av sjöns vatten- massa komma i cirkulation, varvid en betydande temperaturutjämning sker.

Fallhöjden mellan Vättern och utflö— det i östersjön har tagits i anspråk för kraftändamål, bl. a. genom kraftverket vid Motala.

Vättern har stor betydelse som vatten- täkt för såväl tätorter som industrier. Sålunda tar städerna Motala, Vadstena, Gränna, Huskvarna, Jönköping, Skövde Skara och Falköping sitt vatten från sjön. En av kommittén för Vätterns vat- tenvård år 1963 utförd inventering vi- sade, att ca 165000 personer då er- höll vatten från ytvattenverk inom Vät— terns vattenområde. Bland de industrier som är beroende av vätternvattnet märks främst Munksjö pappersbruk i Jönköping och Aspa sulfatfabrik söder om Askersund. Det sammanlagda utta- get av vatten för kommunala ändamål beräknas för närvarande uppgå till ca

20 MmS/år (0,6 n13/s) och för industriella ändamål till ca 45 MmS/år (1,4 mil/s). Genom försorg av kommittén för Vät- terns vattenvård har prognoser över vat- tenbehoven fram till år 2000 samman- ställts för de tätorter och industrier som i framtiden kan beräknas ta sitt vatten från Vättern. Enligt dessa prognoser uppskattas vattenuttaget ur Vättern komma att år 1980 uppgå till inemot 140 Mm?» (4,4 n13/s) och år 2000 till in- emot 300 Mm3 (9,5 mS/s). En dryg fem- tedel av den nyttiga tillrinningen till sjön under normalår kan sålunda be- höva disponeras för att täcka vatten- behovet år 2000. Den folkmängd som kan bli beroende av Vätterns vatten för sin vattenförsörjning kan komma att uppgå till 600 000—700 000 personer år 2000. Ett stort antal städer, samhällen och industrier använder Vättern som reci- pient för avloppsvatten. Kontinuerliga provtagningar sker inom flera delar av sjön genom kommuners och industriers försorg. Dessa provtagningar omfattar bakteriologiska, fysikalisk-kemiska och även vissa biologiska bestämningar. Ge- nom Vätternkommitténs försorg har viss samordning skett av provtagningarna i sjön. På initiativ av kommittén kom en mer omfattande undersökning av Vät- tern till stånd år 1962. Undersökningen som bekostades av statliga medel, utför- des av statens vatteninspektion i sam- råd med kommittén. Undersökningsma- terialet har ännu ej slutbearbetats. Vätternvattnet har en låg och förhål— landevis jämn temperatur. Vattnet är mjukt. Färgstyrkan varierar normalt imellan 5 mg/l och 10 mg/l Pt. Perman- ganatförbrukningen överstiger sällan 10 mg/l annat än lokalt. pH-värdet lig- ger omkring 7. Lokala föroreningar av kommunala och industriella avloppsut- släpp förekommer. Den bakteriologiska föroreningen är dock i stort sett obe-

tydlig men är beroende av strömnings- förhållandena i sjön. Sammanfattnings- vis kan konstateras att Vättern fortfa- rande har goda egenskaper som vatten— täkt för renvattenframställning.

22.2 Vänern—Göta älv

Vänern—Göta älv med biflöden utgör Sveriges största vattentillgång. Avrin- ningsområdet vid Vänerns utlopp i Göta älv omfattar ca 47 000 km2 och uppgår vid älvmynningen i Kattegatt till 50 181 mm. Den naturliga vattenmängden vid utloppet i Göta älv varierar enligt verk- ställda mätningar och beräkningar mel- lan 285 m3/s och 840 m3/s. Medelvatten— föringen har beräknats till 544 1113/s. Det- ta mäktiga vattensystem har haft och har på skilda sätt stor betydelse för in- dustri- och samhällsutveckling. Älvens och Vänerns utnyttjande som båttrafik- led äri det sammanhanget väsentligt. Se- dan länge har vattenkraften tagits 1 an- språk. Trollhättefallen började utbyggas redan år 1910. Numera är praktiskt ta- get hela fallhöjden på sträckan Vänern— Göta älvs utlopp utnyttjad. Den utbygg- bara vattenkraften i de större tillflödena till Vänern och Göta älv är ävenledes till stor del ianspråktagen.

Som vattentäkt för städer, samhällen och industrier spelar Vänern och Göta älv stor roll. Den sammanlagda folk- mängden i de orter, som utnyttjar Vä— nern som vattentäkt, uppgår till ca 100 000 personer. Det genomsnittliga dygnsuttaget för kommunala försörj- ningsändamål beräknas uppgå till ca 25 000 m3 (0,3 mil/s). Av de orter som tar vatten från älven må främst nämnas Gö- teborgs stad. Dygnsleveransen från vat- tenverket vid Alelyckan utgjorde år 1963 genomsnittligt ca 125 000 m3 (1,4 mS/s). Staden bygger för närvarande ut vattenförsörjningsanläggningen väsent- ligt. Med intag vid Alelyckan kommer

vatten att uppfordras till Delsjön, var— ifrån transport sker till ett vattenverk i Lackarebäck, ca 1 km söder om sjön. Det förslag till utbyggnad av anlägg- ningen som upprättats avser Göteborgs- regionens vattenförsörjning fram till år 2000. Detta år beräknas folkmängden inom regionen uppgå till ca 700000 personer. Förutom av Göteborgs stad används älven som vattentäkt av Troll- hättan samt Lilla Edet och Göta sam- hällen. Totala uttaget ur älven för kom- munal vattenförsörjning uppgår till ca 135000 ln3/d (1,5 1113/5).

Vattenuttagen ur Vänern—Göta älv för industriella ändamål är betydligt större än uttagen för den kommunala vattenförsörjningen. Enbart den till Vä- nernområdet lokaliserade pappers- och trämasseindustrin beräknas förbruka ge- nomsnittligt mer än 1 Mina/d (12 mS/s).

Ett stort antal städer, samhällen och industrier använder Vänern och Göta älv som recipient för avloppsvatten. Under- sökningar för att söka klarlägga avlopps— utsläppens inverkan på vattenbeskaffen— heten har utförts såväl i Vänern som i Göta älv. I Vänern gjordes sålunda om- fattande undersökningar mellan åren 1959 och 1961 av statens vatteninspek— tion och kommittén för Vänerns vatten- vård. I Göta älv utför Göta älvs vatten- vårdsförbun'd alltsedan år 1958 fortlö- pande undersökningar av vattenbeskaf- fenheten. Förbundet bedriver även sam- ordnande verksamhet genom att allt un- dersökningsmaterial inom förbundets områden insamlas. Vid de vattenverk, som tar sitt råvatten ur älven, sker se- dan lång tid tillbaka provtagning av älvvattnet. I Göteborg utförs alltsedan år 1896 fysikalisk-kemiska och bakte- riologiska analyser av älvens vatten vid intaget till Alelyckans vattenverk. Här- utöver har gjorts ett flertal specialun- dersökningar över vattenbeskaffenheten i älven.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de utförda undersökningarna visat att Vänerns liksom Göta älvs vatten in- nehåller rikligt med organiska ämnen, vilka främst härrör från cellulosaindu- striella avloppsutsläpp men även i nå- gon män från kommunala avloppsut- släpp. Värdena på permanganatförbruk- ningen (som utgör ett mått på vattnets halt av organiska ämnen) vid Alelycke- verkets intag har stigit från omkring 15 mg/l vid sekelskiftet till ca 45 mg/l för närvarande. Flera experter har påvisat ett klart samband mellan denna ök— ning i permanganatförbrukning och ök- ningen av den totala massaproduktionen i Älvsborgs och Värmlands län. Fil. lic. L. Karlgren, statens vatteninspektion, som ägnat vänernundersökningarna ett mera ingående studium, anför:

»Det vill alltså synas som om cellulosa— industriella avloppsvattensubstanser, efter att under flera år ha uppträtt i avvikande strukturform sedan nästan kvantitativt om— bildas till ämnen, som i vissa stycken lik- nar naturliga humusämnen. Som sådana tycks de vara nästan obegränsat hållbara.

Detta ger ingen gynnsam prognos för per- manganatutvecklingen i Vänern. Även om inga nytillskott sker utöver de nu tillförda mängderna, kommer med stor säkerhet per- manganat- och färgvärdena att ytterligare öka. Det kan beräknas att enbart med nu- varande utsläppstakt permanganatförbruk— ningen kommer att uppgå till 60 mg/l efter ett drygt decennium.»

Den bakteriella föroreningen är obe- tydlig i Vänern, med undantag för vissa lokala områden, men påtaglig i Göta älv. De bakteriologiska analysvärdena pä rå- vattnet till Alelyckans vattenverk upp- visar en ständigt stigande kurva fram till de senaste åren, då emellertid en sta- bilisering och i någon mån även en till— bakagång skett.

För att erhålla ett fullgott konsum- tionsvatten måste Vänerns och Göta älvs vatten behandlas genom kemisk fällning och snabbfiltrering. Dessutom

måste lukt- och smakreducering ske. Om den tendens till ökning av permanganat- värdena fortsätter, som betingas av skogsindustriella och i någon mån även av kommunala avloppsutsläpp, kan ett kritiskt skede nås då behandlingsåtgär- derna blir alltför omfattande och re- ningskostnaderna därmed alltför höga för att Vänerns eller Göta älvs vatten ekonomiskt skall kunna utnyttjas för framställning av konsumtionsvatten.

Frånsett påverkan genom kommunala och industriella avloppsutsläpp finns vissa andra faktorer som menligt kan påverka Göta älvs nyttjande som vat- tentäkt. Årligen fraktas stora mängder olja från Göteborg till Vänernhamnarna. Risken för oljeförorening är därför stor. Vidare finns riskerna för ras i älvda- len med uppgrumling av vattnet och ändrade vattenföringsförhållanden som följd. Dessa olägenheter måste noga be- aktas, därest älvvattnet skall nyttjas för vattenförsörjningsändamål. Genom den lösning som Göteborg valt med transite- ring av älvvattnet genom Delsjön er- hålles en buffert som väsentligt redu- cerar olägenheterna. I den mån älven kommer att tas i anspråk som vatten- täkt för andra områden bör ur säker- hetssynpunkt liknande lösningar om möjligt sökas.

22.3 Vättern som vattentäkt för sydvästra Sverige

I samband med diskussionerna om Göte- borgsregionens framtida vattenförsörj- ning har en skiss till en vattenförsörj- ningsanläggning för denna region med Vättern som vattentäkt presenterats. I anslutning härtill diskuterades även möjligheten att förse tätorter inom Hal- land med vatten från Vättern. Som bl. a. nämnts i föregående avsnitt räknar emellertid Göteborg med kringliggande områden med att även i framtiden kun-

na basera sin vattenförsörjning på uttag av vatten ur Göta älv. Av allt att döma blir det därför icke aktuellt att använ- da Vättern som vattentäkt för Göte- borgsregionen. Enligt utredningens me- ning kan det ej heller vara rimligt att överföra vatten från Vättern till lan- dets vattenrikaste region. En följd av Göteborgs ställningstagande i vattenför- sörjningsfrågan blir att det knappast är möjligt att förse tätorterna i Halland med vatten från Vättern. Ett sådant projekt förutsätter av ekonomiska skäl ett samgående med Göteborg beträffan- de transporten av vatten från Vättern till västkusten.

Vättern har även nämnts i samband med Skånes vattenförsörjning. En regio- nal vattenförsörjningsanläggning för västra Skåne med Vättern som vatten- täkt kan i princip utformas på samma sätt som Bolmenalternativet. En tunnel för transport av vatten från Vättern till Hallandsås skulle få en längd av ca 175 km, vilket kan jämföras med tunnel- sträckningen Bolmen—Hallandsås som är 57 km. De geologiska förutsättning- arna för anläggande av en bergtunnel mellan Vättern och Bolmen har icke undersökts av utredningen. Det finns emellertid skäl antaga att berggrunden på de djup, som kommer ifråga för en eventuell tunnel, är likartad som i tun- nelsträckningen Bolmen—Hallandsås. Utredningen bedömer det därför ge- nomförbart att utföra en oinklädd berg- tunnel från Vättern till Hallandsås. En uppskattning av kostnaderna för en tun- nel jämte pumpstationer m. m. (dimen- sionerade för transport av samma vat- tenmängder som tunneln Bolmen—Hal- landsås) har gjorts på grundval av de i kapitel 11.1.1.6 redovisade kostnaderna för bergtunnlar med liten tvärsnittsarea. Anläggningskostnaderna för en tunnel Vättern—Hallandsås med arean 8 m? jämte pumpstationer m. m. har uppskat-

tats till inemot 300 Mkr. Tunneln Bol- men—Hallandsås (56 km) har kost- nadsberäknats till 95 Mkr.

Vattnet i Vättern är av mycket god beskaffenhet. Det är bättre än Bolmen- vattnet och betydligt bättre än Lagan- vattnet. Detta medför att framställning av renvatten bör kunna ske genom en mindre omfattande behandling än i de tre tidigare redovisade alternativen. År 1962 publicerades en utredning rörande den framtida vattenförsörjningen för städerna Mjölby, Linköping och Norr- köping med Vättern som vattentäkt. I denna utredning, som utfördes av AB Vattenbyggnadsbyrån och Ingenjörsby- rån VIAK AB, föreslås att råvattnet en- dast snabbfiltreras och desinfekteras före distributionen till förbrukarna. Ett vattenverk på Hallandsås för behandling av vatten från Vättern skulle med hän- syn härtill kunna bli mindre kostnads- krävande än ett verk för behandling av Bolmen- eller Laganvatten. Investerings- behovet för ett vattenverk i Bolmenal- ternativet har för tjugoårsperioden 1980 —2000 beräknats till ca 45 Mkr.

Även om en betydande minskning av vattenverkskostn-aderna skulle kunna ske, kan ej de stora merkostnader som betingas av den längre transportsträckan från Vättern uppvägas av minskade framställningskostnader. Skillnaderna i anläggningskostnad mellan en Vättern- anläggning och de av utredningen redo- visade alternativen torde under angiv- na dimensioneringsförutsättningar vara minst av storleksordningen 150 Mkr. En vattenförsörjningsanläggning för västra Skåne med Vättern som vattentäkt ut- gör därför ur ekonomisk synpunkt inget alternativ till en anläggning baserad påBolmen eller Lagan.

Bolmen har vid antagen utveckling av de framtida vattenbehoven tillräck- ligkapacitet för att kunna tillgodose Skånes vattenbehov långt in på 2000-

talet. Vattentillgången i sjön kan också ökas genom överpumpning av vatten från Lagans huvudfåra, se kapitel 14.3. Vattenföringen i Lagan nedströms Bolm- åns inflöde är i och för sig tillräcklig för att möjliggöra större uttag än vad utredningen räknat med. Någon beräk- ning beträffande storleken av det för vattenförsörjningsändamål möjliga ut- taget under hänsynstagande till andra intressen såsom industri- och kraftin- tressen har dock ej utförts. Denförhål- landevis goda vattentillgången i Bolmen och Lagan gör att skäl knappast före- ligger att antaga, att vattenförsörjning- en för Skåne skall behöva baseras på Vättern förrän långt in på 2000-talet.

Genom att använda Vättern som vat- tentäkt skulle sannolikt en något bättre och framförallt jämnare renvattenkvali- tet kunna erhållas än om Lagan utnytt- jas. Kostnadsskillnaderna mellan en Vät- ternanläggning och de anläggningar, som utredningen föreslår, är emeller- tid alltför stora för att den bättre vat- tenkvaliteten skall motivera en Vättern- anläggning.

Skulle vattenbehovet utvecklas myc- ket hastigare än vad utredningen antagit eller om ett betydligt större område måste förses med vatten (t. ex. genom att Danmark skulle behöva tillskott av vatten) blir Bolmens kapacitet otillräck- lig tidigare än utredningen räknat med. Om vattenkvaliteten i Lag-an dessutom blir sådan att överpumpning av vatten till Bolmen ej anses böra ske eller om ökade uttag ur Lagan av olika skäl ej blir möjliga, kan det i framtiden ifråga— komma att överföra vatten från Vättern till Skåne.

Det kan under dessa senare förutsätt- ningar diskuteras om icke tunneln Bol- men—Hallandsås skall dimensioneras med reservkapacitet och eventuellt för- läggas på en sådan nivå, att en tunnel från Vättern direkt kan anslutas. över—

slagsmässiga beräkningar har visat att ur totalekonomisk synpunkt (nuvärde) kommer en tunnel med överkapacitet att bli likvärdig med ett alternativ, som in- nebär utbyggnad av en optimal tunnel år 1980 och utbyggnad av ytterligare en tunnel, när behov därav uppstår. En för— utsättning för dessa beräkningar har va- rit att tillskott av vatten från Vättern ej erfordras förrän åren 2030—2040. Att anlägga en tunnel med överkapacitet medför dock ökade investeringar re- dan i begynnelseskedet.

Utredningen förordar därför att tun- neln Bolmen—Hallandsås endast dimen- sioneras för det antagna vattenbehovet år 2040, jfr kapitel 11.1.1.8.

22.4 Vänern—Göta älv som vattentäkt för sydvästra Sverige

Den främsta anledningen till att Göta älv och Vänern kommit med i diskussio- nerna såsom lämplig vattentäkt för syd- västra Sveriges framtida vattenförsörj- ning torde vara, att vattensystemet har en för ändamålet nästan obegränsad till- gång på vatten. En Götaälvanläggning med en ledning längs kusten mot Skåne skulle ge en god möjlighet att lösa hal- landsstädernas vattenförsörjningspro- blem. I den mån Köpenhamn eller andra delar av Själland skulle få behov av till— skottsvatten, skulle med tanke på den rikliga vattentillgången icke något hin- der behöva möta mot en anslutning till en sådan anläggning.

Utredningen har ansett det angeläget att göra en bedömning av kostnaderna för en Götaälvanläggning för att en jäm- förelse skall bli möjlig med de förslag till alternativa vattenförsörjningsanlägg- ningar för Skåne och Halland som ut- redningen redovisat i det föregående. Därvid har förutsatts att — förutom en rad städer och tätorter i västra Skåne _—

Varberg och Halmstad, som ej kan lösa sina framtida vattenproblem genom när- liggande tillgångar, skulle ansluta till en sådan anläggning. Falkenberg och La- holm antages nyttja närbelägna grund- vattentillgångar och Kungsbacka allt framgent nyttja sjön Lygnern, som er- bjuder väsentligt bättre vattenkvalitet än Göta älv.

En vattenförsörjningsanläggning, ba- serad på Göta älv som vattentäkt, skulle kunna utformas så, att den från Hal- landsås söderut överensstämmer med Bolmenalternativet och Lagan—Skoga- byalternativet. Detta gör att utredningen har kunnat begränsa kostnadsbedöm- ningen att omfatta sträckan Göta älv— Hallandsås (ca 18 mil). Till grund för bedömningen har lagts de vattenbehov som redovisats i kapitel 5. Vattenleve— ranserna år 2000 framgår av figur 112.

Ett råvattenintag i Göta älv bör icke förläggas sydligare än intaget till Göte- borgs vattenverk vid Alelyckan. Vatt- net förutsättes transporteras i rörled- ningar. Vidare förutsättes att renvatten skall levereras till de olika förbruk- ningsområdenas gränser. Detta innebär att ett gemensamt vattenverk måste för- läggas mellan råvattenintaget i Göta älv och Varberg. Anledning har ej förelegat att närmare studera lämpligaste place- ring av vattenverket.

Med samma förutsättningar beträf— fande ledningskostnader, räntefot, av- skrivningstider m. ni., som gällt för ut- redningens övriga vattenförsörjningsal- ternativ för sydvästra Skåne, har resul— tatet av optimeringsberäkningar blivit, att en ledning på sträckan Göta älv— Hallandsås bör ha dimensionen 1 600 mm. En vattenledning med denna di- mension är tillräcklig för att tillgodose vattenbehoven fram till åren närmast efter år 2000.

Erforderliga investeringar i ledningar och pumpstationer för transport av de

stationer

Investermgar Årskost- Vatten-

pump- nader år kostnader

Sträcka ledningar stationer totalt 2 000 år 2 000

Mkr öre/m3

Göta älv—Varberg ................. 90 15 105 10 8 Göta älv—Halmstad ............... 165 30 195 17 15 Göta älv—Hallandsås .............. 213 42 255 24 23

vattenmängder som behövs för att till- godose vattenbehoven år 2000, redovisas i tabell 90. I denna tabell redovisas även vattentransportkostnaderna år 2000, dels som årskostnader och dels som kostnad per 1113 vatten. Kostnader- na har framräknats bl. a. med hänsyn till att vattnet vid Hallandsås skall uppfordras till nivån + 120 m. Därige- nom blir en direkt jämförelse möjlig med såväl Bolmen- som Lagan—Skoga- byalternativet.

Kostnaden år 2000 för transport av vatten från Bolmen till Hallandsås har beräknats till ca 5 öre/m=! vatten vid transport i tunnel. I Skogabyalternativet, där transporten sker i ledning, skulle kostnaden ävenledes bli 5 öre/ma. I Göta- älvalternativet blir kostnaden väsentligt högre eller 23 öre/mS.

Utredningen har icke närmare utrett om geologiska förutsättningar finns för anläggande av tunnel Göta älv—Hal- landsås. Även om så skulle vara fallet är det icke sannolikt att kostnaderna skall kunna sänkas så mycket, att Göta— älvalternativet är konkurrenskraftigt med Bolmen- och Skogabyalternativen.

Till de i tabell 90 redovisade trans- portkostnaderna kommer kostnaderna för framställning av renvatten. De be— handlingsåtgärder som erfordras för Gö- taälvvattnet omfattar kemisk fällning och snabbfiltrering samt smakförbätt- rande åtgärder. De totala kostnaderna

för ett vattenverk, dimensionerat för vattenbehoven år 2000, kan uppskat— tas till ca 70 Mkr. Framställningskost- naden beräknas år 2000 uppgå till ca 12 öre /m3.

Den sammanlagda kostnaden för vat- ten levererat från ett vattenverk på Hallandsås skulle alltså år 2000 bli 35 öre/ms. Motsvarande kostnad i Bolmen— alternativet skulle uppgå till 14 öre/ma.

Den i kapitel 20 rekommenderade lösningen för Varberg skulle år 2000 ge. ett vattenpris vid anslutningspunkten av 27 öre/ms mot 20 öre/mä i Götaälv- alternativet. För Halmstad gäller att den i kapitel 19 rekommenderade lösningen ger ett vattenpris år 2000 av 18 öre/ma mot 27 öre/m3 i Götaälvalternativet. Jäm— förelsen visar att Götaälvalternativet ur ekonomisk synpunkt blir fördelaktigt endast för Varberg.

En jämförelse har även gjorts mellan de totala investeringarna för å ena si- dan Götaälvprojektet och å andra sidan de alternativ utredningen rekommende— rat för västra Skåne, Halmstad och Var- berg. De investeringar som erfordras för att täcka vattenbehoven år 2000, har av utredningen beräknats för Bolmenal- ternativet, sträckan Bolmen—Hallands- ås, till 140 Mkr och för Halmstad och Varberg till 25 respektive 23 Mkr, eller totalt ca 190 Mkr. Motsvarande investe- ringar i Götaälvprojektet skulle bli ca 325 Mkr.

BETECKNINGAR

0,0 m3 5 Max. dygnsvattenbehovet år 2000

00 Mm3 Ärqultenbehove!

”S'l'R

öm ,. '

&

Arrested

Ö . , zHÖ AN V Figur 112. Principskiss till en Göiaälvanläggning

Kostnadsjämförelserna visar sålunda att ,Göta älv uppenbarligen icke är ett ekonomiskt alternativ som vattentäkt för Skånes och Hallands vattenförsörj- ning. Försti en framtid då de av utred- ningen rekommenderade vattentäkterna Bolmen eller Lagan blir otillräckliga, skulle en vattenleverans från den vatten- rika Göta älv kunna komma ifråga. En- ligt utredningens mening bör emellertid av flera skäl Vättern användas före Göta älv som.vattentäkt för sydvästra Sverige i en avlägsen framtid. Älven bedöms således icke komma att utnyttjas vare sig för Halland eller Skåne. Den kom- mer,,likväl att spela en stor roll som vattentäktgenom att den i ökad utsträck- ning tages i anspråk för Göteborgsregio- nen och för städer och samhällen i öv- rigt längs älven.

22.5 Skogsindustrierna och vattenvården

Till såväl Vänernområdet som Götaälv- dalen är betydelsefulla industrier loka- liserade. En fortsatt expansion av såväl industrierna som städerna och samhäl- lena kan förväntas. Följden härav blir att Vänern och Göta älv i allt större ut- sträckning kommer att tagas i anspråk som recipient. Om vattenområdet i fort- sättningen skall kunna tjäna som vatten- täkt, måste därför ökade krav ställas på reningsåtgärder i syfte att förhindra ytterligare nedsmutsning. Motsvarande gäller även för Vättern, ehuru lokalise- ringen-av vattenförorenande industrier till Vätternområdet icke är lika omfat— tande som till Vänern—Götaälvsområ- det.

Av de skogsindustriella företagen, vars avloppsvatten tillföres Vänern, sva— rar cellulosaindustrierna för huvudde- len av föroreningen.1 För närvarande torde föroreningen från sulfitmassefa- brikerna vara dominerande. Tekniska

möjligheter finns dock att avsevärt minska dessa utsläpp genom att sulfit- luten indunstas och förbrännes. Som exempel kan nämnas att vid tillverkning av sulfitmassa erhålles vid 70 % lutåter- vinning och förbränning av den induns- tade luten en reduktion av Esa—utsläppet med ca 60 %. Vid en lutåtervinning av 90 %, vilket är den övre gräns som anges för moderna tvättsystem, blir reduktio- nen 75 %. Då ett flertal sulfitfabriker i Vänernområdet för närvarande ej har indunstningsanläggning, finns möjlighet att i framtiden reducera utsläppen av föroreningar från sulfitmassaindustrin. De anordningar som erfordras för massatvätt, indunstning och förbrän- ning av sulfitlut kräver emellertid stora investeringar, och kostnaderna för amor- tering och drift av dessa anläggningar kan med dagens låga oljepriser täckas endast vid mycket stora fabriker. Be- roende på omfattningen av erforderliga åtgärder varierar investeringarna mel— lan 5 och 20 Mkr för en sulfitfabrik med en årsproduktion av 50 000 ton. Även inom sulfitmassaindustrin finns säkerligen möjligheter att reducera ut— släppen genom förbättrade tvättmeto- der. Man har även anledning räkna med att utsläppet av fibermaterial kommer att minska avsevärt i framtiden både vid cellulosafabriker och pappersbruk.

22.6 Behovet av vattenvårdsåtgärder

Vättern har redan nu stor betydelse som vattentäkt och dess betydelse som sådan kommer att öka i framtiden. Sjön kom- mer med all sannolikhet att bli den sto- ra reserven för omfattande regioner. Det är därför naturligt att åtgärder vid-

1 Synpunkterna har sammanställts efter samråd bl a med fil lic T Freyschuss vid Skogs- industriernas vattenlaboratorium.

tages för att bevara sjöns utmärkta vat- tenkvalitet. Höggradig biologisk rening av huvudparten av de kommunala av- loppsvattenmängder som tillföres sjön torde inom några år ha kommit till stånd. Effektivare behandling i bakte- riologiskt avseende än som sker genom den biologiska processen är angelägen. Av väsentlig betydelse är vidare att det steg i reningsprocessen, som innebär ökad reduktion av närsalttillförseln, till- gripes så snart detta blir tekniskt-eko- nomiskt möjligt.

En uppföljning av föroreningssitua- tionen genom fortlöpande provtagningar är angelägen. Kommittén för Vätterns vattenvård har tagit upp denna fråga till diskussion. Program för undersök- ningar har skisserats i samråd med limnologisk och annan expertis. Vid sammanträde med berörda länsstyrelser i december 1964 rådde enighet om be— tydelsen av att fortsatt förorening av Vättern i möjlig mån förhindras och att tillståndet i sjön följes upp genom kon— tinuerliga undersökningar. Förorenings- frågan måste ägnas skärpt uppmärksam- het på såväl kommunalt som industriellt håll. Slutligt förslag till undersöknings- program kommer att upprättas genom kommitténs försorg. Kommittén kom- mer även att utreda möjligheterna att finansiera undersökningarna.

Ur allmän synpunkt är det av stor betydelse att hålla Vättern i så god kondition som möjligt och att bevaka att de framtida stora vattenbehoven kan tillgodoses genom vattentillgångar av god kvalitet. Enligt utredningens me- ning är därför en statlig medverkan till Vätterns vattenvård väl motiverad, lämpligen i form av bidrag till kostna- derna för angelägna undersökningar. En fördelning av dessa kostnader mellan staten och de kommuner och industrier, som för sin vattenförsörjning är beroen- de av sjön, bör sålunda ske.

Vad här sagts om Vättern gäller i tillämpliga delar även Vänern—Göta älv. Detta vattensystem måste icke minst ur vattenförsörjningssynpunkt ovillkor- ligen vårdas, så att vattenkvaliteten icke försämras. Det är ett väsentligt allmänt intresse att dess användning för vatten— försörjningsändamål ej äventyras. Skulle kvaliteten försämras kan bl. a. Göteborgs stad tvingas att ta andra ytvattentill- gångar i anspråk. Utredningen har — trots att Göteborg erhållit tillstånd att uttaga en betydande kvantitet ur sjön Lygnern _— föreslagit att såväl Kungs- backaregionens som Varbergregionens framtida vattenförsörjning skall baseras på denna sjö. Skulle det bli nödvändigt för Göteborg att nyttja Lygnern måste Varberg och kanske även Kungsbacka söka andra vattentillgångar. Av andra regioner som i en framtid kan bli be— roende av Göta älv som vattentäkt kan nämnas Stenungsunds- och Uddevalla- regionerna. För utvecklingen såväl inom Vänern—Göta älv-regionen som Bohus- län och Halland är därför en aktiv vat- tenvård i Vänern och Göta älv av största vikt.

Erforderliga åtgärder får bestäm- mas av resultaten av de fortlöpande provtagningar som är nödvändiga. Ge- nom försorg av Kommittén för Vänerns vattenvård och Göta älvs vattenvårds- förbund sker viss provtagning och sam— ordning av provtagningen i vattensyste- met. Mer omfattande undersökningar behövs emellertid. Bidrag till kostnader- na för dessa bör utgå i relation till det intresse som föreligger ur allmän syn- punkt av att vattensystemets status icke försämras.

I anslutning till vad här anförts vill utredningen framhålla den stora bety— delse som en positiv inställning från sta- tens sida till vattenvårdsförbundens verksamhet har. Statligt stöd till dessa förbund skulle med säkerhet ha stimule—

rande effekt på dem i deras arbete och verksamt bidraga till en aktivare vatten- vård.

22.7 Åtgärder i syfte att underlätta till- komsten av industriella abloppsrenings- anläggningar

Många industrier har lokaliserats till sina nuvarande platser vid en tidpunkt då några egentliga krav på avloppsvatt- nets behandling ej uppställdes. Vid nu— tida industrilokalisering tages hänsyn till vattenvårdsintresset på ett helt an- nat sätt.

Ett vattenförsörjningsintresse kan medföra ökade krav på behandlingen av kommunala och industriella avlopps- vatten. Genom de ändringar i vatten- lagen som trädde i kraft den 1 juli 1964 (SFS 1964: 110) har tillkommit ett stad- gande (8 kap. 28 5) av innebörd, att om någon nödgas att av hänsyn till vatten- försörjningen för samhälle eller inrätt- ning vidkännas ökad kostnad för kloak— vattens avledande eller för åtgärd till motverkande av förorening genom klo- akvatten, må samhället eller ägaren av inrättningen förpliktas att utgiva bidrag till den ökade kostnaden efter vad prö- vas skäligt. Genom detta stadgande skul- le vattentäktsintresset kunna påföras en del av kostnaderna för nödvändiga kom- munala avloppsreningsanläggningar.

Beträffande möjligheterna att tilläm- pa hidragsregeln även på industriella avloppsvatten anförde departementsche- fen i proposition år 1964z42.

»Gällande bestämmelser angående de för- utsättningar under vilka industriellt av- loppsvatten må utledas i vattenområde ute- sluter icke tolkningen, att vidtagande av sådan särskild åtgärd för att motverka för— orening, som är behövlig till skydd för visst intresse, kan göras i rättsligt hänseende be- roende därav, att kostnadsbidrag utgår från den som påkallat åtgärderna. Vid genomfö-

rande av 1941 års lagstiftning ansågs något särskilt stadgande, som skulle ge stöd åt en sådan tillämpning, icke erforderligt. Ej heller har nu kommittén för de industriella föroreningsfallen upptagit en kostnadsför- delningsregel motsvarande den som föresla- gits beträffande fall av kloakvattenförore- ning. För egen del finner jag riktigt, att åt- gärder, vilka eljest ieke skäligen hade kun- nat fordras av ett industriföretag till före— byggande av vattenförorening, bör kunna föreskrivas därest bidrag till kostnaderna utgår från motpart. Tvekan kan emellertid uppkomma angående de rättsliga förutsätt- ningarna för ett sådant avgörande, om kommittéförslaget genomföres oförändrat. Bidragsregeln torde visserligen kunna ut- formas med avseende på kloakvatten och intagas bland hithörande regler i vatten- lagen, men något undantag, såsom föresla- gits av kommittén, bör icke göras för dess tillämpning beträffande industriellt av- loppsvatten.»

Innebörden av departementschefens uttalande torde vara att industriellt av- loppsvatten i bidragshänseende är jäm- ställt med kloakvatten.

Vattenlagen innehåller icke några be— stämmelser rörande bidragsbelopps om- fattning. Stadgandet anger endast att vattenförsörjningsintressenten skall »förpliktas att utgiva bidrag till den ökade kostnaden efter vad prövas skä- ligt».

I vattenvårdskommitténs betänkande SOU 1960:38, som låg till grund för utformningen av bidragsregeln, fästes stort avseende vid de olägenheter, som kan drabba vattenförsörjningsintresset. då ett vattendrag förorenas bakterio- logiskt genom utsläpp av avloppsvatten. Kommittén framhöll, att betydande svå- righeter föreligger att med nuvarande behandlingsmetoder helt befria avlopps- vattnet från smittfarliga ämnen. Den bakteriologiska föroreningen härrör till övervägande delen från kloakvattnet, d. v. 5. från de kommunala avlopps- utsläppen. I ett vattendrag med förhål- landevis liten vattenföring, som utnytt— jas som vattentäkt, kan hänsynen till

vattenförsörjningsintresset innebära to— talförbud mot kloakvattenutsläpp. Vat- tenförsörjningsintresset skulle i sådant fall kunna påföras de ökade kostnader, som betingas av att kloakvattnet ledes till annan recipient.

I större vattendrag, som exempelvis Vänern—Göta älv, kan sådana åtgär- der endast undantagsvis komma i fråga. Nödvändigheten att tillgodose vatten- vårdens intressen torde dock medföra att avloppsvattnet från städer och sam- hällen runt Vänern och Göta älv måste behandlas i höggradiga reningsverk. Det har ansetts vara ett allmänt intresse, att kommunerna animeras att anlägga hög- gradiga reningsverk. Man har anledning förvänta att större delen av kloakvattnet från samhällen längs vattensystemet inom en nära framtid kommer att hög— gradigt renas. De åtgärder som kommu- nerna sålunda ur allmänt vattenvårdan- de synpunkter vidtar, innebär att vat— tenförsörjningsintressets krav till avse- värd del tillgodoses. Bidrag från en vat- tenförsörjningsintressent till en kommu- nal avloppsintressent torde därför knap- past bli aktuellt i ett sådant vattensy- stem som Vänern—Göta älv.

Den bakteriologiska föroreningen i Vänern—Göta älv orsakas främst av kommunala avloppsutsläpp medan de i avsnitt 22.2 nämnda förändringarna i fysikaliskt-kemiskt avseende främst tor- de bero på skogsindustriella avlopps- utsläpp. Tillförseln av närsalter torde härleda från kommunala avloppsutsläpp och från jordbruket. I det nyss nämnda avsnittet har framhållits, att förändring- arna i vattenbeskaffenhet kan förorsa- ka vattenförsörjningsintressenterna pro- blem, såsom exempelvis ökade vattenre- ningskostnader. De samhällen och stä- der, som utnyttjar Vänern eller älven som vattentäkt, har således intresse av att sådana åtgärder till motverkande av vattenförorening vidtages vid indu-

strierna, att en fortsatt försämring av vattenbeskaffenheten ej sker. Enligt vad ovan nämnts skulle bidrag till vatten- försörjningsintressenterna till erforder- liga industriella avloppsreningsanlägb- ningar i och för sig kunna komma ifråga. Vattenförsörjningsintressenterna kommer dock. sannolikt att noga över- väga om icke de ökade vattenrenings- kostnader, som skulle bli följden av att särskilda »avloppsbehandlingsåtgärder ej vidtages vid industrierna, är att före- draga framför bidrag till en eller flera industrier.

Man har sålunda anledning förmoda att vattenförsörjningsintresset endast i ringa mån kommer att bidraga till de belopp, som erfordras för åtgärder till motverkande av vattenförorening vid de många skogsindustrierna runt Vä- nern och längs Göta älv. Så länge fram— ställningskostnaderna för renvatten ej når onormalt höga belopp kan ett finan- siellt engagemang från vattenförsörj- ningsintressenternas sida ej påräknas.

Ur allmänt vattenvårdande synpunk- ter är det angeläget, att åtgärder snarast vidtages för att minska utsläppen från skogsindustrier och andra industrier av svårt vattenförorenande ämnen. Kost- naderna för industrierna kan vara bc— tydande. Det kan ej anses obefogat, att någon form av statliga stödåtgärder i vissa fall vidtages för att underlätta ett innehållande av de förorenande ämne- na eller tillkomsten av industriella av- loppsreningsanläggningar liksom för närvarande sker beträffande kommuna- la anläggningar.

För att stimulera till vattenvårdsfräm- jande åtgärder föreslog Sveriges Indu— striförbund i sitt remissyttrande över det förslag till vattenvårdens organisa- tion, som vattenvårdskommittén fram- lade år 1954 (SOU 1955:6), att indu- strins kostnader för reningsanläggning- ar i beskattningshänseende borde be—

handlas som avdragsgilla utgifter, oav- sett om de nedlagts i fast eller lös egen- dom. I förbundets årsskrift »Industri- året 1963» framhålles att liberalare av- skrivningsregler för investeringar i vat- tenvårdande syfte och möjlighet till spe- eiallån för mindre industriföretag skul- le underlätta genomförandet av vatten- vårdsåtgärder. Samma synpunkt har framförts även i förbundets remissvar i anledning av vattenvårdskommitténs senaste betänkande över vattenvårdens organisation SOU 1964:60). En sådan form av stödåtgärder skulle ur indu- strins synpunkt vara att föredraga fram- för andra former och skulle komma att gynna tillkomsten av alla slag av an- läggningar med vattenvårdande syfte. Ur vattenvårdssynpunkt vore detta än- damålsenligt och bör enligt utredning- ens mening noga övervägas.

Om gynnsammare avskrivningsregler icke anses kunna komma i fråga, vill utredningen ifrågasätta om det icke vore skäligt att statsbidrag i vissa fall utgår. En åtgärd skulle vara att staten genom

engångsbidrag bidrar till lösandet av avloppsproblemen vid sådan industri, vars lokalisering numera visat sig nöd- vändiggöra omfattande vattenvårdande åtgärder. Enligt gällande regler för stats- bidrag till vatten- och avloppsanlägg- ningar (SFS 1959: 251) kan förhöjt bi- drag utgå till särskilt kostsamma kom- munala avloppsreningsanläggningar. Ut- redningen föreslår att en motsvarande regel för bidrag till industriella avlopps- reningsanläggningar eller åtgärder till innehållande av förorenande ämnen in- föres. Utredningen har icke haft möj- lighet att närmare utreda hur en sådan statsbidragsbestämmelse bör utformas och ej heller vilka bidragsanspråk som kan uppstå. Det bör förslagsvis ankom— ma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att närmare överväga utformningen av en sådan bidragsregel. Under en över- gångstid torde varje särskild bidrags- ansökan avseende industriella avlopps- reningsanläggningar få underställas Kungl. Maj:ts prövning.

KAPITEL 23

Särskilda vattenbehov som kan behöva tillgodoses

23.1 Överföring av vatten från Ringsjön till Vombsjön för att bla öka lågvatten- föringen i Kävlingeån

På uppdrag av Malmö stad har profes- sorn vid Chalmers Tekniska Högskola G. Weijman-Hane upprättat ett förslag till reglering av Vombsjön för vatten- försörjningsändamål. Utredningsman- nen anser att det ur byggnadsteknisk och skadesynpunkt är rimligt att av den nyttiga tillrinningen till Vombsjön un- der torrår, 3 mS/s, i första hand utnyttja 2,5 m3/s, fördelade med 1,5 m3/s på Malmö stad och 1,0 mS/s på Kävlingeånl. Denna senare vattenmängd skulle under vissa förutsättningar ge möjlighet att un- der torrår säkerställa en lägsta vatten- föring i trakten av Kävlinge köping av ca 2,0 1113/5.

I anslutning till regleringsförslaget har den frågan uppkommit huruvida denna torrårsvattenföring i Kävlingeån blir tillräcklig för att i framtiden såväl trygga vattenförsörjningen för de indu- strier och samhällen, vilka är beroende av ån, som förbättra åns vattenbeskaf- fenhet så, att den fyller sin uppgift som en väsentlig tillgång ur allmän synpunkt.

Kävlingeåns vattenvårdsförbund har i skrivelse den 4 maj 1964 till utredningen angivit, att förbundet utfört undersök- ningar och utredningar avseende till- ståndet och beskaffenheten av åns vat- ten. Förbundet anför:

»I anslutning därtill har föroreningarna kartlagts och åtgärder för motverkande av

desamma tagits upp till behandling såväl med kommunala organ som berörda indu» strier. På senare år har förbundet även in-- riktat sin uppmärksamhet på vattenhus— hållningen i stort och de åtgärder, som erfordras för att framdeles trygga vatten- tillgången i ån.»

Vidare framhåller förbundet den stora förändring i landskapsbilden som ägt rum framför allt under de senaste hun d- ra åren samt anför ytterligare:

>>I samband med utvecklingen på jord- brukets område har den vattenhållande arealen inom Kävlingeåns område sedan mitten av 1800—talet minskat från ca 350 km2 till 40 km!. Samtidigt har en kraftig industriell expansion ägt rum. Åns naturliga vattenhushållningsförmåga har således minskat, medan kravet på än som vatten- täkt — och recipient — ständigt ökat.

Jordbruket och därpå baserad livsme- delsindustri torde av flera skäl i framtiden komma att intaga en ännu mera central och betydelsefull ställning inom Kävlinge- åns område. Den ökade inflyttningen till sydvästra Skånes tätorter är i och för sig ett motiv för denna bedömning. De goda förutsättningar, som finnes för att genom konstgjord bevattning öka jordbrukets av- kastning, är ett annat skäl för denna upp— fattning. Därtill kommer den klara ten- dens till ökad industriell förädling av jord- bruksprodukterna som framdeles förvisso kommer att bli än mer markerad. De ökade kraven på Kävlingeån såsom vattentäkt lo— der helt naturligt till att åtgärder för för- bättrad vattenhushållning och tryggad vat— tentillgång för hela Kävlingeån måste bli nödvändiga.

Redan i dagens läge arbetar Vattenvårds- förbundet _ i samband med nu aktuella

1 G. Weijman—Hane: Kävlingeån som vat— tentäkt och recipient (Skånes Natur 1964)

ökade uttag ur åns vattensystem för till— godoseende av tätorternas vattenbehov —— på att få till stånd sådana regleringsåtgär- der, att lågvattenföringen i ån ökas. De naturliga förutsättningarna för magasine— ring av vatten inom Kävlingeåns neder— bördsområde är emellertid ytterst begränsa- de. Det enda reglerbara magasinet — Vomb- sjön — utnyttjas redan för Malmö—Lund- regionens vattenförsörjning och är i och för sig otillräckligt för att öka lågvatten- föringen i än till önskad nivå, såsom fram- går av nyligen verkställda utredningar.

Även ur naturvårdssynpunkt och för att möta de krav, som kan komma att ställas på än i samband med fritidsområden m. m. för de expanderade tätorternas innevånare, synes det Vattenvårdsförbundet såsom en primär angelägenhet, att vattenföringen i än kan hållas på en tillfredsställande hög nivå. Enbart åtgärder för motverkande av föroreningar är ej tillräckliga för att skapa för framtiden tillfredsställande förhållan- den i ån.»

Förbundet hemställer att utredningen måtte beakta de förhållanden som råder i Kävlingeån och de ökade anspråk på ytterligare utnyttjning av befintliga vat- Zentillgångar som den framtida utveck- lingen inom området kan komma att ställa. Vombsjön utgör redan ett centralt beläget vattenmagasin, vars betydelse för vattenförsörjningen jämväl för and— ra delar av Skåne bedömes kunna bli aktuell framdeles. Förbundet finner det angeläget att ett förslag till råvatten- överföring från annat vattensystem ut- formas så, att Vombsjöns regleringsmöj- ligheter utnyttjas. För Kävlingeåns del skulle härigenom skapas möjligheter att utöka lågvattenföringen, vilket såväl för- sörjningsmässigt som ur naturvårdssyn— punkt skulle innebära väsentliga för- delar.

Professor G. Weijman-Hane har i sin förenämnda artikel i Skånes Natur i stora drag redogjort för självreningsför- loppet i Kävlingeån.

Den mest koncentrerade delen av för- oreningen tillföres än på sträckan Brå- åns inflöde vid Örtofta till Furulund.

Under sockerkampanjen oktober—de- cember tillkommer dessutom förore- ningen från Örtofta sockerbruk. Man kan särskilja två kritiska perioder, näm- ligen slutet av juni—september (socker— bruket är då ej igång) och oktober—de- cember. Under den första perioden före- finns, enligt vad erfarenheten visat, trots de då rådande komplicerade för- hållandena, normalt ett samband mel— lan syrehalt och vattenföring. Sålunda kan enligt VVeijman—Hane vid en vatten- föring av 2,0 m3/s räknas med en syre- halt av 1,0 mg/l. Under den andra perio- den är det av olika skäl ej lika lätt att erhålla ett samband mellan syrehalt och vattenföring. Weijman-Hane ger exem- pel på tillfällen då syrehalten uppgått till 0,42 respektive 2,0 och 3,6 ing/l. En- ligt hans uppfattning bör man med hän- syn till åns betydelse ur vattentäktssyn- punkt och allmän synpunkt eftersträva en minsta syrehalt av 4—5 mg/l. En så- dan syreh-alt kan ej ernås vid en vatten- föring av 2,0 m3/s även om man vid in- dustrierna m. m. vidtar långt gående reningsåtgärder. Möjligt är att åns vat- tenbeskaffenhet med full säkerhet kan tryggas, endast om de mest svårbehand- lade avloppsvattnen efter lämplig be— handling uppsamlas i en ledning paral- lell med än och avbördas till havet. Detta skulle dock innebära en sådan reduce- ring av åns lågvattenföring att vatten måste tillföras än för vattenförsörjnings- ändamål. Skall någon större expansion inom den industriella eller kommunala sektorn kunna tillåtas måste en höjning av lågvattenföringen komma till stånd.

För att syrehalten i ån ej skall un- derstiga 4 mg/l skulle uppskattnings- vis erfordras en lågvattenföring av minst 5 mS/s. Den nu föreslagna regleringen är avsedd att skapa möjlighet att ut- nyttja 2,5 mS/s av tillrinningen under torrår. Studier av regleringsförslaget har givit vid handen att vattenföringen

i än vid genomförd reglering skulle överstiga 5 m3/s under större delen av den undersökta tidsperioden, 1939—— 1963. Det torde därför vara möjligt att säkerställa en lägvattenföring av 5 n13/s genom att överföra vatten endast under torrperioder. För en någorlunda säker bedömning av dels hur stora vatten- kvantiteter som skulle behöva tillföras och dels under hur lång tid vattenöver- föring måste ske, erfordras omfattande beräkningar. Av stor betydelse i sam- manhanget är hur magasinet i Vombsjön utnyttjas och hur systemet för vatten- transporten utformas. Överslagsmässigt kan man emellertid räkna med att för säkerställande av en vattenföring av 5 m3/s behöver överpumpning av vatten från annan vattentillgång ske endast några månader vart tredje eller fjärde år. En kontinuerlig överföring av 3 m3/s skulle kunna innebära att regleringsva- riationerna i sjön och därmed även regleringsskadorna kan minskas.

Vid bedömningen av kostnaderna för de åtgärder som behöver vidtagas för att avsevärt förbättra vattensituationen i Kävlingeån har utredningen i första hand valt att räkna med kontinuerlig tillförsel av 3 mS/s. överföring av vatten torde endast kunna komma ifråga från Ringsjön och till yttermera visso endast i det fall Lagan—Ringsjöprojektet eller annat liknande projekt för transport av råvatten till Skåne kommer att utföras. Var tillförseln av vatten till Kävlingeåns vattensystem skall ske kan diskuteras. Ur bl. a. naturvårdssynpunkt skulle det kunna vara fördelaktigt om tillför— seln sker till Vombsjön. Oavsett hur vatt- net överföres mäste transportkapacite- ten ökas hos tunneln Lagan (Traryd)— Ringsjön. En ökning med 3 m3/s inne- bär en avsevärd ändring av dimensione- ringsförutsättningarna. Detta i sin tur kan ha till följd att tunneln måste di- mensioneras annorlunda än nu gjorts.

Det är svårt att uppskatta storleken av de merkostnader som en kapacitetsök- ning om 3 mS/s skulle orsaka. Överslags- mässigt kan man emellertid räkna med att anläggningskostnaden för den av utredningen skisserade tunneln med en i ett senare skede utbyggd pumpstation vid Tyringe kommer att öka med om- kring 15 Mkr.

Förutsättningarna för anläggning av en tunnel mellan Ringsjön och Vomb- sjön har för utredningens räkning över- siktligt studerats av överingenjören Scherman i vattenfallsstyrelsen. Berg— grunden mellan sjöarna består, enligt geologiskt material som erhållits från SGU, huvudsakligen av kambrosiluriska lerskiffrar och lerstenar. Jordtäcket sy- nes i allmänhet vara stort vid Vombsjön, varför speciella problem kan uppstå där. Dessa problem synes, enligt Scher- man, emellertid kunna lösas. Själva tun- neldrivningen torde inte bli särskilt vansklig vid den lilla tvärsnittsarea (ca 4 ni?) det här kan bli fråga om. Ett tun- nelprojekt Ringsjön—Vombsjön kan så- ledes anses vara fullt realistiskt. Kostna- den torde uppskattningsvis röra sig om 25 Mkr. Höjdskillnaden mellan de två sjöarna (34 in) bedöms vara tillräcklig för att vattnet skall kunna transporteras med självfall. De årliga kostnaderna för en tunnelanläggning kan med en av- skrivningstid för tunneln av 60 år upp- skattas till 1,5 Mkr. Vid kontinuerlig överföring av 3 m3/s skulle detta inne- bära en transportkostnad av endast ca 1,5 öre/ma. Utnyttjas anläggningen en- dast kortare tider under året minskar årskostnaderna något, medan kostnader- na per transporterad m= vatten däremot blir avsevärt högre än nyss nämnts.

Anläggning av rörledningar på sträc— kan Ringsjön—Vombsjön utgör sanno- likt ur ekonomisk synpunkt ett sämre alternativ än tunnel, enär ett höjdparti. vars lägsta delar når upp till en nivå

av 125 m, måste passeras. Energikost- naderna för pumpning blir relativt höga. Det blir svårt att ekonomiskt utnyttja den fallhöjd, ca 100 m, som erhålles från höjdryggen till Vombsjön. Driftsä- kerheten vid en sådan anläggning blir sämre än vid en självfallstunnel.

Den sammanlagda ökningen i investe— ringsbehov för att möjliggöra en kon- tinuerlig överföring av 3 m3/s till Vomb- sjön kan enligt det föregående upp- skattas till storleksordningen 40 Mkr. Kostnaderna för kontinuerlig transport av vatten från Lagan (Traryd) till Vombsjön kan med ledning av tidigare beräkningar på lång sikt uppskattas till 6—7 öre/mä. Överföres vatten endast un— der de tider som erfordras för att vat- tenföringen i Kävlingeån aldrig skall understiga 5 1113/s, kan de årliga kostna- derna minskas med vad som motsvarar minskningen i rörliga kostnader. Genom att utnyttja magasinen i Vombsjön och Ringsjön på annat sätt än som angivits i regleringsförslagen och genom att samordna magasinen, skulle den mängd vatten som behöver överföras kunna minskas med lägre kostnader som följd. Investeringsmässigt torde inga större besparingar kunna göras genom en så- dan minskning.

I kostnaderna för vattnet bör även inräknas ersättningar för kraftförluster i Lagan nedströms Traryd, uppskattade till 1—2 öre/ma.

Professor Weijman-Hane har som tidi- gare nämnts redovisat möjligheten att med en avskärande ledning parallell med Kävlingeån uppsamla de mest svår- behandlade avloppsvattnen och avleda dem direkt till havet. Detta skulle emel- lertid medföra att vattenföringen i ån minskar, varigenom industriernas vat- tenförsörjning försvåras. En lösning av detta problem skulle kunna vara att in— dustrierna tillföres råvatten genom en ledning från Ringsjön. Avståndet från

den västra delen av Ringsjön till det största industriområdet utefter ån, Käv- linge—Furulundsområdet, är ca 25 km. Samtliga industrier skulle genom en så- dan lösning oavsett deras läge kunna er- hålla vatten av relativt jämn kvalitet. Lösningen medför dock ingen förbätt- ring av tillståndet i Vombsjön eller i den övre delen av Kävlingeån.

Någon ekonomisk jämförelse mellan de två skisserade alternativen har ut- redningen icke gjort, emedan mer in- gående undersökningar bör utföras in- nan ekonomiska jämförelser med rimlig grad av sannolikhet kan upprättas.

Ytterligare en tänkbar möjlighet att förbättra vattensituationen i Kävlingeån kan vara att under torrperioder pumpa vatten från Ringsjön till Brååns övre lopp. Bråån infaller i Kävlingeån vid örtofta. Projektet skulle innebära an- läggandet av dels en pumpstation vid Ringsjön och dels en ca 5 km lång rör- ledning från Ringsjön till Bråån. En närmare bedömning av genomförbar- heten av ett sådant projekt har utred- ningen av brist på undersökningsma- terial icke kunnat utföra. Alternativet kan vara ekonomiskt fördelaktigt.

För Malmö—Lundområdet innebär överföring av vatten till Kävlingeån (Vombsjön) icke några fördelar i av- seende på områdets framtida vattenför- sörjning. För Malmö skulle en transport av vatten norrifrån via Vombsjön med- föra en ökning av transportavståndet med ca 1 mil i förhållande till direkt till- försel från Ringsjön. Överledning av vatten till Kävlingeån (Vombsjön) är därför av intresse huvudsakligen för industrierna utefter Kävlingeån. Sett ur Malmö—Lundområdets synpunkt är det dock av betydelse att Vombsjön även i framtiden får nyttjas som vattentäkt, enär vattnet från denna sjö alltid kom- mer att bli betydligt billigare än vatten från t. ex. Lagan eller Bolmen.

I en framtid då vattenbehovet inom västra Skåne har ökat så att det över- stiger vad utredningen nu dimensione- rat sina projekt för eller om variatio- nerna i den årliga förbrukningen skulle bli större än utredningen antagit, kan magasinet i Ringsjön visa sig vara för litet för utjämning av förbrukningsva- riationerna under året, jfr bilaga B. I sådana fall kan antingen transportka- paciteten hos tunneln Lagan—Ringsjön ökas eller överledning av vatten till Vombsjön tillgripas i syfte att göra det möjligt att optimalt utnyttja reglerings- möjligheterna även i den sistnämnda sjön.

Utredningen har icke undersökt vad det skulle betyda för Lagans vattensy- stems del att öka uttaget därur för att kunna överleda vatten till Vombsjön. En ökning av uttaget ur Lagan av stor- leksordningen 3 m3/s bör vara möjlig men kan allvarligt inkräkta på andra intressen. Att överföra vatten från Bol- men till Ringsjön—Vombsjön är icke aktuellt.

Utredningen har icke kunnat bedöma hur stora kostnader för förbättring av situationen i Kävlingeån som industrier- na längs än kan bära. Utredningen för- ordar emellertid att frågan om överfö- ring av vatten till Vombsjön närmare studeras i samband med eventuellt fort- satta utredningar av den framtida vat- tenförsörjningen för Skåne. Det kan nämnas att sett ur naturvårdssynpunkt det skulle vara av väsentlig betydelse om regleringsskadorna i Vombsjön kan minskas genom tillförsel av vatten från andra vattentillgångar.

23.2 Danmarks vattenförsörjning

I mitten av år 1961 tillsatte den danska regeringen en kommitté (Landsplanud- valget) vars uppgift skulle vara att bl. a.

göra en analys av befolkningsutveck- lingen, näringslivets utveckling, trafik- förhållandena m. m. Kommittén, som består av representanter för ett 10—tal ministerier, skulle upprätta allmänna riktlinjer för dispositionerna av de stat- liga investeringar som är av väsentlig betydelse för industri- och samhällsut- veckling. Kommitténs arbete har sålunda karaktären av översiktlig planering för hela Danmark.

I augusti 1962 redovisade Landsplan- udvalget ett betänkande, »Zoneplan 1962 for Danmark», vilket avsågs vara ett första utkast till en riksplanering. Till grund för sina bedömningar har udval- get lagt prognoser för befolkningsut- vecklingen 1960—1980.

I zoneplanen föreslås landet indelas i fyra zoner:

1. Områden som redan nu har avde- lats och planerats för samhällen och industrier (ca 3 procent av landets areal).

2. Områden som kan bli av intresse för samhällen och industrier vid en yt- terligare framtida utveckling (tillsam- mans med zon 1 så mycket som 18 pro- cent av landets areal, varför en närma- re begränsning av dessa områden får ske vid den fortsatta planeringen).

3. Områden för fritidsbebyggelse, na— turvårdsområden och områden där tät- bebyggelse icke bör tillåtas (43 procent av landets areal).

4. Rena jordbruksområden. Samma år som Landsplanudvalget till- sattes tog Akademiet for de tekniske Vi- denskaber upp problemet om Danmarks vattenförsörjning till diskussion. Orsa- ken härtill var den snabbt stigande vat- tenförbrukningen för olika ändamål. Diskussionerna ledde till att akademi— rådet hösten 1961 tillsatte en kommitté (Vandudvalget) som skulle göra en tek— nisk-vetenskaplig bedömning av de pro— blem som kunde vara förenade med

Danmarks framtida vattenförsörjning. Kommittén, vars ordförande är chefen för Danmarks Geologiske Undersegelse, består av representanter för Meteorolo- giska institutet, Hedesällskapet, Teknis- ka högskolan, Lantbrukshögskolan m. fl. Koordineringen med Landsplanudval- gets arbete har ordnats på det sättet att dess sekreterare har ingått som ledamot av Vandudvalget.

År 1963 avgav kommittén ett betän- kande »Vand». Däri anmäles att utländs- ka och danska sakkunniga har varit in- bjudna till en del av kommitténs sam- manträden. Utredningsmannen VVetter- hall har sålunda deltagit i ett av dessa sammanträden och därvid informerat om de sydsvenska vattenförsörjnings- förhållandena.

l betänkandet »Vand» framhålls att det är angeläget att de planerande orga- nen får klarlagt, vilka förutsättningar som finns att tillgodose de ökande be- hoven av vatten. Möjligheterna att till- handahålla ett ur hygenisk synpunkt tillfredsställande vatten i tillräckliga mängder kan få avgörande betydelse för samhälls- och industriutvecklingen inom olika regioner.

De uppgifter av olika art som ford- ras för att kunna göra en samlad be- dömning av förutsättningarna att ordna vattenförsörjningen inom olika delar av landet är spridda på en mängd insti- tutioner, myndigheter och andra och är därmed svårtillgängliga. Kommittén lämnar därför en sammanfattande re- dogörelse för den naturliga vattenbalan- sen i Danmark. Vidare anges att vatten- försörjningen hittills nästan helt base- rats på grundvatten. thatten nyttjas endast för en del industrier och be- vattningsanläggningar m. m.

Den sammanlagda nederbörden upp- skattas till 28 000 Minit/år. Avdunstning- en uppskattas till 16 000 Mm3/år, varför den nyttiga nederbörden skulle vara av

storleksordningen 12 000 Mmä/år. Härav utgöres ca 1 000 MmB/år av grundvat- ten som avrinner till havet, spillvatten som avleds direkt till havet 0. s. v. Befolkningen i Danmark uppgick år 1960 till 4,58 milj. personer och bedö- mes 1970 ha ökat till 4,85 milj. Förbruk- ningen av grundvatten för hushåll, in— dustri och jordbruk uppgick år 1960 till ca 590 Mm3. År 1970 väntas motsvarande behov komma att uppgå till 760 Mma. Möjligheterna att täcka de ökande vattenbehoven enbart med grundvatten är begränsade. Inom vissa områden fö- religger redan brist på grundvatten. Man måste söka vatten allt längre bort och med ökande befolkning kan svå- righeterna att ordna vattenförsörjningen bli allt större. Särskilt framhåller kom—' mitten att grundvattnet inom stora de- lar av Själland redan har tagits i an- språk. Särskild uppmärksamhet måste ägnas risken att få salt grundvatten. Be- träffande ytvattentillgångarna anges att lågvattenföringen i vattendragen på Själland och de sydliga öarna är ringa och icke tillräcklig för större industrier eller samhällen. Större uttag på Själland förutsätter därför anläggandet av konst- gjorda sjöar som reservoarer. På Jyl- land är förhållandena gynnsammare. Kommittén redovisar alla de risker för förorening av såväl grundvatten som ytvatten som finns. Vidare redovisas omfattningen av den forsknings- och undersökningsverksamhet som bedrivs vid olika institutioner. Det framhålls emellertid att forskningen alltmer fått stå tillbaka för den rådgivande verk- samhet som dessa institutioner bedriver och skall bedriva. Kommittén framhål- ler att forskningen och undervisningen måste få resurser som svarar mot de betydande investeringar som orsakas av den stigande vattenförbrukningen och av behovet av rening av avloppsvattnet. Det är nödvändigt att klarlägga hur den

framtida vattenförsörjningen skall sä- kerställas.

Udvalget föreslår slutligen att det in- rättas ett centralt organ, som kan bistå myndigheterna genom att sammanställa och koordinera allt material beträffande vattenförsörjningen, och som i övrigt kan vara ett rådgivande organ i dithö- rande frågor.

Köpenhamn har redan tagit vissa yt— vattentillgångar i anspråk för sin vat- tenförsörjning. Som redan nämnts i ka- pitel 3 var vattenförsörjningsfrågan en av de många frågor som togs upp till behandling vid Nordiska rådets Öre- sundskonferens i april 1964. Chefen för Köpenhamns vattenförsörjning, direktör Christensen, lämnade en redogörelse för Köpenhamns vattenförsörjning och hur man avsåg lösa problemen i framtiden. I bilaga H återges Christensens anfö- rande (med benäget medgivande av

Nordiska rådets sekretariat och av di- rektör Christensen). Christensen fram- höll bl. a., att det icke var aktuellt att taga vatten från Sverige.

Från svensk sida lämnades en redo— görelse om vattensituationen i västra Skåne och de huvudalternativ för den framtida vattenförsörjningen som utred- ningen om sydvästra Sveriges vattenför— sörjning tagit upp till diskussion. I an— ledning av Christensens uttalande kon- staterades i den svenska redogörelsen (Wetterhall), att om det hade varit ak- tuellt för Själland att få tillskottsvatten från Sverige, skulle detta ha varit en fak— tor som hade påverkat valet av framtida lösning för Skåne.

Utredningen har icke funnit skäl före- ligga att närmare gå in på en bedömning av vad en eventuell, mycket oviss vat- tenleverans till Själland skulle inne— bära ekonomiskt och tekniskt.

KAPITEL 24

Jordbrukets och trädgårdsodlingens vattenbehov i Skåne

I programmet för utredningsarbetet har bl. a. behovet av vatten för bevattnings- ändamål berörts. För utredningens räk- ning har professorn vid Tekniska hög- skolan Yngve Gustafsson gjort en upp— skattning av jordbrukets och trädgårds- odlingens nuvarande vattenbehov i Skå- ne och en bedömning av motsvarande behov är 1980. För ändamålet har ett betydande grundmaterial insamlats. Re- sultatet har redovisats i en promemoria, daterad den 20 december 1964, som återges i det följande.

Undersökningen behandlar Malmöhus och Kristianstads län. Länen ifråga har i vissa hänseenden uppdelats i enlighet med den officiella jordbruksstatistiken i delområden, nämligen a) slättbygd, b) mellanbygd och c) skogsbygd. Omfatt- ningen av de tre delområdena kommun- och församlingsvis framgår bl. a. av Sv. Off. Statistik: Jordbruksräkningen 1961.

De bedömningar som gjorts avser ut- vecklingen fram till år 1980 och omfat- tar teknisk företagsförbrukning inom jordbruk och handelsmässig trädgårds- odling. Förbrukningen inom bostäder och inom industrier anslutna till jord- bruksproduktionen såsom mejerier, brännerier, stärkelsefabriker, socker- bruk och konservindustrier är således inte medtagen.

Bedömningarna är grundade på vissa uppgifter ur den officiella statistiken samt vidare på överläggningar med olika jordbruksorganisationer och fackmän. Viss bedömning har även gjorts med ut- gångspunkt från personlig erfarenhet.

Redan inledningsvis må framhållas, att sådana faktiska uppgifter, som kan ut- göra en direkt och säker grund för över- väganden och prognoser av detta slag är mycket fåtaliga. Sålunda saknas t. ex. statistik över antalet bevattningsanlägg- ningar inom det studerade området och vidare är vattenåtgången för bevattning av naturliga skäl mycket svår att be- döma, därför att den i hög grad varierar med bl. a. årsmånen. Även beträffan- de vattenåtgång för husdjursskötsel är uppgifterna osäkra, eftersom tillförlit- lig statistik över vattenförbrukningen» per djurenhet saknas, beroende på att företagsenheterna är mycket små.

Vid bedömningarna har frågekom- plexet uppdelats i tre huvudavsnitt, nämligen 1) djurhållning, 2) jordbruk (inkl. färskpotatisodling men exkl. fält— mässig grönsaksodling) samt 3) han- delsmässig trädgårdsodling (inkl. fält- mässig grönsaksodling).

24.1 Djurhållning

Utvecklingen av djurhållningen i Skåne fram till 1962 kan bedömas med god säkerhet på grundval av tillgänglig sta- tistik. Av betydelse i föreliggande sam- manhang är endast de större djurslagen, d. v. 5. hästar, nötkreatur och svin.

Hästantalet har under åren 1951—61 sjunkit från 63000 till 16000, medan nötkreaturen ökat från 354 000 till 409000. Svinantalet har ökat kraftigt från 463 000 till 725 000.

En närmare granskning av tillgängligt siffcrmaterial ger vid handen, att nöt— kreatursökningen är procentuellt störst i mellanbygden och skogsbygden men mindre å slättbygden. Materialet ger inte fullständiga detaljuppgifter om 'olika nötkreatursslag, men känt är, att mjölk- kobesättningarna i icke obetydlig om- fattning ersatts med köttdjur. Även ök- ningen av svinantalet är procentuellt sett något större i mellanbygden och skogsbygden än å slättbygden.

Vattenbehovet per djurenhet är, som tidigare framhållits, vanskligt att bedö- ma. Men om man överslagsmässigt räk- nar med en förbrukning av 0,05 mS/d för hästar och nötkreatur samt 0,03 m8/d för svin (inkl. småsvin) skulle djurhållning- ens vattenbehov 1951 uppgå till ca 12,7 MmS/år och 1961 till ca 15,7 Mm3/år. Med hänsyn till vad som ovan sades om över- gång från mjölkproduktion till köttpro- duktion med åtföljande minskning av vattenåtgången kan det emellertid ifrå— gasättas, om ökningen är fullt så stor som det anförda beloppet anger.

Djurhållningens kommande utveck- ling inom området är svårbedömbar, men skäl finnes antaga, att någon stark ökning fram till 1980 knappast blir ak- tuell, i varje fall inte i slättbygderna.

I fråga om vattenbehovets föränd- ringar torde man emellertid böra be- akta, att djurhållningen kan bli änd- rad i tekniskt avseende. Sålunda sker f. n. viss omläggning ifråga om gödsel- hanteringen genom 5. k. övergång till flytgödsel, vilket kräver vissa vatten- mängder. Mängderna torde emellertid begränsas av det förhållandet, att flyt- gödsel skall transporteras ut på fälten, varför det ligger i jordbrukarnas intres- se att hålla vattenmängderna nere. ökad vattenätgång kan vid-are beräknas upp- komma genom ökade krav på stallhy- gien. Det kan därför vara lämpligt att räkna med en ökning av vattenåtgången

för djurhållningen med förslagsvis 20 %, vilket skulle motsvara en ökning av 3 Mm3 fram till 1980.

Vattenförsörjningen för djurhållning- en sker övervägande lokalt i främsta hand genom egna grundvattentäkter, men viss anslutning till kommunala nät förekommer. En viss förändring i struk— turavseende kan förväntas genom kon— centration till storbesättningar. Detta torde i första hand gälla svin, men kan bli aktuellt även för nötkreatur. Härige— nom kan ökad punktbelastning beträf— fande vattentillförsel uppkomma, vilket kan i varje fall i någon mån komma att ställa ökade krav på de kommunala nä- ten, även om man inte bör förutsätta att stordrift ifråga om djurhållning kom— mer att förläggas i omedelbart grann- skap av tätorterna.

Kvalitetskraven på vattnet för djur- hållningen ställs numera högt av den veterinärmedicinska sakkunskapen, det- ta såväl med hänsyn till djurhälsa som livsmedelshygien. Vattnet bör i princip vara av samma kvalitet som vatten för kommunal förbrukning.

24.2 Jordbruket ( växtodlingen )

Liksom i landet i övrigt är jordbruket i Skåne inte regelmässigt beroende av konstbevattning. Växtodlingen är i stort anpassad till de naturliga vattenförhål- landen som råder. Från denna regel fin— nes dock vissa undantag. Ett sådant får anses vara en del av den färskpotatis-od- ling, som förekommer på Bjärehalvön och i Kullabygden, och som bygger på bevattning som förutsättning. Denna odlings totalareal utgjorde ca 3 000 ha 1956 och anses ha ökat med drygt 10 % fram till 1964. Ett annat undantag utgör betesproduktionen på vissa gårdar med intensiv animalieproduktion.

Även om bevattning i övrigt inte är en förutsättning för växtodling i Skåne,

förekommer dock i vissa sammanhang s. k. komplementbevattning, innebäran- de att vatten tillföres såsom ett tillskott till den naturliga nederbörden under torrperioder. Komplementbevattningen har utvecklats sedan 1940-talet och visar vissa tendenser att öka.

Exakta uppgifter om antalet jord- bruksbevattningsanläggningar i Skåne saknas, eftersom statistik på området inte finns. En uppskattning försvåras av att anläggningar av många olika typer och storlek förekommer, från välplane- rade större sådana ner till enstaka pum- par och spridare. Av de cirka 1 200 me- ra planmässigt utbyggda anläggningar som torde finnas i landet i stort kan emellertid på grundval av vissa uppgif- ter och bedömningar omkring 350 anses förekomma i Skåne. Med undantag av anläggningarna för den ovannämnda färskpotatisodlingen torde någon ut- präglad geografisk fördelning av anlägg- ningarna med hänsyn till jordart, klimat etc. knappast kunna urskiljas. Före- komsten bestämmes i stället huvudsak- ligen av enskilda företagares personliga intressen och företagsinriktning.

Vid angivande av ovannämnda antal anläggningar har endast sådana med- tagits, som till väsentlig del använder friskvatten. Vissa anläggningar finns därutöver avsedda huvudsakligen för avfallsvatten från industrier och från djurhållningen.

Den areal, som bevattnas med ovan- nämnda anläggningarna ifråga, är svår att bedöma, eftersom anläggningarnas kapacitet växlar. Vidare är arealkapaci- teten i viss mån elastisk, eftersom en del anläggningar genom tilläggsledningar vid utsatta tillfällen kan användas för relativt stora arealer. Såsom ett medeltal torde emellertid 10 hektar pr anläggning kunna bevattnas. Den sammanlagda be- vattnade jordbruksarealen skulle alltså utgöra 3 500 ha.

Eftersom bevattningen väsentligen har karaktär av komplementbevattning, är de förbrukade vattenmängderna per arealenhet starkt varierande med års— månen, från obevattnat under neder- bördsrika år till ganska betydande vat- tenmängder under torrår. Såsom en maximisiffra synes man kunna räkna med 100 mm årsbevattning.

Totala vattenförbrukningen för jord- bruksbevattningen skulle således uppgå till ca 3,5 Mm3/år maximalt. Det är att märka i sammanhanget, att förbruk- ningen är koncentrerad till vegetations- periodens högsäsong (15 maj—15 augusti).

Att ange utvecklingen beträffande be- vattning för framtiden är mycket vansk- ligt, eftersom olika faktorer av jord- bruksteknisk och jordbruksekonomisk art inverkar. En ökad övergång till spe- cialodlingar kan tänkas starkt påverka situationen och likaså kan en intensifi— erad animalieproduktion med ökade krav på bl. a. säker betesproduktion få inflytande. Med utgångspunkt från ut- vecklingen åren 1940—64 synes det dock realistiskt att räkna med ökat behov av vatten för jordbruksbevattning fram till 1980. Såsom en grov uppskattning kan man kanske räkna med 50% av nuva- rande beräknad maximal förbrukning eller en ökning i årsförbrukningen av ca 1,8 Mm3.

Beträffande vattenkvaliteten må fram- hållas, att bevattningen f. 11. till helt övervägande del sker med ytvatten. Om man undantar vissa speciella områden anses ytvattentillgångar i närheten av produktionsarealerna vara en förutsätt- ning för tillfredsställande bevattnings- ekonomi. Även för framtiden bör man räkna med, att bevattningsvattnet tas från ytvattentäkter, och att grundvatten endast mera sällan kommer att använ- das för bevattning.

Kvalitetskraven för bevattningsvatten

kan sättas lägre än för kommunal för- brukning. Emellertid får kraven i bak- terologiskt avseende inte eftersättas, ef— tersom bevattningen i vårt land i första hand gäller vegetativa grödor. Det är att märka, att kraven är höga även för bevattning av fodergrödor, t. ex. bete, eftersom djuren, i första hand nöt- kreaturen, enligt nyare undersökningar är relativt känsliga för brister i vatten- kvaliteten.

24.3 Handelsmässig trädgårdsodling

Den handelsmässiga trädgårdsodlingen i Skånekan i detta sammanhang för- delas på växthusodling, bänkgårdsod— ling, frilandsodling av grönsaker, mera fältmässig (jordbruksmässig) odling av grönsaker samt frukt— och bärodling.

Arealuppgifter beträffande trädgårds- odlingen är i vårt land ganska osäkra, eftersom regelmässig statistik saknas. Enligt specialundersökningar som Träd- gårdsnäringsutredningen låtit utföra uppgick växthusarealen i Malmöhus och Kristianstad län i slutet av 1950-talet till 200 ha, vartill kom 30 ha bänkgår- dar och en frilandsareal av 1 600 ha. Till sistnämnda areal kommer köksväxtod— lingen på jordbruksmark, vilken i sam- band med konservindustriutvecklingen starkt ökat i Skåne under senare tid och år 1961 utgjorde ca 7000 ha. Od- lingen är till helt övervägande del kon- centrerad till slättbygderna. Totala area- len för frilandsodlingen och fältmässiga odlingen torde därför f. n. få sättas till omkring 9 000 ha.

Vattenbehovet för växthusodling och bänkodling varierar starkt med växtslag, temperaturförhållanden i växthusen etc. I detta sammanhang kan räknas med 900 mm pr år, (1. v. 5. ca 2,1 Mm3/år.

Vattenåtgången för frilandsodlingen och ,den fältmässiga grönsaksodlingen

varierar med grödan. Vissa växtslag så- som spenat, blomkål och broccoli be- vattnas regelmässigt medan andra såsom vitkål endast bevattnas delvis. Andra växtslag såsom konservärter och rot- frukter bevattnas i regel ej.

Av de bevattnade växtslagen domine- rar spenaten, som år 1963 upptog 1 400 ha med i regel två årsgrödor. Om spe- natodlingarna antas kräva 160 mm pr år maximalt och andra regelmässigt bevattnade växtslag (blomkål, broccoli och rödkål) upptagande omkring 700 ha förutsättes behöva ca 120 mm pr år maximalt, blir frilandsodlingens obliga- toriska vattenbehov ca 3,1 Mm3/är. Här- till bör läggas vattenbehov för icke re- gelmässig komplementbevattning i sam- band med den fältmässiga grönsaksod— lingen, uppskattningsvis uppgående till maximalt 1,0 MmS/år. Frilan'dsodlingens och den fältmässiga odlingens vatten- behov är självfallet koncentrerat till vegetationsperioden.

Trädgårdsodlingens vattenbehov skul- le sålunda i grova drag kunna uppskat- tas till 2,1 + 3,1 + 1,0 : ca 6,2 MmB/år.

Beträffande utvecklingen för framti- den gäller att växthusarealen f. n. är i tilltagande, medan bänkodlingen avtar av arbetstekniska skäl. Frilandsodling- en och den fältmässiga grönsaksodling- en är i tilltagande. Att bedöma utveck— lingen på längre sikt är vanskligt, då detta nära sammanhänger med bl. a. utvecklingen av konservindustrien och andra avsättningsmöjligheter. Det s_v— nes emellertid inte vara orealistiskt att räkna med att en fördubbling fram till 1980 kan bli aktuell och att en motsva— rande ökning i vattenbehovet med 6,2 MmS/år kan bli följden.

Vattenförsörjningen för den fältmäs- siga grönsaksodlingen motsvarar i gro- va drag vad som ovan sagts beträffande jordbruket. Odlingen torde med andra ord i första hand vara och förbli hän-

visad till lokala ytvattentäkter. Växthus- odlingen och en del av frilandsodlingen däremot är i icke ringa omfattning kon- centrerad till tätorternas ytterområden och använder f. n. i viss utsträckning kommunalt vatten. En ökning av växt- husarealen kan därför beräknas konnna att i viss utsträckning ytterligare belasta de kommunala näten.

Till trädgårdsodlingen kan även räk- nas den fältmässiga fruktodlingen, som i Skåne omfattar ca 3 000 ha. Då ifråga- varande arealer endast torde bevattnas mera undantagsvis, och då osäkerhet rå— der om arealerna kommer att väsentligt förändras under den närmaste fram- tiden, har fruktodlingen inte inräknats.

24.4 Sammanfattning

Enligt de beräkningar som utförts ovan skulle den tekniska vattenhanteringen i Kristianstad och Malmöhus län för lant- brukets djurhållning och växtodling och för den handelsmässiga trädgårdsod- lingen kunna uppskattas till 15,7 + 3,5 + 6,2 : 25,4 Mm3/år vid maximal förbruk- ning. (Bostadsförbrukningen undanta- gen.) Av denna mängd kan omkring 18 Mm?! anses vara jämnt fördelad under året medan återstoden 7,5 Mms (maxi- malt) får anses ha direkt samband med vegetationstiden. Av totalmängden tas den helt övervägande delen ut lokalt i enskilda vattentäkter och endast en mindre del, förmodligen inte överstigan- de 5 Mms, genom kommunala anlägg- ningar.

Enligt de gjorda bedömningarna skul- le fram till 1980 den tekniska vattenåt- gången för anförda ändamål beräknas kunna öka med 3 + 1,8 + 6,2 : 11 Mm3 eller med omkring 45% av beräknad nuvarande förbrukning. Av denna kvan- titet faller större delen på bevattnings- vatten och får därför beräknas bli utta-

gen lokalt. Endast en mindre del av ökningen, uppskattningsvis inte över- stigande 3 Mma, kan förmodas komma att belasta de kommunala näten.

De nu anförda siffrorna får anses vara högt räknade. Då emellertid som ovan framhållits grundmaterial för bedöm— ningarna är osäkert, och då bedömning- arna klart bör avse maximiförhållanden, kan en Viss ytterligare uppräkning av totalsiffrorna övervägas, förslagsvis med 20 % för beräknad nuvarande för- brukning och med 40 % för väntad för- brukningsökning fram till 1980. Nuva- rande totalförbrukning skulle i så fall sättas till högst 30 Mm3/år, varav 20 Mm3 skulle förbrukas med jämn fördelning under året och 10 Mm3 under vegeta- tionstiden. Av mängden skulle högst 6 Mmä komma från kommunala anlägg- ningar. Beräknad total förbruknings- ökning fram till 1980 skulle uppgå till högst 15 MIn-?, varav högst 4 Mm?! skulle falla på de kommunala näten.

Som framgår av det sagda faller den beräknade ökningen av vattenåtgången väsentligen på en förmodad ökning av bevattningsverksamheten. För bevatt- ningsvatten kan, som tidigare anförts, lägre kvalitetskrav ställas än ifråga om kommunalt vatten. Bl. a. bör det vara möjligt att använda vissa industrivat— ten för bevattning. Kommunalt avlopps- vatten synes däremot inte kunna använ- das för bevattning mera regelmässigt, eftersom bevattningen till helt övervä- gande del kommer att avse vegetativa grödor för direkt human förbrukning eller utfodring. I sammanhanget må anföras, att de ekonomiska förutsätt- ningarna för växtodlingen inte är såda- na att längre transporter av bevattnings- vatten för fältmässigt bruk kan komma ifråga. Bevattning av fältodlingar torde endast kunna bli aktuell då vatten- täkter av tillräcklig kapacitet finns i odlingarnas omedelbara närhet.

24.5 Utredningens kommentarer

Den sammanlagda vattenförbrukningen inom Skåne för de ändamål som här av— ses uppgick enligt ovanstående bedöm- ningar år 1960 till ca 30 Mina. Därav beräknas högst 6 Mma ha levererats från kommunala vattenförsörjningsan- läggningar. Det sammanlagda behovet torde av allt att döma är 1980 icke kom- ma att överstiga 45 MmS/år. Denna be- dömning står i god relation till de upp— gifter om den troliga utvecklingen av livsmedelsindustrin som utredningen erhållit. Den kvantitet vatten som år 1960 levererades från kommunala vat- tenförsörjningsanläggningar till jord- bruket och trädgårdsodlingen har in- räknats i de kvantiteter som enligt ut- redningens inventeringar förbrukats inom tätorterna, se kapitel 5.

Av professor Gustafssons redogörelse framgår bl. a. att längre transporter

av vatten för bevattningsändamål av ekonomiska skäl icke kan komma ifrå- ga. En förutsättning för bevattningsan- läggningar torde vara att närbelägna ytvattentillgångar finns att tillgå. Dessa tillgångars kapacitet får vara avgörande för omfattningen av bevattningsanlägg- ningarna. Det har därför ej funnits an- ledning att vid översiktliga projekte- ringar av regionala anläggningar räkna med någon leverans av vatten för be- vattningsändamål.

Leverans av vatten för viss djurhåll- ning och handelsmässig trädgårdsod- ling kan däremot även framdeles vän- tas ske från kommunala anläggningar. Hänsyn härtill har tagits vid upprättan- de av prognoserna över de framtida vat- tenbehoven. Vattenförsörjningsanlägg- ningarna har dimensionerats även med tanke på att en ökning av vattenbeho- vet för här berört ändamål skall kunna tillgodoses.

KAPITEL 25

Avsaltning

I samband med diskussionen om hur den framtida vattenförsörjningen inom kustområdeua kan ordnas är det av vä- sentligt intresse att få frågan om avsalt— ning av havsvatten eller bräckt vatten belyst. Ett omfattande utvecklings- och forskningsarbete rörande avsaltning på- går sedan lång tid tillbaka, främst i USA. Flera avsaltningsanläggniugar har utförts inom sådana områden där vat- tenanskaffningen har inneburit mycket stora problem och där alternativ till avsaltningsmetoden icke har funnits. Litteraturen inom ämnet avsaltning är omfattande. Så har t. ex. Journal of American Water Works Association nu— mera en särskild avdelning för avsalt- ningsfrågor. Vid International Water Supply Associations (IWSA) kongresser i Berlin 1961 och i Stockholm 1964 har lämnats rapporter av stort intresse. IWSA-rapporten 1961 är skriven av dek- tor W. S. Gillam vid Office of Saline Water i Washington och rapporten 1964 av professor Y. Peter vid College of Engineering vid Haile Selassie Univer— sity i Addis Abbeba. En utomordentligt intressant rapport »Desalination of water using conventional and nuclear energy» har under 1964 lämnats av det internationella atomenergiorganet i Wien (International Atomic Energy Agency: Technical reports series N:o 24).

Genom kombination av el— och vat- tenproduktion kan avsevärda besparing- ar med därav följande minskade fram-

ställningskostnader för renvatten ur saltvatten bli möjliga. Även om man för närvarande icke kan antaga att kost— nadssänkningen kan bli så kraftig att avsaltning blir gynnsammare än något av de fjärrvattenförslag som skisserats i föregående kapitel, finns det enligt utredningens mening all anledning att även från svensk sida följa utvecklingen med uppmärksamhet. Alldeles särskilt gäller detta förutsättningarna för sådan kombinerad anläggning med nukleär värmekälla, där en del av energiproduk- tionen kan tas ut i form av elkraft och resterande del till huvudparten kan ut- nyttjas för avsaltningsändamål. En så- dan anläggning måste givetvis för att komma ifråga kunna lokaliseras rela- tivt nära eller centralt inom ett stort vattenförbrukningsområde, så att långa transportledningar från anläggningen till förbrukningsområdet icke erfordras.

På uppdrag av utredningen har tekn. lie. Arvid Persson vid Sydsvenska Kraftaktiebolaget, Malmö, gjort en sam- manfattande redogörelse dels för me- toderna för avsaltning av havsvatten och bräckt vatten och dels om pågående forskning, varvid särskilt möjligheterna att sänka de f. n. höga kostnaderna för avsaltning belysts. Perssons redogörelse återges här i sin helhet.

Av jordens totala vattentillgång finnes enligt en uppskattning som utförts av UNESCO endast 0.635 % inom land- områdena, medan världshaven rymmer

97,2 %. Resterande tillgångar finns i atmosfären och bundna i inlandsis och jöklar (14)1. En ekonomisk metod att framställa färskvatten ur havsvatten el- ler bräckt vatten skulle därför innebära ett avgörande steg mot den definitiva lösningen av vattenförsörjningsprbble— met.

En kort sammanfattning lämnas för metoderna för avsaltning och pågående forskning. Av speciellt intresse är, hur stora kostnaderna för närvarande är och vilka möjligheter som förefinnes att sänka dessa. Möjligheterna till bespa- ringar genom kombination av el- och vattenproduktion beaktas härvid. Redo- görelsen baseras i första hand på litte- raturen enligt bilagda förteckning samt på uppgifter, som framkommit vid en paneldisk-ussion inom internationella atomenergiorganet i Wien rörande an- vändning av konventionella och nukle- ära (värmekällor för avsaltning av havs- vatten och bräckt vatten.

— Ända sedan ångmaskinen började ut- nyttjas för fartygsdrift, har man till sjöss framställt konsumtionsvatten ge- nom destillation av havsvatten. Även på land" finnes ett flertal anläggningar i drift. Samtliga är dock av ganska be- gränsad.'.störleksordning — upp till ca 6000-dean och" enhet. 'Avsaltnings- anläggningar. har och väntas i framti- den få betydelse framförallt i områden med ringa eller ingen nederbörd, isole- r'ade områden (t.ex; öar) samt inom tät— befolkade områden.

Metoder för- avsalmin'g'

Metoderna för avsaltning kan indelas i två huvudgrupper: 'Den ena känneteck- nas av att vatten avskiljes från saltlös- ningen, "'medan 'den andra huvudt'ypen bygger på att man går motsatta vägen", det!-vill säga avskiljer salt från lösning— en."'-'Den viktigaste processen av den

första typen är destillationen. Metoden torde vara alltför välbekant för att krä- va en grundlig beskrivning. För upphett- ning av ett kg vatten till kokpunkten och avkokning av vattnet åtgår cirka 650 kcal värme. Genom återvinning av värmeenergin och utnyttjande av fler- stegsdestillation med kondensering vid allt lägre temperaturer kan värmeför- brukningen starkt begränsas. En normal siffra för under 1960-talet i drift tagna anläggningar är 50 kcal/kg vatten, vil- ket med dagens priser motsvarar en bränslekostnad av ca 30 öre/ma vatten. Även om man för framtiden kan räkna med sänkt specifik värmeförbrukning, så är dock tillgång till en billig värme- källa avgörande för metodens ekonomi. I ett senare avsnitt skall redogöras för hur billig värmeenergi för avsaltning kan erhållas genom kombination med elproduktion. Att notera beträffande destillationsprocessen är den övergång från normala evaporatorer till expan- sionsdestillation, som ägde rum omkring år 1960. Vid normala evaporatorer be- finner sig det vatten, som skall destille— ras, i kokning, då värmet tillföres. Den"- na typ av evaporator har vissa tekniska begränsningar, som man undgår vid ex- pansionsdestillation. Vid denna tillföres värmet i 'värmeväxlare, varvid det vat- ten, som skall destilleras, har en tempe- ratur under kokpunkten. Förångningen sker i ett separat utrymme med lägre tryck. Liksöm vid de normala eVapoi'a- torerna återvinner "man värme genom motströmsprincipen och utnyttjande av flera steg. Vid oförändrade prestanda blir anläggningskostnaden lägre vid fler- stegsexpansionsdestillation än vid" fler- steg'sdestillation med normala evapora— torer. De flesta anläggningar som tagits i drift från omkring år 1960, är av typ flerstegsexpansionsdestillation. Vissa

1 Siffrorna inom parentes hänvisar till litte- r'aturförteckningen i slutetnav redogörelsen.

destillationstyp Tom Antal Största kapa-

Anläggning citet _ enheter enhet

mit/dygn

maldygn st Kuwait ...... 25 000 23 3 800 Curacao (Antillerna). . . .18 000 10 6 000 Aruba (Antillerna). . . 14 000 11 2 500 Qatar (Saudi Ara— bien) ......... 6 800 4 2 800 4 Elath (Israel) ....... . 3 800 1 3 800 San Diego . (USA) ....... 3 800 1 3 800

anläggningar i drift av destillationstyp redovisas i tabell 91.

Oberoende av salthalten hos det vat- ten man utgår ifrån, erhålles vid destil— lationsprocessen en produkt med en salt- halt understigande 50 mg/mB, vilket-ligger väl under tillåten salthalt för dricksvat— ten. Vid destillationen avskiljes inte en- bart salter utan också organiska för- oreningar. Man erhåller sålunda ett praktiskt taget sterilt vatten.

Före destillationen tillsättes vissa ke- mikalier till vattnet för att förhindra pannstensbildning. Av tillgänglig litte- ratur framgår icke om dessa kan utgöra något problem med hänsyn till förore- ning av recipienten. Det må anmärkas att bräckt vatten oftast är mindre gynn- samt än havsvatten som utgångsmate- rial för destillation beroende på annan sammansättning av salthalten och till följd av organiska föroreningar. Nämn- da omständigheter ökar problemen med beläggningar på värmeöverförande ytor.

Ett flertal andra metoder för avsalt- ning enligt första huvudtypen, dvs. av- skiljande av vatten från lösningen, är under utveckling (3, 5). De är ännu icke så långt komna, att det är möjligt

att någorlunda säkert bedöma deras framtida användningsmöjligheter. Här skall dock följande metoder nämnas. Frysmetoden, vilken innebär att vatten med låg salthalt avskiljes i form av is- kristaller. Hydratprocessen vid vilken man låter vattnet förena sig med något lätt kolväte t. ex. propan och bilda hydratkristaller. Dessa tvättas och sön- derdelas åter i propan och vatten, som dekanteras. Omvänd osmos (ultrafiltre- ring) innebär att man på det salthaltiga vattnet anbringar ett yttre tryck, som överstiger det osmotiska trycket, och på så sätt pressar vattnet igenom ett semipermeabelt membran, som hindrar saltjonerna att passera. '

Den mest intressanta utvecklade av- saltningsprocessen enligt den andra hu- vudmetoden — avskiljning av salt från lösningen _ är elektrodialysen. Liksom vid osmosmetoderna utnyttjar man sig här av membran. Reaktionskärlet inde- las i celler med väggar av omväxlande anjon- och katjongenomsläppliga mem- bran. Med hjälp av ett par elektroder lägges ett elektriskt fält vinkelrätt mot membranen och de positiva och negati- va saltjonerna vandrar i motsatta rikt— ningar. På så vis kommer varannan cell i reaktionskärlet att få en förhöjd salt- halt, under det att salthalten i mellan- liggande celler sänkes. Metoden kräver elenergi för sitt genomförande. Den kvantitet som åtgår per m3 vatten be- stämmes dels av den strömtäthet man arbetar med och dels av mängden salt man önskar bortföra. Energiförbruk- ningen stiger med strömtätheten, under det att anläggningskostnaden reduceras. Energiförbrukningen stiger också med den mängd salt man önskar avlägsna, och metoden har därför sina största förutsättningar, då det gäller avsaltning av bräckt vatten. Man behöver icke dri- va avsaltningen lika långt som vid des- tillation. Vid en optimal dimensionerad

Tabell 92. Vissa anläggningar i drift av elektrodialysiyp * ___—?P—"—é—__—

Tom Antal Största

kapa- Anläggning -citet- enheter enhet

maldysn

m3/dygn st Welcom (Sydafrika). . . 9 100 4 2 300 Buckeye (Arizona, USA) ........ 2 500 1 2 500 Webster (S Dakota, USA) ....... 1 000 1 1 000

anläggning för minskning av salthalten från t.ex. 5000 mg/m3 till 400 mg/m3, åtgår storleksordningen "5 kWh el/ms vatten. Liksom vid destillationsproces- sen utgör organiska föroreningar i va-tt- netiett problem med hänsyn till belägg— ningar (1).

I tabell 92 redovisas vissa anläggning- ar i drift av elektrodialystyp.

Till skillnad från destillationsproces— sen påverkaricke elektrodialysen vatt- nets halt av organiska föroreningar el- ler dess bakterieflora etc.

Till den andra gruppen av avsalt- ningsmetoder — borttagning av salt ur lösningen —— hör också jonbytarpro- cessen, som sedan länge använts för av- härdning av vatten och för totalavsalt- ning av vatten för ångpannor etc. För avsaltning av vatten för allmän distri— bution kan den ekonomiskt konkurrera endast då det gäller att nedbringa salt- halten med högst något eller några 100 mg/ma.

Kombination av avsaltning med annan pro- duktion

Av väsentlig betydelse för ekonomin hos de olika avsaltningsmetoderna är frågan om kombination med annan produktion. En möjlighet är att ut- vinna och tillvarataga salt. För de me- toder, som erfordrar energi i form av

värme, kan man lämpligen kombinera vattenproduktionen med produktion av elkraft. Med hänsyn till de stora för- delar detta innebär jämfört med sepa- rata avsaltningsanläggningar och vär- mekraftverk, skall denna senare möjlig- het något närmare beröras.

Ur termodynamisk synpunkt är det gynnsamt att utnyttja värme vid hög temperatur för kraftalstring via ång- turbiner. Värmeinnehållet vid låg tem- peratur däremot lämpar sig väl för avsaltningsändamål. Man kan sålunda uppnå en långt bättre total verknings— grad, om man kombinerar de båda pro- cesserna. I allmänhet gäller därför, att då man har stora behov av värme vid låg temperatur, så lönar det sig att kombinera med elproduktion. Jämför t. ex. mottrycksproduktionen vid städer- nas fjärrvärmeverk eller inom cellulo- saindustrin. För avsaltning behövs myc- ket stora effektbelopp, om man skall komma upp till anläggningar av en stor- lek som är av intresse för regional vat- tenförsörjning. Nukleära värmekällor torde vara att föredraga framför kon- ventionella i sådana fall.

Vid ett separat värmekraftverk med nukleär värmekälla, kan man räkna med att ca 176; av den utvecklade energin till- godogöres i form av elenergi, medan resterande % går förlorade, huvudsakli- gen med kondensorkylvattnet. Vid en kombinerad anläggning kan man t. ex. få ut % av energiproduktionen i form av elkraft, medan resterande % till störs- ta delen kan utnyttjas för avsaltnings- ändamål. Förhållandet kan illustreras med följande förenklade sifferexempel. Antag att man skall producera 300 MW1 el och samtidigt för avsaltningsändamål behöver 900 MW värme. Om man för denna produktion valde två separata anläggningar, skulle man behöva en

1 1 MW (megawatt) =1 000 kW.

atomreaktor för ca 900 MW termiskt för varje anläggning. Totala värmeeffek- ten blev sålunda 2 x 900 = 1 800 MW. Valde man istället att bygga en kombi- nationsanläggning, skulle man kunna klara sig med ca 1 200 MW i en enda reaktor, varav 300 MW åtgick för el- produktionen och 900 kunde utnyttjas för avsaltning. Genom kombinationen reduceras icke enbart den erforderliga reaktoreffekten. Även kostnaden per ef- fektenhet reduceras genom att man får en större reaktor och kan fördela de stora fasta kostnaderna på fler effekt- enheter. Till detta kommer att ångtur- binen vid en mottrycksanläggning kan göras billigare tack vare att den saknar lågtrycksdel och vissa delar av anlägg- ningen är gemensamma för kraftproduk- tionsdelen och avsaltningsdelen. Detta senare gäller t. ex. kondensorn. Vad som här sagts med utgångspunkt från nukle- ära värmekällor gäller i princip även vid konventionella sådana.

En ytterligare möjlighet till förbätt- rad ekonomi för en kombinationsan- läggning kan vinnas genom att utnyttja det förhållandet att vattenkonsumtio— nen i vårt land har sitt maximum un- der sommaren, under det att motsatsen gäller för elkonsumtionen och framför- allt för behovet av värmekraftproduk- tion i vårt av vattenkraft dominerade kraftproduktionssystem. Möjligheterna att lagra konsumtionsvatten bör också kunna ge vissa fördelar i samband med ett kombinationssystem. Hur stora vins— ter man kan göra genom här nämnda möjligheter till sammanlagring är svårt att uppskatta. Det må dock noteras att fördelarna delvis måste betalas i form av en mer komplicerad anläggning och/ eller högre driftkostnader.

Kostnader

Kostnaden för avsaltning av havsvatten eller bräckt vatten beror på en mängd

olika faktorer, varav en del är lokala. Här kan nämnas kvalitén på det salt- vatten man utgår ifrån, vattenbehovets storlek, bränslekostnaden och möjlighe— terna till kombination med annan pro- duktion. Det är därför omöjligt att läm— na någon entydig kostnadsuppgift. För att antyda storleksordningen skall i det följande refereras litteraturuppgifter rö- rande några i drift varande anläggning— ar, ett par projektstudier samt en ame— rikansk parameterstudie.

I Kuwait finnes, som nämnts, en destillationsanläggning för sammanlagt ca 25000 mS/dygn. Anläggningen är uppdelad på ett flertal enheter, som successivt tagits i drift under åren 1950—1960. Vattenkostnaden uppges (1) till ca 85 a 270 öre/ma,1 varvid den lägre kostnaden avser de senaste in- stallerade enheterna, som vardera kan producera ca 3800 ma/dygn. Vid an— läggningen produceras också elenergi.

Anläggningen på Aruba i Nederländ- ska Antillerna, som består av ungefär lika stora enheter som de mindre i Ku- wait, producerar vatten för ca 250 öre/m= (1), dvs. ungefär samma kost- nad som vid motsvarande enheter i Kuwait.

Amerikanska försöksanläggningar uppvisar kostnader av samma storleks- ordning. Sålunda uppges för Freeport och San Diego om vardera ca 3800 mål/dygn vattenkostnaden 225 öre/ms (5). Om San Diego-anläggningen kon- struerats för billigaste vattenproduktion och ej för experimentändamål, skulle den leverera ca 4700 mit/dygn till en kostnad av 160 öre/ms. Anläggningskost- naden för denna normaliserade anlägg- ning skulle bli 1 800 kr/ms/dygn. Sam- ma kostnad för vattnet ger den något mindre (1000 mål/dygn) elektrodialys- anläggningen vid Webster, om den nor-

1 Samtliga kostnader är omräknade till kr och öre under antagande av kursen 1 $ =5,18 kr

maliserades på samma sätt. De ameri- kanska experimentanläggningarna är avsedda för kombination med elproduk- tion. Priserna är baserade på bränsle- kostnaden 8 kr/Gcall.

För Tijuana i nordvästra Mexico har projekterats en avsaltningsanläggning med 6 enheter om vardera 45-000 mil/dygn, som successivt tänkes installe- ras under tiden 1966—1990 (8). Det har befunnits lämpligast att utnyttja avtapp- ningsånga från ett konventionellt ång- kraftverk om för närvarande 3x 75 MW. Kostnaden för avsaltningsanlägg— ningen beräknas till 1250 kr/ma/dygn exklusive överföringsanläggningar. Kost- naden för vatten beräknas vid anlägg- ningen uppgå till 82 öre/m3 in genom- snitt under den betraktade 25-årsperio- den. Härvid förutsättes att oljepriset är 5,7 kr/Gcal och att kostnaden för el- produktionen ej påverkas av kombina- tionen wmed vattenproduktion.

För ögruppen Key West utanför Flo- ridas kust har studerats .olika'möjlig- heter för tryggande av vattenförsörj- ningen" (9). Det billigaste alternativet har befunnits vara en anläggning för kombinerad el- och vattenproduktion och med en atomreaktor som värmekäl- la. En anläggning'för 50 MW el och 38000 mS/dygn vatten befanns lämpli- gast. Anläggningskostnaden för avsalt- ningsdelen exklusive överföringssystem för vattnet uppges" till 1 150 kr/m3/dygn. Vattenkostnaden under första driftåret beräknas till 115 öre/ma, varvid är att märka att belastningsfaktorn är endast 45 %.För de första 24 driftåren med en genomsnittlig belastningsfaktor av 66 %, blir vattenkostnaden i medeltal ca 84 öre/må. Projektet torde icke-kom- ma att förverkligas.

Ovanstående två projektstudier be- kräftar i- stort sett ett uttalande av Silver (3) att destillationsprocessen i sam— band med elproduktion nu kan fram-'

ställa färskvatten ur saltvatten till en kostnad av ca 75 öre/ma.

För framtida regional vattenförsörj- ning inom öresundsregionen räknar- man enligt uppgift med vattenkvantite- ter av storleksordningen 0,5 milj. mål/dygn. Avsaltningsanläggningar av sådan storlek finnes varken utförda eller projekterade. Amerikanska para- meterstudier täcker emellertid området från ungefär denna storleksordning och upp till ca 8 milj. ins/dygn (6, 7).

Här skall refereras ett exempel ur den senare rapporten (7). Exemplet av- ser en anläggning med lättvattenreak— tor om 1 500 MW termiskt, för produk- tion av 240 MW el och 0,64 milj. mS/dygn färskvatten. Av elproduktionen åtgår ca 40 MW för pumparbete m. m. i destillationsanläggningen. Totala an- läggningskostnaden exklusive överfö- ringssystem för el och vatten beräknas till ca 930 milj. kr, varav hälften belö- per sig på destillationsanläggningen (730 kr/mS/dygn). Priset på vattnet vid anläggningen blir 45 öre/mit, om kraf- ten värderas till 2,1 öre/kWh, vilket i rapporten anges vara lägsta kostnaden för kraft från ett »rent» kraftverk ved i övrigt samma villkor. Vattenpro- duktionen debiteras ett pris på ånga från kraftanläggningen motsvarande 4 kr/Gcal. Studien förutsätter att elnätet kan mottaga kraften under 95 % av ti- den och att vattenanläggningens belast- ningsfaktor blir 0,8. Kapitalets årskost- nad (ränta, avskrivning, försäkring, skatt) har förutsatts vara 7 %. Vid kapia talkostnaden 14 % på kraftdelen och 7 % på vattendelen blir på samma sätt vattenkostnaden 51 öre/ma. Man räknar med att en destillationsanläggning av denna typ och storlek skall kunna vara i drift 1968. Kostnaden för erforderligt forsknings- och utvecklingsarbete är icke inräknad i här lämnade uppgifter.

1 1 Gcal (gigak'alori) =1 miljon kcal.

Det förtjänar påpekas, att reaktorer av den typ och storlek söm förutsatts i ovanstående exempel, representerar en redan känd teknologi under det att av- saltningsdelen av anläggningen är ca 100 ggr större än den största som för närvarande finnes i drift. Som antytts pågår forsknings- och utvecklingsarbete, bland annat i USA (5) och Storbritan- nien (13).

Det exempel från den amerikanska parameterstudien (7), som refererats ovan, innebär ett turboaggregat om 240 MW netto. En förutsättning för de an- givna resultaten är givetvis att ett så stort aggregat kan utnyttjas i elförsörj- ningssystemet. För Sydvästsverige eller Öresundsregionen torde detta icke inne- bära några problem, vilket för övrigt följer av att beslut redan fattats om installation av ett konventionellt ång- kraftaggregat om ca 300 MW inom Syd- svenska Kraftaktiebolagets distributions- område. I sammanhanget kan nämnas att av de städer som rimligtvis bör ingå som huvudintressenter i en regional vat- tenförsörjning flertalet också är stora intressenter i Sydsvenska Kraftaktiebo- laget och täcker sitt elkraftbehov ge- nom detta företag. Anläggningen i exemplet är dimensionerad primärt för vattenproduktion. Skulle man önska ut- föra en anläggning för exempelvis större elproduktion och mindre vattenproduk- tion, så torde de tekniska problemen i samband med avsaltningsanläggningen minska. Ekonomin för vattenproduktio- nen är i hög grad beroende på det pris man åsätter elproduktionen. Den opti- mala fördelningen mellan el- och vat- tenproduktion påverkas också av detta pris.

De största anläggningarna enligt den refererade amerikanska parameterstu- dien (7) uppges kunna lämna 5 a 8 milj. nia/dygn till en kostnad av 26 a 38 öre/m3 och 4 000 ä 6 000 MW el å 0,8 åt

0,9 öre/kWh (7 % kapitalkostnad). För- utsättningarna är i stort sett desamma som i' exemplet ovan, med undantag av att en anläggning av denna storlek inte anses kunna komma i drift förrän år 1980. Enligt en annan källa "(6) skulle man med en sådan mammutanläggning kunna komma ned till vattenkostnaden 14 öre/ms vid elpriset 2,6 öre/kWh.

Sammanfattning och slutsatser

Intresset för. avsaltningsanläggningar är tilltagande på olika håll i världen och ett betydande forsknings- och ut- vecklingsarbete pågår. Kostnaderna för avsaltning sjunker allt efter hand som nya och bättre tekniska lösningar kom- mer fram. Storleksfaktorn är av avgö- rande betydelse för ekonomin. För den mest utvecklade och välkända avsalt— ningsmetoden, nämligen destillationen, vinnes åtskilligt i totalekonomi genom kombination med elproduktion. .Möj— ligheterna till samordning av en regions vatten- och elförsörjning bör "därför beaktas då avsaltning. av havsvatten jämföres med andra alternativ till färsk- vattenförsörjning. Med-hänsyn till möj- lig utveckling på avsaltningsområdet är det av värde att mer långsiktiga beslut fattas så sent som möjligt.

Iåtteraturförteckning och referenser

1. Desalination of WVater Using Conven— iional and Nuclear Energy. Technical Reports Series No 24. International Atomic Energy Agency. Wien 1964.

2. Desalination. Rapport till Internatio- nal Water Supply Congress & Exhibi- tion Stockholm juni 1964, av Y. Peter, Addis Abbeba.

3. British Activies in Desalination Devel- opment and Research. Rapport till Fe— deration of Technical and Scientific Associations International Meeting on Water Desalination, Milano april 1964, av R. S. Silver, Edinburgh.

10.

The experience of the United Nations Department of Economic and Social Affairs in the Field of Water Desalina— tion. Rapport till Federation of Techni- cal and Scientific Associations Inter- national Meeting on Water Desalina— tion, Milano april 1964. Saline Water Conversion Report for 1963. United States Department of the Interior, Office of Saline Water. Prospects for Sea-Water Desalination with Nuclear Energy, an Evaluation Program, av Young, Hammond och Spiewak, Oak Ridge National Labora- tory ORNL—TM—465. Januari 1963. An Assesment of Large Nuclear Pow- ered Sea Water Distillation Plants. A Report of an Interagency Task Group. Office of Science and Technology Exe- cutive Office of the President. Washing- ton mars 1964. . Preliminary Appraisal Report on a Sea

Water Desalting Plant in Combination with a Thermal Electric Plant at Rosa— rito to Supply Fresh Water for Tijuana, Baja California, Mexico. Prepared by United States Department of the In- terior in Cooperation with Secretaria 'de Recursos Hidraulicos de Mexico. De— cember 1963. . Engineering Study of Municipal and

Industrial Water Supply for the Flo— rida Keys. United States Department of the Interior, Office of Saline Water. Februari 1964. Feasibility Study of a Dual-Purpose

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

Nuclear Reactor Power Plant for the Florida Keys. Prepared for the US Atomic Energy Commission by Burns and Roe Inc. Mars 1964. Economics of Reactors for PoWer and Desalination. Av S. Baron, Burns & Roe Inc. Nucleonics april 1964. Nuclear Applications ta Saline-Water Conversion and their Economic Impli- cations. Av S. Baron, Burns & Roe Inc. Nuclear News—ANS april 1964. Brittisk utredning om vattenavsaltning. Notis i Teknisk Tidskrift 1964 häfte 12 sidan 311. Jordens vattenförråd. Notis i Teknisk Tidskrift 1964, häfte 22, sidan 604. Water Desalination in Developing Countries, United Nations, New York 1964, No: 64.II.B.5. Nuclear Reactors Applied to Water Desalting. Av Ramney, Carr och Ritz- mann, USA. Rapport P/220 FN:s tredje konferens om atomenergins fredliga användning, Geneve september 1964. Feasibility of Nuclear Reactors for Sea Water Distillation in Israel. Av Asch- ner, Yiftah och Glueckstern, Israel. Rap- port P/548 FN:s tredje konferens om atomenergins fredliga användning, Ge- néve september 1964. Nuclear Plants for Power and Saline Water Conversion. Tunisiska Atomener- gikommissionen. Rapport P/824 FN:s tredje konferens om atomenergins fred- liga användning, Genéve september 1964.

KAPITEL 26

Sammanfattande synpunkter

Utredningen har haft till syfte att utreda möjligheterna att trygga den framtida vattenförsörjningen i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. En primär uppgift har därvid varit att söka bedö- ma, vilka vattentillgångar som i fram- tiden lämpligen bör nyttjas att tillgodo- se de framtida vattenbehoven.

Som grund för utredningens plane- ring ligger dels de nuvarande vattenför- sörjningsförhållandena, dels antaganden rörande befolkningens utveckling och lokalisering, dels ock härifrån utgående antaganden beträffande det framtida vattenbehovet (kapitlen 3, 4 och 5).

Utredningens bedömanden rörande det framtida vattenbehovet har begrän- sats att avse tiden till omkring år 2000. Detta motiveras av de svårigheter som föreligger att med tillräcklig grad av sannolikhet förutse utvecklingen av de faktorer, som påverkar förhållandena. Då vattenbehovet kan antagas öka även efter den förenämnda tidpunkten, har de förslag till tekniska lösningar, som framlagts, dimensionerats med hänsyn härtill, d. v. s. tillmätts med relativt stor marginal.

Utredningen har låtit göra invente- ringar och kompletterande bedömningar av de grundvattentillgångar som kan vara av betydelse i de vattenförsörj- ningssammanhang det här gäller (ka- pitlen 7 och 17 samt bilaga C). Utred- ningen har även inventerat de ytvatten- tillgångar (inkl. Vättern och Vänern— Göta älv) som har tillräcklig kapacitet

för att komma ifråga för större regio- ner. Inventeringarna omfattar vatten- tillgångarnas nuvarande nyttjande för olika ändamål, deras kvalitet m.m. (kapitlen 8 och 17 samt bilaga D).

Sedan flera år tillbaka har det stått klart, att vattenförsörjningen inom många områden av Skåne icke kan ha- seras enbart på grundvattentillgångar utan ytvattentillgångar måste tagas i an- språk i allt större utsträckning. Detta är fallet bl. a. inom Malmö—Lundområ- det och Hälsingborg—Landskrona—Es- lövregionen. Ur teknisk-ekonomisk syn- punkt är det orealistiskt att söka tillgo- dose stora vattenbehov genom att ut— nyttja ett flertal grundvattentillgångar med var för sig ringa kapacitet. Utveck— lingen mot ett vidgat ianspråktagande av ytvatten gäller såväl större tätorter som industrin.

För Malmö—Lundområdet och Häl- singborg——Landskrona—Eslövregionen nyttjas numera bl.a. Vombsjön resp. Ringsjön som ytvattentäkter.

Utredningen har funnit, att vatten måste tillföras västra Skåne för att ur teknisk-ekonomisk synpunkt rimliga lösningar på de framtida vattenproble- men skall kunna erhållas samt att det därvid är ytvattentillgångar söm bör komma ifråga som vattentäkter".

Med hänsyn till belägenhet, kapacitet och vattenkvalitet är Lagans vattensy- stem med sjön Bolmen den vattentill- gång, som närmast bör utnyttjas för

västra Skånes framtida vattenförsörj- ning. Vättern är på lång sikt av stort intresse, men den del av vattentillgång— en i Lagans vattensystem som kan utta- gas för vattenförsörjningsändamål, är tillräcklig för betydande tid framåt.

Tre olika principlösningar'för' västra Skånes framtida vattenförsörjning har närmare studerats av utredningen, näm- ligen uttag av vatten från Bolmen (Bol- menalternativet, se kapitel 11—), uttag av vatten från Lagan vid Skogaby (Sko- gabyalternativet, se kapitel 12) Samt överledning av vatten från Lagan vid Traryd till Ringsjön (Lagan—Bingsjö- alternativet, se kapitel 13). Se även figu- rerna 113—117.

Ekonomiska och andra skäl (bl.a. ökad driftsäkerhet) talar för att trans- porten av vatten till Skåne sker i berg- tunnlar. De geologiska förutsättningar- na för anläggande av tunnlar på sträc- korna Bolmen—Hallandsås och Lagan (Traryd)-——Bingsjön är gynnsamma.

Skogabyalternativet är ur vattenkva- litetssynpunkt avgjort sämre än Bol- menalternativet och även sämre än La- gan—Ringsjöalternativet. Även kost- nadsmässigt är det förstnämnda alter- nativet på lång sikt ogynnsammare än de båda andra. Ej heller ur andra syn- punkter erbjuder detta alternativ några fördelar. Utredningen anser därför att uttag av vatten från Lagan vid Skogaby icke bör komma i fråga för Skånes vat- tenförsörjning. .

En jämförelse mellan Bolmen- och Lagan—Ringsjöalternativet (tunnelalter- nativen) visar följande. Vattenkvalite- ten i Bolmen är betydligt bättre än i Lagan, vilket talar för Bolmenalterna- tivet. Å andra sidan möjliggör "en ut- byggnad av en Lagan—Ringsjöanlägg- ning anslutning av regioner inom östra Skåne." Detta alternativ medger även överföring'av vatten till Vombsjön—— Kävlingeån. Köstnadsmässigt år de bä»

da alternativen (tunnelalternativen) lik- värdiga. Investeringsbehovet fram till sekelskiftet för dessa anläggningar, inkl. anordningar för transport av vatten till förbrukningsområdena, har beräknats till drygt 300 Mkr. Inget av alternati- ven.har sådana nackdelar, att det ena kan sägas ha ett bestämt företräde fram- för det andra. Utredningen förordar därför att båda alternativen blir före- mål för fortsatt utredning.

De framlagda förslagen till regionala vattenförsörjningsanläggningar för väst- ra Skåne är att betrakta som princip— förslag. Med hänsyn till att de största hehovenav vatten även i framtiden torde uppkomma inom Malmö—Lund— området, kan det enligt utredningens mening vara motiverat att vid det fortsatta utredningsarbetet undersöka förutsättningarna att lägga tunneln från Bolmen i en något östligare sträckning än principförslaget anger. Berggrundsförhållandena vid en östli- gare sträckning kan vara gynnsamma för att en tunnel framdrages betydligt längre söderut än principförslaget redo- visar. Vidare kan övervägas om icke vattenuttaget i Lagan—Ringsjöalterna— tivet bör förläggas till Bolmån' (sjön Exen) i stället för till Traryd. Vatten— kvaliteten i Bolmån är nämligen bättre än i Lagan.

Av de grundvattentillgångar inom västra Skåne som utredningen funnit anledning närmare studera tilldrar sig tillgångarna i Klippan—Ljungbyheds- området samt den s.k. Skivarpsström- men särskilt intresse. De förstnämnda kan vara av väsentlig betydelse för att klara de lokala vattenförsörjningspro- blemen i avvaktan på en lösning i stör- re sammanhang. Den senare kan vara betydelsefull för de närliggande sam- hällen som icke blir aktuella att ansluta till en större anläggning.

För Kristianstadsslätteu föreligger

risk att vattenbehoven år 2000 icke kan täckas genom grundvattenuttag. Samar- betskommittén för Kristianstadsslättens hydrolog' har i en preliminär rapport framhållit, att det erfordras långvariga observationer och detaljerade undersök- ningar innan något slutligt uttalande om grundvattentil-lgångarnas storlek kan göras. Utredningen anser det angeläget att dessa undersökningar kommer till stånd.

Storleken av de vattenmängder som kan behöva tillföras Kristianstadsområ- det blir beroende av resultaten av de nämnda undersökningarna. En översikt- lig bedömning av möjligheterna till och kostnaderna för uttag av vatten ur Ivö- sjön bör göras, varvid särskild vikt bör tilläggas industriintressena utmed Skrä- beån.

Utredningen föreslår vidare att pågå- ende grundvattenundersökningar inom Simrishamnsområdet intensifieras och att fältundersökningar inom Maglehems- området igångsättes.

”Beträffande övriga delar av sydöstra Skåne kan det i en framtid bli nödvän- digt att tillföra vatten från annat håll för såväl kommunala som industriella ändamål. Utredningen rekommenderar i detta fall att en översiktlig bedömning göres av förutsättningarna att uttaga vatten ur Vombsjön för infiltration på lämplig plats och transport därifrån till de delar av sydöstra Skåne, som kan behöva tillskottsvatten.

För att klara den framtida vattenför— sörjningssituationen för Osby—Lönsbo- da—Knislingeregionen kan i ett sena- re skede sjön Immeln tänkas utnyttjas som vattentäkt. Utredningen har låtit göra en särskild delutredning härom (kapitel 15). Immeln är den ytvattentill— gång in_om- nordöstra Skåne som har den bästa kvaliteten och bör-därför hål- las såsom reserv för-de samhällen, som nu nämnts. Enligtvutredningens mening

är det angeläget att de utbyggnader av vattenförsörjningsanläggningar som kommer att göras inom regionen under de närmaste 10—15 åren utformas så, att ett framtida samgående möjliggöres.

Möjligheterna för tätorterna och in- dustrierna i Halland att lokalt eller ge- nom närliggande vattentillgångar kun- na tillgodose sina vattenbehov varierar.

Varken för Kungsbacka, Laholm eller Falkenbergsområdet anser utredningen att några problem behöver uppkomma i fråga om den framtida vattenförsörj- ningen. I samtliga fall finns sålunda re- lativt närliggande vattentillgångar, på vilka försörjningen bör kunna baseras.

Vattenförsörjningssituationen för Halmstadsområdet liksom för Varbergs- området är besvärlig. I dessa fall bedö- mer utredningen åtgärder erforderliga i syfte att tillföra områdena vatten från längre bort belägna tillgångar.

Beträffande Halmstadsområdet har ut- redningen närmare undersökt fem al- ternativa projekt för en framtida regio— nal vattenförsörjningsanläggning, näm— ligen uttag av vatten ur sjön Unnen med vattenöverledning till Fylleån (l.), ur sjön Bolmen med överledning till Fylle- ån (2), ur sjön Bolmen direkt (3),'ur Lagan uppströms'Laholm (4) samt ur Ätran (5). Utredningen har funnit att projekt 1 närmast bör komma ifråga för Halmstadsområdets "vattenförsörj- ning. .

För Varbergsområdet diskuterar ut- redningen tre olika lösningar för en framtida regional vattenförsörjningsan- läggning. Enligt projekt 1 skulle vatten uttagas ur sjön Lygnern och i en led— ning utmed kusten ledas till Varberg. Projekt 2 innebär utnyttjande av en grundvattentillgång vid Ätran, medan enligt projekt 3 vattnetskulle tagas di- rekt ur Ätrans Utredningen anser att projekt 1 är att föredraga. En ledning

utmeddtusten lämpar sig väl för en sam— ordnad lösning på vattenförsörjnings- problemen för tätbebyggelsen inklusive fritidsbebyggelsen längs den del av norra Hallandskusten, som ligger mel- lan Lygnern och Varberg. Svårigheter föreligger för närvarande inom flera områden längs kusten, vilka i och för sig är lämpade för fritidsbebyggelse, att tillfredsställande lösa vattenförsörjning- en genom lokala vattentäkter. Särskilt stora är problemen inom kommunerna Värö och Löftadalen mellan Kungsbac- ka och Varberg, för vilka sålunda det av utredningen förordade projektet skulle bli till nytta.

I diskussionen har framförts möjlig- heten att utnyttja Vättern, Vänern eller Göta älv som vattentäkt för sydvästra Sverige. Av utredningen gjorda kost- nadsjämförelser visar dock att icke nå- got av dessa vattensystem utgör ett eko- nomiskt alternativ för Skånes och Hal- lands vattenförsörjning. Skulle emeller- tid väsentligt större vattenbehov behöva tillgodoses, än utredningen räknat med i de alternativ som avser Skånes vatten- försörjning, kan det dock i framtiden bli aktuellt att överföra vatten från Vät- tern söderut.

I ett särskilt avsnitt behandlar utred- ningen behovet av vattenvårdande åt- gärder och konstaterar att det är av be- tydelse att effektivt bevaka de stora vattentillgångar, som Vättern och Vå- nern—Göta älv utgör. Enligt utredning- ens mening talar starka skäl för att sta- ten därvid lämnar sin medverkan i form av bidrag till kostnaderna för vatten- undersökningar. Bidragen bör utgå i relation till det intresse som föreligger ut allmän synpunkt av att vattensyste- mens status icke försämras. Vad här sagts gäller även andra vattensystem än de nämnda, så'so'm Lagan och sjön Bol- men.

Ur allmänt vattenvårdande synpunkt anser utredningen det angeläget att åt- gärder snarast vidtages för att minska utsläppen av svårt förorenande ämnen från skogsindustrier och andra industri- er. För att stimulera till vattenvårds- främjande åtgärder har bl. a. diskuterats att i beskattningshänseende gynnsam- mare avskrivningsregler för investering— ar i vattenvårdande syfte skulle tilläm- pas. Om så icke anses kunna komma ifråga föreslår utredningen att statliga bidrag, förslagsvis i form av engångs- bidrag, under vissa betingelser utgår till lösande av industrins avloppspro— blem.

Utredningen har låtit utföra en be- dömning av jordbrukets och trädgårds- odlingens vattenbehov i Skåne. Av be- dömningen framgår att transport av vatten längre sträckor för bevattnings- ändamål av ekonomiska skäl icke kom- mer ifråga. Utvecklingen beträffande bevattningsanläggningar torde få anpas- sas efter kapaciteten hos närbelägna yt- vattentillgångar. I de av utredningen utförda översiktliga projekteringarna av regionala vattenförsörjningsanläggning- ar har därför ej räknats med någon leverans av vatten för bevattningsända— mål.

I ett avslutande avsnitt redogöres för det aktuella problemet om avsaltning av havsvatten och bräckt vatten (kapitel 25). Intresset för avsaltningsanläggning- ar är tilltagande på olika håll i världen och ett betydande forsknings- och ut- vecklingsarbete pågår. Kostnaderna för aVsaltningsanläggningar ställer sig för närvarande mycket höga. Genom kom- bination av el- och vattenproduktion kan dock avsevärda besparingar med därav följande minskade kostnader för framställning av renvatten ur saltvatten bli möjliga. Utvecklingen inom detta område anser utredningen därför bör följas med uppmärksamhet.

För att kunna förverkliga de lösning- ar till vattenförsörjningsanläggningar, som utredningen förordar, erfordras i många fall ett samgående mellan ett be- tydande antal intressenter (kommuner, industrier, olika intressegrupper). Den- na samordning kan'komma att te sig administrativt sett besvärlig. Emellertid är det här fråga om investeringar av be- tydande storleksordning, vilket skall va- ra till nytta under lång tid. Det är där- för angeläget att alla som har eller kan antagas få intresse i en anläggning även ges tillfälle att i: erforderlig utsträckning komma till tals vid dess utformning och" nyttjande. Olika samarbetsformer är därvid tänkbara, exempelvis kommunal- förbundzeller någon form av bolagsbild-

'försörjningsanläggningen för

ning med möjligheter att förvärva an- delar. Såsom ett exempel på samarbets- form redogöres i bilaga G för den inter- kommunala organisationen för vatten- sta-den Stuttgart med omnejd i Tyskland.

Utredningen. är medveten om att rea- liserandet av vissa av de skisserade för— slagen till tekniska lösningar även kan komma att skapa betydande vatten- rättsliga problem. För att underlätta tillkomsten av anläggningar av den stor- leksordning, varom här är fråga, kan därför en översyn av vissa vattenrätts- liga regler visa sig motiverad. Utred- ningen har icke haft anledning att när- mare ingå på dessa spörsmål.

BILAGA A

Uppskattning av fritidsbebyggelsens omfattning vid hallandskusten omkring år 1980'

Av byrådirektör B. Finnveden

Avsikten är att ange ungefärliga värden för fritidsbebyggelsens omfattning vid hallandskusten omkring år 1980. Osäker- heten i bedömningarna är mycket stor, bland annat på grund av att man icke ens i dagens läge känner det exakta antalet sportstugor vid hallandskusten.

Utgångspunkten för beräkningarna har varit fritidsbebyggelsens tillväxt un— der några år fram till 1962. Den årsvisa ökningen har kunnat uppskattas med hjälp av två olika källor, nämligen

a) B. Finnvedens licentiatavhandling från 1958: »Den dubbla bosättningen. Exempel från hallandskustens fritids- bebyggelse år 1955.» (Avhandlingens in- nehåll har i begränsad omfattning tryckts i Svenska Turistföreningens Års— skrift 1958, i Svensk Geografisk Års- bok 1960, i Plan 1961: 2). I denna un- dersökning koncentrerades intresset på sommarstugeägarna, vilkas antal angavs för varje församling längs hallandskus— ten. Eftersom en och samma person kan äga flera sportstugor, blev dessas antal något underskattat i undersökningen.

b) Fritidsutredningens inventering av fritidsbebyggelsens omfattning i Hal- lands län, avseende förhållandena år 1962. I inventeringen anges den unge— färliga tillväxten av antalet sportstugor under åren 1960, 1961 och 1962. De kommunvisa tillväxttalen framgår av ta- bell A. 1 och har kunnat bilda utgångs-

punkt för beräkningar av fritidsbebyg- gelsens omfattning i framtiden.

Genom jämförelser mellan fritidsbe- byggelsens omfattning år 1955 (enligt källmateriala) och år 1962 (enligt käll- material b) har det dessutom varit möj- ligt att beräkna den årsvisa ökningen av antalet sportstugor mellan åren 1955 och 1962. Dessa tillväxttal framgår av tabell A. 1 och kan jämföras med motsvarande tal för enbart perioden 1960—1962. Ef- tersom 1955 års värden för antalet sportstugor blev för låga i inventering— en, ger jämförelsen mellan 1955 och 1962 års källmaterial en något överdri- ven bild av fritidsbebyggelsens tillväxt vid hallandskusten. Detta framgår av tabellen, som visar högre årsvisa till- växttal för perioden 1955—1962 än för perioden 1960—1962 (1 579 stugor per år, resp. 1 154 stugor per är). överens- stämmelsen mellan de båda resultaten är emellertid överraskande god i fler- talet kommuner, varför man kan upp- skatta, att antalet sportstugor vid hal- landskusten under de senaste åren har ökat med mellan 1 100 och 1 300 stu- gor per år. Ökningstalen för de enskilda kommunerna är givetvis mera osäkra, men vid sammanslagning av kommu- nerna till större regioner utefter hal- landskusten är det möjligt att få fram någotsånär pålitliga värden för fritids- bebyggelsens tillväxt i regionerna.

Tabell A. 1. Antal sportstugor år 1955 och 1962 vid hallandskusten samt ökning per år . - av antalet stugor 1955—1962 och 1960—49623 '

. . ' ' | *-

Antal Ökning per år av antalet Kommun sportstugor stugor 19551 19622 1955—1962 1960—1962”- Karup .......................... 370 1 202 119 77 _ Laholms lk ...................... 503 1 161: *94 227 [ Eldsberga ....................... 151 258 15 6 * Halmstad ....................... 1 365 1, 890 _ 75 20 Söndrum ....................... '. 809 1 690 126 ., ..50 Harplinge ....................... 405 1 285 126 ' ' ”50 '- Årstad .......................... 111 407 42 > 50. ' ' Falkenberg ............. . ......... , 1 446 _ 1 900 , 65 _40 Morup..'........... ............. 235 800 81 33 Tvååker ......................... 271 900 90 ' 50 Träslöv .......... _ ..... . ......... 302 '610 44 . 33, Varberg ......................... 655 1 000 . '49 . 50 Lindberga ....................... 216 727 73 50 Veddige ......................... ' 137 403 38 _ Värö ............................ 141 500 51 67 .Löftadalen ....................... 941 1 870 . 133 100 Fjärås .......................... 100 ' 180 11 '15 Onsala .......... ' ................ '1 084 2 080 142 103 Särö ............................ 4 1 364 2 800 205 133 . Summa 10 606 21 663 1 579 1 154

”1 Enligt B Finnvedens lic-avhandling. 2 Enligt Fritidsutredningens inventering. 3 Inventeringarna år 1955 och år 1962 gjordes icke på exakt samma sätt, varför resultaten ej är

fullt jämförbara.

Hur fritidsbebyggelsen kommer att utveckla sig i framtiden är helt natur- ligt något som endast kan bli föremål för spekulationer. Utvecklingstenden- sen är beroende av ett flertal olika problemkomplex, av vilka några skall beröras i det följande.

Man kan förmoda att anskaffandet av en sportstuga är en något modebetonad företeelse. En ökning av fritidssektorn inom den privata ekonomien behöver därför inte medföra en motsvarande ök- ning av just fritidsbebyggelsens omfatt- ning. Sportstugeägandet skulle i stället i större eller mindre utsträckning kun- na ersättas av konsumtion av andra va- ror och tjänster inom fritidssektorn, såsom ett utökat hyrande av sportstugor i semesterbyar, fler utlandsresor, fler bil-ar per familj, fler husvagnar m. m. Den hittillsvarande tendensen beträffan-

de fritidsbebyggelsens tillväxt vid hal- landskusten skulle alltså kunna tänkas brytas. Något som emellertid talar emot denna tanke är att sportstugeägandet ännu ej kommit att omfattas i någon större utsträckning av de lägre inkomst- tagarna. År 1955 ägdes sålunda 39,5 % av sommarstugorna vid hallandskusten av personer, tillhörande socialgrupp I, som av hela rikets befolkning endast utgjorde 4,7 %. I ungefär motsvarande grad var socialgrupp III underrepresen— terad bland sommarstugeägarna. Det är visserligen troligt, att den sneda sociala fördelningen bland sommarstugeägarna något utjämnats sedan 1955, men fort- farande torde stora befolkningsgrupper ännu vara underrepresenterade.bland sommarstugeägarna. I takt med den. sti— gande levnadsstandarden förefaller det därför troligt, att antalet Sportstuge-

ägare kommer att fortsätta att öka. Sportstugeägandet skulle alltså enligt denna tanke kunna jämföras med bil— ägandet såsom detta befann sig för 10— 15 år sedan, då det ännu var tämligen ovanligt med bilar bland de lägre in- komstklasserna och då antalet bilar en- dast motsvarade 20—25 % av 1962 års.

Enligt ovanstående resonemang skul- le man alltså kunna antaga, att sommar- stugeägandet får en fortsatt social sprid- ning. Man skulle emellertid också kun— na förmoda, att det även får en fortsatt spridning i rummet. Med detta menas, att personer, bosatta på relativt långt avstånd från hallandskusten, exempel- vis i Mellansverige, skulle bli mera be- nägna att skaffa sig sommarstuga vid hallandskusten än tidigare. Avståndet mellan helårsbostaden och sportstuga skulle alltså kunna tänkas öka. Att något sådant skulle kunna inträffa, är något som bekräftas av den hittillsvarande utvecklingen. De som år 1930 hade som- marstuga vid hallandskusten, hade i allmänhet sin stuga belägen endast nå- gon mil från helårsbostaden. Sedan dess har medelavståndet hemort—sport— stuga visat en kontinuerlig ökning på så sätt, att personer, bosatta allt längre bort från hallandskusten, visat sig alltmer intresserade av att skaffa sig sommar- stuga där. Detta är troligtvis något som sammanhänger med det ökade bilinne- havet, som möjliggjort ett bättre utnytt- jande av stugan under året. I takt med den stigande levnadsstandarden förefal- ler det därför rimligt att räkna med att reseavståndet från hemorten till hal- landskusten blir allt mindre avskräckan- de från lett anskaffande av sommarstuga vid denna kust. Även detta förhållande är alltså något som talar för en fortsatt ökning av fritidsbebyggelsens omfatt- ning vid hallandskusten.

Något som däremot kan tänkas in— verka bromsande på tillväxten av an.-

talet sportstugor är bristen på dispo- nibel mark vid hallandskusten. Redan nu torde hallandskusten tillhöra de här— dast exploaterade fritidsområdena i lan- det. Frekvensen sommarstugor, beräk- nad som antalet stugor per kilometer kust (jämför tabell A. 3), är däremot för- modligen väsentligt högre än i andra kustområden med en mera rik tillgång på skärgård och vikar. I Halmstad, Fal- kenberg (utom Skrea församling) och Varberg, där antalet sportstugor uppgår till inemot 5000 stugor, torde just bris- ten på disponibla markutrymmen med— föra en väsentlig avmattning i sommar- stugebyggandet. Å andra sidan finns vid hallandskusten stora områden, där fre- kvensen sommarstugor är mycket låg. Dessa områden är många gånger ur bad- och naturskönhetssynpunkt klart överlägsna de hårdast exploaterade fri— tidsområdena. Man kan därför påstå, att stora utrymmen ännu återstår vid hallandskusten.

Vid sammanfattning av ovanstående allmänna resonemang kring fritidsbebyg- gelsens tillväxt vid hallandskusten kan sägas, att mycket tyder på en fortsattstor efterfrågan på sommarstugor vid kusten men att marktillgångarna kan tänkas ver- ka bromsande på bebyggelseökningen. En något mindre ökning av fritidsbebyggel- sens omfattning under perioden 1962— 1980 än enbart under perioden 1960— 1962 förefaller därför rimlig. Här har gissningsvis kalkylerats med en årlig ökning av antalet sportstugor under perioden 1962—1980 med något mindre än 1 200 stugor. Den antagna relativa ökningstakten gäller emellertid enbart för hallandskusten i dess helhet. Det blir givetvis stora variationer i tillväxt— takt mellan olika delar av hallandskus- ten. Vissa regioner, säsom områdena mellan Falkenberg och Varberg, och mellan Varberg och Kungsbacka,—”,där antalet sommarstugor är relativt lågt

Beräknad ökning

1962—1980

Kommun (k) Antal stugor Antal stugor

Region Församling (f) 1962 1980 Antal stugor Antal stugor per år I Karup k ............... 1 202 500 28 1 700 11 Laholm k .............. 1 161 800 44 2 000 III Eldsberga k, Halmstad st, Söndrum f, Harplinge f. 4 838 2 100 117 6 900 IV Steninge f, Eftra f ....... 692 1 100 61 1 800 V Falkenberg st, Stafsinge f 2 500 1 700 94 4 200 VI Morup f ................ 200 600 33 800 VII Tvååker f, Träslöv k, Var- berg st, Lindberg f ..... 2 710 2 600 144 5 300 VIII Torpa f, Ås f, Värö k, Fril- lesås f, Landa f, Ölme- valla f, Fjärås f, Onsala k 5 460 7 500 417 13 000 IX Hanhals f, Vallda f ...... 800 2 000 111 2 800 X Släp f .................. 2 100 2 300 100 4 400 Hela hallandskusten 21 663 | 21 200 | 1 178 | 42 900 i dagens läge, torde komma att exploa- ningar. teras kraftigt, medan nettoökningen av antalet sommarstugor i Halmstad och Varberg sannolikt blir ganska liten. I dessa båda städer liksom i Falkenberg, utom Skrea församling, torde man näm- ligen kunna räkna med en viss sane- ring av den nuvarande fritidsbebyggel- sen. Resultatet av olika överväganden för varje del av hallandskusten fram- går av tabell A. 2.

I tabellen har hallandskusten upp- delats i tio större regioner. Regionindel- ningen har uppgjorts i samråd med ut- redningen om sydvästra Sveriges vat— tenförsörjning. De mest osäkra värdena för antalet sportstugor år 1980 finns för städerna Halmstad, Falkenberg och Var- berg, där man kanske kan räkna med ett fortsatt byggande av sommarstugor men förmodlingen också med en omfattande minskning av det nuvarande stugbestån- det. I norra Halland kan på grund av närheten till Göteborgsområdet stora ök- ningar av antalet sportstugor väntas. De antagna ökningarna är dock mindre än vad man synes räkna med på regionpla- nekontoret för Göteborg med omgiv-

Enligt beräkningarna kan sålunda an- talet sportstugor vid hallandskusten år 1980 uppskattas till 42900, (1. v. 5. en ökning sedan 1962 med 21 200 stugor. Den årsvisa ökningen 1962—1980 har beräknats till något mindre än 1 200 stu- gor. Ökningstalen för olika delar av hal- landskusten kan jämföras med motsva-

Tabell A. 3. Antal sportstugor per kilo- meter kust vid hallandskusten åren 1962 och 1980 (år 1962 enligt Fritidsutredning— en, är 1980 enligt prognos)

Antal stugor per km kust

Region år 1962 år 1980

I ......... 150 213 II ......... 145 250 III ......... 95 135 IV ......... 49 129 V ......... 125 210 V1 ......... 15 62 VII ......... 50 98 VIII ......... 41 98 IX ......... 22 76 X ......... 84 176 Genomsnitt 60 118

rande tal för perioderna 1955—1962 och 1960—1962 enligt tabell A. 1.' '

Av tabell A. 3 framgår antalet stugor per kilometer kust i de tio regionerna. Värdena kan i viss mån sägas _vrsa den

.nuvarande och den beräknade. framtida "exploateringsgraden av hallandskusten.

De har därför kunnat vara till vägled- ning vid beräkningar av de möjliga marktillgångarna för "fritidsbebyggelse."

BILAGA B

Vissa synpunkter på Ringsjöns utnyttjande

Av civilingenjör K Norén

B.] Yttrande angående möjligheterna att använda Ringjön för anpassning av vat- tenuttagen för ett vattenverk vid sjön efter förbrukningens variationer vid en till- försel av vatten från Lagan

1.1 Vattenuttag

1.1.1 Vattenuttagets storlek Enligt lämnade förutsättningar skulle uttaget vid Ringsjöanläggningen uppgå till 3,325 kbm/sek. (andra och tredje decimalen angivna för att det vid för- delning på månad skall bli möjligt att räkna med enbart en decimal och få saldot utjämnat) år 2000, 5,07 kbm/sek.

Tabell B.]

Genomsnittligt uttag under månad i kbm/sek

Månad '2000 | 2020' IFramtid , Jan ........ 3,0 . 4,6 8,57 Febr ....... 3,2 4,9 8,89 Mars ....... 3,3 ' 5,1 9,11 April....-.. 3,2 4,9 - 8,85 Maj ........ 3,1 . 4,7 8,68. . ' Juni ....... 3,1 4,8 8,74 .Iuli......... 2,8 4,4 8,35_ ' Aug ....... 4,0 ' 5,9 10,07' - Sept. . . . . .. » 4,0 6,0' 10,18 ' Okt.-......., _3,7 5,6 _ .9,75 Nov ....... 3,5 5,3 9,41 ' 'Dec..'- ..... 3,0 41,6 '. 8,57 _ 1 Angivna värden baseras på resultatet av den statistiska bearbetning som redtwisas ika- pitel 4.3"(utredningens anmärkning). , '

år 2020 samt 9,1 kbm/sek. i en icke när— mare fixerad framtid. Angivna kvanti- teter skulle fyllas dels från Ringsjön med 1,1 kbm/sek. och dels från Lagan med 2,225 kbm/sek. år 2000, 3,97 kbm/ sek. år 2020 och 8,0 kbm/sek. i en ändå längre bort belägen framtid.

1.1.2 Vattenuttagels variationer under ciretl

Uttaget vid Ringsjöanläggningen skulle genomsnittligt under årets olika måna- der uppgå till i tabell B.1 angivna vär- den. '

1.1.3 Vattenuttagets variationer under månaden Månadsanpassningsmagasinet, d. v. 5. det magasin som erfordras för anpass— ning av uttaget efter vattenförbrukning- ens" variationer-under månaden, har en- ligt uppgift'i intet fall visat sig vara större än vad som'svarar mot vatten- förbrukningen under ett och 'ett halvt dygn. ' '

1.2 Förutsättningar ilRingsjöu'

1.2.1 Lovgiven reglering av Ringsjön Hälsingborgs, Landskronas 'oc-h Eslövs vattenförsörjning är för närvarande,-ba— serad på bland annat ett uttag av vatten från Ringsjön uppgående till 0,66'kbm/ sek. Bortlednin-gen av .vatten ur sjön liksom den reglering, som skall-. verk- ställas ,för att motverka» följderna: av

bortlednvingen, är fastställda i laga ord- ning.

Regleringen syftar 'till att så långt möjligt bibehålla tidigare rådande för- hållanden i sjön och Rönneå. Reglering— , ens utjämningspunkt är förlagd till Ringsjöns utlopp vid Sjöholmen, där ne— derbördsområdet uppgår till 388 kvkm.

1.2.2 Planerad bortledning från Ringsjön av 1,125 kbm/sek

Fråga har uppkommit att öka uttaget ur Ringsjön ytterligare och att samti- digt öka lågvattenföringarna i Rönneås nedre lopp vid Klippan, där nederbörds— området uppgår till 955 kvkm.

Dessa frågor, som änn—u icke är prö- vade av vattendomstol, skulle på ut- redningens nuvarande stadium innebära följande.

Till städerna skulle få bortledas högst 35,5 milj. kbm per är motsvarande i medeltal 1,125 kbm/sek. Året skulle räk- nas från den 1 maj till den 30 april.

Bortledningen skulle fördelas med ett uttag om 665000 kbm per vecka, mot- svarande i medeltal 1,1 kbm/sek., samt fri disposition av en vattenmängd om 780 000 kbm.

I Rönneå skulle säkerställas en lägsta vattenföring om 0,5 kbm/sek. vid Sjö- holmen eller under vissa närmare pre- ciserade förutsättningar vid Bollamöl- lan, samt 2,5 kbm/sek. vid Forsmöllan, som ligger omedelbart uppströms Klip— pan.

Regleringen skulle genomföras efter en tappningsställare med utjämnings- punkten mestadels förlagd till Fors- möllan.

Bortledningens omfattning samt stor— leken av de lågvattenföringar i Rönne &, som skulle säkerställas i framtiden, har bestämts med följande förutsätt- ningar beträffande Ringsjön.

Innehållande av vatten i Ringsjön måste ske med beaktande av bland an-

nat vattenstånden i Ringsjön, vilka i vad på regleringen beror skall begränsas till höjden + 54,20 m och under somma- ren till lägre vattenstånd. Höjden +_54,20 m utgör icke en, dämningsgräns, utan vattenstånden bestämmas av tapp- ningsställarens utformning samt tillrin— ningens variationer.

Gränsen + 54,20 ni har bestämts med hänsyn till bland annat ett antal utmed Ringsjöns stränder lågt belägna sommar- bostäder. . »

Tappningsställaren är så utformad, att medelvattenstånden normalt blir högre efter regleringen-"än i nutillståndet un- der sommaren fram till mitten av augus- ti. Under hösten sker en sänkning av medelvattenstånden, som normalt är måttlig, i medeltal maximalt något över 20 cm, och ligger på en nivå, där even- tuell skada torde vara obetydlig. Ensta- ka år som exempelvis lågvattenåren 1947 och 1959 blir sänkningen större, varigenom delar av sjöbotten (sand) torrlägges i Ringsjön. Vattenståndssänk- ningen år 1959 framgår av bifogad fi- gur E.1. På grund av den ringa tillrin- ningen bli vattenstånden även är 1960 låga. Se figur B.2.

1.2.3 Ringsjöns möjligheter till ökad bortledning Den bortledning, för vilken ovan redo- gjorts, torde icke nämnvärt kunna ökas, om icke magasinet i Ringsjön vidgas radikalt eller annan åtgärd vidtages, exempelvis överledning av vatten från annat nederbördsområde. Ett regleringsmagasin kan ökas såväl genom höjning av övre vattenstånden som sänkning av de lägre. Det torde icke vara möjligt att nämn- värt höja vattenståndet i Ringsjön över +54,20 m utan relativt stora skador. Vid en avsevärd höjning kan känsliga föremål och vissa jordområden beredas

3.2 & ååå— å EEE—es—eåååå 4 m äär.— ss så en så Ra.... skä—N svara. ».»ch

nm. && a..» vä”. %*.xth kw. &? x_h s..-Sax Den sök. *»...Xå QN En ägo—h En *HXEB. .x tum.. .es avsättas? toxi— bgmxt ink &%%wxwx t.o.xxx Mex—S Ävxxxähsgum tes.—&. tm the er,—Nå &» so xx» Quo %&XEek kan». En än (.a—xxx maksaa—%%. katanxksw xo.»— Rgtbxå ätit mrthåxtnk tu *QXEB. RN En $&?th bs s.åtkråmm. tamarin» & hä brunetts .ui/l utmätta. kåt.—å till Q—Gåxåvxbnukhh

så Å ååå-ååå...

' 'lllw.

å ueyd/M/uauou gay/_l Jag Jayaw _! pia/;

mahn

E:: % åa.—E å ångsåg—”Sa; .a. % Es..— uw & Nu #5 m..—.. är &...—SN nita? Qtek

....n så & wax. ut %& år? % te.x &. sen +tx££ en E 53% så. &»..kank .x Jema $$ h&xÅDuÖhxem—cx bxx—hä ägg RMK 53%.ng Q-Dxuk mnxxä köksbänk—&& % tu Quo vaxet?! &» se 36—qu .*?.Xåk kan. En åå t.o.xk mkxksuäxxx mätts—ten %& känt?—BA Mt./lk häktas—EP». &» ..»GhXå QN En tbxxokäkok hä . %QCQXÖÅRXMQX xQxa—hxhwk. &» bs btnxntbähx— ng %&??ng käns—kuben ( lllll t Px Ybåxäkbhkhm

a_k ås... _ 8 I.. ååå—slå... Ål xiilt

'...' VIM .... w & u-- .... El ... — "IIIII

...

ssvh

ua/w/au/WJW gay/J JM Ja,:aw ; PW

skydd genom invallning. Nyttan av en dylik åtgärd torde dock bli begränsad på grund av den ringa tillgången på överskottsvatten under en sammanhäng- ande lågvattenperiod som åren 1959 och 1960.

En sänkning av lågvattenstånden tor-* de vara tänkbara ehuru ej av sådan omfattning, att det skulle vara möjligt att påtagligt öka bortledningen. Även i detta avseende är det närmast perio- den 1959—1960 som är avgörande.

Det torde, som av det sagda framgår, icke vara möjligt att utnyttja Ringsjön för en väsentligt ökad vattenbortledning.

Ringsjöns magasin torde emellertid kunna effektivt utnyttjas i samband med överledning av vatten från annat håll, vilket skall belysas nedan.

1.3 Verkningar i Ringsjön 1.3.1 Utredningens begränsning

Det finns observationsmaterial bearbe- tat för undersökning av regleringens in- verkan från och med år 1935. Åren ef- ter 1943 är tillförlitligare än åren före.

Det har icke ansetts påkallat med en detaljerad undersökning för en längre period, utan beräkningen har inskränkts att omfatta den svåraste och längsta lågvattenperioden, nämligen 1959— 1960. Det har icke heller ansetts erfor- derligt att i detalj klarlägga erforderliga tappnings- och hushållningsbestämmel— ser, utan beräkningen har förutsatt, att hushållningen och fördelningen av Ringsjöns egen vattentillgång skulle vara densamma som i ett föreliggande förslag med bortledning av 1,1 kbm/sek. Man måste därför vara beredd på att beräk- nings'resultatet måste jämkas något vid detaljbehandling.

Undersökningen inriktas i första hand på det vattenbehov som angivits för år 2020. För år 2000 och för en bortom är 2020 liggande tidpunkt med en medel-

förbrukning av 9,1'kbm/sek. skall läm- nas jämförande uppgifter.

1.3.2 Vattenuttag år 2020 1.3.2.1 Magasin för anpass- ning av uttaget under året En jämn tillednwing av 3,97 kbm/sek. och ett uttag av de för år 2020 i ta- bell B.1 angivna månadsvärdena skulle —— under förutsättning att regleringen icke får medföra höjning av vattenstånd över höjden + 54,20 m —"— ha förorsakat de vattenståndsvariationer i Ringsjön under åren 1959—1960,-som redovisas på figurerna E.1—och B.2.

* Som synes skulle vattenstånden år 1959 ha höjts något på våren och som- maren samt sänkts från Och med mit- ten av september.

Det sagda gäller vid jämförelse med såväl de observerade vattenstånden som de beräknade vattenstånden vid bortled- ning av 1,1 kbm/sek. Maximala sänk- ningen i jämförelse med vattenstånden vid bortledning av 1,1 kbm/sek; infal- ler vid månadsskiftet november-decem- ber och uppgår till något över —8 cm".

Vattenståndet har beräknats sjunka till lägst + 53,07 m år 1959, vartill kom- mer en sänkning om ytterligare ca 2,2 cm för anpassning av uttaget efter må- nadsvariationerna. '

Under år 1960 skulle vattenstånden i jämförelse med vattenstånden vid bort- ledning av 1,1 kbm/sek. höjts genomgå- ende fram till månadsskiftet oktober- november. Detta kan betecknas som en övervägande fördel, emedan höjningen infaller på en ur natursynpunkt lämplig nivå.

Den höjning av vattenstånden på vå- ren och sommaren, som omtalats här- ovan i samband med 1959, skulle san- nolikt slå igenom många år och resul- tera i en höjning av vegetationsmedel- vattenståndet. Höjningens storlek 'i me- deltal per år är icke möjlig att avgöra

med mindre en representativ period genomräknas. Varje cm höjning kan be- räknas medföra markskadeersättningar med ca 50 000 kronor räknat i dagens penningvärde. Skadeersättningarna av- ser ett för all framtid gällande till- stånd.

Följderna av sänkningen på hösten är vanskligare att avgöra, då det icke en- bart är av teknisk och ekonomisk art utan även kan beröra naturen.

De ekonomiska och tekniska proble- men är att hänföra till minskad bruk- barhet av bryggor och båtplatser, even- tuell inverkan på befintliga intagsan- ordningar för Ringsjöns vattenverk m. m. De bryggor och båtplatser, som tillhöra sommargäster, torde ej utnytt— jas i full utsträckning vid denna tid på året. Det finns emellertid även några yrkesfiskare, som för sin utkomst äro beroende av sjön.

De nuvarande intagsanordningarna för Ringsjöns vattenverk är anpassade efter ett lägsta vattenstånd på höjden + 53,09 m.

Järnvägshron över Rönneå ligger på rustbädd med överkanten på + 52,84 m.

Vattenståndssänkningen år 1959 skul- de ur natursynpunkt innebära att ytter- ligare partier av botten (sand) komme att blottläggas i Ringsjön.

Frekvensen av de låga vattenstånd, varom det skulle kunna bli fråga är 1959, är mycket låg. Undersöknings- perioden innehåller ytterligare ett är, nämligen 1947, då vattenståndet blir verkligt lågt, dock ej fullt så lågt som år 1959. Även är 1947 skulle sänkning- en infalla på hösten, ehuru ej fullt så sent som år 1959 utan i mitten på no- vember.

1.3.2.2 Magasin för anpass— ning av uttaget under må- naden

Som redan nämnts erfordras ett må- nadsutjämningsmagasin motsvarande

vattenförbrukningen under ett och ett halvt dygn.

Häremot svarar en ökad reglerings- höjd, som på grund av variationer i sjöns yta är något olika vid ett vatten- stånd på höjden + 54,2 m och på höj— den + 53,1 m. Den rör sig omkring 2 cm.

1.3.2.3 Ökning av tilledning— ens storlek

Det är givetvis möjligt att undvika en sänkning av vattenstånden på hösten (jämfört med bortledning av 1,1 kbm/ sek.), om tilledningen tidtals ökas. Ett år som 1959 skulle en ökad tilledning från Lagan kunna nyttiggöras i Ring- sjön från och med den 1 maj. Erforder- lig ökning uppgår till 0,17 kbm/sek.. motsvarande en höjning av tillförseln från 3,97 kbm/sek. till 4,14 kbm/sek.

Vattenståndet + 53,09 m, d. v. 5. det vattenstånd efter vilket intagsanordning- arna är anpassade, skulle ej under- skridas om tilledningen ökades med 0,08 kbm/sek. från 3,97 kbm/sek. till 4,05 kbm/sek. Härvid har förutsatts, att vattenytan icke heller för anpassning av uttaget under månaden får sänkas under + 53,09 m.

Den ökade tilledningen och innehål- landet av denna i Ringsjön skulle med- föra en höjning av sommarvattenstån- den varje år, medan de djupa avsänk- ningar av vattenytan varom ovan talats skulle få en låg frekvens.

1.3.3 Vattenuttag år 2000

1.3.3.1 Magasin för anpass- ning av uttaget under året

En jämn tilledning av 2,225 kbm/sek. och ett uttag av de för år 2000 i tabell B.1 angivna månadsvärdena skulle med- föra variationer i Ringsjön under år 1959, som i stort överensstämmer med de för år 2020 på figur B.1 redovisade. Höjningen på sommaren skulle blivit en aning mindre. Sänkningen på hösten

skulle varit 2 cm mindre. Det lägsta vat- tenståndet skulle blivit + 53,09 m i stället för + 53,07 m år 2020.

1.3.3.2 Magasin för anpass- ning av uttaget under må- n a d e n

Månadsanpassningsmagasinets höjd skulle uppgå till ca 1,5 cm.

1.3.3.3 ökning av tilledning- ens storlek

Ökas tilledningen med 0,131 kbm/sek. från 2,225 kbm/sek. till 2,356 kbm/sek. eller avjämnat 2,36 kbm/sek., skulle det vara möjligt att undvika sänkning av de låga vattenstånd år 1959, som beräk- nats inträffa vid bortledning av 1,1 kbm/sek.

Vattenståndet + 53,09 m, d. v. 5. det vattenaVStånd efter vilket intagsanord— ningarna är anordnade, skulle ej behöva underskridas för anpassning av uttaget från månad till månad och under må- naden, om tillförseln ökats med 0,03 kbm/sek. till avrundat 2,26 kbm/sek.

1.3.4 Vattenuttag om 9,1 kbm/sek 1.3.4.1 Magasin för anpass- ning av uttaget under året En jämn tillförsel av 8 kbm/sek. och ett uttag per månad av de kvantiteter, som i tabell -B.1 angetts motsvara ett års- medeluttag av 9,1 kbm/sek., skulle krä- va ett magasinsintervall i Ringsjön, som i jämförelse med magasinet vid ett ut- tag om 1,1 kbm/sek. är ca 9 cm större, om det förlägges ovan +54,2 m, och ca 11 cm större, om det skapas genom lågvattenståndens sänkning. Det magasin, som erfordras för an— passning av uttaget under månaden, är vid ett uttag av 9,1 kbm/sek. nära dub- belt så stort som det magasin, som vid bortledning av 1,1 kbm/sek. skulle få fritt disponeras. Se under rubriken »Pla-

nerad bortledning från Ringsjön av 1,125 kbm/sek.».

Det lägsta beräknade vattenståndet i Ringsjön år 1959 vid bortledning av 1,1 kbm/sek., + 53,14 m enligt figur BJ, kan genom utnyttjande av det maga— sin om 780 000 kbm, som skulle få fritt disponeras, sänkas till +53,12 m. Det lägsta vattenståndet i Ringsjön vid ett uttag av i medeltal 9,1 kbm/sek. samt an- passning av uttaget efter variationerna från månad till månad samt under må— naden skulle bli ca + 53,0 m.

1.3.4.2 Magasin för anpass— ning av uttaget under må— naden Månadsanpassningsmagasinets höjd skulle uppgå till ca 4 cm.

1.3.4.3 Ökning av tilledning- ens storlek

En sänkning av de för år 1959 vid en för— brukning av 9,1 kbm/sek. beräknade låg— vattenstånden skulle kunna undvikas genom en ökad tillförsel om 0,23 kbm/ sek. Denna skulle kunna nyttiggöras i Ringsjön från och med den 11 maj.

Skillnaden mellan det magasin, som erfordras vid bortledning av i medel- tal 9,1 kbm/sek. för anpassning av ut— taget under månaden, (1,5.24'3,600' 9.41) 1220 000 kbm, och det magasin om 780 000 kbm, som skulle få fritt "dis- poneras vid bortledning av 1,1 kbm/sek., kan kompenseras genom 'en ökad tilled— ning om 0,025 kbm/sek.

Totala "ökningen skulle bli 0,250 kbm/ sek., d. v. s. tillförseln skulle ökas från 8 kbm/sek. till 8,25 kbm/sek.

Vattenståndet + 53,09 m, d. v. 5. det vattenstånd efter vilket intagsanord- ningarna äro inrättade, skulle ej behöva underskridas för anpassning av uttaget från månad till månad och under må- naden, om tillförseln ökas med 0,12 kbm/sek. till avrundat 8,12 kbm/sek.

B.2 Yttrande angående ' tillgången på överskottsvatten i Ringsjön för ökad bort- ledning till ett kommunalt vattenverk

2.1 Regleringsalternativ

En överledning av vatten från Lagan till Ringsjön och en i samband därmed ökad bortledning till ett kommunalt vat- tenverk torde påkalla en annan regle- ring av Ringsjön än den, som planerats för bortledning av 1,125 kbm/sek. En bättre hushållning med överskottsvat- ten kan därigenom bli möjlig. En be- stämning av tillgången på överskotts- vatten med utgång från regleringsre- sultatet vid den planerade regleringen torde därför ej innebära en överskatt- ning.

2.2 Gränsdragning för överskottsvatten

Fallhöjden i Lagan nedom Traryd (+ 125 m) är nära nog fullständigt till- varatagen för kraftproduktion. Fallhöj- den i Rönneå nedom Ringsjön (+ 54,0 ni) när rationellt tillvaratagen endast i Klippanverken. Varje kbmyatten, som finnes tillgänglig under; utbyggnads- vattenföri—ngen,, har redan. på denna grund störrevärde i Lagan än i Rönneå. Därtill kommer, ”att den till Ringsjön överledda vattenmängden måste pumpas i ett alternativ. _ 1 _ Det kräves därför _——_ givetvis med beaktande av att Rönneå alltid måste ha. tillgång till viss vattenföring _. en ekonomisk kalkyl för. att bestämma gränsen för överskottsvatten'i Rönneå. För att på utredningens nuvarande sta- dium. förenkla frågan betecknas här,- nedan som överskottsvatten endast vat-

ten, som kan tagas ur Ringsjön utan att vattenföringen i Rönneå understiger 0,5 kbm/sek. vid Bollamöllan och 14 kbm/ sek. vid Forsmöllan, motsvarande ut— byggnadsvattenmängdcn vid Klippan- verken.

2.3 Varaktighet av överskottsvatten

Varaktigheten av överskottsvatten un- der angivna förutsättningar uppgår för tjugoårsperioden 1943—1962 till de vär- den, som illustreras av figur B.3 och som framgår av tabell B.2.

2.4 Reservmagasin i Ringsjön vidjavbrott i vat- tentillförsel

Ett eventuellt avbrott i överledningen av vatten från Lagan till Ringsjön för- orsakar vid ett uttag av 2,8 kbm/sek. un- der ett dygn (utöver Ringsjöns 1,1 kbm/ sek.) en extra avsänkning av sjöns vat- tenstånd om ca 1,5 cm vid ett så lågt vattenstånd i sjön som + 53,09 m. .

Tabell B. 2. Varaktighet av överskottsvatten i Ringsjön 1943 — 1962 * .

Överskottsvatten Varaktighet kbm/sek , dygn

52 48 46 45 . 43*-. , . 41 4 40 33 36 331. 31 t 27 ., . 24 23

u......

».

qmmumayywmm—Ho omomowomomomoa

jr H

& å & *k 4: s- r s & ös & a % x t» at & k && äå &_ /Q

Varakf/ghef /' ayy/7

I

f'a'rufsJ/fn/hm fb'r åera'Å-n/ni '

E/hyg/b'n reg/erat?" fa?- baf'f/ea'n/by ay /,/ kbm/rek Som åwryka/fsm/zen få?/705 code:/* Var?/m, xm— ayfappa: /' Fån/765 mkr rad som en?/"07175-

/a'r aff f/Iqoa'aav en m/fen/a'r/Åzq /' a'” om 0,5 fråm/sek V/c'v' Bala/770700 ac:/7 # käm/Jek - V/o' Far:/»J/an.

Figur B 3. Varaktighetsdiagram för överskottsvatten i Ringsjön, som skulle kunna bortledas.

BILAGA C

Översiktliga bedömanden av kapaciteten m. ut. hos grundvattentill- gångar som kan vara av intresse för Skånes vattenförsörjning

C.1 Alnarpsströmmen

1.1 Orientering

Från Abbekås vid Östersjön till Lomma vid Öresund sträcker sig en ränna i kalkberget, den s.k. Alnarpsdalen (fi- gur C.1). Rännan är fylld med lösa jord- avlagringar och är därför inte topogra- fiskt märkbar. I Alnarpsdalen mynnar Lundadalen i trakten av Fjelie, ca 6 km nordväst Lund. Denna dal, som börjar invid Genarp, ca 1,5 mil sydost Lund, utbreder sig i nordvästlig riktning.

Grundvattentillgångarna i Alnarpsda— len är rikliga. Enligt de undersökningar som gjorts under årens lopp finns en vattendelare i närheten av Björkesåkra- sjön. Den del av grundvattenströmmen som rinner i nordvästlig riktning mot öresund brukar benämnas Alnarps- strömmen, medan den del som rinner i sydostlig riktning mot Östersjön vanli— gen kallas Skivarpsströmmen. I föreva- rande avsnitt lämnas en redogörelse för Alnarpsströmmen, som är den mer kän- da av de två grundvattenströmmarna. För Skivarpsströmmen redogörs i av- snitt C.2.

1.2 Geologisk översikt

1.2.1 Berggrunden Skånes berggrund framgår av figur C.7. Inom det område i sydvästra Skåne, som ligger sydväst om en linje från Sand- hammaren i sydöstra Skåne till Ålabo- darna cirka 8 km norr Landskrona, ut-

görs berggrunden av kalksten från krit— perioden. Under senare geologisk peri- od har urberget trängt upp genom kalk- stenen och bildat Romeleåsen. Alnarps— dalen är en sänka i kalkberggrunden. Bottenbredden hos dalen är ca 6 km och botten ligger ungefär 60 m under havsytan (figurerna C.2 och 0.3). Hur sänkan bildats är ej fullt klarlagt. Den antas emellertid ha tillkommit genom veckning eller förkastning av berggrun- den eller genom erosion av en flod, »Alnarpsfloden», som skulle avbördat Östersjöns vatten denna väg.

Lundadalens botten ligger omkring 30 m under havsytan. De båda dalarna är åtskilda genom en kalkstensrygg. Lun- dadalen antas ha uppstått genom pre- kvartär erosion av de lösa, föga konsoli— derade bergarterna inom den förkast- ningszon, som omsluter Romeleåsen hästskoformigt och som har sin minsta utbredning (ca en kilometer) under staden Lund. Därifrån breder dalen ut sig över kambrosiluren. Detta beror inte på att de sedimentära lagrens mäktig- het ökar, utan på att stupningsvinkeln hos de uppresta lagren minskar. Känne- domen om berggrunden inom Lunda- dalen är ofullständig.

1.2.2 Lösa avlagringar I Alnarpsrännans botten närmast kalk- berget påträffas ett lager av grus och rullsten. Vanligen övergår detta lager uppåt i finkornigare sediment, sand- grovmo-mo. Dessa lager antas vara av

Skala 1: 800 000 km lo | 0 nu 20 so 40 km bergytans nivdsiffror unglvu

Mmm...—_A—J meter under hovets m.v.y.

Figur C 1. Bergytans nivåförhållande i Alnarpsströmmen (särtryck ur Saenomi Liibeck Sexagenario 1937; Walo von Greyerz)

preglacialt ursprung och har på grund av läget i rännan skyddats mot inlands— isens åverkan. Lagren, som brukar kal- las för Alnarpssedimenten, har på vissa

ställen en mäktighet av upp till 70 m. De överlagras av leriga moräner eller moränleror med en genomsnittlig tjock- lek av 25 till 30 meter (figurerna C.2

mNN 'IDO

—--- Svedala kyrka —- Jernväg

—-———Jörnvöq

I | | I I nomulnollplan | | |

Höjdskalu |: soon

'.')0

—lDO

%. _g ån.—å 2- € ”$& %? EE :53 .se: XI ll Xl I | | l I |

Naturli rundvuttmstånd r__9*_e____

i Alnarpsströmmen vid Eksholm

Glacial och postglaclal

sand och lera

Källor 2

M

---llöjc&

Hovets mvy år 1900

mNN ' töngdskala 11200000 Figur C2. Tvärprofil genom Alnarpsströmmen (se figur C.] )

MN" Moa % o ä' 5 %” .. '5 B.? c ?. åå ;. 3 SQ :? +50 : EE il : .. H | || || | || II 0 : lll :! 8 | II II 2 l lvl " go % ea :

Lunds vattentäkt

15 = 3”

.; =. :a :.

g.: "|. % ”E' _:

- o.:v ' —

L Lax .3 .:; -'= 3- 2 3.25 o eo '; = » _. 2.0' . 7325. 2 0 _3 "O.—%,]; £.. % 2 v => ;; *'>.3'£=g :e = a ” ' :o _8 Inuit—. 6” m L n & -=o | U : n. o n 11 | > ., u x_EL || x, , __ _x # 905 || 1 a oct :?:.— ” | vi) :l; "l,! |xl_ n ' . ,

.uurl : V : g, :50

' | ' | | | I | | |

Havel; ny

år man

Kullaberg 40 50 60 70

m till Löngdskalu 11800000

Figur C 3. Längdprofil genom Alnarpsströmmen (jfr figur CJ)

och C.3). Sedimentlagerföljden inom Alnarpsdalen är dock icke alltid så re- gelbunden som här schematiskt fram— ställts. Inom de högre belägna område- na, såsom på Romeleåsens sluttningar

och angränsande områden, utgörs de lösa jordlagren i huvudsak av moräner och dåligt sorterat isälvsmaterial. över- täckningar med förhållandevis täta mo- ränlager gör att grundvattnet ursprung-

ligen var artesiskt. Numera har grund- vattenytan dock i allmänhet sänkts ge- nom ökade uttag.

Inom Lundadalen återfinner man inte samma relativt regelbundna uppbygg- nad som i'Alnarpsdalen.

1.3 Grundvattentillgång

Alnarpsströmmen bildas av den del av nederbörden som infiltreras i jordlage ren framför allt inom det vidsträckta fält av krossgrus, vilket täcker den från Romeleåsen åt väster utskjutande höjd- platån, det s.k. »backlandskapet». Fäl- tets ungefärliga utbredning framgår av figur C.1. Alnarps— och Skivarpsström- marnas huvudsakliga infiltrationsområ- de bar beräknats till ca 320 km2, varav ca 200 km2 uppskattas tillhöra Alnarps- strömmen. Enligt W. von Greyerz be- räknas Alnarpsströmmens kapacitet till mellan 400 och 500 I/s, motsvarande 12,5—16,0 MmB/år.

1.4 Grundvattenuttag

Alnarpsströmmen började utnyttjas i större sammanhang år 1901 genom att

Malmö då upptog en vattentäkt vid Gre- vie, cirka 3 km söder om Staffanstorp. Lunds stad anlade år 1907 ett vatten— verk vid Källby. Omkring år 1916 påbör- jade Lund djupborrningar vid Präst— berga och anlade ett vattenverk där är 1922.

Malmö och Lund har enligt vatten- domar tillstånd att ur Alnarpsströmmen uppfordra 10,6 Mms/år, varav på Malmös del kommer 9,2 Mma/år och på Lunds 1,4 MmS/år. Malmös uttag sker vid vat- tentäkten i Grevie. Stadens verkliga ut— tag under de senaste åren har enligt upp— gift uppgått till mellan 8,0—8,5 Mma/år. Lunds stad tar ut_ omkring 85 % av det lovgivna uttaget vid Prästberga och res- ten vid Källby.

Övriga större vattenuttag ur Alnarps- strömmen framgår av tabell C.1.

Till dessa uttag kommer uttagen för ytterligare ett flertal industrier och för ett stort antal lantgårdar. De nuvaran— de uttagen ur Alnarpsströmmen bedö- mes sålunda uppgå till sammanlagt mel- lan 12 och 13 Mm3/år.

För närvarande (1964) föreligger an- sökningarvhos Söderbygdens vattendom-

Tabell C.] Vattenuttag ur Alnarpsströmmen inom tätorter nordost Malmö (exklusive

Lund) Uppgivet unge- . . . . , , . - farligt uttag ”alger” Kommun, intressent (1964) g Anm. Mmalår Mm,/år Burlövs-kommun . _. Kommunen, totalt ......... . . ., . . " 0,22 0,18 (500 msld) Två vattentäk— " " ter, .varav den ena ; 300 mald Svenska Sockerfabriks AB ........... 0,33 —— f— . Lomma köping ' . . . .. ' Vid vattentäkt i Lomma ............. 0,18 0,18 (500,m3/d)_ Vid vattentäkt i Bjärred ............. 0,1 —l— Alnarpsinstitutet ............... : . . . 3 0,13 0,18 (500 ut'/d) Löddeköpinge kommun . . _ . . . g _ Löddeköpinge ....................... 0,05 _ » . Summa . 1,01 | ,— |

stol från bl. a. Lomma köping, Alnarps- institutet, Burlövs kommun och Svens- ka Sockerfabriks AB, Arlöv, om ökade grundvattenuttag ur Alnarpsströmmen.

För att söka klarlägga kapaciteten hos Alnarpsströmmen och hur den bör nytt- jas för vattenförsörjningsändamål har under år 1964 intressenterna i Alnarps- strömmen bildat ett samarbetsorgan »Samarbetskommittén för Alnarpsström- men».

1.5 Vattenbeeknn'enhet

Grundvattnet i Alnarpsdalen karakteri- seras bl.a. av en hårdhet om 16 a 18 tyska grader (huvudsakligen karbonat- hå—rd'het). Järnhalten är "4 a 5 mg/l och manganhalten 0,15 å 0,20 mg/l.

1.6 Alnarpsströmmens fortsatta nyttjande som vattentäkt

Genom sitt centrala läge i förhållande till tätortsbildningarna i sydvästra Skå— ne har Alnarpsströmmen stor betydelse som vattentäkt. Den ligger tämligen väl skyddad mot föroreningar. Dess bety— delse som en viktig länk i vattenförsörj- ningen kommer även framdeles att be- stå.

Utredningen har räknat med att nuva- rande uttag ur Alnarpsströmmen kom- mer att bibehållas. Huruvida uttagen kan öka's utan risk för saltvatteninfilt- ration kommer att undersökas av 'Sam- arbetskommittén för Alnarpsströmmen.

C.2 Skivarpsströmmen

2.1 Orientering

Utredningen uppdrog är 1963 åt Sveri— ges geologiska undersökning (SGU) att utföra dels en översiktlig utredning av de geologiska förutsätt-ningarna för ut- tag av vatten ur Skivarpsströmmen, dels

ett nndersökningsborrhål med prov- pumpning m. m.

Förevarande redogörelse utgör utdrag ur och sammanfattningar av SGU:s rap- porter, daterade i jnni och oktober 1964. Rapporterna är underteckna-de av stats- geologen K. Nilsson.

Nilsson anför:

>>Är 1911 publicerade geologen N. 0. Holst ett arbete vari han påvisade förekomsten av en nordväst—sydostlig sänka, Alnarps- dalen, i kalkberggrunden från Lomma vid Öresund till Abbekås vid Skånes sydkust. Holst ansåg att sänkan uteroderats av en stor, preglacial flod och att sedimenten i sänkan, Alnarpssedimenten, utgjordes av flodsediment som sedan täckts av istidens morän. Alnarpsdalens uppkomstsätt och sedimentcns karaktär har sedermera dis- kuterats i olika sammanhang. Den mest omfattade uppfattningen är numera att Al- narpsdalen utgöres av en gravsänka (Sor— genfrei) eller en synklinal, bildad genom nedböjning av kalklagren (Brotzen). Al- narpssedimenten anses av flertalet fors- kare vara interglaciala (avsatta under en isfri period mellan två istider)..

Sänkan som kan följas under öresund, nordöstra Själland och vidare åt nordväst har en medelbredd av 4—5 km medan bott- nen vanligen ligger 60 m eller något mera under havsytan. Topogra—fislrt är sänkan-ej märkbar p. g. a. utfyllning med jordlager. Dessas beskaffenhet är (i den svenska de- len av sänkan) bäst känd i den nordvästra delen (Holst 1'91'1, Mohr'én i Ekström'19'53). Där utgöres jordlagren i princip av (från botten): 1) grovkorniga sediment, uppåt allt finkornigare och successivt övergående i lera. Dessa sediment (Alnarpssedimenten) har en mäktighet av ibland bortåt 70 m. ' De överlagras i stort sett av 2) leriga morä-

ner eller morånleror, 10—160 111 mäktiga. Alnarpssedimenten är p. g. a. sitt nedsänkta läge starkt vattenförande. Grundvattnet är artesiskt, ofta med tryckhöjder över mark- ytan.»

Som även nämnts i bilaga 0.1 har .ti- digare undersökningar visat att en grundvattendelare finns i närheten av Björkesåkrasjön. Grundvattnet avrinner dels åt nordväst (Alnarpsströmmen), dels åt sydost (Skivarpsströmmen). Vat—

tenföringen i Alnarpsströmmen har be- räknats till ca 500 l/s.

De geologiska och hydrologiska för- hållandena är således någorlunda väl kända beträffande Alnarpsströmmen. Motsvarande kännedom om Skivarps- strömmen saknas.

2.2 Geologisk översikt

2.2.1 Berggrunden Romeleåsen är uppbyggd av urberg (gnejs och granit), som går i dagen på ett flertal ställen. Mot sydväst faller ur- bergsytan snabbt och täcks av yngre, se- dimentära bergarter med stor mäktig- het (att döma av seismiska undersök- ningar påträffas urberget i Skivarps- trakten först på ca 6000 m djup). De sedimentära bergarterna är till större delen avlagrade under jordens medel- tid, mesozoikum. Närmast sydväst om Romeleåsens urberg följer i två smala band kågerödssystemets (trias) och ju- rasystemets bergarter. Dessa som består av leror och leriga sandstenar är endast påträffade i enstaka borrningar, varför utbredningen får anses som ganska okänd. Lagren är brant uppresta, efter- som de deltagit i höjningen av Romele- åsen under krit- och tertiärperioden. Av samma orsak har även de därnäst föl- jande äldre kritsedimenten en viss la- gerstupning och förekommer i ett band invid Romeleåsen. Dessa sediment bc- står huvudsakligen av sandstenar och kalkstenar, delvis leriga.

Inom den helt dominerande delen av området (området : den yta som inne- slutes av grundvattendelaren enligt figur CA) uppbygges berggrundens. översta del av kalksten tillhörande kritsystemets yngsta avdelning, danien. Kalkstenen är i allmänhet finkornig och tät samt ibland impregnerad med kiselsyra som en övergång till de ofta förekommande flintbankarna. Särskilt de övre delarna

av kalkstenen är ofta sprickiga och har då god vattenföring.

2.2.2 Berggrundsytans morfologi Området nuvarande berggrundsrelief är ett verk dels av erosion i tertiär och kvartär tid, dels av tektoniska rörelser under tertiär. Som en erosionsföreteelse får man t.ex. fatta den dal som från Rydsgårdstrakten sträcker sig mot väs- ter och utmynnar i Alnarpsdalen. En liknande dal, Lundadalen, har lokali- serats strax nordväst om området. I bå- da fallen torde erosion ha gynnats av förekomsten av relativt okonsoliderade sedimentära bergarter. Som nämnts i inledningen är Alnarps— dalen tektoniskt betingad. Om den ut- gör ett mellan två förkastningslinjer nedsjnnket parti (gravsänka) eller bil— dats genom veckning och nedböjning av kalklagren (synklinal) kan än så länge ej avgöras. På Själland har man påträf— fat gammaltertiära lager i Alnarpsdalens botten. Det anses fastställt, att dalen bil- dats under tertiär.

2.2.3 K vartära avlagringar

Jordtäckets genomsnittliga mäktighet är betydande. De största jorddjupen finns i Alnarpsdalen (flerstädes över 100 m), medan djup på 30—50 m är vanliga i resten av området. Jordlagrens upp- byggnad är vanligen synnerligen kom- plex med flera moränbankar mellanlag- rade av sediment av varierande grovlek.

Genom interpolering mellan de bäst kända borrningarna har sektioner upp- rättats för Alnarpsdalens södra del. Ett studium av sektionerna visar följande principiella lagerföljd: överst morän (lokalt överlagrad av torv, lera eller grövre sediment), därnäst sediment samt närmast berggrunden morän (lokalt nn— derlagrad av sediment).

75," nu

2.3 Grundvattenförhållanden

Undersökningsområdets geologiska upp- byggnad med svårgenomsläppliga lager, växlande med mera genomsläppliga, ger goda förutsättningar för uppkomsten av flera grundvattenmagasin och grundvat- tenhorisonter.

De viktigaste av dessa befinner sig i kvartärens undre delar samt översta delen av kritberggrunden och utgör den

Figur C 4. Översiktskarta över Skivarpsströmmen

SKIVARPSSTRÖMMEN

llll Vattendelure —————— Nivdkurvu för grundvattenständ x— Strömlinie för den undre

grundvonenhorisonten

_ xx

egentliga Skivarpsströmmen. Upprättade vattenståndskurvor visar i stort ett mot kusten jämnt fallande förlopp. Kurvor- nas inbuktning i Alnarpssänkan är mar- kant och anger att de vattenförande lag- ren där har bättre vattengenomsläpplig- het än jordarterna vid sänkans sidor. Ett vidare studium av kurvorna visar.

a) En regelbunden kurvbild finns längs Alnarpsdalens sydvästsida. De geo-

logiska profilerna från samma område är mycket lika från borrhål till borrhål.

b) Betydande oregelbundenheter i vattenstånd konstateras inom ek. bl. (ekonomiska kartbladet) Marsvinsholm. Dessa har sin motsvarighet i starkt va- rierande lagerföljder i borrhålen.

c) Vattendelaren mot Alnarpsström- men sträcker sig från Börringesjön över Björkesåkrasjön mot Romeleåsen. Vat- tendelarens högsta parti ligger på en nivå av ca + 40 m.

Även om flertalet borrade brunnar når ned i Skivarpsströmmen förekom- mer sådana som tar sitt vatten ur ytli- gare horisonter. Dessa senare brunnar har i vissa delar av området högre vat- tenstånd än Skivarpsströmmens brun- nar, i andra delar lägre. I närheten av vattendelaren, t.ex. vid Börringesjön och Björkesåkrasjön, har Skivarpsström- mens brunnar en vattennivå av ca + 40 m (vanligen 25—35 m under markytan) medan grundvattennivån för ytterligare brunnar ligger vid ca +55 51 +60 111 (vanligen mindre än 10 111 under mark- ytan). De källor som finns i närheten av grundvattendelaren får därför anses sammanhänga med ytliga grundvatten- horisonter.

Längre åt sydost mot Vemmenhög— Skivarpstrakten är förhållandena delvis annorlunda. Skivarpsströmmens brun- nar har vanligen det högsta grundvatten- ståndet och är ofta självrinnande med iryckhöjder ca 1 m över markytan. De ytligare brunnarnas vattenstånd ligger också relativt högt (vanligen mindre än 5 m under markytan). Ett mindre an— tal källor bryter fram i terrängens läg- re delar. Huruvida källorna härrör från Skivarpsströmmen eller mera ytligt grundvatten är för närvarande svårt att avgöra. Brunnsborrningarnas lagerfölj- der utvisar som tidigare framgått före- komsten av svårgenomsläpplig morän-

lera (morän I) över Skivarpsströmmens vattenförande sediment.

Det geologiska materialet är dock ofullständigt och det är fullt tänkbart att luckor förekommer i morän I med möjlighet för Skivarpsströmmen att bil- da källor. Frågan om källornas ursprung är av stor betydelse vid bedömningen av Skivarpsströmmens vattenföring.

Huvuddelen av infiltrationen till Skiv— arpsströmmen sker troligen i områdets norra del (ek. bl. Häckeberga) samt på och intill Romeleåsen. Infiltrationens storlek och därmed Skivarpsströmmens vattenföring kan inte för närvarande fastställas. Varken direkta mätningar av infiltrationen eller omfattande test- pumpningar i Skivarpsströmmen har utförts. En uppfattning om storleksord- ningen av infiltrationen kan man få genom att tillämpa danska beräkningar gällande nordöstra Själland. I detta om- råde anses infiltrationen vid maximalt vattenuttag uppgå till ca 100 mm/år. Vid överförande av detta värde till Skivarps- strömmens område kan man förutsätta ungefär samma nederbörd och avdunst- ning samt en någorlunda likartad geolo- gisk uppbyggnad av de båda områdena. Under förutsättning att vattenuttaget vore maximalt skulle således även inom Skivarpsströmmens område föreligga en infiltration av ca 100 mm/år. På en yta av ca 300 km2 (Skivarpsströmmens om- råde) skulle man i så fall erhålla ett grundvattentillskott av 30 Mm3/år eller bortemot 1 ina/s. Närmare till hands ligger det emellertid att jämföra med förhållandena i Alnarpsströmmen. Vat— tenföringen i denna har vid Malmös och Lunds vattentäkter beräknats till 16 Mins/år (Ekström 1955). Vattentäkternas influensområde är inte exakt känt men torde vara ungefär lika stort som Skiv- arpsströmmens område. Uttaget vid vat- tentäkterna är nästan maximalt. Beräk— ningen skulle således innebära en ge—

nomsnittlig infiltration av drygt 50 mm/år. Med tanke på likheterna i geo- logisk uppbyggnad förefaller det rim- ligt att räkna med samma värde för Skivarpsströmmen, vilket betyder att dennas vattenföring vid maximalt ut- tag ur hela strömmen skulle uppgå till ca 15 Mma/år. Det nuvarande uttaget är avsevärt mindre. Som en grov gissning skulle kunna antagas att minst 3/4 av hela grundvattenförbrukningen härrör från Skivarpsströmmen och återstoden från ytligare grundvattenhorisonter. Den största förbrukaren är Skurups köping med ett årligt uttag av ca 0,25 Mms.

För en obetydlig infiltration inom om- rådet med nuvarande vattenuttag talar de mätningar av grundvattnets tritium- halt som utförts. Mätningsserien är än- nu ej slutförd men de hittills erhållna (preliminära) värdena talar för att grundvattnet innehåller högst någon procent aktivt nederbördsvatten.

Tritiumhalterna visar att Skivarps- strömmen och delvis även de ytligare grundvattenhorisonterna utgör fyllda magasin, som för närvarande erhåller endast obetydliga tillskott genom infilt- ration.

Hur är då de praktiska möjligheterna för ett vattenuttag av samma storleks- ordning som den nuvarande pumpning- en ur Alnarpsströmmen? De nuvarande brunnarnas specifika kapacitet är i sammanhanget av visst intresse. I redo- görelsen har medtagits en förteckning över 32 brunnar. För varje brunn anges djup, dimension och specifik kapacitet.

Den geografiska fördelningen av »go- da» och »dåliga» brunnar ger icke be- lägg för att någon del av Skivarpsström- mens område skulle vara avgjort gynn- sammare än någon annan. Det förefal- ler emellertid i stort sett som om de mest givande brunnarna är belägna från Skurup åt sydost samt från ö Vemmen- hög ned mot Hörte.

Sammanfattningsvis kan sägas, att även om mera data måste införskaffas genom provborrningar och provpump- ningar, goda möjligheter synes förelig- ga för en betydande ökning av vatten- täkterna i Skivarpsströmmen.

2.4 Borrningens utförande

Resultaten från undersökningsborrning— en (i fortsättningen betecknad D 25) redovisas i det följande i sina huvud- drag. Vissa undersökningar av grund- forskningskaraktär beträffande borrkär- nan är dock ännu ej avslutade. Det gäl- ler i första hand lermineralernas be- skaffenhet, mängden mikrofossil samt halterna av skilda spårelement.

Resultaten av dessa undersökningar kan väntas spela en viss roll för den geo- logiska tolkningen av själva borrkärnan men framför allt vara av betydelse ur metodisk synpunkt vid fortsatta under- sökningar. Kemiska undersökningar och tritiumbestämningar av tagna vatten- prover är ej heller slutförda.

Borr-hålet har utförts vid Tofthögs gård några kilometer väster om Skivarp (figur C.4). Val av plats sammanhäng- de bl.a. med att framkomna data an- tydde, att i området Ö Vemmenhög— Tofthög fanns Alnarpsdalens mest ned— sänkta partier och därmed troligen ock- så dalens mest fullständiga kvartära la- gerföljd.

Förutsättningarna innebar vidare 3) att borrningen endast skulle genomgå de kvartära lagren och avslutas så snart bergytan säkert konstaterats (den kvar- tära lagerföljdens mäktighet uppskat- tades till ca 100 m), b) att provtagning- en i jordlagren i möjligaste mån skulle ske kontinuerligt genom upptagning av jordkärnor om ca 1 m längd, c) samt att borrhålsdiametern skulle vara 200 mm till ca 50 m djup och därefter 150

mm. Orsakerna härtill var provtagning— ens art samt planerna på provpumpning efter borrhålets avslutning.

Borrningen har utförts av Svenska Diamantbergborrnings AB.

2.5 Lagerföljd

Berggrundsytan anträffades först på 95,5 m under havsytan, vilket är det lägsta värde som noterats för berggundsytan i Alnarpsdalen. Marknivån vid borr- håle-t ligger på ca + 15 m. Att döma av de hundratals borrningar som utförts i Alnarpsdalens svenska del ligger dess botten i medeltal 60—65 m under havs- ytan.

Som tidigare framhållits utgörs de lösa avlagringarna i södra Alnarpsdalen i princip av morän närmast berggrun- den, därpå sediment och Iöverst åter mo- rän. Lagerföljden i Tofthögsborrningen är mera komplicerad. Minst tre morän- bankar har genomborrats; däremellan förekommer sediment, vilka också an- träffats överst och underst i profilen.

a) Sedimenten 0—6,4 m är av vari- erande grovlek (mest sand och grus) och har avsatts mer eller mindre i sam- band med den sista landisens avsmält— ning.

b) Avlagringarna 6,4—35,8 m består av moränbankar åtskilda av några me- tertjocka lager av sediment.

c) Sedimenten 35,8—63,1 m består överst av lera som nedåt är varvig med delvis störd, delvis ostörd skiktning. Mellan 51,5 och 60,5 m påträffades sand, grus och sten. Mellan 60,5 och 63,1 fanns finkornigare skikt, vilka av bergartsför- delningen att döma förefaller vara när— mare knutna till underlagrande morän.

d) Denna morän anträffas mellan 63,1 och 72,7 m. Den innehåller överst flera sedimentskikt men är nedåt hård och homogen.

6) Från 72,7 till 74,3 m förekommer lera samt därunder grovkorniga sedi—

ment (sand, grus, sten och mindre block) till 80,5 m.

f) Från 80,5 till 107,2 111 uppträder en moränbank som i de översta 20 m är utomordentligt homogen och hård. Från 100 m och nedåt är moränen lö- sare och innehåller en del moskikt.

g) De kvartära lagren avslutas mot kalkytan mellan 107,2 och 111,0 m av finkorniga sediment, huvudsakligen mo och mjäla. De nedersta 0,8 m består av kalk— och flintblock, mellan vilka fin- material sedimenterat.

h) Som avslutning borrades 2 m (111,0—113,0 m) i berggrunden som ut- göres av kalksten och flinta tillhörande kritans yngsta del, danien.

216. Grundvattenförhållanden och provpump- ningar

Som framgår av C.2.5 förekommer i profilen dels täta jordlager såsom mo- ränleror och sedimentära leror, dels mer eller mindre genomsläppliga skikt av grövre sediment som sand och grus m.m. Det är därför naturligt att man har flera grundvattenhorisonter med olika grundvattenstånd.

Nilsson anför i redogörelsen:

»I de övre sand- och gruslagren ned till ca 4,5 m djup förekommer grundvatten med en fri vattenyta som vid tidpunkten för borrningen (januari månad) befann sig 1,2 m under markytan.

I gruslagren mellan 21,5 och 24,8 m på- träffades grundvatten med mycket obetydlig tillrinning.

Nästa grundvattenhorisont av betydelse befinner sig i de grovkorniga sedimenten mellan 42,5 och 60,5 m. Grundvattnet är artesiskt med en tryckhöjd av 1,2 m över markytan. En kortvarig provpumpning un— der 5 timmar företogs med jordborrören på 54,5 m djup. Pumpkapaciteten var 12 1113 per timme. En del finmaterial medföljde det uppumpade vattnet. Finmaterialhalten minskade successivt under pumpningen. Un— der de 4 första timmarna sjönk vattenstån- det 18,7 m men steg under den sista tim-

men 0,2 m, sannolikt på grund av att tillför— selvägarna för vattnet rensades från fin— material under pumpningens gång. Något fortvarighetstillstånd nåddes inte; vid fort— satt pumpning skulle vattenståndet troligen fortsatt att stiga tills jämviktsläge inträtt. Observationer i grundvattenståndet utför- des under pumpningen i två närbelägna borrbrunnar, betecknade D22 och D20. D 22 ligger ca 20 m öster om undersöknings— borrhålet D 25 och har enligt uppgift ned- förts 42,8 m genom morän till ett sand- lager. D20 är beläget ca 250 m öster om D25. Enligt uppgift består de genombor- rade jordlagren av moränlera till 43 m därefter sand och mo till 81 m. Vattenstån- det i brunnarna D22 och D20 påverkades ej av pumpningen i D25, vilket talar för en dålig hydraulisk förbindelse mellan de nämnda brunnarna.

Under den fortsatta borrningen anträffa- des nästa grundvattenvåning i sedimenten mellan 74,3 och 80,5 m. Även detta grund— vatten var artesiskt med en tryckhöjd ca 1,2 m över markytan. Borrningen fort- sattes för att utröna om ytterligare grund- vattenhorisonter av någon betydelse skulle påträffas i de lösa avlagringarna. Så sked- de emellertid inte; efter borrning genom den homogena moränleran mellan 80,5 och 107,2 m anträffades finkorniga sediment med obetydlig vattenföring ned till kalk- ytan. Det är möjligt att man genom fort- satt borrning några tiotal meter ner i kalk- stenen skulle fått betydligt ökad vatten- föring men en sådan borrning föll utanför undersökaingsprogrammet. För att utföra den planerade provpumpningen slogs i stål— let jordborrören upp till nivån 78,3 m i närmast ovanförliggande grundvattenhori- sont. En förberedande pumpning utfördes den 29/5. Efter en kraftig insug'ning av finmaterial från djupare nivåer stoppades pumpningen och borrhålet fylldes med singel upp till 77 m djup. Pumpningen ut- fördes på nytt mellan 1/6 och 3/6 med en pumpkapacitet av 27,5 m3 per timme. Grundvattenståndet sjönk snabbt till 6,5 m, varefter det höll sig konstant frånsett en svag tendens till stigning den 3/6, vil- ken troligen berodde på att tillförselkana- lerna så småningom rensades upp. Den pumpade vattenmängden motsvarar en spe— cifik kapacitet av ca 4 1113 per timme. Trots fyllningen med singel var emellertid in- flytningen av finmaterial så betydande att det ansågs nödvändigt att för den kom— mande pumpningen insätta en sil mellan

77 och 79 m. Härefter återupptogs pump- ningen mellan 8/6 och 11/6. På grund av silens inströmningsmotstånd samt sanno- likt ocksä ansamlingen av finmaterial utan- för silen var tillrinningen till borrhålet till en början liten. Vid uttag av 5 m3 per tim- me länspumpades brunnen den 8/6 uppre— pade gånger på 5—10 minuter. Den 11/6 hade tillströmningen ökat så att en vattenmängd av 13 m3 per timme kontinuerligt kunde uttagas. Hittillsvarande pumpning hade skett med pumpkanna kopplad till borrmaskin. Den 22/6—25/6 monterades en turbinpump i borrhålet. Kontinuerlig provpumpning ut- fördes därefter mellan 26/6 och 11/7. Uttaget var ca 25 mfl per timme. På grund av tek- niska missöden kunde avsänkningen i borr— hålet (D 25) inte mätas exakt. Det konsta- terades emellertid att vattenståndet sjönk ned till minst 28 in under markytan, mot- svarande en avsänkning av minst 29,2 m. Vattenståndet avlästes under provpump— ningsperioden i sammanlagt 100 borrbrun— nar (de tidigare nämnda borrbrunnal'na D20 och D22 inbegripna) belägna inom några kilometers omkrets från pumpplat- sen. Ingen av dessa brunnar visade någon påverkan av provpumpningen.

De ovan redovisade resultaten tyder på att en vattenmängd av minst 25 ms per timme kan uttagas ur borrhål D 25 med dess nuvarande konstruktion.»

2.7. Sammanfattande bedömning

Sammanfattningsvis anför Nilsson:

»Syftet med borrningen var i första hand att erhålla en säkrare utgångspunkt än tidigare vid bedömningen av data från öv- riga borrhrunnar inom Skivarpsströmmens område. Den ovanligt komplexa och full- ständiga lagerföljden i borrhål D25 är härvid gynnsam. Som tidigare nämnts åter— står dock ännu vissa undersökningar be- träffande jordartcrnas mikrofossilinnehåll, lermineral m. m., innan de vunna resultaten till fullo kan utnyttjas vid tolkningen av material från andra borrningar. Tillsam- mans med provpumpningarna visar lager- följden i borrhål D25 redan nu att man i åtminstone sydvästra delen av Skivarps- strömmens område har att räkna med flera artesiska grundvattenhorisonter, vars hyd- rauliska förbindelse sinsemellan är obe— tydlig eller praktiskt taget ingen. Detta för- hållande spelar roll vid en eventuell vat- tenprospektcring i stor skala inom området. Man torde få räkna med mera omfattande

undersökningar än vad som skulle ha er- fordrats om grundvattenförhållandena varit enklare med endast en sammanhängande grundvattenhorisont inom området. Å andra sidan kan de nu konstaterade grundvatten- förhållandena vara gynnsamma exempel- vis när det gäller att åstadkomma stora vattenuttag med minsta möjliga inverkan på andra vattentäkter.

För en beräkning av den uttagbara grund- vattenmängden i hela Skivarpsströmmen är borrhål D 25 endast till obetydlig hjälp. Det kan inte heller anses representativt vid en bedömning av den vattenmängd ett borrhål inom trakten kan ge. Medan borrhål D25 framför allt avsåg att ge upplysningar om de lösa avlagringarnas karaktär och egen— skaper skulle ett regelrätt produktionsborr- häl kunna utföras med betydligt större dia— meter och med ett filter som var noga an- passat till det vattenförande lagrets korn- fördelning. Kapaciteten hos ett sådant borr- hål skulle bli väsentligt större än vad som ovan angivits för borrhål D 25.

Om vattenuttag ur Skivarpsströmmen blir aktuellt i större omfattning erfordras själv— fallet ganska omfattande undersökningar. I första rummet kommer sannolikt en prov- pumpning i stor skala med samtidig pump- ning i flera brunnar och vattenståndsob- servationer och vattenprovtagning över sto— ra områden. Innan detta utföres torde man emellertid behöva utföra 4—5 borrhål av samma slag som D25 vid Toftshög inom Skivarpsströmmens område.»

2.8 Utredningens synpunkter

Resultaten av utförda undersökningar är icke sådana att det kan klarläggas, huruvida uttag motsvarande dem ur Aln- arpsströmmen är möjliga ur Skivarps- strömmen. En förutsättning för att Skiv- arpsströmmen skall vara av intresse i regionalt sammanhang är att åtminstone 0,5 m3/s kan uttagas. Utredningen bedö- mer det mindre sannolikt att det ur tek- nisk-ekonomisk synpunkt är motiverat att räkna med Skivarpsströmmen i stör- re sammanhang. Lokala vattenbehov sy- nes kunna tillgodoses i ökande omfatt- ning genom uttag ur strömmen. Härför erfordras dock ytterligare undersökning-'

ar, vilka närmast torde ankomma på intressenterna att utföra.

C.3 Geohydrologiska förhållanden inom Vombslätten

3.1 Orientering1

Vombslätten kallas den plana sandslätt, som utbreder sig mellan Romeleåsens fot i sydväst och de höjder i nordost, som i detta sammanhang kallas silur- platån. Denna sträcker sig som ett dia— gonalt, ca 10 km brett band från Söder- åsens södra del i nordväst till Sandham- maren i sydost vid Östersjökusten. Fortsättningen mot nordväst av Rome- leåsen stänger in Vombslätten i nord- väst mellan S Sandby och Gårdstånga. I sydost avgränsas den egentliga sedi— lnentslätten av det s.k. östra bucklan- det längs linjen Blentarp—Sövde— Eriksdal. I förevarande sammanhang förlägges dock gränsen något längre åt sydost, nämligen så att den sammanfal- ler med Kävlingeåns ytvattendelare, som löper mellan Ellestad- och Krageholms— sjöarna i riktning mot Högestads station i nordost (figur C.5).

Så avgränsad ligger Vombslättens markyta mellan-+ 60 och + 80 m i back- landskapet och faller sakta mot nord- väst. Vidsträckta, plana sandfält söder om Vombsjön ligger i nivån +40 m. Väster om sjön ligger marknivån mel- lan + 20 och + 25 m.

3.2 Hydrogmå

Klingvallsån utgör huvudavflödet för östra backlandets sjöar. Ån, som mot- tager en del biflöden från Romeleåsens nordsluttning, är biflöde till Kävlinge- ån och faller ut i denna 1,5 km ned-

1 Denna redogörelse utgör utdrag ur en av förste statsgeologen E Mohrén, Sveriges geo— logiska undersökning, på uppdrag av utred- ningen gjord översiktlig bedömning av »Vomb- slätten som presumtiv vattentäkt».

—u_u_ Begränsning av

Vombslönen

ströms Vombsjön. Klingvallsåns avrin— ningsområde vid inflödet i Kävlingeån är 246 km2 och vid utflödet ur Sövde- sjön 99 km2. Åns dalgång fortsätter oför- medlat in i Fyledalen. Vattendelaren i Fyledalen mellan Kävlingeåns vatten- område med avrinning till Öresund och Fyleåns vattenområde med avrinning till Skånes sydkust och Östersjön ligger vid + 37 m mellan Sövdeborgs och Eriksdals järnvägsstationer.

Figur C 5. Översiktskarta över Vombslätten

VOMBSLÄTTEN

Tolånga—Björkaån, som får anses va- ra det egentliga ursprunget till Kävlinge— ån, avvattnar silurplatån och Linderöds- åsens sydvästsluttning. Björkaåns avrin- ningsområde vid åns mynning i Vomb- sjön uppgår till. 339 km2.

Hydrografiskt domineras Vombsjön helt av Kävlingeån och dess biflöden.

Vid Kävlingeåns utflöde ur Vombbäc- kenet har avrinningsområdet beräknats till 820 km!.

3.3 Geologisk översikt 3.3.1 Berggrunden

Mohrén anger i sin sammanfattning:

»Berggrunden inom Vombbäckenet utgö- res av krita- och jurasystemets bergarter i moig, lerig eller märglig utbildning, ofta ganska okonsoliderade och föga porösa. Vattenföringen torde i de yngre, märgliga delarna av kritsystemets bergarter, där de utgör berggrundsytan, huvudsakligen vara bunden till sprickor i de av landis på- verkade översta delarna. Men även tekto- niska sprickor synes förekomma liksom sprickor längs skiktytorna. I stort sett får vattenföringen anses vara måttlig.

I kritans yngre delar (campan) finns dock ställvis konglomeratlager inkilade, ur vilka sannolikt större mängder vatten bör kunna erhållas. Så är även fallet i de moigt utbil— dade delar av systemet, som tillhör em— schercenoman. I enlighet med områdets principiella uppbyggnad bör dessa bergar- ter påträffas i bäckenets mera perifera de- lar. Kritsystemets samlade mäktighet upp- går med säkerhet till över 650 m i bäckenets centrala delar.

Jurabergarterna, mestadels mo- eller sandstenar, ofta leriga och/eller jämföran- de, är resta på kant utmed den förkastning vid silurplatåns fot, som avgränsar bäcke- net i nordost. Längs Romeleåsens nordost- sida faller juralagren långsammare nord— ost ut. Deras totalmäktighet kan efter för- hållandena i Fyledalen att döma uppskat— tas till minst 1000 m.»

3.3.2 Kvartära avlagringar Mohrén anför härom:

»De lösa jordlagren (kvartären) utgöres av istidernas bildningar: moräner och där- med sammanhängande sorterade sediment, liggande under, mellan eller över morän- häddarna. Dessa senare har i regel karaktä- ren av moränleror, är mer eller mindre steniga, hårt packade och praktiskt taget ogenomsläppliga. Dock kan vattenkommu- nikation tänkas ske i vertikal led tack vare luckor och lakuner i moräntäckena. Minst två moränbäddar kan urskiljas.

De sorterade sedimenten utgöres av is- älvsmaterial (rullstensavlagringar) i form av grus- eller sandfält, eller issjösediment med m.l.m. horisontell lagring, bestående av sand, mo eller mjäla med lera. Uppbygg- naden av de djupast liggande, äldsta kvar-

tära avlagringarna får anses vara blott i sina huvuddrag känd. Det är icke omöjligt att grova, grusigt-sandiga intermoråna la- ger kan förekomma, ur vilka vatten skulle kunna utvinnas, men de kan ej utan ingå- ende undersökning lokaliseras. Troligen har man att finna dem huvudsakligen i södra delen av den djupa dal, som i berggrunden sträcker sig från Vombsjön i sydlig rikt- ning. '

De senglaciala, efter sista landisens av- smältning och således på den yngsta morä- nen avsatta sedimentserierna av isälvs- och issjönatur, utgör det arealt största, yttäc— kande jordartsledet inom Vombbäckenet. De grusiga—grovsandiga ytsedimenten söder om Vombsjön och österut mot Sjöbo underlag- ras av issjölera och -mo.

Områdets västra och sydvästra delar upp- bygges mestadels av äldre sandlager, som dock vanligen ej är av samma grovlek som nyssnämnda men som åtminstone ställvis kan nå ansenlig mäktighet.»

3.4 Hydrogeologisk översikt

Den genomsnittliga årliga nederbörden för det aktuella området har med led- ning av uppgifter från officiella neder- bördsstationer under perioderna 1901 —1930 och 1950—1960 antagits till 625 mm.

Avdunstningen har av Mohrén med hjälp av 0. Tamms formel beräknats till 425 mm. Nederbörden minus avdunst- ningen, d. v. 5. den nyttiga nederbörden, skulle således bli 200 mm årligen. Det bör dock anmärkas, att variationerna i nederbörd är mycket stora mellan torra år och nederbördsrika år.

Som tidigare angivits har Kävlingeåns avrinningsområde vid utträdet ur Vomb- bäckenet beräknats till 820 km2. Den ge- nomsnittliga nyttiga nederbörden skul- le då för detta område motsvara en yt- och grundvattenavrinning av ca 5,1 mS/s. Motsvarande värde strax efter Kling— vallsåns inflöde i Kävlingeån har beräk— nats till ca 3,8 mä/s. En viss del härav åtgår för naturlig grundvattenbildning.

Enligt utredningens mening bör man icke räkna med att mer än 25 a 30 %

av den angivna kvantiteten 3,8 mS/s kan uttagas för naturlig eller konstgjord grundvattenbildning utan menlig inver- kan på nedströms liggande intressen.

Mohrén anser att man får räkna med vattenföring i flera olika nivåer.

De nivåer, ur vilka vatten skulle tän- kas utvinnas, är enligt Mohrén följande:

1. Gränsen mellan det ytliga gruset och underliggande issjölera i Sjöbo ora samt i Sjöbo—Vombfältet. Här torde dock under våren och sommaren arti- ficiell infiltration få tillgripas för att späda på magasinen. Vatten tillhörande denna våning utnyttjas sannolikt i hu- vudsak i Malmö stads vattentäkter vid Vomb.

2. Sandlager under nyssnämnda is- sjölera men ovanpå den yngsta moränen vid Holmby, S Sandby, Torna Hällestad, Revinge, Harlösa samt ev. Everlöv—lls— torpsområdet. De flesta lantgårdars brunnar torde utnyttja denna grundvat- tenvåning.

3. Intermoräna sand- och gruslager, om vilkas förekomst f.n. mycket litet är känt.

4. Berggrundsytans av landis uppar- betade, ej alltför leriga men tillräckligt konsoliderade bergarter. Här åsyftas huvudsakligen kritsystemets märglar och kalkiga mostenar. Östra backland- skapets borrbrunnar går i regel ner till denna horisont. Vattenföringen får där betecknas såsom måttlig. 1 andra om- råden t. ex. i de borrningar som Malmö stad bedrivit i berggrunden sydväst om Vombsjön, i den gamla borrningen vid Vombs tegelbruk (söder om Vombsjön) och i borrningar vid och söder om Övedskloster har resultatet ej varit upp— muntrande. Antingen har märgeln va— rit lerig och tät, så att inget vatten alls erhållits, eller har bergarten (lerig mo— sten) varit så lös, finkornig och okon- soliderad, att borrhålets väggar kolla- berat vid pumpningen. Dock torde

platser kunna uppletas, där bergarten är stabilare. Analysen av borrkärnan från Kullemölla tyder på att sand-, grovmo- och kalkhalterna skulle med- ge både hygglig genomsläpplighet och betryggande konsolidering. De strati- grafiska nivåer, som närmast skulle komma ifråga, är cenoman-emscher. Därjämte torde vissa delar av campan kunna innehålla sandigare, t. o. m. kon— glomeratiska nivåer ur vilka vatten skul- le kunna utvinnas.

5. Vatten bör även kunna utvinnas ur glassanden tillhörande malm. Glas- sandslag'ret liksom juran i övrigt är dock i nordöstra förkastningen rest på ända och torde vara svårt att lokalisera. Det är ej helt säkert, att lagret är så uthålligt och mäktigt, som där det går i dagen i Fyledalen.

6. Slutligen borde genom lämpliga anordningar artificiell infiltration kun- na åstadkommas i grusfälten öster om Malmö stads vattentäkter fram mot Sjö- bo. Mohrén framför även den tanken att man eventuellt genom dämning av Kävlingeån förslagsvis vid Flyinge, skul- le kunna åstadkomma 'att de ursprungli- ga, genom åregleringen avtappade ma- gasinen åter skulle kunna fyllas för ut— vinning av grundvatten genom gallerier av grävda brunnar.

3.5 Vattenbeskall'enbet

Vad vattenkvaliteterna beträffar synes enligt Mohrén vattnet i kritsystemets kalkiga bergarter vara av god beskaffen- het med obetydliga Fe— och Mn-halter. Trots kalkhalten i bergarterna är vatt- nets kalkhalt måttlig. I jurans jämföran- de sediment får man räkna med myc- ket höga Fe- och Mn-halter, aggressiv kolsyra och — på grund av svavelkis- vittring —— betydande mineralsyrehalt och i samband härmed lågt pH—värde. De lerigt moiga partierna av juran tor-

de på grund av låg konsolideringsgrad vara svåra att pumpa rena, varför vatt- net länge förblir grumligt. Finfördelad humus bidrar till högt färgvärde. Genom sönderdelning av bergarternas finför- delade humus erhålles en ganska hög ammoniakhalt, som således ej är att be- trakta som en indikator på fekal för- orening.

I de kvartära lagren får man räkna med hög hårdhet och viss Fe-halt. Klo- ridhalten är låg i såväl beggrunden som kvartären.

3.6 Sammanfattande bedömning av möjlighe- terna till grundvattenuttag

Mohrén anger sammanfattnin gsvis :

»Infiltrationen i de ytliga sand- och grus- lagren sker direkt från den fallande neder- börden, som —— bortsett från viss avdunst- ning — nära hundraprocentigt går in i gruslagrens porer utan ytavbördning. På sin väg nedåt bromsas vattnet upp av under- liggande ishavslera. Överskottet avrinner i form av källor på dennas yta eller som sub— akvatiska tillopp till bäckar och åar.

I de äldre, på lägre nivå liggande sand— lagren torde ansenliga mängder vatten fin- nas magasinerade. Vid en avsänkning av grundvattnet i dessa lager torde man kun- na påräkna en naturlig infiltration i sidled från vattendragen.

Infiltrationen i berggrunden synes till större delen ske på de sluttningar, som omger bäckenet, där berggrundslagren har sina utgåenden. Stighöjden i berggrunds- ytans vatten ligger i varje fall högre än östra backlandskapets sjöytor.

Största chansen för utvinning av vatten i större mängd synes alltså finnas i de yt- liga sandlagren av olika åldrar. De natur— liga magasinen torde dock få spädas på med artificiell infiltration—__.»

3.7 Utredningens synpunkter

Utredningen finner det angeläget, att det genom närmare undersökningar om möjligt klarläggs hur vattentillgångarna inom Vombbäckenet skall kunna utnytt—

jas optimalt. Genom Malmö stads för- sorg har undersökningar påbörjats sö- der och sydväst om Vombsjön fram mot Klingvallsån i syfte att närmare kunna avgöra i vilken omfattning dels uttag av naturligt grundvatten, dels ytterli- gare infiltration av vatten från Vomb- sjön som ett led i behandlingen av sjö— vattnet är möjlig där.

Utredningen bedömer de naturliga grundvattentillgångarna icke vara av den storleksordningen att ett utnyttjande av dem är av egentligt intresse för väst- ra Skåne. Däremot kan dessa tillgångar eventuellt utnyttjas för att tillgodose ett ökat vattenbehov längre fram i tiden inom sydöstra Skåne och Ystadsområ- det.

C.4 Geohydrologiska förhållanden inom

vissa delar av sydöstra Skåne

4.1 Orientering

I syfte att klarlägga förutsättningarna att tillgodose ett ökat vattenbehov inom vissa delar av sydöstra Skåne genom grundvatten h-ar utredningen gjort en sammanfattning1 av de geohydrologiska förhållandena inom området (figur C.6) .

4.2 Geologisk översikt

4.2.1 Berggrunden I berggrundsgeologiskt hänseende intar Skåne en särställning i vårt land genom sitt läge i gränsområdet mellan den fennoskandiska urbergsskölden i norr och det vidsträckta sedimentbäckenet i söder. Huvuddragen av Skånes berg- grund framgår av figur C.7.

1 Sammanfattningen utgör i huvudsak ut- drag ur en den 15 maj 1964 daterad »Samman- ställning av uppgifter om geohydrologiska för- hållanden inom vissa delar av sydöstra Skåne-, som på uppdrag av utredningen gjorts av ci-

vilingenjören I Hörberg, Sydsvenska Ingen- jörsbyrån, Malmö.

BETECKNINGAR

. lhdersökmi utbyggd uttagsplats I Befintligt vattenverk * Befintlig huvudvettsnleduing _ Planerad huvudvunsnlodning lll lilllänkl huvudvattenledning

Inom Österlensområdet kan berggrun- den karakteriseras som en mosaik av bergarter, vilka härstammar från olika epoker i jordens utvecklingshistoria. Gränserna mellan bergarterna är oftast mycket skarpa och utgörs i många fall av förkastningslinjer. Det mest iögonen- fallande draget är uppdelningen genom ett flertal förkastningslinjer med rikt- ningen nordväst-sydost. Berggrundens tektoniska mönster är dock i sina de-

Figur C. 6. Översiktskarta över sydöstra Skåne.

SYDÖSTRA SKÅNE

taljer ytterligt komplicerat, i huvudsak beroende på att rörelser ägt rum vid ett flertal olika tillfällen inom samma om- råde. Ur geohydrologisk synpunkt kan man emellertid i detta sammanhang bortse från grundvattentillgången i berggrunden inom österlensområdet. Hittills utförda borrningar här visar klart, att endast obetydliga vattenmäng- der kan utvinnas ur berggrunden. Un- dantag utgör dock den s. k. köpinge-

Simrishamn

,. .. , . 7”,an ”””;”:- »...f'ffrat

Bcrggtundskatta över Skåne. 1 urberg, z underkambrisk sandsten, 5 kambrisk alunskiffer, 4 otdovicisk slamsten och skiffer, 5 ordovicisk kalksten, 6 silurisk slam— sten, skiffer och kalksten, 7 silurisk sandsten, 8 kågerödsbildningar, 9 jura, ro krita äldre än danien, 11 danicn, iz tertiär, 13 diabas, 14 insjö.

Figur C. 7. Huvuddragen av Skånes berggrund (ur Magnusson—Lundqvist—Regnéll: Sveriges geologi, 4:e upplagan, 1963).

sandstenen i kritområdets sydöstra del. Sedimentavlagringarna från denna tid utgörs vid Köpingebro huvudsakligen av sand med sandstensbankar.

Av speciellt intresse ur såväl geolo- gisk som geohydrologisk synpunkt är bildningarna i den s. k. Fyledalen, be-

nämningen på den välutbildade topo— grafiska dal som från Eriksdal 15 km sydost om Vombsjön framgår i sydost- lig riktning till trakten av Fårarp ca 10 km nordost om Ystad. Fyledalen sam- manfaller med det smala bälte av jura- bildningar, vilka under Kurremölla-bäl—

tet framgår längs förkastningslinjen Vomb—Sandhanunaren mellan silurom- rådet i nordöst och kritområdet i syd- väst. Inom detta bälte är juratidens olika lager vertikalt ställda. Lagren i jurase- rien utgörs i huvudsak av sand och leror, d.v.s. lösa sediment. Genom se- nare erosion i dessa har den djupt ner- skurna Fyledalen utformats. Enär vissa juralager i Kurremölla—bältet utgörs av lösa sandlager, s. k. glassand —— en kvartssand med inslag av glimmer och kaolin, med vertikal lagerställning — kan man på goda grunder anta, att ifrå- gavarande lager är av stort geohydrolo- giskt intresse. Den verkliga utbredning- en i plan är för närvarande okänd. Det är sålunda tveksamt, huruvida Ystads stads rörbrunnar vid Nedraby är ner- förda i kvartära avlagringar eller i jura- sand.

Frågan kan icke besvaras genom stu- dium av enbart protokoll från de se- naste utförda borrningarna. Fil. lic. C. Åberg, Lund, som medverkat vid utar- betandet av den geologiska översikten, anser det dock vara sannolikt, att kvar- tära avlagringar med en mäktighet av ca 40 meter skulle kunna ha avsatts inom Nedrabyområdet. I detta samman- hang bör påpekas, att de kvartära sand- och grusavlagringarna som omedelbart öster om Fyledalen framgår från Rams- åsa över Benestad och Nedraby till Tos- terup, är belägna på platån ovanför da- len. Något geologiskt samband mellan nyssnämnda kvartära avlagringar och »sandlager» i Fyledalen finns sålunda ej. Det är emellertid icke utan vidare givet, att en hydraulisk förbindelse mel- lan Fyledalens jurasand och ovanför- liggande sand- och grusavlagringar sak— nas.

4.2.2 Kvartära avlagringar Det mest markanta inslaget i Österlen- områdets jordarter utgör moränlerorna,

de 5. k. baltiska moränerna. Dessa har en för jordmånen så gynnsam mine- ralsammansättning och kornstorleksför- delning, att jordbruksnäringen här har kunnat drivas med en hög produkti- vitet. Inom moränområdet förekommer emellertid vissa stråk och fält, vilka hu- vudsakligen utgörs av isälvsmaterial el- ler issjösediment. Grundvattentillgången i dessa formationer utgör österlenom- rådets enda tillgång av större geohydro— logiskt värde, åtminstone när det gäller att tillgodose vattenbehovet för områ- dets tätorter.

De viktigaste isälvsstråken redovisas i det följande och framgår av figur C. (i.

]. Tunbyholmsåsen sträcker sig från trakten av S. Mellby ca 14 km nordväst om Simrishamn, i en svag båge mot syd— väst och väster till trakten av Röddinge ca 8 km västnordväst om Tomelilla. Åsen, som praktiskt taget är samman- hängande på en sträcka av 25 km, är smal och höjer sig i allmänhet endast 5—8 meter över omgivande terräng. På geologiska kartbladet (Serie Aa 109 Simrishamn och 142 Sölvesborg) har förhållandevis stora områden i anslut- ning till åsen, t. ex. söder om Tranås och Onslunda, markerats som isålvsmaterial. Senare års undersökningar antyder emellertid, att sådana »isälvsfält» kan vara moränplatåer, som täcks av endast ett tunt lager grus. Ur geohydrologisk synpunkt är det därför endast den egentliga åsformati'onen som har någon betydelse. Åsmaterialet härrör till över- vägande delen från urberg, skiffer och kambrisk sandsten. Det ofta ganska grova materialet blir genom skifferns sönderfall lerigt och är därför ur grund- vattenteknisk Synpunkt mindre tillfreds- ställande. Inom området sydväst om Onslunda har dock påträffats ett ur geo- hydrologisk synpunkt betydligt fördel- aktigare material med endast obetydliga inslag av skiffer.

2. Gylleboåsen framgår från trakten av Gyllebosjön ca 10 km nordväst om Simrishamn, i sydvästlig riktning till trakten av Lunnarp, ca 6 km öster om Tomelilla. Åsen, som är praktiskt taget sammanhängande på en sträcka av ca 11 km, höjer sig ofta mellan 10 och 20 meter över omgivande terräng. Åsmate- rialet härrör i allmänhet från urberg, skiffer och kambrisk sandsten. I det helt övervägande grova och ibland osor- terade materialet förekommer block och sten.

3. Smedstorpsåsen kallas något oegent- ligt den sand- och grusackumulation som utbreder sig mellan Smedstorp och Lunnarp, Öster om Smedstorp och ut- med Smedstorpsån vid Komstamölla fö- rekommer ytterligare en större acku- mulation. »Åsens» former varierar från plana till starkt kuperade områden. Ma- terialsammansättningen är synnerligen heterogen. Inom vissa områden påträf- fas ett huvudsakligen stenigt och grusigt material, inom andra åter dominerar mofraktionerna.

4. 6. Vemmerlövsåsen kallas den rad av kullar som från trakten av Ö. Vem- merlöv, ca 8 km nordväst om Simris- hamn, utbreder sig i sydlig riktning och ansluter till den s. k. Hörupsåsen söder om Ö. Tommarp. Kullarna, som i flera fall är förhållandevis mäktiga, är hu- vudsakligen uppbyggda av finkornigt material. På enstaka ställen förekom- mer grovt grus.

5. Hörupsåsen framgår från trakten av Järrestad ca 5 km sydväst om Simris- hamn, i en vid båge mot söder, vidare genom Vallby, Borrby, Löderup, Hed- vigsdal och Glemmingebro och utmyn- nar i ett småkulligt landskap nordväst om sistnämnda plats. Åsen består mel- lan Glemmingebro och Borrby huvud- sakligen av en serie långsträckta, ganska breda grusplatåer med mellanliggande mindre partier av utpräglad åsform.

Mellan Borrby och Järrestad är åsen praktiskt taget sammanhängande och framstår i terrängen som en välutbildad rullstensås. Den är delvis täckt av ett 2—4 meter tjockt lager av moränlera. Materialet i åsen är synnerligen hete— rogent. I den centrala delen, d. v. s. om- kring Borrby, dominerar skiffergrus, som ger åsmaterialet ett orent och lerigt utseende. Stora svårigheter förefinns att i sådant material utföra lämpliga uttagsanordningar. Inslaget av urbergs- ma-terial är större i åsens västligare de- lar.

6. Kåsebergaåsen framgår från Sand- hammaren i västlig riktning utmed kust- linjen till trakten av Kabusaåns myn- ning i östersjön, ca 10 km öster om Ystad. Åsen når en högsta höjd i trak- ten av Kåseberga, där toppen är be- lägen ca 40 meter över havsytan. Denna mäktiga ackumulation är huvudsakligen uppbyggd av mo och sand, dock före- kommer lager av grövre material fram- förallt i åsens djupare belägna delar.

7. Sjöbofältet benämnes den östligaste delen av den större ackumulation som Vomb—Sjöbofältet utgör. Såsom namnet antyder är det här icke fråga om en ås- bildning utan om issjösediment avsatt i grunt vatten och över stora arealer. Området beskrives närmare under av- snitt 0.3.

4.3 Resultat från tidigare utförda geohydrolo- giaka undersökningar Efter huvudsakligen de riktlinjer för lösande av vatten— och avloppsfrågor, som i slutet av 1940-talet uppdrogs i en generalplan, den s. k. länsutredningen, genomfördes under 1950-talet detaljun— dersökningar för flertalet berörda tät- orter i sydöstra Skåne. I tabellerna C. 2a och 2h redovisas huvuddata från utförda grundvatten- undersökningar inom det aktuella om- rådet. Följande må framhållas i fråga

om »Bedömd uttagbar vattenmängd», som i detta sammanhang är speciellt av betydelse. Ifrågavarande uppgifter grun- dar sig på resultaten från utförda prov- pumpningar. Av den lämnade geologiska översikten framgår bland annat att upp— byggnaden av såväl berggrunden som kvartära avlagringar är både komplice- rad och heterogen. Det är därför ofta svårt att under en relativt kortvarig grundvattenundersökning, varom här är fråga, avgöra om god hydraulisk för— bindelse inom undersökta formationer är för handen eller om undersökningar- na genomförts inom ett relativt snävt be- gränsat men ur uttagssynpunkt fördel- aktigt område. Vid sistnämnda förhål- lande talar man om s. k. magasinspump- ning. Först efter ibland flera års kon- tinuerlig pumpning är det möjligt att närmare bedöma kapaciteten hos grund— vattentillgången. Vid bedömning av ut— tagbar grundvattenmängd har i görlig mån dessa och liknande synpunkter be- aktats.

Av tabellerna C. 221 och 2b framgår, att de redovisade uttagbara grundvatten- mängderna är förhållandevis små. Ut- över av de geologiska förhållandena är de uttagbara grundvattenmängderna be- roende av den årliga nyttiga nederbör- den. I kustbandet beräknas denna under normalår uppgå till endast 150 mm. Mot- svarande värden i de inre delarna av sydöstra Skåne belöper sig till 250 mm. Under torrår är den nyttiga nederbör- den väsentligt mindre än dessa värden. Trots att förhållandevis stora arealer inom detta område utgörs av relativt genomsläppliga sand- och grusavlag- ringar, bör man med hänsyn till kultive- ringen räkna med en infiltrationsfaktor av blott 0,1. Under torrårsförhållanden skulle då endast 30 a 50 mm av års- nederbörden bidraga till grundvatten- bildningen. Med utgångspunkt från des— sa värden beräknas grundvattentillgång-

en per km2 till mellan 1 och 1,5 l/s. Un- der normalår och inom speciellt välbe- lägna grundvattenförekomster kan man räkna med betydligt högre värden, san— nolikt mellan 6 och 8 l/s.

4.4 Disposition av vissa grundvattentillgångar-

Redan i 1946 års generalplan för vatten- försörjnings- och avloppsfrågornas lös- ning i Kristianstads län (länsutred- ningen) diskuterades frågan om inter- kommunalt samarbete i bland annat vat- tenförsörjningsfrågan för vissa tätor- ter in-om det aktuella området. Ett av de projekt som då diskuterades håller för närvarande på att genomföras (Smedstorp—Gärsnäs—Östra Tomm— arp). Ett annat samgående har seder- mera projekterats (Onslunda—Skånes Tranås—Spjutstorp). Underhandlingar om sistnämnda tätorters anslutning till vattenförsörjningsanläggningen i Tome- lilla pågår för närvarande enligt uppgift. För det stora området Glemmingebro—— Ingelstorp _— Hedvigsdal — Löderup —— Borrby— Skillinge — fritidsbebyggelsen mellan Skillinge och Sandhammaren fö- religger enligt uppgift planer på vissa gemensamma grundvattenundersökning— ar. Det gäller närmast undersökningar av Hörupsåsen mellan Borrby och Vall- by ca 5 km nordost om Borrby samt av grundvattenförekomster sydost om Glemmingebro.

Omfattningen av samtliga nämnda projekt framgår av figur C.6.

Ur Smedstorpsåsen uttas för närva- rande ca 15 115. Även om mer vatten kan tas ur åsen, är det med hänsyn till åsens heterogena uppbyggnad dock tveksamt om en kvantitet av storleksordningen 25 US kan erhållas under torrår. Detta gör att den naturliga grundvattentill- gången så småningom om möjligt bör förstärkas genom konstgjord grundvat- tenbildning.

Kommun Geologisk Samhälle formation 1 | 2

Borrby

Borrby ............. Hörupsåsen

Glemmingebro

Bollerup ........... Silurområdet

Glemmingebro ..... ..

Ingelstorp ......... l Horupsåsen

Hammenhög

Hammenhög ........

Vallby ............. Hörupsåsen

Herreslad Köpingebro ......... Krita (köpinge- sandsten)

Lilla Tvären ........ Krita

Nybrostrand ........ Strandvalls- sediment

Löderup

Hedvigsdal ......... Hörupsåsen

Kåseberga .......... Kåsebergaacku- mulationen

Löderup ............ Hörupsåsen

Onslunda Onslunda

Skåne Tranås ......

Spjutstorp ......... i Tunbyholmsåsen

Sjöbo köping ........ Sjöbofältet

Smedstorp .......... Smedstorp ......... Smedstorpsasen

Lunnarp ........... Smedstorpsåsen

Undersök- ningen utförd

1949—1950

1948—1949

1949—1 950

1949 1956

1948

1951—1952

1957

1961—1962

1 949—1950

1963

1 950

1962

1951

1948—1949

1949 1948

Provpumpad kapacitet / avsänkning

_jm

4,4/1,8 5,6—6,7/2,2

2,0/1,2

7,2/0,9

4,4/0,2 7,0/1,0

2,7/0,6

4,8/3,8 7,5/6

1,5/2,7 5,1/2,0 3,4/2,3

1,5/0,3

2,8/3,2

10,0/2,4 7,2/2,31 5,0/3,2

7,0/4,11 2,2—2,6/O,6

Prov-

pump— ningstid

dygn

5

92

58

42 28

27

19

28

64

71

27

133

55 62

65

144

54 23

Grund- vattnets (råvattnets)

beskaffenhet

god Fe 2,0 mg/l Mn 0,24 mg/l

god Fe(0,1 mg/l god Fe 0,4 mg/l

god Fe ( 0,1 mg/l

god Fe 0,3 mg/l Mn 0,17 mg/l

god Fe 0,4 mg”

god

Fe 0,6 mg/l god Fe 0,15 mg/l

god Fe ( 0,1 mg/l

god Fe 2,6 mg/l Mn 0,13 mg/l god Fe(0,1 mg/l

god Fe 0,48 mg/l Mn 0,35 mg/l

god

Fe ( 0,1 mg/l god Fe ( 0,1 mg/l

god Fe ( 0,1 rug/1

Sydöstra Skånes Mejeriförening (Lun- god narp) ............ Smedstorpsåsen 1960 4,3/4,2 116 Fe 0,9 mg/l Tommarp Gärsnäs ............ Smedstorpsåsen 1 948—194!) 6,1/2,8 75 god Fe (0,1 mg/l () Tommarp ........ () Vemmerlövs- 1949 3,8/1,3 105 god åsen Fe 1,2 mg/l Mn 0,18 mg/l Ö Vemmerlöv ....... Ö Vemmerlövs- 1951 5,6/2,9 98 god åsen 1961 7,0/2,6 Fe 0,1 mg/l Ystads stad ......... Kurremöllabältet 1947 30,0/— — god (jurasand) Fe 0,4 mg/l 20,0/—1 — 1912 25,0/1,6 20

1 Delvis samtidiga uttag.

Tabell C. %. Resultat från utförda grundvattenundersökningar i sydöstra Skåne

Bedömd uttagbar Vatten- Lovgivet Kommun vatten- Uttagsanordning och täkten uttag Undersöknings- Samhalle ' mangd renmgsanlaggmng utbyggd område l/s l/s 1 | 2 | 3 | 4 | 5 I 6 Borrby Borrby ......... 6 1,7 m sänkbrunn ja 9,2 V om Borrby snabbfilter Glenuningebro Bollerup ...... ,, _ . V om Ballerup Glemmingebro . %, fin!/an boubrunn Ja _ _ SO om Glem- Ingelstorp ..... 1 ge ne] "" mingebro Hammenhög Hammenhög. . . . 5 1,7 m sänkbrunn ja 7,0 N om Hammen- ingen hög Vallby ......... 2 — nej — Ö om Vallby Herrestad ...... Köpingebro ..... 5 6” borrbrunn ja —— Ö delen av > 10 snabbfilter ja Köpingebro Lilla Tvären. . . . > 2 6” borrbrunn ja — SO om Lilla snabbfilter Tvären Nybrostrand. . . . 5 800/500 mm rörbrunn ja _ N om Nybro- ingen strand Löderup Hedvigsval ..... ( 2 — nej — V om Hedvigs- dal Kåseberga ...... —— —— nej _ N om Kåse- berga Löderup ....... 2 1,7 m sänkbruun ingen ja — V om Löderup

1 2 Onslunda Onslunda Skåne Tranås. . . 7 —— nej — S och V om Spjutstorp ...... — Onslunda Sjöbo köping. . . . 20 1,7 m sänkbrunn ja 11,6 Sjöbobäckens 8” rörbrunn dalgång ingen Smedstorp Smedstorp ...... 10 1,7 m sänkbrunn ja -—— NV om Smeds- ingen torp Lunnarp ....... — 8” rörbrunn, ingen ja —— N om Lunnarp Sydöstra Skånes Mejeriförening (Lunnarp) . . . . — 800/250 mm rörbrunn ja — NO om Lunnarp snabbfilter Tommarp Gärsnäs ........ 6 _— nej — Komstamölla Ö Tommarp . . . . 4 — nej — S om Ö Tommarp Ö Vemmerlöv. . . 6 200/100 mm rörbrunn nej — S om Ö —— Vemmerlöv Ystads stad ..... 100 sänkbrunn ja 60,0 Nedraby (10 rörbrunn km NO om Ystad) 40 1,8 m sänkbrunn (2 st) ja 29,0 Herrestad (4 ingen km NO om Ystad)

Av vissa nyligen utförda renspump- ningar inom Glemmingebroförekomsten att döma, synes ett större vattenuttag kunna göras än vad tidigare undersök- ningar visat (jfr tabellerna C. 251 och 2b). Vid renspumpningarna, ca 8 må- nader, uppgick nämligen enligt uppgift kapaciteten till 12—13 l/s. I den mån Glemminge-broförekomsten avses nytt- jas måste emellertid ytterligare under- sökningar utföras.

4.5 Utredningens synpunkter De mest värdefulla grundvattenföre- komsterna i sydöstra Skåne bedöms fin- nas i Fyledalen. Den för närvarande rådande tveksamheten i fråga om den uppbyggnaden geologiska försvårar

i hög grad en översiktlig bedömning av möjligt grundvattenuttag.

Ystad har för närvarande tillstånd att ur vattentäkten vid Nedraby uppford- ra 60 l/s, dock högst 4500 mtl/d. Vid vattentäkten i Herrestad får uttagas in- till 2 500 mS/d eller ca 30 US. Vattentäk— ter inom staden tillhörande industrier beräknas ha en kapacitet av ca 40 l/s. Den under nuvarande förhållande ut- nyttjningsbara grundvattenmängden för staden uppgår sålunda till ca 130 l/s. Det kan nämnas att enligt uppgift har vattentäkten i Nedraby provpumpats med en sammanlagd kapacitet av 100 1/s. Det totala vattenbehovet i Ystad beräk- nas enligt utredningens prognos uppgå till ca 90 US år 1980 och till ca 140 l/s år 2000. Det är vanskligt att göra något

uttalande om stadens möjligheter att till- godose sitt framtida vattenbehov med naturligt grundvatten, eftersom en ut- vidgning av stadens vattentäkter till nedre Fyledalen kan komma att inne— bära konkurrensförhållande till Tome- lilla köping beträffande anspråken på grundvattentillgångarna.

Då bristen på geologiskt och hydrolo- giskt grundmaterial åtminstone från Nedrabyområdet är stor, kan man icke utan mera ingående undersökningar an- ge några riktlinjer för dispositionen av grundvattentillgångarna i nedre Fyle- dalen.

Grundvattentillgångarna öster om Fy- ledalen är begränsade. En förstärkning av de naturliga grundvattentillgångarna genom konstgjord grundvattenbildning kan bli aktuell i framtiden. Sydöstra Skåne saknar emellertid i stort ytvat- tentillgångar, i varje fall sådana som skulle kunna komma ifråga som leveran- törer av för infiltrationsändamål lämp— ligt vatten. I framtiden kan därför vat- ten behöva tillföras området från längre bort belägna tillgångar.

C.5 Geohydrologiska förhållanden inom området mellan Simrishamn och Magle- hem

5.1 Orientering

Förevarande sammanfattningl omfattar uppgifter om hydrologiska och geologis- ka förhållanden inom den del av Skåne, som ligger öster om Linderödsåsens vat- tendelare och söder om Kristianstads- slätten intill gränsen för J errestadsåsens vattenområde (figur (3.8).

5.2 Hydrologi

Linderödsåsens vattendelare, som i det- ta sammanhang kan sättas approxima-

tivt lika med grundvattendelaren, är markerad på figur C.S.

Nord—ost grundvattendelaren finns tre större och ur vattenförsörjningssyn- punkt betydelsefulla vattenområden: Verkeån med ett avrinningsområde som enligt SMHI uppgår till 151 km2 samt Julabodaån och S. Rörums å, vilkas av- rinningsområden har uppskattats till respektive 50 och 53 km2.

Samtliga områden saknar så gott som fullständigt sjöar. Åarna avbördar jäm- förelsevis stora glacifluviala områden. Vattenföringen blir därigenom mer ut- jämnad, varför lågvattenföringen i åar- na kan förmodas vara högre än normalt. Enligt 0. Tamms karta över klimatets humiditet i Sverige (1958) varierar humiditetstalet (den del av årsneder- börden, som undgår avdunstning) inom aktuella vattenområden mellan ca 250 mm vid kusten och ca 350 mm på Lin- derödsåsen.

Ett medelvärde på 300 mm för hela området kan antagas, vilket motsvarar en yt- och grundvattenmedelavrinning av 9,5 l/s per kmz.

5.3 Geologisk översikt

5.3.1 Berggrunden

Berggrunden inom större delen av ifrå- gavarande områden utgörs av urberg, företrädesvis gnejser. Dessutom finns avlagringar från kambrosilurtiden och krittiden, begränsade mot urberget av förkastningar, efter vilka de blivit ned- sänkta i förhållande till urberget. Den- na nedsänkning har skyddat de mjukare, sedimentära bergarterna från total för— störelse genom denudation.

Kambrisk sandsten, en kvartsitisk tät

1 Sammanfattningen utgör utdrag ur en den 16 mars 1964 daterad sammanställning »Poten- tiella grundvattentillgångar i östra Skåne», vilken på uppdrag av utredningen utförts av förste statsgeologen H Tullström, Sveriges geologiska undersökning.

bergart, ofta rik på sprickor vinkelrätt mot .skiktplanen, förekommer nordost om Simrishamn i stort sett upp till landsvägen mellan S:t Olof och Rörum, samt i ett ca 2 km brett bälte i unge— fär NVÅO mellan Eljaröd och Andra- rum och sträcker sig till omkring 3 km sydväst om Hörröd. Norr om Stens— huvud, som är uppbyggt av gnejs, före- kommer sannolikt inom ett triangulärt, insjunket område kambrisk sandsten mellan Kivik och Ravlunda. Inom detta område mellan Ravlunda och östersjön anstår sannolikt yngre kambrosilurav— lagringar att döma av borrning vid Äng- dala samt av en sedan gammalt känd,

Figur C. 8. Översiktskarta över området mellan Simrishamn och Maglehem.

öSfElSJÖN

tämligen fullständig serie av kambro- silurbergarter vid Kivik. Även den kam- briska sandstenen på Linderödsåsens sydvästsida är överlagrad av yngre se- diment, varav den svarta svavelkishal- tiga alunskiffern stundom kan påverka vattenkvaliteten.

Urberget är blottat på flera ställen norr om Maglehem och känt från borr- ningarna M 9 och M 10l. Fast anstående krita (skalsandsten) är känd öster om Hallingstorp i borrningarna M14 och M33. Ehuru icke positiva bevis före— ligger, består berggrunden mellan Hal-

1 Beteckningarna hänför sig till en här ej medtagen karta.

lingstorp (M 14), Killehusen (B 21) och en punkt strax norr om forsen vid Blå- herreuiölla (B 81a) i stort av ett in- sjunket bäcken, troligen av kritberg- arter.

Från tertiärperioden finns även läm- ningar inom det aktuella området. Syd- väst om Brösarp förekommer en svart basalt, som vittnar om vulkanisk verk— samhet efter kritperiodens slut.

5.3.2 Kvarlära avlagringar Jordlager täcker med få undantag berg- grunden inom hela området och torde vid kusten uppnå betydande mäktighet. Jordlagrens tillkomst är främst betinga- de av den kvartära inlandsisens ned- brytande verksamhet samt fördelningen mellan land och vatten från den tid- punkt, då inlandsisen släppte sitt grepp och fram till våra dagar, d. v. s. under den senglaciala och postglaciala tiden. Inom östra Skåne är bilden något komplicerad, därför att dels flera is- strömmar med olika strömriktningar fö- rekommit, dels i vatten avsatta sediment bildats mellan de olika isframstötarna.

Den vanligaste moränen är en nor- malblockig sandig-moig morän, i vilken lerfraktionen, fastän ej helt obetydlig, är klart underordnad. Bland bergarts— fragmenten i denna morän finner man block och stenar av företrädesvis ur- bergsmaterial, men även rester av krit- bergarter från Kristianstadsslättens av- lagringar såsom spräcklig flinta, skal- stoftkalksten och kritsandsten. Den is- ström som medfört sådant material mås- te ha kommit från norr eller nordost. Munthe (1920) benämnde isströmmen nordostisen.

Nordostisen efterlämnade ej endast morän utan även isälvsavlagringar. Des- sa, som är av speciellt intresse i sam- band med grundvatten, förekommer dels som åsar, dels som större grusfält. De har särskilt markerats i figur C.S. Inom

de avrinningsområden, som här be- handlas, förekommer tydliga och ihål— lande åsryggar inom stråket Andrarum ——Hörröd—Degeberga. Detta åsstråk överkorsas på tre ställen av vatten— delare. Dränering sker genom Juleboda- bäcken och Verkeån, vilka båda skurit sig djupt ned i rullstensgruset.

Den så kallade Andrarumsåsen, en 2— 4 km bred glacifluvial avlagring mel- lan Andrarum och Maglehem, består hu- vudsakligen av sand och är ganska fat- tig på grovt grus. Sådant förekommer dock i de mera kuperade, centrala (le- larna, medan sand helt dominerar de flackare delarna vid sidorna. thormer- na är oregelbundna med korta åsryggar i växlande riktningar och kullar, åtskil- da av fördjupningar av vilka en del är ursprungliga, andra uppkomna genom jordflytning och vattendragens erosion. Huruvida grusåsar döljer sig under sandmassorna, kan svårligen bedömas utan närmare undersökningar.

Andrarumsåsen är genomdragen av vattendrag, som på en de] ställen sku- rit sig ned genom gruset till berggrun- den. Isälvsavlagringen korsas även av lokala vattendelare, betingade av upp- stickande berggrund såsom 3 km väster om Brösarp.

Gylleboåsen sydväst om Rörum företer en liknande utbildning som Andrarums- åsen. Mellan Smedstorp och Gyllebosjön är åsen ihållande och ännu utefter Gyl- lebosjöns nordvästra strand är den hög och brant. Öster om sjön breder den ut sig till ett vidsträckt, vågigt rull- stensfält, här dock med ett mera grusigt än sandigt innehåll och med delvis torvfyllda åsgropar mellan höga och breda åskullar och ryggar. Fältet ligger rätt högt i västra delen men sjunker hastigt ca 1,5 km från havet. Väster om Baskemölla sticker ett större parti av morän kring hällar av kambrisk sand- sten fram genom grustäcket. I övrigt

är sandstenen blottad i Forsemölla, i S. Rörums åravin samt vid kusten vid Vik och Baskemölla. Gruset innehåller, särskilt vid trakten av Vemmerlöv, frag- ment av alunskiffer i betydande mängd. Vid Rörum är isälvsavlagringarna san- digare. Gränsen mot gruset är oskarp, eftersom alla övergångar mellan sand och grus förekommer.

Inom området mellan Maglehem och Kivik uppträder en yngre morän, som tydligt skiljer sig från urbergsmorä— nen genom sin mörkare grå färg, mindre stenhalt och en kalkhaltig, lerig grund- massa. Lerhalten ligger vanligen mel- lan 20 och 35%. Dylik moränlera har påträffats vid Blåherremölla, sydöst om Killehusen, strax sydväst om Haväng, vid Vitemölla samt i fragment i grustag vid Brösarp. Moränleran innehåller, utom en hög kalkhalt, bergartsfragment av ljusgrå och rödaktiga kalkstenar (or- tocerkalk), härstammande från öland, men dessutom gotländska bergarter och rödflammig, tät s. k. östersjökalk från trakten av Åland. Den is, som avlagrat dessa moränleror, måste således ha pas— serat genom Östersjösänkan som en baltisk is.

5.4 Grundvattenförekomstena beroende av de geologiska förhållandena

I berggrunden kan större vattenförande spricksystem företrädesvis påträffas inom förkastningszonerna och mera all- mänt inom den kambriska sandstenens område. Vattenföringen i 200 mm borr- hål är vanligen större än 20 000 liter per timme inom sandstensområdet omkring Simrishamn (Svenska Diamantbergborr- nings AB, referenskatalog). Vattenfö- ringen inom urbergsområdena är mera nyckfull, bland annat beroende på att berget ofta blivit kaolinvittrat till stort djup särskilt inom krosszonerna.

De vidsträckta grus- och sandområ- dena har mycket stor infiltrationska- pacitet och ytvattenavrinningen är inom dessa områden så gott som obefintlig vid normal nederbördsintensitet. Dräne— ringen sker genom bäckar och åar i djupa raviner, vilka ofta även skurit sig ned ett stycke genom isälvsavlagringar- nas underlag. Vår kunskap om detta un- derlags form är icke tillräckligt detalj- rik för att det skall vara möjligt att förutse var större vattenfyllda fördjup- ningar kan finnas. Det glacifluviala ma- terialet inom Maglehem—Brösarpsområ- det är ganska finkornigt. Man kan dock på grund av hittills kända profiler ana, att materialet är grövst i grusets botten- lager. Hydrogeologiska undersökningar kombinerade med enklare provborr— ningar i och utmed ravinerna synes vara snabbaste vägen till ökad kunskap om förhållandena. Geofysiska undersök- ningar kan underlätta lokaliseringen av dolda vattendelare och bedömningen av områden lämpliga för konstgjord in- filtration.

Särskilt intresse bör ägnas områden, inom vilka glacifluvialt material över— lagras av baltisk moränlera. Kustområ- dena närmast söder och norr om Jule- bodaåns och Verkeåns utflöden i Hanö- bukten synes ha prioritet. Inom dessa områden kan man förvänta artesiskt grundvatten. På en del ställen, ex. vid Killehusen, når dock kontakten mellan lera och grus eller sand upp över grund— vattenytans nivå och dylika »läckor» i lertäcket kan finnas under havsytan med risk för inströmning av saltvatten vid en intensiv pumpning från grundvattnet. Möjligheten till kompensation genom konstgjord infiltration synes föreligga men bör närmare undersökas.

Den vertikala spridningen av rull— stensgruset är mycket stor i Maglehems- området. Rullstensgrus når där upp till ca 100-metersnivån och sannolikt ned

under havsytans nivå ca 2 km från kus- ten.

5.5 mebeakatl'enbet

Endast sparsamma upplysningar om grundvattnets kvalitet föreligger från det aktuella området. Från andra håll i Skåne vet man emellertid, att vattnet i den kambriska sandstenen ofta har en hög fluorhalt och eftersom blyglans kan förekomma i bergarten, föreligger viss risk för att bl'yföreningar finns lösta även i grundvattnet. De kambriska skiffrarna är oljehaltiga och pyrithal- tiga. Grundvattnet i alunskiffern får därför stundom hög järnhalt, svavelhalt eller sulfathalt samt smak av olja.

Inom de glacifluviala områdena vid Maglehem förväntas vattnet vara av god kvalitet. Börumstraktens grus innehål- ler något skiffermaterial. Järnhaltigt vatten kan därför befaras på sina håll inom detta område.

5.6 Samnnfattning

Sammanfattningsvis kan enligt Tull- ström konstateras, att inom de jämförel- sevis stora grus- och sandområdena är förutsättningarna för såväl nederbör- dens infiltration som för en eventuell konstgjord infiltration gynnsamma, men att möjligheterna att där tillvarataga grundvattnet är begränsade. Grundvatt- net dräneras ut inom de högre liggande glacifluviala grus- och sandfälten av åar och bäckar, som delvis skurit sig ned genom vattengenomsläppliga avlag- ringar. Det är icke uteslutet att djupare liggande vattenförande grusavlagringar skall kunna upptäckas vid en närmare undersökning.

Möjligheterna att i områdena närmast kusten finna artesiskt vatten under de baltiska moränlerorna och i den kam- briska kvartsiten har bedömts goda. Fältundersökningar behövs dock för att närmare klarlägga dessa förhållanden.

5.7 Utredningens synpunkter Grundvattentillgångarna i de områden, som här behandlats, är icke av den stor- leksordning, att de har intresse i större sammanhang. Däremot kan de vara av betydelse för Simrishamnsområdet. Det bör få ankomma på Simrishamns stad att fortsätta undersökningarna därest staden finner det behövligt att få för- utsättningarna för grundvattenuttag yt- terligare belysta.

C.6 Geohydrologiska förhållanden inom Kristianstadsslättens område

6.1 Orientering

Sedan ett antal år pågår genom Sam- arbetskommittén för Kristianstadsslät- tens hydrologi undersökningar av de hydrologiska förhållandena inom Kris- tianstadsslättens område. Undersökning- arna utföres av en forskargrupp, vari ingår representanter för väg- och vatten- byggnadsstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologis- ka och hydrologiska institut, institutio- nen för kulturteknik vid Kungl. Teknis- ka Högskolan, institutionen för vatten- försörjnings- och avloppsteknik vid Chal- mers Tekniska Högskola samt geogra- fiska institutionen vid Lunds Universi- tet. Samarbetskommittén har för utred- ningens räkning utarbetat en samman- ställning av uppgifter om de geohydro- logiska förhållandena inom slätten. Sam- manställningen grundar sig huvudsakli- gen på resultaten från de undersökning- ar, som sedan år 1954 utförts av med- lemmarna i kommittén inom ramen för en större geohydrologisk undersökning inom det aktuella området. I det följande återges sammanställningen i sin helhet.

6.2 Geologi-k översikt 6.2.1 Berggrunden

Inom Kristianstadsslätten är urbergets överyta utbildad som ett stort flackt

bäcken, sOm i sin sydvästra del begrän- sas av kraftigt markerade förkastnings— linjer (Linderödsåsens och Nävlinge- åsens nordöstra del). Urbergsytan stu- par i stort sett mot ostsydost. Urberget utgöres inom det aktuella området hu- vudsakligen av gnejser, vilka ställvis ge- nomsätts av grovkorniga graniter (t. ex. Fjälkinge backe). Ur geohydrologisk synpunkt kan i detta sammanhang helt bortses från grundvattentillgången i ur- berggrunden.

Urberget överlagras ofta av kaolin, en vittringsprodukt, som utgör en tät övergång till ovanförliggande berglager. Dessa utgörs inom Kristianstadsslätten av sandstenar och kalksandstenar med varierande sammansättning och struk- tur. Variationerna beror på att sediment av olikartade ursprung avsatts under kritperiodens olika skeden. I krithavets kustzoner bildades så kallade glankonit— sandstenar, det vill säga sandstenar, som innehåller stora mängder glauko- nit, ett grönfärgat mineral. Glaukonit- sandstenen benämnes därför, då den är svagt konsoliderad, även grönsand.

Eftersom den geologiska uppbyggna- den av kritberggrunden är mycket va- rierande inom Kristianstadsslätten, kan man förvänta att även grundvattentill- gången i kritformationen 'är högst varie- rande från plats till plats. Variationer- na torde delvis bero på bergarternas kornstorlek men huvudsakligen på deras olika konsolideringsgrad. Kalkstenarna är vanligtvis välkonsoliderade och grundvattentillgången i dessa är väsent- ligen beroende av förekomsten av tek- toniska klyftsystem och dessas utbild— ning. Glaukonitsandstenen är däremot i allmänhet grovkornig samt föga konsoli- derad och har därför utan tvekan den allra största betydelse, då det gäller att insamla större mängder grundvatten i berggrunden.

6.2.2 De lösa avlagringarna De lösa avlagringarna på Kristianstads- slätten utgörs huvudsakligen av morän, isälvsavlagringar och finkorniga sedi— ment. Materialet är ofta ansamlat i ut- planade åsar och fält. Vanligen före- kommer morän under isälvsmaterialet. Detta har inom vissa områden stor mäk- tighet och når ställvis ner till berg- grundsytan. Ur geohydrologisk synpunkt knytes det största intresset till områdets rull- stensåsar. Av dessa har hittills endast vissa områden av den ås som i nord- sydlig riktning framgår från Bjärlöv i norr över Vä—Nöbbelöv—Lyngsjö— Everöd till Degeberga—Olseröd i söder varit föremål för mera ingående under- sökningar av geohydrologisk art. Resul- taten av dessa undersökningar visar dels att isälvsmaterialet har betydande mäk- tighet (ställvis mellan 15 och 20 meter), dels att isälvsmaterialets kornstorleks- fördelning ställvis är synnerligen gynn- sam för även större grundvattenuttag.

Förhållandevis stora arealer med is- älvsmaterial förekommer vidare inom området mellan Hammarsjön—Råbe- lövssjön—Oppmannasjön—Ivösjön och Hanöbukten. Då grundvattentillgångar- na i deSsa avlagringar hittills icke ut- nyttjats för att täcka större vattenbehov, saknas emellertid på nuvarande stadium närmare kunskap om ifrågavarande av- lagringars värde ur geohydrologisk syn- punkt.

63 Resultat av utförda geohydrologisk under- Syftet med de undersökningar, som un- der senare år utförts genom samarbets- kommitténs försorg, har främst varit att utarbeta en metodik, som möjliggör ett närmare studium av sambandet mellan klimatologiska, hydrologiska, geohydro- logiska och kulturbetingade faktorer.

Föreliggande primärmaterial avseende nederbörds-, avrinnings- och avdunst- ningsförhållanden, grundvattenstånd i lösa avlagringar och i kritberggrunden samt aktuella grundvattenuttag (såväl kommunala som industriella) är av så- dan beskaffenhet, att de bör kunna ligga till grund för en översiktlig bedömning av de naturliga grundvattentillgångarna på Kristianstadsslätten.

6.3.1 Hydrometeorologiska förhållanden

Utöver de ovan redovisade geologiska förhållandena är de uttagbara grundvat- tenmängderna beroende av den årliga nyttiga nederbörden. I kustbandet be- räknas nyttiga nederbörden under nor- malår obetydligt överstiga 100 mm. På Kristianstadsslättens inre delar uppskat- tas m-otsvarande värde till 150 mm. Inom höjdområdena väster om slätten, Linde— rödsåsen och Nävlingeåsen, antar nytti- ga nederbörden värden mellan 300 och 350 mm. Under torrår är den väsentligt mindre än ovan angivna värden. Som exempel kan nämnas att under torråret 1957 var årsnederbörden vid Åhus mindre än 400 mm och vid Huaröd på Linderödsåsen endast 550 mm.

Då avdunstningen vid Ugerup inom slättens centrala del uppmätts till 400 mm (medeltal under perioden april 1961 _juni 1963) torde under speciellt svåra torrårsförhållanden den för grundvat- tenbildning tillgängliga delen av nyttiga nederbörden inom slättens olika delar uppgå till låga värden. Det bör dock be- aktas, att torrårsförhållandena med hän— syn till de relativt stora grundvattenma- gasin som förefinnes bör spela mindre roll.

6.3.2 Grundvattenförhållandena i de läsa avlagringarna

De undersökningsresultat som hittills framkommit redovisas i figur (1.9. Grundvattenytan inom moränområ—

dena stupar ganska brant mot de lägre partierna på slätten. Ur grundvattentek- nisk synpunkt framstår emellertid om— råden med svagt lutande grundvattenyta såsom de mest intressanta. Inom Kris- tianstadsslätten sammanfaller sådana områden med slättens isälvsavlagringar. Det är därför sannolikt, att de hydrau- liska förutsättningarna för grundvatten- uttag i områdets isälvsavlagringar är gynnsamma. Även om de naturliga grundvattenmängderna på grund av för grundvattenbildning ogynnsamma hy- drometeorologiska förhållanden synes begränsade, bör vissa förutsättningar för framställning av konstgjort grundvatten föreligga.

6.3.3 Grundvattentillgången i kritberg- grunden

Huvuddragen av grundvattnets ström- ningsförhållanden i kritberggrunden re- dovisas å kartskiss, figur C.10. Med led- ning av föreliggande undersökningsma- terial kan man urskilja ett avgränsat in- fluensområde, som kan vara förorsakat av grundvattenuttagen inom Kristian- stadsområdet. Vidare framstår grund- vattenströmmen inom slättens södra och nordöstra delar såsom opåverkad av i varje fall större grundvattenuttag.

6.4 Nuvarande vattenuttag

De nuvarande vattenuttagen såväl för kommunal som industriell vattenförsörj- ning som för j-ordbruksändamål har in- venterats. Vattenuttagen fördelar sig enligt följande:

Grund- thatten

, vatten

Mm lår Mmslår Kommunalt. . . .. . . . . — 5,8 Industriellt ......... 30,0 5,6 Bevattning ......... 0,8 0,3 Boskap ............. _— 0,3 Summa 30,8 12,0

Figur C. 9. Grundvattenylans höjd över havet avlagringarna den 5.11.60 (] Larsson, 1961).

Utnyttjandet av ytvatten inskränker sig till industriell vattenförsörjning, be- vattning samt vattning av kreatur.

Det nuvarande grundvattenuttaget är i huvudsak lokaliserat till Kristianstads- området. Såsom tidigare redovisats kan här urskiljas ett område som är skilt från övriga delar av slätten genom en grundvattendelare. År 1960 uttogs inom Kristianstadsområdet en grundvatten— mängd av 9 Mm3. Inom övriga delar av slätten uttogs sålunda under år 1960 3 Mma.

6.5 Samarbetskommittéus sammanfattande be- dömning av den geobydrologiska situationen »Under den treårsperiod, under vilken kontinuerliga observationer av grund-

BETECKNINGAR

I Tätort o Mästation (mätning Igång per vecka? ' _ "-*—' (_ " _ Zgånger per år) vi” Nivåkurva (angivelse im.ö.h.)

- —— ' ' Strörnriktningslinje

] ? Invaltning

samt grundvattnets huvudslrämriklning i de lösa

vattenståndet i Kristianstadsslättens krilberggrund utförts, har läget av grundvattendelaren söder och öster om Kristianstad, konstruerad med den nog- grannhet, som föreliggande observa- tionsmaterial medger, icke ändrats märkbart. Den praktiska slutsatsen av detta konstaterande blir att inom Kris- tianstadsområdet för närvarande i stort sett skulle råda balans mellan den natur- ligt bilda—de och den tillgodogjorda grundvattenmängden i kritan, varvid dock denna balans kan vara störd av ett visst läckage till ytligare förekoms- ter. Ifrågavarande influensområde upp— tar arealmässigt mellan en tredjedel och hälften av Kristianstadsslätten.

BE] ECKNINGAN

'å) omm-anamn

:) Silvngjslnuud- D.9-t '/l-— mmm-mum. (man) ',9; Strwlmlnufl'mie

_u— Gil!!! för inftumwnu'idn (xnuiuuue um Ull-g)

skule

Figur C. 10. Slationsnåt för observation av grundvattensldndels variationer i de djupare vattenförande Lagren samt huvudtaget! av grundvattnets strömningsförhdllande den 5.8. 60 (G Wei iman—H ane, 1961).

Av den lämnade redovisningen om geologiska förhållanden samt grundvat- tenförhållandena i de lösa avlagringarna framgår bl. a., att förutsättningarna bör vara gynnsamma för större grundvatten- uttag ur områdets isälvsavlagringar. De för grundvattenbil'dn-ingen ogynnsam- ma hydrometeorologiska förhållandena inom Kristianstadsslätten bör dock be- aktas vid bedömningen av grundvatten- tillgången i nyssnämnda formationer. I den mån man kan tillföra området yt- vatten av för konstgjord infiltration lämplig beskaffenhet, torde Kristian- stadsslättens isälvsavlagringar kunna

tillmätas en väsentlig grundvattentek- nisk betydelse.

Några mätningar av den naturliga in- filtrationen har ej utförts på Krist-ian- stadsslätten, och några uppgifter från områden av Kristianstadsslättens stor- lek föreligger ej från Sverige. Vid mät- ningar på nordöstra Själland har Köben- havns Vandforsyning kommit till det resultatet, att man där kan räkna med en infiltration av ca 100 mm/år vid maximalt grundvattenuttag. Medan de klimatiska förhållandena (nederbörd och avdunstning) är i stort sett lika på nordöstra Själland och Kristianstads-

slätten, är de geologiska förutsättningar- na för infiltration till djupare nivåer troligen något sämre på Kristianstads- slätten.

Utredningen om sydvästra Sveriges vattenförsörjning räknar med att vat- tenbehovet år 2000 inom Kristianstads- området kommer att uppgå till ca tre gånger det nuvarande behovet. Räknar man med att samma utveckling kommer att gälla jämväl i fråga om grundvatten- behovet, skulle sistnämnda behov kom— ma att uppgå till ca 27 Mm3/år omkring år 2000. Inom övriga delar av Kristian- stadsslätten skulle vattenbehovet år 2000 komma att uppgå till ca 9 MmS/år, om man även för dessa delar räknar med att nuvarande behov trefaldigas. Det to- tala behovet av grundvatten för kom- munal och viss industriell vattenförsörj- ning beräknas sålunda komma att uppgå till storleksordningen 36 Mma/år om— kring år 2000.

Om ett framtida grundvattenbehov av 36 MmS/år, d. v. s. något över 1 mS/s, kan uttagas som naturligt grundvatten är ytterst vanskligt att uttala sig om utan mycket långvariga observationer och detaljerade undersökningar. Risk för att detta behov ej skall kunna täckas synes emellertid föreligga, vilket medför att kommittén för sin del rekommenderar att man för Kristianstadsslätten räknar med en förstärkning med lämpligt yt- vatten av förslagsvis storleksordningen 10—20 Mm3/år.

Kristianstadsslättens större ytvatten— förekomster är Helgeå, Ivösjön och Vramsån. Helgeå år i betydande ut- sträckning i anspråktagen för industriell vattenförsörjning, för recipientändamål samt för i allt större utsträckning be- vattningsändamål. Även i framtiden tor- de denna ytvattenförekomst komma att utnyttjas för dessa ändamål. Ivösjön ut— nyttjas för närvarande huvudsakligen för industriell vattenförsörjning samt

för fritids- och rekreationsändamål — ändamål som med stor säkerhet kommer att få allt större betydelse. Av allt att döma kan man förvänta, att uttag av vatten för industriändamål i en nära framtid kommer att bli väsentligt stör— re än det nuvarande. Vramsån, som ut- gör en del av Helgeåns vattenområde, saknar naturliga regleringsmagasin och är påtagligt förorenad av avloppsvatten från industrier, lantbruk och bebyggel- se. Denna ytvattenförekomst bör därför icke utnyttjas för kommunal vattenför- sörjning.

C.7 Geohydrologiska förhållanden inom Ästorp-Ljungbyhedsområdet

7.1 Orientering

Vid grundvattenundersökningar år 1960 för Åstorps köping påträffades nordost om Björnekulla isälvsavlagringar med god vattentillgång. Då vissa iakttagelser tydde på att dessa gruslager kunde sam- manhänga med sandlager belägna mel— lan Rönne å och Söderåsen på sträckan Ljungbyhed—Västra Sönnarslöv, kunde förutsättningar finnas att öka grund- vattentillgången genom konstgjord in- filtration av vatten.

Utredningen fann det motiverat att låta göra vissa översiktliga undersök- ningar m. m. i syfte att erhålla ytterliga- re grundmaterial för bedömning av möj- ligheterna att efter infiltration taga ut större vattenkvantiteter i området. Som ett första led uppdrog utredningen åt Sveriges geologiska undersökning (SGU) att utföra en sammanställning av de geologiska förhållandena inom delar av nordvästra Skåne. Resultatet har re- dovisats i »Redogörelse över geohyd- rologiska undersökningar i nordvästra Skåne», daterad i november 1962. (Den- na utredning som genomförts av stats— geologerna Mohrén och de Geer redovi- sas ej närmare här av utrymmesskäl).

Till redogörelsen hör berggrundskarta, jordartskarta, lokalförteckning samt grundvattenkartor. Med SGU:s redogö- relse som grundmaterial upprättade in- genjörsfirman Kjessler & Mannerstråle AB i samråd med utredningen och SGU ett program för fortsatta undersökning— ar, som skulle utgöra ytterligare under— lag för bedömning av möjligheterna till konstgjord grundvattenbildning. Enligt direktiven från utredningen var det av intresse att få förutsättningarna för ett uttag av storleksordningen 0,5 ma/s be- lysta. Kjessler & Mannerstråle AB fick därefter i uppdrag av utredningen att utföra vissa fortsatta undersökningar, vilka bl. a. av kostnadsskäl dock begrän- sades avsevärt. Arbetet har redovisats i en den 27 januari 1964 dagtecknad »Re- dogörelse för grundvattenundersökning- ar i Kvidingefältet år 1963».

Fig. C. 11. Översiktskarta över Kvidinge/anat.

————— Grumm-mm _WMu—dm—h Väv-Mw- . . lawn" I G MMIRiM' .:. mmm-.nu».

Framställningen nedan omfattar i hu- vudsak avsnitt och sammandrag ur sist- nämnda redogörelse.

7.2 Undersökningsområde och utredningens målsättning Undersökningsområdet begränsades till grus- och sandfälten sydost om Kvi- dinge och kom att omfatta en rektangel med nordvästra hörnet i centrum av Kvidinge och med en bredd av 2,7 km och längd av 5,4 km, med sydvästra kortsidan ungefär i höjd med Klintarp och med förlängningen i riktning mot Klippans Bruk.

Undersökningsområdets framgår av figur C.11.

Utredningen var avsedd att i möjlig mån ge svar på följande frågor:

1. Vilka möjligheter finns för grund- vattenutvinning?

omfattning

2. Vilka möjligheter finns för konst- gjord grundvattenbildning?

3. Vilka möjligheter finns till maga- sinering av grundvatten?

7.3 Hydrologi

Området är nederbördsrikt. Nederbörds- området uppgår till 1 246 km2.

Enligt SMHI är de karakteristiska vat- tenföringarna i Rönneå vid Klippan nedströms Bäljane å följande:

m3/s

Högsta högvattenföring . . . . 137 Normal högvattenföring . . . . 74,7 Normal medelvattenföring. . 13,7 Vattenföring med 50 % var-

aktighet ................ 10,0 Normal lågvattenföring . . . . 2,54 Lägsta lågvattenföring . . . . 0,75

Fråga har uppkommit att öka uttaget ur Ringsjön ytterligare och att samti- digt öka lågvattenföringen i Rönneå. Härvid skulle säkerställas en lägsta vat- tenföring om 2,5 m3/s vid Forsmöllan, som ligger omedelbart uppströms Klip- pan. Vattendomstolen har ännu icke prö- vat (år 1964) dessa frågor.

7.4 Geohydrologiska och geoelektriska under- sökningar

Nivåkarta över grundvattenytan har upprättats.

Geoelektriska mätningar har utförts för att bl. a. utröna Kvidingeåsens uppbygg- nad och säkrare avgränsa för en even- tuell infiltration lämpligaste området med hänsyn till jordartsfördelningen i åsen. Med hänsyn till inlösenvärdet av den mark, som ligger söder om Kvidinge och i vilken flera grustag öppnats, val- des för den geoelektriska undersökning- en ett område längre sydost från Kvi- dingeåsen. Någon grusexploatering har

icke kommit igång där ännu. Även med tanke på avståndet till Rönneå bedöm— des detta läge gynnsamt. Den geoelektris- ka undersökningen har utförts av SGU och under ledning av förste statsgeolo- gen Tullström. Den har redovisats i en den 2 januari 1964 daterad rapport, be— titlad »Geoelektrisk undersökning av Kvidingefältet».

Av Tullströms redogörelse framgår, att den undersökta delen av Kvidinge- fältet till största delen består av sand och grus. På några ställen uppträder lera på eller nära under markytan. Den topografiskt markerade Kvidingeåsen synes vara mera komplext uppbyggd och innehåller stundom betydande in- blandning av finkorniga jordarter. Det grövsta gruset inom undersökningsom- rådet ligger nära Söderåsens fot. Arti- ficiell infiltration av stora volymer an— ses därför lämpligast i det undersökta områdets sydöstra del invid åsen.

Vid Knutstorp finns utmed Klövabäc- ken ett långsträckt källområde, som san- nolikt bildats genom utflöde från det undersökta området.

7.5 Naturlig grundvattenbildning Det undersökta området har en längd av ca 2 km längs med Söderåsen. Avrin- ningsområdets areal har uppskattats till ca 14 km2. Enligt Tullström kan grund- vattenbildningen under normala neder- bördsförhållanden uppskattas till om- kring 125 l/s. Om ett totalt vattenuttag av 0,5 m3/s eftersträvas (så som angi- vits i direktiven), skulle den normala grundvattenbildningen alltså sörja för en fjärdedel av detta uttag.

7.6 Områdets lämplighet för infiltration Det undersökta området utgör drygt den mellersta tredjedelen av det områ- de, som enligt utredningens direktiv

bort undersökas. Kjessler & Mannerstrå- le anger i sin utredning att en anledning till begränsningen var de svårigheter, som ur markvärdessynpunkt kunde upp- stå, om man utnyttjade områden när- mare Kvidinge, där grustagen är beläg— na. Andra anledningar var den allmänna geologiska bedömning av den närmas- te omgivningen som skett samt att om- rådet låg nära en del bäckar, vilket var förmånligt med tanke på infiltrations- försök. Kjessler & Mannerstråle anför:

»Undersökningama har visat att områ— det är lämpligt för infiltration och grund- vattenutvinning. En fortsatt undersökning bör lämna ytterligare underlag för be— stämning av platser för infiltration och grundvattenutvinning. I denna utredning har endast en infiltrationsplats och två utvinningsplatser preliminärt angivits. ln- filtrationsplatsen är högt belägen och där- igenom krävs stor energiinsats för vattnets lyftning. Infiltrering på lägre belägna plat— ser skulle vara fördelaktigare. Platser för utvinning måste placeras så och ligga så tätt att inga nämnvärda grundvattenmäng- der kan passera förbi bäckarna eller Rönne å. Sänkningen genom grundvattenuttag bör därför sträcka sig över en obruten linje ungefär parallellt med åsen eller Klöva- bäcken vid och nedanför dess samman- flöde med Körslättabäcken. Även brunnar mellan denna linje och Söderåsen kunna behövas.

Underlag för bedömning av dessa frågor kan erhållas om försök utföras dels med ut— vinning av naturligt grundvatten i de ovan preliminärt föreslagna två platserna, dels motsvarande utvinning vid artificiell in- filtration på föreslagen plats vid Söderåsens fot nära Körslättabäcken. Det torde inte vara anledning att i nästa undersöknings— etapp göra prov i ytterligare punkter. Där- emot är det nödvändigt att utöver de ob— servationsplatser som finns i befintliga brunnar anordna sådana genom nedslag— ning av observationsrör på lämpliga sträc— kor parallellt och vinkelrätt mot Söderåsen. Även om man inriktar sig på infiltrations— platser som är lägre belägna än den nämn- da, torde man med enbart den sistnämnda få värdefullt underlag för frågans ytter- ligare bedömning.»

7.7 Bedömd uttaghar gnmdvattenmängd Förutsättningarna synes vara goda att genom infiltration förstärka den natur- liga grundvattenbildningen. För att klarlägga vilken grundvatten- mängd som kan utvinnas ur undersök- ningsområdet erfordras infiltrationsför— sök. Innan dessa utförts kan ej någon säkrare bedömning av möjligt grund- vattenuttag göras.

7.8 Rekommendationer för fortsatt utredning

Kjessler & Mannerstråle AB föreslår, att rörbrunnar för provpumpning nedslås på de två platser som föreslagits av SGU i Tullströms utredning. Den sam- manlagda pumpningen bör vara unge- fär lika stor som beräknad normal grundvattenbildning, nämligen 125 l/s. Grundvattenståndet iakttas dels i befint— liga brunnar, dels i observationsrör. Rö- sen slås ned i en linje parallell med Klö- vabäckens sträckning omkring samman- flödet med Körslättabäcken, vidare i en linje vinkelrät mot åsen väster om Knutstorp respektive öster om Slätte- hus och vid föreslagen infiltrations- punkt vid Söderåsens fot, samt på andra lämpliga punkter. En del av dessa ob- servationsrör bör utföras med undersök- ningsborrning så att jordlagrens upp— byggnad utrönes. Som följande etapp bör undersökningarna kompletteras med infiltrering på föreslagen plats, för- slagsvis från Körslättabäcken. Grund- vattenstånden undersöks under denna infiltrering. Därefter fortsätter infiltre— ringen under samtidig pumpningi ovan- nämnda brunnar. Med ledning av dessa prov bestäms fortsatta åtgärder.

7.9 Utredningens synpunkter

Den verkställda undersökningen, som av bl. a. kostnadsskäl koncentrerats till en mindre del av grus- och sandområdena

mel-lan Ljungbyhed och Västra Sönnars- löv nordost om Söderåsen, har givit till resultat att förutsättningarna är gynn- samma för såväl utvinning av naturligt grundvatten som förstärkning av grund- vattentillgången genom konstgjord in— filtration. Den naturliga grundvatten- tillgången inom hela området är dock alltför begränsad (av SGU beräknad till ca 300 l/s) för att vara av betydelse för vattenförsörjningen inom en större re- gion. En väsentlig ökning av grundvat- tentillgången kan erhållas genom att med vatten från Rönne å åstadkomma konstgjord infiltration för dels kontinu— erligt uttag, dels magasinering i sand- och grusförekomsterna. Innan storleks- ordningen av de vattentillgångar, som härigenom skulle kunna erhållas, kan bedömas, måste emellertid mycket om— fattande hydrogeologiska undersökning- ar genomföras.

Den osäkerhet som sålunda f. n. före- ligger beträffande möjligheterna att ut— nyttja Åstorp—Ljungbyhedsområdet som vattentäkt för en större region medför, att vattentillgången knappast kan kom- ma ifråga för att tillgodose stadsregio- nerna med vatten. Området torde dock ha betydelse när det gäller att tillgodo- se vattenbehov av mera lokal karaktär, såsom för Bjuv-Åstorpsområdet, Klip— pan—Perstorpsområdet samt Ängel- holmsområdet. Enligt utredningens me- ning är det angeläget att ytterligare me- ra ingående undersökningar genomfö- res enligt de riktlinjer som uppdragit's i den av Kjessler & Mannerstråle AB verkställda .delutredningen.

C.8 Grundvattentillgångar i gravfälten i nordvästra Skåne

8.1 Orientering

I nordvästra Skånes stenkolsförande formation finns gruvor upptagna vid

12—413199

Höganäs, Nyvång (Ormastorp); Hyl» linge, Bjuv-Gunnarstorp-Olstorp, Billes- holm, Risekatslösa och Skromberga. Bearbetning sker av Höganäs—BilleSw holms AB (Höganäsbolaget). Gruvornas belägenhet framgår av figur C.12. Inom det aktuella området utgörs berggun- den av rätliasformationen och därunder av kågerödsformationen. Gruvbrytning sker i rätliasformationens nedersta skikt. Grundvattentillgångarna i berg- grunden har varit föremål för uppmärk- samhet och undersökningar, bl. a. i sam- band med utredningar under 1930-talet om Hälsingborgs stads vattenförsörj- ning.

Förevarande redogörelse omfattar ut— drag ur och sammanfattning av en den 20 januari 1964 dagtecknad inventering,1 benämnd »Inventering av nordvästra Skånes grundvattentillgångar».

8.2 Pågående och planerad gruvbrytning Höganäsbolaget har vid överläggningar _ med AB Vattenbyggnadsbyrån (VBB), lämnat följande uppgifter om bolagets gruvbrytning och gruvbrytningsplaner. Vid gruvan i Höganäs (schakt Gustav Adolf) upphörde brytningen år 1962. Gruvan kommer dock att länshållas även i fortsättningen genom en befintlig pumpanläggning.

Vid Nyvång (Ormastorp) upphörde brytningen i en del av gruvan år 1961. All brytning kommer att nedläggas om

, något år, men länshållningen skall fort-

sätta.

Hyllinge gruva nedlades någon gång på'1920-talet. Manlät därefter vatten— nivån stiga. Vattnet är fortfarande sti— gande och kommer så småningom att brädda till Bjuvgruvan.

Vid gruvorna Bjuv—Gunnarstorp— Olstorp, som genom gruvorter står i för-

1 Inventeringen har på uppdrag av utred- ningen gjorts av AB Vattenbyggnadsbyrån, Malmö, genom civilingenjören S. Brinck.

SKÄLDERWKEN

JONSIORPS KOMMUN " * ANGELHOLM

» så I _| ,. I | I a_l

|?» | | I

!

KATYARPS KOMMUN

ÖDÅKRA KOMMUN

ÖRESUND

HÄLSINGIORG

IIL

I———____I——

:r—

EKEBY KOMMUN "

I I _!

BETECK l GÅR

.++-- Länsgräns

. . —- Kemmun- eller I & X., x ,»x » sludlqrän!

Mummummrådr

Figur C.12. Översiktskarta över gruvområdena i nordvästra Skåne.

Skåne under perioden 1924—1933.

Gunnars- torp

Ormas- torp

Billes- holm

Skrom-

År berga Höganäs Bj uv Hyllinge

1924 ........... 4,14 7,3 3,27 1925 ........... 3,96 7,3 2,70 1926 ........... 4,03 7,5 3,11 1927 ........... 4,26 7,7 3,08 1928 ........... 4,73 7,4 2,93 1929 ........... 4,66 7,4 2,82 1930 ........... 4,39 7,4 2,92 1931 ........... 4,93 7,4 2,77 1932 ........... 4,50 7,4 2,75 1933 ........... 4,24 — 3,10

och::

».

q—i—lmoa'wwiorom

».

a_n->_> OOOOOObb—iov-loo

w

w

».

355. Tabell C. 3. Upp/ordradvattenmängdimedeltal(m3/min) frånstenkolsgruvorinordvästra

mmwwgowwwww wqulklxlcäHH—A mmwwwgowwww NNNMJONNNMN

llllll

bindelse med varandra, är avsikten att fortsätta brytningen i riktning österut.

Billesholms och Risekatslösa (schakt Malmros) gruvor är nedlagda och vat- tenfyllda. Några planer på att återuppta brytningen föreligger ej. Vid Skromber- ga gruva är avsikten att fortsätta bryt-

, ningen.

8.3 Vattentillgång I de gruvor där länshållning sker av- sänks grundvattenytan i allmänhet till gruvgångarnas botten. Vid länshållning— en har vattenuppfordringen under lång tid observerats. I tabell 0.3 redovisas en sammanställning av den i medeltal uppfordrade vattenmängden under pe- rioden 1924—1933. I samband med föreliggande inven- tering har Höganäsbolaget lämnat i ta- bell C.4 redovisade uppgifter om upp- fordrade vattenmängder under år 1961. Uppgifterna avser medeltal under året och såsom utgångsvärden vid beräk— ningen har tagits pumpmotorernas el-

läggande i de olika gruvorna erhållit en minskning av den vid länshållningen uppfordrade vattenmängden. Det iakt— tagna fenomenet antas bero på en suc- cessiv igenslamning av grundvattnets tilloppsvägar till äldre gruvgångar på liknande sätt, som är känt vid borrade brunnar i sedimentär berggrund.

8.4 Nuvarande vattenförsörjning med gruv- vatten Gruvvattnet nyttjas f.n. till en del för tätorters och industriers vattenförsörj- ning. I detta avseende kända omständig- heter beskrivs i korthet i det följande. Vid Höganäs uttages ur gruvan vid schakt Gustav Adolf grundvatten i ett av Höganäs stad utbyggt vattenverk. Ka- paciteten hos verket är 500 n13/d. Vatt- net snabbfiltreras och kloreras. Gruvvattnet nyttjas även för industri- ellt ändamål vid Höganäsbolagets an- läggningar i Höganäs.

Tabell C. 4. Upp/ordrad vattenmängd i medeltal (ms/min) år 1961 enligt Höganäs—

) kraftförbrukning. bolaget i, I gruvan i Höganäs uppges vattenupp— ' 1961 f”: fordringen under såväl åren 1960 och i: 1962 ha varit densamma som år 1961, Höganäs ..................... 4,2 sålunda 4,2 m3/min. Från företagsled- gå?:mteggu:nar5torp 233 ningen inom Höganäsbolaget Uppges, att Hyllinge ..................... 0,3 man i samband med gruvdriftens ned- NyVång (Ormastorp) ---------- 3,5

Billesholms gruva är vattentäkt för Bjuvs köping. Vattenverket ligger vid :Ljungsgård. Verket har en kapacitet av (i 000 m3/'d. Vattnet luftas. Efter tillsätt- ning av permanganat passerar vattnet kontaktbäddar och snabbfilter, varjämte viss klorering förekommer. För att till- godose det höga vattenbehovet per dygn i Bjuv under AB Findus högsäsong för- bereds f. n. utbyggnad av ytterligare ett vattenverk om 3 000 m3/d med nytt- jande av samma vattentäkt.

Gruvvattnet i Bjuv (schakt Olstorp) nyttjas av AB Findus. Uppfordringen har enligt uppgift uppgått till högst 1 300 ma/d. Vattnet luftas, filtreras och kloreras. * Gruvan vid Skromberga nyttjas som vattentäkt för Skrombergaverken. För- brukningen av gruvvatten är enligt upp- gift f.n. 400 mS/d och uppges komma att framdeles öka till 500 a 600 m3/d.

Hyllinge gruva utgjorde tidigare vat- tentäkt för Hyllinge samhälle, som emel- lertid numera sedan början av 1950-talet erhåller vatten från Bjuvs köpings vat- tenförsörjningsanläggning.

Från gruvan i Nyvång erhåller Ås— torps köping vatten för vattenförsörj- ningen inom närliggande bebyggelse. Nuvarande uttag uppgår enligt uppgift i medeltal till ca 175 ma/d.

Gruvan i Gunnarstorp har tidigare försett Gunnarstorps samhälle med vat- ten. Sedan samhället numera anslutits till Bjuvs vattenförsörjningsanläggning är grundvattenanläggningen ej i bruk för vattenförsörjningsändamål. I detta sammanhang må nämnas, att Bjuvs kö- ping uttar grundvatten ur rätliaslagren vid Holk mellan Flenninge och Kropp väster om Hyllinge gruva.

28.5 Vattenbeskaffenheten

Om brytningen i en gruva nedläggs och ]änshållningen upphör, stiger vatten-

ytan och urlakar de omgivande berg- arterna, vilka under brytningen har va- rit utsatta för luftens påverkan. Det är känt, att vattenbeskaffenheten härvid försämras påtagligt i huvudsak genom att vattnet blir surare och löser järn och mangan. För att klarlägga vatten- beskaffenhetens förändring skulle krä- vas närmare kännedom om grundvatt- nets rörelse och genomströmmade for- mationers kemiska beskaffenhet. Med hänsyn till utredningens översiktliga ka- raktär har någon närmare undersökning i detta syfte ej utförts. Viss ledning kan dock erhållas av tillgängligt analysma- terial. Höganäsbolaget har sålunda vid ett flertal tillfällen låtit analysera gruv— vattnet även om någon regelbunden ana- lysverksamhet ej förekommit. Bolaget har ställt material till förfogande eller lämnat anvisningar om var material finns. Vidare har analyser utförts i sam- band med utredningar om vattenförsörj— ningens ordnande för samhällen och in- dustrier i gruvområdena. Sammanfatt- ningsvis kan följande anföras.

Vattnet i Höganäs gruva är hårt med hög kloridhalt men i övrigt i huvudsak av tillfredsställande beskaffenhet.

I Billesholms gruva är vattnet hårt och aggressivt samt har en hög järnhalt och mycket hög manganhalt.

Hos gruvvattnet i Bjuv (schakt Ols- torp) är hårdhet och järnhalt anmärk- ningsvärda liksom manganhalten.

I Hyllinge gruva är vattnet starkt grumligt och bottensatsen är stor. Vatt- net är surt (mycket lågt pH-värde) med ' hög permanganatförbrukning och myc-

ket höga halter av ammonium, järn och mangan. Det är dessutom mycket hårt. Det är tänkbart, att vattenbeskaffenhe- ten skulle bli bättre vid kontinuerlig länshållning i gruvan.

I N yvång (Ormastorp) är vattnet järn- haltigt och behöver avjärnas för att bli tillfredsställande för hushållsändamål. I

några fall har vattnet varit hårt och i en del andra fall har halten av gelatin- bakterier varit hög.

Gruvvattnet i Gunnarstorps gruva har undersökts i samband med utredningar för vattenförsörjningen i Bjuvs köping. De vattenprov som tagits i den del av gruvan, vilken tidigare försåg Gunnars- torps samhälle med vatten, visade så god beskaffenhet att det skulle kunna användas utan föregående rening. Vatt- net i övriga delar av gruvan har hög järn— och manganhalt samt är i viss mån aggressivt.

8.6 Gruvornas användning som reservoarer

Frågan har ställts om gruvorna kan an— vändas. som reservoarer för utjämning av förbrukningens växlingar och som reserv vid driftavbrott. Härvid torde två möjligheter kunna diskuteras. Den ena är att tillföra gruvorna vatten från annat håll och den andra att utnyttja gruvorna som ett naturligt magasin för grundvatten (gruvvatten). Vid bedöm- ning av den första möjligheten, som förutsätter länshållning från gruvvatten, har man tagit hänsyn till bl. a. de extra pumpningskostnader som uppstår samt till vattenbeskaffenhetens förändring. De extra pumpningskostnaderna beror på att vattnet måste ledas till gruvan och sedan åter uppfordras till markni- vån. De uppfordringshöjder som härvid skulle bli aktuella, är större än vad som förekommer vid normal vattenförsörj- ningsanläggning vid pumpning mot hög- reservoar. De årliga extra pumpnings- kostnaderna skulle således bli betydan- de. Som nämnts tidigare torde känne- dom om vattenbeskaffenhetens föränd- ringar vid lagring i gruvorna vara be- gränsad. Erfarenheten hittills bl. a. från gruvorna vid Billesholm, Nyvång och Hyllinge tyder dock på att en betydan- de försämring uppstår. Detskullemed

hänsyn härtill sannolikt bli nödvändigt att på grund av lagringen, i synnerhet om denna blir långvarig, företaga sär- skild behandling av det tillförda vatt- net. Med hänsyn till de anförda omstän- digheterna torde det under normala för- hållanden ej ställa sig fördelaktigt att använda gruvorna sorn reservoarer för vatten från annat håll.

Möjligheten att utnyttja gruvorna som naturligt grundvattenmagasin för utjäm- ning av årsförbrukningen kan innebära fördelar. Härigenom skulle man tillgo- dose maximidygnsbehovet av vatten. Vattenmagasinet i gruvorna är betydan- de. Volymen låter sig dock knappast beräknas med någon större noggrann- het. Flötsen ligger i lutning och när en gruva vattenfylls, kommer sålunda ett sandstenslager ovanför dess lägsta delar att vara vattenmättade, innan vattnet nått de högre liggande utbrutna delarna. Utbrutna gruvdelar har ofta delvis åter- fyllts och/eller sjunkit ihop. Som tidiga- re nämnts medför utjämningsförfaran- det en försämring av vattnets beskaffen- het, men erfarenheten från Billesholms- gruvan tyder på att det dock kan vara värt att prövas. På grund av nuvarande planer och avtal beträffande länshåll- ningen torde det dock endast förutom Billesholms gruva vara gruVorna i Hyl- linge och Risekatslösa som kan komma ifråga. Oklarhet råder emellertid om ut- jämningsförfarandet kan tillämpas med hänsyn till vattenbeskaffenheten.

8.7 Gruvvattnets användning för kylning, be- vattning m m

Inom industrierna i regionen finns be— hov av vatten för kylning och liknande ändamål. Vidare finns behov av vatten för bevattningsändamål m. m. Kraven på vattenbeskaffenheten för dessa ända- mål är lägre än för renvatten. Dessa be- hov torde i en del fall kunna tillgodo-

ses med obehandlat gruvvatten, i syn- nerhet om gruvorna hålles läns och vattnet sålunda ej lagras. Det är uppen- bart, att vatten med ledningsangripande egenskaper, som lätt synes uppkomma vid lagring i gruvorna, dock ej lämpar sig för kylning. Det är vidare tveksamt om ett så förorenat gruvvatten, som för närvarande finns i Hyllinge gruva, är lämpligt för bevattningsändamål.

8.8 Sammanfattning

Gruvvattentillgångarna nyttjas för när- varande endast delvis för vattenförsörj— ning. Gruvvattnet har i allmänhet sådan beskaffenhet, att behandling erfordras för att det skall bliva lämpligt som ren- vatten. Syresättning, filtrering och i vis- sa fall tillsättning av kemikalier måste härvid användas. Vattenbeskaffenheten påverkas i många fall ogynnsamt, därest vattenytan tillåts stiga över respektive gruvas botten.

Vattentillgångeni Höganäsgruvan är för närvarande till betydande del tagen i anspråk för att-tillgodose Höganäsbo- lagets och Höganäs stads vattenbehov. Den nu outnyttjade tillgången är ej till-

räcklig för det vattenbehov, som staden förutsätts få i framtiden. Vattnets an-

vändbarhet som råvatten för framställ- ning av renvatten begränsas även i nå- gon mån av dess kloridhalt, som dock kan kompenseras genom utspädning med vatten från annat håll.

Sedan de f.n. planerade tillbyggna- derna av vattenverket i Ljungsgård, där vatten från Billesholms gruva tillgodo- göres, blivit utförda, kommer vattenut- taget under maximidygn, som inträffar under AB Findus högsäsong under som- maren, att överskrida den sannolika medeltillrinningen till gruvan. Gruvan kan sålunda antagas få en viss årsutjäm- nande funktion.

I Bjuv—Gunnarstorpsgruvorna finns vattentillgångar, vilka för närvarande ej utnyttjas. I den mån ett tillgodogö- rande kan förenas med den fortsatta brytningen, torde det vara lämpligt att tillgångarna avsätts som reserv för Bjuv- området. På liknande sätt torde vatten- tillgången i Nyvångsgruvan böra reser— veras för Åstorpsområdets behov.

Om det med hänsyn till vattenbeskaf- fenheten kan visa sig rationellt att nytt- ja vatten ur Hyllingegruvan, torde den-

Tabell C. 5. Uppskattad, outnyttjad vattentillgång i gruvorna vid Bjuv—Gunnarstorp,

N yuång, Hyllinge och Skromberga

Bjuv—_ . Nyvång Gunnarstorp Skromberga Hyllinge (Ormastorp)

Medeluppfordring =medeltillrinning

åren 1924—33 mS/min ....................... 5,4 3,3 4,0 3,0 _ ru*/d ......... * ................. 7 800 4 700 5 700 4 300 Uppskattad minimitillrinning _=. möjligt max. dygnsuttag för vatten- försörjning -

% av medeltillrinning ........... 60 50 60 60 mald .......................... 4 700 2 300 3 400 2 600 Nuvarande maximidygnsuttag

mald ..... ' ..................... 1 300 —- —— 300 Uppskattat. tillskott för vattenför- - sörjning

max. dygn m3/d ................ 3 400 2 300 3 400 2 300 medeldygn mald ................ 2.400 ' 1 600 2 400 1 600

na tillgång i' första hand böra användas för att tillgodose framtida behov i Hyl- linge. I tabell 0.5 har gjorts en redo- visning av den sammanlagda vattentill- gång, som möjligen kan stå till förfogan- de i gruvorna vid Bjuv—Gunnarstorp, Nyvång, Hyllinge och Skromberga.

Gruvvattnet, i synnerhet länsvattnet, torde i många fall kunna användas för kylning, bevattning m.m. utan någon föregående behandling.

Grundvattentillgångarna är icke av den storlek, att de har större betydelse i regionalt sammanhang. Inom eller nära gruvområdena ligger emellertid bety- dande konservindustrier. Eftersom vat- tenförbrukningen på grund av konserv— industrins säsongbetonade karaktär va- rierar avsevärt under året, skulle grund— vattenverken förmodligen kunna utnytt- j-as bättre, om de kunde samköras med en regional vatten-försörjningsanlägg- ning.

C. 9 Möjligheter att framställa konst- gjort grundvatten i vissa isälvsavlagring- ar inom nedre delen av Lagans dalgång

9.1 Orientering

Förevarande redogörelse omfattar ut— drag ur och sammanfattning av en den 1 februari 1964 daterad delutredning, benämnd »Utredning av möjligheterna att framställa konstgjort grundvatten i vissa isälvsavlagringar inom nedre de- len av Lagans flodområde». Delutred- ningen har på utredningens uppdrag gjorts av Sydsvenska Ingenjörsbyrån AB (SIB), Malmö, genom civilingenjö- ren I. Hörberg. . De isälvsavlagringar som i första hand bedömes kunna vara av betydelse för den framtida vattenförsörjningen inom vissa delar i sydvästra Sverige var Hinnerydsåsen (Bolmens sydspets— Hinneryd), Ljungbyåsen (Hamneda— Markaryd) och åsen Skogaby—Knäred.

Som ett led i undersökningarna upprät- tade fil. lic. E. Bergström, vattenfalls- stynelsen, på uppdrag av utredningen geologiska översiktskartor över Ljung- byåsen på ömse sidor om Markaryds kö- ping och över Knäredsområdet mellan Knäreds kyrka och Majenfors samt över ett mindre område invid Skogaby sam- hälle. De upprättade geologiska över- siktskartorna har visat sig vara fullt till- fredsställande såsom underlag för en översiktlig geohydrologisk bedömning. Vidare har vattenfallsstyrelsen på utred- ningens uppdrag gjort begränsade seis- miska undersökningar i närheten av Skogaby.

9.2 Geologisk översikt

SIB anför:

»Då det gäller att bedöma värdet av en isälvsavlagring ur geohydrologisk synpunkt är det framför allt tre faktorer, som _man har att taga hänsyn till, nämligen:

]. avlagringarnas kontinuitet i plan och profil,

2. materialsammansättning och därmed möjligheter till grundvattenuttag och in- filtration av ytvatten,

3. grundvattnets beskaffenhet. En förhandsbedömning av olika områdens geohydrologiska värde med hänsyn till de två förstnämnda faktorerna är av naturliga skäl ytterst vansklig att göra. Sydvästra Småland utgör en del av småländska sjö- platån, vilken betingas av att urberget (här gnejs) är utjämnat till en stor del, i det närmaste plan yta, ett peneplan. Platån sträcker sig in i östligaste Halland, där den är sönderskuren genom mot väster allt djupare dalar, vilka i sin tur avgränsar en mängd småplatåer och berg. Terrängen är här starkt bruten med upp till 150 me- ters höjdskillnad mellan dalbotten och pla—' tå. Därtill kommer, att dalarna ofta är ut- fyllda med lösa avlagringar av betydande mäktigheter, varför berggrundstopografien egentligen är ännu mera markerad. Dal— platålandskapen bildar i mellersta'Halland en mycket markerad topografisk gräns mot den väster därom belägna jämna och sjö- fria kustslätten.

Sjöplatåns och även småplatåernas lösa avlagringar domineras av morän och torv, men isälvs- och issjösediment har tämligen stor utbredning. Uppe på själva platåytan förekommer en del isälvsbildningar, som morfologiskt kan vara mycket välutbildade, men som i fråga om areal och mäktighet of- tast är obetydliga. Dalgångar och sjöbäcken upptas däremot till stor del av isälvs- och issjösediment. De större dalgångarna har nämligen bildat de naturligaste dränerings- vägarna även för isälvarna vid isavsmält- ningen och stora materialmängder har här transporterats och sedermera avlagrats. Av- lagringarnas mäktighet blir allt större mot väster och sydväst, allteftersom de i berg- grunden nedskurna dalarna där blir djupare. Särskilt stor mäktighet har avlagringarna vid de platser, där isranden dröjt kvar en längre tid, vilket orsakats av ändring i is— avsmältningsmekaniken vid övergången mellan hav och land eller av klimatför- sämringar. Det förstnämnda har inträffat vid den dåtida högsta havsnivån ungefär längs gränsen mellan kustslätt och dalbergs- platålandskap. Möjligen ligger även nedre Lagadalen i den av klimatiska orsaker be— tingade »stilleståndszonen» i isavsmält- ningen, som i norra Halland markeras av den s. k. Göteborgsmoränen och i Blekinge av Bredåkradeltat.

Dalgångarna mot väster har senare också tjänat som dräneringsvägar för avloppen från de issjöar, i vilka sand—, mo- och ler- sediment avsattes, och som upptog vissa sjö- bäcken, t. ex. Bolmenbäckenet. De primära isälvsavlagringarna har därvid delvis ero- derats, om materialet transporterats och avsatts vid de erosionsbasnivåer, som andra issjöytor eller ishavsytan (ca 60 m. ö. h. vid Skogaby) utgjorde.

Åtskilligt talar således för att stora mäng- der grövre sediment måste avlagrats i ned- re Lagadalen, speciellt då vid dalgångsslu- tet (Skogaby), vidare vid en dalutvidgning med tillflöden genom flera bidalar (Knäred) samt vid stora Lagakröken (Markaryd). Förutsättningarna för ansamling av stora materialmängder har däremot inte funnits uppe på platån och norr om den eventuella stilleståndszonen. De morfologiskt välutbil— dade isälvsavlagringar som ändock före- kommer inom platåområdet (t. ex. Hinne— rydsåsen) är ofta sönderbrutna och kring- gärdade av myrmarker. Därtill kan man också med hänsyn till bildningsbetingelser- na antaga, att dessa isälvsavlagringar i

allmänhet har relativt ringa mäktighet. Den grundvattenförande sektionen är där- för sannolikt förhållandevis obetydlig.

Isälvsavlagringarna i Lagans nuvarande huvuddal mellan Hamneda och Timfors är ur geohydrologisk synpunkt ytterst svår- bedömbara i fråga om dels avlagringarnas mäktighet, dels kontinuiteten i de grund- vattenförande delarna av avlagringarna. Inom ifrågavarande del av Lagadalen sak- nas nämligen i stort morfologiska ka- raktärsdrag, med vilkas hjälp man med någon sannolikhet kan bedöma förutsätt- ningarna för infiltration och grundvatten- uttag. Efter översiktligt studium av flyg- bilder har det aktuella området bedömts vara mindre lämpligt att utnyttja för ifrå— gavarande ändamål.

I fråga om den tredje bedömningsgrun- den för väntad grundvattenbeskaffenhet kan man ibland med ledning av terräng— förhållanden, omgivande markslag och all- männa miljöbetingelser för grundvatten- bildning sluta sig till, om grundvattnet i vissa avseenden kan väntas vara av icke önskvärd beskaffenhet, d. v. s. ha exempel— vis hög färgstyrka, hög permanganatför— brukning, hög järnhalt. I detta samman— hang måste man även taga hänsyn till den eventuella påverkan som kan åstadkommas genom människans ingrepp och därav föl- jande föroreningsrisker av olika slag. Ett studium av topografiska kartan över de aktuella områdena visar, att

1. samhällen, järnvägar och livligt tra— fikerade landsvägar ofta är belägna på och utmed åsstråken,

2. åsarna löper ofta som mycket smala och markerade ryggar genom stora myr— områden.

Redan efter ett översiktligt studium av topografiska kartan kan man med utgångs- punkt från vad ovan anförts och grundvat— tenbeskaffenheten sluta sig till att endast mindre områden kan användas för aktuellt ändamål. Tilltänkta områden bör nämligen vara så belägna, att de kan anses vara skyd— dade mot och opåverkade av människans ingrepp, samt att infiltration från angrän- sande myrmarker vid sänkta grundvatten- stånd och därmed ändrade infiltrationsför- hållanden ej i nämnvärd grad kan komma att påverka beskaffenheten av det grund-- vatten som utvinnes ur isälvsavlagring- arna.»

Huvudsakligen mot bakgrunden av an- givna motiv har följande områden stu—

derats mera ingående med hänsyn till övriga geohydrologiska förhållanden.

1. Skogabyområdet

2. Knäredsområdet

3. Markarydsområdet Områdenas belägenhet framgår av fi- gur C.13. I SIB:s utredning ingår särskilda

* kvartärgeologiska beskrivningar för vart

och ett av de tre områdena.

9.3. Skogabyområdet

Av den kvartärgeologiska beskrivning- en för Skogabyområdet kan man knap— past bilda sig någon uppfattning om förutsättningarna för grundvattenuttag eller möjligheterna för infiltration av ytvatten. Den marksektion, som grun- dar sig på seismiska undersökningar, kan sålunda knappast motsvara en san- nolik geologisk tolkning av ackumula- tionen och dess uppbyggnad. Förutsät— ter man emellertid, att Skogabyområ-

Figur C 13. Översiktskarta över Lagans nedre dalgång.

Lokasiöl! Markaryd "%*-:Hannoba s-

Hannabadssiöfå områ et

dets verkliga uppbyggnad åtminstone i dess östra delar är gynnsammare än den som erhålles genom tolkning av den upprättade seismiska profilen, kan man med stor sannolikhet utnyttja vis- sa delar för ifrågavarande ändamål. Om- rådet omedelbart söder och öster om Gatesjön är fritt från tätbebyggelse och glesbebyggelse samt större vägar och järnvägar. Då vidare en del av områ— det utgöres av annan mark än åker, be- dömes detta vara utnyttjningsbart för vattentäkts- och infiltrationsändamål.

För bedömning av enventuellt grund— vattenuttagsställe kan följande allmänna synpunkter vara vägledande.

En tilltänkt plats för grundvattenuttag bör vara belägen på den ur grundvatten- teknisk synpunkt ideala platsen men samtidigt även på behörigt avstånd från ytvattendrag, från vilka naturlig infiltra- tion är tänkbar, samt från alla tänkbara föroreningskällor. I många fall måste

"man "iiid'VäI'äv' nttagsstälte göra'yissa ”övre; ' Området fär —-gy—nnsamt-— beläget -i avsteg från idealfallen.

I fallet Gatesjöomrädet kan man be- döma, att det lämpligaste uttagsstället är beläget i områdets östra del. Bedöm— ningen grundar sig på sannolikheten för grövre material inom proximaldelen av en deltabildning samt på att den seis- . miska profilen antyder en mot väster större mäktighet av de relativt 'grovkor- niga jordarterna.

Beroende bli' a. på infiltrationsvattnets beskaffenhetoch markmaterialets korn- storleksfördelning anser man i allmän- het en uppehållstid av 60—120 dygn vara tillfredsställande för svenska för- hållan den . __

Under förutsättning att marklagren har för infiltration lämplig samman- sättning synes man inom Gatesjöområ- det kunna utnyttja en effektiv infiltra-

tionsbredd av ca 350.meter.'Största' niöj- ' liga avstånd mellan infiltrationsplatsoch uttagsställe beräknas kunna uppgå till 600 meter. Förutsätter man Vidare, att markmaterialets genomsnittliga mäktig- het är 15 meter och dess porositet 30 % samt att vattnets verkliga uppehållstid skall vara 60 dygn, kan man inom Gate- sjöområdet. kontinuerligt infiltrera ca 180 l/s.

9.4 Knäredsområdet

Av den geologiska beskrivningen fram- går, att man inom Knäredsområdet kan urskilja endast två delområden som med stor sannolikhet har för ifrågava- rande ändamål lämplig geologisk upp- byggnad. Inom det ena, Knäredsdeltat, ligger dock tätorten Knäred med Knä- reds kyrka. Av denna anledning kan området ej utnyttjas för vattenförsörj- ningsändamålT-i någon nämnvärd ut— sträckning. Det andra delområdet ut- breder sig på Laganshögra. strand mel- lan kraftstationerna Bassalt och Knäreds

förhållande till bebyggelse och trafik- leder samt till omgivande myrmarker. Under förutsättning att.de geohydrolo- giska förhållandena helt igenom är gynnsamma, bedöms Bassaltområdet i viss utsträckning kunna utnyttjas för vattenförsörjningsändamål. ' Tillämpas härvid samma allmänna synpunkter, som framfördes ifråga om Gatesjöområdet, finner man att lämpli- gaste uttagsställe sannolikt ärpå södra sidan av den nordliga genomgående hu- vudåsen. Eventuellt kan ytterligane någ- ra uttagspunkter förläggas på norra si- dan av nyssnämnda ås och i riktning mot de båda kraftstationerna. Infiltrationsmöjligheterna i Bassalt- omrädet begränsas i hög grad av äsom- rådets form: en genomgående ås med en i stort triangulär ansvällning.

' ' För"'Bassa'ltområ'det tillämpas förbe-

dömning a'v infiltrationsmöjligheterna samma allmänna synpunkter, som fram- fördes för Gatesjöområdet.

Avståndet mellan infiltrationsplatsen och uttagsstället kan i en tänkt anlägg- ning inom Bassaltområdet ej bli längre än ca 200 meter. Under. förutsättning att marklagren har för infiltration lämp- lig sammansättning torde man inom Bassaltområdet för infiltrationsändamål kunna utnyttja en effektiv infiltrations— bredd av ca 350 meter. Förutsätter man vidare, att markmaterialets genomsnitt- liga mäktighet är 10 meter och dess po- rositet 30% samt att vattnets verklig—a uppehållstid skall vara 60 dygn, kan man inom Bassaltområdet kontinuerligt in- filtrera ca 40 l/s.

9.5. Markarydsområdet'

.Av den kvartärgeologiska beskrivningen

framgår .att man inom Markarydsområ- det kan urskilja endast ett delområde, som .med stor sannolikhet har en ur

Läge

Undersöknings- . Delområdets område benämning Skogaby ............... Gatesjö ......... Knäred . . ." ............. Bassalt ......... Markaryd .............. Hannabad ....... grundvattenteknisk synpunkt lämplig

geologisk uppbyggnad. Ifrågavarande område, Hannabadsområdet, är beläget omedelbart väster 'om Markaryds kö— pings vattentäkt och mellan Lokasjön och Hannabadssjön. Området ligger långt från större trafikleder och är fritt från bebyggelse. Ej heller mossmarker förekommer här i någon, nämnvärd om- fattning. Under förutsättning att hela åssystem'et ur geohydrologisk synpunkt är förstklassigt, bedöms Hannabadsom- rådet i viss utsträckning kunna utnytt- jas för vattenförsörjningsändamål. 'Grundvattenundersökningen för Mar- karyds köping visade dels att jorddju- pen var stora, dels att materialsamman- sättningen på djupet var gynnsam-ur grundvattenteknisk synpunkt. Det har nu icke framkominit något som' skulle tyda' på, att'uttagsmöjligheterna skulle vara sämre utmed den huvudrullstensås som löper ca 400 meter väster om kö- pingens vattentäkt. Med utgångspunkt

Söder och öster om Gatesjön På Lagans högra strand och mellan kraftverken Bassalt och Knäreds övre Omedelbart väster om än mellan Hannabassjön och Lokasjön

från de allmänna synpunkter som fram- förts ifråga om uttagsställets lokalise- ring inom Gatesjöområdet finner man, att lämpligaste uttagsstället sannolikt är på västra sidan av huvudåsen inom Hannabadsområdet.

Markinfiltrationsmöjligheterna inom Hannabadsområdet syneslvara starkt be? gränsade av områdets ringa bredd.

För Hannabadsområdet tillämpas för” bedömning av infiltrationsmöjligheterna samma allmänna synpunkter, som fram- fördes för Gatesjöområdet.

Avståndet mellan infiltrationsplatsen och uttagsstället uppskattas här komma att uppgå till ca 350 m. Under förutsätt-, ning att marklagren inom Hannabads— området har ..för infiltration lämplig sammansättning, torde man för detta ändamål kunna utnyttja en effektiv irl-' filtrationsb'redd av ca _600 meter. För- utsättes vidare att markmaterialets ge- nomsnittliga mäktighet är 10 meter och " dess porositet 30 % samt att vattnets

Tabell C. 7. Bedömda grundläggande data för infiltration inom i tabell C. 6 omnämnda delområden Gatesjö Bassalt Hannabad

Tillgänglig infiltrationsbredd ....... m 350 350 600 Avstånd mellan infiltrationsplats och

uttagningsställe ................ m 600 200 350 Avlagringarnas genomsnittliga mäk-

tighet ......................... m 15 10 15 Porositet ........................ % 30 30 30 Uppehållstid ..................... dygn 60 60 60 Möjlig infiltrationskapacitet ....... l/s 180 40 180 Luftzonens mäktighet ............. m 5 5—10 5—10

verkliga uppehållstid skall vara 60 dygn, kan man inom Hannabadsområdet kon- tinuerligt infiltrera ca 180 l/s.

9.6 Sammanfattning Sammanfattningsvis anför SIB:

»Utredningen om möjligheterna att fram- ställa konstgjort grundvatten inom vissa isälvsavlagringar inom nedre delen av La- gans dalgång begränsades, efter bedömning av allmänna geologiska förhållanden, spe- ciellt ifråga om isavsmältningen samt efter ett överskådligt studium av topografiska kartor och flygbilder, till de tre mindre om— råden, vilka med hänsyn till allmänna geo- logiska och geohydrologiska synpunkter be- dömes kunna utnyttjas för vattenförsörj- ningsändamål av den omfattning det här är fråga. De tre undersökningsområdena är Skogaby—området, Knäreds-området och Markaryds-området.

Över de utvalda undersökningsområdena har fil. lic. Erik Bergström, Kungl. Vatten- fallsstyrelsen, upprättat geologiska över- siktskartor (1:50 000) med hjälp av flyg- bildstolkning. Fil. lic. Gert Knutsson (SIB) har utarbetat beskrivningar till nyssnämn— da översiktskartor. Med utgångspunkt från resultaten av nämnda geologiska genom- arbetning av undersökningsområdena Sko— gaby, Knäred och Markaryd samt däröver en allmän geohydrologisk och grundvatten- teknisk bedömning har tre delområden, ett inom varje undersökningsområde, utkristal- liserats.»

Delområdenas läge framgår av figur (1.13 och i tabell C.6 redovisad samman- ställning.

»Beräkningarna i denna utredning grun- dar sig till stor del på antaganden och all- männa bedömanden, vilkas giltighet alltid kan diskuteras. Särskilt stor betydelse har antagandena om avlagringarnas mäktighet. Då det gäller att väga olika lösningar på ett och samma problem'mot varandra är hypotetiska lösningar givetvis helt otill- fredsställande. Om man i de här aktuella fallen eftersträvar en säkrare bedömnings- grund, är det ofrånkomligt att utföra kom- pletterande undersökningar såsom kvartär- geologiska detaljundersökningar, rekogno- seringsborrningar och seismiska undersök- ningar med konnektionsborrningar. Här- igenom skulle man i stora drag kunna fast- ställa jorddjup och materialets kornstor— leksfördelning. Sådana undersökningar kan anses vara motiverade att utföra inom Gatesjöområdet och Hannabadsområdet.»

9.7. Utredningens synpunkter

Utredningen finner för sin del att möj- ligheterna till uttag av naturligt och konstgjort grundvatten inom de under— sökta områdena icke är så gynnsamma att områdena är av något större intres- se för Skånes vattenförsörjning. För att så skulle varit fallet skulle betydligt större vattenmängder kunnat uttagas. Enligt utredningens mening finns därför icke anledning att i detta sammanhang fortsätta undersökningarna. Möjligen kan de vara av lokalt intresse för när-

liggande bebyggelsegrupper.

BILAGA D

thattentillgångar som skulle kunna komma ifråga för

Skånes framtida vattenförsörjning

D. 1 Vombsjön — Kävlingeån 1.1 Vombsjön

Vombsjön, som ligger ca 25 km öster om Lund (översiktskarta, figur D. 1), avbördas västerut till Öresund genom Kävlingeån. Sjöns enda tillflöde av stör- re betydelse är den öster ifrån kom- mande Björkaån, vars källbäckar i all-

Skromberga- - -- '. % ..

LANDSKRÖNA ;

Marieholm HSK/' Alm,—.*- , I

OÅkurpx O'Dclby/f” '

ÅLMÖ OÅTIÖV OStaffanstorpå

sj?—x

/ "IM M

%fj; . &" '. 't CV:n-. LA nig—x

"'Gröns för avrinningsområde

aProvtogningspunkt

éO 01- x'!" & RRX—Ä NN ”(£—€? . xx.-lull-ÄDJI, = 5,1/tvä

%

_) ' TOMELiL . nm & DW ': V © *t /r.

mänhet är belägna på en höjd av 130— 170 m över havet. Vombsjöns medel- vattenstånd ligger enligt topografiska kartan endast på en höjd av 19,5 m. Björkaån har därför i stort sett goda lutningsförhållanden med snabb avrin-— ning.

Avrinningsområdet är vid utloppet ur Vombsjön ca 450 km!.

"? .

'oX-x r

_NF'_

s ___/N_f

20

Figur D. 1. Vombsjön—Kävlingeån, översiktskarta

Vombsjön har en Sjöyta av omkring 12,2 kul?. Den totala sjöarealen vid sjöns utlopp är 13,1 mm, dvs. 2,8 % av ovan- nämnda avrinningsområde. Sjöns maxi- midjup uppgår till 15 m, vilket är ringa i förhållandet till dess areal.-_. Stränderna är genomgående långsluttande och sandiga. Medelneder— börden in_öni nederbördsområdet är *ca'.

600 mm/år.-Medelavdunstningen uppgår till något över 400 mm/år. Den nyttiga tillrinningen till Vombsjön uppgår i- ge— nomsnitt till ca 4,0 m3/s .men kan under torrår sjunka till i medeltal 3,0 m3/s.

! Medelvärdet av, den , årliga nyttiga *

tillrinningen under perioden 1939—, 1960 uppgick 'till 110,18 Mini,-motsva- rande en medelavbördning från Vomb- sjön av.3,71 1n3/s. Vid nuvarande däm- n'ingsgräns' 6=+19;80) beräknas sjövolye ?- men uppgå till 75 Mm31'Enligt deldom?

Figur D. 2.

mycket .

Vombsjön

år 1964, som gäller för en tid av längst 7 år, har för viss del av året dämnings- gränsen i Vombsjön sänkts till +-19,10._ So'm sänkningsgräns'iiVombsjön skallf under-sommartid gälla det vattenstånd, som vid varje tillfälle inställer sig i 5 sjön vid' "tillämpning av i' deldom (30/1964) angivna tappningsregler jam-_j:

* te utnyttjande av den staden i deldom '

tillerkända rätten att bortleda" och *in-.*

filtrera Vombsjövatten. _ Förslag.,fin-ns framlagt om en höj-.

ning av övre A-dämningsgränsen till

" +20,90 och om att regleringen ur*

hydrologisk synpunkt genomförs en— ligt tappningsplan. Denna innebär att tappningen till Kävlingeån styrs av vat- . tenföringen i än på sådant sätt, att vat- tenföringen vid Kävlinge icke under-Q stiger—2,0 ms/s samtidigt som Malmö-

.stad . garanteras ett uttag av 1,5 m3/s.

Tabell D. ]. Karakterist—iska vattenföringar. i Kävlingeån vid utloppet ur Vombsjön.—

- mals

Högsta högvattenföring. . . . . . . .' 42 Normal högvattenföring ........ 19 Medelvattenföring ............. 4,1 Vattenföring med 50 % varaktig-

het ........................ 2,5 Vattenföring med 75 % varaktig-

het. . . ." .................... 1,4 Normal lågvattenföring ........ 0,6 Lägsta lågvattenföring ......... 0,15

Ansökan härom har inlämnats till Sö- derbygdens vattendomstol. Vid däm- ningsgränsen + 20,90 beräknas sjöns to- tala volym till 90 Mma.

De karakteristiska vattenföringarna vid utloppet från Vombsjön har av Sve- riges Meteorologiska _och Hydrologiska Institut (SMHI) för utredningens räk- ning beräknats till i tabell D. 1 angivna värden.

1.1.2 Användning för kraft-

försörjning

Vattenkraftintressena är i tillflödena till Vombsjön av ringa betydelse.

1.1.3. Användning som vattentäkt

Malmö stad har erhållit tillstånd av iSöderbygdens vattendomstol (deldom EA 3071964) att under en tid av högst sju år räknat från 1964 öka uttaget av grundvatten vid stadens vattentäkt å %Vomb 50: 1 i Vombs socken till 850 l/s £;i medeltal för år och —— med bibehål- llande av årsmedeltalet —— uttaga maxi- lmalt 1 020 l/s samt att från Vombsjön :bortleda och 1 Vombfältet vid grundvat- ;tentäk'ten infiltrera intill 850 l/s. Till— åståndet innebär tillika rätt för staden att vid vattenstånd vid eller över den '1' deldomen. 'damnmgsgransw. under tiden mellan 19 oktober och 15 januari avleda och

JaL_—_—._$ '—.'V.HA_ m_s»- me—u

irifiltrera vatten i den *torre omfäft-

för Vombsjön fastställda.

_ nin-gdettaär möjligt och, lämpligt med nuvarande anordningar.

1.1.1; Användning som recipient för avloppsvatten Vombsjön används endast i ringa _ut- sträckning som recipient för avlopps- vatten. ' .

Björkaån, Vombsjöns huvudtillflöde, utgör däremot recipient för ett flertal samhällen. Det största är Sjöbo köping. Närmare redogörelse lämnas i tabeller- na D. 5 och D. 6, som omfattar uppgifter för såväl Vombsjön som Kävlingeån.

1.1.5. Användning för andra ändamål

Vombsjön anses vara en av Sveriges mest produktiva sjöar ur fiskesynpunkt. Sportfisket har stort intresse av sjön.

1.1.6. Vattenbeskaffenhet

Vombsjön kan karakteriseras som en ty- pisk näringsrik sjö. Vattnet har en färgstyrka av 20—40 Ing/1 Pt. Halten organiska ämnen ärfso'mmartid ofta hög beroende på: den kvantitativa'ut- vecklingen av Växtplankton. Denna åstadkommer också en stark grumling av vattnet.

Vattnet bör betecknas som elektroly- tiskt och huvuddelen av salterna utgörs av kalciumbikarbonat. Totalhårdheten uppgår till ca 8—9 tyska grader. Den höga kalciumbikarbonathalten liksom den sommartid rikliga växtplanktonfö- rekomsten ger upphov till pH-värde'n på 8—9. Den totala järnhalten är låg. .

Sammanställning av fysikalisk-kemis- ka undersökningar från Vombsjön ré— dovisas i tabell D. 2.

Någon bakteriologisk förorening av betydelse förekommer icke i Vombsjön.

Vombsjöns vatten är i stort sett av samma karaktär som Ringsjöns men är "f_"in'Ei'Ä'"F—å1k"r1kt '

Tabell D. 2. Sammanställning av analysvärden från Vombsjön. %

År 1946—1948 År 1958—1963 Dat. 21 analyser 18 analyser Datum 3387 min med max min med max 15928 21251? | ååå] Färg, Pt ..... mg/l 29 16 24 38 25 39 70 35 40 42 Permanganat- förbrukning » 20 40 55 105 28 48 89 59 34 48 pH .............. 7,7 8,1 _ 8,9 7,7 _ 8,95 7,95 8,1 8,1 Totalhårdhet i tyska grader. . . . 7 4,8 7,5 9,0 _ _ _ 7,4 8,5 9,8 Kalcium ..... mg/l 43,1 40 50 57 _ _ _ _ _ 59 Magnesium. . » 4,9 2,0 4,9 6,5 _ _ — — _ 6,5 Bikarbonat. . » 81 110 133 159 — _ _ 93 128 161 Total järnhalt » 0,03 0,10 _ 1,0 _ _ _ 0,15 0,12 0,26 Klorid ...... » 14 13 15 16 10 22 25 22 10 20 Sulfat ....... » reakt 31 41 66 _ _ _ _ _ 49 Fosfat ...... » spår 12 45 156 _ — 0,1 0,005 _ _

___—___

1'2 Rävungen" Ån utfaller i Lommabukten i Öresund 1—2-1 Allmänt ca 15 km norr om Malmö. De största Kävlingeån rinner från Vombsjön i tillflödena är Bräån och Klingvallsån. nordvästlig riktning och beskriver en Nedströms Vombsjön har än ett lugnt 20 km vid båge med ca 10 km radie. förlopp.

Vombsjön

Tabell D. 3. Karakteristiska vattenföringar i Kävlingeån.

Vid ut— Vid loppet ur myn- Vombsjön ningen mals Högsta högvattenföring 42 120 Normal högvattenföring 19 55 Medelvattenföring ..... 4,1 11 Vattenföring med 50 % varaktighet ......... 2,5 7,0 Vattenföring med 75 % varaktighet ......... 1,4 3,7 Normal lågvattenföring 0,6 1,9 Lägsta lågvattenföring. 0,15 0,6

SMHI anger avrinningsområdet för Kävlingeån vid utloppet ur Vombsjön till 450 km2 och vid mynningen i Öre- sund till 1213 kul?. Sjöarealen anges till 26 km2, dvs. omkring 2 % av neder- bördsområdet.

Från SMHI har erhållits uppgifter

Figur D. 4. Kävlingeån vid Kävlinge

om karakteristiska vattenföringar vid utloppet ur Vombsjön och vid mynning- en i Öresund, tabell D. 3. Vattenförings- värdena är uppskattade med ledning av mera allmänt observationsmaterial och avser förhållandena vid naturlig t'ramrinning under en normal 510-års- period.

1.2.2. Användning för kraftförsörjning På sträckan mellan Vombsjön och ör— tofta rinner Kävlingeån med obetydlig lutning genom en relativt bred dalbot- ten. Nedanför Örtofta vidtar en serie mindre fall, av vilka en del är utbygg— da för kvarndrift. Förutom Vombsjön och den väster därom belägna Kranke- sjön finns inga större vattenmagasin. Före den intensiva torrläggningen som började i mitten av 1800-talet uppskat- tades den vattenhållande arealen inom »avrinningsområdet till 29 % av den

totala arealen. I dag beräknas denna areal till 41 km2, dvs. 3,4 %. Nedströms Vombsjön sker oregelbunden tappning från de olika kvarndammarna, vilket menligt kan inverka på vattenföringens fördelning i ån.

1.2.3 Användning som vattentäkt &Kävlingeån tnedströms' Vombsjön nytt- .jas som vattentäkt av ett flertal indu- jStrier samt Kävlinge köping. Köpingen =använder vattnet för konstgjord grund- vattenbildning. Av industrierna måste Malmö Yllefabriks AB behandla vatt- net genom kemisk fällning. I en artikel jnKävlingeån som vattentäkt och reci- fpiénti i Skånes Natur år 1964 har pro4 'fessor G Weijman-Hane redovisat" ett framtida vattenbehov inom Furulund- ?Kävlingeområdet inkl. vissa längs :ån __belägna industrier av 0,69 ma/s. Be- fdömningen grundar sig på uppgifter från vattenmål m.m. Det främtidä 'vatt'enbehove't skulle sålunda betydligt överstiga den lägsta lågvattenföringen i denna del av ån. Med nuvarande vattenförsörjningsför- hållanden är det därför icke möjligt att upprätthålla en tillfredsställande vat- tenförsörjning med mindre det uttagna vattnet åter tillförs ån. Detta sker i form av avloppsvatten, varför kraven på avloppsvattnets behandling blir höga. Det är tveksamt om det är möjligt att åstadkomma en tillräckligt hög renings- effekt för rimliga kostnader. Andra åt- gärder kan därför behöva tillgripas.

1.2.4. Användning som recipient för avloppsvatten

Ett stort antal industrier och tätorter är belägna inom åns avrinningsområde. Ett intensivt jordbruk medför även en icke oväsentlig—förorening av vatten- draget.

Den totala föroreningsmängd som år 1955 tillfördes ån uppskattades till ca

Tabell D. 4. Beräknad förareningsmängd som är 1955 tillfördes Kävlingeån.

Pe Tätorter ..................... 25 000 Glesbehyggelse, djurstallar silosanläggningar m. m. . . . 105 000 Industrier ..... . ........... '. . . 170 000 .å Summa 300 000;

.» .3

300000 personekvivalenter (pe), se ta— bell D. 4. —

Under årens lopp har betydande in- satser gjorts för att genom reningsål- gärder minska den tillförda förorening-

_en. Trots detta tenderar tyvärr den

primära föroreningens storlek att växa ibsnabbare takt än den minskning som kan åstadkommas genom reningsåtgär- der. Föroreningsmängden torde för när- varande motsvara mer än 400 000 per- sonekvivalenter. 1.

Avloppsutsläppen i Kävlingeån med biflöden har inventerats, varvid sam— hällen med mer än 200 invånare och ur föroreningssynpunkt betydelsefulla industrier medtagits. Resultatet av in- venteringen återfinns i tabellerna D.5 och D. 6. Avloppsutsläpp från tätorter med mer än 500 invånare och från de viktigaste industrierna är markerade på översiktskartan, figur D. 5.

Den mest koncentrerade delen av för- oreningen tillföres än på sträckan Brå- åns utlopp—Furulund. Under betkam- panjen, oktober—december, tillkommer dessutom förorening från Örtofta soc- kerbruk. Man kan sålunda ”särskilja två kritiska perioder, nämligen slutet av juni—september då vattenföringen är låg (sockerbruket är då ej i gång) och oktober—december.

Till Kävlingeån tillförs avloppsvatten även från jordbrukets anläggningar. Så- lunda har beräknats att förorening till- föres än från omkring 70000 ton en- silage per år och ca 60 000. storboskap

S_KiJPPAN

& X ***** »» _ &_..Lm

_...

ÖSvoiöv

LANDSKRONA __ Marieholm ._ n,. ,. .s =

!

Figur D. samt ca 70000 svin inom. "ett område med en odlad areal av 80 000 ha... Inom denna jordbruksbygd bor ca 30 000 per— soner, som ej är- medtagna i tätorternas redovisning.

1.2.5. Användning för andra ändamål

Kävlingeån används även för fiskeän- damål. Svenska Lax- och Laxöringsför- eningen u. p. a., som bildades under 1940- talet, har i huvudsak koncentrerat sin verksamhet till Kävlingeån. Lax- fiskens levnadsförhållanden och eko-

154 .mGSJöN

OÅkarp 59411!)ny ' Arlöv OStaffanslorp *» j,..f —————— *Ö.

5. Större avloppsutsläpp inom Vombsjön-Kävlingeåns avrinningsområde.

BETECKNINGAR

Avloppsutslöpp från tätorter

iAvloppsutslöpp från industri(er)

'_(Behondlingsgruden ei angiven) "'Gräns för avrinningsområde

Rev tlf/lgeiled ombs' 21%

___—_— .....

logi har särskilt studerats. Givetvis har - föroreningsproblemen i ån varit en' starkt hämmande faktor : även för fisket.

1.2.6 Vattenbeskaffenhet Kävlingeåns Vattenvårdsförbund, som! bildades år 1955, har bl. a. till uppgift _ att genom fortlöpande undersökningar kontrollera vattenbeskaffenheten. I ta- bell D. 7 redovisas vissa resultat från förbundets undersökningar under åren 1959 och 1963. Under år 1962 skedde

Tabell D. 5. Kommunala avloppsutsläpp inom Kävlingeåns avrinningsområde. ___—___— Folkmängd

KOMMUN enugt AlePPS- Samhälle 1960 års 32351" Am"- folkräkning 1 g

___—___— Kristianstads län

ONSLUNDA

Tranås ...................... 226 biologisk

Malmöhus län -

ÖSTRA FÄRS

Åsperöd ..................... 288 _ Lövestad .................... 506 _ mekanisk rening för del av samhället

VOLLSJÖ

Vollsjö ...................... 600 mekanisk planerar biologisk rening SJ ÖBO KÖPING Sjöbo ....................... 2 419 mekanisk mejeri och bränneri anslutna till avloppsnätet; beslut före- ligger om biologisk rening

BJÄRSJÖLAGÅRD

Östraby ..................... 260 biologisk Bjärsjölagård ................ 380 biologisk VEBERÖD Veberöd ..................... 989 _ beslut föreligger om biologisk rening DALBY Hällestad .................... 324 mekanisk

LÖBERÖD

Harlösa ..................... 457 biologisk Löberöd ..................... 596 biologisk mejeri anslutet till samhällets avloppsnät SÖDRA SANDBY Revingeby ................... 337 mekanisk Revingehed (P7) ............. 1 000 biologisk S Sandby ................... 978 mekanisk beslut om biologisk rening före- ligger

TORN

Stångby ..................... 289 mekanisk

SNOGERÖD

Hurva ...................... 344 _ beslut om biologisk rening före- ligger

SKARHULT

Flyinge ..................... 309 biologisk

ESLÖVS STAD Eslöv ....................... 8 874 biologisk konservfabrik, slakteri, mejeri, yllefabrik anslutna till stadens avloppsnät HARRIE

Örtofta ...................... 358 biologisk * L Harrie .................... 288 biologisk KÄVLINGE KÖPING _

Kävlinge .................... 3578 biologisk slakteri anslutet till köpingens avloppsnät FURULUNDS KÖPING Furulund .................... 2 300 mekanisk

LÖDDEKÖPINGE

Löddeköpinge ................ 638 mekanisk beslut föreligger om biologisk rening

KOMMUN Industri

].

Fabrikation, råvaru- eller produktionsmängd

2

Anm.

Kristianstads län ONSLUNDA Esperöds Gård, Bränneriet ........

Malmöhus län ÖSTRA FÄRS Lövestads Mejeri- förening ..........

VOLLSJ Ö Frenninge Mejeri- förening ..........

Araskoga Mejeri .....

LÅNGARÖD Ö Sallerups Mejeri. . .

BJÄRSJÖLAGÅRD Västerstads Mejeri- förening, Östraby .

Alestatorps Bränne— ri, Bjärsjölagård. . .

SJÖBO KÖPING Sjöbo Mejeriförening.

Sjöboortens Bränneri- förening, Sjöbo . ..

VEBERÖD

Skånska Lantmän— nens Centralför- ening, Vederöd. . . .

LÖBERÖD Harlösa Mjölkindu- stri, Harlösa ......

Löberöds Mejeriför- ening, Löberöd. . . .

AB Harlösa fabriker, Harlösa ..........

Löberöds Andelsbrän- neriförening, Löbe- röd ..............

SÖDRA SANDBY AB S Sandby Fabri-

råsprit, invägning ca 13 ton pota- tis/dygn under kampanj

smör, konsumtionsmjölk, inväg- ning ca 30 ton mjölk/dygn

smör, konsumtionsmjölk inväg- ning ca 28 ton mjölk/dygn invägning ca 28 ton mjölk/dygn

smör, invägning ca 12 ton mjölk] dygn

smör, ost, konsumtionsmjölk, in- vägning ca 30 ton mjölk/dygn

råsprit, invägning ca 15 ton pota- tis/dygn under kampanj

invägning ca 11 ton mjölk/dygn

råsprit, invägning ca 15 ton pota- tis/dygn under kampanj

potatiscentral, tvättning, skalning och kokning av potatis

torrmjölk, invägning ca 4 ton mjölk/dygn

smör, konsumtionsmjölk, inväg- ning ca 28 ton mjölk/dygn

råsprit, invägnlng ca 12 ton pota- tis/dygn under kampanj

råsprit, invägning ca 12 ton pota- tis [dygn under kampanj

viss del av avloppsvattnet infiltre- ras

nedlägges enligt uppgift årsskiftet 1964/65

ofullständig mekanisk rening ofullständig mekanisk rening enbart invägning; anslutet till kö— pingens avloppsnät

anslutet till köpingens avloppsnät

avloppsvattenmängden beräknas till ca 30 ma/d; utredning pågår om reningsförfarande

marköverstrilning

anslutet till samhällets avloppsnät

ofullständig mekanisk rening

ofullständig mekanisk rening

ker, S Sandby ..... råsprlt, invägning ca 18 ton pota- mekanisk rening

tis/dygn under kampanj

___—__—________———-_—_—

SNOGERÖD - Rolsberga Mejeriför- ening, Rolsberga . _. dygn

Hurva Bränneriför- ening, Hurva .....

ESLÖV-S STAD AB Felix Konserv- fabrik ............ bearbetade råvaror

AB Eslöv slakteri . . . . skap/dygn Eslövortens Andels-

mejeriförening. . .. smör, ost, konsumtionsmjölk och specialprodukter invägning ca 50 ton mjölk/dygn Eslövs Ylleiabriks AB spinneri, väveri och färgeri HARR IE Scans destruktionsan-

stalt, Krutmöllan . dygn, fodermedel

KÄVLINGE KÖPING AB Glacéläderfabriken garveri, indrivning 150—180 ton/ vecka . Kävlinge Väveri AB. textilindustri

Scans Slakteri ....... och kalvar/vecka

Potatiscentralen ..... skalad potatis m. m. FURULUNDS

KÖPING Malmö Yllefabriks

AB .............. textilindustri

en viss inskränkning i undersöknings- verksamheten med hänsyn till den rik- liga nederbörden och därmed samman- hängande höga vattenföringar. Prov- tagningspunkterna återfinns på över-', siktskartan figur D. 1.

Under perioden, juni—september, er-. hålles normalt den lägsta syrehalten vid Högsmölla kvarndamm (provtag- ningspunkt. 2) . , Under betkampanjen oktober—decem- ber uppmäts som regel den lägsta sy— rehalten vid Kvarnvik några km ;ned-.»

ströms örtofta sockerbruk.

smör, invägningca 15 ton mjölk]

råsprit, invägning ca 12 ton pota- tis/dygn under kampanj

konserver, i medeltal 150 ton,/dygn

ca 60 storboskap och 400 småbo-

förbränningskapacitet ca 36 ton/

ca 6000 svin och 750 storboskap

__momentant kan ha mycket hög syreför- 'brnkuing. På- grund av den ackumule-

4 bli total.

(från; 'VOmbSiÖn- " .

nedlägges enligt uppgift 1.10.64

mekanisk rening

anslutet till Eslövs stads avlopps— nät

enbart slakteri; anslutet till Es- lövs stads avloppsnät

anslutet till Eslövs stads avlopps- nät

anslutet till Eslövs stads avlopps- nät

biologisk rening

mekanisk rening

klorering

anslutet till köpingens avloppsnät

biologisk rening

mekanisk renmg

De avsättbara föroreningarna sedi- menterar i recipienten om vattenhastig— heten blir låg. Detta kan inträffa i Kävlingeån—"ti. "ex. på sträckan mellan Glacéläderfabriken och Högsmölla. Här- vid bildas besvärande slambankar, som

rande föroreningen kan syrebristen här -Kävlingeån : omedelbart nedströms

Vombsjön karakteriseras sommartid av .en riklig; förekomst av växtplanktpn

Tabell D. 7. Sammanställning'av 'analysvärden från'Kävlingeån .under åren 1969, .' ...19620ch1963. _-

___—___;

'Perman- —' ' - _, . . .. . . . .. ,, _ .. . . . . . Syre- Syreför- Datum __ Farg giltliga; pH Klor1der Syre mättning brukning mg/l Pt mg/l mg/l mg/l. % _,mg/l 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 ' | 7 &

Provtagningspunkt 1, belägen omedelbart nedströms Löddeköpinge

1959 |

9.1 28 25 8,40 26 13,4" 92 7,0 11.3 42 32 8,00 26 12,8 93 4,4 23.4 40 44 8,00 27 10,9 90 ' 5,3

. _10—11.6 _ _44 44 7,60 _ 120 _ 6,2 _ 66 5,4 19. 9 30 37 7,80 266 3,6 33 2,1 1963 '

2.4 48 58 7,8 26 12,5 92 6,9 18.6 44 57 7,7 63 3,0 32 2,8

6.8 55 60 7,4 60 1,8 20 5,0 6.11 45 44 7,66 35 7,2 61 5,6

Provtagningspunkt 2, belägen vid Högsmölla _ ____________________________-.-—— 1959 _' _ '

9.1 . .. 28 . 40. . 8,40. ..—'_ . 13,5 .. . 93 .'_'. . - 5,2- . 11.3 40 38 8,05 _ 13,0 95 4,1 23.4 45 54 8,00 _— 10,5 87 6,6

lll—11.6 __44 55 7,75 — . 4,5 - 48 ' ' -. 4,9 30.6 '— 57 7,60 — 4,5 49 ' 2,4 19.9 ' 35 '47 ' 7,85 —— 3,3 30 , . 2,1 1968 - , 22.2 . _ 40 _ 58 7,6 — 10,4 71 5,5

2.4 52 68 7,7 _— 12,15 87 8,2 18.6 56 70 ' 7,6 — 0,5 56 - 10 6.8 55 64 7,4 _ 1,1 12 ' : 5,2 6.11 43 39 7,5 _— 7,6 65 6,0 17.12 42 53 7,35 — 9,2 62 16

Provtagningspunkt 3, belägen vid Krutmöllan . . 1959

9.1 32 37 8,40 —— 13,6 93 5,0 11.3 40 40 8,10 — 13,6 97 5,1 23.4 50 41 8,05 _— 11,0 90 ' 5,6 10—11.6 40" . 43 7,80 —-— 7,0 73 ' 5,0 19,9 . 37 _ 37 7,90 —— 3,2 86 2,3 30.10 50 37 7,20 — 4,1 35 6,9

' 1963 ' '

2.4 . . 48. . . 58 7,7 _—- 18.6 52 _ _ 50 7,8 ——

6.8 65 54 7,5 — ' 6.11 ' 5'0' ' ' 35 " 7,6 * ' _— 17.12 40 50 7,55 —

1 2 | 3 4 5 6 7 8

Provtagningspunkt 5, belägen omedelbart uppströms Brååns utlopp i Kävlingeån ___—___

1959 9.1 30 36 8,40 — 13,3 90 4,3 23.4 55 46 8,00 — 10,3 83 4,3 10—11.6 44 55 8,10 —— 10,3 110 4,9 19.9 35 41 7,90 —— 8,2 77 2,0 30.10 55 25 7,30 — 5,7 43 6,4 1963 2.4 56 57 7,5 — 11,7 84 5,6 18.6 76 41 7,9 — 9,4 100 6,0 6.8 50 50 8,0 -— 5,3 59 2,3 6.11 48 44 7,7 — 9,0 76 3,5 17.12 40 40 7 7 -— 10,95 75 2 8

Provtagningspunkt 8, belägen omedelbart nedströms Vombsjön ___—___—

1.959 113—11.6 28 38 8,60 — 11,4 115 4,0 19.9 45 67 8,45 —— 10,3 98 3,3 1963 22.4 18 42 8,0 —— 11,5 79 3,1 2.4 36 32 7,6 — 10,8 80 3,2 18.6 56 59 8,8 —- 11,5 123 4,8 6.8 28 83 8,95 — 11,0 124 4,3 17.12 36 40 8,0 _— 11,8 80 2,4

D. 2 Ringsjön — Rönne å

2.1. Ringsjön 2.1.1 Allmänt

Ringsjön består av två genom ett sund vid Bosjökloster sammanhängande hu- vuddelar, östra och västra Ringsjön. Östra Ringsjön brukar indelas i två sjöar, varav den nordöstra (den mind- re delen) benämnas Sätoftasjön. Ring- sjön avrinner genom Rönne å till Skäl- derviken (översiktskarta, figur D. 6).

Sjöns totala yta är 41 km2 och av- rinningsområdet vid sjöns utlopp ca 400 km2. Tillrinningen uppgår till ca 120 MmS/år. Några sjösystem av bety- delse för utjämning av vattenföringen finns icke uppströms Ringsjön. Sjöns tre delar —— Sätoftasjön, östra Ringsjön och västra Ringsjön — innehåller vid me- delvattenstånd resp. ca 10, 110,0ch 40 eller sammanlagt 160 Mm8.

Tillflödena är små i förhållande till sjöns storlek. Det största är Hörbyån. I Sätoftasjön mynnar två mindre vat— tendrag, nämligen Höörsån och Kvesa- rumsän. Maximidjupet i östra Ringsjön är ca 16 111, medan det i västra Ringsjön uppgår till 5—6 m.

2.1.2 Användning för kraftförsörjning Vattenkraftutvinningen uppströms Ring- sjön är av ringa betydelse.

2.1.3 Användning som vattentäkt Städerna Hälsingborg, Landskrona och Eslöv har tillstånd att avleda vatten från Ringsjön. Vattenuttaget för dessa städer är beläget i västra Ringsjön. En— ligt vattendomen skulle uttaget år 1960 få uppgå till 0,5 ma/s för att därefter tillåtas, stiga till 0,66 m3/s (57 000 mald) år 1979.

»» ,I.

, . _/' ' 193350"st

!

: Kli.. . Väx N 'th'ms

x ?. O, ,,.ailieghoifgio

= -. .. NSI 's H'ALSlNGBORGXX 90% X 0 _

xSkrombergd'l

MX

LANDSKRO- A Mariehol

' fs./f

2.1.4 Användning som recipient för av- loppsvatten Det största tillflödet, Hörbyån, är re— cipient för Hörby köping och Osby- holms, samhälle. Till Höörsån avleds avloppsvatten från Höörs köping. Västra Ringsjön utnyttjas'stnn reci- pient för avloppsvatten i betydligt mind- re utsträckning än östra Ringsjön. När-

mare redogörelse för avloppsutsläppen — återfinnes i tabellD. 10. De väsentliga tillflödena av vatten sker i östra Ringsjön och Sätoftasjön,

rke” n o fb 9. 438526

. o : m n'.

Figur D. 6. Ringsjön —— Rönne ä, översiktskarta.

"'Gröns för avrinningsområde

.Provtagningspunkt

* Kraftverk

.; OBjdrnum/Höåvedo -

©HZQJ$LEHOLM L " ©INSLÖV *

KRISTIANSTA ) "va

Tollarp

Som framgår av översiktskarta har vatt- net därigenom att passera en avsevärd sträcka innan det kommer fram till vattenområdet vid Ringsjöns utlopp i Rönne å. Uppehållstiden för vattnet i sjömagasinet blir genomsnittligt ca 16 månader, varigenom en betydande själv- rening hinner ske, främst i västra Ringj sjön.

2.1.5 Användningvför andra ändamål Fisket i Ringsjön är betydande. Det utövas till väsentlig del av yrkesfiskare.

Ringsjön används i stor utsträckning som friluftsbad. Intill sjön finns en 0111— fattande fritidsbebyggelse, som kan för- väntas öka.

2.1.6 Vattenbeskaffenhet Ringsjön tillhör den eutrofa sjötypen. Genom att produktionen av Växtplank- ton i sjön är hög, uppstår problem vid behandling av vattnet.

Vattentemperaturen i Ringsjön under- går de för ett sjövatten naturliga säsong- varialionerna. I västra Ringsjön sak- nas på grund av det ringa vattendjupet vertikal temperaturskiktninc. Någon temperaturutjämning sker därför icke, vilket medför att från sjön levererat vatten har en temperatur som starkt varierar med årstiderna.

Färgstyrkans medelvärde ligger om-

Figur D. 7. Ringsjön

Tabell D. 8. Sammanställning av fysikaliska och kemiska analyser.

___________________—-——-——-——————

Östra Ringsjön

_______________————————

År 1946—1947 Dat. År 1937 År 1948—50 __ min med max 13.10 1960 Färg, Pt .......... mg/l 35 20 26 45 18—22 24 Permanganatför- brukning ....... » 25 13 24 40 48 26 pH ................... 7,5 7,4 7,8 8,4 7,8—8,4 7,45 Totalhårdhet i tyska grader .............. 5, 4 4, 8 5,8 8,5 3,8 7,2 Kalcium .......... mg/l 34,1 31, 4 39,1 55,0 34—48 44 Magnesium ....... » 2,7 1,3 4,0 7,2 2,5 3,9 Bikarbonat ....... » 62 79 88 101 92 106 Järn ............. » 0,03 — (0,1 — 0,08—0,11 0,10 Klorid ........... » 14 — 16 —— 14—15 22 Sulfat ............ » — _ —— _— 35 29 Fosfat ........... » spår _ (0,1 -— _ 0,0495 Västra Ringsjön ________________———— År 1946—1947 i År 1948—1950 Dat. 25.10 min I med 135 max 1 min med | max 1962 Färg, Pt .......... mg/l 15 23 17 20 30 30 Permanganattör— brukning, ...... » 13 24 40 40 45 50 31 pH ................... 7,5 7,9 8,7 7, 8 —— 8,6 7,5 Totalhårdhet i tyska ' grader .............. 5,2 6,2 8, 2 3,9 4,6 5,8 7,0 Kalcium .......... mg/l 33,0 40,4 52, 8 31 33 36 45 Magnesium ....... » 3,6 4,6 7, 2 — 2,5 —— 2,9 Bikarbonat ....... » 85 96 116 92 106 116 138 ' Järn ............. » (0,1 — 0,6 0,008 0,09 0,11 0,18 Klorid ........... » 8 16 18 13 14 14 18 Sulfat ............ » _— 16,6 —— 17 27 37 36 Fosfat ........... » -— (0,1 — 1— — _ (0,1 kring 25 mg/l Pt, dvs. vattnet är svagt syreassimilation. Sjön är en typisk färgat. Halten organiska ämnen mått som permanganatförbrukning, översti- ger nnder sommaren ofta värdet på färgstyrkan, vilket beror på att produk- tionen av Växtplankton då kan vara hög.

Sjövattnets pH-värde ligger alltid över 7, vilket sammanhänger med hal- ten kalciumkarbonat. Sommartid har pH-värden som överstiger 8,0 uppmätts, vilket med största sannolikhet torde kunna förklaras av fytoplanktons kol-

kalksjö.

Totalhårdheten uppgår i genomsnitt till 5—6 tyska grader, vilket betyder .att vattnet efter skånska slättförhållan- den är ganska mjukt. Bikarbonathalten kan genomsnittligt uppskattas till 100 mg/l. Denna höga halt medför en viss ökning av kemikalieförbrukningen vid användningen av aluminiumsulfat vid vattnets rening. Järnhalten ligger i all- mänhet under 0,1 mg/l och måste där- för betecknas som låg. Någon betydande

syrebrist kan ej förväntas uppstå i västra Ringsjön med dess i förhållande till vattenmassan utomordentligt stora vattenyta.

Sammanställning av resultaten av fy- sikalisk-kemiska undersökningar i östra respektive västra Ringsjön redovisas i tabell D. 8.

Vattnets beskaffenhet ur bakteriolo- gisk synpunkt är god frånsett inom några mindre områden intill mynning- arna av vattendrag som är recipienter.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att vattnet i västra Ringsjön är fullt acceptabelt som råvatten för framställ— ning av renvatten, vilket även framgår av att sjön nyligen tagits i anspråk för vattenförsörjningsändamål.

2.2 Rönne & 2.2.1 Allmänt

Ringsjön avrinner genom Rönne å, som från sjön till utloppet i Skälderviken vid Ängelholm har en längd av ca 87 km (översiktskarta, figur D.6). Höjd- skillnaden mellan Ringsjön och havs- nivån är ca 54 111.

Enligt uppgift från SMHI är avrin- ningsområdet för Rönne å vid utlop- pet ur Ringsjön 388 km2 och vid myn- ningen i Skälderviken 1 890 k1112.

Nederbörden inom området uppgår till i genomsnitt mellan 650 och 850 mm/år.

De största tillflödena är Rössjö— holmsån (270 km2), Bäljane å (228 km2) och Pinnån (206 km2). Rönne å beräk- nas avbörda 600 MmB vatten per år till Skälderviken.

Sjöarealen är vid utloppet ur Ring- sjön 41 km2 eller 10,7 % av avrinnings— området och vid mynningen i Skälder- viken 66 km2 eller 3,5 % av det totala området.

Från SMHI har inhämtats uppgifter

Tabell D. 9. Karakteristiska vattenföringar

i Rönne &. Vid ut— Vid myr?" n1ngen 1 10PP”. .."r Skälder- R1ng510n viken ma/s Högsta högvatten- föring ............ 36 200 Normal högvatten— föring ............ 18 100 Normal medelvatten- föring ............ 4,0 21 Vattenföring med 50 % varaktighet . . . . 2,9 15 Vattenföring med 75 % varaktighet. . . . 1,7 8,7 Normal lågvatten— föring ............ 0,9 4,5 Lägsta lågvatten- föring ............ 0,4 2,0

om åns karakteristiska vattenföringar dels vid utloppet ur Ringsjön och dels vid mynningen i Skälderviken. Vat— tenföringsvärdena (tabell D. 9) är upp- skattade med ledning av observationer vid Nedre Forsmöllan 2 och avser för- hållandena vid naturlig framrinning un- der perioderna 1925—1926 och 1928— 1960.

Förslag har uppkommit att ytterliga— re öka uttaget ur Ringsjön och att sam- tidigt öka lågvattenföringarna i Rönne ås nedre lopp vid Klippan, där avrin- ningsområdet uppgår till 955 km2. Des- sa förslag, som ännu icke är prövade av vattendomstol, innebär följande.

För Hälsingborgs, Landskronas, Eslövs med flera tätorters vattenförsörjning skall bortledas högst 35,5 Mma/år mot— svarande i medeltal 1,125 mS/s. Bort- ledningen föreslås fördelas på ett uttag om 665000 1113 per vecka, motsvaran- de 1»,1 m3/s, samt fri dispositionsrätt av en vattenmängd om 780000 mS/år.

I Rönne å skulle säkerställas en lägs— ta vattenföring om 0,5 m3/s vid Sjö— holmen eller — under vissa närmare preciserade förutsättningar — vid Bol-

lamöllan, samt 2,5 ina/s vid Forsmöllan, som ligger omedelbart uppströms Klip- pan.

2.2.2 Användning för kraftförsörjning

Den totala fallhöjden om ca 54 m mel- lan Ringsjön och Skälderviken är till ca 70% koncentrerad till vissa fall varav tre större, nämligen Forsmöllan, Klippan och Stackarp. Resten av fall- höjden ligger på svagt lutande sträckor eller mindre stråk, vilka knappast kan tänkas nyttjas för kraftförsörjningsän- damål. Några av tillflödena är tagna i anspråk för kraftutvinning, t. ex. Bälja- ne å. Kraftverkens lägen redovisas på figur D. 6.

2.2.3 Användning som vattentäkt

Rönne å nyttjas f. 11. icke för kommu- nal vattenförsörjning. Det bör dock nämnas, att under några år har försök gjorts i Klippan med infiltration av vatten från ån;

Ett flertal industrier inom Rönne ås vattensystem' använder helt eller del-

Figur D. 8. Rönne (1 vid Åby

vis åvatten inom sin produktion. Bland dessa industrier kan nämnas Klippans Finpappersbruk (vattenbehov f. 11. ca 25000 mfl/d, ytvattenverk med kemisk fällning; färgstyrkan på renvattnet bör icke vara högre än 3—7 mg/l Pt) och Stidsvigs & Hälsingborgs Limfabrik (ca 10 000 1113/d, uttag från Pinnån).

2.2.4 Användning som recipient för avloppsvatten Rönne å utgör recipient för betydande mängder avloppsvatten från industrier och samhällen. Avloppsutsläppen i än med biflöden har inventerats, varvid samhällen med mer än 200 invånare samt ur förore- ningssynpunkt betydelsefulla industrier medtagits. Resultaten av inventeringen redovisas i tabellerna D. 10 och D. 11. Avloppsutsläpp från tätorter med mer än 500 invånare och från de ur förore- ningssynpunkt mest betydelsefulla in— dustrierna har markerats på översikts- kartan, figur D. 9.

Tabell D. 10. Kommunala avloppsutsläpp inom Rönne äs avrinningsområde.

KOMMUN Samhälle

Malmöhus län HÖRBY KÖPING Hörby ......................

ÖSTRA FROSTA Osbyholm ................... Ludvigsborg .................

HÖÖRS KÖPING Höör ........................

BOSARP Stehag ......................

RÖSTÅNGA

Stockamöllan ................ Billinge ..................... Röstånga ....................

Kristianstads län

RISEBERGA Ljungbyhed .................

TYRINGE Västra Torup ................

PERSTORPS KÖPING Perstorp .....................

KLIPPANS KÖPING Forsby ......................

Klippan .....................

Klippans bruk ............... Söndraby ......... . .......... Hyllstofta ...................

KV ID INGE Kvidinge ....................

ÖRKELLJUNGA . Åsljunga .................... Örkelljunga .................. Eket ........................

ÖSTRA LJUNGBY Ö Ljungby .................. Stidsvig .....................

Folkmängd enligt 1960 års folkräkning

2

3 488

202 215

3 357

601

213 349 621

2 289

322

4 150

224

5 254

305 420 205

1 286

'603 3 001 350

481 497

Avlopps- vattenrening

biologisk

mekanisk markinfilt— ration

biologisk

biologisk

biologisk biologisk mekanisk

biologisk

biologisk

mekanisk rening för del av sam- hället

biologisk biologisk mekanisk

. biologisk

mekanisk för del av sam- hället

Anm.

beslut föreligger om biologisk , rening

allmän avloppsanläggning sak- nas; avloppsutredning pågår

avloppsnät saknas delvis

utbyggnad för mekanisk re- ning beräknas vara klar år 1964; biologisk försöksdrift anslutet till Klippans avlopps- nät anslutet till Klippans avlopps— nät planerar biologisk rening under år 1965

planerar biologisk rening

utredning av va-frågan pågår

MUNKA-LJUNGBY

Munka-Ljungby .............. 1 027 — utbyggnad pågår för anslut- ' ning till Ängelholms stads av-

loppsnät

HJÄRNARP

Hjärnarp .................... 427 — allmän avloppsanläggning sak— nas; avloppsverk planeras Tåstarp ..................... 222 _ allmän avloppsanläggning sak-

- nas; ev. samordning med Hjärnarp

ÄNGELHOLMS STAD Ängelholm ................... 11 607 biologisk

BARKÅKRA ' Skälderviken ................. 1 188 — anslutet till Ängelholms stads

avloppsnät

gi =S ); BETECKNINGAR

i;" ' "Ä

68 " Avloppsutslöpp från tätorter MGAN I med 2500 p

J ai * Ingen rening fw—dä— Biologisk rening

flå/;s åAvloppsuislöpp från industrier)

(Behondlingsgmden ei angiven) "'Gröns för avrinningsområde.

.,..zW/ 115532"???

HASSLEHOLM ' L" VINSLÖV '

&

KÄVLINGE K" (IV/j”

© OMX . FURULUND — ,» Figur D. 9. Större avloppsutsläpp inom Ringsjön —— Rönne ås avrinningsområde

Tabell D. 11. Vissa industriella avloppsutsläpp inom Rönne ås avrinningsområde. ___—___—

KOMMUN Industri

1

Malmöhus län HÖRBY KÖPING

Hörbyortens Mejeri- lörening .........

Scan, Föreningen Skånska Andels- slakterier .........

Hörby Andelsbrän- neriförening .......

HÖÖRS KÖPING Höörs Nya Mejeri- förening ..........

Röstånga Mejeriför- ening, Röstånga. .

Kristianstads län RISEBERGA Snälleröds Andels- bränneri, Färing- tofta .............

Riseberga Stärkelse- fabrik, Riseberga. .

Brandsberga Andels- bränneriförening . .

PERSTORPS KÖPING Skånska Ättikiabri- ken, AB, Perstorp .

Perstorps Mejeri— förening ..........

Helj alts Gräddmeje- ri, Oderljunga .....

KL IPPANS KÖPING AB Klippans Fin- pappersbruk ......

Klippans Läderfab- rik ...............

Fabrikation, råvaru- eller produktionsmängd

2 | 3

Anm.

smör, ost och konsumtionsmjölk, invägning ca 37 ton/dygn

anslutet till köpingens avloppsnät

sanitärslakteri, charkuteri, styck— ningscentral, kök och paketering; charkuterivaror ca 30 ton/vecka, styckning ca 500 svin /vecka och 30 —40 storboskap/vecka, färdigla- gad mat ca 6 ton/vecka, vakuum- packning ca 150 000 pak/vecka

anslutet till köpingens avloppsnät

råsprit, invägning ca 14 ton pota- tis/dygn under kampanj

anslutet till köpingens avloppsnä

smör, ost och konsumtionsmjölk, invägning ca 25 ton mjölk/dygn

anslutet till köpingens avloppsnät

smör, konsumtionsmjölk, inväg- ning ca 18 ton mjölk/dygn

beslut föreligger om anslutning till samhällets avloppsnät

råsprit, invägn. ca 13 ton potatis/ dygn under kampanj

recipient är Rönne å

potatismjöl, invägning max. 28 ton potatis/dygn under kampanj

biologisk rening; vatten från Rön— ne år till tvättning

råsprit, invägning ca 15 ton pota— tis/dygn under kampanj

viss avslamning; recipient är Rön- ne å

kemisk-teknisk fabrik, snickeriiab- rik

mekanisk rening av sanitärt av- loppsvatten; fenolhaltigt avlopps- vatten

konsumtionsmjölk, invägning ca 6 anslutet till köpingens avloppsnät ton mjölk/dygn

nedlägges enligt uppgift hösten 1964

flotation; fiber innehålles till 85— 87 %

pappersbruk

garveri, läder slamavskiljare, försöksdrift för högre rening skall igångsättas

___—___—

1

Klippans Mejeri .....

Hyllstofta Andels— bränneriförening, Hyllstofta ........

ÖSTRA LJUNGBY Stidsvigs & Häl- singborgs Limfab- rik AB. Stidsvig . .

Källna Mejer—iför- ening, Ö Ljungby.

ÖRKELLJUNGA Örkelljunga Andels- mejeriförening. . . .

ÄNGELHOLMS STAD

AB Vilh. Grönvalls Läderfabrik .......

Sydsvenska Läder & Remfahriks AB. . .

Ängelholms Mejeri— förening ..........

Scan, Skånska An- delsslakterier ......

2

konsumtionsmjölk, invägning ca anslutet till köpingens avloppsnät 30 ton mjölk/dygn

råsprit, invägning ca 13 ton pota- tis/dygn under kampanj

limfahrik, lim, fett, foderbenmjöl och mat—gelantin

ost, invägning ca 15 ton mjölk/ dygn

konsumtionsmjölk, invägning ca 16 ton mjölk/dygn

skoläder

garveri— och lädervarufabrik, in— drivning ca 5 ton hudar/dygn

konsumtionsmjölk, smör och glass, invägning ca 22 ton mjölk/dygn

slakteri ca 4 000 svin/vecka och ca 200 storboskap/vecka, charkuteri ca 40 ton/vecka, färdiglagad mat 5—10 ton/vecka, packningscentral

viss avslamning; Bäljane a är re- cipient

mekanisk för del av avloppsvatt- net; recipient är Pinnån

anslutet till samhällets avloppsnät

viss avslamning; försöksdrift av anslutning till stadens reningsverk

viss avslamning; avvaktar resul— tat från försöksdrift

anslutes enligt uppgift är 1965 till stadens avloppsnät

anslutes till stadens avloppsnät

2.2.5 Användning för andra ändamål

Vatten från Rönne å nyttjas för bevatt- ningsändamål. Omfattningen av denna användning antas komma att öka be— tydligt. Det fiske som förekommer i Rönne A har i huvudsak karaktären av sportfiske. Främst är det gädda, abbor- re, braxen, ål och kräftor som fiskas.

2.2.6 Vattenbeskaffenhet Klippans Finpappersbruks AB utför i samråd med Statens vatteninspektion kontinuerliga vattenundersökningar i Rönne å och dess biflöden. Prov tages varje månad och omfattar bl. a. färg- styrka, pH, permanganatförbrukning och syrgas. En provtagningsserie om- fattar 20 provtagningspunkter. I tabell

D.12 redovisas erhållna analysvärden från 5 provtagningspunkter under åren 1961—1963. Analysvärdena har angivits med lägsta och högsta observerade vär- den samt medianvärde. För att uppnå bättre överskådlighet redovisas en del resultat även i diagramform, figur D. 10.

Pappersbruket har även tillhanda- hållit diagram från utförda bakteriolo- giska undersökningar av vattnet i Rön- ne å under tiden 1 juni—17 juni 1964. Antalet termostabila colibakterier fram- går av figur D. 10.

Med ledning av tabell D. 12, figur D. 10 jämte kända förhållanden kan sammanfattningsvis följande fastslås.

1) Undersökningsserierna har endast omfattat ett fåtal analyser, varför för-

Ljungbyhed omme" Skärholmen ålockarps- Ängelholm

Klippan

28 omal observationer

Permonganottörbrukning

j Förgstyrka

mg anq/i

150 __]

34 35 36 31 28

150 _

Antal colibokterier per | i glykosbuliong 45'C9 20000

15000 högsta värde medionvörde lägsta värde 10000

2 7 11 12 18

Efter Siockamöllon Stackorpsclammen

Hasslebro Skärholmen Klippan

Syremöttning

Termostobila colibokterier (Lö-126134)

Figur D. 10. Rönne å, analysresnltat

Tabell D. 12. Karakteristiska analyser från Rönne å.

Lägsta värde | Mcdianvärdc

Högsta värde

Provtagningspunkt 2, belägen vid Billinge (34 observationer)

Färg, Pt ....................... mg/l 12 30 70 Permanganatförbrukning ........ » 11 35 62 pH ............................... '. 7,1 7. i 7,7 Syrgas ........................ ml/l 4,9 6.2 8,2 Syrgasmättning ................ % 66 81 97

Provtagningspunkt 7, belägen omedelbart nedströms Ljungbyhed (35 observationer)

Färg, Pt ....................... mg/l 25 45 130 Permanganatförbrukning ........ » 22 39 93 pH ................................ 6.7 7,3 7,7 Syrgas ........................ inl/l 4,6 6,2 8,2 Syrgasmättning ................ % 51 78 98

Provtagningspunkt 11, belägen vid Klippan (36 observationer)

Färg, Pt ....................... mg/l 24 55 140 Permanganatförbrukning ........ » 22 42 97 pH ................................ 6,8 7,2 7,7 Syrgas ........................ ml/l 4,0 6,2 8,2 Syrgasmättning ................ % 44 76 94

Provtagningspunkt 12, belägen vid Stackarps bro (31 observationer)

Färg, Pt ....................... ing/1 26 70 200 Permanganatförbrukning ........ » 27 46 125 pH ................................ 6,8 7,2 7,7 Syrgas ........................ mlll 3,6 5,0 7,9 Syrgasmättning ................ % 49 76 91

________________—_____—_—-————

Provtagningspunkt 18, belägen vid Ängelholms Värn (28 observationer)

Färg, Pt ....................... Ing/1 24 80 190 Permanganatförbrukning ........ » 21 56 108 pH ................................ 6,8 7,0 7,5 Syrgas ........................ Inl/l 3,4 5,3 7,6 Syrgasmättning ................ % 51 70 87

_____________.___——_———-——_

utsättningar saknas för en mera ingå- ende bedömning av vattenbeskaffen- heten. Det kan dock fastslås, att färg- styrkan är hög och visar en tendens att öka Inot utloppet i Skälderviken.

2) Den bakteriologiska föroreningen är betydande.

2.2.7 Användbarhet för vattenförsörjning

Rönne år är ett relativt litet vattendrag. Vattenföringen varierar avsevärt. Detta medför att vattenkvaliteten blir ojämn och lätt kan påverkas i ogynnsam rikt- ning av tillfälligheter. Ett flertal indu- strier och samhällen släpper ut sitt av-

loppsvatten i ån. ()lägenheterna därav kan visserligen i viss utsträckning eli- mineras genom anläggande av renings- verk, men risk finns alltid att åvattnet tillfälligt kan svårt förorenas. Detta gäl— ler särskilt i fråga om störningar från den kemisk-tekniska industrin i Pers- torp. Fenolföroreningar därifrån kan verka helt ödeläggande för vattnet. Även mycket små mängder fenol medför sto- ra olägenheter vid framställning av ren- vatten. Skulle ån tagas i anspråk för renvattenfrarnställning synes det med hänsyn härtill vara nödvändigt att för— lägga ett eventuellt vattenuttag upp- ströms Ljungbyhed.

D.3 Västersjön _ Rösjön 3.2 Allmänt

Västersjön och Rösjön ligger i västra delen av Kristianstads län, Västersjön i Hjärnarp och Tåssjö socknar och Rö- sjön i Tåssjö socken. Västersjön avbör- dar sitt vatten till Rösjön genom en ca 300 m lång kanal. De båda sjöarna kan ur hydrologisk synpunkt behandlas som ett enhetligt sjökomplex.

Rösjön avrinner genom Rössjöholms- ån, som utgör ett biflöde till Rönne å och som utmynnar i denna omkring 1 km uppströms dess utflöde i Skäldervi- ken (översiktskarta, figur D. 12). Höjd- skillnaden mellan de båda sjöarna är obetydlig. Deras höjd över havet upp— går till ca 66 m.

Västersjön har en area av 5,4 k1112 och ett avrinningsområde vid utloppet av 42 km2.

Rösjön har en area av 3,6 km2 och ett avrinningsområde av 89 km? vid ut- loppet i Rössjöholmsån, vilken senare

Figur 1). 11. Rösjön

har ett totalt avrinningsområde av 270 km? vid utloppet i Rönne 1.

Sjöarna ligger på Hallandsås sydslutt- ning och berggrunden där sjöarna är belägna består av urberg. De lösa av- lagringarna utgörs av morängrus, som karakteriseras av låg kalkhalt. Strän- derna är branta och steniga med undan- tag för Västersjöns västra och södra delar. De norra stränderna utgörs av en förkastningsbrant. Söder 0111 Väster- sjön finns stora kärrområdcn.

l tabell D.13 lämnas uppgifter om

Tabell D. 13. Karakteristiska vattenfö— ringar vid Rösjöns utlopp iRössjöholmsån.

Högsta högvattenföring ....... 7 44 Normal högvattenföring ....... 4,65 Normal medelvattenföring ..... 1 16 Vattenföring med 50 % var-

aktighet ................... 0,79 Vattenföring med 75 % var- aktighet ................... 0.47 Normal lågvattenföring .......

BETECKNINGAR "'Gröns för avrinningsområde * Kraftverk

lir

karakteristiska vattenföringar vid Rö- sjöns utlopp i Rössjöholmsån (Kvarn- dammen). Uppgifterna är hämtade ur handlingar upprättade i slutet av 1940- talet i samband med utredningar om den framtida vattenförsörjningen för Hälsingborg, Landskrona m. fl. orter.

3.2 Användning för kraftförsörjning

Höjdskillnaden mellan de båda sjöar— na och havet, ca 66 m, är fördelad på en rad strömfall, av vilka flertalet se- dan gammalt är överbyggda med dam- mar.

Det översta fallet (Kvarndammen),

Figur D. 12. Västersjön-Räsiön, översiktskarta

som är beläget vid Rössjöholmsåns ut— flöde ur Rösjön, har tidigare varit utbyggt för driften av en kvarn, vilken numera är elektrifierad.

Ungefär 2 km nedströms Kvarndam- men bildar ån nästa strömfall, vars vat- tenkraft sedan år 1906 utnyttjas i Rös- sjöholms kraftstation.

Åsträckan mellan Rösjöns utlopp och denna kraftstation utgörs till största delen av en grävd kanal, som numera är delvis igenvuxen, varför driften vid kraftstationen är nedlagd tills vidare. Den nedströms kraftstationen utbyggda fallhöjden är fördelad på elva ström- fall. Vattenkraften i dessa fall utnyttjas

numera endast för drift av några kvar- nar.

Enligt Söderbygdens vattendomstols dom den 30 december 1947 får vatten- nivån i Rösjön uppdämmas till + 66,85 m. Nivån + 65,80 får ej understigas an- nat än under exceptionella förhållan— den, då vattennivån får sänkas till + 65,45. Tappningen är tidsbestämd. Minst skall dock framsläppas den nor- mala lågvattenföringen, 0,23 mS/s. Vid vattenbrist skall under sön- och helg— dagar endast framsläppas så mycket vat- ten som erfordras till belysning och viss motorkraft inom Rössjöholms distri- butionsområde.

3.3 Användning som vattentäkt

Västersjöns och Rösjöns vatten används för närvarande icke till kommunala el— ler andra vattenförsörjningsändamål. Det kan dock nämnas, att Västersjön och Rösjön var upptagna som ett alter- nativ till bl. a. Ringsjön som vatten- täkt för Hälsingborg och Landskrona i de utredningar som gjordes i slutet av 1940-talet.

Med hänsyn till den begränsade vat- tentillgången och den likaledes starkt begränsade magasineringsmöjligheten ansågs alternativet emellertid under- lägset Ringsjöalternativet.

Ängelholms stad har under åren 1960 —1963 undersökt olika möjligheter att genom infiltration av vatten från Rös- sjöholmsån öka sitt grundvattenuttag vid L. Brandsvig. Det har bedömts möj— ligt att infiltrera ca 3200 m3/d inom det nuvarande källområdet. Därest den- na kvantitet icke skulle vara tillräcklig fram till år 1980, har utbyggnad avin- filtrationsanläggningen till kemiskt fäll- ningsverk nämnts som en lösning. Det kan sålunda bli fråga om att råvatten från Rössjöholmsån i allt större ut— sträckning behöver reserveras för fram-

tida mer eller mindre lokala vattenför- sörjningsändamål.

3.4 Användning som recipient för avloppsvatten

Ingen av sjöarna används för närva- rande som recipienter för kommunalt eller industriellt avloppsvatten.

3.5 Användning för andra ändamål

Vid Västersjöns västra strand har Hjärn- arps kommun anlagt en badplats, som används bl.a. för simskolor. Badning fö- rekommer för övrigt på flera platser i såväl Västersjön som Rösjön. Fiske be- drivs i båda sjöarna och har i huvud- sak karaktären av sportfiske. En viss fritidsbebyggelse finns vid Västersjön och väntas få större omfattning. Sjöar- na har därför även betydelse ur rekrea- tionssynpunkt.

3.6 Vattenbeskaffenhet

Västersjön och Rösjön tillhör den nä- ringsfattiga (oligotrofa) sjötypen. I samband med de tidigare nämnda ut- redningarna om vattentäkt för Hälsing- borg och Landskrona utfördes en del fysikalisk-kemiska och bakteriologiska undersökningar dels i Västersjön (prov- tagningspunkt 1 på översiktskartan), dels i Rösjön (provtagningspunkt 2 på översiktskartan). I punkt 1 togs prov varje månad under tiden maj 1946— augusti 1947 och i punkt 2 varje månad under tiden juni 1946—au- gusti 1947. Genom försorg av utredning- en om sydvästra Sveriges vattenför- sörjning har prov numera tagits i yt- terligare en punkt i Rösjön (provtag- ningspunkt 3 på översiktskartan). Prov har här tagits varje månad under ti- den december 1963—april 1964. Sam— manställningar över analysresultaten redovisas i tabell D.14.

Tabell D. 14. Karakteristiska analysvärden från tre provtagningspunkter i Västersjön och Rös jön.

__________________.__—_—

Antal observationer

Lägsta värde Medianvärde Högsta värde

______________.__-———-————

Provtagningspunkt 1, belägen 50 m utanför den udde som ligger på Västersjöns södra strand ca 1, 5 km norr triangelpunkten 77, 25

Färg, Pt .................... mg/l 16 Permanganattörbrukning ..... » 16 pH ............................. 16 Totalhårdhet i tyska grader ........ 16 Järn ....................... mg/l 9 Mangan .................... » 1 Löst syre ................... » 6

Coli—aerogenes bakterier

antal/100 ml 15 Termostabila coliformbakterier

antal [100 ml 15

37 50 60 16 28 46 en 63 83 03 115 25 on 01 0,4 8 9 13 0 5 23 0 (1 2

______________—___——————

Provtagningspunkt 2, belägen 50 m utanför dammen vid den kvarn som ligger vid Rösjöns utlopp

Färg, Pt .................... mg/l 15 Permanganatförbrukning ..... » 15 pH ............................. 1 5 Totalhårdhet 1 ty ska grader ........ 15 Järn ....................... mg / l 7 Löst syre ................... 6 Coli— aerogenes bakterier

antal/100 ml 15 Termostabila coliformbakterier

antal/100 ml 15

35 40 45 16 25 38 62 63 73 1b 15 2,3 (03 (04 0,12 8 95 12 0 7 170 | 0 (1 33

_______________________——————_——

Provtagningspunkt 3, belägen vid Rösjöns utlopp

Färg, Pt .................... mg/l 5 Lukt, styrka ..................... 5 Lukt, art ........................ 5 Permanganatförbrukning ..... mg/l 5 pH ............................. 5 Totalhårdhet i tyska grader ........ 5 Järn ....................... mg/l 5 Järn efter luftning och filtre- ring ...................... » 5

Biokemisk syreförbrukning. . . » 5 Coli—aerogenes bakterier

antal/100 ml 5 Termostabila coliformbakterier

antal/100 ml 5 Agarbakterier ............ antal/ml 5

3.7 Användbarhet för vattenförsörjning

Analysvärdena visar, att sjöarnas vatten lämpar sig väl som råvatten för fram- ställning av renvatten. Kapaciteten är dock helt otillräcklig för större områ— dens vattenbehov. Naturliga förutsätt- ningar saknas för magasinering, efter— som i synnerhet Västersjöns södra och

30 35 40 _ tydlig —— —— mossa —— 24 28 42 6,7 7,0 7,35 13 14 2J 0,05 0,11 0,39

( 0,05 ( 0,05 0,11 2,1 2,2 2,7 7 15 70 4 5 7 3 4 12

västra strand är flack. Söder om sjöar— na finns dessutom stora mossområden.

En reglering av Rösjön och Väster- sjön skulle således med hänsyn till er- forderlig magasineringsvolym innebära betydande ingrepp i naturen samt be- tydligt inkräkta på sjöarnas använd- ning för rekreationsändamål.

BETECKNINGAR

Avloppsutslöpp från tätorter med 2500 p

Ö Mekanisk rening $- Biologisk rening

"'Gröns för avrinningsområde VVittsjo , V " OBjörnum Hästveda

'! / kl.

1 _! f ,: e KNL'

OHIÄQ'SLEHOLM =( L"" VINSLÖV &

' &: I

?g"

V'"

Figur D. 13. Immeln-Ivösjön-Skräbeån, översiktskarta

Däremot skulle sjöarna kunna an- vändas som utjämningsmagasin i sam- band med transitering av vatten från Lagan till Skåne eller nyttjas för lokala vattenförsörjningsändamål.

D.4 Immeln —— Ivösjön — Shräbeån

4.1 Allmänt

Skräbeån avvattnar det område i gräns- trakterna mellan Blekinge och Kris- tianstads län som är beläget mellan

Mörrumsåns och Helgeåns avrinnings- områden. Skräbeåns källområden är be- lägna strax norr om gränsen till Kro- nobergs län, se översiktskarta, figur D. 13. Från åns västra källflöden rinner vattnet till sjön Immeln (+ 81 m) och vidare till sjön Raslången (+ 73 ni), som avbördas dels från sin östra del till sjön Halen (+ 68 In) och därifrån via Holjeån till Ivösjön (+6 111) och dels från sin södra del till Holjeån vid Näsum strax uppströms Ivösjön. Öster om sjön Halen (vid Olofström) tillstö-

Tabell D. 15. Karakteristiska vattenfö- ringar i Skräbeån.

Immelns Ivösjöns utlopp utlopp ma/s

Högsta högvattenföring 18 45 Normal högvatten-

föring .............. 9,0 20 Normal medelvatten-

föring .............. 2,8 9,7 Vattenföring med 50%

varaktighet ......... 2,1 8,3 Vattenföring med 75 %

varaktighet ......... 1,2 5,4 Normal lågvattenföring 0,65 3,8 Lägsta lågvattenföring. 0,25 1.8

ter två från de östra källflödena kom- mande åar till Holjeån. Till Ivösjön avbördas också den väster om sjön be- lägna Oppmannasjön (+6 ni) genom en kort å vid Bäckaskog. Från Ivösjön (Bromölla) rinner Skräbeån till Hanö- bukten, där den mynnar vid Nymölla en dryg halvmil väster om Sölvesborg.

Ungefärliga karakteristiska vattenfö- ringar vid Immelns och Ivösjöns utlopp framgår av tabell D. 15.

4.2 Användning för haftförsörjning

På sträckan mellan Olofström och Ivö- sjön finns ett antal kraftverk med en nuvarande utbyggnadseffekt om totalt ca 1 000 kW. Kraftverken är genomgå- ende gamla och har förhållandevis låg utbyggnadsgrad. Förslag föreligger att utföra fyra nya kraftverk med en total utbyggnadseffekt av ca 6000 kW på sträckan mellan Immeln och Ivösjön. Enligt detta förslag skulle Raslången och Immeln användas som reglerings- magasin med 10 respektive 33 Mm3.

4.3 Användning som vattentäkt

Skräbeån används f. n. icke som vat— tentäkt för kommunal vattenförsörjning. På senare tid har dock en gemensam

vattenförsörjningsanläggning för Bro- by, Osby, Hästveda, Glimåkra, Sibbhult, Knislinge och Hanaskog med Immeln som vattentäkt diskuterats. Vattenbeho- vet år 2000 för dessa samhällen har beräknats till ca 4,3 Mm3 och maximalt ca 0,2 mS/s.

Vissa industrier använder Skräbeåns vatten för sin produktion. Nymölla mas- safabrik (Nymölla AB), som är belägen vid åns mynning, har erhållit tillstånd att avleda högst 1 m3/s från Skräbeån. AB Iföverken i Bromölla avleder vat- ten från Ivösjön för sin verksamhet. Det nuvarande vattenuttaget vid Iföver- ken uppgår emellertid endast till 2 000 år 3 000 mS/d (ca 0,03 måls).

Från Oppmannasjön och Ivösjön av- leds vatten för att tillgodose växtodling— ens behov. Söderbygdens vattendomstol har i samband med handläggning av ansökan om bortledning av vatten för Nymöllafabrikens behov bedömt att uttaget ur Oppmannasjön och Ivösjön för växtodlingens behov inte överstiger 0,5 mål/s kontinuerligt under 90 dagar, vilket utgör ca 3,9 MmS/år.

4.4 Användning som recipient för avloppsvatten

Avloppsutsläppen i Skräbeån har in- venterats varvid samhällen med mer än 200 invånare medtagits. Resultatet av inventeringen har sammanställts i tabell D.16. De viktigaste avloppsut- släppen (samhällen om minst 500 per- soner) har även redovisats på figur D.13.

Avloppsutsläpp förekommer också från vissa mindre livsmedelsindustrier. Bland dessa kan nämnas ett mindre mejeri i Arkelstorp (anslutet till sam- hällets avloppsreningsverk), potatis- brännerier i Vånga, Söndraby och Kia- by samt en fiskkonservindustri i Gua- löv (ansluten till samhällets avloppsre— ningsverk). Föroreningsmängden från

Tabell D. 16. Kommunala avloppsutsläpp inom Skräbeåns avrinningsområde.

Folk-

KOMMUN .. Avlopps— .. mangd . Samhalle 1.1.1964 vattenrening Blekinge län KYRKHULT Kyrkhult ......... 700 mekanisk Vilshult .......... 400 mekanisk OLOFSTRÖM Olofström ........ 7 000 mekanisk JÄMSHÖG Jämshög ......... 1200 mekanisk Kristianstads län ÖRKENED Lönsboda ........ 1400 biologisk NÄSUM Näsum ........... 500 mekanisk OPPMANNA- VÅNGA Arkelstorp ........ 300 biologisk _ (mejeri anslutet) BROMÖLLA Bromölla ......... 4 800 mekanisk IVETOFTA Gualöv ........... 600 biologisk (fiskkonserv- ind. anslu— ten) Nymölla .......... 400 biologisk

mejeriet i Arkelstorp har beräknats motsvara ca 200 personer. Brännerierna i Vånga, Söndraby och Kiaby förbru- kar under kampanjen respektive ca 170, 180 och 230 hl potatis per dygn. Skräbeån mottager som synes relativt måttliga föroreningsmängder, och i mot- sats till vad som är fallet beträffande t. ex. Helgeån och Lagan förorenas Skrä- beån endast i mycket ringa omfattning av avloppsutsläpp från industrier. Av- loppsvattnet från Nymöllafabriken ut— leds i havet genom en ca 4 km lång ut-

loppsledning.

4.5 Användning för andra ändamål

Sjöarna inom Skräbeåns vattenområde används, såsom på många andra håll,

i ökande utsträckning för sportfiske, bad och annan rekreation. I Skräbeån fiskas bl. a. havslaxöring, sik och ål. Yrkesmässigt fiske torde dock ej be- drivas.

4.6 Vattenbeskaffenhet

Olofströms köping har låtit undersöka den fysikalisk-kemiska vattenbeskaffen— heten vid sjön Halens utlopp under ca 1 års tid (23.7.1962—26.6.1963), och i samband med utredningen om vatten- försörjningen för Osby—Lönsboda— Knislingeregionen har är 1963 tre vat- tenprov tagits i sjön Immeln (ett prov vid sjöns utlopp och två prov i dess södra del). Från vattensystemets nedre delar har tyvärr inte några tillförlitliga uppgifter om vattenbeskaffenheten kun— nat anskaffas.

Det material som finns tillgängligt för bedömning av vattenbeskaffenheten i Skräbeån är knapphändigt och får be- dömas mot denna bakgrund. Materialet ger dock viss ledning beträffande vat- tenbeskaffenheten uppströms Olofström.

I samband med vattenundersökningar- na i Immeln utfördes fällningsförsök med vattnet från sjöns södra del, varvid det visade sig att färgstyrkan kunde reduceras från 46 till 5 mg Pt/l och järnhalten från 0,45 till 0,08 nig/l vid en aluminiumsulfatdos av 35—40 ing/l.

Resultaten av vattenundersökningar- na för sjöarna Immeln och Halen redo- visas i tabellerna D.17 och D.18.

4.7 Användbarhet för vattenförsörjning

Vattnet i sjöarna Immeln och Halen är av god beskaffenhet och fullt använd- bart som råvatten för framställning av renvatten. Med hänsyn till vattnets färg- styrka måste vattnet behandlas genom kemisk fällning. Även om material sak— nas för bedömning av vattenbeskaffen-

Figur D. 14. Skräbeån

Tabell D. 17. Vattenbeskaffenhet i sjön Immeln.

Färg, Pt ....................... ing/l Lukt, styrka ........................ Lukt, art ........................... Permanganatförbrulming ........ mg/l pH ................................ Totalhårdhet i tyska grader ........... Järn .......................... mg/l Järn efter luftning och filtrering. . »

Mangan ....................... » Bikarbonat .................... »

Marmoraggressiv kolsyra ........ »

Immelns utlopp Immelns södra del

3-6'1963 12.7.1963 | 12.11.1963 84 50 46 stark svag ingen jord Sjö _ 52 31 28

6,7 6,8 694 0,9 L" 191 0,7 0,52 0,45

0,36 — _ (0,05 (0,05 (0- 5

4 6 6 3 3 3

Lägsta värde | Medianvärde Högsta värde

Färg, Pt ....................... ing/l 40 50 80 Lukt, styrka ........................ ingen ingen ingen Permanganatförbrukning ........ ing/l 24 42 54

pH ................... ' ............. 6,1 6,5 6,9 Totalhårdhet i tyska grader .......... 0,3 0,7 1,4

Järn .......................... mg/l 0,25 0,30 0,74 Mangan ....................... » (0,05 (0,05 0,17 Bikarbonat .................... » 3 5 8 Marmoraggressiv kolsyra ........ » 2 5 10

heten i Oppmannasjön och Ivösjön, så Sammanfattningsvis kan sägas att torde man kunna förutsätta att vattnet i dessa sjöar också är fullt användbart för framställning av renvatten.

Vattentillgången i Immeln är tillräck- lig för att trygga vattenförsörjningen för Osby—Lönsboda—Knislingeregio- nen, eftersom vattenbehovet år 2000 (0,2 ma/s) understiger lägsta lågvatten- föringen vid sjöns utlopp (0,25 mals).

Om vattentillgången i Skräbeån be- döms efter nu gällande regleringsbe- stämmelser, som för Ivösjön hänför sig till ett år 1872 fastställt sjösänknings- företag, så torde enligt Söderbygdens vattendomstols bedömning i samband med målet för Nymöllafabriken en lägs- ta vattenföring vid Ivösjöns utlopp av ca 4 mtl/s kunna säkerställas utom vid ovanlig torka. Om hänsyn tages till ut- taget ur Oppmannasjön och Ivösjön för bevattning samt till det planerade ut- taget ur Immeln för Osby—Lönsboda— Knislingeregionen, minskas dock den av vattendomstolen angivna siffran.

Enligt uppgift har Nymölla AB pla- ner på en utvidgning av sin verksam- het vid fabriken i Nymölla, vilket skul— le medföra behov av ytterligare fabrika- tionsvatten. Enligt uppgift från fabriks- ledningen ämnar bolaget begära till— stånd att öka sitt vattenuttag ur Skräbe- ån till 3 mS/s för att täcka vattenbehovet vid en planerad fördubbling av fabri— kens nuvarande kapacitet.

Immeln och Ivösjön är användbara som vattentäkter för kommunal vatten- försörjning, men att betydande regle- ring av Ivösjön torde erfordras, om väsentliga anspråk på Skräbeån som vattentäkt skulle uppkomma.

D.5 H elgeån

5.1 Allmänt

Helgeån kommer från de delar av Kro- nobergs län, som är belägna mellan Lagans och Mörrumsåns avrinningsom- råden. I sin nordligaste del sträcker sig Helgeåns avrinningsområde in i Jön- köpings län vid Smålands Rydaholm. Helgeåns huvudgren kommer från sjön Femlingen ca 2 mil öster om Älmhult. Från sjön Möckeln rinner än i sydsyd- västlig riktning till trakten av Vissel- tofta, varifrån den med sydsydostlig huvudriktning fortsätter sitt lopp mot Hanöbukten, där den mynnar söder om Åhus, se översiktskartan figur D.15. Helgeån har vid utflödet ur sjön Möc- keln ett avrinningsområde av 1 010 km2 och vid mynningen 4 780 km2. Almaån, Vramsån och Agunnarydsån med avrin- ningsområden om respektive 880, 380 och 290 km2 är de största biflödena. Vattenområdets totala sjöareal upp- går till 260 km2, vilket utgör 5,4 % av

BETECKNlNGAR * Kraftverk Il"Gröns för avrinningsområde

' ' m—D 'Hyltebruk lå . ,

e QSkARSFRÖM

4 I

ätisjö

ijornnm Högvad-

"fån nAsSLEHOLMg "* VINSLÖV Mza... __

' k

är;

KRISTIANSTA - ,. Va ()

Skrombergu '

DSim löv ., . N'Ä

,! Marieholm

NDSK__RÖ

! —.

. *; KÄVLINGE . HA N o & u !( TE N

”'”-QLUND " ( OÄkorpn'm !:;DDHJY. xx,—_D " , ???nffdntiturp "&(.

Figur D. 15. Helgeån, översiktskarta

avrinningsområdet. De tre största sjö- arna Möckeln, Hammarsjön och Fem— lingen har arealer om respektive 46, 21 och 17 km2.

Helgeån saknar större naturliga vat- tenmagasin och vattenföringen blir där— för förhållandevis ojämn. SMHI har an- givit följande karakteristiska vattenfö— ringar vid mätstationerna i Hönjebro (belägen ca 1 km nedströms Osbysjön)

Tabell D. 19. Kurakleristiska vallen— föringar i Helgeån.

Hönjebro Möckeln

Illa/S

Högsta högvattenföring 129 40 Normal högvattenföring 69 20 Normal medelvatten—

föring .............. 22,6 9.2 Vattenföring med 50 %

varaktighet ......... 19,1 8.1 Vattenföring med 75 %

varaktighet ......... 12,3 4,8 Normal lågvattenföring 8,0 3.5 Lägsta lågvattenföring . 4,4 1.0

Figur 1). 16. Sjön lllöclceln

och vid utloppet ur Möckeln. De i ta— bell D. 19 angivua vattenföringarna grundar sig på observationer under åren 1922—1950.

5.2 Användning för kraftförsörjning

Helgeån togs i anspråk för kraftproduk- tion i större skala i och med att kraft— stationerna i Östanå och Torsebro till- kom åren 1908—1909. Mellan Osbysjön och havet är än numera helt avtrappad med kraftverk med undantag av ett 12- meterssteg närmast nedströms Osby- sjön. Sydkraft har hos Söderbygdens vattendomstol ansökt om tillstånd att få bygga ut det kvarvarande steget i en anläggning, benämnd Genastorps kraft- verk. Uppströms Osbysjön finns två större kraftverk, nämligen Hästberga och Delary. Kraftverkens lägen fram- går av figur D. 15.

Utbyggnadseffekten i Helgean med biflöden (inkl. Genastorp) uppgår till ca 24 000 kW.

Nohbeluu

BETECKNINGAR

Avloppsutslöpp från tätorter

.Avloppsutslöpp från industrin») ; (Bohdndlingsgmdcn ei angiven) "'Gröns för avrinningsområde

KLlPPAN ERSTÖRP inge &-

”Vuk—f” ; ....... & iö näää) L

, %/ [,.../#* nga / år _ 3 . """ I? ".... bm / iu,- , g'xy %* A" ] ] ... ösdala & ' ,.P . "(r / / (i .*?"...ifo _ I Wu ..... "ff _ *. "'"" Tjörnarpm . ;" ( .-- __ [_ L.] '='/,! 3/ s,, " (I

I—lANE'lMJK,å

Figur D. 19. Avloppsutsläpp inom Helgeåns avrinningsområde fr.o.m. och nedströms sjön Möckeln.

Vattendomstolen har lämnat Hässle- holms stad tillstånd att för konstgjord grundvattenbildning ur Almaån uttaga 150 l/s och Älmhults köping att för samma ändamål ur sjön Möckeln uttaga 25 US. övriga samhällen inom Helge- åns avrinningsområde täcker f. n. sina vattenbehov med grundvatten. För Bro- by samhälle planeras ett ytvattenverk med sjön Tydingen som vattentäkt. På senare tid har också frågan om den framtida vattenförsörjningen för Osby, Hästveda, Glimåkra, Sibbhult, Knislinge och Hanaskog aktualiserats, varvid det har övervägts att utföra en gemensam vattenförsörjningsanläggning för dessa orter och Broby med sjön Immeln inom Skräbeåns avrinningsområde som vat- tentäkt. Osby samhälle är emellertid redan nu i behov av mera vatten, och torde därför få taga Osbysjön i anspråk i avvaktan på att Immelnprojektet kan komma att realiseras.

Tre industrier, nämligen Strömsnäs Bruks AB sulfitmassafabrik i Delary, Östanå Pappersbruk i Östanå och Skå- nes Cellulosaaktiebolags sulfitmassafa- brik och pappersbruk i Broby, använder Helgeåns vatten i produktionen. Vat- tendomstolen har lämnat tillstånd för uttag av fabrikationsvatten vid fabri— ken i Delary med högst 0,6 ins/s och vid fabriken i Broby med högst 0,3 m3/s. Vid pappersbruket i Östanå uttages ca 0,1 n13/s.

Helgeån användes även i viss om- fattning för vattning av kreatur samt för bevattning. Vattenuttagen för dessa ändamål är för närvarande relativt obe— tydliga. Man torde dock kunna räkna med att vattenbehovet för bevattning kommer att öka i framtiden i samband med att trädgårdsodlingen i östra Skåne rationaliseras och får ökad omfattning.

Ett stort antal samhällen och industrier är belägna inom åns avrinningsområde, varför den har kommit till stor använd- ning som recipient för avloppsvatten.

Avloppsutsläppen i Helgeån med bi- flöden har inventerats, varvid samhäl- len med mer än 200 invånare samt för- orenande industrier medtagits. Resul- tatet av inventeringen har samman- ställts i tabellerna D. 20 och D. 21. För delen från och med sjön Möckeln och nedströms redovisas också de vikti- gaste avloppsutsläppen (samhällen om minst 500 personer samt ur förorenings— synpunkt betydelsefulla industrier) på en karta, figur D. 19.

Helgeån mottager som synes stora föroreningsmängder från såväl samhäl- len som industrier. De största förorening- arna tillföres ån nedströms Osbysjön från bl. a. östanå och Broby pappers- bruk, städerna Hässleholm och Kristian- stad, Karpalunds sockerbruk samt ett flertal konservfabriker och brännerier. Dessutom tillkommer vissa inte obetyd- liga föroreningar från jordbruket, vilka dock inte inventerats i detta samman- hang.

5.5 Användning för andra ändamål

I likhet med vad som är fallet på många andra håll används även Helge- åns sjöar och vattendrag i ökad ut- sträckning för sportfiske samt bad och annan rekreation. Särskilt vattenområ— dets norra, mera sjörika delar har be— tydelse ur fritidssynpunkt.

5.6 Vattenbeskaffenhet

Strömsnäs Bruks AB har sedan år 1956 utfört vissa undersökningar av vatten- beskaffenheten på sträckan Delary— Nöbbelöv. Utefter denna sträcka har vattenprov tagits på åtta olika platser

KOMMUN Folkmängd Avlopps- Anm Samhälle 1 .1.1 963 vattenrening * ' 1 | 2 | 3 | 4 Jönköpings län RYDAHOLM Smålands Rydaholm .......... 1 400 biologisk mejeri anslutet Kronobergs län RYSSBY Ryssby ...................... 700 biologisk mejeri anslutet VIRESTAD Eneryda ..................... 250 mekanisk STENBROHULT Möckeln ..................... 250 biologisk Liatorp ..................... 700 biologisk mejeri anslutet Diö ......................... 700 mekanisk GÖTERYD Delary ...................... 250 mekanisk ÄLMHULT Älmhult ..................... 5 100 biologisk Kristianstads län VITTSJÖ Vittsjö ...................... 1 200 biologisk Emmaljunga ................. 450 mekanisk för del av samhället LOSHULT Killeberg .................... 500 mekanisk Hökön ...................... 250 biologisk OSBY Osby ........................ 5 700 biologisk mejeri anslutet GLIMÅKRA Glimåkra .................... 1 200 biologisk BROBY Broby ....................... 2 000 biologisk Östanå ...................... 250 _- KNISLINGE Knislinge .................... 1 800 biologisk Hanaskog ................... 700 biologisk SÖSDALA Tjörnarp .................... 500 biologisk Sösdala ..................... 1 400 biologisk mejeri anslutet Tormestorp .................. 450 biologisk TYRINGE Tyringe ..................... 3 400 biologisk Röke ....................... 300 — Finja ....................... 450 mekanisk HÄSSLEHOLM Hässleholm .................. 14 000 biologisk mejeri och bryggeri anslutna BJÄRNUM

Bjärnum .................... 2 500 biologisk

STOBY

Ballingslöv .................. 400 Röinge ...................... 300 HÄSTVEDA Hästveda .................... 1 100 HJÄRSÅS Sibbhult ..................... 900 Hjärsås ..................... 250 NOSABY Balsby ...................... 250 Osterslöv .................... 250 Hammarslund ................ 300 VINSLÖV Vinslöv ..................... 2 000 ARASLÖV Önnestad .................... 900 Vinnö och Färlöv ............. 900 Torsebro .................... 300 KRISTIANSTAD Kristianstad ................. 28 000 FJÄLKINGE Skånes Viby ................. 1 300 Rinkaby ..................... 1 100 TOLLARP Linderöd .................... 450 Tollarp ...................... 2 000 VÄ Gärds Köpinge ............... 500 EVERÖD () Sönnarslöv ................ 400 Everöd ...................... 900 DEGEBERGA Huaröd ..................... 250 Vittskövle ................... 250 Degeberga ................... 600 ÅHUS Yngsjö ...................... 250 Åhus ........................ 3 200

biologisk biologisk

biologisk mejeri anslutet

mekanisk mekanisk

biologisk biologisk

— mejeri och bränneri anslutna

mekanisk biologisk

biologisk slakteri, bränneri, mejeri och

textilfabrik anslutna

mekanisk mekanisk

biologisk biologisk konserv- och textilfabrik an-

slutna

mekanisk

biologisk

biologisk mekanisk

biologisk biologisk glass-, filmjölks- och spritfab-

riker samt ålrökeri anslutna

en gång i månaden. Det av bolaget sani- lade materialet är sålunda omfattande. De analyser som utförts är emellertid enbart avsedda att belysa förhållandena i ån ur recipientsynpunkt och har där- för ett begränsat värde när det gäller att bedöma åns användbarhet som vat- tentäkt. Några bakteriologiska under- sökningar har sålunda icke utförts.

Skånes Cellulosaaktiebolag undersöker sedan år 1960 vattenbeskaffenheten på sträckan Broby—havet. I detta fall ut— föres även bakteriologiska analyser. På grundval av det av dessa indu— strier tillhandahållna analysmaterialet, som för Strömsnäs Bruks AB undersök- ningar omfattar tiden 1956—1962 och för Skånes Cellulosaaktiebolags 1960——

___—___— KOMMUN Fabrikation, råvaru— eller

Industri produktionsmängd Anm. ___—___— 1 | 2 | 3 Jönköpings län Rydaholm Rydaholms mejeri. . . invägning 4 000 ton/år anslutet till samhällets avlopps— nät Kronobergs län RYSSBY Ryssby mejeri ...... invägning 4 000 ton/år anslutet till samhällets avloppsnät STENBROHULT Liatorps mejeri ...... invägning 7 000 ton/är anslutet till samhällets avloppsnät GÖTERYD Delary sulfatmassa- fabrik ............ 36 000 ton sulfatmassa, 500 ton harts och 160 ms råterpentin/år Kristianstads län OSBY Osby mejeri ........ invägning 4 500 ton/år anslutet till samhällets avloppsnät BROBY Östanå pappersbruk . 12 000 ton papper/år, ingen massa- tillverkning Broby pappersbruk.. 28 000 ton papper/år samt härför erforderlig massa Broby bränneri ...... 170 hl potatis/dygn KNISLINGE V Olinge bränneri. . . 170 hl potatis/dygn SÖSDALA Sösdala mejeri ...... invägning 7 200 ton/år anslutet till samhällets avloppsnät Ynglingarums brän- neri .............. 180 hl potatis/dygn TYRINGE Mjölkalånga stärkel- sefabrik .......... 500 ton potatismjöl/kampanj Röke mejeri ........ invägning 3 400 ton/år Hörlinge bränneri . . . 400 hl potatis/dygn HÄSSLEHOLM Hässleholms mejeri. . invägning 13 000 ton/är anslutet till stadens avloppsnät Hässleholms bryggeri 10 000 hl öl och 12 000 hl läske— anslutet till stadens avloppsnät drycker/är Hässleholms slakteri. 39 000 djur/år BJÄRNUM Vankiva bränneri. . . . 180 hl potatis/dygn STOBY N Sandby bränneri. . 160 hl potatis/dygn Kvistalånga bränneri 200 hl potatis/dygn HÄSTVEDA Hästveda mejeri ..... invägning 3 200 ton/år anslutet till samhällets avloppsnät NOSABY Åraslövs bränneri. . . . 170 hl potatis/dygn Vinborgs konserv- fabrik ............ uppgift saknas tillverkning av huvudsakligen fruktkonserver

Österslöv ...........

VINSLÖV Vinslövs mejeri ...... Vinslövs bränneri. . . .

ARASLÖV Bjäre konservfabrik, Karpalund ........

Karpalunds socker- bruk ............. Önnestads bränneri . .

KRISTIANSTAD Kristianstads slakteri Kristianstads mejeri. Kristianstads ylle— fabrik ............ Rödaleds bränneri. . . Hovby bränneri ..... N Åsums bränneri. . . FJÄLKINGE Culinar konservfab- rik, Fjälkinge ..... Fjälkinge bränneri. . . Gälltofta bränneri. . .

TOLLARP Ekens fabriker ......

Önos konservfabrik. . Ö Vrams bränneri. . . V Vrams bränneri. . . Sätaröds bränneri . . . Skettilljunga brän— neri ..............

VÄ

Mosslunda bränneri. . Vä bränneri .........

Gringelstads brän- neri ..............

TRÄNE Årröds mejeri ....... Venestads bränneri. . EVERÖD Axeltorps bränneri . . Borrestads bränneri. .

DEGEBERGA

Degeberga mejeri. . . . Degeberga bränneri. . Olseröds bränneri . . . Huaröds bränneri . . .

ÅHUS

Åhus glassfabrik . . . .

Åhus filmjölkstill- verkning .........

Åhus spritfabrik . . . .

Åhus ålexport ......

invägning max. 25 ton/dygn 180 hl potatis/dygn

uppgift saknas

2 000 ton betor/dygn 180 hl potatis/dygn

400 000 djur/ar invägning 26 000 ton/år

1 Mm tyg/år 440 hl potatis/dygn 220 hl potatis/dygn 220 hl potatis/dygn

uppgift saknas 480 hl potatis/dygn 330 hl potatis/dygn

uppgift saknas

10 000 ton fruktprodukter/år 220 hl potatis/dygn 170 hl potatis/dygn 220 hl potatis/dygn

180 hl potatis/dygn

180 hl potatis/dygn 180 hl potatis/dygn

280 hl potatis/dygn

invägning 8 300 ton/år 210 hl potatis/dygn

340 hl potatis/dygn 170 hl potatis/dygn

invägning 10 000 ton/år 120 hl potatis/dygn 250 hl potatis/dygn 160 hl potatis/dygn

5 000 l glass/dygn

2 000 l/dygn rening av 40 000 l/dygn 1 000 kg ål/dygn

anslutet till samhällets avloppsnät anslutet till samhällets avloppsnät

omfattande tillverkning av frukt- konserver o. d.

anslutet till stadens avloppsnät anslutet till stadens avloppsnät

anslutet till stadens avloppsnät anslutet till stadens avloppsnät

tillverkning av potatisflingor m.m.

tillverkning av sängkläder, anslu- tet till samhällets avloppsnät anslutet till samhällets avloppsnät

anslutet till samhällets avloppsnät

anslutet till samhällets avloppsnät anslutet till samhällets avloppsnät anslutet till samhällets avloppsnät

. Kristianstad

Möckeln

40 40 40 64 64 64 antal observationer

högsta värde medianvörde läg sta värde

Pe rmungcnottörbrukn

Förgstyrko

Coco ooo

Sk Ce||u|osaak|iebo|agets Strömsnäs Bruks ABs

undersökningar undersökningar

Fig. D. 20 a. Helgeån, analysresullat

Hanö-

' Kristianstad

bukten

antal observationer

öl 77 77

högsta värde medianvörde lägsta värde

Biokemiskt syrebehov

Syremättning

”ooo ooo

Sk Celiulosaaktiebolagets Strömsnäs Bruks ABs

undersökningar undersökningar

Fig. D. 20 b. Helgeån, analysresultat

Tabell D. 22. Karakteristiska vattenbeskaffenheler för Helgeån ___—___

Antal .. .. observationer Lagsta varde 1 | 2 | 3 | 4 & Provtagningspunkt 1, belägen omedelbart uppströms fabriken i Delary (Strömsnäs Bruks ABs undersökningar)

Medianvärde Högsta värde

Färg, Pt .................... mg/l 80 23 48 92 Permanganatförbrukning . . . . » 64 35 64 92 pH ............................. 79 5,9 6,3 6,7 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/l 77 0,5 1,3 3,3 Syrehalt .................... » 79 7,4 10,4 13,6 Syremättning ............... % 78 78 90 99 R_—

Provtagningspunkt 6, belägen vid Hönjebro ca 1 km nedströms Osbysjön (Strömsnäs Bruks ABs undersökningar)

Färg, Pt .................... mg/l 78 24 56 88 Permanganatförbrukning ..... » 64 40 70 98 pH ............................. 77 5,9 6,4 6,9 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/l 77 0,6 1,3 2,9 Syrehalt .................... » 79 7,6 10,4 13,5 Syremättning ............... % 78 83 89 98 M— Provtagningspunkt 8, belägen i Nöbbelövsdammen ca 2 km nedströms Broby (Strömsnäs Bruks ABs undersökningar)

Färg, Pt .................... mg/l 68 31 71 125 Permanganatförbrukning ..... » 64 46 84 147 pH ............................. 67 4,8 6,4 6,7 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/l 61 1,2 3,8 7,1 Syrehalt .................... » 68 1,9 10,1 13,8 Syremättning ............... % 66 1 8 89 98 ___—___— Provtagningspunkt 8, belägen i Nöbbelövsdammen ca 2 km nedströms Broby (Skånes Cellulosaaktiebolags undersökningar)

Färg, Pt ................... mg/l 40 50 156 265 Pcrmanganatförbrukning ..... » 40 38 90 183 pH ............................. 6 6,4 6,7 7,0 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/l 40 2 5 16 Syrehalt .................... » 40 3,1 10,2 13,6 Syremättning ............... % 40 34 79 94 Termostabila colibakterier antal/100 ml 40 ( 2 400 > 15 000 M_—

Provtagningspunkt 10, belägen vid Torsebro ca 3 km uppströms Araslövsjön (Skånes Cellulosaaktiebolags undersökningar)

Färg, Pt .................... mg/l 40 50 149 232 Permanganatförbrukning ..... » 40 40 83 139 pH ............................. 6 6,6 6,9 7,3 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/l 40 1 4 14 Syrehalt .................... » 40 1,2 8,8 13,3 Syremättning ............... % 40 13 74 92 Termostabila colihakterier antal/100 ml 40 (2 400 >15 000 ___—_E—

Provtagningspunkt 12, belägen vid Flötö ca 1 km nedströms Hammarsjön (Skånes Cellulosaaktiebolags undersökningar)

Färg, Pt .................... mg/l 40 25 138 279 Permanganatförbrukning ..... » 40 41 74 134 pH ............................. 6 7,0 7,2 7,5 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/l 40 1 3 10 Syrehalt .................... » 40 0,5 9,1 13,1 Syremättning ............... % 40 3 82 94 Termostabila colibakterier antal/100 ml 40 ( 2 300 > 15 000 ___—___—

1963, har karakteristiska vattenbeskaf- fenheter redovisats i tabell D. 22 (jäm- för figur D.19). Vissa bestämningar i fråga om beskaffenheten har också re- dovisats i diagram, figur D. 20 a och b.

Av det tillgängliga materialet torde följande slutsatser beträffande vatten- beskaffenheten kunna dragas.

1) Färgvärdena enligt Skånes Cellulo- saaktiebolags undersökningar är mer än dubbelt så höga som de av Ströms- näs Bruks AB redovisade färgvärdena för samma plats (provningspunkt 8). Sydsvenska Ingenjörsbyrån AB, Malmö, har vid två tillfällen (åren 1960 och 1962) tagit vattenprover i Helgeån ned- ströms Osby, och de därvid erhållna färgvärdena ligger också drygt dubbelt så högt som av Strömsnäs Bruks AB vid ungefär motsvarande tidpunkter utför- da färgbestämningar. Det synes därför befogat att på sträckan Delary—Broby räkna med betydligt högre färgstyrkor än de redovisade.

2) På sträckan mellan Broby och havet är Helgeån mycket starkt förore- nad, vilket framgår av redovisade höga värden för colibakterier, permanganat- förbrukning och biokemiskt syrebehov samt låga värden för syrehalt.

3) Vattenbeskaffenheten uppströms Delary respektive uppströms Broby är i stort sett likartad. Med hänsyn till vad som ovan sagts om de redovisade färgvärdena, torde man kunna räkna med att färgstyrkan uppströms Broby åtminstone tidvis kan uppgå till ca 200 mg Pt/l.

4) Vattenbeskaffenheten i Helgeån varierar kraftigt. Om man studerar grundmaterialet för färgstyrkebestäm- ningarna märks en tydlig årstidsvaria- tion med de högsta värdena på sensom- maren och hösten. Den organiska sub- stansen mätt som 135. visar också tyd- lig årstidsvariation med lägre värden sommarhalvåret än vinterhalvåret.

5.7 Användbarhet för vattenförsörjning Mellan Broby och havet är Helgeån så starkt förorenad att det på denna sträc- ka knappast kan ifrågakomma att an- vända dess vatten för framställning av renvatten. Uppströms Broby är vatten- beskaffenheten betydligt bättre, och i exempelvis Osbysjön torde ett av av— loppsutsläpp ganska måttligt påverkat vatten kunna uttagas. Även här är dock färgstyrkan hög, vilket skulle medföra stor kemikalieåtgång vid vattnets be- handling. Bland ytterligare nackdelar kan nämnas vattenbeskaffenhetens sto- ra variationer samt den risk för stör- ningar som normala eller ofrivilliga av- loppsutsläpp från sulfatmassafabriken i Delary kan tänkas medföra. Vatten- uttag ovanför Delary kan inte bli ak- tuellt, eftersom vattenföringen där är otillräcklig för behoven i västra Skåne. Som framgår av utförda inventering- ar utnyttjas Helgeån i stor utsträckning som recipient för avloppsvatten. Avled- ning av vatten från åns övre delar skul- le medföra lägre vattenföringar i åns nedre lopp, där självreningsförmågan redan nu är hårt ansträngd. Vattendra- gets användning som leverantör av vat- ten för industri- och bevattningsända— mål samt som recipient för avloppsvat- ten kommer sannolikt också att öka i framtiden.

Helgeån är sålunda redan nu och beräknas i framtiden i ännu högre grad bli ianspråktagen för andra ändamål i sådan omfattning att den inte bör kom- ma ifråga som vattentäkt för västra Skåne.

D.6 Lagan med Bolmen och Unnen

6.1 Allmänt

Näst Göta älv är Lagan det största vat- tendraget i södra Sverige. Från trakten av Månsarp i Jönköpings län, där den

* ' f , BETECKNINGAR T,.ofégtlllCEHÄ *- Kraftverk , '

"'Gräns för avrinningsområde

UZSS'

'!

.,

Figur D. 21. Lagan med Bolmen och Unnen, översiktskarta

om Traryd

___—V......”—...zm—._wm..—__m..m__

Figur D. 23. Lagan söder om Ljungby

anses ha sin källa, rinner den i sydsyd— västlig riktning genom den småländska skogsbygden för att i trakten av Mar- karyd avvika västerut och mynna i Laholmsbukten, se översiktskarta, figur D. 21.

Lagan har vid mynningen ett avrin— ningsområde av 6 440 km2, varav de tre största biflödena Bolmån, Skålån och Härån svarar för respektive 2 110, 1 460 och 650 km2.

Avrinningsområdets totala sjöareal uppgår till 580 km2. De tre största sjöar- na Bolmen, Vidöstern och Flåren har arealer om respektive 184, 45 och 39 km2.

Nederbördsförhållandena inom La- gans avrinningsområde är gynnsamma. Medelnederbörd och medelavdunstning uppgår till ca 800 respektive ca 400 mm, och den nyttiga nederbörden så- ledes till i medeltal ca 400 mm.

Medelavrinningen inom området upp- går till ca 13 US km2. Vattenföringen under vintern är mycket varierande och vanligen relativt hög. Även om en— dast en del av vinternederbörden ma- gasineras som snö, förekommer vanli- gen vårflöden i mars eller april. Vatten- draget har utpräglat sommarlågvatten. Under år med nederbördsfattig sommar och höst kan svåra och långvariga låg- vatten inträffa. Regleringen av Lagan har medfört en viss utjämning av de naturliga vattenföringarna, men å and- ra sidan är vattenföringen på vissa sträckor tidvis mycket liten på grund av den korttidsreglering som tillämpas. Nedströms kraftverket i Ängabäck fö- rekommer s. k. nollreglering, dvs. vatt- net innehålls helt i magasinen nattetid och under helger.

SMHI har angivit i tabell D. 23 upp- tagna karakteristiska vattenföringar vid mätstationerna i Århult (belägen ca 5 km nordväst om Markaryd) och vid Bolmens utlopp. Angivna vattenföring—

åren 1909—1950 vid Århult och åren 1909—1938 vid Bolmen.

Till Bolmen avbördas den ca 3 m högre belägna sjön Unnen genom en kort å. Medelavrinningen från Unnen uppgår enligt SMHI till 3,1 ina/s. Un- nen regleras för kraftändamål mellan höjderna + 144,40 och + 143,75. De nu gällande regleringsbestämmelserna möj- liggör ett vattenuttag av 4,5 Mma/år un- der förutsättning att något vatten inte behöver framslåppas till Bolmen.

6.2 Användning för kraftförsörjning

Lagan togs tidigt i industrins tjänst som kraftkälla, och har numera stor bety- delse ur kraftförsörjningssynpunkt. Be- dan år 1898 fanns elektriska kraftsta- tioner vid bruken i Strömsnäsbruk och Timsfors. Nedströms Vidöstern är vat- tendraget avtrappat i 13 steg, i vilka fallhöjden ned till havsnivån om totalt 144 m utnyttjas helt. Många av biflöde- nas fall är också utbyggda för kraftän- damål. Bland kraftverken i biflödena märks främst Skeens kraftverk i Bolm- ån. De större kraftverkens läge fram- går av figur D. 21.

Den utbyggda effekten i Lagan upp- går till ca 110 000 kW och i biflödena till ca 10 000 kW.

Årsreglering för kraftändamål sker ar grundar sig på observationer under

Tabell D. 23. Karakteristiska vattenfö- ringar i Lagan och Bolmån

Århult Skeen ma/s

Högsta högvattenföring 270 72 Normal högvattenföring 155 44 Normal medelvatten—

föring .............. 64 21 Vattenföring med 50%

varaktighet ......... 56 18,7 Vattenföring med 75 %

varaktighet ......... 37 10,6 Normal lågvattenföring 21 6,8

Lägsta lågvattenföring. 6,2 4,9

Figur D. 24. Bolmån vid Nöttja

Figur D. 25. Kra/[verket [ Traryd

främst i Bolmen (240 Mms) och Furen- Flåren (120 Mms).

6.3 Användning som vattentäkt

Vattenbehoven för samhällena inom La— gans avrinningsområde täcks helt med grundvatten. Lagans vatten används så— ledes f. n. inte för kommunala vatten- försörjningsändamål. För några av de större samhällena kan det dock fram— deles bli aktuellt att använda ytvatten för att tillgodose ett ökat vattenbehov. Vissa industrier utefter Lagan använ— der åns vatten i produktionen. Bland dessa industrier kan nämnas Hallands Läns Linodlareförening, Laholm (vat— tenbehov ca 1 500 mål/d), Lagamills AB, Timsfors (ca 15 000 mS/d), Strömsnäs Bruks AB, Strömsnäsbruk (ca 90 000 mS/d), Lagans Textilfabriker AB, La- gan (ca 500 mS/d) och Munksjö Sulfat- fabrik, Vaggeryd (ca 30 000 m3/d). Lagan används också på ett flertal platser för vattning av kreatur och även i viss utsträckning för bevattning.

6.4 Användning som recipient för avloppsvatten

Lagan med biflöden används som reci- pient för avloppsvatten från flera in- dustrier och samhällen. Avloppsutsläp- pen i Lagan mellan Värnamo och havet har inventerats och resultatet av denna inventering, som avser förhållandena den 1.1.1963, framgår av sammanställ- ning. Avloppsutsläpp från samhällen med större folkmängd än 500 personer samt från ur föroreningssynpunkt be- tydelsefulla industrier redovisas även på en karta, figur D. 26.

Sammanställning över avloppsutsläpp i Lagan mellan Värnamo och Skogaby

Värnamo

Kommunalt avloppsvatten

Stadens folkmängd uppgår f. 11. till ca 14 000 1), varav ca 12 000 är anslutna till stadens avloppsnät. Söderbygdens vattendomstol

har genom dom den 1.2 1961 lämnat stadein tillstånd att utsläppa avloppsvatten i Lagazn från högst 35 000 pe, sedan vattnet renatts i ett enligt åberopat förslag utfört reningsv- verk. Reningsverket, som föreslås utför-ms som en bio—bäddanläggning, har dimensim- nerats med hänsyn till beräknad belastninxg år 1980. Den dimensionerande belastningem (35 000 pe) har uppdelats i 16 000 p för bo»- fast befolkning, 1000 p för ej bofast be:- folkning (bl. a. läroverk och länslasarett.) samt 18 000 pe för industri. Vattendomstm— len har i domslutet angivit att företaget skall vara fullbordat, den låggradiga delen! av reningsverket före den 1.7 1964 och den höggradiga reningsanläggningen före utt— gången av år 1968. Staden har dessutom förelagts bl. a. att verkställa en utredning av de tekniska möjligheterna att åstadkom- ma en väsentlig närsaltreduktion. Det be— handlade avloppsvattnet kommer att ut— släppas i Lagan ca 2 km uppströms dess inflöde i Vidöstern. Reningsverkets låggra- diga del håller för närvarande (1963) på att byggas.

Industriellt avloppsvatten

I staden finns bl. a. järn- och metallbe- handlingsindustrier, bryggeri, tvättinrätt— ningar, slakteri och mejeri. Industrierna. som skall anslutas till reningsverket, be- räknas år 1980 medföra en föroreningsbe- lastning motsvarande 18 000 p.

Åminne

Kommunalt avloppsvatten

Åminne samhälle har en folkmängd av ca 250 p. Avloppsvattnet, som behandlas i en emscherbrunn dimensionerad för 500 p, ut- släppes i Vidöstern ca 300 m sydsydost om Åminne station.

Hånger Kommunalt avloppsvatten

Hångers samhälle har en folkmängd av ca 150 p. Avloppsvattnet behandlas i en emscherbrunn dimensionerad för 250 p, varefter det utsläppes i en bäck, som ca 500 m nedströms om avloppsutsläppet myn- 2,5 km söder om nar i Vidöstern (ca Hångers station).

Dörap

Kommunalt avloppsvatten

Dörarps samhälle, som har en folkmängd av ca 80 p, har ingen allmän va-anläggning och något utsläpp förekommer inte för när- varande. En allmän anläggning är dock projektcrad. Avloppsvattenhehandlingen skall enligt förslaget ske i en trekammar- brunn dimensionerad för 130 p. Avlopps- vattnet föreslås utsläppas i Vidöstern ca 700 m sydväst om Dörarps kyrka.

Vittaryd

Kommunalt avloppsvatten

Vittaryds samhälle har en folkmängd av ca 200 p. Avloppsvattnet behandlas i bio— dammar, dimensionerade för 250 p, innan det utsläppes i Lagan ca 300 m söder om landsvägsbron vid Torset.

Industriellt avloppsvatten

I samhället finns ett mejeri, som år 1961 hade en mjölkinvägning av ca 4 000 ton och som tillverkar smör och ost. Mejeriets av— loppsvatten utsläppes i ett dike ca 500 m norr om järnvägsstationen. Diket samman- flyter efter ca 1 km med Bjurbäcken, som utmynnar i Vidöstern ca 1 km söder om Vidösterns hållplats.

Lagan Kommunalt avloppsvatten

Lagans samhälle (inklusive Åby) har en folkmängd av ca 1 000 p. Avloppsvattnet ut— släppes obehandlat i Skålån och Lagan. Av- loppsreningsverk (ringkanal) är projekterat och arbetena med utförande av renings— verket beräknas påbörjas under år 1964.

Industriellt avloppsvatten

Lagans Textilfabriker AB, som tillverkar vadd och sängkläder, är belägen vid Skålån strax före dennas inflöde i Lagan. Fabriks— lcdningen har angivit årsproduktionen till ca 1 000 ton vadd, ca 100 000 st. madrasser, ca 150000 st. täcken och ca 100 000 st. filtar. Förutom små mängder svenskull (ca 1 000 kg/år) som tvättas på platsen, användes rå- vara som är tvättad vid ankomsten till fab- riken. Till täcken och madrasser användes färdigbehandlade tyger. Filtarna tvättas och färgas vid fabriken, varvid svavelfärger an- vändes, enligt uppgift dock endast i obetyd- lig omfattning. Avloppsvattnet från fabriken

innehåller, förutom vid tvättningen till- satta oljor och kemikalier, smuts och fett samt färgrester från färg- och sköljbad. Ut- redningsmännen för Lagans Vattenvårds— förening (professor G. Weijman—Hane och docent A. Almestrand) har bedömt förore- ningen från textilfabriken som obetydlig.

Ljungby

Kommunalt avloppsvatten

Ljungby stad har en folkmängd av ca 9 000 p. Avloppsvattnet utsläppes på ett flertal platser i Lagan. Principförslag till avskä— rande ledningar samt avloppsreningsverk har upprättats och detaljprojektering på- går. Avloppsreningsverket, som avses utfö- ras för partiell biologisk behandling (60 —70% reningseffekt vid torrväder), be- räknas tagas i bruk under år 1964. Avlopps— reningsverket dimensioneras för 18000 pe, varav 5 000 pe för industri. Utsläppet skall ske i Lagan, ca 1,6 km nedströms landsvägs- bron vid kraftverket (Vislandavägen). Vid regnväder kommer bräddning att ske från de avskärande avloppsledningarna utefter Lagan (7—8-faldig utspädning).

Industriellt avloppsvatten

I Ljungby finns vissa förorenande indu- strier såsom mejeri, slakteri och tvättinrätt— ning med en nuvarande föroreningsmängd av sammanlagt ca 3 500 pe. Dessutom finns bl. a. en plastfabrik och några mekaniska industrier (varav två ytbehandlingsanlägg— ningar) samt ett länslasarett med 250 vård- platser. Avloppsvatten från lasarettet och industrierna (förutom kylvatten från plast— fabriken) avledes eller skall avledas till stadens avloppsnät.

Kånna

Kommunalt avloppsvatten

Kånna samhälle har en folkmängd av ca 60 p. Avloppsvattnet utsläppes i Lagan se- dan det passerat en trekammarbrunn di- mensionerad för 200 p. Utsläppet sker en 100 m nedströms landsvägsbron vid Kånna.

Hamneda

Kommunalt avloppsvatten

Hamneda samhälle har en folkmängd av ca 100 p. Avloppsvattnet behandlas i bio- dammar dimensionerade för 200 p, innan det utsläppes i Lagan ca 900 m nedströms landsvägsbron vid Hamneda.

Traryd Kommunalt avloppsvatten

Traryds samhälle har en folkmängd av ca 700 p. Avloppsvattnet behandlas i en av— loppsreningsanläggning för partiell biolo- gisk behandling (typ Sanit) dimensionerad för 1 000 p, innan det utsläppes i Lagan ca 300 m nedströms landsvägsbron i Traryd (Hinnerydsvägen).

Strömnäsbruk

Kommunalt avloppsvatten

Strömsnäsbruks samhälle har en folkmängd av ca 2 500 p. Någon avloppsvattenbehand- ling förekommer inte. Avloppsvattnet ut- släppes i en bruket tillhörig bergtunnel, som mynnar i Lagan strax nedströms dammen vid Kvarnaholms kraftverk. Köpingen har meddelat vatteninspektionen att erforder- liga omhyggnader av avloppsnätet samt byggande av avloppsreningsverk beräknas vara klart är 1968.

Industriellt avloppsvatten

I Strömsnäsbruk ligger Strömsnäs Bruks AB:s sulfitfabrik och pappersbruk. Enligt en till Söderbygdens vattendomstol ingiven ansökan önskar bruket dels avleda vatten från Lagan till en mängd av högst 1,0 m3/s för tillgodoseende av behovet av fabrika- tionsvatten och dels utsläppa motsvarande mängd avloppsvatten, sedan vissa i ansökan redovisade åtgärder för rening av avlopps- vattnet vidtagits. Sedan ytterligare en pap- persmaskin installerats beräknas produktio- nen uppgå till 65 000 ton papper per år, vid kontinuerlig drift 80 000 ton per år. Produk— tionen av sulfitmassa, som f. n. uppgår till ca 8 300 ton per år, skall bliva oförändrad. Sedimenteringsbassäng skall utföras för de fiberhaltiga avloppsvattnen från pappers— maskinerna, varigenom fiberutsläppet i La- gan beräknas minskas från nuvarande ca 960 ton per år till ca 650 ton per år, trots tillkomsten av en ny pappersmaskin. Av- loppsvattnet från papperstillverkningen till- sammans med tvättvattnet från massatill— vcrkningen skall liksom hittills ledas ge— nom befintlig bergtunnel, som mynnar i Lagan nedströms Kvarnaholms kraftverk. Sulfitluten utsläppes i Kvarnaholmsdam- men 2 a 3 gånger per dygn med en kvan— titet av 120 åt 180 mS/d.

I samhället finns också ett mejeri, som

år 1961 invägde ca 5800 ton mjölk. Vid mejeriet tillverkas smör och ost. Mejeriets avloppsvatten avledes till samhällets av- loppsnåt.

Timsfors

Kommunalt avloppsvatten

Samhällets folkmängd uppgår till ca 600 p. Avloppsvattnet behandlas i en anläggning för mekanisk rening (avsättningsbassäng och separat rötkammare) dimensionerad för 800 p innan det utsläppes i ett dike, som efter ca 400 m mynnar i Lagan ca 800 m nedströms kraftverksdammen.

Industriellt avloppsvatten I Timsfors ligger Lagamills AB:s träsliperi och pappersbruk. Vid träsliperiet tillver- kas ea 13000 ton massa per år. Några an- ordningar för fiberåtervinning finns ej vid sliperiet men enligt uppgift från fa- briksledningen har sliperiet ett så gott som helt slutet vattensystem, varför förorening- en från sliperiet anses vara obetydlig. Vid pappersbruket är en kartongmaskin och två pappersmaskiner i drift, vilka tillsammans producerar ca 25 000 ton per år. Vattnet från pappersmaskinerna och kartongmaskinen passerar vacofilter. Industrins totala vat- tenbehov uppgår till ca 10 mil/min. (15 000 mtl/d).

Markaryd

Kommunalt avloppsvatten

Samhällets folkmängd uppgår till ca 2 700 p. Avloppsvattnet behandlas i en biobädd- anläggning innan det utsläppes i Lokasjön, som avbördas till Lagan i närheten av Markaryds kyrka. Avloppsreningsverket, som togs i bruk år 1961, är dimensionerat för 5 300 pe, varav 1 300 pe för industri. I vissa delar av samhället finns kombinerat ledningssystem, varför bräddning före re- ningsverket förekommer vid kraftiga regn- väder.

Industriellt avloppsvatten

I samhället finns ett mejeri, som år 1961 hade en invägning av ca 3 700 ton. Meje- riet, som tillverkar smör, är anslutet till samhällets avloppsnät.

Knäreds samhälle har en folkmängd av ca 800 p. Avloppsvattnet behandlas i en em- scherbrunn, dimensionerad för 600 p, in- nan det utsläppes i Lagan ca 200 m ned— ströms landsvägsbron i Knäred. Till em- scherbrunnen är nu anslutna ca 650 p.

Skogaby

Kommunalt avloppsvatten

Skogaby samhälle, som har en folkmängd av 250 p, har f. n. ingen allmän va-anläggning. En allmän anläggning är dock projekterad, och utbyggnaden beräknas påbörjas under år 1964. Avloppsvattnet skall, sedan det be- handlats i långtidslnftare, utsläppas i La- gans gamla åfåra.

Laholm

Kommunalt avloppsvatten

$taden har en folkmängd av ca 3500 p, varav 8000 p är anslutna till stadens av— loppsnät. Avloppsvattnet utsläppes f. n. obehandlat i Lagan.

Industriellt avloppsvatten

I staden finns bl. a. Hallands läns Linod- lareförenings linberedningsverk och Svenska Livsmedelsindustriaktiebolagets (Esseli) konservfabrik. Esseli producerar per år ca 25 ton konserver av bl. a. här, gurkor, röd— betor och saft.

På sträckan mellan Värnamo och ha- vet belastas Lagan som synes med re- lativt stora föroreningsmängder. Massa- och pappersindustrierna i Strömsnäs- bruk och Timsfors samt linberednings- verket i Laholm svarar för huvudpar- ten av den i ån utsläppta organiska substansen, medan den bakteriella för- oreningen i huvudsak orsakas av sam- hällenas avloppsutsläpp. De största för- oreningarna av kommunalt avloppsvat- ten härrör från Värnamo, Ljungby och Laholms städer samt Strömsnäsbruks och Markaryds samhällen. En minsk- ning av föroreningen från samhällena kan påräknas under den närmaste ti- den. Ljungby stad samt samhällena La-

14—413199

gan och Strömsnäsbruk, vilka nu släp per ut sitt avloppsvatten obehandlat i Lagan, kommer nämligen inom en nära framtid att bygga reningsverk. Avlopps- reningsverk för Lagan och Ljungby be- räknas kunna börja byggas redan unj der innevarande år och för Strömsnäs- bruk skall enligt planerna ett avlopps— reningsverk tagas i bruk senast år 1968.

Utom föroreningar från industrier och samhällen förekommer vissa för—_ oreningar som härrör från jordbruket, t. ex. avrinning från gödsladei'åkrar, okontrollerade utsläpp av silopressvätsÄ ka och urin från djurstallar m. m. Dessa föroreningar är svårbedömb'ara till så- väl mängd som beskaffenhet. Man tor—_ de dock kunna utgå från att de inte har någon avgörande betydelse i jäm- förelse med de andra föroreningar som Lagan får mottaga.

Bolmåns vattensystem användes en- dast i mycket ringa omfattning som recipient för avloppsvatten. Från de norr om Bolmen belägna samhällena Forsheda, Bredaryd och Reftele utsläp- pes avloppsvatten i de till Bolmen rin- nande åarna Storån och Lillån. Enligt av Lagans Vattenvårdsförening utförda undersökningar är föroreningsverkan från dessa samhällen relativt lokal och påverkar inte vattenbeskaffenheten i Bolmen. I sjön Unnens norra del ut- släppes mekaniskt renat avloppsvatten från Unnaryds samhälle (600 p samt mejeri med en invägning av 1 700 ton/år). I sjöns södra del mynnar Lid— hultsån, som mottager mekaniskt renat avloppsvatten» från Lidhults samhälle (600 p samt mejeri med en invägning av 4000 ton/år).

6.5 Användning för andra ändamål

Det fiske som förekommer i Lagan har mest karaktären av husbehovs- och sport- fiske. Främst är det gädda, ål, siklöja

BETECKNINGAR MN.) . — _ ..;

Avloppsutsläpp Från tätorter _- , 1.— = med 2500 p 190. _: . IP/ 5 w. N'

% o -

- JFO 'jGnOåjÖ AQ- Ingen rening , . .: ISLAVE ..? . ' & © ,.) 163 (I :

gy, .' U. , Ö Mekanisk rening & Gå /Q_éfibgtSTGjtP ';); rj .- . . i

5 ' . .— G» Biologisk rening (**-ad "J ';';—5 R.,

Reftele Q / _j; xi, Avloppsutsläpp från industrier) "få? 557 =.

. . . 09%, (Behondllngsgruden e| angiven) . mälandsssienoj'x ._ rx, / "I-Gröns för avrinningsområde fi : ;; 1" x /

/ ; rf : 5 H ii b k 4, L/ , . ; ) NJ_/&_ I | _. ! '/ Y TU ._ ,; '.!—[I) % ['N—x? L, 441] x %* '(

.

, |

,.1 ' ,; (' . I . = ,, vs., ,.TRARYD ,

. X . " »” ,,. —.-J » lll.- ( . 4 | . ' " AA . /$/_i_rfgnisndsbruk

LA cw! , IåKnä / — H..., .— .. .. ; _ - Qx

Å x_f!) . .fi . ,:

*- ___-___ & I __... _ ( /-i_./x V' ,. j

”& )k— ? ,» ../ ' i —_,—.._ ;' ( , [ u) .: '._

. " ”vv. Na » W- : =. ; ' ,;

%Pw .' "”*-J ] ? ? gymsjö ,. Glimåkra iiiäÅv * äldervlken Örkelljunga %& ” l,: . h" ! 1

f MV ,-' 92% OBJC o 20 30 km

LHR—v» . . " *. . —-——-———-—»-*-————————

Figur D. 26. Avloppsutsläpp inom Lagans avrinningsområde nedströms Värnamo

Antal .. .. . .. ,_ . observation er Lagsta varde Medianvarde Hogsta varde 1 | 2 | 3 | 4

Provtagningspunkt 2 a, belägen i dammen vid Skogaby

Färg, Pt .................... mg/l 7 60 70 100 Lukt, styrka ..................... 7 svag tydlig stark Lukt, art ........................ * _ mossa " mossa mossa Permanganatförbrukning ..... mg/l 7 43 55 57 ' pH ............................. 7 6,4 6,7 7,5 Totalhårdhet i tyska grader ........ 7 1,0 1,1 . - * 1,3 Järn ....................... mg/l 7 0,46 0,6 1,3'* Järn efter luftning och filtre- - - . ring ..................... » 6 0,35 0,47 — 0,5 Mangan .................... » 7 ( 0,05 . : 0,05 0,08 Biokemisk syreförbrukning. . . » 7 1,9 3,4 3,8 Termostabila colibakterier _ _. . _ antal/100 ml "7 | 140 ' 210 1 200

___—__ _ _ Provtagningspunkt 3, belägen ca 6 km uppströms Skogaby [kraftverk _ _ * ! Färg, ?Pt .................... mg/l 14 — 33 64 89

i j Permanganatförbrukning ..... » 14 35 .55 ' . * 82 , pH ......................... . . . . 14 , 6,5 6,7 7,3 j Biokemisk syreförbrukning. . . mg/l 14 - 1,1 . 1,8 3,4 = Termostabila colihakterier ' antal/100 ml 13 , 13 110 1 300

Provtagningspunkt 4, belägen vid Århult ca 5 km nordväst om Markaryd [_ ' Färg, Pt .................... mg/l 14 ; 29 60 90

Permanganatförbrukning ..... » 14 128 57 . 95 . . pH ............................. 14 6,5 6,7 7,3 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/l 14 1,4 ' 2,6 - 4,2 Termostabila colihakterier : , antal/100 ml 13 11 150 ' . 7 500 Proytagningspunkt 6 a, belägen ca 1 km uppströms kraftverket i Traryd Färg, Pt .................... Ing/! 7 . 50 ' _ 60 , 100 Lukt, styrka .................... 7 _ svag . . tydlig tydlig Lukt, art ........................ 'mossa mossa mossa Permanganatförbrukning ..... mg/l 7 34 44 154 pH..." .......................... "7 6,7" " 6,9 7,4 Totalhårdhet 1 tyska grader. . . ..... 7 1,1 1,1 1,3 Järn ....................... mg/l 7 0,42 0,49 0,9 Järn efter luftning och filtre- ring ...................... » 6 0,28 0,35 0,40 Mangan .................... » 7 ( 0,05 ( 0,05 ( 0,05 . Biokemisk syreförbrukning. . . » 7 1,5 2,4 3,5 Termostabila colihakterier ' antal/100 ml 7 320 900 2 100 Provtagningspunkt 7, belägen vid Hornsberg Färg, Pt .................... mg/l 20 30 60 90 Lukt, styrka ..................... 8 svag tydlig stark Lukt, art ........................ mossa mossa mossa Permanganatförbrukning ..... mg/l 22 32 50 85 pH ............................. 22 6,7 6,9 7,5 Totalhårdhet i tyska grader ........ 8 1,3 1,4 1,4

Järn ....................... Ing/[ 8 0,40 0,6 1,0

Järn efter luftning och filtre—

ring ...................... mg,] 6 Mangan .................... 8 Biokemisk syreförbrukning. » 22 Termostabila colihakterier

— antal/100 ml 18

Färg, Pt .................... mg/l 4 Permanganatförbrukning ..... » 14 pH .............................. 14

Biokemisk syreförbrukning.. .mg/l 14 Termostabila colihakterier antal/100 ml 13

Färg, Pt ..... ' ............... mg/l 6 Lukt ............. ". .............. 6 Permanganatförbrukning ..... mg/l 6 pH .......................... ,. . . 6 Totalhårdhet i tyska grader ........ 6 Järn ....................... mg/l 6 Mangan .................... » 6

Färg, Pt .................... mg/lj 13 Lukt, styrka ..................... 13 Lukt, art ........................ — Perm'anganatförbrukning ..... mg]! 13 pH ............................. 13 Totalhårdhet i tyska grader ........ 13 Järn ....................... mg/l 13 Järn efter luftning och filtre—

ring ...................... » 6 Mangan .................... » 13 Biokemisk syreförbrukning.. ' » 8 TermOStabila colihakterier '

antal/100 ml 8

och kräftor som fiskas. Lagan har förr varit rik på lax och laxöring. 1 sam- band med tillkomsten av de första kraft- verken minskade laxfångsterna 'väsent— ligt, och efter år 1925 har praktiskt ta- get icke någon fångst gjorts i Lagan. I Bolmån finns fortfarande laxöring.

Sjöarna och vattendragen inom La- gans vattenområde används också för bad och annan rekreation.

(6.6 Vattenbeskaffenhet

Vattenbeskaffenheten i Lagan och dess biflöden har sedan år 1955 fortlöpande

0,36 0,46 0,6

( 0,05 ( 0,05 0,09 0,7 2,2 3,4 0 700 7000

. Provtagningspunkt 10, belägen ca 6 km nedströms Lagans utflöde från Vidöstern

28 . 45 55 ,

22 46 60 6,9 7,1 7,5 0,8 1,8 3,2 0 . 13 200

Provtagningspunkt 15 a,belägen i Exens norra del

46 47 83 ingen ingen ingen 25 33 36

6,2 6,9 6,9»

1 1 1 0,33 0,58 0, 88 (, 0,05 . -( 0,05 0,07

_________________'-.__—__———_———

Provtagningspunkt 15 b, belägen vid Bolmåns utflöde från Bolmen

25 31 50 ingen ingen stark — . —— fisk 24; 28 32 6,2 6,8 7,9 0,8 1 2 0,05 0,16 0,41 ( 0,05 0,07 0,17 ( 0,05 ( 0,05 ( 0,05 0,7 2,1 2,9 | 0 2

undersökts av Lagans vattenvärdsför- ening. Sedan 'är-1963 har också utred- ningen utfört vissa egna vattenunder- sökningar i L'agan och Bolmån på plat— ser där vattenuttag kan bli aktuella. Det tillgängliga materialet är inte så omfattande att några säkra slutsatser kan dragas ur det. Detta gäller särskilt de fall där utredningen först under år 1963 påbörjat provtagningar. Bland de _osäkerhetsfaktorer som vidlåder mate- rialet kan som enda exempel nämnas att provtagningarna inte är jämnt för— delade på olika årstider och vattenfö-

. Strömsnäsbruk

Kattegatt

13 antal observationer

högsta värde medianvördo lägsta vörda

Pemtförhrulm

Färgstyrka

Figur D. 27 a. Lagan med Bolmån, analysresullat

22 ll 8 antal observationer

högsta värde medianvörde lägsta vörda

Biake'miskt syrebehov

___—_—

Figur D.2? b. Lagan med Bolmån, analysresullal

ringar. Materialet bör dock kunna ge en uppfattning i stort om vattenbeskaf— fenheten på olika platser i Lagan och Bolmån.

På grundval av det tillgängliga mate-" rialet har i tabell D. 24 karakteristiska vattenbeskaffenheter redovisats för vis- sa platser (jämför figur D. 26). De vik- tigare bestämningarna har för över- skådlighetens skull även redovisats i diagramform, figur D. 27 a——-c.

Med ledning av tabell D. 24 och fi- gur D. 27 torde följande slutsatser be- träffande vattenbeskaffenheten kunna dragas.

eoooöo

Figur D. 27 c. Lagan med Bolmån, analysresultat

. Strömsnäsbruk

8 antal observationer

högsta värde mediamörde lägsta värde

E_erthbi'A colihakterier

__.tl ©

1) Av de undersökta platserna har Bolmen den klart bästa vattenbeskaf- fenheten. Särskilt framträdande är Bol- mens låga bakteriehalt i förhållande till Lagans, men även färgstyrka och järn- halt är betydligt lägre än i Lagan.

2) Lagans vattenbeskaffenhet är på den aktuella sträckan bäst vid utflödet ur Vidöstern. Detta gäller särskilt bak- teriehalterna, som på sträckan mellan Ljungby och havet är avsevärt högre än vid utflödet ur Vidöstern.

3) Vattnets halt av organisk substans är högre vid punkt 4 än vid punkt 6 a och 7, vilket är naturligt med tanke på

defrån bl. a. Strömsnäsbruk och Tims- fors tillförda föroreningarna. På sträc- kan mellan punkterna 4 och 3 synes en viss förbättring av vattenbeskaffenhe— ten äga rum. Skillnaderna i vattenbe- skaffenheten mellan punkterna 7, 6 a, 4 Och 3 är dock överlag ganska små. De för punkt 2a redovisade värdena är. sämre än värdena från punkt 3, Vilket dock torde bero på att undersökning- arna i punkt 2a utförts under hösten och vintern, då som regel färgstyrkan och mängden organisk substans är hög— re än under sommarhalvåret.

Vattenbeskaffenheten i sjön Unnen har undersökts vid endast ett tillfälle (23.10.1963), varvid värden enligt ta- bell D. 25 erhölls.

6.7 Användbarhet för vattenförsörjning

Vattnet vid alla de undersökta platser- na i Lagan, Bolmån, Bolmen och Un- nen är användbart som råvatten för framställning av renvatten. Vattnet i Lagan är mera svårbehandlat än Bol- mens och Bolmåns vatten. Dels är La- ganvattnet genomsnittligt av sämre kva- litet och kräver därför större kemika- liemängder vid fällning, och dels va- rierar vattenbeskaffenheten mera i La- gan än i Bolmen och Bolmån, vilket ur driftteknisk synpunkt är till nackdel. Särskilt närmast nedströms industrier- na i Strömnäsbruk och Timsfors kan vattenbeskaffenheten befaras variera mycket till följd av normala eller ofri- villiga intermittenta utsläpp från dessa industrier. Lagan måste därför anses

Tabell D. 25. Unnen, vattenbeskaffenhet den 23.10.1963

Färg, Pt ................. mg/l 60 Permanganatförbrukning. . » 32 pH .......................... 6,7 Järn .................... mg/l 0,68 Mangan ................. » 0,05

olämplig som vattentäkt på sträckan mellan Strömsnäsbruk och Skogaby. l Skogabymagasinet bör dock en någor- lunda utjämning av vattenbeskaffenhe- ten ha skett, samtidigt som tillräcklig förvarningstid bör ha erhållits för even- tuella onormala utsläpp från industrier- na i Strömsnäsbruk och Timsfors.

Vid val av uttagsplats måste stor be- tydelse tillmätas det förhållandet att vattnet inom vattenområdets övre de— lar är betydligt bättre ur hygienisk syn- punkt än det är i Lagans nedre delar. Visserligen kommer vattnet att desin- fekteras innan det distribueras, men viss osäkerhet synes ännu råda beträf- fande'desinfektionens effekt på t. ex. virus.

D.7 F ylleån

7.1 Allmänt

Fylleåns tillflöden är belägna inom området mellan Lidhult 'och Femsjö ca 13 km väster om sjön Bolmen och ca 8 km väster om sjön Unnen. Ån rinner till en början i nordlig riktning, avvi- ker därefter åt sydväst och går genom sjön Simlången, rinner förbi Marbäcks samhälle samt mynnar i Laholmsbukten ca 6 km sydost om Halmstad, se över- siktskarta figur D. 28.

, Avrinningsområdets storlek är vid utloppet ur sjön Simlången 260 km2, vid Halmstads stads planerade vattenin- tag vid Marbäck 325 km2 och vid myn- ningen i Laholmsbukten 401 km2. Avrin- ningsområdet saknar större sjöar. De tre största är Femmen och Frillen i avrinningsområdets övre del, vilka har en yta av 1,8 respektive 1,3 km2 samt Simlången som inklusive Buaredssjön har en yta av 1,2 mm. De mindre sjöarna inom översta delen av avrin— ningsområdet ligger på nivån + 160 till +180 111. Avrinningsområdets, sjöpro—

BETECKNINGAR

Avloppsutsläpp Från tätorter

.r'v !

Tabell D. 26. Karakteristiskt): vattenfö- ringar i Fylleån vid Marbäck

ma/s

Högsta högvattenföring ........ 69 Medelvattenföring ............. 6,2 Normal lågvattenföring ........ 0,94 Lägsta lågvattenföring ......... 0,42 Vattenföring med 50 % varak-

tighet ...................... 4,6 Vattenföring med 75 % varak-

tighet ...................... 2,4 Vattenföring med 90 % varak—

tighet ...................... 0,98

cent är vid utloppet ur Simlången 5,3 %, vid Marbäck 4,6 % och vid myn- ningen i havet 3,7 %.

SMHI har sedan år 1927 utfört vat- tenföringsobservationer inom Fylleåns ävrinningsömråde vid Åbacken och vid Gårdsilt. Den senare är belägen vid hi- flödet Esmaån. Medelavrinningen för en längre period är enligt SMHI 19,2 respektive 22,2 l/s och km2 vid respek- tive stationer. '

De karakteristiska vattenföringarna vid Halmstads stads vattenintag vid Marbäck framgår av tabell D. 26.

7.2 Användning för kraftförsörjning I Fylleån finns, nedströms det plane- rade vattenintaget vid Marbäck, två ut- byggda vattenkraftanläggningar, näm- ligen Marbäcks kraftstation och Fyllinge valskvarn med en fallhöjd av 7,2 re- spek'tive 2,1 111. På denna sträcka finns

ett outbyggt fall, Skedalafallen, med en fallhöjd av ca 19 m. Uppströms intags- platsen är endast tre mindre kraftverk

belägna.

7 .3 Användning för vattenförsörjning

Fylleån används ej för närvarande för vattenförsörjning men kommer inom kort att tas i anspråk av Halmstad. Från det tidigare omnämnda intaget vid Marbäck kommer vatten från Fylleån att överledas till Torvsjön. Från Torv- sjön transporteras vattnet vidare till ett under byggnad varande vattenverk vid Sannarp.

7.4 Användning som recipient för avloppsvatten Inom Fylleåns avrinningsområde, upp- ströms det planerade vattenintaget, finns inga större samhällen som an— vänder ån som recipient. Befintliga av- loppsutsläpp har inventerats och re— dovisats i tabell D. 27. De viktigaste av- loppsutsläppen har även markerats på figur D. 28.

7.5 Användning för andra ändamål I Fylleån bedrives ett omfattande sport- fiske. Sträckan nedströms Marbäck är ett gott reproduktionsområde för lax- fiske. Vid Fyllinge valskvarn bedrivs fast laxfiske. Fylleåns dalgång erbjuder en mycket

Tabell D. 27. Kommunala avloppsutsläpp inom Fylleåns avrinningsområde

Folkmängd KOMMUN enligt Avlopps- Anm Samhälle 1960 års vattenrening ' folkräkning SIMLÅNGEN Snöstorp ................... 920 biologisk kommer troligen att ansluta till ' Halmstad '; Simlångsdalen ............... 250 mekanisk ” '

Färg, Pt ............. mg/l 31—220 Permanganatförbruk-

ning .............. » 20—100 pH ...................... 5,8—7,2 Järn ................ mg/l 0,6—4,0 Mangan ............. » max 0,09 Bikarbonat .......... » 2—15

vacker natur och är ett synnerligen ef- tersökt fritidsområde.

7.6 Vattenbeskattenhet

Vattenbeskaffenheten i Fylleån har un- dersökts kontinuerligt under flera år med tanke på Halmstads planerade vat- tenuttag. I tabell D. 28 visas en sam- manställning av analysvärdena.

Analysvärdena visar att färgstyrkan varierar avsevärt och vid vissa tillfäl— len överstiger ca 200 mg Pt/l. Dessa höga värden förekommer i samband med flöden och beror sannolikt på till- försel av humushaltigt vatten från sumpmarker och på samtidigt uppträ— dandehög järnhalt.

Vid framställning av renvatten bör Fylleåns vatten förutom sterilisering med klor genomgå kemisk rening och snabbfiltrering. För att i största ut- sträckning eliminera smak och lukt bör reningen kompletteras med exem- pelvis långsamfiltrering.

D.8 Nissan 8.1 Allmänt

Nissan avvattnar ett. område, som hu— vudsakligen ligger på den västra slutt- ningen av det sydsvenska höglandet. Området är mycket skog— och myrrikt. _ Än har sina källor i nordvästra Små— land och rinner därifrån i huvudsak- lig sydlig riktning i en bred sänka ge- nom en ganska kuperad terräng, innan den i västlig riktning passerar genom den halländska slättbygden och mynnar

i Kattegatt vid Halmstad, se översikts- karta, figur D. 30.

Det största tillflödet är Kilaån. Nissan har vid mynningen i Katte- gatt ett avrinningsområde av ca 2680 km!. Avrinningsområdet är smalt; läng- den uppgår till ca 140 km och bred- den till högst 30 km. Sjöarealen är ca 134 km2, dvs. 5% av avrinningsområ- det. Sjön Jällunden, som är den största sjön och har en yta av 9 km2, är be- lägen i avrinningsområdets mellersta del.

Nissans vattenområde är nederbörds- rikt. Årsnederbörden uppgår till om— kring 1 000 mm eller mer på sluttningen från det sydsvenska höglandet och till 600—650 mm vid kusten.

Från SMHI har inhämtats uppgifter om karakteristiska vattenföringar i Nis- safors, pegel 101—1085, och vid myn- ningen i Kattegatt. Vattenföringsvärde- na vid mynningen (tabell D. 29) är upp- skattade med ledning av observationer vid Johansfors, pegel 101—224, och avser förhållandena vid naturlig fram- rinning.

Tabell D. 29. Karakteristiska vattenfö— ringar i Nissan

. Myn— Eåiiåå'å? 311533" ”334961 1900—1943 ma/s Högsta högvatten- . föring ............. 105 310 Normal högvatten- _ . föring ............ 37,33. 150 Normal medelvatten- » _ ' föring ............ 11,4 * 41 Vattenföring med ._ , _ ' 50 % varaktighet. . 9,2 ' 4 34 [ Vattenföring med 75 % varaktighet. . 4,8 20. _ Normal lågvatten- . föring ............ 2,3 7 ,5 Lägsta lågvatten- föring ............ 1,1 2,3

'BETECKNINGAR '2'17 .o ; % %293-xx/2'fål m. ., .— , ' (" .=' Mö ÖPINC "'Gröns lör avrinningsområde .f/ÅSUNDENiqLRlCEHAMN,f..%Q .- 4 - öfors, )?” / ' ' _ ._./ '.. ".

law

JJ ;thmmcred? K.,/".-

SVENLJUNGAG JC/ » , Tranemo ,, . _ , 43 '

BLM/EQ? ',

Gyllenfprsx' 16 , '

%NDE TQRP __ _, .__

._g—..43 , yltebruk /

Gunung—ap ' (Eg—K. ("'

Figur D. 30. Nissan, översiktskarta

.82 Användning för kraftförsörjning

Nedströms Hammarsjön är vattendraget avtrappat i ett flertal steg, av vilka de största är Hyltefallet (24 m), Rydö- fallet (ca 25 m) och Nissaström (29 m). Fallhöjden från Hammarsjön ned till havsnivån om totalt ca 165 m är i huvudsak helt utnyttjad. Många av bi- flödenas fall är också utnyttjade för kraftförsörjningsändamål. Kraftverkens lägen framgår av figur D.30.

Ett flertal sjöar, bl. a. Färgensjöarna, är reglerade för kraftändamål.

Utbyggnadseffekten i Nissan (huvud- flödet) uppgår till ca 20.000 kW och i dess biflöden till ca 2 400 kW.

8.3 Användning som vattentäkt

Vattenbehoven för samhällena , inom

Nissans avrinningsområde tillgodoses”

med grundvatten. Halmstad kommer dock inom kortatt även taga ytvatten

Figur D. 31. Nissan vid Nissaslröm

i anspråk. Staden har sålunda. erhållit tillstånd att avleda vatten från Fylle- åns avrinningsområde för täckande av det ökande vattenbehovet. Nissans vat- ten används således för närvarande icke för kommunala vattenförsörjningsända- mål. Ett flertal industrier utnyttjar emellertid Nissanvatten inom produk- tionen. Bland dem märks främst Hylte Bruks och Oskarströms sulfitfabriker med ett vattenbehov av ca 1 m3/s res- pektive 0,6 n13/s.

8.4 Användning som recipient för avloppsvatten

Nissan med biflöden används som re- cipient för avloppsvatten från ett fler- tal samhällen och industrier. . . Hylte Bruks och Oskarströms sulfit— fabriker intar en dominerande ställning när det gäller åns förorening. Planer på indunstning och förbränning av sul- fi'tluten har ännu gicke förverkligats (1964).. , _' '

Folkmängd KOMMUN enligt Avlopps— Anm Samhälle 1960 års vattenrening folkräkning ' Älvsborgs län ._ DALSTORP Grimsås .................... 321 biologisk, ' markbädd i Jönköpings län J'NORRA MO ?"Bottnaryd .................. 344 mekanisk F&SÖDRA MO :— Hestra ..................... 626 biologisk EGNQSJÖ .5..Nissafors ................... 329 -— biologiskt avloppsreningsverk (”.. planeras . Gnosjö ............... _. ...... 1 936 biologisk ÖÅÅNDERSTORPS KÖP ING ; — " fömicklings- och förzinkningsin— i Anderstorp ................. _ 2 426 :. mekanisk dustri, förslag har väckts-om ge— " * ' men samt avloppsverk med "Gis- laved GISLAVEDS KÖPING Gislaved .................... 5 636 mekanisk se Anderstorp VILLSTAD Smålandsstenar ............. 2 340 mekanisk Skeppshult ................. 307 biologisk BURSERYD ............... Smålands Burseryd ....... ». . . 661 mekanisk avloppsutsläpp i Västerån Broaryd .................... 240 mekanisk avloppsutsläpp via bäck till Hestrasjön HYLTE Landeryd ................... 481 biologisk Hyltebruk. ................. 2 172 biologisk ? Hallands län | ? TORUP . . i Kinnared ................... 272 mekanisk avloppsutsläpp i Kilaån Rydöbruk .................. 679 mekanisk - » t'iTorup... . .- . . . .- ............. ' 547 biologisk charkuterifabrik; egen slamav- ' skiljare före anslutning & OSKARSTRÖMS KÖPING ' i Oskarström ................. ' 2 852 mekanisk . . . - ' för del av tätorten ENSLÖV _ Sennan ..................... 376 mekanisk *

'Åled..............- ......... ,__ . 299_ mekanisk

HALMSTADS STAD ' - ' ' — ' Halmstad . . . —. ..... .. ...... , 40 821 ' ' biologisk - slakteri 'och charkuterifabrik, - ., . mejeri,,övriga livsmedelsindu- strier, textil- och läderindustrier

KOMMUN Fabrikation, råvaru— eller Industri produktionsmängd

____________________—_—_-————

Anm.

Jönköpings län GNOSJÖ . Nissafors Kartong- i och pappersfabrik . bärkassar, vaxat papper 2 400 ton / år . i GISLAVEDS ' KÖPING Gislaveds Mejeri ..... invägning 6 000 ton/år |- ANDERSTORPS KÖPING Levi Petterson

Industri AB ...... förnickling och förzinkning ansluten till köpingens avloppsnät

, VILLSTAD ' Skeppshults Bruks AB .............. spik, tråd Perryprodukter, Skeppshult ....... madrasser, kuddar etc. av skum-

gummi, 12—13 ton/vecka Wallentins slakteri,

! Smålandsstenar. . . 20 svin, 4 storboskap, 5 kalvar/ slakt en dag/vecka även charkuteri- 1 Vecka fabrik [ Smålandsstenars , Mejeri ............ invägning 4 000 ton/år BURSERYD Burseryds Mejeri . . . . invägning 2 300 ton/år sanitärt avloppsvatten anslutet till samhällets avloppsnät Burseryds Bruks AB bandjärn, tråd, 10 000 ton/år1 1 varav 1 500 ton varmförzinkas

HYLTE Hylte Bruks AB. . .. sulfitcellulosa, sulfitsprit, papper avses att utbyggas ytterligare 35 000 ton sulfitmassa/år

& i Hyltebruks Mejeri. . . invägning 4 200 ton/år

Hallands län

TORUP Brännogårds Well- pappemballage- fabrik ............ pappemballage, kartong, papp, 70

ton/dygn

Bengtssons Charku- teri, Rydöbruk. . . . 10—12 ton/månad egen slamavskiljare före anslutning

till samhällets avloppsnät

impregnering, Rydöbruk ........ 135 000 kbf/år OSKARSTRÖMS KÖPING Oskarströms Sulphite Mills AB ......... Skandinaviska Jute- Spinneri- och Väveri AB ........

i

; Hyltebruks Trä-

i

? sulfitcellulosa 35 000 ton/år avses att utbyggas ytterligare )

jutevaror (säckar, väv, jutefilt, garner etc) 3 600 ton/år

__________________———-——————

KOMMUN — Fabrikation, råvaru- eller

Industri produktionsmängd Anm. ___—___— ENSLÖV Nissaströms Bruk- och Kraft AB, Johansfors ........ mekanisk slipmassa, kartongpapp, full kapacitet 8 OOO—10 000 ton/

3 000 ton /år är HALMSTADS STAD Vid dimensioneringen av stadens avloppsreningsverk beräknades industriernas avloppsvatten motsvara ca 13 000 pe. Denna mängd beräknas stiga till 16 000 pe år 1980, vilken siffra legat till grund för dimensioneringen av stadens avloppsreningsverk. ___—___

Avloppsutsläppen i Nissan och dess ställande av villkoren för utsläpp av biflöden har inventerats, varvid sam- industriellt avloppsvatten vid utvidgad hällen med mer än 200 invånare samt produktion vid sulfitfabriken i Oskar- de mest förorenande industrierna med- ström, har även vissa analysresultat re— tagits. Resultatet av inventeringen re- dovisats från undersökningar som ut— dovisas i tabellerna D. 30 och D. 31. förts av Hylte Bruks och Oskarströms Avloppsutsläpp från dels tätorter med sulfitfabriker. Dessa analyser omfattar mer än 500 invånare och dels de ur bl. a. uppgifter Om pH, Syrehalt och föroreningssynpunkt mest betydelse- BSö-värden vid 13 tillfällen under åren fulla industrierna har markerats på fi- 1961—1963 'och har utgjort underlag gur D. 32. för sammanställningarna i tabell D. 32.

Det bör nämnas, att provtagningarna i

_ ' i huvudsak är koncentrerade till sommar- 3-5"ÅhVä"dninålfö' andra ändamål' halvåret. Tillgängligt analysmaterial Fisket inom Nissans vattensystem har ger dock en uppfattning istort om' vat- huvu'dsakligen karaktären av 'sp'ortfi'ske, tenbeskaffenheten" i Nissan. AV ' detta Laxen går numera icke upp i det föl-_ material-har redovisats karakteristiska Grenade vattendraget. vattenbeskaffenheter från fyra olika

Sjöarna i övre och mellersta delar- provtagningsplatser i Nissan. Provtag- na av vattenområdet utnyttjas för bad ningsplatserna har markerats på'figur och annan rekreation, D. 32. Analysvärdena har" angivits med

__ lägsta. och högsta observerade. värden. Medianvärden har angivits där tillgäng—

8-6 Vattenbeskaffenhet ligt material lilöjliggjort,'dt%tta. Vr 1960"bildades.-Nissans vattenvårds- Av det tillgängliga materialet kan örbund med uppgift att verka för vår- Vissa slutsatser dras om? vat-tenbeskaf-

en av vattnet i Nissan. Genom förbun- fenheten i. Nissan, som u1"f_i3,1;(5_l'enillg5- Eets försorg har under åren 1961—1963 synpunkt i stort sett kan indelas i två tmdersökningar av vattenbeskaffenhe- delområden, nämligen *ilplistljölns och en i Nissans huvudfåra utförts vid åtta nedströms Hyltebruk. ., _ ;. .. . illfäl—len. I skrivelse" frånf'vattenvårds- ' I 'deti'övre området är föroreningen örbundet till Västerbygdens vattendom- i allmänhet måttlig. Vid ussatillfå'llen tol den 11 december 1963, med anled.—.-__ _:kangdoek- tydligförorening.förekolnma bing av, Oskarströms Sulphite, Mills, .AB. **'.Ilédåliföillä'åiälåtédoch nedströms Småj ansökan hos vattendomstolen om fast- landsstenar. Åns självreningsförmåga är

BETECKNINGAR 4 UL

RICEHMKA T'f.

l

Avloppsutsläpp Från tätorter

EAvloppsutslöpp från industrker)

_(Behoncllingsgraden ei angiven) 'I'Gröns För avrinningsområde

%

målan::låez'iciijaX ' _ a_i/10095)? ; ..

. qqriqningsomrdde,

Lägsta värde I Medianvärde

Högsta värde 1 | 2 | 3

Provtagningspunkt 3, belägen ca 1 km uppströms Gislaveds köping (8 undersökningar)

Färg, Pt ....................... mg/l Permanganatförbrukning ........ » pH ................................ Klorider ....................... mg/l Biokemisk syreförbrukning ...... » Agarbakterier ............... antal/ml

Termostabila colihakterier antal/100 ml

Provtagningspunkt 8, belägen vid inloppet till Hylte Bruks kraftverk (uppströms Hyltebruk)

Färg, Pt ....................... mg/l Permanganatförbrukning ........ » pH ................................ Klorider ....................... mg/l Biokemisk syreförbrukning ...... » Syrehalt ....................... » Syremättning .................. % Agarbakterier ............... antal/ml Termostabila colihakterier antal/100 ml

Provtagningspunkt 13, belägen vid inloppet till Skandinaviska Jutefabrikens kraftverk (uppströms Oskarström)

Färg, Pt ....................... mg/l Permanganatförbrukning ........ » pH ................................ Klorider ....................... mg/l Biokemisk syreförbrukning ...... » Syrehalt ....................... » Syremättning .................. % Agarbakterier ............... antal/ml Termostabila colihakterier antal/100 ml

Provtagningspunkt 15, belägen vid inloppet till Slottsmöllans kraftverk

Färg, Pt ....................... mg/l Permanganatförbrukning ........ » pH ................................ Klorider ....................... mg/l Biokemisk syreförbrukning ...... » Syrehalt ....................... » Syremättning .................. % Agarbakterier ............... antal/ml Termostabila colihakterier antal/100 ml

72 _ 100 37 _ 91 6,3 — 6.9 6 — 9 . 0,2 _ 3,1 9 _ 3 (200 0 — 1 600 68 _ 128 45 _ 84 5,9 6,5 6,9 6 _ 10 0,2 1,8 2,5 7,0 8,4 11,3 66 80 94 25 _ 790 0 _ 2 100 76 _ 172 63 _ 360 4,9 5,7 6,4 8 _ 12 0,8 5 18 0 6,5 12 32 66 88 50 _ 14 900 0 — 17 000 86 _ 180 71 _ 450 4,9 5,6 6,4 9 _ 12 2,8 8,6 24 0 5,5 11,7 0 54 82 140 — 18 900 0 _ 6 600

dock så god, att någon organisk för- orening knappast är märkbar omedel- bart uppströms Hyltebruk.

I det nedre området är föroreningen så stor, att vid lågvattenföring i sam- band med hög temperatur syrebrist

uppstår. Vid några tillfällen under den varmaste årstiden har total syrebrist uppstått med fiskdöd och luktobehag som följd. Genom sitt läge vid Nissans mynning har Halmstad varit speciellt utsatt för dessa obehag. Vattenbeskaf-

fenheten varierar starkt, vilket främst beror på variationerna i avloppsutsläp- pen från industrierna.

För att förbättra förhållandena i Nis- sans nedre del påbörjades under år 1963 försök med tillförsel av syre ge- nom luftning. Huruvida man genom dessa åtgärder kan erhålla väsentlig förbättring av förhållandena i Nissans nedre del är tveksamt.

8.7 Användbarhet som vattentäkt

Mellan Hyltebruk och mynningen i La- holmsbukten är Nissan så starkt förore- nad, att denna del bedömes icke kunna komma ifråga som vattentäkt för fram- ställning av renvatten. Uppströms Hyl- tebruk är vattenbeskaffenheten betyd- ligt bättre men färgstyrkan är hög, vil- ket är naturligt eftersom Nissan avvatt- nar stora skogs- och myrområden både i dess övre och mellersta delar. Såsom utförda inventeringar visar nyttjar flera industrier Nissans vatten för vissa irl-' dustriella ändamål. De mest vattenkrä- vande förorenande industrierna, sulfit- fabrikerna i Hyltebruk och Oskarström, väntas som nämnts öka sin nuvarande produktion ytterligare. Det är icke osan- nolikt att deras vattenbehov, om ut- byggnaderna kommer till stånd, kan komma att motsvara större delen av den uppgivna normala lågvattenföringen vid Viskafors, 2,1 ms/s. De framtida kraven på Nissan som vattentäkt för industrier

och som recipient för avloppsvatten "

från industrier och tätorter kommer att öka. Härtill kommer-"'i takt med jord- brukets intensifiering ett ökat vattenbe- hov för bevattningsändamål, vilket främst gäller inom den halländska slätt- bygden". I det fall Nissan måste användas som ytvattentäkt för dricksvattenför- sörjning måste uttaget ske uppströms Hyltebruk och förläggas så, att behand— lingen och självreningen av de förore-

ningar som tillföres än från industrier och tätorter uppströms Hyltebruk blir tillfredsställande.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att Nissans vatten redan nu är och i framtiden väntas bli än mer utnyttjat för industriella och andra ändamål i sådan omfattning, att än knappast kan komma ifråga som vattentäkt i större sammanhang.

D.9 Ätran 9.1 Allmänt

Ätran avvattnar ett område, som huvud- sakligen ligger inom det sydsvenska höglandet. Området är övervägande skogbevuxet. Undantag utgör den nedre delen av området, som tillhör den i stor utsträckning odlade halländska kustzonen. Vattenområdet är smalt med en längd av ca 150 km och en bredd av högst 30 km.

Ätran har sin källa i ett myrområde inom Redvägs kommun i Älvsborgs län. Källområdet ligger omkring 1325 m över havet. Ån rinner därifrån i nordlig rikt— ning och passerar bl. a. sjön Lönnern. I trakten av Vartofta gör än en skarp avvikning mot söder, fortsätter därefter i denna huvudriktning samt går bl. a. genom sjön Åsunden, som ligger ca 3 mil uppströms Svenljunga. Ån mynnar i Kattegatt vid Falkenberg, se översikts- ' karta, figur D. 33.

Vattenområdets totala sjöareal upp-_ går till 201 km2, vilket utgör 6 % av' avrinningsområdet. De största sjöarna är Åsunden och Fegen med arealer om 33,2 respektive 23,7 km2. .

De största tillflödena är Asman', Kalv-. ån och Högvadsån med avrinningsom- råden om respektive 652, "514 och 476 km2. Ätran har vid utflödet ur Åsunden ett avrinningsområde om 650 km2, vid

Avloppsutsläpp från tätorter

& Biologisk rening .

EAvioppsutslöpp från industri(er) (Behandlingsgroden ei angiven)

"'Gröns för avrinningsområde . ,? Brämhult .. U...] . . '! o '

.Provtagningspunkt ' k* .Dolspofor; lr en * Kraftverk ' ; BORÅS .

o.

målondssiena

*x

FALZKEN'BER

' Figur D. 33. »Älran, översiktskarta "

!

Figur D. 34. Älran nedanför Bällfosens kra/l- verk

Ätrafors damm 2 607 km2 samt vid myn- ningen i Kattegatt 3 343 km2.

Årsnederbörden uppgår till omkring 1 000 mm eller mer på sluttningen upp mot det sydsvenska höglandet och till 600—650 mm vid kusten.

Från SMHI har inhämtats uppgifter om karakteristiska vattenföringar för Ätran dels vid Ätrafors kraftverk ome- delbart uppströms Högvadsåns inflöde och dels vid mynningen i Kattegatt samt för Högvadsån vid dess utflöde i Ätran. Vattenföringsvärdena är uppskattade främst med ledning av observationer under perioden 1911—1938, då än var praktiskt taget oreglerad. Högsta hög- vattenföringen avser dock år 1951. Vat- tenföringsvärdena återfinns i tabell D. 33.

9.2 Användning för kraftförsörjning Mellan sjön Åsunden och än Asmans in- flöde i Ätran, vilket sker ca _8_ km ned-

Figur D. 35. Ätran ovan tullbran' i Falkenberg

ströms Svenljunga, är fallhöjden ca 35 ni, som utnyttjas för kraftändamål ge- nom utbyggda fall. Bland dessa märks främst Ljungafors och Axelfors. Än har därefter svag lutning på en sträcka av ca 3 mil. Vid Mårdaklev börjar en fall- sträcka om ca 6 mil med ett flertal fall, såsom Skåpanäsforsen, Skogsforsen, Billforsen, Yngeredsforsen, Ätrafors och Forsfallet. Än har därefter återigen ett lugnt lopp fram till Hertingfallet (ca 5,5 111), som är beläget ca 5 km upp- ströms åns utflöde i Kattegatt. Ätrans fallhöjd om ca 164 in mellan "Åsunden och havsnivån är i huvudsak utnyttjad för kraftförsörjningsändamål. Flertalet av sjöarna inom Ätrans vattenområde är reglerade i anslutning till deras nytt- jande för kraftändamål, t. ex. Åsunden, Sämsjön, Fegenl och Kalven. Utbyggnadseffekten i Ätrans huvud— flöde uppgick år 1963 till ca 55 000 kW och i dess biflöden till ca 2000 kW.

_ Tabell D. 33. Karakteristiska vallen/öringar :" Ätran och Högvadsån : m—

Högsta högvattenföring .............. Normal högvattenföring .............. Normal medelvattenföring ............ Vattenföring med 50 % varaktighet.. Vattenföring med 75 % varaktighet.. Normal lågvattenföring ..... — ; ........

vidÄÄtirfors vid åtrå; en Eggdtåflcösdåå: kraftverk y ' g ' iÄtran mals ' 260 280 ' 120 135 160 50 . 40 , 51 — . . , . .8,8 . 32 41 6,6 17 22" 3,5 10 - . 13 ”..,-135... 4,2 5,5 0,6

Lägsta lågvattenföring. . . . . ..........

Kraftverkens läge framgår av figur D. 33.

9.3 Anvlndning som vattentäkt

Vattenbehoven för samhällena inom Ät- rans vattenområde tillgodoses genom grundvatten. Åns vatten tas således f. n. icke i anpsråk för kommunal vattenför— sörjning. Däremot använder några indu- strier vattnet för industriella ändamål. I allmänhet nyttjas vattnet utan någon föregående rening. Bland dessa indu- strier märks Skandinavisk Pälsberederi & Färgeri AB, Svenljunga (vattenbehov ca 2 000 m3/d) och AB Chromläderfab— riken ELMO—CALF, Svenljunga (beräk- nad vattenförbrukning år 1959 normalt 560 mS/d, maximalt 840 mS/d, varav ca 300 mS/d från egen vattentäkt; beräknat vattenbehov enligt ansökan till vatten- domstol vid utbyggnad av etapp 2 ca 2 200 mS/d).

9.4 Användning som recipient för avloppsvatten

Ätran med biflöden används som reci- pient för avloppsvatten från industrier och samhällen. Avloppsutsläppen inom avrinnlingsområ'det har inventerats, var- vid dels samhällen med minst 200 invå— nare och dels ur föroreningssynpunkt betydelsefulla industrier medtagits. Re— sultatet av inventeringen återfinns i ta- bellerna D. 34 och D. 35 Avloppsutsläp- pen från: tätorterna med mer än 500 invånare och från de ur föroreningssyn- punkt mest betydelsefulla industrierna är markerade på översiktskartan, figur D. 33.

På sträckan mellan Svenljunga och Falkenberg finns som framgår av sam- manställningarna i tabellerna D. 34 och D. 35 enbart mindre samhällsbildningar och icke några ur föroreningssynpunkt

särskilt betydelsefulla industrier. De största utsläppen av kommunalt av- loppsvatten sker från Ulricehamns stad, Svenljunga köping och Falkenbergs stad. En minskning av föroreningarna från Svenljunga och Falkenberg bör kunna påräknas i och med att utbygg— nader av planerade reningsverk kom- mer till stånd.

På den industriella sidan väntas en förbättring sedan skinn- och läderindu— strierna i Svenljunga byggt ett planerat gemensamt reningsverk. Ansökan före- ligger hos Västerbygdens vattendom- stol om prövning av villkoren för ut- släppande av industriellt avloppsvatten i Ätran. En sanering av de industriella avloppsutsläppen kan även förväntas i Falkenberg sedan stadens reningsverk byggb-

Utom nämnda föroreningar förekom— mer även sådana som härrör från jord— bruket, t. ex. avrinning från gödslade fält, okontrollerade utsläpp av press- vatten från sil-oanläggningar och urin från djurstallar m. m. Dessa förorening— ars omfattning är svår att bedöma utan noggranna undersökningar.

9.5 Användning för andra ändamål

Enligt uppgift från Hallands Hushåll- ningssällskap beräknas omkring 75 % av den lax som fångas i halländska vat- ten tillhöra Ätrans laxstam. Undersök- ningar pågår om förekomsten samt om- fattningen av områden inom Ätrans vat- tensystem, som utgör uppväxtplatser för laxungar. På grund av utbyggda fall är det Högvadsån samt områdena ned— ströms Ätrafors som är tillgängliga för laxen. , '

I ån uppströms'xÄtrafors har fisket i huvudsak karaktären av sportfiske.

Sjöarna och vattendragennyttjas för friluftsbad m. m.

KOMMUN Samhälle

Älvsborgs län REDVÄG Åsarp ......................

Trädet .....................

Blidsberg ................... Dalum ..................... Timmele ...................

ULRICEHAMNS STAD Ulricehamn .................

ÅSUNDEN Marbäck ................... Rånnaväg ..................

Vegby .....................

DALSTORP Dalstorp ...................

LÄNGHEM Dannicke ................... Länghem ................... LYSJÖ

Aplared .................... Hillared .................... Sexdrega ...................

SVENLJUNGA KÖPING Svenljunga .................

L IMMARED Limmared ..................

TRANEMO

Tranemo . ' .................. Rosenlund .................. Uddebo ....................

HÖGVAD Överlida .................... Älvsered ...................

Hallands län

ÄTRAN Fegen ......................

ULLARED Ullared .....................

VESS IGEBRO Vessigebro ..................

VINBERG Vinberg ....................

FALKENBERGS STAD Falkenberg .................

Folkmängd — enligt 1960 års folkräkning

511 383

494 482 444

7 022

309 293

328 276

215 498

358 324 315

2 570

1 388

1 982 220 403

300 471

233 420 608 310

9 999

Avlopps— vattenrening

biologisk biologisk

biologisk biologisk biologisk

mekanisk biologisk mekanisk

mekanisk

mekanisk biologisk

biologisk mekanisk

mekanisk mekanisk

mekanisk mekanisk

mekanisk mekanisk

mekanisk

Anm.

mejeri anslutet till samhällets avloppsnät mejeri anslutet till samhällets avloppsnät

recipient är sjön Åsunden

planerar gemensamt reningsverk med Frölunda recipient är Sämsjön

recipient är sjön Säken

utredning pågår om köpingens avloppsproblem

recipient är Månstadsån

recipient är Asman recipient är Asman recipient är Asman

recipient är St Hallången recipient är Högvadsån

recipient är sjön Fegen

recipient är Högvadsån

planerar reningsverk

___—___—

Tabell D. 35. Vissa industriella avloppsutsläpp inom Ätrans avrinningsområde

KOMMUN Industri

Älvsborgs län REDVÄG N Åsarps Andels- mejeriförening. . . .

N Redvägs Mejeri- förening ..........

Timmele Färgeri AB.

ULRICEHAMNS STAD Ett flertal industrier.

ÅSUNDEN , - Borås Mjölkeentral, Frölunda ..... ,. . . .

SVENLJUNGA KÖPING Svenljungaortens

' Mejeriförening. . . .

1 Södra Älvsborgs slakteriförening . . .

Skandinaviska Päls- berederi & F ärgeri AB ..............

AB Chromläderfabri-l ken ELMO—CALF .'

KINDAHOLM Borås Mjölkcentral, Vallbro. . ,,,

:(..(3 .i..

Hallands län VINBERG Vinbergs Mejeri .....

Kromverlte't, * Tröingé '

FALKENBERGS STAD Hallands mejerier Ek. För ..........

Bryggeri AB Falken .

Fabrikation, råvaru- eller produktionsmängd

invägning ca 15 ton/dygn, osttill- verkning

invägning ca 18 ton/dygn, osttill- verkning

invägning ca 35 ton/dygn, osttill- verkning

invägning ca 15 ton/dygn, mjölken transporteras efter viss behandling till Borås

50 storboskap och 100 småboskap/ vecka

indrivning av 9 000—10 000 får- skinn och 1 700—1 8001ammskinn/ vecka, ullberedning ca 300 ton/år

läder och skinn, indrivning ca 14 ton budar/vecka

- invägning ca 28 ton/dygn, osttill-

verkning

invägning ca 35 ton/dygn, enbart konsumtionsmjölk . ytbehandling" "

beräknad iiivägning'45—50 ton/ dygn, torrmjölksframställning

ca 40 000 hl öl och 30 000 hl läskedrycker/år

AB Dan Lundgrens .. .. — .

'Läderfab'i'lki ......

beredning av'hudar, indrivning av ca 1 300 ton/år

Anm.

anslutet till samhällets avloppsnät

anslutet till samhällets avloppsnät

detaljerade uppgifter om industri— erna har icke inhämtats

fusion sedan år 1963 med Borås Mjölkcentral

slamavskiljare; anslutning till kö- pingens avloppsnät kan väntas

förslag föreligger om reningsverk för kemisk fällning gemensamt med ELMO-CALF

förslag om gemensamt reningsverk med Skand. Päls

nedlägges hösten 1965

avloppsutsläpp efter viss behand- ling sker i Ätran via en bäck

beräknas tas i drift år 1965, anslut— ning till stadens avloppsnät skall enligt uppgift anslutas till stadens avloppsnät

skalr' enligt uppgift anslutas 'till stadens avloppsnät

Provtagningspunkt 1 | 2 3 | 4 | 5 | 6 | 7 Färg, Pt .......... ing/1 40—60 50—130 35—60 20—40 22—44 24—40 20—36 pH ................... 6,7—6,9 (5,5—7,0 6,2—7,3 7,3—7,6 7,3 7,5 — Permanganatför- brukning ....... mg/l 43 54 29 63 23 37 35 40 35 38 40—49 16—22 Biokemisk syreför-

brukning ....... mg/l 2,5—6,8 1,4—3,5 1,4—3,7 2,6—5,4 4,3 antal/m190—1200 25—195 16—150

Agarbakterier

Coliforma bakterier

6,4—13 1,8—2,1 850— 5 000— 19 000— 16—75 5 200 130 000 145 000

antal/100 ml 2 000 300

Termostabila coli- forma bakterier antal/100 ml (2 2—4

700 150 000 2 000 7 000 140— 40—100 35— 3—10 0—45 1 400 3 600

9.6 Vattenbeskaffenhet

Någon fortlöpande undersökning av vat- tenbeskaffenheten i Ätrans vattensystem förekommer icke. Analysmaterial före- ligger dock från en år 1959 utförd un— dersökning av Ätrans hydrobiokemiska status, omedelbart uppströms och ned- ströms Svenljunga. Vid denna under- sökning konstaterades att än nedströms Svenljunga var starkt förorenad av av- loppsutsläpp från Svenljunga.

Falkenbergs stad har tillhandahållit analysmaterial från undersökningar år 1963 av vattnet i Ätran inom och ome- delbart uppströms staden.

Under åren 1963 och 1964 har utred- ningen utfört vissa undersökningar av vattnet i ån nedströms Högvadsåns till- flöde. Enstaka vattenundersökningar har därjämte utförts av civilingenjören A. Jerdén på olika platser i Ätrans vat- tensystem i samband med grundvatten- undersökningar i Halland.

Det tillgängliga materialet är begrän- sat. Det bör dock kunna ge en allmän uppfattning om vattenbeskaffenheten inom vissa delar av Ätran.

Sammanställningar av analysvärden från olika provtagningspunkter redo- visas i tabell D. 36. Med hänsyn till att

antalet provtagningar är ringa redovi- sas i tabellen endast högsta och lägsta värden.

Provtagningspunkternas lägen fram- går av figur D. 33.

9.7 Användbarhet för vattenförsörjning

Vattnet i Ätran är på en avsevärd sträc- ka uppströms Falkenberg användbart som råvatten för framställning av ren- vatten. På åsträckan inom Falkenbergs stad är kloridhalten tidvis hög, beroen- de på inträngande havsvatten från Kat- tegatt.

Några större skillnader i vattenbe— skaffenhet på åsträckan inom Halland föreligger inte bortsett från den nedre delen av ån. Detta gör att vatten för vattenförsörjningsändamål kan bortle- das från ån var som helst på dess hal- landsdel uppströms Falkenberg. Uttags— punkten kan väljas där de tekniska och ekonomiska förutsättningarna är gynn— sammast.

D.10 Viskan

10.1 Allmänt

Viskan avvattnar två naturgeografiskt olikartade områden: nordvästra delen

BETECKNINGAR

Avloppsutsläpp från tätorter

x 3,4 ,. '

2.4—v . .. L.-./..PXMHERRUUNGA-å. & ; © xXx ;"X_ 'i x'

' ' / & Biologisk rening Åy/ / ,. LLNGSÅSJ .. . . . ( ! NJA/** - EAvloppsutslopp Fran industr|(er) ' ; V/' , (Behandlingsgmden ei.ongiven) i_,// //"*.,_l., vä , - [f ! "'Gröns För avrinningsområde 23-/?" ,,,-wa) XWSävien :.. *SQQ. gogo,-7"??? ' .. |. , ;" .Provtagningspunkt Mg] ;, U . $,... 4 ,/ , l ,, ,= ' . .

. , ];;- *Kruitverk Vä ,- :va. .FrljaZÄ/w-téx : ""I _, . _," :. is , ' (l 4 . .. / ! Sponsor - o 10 20 30 km (( V/ 051 ' 3 " ;»,

o " ;. , ä . Gift". . I

)men... av ufo”; . _ , / . . 1

om // få; i af 1 i"— rd ' 71 (ilemored?

. O

tl?” allergi/'

.nu-ir .. - Anne orPÄ J/ ” ' J

Figur D. 36. Viskan, översiktskarta

av det sydsvenska höglandet samt delar av det halländska kustlandet. Det första området är en av grovkornig morän och Spridda myrmarker täckt urbergsplatå. Vid övergången mellan inland och kust— land domineras landskapet av bergs- massiv. Den stora utbredningen av lera inn-om kustlandet gör att denna del av avrinningsområdet framstår som ett naturbetingat näringsrikt eller eutroft område i motsats till det näringsfattiga eller oligotrofa inre platåområdet. Viskans källsjö är Tolken som är belä- gen ca 20 km nordost om Borås. Ån rinner därifrån först i nordlig riktning och avviker därefter i västlig. Från Öresjön rinner Viskan i sydvästlig rikt- ning mot och genom Halland samt myn- nar i Kattegatt omkring 15 km norr om Varberg. Än har då passerat genom bl. a. tätorterna Borås, Viskafors, Kinna och Skene. De största tillflödena är Häggån, Slottsån, Surtran, Lillån och Skuttran, vilkas sammanlagda avrin- ningsområde uppgår'till omkring 1 230 km2, se översiktskarta, figur D. 36. Viskans avrinningsområde vid myn— ningen i Kattegatt uppgår till 2 200 km2 med en sjöareal av 134 km2, vilket utgör 6,1 % avuhela; avrinningsområdet. De största Sjöarna .är Öresjön och Tolken om respektive 15,9 och 12,6 km2. År'snederbörden uppgår till i medel- tal 840 mm. Den är störst, nära 950

Tabell D. 37. Karakteristiska vattenfö— ringar i Viskan

mS/s Högsta högvattenföring ........ 315 Normal högvattenföring ........ 155 Normal medelvattenföring ...... 33 Vattenföring med 50 % varak- tighet ...................... 23 Vattenföring med 75 % varak— tighet ...................... 12,4 Normal lågvattenföring ........ 4,3 Lägsta lågvattenföring, ......... 1,9

Figur D. 37. Viskan vid Borås

mm, på sluttningen upp mot det syd- svenska höglandet.

Från SMHI har inhämtats uppgifter om karakteristiska vattenföringar i Vis- kan vid mynningen i Kattegatt. De i ta— bell D.37 angivna värdena grundar sig på förhållandena vid naturlig framrin- ning under perioden 1909—1960.

10.2 Användning förkraftförsörjning

Den totala fallhöjden av ca 130 m mel- lan öresjön och havsnivån är avtrappad i ett flertal steg genom utbyggda fall, som utnyttjas för kraftändamål. Bland de större kraftförsörjningsanläggning- arna märks Viskafors-, Kinna och Kungs- fors kraftverk. Många av biflödenas fall är även utbyggda för kraftändamål. Kraftverkens lägen framgår av figur 13.36. ' *

Utbyggnadseffekten i Viskans huvud- flöde uppgick år 11963 till ca 15 000 kW och i biflödena till ca 10 000 kW.

10.3 Användning som vattentäkt

Borås stads renvattenbehov tillgodoses i huvudsak genom vatten från Öresjön, som ligger ca 5 km uppströms staden. Råvattnet undergår en omfattande re- ning. I övrigt används vattnet i Viskans vattensystem icke f. n. för kommunal vattenförsörjning.

Långt framskridna planer föreligger

Tabell D. 38. Kommunala och industriella avloppsutsläpp inom Viskans avrinnings—

KOMMUN Samhälle

1

Älvsborgs län

HÖKERUM Hökerum ......

TOARP Dalsjöfors .....

Rångedala ..... Gånghester. . . . Målsryd ....... faszn * Fristad ........

Sparsrör .......

Frufällan. : . . . . .

BRÄMHULT Brämhutt.. ; . . .

SANDnU'LT Sjömarken-'. .*-.; J .

BonÅs STAD Boras .........

3 [

VISKAFORS Rydboholm. . . .

Viskafors ......

Ryda] .........

FRITSLA Fritsla ........ Kinnahult .....

KINNA KÖPING Kinna .........

SKENE KÖPING Skene .........

Folkmängd

enligt

1960 års folkräkning

2

254

1 799 253 '872 630

1 414 537

441

1 918 1 214 64 345 614

2 494 497

2 275

5 294

3 341

område.

Industri

väveri

Avloppsvatten— rening

mekanisk

mekanisk för del av samhället

anslutet till Borås stads avloppsnät

anslutets till Borås stads avloppsnät anslutet till Borås stads avloppsnät anslutet till Borås stads avloppsnät

anslutet till Borås stads avloppsnät

anslutet till Borås stads avloppsnät

textilindustri, me- biologisk jeri, bryggeri, slakteri, galvano- industri m. m.

textilindustri

textilindustri

gummiindustri

:

tärgeri färgeri, wellpapp- fabrik

mejeri, linväverier

väveri

mekanisk för del av samhället

mekanisk för del av samhället

biologisk för del av köpingen

Anm.

planerar biologisk rening planerar biologisk rening

planerar biologisk rening

inventering pågår om industrins avloppsförhållan- den

planerar gemen- samt reningsverk m. bl. a. Viskafors

se Rydboholm

planerar gemen- samt reningsverk med Örby och Skene

se Kinna

1 | , 2 , 3

ÖRBY Örby .......... 745

VÄSTRA MARK Björketorp. . . .

337 väveri

HORRED

Horred ........ 504

Hallands län

VEDD IGE Veddige ....... 565

se Kinna

mekanisk för del av samhället

mekanisk

biologisk

mekanisk planerar biologisk

rening

att "uppföra en _större sulfatfabrik vid Viskans mynning i Kattegatt. Fabrikens industriella vattenbehov avses täckas med vatten från Viskan och beräknas uppgå till 2—2,5 ma/s.

10.4 Användning som recipient

Viskan nyttjas som" recipient av ett stort antal industrier och samhällen. Indu- strierna och därmed sammanhängande samhällsbildningar är i huvudsak kon- centrerade till Boråstrakten, dvs. till än övre del. Inom Viskans vattenvårds— förbund pågår inventering av samhäl- lenas och industriernas avloppsförhål- landen inom åns avrinningsområde. Då industriinventeringen ännu icke är slut- .förd har utredningen'icke gjort någon förteckning över"dem. I den redovis- ning av de kommunala utsläppen, som återfinns i tabell D. 38, har endast vissa .industrier angivits.

Avloppsutsläpp från tätorter med mer än 500 invånare samt från några ur föroreningssynpunkt betydelsefulla in- .dustrier har markerats på figur D. 36.

10.5 Användning för andra ändamål Flera sjöar och vattendrag inom Viskans "vattensystem utnyttjas i ökad utsträck-

ning för sportfiske, 'bad "och annan re- kreation. Särskilt gäller detta vattenom- rådets övre del, som är obetydligt för— orenat.

10.6 Vattenbeskaa'enhct '

Viskans vattenvårdsförbund har tillhan- dahållit utredningen analysmaterial från vattenundersökningar under åren 1961 —1963. Dessa undersökningar omfattar fysikalisk—kemisk'a och bakteriologiska analyser av vattenprov från 26 prov- tagningspunkter i vattensystemet. I detta sammanhang redovisas analysvärden från fem' provtagningspunkter, vilkas belägenhet framgår av figur D. 36. Ana- lysvärdena återfinns i tabell D. 39.

Av 'analySresultaten framgår vissa allmänna tendenser.

Värdena på organisk substans (per- manganatförbrukning och biokemisk sy- reförbrukning) ökar kraftigt nedströms Borås. Den minskning som därefter sker före utloppet i Kattegatt är obetydlig. Syrgashalten sjunker markant under den varmaste årstiden. Detta är särskilt fallet omedelbart nedströms Rydbo- holm. En återhämtning till acceptabla syrgashalter sker dock före” utloppet i Klosterfjorden.' Färgstyrkan varierar kraftigt. Analyser på totalhårdhet och

Tabell D. 39. Karakteristiska vattenbeskaffenheter ___—___

Antal .. .. . .. .. .. observationer Lagsta varde Medianvarde Hogsta varde 1 | 2 | 3 | 4

___—___— Provtagningspunkt 1, belägen vid Åskioster

Färg, Pt .................... mg/l 16 45 70 100 Grumlighet ...................... 17 100 490 1 900 pH ............................. 17 6,2 6,7 7,6 Permanganatförbrukning ..... mg/l 17 34 49 56 Syre ....................... » 16 8,3 10,8 14,1 Syremättning ............... % 16 81 95 135 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/l 15 0,6 3,9 6, 6 Coll ................. antal/100 ml 17 400 5 000 20 000

___—|__—

Provtagningspunkt 8, belägen ca 1 km nedströms Kinna

Farg, Pt .................... ing/l pH ............................. Permanganatförbrukning; . . . . mg/l Syre ....................... » Syremättning ............... %

Biokemisk syreförbrukning. . . mg/l Coli ................. antal/100 ml

15 16 ' 16 16 16 16 16

45 6,4 38

4,9 .

48 1,1 1 500

60

6,8 50

9,5

86 4,1 22 500

200 7,4 76 13,7 103 7,5 150 000

___—___.—

Provtagningspunkt 15, belägen omedelbart nedströms Rydboholm

Färg, Pt .................... mg/l pH ............................. Permanganatförbrukning ..... mg/l Syre ....................... »

Syremättning ......... ' ...... %

Biokemisk syreförbrukning. m_g/l Coii. .' ............... antal/100 ml

17 ' 17 17 '17 17 17 17

40 6,6 31

0,7 ' 4 0,8 300

90 7,1 42 4,9 50 3,7 15 000

145 7,4 52 12,6 90 8,8 50 000

Provtagningspunkt 17, belägen ca 2 km nedströms Borås

Farg, Pt .................... mg/l pH ............................. Permanganatförbrukning ..... mg/l Syre ....................... » Syremättning ................ % Biokemisk syreförbrukning. . . mg/l Coli ................. antal/100 ml

16 16 16 16 16 16 16

52 _ 7,0 _30 ' 3,8 40 3,2 60

105 7,3 39 8,8 86

60 000

7,0

170 7,6 71 13,3 97 13,0 150 000

___—___. , Provtagningspunkt 21, belägen ca 1 km uppströms Borås '

Farg, Pt .................... mg/l 16 35 60 80 pH ............................. 16 7,0 7,4 7,7 Permanganatförbrukning ..... mg/l 16 23 27 37

Syre ..... ' .................. » 16 9,1 10,0 13,2 Syremättning ............... % 16 81 ' 94. . 107

Biokemisk syreförbrukning. .. mg/l 16 0,7 1,5 3,5 Coli ................. antal/100 ml 16 10 " 125 1 500

' " Prov 1963 200

järn saknas. Den bakteriologiska för- den nedströms Borås. Föroreningsvär- oreningen visar samma tendens som halten organisk substans, dvs. en på- taglig ökning. från låga till höga vär-

dena visar icke någon avtagande ten- dens längs Viskans lopp till Klosterfjor- den. Avloppsutsläppen i Borås jämte

den successiva påspädningen längs än av föroreningar från industrier och tät- orter gör att vattnet enligt folkhälso- institutets normer måste betecknas som ötjänligt som badvatten.

10.7 Användbarhet för vattenförsörjning

Som tidigare nämnts nyttjas åns vatten för Borås stads vattenförsörjning. Utta- get sker uppströms Borås, där förore— ningen av än är obetydlig. Nedströms Borås däremot är vattnet av så dålig kvalitet, att det icke bör komma i fråga som råvatten för framställning av ren- vatten.

D.11 Lygnern 11.1 Allmänt

Sjön Lygnerns huvudtillopp utgöres av Storån, som mynnar i sjöns nordväst-

BETECKNINGAR

Avloppsutsläpp från tätorter med 2200 p

Ö- Mekonisk rening

=Avloppsutslöpp Från industri(er) (Behondlingsgmden aj angiven)

liga ände. Storån förgrenas ca 15 km uppströms inflödet i Lygnern i Söder- ån och i Nordån. Lygnern avrinner ge- nom Sundsjön och Stensjön till Rolfs- ån, som mynnar i havet ca 3 km söder. om Kungsbacka, se översiktskarta, fi- gur D. 38. Sundsjön och Lygnern ligger på samma nivå (medelnivå + 15,1), me— dan Stensjön ligger ca 4 rn lägre än des- sa sjöar.

Lygnern har bildats genom uppdäm— ning av en israndsbildning, den kända Fjärås Bräcka. Största djupet i sjön upp- går till ca 45 m.

Avrinningsområdets storlek vid Rolfs- åns mynning i havet är 686 km2, varav sjöarean upptar 62 km? motsvarande en sjöprocent av 9,1. Lygnern och Sund— sjön upptar en area av 32,6 km2 (31,8 + 0,8). Stensjöns area är 3,2 km2.

Mätningar av vattenföring och vatten- stånd har utförts i Rolfsån vid Sten-

/' , oYiskofgrs-'

Figur D. 38. Lygnern, översiktskarta

%kium m,» »;

Lygnern

Figur D. 40. Fjärås Bräcka

Tabell D. 40. Karakteristiska vattenfö- ringar i Sundsjöns utlopp

mals Högsta högvattenföring ........ 71 Normal högvattenföring ........ 36 Medelvattenföring ............. 9,3 Normal lågvattenföring ........ 2,4 Lägsta lågvattenföring ......... 0,47

sjöns utlopp sedan år 1929. Med dessa mätningar som grund har de karakteris- tiska vattenföringarna vid Sundsjöns ut- lopp beräknats. Värdena framgår av ta- bell D. 40.

11.2 Användning för kraftförsörjning

Fjärås kraftbolag, som ägs av Yngereds- fors Kraft AB, erhöll 1918 rätt att för kraftverket i Ålgårda, beläget mellan Sundsjön och Stensjön, reglera Lygnern så att i Rolfsån ständigt skulle fram- rinna en vattenmängd av 2 mS/s. Totala fallhöjden vid kraftverket uppgår till 3,9 m och utbyggnadseffekten är 0,4 MW.

I Lygnerns tillopp Storån (Nordån och Söderån) finns fem kraftverk, som samtliga ägs av Hultafors Kraftverk. De sammanlagda utbyggda fallhöjderna uppgår till 133,5 111 och den totalt ut- byggda effekten till 2,6 MW. Störst är kraftverket & Bosgården med en utbyggd effekt av 1,2 MW.

11.3 Användning som vattentäkt Kungsbacka stad har genom vattendom år 1960 erhållit tillstånd att för fram- ställning av konstgjort grundvatten (in— filtration) vid vattentäkten i Fjärås Bräcka kontinuerligt uttaga upp till 150 l/s ur Lygnern. År 1962 erhöll Göteborgs stad Kungl. Maj:ts tillstånd att för vattenförsörj- ningsändamål bortleda upp till 2,3 ma/s. Villkoren för detta uttag prövas för när-

varande av vattendomstolen. Kungl. Maj:ts tillstånd grundas på en ansökan från staden om rätt att i första hand uttaga 2,4 mals, som efter år 1984 skul- le ökas till 3,6 mS/s. Staden har nume- ra beslutat att fortsättningsvis använda Göta älv för sin vattenförsörjning, var- för osäkerhet råder om staden kommer att utnyttja det erhållna tillståndet.

Utöver av Kungsbacka stad utnyttjas Lygnern för närvarande ej för vatten- försörjningsändamål. Ej heller har till— flödena tagits i anspråk för sådant än- damål.

11.4 Användning som recipient för avloppsvatten Storån med grenarna Nordån och Sö— derån används som recipient av ett an- tal mindre samhällen. Samhällena är, med undantag av Sätila samhälle vid Lygnerns nordspets, huvudsakligen be- lägna i övre delen av Storån och vid Nordån samt Söderån. Avloppsutsläpp från ett par färgerier sker, dels i Via— redssjön, som avvattnas av Söderån, dels i Söderån i höjd med Bollebygds sam- hälle. Avloppsutsläppen från samhällen och större industrier i Storån med avgre- ningarna Nordån och Söderån har in- venterats och redovisas i tabell D. 41. De viktigaste avloppsutsläppen har även markerats på figur D. 38. Allmänt kan sägas att avloppsutsläpa pen inom Lygnerns avrinningsområde är relativt små.

11.5 Användning för andra ändamål

Lygnern är en värdefull fiskesjö med ett betydande fritidsfiske samt i viss mån även husbehovsfiske. Förutom de vanliga fiskslagen, gädda och abborre, finns ett gott bestånd av insjölaxöring. Sjön är även ett omtyckt turistmål samt erbjuder goda badmöjligheter.

avrinningsområde KOMMUN Folkmängd enligt . Avloppsvatten- Samhälle 1960 års Industri rening Amn. folkräkning Älvsborgs län SÄTILA Sätila ......... 354 mekanisk BJ ÖRKETORP Rävlanda ...... 410 mekanisk BOLLEBYGD Bollebygd ..... 708 AB Henning mekanisk Persson, färgeri Hultafors. . . . . . 305 gemensamt re- biologiskt renings- Olsfors ........ 354 ningsverk, meka- verk planeras . nisk SANDHULT Sandared ...... 1 899 AB Alf Stigens mekanisk biologiskt renings- Fabriker, färgeri verk planeras Töllsjö ........ 186 mekanisk

11.6 Vattenbeskaffenhet

Genom de undersökningar som Göte- borgs vattenverk företog mellan åren 1955—1960 i samband med planerna att använda sjön som vattentäkt, finns ett omfattande analysmaterial tillgängligt. Sammanfattningsvis kan sägas att ana- lyserna visar att Lygnerns vatten är av utmärkt kvalitet. Vattnets färgvärde lig- ger vid ca 25 mg/l Pt och permanganat- förbrukningen vid ca 20 mg/l KMnO4. Undersökningarna visar vidare att den bakteriella föroreningen är mycket låg.

Endast i enstaka prov har termotole- ranta coliforma bakterier kunnat påvi— sas. Att sjöns status är så god i såväl fysiskalisk-kemiskt som bakteriologiskt hänseende beror bl. a. på att uppehålls— tiden i sjön är nära två år.

I tabell D. 42 redovisas en samman— ställning över analysresultat avseende färgvärde, grumlighet och permanganat- förbrukning.

Enligt de undersökningar som utför- des av Göteborgs vattenverk bör Lyg- nernvattnet behandlas antingen genom

Tabell D. 42. Lygnern, analysresultat

Färgvärde

Pt

År Antal PTOV mg/l

max I med I min

1956 8 29 24 1957 11 26 18 1958 8 26 21 1959 10 30 25 1960 11 24 22

121

15 18 19 20

_ . Permanganat- Grumlighet förbrukning Zp-enheter

mg/l

max I med I min max I med I min

78 49 37 27 22 18 125 72 48 28 22' 18. 88 59- 39 '26 '21 .17 105 83 69 , 25 , 21_ 19 115 53 36 26 .22_ 20

kemisk fällning och" snabbfiltrering eventuellt i kombination med smakför- bättrande åtgärder eller genom behand- ling med ozon. En försöksanläggning var _i bruk för att utröna möjligheten att an- vända ozonmetoden under åren 1959— 1961. Resultatet härav, som klart visar att metoden kan användas, har redovi- sats av Göteborgs vattenverk i en utred- ning benämnd »Ozoniseringsförsök, Lygnern» (Tidskriften Vattenhygien nr 2 — 1962).

Vid bedömning av den reningsmetod som bör tillämpas har vattenverket ställt höga krav på vattnets slutliga färgvär- de. Med ej fullt så höga krav skulle även långsamfiltrering av Lygnerns vatten kunna ifrågakomma.

D.12 Vänern — Göta älv 12.1 Allmänt

Vänern, som är den tredje i ordningen av Europas sjöar, utgör samlingsbassäng för största delen av västra'mellansve- riges flodsystem. Avrinningsområdet är i nord—sydlig riktning ca 55 mil långt och i öst—västlig ca 18 mil. Vänerns största tillflöde, Klarälven, har sina käll- flöden i Norge och Härjedalen inom ett utpräglat fjällområde, tillhörande den stora skandinaviska bergskedjan, se fi— gur D. 41. De högsta höjderna inom det-

Tabell D. 43. De största tillflödena till

Vänern Avrin- . .. . Sjo— Tillflode 313232 procent

Klarälven .......... 11 820 6,6 Gullspångsälven ..... 5 058 12,1 -Byälven ............ 4 759 11,3 'Norsälven ...... '. . . . ' 4 162 6,5

Upperndsälven (Dalslands kanal).". ' 3 331 16,3 .Lidan .............. 2 262 0,6 Tidan .............. 2 228 2 4

Tabell 19.44. De största tillflödena till

Göta älv Avrin— Sjö- Tillflöde nin som- rådegi'kmi Procent Säveån ............. 1 475 10,5 * Slumpån ........... 395 4,0 Mölndalsån ......... 268 10,0

ta område når över 1 500 m. Nivåski — naden mellan avrinningsområdets norrå och södra del är således avsevärd.

Avrinningsområdet vid Vänerns ut'- lopp i Göta älv omfattar ca 47 000 kmjå, varav ca 7500 km2 inom Norge. Sjönls yta uppgår vid +44,34 till 5500 kni2 eller till ca 12 % av avrinningsområ- det. Totala sjöprocenten uppgår till ca 15. I riktning sydväst—nordost är Vä- nerns längd ca 140 km. Dess största bredd uppgår till 80 km. Antalet till— flöden med större areal än 2 km2 utgör 148. De största tillflödena till Vänern framgår av tabell D 43.

Göta älv bildar ej långt från utloppet ur Vänern de mäktiga fallen vid Vargön och Trollhättan. Vid Trollhättan faller älven i ett steg ca 33 m. Sitt nedersta fall bildar älven vid Lilla Edet.

Älven delar sig vid Kungälv 1 två gre- nar, den norra och vattenrikaste be- nämnd Nordre älv och den södra, den egentliga Göta älv.

Vänern — Göta älvs avrinningsområ— de vid utloppet i Kattegatt uppgår till 50 180 kmi', varav Sjöarealen upptar 17,8 %. De största tillflödena till Göta älv framgår av tabell D. 44.

Den naturliga vattenmängden vid Vä- nerns utlopp i Göta älv har enligt verk— ställda mätningar och beräkningar (bortsett från särskilda förhållanden vid stormtillfällen och isdämning) va- rierat mellan 285 m3/s och 840 m3/s. Medelvattenföringen har beräknats till 544 ms/s. »

12.2 Användning för harm—imam;

Vänern —— Göta älv har sedan länge haft stor betydelse för kraftförsörjningen i mellansverige. Utbyggnaden av Trollhät— tefallen påbörjades redan år 1910. Prak- tiskt taget hela fallhöjden från Vänern till Göta älvs utlopp i Kattegatt är nu- mera tagen i anspråk. Samtliga kraft- verk i Göta älv ägs av vattenfallsstyrel- sen. Data för kraftverken framgår av ta- bell D. 45.

Principerna för Vänerns reglering har angivits i vattendom av den 19.6.1937. Dämningsgränsen är fastställd till + 44,85 och sänkningsgränsen till + 43,16. Amplituden uppgår således till 1,70 m och magasinsvolymen till 9400 Mms. Högsta tappningen vid Vargöns kraft- verk uppgår till ca 1 000 m3/s. Lägsta normala tappningen kan nedgå till 140 ma/s. Under exceptionella förhållanden får tappningen gå ned till 40 mS/s under 1 tim. samt 75 mil/s under 6 tim.

De flesta av de större tillflödena till Vänern är utnyttjade för kraftförsörj- ningsändamål. Särskilt märks Klaräl- ven och Gullspångsälven; den förra med en utbyggd effekt av ca 155 MW och den senare av ca 105 MW. Av tillflö- dena till Göta älv märks Säveån med en utbyggd effekt av ca 8 MW.

12.3 Användning som vattentäkt 12.31 Vänern

Vänern användes som vattentäkt för föl- jande städer och samhällen: Karlstad,

Tabell D. 45. Data för kraftverk i Göta älv

Kraftverk Effekt Fang-Sid Lilla Edet .......... 27 7,0 Trollhättan Hojum ........... 100 31 ,0 Olida ............ 127 32,0 Vargön ............. 20 4,3 Summa 274 | 74,3

Hammarö, Mariestad, Hällekis, Lidkö- ping, Såtenäs och Vänersborg. Den sam- manlagda folkmängden i dessa orter uppgår till ca 100 000 personer. Beräk- nas vattenförbrukningen till i medeltal 250 l/pd, skulle det genomsnittliga dygnsuttaget ur Vänern för kommunala vattenförsörjningsändamål uppgå till ca 25 000 ms.

Vänern har även väsentlig betydelse som vattentäkt för industrier. Pappers- och trämasseindustrier torde svara för största delen av vattenuttaget för indu4 striella ändamål. Uppskattas vattenbeho— vet till i medeltal 250 ms per ton papper eller ton trämassa skulle det genomsnitt- liga vattenbehovet för pappers- och trä- masseindustrin uppgå till mer än 1 Mm3/d.

Någon nämnvärd minskning av vat- tentillgången i Vänern innebär ej dessa uttag eftersom huvuddelen av vattnet återgår till Vänern.

12.3.2 Göta älv

Av de orter som utnyttjar Göta älv som vattentäkt må först nämnas Göteborg. Dygnsleveransen från stadens vatten- verk vid Alelyckan utgjorde år 1963 ge- nomsnittligt 125000 1113. Staden bygger för närvarande ut vattenförsörjningsan- läggningen väsentligt. Med intag vid Alelyckan kommer vatten att uppfordras till Delsjön, varifrån det transporteras till ett vattenverk i Lackarebäck, ca 1 km söder om sjön. Förutom att Delsjön kommer att tjänstgöra som utjämnings- magasin beräknas älvvattnets kvalitet förbättras vid passagen genom sjön. An- läggningen planeras i första hand att genom etapputbyggnader kunna svara för vattenförbrukningen inom Göte- borgsregionen fram till år 2000. Vid nämnda år beräknas folkmängden inom regionen uppgå till ca 700 000 personer.

Förutom av Göteborgs stads nyttjas Göta älv som vattentäkt av Trollhättans

Tabell 1). 46'"Inventermg av kommunala och skogsindustriella avloppsutsläpp inom Vänerns "avrinningsömråde är 1963.:_'Or_t'erfmeä

l

*Brålanda'._ . .' .

Åsensbruk. .. _ . Långed. £.." . ..

Mellerud, . . . Håverud. . m . i . Billingsfors . .

Bengtsfors ...... ; Skåpafors. . . . .! f

Åmål' Säffle ...—,...”?

Håveruds Bruk - Pappersbruk och - träsliperi

Åsensbruk, Pappers-

"_br'uk och sulfitfabrik

e &.

Långedsverken Sul- fitfabrik, pappers— bruk och träsliperi

Billingsforsverkenf Sulfatfabrik, pap- " persbruk, wellpapp— fabrik

Skåpäforsverken Pappersbruk

Billeruds Bruk Sulfitfabrik ;och pappeermk-.

L.. :'7 r—t, »:

_Industriproduktion ' 1 963

papper, 9 000 ton/år, slipmassa 8 000 ton/år

mindre folkmängd än 500 personer ej medtagna.

behandling

slamavskiljning -

aktivt slam

fiberåtervinning

"papper 40 000 ton/år, fiberåtervinning

sulfitmassa 22 000 ton/år

sulfitmassa 9 000 ton/år, slipmaSSa' . S*SOQ-ton/år, papper

* 25 000 ton/år

sulfatmassa 32 000

ton/år, papper 40 000

ton/år, wellpapp " ' 10000 ton/år . '

”papper 7_ 000 ton/år

sulfitmassa 25 000. ton/år, neutralsulfit- massa 10 000 ton/år,: papper 2.5 990i-ion/åt,

obehandlat och slamavskiljning

fibcråtervinning

slamavskiljning —

fiberåtervinning

obehandlat och '

låggradigt

obehandlat obehandlat

Avloppsvattnets

ILä'xsjöni- _

Byälven ' . _. —_._ .— ; __,

Dalbergsån * ' . l—Iolmsån . I _

fn

Upperudshöljen.- .

Övre (teh nedre - Uppergdshöljcn

_ .C" Långbrohöljen 1. '_—= obehandlat 1 7005, 5

_ ._ , _. slamavskiljnin'g 500 p Långbrohöljen

Laxsjön i . O . 7"

le.”. '. . »!

-* ' obehandlat 2 700 p,; l'åggradigt'SOO p

Laxjön & ' Laxjön , '

Åmålsån och Vänern-

Byälöenl . : _' * :* r

Gruvön.,.......

Kyrkebyn. . . . . .

Slottsbron ......

Sunne.......... Älvenäs........ Vålberg........ Edsvalla. . .

Skoghall ........

Grums ......... '

2

5 000

750 800

1 600 1 750 650 3 300 8 000

Gruvöns Bruk Sulfatfabrik, pappersbruk

Kyrkebyns Bruk Sulfitfabrik Slottsbrons Bruk Sulfitfabrik

Rottneros Bruk Träsliperi, sulfit— fabrik

AB Edsvalla Bruk Sulfitfabrik

Skoghallsverken Sulfitfabrik Skoghallsverken Sulfatfabrik

sulfatmassa 127 000

ton/år, papper (kraft)

105 000 ton/år, pap—

perssäckar 20 000 000 st/år

dissolvingmassa och bleksulfit 35 000 ton/år

dissolving— och pappersmassa 48 000

ton/år

våt, vit mekanisk massa 90 000 ton/år

torr, blek sulfit- cellulosa 25 000 ton/år

dissolvingmasa och blekt pappersmassa 80 000 ton/år

blekt, halvblekt och oblekt pappersmassa

och dissolvingmassa 120 000 ton/år

slamavskiljning

fiberåtervinning

slamavskilj ning

lutindunstning och fiberåtervinning

obehandlat

lutindunstning och fiberåtervinning

fibcråtervinning

slamavskiljning obehandlat slamavskiljning

fiberåtervinning

slamavskiljning obehandlat lutindunstning och fiberåtervinning

lutindunstning och fiberåtervinning

Vänern Vänern Vänern Vänern Vänern Vänern

Norsälven Norsälven Norsälven Norsälven Norsälven Norsälven Vänern

Vänern Vänern

Karlstad....... Skåre..........

Forshaga. . . . . ..

Deje...........

Skattkärr. . . . . . .

Kristinehamn. . .

Björneborg. . . . .

Bäckhammar. . .

Gullspång. . . . . .

Otterbäcken. . . . Sjötorp.........

Mariestad. . . . . .

2

43 500

1 000 4 000

3 300

1 200

19 000 1 700

700 550 500

12 000

Forshaga Sulfit- fabrik

Klarafors Pappers- bruk

Deje Sulfatfabrik och Pappersbruk

Bäckhammars Bruk

blekt sulfitmassa, viskos- och pappers— massa 60 000 ton/år

papper 20 000 ton/år, kräppapper 3 000

ton/år, papperssäckar 15 000 000 st år

sulfatcellulosa 55 000 ton/år, MG och

oglättat kraftpapper 44 000 ton/år

sulfatmassa 60 000 ton/år, kraftpapper 50 000 ton/år

obehandlat slamavskiljning obehandlat

lutbränning

obehandlat och slamavskiljning

fiberåtervinning

obehandlat och slamavskiljning

obehandlat

slamavskiljning

fiberåtervinning

slamavskiljning slamavskiljning slamavskiljning slamavskiljning

Klarälven Klarälven Klarälven Klarälven Klarälven Klarälven Klarälven

Vänern Vänern Visman Visman

Gullspångsälven Vänern Vänern

Vänern

obehandlat 2 800 p, slamavskiljning 500 p

obehandlat 400 p, slamavskiljning 800 p

höggradig anlägg— ning klar till hösten

Mariestad. . . . . .

Hällekis. . . . . . .. Vinninga. . . . . ..

Lidköping med

950 800

Tofta och Råda 17 700

Såtenäs........ Grästorp.......

1 000 1 450

3

Katrinefors AB pappersbruk, sulfit- fabrik, fabrik för halvkemisk massa samt wallboard- fabrik

4

oblekt sulfitmassa 33 000 ton/år, halv- kemisk sulfitmassa 20 000 ton/år, wall— board 26 000 ton/år, papper 43 000 ton/år

5

fiberåtervinnare efter varje pappersmaskin samt efter waliboard- fabriken; lutindunst- ningsanläggning; fiberavsättnings- bassänger

slamavskiljning

biologisk rening biologisk rening slamavskiljning

obehandlat

Tidan och Vänern' " genom 4” tryck—

ledning av plast

Vänern

Filsbäcken

Vänern Vänern Nossan

Dg? $U därpå,—IX- och E . fl'bP/OQI'JÅ'UÅ' Avloppsutsläpp från löioner & med 2500 p förs/logo * Ingen rening Ä få F?:(baga ä'uäff'aér/k — K?rofof: Pola/cefaéfwf

BETECKNINGAR

Ö Mekanisk rening Ja [03:10 b ÖFZÅ' / I/ 56,0 & Biologisk rening 'i 4! Rx : . l' . .Ga/konpåfm )) .. xx . Ska/rh???- llémeszfxiz'sz£;z:..*.5.*;9='"**"*"”"> G "i - i - ”Mad rum., _ -. _- ,» q— — ' ' _ , 4 S/affsbra/z: bruk LE _ _ __ _? // Kna/109600”; 'lfyrkeéyna år:/Å- ; ._L_.ie:il'==* 0 Äng-ken . Kyrkby” ";- fabvöhf' 9577” =— 155/berg . Solf/79 Å . % Alm/me ,. . _ =.... ... Raf/neras bruk kx; ors- Imo? ; ! yk a' Skal/sårar; _CSÄM -, få: ' 5,2/, _ . I u- J ' &_ _Befyfsfm . . . . __ _ Blllnysfars " . | . _ __ älMW/brsrerke ,_ .. Å . QARMLANSPSSJON " %*Lånyed lämpar-ken . _ ltå'refåö's Öppet—såra»? fy.—— _ ——Q_— . . _— _ % Äse%:5'uk _L—E —_1_—— n';— ___”. " t DALBOSJÖN —— _ Hedera/o' — '""— . , (N , _, ' ”ar/e:;bd . N” _ KafT/be/af: AB _ — . a'v . göra”/anda :! v # 0,1/ek! " . .

__ '.:- ' :A— -_ ' _ '" [lära/01179 - '. 0 r . ' Va,/;ervé- '; å : E E' ": s . VID/”nya

** _ S' Gno'sforp

Figör D. 42. Större-_ avloppsutsläpp inom _Väne'rnqmrådet.

stad samt av Lilla Edets och Göta sam- sive Göteborgs stad uppskattas till ca hällen. S-ammanlagda folkmängden i 135 000 m3. dessa orter uppgår till ca 38 000 perso- Liksom Vänern har Göta älv även stor ner. Den totala genomsnittliga dygnsle-'; betydelse som industrivattentäkt. Det veransen ur Göta älv för komniunala 7. sammanlagda dygnsuttaget för industri- vattenförsörjningsändaniål ”kan ink-lu- ' ellawändamål torde" uppgå till ca 400 000

,..-—___.-.— _.__. ___—__-.. _.

BETECKNINGAR

Avloppsutsläpp från tätorter med i 500 p

* Ingen rening Ö» Mekanisk rening & Biologisk'rening

åAvloppsuisliipp Från induslrker)

'_(Behundlmgsgmden =. angiven) ' 'å'-Gräns Föi' o'vr'innin'gsör'nFäde

* Krohverk

Skärhamn _

ma, varav ungefär hälften belöper på cellulosaindustrin.”

12. 4" Användning som recipient Ett stort antal städer, samhällen _och industrier använder Vänern som. reci- pient. De viktigaste 'avloppsutsläppen ""Bal— inventerats av Kommittén för Vii- nernsgjvattenvård i samband med Vä- nernundersökningen 1959—1961 och finns redovisade i kommitténs rapport nr-laxden.10.3.1962._. .--

I nämnda rapport har en bedömning av den organiska föroreningsmängden mätt i personekvivalenter gjorts, var— vid déåerfar'enhetsvärden tillämpats som angivits i statens offentliga utredning- ar (sou 1921'1z15). Kommittén har fun- nit, att de ojämförligt största organiska

Figur. 1.1. 4.3:.?iÖTKRPPFQPRSH'SIÖPP i Göta. älv '

föroreningsmängderna torde härröra" frånfskogsindustrin, som skulle bidra- ga med 80—90 % av de från samhällen och industrier totalt/tillförda mängder- na. Qppskattningar, baserade enbart på 'relationen' organisk" substans—person- ekvivalenter, måste dock alltid tas med' =reservatiori. För fullständiga bedöm- ningar av den relativa fordelnmgen av

föroreningsmängdernaj erfordras åtskil- liga andra uppgifter, 51. a: om avlopps- vattnets kvalitét, i synnerhet dess inne-

...håll av.. närsalter.. __ -_ .

De kommunala avloppsvattnen torde

-._'1.1

svara för större delen av den bakteriel—

la föroreningen. Icke oväsentliga män-g- der närsalter torde tillföras Vänern från

kringliggande åkerbruksområden. Länsingenjören i Skaraborgs län har

för utredmngens räkning gjort en över— ""

Tabell D. 47. Göta älv. Inventering av kommunala och större industriella avloppsutsläpp år 1963. Orter med mindre folkmängd än 500 _ personer ej medtagna. Industrier anslutna till kommunala anläggningar ej medtagna. ___—m_— Folkmängd Ort enligt Industri Industriproduktion 1963; Avloppsvattnets

1960 års avser endast skogsindustrin behandling folkräkning

» 1 | 2 3 | 4 | 5 | 6 ' ___—___— Vargön. . . . . . . ._. . . . . 3 491 obehandlat Vargöns AB träsliperi, sulfit- och pap- persfabrik; slipmassa 29 000 ton, sulfitmassa Vänersborg . . . . . . . . . 17 125 34 000 ton, papper 62 500 biologisk dimensionerad för ton 30 000 pe Restads sjukhus biologisk Trollhättan. . . . . . . . . 30 610 obehandlat planerar avlopps- reningsverk

Anm.

Trollhätteortens Mejeri- förening Västra Sveriges Slakteri- förening Svenska Aeroplan AB Svenska Flygmotor AB Fenollegeringar Troll- hätteverken AB Trollhätteglass Vargöns AB (Trollhätte- fabriken) Stockholms Superfosfat AB:s Trollhätteverk AB Stridsberg & Björk Rydqvist & Holm Strand Grafitaktiebolaget Nordiska Syrgasverken

, Krönleins Bryggerier

Sjuntorp . . . . . . . . . . . 1 713 obehandlat planerar mekanisk behandling

_ AB Sjuntorp Lilla Edet . . . . . . . . . . 3 267 obehandlat Inlands AB träsliperi, papp— och obehandlat kartongiabrik; kartong och papper 16 000 ton, trämassa 12 000 ton

Göta....... ........

Lödöse.............

Älvängen. . . . .

Alafors Nol......... .......

Nödinge............ Bohus.............. Surte..............

.

Agnesberg. .

Ström.............. Kungälv........... Göteborg...........

_______________________——_————————-————-————-————————————

724 549 1 752

1 231 1 656

4 557

788 691

6 220 401 956

Lilla Edets Pappersbruks AB

Herkules Kemiska AB

Göta Cellulosa AB

AB Lödöse Varf

Alfort & Cronholm

AB P A Carlmark, Göte— borgs Korkfabrik, Iso— lerings AB VMB

Ahlafors Nya Spinneri AB

AB Tudor AB Syntes

Svenska Esso AB Nödinge Verkstäder Elektrokemiska AB, Nords Fabriker, Vazoverken,

AB ESAB Bohusverken

AB Plätmanufaktur, Surte Glasbruk

Kungsörnen AXA Kvarn Dorch, Bäcksin & Co AB

stort antal industrier, ej redovisade

pappersbruk, påsfabrik, tryckeri och pappers- förädling, totalt 44 000 ton

träsliperi, sulfitfabrik, slipmassa 45 000 ton starksulfitmassa 30 000 ton

obehandlat obehandlat obehandlat obehandlat obehandlat obehandlat obehandlat

mekanisk mekanisk

obehandlat

anslutet till Lilla Edet

planerar reningsverk

planerar mekanisk behandling

beräknas att anslutas till Göteborg

dimensionerad för i 000 pe biologisk för ca 40000, industriavloppsvattnen övrigt obehandlat

oftast obehandlade

arbetning av de under åren 1959—1961 gjorda inventeringarna och komplette- rat dem att gälla förhållandena vid Vä— nern är 1963. '

I tabell D. 46 redovisas kommunala va-anläggningar för vardera mer än 500 personer samt skogsindustriella av- loppsutsläpp. Uppgifterna angående skogsindustrins produktion har hämtats ur Nordisk Papperskalender, årgång 1963—64.

En icke oväsentlig produktionsökning torde ha ägt rum mellan tidpunkterna för de två inventeringarna.

Belägenheten av kommunala och skogsindustriella avloppsutsläpp fram- går av figur D. 42.

12.4..2 Göta älv Utredningen har utfört en inventering av vilka städer, samhällen och 'större' industrier som använder'älven söm re-

Figur D. 44. Båltraiiken på Göla älv är livlig

.m-

cipient. I tabell D. 47 redovisas de kom- munala va—anläggningar som avser mer än 500 personer samt väsentliga indu- striavloppsutsläpp. Deras geografiska lägen framgår av figur D. 43.

Eftersom vattenuttag ej kan bli ak— tuella nedströms Alelyckeverket har de många utsläppen av obehandlat av— loppsvatten inom Göteborg ej detaljre- dovisats. Avloppsutsläppen i de starkt förorenade biflödena Mölndalsån och . Säve-ån har överhuvudtaget ej medtagits

i redovisningen.

12.5 Användning för andra ändamål

Göta älvs stora betydelse som farled framgår av att antalet resor Väners- borg—Göteborg (eller del därav) och omvänt av fartyg om 10 nettoregisterton och-däröver år 1961 uppgick till över 17 000. Den totalt fraktade; godsmäng- ' den'i tonpå sträckan Vänersborg—_

Ström (Lilla Edet) var samma är mer än 3 miljoner. Uppgifterna är hämtade ur betänkandet SOU 1962:18 »Rasris— kerna i Götaälvdalen».

' Vänern är en av våra viktigaste fiske- sjöar. Antalet yrkesfiskare uppgår till ca 750. I övriga sjöar och vattendrag till— hörande Göta älvs avrinningsområde har fisket huvudsakligen karaktär av binärings-, husbehovs- och sportfiske. De vanligaste fiskarterna är förutom vit— fisk, som inom vissa områden förekom- mer i stora mängder, gädda, abborre, siklöja och ål. I några sjöar och vatten- drag finns även sik, laxöring, havslax- öring och lax.

Fiskerikonsulenten R. Schmul, Vä- nersborg, har i en rapport till Göta älvs vattenvårdsförbunds årsmöte 1963 gjort en översikt över fiskbeståndet inom för— bundets verksamhetsområde. Han kon- staterar att fiskbestånden i 'de stora sjö- arna Mjörn, Sävlången, Aspen m. fl. hit- tills ej i nämnvärd grad kan anses ha tagit skada av i sjöarna utsläppta för— oreningar från städer och samhällen. Däremot har föroreningarna inom vissa speciella lokaler i dessa sjöar förorsa- kat olägenheter vid fiskets utövande. Samma förhållande torde råda inom vis- sa lokaler i Vänern. Länsingenjören i Värmlands län har i sin årsrapport för år 1963 påpekat att fiskeredskap redan efter ett par dygn igenslammats.

Beträffande fiskefrågorna i Göta älv framhåller konsulenten:

»Sedan gammalt är känt, att nedanför Trollhättefallen har det fångats ansenliga mängder havslaxöring och lax. Numera är det sällsynt att någon av dessa fiskarter fångas i denna delav älven. Inte heller har laxfisket nedanför Lilla Edet under senare år givit något nämnvärt resultat. Att lax- och haVslaxöringsbeståndet i Göta älv har minskat så katastrofalt, beror emellertid inte endast på föroreningar. Det är sam— verkan mellan många bidragande faktorer, som orsakat denna nedgång inom bestån- den av dessa" så värdefulla fiskarter.»

Som exempel på faktorer, som bidra- git till minskningen av lax— och lax- öringsbeståndet nämner konsulenten ödeläggandet av lekplatser i samband med de rensningar som företogs i Vä- nerns utlopp vid dess reglering. Vidare har vissa lekplatser igenslammats ge- nom fiberutsläpp. Vandringsmöjlighe— terna för lax- och havslaxöring har även försämrats i samband med utökad reg- lering.

Konsulenten nämner vidare att man har skäl tro, att någon laxvandring ej förekommer i Göta älvs göteborgsgren på grund av den starka föroreningen från Göteborgs stads avloppsutsläpp. Konsulenten anför på denna punkt:

»Undersökningarna har visat, att till— gången på löst syre i vattnet på detta om- råde är tillräcklig föratt laxen skulle kunna överleva. Här kommer emellertid andra aspekter in i bilden, bl. a. trivselfrågan. Trots att vattnet rent fysikaliskt och ke- miskt sett är godtagbart för laxartade fis— kar, kan dessa ändå inte trivas i ett sådant vatten.»

12.6 Valtenbeskail'enhet

12.6.1 Vänern De undersökningar som utförts av sta- tens vatteninspektion och kommittén för Vänerns vattenvård och som syftat till att ge en översiktlig orientering av förhållandena inom hela vattenområ- det, finns sammanställda i kommitténs rapport nr 1. Såväl fysikalisk-kemiska och bakte- riologiska som limnologiska bestäm- ningar har utförts. Syftet med under- sökningarna har närmast varit att ut- röna inverkan av utsläpp av kloakvat— ten och industriavloppsvatten, varvid i senare fallet inverkan av sulfitluten sär- skilt ägnats uppmärksamhet. I det föl— jande görs en kort sammanfattning av de av kommittén redovisade resultaten. De bakteriologiska analysvärdena för Vissa lokaIOmråden, där de kommunala

avloppsutsläppen inverkar, uppvisar höga bakteriehalter. Dessa reduceras dock snabbt mot öppet vatten och ned- går i Värmlandssjön och Dalbosjön till låga värden.

Hallen av lignosulfonsyra, vilken har använts som ett mått på påverkan av sulfitlut, varierar i Värmlands- och Dal- bosjöarna mellan 2—3 mg/l. Vid Vä- ners utlopp i Göta älv och i Väners- borgsviken understeg halten lignosul- fonsyra 2 mg/l. Lokalt inom områdena utanför de större sulfitindustrierna har dock, såsom väntat, uppmätts höga hal- ter lignosulfonsyra.

K aIiumpermanganatförbrukningen har i Värmlandssjön uppgått till mellan 40 —50 mg/l. Dessa halter har erhållits så- väl i yt- som djupprov. Permanganat- förbrukningen följer helt naturligt vär- dena för lignosulfonsyran, varför höga halter har konstaterats inom lokalområ- dena utanför de större sulfitindustri- erna.

Grumlighelen, uttryckt i ZP-grader, varierade i Dalbosjön och Värmlands- sjön mellan 60 och 270. Variationerna på olika djup på samma provtagnings- platser var ringa. Siktdjupet uppgick till ca 3 in men kunde inom lokalområ— dena gå ned till värden på 0,5—1 in. En betydande minskning av Siktdjupet jäm- fört med av dr Vallin år 1921 uppmätta Siktdjup kunde konstateras. Minskning— en uppgick till ca 30 %.

Syreförhållandena i Dalbosjön och Värmlandssjön var goda. Syremättnads— värdena uppgick till 90—100 %. Nå- gon anmärkningsvärd syrenedgång un— der språngskiktet mot botten kunde ej konstateras. Inom lokalområdena erhölls dock helt andra värden. Utanför Säffle och Grums var syremättnaden låg. Här erhölls för övrigt höga analysvärden på permanganatförbrukningen, biokemisk syreförbrukning samt lignosulfonsyra. Inom Karlstadsområdet vid en punkt

utanför Skoghall konstaterades vid 1959 års undersökningar en kraftig nedgång av syrehalten vid botten, som låg på 24 m. Syremättnadsvärdet var här en- dast 22 % och syrehalten 2,4 mg/l. Bak- teriehalterna var betydande. Halten lig- nosulfonsyra var endast 2,4 mg/l. Up- penbarligen orsakar de kommunala av- loppsutsläppen här en nedbrytning med åtföljande syrenedgång.

Enligt de biologiska undersöknings- resultaten visade den kvalitativa analy- sen av plankton att planktonuppsätt- ningen i Vänern var tämligen artrik och att variationerna i olika delar av Stor- vänern var ringa. Några påfallande olik- heter mellan Värmlandssjön och Dalbo- sjön kunde således ej konstateras. Vä- nersborgsviken uppvisade dock ett stör- re antal planktonformer än övriga delar av Dalbosjön.

Algplanktonet innehöll till övervägan- de del arter, som oftast är av eurytrof karaktär, men även vissa arter som är eutrofa och utpräglat eutrofa. I ett ex- pertutlåtande angavs att Storvänerns vatten var måttligt men klart eutroft.

Planktonet i proven från lokalområ- dena visade att dessa var mer eller mindre kulturpåverkade med åtföljan- de hög trofigrad. Särskilt gäller detta Dättern och Brandsfjorden. Enligt ex- pertutlåtande bör även Vänersborgsvi— kens södra parti räknas till samma ka- tegori av relativt hög eutrofi.

Den kvantitativa planktonanalysen ty- der på att biomassan i Storvänern är för låg för att utan vidare kunna mot- svara beteckningen tydlig eutrof. Vä- nern synes således ur vissa synpunk- ter snarast vara att jämföra med vissa fjällsjöar. Värmlandssjön har något större biomassa än Dalbosjön. Fattigdo— men på biomassa torde ej bero på un- derskott av närsalter. Såväl totalfosfor- värdena som elektrolythalten är sådana att en högre produktionsnivå kunde för-.

väntas. Orsaken till, den ringa biomas- san synes enligt expertutlåtandet istäl- let eventuellt kunna bero på en häm- mande påverkan från sulfitavloppsvat- ten. Åtminstone inom lokalområden med stark cellulosaindustriell påverkan fanns vägande indikationer på en dylik hämmande inverkan.

Undersökningarna av bottnarna visa— de att dessas makrozosamhällen var mycket individfattiga. Speciellt gäller detta där bottnen är sandig eller gru- sig. Inom sådana lokaler har det insam— lade materialet i vissa fall varit helt makrozofritt. I Storvänern översteg det totala individantalet normalt ej 100 in- divider/mä Endast tre lokaler i Dalbo- sjön inom området Mellerud—Säffle— Lurö hade mängder av större storleks- ordning, 380—820 individer/mä En jäm- förelse med resultaten av undersökning- ar utförda år 1920 visar en minskning av bottenfaunans abundans.

12.6.2 Göta älv

Alltsedan år 1896 har fysikalisk—kemis- ka samt bakteriologiska analyser av Göta älvs vatten vid intaget till Alelyc- kans vattenverk utförts genom Göte- borgs vattenverks försorg. Analysresul- taten finns redovisade i verkets års- berättelser. Verket har dessutom vid skilda tillfällen utfört specialundersök- ningar över vattenbeskaffenheten i äl— ven. Så kan nämnas »Limnologiska un- dersökningar med anledning av den fö— reslagna transiteringen av vatten från Göta älv genom Delsjön för Göteborgs stads vattenförsörjning», som utförts år 1962 av professor W. Rodhe med biträ- de av assistenten T. Ahl och fil. lic T. Willén. Vid såväl Trollhättans som Vä— nersborgs vattenverk liksom vid en del industrier har råvattnet analyserats se- dan 20 till 30 år. Göteborgs stads häl— sovårdsnämnd har företagit ett flertal

bakteriologiska undersökningar samt publicerat utredningar över älvvattnets hygieniska beskaffenhet.

Genom Göta älvs vattenvårdsförbunds försorg har sedan år 1958 vattenbeskaf- fenheten i älven med biflöden fortlö— pande undersökts i ett flertal punkter. Förbundet bedriver även en samord- nande verksamhet genom att allt under- sökningsmaterial inom förbundets om- råden insamlas. Under de första åren tog verksamheten sikte på att få ett grepp över förhållandena i stort i äl- ven; under de senaste åren har förore- ningssituationen studerats mera i de- talj. Det mycket rikhaltiga materialet, som omfattar såväl fysikalisk-kemiska och bakteriologiska undersökningar som limnologiska, återfinns i stor utsträck- ning i förbundets årsredogörelser.

Som exempel på den bakteriologiska och fysikalisk-kemiska vattenbeskaffen- heten i älven skall här närmare redo- visas förhållandena vid intaget till Ale— lyckans vattenverk. I denna punkt har man i fråga om sådana viktigare ana— lysdata som bakteriehalt, färgstyrka, grumlighet och permanganalförbruk— ning tillgång till mycket långa provtag- ningsserier. Dessa redovisas såsom års— medelvärden i det följande i diagram— form, figur D. 45—D. 48.

Utförda limnologiska undersökning- ar visar att den från Vänern härstam- mande planktonfloran karakteriserar älvens olika delar. På grund av vattnets korta uppehållstid i älven hinner ej nå- gon speciell planktonflora att utbildas. Snarare sker en viss utarmning av den ursprungliga från Vänern härrörande planktonfloran under transporten.

I älvens nedre del påverkas vattenbe— skaffenheten av uppträngande saltvat— ten. Saltvattenfrontens läge, som beror av vattenföring och väderleksförhållan- den, kan nå uppströms intaget till Ale- lyckans vattenverk. Frekvensen och var-

Koll/"ormq bakfer/er 5” 7 7100 ml

20 "000

15 "000

10000 8 '000 6 "000 5 "000 4 '000 3 'om

2000

I "000

800 "

600 500

_ Arif/nefrisko a'rsmede/y öeomefr'iska _:

4745 4950 1955 1.960 xsss ir

Figur D. 45. Göta älv vid intaget till Alelyckans vattenverk. Koliforma bakterier (””/100 ml. (proven undersökta vid Sahlgrenska sjukhuset enligt rörmetodiken.)

” '

"m me' m [06.74.4-

Figur D. 46. Göta älv vid intaget till Alelyckans vattenverk. Färgvärden

[200

1000

mm av: * lm wa men . 1965 1.- Figur D. 47. Göta älv vid intaget-till Alelyckans vattenverk. .Grumlighet '

kram,, ”?g/l ' 5 0

45

40

'55

50

25"

20

'/5

l/a

" "5

_ _ man /.920 ..IM ---. :" ; Jaaa '.A970'17', Gigur D. 48. Göta älv vid inlageuill Alelyckans"vattenverk..Permanganatförbrukning= "

':0

aktigheten av en sådan saltvattenupp- trängning är dock låg enligt de observa- tioner som gjorts av Göteborgs vatten— verk. För att i största utsträckning för- hindra saltvattenuppträngning upp- ströms intaget har i vattendom fast- ställts att en vattenmängd av minst 80 mS/s ständigt skall framsläppas i älvens göteborgsgren. Vattenföringen regleras genom en vid Ormo i Nordre älv inrät- tad skärmanordning.

12.6.3 Sammanfattning De biologiska undersökningarna i Vä— nern har enligt expertutlåtande1 givit en rätt svårbedömbar och bitvis (åtmins- tone skenbart) självmotsägande bild av sjöns produktivitet. Vänern synes emel- lertid sannolikt ha blivit mera eutrof än tidigare, dvs. produktiviteten har ökat, dock icke i den utsträckning, som närin—gstillskotten medgivit. Produk- tionsökningen har dock ej kommit bott- narnas djurvärld till godo. De fysikalisk-kemiska undersökning- arna i Vänern och Göta älv ger besked om att förutom de naturligt förekom- mande organiska ämnena, som till störs- ta delen härstammar från avrinnings- områdets urlakade humusämnen, inne- håller vattnet rikligt med organiska äm- nen, som härrör främst från cellulosa- industriella avloppsutsläpp och i någon mån även från kommunala avloppsut— släpp. Detta förhållande framträder bl. a. vid en jämförelse mellan analys- värdena för permanganatförbrukning och färgstyrka. I ett av främmande or- ganiska ämnen opåverkat vatten råder ett visst samband mellan dessa två vär— den. Perm-anganatförbrukningsvärdena är i Vänern och Göta älv betydligt stör- re än vad man av färgstyrkevårdena att döma skulle förvänta. Denna s. k. per- manganatanomali uppgår enligt Karl- gren till minst 10 och troligen 20 mg./l.

Betraktas den i figur D. 48 redovisade kurvan över permanganatförbruknings— värdena vid Alelyckeverkets intag, fin- ner man, att kurvan kontinuerligt stigit från ett värde på omkring 15 mg/l vid sekelskiftet till ca 45 mg/l för närvaran- de. Flera experter har påvisat ett klart samband mellan denna ökning i per- manganatförbrulming och ökningen i den totala massaproduktionen i Älvs- borgs och Värmlands län.

Enligt Karlgrens undersökningar kan, förutom den nämnda permanganatano- malin, iakttagas en ökning av den per— manganatnormala substansen. Karlgren anför:

»Det vill alltså synas som om cellulosa- industriella avloppsvattensubstanser efter att under flera år ha uppträtt i avvikande strukturform sedan nästan kvantitativt om- bildas till ämnen, som i vissa stycken lik- nar naturliga humusämnen. Som sådana tycks de vara nästan obegränsat hållbara.

Detta ger ingen gynnsam prognOS för permanganatutvecklingen i Vänern. Även om inga nytillskott sker utöver de nu till— förda mängderna, kommer med stor säker- het permanganat- och färgvärdena att ytter- ligare öka. Det kan beräknas att enbart med nuvarande utsläppstakt permanganatför- brukningen kommer att uppgå till 60 mg/l efter ett drygt decennium.»

De bakteriologiska analysresultalen uppvisar för Storvänern gynnsamma värden. Lokalt kan dock höga värden noteras. Studeras de bakteriologiska analysvärdena vid provtagningspunk- ter vid intaget till Alelyckans vatten— verk, se figur D. 45, uppvisar dessa en ständigt stigande kurva fram till de se—

1 Fil. lic. L. Karlgren, statens vatteninspek- tion, har ägnat 1959 års Vänemundersöknlngar ett mera ingående studium och har presenterat iakttagelserna i en rapport benämnd Vänern- undersökningen 1959. Karlgren tar där närmast upp till behandling förhållandena i Storvänern och söker med hjälp av det stora undersök- ningsmaterialet belysa frågan huruvida Stor- vänern genom föroreningar av skilda slag är utsatt för fortlöpande och genomgripande för-

naste åren då en stabilisering och i nå- gon män en tillbakagång skett. Vad den- na gynnsamma utveckling berott på har icke klarlagts. En fortsatt utbyggnad av höggradiga reningsverk kommer dock med säkerhet att verksamt bidraga till att bakteriehalterna hålls nere.

12.7 Vänern — Göta älvs framtida användning som vattentäkt

Vänerns och Göta älvs vatten användes, som framgått av den tidigare framställ- ningen, redan nu i stor utsträckning som vattentäkt för såväl kommunala som industriella behov. Betydelsen som vattentäkt torde komma att öka i fram- tiden. Enligt prognoser skulle Göte— borgsregionen år 2000 komma att om- fatta ca 700 000 personer, som blir be- roende av älven för sin vattenförsörj- ning. Älven kommer dessutom sanno- likt att nyttjas som vattentäkt för delar av mellersta Bohuslän, exempelvis Ud- devalla- och Stenungsundsområdena. Vänern och Göta älv kan sålunda kom- ma att få betydelse som vattentäkt för sammanlagt kanske en miljon männi- skor. Mot denna bakgrund är det av yt- tersta vikt att vattenbeskaffenheten ej försämras.

För att erhålla ett fullgott konsum- tionsvatten måste Vänern och Göta älvs vatten behandlas genom kemisk fällning och snabbfiltrering. Dessutom måste lukt- och smakreducering ske. Om den tendens till ökning av permanganatvär- dena fortsätter, som betingas av skogs- industriella och i någon mån även av kommunala avloppsutsläpp, kan ett kri- tiskt skede nås då behandlingsåtgärder— na blir alltför omfattande och renings— kostnaderna därmed alltför höga för att Vänerns eller Göta älvs vatten ekono- miskt skall kunna utnyttjas för fram- ställning av konsumtionsvatten.

13.1 Allmänt

Vätternl, som är Sveriges näst största sjö, avbördas genom Motala ström till Östersjön.

Vättern har en yta av omkring 1 900 km!. Dess största längd är ca 130 km och den största bredden drygt 30 km, se översiktskarta fi-gur D. 49. Sjön är belägen i en sprickdal, som går i nord- sydlig riktning. Den östra stranden föl- jer till stor del en förkastning och är brant. Västra stranden är mera långslut- tande. I sjön kan urskiljas tre djupbäc— ken med större djup än 90 ni; ett litet bäcken längst i norr samt två stora bäc- ken utmed östra stranden, det ena utan- för Vadstena—ödeshög och det andra mellan Gränna och Jönköping. Sjöns största djup är 128 m och medeldjupet är 40 m.

Vätterns tillflöden är förhållandevis obetydliga och sjön har närmast karak- tären av källsjö med rikliga underjor- diska tillopp från kringliggande hög- länta trakter. Avrinningsområdet vid utloppet i Motala är 6 360 km!. Sjöarea- len inom avrinningsområdet uppgår till 2270 km2 eller 35,7 %. Den teoretiska uppehållstiden i Vättern torde uppgå

Tabell D. 48. De största tillflödena till

Vättern Neder- börds- Sjöareal Sjö- område i kml procent i kmI Forsviksån. . . 824 180 21,9 Huskvarnaån . 663 50 7,6 Mjölnaån ..... 411 46 11,4 Röttleån ..... 230 23 10,1 Tabergsån. . . . 204 2,7 1,3

1 Den nasammanställning grundas på upp- gifter i de rapporter som avgivits av Kom- mittén för Vätterns vattenvård, vilken består av länsläkarna och länsingenjörerna i de fyra länen runt Vättern.

är); ". DIE—: EMO/;) >!- :'———_.'3/ b ” &an rex.-'.") ' Guttipån 55343,—

_; WGS—694 st

Tliarer

...i. 193”, Mhz/>];

"f) ., _. , ci oworsvåk _ mm)

...]. fr?

34 .,

., .-ws

ullsjö Ha o:)

' Befintligt ylvattenverk' ur 1993 , [] thotlonverk under byggnad _årl963-

. ._nuGräns gför avrinningsområde . 30 km

Tabell D.» 49. Vättern vid Göta kanals sluss. Vattenföringens månadsmedelvärden 'i'—måls ' under perioden 1858—1950

_____________________——_—-———

jan | febr |mars I april] maj | junil juli | aug | sept | okt | nov | dec

__________________———-———

36j36'36l39l43l46l47j

till mer än 30 år. De största tillflödena till sjön redovisas i tabell D. 48.

. Vattenståndsobservationer utförs se- dan år 1832 vid slusströskeln i Göta kanals sluss, där kanalen lämnar Vät- tern nära Motala ströms utlopp. Medel- värdena i m3/s av vattenföringens må- nadsmedelvärden under perioden 1858 ——1950. framgår av tabell D. 49. Karakte- ristiska vattenföringar inotala ström vid Vätterns utlopp under perioden 1858—1939 framgår av tabell D. 50.

I av Söderbygdens vattendomstol den 9 april 1958 meddelad dom, vilken fast- ställts av Vattenöverdomstolen den 25 februari 1960, är principerna för Vät- terns reglering angivna.

Till följd av att landhöjningen är stör- re i norr än i söder sker en långsam överstjälpning av sjön söderut. Vatten- ytan i söder stiger härigenom ca 15 cm på 100 år. Vätterns stränder är tämli- gen raka. I norr är kusten dock mera sönderskuren och där har bildats en mindre skärgård. Omedelbart väster om Vättern ligger Bottensjön på samma höjd som Vättern och förenad med Vät- tern genom Rödesund.

Tabell D. 50. Karaktäristiska vattenfö— ringar i lllotala ström vid _Vå'tterns'ullopp under perioden. 1858—1939

mals 'Högsta'högvattenföring."."1'.'. . ., _" "100 ' Normal högvattenföring.'. . . . . ' 57 Normal medelvattenföring ...... 42 Vattenföring med 50 % varak— tighet ...................... 41 Vattenföring med 75 % varak- tighet ...................... 32 Normal lågvattenföring ........ 28 Lägsta lågvattenföring ......... 8,9

47,45l41'39l37

Frånvaron av grunda trösklar i sjön underlättar uppkomsten av starka strömmar. Vid starka vindar, som sam- manfaller med sjöns längdriktning, kan en stor del av sjöns vattenmassa kom- ma i cirkulation, varvid en betydande temperaturutjämning sker. Efter storm eller häftiga lufttrycksändringar upp- kommer seicher, stående vågrörelser, varvid vattenytan i sjöns nordliga och sydliga delar stiger och faller med en amplitud av upp till 25—30 cm och en svängningstid av ca 3 timmar.

13.2 Användning som vattentäkt

Vättern nyttjas för närvarande (1964) som vattentäkt för bl. a. städerna Motala, Vadstena, Gränna, Huskvarna, Jönköping, Skövde, Skara och Falkö- ping. En av Kommittén för Vätterns vat-

tenvård år 1963 utförd inventering gav vid handen att ca 165000 personer er- höll vatten från ytvattenverk inom Vät- terns vattenområde.

Dessutom är ett flertal industrier be- roende av vattnet i Vättern. Bland dessa märks främst Munijö Pappersbruk i Jönköping och Aspa bruk söder om As- kersund.

Det sammanlagda uttaget av vatten för kommunala ändamål har beräknats uppgå till ca 20 MmS/år och för indu- striella ändamål till ca 45 Mma/år. ' thattenverkens läge framgår av fi- gur» D. 49. ;

13.3 Användning som recipient

Genom Kommitténs för Vätterns vatten- vårds försorg har länsvis skett en in- ventering av avloppsutsläpp inom Vät-

Löss-:a;

———R_.

II.-'.'

AQ "ng %

C?Stefr'istarp

x_ . : 15.113. ' ,5 , TIDAHOLM. ©. .. © f..-wFA'LKOPlNG , _,/ x*j. Rinman * l'_*-Ä'-?Iriä

BETECKNINGAR

Avloppiutsläpp från tätorter

.Avloppsutsläpp från industrier) (Behandliugigmden oi ongind) "'Gröns för avrinningsområde () 10 :o 30 km

T*)", vs--'i _ . [' "

Figur D. 50. Större avloppsutsläpp inom Vätterns avrinningsområde

terns avrinningsområde. Inventeringen har omfattat samhällen med mer än 200 invånare samt industrier med väsentlig betydelse ur föroreningssynpunkt.

Resultaten av inventeringen av av- loppsutsläppen har sammanställts i ta- bell D. 51. På figur D. 50 har större av- loppsutsläpp markerats.

13.4 Användning för andra ändamål

Det fiske som förekommer i Vättern har karaktären av såväl yrkes- som sport- fiske. Rödingsfisket är väl känt. I öv- rigt fångas sik, lake, siklöja, abborre, gädda och laxöring.

Vätterns betydelse ur rekreationssyn- punkt är betydande och torde komma att öka, även om de tidvis låga vatten- temperaturerna kan verka hämmande.

13.5 Vattenbeskaffenhct

Vattnet i Vättern har varit föremål för undersökningar av olika slag.

Numera sker kontinuerliga provtag- ningar inom ett flertal delar av sjön genom kommuners och industriers för— sorg. Dessa provtagningar omfattar bak- teriologiska, fysikalisk-kemiska och vis— sa biologiska bestämningar av vatten— kvaliteten. Genom Vättern-kommitténs försorg har viss samordning skett av provtagningarna inom sjön.

Vätternvattnet kan i korthet karakte- riseras på följande sätt:

Vattnet har en låg och förhållandevis jämn temperatur (skillnaden i tempe— ratur mellan olika vattendjup är van- ligen obetydlig). Vattnet är mjukt. Färg— styrkan varierar normalt mellan 5——10 Ing/l Pt. Permanganatförhrukningen' överstiger sällan 10 mg/l annat än 10- kalt. pH-värdet ligger omkring 7. Den bakteriologiska föroreningen är i stort obetydlig men är mycket beroende av strömförhållandena i sjön. Det förekom-

mer icke oväsentliga lokala förorening- ar genom kommunala och industriella avloppsutsläpp.

Resultaten från provtagningarna be- kräftar i stort uppfattningen om Vät- terns goda egenskaper som vattentäkt för renvattenframställning.

På initiativ av Vätternkommittén togs för några år sedan frågan om en mer omfattande undersökning av sjön upp till diskussion. Statliga medel ställdes till förfogande för undersökningen, som genomfördes år 1962 av statens vatten- inspektion i samråd med kommittén. Undersökningsmaterialet har ännu ej slutbearbetats inom vatteninspektionen.

13.6 Vätterns framtidahetydelse som vattentäkt

För att få en uppfattning om framtida uttag av konsumtions- och fabrikations- vatten från Vättern har genom komit- téns försorg sammanställts prognoser över vattenbehoven åren 1980 och 2000. Sammanställningen, tabell D. 52, omfat- tar behoven för tätorter belägna vid el- ler på sådant avstånd från Vättern att uttag därifrån ur tekniska och ekono- miska synpunkter bedömes kunna bli aktuellt. Den folkmängd som kan bli beroende av Vätterns vatten för sin vat— tenförsörjning kan komma att uppgå till 600 000—700 000 personer år 2000. Där- till kommer industrins behov, vilket jämfört med nuvarande uttag kan kom— ma att tredubblas.

Som framgår av tabell D. 52 har Vät- tern redan nu stor betydelse för vatten- försörjningen. Om ett par decennier torde denna betydelse vara ännu mera markant. Detta framgår tydligt om man betänker, att en dryg femtedel av ett normalt års nyttiga tillrinning till sjön torde behöva disponeras för att täcka vattenbehovet år 2000 för hushålls—, samhälls- och industriändamål inom ifrågavarande delar av Sverige. Det är

KOMMUN Tätort

I ' ,

l

"Östergötlands län

GODEGÅRD Medevi Brunn . .

MOTALA Motala stad. . . . .

ASKA Forsområdet. . '. . ' VADSTENA Vadstena stad . .

ÖSTGÖTA—BAL Borghamm .....

ALVASTRA Hästholmen . . . .

ÖDESHÖG Ödeshög... .. . . .

Tabell D. 51. Kommunala och industriella avloppsutsläpp inom Vätterns avrinningsområde .

' Folk- mängd

2

max 650*

7 000

250

5 000

550 300

2 000

Industri

3

andelsslakteri

mejeri

Centrala torped- verkstaden

mejeri '

Landstingets centraltvätt

Industriproduktion

4

slaktdjur, 50 stor- boskap/vecka, 500 småkreatur/vecka

smör, ost ,mjölk, med. 69 ton/dygn, max 93 ton/dygn _smör, ost, mjölk, med. 13 tonldygn, max. 16 ton/dygn

tvättgods, max 20 ton /dygn

' Avloppsvattnets behandling

5

mekanisk mekanisk

oljeavskiljning

biologisk biologisk

mekanisk

biologisk

Recipient

6

dike som efter 3 km mynnar i Vättern

'Motalaviken

Vättern Vättern

'Vättern

Vättern

* vintertid ca 50 personer

anslutet till stadens nät

anslutet till stadens nät ansluten till stadens nät anslutet till Motala va-nät anslutet till stadens reningsverk anslutet till samhäl— lets reningsverk _

: Jönköpings län

'GRÅNNA Gränna.-stad- — -

sKÄas'TAn ' _ . Kaxholmen...

HU$KVARNA

Huskvgrna stad .

, 9000

HAKÅRP

Stensholm inom Hakarps - ,

-. kommun.. ... '

FORSERUM . Forserum. . . . . . . . Ang ....... . . . . '

1 500

Fredriksdal ..... _

WNÄSSJÖM ,_ Nässjö stad.". . . .

300

TENHUET Tenhult.. . .

JÖNKÖPING Jönköpings stad

1 200

34 000

14 000+-

400 250

17500

: mejeri : mejeri

bryggeri

mejeri Krönleins Bryggeri

MmmqöAB ”

smör, ost, mjölk, _ 32 ton/dygn mjölk, ost, smör, 30 ton/dygn

öl, läsk och svag— dricka 6 300 l öl/dygn

smör, ost, mjölk, 32ton/dygn

öl, läskedrycker 2 900 ] öI/dygn

sulfitmassa 32 ton/dygn

' mekanisk . mekanisk . mekanisk

biologisk biologisk bmmga biologisk

mekanisk

filtrering

Vättern Vättern

Landsjön

. Vättern

Huskvarnaån

Stensjöån Hulån

Fredriksdalsån

Nässj öån

Huskvarnaån

Vättern Vättern Vättern

' Hakarp exkl. Öster- %

ängen inom Jön- köpings stad anslutet

höggradigt påbörjat 1963

anslutet-till stadens va-nät ' ' -. ' anslutet till stadens va-nät

anslutet till stadens reningsverk anslutet till stadens reningsverk

Jönköpings stad

Kättilstorp . . . . . Hovslätt. . . . . ..

Haga och Strömsholm . .

TENHULT

Låckebo. . . .....

Barnarps

Södergård. . . .

Torsvik,.......

NORHAHAM- MAH

Hovslätt. . . . . ..

Norrahammar. . .

MÅNSARP

Taberg.........

Månsarp ..... . . .

5 200

1 000 450 1 200

270 230

1 400 4 100 2 200

350

slakteri

Munksjö AB

oljeraffinaderi

Esseltewell

nickelindustri

Tabergs Yllefabrik

slaktdjur, 2.7 stor- boskap/dygn 96 små- boskap/dygn sulfitmassa 3 ton/ dygn, papper och papp 200 ton/dygn

oljerening, 1 500 mal år

papper 20 ton/dygn

förnickling

ulltvätt och nöthårs— tvätt 0,5 ton/dygn, färgning 2,5 ton/dygn

biologisk biologisk filtrering

mekanisk biologisk mekanisk

biologisk

oljeavskilj ning

mekanisk mekanisk

biologisk

Munksj ön Munksjön

Munksjön

Lillån Lillån

Tabergsån

via Lillån till Tabergsån via Lillån till Tabergsån via Lillån till Tabergsån via Lillån till Tabergsån

Tabergsån Tabergsån Tabergsån Tabergsån Tabergsån Tabergsån

anslutet till renings- verket i Hovslätt, Norrahammar

BANKERYD Trånghalla. . . . . .

Bankeryd. . . . . .

Skaraborgs län HABO Habo..........

HJO Hjo...........

KARLSBORG Karlsborg . .

FÄSTNINGS- OMRÅDET ..

700 3 000

1 500

3 300

3 500

1000

1 000

penselfabrik

plastindustrier

Habo Ullspinneri

Hjo Mejeriförening

Hjo Mekaniska Verkstad

AB Mustad & Son

Andelsföreningen

Ammunitionsfabrik

Arméns intendentur- förråd

penslar

plastvaror

filttillverkning och färgning av ull och kamgarn; ulltvätt 10 ton/år, färgning: kamgarn 100 ton/år, ull 110 ton/år

mjölk, ost, smör, 8 100 ton/år

betning av järnplåt

förnickling och förmässning

mjölk, ost, smör, 4 300 ton/år

fruktkonserver, grönsaker

mekanisk mekanisk

biologisk biologisk

mekanisk mekanisk mekanisk

Vättern Vättern

Lillån till Vättern

Höksån Vättern

Bottensjön

Vättern Vättern

ansluten till samhäl— lets reningsverk anslutet till samhäl— lets reningsverk ansluten till samhäl— nät ansluten till stadens nät anslutet till stadens nät ansluten till samhäl- lets reningsverk

ansluten till fäst- ningens reningsverk anslutet till fäst— ningens reningsverk

MÖLLTORP Mölltorp. . . . . . . *.

UNDENÄS Forsvik. . ... . . ..

Hanken........

Örebro län

HAMMAR Olshammar. . . . .

ASKERSUND Askersunds stad

HAMMAR Åmmeberg ......

Hammar.......

Harge. ......_. . . .

500 300 600

2 500

320 350 300 320 325

Forsviks Bruk

Sulfitfabrik

AB Swedish Drums EL AB Selko

Askersunds Trikå- fabrik AB

Vieille Montagne

Zinkgruvan: Hultafallet Nygruvan

blekt sulfatmassa 30 000 ton/år

plåtemballage galvanisering

färgning, 0,5 ton / dygn

anrikning av zinkmalm

biologisk" mekanisk mekanisk mekanisk

ingen

biologisk

silning mekanisk

mekanisk mekanisk mekanisk mekanisk

biologisk

via bäck till Bottensjön

Bottensj ön Bottensj ön Vättern

Vättern Vättern

Alsen

Vättern Vättern Vättern Sävsj ön

Ekershyttebäcken Vättern

biologisk 1965,

anslutet till stadens nät anslu-tet- till stadens nät ' ' " ansluten till stadens nät

biologisk planerad

Tabell D. 52. Beräknade vattenuttag ur Vättern och äter/öring i form av avloppsvatten _________—______——_————

Erforderligt vattenuttag Återföring i form av avloppsvatten

från Vättern till Vättern till andra sjösystem

År procent av

procent Vätterns ., av Vätterns Mme/år nyttiga Mmalår Mm lår nyttiga tillrinning tillrinning ___________________————— 19601 65 5 57 9 0,7 1980 138 10 119 18 ' 1,4 2000 286 22 169 115 9 0

___/___;

1 Beräknat uttag

bl. 3. mot den bakgrunden angeläget slå vakt om den naturtillgång som Vät- tern utgör och tillse att dess vatten inte förorenas genom utsläpp av stora mäng- der otillfredsställande behandlat av- loppsvatten, varigenom vattnets an- vändning för konsumtionsändamål för- svåras.

D.14 Utdrag ur naturvårdsdelegationens publikation rörande vissa skyddsvärda sjöar och vattendrag i Sverige

På uppdrag av dåvarande naturvårds- delegationen1 har professor G. Beskow och fil. lic. G. Rasmusson verkställt ut- redningar rörande skyddsvärda sjöar och vattendrag i Sverige. Resultatet'av dessa utredningar har redovisats i två delar. Del I omfattar sjöar och älvar inom Norrlandsområdet och utkom år 1959. Del/II föreligger i en stencilerad publikation, daterad december 1963 och benämnd: Sjöar och vattendrag i Sve- rige, söder om Norrlandsområdet. Den— na senare del är uppdelad i en beskri- vande textdel och i ett sjöregister med kartbilaga.

I det följande lämnas utdrag ur sist- nämnda publikation i vad avser sjöar och vattendrag av intresse i förevaran- de vattenförsörjningssammanhang.

14.1 Kävlingeån med Vombsjön

14.1.1 Värdefulla åsträckor Klingvallsån från Sövdesjön 10 km ned- ströms. Den sista naturliga åfåran i dessa trakter. Mycket viktig fågellokal. Passerar ursprunglig skånsk bygd. Lämpligt som naturreservat. Kanalise— ring är planerad. Bråån uppströms Rols— berga och genom den intressanta Röva- rekulan har en värdefull fauna.

14.1.2 Värdefulla sjöar Krankesjön (4,2 km2, + 19,0 m). Grund och vassrik slättsjö. En av landets fi- naste fågelsjöar. Del av sydsidan är fridlyst. Kommer att omslutas av mili— tärt övningsfält. Före en kraftig avsänk- ning 1892 var sjön relativt djup och ve- getationsfattig. Ytterligare avsänkning får absolut ej ske. Då skulle sjön snabbt övergå till kärr. Industriförorenad. , Vombsjön (12,4_km2, + 19,5 m, störs— ta djup 15 m) . Långsluttande sandsträna

1 Naturvårdsdelegationen tillkom år 1954 på tillskyndan av representanter för vissa organ” och myndigheter i syfte att företräda natur- skyddets intressen i frågan om skydd för Vissa sjöar och vattendrag samt i andra för natur- skyddet betydelsefulla sammanhang. Delega- tionens arbetsuppgifter har efter tillkomsten av statens naturvårdsnämnd år 1963 över— tagits av denna. Naturvårdsnämnden har icke närmare granskat eller tagit ställning till inne- hållet i den ovan citerade publikationen ,

der och mader. Förr riklig vassvegeta- tion. Avsänkt och nu reglerad för Malmö stads vattentäkt. Värdefull fisksjö. Vombs ängar invid sjön är en förnäm- lig vadarelokal (rödspov), som trots fridlysning delvis har torrlagts. Utökad reglering planerad för vattentäkten.

Sövdesjön (2,8 km2, + 34,5 m, största djup 12 m). Avsänkt. Stränder omväx- lande branta och flacka. Mestadels lång- grund med sandbotten. Stora vassar och grumligt vatten. Yrkesfiske. Sjön har stor betydelse för flyttfågel och över- vintrare.

Snogeholmssjön (3,0 kmz, +36,2 111, största djup 8,5 m). Avsänkt i början på 1930-talet, varvid uppstod nya öar och vassar i den grunda sjön. Yrkesfiske.

Ellestadssjön (2,9 km2, + 38,3 111, största djup 5,5 rn). Långsluttande strän- der och breda vassbälten. Lergrumligt vatten. Yrkesfiske.

14.2 Rönne å med Ringsjön samt Västersjön och Rösjön

14.2.1 Värdefulla åsträckor Rönne & från Stockamöllan till Ljung- byhed. Geologiskt intressant med basalt och tuff vid Djupdal. Ursprunglig fauna. De kulturhistoriska, fredade Stenbocks- skansarna. Rössjöholmsån såsom reproduktions- område för laxfisk. Skärån i Skäralid, en av de klaraste bäckarna i Sydsverige. Värdefull fauna. Den vackra omgivningen nu domänre- servat. Kägleån ovanför Margretetorp. Av all- mänt och zoologiskt värde i en vacker dalgång. Årliga exkursioner från Lunds Universitet.

14.2.2 Värdefulla sjöar Västersjön och Rösjön (se ovan) med tillflöden utgör en värdefull enhet ome- delbart söder om Hallandsåsen. Detta är

ett av Hälsingborgarnas få naturområ- den. Steniga och sandiga skogssjöar med 13 resp. 26 ni som största djup. Särskilt Västersjön har en brant nordstrand.

Sorrödssjöarna (1 krm). Avsänkta. Den västra sänktes 2 m 1885 varigenom % av sjön torrlades och är numera en värdefull fågelsjö. Floran är unik för Europa med sjösärv (Najas flexilis) och styvnate (Potamogeton rutilus) . Ty- värr förorenas sjöarna från Perstorp.

Ringsjön (se ovan). Avsänkt 1883. Slättsjö med flacka, odlade stränder, delvis sandiga. Flerstädes riklig vass- vegetation. Viktig fiskesjö med blåsik och storvuxen braxen. Mycket omfattan- de fritidsbebyggelse och flera badplat- ser. Den enda verkliga badsjön för hela sydvästra Skåne.

14.3 Helgeån 14.3.1 Värdefulla åsträckor Helgeån mellan Hanaskog och Ballings— torp. Många kulturminnen. Helgeån från Osbysjön till och med Skeingesjön. Helgeån uppströms Delary. Högdy- stroft avsnitt. Ån vid Hovdala S om Finjasjön samt dess avloppså vid Mölleröds kungsgård. Kulturminnesmiljö. Verumsån och Hörlingeån med dal— gångar som exempel på mindre, ännu oförstörda åar. Bivar'ödsån vid Kylaboda med en se- rie forsar samt stort idegransbestånd. Vramsån med värdefulla landskaps-' miljöer, särskilt vid Lyngsjö kyrka. Forsakarbäcken med höga vattenfall.. Märklig vattenfauna. Enda lokal för— fridlyst jordlöpare.

14.3.2 Värdefulla sjöar Hammarsjön (20,7 kmz, + 0,7 m, största-_ djup 2,6 m), sänkt 0,5 m 1948. Förare-—

nad. Helgeåns fåra muddrad genom sjön. Rik vass över stora partier. Förnämliga mader i nordost (Håslövs eller Viby ängar), som gör den till en mycket vär- defull fågelsjö. Det sista naturliga reser- vatet i östskåne för träskfåglar.

Araslövssjön (5,1 km2, + 0,9 m, störs— ta djup 1,8 m). Viktig fågelsjö. Indu- striellt förorenad. Sänkt och muddrad som föregående. Lämplig slättsjö för fridlysning då den till största delen ägs av staten och Araslövs gods.

Lursjön (3,6 km2, +55,3 m, största djup 12 m) med mest långsluttande, sandiga stränder, sparsam vass och klart vatten. En av Skånes mest orörda sjöar. Rekreationsområde.

Finjasjön (10,9 km2, + 42,5 rn, störs- ta djup 17 m). Sänkt 1 m 1898. Kommu— nalt förorenad. Stränder mest långslut— tande med tämligen små vassar. Sjösärv (Najas Rexilis), som i landet i övrigt finns i blott fyra andra sjöar. Kan bli ett ännu mer lockande rekreations- objekt. Nytt reningsverk tages i drift 1964.

Skeingesjön (2,6 km2, + 76,6 m). Har undgått avsänkning. Flacka, vidsträck- ta mader med vass och pors. Smala, lå- ga uddar och talrika grundbottnar. Del- vis sandstränder. Fritidsbebyggelse än- nu tämligen obetydlig. Nära stranden ligger Skeviaborgs slottsruin från 1200- talet.

örsjön (4,4 km2, +104,9 m, största djup 10 m). Fortfarande orörd skogs- sjö. Stränder delvis branta, delvis låga åsuddar. Vikarna övergår i porsmader. Obetydliga vassar. Värdefullt fiske. Bör hållas fri från ny bebyggelse. Skonades från utdikning genom aktion från orts- befolkningen.

Vittsjön (2,2 km2, +100,4 m) med vacker natur kring Vittsjö skans.

Värsjön (2,6 km2, + 126,2 m, största djup 4,5 m, Siktdjup 3,6 m). Barrskogs- sjö med talrika sommarstugor redan.

Stränder mest långsluttande, blockvall och sandbotten med enstaka stenar. östra stranden brantare. Obetydliga vas— sar. Synes ej vara avsänkt. Värdefullt fiske, speciellt kräftfiske.

Möckeln (45,9 km2, +136,2 m). Av- sänkt på 1860-talet. Förorenad i vissa delar. Till stor del flacka, blockfattiga sandstränder. Ställvis breda vassbälten. En del lågt liggande mader innanför vi— karnas porsbälten. Vatten klart, föga brunt. Fritidsbebyggelse ökar. Flera badplatser. Värdefullt fiske.

Femlingen (17,1 km2, + 158,4 111, störs- ta djup 3,8 m) är den östligaste sjön i det stora sjösänkningsföretag, som även omfattar Virestadssjön och Steningen m. fl. Stränder genomgående flacka, ofta sandiga, ibland storhlockiga. Breda vassbälten. Lövskogsstränder. Värdefullt fiske.

Tjurken (6,4 km2, +163,8 m, största djup ca 14 m). Källsjö med klart, ej brunt vatten. Stränderna mycket bloc— kiga, men flacka. Stora grundområden och talrika blockholmar. Lövskog do- minerar. Badplats. Tidigare kraftregle- rad. Regleringsrätten köptes 1957 av KVS för en laxodlingsanläggning. Ge- nom uppgrundning i utloppet är vatten— ståndet normalt nära dämningsgränsen (165,30 m). Genom denna anläggning torde sjön garanteras bli fri från för— oreningar. I övrigt värdefullt fiske. Sjön borde tillsammans med den N därom liggande

Fenen (1,9 km2, + 164 ni), som är helt orörd och mycket regleringskänslig, in- går i ett naturreservat, vari Målaskogs naturpark bör införlivas.

14.4 Skräbeån med Immeln och Ivösjön

14.4.1 Värdefulla åsträckor Holjeån ovanför Olofström. Trevlig na— tur.

14.4.2 Värdefulla sjöar Ivösjön, Oppmannasjön (se ovan). Största djup 70 m, sänkta 2 m 1872. Stränder i allmänhet relativt branta, steniga. På Ivön finns grottbildningar nära stranden. Storslagen unik natur. Ytterligare regleringar bör ej tillåtas här. Immeln (se ovan). Låga, halvbranta, blockiga stränder. Flack, grund botten: rikliga blockgrynnor långt ut, måttliga vassbälten ställvis. Rätt klart vatten. Malen relativt vanlig. Sjögående öring- bestånd. Känslig för ytterligare ingrepp. Stort rekreationsvärde. Var sista växt- platsen för Trapa natans.

14.5 Lagan med Bolmen och Unnen 14.5.1 Värdefulla åsträckor Lagans meanderomrdde vid Värnamo. Vattnet är tyvärr förorenat. Krokån inom Hallands län: vacker- vild skogsälv med flera orörda fall, bl. a. vid Egernahult och ovanför Körs- veka by.

14.51 Värdefulla åsträckor listen (se ovan) med största djup 7,2 flitigåvsänkt och korttidsreglerad. Ansökt qmi ytterligare avsänkning. Nuvarande ägt-depp är skadligt för fisket och ytter- ilgålre ingrepp bör ej ske. mlåöjsenijse ovan) med största djup 22 511,03 "Siktdjup 3,5 m. Delvis branta slléä'li' eff-Möch gles vass utom i vikarna. lghöi'i'äilåelen hundratals meter breda grunda sandbottnar. Talrika sportstu- gor. Avsänkt och korttidsreglerad. Reg- leringen skadlig för fiskbeståndet. Yt- terligggggingrepp bör ej ske. Herrestadssjärgifse ovan) får sitt vat- ten från den norr därom liggande Store

iiiösåölköiii hiåiö'frlijåéket stor vattenregle-

rande förmåga. Sjöns framtida öde be-

ror av det ev. förverkligandet av planer att ekonomiskt utnyttja mossen.

Nästasjön (1,2 kmz, + 159,8 111) Ö om Herrestadssjön. Vacker sjö med rent vatten, men strandkonturen skadas av fula grustag. Värdefullt fiske.

Kävsjökomplexet, omfattande Kävsjön ( 1 km2 med omgivande Store Mosse, som sträcker sig söderut till Herrestads- sjön. Ett för hela landet unikt område, både botaniskt, zoologiskt och geolo— giskt. Domänstyrelsen äger allt större delar av området, varför permanent skydd snart torde uppnås.

Bolmen. Avsänkt och kraftreglerad. Stränder omväxlande långsluttande och branta med sten och sand. Då sjön lig- ger på den småländska urbergsslätten, är omgivningarna mycket flacka, liksom större delen av botten. Vegetationen of- tast sparsam, men riklig i vissa vikar. Främst lövskogsstränder. Bolmen är om- given av en mycket gammal bygd med stark anknytning till sjön. Värdefullt fiske. Ålfisket har varit Sveriges bästa. Bolmenöringen föremål för sportfiske i utloppsån, men yngelplatserna år ska- dade. Skador har också uppstått på be- ståndet av övrig fisk. Sjön är mycket känslig för utökade ingrepp.

Draven mellan Bredaryd och Reftele. Totalt utdikad före 1865. Finnes ej på äldsta generalstabskartan men väl på den senaste. Genom uppgrundning i di- kena har delar av sjön återuppstått. Av synnerligen stort värde på grund av sitt rika fågelliv. Häckande sångsvanar. önskvärt vore att här skapades ett na- turreservat från Store Mosse med Käv- sjön söderut t. o. m. Herrestadssjön, ett område, som utgör en naturlig enhet.

Flaten (se ovan). Vacker och värde- full badsjö. Värdefullt fiske.

Flären (se ovan), största djup 14 m. Kraftreglerad sedan 1923. Stränder dels långsluttande, sandiga och gyttjiga, dels branta, steniga. Riklig vegetation endast

i vikar. Fiskbeståndet skadas av nuva- rande reglering. Ytterligare ingrepp bör ej få ske.

Hindsen (13,2 km2, +166 111). Ingen förorening. Sjön ligger på vattendelaren och mottar därför inga nämnvärda yt- vatten. Sjöavlopp både åt norr och sö- der. Föreslagen som vattentäkt för Vär- namo. Värdefullt fiske. Limnologiskt in- tressant.

Lången (+ 168,2 m). Kraftreglerad. De statliga verkningarna framträdde starkt den torra sommaren 1959. Vär- defullt fiske.

Allgunnen (14,1 km2, + 206 m), störs- ta djup 30,4 m. Avsänkt ca 1 m. Strän- derna tämligen långsamt sluttande och steniga. Obetydligt med vassar. Vattnet klart, men vissa delar är förorenade. Värdefullt fiske. Limnologiskt intres- sant.

Lången (+ 214,0 111), vid vattendela- ren till Mörrumsån. Kraftreglerad. Nu- varande förhållanden kan tolereras, men sjön är mycket känslig för ytterligare ingrepp, d. bl. a. fisket skulle skadas.

Vidöstern, största djup 35 m. Avsänkt 1847 och 1868 sammanlagt 1 m. Tämli— gen obetydligt kraftreglerad. Slätt- och bygdesjö med sandstränder och lermar- ker. Ställvis riklig vegetation. Förore- nad. Värdefullt fiske, som skulle ska- das av yttterligare ingrepp.

14.6 Fylleån 14.61 Värdefulla åsträckor Fylleån mellan Skedala och Marbäck. Sträcka med forsar och fall, delvis i kanjönliknande fåra. Tolarpsfallet i en vacker natur. Reproduktionsområde för laxfisk. Värdefull flora. Utbyggnadspla- ner. Esman med de höga Danska fallen ner i en kanjon. Kulturhistoriskt intressanta rester efter järnutvinning.

14.6.2 Värdefulla sjöar Den mycket vackra och av den rekrea- tionSSökande allmänheten starkt fre- kventerade Simlångsdalen med en sjö- kedja bestående av Simlången (1,2 km2, +64,8 m, största djup 26 m), Töddesjön (1 km2, +65,3 m) och Gyttingesjön (1 km2, + 65,3 m) bör bli centrum i ett fri- tidsreservat.

14.7 Nissan

Naturvårdsdelegationen redovisar en- dast vissa sjöar som är skyddsvärda med hänsyn till fisket. Några detalj- uppgifter om sjöarna lämnas icke.

14.8 Ätran

14.8.1 Värdefulla åsträckor Ätran från mynningen till Ätrafors. Vik— tigt område för laxreproduktion. Högvadsån från mynningen i Ätran upp till Lia damm nära länsgränsen. Är synnerligen lämplig för laxreproduk- tion. Ätran från Ulricehamn upp till Köla- by. En mycket vacker och intressant sträcka med än meandrande mellan grusterrasser i en djup dalgång. Allt tal- rikare grustäkter hotar förstöra denna värdefulla miljö. Utloppet från den reg- lerade Nordsjön rinner från Oset till Önnarp genom en vacker dalsänka med utomordentligt rik flora.

14.8.2 Värdefulla sjöar Lönern (7,7 km2, +240,8 m), största djup 12,5 m. Mycket vackert belägen i ett gammalt kulturlandskap. Känsliga stränder särskilt i N. Avsänkt i sen tid genom upprensning i Ätran. En del fri- tidsbebyggelse numera. Kronan äger en del av sjön. Fiske av stort värde. Simsjön (1,9 km!, +167 m). Oregle- rad. Mycket värdefull fisksjö. Åsunden och Sämsjön är redan regle- rade, men då de utgör omistlig del av

en utomordentligt vacker bygd med be- varat gammalt kulturlandskap, bör ej ytterligare ingrepp tillåtas. Båda sjöar- na är fortfarande mycket värdefulla ur fiskesynpunkt.

Säken är också kraftreglerad, belägen i kuperad terräng. Skyddsvärd mot yt— terligare ingrepp även på grund av vär- defullt fiske.

Grytterydsjön, sanka, känsliga strän- der i N. Ytterligare reglering bör ej ske med hänsyn till det värdefulla fisket.

14.9 Viskan

14.9.1 Värdefulla åsträckor Viskan mellan öresjön och Borås. In— tressant meandersträcka i vacker, skarpt markerad dalgång, delvis med villabe- byggelse. Badanläggning. Borde utgöra ett strövområde i anslutning till Öre- sjön. Borås stad har planerat kanalise- ring av sträckan.

14.9.2 Värdefulla sjöar Fävren (4,2 km2, +14,6 m), Valasjön (1,2 km2, +23,4 m) och Mäsen (4,2 km2, +50,1 m). Parkliknande natur. Värdefullt fiske särskilt i Fävren. St. Hornsjön (6,1 kg?, +29,0 m) i vackert parklandskap. öresjön och Tolken är redan ganska hårt reglerade. Ytterligare ingrepp bör ej få ske särskilt med hänsyn till fis- ket. Frisjön, kraftreglerad, skogssjö med mycket oregelbunden strandkontur. Del- vis med låglänta myrstränder. St. Hälsjön, kraftreglerad, men vär- defull. Givande fiske. Bör ej ytterligare regleras. öresjö vid Borås (6,5 km!, +132,5 m). Denna oreglerade sjö är ett vackert exempel på de långsmala sprickdals- sjöarna i S. Västergötland. Mestadels branta stränder, utom i N. samt i S., där sjön övergår i sanka ängsmarker utmed

den meandrande ån. Omfattande bebyg- gelse både i form av samhällen och sommarstugor. Borås stad har planerat en reglering av sjön för att förhindra översvämningar nedströms. Värdefullt fiske.

Ärtingen, reglerad, är en värdefull rekreationssjö i storslagen natur. Ytter- ligare ingrepp bör ej komma i fråga.

Varnumsjöarna (( 1 km2, + 169,4 m) —Mogden (1,5 km2, + 190,0 111). Sänkta på 1870—talet, då ån även kanaliserades. Intressant flora på de torrlagda sjöbott- narna.

Tolken, kraftreglerad. Viskans käll— sjö, belägen i gammalt kulturlandskap. Skyddsvärd. God fiskesjö.

14.10 Rolfsån med Lygnern 14.10.1 Värdefulla åsträckor Rolfsån från mynningen till Stensjön. Värdefullt laxreproduktionsområde.

14.102 Värdefulla sjöar Lygnern (största djup 45 m, Siktdjup 5,4 m) är ett av våra bästa exempel på en sjö som skapats genom uppdämning av en israndbildning (Fjärås bräcka). Den vackra, fjordlika sjöns stränder är mestadels branta och steniga, men nord- ligaste delen är flack och grund. Kraft- reglerad 0,4 m. Vetenskapligt undersökt. Värdefull ur fiskesynpunkt, speciellt på grund av laxöringbeståndet. Sjön och strandmiljön bör skyddas mot ytterli- gare ingrepp. Stensjön (3,2 km2, + 11,1 m) med vac- ker natur. Bör skyddas tillsammans med Lygnern. Viaredssjön, tillfälligt kraftreglerad 0,95 m samt i vissa delar kloakförore- nad. En god exponent för den skarpt ut- präglade sprickdalstopografins betydel- se i sydsvenska höglandets västra rand- zon. Hastigt sluttande sand- och grus- bottnar och sparsam vegetation. Värde- full fisksjö. Badsjö.

BILAGA E

Utnyttjandet av flygbildstolkning vid geologiska undersökningari samband med vissa delutredningar om sydvästra Sveriges. vattenförsörjning *

Av fil. lic. E Bergström och överingenjören K A Scherman

E.1 Omfattning

För vissa delutredningar i samband med utredningen om sydvästra Sveriges vattenförsörjning, har erforderliga geo- logiska data i mycket stor utsträckning, insamlats. med stöd av flygbildstolkning. Bildtolkningen har på. uppdrag avlut- redningen utförts inom. Vattenfallsver— ket. i. samråd .med utredningen., Den. har i huvudsak omfattat:

a) Fastställande av berg i dagen samt spricktektoniska undersökningar inom. områdenlför alternativa tunnelsträck- ningar Bolmen—Hallandsås samt Tra- ryd—Ringsjön.. (, .

b). Översiktlig kvartärgeologisk kart- läggning inom områden för alternativa sträckningar av fjärrvattenledning Bol- men—trakten av Åstorp, Exen—traklen av Åstorp samt Traryd—Ringsjön.

c)v Upprättande av kvartärgeologiska kartor i skala 1:50 000, över tre områ- den utmed Lagan. Kartorna skulle ligga till grund, för geohydrologiska och grundvattentekniska undersökningar och bedömanden.

De karteringar som motsvarar detta program omfattar sammanlagt drygt 30 000 ha.

E.2 Metodik

Kartering med stöd av flygbildstolkning inbegriper dels flygbildstolkning som

sådan dels fältarbete som till sin om- fattning blir beroende av önskaidf*fska- la och noggrannhet hos ifrågavarande karta. '

2.1 Geologiska element :

Vid den aktuella flygbildtolkningen har i huvudsak följande"- geologiska element uppmärksammats: . ' a) Berg i dagen ' = b) Sprickbildning i fast berg - c): Morän ev. med tunt täcke.-av an— nan mineraljord , i ' d)' Ytrikblofckig morän * - '. e) Grövre sediment (> finmo) :x-Z'm f) Finare sediment (( grovmo),:—'g.. — g) Rullstensås eller annan mer bety- dande glacifluvial ackumulation h) Isälvsränna, övergiven flodfåra _" ' i) Strandvall och strandterrass j) T orvmark k) Grustag eller annan jordtäkt

2.2 Allmänt Vid flygbildstolkning av jordarter, stö- der'man sig på det förhållandet, att oli- ka markslag återges på flygbilder, med— speciella karakteristika, såsom gråton och struktur eller-uppträder i speciella former. I motsats till terrester jordarts- kartering, där jordarterna bestäms ef- ter ett direkt studium avkornstorleks- sammansättningen, bygger alltså flyg—

bildstolkningen på indirekt jordartsbe— stämning. Den noggrannhet, med vilken den indirekta jordartsbestämningen kan ske, är beroende av den lagbundenhet, med vilken de i flygbilden urskiljbara indikationerna på olika jordarter åter— ger dessa. Helt naturligt är även fakto- rer så som flygbildernas skala och skär- pa av betydelse i detta sammanhang. Tillvägagångssättet vid jordartskarte- ring medelst flygbildstolkning är vä- sentligt olika för småskaliga respektive storskaliga kartor.

2.3 Småskaliga kartor

De småskaliga kartorna är närmast att karakterisera som översiktskartor, och syftar endast till att i stora drag återge de kvartärgeologiska förhållandena inom .ett' område. Kartornas innehåll utgöres till största delen av fakta, som kunnat erhållas genom enbart stereobe- traktande av flygbilder. F ältarbetena-be- står normalt i en kontroll av bildtolk- ningsresultatet utefter vägar och andra lättillgängliga terrängavsnitt samt på 10— kaler där det varit uppenbart, att bild- tolkningsmetodikens möjligheter kunnat ifrågasättas.

2.4 Storskaliga kartor

Vid karte'ring för storskaliga kartor ut- nyttjas flygbildstolkningen huvudsakli- gen för att fastställa jordartsgränser. Man yttrar sig alltså ej om vilka jord- arter, som finnes inom repektive om- råden 'som avgränsas, utan detta sker först efter undersökningar i fält. Fält— undersökningarna omfattar förutom jordartsbestämning, kontroll av de på flygbilden markerade jordartsgränser- na. Om så erfordras, raderas antagna men ej existerande gränser ut och even- tuella nya gränser ritas in. Fältunder- sökningarna sker ej, som vanligt är fal-

let vid markkartering wi jämförbar skala, utefter observationsrouter belägna på ett bestämt inbördes avstånd från varandra, utan ohservationsrouternas sträckning planeras mycket noga på flygbilder under stereoskop med hän- synstagande til-l de informationer, som erhållits genom flygbildstolkningen.

E.3 Vissa erfarenheter

I likhet med markkarterade kartor, på- verkas de flygbildstolkade kartornas till- förlitlighet av omfattningen av fältob- servationer. Dock föreligger här en be- tydelsefull skillnad mellan" de båda kar— tcringsmetoderna, i det att de flygbilds- tolkade kartornas tillförlitlighet ej i samma grad ökar med fältundersökning- arnas omfattning som de markkartera- de kartornas. Genom utnyttjandet av de informationer om markslag, "gränser mellan olika geologiska element m. in., som kan erhållas direkt ur den stereo- betraktade flygbilden, kan'nämligen en betydande del av det fältarbete "som skulle ha erfordrats vid markkartering reduceras. . ' Det kan nämnas att enligt holländska undersökningar (bl. a. av Vink,". publi- cerad år 1962), fältarbetet för en terres- ter jordartskartering i skala 1:50 000 omfattar till ca 80 % fastställandet-av jordartsgränser och till ca 20 % jord- artsbestämning, Genom att utnyttja flyg- bildstolkning är det enligt samma un— dersökningar möjligt att under normala förhållanden nedbringa fältarbetet för fixeringen av jordartsgränserna med 7/a eller totala fältarbetet till 30 % av vad som erfordras för en helt terrester jord- artskartering i samma skala. Erfarenheter från omfattande inven- terings-, planerings- och projekterings- arbeten för vattenkraft i norra Sverige talar för att det i regel vid sådana ar- beten är gynnsamt, från tids- och kost-

nadssynpunkt, att utnyttja flygbildstolk— ning vid jordartskartering.

Resultaten från här aktuella arbeten talar för att detsamma gäller för anlägg- ningar för vattenförsörjning och vatten- transport.

Kvalitativt ger metoden största vins- ten vid kartering för kartor i liten ska- la, 1: 100 000 och mindre. Vid kartering för storskaliga kartor, ca 1: 50 000 och större, minskar den kvalitativa vins- ten bl. a, beroende på att de minsta jordartsfigurer, som skall karteras i denna skala ,är alltför små för att alla de karakteristika, som återspeglar mark- slag,, normaltT skall framträda på flyg- bilden.-"Detta- kan också uttryckas på följande sätt. En viss grad av överskåd— lighet samt viss frekvens av geologiska indikationer är nödvändig för varje jordartsfigur, som skall karteras i den önskade kartskalan.

E..4 Resultat av aktuella karteringsar- beten :»-.',-

Vid ' de. (jordartskarteringar, som enligt det i punkt 1 angivna programmet ut- 'föl'ls'iföl' vissa av delutredningarna om sydvästra 'Sveriges vattenförsörjning har'b'åda de i 2.3 och 2.4 nämnda kar— :'t'er'ingsförfarandena kommit'till använd- ning. : »- '

' "Sålundahar karteringen inom områ-

dena för alternativa sträckningar- aN fjärrvattenledning utförts efterusamma principer som tillämpas vid'upprättan- det av småskaliga kartor och kartering- en (i skala 1: 50 000) av de tre områ- dena utmed Lagan med vissa modifika- tioner efter samma principer, som gäl- ler vid kartering för storskaliga kartor.

Till innehållet skiljer sig de flygbilds- tolkade jordartskartorna från mark- karterade kartor i samma skala, huvud- sakligen med avseende på jordarternas uppdelning efter kornstorlekssamman- sättning, däremot ej så mycket beträf- fande deras genetiska uppdelning.

Vid flygbildstolkningen har de 'sorte- rade jordarterna endast uppdelats .i grövre "och finare sediment. Gränsen mellan de båda sedimenttyperna har man försökt lägga mellan grovmo och finmo dvs. mellan friktions- 'och kohe- sionsjordar. ' ' ”;

Helt naturligt skulle de sorterade jordarterna liksom för övrigt även md- ränen, som endast uppdelats i blockrik och övrig morän, med ökad markkoni- troll kunnat återges med samma 'nog- grannhet på de flygbildstolkade jord; artskartorna, som på de officiella mark- karterade kartorna i samma skala. Detta ansågs emellertid ej motiverat i detta fall med hänsyn till kostnaderna för det betydligt mer omfattande fältarbete, som skulle erfordras härför.

BILAGA F

Utredning rörande följderna av överpumpning av vatten från Lagan till Ringsjön och Vombsjön från limnologisk synpunkt

Av docent A. Almestrand

1 Hydrologiska förhållanden och natur- förhållanden

l.l Lagan

Lagan är det mäktigaste vattendraget i södra Sverige. Nederbördsområdet ut— gör vid Laholm drygt 6 000 km!. Inom Smålandsdelen av nederbördsområdet finnes en stor mängd sjöar; sjöprocen— ten är vid inflödet i Laholmsbukten 9 %. Lagan emottager ett .flertal till- flöden, varav det största är Bolmån med ett nederbördsområde om 2100 km!. Genom sammanflödet med Bolm-

ån- ökar sålunda Lagans nederbörds- område från 3042 km2 till 5142Åkm2. I tabellerna El och F.2 lämnas någ- ra uppgifter rörande den naturliga framrinningen samt de normala må- nads- och årsmedia av vattenföringen i Lagans huvudfåra och i Bolmån vid utloppet av Bolmen. Uppgifterna har lämnats av SMHI. _ , Lagans avvattningsområde kan i geo- grafiskt hänseende huvudsakligen in- delas i två regioner med från varand— ra mycket avvikande naturförhållan- den och i stort sett avgränsade av den

Tabell F. 1. Sammanställning av uppgifter rörande den naturliga framrinningen i _ Lagan m m . ___—___—

* ' Neder- HHQ'j MHQ | MQ 50 % 75 % MLQ LLQ bördsomr. Sjö— —— procent ma/s km2

Lagan vid Traryd . . 250 145 59 51 34 20 5,7 5 188 10,6 Lagan vid Skogaby. 300 170 71 61 40 22 6,8 6 057 9,5 Lagan vid myn—

ningen .......... 320 180 75 64 41 23 7,0 6 444 9,0 Bolmån vid utloppet

ur Bolmen ....... 72 44 20

18,7

10,6 6,8 1,9 1 640 , ___—___—

Tabell F. 2. Sammanställning av normala månads— och årsmedia av vallen/öringen i m3/s

___—___ Månad IJan Febr Mars April Maj Juni Juli Aug Sept! Okt ' Nov | Dec'mÅelåi_a ___—___— Lagan vid Traryd. 73 76 72 76 66 45 27 37 40 47 65 73 59 Bolmån.. 28 28 27 27 25 18,2 19,4 10,7 11,0 12,7 19,9 26 20

Väster om den marina gränsen sträc- ker sig sålunda i stort sett en plan slätt, som med regelbunden, rak strandkust reser sig ur den långgrunda Laholms- bukten och med sakta höjning fort- sätter österut till omkring 20—25 km från älvmynningen, där den når en höjd av 60 m.öh. Närmast Laholms- bukten bildar slätten ett sterilt områ- de med flygsandsdyner. övriga delar utgöres till väsentlig del av uppodlad mark eller skog. Området öster om den marina gränsen kan betecknas som en av talrika mossar uppfylld skogs- bygd. Söder om en gräns belägen norr om Häråns inlopp (norr Värnamo) är terrängen mera kuperad och tillhör småländska höglandet. Berggrunden be- står av urberg, företrädesvis av gnejs. Av jordarterna är de glaciala bildning- arna förhärskande.

Lagans avrinningsområde utgöres så- lunda. till sin huvuddel av näringsfat- tig mark med rikligt inslag av torv- marker. Detta avspeglar sig också i den allmänna karaktären hos vattendraget med tillhörande sjöar. Vattnen tillhör den näringsfattiga, oligotrofa typen och är mer eller mindre rika på humus— »ämnen (humösa-dystrofa) .

Genom kulturpåverkan har emeller- tid på sena-re tid vattnets beskaffenhet "genomgått förändringar -i vissa avsnitt av vattenområdet, s.k. auxotrofiering (kulturbetingad ökning av produktio- nen genom tillförsel av närsalter).

1.2. Ringsjön

Ringsjön består av två genom ett sund vid Bosjökloster sammanhängande de- lar, östra och västra Ringsjön. östra Ringsjön är i sin tur delad i två delar, varav den mindre ofta kallas Sätofta— sjön. Västra Ringsjön avrinner genom Rönne vå .till Skälderviken. Sjöns totala

yta är 41 km2 och nederbördsområdet vid sjöns utlopp är 398 km!. Tillrin- ningen uppgår till ca 120 Mms per år. Maximidjupet i östra Ringsjön är 16,5 m, medan det i västra Ringsjön endast uppgår till 5,7 m. Sjöarna är således grunda.

Tillflödena är små med hänsyn till sjöns storlek. Det största är Hörbyån, som är recipient för Hörby köping (biobädd) och Osbyholms samhälle (slamavskiljare). I den del av östra Ringsjön, som kallas Sätoftasjön, myn- nar två mindre vattendrag, nämligen Höörsån, som är recipient för Höörs köping (biologiska dammar) samt Kve- sarumsåu.

Praktiskt taget allt vatten från ne- derbördsområdet tillföres östra Ring- sjön och Sätoftasjön och på sådana stäl- len :att vattnet har en avsevärd sträcka att passera innan det kommer fram till vattenområdet vid Ringsjöns ut- lopp. Detta har en avgörande betydel— se för vatten-kvaliteten. Sjöarnas volym uppgår till 160 Mm”, vilket innebär, att vattnet normalt har en uppehålls— tid i sjömagasinen av i medeltal 16 må- nader, varigenom en betydande själv- rening äger rum. '

Ringsjön är belägen på gränSen rue-1- lan urbergs- och kambrosilurområden. Förkastningen löper från nordväst till sydöst genom "Ringsjöns södra del. _En annan förkastning inom urberget be- gränsar sjöns utbredning i -norr.' De lösa jordlagren utgöres i norr "av mo- rängrus och i söder av moränlera. Rönneholms'mosse ligger på skall:-ble- ke, som även bildar botten -i västra Ringsjön vid Sjöholmen.

Med hänsyn till Ringsjöns avvatt- ningsområde och allmänna "naturför- hållanden kan man konstatera, att den i stort sett uppvisar näringsrika för- hållanden, även om den _inte är så ex- trem som de skånska slättsjöarna på

Sydvästmoränen. En bidragande orsak härtill är- säkerligen också den 'i slu- tet på 1800-talet genomförda kraftiga sänkningen av sjön, vid vilken en del av de gamla konsoliderade botten- sedimenten på nytt slammades upp och sålunda ånyo drogs in i omsättningen i sjön.

1.3. Vombsjön

Vombsjön tillhör Kävlingeåns avvatt— ningsområde och har som sitt största tillflöde Björkaån. Detta vattendrag ut- gör recipient för ett flertal samhällen, av vilka det största är Sjöbo köping med f.n. endast låggradig behandling.

Nederbördsområdets storlek vid Vombsjöns utlopp är 444 km2. Sjön om- fattar'en yta av 12,4 kmz. Maximidju- pet uppgår till endast 15,3 111, vilket är ringavii_, förhållande till sjöns areal. Stränderna är genomgående mycket långsluttande och sandiga. Den nor- mala (nyttiga) tillrinningen till Vomb- sjön beräknas till 117 Mmå per år och sjöns totala volym till 90 Mm= vid däm- ningsgränsen +20, 90. '

Sjön är belägen inom kritområdet på gränsen till kambro-silur. De lösa jordlagren består i norr av moränlera och för övrigt! av Moslättens sandav- lagringar. Även om de senare betrak— tas som näringsfattiga måste Vombsjön karakteriseras som en typisk närings- rik (eutrof) sjö. Till detta.,förhållande har också den i början av 1940-talet genomförda sänkningen medverkat.

Av ovanstående framgår att ur regio- nallimnologisk synpunkt Lagan tillhör den oligotrofa, humusrika (dystrofa) vattentypen. Vattendraget är emellertid mer eller mindre kulturpåverkat. Ring- sjön och i ännu högre grad Vombsjön karakteriseras däremot ur regional- limnologisk synpunkt som eutrofa och är i stort sett fattiga på humus.

2 Inventering av kommunala och indu- striella föroreningskällor inom Lagans avrinningsområde Som ett första led i undersökningarna rörande lämplig plats för vattenuttag ur vattenkvalitetssynpunkt i resp. vat- tendrag har en inventering av de kom- munala och industriella förorenings-käl- lorna gjorts. För Lagans del fanns en dylik inventering redan tillgänglig i Laganutredningen från 1958. Vad beträffar Lagans huvudfåra kan endast den nedströms sjön Vidöstern belägna delen bedömas ifrågakomma för eventuella vattenuttag. Orsakerna är flera, bl.a. är vattenföringen upp- ströms Vidöstern för låg, då Lagans stora bivattendrag Skålån inmynnar nedströms denna sjö. Vattnet uppströms Vidöstern är av dålig kvalitet genom påverkan av industriell och kommunal förorening (Munksjö sulfatfabrik 'i ,Vag- geryd och Värnamo stad). I Vidöstern äger en god självrening rum, varför vattnet vid utloppet ur sjön är av god fysikalisk-kemisk och bakteriologisk beskaffenhet. Redan genom Ljungby stads utsläpp blir det emellertid starkt påverkat. _ Av det framlagda materialet fram- går att den kommunala föroreningen inom här aktuella delar av Lagans vat- tenområde har minskat sedan Lagan- utredningen gjordes 1955—1957, efter- som flertalet kommunala förorenare byggt ut-reningsverk. Två stora förore- nare inom den kommunala sektorn fin- nes emellertid kvar, nämligen Ljungby stad och Laholms stad. För Ljungby stad är dock en låggradig biologisk re- ning planerad, vilket måste medföra att förhållandena i Lagan nedströms den- na stad kommer att förbättras inom en inte alltför avlägsen framtid. Vad Bolmåns avvattningsområde be- träffar har under senare år också en viss minskning skett av den kommu-

nala. föroreningen i de vid Storån och Lillån belägna samhällena, men frå— gan är, om åtgärderna på lång sikt är tillräckliga'i det fall Bolmen skall an- vändas som vattentäkt. Det kan kanske bli nödvändigt att införa en reduktion även vad beträffar närsalter, så att sjön inte eutrofieras i alltför snabb takt.

Den för närvarande mest betydande föroreningen i Lagans huvudfåra är den industriella. Härvidlag är det sär- skilt utsläppen av fiber och sulfitlut från Strömsnäs Bruks AB som bedömes som den mest allvarliga föroreningen. Situationen kan komma att bli ännu besvärligare här, om regleringen skär- pes vid Kvarnaholms kraftverk och/el- ler produktionen ökas vid sulfitfabri- ken. ' .

Av ovanstående fakta kan man där- för för Lagans del utgå från att för- oreningssituationen å sträckan Ljungby till Strömsnäsbruk kommer att förbätt- ras, men att tillståndet kan komma att försämras nedströms Strömsnäsbruk.

I detta sammanhang bör också påpe- kas föroreningen genom lignosulfon— syra i sulfitluten, om vars nedbrytning man ännu icke har tillräcklig kunskap. Denna förening anses vara resistent mot biologisk nedbrytning och avlägs- nas ur vattnet delvis genom utfällning. Den är emellertid känd för att i små koncentrationer bl.a. inverka störan- de på reaktionsförloppet i den kemiska fällningen av försörjningsvatten och in- verkar förmodligen också på de bioke- miska processerna i ett vatten. Ovanstå- ende diskussion leder till ett konstate- rande att ett vattenuttag från Lagans hu- vudfåra bör ske antingen uppströms Strömsnäs Bruks AB eller också så långt nedströms att verkningarna av utsläppen från denna industri blir så obetydliga som möjligt, förslagsvis nedströms Skogabymagasinet.

3 Jämförelse av vattenkvaliteten inom de aktuella delarna av vattenområdena ur fysikalisk-kemisk och bakteriologisk synpunkt

3.1. Lagan

Följande avsnitt av Lagan, Bolmen och Bolmån har studerats rörande vatten- beskaffenheten:

1. Lagan vid Hornsborg (uppströms Bolmåns utlopp i Lagans huvudfåra)

2. Lagan nedströms Knäred (upp- ströms Skogabymagasinet)

3. Lagan uppströms Skogaby kraft— verk ,

4. Lagan uppströms Laholm

5. Bolmen

6. Bolmån vid Nöttje (uppströms sjön Exen)

. Materialet omspänner totalt en tid— rymd av ca 10 år och en sammanställ— ning lämnas i tabell F. 3

Lagans vatten kan karakteriseras på följande sätt. Det är tydligt till starkt färgat av humus (färgstyrka ca 510—100 mg/l Pt) med ofta tydlig grumlighet. Halten organiska ämnen är tämligen hög till hög. Halten elektrolyter är låg och pH—värdet mindre än 7. Vattnet är mycket mjukt och har en bikarbo- nathalt under 10 mg/l. Järnhalten upp- går ,i genomsnitt till mer än 0,5 mg/l, medan manganhalten håller sig om— kring 0,05 mg/l. Kloridhalten uppgår till ca 10—13 mg/l och detsamma gäl— ler sulfathalten. Fosfathalten har. all— tid varit mindre än 0,1 mg/l.

Det tillgängliga analysmaterialet ger ingen direkt anvisning om var vatten— kvaliteten är bäst i_Lagans huvudfåra och detsamma gäller de bakteriologiska förhållandena.

Vad beträffar Bolmen och Bolmån framgår av tabellen att halten organis- ka ämnen mätt som färgstyrka och permanganatförbrukning är mindre än i Lagans huvudfåra. Materialet, är emel-

Tabell F. 3. Sanunanställnin'gJ av analyser från Lagan ' "' '

-._' [Ned-

Upp- _ ' . Horns— .. Skogaby .. Bolmån stroms stroms Bolmen . .. . Provtagningsstation borg Knäred kraftverk Laholm * _ Vld- Nottja 1—.| 2 | .| 4 |,,. |. .. Färgstyrka ...... Pt mg/l 30—80 .34—90 60—80 60—110 . 23—40 25—65 KMno, ......... mg/l ' 32—71 ' 35—83 45—84 46—76 23'—31 13—63 Hm 10' ......... — 63—81 59—204 _ 59—70 53—55 51—65 pH. . . . . . . . . . . . .; — 6,7—7,55 6,55—7,3 6,0—6,7 6,3—6,7 6,3—7,0 6,65—7,2 " Kalium ........ . mg/l 0,5—4,6 0,3—3,4 — 1,2 -— 0,7—2,9 Klorider. . . . . . . . ; mg/l ' 8—11 9—11 10——13 9—12 ' 9—11 9—11 P0. .............. mg/l ( 0,005— ( 0,005— ( 0,1 ( 0,1 3 ( 0,1 ' ( 0,005— 0,025 0,025 . . .,023

lertid statistiskt sett inte tillräckligt för att man skall kunna draga alltför vitt- gående slutsatser beträffande närsalt- halt o.s.v., men det kan dock konsta- teras att med hänsyn till förekomman- de föroreningskällor vattnet i Bolmen måste vara av bättre beskaffenhet än i Lagans huvudfåra. Den bakteriolo- giska föroreningen i Bolmen och Bolm- ån är mycket ringa. "

3-2..Rinssiön _. . _ . Det ”tillgängliga" analysmaterialet åhän- för ' sig till "två provtagningsstationer, nämligen utloppetfrån östra Ringsjön resp: utloppet .från västra Ringsjön.” Analysvärdena visar inga signifikanta- skillnader mellan" sjöarna och inom båda finnes en tydlig spridning. På grUHd' av .nederbördsområdets 'utform-' ning med' små tillflöden till relativt stora sjöar synes vattenkvalitétens-be- roende av nederbörden inte vara sär- skilt stor.

Ringsjöns vatten kan ur fysikalisk- kemisk synpunkt beskrivas på följande sätt. Färgstyrkans medelvärde ligger omkring 25 mg/l Pt, d.v.s. vattnet är svagt färgat. Halten organiska ämnen mått som permanganatförbrukning över- stiger under sommaren ofta värdet på färgstyrkan, vilket sammanhänger med

den ofta mycket betydande produktio- nen av Växtplankton. Halten elektro- lyter mått som specifik ledningsför- måga har i de äldrelundersök'ningarna uppgått ' till 200-10—6 ' reciproka om, men i analyser från 1960 och 1962 har den—ökat'till något mer än'250.'Hu'ru- vida denna ökning kan anses vara sig- nifikant är omöjligt att avgöra.

Vattnets pH-värde ligger alltid över 7_, vilket 'sammanhänger1 med halten kalciumbikarbonat. Sjön ”ärren "typisk »kal'ksjö», även om den—wdock icke är fullt så utpräglad" Som':Vombsjön. To- talhårdheten har i genomsnitt uppgått till 5—'—6-=tyska grader eller 40—504 mg/l kalcium; vilket betyder att vattnet ef- te'r skånska slättförhållanden är mjukt. Järnhalten har med några enstaka un- dantag uppgått till 0,1 mg/l och måste därför. betecknas som låg. Kloridhalé ten har'i medeltal uppgått till 15—16 mg/l och sulfathalten i medeltal till 30 mg/l.

De bakteriologiska undersökningarna visar att det bakteriologiska tillstån- det är relativt gott om man bortser från mindre områden omkring inmynnan- de recipienter.

En jämförelse mellan Lagans vatten och Ringsjöns vatten ur fysikalisk-ke- misk synpunkt visar bl.a. följande. Lagans vatten har betydligt högre färg-

styrka och halt av organiska ämnen än Ringsjön. Totala elektrolythalten och särskilt kalciumbikarbonathalten i La- gan är emellertid betydligt mindre än i Ringsjön. Vad de speciella växtnä- ringsämnena kalium, kväve och fosfor beträffar ger analysmaterialet inget en- tydigt besked.

3.3. Vombsjön

Från Vombsjön finnes analysmaterial från sammanlagt över 25 år. Spridning- en är. emellertid även i detta fall på- taglig.

Vattnet kan karakteriseras på följan- de sätt. Det är svagt till tydligt färgat med en färgstyrka på 20—40 Ing/l Pt. Halten organiska ämnen är ofta som- martid högre än färgstyrkan beroende på den kvantitativa utvecklingen av Växtplankton. Denna åstadkommer— ock- så en stark grumling av vattnet. Vatt- ne-t bör betecknas som elektrolytrikt och huvuddelen av salterna utgöres av kalciumbikarbonat. Totalhårdheten .upp- går till ca 8—9 tyska grader. Den hö- ga kalciumbikarbonathalten liksom den sommartid rikliga växtplanktonföre- komsten ger upphov till pH-värden på 8—9 kombinerat med biogen .avkalk— ning. Den totala järnhalten kan beteck- nas som låg. Visserligen" finnes några enstaka värden med hög järnhalt, men dessa måste tagas med reservation. Av anjonerna kan nämnas att kloridhal- ten .i genomsnitt ligger mellan 15—20 mg/l och sulfathalten uppgår till 401— 50 mg/l. Beträffande fosfathalten har de aktuella halterna vari-t låga, vilket också är att vänta vid de pH-värden det här är fråga om och vid den för- handenvarande kalciumhalten.

Vombsjöns vatten är således i stort sett av samma karaktär som Ringsjöns men det är mera kalkrikt.

Någon bakteriologisk förorening att tala om finnes inte i Vombsjön.

4 Jämförelse mellan vattenområdenas växt- ,och djurliv, främst plankton *

4.1. Lagan

Det biologiska materialet från Lagans vattensystem härrör uteslutande från de undersökningar, som utförts av La- gans vattenvårdsförening. Det utgöres i huvudsak av studier av påväxt— och silprov i själva vattendraget samt stu- dier av den högre vegetationen och plankton i de större sjöarna (Bolmen, Vidöstern, Flåren och Furen). Efter- som huvuddelen av Lagans vattenom- råde tillhör de oligotrofa områdena har vegetationen ursprungligen haft en oli- gotrof karaktär. Genom de utsläpp av avloppsvatten som skett och sker från samhällena och industrier längs vat- tendraget och eventuellt genom den reglering som företagits har karaktären hos vissa delar av vattenområdet radi- kalt förändrats. Detta gäller främst La- gans huvudfåra från Vaggeryd till myn- ningen. Här har en auxotrofiering skett, d.v.s. genom tillförseln av förorening har. floran och faunan förändrats och produktionen av biomassa har ökats.

Av betydelse för denna utredning är i främsta hand mikroorganismerna d.v.s. påväxt och plankton. Karaktä- ren hos planktonet i den del av La— gans huvudfåra som är aktuell i denna utredning bestämmes i huvudsak av planktonet i den nedströms liggande delen av huvudfåran. Lagans plank- ton kan. karakteriseras som ett högpre- duktivt kiselalgplankton (åtminstone sommartid).

4.2 Bolmen

En jämförelse av planktonet i La- gans huvudfåra och Bolmen visar en god överensstämmelse och det kan där— för också i denna sjö betecknas som ett högproduktivt kiselalgplankton.

Bland de förekommande arterna i plankton såväl i Lagans huvudfåra som i Bolmen finnes vissa arter, som är kän- da för att i större mängd åstadkomma lukt och smak hos vattnet, t. ex. Tabel— laria, Anabaena och Aphanizomenom. Förekomsten i Lagan är dock ej så stor att dylika risker föreligger för närva- rande.

4.3. Ringsjön

Ringsjön tillhör som redan nämnts den eurtrofa, näringsrika sjötypen, som ka- rakteriseras av en hög produktion av biomassa (såväl högre vegetation som plankton). Ringsjön har sålunda un- der tiden» maj—oktober vanligen ett högproduktivt plankton, delvis mycket högproduktivt. Sålunda är en masspro- duktion av såväl kiselalger som blå- gröna alger vanlig.

4.4. Vombsjön

Vombsjön tillhör också den eutrofa sjö- typen och karakteriseras sommartid av ett mycket högproduktivt blågrönalg- plankton, medan vintertid dominan- sen övertages av kiselalger.

5. Diskussion angående till vilken delav Ringsjön det överpumpade vattnet bör ledas

Nuvarande vattenuttag i Ringsjön är be- läget i närheten av sjöns naturliga ut- lopp Rönne å. En transitering av La- ganvattnet bör ske till östra Ringsjön i närheten av Hörbyåns utlopp, ty här- igenom skulle omblandningen och ut— spädningen bli maximal. En överpump- ning från Lagan av 5 mit/s skulle mot- svara 158 Mm3 per år, medan den nor- mala tillrinningen beräknas vara 120 Mma per år. Då sjöns totala volym upp-

skattas till 160 Mm3 skulle den teore— tiska uppehållstiden bli ca 7 månader.

6 Utförda laboratorieförsök

Då vatten av så olika sammansättning som det här är fråga om sammanblan- das är det inte omöjligt att vissa kom- plikationer kan uppstå, t. ex. genom ut— flockning av humusämnen, förändring i färgstyrka, reduktion i halten när— salter m.m. Dessa komplikationer är naturligtvis inte momentana utan äger rum då vatten magasineras. För att få en uppfattning av vad som ev. kan komma att hända har utförts bland- ningsförsök omfattande blandning av vatten från Lagan och Ringsjön i olika proportioner och lagring under 5 dygn vid två olika temperaturer, +2 och + 250C. Blandningsförsöken gav i stort sett vad man teoretiskt kunde förvänta att en blandning skulle ge. En tendens till ökning av färgstyrkan syntes ske vid förvaring i rumstemperatur.

7. Sammanfattning av materialet med försök till prognos

7.1 Lagan-Ringsjön

Ur fysikalisk-kemisk synpunkt kan man bl. a. förvänta att en överpumpning av vatten från Lagan till Ringsjön kommer att höja färgstyrkan i Ringsjön från ca 25 mg/l Pt till ca 50 Ing/1 Pt. Vidare kommer en minskning av salthalten att ske, vilket resulterar i en nedgång i hårdheten i Ringsjöns vatten. Samtidigt minskar bikarbonathalten, vilket bl. a. måste ge upphov till en minskad plank- tonproduktion. Bikarbonathalten blir dock fortfarande så hög att Ringsjöns vatten icke blir korrosivt, vilket skulle varit fallet med kemiskt fällt Lagan- vatten. Ur bakteriologisk synpunkt sy-

nes en transitering icke medföra några problem. Vad växt- och djurlivet beträf- far kommer en överpumpning av Lagan- vatten naturligtvis på lång sikt att med- föra vissa förändringar i Ringsjön, bl. a. genom ändring av ljusförhållandena och minskning av elektrolythalten. Den se- nare kommer antagligen att resultera i en minskning av planktonproduktio- nen i Ringsjön, som f. n. måste anses vara alltför hög. Ur denna synpunkt be- dömes en transistering av vatten som välkommen.

Det föreligger sålunda skäl både för och emot en överpumpning av vatten från Lagan till Ringsjön. Även om det alltid måste anses vara riskfyllt att in- gripa i balansen i naturen, synes det i detta fall vara angeläget att påpeka att Ringsjön under senare tid visat en icke önskvärd utvecklingstendens med ökad växtlighet av såväl bottenvegetation som plankton. Denna utveckling kan i sämsta fall resultera i samma utveckling som en del sydskånska sjöar genomgått un- der de sista decennierna och karakteri- seras av igenväxning, hög planktonpro- duktion, låga syrehalter o. s. v. Mot denna bakgrund kan framhållas lämp- ligheten av att öka vattenomsättningen i Ringsjön genom tillförsel av elektro- lytfattigt vatten.

Bolmen har ett vatten som betr. färg- styrka och permanganatförbrukning bättre överensstämmer med Ringsjöns vatten än vattnet i Lagans huvudfåra. Att döma av de analysresultat som fin- nes tillgängliga skulle en överpump- ning av Bolmens vatten knappast kom- ma att förändra nämnda egenskaper i Ringsjövattnet. Med hänsyn till övriga fysikalisk-kemiska egenskaper skulle Bolmens vatten i stort påverka Ringsjön som Laganvattn-et, d. v. s. en allmän utspädning. Som redan nämnts skulle

en dylik överpumpning vara välgörande för Ringsjön. Detta gäller även ur bakte- riologisk synpunkt, eftersom Bolmens vatten har en mycket låg bakteriehalt.

Även vad beträffar växt- och djurliv samt planktonproduktion kan man för- utsätta att samma förändringar kom- mer att ske i Ringsjön som skulle vara fallet vid en överpumpning av vatten från Lagans huvudfåra. Genom att vatt- net i Bolmen har samma färgstyrka som Ringsjöns vatten kan man bedöma att ljusförhållandena knappast kommer att påverkas. Genom användning av Bol- mens vatten skulle man också helt kun- na undvika de risker för infektion ge- nom smutsvattenbakterien Sphaerotilus natans, som man löper genom att an- vända vatten från Skogabymagasinet, även om denna risk troligen är ringa.

En jämförelse av de båda Laganalter- nativen visar, att Bolmenalternativet utan tvekan är att föredraga. En över- pumpning synes rent av vara att rekom- mendera för att förbättra det nuvaran- de tillståndet i Ringsjön.

Ur vattenteknisk synpunkt måste där- emot en överpumpning av vatten från Bolmen till Ringsjön betraktas som orea- listisk eftersom Bolmenvattnet är av bättre kvalitet än Ringsjövattnet. En för- del är dock att påpeka, nämligen att sammanblandningen av de båda vattnen skulle ge ett icke korrosivt vatten, ef- tersom bikarbonathalten i blandvattnet kommer att ligga på en tillräckligt hög nivå.

Genom överpumpning av Laganvatten till Vombsjön kommer färgstyrkan att öka till ca 50 mg/l Pt. Samtidigt kommer en utspädning att ske av det elektro- lytrika vattnet i Vombsjön, vilket bl. a. troligen resulterar i en minskning av grumligheten genom reducerad plank-

tonproduktion, som i sin tur minskar riskerna för luktobehag i Vombsjövatt- net, då lukten kan betingas av blågrön- alger och kiselalger. Man torde också kunna räkna med en reduktion av total- hårdheten i Vombsjövattnet från nuva- rande 11—12 tyska grader till 7—8. Ur bakteriologisk synpunkt kan vattnet i Lagan knappast ge upphov till speciella problem i Vombsjön.

Vad växt- och djurlivet beträffar kom- mer den ökade färgstyrkans reduktion av ljustillgången på sjöbottnen att åt- minstone sommartid kompenseras av minskningen i planktonproduktionen och därför- bedömes inverkan av denna miljöförändring som ringa.

Vombsjön är enligt uppgift en av Sve- riges mest produktiva sjöar ur fiske- synpunkt och den minskning av plank- tonproduktionen som beräknas bli en följd av vattentransiteringen kan möjli- gen ge upphov till en minskning i fiske- produktionen. Det är emellertid omöj- ligt att på grundval av förefintligt ma- terial ge svar på denna fråga.

Som framgår av här framlagda data synes en överpumpning av vatten från Lagan till Vombsjön icke ha några mera betydande negativa följder utan tvärtom torde man kunna påstå att tillståndet i Vombsjön skulle förbättras i vissa hän- seenden. Med anledning härav kan en transitering tillstyrkas.

BILAGA G

Redogörelse för vattenförsörjningsanläggningen för Stuttgart

Genom beslut den 22 mars 1963 medgav Kungl. Maj:t utredningsmannen Wetter- hall samt civilingenjörerna Ahlgren och Dackman att under högst åtta dagar stu- dera vattenförsörjningsanläggningar i Tyskland och Holland. Resan företogs under tiden 22—29 april 1963.

Av de vattenförsörjningsanläggningar, som därvid besöktes, visade sig den i Stuttgart — Die Bodensee-Wasserver- sorgung — vara av särskilt intresse med hänsyn till svenska förhållanden. I det följande lämnas en sammanfattande re- dogörelse för denna anläggning.

Förberedande utredningar

Under år 1949 fann inrikesministeriet i dåvarande Wiirttemberg-Hohenzollern det nödvändigt att frågan om den fram- tida vattenförsörjningen togs upp till allvarlig diskussion. Inom ministeriet hade man bedömt att den sammanlagda kapaciteten hos vattentillgångarna i Wiirttemberg skulle bli otillräcklig för de olika behoven år 1980 (behovet av vatten för vattenförsörjningsändamål under år 1980 beräknades komma att uppgå till ca 22% av lägsta vattenfö- ringen i tillgångarna). Vidare hade ett stort antal vattenprov visat att vatten- kvaliteten i åtskilliga vattentäkter var otivllfredsställande ur hygienisk syn- punkt. Man be-dömde det sålunda nöd- vändigt att åtgärder vidtogs i syfte att förbättra den ytterst ansträngda vatten- försörjningssituationen.

Dessa bedömningar ledde till att Wiirttemberg-Badens stadsförbund utsåg en studiekommission med uppgift att undersöka förutsättningarna för att byg- ga en fjärrvattenanläggning. Kommissio- nen började sitt arbete i januari 1950 och undersökte följande fem huvudalter- nativ att lösa vattenförsörjningsfrågan (Stuttgart var därvid den största vatten- förbrukaren) :

1) Iller. Från denna flod beräknades 1 000 l/s kunna uttagas. Vattenkvaliteten var hög.

2) Donau. Endast ca 800 l/s beräkna- des kunna uttagas.

3) Talsperren i Schwarzwald. Genom byggande av sådana skulle man kunna taga ut ca 500 l/s. Även här bedömdes vattenkvaliteten vara hög.

4) Grundvattenuttag intill Rehn nära Karlsruhe. Ca 2 000 l/s— beräknades kun- na uttagas. =."

5) Bodensee. God kvalitet och till— räckliga vattenmängder för all framtid.

Alternativen 1, 2 och 3 bortföll på grund av att de uttagbara vattenmäng- derna var helt otillräckliga. Alternativ 4 bortföll på grund av att intilliggande in- tressenter (bl. a. Karlsruhe) icke ville medge Stuttgart rätt att ta ut. !vattnet (man ansåg sig behöva vattnetsjälv). Vattenkvantiteten var dessutom ej heller i detta fall tillräcklig för de framtida behoven. Sålunda återstod endast alter- nativet Bodensee. '

Studiekommissionen hade under sitt arbete samråd med berörda statliga och kommunala myndigheter. Samrå'den led-

de t-ill"ått?en provisorisk sammanslut- ning »inveckverband Bodensee-W'asser- versorg'ung» bildades. Denna samman- slutning tog som uppgift att på grund- val av studiekommissionens förberedan— de arbeten'utarbeta ett förslag till för- sörjning av kommunerna inom Nord- wiirttemberg och Sydwiirttemberg lik- som även av kommunerna inom angrän- sande delar av Sydbaden med vatten från Bodensee. Man skulle också i möj- lig mån göra erforderliga tekniska, or- ganisatoriska och ekonomiska förbere- delser för byggandet av anläggningen.

Arbetet bedrevs i snabb takt och av- slutades i oktober 1954, då en perma- nent sammanslutning bildades. Det pro- visoriska organet ombildades till ett verkställande utskott som skulle svara för icke blott utförandet av anläggning- en utan även driften av den.

Sammanslutningens nuvarande organi- sation

Kommunmedlemmarna har sammanslu- tit sig i ett intresseförbund. Förbunds- medlemmarna är i rösträttshänseende indelade i tre grupper. Varje grupp för- fogar över 100 röster. '

Grupp I omfattar medlemskommuner med mer än 100 000 invånare.

Grupp II omfattar kommuner med 20 000—100 000 invånare ävensom vat- tenverksförbund som försörjer huvud- delen av en stad eller en kommun om mer än 20000 invånare med vatten.

Grupp Ill slutligen omfattar övriga medlemskommuner och vattenverksför- bund liksom även övriga medlemmar.

Avsikten med denna indelning och med det angivna rösttalet (som sålunda ej blir proportionellt mot folkmängden) är att förhindra att de stora kommuner- na (ex. Stuttgart) skall dominera för- bundet'g'enom att disponera över fler- talet röster.

Förbundets organisation i övrigt be- står av

1) en förbundssamling -

2) ett förvaltningsråd med» nio med- lemmar; rådet har senare utökats med tre röstberättigade representanter för delstaten Baden-Wörttemherg (enligt ett med denna stat år 1957 träffat avtal i anledning av den finansiella medverkan staten lämnat)

3) en förbundsordförande jämte tven- ne ställföreträdare.

I företagets ledning finns dessutom en teknisk och en ekonomisk direktör. '

Den juridiska tillsynen av företaget har lagts på Nordwiirttembergs rege- ringspresidium (motsvarande länssty- relse) i Stuttgart, vilket varit lämpligt med hänsyn till att anläggningen sträc- ker sig över tre förvaltningsområden (län).

Varje medlem får teckna sig för en viss förbrukningsandel, angiven i US. Storleken av på varje medlem belöpan- de del av anläggningskostnaderna och de årliga kostnaderna bestämmes bl. a. av medlemmens andelstal.

Förbundet har självt i huvudsak ut- fört projekteringen av anläggningen i egen regi med egen personal. Det har dock i viss utsträckning biträtts av med- lemssamhällenas personal. Stuttgarts vattenverk har sålunda utfört några del- projekteringar. Fristående konsulter har endast anlitats för projektering av elek- tronik, automatik m. m.

Kostnader och finansiering

Kostnaden för hela anläggningen, ut- byggd för kapaciteten 2160 l/s (första utbyggnadsetappen) uppgick till ca 215 milj. DM. Detta belopp överensstämmer i det närmaste helt med den beräknade kostnaden. Förberedelserna (planering m. m.) gjordes mycket omsorgsfullt.

Utbyggnaden finansieras på följande sätt:

1) 43 milj. DM var medlemmarnas di- rekta kontanta insatser; dessa var så sto- ra att man tills vidare fick skjuta på vissa andra angelägna arbeten i de olika kommunerna.

2) 71 milj. DM tillsköts av delstaten Baden-Wärttemberg med hänsyn till den stora betydelse anläggningen skulle få för denna stat (45 milj. DM lämnades som bidrag och 26 milj. DM som lån).

3) Återstående 101 milj. DM fick upp- lånas av förbundet som långfristiga lån.

Av den sammanlagda kostnaden 215 milj. DM belöpte ca 160 milj. DM på ledningarna.

Fjärrkontrollanläggningen kostade ca 1,6 milj. DM, d. v. 5. mindre än 1 % av den totala anläggningskostnaden.

Vattenförhållanden

Bodensjön har en yta av 539 km? och är belägen på en höjd av + 395 m. Dess längd är 70 och dess största bredd 15 km. Det största uppmätta djupet är 252 m. Vattenvolymen uppgår till ca 50 miljarder ma. Jämfört därmed är det år- liga vattenuttaget för vattenförsörjnings- ändamål, för närvarande ca 30 milj. ms, försvinnande litet. (Det sammanlagda uttaget av vatten ur Bodensjön för vat— tenförsörjningsändamål — exkl. Boden- seeanläggningens uttag _ uppgår för dagen endast till ca 400 l/s.) Bodensjöns nederbördsområde är 20900 kmäNeder- bördsmängden är icke särskilt hög.

Vid Bodensjöns utlopp vid Konstanz varierar vattenmängden mellan 1 200 ma/s och 70 nia/s. Medelvattenföringen är 350 mil/5. Den tillrinning som förorsa— kas av snösmältningen i bergen är i tids- hänseende fördröjd så att den råkar sammanfalla med den period då vatten- förbrukningen är störst. Detta medför att vattennivån under dessa perioder

icke sjunker utan stiger. Då toppför- brukningen under torråret 1959 inträf- fade var sålunda Bodensjöns vattennivå ca 70 cm över medelvattenytan. Av- bördningen vid utloppet var ca 500 ma/s. Vattennivån varierar normalt en meter. 1 cm ändring motsvarar 5,4 milj. m3 vatten.

Den naturliga avdunstningen i Boden- sjön uppgår till i medeltal 295 milj. mi)/år, d. v. s. nära 10 gånger det nuva- rande årsuttaget för vattenförsörjnings- anläggningen.

Det producerade vattnet är färglöst, klart, i djupare skikt lätt grönaktigt utan speciell smak eller lukt. Vattnet är me- delhårt, lätt alkaliskt samt har låga nitrit- och kloridhalter. Ammonium-, nitrit- och fosfatföreningarna ligger -— i den mån de är påvisbara _ vid gränsen för mätbarhet. Temperaturen hos det på 60 m djup uttagna vattnet är prak— tiskt taget konstant året runt 4,5” C, pH-värdet är ca 7,7 och totalhårdheten ungefär 8,80 dH. Halten djur- och växt- plankton uppgår i medeltal till 0,4 ema/ 1113. Det har visat sig att vattentempera- turen ändras överraskande litet under den långa transporten genom ledning- arna. Mätningar under 1959 och 1960 visade att temperaturen maximalt steg till ungefär 7” C.

I samband med att anläggningen pro- jekterades gjordes prognoser för den framtida vattenförbrukningen. Man be- dömde att den specifika vattenförbruk- ningen skulle öka från dåvarande ge— nomsnittsförbrukning 250 l/pd till-350 l/pd år 1980. Denna bedömning har visat sig vara för låg. Vattenförbrukningen har ökat betydligt snabbare. Man har funnit det nödvändigt att räkna med en specifik förbrukning av minst 450 l/pd år 1980. Detta innebär att man omedel- bart måste taga itu med projektering av ytterligare utbyggnadsetapper. En dubb- lering av huvudledningen med en 1 600

mm ledning är sålunda omedelbart före— stående. Denna dubblering har alltså bli- vit nödvändig avsevärt tidigare än man från början planerat. I de angivna siff- rorna ingår industriförbrukningen men man har inte närmare undersökt hur stor industriandelen av förbrukningen verkligen är.

Ökningen av den sammanlagda vatten- leveransen från anläggningen betingas förutom av ökningen i specifik förbruk- ning av att vissa städer och samhällen, som från början varit mycket avvak- tande och icke avsett att ansluta förrän vid en betydligt senare tidpunkt, redan nu begärt och i några fall också redan erhållit anslutning till anläggningen.

Teknisk beskrivning över anläggningen

Die Bodensee-Wasserversorgung är en regional vattenförsörjningsanläggning i Baden-Wörttemberg. Den försörjer ca 2 milj. personer med vatten från Boden- sjön. Till anläggningen är förutom sta- den Stuttgart med ett årligt genom- snittligt vattenbehov av 1 mals, ett stort antal (BO-tal) städer och samhällen mellan Bodensjön och Stuttgart anslut- na. Anläggningen som togs i bruk år 1958 är i en första utbyggnadsetapp di- mensionerad för en kapacitet av 2160 l/s. På grund av en oväntat stark ök- ning av vattenbehovet pågår redan nu utbyggnad till en kapacitet av 3000 l/s. Denna kapacitetsökning kan erhållas genom anläggning av tryckstegrings- stationer på den ca 14 mil långa själv- fallsledningen. Anläggningen täcker icke hela vattenbehovet utan de olika sam- hällena nyttjar därjämte lokala vatten- täkter.

Anläggningen är i princip utformad på följande sätt. Vattnet uttages i den nordvästligaste delen av Bodensjön, den

s. k. Uberlinger See, där vattenkvalite— ten är bäst. Vattenuttaget sker på 60 m djup genom två ca 400 m långa intags— ledningar. Vid Sipplingen på Boden- sjöns strand är en råvattenpumpstation anlagd, vilken uppfordrar vattnet till ett vattenverk, beläget på Sipplinger Berg, 300 m över Bodensjön, se figur G 1.

Vattnet behandlas genom snabbfiltre— ring och klorering. Vattenverket har försetts med förhållandevis stora reser- voarer för att utjämna vattenför— brukningens variationer och för att för- billiga vattenuppfordringen. Från vat- tenverket pumpas vattnet genom en 23 km lång stålrörsledning med en dia- meter av 1 300 mm till en högreservoar vid Liptingen, se figur G2.

Högreservoaren (Scheitelbehälter) ligger på en nivå ca 70 m högre än vattenverket och utgör högpunkten på huvudledningen till Stuttgart. Härifrån rinner vattnet för närvarande med själv— fall till slutpunkten i Bietigheim ca en mil norr om Stuttgart. Huvudledningen är totalt 164 km lång, varav 128 km är utförd av stålrör (diameter 600 till 1 300 mm) och 36 km av förspända betong- rör (diameter 1 300 mm). Anslutnings- lcdningarna till städer och samhällen längs huvudledningen har en längd av 145 km med diametrar varierande mel- lan 100 och 800 mm. Några av de an- slutna orterna ligger mer än 900 m ö. h. varför tryckstegringsstationer där blivit nödvändiga. För utjämning av vatten- förbrukningens variationer och för re- ducering av tryckslag m. ni. har man längs huvudledningen anlagt ett antal högreservoarer med en sammanlagd vo- lym av 125 000 m3. Dessutom finns ett antal reservoarer på anslutningsledning- arna om sammanlagt 12 000 1113.

Vid projekteringen av anläggningen har man undersökt förutsättningarna att draga huvudledningen genom de om- råden, där vattenbrist i första hand be-

ÖVERSIKTSKARTA |: Hög/"nerna:—

detvcrbmd . Valmmnipggmk Bud: - reor ns:- Waascrvc gur-9 O ”Mmm”

..:

HEILBRONN

" KAanau :

PFORZ HEIH

Oberkirch

Frudmstudt

'Schrambng

Rottvait

Tumlågln

. & + . 753, 50, Likt/"ngar 20 000 m

Donaus chingm

#pqmpar' 700, I ", 2 :: 2 '01/3 aging”— Buy

. 9 J

50000”;

pumpar 4- 750 1 ' Uburlingtn

Smulrhausm

TåtåTläåli & Ti sai—[läst!

&xxåäll ås TI ååå».

så sem—_l

.! sågs...

! (& & $&

va'/mz— vÅZr "värdar

ägnar—E%. 1.53 &.

sås.—3

cava....— (==.» stål.-läs

åxå. .Suä

___—Bi 5.5.5 53% 5 =...

WWW—9!

...å—skånes.» såå i.

141303. 170090 www./nm

[DJ una/mmm

M W %

% __ : ==: .a åt!—Sååå.

u. n». Ihs—2.3 HF. ...å—ååå Småa» % åååh. Sååå *ååttiaåt

Mwm— (WII—ZF nu w _eb—qr—ÅI—iklb— 4)——o—o—4|—

%

Stuttgart

Figur G 2. Profil över huvudledningen Bodensjön

färats, givetvis med hänsyn tagen till topografiska, geologiska och transport- tekniska förhållanden. Huvudledningen går som följd därav i en båge från Bo— densjön några mil åt väster för att se- dan böja av mot norr.

Intag

Platsen för vattenintaget har valts med tanke på att erhålla bästa möjliga rå- vatten. Undersökningarna visade att vat- tenkvaliteten i Uberlinger See, den nord- västra delen av Bodensjön, var mycket god. Intaget förlades därför 2 km SO om staden Sipplingen. Årslånga under- sökningar utfördes för att klarlägga på vilket djup vattnet lämpligen borde ut- tagas. Bodensjön studerades därvid in- gående ur limnologisk synpunkt.

Uberlinger See har en yta av 65 kmi', ett största djup på 150 m och en volym av ca 5 miljarder m=.

De två intagsledningarna är 415 re- spektive 401 m långa och har en diame- ter av 1 300 mm. De är försedda med två 9,5 m höga intagstorn, grundlagda på 68 m djup. Råvattnet rinner med självfall till en underjordisk pumpsta- tion, belägen ett hundratal meter från stranden. Pumpstationens huvuddelar ligger sålunda under Bodensjöns vatten- yta, varför särskilda anordningar måst vidtagas för att hindra översvämning i samband med t. ex. rörbrott. Intagnings- ledningarna går dels under en järnväg, dels under en riksväg och har därför förlagts i den undre delen av en tvåvå- ningstunnel, vars övre del normalt fun- gerar som gångtunnel och vid över- svämningskatastrof skall kunna fungera som nödutlopp från pumpstationen.

Pumpstationen vid Bodensjön Från råvattenpumpstationen uppfordras vattnet till vattenverket på Sipplinger

Berg genom två 1 300 mm stålrörsled— ningar. Med hänsyn till naturvårdsin- tressena har dessa ledningar på de första 400 ni av den totalt 3,4 km långa sträckan förlagts i tunnlar. Pumpsta- tionen är för närvarande utrustad med 6 pumpar, varav fyra med en kapacitet vardera av 750 l/s vid en uppfordrings- höjd av 305—315 m och två med en ka- pacitet vardera av 1 500 l/s vid samma uppfordringshöjd. Den sammanlagda ka— paciteten uppgår till 6000 l/s, vilket innebär att driftsäkerheten vid anlägg- ningen är stor. Pumparna arbetar utan sughöjd, vilket innebär å ena sidan vis- sa drifttekniska fördelar men å andra sidan att det varit nödvändigt att ställa upp pumparna under sjöns vattennivå. Av säkerhetsskäl har man anlagt två separata pumpsalar med tre pumpar i varje sal. Salarna skils från varandra av en 4-våningsbyggnad med två vå- ningar belägna under mark. Byggnaden inrymmer nerifrån räknat utrymme för tryckledningar, tunnel för avledning av vatten till Bodensjön vid rörbrott o. dyl., värmeanläggning och _— ovan jord — kontorslokaler m. m.

I anslutning till råvattenpumpstatio- nen finns en transformator, i vilken energi, levererad vid 110 000 volt, om- formas till driftspänningen 6000 volt. Härifrån försörjes både pumpstationen och vattenverket med elenergi. För kraftförsörjningen vid strömavbrott finns ett likströmsbatteri och en diesel- generator.

Vattenverket på Sipplinger Berg

Vid projekteringen av anläggningen vi- sade det sig snart att det _— främst på grund av brist på tillräckliga utrym— men — knappast fanns möjligheter att förlägga både behandlingsanläggningen och pumpstationen vid Bodensjön. Vat- tenverket förlades därför på Sipplinger

Berg, 3,5 km från Bodensjön. Anlägg- ningen är kombinerad med en renvat- tenpumpstation för uppfordring av vatt- net till en högreservoar vid Liptingen, belägen 68 m högre och på 23 km av- stånd från vattenverket.

Med hänsyn till landskapets känslig- het har mycket arbete lagts ned på vattenverkets arkitektoniska utform- ning.

Tryckledningarna från pumpstatio- nen vid Bodensjön mynnar i en råvat- tenreservoar om ca 30 000 m”, utförd i betong. Denna, som är helt jordtäckt, har dimensionerna 60 x 95 m och är utformad så att den etappvis skall kun— na utökas till 120 000 ms.

Från råvattenreservoaren går vattnet till filteranläggningen, som dimensio- nerats för en maximal belastning av 3 000 l/s. Den består av 12 snabbfilter, samlade i en 135 m lång filterhall som givits en höjd form, varigenom den bättre ansluter till terrängen samtidigt som den ger ett effektfullt arkitektoniskt intryck. Snabbfiltren har en yta av var- dera 105 m2 (sammanlagt 1 260— ms), vil- ket vid normal belastning, 2 160 l/s, ger en filterhastighet av 6,2 m/h. Vid maxi- mal belastning uppgår filterhastigheten till 8,6 m/h. Kornstorleken hos filtersan- den ligger mellan 0,5 och 0,8 mm. Fil- termotståndet varierar från 3 till 5 ni, då _,filtren spolas. Normal drifttid för ett filter är 4 veckor. Den erforderliga spolvattenmängden uppgår till 2 500 1n3/h. Detta ger en spolningshastighet genom filtren på 25 m/h. Spolvattnet ta- ges från renvattenreservoaren och pumpas genom filtren med 2 Spolvatten- pumpar om vardera 900 '1/5. Det slam- vatten, som erhålles vid spelningen, av— rinner till en spolvattenbehållare, i vil- ken slammet får sedimentera. Därefter går Spolvattnet via en fördröjningsbas- säng med en volym, av 25 000 m3 till Bodensjön.

Från snabbfilteranläggningen trans- porteras det renade vattnet till en ren— vattenreservoar på 20 000 m”. I ledning- en mellan snabbfiltren och reservoaren sker tillsättning av klor. Klordosen av- passas så, att vattnet skall ha ett klor— överskott på 0,25 mg/l när det lämnar anläggningen. I omedelbar anslutning till renvattenreservoaren ligger maskin- salen, som inrymmer renvattenpumpar och spolvattenpumpar. Med hänsyn till att vattenbehovet varierar från 700 till 2160 l/s och till att det hydrostatiska trycket i ledningarna på sina håll kan uppgå till 35 atö är parallelldrift av pumpar ej lämplig. För uppfordringen har därför installerats fyra pumpar med följande kapacitet: 700 l/s )( 68 m, 1 400 l/s x 80 m, 2 160 l/s )( 105 m och 2 160 l/s x 105 m. De största pumparna kan utbytas mot större med 3 000 l/s kapa- citet. Pumparna arbetar liksom i pump- stationen vid Bodensjön utan sughöjd.

För reducering av de tryckslag, som kan uppkomma 'i ledningen mellan vat— tenverket och Liptingen, är en hydro— foranläggning ansluten till tryckled- ningen. Den består av 6 st. 7 m höga hydroforer med en diameter av 3,5 m, uppställda i en separat byggnad. An- läggningen har dimensionerats för re- ducering av eventuella tryckslag till max. 3 atö.

I vattenverket finns förutom de vat- tentekniska anläggningarna lokaler. för administration och drift, ett geologiskt arkiv, värmeanläggning m. m.

Ledningar

Huvudledningen från Bodensjön till slutpunkten i Bietigheim, en mil norr om Stuttgart, är som tidigare omtalats 164 km lång och har en diameter varie- rande mellan 1300 och 600 mm. På vissa sträckor uppgår det hydrostatiska trycket på grund av topografin till 40

atö. För distributionen har vidare 145 km anslutningsledningar med en diame- ter mellan 800 och 150 mm utbyggts. Huvuddelen av kostnaden för hela an- läggningen belöper på ledningarna. Av den totala kostnaden 215 milj. DM för anläggningen utgjorde sålunda kostna- derna för ledningar 160 milj. DM eller 74,5 %.

Vid arbetstryck mellan 16 och 40 atö har använts stålrör, medan förspända bctongrör kommit till användning på de sträckor där trycket understiger 16 atö. Anordningar för reducering av tryckslag har utförts (jfr under vatten- verk), varför man vid dimensionering av ledningar, armatur o. dyl. kunnat begränsa den beräknade tryckökning- en till 3 atö på självfallsledningen från Liptingen.

Jämförande undersökningar mellan stål- och betongrör avseende kostnader, driftsäkerhet m. ni. har utförts. Resul- tatet av dessa undersökningar har bli- vit att en 36 km lång ledning mellan högreservoarerna vid Liptingen och Zepfenhan utförts av förspända betong- rör (diameter 1 300 mm) med tätande stålmantel. Rören har tillverkats vid en för ändamålet uppförd fabrik i Tutt- lingen.

Ledningarna har i vanlig ordning för- setts med luftningsventiler i högpunk- terna och anordningar för avtappning i lågpunkterna. Dessa ventiler och av- tappningsanordningar har utförts så att inspektion av ledningen möjliggjorts. Vid långa avstånd mellan ventilerna har dessa kompletterats med luckor på ledningen. Isoleringen av stålrörsled- ningar har utförts mycket omsorgsfullt. På sträckor med aggressivt grundvatten är isoleringen dubbel. Praktiskt taget samtliga stålrörsledningar har försetts med katodskydd. Trots att vattnet från Bodensjön knappast har några aggres- siva egenskaper har rör, rördelar och

armatur försetts med en förstärkt iso- lering av 2 mm tjocklek.

Högreservoarer

På huvudledningen finns förutom re- servoarerna vid vattenverket sex hög- reservoarer med en sammanlagd volym av 125000 ms. Den största av dessa är högreservoaren vid Liptingen. Denna har nyligen utbyggts till 50 000 in?! mot tidigare 20000 ma. På anslutningsled— ningarna finns dessutom ett antal re— servoarer med en sammanlagd volym av 12000 ma. Högreservoarerna fyller två funktioner: dels tjänstgör de som reservoarer vid kortare driftsavbrott och som utjänmare under dygnet, dels som tryckreglerare. Driften vid reser- voarerna fjärrstyres från en driftcen— tral i Stuttgart. Reservoarerna på hu- vudledningen har försetts med pumpar som skall möjliggöra pumpning av viss begränsad vattenkvantitet vid t. ex. driftsavbrott vid vattenverket. Denna möjlighet har ännu icke behövt utnytt- jas.

Samtliga reservoarer är utförda som markreservoarer och är uppdelade på två kammare. Omfattande undersök- ningar har utförts i syfte att klarlägga hur reservoarerna lämpligen borde ut- formas för att man skulle nå bästa möj- liga vattenomsättning. De reservoarer som är belägna på_självfallsledningen från Liptingen har försetts med sär- skilda ledningar för tryckreducering (Energievernichtung) .

Med hänsyn till naturvårdsintressena har stor möda lagts ner på reservoarer- nas arkitektoniska utformning.

Fj änkontrollunltiggningen

Driftsledningen för vattenförsörjnings- anläggningen och därmed även för fjärr- kontrollanläggningen har koncentrerats

till vattenverket intill Bodensjön och driftscentralen i Vaihingen intill Stutt- gart.

I princip har driftsledningen vid Bo- densjön att tillse att högreservoaren vid Liptingen hålles fylld med vatten till erforderlig nivå, medan driftscentralen vid Stuttgart har att sörja för att vatten-

magasinen (bl. a. i alla andra högreser- voarer) utnyttjas på bästa sätt. Dessa båda uppgifter har nödvändiggjort en omfattande kontrollanläggning, som be— står av telefonanläggning, fjärrmät- ningsanläggning och fjärrmanövrerings- anläggning för självfallsledningen samt kabelanläggning.

BILAGA H

Köpenhamns vattenförsörjning

Vid Nordiska rådet öresundskonferens våren 1964 redogjorde vandforsynings- direktor Wilfred Christensen för Köpen- hamns vattenförsörjning. Redogörelsen är publicerad i Nordisk udredningsserie 1964: 5. Utredningen återger, med med- givande av författaren och Nordiska rå- dets sekretariat, redogörelsen i det föl- jande. Se även figur H. 1.

Hr. praesident, mine damer og herrer. Jeg skulle forsoge at give en kort over- sigt over Köbenhavnsområdets vand- forsyningsproblemer, og jeg må måske have lov til at begynde med at sige, at Köbenhavn jo er en stor by, som ligger på det yderste hjorne af en lille o, og då vi hidtil har vaeret nodt til at najes med det vand, som falder ned til os fra him- len, hvad enten det bliver grunvdvand eller overfladevand, så har de koben— havnske vandforsyningsanlaeg måttet straekke sig ud fra Köbenhavn — straek- ke deres fangarme, som landboerne siger —— til det ostlige Sjaelland og ud mod Midtsjaelland.

Når liian vil tale om fremtiden, kan man ikke nöjes med at tale om Köben- havn eller Köbenhavnsområdet, men må tale om Ostsjaellands, ja måske, hvis vi ser tilstraekkeligt langt ud i fremtiden, om hele Sjaellands vandforsyning, men jeg vil begynde med en kort skildring af forholdene, som de er i dag.

Der lever på Sjaelland ca. 2 mill. men- nesker, og heraf er koncentreret mel-lem 1,3 og 1,5 mill. i det kobenhavnske om- råde, Storkobenhavn med omegnskom- muner.

På Köbenhavnsegnen findes foruden en rakke mindre, lokale vandvaerksan- laeg for de enkelte byer i det vaeseutlige to större grupper af vandvaerksanlaeg. Den ene gruppe består af Gentofte-Lyng- bys anlaeg, altså de nordlige forstaaders vandforsyningsanleeg, som dels forsyner ejerkommunerne, dels en raekke andre kommuner i den nordlige sektor af Nordsjaellanvd op langs Oresund. Der fin- des dog en del byer deroppe, som har egne vanlaeg f. eks. Sollerod, Hilleröd og Helsingor, og »de er uafhaengige af andres forsyning.

Den anden og störste af de to grupper er Köbenhavns vandforsynings vand- vaarksanlaeg, som tilhorer Köbenhavns kommune, men som foruden denne kom- mune tillige forsyner Frederiksberg og de nordvestlige, vestlige, sydvestlige og sydlige omegnskommuner, G—ladsaxe, Herlev, Ballerup, Rodovre, Brondbyer- ne, Glostrup, Hvidovre, Höje-Tåstrup, Herstederne, Torslunde-Ishoj, Vallens- baek og Tårnby på Amager. Desuden leverer man en del vand til Roskilde. Hele denne forsyning foregår for tiden i det vaesentligste med grundvand, som indvindes i den ostsjällandske under- grund, der jo som bekendt består af kalksten, og som danner fortrinlige vandforende lag. Den gamle biskop Ab— salon var om ikke forudseende så i hvert fal-d heldig, da han lagde Köbenhavn på den dstlige side av Sjaelland, for vandforsyningsforholdene her er vae- sentligt bedre, end de er med vest.

Jeg sagde, at det meste var grund-

DRESUND

ISEFJORU

O Wutcrcollocting plant & ___-. _.—_. —.—-- with pumping stat. E Filtration and pumping plant . High level reservat!—

=Main pumping conduit

_... Limit of ground water shed % Contour: of ground water 'table

Fig. H 1 Köpenhamns vattenförsörjning (Aqua; nr 4 - 1963)

vand. Der er dog en undtagelse; Köben- havns vandforsyning har for nylig taget sit förste moderne overfladevan-dsand laeg i drift ved brug *af'va-nd'fra den lille sö, Söndersö, der ligger ca. 20 km nordvest for Köbenhavn. '

Invindingen af grundvand föregår fra boringer til den östsjeellandske kalk- undergrund, og Köbenhavns vandfor- syning disponerer her over 6- större vandva'erksanlaeg og et mindre. Je'g vil nu på kortet forsöge at vise Dem be- liggenheden. Jeg ved godt, at man ikke kan se. det tydeligt, men hvis maner interesseret i detaljer, kan man bagefter krigge naermere på det. Det sydligst'e an- laeg vi haryer nede ved Thorsbro ca. 17'—- 18 km fra Köbenhavn. Så har vi et grundvandsanlaeg ved Marbjerg, et ved Lejre, et ved Islevbro ganske teet ved Köbenhavn, som trazkker grundvandet fra et meget betydeligt område vest for Köbenhavn. Endelig har vi det store anlag ved SönderSö og det nyeste idrift- tagne anlaeg, vandvaerket ved Slangerup, som ligger ca. 30 km n-ordvest for'Köä benhavn." 'Indv'indingsmaengde'rne, man kan få fra disse forskellige a'nlaég eri fra Thorsbro ca. 12 mill. ms årligt, fra Mar- bjerg ca. 4 mill. m'a årligt, fra Lejre ca. 181/2 mill. ms" årligt, fra Islevbro med' tilhörende grundvandsanlaeg ca. 16 mill. ma årligt, fra Söndersö ca. 19 mill. m= årligt, fra Slangenup ca. 17 mill. m3 är- ligt, og så er' der det lille Valby vand- vaerk inden for stadens egne grasnser, hvor vi for tiden kan få ca. 1/2 mill. ms årligt. När man laegger alt det sammen, får man en samlet vandindvinding på ca. 87 mill. mä årligt, hvortil kommer ca. 21/2 mill. 1113 overfladevand fra Sön- dersö; det bliver altså i alt ca 89% mill. m3 pr. år.

Det samlede vandforbrug inden for Köbenhavns vandforsynings område var i 1963/64 knap 88 mill. m3, og heraf kan man se. at vi ikke körer med nogen stör-

re reserve. Heraf brugte Köbenhavn selv ca. 63 mill. ma, medens Frederiksberg brugte ca. 9 "mill. rn3 og omegnskommu- nerne aftog resten, ca. 116 mill. ms. Men ud over dette har både Frederiksberg og omegnskommunern—e egne mindre anlaeg, som tilsammen indvinder ca. 10 mill. ms vand, og Gentofte og Lyngby indvinder omkring 15 mill. m3 vand.

Hvis man pröver at göre status for den öjeblikkelige indvindin'g på Köben- havnsegnen, kommer man op på et sam- let vandforbruk på ca. 115—120 mill. m8'vandpr..år ' -

Dette vand-forbrug stiger ilihidlertid til stadig'hed. Den normale stigning in- den for Köbenhavns vandforenings om— råde ligger på omkring 2—21/2' mill. 1113 om året, og det skyldes jo til dels' befolka ningens vaekst -—— jeg har lige- hört-t',” af den ikke er så kolossal endda —— men det skyldes også vaeksten' i industriens forbrug og endelig ikke mindst'm'oderni- seringen af den aeldre bebyggelse," 'som jo medförer et höjere persönligt"Vand= forbrug. Jeg burde måske naevne, at'l'i det vandforbrug, jeg omtaler, er inclu— deret alt forbrug, også 'til industri-'for- mål. ' .. . '. ' 3,5

Det var nattlrligt atspör'ge, hvilke muligheder de'r findes på Sjaelland for at daakke' denne stigning ifrem'tideih Her kan jeg" naevne, at Köbenhavns kommunefor tiden har endnu 'et större grundvands'anlae'g under bygning ”nede mod sydvest regnen 'melle'm Köge og Ringsted, det 'såkaldte VandVaerk ved Regnemark. På dette steder der givet Köbenhavns kommune en rettighed til indvinding af grundvand på 16 mill. m3. Ved senere udbygning af dette an- laeg er det hensigten under Vandvaerkets drift også at inddrage overfladevand fra det afströmningsområde, som er knyttet til de to sjaellandske söer Harald- sted og Gyrstinge söer, og endelig at inddrage endnu et grundvandsområde,

som ligger sydligere omkring Susåens övre löb. Derved skulle man ved dette vandvaerk i löbet af en halv snes år eller lidt mere kunne indvinde op imod 40 mill. m= årligt.

Det er altså de öjeblikkelige udvik- lingsplaner, som Köbenhavns vandfor- syning har for de' naermest kommen- de år.

De bedste grun—dvandsområder fin- des,” som jeg naevnte, i Dstsjalland. Her har man kalkundergrunden, som er et udmaerket vandstandsende lag, der op- samler den nedsivede nedbör og gör den let tilgaengelig for indvinding. Allerede ved det nye vaark, jeg omtalte, vand— vaerket ved Regnemark, er indvindings- forlloldene ikke fuldt så gunstige eller sikre. Der er adskillige steder saltvands- forekomster i undergrunden, og grund— vandslagene er — når man kommer mod Syd- og Vestsjazlland — enten ikke så ydedygtige eller også forsvinder kalkun- dergrunden ned i udybet, overlejres af moraene-lagene, hvilket vil sige, at man ikke kan vente at finde grunvdvan'ds- maangder til indvinlding for stordrift, men derimod nok til forsyning af den lokale befolkning og de lokale byer- - Hvis man pröver på at gaette, hvilke grundvandsforekomster der i övrigt er på Sjaelland, kan man se hen til det store afströmningsområde på ca. 300 km2, der knytter sig til Stevns og Tryggevaelde ås dal, og så er der, som jeg naevnte, Regnemarkområdet. Endelig kan man måske —— det ved vi meget lidt om endnu —— finde visse vandförende lag i istids- dannelserne i Vestsjaelland. Vi er i gang med -at undersöge disse muligheder ved pröveboringer, men det er i hvert til- fael-de et arbejde, som man ikke kan sige noget om endnu, fordi det er på begyn- delsesstadiet. Stort set ska] man naappe regne med at kunne foröge den nuvae- rende grundvandsinvinding med me- re end omkring 50 mill. ms årligt.

Derfor må man i fremtiden se hen'til

at tage overfladevandet fra de Sjaelland- ske vandlöb og söer i brug. Der er jo i og for sig ikke noget revolutionerende i at forsyne en storby med overflade- vand. Dengang Köbenhavn begyndte sin tilvaerelse som moderne storby — det, regner vi vandvaerksfolk. var omkring 1859, da det förste moderne vandvaerk blev taget i brug -— forsynedes byen med overfladevand, som blev filtreret. Flertallet af bybefolkn'ingerne her på jorden er jo faktiskt forsynet med over- fladevand fra söer og floder. Jeg kan naevne London, som er forsynet med overfladevand fra Themsen for % af sit forbruks vedkommende, og vi behöver ikke at gå kengere end til Stock-holm, som mig bekendt udelukkende er over- fladevandforsynet. '

Det er selvfölgelig en helt anden tek— nik, man må bruge, når man skal ind— vinde og behandle overfladevand. Grundvandet indeholder normalt ikke szerlig ska—delige stoffer, og det lader sig let rense vid iltning og filtration på en forholdvis simpel måde, hvorimod overfladevandet i regeln er forurenet på en forholdsvis simpel måde, hvorimbd overfladevan'det i reglen er forunet på den ene eller anden måde'og kraever en langt mere kompliceret behandling med kemikalier til faeldnring og til sterilise- ring. Det är fristen'de for mig at give en skildring af hele denne renselsesproces _ nogle kender den i forvejen — men det vil före alt for vidt ved denne lej- lighed.

Derimod er der en ting, jeg gerne vil understrege, og det er, at de van'dlöb, vi har på Sjaelland, jo er små vandl'öb — Susåen er" det störste — der förer meget vand om foråret ved töhrudstid, men om sommeren er der ikke nogetstort af- löb under normale forhold. Man kan der- for ikke basere vandvmrker på vand indvundet fra vore'vanudlöb, det er nöd- vendigt at opsamle afströmningen i re- servoirer fra de store 'afströmn—ingstider

og gemme det til detider, hvor afström- ningen ,er nul eller meget lille, for vand- forsyningen skal jo gå nogenluntde javnt hele .året rundt. Derfor bliver, det nöd- vendigt at inddrage som reservoirer for det förste en lang rakke af de naturlige store söer, som findes på Sjalland, og for det andet muligvis også bygge kuns- tige reservoirer. Man kender jo de kuns- tige reservoirer fra London, som ikke har naturlige reservoirer; der er til stadighed vand i reservoirerne, så man kan forsyne denne by på 8 mill. ind- Abyggere med vand i ca. 4 måneder. Det er ganske anselige kunstige anlag, der dér er skabtÅForelöbig vil vi nok kun- ne nöjes med gradvis at tage de natur- lige söer i- brug, og herved laver man jo også de min'dste indgreb.

'I denne forbindelse kan jeg for det förste .navne de nordsjallandske söer: Söndersö, som allerede er taget i brug og kan give ca. 21/2 mill. ma vand om året; Sjalsö, som hörer under Gentofte kommune og ejes af denne kommune. Her er der planer fremme om at ind-_ vinde-sövand i.en mangde av ca. 5mill. ma pr. år. Så er der F'uresöen, som er en stor sö med et forholdsvis mindre op- land. Her kan man ,antagelig få ,7—-—_8 mill. m3 vand. Höjere oppe i Nordsjal- land er der Esrom sö, hvor man kan få ca. 8—9 mill. ms, og endelig er der Arresö, hvor man form—odentlig kan få omkring 30 mill. ma pr. år. Jeg siger formodentlig, fordi disse tal ikke. kan betragtes som helt eksakte, men de er dog baseret på langvarige hydrometri— ske undersögelser, som Hedeselskabet har foretaget i disse söområder. Sam- menfatten-de kan man vel sige, at de nordsjallandske söer vil kunne yde en årlig vandm-angde på ca. 50—55 mill. m=.

I Susåens afströmningsområde —— det er jo den störste sjallandske flod — findes Haraldsted og Gyrstinge söer, som jeg lige har omtalt som et led i

Köbenhavns planer, og der er. Tystrup- Bavelse söerne. Endelig er der altsåmuf liglled for reservoirer, som kan opret- tes kunstigt, idet afströmningen der gennemsnitlig ligger på omkring 150 mill. m3 vand om året. Nu er en del af det beslaglagt i forvejen, så mere end ca. 120 mill. 1113 årligt, kan man nappe regne med at nyttiggöre til almen vand— forsyning. .

Endelig kan jeg af de sjallandske söer navne Tissö,..hvor afströmningsområ- det kan give ca. 70—75 mill. m3 om året.

Hvis alt dette ikke skulle slå til, er der mulighed for ved op-damning og inddamning af ådale — der er f. eks. Tryggeval—de ås dal på Stevns — og ind- dragning af visse havområder at skaffe reservoirer for ferskvand, der kommer ström-mende fra oplandet inden for. Der er f. eks. Kattinge Vig, og hvis man en- delig vil gå langt vak den Ydre Lamme- fjord. Her kan der skaffes reservoirer til udnyttelse af en yderligere afströnl- ning på antagelig omkring 80—100 mill. ma. Hvis man lagger alle disse tal sam- men, bliver den samlede disponible overflade- och' grundvandsmangde — inklusive det nuvarende forbrug — på omkring 500 mill. m=? ferskvand om året. Det vil sige, at det nuvarande vand-for- brug nogenlunde vil kunne 4-d0b1es.

Man synes altså ikke, at der er mange] på naturligt forekommande vand som rå- vand til drikkevandsforsyningen på Sjalland for öjeblikket. I virkeligheden skulle en befolkningsmangde på et sted mellem 4 og 5 mill. indbyggere kunne forsynes med de forhåndenvarende ferskvandsreserver. Om man nogensinde når op til en sådan befolkningsmangde, og om man overhovedet önsker, at der skal bo så mange mennesker på Sjal- land, skal jeg selvfölgelig ikke udtale mig, selv om jeg naturligvis har en mening om det.

Det var spörgsmålet om mangderne

Så kunne man spörge: bliver det ikke forfardelig dyrt at fremskaffe dette vand? For öjehlikket er kostprisen for vand produceret ved Köbenhavns vand» forsyningsanlag ca. 35 danske öre pr. 1113. Det er en lav pris, og når prisen er så lav, skyldes det, at de viktigste pro- duktionsanlag er udfört under et lavere omkostningsniveau end det, vi har i dag. Hvis vi ser på vandet fra Regne- 'markvarket som vi har under bygning, så vil det selvfölgelig altid vare meget dyrere lige i begyndelsen, hvor pro- duktionen er lille, men det, der er rime- ligt og retfardigt, er at se på, hvad det vil koste fra det fuldt udbyggede vark. Her vil produktionsprisen komme til at ligge på omkring 50 danske öre pr. må "inklusive forrentning og afskrivning af anlagskapitalen. Fra andre anlag om— kring på Sjalland vil man, så vidt vi kan skönne for öjeblikket, kunne frem- skaffe vand til priser af samme störrel- sesorden, altså omkring 50 öre, forudsat at prisniveauet ikke andrer sig. Jeg kan til sammenligning anföre _.det er nogle priser, jeg i farten har fået skrabet sam- men fra forskellige stederl— at vand- prisen som gennemsn-it for de vesttyske vandvarker efter statistikken i 1961 lå på mellem 41 og 46 pf. pr. ma. Det svarer omtrent til 75 danske öre. Ham— burgs vanwdpris -— det er jo vor nar- meste storby — lå på 42 —pf., det svarer til 73 danske öre. Amsterdams vand- pris var noget billigere, den lå på 30 cts, svarende til 57 danske öre, og Stock- holm er endnu billigere, de har jo for- skellige takster deroppe, men gennem- snitlig ligger prisen på 28,6 sv. öre. En- delig kan jeg navne, at Göteborgs pris ligger på 54 sv. öre svarende til 72 dan— ske öre. Det er som sagt 1961-niveauet, jeg garanterer ikke for, hva-d det er i dag. Man kan altså se, at der ikke skulle vare noget prismassigt galt med hen- syn til mulighederne for at indvinde

Jeg skulle tale om köbenhavnske vandforsyningsproblemer, og de for- llold, som kn'yltter sig dertill, vedrörer jo ikke alene'i mangder og priser, der er jo også andre problemer, som måske er mere narliggende.

Her vil jeg gerne pege på, at forud- satningen for at man kan fortsatte ud- nyttelsen _ og navnlig udnytte over- fladevandet på Sjaelland _— er, at vandet i disse ret tat befolkede egne ikke öde— lagges ved spildevandsforurening. Den sikreste og vel nok eneste farbare me- tode for at undgå det er at bruge sepa- rate systemer for spildevandsledninger og före spil-devandsaflöbene uden om de söer, der skal bruges som reservoirer. Begyndelsen er gjort vedSöndersö, hvor spildevandsaflöbene er fört i' etvsarllgt ledningssystem lidt sönden om. söen. Jeg tror, det var ekspeditionssekretar Grafi Nielsen, der navnte projekterne om fri- holdelse af Furesöen og Sjalsö forspil- devand, og jeg tror, at det i virkeligheden er den vej, man må gå. Helt undgå spil- devandet kan man jo ikke, men det er meget viktigt, at van-dlöbene ikke bliver forurenet mere, end at vandet stadig kan bruges som råvand fordrikkevands- forsyningen.

Med hensyn til an'dre problemer kan jeg godt sige, at vor vandforsyningslov og vor vandlöbslov tranger svart til modernisering. Der er af en kommission *udarbejdet forslag til en ny vandfor— syningslov. Det har nu ligget i 3 år, og loven er endnu ikke blevet fremsat, og vi vandvarksfolk langes meget efterat få den. Vandlöbsloven synes også nat vare under omkalfatning. Der .er af lanadbrugsministeriet nedsat en stor spil- devandskommission, og vi vandvarks- folk må jo håbe, at der også her snart må ske betydelige fremskridt med hen- syn til gennemförelse af 'og kontrol med Spildevandsrensningen.

Det vanskeligste problem, som vi kamper med for öjeblikket, er vel et problem, som vi har falles med mange andre institutioner i Danmark og vel også andre steder: det er mangelen på höjere kvalificeret teknisk arbejdskraft til at lave projekterne og til at gennem- före dem. Ingeniörmangelen i Danmark er fortvivlende, og hvordan det spörgs- mål skal löses ved jeg knapnok, men det bliver sikkert nödvendigt at traffe helt ekstraordinare foranstaltninger for at klare den side av sagen.

Spörgsmålet om at importere vand til Sjaelland fra Sverige har jo varet fört frem navnlig i pressen. Dette spörgsmål synes set fra Köbenhavns vandforsy- nings side ikke at vare aktuelt hver—

ken med hensyn til mangde eller pris inden for en sådan fremtid, som vi er i stan-d til at planlagge for. Så er det selvfölgelig en anden sag, at det, hvis man endelig bygger en bro mellem Skåne og Sjal-land, ingeniörmassigt vil vare riktigt att undersöge, hvad det vil koste _ hvor meget det vil fordyre en sådan forbindelse — hvis man indret- ter en bro eller broerne, som jo skal stå i måske hundreder af år, på en sådan lnåde, at de rent teknisk vil vare i stand til at bare et par vandledninger. For selv om vi ikke kan overse så for- fardelig meget af framtiden, er det jo altid klogt at undersöge de muligheder, som kan komme på tale.

,. _ ”..,—»»” KUNGL- mm.-

Dimensioner Tunnel, area Bm?-

Ledninq 1 151600

79 HVY & orpHR +59H ' elh 0

| (år 2000)

Ledning 1 d 1400

Lednin- 1 d 1200 tillkommer 1 #1200 r 1990

-r1975

tillkommer 141000 år1990 116 1000 Ör1980 Utredningen om SV Sveriqä vattenförsörjning

Bolmen 1147.

+150

(+ vt- 01 .— O O 8 0 Inte-

' Sönke 9

o-.'—

Féin-l-

Pumpstation Sönke 10

vattenverk ; pumpstation

qulor (avqr. Klippan) 0. Perstorp)

Mörur (cu r. Hölsirgqbog )

Asmundtorp ( korsn. Rinquöledni Pumpstation

Avgr. Furulund 0. Kävlinge

___Wl- Å Flädie (av-r. Lund)

åb_'1,l,-- Malmö stads -ri:ins

% _”

Ledningro

Km

Itrgckniv

Erfor: Löcåsto

Tunnel Bolmen - Hallandsås ', ledningar Hallandsås - Malmo

Figur 113 Profil j'a'm'ce trqcklinjer under maximidqgn. ( 51 m 2 __| :C > 2 m '_0 joo __| m 0 "- Z ITI Z | 3 > r- i G:

+2OO mö h

' ' %

.142 Bolmenl.

+1'3OI

Råvo'hten - -um- -stotion

Vattenverk , p—l_umpstotion _,— "1 AL

E,—__f'j-_

..?/rr.- ..?/Ill- .tilml-m

_ ..—__f-_ m...... 51 a': ___.._ ...... (..... Å......)

qularp (oxar. _Klio-an o. _Perstor- )

[1

Mörarp (ovqr. Hölsin-bo - )

!

A_smundtorpp1 korsn.

Rin-s öledn um- station

EQ . 55 | Reserv- -r

I!

i:" ___—i:].-

53— o

_,

* N 40 (»

få

Flädie (ovqr. Lund)

%I.'... Malmö stads -röns

--ä_—_M

Avqr. Furulund 0. Kävlinge

8 7? a 60 trgckn'

zErfor. lägsta IV

VATTENTRAN SPORT BOLMEN - MALMO Rörledninqor

:,0 0 == (_

N_- %: a'" q—

J." 0 X" :

2. (o 1 C 3 O. (0 '1 3 0 25. 3. O.

=E 1.0 3

1 i i i

+200 möh

röns Furulund ) (avgn

Sänka 4

Sön ke 5

Sänka 12 Pumpstation Vattenverk, reservoar och pumpstation Stobbarp (ovqr. Eslöv) Stöngbg (ovqr. N. Nöbbelöv Malmö stads Bulltofta

Lund )

Pumpstation Sönke 9 Kävlinge -

Utlopp Sönke 13

_

,—

Figur115

VATTENTRANSPORT LAGAN — RINGSJÖN - MALMÖ

'II- .”

glim-

'IF

' | IIIB-

Tunnel Logan - Ringslon ; ledningar Ringsjön - Malmö

Profil jömte trgcklinjer Trgcklinjer ströckon Logan-RingSJon

Eri-or. Lögsto ,trgcknivå

- ,

gäller för jomn levemns under året.

trgckniv

, nu

Trgcklinjer sträckgn RingSjon-Malmö gäller för moximidggn.

II?

Lednin- 1 45 1200 ur 1975 Tillkommer 1 # 1200 år1990

Lednlm 1 951000 or1980 tillkommen-1 51000 r1990

Tunnel, area & rn?-

Tunnel, orec 6.5 m?-

Dimensioner

Utredninq om SV Sveriges vattenförsörlninq

(ovgn

b (ovgr: Kävlinge — Furulund)

Malmö studs -röns . LI

Vattenverk, reservoar och_gumEstotlon

Driftsreservoor Pumpstation N. Nöbbelöv

Lund )

Stån

lllll VATl'E NTRANSPORT

LAGAN - RINGSJÖN — MALMÖ

V W

87 .. . _ isa E or. lägsta Rorledmngor > tr cknivå _ . _ ' N & Profll Jomte truckllnjer - _. g_ 60 Trgcklinjer sträckan Legon-Ringsjön få?-.it???" grannlaga gäller för jämn leverans under året. rqc IVG

I Trgcklinjer sträckan Ringsjön-Malmö "". gäller för moximidggn."

80 9 110 120 130

141200-r1980_1410000r1'980

Utredning om SV Sveriges vattenförsörjning

N DAL 0 skim o / ' altered/' "' ”(linne orp

ACKAo ",; = 9

,, _ S ENE o ( XLIGNERN x

HESlltlåOR . I '

0

131. Viskeé & NéåSJÖ

. wii . 1 115 301 121 P 309 Mdlmb " k 0 fl

TOM ABAGKåX 285 BC A 0 S 0

Fritsla

INNA Limmared

SVENLJUNGAO 377 *Tronemo A)

0 SKI INGARYD

175

ÄVS Ö .

Reftele O

Smålandsstenar

? ;

ALV STÅO

i! "

xc? LJUNG Y- 0 OSKARSTRQQ

132

a 11115 &; o &I

noll"

MÖ CKELN

TRARYD _ S römsnäsbruk

ÅLMHUL'I'O©

["N, / ka

tsjö , ] Björnum/ Hästveda

0 55"-

Knislinge '

'HÄSSLEHOLM .. |_ . (X)/INSLÖV % . | år" . o ROIMQLLA

' IVÖSJÖN :SQLVES

KRISTIANSTAD .'

— Hammarsjön Vä O _ .

'ÅHU —_ O '—

ha 1 f _) TOMELILLA

SKURUP

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1965

Systematisk förteckning

(sittrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet

Sammanställning av remissyttranden över författ- ningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. 1 för- slaget till regeringsform. [2] Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. [3]

Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1]

Socialdepartementet Tandvårdstörsäkrlng. [4]

Kommunikationsdepartementet Skånes och Hallands vattenförsörjning. [8]

Finansdepartementet Mättenheter. [5]

Inrikesdepartementet

Om den kommunala självstyrelsens lokala förank- ring. [6] Praktik- och feriearbetstörmedling. [7]

ESSELTE "AB. STOCKHOLM 1965