SOU 1967:47
Lärarutbildning för folkhögskolan
6. Utredningens bedömning av folkhögskolans ställning och upp- gifter i framtiden
10
13 13 15 22
29 29 29 29
31 32 32 33 34 34
37 37 37 38 38
38 38 39
40 40 40 41 43
45
6..1Nu1äge........................45
6..2 Förutsättningarna ändras . . . . . . . . . . . . . . . . 45 6.3. Varför folkhögskolan behövs. . . . . . . . . 46 6.4. Vuxenutbildning helt förlagd till folkhögskola. . . . . . . 48 6.5. Folkhögskolan som komplement till annan vuxenutbildning . 49
6.6. Folkhögskolan som centrum för vuxenutbildning av speciellt slag........... ............50 6.7. Kortare kurser av orienteringskaraktär . . . . . . . . . . 51 6.8. Speciallinjer . . . . . . . . . . . . 52 6.9. Några problemiframtidens folkhögskola. . . . . . . . . . 53 6.9..1 Planering. . . . . . . .- . . . . . . . . . . . . . . . 54 6.9.2.0rganisation..................... 54 6.9.3.Information..................... 54 6.10. Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 Avdelning II Lärarutbildning och lärarfortbiidning för folkhögskolan . . . . 57 Inledande synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Kapitel 7 Ämnesutbildning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 7..1 Reguljära utbildningskrav . . . . . . . . . . . . . . . 58 7..2 Lämpliga ämnenilärarutbildningen . . . . . . . . . . . 60 7.3. Undantag från de reguljära utbildningskraven . . . . . . . 62 74. Lektorstjänster vid folkhögskolan . . . . . . . . . . . . 62 7.41.Behov.. 62 7.42. Arbetsuppgifter 64 7A.3 Kompetenskrav . . . . . . . . . 65 7.4.4. Tiildelning och tillsättning av lektorStjänster . . . . . . 65 7.5. Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 Kapitel 8. Praktisk- pedagogisk utbildning . . . . . . . . . . . . . . 67 Inledande synpunkter . . . . . . . . . 67 8.1. Undervisningssltuationen i folkhögskola — kännetecken och utbildningskrav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 82 Linje vid lärarhögskola . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 8.3 Innehålliutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . 71 8...31 Kommentar tillinnehållsöversikten . . . . . . . . . . . 71 8.4. Sammanfattning. . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . 95 Kapitel 9. Utbildningsorganisation . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Inledande synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . 96 91. Studiegång, per1od1ndeln1ng etc. . . . . . . . . 96 9..2 Antal lärarkandidater vid folkhögskollärarlinje . . . . . . 98 9.3. Urval bland sökande till folkhögskollärarlinje . . . . . . . 99 9..4 Allmänna anspråk på praktikskolor . . . . . . . . . . . 99 9..5 Lärarutbildare vid folkhögskoliärarlinje. . . . 101 9.51. Behörighet, anställningsvillkor m.m. för metodiklektorer och utbildningsiedare vid folkhögskoliärarlinje. . . . . . 104 9.6. Betygsättning och behörighet . . . . . . . . . . . . . . 105 9.7. Val av lärarhögskola . . . . . . .— . . . . . . . . . . . 106 9.8. Förslagens genomförande . . . . . . . . . . . . . . . . 108 9.9. Övergångsbestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . 110
9.10.Sammanfattning110
Kapitel 10. Lärarfortbildning för folkhögskolan . . . . . . . . . 10. 1. Fortbildningsmöjiigheterna inom skolväsendet i stort. . . 112 10.2. Behovet av fortbildningsmöjligheter för folkhögskolans lärare 114 10.3. Formerna för fortbildning av folkhögskolans lärare . . . . . 116 10.3.1. Feriekurser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116 10. 3. 2. Studiedagar . . . . . . . . 118 10.4. Ledningen av fortbildningen för folkhögskolans lärare . . . 120 10.5. Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 120 Kapitel 11. Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 Kapitel 12. Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123
Bilaga 1. FolkhögskolornaiSverige läsåret 1967/68 . . . . . . . . . . 131 Bilaga 2. Förteckning över tabelleribetänkandet . . . . . . . . . . . 135
M..—,.w ww Yle—swn—
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl Ecklesiastikdepartementet
Genom beslut den 29 oktober 1965 uppdrog Kungl Maj:t åt numera skolrå- det Arne Sönnerlind, tillika ordförande, undervisningsråden Sixten Mark— lund och Nils-Eric Svensson, numera undervisningsrådet Gösta Vestlund samt rektorn Hilding Friman att såsom sakkunniga utreda frågan om utbildning och fortbildning av folkhögskolans lärare.
Samma dag uppdrog chefen för ecklesiastikdepartementet åt läraren vid Landsorganisationens folkhögskola, Åkers-Runö, Sven-Olof Mattsson, att vara sekreterare åt de sakkunniga. Sedan Mattsson på egen begäran entledi— gats från sekreteraruppdraget tillkallades redaktören i skolöverstyrelsen Evert Sverkman genom beslut den 27 mars 1966 att räknat från den 10 maj 1966 tjänstgöra som sekreterare åt de sakkunniga. Den 16 januari 1967 till- kallades t f folkhögskolinspektören Bo Göthberg att som expert biträda de sakkunniga.
För de sakkunnigas arbete har inga särskilda direktiv utfärdats. De sakkunniga har antagit benämningen Folkhögskolans lärarutredning. De sakkunnigas arbete har enbart gällt frågan om utbildning av ämneslä- rare vid folkhögskolan.
Utöver viss sammanställning av nödvändigt statistiskt grundmaterial har utredningen genom en enkät till samtliga folkhögskolor inhämtat upplys- ningar och synpunkter av betydelse för sina ställningstaganden. Utredning- en har också besökt ett antal folkhögskolor för att ta del av verksamheten och med rektorer och lärare diskutera lärarutbildningen. Överläggningar har också ägt rum med ett antal folkhögskolerektorer, samlade till rektorskon- ferens.
Utredningen har hållit 19 sammanträden. För utredningen har följande tre uppgifter varit de väsentliga, nämligen 1) att försöka precisera innebörden av begreppet folkhögskola,
2) att försöka bedöma och ange efter vilka huvudlinjer folkhögskolan kom- mer att utvecklas och forma sin verksamhet 3) att från dessa båda utgångspunkter så noggrant som möjligt ange inne- hållet i en lärarutbildning och lärarfortbildning för folkhögskolan samt att utforma en härför avpassad utbildningsorganisation. Sedan utredningen nu slutfört sitt uppdrag, får utredningen härmed över- lämna sitt betänkande »Lårarutbildning för folkhögskolan». Stockholm i september 1967 Arne Sönnerlind
Hilding Friman N ils-Eric Svensson
Sixten Marklund Gösta Vestlund
IEUert Sverkman
Inledande synpunkter
Under senare år har åtskilliga uttalan— den gjorts rörande folkhögskolan och dess framtid. Utredningen redovisar i kapitel 5 det väsentliga av dessa utta- landen. Utmärkande för dem är, att de är allmänt hållna och genomgående präglade av en betydande optimism.
Eftersom den skolform utredningens uppgift gäller dels är mycket oenhetlig, dels har en framtid präglad av ovisshet i en del avseenden, har utredningen fått inleda sitt arbete med att försöka be- stämma vad folkhögskolan är för något och att med ledning därav försöka ska- pa sig en något så när klar bild av folkhögskolans framtida gestaltning. Det senare har varit oundgängligt, ef- tersom lärarutbildning ju alltid är en fråga på förhållandevis lång sikt.
De nyss nämnda uttalandena har ut- redningen funnit vara för allmänt håll- na för att kunna tjäna som utgångspunkt för utredningens förslag, ehuru den un- der sitt arbete kommit att i allt väsent- ligt dela den optimism beträffande folk- högskolan som präglar dessa uttalan— den. Innan utredningen nått fram till denna uppfattning om folkhögskolan har den alltså ägnat sig åt att analysera frågan om skolformens framtida ställ- ning och åt försöket att något klarare än hittills ange hur denna kan tänkas komma att te sig under vissa förutsätt- ningar. Självklart är nämligen, att den
Avdelning I. Folkhögskolan nu och i framtiden
ofta uttalade förhoppningen om folk- högskolans utveckling, trots allt, inte kan infrias utan att något görs också från samhällets sida för att få denna utveckling till stånd. En viktig föränd- ring i detta syfte är den nyligen beska-' tade statsbidragsreformen. En annan är de nu stadgeenligt ökade möjlighe— terna till anpassning efter uppkomman— de lägen på utbildningsområdet. Viktiga förutsättningar därutöver är en inten- sifierad lärarfortbildning och en för folkhögskolans uppgifter och syften an- passad lärarutbildning. Här inställer sig då den för utredningen och dess arbete avgörande frågan: vilket är folk- högskolans syfte? Frågan avser fram— tiden. Utredningen har, som nämnts, funnit att frågan inte är i tillräcklig grad klarlagd i de uttalanden som gjorts. Då svaret emellertid måste ges och finnas som utgångspunkt för utredning- ens arbete framlägger utredningen, så långt som möjligt i anslutning till gjor- da uttalanden, i det följande sin upp- fattning om folkhögskolans uppgifter på längre sikt och bygger sina förslag om lärarutbildningen på denna uppfattning. Det bör slutligen, med hänvisning till vad som ovan understrukits, göras klart att det råder ett starkt beroendeförhål— lande mellan folkhögskolans möjlighe- ter att väl fylla en uppgift inom utbild- ningsväsendet och det slag av lära-re den kommer att få.
KAPITEL 1
Begreppet folkhögskola
Folkhögskolan har i vårt land utveck- lats som en fri skolform. För att kunna utföra uppdraget att föreslå former för utbildning och fortbildning av folk- högskolans lärare har utredningen fun- nit det nödvändigt att inleda sitt arbete med att närmare granska och bestämma begreppet folkhögskola.
Att precisera begreppet folkhögskola är enligt utredningens uppfattning av största betydelse, eftersom det är vik- tigt att skilja mellan å ena sidan vilken användning man vill ha av folkhögsko- lan som resurs i rent yttre mening — byggnader, personal osv. — och å and- ra sidan vilken användning samhället kan tänkas ha av folkhögskolan som specifik skolform. Det är naturligtvis den sistnämnda frågan som är av in- tresse i detta sammanhang, och det gäl- ler därför att fixera och hålla fast vad det är som utmärker folkhögskolan och skiljer den från andra delar av utbild- ningsväsendet.
Enligt utredningens uppfattning kan man precisera begreppet folkhögskola genom att ange följande, i fortsättning- en närmare beskrivna karakteristika för denna skolform:
a) friheten, b) internatformen, c) vuxen'ele'verna, d) folkrörelseanknyt- ningen och/eller anknytningen till det frivilliga bildningsarbetet, e) den tradi- tionella målsättningen — att ge allmän medborgerlig bildning. För att en folk- högskola skall vara förbanden får egent- ligen inte något av dessa kriterier sak-
nas. Punkterna a, b, c och e är grund- valarna för folkhögskolans pedagogik och punkt d bestämmande för den på olika sätt ideologiskt präglade miljö som i regel utmärker denna skolform.
Innebörden av dessa fem karakteris- tika, efter vilken skolformen bör värde- ras, skall närmare utvecklas i det föl- jande.
a) Friheten att inom vida gränser utforma kursinnehåll med hänsyn till' skolans och elevernas bakgrund och intressen har varit av stor pedagogisk betydelse. Även om friheten vid vissa skolor begränsats av krav bl.a. från mottagande skolor och av vissa skolors speciella inriktning, sådan den angivits av huvudmannen, har det varit möjligt att knyta an till elevernas olika förkun- skaper i skilda ämnen och att ta bety- dande hänsyn till deras egna intressen för olika problem och ämnesavsnitt. På så sätt har man i stor utsträckning kunnat foga in elevernas erfarenhet i undervisningen. Detta har främst gällt ämnen som samhällskunskap, litteratur, psykologi och modern historia. Fri- het vid kursplanering och genomföran- de har stimulerat både elever och lä- rare och ofta ökat elevernas engage- mang i ämnen, som de tidigare känt sig likgiltiga inför. En sådan relativt fri pedagogisk situation är naturligtvis sär- skilt värdefull, när det gäller deltagare, som inte har studerat på många år eller som av olika skäl har avbrutit studier- na i andra skolformer. Situationen un-
derlättar också elevernas aktivering och självständiga insatser och bidrar till att skapa en mellan lärare och elever inbördes avspänd och positiv atmosfär. Erfarenheterna har visat att friheten i regel inte medfört sådana nackdelar som kunde befaras, nämligen uteslut- ning av väsentliga ämnesavsnitt, irre- levanta utvikningar eller särskilt lång- sam studietakt.
Enligt utredningens mening är det en utomordentlig tillgång för det svenska utbildningsväsendet att det finns en skolform med denna frihet. En sådan skolforms frihet att experimentera med nya pedagogiska metoder kan främja den pedagogiska utvecklingen också inom andra skolformer.
b) Internatformen är en annan spe- ciell tillgång för folkhögskolans verk- samhet. Folkhögskolans företrädare har tidigt insett värdet av att kombinera undervisning och internatliv. Därige- nom underlättas kontakten mellan ele- ver och lärare och hela skolmiljön kan utformas som ett stöd för elevernas studier och personliga utveckling. En omfattande och allsidig erfarenhet har _ inom ramen för tillgängliga resur- ser — möjliggjort en utformning av elevrum, dagrum och fritidsutrymmen, som tillsammans med ett ofta rikt väx- lande fritidsliv har skapat ett för stu- dier och personlig utveckling synner- ligen gynnsamt klimat. Diskussioner på elevrummen, arbete i skilda grupper för förberedelse av lektioner, samkväm, studieresor, idrottstävlingar och skol- tidningar där elever och lärare kom- mer i naturlig kontakt, samkvämspro- gram med gästande föreläsare, musiker och skådespelare, egna teatergrupper och sångkörer — allt infogat i varje skolas egen årliga rytm, uppbyggd kring vissa helger och märkesdagar, skapar förutsättningen för detta klimat. Fri- tiden blir genom internatet integrerad
med unde-rvisningstiden. Lektionsarbe- tet förbereds under fritiden och lek- tionerna ger underlag för' nya aktivite- ter under lektionsfri tid.
Folkhögskolan blir på så sätt en miljö som i högre grad än andra skolformer äger förutsättningar att närma sig det för all utbildning viktiga, nämligen att allsidigt och kontinuerligt inrikta ele- verna på problem i samband med stu— dierna, stimulera dem att söka lösning- ar i skolans bibliotek och att engagera dem i en rikt differentierad verksamhet i teatercirklar, programgrupper, redak- tionskommittéer osv. Elever med svag motivation får på så sätt, genom hela miljöns inriktning, hjälp att ge sig i kast med problemen, och dessutom är förutsättningarna gynnsamma för en kontinuerlig och därmed effektiv stu— dievägledning. Denna mångfasetterade verksamhet kompletteras nu och får allt mer sin prägel av att skolsamhällets olika funktioner och organ byggs upp efter demokratiska mönster med en för- delning av ansvaret mellan styrelse, rek— tor, lärarråd, elever och övrig personal.
0) Vuxna elever. Folkhögskolan är en skolform för något äldre elever. Ett stort antal av dessa elever har under längre eller kortare tid haft förvärvs- arbete, deltagit i föreningsliv och i mänga fall prövat självstudier av olika slag. Denna elevernas mångskiftande bakgrund ger ett särskilt underlag för undervisningen, främst i samhällskun- skap, psykologi, litteratur och modern historia men också i viss utsträckning inom det naturvetenskapliga området. Problemen får nämligen en annan inne- börd, om man själv mött dem på arbets- platsen, i föreningen eller i samhället i övrigt. Det upplevda ger den teore- tiska undervisningen en meningsfulla- rc innebörd.
Elevernas relativa mognad ger givet- vis också en särskild prägel åt skol—
samhället och dess klimat och under- lättar en kamratlig kontakt mellan lä- rare och elever.
d) Folkrörelse- och folkbildningsan- knytningen ger folkhögskolan en nära kontakt med organisationer, som aktivt tar del i och påverkar samhällsutveck- lingen på olika områden. Såväl under- visning som internatliv kommer där- igenom att präglas av ett starkare och djupare engagemang. Risken för isole- ring av skolmiljön och benägenheten hos eleverna att uppleva problemen som artificiella och ovidkommande blir härigenom mindre och ensidigheten motverkas av att olika åsiktsriktningar och erfarenheter finns representerade hos lärare och elever.
e) Den traditionella — man frestas säga klassiska — målsättningen för folk- högskolan, att ge allmän medborgerlig bildning, har fått en allt starkare reali- tet efter hand som samhället förändrats. De fyra övriga av utredningen fram- hållna karakteristika har samverkat till att göra denna bildningsverksamhet
möjlig. Friheten från centralt fastställ- da kursplaner exempelvis har givit lä- rarna stora möjligheter att vid behov ändra sina kursplaner, stanna upp, gö— ra utblickar, anknyta till aktualiteter och sammanfatta. Folkhögskolan har i den form den utvecklats kunnat ge så- dan övergripande bildning också åt den stora grupp elever som kommit till skolan mera på grund av nödvändig- heten att skaffa sig en — ibland kan- ske relativt begränsad — grund för fortsatt yrkesutbildning än av allmänt bildningsintresse. I ett samhälle som förändras och snabbt specialiseras är det enligt utredningens mening ovär- derligt med en skolform, vilken har som en huvuduppgift att ge allmän bildning, översikt och engagemang. Utredningen vill här uttala, att den är starkt övertygad om betydelsen av att vidmakthålla och stärka en skolform, som svarar mot de här angivna krite- rierna. Av dessa vill utredningen sär- skilt betona vikten av frihetsmomentet.
2.1 Utbildningsmål
Folkhögskolan som skolform går i Sve- rige tillbaka till år 1868, då de tre första skolorna inrättades.
Som mål för folkhögskolans verksam- het angavs redan från början att den skulle ge vuxen ungdom allmän med- borgerlig bildning. Denna huvudupp- gift har sedan dess stått kvar, och den finns också fastslagen i folkhögskole- stadgan (SFS 1958: 478), där första pa- ragrafen lyder: »Folkhögskolan har till uppgift att meddela allmän medborger- lig bildning. Särskilt bör eleverna bi- bringas insikt om sitt ansvar som män- niskor och samhällsmedlemma-r. Skolan bör sträva efter att stärka elevernas samarbetsvilja, utveckla deras förmå— ga till självständigt tänkande och kri- tiskt omdöme samt främja deras mog- nad och studieintresse.»
Varje folkhögskola får med hänsyns- tagande till ovanstående målsättning ut— forma sitt arbetssätt. Centralt fastställda kursplaner förekommer inte.
Den frihet som folkhögskolestadgan ger folkhögskolan har skolformens före- trädare — liksom också ansvariga myn- digheter — hela tiden slagit vakt om. Att ett med tiden ökande bidrag utgått till folkhögskolan från det allmänna har inte medfört någon skärpning i bestämmelserna eller av kraven på ut- formningen av skolformens verksamhet. Ett visst statsbidrag började för övrigt utgå redan år 1882. År 1912 tillsatte
KAPITEL 2
Folkhögskolans nuvarande organisations- och verksamhetsformer
staten en inspektör för folkhögskolan.
Ett av de viktigaste skälen till att folkhögskolor inrättades i vårt land torde från början ha varit att man ville ge landsbygdens ungdomar — det var då främst fråga om lantbrukarbe— folkningen —— kunskaper som skulle göra dem skickade att delta i det of— fentliga live-t. 1860-talets kommunal- och riksdagsreformer medförde näm- ligen ett ökat krav på sådana kunska- per hos de grupper som nu fick större möjlighet än tidigare att medverka i den kommunala verksamheten och i riksdagen. Vad som behövdes var främst allmän medborgerlig bildning. Dessa behov insågs tidigast av de s.k. folk— högskoleföreningar, som startade de första folkhögskolorna.
Även om målet för folkhögskolans verksamhet var det angivna hindrade det inte att yrkesbetonade ämnen på ett tidigt stadium togs upp i skolfor- mens verksamhet. Främst var det då fråga om ämnen som hade anknytning till lantbruket, t.ex. fältmätning, av- vägning och vi-ss bokföring. Tidvis har ren yrkesutbildning bedrivits inom folkhögskolan, också då främst på jord- brukets område, utan att man för den skull ansett sig ha givit avkall på mål- sättningen. Denna verksamhet Övertogs så småningom av lantmannaskolorna, som i början inte sällan förlades i an- slutning till folkhögskolorna och som ibland delade vissa lärare med dessa. Under senare år har en ökande an-
del av folkhögskolans elever sökt sig dit för att få vidareutbildning av all- mänt slag som en grund för fortsatt ut- bildning. Inom folkhögskolan har sam- tidigt fortlöpande förts en debatt om de risker i form av bundna kurser och tentamensläsning som ett sådant för- hållande kan medföra. Man har dock allmänt accepterat att folkhögskolan tagit på sig denna kompletteringsverk— samhet i en situation då andra skol- former inte räckt till för att ge vidare— utbildning åt alla vuxna ungdomar, som velat ha sådan. Det är naturligt att en del skolor i detta läge mer eller mind- re kopierade andra skolformers läro- planer, t.ex. realskolans, och använde de. läroböcker som var avsedda för realskolan. Somliga folkhögskolor gav också graderade kunskapsbetyg på sam- ma sätt som ungdomsskolan. Detta före- kom fram till år 1958, då genom den nya folkhögskolestadgan infördes ett annat system för bedömning av elever- nas arbete, nämligen omdöme om elever- nas förmåga att tillgodogöra sig under- visningen.
Eftersom verksamhetens utformning och innehåll varit av så växlande slag har också debatt förekommit om det kompetensvärde som folkhögskolekur— serna kan ge. I vissa fall har folkhög- skolan för att hjälpa sina elever gått med på att införa vissa bestämda kur- ser på sitt program, t.ex. så kallade normalkurser för blivande sjukskö- terskeelever i ämnena svenska, mate- matik, fysik, kemi och biologi. Nor- malkurserna har dock sällan utgjort folkhögskolans hela kurs i nämnda äm- nen utan varit en del av det som ingått i dem. Flera folkhögskolor har vidare givit sådan undervisning som direkt för- bereder eleverna för inträde i social— högskolor (socialinstitut). En viss lös- ning av frågan om folkhögskolans kom- petensvärde har — i varje fall tills vi—
dare —— nåtts genom kungörelsen om grundskolans kompetensvärde (SFS 1966:24) och genom kompetensutred- ningens förslag i dess betänkande Till— träde till postgymnasiala studier (Eck- lesiastikdepartementet 1966: 13). Kungö- relsen om grundskolans kompetensvärde jämställer under vissa villkor genom- gången utbildning vid folkhögskola med utbildning inom vissa andra skolformer. Det har skett utan att man krävt en för alla folkhögskolor gemensam kursplan.
Kompetensutredningen konstaterar att riksdagen har, efter förslag av fack- skoleutredningen, understrukit det an- gelägna i att man regelmässigt anger folkhögskola som ett i kompetenshän- seende med fackskola likvärdigt alter- nativ. Kompetensutredningen föreslår att dessa ställningstaganden rörande folkhögskolans kompetensvärde nu om- sätts i praktisk tillämpning. Genom- gången folkhögskola bör ge med fack— skola jämställd behörighet till icke-aka- demisk postgymnasial utbildning. Detta villkor bör dock, anser kompetensut- redningen, förenas med kravet att folk— högskoleutbildningen skall vara två- årig och grundad på genomgången grundskola eller treårig och grundad på folkskola. Folkhögskolekurserna bör omfatta minst 60 veckor. I proposition nr 85 år 1967 angående vuxenutbild- ning framhåller departementschefen att ett förverkligande av kompetensutred- ningens förslag ytterligare bör vidga möjligheterna för dem som bedrivit folkhögskolestudier att vinna inträde i andra läroanstalter. Departementsche- fen erinrar också om att det av riksda- gen antagna förslaget i proposition nr 4 år 1967 angående reformerad lärar- utbildning innebär att som villkor för inträde till låg— och mellanstadielärar— utbildning skall gälla genomgången fackskola, gymnasium eller motsvaran- de utbildning. Med sistnämnda utbild-
ningskategori avses bl.a. folkhögskole— utbildning av viss omfattning. Folkhögskolor har med tiden upp- rättats också av olika folkrörelser. Des- sa rörelseskolor har ofta en plats och en uppgift inom den organisation som är skolans huvudman. Detta kan mär- kas i uppsättningen av ämnen och i ämnesinnehållet. Inte sällan tyder detta på att man räknar med att eleverna i framtiden skall delta i den aktuella organisationens verksamhet som för- troendevalda eller som anställda in- struktörer, fritidsledare och studiele- dare. Också denna utformning har kun- nat genomföras inom ramen för folk- högskolans allmänna målsättning. Utvecklingen inom folkhögskolans verksamhetsområde har lett till att man i den offentliga debatten om folkhögsko- lan — liksom också rörande den övriga folkbildningen — har kommit att allt- mer ifrågasätta det möjliga och lämp- liga i att dra skarpa gränser mellan å ena sidan bildning och allmän utbild- ning och å andra sidan yrkesutbildning eller kompetensinriktad utbildning. Ett exempel på att detta kan beröra också folkhögskolans verksamhet finns i det förslag till ny folkhögskolestadga som skolöverstyrelsen lade fram är 1965 (men som bara delvis antagits). Sö ville utvidga målsättningsparagrafen med tillägget att folkhögskolan kan »inom ramen för dessa syften jämväl ha till uppgift att bibringa eleverna kunskaper och färdigheter för deras vidareutbildning». Bakom detta förslag ligger bland annat just insikten om att det inte går att dra några skarpa grän- ser mellan yrkesutbildning och allmän medborgerlig bildning. Inom vissa folk— högskolekretsar fördes liknande tankar fram redan i slutet av 1800-talet. Idé- erna är alltså inte nya, men de har fått ny aktualitet. Att ge allmän med- borgerlig bildning anges dock fortfa-
rande vara folkhögskolans huvudupp- gift. Att en synnerligen mångskiftande verksamhet — både ifråga om organi- sation och innehåll —— kan upprätthål- las inom ramen för denna målsättning är uppenbart.
2.2 Organisation
Huvudmannaskap
Folkhögskolorna i vårt land brukar med hänsyn till huvudmannaskapet in- delas i tre grupper, landstingsskolor, stödföreningsskolor och rörelseskolor.
I början var i allmänhet stödförening- ar huvudmän för folkhögskolorna. När intresse för att starta en folkhögskola uppstod i en bygd bildade man en stöd- förening som skulle ha ansvar för sko- lan och dess verksamhet. Så småning- om började olika landsting inrätta folk- högskolor eller överta sådana från stöd- föreningar. Som tredje grupp tillkom så småningom folkhögskolor som star- tades av olika folkrörelser. Folkhögsko- lestadgans 5 % slår fast att ett regle- mente skall finnas för varje folkhög- skola. I detta skall bland annat anges förhållandet mellan skolan och dess hu- vudman. Reglementet fastställs av skol- överstyrelsen.
Stödförenitngsskolorna får vanligen betydande landstingsbidrag, och lands- tingen är representerade i dessa sko- lors styrelser. I stort överensstämmer stödföreningsskolornas inriktning med la'ndsvtingsskolornas. Utredningen har därför i sin skrivning i fortsättningen sammanfört landstings— och stödför- eningsskolorna till en grupp, lands- tingsskolor.
Rörelseskolorna utgör i och för sig ingen homogen grupp. Att dessa under senare är bildat en samarbetsorganisa— tion beror främst på att de har ungefär likartade ekonomiska problem att lösa.
mannaskap Skolor Antal Stödföreningsskolor. . . . . .. 10 Landstingsskolor ......... 46 56 Skolor med anknytning till svenska kyrkan ........ 13 fria samfund ........... 15 nykterhetsrörelsen ...... 4 arbetarrörelsen ......... 9 andra organisationer. . . . 8 49 Summa 105
Samtliga dessa 105 skolor har statsbidrag.
Den folkrörelse som är huvudman för en folkhögskola är starkt representerad i denna skolas styrelse. Det är emeller- tid också vanligt att plats i styrelsen givits åt representant för landstinget och för den kommun inom vilken folk- högskolan är belägen. I den mån en rörelsefolkhögskola har en målsättning utöver den i folkhögskolestadgan an- givna framgår detta som nämnts av ämnesinriktning och ämnesinnehåll men också av övrig verksamhet utöver den direkta undervisningen. Detta gäl- ler också de folkhögskolor som ägs av Pappersbruksförbundet (Markaryd) och l—lantverksförbundet (Leksand), varför dessa i det följande har hänförts till rörelseskolorna.
Hur folkhögskolorna fördelar sig ef- ter huvudmannaskap framgår av tabell 1, som gäller är 1967/68.
En förteckning över samtliga skolor med huvudmannen angiven finns i bil. 1.
Det statistiska material som utred- ningen i fortsättningen redovisar har i en del fall inte kunnat föras längre fram än till läsåret 1965/66. Blott de folkhögskolor som hade statsbidrag un- der de i sammanställningen aktuella åren har medtagits.
Av de 105 folkhögskolorna har 29 fått
statsbidrag år 1951 eller senare. 26 av dessa skolor är rörelseskolor. Den ök- ning av antalet folkhögskolor som kan noteras under senare år beror alltså främst på att folkrörelserna sett det som en angelägenhet att starta egna skolor. Man kan vidare notera att samt- liga landsting utom två driver egna folkhögskolor, en eller flera. Undanta- gen är Malmöhus och Norrbottens läns landsting, vilka har valt att i stället för att upprätta egna folkhögskolor ge bi— drag åt stödförenings- och rörelsesko- lor i en omfattning som om dessa vore landstingsskolor. I de fall då ett lands- ting under t. ex. den senaste tioårsperio- den har startat en ny folkhögskola, har detta inneburit en utvidgning av detta landstings tidigare verksamhet på om- rådet, inte starten av dess första folk- högskola. Landstingen har funnit att behovet av den utbildning som folkhög- skolan ger inte har täckts av existeran- de skolor och har därför startat nya.
ökningen av antalet folkhögskolor har noterats i flera propositioner under de senaste åren, och departementschefen har angivit det som angeläget att stor försiktighet iakttas när det gäller att ge statsbidrag åt fler skolor. Som skäl för denna mening har angetts att det är oklart hur stort behovet av folkhögsko- lor blir i framtiden, när ungdomssko- lan expanderar kraftigt. Några fler folk- högskolor än de nämnda 105 är inte heller i verksamhet.
En viss utökning av folkhögskole— verksamheten har skett sedan 1958 ge- nom att man startat s.k. filialfolkhög- skolor, anknutna till permanenta folk- högskolor. Som skäl för att starta fi— lialfolkhögskolor angavs från början det stora behovet av utbildning för de stora ungdomskullarna. Eftersom beho- vet av utbildningsplatser också i fort- sättningen har varit stort, har de flesta
.v.
filialfolkhögskolorna fortsatt sin verk- samhet år efter år.
I regel har filialskola upprättats inom samma län eller region som modersko- lan. Medgivande av Kungl. Maj:t krävs för att starta filialfolkhögskola. Arbetsåret 1966/67 fanns 12 filial— folkhögskolor med sammanlagt 577 ele— ver. Sju av filialfolkhögskolorna var anknutna till landstingsskolor och fem till rörelseskolor.
Utbildningsorganisafion Tre olika slags kurser kan enligt folk- högskolestadgan ordnas vid folkhög— skolor: vinterkurs, sommarkurs och ämneskurs. Ämneskurs kan vara an— tingen fristående eller ansluten till vin— ter- eller sommarkurs.
V interkurs
Folkhögskolorna hade från början en enda kurs per år, i tiden förlagd så att den passade väl med tanke på lant- brukets villkor. Kursen började då re- lativt sent på hösten och kom så små- ningom att benämnas vinterkurs.
Vinterkursen kan nu enligt folkhög- skolestadgan omfatta 22—30 veckor. Skolöverstyrelsen har dock rätt att med— ge avvikelser från denna bestämmelse.
Ännu mot slutet av 1950-talet var det vanligt att folkhögskolorna hade vin- terkurs på högst 25 veckor, men med tiden blev tendensen att utöka kursti— den allt tydligare. Arbetsåret 1966/67 hade 97 skolor en vinterkurs på 30 veckor eller däröver. Fördelningen framgår av tabell 2.
Flera skäl har i debatten angivits för den förlängning av Vinterkursen som ägt rum. Ett är behovet av en längre samlad kurstid för att därigenom kunna öka kursinnehållet och/eller fördjupa undervisningen. Vid många skolor var det tidigare vanligt att ett stort antal elever fortsatte i ämneskurs — då kal—
Antal veckor Antal skolor
35 ........................ 1 34 ........................ 82 31 ........................ 1 30 ........................ 13 27 ........................ 1 26 ........................ 2 23 ........................ 2 22 ........................ 2
Summa 104
lad fortsättningskurs — omedelbart ef- ter vinterkursens slut. Administrationen förenklas också om dessa kurser slås samman till en. Med tanke på det stora antal elever som går vidare till fort— satt utbildning och behovet av att kun- na väga folkhögskoleutbildningen mot annan utbildning har ibland ett när- mande av folkhögskolans kurstid till övriga skolors framhållits som önsk- värt. Att lärarnas anställningsförhållan- den förbättras vid anställning för läng- re kurs kan även ha medverkat. Det minskade intresset från elevhåll för sommarkurser har också påverkat ut- vecklingen mot längre vinterkurser.
Sommarkurs
Sommarkursen var från början avsedd för kvinnliga elever och infördes som ett komplement till Vinterkursen, vil- ken i början tog emot enbart manliga elever. Också sedan vinterkurserna öpp— nats för kvinnliga elever fortsatte man med sommarkurser för enbart kvinnor. Sommarkurserna var i allmänhet in- riktade på s. k. praktiska ämnen. Så småningom införde en del skolor såväl praktiska som teoretiska sommarkurser, men det var relativt sent som man bör- jade ta emot manliga elever till sommar- kurserna. Ett alltmer vikande elevintres- se för sommarkurser har noterats, vil- ket framgår av tabell 9. Det har lett till att antalet sådana kurser blivit allt
färre. År 1964 ordnades sålunda som- markurser vid 15 skolor medan antalet 1965, 1966 och 1967 var blott 4.
I debatten om folkhögskolornas verk- samhet har framförts önskemål om att beteckningarna sommarkurs och vin- terkurs skulle tas bort ur folkhögsko- lestadgan. Med en större frihet skulle folkhögskolorna ha ökade möjligheter att anpassa sin verksamhet till behov som uppstår och till utvecklingen på utbildningsområdet. I det förslag till ny stadga som skolöverstyrelsen lade fram är 1965 hade de nämnda kursbeteck- ningarna också tagits bort. Det föreslogs i stället att en eller fler kurser, omfat- tande totalt minst 30 veckor, skulle ord- nas vid varje folkhögskola. En av kur- serna skulle enligt detta förslag dock omfatta minst 21 veckor.
Årskursindelning
Folkhögskolorna ordnade i början bara en enda kurs per år, en vinterkurs. När eleverna hade gått igenom denna var deras folkhögskoleutbildning avslutad. Så småningom uppstod behov av en mer omfattande utbildning. Det ledde till att skolorna införde en andra års- kurs, som då i regel var av samma längd som första årskursen. Den van- liga organisationen var länge att folk- högskolorna hade två årskurser. På 1930-talet inrättades en tredje årskurs vid ett litet antal folkhögskolor. En ök- ning av antalet skolor med tredje års- kurs noteras under 1950-talet och däref- ter. Nu har mer än hälften av folk- högskolorna tre årskurser. Tredje års- kurs har fått inrättas först efter medgi- vande från skolöverstyrelsen. Sedan de nya statsbidragsbestämmelserna trätt i kraft behöver skolöverstyrelsen inte längre överväga de ekonomiska konse- kvenserna av att skolor önskar starta tredje årskurs. Lärartätheten är inte längre beroende av antalet undervis-
ningsavdelningar utan av en skolas to— tala elevantal.
Blott en folkhögskola har endast en årskurs. Det är Stockholms stadsmis- sions folkhögskola i Vårdinge, som är avsedd för yngre elever, 15—17 år. Den- na skola har infört andra årskurs från och med läsåret 1967/68.
Enbart årskurs 1 hade 1966/67 1 sko- la. Årskurserna 1 och 2 hade 1966/67 46 skolor.
Årskurserna 1, 2 och 3 hade 1966/67 57 skolor.
Några folkhögskolor har på försök slopat indelningen av elever i årskurser. Orsaken är att man velat ge eleverna möjlighet att få en efter deras för- kunskaper och studiemål mer avpassad undervisning. I stället för att placera eleverna i viss årskurs och bestämda undervisningsgrupper för hela läsåret har dessa skolor i varje ämne eller i en del av ämnena ordnat undervisning på olika nivåer och/eller i olika stoffgrup- per. Kurserna har ofta varit uppdelade i perioder med möjlighet till nytt val för varje period.
SÖ har föreslagit att begreppet års- kurs helt skall slopas, eftersom erfaren- heterna av nivå— och stoffgruppering är positiva.
Ämneskurser
Som tidigare nämnts är ämneskurs den tredje kurstyp som kan förekomma vid folkhögskola. Ursprunget till ämneskur- serna var de fortsättningskurser som allt flera folkhögskolor kom att ordna som en direkt påbyggnad på vinterkur— serna — och i vissa fall också på som- markurserna. Beteckningen ämneskurs infördes i 1958 års folkhögskolestadga.
Som namnet anger var fortsättnings- kurserna en direkt påbyggnad på en annan kurs, i regel då Vinterkursen.
”___—___.— ___.
Anslutna |1964/65 | 1965/66I 1966/67
till årskurs 1 35 skolor 16 skolor 14 skolor » » 2 44 » 10 » 11 » » 3 9 » 2 » 5
Det innebar att eleverna om de så ville kunde fortsätta ytterligare ett antal veckor vid sin skola. Ofta innehöll fort- sättningskursen samma ämnen och vec- kotimtal som Vinterkursen medan man i andra fall koncentrerade antalet äm— nen. De ämneskurser som ersatt fort- sättningskurserna benämns numera an- slutna ämneskurser. Med denna beteck- ning anges anknytningen till annan kurs.
Antalet anslutna ämneskurser har minskat under senare år, vilket fram- går av tabell 3.
Elevantalet vid de anslutna ämnes- kurserna har under perioden 1960/61— 1966/67 minskat från c 1 200 till e 550.
Den främsta förklaringen till det minskade antalet anslutna ämneskurser är den tidigare nämnda förlängningen av vinterkurserna. När en vinterkurs är så lång som 34 veckor anses inte längre samma behov som tidigare av påbygg- nad i form av ämneskurs föreligga.
Man fann emellertid att behov före- låg också av en annan typ av kurser.
Vid sidan av sin ordinarie kursverk- samhet i form av vinter- och sommar- kurser samt fortsättningskurser började många folkhögskolor därför att ordna också helt fristående kortare kurser. Ibland räcker kurser på en eller ett par veckor för att ge tillräcklig information inom begränsade ämnesområden. Se- dan 1958 kan sålunda kurser — som kallas fristående ämneskurser — på vis— sa villkor räknas in i folkhögskolans statsbidragsberättigade verksamhet. Fri- stående ämneskurs skall för att vara statsbidragsberättigad omfatta minst en
Tabell 4. Fristående ämneskurser 1965/66
Kursernas längd | Antal kurser
— 14 dagar ........... 80 15— 28 » ........... 30 29— 56 » ........... 23 57—112 » ........... 6 113— » ........... | 2
vecka. Den kan ordnas av folkhögsko- la själv eller av folkhögskola i sam- verkan med bildningsorganisation. I senare fall skall minst 25 % av under- visningen under ämneskursen bestridas av folkhögskolans lärare. Genom att öppna denna möjlighet ville man göra det möjligt för folkhögskolorna att bi- träda folkrörelserna med kvalificerade lärare för deras kursverksamhet.
Antalet fristående ämneskurser har ökat år från år. 1960/61 ordnades 41 sådana kurser. Under läsåret 1965/66 ordnades 141, varav 73 vid landstings- skolor och 68 vid rörelseskolor. Sam- manlagt var det 50 skolor som svarade för dessa 141 kurser. Elevantalet var to- talt 4 274.
Kursernas längd varierade avsevärt, vilket framgår av tabell 4.
Som synes dominerar de kortare kur- serna. I många fall är kurslängden en vecka. Mer en tre fjärdedelar av antalet kurser är på högst en månad. Kursdel- tagarnas antal växlar också, vilket framgår av tabell 5.
Enligt folkhögskolestadgan krävs ock- så av deltagarna i ämneskurser att de
Tabell 5. Kursstorlek vid fristående äm- neskurser 1965/66
Antal deltagare | Antal kurser __
—15 .................... 24 16—30 .................... 70 31—40 .................... 20 41—50 .................... 13 51— ...................... 14
Summa 141
skall vara 18 år eller däröver. Ämnes- kurs skall vara koncentrerad kring visst ämne eller viss grupp av ämnen. Någon säker statistik över innehållet i de fri- stående ämneskurserna finns inte, men av de sammanställningar som görs inom skolöverstyrelsen kan man läsa ut, att kurser med samhällsinriktning, estetis- ka ämnen och kurser för studie- och ungdomsledarutbildning utgör närmare hälften av sammanlagda antalet kurser. Exempel på ämnen som förekom vid fristående ämneskurser sommaren 1966 är vuxenpedagogik, u-landsproblem, England, idépolitik och statskunskap, Indien och Pakistan i världspolitiken, våra dagars samhälle, föreningsekono- mi, språk, rytmik och improvisation, färg och form, musik samt sång- och körledarkurser och kurser för kom- munala förtroendemän. Under senare år har folkhögskolorna i stor utsträck- ning börjat ordna kurser för äldre, i första hand pensionärer. Det sker då i form avämneskurser. 28 av de 141 äm- neskurserna år 1965/66 var avsedda för pensionärer. Dessa kurser har i regel samlats kring ämnen som är av speciellt intresse för den grupp, till vilken de vänder sig.
Folkhögskolornas storlek När det gäller att redovisa folkhögsko- lornas storlek finner utredningen det vara lämpligast att utgå från elevantalet under vinterkurs. Detta redovisas i ta- bell 6. Som framgår av tabell 6 varierar sko- lornas storlek avsevärt. Den minsta sko—
lan hade läsåret 1966/67 16 elever, den största 218. Det bör dock noteras, att den minsta folkhögskolan är en skola med speciell rekrytering, samernas i Jokkmokk. Den näst minsta skolan ha- de 31 elever. Under sistnämnda arbetsår hade 60 av de 104 skolorna mellan 81 och 140 elever, och medeltalet elever var 106. Det är inte möjligt att dra några slutsatser av de förändringar som har ägt rum i fråga om skolornas storlek under den angivna perioden. En viss variation från år till år kan bero på i vilken omfattning skolorna jämsides med Vinterkursen bereder plats för vis- sa egna kortare kurser eller för uthyr- ning av visst utrymme till organisatio- ner för deras kurser. Landstingsskolorna är oftast större än rörelseskolorna. Inte heller i detta fall har utredningen närmare undersökt bakgrunden, men det är dock inte otänk- bart att ekonomiska skäl kan ligga bak- om. Som tidigare nämnts är de under senare år nystartade folkhögskolorna i flertalet fall rörelseskolor. I de flesta fall har det inneburit avsevärda ekono- miska problem för en folkrörelse att starta en folkhögskola. Utöver att bygg- nadskostnaderna stigit har också kraven på standard blivit högre. I många fall har man därför måst nöja sig med att starta en mindre skola, som i en del fall så småningom har byggts ut något. Landstingsskolorna, som i regel startat tidigare, har varit ganska stora, och när det blivit fråga om nybyggnad av skol- lokaler och elevhem, har man i varje fall inte byggt mindre än tidigare — detta
Tabell '6." Antal folkhögskolor fördelade efter elevantal uid vinterkurser
___________________—_—— _
År 40|41 60|61 SOI 81 100I101 120|121—140|141—160| 161— I Summa ___—_____.__—_- 1960/61 4 10 14 23 18 15 5 6 95 1964/65 4 7 16 23 22 11 8 11 102 1965/66 3 9 15 25 22 11 4 14 103 1966/67 3 24 23 13 6 12 104
10 13
l i
Tabell 7. Elever vid folkhögskolornas vinter- och sommarkurser
Kurs som Årskurs 1 startade år
Män Kvinnor Män
Årskurs 2 Årskurs 3 Därav
Samtliga kvinnor
Kvinnor Män Kvinnor
___—___—
1955 ........... 1 891 4 239 1 286 1956 ........... 2 061 4 403 1 433 1957 ........... 2 219 4 410 1 698 1958 ........... 2 272 4 142 1 774 1959 ........... 2 380 4 307 1 750 1960 ........... 2 254 4 072 1 767 1961 ........... 2 432 3 977 1 773 1962 ........... 2 499 3 774 1 873 1963 ........... 2 613 3102 1 957 1964 ........... 2 651 3 231 2168 1965 ........... 2 543 3 080 2 163 1966 ........... 2 708 2 805 2 196
2 863 85 117 10 481 4 129 2 897 101 182 11 077 7 827 3126 132 213 11 698 7 749 3 083 225 391 11 887 7 616 2 975 275 401 12 088 7 683 2 883 356 515 11 847 7 470 2 841 389 623 12 035 7 441 2 757 429 561 11 893 7 092 2 591 512 517 11 292 6 210 2 357 526 504 111 470 6 109 2 455 518 485 111 445 6139 2 432 635 529 111 575 5 922
___—___— 1 Tre folkhögskolor hade ingen årskursindelning åren 1964—66, varför deras elever redovisas
endast under rubriken samtliga.
särskilt som efterfrågan på elevplatser varit stor. När landstingsskolor ny- startats har man också haft detta sist— nämnda faktum att utgå från. Det fak- tum att driftkostnaderna blir lägre vid större skolor kan också ha inverkat för landstingens del så att de hellre satsat på färre men större skolor än på att bygga flera mindre. I somliga fall torde man — inte minst från folkrörelsers sida — ha ansett det som önskvärt med inte allt- för stora skolor, detta bl. a. för att man därigenom lättare skulle kunna arbeta i linje med målsättningen för skolans verksamhet och lättare skapa samhörig- het inom skolan.
Man torde inte heller kunna bortse från det faktum att de bestämmelser som tidigare gällt (fram till 1.7.1967, då nya trädde i kraft) rörande uppdel- ning av eleverna i undervisningsgrup- per haft en viss inverkan när det gällt att dimensionera en folkhögskola. Ut- över att eleverna hittills i allmänhet hållits uppdelade i årskurser har stad- gan medgivit delning i grupper vid visst minimiantal elever. I de fall då det an- setts som pedagogiskt motiverat har skolorna fått dela en årskurs i två grup-
per, när den omfattat 26 elever och i tre grupper, när den haft 41 elever. Detta har fått ske under högst 15 veckotim- mar. Skolorna har utnyttjat dessa möj- ligheter främst i svenska och matematik. Delning i två grupper har fått ske i samt- liga ämnen vid minimum 41 elever. Med ledning av dessa tal har det varit lätt att beräkna det från olika synpunkter lämpligaste antalet elever. I och med att nya statsbidragsbestämmelser har trätt i kraft 1 juli 1967 är detta inte längre aktuellt. Skolorna tilldelas stats- bidrag för lärare i förhållande till det totala antalet elever och har frihet att dela in eleverna i undervisningsgrupper på det sätt som de finner pedagogiskt motiverat.
Utvecklingen av elevantalet Utvecklingen av elevantalet inom folk- högskolan under perioden 1955/56— 1966/67 framgår av tabell 7.
Bakom den starka ökningen av an- talet elever under redovisningsperio— dens första del ligger dels en ökning av antalet folkhögskolor, dels en utbyggnad av skolornas storlek.
Som en komplettering till tabell 7 re-
vinterkurser
År | Män ! Kvinnor | Totalt 1956/57 . . . 3 330 4 984 8 314 1957/58 . . . 3 583 5 269 8 852 1958/59 . . . 3 777 5 286 9 063 1959/60. . . 3 843 5 551 9 394 1960/61 . . . 3 894 5 771 9 665 1961/62. . . 3 996 5 867 9 863 1962/63 . . . 4 326 5 879 10 205 1963/64 . . . 4 813 5 665 10 478 1964/65 . . . 5 077 5 697 10 774 1965/66 . . . 5 060 5 837 10 897 1966/67 . . . 5 377 5 649 11 026
Tabell 9. Elever vid folkhögskolornas som-
markurser
År | Män | Kvinnor I Totalt 1957 ...... 265 2 498 2 763 1958 ...... 366 2 480 2 846 1959 ...... 494 2 330 2 824 1960 ...... 562 2 132 2 964 1961 ...... 483 1 699 2 182 1962 ...... 598 1 574 2 172 1963 ...... 475 1 213 1 688 1964 ...... 269 545 814 1965 ...... 284 412 696 1966 ...... 246 302 548 1967 ...... 276 273 549
dovisas också elevantalet under vinter- kurser respektive sommarkurser var för sig (tabellerna 8 och 9).
Tabellerna 8 och 9 belyser klart den förändring i folkhögskolans verksamhet som har ägt rum under senare år. Ännu 1957 utgjorde eleverna under sommar- kursen ungefär 25 % av skolornas totala elevantal under verksamhetsåret. År 1966 var motsvarande andel knappt
5 %. Antalet skolor med sommarkurser har som tidigare nämnts minskat kraf- tigt och var år 1967 bara fyra. Vinter- kursernas elevantal har ökat varje år under redovisningsperioden.
Andelen kvinnliga elever har under redovisningsperioden minskat från 70 % till ca 51 %. Huvudorsaken till denna jämnare fördelning mellan män och kvinnor i elevkåren är indragning- en av sommarkurserna. Dessa har som synes till övervägande delen haft kvinn- liga elever.
Redogörelsen för elevantalet vid vin- ter— och sommarkurserna kompletteras i tabell 10 med en redovisning av elev- antalet vid ämneskurserna.
Att antalet elever vid anslutna äm- neskurser minskat starkt under de se- naste åren beror som tidigare nämnts på att skolorna i så stor utsträckning har ökat vinterkurserna, ofta till 34 veckor, varvid elevernas behov av att komplettera Vinterkursen med en äm- neskurs minskat.
De fristående ämneskurserna har un- der samma period svarat för en ökande andel av ämneskurseleverna, givetvis beroende på att antalet fristående äm- neskurser ökat avsevärt.
2.3 Undervisning och övrig verksamhet
Undervisningens omfattning och ut- formning Enligt folkhögskolestadgan skall antalet undervisningstimmar per vecka för
Tabell 10. Elever vid folkhögskolornas ämneskurser 1960—1965
Anslutna till årskurs
| 1960 | 1961 | 1962 | 1963 | 1964 | 1965
____________—__——————-—————
1 .............................. 853 1 144 1 130 685 327 369 2 .............................. 1 169 1 197 1 141 787 237 222 3 .............................. 76 73 166 107 83 23
Summa 2 098 2 414 2 437 1 579 647 614
950 3 048
Fristående ämneskurser ..........
Totalt vid ämneskurser ..........
1 185 3 599
4 376 4 990
3 218 3 865
1 823 3 402
1 348 3 785
.H.—ak
elevernas del vara minst 30 i första års- kursen och minst 24 i högre årskurser. För ämneskurser tillämpas principen om minst 24 timmar per vecka.
Vid många skolor har antalet under- visningstimmar per vecka för eleverna legat avsevärt högre än minimitalen. Detta har speciellt gällt första årskur- sen och särskilt de fall då denna kurs haft en praktisk-teoretisk variant. Tim- talet har då för eleverna ibland kunnat uppgå till mellan 40 och 50. Genom ändrade bestämmelser i folkhögskole- stadgan (SFS 1966: 761) är detta inte längre möjligt. I 12 & sägs att det sam- manlagda antalet undervisningstimmar för elev inte får överstiga 35 timmar i veckan. Om synnerliga skäl föreligger får Sö för kurs med övervägande prak- tisk inriktning medge att antalet ökas till 38 timmar per vecka.
Undervisningen skall enligt folkhög- skolestadgan syfta till att ge eleverna kunskaper och orientering i ämnen som är väsentliga för folkhögskolans syften. Samhörigheten mellan olika ämnen och de större sammanhangen inom varje ämne skall uppmärksammas. Arbetsfor- merna skall syfta till aktivitet, samar- bete och självständighet.
Med utgångspunkt från dessa bestäm- melser har folkhögskolorna utformat sitt arbete. Vid många skolor har under senare år förekommit en livlig peda- gogisk försöksverksamhet, inte minst med olika former av aktivitetspedago- gik och med individualiserad undervis- ning. Bibliotekets plats i undervisning— en och användningen av moderna hjälp- medel har understrukits alltmer. Stu- diebesök och studieresor förekommer regelbundet som inslag i undervisning- en i anslutning till det aktuella stoffet i olika ämnen. Gästföreläsare utnyttjas ofta. Flera folkhögskolor har utnyttjat möjligheten att förelägga en viss tids undervisning utomlands. Det har skett
inte minst när det gäller ämneskurser. Folkhögskolan torde i högre grad än flertalet andra skolformer —— och det redan på ett tidigt stadium — ha lagt stor vikt vid undervisning i interna— tionella frågor, såväl de frågor som har utrikespolitisk anknytning som sådana moment som medverkar till en vidare kunskap om u-ländernas problem.
Ämnen
Enligt gällande stadga är musik obli- gatoriskt ämne i samtliga årskurser. I övrigt föreskriver stadgan obligatoriska ämnen blott i första årskursen. De obli- gatoriska ämnena i denna årskurs är svenska, litteratur, historia, samhälls— lära, psykologi och matematik samt minst ett av ämnena geografi, fysik, ke- mi och biologi med hälsolära. Dess- utom bör eleverna enligt stadgan ges tillfälle till regelbundna gymnastik- och idrottsövningar.
Andra årskursen skall innehålla ett urval av dessa ämnen.
Stadgan föreskriver inte hur många veckotimmar som skall ges åt varje ämne, och det finns ingen centralt fast— ställd kursplan som fastställer vad som skall ingå i de olika ämnena.
Stadgans utformning ger skolformen förutsättningar för stor flexibilitet. Även om bestämmelserna om vissa obliga- toriska ämnen i första årskursen påver— kar utformningen av också andra års- kursen, har skolorna ändå stora möj— ligheter att variera ämnesuppsättning och framför allt ämnesinnehåll. Det sammanlagda antalet undervisnings- ämnen inom folkhögskolan i dess hel- het är stort, eftersom det är vanligt att skolorna tar upp andra ämnen än här nämnda —— ofta med beteckningar som inte finns i någon annan skolform.
Som exempel på hur ämnesuppsätt- ningen kan variera i olika typer av skolor ges här en sammanställning rö-
rande fyra skolor. Sammanställningen gäller första årskursen.
Forsa folkhögskola (landstingsskola) : A) Teoretisk avdelning. Ämnen: svenska, litteratur, historia, samhälls- lära, psykologi, matematik, geografi, fysik, kemi, hälsolära, konst, filosofi, engelska, tyska, studieteknik, teater, ke- ramik, maskinskrivning, musik, teck- ning.
B) Praktisk-teoretisk avdelning: hus- håll, vävnad, hemkunskap, barnavård samt vissa teoretiska ämnen enligt ovan.
Sigtuna folkhögskola (anknytning till svenska kyrkan) :
svenska, litteratur, historia, samhälls- lära, psykologi, matematik, geografi, fy- sik, kemi, biologi med hälsolära, reli- gionskunskap, engelska, tyska, musik, gymnastik, teckning. För kvinnliga elever tillkommer vävning och sömnad.
Hagabergs folkhögskola (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) :
svenska, litteratur, historia, samhälls- lära, psykologi, matematik, geografi, fysik, kemi, biologi med hälsolära, eng- elska, tyska, bokkunskap, kristendoms— kunskap, bibel- och missionskunskap, religionshistoria, karaktärsfostran, ung- domsledarfrågor, sång, gymnastik.
Brunnsviks folkhögskola (anknytning till arbetarrörelsen):
svenska, litteratur, historia, samhälls— lära (inkl. stats- och kommunalkun— skap), psykologi, matematik, geografi, fysik, kemi, biologi, engelska, tyska, samhällsekonomi, musik, gymnastik.
Det nämnda utgör alltså exempel på ämnesuppsättningen vid första årskur- sen vid ett antal folkhögskolor. Som synes förekommer vid samtliga dessa skolor undervisning i _ utöver de i stadgan som obligatoriska angivna äm—
nena _— också samtliga de naturveten- skapliga ämnen av vilka enligt stadgan minst ett skall förekomma. Engelska och tyska förekommer också vid alla fyra skolorna. I övrigt speglar ämnesuppsätt- ningen ganska tydligt skolornas inrikt- ning —— det gäller givetvis då i främsta hand rörelseskolorna.
Utan att statistiskt belägga detta vå- gar utredningen påstå att de exempel på ämnesuppsättning som givits ovan är representativa för den svenska folk— högskolan vad det gäller dess första års- kurs. Utöver de obligatoriska ämnena förekommer moderna språk som eng— elska och tyska vid de flesta skolorna, likaså någon form av religionskunskap. Flertalet skolor ger undervisning i ett eller ofta flera naturvetenskapliga äm- nen och geografi. Estetiska ämnen har ett avsevärt utrymme. Alla ämnen på kursprogrammet är inte alltid obliga— toriska för eleverna. I somliga fall är några av de ämnen, som inte enligt stad- gan är obligatoriska på skolans kurs- program, frivilliga för eleverna.
För andra årskursen anger folkhög— skolestadgan som nämnts inga obliga- toriska ämnen utan säger att denna års- kurs skall uppta ett urval av de ämnen som förekommer i första årskursen. Trots detta erbjuder många skolor eleverna samma ämnen i andra årskur- sen som i första. Antalet obligatoriska ämnen varierar från skola till skola. Somliga skolor ger eleverna vissa möj— ligheter att välja ämnen så att de i nå- gon mån kan specialisera sig. Vid en del skolor fördjupar man undervis- ningen genom att t. ex. i andra års- kursen dela upp ett ämne från årskurs 1 i flera delämnen. Ur samhällsläran kan man bryta ut exempelvis national- ekonomi, socialpolitik, idéhistoria och sociologi.
I en del fall lägger skolorna tyngd- punkten vid viss grupp av ämnen, t. ex.
estetiska, samhällshetonade, naturve- tenskapliga ämnen eller ämnen som har anknytning till ungdomsledarutbild- ning.
I andra årskursen ställs i allmänhet större krav på elevernas förmåga att klara självständiga arbetsuppgifter.
Tredje årskurs finns numera som nämnts vid ett stort antal folkhögskolor. Denna årskurs kan vara upplagd på högst skilda sätt. Vid en del skolor är också denna årskurs allmänt hållen, även om antalet undervisningsämnen och undervisningstimmar i regel är låg- re än i de båda "tidigare årskurserna. I andra skolor är tredje årskursen spe- cialinriktad, t. ex. på estetiska eller samhällshetonade ämnen. Den kan vara inriktad så att den mer direkt förbe- reder för vidareutbildning vid andra skolor, t. ex. vid socialhögskolor, och den kan vara av direkt utbildande ka- raktär — t. ex. för blivande ungdoms- och studieledare.
I tredje årskursen ställs i regel stora krav på självständiga insatser från elevernas sida.
Specialinriktning i skolornas program I avsnittet om folkhögskolans utbild- ningsmål har utredningen noterat att folkhögskolan inom ramen för sin allmänna målsättning har kunnat och kan ge en ibland tämligen specialiserad utbildning. I åtskilliga fall är det huvud- mannens intresse som slår igenom. Det- ta gäller i första hand rörelseskolorna, men också många landstingsskolor har inriktat sig på speciella uppgifter. Ibland ges denna specialinriktade un— dervisning vid skolan jämsides med mera allmänt hållen undervisning, t. ex. på en särskild linje. I andra fall är exempelvis andra eller tredje årskursen specialinriktad. Den enkät som utred- ningen har gjort gav exempel på spe- cialisering vid olika skolor. Arbets-
marknadsstyrelsens broschyr om folk- högskolan upplyser också om olika grad av specialisering vid skolorna. Det är dock angeläget att notera, att det stundom är oklart vad som ligger bakom begreppet specialisering i skolornas program. Det kan ibland betyda bara att skolan ordnar en studiecirkel i ett ämne ett par timmar i veckan, i andra fall att en skolas hela verksamhet är inriktad på specialområdet. En viss skärpning av begreppet har gjorts i AMS-broschyren 1967.
Den specialisering som förekommer kan i stort sett vara av tre slag: sam- hällelig, estetisk eller inriktad på ledar- utbildning.
39 folkhögskolor redovisade år 1967 samhällsvetenskapligt inriktade kurser, lämpliga bl. a. som förberedelse för so— cialhögskola. I några fall har dessa skolor redan från första årskursen lagt en speciell huvudvikt vid den samhälls- betonade undervisningen, i andra fall kommer specialinriktningen senare och främst då i tredje årskursen. Intresset för denna typ av specialisering är inte nytt. Under en tidigare period hade tre skolor speciellt statligt stöd för kurser av denna typ.
Samhällsbetonad specialisering av annat slag förekommer vid vissa skolor. Det kan t. ex. gälla inriktning mot mass- media. Nordiska folkhögskolan i Kung- älv har länge genom samarbete med Göteborgs universitet givit möjlighet för eleverna att få viss journalistut— bildning. Planer på mot massmedia inriktade linjer föreligger vid folk- högskolorna i Biskops-Arnö, Kalix, Karlskoga och Skurup.
Några skolor ägnar särskilt stor upp- märksamhet åt internationella frågor. Det kan ta sig uttryck i att man lägger tyngdpunkten vid de internationella delarna av historia, samhällslära och geografi, att man ägnar perioder av
koncentrerad undervisning åt ett visst land eller en viss världsdel eller att man fortlöpande ägnar avsevärd tid åt aktuell orientering, främst rörande den utrikespolitiska och kulturella utveck- lingen runt om i världen. Vissa skolor har genomfört relativt omfattande stu- dier av u-landsproblem. I några fall har folkhögskolor givit direkt utbildning för tjänst i u-länder. SIDA har förlagt ut- bildning för fredskårsarbete till folkhög- skolor. Några skolor kommer under vin- tern 1967 att införa en särskild linje för u-landsfrågor, avsedd för elever som vill meritera sig för u-landsarbete eller som vill öka sin orientering för att kunna stå till förfogande som sakkun- nig inom sin organisation. Dessa kurser läggs upp i samråd med SIDA.
Som samhällsinriktad kan givetvis också den ledarutbildning betraktas som många folkhögskolor ger. Det gäller ledarutbildning för folkrörelserna, och främst är det fråga om utbildning av ungdomsledare, studieledare och före- ningsledare. En filialfolkhögskola har helt riktat in sin verksamhet mot utbild- ning av ungdomsledare. Vid vissa skolor har man byggt upp en särskild linje för ledarutbildning, i andra är t. ex. andra eller tredje årskursen inriktad på sådan utbildning.
Folkhögskolan har av hävd ägnat stor uppmärksamhet åt de estetiska ämnena och främst då musik. Med tiden har en del skolor specialiserat sig särskilt på detta område.
Helt inriktad på musikutbildning är Folkliga musikskolan i Ingesund och musiklinjen vid Framnäs folkhögskola samt den sistnämndas filialskola Kapells- berg. Vid dessa skolor förekommer ock- så musikpedagogisk utbildning. Bl. a. förbereds här blivande kommunala mu- sikledare för sin uppgift. Speciella mu- siklinjer finns vid tre andra folkhög- skolor och en filialfolkhögskola.
Några folkhögskolor har inriktat sig speciellt på konst och konsthantverk. En särskild konstlinje finns vid exem- pelvis Sunderby folkhögskola. Väster- bergs folkhögskolas filialfolkhögskola i Gävle är inriktad på konst. Många av de elever som gått sådan linje söker sig vi- dare till utbildning på det konstnärliga området, i första hand då till konstfack- skolan. Stor aktivitet inom konsthant- verksområdet förekommer vid bl. a. Hellidens och Leksands folkhögskolor.
Teatern uppmärksammas också av folkhögskolan. En särskild teaterlinje finns vid Marieborgs folkhögskola, som har ett intimt samarbete med Norrkö- pings—Linköpings stadsteater. Skolan vill särskilt utbilda personer som tän- ker ägna sig åt teaterverksamhet inom folkrörelserna.
Som ytterligare en typ av specialise- ring kan ses den praktisk-teoretiska ut- bildning som ett antal folkhögskolor ger på särskilda linjer. Sådana linjer finns främst inom första årskursen men i några fall också inom andra årskursen. De praktiska ämnen som vanligen fö- rekommer är hemkunskap, vävning och slöjd.
Folkbildningsuppgifter och konferens- verksamhet
Folkhögskolan har av hävd haft ett nära samarbete med övrig folkbild- ningsverksamhet, och lärarna har varit och är engagerade i denna på olika sätt. Detta framgår bl. a. av den enkät som utredningen har gjort. Enkäten be- svarades av 85 skolor. I 83 av dessa skolor var lärarna engagerade i fri- villigt folkbildningsarbete utanför sko- lan. De erfarenheter som lärarna därige- nom gör, kan de ofta dra nytta av i sin undervisning.
Lärarnas medverkan i folkbildnings- verksamheten kan ta sig i olika uttryck. Många är engagerade i ledningen för
folkbildningsverksamhet av olika slag. Enligt enkäten hade 175 folkhögskollä- rare uppdrag som ordförande eller sty- relseledamot i riksorganisation, läns- organisation eller lokalorganisation för folkbildningsverksamhet.
Många folkhögskollärare medverkar som föreläsare inom folkbildningsverk- samheten. 65 skolor rapporterade att en eller flera av deras lärare brukar föreläsa inom folkbildningsverksamhet och folkrörelser. .
Studiecirkelverksamheten är ett an- nat folkbildningsområde, inom vilket folkhögskollärare länge varit direkt en- gagerade. 71 av de 85 skolor som svara- de på utredningens enkät hade lärare som var anlitade som handledare i cirk- lar utanför skolan. Sammanlagt ledde dessa lärare 290 cirklar. Sedan 1958 kan folkhögskollärare få fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet som handledare i studiecirklar, ordnade av erkända studieförbund. I åtskilliga av de ovan nämnda fall då folkhögskollä- rare ledde cirklar utanför skolan, gjorde de det inom ramen för sin undervis- ningsskyldighet. Antalet lärare, som inom ramen för sin undervisningsskyl- dighet har handledarskap i studiecirk- lar utanför skolan, torde variera avse- värt från år till år och beror såväl på den aktivitet skolorna själva visar när det gäller kontakter med studieförbun- den som på folkbildningsorganisationer— nas aktiva arbete för att få medverkan från folkhögskollärarna. Enligt uppgif- ter från skolöverstyrelsen ingick tjänst som handledare i cirklar utanför sko- lan läsåret 1966/67 för lärare vid 57 folkhögskolor och fem filialskolor. Sam- manlagda antalet cirklar var 186. Av de 57 skolorna var 26 landstingsskolor och 31 rörelseskolor. Vid fem av dessa sko- lor svarade lärarna för 10 cirklar eller fler, vid fem för 5—9 studiecirklar och vid övriga skolor för 1—4. De fem sko-
lor vid vilka lärarna svarade för mer än tio studiecirklar var alla rörelseskolor.
Folkhögskolor som har studieledarut- bildning på sitt program har ibland låtit praktik som studiecirkelledare ingå i utbildningen för elevernas del. De har då lett studiecirklar ute i bygden för något studieförbund. .
Som framgår av redogörelse på sid. 32 har vissa folkhögskollärare s. k. kombinerade tjänster, vilket innebär att de fullgör ungefär halva sin tjänst som folkhögskollärare och återstoden som bildningskonsulent i länsbildningsför- hund eller som ämneskonsulent i läns- bildningsförbund eller studieförbund. Dessa lärares arbete utgör ett väsentligt inslag i folkhögskolans insatser i det allmänna folkbildningsarbetet.
Flertalet folkhögskolor hyr i mån av möjlighet ut sina lokaler för konfe- renser, oftast ordnade av olika folkrö- relser men ibland också av kommunala och regionala myndigheter. En del sko- lor har byggt särskilda kursgårdar, i vilka de kan ställa lokaler till för- fogande för sådan kursverksamhet men också själva ordna ämneskurser. I många fall medverkar skolans rektor och lärare vid konferenserna.
Ett exempel på hur omfattande en skolas konferensverksamhet kan vara framgår av en skrivelse från Medlefors folkhögskola till skolöverstyrelsen. Vid nämnda skola ordnades under åren 1961—1965 årligen 11—21 endagarskon- ferenser med sammanlagt 600—1 200 deltagare per år, 11—22 konferenser på 2—5 dagar med sammanlagt 500—750 deltagare per år och 6—10 konferenser på 6 dagar eller mer med sammanlagt 1 500—2 100 deltagare per år. Samman- lagt motsvarar detta en fyra månaders kurs med 40 deltagare per år. Trots den omfattande verksamheten kunde skolan inte ta emot alla som ville komma dit med en konferens. Behovet av lokaler
för konferenser är stort, och folkhög- skolorna bedöms ofta som lämplig för- läggning för sådana.
Internatet
När en kartläggning görs av folkhög- skolans utveckling och nuläge finns det också anledning att något uppehålla sig vid skolans internatform. Samtliga folkhögskolor utom två är internatsko- lor, och detta präglar i hög grad deras verksamhet. Att en folkhögskola beteck- nas som internatskola innebär inte alltid att samtliga elever bor i skolans elev- hem. Viss inackordering i närliggande samhälle kan förekomma.
Det är inte bara eleverna som bor på folkhögskolan. I regel bor också rek- tor och flertalet lärare där. Numera har man dock i stor utsträckning gått ifrån den tidigare mycket använda metoden att lägga lärarbostäder i elevhem och därmed låta lärarna tjänstgöra också som husfäder. Att lärarna bor på sko- lans område innebär bl. a. möjlighet till kontakt mellan lärare och elever även utanför lektionstid både för personlig samvaro och för studiehandledning.
Livet i elevinternaten regleras i viss utsträckning av strikta ordningsregler. Under det senaste decenniet har ten- densen till ökad frihet och ökat elev-
ansvar varit stark. Elevråd har funnits- länge, men deras uppgifter och med- inflytande har varierat avsevärt. Några folkhögskolor har gått i spetsen för att genomföra en utpräglad skoldemokrati, som innebär att alla på skolan verk- samma — rektor, lärare, övrig personal och elever — gemensamt utformar sko- lans liv. I den nya folkhögskolestadgan har införts bestämmelser om samar- betsnämnder vid folkhögskolorna.
Internatformen ger folkhögskolorna tillfälle att erbjuda sina elever ett rikt varierande fritidsliv. I detta kan ingå mer eller mindre fast organiserad verk- samhet av olika slag, t. ex. musik, konst- hantverk, idrott och friluftsliv. Att bibliotek och studielokaler står till- gängliga hela dagarna hör också dit. En viss roll i skolans liv spelar samkvämen. Dessa kan ha många funktioner. De av- ser att ge avkoppling och trivsel och att bereda eleverna tillfälle att samarbeta om program från idé till framförande och därmed även övning i att fram- träda inför publik. Samkvämen är också ett led i elevernas estetiska fostran. Att arbeta med samkväm kan ingå som en del av lärarnas tjänstgöringsskyldighet. Under senare år har dock samkväms- verksamheten minskat avsevärt i om- fattning.
3.1 Elever
3.1.1. Elevernas ålder
Folkhögskolan är en skola för vuxna. Elevgruppen domineras dock av vad som skulle kunna kallas vuxen ungdom. I tabell 11 redovisas vilka åldersgrupper som var representerade i folkhögskolor- ,na hösten 1963 och hur många som fanns i varje grupp. Uppgifterna är hämtade ur Statistisk årsbok 1965 och är de senaste tillgängliga.
Den största gruppen elever är mellan '18 och 24 år. De kvinnliga eleverna är avsevärt fler i de lägre åldersgrupper- na och de manliga fler i de högre ål- dersgrupperna. Det bör tilläggas att uppgifterna gäller eleverna vid vinter- och sommarkurserna, inte ämneskurser- na. Under ämneskurserna är elevernas genomsnittsålder betydligt högre.
Mellan åren 1960 och 1963 har andelen elever över 21 år ökat från 22,8 till 24,4 %. Det är dock inte möjligt att av detta dra några mera bestämda slut- satser rörande rekryteringsåldern till folkhögskolorna. En undersökning, som skolöverstyrelsen gjorde hösten 1966, "visade dock att elevåldern under vinter-
KAPITEL 3
Elever och lärare
kurserna fortfarande var stigande. Ök- ningen kan möjligen bero på det ökade antalet skolor med tredje årskurs, i vil- ken eleverna oftast är äldre. Somliga skolor har under senare år fått elever av en ny kategori. Det gäller personer som skall omskolas och behöver för- bättra sin allmänna utbildningsgrund. Dessa elever är oftast äldre, i regel över 30—40 år, och de flesta går i norr- ländska folkhögskolor.
3.1.2. Inträdeskrav och elevbedömning
För inträde i folkhögskolans första års- kurs fordras inga andra förkunskaper än genomgången obligatorisk skola. Sökan- de skall uppnå minst 18 års ålder under det kalenderår då kursen börjar. Viss möjlighet till dispens för yngre före- ligger.
Ungdomar mellan 15 och 18 år tas dock emot vid en permanent folkhög- skola (Vårdingeskolan) och fyra filial- folkhögskolor.
Metoderna för antagning av elever växlar från skola till skola. Enligt folk- högskolestadgan är det rektor som an- 'tar elever, där så ske kan i samråd
med lärarrådet. En del skolor sätter ut
Tabell 11. Antal elever efter ålder vid folkhögskolorna hösten 1963
Ålder 4 15 ' 16 17 18 19 20 21 22—24 25—29 Ögår Summa jMän..., 2 35 83 831 867 626 827 1234 489 184 5181 Kvinnor 2 45 392 1862 1802 1085 580 635 243 130 6776 Samtl. 4 | 80 | 475| 2693! 2669| 1711| 1407| 1869! 732| 314| 11957
ett visst datum som det sista för ansö- kan och tar först därefter ut elever. Andra skolor antar elever efterhand som de anmäler sig under förutsättning att de fyller kraven.
När skolorna har fler sökande än an- talet elevplatser — vilket nästan un- dantagslöst har varit fallet under se- nare år — tillämpar de olika metoder för urval. Det förefaller vara ganska vanligt att äldre sökande får företräde framför yngre. I somliga fall tar man hänsyn till betyg från tidigare skolgång och/eller till yrkeserfarenhet och er- farenhet av förenings- och folkbild- ningsarbete. Personliga intyg om lämp- lighet för folkhögskolestudier kan spe- la en roll.
En av skolöverstyrelsen gjord un- dersökning rörande elevernas skolgång och utbildning före deras inträde i folkhögskolans första årskurs läsåret 1964/65 redovisas i tabell 12.
Av undersökningen framgår vidare, att av de 2 702, som hade enbart obliga- torisk grundskola, hade 53 6-årig folk- skola, 1 388 7-årig folkskola, 716 8-årig folkskola och 130 9-årig folkskola. 262 hade 9-årig grundskola, teoretisk linje, och 153 9-årig grundskola, praktisk lin- je. Spännvidden inom en årskull elever i folkhögskolans första årskurs är alltså stor i fråga om tidigare utbildning. Av en mindre undersökning, genomförd av
Tabell 12. Skolgång före inträde i folk- högskolornas första årskurs 1964/65.
Antal Enbart obligatorisk skola (6, 7, 8 eller 9 år) .................. 2 702 Obligatorisk skola plus ett års vidareutbildning (i yrkesskola eller realskola etc.) .......... 1 196 Obligatorisk skola plus två års vidareutbildning ............. 604 Annan utbildning ............. 346 Summa 4 848
skolöverstyrelsen 1966, framgår att folk- högskoleelevernas studiebakgrund nu- mera är mer omfattande. Allt fler ele- ver har gått i nioårig grundskola. En— staka studenter söker sig också till folk- högskola.
För inträde i andra årskursen fordras genomgången första årskurs eller mot- svarande skolunderbyggnad. Det före- kommer att sökande med annan teore- tisk bakgrund, t. ex. genomgången 9-årig grundskola, studier i realskola, flick— skola eller gymnasium, realexamen el- ler studentexamen placeras direkt i andra årskursen. Många skolor anser det emellertid vara lämpligare att pla- cera sådana elever i första årskursen, eftersom folkhögskolan såväl i fråga om ämnesinnehåll som arbetssätt skil- jer sig från vad eleverna mött i andra skolformer.
En del skolor kan ge plats i andra årskursen åt samtliga sökande från egen första årskurs, medan andra har en i förhållande till första årskursen så liten andra årskurs att de måste gallra avse- värt. Principerna för gallring bland de sökande växlar. Somliga skolor ger fö- reträde åt egna elever medan andra på ett eller annat sätt väger dem mot andra sökande. År 1965/66 omfattade första årskursen 5497 elever. År 1966/ 67 intogs i andra årskursen 4466 ele- ver. Flertalet av de senare hade tidiga- re gått i första årskursen i samma el- ler annan folkhögskola. Siffran för den grupp folkhögskoleelever som fortsatte i andra årskurs detta år var ungefär 80 %.
För inträde i tredje årskursen ford- ras i regel genomgången andra årskurs, men det händer dock att sökande med annan teoretisk bakgrund, som bedöms som tillräcklig, tas in direkt i denna årskurs. Vissa skolor med specialinrik- tad tredje årskurs fäster inte avseende vid tidigare folkhögskolestudier och
ställer ibland inte exakta krav på före- gående teoretisk utbildning. Enligt en tidigare Sö-undersökning kom 78 % av tredje årskursens elever år 1964 från tidigare utbildning inom folkhögsko- lan. Folkhögskolan är alltså inte själv- rekryterande när det gäller tredje års- kursen men skolformens egna tidigare elever utgör dock den dominerande delen. Samtidigt kan man konstatera att blott en mindre del av andra års- kursens elever fortsätter i tredje års- kursen. Den främsta orsaken torde vara att antalet elevplatser i tredje årskurs är ganska litet: skolorna har inte velat binda så stor del av sina elevplatser åt en tredje årskurs.
Enligt folkhögskolestadgan kan elev få omdöme om sin förmåga att tillgo- dogöra sig undervisningen, detta dock under förutsättning att skolans sty-
relse har beslutat att skolan skall ge sådana omdömen.
Omdömet skall enligt stadgan avse antingen undervisningen i dess helhet eller vara uppdelat på ett omdöme gäl- lande den humanistisk-samhällsveten- skapliga ämnesgruppen, ett rörande ) den matematisk-naturvetenskapliga äm- ' nesgruppen och ett rörande ytterligare
ämnesgrupp som förekommer vid sko- lan.
De enda omdömen som får förekomma är Mindre god, God, Mycket god, och Ut- märkt. I vidare mån får vitsord inte ges. Omdömet skall avges av lärarrådet. Skolöverstyrelsen har utarbetat anvis- ningar för hur omdöme bör sättas.
Om inte omdöme av nämnt slag ges vid skolan kan elev av skolans rektor få intyg med uppgift om den tid och de ämnen kursen omfattat.
Innan den nya stadgan trädde i kraft förekom, som tidigare nämnts, betygs- , givning i en del folkhögskolor. Betygs— % frågan har under årens lopp varit liv-
ligt debatterad i folkhögskolekretsar, och argument har förts fram både för och mot graderade kunskapsbetyg. Frå- gan har ansetts som viktig bl.a. med' tanke på elevernas möjligheter att vin— na inträde i andra skolor för fortsatt utbildning. Detta problem är dock i stor utsträckning löst i och med de nya kompetensreglerna.
3.1.3. Elevernas yrkesplaner och verk- samhet efter folkhögskolevistelsen Fackskoleutredningen vände sig till eleverna i folkhögskolans andra årskurs Vinterkursen 1962/63 för att bl. a. få klarlagt deras skolunderbyggnad och yrkesplaner. Av 3 896 elever besvarade 3 496 enkäten. Ur fackskoleutredningens. betänkande (SOU 1963: 50, sid. 183 ff.) citeras följande: »Av de svarande hade 196 (6 %) av— lagt realexamen eller genomgått flick- skola, 398 (11 %) gått i realskola eller flickskola men avbrutit skolgången, 664 elever (19 %) sade sig ha önskat gå i realskola eller flickskola men icke kun— nat göra detta bl.a. på grund av fa- miljens ekonomi, avståndet till skol- orten eller brist på elevplatser i skolan. Flertalet elever hade icke önskat gå i realskola eller flickskola. Skälet till detta angavs av 1 007 elever (29 %) vara att de varit trötta på skolarbete, av 919 (26 %) att de inte insett betydelsen av vidare skolgång samt av 470 (13 %) att de icke ansåg sig ha förutsättningar att klara studierna i realskolan eller flickskolan. Beträffande sina yrkesplaner efter avslutade studier vid folkhögskolan av- såg 1 458 (42 %) att byta yrke, 1099 (31 %) att söka mer kvalificerade upp- gifter inom samma yrke eller yrkes- grupp, 143 (4 %) att återvända till sitt tidigare yrke, och 528 (15 %) saknade för närvarande planer beträffande det framtida yrket.
På frågan om inom vilket yrkesområ- de eleverna skulle vilja utbilda sig ef- ter avslutade folkhögskolestudier för- delade sig svaren på vårdyrke (ex. sjuksköterska, arbetsterapeut) 1 087 (31 %), tekniskt yrke 412 (12 %), mer- kantilt yrke (handels- och kontarsarbe- te) 216 (6 %), socialt yrke (ex. social- kurator, arbetsförmedlare) 437 (14 %), läraryrke 464 (14 %) och annat yrkes- område 579 (17 %). Ovisshet om fort- satt utbildning angavs av 288 (8 %).»
73 % av folkhögskolans elever i and- ra årskursen 1962/63 befann sig alltså i en omskolnings- eller uppskolnings- situation. Endast 4 % visste med be- stämdhet att de skulle gå tillbaka till sitt gamla yrke. Den senare procent- siffran skulle möjligen blivit högre om motsvarande undersökning gjordes i första årskursen. De folkhögskoleelever som tänker gå tillbaka till sitt gamla yrke nöjer sig oftast med en årskurs i folkhögskolan.
Någon mera omfattande undersök- ning av elevernas yrkesplaner har inte gjorts efter fackskoleutredningens, men skolöverstyrelsen har dock inhämtat vissa uppgifter. Dessa visar samma ten- dens: eleverna söker sig till folkhög- skolan främst för att få en grund för vidare utbildning inom samma eller för annat yrke.
3.2 Lärare
3.2.1. Tjänster och behörighetsvillkor Vid varje folkhögskola skall finnas en ordinarie rektorstjänst och minst en ordinarie ämneslärartjänst. Antalet or— dinarie ämneslärartjänster vid skolan beslutas av skolöverstyrelsen. Utöver ordinarie ämneslärare skall finnas ex- tra ordinarie och extra ämneslärare samt timlärare i läroämnen till det an-
tal som erfordras för undervisningen vid skolan. övningslärartjänster kan också finnas, såväl ordinarie som icke ordinarie.
En särskild form för lärartjänster vid folkhögskola är s.k. kombinerade tjänster. Det finns två slag av sådana tjänster.
År 1958 inrättades inom folkhögsko- lan tre kombinerade tjänster som lärare vid folkhögskola/bildningskonsulent i länsbildningsförbund. År 1963 inrätta- des ytterligare fyra sådana tjänster. In- nehavare av sådan tjänst fullgör unge- fär halva sin tjänstgöringsskyldighet som lärare i folkhögskola och återsto- den som bildningskonsulent.
År 1963 inrättades tio kombinerade tjänster som lärare vid folkhögskola/ ämneskonsulent. Senare har ytterligare fem sådana tjänster inrättats. Inneha- vare av sådan tjänst fullgör ungefär halva sin undervisningsskyldighet som lärare i folkhögskola och återstoden som ämneskonsulent i länsbildningsför- bund eller erkänt studieförbund. De flesta ämneskonsulenterna arbetar inom ämnet musik, men tjänster finns också i bl. a. teater, konst, ungdomsarbete och alkoholfrågan. Skolöverstyrelsen be— stämmer vilka skolor som skall få kom- binerade tjänster.
För att kunna antas till rektor eller ordinarie ämneslärare fordras att
a) vara fri från sjukdom eller lyte, som medför olämplighet för tjänsten,
b) äga god förmåga att undervisa och gott sätt att behandla eleverna.
0) genom studier vid universitet el- ler högskola eller på annat sätt ha för- värvat erforderliga insikter för tjäns- tens fullgörande samt
d) ha under minst fyra år med goda vitsord tjänstgjort som lärare med full tjänstgöring vid läroanstalt under of- fentlig kontroll, därav vid statsunder- stödd folkhögskola under minst tre år,
då fråga är om rektorstjänst, samt minst 20 veckor, då fråga är om ordinarie ämneslärartjänst. (SFS 1958: 478, 24 5).
För att kunna antas till extra ordi- narie ämneslärare fordras att
a) uppfylla de i 24 % a)—c) angivna villkoren,
b) minst två år med goda vitsord ha tjänstgjort som lärare i läroämne vid läroanstalt under offentlig kontroll, därav vid statsunderstödd folkhögskola minst 20 veckor, samt
c) av skolöverstyrelsen förklarats be- hörig till extra ordinarie anställning.
För att kunna antas till extra ämnes- lärare fordras att uppfylla de i 24 & a) och b) angivna villkoren samt av skol— överstyrelsen ha förklarats behörig till dylik anställning.
Dylik behörighetsförklaring fordras dock icke — när det gäller tjänst som extra ämneslärare — för lärare som är behörig till anställning som extra ordi- narie folkskollärare eller, med avseende på teoretisk utbildning, till ordinarie lärartjänst i läroämnen vid allmänt lä- roverk eller avlagt statsvetenskaplig el- ler samhällsvetenskaplig examen eller teologie eller filosofie kandidatexamen eller undergått tentamina för filosofisk ämbetsexamen med sammanlagt lägst fyra betygsenheter.
3.2.2. Antal lärare och anställningsart Antalet lärare vid folkhögskolorna har
ökat under senare år, vilket framgår av tabell 13.
Som framgår av tabell 13 har antalet lärare av samtliga kategorier ökat. To- talt sett beror det främst på att antalet statsunderstödda folkhögskolor under perioden har ökat och att antalet ele- ver vid vinterkurserna blivit allt stör— re. Dessutom har skolorna i allt högre grad använt de möjligheter till uppdel- ning i mindre undervisningsgrupper som kunnat ske inom stadgans och an— visningarnas ram. När det gäller lärare i läroämnen har antalet ämneslärare (: -i regel heltidsanställda) och antalet timlärare ökat i ungefär samma takt. Skolornas behov av lärare i övningsäm— nen har däremot i ökad grad täckts ge- nom anställning av timlärare. Detta be- ror huvudsakligen på att underlag för hela tjänster ofta saknas i dessa ämnen.
Den statsbidragskungörelse som träd- de i kraft den 1 juli 1967 föreskriver att skolorna tilldelas ett antal lärartim- mar per vecka, som beräknas på så sätt, att man multiplicerar antalet elever med 2,2. Detta har till syfte bl. a. att hejda ökningen av lärartätheten i folkhögsko- lan och kommer att få som konsekvens en minskning av antalet folkhögskol- lärare, om inte verksamheten mätt i elevveckor ökar.
De ordinarie lärarna utgör cirka 53 % av samtliga heltidsanställda lära- re inom folkhögskolan. Andelen har sjunkit något under redovisningsperio- den. Andelen ordinarie lärare är lägre
Tabell 13. Antal lärare vid folkhögskolorna och anställningens art &
Ämneslärare Övningslärare Rektor ord | eo | extra |timlär. ord | eo ltimlär. & 1955/56 ..... 87 202 87 93 258 53 20 244 1960/61 ..... 95 269 125 129 313 58 29 305 1964/65 ..... 102 356 156 152 457 59 34 402 1965/66 ..... 103 367 160 159 495 55 41 425 1966/67 ..... 104 376 170 166 480 51 39 410
___________________________________________________—____________________ 3——714851
inom folkhögskolan än inom andra skolformer. Cirka 45 % av den lärar— ledda undervisningen bestrids av ordi- narie lärare. Möjligheten att tillsätta fler ordinarie tjänster har för arbets- året 1967/68 beskurits, eftersom någon ökning av antalet sådana tjänster inte beräknats i 1967 års statsverksproposi- tion.
De ordinarie tjänsterna har under senare tid så gott som undantagslöst kunnat besättas med behöriga inneha- vare. Också när det gäller icke ordinarie tjänster har folkhögskolan kunnat hålla en hög standard.
3.2.3. Lärarnas utbildning I tabell 14 redovisas vilken utbildning de lärare hade, som tjänstgjorde i folk- högskolorna läsåret 1966/67. Vanligaste utbildning är fil. mag. och fil. kand. Antalet lärare. med högre aka- demisk utbildning är som synes litet. Till en del kan detta bero på att inga särskilda tjänster av typ gymnasiernas lektorstjänster finns inom folkhögsko- lan. Den som har högre akademisk exa- men och söker lärartjänst vid folkhög- skola kan inte på grundval av sin ut- bildning få högre lön och högre tjänst. I gruppen annan akademisk examen
finns flera olika utbildningar represen— terade, bl.a. jur.kand. och medkand- examen. Antalet lärare med agro- nomutbildning har tidigare varit hög- re. Detta beror på att lantmannautbild- ningen då ibland skedde på eller i nära kontakt med folkhögskolorna. Av folk— skollärarna har åtskilliga något eller några akademiska betyg medan andra bedriver akademiska studier. Av stu- denterna är de flesta universitetsstu- derande med flera akademiska betyg, och flertalet räknar med att fortsätta studierna. Gruppen övriga består hu- vudsakligen av musiklärare vid Folk- liga musikskolan och skolor med mu-
siklinjer.
3.2.4. Praktisk lärarutbildning och lä- rarfortbildning Före år 1958 förekom ingen praktisk— pedagogisk utbildning, utformad spe- ciellt för folkhögskolan och dess sär- skilda inriktning. Ett mindre antal av folkhögskollärarna hade dock skaffat sig praktisk-pedagogisk utbildning för ungdomsskolan genom s.k. provår. Se— nare har några genomgått lärarhögsko- la. Antalet var år 1963 ungefär 4 % av den grupp som hade fil.mag.-examen men har stigit avsevärt senare.
Tabell 14. Rektorers och ämneslärares utbildning 1966/67 ___—___!
. . Ordinarie Extra ord. och Utbildning j Rektor ämneslär. extra ämneslär __________________————————— Fil. dr .............................. -— 4 —— Fil. lic .............................. 6 11 8 Fil. mag ............................. 33 157 94 FH.kand o.poL1nag .................. 46 124 109 Teol. kand o. högre teol. ex ............ 12 2 2 Agronomexamen ..................... 1 29 6 Annan akademisk ex .................. 3 8 16 Utländsk examen .................... —— 5 5 Högre lärarinnesem ................... — 3 ——- Läroverksingenjör .................... — — 15 Folkskollärare ....................... 1 6 27 Studentexamen ...................... — 5 28 Övriga . ............................. 2 22 26
Summa
_________________———————
376 336
Efter förslag av skolöverstyrelsen be- viljade 1957 års riksdag anslag till en femveckorskurs, företrädesvis för yngre folkhögskollärare. Sedan budgetåret 1958/59 har SÖ disponerat medel för en sådan kurs per år.
Femveckorskursen har hela tiden varit förlagd till Åsa folkhögskola, Sköldinge, och brukar benämnas Åsakursen. Hu- vudpunkter på kursprogrammet har va- rit orientering om folkhögskolans ut— veckling, nuläge och framtidsuppgifter samt vuxenundervisningens metodik. Tid har anslagits till utarbetande av studieplaner för olika ämnen. Delta- garna har vidare auskulterat vid sko- lan och hållit ett mindre antal öv- ningslektioner vardera. Kursen har ägt rum sommartid. Under senare år har auskultationer och övningslektioner va— rit förlagda till andra skolor, där som— markurselever funnits; Åsa har då inte haft någon egen kurs.
Antalet deltagare per år har i all— mänhet varierat mellan 20 och 25. De första åren förekom vissa rekryterings- svårigheter, men efter 1963 har varje år ett antal väl kvalificerade sökande måst avvisas. Deltagarna har till största delen utgjorts av yngre ämneslärare inom folkhögskolan. Övriga har varit läraraspiranter utan pedagogisk erfa— renhet. Ett fåtal övningslärare har också deltagit. Av de 85 skolor som besvarade utredningens enkät hade 59 haft lärare som deltagit i Åsakursen.
Undervisning och inackordering har hela tiden varit kostnadsfria för delta- gare i Åsakursen. Sedan 1962/63 har de dessutom fått viss ersättning, i stort sett motsvarande läsårsdaglön med B- avdrag.
Erfarenheterna från Åsakursen är syn- nerligen goda, även om såväl kursled- ning som deltagare i allmänhet funnit kurstiden vara för kort. önskemål om någon form av repetitionskurs eller
fortsättningskurs har också förekom- mit. Deltagarna har särskilt betonat värdet av auskultering, övningslektio- ner och arbete med studieplaner. Ge- nom att kursen varit en internatkurs har också fritiden utnyttjats intensivt för diskussion och förkovran, och detta har deltagarna enligt gjorda enkäter upplevt som något synnerligen värde— fullt.
Sedan 1950 har skolöverstyrelsen år- ligen ordnat tiodagars fortbildnings— kurser för folkhögskollärare.
Följande ämnen har förekommit: År Ämne 1950 Modersmålet m.m. 1951 Samhällslära och sociologi 1952 Litteratur och konst 1953 Historia 1954 Psykologi Fysik och kemi Ekonomi
1955. Pedagogik Geografi Allmänna utvecklingsfrågor 1956 Svenska språket 1957 Biologi Biblioteket i undervisningen 1958 Samhällslära och sociologi
1959 Musik 1960 Matematik 1961 Internationella frågor
1962. Livsåskådningsfrågor 1963 Industrimiljöns problem Grupparbetets problem
1964 Idéhistoria Språkmetodik 1965 Psykologi med särskild hänsyn till ungdomsproblemen och ungdoms- ledarfrågor 1966 Folkhögskolan och u-länderna Undervisning inom det estetiska ämnesområdet 1967 Fysik De hemtekniska ämnena i folkhög- skolans undervisning. En kortare kurs kring radions och
TV:s användning i vuxenunder— visningen. ' Kurserna har innehållit åmnesinfor— mation, information och samtal om me— todik i ämnet samt demonstration av undervisningsmateriel och hjälpmedel. Ämnesinformationen har i regel över- vägt. . Folkhögskollärarna har dessutom möjlighet att delta i de allmänna fort— bildningskurser som skolöverstyrelsen genom fortbildningsinstituten ordnar sommartid. År 1965 sökte 19 folkhög- skollärare till 24 kurser och 16 av de sökande antogs. Från och med budgetåret 1965/66 dis- ponerar skolöverstyrelsen ett anslag på ca 22 000 kronor för att ordna fyra re-
gionala»rektorskonferenser per år. Vid dessa konferenser har såväl administra— tiva som pedagogiska frågor behand- lats. Skolöverstyrelsen disponerar vi- dare ca 30 000 kronor per år till studie— dagar för folkhögskolans lärare. Dessa medel har ställts till förfogande för distrikten av Svenska folkhögskolans lä- rarförening, vilka regionvis samlat med- lemmar till informationsdagar. Utöver detta har folkhögskolans lärare i många län fått tillfälle att delta i de länsstu- diedagar som länsskolnämnden ordnar för lärare inom andra skolformer. To- talt sett är emellertid möjligheterna till fortbildning mycket mindre för folk- högskolans lärare än för lärare inom grundskola och gymnasiella skolformer.
KAPITEL 4
Folkhögskolans hittillsvarande roll — ett försök till precisering av skolformens betydelse
Inledande synpunkter
Utredningen har inte sett som sin upp- gift att göra en mera grundlig analys av folkhögskolans roll i svenskt sam- hällsliv som en del av utbildningsvä- sendet. En kortare beskrivning av dess hittillsvarande roll skall emellertid gö- ras. Folkhögskolan har berörts i åtskil- liga utredningar under årens lopp lik- som också i propositioner och debattin- lägg i riksdagen. Uppskattningen av folkhögskolans arbete har i dessa fall i regel varit stor. Den offentliga debatten om folkhögskolan synes i allmänhet ock- så präglas av stor uppskattning av skol- formen. Utredningen anser sig på grundval av källmaterial av nämnt slag samt egna studier och iakttagelser kun- na sammanfatta folkhögskolans hittills- varande roll på följande sätt.
4.1. Folkhögskolans värde för den demo- kratiska utvecklingen
a) En motivering för att inrätta folk- högskolor var — särskilt under skolfor- mens första årtionden — att landsbyg- dens vuxna ungdom därigenom skulle kunna få en vidgad bildning, som gjor- de det möjligt för den att medverka i det politiska livet såväl lokalt och re- gionalt som i rikssammanhang. Kommu— nalreformen 1862 jämte samma års be- slut om inrättande av landstingen samt riksdagsreformen 1866 hade skapat be-
hov av sådan bildning. Även om inte någon fullständig utredning finns, vi— sar dock delundersökningar som gjorts att ett stort antal riksdagsmän, lands- tingsmän och kommunalmän fått sin ut- bildning i folkhögskola. Detta gäller än- da fram till dagens läge. Också för verk- samheten inom de politiska partierna har den utbildning som många enskilda medlemmar fått i folkhögskola betytt mycket.
b) Genom folkhögskolans i regel starka anknytning till folkbildningsverksamhet och folkrörelser har den dels kunnat intressera sina elever att delta i sådan verksamhet, dels givit redan verksam- ma medlemmar motivering för och im- pulser till fortsatta insatser. Den kun- skapsgrund folkhögskolan givit har un- derlättat arbetet för de föreningsverk- samma. Folkrörelsernas ofta omvittna- de betydelse för demokratins genom- brott och utveckling i vårt land har möjliggjorts genom att de haft medlem- mar med kunskap och insikter i olika samhällsfrågor. Folkhögskolan har i hög grad bidragit till att ge sådan kunskap. I våra dagar, då folkrörelserna ändrar struktur och mötesverksamheten ofta är av mindre omfattning än förr, ökar be— tydelsen av att det finns en skolform för vuxna elever, vilken genom sin fria ställning och demokratiska organisation har särskilda förutsättningar att också i fortsättningen ge en demokratisk fost- ran.
4.2. Folkhögskolan som en ny startmöj- lighet för äldre ungdom
För många ungdomar, som av skilda anledningar inte fått tillfälle att fort- sätta sina studier direkt efter den obli- gatoriska skolan eller som först sent har nått fram till ett studiemedvetande, har folkhögskolan erbjudit en möjlighet till studier —— ofta den för dessa per- soner enda möjligheten. Sådana ungdo— mar saknar i hög grad studievana och studieteknik, när de kommer till folk- högskolan. Den mjuka studiestart och den studieträning som folkhögskolan kan ge har därför varit av stor bety- delse för deras fortsatta utbildning. Via folkhögskolan har många nått nya yr- ken. Ett stort antal folkhögskolelever har blivit sjuksköterskor. Många har blivit socialarbetare, lärare, tekniker och poliser, för att nämna några exem- pel. Flertalet av de ca 11 000. ungdomar som årligen studerar vid folkhögskolor— nas långa vinterkurser står, som tidiga— re nämnts, i en yrkesvals- eller upp- skolningssituation och får genom folk- högskolan en möjlighet att komma när- mare sitt mål.
4.3. Folkhögskolan som kulturell im- pulsgivare
a) Genom framför allt musikens men ofta också litteraturens, teaterns, kons- tens och konsthantverkets starka ställ- ning inom folkhögskolan har nya vyer öppnat sig för eleverna och därmed möjligheter till ett rikare fritidsliv.
b) Den mer specialiserade utbildning som många folkhögskolor har givit ge- nom särskilda linjer för musik, konst och teater —— liksom särskilda linjer för ungdoms- och studieledare — har ofta givit eleverna på dessa linjer en direkt utbildning för ett framtida yrke
eller grund för vidare utbildning inom dessa speciella områden. För många av ungdomarna har folkhögskolan utgjort den enda möjliga vägen att nå detta mål. Eftersom antalet folkhögskolor med speciallinjer ökat under senare år har allt flera ungdomar fått del av denna utbildning.
4.4 Folkhögskolan —— en skola för ung— dom med problem eller handikapp
Mindre uppmärksammad men ändå av betydelse är den insats många folkhög- skolor har gjort genom att ta hand om ungdomar med problem av olika slag, psykiska och sociala framför allt. Den utbildning och den goda miljö folkhög- skolan har erbjudit har hjälpt många till en ny start i livet. Även om man inte får överdriva skolformens möjlig- heter att ta på sig uppgifter som dessa, har dock åtskilliga folkhögskolor haft lärare som varit lämpliga och villiga att göra en insats utöver det vanliga och därför kunnat ge sådan hjälp som många av dessa ungdomar behöver. Sådana in- satser görs alltjämt.
I ökad utsträckning har folkhögsko- lan kunnat ta emot även rörelsehindra- de och andra fysiskt handikappade och ge dem del av sin utbildning.
4.5 Folkhögskolan —— en skola för olika samhällsgrupper
Folkhögskolan var ursprungligen, som tidigare nämnts, främst en skolform för landsbygdens ungdom. Med tiden har elevrekryteringen ändrats, och numera kommer eleverna i stor utsträckning från städer och tätorter. Folkhögskolan har numera elever från alla socialgrup- per och de mest skilda yrkesgrupper. Den utbyggda yrkesvägledningen vid ar-
betsförmedlingarna har i hög grad bi- dragit till att visa nya grupper vägen till folkhögskolan.
Utöver nu nämnda insatser, som främst gällt vuxen ungdom, har folk- högskolan också haft betydelse på annat sätt och för andra grupper i samhället. a) Genom att vid sidan om eller efter de långa vinterkurserna ordna friståen- de, i regel korta ämneskurser, har folk— högskolan erbjudit en speciell utbild— ning, som inte stått till buds på annat sätt. Vid folkhögskolor har ordnats ex- empelvis ämneskurser för blinda, rörel— sehindrade och psykiskt utvecklings- störda.
För husmödrar och äkta par har kur- ser kring familjeproblem lagts upp.
För kommunalmän och andra grup— per har speciella kurser ordnats kring olika samhällsreformer.
b) Under senare år har flera folkhög- skolor vid sidan av sin ordinarie verk- samhet ordnat speciella kurser för äld- re och pensionärer. I ett samhälle med
stigande levnadsålder hos människorna och med en ökande andel äldre är det givetvis av värde med en kursverksam- het, som kan ge äldre viss hjälp att fin- na sig tillrätta i sin situation. I viss mån kan de som så vill genom denna kurs- verksamhet få en grund för nya arbets— uppgifter som är lämpliga för äldre.
4.6. Folkhögskolan som kulturcentrum i sin bygd
I många fall har folkhögskolan blivit ett centrum för kulturella aktiviteter av olika slag i sin bygd. Lärarna har med- verkat i lokalt och regionalt folkbild- ningsarbete och som föreläsare och på annat sätt varit aktiva i föreningsverk- samheten. Skolan har ställt lokaler till förfogande för bildnings- och förenings— arbete. Bygdens folk har ofta haft möj- ligheter att delta i konserter, teater- föreställningar och andra arrangemang på folkhögskolan.
KAPITEL 5
Tidigare uttalanden om folkhögskolans ställning i ett reformerat skolsystern
Inledande synpunkter
Såväl den obligatoriska skolan som de olika gymnasiala skolformerna har un- der senare år varit föremål för grund- liga utredningar. Detsamma gäller lärar- utbildningen. Folkhögskolan däremot har inte under den tidrymd det här gäller ägnats någon särskild utredning, som omspänt skolformen i dess helhet och ställt in den i dess sammanhang i det svenska utbildningsväsendet. Del- utredningar, till exempel om statsbi- dragsformerna för folkhögskolan, har dock gjorts. De stora skolutredningar- na under 1950- och 1960-talen har emel- lertid i begränsad utsträckning behand- lat också folkhögskolan -— i första hand då dess förhållande till andra skolfor- mer och de uppgifter folkhögskolan kan tänkas få efter genomförda reformer av skolväsendet i övrigt. Utredningen fin- ner det angeläget att i korthet rekapitu- lera viktiga synpunkter som kommit fram i dessa utredningar. Därvid upp— märksanunas också vad skolöverstyrel- sen som remissinstans haft att säga i nämnda sammanhang och vad som fram- hållits i hithörande propositioner.
5.1. Folkhögskolans ställning till andra skolformer
Flera utredningar har kommit in på frågan hur folkhögskolan kan påverkas av reformer inom de skolformer utred- ningsarbetet avsett.
Under 1940-talets debatt var det frå- gan om den förlängda skolplikten som stod i förgrunden. 1946 års skolkommis- sion framhöll i sitt betänkande Folk- högskolans ställning och uppgifter (SOU 1953: 24) att en förlängd skolplikt inte skulle rycka undan grunden för folk— högskolans verksamhet men att föränd- ringar i denna verksamhet skulle kom- ma att krävas.
När 1957 års skolberedning ( SOU 1961:30 ) diskuterade hur folkhögsko- lan skulle beröras av dess förslag stod inte frågan om den förlängda skolplik— ten i förgrunden utan i stället frågan om hur folkhögskolan skulle komma att beröras av de av utredningen föreslag- na tvååriga fackskolorna. Utredningen fann att den förberedande yrkesutbild— ning som folkhögskolan givit, i framti- den till stor del skulle komma att över- tas av andra skolformer.
Den utredning, som ägnat största ut- rymme åt folkhögskolan, är Fackskole— utredningen (SOU 1963: 50). Utred- ningens slutsats beträffande folkhögsko— lans förhållande till fackskolorna var att endast den sociala fackskolan kun- de komma att direkt påverka folkhög- skolan. Den sociala fackskolan avser främst att ge förberedande utbildning för kontaktyrken. Folkhögskolan borde enligt utredningens mening kunna be- traktas som ett med den sociala fack- skolan likvärdigt alternativ och vara att föredra när det gäller vuxna studerande.
De nu citerade utredningarna ansåg
det vara klart att folkhögskolan har ett egenvärde som skolform och att den bör bevaras. Detta var utgångspunkten för dessa utredningars resonemang om hur folkhögskolan kan komma att på- verkas av föreslagna reformer. Utgångs- punkten är inte densamma för 1960 års gymnasieutredning i dess betänkande om vuxenutbildning i gymnasium och fackskola (SOU 1965: 60) eller för yr- kesuIbildningsberedningen (SOU 1966: 3). Båda dessa utredningar vill visser- ligen ge folkhögskolan en viss roll i vuxenutbildningen men närmast så, att folkhögskolan skall erbjuda samma kur- ser som gymnasiet och fackskolan gör. Gymnasieutredningen antog att till- strömningen till folkhögskolans fria- re kurser, vilka inte följer centralt fast- ställda kursplaner, kan komma att på- verkas på det sättet att många av folk- högskoleeleverna kommer att välja kom- petensgivande gymnasie- och fackskole- kurser, om också sådana erbjuds vid folkhögskolorna.
Den för folkhögskolan centrala frå— gan om hur en ökad tillströmning till de gymnasiala skolformerna inom det allmänna skolväsendet kan komma att beröra folkhögskolans elevrekrytering uppmärksammas i allmänhet inte av de sistnämnda utredningarna.
Skolöverstyrelsen synes i sina remiss— yttranden helt dela uppfattningen om folkhögskolans värde. Överstyrelsen an- ser inte att förlängd skolplikt eller in- förande av fackskolorna kommer att rycka undan grunden för folkhögsko- lans fortsatta verksamhet. överstyrelsen ger exempel på förändringar, som kan tänkas ske inom folkhögskolan och på nya kurser och kursformer, som kan vara lämpliga inom folkhögskolan. I olika remissyttranden framhåller över- styrelsen vikten av att folkhögskolan får fortsätta att utvecklas fritt och inte binds av fasta kursplaner. Överstyrel-
sen anser sålunda att folkhögskolan kan vara ett med den sociala facksko- lan helt likvärdigt alternativ, trots att folkhögskolan inte har samma centralt fastställda läroplan.
I de propositioner som framlagts på grundval av här nämnda utredningar, uttryckes inte heller någon oro för folk- högskolans framtid. I proposition 1962: 54 om grundskolan framhåller departe- mentschefen, att tillkomsten av facksko- lorna enligt hans mening inte utgör nå- gon fara för folkhögskolan utan ger den möjlighet att hålla fast vid sin primära målsättning. Dessutom anser han att den kommer att behövas i sin hittills- varande form vid sidan av övriga skol- former långt in på 1970-talet. Någon särskild utredning om folkhögskolan anser departementschefen därför inte nödvändig.
I proposition 1964: 72 finner depar- tementschefen att tidigare uttalanden om folkhögskolan fortfarande gäller, även om folkhögskolans yrkesförbere- dande uppgifter på längre sikt kommer att övertas av andra skolformer. Den nödvändiga inre omställningen måste komma från folkhögskolan själv. Utta- landen i samma riktning görs i propo- sition 1966z42, som bygger på förslag av Folkhögskolans statsbidragsutred- ning.
5.2. Folkhögskolans uppgifter i ett nytt skolsystern
Olika utredningar har i växlande om- fattning diskuterat folkhögskolans upp— gifter och hur dessa kan komma att för- ändras till följd av reformer inom and— ra skolformer.
Skolkommissionen konstaterar, att folkhögskolan till följd av den förläng- da skolplikten får inrikta sin verksam- het på mera kvalificerade uppgifter
men går inte närmare in på vilka upp- gifter det kan gälla.
Skolberedningen finner, att folkhög- skolan —-— till följd av att den förbe- redande yrkesutbildningen övertas av andra skolformer — kan få ägna sig åt sin huvuduppgift att ge medborger- lig och personlig bildning, -en uppgift som blir allt större ju mer komplicerat samhället blir.
Fackskoleutredningen ger en rad ex- empel på lämpliga framtidsuppgifter för folkhögskolan. Utredningen 'anser exempelvis att åtskilliga människor ock- så i framtiden efter en viss tids yrkes- verksamhet kommer att upptäcka, att de vill omskola sig till ett annat yrke eller skaffa kunskaper som grund för vidareutbildning inom sitt eget fack. För denna kategori kan folkhögskolan erbjuda lämplig studiegång.
En ökad tillströmning av elever med grundskoleutbildning kommer att göra det möjligt för folkhögskolan att höja utbildningsnivån. Vissa folkhögskolor bör kunna erbjuda en utbildning, som går över fackskole- och gymnasienivån och förbereda elever för universitets- eller högskolestudier på samma sätt som vissa folkhögskolor nu förbereder för socialinstitut. Studier på akademisk nivå, kanske i anslutning till korres- pondenskurser, bör också kunna före- komma. Fördjupad utbildning utöver vad gymnasium och fackskola ger bör kunna ges framför allt i för folkhög— skolan centrala ämnen som samhälls- kunskap, geografi, historia och psyko- logi. Särskilda linjer för olika estetiska ämnen kan i högre grad än hittills in- rättas vid folkhögskolorna.
De ökade internationella kontakterna medför behov av ökad utbildning i in- ternationella frågor, en uppgift som är synnerligen lämplig för folkhögskolan. Många folkhögskolor utbildar redan
nu ledare för folkbildningsverksamhet och föreningsliv. Behovet av sådan ut- bildning kommer också att öka och kan tillgodoses genom folkhögskolorna.
Utredningen utgår uppenbarligen från att kurser av här nämnt slag främst blir av typen nuvarande längre kurser vid folkhögskolorna. Samtidigt som be- hovet av sådana kurser av mera varie- rat slag ökar kommer det att finnas utrymme för kortare kurser inom ak- tuella samhällsområden. Utredningen ger en rad exempel på sådana kurser.
Gymnasieutredningen föreslår, i det tidigare nämnda betänkandet (SOU 1965: 60) att folkhögskolorna får ordna ämneskurser med samma mål och in- nehåll som grundskola, gymnasium och fackskola och att kunskaperna betyg- sätts på samma sätt som i dessa skol- former.
Folkhögskolans statsbidragsutredning (stencilerad upplaga Ecklesiastikdepar— tementet 1966: 5) behandlar inte frågan om folkhögskolans framtida arbetsupp— gifter men framhåller i anslutning till sina förslag att folkhögskolan — om reglerna för gruppindelning slopas — får större möjligheter att experimente- ra pedagogiskt och organisatoriskt.
Skolöverstyrelsen instämmer i stort i skolkommissionens, skolberedningens och fackskoleutredningens förslag men gör också vissa kompletteringar. I sitt remissyttrande över fackskoleutred- ningen tar överstyrelsen upp frågan om rekrytering till de föreslagna kortare kurserna. Kurser bör enligt överstyrel- sens mening ordnas för specialister från ett och samma område, men man kan också tänka sig att föra samman specialister från olika områden till ge- mensam orientering och diskussion. Överstyrelsen föreslår också viss för- söksverksamhet på akademisk nivå.
I sitt remissyttrande över gymnasieé
utredningens betänkande om vuxenut- bildning tillstyrker skolöverstyrelsen att viss vuxenutbildning av föreslagen art förläggs till folkhögskola men att denna vuxenutbildning dock inte bör följa samma centralt utgivna läroplan som finns för grundskola, fackskola och gymnasium. Förslaget om att betyg skall ges vid dessa till folkhögskola förlagda kurser avstyrks bestämt.
I sitt remissyttrande över yrkesut- bildningsberedningens betänkande kom- mer skolöverstyrelsen också in på folk- högskolan. Beredningen föreslår, att särskilda vuxenutbildningsinstitut in- rättas med kurser som exakt följer ung— domsskolans. Huvudlinjen i skolöver— styrelsens remissyttrande är, att man i vuxenutbildningen bör utnyttja befint- liga resurser, inte minst inom folkbild- ning och folkhögskola, vilket utredning- en inte föreslagit. Målsättning och stu- dieformer bör enligt överstyrelsens me- ning också vara andra, när det gäller vuxenutbildning. Vissa folkhögskolor bör enligt överstyrelsens mening kun- na bistå korrespondensstuderande inom en viss region genom att — i samverkan med studieförbund _— erbjuda intensiv- kurser kring vissa kursavsnitt. Vuxna, som inte vill ha fullständiga kurser, bör kunna få sin undervisning genom stu- dieförbunden. Också här kan folkhög— skolan göra en insats. Omkring 200 folk- högskollärare leder redan nu årligen studiecirklar utanför skolan med 3 000 deltagare, och denna verksamhet kan vidgas.
De propositioner, som lagts fram, föl- jer i stort sett utredningarnas och skol- överstyrelsens förslag. Ett undantag är propositionen om vuxenutbildningen, som inte ger folkhögskolan någon sär- skild roll i denna utbildning. Folkhög- skolans huvuduppgift bör alltjämt vara att meddela allmän medborgerlig bild-
ning, framhåller departementschefen. Detta utesluter dock inte inslag av mål- inriktad utbildning. Med stigande ut- bildningsintresse är det sannolikt att folkhögskolan i allt större utsträckning kommer att tjäna som en bildningsin- stitution för vuxna. Departementsche- fen anser det vara viktigt att ”värna om den tillgång som folkhögskolan med dess nuvarande verksamhet utgör och är därför inte benägen att vidtaga åt- gärder som kan leda till att denna ogynnsamt påverkas”. Departements- chefen finner dock inte syftet med den av skolöverstyrelsen föreslagna försöks- verksamheten på akademisk nivå klar— lagd och tillstyrker inte denna verk- samhet.
5.3. Sammanfattning
Innebörden av de här redovisade ut- talandena är sammanfattningsvis föl— jande.
Folkhögskolan har gjort stora insat- ser. Den är en väsentlig del av det svenska skolsystemet och har sin plats i detta även i framtiden. Den förlängda skolplikten och andra förändringar inom skolväsendet och i samhällsut- vecklingen medför att folkhögskolan i fortsättningen måste beräknas avstå från en del av den verksamhet som be- stått i att ge grundläggande utbildning. I stället kan den mera odelat ägna sig åt sin ursprungliga huvuduppgift — att ge allmän medborgerlig bildning. Den kan också få möjlighet att höja sin undervisningsnivå. Någon särskild ut- redning om folkhögskolan i framtiden behövs inte. Den omställning och för- nyelse som krävs måste komma inifrån folkhögskolan själv.
Mera konkreta exempel på arbetsupp- gifter, som i framtiden kan bli aktuella för folkhögskolan, anges av fackskole-
utredningen och i viss män i gymna- sieutredningens betänkande om vuxen- utbildning, och i remissyttrandena över dessa. Där talas om möjlighet att ge också viss målinriktad utbildning. Pro-
positionen om vuxenutbildning motsät— ter sig inte vissa sådana inslag även om den trycker starkt på att folkhög- skolans främsta uppgift bör vara att ge allmän medborgerlig bildning.
KAPITEL 6
Utredningens bedömning av folkhögskolans ställning och uppgifter i framtiden
6.1. Nuläge
Samhällets förändring har påverkat folkhögskolan på olika sätt. Detta märks inte bara i fråga om kursinnehåll och pedagogiska metoder utan också när det gäller skolornas inre organisation och deras elevrekrytering. Folkhögskolan har fortfarande en stor elevtillström- ning, och antalet sökande är på de flesta håll mycket större än antalet till- gängliga elevplatser. Elevkårens sam- mansättning är dock annorlunda än förr, då huvudparten kom från lands— bygden. Antalet elever från städer och tätorter har starkt ökat men fortfaran- de är lantbruksbefolkningen något över- representerad i förhållande till sin an- del av folkmängden.
Vid urvalet av elever är det vanligast, att folkhögskolorna låter äldre sökande få företräde framför yngre. Andelen ele— ver, som kommer direkt från annan skolform _ nioårig grundskola eller någon gymnasial skolform — och alltså saknar erfarenhet av yrkesverksamhet, tenderar dock att öka.
Folkhögskolan har som mål att ge allmänbildning _ men de flesta av ele- verna har inte valt den av detta skäl. De vill ha en grund för fortsatt utbild- ning och är ofta inriktade på viss yr- kesutbildning. Den utbildning de får ligger i färdighetsämnena i allmänhet på samma nivå som grundskolans hög- stadium, i allmänorienterande ämnen
oftast på gymnasial nivå. Stundom lig- ger undervisningen på postgymnasial nivå.
6.2. Förutsättningarna ändras
Förutsättningarna för folkhögskolans verksamhet håller nu på att snabbt änd- ras och kommer ganska snart att vara helt andra än de varit hittills. Orsaken till detta är främst utvecklingen inom det allmänna skolväsendet. Folkhögsko— lan har vuxit fram under parallellsko- lesystemets tid. Detta är på den obliga— toriska skolans nivå redan i det när- maste borta och kommer inom få år att vara helt försvunnet. Ännu för ett trettiotal år sedan gick bara en liten del av varje årskull vidare till fortsat- ta studier efter den obligatoriska sko— lans slut. Andelen har sedermera ökat, och ökningen har varit särskilt kraf— tig under de senaste åren. Enligt stats- makternas bedömning kommer år 1970 ca 85 % av årskullen 16-åringar att gå vidare till gymnasial utbildning (30 % till gymnasium, 20 % till fackskola och 30—35 % till yrkesskola). Det är inte osannolikt att andelen blir än större. I vissa områden går redan nu praktiskt taget alla elever vidare till fortsatt ut- bildning direkt efter grundskolan. När skolsystemet har byggts ut planenligt finns inte någon större grupp ungdomar kvar i varje årskull för allmänna kurser av den typ och på den nivå som folk-
högskolan hittills har omfattat. Flertalet av de ungdomar, som vill inrikta sig på hittillsvarande typiska ”folkhögskoleyr- ken” -— sjuksköterska, socialarbetare, polis, vissa andra vårdyrken och vissa läraryrken — har redan före 18 års ålder i det allmänna skolväsendet fått den allmänna grund de behöver för ut- bildning inom nämnda och liknande områden. Rekrytering av nuvarande slag och för fullständiga kurser av nu- varande art och på nuvarande nivå är alltså inte möjlig mer än ytterligare nå— got tiotal år.
6.3. Varför folkhögskolan behövs
Ovanstående redogörelse leder fram till frågan: behövs folkhögskolan i framti- den? Folkhögskolan har enligt vad som hittills redovisats utgjort en mycket vär- defull del av det svenska skolväsendet. Att skäl finns för antagandet att den skall kunna vara det också i framtiden, vill utredningen visa mot bakgrund av en sammanfattning om skolformens in- satser hittills. Därom kan sägas
att folkhögskolan visserligen vuxit fram i en viss tidssituation för att ge en för denna behövlig utbildning men att skolformen visat förmåga att äta sig nya uppgifter efterhand som de ak- tualiserats av samhäIISutvecklingen.
att skolformens förmåga att förnya och utveckla sig har varit och ännu i dag är stark, trots att vissa administra- tiva hinder för utvecklingen har fun- nits och fortfarande finns, t. ex. i fråga om kurstid och studiehjälp
att intresset för pedagogiska experi- ment och för ökat utnyttjande av in- ternat och skoldemokrati i undervis— ningens tjänst ökat
att folkhögskolans samverkan med folkrörelser och övrigt folkbildningsar- bete utvecklats allt mer och
att skolformen täckt en del av kurs- behovet på detta område.
En skolform, som visat sig ha dessa egenskaper — och uppenbarligen har möjligheter att utveckla dem vidare — har enligt utredningens uppfattning vik— tiga framtidsuppgifter att fylla inom den mångförgrenade vuxenutbildning- ens område, även om kurserna både i fråga om innehåll och omfattning måste bli andra än i dagens folkhögskola. I ett starkt föränderligt samhälle som vårt finns ett stort behov av kurser, som ger information om nya rön inom ve- tenskap, kultur och teknik, om aktuella samhällsfrågor och om nya reformer. Sådana kurser kan hjälpa den yrkes— verksamme till en bättre orientering om omvärlden, om vad som pågår på and- ra områden än dem han vanligen syss- lar med, och de kan ge specialisten en vidgad syn på tillvaron. Det finns möj— lighet att inom ramen för sådan in- formerande undervisning också ta upp frågan om vad forskning och teknik betyder för samhället och att sätta in rönen i ett sammanhang. Genom en ständigt fortgående aktivitet från folk- högskolornas sida på dessa områden, med kurser i aktuella ämnen, kan folk- högskolan också bidra till att minska klyftan mellan generationerna. Den ökande fritiden medför behov av kun- skap och hjälp att utnyttja tiden så att mesta möjliga kan vinnas av kulturellt värde. Behovet av kurser på det este- tiska området kan Väntas öka. Slutligen finns ett starkt växande behov av kur— ser för de många som är engagerade i folkrörelser av skilda slag och som sö- ker kunskap och vägledning inom de stora och fria bildningsorganisationer- nas ram. Folkhögskolorna _ särskilt rörelseskolorna —— har och bör också i framtiden ha en uppgift som utbild- ningscentraler och idégivare för dessa
rörelser, och de kan bidra till att hålla den ideologiska debatten levande.
Utredningen har i det föregående på- pekat, att ett särdrag för folkhögskolan är dess frihet att själv utforma sina kurser. Det är angeläget att denna fri- het behålls. Utredningen konstaterar detta i medvetande om att skolformen genom en bevarad sådan frihet får möj- lighet att också i framtiden åta sig upp- gifter, som den efterhand visar sig lämplig för, samt att med kort varsel lägga upp nya former av kurser och skapa nya utbildningsvägar, avpassade efter behov, som snabbt uppstår i sam- hället. En sådan fri skolform är en till- gång som samhället behöver. Utöver de kurstyper, som utredningen närmare kommer att redovisa, kan alltså förutses att det kommer att finnas behov av ett avsevärt utrymme för nya kurser och nya initiativ inom folkhögskolan.
Även om hela det framtida fältet för folkhögskolans verksamhet alltså inte går att kartlägga, räknar utredningen med att skolformens uppgifter i huvud- sak kommer att koncentreras till föl- jande områden:
1. Samhällsorientering nella frågor ingår)
2. Naturvetenskaplig orientering
3. Träning av kommunikationsfärdig— heter
4. Undervisning i estetiska ämnen
5. Ledarutbildning för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, för folk- rörelserna och ungdomsverksamheten.
(internatio-
Verksamheten torde inom dessa hu- vudområden komma att bedrivas efter flera linjer. Det kan bli fråga om så- väl allmänna som specialiserade kurser. Dessa kan ligga på olika nivåer och de kan vara av varierande längd. I snabbt ökande utsträckning torde elevernas
studiegång komma att läggas upp indi- viduellt.
Det sagda innebär, att folkhögskolan inte skulle komma att ge enbart vad som tidigare benämnts allmänbildning. I praktiken innebär detta dock ingen förändring. Folkhögskolan har länge — som redan nämnts _— ägnat sig också åt målinriktad utbildning. Debatten som förts om en renodlad allmänbildning contra en målinriktad utbildning är inte längre aktuell. Det är inte möjligt och inte heller meningsfullt att försöka dra en klar gräns mellan allmänbildning och målinriktad utbildning. Vad som är det ena eller det andra beror på den som studerar. En kurs, som för den ene är ett led i en utbildning med visst mål i sikte, kan för den andre vara ett led i allmänbildningen, något som han inte —— i varje fall inte vid studietill- fället — har direkt nytta av i sitt yrke men som mycket väl kan bli till nytta i en annan situation.
Framtidens folkhögskola bör, om den skall kunna fylla de uppgifter som här har skisserats, organiseras på ett annat sätt än dagens skola. Den måste föränd- ras pedagogiskt eftersom den får en an- nan elevrekrytering. Framtidens folk— högskola blir nämligen enligt utred- ningens bedömning i än högre grad än dagens en skola för vuxna. Med vuxna avses då personer, som efter avslutad skolutbildning eller yrkesutbildning har varit ute i en tids förvärvsarbete och därefter vill komplettera sin utbildning på det ena eller andra sättet — antingen det är av rent allmänbildningsintresse eller för att skaffa en grund för fortsatt utbildning av något slag. Folkhögskolan bör däremot inte vara till för ungdo- mar, som omedelbart efter avslutad gymnasial utbildning av någon orsak vill fortsätta sin utbildning ytterligare ett eller ett par år. Det kan givetvis
finnas skäl att ta emot enstaka elever också ur denna åldersgrupp, men hu- vuddelen av eleverna måste förutsättas vara vuxna.
Utredningen skall nu något utförliga- re beskriva vilka typer av kurser den räknar med att folkhögskolan i huvud- sak kommer att ägna sig åt i framtiden.
6.4. Vuxenutbildning helt förlagd till folkhögskola
Folkhögskolans uppgifter i framtiden kommer enligt utredningens mening att bli av lika mångskiftande slag som hit— tills. Den kommer inte bara att ge all- män medborgerlig bildning, utan den kommer också att behövas för en in- sats inom vad som brukar betecknas som »målinriktad utbildning». Detta in- nebär ingenting annat än att den skulle fullfölja sin hittillsvarande verksamhet. Behovet av vuxenutbildning kommer att öka. Ett stort antal vuxna kan, sedan de kompletterat sin allmänbildning i ett eller flera ämnen, utbilda sig vidare för uppgifter inom skilda yrken. Även om det enligt riksdagsbeslut kommer att bli en kommunal angelägenhet att ordna vuxenutbildning motsvarande grund- skolans och den gymnasiala ungdoms- skolans kurser, kommer det att finnas behov av liknande insatser också från nu befintliga organ som folkhögskolor och studieförbund.
Detta gäller i första hand utbildning för vuxna, som i sin ungdom fått blott obligatorisk skolutbildning eller något däröver och finner denna utbildning otillräcklig. Men man kan också räkna med ett ökat behov av kompletterande utbildning även bland dem som gått i en gymnasial skola av något slag. Så- dana behov uppkommer främst när des- sa människor står i begrepp att byta yrke eller söka sig vidare inom sitt
yrke —— situationer, som säkerligen blir vanliga också i framtiden. En del av de utbildningsbehov, som uppstår på detta sätt, kan tillgodoses av folkhög- skolan. Man kan dock inte räkna med att de som söker sådan kompletterande utbildning vill ha eller behöver hela årslånga kurser av den typ som nu ges i flertalet av folkhögskolorna, dvs. att alla som anmäler sig till en kurs får läsa samma obligatoriska ämnen på i huvudsak samma nivå och under sam- ma tidsrymd. Den framtida folkhögsko- lan måste ha ett mera flexibelt system med kurser av olika slag, av olika längd och på olika nivå. Det vore för övrigt omöjligt att lägga ett stort antal ämnen obligatoriskt samtidigt, när det gäller elever av vilka flertalet redan tidigare har gymnasial utbildning av något slag. Folkhögskolan måste med andra ord or- ganisera sin undervisning på annat sätt än i årskurser och i stor utsträckning ge eleverna möjlighet att inom en viss ram fritt komponera sitt studieprogram. Något av detta har redan prövats på t.ex. Biskops-Arnö, i Skinnskatteberg, och i Karlskoga och måste utvecklas vidare. Det är svårt att mera exakt ange, hur kurser av nämnt slag skall se ut. Det kan bli fråga om kurser, som exempelvis bygger på eller anknyter till vad en elev läst i fackskola eller yrkes- skola men också om kurser, som bygger vidare på vad som givits i gymnasiet. Folkhögskolan bör också genom sin fri- het att själv komponera läroplaner läg- ga in sådana moment som bedöms vara av värde för den enskilde eleven men som inte i högre grad ingår i kurspla— nerna i de gymnasiala skolorna. Folk- högskolan kan vidare i större utsträck- ning än andra skolformer integrera olika ämnen eller komponera nya, som är av värde för vuxna i en viss situa- tion. Den kan snabbt erbjuda kurser av ny typ och nytt innehåll på gymna-
———_____.=.s._.___=___/_ _ ...—__...
sienivå och ibland också däröver — snabbare än vad den allmänna skolan hinner med _ och därmed fylla sam— ma roll, som den hittills har gjort i det svenska skolväsendet. Vad som här åsyftas är en direkt och naturlig fort- sättning på den verksamhet som nu be- drivs i de allmänna kurserna i den nu- varande folkhögskolan, en verksamhet som initieras av den enskilda skolan.
Det är givetvis svårt att bedöma hur stort behovet av kurser av sådant slag kommer att bli, men det är rimligt att anta, att behovet blir avsevärt. Man kan visserligen säga, att en hel del vuxna i framtiden kan tänkas få möjlighet till denna kompletterande utbildning ge- nom att som deltidsstuderande följa undervisningen i ämnet/ämnena iung- domsskolan, men å andra sidan talar åtskilliga skäl för att folkhögskola för många, som kan studera på heltid, blir att föredra. Den är nämligen mera in— riktad på att lägga undervisningen på ett för den vuxne lämpligt sätt. Vidare kan en folkhögskolekurs ge tidsvinst: det bör finnas möjlighet till koncentre- rade studier i ett eller ett par ämnen, och kursen kan därigenom läsas in på kortare tid. Slutligen kan en tids kurs i internatskola på annan plats för många innebära ett intellektuellt stimulerande och berikande miljöbyte.
6.5. Folkhögskolan som komplement till annan vuxenutbildning
Många vuxna kommer att studera på fritid i sin hemort. Möjligheten att göra detta komer att öka, även om lärar- ledd kvällsundervisning inte alltid finns att tillgå. De studieintresserade kommer också att ha tillgång till kurser i stu- diecirklar, i vilka man ofta använder andra handledare än på konventionellt sätt lärarutbildade. Vidare kommer
många att utnyttja korrespondenskur- ser och radio- och TV-kurser, ibland i kombination, även här i viss utsträck— ning med folkbildningsorganisationerna som förmedlare. Enligt riksdagsbeslut våren 1967 skall utbudet av radio- och TV-kurser bli större än hittills. I samt- liga dessa fall kommer det att finnas behov av att åtminstone under vissa pe- rioder ha tillgång till undervisning, ledd av väl utbildade lärare. Det kan gälla avsnitt, som är särskilt svåra men ock— så sådana avsnitt i vilka det är ange- läget att de studerande — det gäller då främst sådana som läser på egen hand —— får tillfälle att diskutera och utbyta erfarenheter med andra. I själva verket har man enligt utredningens me- ning underskattat behovet för den som studerar med hjälp av radio-TV av kon- takt med kunniga och förstående lärare eller handledare. Folkhögskolan skulle här kunna spela en viktig roll, i första hand genom att organisera kortare kur- ser —— gärna kallade intensivkurser om man så vill: veckoslutskurser, vecko- kurser eller kurser på något längre tid. En förutsättning för att sådana kurser skall kunna ordnas är att folkhögskolan är med i planeringsarbetet på ett tidigt stadium. När kurser med hjälp av radio- TV eller korrespondenskurser planeras bör folkhögskolan därför vara represen— terad. Man kan då komma överens om vilka avsnitt som särskilt kan behöva behandlas under intensivkurser, och se- dan kan vissa folkhögskolor åta sig att ordna dessa kurser och annonsera ut dem i god tid. I åtskilliga fall torde det vara av värde, om en exempelvis vecko- lång — eller ibland längre — introduk- tion av kurser av nämnt slag erbjöds vid folkhögskolor. Det skulle underlätta för eleverna —— de vuxna — att komma igång med studierna. De skulle då få en ganska grundlig orienterande över- sikt över ämnet och materialet och där-
jämte kunde träning i studieteknik ges. Kurser av motsvarande slag skulle kun- na ordnas för dem som i sin hemort har valt studiecirkelformen. Också här kan man tänka sig såväl inledande kur- ser som intensivkurser någon gång un- der läsåret.
6.6. Folkhögskolan som centrum för vuxenutbildning a'v Speciellt slag
Utöver de nämnda kurserna, som inte vänder sig till någon viss grupp av människor utan kan vara av intresse för alla, bör man räkna med behov av kurser, som riktar sig till särskilda grupper. Utredningen vill ange några exempel på sådana kurser.
Kurser för deltagare i internationellt arbete
Det ökade internationella umgänget och de allt mer vidgade kontakterna över gränserna ökar behovet av kurser för personer, som ämnar söka tjänst utomlands —— i u—länder eller i andra länder. Kurserna kan omfatta studium av det aktuella världsläget, av geografi och samhällsförhållanden i andra län- der, av problem, som blir aktuella för den som flyttar till ett främmande land. En viss basinformation om hemlandet och främst de aktuella samhällsfrågor— na kan också ingå i denna kursverk- samhet. Om det gäller personer, vilka ämnar söka tjänst i u-länder, tillkom- mer behovet av orientering om de län- der, som är direkt aktuella samt den speciella u-landsproblematiken. Språk- träning bör givetvis också ingå.
Det ökande internationella umgänget kommer också att medföra ett allt stör- re behov av kurser för personer, som i sitt arbete eller i föreningsverksam— het har internationella kontakter. Det kan vara fråga om exempelvis interna-
tionell samhällsorientering, u-landspro- blematik, religionskunskap och kultu— rella aktiviteter i andra länder. Även här kan språkundervisning bli aktuell. Ett antal folkhögskolor bör kunna ord- na kurser av dessa båda slag.
Kurser för arbetsledare m.fl. Arbetsledare och andra, som i ansvarig ställning har med människor att göra, har inte sällan behov av att utvidga sina kunskaper inom vissa speciella områden som psykologi, pedagogik, sociologi och ergonomi, men också i samhällskunskap i stort. Vissa folkhögskolor kommer för- modligen att specialisera sig på kurser av detta slag.
Kurser för äldre
De äldre i vårt land utgör nu en större del av befolkningen än tidigare. Många känner behov av att utöka eller förnya sina kunskaper när de inträder i pen— sionsåldern, ibland något tidigare. De folkhögskolor, som hittills ordnat kurser för äldre, har snabbt fått dessa kurser fulltecknade. Det bör vara en uppgift för samhället att ge de äldre ökade möj- ligheter att få delta i sådana kurser. Därigenom kan den som lämnar den ak— tiva yrkesverksamheten få hjälp att fin- na sig tillrätta i sin nya situation och få nya intressen, som i viss mån också kan bli av terapeutisk art. Utöver allmänna ämnen kan åldrandets problem behand- las. Folkhögskolorna bör i samhällets eget intresse få möjligheter att starkt utöka kursverksamheten för äldre.
Kurser koncentrerade till vissa ämnes- områden
De kurser folkhögskolan på nämnt sätt förutsätts erbjuda på den egentliga vux— enutbildningens område bör främst lig- ga inom det humanistisk-samhällsveten- skapliga ämnesområdet. Få folkhögsko—
lor torde ha möjlighet att inrätta labo- ratorier och skaffa utrustning för un- dervisning på ett högre plan inom de naturvetenskapliga och tekniska ämnes- områdena. Elementära kurser på om- rådet kommer knappast att behövas, framför allt inte av den typ som nu ges elever, som ämnar söka in på sjuk- sköterskeskolor och liknande. Däremot kan man räkna med ett betydande be- hov av naturvetenskaplig undervisning, som har formen av orientering i an- slutning till samhällsutvecklingen.
Behov, som bör tillgodoses, torde emellertid finnas också på ett annat område. Det gäller vissa färdighetsäm- nen, främst främmande moderna språk. Även om språkutbildningen blir god i framtidens obligatoriska skola och på- följande gymnasiala skola kommer ändå många människor att ha behov av att förbättra sina språkkunskaper för di- rekt praktisk användning. För många blir det säkerligen av värde att det finns tillgång till intensivkurser, vid vilka de snabbt kan tränga djupare in i ett språk. Vissa folkhögskolor skulle kunna erbju- da sådana kurser -—— av olika längd och på olika nivåer. Längre kurser skulle ibland kunna avslutas med en tids studier i det land, vilkets språk studierna gäller.
6.7. Kortare kurser av orienteringska— raktär
Vid sidan av den vuxenutbildning, som utredningen har skisserat i detta kapi- tel — och som till stor del gäller kur- ser av längre slag, från en månad till ett läsår — kommer folkhögskolorna en- ligt utredningens mening att behövas för kortare kurser av orienteringska- raktär. Hur fördelningen vid den en- skilda skolan blir mellan längre kurser
och kortare kurser av orienteringska- raktär kan inte förutses. Fördelningen torde komma att variera från skola till skola. Medan den ena skolan kanske inte har mer än få korta kurser har den andra huvudsakligen sådana. Att behovet av kortare orienteringskurser kommer att öka torde stå klart. Det kan vara fråga om veckosluts- och vecko- kurser men stundom också något längre kurser. Ämnena kan variera allt efter behovet och utvecklingen. Här är inte möjligt att ge annat än exempel på tänkbara ämnen.
Kurser kring aktuella samhällsreformer
Kurser, som belyser aktuella samhälls- reformer, är av intresse och vikt för många grupper i samhället. De kan läg- gas upp rent allmänt och vara öppna för alla intresserade men också special- inriktade för exempelvis kommunal- män, föreningsengagerade, arbetsledare eller kommunalt och statligt anställda på olika nivåer. I många fall bör kur- serna kunna ordnas i nära samverkan med enskilda företag och branschorga- nisationer eller med statliga och kom- munala organ.
Andra ämnen kan bli aktuella, bl. a. för samma grupper, utan att det är fråga om information om reformer. Samhällsutvecklingen kan också medfö- ra ett liknande behov på andra områ- den. Exempel på ämnen som avses är folkomflyttningen och dess problem samt Sverige och den internationella marknadsutvecklingen. Likaså kan un- der kortare kurser belysas t. ex. forsk- ningens och teknikens betydelse för samhällsutvecklingen.
Kurser i familje- och samlevnadsfrågor Kurser i familje- och samlevnadsfrågor förekommer redan vid vissa skolor. Så— dana kurser blir allt angelägnare i vårt samhälle. Fler kurser i olika varianter
kan prövas. Kurser för äkta makar kan växla med familjekurser, då hela fa- miljen deltar. Kurser som ur mer allmän och principiell synvinkel tar upp frågan om familjen i det moderna samhället kan väntas bli efterfrågade.
Orienteringskurser för invandrare m. fl. Kortare kurser om det svenska samhäl- let och om svensk kultur bör ordnas som komplement till den språkunder- visning invandrarna får. Folkhögskolor- na är väl lämpade för denna uppgift. Även i detta fall finns en rad variations- möjligheter i fråga om innehåll och kursuppläggning.
En annan speciell grupp för vilken särskilda kurser kan behöva ordnas är de handikappade. Somliga folkhögsko- lor ordnar redan nu orienteringskurser i skilda ämnen för blinda, hörselskada- de eller rörelsehämmade. Även om det är önskvärt att de handikappade i så stor utsträckning som möjligt får under- visning tillsammans med andra är det ibland lämpligare med Specialkurser för dem.
En annan grupp som i detta samman- hang bör nämnas särskilt är den som består av de kommunalt engagerade människorna. För dem kommer behovet av Specialkurser kring olika avsnitt av stats- och kommunalkunskap samt kring de olika nämndernas vardagsuppgifter, kommunala samarbetsfrågor, demokra- tins problem osv. att öka.
6.8. Speciallinjer
Vid sidan av sin traditionella kursverk- samhet har folkhögskolan under sena- re år utvecklat andra former av utbild- ning och kursverksamhet, ibland i form av speciallinjer. Sådana linjer har ord- nats dels i estetiska ämnen, dels för ut- bildning av ledare inom det fria bild-
ningsarbetet och inom folkrörelserna samt för ungdomsverksamhet av annat slag. Utom vid speciallinjer har det fun- nits vissa andra möjligheter för elever i andra eller tredje årskursen att spe- cialisera sig inom nämnda områden. Ut- rymmet för dessa verksamhetsformer kan beräknas bli större i framtiden.
Specialisering inom det estetiska området
Speciallinjer för musik finns, utöver Folkliga musikskolan i Ingesund, som är helt inriktad på detta ämne, för närva- rande vid några skolor, t.ex. Framnäs och Lunnevad. Den utbildning som ges är lämplig bl. a. för blivande handledare i studiecirklar. Den kan också utgöra en grund för fortsatt musikutbildning.
En speciallinje för teater finns vid Marieborgs folkhögskola, som i detta ämne samarbetar med Norrköpings stadsteater. Det kan tänkas att utrym- me finns för ytterligare någon eller några sådana linjer. Här gäller det främst utbildning för verksamhet inom föreningslivet och den kommunala ung- domsverksamheten, men i vissa fall kan utbildningen också ge en grund för dem som vill söka inträde vid någon av de ståtliga skolorna för scenisk ut- bildning. Även på områdena konst och konsthantverk kan det bli fråga om le- darutbildning för tjänst inom folkrörel- ser och folkbildningsorganisationer —- men också om förberedelse för inträde i konstskolor av olika slag.
Specialisering på ledarutbildning för folkrörelserna, folkbildningsorganisa- tionerna och ungdomsverksamheten
Folkhögskolan är som tidigare nämnts intimt förbunden med folkrörelser och folkbildning — och detta gäller inte en- bart om rörelseskolorna. Många folk- högskolor ordnar redan nu _— och en
del gör det sedan lång tid tillbaka — utbildning för ledare inom dessa orga- nisationers verksamhet. I många fall har deltagarna bestått av ungdomar som valt att ha föreningslivet som ett fritidsin- tresse, men det förekommer också att utbildningen är direkt inriktad på att kvalificera deltagarna för anställning. Utvecklingen torde leda till att behovet av anställda inom föreningsverksamhe- ten ökar. Folkhögskolorna kan förut- sättas bli väl lämpade för denna form av utbildning i framtiden. Kursernas uppläggning kan anpassas efter de grup- per man vänder sig till. Eftersom för- eningslivet i viss mån ändrar karaktär med bl. a. en begränsning av mötesverk- samheten till förmån för annan verk- samhet och med sammanslagning av or- ganisationer till större enheter ökar också behovet av kurser för medlem- marna. Inte minst de ideologiska frå- gorna, som med nuvarande tendenser lätt kommer i efterhand, bör kunna be- handlas under folkhögskolekurser. Här har givetvis främst rörelseskolorna en viktig uppgift —- men också andra sko- lor bör med framgång kunna ägna sig åt uppgifter av detta slag. Med tanke på folkrörelsernas betydelse för vid- makthållande och fortsatt utveckling av demokratin är det synnerligen angelä- get att denna typ av verksamhet får goda förutsättningar att fortsätta och att utvecklas vidare.
Ledarutbildningen för det fria och fri- villiga folkbildningsarbetet kan inriktas på utbildning av dels organisatörer, dels handledare (pedagogiska kurser). Som- liga kurser kan givetvis ge utbildning av båda dessa slag. Utbildningen av or- ganisatörer och handledare kan förut- sättas bli allt viktigare, om man från samhällets sida räknar med att folk- bildningsorganisationerna skall ha an- svaret för en stor del av vuxenutbild- ningen. Rekryterings- och organisa-
tionsfrågorna kommer att kräva nya grepp. Pedagogiken och därmed också handledarnas ställning och uppgift kom- mer att bli annorlunda än i dagens stu- diecirkel. Folkhögskolorna kan här få en viktig uppgift, inte minst när det gäller att experimentera och pröva ut nya former för och nytt innehåll i le- darutbildningen.
För uppgifter av dels administrativ, dels pedagogisk art anställer nu såväl kommunernas fritidsförvaltningar som ungdomsorganisationerna årligen ett an- tal personer. Utbildning för sådana ar- betsuppgifter har i stor utsträckning saknats, bortsett från den utbildning som vissa folkhögskolor och ett par kommunala institut har givit. Erfaren- heter främst från Karlskoga och Valla folkhögskolor tyder på att en kvalifi- cerad ungdomsledarutbildning väl kan ordnas vid vissa folkhögskolor, särskilt sådana som för utbildningens intensi- fiering kan ställa ”totalmiljöer” till för- fogande. Folkhögskolan bör enligt ut- redningens meningi högre grad än hit- tills kunna göra en insats i denna ung- domsledarutbildning. Vissa rörelsefolk- högskolor fungerar redan nu som cen- traler för pedagogiskt utvecklingsarhete inom sektorn fritidsfostran. Också den- na verksamhet bör kunna vidgas.
Här skall slutligen framhållas —— ehu- ru det framgår redan av utredningens begreppsbestämning — att det inom folkhögskolans ram aldrig får bli fråga om en så långt driven specialisering att samhälls- och kulturorienteringen för- lorar sin centrala roll.
6.9. Några problem i framtidens folk- högskola
Även om det inte direkt ligger inom ra- men för utredningens uppgift att före- slå lösningar på de problem av olika
slag som kommer att uppstå efterhand som folkhögskolan utvecklas till följd av förändringar i samhället och på det all- männa skolväsendets område, finner ut- redningen det angeläget att peka på någ- ra sådana problem som måste lösas.
6.9.1 Planering Den framtida folkhögskolan, vilken inte torde komma att i lika hög grad som nu domineras av en lång huvudkurs och inte torde kunna räkna med en elev- tillströmning som utan vidare översti- ger antalet tillgängliga platser, behöver Sannolikt ägna större uppmärksamhet åt planerings- och rekryteringsfrågorna än vad som hittills varit nödvändigt. Den enskilda folkhögskolan kan inte länge till gå fritt fram med kurserbju- danden av olika slag utan hänsyn till utvecklingen i stort på folkhögskolans och på det allmänna skolväsendets om- råde. Samplanering mellan folkhögsko— lorna blir nödvändig. Såvitt utredning- en kan se blir någon hård, centralt styrd planering inte nödvändig. Sam- verkan bör främst ske mellan folkhög- skolorna regionvis och i samråd med skolöverstyrelsen. Det kan gå så till att folkhögskolorna inom en region kom- mer överens om på vilket område var och en skall lägga tyngdpunkten i sitt kursprogram. En skola kanske ägnar sig särskilt mycket åt språkundervis- ning, en annan åt vuxenutbildning i samråd med folkbildningsorganisatio— ner, en tredje åt någon estetisk specia- lisering, en fjärde åt ungdomsledarut- bildning, för att ta några exempel. Det är nödvändigt att varje enskild folkhögskola snarast börjar se över sin verksamhet och sitt rekryteringsläge, prövar vilken typ av kursverksamhet, som ligger bäst till för den, och drar upp riktlinjer i stort för framtiden och inför kommande överläggningar region-
vis. Sö bör'hålla nära kontakt med sko- lorna i dessa frågor.
6.9.2. Organisation
[ de fall skolorna kommer att ha kur- ser av olika slag och av olika längd under ett och samma läsår ställs stora krav på inre organisatorisk och peda- gogisk planering.
Organisatoriskt gäller det bl.a. såda- na spörsmål som kurstyp, kurstidens längd, kurstidens förläggning under året, samordning av de olika kurserna samt behovet av lärare, inte minst tim- lärare och gästlärare som komplement till skolans fasta lärarstab.
Pedagogiskt gäller det innehåll och uppläggning av varje särskild kurs samt behovet av hjälpmedel för de olika av- snitten. I många fall måste man räkna med nya pedagogiska metoder. Skol- överstyrelsen bör ge folkhögskolorna service i form av modeller som exempel på tänkbar organisation.
6.9.3. Information
Utredningen anser sig ha visat, att en skolform sådan som folkhögskolan un- der överskådlig tid kommer att ha en viktig uppgift att fylla i utbildningssys- temet. Att behovet av vuxenutbildning är stort och kommer att växa torde vara säkert. I den mån folkhögskolan kan anpassa sin verksamhet organisatoriskt och pedagogiskt så att den ger adekvat utbildning för olika ändamål, på olika nivåer och med lämplig inriktning i enskilda fall finns det anledning att räk- na med att den får stor attraktions- kraft. Efter hand som den enskildes ekonomi allmänt sett förbättras och be- roendet av en gång'vunnen arbetsan- ställning avtar vågar man anta att många människor av allmänintresse un- der en längre eller kortare tid begag- nar sig av möjligheten att följa någon av folkhögskolans kurser.
Trots att utbildningsfrågorna i vår tid ägnas en så utomordentligt stor upp- märksamhet är folkhögskolan ännu en förhållandevis litet känd skolform. En livlig informationsverksamhet bedrivs rörande förändringarna inom skolvä- sendet. Det är nödvändigt att ställa sär- skilda ekonomiska resurser till skol- överstyrelsens förfogande för en mot- svarande upplysningsverksamhet be- träffande förändringarna inom folkhög- skolan, så att de utbildningssökande får fullt klart för sig vad folkhögskolan står för och erbjuder av olika möjligheter. Sådan information är angelägen att ge också blivande lärare. Dessa bör få en orientering om såväl de stimulerande som de problemfyllda sidorna av folk- högskollärarens arbetsuppgifter. Nuva- rande lärarrekrytering till folkhögsko- lan sker alltför slumpartat. Det finns inte skäl att tro, att lärarkandidater i allmänhet är medvetna om folkhögsko- lans särprägel och kan välja med ut- gångspunkt därifrån. Vid universiteten bör därför information ges om folkhög- skolorna och deras verksamhet.
6.10. Sammanfattning
Utredningen gör i detta kapitel en be- dömning av folkhögskolans ställning och uppgifter i framtiden. Utredningen framhåller, att elevtill- strömningen till folkhögskolan fortfa- rande är stor och att antalet sökande betydligt överskrider antalet tillgäng- liga elevplatser. Elevrekrytering av nu- varande slag för allmänna kurser av nu- varande art bedömer utredningen emel- lertid inte bli möjlig mer än ytterligare ett tiotal år. Utredningen understryker därför vikten av att folkhögskolan ut- vecklas vidare och ger exempel på de
mångskiftande utbildningsbehov den bedömer komma att uppstå och som utredningen anser att folkhögskolan bör kunna möta.
Hela fältet för folkhögskolornas framtida verksamhet kan inte nu kart- läggas, eftersom samhällsutvecklingen kan väntas medföra att nya uppgifter efter hand uppstår för folkhögskolorna. Utredningen räknar dock med att folk- högskolornas uppgift i stort sett kom- mer att koncentreras till följande fem huvudområden: samhällsorientering (i vilken även internationella frågor in- går), naturvetenskaplig orientering, trä- ning av kommunikationsfärdigheter, undervisning i estetiska ämnen samt ledarutbildning för det fria och frivil— liga folkbildningsarbetet, för folkrörel- serna och ungdomsverksamheten.
Utöver längre allmänt orienterande kurser räknar utredningen med att folk- folkhögskolan i ökad utsträckning kom- mer att kunna svara för mer direkt målinriktad —— eller kompetensinriktad —— utbildning inom vissa områden. Ut- redningen ger exempel på detta. Folk- högskolorna bör vidare på olika sätt kunna komplettera annan vuxenutbild- ning och kunna bli centra för vuxenut- bildning av speciellt slag, t. ex. genom att ordna kurser för kommunala för- troendemän, för arbetsledare, för delta- gare i internationellt arbete och för äldre.
Utbyggnaden av speciallinjer vid folkhögskolorna förutsätts kunna fort— sätta, främst inom det estetiska ämnes- området och område-t för ledarutbild- ning för det fria folkbildningsarbetet, folkrörelserna och ungdomsverksamhe- ten.
Utredningen pekar slutligen på vissa problem rörande planering, organisa- tion och information om skolornas kurs- verksamhet, vilka måste lösas i samband med att folkhögskolan utvecklas vidare.
Avdelning II. Lärarutbildning och lärarfortbildning för folkhögskolan
Inledande synpunkter
De i föregående avdelning gjorda re- dovisningarna, framtidsbedömningarna och värderingarna har alla främst till- kommit för att utgöra grundvalen för en bedömning av hur lärarutbildningen och lärarfortbildningen för folkhögskolan skall utformas. I avdelning II behand- lar utredningen frågorna om lärarut- bildningen och lärarfortbildningen. Först tar utredningen upp frågan om lärarutbildningen och behandlar därvid ämnesutbildningen och den praktiska utbildningen var för sig. Som en sär- skild delfråga behandlar utredningen i detta sammanhang spörsmålet om folk- högskolan utöver ämneslärare i tra- ditionell mening också har behov av lärare med mer kvalificerad utbildning —— lektorer — och vilken utbildning dessa i så fall bör ha.
De tidigare beskrivningarna och be- dömningarna belyser klart svårigheter- na att utforma en lärarutbildning, som på ett helt tillfredsställande sätt skulle täcka folkhögskolans mycket skiftande
behov. Svårigheterna att organisera en lärarutbildning för andra delar av skol- väsendet är stora nog, men de blir ännu större när det gäller folkhögskolan. Vad folkhögskollärarnas ämnesutbild- ning beträffar har utredningen inte fun- nit det möjligt att föreslå några sär- skilda utbildningsorganisatoriska åtgär- der utan menar, att man måste anlita universitetens resurser och söka finna de lämpligaste änmeskombinationerna inom denna vida ram. Med hänsyn till folkhögskolans specifika situation ford- ras emellertid en på denna skolform kraftigt markerad inriktning under den praktiska lärarutbildningen, om folk- högskolan skall kunna få lärare med förutsättningar att sätta den i stånd att fylla de uppgifter, som utredningen me— nar att folkhögskolan skall ha. Utred— ningen har därför utarbetat utförliga förslag till innehåll och utformning av denna del av utbildningen. Utredningen anger också tämligen detaljerat vilka organisatoriska åtgärder ett genomfö— rande av denna utbildning förutsätter.
KAPITEL 7
Ämnesutbildning
7.1. Reguljära utbildningskrav
Innan utredningen går in på frågan om den lämpliga utformningen av en äm- nesutbildning för folkhögskolans ämnes- lärare, skall den något diskutera frågan om särskilda behörighetskrav behöver ställas på dessa lärare. Svaret är av be- tydelse för ämnesutbildningens utform- ning.
Eftersom folkhögskolan är en i fråga om kursuppläggning fri skolform, kunde man tänka sig att helt avstå från att ut- forma behörighetsregler för lärarna och tillämpa en »fri meritering» och obun- den meritprövning vid lärartillsätt- ningen.
En fri meritering skulle innebära, att den enskilda folkhögskolan vid varje tillsättningstillfälle finge pröva, om den sökande till en viss lärartjänst hade till- räckliga kunskaper och övriga kvalifi- kationer för tjänsten —— kunskaper och kvalifikationer som kunde vara förvär- vade på olika sätt, t. ex. genom teore- tiska studier, yrkeserfarenhet och/eller annan verksamhet, t. ex. som ledare in- om en folkrörelse. Det finns utan tvekan människor som, utan att ha akademisk examen, ändå har djupgående kunska- per och andra kvalifikationer, vilka skulle göra dem väl lämpade för lärar- tjänst inom folkhögskolan. Eftersom verksamheten vid folkhögskolorna är så mångskiftande finns också behov av lärare med olika bakgrund och olika utbildning. Om en fri meritering till-
lämpades skulle den enskilda skolan vid varje tjänstetillsättning ha möjlighet att utan administrativa hinder välja den sökande, som skolan ansåge passa bäst för den aktuella tjänsten.
Ett sådant tillvägagångssätt skulle dock ha flera uppenbara nackdelar. Det skulle medföra risk för godtyckliga lä— rartillsättningar. Det skulle vara svårt att väga kvalifikationerna mellan sö- kande med vitt skilda utbildningar och att avgöra om en sökande fyller måttet för undervisning inom folkhögskolan. För den enskilde läraren kan metoden medföra risker på lång sikt. Har han för speciell bakgrund kan det vara svårt för honom att få tjänst vid annan folkhög- skola. På lång sikt skulle en sådan till— sättningsmetod också kunna leda till svårigheter för folkhögskolan som skol- form. Det skulle kunna leda till den upp- fattningen att folkhögskolan har lägre krav på sina lärare än andra skol- former.
Utredningen har vid sina övervägan- den funnit att en bestämd, tämligen väl preciserad utbildning måste krävas av den som vill ha tjänst som ämneslärare i folkhögskola. Det viktigaste skälet för denna ståndpunkt är att ett sådant krav är en förutsättning för att folkhögsko- lan skall kunna spela den roll i vårt utbildningsväsen som utredningen för- utsatt. Utredningen har visserligen lagt vikt vid att folkhögskolan skall förbli fri i nyss angiven mening, men detta motsägs inte av utan snarare förutsätter
krav på hög lärarkvalitet, garanterad genom en i princip fastslagen utbild— ningsform och utbildningsnivå för folk- högskolans lärare. Ställs sådana krav vinnes rimliga garantier för en tillfreds— ställande och mera jämn lärarstandard. Om skolformens uppgifter ändras kan också de bestämda kraven på ämnesut- bildning lätt ändras i överensstämmel-
'.se därmed. Bestämda krav på ämnesut-
bildning får vidare förutsättas ha en positiv effekt på lärarrekryteringen. Ställs ungefär samma utbildningskrav .som för vissa andra skolformer, finns det goda möjligheter för den som valt lärartjänst i folkhögskola att söka sig över till annan skolform, om han så .skulle önska — och för lärare från andra skolformer att gå över till folkhögskola. De krav som ställs bör vidare vara så klart utformade, att lärartillsättningen kan ske utan att den centrala Skolmyn- digheten, som nu sker, i varje enskilt fall skall behöva ta ställning till de sö- kandes kompetens.
Utredningen föreslår alltså, att vissa bestämda krav på ämnesutbildning —— jämte praktisk-pedagogisk utbildning — skall ställas på den som vill bli ämnes- lärare vid folkhögskola. Stadgan bör dock utformas så, att undantag från denna bestämmelse skall kunna göras om särskilda skäl därtill föreligger.
Sedan utredningen slagit fast att vissa bestämda krav på ämnesutbildning bör ställas, övergår den till att diskutera vilka dessa krav bör vara. Vid bedöm- ningen härav tar den sin utgångspunkt i den nivå, på vilken folkhögskolan i framtiden kommer att arbeta samt vi- dare i vilka kurstyper, vilket kursinne- håll och vilken elevstruktur skolformen kan väntas få.
Utredningen förutsätter — som redan nämnts —- att folkhögskolan i framtiden kommer att arbeta på i huvudsak gym—
nasial och i viss mån postgymnasial ni- vå. Vidare räknar utredningen med att "folkhögskolan kommer att koncentrera
sina uppgifter till i huvudsak fem hu- vudområden: att ge samhällsorientering, naturvetenskaplig orientering och un- dervisning i estetiska ämnen, att träna kommunikationsfärdigheter och att ge— nomföra ledarutbildning för folkrörel— serna, det fria folkbildningsarbetet och ungdomsverksamheten. Av det föregåen— de har också framgått, att utredningen förutsatt, att kursprogrammen blir mer omväxlande än de är i dag, att centralt fastställda kursplaner inte skall före- komma, och att eleverna är till övervä- gande del vuxna med viss erfarenhet från yrkesverksamhet.
En fråga, som bör ställas i detta sam— manhang, är hur den utbildning, som nu krävs, ter sig mot bakgrund av de anspråk som framtidens folkhögskola förutsätts ställa.
Som framgår av redogörelsen i avdel— ning I, kapitel 3, krävs formellt för an- ställning som ämneslärare i folkhögsko- la endast att ha bedrivit akademiska studier. Stadgan ställer alltså inga krav på avlagd examen. De flesta lärarna, såväl ordinarie som icke ordinarie, har dock avlagt akademisk examen, vanligen fil. mag. eller fil. kand. Praxis har också blivit att skolöverstyrelsen, som prövar varje sökandes kompetens, för att en sökande skall kompetensförklaras i re- gel kräver akademisk examen. Den med tiden höjda undervisningsnivån anses ha gjort ett sådant krav nödvändigt.
Framtidens folkhögskola antas, som nämnts, komma att arbeta på en högre nivå än dagens — och med delvis andra kursformer. Folkhögskollärarnas ämnes- utbildning måste givetvis anpassas efter denna bedömning och kraven på lärar- utbildningen följaktligen ställas högre än hittills. Det grundläggande krav folk- högskolans ämneslärare enligt utred-
ningens mening måste uppfylla är att de skall ha en ämnesutbildning som till kvalitet och längd motsvarar vad som krävs av lärare vid gymnasium (gym- nasieadjunkter). Ytterligare några pre- ciseringar av kraven måste dock göras. Även om det i praktiken fordrats aka- demisk examen för behörighet som äm- neslärare i folkhögskola, har man inte krävt någon bestämd examen eller ställt några krav på att bestämda ämnen skall ingå i examen. Tjänster som ämnes- lärare har inte utannonserats i vissa bestämda ämnen utan i humanistisk/ samhällsvetenskaplig eller matematisk/ naturvetenskaplig ämnesgrupp. Följden har blivit att folkhögskolan visserligen har fått lärare med akademisk examen, men dessa har jämförelsevis ofta —- of- tare än i andra skolformer —- fått un— dervisa också i ämnen som inte mot- svaras av deras examensämnen. Det har förekommit att lärare med utbildning i exempelvis klassiska språk eller teologi har undervisat i ämnen som historia, svenska eller matematik. Detta har förekommit främst i små skolor som har få heltidsanställda lärare men stundom också i större skolor. Om folkhögskolan skall kunna motsvara de skärpta krav som efterhand kommer att ställas på den blir detta inte möjligt att praktisera i samma utsträckning i framtiden —— även om det i små lärarråd givetvis också då får förutsättas förekomma att lärare får äta sig undervisning inom andra områden än som svarar mot hans examensämnen. Så långt som möjligt bör detta emellertid undvikas. En viss garanti för att antalet sådana fall be- gränsas får man, om man kräver att den lärare som anställs vid en folkhög- skola i sin examen skall ha ämnen, som gör honom skickad att undervisa inom något eller några av de huvudområden, inom vilka folkhögskolan arbetar.
7.2. Lämpliga ämnen i lärarutbildningen
Det är enligt utredningens mening na- turligt att utvecklingen inom folkhög- skolan går i den riktningen att de olika skolorna i allt större utsträckning kom- mer att arbeta med ämnen/ämnesområ- den, som de själva sammanställt och som ofta saknar direkt motsvarighet i andra skolformer. Detta innebär, att den som siktar på att bli ämneslärare vid folk- högskola i sina akademiska studier kan tillåta sig ett friare ämnesval än den som är inställd på tjänst som adjunkt inom grundskola eller gymnasium. Den som i sin akademiska examen har exem- pelvis konsthisto-ria, musikhistoria och litteraturhistoria (men inga andra äm- nen) kan inte utan vidare bli adjunkt i grundskola eller gymnasium men kan passa utmärkt som ämneslärare i vissa folkhögskolor. Detsamma gäller den som i sin examen har t. ex. statskunskap, so- ciologi och statistik eller psykologi, so- ciologi och matematik.
Utredningen vill understryka, att uni— versitetsundervisningen i dess nuvaran- de organisation på väsentliga punkter inte ger de flexibla utbildningsmöjlig- heter en blivande folkhögskollärare helst skulle behöva. Ett universitetssy- stem med möjlighet för den studerande att friare komponera sin utbildning ge- nom att välja delkurser av olika univer— sitetsämnen _— det s. k. creditsystemet _— skulle utan tvekan utgöra en lämp— ligare utbildningsorganisation också för den blivande folkhögskolläraren.
I sin akademiska examen bör den blivande folkhögskolläraren ha minst tre examensämnen. I minst ett hör han ha en fördjupad utbildning, motsvaran- de nuvarande tre betyg. I minst ett av de båda andra ämnena hör han ha en utbildning motsvarande minst två betyg. Inga bestämda krav bör ställas på fasta
ämneskombinationer, utan den som vill inrikta sig på att bli lärare vid folkhög- skola skall själv inom ganska vida grän- .ser kunna komponera sin examen ge- nom val av ämnen, som passar för un— dervisning inom folkhögskolan. Uppen- bart är emellertid, att vissa ämneskom- binationer utgör en lämpligare grund för folkhögskollärartjänst än andra och att det inte är svårt att ange vilka äm- neskombinationer som inom angivna områden är särskilt fördelaktiga, sett från folkhögskolans synpunkt. Som nyss .sades anser dock utredningen att be- stämda ämneskombinationer inte skall anges som behörighetskrav. Utredningen föreslår att man begränsar sig till att ange vilka akademiska examensämnen som bör godtas i examen som skall ge behörighet till tjänst, avsedd för inne- havare med undervisning förlagd till något eller några av folkhögskolans fem huvudområden. Examen som innehåller minst tre av de angivna ämnena skall stadgeenligt ge behörighet till tjänst.
Nedan anger utredningen ämnen, som :i första hand bör kunna ingå i folk- högskollärares universitetsexamen och för vilka huvudområden olika ämnen är lämpliga.
Universitetsämnen, lämpliga i examen hos den som undervisar inom
]. huvudområdet samhällsorientering: ekonomisk historia etnografi filosofi geografi historia idé- och lärdomshistoria nationalekonomi pedagogik psykologi religionshistoria sociologi
statistik
statskunskap
2. huvudområdet naturvetenskaplig orientering: astronomi botanik fysik genetik geografi kemi matematik zoologi
3. huvudområdet träning av kommuni- kations/ärdigheter: moderna främmande språk (främst språken engelska, tyska och franska) nordiska språk
4. huvudområdet undervisning i este-
tiska ämnen: estetik filosofi konsthistoria litteraturhistoria musikhistoria
psykologi
teaterhistoria
Det är svårt att närmare ange vad som härutöver behövs för lärarutbild- ning inom detta huvudområde. Utöver lärare, som kan ge mer teroetiskt inrik- tad undervisning, behöver skolorna gi- vetvis lärare med utbildning bl.a. av det slag som krävs av nuvarande öv— ningslärare i ämnen som musik, teck— ning och slöjd.
5. huvudområdet ledarutbildning för folkrörelserna, det fria folkbild- ningsarbetet och ungdomsverksam- heten: ekonomisk historia historia nationalekonomi pedagogik psykologi sociologi statistik
— men också
konsthistoria litteraturhistoria
moderna främmande språk musikhistoria
nordiska språk religionshistoria
teaterhistoria
_ allt beroende på den enskilda skolans kursprogram. Även för denna ämnesgrupp är det svårt att mera exakt ange behövlig äm- nesutbildning, men några av ovannämn- da ämnen torde alltid behövas för un- dervisning inom detta huvudområde. Utöver lärare, som kan ge en mer teore- tiskt inriktad undervisning inom detta huvudområde, krävs lärare, som har er- farenhet av arbete i folkrörelser och folkbildningsverksamhet och som kan svara för en mera praktiskt inriktad undervisning. Ibland torde ämneslärare med den ovannämnda akademiska ut- bildningen kunna ge också detta, i andra fall måste skolan komplettera med andra lärare.
7.3. Undantag från de reguljära utbild- ningskraoen
Den i föregående avsnitt angivna vägen att bli ämneslärare vid folkhögskola måste enligt utredningens mening bli den normala med hänsyn till den upp— gift, som utredningen menar att folk- högskolan skall fylla. Vid sidan härav bör emellertid också andra meriterings- vägar finnas.
I en skolform, som kan utforma sin verksamhet så fritt som folkhögskolan, kan det uppstå behov av lärare med an— nan utbildning än den som föreskrivs som reguljär. En viss folkhögskola kan komma att varaktigt behöva en ämnes- lärare med väl dokumenterad kunnig-
het exempelvis om folkrörelsernas ar— bete, om internationella frågor, u-lands- arbete eller om ungdomsledarskap. Det kan tänkas att den folkhögskola det gäl— ler i ett sådant fall finner en lämplig lärarkandidat med annan bakgrund än akademisk examen. Det bör då finnas möjlighet att anställa denne som lärare genom att skolöverstyrelsen äger rätt att medge vederbörande behörighet.
7.4. Lektorstjänster vid folkhögskolan
7.4.1. Behov
Vid sin bedömning av folkhögskolans lärarbehov mot bakgrund av skolfor- mens framtida arbetsuppgifter har ut- redningen, som tidigare antytts, även kommit in på frågan huruvida folkhög- skolan behöver ha tillgång också till ett antal lärare med högre utbildning än ämneslärarna —— lektorer —— och vil- ken utbildning dessa i så fall bör ha. När utredningen i fortsättningen talar om lektorstjänst avser den tjänst, på vars innehavare ställs motsvarande kompetenskrav som på innehavare av lektorstjänst i gymnasium och i samma löneläge.
Frågan om inrättande av lektors- tjänster i folkhögskolan är inte ny utan har aktualiserats vid flera tillfällen un- der senare år. I en skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 oktober 1962 hemställde Svenska folkhögskolans lärarförening att lektorstjänster skulle inrättas vid folkhögskolorna. I remissyttrande över nämnda skrivelse tillstyrkte skolöver— styrelsen lärarföreningens begäran men ansåg att frågan borde överlämnas till 1960 års lärarutbildningssakkunniga för övervägande och förslag. Kungl. Maj:t har överlämnat skrivelsen till Folkhög— skolans lärarutredning för att tas i be— aktande vid dess arbete.
En utgångspunkt för utredningens ar-
bete är, att de uppgifter folkhögskolan förutsätts fylla i utbildningssystemet medför skärpta krav på ämneslärarnas utbildning. Flera skäl talar emellertid för att också frågan om inrättande av ett antal mer kvalificerade tjänster än ämneslärartjänsterna nu grundligt prö- vas. Elevernas höjda utbildningsnivå med åtföljande krav på folkhögskolans kurser måste på något längre sikt mötas med att tillgång finns till kvalificerade lärare inom skolformens centrala äm- nesområden. Vissa jämförelser med gymnasierna kan här göras. I gymna- sierna tjänstgör lektorer som huvudlä- rare. De har betecknats som studierek- torer i sina ämnen (PM från skolöver— styrelsen nr 6/1967). I en skola av gym- nasiets typ med centralt fastställda lä- roplaner kan planeringen i vissa aV- seenden sägas vara enklare än i folk- högskolan med dess många kurser av varierande slag på olika nivåer. Det blir allt svårare för folkhögskolornas rekto— rer och lärarråd att handha planering och kursuppläggning över hela det fält folkhögskolan omspänner. Folkhögsko— lorna bör därför beredas tillgång till lärare med fördjupad utbildning i och bredare överblick Över ett för den en- skilda skolan centralt ämnesområde. Ett likartat skäl, som talar för att lektorstjänster inrättas, är att de enskil- da folkhögskolorna i ökad utsträckning kan väntas specialisera sig. Om en folk— högskola erbjuder sina elever specialise- rad utbildning av något slag, ställs sär- skilda krav på kursuppläggning och un- dervisning inom detta specialområde. Sådana krav torde inom kort kunna till- godoses endast om folkhögskolorna i åt- minstone någon utsträckning disponerar över lektorskompetenta lärare. Utred- ningen vill här endast peka på den öka— de komplexiteten hos det område som av hävd ansetts som ett av folkhög- skolans viktigaste och som sannolikt
kommer att ge folkhögskolan än större uppgifter, nämligen samhällsoriente- ringen.
Det är emellertid inte bara för verk- samheten inom folkhögskolan som be- hov av mer kvalificerade lärartjänster finns. Man har från statsmakternas sida redan förutsatt att folkhögskolorna skall kunna ställa väl utbildade lärare till förfogande för folkbildningsverksamhe- ten, dels genom de kombinerade tjäns- terna, dels genom möjligheten för folk- högskollärarna att i sin tjänstgöringstid inräkna också handledarskap istudie- cirklar utanför folkhögskolan. De ökade insatser samhället ämnar göra på vuxen- utbildningens område torde medföra be- tydelsefulla uppgifter för folkhögsko- lorna, inte bara ifråga om egna kurser utan också när det gäller medverkan inom större regioner. Disponerar folk- högskolorna lektorer, som kan ställas till förfogande för viss verksamhet på den övriga vuxenutbildningens område, ökar i hög grad deras möjlighet att här göra en väsentlig insats. Den erfaren- het av vuxenutbildning, som finns inom folkhögskolan skulle nämligen därige- nom kunna utnyttjas också på ett om- råde, som i viss mån ligger utanför det på vilket folkhögskolan vanligen verkar. En lektor med folkhögskoleer- farenhet skulle verksamt kunna bidra till att genomföra den vuxenutbildning, för vilken man annars i stor utsträck- ning måste förlita sig på ungdomssko- lans lärare —— en grupp som stundom har ringa erfarenhet av vuxenutbild- ning. Att folkhögskolorna skulle få möj- lighet att göra en bättre insats i vuxen- utbildningen utanför skolan är givet- vis inte något avgörande skäl för att tilldela folkhögskolorna lektorstjänster men det är enligt utredningens mening ett tungt vägande argument för åtgär— den.
Utredningen föreslår att lektorstjäns—
ter inrättas i folkhögskolan och åter- kommer i ett följande avsnitt till frå- gorna om antalet tjänster, kraven på utbildning för dessa tjänster samt till- vägagångssättet för tilldelning och till- sättning av sådana tjänster. Innan ut- redningen går in på dessa spörsmål skall den först ange vilka arbetsupp— gifter som främst bör ankomma på lek- torer i folkhögskolan.
7.4.2. Arbetsuppgifter
En grundläggande uppgift också för en lektor i folkhögskolan skall givetvis vara _— liksom fallet är för lektorer inom andra skolformer —- att som huvudlära- re följa utvecklingen inom sitt ämne/ ämnesområde i vetenskapligt och peda- gogiskt avseende. Folkhögskolan har en- ligt utredningens mening ett klart be- hov av huvudlärare inom sina centrala ämnesområden. Huvudlärarskapet kan emellertid ha växlande karaktär, vilket närmare framgår av det följande.
Större folkhögskolor har inte sällan redan nu flera lärare inom ett och sam- ma ämne eller ämnesområde. Detta blir sannolikt vanligare i framtiden, efter- som man kan förutse en inriktning av skolornas verksamhet på ett eller ett par huvudområden i stället för som tidigare en strävan att tillgodose utbild- ningsbehov inom många olika ämnen. Med flera lärare inom samma ämnes- område/huvudområde blir lektorns upp- gift som huvudlärare helt klar och på- minnande om huvudläraruppgiften vid gymnasierna.
Emellertid bör enligt utredningens mening mer än en folkhögskola kunna dra nytta av att en lektorstjänst inrättas vid en viss folkhögskola genom att inne- havaren tjänstgör som huvudlärare vid flera skolor i en region. Han blir då närmast att jämställa med en regional konsulent på hög nivå inom sitt ämnes- område med huvuduppgift i skolorna
utanför den egna att medverka vid dessa skolors kursplanering.
En region kan utgöras av ett geogra- fiskt område — ett län eller ett par. En annan möjlighet är att låta vissa skolor med likartat program utgöra en region. En sådan region kan omfatta de sko- lor som drivs av en organisation eller samverkande organisationer. Nykter- hetsorganisationerna kan tas som exem- pel. De driver fyra folkhögskolor. Om en av dessa skolor tilldelas en lektors- tjänst inom exempelvis den samhälls- vetenskapliga sektorn kan innehavaren av denna tjänst fullgöra vissa huvud- läraruppgifter inom samma sektor vid de övriga tre skolorna.
Det bör enligt utredningens mening även vara möjligt att i någon mån ut- nyttja folkhögskolornas lektorer för fortbildningsverksamhet bland folkhög- skolans lärare.
Lektorer vid folkhögskolan skulle också, som nyss nämnts, utgöra ett vik- tigt resurstillskott för vuxenutbildning- en. Det skulle vara fördelaktigt för den- na utbildning, i den mån den faller inom det fria och frivilliga folkbild- ningsarbetets ram, om lektorer kunde anlitas för planering av kurser på hög nivå inom de ämnesområden de repre- senterar. Kurser av här avsett slag är sådana som ordnas av folkhögskola i samverkan med t.ex. olika studieför- bund eller länsbildningsförbund. Andra uppgifter inom detta område för lekto— rer vid folkhögskolan skulle vidare kun- na vara att leda universitetscirklar, ut- bilda handledare för studiecirklar och planera samverkan mellan folkhögsko- lan och andra former av vuxenutbild- ning.
En och samma lektor kan givetvis inte anlitas för alla de uppgifter, som här har nämnts. Vad som sagts är exem- pel. Vilka uppgifter som skall åvila den enskilde lektorn bör avgöras från fall
till fall. I ett följande avsnitt föreslår utredningen tillvägagångssättet för till- delning av lektorstjänster i folkhögsko- la. Den folkhögskola som söker en lek- torstjänst förutsätts i samband med an- sökan ange hur tjänsten avses bli ut- nyttjad, antingen det blir på något av ovannämnda sätt eller på annat sätt skolan finner lämpligt.
7.4.3. Kompetenskrav Om lektorsinstitutionen i folkhögskolan skall kunna bidra till att höja folkhög- skolans kvalitet och ge den ökade möj- ligheter till kvalificerade insatser, måste kraven på innehavare av lektorstjänster- na vara klart preciserade. Utredningen föreslår, att grundutbildningen skall vara densamma som enligt utredningens förslag skall krävas för behörighet till ämneslärartjänst i folkhögskola. Därut- över bör fordras en kvalificerad aka— demisk utbildning av motsvarande slag som gäller för behörighet till lektors- tjänst i gymnasium. Den kvalificerade akademiska utbildningen skall ha för- värvats i något av de ämnen som upp- tagits i den av utredningen utarbetade förteckningen över lämpliga ämnen för ämneslärarutbildningen. Utöver föreskriven ämnesutbildning bör också för lektorstjänst krävas ge- nomgången praktisk-pedagogisk lärar- utbildning enligt det förslag utred- ningen lågger fram. Beträffande möjligheterna till dis- pens från angivna krav för lektorsbe- hörighet bör gälla samma regler som för skolväsendet i övrigt.
7.4.4. Tilldelning och lektorstjänster
tillsättning av
Enligt utredningens mening är det inte, bl. a. med hänsyn till rekryteringsläget, möjligt att omedelbart eller inom den allra närmaste framtiden tilldela varje folkhögskola en lektorstjänst.
Utredningen föreslår att lektorstjäns- ter skall tilldelas folkhögskolorna efter samma modell som tillämpas när det gäller kombinerade tjänster som folk- högskollärare och konsulent. Ett högsta antal nya sådana tjänster per år inrättas för folkhögskolans samlade behov, och de folkhögskolor som är intresserade av att få en kombinerad tjänst ansöker hos skolöverstyrelsen om detta. På motsva— rande sätt bör lektorstjänster successivt inrättas i folkhögskolan.
Utredningen föreslår, att tio lektors- tjänster inrättas och får tillsättas vid folkhögskolorna arbetsåret 1969/70. Där- efter bör ca tio tjänster årligen nyinrät- tas och tillsättas. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att efter ansökan från skolorna fördela dessa tjänster och att utfärda de föreskrifter som i samband därmed kan erfordras. Tjänsterna bör tillsvidare tillsättas av skolöverstyrelsen efter förslag av skolans styrelse. Utred- ningen anser att i princip samma be- fordringsgrunder skall gälla vid tillsätt- ning av dessa lektorstjänster som vid tillsättningen av dylika tjänster inom övriga delar av skolväsendet. Det ligger dock i sakens natur, att hänsyn vid till- sättning skall tas till en skolas särskilda behov. Utredningen vill dock starkt un- derstryka, att sådan hänsyn icke skall kunna tas till intäkt för avvikelse från föreskrivna behörighetsvillkor.
Utredningen förutsätter, att skolöver- styrelsen längre fram i sina petita före— slår sådana ändringar av lektorstjänster- nas antal som den finner motiverade.
7.5. Sammanfattning
Utredningen föreslår i detta kapitel att kraven på ämnesutbildning för tjänst som ämneslärare i folkhögskola normalt skall vara akademisk utbildning av sam- ma längd och kvalitet som fordras för
tjänst som adjunkt i gymnasium. I äm- neslärarens akademiska examen skall ingå sådana, av utredningen i särskild förteckning angivna ämnen som gör ho- nom skickad att undervisa inom något eller några av de huvudområden, inom vilka folkhögskolan kommer att arbeta. Krav ställs dock icke på fasta ämnes- kombinationer.
Skolöverstyrelsen föreslås få möjlig- het att i särskilda fall godkänna annan väg för meritering till tjänst som äm- neslärare.
Förslag framläggs om inrättande av tio lektorstjänster inom folkhögskolan år 1969/70 samt om successivt inrättan- de av tio sådana tjänster årligen.
Innehavare av lektorstjänst i folkhög- skola förutsätts skola tjänstgöra som huvudlärare inom sitt ämnesområde
med möjlighet och/eller skyldighet att fullgöra uppgifter också i annan folk- högskola eller i vuxenutbildning utanför folkhögskolan.
Kompetenskraven för lektorstjänst i folkhögskola skall vara (a) ämnesut- bildning av det slag som krävs för äm- neslärartjänst i folkhögskola, (b) högre akademisk examen av motsvarande slag som krävs för lektorstjänst i gymnasium i ämne som är av vikt i folkhögskolan, (c) praktisk-pedagogisk lärarutbildning för folkhögskolan.
Skolöverstyrelsen skall tilldela folk- högskolorna lektorstjänster efter ansö- kan och i samband därmed utfärda de bestämmelser för varje enskild tjänst som befinns påkallade. Tjänsterna skall tillsvidare tillsättas av skolöverstyrel- sen på förslag av skolans styrelse.
Inledning
I detta kapitel skall innehållet i en före- slagen 1-årig utbildning för folkhög- skollärare behandlas. I motsats till vad som i föregående kapitel sagts om den blivande folkhögskollärarens ämnesut- bildning — nämligen att denna icke kan särskilt utformas för folkhögsko- lans behov —— gäller om den praktisk— pedagogiska utbildningen att den måste få en egen, från övrig ämneslärarutbild- ning avvikande prägel, om den skall kunna tjäna folkhögskolans syften. I fråga om längd och principiell upp— byggnad liksom i fråga om förläggning föreslår utredningen i huvudsak över- ensstämmelse med övriga ämneslärares praktiska utbildning. Liksom beträf- fande denna är syftet med den av ut- redningen här föreslagna utbildningen att åstadkomma ett så nära samband som möjligt mellan teoretiska ämnes-, pedagogik- och metodikstudier å den ena sidan och den praktiska undervis- ningssituation för vilken lärarkandida- ten utbildar sig å den andra. Förslaget innebär sammanfattningsvis följande. Efter avslutade ämnesstudier börjar den praktisk—pedagogiska utbildningen, förlagd till lärarhögskola. Den har för- beretts genom introduktionskurs i bör- jan av universitetsstudierna och en viss fortlöpande kontakt med skola och un- dervisning under ämnesstudierna. Förs- ta terminen av det praktisk-pedagogiska läsåret omfattar utbildning i pedagogik
KAPITEL 8
Praktisk-pedagogisk utbildning
och metodik samt praktik i form av övningslektioner. Andra terminen ägnas åt praktiktjänstgöring på folkhögskolor. Denna del av utbildningen avslutas med en sammanfattningsvecka. Under som- maren efter lärarhögskoleäret bereds de blivande lärarna möjlighet att aktivt följa sommarverksamheten vid några folkhögskolor.
Innehållet i denna utbildning under den första terminen måste emellertid som redan antytts i det väsentliga bli ett annat än för övriga ämneslärarkate— gorier. Av i det närmast följande redo- visade synpunkter — vilka böra vara vägledande vid utformningen av utbild- ningen —— framgår, utan att avvikelserna särskilt framhålls, varför detta är nöd- vändigt.
8.1. Undervisningssituationen i folkhög- skola—kännetecken och utbildningskrav
Det är ytterst väsentligt att utbild- ningen för folkhögskollärare utformas så att den inte binder den blivande lä- raren i fasta mönster utan att han tvärt- om genom utbildningen stimuleras att inse sina möjligheter att själv i samver- kan med övriga lärare och elever forma sin undervisning. En sådan inställning kan inte skapas utan att. särskilda åt- gärder som markerar detta grundläg- gande synsätt är genomgående under utbildningen. Den blivande läraren har i allmänhet personlig erfarenhet endast
från ett skolsystem —— det han själv till- hört — som varit betydligt mer bundet både vad kursinnehåll och arbetsformer beträffar. Han måste därför dels få klart för sig den stadgemässiga grundvalen för folkhögskolans frihet och dels övas i att utnyttja denna, d. v. 5. att själv- ständigt planera innehåll i viss kurs och visst ämne under varierande förutsätt-
ningar.
Samplanering
Den blivande läraren måste alltså på förhand göras medveten om och ställa in sig på de värden som ligger i att sam- planera undervisningen med en efter- hand alltmer pedagogiskt medveten elevgrupp. Han måste bli klar över de skillnader i attityder i lärar—elev-rela- tionen som föreligger, då eleverna är vuxna i jämförelse med då eleverna är barn eller tonåringar. Han måste i prak- tiskt handlande kunna associera till och ofta i undervisningen direkt utnyttja de yrkes- och livserfarenheter eleverna bär med sig i undervisningssituationen.
I anslutning härtill finns skäl att betona de möjligheter till samverkan med elever, som de flesta aktiviteter vid folkhögskola erbjuder. På många områ- den kan och bör denna vuxna elev- grupp ta självständigt ansvar; i andra sammanhang är en nära samverkan med alla de enheter som ingår i skol- samhället naturlig. För många indivi- der i dag skapar ett ökande antal flyk- tiga kontakter utan personligt engage- mang och personligt medansvar pro- blem. Det förefaller då angeläget, att inom denna skolform betona samhörig— het och gemenskap. Det kan ske bl. a. genom en utbyggd skoldemokrati, som samtidigt innebär en fortlöpande trä- ning för de demokratiska samlevnads- former vårt samhälleliga liv är beroen- de av. Respekten för folkhögskoleleven som vuxen medmänniska måste vara
ett genomgående tema i lärarutbildning för folkhögskolan.
Internatet Av stor betydelse såväl från pedagogisk utgångspunkt som från i föregående stycke framförda synpunkter är själv- fallet också det internat som de flesta folkhögskolor arbetar med. Lärarkandi- daten har sällan själv upplevt en inter- natmiljö under sin studietid. Han måste därför redan under lärarutbildningen beredas tillfälle att få självupplevd kun- 'skap om de fördelar internatet för med
sig, men också om de svårigheter det kan innebära för _— eller till och med skapa hos —— vissa individer och det an- svar han som lärare har för hela skol- miljön. Detta ansvar är naturligen del- vis av en annan art än det som lärare i ungdomsskolan har; kontakttillfällena lärare—elev är där i allmänhet mer be— gränsade. Han bör under sin utbildning följaktligen få en personlig upplevelse av ett eller flera folkhögskolinternat och också få tillfälle att i daglig sam- varo leva tillsammans med folkhögskol- elever för att få möjlighet att ta del av deras synsätt beträffande skolmiljön. Den teoretiska undervisningen i detta avseende bör ha till syfte att förbättra hans möjligheter att systematisera iakt- tagelser och upplevelser av såväl skol- demokratins som internatens och fri- tidsaktiviteternas verkan på olika ele- ver och i olika situationer. Detta för- bättrar hans möjligheter till menings- fulla ställningstaganden och initiativ, då han blir lärare. Det är också väsent- ligt att han blir medveten om de typer av problem som kan uppkomma för lärare och lärarfamiljer, som lever i ett skolkollektiv.
Speciallinjer En av förutsättningarna för en riktig bild av folkhögskolans pedagogiska ar-
betsfält är också att den blivande lära- ren blir orienterad om de många spe- ciallinjer som finns vid folkhögskolor och medveten om de samordningspro- blem en speciallinje kan orsaka i rela- tion till helheten, men också självklart om de positiva effekterna av att elever med djupgående upplevelser inom skil- da intresseområden dagligen umgås med varandra i undervisning och fri- tidsliv i internatet.
Folkbildningsverksamhet och övrigt kulturarbete
Få studenter har personlig upplevelse av folkbildningsarbete. Eftersom folk- högskolan i ökande grad samverkar med övrigt folkbildningsarbete, är det nödvändigt att en blivande folkhögskol- lärare inte bara får orientering om folkbildningsarbetets struktur och ten- denser utan att han också kommer i direkt kontakt med såväl bildningsför- bundens som studieförbundens lokala arbete.
Många folkhögskolor spelar en stor roll i det lokala och regionala kultur- arbetet även i andra avseenden. Det är därför också väsentligt att den blivande läraren får orientering om vad som kan väntas av honom i detta sammanhang. Han bör känna till att folkhögskolans lärare i stor omfattning anlitas i före- läsningsverksamhet vid kurser och i andra sammanhang. Säkraste sättet att få direktupplevelse av denna form av verksamhet torde vara att de blivande lärarna under någon av sina praktik- perioder. får vistas vid skola med mar- kerat utåtriktad verksamhet.
Metodikandervisning för folkhögskolan
Även beträffande innehåll och form för metodikundervisningen fordras enligt utredningens mening för den blivande folkhögskolläraren en annan undervis- ning än för övriga lärarkandidater. I
varje övervägande måste beaktas att det är vuxnas intellektuella och erfaren- hetsmässiga förutsättningar som man har att utgå från. Undervisningen kan ofta få formen av en dialog. Inga för samtliga skolor gemensamma kurspla- ner existerar. Ämnesmetodiken måste till följd därav under lärarutbildningen för den blivande folkhögskolläraren, framförallt i orienteringsämnena, få en annan utformning än för de lärare, som förbereds för mer stadie- och kurs- planebunden undervisning. Då det gäl- ler vissa färdighetsämnen, framförallt främmande språk och matematik, före- faller det dock möjligt att metodikut- bildningen i viss grad kan samordnas med motsvarande avsnitt för övriga lä- rarkandidater. Men även här spelar ele- vernas ålder en stor roll för utformning av metodiken.
Folkhögskolläraren blir i allmänhet medlem av ett till antalet relativt be- gränsat lärarråd. Han får oftare än andra lärare undervisa i ämnen, som han inte har i sin examen. Med hänsyn till den utveckling utredningen bedömt att folkhögskolan kommer att genomgå, kan det förutses att det blir mindre van- ligt än hittills att folkhögskolläraren anlitas för direkt undervisning i äm- nen, vilka han saknar i sin akademiska utbildning. Denna situation kan dock under överskådlig tid knappast helt undvikas. Den blivande folkhögskollä— raren bör därför under sin lärarutbild- ning få vissa grunddrag av ämnesmeto- diken i sådana ämnen genomgångna. Det gäller här i främsta rummet svenska och matematik.
Studieomdömen och yrkesorientering Vanliga betyg i kunskaps- och färdig— hetsämnen har lärarkandidaten person— lig erfarenhet av från egen skolgång. På den grundvalen kan lärarhögskolorna bygga sin undervisning om pedagogiska
mätningar. Folkhögskolan ger åt sina elever ett omdöme öm förmågan att till- godogöra sig undervisningen. Den bli- vande folkhögsk'olläraren behöver redan från sin första termin ha klart för sig vilken typ av iakttagelser som skall ligga till grund för det studieomdöme som ges åt folkhögskoleelever. Han be— höver också få möjligheter att ta del av olika former för det samråd i lärarrådet som skall resultera i detta sammanfat- tande omdöme'. Dessutom är det väsent- ligt att han känner till hur dessa studie- omdömen behandlas av mottagande or— gan.
Det är också av stor betydelse att han får klarhet om folkhögskolans plats i elevernas yrkesförberedelse och han behöver för egen del viss oriente- ring för att i olika informella samman- hang kunna fungera som »yrkessamta- lare». Han behöver ha någon känne- dom om de sätt på vilka elever kan få en mer adekvat yrkesorientering. Medve- tenheten om behovet av att stabilisera den individuella yrkesinriktningen kan för folkhögskolans elever i allmänhet antas vara starkare än för elever i övrigt skolväsen. Ofta blir tankarna mer realis— tiskt grundade, eftersom de i allmänhet bygger på elevens egen tidigare yrkeser- farenhet. Läraren saknar ofta själv orientering om andra yrkesvägar än dem som varit aktuella för en student, men han bör trots detta räkna med att eleverna har en klar förväntan beträf— fande hans orientering om arbetslivet och hans förmåga att göra ett sådant privat »yrkessamtal» meningsfullt.
Olika typer av folkhögskolor Folkhögskolorna är som tidigare under- strukits varandra olika på många sätt. De präglas av huvudmän, styrelser, lä- rare och elevförbund. De finner arbets- uppgifter som varierar efter lokala be- hov och de samspelar på skilda sätt
med folkrörelser. Det är nödvändigt att den blivande folkhögskolläraren blir medveten om dessa olikheter och det är därför önskvärt att han under sin ut- bildning kommer i nära kontakt med så många skolor som möjligt.
8.2. Linje vid lärarhögskola
Endast på vissa punkter kan alltså —— som utredningen inledningsvis fram— höll och som bör ha framgått av det hittills i detta kapitel anförda —— ut- bildningen av folkhögskollärare vara gemensam med den som gäller lärar- kandidater som avser att ta tjänst vid grundskolans högstadium, vid facksko- la eller gymnasium. Utredningen har mot denna bakgrund övervägt möjlig- heten att organisera en separat utbild- ning för folkhögskollärare, förlagd till någon folkhögskola. Denna tanke har emellertid inte ansetts böra förverkli- gas, bl. a. av följande skäl. Det är en för- del om blivande folkhögskollärare och lärare vid ungdomsskolan kan ha viss utbildning gemensam. Sådan samläsning ökar förutsättningen för framtida lokal samverkan. Folkhögskolläraren får inte vara främmande för den strukturella och pedagogiska omdaning, som sker inom det övriga skolväsendet och sålunda gäller hans framtida elever. Lärarna inom det övriga skolväsendet bör hel— ler inte vara ovetande om folkhögsko- lans arbete. Deras behov av kunskap om vuxenun-dervisning kan förväntas öka. De personliga kontakterna från ut- bildningstiden kan vara underlättande. Dessa synpunkter behåller sitt värde även om de berör bara en grupp lärare i ungdomsskolan. '
Om man ser den blivande folkhögskol- lärarens praktisk-pedagogiska utbild- ning mot den nu tecknade bakgrunden framstår det som nödvändigt att den
knyts till en lärarhögskola som särskild folkhögskollärarlinje med folkhögskol- erfarna lärarutbildare.
8.3. Innehåll i utbildningen
Utifrån nu redovisade synpunkter före- slår utredningen att den praktiska lärar- utbildningen för folkhögskolans lärare skall innehålla de moment som framgår av följande översikt. Vissa av de mo- ment, som direkt knyter an till under- visningssituationen i folkhögskola, kon- kretiseras ytterligare i ett avsnitt, som följer efter översikten.
Förslaget till innehållsöversikt består av fyra huvudavdelningar, nämligen pe— dagogik, metodik, folkhögskolan och övrigt folkbildningsarbete samt praktik i form av auskultationer och övnings- lektioner och utbildningen avslutas med en sammanfattningsvecka.
Avdelningen pedagogik har två hu- vudavsnitt, ett som tar upp de moment som förutsätts vara gemensamma för utbildningen av övriga ämneslärare och för folkhögskollärare och ett som med samma disposition anger innehålleti den speciellt till folkhögskolesitua- tionen anpassade pedagogikundervis- ningen. Moment i det andra avsnittet svarar mot moment i det första så ofta sådana jämförelser kunnat göras. Hu- vuddispositionen för pedagogikavdel- ningen bygger i båda avsnitten på att man under utbildningen först bör anna- lysera förutsättningarna för undervis- ning, därefter granska själva utbild- ningsprocessen med särskild upp—märk— samhet riktad på aspekterna elev—stu— diematerial, elev—lärare, elev—miljö och elev—elev och slutligen göra en analys av utbildningens resultat. Den- nxa huvuddisposition har valts med ut— gångspunkt i lärarutbildnin-gssakkunni- gas framställning av pedagogikunder- visningen i betänkande IV: 1 (SOU
1965: 29, s. 134—138). Utredningen har i denna fråga också samrått med den arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen, som förbereder lärarutbildningsrefor— mens praktiska genomförande.
8.3.1 Kommentarer till innehållsöversikten
Det framlagda förslaget (sid. "72 —79) till innehållsöversikt kräver vissa ytterligare kommentarer. Det antal lärarledda timmar som angivits för vissa avsnitt är inte att betrakta Som jämför- bara mått på den betydelse utredningen velat lägga vid varje sådant avsnitt. Timantalet är beroende framförallt av i vilken grad det vid den tidpunkt då för- slaget framläggs finns tillgång till god— tagbar skriftlig dokumentation eller ej. Hänsyn har dessutom tagits till behovet av muntliga översikter över denna do— kumentation och till behovet av bearbet- ning i seminarieform, och i vilken mån sådan bearbetning kan göras enskilt av varje lärarkandidat.
Det kanske också bör nämnas att or- det föreläsning här använts —— i brist på bättre term — som beteckning på en rad aktiviteter som alla kännetecknas av att de innebär muntlig information från en eller flera experter, där infor- mationen ges under ett fortlöpande samspel med den undervisade gruppen. Initiativet och planen för framställning- en ligger hos experten (experterna). Muntlig information utan tillfälle till be— arbetning i expertens närvaro skall und- vikas.
Uppdelningsprincipen mellan 1.2 och 2.2 å den ena sidan och 2.2 och 2.3 å den andra medför risker för att vissa mo— ment behandlas två eller tre gånger. De upprepningar som kan tänkas förekom- ma är emellertid blott skenbara. Varje gång ett moment återkommer är det underordnat en ny huvudrubrik och förutsätts då behandlas med utgångs-
xi Innehållsöversikt och ungefärligt antal timmar för folkhögskollärarlinje vid lärarhögskola N ___________________________._—_———-—————
Timmar Arbetssätt [förkortningen Fö = (sam- tals) föreläsning, Se =
tjänst seminariebehandling/
Moment nr "Under Lärarhög- Praktik- Kommentar amnes- skole-
studier termin
_______________________—___————-—-—————————_
1. Pedagogik
I nlroduklionskurs 26 Folkhögskola introduceras
. . i serien Moment : huvudkursen gemensamma för
övriga blivande ämneslärare och folkhög— skollärare
Förutsättningar
Målet
Uppfostran, undervisning och samhälle Pedagogiska mål i samhällshistoriskt perspektiv
Mål för dagens svenska skola Läroplaner och mål för uppfostran och undervisning
Staffel
Kursplaneanalys
Stoffanalys
Mål i relation till stoff, inlärningsmetod och presentation
Eleven
Grundläggande principer rörande beteende och upplevelse Inlärning, motivation Konflikt, anpassning
Utvecklingspsykologi Avvikande beteende
Läraren Olika lärarroller Lärarheteende och personliga egenskaper
___—___— Timmar Moment nr Under Lärarhög— Praktik- Arbetssätt Kommentar amnes- skole- t'änst studier termin ] ___—___m
Uibi ldn i ngsprocessen
Elev-studiematerial
Elevintresse för skilda skolämnen Stoffgruppering och planering med hänsyn till inlärningspsykologiska principer Arbetssätt för olika stoff- och ämnesom- råden
Elevaktiviteter i klass, grupp och indivi- duellt (studieteknik)
Läromedlens funktion 1 inlärningssitua- tionen
Utformning av arbetsuppgifter Individanpassade läromedel
Läs- och skrivsvårigheter
Integration mellan olika stoffområden
Elev-lärare Inlärningspsykologi-undervisningsprinci- per
Motivationsbefrämjande åtgärder Läraren som arbetsledare
Interaktionen lärare-elev Administrativa uppgifter för lärare
Elev-miljö Utveckling av beteendemönster, attityder, normsystem i hem, arbete, föreningar »dagens ungdom»
Samhällets ungdomsfostrande verksamhet
Elev-elev Social interaktion
Formella och informella gruppbildningar Gruppmål, gruppnormer, gruppdynamisk påverkan
Moment nr
N MVH? (D
Område
Lärare-lärare Lärarens rättsliga ställning
Resultatanalys Objektiva evalueringsmetoder
Systematiserade tekniker för eleviaktta- gelser
Sociometri
Informella och subjektiva eleviakttagelser Relevant mätning som resultat av analys av kurser och kursmoment
Anpassning av egen undervisning med ut- gångspunkt från mätningarnas resultat Syften med betyg
Absolut och relativ betygsättning
Andra bedömningar av elevers förmåga
Pedagogisk statistik Frivillig kurs
Skol/orskning Översiktlig kännedom om aktuell skol- forskning inom och utom landet
Pedagogiska moment särskilt inriktade på folkhögskolesituationen och övrigt folkbild- ningsarbete
Förutsättningar
Målet Folkhögskolans utveckling i relation till det samtida samhället
Timmar
Under ämnes— studier
Lärarhög— skole- termin
Praktik- t] anst
(14) (12)
Arbetssätt Sammanfattande före— läsningar i anslutning till den skriftserie Svenska folkhögskolans lärarför- ening producerar inför 100-årsjubileet 1968.
Kommentar
Timmar Arbetssätt . - Moment nr Under Lärarhög— Praktik- " = föreläsning Kommentar ämnes- skole- t'" t = seminariearbete) studier termin Jans
___—___—
Skolornas kursplaner som uttryck för
målinriktning, även historiskt
Speciallinjer vid folkhögskola Fö
Folkbildningsarbetets utveckling i rela- Historisk utveckling (Fö),
tion till det samtida samhället dagens läge i estradsamtal och egna korta skriftliga framställningar
Staf/et
Kursplaneanalys, stoffanalys bl a i rela- Se
tion till målangivelse
Läroboksfrågan Fö + utställning
Studieförbundens studiematerial Samordnas med 2.3.2
Eleven Elevbakgrund och elevförväntan, yrkes- Fö + utställning (yrkes- planer och yrkesvägledning vägledningsmaterial)
Vuxnas inlärningsförmåga, motivationens Fö + stenciler med under-
roll sökningar i översättning
Mentalt och socialt störda elever Fö + extradsamtal med »sändare» och »mottagare» Elever med fysiska handikapp Fö + ev studiebesök Norr- backainstitutet
Utländska elever Se över grad av spec.beh — grad av integrering
Läraren
Lärarrollen i vuxengruppen Fö + iakttagelseschema (Folkhögskola och studiecirklar) Lärarens anpassning i skolsamhället
Sludiemiljön Internat, externat . Samordnas med 1.3.2.3.3
Ulbildningsprocessen
Elev-studiematerial Studieintressets inriktning hos vuxna
Moment nr
Nivå- och stoffgruppering
Arbetssätt med olika stoff och ämnesom- råden, inriktat på vuxna
Elevaktiviteter i klassgrupp och indivi— duellt (studieteknik)
Läromedlens funktion i den vuxnes studiesituation
Utformning av arbetsuppgifter för vuxna Individanpassade läromedel för vuxna
Läs- och skrivsvårigheter för vuxna Integration »tvärvetenskapliga studier»
Studiebesök
Studieresor, inom och utom landet Extra föreläsare vid skolan Biblioteket Radio och TV som studiematerial
Elev — lärare
Undervisningsprinciper i relation till vuxnas inlärningsförmåga
Motivation och motivationsfrämjande åtgärder
Att leda vuxna
Administrativa uppgifter för lärare inom folkhögskolan och övrigt folkbildnings- arbete
Elev — miljö
Totalmiljöns betydelse
Miljöansvar genom skoldemokrati
Internatets inverkan på olika elever
Under ämnes- studier
Timmar
Lärarhög- skole- termin
Praktik- tjänst
Arbetssätt
Studiebesök vid skola med nivå- och stoftgruppering Fö
Lärarkand. gör detaljerat förslag till studiegång i studieteknik
Fö Fö Fö + studiebesök i ex- empelvis inlärningsstudio Fö + utställning Se kring ett par genom— förda försök Se kring genomförda besök och resor m. dokumenta- tion Fö Se + arbetsuppgifter
)
Fö Fö Se Se — arbetsuppgifter
Fö + iakttagelseschema Fö, undersökningsresul- tat, iakttagelseschema Fö + iakttagelseschema
Kommentar
____________________—____—__——_————_
Samordnas med 1.3.2.5.4 Samordnas med 1.3.1.5.1 Samordnas med 1.3.2.4.4 Samordnas med 1.3.1.5.1
Moment nr
Elev — elev
Gruppsamverkan i skola och på fritid, samkväm
Skoldemokrati, ansvarsträning
Lärare — lärare Lärarrådsfunktioner Fördelning av uppgifter Samlad undervisning
Resultatanalys Eleviak ttagelser
Personbedömning Studieomdömen
Evaluering inom övrigt folkbildningsarb.
Pedagogiskt utvecklingsarbete Försöksverksamhet i folkhögskolan och
övrigt folkbildningsarbete
Metodik Förberedande ämnesmelodik
Metodikmomenl, gemensamma för övriga blivande ämneslärare och folkhögskollärare
Allmän undervisningsmetodik Bild och ljud i undervisningen
Metodikmoment särskilt inriktade på folk- högskolans situation och övrigt folkbildnings- arbete
Ämnesmctodik
1 x 30 t+50 t fördelade på 2—3 ämnen
Timmar Under Lärarhög-
ämnes- skole- studier termin
(6)
Praktik- Arbetssätt Kommentar
tjänst
Samordnas med 1.3.2.3.2 Samordnas med 1.3.2.1.9
Fö + Se, iakttagelse- Pcriodhänvisningar för- schema under per 4 0 per 8 klaras på sid 97 » Varje lärarkand bör följa omdömesgivningen vid »sin» skola under praktiktid
Fö
Genomgång jämte indivi— Inkluderar duella övningar apparatkännedom
Fö + Se + individuell I ett av ämnena förutsätts handledning kandidaten inte ha uni- versitetsstudier
Moment nr
2.3.1.1
2.3.2
2.3.2.1
NCOQLOI
6 7 8 9 10
Kursplanering
Studiecirkelmetodik Funktioner
Inventering (utgångsdiagnos betr för- väntan och erfarenheter) Information Bearbetning Redovisning Efterprövning Riktmärken
Motivation
Aktivitet
.Åskådlighet
Variation Anknytningar Folkhögskolan och övrigt folkbildnings-
arbete
Folkhögskolans samverkansmöjligheler med övrigt folkbildningsarbete regionalt och lokalt
Folkhögskolans samverkan med övrig vuxenundervisning
Praktik Auskultation
Under ämnesstudier Period 2, 4 och 6 (se sid 97)
Seminarier i anslutning till auskultatio- nerna
Timmar
Under ämnes— studier
Lärarhög- skole— termin
(20) (12)
Praktik- tjänst
Arbetssätt
Fö + Se + självständiga uppgifter
Fö + Se, obs häri bör ock- så ingå »att instruera i studiecirkelmetodik»
Fö + estrad, observation av dessa förhållanden vid besökta skolor, studiebe- sök
Fö + Se
Iakttagelseschema
Kommentar
om möjligt fh-skola ausk även i studiecirklar om möjligt fil-skola
Timmar Moment nr Under Lärarhög— Praktik- Arbetssätt Kommentar amnes- skole-
studier termin
___—___—
Övningslektioner Samråd med metodik- Förberedande undervisning lektorer, handledare och Om möjligt folkhögskola,
Period 4, övningsundervisning FI'IV 45—60 150—200 lärar (kandidat) kollegor. gärna också handledning i Folkhögskoleundervisning studiecirklar Handledning inom studiecirklar c 50 olika studieförbund
Särskild tid för specialuppgifter i folkhög— c 50 Lärarkand. bör förbereda skolesamhället och genomföra minst ett studiebesök och dessutom medverka i förberedelse för längre studieresa, kon- takt med administration av övrigt lokalt och regio-
nalt folkbildningsarbete
tjänst
Medverkan i sommarverksamhet vid skola
Sammanfattning, Se, sammanställn. av iakt- sista veckan av praktikterminen tagelser i relation till
1.3.1.1.1 0 1.3.1.14.
___—___—
punkt från det sammanhang i vilket momentet står upptaget. Det ankommer på den pedagogiskt-administrativa le- daren att bevaka att inte lärarkandida- terna möter muntliga dubbleringar och med hänsyn till vederbörande lärarut- bildares kapacitet och andra praktiska omständigheter bestämma om två eller tre besläktade moment skall behandlas samtidigt eller vid olika tillfällen. Det ankommer likaså på denne utbildnings- ledare att göra återstående tidsfördel- ning mellan momenten; i planen har endast samlade tidsbelopp angivits.
Utbildningsledaren kan också finna det nödvändigt göra vissa förskjutning— ar i här gjorda tidsberäkningar.
Beräkningarna av nödvändigt antal timmar lärarledd undervisning bygger i hög grad på skattningar, även om vissa bedömningar har kunnat göras med utgångspunkt från nu förekom- mande femveckorsutbildning för folk— högskollärare. I all synnerhet råder osä- kerhet beträffande det antal timmar som angivits för moment gemensamma för övriga blivande ämneslärare och folkhögskollärare (1.2 och 2.2 i inne— hållsöversikten). Utredningen har inte haft tillgång till de definitiva förslagen beträffande utbildningen för övriga ämneslärare och därför tvingats göra en skönsmässig uppskattning. Om denna siffra ändras väsentligt kommer mot- svarande förskjutning att äga rum un- der de mot folkhögskolesituationen rik- tade undervisningsavsnitten (1.3 och 2.3). Om ett moment av lämplighetsskäl inte behandlas i det ena sammanhanget bör det behandlas i det andra.
Samma osäkerhet beträffande den de- finitiva utformningen av pedagogikav- snittet i övrig ämneslärarutbildning har medfört att utredningen avstått från alla synpunkter på arbetssättet under avsnitt 1.2. Utredningen förutsätter att detta avsnitt för folkhögskolläraren ut-
formas på i stort sett samma sätt som för övriga ämneslärarkandidater.
Fr. o. m. avsnitt 1.3 förekommer emel— lertid vissa synpunkter på arbetssättet. Dessa är till för att ge några antyd- ningar om hur momentet kan angripas i utbildningen och därigenom också något klargöra dess innehåll.
Emellertid torde något mer omfattan- de arbetsmetodiska anvisningar vara önskvärda dels för att ytterligare klar- göra skillnaderna mellan utbildning av övriga ämneslärare och utbildning av folkhögskollärare, dels som en utgångs- punkt för de blivande folkhögskollärar- utbildarn'as planläggning av sitt arbete. Sådana arbetsmetodiska anvisningar ges i det följande kring vissa moment.
Målet för folkhögskolearbetet (1.3.1.1) Vid behandlingen av detta avsnitt, som inrymmer den historiska framväxten av folkhögskolan, bör det vara möjligt 'att stödja sig på den skriftserie som kom- mer att publiceras av Svenska folkhög— skolans lärarförening till jubileumsåret 1968. Det är då väsentligt att en stor del av tiden ägnas åt en analys av folk- högskolans uppgifter i dagens samhälle. Det är vidare nödvändigt att denna analys knyts an till de synpunkter re- presentanter för övrigt folkbildnings- arbete kan ha beträffande folkbild- ningens uppgifter i dag. En sådan salm- manställning — kanske i form av ett estradsamtal _— måste emellertid före- gås av en orientering om folkbildnings- arbetets struktur och tendenser. Lärar- kandidaternas fö-rhandskunskap i detta avseende kan lätt överskattas.
Vissa skolor möter dokumenterade regionala behov eller behov hos den organisation som står bakom skolan genom att starta speciallinjer. Sådana linjer förutsätter specialiserade kunska- per hos lärarna, ofta inom områden som inte täcks av universitetsstudierna
— exempelvis ungdomsledarutbildning, u-landskunskap, estetisk fostran. Lära- ren behöver orientering om detta lik- som också om de fördelar en special- linje innebär vid en skola samt vilka problem den kan medföra när det gäller att skapa en integrerad helhet av sko- lan.
Stoffet (1.3.1.2)
Under detta avsnitt förutsätts lärarkan- didaterna få synpunkter på metoder för kursanalys och stoffanalys när det gäl- ler vuxnas studier. Denna systematise- rade kunskap skall sedan tillämpas i moment 2.3.1.1, kursplanering.
Svårigheten att finna adekvata läro- böcker för folkhögskolebruk behandlas. Analysen bör också beröra en del av det material studieförbunden utger för an- vändning i studiecirklar. Detta material är ofta lämpligt i folkhögskolans kurser. Härvid bör självklart också sambandet med moment 2.3.2, studiecirkelmetodik, bevakas. En utställning av föreliggande lämpligt material, både läroböcker och studieförbundens material, bör finnas tillgängligt och bearbetas.
Eleven (1.3.1.3) Lärarkandirdaten på folkhögskollärar- linjen måste få en realistisk bild av den sammansatta elevska'ra som han i allmänhet får möta. I en vanlig vinter- kurs kan han vänta sig inte bara olika intresseinriktningar, olika politiska och religiösa åskådningar, olika sociala bakgrunder, olika yrkeserfaren-heter utan också självklart olika grader av studiebegåvning _ varierande från vad som tidigare resulterat i placering i ex— empelvis hjälpklass eller specialklass till otvetydiga förutsättningar för uni- versitetsstudier — samt olika ambi— tionsgrader. Dessa omständigheter finns i dag endast delvis kartlagda. Eftersom vuxna människors attityder är mer stwa-
bili-sera-de än barns betyder dessa om- ständigheter mer i undervisningen bland vuxna än bland barn och ung- dom.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i tidi— gare utredningar konstaterat i vilken omfattning eleverna kommer till folk— högskolan med yrkesbyte som driv- kraft, men också att det antal elever som byter yrke efter sina folkhögskole- studier är större än det antal som kom- mer till folkhögskola med en medveten yrkesplan.
Lärarkandidaterna bör få begränsade undersökningsuppgifter rörande elever- nas utgångsläge, exempelvis i den for- men att de letar fram en någorlunda täckande bild av ett fåtal elever anting- en under period 4 eller period 8.1 De yrkesplaner som existerar är långt ifrån alltid realistiska. Som redan framhållits får folkhögskolläraren trots bristande kunskaper inom yrkesvägledningsfältet ofta fungera som yrkessamtalare. Det är då väsentligt att han vet vilka hjälp- medel som finns på skolan för den yrkesintresserade och hur han skall kunna hjälpa vederbörande till mer adekvat rådgivning angående vägarna till realistiska framtidsplaner. Han bör följaktligen under utbildningen få orien- tering om vägledningsfrågor och likaså tillgång till och träning i att använda elementärt yrkesorienteringsmaterial. Information om formerna för nuvaran- de yrkesvägledning kan lämpligen ges av representant för arbetsmarknadssty- relsen.
Det bör i detta sammanhang inte glömmas bort att läraren i samband med ämneskurserna ofta får tillfälle att undervisa elevgrupper som visar helt annan struktur än elevgrupperna under de långa vinterkurserna. Självklart på- verkar denna annorlunda förutsättning
* Periodhänvisningar förklaras på sid. 97.
både kursinnehåll och arbetssätt. Lära— ren måste i sitt förberedelsearbete och i varje undervisningssituation utgå från att eleverna kommit till skolan gruppvis som exempelvis pensionärer, hemma— fruar, arbetslösa under omskolning, kommunala förtroendemän, handledare i studiecirklar, invandrare etc.
Elevernas intellektuella kapacitet varie- rar starkt. Men av lika stor betydelse för lärarens dagliga arbete som detta faktum är att vuxnas förmåga till ny- inlärande enligt vad man i dag vet i hög grad är beroende av det sätt på vil— ket den nya kunskapen presenteras. Den bör relateras till redan existerande kunskaps-(ofta synonymt med erfaren- hets—)materia1. Förutsättningen för att läraren skall kunna skapa och förstärka dessa associationer ligger i att han väl känner elevens bakgrund.
Av stor betydelse är också motivatio- nen. Vuxnaas skäl för studier är ofta noga genomtänkta och deras uthållighet är betydande. Motivation i stort, beträf- fande hela kursen eller rörande visst ämne, föreligger alltså som en positiv startpunkt. Läraren kan dock ofta be- höva stärka motivationen för vissa av- snitt i studierna. Lärarkandidaten måste vara väl medveten om att han avsevärt underlättar både elevens arbete och sin egen läraruppgift om han lyckas få ele- ven att acceptera de skäl som ligger bakom kursprogrammet. Lyckas han inte med detta, hör han medverka till en omprövning av de svårmotiverade inslagen.
I vissa fall kan bristande kännedom om bakgrund leda till mycket allvarliga konsekvenser. Det gäller exempelvis då skolorna har tagit emot enstaka mentalt och/eller socialt störda elever. På många håll anser man att folkhögsko- lorna har goda möjligheter att återan-
passa ungdomar och vuxna som inte lyckats någorlunda smälta in i sam- hällsmiljön. Man har bilden av folkhög- skolan som en förhållandevis frisk mil- jö. Barnavårds- och nykterhetsnämnder hjälper ibland sina elever med en an- sökan till folkhögskola. Samma gäller ungdomsvårdsskolor och fängelser. Sko- lorna säger ofta ja till en eller två elever om vilka man vet att de har anpass- ningssvårigheter. Det är ofta en fördel att få förhandsinformation om elever, som kan vålla bekymmer. Denna kan då läggas till grund för elevens placering i elevhem och andra särskilda åtgärder som kan bli nödvändiga. Det kan vara av vikt att den blivande folkhögskol- läraren får tillfälle att vid ett studiebe- sök få ta del av hur en avsändande in- stitution av detta slag arbetar och också få höra vilka synpunkter man lägger på placering i folkhögskola, framförallt vad man förväntar sig av en folkhög- skolevistelse. Det är också önskvärt att den blivande läraren får kunskap om elementär psykiatrisk terminologi.
Större bekymmer bereder ofta i sko- lorna »insmugglade» elever, vilka pla- ceras där med dokumenterade anpass- ningssvårigheter, som dock aldrig kom- mit till skolans kännedom. Här kan all- varliga. misstag begås innan art och grad av störningen blivit uppenbara. Om en skola får många elever av det- ta slag är miljön inte längre frisk och återställande.
Även för ungdom, som inte för med sig dokumenterade svårigheter, är an- passningen till skolmiljön emellanåt problemxfylld. Många har svårt att kom; ma upp i tid [till morgonlektioner. Man känner sig trött och »nere», »dep-p-ar» under arbetsdagen men orkar vara ak- tiv framåt kvällen, har svårt att avstå från sprit etc.
Den blivande läraren måste få klart för sig att han kommer att möta pro-
blem av detta slag. Han bör få en orien- tering om orsaken till att många ungdo- mar i dag — med anpassning till yrkes- livet som måttstock — är mentalt och socialt störda. Det är naturligt att vissa av dessa på egen hand eller genom nå- got samhällsorgan söker till en folk- högskola, men vilka åtgärder skall då skolan vidta för att effekten skall bli positiv? Vilka problem skapar sekre- tessbestämmelserna? Får och bör rek- tor orientera samtliga lärare och kan- ske också eleverna om bakgrund till vissa kamraters brist på anpassning i skolsituationen? Vilka resurser finns 10— kalt då det gäller att få kontakt med psykiater om sådan hjälp skulle er- fordras? Frågor av detta slag bör be- handlas under kursen. Lärarkandida- terna bör vidare observera hur pro- blem med på olika sätt till skollivet mindre anpassade elever löses vid de skolor som besöks under utbildningen.
Folkhögskolorna har under de senaste åren alltmer aktivt sökt hjälpa de fy- siskt handikappade att bli delaktiga av kulturella och sociala kontakter. Många skolor har tagit emot elever som varit rörelsehindrade, kanske rullstolsbund- na, eller blinda. Man har i dessa fall an- sett det viktigt att den på detta sätt handikappade blir en del av skolsam— hället och deltar i undervisning och övriga gemensamma aktiviteter. Erfa— renheterna har i allmänhet varit myc— ket goda, och en konsekvens härav är att statsbidrag idag inte lämnas till folkhögskolebyggen, som inte planerats så att rörelsehindrade kan delta i skol- livet.
Folkhögskolornas vidgade engage- mang beträffande de handikappade gör det nödvändigt att lärarkandidaterna får en översikt över de former av han- dikapp som kan bli aktuella vid de skolor som söker integrera enstaka
handikappade. Man bör vidare orien- tera om hur man löser vårdarfrågan och vilka resurser som finns att med enkla tekniska hjälpmedel underlätta folkhögskolevistelsen. Det är dessutom nödvändigt att läraren får klart för sig på vilket sätt han kan medverka till att den handikappade kan följa undervis- ningen.
Lärarkandidaterna bör vid besök på olika folkhögskolor ta reda på vilka er- farenheter man har -av handikappade elever vid skolan och hur man löst pe— dagogiska, sociala och tekniska problem i sammanhanget.
Under senare år har antalet utländska elever vid svensk folkhögskola under Vinterkursen varit i genomsnitt 200. Dessa elever har valt folkhögskola av skilda skäl. Det kan vara fråga om studenter som behöver bättra på sina kunskaper i svenska och om svenskt samhälle innan de börjar vid universitet, om invandrare som upp- levt anp-assningspro-blem på arbetsplat- sen, om flyktingar som sökt en me— ningsfull fristad i väntan på att fram- tiden skall klarna, ättlingar till ameri— kaner som vill få kontakt med sina för— fäders hemland etc. Dessa grupper ut- gör ofta en tillgång vid skolorna. Deras erfarenheter från den egna kulturkret- sen berikar både undervisning och samvaro. Eleverna konfronteras med en annorlunda livssyn och annorlunda vardagsbeteende. I vissa fall kommer man inte längre än till denna upple- velse av det annorlunda, kanske oroan- de annorlunda. Uppmärksamhet måste i undervisningen ägnas åt att avvärja de risker som det utländska inslaget på skolorna för med sig, risker för ökande intolerans. Fjärrtoleravnsen — den som gäller minoriteter i andra länder _— är lätt att upprätthålla, när- toleransen i internatet svårare. Samti-
digt erbjuder sig ständigt nya situatio- ner för social-psykologiska iakttagelser och överväganden. Lärarkandidaten bör få exempel på hur han använder dessa situationer för att skapa ökad för- ståelse.
De flesta utlänningar vid svenska folkhögskolor har då de kommer till skolan dålig kunskap i svenska. Ofta lämnas de i alltför hög grad åt helt en— skilda studier med sporadisk kontakt med någon lärare. Detta medför att de- ras språkfärdigheter emellanåt först sent på vårterminen blir sådana att de på ett meningsfullt sätt kan följa under- visningen i övrigt. Det förekommer att de svenska eleverna upplever utlän- ningens frånvaro från lektionerna som orättvis. Speciellt känsliga är ofta de första morgontimmarna.
Lärarkandidaterna bör ges oriente- ring om dessa problem och få tillfälle att tänka igenom på vad sätt studie- tiden skulle kunna bli mer effektiv för utlänningen vid skolan. Han bör vidare få i uppgift att observera de utländska elevernas situation vid de skolor han besöker. Vad ger de bästa förutsätt- ningarna —— enstaka utländska elever vid så gott som varje skola eller grup- per av utlänningar vid vissa skolor?
Lärare (1.314) Följande frågeställningar bör behandlas bland andra i detta avsnitt. Vilka förut- sättningar finns för att en lärare skall kunna fungera så flexibelt som en folk- högskoleinsats kräver? Kan alla lärare bli handledare, medarbetare på jäm- ställd fot med sina vuxna elever? Är det en viss typ av lärare som orkar med att själv skapa sin undervisning, att på eget ansvar —— inom sina ämnen —— välja ut vad som är angeläget respektive ovä- sentligt för den som kommit som elev? Klarar alla upp att samråda med elever— na om kursinnehåll och arbetsformer?
På vad sätt påverkas folkhögskollära- ren av de förväntningar man har på honom från olika håll? Utöver vad som ovan antytts gäller ju bl. a. att hans undervisningsskyldighet är förhållande- vis stor. Han tvingas mer än övriga lärargrupper på grund av elevkårens sammansättning och de vuxnas mer specifika önskemål att individualisera undervisningen, samtidigt som man ut- över tjänstgöringen väntar sig en insats i kollektivet såväl i internatlivet som i annan gemensam samvaro av många slag. Kursplanerna blir ofta sådana att universitetsstudierna inte ger tillräcklig grund för lärargärningen utan tvingar till omfattande fortsatta studier. De små lärarråden medför att han förhållande- vis ofta måste undervisa i ämnen som han inte har med i sin akademiska exa- men. Han blir engagerad i elevernas framtidsplaner och anpassningssvårig- heter. Samtidigt som skolan kräver en stor arbetsbörda väntas han ta aktiv del av annat folkbildningsarbete och med- verka med föreläsningar i skilda äm— nen.
Hans möjligheter till stimulerande av- koppling är ofta begränsade. En del skolor ligger isolerat. Både han och familjen tvingas till umgänge med en liten grupp, alla sysselsatta med folk- högskola. För gifta lärare kan det ofta vara svårt att skaffa arbete för den andra parten, vars anpassningssvårig- heter därigenom kan bli beutydrande.
Lärarkandidaten måste få orientering om denna folkhögskollärarens situation. Iakttagelser kring dessa omständigheter är angelägna under utbildningstidens gång. Vid somliga skolor har man klarat många av dessa problem. Beror det i så fall på att både man och hustru är en- gagerade i folkhögskolan, på bra tjänste- bostäder, på att man börjat odla ett spe- cialintresse, på de ofta långa ferierna, på att man trivs med att dagligen ha
vuxna ungdomar i närheten av sig eller på att friheten från av myndigheterna fastställda kursplaner ger tillräckliga plusvärden?
Studiemiljön (1.3.1.5)
I detta sammanhang ges översikter över antalet internat respektive externatsko- lor. Dessutom visas bilder och ritningar på olika skolors sätt att skapa en studie— vänlig miljö av sina internat. Slutligen tas här upp internatens administration. Trivselfrågorna behandlas som moment 1.3.2.3.
Elev -— studiematerial (1.3.2.1)
Med nivå- och stoffgruppering avses två metoder som i hög grad medverkar till individualisering av den enskilde elevens studiegång. Han väljer i varje färdighetsämne den nivå han kan klara med hänsyn till tidigare kunskaper och aktuella ambitioner. Dessutom har han möjlighet att välja s-toffo—mråde i orienteringsämnena. Om läsåret är upp- delat i skilda perioder upprepas valet av sto-ffområde för varje period. Elevens möjligheter att själv bestäm- ma sin studiegång har visat sig ha posi- tiva effekter beträffande studieintres- set, och den blivande folkhögskollära- ren bör ha vetskap om hur dessa meto— der fungerar. Han bör också ha fått till- fälle till studiebesök vid någon skola med relativt omfattande system för stoff— och nivågrup-pering. Han bör emellertid samtidigt bli medveten om att ett genomfört system av dett-a slag medför att skolan får minskade möjlig- heter att väcka elevens intresse för »nya» ämnen. Eleven väljer nämligen sällan ett ämne, som han inte känner till eller som han från tidigare skola har negativa intryck av. Det bör också betonas att en omfattande nivå- och stoffgruppering minskar möjligheterna till gemen-skapsupplevelser, till känsla
av hemmahörighet i viss grupp. Ett överläggningsämne bör då för lärar- kandidaterna vara de möjligheter som finns att erbjuda denna i och för sig önskvärda individualisering och ändå bevara de möjligheter att skapa in— tresse för »nya» ämnen och stark gruppsamhörighet.
Utgångsmate-rial kommer att finnas bl. a. i en under 1967/68 och 1968/69 genom den till skolöverstyrelsen knut- na Folkhögskolans pedagogiska nämnd genomförd undersökning.
Individens studieteknik är av avgörande betydelse för framtida framgång i stu- dier. Gamla slumpvis skapade studie- vanor kan stå hindrande i vägen för en god teknik. Det är med anledning därav av stor betydelse att undervisningen i studieteknik för folkhögskoleeleverna inte bara blir en samling goda råd utan att den verkligen innebär en ändrad handlingsberedskap. Detta torde knap- past kunna åstadkommas utan att myc- ket tid anslås till övningar och att den grundläggande träningen dels repeteras flera gånger under kursen dels följs upp av varje lärare i varje ämne. Studietek— nikundervisning och uppföljning därav bör hela lärarådet ha ansvar för.
Lärarkandidaten bör för att i särskild grad observera studieteknikens centrala roll få i uppgift att skriva en så detalje- rad plan som möjligt över den under- visning i studieteknik han själv tänker genomföra då han kommer ut i lärar- tjänst. Det är i detta sammanhang också nödvändigt att systematiserade under- sökningar genomförs för att i olika de- taljer och i olika ämnessammanhang klargöra hur den mest effektiva studie- tekniken för vuxna studerande bör ut- formas.
Läs- och skrivsvårigheter är inte ovan- liga bland vuxna elever. Lärarkandida—
terna bör kunna diagnostisera de van- ligaste typerna av svårigheter och med- verka till att man vid skolorna söker finna experthjälp för att träna bort vissa svagheter. Principerna för tilldel- ning av lärartimmar ger möjligheter att på detta område ge individuell hjälp om så skulle visa sig lämpligt.
Folkhögskolestadgan ger utomordentli- ga möjligheter till tvärvetenskaplig be- handling av vissa problemområden. Det är angeläget att så effektivt som möjligt bryta uppfattningen att livet är uppde- lat i skolämnen. Den samlade undervis- ningen kan bedrivas under hel vinter- kurs eller som en eller flera i vinter- kursen insprängda veckor eller som ämneskurs. I utbildningen bör ingå en detaljerad presentation av försök med samlad undervisning, varvid också för- delar och nackdelar grundligt belyses. Detta moment bör nära samordnas med moment 1.3.2.5.
Studiebesök genomförs i syfte att för- stärka kontakten mellan det i annan form av eleverna studerade och verklig— heten. Emellanåt kan ett bisyfte med studiebesök vara att få önskvärd varia- tion i studiegången.
Studiebesök kan genomföras av en— skild elev eller elevgrupp med eller utan lärarledning. De bör planeras så att de så långt möjligt kommer vid lämplig tidpunkt i berörda ämnens stu- diegång. Helst bör varje enskilt studie— besök riktas mot en begränsad verksam- het eller institution, men ofta tvingas skolorna av ekonomiska skäl att genom- föra fler studiebesök under samma dag. Val av studiebesök diskuteras med be- rörda elever. Sedan man sålunda fast- ställt preliminär plan kan ytterligare förberedelsearbete ske i nära samverkan med eleVgrupper eller representanter för elevkåren. Härigenom klarläggs för
vederbörande lärare vilka moment i studiebesöket som kräver särskild för- handsgenomgång med eleverna för att besöket skall bli meningsfullt. För- handsgenomgången eller del därav kan i vissa fall genomföras av elever, varvid deras motivation för studiebesöket ökar. Samma elev kan ibland under besöket användas som kommentator inom sitt specialområde.
Inför varje studiebesök bör varje del— tagare vara medveten om vilka fakta och intryck man i första hand avser att samla in genom besöket. En frågelista —-— gärna med utgångspunkt från berör- da läroböcker —— kan byggas upp under samtal med eleverna och stencileras ut. De svar som inte kommer genom den direkta informationen i samband med besöket bör man samla in exempelvis genom intervjuer. Ibland kan det vara lämpligt att dela in frågorna i sär- skilda intresseområden, varvid varje elevgrupp bevakar sitt område.
Resultatet av studiebesöket framgår av uppföljningen. Har särskilda fråge- listor gjorts i ordning bör man själv- klart gå igenom dessa. Ibland kan det vara lämpligt att låta eleverna skriftli— gen sammanfatta vad studiebesöket gi- vit. Sammanfattningen blir mest me- ningsfull om man på förhand angivit en del av de moment som bör tas upp i framställningen. Ibland kan utställning, färgbildsvisning, muntliga rapporter från studiebesöket _— kanske för en grupp som inte varit med —— vara värdefulla metoder för redovisning. Kanske ger studiebesöket anledning till kontroll av vissa fakta och till fortsatta studier.
Slutligen bör eleverna i detta fall be- redas tillfälle att efterpröva hela studie- besöket. Var det värt den tid som ari- slagits? Var de tillräckligt förberedda? Gav efterarbetet vad det kunde? Slut— satser inför nästa studiebesök?
Lärarkandidaterna bör »teoriplane- ra» ett begränsat studiebesök och om möjligt beredas tillfälle att aktivt följa planläggningen av studiebesök under övningsserieveckorna och planera och genomföra minst ett studiebesök under praktikterminen.
Studieresor bör i princip organiseras på samma sätt som studiebesök. Antalet studieresor till länder utom Norden har ökat starkt under senare år. Skolöver- styrelsen ger tillstånd till studieresor under kurs om de visar sig vara väl förberedda. I förberedelsen skall då ligga på lektionstid givna förhandsin- formationer om vad man skall studera i det främmande landet och ett välpla- nerat program för resan. Den organise- rade förhandsinformationen och efter- arbetet efter hemkomsten bör i tid ha minst samma omfattning som själva re- san. Så genomförda har studieresorna visat sig vara värdefulla som konkre- tisering av hemmastudierna samtidigt som de ytterligare svetsat samman den resan-de gruppen.
Även i detta avseende bör den blivan- de läraren beredas tillfälle att »teori- planera» en studieresa och om möjligt aktivt följa planläggningen av en resa av här avsett slag under sin praktik- termin.
Många lärare kan anmodas bli biblio- teksansvariga någon gång under sina tjänsteår vid folkhögskola. Det är där- för nödvändigt att den blivande folk- högskolläraren får viss kunskap om skötsel av skolbibliotek. Han bör dess- utom få ta del av en plan för en skolas bok- och biblioteksorientering. Han bör vidare under sina ämnesmetodiska stu- dier få utarbeta arbetsuppgifter som är av den arten att de i en framtida under-
visningssituation skulle tvinga folkhög- skoleeleverna att använda skolbibliote- kets resurser.
I samband härmed bör lärarkandida- terna också få synpunkter på olika sätt att få eleverna att utnyttja skolans tid- skrifter. Dessa innehåller ofta värdefullt material inom elevens intresse- och stu- dieområden. Många elever kan förut- sättas efter folkhögskoletiden lättare följa upp sina egna intresseområden i tidskrifter än genom inköp av nya lä— roböcker.
Radio- och televisionsprogrammen är ofta användbara i undervisningen. Det gäller då såväl för skolbruk eller vuxen- undervisning avsedda program som öv- riga program.
Eftersom folkhögskolorna oftast utgör små enheter innebär anpassningen till radions och televisionens sändningsti- der förhållandevis små problem. Då programmen trots detta inte används beror det troligen på den bristande träningen i att planera in och utnyttja sådana program och för dem special- producerat tilläggsmaterial. Övning i urval och användning bör följaktligen ingå i lärarutbildningen. Om möjligt skall under period 4 vid något tillfälle undervisningsradio- och TV-program användas av lärarkandidaterna liksom under period 8.
Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer som stöd åt vuxenundervis- ningen att produceras undervisnings- bärande radio- och televisionsserier. Dessa skall kunna användas utan att lokal lärare finns tillgänglig. I vissa fall torde sådana serier kunna vara lärar- besparande inom folkhögskolan. Om exempelvis skolans egna lärarresurser inte räcker till för mer än tre nivåer i engelska kan en fjärde möjlighet er- bjudas eleverna genom att en grupp ut-
nyttjar en undervisningsbärande serie i radio eller TV. Emellertid torde också i dessa fall en viss mer sporadisk lärar- kontakt vara av värde för studierna. Det är väsentligt att de blivande lärarna blir medvetna om de möjligheter som erbjuds genom dessa seriesändningar.
Ytterligare ett område i anknytning till radio- och TV-program bör observe- ras under lärarutbildningen. Genom att eleverna i allmänhet bor i internat är det förhållandevis lätt att använda ock- så kvällssändningar i undervisningen. Om detta skall fungera förutsätter det en aktiv bevakning av kommande sänd- ningar. En sådan bevakning visar att varje vecka sänds i radio och TV i van- liga dags- och kvällsprogrammen myc- ket material som belyser den löpande undervisningen vid folkhögskola, beri- kar med aktualitet och stimulerar till debatt. Få elever köper efter sina av- slutade folkhögskolestudier nya läro- böcker. Man följer upp sina intresseom- råden genom tidskrifter, radio- och TV- sändningar, om man blir medveten om vilka möjligheter som där erbjuds. Det är av stor betydelse att skolan finner ett system inte bara för att påverka ele- verna att kontinuerligt bevaka kom- mande program utan att också ge ele- verna bakgrundsinformation till vissa enstaka program och efterarbeta dessa. Det är en inte oväsentlig uppgift att träna urvalsfunktionerna inför mass- media och att öva upp förmågan till bearbetning av sända program.
Lärarkandidaterna bör aktivt tränas för dessa uppgifter, först genom att un- der sin egen utbildning själva hålla sig orienterade om kommande program och genom att under period 4 enstaka gånger och period 8 genomgående med- verka till att eleverna väljer program som av olika skäl bör göras obligatoris- ka, förarbetas och efterarbetas och som sedan sätts in i lämplig ram.
Elev _ lärare (1.3.2.2)
I moment 1.3.1.3.2 har fakta rörande vuxnas inlärningsförmåga som förut- sättningar för studiern-a behandlats. Här dras de principiella slutsatserna beträf- fande utformningen av undervisningen fakta. Konsekvenserna härav för under- visningen i varje enskilt ämne behand- las under moment 2.7.1, ämnesmetodik.
I moment 1.3.1.4 har lärarens möjlig- heter att ställa om sig till att vara ledare för vuxna tagits upp till behandling. I detta moment ges de principiella rå- den om det sätt på vilket man bör leda vuxna.
Elev _ miljö (1.3.2.3) I detta avsnitt behandlas folkhögskole- miljöns betydelse för attitydpåverkan. Vad betyder totalmiljön för estetisk fostran, för kulturella upplevelser? Vil- ken möjlighet kan och bör elevkåren ha att påverka denna miljö? Hur ser »makt- fördelningen» ut mellan olika parter i skolsamhället? Vilken verkan har skol- demokratin för en vidgad förmåga hos eleverna att ta ansvar för miljön? Mate- rial för studier kring dessa frågor finns bl. a. i en under 1966/67 och 1967/68 genom den tidigare nämnda Folkhög- skolans pedagogiska nämnd genomförd undersökning.
En väsentlig del av miljön är interna- tet. Hur inverkar detta på olika indivi- der i elevkåren? De flesta folkhögskolor har sina elever boende i internat. Det har alltid bedömts som en pedagogisk tillgång. På senare tid har dock vissa tveksamma uttalanden hörts. Är inter- natets verkan enbart positiv från men- talhygienisk synpunkt? Verkar det kan- ske olika på olika elever? Vilken bety- delse har det om man kommer som elev från tätort, van vid många kontakter och att möta många olika åsiktsrikt- ningar? Påverkas den inbundne från
glesbygd med fast normsystem på sam- ma sätt? Hur verkar ljudstörningarna i ett elevhem? Kan internatet riskeras frammana en del drag av oansvarighet? Eller innebär det en träning i ansvars- tagande? Hur verkar ordningsregler av skilda slag? Vilken roll skulle i sam- band med internatet lärare som aktivt tar del av den social-psykologiska ut- vecklingen kunna spela? I vilka fall bör skolan erbjuda enkelrum och i vilka fall dubbelrum?
De skolor som prövat externat menar att också den formen erbjuder fördelar. Är externatet i något avseende överläg- set internatet? Har externatet några uppenbara nackdelar?
Det är av stor vikt att läraren under sin utbildning beredes tillfälle att ob- servera internatets mentalhygieniska verkan och därigenom göra iakttagelser rörande internatet som studiemiljö. Det- ta är ett av skälen till att olika delar av utbildningen förlagts till olika skolor, där resultatet av skilda lokalmässiga och andra villkor för internatlivet kan iakttas och till att lärarkandidaterna förutsätts förlagda i folkhögskole/kurs- gårdsinternat under period 7 (alterna- tivt period 5). Ett besök vid ett externat bör också ingå i utbildningen.
Elev — elev (1.324)
Ordet samkväm är nära förknippat med folkhögskola. Det har varit en av for- merna för gruppsamverkan på fritid. Samkvämen har emellertid samtidigt setts som en del av undervisning och uppfostran och då varit obligatoriska för eleverna. Samkvämen har hört till totalmiljön. Samkvämsfrekvensen har minskat starkt de sen-aste åren. Eleverna har i högre grad med bilarnas hjälp under sina folkhögskoleår hållit kontakt med hemorten. Elevintresset för sam- kvämen har minskat. Det är av stor be-
tydelse att de blivande folkhögskollä- rarna bereds tillfälle att överlägga om detta faktum. Förloras något väsentligt om samkvämen försvinner? Har de av- görande betydelse för känslan av sam- hörighet med skolan och kamraterna? Kan samkvämen ges ett innehåll som fortfarande gör dem meningsfulla? Kan samma effekter vinnas på annat sätt? Är samkvämen för hårt lärarstyrda?
Skulle engagemanget i samkvämen bli större om det vore en elevkårens egen angelägenhet som en del av skoldemo- kratin? Vilka ansvarsområden skall till- delas elevgrupperna? Hur tillvaratas elevernas erfarenheter, omdöme? Finns det risker i en vidgad skoldemokrati? Vilka fördelar? Tar »demokratin» för lång tid?
Lärarkandidaterna på folkhögskollä- rarlinjen bör få tillfälle studera den konstitution på vilken skoldemokratin bygger vid några skolor. Man bör dess- utom varje år bjuda in till estradsamtal representanter för elevkårer med om- fattande ansvarsområden och dessutom lärare från dessa skolor. Vid dessa sam- tal bör också någon representant för de
skolor som tvivlar på skoldemokratins möjligheter delta.
Skoldemokratins funktioner bör ob- serveras vid kontakten med olika sko- lor.
Lärare — lärare (1.325)
Inom en folkhögskolas lärarråd behand- las många ärenden. Vissa av dessa fram- går av folkhögskolestadgan, andra blir nödvändiga av konsekvenser av den rör- lighet som bör känneteckna en folkhög- skola och av det faktum att själva skol- gången ger många skäl att överlägga om elevernas utveckling under läsåret. Den omständigheten att de flesta lärarråd är små betyder att varje lärare i ovanligt hög grad kommer i nära kontakt med
, varje skolans problem. Lärarkandidaten måste få en detaljerad information om lärarrådets många funktioner.
I syfte att orientera om den ram inom vilken folkhögskolearhetet kan utveck- las tilldelas samtliga lärarkandidater gällande stadga—r och anvisningar, över vilka en kort översikt ges. Deltagarna får därefter en lista med frågor kring centrala bestämmelser i dessa kungörel- ser och anvisningarna till dem. Dessa bör då självklart vara så utformade att svaren finns i det utdelade materialet.
Den totala friheten från centralt fast- ställda kursplaner skapar som nämnts under 1.3.2.1.9 ovanligt goda möjlighe- ter att samla undervisningen kring pro- blemområden och utifrån dessa låta olika ämneslärare angripa samma om- råde. Härigenom vinnes ofta ett hög- gradigt engagemang från elevernas sida. Dessa möjligheter skulle otvivelaktigt kunna utnyttjas i större omfattning än vad nu är fallet. En uppenbar svårig— het ligger i det krav på samplanering i lärarrådet som en samlad undervis- ning ställer. För att inte de många pla— neringssammankomsterna skall bli be- tungande är det nödvändigt, att lärar- utbildningen innehåller uppgifter om hur samlad undervisning planeras för att lärartiden skall kunna användas så rationellt som möjligt.
Resultatanalys (1.3.3)
Under denna punkt diskuteras bl. a. olika former av prov. Utformningen av sådana prov ställer speciella krav då man har en vuxen grupp att undervisa. Frågorna bör självklart utgå ifrån vux- nas förutsättningar för inlärande och följaktligen i mindre omfattning bygga på detaljminneskunskaper.
Folkhögskolans lärare får genom att de i varje fall under en längre kurs
har .många tillfällen till iakttagelser av elever i funktion i olika sammanhang i studier och fritidsaktiviteter, i skolsal och elevhem förhållandevis god grund för att avge ett omdöme om vissa per— sonliga egenskaper hos eleverna. Ar- betsgivare och mottagande skolor ringer ofta till folkhögskolorna och frågar ef- ter sådan personbedömning. Man är medveten om att det när det gäller att bedöma elevens framtida eventuella ar- betsuppgifter inte räcker att känna till omdömet om förmågan att tillgodogöra sig studierna, lika lite som ett vanligt skolbetyg därvid kan vara vägledande. Man vill ofta höra sig för om bl. a. sam- arbetsförmåga, initiativkraft, uthållig— het och eventuella neurotiska drag. Den som tjänstgör på expeditionen då frå— gan framställs besvarar den i allmänhet. Att vägra uttala sig kan vara till skada för eleven. Från skolorna kommer där- för ofta detta slag av personomdömen, även om den som svarar haft relativt flyktig kontakt med vederbörande elev. Lärarkandidaterna bör få tillfälle att pröva om den i detta avseende samlade erfarenheten hos lärarkåren borde sys- tematiseras och i någon form kodifie- ras. Vilka konsekvenser skulle detta ha rättsligt? Vore personbedömningen i så fall offentlig handling?
Folkhögskolestadgan fastställer att elev om styrelsen sä beslutat må få intyg som innehåller uppgift om elevens förmåga att tillgodogöra sig undervis- ningen. Detta omdöme skall avges av lärarrådet. Skolöverstyrelsen har utfär- dat anvisningar rörande innebörd och tillvägagångssätt då det gäller att fast- ställa detta studieomdöme. Innebörden i dessa anvisningar bör diskuteras un- der kursen och dessutom bör statistiskt material rörande fördelningen vid olika skolor behandlas liksom ett av Svenska folkhögskolans lärarförening framlagt
förslag till »normalfördelning». För- utsättningarna för att få jämförbarhet mellan olika skolors skalor diskuteras och några skolors omdömesblanketter visas. Omdömenas behandling vid mot— tagande skolor berörs liksom skillna- derna mellan kunskapsbetyg vid andra skolformer och folkhögskolans studie- omdöme. Konsekvenserna av föreliggan- -de beslut och förslag i kompetensfrågor behandlas. Olika metoder att i lärarrå- vdet komma överens om gemensamt stu- odieomdöme tas upp till övervägande.
Metodik (2)
Som framhållits av lärarutbildningssak- kunniga finns risk att ämnesmetodik- ]ektorer koncentrerar sin uppmärksam- het på metodiken enbart inom sitt äm- ne. Detta kan få till följd att sam—ord- nings- och översiktsfrågor inte upp- märksammas i tillräcklig gra-d. Proble- met kan lösas på olika sätt och utred— ningen förutsätter att utbildningsleda- ren för folkhögskollärarlinjen finner lämplig person och lämplig utform— ning av den allmänna undervisnings- metodiken. I detta sammanhang bör också tas upp den för all-a lärarka-te— gorier nödvändiga kännedomen om de tekniska hjälpmedel som står läraren till buds. Det är nödvändigt att en bli— vande lärare fått praktiskt pröva olika sätt att producera åskådliggörande ma- terial för att han senare som lärare skall kunna lämna adekvata direktiv åt den personal som då biträder med produktionen av sådant material.
Den mot folkhögskolesituationen rikta- de metodikundervisningen tar först upp ämnesmetodiken. Ämnesmetodiken bör i sina grunddrag vara likartad med den som ges övriga lärare. Man startar så- lunda med en diskussion om målet för undervisningen i ämnet. Därefter prö- vas graden av anknytning till elevernas
intresse och behov, elevmotivation för ämnet och möjligheter [till anknytningar till elevernas tidigare erfarenheter. Lä— romedelssidan granskas och en rad tänkbara kursuppläggningar prövas. I vilken grad inbjuder olika avsnitt till individualisering, till grupparbete, till biblioteksuppgifter?
En väsentlig del av varje ämnes me- todikundervisning kommer att vara de förslag till kursplaner som lärarkandi- daterna bör få i uppgift att producera. Dessa kursplaner byggs upp från vissa givna förutsättningar och behandlas se- dan i seminarieform. Förutsättningarna för ämnesmetodik blir självklart helt annorlunda i detta fall än då man som fallet är med de blivande lärarna i ungdomsskolan har stöd i stadieindel- ningar och centralt utarbetade i sina huvuddrag gemensamma kursplaner.
övningen i kursplanering gäller emel— lertid inte bara det enskilda ämnet utan också hela ämneskurser. Hur kommer man fram till ett riktigt innehåll i en pensionärskurs om sex veckor? Vilken verkan har det om kursen blir två vec- kor i stället? På vad sätt organiseras en fyra veckors kurs kring massmedia- frågor?
Den enligt planen föreslagna tidsra- men förutsätts använd på följande sätt. 30 timmar disponeras för ämnesmeto- dik i lärarkandi—datens huvudämne. 50 timmar fördelas på de två ytterligare universitetsämnen som denne avser att undervisa i och till metodisk träning i ett ämne som inte ingår i examen men som den blivande läraren ändå kan väntas få som undervisningsämne. Det blir i första hand härvid aktuellt med svenska och matematik.
Studiecirkelmetodiken förutsätts byg- ga på tryckt information av den art som finns i Husén m. fl. »Vuxna lär». Däri ingår också de funktioner och riktmärken som här har angivits med
anknytning till den vuxnes förutsätt- ningar. Lärarkandidaterna bör under utbildningen förbered-as på att leda kurser för blivande studiecirkelhand- ledare. Under period 4 och 8 skall den blivande läraren själv leda studiecirk- la'r inom det alhnänn-a folkbildnings- arbetet.
Samverkan med övrigt folkbildningsar- bete och vuxenutbildning (3) Beträffande folkhögskolans samverkans- möjligheter med övrigt folkbildnings- arbete och vuxenundervisning bör lärarkandidaterna göras medvetna om alla de samband som redan existerar, lärare som är aktiva i lokala, regionala och riksolrganisaitioner, lärare som le- der studieförbundens studiecirklar in- om och utom tjänstgöringsskyldigheten, ämneskurser i samarbete med studie— förbund och länsbildningsförb—und kring ämnesavsnitt och handledarutbildning, intensivkurser och »avrostningskurser» för sådana som planlägger res-p. genom- för studier inom lokal gymnasial vuxen- undervisning etc.
Särskilt bör man här lägga märke till den kursverksamhet som innebär att folkhögskolorna samlar ihop deltagare i radions och televisionens vuxenunder- visning till veckosluts- och veckokur- ser. Härigenom motverkas den för den studerande besvärande isoleringen och han får hjälp med översikter och de- taljproblem. Följande tillvägagångsätt har redan prövats. Lärare vid några folkhögskolor har rättat till radio— och TV-serier anknutet korrespondensmate- rial. Kursdeltagarna har farit till vecko- sluts- och veckokurser vid den skola där läraren är anställd. Därvid har kursdeltagarna fått tillfälle möta sin korrespondenslärare och denne har på förhand känt till sina elever i denna kortkurs. Alla dessa möjligheter måste
bli medvetna för lärarkandidaten, som under utbildningskursens teoretiska av- snitt får dem presenterade för sig och därefter under övningsperioder och praktiktimmar får dem ytterligare be- lysta och samtidigt tillfälle att själv ta aktiv del i samarbete med övrigt folk- bildningsarbete. Lärarkandidaten bör därvid inte bara leda studiecirklar utan. också ges tillfälle till kontakter med lo-- kal och regional administration av folk- bildningsarbete samt följa och helst medverka vid studieförbundens och länsbildningsförbundens utbildnings- kurser.
Praktikdelen inrymmer auskultation och i anslutning härtill förberedande ämnesmetodik och seminarier. Lärar— kandidaterna skall också hålla övnings- lektioner och genomföra praktiktermin, samt följa en skolas sommarverksam- het under ett par veckor.
Auskultationerna under ämnesstudierna _ och den med dem förknippade äm— nesmetodiken och seminarierna -— sker i första hand tillsammans med övriga. blivande ämneslärare. De belyser där- för främst ungdomsskolan. Det är lämp- ligt att den blivande folkhögskolläraren på detta sätt inte helt ställs utan erfa— renhet av undervisningssituationen in- om övriga i någon mån jämförbara skol— former.
De blivande lärare, som redan från början av sina studier riktat in sig på framtida arbete vid folkhögskola bör emellertid beredas tillfälle att under ämnesutbildningen till viss del få byta ut den ordinarie auskulteringen mot aus-kultering inom den skolform de tänkt söka anställning vid.
Utredningen har dessutom funnit det önskvärt att samtliga blivande lärare
som så önskar får möjlighet att i nå- gon omfattning auskultera vid folkhög- skola. Detta torde inte möta några stör- re problem från folkhögskolornas sida, eftersom sådan auskultation blir av be- gränsad omfattning och kan spridas ut under hela läsåret och läggas då veder- börande intresserade ämneslärarkandi- dat har tid. Man torde kunna samla in uppgifter om skolor som kan ta emot auskultanter på den expedition, som skall administrera folkhögskollä- raru-tbildningen och dit kan också de intresserade lärarna anmäla sig.
Mer bekymmersamt torde det emeller- tid vara att få en riktigt genomförd för- beredande ämnesmetodik och semina- rier, som ansluter till dessa auskulte- ringar inom folkhögskola. Antalet för denna verksamhet intresserade lärar— kandidater inom varje ämnesgrupp tor- de bli så litet på varje universitetsort, att verksamhet lik den som skall gälla övrig ämnesl—ärarförberedelse knappast är tänkbar. Om emellertid gruppen i vissa fall blir tillräckligt stor, kan man tänka sig att för sådana uppgifter läm- pade folkhögskollärare i närheten av universitetsorten får i uppgift att ge vis- sa förberedande ämnesmetodiska anvis- ningar och likaså genomföra semina- rier, som innebär en summering av de iakttagelser som gjorts under auskulte— ringen.
Auskulteringen under punkt 4 bör in- nebära a-tt lärarkandidaten inte blott följer lektioner vid den skola han be- finner sig i utan att han också deltar i några sammankomster med studiecirk- lar i skolans närhet. övningslektioner hålls i fler olika sam- manhang. Under period 4 skall lärar- kandidaterna under ledning hålla 45— 60 övningslektioner. Under samma pe- riod kommer han att ha förnyade till—
fällen till auskultation. Andelen öv- ningslektioner bör i början vara liten — auskultationstimmarna fler. Den bör sedan successivt ökas. Lärarkandidaten kanske enbart auskulterar första vec- kan, håller fyra lektioner per vecka un- der andra och tredje veckan i ett ämne, åtta lektioner under vardera veckorna fyra och fem i två ämnen och tolv lek- tioner i sammanlagt fyra ämnen under veckorna sex och sju (vid vt-start även åtta och nio). Lärarkandidaten får på detta sätt möjlighet att låta de egna äm- nena samspela. Han bör under den tid dessa övningslektioner pågår pröva oli- ka presentations- och bearbetningssätt.
Under praktikterminen befinner sig lä- rarkandidaten vid någon folkhögskola och fullgör där under en lokal hand- ledares ledning en reducerad lärar- tjänstgöring. Hans huvudsakliga kontakt med lärarhögskolan består under denna tid av de besök metodiklektorerna av- lägger vid skolan. Denna kontakt och den utbildning handledaren fått är för— utsättningen för en nödvändig konti— nuitet mellan lärarhögskoleterminens undervisning och tillämpningen av råd och anvisningar som därvid givits. Lä- rarhögskolan är ansvarig även för ut- formningen av praktikterminen, som måste genomföras i nära samverkan med praktikskolans rektor.
Under praktikterminen bör lärarkan- didaten stimuleras att söka sig fram mot en personlig tolkning av sin lärarupp- gift. Handledningen bör anpassas efter detta mål.
Lärarkandidaten beräknas under praktikterminen hålla 150—250 lektio- ner. Metodiklektor och handledare skall tillse att denna träning blir så mångsi— dig och varierad som möjligt både vad beträffar ämnesavsnitt och arbetsmeto- der.
Praktikterminen skall också ge den bli- vande läraren direkt erfarenhet av stu- diecirkelledning. Denna verksamhet för- utsätter samarbete med studieförbund. Eftersom — enligt vad som framgår av det följande — utredningen förutsätter att antalet praktiserande lärarkandida- ter vid varje enskild skola sällan 'kom- mer att överstiga två betyder det att dessa lärarkandidater under sin termin leder sammanlagt fyra till fem studie- cirklar i praktikskolans omgivning. Om man i detta fall utgår ifrån att lärar— kandidaten på kvällstid är flyttbar in- om'en ca fem mils radie torde inte nå- gon skola vara'så placerad att det är omöjligt att ordna sådan praktik.
Med anledning av att »sidouppgifter— na» för en folkhögskollärare är många har under praktikterminen 50 timmar, d.v.s. ungefär en fjärdedel av den to— tala tiden, avsatts för sådana uppgifter. Bl.a. avses härmed att läraren skall ges tillfälle att ordentligt förbereda minst ett studiebesök, genomföra och bearbe- ta detta samt att han skall aktivt delta i planläggningen av en studieresa, gär- na utomlands, om skolan har för av- sikt att genomföra en sådan. Om han får möjlighet att som biträdande leda- re också genomföra och efterarbeta den- na resa kan utbytet förutsättas bli än större.
Dessa 50 timmar är också avsedda att användas till utökad kontakt med stu- dieförbund och länsbildningsförbund. Det är för lärarkandidaten av betydelse att han får direktkontakt med några studieförbund så att han får oriente- ring om deras administration och sär— prägel, rekryteringsfält och tillgång på studiematerial. Att följa och ev. med- verka i dessa organisationers utbild- ningskurser av olika slag kan förutses betydligt underlätta framtida kontakter.
Den speciella praktikterminen blir
meningsfull endast om lärarens under— visningsbörda begränsas till ca -15 un— dervisningstimmar inkl. ledningen av studiecirklar, om handledarna vid de anlitade skolorna får en adekvat utbild- ning och om metodiklektorerna får möjlighet att i tillräcklig omfattning be- söka lärarkandidaterna. Dessa senare problem behandlas i kapitel 9.
Eftersom många skolor under sommar- tid bedriver en verksamhet som i hög grad avviker från vinterns, har utred— ningen ansett det vara av vikt att den blivande läraren får ta del också av sommarverksamheten. Läraren bör un- dervisa under sådan kurs och han bör använda denna tid till att dessutom samla vissa uppgifter rörande övrig per- sonals arbetsbelastning vid folkhögsko- lorna. En sådan observation sätter ho- nom i närkontakt med det skolsamhälle han skall bli en del av.
Om målet för en lärarkandidats prak- tiktermin uppnåtts och han själv är in— tresserad därav, bör lärarhögskolan hjälpa honom till kontakt med nordisk folkhögskola i skarven mellan den ev. något förkortade praktikterminen och den sammanfattningsvecka som följer sedan samtliga lärarkandidater avslutat sina praktikterminer. För detta ända- mål kan också perioden mellan sam— manfattningsveckan och deltagandet i någon folkhögskolas sommarverksamhet vara användbar. Läraren bör därvid un- der den tid som står till buds få till- fälle följa och aktivt medverka i un- dervisningen vid folkhögskola i nor- diskt grannland. Han får därigenom upplevelsen av den gemensamma grund- val på vilken den nordiska folkhögsko— lan vilar, men också av de särdrag som är tydliga. Han kommer samtidigt i kon— takt med- det övriga folkbildningsarbe- te, som finns i det besökta landet. Hans möjligheter att delta i debatten och där—
_wu—ngu . .
_ (J.A.—_..— .u _
igenom utformningen av den framtida svenska folkhögskolan ökar.
Den samverkan som förekommer mel— lan folkhögskoleorganisationerna i de nordiska länderna och den känsla för gemensamma uppgifter, som är vanlig i nordiska folkhögskolekretsar, medför att de administrativa komplikationerna är lätt överkomliga när det gäller att finna lämplig värdskola för de lärare som anser sig ha möjlighet att delta i denna verksamhet.
Sammanfattningsvecka (5)
Lärarkandidaternas intryck efter ut- bildningsåret behöver sammanfattas. En särskild sammanfattningsvecka är där— för föreslagen. Härvid får lärarkandi- daternas skiftande erfarenheter från si- na praktikterminer jämföras. I detta sammanhang bör också frågorna om folkhögskolornas mål och uppgifter i det aktuella samhället tas upp till förnyad prövning, d. v. s. momenten 1.3.1.1.1 och 1.3.1.1.4.
Denna sammanfattning av årets er- farenheter bör samtidigt användas till evaluering av den utbildning lärarkan- didaterna deltagit i. Förändringar bör kunna genomföras efter samråd med skolöverstyrelsens folkbildningsbyrå re- dan till följande utbildningsomgång. Ut- bildningen för blivande folkhögskollä- rare bör vara lika anpassningsbar som folkhögskolan i sig själv. Utformningen av utbildningen blir i sista hand ett arbete för utbildningsledare och meto- diklektorer. I syfte att markera detta har här givna riktlinjer för utbildning- en ytterst sällan använt ordet »skall». »Bör» ger större förutsättning för an- passning till de synpunkter som blir vägande vid genomförandet.
I detta kapitel har inledningsvis pre- senterats utbildningsgången för folkhög- skollärare. I sin organisatoriska form anknyter den till lärarutbildningen för ämneslärare. Den föreslås också förlagd till lärarhögskola.
Utredningen ger därefter en samman- fattande bild av den arbetssituation som möter en folkhögskollärare. Därvid har inledningsvis framför allt skiljaktlighe- terna i relation till en läraruppgift i ungdomsskolan betonats. Situationen befinnes för folkhögskolläraren i så många avseenden vara annorlunda — framför allt genom att eleverna är vux- na och följaktligen bär på i undervis- ningssituationen värdefull erfarenhet — än för läraren i ungdomsskolan att ut- redningen föreslår, att folkhögskollärar- utbildningen bildar en särskild linje vid lärarhögskola. Viss del av utbildningen kommer dock att vara gemensam för de blivande folkhögskollärarna och andra ämneslärare.
Det innehåll utredningen funnit böra ingå i den framtida lärarutbildningen framgår av en särskild innehållsöver— sikt. Utbildningen bygger på fyra hu- vudavdelningar: pedagogik, metodik, folkhögskolan och övrigt folkbildnings- arbete samt praktik och avslutas med en sammanfattningsvecka.
Vissa av momenten har försetts med ytterligare förklarande kommentarer. Dessa bestyrker behovet av en folkhög— skollärarlinje samtidigt som de kan tjä- na som underlag för den slutgiltiga ut— formningen av utbildningen.
Slutligen framhålls att utbildningen av folkhögskollärare måste bli lika om- ställbar som man förutsätter att folk— högskolan själv skall vara.
KAPITEL 9
Utbildningsorganisation
Inledande synpunkter
I föregående kapitel har givits förslag beträffande innehållet i en ettårig lä- rarutbildning. I detta kapitel framställs i början förslag rörande periodindel- ning och studiegång, därefter diskute- ras antalet deltagare i utbildningen och urval av dessa, de krav som måste ställas på skolor och lärare vid skolor som tar emot lärarkandidater för öv- nings-undervisning resp. p-raktiktermin och behov av lärarutbildare samt an— ställningsvillkoren för dessa. Frågan om slutexamen jämte eventuell behö- righet till tjänst i annan skolform tas upp till behandling. Slutligen diskute- ras vilken lärarhögskola som bör an— ordna folkhögskollärarlinjern samt tid— punkten för genomförande av försla— gen och vissa övergångsbestämmelser.
9.1 Studiegång, periodindelning etc.
Den tabellariska översikten (sid. 97) över utredningens förslag till indelning av utbildningen i perioder bör ligga till grund vid planering av studiegång- en för blivande folkhögskollärare. Utredningen skall här kommentera sitt förslag till periodindelning och studiegång. Perioderna för teoretiska studier (1, 3, 5 och 7) har delats upp med hänsyn till att teoridelen för lärar- kandidaterna kommer att vara synner— ligen informationstät med ett förhål— landevis högt antal schem'abundna tim- mar. Det kommer att vara önskvärt med
avbrott inte bara av studietekniska skäl, utan också därför att perioderna 2, 4 och 6 medför en form av kontakt med skolmiljön, som är nödvändig för att ständigt förankra den teoretiska infor- mationen i lärarens konkreta undervis— ningssituation.
Lärarutbildningen förutsätts innebära intagning både till höst- och vårtermin. Tyvärr blir därigenom lärarhögskole- terminen (period 1—7) och praktik- terminen (period 8) inte lika långa för de två intagningsgrupperna. Detta är en konsekvens av skolterminernas va- rierande längd. De kandidater, som börjar en hösttermin, får en lärarhög— skoleanknuten period om 17 veckor, medan motsvarande period för den som börjar en vårtermin uppgår till 20 vec- kor. De företagna reduceringarna har som synes inte skett beträffande de mer renodlat teoretiska avsnitten, som av ut- redningen inte ansetts kunna ytterliga- re skäras ned.
Skillnaderna blir för praktikterminen än större och bör enligt utredningens uppfattning huvudsakligen beröra den direkta undervisningen vid folkhögsko- la. Andra moment såsom kontakten med övrigt folkbildningsarbete och plane- ring och genomförande av studiebesök och studieresor bör genomföras i full utsträckning, även under kort termin.
Momentangivelserna i den föreslag- na studiegången är ungefärliga. För- skjutningar mellan olika perioder kan bli nödvändiga, bl. a. för att möjliggöra
Studiegång vid folkhögskollärarlinje ___—___—
Period—mlL HUVUÖ' Moment th inkl Bedrives ht-start vt-start karaktär (e"hgt 5- 72—79) semmarier 1
2v 2v teoretisk 2; Lärarhög- 0 .2.2.2.1 skola (LH)
auskulte- Huvudsaklig koncentration Max folkhögskola ring med på relationen lärare — elev 100 uvt (th-skola) styrda observa- tioner ! 2 3. 2 v 2 v teoretisk 1.2.1.2.1; 1.2.1.3.4; 1.2.2.1.2,3 LH . o 6; 1.2. .2.2; 1.2. .4.1; ' 1.3.1.1.2; 1.3.1.1.4;1.3.1.2 1-3, 1.3.1.3.6 o 7; 1.3.1.4.2; * 1.3.1.5.1; 1.3.2.1.2,3, 10 o 13, 1.3.2.2.2 o 4; 1.3.2.3.1 o 2; 2.2; 3.1 4. 7 v 9 v auskul— 4.1.2. LH tering 0 4.3.2. (2.3.1) (2.3.1.1.) max 50 fh-skola övn. B ev C lektioner 5. 2—3 v 2—3 v teoretisk 1.2.1.1. 2 o 4; 1.2.1.2.2 o 3; LH 1.2.2.2.3 o 5; 1.2.2.4.2 o 3; 1.2.5.1;1.3.1.1.3;1.3.2.1.11; 1.3.2.4.1-3; 1.3.2.5.3; 1.3.3; 1.3.5.1; 2.3.2; 3.2 6. %, v 1 v auskult. Huvudsaklig koncentration på max med iakttagelser kring skolsam- 125 uvt fh-skola D styrd hället observa- tion 1 7. 2—3 v 2—3 v teoretisk 1.2.1.3.3 o 5; 1.2.2.1.1,7,8 o 9; fh-internat l 1.2.2.3.2; 1.2.2.5.1; * 1.233, 0 9; fh—skola E 1.3.2.1.1, 7—9, 12 o 14; 1.3.2.5.4
8. 18-22 v 12-16 v praktik- 3; 4.3.3 0 4; 4.4 150—250 tjänst uvt-fh 40-60 uvt fh-skola studie F ev G
40-60 uvt övr 9. 1 v 1 v samman- 5 fh-internat fattning fh-skola H 10. 2 v 2 v sommar- 4.5 . 35-45 fh-skola verksam- uvt l het ___—___—
anpassning till tillgängliga lärarkrafter. Här angivna moment markerar vad som med hänsyn till folkhögskollärarlinjen enligt utredningens uppfattning är op- timalt både vad beträffar turordning och som förberedelse för praktikinsla- gen. Emellanåt kan det vara nödvän- digt att under period 1 ge en del av ett visst moment, nämligen då endast den del som är av betydelse för de iakttagelser som skall göras under pe- riod 2.
Under period 3 utvidgas den allmän- na folkhögskolebakgrunden med viss metodik och viss information om öv- rigt folkbildningsarbete samt den appa— ratkännedom som blir nödvändig för att övningslektionerna under period 4 skall kunna genomföras.
Innehållet i perioderna 1 och 3 har fått bestämmas av vad som av praktis- ka skäl kommer att vara nödvändig kunskap under perioderna 2 och 4. Vis- sa moment förutsätts därför endast bli delbehandlade. Därför kommer de nya »teoretiska» perioderna 5 och 7 att kän- netecknas av att kandidaterna dels får nytillförsel av information dels påfyll- nad av material från sådana tidigare behandlade moment, som då inte rik- tigt slutförts. överläggningarna under period 5 och 7 kommer därtill att präg- las av den konkreta upplevelse av pro- blemställningarna som övningslektio- nerna under period 4 kan förväntas ha givit lärarkandidaterna.
Varje period bör inledas med en över- sikt över vad perioden avses innehålla jämte en avslutning för efterprövning av periodens innehåll och uppläggning.
Under två perioder har hela gruppen i detta förslag förlagts till folkhögskola. Det gäller närmast period 7 (alt. möj- lighet: period 5) och period 9.
Utredningen har ansett att förlägg— ning i folkhögskoleinternat under des— sa perioder är lämplig med hänsyn till
att den blivande folkhögskollärarens er- farenheter av studier i internat i all- mänhet är mycket begränsade. Eftersom internaten är så väsentliga inslag i folk- högskolemiljön är det önskvärt att lära- ren själv, om ock under kort tid, upp— levt ett sådant. Han förutsättes därvid få direkt kontakt med både fördelar och nackdelar med internatförläggningar och samtidigt kunna på något mer jäm- ställd fot leva sig in i folkhögskoleele- vernas vardag.
9.2 Antal lärarkandidater vid folkhögskollärarlinje
Den föreslagna folkhögskollärarlinjen har av utredningen givits en utform- ning som bestämts av det specifika syf- tet att utbilda lärare för folkhögskola. Utredningen har emellertid betonat folkhögskolans alltmer växande kon— t-aktyta med övrigt folkbildningsarbete och med övrig vuxen-undervisning. Ut- redningen har också markerat skolfor- mens betydelse i det föränderlighetens samhälle, i vilket folkhögskolan skall ge individen förbättrade förutsätt— ningar att orientera sig och aktivt med- verka. Denna folkhögskolans breda upp— gift har föranlett utredningen att före- slå att utbildningen planeras för ett nå- got större antal lärarkandidater än de lärare som för varje år kan beräknas få plats i folkhögskolan. Skolformens eget behov av nya lärare kan i dag beräk- nats till ca 45 per år. Med hänsyn till samhällets ökade behov av vuxenutbil- dare som fått en utbildning, där man medvetet koncentrerat uppmärksamhe- ten kring de konsekvenser samhällsför- ändringarna får för individ och kollek- tiv, har utredningen funnit skäl före- ligga att föreslå att denna utbildning fullt utbyggd i begynnelseske-det bör omfatta ca 70 lärarkandidater varje år.
Dessa bör, som framgått av det före- gående, påbörja sin utbildning anting- en vår- eller hösttermin, varvid varje antagningsomgång omfattar ca 35 lärar- kandidater. Ytterligare ett skäl till att antalet lärarkandidater som varje år ge- nomgår denna utbildning förutsätts va- ra större än det begränsade direkta fol-khögskolebehovet kan anföras att ut- redningen (på sid. 106) föreslår att lä- rare som utbildats på denna linje skall få behörighet också till tjänst inom an- nan skolform på den nivå, där han med hänsyn till sin ämnesutbildning är behörig.
9.3 Urval bland sökande till folkhögskollärarlinje
Folkhögskollärare tillsätts i dag av en folkhögskolas styrelse, då fråga är om ordinarie tjänst sedan skolöverstyrelsen fastställt de sökandes behörighet. Här föreslagen utbildning medför en sorts förhandsprövning av den som är intres— serad av tjänst inom folkhögskola, i var- je fall om utbildningen tilldrar sig ett så stort intresse att vissa formellt behö- riga måste avvisas från utbildning inom folkhögskollärarlinjen.
Eftersom intresset för tjänst vid folk- högskola och annan vuxenundervisning i allmänhet är stort har utredningen funnit det troligt att principer för ur- val av sökande måste fastställas. Utred- ningen har därvid inte ansett sig kunna avgränsa några personliga egenskaper som skulle kunna utgöra kriterier på den för folkhögskoletjänst lämplige lä- rarkandidaten. Ett negativt urvalsförfa- rande torde ofta bli nödvändigt. Man skall med andra ord i första hand väg- ra tillträde för den som uppenbart inte lämpar sig för lärartjänst bland vuxna. Med hänsyn till att den utbildnings— grupp det här gäller är av förhållande-
vis liten omfattning bör emellertid ock- så ett ganska noggrant positivt urval kunna ske genom individuell prövning av de sökande. Utredningen föreslår därför att i p-rincip följande förfarande skall tillämpas vid antagande av sö- kande. På grundval av de betyg och övriga handlingar de sökande insän'der för att styrka sin behörighet och lämp- lighet görs ett första urval. Därvid fäs- tes avseende vid tidigare erfarenhet av vuxenundervisning och aktiv kontakt med folkbildningsarbete samt för- enings- och ungdomsarbete. De som på denna grundval bedöms som mest lämpliga kallas till en särskild bedöm- ning som grundas på samtal, lämplig- hetsprov med muntlig framställning och eventuellt grupptest.
Närmare regler och anvisningar för antagningen bör utarbetas av skolöver- styrelsen.
9.4 Allmänna anspråk på praktikskolor
Auskultering och övningsundervisning bör förläggas till särskilda praktiksko- lor. På dessa skolor måste särskilda anspråk ställas. Detta gäller inte bara den atmosfär av intresse för pedagogis- ka frågor som är en förutsättning för ett gott samarbete med en lärarutbild- ningslinje utan också resurser i form av lokaliteter och utrustning. Särskil— da anslag för pedagogisk förbruknings- material måste ställas till praktikskolor- nas förfogande. Den organiserande lä- rarhögskolan lämnar förslag härom via sina petita. Det är vidare önskvärt att praktikskolorna har ett väl upparbetat samarbete med lokalt och regionalt folk- bildningsarbete samt att skolorna _ och dess lärarkårer — har varit intres- serade av pedagogiskt utvecklingsarhe— te och därigenom utnyttjat några av de många variationsmöjligheter folk— högskolestadgan ger utrymme för.
Avståndet mellan den lärarhögskola, som blir centrum för folkhögskollärar- utbildningen och praktikskolorna, får inte vara för stort, då det gäller öv- ningsundervisning och auskultation un- der den första terminen. Somliga lä- rarkandidater kommer under tiden för auskultering och övningsundervisning, d. v. s. period 4», att bo i sin bostad på lärarhögskoleorten, även om den mot- tagande skolan i viss omfattning kom- mer att kunna ta emot lärarkandidater i elevhushållet. Vissa genomgångar kom- mer också under period 4, att ges i lä- rarhögskolans lokaler. Önskvärt är att transportvägen inte blir längre än 45 min. Trots denna önskan om närhet som gäller också annan lärarutbildning tvingas exempelvis Uppsala lärarhög- skola att låta sina lärarkandidater i stor omfattning bedriva sin. övningsunder- visning i Stockholm. Den totala resvä- gen torde härigenom ofta komma att uppgå till omkring 1,5 timmar. Med nuvarande tillgång på bilar kan man räkna med att den yttersta gränsen för i detta aVSeende möjliga skolor ligger vid 10 mil, om de kommunikatoriska förhållandena är goda.
Eftersom folkhögskolorna i allmän- het är små, kan de inte för övnings- undervisning ta emot fler än fem lärar- kandidater. Med ett sådant genomsnitt- ligt anta-l lärarkandidater per skola, skulle man behöva finna sju lämpliga skolor i närheten av vederbörande lä- rarhögskola. Vid sökandet efter skolor, som är ägnade att bli praktikskolor för övningsundervisning bör i första hand skolornas arbetssätt och tillgång på lämpliga handleda—re bli avgörande.
Under den andra terminen av den praktiska lärarutbildningen skall den blivande läraren göra praktiktjänst ge- nom att vara anställd vid en, eventuellt två, folkhögskolor och där genomföra 150—250 lektioner.
Också för praktikterminen behöver de skolor som tänks bli utnyttjade väl- jas med omsorg. Självklart kan skola som används för övningsundervisning komma ifråga också i detta samman- hang. Folkhögskolornas ringa storlek medför, att knappast någon av dem kan ta emot fler än två lärarkandidater per termin för praktiktjänst. Det kommer sålunda att för varje termin behöva-s mellan 15 och 20 praktikterminskolor. Kontakten med lärarhögskolan under praktikterminen innebär att lärarkan- didaten endast vid enstaka tillfällen får besök av metodiklektorer. Detta betyder att frågan om avstånd till lärar- högskolan inte har samma betydelse i detta fall som vid val av skolor som skulle vara lämpliga för auskultation och övningsundervisning. Långa av- stånd försvårar dock metodiklektorer- n—as kontakt med lärarkandidaterna.
De lärare vid praktikskola för öv- ningsundervisning och praktiktjänst som skall tjänstgöra som handledare för lärarkandidaterna under metodiklekto- rernas ledning, måste beredas tillfälle till fortbildning. Sådan utbildning bör genomföras fortlöpande så snart behov därav föreligger. Handledaren måste kunna analysera och bedöma lärarkan- didaternas undervisning samt på grund- val av sina systematiska iakttagelser kunna komma med positiv kritik av lä— rarens undervisningsövningar. Om för- slag till förbättringar skall få önskad ef- fekt förutsätter detta goda relationer mellan handledare och lärarkandidat. Självklart måste handledaren ha folk- högskolans speciella uppgifter och för- utsättningar klara för sig och hans all- männa bedömning av undervisningens utformning på grundval därav bör inte skilja sig markant från den framställ- ning som givits lärarkandidaten tidiga- re under hans utbildning. Handledaren bör sålunda förstärka den attitydska-
pande process som redan påbörjats. Detta kräver grundlig insikt i psyko- logiska och pedagogiska specialfrågor.
För att kunna lösa frågan om en på lämpligt sätt förberedd handledare fö— reslår utredningen en kortare feriekurs om två veckor, förberedd av en viss läskurs under föregående termin. Un- der denna bör handledaren beredas till- fälle följa met-odiklektorers och redan i funktion varande handledares sätt att ge pedagogisk vägledning åt enskilda lärarkandidater.
Det bör enligt utredningen ankomma på ledningen av folkhögskollärarlinjen vid lärarhögskola att närmare utarbeta kursplan för här föreslagen handledar- utbildning.
9.5 Lärarutbildare vid folkhögskol-
lärarlinje
Utredningens förslag till lärarutbildning förutsätter, utöver vid respektive prak— tikskolor anställdza lärare som utnyttjas som handledare, också speciella lärar- utbildare för folkhögskollärarlinje'n. Dessa kommer att vara av tre slag. I viss utsträckning kommer utbildningen att kunna använda de pedagogik- och äzmnesmctodiklektorer samt lektorer i vuxenundervisningens metodik, som redan finns anställda eller kommer att bli anställda vid den lärarhög- skola till vilken folkhögskollärarlinjen blir knuten. (I vissa fall kommer del- tagandet av de blivande folkhögskol- lärarna inte ens att medföra någon ök- ning av de statliga kostnaderna, efter- som den ordinarie lektorns grupp kan utvidgas.) För behandling av andra avsnitt (moment) kan nyanställning av så att säga »övriga» lärarkra—fter eller en utökning av deras arbetsinsats mätt i undervisningstimmar bli nödvändig. Utredningen har inte haft möjlighet
bedöma i vilken omfattning den ena eller andra lösningen kan tillämpas. Utredningen förutsätter att denna del av lärar-behovet fastställes efter över- läggningar mellan utbildningsledaren för folkhögskollärarlinjen och rektor vid lärarhögskolan, som därefter får be— myndigande vidta de åtgärder som är nödvändiga.
I detta kapitel tar utredningen endast ställning till de lärarutbildare som mås- te anställas för den speciella folkhög- skollärarlinjen och som måste ha en omfattande erfarenhet av folkhögskol- arbete för att kunna fungera i enlighet med utredningens intentioner och de krav utbildningen ställer.
Denna kategori kommer då att bestå av metodiklektorer — eventuellt även pedagogiklektorer — och till lärarhög— skolan knutna, i särskild ordning arvo— derade folkhögskollärare, som period- vis fullgör delar av lektorstjänster. En av anledningarna till att sistnämnda tjänster kommer att vara nödvändiga är att metodiklektorerna på folkhög- skollärarlinjen inte kommer att bli till- räckligt många för att med tillräcklig ämneskunskap kunna behärska samt- liga de ämnesområden lärarkandida- terna kan komma att önska utbildning i. Ju mer lektorsgruppen växer, dess färre tillfälliga medverkande med lek- torsuppgifter kommer att behövas. Den- na kategori lärarutbildare har av ut— redningen givits beteckningen komplet— terande metodiklektorer.
I fortsättningen skall här undersök / hur omfattande behovet av lärarutljli dare med folkhögskolerfarenhet är. Be— hovet av lärartimmar framgår av tabell på sid. 102. Härvid har använts en gruppindelning, som bygger på att hela intagningso-mgången (ca 35) är en lämplig enhet för viss form av infor- mation, närmast den som ges i före- läsningsform och berör moment som är
Behov av lärartimmar i metodik och pedagogik vid utbildning av folkhögskollärare
Summa elevtimmar
Summa lärartimmar Kommentar LH—lektorer
Antal Individuell elevtim- grupp grupp grupp undervisning
. om om om mar enligt plan c 35 c 17 c 7
Introduktionskurs i pedagogik 26 LH, »övriga lektorer Ped gemensam med övr ämnesl.. 40 » Ped för folkhögskola. . . . . . . . . . . 90 45 25(50) 20(100) » Allmän undervisn.met., gem. . . . 20 2 3(6) » Ämnesmet. med kursplanering 100 100(500)
Studiecirkelmetodik. . . . . . . . . . . . 12 6 3(6) 3(15)
Folkhögskolan och övrigt folk-
bildningsarbete. .. . . . . . . . . . . . .. 10 6(12)
Auskultation, ämnesstudier. . . . . 241
Auskultation, period 2,4 och 6 30 15(75) Seminarier i anslutn. t. 41.12 181
Hamann
m:
"SN. wc,-(oi ch com
Övningslektioner period 4 . . 45—60 %åsfprzflåfgk LUS IV:2 Praktiktermin. . . . . . . . . . . . . . 150—250 6 t per ämne Studiecirkelarhete. . . . . . . . . . 50 70
Sammanfattning. . . . ... . 30 20 10(20) 40
Medverkan i fortbildning
(vid kurs) 220
Summa lärartimmar per termin 2.296 + 220 enligt 1 = 2.616
olo—gtr
1 1 1 2 2 2 3 4. 4 4 4 4 4 5
1 Under ämnesstudierna kan viss del ägnas åt auskultation vid folkhögskola och seminarier i anslutning därtill. Det eventuella behovet av lärar- timmar kan inte med säkerhet beräknas. Kompletterande metodiklektorer förutsätts för denna verksamhet till maximalt 100 t.
av allmänt intresse. Hälften av denna grupp har bedömts vara en lämplig en- het för de moment där bearbetning i seminarieform är nödvändig. Också i detta fall blir det huvudsakligen fråga om sådana delar av kursen som bör nå samtliga lärarkandidater.
Många frågeställningar är emellertid av den arten att de kan behandlas me- ningsfullt först då överläggningsgrup- pen har en gemensam bas på ämnes- sidan. Antalet lärarkandidater inom de enskilda ämnena kommer för varje ny rekryteringsenhet att genomsnittligt va- ra lågt, i jämförelse med vad fallet är inom övrig ämneslärarutbildning, där nyrekryteringen är större. I syfte 'att skapa överläggningsenheter, där dock viss gemensam nämnare på ämnessidan finns, har smågrupper här bundits till folkhögskolans fem huvudområden och kommer följaktligen att genomsnittligt omfatta sju deltagare. Detta innebär att varje blivande folkhögskollärare i all- mänhet trots allt inte kan få samma möjlighet till stöd av ämnesmetodiklek— tor som vad övriga blivande ämnes— lärare kan få.
I tabellen på sid. 102 har ej inräknats handledartimmar vid mottagande sko- lor. Som synes skulle under en termin behovet av lärartimmar vid denna linje uppgå till 2616 eller under ett läsår till 5232. Som framgår av det tidigare kommer metodiklektors tjänst- göring att bestå av många varierande uppgifter såsom kvalificerade föreläs- ningar, seminarieledning, auskultering, enskild handledning, planläggning och visst administrativt arbete jämte stora delar restid. Han kommer dessutom att få till uppgift att medverka vid produk- tionen av det studiematerial, som är en förutsättning för den framtida fort- bildningen för folkhögskollärare och i fortbildningsverksamheten. En stor del av timmarna är därför icke registre-
rade i tabellen. Det förefaller då svårt att bygga arbetsvillkoren för lekto- rerna på beräkning av ett visst antal undervisningstimmar. Dessa kan endast vara en första grundval för bedömning- en av det nödvändiga antalet lektorer. Utredningen föreslår, att vederbörande därför anställs på de arbetstidsvillkor som gäller för tjänstemän i allmän—het i motsvarande löneläge. Ytterligare an- ställnin'gsvillkor framgår av avsnittet om behörighet, arbetsförhållanden m. nu.
Med denna beräkningsmnd föreslår utredningen elva lektorstjänster. Det kan i detta sammanhang vara skäl att påpeka att svensk lärarutbildning på ämneslärarstadiet (1967/68 samm-anlagt berörande 1 500 ämneslärarkandidater) beräknas sysselsätta 33 ordinarie lek— torer i psykologi och pedagogik, 193 i högstadiets metodik samt en i logo- pedi. Dessa lektorer har i viss utsträck- ning fyllnadstjänst. Utöver dessa ordi- narie lektorer sysselsätter lärarhögsko- lorna många icke-ordinarie lektorer och anställda timlärare med lektors- undervisning. Detta innebär att varje lektor i genomsnitt undervisar mellan sex och sju lärarkandidater. Här före- slagna folkhögskollärarlinje, som är nå- got mer omfattande än övrig ämnes- lärarutbildning och där lärartätheten påverkas av att man trots att gruppen är liten söker åstadkomma i viss mån jämförbar omfattning differentierad un- dervisning har med elva anställda me- todiklektorer kommit upp till en me- todiklektor på 6—7 lärarkandidater. Ut- över här som grundval beräknat antal timmar kommer de timmar som förut- sätts bestridas med lektorer från övrig del av lärarhögskolan. Här rör det sig om uteslutande undervisning, auskulte- ring och seminarieledning. Denna be- räknas omfatta totalt ca 300 timmar. Redan tidigare i utredningens förslag
har nämnts en särskild utbildningsle- dare. De administrativa och organisa- toriska uppgifterna i samband med ut- bildningen till folkhögskollärare torde enligt utredningens uppfattning bli av den omfattningen att för detta ändamål krävs en särskild tjänst som utbild- ningsledare. Denne skall dessutom följa metodiklektorernas arbete, handledar- utbildningen och hålla sig orienterad om de enskilda lärarkandidaternas ut- veckling under kursen. Han skall vida- re svara för kontakten med skolöver— styrelsens folkbildningsbyrå och ha ett nära samarbete med den till denna byrå enligt utredningens förslag knutne fort- bildningsledaren för folkhögskollärare.
9.5.1 Behörighet, anställningsvillkor m. m. för metodiklektorer och utbild- ningsledare vid folkhögskollärarlinjen Behörighetsvillkoren för metodiklek— torstjänst vid folkhögskollärarlinjen bör samordnas med villkoren för övriga metodiklektoxrstjänster. Den sökande bör ha dokumenterat goda ämneskun- skarper inom något av de ämnen som är centrala inom resp. huvudområde. Den sökandes egen lärargärning och förut- sättningar för att vara lärarutbildare skall vara avgörande då metodiklektor tillsätts. Detta betyder att lärdomsmeri- terna endast är en del av vad som sam- manlagt avgör den sökandes lämplig- het. Det bör vidare vara ett självklart behörighetskrav att vederbörande har omfattande lärarerfarenhet just från folkhögskola. Utredningen föreslår att skolöverstyrelsen närmare preciserar dessa behörighetskrav och under upp- byggnadsskedet också tillsätter meto- diklektorerna. Dess folkbildningsbyrå har hittills handlagt frågorna om lärar- utbildning och fortbildning för folk— högskollärare och kan förutsättas ha samlat i detta samanhang värdefull erfarenhet.
För den i föregående avsnitt nämnde utbildningsledaren bör samma princi— piella behörighetsvillkor gälla som för ämnesmetodiklektorerna. Hans uppgif- ter är av den arten att han själv i första hand bör vara behörig till en metodik- lektorstjänst. Trots detta bör hans egen aktiva undervisning av lärarkandidater vara begränsad. Denna får inte hindra honom från hans samlande funktion. Vid tillsättande av utbildningsledare måste emellertid också beaktas de krav på administrativ och organisatorisk för- måga som kommer att ställas i tjäns- ten. Till sitt förfogande bör han enligt utredningens mening ha viss administ- rativ hjälp i form av byråsekreterare eller kanslist och därtill biträdesperso— nal. Omfattningen av denna administra- tiva hjälp bör närmare utredas då den definitiva placeringen av folkhögskol— lärarlinjevn fastställts. Behoven bör då bedömas mot bakgrunden av personal- resursernva i allmänhet vid den lärar— högskola till vilken utbildningen slut- giltigt förlägges.
Beträffande metodiklektorernas an- ställningsvillkor föreslår utredningen följande. Som tidigare framgått bör — enligt utredningens uppfattning _— för metodiklektor inte anges något visst an— tal undervisningstimmar. En metodik— lektors direkta aktiva undervisning ut- gör nämligen eller bör åtminstone ut- göra en förhållandevis liten del av tjänsten. Mer tid går åt till exempel— vis auskultering. Resor kommer att fyl- la en annan del av tiden, liksom exem- pelvis individuell rådgivning. Det är därför enligt utredningens mening mest ändamålsenligt att vederbörande an— ställs enligt de arbetstidsvillkor som gäller för tjänstemän på motsvarande nivå. Det får sedan ankomma på utbild- ningsledaren att fördela arbetsuppgif— terna mellan metodiklektorerna. Meto- diklektorernas anställningsförhållanden
blir på detta sätt mer jämförbara med dem som redan nu gäller för lektorn i vuxen-utbildningens metodik vid Stockholms lärarhögskola än med de förhållanden som gäller för metodik— lektorer i allmänhet.
Ett annat skäl för den av utredning— en föreslagna anordningen är svårig— heterna att bereda metodiklektorerna på folkhögskollärarlinjen lärartjänst- göring i folkhögskola.
Det är vidare nödvändigt att en me- todiklektor, om han i fortsättningen skall kunna på rätt sätt förankra sina råd och synpunkter i undervisningsfrå- gor i den verkligen föreliggande folk- högskolesituationen, bereds tillfälle att med jämna mellanrum tjänstgöra på lä- rartjänst vid folkhögskola. Utredningen har först prö-vat möjligheten att före- skriva obligatorisk skyldighet till fyll- nadstjänstgöring vid folkhögskola men funnit att den lösningen inte är genom- förb'ar. Skolorna ligger ofta så pass långt från lärarhögskolorterna, att elva metodiklektorers timlärartimmar svår- ligen kan placeras vid sådana skolor. Dessutom skulle lektorernas resor till övriga praktikskolor under period 8 medför-a ständiga schemaprob—lem för de skolor där lektorn fullgör sin tim- tjänst. Utredningen föreslår därför i stället att han vart fjärde år skall tjänst— göra som lärare vid folkhögskola — den lärare han då byter med upp- rätthåller under bytesåret lektoratet om vederbörande är behörig och lämplig därtill, eller också tjänstgör lektorn för lärare som är tjänstledig.
Lektorns undervisningsskyldighet bör under denna hans tjänstgöring vart fjär- de år reduceras till hälften av en ordi- narie lärares. Han får därigenom möj— lighet att hålla kontakt med pågående utvecklingsprojekt och genomföra egna försök i metodik.
Detta arrangemang, som har påtagli-
ga fördelar för realismen i metodikun- dervisningen, kan innebära svårigheter för den enskilde lektorn om denne ex— empelvis av bostadsskäl inte vill lämna sin stationeringsort. Enligt utredning- ens uppfattning bör emellertid tillräck— ligt många möjliga lärartjänster finnas inom rimligt transportavstånd från lä— rarhögskolan för att förslaget skall kun- na genomföras. Det underlättas av att lektorn endast skall bestrida hälften av undervisningsskyldigheten och sålunda i många fall kan bo kvar på bostads- orten och att inte varje metodiklektor kan förutsättas ha svårighet med att bosätta sig vid den folkhögskola där han skall göra sin tjänst. Viss omväx- ling i arbetsuppgiften i linje med vad som här föreslagits skulle antagligen av många dessutom ses med tillfredsstäl— lelse.
9.6. Betygsättning och behörighet
Utbildningsåret vid lärarhögskolan bör för den blivande folkhögskolläraren lik- som för den blivande ämnesläraren innebära att han får ett betyg i under- visningsskicklighet. Detta betyg bör ha tre grader liksom inom ämneslärarut— bildningen. Det bör sättas sent under utbildningen för att inte betygspressen i onödig omfattning skall kunna påver- ka det dagliga samspelet mellan betyg— sättare och lärarkandidat. Betyg sätts av lärarhögskolan, på grundval av yttran— den från de metodiklektorer, som följt lärarkandidatens undervisning, och rek- torerna vid de praktikskolor, som an- litats. Rektor bör därvid ha samrått med den eller de handledare som följt lärarkandidaten. Då betygsförslag avgi— ves måste en mängd faktorer ha be- dömts. Av yttersta betydelse är det sätt på vilket lärarkandidaten organiserat sin undervisning, »klimatet» i klas—
sen, sättet att själv meddela undervis- ning, sättet att utnyttja de studerandes tidigare erfarenheter etc. Skolöversty- relsen bör på denna punkt utforma när- mare anvisningar för betygsättning av lärarkandidater vid folkhögskollärar- linjen. Denna närmare behandling av betygsfrågan inom skolöverstyrelsen bör också ha till uppgift att klara ut huruvida lärare skall ges möjlighet att höja betyget i undervisningsskicklighet genom en längre fram kommande pröv- ning i den mer riktiga undervisnings- situation läraren då står i.
Det betyg från lärarhögskola, som ges åt lärarkandidat, som genomgått folk- högskollärarlinje, bör enligt utredning— ens uppfattning ge honom behörighet till tjänst också inom andra skolformer på den nivå hans ämnes-utbildning indi— kerar. Utbildningen till folkhögskol— lärare innehåller dels så många gemen- samma moment med övrig ämneslärar- utbildning och är dels så inriktad på att öka lärarkandidatens flexibilitet inför nya undervisningssituationer att en så- dan mer allmän behörighet enligt ut- redningens mening är rimlig.
Utredningen bedömer det däremot inte vara lämpligt att den som genom- gått en lärarhögskolas övriga ämneslä- rarutbildning utan vidare skall vara be- hörig för ordinarie tjänst vid folkhög- skola. Utredningen anser det emeller- tid angeläget att skapa förutsättningar för en sådan övergång och föreslår där— för att det med viss regelbundenhet skall ordnas en kurs om sex till åtta veckors längd avsedd för de lärare, som utöver akademisk examen har ämnes- Lärarutbildning för unlgdomsskolxa. I denna kurs skall deltagarna uppehålla sig vid de väsentligaste skillnaderna mellan att undervisa vuxna i folkhög- skola ooh att vara lärare i ungdoms- skola. Härvid skall betonas de förut- sättningar för fri kursplanering, som
folkhögskolestadgan ger, och sådan planering tränas. Möjligheten till sam— planering med eleverna, skoldemokra- tins annorlunda förutsättningar, elev- gruppens varierande sammansättning, vägar att i undervisningen utnyttja vux- nas erfarenheter av skilda slag och folkhögskolans kontakter med övrigt folkbildningsarbete skall också behand- las.
Deltagaren bör ges tillfälle till viss di- rektkontakt med den nya undervis- ningssituation han förbereder sig för. Det bör ankomma på den längre fram i detta betänkande föreslagna fortbild— ningsledaren att i nära samråd med lärarhögskolans folkhögskollärarlinje närmare utforma dessa kurser och låta dem återkomma med den täthet som anses nödvändig.
9.7. Val av lärarhögskola
Den centrala frågan när det gäller val av lärarhögskola till vilken folkhögskol- lärarlinjen skall förläggas är denna:
Vilken lärarhögskola kan i sin när- het erbjuda största antalet lämpliga sko- lor för auskultering och övningslektio- ner?
Med anledning härav har utredningen undersökt antalet nåbara skolor, om ut- bildningen förläggs till Stockholms, Lin— köpings eller Göteborgs lärarhögskolor. Representanter för dessa tre möjliga lä- rarhögskolor (skolorter) har uttalat sitt intresse för att folkhögskollärarlinjen skall knytas dit. Förteckningen över förläggningsaltern-ativ visar möjlighe- terna att nå folkhögskolor på olika av- stånd från respektive lärarhögskola. Det bör här noteras, att i detta fall endast registrerats de kvantitativa möjlighe- terna. Utredningen har inte ansett sig ha förutsättningar att på detta stadium gradera de olika folkhögskolornas
Förläggningsalternaliv för folkhögskollärarlinje
——5 mil
Stockholm Birkagården, Sthlm
S:t Erik, Sthlm L—O fhsk, Åkers-Runö
Västerhaninge Sigtuna Jakobsberg
Lillsved, Norra Värmdö
Bosön, Lidingö
Tollare, Klinten Kaggeholm, Ekerö
Hagaberg, Södertälje
Dalarö
Valla filial, Linköping Lunnevad, Vikingstad Marieberg, Norrköping Vadstena Liljeholmen, Rimforsa
Linköping
Billströmska, Sibräcka Nordiska fhsk, Kungälv Wendelsberg, Mölnlycke Stockslycke filial Alingsås Hjälmared, Alingsås Viskadalen, Seglora Helsjön, Horred
Göteborg
lämplighet som mottagare av auskul- tanter och värdar för övningslektio-
nerna.
När det gäller skoltätheten är denna störst i Stockholmstrakten. Vid bed-öm- ning av kontaktmöjligheterna med sko- lorna i detta område måste emeller- tid trafiksituationen i Stockholm beak— tas. Vidare bör påpekas, att de båda folkhögskolor som är belägna i Stock- holm inte är internatskolor.
För en placering vid Stockholms lärarhögskola talar bl. a. följande om- ständigheter. Lärarutbildarna kan lätt få kontakt med skolöverstyrelsens folk-
Avstånd
5—10 mil
Väddö
Vårdingeskolan, Mölnbo
Uppsala 1, Wik Nordens fhsk, Bålsta Stensund, Vagnhärad, Gripsholm, Mariefred
Åsa, Sköldinge Sörängen, Nässjö Visingsö Gamleby Vimmerby Helliden, Tidaholm Skara stift, Hjo
10—12 mil
Gripsholms fil, Eskilstuna Tärna
Jära, Malmbäck Sö. Vätterbygden, Jönköping Axevalla, Axvall Mullsjö Fellingsbro Karlskoga
Kävesta, Sköllersta Kävesta fil, Örebro
Katrineberg, Vessigebro Löftadalen, Åsa stn Fristad Ljungskile Färgelanda
Vara
Göteborgs o Bohus 1, Grebbestad Värnamo
bildningsbyrå, vid vilken fortbildnings— led—aren föreslås bli placerad. I Stock- holm finns dessutom god tillgång till medverkande från övrigt folkbildnings- arbete eftersom de flesta studieförbund har sina centrala kanslier i Stockholm, liksom också folkbildningsförbundet. Vid Stockholms lärarhögskola finns där— till redan nu anställd en lektor i vuxen— un'dervisningens metodik.
Mot en placering i Stockholm talar kommunikationsproblem, svårigheter för metodiklektorer och lärarkandida- ter att få bostad, den omständigheten att folkbildningsarbetets utformning i
Stockholm inte är typisk och därför icke ger bra exempel samt att folkhög- skollärarlinjen får lokalsvårigheter och skapar ökade administrativa problem i den stora enhet Stockholms lärarhög— skola håller på att växa ut till.
Linköpings fördelar ligger i främsta rummet i att en ny lärarhögskola hål— ler på att växa upp och att därigenom rimligt utrymme lättare skulle kunna beredas en ny linje. Man kan också för- utsätta ett visst intresse för en egen specialitet vid denna lärarhögskola. Sta- den har också långvariga traditioner som centrum för skolexperiment, inga kommunikationshinder försvårar kon- takten med kringliggande användbara folkhögskolor, hostadsproblemen för metodiklektorer och lärarkandidater är något mindre än i Stockholm och folk- bildningsarbetet mer motsvarande det lärarkandidaterna i fortsättningen får kontakt med. Övrigt folkbildningsarbete har i Linköping t. o. m. ovanligt god sprid-ning. De folkhögskolor som lig- ger närmast staden visar en från uut- bildningssynpunkt värdefull variation i fråga om huvudmannaskap och inrikt- ning.
Till nackdelarna med en placering i Linköping hör att kontakterna med Stockholm något försvåras av en ca två till två och en halv timmes tågresa, att folkhögskoltätheten inte är lika stor som i stockholmstrakten och att t. v. en— dast en universitetslfilial är förlagd till Linköping.
Göteborg erbjuder i stort sett samma problem som Stockholm utan att kun- na tillhandahålla de resurser, som där finns, vartill kommer att Göteborgsom- rådet har en betydligt lägre skoltäthet än Stockholmsregionen.
För utredningen har förläggnings- alternativen varit Stockholm eller Lin- köping. Vid sina överväganden av dessa har utredningen kommit till uppfatt-
ningen att en folkhögskollärarlinje blir lättast att etablera i Linköping och att denna ort tillsammans med folkhög- skolorna i regionen kommer att erbjuda de bästa arbetsbetingelser som i dag; kan ernås för en sådan linje. Utred-» ningen föreslår därför att linjen för- läggs till lärarhögskolan i Linköpina.
9.8. Förslagens genomförande
Enligt utredningens uppfattning är det utomordentligt angeläget att här fram- förda förslag genomförs snabbt. Utred— ningen har sökt visa behovet av en till ett föränderligt samhälle anpassad skol— form för vuxna, en skolform som dock bygger på vissa för samma samhälle fundamentala principer. Samhället har också vid upprepade tillfällen visat sitt stora förtroende för denna skolform. Den statsbidragsrel'orm som trädde i kraft 1.7.1967 och de nya reglerna för kompetensvärde av folkhögskolestudier är exempel på att man ansett att sam— hället behöver folkhögskolan.
Också här föreslagen utbildning för folkhögskollärare bör ses mot denna bakgrund. Enligt utredningens uppfatt- ning är det framtida förtroendet för skolformen i hög grad beroende av dess lärarkår och den utbildning denna får. Ökande krav ställs på alla lärare i en skolvärld, där omständigheterna tvingat fram en rullande planering. Folkhögsko- lans lärare skall själva ta ställning till och med utgångspunkt från föreliggan- de behovssituationer utforma sitt ar- bete.
Det är sålunda nödvändigt att en om- fattande lärarutbildning -— minst mot— svarande den som ges övriga lärare på jämförbara nivåer — snarast organise- ras. Enligt utredningens beräkning tor— de det trots angelägenhetsgraden inte
vara möjligt att påbörja utbildningen förrän 1.1.1969. Detta förutsätter ett be— slut redan av vårriksdagen 1968. Icke som ett skäl men väl som ett intres- sant kuriosum kan erinras om att detta beslut om en mot uppgifterna svaran- de lärarutbildning då fattas under det år skolformen firar sitt 100—årsjubileum.
Eftersom verkställigheten av beslutet kan förutsättas medföra åtskilliga prak- tiska svårigheter, anser utredningen att utbildningen inte redan från början bör byggas ut helt. Det kommer att vara svårt att hinna organisera den handle- darutbildning som blir nödvändig och att snabbt rekrytera gruppen metodik- lektorer. Hela den komplicerade orga- nisationsapparaten bör prövas ut i etap- per.
Utredningen föreslår med anledning därav att intagningen till folkhögskol- lärarlinjen vårterminen 1969 och höst- terminen 1969 omfattar 20 lärarkandi- dater, vårterminen 1970 och höstter- minen 1970 öppnas linjen för 25 elever och fr.o.m. Vårterminen 1971 antas 35 elever i varje antagningsomgång. Dessa rekryteringssiffror påverkar det antal metodiklektorer som skall anställas. En- ligt utredningens bedömande bör an- talet vara följande: 1.1.1969 sju lektorer, 1.1.1970 tillkommer två nya lektorat och 1.1.1971 ytterligare två. Med lektorat av- ses här hela tjänster. Det kan som tidi— gare nämnts förutses, att det visar sig lämpligare för utbildningen att utnytt- ja vissa av dessa hela tjänster till att
i stället anställa s. k. kompletterande metodiklektorer. Utbildningsledaren skall ha rätt att bedöma detta efter sam- råd med skolöverstyrelsens folkbild- ningsbyrå. Här angivna siffror marke- rar den ram, inom vilken sådana av- väganden bör kunna göras.
En gradvis höjning av antalet lärar- kandidater påverkar också bl.a. beho- vet av skolor för auskultering och öv- ningslektioner, praktikterminsskolor samt behovet av utbildning av handle- dare. De beräknade växande behoven framgår av tabellen nedan.
Den tidigare föreslagna utbildnings- ledaren bör träda i funktion 1.1.1969. Eftersom åtskilligt organisationsarbete redan då måste vara klart —— kontak- ten med skolorna, överläggningarna med inom lärarhögskolan berörd per- sonal, förberedelse för den första mer begränsade utbildningen av handledare för övningslektioner, den definitiva stu- diegången för vårterminen 1969 etc. —— föreslår utredningen, att till skolöver- styrelsens folkbildningsbyrå under ti— den 1.7.—31.12.1968 knyts en expert med uppdrag att genomföra denna för- handsplanering. Skolöverstyrelsen skall under samma tid anställa utbildnings- ledare och de första metodiklektorerna. Eleverna till den första utbildningskur- sen måste antas under denna höstter- min. Detta kommer att ytterligare öka arbetsbördan för byråns personal. Pro- grammet kan omöjligt genomföras utan här föreslagen personalförstärkning.
Behovet av auskultering m m
Verksamhet fr o m
1.1.69
.' Skolor för ausk () övnl ............. : Praktikterminskolor ............... ' Handledare för ausk o övnl .........
Handledare för praktiktermin .......
c 4 8—12 10—15 c 20
Antal Bör vara färdig-
fr o m utbildad den 1.1.71
from 1.1.70
c 5 10—15 12—18
c 25
c 7 15—20 17—25
c 35
1 febr resp år 1 sept resp år
Utredningen föreslår vidare att ett program för fortbildning genomförs i sin helhet fr.o.m. 1.7.1969. En förut- sättning för att förslagen på ett riktigt sätt skall kunna förverkligas torde en- ligt utredningens uppfattning vara att en särskild fortbildningsledare träder i funktion fr. o. m. 1.1.1969.
Här föreslagen ettårig lärarutbildning skall enligt vad som tidigare framgått bli obligatorisk för behörighet till ordi- narie lärartjänst vid folkhögskola. Hit- tillsvarande behörighetskrav har inte omfattat pedagogisk utbildning, varför övergångsbestämmelser fordras.
9.9. Övergångsbestämmelser
Det vore naturligtvis inte rimligt, om de lärare, som redan nu påbörjat an- ställning vid folkhögskola och haft an- ledning tro att gällande villkor för be- hörighet skulle bestå, plötsligt ställdes inför kravet på en kompletterande ett— årig lärarutbildning. Nu gällande be- hörighetsregler bör således vara giltiga under viss övergångstid. Utredningen föreslår, att de villkor som finns an— givna i folkhögskolestadgan i huvudsak skall gälla för de tjänster som tillträds t. o .m. 1.7.1971. Dessa övergångsbestäm- melser skall avse endast den som an- ställts på heltid för tjänst inom folk— högskola före 30.6.1968 eller som an- ställs därefter och då har annan ett- årig praktisk ämneslärarutbildning. Ut- redningen menar emellertid samtidigt att kunskap rörande folkhögskolans målsättning, traditioner och arbetsfor- mer är så väsentlig att även den kate- gori lärare, för vilken övergångsbestäm- melsen skall gälla, bör genomgå viss pe- dagogisk utbildning för sin tjänst in- om folkhögskolan. Med anledning härav bör varje år under övergångstiden, d.v.s. under åren 1968/71, kurser an-
ordnas, som till sin uppläggning liknar nuvarande femveckorsutbildning. Hit- tillsvarande kurser har emellertid _ genom att de förlagts till sommartid _ haft betydande svårigheter när det gäller att genomföra auskulterings- och övningslektionsdelarna. Kurserna bör därför under den nu föreslagna över- gångstiden läggas upp så, att de består av en teoretisk del om tre veckor under sommaren, organiserad praktiktid om två veckor under vintern och slutligen en sammanfattningsvecka följande för— sommar.
Antalet sådana kurser bör beräknas med utgångspunkt i de önskemål som kan föreligga från de icke ordinarie lä- rarnas sida. Av dessa torde vissa inte sikta på framtida ordinarie tjänst i folkhögskola och andra redan ha de]- tagit i femveckorsutbildningen.
Enligt utredningens bedömande torde det behövas två kurser av detta slag under vartdera av de tre åren. Om varje sådan kurs omfattar 25 deltagare bety- der detta att 150 möjligheter ställs till förfogande. Om behovet visar sig större hör ytterligare någon eller några kur- ser genomföras 1969/70 och 1970/71.
Med hänsyn till betydelsen för varje lärare av att ha förvärvat åtminstone någon pedagogisk utbildning föreslår utredningen, att för de ordinarie tjäns- ter, vilka tillträds fr. o. m. 1.1.1969, skall som behörighetskrav gälla att sökande genomgått nu föreslagen sexveckors- kurs eller tidigare anordnad femveckors Åsa-kurs. Frågan hur tid för genomgång av sexveckorskurs skall tillgodoräknas vid bedömande av behörighet till tjänst bör det ankomma på skolöverstyrelsen att närmare pröva.
9.10. Sammanfattning
Utredningen lägger i detta kapitel fram förslag till utbildningsorganisation för
en folkhögskollärarlinje, förlagd till lä- rarhögskola. Utbildningen vid denna linje beräknas, som framgår av kapitel 8, bli ettårig.
Begreppet utbildningsorganisation har i detta kapitel fått vara en samlande rubrik för många delområden.
I kapitlet presenteras i tabellform ett förslag till studiegång. Häri anges hu- vudinnehållet i utbildningen — rela- terat till innehållsöversikten i kapitel 8 —— fördelat på sammanlagt tio perio- der.
Med hänsyn till dels behovet av folk- högskollärare dels samhällets krav på fler personer med pedagogisk utbildning för undervisning bland vuxna föreslår utredningen att antalet lärarkandidater som intas på folkhögskollärarlinjen skall vara 70 årligen.
Vidare diskuteras hur deltagare skall kunna utväljas om det uppstår ett över- skott av sökande till folkhögskollärar- linjen. Utredningen föreslår ett tvåstegs- förfarande med ett första urval på grundval av handlingar och ett slut- giltigt avgörande efter personlig kon- takt med dem som kvarstår efter den första bedömningen.
Utredningen anger vilka krav som bör ställas på skolor som skall ta emot lärarkandidater för övningslektioner och praktiktjänstgöring. Kraven avser intresse för pedagogiska frågor, mate- riella resurser, graden av samarbete med övrigt folkbildningsarbete och till- gång på lärare som är lämpliga för hand- ledaruppgifter. Avståndet mellan lärar-
högskolan med folkhögskollärarlinje och ifrågakommande praktikskola är också av betydelse.
Enligt utredningens bedömande be- hövs för folkhögskollärarlinje 11 meto- diklektorstjänster. För att kunna lösa de uppgifter som åvilar metodiklektorn bör denne inte vara anställd för att fullgöra endast ett visst antal under- visningstimmar. Det är också angelä- get att metodiklektorerna bereds till- fälle att med jämna mellanrum tjänst- göra som lärare vid folkhögskola. För metodiklektorerna bör motsvarande be- hörighetsvillkor uppställas som för me- todiklektorer vid ämneslärarlinje.
Betyg bör sättas över lärarkandidater- nas undervisningsskicklighet. Detta be- tyg bör också ge honom behörighet till tjänst på jämförbar nivå inom andra skolformer.
Utredningen föreslår att folkhögskol- lärarlinjen placeras vid den nya lärar- högskolan i Linköping.
Utredningen bedömer det angeläget att förslaget till folkhögskollärarutbild- ning genomförs snabbt och föreslår att utbildningen börjar 1.1.1969 med ett in- tag våren 1969 av 20 lärarkandidater.
För att ge nu i tjänst varande icke ordinarie lärare viss pedagogisk utbild- ning föreslås övergångsvis anordnande av två sexveckorskurser årligen under åren 1968/71. Genomgången pedagogisk utbildning av detta eller tidigare ord— nat slag — »Åsakursen» _ föreslås bli behörighetsvillkor från 1.1.1969.
KAPITEL 10
Lärarfortbildnjng för folkhögskolan
10.] F ortbildningsmöjligheterna inom skolväsendet i stort
Inledningsvis vill utredningen återge 1960 års lärarutbildningssakkunnigas synpunkter på lärarfortbildningens syf- te. Härom säger de sakkunniga (SOU 1965: 29, s. 473 ff.) bl.a. följande. »Ef— tersom det samhälle läraren skall verka i och de uppgifter han skall fullgöra är föränderliga, blir en lärare aldrig fär- digutbildad. Det är sant, att skolans uppgifter i många stycken förblir de- samma, men det är också sant, att vill- koren och formerna för arbetet kan ra- dikalt förändras. Syftet med lärarfort- bildningen blir därför att alltefter be- hoven fullfölja och förändra vad som faller inom grundutbildningen. Uppfattningen att den fortsatta ut- bildningen är nödvändig grundar sig på förhållandet att varje lärare som ett naturligt led i sitt dagliga arbete behö- ver bygga vidare på grundutbildningen och fortlöpande sträva efter att förkov- ra sig. Denna strävan förutsätts avse samtliga i det föregående berörda ut— bildningsavsnitt, nämligen ämnesutbild- ning, pedagogik, metodik och praktik. Om den fortsatta utbildningen skall ru- briceras som fortbildning eller vidare- utbildning blir främst en fråga om om- fattning och kursval. Oavsett vad den kallas bör den ha en självklar utgångs- punkt i lärarens grundutbildning.»
Lärarutbildningssakkunniga ger ett antal exempel på vad som är att betrak— ta som fortbildning i vid mening. De
nämner bl.a. lektionsförberedelserna och det dagliga skolarbetet som också varande fortbildning liksom lyhördhet för den pedagogiska debatten och ut— nyttjande av fortbildningskonsulenter- nas verksamhet. Av vad de sakkunniga därutöver anför, vill utredningen här citera följande.
»Studiedagar. Begreppet studiedagar anger endast tid till förfogande för fortbildningsverksamhet. Studiedagarna har ofta under senare år använts som s. k. planeringsdagar vid läroårets bör- jan. I ett skede av allmän övergång till en ny skola har detta varit naturligt och värdefullt. I ett mera stabiliserat läge och med införandet av en ny lärarut- bildning torde åtskilligt av denna pla— nerande verksamhet, i främsta hand me- ra renodlat informativa moment, kun- na överföras till reguljära konferenser.
Studiedagarna kräver grundlig förbe- redelse och god ledning. Innehållet mås— te vara »skolnära». En verksamhet med »rullande» ämnes—, årskurs- och studie— konferenser är här att eftersträva. Man kan i grupper samlas kring svåra av- snitt i arbetet. Vanliga fortbildnings- frågor är hjälpmedlen, deras framställ- ning och användning. Läroboksanaly- ser, kursplanering, lokala undervis- ninsgfrågor, exkursioner osv. är stän- digt aktuella frågor. I samtliga fall måste man eftersträva ett engagemang för den enskilde deltagaren. Tillgång till medverkande med stor pedagogisk
erfarenhet och/eller kvalificerade äm- nesmässiga meriter, t.ex. befattnings- havare vid universitet eller lärarhög— skola, är ofta erforderlig för genomfö- randet. Den till förfogande stående ti- den kan disponeras i heldagar, halvda- gar eller flera dagar i följd till en form av kursblock.
Kursverksamhet under terminstid. Varje lärare erbjuds i dag en rik prov- karta av fortbildningsmöjligheter ge- nom av länsskolnämnder och/eller skol- styrelser arrangerade kurser, cirklar och arbetsgrupper. För förslag till det- ta slags kurser är arrangörerna ofta angelägna om råd och hjälp från lärar- högskolorna och deras personal. Kur- serna omfattar vanligen 5—10 kvällar med sammanlagt 15—30 timmar.
Förslag och önskemål kan inventeras enkätvägen, vid konferenser av olika slag, genom skolledare, konsulenter och lärarorganisationer. Kursverksamheten kan kombineras med hel eller halv stu-
diedag.
Feriekurser. Denna kursform betrak- tas som de traditionella fortbildnings- kurserna, »de pedagogiska sommarkur- serna», tidigare oftast tillkomna på ini- tiativ av enskilda lärare och läraror- ganisationer. Kursverksamheten drivs nu med stöd av allmänna medel och en- .igt en central planering. Kursformen har visat sig vara attraktiv. Genom fortbildningsorganisationens utbyggnad syns en mera målinriktad och genom— tänkt planering vad beträffar arbetsfor- mer, innehåll och pedagogisk förnyel- se även vara på väg. Normalt omfat- tar feriekursen en vecka, inrymmande omkring 30—36 timmar. Internatformen torde som regel vara att föredra. Des- sa kurser har visat sig vara goda ini- tierings— och stimuleringsmedel. De har fyllt en viktig uppgift som grogrund för nytänkande och metodiskt nyskapande.
Genom fortbildningsinstituten insam-
las kontinuerligt dokumentation från feriekurserna, som bearbetas och sov- ras för att ställas till lärarnas disposi— tion som arbetsmaterial, tips och ut- kast. Denna verksamhet torde komma att få stor betydelse för en fortgående analys och bearbetning av utvecklings— tendenser beträffande lärarnas intres— sen och behov. Här är ett fält där den pedagogiska forskningen bör kunna bli fortbildningen till stor hjälp och där det således finns skäl att samverka med lärarhögskolornas pedagogiska institu— tioner.
Handledning och pedagogisk rådgiv— ning såväl individuellt som i grupp, är en viktig del av fortbildning. Den kan ske genom rektor, studierektor, fort- bildningskonsulenter, huvudlärare och ämnesexperter.»
För att lärarna — främst de lärare som verkar inom det allmänna skolvä- sendet —— skall få möjlighet till fort- bildning satsar stat och kommun av- sevärda belopp årligen, och en särskild organisation har byggts upp för att pla- nera och genomföra en omfattande fort— bildningsverksamhet. För den centrala översiktliga planeringen av fortbild— ningen finns inom skolöverstyrelsen en särskild byrå (L 3). I anslutning till lä- rarhögskolorna har byggts upp fortbild- ningsinstitut, som bl. a. genomför ferie— kurser. För den regionala fortbildnings— verksamheten finns inom varje länsskol— nämnd en fortbildningsledare och ett antal fortbildningskonsulenter. Dessa svarar bl. a. för information i de olika skolorna i länet, för länsstudiedagar och för vissa kurser och studiecirklar under terminstid.
Till skolstyrelsernas förfogande står högst fem studiedagar per läsår. En del av dessa används, som lärarutbildnings- sakkunniga har nämnt, som planerings— dagar. Under läsåret 1966/67 har en del
av studiedagarna tagits i anspråk för fortbildningsverksamhet i form av stu- diecirklar, som arbetar med ett av skol- överstyrelsen framställt material röran- de grundskolans metodik. Samtliga lä- rare på grundskolans låg- och mellan- stadium skall nås med detta material un- der en treårsperiod. En fortsättning är planerad, i första hand för grundskolans högstadium. Verksamheten är givetvis helt inriktad på grundskolans problem.
Utöver den här nämnda fortbildnings- verksamheten finns ytterligare inslag, varierande från län till län. I större eller mindre utsträckning kan t. ex. den verksamhet som bedrivs av skolinspek- törerna vid länsskolnämnderna beteck- nas som lärarfortbildande. Gymnasie- inspektörernas verksamhet inrymmer också den inslag av fortbildning.
Den fortbildningsverksamhet som här har beskrivits är i princip tillgänglig för alla lärarkategorier, men den är i främsta rummet avpassad för lärarna i grundskolan och i de gymnasiala skol- formerna. I denna omfattande fortbild- ningsverksamhet finns därför ytterst lite av värde för t. ,ex. folkhögskolans lärare. Den centrala planering, som görs av skolöverstyrelsens byrå för lärarfort- bildning, är i allt väsentligt inriktad på det allmänna skolväsendet. Feriekur- serna är oftast stadieinriktade efter skolform. Endast de kurser som gäller något visst ämne — och främst då det- tas behandling på gymnasiestadiet —— kan vara av intresse för folkhögsko- lans lärare. Den fortbildningsverksam- het som bedrivs av länsskolnämnderna berör inte alls folkhögskolan. Dess lä— rare kan i bästa fall få ut något av vär- de för sin verksamhet av länsstudie- dagarna. Konsulentverksamheten nås de inte av. Inte heller de kommunala skol- styrelsernas studiedagar berör folkhög- skolans problem.
För att också folkhögskolans lärare
skall ha möjlighet till viss fortbildning, har statsmakterna under senare år be- viljat särskilda medel, avsedda för det- ta ändamål. Vad som därigenom har kunnat ordnas för folkhögskolans lära- re framgår av den redogörelse utred- ningen lämnat i kapitel 3, s. 35 f. Sam- manfattningsvis omfattar fortbildnings- verksamheten följande. En femveckors- kurs, den s. k. Åsakursen, ordnas årli- gen. Den är en form av praktisk lärar- utbildning och endast till en viss del fortbildning i egentlig mening.
Ett par feriekurser om ca tio dagar arrangeras årligen. Regionala studie- dagar har någon gång per år kunnat ordnas i samarbete med Svenska folk- högskolans lärarförening. Antalet dagar var 1966/67 1—2 per distrikt. De konfe- renser som skolöverstyrelsen årligen arrangerar för folkhögskolans rektorer rymmer vissa inslag av fortbildning.
I jämförelse med de fortbildningsmöj- ligheter som står till buds för den all- männa skolans lärare är det som bjuds folkhögskolans lärare av obetydlig om- fattning. Deras möjlighet att få tillgång till en feriekurs är liten. För det all- männa skolväsendet har skolöverstyrel— sen satt upp målet att lärarna skall kun- na delta i en feriekurs vart fjärde år. För folkhögskolans del är läget betyd- ligt sämre. En lärare, som tjänstgör i ett för folkhögskolan centralt ämne, ex- empelvis samhällskunskap, historia el- ler svenska, kan med den omfattning feriekursverksamheten hittills har haft få tillfälle att delta i en sådan kurs högst vart tionde år. Många lärare tor- de aldrig nås av sådana kurser och inte heller av någon studiedagsverksam— het.
10.2 Behovet av fortbildningsmöjligheter för folkhögskolornas lärare Folkhögskolans lärare har givetvis sam- ma allmänna behov av fortbildning som
lärarna i andra skolformer. De behö- ver fortbilda sig inom sina ämnesom- råden men också genom organiserade insatser beredas tillfälle att följa ut- vecklingen inom områdena för peda— gogik och metodik. De motiveringar för en kontinuerlig fortbildning som an- förts av lärarutbildningssakkunniga gäl— ler således också för folkhögskolans lä- rare.
Folkhögskolans lärare har dessutom vissa för denna lärarkategori speciella behov av fortbildning, vilka utredning- en finner det angeläget att peka på. Dessa betingas i första hand av folk- högskolans organisation.
Folkhögskolläraren har ju inga cen- tralt ens i stora drag fastställda kurs- planer att hålla sig till. Han måste vara beredd att själv lägga upp nya kurs- planer inom sitt ämnesområde alltef- tersom behov uppstår. Detta ställer sto- ra krav på hans ämneskunskaper, på hans förmåga att följa utvecklingen in— om sina ämnesområden och på hans förmåga till överblick. Därtill kommer att folkhögskolläraren har ett betydligt mer skiftande elevmaterial än lärare i andra skolformer. Han arbetar med vux- na elever med starkt varierande bak- grund, växlande kunskapsstandard och yrkeserfarenheter med därav föranled- da olika behov av undervisning. Möj- ligheterna till och kraven på att sampla- nera med eleverna ökar ytterligare fordringarna på folkhögskolläraren.
Det är vidare inte bara inom folk- högskolan läraren har att göra sina in- satser. Hans medverkan i folkbildnings- verksamhet och vuxenutbildning utan- för skolan ställer krav på honom att förnya sig också på dessa områden.
De resurser, som för närvarande ställs till förfogande för fortbildning av folk- högskolans lärare, är —— som utredning- en redan påpekat — relativt sett be- tydligt mindre än vad som disponeras
för fortbildning av lärare i andra skol- former. De är klart otillräckliga i nu- varande läge med dess krav på omställ- ning och anpassning av folkhögskolans verksamhet till en helt ny arbetssitua- tion.
Den grundläggande förutsättningen för att folkhögskolan skall kunna ge- nomföra denna omställningsprocess nå- gotsånär i takt med de snabba föränd- ringarna inom utbildningsväsendet i Övrigt är att erforderliga resurser för fortbildning ställs till förfogande. För vad det gäller är att folkhögskolan ännu snabbare än tidigare och över ett bre- dare register och på högre nivåer skall vara i stånd att svara mot uppkomman- de utbildningskrav. Vilka dessa i stort är — eller förutses bli — och hur de lämpligast skall mötas pedagogiskt och metodiskt kan inte i varje särskilt fall den enskilde läraren eller ens varje skola för sig bedöma. Utan en inten— siv, centralt sammanhållen och ledd kontinue-rlig och aktiv, dvs. läraren—ga- gerande fortbildningsverksamhet torde, talet om den inre förnyelsen komma att förbli fromma önskemål. Därmed inte sagt att allt eller ens det väsentliga i detta utvecklingsarhete skall komma från centralt håll, men utan centralt disponerade resurser för debattstimu- lerande konferenser, experiment och försök vore det för mycket begärt att folkhögskolan skulle kunna hålla tak- ten med de delar av utbildningsväsen— det, för vilka mycket stora resurser står till förfogande för sådana ända- mål.
Fortbildningsverksamheten för folk- högskolan måste således — om av stats- makterna angivna mål skall stå kvar — utbyggas till en volym, som är mång- dubbelt större än för närvarande. Ef- tersom de nuvarande beloppen för än- damålet är ringa innebär detta likväl obetydliga kostnadsökningar i förhål-
lande till de samlade fortbildningsin- satserna för skolans utveckling.
Innan utredningen går in på frågan om formerna för en utbyggd fortbild- ningsverksamhet skall den något dröja vid verksamheten sedd från central syn- punkt.
Det har redan framhållits, att den nu- varande, omfattande fortbildningsverk- samheten inte kan tillgodose folkhög— skolans behov. Speciella anordningar fordras härför och det är utomordent- ligt viktigt att för folkhögskolans fort- bildningsändamål dels fixeras rambe- lopp, dels att dessa får disponeras så, att de på det mest ändamålsenliga sät- tet fyller sitt syfte. Vad det första kra- vet beträffar finner utredningen det i och för sig inte vara nödvändigt att ett särskilt anslag anvisas, blott ett an- givet belopp, av den storlek utredning- en föreslår, garanteras för just fortbild- ning av folkhögskolans lärare. Det and- ra kravet rymmer två delkrav nämli- gen dels att stor rörlighet medges inom en angiven ram, dels att användningen av beloppet garanteras samma arbets- enhet inom skolöverstyrelsen som an- svarar för folkhögskolan och det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, näm- ligen överstyrelsens folkbildningsbyrå.
Eftersom folkhögskolans verksamhet är nära förknippad med det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och med folkrörelserna, är det angeläget att hän- syn kan tas till de växlande behoven på dessa områden vid planeringen och genomförandet av fortbildningen för folkhögskolans lärare. Detta talar för att ledningen av denna verksamhet kny- tes till folkbildningsbyrån. Att skilja ut den del av utvecklingsarbetet för folkhögskolan, som lärarfortbildningen utgör, från folkbildningsbyrån skulle vara synnerligen opraktiskt och olämp- ligt. Det alternativ härtill som skulle kunna komma i fråga vore att lägga
ansvaret också. för folkhögskollärarnas fortbildning på skolöverstyrelsens byrå för lärarfortbildning. Utredningen avvi- sar dock en sådan anordning samti— digt som den vill framhålla, att kon— takt och samverkan mellan de båda nämnda byråerna förutsätts som själv- klar.
Fortbildningsverksamheten för folk— högskolans lärare kan och bör alltså samordnas med det utvecklingsarbete, som för folkhögskolans del redan har planerats och delvis initierats av skol— överstyrelsens folkbildningsbyrå liksom med utvecklingsarbetet på andra områ- den, där folkhögskolans resurser kan användas för vuxenundervisning.
Utredningen återkommer senare till frågan om personalbehovet när det gäl- ler ledningen av fortbildningsverksam- heten för folkhögskolans lärare.
10.3 Formerna för fortbildning av folk- högskolans lärare
Två huvudformer av fortbildning är i första hand aktuella för folkhögskolans lärare liksom för andra lärarkategorier: feriekurser och studiedagar. Dessutom bör kortare kurser kunna läggas in un— der pågående arbetsår. Feriekurser för folkhögskolans lärare har redan anord— nats i viss utsträckning. Studiedags- verksamhet i reglerad form har hittills inte förekommit inom folkhögskolan.
1 0.3.1. Feriekurser
Utredningen föreslår, att feriekursverk- samheten för folkhögskolans lärare byggs ut till en omfattning, motsvaran- de den som planeras för lärare i öv— rigt. Det innebär, att också folkhögsko— lans lärare skall ha möjlighet att delta i en feriekurs vart fjärde år.
Det är utomordentligt angeläget att denna kursverksamhet inte binds med bestämda krav från statsmakternas sida
beträffande typer av kurser, antalet kurser per år och kursernas längd. I vissa fall kan nämligen kursämnet vara sådant, att endast få dagar behövs för att täcka det väsentliga, medan det i andra fall kan krävas betydligt längre kurstid.
Den för fortbildningen ansvariga myndigheten måste ha möjlighet att va— riera kursernas längd och deltagaran- tal efter behov och lämplighet i de en- skilda fallen. Kursernas inriktning mås- te kunna växla. Ibland bör ämnesinne- hållet kunna dominera, i andra fall pe— dagogiska och metodiska aspekter. Någ— ra exempel på behovet av kurser och det resultat de kan leda till skall anges.
Riksdagsbeslutet om ökade insatser för vuxenutbildningen kommer bl. a. att medföra ett ökat utbud av radio- och TV—kurser samt av statliga insatser för att ge vuxna tillfälle till korrespondens- studier. Det skulle vara av väsentligt värde, om de som utnyttjar sådana kur- ser bereddes tillfälle att under en åt två veckor få lärarledd undervisning vid folkhögskola och därvid fick hjälp med särskilda problem i studierna, både i fråga om kursinnehåll och arbetsfor- mer. Därigenom skulle med stor sanno— likhet studietiden kunna nedbringas och avbrott i studierna bli mindre vanliga. Lärarna skulle kunna ge eleverna en viss överblick över ämnet och ankny— ta till angränsande ämnen. Dessa an- nars individuellt studerande personer skulle härigenom kunna få en upple— velse av gemenskap i studierna och kunna dra nytta av internatet och and- ra tillgångar i folkhögskolemiljön. Ut- redningen har redan tidigare understru- kit, att insatser av sådant slag efter- hand kan och bör bli naturliga i folk- högskolornas verksamhet.
Utredningen har vid sin i det före- gående gjorda bedömning av folkhög— skolans verksamhetsformer, sedda i ett
längre perspektiv, angivit olika slag av kortare kurser, som torde komma att ef- terfrågas. Behoven av sådana kurser skiftar. Det är därför angeläget att skol- överstyrelsen får möjligheter att ordna fortbildningskurser i anslutning till åt- minstone sådan kursverksamhet som förutses få en något större omfattning. Det är inte rationellt att varje folk- högskolas lärarkår —— som nu är fal- let — varje gång ett nytt behov an- mäls tvingas att var för sig söka fram den nödvändiga informationen för att utarbeta nya kursplaner.
Ett annat slag av för folkhögskolan angelägen fortbildningsverksamhet är kurser för rektorer och blivande rek- torer. De som leder eller kan komma att leda en folkhögskola behöver utbild- ning på olika för denna skolform spe- ciella områden, av vilka här främst, i anslutning till det föregående, skall framhållas den utomordentligt angeläg- na kursplaneringen. Vidare bör behand- las sådana frågor som rektors roll som pedagogisk ledare och som arbetsledare för lärare och annan personal.
Rekryteringen till de olika fortbild- ningskurserna skall enligt utredningens mening kunna variera. Till somliga kur- ser bör kunna inbjudas också studiele- dare och/eller organisatörer från stu- dieförbund och länsbildningsförbund. Detta är angeläget med hänsyn till samarbetet mellan folkhögskolan och övrig folkbildningsverksamhet. Detsam- ma gäller beträffande företrädare för andra folkrörelser, med vilka folkhög- skolorna samverkar. I lämplig utsträck— ning bö-r också folkhögskollärare från andra nordiska länder få möjlighet att delta.
Vad som i det närmast föregående anförts är en argumentering för utred- ningens åsikt att medlen till kursverk- samhet som ett inslag i fortbildningen för folkhögskolans lärare inte skall bin-
das för kurser av viss typ och längd. Statsmakterna bör alltså inte föreskri- va, att ett visst antal kurser av visst slag skall ordnas per år. I stället bör medel beräknas för det antal deltagar— dagar som bedöms som skäligt för att kursverksamheten skall kunna få den totalomfattning, som behövs för att de tidigare nämnda kraven skall kunna uppfyllas.
För bundgetåret 1967/68 står 35000 kronor till förfogande för feriekurser för folkhögskolans lärare. Om kostna- derna per kurs pressas ytterst hårt — vilket alltid hittills skett — räcker ett belopp av denna storlek till en verk- samhet, omfattande högst 500 deltagar- dagar under ett verksamhetsår.
När det gäller kostnaderna per del- tagare och kurs är det rimligt att också för folkhögskolans lärare tillämpa de beräkningsgrunder som skolöverstyrel— sens byrå L3 tillämpar vid beräkning av kostnader för feriekurser för lärare i allmänhet. Enligt dessa beräkningar uppgår kostnaden per deltagare och dag till 130 kronor.
Utredningen uppskattar behovet av feriekursverksamhet för folkhögskolans lärare från och med budgetåret 1969/70 till 2500 deltagardagar per verksam- hetsår. Därigenom skulle en volym upp- nås som motsvarar den inom skolväsen- det i övrigt. Kostnaderna för en sålunda utökad verksamhet kan enligt nyss an- givna beräkningsgrunder i nuvarande penningvärde uppskattas till 325000 kr.
Då utredningen förutsätter, att dess förslag genomförs från den 1 januari 1969 och skäl ej finns att uppskjuta den angelägna utbyggnaden av ferie- kursverksamheten mer än vad som är oundgängligen nödvändigt, föreslår ut- redningen att 165000 kr. anvisas för fortbildning av här ifrågavarande slag för budgetåret 1968/69.
10.3.2. Studiedagar Enligt lärarutbildningssakkunnigas de- finition är studiedagar att betrakta som tid till förfogande för fortbildning. Den- na tid kan användas på olika sätt. För- utom till fortbildning i egentlig mening har inom det allmänna skolväsendet av denna tid också viss del hittills utnyttjats till planering. Ibland är gränserna mel— lan dessa utnyttjandeformer flytande. För det allmänna skolväsendets del syns utvecklingen emellertid ha gått åt det håll, som lärarutbildningssak- kunniga betecknade som rimligt, även om en del av studiedagarna fortfaran— de används till planering. Det är enligt utredningens mening an— geläget att studiedagar som en form för fortbildning införs också för folk- högskolans lärare, även om det bjuder på vissa praktiska svårigheter med hänsyn till skolformens förhållandevis ringa omfattning och geografiska sprid- ning. Utredningen är dock angelägen att understryka, att när den nu föreslår införande av studiedagar den därmed avser tid som skall användas till fort- bildning i egentlig mening. Utredning- en har alltså inte funnit det motiverat att planeringsarbete för folkhögskolan förekommer på studiedagar. Det är, liksom i fråga om feriekurs- verksamheten, angeläget att det bereds möjligheter att ordna studiedagarna för folkhögskolans lärare på flera olika sätt. Skälet härtill är kanske mindre peda— gogiskt än organisatoriskt motiverat. Utredningen anger här fyra alternativa former för anordnande av studiedag för folkhögskolans lärare och förutsät- ter, att skolöverstyrelsen skall äga med- ge anordnande i ytterligare form, om sådan visar sig lämplig.
a) Studiedag ordnad av enstaka folk- högskola för den egna skolans lärare Studiedag av detta slag skall ge tid för
. '—m—m
']
den enskilda folkhögskolans lärare att gemensamt tränga in i vissa aktuella pe- dagogiska och metodiska spörsmål. I regel skall det alltså inte vara fråga om fortbildning inom vissa ämnen eller äm- nesområden utan i pedagogiska frågor av övergripande art. Ett på förhand ut- arbetat material för studiedagen bör då finnas tillgängligt. Det bör vara en an- gelägen uppgift för skolöverstyrelsen att utarbeta material för detta ändamål och utredningen förutsätter, att det skall in- gå i överstyrelsens uppgifter att ut- arbeta och tillhandahålla sådant mate- rial.
b) Studiedag gemensam för ett antal varandra närliggande folkhögskolor Också vid sådana studiedagar bör syf- tet vara detsamma som angetts under a) och ett på förhand utarbetat mate- rial användas. Det kan emellertid i det- ta fall också bli fråga om fortbildning inom något eller några av folkhögsko- lans huvudområden. Medverkan bör då förutsåttes av exempelvis metodiklek— torer vid lärarhögskolans linje för ut- bildning av folkhögskollärare eller an- nan expert.
c) Studiedag ordnad distriktsvis
En tredje lämplig organisationsform syns vara distriktsvis ordnade studie- dagar, varvid lämpligen den distrikts- indelning, som folkhögskolans lärarför- ening tillämpar, kan följas. Vid sådana studiedagar torde såväl ämnesmässiga som pedagogiska och metodiska spörs- mål kunna behandlas.
I de hittills angivna fallen förutsätts initiativ till och genomförande av stu- diedag ligga på folkhögskolan eller folk- högskolorna själva. I betydande grad måste emellertid en fjärde typ av stu— diedagar förekomma, nämligen
d) Centralt ordnade studiedagar I dessa fall måste verksamheten ledas av skolöverstyrelsen direkt eller indi- rekt och avse olika större grupper av lärare. Naturligtvis kan också i dessa fall distriktsvisa sammandragningar ske.
Beträffande antalet studiedagar för folkhögskolans lärare har utredningen, efter olika överväganden, stannat för att föreslå fem sådana dagar årligen. Skäl för detta antal är, att det över- ensstämmer med vad som nu gäller in- om skolväsendet i övrigt. Mot detta ta- lar, att utredningen inte funnit det mo- tiverat med särskilda dagar för plane— ring inom folkhögskolan, varför anta- let skulle ha kunnat reduceras med två. När utredningen avstått från att föreslå en sådan reduktion är det med tanke på den omställningsprocess folkhögskolan står inför, vilken väl torde motivera samma studiedagsvolym som beräknats erforderlig för skolväsendet i övrigt.
Utredningen vill emellertid ånyo un— derstryka, att om dess förslag på den- na punkt genomförs, tiden skall utnytt— jas för genomtänkt och effektivt fort- bildningsarbete, i den mån den tas i anspråk.
Studiedagar enligt alternativen a) och b) förutsätter utredningen skola omfat- ta alla lärare samtidigt vid skolan, me- dan sådana dagar enligt de båda andra alternativen kan gälla endast vissa lä— rare.
Det bör ankomma på den enskilda folkhögskolans lärarråd att besluta om det antal studiedagar, som under ar- betsåret skall utnyttjas enligt alternati- ven a) och b) för skolans lärare. I fö- rekommande fall skall samråd ske med lärarråden vid närliggande skolor. I den mån man beslutar sig för att ord- na studiedagar av detta slag skall sko— lans (skolornas) rektor(er) ansvara för
att verksamheten bedriVS i enlighet med anvisningar, som skolöverstyrelsen ut- färdar.
Enligt utredningens bedömning bör normalt inte mer än två _— och högst tre —— studiedagar av detta slag ordnas årligen. Uppgift om dessa studiedagar och deras program bör enligt utred- ningens mening insändas till skolöver- styrelsen före studiedagen. Beträffande regionala studiedagar (alternativ c) och centralt ordnade sådana förutsätter utredningen att skolöverstyrelsen skall besluta.
Skolöverstyrelsen har de senaste åren disponerat ett anslag på 30 000 kronor per år till studiedagsverksamhet för folkhögskolans lärare. Överstyrelsen har ställt detta till förfogande åt distrik— ten av Svenska folkhögskolans lärar- förening, vilka ordnat ett par studieda- gar per år. En studiedagsverksamhet av det slag som utredningen föreslagit _ och som den finner nödvändig som ett led i folkhögskolans utveckling _ krä- ver större insatser. Man måste bl. a. räk- na med kostnader för central framställ- ning av material för vilket expertis måste anlitas. Experter krävs för med- verkan under vissa studiedagar. Ut- redningen föreslår att ett årligt belopp av 75 000 kronor till studieverksamhe- ten för folkhögskolans lärare ställs till skolöverstyrelsens förfogande. Folk- bildningsbyrån bör svara för också den— na verksamhet. För arbetsåret 1968/69 bör 35000 kronor beräknas med hän- syn till att verksamheten förutsätts bör- ja vårterminen 1969.
10.4 Ledning av fortbildningen för folk- högskolans lärare
Utredningen har redan föreslagit, att ledningen av fortbildningsverksamheten för folkhögskolans lärare skall utövas
av skolöverstyrelsen genom folkbild- ningsbyrån. Detta förslag förutsätter en- ligt utredningens bedömning en viss förstärkning på denna byrå, lämpligen med en skolkonsulenttjänst, vilkens in- nehavare närmast bör få ställning som fortbildningsledare för folkhögskolan. En sådan förstärkning är nödvändig, ef- tersom folkhögskolan inte har tillgång till och ej heller kan utnyttja den fort- bildningsorganisation som betjänar det allmänna skolväsendet. För folkhögsko- lans del bör det tills vidare räcka med en fortbildningsledare för hela landet. En eventuell förstärkning också på biträdesplanet torde böra prövas och bedömas av skolöverstyrelsen i sam- band med remissyttrande över utred- ningens förslag, då detta behov bör bedömas mot bakgrund av folkbild- ningsbyråns samlade personalresurser.
Som tidigare nämnts, förutsätts att en samverkan i fortbildningsfrågor skall ske mellan folkbildningsbyrån och byrå L3 i skolöverstyrelsen. Folkbildnings- byrån bör vidare i dessa frågor nära samverka med den lärarhögskola, till vilken linjen för utbildning för folk- högskolans lärare är förlagd. Utredning- en föreslår att det skall ingå som ett åliggande för metodiklektor vid sådan linje att medverka i fortbildningsverk- samheten. Vidare bör samverkan ske med folkhögskolans lärarförenings pe- dagogiska råd. Särskilda former för den- na samverkan behöver enligt utredning- ens mening inte föreskrivas.
10.5 Sammanfattning
I detta kapitel föreslår utredningen att folkhögskolans lärare får tillfälle till fortbildningsverksamhet i samma om- fattning, som lärarna inom andra skol- former, samt att till fortbildning i form av kursverksamhet, i första hand ferie-
kurser, anslås ett årligt belopp av 325000 kronor från och med arbets- året 1969/70. För 1968/69 bör ett an— slag på 165 000 kronor utgå. Kursverk- samhetens omfattning är i utbyggt skick beräknad till 2 500 deltagardagar per år.
Utredningen föreslår vidare, att högst fem arbetsdagar per arbetsår får an- vändas för fortbildning av folkhögsko- lans lärare genom studiedagar. Ett år- ligt anslag på 75000 kronor bör stäl— las till skolöverstyrelsens förfogande för studiedagsverksamhet från och med ar—
betsåret 1969/70. Arbetsåret 1968/69 bör anslaget utgå med 35 000 kronor.
Slutligen föreslår utredningen, att ledningen av fortbildningsverksamheten för folkhögskolans lärare förläggs till skolöverstyrelsens folkbildningsbyrå, vilken bör förstärkas med en konsulent, som tjänstgör som fortbildningsledare för folkhögskolan. I fortbildningsverk- samheten bör det åligga de metodik- lektorer att medverka, vilka tjänstgör vid lärarhögskolas linje för utbildning av folkhögskollärare.
KAPITEL 11
Kostnader
Från kostnadssynpunkt kan utredning— ens förslag sammanfattas på följande sätt:
1) Från och med 1970/71 skall årli- gen 70 redan ämnesutbildade personer erhålla en ett-årig praktisk-pedagogisk utbildning, klart inriktad på folkhög- skolans behov och lämpad även för an- nan vuxenundervisning. Utbildningen byggs upp etappvis med början vårter- minen 1969.
2) Fortbildningsverksamheten för folkhögskolans lärare byggs ut med bör— jan våren 1969 med sikte på att den fr.o.m. 1969/70 skall omfatta 2500 fortbildningsdagar, varjämte möjlighet till studiedagar till samma antal _ fem — som inom skolväsendet i övrigt in— föres också för folkhögskolans lärare.
3) övergångsvis anordnas två lärar- utbildningskurser om sex veckor årli- gen under de tre budgetåren 1968/71, avsedda för 25 deltagare vardera.
Utredningen skall närmare behandla dessa tre punkter i tur och ordning.
Punkt 1). Vid överväganden av vilka anspråk på nya resurser för utbildning dessa förslag ställer, uppkommer först frågan huruvida ett utbud av utbild- ningsmöjligheter direkt för folkhög- skollärartjänst kan tänkas rikta sig till eller påverka andra än sådana som ändå skulle erhålla praktisk lärarut- bildning av det slag som redan finns. Denna fråga måste enligt utredningens mening principiellt sett besvaras med nej. I av statsmakterna gjorda bedöm-
ningar av platsbehovet för praktisk ut- bildning av ämneslärare har viss hän- syn redan tagits till folkhögskolans och annan vuxenutbildnings behov, ehuru någon för dessa områden särskilt av— passad utbildning ännu inte kommit till stånd. Med andra ord, personer med akademisk utbildning, som kommer att rekrytera folkhögskolans ämneslärarkår eller medverka i annan vuxenutbildning torde till övervägande del redan be- finna sig i organisationen för praktisk lärarutbildning och — om åtgärder av nu föreslagen art uteblir — fortsätta att skaffa sig den från folkhögskolans syn- punkt inadekvata praktiska lärarutbild- ning, som redan finns.
En i någon liten mån ökad tillström- ning till praktisk lärarutbildning kan dock ett genomförande av utredningens förslag medföra, genom att också per- soner, som avlagt annan examen än fi- losofisk ämbetsexamen eller undantags- vis ingen examen alls, skulle beredas tillträde till utbildningen. Effekten av denna del av förslaget kan man emel- lertid bara gissa sig till. Uppskattnings- vis kan antas att 15 personer årligen eller ca 20 procent av utbildningskon- tingenten kommer att utgöras av perso- ner med sådan förutbildning. Totala antalet ämneslärarkandidater, som årli- gen skall genomgå praktisk lärarutbild- ning, förutsätts uppgå till icke oväsent— ligt över 2 000. Då detta skrivs hösten 1967 synes dessutom ännu i princip gälla, att alla som är därtill behöriga och
vill genomgå praktisk lärarutbildning skall kunna få tillgång därtill. Utred- ningen gör då den bedömningen, att det föreslagna antalet lärarkandidater, som skall kunna erhålla praktisk lärarut— bildning för tjänst vid folkhögskola, helt ligger inom de ramar, som antagits för deltagarantalet i praktisk utbildning av ämneslärare. Härav följer först, att medel inte skall behöva särskilt be- räknas för ersättning till dessa lärar- kandidater under den praktiska lärar- utbildningen.
Härnäst uppkommer frågan, huruvida de ifrågavarande 70 lärarkandidaterna medför eljest icke uppkommande krav på personal för den praktiska lärarut— bildningen sedd som en totalitet. Ut- redningen har i kapitel 9 Utbildnings- organisationen beräknat ett behov av 11 lektorer för folkhögskollärarlinjen och förutsatt, att en utbildningsledare under lärarhögskolans rektor skall sva- ra för utbildningen på linjen. Enligt vad som nyss sades gör utredningen uppskattningen att av gruppen på 70 lä- rarkandidater ca 55 skulle befinna sig under praktisk lärarutbildning, oavsett förefintligheten av en folkhögskollärar- linje, medan ca 15 skulle skaffa sig så- dan, därför att sistnämnda linje finns. I enlighet med det resonemang rörande lärartätheten utredningen fört i orga- nisationskapitlet skulle följaktligen till- komsten av en folkhögskollärarlinje »frigöra» ca åtta metodiklektorstjänster genom att 55 lärarkandidater valde den- na linje och alltså ett egentligt nytill- skott av endast ca tre tjänster fordras. Åtta av de tjänster, vilka under alla förhållanden kommer att inrättas för ämneslärarutbildning kan således sägas bli utbytta mot samma antal tjänster för speciellt folkhögskollärarutbildning, varjämte tre nya behöver tillföras lä- rarhögskoleorganisationen i stort. Med hänsyn till å ena sidan denna organi—
sations betydande omfattning, såväl vad gäller antal lärarkandidater som lek- torstjänster (ca 230 ordinarie jämte ett stort antal extra tjänster), och å andra sidan de i jämförelse därmed mycket små tal, såväl i fråga om lärar- kandidater som tjänster, det gäller för en folkhögskollärarlinjes del blir na- turligtvis antalet »utbytbara» (8) och nytillkommande (3) tjänster inexakta tal. Det egentliga nytillskottet kan bli större eller mindre och torde kunna sägas ligga någonstans mellan två och sex tjänster vid en till 70 lärarkandi- dater utbyggd utbildningskapacitet. Med utgångspunkt i det uppskattade maximi- alternativet (sex tjänster) blir den to- tala lönekostnadsökningen högst, i av- rundat tal, 372 000 kr. Utbildningsledaren vid folkhögskol- lärarlinjen måste enligt utredningen ut- ses bland de för denna linje särskilt rekryterade lärarna. Huruvida utbild— ningsledaruppgifterna skall kunna full- göras inom ramen av 11 lektorstjänster undandrar sig nu utredningens be— dömande. Utredningen förutsätter — i avvaktan på erfarenheter — att så kan ske och beräknar endast särskilda kost- nader för det till utbildningsledare ut- gående arvodet — avrundat 12 000 kr. Några i förhållande till lärarhögsko- lans samlade verksamhet urskiljbara särskilda administrationskostnader för folkhögskollärarlinjen anser utredning- en knappast att man har anledning räkna med. Detsamma gäller materiel- kostnader. Sådana kostnader blir be— roende av om antalet lärarkandidater på folkhögskollärarlinjen skall till nå— gon del anses öka antalet vid lärarhög- skolan eljest intagna lärarkandidater. I detta sammanhang vill utredningen erinra om att den föreslagit, att någon särskild undervisningsskyldighet för lektor vid folkhögskollärarlinje icke skall anges. Skälet är, att det visat sig
föreligga en mycket stark tendens att betrakta undervisningsskyldighet — för metodiklektor vid lärarhögskola 396 el- ler 450 timmar — såsom liktydig med tjänstgöringsskyldighet, vilket för ut- redningen framstår som en från kost- nads- och effektivitetssynpunkt disku- tabel utveckling och i varje fall inte kan tillämpas beträffande den av utred- ningen här föreslagna utbildningen. Det framgår av utredningens förslag om utbildningens innehåll att lektorerna vid folkhögskollärarlinje förutsätts full- göra åtskilliga moment, som inte är att hänföra till undervisning i vanlig me- ning och vidare att de förutsätts med- verka i lärarfortbildning och i den vi- dare pedagogiska utvecklingen av folk- högskolan och annan vuxenutbildning. Detta är viktigt att också hålla i min- net vid bedömningen av relationen 70 (årligen utbildade) och 11 (antalet lek- torer). Lektorerna skall alltså även ut- göra det första särskilda resurstillskot— tet för folkhögskolan, när det gäller lärarfortbildning och pedagogiskt ut- vecklingsarbete.
För auskultationer och handledning beräknar utredningen med utgångspunkt i gällande normer för ämneslärarut- bildningen en årlig merkostnad för 15 tillkommande lärarkandidater av 80 000 kr. Kostnadsökningen för resor och traktamenten i samband med utbild- ningen beräknar utredningen till 50 000 kr per budgetår.
Kostnaderna per budgetår för åtgär- der enligt punkten 1) kan vid full ut- byggnad således beräknas till maximalt 372000 + 12000 + 80000 + 50000 : 514 000 kr. Dessa kostnader är till hela sitt belopp en ökning i förhållande till innevarande budgetår (1967/68).
Beträffande merkostnaderna under utbildningens startår (1968/69) kan föl- jande anföras. Utredningen har i orga- nisationskapitlet förutsatt, att utbild-
ningen börjar vårterminen 1969 samt beräknat lektorsbehovet vid det tillfäl-v let till sju, varjämte naturligtvis förut—v satts att utbildningsledare skall finnas.. Utredningen föreslår, att 185000 kr., dvs. ungefär hälften av det nyss angiv- na beloppet för sex lektorslöner m.m. (372000 kr.), inräknas i avlöningsan— slaget för lärarhögskolan i Linköping för budgetåret 1968/69 samt vidare dels att sju lektorer, av vilka en skall vara utbildningsledare, skall börja sin verk- samhet vid lärarhögskolans folkhögskol- lärarlinje den 1 januari 1969, dels att expertmedel till ett belopp av ca 25 000 kr. skall stå till förfogande från den 1 juli 1968 för organiserandet av ut- bildningen genom särskild sakkunnig.
Våren 1969 bör en 14 dagars kurs för handledare under lärarkandidater- nas praktiktermin anordnas för ca 20 deltagare. Kostnaderna för denna, be— räknade enligt gängse normer, upp-går till ca 40 000 kr. Merkostnaderna för handledning första terminen kan be- räknas till 10000 kr. samt för resor och traktamenten till 20000 kr. För budgetåret 1968/69 kan kostnaderna un- der punkten 1) således beräknas till högst (185000 + 25000 + 40 000 + 10 000 + 20 000 =) 280 000 kr.
Punkt 2). Kostnaderna för en utbyggd fortbildningsverksamhet har utredning- en i huvudsak tidigare redovisat i sam- band med sina förslag härom (kapitel 10). Sammanfattningsvis skulle de vid full utbyggnad uppgå till följande, näm- ligen för feriekursverksamheten 325 000 kr., för studiedagsverksamheten 75 000 kr., för en skolkonsulenttjänst på skol- överstyrelsens folkbildningsbyrå (fort- bildningsledare för folkhögskolan och övrig vuxenundervisning) ca 60 000 kr. samt för framställning av fortbildnings- material uppskattningsvis 6 000 kr. eller tillhopa (325000 + 75000 + 60000 + 6000 :) 466000 kr. Av detta belopp
förutsätter utredningen att 400 000 kr., dvs. kostnaderna för de båda först- nämnda ändamålen, skall specialdesti- neras att bestridas ur fortbildningsan- slaget.
Beträffande tjänsten som skolkonsu— lent/fortbildningsledare vill utredning— en framhålla, att därest den inrättas, de i olika sammanhang framförda önske— målen om en tjänst som biträdande folk-
högskolinspektör enligt utredningens bedömande tillsvidare skulle vara till- godosedda.
Fortbildningsledaren bör, som utred- ningen tidigare framhållit, börja sin verksamhet den 1 januari 1969.
Budgetåret 1967/68 är i riksstaten upp- fört ett reservationsanslag under rubri— ken Utbildning av lärare vid folkhög- skolor till ett belopp av 225 000 kr., vil- ket av skolöverstyrelsen i petita för budgetåret 1968/69 föreslagits uppräk- nat med 20 000 kr. Uppräkningen torde endast vara avsedd att täcka uppkom- mande merkostnader på grund av kost- nadsutvecklingen. Skolöverstyrelsen för- utsätter i sina petita, att folkhögskolans lärarutredning skall ha slutfört sitt ar- bete inom sådan tid, att resultatet kan beaktas vid prövningen av anslagsbe- hovet för ändamål som skall bekostas ur nyssnämnda anslag.
För nu löpande budgetår (1967/68) skall beloppet 225 000 kr. disponeras på följande sätt, vilket överensstämmer med användningen under senare år: 1) 35 000 kr. till egentliga fortbildnings- kurser, 2) ca 120 000 kr. till en längre lärarutbildande kurs rörande folkhög- skolans tradition, målsättning och ar- betsformer (»Åsa-kursen»), 3) 35000 kr. till distrikten av Svenska folkhög— skolans lärarförening för anordnande av studiedagar, 4) 27 000 kr. för an- ordnande av rektorskonferenser samt 5) 6 000 kr. till resestipendier åt folk- högskolans lärare.
Vid beslut om genomförande av ut- redningens förslag om utökade fortbild- ningsmöjligheter för folkhögskolans lä- rare från 1 januari 1969 skulle följande, berörande nyssnämnda riksstatsanslag för budgetåret 1968/69, ske. Antalet del- tagardagar inom egentlig fortbildning (feriekursverksamhet) utökas till 1 250, dvs. hälften av det av utredningen för helt budgetår föreslagna antalet, vilket beräknas kosta 165 000 kr. enligt till— lämpade normer inom fortbildnings- verksamheten i stort. Beloppet svarar mot halva den i utredningen för full utbyggnad beräknade kostnaden. Resur- serna för studiedagar andra budgethalv- året 1968/69 bör utgöra ca 37000 kr., vilket tillsammans med den tidigare be- räknade kostnaden för första budget- halvåret utgör en samlad summa av 55 000 kr. För anordnande av rektors- konferenser och för resestipendier bör för budgetåret 1968/69 ställas till för— fogande av skolöverstyrelsen äskade ca 30 000 respektive 6000 kr. För dessa båda ändamål bör medel även fortsätt- ningsvis beräknas till här angivna be- lopp. Medel till rektorskonferenser kan lämpligen beräknas under fortbildnings— anslaget.
De här angivna beloppen utgör till- sammans (165 000 + 55 000 + 30 000 + 6000 :) 256000 kr. Häri har då inte beräknats kostnader för kurs motsva— rande den s.k. Åsa-kursen, vilka för innevarande budgetår beräknats till ca 120 000 kr. Häremot svarande kostnader är enligt utredningens inledningsvis re- dovisade systematik hänförliga till punkten 3) och skall behandlas i det följande. Dessförinnan skall bara sam- manfattningsvis anges, att fortbildnings- kostnaderna för budgetåret 1968/69 en- ligt utredningens förslag, inklusive kost- naderna för fortbildningsledare och för framställning av visst fortbildningsmate- rial, skulle uppgå till 289 000 kr., vil-
ket med borträknande av kostnaden för Åsa-kursen innebär en ökning i förhål—
lande till innevarande budgetår med 289 000 — (225 000—120 000) = 184 000 kr.
Utredningen vill här slutligen kraf- tigt understryka vikten av att de me- del som ställs till skolöverstyrelsens för- fogande för fortbildningsändamål inte på förhand binds på något detaljerat sätt utan ställs till förfogande för an- ordnande av —— vad beträffar budget- året 1968/69 _ fortbildning omfattande ca 1 250 deltagardagar, studiedagar till ett antal av högst fem, högst fyra rek— torskonferenser samt för resestipendier 6 000 kr.
Punkt 3). Det är av skäl, som utred- ningen tidigare redovisat, nödvändigt att övergångsvis bibehålla en motsva- righet till den lärarutbildning, som un- der många år meddelats vid den s.k. Åsa-kursen. Utredningen har föreslagit att sådan utbildning skall ges vid två kurser — något modifierade i förhål- lande till de hittillsvarande —— under budgetåret 1968/69 för 25 deltagare vid varje. Kostnaderna för dessa beräknar utredningen till i avrundat tal 370 000 kr. Kostnadsökningen i förhållande till tidigare angiven kostnad för en »Åsa-
kurs» föranledes av dels allmänna kost- nadsstegringar, dels ökning av kurstiden med en vecka dels och slutligen av ök— ning av deltagarantalet med 25 procent.
Utgiftsökningen för budgetåret 1968!" 69 uppgår enligt här lämnade redo- visning till 185000 + 25000 + 40 000- + 10 000 + 20 000 +289 000 + 370 000 —— 225 000 = 714 000 kr.
Av detta belopp faller 410 000 kr. på övergångsanordningar med en varaktig— het av tre budgetår och 25 000 kr. på tillfälligt insatt experthjälp. Bortfallet av dessa kostnader uppvägs av ökade kostnader i och med att den fulla ut— bildningskapaciteten uppnås. Den var— aktiga kostnadsökningen i förhållande till budgetåret 1967/68 utgör enligt här redovisade beräkningar ca 790 000 kr., vilket belopp erhålles vid summering av de under punkterna 1) och 2) beräkna— de kostnadsökningarna minskade med för budgetåret 1967/68 uppfört belopp under anslaget Utbildning av lärare vid folkhögskolor, dock med avdrag för de beräknade beloppen för rektorskon— ferenser och resestipendier. För dessa båda ändamål bör medel beräknas med 30000 respektive 6000 kr.
KAPITEL 12
Sammanfattning
Inledningsvis konstaterar utredningen, att åtskilliga uttalanden under senare år gjorts om folkhögskolan och dess framtid. Uttalandena är allmänt hållna och präglade av en betydande optimism. Utredningen delar den optimistiska sy- nen på folkhögskolan och dess fram- tida uppgifter men finner uttalandena vara för allmänt hållna för att kunna ligga till grund för ett förslag om lärar- utbildning för folkhögskolan. För att kunna lägga fram ett sådant förslag har utredningen först sökt definiera skol- formen och skapa sig en uppfattning om vilka uppgifter folkhögskolan kom— mer att ägna sig åt i framtiden.
I kapitel 1 har utredningen definierat folkhögskolan som skolform genom att ange följande fem karakteristika för den:
a) friheten, b) internatformen, 0) vuxna elever, d) folkrörelse- och folk- bildningsanknytningen, e) målsättning- en.
Utredningen är starkt övertygad om betydelsen av att kunna vidmakthålla en skolform som svarar mot dessa kri- terier.
I kapitel 2 redovisar utredningen folkhögskolans utbildningsmål, organi- sation samt undervisning och övriga verksamhet.
I kapitel 3 har utredningen beskrivit folkhögskolans elever med avseende på bl.a. ålder och yrkesplaner.
Den största gruppen elever är mellan 18 och 24 år. De manliga eleverna är genomsnittligt äldre. _Andelen elever
över 21 år tenderar öka. Vidare har ock- så redovisats vissa data om lärarna, t. ex. utbildning och anställningsförhål— landen.
De ordinarie lärarna utgör knappt 54 % av samtliga heltidsanställda lä- rare. Andelen är lägre än inom andra skolformer.
Ämneslärarnas vanligaste utbildning är fil. mag.- eller fil. kand.-examen. Den enda praktiska lärarutbildning som före- kommer för folkhögskolan är en årligen anordnad femveckors fortbildningskurs.
I kapitel 4 gör utredningen ett försök att sammanfatta folkhögskolans hittills- varande roll.
Folkhögskolan har varit av värde för den demokratiska utvecklingen. Ett stort antal riksdagsmän, landstingsmän och kommunalmän har fått sin utbild- ning i folkhögskola. Också för andra medlemmar i politiska partier har folk- högskolan betytt mycket. Genom anknyt- ningen till folkrörelser och folkbild- ningsverksamhet har folkhögskolan kun- nat ge sina elever impulser att delta i sådan verksamhet. Folkrörelsernas in- satser för demokratins genombrott och utveckling i vårt land har varit bero- ende av kunniga medlemmar. Många av dessa har fått sin utbildning i folk— högskola.
Folkhögskolan har för många ung- domar inneburit en ny start för stu- dier. Flertalet elever kommer numera för att få en grund för fortsatt utbild- ning.
I kapitel 5 sammanfattar utredningen
tidigare uttalanden om folkhögskolans ställning i ett reformerat skolsystem. Det gäller främst uttalanden i utred- ningar och propositioner. Den förläng- da skolplikten och ökningen av antalet ungdomar, som fortsätter sin utbildning omedelbart efter den obligatoriska sko- lan, medför att folkhögskolan kommer att få avstå från större delen av den verksamhet som bestått av att ge grund för fortsatt utbildning. Den kommer att få ägna sig mer åt huvuduppgiften att ge allmän medborgerlig bildning. Den förnyelse som krävs bör komma inifrån folkhögskolan själv.
I kapitel 6 redovisas utredningens be- dömning av folkhögskolans ställning och framtida uppgifter.
Utredningen framhåller, att elevtill- strömningen till folkhögskolan fortfa- rande är stor och att antalet sökande betydligt överstiger antalet tillgängliga elevplatser. Elevrekrytering av nuva- rande slag för allmänna kurser av nu- varande art och på nuvarande nivå be- dömer utredningen emellertid inte bli möjlig mer än ytterligare ett tiotal år. Utredningen understryker därför vikten av att folkhögskolan utvecklas vidare och ger exempel på de mångskiftande utbildningsbehov den bedömer komma att uppstå och som utredningen anser att folkhögskolan bör möta.
Hela fältet för folkhögskolornas fram- tida verksamhet kan inte nu kartläggas, eftersom samhällsutvecklingen kan vän- tas medföra att nya uppgifter efterhand uppstår för dessa skolor. Utredningen räknar dock med att folkhögskolans uppgift i stort sett kommer att koncen- treras till följande fem huvudområden: samhällsorientering (i vilken interna- tionella frågor ingår), naturvetenskap— lig orientering, träning av kommunika- tionsfärdigheter, undervisning i estetis- ka ämnen, ledarutbildning för det fria och frivilliga folkbildningsarbetet, för
folkrörelserna och ungdomsverksamhe- ten.
Utöver längre allmänt orienterande kurser räknar utredningen med att folkhögskolan i ökad utsträckning kom- mer att kunna svara för mer direkt kompetensinriktad utbildning inom vis- sa områden. Utredningen ger exempel på detta. Folkhögskolan bör vidare på oli— ka sätt kunna komplettera annan vuxen- utbildning och kunna bli centrum för vuxenutbildning av speciellt slag, t. ex. genom att anordna kurser för kommu- nala förtroendemän, för deltagare i in- ternationellt arbete och för äldre.
Utbyggnaden av speciallinjer förut- sätts kunna fortsätta, främst inom det estetiska ämnesområdet och området för ledarutbildning för det fria folkbild- ningsarbetet, folkrörelserna och ung— domsverksamheten.
Utredningen pekar slutligen på vissa problem rörande planering, organisa— tion och information om skolornas kurs- verksamhet, som måste lösas i samband med folkhögskolans fortsatta utveck- ling.
I avdelning II föreslår utredningen former för lärarutbildning och lärar- fortbildning för folkhögskolan. Inled- ningsvis konstateras att folkhögskollä- rarnas ämnesutbildning måste knyta an till den utbildning, som ges vid uni- versiteten och därvid omfatta de för folkhögskolan lämpligaste ämneskombi- nationerna. Äm-nesutbildningen måste kompletteras med en praktisk lärarut— bildning, som starkt inriktas på folk- högskolans speciella verksamhet. Lä- rarfortbildningen måste väsentligt ut- byggas.
I kapitel 7 behandlar utredningen frågan om lärarnas ämnesutbildning och föreslår, att för tjänst som ämnes- lärare i folkhögskola normalt skall krä— vas akademisk utbildning av samma längd och kvalitet som fordras för tjänst
som adjunkt i gymnasium. I ämneslära- rens akademiska examen skall ingå så- dana, av utredningen i särskild för- teckning angivna ämnen som gör ho- nom skickad att undervisa inom något eller några av de huvudområden, inom vilka folkhögskolan förutsätts komma att arbeta. Krav ställs dock icke på vissa, angivna ämneskombinationer.
Skolöverstyrelsen föreslås få möjlig- het att i särskilda fall godkänna annan väg än den akademiska för meritering till tjänst som ämneslärare.
Utredningen har också behandlat frå- gan om inrättande av lektorstjänster vid folkhögskolorna.
Förslag framläggs om inrättande av tio lektorstjänster inom folkhögskolan är 1969/70 samt om successivt inrättan- de av tio sådana tjänster årligen.
Innehavare av lektorstjänst i folkhög— skola förutsätts skola tjänstgöra som huvudlärare inom sitt ämnesområde med möjlighet och/eller skyldighet att fullgöra uppgifter också i annan folk- högskola eller i vuxenutbildning utan- för folkhögskolan.
Kompetenskraven för lektorstjänst i folkhögskola skall vara a) ämnesutbild- ning av det slag som krävs för ämnes- lärartjänst i folkhögskola, b) högre aka- demisk examen av motsvarande slag som krävs för lektorstjänst i gymnasium i ämne som är av vikt i folkhögskolan, c) praktisk-pedagogisk lärarutbildning för folkhögskolan.
Skolöverstyrelsen skall tilldela folk- högskolorna lektorstjänster efter ansö— kan och i samband därmed utfärda de bestämmelser för varje enskild tjänst som befinns påkallade. Tjänsterna skall tillsvidare tillsättas av skolöverstyrel- sen efter förslag av skolans styrelse.
I kapitel 8 läggs fram förslag till in- nehåll i en ettårig praktisk—pedagogisk utbildning för folkhögskollärare. I sin organisatoriska form anknyter den till
motsvarande utbildning för ämneslä- rare i allmänhet. Den föreslås också förlagd till lärarhögskola.
Utredningen ger en sammanfattande bild av den arbetssituation som möter en folkhögskollärare. Därvid betonas in- ledningsvis framför allt skiljaktigheter- na i förhållande till läraruppgiften i ungdomsskolan. Situationen befinnes för folkhögskolläraren i så många avse- enden vara annorlunda — framför allt genom att eleverna är vuxna och följ— aktligen bär på i undervisningssitua- tionen värdefull erfarenhet — än för läraren i ungdomsskolan att utredning- en förslår, att folkhögskollärarutbild- ningen bildar en särskild linje vid en av lärarhögskolorna. Viss del av utbild- ningen kan då bli gemensam för de blivande folkhögskollärarna och andra ämneslärare.
Det innehåll utredningen funnit böra ingå i den framtida lärarutbildningen framgår av en särskild tabellariskt upp- ställd innehållsöversikt. Utbildningen föreslås indelad i fyra huvudavdelning- ar: pedagogik, metodik, folkhögskolan och övrigt folkbildningsarbete samt praktik. Den avslutas med en samman- fattningsvecka.
Till vissa av momenten har fogats ut- förliga kommentarer. Dessa bestyrker behovet av en folkhögskollärarlinje samtidigt som de kan tjäna som under- lag för en detaljerad utformning av ut— bildningen.
Slutligen framhålls, att utbildningen av folkhögskollärare måste bli lika om- ställbar som man förutsätter att folk- högskolan själv skall vara.
I kapitel 9 lägger utredningen fram förslag till utbildningsorganisation för en folkhögskollärarlinje, förlagd till lä- rarhögskola. Utbildningen vid denna linje beräknas, som framgår av kapitel 8, bli ettårig.
I kapitlet presenteras i tabellform
huvudinnehållet i utbildningen — rela- terat till innehållsöversikten i kapitel 8 »— fördelat på sammanlagt tio perio- (ler.
Med hänsyn till dels behovet av folk- högskollärare dels samhällets krav på fler personer med pedagogisk utbild- ning för undervisning bland vuxna fö- reslår utredningen att antalet lärarkan- didater som intas på folkhögskollärar- linjen skall vara 70 årligen.
Vidare diskuteras hur deltagare skall kunna utväljas om det uppstår ett över- skott av sökande till folkhögskollärar- linjen. Utredningen föreslår ett två- stegsförfarande med ett första urval på grundval av handlingar och ett slut- giltigt avgörande efter personlig kon- takt med dem som kvarstår efter den första bedömningen.
Utredningen anger vilka krav som bör ställas på skolor som skall ta emot lärarkandidater för övningslektioner och praktiktjänstgöring. Kraven avser intresse för pedagogiska frågor, ma— teriella resurser, graden av samarbete med övrigt folkbildningsarbete och till- gång på lärare som är lämpliga för handledaruppgifter. Avståndet mellan lärarhögskolan med folkhögskollärar- linje och ifrågakommande praktikskola är också av betydelse.
Enligt utredningens bedömande be- hövs för folkhögskollärarlinje 11 me- todiklektorstjänster. För att kunna lösa de uppgifter som åvilar metodiklektorn bör denne inte vara anställd för att fullgöra endast ett visst antal under- visningstimmar. Det är också angelä— get att metodiklektorerna bereds till- fälle att med jämna mellanrum tjänst- göra som lärare vid folkhögskola. För metodiklektorerna bör motsvarande be-
hörighetsvillkor uppställas som för me- todiklektorer vid ämneslärarlinje.
Betyg bör sättas över lärarkandidater- nas undervisningsskicklighet. Detta be- tyg bör också ge honom behörighet till tjänst på jämförbar nivå inom andra skolformer.
Utredningen föreslår att folkhögskol- lärarlinjen placeras vid den nya lärar- högskolan i Linköping.
Utredningen bedömer det angeläget att förslaget till folkhögskollärarutbild- ning genomförs snabbt och föreslår att utbildningen börjar 1.1.1969 med ett intag våren 1969 av 20 lärarkandidater.
För att ge nu i tjänst varande icke ordinarie lärare viss pedagogisk utbild— ning föreslås övergångsvis anordnande av två sexveckorskurser årligen under åren 1968/71. Genomgången pedagogisk utbildning av detta eller tidigare ord- nat slag —— »Åsakursen» — föreslås bli behörighetsvillkor från 1.1.1969.
I kapitel 10 behandlar utredningen frågan om lärarfortbildning för folk- högskolan. Utredningen föreslår att fortbildningsverksamheten för folkhög- skolans lärare byggs ut till samma om- fattning som för lärarna inom andra skolformer. För fortbildning i form av kursverksamhet, i första hand ferie— kurser, beräknas omfattningen till 2 500 deltagardagar per år.
Utredningen föreslår vidare, att högst fem arbetsdagar per arbetsår får använ- das för fortbildning av folkhögskolans lärare genom studiedagar.
I kapitel 11 redovisas kostnaderna för genomförandet av utredningens för- slag. Vid fullt utbyggd kapacitet be- räknas kostnadsökningen —— i jämfö- relse med budgetåret 1967/68 — till cirka 790000 kr. För budgetåret 1968/ 69 beräknas ökningen till 714 000 kr.
BILAGA 1
Folkhögskolorna i Sverige läsåret 1967/68
Start år Skola Adress [ Län | Huvudman
1868 Hvilan Åkarp M Garantiföreningen för folkhög- skolan Hvilan 1868 Lunnevad Vikingstad E Östergötlands läns landsting 1868 Önnestad Önnestad L Önnestads folkhögskolas garan— tiförening 1869 Blekinge läns Bräkne—Hoby K Blekinge läns landsting folkhögskola 1872 Åsa Sköldinge D Södermanlands läns landsting 1873 Axevalla Axvall R Skaraborgs läns landsting 1873 Fridhem Svalöv M Nordvästra Skånes folkhögsko- leförbund 1873 Katrineberg Vessigebro N Hallands läns landsting 1873 Kävesta Sköllersta T Örebro läns landsting 1873 Ålsta Fränsta Y Västernorrlands läns landsting 1874 Molkom Molkom S Värmlands läns landsting 1875 Grebbestad Grebbestad 0 Göteborgs och Bohus läns lands— ting 1875 Högalid Smedby H Kalmar läns södra landsting 1876 Billströmska Sibräcka O Göteborgs och Bohus läns lands— ting och Stiftelsen Billströmska folkhögskolan 1876 Gamleby Gamleby H Norra Kalmar läns landsting 1876 Grimslöv Grimslöv G Kronobergs läns landsting 1876 Hemse Hemse I Gotlands läns landsting 1876 Sörängcn Nässjö F Jönköpings läns landsting 1876 Tärna Tärna U Västmanlands läns landsting 1876 Wik Balingsta C Uppsala läns landsting 1877 Fornby Tunabro W Kopparbergs läns landsting 1879 Fristad Fristad P Älvsborgs läns landsting 1879 Väddö Väddö B Stockholms läns landsting 1886 Bollnäs Bollnäs X Gävleborgs läns landsting 1887 Värnamo Värnamo F Jönköpings läns landsting 1888 Skurup Skurup M Vemmenhögs m fl häraders folk- högskoleförening 1896 Hela Prästinon Y Västernorrlands läns landsting 1896 Sunderby S Sunderbyn BD Stiftelsen Sunderby folkhögskola 1899 Tornedalen Övertorneå BD Stiftelsen Tornedalens folkhög- skola 1901 Birka Ås z Jämtlands läns landsting 1902 Eslöv Eslöv M Eslövs folkhögskolas garanti- förening 1905 Färgelanda Färgelanda P Älvsborgs läns landsting 1905 Ingesund Arvika S Värmlands läns landsting 1905 Västerbottens Vindeln AC Västerbottens läns landsting 1906 Brunnsvik Ludvika W Föreningen Brunnsviks folkhög- skola (arbetarrörelsen) 1906 Ölands Öl. Skogsby H Kalmar läns södra landsting 1907 Mora Mora W Kopparbergs läns landsting
Start är
1907 1908 1908 1908 1909 1910 1913 1914 1915 1915 1916 1916 1918 1919 1921 1923 1926
1927
1931 1933 1934 1935
1937 1941
1942
1944 1944
1944
1945
1945
1945 1945 1946 1947 1947
1947
Skola
Sydöstra Skånes Forsa Malung W'endelsberg Västerbergj Hampnäs Nordvästra Skånes Östra Grevie
Fellingsbro Västerhaninge Sigtuna
Vara
Birkagården Jakobsberg
Sjövik Folkliga Musik- skolan
Viskadalen
Karlskoga
Ljungskile Gripsholm S:t Eriks Marieborg
Lillsved Kalix
Kaggeholm
Edelvik S:t Sigfrid
Sundsgårdens
Hålland
Härnösand
Mellansel
Södra Vätterbyg— den Vadstena
Jära Nordiska
& Samernas
Adress
Tomelilla Forsa Malung Mölnlycke Storvik Själevad Munka-Ljungby Ö Grevie
Fellingsbro Västerhaninge Sigtuna
Vara Stockholm Jakobsberg Folkärna, Krylbo Arvika
Seglora
Karlskoga
Ljungskile Mariefred Stockholm Norrköping
Lillsved Kalix
Ekerö Burträsk Växjö Råå Hålland
Härnösand
Mellansel
Jönköping
Vadstena Malmbäck Kungälv
Jokkmokk
move gF-CXCQZF
OI> U:] ww m>o O
? »—
Huvudman
Kristianstads läns landsting Gävleborgs läns landsting Kopparbergs läns landsting NTO (nykterhetsrörelsen) Gävleborgs läns landsting Västernorrlands läns landsting Kristianstads läns landsting Östra Grevie folkhögskoleföre— ning u ]) a Örebro läns landsting Stockholms läns landsting Sigtunastiftelsen (svenska kyr- kan) Skaraborgs läns landsting Stiftelsen Birkagården + ABF Föreningen Jakobsbergs folk- högskola (KF) Svenska baptisternas folkhög- skoleförening Värmlands läns landsting
Föreningen Västra Sveriges arbetares folkhögskola Skolföreningen Karlskoga folk- högskola (Svenska Missionsför— bundet) Stiftelsen Västkustens ungdoms— skola (KFUM och KFUK mfl) Södermanlands läns landsting Borgarskolesällskapet Föreningen Marieborgs folkhög- skola (arbetarrörelsen) Svenska gymnastikförbundet Andelsföreningen Norrbottens ungdomsgård (Sv. Missionsförb.) Stiftelsen Kaggeholms folkhög— skola (pingströrelsen) Stiftelsen Edelvik (Sv. kyrkan) S:t Sigfrids stiftelse (svenska kyrkan) Föreningen Södra Sveriges krist- liga ungdomsskola (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) Föreningen Jämtbygdens folk— högskola (Evangeliska Foster— landsstiftelsen) Skolföreningen Härnösands folkhögskola (Svenska Missionsförbundet) Nedre Norrlands kristliga ung- domsskoleförening Andelsföreningen Södra Vätter- bygdens folkhögskola Linköpings stifts folkhögskole- stiftelse Föreningen J ära folkhögskola (arbetarrörelsen) Föreningen Nordiska folkhög- skolan i Kungälv Svenska Missionssällskapet Kyr- kan och Samerna, Stockholm
Start år Skola Adress | Län | Huvudman
1949 Medlefors Skellefteå AC Föreningen Norrlands arbetares folkhögskola (arbetarrörelsen) 1949 Mullsjö Mullsjö R Stiftelsen Mullsjö folkhögskola (Alliansmissionen) 1950 Markaryd Markaryd G Stiftelsen Markaryds folkhög- skola (Svenska Pappersbruks- förbundet) 1950 Stensund Vagnhärad D Stiftelsen Frisksportargården (nykterhetsrörelsen) 1952 Framnäs Öjebyn BD Stiftelsen Framnäs folkhögskola (arbetarrörelsen) 1952 Geijerskolan Ransäter S Stiftelsen Geijerskolan i Ran- säter (svenska kyrkan) 1952 Pitedalen Älvsbyn BD Stiftelsen Pitedalens folkhög- skola (svenska kyrkan) 1952 Vimmerby Vimmerby H Kalmar läns norra landsting 1953 Helliden Tidaholm R Blåbandsrörelsens folkhögskole- förening (nykterhetsrörelsen) 1953 Helsjön Horred 0 Västsvenska stiftelsen för kyrk- lig folkhögskola 1953 Leksand Leksand W Föreningen Hantverkets folk— högskola 1953 Liljeholmen Rimforsa 15 Örebro Missionsförening 1953 Tollare Klinten B Godtemplarorden i Sverige (nykterhetsrörelsen) 1954 Bäckedal Sveg Z J ämtlands läns landsting 1954 Malmfälten Kiruna BD Stiftelsen Malmfältens folkhög- skola 1955 Strömbäck Stöckeby AC Strömbäcks folkhögskoleföre- ning (Evangeliska Fosterlands- stiftelsen) 1955 Visingsö Visingsö F Stiftelsen Braheskolan (Samverkande Bildningsförbun— den) 1955 Vårdingeskolan Mölnbo D Stockholms stadsmission (svenska kyrkan) 1957 Hagaberg Södertälje 7 B Hagabergs kristliga folkhög- skoleförening (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) 1957 Hjälmared Alingsås l) Hjälmareds folkhögskoleföre— ning (Svenska Missionsförbun— det) 1957 Ädelfors Alseda F Föreningen Ädelfors (arbetarrörelsen) 1958 Dalarö Dalarö B Frälsningsarmén 1958 Nordens Biskops-Arnö C Stiftelsen för Föreningen
(Bålsta) Nordens institut
1958 Oskarshamn Oskarshamn H Stiftelsen Oskarshamns folk— högskola (svenska kyrkan) 1958 Skara stifts Hjo R Stiftelsen Skara stifts folkhög- folkhögskola skola 1959 Storuman Storuman Al; Västerbottens läns landsting 1960 Löftadalen Åsa station N Hallands läns landsting 1960 Skinnskatteberg Skinnskatteberg U Västmanlands läns landsting 1961 Jämshög Jämshög K Lunds stifts folkhögskolestiftelse 1962 Klarälvdalen Stöllet S Värmlands läns landsting 1962 Landsorganisatio- Åkers-Runö B Landsorganisationen i Sverige
nens folkhögskola 1964 Kjesäter Vingåker D Svenska Scoutförbundets stiftelse för Kjesäter
Filialfolkhögskolor 1967/68
Startår Skola Adress | Län | Moderskola
1959 Glimåkra Glimåkra 1959 Ungdomsskolan Kalix Kalix 1959 Kävesta filial- Örebro skola i Örebro 1959 Stockslycke Alingsås 1961 Anundsjöbygdens Bredbyn ungdomsskola 1961 Bosöns idrotts- Lidingö folkhögskola 1961 Kapellsbergs Härnösand musikskola 1961 Valla Linköping 1962 Eskilstuna Eskilstuna 1962 Gamleby Gamleby 1963 Hovmantorp Hovmantorp 1964 Gävle Gävle
Sundsgården Kalix
CDL—' U
Kävesta
Fristad Mellansel
Lillsved Framnäs
Stensund Gripsholm Gamleby Grimslöv Västerberg
XOCEUFJ >4 =: %*U &
Tabell
BILAGA 2
Förteckning över tabeller i betänkandet
.Folkhögskolor efter huvudmannaskap
. Kurslängd Vinterkursen 1966/67 . . Anslutna ämneskurser
. Fristående ämneskurser 1965/66. . . Kursstorlek vid fristående ämneskurser 1965/66 . . *. Antal folkhögskolor fördelade efter elevantal vid vinterkurser . . Elever Vid folkhögskolornas vinter— och sommarkurser . Elever vid folkhögskolornas vinterkurser . . Elever vid folkhögskolornas sommarkurser . Elever vid folkhögskolornas ämneskurser . . . . Antal elever efter ålder vid folkhögskolorna hösten 1963 . Skolgång före inträde i folkhögskolornas första årskurs . . Antal lärare vid folkhögskolorna och anställningens art . . Rektorers och ämneslärares utbildning .
ESSELTE AB, STHLM 51 714851
1. Nordiskt institut för samhällsplanering. :. Nordiskt samarbete inom forskningens och den högre undervisningens område. Mellanriksvag Kiruna—Nordnorge. Internordisk verkställighet med anledning av 4. beslut rörande vårdnad om barn m. m.
5. Nordisk Institut for videreuddannelse i have- kun'st og iandskabsplanlaegning. &. Dansk. norsk og svensk presses indhold.a£ nor- disk stol.
7. lågrgisk radio- och TV-konferens på Biskops
n . 8. Nordiska bestämmelser för skeppsapotek.
OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
J uetltledepartementet
Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrättema. [i] Partiell författningsretorm. [26] Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval. [27] Tryckfrihet och upphovsrätt. [28] Firmaskydd. [35]
Fönvarsdepartementet Tjönsteställning inom krigsmakten. Esselte. [15]
Socialdepartementet
Båril-ilstiliåor. Barnavårdsmannaskap. Barnolycks-
a .
Medicinalstyrelsens narkomanvårdskommitté. 1. Narkotikaproblemet. Del I. [25] 2. Narkotikapro- blemet. Del II. [41] 1964 års nykterhetsvårdsundersökning. 1. N kter- hetsvårdens läge. Del I. [36] 2. Nykterhetsv rdens läge. Del II. Bilagor. [37] Samhällets barntillsyn, barnstugor och familjedag-
hem. [39]
Kommunikationsdepartementet
Llinsförvaltningsutredningen. 1. Den statliga lans- förvaltningen. I. [20] 2. Den statliga länsförvalt- ningen. Il. Bilagor. [21] Skatteförvaltnlngen. [22] Länsindelnlngsutredningen. [23] Transportkostnaderna i Gotlandstrafiken. [29] Kanaltraflkutredningen. l. Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. [32] 2. Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. Bilagor. [331
Finmldepartementet
statlig publicering. [5] Finansiella långtidsperspektiv. [o]
Statskontorets programbudgetutredning. 1. Pro- grambudgetering. Del I. [11] 2. Pro ambudgete- ring. Del II -— studier och försök. [12 8. Program- budgetering. Del III — En sammanfattning. [18] Lag om Skatterätt. [24] Kompensation i vissa fall för bensinskatt som ut— går]— vid användande av motorsåg och snöskoter.
Eokleliastikdepartementet
Rikskonserter. [9] Linköpings högskola. Del I. [10] Skolans arbetstider. (14] 1958 års utredning kyrka—stat: VII. Folkbokfö- ringen. [16] VIII. De teologiska fakulteterna. [17] IX. Kyrklig organisation och förvaltning. [451 x. Kyrklig egendom. skattefrågor. Prästerskapets privilegier. [46] 1962 års ungdomsutredning. statens stöd till ung- domsverksamhet V. [19] Filmens inflytande på sin publik. [31] Lärarutbildning för folkhögskolan. [47]
Jordbrukldeputementet
Den framtida jordbrukspolitiken. [7] skoglig yrkesutbildning. II. [38] 1964 års naturresursutredning. 1. Utsädesbetningens effekter. IFZ] 2. Miljövårdsforskning. Del I. Forsk- ningsomr det. [43] Utkommer senare. 8. Miljö- vårdsforskning. Del II. Organisation och resurser. [44] Utkommer senare.
Inrikesdepartementet
Kommunal bostadsförmedling. [1] Invandringen. [18] Höga eller låga hus? [80] Företagareföreningamas framtida organisation och verksamhet. [40]
i".
i! 1,
11»)
!”