SOU 1967:62
Stödformer för arbetslösa äldre arbetstagare : delbetänkande
Författningsförslag angående
Ändring i arbetsmarknadskungörelsen . Ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor Ändring i förordningen om statsbidrag till erkända arbetslöshets-
kassor
Sammanfattning
Reservation och särskilt yttrande
Bilaga till kap 1: Statistiken över arbetslösa — en jämförelse mellan olika
statistikkällor
. 122 . 123
. 133
90
90
97
104 104
. 105
108 110 112 119
. 121
121
126 127 127 127
130
. 138
139
147
149
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Inrikesdepartementet
Genom beslut den 4.3 1966 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikes- departementet att tillkalla högst elva utredningsmän med uppgift att utreda frågor rörande kontant stöd vid arbetslöshet. Med stöd av detta bemyndi- gande tillkallades den 3.6 1966 såsom utredningsmän ledamoten av riks- dagens andra kammare Ingemund Bengtsson, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare Erik Filip Petersson, Alvesta, ledamöterna av riksdagens andra kammare Hans Nordgren, Claes Elmstedt och Viola San- dell, utredningssekreteraren i Tjänstemännens Centralorganisation Annika Baude, kassaföreståndaren i Metallarbetarnas erkända arbetslöshetskassa Karl—Axel Bäck, kassaföreståndaren i Byggnadsarbetarnas erkända arbets- löshetskassa Algot Elf, borgarrådet Sören Carlson, kanslirådet i inrikes- departementet Olof Petersson och direktörsassistenten i Svenska Arbets- givareföreningen Inge Svensson. Till sekreterare utsågs den 30.8 1966 byrå- direktören Eyvind H—arland.
Utredningsmännen antog vid sitt första sammanträde den 15.9 1966 he- nämningen utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet (KSA-utred- ningen).
För att såsom experter biträda utredningen tillkallades den 16.9 1966 byråcheferna hos arbetsmarknadsstyrelsen Bernt Erici och Ove Jönsson samt tf hyråchefen hos riksförsäkringsverket Kurt Ljungholm och den 2.12 1966 byrådirektören hos statistiska centralbyrån Margit Strandberg.
Till biträdande sekreterare åt utredningen utsågs den 25.7 1967 tf förste byråinspektören hos arbetsmarknadsstyrelsen Bernt Hedin.
För att beaktas vid fullgörandet av utredningens uppdrag överlämnade Kungl. Maj:t den 9.12 1966 riksdags-motionerna I: 141 och II: 190 samt I: 227 och 11: 296 och därjämte andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1966.
Efter särskilda remisser har utredningen under sitt arbete avgivit föl- jande utlåtanden till Kungl. Maj:t.
3.3 1967 över framställning från arbetsmarknadsstyrelsen om höjning av maximibelopp för kommunala kontantunderstöd och bemyndigande att jämka statsbidrag till sådan understödsverksamhet.
25.8 1967 över förslag från Landsorganisationen till arbetsmarknads- politiskt handlingsprogram.
8.9 1967 över framställning från arbetsmarknadsstyrelsen om ändringar
av 28 å och 31 å i förordningen om erkända arbetslöshetskassor samt av 3 5 i förordningen om statsbidrag till dessa kassor.
8.9 1967 över framställning från De erkända arbetslöshetskassornas sam- organisation om ändring av vissa bestämmelser för den erkända arbetslös— hetsförsäkringen.
Kungl. Maj:t uppdrog den 7.4. 1967 åt utredningen att med förtur utforma och framlägga förslag till stödformer för äldre arbetstagare som träffas av särskilda omställningssvårigheter på arbetsmarknaden. Denna del av utred— ningsuppdraget har nu slutförts och utredningen får härmed vördsamt överlämna betänkande rörande den delen av uppdraget.
Bilagan till kapitel 1 av betänkandet, Statistiken över arbetslösa — en jämförelse mellan olika statistikkällor, har jämte kapitlet utarbetats av byrådirektör Strandberg.
Reservation har avgivits av ledamoten Svensson. Särskilt yttrande har avgivits av ledamöterna Erik Filip Peterson, Nord- gren och Elmstedt.
Stockholm i september 1967.
I ngemund Bengtsson
Erik F. Petersson Hans Nordgren Claes Elmstedt Viola Sandell Annika Baude Karl-Axel Bäck Algot Elf Sören Carlson Olof Petersson
Inge Svensson
/ Eyvind Harland
Direktiven
Direktiven för utredningen framgår av anföranden av chefen för inrikes- departementet till statsrådsprotokoll den 4.3 1966 och den 7.4 1967. Det förstnämnda anförandet hade följande lydelse.
Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är frivillig. Den handhas av arbetslös- hetskassor, som i allmänhet är organiserade av de försäkrades fackliga organisa— tioner på olika yrkesområden. Kassorna är i föreningsrättsligt hänseende under- stödsföreningar. De är erkända av arbetsmarknadsstyrelsen, som är statlig till- synsmyndig—het. Arbetslöshetsförsäkringen finansieras med medlemsavgifter till omkring 50 %, med statsbidrag till omkring 40 % och med fondavkastning till omkring 10 %. Statsbidraget är konstruerat så att det täcker en större del av kost- naderna när arbetslösheten ökar. Till medlem i erkänd arbetslöshetskassa utgår dagpenning, vars belopp kassorna själva bestämmer upp till ett maximibelopp av 40 kr. Ersättning utgår endast till arbetslös kassamedlem som är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete och som också söker arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen. Medlem måste vidare bl.a. ha kvalificerat sig för ersättning genom avgiftsbetalning till kassan baserad på arbete under viss tid före arbetslös- hetens inträde.
I direktiven till 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning uttalades att det trots arbetslöshetsförsäkringens betydande omfattning alltjämt fanns grupper med inte ringa arbetslöshetsrisk som stod utanför försäkringen. Denna borde såvitt möjligt omfatta alla grupper med arbetslöshetsrisk. Utredningen (SOU 1963: 40) undersökte vilka grupper som fortfarande stod utanför försäkringen och kom fram till att de oförsäkrade utgjorde omkring 1,4 milj., att hälften av dem hade möjlighet att bli medlemmar i befintliga kassor men inte begagnat sig härav samt att visst begränsat behov av arbetslöshetsförsäkring fanns bland de övriga. I prop. 1964: 115 angående ändrade grunder för den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen konstaterade jag att många arbetstagare saknade ett för dem behövligt försäkrings- skydd och underströk att alla som blir arbetslösa bör få sin försörjning tryggad på ett tillfredsställande sätt. Eftersom svårigheter att få och behålla ett arbete beror på många olika faktorer, ansåg jag det nödvändigt att undersöka arbets- löshetens orsaker innan man tog ställning till hur tryggheten borde ordnas. Jag framhöll också att försäkringen bara är en av många åtgärder i samband med arbetslöshet. Särskilt pekade jag på det framträdande behovet av åtgärder vid arbetslöshet i glesbygdernas avfolkningsområden. Jag förordade i detta samman- hang att resultaten av de allmänna arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som kunde komma att bli aktuella inom den närmaste framtiden, skulle avvaktas innan ytter- ligare utredning om arbetslöshetsförsäkringen företogs.
I samband med nämnda proposition väcktes flera motioner (1:37, 596 och 739 samt 11:51, 724, 908 och 957) i vilka begärdes utredning om allmän arbetslös-hets—
försäkring. Riksdagen ansåg (L2U 48, rskr 310) att en sådan utredning borde tillsättas sedan resultatet av 1960 års arbetsmarknadsutrednings arbete hade fram- lagts.
Vad gäller kommunala kontantunderstöd fann arbetslöshetsförsäkringsutred- ningen att behovet av hjälp åt arbetslösa i sådan form skulle komma att föreligga även i framtiden. Villkoren för dessa understöd är —— med undantag för avgifts- betalningen — i stort desamma som för ersättning enligt arbetslöshetsförsäkringen men ersättningsbeloppen är lägre. 1960 års arbetsmarknadsutredning (SOU 1965: 9) ansåg likaså att kontantunderstöden alltjämt behövs som ett komplement till övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Sistnämnda utredning föreslog att frågorna om bättre försäkringsskydd, om förtidspensionering av äldre ortsbundna arbetslösa i glesbygderna och om samordningen av dessa båda stödformer skulle utredas särskilt.
Under arbetet med den proposition om riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken m.m. som förelagts riksdagen har den kommunala kontantunderstödsverksamhe- ten varit föremål för övervägande, Sambandet med arbets]öshetsförsäkringen och med andra hjälpformer vid arbetslöshet är emellertid så starkt att någon isolerad lösning inte bör ske.
Jag föreslår därför att den av riksdagen begärda utredningen nu kommer till stånd.
Som tidigare nämnts saknar vissa grupper av yrkesutövare, som kan bedömas löpa risk att bli arbetslösa, ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Främst gäller detta vissa småföretagare, jordbrukare och hemarbetare. Det gemensamma för dessa grupper är att de i regel inte haft någon anställning. Bland dem som saknar skydd mot arbetslöshet finns också en betydande grupp sådana som temporärt har anställningar hos olika arbetsgivare och som därför löper särskild risk att bli arbetslösa. Särskilda problem föreligger beträffande utformningen av ett ar- betslöshetsskydd för sådana grupper av arbetssökande som inte tidigare har haft förvärvsarbete.
Ett av syftena med de förslag som framlagts i propositionen om arbetsmark- nadspolitiken är att minska riskerna för arbetslöshet och mildra arbetslöshetens verkningar. Fortfarande finns emellertid enligt min mening i vissa situationer behov av kontant stöd åt dem som blivit arbetslösa. För att det skall vara möj- ligt att i det enskilda fallet sätta in den arbetsmarknadspolitiska åtgärd som är lämpligast på lång sikt behöver arbetsmarknadsmyndigheterna liksom den arbets- löse rådrum för undersökningar och överväganden. Den arbetslöse behöver därför beredas kontant stöd under en övergångstid. Tidigare utredningar visar att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen f.n. inte fullt ut tillgodoser detta behov.
Som lösningar på det föreliggande problemet har föreslagits dels obligatorisk arbetslöshetsförsäkring eventuellt kompletterad med frivillig tilläggsförsäkring, dels bibehållande av den frivilliga försäkringen men med ökad kommunal kon- tantunderstödsverksamhet. Obligatorisk försäkring torde utesluta kontantunder- stödsverksamhet i dess nuvarande form. Däremot kan ökad kommunal kontant- understödsverksamhet i och för sig kombineras med den frivilliga försäkringen. En sådan ordning torde komma att påverka de frivilliga arbetslöshetskassornas betingelser.
I betydande utsträckning sammanhänger svårigheterna att bereda vissa grupper skydd vid arbetslöshet med de ofullständiga sysselsättningsmöjligheterna i gles- bygderna. Detta spörsmål övervägs i samband med den undersökning om gles- bygdsproblemen som f. n. pågår i anslutning till de lokaliseringspolitiska arbetet. I viss mån likartade frågor kommer också att behandlas av den nyligen tillkallade
utredningen om låginkomstgruppernas problem. Dess uppgift är att kartlägga nämnda gruppers geografiska och yrkesmässiga fördelning och bl.a. därigenom ge ökad klarhet om varför många medborgare i den fulla sysselsättningens sam- hälle inte har kunnat komma bort från mindre givande eller ostadig sysselsättning till mera fördelaktig sådan. Det material som sålunda kan komma att stå till buds bör beaktas vid den utredning om kontant stöd vid arbetslöshet som jag förordar.
Utredningen bör vara förutsättningslös. Den bör undersöka och föreslå de for- mer för kontant stöd vid arbetslöshet som kan befinnas lämpligast med hänsyn till övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och 'de nämnda gruppernas särskilda förhållanden.
Stor vikt måste läggas vid de erfarenheter, som de nuvarande arbetslöshets- kassornas verksamhet har givit. Dessa frivilligt organiserade kassor har gjort synnerligen värdefulla insatser. Genom att de försäkrade själva har haft inflytande i kassorna har det varit möjligt att i stort sett utan friktioner lösa många känsliga problem. Det måste därför enligt min mening kunna företas starka skäl om ett försäkringssystem som har visat sig vara så värdefullt helt skall överges.
Skulle utredningen finna att någon form av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring behövs, bör möjligheterna att samordna den med den nuvarande frivilliga försäk- ringen undersökas. Är detta inte möjligt bör också andra lösningar prövas. Själv- fallet måste också undersökas vilka finansieringsformer som är lämpligast vid olika försäkringssystem. En obligatorisk försäkring kommer att medföra en rad problem av försäkringsteknisk natur, vilka måste klarläggas. Som exempel .må nämnas frågorna hur ersättningens storlek skall bestämmas för arbetssökande som inte tidigare har haft någon inkomst av anställning samt hur kvalifikationssyste- met skall ordnas för dem som under lång tid har saknat arbete och inte genast efter ansökan kan beredas arbete. Samordningen med andra socialförsäkringar bör också undersökas liksom de administrativa frågorna.
Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring finns i Norge sedan år 1939. Utredningen bör tillgodogöra sig erfarenheterna av denna försäkring.
Utredningen bör överväga vilka ändringar i den nuvarande frivilliga försäk- ringen som kan bli erforderliga om den kommunala kontantunderstödsverksam- heten vid arbetslöshet föreslås reformerad. Det bör uppmärksammas att en över- syn pågår av lagen om understödsföreningar och att i detta sammanhang prövas om arbetslöshetskassorna fortfarande bör betraktas som sådana föreningar.
För de förslag utredningen lägger fram bör den ange hur kostnaderna fördelar sig på olika berörda parter.
Till statsrådsprotokollet den 7.4 1967 anförde chefen för inrikesdeparte- mentet följande.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj :i den 4 mars 1966 tillkallade jag sakkunniga för utredning om kontant stöd vid arbetslöshet. I direktiven för utredningen fram- höll jag bl. a. att vissa grupper av yrkesutövare, som kan bedömas löpa risk att bli arbetslösa, saknar ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Utredningen borde pröva olika vägar för att avhjälpa denna brist. Skulle utredningen finna att någon form av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring behövs, borde möjligheterna att sam- ordna den med den nuvarande frivilliga försäkringen undersökas. Visade sig detta inte möjligt borde också andra lösningar prövas. Självfallet skulle också undersökas vilka finansieringsformer som är lämpligast vid olika försäkrings- system.
Utredningen, som arbetar under benämningen utredningen om kontant stöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen), har i september 1966 överlämnat en arbetsplan
till mig. Som första punkt på denna arbetsplan har upptagits kartläggning och analys av kontantstödsbehov hos vissa befolkningsgrupper, bl.a. sådana som har blivit arbetslösa till följd av strukturomvandlingen inom näringslivet.
Den allt snabbare strukturomvandlingen i form av driftsförändringar och före- tagsnedläggningar, särskilt inom industri och handel, har medfört svåra påfrest- ningar för rden därav berörda arbetskraften. I synnerhet har det visat sig vara svårt att finna lämplig ny anställning för äldre arbetstagare. Med hänsyn till denna utveckling synes det mig angeläget att spörsmålet om lämpliga former för stöd åt dessa arbetstagare övervägs snarast möjligt. Utredningen bör därför be— handla denna fråga med förtur och utforma förslag till lämpliga stödformer.
Nuvarande arbetslöshetsförsäkring ger skydd i högst 150 dagar under ett för- säkringsår. Utredningen bör med förtur undersöka möjligheterna att komplettera detta försäkringsskydd i syfte att täcka försäkringsbehovet för tiden efter utför- säkring enligt nu gällande regler. Detta nya försäkringsskydd bör omfatta arbets- tagare som inom de närmaste åren uppnår pensionsåldern.
Då alla inte är arbetslöshetsförsäkrade i arbetslöshetskassorna torde även i fort- sättningen erfordras kontantbidrag för att lösa problem i samband med friställ- ningar av äldre arbetskraft. Utredningen bör därför undersöka hur nuvarande former för kontantstöd fungerar och föreslå erforderliga åtgärder för att effek- tivisera dem.
Jag vill erinra om att på utredningen ankommer att i sin översyn av arbetslös- hetsförsäkringens omfattning och utformning även lösa finansieringsfrågorna. F.n. svarar de försäkrade själva och staten gemensamt för kostnaderna. Arbets- givarparten deltar inte i finansieringen. Utredningen bör överväga alternativa finansieringsformer och komma med förslag. I avvaktan på detta 'bör förslag till en temporär lösning av finansieringsfrågorna läggas fram för det här avsedda kompletterande trygghetsskyddet. Detta bör övergångsvis kunna finansieras i hu- vudsak efter nu gällande finansieringsprinciper.
Det är angeläget att karaktären av arbetsmarknadspolitiskt betingat bidrag klart kommer till uttryck. I princip bör därför samma krav på att stå till arbetsmark— nadens förfogande gälla som för dem vilka i vanlig ordning erhåller stöd vid arbetslöshet. Det innebär självfallet också att samhällets åtgärder liksom tidigare i första hand skall inriktas på att anskaffa arbete även för äldre arbetstagare.
KAPITE L 1
Befolknings- och arbetskraftsförändring samt uppgifter om arbetslöshet och arbetslöshetsrisker i olika åldrar
1.1 Inledning
Som en allmän bakgrund till de i det följande föreslagna stödformerna för äldre arbetstagare och som ett underlag för beräkning av de kostnader dessa stödåtgärder kan komma att medföra ges i detta kapitel en allmän information dels om befolkningsförändringarna dels om arbetskraften och arbetslösheten.
1.2 Befolkningsförändringarna 1965 — 1980
1.2.1. Den totala folkmängden och dess åldersfördelning Sveriges befolkning uppgick i slutet av 1965 till 7,8 milj. personer, och en— ligt den senast gjorda befolkningsframskrivningen skulle tillväxten bli nära 1 milj. personer fram till 1980. (Se tabell 1.1.) Befolkningsframskrivningen gjordes 1965 och bygger på vissa antaganden för fruktsamhetens, dödlig— hetens och nettoimmigrationens utveckling i framtiden. Det alternativ som valts här innebär följande. Fruktsamheten ligger under hela framskriv- ningsperioden på den nivå som observerade 1964, dödligheten antas sjunka något utom för män över 65 år och kvinnor över 80 år där dödligheten antas förbli konstant och nettoimmigrationen antas årligen uppgå till 10000 personer. Som kommentar till dessa antaganden kan nämnas att fruktsamheten åren omkring 1964 var osedvanligt hög jämfört med tidigare år och att den nu är i avtagande. Dödlighetsutvecklingen har under senare tid uppvisat en stagnation, varför de använda dödlighetsantagandena kan leda till någon överskattnin-g av de äldre i den framtida befolkningen. Slut— ligen kan om nettoimvmigrationen nämnas att den under 1964, 1965 och 1966 var 23 000, 34 000 respektive 27 000, således avsevärt större än anta- gandet, men det material som finns tillgängligt för 1967 pekar på att netto- immigrationen detta år blir mycket låg. De här anförda avvikelserna ifrån de i framskrivningen använd-a antagandena innebär inte att denna nu inte skulle kunna användas för att belysa vilka förändringar som är att vänta i den framtida befolkningens sammansättning. För utredningen är det ju främst av värde att se hur för det första den s. k. aktiva befolkningens andel kan förväntas förändras i jämförelse med den totala befolkningen och för
Tabell 1.1. Folkmängd efter kön och ålder 1965, 1970, 1975 och 1980
1965 1970 Ålder Summa % Summa % Män Kvinnor Män Kvinnor — 4 ...... 290 766 275 461 566 227 7,3 332 000 314 500 646 500 8,0 5— 9 ...... 269 305 254 435 523 740 6,7 287 400 272 700 560100 6,9 10—14 ...... 275 455 260 789 536 244 6,9 268 900 254 300 523 200 6,5 15—19 ...... 316106 302 447 618 553 8,0 276 300 262 700 539 000 6,7 20—24 ...... 316 396 298 637 615 033 7,9 320 000 307 000 627 000 7,8 25—29 ...... 247 835 234 061 481 896 6,2 315 700 298 900 614 600 7,6 30—34 ...... 223 894 216 986 440 880 5,7 244 500 233 200 477 700 5,9 35 39 ...... 237 042 234 292 471 334 6,1 222 000 216 500 438 500 5,4 40—44 ...... 267 375 264 042 531 417 6,8 235 000 232 900 468 000 5,8 45—49 ...... 267 150 263 505 530 665 6,8 264 300 261 800 526 000 6,5 50—54 ...... 262 566 260 846 523 412 6,7 263 000 259 900 523 000 6,5 55—59 ...... 250 536 254 168 504 704 6,5 254 700 255 300 510 000 6,3 60—64 ...... 210 320 225 611 435 931 5,6 237 000 245 400 482 400 6,0 65—69 ...... 169 415 190 953 360 368 4,6 190 500 212 400 402 900 5,0 70—74 ...... 125 131 151 938 277 069 3,6 143100 171 400 314 400 3,9 75—79 ...... 83 664 107 499 ]91 163 2,5 94 200 124 600 218 800 2,7 80—84 ...... 45 905 60 975 106 880 1,4 51 500 73 700 125 200 1,6 85— ...... 23 612 33 388 57 000 0,7 26 500 40 400 66 900 0,8 Summa 3 882 473 3 890 033 7 772 506 100,0 4 026 700 4 037 500 8 064 200 99,9 därav —19 1 151 632 1 093 132 2 244 764 28,9 1 164 600 1 104 200 2 268 800 28,1 20—66 2 355 581 2 333 091 4 688 672 60,3 2 437 400 2 399 700 4 837 100 60,0 67— 375 260 463 810 839 070 10,8 424 700 533 600 958 300 11,9 1975 1980 Ålder Summa % Summa % Män Kvinnor Män Kvinnor — 4 ...... 350 400 331 900 682 300 8,1 347 700 329 200 676 800 7,8 5— 9 ...... 332 000 315 000 647 000 7,7 350 600 332 500 683100 7,8 10—14 ...... 288 200 273 600 561 800 6,7 332 800 315 900 648 700 7,5 15—19 ...... 270 600 256 900 527 500 6,3 289 900 276 300 566 200 6,5 20—24 ...... 282 700 269 300 552 000 6,6 277 100 263 700 540 800 6,2 25—29 ...... 325 800 309 200 634 900 7,6 288 700 271 600 560 300 6,4 30—34 ...... 317 300 299 600 616 900 7,4 327 400 310 000 637 400 7,3 35—39 ...... 244 900 233 600 478 400 5,7 317 400 299 900 617 300 7,1 40—44 ...... 221 400 216 000 437 400 5,2 244 300 233 100 477 400 5,5 45—49 ...... 233 100 231 600 464 700 5,5 219 900 214 900 434 800 5,0 50—54 ...... 259 900 258 800 518 700 6,2 229 800 229 300 459 000 5,3 55—59 ...... 255 600 255 100 510 700 6,1 253 300 254 400 507 600 5,8 60—64 ...... 241 400 247 300 488 700 5,8 243 000 248 000 491 000 5,6 65—69 ...... 214 500 232 300 446 800 5.3 219 400 235 400 454 800 5,2 70—74 ...... 159 900 192 400 352 300 4,2 183 500 212 500 396 000 4,6 75—79 ...... 106 700 143 200 249 900 3,0 122 200 163 600 285 900 3,3 80—84 ...... 57 600 86 600 144 200 1,7 66 800 103 200 170 000 2,0 85— ...... 29 400 48 500 77 900 0,9 34 500 61 900 96 400 1,1 Summa 4191 300 4 200 800 8 392 000 100,0 4 348 000 4 355 400 8 703 400 100,0 därav —19 1 241 100 1 177 500 2 418 600 28,8 1 320 900 1 253 900 2 574 800 29,6 20—66 2 473 900 2 417 100 4 891 000 58,3 2 490 000 2 419 700 4 909 700 56,4 67— 476 200 606 200 1 082 400 12,9 537 100 681 800 1 218 900 14,0
Källor: SOS, Folkmängdens förändringar 1965, Befolkningsframräkning för riket 1963 —— 2000 SM B 1965:8 (SGB).
Diagram 1. Befolkningens ålders- och könsfördelning 1965—1980 (Källor: se tabell 1)
l965 1970 Män Ålder Kvinnor Män Ålder Kvinnor [853 [2221 :;g: [In:] |:”: En: 2:65: 255: _ _ =B"= _a"— _55— _s— _5"— _W— _45— _”5— _m— 40_ 35— =”— —5"— _a”— —25_ —25— L 20 l | 20 | '5 | L '5 | | '2 ? L '2 | | | I | | | | ] l ] I I ||| l lll ! | I | I | I ] I | l l 500 200 mn 0 I00 200 300 300 200 100 0 |00 200 300 |975 l980 Mön Ålder Kvinnor Män Ålder Kvinnor :$: [32 275: 2,52 _55_ _”— _Sg— _”— _5_ _”— —5 5” _4= =45= _ _”U _5 —55= _5 _”— —2= _”— L ” I | 2” | L :; ? | '5 | L ? L 'E | L 5 | L , | 1I'lllllllllllllllllllllllll' 300 200 l00 0 l00 200 300 300 200 I00 0 I00 200 300
Tusentol personer
det andra hur andelen äldre i de aktiva åldrarna relativt den totala aktiva befolkningen kan komma att utvecklas. De justeringar som kan erfordras av antagandena i en ny befolkningsframskrivning, är troligen inte av den storleksordningen att detta skulle kom-ma att ge en annorlunda bild av dessa förändringar än den nu föreliggande framskrivningen.
De åldersgrupper vartill större delen av arbetskraften hör ligger i inter- vallet 20—66 år. Bland de åldersgrupper som är yngre beräknas andelen studerande öka relativt starkt. Detta och de yngre männens värnpliktstid motiverar att 20-årsåldern kan anses som en relevant åldersgräns vid fram- tidsbedömningar. Ålderspyramiderna i diagram 1 bygger på jämna femårs- grupper varför de två äldsta åldersklasserna, 65- och 66-åringarna, där av tekniska skäl hänförts till den inaktiva befolkningen.
Befolkningsframskrivningen visar att den aktiva delen av befolkningen kan förväntas öka relativt svagt, från 1965 fram till 1980 med endast 5 %, mot 12 % för hela befolkningen. Detta innebär att denna grupp kommer att få en lägre andel av den totala befolkningen. År 1965 var andelen 60 %, och 1980 skulle andelen vara 56 %. Antalet personer under 20 år ökar med 11 % och antalet över 66 år med 45 %. Det anmärktes tidigare att det gjor— da fruktsamhetsantagan-det kan innebära en överskattning. Tillväxten av de yngre skulle därmed inte bli fullt så stark, men den stagnation i död- ligheten som inträtt under senare år och som kan föranleda antaganden om en något högre dödlighet för framtiden än denna befolkningsframskriv— ning bygger på torde inte ge ett större utslag än att den förväntade till- växten i den äldre befolkningen kommer att ligga endast några procent- enheter under 45 %.
Utvecklingen av de äldre åldersgrupperna av den aktiva befolkningen på- verkas i huvudsak av de variationer som finns i åldersklassernas storlek i den nutida befolkningen. Som framgår av diagram 1 är den äldsta gruppen (60—64) av den aktiva befolkningen är 1965 mindre än den närmast föl— jande yngre och de fyra femårsgrupperna i intervallet 40—59 år är i de närmaste lik-a stora. Av tabell 1.2 där utvecklingen av antalet 55—59- åringar och 60—66-åringar beskrivits framgår också att antalet 55—59— åringar kommer att förändras mycket obetydligt, medan den äldre gruppen ökar med ca 10 procent mellan 1965 och 1970, för att därefter endast öka svagt fram till 1975 och därefter stagnera eller minska. Dessa två äldsta åldersgruppers andel (%) av hela den aktiva befolkningen, som den av- gränsats här, kan beräknas uppgå till följande under perioden 1965—1980.
Även sett ur denna aspekt är förändringarna för de äldres del mycket små efter 1970 och fram till 1980.
1965 1970 1975 1980
55——59 år 10,8 % 10,5 % 10,4 % 10,3 % 60—66 år 12,6 % 13,5 % 13,8 % 13,7 %
Tabell 1.2. Befolkningen i vissa åldersklasser 1960—1980
Män Kvinnor 55—59 år 60—66 år 55—59 år 60—66 år 225 736 255 716 234 935 278 613 250 536 282 785 254168 306 554 254 700 318100 255 300 334 300 255 600 333 300 255 100 344 300 253 300 332 300 254 400 342 300 Procentuell förändring 1960/65 11,0 10,6 8,2 10,0 1965/70 1,7 12,5 0,4 9,0 1970/75 0,3 4,8 —0,1 2,9 1975/80 —0,9 —0,3 —0,3 —0,5
Källor: Befolkningsrörelsen 1960 (SOS), i övrigt se tabell 1.1.
Den aktiva befolkningen kommer således att fram mot 1970 och under hela 70-talet växa mycket svagt relativt hela befolkningen så att dess andel minskar. Även de äldre inom den aktiva befolkningen, åldrarna 55—66 år, förväntas förändras obetydligt. De uppgår 1970 till ca 1/4 av hel-a den aktiva befolkningen, en andel som sedan bibehålles under hela 70-talet.
l. 2. 2. Vissa regionala aspekter på befolkningsutvecklingen Den pågående förskjutningen av Sveriges befolkning från glesbygden till tätorterna sker inte likformigt över alla åldrar. (Jfr. tabell 1.3 och dia— gram 2.) Mellan 1960 och 1965 minskade glesbygdsbefolkningens andel av den totala befolkningen från 27,2 % till 22,6 %. I åldersgruppen 20—29 år var emellertid minskningen kraftigare, likaså för de två yngsta ålders- grupperna. De yngstas kraftigare minskning står i samband med 20—29 åringarnas utflyttning från glesbygden, då 20—29-årsåldern hör till kvin- nans fruktsammaste period, och de yngsta barnens mödrar är koncentre— rade till denna ålder. Denna utvecklingstendens kommer således att leda till en kraftig-are »förgubbning» av glesbygden än av tätorterna. Professor Sven Godlund har för länsindelningsutredningen gjort en befolkningsfram- skrivning med en fördelning av befolkningen på glesbygd och tätorter i vissa grövre åldersgrupper för 1980.1 Dessa beräkningar visar att 1980 skulle glesbygdsbefolkningens andel ha sjunkit till 17 % och relationerna mellan åldersgrupperna skulle vara följande år 1980:
Tätorter Glesbygd Hela riket
0—14 år 23 % 18 % 22 % 15—39 år 36 % 28 % 34 % 40—64 år 27 % 31 % 29 % 65— år 15 % 24 % 16 %
1 Ny länsindelning, SOU 1967:23, sid 184 f.
Skillnaden i den aktiva befolkningens andel (här 15—64 år) av den total-a befolkningen i tätorter respektive i glesbygd skulle inte bli så stor, men fördelningen mellan äldre och yngre inom denna grupp visar på en högre medelålder bland dessa i glesbygden, och framför allt är skillnaden i befolkningsandel för grupperna över 64 år mycket stor.
För att belysa wutveckningen av de äldre åldersgrupperna av den aktiva befolkningen inom olika delar av landet har för samtliga A-regioner (kom- munblocksanpassade) beräknats hur stor förändringen i antalet 55—64 åringar kan beräknas bli under perioderna 1965—1970 och 1970—1975. Som jämförelse med dessa kommande perioder lämnas även uppgifter om förändringen 1960—1965. Utgångspunkten för dessa beräkningar har varit dels ett material från arbetsmarknadsstyrelsens utredningsbyrå, dels en framskrivning av befolkningen i kommunblocken år 1965, som dock inte innehåller några antaganden om flyttning, varken inrikes omflyttning eller nettoinvandring. Denna framskrivning har ställts till utredningens förfo- gande av inrikesdepartementet, som för länsplanerarnas räkning uppdragit åt SCB att göra denna. Att här har valts att studera åldersgruppen 55—64 år beror på att delar av grundmaterialet är byggt på denna åldersindelning. Resultatet av beräkningarna redovisas i tabell 1.4.
De mest extrema förändringarna när det gäller tillväxten av antalet 55— 64—åringar skulle enligt dessa beräkningar komma att inträffa i Karlskoga, Västerås och Kiruna/Gällivare-regionerna. För de båda förstnämnda kan dock den framtida tillväxten beräknas bli mindre än den varit under pe— rioden 1960—1965. De mest extrema i negativ riktning är Uddevalla, Arvika och Härnösand/Kramfors-regionerna, minskningen syns dock för dessa komma att dämpas under den senare av de studerade perioderna.
Som nämnts i det föregående innehåller beräkningarna inga antaganden om den framtida omflyttningen, men de åldersgrupper som nu studeras torde inte komma att beröras i någon mer betydande grad av flyttningar, då flyttningarna i huvudsak berör åldersgrupperna under 40 år. Däremot kan man säga att de s.kiljaktliga utvecklingstendenserna som förändringen av dessa äldre åldersgrupper visar i olika regioner sinsemellan och relativt hela rikets avslöjar tidigare perioders flyttningsrörelser.
De regioner som omfattar de större städerna uppvisar i allmänhet en hög tillväxt av de äldre. Med dessa undantag kan för hela Götaland och framför allt de västra delarna av Svealand förväntas en minskning eller en tillväxt som är lägre än för hela riket i antalet 55—64 åringar. Vid sidan av de större städerna och industriregionerna i övrigt är det framför allt i de övre delarna av Norrland man finner regioner med en tillväxt som är lika hög eller högre än hela rikets, dock utgör Haparanda/Kalix ett undantag här- ifrån. De södra och mellersta delarna av Norrland skulle i allmänhet få en
1 AMS, Meddelande från utredningsbyrån, 1967:17.
Tabell 1.3. Glesbygdsbefolkningens andel (%) av den totala befolkningen i olika åld- rar enligt folkräkningarna 1960 och 1965
Ålder 1960 1965
0— 4 ............... 24,4 17,9 5— 9 ............... 27,0 21,5 10—14 ............... 28,6 24,3 15—19 ............... 27,7 23,2 20—24 ............... 23,8 17,6 25—29 ............... 21,5 15,4 30—34 ............... 22,0 17,5 35—39 ............... 22,9 19,2 40—44 ............... 24,6 20,6 45—49 ............... 26,7 22,4 50—54 ............... 28,5 24,5 55—59 ............... 30,9 26,3 60—64 ............... 33,0 28,5 65—69 ............... 33,3 30,1 70—74 ............... 33,8 30,2 75— ............... 36,0 31,3 Totalt 27,2 22,6
Diagram 2. Glesbygdsbefolkningens andel av den totala befolkningen i olika åldrar enligt folkräkningarna 1960 och 1965
0/0 lic:
% man äu—å l965 zo—i lo—å G_Illllllllllllll
#miaaasaäsaaåaa aaeaaeeaéeaaeaae Ålder
Tabell 1.4. Den procentuella förändringen i anlalel 55—64-åringar under skilda perioder i A-regionerna
Region 1960—1965 1965—1970 1970—1975
Hela riket 9,6 4,9 0,2 01 Stockholm/Södertälje 15,1 h+ 9,5 h+ 35 h 02 Norrtälje .................. —0,2 l———— ——2,9 1—— __5,0 1__ 03 Enköping .................. 4,5 1— 4,6 i 1,3 i 04 Uppsala .................. 7,5 1 0,5 l 1.0 i" 05 Nyköping .................. 14,6 h+ 8,9 h 42 h 06 Katrineholm ............ 6,9 1 0,7 1 _5,7 1— 07 Eskilstuna ............... 9,0 i 4,8 i 0,7 i 08 Mjölby/Motala ......... 7,0 1 1,2 1 _2,9 1 09 Linköping .................. 12,8 h 6,5 h 31 h 10 Norrköping ............... 6,5 1 —-—0,3 1— _],3 1 11 Jönköping .................. 12,8 h 8,2 h 1,7 ;t 12 Tranås ..................... 5,4 1 —0,5 1— _3,1 1 13 Eksjö/Nässjö/Vetlanda 4,4 1— 1,2 1 0,6 1: 14 Värnamo .................. 12,4 h 9,5 h+ 2,9 h 15 Ljungby .................. 5,0 1— 3,4 i __2,2 1 16 Växjö ..................... 5,7 1 0,4 1 _2,8 1 17 Västervik .................. 9,7 i —2,9 1——— __7,2 1.— 18 Hultsfred/Vimmerby 7,4 1 —0,3 1— _5,3 1_ 19 Oskarshamn ............ 7,5 1 2,7 1 —2,6 1 20 Kalmar/Nybro ............ 9,0 i 1,0 1 __5,3 1— 21 Visby ........................ 6,8 1 0,6 1 __45 1__ 22 Karlskrona ............... 7,7 1 2,1 1 —3,4 1 23 Karlshamn ............... 7,7 1 2,5 1 _—3,1 1 24 Kristianstad ............... 7,9 1 5,1 i _1,6 1 25 Hässleholm ............... 11,4 h 6,8 h 0,8 5: 26 Ängelholm ............... 11,5 h 5,4 i _2,2 1 27 Hälsingborg/Landskrona 10,3 i 2,6 1 —-1,3 i 28 Malmö/Lund/Trelleborg 16,1 h+ 6,8 h —_t-0, i 29 Ystad/Simrishamn 3,4 1—— —1,7 1_ _5,9 1... 30 Eslöv ........................ 5,0 1 ——1,2 1— __7,3 1_. 31 Halmstad .................. 10.8 i 2,0 1 —2,8 1 32 Falkenberg/Varberg 8,5 i 2,1 1 —-1,2 i 33 Göteborg .................. 13,4 h 10,9 h+ 3,2 h 34 Uddevalla .................. 5,3 1 —6,4 l——— —5,9 1—- 35 Trollhättan/Borås ...... 7,1 1 7,7 h 0,8 i— 36 Borås ........................ 10,5 -4_- 4,6 i ___23 1 37 Lidköping/Skara ......... 4,2 1——— —0,3 1— —2,1 1 38 Falköping .................. 0,8 1—— —0,2 1— -—1,8 1 39 Skövde ..................... 7,8 1 6,1 i 4,4 h 40 Mariestad ................ 2.8 1— —0,8 1— —3,0 1 41 Kristinehamn 8,7 i" 2,4 1 1,3 :*: 42 Karlstad .................. 6,7 1 1,2 1 —2,2 1 43 Säffle/Åmål 3,6 1— —1,6 1— —5,5 1— 44 Arvika ..................... 1——— —3,1 l————— —4,3 1 45 Örebro ..................... 1 1,9 1 0,0 i 46 Karlskoga 27,5 h+++++ 19.5 h++++ 6,7 h+ 47 Lindesberg 5,7 1 0,8 1 ——4,1 1 48 Västerås h+++ 14,0 h++ 9,1 h++ 49 Köping ........ h 8,4 h 3,2 h 50 Fagersta h+ 10,0 h+ —1,1 i" 51 Sala ........................ ——3,4 l——-—- —1,3 —— —0,1 i
Tabell 1.4. Forts.
Region 1960—1965 1965—1970 1970—1975
52 Borlänge/Falun ......... 10,1 i 2,8 l——— —1,8 1 53 Avesta/Hedemora ...... 13,1 h 5,1 d.: —0,1 i— 54 Ludvika .................. 5,5 1 2,9 1 2,0 h 55 Mora ........................ 4,5 1—- 1,6 1 0,5 i 56 Gävle/Sandviken ...... 8,3 i 1,5 1 —1,5 1 57 Bollnäs/Söderhamn 2,6 1— —3,0 1——— —5,0 1— 58 Hudiksvall/Ljusdal 3,0 1— 0,0 1— ——2,8 1 59 Sundsvall .................. 6,2 1 2,3 1 0,2 i 60 Härnösand/Kramfors 7,2 1 —2,7 l—— —8,9 1——- 61 Sollefteå .................. 3,2 1— 1,6 1 ——1,9 1 62 Örnsköldsvik ............ 13,6 h 4,3 i —3,8 1 63 Östersund .................. 2,5 1— 2,3 1 1,4 i 64 Umeå ..................... 9,9 i 4,4 i 2,9 h 65 Skellefteå .................. 7,8 1 4,6 i 3,7 h 66 Lycksele .................. 7,5 1 7,9 h 2,8 h 67 Piteå ........................ 12,1 h 7,1 h -—1,4 1 68 Luleå/Boden ............ 17,9 h++ 10,9 h+ 6,0 h+ 69 Haparanda/Kalix ...... 7,5 1 5,7 i —0,8 i 70 Kiruna/Gällivare ...... 14,1 h 13,2 h++ 3,4 h
Anm. Bokstavsbeteckningarna b och 1 visar om blockets procentuella förändring är högre respektive lägre än hela rikets. Beteckningen 2 visar om blockets förändring är i stort sett parallell med hela rikets inom ett intervall av 1— 1,5 procentenheter. Avvikelsen från hela riket har vidare graderats med ett antal + eller -—tecken.
tillväxt som är lägre än hela rikets eller en minskning av dessa ålders- grupper.
1.3 Arbetskraftens åldersstruktur
Genom att sammanställa material av olika slag har det varit möjligt att få en bild av de äldre arbetstagarnas andel av arbetskraften och deras arbets- löshetsrisker gentemot de yngres, som kan anses svara mot de krav på precision som kan ställas i detta sammanhang.
Då det material som finns för närvarande, är mindre utförligt och till- förligtligt när det gäller nuläget, och vissa skattningar av överslagsmässig karaktär måste göras, medtas i dessa beräkningar material som även be- lyser situationen omkring 1960.
1.3.1. Antalet anställda i olika åldersklasser
Utredningen är i detta sammanhang närmast intresserad av arbetstagarna, dvs. de anställda. I arbetskraftsundersökningar och folkräkningar fördelas arbetskraften på tre kategorier som belyser yrkesställningen: egna före- tagare, anställda och medhjälpande familjemedlemmar.
För att få antalet anställda i de åldersgrupper som är relevanta i detta sammanhang har på några punkter detta antal erhållits genom överslags- mässiga kalkyler. En redogörelse för de erforderliga skattningarna och de metoder som använts härvid lämnas i det sista avsnittet (1.3.4) av detta
1960 1966 Ålder _ . . _ . . .
Man 7 Kvmnor (7 Samtliga 7 Man ,,, kvmnor 7 Samtliga ,7
Antal ” Antal 0 Antal " Antal ” Antal ” Antal " —24 304 921 16,8 260 825 29,5 565 746 20,9 327 900 17 274 400 27 602 300 20 25—34 380 836 20,9 164 880 18,7 545 716 20,2 405 000 21 171 300 17 576 300 20 35—44 425 895 23,4 172 923 19,6 598 818 22,2 410 800 22 212 200 20 623 000 21 45—54 385 307 21,2 168 330 19,1 553 637 20,5 398 400 21 220 200 21 618 600 21 55—59 152 370 8,4 64 728 7,3 217 098 8,0 177 500 9 86 400 8 263 900 9 60—66 137 611 7,5 44 575 5,0 182186 6,7 161 100 8 60 400 6 221500 8 31 181 1,7 7 407 0,8 38 588 1,4 26 500 1 8 400 1 34 900 1 Summa 1 818121 99,9 883 668 100,0 2 701 789 99,9 1 907 100 99 1 033 200 100 2 940 400 100
Källor: Folkräkningen 1960, del IX, samt råtabeller. Den utökade arbetskraftsundersökningen hösten 1966. Resultat anpassade till i folk- och bostadsräkningen 1965 använda begrepp. Statistiska meddelanden (SM) V 1967:5. Anm.: Antalet anställda har skattats överslagsmässigt i vissa åldersklasser, för be— skrivning av metoder m. m. se avsnitt 1.3.4.
kapitel. Angående dessa skattningar kan här nämnas att för 1960 har an— talet medhjälpande familjemedlemmar och företagarna bland männen re- spektive kvinnorna skattats i åldrarna 65—66 och 67—69 år för att erhålla de här önskade åldersklasserna. Totalantalet förvärvsarbetande finns dock i folkräkningen 1960 med fördelning på ettårsklasser. Uppgifterna för 1966 (hösten) inrymmer något mer av beräkningar. Utgångsmaterialet har här varit den särskilda bearbetning av arbetskraftsundersökningen hösten 1966, vari arbetskraften avgränsats enligt den definition som används i folkräk— ningarna. För att erhålla en uppskattning av antalet anställda med fördel— ning på män och kvinnor måste först en beräkning göras av könsfördel- ningen för företagarna i olika åldersklasser. Totalantalet förvärvsarbetande samt de medhjälpande familjemedlemmarna anges dock med fördelning på kön. Resultatet av de gjorda skattningarna anges i tabell 1.5. Angående tillförlitligheten i uppgifterna .för 1966 kan sägas att de troligen innehåller felskattningar, men att dessa eventuella fel är relativt små, då gruppen an- ställda är den helt dominerande bland de förvärvsarbetande.
För männens del har det inte skett någon förändring i de anställdas ål- dersfördelning, medan det för kvinnorna har blivit en viss förskjutning mot högre åldrar. Som framgår av tabell 1.6 hänger denna åldersförskjutning samman med den relativt kraftiga ökning av kvinnornas förvärvsintensitet från 35 år och uppåt som skett mellan 1960 och 1966.1
Ökningen i absoluta tal av antalet manliga anställda i åldersgrupperna 55—59 år respektive 60—66 år är huvudsakligast ett resultat av en ökning av befolkningen i dessa åldrar under perioden (jfr tabell 1.2), men det har
1 Andelen förvärvsarbetade har i tabell 1.6 beräknats exklusive de gifta medhjälpande familjemedlemmarna, då denna grupp kraftigt underskattats i folkräkningen 1960.
Tabell 1.6. Andelen (%) förvärvsarbetande (exklusive gifta medhjälpande familje- medlemmar) i skilda köns- och åldersklasser 1960 och 1966
Män Kvinnor Ålder
1960 1966 1960 1966
—24 .................................... 57,4 52,4 50,2 45,5 25—34 .................................... 92,2 92,6 37,5 39,0 35—44 .................................... 95,7 95.6 34,3 44,6 45—54 .................................... 95.0 93,9 34,7 44,5 55—59 .................................... 91,7 89,1 30,5 36,8 60—66 .................................... 77,8 76,5 18,7 22,8
Källa: Folkräkningen 1960, del IX. SM V 1967:5.
även skett en omfördelning av yrkesställningskategorierna. Andelen an- ställda har ökat medan andelen företagare minskat. För de kvinnliga an- ställda är ökningen också ett resultat av befolkningsökningen men därtill kommer den höjda förvärvsintensiteten.
Antalet anställda i de två högsta åldersklasserna som för närvarande har beräknats uppgå till ca 180 000 män och 90 000 kvinnor i åldern 55—59 år och 160 000 män respektive 60 000 kvinnor i åldern 60—66 år kan beräknas förändras enligt följande.
För männens del är det rimligt att räkna med en parallellitet i befolk- nings- och arbetskraftsutvecklingen, men för kvinnornas del är en ytter- ligare ökning i deras förvärvsintensitet troligen att vänta. Som framgår av tabell 1.6 sjunker kvinnornas förvärvsintensitet i de högre åldrarna. Ök- ningen för grupperna över 55 år har under perioden 1960—1966 inte heller varit så stark som för grupperna i åldern 35—54 år. Huruvida den mindre markerade ökningen främst beror på att de äldre kvinnorna inte önskat söka sig ut på arbetsmarknaden i samma utsträckning som de yngre gjort, eller om den främsta orsaken skulle vara att de som äldre mött hinder av olika slag kan inte avgöras utifrån detta material. Om dock de kvinnor som i nuläget är i 35—54 årsåldern kvarstannar på arbetsmarknaden kan man för framtiden räkna med ytterligare ökningar av de äldre kvinnornas för- värvsintensitet. För männen kan visserligen en sänkning av förvärvsinten- siteten i synnerhet för åldergruppen 60—66 år förväntas, då en allt större andel kommer att tillhöra de grupper av anställda som pensioneras vid 65 års ålder, men andelen anställda ökar successivt medan andelen företa-gare minskar och därmed skulle antalet anställda kunna beräkna-s förändras i takt med befolkningen (se tabell 1.2). Åldersgruppen 60—66 år skulle där- med under perioden 1966—70 öka med 13 000 personer, och under perioden 1970—75 med ca 7 000 för att därefter stagnera. Åldersgruppen 55—59 år skulle däremot inte undergå några större förändringar fram till 1980.
För kvinnornas del har emellertid ökningen av antalet anställda varit mer än dubbelt så hög som befolkningsökningen. I de beräkningar över de
Tabell 1.7. Antalet anställda i vissa åldersklasser 1966 samt antaganden om för-
ändring i detta antal under olika perioder
Män Kvinnor 65—59 år 60—66 år 55—59 år 60—66 år Antal anställda 1966 ............... 180 000 160 000 90 000 60 000 Förändring 1966/70, antal ......... 0 13 000 9 000 9 000 % ....................................... 8 10 15 Förändring 1970/75, antal ......... 0 7 000 5 000 3 000 % ....................................... 4 5 5 Förändring 1975/80, antal ......... 0 0 0 0 % .......................................
framtida arbetskraftstillgångarna som gjordes till 1965 års långtidsutred- ning1 finns vissa antaganden om utvecklingen av kvinnornas förvärvsinten- siteter. Dessa beräkningar inkluderar dock även de medhjälpande familje- medlemmarna samt även i ett av alternativen en ökning av de deltids- arbetande. För att överslagsmässigt göra en kalkyl av förändringen i antalet anställda kvinnor i de två äldsta åldersgrupperna antas här en mera mo- derat ökning än som gjordes i de anförda arbetskraftsberäkningarna. En redovisning av de gjorda antagandena över förändringen i antalet anställda finns i tabell 1.7.
En beräkning av dessa åldersgruppers andel av hela antalet anställda i framtiden fordrar en noggrannare kalkyl. För närvarande finns det emel- lertid inte underlag för en sådan. Beräkningarna över de framtida arbets- kraftstillgångarna till 1965 års långtidsutredning behöver nämligen först revideras något. Ett arbete som skall påbörjas inom SCBs prognosinstitut när de härför erforderliga resultaten ifrån 1965 års folk- och bostadsräk- ning föreligger.
l.3.2. Arbetslösheten i olika åldrar enligt arbetsförmedlingens arbetslöshetsstatistik
För att studera arbetslösheten i olika åldrar kommer här analysen att kon— centreras till de arbetslöshetsförsäkrades arbetslöshet. I en särskild bilaga till detta kapitel diskuteras de två huvud'källor som finns för en statistisk belysning av arbetslösheten: arbetskraftsundersöknin—garna och arbetsför- medlingens arbetslöshetsstatistik. Skillnaderna och likheterna dessa två källor emellan analyseras och bl. a. kan som en slutsats konstateras att en god överensstämmelse källorna emellan föreligger vad avser de försäkrade arbetslösa. Därtill kan konstateras att antalet icke försäkrade arbetslösa som sökt arbete genom arbetsförmedlingen genomgående är 6 a 7. gånger större i arbetskraftsundersökningarna än i arbetsförmedlingsstatistiken, vilket måste tolkas så att de icke försäkrade ej besöker arbetsförmedlingen lika regelbundet som de försäkrade. Vidare fångar arbetskraftsundersök-
1 SOU 1966:8.
ningarna en relativt stor grupp, under den studerade perioden genomsnitt- ligt 41 % av totalantalet arbetslösa, som inte sökt arbete genom förmed— lingen.
Det kan emellertid antas att en mycket stor del av dem som är arbets- lösa enligt arbetskraftsundersökningarna är personer som från studier, mi- litärtjänst, hemarbete eller annan sysselsättning är på väg ut mot arbets- marknaden. Denna slutsats kan man dra då arbetslösheten är särskilt stor dels bland ungdomarna, dels bland de gifta kvinnorna i arbetskraftsunder- sökningarna.
Arbetskraftsundersökningarnas uppgifter om de arbetslösa omfattar så- ledes både den arbetslöshet som drabbar dem som är fast etablerade på arbetsmarknaden och dem 'som söker ett första arbete eller håller på att återvända till arbetsmarknaden. Utan specialundersökningar finns det ingen möjlighet att särskilja dessa två kategorier.
De icke försäkrade arbetslösa enligt arbetsförmedlingsstatistiken inne- håller också till en mycket stor del grupper som söker sig ut på arbetsmark- naden för första gången. Detta framgår av deras ålders'fördelning. Under 1966 var genomsnittligt 40,7 % av männen i denna arbetslöshetskategori under 22 år och 54,8 % av kvinnorna.1
Då utredningen för denna del av sitt uppdrag skall framlägga förslag om åtgärder för dem som drabbats av arbetslöshet som orsakats av omställ- ningar i näringslivet, är det i första hand de som är relativt fast etablerade på arbetsmarknaden och deras arbetslöshetsrisker som bör analyseras, och till denna grupp hör de arbetslöshetsförsäkrade.
Genom en undersökning som gjordes under 1959 kan det beräknas hur stor andel av de anställda som då hörde till de försäkrade. Vid dessa be- räkningar görs här jämförelserna mellan de försäkrade 1959 och de an- ställda enligt folkräkningen 1960 utan någon korrigering för den förändring som kan ha inträffat mellan dessa år.
Vidare pågår en bearbetning av vissa tilläggsfrågor som gjordes i sam- band med AK-undersökningen i februari 1967 för en kartläggning av syssel- sättningen under hela året 1966, då man även frågade om intervjupers'onen tillhörde arbetslöshetskassa. Från denna undersökning har emellertid ännu inte samtliga tabeller framställts. För närvarande föreligger emellertid upp- gifter om kön och ålder för dem som svarat att de tillhör arbetslöshets- kassa. Vidare finns en del material om arbetslösheten som kommer att redovisas i det följande. Utredningen avser att fullständigare redovisa det material som framkommer genom denna undersökning i sitt huvudbe- tänkande.
För 1960 och 1966 finns det alltså möjlighet att beräkna andelen arbets- löshetsförsäkrade av de anställda, men beräkningarna som presenteras i
1 Arhetmarknadsstatistik Nr 8 B, 1967 (AMS), tab. 17.
Tabell 1.8. De försäkrades andel (%) av totalantalet anställda i olika åldrar om- kring 1960 samt 1966
1960 1966 Ålder Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt —24 ........................... 55,2 24,1 40,8 57,4 38,5 48,8 25—34 ........................... 59,9 28,9 50,5 68,3 55,4 64,5 35—44 ........................... 57,9 31,4 50,3 63,9 44,0 57,1 45—54 ........................... 61,6 30,1 52,0 65,9 46,7 59,1 55—59 ........................... 60,1 25,2 49,7 .. 60—66 ........................... 56,5 22,8 43,2 t' 1'5 44'7 63'4 Totalt 59,6 27,6 49,1 65,7 45,0 58,4
Källa: Antal anställda se tabell 1.5. Antalet medlemmar i arbetslöshetskassor i slutet av 50-ta1et. Arbetsmarknads- statistik Nr 4 1960 (AMS). Antalet medlemmar i arbetslöshetskassor 1966, råtabeller till specialundersök- ning i samband med AKU febr. 1967. (Utredningsinstitutet, SCB).
tabell 1.8 fordrar vissa kommentarer och måste analyseras med en viss försiktighet.
Den refererade undersökningen av arbetslöshetskassomas medlemmar i slutet av 1950-talet redovisar totalt 1 327 825 försäkrade. I slutet av 1960 hade dock antalet ökat något och uppgick då till 1 361603, vilket utgör 50,4 % av totalantalet anställda enligt folkräkningen 1960 i stället för 49,1 % enligt tabell 1.8. För 1960 jämförs två populationer som inte aVSer samma år, men uppgifterna kan ändock sägas ge en värdefull information. De manliga anställda var således i avsevärt större utsträckning arbetslös- hetsförsäkrade än de kvinnliga. Man finner även en viss variation med åldern. De mindre avvikelser som finns mellan vissa åldersgrupper kan dock eventuellt ligga inom de fel'marginaler som skillnaden i jämförelseår betingar.
De uppgifter om de försäkrades köns— och åldersfördelning som erhållits för 1966 har som redovisats ovan erhållits i samband med en arbetskrafts- undersökning. Uppgifterna baseras således på ett urval, varför dessa är behäftade ved vissa slumpfel. Totalantalet försäkrade uppgick i denna un— dersökning till 1 717 300 personer, varav 1 252 800 män och 464 600 kvin- nor. Detta antal överstiger emellertid det som kassorna redovisat till AMS i slutet av december 1966 med ca 75 000 eller med 4,5 %. I tabell 1.8 anges de försäkrades andel av totalantalet anställda 1966 uppgå till 58,4 %, be- räknat på uppgifterna från kassorna skulle andelen vara 55,8 %. I och för sig kunde man i stället ha förväntat sig en underskattning av antalet för- säkrade i denna intervjuundersökning, då man skulle kunnat anta att många som inte varit arbetslösa och ej fått någon ersättning från sin kassa inte så noga tänkt på om de varit anslutna.
Att förändringen gått i den riktningen att ökningen är avsevärt större
för kvinnorna än för männen torde dock vara en korrekt bild av verklig- heten. Bl.a. har industritjänstemännens kassa ökat med ca 75 000 under perioden. Kommunalarbetarna-s kassa har tillkommit, vilken torde ha en stor andel kvinnor. Den hade 120 000 medlemmar i slutet av 1966. De mest uppseendeväckande förändringarna kan nog sägas vara de äldre männens mycket kraftiga ökning. Tyvärr har materialet för 1966 ej bearbetats med åldersfördelningen 55—59 år och 60—66 år, så här får hela gruppen 55— 66 är betraktas. Det finns kanske anledning att tro att den överskattning av totalantalet försäkrade som undersökningsresultatet visar inte är jämnt fördelat över alla åldrar utan har fått en viss koncentration till de äldre männen. Någon plausibel förklaring till en sådan slutsats kan inte presen- teras. Den starka ökningen verkar dock förvånande.
Analysen av de arbetslösa kommer som nämndes inledningsvis att kon— centreras till de försäkrade arbetslösa. Det genomsnittliga antalet försäk- rade arbetslösa och deras åldersfördelning varje år under perioden 1960—66 finns i tabell 1.9. Variationerna i åldersfördelningen hos de arbetslösa är inte särskilt stora, men åldersgruppen 60—66 år för männen kan nog sägas vara den som har den mest markerade trenden, vilken pekar mot en ökning. Enligt beräkningarna i tabell 1.5 har däremot åldersfördelningen för de anställda männen inte [undergått någon förändring, men å andra sidan skulle ökningen av de försäkrade äldre männen ha varit särskilt stor enligt tabell 1.8.
Arbetslöshetsriskerna i olika åldrar 1960 och 1966 kan studeras på föl— jande sätt. Genom att jämföra de försäkrade arbetslösas ålders-fördelning med de anställdas eller eventuellt endast de försäkrades kan på ett relativt enkelt sätt avläsas hur arbetslöshetsrisken varierar med åldern. I tabell 1.10 lämnas materialet till en sådan analys. Där finns också de arbetslösa i procent av kassornas medlemsantal i olika åldrar.
Som en första kommentar till tabellen kan nämnas att den relativa ar- betslösheten för samtliga män, mätt i andelen arbetslösa bland kassamed- lemmarna, skulle ha varit densamma 1960 och 1966. Den skulle däremot ha varit 0,5 procentenheter lägre för den äldsta gruppen och även varierat något för de yngre. Som redan påpekats visar det använda materialet att de äldre männens anslutning till kassorna skulle ha ökat mycket kraftigt under perioden, men denna ökning borde nog undersökas närmare innan man drar för stora slutsatser av förändringen i andelen arbetslösa. Utan någon korrektion antyder siffrorna att det skulle ha varit stora grupper av anställda med relativt sett lägre arbetslöshetsrisker som skulle ha till- förts försäkringen under perioden. För kvinnorna visar andelen arbetslösa genom-gående en minskning, utom för de yngsta. Att tillskottet av kvinnliga försäkringstagare kommit från grupper med relativt låga arbetslöshets- risker genom den ökade anslutningen av tjänstemannagrupperna torde kunna antas utan några ingående undersökningar.
Tabell 1.9. Genomsnittligt antal arbetslösa arbetslöshetsförsäkrade 1960—1966 med fördelning på ålder och kön
1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966
Ålder Antal % Antal
%
Antal
%
Antal
%
Antal
%
Antal Antal
%
Mån
——24 1 082 6,7 25—34 1 940 12,0 35—44 2 656 16,4 45—54 3 662 22.6 55—59 1974 12,2 60—66 3542 21,8 67— 1363 8,4 921 1551 2 222 3102 1 761 3 421 1408 6,4 10,8 15,4 21,6 12,2 23,8 9,8
1 199 1828 2 528 3 438 1 883 3 737 1633
7,4 11,2 15,5 21,2 11,6 23,0 10,1
1 465 2 021 2 697 3 655 1 992 4 048 1 655
8,1 10,6 14,5 19,4 10,8 26,6 9,9
1 042 1 405 2 074 2 847 1 734 3 852 1 581
937 1348 1 953 2 792 1 796 3 891 1 349
1 550 1 989 2 630 3 811 2 454 4 747 1 380
8.3 11,1 14,2 20,5 13,2 25,6 7,4
Summa 16 220 100,0
Kvinnor
—24 278 10,5 25—34 314 11,8 35—44 584 21,9 45—54 . 744 27,9 55—59 321 12,1 60—66 361 13,6 67— 63 2,4
14 386
232 260 476 609 264 336
56
100.0
10,4 11,6 21,3 27,3 11,8 15,0
2,5
16 248
281 277 515 636 275 348
64
100,0
11,7 11,6 21,5 26,5 11,5 14,5
2,7
17 532
333 282 525 662 304 364
57
100,0
13,4 11,2 20,5 25,8 12,0 14,8
2,2
14 535
320 264 507 641 306 367
60
13,0 10,7 20,6 26,0 12,4 14,9
2,4
14 067
327 260 505 681 330 397
54
12,8 10,2 19,8 26,7 12,9 15,5
2,1
18561
435 365 730 1 003 493 550
100,0
11,9 10,1 20,1 27,6 13,6 15,2
1,5
Summa 2 664 100,0
2 233
100,0
2 397
100,0
2 528
100,0
2 465
100,0
2 552
100,0
3 630
100,0
Arbetslösa i % av medlemsan- talet, totalt 1,4
Industriarbe- tare 0,9
1,2 0,8 1,3 0,8 1,4 0,9 1,1 0,7 1,1 0,7 1,4 1,0
Källa: Arbetsmarknadsstatistik (AMS) .
Tabell 1.10. Illustration av arbetslöshetsrisken i olika åldrar, jfr texten
1960 1966
Åldersfördelning (%) Arbetslöshetsrisk % ar- Åldersfördelning (%) Arbetslöshetsrisk % ar-
Alder betslösa hetslösa Kvoten Kvoten av med- av m e (1- Anställ- Försäk- Arbets- mellan mellan Anställ- Försäk- Arbets- mellan mellan da rade lösa kol 3: kol 3; lema"- da rade lösa kol 9: kol 9: ”man" talet talet kol 1 kol 2 7 8 Kvoten Kvoten
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Mån
—24 16,8 1 25—34 20,9 2 35—44 23,4 2 45—54 21,2 2 22,6 55—59 8,4 1.155 12,2
5 6,7 0 4 6 17 15 8,3 0 5 0 12,0 0 6 9 21 22 11, 0 5 ,8 16,4 0,7 1 22 21 14,2 0,6 9 1 1 ,5 21 21 20,5 1 o 4 1 4 2 119 13,2 1 4 2 2 9 6 s ; 25,6 3 3 5
ooo—Hm
60—66 7,5 21,8 Totalt 1
>38,8
Kvinnor
—24 25—34 35—44 45—54 55—59 60—66
25,8 10,5 19,5 11,8
9 5 04 27 23 11,9 8 7 06 9,6 22,3 21,9 1,1 91 15 7 3 17 50 2 7
4 0 4 7 17 20 10,1 0 6 1 20 20 20.1 1.0 1,0 0,8 ,5 21 22 27,6 1 3 0 1 8 6 2 5 l
20,8 27,9 6,7 4,2
12,1 13,6 >10,9 12,6 8 >14 13'6 28,8
1 15,2
Att arbetslöshetsrisken stiger kraftigt med åldern framgår tydligt. Steg— ringen sker successivt, men accentueras kraftigt efter 60-årså1dern. Ko- lumnerna 5 respektive 10 i tabell 1.10 anger arbetslöshetsriskerna i olika åldrar för hela antalet anställda 1960 respektive 1966, där dock endast de försäkrades arbetslöshet beaktats. Huruvida dessa risktal är representativa för samtliga anställda beror inte på om de icke försäkrades arbetslöshet är mindre eller större än de försäkrades utan endast på om de arbetslösa bland icke försäkrade har en annan åldersfördelning än de försäkrade ar- betslösa har.
Skillnaderna i männens respektive kvinnornas arbetslöshetsrisker kan även kommenteras. Männen har en högre relativ arbetslöshet, mätt 1 an- delen arbetslösa bland de försäkrade, men kvinnorna-s risktal överstiger männens i åldrarna från 35 och upp emot 60, för att bland de äldsta ligga under, när arbetslösheten bland samtliga anställda betraktas. För kvin- norna skulle således arbetslösheten inte uppvisa samma koncentration till de högre åldrarna som för männen. 1960 uppvisar å andra sidan den äldsta kvinnogruppen bland de försäkrade en högre arbetslöshetsrisk än de äldsta männen. Vid bedömningen av skillnaden mellan männens och kvinornas arbetslöshet bör man även beakta att det troligen finns en avsevärt större tendens bland kvinnorna att, då en anställning upphör och i synnerhet efter en långvarig arbetslöshet, helt utträda ur arbetskraften än bland männen.
Förutom att den relativa arbetslösheten är högre i de äldre åldersgrup- perna visar det tillgängliga materialet också en relativt tydlig samvariation mellan ålder och arbetslöshetstidens längd. Då medlemmarnas åldersför- delning i de olika kassorna saknas för senare år, har här valts att studera hur stor andel av de arbetslösa i olika åldrar, som varit arbetslösa mer än 2 månader. Det har ansetts vara av intresse att studera arbetslöshetstidens längd i några olika kassor, och vill man då även hålla åldern konstant kom— mer man ned i fördelningar med ett ganska litet antal observationer, var- för om en längre arbetslöshetsperiod valts, risken för rent tillfälliga varia- tioner kan bli ganska stor. Den statistik som finns över den längre arbets- lösheten — över 6 månaders arbetslöshet _ får troligen även anses ge underskattade siffror, då en så lång arbetslöshet för de flesta leder till 111— försäkring och därigenom minskar incitamentet till regelbundna besök vid arbetsförmedlingen. Den registrerade arbetslösheten som varat mer än 6 månader är också mycket låg. Enligt arbetsförmedlingarnas mittmånads- statistik i mars 1966 respektive 1967 hade 3,7 % respektive 4,4 % av de försäkrade arbetslösa männen och 10,7 % respektive 15,2 % av de arbets- lösa kvinnorna varit arbetslösa mer än 6 månader. Motsvarande procent— andelar för några olika åldergrupper lämnas i nedanstående tablå.
Män Kvinnor 1966 1967 1966 1967 —44 år 1,2 % 1,7 % 8,0 % 11,1 % 45—54 år 2,7 % 3,8 % 7,0 % 12,0 % 55—59 år 3,5 % 4,2 % 12,2 % 16.9 % 60—66 år 8,3 % 9,1 % 23,7 % 29,4 %
Av denna tablå och även av tabell 1.11, där den arbetslöshet som varat mer än 2 månader beräknats, framgår att kvinnorna som regel har längre arbetslöshetsperioder än männen, men både för män och kvinnor stiger andelen arbetslösa med längre arbetslöshetsperioder relativt markant i den äldsta åldersklassen relativt den näst äldsta, även om denna stegring är något mindre markerad hos kvinnorna.
När man emellertid studerar arbetslöshetstidens längd för olika kassor framkommer i många fall inte så tydliga skillnader mellan olika ålders- grupper. I industriarbetarkassorna t.ex. har för mars månad under den studerade perioden i regel mellan 40 % och 50 % av de arbetslösa varit arbetslösa mer än 2 månader, i beklädnads- och textilarbetarnas kassor registrerades dock i mars 1967 62 % ha haft en arbetslöshet som varat mer än 2 månader. I de enskilda industriarbetarkassor som studerats (be- klädnads- och textilarbetarnas, fabri-ksarbetarnas, metallarbetarnas och trä- industriarbetarnas) är skillnaden i arbetslöshetstidens längd mellan samt- liga de tre äldsta åldersgrupperna, 45—54, 55—59 och 60—66 år i allmän- het inte särskilt stor. I metallarbetarnas kassa är andelen arbetslösa med en arbetslöshetsperiod över två månader för den äldsta åldersgruppen i samtliga observationer utom en t. o. m. lägre än för den näst äldsta. Obser- vera dock att om andelen arbetslösa mätt i relation till medlemsantalet skulle ha kunnat studerats torde den äldsta åldersgruppen ha uppvisat en avsevärt högre relativ arbetslöshet. Detta framkommer av den höga andel de äldre utgör av totalantalet arbetslösa. För de separat studerade industri- arbetarkassorna tyder materialet således på att de äldre har en hög relativ arbetslöshet, men inte nödvändigtvis en avsevärt längre varande arbetslös- het än något längre ned i åldrarna. Detta syns även gälla de handelsan- ställda. För tjänstemännen finns det en något klarare tendens till längre arbetslöshetsperioder i den högsta åldersgruppen, ävenså för byggnads— arbetarna (inklusive målarna), skogsarbetarna och gruppen övriga försäk- rade. Denna grupp är emellertid mycket heterogent sammansatt (se tabell 1.11).
Den skillnad i arbetslöshetstidens längd för män och kvinnor som be- rördes tidigare, dvs. en för kvinnorna inte så markerad höjning i de äldsta åldersgrupperna, kan således hänga samman med att arbetslösheten i all- mänhet är längre för industriarbetare och tjänstemän, där de största grup- perna av försäkrade kvinnor återfinns, medan sådana grupper som bygg- nadsarbetare och skogsarbetare med en hög relativ arbetslöshet som regel
har kortare arbetslöshetsperioder och dominerar i statistiken över de ar- betslösa männen.
1.3.3. Vissa resultat från en undersökning över sysselsättning och arbetslös- het under 1966 . Det nämndes i det föregående att en specialundersökning av sysselsätt- ningen under hela 1966 har gjorts i samband med arbetskraftsundersök- ningen i februari 1967. Intervjupersonerna fick då ett antal tilläggsfrå-gor som skulle belysa hur länge de haft förvärsvarbete under 1966. De som ej haft förvärvsarbete alls eller endast arbetat en del av året tillfrågades om de sökt arbete någon gång och under hur lång tid de varit arbetssökande. Enligt denna undersökning hade 4,4 milj. personer förvärvsarbetat någon gång under 1966. Som jämförelse kan nämnas att 3,8 milj. av dessa till- hörde arbetskraften i februari 1966. De arbetssökande eller i analogi med de definitioner och begrepp som används i arbetskraftsundersöknin-garna (se bilaga till kapitel 1), de arbetslösa, uppgår till 376 000 personer. Dessa har således varit arbetslösa någon gång under 1966. Ställda i relation till hela arbetskraften har således 8,6 % varit arbetslösa någon gång under året. Det bör observeras att detta sätt att mäta arbetslösheten är annor- lunda än det gängse, då man mäter arbetslösheten vid ett visst tillfälle, eller under en vecka som i arbetskraftsundersökningarna. Under 1966 var enligt arbetskraftsundersökningarna i genomsnitt 61 000 personer arbets- lösa under mätveckan. I medeltal hade för dessa arbetslösheten varat i 7,3 veckor. För att få en bedömning huruvida antalet arbetslösa enligt specialunder-
Anmärkningar till tabell 1.11
Källmaterialet till uppgifterna i tabellen är hämtade ur råtabeller till arbetsmark- nadsstyrelsens serie »Arbetsmarknadsstatistik».
Till de i tabellerna sammanslagna grupperna har till respektive grupp följande kassor hänförts.
övriga industriarbetare: bokbinderiarbetarnas, försvarsverkens civila personals, gruv- industrarbetarnas, litografernas, livsmedelsarbetarnas, pappersindustriarbetarnas, sko- och läderarbetarnas, stenindustriarbetarnas, typografernas.
Tjänstemän: arbetsledarnas, fartygsbefälets, grafiska tjänstemännens, handelsresan- denas, handelstjänstemännens, industritjänstemännens, journalisternas (tillkommit fr.o.m. 1965), kooperativa tjänstemännens, maskinbefälens, stewardarnas, teateran- ställdas.
Övriga försäkrade: bleck- och plåtslagarnas, bryggeriarbetarnas (upphört fr.o.m. 1965), elektrikernas fastighetsanställdas, frisörernas, gjuteriarbetarnas (upphört fr. o.m. 1964), hotell-, kafé- och restauranganställdas, hotell- och restaurangtjänstemännens (upphört fr.o.m. 1963), järnvägsmännens, kemisk-tekniska industriarbetarnas (upphört fr.o.m. 1962), kommunalarbetarnas (tillkommit fr.o.m. 1964), lantarbetarnas, lant- brukstjänstemånnens (tillkommit fr.o.m. 1964), musikernas, sjöfolkets, Sveriges arbe- tares, Sveriges fiskares (tillkommit fr.o.m. 1963), tobaksarbetarnas (upphört fr.o.m. 1963), transportarbetarnas, vägarbetarnas.
En del av de kassor som upphört, eller egentligen uppgått i andra kassor, under den studerade perioden borde logiskt sett ha hänförts till »övriga industriarbetare» men har av arbetstekniska skäl samlats till gruppen »övriga försäkrade».
Tabell 1.11. Vissa uppgifter om de försäkrade arbetslösa för
mars månad 1961—67
Män 25—34 . . 35—44 .
45—54 55—59 .. 60—66 Ant arbetslösa, totalt
Kvinnor
—44 .. 45—54 55—59 60—66
Ant arbetslösa, totalt
Beklädnas- o textil- arbetare
45—54 .. 55—59 . 60—66 .
Ant arbetslösa, totalt % arbetslösa
De arbetslösas åldersfördelning (%)
1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967
5,9 11,3 15,5
32,7 22,6 12,1 21,4
6,3 10,8 16,4
33,5 23,3 12,7 20,2
7,4 10,0 14,2
31,6 20,0 12,1 23,2
6,4 9,8 14,1 30,3 20,0 13,9 24,8 7,8 11,2 14,6
33,6 21,4 13,9 22,9
11,1 12,2 13,9 37,3 19,3 12,4 23,0
18 077 24 828
10,4 11,7 21,6 43,7 28,8 11,9 12,6
24 404
13,5 10,5 21,2 45,2 27,8 12,6 12,1
18 912
11,7 10,9 20,2 42,8 26,9 13,1 14,3
20 707
12,6 10,5 19,8 42,9 26,6 12,3 15,4
27 638
10,9 9,5 19,6 40,0 28,6 13,9 15,3
30 553
12,9 10,2 17,7 40,8 28,1 13,7 16,0
28,1 20,9 11,2 24,8
2 864
30,6 21,6 10,8 21,8
3 200
28,0 21,2 10,6 22,2
3 008
28,9
3 066
27,3 18,0 10,4 25,6
4 007
32,5 21,9 12,6 22,5
5518
26,6 22,5 15,3 30,0
636 0,9 638 0,9 510 0,7 461 0,7 914 1,4
1 362 2,3
Samtl ar- betslösa Samtl ar- betslösa Samt] ar- betslösa
Andel (%) av de arbetslösa som varit arbets- lösa mer än 2 månader
1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967
15,5 21,0 25,1 22,0 29,1 35,0 48,4 17,3 20,7 23,0 21,1 26,0 32,0 44,7 22,0 22,8 26,4 24,2 29,4 35,6 46,2 17,7 20,4 23,2 21,1 26,3 31,9 44,8
1 7,9 20,4 26,5
22,7 30,5 36,3 47,8
21,9 22,5 27,5 24,6 32,0 38,5 49,6 26,6 28,5 32,4 29,4 37,5 40,9 52,7
35,0 41,4 40,8 42,7 41,9 43,4 42,8 59,0 32,3 35,9 42,2 37,0 38,1 41,5 44,0 55,7 35,4 30,0 39,2 36,4 35,2 39,0 41,3 46,4 34,4 37,0 50,3 54,6 44,6 39,6 45,4 63,7 36,4 40,3 48,2 45,2 44,5 44,8 49,8 59,2 37,1 37,2 44,9 45,4 42,9 46,3 51,0 61,4 40,4 38,6 49,4 48,3 45,5 53,9 58,6 66,0
45,7 40,8 50,3 50,7 50,0 42,9 40,5 50,0 53,5 51,8 39,2 35,0 48,1 50,0 47,8 45,2 35,0 35,6 53,2 56,8 48,1 42,9 54,2 60,4 58,5 48,3 40,4 39,5 41,8 51,9 53,5 46,8 56,5 70,7 74,8
50,8 50,0 48,7 46,5 54,6 45,9 62,0
Tabell 1.11. Forts.
Fabriksarbetare
45—54 55—59 . 60—66 . Ant arbetslösa, totalt % arbetslösa
Metallindustriarbe- tare —44 45—54 55—59 60—66 ..
Ant arbetslösa, totalt
% arbetslösa
Träindustriarbetare
—44 .. 45—54 .. .. . 55—59 60—66
Ant arbetslösa, totalt
% arbetslösa
De arbetslösas åldersfördelning (%)
1961
1962 1963 1964 1965 1966 1967
26,8 19,6 13,5 24,4 29,2 18,9 12,7 23,5 24,5 18,0 11,4 26,0 22,4 18,3 11,7 29,0 27,9 19,6 14,9 26,5 29,2 17,5 11,0 30,7
1134 1,7
33,2 13,6
6,5 18,7
41,0 13,1 5,9
15,
800 1,1
31.3 12,4
6,4 20,5
785 1,0
1370 1,8
33,4 12,2
6,9 23,4
1 466 1,9
46,9 14,5
6,7 18,0
30,8 15,7 10,1 26,9
1 939 0,7
29,9 17,2 12,6 25,5
2 842 0,9
24,6 15,0 11,8 31,0
2 207 0,7
21,4 14,3 11,7 30,6 19,5 13,9
8,8 32,3
2 082 0,7
28,3 16,7 11,7 28,4
4 633 1,4
31,1 17,7
8,5 28,4
998 1,6
1 096 1,7 1 043 1,7
729 1,2 589 1,0 933 1,5
1 253 2,1
Samtl ar- betslösa Samtl ar- betslösa Samtl ar- betslösa
Andel (%) av de arbetslösa som varit arbets- lösa mer än 2 månader
1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967
43,0 41,1 53,2 60,2 34,0 33,8 43,7 51,2 32,1 46,0 53,3 55,4 33,6 32,0 52,8 49,0 39,2 43,1 46,7 51,8 31,8 44,2 43,6 47,6 37,9 42,8 56,5 53,5
51,6 33,9 51,2 50,9 44,6 44,6 31,6 45,0 56,3 49,0 48,5 29,1 43,1 52,8 40,4 47,1 34,1 44,0 53,9 38,6 48,2 37,5 47,4 47,7 46,7 44,9 30,9 46,4 49,7 43,7 48,4 33,9 47,4 46,0 47,5
50,2 30,3 34,5 38,6 60,0 48,2 27,4 39,2 37,8 55,2 42,1 26,0 40,4 42,3 55,4 47,3 29,6 43,3 47,0 53,4 48,7 30,4 39,0 50,0 57,4 45,3 23,1 37,8 46,8 55,1 42,5 36,5 46,0 54,2 56,7
44,5 42,8 45,5 49,5 48,5 42,5 48,9
” Tabell 1.11. Forts.
åldersfördelning (%) Andel (%) av de arbetslösa som varit arbets—
De arbetslösas lösa mer än 2 månader
1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967
Övriga industriarbe— tare
——44 26,3 27,4 27,4 22,7 21,6 24,3 45—54 .. 17,6 18,6 17,7 15,6 14,9 16,9 55—59 11,8 11,1 11,1 9,5 9,3 11,0 60—66 . 30,6 28,5 30,4 34,7 38,5 34,1 36,9 34,0 25,5 32,0 38,3 34,2 43,2 37,3 29,8 34,9 38,5 47,5 42,9 41,7 40,6 27,3 35,5 50,9 63,7 53,5 51,3 53,1 58,6 62,9
vain. onuow
.5
Samtl ar— betslösa 50,4 45,6 40,8 45,8 49,4 52,0
195001!!! 00
Ant arbetslösa, totalt 1459 1876 1976 1576 1642 1945 % arbetslösa 0,9 1,2 1,2 0,9 0,9 1,1 1,5
56,
Tjänstemän
—44 26,8 33,3 38,3 36.3 37,8 39,4 47,0 51,1 43,9 41,4 43,6 44,3 42,6 45—54 15,2 17,9 18,9 17,7 20,5 23,7 21,9 51,9 42,3 50,8 43,2 53,2 43,3 55—59 9.3 7.2 9,9 10.6 11,8 9.8 10,6 62,5 59,0 34,9 53,1 49,2 62,0 60—66 40,5 34,4 24, 27,3 25,0 22,6 17,4 70,6 68,2 67,3 65,0 64,2 64,4
Samtl ar- Ant arbetslösa, totalt 519 541 668 586 604 721 1377 betslösa 61,7 54,3 51,5 53,0 52,6 50,4
0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,5
% arbetslösa .
Byggnadsarb o målare
—44 .. 34,9 35,7 34,7 32,3 32,2 35,1 36,6 17,0 17,1 23,0 17,6 18,8 23,7 26,7 45—54 . 27,7 28,0 25,4 25,4 23,5 24,3 22,4 23,2 21,8 26,5 22,5 25,5 29,7 32,7 55—59 . 13,4 14,1 13,8 14,5 16,4 15,7 15,3 27,7 26,8 32,8 27,1 32,2 36,6 35,6 60—66 . 17,0 16,2 18,0 19,1 20,5 19,5 20,6 36,9 35,5 38,4 35,3 39,6 46,9 46,6
Samt] ar- Ant arbetslösa, totalt 93461439011865 9683108461502714891 betslösa 25,7 24,8 30,4 26,7 29,5 33,8 35,2
% arbetslösa 5,4 8,4 6,8 5,3 5,9 8,2 8,2
Tabell 1.11. Forts.
Skogsarbelare
45—54 55—59 .. . . 60—66 .. Ant arbetslösa, totalt
% arbetslösa
Handelsanställda
—44 45—54 55—59 60—66
Ant arbetslösa, totalt
% arbetslösa .
övriga försäkrade —44 . .
45—54 55—59 Ant arbetslösa, totalt
% arbetslösa
De arbetslösas åldersfördelning (%)
1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967
41,6 27,2 14,0 15,5 38,6 24,3 14,9 18,6 45,8 21,6 12,8 16.7 42,0 25,1 11,5 17,6 32,4 24,6 17,6 22,8 30,3 27,3 16,8 26,3
hoaoo v—IDQF (ON—1
24,6
1 197 3,8
965 3,0
49,2 23,7
8,1 11,3
1 060 3,5
55,5 18,2
8,7 11,7
948 3,2
54,0 17,9
8,0 14,0
1 232 4,4
50,4 19,2 10,8 13,8
1 814 6,8
51,1 18,9 10,9 13,1
1 440 5,6
35,8 20,6 12,0 22,7
755 0,8
36,4 21,0 11,8 22,8
1 100 1,1
38,2 21,0 12,2 22,0
993 1,0
36,8 19,2 12,5 24,3
939 0,9
35,0 21,7 12,7 23,9
942 0,9
37,0 23,0 13,0 22,1
1 266
41,0 22,3 12,2 19,9
3 321 1,4 4 358 1,8 5 358 2,5 3 914 1,8 4 809 1,5 5 897 1,9 5 896 1,6
Samtl ar- betslösa Samtl ar- betslösa Samt] ar- betslösa
Andel (%) av de arbetslösa som varit arbets-
lösa mer än 2 m
ånader
1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967
24,4 33,6 41,9 57,3 26,1 34,9 42,4 58,3 22,5 27,6 40,4 60,4 25,3 28,6 45,9 62,8 29,8 47,6 54,0 62,7 21,0 33,5 40,3 53,9 36,8 49,4 55,4 69,6
35,2 43,4 48,4 44,7 60,3 38,2 54,0 33,7 35,4 45,0 49,0 48,1 36,6 44,6 44,4 51,9 55,1 46,3 39,6 45,3 52,5 62,3 36,6 40,9 39,9 58,2 58,6 52,0 38,5 49,5 50,7 56,0
48,7 25,1 35,7 39,1 52,9 47,3 24,1 32,0 36,6 50,3 41,4 23,6 28,7 30,6 50,0 47,2 23,0 32,2 33,0 52,6 46,4 26,9 34,4 38,9 52.6 46,7 28,0 37,0 39,8 51,6 46,3 29,7 41,7 44,4 56,1
38,4 36,5 33,8 36,5 39,0 38,7
sökningen har en rimlig storleksordning, kan man göra det antagandet att arbetslösheten ligger på nivån 61 000 personer varje vecka under året. Om
varje person är arbetslös endast en gång skulle därmed 2-61000=
434 300 personer varit arbetslösa. Därmed har således erhållits ett tal som Överstiger antalet i specialundersökningen, men tar man även hänsyn till att en person kan ha varit arbetslös flera gånger under året kan det om- dömet ges att undersökningens resultat, att 376000 personer varit arbets— lösa någon gång, dvs. en eller fler gånger under året, verkar rimligt. När det gäller totalantalet arbetslösa skulle undersökningen således ha givit ett rimligt resultat. När materialet sedan brytes ned på mindre grupper med fördelning på kön, ålder m.m. måste resultaten tolkas med yttersta för— siktighet, då uppgifterna är baserade på ett urval av 12 000 personer. Det torde finnas möjligheter att på vissa punkter pröva de uppgifter som under- sökningen givit mot andra källor, men av tidsskäl kan en sådan mer i detalj gående analys inte göras i detta sammanhang. Materialet från undersök- ningen kommer att presenteras av arbetsmarknadsstyrelsen, som beställt denna undersökning, i vilken utredningen fick tillfälle att tillfoga några frågor om medlemskap i arbetslöshetskassor och om ersättning från arbets- löshetskassa utgått. En mer ingående analys och diskussion av de resultat som är av intresse för utredningen kommer att göras i huvudbetänkandet.
I tabell 1.12 redovisas antalet personer som varit arbetslösa någon gång under året med fördelning på kön och ålder. De arbetslösa har också satts i relation till totalantalet personer i respektive grupp, som någon gång under året varit i arbetskraften som förvärvsarbetande eller som arbets— sökande. De yngre har här en högre relativ arbetslöshet än de äldre, men det är osäkert om de skillnader som för vissa åldersgrupper syns föreligga mellan könen är statistiskt Säkerställda.
De arbetslösa har i denna undersökning uppdelats på tre kategorier, som ej bearbetats likformigt. Den första är de som förvärvsarbetat minst en vecka och högst 49 veckor, den andra är de som ej haft något förvärvs- arbete under 1966 och den tredje de som arbetat i 50—52 veckor men som gått miste om någon vecka på grund av permittering eller byte av anställ- ning. Dessa tre grupper uppgår till 273 000, 38000 respektive 66 000 per- soner. I den fortsatta redovisningen och analysen av de arbetslösa kommer endast den första gruppen, dvs. de arbetslösa som haft förvärvsarbete i minst en eller högst 49 veckor att behandlas här, då den information som finns är fylligast för denna grupp.
Arbetslösheten för denna första grupp kan studeras med fördelning på kön, ålder, medlemskap i arbetslöshetskassa och arbetslöshetens längd. I tabell 1.13 anges dels hur många per-soner som varit arbetslösa, dels hur stor procentuell andel dessa utgör av totalantalet förvärvsarbetande i re-
Tabell 1.12. Personer som varit arbetslösa någon gång under 1966 med fördelning på kön och ålder Män Kvinnor Totalt
Personer
Arbets- Arbets- Personer Arbets- som gått Summa % Summa %
Ålder lösasom somgått Summa % lösasom förv.arb. ej miste om arbets— arb. förv.arb. ej miste om arbets- arb. arbets- arb.
minst .. någon lösa lösa minst .. någon lösa lösa lösa lösa 1 vecka forv.arb. vecka 1 vecka forv.ar ' vecka
Arbets-
lösa som lösa som
14-—19 22900 6100 3300 32200 20—24 24 800 1 100 7 700 33 600 25—34 38 300 600 7 800 46 700 35—44 17200 0 9200 26400 45—54 29800 0 10700 40 400 55—66 28 900 1100 7 500 37 500 67—74 3 600 500 0 4100
Totalt 165 500 9 200 46 200 221 000
"eocenqeow ä'
13 300 8 700 1 100 23100 10,5 55 400 11,2 19 200 3 200 5 600 28 000 10,8 61 600 10,8 21700 5 300 4 800 31900 10,7 78 500 101 19 900 6 300 4 200 30 400 9,1 56 800 6 9 22 300 3 900 1 600 27 800 8,0 68 300 7 9 9 600 1 100 2100 12 800 4,8 50 300 6,7
4 6 8 6
HI—l
modulär->=:- oo
1 100 0 0 1 100 4,0 5 200 107 200 28 400 19 600 155 200 8,8 376 200
Anm. Den relativa arbetslösheten har erhållits genom att de Summeringar av rader och kolumner stämmer ej alltid med an- arhetslösa har satts i relation till totalantalet personer i respek- givna marginalsummor på grund av avrundningar. tive köns— och åldersgrupp som varit i arbetskraften någon gång
under året.
Tabell 1.13. Personer som varit arbetslösa någon gång under 1966 och som förvärvsarbeta! minst en och högst högst 49 veckor fördelade efter ålder, kön och medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa (eak) samt median för arbetslöshetens längd i antal veckor Män Kvinnor
Ålder Med]. i eak Ej medl. i eak Med]. i eak Ej medl. i eak
Antal % Median Antal % Median Antal % Median Antal % Median
14—19 . 20—24 . 25—34 . 35—44 . ..
2700 12100 21100
6 20200 8 7 10800 4, 6 8 93 1600 12700 77 4400 17200 8,6
30 51 31
6 2 3,0 11 700 5 6 17,0 14 800 4 400 4,6 17,0 17 400
4 5 7 4 1 6
9 4,8 8 9
,0 4 200 9,1 15 700
3 4
10,6 9,0 6,5 6,4 11,1
wWIÄNCOlN
6 500 45—54 . 17 000 12 700 7 600 7,4 14 800 55—66 21 700 7 500 1 100 4,0 8 600
67—74 . 2100 - - - - 1500 - - - - 0 . - - - 1100
Hun-cocoa”): 90000"wa
hundral—
Summa 87.300 7,0 7,3 78 200 , 5,8 7,8 23 200 5,0 10,3 84 000
"i [x
7,5
Tabell 1.14. Arbetslöshetsrisker i olika åldrar för medlemmar resp. ej medlemmar i arbetslöshetskassa
Män Kvinnor Alder Medl. Ej medl. Medl. Ej medl. 0.9 1,6 1,3 0,9 1,2 1,3 1,1 1.3 1,1 1,5 0,9 1,3 0,6 0,5 0,9 1,0 0,9 0,9 1.5 0.9 1,3 0,5 0,3 0,6
spektive grupp.1 För männens del skulle den relativa arbetslösheten vara större för medlemmarna i arbetslöshetskassor än för dem som ej är för- säkrade. Det bör dock observeras att här har inte gjorts någon fördelning på yrkesställning. För kvinnorna skulle arbetslösheten vara störst för de ej försäkrade.
Den tydliga samvariation med åldern som arbetslösheten uppvisar enligt det material som redovisats i föregående avsnitt, kan man inte finna här, möjligtvis med undantag för de icke försäkrade männen, som uppvisar höga relativa arbetslöshetstal för de yngre och lägre för de äldre. Tolk- ningen av detta material försvåras dock av att skattningarna är behäftade med slumpfel och de variationer som finns kan ligga inom ramen för dessa slumpfel. Arbetslöshetsriskerna för de olika kategorierna har beräknats på samma sätt 'som tidigare (jfr tabell 1.10) och redovisats i tabell 1.14. Att riskerna för t. ex. de äldre försäkrade männen inte är så höga enligt detta material jämfört med uppgifterna i tabell 1.10 beror på att enligt detta material räknas en arbetslös person endast en gång oavsett hur många gånger under året han varit arbetslös, Det finns bearbetningar i special— undersökningen som visar att en större andel av de yngre harft endast en arbetslöshetsperiod än de äldre. Medan 84 % och 73 % av personer i åldern 14—19 resp. 20—24 år varit arbetslösa en period, är motsvarande pro- centtal för personer i åldern 45—54 och 55—66 år 68 % resp. 56 %. Upp- gifterna avser samtliga personer oavsett kön och medlemskap i kassa.
Det kan vidare påpekas att de uppgifter som lämnats här för personer som ej är medlemmar i arbetslöshetskassor inte ger den information som efterlystes i det förra avsnittet om arbetslösheten för icke kassamedlem- mar som är relativt fast etablerade på arbetsmarknaden. Det kommer, när alla tabeller från undersökningen framställts, att bli möjligt att studera sambandet mellan den tid en person varit i arbetskraften under året och arbetslöshetens längd. Det framgår emellertid mycket tydligt av tabell 1.13 å ena sidan att de äldre icke försäkrade männen har längre arbetslöshets-
1 I totalantalet förvärvsarbetande inkluderas alla som förvärvsarbetat minst en vecka, således även de som arbetat 50—52 veckor.
Tabell 1.15. Antal anställda som varit arbetslösa någon gång under 1966 med för- delning på ålder och medlemskap i arbetslöshetskassa (eak) samt |median för arbetslöshetens längd i antal veckor
Medl. i eak Ej medl. i eak Ålder Antal % Median Antal % Median 14—19 .................................... 4 300 6,3 4,0 31 900 8,0 6,2 20—24 .................................... 16 500 7.4 10.4 26 900 8,1 7,4 25—34 .................................... 25 500 6,9 6,3 30 800 9,0 8,2 35—44 .................................... 15 000 4,3 7,1 20 500 5,7 7,7 45—54 .................................... 24 600 6,8 8,1 25 900 7,2 8,9 55—66 .................................... 22 500 7,5 9,0 13 400 4,6 13,4 67—74 .................................... 2 100 11,0 2 600 4,5 . - Summa 110 500 6,5 7,7 152 000 7,1 7,5
perioder än de yngre, och å den andra att arbetslösheten för de äldre män- nen är långvarigare för de icke försäkrade än för de försäkrade.
För kvinnornas del är det svårt att avge något säkert omdöme om even- tuella skillnader mellan åldrar. Med all säkerhet är antalet arbetslösa för- säkrade i åldern 55—66 är kraftigt underskattat, och det relativt ringa an- talet observationer i övrigt, i synnerhet för de försäkrade gör det vanskligt att tolka resultatet.
I det hittills redovisade materialet ingår samtliga förvärvsarbetande oav- sett yrkesställning. Det finns emellertid möjlighet att särredovisa de an- ställdas arbetslöshet med fördelning på ålder, men ej på kön. Även i detta fall ingår dock både de som varit ute på arbetsmarknaden under en lång tid och de nytillträdande. I tabell 1.15 redovisas dels antalet arbetslösa, den relativa arbetslösheten och medianerna för arbetslöshetens längd. To- talantalet arbetslösa anställda uppgår till 262 000, mot totalt 273 000 i tabell 1.13. Således är endast ca 10 000 att hän-föra till de två andra yrkesställ- ningskategorierna: företagare och medhjälpande familjemedlemmar. Upp- gifterna som lämnas i tabellen kan betraktas som en sammanvägning av de uppgifter som lämnats för män respektive kvinnor i tabell 1.13. Den relativa arbetslösheten för icke försäkrade ligger här dock på en något högre nivå, eftersom företagarna och de medhjälpande har så få arbets- lösa. Skillnaderna i relativ arbetslöshet är svårtolkad av skäl som redo— visats i tidigare, men när det gäller arbetslöshetstidens längd har de icke försäkrade med undantag av en åldersklass högre medianer. Att medianen för totalantalet icke försäkrade är lägre än för de försäkrade samman- hänger med att de icke försäkrade arbet-slösa har en lägre medelålder.
1.3.4. Redogörelse för källmaterial och skattningsmetoder för beräkning av antalet anställda i olika åldrar 1960 och 1966 I det statistiska material som föreligger över å ena sidan de arbetslösa, å
den andra de anställda, används i många fall inte» samma åldersindelningar. I de högre åldrarna används i statistiken över arbetslösa vanligen gruppen 60—66 år, medan statistik över förvärvsarbetande vanligen indelas i jämna fem- eller tioårsklasser. I folkräkningen 1960 finns ett relativt detaljerat material, som ger möjlighet till en skattning av de önskade åldersklasserna, som troligen kan betraktas som relativt säker. De skattningar som kommer att göras för 1966 måste dock anses ha större osäkerhetsmarginaler, då ut— gångspunkten här dels är ett mindre detaljerat material, dels är en urvals— undersökning.
Beräkning av antalet anställda i åldern 60—66 år samt 67 år och däröver år 1.960
För 1960 finns material från folkräkningens råtabeller med vars hjälp an— talet anställda, dvs. de förvärvsarbetande exklusive företagare och med— hjälpande familjemedlemmar, kan beräknas med fördelning på femårs— klasser och kön. Som utgångspunkt för beräkning av antalet anställda i gruppen 60—66 och 67—w finns totalantalet förvärvsarbetande med för- delning på ettårsklasser i dessa högre åldrar. De medhjälpande och före- tagarna har antagits ha en avsevärt jämnare fördelning inom den ålders- klass, 65—69 år, som måste »slås isär» för att ge den önskade åldersindel- ningen. Grunden för detta antagande är att dessa grupper successivt ökar i andel av de förvärvsarbetande med åldern, vilket framgår av följande siffror över respektive grupps andel av de förvärvsarbetande.
Män Kvinnor % företagare % medhjälpande % företagare % medhjälpande 55—59 26,3 0,7 9,5 4,0 60—64 29,2 0,9 13,0 3,9 65—69 38,7 1,6 22,1 '4,4 70— 59,7 3,1 44,0 4,4
Den åldersfördelning som gjorts för företagare respektive medhjälpande får dock betraktas som relativt skönmässig. De gjorda antagandena och resultatet av beräkningarna redovisas i tabell 1.16. Antalet förvärvsarbe- tande med fördelning på yrkesställning och ålder i femårsklasser enligt folkräkningen 1960 (råtabeller) redovisas i tabell 1.17.
Ålders- och könsfördelning för de anställda 1966 Källmaterialet för år 1966 är den utvidgade arbetskraftsundersökningen (AKU) hösten 1966. Denna undersökning har förutom med de för AKU vanligen förekommande definitionerna även bearbetats utifrån en avgräns— ning av arbetskraften som i möjligaste mån ansluter sig till den definition so-m används i folk- och bostadsräkningen 1965.1 Den viktigaste skillnaden
1 Statistiska meddelanden V 1967:5 (SCB).
Tabell 1.16. Beräkning av antal förvärvsarbetande med fördelning på yrkesställning i ettårsklasser i åldern 65—69 är, år 1960
Män Kvinnor Företagare hjålågnde Företagare hjållggnde Antal Antal Ålder förv Anta- Anta- Antal förv Anta- Anta- Antal arb gen gen an- arb gen gen an— enl ål- ål- ställ- enl ål- ål- ställ- FR ders- Antal ders— Antal da FR ders- Antal ders- Antal da 1960 för- för- 1960 för- för- deln deln deln deln % % % % 65 ......... 23 727 27 8 062 24 289 15 376 5 700 27 1 007 25 187 4 506 66 ......... 20 392 27 8 062 22 265 12 065 4 611 27 1007 23 172 3 432 67 ......... 14187 18 5375 20 241 8571 2 844 18 671 20 150 2023 68 ......... 10180 15 4480 18 217 5483 2012 15 560 17 127 1325 69 ......... 8608 13 3882 16 192 4534 1710 13 485 15 112 1113 Summa 77 094 100 29 861 100 1 204 46 029 16 877 100 3 730 100 748 12 399 enl FR 1960
mellan den s.k. FoB-definitionen av de förvärvsarbetande och den som annars användes i AKU, är att man enligt den förra hänför endast de som arbetat minst halv normal arbetstid till de förvärvsarbetande.
Som en av utgångspunkterna för de överslagsmässiga kalkyler som nu skall göras av de anställda i för utredningens behov avpassade åldersgrup- per finns i den s.k. FoB-bearbetningen av AKU hösten 1966 en fördelning av arbetskraften på ålder och yrkesställning, vilken här återges i tabell 1.18.
För arbetet fordras nu dels en könsfördelning, dels en annan åldersför- delning av de äldre, dvs. de som är 55 år och äldre. Totalt uppgår denna grupp anställda till 520 200 personer. De önskade fördeln'ingarna kan dock anges approximativt. Som utgångspunkt 'finns i materialet en fördelning av de förvärvsarbetande —— oavsett yrkesställning — på kön och ettårsklasser för de äldre. De medhjälpande finns på kön och femårsklasser, men där- emot saknas dels en finare åldersfördelning, dels en könsuppdelning av företagarna.
Det första steget i de approximativa beräkningarna blir att skatta .köns- fördelningen för företagarna. Denna skattning kan göras med hjälp av den reguljära AKU-bearbetningen för hösten 1966 som har uppgifter om före- tagarnas könsfördelning i skilda åldersklasser. I tabell 1.19 anges antal företagare enligt de två bearbetningarna och den fördelning på män och kvinnor som gjorts av FoB—bearbetningen. Som kommentar till uppgifterna i tabellen kan nämnas att det lägre antalet företagare totalt sett enligt FoB- bearbetningen beror i första hand på att en del företagare arbetar mindre än 20 timmar i veckan. Det framgår av AKU att av de företagare som var
Tabell 1.17. Förvärvsarbetande med fördelning på yrkesställning, ålder (5-års- klasser) och kön enligt 1960 års folkräkning (råtabeller)
Företagare Medhjälpande Anställda Ålder
Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor ——19 ........................... 569 114 20 033 4 444 143 045 132 308 20—24 ........................... 3 905 874 10 902 2 618 161876 128 518 25—29 ........................... 13 363 1 508 6 442 2 204 184 341 86 779 30—34 ........................... 26 432 2 261 4 317 2 836 196 495 78101 35—39 ........................... 40 262 3 780 3 227 4134 216 563 85 780 40—44 ........................... 50 153 5 179 2 401 4 642 209 332 87143 45—49 ........................... 57 527 6 463 1 947 4 838 199 230 86 694 50—54 ........................... 60 550 7 390 1 650 4 319 186 077 81636 55—59 ........................... 54 944 7 093 1 504 2 991 152 370 64 728 60—64 ........................... 45 968 5 729 1 434 1 726 110170 36 637 65—69 ........................... 29 861 3 730 1 204 748 46 029 12 399 70—74 ........................... 13 237 1 556 651 185 9 660 2 232 75—w ........................... 7 038 945 415 52 2 933 713 Summa 403 809 46 622 56127 35 737 1818 121 883 668
Tabell 1.18. Förvärvsarbetande med fördelning på ålder och yrkesställning
hösten 1966
.. Med- .. Summa Ålder Foretagare hjälpande Anställda förv.arb. 1000 16 900 251 700 269 600 8100 12 400 350 700 371200 42100 17 400 576 300 635 800 82 200 31 100 623 000 736 300 109 800 35 300 618 600 763 700 95 300 26 500 443 200 565 000 42 000 10 300 77 000 129 300 380 600 149 900 2 940 400 3 470 900
Källa: SM V 1967:5, tab 4.
Tabell 1.19. Antal företagare i olika åldrar enligt arbetskraftsundersökningen hösten 1966 dels enligt den s k FoB-definitionen dels enligt den reguljära
definitionen Beräknad könsför- AKU-def Index delning enligt Ålder FOb'def Feb-def FoB-definition Totalt _ _ 100 Män Kvinnor Summa Män Kvinnor 14—19 ......... 1 000 1 200 200 1 400 140 900 100 20—24 ......... 8100 7 200 1 700 8 900 110 6 700 1 400 25—34 ......... 42 100 38 200 5 600 43 800 104 37 100 5 000 35—44 ......... 82 200 72 500 10 200 82 700 101 72100 10100 45—54 ......... 109 800 98 900 15 100 114 000 104 97 000 12 800 55—64 ......... 95 300 88100 14 200 102 300 107 83 300 12 000 öö—w ......... 42 000 42 600 6 100 48 700 116 37 600 4 400 Summa 380 600 348 800 53 200 402 000 106 334 800 45 800
Tabell 1.20. Beräknat antal anställda i vissa åldersgrupper hösten 1966
Ålder Män Kvinnor 177 500 86 400 161 100 60 400 26 500 8 400
i arbete under mätveckan arbetade 4 % av männen respektive 14 % av kvinnorna mindre än 20 timmar. Antas att de som var tillfälligt frånva- rande från arbetet under mätveckan har samma fördelning vad avser ar- betstiden som de som är i arbete kan approximativt beräknas att 334 800 män och 45800 kvinnor kan hänföras till företagarna enligt FoB-defini- tionen. Summan uppgår till 380600 vilket helt överensstämmer med det antal som anges i FoB-bearbetningen. I tabell 1.19 har även gjorts en jäm- förelse mellan totalantalet företagare enligt de två bearbetningarna i de olika åldersklasserna, varvid man finner att skillnaden dem emellan är sär- skilt stor i de yngre och de äldre åldrarna. Könsfördelningen inom de olika åldersklasserna har skattats så att andelen kvinnor minskats något i FoB- bearbetningen jämfört med AKU—bearbetningen.
Med hjälp av materialet i FoB—bearbetningen som anger de förvärvs- arbetande i ettårsklasser och de medhjälpande i femårsklasser, båda dessa serier är även fördelade på kön, samt den ovan skattade köns- och ålders- fördelningen av företagarna, har antalet anställda i åldersklasserna 55— 59, 60—66 och 67—w år skattats under antagandet att andelen medhjäl- pande och företagare successivt ökar bland de förvärvsarbetande. De resul- tat som erhållits anges i tabell 1.20.
KAPITEL 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att främja sysselsättningen av äldre arbetstagare
I ett betänkande >>Medelålders och äldre arbetskraft», avgivet år 1960 av en arbetsgrupp som tillsatts av AMS, SAF, LO och TCO, (i vissa avsnitt närmare behandlat i följande kapitel 3), framlades förslag till åtgärder för att öka sysselsättningsmöjligheterna för de äldre. Förslagen hade Övervägts på grundval av tidigare och under utredningen gjorda erfarenheter. Arbets- gruppen framhöll — bl a med hänsyn till erfarenheterna i andra länder — att den allmänna opinionen måste påverkas i sådan riktning att fördomar- na mot att anställa medelålders och äldre arbetskraft motverkas. Arbetsgi- varorganisationerna borde uppmana sina medlemmar att vid anställning fästa avseende enbart vid kvalifikationerna. Arbetstagarorganisationerna borde uppmana sina medlemmar att acceptera äldre som arbetskamrater. Propagandan syntes i första hand böra riktas till personalanställare respek- tive fackligt aktiva på arbetstagarsidan.
Arbetsmarknadsstyrelsen antog år 1961 ett aktivitetsprogram för att un- derlätta anpassningen till arbetsmarknaden för bl a äldre arbetskraft. Pro- grammet har reviderats åren 1964 och 1966. Bland de olika punkterna i detta program kan nämnas
kontinuerlig upplysning om befolkningsutvecklingen till alla som sysslar med personalfrågor, inventering genom länsarbetsnämnderna av lämpliga arbetsuppgifter för äldre, öppnande av möjligheter för provanställning i sådana fall där personalanställaren känner sig tveksam om en arbetssökande på grund av dennes ålder, uppmärksammande av möjligheter till deltidsarbete, ökad yrkesutbildning och särskilda kurser för enbart äldre, åtgärder för avskaffande av alla övre åldersgränser vid utbildning och rekrytering av arbetskraft, bl a särskild uppmärksamhet åt åldersuppgifter i meddelanden om de lediga platser som annonseras i radio och publikationer, hemställan till arbetsgivarorganisationer om uppmaning till medlemmarna att vid anställning av arbetskraft inte överbetona sökandens ålder och hemställan till arbetstagarorganisationer om uppmaning till medlemmarna att acceptera äldre som arbetskamrater och ej medverka till åldersdiskriminering. tillsättande vid de största arbetsförmedlingskontoren av en särskild tjänsteman med uppgift att koordinera åtgärder för äldre arbetskraft, koordinering hos en särskild tjänsteman inom arbetsmarknadsstyrelsen av åt- gärder för äldre arbetskraft.
I januari 1967 beslöt arbetsmarknadsstyrelsen att vidtaga vissa arbets- marknadspolitiska åtgärder, aktualiserade bl a av åtstramningen på arbets— marknaden. Förutom åtgärder för centralisering av arbetsförmedlingen ge- nom större, mer välutrustade enheter, ökad rörlighet hos arbetsförmed- lingen med utökad uppsökande verksamhet samt koncentrerade kraftful- la förmedlingsinsatser i avgränsade områden med sysselsättningssvårighe- ter och i samband med driftsnedläggelser, innehåller detta beslut beträf— fande äldre arbetstagare bl a följande.
Information till arbetsgivare om den äldre arbetskraften bör utvidgas och för- stärkas. AMS bör i första hand uppta underhandlingar med SAF för en gemensam aktion i syfte att påverka företagens inställning.
Föreliggande möjligheter att vid omskolningscentra låta äldre arbetskraft prak- tiskt pröva olika yrkesområden bör generöst komma till användning. En sådan åtgärd bör ges prioritet före anvisning till beredskapsarbete och för den Sökande framstå som ett frivilligt försök till fortsatt utbildning.
Ett mindre antal familjebostäder uppföres i ansluning till något utbildnings- centrum i BD län för att hålla familjen samlad under utbildningstiden och ge andra familjemedlemmar möjlighet till samtidig utbildning.
För äldre svårplacerad arbetskraft i glesbygdsområden som inte ens sommar- tid kan få arbete i öppna marknaden bör i de fyra nordligaste länen beredskaps- arbete på försök koncentreras till sommarhalvåret. Härigenom skulle man kunna uppnå bättre tillgång på billiga objekt, större produktivitet samt gynnsammare arbetsförhållanden för den anvisade arbetskraften.
De redan påbörjade försöken med skogssationer för äldre arbetslösa skogsar- betare bör utvidgas. Sådana stationer bör kunna drivas också inom privatägda skogar.
Försöksverksamheten med industriella beredskapsarbeten fortsättes för efter industrinedläggelser kvarstående arbetslösa men även på enstaka orter i övre Norrlands inland. Anskaffning av arbetsobjekt i form av lego- eller beställnings- arbeten från industrin och från statliga myndigheter bör effektiviseras. En klar gränsdragning mot verkstäder för handikappade upprätthålles under betonande av den temporära karaktären hos här angivna åtgärder.
Enligt uppgift planerar arbetsmarknadsstyrelsen även att ta upp frågan om organisering av särskild rådgivning till företag om utbildning och nu- danröjande av hinder för arbetsplacering av äldre arbetstagare.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 52 till 1966 års riksdag med förslag till riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken, som i väsentliga delar byggde på arbetsmarknadsutredningens betänkande SOU 1965:9, framhöll föredragan- de departementschefen om de äldres sysselsättningsproblem att det är an- geläget att förbättra de äldres möjligheter att stå kvar i produktionen och att några åldersspärrar inte borde förekomma. Vidare anförde departe- mentschefen bla följande (sid 227—229).
Utredningen har i sina överväganden om den äldre arbetskraftens problem lagt tonvikten vid arbetskraft i åldrarna 45—65 år. Förslagen är dock inte begrän- sade till en förbättring av sysselsättningsmöjligheterna för denna kategori utan avser även dem som är över 65 år. Inte heller den lägre åldersgränsen bör be- traktas som generell framåller utredningen. Även när det gäller arbetssökande
under 45 år kan inom vissa yrken åldern ibland bidra till att de sökade kan vara svåra att placera.
Liksom utredningen anser jag att olika former av yrkesutbildning kan bidra till att lösa de sysselsättningsproblem som kan uppstå i de angivna åldrarna. Strukturförändringarna berör i samma utsträckning äldre som yngre arbets- kraft. Följaktligen är behovet av anpassning till förändrade förhållanden likartat. Därtill kommer att de äldres grundutbildning ligger längre tillbaka i tiden. Den tidigare vanliga uppfattningen att omskolning varken skulle vara lämplig eller möjlig när en person har kommi upp i medelåldern har visat sig vara felaktig. Åtskilliga personer i 50-årså1dern har under senare år omskolats med gott re— sultat.
I regel torde särskilda utbildningskurser inte behöva anordnas för äldre. Tvärt- om torde det ofta vara till fördel att olika åldrar finns representerade i kurserna. I regel bör också utrymme finnas för att inom kursramen lägga upp under- visningen individuellt. Det kan enligt min mening ifrågasättas om det skulle vara till de äldres fördel att utpeka vissa yrken som särskilt lämpliga för dem. Jag kan därför inte biträda utredningens rekommendation att utbildningsprogrammet skall byggas ut med kurser som är inriktade med särskild hänsyn till place- ringsmöjligheterna för äldre kursdeltagare efter genomgången utbildning. Däremot är det givet att kursplaner och ubildningsm—eoder kan behöva anpassas efer del— tagarnas ålder. Jag vill därför inte utesluta att en viss kategoriindelning efter ålder sker när sådana speciella omständigheter motiverar det.
Om en arbesgivare är tveksam om en arbetssökandes lämplighet kan provan- ställning eventuellt kombinerad med yrkesutbildning vara lämplig. Detta system har hittills tillämpats i mycket begränsad omfattning och då huvudsakligen inom arbetsvården. Utredningen föreslår att provanställning används i vidgad omfatt- ning för äldre arbetskraft utan individuella arbetshinder och att utbildningsbidrag därvid skall kunna utgå under högst tre månader. Jag biträder förslaget men vill liksom utredningen understryka att utbildningsbidrag bör utgå endast när det verkligen gäller utbildning till arbetsuppgifter. Bidraget får med andra ord inte användas så att det får karaktär av lönesubvent-ion.
Större delen av dem som sysselsätts i beredskapsarbete är 45 år eller äldre. Som utredningen framhåller bör alla utvägar prövas att skaffa äldre liksom andra arbetssökande arbete på öppna marknaden innan placering i beredskapsarbete tillgrips. Enligt min mening måste dock beredskapsarbete i vissa fall accepteras som den lämpligaste hjälpformen. Jag tänker i främsta hand på äldre innehavare av stöd- eller småjordbruk i glesbygden, vilka tidigare har fått en del av sin ut- komst genom skogsarbete och annan kompletterande sysselsättning men som på grund av strukturförändringar inom näringslivet inte längre kan få sådana till- skott till sin försörjning. Omskolning och flyttning är i många av dessa fall inte ett realistiskt alternativ. Kontantunderstöd kan ibland vara en rationell lösning när det gäller temporära sysselsättningssvårigheter men kan inte godtas när det gäl- ler permanent eller återkommande arbetslöshet.
Jag räknar alltså med att beredskapsarbeten för lokalt bunden äldre arbets- kraft i glesbygder kommer att fordras även framdeles. Med hänsyn till svårig- heterna att finna lämpliga arbetsobjekt för beredskapsarbeten i de berörda byg- derna bör det vara en angelägen uppgift för arbetsmarknadsorganen och för de berörda kommunerna att inventera tillgången på lämpliga objekt. Viss försöks- verksamhet i fråga om skogsarbete för äldre har inletts av arbetsmarknadssty- relsen. Till skogsägare som sysselsätter svårplacerade skogsarbetare över 55 år kan statsbidrag enligt arbetsmarknadsstyrelsens föreskrifter utgå med 4 kr./tim. Denna verksamhet bör fortsätta. Statsbidrag bör kunna utgå i enlighet med de
riktlinjer som jag i det följande föreslår beträffande statsbidragsgivningen till enskilda beredskapsarbeten.
Arbetet på att tillgodose den äldre arbetskraftens intressen måste främst drivas på det lokala planet och ute på arbetsplatserna. Arbetsförmedlingarna har här en nyckelposition. Skall denna verksamhet bli framgångsrik, måste de emellertid ha bistånd av arbetsgivare, fackliga organisationer och kommunala organ. För att få samarbete till stånd mellan alla intresserade parter har sysselsättningsnämn- der med företrädare för bl a kommunerna och arbetsmarknadens parter inrättats på en del orter. Enligt utredningens mening bör en plan utarbetas med syfte att inrätta sådana nämnder i samtliga län och på de orter där det är lämpligt.
Frågan om att inrätta lokala sysselsättningsnämnder bör enligt min mening avgöras av arbetsmarknadsstyrelsen från fall till fall. Sådana nämnder bör inte tillkomma utan att man först har förvissat sig om att aktiv medverkan kan på- räknas från berörda lokala organ. I den mån nämnder inrättas bör deras verk- samhetsfält inte begränsas till den äldre arbetkraften. Över huvud taget synes det inte vara lämpligt att genom centrala direktiv avgränsa nämndernas verksamhets- områden till någon viss kategori arbetssökande. Det bör i första hand vara de lokala arbetsmarknadsorganens uppgift att bedöma vilka sysselsättningsfrågor som det med hänsyn till situationen på ortens arbetsmarknad vid varje tidpunkt är mer angeläget att ta upp till behandling. Inte heller beträffande nämndernas lokala verksamhetsområden synes generella riktlinjer behövliga. I regel torde dock kommunalblocket vara det lämpliga området.
I utlåtande (nr 107/1966) över bla denna proposition anslöt sig stats- utskottet till de där angivna riktlinjerna för utbildningsverksamheten för de äldre som enligt utskottets mening på ett tillfredsställande sätt kombi- nerade valmöjligheterna för de äldre med kraven på en effektiv utbildning.
I kapitel 5 lämnas uppgifter rörande omfattningen av utbildningen av arbetslösa och åldersfördelning bland deltagare i sådan utbildning. Bland de av statsmakterna under senaste året behandlade åtgärderna för att främja de äldres sysselsättning får vi särskilt framhålla följande.
Vid 1967 års riksdag behandlades förslag i Kungl Maj:ts proposition nr 105 bil 6 om bidrag till företag för yrkesutbildning av äldre arbetskraft (SU 76, rskr 188). Kungl Maj:t har enligt riksdagens beslut i brev den 25. 5 1967 om anslag på tilläggsstat budgetåret 1966 meddelat följande bestämmelser att gälla fr o m den 1. 6. 1967.
Bidrag utgår i särskilda fall till företag, som förbinder sig att för anställning i företaget utbilda arbetstagare vilka har fyllt 50 år och bedömes ha ett icke ringa antal återstående år i förvärvslivet samt icke kan antas få stadigvarande arbete utan sådan utbildning.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i cirkulärmeddelande till länsarbetsnämn- derna därutöver föreskrivit att bestämmelserna om bidrag till företag för yrkesutbildning av handikappade skall gälla för även dessa bidrag samt lämnat bl a följande anvisningar.
Utbildningen skall ske efter fastställd läroplan. Hänvisning till utbildning lämnas av arbetsförmedling. Bidrag till kostnader för utbildningen utgår till företaget och skall bestämmas till ett visst belopp per timme. Läroplan och tim—
belopp fastställes av länsarbetsnämnd. Företaget får uppbära bidrag under högst sex månader för en och samma arbetstagare. Företaget skall till arbetstagaren (eleven) utge avtalsenliga förmåner under utbildningstiden. Utbildningen skall stå under tillsyn av länsarbetsnämnd.
I samband därmed har arbetsmarknadsstyrelsen även meddelat att ti— digare bestämmelser om provanställning av äldre arbetstagare fortfarande gäller. Härmed avses fall då arbetsgivare är tveksam om en äldre arbets— tagares lämplighet och provanställning kombinerad med yrkesutbildning till nya arbetsuppgifter kan vara önskvärd. Enligt lämnade föreskrifter bör länsarbetsnämnderna i vidgad omfattning använda provanställning för äldre arbetskraft utan individuella arbetshinder. Med äldre arbetskraft an- ses i regel personer i åldrarna 415—65 år. Åldersgränserna bör dock inte be- traktas som absoluta. Vid provanställning utgår utbildningsbidrag till den som genomgår utbildning i kombination med anställning under högst tre månader.
I ovannämnda kungl brev den 25.5. 1967 har även föreskrivits att för- söksverksamhet med inlösen av egna hem — som sedan 1964 bedrivits i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län —— från den 1.6. 1967 tills vidare får ske även på ort i andra delar av landet om synner- liga skäl föreligger därför.
I kapitel 5 lämnas vissa statistikuppgifter om personer som erhållit flytt- ningshjälp (starthjälp m m) och om deras åldersfördelning.
Efter behandling vid 1967 års riksdag (prop 1967:1 bil 13, SU 11, Rskr 11) har Kungl Maj:t i brev den 12.5. 1967 om anslag under budgetåret 1967/68 utfärdat bestämmelser rörande särskilt bidrag till försöksuis be- driven halvskyddad sysselsättning. Sådant bidrag kan utgå till företag för driften av avdelning, som är särskilt avsedd för sysselsättning av handi- kappade och organiserad i eller i direkt anslutning till företaget, samt för enstaka, 'för handikappad avsedd arbetsplats, om denna anordnas vid små- företag. Bidraget utgår i sådana fall med 2 500 kronor för halvt år och plats. Som villkor för dessa bidrag gäller dessutom, att ifrågavarande plat- ser tillkommit i samråd med den fackliga organisationen på arbetsplatsen, att arbetstagaren får kontant lön enligt gällande kollektivavtal samt att platserna står till den offentliga arbetsförmedlingens förfogande. Bidragsan- sökan prövas av arbetsmarknadsstyrelsen eller efter styrelsens bestäm— mande av länsarbetsnämnd.
Tidigare undersökningar, delvis återgivna i kapitlen 3 och 5, visar att en betydande del av arbetslösa äldre arbetstagare, särskilt långtidsarhets- lösa, har andra arbetshinder än åldern, bl a sjukdom och anpassnings- svårigheter. Ovannämnda försöksverksamhet med halvskyddad sysselsätt— ning Iiksom andra sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade kan därför få betydelse i åtskilliga enskilda fall, när möjlighet till arbetsplace— ring och behov av kontant stöd skall bedömas.
Enligt bestämmelserna om statsbidrag till verkstäder inom arbetsvården utgår bidrag för anordnande av lokaler för arbetsprövning, arbetsträning och skyddad sysselsättning samt anskaffning av första uppsättningen ma- skiner eller likvärdig utrustning för sådana lokaler. Bidrag beviljas av arbetsmarknadsstyrelsen. För styrelsens bidragsgivning hade för budget- året 1966/67 fastställts en ram av 20 miljoner kronor. Till följd av intresset från huvudmännens sida för att bygga ut den skyddade verksamheten hade den ram inom vilken styrelsen kunde bevilja bidrag under budgetåret bli- vit praktiskt taget helt utnyttjad redan i början av år 1967. Enligt |förslag i Kungl Maj :ts förut nämnda proposition nr 105/1967 beslöts att statsbidra- get till anordnande av verkstäder för handikappade under budgetåret 1966/67 fick meddelas intill ett ytterligare belopp av 2 miljoner kronor ut- över tidigare anslaget belopp 20 miljoner kronor. Enligt förenämnda kungl brev den 12.5. 1967 om anslag för budgetåret 1967/68 får beslut om anord- ningsbidrag under det budgetåret meddelas intill ett belopp av 25 miljoner kronor.
I kapitel 5 lämnas uppgifter från undersökningar om utbildning av ar- betsvårdssökande och om åldersfördelning bland deltagare i sådan ut- bildning.
KAPITEL 3
Allmän motivering till förslag om stödformer för äldre arbetsta- gare som träffas av särskilda omställningssvårigheter på arbets-
marknaden
Målsättning och bakgrund
Enligt direktiven (anförande till statsrådsprotokollet den 7.4.1967) är det angeläget att karaktären av arbetsmarknadspolitiskt betingat bidrag klart kommer till uttryck vid utformningen av utredningsförslagen. Även i de ursprungliga direktiven (anförande till statsrådsprotokollet den 4.3.1966) framhålles att utredningen bör avse former för kontant stöd vid arbetslöshet som kan befinnas lämpligast med hänsyn till övriga ar— betsmarknadspolitiska åtgärder.
Samhällets allmänna arbetsmarknadspolitik behandlades senast under 1966 års riksdag. De riktlinjer som därvid framlades av Kungl Maj:t i proposition nr 52 byggde till väsentliga delar på arbetsmarknadsutred- ningens betänkande (SOU 1965:9). Förslagen i propositionen innebar i stort sett fortsatt utbyggnad av arbetsmarknadspolitiken med i vissa avseen- den vidgad målsättning och förbättrad samordning mellan olika verksam- hetsformer. Målet för arbetsmarknadspolitiken skall, enligt dessa riktlinjer, vara att i såväl samhällets som den enskildes intresse åstadkomma och bevara full, produktiv och fritt vald sysselsättning.
Erfarenheterna under slutet av år 1966 och början av år 1967 har givit oss anledning att särskilt undersöka de påfrestningar som arbetstagares försörjningstrygghet utsätts för genom den allt snabbare strukturomvand- lingen inom näringslivet. Uppgifter från tidigade efterundersökningar av arbetstagare vid nedlagda företag har visat att ett betydande antal av den friställda arbetskraften ännu 6—12 månader efter nedläggningen inte funnit nytt arbete och att — utöver bl a dem som genomgick utbildning eller var sjukskrivna _— åtskilliga registrerats som arbetslösa. Vi har vid de undersökningar som hittills kunnat utföras funnit att påtagliga svårigheter uppkommit för olika arbetstagarkategorier inom skilda nä- ringsgren-ar och geografiska områden, när de efter friställning söker ny anställning. Samhällets åtgärder efter driftsinskränkningar och företags- nedläggningar —— i form av intensiv lokal och interlokal arbetsförmedling, uthildningsstöd, flyttningshjälp, arbetsvård, beredskapsarbeten och skyd- dad sysselsättning — ger ofta berörda arbetstagare en acceptabel arbets-
situation. Försörjningsläget har dock i åtskilliga fall blivit brydsamt för den enskilde, särskilt då lång tid åtgått för att finna en varaktig ny sys- selsättning.
För medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna kan under sådana förhållanden den i försäkringsvillkorcn angivna ersättningstiden — normalt 30 veckor, i vissa kassor 40 veckor _ ha utlöpt innan varaktig ny anställning erhållits. Arbetslösa som inte varit försäkrade möter ofta påträngande försörjningsproblem omedelbart efter anställningens upp- hörande. Den i arbetsmarknadskungörelsen reglerade kommunala kontant- understödsverksamheten är numera av blygsam omfattning. Den före- kommer i ett tiotal kommuner, framför allt i några större städer, och har närmast blivit ett komplement till socialvården och inte en allmänt till- gänglig hjälpforin vid arbetslöshet. Däremot har kommuner genom social- hjälp i viss utsträckning lämnat kontant stöd åt arbetslösa som på grund av arbetsbrist drabbats av försörjningssvårigheter. Särskilt i större indu- striorter, där under längre tid omfattande driftsinskränkningar och företagsnedläggningar ansträngt sysselsättningsläget, har sådan frivillig socialhjälp från kommunen varit av betydande omfattning.
Några tidigare undersökningar om äldre arbetstagare
I tidigare och aktuella diskussioner rörande konsekvenserna av företags- nedläggningar och driftsinskränkningar för friställda arbetstagare har intresset bla knutits till dem som visat sig ha svårt att för nya anställ- ningar. För en närmare analys av deras omställningsproblem fordras uppgifter om ålders- och yrkessammansättning samt om den lokala ar- betsmarknadens karaktär och geografiska belägenhet. En fullständig bild av omställningen efter en företagsnedläggning förutsätter även ingående uppgifter om enskilda arbetstagares arbetsförmåga och personliga in- ställning till förvärvsarbete. De enskilda omställningsproblemen måste även ställas mot enskilda och offentliga arbetsgivares beredvillighet att medverka till att friställd arbetskraft snabbt återinpassas i arbetslivet. Rationellt utnyttjande av de vid friställningar uppkommande tillskotten i arbetskraftstillgångarna kan därvid motverkas av arbetsgivares föreställ- ningar om viss ålders- eller könsfördelning som önskvärd vid företaget. Särskilt har de äldre arbetstagarnas problem därvid uppmärksammats. Erfarenheterna i detta avseende under de senaste tio åren framträder i följande utdrag från representativa undersökningar. En arbetsgrupp, tillsatt år 1958 och bestående av representanter för AMS, SAF, LO och TCO, avgav år 1960 ett betänkande angående »Medelålders och äldre arbetskraft». Arbetsgruppens uppdrag var att belysa den äldre arbetskraftens situation på arbetsmarknaden och på grundval av tidi- gare och under utredningsarbetets gång gjorda erfarenheter överväga
åtgärder som skulle kunna öka sysselsättningsmöjligheterna för de äldre. Den omedelbara anledningen till att arbetsgruppen tillsattes var att arbetslöshetsstatistiken visade att en betydande del av de långtidsarbets- lösa, dvs de som varit arbetslösa två månader eller längre tid, var i åldern 45 år och däröver. I ett avsnitt med arbetsgruppens slutsatser framhålles att gruppens studier och utredningar inte kunnat kvantitativt bestämma omfattningen av de speciella problem som möter den äldre ar- betskraften. Resultaten .av de olika undersökningarna borde snarast ses som exempel, ägnade att belysa frågeställningarna. Från detta avsnitt återges följande:
Av arbetsgruppens undersökningar har framgått, att arbetslöshetsrisken och särskilt risken att bli arbetslös en längre tid ökar med stigande ålder. Denna tendens börjar göra sig gällande för kvinnorna redan i 35-årsåldern och för männen cirka 10 år senare. Arbetslösheten är särskilt stor i den högsta ålders- klass, som arbetsgruppens uppdrag avser, 60—66 år. Bland de äldre arbetslösa finns emellertid åtskilliga andra arbetshinder än åldern, vilket i synnerhet gäl- ler de långtidsarbetslösa. Undersökningen i Göteborg om de långtidsarbetslösa visade, att en tredjedel hade sysselsättningshinder i form av sjukdom, anpass- ningssvårigheter eller dylikt, som ansågs utgöra den huvudsakliga anledningen till att de inte hade kunnat erhålla arbete. De äldre arbetslösa saknar i stor ut— sträckning utbildning eller har begränsad eller föråldrad sådan, vilket försvårar den branschmässiga rörligheten. Långtidsarhetslösheten bland äldre torde också sammanhänga med bristande geografisk rörlighet, vilket får särskilt stor aktua- litet vid driftsnedläggelser och driftsinskränkningar i trakter eller på orter, vars näringsliv domineras av något enda företag. Den äldre friställda arbetskraften är ofta bunden av eget hem, makens förvärvsarbete, barnens skolgång etc, var- till kan komma känslomässig bundenhet till en viss trakt.
Av intervjuerna med såväl personalanställare som arbetsförmedlingens perso- nal har framgått, att arbetsgivarna utanför den offentliga förvaltningen ej sällan uppställer åldersgränser för anställning och genomgående föredrar yngre. Situa- tionen är dock väsentligt olika för olika kategorier arbetstagare. Yrkesskickliga arbetare synes i allmänhet kunna få anställning tämligen oberoende av ålder, under det att åldersbarriären är påtaglig för tempoarbetare och annan icke yrkesutbildad arbetskraft. På det hela taget synes åldern ha störst betydelse på tjänstemannasidan, vilket torde sammanhänga med ubildnings- octh befordrings- förhållandena, som oftast bygger på rekrytering av yngre. Större företag tycks i allmänhet anställa en lägre andel äldre än mindre företag. De större torde åt- minstone i viss utsträckning sträva efter att genomsnittsåldern bland de an- ställda inte stiger. Deras anställningspolitik bygger också ofta på att arbetskraf- ten skall utbildas inom företaget, varvid det anses vara en fördel att de som nyan- ställs har en någorlunda enhetlig ålderssammansättning och är relativt unga. Från arbetsförmedlingens sida har framhållits att arbetsgivarnas krav på arbets- kraften i fråga om ålder och andra kvalifikationer starkt varierar med arbets- marknadsläget. Beträffande dessa krav har arbetsförmedlingarna gjort den erfa- renheten, att arbetsgivarna, när de anställer arbetskraft utan att anlita arbets- förmedlingen, är villiga att pruta på sina krav. I vissa fall har anställningen av äldre försvårats av att arbetsbefälet och arbetskamraterna inte velat acceptera dem.
För medelålders kvinnlig arbetskraft som söker förvärvsarbete har utbild-
ningsfrågan ofta stor aktualitet. Även mycket kortvarig utbildning har haft god effekt och gjort det möjligt för äldre kvinnor att komma in på områden, som tidigare varit stängda för dem. Möjligheterna för äldre att erhålla omskolning och vidareutbildning är begränsade, men det har också framhållits, att de äldres villighet att utnyttja möjligheterna till omskolning och vidareutbildning ofta lämnar mycket övrigt att önska.
Intervjuundersökningen visade, att de åtgärder som vidtagits för att underlätta sysselsättningen av äldre i allmänhet avsåg äldre med nedsatt arbetsförmåga. För arbetarnas del var de vanligaste åtgärderna deltidsarbete, omplacering från ackords- till tidlönsarbete och från arbete i den egentliga produktionen till exempelvis förrådsarbete. De flesta företag har emellertid ont om arbetsuppgif— ter av denna art och anser sig i första hand böra reservera dem för sådana an- ställda, som på grund av olycksfall i arbetet eller eljest inte kan fortsätta med sitt tidigare arbete. En åtgärd speciellt för äldre hade vidtagits av ett textilföre- tag, som anställde manliga och kvinnliga arbetare oberoende av ålder och lät de äldre sköta ett mindre antal maskiner. För tjänstemännens del bestod åtgärderna för äldre genomgående av deltidsarbete.
Vad beträffar den offentliga förvaltningen har konstaterats, att åldersgränser för nyanställning finns i betydande. utsträckning.
1) Speciella problem för äldre arbetare.
Huvudavtalets bestämmelser om turordningen vid uppsägning och permittering verkar genomsnittligt till de äldres förmån. De äldre, som inte lyckas behålla sina anställningar, får emellertid inte nya lika snabbt som de yngre och löper alltså större risk att förbli arbetslösa en längre tid. Förhållandet skärps under perioder av konjunkturnedgång; vid konjunkturuppgång gynnas i första hand de yngre.
Av äldre industriarbetare är det två kategorier, för vilka sysselsättningssvå- righeterna är särskilt påtagliga. Den ena utgörs av dem, som saknar egentlig yrkesutbildning eller har en alltför begränsad sådan, den andra av dem som inte orkar hålla den arbetstakt, som det moderna industriarbetet med flytande till- verkning kräver. Vad beträffar den förra gruppen, de som är svårplacerade på grund av otillräcklig yrkesutbildning, torde deras svårigheter i betydande ut- sträckning kunna lösas genom en utökning av utbildningskurserna för arbets- lösa. Erfarenheterna tyder på att åldern i och för sig inte behöver utgöra ett hinder för att utbildningen skall bli effektiv. För att inom företaget möjliggöra omplacering av äldre arbetare till andra uppgifter än de minst kvalificerade är det angeläget, att en kontinuerlig fortbildningsverksamhet bedl'ives. Om man väntar med omskolning eller vidareutbildning till 55- eller ($O-årsåldern, då en omplacering kanske är aktuell omedelbart, är utsikterna att lyckas tämligen små. Den interna fortbildningen synes icke nödvändigt behöva begränsas till vad som traditionellt betecknas som arbetaryrken utan bör även kunna ta sikte på sådana enklare tjänstemannayrken, som icke är karriärbetonade och som ligger nära arbetsområdet. En utbildning av denna art skulle i många fall kunna bli mindre omfattande än den som skulle behöva ges en yngre, som tidigare inte haft anställning i företaget, eftersom den äldre arbetaren har en allmän känne- dom om företagets produktion och organisation.
Den andra gruppen industriarbetare med speciella sysselsättningsproblem, de som utan att vara partiellt arbetsföra inte orkar hålla den tidigare arbetstakten, har en mycket besvärlig situation. Många arbetare har svårigheter att i oför- ändrad omfattning fortsätta sitt arbete efter 55 a 60 år. Erfarenhetsmässigt har de även svårigheter att omställa sig till andra arbetsuppgifter och arbetsför-
hållanden. I vissa fall torde den enda framkomliga vägen vara att ge dem mind- re arbete i form av deltidsarbete eller låta dem hålla den arbetstakt de kan klara.
Som tidigare nämnts skall länsarbetsnämnds igångsättningstillstånd för bygg- nadsarbete normalt förknippas med föreskrift att en fjärdedel av arbetsstyrkan skall ha fyllt 50 år. Denna bestämmelse, som tillkom 1943, bidrar otvivelaktigt till att minska de äldre byggnadsarbetarnas sysselsättningssvårigheter. Genom- snittsåldern bland byggnadsarbetarna har successivt stigit, så att för närvarande 25 % av männen är över 54 år. Byggnadsarbetareförbundet har därför i olika sammanhang framhållit, att det bör övervägas att höja gränsen till 55 år.
2) Speciella problem för äldre tjänstemän.
De äldre tjänstemän, som är arbetslösa och svåra att placera har oftast brist- fällig eller alltför ensidig yrkesutbildning och har i regel baserat sin ställning inom företaget enbart på utbildning för arbetsuppgifter inom detta företag. En förbättrad grundläggande yrkesutbildning torde här liksom på andra områden kunna minska risken för att senare bli arbetslös, men även vidareutbildningen bör uppmärksammas. Förutsättningen för att en tjänsteman skall kunna fullgöra sina uppgifter tillfredsställande är framför allt att han fortlöpande får tillägna sig nyheter på såväl det praktiska som det teoretiska planet. Kvinnor, som efter någon tids bortovaro från förvärvslivet önskar återgå till sitt yrke. är ofta i behov av speciella kurser för att friska upp tidigare kunskaper och färdig- heter.
En viktig del av tjänstemännens utbildning utgörs av praktiken, vilken för att bli så allsidig som möjligt ofta måste erhållas genom byten av arbetsplats. Cirkulationen innebär inom åtskilliga yrkesspecialiteter en nödvändig förutsätt— ning för att tjänstemannen på sitt område skall bli allsidigt användbar och är därför ett led i utbildningen. I de flesta fall sker cirkulationen mellan olika avsnitt av en och samma verksamhet och framtvingar —— utom för anställda i vissa storföretag — som regel platsbyten. Med tanke på den snabba omvand- lingen av arbetsuppgiftcrna är en icke obetydlig rörlighet mellan olika arbets- fält värdefull under den tidigare delen av tjänstemännens aktiva tid. Genom att i mindre utsträckning >>låsas fast» vid en viss arbetsuppgift eller ett visst företag kommer också tjänstemannens möjligheter att få ny anställning att vara större, om han skulle förlora sin anställning vid högre ålder.
Provtjänstgöring anses ofta göra det lättare för äldre att få anställning, efter- som den äldre får tillfälle att visa vad han duger till och arbetsgivaren inte riskerar att göra en felinvestering.
Löne- och befordringsförhållanden spelar givetvis en betydande roll vid val av personal. I vissa fall kan ett företag vara bäst betjänt av att välja en yngre person som kan anställas mot en tämligen läg begynnelselön och som efter hand kan anförtros mera kvalificerade uppgifter, men i andra fall — särskilt för arbetsuppgifter vid sidan av de sedvanliga karriärerna — kan det vara fördelaktigast att anställa en något äldre.
Det speciella problem för tjänstemännens del, som legat däri, att pensions— kostnaderna försvårat nyanställning av äldre, har i stor utsträckning försvunnit genom tillkomsten av den allmänna tilläggspensioneringen. Utan att i övrigt ta ställning till den allmänna tilläggspensioneringen kan konstateras, att den bör underlätta rörligheten och att göra det lättare för äldre att kunna konkurrera med yngre på arbetsmarknaden. Utformningen av eventuella kompletteringar till den allmänna tilläggspensioneringen kan dock få betydelse för de äldre tjänste— männens situation på arbetsmarknaden.
Vid en av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle år 1963 ordnad konferens gjordes försök till inventering av de problem som uppstått i samband med förskjutningen inom den svenska befolkningsstrukturen mot övre åldersgrupper samt strukturförändringarna inom näringslivet och hos de enskilda företagen. Särskild tonvikt lades vid det enskilda fö- retagets svårigheter med utgångspunkt från exempel på företag som genom systematisk personalpolitik sökt komma till rätta med sådana problem (»För gammal» SNS' Studier och debatt 1963z3—4). Ur ett sam- manfattande avsnitt återges följande (professor Forssman sid 136—— 137):
Sveriges arbetsmarknad måste anpassas till de begränsade personliga re- surserna och någon väsentlig ökning av dessa kan icke beräknas inom den närmaste framtiden. De ytterligare arbetskraftsrcsurser eller reserver som finns torde vara gifta kvinnor, handikappade och utländsk arbetskraft. Den äldre arbetskraftens arbetsanpassning är ett delproblem i den allmänna arbetsanpass— ningen, som har uppmärksammats särskilt på 1950—talet i länder med full sys- selsättning.
Orsakerna till de äldres svårigheter i arbetsanpassningen är dels de äldres genom åldrande och ålderssjukdomar nedsatta arbetsförmåga, dels de mycket spridda åsikterna att äldre arbetskraft icke är så >>gångbar>>.
Erfarenheten utvisar även att bland personal, som går arbetslös längre tid, finns en stark övervikt av medelålders och äldre. 50 % av dessa äldre arbets- lösa har någon form av handikapp och 20 % av dem kan av någon anledning icke flytta från en plats till en annan.
De äldres anpassningssvårigheter i arbetet kan vara mycket olika i olika yrken och för olika yrkesgrupper. De icke yrkesutbildade har i regel större svårigheter än yrkesutbildade men även mycket specialutbildade äldre, som fri- ställs vid tex automation, kan ha svårigheter att finna ny sysselsättning. De äldre själva har dessutom ofta ett visst motstånd mot vissa arbeten, som de finner mindre >>passande>> för äldre. De tycks vara särskilt känsliga för den sociala prestigen i ett nytt arbete.
Arbetsmarknadsstyrelsen har stimulerat till inventering av arbetstillfällen för äldre, provanställning av äldre, ökad deltidsanställning och studerar särskilt personer som är arbetslösa mer än två månader. I princip bör alla medborgare ha lika rätt till arbete oberoende av åldern. På olika håll har information spritts om de äldres positiva egenskaper som arbetskraft.
Det finns två tendenser som delvis motverkar varandra när det gäller före- komsten av medelålders och äldre på arbetsmarknaden. ökad levnadsstandard och bättre pensioner kan minska antalet förvärvsarbetande äldre personal inom arbetsmarknaden, som då har >>råd att sluta arbeta», medan samtidigt den genom höjd levnadsstandard och bättre hälsotillstånd förbättrade arbets- förmågan kan ge önskemål hos äldre att kvarstanna i arbete för att utnyttja sin bevarade arbetsförmåga, motverka pensioneringens isolering och dessutom genom arbetsförtjänst nå ännu högre levnadsstandard.
I en av LO år 1966 publicerad undersökningsrapport >>Fackförenings- rörelsen och den tekniska utvecklingen» har bla behandlats omplace- ringssvårigheter och inkomstbortfall i samband med företagsnedlägg- ningar. Där framhålles att benägenheten att byta yrke eller arbetsplats
enligt de gjorda undersökningarna synes sjunka starkt med stigande ål- der: 85 procent av GO—åringarna önskade inget byte mot 75 procent i gruppen 40—50 år, 66 procent i gruppen 30—40 år och 64 procent i grup- pen 25—30 år.
I rapporten anföres vidare (sid 121): Av olika skäl kan det förväntas att de trögrörliga grupperna kommer att få allt större vikt bland de av företagsnedläggning drabbade. Allmänt blir befolk- ningens åldersstruktur ur rörlighetssynpunkt allt ogynnsammare. Men närings— grenar med hög nedläggningsfrekvens utgör från samma synpunkt ett negativt urval. En industri med sjunkande arbetarantal tvingas till restriktivitet vid ny- rekrytering eller rentav till rekryteringsstopp. Vid risk för nedläggning flyttar sedan de rörligaste först. Vid tidpunkten för nedläggning kvarstår ofta äldre arbetstagare med lång tjänstgöringstid och låg flyttningskapacitet. Denna ten- dens kommer att skärpas i samma mån som industrigrenar och företag med ogynnsam åldersstruktur kommer i riskzonen. En ytterligare komplikation är, att nedläggningarna erfarenhetsmässigt börjar i differentierade industriorter, där läglöneföretagen slås ut av konkurrerande höglöneföretag i expanderande bran- scher. När en strukturkris sprider sig till industrins >>kärnområde», drabbas även ensidiga industrisamhällen, och omplaceringen av den friställda arbets— kraften försvåras än mera. Textilindustrin ser ut att närma sig denna kritiska fas. En annan tendens, kanske särskilt tydlig inom konfektionsindustrin, är avvecklingen av filialföretag, som i ett gynnsamt konjunkturläge etablerats på små tätorter med god tillgång på främst kvinnlig arbetskraft.
Vi har vid genomgången av dessa tidigare undersökningar särskilt beaktat erfarenheterna att arbetslöshetsrisken såsom den framträder i arb-etslöshetsstatistiken ökar med stigande ålder, att denna tendens bör- jar göra sig gällande för kvinnorna redan i 35—årsåldern och för männen cirka 10 år senare, att arbetslösheten är särskilt stor i åldersklassen 60—66 år samt att det bland de äldre arbetslösa kan förekomma åtskilli- ga andra arbetshinder än ålder, i synnerhet hos de Iångtidsarbetslösa.
Inställningen till äldre på arbetsmarknaden belystes av arbetsgruppen från AMS, SAF, LO och TCO bl a genom en undersökning med intervjuer av personalanställare vid ett 50-tal företag. Gränsen mellan yngre och äldre sattes vid 40 år. Från det av arbetsgruppen redovisade allmänna resultatet återges här nedan följande (sid 46—48):
Med tanke på den begränsning undersökningen fått, är det under inga för- hållanden möjligt att generalisera dess resultat, som alltså måste behandlas med största försiktighet. Det redovisade materialet torde dock ge en viss belysning av den äldre arbetskraftens situation i arbetslivet.
Mycket få företag hade egentliga problem med de redan anställda äldre. Fler- talet företag _ i synnerhet de större _ hade konstaterat, att genomsnittsåldern bland de anställda stigit. Detta ansågs utan undantag utgöra ett problem i sig s'älvt. JDe företag som hade problem med sin äldre arbetskraft var i första hand större företag, som ej hade tillräckligt med arbeten utanför den egentliga pro- duktionen, där äldre, ej fullt arbetsföra, kunde placeras. Dessa företag hade för övrigt få avgångna äldre före pensionsåldern, troligen beroende på att företagen
gav pension även till arbetare. Av samtliga större industriföretag som inter- vjuades (18 st) hade 16 företag arbetarpensionering (utfästa pensioner eller pension enligt praxis). De större företagen visade trots svårigheterna med pla— ceringsmöjligheter en liberal personalpolitik gentemot den äldre, ej fullt arbets- föra arbetskraften.
Vid undersökningen framkom också problem av annan art. Det gällde företag med produktion med tvångsstyrd tillverkning, där redan medelålders arbetskraft hade svårigheter att hänga med i de yngres arbetstakt och därför fick lämna arbetet vid bandet. Problemet löstes i regel så, att de som kunde placeras i annat arbete, tex enskilt monteringsarbete eller avsyning, stannade kvar i före- taget, under det att de övriga slutade självmant på grund av den press de stän- digt arbetade under. Särskilt markant var detta i ett par företag med övervägan- de kvinnlig arbetskraft.
Inom byggnadsbranschen, där de flesta nyby gnadsarbetena utförs på lag— aekord, existerar ungefär samma problem, i det att lagkamraterna ibland söker utesluta en äldre arbetare, när hans arbetstakt sjunker. Inom denna bransch synes dock svårigheterna inträda först vid högre ålder (ungefär 60 år) och i regel finns det inom byggnadsföretag möjligheter att placera de äldre i repa- rationsarbeten o dyl.
I allmänhet ansåg mindre företag utan serieproduktion att äldre knappast utgjorde någon belastning för företaget. De äldre kunde där lättare än i större företag placeras i annat arbete, när de inte längre orkade hänga med i produk- tionen. I vissa fall hade de äldre placerats i arbeten, där yrkeskunnighet och erfarenhet kunde utnyttjas, prestige och lön upprätthållas, och där de kunde arbeta utan jäkt. I regel hade dock de äldre omplacerats till mindre kvalifi- cerade arbeten, såsom förråds-, transport- eller städningsarbeten.
Ehuru det i redovisningen av intervjuerna framkommer relativt mycket nega- tivt angående äldre arbetskraft, visar detta inte en allmän negativ inställning utan avspeglar de problem företagen har haft med enstaka äldre anställda.
De största problemen möter medelålders och äldre, då de av någon anledning måste söka nya anställningar. Alla de intervjuade företagen utom ett (ett textil- företag) hade någon eller några restriktioner i fråga om att nyanställa äldre. Hur dessa restriktioner i praktiken påverkat nyanställningen under en tolv- månadersperiod (oktober 1958—septemher 1959) skall belysas med några siff- ror, varvid valts att ange i vad mån anställning av äldre ej förekommit. Det måste då beaktas, att en sådan framställning endast tar sikte på materialets »mörka sidor». Av 47 intervjuade företag (= alla utom byggnadsföretagen) hade tre haft anställningsstopp och ett inte kunnat besvara frågan. 33 hade inte an- ställt några arbetare över 60 år (men 10 hade gjort det), 27 hade inte anställt några arbetare över 50 år och åtta hade inte anställt några över 40 år. Ålders- gränserna för nyanställning tycks i första hand vara beroende av arbetskrafts- tillgången. Har företagen möjlighet att välja mellan äldre och yngre, anställs sålunda med mycket få undantag de yngre. I det arbetsmarknadsläge som rådde då intervjuerna gjordes (hösten 1959) anställde de flesta företag yrkesarbetare upp till ganska hög ålder. Utbudet av icke yrkesutbildade arbetare var då så stort, att företagen hade möjlighet att välja, varför efterfrågan kunde tillgodoses inom de yngre åldersgrupperna. Äldre som anställdes för mindre kvalificerade arbeten anställdes i regel för tillfälliga arbeten eller för att utföra sådana upp— gifter som yngre inte ville ha, antingen på grund av svåra arbetsförhållanden eller låg betalning.
Företagen ansåg i regel, att i arbeten som yngre kunde utföra och där det
fanns yngre att tillgå, blev de äldre dyrare, då de inte vore lika effektiva som de unga. Många företag framhöll också, att i många arbeten —— även okvalifice- rade _ måste företagen ge den nyanställde en viss utbildning. De äldre krävde längre tid för denna utbildning och blev på så sätt dyrare.
Kontorstjänstemän nyanställdes i mycket liten utsträckning över 40 år. Många företag ansåg att äldre måste ges högre lön än yngre, även om de utförde samma arbete på precis samma sätt. Dessutom inträdde för äldre tjänstemän anpass- ningssvårigheter, dels i förhållande till själva arbetet, vilka problem varierade från ett företag till ett annat, dels i förhållande till den övriga personalen. Däre- mot syntes chefstjänstemän kunna anställas praktiskt taget oberoende av ålder. Rekryteringen av arbetsledare skedde i allmänhet från den egna arbetarstam- men, varför det sällan blev aktuellt att utifrån nyanställa en person som arbets- ledare. Åtskilliga företag ansåg, att pensionskostnaderna hindrade nyanställning av äldre tjänstemän. Då emellertid många äldre tjänstemän redan vore pen- sionsförsäkrade, i vilket fall det nya företaget inte åsamkades några speciellt höga pensionskostnader, vore detta problem inte generellt för äldre tjänste- man.
Även av senare undersökningar och erfarenheter framgår att föränd- ringarna i den svenska arbetskraftens åldersstruktur i många fall inte motsvarats av en anpassning i form av ökad efterfrågan på medelålders och äldre arbetstagare. Det har framhållits att strävan att hålla nere ge- nomsittsåldern på arbetsstyrkan i företagen genom att i möjligaste mån rekrytera från botten har lett till en skärpt konkurrens om de nygre åldersgrupperna. Åldern synes därvid ha fått störst betydelse på tjänste— mannasidan, vilket torde sammanhänga med utbildnings- och befordrings- system som oftast bygger på rekrytering av yngre. En sådan nyrekryte- ring av företrädesvis yngre kan leda till att äldre arbetstagare får min- skade möjligheter att söka nya anställningar och därmed blir mer bundna vid det företag där de en gång börjat. Detta har framhållits som en all- män nackdel. En äldre arbetare eller tjänsteman vars prestationsförmåg—a och inkomster avtar skulle med möjligheter till större rörlighet på arbets- marknaden kunna göra bättre insatser i företag med andra arbetsupp- gifter.
Det har vid nämnda undersökningar framhållits att tillämpning av åldersgränser för nyanställning i första hand tycks vara beroende av arbetskraftstillgången. Betydande skillnader i äldre arbetstagares omställ— ningsmöjligheter i olika konjunkturlägen måste därför förutsättas vid en bedömning av de äldre arbetstagarnas omställningssvårigheter. Sysselsätt- ningsutveckling i samband med helhetsutveckling behandlas i följande avsnitt av förutnämnda undersökningsrapport från LO >>Fackförenings- rörelsen och den tekniska utvecklingen» (sid 75—78):
Sysselsättningsutvecklingen för ekonomin som helhet i Sverige I senaste långtidsutredningen görs dels en återblick på sysselsättningsutveck- lingen under 50-talet och förra hälften av innevarande decennium, dels ett försök till prognos för sysselsättningen totalt och sektorvis under i första hand
återstoden av (SO-talet men i grova drag även för hela 70-talet. Ett dominerande drag i utvecklingen hittills och i ännu högre grad i den som sannolik bedömda framtida utvecklingen är den knappa tillgången på arbetskraft. För den kom- mande femårsperioden förutses inte blott en kraftig nedgång av antalet års- arbetande utan också, som framgår av nedanstående tablå, en ytterligare ned- gång av den årliga arbetstiden och som totalresultat en minskning av arbets- kraftsvolymen, i arbetstimmar räknad. Denna tendens väntas fortsätta in mot 70—ta1et.
Tillväxttal för faktorinsats och produktion samt för deras relationstal 1950—— 80. Procent per år.
1950—60 1960—65 1965—70 1970—80
A. Arbetskraft Antal ånsarbetande + 0,4 + 0,9 + 0.3 + 0,1
Årlig arbetstid per årsarbetande —- 0,5 — 0,3 — 0,6 _ 0,5
Arbetskraftsvolym i arb. tim ——0,1 + 0,6 -——0.3 — 0,4
B. Kapitalinsats + 3,6 + 4,2 + 4,8 + 5,1
C. Kavitalintensitet Kapitalinsats per årsarbetande + 3,2 + 3,3 + 4,5 + 5,0
per arbetstimme + 3,7 + 3,6 + 5,1 + 5,5
D. Arbetsproduktivitet Produktion per årsarbetande + 3,0 + 4,0 + 3,9 + 4,3 per arbetstimme + 3,5 + 4,3 't- 4.5 + 4,8
E. Kapitalets produktivitet Produktion per enhet av kapitalin-
sats — 0.2 + 0,7 — 0,6 — 0,7
F. Produktion + 3,4 + 4,9 + 4,2 + 4.4
Källa: Svensk ekonomi 1966—70
Av tablån, som i ett nötskal skildrar de centrala dragen i den svenska ekono- min under tre årtionden, framgår också att kapitalinsatsen under perioden sti- git resp förutses stiga ytterligare, ehuru i något avsaktande ökningstakt. Ur våra synpunkter är det av intresse att notera, att >>kapitalintensiteten (: kapital- insatsen per sysselsatt eller per arbetstimme) inte stigit mellan 50-ta1et och förra hälften av ($O-talet, beroende på tillskottet av arbetsvolym. Med en förstärkt kapialinsats och en nedåtriktad tendens för arbetsvolymutvecklingen kommer kapitalintensiteten i fortsättningen att stiga avsevärt. Långtidsutredningens an- taganden om den framtida utvecklingen av arbetsproduktiviteten måste dock an- ses vara försiktiga. Betänker man, att denna produktivitetsutveckling är ett re— sultat av betydande strukturförändringar inom näringslivet, en ständigt ökad 'kapitalinsats, som innebär en accelererad förnyelse av kapitalstocken samt en nära nog revolutionerande utbyggnad av hela vårt utbildningsväsen, är utred- ningens antaganden om ökningen av produktivitetsstegringen för hela brutto- nationalprodukten (0,2 procent årligen mellan 60-talets fcmårsperioder och 0,3 procent under 70-talet) så modesta, att de rimligtvis bör överträffas av den faktiska utvecklingen. Men även om så skulle bli fallet, ger sifferserien ingen antydan om att vi i Sverige står inför en teknisk revolution med språngvis stigande produktivitet. Det bör också erinras om att bakom antagandena om
utvecklingen av arbetskraft, kapitalinsats och produktivitet ligger för perioden 1965—70 en redovisad och för 70-talet genom framskrivning framkommen brist på arbetskraft. För tiden 1965—70 kan efterfrågan på arbetskraft enligt planer och expertbedömningar uppskattas till 165 000 personer (och ytterligare 100000 för att kompensera den planerade arbetstidsförkortningen). Mot denna efterfrå- geökning står en ökning av utbudet med föga mer än 100 000, varvid man har kalkylerat med en mycket avsevärd ökning av de gifta kvinnornas förvärvsin- tansitet och oförändrat immigrationsnetto. För 70-talet blir en motsvarande kalkyl ännu vanskligare. Att ett gap mellan utbud och efterfrågan på arbets- marknaden kommer att bestå även då synes dock vara ställt utom tvivel. Det är kanske inte helt överflödigt att påminna om att ett för sysselsättningsutveck- lingen avgörande antagande är en ständig ökning av efterfrågan, både från konsumtions- och investeringssidan.
En total kalyl av det här återgivna slaget leder fram till slutsatsen, att även med en avsevärt ökad takt i de tekniska framstegen, en allt intensivare struk- turomvandling inom vårt näringsliv, en stigande kapitalinsats och en fortgåen- de produktivitetsstegring en bristsituation på arbetsmarknaden ter sig under en överskådlig framtid som mera sannolik än uppkomsten av ett nettoöverskott på arbetskraft. Det är självklart, att bakom detta resonemang ligger en rad an— taganden, av vilka en målmedveten fullsysselsättningspolitik, oförsvagad inter- nationell konkurrenskraft hos den svenska industrin och fria handelsförbindelser med alla länder är de viktigaste.
Utredningens allmänna överväganden
Våra överväganden av lämpliga ekonomiska stödformer för äldre ar- betstagare har skett mot den bakgrund av befolknings— och arbetskrafts- förändringen samt planlagda arbetsmarknadspolitiska åtgärder som an- givits i kapitel 1 och 2. Vi finner det särskilt angeläget att formerna för kontant stöd vid arbetslöshet anpassas efter övriga arbetsmarknadspo- litiska åtgärder. Därjämte vill vi med hänvisning till den åldersutveckling hos landets befolkning som kan beräknas för de närmaste tio åren fram- hålla den samhällsekonomiska betydelsen av att de äldre arbetsgarna ges största möjlighet att aktivt deltaga i förvärvsarbete åtminstone fram till den tid de enligt lagen om allmän försäkring äger uppbära pension. Den offentliga arbetsförmedlingen förutsättes kunna i allt större utsträck- ning lämna enskilda arbetssökande en service som medför konkreta möj— ligheter att finna nytt och meningsfyllt arbete. Dessa möjligheter kan i de enskilda fallen tidvis försvåras av lokala, landsomfattande eller inter- nationella störningar på arbetsmarknaden eller kompliceras av de allmän— na attityder som funnits och fortfarande finns gentemot äldre arbetstaga- re. Det är också tänkbart att den tekniska och strukturella omvandlingen av näringslivet kommer att i vissa fall försvåra de äldres arbetsmöjlig- heter. Den pågående utarmningen av glesbygden i fråga om arbetstill- fällen är en sådan faktor. I de fall den enskildes arbetssituation är sådan att omställning till nytt yrke eller särskild yrkesspecialitet erfordras, kan avsevärd tid åtgå innan lämpligt arbetserbjudande framkommer.
Det allmänna syftet vid utformningen av utredningens förslag är att för äldre arbetslösa söka skapa trygghet för försörjning under perioder då de är utan arbetsinkomst och då försörjningsskydd i samband med andra arbetsmarknadsåtgärder inte finns. Gränsen mellan detta försörjnings- skydd — som avser arbetsföra —— och försörjningsskyddet enligt lagen om socialhjälp — som allmänt avser dem som på grund av ålderdom, sjukdom, lyte eller eljest bristande kropps- eller själskrafter inte kan försörja sig genom arbete eller som av hälsoskäl bör helt eller delvis avhålla sig från arbete — bör enligt vår mening vara klart utformad. I detta syfte bör de praktiska möjligheterna att i enskilda fall pröva ar- betsförheten vidgas. I kapitel 4 lämnas närmare redogörelse härför.
Det arbetsmarknadspolitiskt betingade försörjningsskyddet skall enligt utredningsuppdraget avse äldre arbetstagare som träffas av särskilda omställningssvårigheter på arbetsmarknaden. Innebörden av begreppet »arbetstagare» skulle i detta sammanhang kunna tänkas vara så omfat- tande att därmed avses varje arbetssökande som ställer sig till arbets— marknadens förfogande såsom vid offentlig arbetsförmedling inskriven sökande av anställning. Vi anser dock att möjligheterna till stöd bör begränsas till att avse dem som i någon utsträckning tidigare varit verk- samma som arbetstagare. Medlem i erkänd arbetslöshetskassa, som inte tillhör grupp för vilken lämnats särskilt medgivande om arbete som självständig företagare, bör anses ha uppfyllt sådana krav genom att fullgöra avgifts- och arbetsvillkoren för ersättningsrätt. För övriga äldre arbetssökande fordras en särskild regel. Denna bör med hänsyn till den praktiska tillämpningen göras så entydig som möjligt. Vi föreslår att den utformas så att stödet skall kunna lämnas den som under viss tidsperiod (3 år) före början av den vid bedömningen aktuella arbetslösheten minst viss tid (24 månader) haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning.
Med denna begränsning av särskilda former för försörjningsskydd åt de äldre på arbetsmarknaden är det angeläget att nuvarande skydd i form av kommunalt kontantunderstöd med statsbidrag kan utnyttjas av övriga äldre arbetssökande. Omvandling av näringslivet på en ort kan även medföra omställningssvårigheter för exempelvis näringsidkare på transport— och serviceområdena samt andra företagare som tvingas av- bryta tidigare verksamhet och söka fortsatt utkomst såsom anställda. För dessa och andra på arbetsmarknaden nyinträdande eller efter längre tid återinträdande äldre arbetssökande, som inte kan anvisas lämpligt arbete och behöver hjälp under arbetslösheten, bör hjälpformen kommu- nalt kontantunderstöd kunna anlitas. Senare i detta avsnitt och i kapi- tel 5 redogöres för denna hjälpform.
»Särskilda omställningssuårigheter» på arbetsmarknaden är, som förut framhållits, den aktuella orsaken till behovet av särskilda stödformer för
de äldre arbetstagarna. Vi har övervägt om skäl och möjligheter föreligger att allmänt begränsa stödet till att avse arbetslösa, som kan visa att den direkta orsaken till arbetslösheten är företagsnedläggning eller driftsin- skränkning som har samband med strukturomvandling i näringslivet. Därmed skulle det skapas en kategori »strukturarbetslösa» med rätt till särskilda förmåner vid arbetslöshet. Sådana beteckningar på arbetslöshet, beroende av dess huvudsakliga orsak, förekommer i allmänna beskriv- ningar av arbetsmarknadsförhållanden. Mot förslag att utforma stöd åt äldre arbetstagare med direkt anknytning till en sådan konstruktion kan anföras vissa betänkligheter. I enskilda fall kan det ibland vara svårt att skilja på den omedelbara och den huvudsakliga anledningen till arbets- lösheten. Den arbetslöse kan flera år tidigare ha blivit friställd vid en företagsnedläggning och därefter haft svårigheter att finna ny varaktig anställning. Den omedelbara arbetslöshetsorsaken kan då vara uppsägning från ett tillfälligt arbete eller personliga anpassningssvårigheter, medan den tidigare friställningen vid en närmare analys skulle visa sig vara huvudanledningen till sökandens aktuella arbetssituation. Vidare medför strukturomvandling inom näringslivet genom företagsnedläggning eller driftsinskränkning vid ett företag _ förutom primära effekter genom uppsägning av företagets personal _— ofta sekundära effekter inom när— liggande delar av näringslivet, vilka genom produktion eller handel stått i visst beroende av det direkt berörda företaget eller dess i orten boende personal. Därtill kommer svårigheterna för det organ som skall pröva den arbetslöses rätt till särskilt stöd att utan omfattande undersökningar göra en rättvis bedömning. Vi har därför av principiella och praktiska skäl icke ansett oss böra föreslå någon speciell arbetslöshetsorsak såsom hu- vudvillkor för rätt till särskilt stöd åt äldre arbetstagare. Däremot kan arbetslöshetsorsaken —— såsom nedan utvecklas — få viss betydelse vid bedömning av gränsfall som uppkommer vid tillämpning av en generell åldersgräns.
Särskilda omställningssvårigheter för de äldre arbetstagarna kan fram- träda på olika sätt. Vi har att begränsa oss till särskilda svårigheter att finna nytt lämpligt arbete. Ifrågavarande arbetstagare antas stå till ar- betsmarknadens förfogande på samma sätt som i nu gällande regler om arbetslöshetsförsäkring föreskrives för ersättningsrätt. För de äldre ar- betstagare som är försäkrade i erkända arbetslöshetskassor kan de sär- skilda placeringssvårigheterna anses uppenbara genom att arbetslösheten pågått längre tid än den längsta ersättningstid _— 30 eller i vissa kassor 40 veckor —— som föreskrivits i kassans stadgar. Närmare redogörelse här- för lämnas i kapitel 4.
Äldre arbetstagare som inte är arbetslöshetsförsäkrade eller ej har er- sättningsrätt i erkänd arbetslöshetskassa möter akuta försörjningssvårig- heter redan vid arbetslöshetens början. Det vore inte rimligt att för dem
antaga att de särskilda omställningssvårigheterna kommer till synes och kan bedömas först efter så lång tid, 30—40 veckors arbetslöshet, som skulle följa med en analog tillämpning av reglerna för de försäkrade. Vederbörande prövningsorgan bör i regel en månad efter anmälan om arbetslösheten avgöra om icke försäkringsskyddad äldre arbetssökande mötts av särskilda omställningssvårigheter på arbetsmarknaden och om övriga förutsättningar för kontant stöd till sökanden föreligger. Ett kon- tantstöd kan därvid bereda den arbetslöse rådrum och ge arbetsförmed- lingen tid att efter närmare analys av hans situation lämna honom bästa hjälp till en varaktig lösning av sysselsättningsproblemet. Vid prövningen av förutsättningarna för kontantstöd bör man ha övervägt då föreliggande möjligheter att placera den arbetslöse i lämpligt arbete på den öppna marknaden eller att underlätta hans placering i sådant arbete samt där- jämte ha bedömt lämplighet och möjlighet att hänvisa honom till be- redskapsarbete eller arkivarbete.
Vid bedömning av frågan vilka arbetstagare som skall anses vara >>äldre» vid utformning av särskilda stödformer har vi dels beaktat uttalandet i direktiven beträffande komplettering av arbetslöshetsförsäk- ringsskyddet att detta bör omfatta arbetstagare som »inom de närmaste åren uppnår pensionsåldern», dels sökt att genom intervjuer med erfarna arbetsförmedlare komplettera de vid tidigare undersökningar framkomna uppgifterna om ålderns betydelse för möjligheterna att arbetsplacera sö- kande. Av undersökningsmaterialet framgår följande.
Någon viss åldersgräns vid vilken placeringssvårigheterna blir särskilt fram- trädande kan generellt inte anges. Bland de faktorer som påverkar placerings- möjligheterna i olika åldrar framhålles särskilt utbildning. Åldern som tpla- ceringshinder brukar börja framträda mer allmänt i åldern 45 år för kvinnor och 50 år för män. I åldern 50—55 år — den lägre åldern huvudsakligen av seende kvinnor — blir placeringssvårigheter på grund av ålder ofta förekom- mande och i åldern omkring 60 år så ofta förekommande att arbetsgivare kan antagas anställa arbetssökanden endast av speciella skäl. Som exempel på så- dana skäl har nämnts vissa yrkesspecialiteter.
Även de i kapitlen 1 och 5 redovisade undersökningarna visar att are betslösheten är särskilt stor i åldersklasserna kring och över 40 år. Den stiger med åldern men accentueras kraftigt efter 60-årså1dern.
Till dessa mer allmänna iakttagelser och undersökningar kan läggas uppgifter om betydande variationer vid bedömning av ålderns betydelse inom olika näringsgrenar och på olika orter. Det är under sådana för— hållanden tveksamt om äldre-stödet generellt bör knytas till en bestämd ålder. Härför talar dock angelägenheten av att stödet för den enskilde framträder såsom ett i möjligaste mån garanterat försörjningsskydd vid längre arbetslöshet, vilket i fråga om huvudvillkoren inte i alltför hög grad skall bero på prövningsorganets bedömning av mer allmänna för— hållanden. Med ledning av ovanstående bedömningar, tidigare undersök-
ningar och de i utredningsdirektiven lämnade anvisningarna föreslår vi att äldre-stöd som regel skall kunna utgå till arbetslösa arbetstagare i åldern 60—66 år. Då synnerliga omställningssvårigheter föreligger och direkt sammanhänger med en företagsnedläggning eller bestående driftsföränd- ring, bör dock vid ifrågavarande företag långvarigt anställda äldre arbets— tagare efter beslut av arbetsmarknadsstyrelsen kunna erhålla äldre—stöd vid lägre ålder än 60 år.
Vid utformningen av äldre-stödet har vi i möjligaste mån sökt anknyta till den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och dess former för ersätt- ning, dagpenning jämte barntillägg. Vi föreslår att äldre-stödet till med- lemmar i erkända arbetslöshetskassor med aktuell ersättningsrätt kon- strueras på detta sätt och benämnes särskild dagpenning (underförstått för äldre). Bestämmelserna om villkoren för den särskilda dagpenningen föreslås införda i arbetslöshetskasseförordningen i anslutning till nu- varande bestämmelser om ersättningstid.
Det kan övervägas om ett äldre-stöd i form av särskild dagpenning i övrigt skall omgärdas av särskilda villkor i skärpande eller mildrande riktningar med hänsyn till äldre arbetstagares speciella förhållanden. I kapitel 4 har angivits i vilka avseenden sådana särskilda regler kan vara påkallade. Det synes emellertid vara av värde för ett okomplicerat in- förande av den särskilda dagpenningen i nuvarande försäkringssystem, att gällande regler i förordningen om erkända arbetslöshetskassor i stör- sta möjliga utsträckning får kvarstå oförändrade och att de särskilda hänsyn, som i vissa avseenden bör tagas till äldre försäkringstagare, grun— das på tillämpningsanvisningar utan författningsändring.
Den särskilda dagpenningens belopp föreslår vi bli detsamma som den dagpenning kassamedlemmen är berättigad till vid utgången av den för honom eljest gällande ersättningstiden. Särskild dagpenning bör kunna utgå under högst 150 dagar (30 veckor) efter utförsäkring enligt nu gäl- lande regler, dock längst till och med månaden före den då medlemmen börjar uppbära ålderspension eller hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring eller fyller 67 år. Vårt förslag i fråga om särskild dagpenning innebär således införandet av ett för äldre kassa- medlemmar på samma nivå som deras tidigare försäkringsskydd utformat särskilt försörjningsskydd som varar viss tid efter utförsäkring enligt nu gällande regler.
Enligt vår mening bör emellertid försörjningsskyddet för alla äldre arbetstagare, som uppfyller kravet att stå till arbetsmarknadens förfo- gande, utformas så att det kan utgöra ett fortlöpande skydd även i de fall särskilda omställningssvårigheter kvarstår under längre tid än den ovan angivna, och flera år återstår till pensionsålder. Denna form av äldre-stöd, som i vårt förslag benämnes omställningsbidrag, bör utgå med samma belopp och under samma allmänna villkor till alla kassamedlem—
mar, som uppburit den särskilda dagpenningen under därför gällande längsta tid. Stöd i form av sådant bidrag bör, som nedan motiveras, även utgå till äldre arbetstagare, som inte är k-assamedlemmar. Beslut om bidrag — som enligt vårt förslag skall utgå av statsmedel — bör fattas av arbetsmarknadsorgan (länsarbetsnämnd).
Med benämningen »omställningsbidrag» avser vi bla att särskilt under- stryka vikten av att beviljande av detta stöd från samhällets eller den enskildes sida inte skall uppfattas som avbrott i ansträngningarna att finna lämplig arbetsplacering. Även i de fall de akuta omställningssvårig- heterna ter sig svåröverkomliga, bör ansträngningarna att utnyttja upp- kommande arbetstillfällen fullföljas och den fortsatta kontakten mellan arbetssökanden och offentlig arbetsförmedling vara oavbrutet inriktad på att finna lämpligt arbete för den arbetslöse och i övrigt främja hans sys- selsättningsmöjligheter.
Äldre arbetstagare som inte är medlem i erkänd arbetslöshetskassa eller berättigad till ersättning från sådan kassa kan för närvarande er- hålla kommunalt kontantunderstöd med statsbidrag enligt bestämmelser i arbetsmarknadskungörelsen (SFS 1966:368).
I Kungl Maj:ts proposition nr 52 till 1966 års riksdag ang riktlinjer för arbets— marknadspolitiken behandlades arbetsmarknadsutredningens (SOU 1965:9) för- slag att utbygga den kommunala kontantunderstödsverksamheten och revidera därom gällande bestämmelser i syfte att underlätta en aktivering av verksamhe- ten. Arbetsmarknadsutredningen hade bla föreslagit en höjning av statsbidraget till kontantunderstödsverksamheten från då vanligen 20 procent till 50 procent av understödens belopp. Jämkning av statsbidraget skulle dessutom enligt ut- redningens förslag kunna beslutas av arbetsmarknadsstyrelsen i fråga om kom- muner med ansträngd ekonomi och med betydande kostnader för arbetslös- hetens bekämpande, särskilt om understödsverksamheten omfattade långtids- arbetslös, icke omställningsbar arbetskraft. I propositionen (sid 254) framhöll departementschefen bla kontanthjälpens uppgift att skapa rådrum för att ge den arbetslöse bättre hjälp till en varaktig lösning av sysselsättningsproblemet än genom rutinmässig hänvisning till beredskapsarbete men ansåg, att frågan om kontanthjälpens ställning inom arbetsmarknadspolitiken och frågan om ett vidgat skydd vid arbetslöshet behövde belysas mer allsidigt. I arbetsmarknads- kungörelsen kom därför den tidigare regleringen av den kommunala kontant- understödsverksamheten att i stort sett bibehållas oförändrad. Enär statsbidraget under senare år inte i något fall överstigit minimibidraget, 20 procent, bestäm- des statsbidraget till detta procenttal för att undgå tidigare invecklade beräk- ningar.
Kontantunderstödsverksamheten leds centralt av arbetsmarknadsstyrelsen och regionalt av länsarbetsnämnderna som fortlöpande skall hålla kommunerna i länet underrättade om behovet av kontantunderstöd åt arbetslösa. Lokalt om- besörjes verksamheten inom kommunerna av särskilt inrättade arbetslöshets— nämnder eller — där sådana ej tillsats — i stad av drätselkammare eller i landskommun av kommunalnämnd (lag 30.6.1944 om arbetslöshetsnämnd, SFS nr 475). På det förvaltningsmässiga planet har, särskilt i de större städerna, i
viss utsträckning skett en utläggning av arbetsuppgifter vid kontantunder- stödsverksamheten till socialbyråer.
Kontantunderstöd till vilket statsbidrag lämnas utgöres av dagunderstöd och barntillägg. Kommunen bestämmer om understöd skall lämnas och om under- stödsbeloppens storlek. Beloppen får enligt ändringar i arbetsmarknadskun- görelsen den 17.3.1967 inte överstiga,
dagunderstöd till ensamstående 24 kronor om dagen, » » makar gemensamt 28 » >> » barntillägg 2 kronor om dagen för varje barn.
Understöd utgår för högst fem arbetsdagar under en hel kalendervecka. Länsarbetsnämnds beslut om medgivande till kontantunderstödsverksamhet i en kommun innehåller uppgift om det högsta antal personer till vilka understöd må utges och om tidrymd för medgivandet, vanligen högst fyra veckor.
Närmare uppgifter om hur den kommunala understödsverksamheten fungerar lämnas i kapitel 5. Den allmänna bilden är att denna under- stödsverksamhet har en blygsam omfattning —— den tillämpas endast i omkring 10 kommuner —— och inte är någon allmänt tillgänglig hjälpform vid arbetslöshet. I de kommuner där den tillämpas har den dock under första halvåret 1967 kommit till ökad användning. Med ledning av till- gängliga uppgifter om statsbidrag till kommunala kontantunderstöd un- der budgetåret 1966167 kan sammanlagda understödsbeloppen under tiden 1.1—30.6.1967 beräknas till ca 850 000 kronor. Under samma tid år 1966 var summan utbetalda kontantunderstöd 284 235 kronor.
Vi har övervägt möjligheterna att effektivisera den kommunala under- stödsverksamheten så att försörjningstrygghet skapas för äldre arbets— tagare som utan försäkringsskydd möter arbetslöshet och särskilda om— ställningssvårigheter. Arbetsmarknadsutredningen motiverade sitt förslag att komplettera det nuvarande kommunala kontantunderstödssystemet när— mast med att arbetstagare vid behov skulle få kontant hjälp vid i första hand kortvariga arbetslöshetsperioder. För fall av långvarig arbetslöshet förordade utredningen kommunala kontantunderstöd i avvaktan på mer långsiktiga och rationella lösningar. Utredningen påvisade att antalet orts- bundna långtidsarbetslösa, framför allt i glesbygderna, växer och att möj- ligheterna att finna objekt för beredskapsarbeten i närheten av de arbets- lösas hemorter kan vara begränsade i dessa områden. Utbetalning av kommunala kontantunderstöd till långtidsarhetslösa i en utflyttnings- kommun med ett vikande sysselsättningsunderlag kunde enligt utredning- en medföra stora ekonomiska påfrestningar för kommunen.
I de fall då äldre arbetstagare träffas av särskilda omställningssvårig- heter måste långvariga arbetslöshetsperioder i regel förutsättas. Redan av det skälet kan det ifrågasättas om kommunalt stöd är lämplig hjälp- form. Kommuner med tidigare hårt ansträngd ekonomi kan anse sig helt ur stånd att erbjuda sådan hjälp, och andra kommuner kan på grund av
hög och varaktig arbetslöshet inom kommunen ställa visst statsbidrag som villkor för att börja kontantunderstödsverksamheten. Höga kommu— nala kostnader kan främst verka återhållande i kommuner med ansträngd ekonomi och hög arbetslöshet, d vs vanligen i kommuner där behovet av kontantunderstöd från arbetsmarknadssynpunkt är mest framträdande.
Även om statsbidragsbestämmelserna skulle bli gynnsammare för kom- munerna och avpassade efter deras varierande ekonomiska förutsätt- ningar och arbetslöshetsfrekvens, skulle den enskilde äldre arbetstagarens möjlighet till stöd vid arbetslöshet och hans försörjningsskydd under omställningsperioden bli beroende av kommunens beslut huruvida kon- tantunderstödsverksamhet skall påbörjas och om dess bedrivande samt av villkorens tillämpning i det enskilda fallet.
Enligt vår mening bör ansvaret för den arbetsmarknadsmässiga bedöm- ningen av den arbetslöses behov av omställningsbidrag i första hand åvila de statliga arbetsmarknadsorganen. Samarbete mellan kommunala och statliga organ kan i flera avseenden vara önskvärt. Det primära ansvaret för beslut angående äldre-stöd till kategorin icke försäkrade synes dock böra åvila den statliga myndighet som har att vidtaga de sysselsättnings- främjande åtgärderna enligt av statsmakterna fastställt arbetsmarknads- politiskt program.
Det måste från samhällets synpunkt vara rationellt att det arbetsmark- nadsmotiverade kontantstödet till äldre arbetstagare utan försäkrings- skydd klart framträder som ett av de arbetsmarknadspolitiska medel som kan användas av arbetsmarknadsorganen i de enskilda fall då särskilda omställningssvårigheter framträder. På längre sikt bör en sådan stödform inarbetas i ett system som syftar till att lämna ett allmännare och efter varierande arbetslöshetsrisker avpassat försörjningsskydd. Intill dess en sådan utveckling av de allmänna stödformerna vid arbetslöshet skett, fö- reslår vi att stödet till äldre arbetstagare, som inte är medlem i erkänd arbetslöshetskassa eller berättigad till ersättning från sådan kassa, ut- formas såsom ett fortlöpande omställningsbidrag, utgående av statsmedel med samma belopp och under i stort sett samma allmänna villkor som omställningsbidrag till kassamedlem som uppburit den särskilda dag- penningen under därför gällande längsta tid. Beslut om omställningsbi- drag bör fattas av arbetsmarknadsorgan (länsarbetsnämnd).
Den kommunala understödsverksamheten kommer även efter genom- förande av ett sådant förslag att ha betydelse. Detta gäller i första hand vid kortvarig arbetslöshet för oförsäkrade arbetstagare och därjämte — som förut framhållits — för de äldre företagare och andra grupper som nyinträder eller återinträder på arbetsmarknaden utan att kunna uppfylla ovan angivna allmänna kvalifikationskrav, avseende tidigare arbete såsom arbetstagare.
Förslag har utformats till särskilda bestämmelser i arbetsmarknads-
kungörelsen. Omställningsbidraget föreslås där ingå såsom en särskild form av arbetslöshetshjälp vid sidan av de nuvarande hjälpformerna be- redskapsarbete, arkivarbete, musikerhjälp och kommunalt kontantunder— stöd.
Beträffande detaljerna i förslaget hänvisas till kapitel 4. Vi vill i detta sammanhang särskilt framhålla omställningsbidragets karaktär av försörj- ningsskydd. Med detta syfte 'bör bidraget hållas på en nivå som skapar realistiska möjligheter till den arbetslöse äldre arbetstagarens försörj- ning. Vi har i kapitel 4 gjort jämförelser med folkpension och socialhjälp samt undersökt de varierande bostadskostnadernas betydelse. Vid bedöm- ning av beloppsnivå och utformning i övrigt av omställningsbidraget har vi fäst avseende vid i första hand följande önskemål och förhållanden.
I vidare mån än som föranledes av regeln att sökande före arbetslös- hetens början skall ha haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning minst 24 månader under de senaste tre åren skall ekonomisk behovsprövning i det enskilda fallet inte behöva ske. Skälen härför är dels att bidraget bör utgöra ett försörjningsskydd som den enskilde äldre arbetstagaren — även om det inte är försäkrat — kan påräkna vid inkomstbortfall genom oförvållad arbetslöshet, dels att en ekonomisk behovsprövning erfarenhetsmässigt blir administrativt be- tungande och dyrbar i förhållande till betydelsen av de fall där den i och för sig skulle vara motiverad. Av dessa skäl har vi även sökt utforma bidragsbeloppen så generella som möjligt trots svårigheterna att därvid ta hänsyn till de mycket varierande bostadskostnaderna.
Vi har vid avvägningen av bidragsbeloppet sökt att främst anknyta till ersättningsbeloppens utformning och nivå i den frivilliga arbetslöshets- försäkringen men föreslår med hänsyn till att långvariga ersättningspe- rioder kan förekomma i betydande antal att bidraget beräknas per månad och att vid erforderlig dagberäkning per dag räknas 1/22-del av månads- beloppet (vecka = 5/22-delar).
Enligt för oss i augusti 1967 tillgängliga uppgifter beräknas per den 1.9.1967 av de erkända arbetslöshetskassornas medlemmar 81 procent vara försäkrade för en dagpenning av 32 kronor eller högre. Med denna utgångspunkt föreslår vi att omställningsbidraget bestämmes till ett gene- rellt belopp av 700 kronor per månad med tillägg av 75 kronor per månad för make som ej har egen inkomst och —— i förekommande fall _ 50 kro- nor för barn under 16 år.
I fråga om maketillägget får vi särskilt framhålla att omställnings— bidraget avser befolkningsgrupper som är i sådan ålder att de allmänt möter stora svårigheter att få arbete. Stödformen utgör enligt vårt förslag en temporär lösning av nu föreliggande problem. Det i bidraget ingående maketillägget har vi därvid funnit för närmaste åren lämpligt och er- forderligt mer av praktiska än av principiella skäl.
Vi har i samband därmed även övervägt möjligheterna att göra om- ställningsbidraget värdebeständigt genom anknytning till basbeloppet en- ligt lagen om allmän försäkring och vidare kosekvenserna av att dag- penningbeloppen i arbetslöshetsförsäkringen kan komma att höjas. För- slag om ändringar i arbetslöshetskasseförordningen från kassornas sam- organisation i bl.a sistnämnda avseende har av Kungl Maj:t remitterats till oss för utlåtande. Med hänsyn till att vårt förslag i fråga om omställ- ningsbidrag närmast är avsett som en temporär stödform för att trygga äldre arbetstagares omställningsskydd, intill dess lämpliga allmänna for- mer för kontant stöd vid arbetslöshet enligt våra ursprungliga direktiv kan genomföras, har vi ansett oss inte höra framlägga något förslag om anknytning till basbelopp.
Ett av grundvillkoren för samhällets arbetslöshetshjälp enligt arbets- marknadskungörelsen och arbets]öshetskasseförordningen är att den ar- betslöse är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete.
I en av arbetsmarknadsstyrelsen utarbetad handbok för redogörare i arbetslöshetskassor anges som allmän regel att en medlem anses arbets- för om han i ett för honom lämpat arbete kan anses prestera normalt arbetsresultat. Den som är helt sjukskriven är inte berättigad till er- sättning från arbetslöshetskassa. Medlem som uppbär halv sjukpenning anses däremot tillräckligt arbetsför att få halv ersättning från kassan. Vi förutsätter att bedömningen av arbetsförhet hos dem som söker nu ifrågavarande äldre-stöd —— särskild dagpenning eller omställningsbidrag — skall kunna ske efter samma riktlinjer som nu tillämpas inom ar- betslöshetsförsäkringen. Bedömningen kan emellertid kompliceras av ål- dersfaktorn och den skiftande värderingen av dennes betydelse inom oli- ka förtag, näringsgrenar och geografiska områden. Vid personbedömning- en kan även olika individuella symptom beroende på ålder och långvarig arbetslöshet skapa osäkerhet och tveksamhet hos prövningsmyndigheten. När det gäller omställningsbidrag, som avses kunna utgå fortlöpande un- der längre tid, förordas därför att utredningsorganet — i regel arbets- förmedlingen i sökandens bostadsort — i tveksamma fall samråder med förtroendemän eller tjänstemän i kommun och allmän försäkringskassa och där får tillgängliga upplysningar som kan belysa frågan om sökanden är arbetsför, d v s i ett för honom lämpligt arbete kan utföra en normal arbetsprestation.
I alla tveksamma fall, särskilt då arbetsvård eller placering i någon form av skyddad sysselsättning övervägts, förordar vi att samrådet ut- vidgas till en särskilt planerad arbetsprövning med representanter för närbelägen skyddad verkstad och i svårare fall med den expertis av bla läkare och psykolog som kan finnas tillgänglig vid arbetsträningsinstitut i länet. I de fall där sökandens arbetsförmåga vid en sådan prövning be- döms vara så avsevärt och varaktigt nedsatt att andra åtgärder än arbets-
marknadspolitiska kan övervägas, bör erforderliga initiativ i samråd med sökanden kunna tagas av läkaren i samrådsgrupen, bla genom kontakt med förtroendeläkare i allmän försäkringskassa.
I kapitel 4 går vi närmare in på frågan om detta samråd men vill här allmänt framhålla värdet av att bedömningen av äldre bidragssökandens arbetsförhet i alla tveksamma fall sker med anlitande av tillgänglig per— sonkännedom och arbetsmedicinsk sakkunskap, särskilt i de fall då ar- betsförmedlingen inte genom arbetsanvisning har kunnat direkt pröva bidragssökandes förmåga och vilja till arbete. Genom noggrann individuell prövning av tveksamma fall skulle omställningsbidragets karaktär av arbetsmarknadspolitiskt betingat stöd kunna klart upprätthållas.
Vi vill slutligen ånyo understryka att omställningsbidragets karaktär av fortlöpande försörjningsstöd åt äldre arbetstagare, som mött särskilda och under längre tid kvarstående omställningssvårigheter på arbetsmark- naden, inte får föranleda att bidragstagaren under ersättningstiden lämnas utan aktivt .stöd för placering i arbete. Den arbetsförmedling där bidrags- tagaren är inskriven bör genom regelbunden information samt fortlöpan- de bevakning av lämpliga arbetstillfällen och utbildningsmöjligheter hålla bidragstagaren väl förtrogen med utvecklingen på arbetsmarknaden. Minst en gång varje kvartal bör denna arbetsförmedling lämna rapport till läns- arbetsnämnden om arbetsplacering av bidragstagare eller utvecklingen av möjligheterna härtill för de bidragstagare som under kvartalet ej kunnat placeras. En sammanställning av dessa rapporter 'bör kunna ge en god bild av arbetsförmedlingarnas möjligheter att aktivt medverka till att de äldre arbetstagarna får tillfälle att göra sin insats i arbetslivet.
KAPITE L 4
Förslag och specialmotiveringar
De i kapitel 3 behandlade nya formerna för kon-tant stöd till arbetslösa äldre arbetstagare som träffas av särskilda omställningssvårigheter på ar— betsmarknaden (äldre-stöd) kan schematiskt sammanställas med de för dessa arbetstagare nu gällande stödformerna på följande sätt:
Arbetslösa med ersättningsrätt i er— känd arbetslöshets- kassa för arbets- tagare.
Arbetslösa utan
Kortvarig ar- betslöshet omkr en månad
Arbetslöshet därefter intill 30—40 veckor
Fortsatt arbets- löshet intill 60—70 veckor
Därefter fort- gående arbets- löshet
Nu gällande stöd:
Dagpenning
Nu gällande
Nu gällande stöd:
Dagpenning
Förslag till
Förslag till nytt stöd:
Särskild dag- penning
Förslag till
Förslag till nytt stöd:
Omställnings- bidrag
Förslag till
ersättningsrätt ier— stöd: nytt stöd: nytt stöd: nytt stöd: känd arbetslöshets- kassa för arbets— Kommunalt Omställnings— Omställnings- Omställnings- tagare. kontantunder— bidrag bidrag bidrag
stöd
Det hör till denna schematiska framställning anmärkas att nuvarande regler om ersättningstid i arbetslöshetskasseförordningen kan möjliggöra att dagpenning i enskilda fall utgår under sammanlagt längre tid än ovan angivna 30—40 veckorna. Om exempelvis kassamedlem under ett försäk- ringsår blir arbetslös under våren eller sommaren och får ersättning i lö- pande följd till försäkringsårets utgång den 31.8 samt därefter fortfarande är arbetslös, har han —— om arbets- och avgiftsvillkoret under senast förflut- na 12 månader upfylles vid början av det nya förysäkringsåret—rätt att vid fortsatt arbetslöshet få ersättning för ytterligare 30 respektive 40 veckor under detta nya försäkringsår. Hänsyn skall i dylika fall således ej tagas till antalet ersättningsdagar under föregående försäkringsår. Beroende på när arbetslösheten börjat under det första försäkringsåret kan den sam- manlagda ersättningstiden vid arbetslöshet i löpande följd under två för- säkringsår i särskilda fall komma att väsentligt överstiga det i 31 & arbets- löshetskasseförordningen angivna högsta antalet försäkringsdagar under varje försäkringsår (150 resp 200).
Vi föreslår att de nya stödformerna särskild dagpenning och omställnings- bidrag införes såsom komplettering av nuvarande försörjningsskydd för arbetslös arbetstagare, som är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete samt under försäkrings- resp. kalenderåret fyller lägst 60 år eller, om han är yngre, av arbetsmarknadsstyrelsen förklarats berättigad till stöd-et under arbetslöshet som utgör omedelbar följd av att företag, där han varit långvarigt anställd, nedlagts eller vidtagit bestående driftsföränd- ringar. För rätt till omställningsbidrag för arbetslös utan ersättningsrätt i erkänd arbetslöshetskassa för arbetstagare föreslår vi att som ytterligare villkor skall gälla, att arbetstagaren under minst 24 månader under en period av tre är närmast före arbetslöshetens början har haft sin huvud- sakliga försörjning av avlönat arbete för annans räkning.
I det följande redogörs för vissa delfrågor i utformningen av de båda stödformerna.
Särskild dagpenning
Såsom villkor i övrigt för rätt till särskild dagpenning bör i största möj- liga utsträckning gälla samma bestämmelser som nu gäller för dagpenning enligt arbetslös'hetskasseförordningen. Detta innebär att den särskilda dag- penningen närmast får karaktär av fortsatt ersättning till äldre arbetslösa kassamedlemmar under en för dem förlängd ersättningstid. Beträffande vissa av de bestämmelser om villkor för rätt till ersättning i arbetslöshets- kasseförordningen, vilka sålunda föreslås gälla även den särskilda dag- penningen, "får vi anföra följande och i anslutning därtill redogöra för erfor- derliga tillägg i förordningen.
22 5. Ansökan om arbete
Reglerna att ersättningssökande medlem först skall personligen anmäla sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och sedan personligen infinna sig hos förmedlingen minst en gång i veckan blir omprövade i samband med att försök göres att finna nya former för arbetsförmedling och tekniska kontakter mellan förmedling och arbetssökande. De personliga besöken på arbetsförmedlingen är i första hand av värde för förmedlingsaktivitet och individuell behandling av medlemmens placeringsproblem. För anmälan av arbetslöshet och markering av fortsatt arbetslöshet har nyligen andra tek- niska lösningar börjat prövas inom arbetsmarknadsverket. I avvaktan på resultaten av denna försöksverksamhet förordar vi, att medlem som upp- bär särskild dagpenning skall följa samma föreskrifter om kontakt med offentlig arbetsförmedling som gäller för övriga ersättningsberättigade.
23 — 24- 55. Arbets- och avgiftsvillkor
5-månadersvillkoret i 23 5 2 mom innebär att ersättning första gången
under varje försäkringsår får utges endast om medlemmen arbetat och er- lagt avgifter minst 5 månader (20 veckor) under de 12 månaderna närmast före arbetslöshetens inträdande. Är medlem arbetslös vid övergången mel- lan två försäkringsår skall ny arbetslöshet anses ha inträtt vid ingången av det senare försäkringsåret. Dessa regler kan inte förenas med en rätt till särskild dagpenning, avsedd att ge skydd under arbetslöshet som kan fortgå under flera försäkringsår med eller utan avbrott för tillfälliga arbe- ten. I de fall arbetslösheten efter det rätten till särskild dagpenning har in- trätt fortgår oavbrutet, kan regeln om att ny arbetslöshet skall anses ha inträtt vid ingången av ett nytt försäkringsår inte tillämpas. Om arbets- lösheten för medlem som börjat uppbära särskild dagpenning avbrytes genom arbete, vilket inte pågår så länge att 5-månadersvillkoret på nytt blir uppfyllt, hör han vid ny arbetslöshet vara skyddad genom att sär- skild dagpenning efter föreskriven karenstid ånyo utgår intill dess den längsta ersättningstiden för den särskilda dagpenningen (30 veckor) upp- nåtts. Medlem som vid arbetslöshet har varit berättigad till särskild dag- penning och därefter har fullgjort 5-månadersvillkoret eller vid försäk— ringsårsskifte befunnits uppfylla detta villkor äger vid återkommande ar- betslöshet uppbära dagpenning och —— om det åter blir aktuellt —-— särskild dagpenning.
Det sistnämnda följer av nu gällande försäkringsvillkor. I övrigt föran- leder vad ovan anförts den ändringen i 23 ä 2 mom att detta moment ej gäller särskild dagpenning och barntillägg till sådan dagpenning.
28 å. Karensregler
Vi har övervägt om samma karensregler skall gälla för rätt till särskild dagpenning som gäller för rätt till nuvarande ersättning. Dessa regler kan medföra att medlem som uppbär särskild dagpenning efter en period av tillfälligt arbete blir utan försörjningsskydd under de fem karensdagarna. Med hänsyn bl a till att en gång fullgjord karenstid gäller under återstoden av försäkringsåret har vi inte ansett att särregler för särskild dagpenning behöver föreslås i detta avseende. I för- slaget till författningstext har endast gjorts redaktionella ändringar i syfte bl a att göra karensreglerna tillämpliga även för särskild dagpenning. Kassornas behörighet att själva för visst yrke föreskriva längre karenstid anser vi dock böra begränsas till nuvarande dagpenning med hänsyn till vårt förslag att den särskilda dagpenningen helt skall finansieras av stats— medel.
29 — 30 55. Ersättningens storlek Vi föreslår att särskild dagpenning skall utgå med det belopp som anges i den dagpenningsklass medlemmen tillhör. Därmed skulle nuvarande be—
stämmelser med vissa redaktionella ändringar gälla även särskild dagpen- ning och barntillägg därtill.
I fråga om ersättningsrätt vid deltidsarbete under arbetslöshet enligt 29 5 2 mom har arbetsmarknadstyrelsen enligt skrivelse till Kungl Maj:t den 20.6. 1967 beslutat att halv ersättning enligt 4-timmarsregeln (avlönat arbete över två dock högst fyra timmar per dag) skall kunna utges för det antal dagar som i varje kassa gäller för utgivande av bel ersättning. Efter remiss från Kungl Maj:t har vi den 8.9. 1967 avgivit utlåtande om vissa av arbetsmarknadsstyrelsen i samband därmed föreslagna ändringar av arbetslöshetskasseförordningens bestämmelser om karens, utförsäkring och statsbidrag.
I anslutning härtill får vi framhålla att det särskilt för äldre arbetstagare är önskvärt att alla möjligheter till arbete —— även deltidsarbete —- kan tagas till vara. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag i fråga om utförsäkring innebär att om medlem uppburit halv dagpenning för två dagar dessa dagar vid tillämpning av utförsäkringsreglerna skall anses motsvara en dag för vilken hel dagpenning utgått. Vi föreslår att en liknande regel skall gälla särskild dagpenning.
Nuvarande ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen framgår av föl- jande uppgifter, samlade hos arbetsmarknadsstyrelsen i början av sep- tember 1967.
Dagpenning Tillförsäkrad procentandel kronor av kassamedlemmarna 16 0,4 18 0,9 20 1,5 22 0,8 25 6,4 27 0,7 30 8,4 32 3,6 35 12,5 40 64,8
De Erkända Arbetslöshetskassornas Samorganisation har i skrivelse till Kungl Maj:t den 25.7. 1967 föreslagit ändring av vissa bestämmelser för arbetslös*hetsförsäkringen. Vi har den 8.9. 1967 efter remiss från Kungl Maj:t avgivit särskilt utlåtande över förslaget.
31 5. Ersättningstid
Huvudbestämmelserna om särskild dagpenning föreslås införda dels i 20 5, dels i denna paragraf såsom ett nytt tredje moment. Vi avser därmed bla att framhålla stödets karaktär av förlängd ersättningstid utöver den enligt försäkringsvillkoren eljest gällande längsta förmånstiden. Men den för ersättning i form av särskilda dagpenningen föreslagna längsta tiden, 150 dagar motsvarande 30 veckor, skulle den sammanlagda ersättningstiden för de äldre kassamedlemmarna kunna uppgå till 60—70 veckor, beroende
på om den för dagpenning gällande ersättningstiden är 150 eller 200 dagar, samt vid arbetslöshet som fortgår över försäkringsårsskifte enligt exempel angivet i början av detta kapitel i vissa fall betydligt längre sammanlagd tid. Det bör enligt vår mening kunna ligga inom arbetslöshetsförsäkringens område att till äldre arbetstagare som drabbats av särskilda omställnings- svårigheter på arbetsmarknaden, utge ersättning under denna tid, i regel ej överstigande 18 månader. Om arbetslösheten fortgår längre tid eller utvecklas till att bli kronisk bör arbetslöshetsförsäkringens uppgift anses slutförd och medlemmens fortsatta försörjningsskydd ordnas genom andra åtgärder direkt från samhällets sida.
Vild bestämningen av den nedre åldersgränsen 60 år (20 5) har vi utgått från det undersökningsmaterial och de erfarenheter som redovisats i ka- pitlen 1 och 3. Förekomsten av särskilt stor arbetslöshet bland arbetstagare i åldern 60—66 år och den beräknade stora arbetslöshetsrisken i denna ålder motiverar enligt vår mening en allmän regel för denna grupp arbets- tagare. De kan i regel beräknas möta särskilda svårigheter som arbets- sökande på arbetsmarknaden.
Särskilda arbetslöshetsrisker och uppenbara, huvudsakligen av ålder för- orsakade särskilda omställningssvårigheter vid arbetslöshet föreligger dock även för kassamedlemmar som är yngre än 60 år. Vid våra undersökningar i några medelstora industristäder har exempelvis framhållits att svårig- heterna att placera äldre arbetssökande redan före 60-årså1dern kan vara ofta förekommande genom att arbetsgivare anställer sådan arbetssökande endast av speciella skäl. Vi föreslår därför en möjlighet även för medlem- mar, vilka är yngre än 60 år, att efter arbetsmarknadsstyrelsens prövning få särskild dagpenning. I dessa enskilda fall bör det vara praktiskt möjligt att bedöma om arbetslösheten utgör omedelbar följd av företagsnedlägg- ning eller bestående driftsförändring inom ett företag. Vi förutsätter att arbetsmarknadsverket genom omställningskommittéer och arbetsförmed- lingar registrerar och systematiskt följer upp vidtagna åtgärder för de be- rörda arbetstagarna samt att länsarbetsnämnderna med detta material i god tid kan rapportera till arbetsmarknadsstyrelsen vilka av fallet berörda arbetstagare som kan ifrågakomma för rätt till särskild dagpenning.
Vi har övervägt om särskilda regler skall utformas för de arbetssökande kassamedlemmar som lämnat tidigare anställning med ålderspension grun- dad på sådan anställning (tjänstepension). Enligt uppgift från statens personalpensionsverk (SPV) var SPV-beståndet pensionärer i november 1966 omkring 155 000, av vilka omkring 55 000 var födda 1900—1926, alltså i ålder 40—66 år. I det närmaste 40 000 var födda 1900—4906 d v s i ålder 60—66 år. Det kan sålunda förutsättas att regler om nedsättning av ersätt- ning från arbetslöshetsförsäkringen på grund av ålderspension kan få en viss tillämpning för medlemmar i dessa åldrar. Enligt vår mening bör nuvarande bestämmelser i 30 ä 3 och '4 mom om nedsättning enligt en av
Kungl Maj :t fastställd avdragstabell jämte den beskrivning av benämningen >>ålderspension», som lämnats i Kungl Maj:ts proposition nr 115 år 1964 (sid 27), kunna tillämpas för särskild dagpenning på samma sätt som för annan ersättning enligt förordningen.
Särskild dagpenning skall ej kunna utgå längre än till och med månaden före den då medlemmen börjar uppbära ålderspension eller hel förtidspen- sion eller helt sjukbidrag enl lagen om allmän försäkring eller fyller 67 år. Vid övervägandet av denna regel har vi i fråga om rätten till förtidspension (sjukbidrag) enligt lagen om allmän försäkring sökt underlag för att be- lysa invaliditetsbedömningen inom förtidspensioneringen. Vi beräknar att under den fortsatta utredningen kunna få aktuellt material i detta av- seende. I nuvarande skede får vi hänvisa till följande utdrag av byråchefen vid riksförsäkringsverket Sten-Erik Strandbergs föredrag vid konferensen med försäkringskassornas direktörer och förtroendeläkare den 14 och 21 februari 1964 i ett avsnitt där »den medicinska invaliditeten» behandlas.
Föredragande departementschefen anslöt sig i propositionen nr 90/1962 med förslag till lag om allmän försäkring till socialförsäkringskommitténs uttalande att syftet med den allmänna pensioneringens förtidspension i princip är att till- försäkra medborgarna rätt till ekonomisk trygghet vid förtida förlust eller ned- sättning av arbetsförmågan, Pensionen skall inte vara en lytesersättning utan en kompensation för sådana försörjningsekonomiska konsekvenser som har sin grund i sjukdom eller skada.
Av uttalandet följer att, även om invaliditetsbegreppet är utformat som en arbetsinvaliditet, grunden för den bristande arbetsförmågan likväl måste utgöras av medicinska faktorer. Detta har departementschefen särskilt betonat i ett uttalande, i vilket han erinrar om att en grundläggande förutsättning för rätt till förtidspension är att arbetsförmågan av medicinska skäl — sjukdom, lyte eller dylikt — är nedsatt i betydande grad. Föreligger icke en sådan grund för ned- sättningen utan beror denna på någon annan omständighet, är rätt till förtids- pension icke för handen. Om exempelvis en frisk person drabbas av arbetslöshet och därmed förlorar sin arbetsinkomst, så har detta i och för sig ingen inverkan på frågan, huruvida rätt till förtidspension föreligger. Å andra sidan följer av definitionen av invaliditetsbegreppet att det icke är tillräckligt för rätt till för- tidspension att det föreligger en från medicinsk synpunkt betydande kroppslig eller själslig defekt. Det fordras också att defekten medför betydande konsekvenser för vederbörandes förmåga att försörja sig genom eget arbete samt att dessa konsekvenser inte kan neutraliseras genom olika åtgärder för att återställa arbets- förmågan.
Då det gäller att avgöra, om den medicinska defekt som i visst fall anges ligga till grund för bristande arbetsförmåga är >>betydande», ger lagstiftningens för- arbeten ingen vägledning för bedömningen. I de anvisningar som åtföljde de i samband med den nya lagstiftningens ikraftträdande fastställda formulären för läkarintyg uttalade emellertid Riksförsäkringsverket att en nedsättning med om- kring hälften eller mera torde få anses betydande.
Sistnämnda uttalande, som tagits till intäkt för den nu gängse uppfattningen att en av förutsättningarna för rätt till förtidspension är att det föreligger en »medicinsk invaliditet» av minst 50 %, har emellertid gett upphov till oklarhet och tveksamhet, främst beroende på att något allmängiltigt medicinskt invaliditetsbegrepp näppeli-
gen existerar. Även vid bestämmandet av den medicinska faktorns betydelse i visst fall måste man utgå från den försäkrades individuella förhållanden. Det gäller att fastslå sjukdomens eller skadans påverkan medicinskt sett på hans förmåga att utföra sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omstän- digheter. Man har ej sällan en känsla av att intygsskrivande läkare vid sin be- dömning av om det medicinskt sett föreligger en betydande nedsättning av arbets- förmågan utgått från ett tänkt normalfall, motsvarande exempelvis arbetspresta- tionerna hos en person med icke alltför tungt kroppsarbete, såvida inte läkaren rent av grundat bedömningen mera på defektens inverkan på sökandens allmän- tillstånd. I själva verket måste, om man skall göra en gradering av nedsättningen av arbetsförmågan med hänsyn till den enskilde sökandens speciella förhållanden, en sådan social och ekonomisk utredning förebringas att den medger en bedöm- ning av vilket slags arbete som rimligen bör kunna ifrågakomma för honom. Det torde framstå som ganska klart att man i de flesta fall inte kan begära att en läkare, som utfärdar ett läkarintyg rörande en försäkrad, skall äga en sådan kännedom om alla de olika faktorer som konstituerar den försäkrades så att säga arbetsmässiga bakgrund att man kan anmoda honom att avge ett omdöme, huruvida den försäkrades arbetsförmåga med hänsyn till sjukdomen eller skadan är nedsatt i betydande grad. I det nya formulär till läkarutlåtande som inom kort skall ersätta det hittills använda har man därför slopat de kryssrutor i vilka den intygsgivande läkaren skall intyga, om han anser en betydande nedsättning av arbetsförmågan föreligga eller ej, En sådan värdering ankommer å pensions- delegationen, som har en bättre överblick över de arbetsmässiga förhållandena, att verkställa.
Vid uppskattningen av de medicinska faktorernas inverkan på den försäkra- des arbetsförmåga har man i första hand att bedöma, hur det förhåller sig med utgångspunkt från vederbörandes gamla yrke. Har han ett yrke som i och för sig är lämpligt för honom och bedömes han trots skadan eller sjukdomen kunna utföra mer än hälften av normal arbetsprestation inom detta yrke, kan en bety- dande nedsättning av arbetsförmågan inte anses föreligga. Är den försäkrade trots detta ur stånd att förskaffa sig forsatt arbete inom yrket, får fallet i all- mänhet betraktas som ett arbetslöshetsfall, där förtidspension ej bör ifrågakomma.
Är den medicinska nedsättningen sådan att den försäkrade icke anses vara i stånd att utföra halv arbetsprestation inom sitt gamla yrke, uppkommer frågan om han kan vara i stånd att utföra annat lättare eller lämpligare arbete. Här måste man emellertid begränsa sig till arbete av sådant slag som anges i 7 kap. 3 5 första stycket lagen om allmän försäkring, d v s arbete som motsvarar hans kraf— ter och färdigheter etc. Om den försäkrade bor på en ort med så pass differentie— rat näringsliv att man utan vidare kan utgå från att arbete av för honom lämpligt slag normalt finns att tillgå, får man bedöma graden av nedsättning med hänsyn till hans förmåga att utföra sådant arbete.
Bor den försäkrade däremot å en ort med sämre arbetsmöjligheter och bedömes hans tillstånd vara sådant att han eventuellt skulle kunna sköta ett lättare eller lämpligare arbete än det han förut haft men nu är ur stånd att sköta, måste man klarlägga antingen om länsarbetsnämnden — eventuellt efter omskolning av den försäkrade eller vidtagande av andra arbetsvårdande åtgärder —— kan skaffa fram något lämpligt arbete åt honom på orten eller om man kan påfordra att han skall flytta till annan ort, där arbetsmarknadsmyndigheternla kan ordna arbete för honom. Kan länsarbetsnämnden inte ordna något lämpligt arbete för honom
på bostadsorten och kan man med hänsyn till hans ålder, familjeförhållanden, fastighetsinnehav o dyl inte rimligen begära att han flyttar till annan ort, måste man vid invaliditetsbedömningen begränsa sig till att avgöra om sjukdomen eller skadan medför betydande nedsättning av hans förmåga att utföra sitt gamla yrke. I detta sammanhang bör framhållas vad departementschefen i prop nr 90/1962 uttalade i fråga om förhållandet mellan sjukbidrag och förtidspension. Skillnaden mellan sjukbidrag och förtidspension hänför sig, säger departementschefen, till varaktighetskravet. I övrigt gäller för sjukbidraget i princip samma invaliditets- begrepp och samma regler för invaliditetsbedömningen som en förtidspension. Detta utesluter dock inte att man vid invaliditetsbedömningen kan komma till olika resultat beroende på om frågan avser sjukbidrag eller varaktig pension. I förra fallet bör vid bedömning av den försäkrades arbetsförmåga en väsentlig bety- delse tillmätas hans möjlighet att fortsätta sitt tidigare arbete, medan i det senare fallet bör beaktas hans förvärvsmöjligheter efter omskolning till annat arbete.
I handboken för redogörare i erkända arbetslöshetskassor anges möjlig- heterna för den som har förtidspension att få ersättning från kassan. Av- görande härvid är i vilken utsträckning medlemmens arbetsförmåga är nedsatt. Förtidspensionärer indelas efter graden av sådan nedsättning av ar- betsförmågan i tre grupper enligt följande.
Grupp Invaliditet Pension Ersättning från arbetslöshetskassan I 1/1—5/6 1/1 Ingen II 5/6—2/3 2/3 I princip ej ersättningsberättigad
Ersättningsrätt om medlem efter pen- sioneringstillfället haft förvärvsarbete och erlagt avgiften i sådan omfattning att ö-månadersvillkoret uppfylles
Ill 2/3—1/2 1/3 I princip ersättningsberättigad inom ramen för överförsäkring-sreglerna.
Dessa regler bör enligt vår mening kunna tillämpas även för särskild dagpenning. Förtidspensionär med mindre än hel förtidspension bör efter graden av sin arbetsoförmåga kunna få särskild dagpenning enligt samma regler som för annan ersättning i arbetslöshetsförsäkringen.
För medlem som uppbär sjukbidrag -— då nedsättningen av arbetsför— mågan inte anses varaktig men väntas bestå minst ett år -— gäller samma regler som för förtidspensionär.
I fall då medlem uppbär livränta från statlig eller enskild försäkrings- inrättning på grund av yrkesskada eller olycksfall, bör för särskild dag- penning gälla samma föreskrifter som för kassaersättning i övrigt.
Frågeställningar i samband med förtidspension och sjukbidrag behandlas även i ett följande avsnitt om rätt till omställningsbidrag.
36 å. Avstängning på grund av självförvållad arbetslöshet
Redogörelse för gällande bestämmelser om självförvållad arbetslöshet läm- nas i ett följande avsnitt rörande omställningsbidrag.
Regler, anvisningar och praxis på detta område är en central del i varje konstruktion av kontant stöd vid arbetslöshet. I vårt fortsatta arbete kom- mer vi därför att försöka belysa dessa frågor från olika aspekter och söka finna lösningar som kan motsvara moderna arbetsmarknadspolitiska krav.
När vi nu har att utforma förslag till lämpliga stödformer för äldre arbetstagare, som drabbats av särskilda omställningssvårigheter på arbets- marknaden, anser vi emellertid att ett snabbt genomförande av erforderliga åtgärder kan underlättas genom att man ej utan tvingande skäl vid regel- utformningen för ifrågavarande särskilda dagpenning avviker från gällande regler och praxis för avstängning vid självförvållad arbetslöshet.
I ett avseende får vi dock särskilt framhålla att speciell hänsyn bör tagas till äldre arbetssökande. Fjärde stycket av denna paragraf innehåller en bestämmelse att erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutstättning att >>icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur». För kassamedlem i nu ifrågavarande ålder bör denna föreskrift särskilt beaktas och speciell hänsyn tagas till sökandens bosättnings- och familjeförhållanden samt skäliga önskemål om fortsatt bosättning på samma ort.
Det må slutligen framhållas att säsongbegränsning, d v s begränsning av rätten till dagpenning i yrke där arbetslöshet årligen regelbundet före- kommer (34 5 arbetslöshetskasseförordningen), inte bör förekomma i fråga om rätt till särskild dagpenning samt att denna dagpenning är avsedd att utgå endast till medlem som är utförsäkrad enligt bestämmelserna i 31 & förordningen.
Omställningsbidrag
Såsom framgår av sammanställningen i början av detta kapitel föreslår vi att detta stöd skall kunna utnyttjas dels vid kassamedlems arbetslöshet som fortgår längre tid än den längsta ersättningstiden för särskild dag- penning, dels för arbetslösa arbetstagare som inte har ersättningsrätt hos erkänd arbetslöshetskassa. I det förra fallet får omställningsbidraget ka- raktär av stöd vid långvarig arbetslöshet. I det senare fallet kan det även användas vid mer kortvarig arbetslöshet och har då till syfte att förlänga den tid under vilken ny sysselsättning kan planeras utan påträngande för- sörjningsproblem för den arbetslöse.
I 72 & arbetsmarknadskungörelsen anges såsom en av de allmänna för- utsättningarna för arbetslöshetshjälp att den arbetslöse icke kan anvisas lämpligt arbete på den öppna marknaden samt att icke heller annan åt- gärd lämpligen kan vidtagas för att underlätta hans placering i sådant ar-
bete. Sådan åtgärd kan avse exempelvis prövning av arbetsförmåga, arbets- träning, skyddad sysselsättning, omskolning eller annan utbildning. Arbets— förmedling och länsarbetsnämnd bör beakta och anvisa varje enligt deras mening lämplig arbetsmarknadsåtgärd för arbetssökanden. Om denne inte följer sådan anvisning och inte har goda skäl för denna vägran, bör arbets- marknadsorganet bedöma om ovan angivna förutsättning för omställnings- bidrag föreligger och om sökandens vilja och förmåga till arbete är sådan att han kan anses arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete för annans räkning. Med hänsyn till de skiftande förhållanden under vilka villkor för omställningsbidrag kan komma att prövas, synes det lämpligt att erforderliga föreskrifter och anvisningar för tillämpningen av denna och övriga allmänna förutsättningar för arbetslöshetshjälp även i fråga om omställningsbidrag lämnas av arbetsmarknadsstyrelsen med stöd av nuvarande 105 & arbetsmarknadskungörelsen.
Vid våra allmänna överväganden i kapitel 3 har framhållits att rätt till omställningsbidrag måste begränsas till arbetstagare och föreslagit att för sådan rätt bör fordras att den arbetslöse under minst 24 månader under en period av tre är närmast före arbetslöshetens inträde har haft sin hu- vudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räkning. Erforder— liga detaljbestämmelser för tillämpning av en sådan regel har vi funnit lämpligen kunna utformas på samma sätt som kvalifikationskraven för semester. Vi föreslår att möjlighet till bidrag skall finnas för bidragssö- kande som under var och en av ifrågavarande månader har utfört arbete minst det antal dagar som enligt lagen om semester fordras för rätt till semester två dagar. Med arbetsdag bör därvid jämställas semester— och sjukdomstider under pågående anställning enligt samma regler som gäller för beräkning av semesterns längd enligt 7 5 i nämnda lag. Vi har övervägt om någon särskild inskränkning kan erfordras för den som enligt dessa regler skulle få inräkna längre sjukdomsperioder i antalet arbetsmånader. Med hänsyn bl a till de i det följande av oss förutsatta möjligheterna att i enskilda fall kunna pröva hidragssökandes arbetsförmåga, torde det dock ej erfordras någon undantagsbestämmelse i detta avseende.
Bidragsbelopp
Vi har sökt finna en generell och enhetlig form för det försörjningsgrund— skydd som omställningsbidraget är avsett att bli för såväl långtidsarbets- lösa äldre kassamedlemmar som äldre arbetstagare utan försäkringsskydd under den längre eller kortare tid de är arbetslösa. Vid bedömningen av lämplig och möjlig bidragsnivå har vi bl a gjort jämförelser med folk- pensions- och socialhjälps-belopp enligt följande.
Folkpension (juli 1967) i form av ålderspension eller hel förtidspension eller sjukbidrag, årsbelopp kronor
Ogift samt gift person vars make ej uppbär för- tidspension, sjukbidrag eller ålderspension och ej fyllt 67 år
4 931
Gift person vars make fyllt 67 år eller dessför- innan uppbär ålderspen- sion eller hel förtidspen- sion eller sjukbidrag
3 848
Kommunala bostadstil- lägg.
Uppgivna maximibelopp enligt kommunerna-s grunder varierar mellan 300 och 5 300 *)
*) För beräkningen av de kommunala bo- stadstilläggen har tre system uppgivits vara tillämpade:
alt 1 som innebär att tillägget beräknas generellt, t ex 600 kronor per år, oberoende av faktisk bostadskostnad;
alt 2 som innebär att tillägget knytes till den faktiska bostadskostnaden med viss begränsning; samt
alt 3 som innebär att en kombination av alt 1 och alt 2 med anknytning till den faktiska bostadskostnaden men med viss fast del.
Socialhjälp. Med den individuella prövning av hjälpbehovet som i princip skall göras kan jämförelse med förefintliga enhetliga normer och riktlinjer bli missvisande. Vi har jämfört med inhämtade uppgifter från olika kom— muner och förslag till Vissa riktlinjer från storstadsdelegationens kommitté för vägledande normer för socialhjälp. Viss ledning har vi funnit i följande rekommendation från Svenska Stadsförbundet och Svenska Kommunför- bundet om ersättningsbelopp ifråga om kommunernas inbördes ersättnings- skyldighet beträffande socialhjälp. Dessa ersättningsbelopp, som dock en- ligt uttrycklig uppgift inte är avsedda som norm vid utgivande av under— stöd, anges i en taxa över högsta månadsersättningsbelopp. Ur denna taxa återges följande.
1.7.1967—31.12.1967
Vuxen person 460 kronor Makar 720 » Vuxen person med 1 barn 560 » Makar med 1 barn 820 »
Enligt uppgift har man vid beräkningen av taxebeloppen för vuxen person och makar utgått från folkpensionsnivå och sedan för viss täckning av bostadskostnad tillagt 50 kronor för ensam vuxen person och 80 kronor för makar.
Genom undersökningarna av folkpensions- och socialhjälpsnivåerna har vi sökt finna en erfarenhetsgrundad bild av försörjningskostnaderna för enskilda arbetstagare vid bortfall av arbetsinkomst. Därefter har omställ- ningsbidraget konstruerats så att det i första hand kan jämföras med er- sättningsbelopp från erkänd arbetslöshetskassa. Enligt uppgifter per den 1.9. 1967 registrerade hos arbetsmarknadsstyrelsen i juli 1967, var 81 % av de erkända arbetslöshetskassornas medlemmar försäkrade för en dag- penning av 32 kronor eller högre, motsvarande per månad 704 kronor.
I övrigt hänvisar vi till de uppgifter om tillförsäkrade dagpenningbelopp som förut lämnats i avsnittet om särskild dagpenning.
Med detta bedömningsunderlag har vi funnit att en generell del av om- ställningsbidraget bör innefatta dels vad i andra bidragsformer benämnes >>grundbidrag», dels ersättning för bostadskostnad. Vi föreslår att detta generella belopp bestämmes till 700 kronor per månad. Därutöver hör av skäl som angivits i kapitel 3 utgå ett maketillägg a 75 kronor per månad i de fall maken inte har egen inkomst samt — i förekommande fall _ harn- tillägg med 50 kronor per månad och barn under 16 år.
Beräkningen av de föreslagna bidragsbeloppen har gjorts under förut— sättning att de inte skall hänföras till skattepliktig inkomst.
Vi har även förutsatt att utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskun- görelsen kommer att utgå med belopp som i jämförbara fall är högre än omställningsbidraget.
Nedsättning av omställningsbidrag och avdrag för arbetsinkomst Undersökning av bidragssökandens och familjemedlemmarnas inkomster och ekonomiska förhållanden skulle med den föreslagna generella utform- ningen av omställningsbidraget inte behöva ske annat än för bedömning av villkoret för maketillägg. Omställningsbidraget skulle därmed i huvud- sak få samma karaktär som icke behovsprövat stöd som den särskilda dag- penningen.
Enligt 30 & arbets]öshetskasseförordningen skall nedsättning av dag— penningbelopp ske
enligt 1 mom. efter överförsäkringstabell med hänsyn till den inkomst medlemmen vanligen hade före arbetslöshetens inträdande; enligt 2 mom. på grund av »fortlöpande understöd från arbetsgivaren eller från annan sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp än er- känd arbetslöshetskassa» med en på visst sätt beräknad skillnad mel— lan ersättningen från erkänd arbetslöshetskassa och understödet; samt enligt 3 mom. efter särskild avdragstabell för åtnjuten ålderspension.
Med hänsyn till omställningsbidragets föreslagna nivå anser vi att det inte finns tillräckliga skäl att komplicera beräkningen av omställningsbi- draget genom att föreslå regler motsvarande de ovan under 1 mom och 2 mom återgivna bestämmelserna i arbetslöshetskasseförordningen.
I fråga om bidragssökande med ålderspension från tidigare anställning (tjänstepension) kan samma skäl anföras för nedsättning av omställnings- bidraget som beträffande särskild dagpenning. Bidraget utgör enligt vårt förslag ett komplement till det stöd vartill samhället medverkar genom ar- betslöshetsförsäkringen. 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning fram- höll i sitt betänkande (SOU 1963:40 sid 145) att pensioneringssystemen i flertalet fall medger variabel pensionsålder och att en lägre pensionsålder
uta...".-. m.>—.-.»_ .-.a—_ M_wm._n ___,— c....w_...._.., ___, ma ___. ”__.nu_._m_.___ __
— gun—d_n...
ej bör motivera undantag från avdragsregeln. Endast för sådana pensions- liknande anordningar som medlem helt privat tagit initiativ till för sin framtida försörjning borde enligt utredningen undantag göras. Föredra- gande departementschefen anförde härom i förut åberopade uttalande i propositionen nr 115 år 1964 (sid 27) följande.
Prinicipiellt sett borde man vid tillämpningen av avdragsregeln ta hänsyn till hur pensionsrätten byggts upp och hur pensioneringen är utformad. Klart är att ålderspension i form av folkpension och allmän tilläggspension bör dras av. Av administrativa skäl bör detsamma gälla de flesta andra former av ålderspension som utgår till följd av anställning. Som utredningen föreslår bör däremot sådana pensioner som medlem privat tagit initiativ till för sin framtida försörjning inte påverka rätten till försäkringsersättning. Hit hör räknas exempelvis frivillig pen- sionsförsäkring enligt lagen om allmän försäkring samt pensioner som utgår till följd av försäkringsavtal med enskilda försäkringsinrättningar eller medlemskap i understödsföreningar.
Om nedsättningen av omställningsbidraget på grund av ålderspension sålunda skall ske enligt de principer som gäller för arbetslöshetsförsäk- ringen bör även reglerna för reduktionen (avdragstabell) kunna tillämpas för omställningsbidraget.
Bidragssökande som uppbär mindre än hel förtidspension eller mindre än helt sjukbidrag bör erhålla en efter den kvarvarande arbetsförmågan avpassad del av omställningsbidraget enligt samma principer som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen. Detta innebär att sökande i regel ej är berättigad till bidrag om invaliditeten är 1/1—2/3, såvida särskild anledning till annan bedömning av kvarstående arbetsförmåga ej föreligger.
Om invaliditeten är 2/3—lj2 utgår förtidspension (sjukbidrag) med 1/3. Den som uppbär eller under löpande bidragstid beviljas sådan förtids- pension (sjukbidrag) bör kunna erhålla en viss del av helt omställnings- bidrag. Vid beräkning av denna del kan reglerna i arbetslöshetsförsäk- ringen inte helt följas. De bygger på tillämpning av arbetsvillkor och över- försäkringsregler, vilka enligt vårt förslag inte skulle införas i bestämmel— serna om omställningsbidrag. Vi har därför som en av administrativa skäl önskvärd allmän regel för nedsättning av omställningsbidrag för den som uppbär 1/3 förtidspension övervägt nedsättning av omställningsbidraget i förhållande till pensionsandelen. Den som uppbär 1/3 förtidspension skulle därmed få 2/3 omställningsbidrag. Om nedsättningen av omställningsbidra- get skall beräknas med den faktiskt utgående förtidspensionsdelen som grund, kan även övervägas att utgå från pensionsbeloppet och beräkna nedsättningen efter den avdragstabell vi förut föreslagit för den som upp- bär tjänstepension. Skäl för sistnämnda metod är bl a att därmed skapas en ytterligare administrativ förenkling och en viss spärr mot överkompen- sation. Vi förordar därför den senare metoden.
Av samma skäl föreslår vi att de förordade reglerna för beräkning av omställningsbidrag till förtidspensionär skall gälla även omställningsbi-
drag till den som uppbär livränta på grund av yrkesskada eller olycksfall från statlig eller enskild försäkringsinrättning.
Ett alternativ till ovan föreslagna avdragsregler i de fall bidragstagare eller bidragssökande uppbär tjänstepension, förtidspension eller livränta skulle kunna vara den bestämmelse som nu gäller för utbildningsbidrag enligt 24 & arbetsmarknadskungörelsen. Där föreskrives att utbildningsbi- draget — om bidragstagaren åtnjuter pension, livränta, sjukpenning eller annan därmed jämförlig ersättning för samma tid som bidraget — skall minskas med ersättningsbeloppet, dock icke med belopp som utgör invalidi- tetstillägg eller invaliditetsersättning enligt lagen om allmän försäkring.
Efter övervägande av dessa alternativ föredrar vi den förstnämnda me- toden med avdragstabell som medför en begränsning av nedsättningsregeln till vissa bestämda fall och möjlighet att vid avdragets konstruktion gene- rellt ta viss hänsyn till att icke skattepliktigt bidrag skall minskas med skattepliktiga pensions- eller livränteinkom-ster.
I de fall bidragstagaren erhåller sjukpenning eller annan därmed jäm- förlig ersättning synes det lämpligast att även för omställningsbidrag utgå från omfattningen av kvarvarande arbetsförmåga och lämna föreskrift motsvarande den i 29 5 2 mom sista stycket arbetslöshetskasseförordningen: Åtnjuter bidragstagare för viss tid halv sjukpenning enligt lagen om all- män försäkring .eller lagen om yrkesskadeförsäkring, skall omställnings- bidraget för samma tid nedsättas till hälften av vad det eljest skolat utgå.
Även i de fall bidragstagaren utfört avlönat arbete under tid då han i övrigt varit arbetslös, bör största möjliga överensstämmelse mellan reg— lerna för arbetslöshetsförsäkring och omställningsbidrag eftersträvas. Vi föreslår därför att för omställningsbidrag skall gälla den regeln, att bidra- get utgår oreducerat om bidragstagaren inte utfört avlönat arbete längre tid än två timmar dagligen. Om han viss tid utfört avlönat arbete under längre tid, dock högst fyra timmar dagligen, bör omställningsbidrag utges med hälften av vad eljest skulle utgå under förutsättning att bidrags- tagaren söker heltidsarbete och är oförhindrad att åtaga sig sådant arbete. Vid den prövning av arbetsförmåga som därvid skulle göras förutsätter vi att sådan begränsning av möjliga arbetsuppgifter, som enligt allmän er— farenhet kan vara ofrånkomlig för äldre arbetssökande, ej skall anses begränsa sökandens arbetsutbud. Vidare bör för omställningsbidrag till- lämpas samma begränsning som för dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen att endast halv ersättning kan utgå till den som bara kan åtaga sig arbete under kortare arbetstid än vad som är normalt och i sådant fall under villkor att arbetsutbudet avser minst 4 timmar per dag.
Bevakning av bidragstagar-es arbetsinkomst bör liksom vid sjukdom byggas på skriftlig deklaration från bidragstagaren varje månad han utfört avlönat arbete respektive uppburit sjukpenning.
___. -:w..|u.M|—_V*A L... -.
Ersättningstid
Omställningsbidraget skall vid fortlöpande arbetslöshet principiellt kunna utgå utan annan begränsning än att prövningsmyndigheten (länsarbets— nämnden i det län där bidragstagaren är bosatt) varje kalenderkvartal efter rapport från utredningsorganet (i regel den arbetsförmedling där bidrags- tagaren är inskriven) gör en ny bedömning av bidragstagarens omställ- ningssituation och möjligheter att finna lämpligt arbete. Därtill kommer en regel motsvarande den som gäller för särskild dagpenning: Omställ- ningsbidrag skall inte utgå längre tid än t o m månaden före den då bidrags- tagaren börjar uppbära ålderspension eller hel förtidspension eller helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring eller han fyller 67 år.
Prövning av arbetsförmåga och arbetsvilja
Under våra överväganden av möjligheten att för arbetsföra äldre arbetslösa arbetstagare skapa en trygghet för försörjning, även om de närmast syn- bara svårigheterna att finna lämpligt arbete ter sig svåröverkomliga, har framhållits betydelsen av att i de enskilda fallen kunna genomföra en all- sidig och rättvis prövning av bidragssökandens arbetsförmåga.
Likaså har gentemot invändningar om risk för missbruk genom verklig- het'sfrämmande arbetsutbud från sökande påpekats, att möjlighet bör fin- nas att på annat sätt än genom arbetsanvisning pröva arbetssökandens vilja och förmåga att utföra det arbete han anmält sig söka.
Enligt vår uppfattning är denna fråga av väsentlig betydelse. Prövning av arbetsförmåga och arbetsvilja genom arbetsanvisning kan ge riktiga ut— slag under tider och i områden som erbjuder så stor tillgång på arbets- tillfällen att för prövningen tillräckliga valmöjligheter föreligger. Om andra förhållanden råder bör för den begränsade grupp som detta delförslag av- ser möjlighet skapas att bygga upp ett system för arbetsprövning av de äldre arbetslösa med särskilda omställningssvårigheter på arbetsmarkna- den, som i tveksamma fall kan lämna underlag för bedömning av ersätt- ningsrätt och för andra stödjande, vägledande och informativa insatser från samhällets sida.
I LO:s arbetsmarknadspolitiska program framhålles att antalet sökande inom arbetsvården under senare år har stigit mycket kraftigt men att ur- bets- och anlagsprövningarna ännu synes komma till användning i alltför begränsad omfattning. Behovet av arbetsprövning inom arbetsvården kan endast i ringa grad tillgodoses inom den nuvarande organisationen, vilket medför att väntetiderna för anlagsprövning i många fall är alltför långa.
Det kan under sådana förhållanden ifrågasättas om en för äldre arbets- tagare speciellt utformad arbetsprövning bör knytas till den inom arbets- vården utbildade arbetsprövningen.
En utbyggnad av arbetsprövningsorganisationen till en omfattning som
av anförda olika skäl syn-es erforderlig, kan medföra betydande anspråk på samhällsinsatser. Önskemål har framförts om ökade statsbidrag till verksamheten för att stimulera till nödvändig utbyggnad. I kapitel 6 med kostnadsberäkningar och finansieringsförslag har vi sökt närmare redo- göra för betydelsen av sysselsättningsfrämjande åtgärder för att ned-bringa kostnaderna för kontantstöd. En vidare utbyggd organisation av arbetspröv- ning med resurser att individuellt bedöma äldre arbetstagares vilja och förmåga till arbete kan skapa betydelsefulla möjligheter för samhällsor- ganen att ta egna initiativ för att klarlägga vilka sysselsättningsfrämjande åtgärder som är lämpligast i tveksamma fall. Enskild bidragssökande skulle därjämte kunna få tillfälle till särskild undersökning av egen arbets- förmåga.
Av dessa principiella och ekonomiska skäl vill vi understryka behovet av en utbyggnad av organisationen för arbets- och anlagsprövning vari- genom möjligheter skapas ej blott att tillgodose de egentliga arbets- vårdsfallens behov utan även att pröva arbetsförmåga och arbetvilja hos äldre arbetssökande, för vilka särskilda omställningssvårigheter på ar- betsmarknaden orsakat långvarig arbetslöshet och behov av längre tids kontant stöd från samhället.
Självförvållad arbetslöshet En grundläggande princip i arbetslöshetsförsäkringen är att ersättning ej skall utgå vid självförvållad arbetslöshet. De fall då en försäkringstagare skall anses själv ha vållat sin arbetslöshet är då han
frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete, skilts från arbetet .på grund av otillbörligt uppförande eller avvisat erbjudet lämpligt arbete eller på annat sätt genom sitt uppträdande up- penbarligen vållat att anställning ej kommit till stånd.
Reglerna härom i 36 å arbets]öshetskasseförordningen överensstämmer med de allmänna förutsättningarna för arbetslöshetshjälp enligt 74 & arbets- marknadskungörelsen. Även påföljden av att arbetslösheten anses själv- förvållad är i enstaka arbetsvägransfall densamma i de båda författning- arna, nämligen avstängning från försäkringsersättning respektive arbets- löshetshjälp under 28 eller, om arbetet avsågs pågå högst två dagar, 14 dagar närmast efter det nämnda förhållanden inträffat.
Den vid bedömningar enligt dessa regler centrala frågan när erbjudet ar- bete skall anses lämpligt har även behandlats på likartat sätt i de båda författningarna (36 & varbetslöshetskasseförordningen och 75 & arbetsmark- nadskungörelsen). Erbjudet arbete skall anses lämpligt, under förutsätt- ning att 1) arbetet motsvarar arbetssökandens krafter och färdigheter, 2) lönen för arbetet är skälig med hänsyn till den lön som utgår för sådant
m...—du...- ...m_ .
arbete enligt kollektivavtal, om sådant finnes, eller som vanligen utgår i arbetsorten för sådant arbete,
3) arbetet icke hänför sig till arbetsplats där arbetskonflikt råder, 4) förhållandena på arbetsplatsen väsentligen motsvarar vad som är föreskrivet för att förebygga ohälsa eller olycksfall,
o) annan särskild omständighet med hänsyn till den arbetssökandes personliga förhållanden eller arbetets art icke föreligger.
Vi har övervägt om de här återgivna bestämmelserna bör tillämpas även i fråga om omställningsbidrag. Viss kritik mot dem har framförts. I LO:s arbetsmarknadspolitiska program anförs att bestämmelserna om arbets— vägran av arbetslöshetsförsäkrad ofta medger ett alltför kort rådrum, vilket kan tvinga den arbetslöse till ett förhastat och ofördelaktigt val av arbete där framtidsutsikterna och trygghetsaspekterna är begränsade. Framförda önskemål avser bl a en översyn av bestämmelserna och deras tillämpning i syfte att förlänga rådrumsmöjligheterna samt förstärka de informativa och vägledande insatserna.
Översyn av ifrågavarande bestämmelser och deras tillämpning kommer att ske i samband med vår fortsatta utredning. I samband med nu före- varande delförslag har vi närmast övervägt om dessa bestämmelser kan komma att motverka skapandet av det rådrum för omställning av arbets- lösa äldre arbetstagare, som är ett av huvudsyftena med vårt förslag till särskilda stödåtgärder för denna grupp. Vi har därvid ansett oss kunna förutsätta att arbetsmarknadsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet inom arbetslöshetsförsäkringen och prövnings- eller besvärsmyndighet vid till- lämpning av arbetsmarknadskungörelsen, kommer att medverka till att bedömningspraxis även med bibehållande av nuvarande regler blir anpas- sad efter stödformernas angivna syfte. Särskild hänsyn här vid dessa be- dömningar tagas till sökandes och bidragstagares personliga förhållanden. Vi föreslår, liksom förut i fråga om kassamedlemmar, att för arbetssökande i nu ifrågavarande ålder särskilt skall beaktas sökandens bosättnings- och familjeförhållanden samt skäliga önskemål om fort-satt bosättning på sam- ma ort.
För att förhindra att möjligheter till omställningsbidrag missbruk—as bör prövningsorganet noga undersöka de fall då sökandens vilja och förmåga till arbete kan ifrågasättas därför att han lämnat tidigare anställning på egen begäran utan giltig anledning. Skälen att lämna anställningen bör, för att godtagas, vara synnerligen starka och sakliga, t ex att sökanden inte erhållit lön i vederbörlig ordning eller av hälsoskäl — dock ej i den omfatt- ning att arbetsoförmåga föreligger — lämnat arbetet.
Med otillbörligt uppförande menas inom arbetslöshetsförsäkringen exem- pelvis onykterhet i arbetet, vägran att efterkomma arbetsledningens order, upprepad sen ankomst eller frånvaro utan giltig anledning. Såsom exempel på att arbetssökande genom sitt uppträdande vållar att anställning ej kom-
mer till stånd anges i arbetslöshetsförsäkringen, att den sökande vid besök hos arbetsgivare varit påtagligt onykter, lämnat vilseledande uppgifter om sin kompetens eller visat uppenbar brist på intresse för arbetet.
Påföljden enligt arbetsmarknadskungörelsen av att bidragssökande själv vållat sin arbetslöshet på sätt ovan angivits ingår i de allmänna bestäm- melserna om arbetslöshetshjälp. De i kungörelsen nu angivna hjälpformerna är beredskapsarbete, arkivarbete, musikerhjälp och kommunalt kontant- understöd. Vi föreslår att bestämmelserna om omställningsbidrag införes i arbetsmarknadskungörelsen som en ytterligare form för arbetslöshetshjälp. Att komplicera dessa allmänna regler med att där införa någon för om- ställningsbidrag speciellt utformad påföljd vid fall av självförvållad arbets- löshet har vi inte funnit tillräckligt motiverat.
Beslut och utbetalning Vi har förut angivit skälen för att bedömning av rätt till omställningsbi- drag skall göras av arbetsmarknadsmyndighet. Utredning av de enskilda fallen förutsättes ske vid den arbetsförmedling där sökanden eller bidrags— tagaren är inskriven som arbetssökande. Beslut om bidrag bör i regel fattas av den länsarbetsnämnd som har det huvudsakliga ansvaret för arbets- marknadsåtgärder i samband med sökandens eller bidragstagarens omställ- nings- och arbetslöshetsproblem.
Besvär över sådana beslut bör kunna anföras i samma ordning som gäller i fråga om andra hidragsformer enligt arbetsmarknadskungörelsen.
Utbetalning av omställningsbidrag kan ifrågakomma under både korta och långa perioder. I arbetsrutinerna för utbetalning bör ingå även regel- bunden bevakning av att sjukpenning, sjukbidrag, pension eller annan för- mån, som skall medföra minskning av bidragsbeloppet, inte utgått under bidragsperioden. En sådan bevakning bör som förut framhållits bygga på skriftliga deklarationer från bidragstagaren. Viss kontroll bör dock ska ge- nom uppgifter från de allmänna försäkringskassorna.
Ikraftträdande och bestämmelser i samband därmed
Antalet varsel om väntade personalinskränkningar inom industrin till följd av företagsnedläggningar eller driftsändringar ökade påtagligt år 1966. ök- ningstendensen har fortsatt under innevarande år. Samtliga varsel om av- skedanden och permittering under år 1965 berörde 189 arbetsställen och 8890 arbetstagare. Motsvarande antal var år 1966 563 respektive 20 733, varav under andra halvår-et 329 respektive 11 513. Första halvåret 1967 var antalet 358 respektive 13 733.
Med hänsyn till denna utveckling är det angeläget att de föreslagna nya stödformerna för äldre arbetstagare kan börja tillämpas snarast möjligt.
Vi föreslår att de träder i kraft den 1.4. 1968 samt att i anslutning därtill bestämmelser utfärdas som öppnar viss möjlighet för äldre arbetstagare, vilka tidigare blivit utan arbete och ännu är arbetslösa, att söka någon av de föreslagna stödformerna.
Vårt förslag till övergångsbestämmelser i arbetslöshetskasseförordningen innebär att kassamedlem, som blivit utförsäkrad under försäkringsåret 1966/67 eller senare, skall kunna söka särskild dagpenning hos arbetslös- hetskassan efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande och sedan upp- bära sådan dagpenning från den tidpunkt därefter då kassan finner att medlemmen uppfyller de föreskrivna ersättningsvillkoren.
Den som inte uppburit särskild dagpenning skall för att få omställnings- bidrag enligt vårt förslag bl a minst 24 månader under en period (ra-mtid) av tre år närmast före anmälan till arbetsförmedlingsorgan om arbetslöshe- tens inträde ha haft sin huvudsakliga försörjning genom arbete mot avlöning för annans räkning. Förslaget till bestämmelser om omställningsbidragets ikraftträdande i arbetsmarknadskungörelsen innebär att den angivna ram- tiden kan räknas från tidpunkt före ikraftträdandet, dock tidigast från den 1.7. 1967. Den som blivit utan arbete före de nya bestämmelsernas ikraft- trädande men haft stadigvarande anställning minst 24 månader närmast före den 1.7. 1966 eller senare tidpunkt skulle därmed kunna få omställ- ningsbidrag, om han söker sådant stöd hos arbetsmarknadsorgan och då uppfyller de för bidraget angivna villkoren.
KAPITEL 5
Särskilda undersökningar för belysning av omställningsproblem, arbetslöshet och nuvarande stödformer
5.1 I maj 1967 arbetslösa personer som efter år 1965 mist stadigvarande anställning genom förtagsnedläggning eller driftsinskränkning eller annan driftsomläggning
Bakgrunden till följande redogörelse är de från företagen till arbetsmark- nadsstyrelsen ingivna varselmeddelandena om väntade personalreducering- är till följd av företagsnedläggelser eller driftsinskränkningar. Av mate- rialet framkommer att antalet varsel i vad avser både antalet arbetstagare och antalet arbetsställen har ökat under första halvåret 1967 i jämförelse med samma tid föregående år. ?Hur många av de meddelade varslen som verkställts saknas dock närmare uppgifter om.
Övriga avskedan- Samtliga avske-
Företagsnedlägg- den och permitte- danden och per- ningar berörande ringar (exkl. kort- mitteringar (exkl. År tid) berörande korttid) berörande
Antal Antal Antal Antal Antal Antal arbets— arbets- arbets- arbets- arbets- arbets- ställen tagare ställen tagare ställen tagare
Första halvåret 1966 ...... 123 5 389 111 3 831 234 9 220 Andra halvåret 1966 ......... 113 5 032 216 6 481 329 11 513 Hela år 1966 .................. 236 10 421 327 10 312 563 20 733 Första halvåret 1967 ...... 126 7 571 232 6 162 358 13 733
För att närmare söka belysa de allmänna följderna för arbetstagarna av företagsvarslen företog arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med KSA- utredningen i samband med arbetslöshetsräkningen den 16.5. 1967 en sär— skild undersökning av arbetslösa personer som sedan januari 1966 till den 16.5. 1967 mist stadigvarande anställning.
Undersökningen tillgick så att varje arbetslös person tillfrågades: >>Har Ni i år eller under förra året haft stadigvarande anställning från vilken Ni blivit uppsagd på grund av driftsnedläggelse, driftsinskränkning eller annan driftsomläggning?» Med stadigvarande anställning avsågs en anställning som från början inte varit avsedd att vara tidsbegränsad.
Arbetsmarknadsstyrelsen har publicerat under-sökningen i serien: Arbets-
__. Psaxf. ___-u...... _. m..—4.1...
marknadsstatistik Nr 14B 1967; Arbetslösa i maj 1967 p.g.a. företags- nedläggelse eller dri-ftsinskräkning sedan januari 1966. I följande redo- görelse lämnas uppgifter från en av utredningens sekretariat utförd 'be— arbetning av undersökningsmaterialet.
Resultat
Av undersökningen framgår att antalet arbetslösa personer som enligt egen uppgift under perioden mist anställning på grund av driftsändring var 5 603, därav 3 716 män och 1 887 kvinnor. Dessa kallas i det följande spe- cialgruppen. Samtliga vid undersökningstillfället arbetslösa personer, som i det följande benämnes totalgruppen, var 31603 därav 26 140 män och 5 463 kvinnor, vilket innebär att 17,7 % av samtliga arbetslösa var att hän- föra till specialgruppen. Motsvarande relativa andelar för män och kvinnor var 14,2 % resp. 34,5 %. De kvinnliga arbetslösa hade således relativt sett i högre grad varit utsatta för avsked p.g.a. dri'ftsändringar. Sistnämnda förhållande styrks av en liknande undersökning som utfördes i december 1966, i vilken den relativa skillnaden dock inte var lika påfallande men likväl betydande.
De arbetslösas ålder
Följande tablå belyser den relativa åldersstrukturen bland de arbetslösa inom special- och totalgruppen.
Personer som mist stadig- ., . varande anställning pg a Samtliga personer-ingående . .. . . 1 arbetsleshetsrakningen driftsandrlng (spemal- (tot l u n) gruppen) & gr ppe Procentandelar Män Kvinnor M+Kv Män Kvinnor M+Kv Under 21 år .................. 9 8 9 11 17 11 22—44 » .................. 34 33 33 31 36 32 45—54 » .................. 18 28 22 19 23 20 55—59 » .................. 12 15 13 12 10 12 60—66 >> .................. 24 16 21 23 13 21 67—W » .................. 3 _— 2 5 1 4 100 100 100 100 100 100
För männens del är det inga betydande skillnader i åldersstruktur mellan special-gruppen och totalgruppen. Specialgruppens kvinnor däremot är i genomsnitt äldre än totalgruppens. Medan 41 % av specialgruppens kvin- nor är under 45 år, återfinns 53 % av totalgruppens i denna ålder.
Regional fördelning
För att systematisera materialet har arbet-slösa i specialgruppen sam- manförts i tre regioner: storstadslän, skogslän och övriga län. Till stor- tadslänen har räknats Stockholms stad och län, Malmöhus län samt Göte- borgs och Bohus län. I skogslänen ingår Värmlands och Kopparbergs län samt norrlandslänen. Specificerade data om de arbetslösa personernas ål- der och inom vilket län de är bosatta återfinns i tabell 5.1.
Av samtliga personer i specialgruppen återfinns 22 % i storstadslänen, 27 % i skogslänen och 51 % i övri-ga län. Av totalantalet arbetslösa åter- fanns vid samma tillfälle 21 % i storstadslänen, 43 % i skogslänen och 36 % i övriga län.
Följande tablå belyser hur arbetslösheten fördelar sig procentuellt på de tre regionerna.
Personer som mist stadig- . . varande anställning p g a Samtllga personer ingående . .. . ! arbetsloshetsrakningen Region driftsandring (totalgruppen) (specialgruppen) Män Kvinnor M+Kv Män Kvinnor M+Kv Storstadslänen ............... 24 18 22 22 16 21 Skogslänen . .................. 28 25 27 44 36 43 Övriga län ..................... 48 57 51 34 48 36 100 100 100 100 100 100
För varje län inom angivna regioner varierar den andel av de arbets- lösa som tillhör specialgruppen kraftigt. Som exempel på detta kan näm- nas, att i Gotlands län var andelen 7 % medan motsvarande andel i Jön- köpings län var hela 39 %. I medeltal av samtliga arbetslösa var, som ti- digare nämnts, 17,7 % at hänföra till specialgruppen.
I tabell 5.1 belyses också åldersfördelningen av personer ingående i spe- cialgruppen i samtliga län. Med ledning därav kan studeras hur äldre i specialgruppen fördelar sig på regionerna. I storstadslänen var i special- gruppen 43 % av männen och 51 % av kvinnorna över 55 år. Inom skogs- länen var motsvarande andelar för männen 31 % och för kvinnorna 20 %. I övriga län var motsvarande procentandelar 42 resp. 30. För riket som helhet slutligen var motsvarande andelar i specialgruppen 39 % för män- nen och 31 % för kvinnorna. Detta ger vid handen att vid räkningstill- fället andelen äldre arbetslösa personer i specialgruppen var större i stor- stadslänen än inom de andra två regionerna. Särskilt markerat är detta förhållande beträffande kvinnorna av vilka procentandelen över 55 år var nära dubbelt så stor i storstadslänen som i de båda andra regionerna.
__.nMM. _m—fnrx' ., . .-
Arbetslöshet överstigande en månad Vid räkningstillfället tillfrågades samtliga arbetslösa om de varit arbets- lösa mer än en månad. 61 % av totalgruppen svarade ja på denna fråga. Differensen mellan män och kvinnor var där obetydlig. Inom specialgrup- pen hade 67 % varit arbetslösa mer än en månad. Av männen i denna grupp sade sig 64 % ha varit arbetslösa mer än en månad medan motsva— rande andel för kvinnorna var 72 %. I detta fall är den relativa skillnaden mera uttalad. Av följande sammanställning framgår att andelen arbets- lösa mer än en månad ökar vid stigande ålder såväl för män som för kvinnor i specialgruppen.
Specialgruppen fördelad efter arbetslöshetstidens längd
Män Kvinnor Män+Kvinnor Ålder därav arbets— därav arbets— därav arbets- Samt— lösa > 1 mån Samt— lösa > 1 mån Samt- lösa > 1 mån liga liga liga
Antal % Antal % Antal %
—21 . ......... 352 186 53 151 103 68 503 289 57 22—34 . ......... 734 401 55 292 195 67 1 026 596 58 35—44 . ......... 524 338 65 330 224 68 854 562 66 45—59 . ......... 1 090 703 64 805 584 73 1 895 1 287 68 60—w ............ 1 016 752 74 309 260 84 1 325 1 012 76 Summa 3 716 2 380 64 1 887 1 366 72 5 603 3 746 67
Av arbetsmarknadsstyrelsens förut nämnda publikation framgår att det inte var någon större skillnad i fråga om andelen arbetslösa över en månad inom specialgruppen fördelad på de olika regionerna. Andelen arbetslösa över en månad var 68 % inom storstadslänen, 65 % inom skogslänen och 67 % inom övriga län. Den längsta arbetslöshetstiden förekom inom örebro-, Västmanlands- och Gävleborgs län, där 3/4 av de arbetslösa hade en arbets- löshetsperiod på över en månad. I Norrbottens län hade hälften av de arbetslösa i specialgruppen en arbetslöshet på över en månad.
Arbetslöshetsförsäkrade och icke arbetslöshetsförsäkrade Av samtliga arbetslösa inom specialgruppen utgjorde de icke arbetslöshets- försäkrade 405 personer eller 7 %, därav 308 män eller 8 % och 97 kvin- nor eller 5 %. Det förefaller vara så att specialgruppen var i högre grad arbetslöshetsförsäkrad än totalgruppen. Av denna grupp var 16 % icke arbetslöshetsförsäkrade, därav 16 % män och hela 32 % kvinnor. Till en del kan dessa skillnader förklaras med att de ny- och återinträdande på arbetsmarknaden i totalgruppen inte kunnat bygga upp ett försäkrings— skydd.
I följande tablå har en procentuell åldersindelning gjorts av försäkrade och icke försäkrade personer i special- och totalgruppen.
Samtliga arbetslösa personer
Icke
Ålder Arbetslöshetsförsäkrade arbetslöshetsförsäkrade
Män Kvinnor Summa Män Kvinnor Summa Under 18 år .................. 1 — 1 8 16 11 18—21 ,, .................. 6 7 6 24 30 26 22—24 ,, .................. 4 6 5 11 10 11 25—34 ,, .................. 11 11 11 18 15 17 35—44 ,, .................. 14 18 14 14 12 13 45—54 ,, .................. 20 28 21 13 11 12 55—59 ,, .................. 13 13 13 7 4 6 60—66 ,, .................. 26 16 24 5 2 4 67—w ,, .................. 5 1 5 — — -—- Summa 100 100 100 100 100 100
Personer som mist stadigvarande anställning
Icke
Ålder Arbetslöshetsförsäkrade arbetslöshetsföräkrade
Män Kvinnor Summa Män Kvinnor Summa Under 1 8 år .................. 1 — 1 7 13 8 18—21 ,, .................. 7 6 7 14 22 16 22—24 ,, .................. 6 5 6 12 11 12 25—34 ,, .................. 12 10 12 25 11 21 35—44 ,, .................. 14 18 15 14 16 15 45—54 ,, .................. 18 28 21 15 17 16 55—59 ,, .................. 12 1 5 13 8 6 7 60—66 ,, .................. 26 17 23 5 4 5 67—w ,, .................. 4 1 2 —— — —— Summa 100 100 100 100 100 100
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen
Om de arbetslöshetsförsäkrade inom specialgruppen uppdelas efter kassa- tillhörigheten finner man att 28 % tillhörde Metallindustriarbetarnas ar- betslöshetskassa medan andelen för var och en av Textilarbetarnas, Han- delsanställdas, Industritjänstemännens, Fabriksarbetarnas och Beklädnads- arbetarnas arbetslöshetskassor var 6 ä 7 % av de arbetslösa inom special- gruppen. Övriga kassor hade relativt små andelar. Av de försäkrade inom specialgruppen tillhörde 69 % industrikassor, 27 % övriga kassor och 4 % byggnadskassor. Specialgruppens försäkrade utgjorde 20 % av samtliga ar- betslöshetsförsäkrade i totalgruppen. Av dessa tillhörde 35 % industrikas- sor, 33 % byggnadskassor och 32 % övriga kassor.
;.mzcmwg-s__u. _ _ _ .— .__.. . ,_
s..-a,. . ”*s*—i.." .. _4' L.
mm. paa: ..
Tabell 5.1 Antal vid arbetsförmedlingen i maj 1967 anmälda arbetslösa män och kvinnor som sedan januari 1966 mist stadigvarande anställning genom företagsnedläggning eller driftsändring. Fördelning efter län och ålder.
Län
Under 21 år
22—44 år 45—54 år 55—59 år 60—66 år
67—-w
Summa
M Kv M
Kv
M
Kv M Kv M Kv
> I: 2 M
Kv
+Kv
Stockholm Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands ......... Jönköpings Kronobergs . Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads Malmöhus utom Malmö stad . . Hallands Göteborgs och Bohus utom
Göteborgs stad Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs . Gävleborgs . Västernorrlands .. Jämtlands Västerbottens .. Norrbottens . Malmö stad Göteborgs stad
Hela riket
v-cm—l—r—m v-n '— d'— v-1
v-4 N
Hm IGNQ'Q [»
97 22 12 35 80 48 21 49
2 44 30 28 23
22 73 36 51 78 39 52 78 50 15 81 70 70 52
13 11 17 44 34 10 31 19 18 31 21 36 41 30 49 45 12 59 16 29 21 15 69 18
4 17 41 37
21 16 12 8 41 39
8 12 7 17 28 11 2 49 33 23 27 29 6 69 18 3 27 10 2 7
38 11 2 10 32 20 5 14 8 29 27 8
8 38 20 19 21 16 15 10 18 4 7 17 18 20
16 40 14 12
div—002059 v—iw N
17 14 20 23
HNMNQM v—l
52 15 10 25 86 28 11 42 11 25 68 16 22 98 30 34 50 38 28 31 66 12 25 18 41 15
cor—meroo N m'—
hal
QDEDQ'Q N
HMI (OQO?) N
"I too—ml v-q v—c
| Ine:— I—Q
[ I | "alumn—Neee- IN!—4—
287 74 37 111 268 164 48 142
77 132 174 74 70 279 122 161 212 122 147 180 178 51 160 151 176 115
73 51 41 43 163 110 38 59 1 43 52 107 50 11 146 117 84 119 98 27 173 52 12 81 37 71 28
360 125 154 431 274
86 201
120 184 281 124
81 425 239 245 331 220 174 353 230 63 241 188 247 143
1 258
622 525 435 280 897 300
G= G= __ v—l
3 716
1 887
5 603
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen
Arbetslösheten näringsgrensvis Av de arbetslösa i specialgruppen hade mer än 3/4 av både män och kvin- nor haft sitt senaste stadigvarande arbete inom industri och hantverk samt gruvbrytning. Av männen hade 11 % och av kvinnorna 22 % senast arbetat inom servicenäringarna samfärdsel, handel och tjänster. Inom byggnads- verksamhet hade 10 % män och 1 % kvinnor sysselsatts. Slutligen hade 3 % av männen och 1 % av kvinnorna senast arbetat inom jordbruk, skogs- bruk och fiske.
Arbetslösheten i tjänstemannayrken Vid räkningstillfället undersöktes också de arbetslösas yrkestillhörighet. Av tabell 5.2 framgår att 18 % av specialgruppen kan hänföras till tjänste- mannayrken. Till tjänstemannayrkena har därvid hänförts yrkesgrupperna 0, 1, 2 och 3 enligt yrkesindelningen i tabellen. Arbetsförmedlingen under- sökte vid samma tillfälle samtliga arbetslösas yrkestillhörighet. Om ovan angivna uppdelning användes var andelen tjänstemannayrken i totalgrup- pen 9 %.
Fördelade efter ovan angivna regionala indelning utgjorde andelen arbets- lösa, tillhörande tjänstemannayrken, i specialgruppen 29 % i storstad-slån, 17 % i skogslän och 14 % inom övriga län.
Tabell 5.2. Antal vid arbeisförmedlingen i maj 1967 anmälda arbetslösa personer, som sedan januari 1966 mist stadigvarande anställning genom driftsändring eller företagsnedläggning. Fördelning efter yrkesområde och kön samt region.
. Stor— . Yrkesområde Mån Kvm— Sum- stads- Skogs- Övflga nor ma .. lan lan lan 0 Tekniskt, naturvetenskapligt, samhälls- vetenskapligt, humanistiskt och konst- närligt arbete .................................... 387 51 438 218 87 133 1 Administrativt arbete . ........................ 9 _ 9 3 3 3 2 Kameralt och kontorstekniskt arbete ...... 132 108 240 79 46 115 3 Kommersiellt arbete ........................... 121 195 316 61 112 143 4 Lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete ...... 99 5 104 10 52 42 5 Gruv- och stenbrytningsarbete ............... 45 2 47 —— 14 33 6 Transport- och kommunikationsarhete 99 25 124 27 41 56 7—8 Tillverkningsarbete .............................. 2 694 1 289 3 983 760 1 021 2 202 9 Servicearbete . .................................... 110 202 312 62 107 143 10 Arbete ej hänförbart till annat yrkes— område . ............................................. 20 10 30 16 11 3 Samtliga yrkesområden 3 716 1 887 5 603 1 236 1 494 2 873 Därav tjänstemannayrkesområden (0—3) 649 354 1 003 361 248 394
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen
Sammanfattning
Arbetslösa personer som mist stadigvarande anställning på grund av före- tagsnedläggning eller driftsändring (specialgruppen) utgjorde 18 % av samtliga arbetslösa (totalgruppen). Vid en jämförelse av åldersstrukturen inom special- och totalgrupperna är det för männens del inga betydande skillnader medan andelen äldre kvinnor är högre inom specialgruppen. Andelen äldre personer i specialgruppen var högre i storstadslänen än inom skogslän och övriga län. Arbetslöshetsperiod Överstigande en månad upp- gavs för en större andel av specialgruppen än av totalgruppen (67 resp. 61 %). Kvinnorna i specialgruppen hade i högre grad än männen varit arbetslösa mer än en månad. De icke arbetslöshetsförsäkrade utgjorde 7 % inom specialgruppen medan motsvarande andel inom totalgruppen var 16 %. Av samtliga personer i specialgruppen hade 76 % senast haft sitt stadigvarande arbete inom industri och hantverk samt gruvbrytning. l spe- cialgruppen kan 18 % hänföras till tjänstemannayrken. Motsvarande andel inom totalgruppen var 9 %.
5.2 Vissa resultat från en påbörjad uppföljning av arbetslöshet bland arbetstagare som varit anställda vid arbetsställen där driften nedlagts under åren 1966 — 1967
Inom arbetsmarknadsverkct pågår ett utvecklingsarbete för att genom en- hetliga uppföljningsrutiner och en utbyggd varselrapportering få en kon- tinuerlig information om utfallet vid större företagsnedläggningar och driftsinskränkningar. Som en första punkt på vår allmänna arbetsplan har vi upptagit kartläggning och analys av kontantstödsbehov hos befolknings- grupper som har blivit arbetslösa till följd av strukturomvandlingen inom näringslivet. Vid denna undersökning har vi först sökt bestämma arbets- ställcts företagstillhörighet och huvudsakliga verksamhet samt därefter — genomgående med fördelning på män och kvinnor samt åldersfördelning 60—66 år och därefter i yngre 5-årsgrupper — sökt erhålla uppgifter om antal
a) vid arbetsstället anställda vid tidpunkten för nedläggningen eller bör- jan av successiv avveckling,
b) vid undersökningstillfället kvarvarande i anställning vid arbetsstället,
c) vid undersökningstillfället arbetsplacerade på öppna marknaden med särskilda uppgifter om antal som placerats vid annat arbetsställe inom det berörda företaget och om antal tjänstemän,
d) personer enligt a) som vid undersökningstillfället genomgått eller genomgår omskolning eller annan arbetsmarknadsutbildning,
e) hänvisade till beredskapsarbete,
f) arbetsvårdsfall eller eljest placerade i skyddat arbete,
g) vid undersökningstillfället enligt uppgift från vederbörande arbetsför- medling och länsarbetsnämnd arbetslösa med fördelning på arbetslöshets- försäkrade och icke arbetslöshetsförsäkrade i fråga om både tjänstemän och andra arbetstagare samt särskild uppgift om antal fall av aktuell ut- försäkring,
h) berörda arbetstagare som erhållit eller sökt pension enligt lagen om allmän försäkring,
i) berörda arbetstagare som erhållit pensionsförmåner från företaget,
j) aktuella socialhjälpsfall och — om kommunalt kontantunderstöd be- drives inom kommunen — antal sådana fall.
Denna undersökning pågår och avses kunna fullföljas i anslutning till de inom arbetsmarknadsverket utarbetade uppföljningsrutinerna. Det har inte varit möjligt att i detta delbetänkande redovisa några allmänna re- sultat av undersökningen. För att dock belysa omställningssvårigheterna för äldre arbetstagare har uppgifter enligt ovan angivna punkt g) samman- ställts för ett antal arbetsställen varom viss information redan k-unnat er- hållas. Redovisningen begränsas således till antal arbetstagare som varit anställda vid arbetsställe, där driften har nedlagts eller väsentligt in— skränkts, och viss tid därefter enligt uppgift från arbetsförmedling eller länsarbetsnämnd ännu är arbetslösa.
En del av det redovisade materialet har erhållits från rapporter till ar- betsmarknadsstyrelsen och där pågående undersökningar. I övrigt utgör underlaget uppgifter som lämnat-s till vårt sekretariat från arbetsförmed- lingar och länsarbetsnämnder. Uppgifter om ålder är i några fall ej sam- manställda på likartat sätt och upplysningar om bl.a. tjänstemän och icke arbetslöshetsförsäkrade är ofullständiga för flera arbetsställen. I den mån sådana uppgifter erhållits har de dock angivits för att belysa förhållandena vid arbetsstället i fråga.
ARBETSSTÄLLE 1. Pappersmassaindustri i Norrland Antal kollektivavtalsanställda vid nedläggning eller början av successiv avveck- ling: 258
Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 1 månad efter nedläggning eller början av successiv avveckling som skedde i maj 1967
Yngre än 45—49 50—54 55—59 60—66 Äldre än Totalt 45 år är år är år 66 år ___—i 2 1 1 10 6 20
Antal anmälda arbetslösa kollektivavtalsanställda under 67 år i förhållande till deras antal vid nedläggning eller början av successiv avveckling: ca 5 %.
ARBETSSTÄLLE 2. Pappersmassaindustri i Norrland Antal kollektivavtalsanställda vid nedläggning eller början av successiv avveck- ling: 248
Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 2 månader efter nedläggning eller början av successiv avveckling som skedde i maj 1967
Yngre än 45—49 50—54 55—59 60—66 Äldre än Totalt 45 år är är år är 66 år __”— 2 5 1 16 5 29
Antal anmälda arbetslösa kollektivavtalsanställda under 67 år i förhållande till deras antal vild nedläggning eller början av successiv avveckling: ca 10 %.
ARBETSSTÄLLE 3. Pappersmassaindustri i Svealand Antal kollektivavtalsanställda vid nedläggning eller början av successiv avveck- ling: 155
Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 2 månader efter nedläggning eller början av successiv avveckling som skedde i juni 1967
Yngre än 45—49 50—54 55—59 60—66 Äldre än Totalt 45 år är år år är 66 år Mån 1 1 2 1 3 8 Kvinnor 2 —— 1 —— 1 — 4 Samtliga 3 1 3 2 3 12
Antal anmälda arbetslösa kollektivavtalsanställda under 67 år i förhållande till deras antal vid nedläggning eller början av successiv avveckling: ca 6 %.
Av 28 tjänstemän vid detta arbetsställe hade vid undersökningstillfället 25 an- mält sig som arbetssökande vid arbetsförmedlingen. 21 av dessa hade arbetspla- cerats, 4 var fortfarande oplacerade.
ARBETSSTÄLLE 4. Pappersmassaindustri i Norrland Antal kollektivavtalsanställda vid nedläggning eller början av successiv avveck- veckling: 161
Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 3 månader efter nedläggning eller början av successiv avveckling som skedde i mars 1967
Yngre än 45—49 50—54 55—59 60—66 Äldre än Totalt 45 år är är är år 66 år ___—I 2 3 — 6 1 12
Antal anmälda arbetslösa kollektivavtalsanställda under 67 år i förhållande till deras antal vid nedläggning eller början av successiv avveckling: ca 7 %.
ARBETSSTÄLLE 5. Textilindustri i Götaland Antal anställda vid nedläggning eller Män Kvinnor Samtliga början av successiv avveckling: 49 69 118
Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 3 månader efter nedläggning eller början av successiv avveckling som skedde i mars 1967 Yngre än 45—49 50—54 55—59 60—66 Äldre än Totalt 45 år är är år är 66 år Rdän 1 __ 1 1 5 —— 8 Kvinnor 8 7 4 5 4 — 28 därav tjänste- män _ 1 —- __ _. _ _ Samtliga 9 7 5 6 9 —— 36
Antal anmälda arbetslösa under 67 år i förhållande till antalet anställda vid ned- läggning eller början av successiv avveckling: ca 30 %.
ARBETSSTÄLLE 6. Metallindustri i Svealand Antal anställda vid början av successiv Män Kvinnor Samtliga avveckling: 88 1 89 Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring !; månader efter slutförande av successiv avveckling som skedde i oktober 1966 Yngre än 45—49 50—54 55—59 60—66 Äldre än Totalt 45 är är år är år 66 år
___—__ Män — _— »— 3 S*
* 5 friställda manliga arbetare var sjukskrivna, pensionerade eller av andra skäl ej ak- tuella arbetssökande.
Antal anmälda arbetslösa i förhållande till antalet anställda vid nedläggning eller början av successiv avveckling: ca 3 %.
ARBETSSTÄLLE 7. Pappersmassaindustri i Norrland Antal kollektivavtalsanställda vid nedläggning eller början av successiv avveck- ling: 230
Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 5 månader efter nedläggning eller början av successiv avveckling som skedde i november 1966
Yngre än 45—49 50—54 55—59 60—66 Äldre än Totalt 45 år är år är år 66 år —— —— — 4 26 2 32 Antal anmälda arbetslösa kollektivavtalsanställda under 67 år i förhållande till deras antal vid nedläggning eller början av successiv avveckling: ca 13 %.
ARBETSSTÄLLE 8. Textilindustri i Svealand Antal anställda vid nedläggning eller Män Kvinnor Samtliga början av successiv avveckling: 87 84 171 Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 6 månader efter slutförande av successiv avveckling som skedde i juli 1966
Yngre än 45—49 50—54 55—59 60—66 Äldre än Totalt 45 är är år är år 66 år Mån 3 8 11 därav tjänste- män 1 1 Kvinnor 13 10 23 Samtliga 16 18 34
mn AM_—- __... ugn—_ S.;—:.
___—_. ua-4Ji||l_i
Antal anmälda arbetslösa i förhållande till antalet anställda vid början av successiv avveckling: ca 20 %.
ARBETSSTÄLLE 9. Textilindustri i Norrland
Antal anställda vid nedläggning eller Män Kvinnor Samtliga början av successiv avveckling: 52 68 120 Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 6 månader efter nedläggning eller början av successiv avveckling som skedde i februari 1967
Xhlgre än 45——49 50——54 55——59 60——66 Äldre än Totah 45 år är är år är 66 år )län —— —— —- 2 7 1 10 därav tjänste- inän —— —— -— 1 2 —— —— Kvinnor 6 3 9 8 1 —— 27 Saniuiga 6 3 9 10 8 1 37
Antal anmälda arbetslösa under 67 år i förhållande till antalet anställda vid nedläggning eller början av successiv avveckling: 30 %. Samtliga var medlemmar i arbetslöshetskassa.
ARBETSSTÄLLE 10. Sågverk i Svealand Antal anställda vid nedläggning eller Män Kvinnor Samtliga början av successiv avveckling: 59 1 60
Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 7 månader efter nedläggning eller början av successiv avveckling som skedde i december 1966. Tillgängliga uppgifter om antal oförsäkrade anges inom parentes.
Yngre än 45——49 50——54 55——59 604f66 Äldre än TotaH 45 är år är är år 66 år hlän 1 —— —— —— 3 6 10(1) Antal anmälda arbetslösa under 67 år i förhållande till antalet anställda vid nedläggning eller början av successiv avveckling: 7 %.
ARBETSSTÄLLE 11. Pappersmassa- och pappersindustri i Svealand Antal anställda vid nedläggning eller Män Kvinnor Samtliga början av successiv avveckling: 316 91 407
Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 9 månader efter början av successiv avveckling som skedde i november 1966 och slutfördes i maj 1967
Yngre än 45——49 50——54 55——59 60——66 Äldre än Totalt 45 är år är är år 66 år Ålän —— 1 —— 3 16 6 26 Kvinnor 1 1 2 1 —— 1 6 därav tjänste— inän 1 1 —— 1 —— —— —— SarntHga 1 2 2 4 16 7 32
Antal anmälda arbetslösa under 67 år i förhållande till antalet anställda vid början av successiv avveckling: ca 6 %.
Av de arbetslösa männen uppgavs ett flertal vara svårt handikappade. 3 av kvinnorna hade avvisat arbetserbjudande. Av de arbetslösa var endast en tjänste- man icke försäkrad. 7 av de nedläggningsberörda uppbar enligt lagen om allmän försäkring ålderspension och en av dem förtida uttag av ålderspension.
ARBETSSTÄLLE 12. Sågverk i Svealand Antal anställda vid nedläggning eller Män Kvinnor Samtliga början av successiv avveckling: 33 1 34
Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 12 månader efter nedläggning eller början av successiv avveckling som skedde i juli 1966
Yngre än 45—49 50—54 55—59 60—66 Äldre än Totalt 45 år är år är år 66 år Män 2 — —— 1 3 2 8 Kvinnor — _ — 1 __ _. Samtliga 2 —— —— 2 3 2 9
Antal anmälda arbetslösa under 67 år i förhållande till antalet anställda vid nedläggning eller början av successiv avveckling: ca 21 %.
ARBETSSTÄLLE 13. Skoindustri i Svealand Antal anställda vid nedläggning eller Män Kvinnor Samtliga början av successiv avveckling: 31 36 67
Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 12 månader efter nedläggning eller början av successiv avveckling som skedde i juli 1966
Yngre än 45—49 50—54 55—59 60—66 Äldre än Totalt 45 år är år är år 66 år Män 1 —- —- — 3 1 5 därav tj ånste- män —- —— — — — 1 — Kvinnor 6 1 — 2 — — 9 Samtliga 7 1 — 2 3 1 [4
Antal anmälda arbetslösa under 67 år i förhållande till antalet anställda vid nedläggning eller början av successiv avveckling: ca 20 %.
Vid undersökningstillfället i juni 1967 var utförsäkring i arbetslöshetskassa aktuell för 10 kvinnor och 6 män av de berörda arbetstagarna. I samband med en undersökning i augusti 1966 uppgavs att 5 av de då arbetslösa icke var försäkrade i arbetslöshetskassa, 4 av dem var yngre än 45 år och 1 var i åldern 45—49 år.
ARBETSSTÄLLE 14. Textilindustri Götaland Antal anställda vid nedläggning eller Män Kvinnor Samtliga början av successiv avveckling: 79 93 172
Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 14 månader efter nedläggning eller början av successiv avveckling som skedde i juni 1966. Till— gängliga uppgifter om antal oförsäkrade anges inom parentes.
___—as...! :o" _- . ....
TA. w..
Yngre än 45—49 50—54 55—59 60—66 Äldre än Totalt 45 år är är är år 66 år Män — 1 2 1 6 (1) —— 10 därav tjänste- män _ _ — —— 1 — — Kvinnor 1 1 »— —— — — 2 Samtliga 1 2 2 1 6 — 12
Antal anmälda arbetslösa under 67 år i förhållande till antalet anställda vid nedläggning eller början av successiv avveckling: ca 7 %.
Vid undersökningstillfället var 8 män och 23 kvinnor av de berörda arbets- tagarna sysselsatta i beredskapsarbete. Av dessa var 5 män i åldern 60—66 år, 7 kvinnor i åldern 55—59 år och 5 kvinnor i åldern 60—66 år.
ARBETSSTÄLLE 15. Textilindustri i Götaland Antal anställda vid nedläggning eller början av successiv avveckling: 199. Av de kollektivavtalsanställda var 77 män och 97 kvinnor. Antal anmälda arbetslösa vid undersökningstillfället, omkring 16 månader efter nedläggning eller början av successiv avveckling som skedde i maj 1966 Yngre än 45—49 50—54 55—59 60—66 Äldre än Totalt 45 år är år är år 66 år Män —— 1 — 2 2 2 7 därav tjänste- män — 1 —— — —— 1 — Kvinnor 5 4 1 1 1 —— 12 Samtliga 5 5 1 3 3 2 19
Antal anmälda arbetslösa under 67 år i förhållande till antalet anställda vid nedläggning eller början av successiv avveckling: ca 8 %.
Vid undersökningstillfället var 14 män och 15 kvinnor sysselsatta i beredskaps- arbete. Av dessa var 9 män och 3 kvinnor i åldern 60—66 år samt 2 män och 5 kvinnor i åldern 55—59 år. Av de arbetslösa kvinnorna under 45 år uppgavs några ha visst arbetshinder på grund av sjukdom eller barntillsyn.
Det redovisade materialet är avsett att belysa läget vid olika tidpunkter efter nedläggning eller successiv avveckling (1—16 månader) i olika nä- ringsgrenar och på skilda orter med skiftande näringsgrensstruktur. Av de före nedläggning eller början av successiv avveckling anställda 2 489 per- sonerna var 3111 personer, eller ca 12 %, arbetslösa. De 311 arbetslösa var till 65 %, 202 personer, i åldern 55 år och däröver. Om de två anbetsställen frånräkna's där uppgifter om åldersfördelning lämnats på avvikande sätt, var antalet anställda vid övriga arbetsställen före nedläggning eller succes- siv avveckling 2 229 personer. Av dessa var 274 personer arbetslösa, därav 34 i åldersgruppen 5—5—59 år och 111 i åldersgruppen 60—66 år. I procent av de arbetslösa utgjorde sistnämnda antal 12 % resp. 40 %.
Vid åtta arbetstillfällen för vilka fullständiga uppgifter lämnades om åldersfördelning för män och kvinnor framgår det, att de arbetslösa män- nen i större utsträckning är äldre än kvinnorna. Andelen män över 60 år var 70 %. Kvinnorna däremot visar större spridning på de olika ålders- klasserna. Andelen kvinnor över 60 år var 9 procent. Följande tablå belyser förhållandet vid de åtta arbetsställena.
Yngre än 45—49 50—54 55w59 60—66 Äldre än Totalt 45 år är är år är 66 år Mån 5 4 5 10 43 15 82 Kvinnor 29 17 17 18 7 1 89
5.3. Utbildning av arbetslösa
Olika former av yrkesutbildning kan, såsom framhållits i kapitel 2 bl. a. i departementschefens där återgivna anförande i proposition nr 52 till 1966 års riksdag, bidra till att lösa sysselsättningsproblemen för de äldre arbets- tagarna. Den tidigare vanliga uppfattningen att omskolning varken skulle vara lämplig eller möjlig när en person har kommit upp i medelåldern har visat sig vara felaktig och åtskilliga personer i 50-årså1dern har under senare år omskolats med gott resultat.
5.3.1. Nuvarande omfattning av yrkesutbildning för arbetslösa
Länsarbetsnämnderna lämnar varje månad rapport över det antal perso- ner som den 15:e erhåller utbildning för arbetslösa och är hänvisade dit genom arbetsmarknadsverket. Enligt en sammanställning av sådana rap— porter för maj månad 1967 var antalet kursdeltagare fördelade efter ålder följande.
Därav i åldern Län Samt- liga Under 18—20 21—24 25—34 35—44 45—54 55 år Och 18 år är är år år är däröver
Stockholms stad och län 3802 61 396 894 1085 725 497 144 Uppsala ........................... 1040 29 121 288 309 179 89 25 Södermanlands .................. 448 9 39 105 128 100 58 9 Östergötlands . .................. 856 17 101 181 249 166 119 23 Jönköpings . ..................... 655 5 60 157 164 133 112 24 Kronobergs . ..................... 674 40 96 136 152 123 97 30 Kalmar . ........................... 967 136 101 152 203 182 154 39 Gotlands ........................... 237 29 42 50 47 35 24 10 Blekinge ........................... 609 31 87 163 146 88 65 29 Kristianstads . .................. 513 14 64 100 129 109 78 19 Malmöhus ........................ 842 32 100 242 252 135 70 11 Hallands . ........................ 354 12 37 54 95 69 57 30 Göteborgs och Bohus ......... 1 195 134 130 255 328 187 124 37 Älvsborgs . ........................ 1 288 75 110 282 313 265 189 54 Skaraborgs . ..................... 532 20 51 116 150 102 82 11 Värmlands ........................ 865 21 111 152 182 192 158 49 Örebro . ........................... 640 9 83 167 190 123 59 9 Västmanlands .................. 981 146 137 216 237 142 79 24 Kopparbergs ..................... 793 14 123 184 198 131 108 35 Gävleborgs ........................ 1 340 119 197 257 295 243 172 57 Västernorrlands . ............... 1 152 123 162 217 280 218 134 18 Jämtlands ........................ 736 50 175 123 135 132 89 32 Västerbottens . 38 275 462 490 367 263 46 Norrbottens 167 414 504 691 477 245 54
Hela riket 25 012 1 331 3 212 5 457 6 448 4 623 3122 819
Kursdeltagarnas fördelning på kurslyp var följande:
Procentucl] fördelning Antal Under 18—20 21—24 25—34 35—44 45—54 55 åroch 18 är år är är är år däröver Skolöverstyrelsens nybörjarkurser ............... 818 69,9 25,4 3,8 0,6 0,3 __ _ omskolningskurser . ......... 11758 2,9 11.0 21,1 27,6 20,5 13,9 3,0 fortbildningskurser ......... 413 — 8,2 36,6 27,3 17,7 9,2 1,0 Utbildning inom företag 3419 3,7 14,2 18,6 22,6 20,0 15,0 5,9 Kurser inom det ord. yrkesskolväsendet ............ 7 245 3,9 14,9 26,3 27,8 15,6 9,4 2,1 övriga kurser . .................. 1 359 0,9 7,9 18,7 22,1 23,9 18,7 7,8 Samtliga 25 012 5,3 12,8 21,8 25,8 18,5 12,5 3,3 Därav kvinnor .................. 8 586 5,1 14,7 20,0 21,4 20,0 15,1 3,7
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsens meddelande 5:6/1967 från statistiksektionen.
5.3.2. Utbildning av arbetsvårdssökande
I betänkandet >>Medelålders och äldre arbetskraft», avgivet år 1960 av en arbetsgrupp tillsatt av AMS, SAF, LO och TCO, framhålles att det bland äldre arbetslösa framträder åtskilliga andra arbetshinder än åldern. En av arbetsgruppen redovisad undersökning från Göteborg av äldre långtids- arbetslösa visade, att en tredjedel hade sysselsättningshinder i form av sjukdom, anpassningssvårigheter eller dylikt, vilket ansågs utgöra den hu— vudsakliga anledningen till att de inte hade kunnat få arbete. Arbetsmark- nadsstyrelsen publicerade år 1966 (Arbetsmarknadsstatistik nr 8 B) en un- dersökning rörande arbetsvårdssölcande som avslutade yrkesutbildning un— der april—december 1964, beviljad av arbetsmarknadsverket. Undersök— ningen omfattade 3 086 män och 963 kvinnor, sammanlagt 4 049 personer. Av undersökningen framgår utbildningsdeltagarnas ålder och handikapp- grupper. De redovisas i följande tablåer.
Kursdellagarnas procenluella åldersfördelning
Antal kurs- del- Under 18—20 21—34 35—44 45—54 55—w tagare 18 år är år är är år Män . ............ 3 086 2,3 12,9 37,4 24,5 17,5 5,4 Kvinnor ......... 963 3,5 20,5 39,2 20,4 14,5 1,9 Samtliga 4 049 2,6 14,7 37,8 23,5 16,8 4,6
Antal Procentuell fördelning Handikappgrupp Män Kvinnor Summa Män Kvinnor Summa
Rörelsehinder ............... 1 330 301 1 631 43,1 31,3 40,3 Hörselskada ................... 46 19 65 1,5 2,0 1,6 Syndefekt ...................... 74 22 96 2.4 2,3 2,4 Lungtuberkulos ............. 82 35 117 2,7 3,6 2,9
Psykisk sjukdom eller defekt ......................... 400 208 608 13,0 21,6 15,0 Annan sjukdom ............... 693 216 909 22,4 22,4 22,4 Social missanpassning . 279 17 296 9,0 1,8 7,3 Alkoholmissbruk ............ 135 3 138 4,4 0,3 3,4 Överårighet ................... 6 4 10 0.2 0,4 0,3 Annat arbetshinder ......... 41 138 179 1,3 14,3 4,4 samtliga 3 086 963 4 049 100,0 100,0 100,0
Sammanlagt drygt 3/4 av kursdeltagarna tillhörde någon av handikapp- grupperna rörelsehinder, annan sjukdom och psykisk sjukdom eller defekt. Rörelsehinder av något slag var arbetshindret för omkring 2 /5 av samtliga elever. Handikapp i form av rörelsehinder eller social missanpassning var vanligare hos männen än hos kvinnorna. Däremot förekom annat arbets- hinder och psykisk sjukdom eller defekt oftare hos de kvinnliga än hos de manliga kursdeltagarna. Med annat arbetshinder avses sådana speciella personliga eller sociala svårigheter, som ej särskilt angivits i ovanstående tablå.
Föregående tablå avser fördelningen efter primär handikappgrupp. För personer med 'mer än ett arbetshinder angavs även sekundär handi- kappgrupp. Enligt de inkomna uppgifterna hade 161 kursdeltagare ett se- kundärt handikapp. I följande tablå anges den procentuella fördelningen av dessa efter sekundär handikappgrupp.
Procentuell fördelning efter
Handikappgrupp sekundär handikappgrupp Rörelsehinder ................................. 16, Hörselskada .................................... 1, Syndefekt ....................................... , Lungtuberkulos .............................. , Psykisk sjukdom eller defekt ............ Annan sjukdom .............................. Social missanpassning ..................... Alkoholmissbruk överårighet .................................... Annat arbetshinder ........................
_- MM .F-H—le-AGSWM Alena—quatu—
».
udi—l GO Hc
0
Vanligast som sekundärt handikapp var psykisk sjukdom eller defekt. Närmast därefter följde annan sjukdom, alkoholmissbruk och rörelse- hinder.
Vissa olikheter i åldersfördelning för personerna i skilda handikapp- grupper förekom, vilket framgår av följande tablå.
intill Procentuell fördelning
. urs-
Hand'kappgmpp del- Under 18—20 21—34 35—44 45—54 55—w
tagare 18 år år är är år år
Mån
Rörelsehinder ........................... 1 330 0,8 8,1 32,3 29,7 22,5 6,6 Psykisk sjukdom eller defekt ...... 400 4,5 14,5 45,0 23,3 9,5 3,2 Annan sjukdom ........................ 693 1,8 10,5 40,6 21,9 18,6 6,6 Social missanpassning ............... 279 7,2 39,4 45,2 5,7 2,5 _- Alkoholmissbruk ........................ 135 0,7 3,0 40,0 38,5 14,8 3,0 Övriga handikappgrupper ............ 249 4,0 18,5 33,3 19,7 18,5 6,0 Samtliga 3 086 2,3 12,9 37,4 24,5 17,5 5,4
Kvinnor Rörelsehinder ........................... 301 3,3 18,3 29,9 26,9 19,9 1,7 Psykisk sjukdom eller defekt ...... 208 1,9 17,8 48,1 19,2 11,1 1,9 Annan sjukdom ........................ 216 4,1 22,2 44,0 13,9 14,4 1,4 Annat arbetshinder ..................... 138 3,6 17,4 42,0 21,8 12,3 2,9 Övriga handikappgrupper ............ 100 6,0 33,0 35,0 15,0 9,0 2,0 Samtliga 963 3,5 20,5 39,2 20,4 14,5 1,9
Kursdeltagarnas fördelning efter utbildningens art (dvs. den skoltyp i vilken utbildningen ägde rum) var följande.
Antal Procentuell fördelning Utbildningens art Summa
Män Kvinnor Män Kvinnor Summa
Det ordinarie yrkes- skolväsendet ................ 322 278 600 10,4 28,9 14,8 Speeialskola .................. 150 88 238 4,9 9,1 5.9 SÖ-kurs ........................ 2 104 442 2 546 68,2 45,9 62,9 Företagsutbildning ......... 510 155 665 16,5 16,1 16,4 Samtliga 3 086 963 4 049 100,0 100,0 100,0
Specialskolor är särskilda skolor för handikappade. Männen genomgick SÖ—kurser i större utsträckning än kvinnorna. Däremot deltog en större andel av kvinnorna än av männen i utbildning inom det ordinarie yrkesskol- väsendet.
Syftet med denna undersökning var att få kännedom om resultatet av yrkesutbildningen för de arbetsvårdssökande. För olika grupper av kurs— deltagare undersöktes hur lång tid som förflöt innan den första anställ- ningen efter kursen erhölls. Undersökningspcrioden avslutades den 1.3 1965. Av följande tablå framgår vilka andelar av kursdeltagarna som er- höll anställning inom viss tid efter kursens slut.
Procentuella andelar kursdelatagare som erhöll anställning efter nedan angivna antal veckor Antal . Ej erhållit kulrs— Tlf:" anställning de ta- . _ senast den gare 0 1—4 5—8 9—11 12—48 Elf: 1.3 65 eller sa ' uppgift nas saknas Mån . .................. 3 086 34,0 21,9 8,4 3,9 10,0 0,1 21,7 Kvinnor . ............ 963 21,5 25,8 10,6 4,9 13,3 0,1 23,8 Samtliga 4 049 31,0 22,9 8,9 4,1 10,8 0,1 22,2
5.3.3. Undersökning rörande äldre personer (45 år och däröver) som under mars och april 1963 slutade utbildning vid KOst (numera skolöverstyrel- sens) omskolningskurser för arbetslösa m fl Från en av arbetsmarknadsstyrelsen utgiven publikation »Arbetsmarknads- statistik» nr 1 B11967 återges här följande. Arbetsmarknadsstyrelsen publicerade i början av år 1965 en undersökning rörande personer som under mar-s och april 1963 slutade utbildning vid KÖY:s omskolningskurser för arbetslösa m. fl. (Arbetsmarknadsstatistik nr IB, 1965). I denna undersökning redogöres för Vilka slags kurser perso- nerna genomgått, i vilken utsträckning de fullföljt kurserna, hur många av dem som inom viss tid efter kursen erhöll anställning, inom vilka yrken de fick anställning osv. I redogörelsen har någon differentiering på olika åldersgrupper icke skett. För att undersöka om och i vad mån främst sysselsätningslförhållandena efter kursen blev olika för personer i lägre och högre åldersgrupper, har undersökningsmaterialct för kursdeltagare som vid början av 1963 var 45 år eller äldre bearbetats separat, så att data om dessa personer erhållits. Då uppgifter om samtliga personer redan var kända, har data kunnat fram— räknas även för personerna i åldrarna under 45 år. I det följande redogöres för undersökningsresultaten avseende de äldre kursdeltagarna. Jämförelse sker i tillämpliga fall med data för eleverna under 45 år. Den ovannämnda undersökningen omfattade 1 674 personer. Av dessa var 267 personer, dvs. 16 %, 45 år eller äldre. Antalet män var 201 och antalet kvinnor 66.
Åldersfördelning Personerna i åldrarna 45 år och däröver var fördelade på följande ålders-
grupper. 45—49 år 50—54 år 55—59 år 60—64 år Summa
Män . ........................... 88 78 29 6 201 Kvinnor ........................ 43 19 3 1 66 Samtliga . ..................... 131 97 32 7 267
Procentuell fördelning 49,1 36,3 12.0 2.6 100,0
m—n—u _ 'Me—S_J v. _. | __... nu.
Hur kursdeltagarna fullföljde utbildningen Omkring 3/4 av kursdeltagarna som var 45 år eller äldre genomgick kur— serna fullständigt. Av de övriga i dessa åldrar utskrevs några före kurs- tidens slut på grund av anställning i utbildningsyrket eller på grund av att de erhållit erforderlig färdighet i utbildningsyrket på kortare tid än den fastställda klurstiden. De återstående eleverna avbröt utbildningen. Den van- ligaste avbrottsorsaken var sjukdom. Andra orsaker var anställning i annat yrke än utbildningsyrket, bristande intresse för eller oförmåga att tillgodo- göra sig utbildningen samt familjeförhållanden. Av följande tablå framgår i vilken utsträckning eleverna fullföljde utbildningen.
Utskrevs från kursen Antal Procent a) vid kurstidens slut ........................... 202 75,7 b) före kurstidens slut ........................... 16 6,0 Avbröt kursen a) på grund av sjukdom . ..................... 25 9,3 b) på grund av andra orsaker ............... 24 9,0 Samtliga ................................................ 267 100,0
Denna fördelning skiljer sig betydligt 'från motsvarande fördelning för kursdeltagarna under 45 år. Eleverna i sistnämnda grupp fullföljde ut'bild- ningen i något mindre utsträckning än de äldre kursdeltagarna. De avbröt utbildningen på grund av sjukdom i mindre omfattning och på grund av andra orsaker i större omfattning än de äldre.
Första anställningen efter kursen
Uppgifterna om första anställningen efter kursen avser anställning, som efter kursens slut i mars—april 1963 erhölls senast vid utgången av mars 1964. Av följande tablå framgår att de flesta kursdeltagarna erhöll anställ- ning senast vid denna tidpunkt.
Erhållit anställning ;. . Ej erhållit Uppgift Hela Daravu ut- anställning saknas Summa blldnmgs- antalet yrket Män ..................... 174 93 23 4 201 Kvinnor ............... 55 47 9 2 66 Samtliga 229 140 32 6 267 Procentuell fördelning ............ 85,8 52,4 12,0 2,2 100,0
Dessa fördelningar är i stor sett likartade med motsvarande fördelningar för kursdeltagarna under 45 år.
De flesta av de äldre kursdeltagarna med förvärvsarbete vid slutet av mars 1964 var kvar i den första anställning de fått efter kursen. Detta framgår av följande tablå.
Antal Procentuell fördelning Kvar i Kvar i första an- ] annan an- första an- I annan an- ställningen ställning Summa ställningen ställning Summa efter kursen efter kursen Män ............ 89 50 139 64,0 36,0 100,0 Kvinnor ...... 30 11 41 ' ' - ' ' - Samtliga 119 61 180 66,1 33,9 100,0
För KSA-utredningen har det varit av särskild betydelse att få uppgifter om de äldre personer i undersökningsgruppen som under utbildningsåret 1963 var i åldern 55—64 år. Enligt tablån med åldersfördelning var deras antal 39, därav 35 män och 4 kvinnor. Av dessa 39 kursdeltagare hade i slutet av mars 1964 sammanlagt 23 anställning. 16 hade då inte för- värVSarbete. Från en uppföljningsundersökning av arbetsmarknadsstyrelsen i december 1966 har uppgift lämnats att 24 av dessa kursdeltagare då hade anställning. 3 av dem hade avlidit och 12 hade inte förvärvsarbete. Det framgår således att även kursdeltagarna i dessa högsta åldersgrupper i be- tydande utsträckning kan finna varaktig anställning efter omskolning.
5.4. F lyttningshjälp till arbetslösa under år 1966
Enligt meddelande 8: 2/1967 från arbetsmarknadsstyrelsens statistiksektion har flyttningshjälp under år 1966 beviljats i den utsträckning som framgår av den på nästa sida införda tablån.
Antal personer som beviljats .. Samt- Därav Lan start— familje- [gigs-— läggs;- liga1 kvinnor mal” bldrag bidrag bidrag
Stockholms stad . ............ 17 —— 4 — 17 6 Stockholms ................... 46 9 15 — 55 10 Uppsala ........................ 219 33 37 — 245 40 Södermanlands ............... 356 73 85 — 405 43 Östergötlands .................. 222 47 46 — 253 28 Jönköpings ................... 295 46 72 — 311 56 Kronobergs ..................... 188 19 30 — 208 39 Kalmar ......................... 409 68 80 —— 454 86 Gotlands ........................ 72 7 7 — 76 15 Blekinge ................... 208 27 32 1 225 28 Kristianstads .................. 171 22 37 _ 187 29 Malmöhus ..................... 173 15 69 — 205 44 Hallands ........................ 97 17 25 -— 113 22 Göteborgs och Bohus ...... 291 30 78 — 354 56 Älvsborgs ...................... 518 135 129 ——- 579 58 Skaraborgs ..................... 322 46 87 — 356 58 Värmlands ..................... 1 174 209 134 27 1 282 237 Örebro ........................... 284 25 77 — 304 50 Västmanlands ................ 340 61 66 — 375 63 Kopparbergs .................. 1 251 293 186 48 1 456 289 Gävleborgs ..................... 1 274 200 160 121 1 378 319 Västernorrlands ............. 2 064 255 310 282 2 245 646 Jämtlands ..................... 2 077 268 239 222 2 372 793 Västerbottens .................. 2 047 235 295 243 2 300 656 Norrbottens ................... 3 963 488 497 448 4 650 1 229 Hela riket 18 078 2 628 2 797 1 392 20 405 4 900
Jämförelser År 1965 . ........................ 21144 2 771 3192 1866 23 822 6137 År 1964 . ........................ 23194 3 662 3 627 2152 25 959 5 894
1 En person kan ha beviljats hjälp i en eller flera av dessa former under året. Slut— siffran utgör därför icke en summering av de fyra föregående kolumnerna.
Fördelning på ålder och kön av personer som under år 1966 beviljats start- hjälp var enligt ovannämnda meddelande följande.
Samtliga
Ålder Män Kvmnor Antal Procentuell
fördelning Under 18 år ........................... 1 081 1 423 2 504 13,8 18—21 ,, ........................... 3 762 1 890 5 652 31,3 22—24 ,, ........................... 1 998 490 2 488 13,8 25—34 ,, ........................... 2 814 391 3 205 17,7 35—44 ,, ........................... 1 866 224 2 090 11,6 45—54 ,, ........................... 1 420 214 1 634 9,0 55—59 ,, ........................... 308 52 360 2,0 60—w ,, ........................... 128 17 145 0,8 Samtliga 13 377 4 701 18 078 100,0
Antalet personer som beviljats starthjälp januari—december åren 1963— 1966 var enligt samma meddelande från arbetsmarknadsstyrelsens statistik- sektion följande.
Därav för anställnng
Hela antalet inom byggnadsverksamhet
Månad
1966 1965 1964 1963 1966 1965 1964 1963
Januari ................................. 1 883 2 020 2 374 1 202 233 261 476 170 Februari .............................. 1 708 1911 2107 1 089 251 302 327 216 Mars .................................... 1 700 2 038 1 614 1 143 334 384 303 253 April .................................... 1899 1 650 2 276 1 159 407 371 481 230 Maj . .............. 1728 1 871 2 018 1456 462 463 537 396 Juni .................................... 1 934 1 917 2 092 1 270 451 437 406 330 Juli . .................................... 934 1373 1430 1002 176 196 216 216 Augusti ................................. 1 505 2 203 2 416 1 928 220 284 345 353 September . ........................... 1 476 2 054 2 329 2 081 212 307 343 301 Oktober . .............................. 1 361 1 573 1 923 2 045 180 237 288 246 November . ........................... 1 183 1589 1 581 1 770 157 276 247 252 December .............................. 767 945 1 034 983 123 133 169 143 Summa 18 078 21144 23 194 17128 3 206 3 651 4138 3106
5.5. Kommunala kontantunderstöd Utveckling
Denna understödsverksamhet nådde sin största omfattning under år 1933 då mer än 60 000 personer erhöll dagunderstöd. Därefter har verksamheten avsevärt minskat i omfattning. I nedanstående sam-manställning lämnas uppgifter för verksamheten sedan 1955 och, för jämförelse, under åren 1950 och 1940.
År Genomsnittligt antal Totalkostnader Statsbidrag understödda kronor kronor 1940 3 764 4 095 000 1 268 000 1950 144 358 000 86 000 1955 96 169 000 45 000 1956 248 278 800 65 100 1957 1 144 2 937 000 654 000 1958 2 470 6 000 000 1 600 000 1959 1 570 5 600 000 1 500 000 1960 490 1 800 000 455 000 1961 245 1 336 000 228 000 1962 224 805 000 209 000 1963 243 885 000 260 000 1964 169 647 200 175 100 1965 101 410 500 112 000 1966 162 672 060 194 338
Kontantunderstödsverksamuheten ökade i omfattning under konjunktur- dämpningen åren 1957—1959. Enligt uppgifter i 1960 års arbetsmarknads- utrednings betänkande (SOU 1965: 9 sid. 257) utbetalades under dessa år dagunderstöd till arbetslösa i 26 städer, 24 landskommuner och 4 köpingar,
representerande 12 län förutom Stockholms stad. Bland de län som helt saknade kommunal kontantunderstödsverksamhet var Norrbottens, Jämt- lands och Kopparbergs län.
Verksamheten har därefter åter minskat. Den har under senare år haft sin största omfattning i Stockholm, Göteborg och Malmö samt några andra större städer. Enligt uppgift i arbetsmarknadsutredningens betänkande (sid. 257) utgjordes understödstagarna till stor del av ett restklientel med uppen- bara svårigheter att få arbete.
Omfattningen av den kommunala kontantunderstödsverksamheten i de olika kommunerna åren 1964—1966 framgår av följande sammanställning.
Antal understödsdagar Utbetalt understöd kronor Kommun ._ 1964 1965 1966 1964 1965 1966
Stockholm ..................... 10 334 6 561 7 002 148 770 91 525 108 060 Linköping ..................... 2 036 -— — 27 760 — — Norrköping ..................... 10 982 6 707 20 266 158 229 99 113 322 936 Malmö ........................... 5 728 4 775 6 932 89 697 72 797 111871 Halmstad . ..................... 1014 — —— 12157 — — Göteborg ........................ 3 074 2 383 2125 43 545 34 862 30 303 Uddevalla . ..................... 2 752 797 282 38 074 11 354 4 765 Kristinehamn . ............... 1 572 301 —— 18 789 3 325 — Västerås ........................ 8 825 5 773 5 709 102 261 88 428 93126 Gällivare ........................ 225 — — 4 464 —— -—
Dagunderstödets genomsnittliga storlek har under senare år utvecklats på följande sätt.
Dagunderstöd i genomsnitt
per dag i kronor Genomsnitt
. .. per hjälp- År Ensam Makar och Barntillagg sökande Makar ' ensam— och dag
stående stående
1960 ..................... 13.94 11.09 12.07 1,76 12,58 1961 ..................... 15.19 11,98 13,11 2,00 13,64 1962 ..................... 15,00 12,17 13,04 2,00 13,53 1963 ..................... 15,13 12,85 13,56 2,00 14,33 1964 ..................... 16,38 13,19 13,97 2,00 14,64 1965 ..................... 16,71 13,90 14,50 2,00 15,03 1966 ..................... 16,73 14,36 15,03 2,00 15,78
Kungl. Maj:t har i kungörelse den 17 mars 1967 (SFS 1967: 93) om änd— ring i arbetsmarknadskungörelsen den 3 juni 1966 (nr 368) förordnat, att om kommunalt kontantunderstöd från den 18.4.1967 skall gälla följande:
Kontantunderstöd utgöres av dagunderstöd och barntillägg. Kommunen bestämmer understödsbeloppen. De få dock icke överstiga, dagunderstöd till ensamstående 24 kronor om dagen (tidigare 15 kronor), dagunderstöd till makar gemensamt 28 kronor om dagen (tidigare 19 kronor), barntillägg 2 kronor om dagen för varje barn.
Kontantunderstöd utgår för högst fem (tidigare 6) arbetsdagar under en kalendervecka.
Om understödstagarnas sociala förhållanden redogjorde arbetsmarknads- utredningen med uppgifter från en intervjuundersökning av arbetslösa män med dagunderstöd i oktober och november 1959, som socialvårdens planc- ringskommitté i Stockholm genomförde år 1960. Undersökningen visade jämfört med 1930-talet en stark förskjutning till högre åldrar och i övrigt bl. a. följande.
Flertalet var ensamma personer och påfallande många var frånskilda. Ett stort antal hade haft arbetslöshetshjälp periodvis under många år. Närmare hälften av de intervjuade hade tidigare varit straffade, 18 procent tre gånger eller mera. Över hälften hade fått böta för fylleri och nära två tredjedelar var kända av nykterhetsnämnden. Flertalet var kroppsligt eller psykiskt sjuka eller skadade. Endast 17 procent var fullt arbetsföra, medan arbetsförmågan hos en tredjedel var starkt nedsatt. Oaktat dessa handikapp ansåg dock intervjuade arbetsförmed- lingstjänstemän att arbetsdugligheten var tämligen hygglig i 66 procent av fallen.
Arbetsmarknadsstyrelsen företog på uppdrag av 1960 års arbetslöshets- försäkringsutredning en undersökning av kommunala kontantunderstöds- verksamheten i oktober 1962. Undersökningen omfattade 159 personer —— 108 män och 51 kvinnor — som denna månad erhöll dagunderstöd från arbetslöshetsnårmnd.
Av nämnda personer var 38 procent 55 år eller äldre. I Malmö, Göteborg och Uddevalla var hälften i denna ålder. 26 procent av de personer undersökningen omfattade var medlemmar i arbetslöshetskassa och nästan samtliga var verk- samma inom arbetsområden, där möjlighet förelåg att ansluta sig till arbetslös- hetskassa. Antalet understödsveckor per person under tio månader 1962 uppgick i genomsnitt för de arbetslöshetsförsäkrade till 17 och för övriga personer till 12. Av uppgifterna om understödsperiodens längd framgick följande.
Antal personer som januari—oktober 1962 erhållit kontantunderstöd under 1—4 5—8 9—13 14—26 27—43 Summa veckor veckor veckor veckor veckor pers. Arbetslöshetsförsäkrade 5 8 6 15 7 41 Icke arbetslöshets— försäkrade ..................... 45 20 14 20 19 118 Samtliga 50 28 20 35 26 159
Nuvarande omfattning
Utvecklingen av den kommunala kontantunderstödsverksamheten under år 1966 och de månader under år 1967, för vilka uppgifter har kunnat erhållas, framgår av följande två tablåer avseende år 1966 resp början av år 1967.
Sammandrag av konlantunderslödsverksahelen år 1966
År 1966 jan febr mars april maj juni
Antal understöds— kommuner ..................... 6 6 7 5 5 5 Antal bevlj. understödsrum ............... 285 360 339 295 253 242 Kommunernas kostnader (kronor) 1) Mantalsskrivna i
kommunen . ............... 51 593 45 280 46 737 46 561 36 244 28172 2) Mantalsskrivna i
annan kommun . ......... 841 1 419 1 054 1 388 1 418 1424 3) Utlänningar ............... 3 987 5 654 5 258 3 063 1 827 1 775 4) Hyreshjälp till
kassamedlemmar ......... — 180 270 90 — — Summa totalt (kronor) 56 421 52 533 53 319 51 102 39 489 31371 Antal understödsdagar . 3 548 3 271 3 394 3189 2 465 1 975 Antal arbetslösa som erhållit understöd . ......... 164 172 158 129 101 87
juli aug sept okt nov dec
Antal understöds- kommuner ..................... 5 5 5 5 6 5 Antal bevlj. understödsrum ............... 238 246 257 285 375 574 Kommunernas kostnader (kronor) 1) Mantalsskrivna i
kommunen . ............... 37 418 35 251 35 562 56 242 63 057 106195 2) Mantalsskrivna i
annan kommun . ......... 1 423 563 1 027 452 11 768 2 054 3) Utlänningar ............... 1 603 1 651 1 885 7 298 8 984 14 852 4) Hyreshjälp till
kassamedlemmar ......... — 90 — 180 — 270 Summa totalt (kronor) 40 444 37 555 38 474 64172 83 809 123 371 Antal understödsdagar . 2 596 2 475 2 500 4 050 5 263 7 617 Antal arbetslösa som erhållit understöd . ......... 120 108 137 174 291 362
Om kontantundersödsverksamheten 1.1.1966—30.6.1967 har från arbets- marknadsstyrelsen lämnats följande allmänna uppgifter:
Under kalenderåret 1966 utgjorde antalet understödsdagar 42 350 mot 27000 är 1965. Antalet årsunderstödda var 162 personer (exkl. familjemedlemmar) mot 101 år 1965. Den totala kostnaden för kontantunderstödsverksamheten uppgick under år 1966 till 672 000 kronor mot 410 500 år 1965. Av totalbeloppet utbetalades till utländska medborgare 57 800 kronor mot 27 800 år 1965. Kontantunderstödets medeltal uppgick till 15:78 kronor per understödd person och dag mot 15:03 kronor år 1965.
I statsbidrag beviljades under kalenderåret 1966 ca 195 000 kronor mot 112 000
Sammandrag av kontantunderstödsverksamhelen under början av år 1967
Ar 1967 jan febr mars april maj juni
Antal understöds— kommuner ..................... 8 10 10 7 7 7 Antal bevilj. understödsrum ............... 643 927 959 944 954 830 Kommunernas kostnader (kronor) 1) Mantalsskrivna i
kommunen . ............... 143 774 172 853 235 619 230 243 2) Mantalsskrivna i
annan kommun . ......... 1 385 345 360 360 3) Utlänningar ............... 18 085 45 090 33 899 33 317 4) Hyreshjälp till
kassamedlemmar ......... 1 000 510 680 540 Summa totalt (kronor) 164164 218 798 360 558 364 460 Antal understödsdagar . 10 054 13 317 16 719 15 041 Antal arbetslösa som erhållit understöd . ......... 545 668 767 774
år 1965. Under tiden 1.7 1966—30.6 1967 har bokförts sammanlagt 361 000 kronor i statsbidrag. Antalet understödsrum har under senare tid visat en ökning i jämförelse med motsvarande tid föregående år, vilket framgår av följande tablå.
Antal beviljade understödsrum
Dec 1966=559 Jan 1967=643 Dec 1965=265 Jan 1966=285 Mars 1967=959 Maj 1967=954 Mars 1966=339 Maj 1966=253
Bland de kommuner som bedrivit kontantunderstödsverksamhet i större omfattning under senare år framträder i förut återgivna sammanställning i främsta rummet Norrköping med över 20 000 understödsdagar och utbetalt understöd, uppgående till nära 323 000 kronor, under år 1966. Från läns- arbetsnämnden och kommunala myndigheter i Norrköping har bl.a. läm- nats följande uppgifter om arbetslösa anmälda hos arbetslöshetsnämnden den 5.4.1967. Uppgifterna ingick i stadens ansökan om statsbidrag till under- stöd sverksamhet.
Antal för- Antal icke för— sörjningspliktiga sörjningspliktiga Hela an- Fördelning _ 16—2526—50 över 50 16—25 26—50 över 50 talet år är år är år år Dagunderstöd med statsbidrag . ..................... 16 24 15 33 45 25 158 Socialhjälp(enl & 13) ........ 5 2 1 8 7 2 25 Ej hjälpta ........................ 1 4 1 6 2 3 17 Summa 22 30 17 47 54 30 200
Organisation och handläggning
Arbetsmarknadsutredningen framhöll att väsentliga förändringar under senare år inträtt vad gäller kommunernas befattning med arbetslöshets-frå- gor. Ansvaret för kommunala åtgärder borde, enligt utredningens uppfatt- ning, läggas på kommunernas verkställande organ som har den erforderliga överblicken över den kommunala verksamheten och befogenhet att uppdraga åt andra kommunala organ att verkställa kommunala beslut och intentioner av betydelse för sysselsättningen.
För att belysa organisations- och handläggningsfrågor i samband med den kommunala kontantunderstödsverksamheten har vi inhämtat uppgifter från bl. a. Stockholm, där under september 1967 vissa arbetslöshetsärenden kommer att överföras till socialbyråerna från arbetslöshetsnämndens och socialnämndens gemensamma organisation. Ur en i samband med denna omorganisation den 14.6.1967 upprättad promemoria från Stockholms stads socialnämnd återges följande.
Den 15/11 1965 beslöt stadsfullmäktige i princip godkänna ett av stadskansliets organisationsavdelning i samråd med socialvårdens planeringskommitté framlagt förslag till arbetslöshetsberedskapens och restarbetslöshetens organisatoriska lös- ning i Stockholms stad. Enligt principbeslutet skulle arbetslöshetsnämnden upp- höra och dess arbetsuppgifter överföras till andra stadens nämnder. Den allmänna sociala servicen jämte kontantunderstödsverksamheten skulle läggas på social- nämnden och beredskapsarbetena för arbetslösa drivas i direkt regi av de nämn- der som berörs av planerade beredskapsprojekt, främst gatunämnden. Beredskaps- arbeten för på arbetsmarknaden svårplacerad arbetskraft däremot, liksom andra uppgifter av arbetsvårdande karaktär samt yrkesutbildning och omskolningsverk- samhet skulle läggas på en nyinrättad självständig nämnd _— arbetsvårdsnämnden —— som från socialnämnden samtidigt övertog den kommunala arbetsvården. Den nya nämnden skall fungera också som beredskapsorgan för sammanhållning av arbetslöshetsfrågorna samt planering och uppbyggnad av i olika lägen nödvändig beredskap.
I samband med pricipbeslutet uppdrog stadsfullmäktige åt stadskollegiet att bland annat vidta åtgärder så att förslaget kunde genomföras utan hinder av nu gällande föreskrifter i lag av den 30 juni 1944 om arbetslöshetsnämnd och kun- görelsen av den 27 maj 1949 angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet. Det visade sig emellertid nödvändigt att tills vidare bibehålla arbetslöshetsnämnden som nämndorgan, varför denna alltjämt kommer att fun- gera som nämnd i frågor som enligt arbetslöshetskungörelsen skall handhas av sådan nämnd. Arbetslöshetsnämnden kommer emellertid att ha en med den nya arbetsvårdsnämnden gemensam förvaltning, som sålunda blir det verkställande organet för båda nämnderna.
Beslutsförfarande.
Det tillkommer arbetslöshetsnämnden att fatta beslut om understöd enligt gällande kungörelse angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp åt den som är arbetsför och ofrivilligt arbetslös. Därest sådan hjälp ej kan beviljas och behov av under-
stöd ändock föreligger ankommer det på socialnämnden att pröva och besluta om hjälp enligt gällande författningar angående socialhjälp.
Arbetslöshetsärendena har hittills handlagts dels vid den av socialnämnden och arbetslöshetsnämnden gemensamma organisationen, dels vid socialbyrå 9 för ar- betslösa boende inom dess upptagningsområde. Arbetslöshetsnämndens delegerade för understödsärenden har uppdragit åt inspektörerna vid den gemensamma or— ganisationens sociala avdelning och socialbyrå 9 att bevilja understöd enligt gäl- lande bestämmelser i arbetsmarknadskungörclsen. Redovisningen till delegerade av beviljade ärenden sker genom att besluten förtecknas på särskilda listor. In- spektörerna har jämväl med redovisningsskyldighet inför socialnämndens dele- gerade för socialhjälpsärenden givits befogenhet att enligt av socialnämndens fast- ställda riktlinjer bcsluta om kompletterande socialhjälp till utgående understöd enligt arbetsmarknadskungörelsen.
Med anledning av de angivna organisatoriska förändringarna kommer socialför- valtningen att hos arbetslöshetsnämnden begära bemyndigande för samtliga in- spektörer (socialbyråchefer och gruppledare) att besluta om kommunalt kontant— understöd efter de riktlinjer arbetslöshetsnämnden fastställer.
Utläggningen av arbetslöshetsärendena på socialbyråerna synes av praktiska skäl även kräva en revidering i den administrativa handläggningen då det gäller socialhjälp till arbetslösa. Nuvarande ordning med beslutsättning och redovisning av beslut inför socialnämndens socialhjälpsdelegerade bör lämpligen ändras där- hän att dessa ärenden inordnas under samma handläggningsförfarande som gäller för socialhjälp till annan än arbetslös. Det innebär att ärendena som regel hand- läggs av socialhjälpsstyrelse (ev. på anmälningslista) och av socialnämndens un— derstödsdelegerade endast i de fall då ärendet är av den art att det bör under- ställas delegerade. Förvaltningen kommer senare att ta upp denna fråga i social- nämnden för beslut.
Tendens under senaste tid
Under första halvåret 1967 framträder en tendens till ökning av kontant- understödsverksamheten i kommuner som tidigare tillämpat denna stöd- form. Antalet sådana kommuner har däremot ändrats obetydligt. Om de i april månad 1967 vidtagna ändringarna i arbetsmarknadskungörelsen, inne- bärande höjning av maximibeloppen för kontantunderstöd, kommer att medföra ökad användning av stödformen, kan ännu inte bedömas. Uppgift har lämnats att i statsbidrag för tiden 1.7.1966—30.6.1967 bokförts sam- manlagt 361000 kronor. Om det förutsättes att statsbidragsandelen för nämnda budgetår varit ungefär densamma som de närmast föregående åren (inräknat utlänningar för vilka statsbidraget är 100 procent) skulle de under budgetåret 1966/67 utbetalade kontantunderstöden ha uppgått till ca 1 250 000 kronor. Under första hälften av nämnda budgetår, 1.7.—31.12.1966, utgjorde de totala understödskostnaderna närmare 400 000 kronor. Till den senare hälften av budgetåret, 1.1—30.6.1967, skulle därmed kunna hänföras en totalkostnad av ca 850 000 kronor. Detta innebär en väsentlig ökning jämfört med första halvåret 1966, då det totala understödsbeloppet var 284 235 kronor.
5.6 Antalet utförsäkrade i de erkända arbetslöshetskassorna
Arbetsmarknadsstyrelsen har infordrat uppgifter från arbetslöshetskassor- na om antalet utförsäkrade medlemmar under försäkringsåren 1964/65 och 1965/66 samt tiden 1.9.1966w1.7.1967.
Av 44 kassor hade 29 svarat. Svaren är i vissa fall ofullständiga. De omfattar 1 304 000 medlemmar motsvarande 79 % av totala antalet med- lemmar i arbetslöshetskassorna. Enligt inkomna uppgifter har nedanstående antal medlemmar utförsäkrats. Uppgifterna redovisas separat för medlem- mar med olika antal ersättningsdagar per försäkringsår. För att kunna följa arbetslöshetsutvecklingen under den angivna tiden anges nederst i samman- ställningen antalet ersättningsdagar per årsmedlem, varvid värdet för 1966/67 utgör en uppskattning avseende hela försäkringsåret.
Antal ersätt— 1966/67 ningsdagar 1964/65 1965/66 (tom juni) 200 . ............... 36 46 33 150 . ............... 1 002 1 254 1 322 75 (medlem- mar som fyllt 67 år) . ......... 4 599 4 442 3 350 Summa 5 637 5 742 4 705 Antal ersätt— ningsdagar per ärsmedlem ...... 2,3 2,8 (3,3)
Värdena för de tio månaderna av försäkringsåret 1966/67 är mycket osäk- ra, då det föreligger endast ofullständiga uppgifter från vissa kassor. Vidare saknas helt uppgifter för tiden juli—augusti 1967, viket påverkar siff- rorna relativt kraftigt, eftersom enligt sakens natur utförsäkringsfallen kon- centreras till försäkringsårets senare del.
De utförsäkringsfall som avser medlemmar vilka fyllt 67 år och där högsta antalet ersättningsdagar är 75 under ett försäkringsår, dominerar helt och utgör mellan tre fjärdedelar och fyra fjärdedelar av samtliga fall. Deras antal är relativt konstant, medan övriga fall ökar progressivt vid steg— ring av antalet ersättningsdagar per medlem.
Göres en jämförelse mellan försäkringsåren 1964/65 och 1965/66 kan kon- stateras att antalet ersättningsdagar per årsmedlem ökat med drygt 20 %, medan totala antalet utförsäkringsfall ökat med endast ca 2 %. Antalet ut- försäkringsfall för medlemmar som fyllt 67 år har minskat något (3 %), medan antalet utförsäkrade med 200 eller 150 dagar ökat med 25 %. Samma tendenser avspeglar sig i siffrorna för försäkringsåret 1966/67.
Frekvensen och utvecklingen är ej enhetlig i de olika kassorna. Som exem- pel på några kassor där arbetslösheten ökat starkt under senare år, delvis i samband med nedläggning av företag, kan nämnas beklädnadsfackens kas-
sor. Av dessa värden framgår att antalet utförsäkringsfall med 150 ersätt- ningsdagar ökat kraftigt under den här aktuella tiden.
1964/65 1965/66 (1 393653” Beklädnadsarbetar— nas e a k ............... 37 96 157 Sko- och läderarbe- tarnas e a k ............ 24 48 115 Textilarbetarnas e a k 56 89 240
Motsvarande siffror för exempelvis kommunalarbetarnas kassa var 44 respektive 41 och 36, vilket tyder på väsentligt stabilare förhållanden.
Utförsäkring i åldersgruppen 60—66 år I detta sammanhang saknar den grupp medlemmar som utförsäkrats efter fyllda 67 år intresse. Av de övriga koncentreras intresset till dem som ut- försäkrats i åldern 55—59 och 60—66 är. Arbetsmarknadsstyrelsen har be— gärt redovisning i åldersgrupper. Här föreligger ännu större brister hos materialet än vad som gäller uppgifterna om totala antalet utförsäkrade.
Ålder 1964/65 1965/66 1966/67 55—59 99 162 1 96 60—66 449 560 639
Ovanstående siffror anger som väntat en markant stegring i antalet utför- säkrade i åldern 60—66 år jämfört med gruppen 55—59 år.
Då de nu aktuella åtgärderna i första hand avser personer i åldern 60—66 år, är det närmast antalet utförsäkrade i denna åldersgrupp som bör läggas till grund för bedömning av det antal försäkrade, som kan komma att er- hålla särskild dagpenning. År 1965/66 utförsäkrades i denna grupp 560 per- soner. Nämnda antal utförsäkrade har redovisats av 25 kassor med 64 % av det totala medlemsantalet. Antages utförsäkringsfrekvensen vara någor- lunda enhetlig i hela försäkringskollektivet skulle utförsäkringsfallen inom åldersgruppen totalt utgöra 875. Antalet ersättningsdagar var försäkrings- året 1965/66 i genomsnitt 2,8 per medlem. Medelvärdet för en tioårsperiod är 3,3 dagar, eller 18 % högre. Efter justering med hänsyn härtill skulle totala antalet utförsäkrade under ett genomsnittsår bli 1 030 i den nu aktu- ella gruppen.
KAPITEL 6
Kostnadsberäkningar och finansieringsförslag
Kostnadsberäkningar
Vi har i motiveringen till förslaget om omställningsbidrag framhållit att alla möjligheter till arbetsplacering eller andra sysselsättningsskapande åtgär- der i det enskilda fallet bör vara grundligt undersökta och övervägda innan bidrag beviljas. En fortlöpande uppföljning av förändringar i bidragstaga- rens möjligheter till arbetsplacering bör därefter ske med periodiskt åter- kommande kontroller och rapportering till vederbörande länsarbetsnämnd. Bidragstagare som avvisat erbjudet lämpligt arbete kan avstängas från rätt till bidrag viss tid. Underlåter bidragstagare att följa prövningsmyndig- hetens föreskrifter kan beslutet om bidrag upphävas.
Medlem i erkänd arbetslöshetskassa, som enligt utredningens förslag kan upp-bära särskild dagpenning, har under lång tid regelbundet haft kontakt med den offentliga arbetsförmedlingen såsom arbetssökande. Medlemmen skall därefter under den tid särskild dagpenning utgår vara underkastad i huvudsak samma regler i fråga om sökande av arbete och villighet att anta lämpligt arbetserbjudande eller förslag om utbildning som andra arbetslösa kassamedlemmar.
Vi förutsätter vidare att ett rationellt system utvecklas för bedömning av arbetsförheten hos sökande av omställningsbidrag. I de fall arbetsförmed- lingen inte därigenom eller genom arbetsanvisning har kunnat direkt pröva bidragssökandens förmåga och vilja till arbete, bör i tveksamma fall bedöm- ningen av sökandens arbetsförhet ske med anlitande även av kommunala myndigheters personkännedom och annan sakkunskap.
Dessa restriktiva regler syftar dels till en begränsning av den särskilda dagpenningens och omställningsbidragets tillåmpningsområde till fall av klart arbetsmarknadsmässiga stödbehov, dels till en begränsning av de kon- tanta arbetsmarknadsstödet till de enskilda fall där det inte för tillfället föreligger någon realistisk möjlighet till arbetsplacering med eller utan sär- skild utbildning eller andra arbetsmarknadsåtgärder.
Omfattningen av samhällets kostnader för den särskilda dagpenningen och omställningsbidraget kommer att till betydande del bestämmas av den allmänna inställningen på arbetsmarknaden till äldre arbetstagare.
Vi har ansett oss kunna förutsätta att denna inställning allmänt sett skall bli positiv. Vi anser oss även kunna förutsätta att arbetsmarknadsorganen i
alla enskilda fall skall sträva efter att utnyttja varje möjlighet att placera arbetssökande i den öppna marknaden eller vidtaga andra åtgärder för att underlätta eller skapa sysselsättning för honom.
Även med en tillämpning av de restriktiva reglerna och en inställning på arbetsmarknaden som helt motsvarar dessa förutsättningar måste emeller- tid omfattningen av samhällsstödet åt äldre arbetslösa antagas komma att bli betydande, särskilt i lägen på arbetsmarknaden som påverkas både av skärpning i näringslivets strukturomvandling och nedgång i den allmänna konjunkturen. Kostnaderna kan därför beräknas variera betydligt under olika är.
Underlag för kostnadsberäkningar I kapitlen 1 och 5 lämnas följande uppgifter i fråga om de åldersgrupper som berörs av vårt förslag om äldre-stöd:
A. Befolkningen i vissa åldersklasser 1965—1975
År Män Kvinnor
5.5—59 år 60—66 år 55—59 är 60—66 är 1965 250 536 282 785 254168 306 544 1970 254 700 318100 255 300 334 300 1975 255 600 333 300 255100 344 000
B. Antal anställda i vissa åldersklasser 1966—1975
År Män Kvinnor
55—59 år 60—66 år 55—59 år 60—66 är 1966 180 000 160 000 90 000 60 000 1970 180 000 173 000 99 000 69 000 1975 180 000 180 000 104 000 72 000
C. Genomsnittligt antal försäkrade arbetslösa i vissa åldersgrupper år 1966
Män Kvinnor 55—59 år 60—66 år 55—59 år 60—66 år
2 454 4 747 493 550
D. Långvarig arbetslöshet för försäkrade arbetslösa a) Arbetslösa mer än 2 månader enligt uppgifter för mars månad 1966—67. Procentandel i vissa åldrar.
År Män Kvinnor
55——59 är 60—66 år 55—59 är 60—66 år 1966 38,5 49,6 51,0 61,4 1967 40,9 52,7 58,6 66,0
b) Arbetslösa mer än 6 månader. Procentandel i vissa åldrar. Förbe- håll om att dessa siffror kan vara underskattade utvecklas närmare i kapitel 1. År Män Kvinnor 55—59 är 60—66 år 55—59 år 60—66 år 1966 3.5 8,3 12,2 23,7 1967 4,2 9,1 16,9 29.4
E. De försäkrades procentandel av totalantalet anställda i vissa åldrar år 1966
Män Kvinnor 55—66 är 55—66 är 71,5 44,7
F. Antal utförsäkrade i de erkända arbetslöshetskassorna I kapitel 5 (5.6) lämnas vissa uppgifter om antal utförsäkrade i åldern 60—66 år under perioden 1.9 1964—30.6 1967. Det totala antalet utförsäk- rade i denna åldersgrupp under ett genomsnittsår beräknas till omkring 1 000. Beräkningarna för genomsnittsår anknyts till medelvärdet av antalet ersättningsdagar i genomsnitt per medlem och försäkringsår under senaste tioårsperiod. Dessa beräkningar avser huvudsakligen försäkringsåren 1964/65 och 1965/66 då sysselsättningsläget på arbetsmarknaden påverkades av driftsförändringar och företagsnedläggningar i mindre omfattning och inom färre industrigrenar än under senare delen av år 1966 och hittills un- der år 1967. Till de av omställningssvårigheter för arbetstagarna tidigast berörda hör beklädnadsindustrierna. I kapitel 5 redovisas uppgifter från Bcklädnadsarbetarnas, Sko- och läderarhetarnas samt Textilarbetarnas ar- betslöshetskassor, som för de tio första månaderna försäkringsåret 1966/67 (t o 111 juni) visar en stark stegring av antalet utförsäkringsfall jämfört med tidigare år. Det är sannolikt att samma tendens senare kommer till synes i flera av de övriga kassor, vars medlemmar först i slutet av år 1966 och början av år 1967 berörts av de svårigheter som tidigare mött arbetstagare i beklädnadsindustrierna. Vi har därför ansett oss böra antaga att antalet utförsäkrade per år i åldern 60—66 år i ett försämrat arbetsmarknadsläge kan komma att uppgå till 2 000.
Kostnadsberäkningar för särskild dagpenning kan grundas på antagan- den om antal utförsäkrade och den tid under ett försäkringsår dessa i ge- nomsnitt kommer att uppbära särskild dagpenning. Växlande möjligheter att få arbete, tillfälliga arbetens skiftande varaktighet, mellankommande sjukdomsperioder m.m. medför dock att beräkningarna måste göras 'med så stora marginaler att det kan vara motiverat att i stället grunda dem på »årskostnadsrum» och från denna utgångspunkt söka uppskatta det antal utförsäkrade som kan rymmas inom ett sådant rum. Därigenom underlättas även jämförelser med omställningsbidraget, som är fortlöpande och därför naturligast kostnadsberäknas i årskostnadsrum.
Kostnader för utgående ersättning Kostnadsposter : 1. Särskild dagpenning till försäkrade i ålder 60—66 år. . 2. Omställningsbidrag till försäkrade i ålder 60—66 år. 3. Omställningsbidrag till icke försäkrade i ålder 60—66 år. 4 Särskild dagpenning och omställningsbidrag till friställda arbetstagare i lägre ålder än 60 år enligt beslut av arbetsmarknadsstyrelsen.
Genomsnittlig ersättningsårskostnad för särskild dagpenning beräknas efter 37 kronor per ersättningsdag (inkl ev barntillägg) till 260X37:9 260 kronor.
Genomsnittlig ersättningsårskostnad för omställningsbidrag beräknas efter 730 kronor per ersättningsmånad (inkl ev make- och barntillägg) till 12X730=8 760 kronor. .
Antalet årskostnadsrum har vi sökt uppskatta enligt de i början av detta kapitel avgivna förutsättningama och med ledning av det tillgängliga be- dömningsunderlaget. Vi har därjämte antagit att det för närvarande hos ar- betslösa arbetstagare finns ett ej obetydligt stödbehov som inte direkt fra-m- kommit i arbetslöshetsstatistik eller i uppgifter om kommunernas hjälp- verksamhet. Vi har därvid kommit till följande uppskattning av antal års- kostnadsrum för de olika kostnadsposterna under det första året efter stöd- formernas ikraftträdande. Under detta första år kan det beräknas uppstå en särskild merkostnad av ca 50 % för kostnadspost 1 på grund av att er- sättningsberättigade enligt vårt förslag även skulle bli de personer som ut- försäkrats under året före ikraftträdandet. Genom omställningsbidragets konstruktion med tillgodoräkning av arbetad tid före stödformens ikraft- trädande, kommer även kostnaderna för detta stöd sannolikt att bli större under första året.
Beräknat antal årskostnadsrum: Kostnadspost 1 1200 Kostnadspost 2 500 Kostnadspost 3 1 500 Antalet personer som kan inrymmas i varje årskostn-adsrum blir beroende av de faktiska möjligheterna att återplacera dessa arbetstagare i varaktigt arbete och samhällets resurser att medverka till att sådan placering sker så snabbt som möjligt med utnyttjande av alla lämpliga arbetstillfällen. De antaganden som nu kan göras i detta avseende har lett till följande upp- skattning av antal personer som i genomsnitt årligen skulle kunna få stöd enligt förenämnda tre kostnadsposter.
Kostnadspost 1 21/3Xanta1et årskostnadsrum : ca 3 000 Kostuadspost 2 2Xantalet årskostnadsrum : ca 1 000 Kostnadspost 3 2X1/Q-del av antalet årskostnadsrum, motsvarande antaget
antal Iångtidsfall : ca 1 000 4X%-delar av antalet årskostnadsrum, motsvarande anta- get antal arbetslösa med kortare arbetslöshetstid och mind- rc omställningssvårigheter : ca 4000
Antalet personer i åldern 60—66 år som kan beräknas få särskild dag- penning och/eller omställningsbidrag under någon period av det första året skulle därmed kunna uppgå till närmare 10 000. Om det visar sig att antalet personer som behöver detta stöd blir högre eller att dessa personer möter större svårigheter att få arbete eller att samhällets resurser att medverka till arbetsplacering av dem blir mindre än vi ovan antagit, kommer genom— snittskostnaderna att öka i motsvarande mån.
De totala kostnaderna för av oss föreslaget stöd till arbetslösa arbetsta— gare i åldern 60—66 år, beräknade på så sätt att antalet årskostnadsrum multipliceras med den för varje stödform angivna ersättningsårskostnaden, skulle därmed under första året bli följande.
kronor Kostnadspost 1 1 200 X 9 620 = 11 544 000 Kostnadspost 2 500 )( 8 760: 4 380 000 Kostnadspost 3 1 500 )( 8 760=13 140 000
ca 29 000 000
För kostnadspost 4 kan specificerade uppskattningar nu inte göras. Om det antages att dessa kostnader skulle uppgå till omkring 20 % av summan av kostnadsposterna 1—3, skulle kostnadsbeloppet enligt ovanstående upp- skattningar av dessa poster bli omkring 6 000 000 kronor. Summan av kost- nadsposterna 1—4 skulle därmed under första året uppgå till omkring 35 miljoner kronor.
Under de följande åren kan kostnaderna bli påverkade av flera förhållan- den: Bortfall sker delvis av den merkostnad som under första året uppstått genom att i stort sett två års utförsäkringsfall reglerats under ett år. Anta- let personer i den aktuella åldern från omkring 60 till 66 år ökar. De syssel— sättningsfrämjande arbetsmarknadsåtgärdema bör samtidigt kunna ge ökad effekt bland de äldre arbetstagarna. Antalet anställda kvinnor i den aktuella åldern ökar.
Såvitt nu kan bedömas skulle kostnadsposterna 1—4 under dessa följande år kunna nedgå till 25—30 miljoner kronor under förutsättning att de äldre arbetstagarnas möjligheter till arbetsplacering successivt förbättras. I annat fall kan kostnaderna öka väsentligt. Skulle endast hälften så många av det antal personer i åldern 60—66 år, som förut antagits söka stöd under första året, rymmas inom förut uppskattade antal årskostnadsrum eller skulle an- talet arbetslösa öka väsentligt, kan kostnaderna för detta året komma att uppgå till 60—70 miljoner kronor och kostnaderna de följande åren under sådana förhållanden att uppgå till 50—60 miljoner kronor.
Genomförande av stödformerna särskild dagpenning och omställnings- bidrag kan antagas i viss utsträckning komma att minska kostnader för bl. a. socialhjälp och kommunala kontantunderstöd. Storleken av sådana kostnadsminskningar på andra områden har vi ännu inte möjlighet att bedöma. Vi planerar att under hösten 1967 göra en undersökning av bl.a. orsaker till hjälpbehov bland socialhjälpssökande och avser därmed kunna belysa åldersfördelningen bland dessa hjälpsökande och frekvensen av fall där brist på arbete varit huvudanledning till hjälpbehovet. Utvecklingen av den kommunala kontantunderstödsverksamheten kommer vi även att följa.
Förvaltningskostnader för utgivande av ersättning
Till den del som avser omställningsbidrag kommer det administrativa ar- betet att utföras inom arbetsmarknadsverket. Inom arbetsmarknadsverket kommer arbetsuppgifterna i samband med bidragsadministrationen att del- vis sammanfalla med arbetsförmedling och andra arbetsmarknadsåtgärder, som nu ingår i länsarbetsnämndernas och arbetsmarknadsstyrelsens upp- gifter. Det har för oss inte varit möjligt att närmare undersöka i vad mån de av omställningsbidragets administration direkt föranledda nya arbets- uppgifterna för arbetsmarknadsverket kommer att medföra behov av sär- skild personal och ökade kostnader i övrigt.
Beträffande förvaltningskostnader för utgivande av särskild dagpenning må följande framhållas och anföras:
Administrationskostnaderna i arbetslöshetskassorna kan sägas utgöra två huvuddelar, kostnaderna för den centrala förvaltningen och kostnaderna för den lokala förvaltningen. Dessa huvuddelar kan i sin tur — bortsett från vissa kostnader för styrelse, föreningssammanträde, stadgetryck och dylikt — hänföras till antingen kostnaden för avgiftsuppbörd och avgifts- redovisning eller kostnaden för utbetalning av ersättning. Storleken av de förstnämnda kostnaderna påverkas väsentligt av den p-arallellkoppling av kassornas administration och den fackliga administration, som råder i fler- talet fall. Utbetalning av ersättning och kontrollen därav är däremot helt en kassaangelägenhet, för vilken kostnaden helt faller på kassan.
Förvaltningskostnaderna varierar starkt mellan olika kassor, beroende på en rad olika faktorer. Härvid inverkar kassornas storlek, ersättnings- ut'betalningens omfattning (variationer mellan 0,2 och 12,0 ersättnings- dagar per årsmedlem) liksom även det förhållandet att en kassa admi- nistreras fristående eller tillsammans med en fackorganisation. I viss mån påverkar även de olika principerna som tillämpas för kostnadsfördelningen mellan kassa och förbund de förvaltningskostnader som kommer att åvila arbetslöshetskassorna. Kostnaden per medlem och är låg för försäkrings- året 1965/66 mellan 3 och 43 kr, med ett medeltal vid ca 11 kr.
Det är svårt att beräkna hur mycket av förvaltningskostnaden som faller på avgiftsuppbörden och på utbetalningen av ersättning. Några nu ingå- ende kostnadsanalyser torde ej ha gjorts på detta område, vilket kan sam- manhänga med att statens förvaltningsbidrag utgår med ett fast belopp per medlem och är, oberoende av den faktiska förvaltningskostnaden. Viss rationalisering av förvaltningen har företagits. Databehandling har införts främst vid avgiftsuppbörden, framför allt i de större kassorna. Kassaenhe- terna (förbunden) är emellertid ofta relativt små och därför mindre väl lämpade för de elektroniska hjälpmedlen.
Kostnaderna för den centrala förvaltningen av den särskilda dagpen- ningen bör bli relativt små. De inskränker sig i stort sett till bokföring av utbetald ersättning, som måste särredovisas, sökande av statsbidrag samt
prövning av ersättningsrätten i vissa fall. Den särskilda ersättning till äldre torde vålla relativt sett mindre arbete än den ordinarie ersättningen eftersom den särskilda ersättningen bygger på så att säga »stabilare för- hållanden». Prövningen av avgiftsvillikoren och en del andra villkor bort- faller. Kvar står bl.a. prövningen av karensvillkorct och omprövning av tjänstepensionärernas inplacering i pensionsavdragsklass vid ingången av nytt försäkringsår.
Med hänsyn till den mindre omfattning i förhållande till kassornas to— tala verksamhet som administrationen för den särskilda dagpenningen kan beräknas få, har vi inte funnit ändring erforderlig i nuvarande bestäm- melser om statligt förvaltningsbidrag till kassorna (8 € förordning 14.12 1956 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, SFS nr 630, med änd- ringar 14.3 1958, SFS nr 101, och 4.6 1964, SFS nr 496).
Finansieringsförslag Omställningsbidrag I vår allmänna motivering för de föreslagna formerna av äldrestöd i ka- pitel 3 har anförts att omställningsbidraget bör regleras av statsmakterna såsom ett av arbetsmarknadspolitikens medel, varvid ansvaret för beslut om bidraget skall åvila den statliga myndighet som har att vidtaga arbets- förmedlande och sysselsättningsskapande åtgärder enligt av statsmak- terna fastställt arbetsmarknadspolitiskt program.
I enlighet därmed föreslår vi att alla kostnader för utgående omställ- ningsbidrag och därmed sammanhängande förvaltning helt bestrides av statsmedel.
Särskild dagpenning För statsbidrag till den särskilda dagpenningen torde man ha att välja mellan tre alternativ:
1. Samma statsbidrag som till den ordinarie ersätningen från erkänd arbetslöshetskassa.
2. Statsbidrag enligt 1. men med enhetligt dagpenningbidrag om 75 %.
3. Statsbidraget täcker den totala kostnaden.
1. Statsbidrag enligt samma grunder som för statsbidrag till den ordi- narie ersättningen betyder att bidrag utgår i form av grundstatsbidrag (ev. med tillägg), dagpenningbidrag och barntilläggsbidrag. Grundstat'sbidraget är det proportionella bidraget, som varierar med dagpenningens storlek mel— lan 35 och 50 %. Det progressiva dagpenningbidraget bestäms av antalet ersättningsdagar per årsmedlem enligt tabell i statsbidragsförordningen och stiger från 0 till 75 % mellan 2,5 och 22 ersättningsdagar. Antalet dagar för vilka särskild dagpenning utgivits antages ingå i det antal er- sättningsdagar, som bestämmer dagpenningbidragets procentsats. Denna högre procentsats räknas på den totala utbetalningen av dagpenning i en
klass. Detta kan medföra ett relativt stort _— i vissa fall orimligt stort — statsbidrag till den särskilda dagpenningen om man hänför den totala ökningen enbart till kostnader för nämnda dagpenning. Dessa negativa konsekvenser kan emellertid undvikas genom att antalet dagar med sär- skild dagpenning ej medtages vid beräkningen av antalet ersättningsdagar per årsmedlem för bestämmande av dagpenningbidragets storlek.
En nackdel med denna norm för statsbidraget till särskild dagpenning är att [bidraget kommer att variera starkt mellan olika kassor. Försäkrings— året 1965/66 varierade statens bidrag till den utbetalade ersättningen (dag- penning och barntillägg) mellan 38 och 85 % av kostnaderna, med ett ge- nomsnitt för alla kassor av 67 %. De negativa konsekvenserna härav torde emellertid begränsas av att de kassor, som kommer att betala ut särskild ersättning i någon större omfattning, i regel kommer att vara sådana kas- sor inom vilkas verksamhetsområde den allmänna arbetslösheten är rela- tivt stor och därmed antalet ordinarie ersättningsdagar och även stats— bidraget ligger på en relativt hög nivå.
2. Ojämnheten i statsbidraget mellan olika kassor kan undvikas om grundstatsbidraget bibehålles oförändrat och progressiviteten hos dagpen- ningbidraget upphäves genom fastställande av en fixerad procentsats. Här- vid torde lämpligen kunna väljas 75 %, som är den högsta i den progres- siva skalan och uppnås vid 22 ersättningsdagar per årsmedlem. Även barn- tilläggsbidraget ligger på denna nivå. Med hänsyn till de kassor som på grund av stor arbetslöshet redan har ett statsbidrag om 75 % _ detta är undantagsfall — torde ej annan procentsats kunna väljas. Ur teknisk syn- punkt är vilken procentsats som helst möjlig. Inom ramen av detta system kan erhållas varje tänkbar avvägning mellan statens och kassans del i kostnaderna för den särskilda dagpenningen.
3. Statsbidrag med 100 % av kostnaderna för särskild dagpenning ger liksom alternativ 2 kassorna lika ersättning för dessa kostnader, men inne- bär ingen egentlig fördelning av kostnaderna, eftersom dessa i sin helhet kommer att belasta staten. Detta alternativ liksom alternativ 2 kräver att kostnaderna för den sär- skilda dagpenningen bokföres för sig. Eventuellt bör med anledning därav speciella kassakort avändas för den särskilda dagpenningen. Detta kan även vara motiverat av de avvikelser i besöksordning m. ni. som kan kom- ma att tillämpas för den som uppbär denna ersättning. För barntillägget bör enligt alternativ 1 och 2 utgå 75 %, Vilket är det- samma som ordinarie bidrag. I alternativ 3 bör hela kostnaden för barn- tillägg helt ersättas av staten. Vid våra överväganden av statsbidragets storlek har framhållits att om- ställningsbidrag —— som enligt vårt förslag skulle helt finansieras av staten —— kommer att kunna utgå till icke försäkrad under arbetslöshetstid mot- svarande den då försäkrad arbetslös uppbär särskild dagpenning. Strävan
efter likställighet i statsbidragshänseende mellan grupperna försäkrade och icke försäkrade skulle vid sådant förhållande kunna leda till en uppdel- ning av den särskilda dagpenningen i två delar, dels ett belopp motsvarande omställningsbidraget, dels det belopp varmed den särskilda dagpenningen i det enskilda fallet kommer att överstiga omställningsbidraget. Likställig- hcten skulle då innebära att sistnämnda överskjutande belopp skulle av— giftsfinansieras enligt något av förut angivna alternativ 1 och 2.
I direktiven för det nu föreliggande utredningsuppdraget angående stöd- former för äldre arbetstagare framhålles att vi i samband med vårt all- männa uppdrag att göra en översyn av arbetslöshetsförsäkringens omfatt- ning oeh utformning har att även lösa finansieringsfrågor samt att därvid överväga alternativa finansieringsformer. I avvaktan på detta bör, enligt dessa direktiv, förslag till en temporär lösning av finansieringsfrågorna läggas fram för det nu avsedda kompletterande trygghetsskyddet för de äldre arbetstagarna, varvid Övergångsvis nu gällande finansieringsprinci- per i huvudsak skall kunna tillämpas.
Vi har därför när det gäller den särskilda dagpenningen inte ingått på de möjligheter till fördelning av kostnader på olika berörda parter eller på de jämförelser med finansiering av sjukförsäkring eller annan allmän för— säkring som annars kunnat vara motiverade. För en temporär lösning av den nu föreliggande finansieringsfrågan har vi ej heller ansett erforderligt att belasta bestämmelserna om statsbidrag med regler som varierar efter den särskilda dagpenningens skiftande belopp eller efter antalet ersätt- ningsdagar per årsmedlem 'i den kassa den arbetslöse tillhör. Därmed har vi funnit att statsbidrag till den särskilda dagpenningen bör kunna bestäm- mas enhetligt för alla kassor och kassamedlemmar, för vilka denna stöd— form kan komma i fråga. I valet mellan förenämnda alternativ 2, inne- bärande ett enhetligt dagpenningbidrag till särskild dagpenning av 75 %, och alternativ 3, innebärande att statsbidraget täcker hela kostnaden för utgående särskild dagpenning, förordar vi det sistnämnda med hänvisning till nämnda jämförelser med icke försäkrade, som under motsvarande ar- betslöshetstid uppbär ett helt av statsmedel finansierat omställningsbidrag, och med hänsyn även till att de försäkrade själva genom arbetslöshets— kassorna medverkar i och bekostar administrationen av denna nya stöd- form.
Vi föreslår således att i förordningen om statsbidrag till erkända arbets- löshetskassor införes bestämmelser om en ny bidragsform, särskilt dag— penningbidrag, som per försäkringsår utgår med 100 % av belopp utgivna såsom särskild dagpenning.
Slutligen får vi beträffande båda stödformerna ånyo understryka att vårt finansieringsförslag endast avser en temporär lösning intill dess övriga i våra ursprungliga direktiv angivna problem rörande kontant stöd vid arbetslöshet blivit lösta.
Förslag till Kungörelse om ändring i arbetsmarknadskungörelsen den 3 juni 1966 (nr 368)
Härigenom förodnas, dels att 71 och 91 55 arbetsmarknadskungörelsen den 3 juni 1966 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i kungörelsen skall efter 94 & införas en ny rubrik och sju nya paragrafer, betecknade 95—101 55, av nedan angiven lydelse, dels ock att nuvarande 95—105 55 i kungörelsen skall erhålla ny paragrafnumrering och därvid betecknas respektive 102—112 åå.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
71 5.
Arbetslöshetshjälp meddelas i form av beredskapsarbete, arkivar- bete, musikerhjälp eller kommunalt kontantunderstöd.
Arbetslöshetshjälp meddelas i form av beredskapsarbete, arkivar- bete, musikerhjälp, kommunalt kon- tantunderstöd eller omställningsbi- drag.
91 5.
Dagunderstöd får icke utges till arbetslös för tid då han uppbär dag- penning från erkänd arbetslöshets- kassa. I ömmande fall får dock för sådan tid utges dagunderstöd till bo- stadskostnad, om den arbetslöse ge— nom intyg av erkänd arbetslös-hets- kassa styrker att han under de 30 dagar som förflutit närmast innan understödet skulle börja utgå upp- burit dagpenning för sammanlagt minst 15 dagar, i vilka även tid då han åtnjutit dagunderstöd får in- räknas.
Dagunderstöd får icke utges till arbetslös för tid då han uppbär dag- penning eller särskild dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa eller omställningsbidrag enligt denna kungörelse. I ömmande fall — — _ får inräknas.
(Föreslagen lydelse)
Omställningsbidrag 95 5. Omställningsbidrag utgöres av grundbidrag, marketillägg, barntillägg.
96 5.
Omställningsbidrag utgår till
1) medlem i erkänd arbetslöshetskassa som uppburit särskild dagpen- ning under den längsta tid som medges i förordningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor,
2) annan arbetslös som under kalenderåret fyller lägst 60 år och som under minst 24 månader under en period av tre år närmast före anmälan till arbetsförmedlingsorgan om arbetslöshetens inträde har haft sin huvud- sakliga försörjning genom arbete mot avlöning för annans räkning.
Arbetsmarknadsstyrelsen kan förklara den som ej fyllt 60 är berättigad till omställningsbidrag, om han är arbetslös som omedelbar följd av verk- samhetens nedläggning eller bestående driftsändring vid företag där han varit långvarigt anställd.
Under den i första stycket angivna kvalifikationstiden av minst 24 må- nader, under vilken den arbetslöse skall ha utfört arbete mot avlöning för annans räkning, skall den arbetslöse varje kalendermånad ha utfört så- dant arbete minst femton dagar. Med dag, å vilken arbete utförts, jäm- ställes dag, varunder den arbetslöse under pågående anställning
a) åtnjutit semester,
b) varit oförmögen till arbete på grund av sjukdom, dock att dag, som infaller efter det att den arbetslöse till följd av sjukdom varit frånvarande från arbetet under nittio dagar ett kalenderår, jämställes endast om arbets- oförmågan föranletts av yrkesskada.
97 å. Grundbidrag utgår med 700 kronor i månaden. Maketillägg utgår för make, som icke har egen inkomst, med 75 kronor i månaden. Barntillägg utgår för eget eller makes barn under 16 år med 50 kronor i månaden.
Bidrags- eller tilläggsbelopp för dag utgör en tjugotvåondel av månads- beloppet.
98 5.
Halvt omställningsbidrag utgår för dag då bidragstagaren 1) utför avlönat arbete mer än två och högst fyra timmar men i övrigt är arbetslös, om han hade heldagsarbete innan han blev arbetslös och fort- farande söker sådant arbete,
2) uppbär halv sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring.
Avlönat arbete i högst två timmar under dag då bidragstagare i övrigt är arbetslös utgör ej hinder för helt omställningsbidrag.
Omställningsbidrag till den som uppbär 1) annan ålderspersion än enligt lagen om allmän försäkring,
2) mindre än hel förtidspension eller mindre än helt sjukbidrag enligt lagen om allmän försäkring eller 3) livränta från försäkringsinrättning på grund av yrkesskada eller
olycksfall
nedsättes med det belopp som anges i följande tabell:
Avdragstabell Pensions- eller annat formånsbelopp. Avdrag per Avdrag per __ för månad dag, kr månad, kr for år, kr ' kr — 1 049 _ 87 "”' 0 0 1050— 2099 88—175 5 110 2100— 3149 176—262 8 176 3150— 4199 263—350 11 242 4 200 — 5 249 351— 437 14 308 5 250 — 6 299 438 — 525 17 374 6 300 — 7 349 526 — 612 20 440 7 350 -— 8 399 613 —— 700 23 506 8 400 — 9 449 701— 787 26 572 9 450 —— 10 499 788 —— 875 29 638 10 500 -— 11 549 876 —- 962 32 704 11550 — 963 —— 35 770 99 5.
Omställningsbidrag upphör vid utgången av månaden 'före den då bi- dragstagaren fyller 67 år eller enligt lagen om allmän försäkring börjar uppbära ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag.
100 å.
Omställningsbidrag får icke utges till arbetslös som har ett sådant lev- nadssätt att möjligheterna för honom att få arbete på den öppna mark- naden försvåras.
101 5.
Den som uppbär omställningsbidrag är skyldig att anmäla sig hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning arbetsmarknadsstyrelsen före- skriver.
Denna kungörelse träder i kraft den I april 1968.
Den i 96 å angivna perioden av tre är närmast före anmälan till ar- betslöshetsförmedlingsorgan om ar— betslöshets inträde får, om sökande av omställningsbidrag så önskar,
räknas från den tidpunkt före de nya bestämmelsernas ikraftträdande då sökanden till offentlig arbetsför— medling anmält att arbetslöshet in- trätt, dock ej från tidigare tidpunkt än den 1 juli 1967.
Förslag till
Förordning om ändring i förordningen den 14 december 1956 (nr 629)
om erkända arbetslöshetskassor
Härigenom förordnas, dels att 18 och 20 55, 23 ä 2 mom., 28 ä 1 mom., 30 5 1, 2 och 3 mom. samt 32 5 förordningen den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i envar av 29 och 31 55 förordningen skall införas ett nytt moment, benämnt 3 mom. med nedan angiven lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
18 &.
Erkänd arbetslöshetskassa skall utgiva ersättning dels i form av ett för dag beräknat belopp, benämnt dagpenning, dels ock i form av barn- tillägg till dagpenningen.
Erkänd arbetslöshetskassa skall utgiva ersättning dels i form av ett för dag beräknat belopp, benämnt dagpenning eller särskild dagpen- ning, dels ock i form av barntillägg till dagpenningen eller den särskilda dagpenningen.
Ersättning må ______ annan ort. I annan form —————— ej utgivas.
20 5. Ersättning må —————— åtaga sig arbete.
Särskild dagpenning och barntill- lägg till sådan dagpenning må utgå endast till medlem som icke omfat- tas av medgivande enligt 24 5 tredje stycket och som under försäkrings-
året fyller lägst 60 år. Tillsynsmyn- digheten äger dock förklara yngre medlem berättigad härtill under ar- betslöshet som utgör omedelbar följd av verksamhetens nedläggning eller bestående driftsändring vid fö— retag där medlemmen har varit långvarigt anställd.
23 5.
2 mom. Ersättning må första gången under varje försäkringsår utgivas endast under förutsättning att medlemmen för minst tjugo vec- kor eller, i kassa med månadsavgif- ter, för minst fem månader under en period av tolv månader närmast före arbetslöshetens inträdande
erlagt avgift, varit befriad från avgiftsplikt på grund av yrkesutbildning eller tjänstgöring som värnpliktig eller
åtnjutit tilläggssjukpenning enligt 3 kap. 13 5 lagen om allmän försäk- ring.
2 mom. Annan ersättning än sär— skild dagpenning och barntillägg till sådan dagpenning må ——— all— män försäkring.
I den ————————— sig arbete. Därest tillsyns-myndigbeten — — — fyra månader. Är medlem _ — — senare försäkringsåret.
28 5.
1 mom. Dagpenning må icke utgå till medlem, förrän han under en sammanhängande tid av högst fem kalenderveckor varit arbetslös fem dagar (karenstid) och för dessa da- gar företett intyg som sägs i 22 %.
Omfattar kassans verksamhets- område yrke, inom vilket arbetslös- het årligen regelbundet förekommer, äger kassan för medlemmar, som tillhöra sådant yrke, i sina stadgar föreskriva längre karenstid än i
1 mom. Dagpenning och särskild dagpenning må icke utgå till med- lem, förrän han under en samman- hängande tid av högst fem kalender- veckor varit arbetslös fem dagar (karenstid) och för dessa dagar fö- retett intyg som sägs i 22 å.
Omfattar kassans verksamhets- område yrke, inom vilket arbetslös- het årligen regelbundet förekommer, äger kassan för medlemmar, som tillhöra sådant yrke, i sina stadgar
första stycket sägs, varvid den tid inom vilken karenstiden beräknas skall förlängas i motsvarande om— fattning.
I karenstid inräknas endast dag, för vilken hel dagpenning skulle hava utgått, om karenstiden gått till ända. Dag, för Vilken dagpenning jämlikt 29 5 2 mom. vfjärde stycket skulle hava utgått med nedsatt he- lopp eller för vilken dagpenning jämlikt 33 å icke skulle hava utgått, må dock inräknas i karenstiden.
beträffande dagpenning föreskriva längre karenstid _ _ _ motsva- rande omfattning.
I karenstiden inräknas endast dag, för vilken hel dagpenning, eller i fråga om särskild dagpenning hel sådan ersättning eller hel dagpen— ning, skulle hava utgått, om karens- tiden gått till ända. Dag, för vilken dagpenning eller särskild dagpen- ning jämlikt 29 5 2 mom. fjärde stycket _ _ _ i karenstiden.
I karenstid _ _ _ 32 å andra stycket 2).
Förekommer inom __ _ __ _ _ _
i karenstiden.
29 5.
3 mom. Bestämmelserna i 1 och 2 mom. gälla även särskild dagpen- ning och barntillägg till sådan dag- penning. Särskild dagpenning utgår med det belopp, som anges för den dagpenningklass medlemmen tillhör.
30 5.
1 mom. Såsom dagpenning jämte, i förekommande "fall, barntillägg må ej utgivas högre belopp i förhållan- de till medlemmens dagsförtjänst än som framgår av en av Konungen fastställd tabell (överförsäkringsta- bell).
1 mom. Såsom dagpenning och särskild dagpenning jämte i _ _ _ (överf örsäkringtabell) .
Med dagsförtjänst _ _ _ hans dagsförtjänst. Saknas underlag _ _ _ som medlemmen.
2 mom. Åtnjuter medlem i anled- ning av arbetslös-het fortlöpande un- derstöd från arbetsgivaren eller från annan sammanslutning för medde- lande av arbetslöshetshjälp än er- känd arbetslöshetskassa, må dag- penning och barntillägg utgivas
2 mom. Åtnjuter medlem _ _ _ erkänd arbetslöshetskassa, må dag- penning, särskild dagpenning och barntillägg utgivas högst _ _ — preliminär skatt.
högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan den högsta ersätt- ning, som må utgå enligt 1 mom., och understödet sedan detta mins- kats med vad som må hava avdragits för gäldande av preliminär skatt.
3 mom. Åtnjuter medlem ålders- pension skall han, då ansökan om ersättning första gången göres under försäkringsåret, inplaceras i av- dragsklass enligt en av Konungen fastställd tabell (avdragstabell). Dagpenning och barntillägg skola nedsättas med det mot avdragsklas- sen svarande avdragsbeloppet. Er- sättning understigande fem kronor för dag utbetalas ej.
3 mom. Åtnjuter medlem _ _ _ (avdragstabell). Dagpenning, sär- skild dagpenning och barntillägg _ _ _ utbetalas ej.
31 5.
3 mom. Särskild dagpenning får uppbäras för högst etthundrafemtio dagar efter utgången av den tid un- der vilken medlemmen äger uppbära dagpenning enligt 1 mom., dock ej under tid då han på nytt äger upp- bära sådan dagpenning samt längst till och med månaden före den då medlemmen fyller 67 år eller enligt lagen om allmän försäkring börjar uppbära ålderspension, hel förtids- pension eller helt sjukbidrag.
32 å.
Dagpenning må icke utgå för flera dagar under en kalendervecka än att ersättningsdagarnas antal, ökat med summan av antalet under veckan in- fallande arbetsdagar samt i karens- tid ingående dagar, uppgår till högst fem. Med arbetsdag förstås härvid dag, då medlem utfört arbete i så- dan utsträckning att dagpenning ej kunnat utgå för den dagen.
Dagpenning och särskild dagpen- ning må icke _____ för den dagen.
Dagpenning må icke utgivas för 1) söndag, 2) annan helgdag samt påskafton, pingstafton, midsommarafton, jul- afton och nyårsafton, såvida icke tillsynsmyndigheten medgivit, att dagpenning må utgå för dylik dag,
3) dag, då medlemmen äger rätt till tilläggssjukpenning enligt 3 kap. 13 5 lagen om allmän försäkring, och
4) dag, för vilken medlemmen sökt arbete för kortare tid än fyra timmar.
Dagpenning och särskild dagpen- ning må icke _ _ _ fyra timmar.
Om särskilda skäl ______ av dem.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1968.
Har den tid under vilken medlem enligt 31 5 1 mom. ägt uppbära dag- penning utgått före de nya bestäm- melsernas ikraftträdande, dock ej ti- digare än den 1 september 1966, skall medlemmen efter framställ- ning därom äga uppbära särskild dagpenning från den tidpunkt efter förordningens ikraftträdande då kassan funnit övriga villkor för så— dan ersättning föreligga.
Förslag till
Förordning om ändrad lydelse av 1, 2 och 10 55 förordningen den 12 december 1956 (nr 630) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 10 55 förordningen den 14 december 1956 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) lå.
Statsbidrag, som avses i förord- ningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskas- sor, utgår till envar sådan kassa så- som grundstatsbidrag, dagpenning- bidrag, barntillåggsbidrag och för- valtningsbidrag.
Statsbidrag, som avses i förord- ningen den 14 december 1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskas— sor, utgår till envar sådan kassa så— som grundstatsbidrag, dagpenning- bidrag, barntilläggsbidrag, bidrag till särskild dagpenning och förvalt- ningsbidrag.
25.
Grundstatsbidrag utgår _ _ _ _ — _ 35,0.
Överstiger _________ av detta.
Statsbidrag till särskild dagpen- ning och barntillägg till sådan dag- penning utgår för varje dag, för vil- ken sådan ersättning utgivits, med 100 procent av ersättningen.
10 &.
Statsbidrag utbetalas — _ _ efter ansökan.
När skäl äro därtill må efter till- När skäl _ _ _ hela beloppet av synsmyndighetens beprövande till grundstatsbidrag, statsbidrag till kassa utbetalas intill hela beloppet särskild dagpenning och barntill- av grundstatsbidrag och barntill— läggsbidrag, som — _ _ samma läggshidrag, som belöpa å tiden från tid.
försäkringsårets början till utbetal- ningsdagen, samt intill nio tionde— lar av medlemsbidrag och dagpen- ningbidrag, som skäligen kunna an— lagas belöpa å samma tid.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1968.
Sammanfattning
Kapitel 1 behandlar befolkningsförändringar åren 1965—1980. Sveriges be- folkning uppgick i slutet av år 1965 till 7,8 milj. personer. Fram till år 1980 skulle tillväxten enligt den senast gjorda befolkningsframskrivningen bli nära 1 milj. personer. Utvecklingen belyses i kapitel 1 av befolknings- pyramider för åren 1965, 1970, 1975 och 1980. Den aktiva delen av be— folkningen har där angivits i femårsgrupper i ålder fr.o.m. 20 år t.o.m. 65 år. Befolkningsframskrivningen visar att den aktiva delen av befolk- ningen kan väntas öka relativt svagt. Ökningen är från år 1965 till år 1980 endast 5 %, mot 12 % för hela befolkningen. Antalet personer under 20 år ökar med 11 % och antalet över 66 år med 45 %.
Fram mot år 1970 och under hela 1970-talet kommer således den aktiva befolkningen att växa mycket svagt i förhållande till hela befolkningen. Andelen äldre inom den aktiva befolkningen, åldrarna 55—66 år, väntas förändras obetydligt. De kommer att år 1970 uppgå till omkring en fjärde- del av hela den aktiva befolkningen. Denna andel väntas sedan bibehållas under hela 1970-talet.
Mellan åren 1960 och 1965 minskade glesbygdsbefolkningens andel av den totala befolkningen från 27,2 till 22,6 %. Fram till år 1980 beräknas den ha sjunkit till 17 %. Denna förskjutning av befolkningen från gles- bygd till tätort sker inte likformigt över alla åldrar. Enligt beräkningar för år 1980 skulle skillnaden i den aktiva befolkningens andel av den totala befolkningen i tätort respektive glesbygd inte bli så stor, men fördelningen mellan äldre och yngre i denna grupp visar en högre medelålder i glesbyg- den och framför allt kommer 'befolkningsandelen över 64 år att där bli mycket stor.
För att belysa utvecklingen av de äldre åldersgrupperna i olika delar av landet har beräknats hur stor förändringen av antalet personer i åldern 55_64 år kan bli under perioderna 1965—1970 och 1970—1975 i samtliga kommunblocksanpassade A-regioner. Regioner som omfattar de större städerna uppvisar i allmänhet en hög tillväxt av de äldre. Med dessa un- dantag kan för hela Götaland och framför allt i de västra delarna av Svea- land väntas en minskning eller lägre tillväxt än för hela riket i antalet 55_64 åringar. I framför allt de nordligaste delarna av Norrland finner man regioner med en tillväxt i antalet 55—64 åringar som är lika hög eller högre än hela rikets.
Om arbetskraftens åldersstruktur lämnas även uppgifter i kapitel 1. Genom att sammanställa material av olika slag har det varit möjligt att få en bild av de äldre arbetstagarnas andel av arbetskraften och en jäm- förelse mellan deras arbetslöshetsrisker i förhållande till de yngres. En jämförelse av antalet anställda i olika åldrar åren 1960 och 1966 visar för männen inte någon förändrad åldersfördelning, medan det för kvinnorna skett en viss förskjutning mot högre åldrar. Antalet anställda är 1066 i åldersgrupperna 55—59 år och 60—66 år har beräknats till 180 000 män och 90 000 kvinnor i åldern 55—59 år samt 160 000 män och 60 000 kvin- nor i åldern 60—66 år.
För männen beräknas antalet anställda i åldern 55—59 år fram till år 1980 inte undergå några större förändringar, medan åldersgruppen 60— 66 år skulle öka, under perioden 1966—1970 med omkring 13 000 personer och under perioden 1970—1975 med omkring 7 000 personer för att där- efter stagnera.
För anställda kvinnor beräknas åldersgruppen 55—59 år öka, under pe- rioden 1966—1970 med 9 000 personer och under perioden 1970—1975 med 5 000 personer för att därefter stagnera. I åldersgruppen 60—66 år beräk- nas antalet anställda kvinnor öka, under perioden 1966—1970 med 9 000 personer och under perioden 1970—1975 med 3 000 personer.
Arbetslösheten i olika åldrar enligt arbetsförmedlingsstatistiken belyses i kapitel 1. I bilaga till kapitlet lämnas en av byrådirektör Margit Strand- berg, expert hos utredningen, utarbetad redogörelse »Statistiken över ar— betslösa _ en jämförelse mellan olika statistikkällor».
Av uppgifterna framgår att arbetslöshetsrisken stiger kraftigt med ål- dern. Stegringen sker successivt men accentueras påtagligt efter 60—års- åldern. Männen har en högre relativ arbetslöshet, mätt i andelen arbetslösa bland de försäkrade, än kvinnor, men kvinnornas risktal överstiger män- nens i åldrarna från 35 år och upp mot 60 år för att bland de äldsta ligga under männens risktal. För kvinnorna skulle således arbetslösheten inte vara lika koncentrerad till de högre åldrarna som för männen. Vid bedöm— ning av skillnaden mellan männens och kvinnornas arbetslöshet bör dock beaktas att det bland kvinnorna troligen finns en avsevärt större tendens att helt utträda ur arbetskraften när en anställning upphör eller arbets- lösheten blir långvarig.
Arbetslöshetstidens längd belyses i kapitel 1 med uppgifter om de för- säkrade arbetslösa för mars månad under åren 1961—1967 i olika erkända arbetslöshetskassor. Uppgifter har därvid sammanställts om de arbetslösas åldersfördelning och andel av de arbetslösa som varit utan arbete mer än 2 månader. Den statistik som finns över den längre arbetslösheten _ över 6 månader _ visar i arbetsförmedlingsstatistiken mycket låga tal men dessa får troligen anses underskattade, då en så lång arbetslöshet för
många lett till utförsäkring och därigenom minskade incitament till regel- bundna besök vid arbetsförmedlingen.
Sysselsättningsfrämjande samhällsåtgärder för äldre arbetstagare be- handlas i kapitel 2, där korta redogörelser lämnas för arbetsmarknadssty- relsens aktivitetsprogram för att underlätta de äldre arbetstagarnas anpass— ning till arbetsmarknaden samt för behandlingen av de äldres sysselsätt- ningsproblem vid 1966 års riksdag. Därjämte lämnas uppgifter om vissa åtgärder som behandlades vid årets riksdag, bl.a. bidrag till företag för yrkesutbildning av äldre arbetskraft och i samband därmed uppgifter om provanställning av äldre arbetstagare, inlösen av egna hem, särskilt bidrag till försöksvis bedriven halvskyddad sysselsättning och andra sysselsätt- ningsfrämjande åtgärder för handikappade.
I anslutning härtill lämnas i kapitel 5 statistiska uppgifter rörande nu— varande omfattning av yrkesutbildning för arbetslösa med fördelning på ålder och kurstyp. I detta kapitel återges en undersökning av arbetsvårds— sökande, som avslutade yrkesutbildning under april_december 1964, med uppgifter om fördelning efter ålder och oli-ka handikappgrupper samt om antal kursdeltagare som erhöll anställning inom viss tid efter kursens slut. Vidare lämnas i kapitel 5 redogörelse för en undersökning av de äldre personer (45 år och däröver) som under mars och april 1963 slutade ut- bildning vid omskolningskurser för arbetslösa. Från en uppföljningsunder— sökning av denna grupp som arbetsmarknadsstyrelsen gjorde i december 1966 lämnas särskilda uppgifter om de personer i gruppen som utbild- ningsåret 1963 var i åldern 55—66 år. Dessa uppgifter tyder på att även kursdeltagarna vid denna ålder i betydande utsträckning kan finna var- aktig anställning efter omskolning.
I kapitel 5 redogöres för några undersökningar som genomförts eller på- börjats för att belysa arbetstagarnas omställningsproblem efter företags- nedläggningar eller driftsinskränkningar. Vid arbetslöshetsräkningen i maj 1967 gjordes en särskild undersökning av arbetslösa personer som sedan januari 1966 mist stadigvarande anställning på grund av driftsnedläggning, driftsinskränkning eller annan driftsomläggning. Deras antal var ca 5 600 eller 18 % av samtliga arbetslösa enligt denna arbetslöshetsräkning. I fråga om denna grupp lämnas även uppgifter om fördelning på kön, ålder, vissa regioner, näringsgrenar och yrken samt om arbetslöshetstid och försäk- ringsförhållanden.
Från en påbörjad uppföljning av arbetslöshet bland arbetstagare, som varit anställda vid arbetsställen där driften nedlagts under åren 1966_ 1967, har sammanställts uppgifter om antal sådana arbetstagare som olika perioder (1—16 månader) efter nedläggning eller successiv avveckling ännu är arbetslösa. Sammanställningen avser 15 arbetsställen i några olika näringsgrenar och på skilda orter i Norrland, Svealand och Götaland. Av de före nedläggning eller början av successiv avveckling anställda 2 489
personerna var 311 personer, eller omkring 12 %, arbetslösa vid undersök- ningstillfället. Av undersökningsmaterialet framgår att 65 % av dessa ar- betslösa var i åldern 55 år och däröver samt att _ i den del av undersök— ningsgruppen, ca 90 % av hela gruppen, där specificerade ålderuppgifter kunnat erhållas _ 12 % av de arbetslösa var i åldern 55—59 år och 40 % i åldern 60_66 år.
Nuvarande former för kontant stöd vid arbetslöshet är arbetslöshetsför- säkring i erkända arbetslöshetskassor och kommunalt kontantunderstöd. Medlemsantalet i kassorna uppgick vid slutet av försäkringsåret 1965/1966 (31.8 1966) till 1 632 812, varav ca 373 000 kvinnor. Under samma försäk- ringsår utbetalade kassorna i försäkringsersättning sammanlagt 140 mil— joner kronor. Statsbidraget till ersättningar utgjorde 94 miljoner kronor, motsvarande nära 67 % av det utbetalade beloppet. Totala antalet ersätt- ningsdagar uppgick till 4562 744. Per medlem utgjorde detta antal dagar 2,8.
Den kommunala kontantunderstödsverksamheten, som nådde sin största omfattning i början av 1930-talet då exempelvis under år 1933 60 000 per- soner erhöll dagunderstöd, har därefter minskat mycket. I kapitel 5 läm— nas uppgifter därom. År 1966 var det genomsnittliga antalet understödda 162, totalkostnaden 672 000 kronor och statsbidraget 194 338 kronor. Till- gängliga uppgifter för år 1967 visar en uppgång av verksamheten. För ti- den 1.7 1966—30.6 1967 har bokförts 361 000 kronor i statsbidrag till kom- munala kontantunderstöd.
De av oss föreslagna stödformerna för äldre arbetstagare som träffas av särskilda omställningssvårigheter på arbetsmarknaden anknytes delvis till försäkringen i de erkända arbetslöshetskassorna, som numera kan beräk- nas omfatta mer än hälften av de anställda på arbetsmarknaden. Vi har även övervägt möjligheterna att effektivisera och bredda den kommunala kontantunderstödsverksamheten för att skapa erforderligt försörjnings- skydd för de icke försäkrade äldre arbetstagare som möter arbetslöshet och särskilda omställningssvårigheter. Arbetsmarknadsutredningen och arbets- marknadsstyrelsen har tidigare föreslagit att bestämmelserna om stats— bidrag skulle göras gynnsammare för kommunerna och mer anpassas efter varierande ekonomiska förutsättningar och arbetslöshet i olika kommuner. Vi har emellertid funnit att det försörjningsskydd som erfordras för äldre arbetstagare i den arbetslöshetssituation, varom nu är fråga, inte bör göras beroende av kommunala beslut om att understödsverksamhet skall påbör- jas eller om sätt och villkor för dess bedrivande. Enligt vår mening bör det primära ansvaret för den arbetsmarknadsmässiga bedömningen av den arbetslöses behov av kontant stöd åvila de statliga organ _ arbetsmark- nadsverket med den offentliga arbetsförmedlingen — som har att vidtaga sysselsättningsfrämjande åtgärder enligt av statsmakterna fastställt arbets- marknadspolitiskt program. Därmed skulle det kontanta stödet klart kun-
na framträda såsom ett av de arbetsmarknadspolitiska medel som kan an- vändas, då särskilda omställningssvårigheter framträder för de äldre ar- betstagarna.
Vårt förslag till nya stödformer för dessa arbetstagare kan schematiskt framställas på följande sätt.
Arbetslösa med
Kortvarig ar- betslöshet omkring en månad
Arbetslöshet därefter intill 30—40 veckor
Fortsatt ar- betslöshet intill 60—70 veckor
Därefter fort- gående arbets- löshet
Nu gällande Nu gällande Förslag till nu Förslag till ny
ersättningsrätt i stöd: stöd: stödform: stödform: erkänd arbetslös- Dagpenning Dagpenning Särskild dag- Omställnings- hetskassa. för penning bidrag arbetstagare
Arbetslösa utan Nu gällande Förslag till nu Förslag till ny Förslag till nu ersättningsrätt i stöd: stödform: stödform: stödform: erkänd arbetslös- Kommunalt Omställnings— Omställnings- Omställnings— hetskassa för kontant- bidrag bidrag bidrag arbetstagare understöd
För den till antalet största grupp som kan beräknas komma i fråga för de nya stödformerna — medlemmar i erkända arbetslöshetskassor _ har vi som förut framhållits sökt anknyta det särskilda stödet åt de äldre till nuvarande försäkring. Stödet får för dem karaktär av förlängd ersättnings- tid utöver den enligt försäkringsvillkoren eljest gällande längsta förmåns- tiden. Vi föreslår därför benämningen särskild dagpenning. Det bör kunna ligga inom arbetslöshetsförsäkringens uppgift att till ifrågavarande äldre medlemmar utge ersättning under ovan angivna sammanlagda tid som i vissa fall, beroende på ersättningstidens beräkning enligt nuvarande regler, även kan uppgå till längre tid än 60—70 veckor. Om arbetslösheten fort- går ännu längre tid, bör arbetslöshetsförsäkringens uppgift anses slutförd och medlemmens fortsatta försörjningsskydd ordnas genom andra åtgärder direkt från samhällets sida.
Vi föreslår att det kontanta stödet vid sådan fortsatt arbetslöshet liksom stödet åt icke försäkrade arbetstagare benämnes omställningsbidrag. Med denna benämning avser vi bl.a. att särskilt understryka vikten av att be- viljande av detta stöd från samhällets och den enskildes sida inte skall upp— fattas som avbrott i ansträngningarna att finna lämplig arbetsplacering. Även i de fall de akuta omställningshindren ter sig svåröverkomliga, bör ansträngningarna att utnyttja uppkommande arbetstillfällen fullföljas och den fortsatta kontakten mellan arbetssökande och offentlig arbetsförmed— ling vara oavbrutet inriktad på att finna lämpligt arbete för den arbets- löse och i övrigt främja hans sysselsättningsmöjligheter.
Den särskilda dagpenningens belopp skall enligt vårt förslag beräknas
efter samma dagpenningklass i arbetslöshetskassans stadgar som medlem- men tillhörde vid utgången av den eljest gällande ersättningstiden. Om— ställningsbidrag föreslår vi skall utgå generellt med 700 kronor per månad. Såsom tillägg till detta belopp föreslår vi dels 75 kronor per månad för make som inte har egen inkomst, dels 50 kronor per månad för bidrags- tagarens barn under 16 år. Beräkningen av de föreslagna bidragsbeloppen har gjorts under förutsättning att de inte skall hänföras till skattepliktig inkomst.
Huvudvillkoren för rätt till de föreslagna nya stödformerna är i förslaget desamma för särskild dagpenning och för omställningsbidrag. Stödet gäl- ler arbetslös arbetstagare, som är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete samt under försäkrings- respektive kalenderåret fyller lägst 60 år eller, om han är yngre, av arbetsmarknadsstyrelsen förklarats berättigad till stödet under arbetslöshet som utgör omedelbar följ-d av att företag, där han varit långvarigt anställd, nedlagts eller vidtagit bestående driftsändring. När vi föreslår att den generella lägre åldersgränsen skall sättas vid 60 år har vi beaktat erfarenheterna från tidigare undersökningar, delvis återgivna i kapitel 3, av Vilka framgår bl. a. att arbetslösheten varit särskilt stor i åldersgruppen 60—66 år, samt ovan redovisade uppgifter i kapitel 1 att stegringen av arbetslöshetsrisken sker successivt med åldern men accentueras påtagligt efter 60 år.
Därutöver föreslås för omställningsbidrag gälla att bidragssökanden skall ha haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans räk- ning under minst 24 månader under en period av tre år före arbetslöshe- tens början.
Ersättningstiden föreslås för den särskilda dagpenningen begränsad till 150 dagar, dvs. 30 veckor enligt de regler om femdagarsvecka som infördes i arbetslöshetsförsäkringen år 1964. Omställningsbidragets ersättningstid föreslås däremot 'in fortlöpande. För båda stödformerna gäller den att- männa begränsningen att de inte skall utgå längre tid än t.o.m. månaden före den då kassamedlemmen eller bidragstagaren enligt lagen om allmän försäkring börjar uppbära ålderspension, 'hel förtidspension eller helt sjuk- bidrag eller han fyller 67 år. I de fall då den som söker stödet uppbär ålderspension från tidigare anställning eller mindre än hel förtidspension (sjukbidrag) eller livränta på grund av yrkesskada eller olycksfall föreslås att för särskild dagpenning skall gälla nuvarande regler i arbetslöshets- försäkringen samt att dessa regler för omställningsbidrag skall komplet- teras med en avdragstabell, upprättad enligt samma principer som den nu i arbetslöshetsförsäkringen gällande pensionsavdragstabellen.
Övriga villkor för rätt till särskild dagpenning bör i största möjliga ut- sträckning vara desamma som nu gäller för dagpenning enligt arbetslös— hetskasseförordningen. Erforderliga nya bestämmelser har införts i förslag till ändring av denna förordning. Bestämmelserna rörande omställnings-
bidrag har vi funnit lämpligt att införa i arbetsmarknadskungörelsen. Bi- draget föreslås där ingå såsom en särskild form av arbetslöshetshjälp vid sidan av de nuvarande hjälpformerna beredskapsarbete, arkivarbete, mu- sikerhjälp och kommunalt kontantunderstöd.
Beträffande kommunalt kontantunderstöd framhålles att föreslagen be- gränsning av de särskilda formerna för försörjningsskydd åt de äldre på arbetsmarknaden till att avse arbetstagare (medlem i erkänd arbetslöshets- kassa för arbetstagare eller andra som haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete under viss tid före arbetslösheten) gör det angeläget att stödformen kommunalt kontantunderstöd med statsbidrag även i fort- sättningen kan utnyttjas. Detta gäller exempelvis företagare som möter omställningssvårigheter efter förändringar inom näringslivet på orten eller andra på arbetsmarknaden nyinträdande eller efter längre tid återinträ- dande, som inte kan anvisas lämpligt arbete och behöver hjälp under ar— betslöshet. Även vid kortvarig arbetslöshet för icke arbetslöshetsförsäkrade arbetstagare får denna stödform alltjämt betydelse.
Kostnaderna för de föreslagna nya stödformerna har vi beräknat för ett arbetsmarknadsläge med större antal utförsäkringsfall i arbetslöshetskas- sorna än som framgår av de uppgifter, huvudsakligen avseende försäkrings— åren 1964/65 och 1965/66, som hittills kunnat erhållas. Under stödformer- nas första tillämpningsår kan det beräknas uppstå merkostnader på grund av att ersättningsberättigade enligt vårt förslag även skulle bli arbetstagare som utförsäkrats eller blivit arbetslösa under året närmast före bestäm- melsernas ikraftträdande. För det första året beräknar vi kostnaderna för utgående ersättningar enligt de båda nya stödformerna till omkring 35 mil- joner kronor. Under de följande åren kan kostnaderna påverkas av flera förhållanden. Under förutsättning att de äldre arbetstagarnas möjligheter till arbetsplacering då successivt förbättras, beräknar vi att kostnaderna de därpå följande åren kan nedgå till 25—30 miljoner kronor. Om det visar sig att antalet arbetslösa som behöver kontant stöd blir högre eller att dessa personer möter större svårigheter att få arbete än vi har antagit, kommer kostnaderna att öka. Under sådana mer ogynnsamma förhållanden på ar- betsmarknaden kan kostnaderna för stödet, enligt våra uppskattningar, uppgå till 60—70 miljoner kronor under första året och därefter till 50— 60 miljoner kronor per år.
Vårt förslag till finansiering innebär i fråga om omställningsbidraget att alla kostnader för utgående bidrag och därmed sammanhängande för— valtning helt bestrides av statsmedel. När det gäller särskild dagpenning föreslår vi att i förordningen om statsbidrag till erkända arbetslöshets- kassor införes bestämmelser om bidrag till särskild dagpenning samt att detta statsbidrag skall utgå med 100 % av utgiven ersätning. I bestämmel- serna om statligt förvaltningsbidrag till arbetslöshetskassorna föreslår vi icke någon ändring.
Beträffande båda föreslagna nya stödformer för äldre arbetstagare och särskilt i fråga om deras finansiering framhåller vi att förslagen endast avser temporära åtgärder intill dess övriga i våra direktiv angivna problem rörande kontant stöd vid arbetslöshet blivit lösta.
Reservation och särskilt yttrande
Reservation av herr Svensson beträ # ande finansiering av den särskilda dagpenningen
Utredningens majoritet har föreslagit att den särskilda dagpenningen skall finansieras med statsbidrag till 100 %. Detta skulle enligt min mening medföra en icke acceptabel olikställighet mellan utförsäkrade medlemmar i arbetslöshetskassorna och andra arbetslösa. Av kassamedlemmarna är 64,8 % tillförsäkrade maximal dagpenning, 40 kr, och 80,9 % är tillförsäk- rade en dagpenning av lägst 32 kr. Särskild dagpenning föreslås bli lika stor som vanlig dagpenning. I de fall dagpenningen är 40 kr kommer den särskilda dagpenningen att per månad utgöra 880 kr. Omställningsbidraget till äldre arbetslösa som icke är arbetslöshetsförsäkrade föreslås |in 700 kr per månad med tillägg av 75 kr per månad för make som ej har egen inkomst. Omställningsbidraget skall i sin helhet finansieras med stats- bidrag. Utförsäkrade kassamedlemmar som kommer i åtnjutande av sär- skild dagpenning får sålunda i flertalet fall en försörjningsnivå som är väsentligt högre än de icke försäkrades, en likställighet som endast kan motiveras om kassamedlemmarna genom egna avgifter bidrager till finan- sieringen av den särskilda dagpenningen. I tilläggsdirektiven talas om ett nytt »försäkringsskydd» för utförsäkrade kassamedlemmar. Det är tvek— samt om en förmån som till 100 % finansieras med statsbidrag kan betrak- tas som en försäkringsförmån. Erkänd arbetslöshetskassa som utbetalar särskild dagpenning överstigande omställningsbidraget bör själv svara för den del av kostnaderna för den särskilda dagpenningen som svarar mot det överskjutande beloppet. Jag föreslår att statsbidraget till kassornas utgifter för den särskilda dagpenningen begränsas till en dagpenning om 34 kr, motsvarande ca 750 kr per månad.
Särskilt yttrande av herrar Erik Filip Petersson i Alvesta, Nordgren och Elmstedt angående särskild dagpenning och omställningsbidrag
Kommitténs förslag angående särskild dagpenning och omställningsbidrag innebär väsentliga framsteg i trygghetsskapande syfte. Vid övervägandena angående finansieringen vhar kommittén stannat för en lösning som inne- bär att varken den särskilda dagpenningen eller omställningsbidraget till
någon det skall finansieras med avgifter utan helt med statliga medel. Om- ställningsbidraget föreslås emellertid bli lägre än den särskilda dagpen- ningen. En sådan ordning är givetvis inte tillfredsställande, då samtliga kostnader bestrids av statsmedel, och förmånerna därför icke i realiteten kan betecknas som försäkringsförmåner. I sammanhanget kunde övervägas åtgärder för att ge samma stöd åt icke försäkrade som åt utförsäkrade kassamedlemmar under den tid, då särskild dagpenning utgår till de se- nare. Vi anser oss böra framhålla lämpligheten av att därest maximi— utbetalningen inom de erkända arbetslöshetskassorna framöver kommer att höjas, en höjning av omställningsbidraget sker i förhållande härtill. I avvaktan på den mera definitiva lösning av hithörande frågor som kom- mittén har att föreslå enligt huvuddirektiven, har vi avstått från att yrka på någon annan konstruktion än den av kommittén föreslagna.
Genom det föreslagna omställningsbidraget vidgas den krets som vid arbetslöshet kan erhålla regelmässigt ekonomiskt stöd. Förslaget kan i princip anses vara ett steg på vägen mot en allmän arbetslöshetsförsäkring. Dock kommer åtskilliga, som förlorar sin sysselsättning i samband med företagsnedläggelse eller liknande, att sakna rätt till omställningsbidrag. För rätt härtill krävs nämligen att vederbörande skall ha utfört arbete för annans räkning mot avlöning under minst 24 av de sistförflutna 36 måna- derna. Detta krav utesluter t. ex. småföretagare, lantbrukare, entreprenörer och underleverantörer. Enligt vår mening finns det inte skäl för ett dylikt uteslutande, men eftersom den lösning som kommittén nu föreslår är av temporär natur har vi i nuläget anslutit oss till densamma. Vi vill emel— lertid klart deklarera att en bättre lösning för dessa grupper måste efter- strävas, då kommittén går att lösa sina huvuduppgifter.
BILAGA TILL KAPITEL 1
Statistiken över arbetslösa — en jämförelse mellan olika statistikkällor
]. Inledning
Vi har i Sverige två statistikgrenar som belyser arbetslösheten. De är de s.k. arbetskraftsundersökningarna (AKU) och arbetsförmedlingarnas räkning av de arbetslösa, som görs regelbundet i mitten av varje månad. I fortsättningen be- nämnes denna källa af—statistiken. Dessa två källor ger emellertid olika mått på arbetslöshetens storlek, så t.ex. var i februari 1967 97200 personer arbetslösa enligt AKU, medan arbetsförmedlingarna registrerade 49 240 arbetslösa. Denna skillnad från två olika källor, som mäter ett och samma fenomen vid samma till- fälle, ger självklart upphov till en rad frågor.
Med utgångspunkt från de definitioner som används i de två statistikgrenarna och de olika indelningar av de arbetslösa som finns kan man emellertid visa att det finns både likheter och olikheter och det går även att i viss mån numeriskt ange dessa.
För kommitténs arbete är det också viktigt att granska de definitioner som an- vänds för att kunna bedöma om de ger ett mått på den arbetslöshet som nu är föremål för utredning och åtgärder både när det gäller tilläggsdirektiven om de äldre och de allmänna direktiven.
2. Definitioner och undersökningsmetodik
2.1. Arbetskraftsundersökningarna
AKU har utförts sedan 1959 men de första undersökningarna hade ren försöks— karaktär och resultaten från dessa kan inte utan vidare jämföras med de senare undersökningarna. Fr.o.m. augusti 1961 har AKU gjorts regelbundet varje kvar- tal av SCBs utredningsinstitut i samråd med AMS. AKU ger inte information endast om arbetslösheten utan data även om hur de sysselsatta fördelar sig på olika kategorier som kön, civilstånd och åldrar samt näringsgrenar, yrken, antal arbetade timmar m. m.
AKU är en urvalsundersökning. Ca 12 000 personer, vilket motsvarar ungefär 0,2 % av befolkningen över 14 år, intervjuas oftast per telefon — om sin syssel- sättningssituation under mittveckan i det kvartal som är föremål för mätning. Hösten 1966 gjordes ett större urval, 60 000 personer eller 1 % av den vuxna be- folkningen. Urvalet spriddes då ut Över 10 veckor, från den 11 september till den 19 november, och resultatet härifrån ger ett genomsnitt av situationen under den- na period.
Varje statistisk undersökning både urvals- och totalundersökningar är behäftad med fel, och undersökningarnas tillförlitlighet beror av de ansträngningar som läggs ned på att undanröja eller åtminstone minimera felkällorna. Man har pro-
blem med bortfall och mätfel såsom felaktiga klassificeringar inte bara i urvals- undersökningar men för sådana undersökningar tillkommer även de s.k. slump- felen.
Med hjälp av en urvalsundersökning kan man inte mäta någonting helt exakt, men däremot kan man ange inom vilket intervall en skattad siffra med en viss sannolikhet ligger. Tyvärr har utredningsinstitutet inte haft så stora anslag för AKU att man regelbundet kunnat göra beräkningar för att ange dessa intervall, men vid några tillfällen har detta gjorts. För att illustrera hur stora dessa inter- vall är kan nämnas att i augusti 1964 skattades antalet arbetslösa personer till 65000 och de kompletterande beräkningarna visar att med 95 % sannolikhet ligger det faktiska värdet mellan 53000 och 77000 personer.1 När man sedan vill gå in och studera vissa detaljer om arbetslösheten kommer man in på allt mindre grupper och därmed kommer detta slumpfel som nivåskattningarna har att bli relativt sett större. Dessa slumpfel gör det också vanskligt att studera föränd- ringarna mellan olika tidpunkter och avgöra om de förändringar som resultaten uppvisar är slumpens verk eller faktiskt avspeglar något som skett i verkligheten. Den utvidgade AKU har genom sitt större urval mindre slumpfel men några be- räkningar av dessa har inte gjorts.
Här skall fyra av AKU:s definitioner beröras.
Antal personer i arbetskraften består av de sysselsatta och de arbetslösa. De sysselsatta omfattar
a) alla personer som under mätveckan utförde något arbete,
b) alla personer, som hade anställning eller var egen företagare och var till—
fälligt frånvarande.
Som arbetslös klassificeras den person som inte utförde något arbete under mätveckan men var arbetssökande, och vars arbetsutbud avsåg denna vecka. Vi- dare räknas som arbetslösa sådana personer som
a) avvaktade att få återgå till arbete från vilket de permitterats,
b) väntade på att inom 30 dagar börja ett arbete som de redan erhållit,
c) skulle ha sökt arbete om de inte varit tillfälligt sjuka under mätveckan. Det relativa arbetslöshetstalet anger andelen arbetslösa i procent av antalet per- soner i arbetskraften.
2.2. Arbetsförmedlingens arbetslöshetsstatistik
Vid mitten av varje månad insänder arbetsförmedlingarna till AMS uppgifter om antalet arbetslösa som finns anmälda vid arbetsförmedlingarna. Uppgifterna avser förhållandena första helgfria dagen i den vecka då den 15:e infaller. I princip medtas samtliga på räkningsdagen anmälda arbetslösa som under den vecka som börjar nämnda dag haft kontakt med arbetsförmedlingen och som konstaterats vara arbetslösa räkningsdagen.
Denna statistik erhålls således genom en totalundersökning, varför den i och för sig skulle kunna ge ett exakt mått på det som definitionen avser, dvs. skatt- ningarna är inte behäftade med några slumpfel. Men helt fri från bortfall eller mätfel torde den inte vara, huruvida dessa eventuella fel är av någon mer be— tydande storleksordning kan endast avgöras genom kvalitetskontroll.
1 I diagram 1 har detta intervall och det intervall som finns beräknat även för maj 1963 inritats.
2.3 Arbetslösheten februari 1963 -— februari 1967, en jämförelse mellan AKU och ut'-statistiken
Antal arbetslösa personer enligt de två statistikkällorna har tecknats i diagram 1. Från af—statistiken har endast medtagits de räkningar som sammanfaller med AKU. När en jämförelse dem emellan nu skall göras kan man inte hårddra den på detaljer, främst därför att AKUs skattningar är behäftade med ett slumpfel. För maj 1963 och augusti 1964 har de intervall inom vilka den faktiska arbets- lösheten med 95 % sannolikhet enligt AKUs definition ligger inritats för att ge en bild av intervallets storleksordning.
Den regelbundet återkommande säsongarbetslösheten som den framkommer en- ligt af—statistiken med höga tal i februari som successivt sjunker till augusti och åter ökar i november, märks något men framkommer inte lika tydligt i AKU. Det mest frapperande är den höga arbetslösheten enligt af—statistiken i februari 1966, som inte framkommer lika tydligt i AKU. Att man i en urvalsundersökning som representerar 0,2 % av befolkningen inte har så stor chans att träffa rätt vid den speciella arbetslöshet som den snöiga och kalla vintern 1966 gav är inte förvånansvärt. Den arbetslöshet vi hade i februari 1967 var mer utbredd både geografiskt och yrkesmässigt och därför även lättare att fånga genom ett slump- mässigt urval. Innan säsongsvängningarna diskuteras mer utförligt bör dock skill- naderna i skattningen av nivån penetreras.
Som synes ligger AKUs skattningar av antalet arbetslösa många gånger dubbelt så högt som antalet enligt af—statistiken. För det första mäter AKU alla arbetslösa, även de som ej varit i kontakt med arbetsförmedlingen. Däremot redovisas i AKU de arbetslösa som sökt arbete genom förmedlingen. Genomsnittligt brukar ca 60 % uppge att de sökt arbete genom arbetsförmedlingen men denna andel uppvisar en stor variation. I diagram I har antalet arbetslösa i AKU som uppgivit sig an- lita arbetsförmedlingen inritats och man kommer då ner på en nivå, som kor- responderar bätre med af—statistiken.
Men det är ytterligare några påpekanden om olikheter i definitionerna som bör göras. I AKU kommer en person som börjar ett arbete under mätveckan efter att ha varit arbetslös någon eller några dagar i början eller en som mist sitt arbete under mätveckan och som söker arbete genast att hänföras till de sysselsatta. Endast de personer, som inte haft någon sysselsättning och som börjar att söka arbete på tisdagen eller senare kommer att hänföras till de som varit arbetslösa mindre än en vecka. Som regel är det i AKU inga eller ett mycket ringa antal personer som klassificeras som arbetslösa mindre än en vecka. Af-statistiken där- emot mäter arbetslösheten en dag och de som får arbete nästa dag eller senare i veckan räknas till de arbetslösa. Fram t.o.m. januari 1967 har de personer som varit arbetslösa en vecka eller mer särredovisats, varvid det varit möjligt att beräkna det antal som varit arbetslösa mindre än en vecka. Genomsnittligt redu- ceras antalet vid arbetsförmedlingen anmälda arbetslösa med ca 20 % om hänsyn endast tas till de som varit arbetslösa mer än en vecka för att få samma tids— avgränsning som användes i AKU.
För att komma med som arbetslös i af—statistiken skall vidare den arbetslöse ha varit i kontakt med arbetsförmedlingen den vecka vari räkningsdagen ingår. De försäkrade skall ju stå i regelbunden kontakt med förmedlingen, men de oför- säkrades kontakter med förmedlingen kan förväntas variera med hur de bedömer förmedlingens möjligheter att bereda dem arbete och detta varierar dels med det yrkesområde den arbetssökande tillhör, dels med konjunkturläget.
En jämförelse mellan de två statistikkällorna borde ge en relativt god sam-
Diagraml. Antalet arbetslösa enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) och arbetsförmedlingsslatislken (af) febr 1963—febr 1967.
Antal personer, tusental IOD Arbetslösa enl AKU 90—
80—
70—
50_ Arbetslösa enl AKU
som sökte arbete vid of
50— Arbetslösa enl of [*O— Arbetslöso mer än 304 en vecka enl af 21]—
Ill—
0
stämmighet för de försäkrade. Dels skall de försäkrade gå 'till arbetsförmedlingen och således återfinnas i af—statistiken, dels kan man förvänta att de flesta som är arbetslösa och som får ersättning från arbetslöshetskassa torde vara medvetna om att de faktiskt är försäkrade. I tabell 8.1 har en jämförelse gjorts mellan de för- säkrade arbetslösa enligt AKU och de försäkrade som varit arbetslösa mer än en vecka och varit anmälda vid arbetsförmedlingen. I kolumn 6 har relationen mellan de två serierna beräknats. I sju observationer av arton sammanfaller de två serierna inom marginalen i 10 %. Man kan som förut anförts inte förvänta att AKU skall ge ett exakt mått på arbetslösheten på grund av de slumpfel som skattningarna är behäftade med. Några slumpfel har inte beräknats just för den kategori som nu studeras men uppskattningsvis är, om slumpfelen kunde beaktas, den marginal om :*: 10 % som använts ovan för snäv för en rättvisande jäm- förelse. Ser man emellertid på samtliga observationer som ett genomsnitt är relationen mellan de försäkrade arbetslösa enligt AKU och försäkrade anmälda vid arbetsförmedling 92 %. Det finns en detalj i definitionerna som gör att man i stället kunde ha väntat sig få en överskattning. De personer som fått ett arbete på tisdagen eller senare i mätveckan är inte arbetslösa enligt AKU men väl i af—statistiken. Med hänsyn tagen till de olikheter som ligger i definitionerna, dvs. för de försäkrades del huvudsakligast i tidsdimensionen i de två källorna, som således har varit möjlig att ta en viss hänsyn till, kan det slutliga omdömet nog bli för de försäkrades del att genomsnittligt sett ger AKU samma skattning av dessa arbetslösa.
Jämförelsen hittills har avsett nivån i skattningarna. När det gäller föränd- ringarna har för den period som undersökts och som omfattar sjutton observa- tionstidpunkter (AKU hösten 1966 undantagen) endast i två fall förändringens riktning skattats olikartat. Dessa två är dels mellan februari och maj 1964, där enligt AKU de försäkrade arbetslösa skulle ha ökat något (600 personer), men då det enligt af—statistiken var en minskning med 3500 personer, dels mellan november 1964 och februari 1965 då AKU angav en minskning med 3 500 arbets- lösa försäkrade men af—statistiken pekade på en ökning av denna kategori med
Tabell B 1 Antalet arbetslösa enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) som sökt arbete genom arbetsförmedlingen samt antalet vid arbetsförmedlingen an- mälda arbetslösa enligt arbetsförmedlingsslatistiken (af)
Vid af anmälda Jämförelse Arbetslösa enl. AKU arbetslösa (mer mellan AKU än 1 vecka) och af Sokt ar— .. , . . Forsakr. .. .. bete PM.?” .F'J Försäkr. FJ 2 :4 forsakr. f forsakr.1 fors. fors. %) 3 :5 gm a ( (%> 1 2 3 4 5 6 7 1963 febr. ...... 45 000 23 500 21 500 30 240 4 003 78 5 maj . ...... 24 800 9 300 15 500 13 566 2 380 69 6 aug. . ...... 39100 5 700 33 400 8 442 2 915 67 11 nov. . ...... 32 100 11 700 20 400 11 834 3 496 99 6 1964 febr. ...... 39 500 17 500 22 000 19182 3 015 91 7 maj . ...... 31500 18100 13400 15697 2290 115 6 aug. . ...... 28 600 11 200 17 400 9 429 2 864 119 6 nov. 31500 15800 15 700 13 258 2629 119 6 1965 febr. ...... 26 700 12 300 14 400 19 820 2 233 62 6 maj . ...... 34 700 11900 22 800 12 949 1664 92 14 aug. . ...... 23 900 7 000 16 900 7 227 2 040 97 8 nov. 24 200 11300 12900 11919 2371 95 5 1966 febr. ...... 33 200 23 900 9 300 34 893 2 571 69 4 maj . ...... 33 500 20 900 12 600 14 818 1 786 141 7 aug. . ...... 28 400 8 700 19 700 8 915 2 706 98 7 nov. 41600 18200 23400 16114 4656 113 5 hösten .. 33 100 12 700 20 400 121702) 3 666?) 104 6 1967 febr. ...... 63 000 30 200 32 800 34 7005) 4 8003) 87 7
A nm.
1. Det har här förutsatts att samtliga arbetslösa försäkrade har sökt arbete genom arbetsförmedlingen, de ej försäkrade som sökt arbete genom förmedlingen framkommer således som en restpost.
2. AKU hösten 1966 ger en bild av arbetsmarknadsläget som ett genomsnitt av läget under sept.—nov., därför är de redovisade siffrorna enligt af—statistiken beräknade som ett medelvärde av mittmånadsstatistiken för dessa månader.
3. Fr.o.m. februari 1967 särredovisas inte de som varit arbetslösa mer än 1 vecka, utan AMS har övergått till att redovisa de som varit arbetslösa över 1 månad. Den angivna siffran är en skattning som gjorts med hjälp av den tidigare statistiken.
6500 personer. I båda dessa fall finns februari månad med och det kan nog bedömas som en av de besvärligaste tidpunkterna att skatta arbetslösheten med hjälp av en relativt liten urvalsundersökning om arbetslösheten är huvudsakligen betingad av väderleksförhållanden. Denna goda skattning av förändringarna är en effekt av AKUs uppläggning som just syftar till att ge goda förändringsskatt- ningar. Man arbetar nämligen med ett s. k. roterande urval. De 12 000 personerna utgör nämligen en panel, där 1/6 förnyas vid varje undersökning medan de övriga kvarstår och således intervjuas ca 10 000 personer två gånger i följd.
De icke försäkrade arbetslösa brukar i af—statistiken uppgå endast till en bråk- del av de försäkrades antal. Om man från dem som i AKU uppgivit att de sökt arbete vid arbetsförmedling drar de arbetslösa försäkrade, så får man en bild
av hur många icke försäkrade arbetslösa som sökt arbete vid förmedlingen. I tabell B 1 finns en jämförelse mellan de arbetslösa icke försäkrade som sökt arbete vid arbetsförmedling, beräknat från AKU och de icke försäkrade arbets- lösa anmälda vid arbetsförmedlingen, som varit arbetslösa mer än en vecka. Det kan nämnas att av de icke försäkrade i af—statistiken har 30 a 40 % varit arbetslösa mindre än en vecka. Hade således inte denna reduktion gjorts hade det varit en bättre överensstämmelse mellan AKU och af—statistiken. AKU ger en siffra för denna kategori som vanligtvis ligger 6 a 7 gånger högre än af- statistiken, ibland ännu högre. Det bör uppmärksammas att de som vid intervjun för AKU säger att de sökt arbete vid arbetsförmedling inte behöver ha gjort detta just under mätveckan. Genomsnittligt är proportionerna mellan de två kategorierna arbetslösa som sökt arbete genom arbetsförmedling enligt AKU 56 % icke försäkrade och 44 % försäkrade. Det kan nämnas här att som ett led i stats— kontorets organisationsundersökning av arbetsmarknadsverket, gjordes i novem- ber 1966 en specialundersökning av de som var inskrivna vid arbetsförmedling under månaden. De arbetslösa uppgick i denna undersökning totalt till 100 454 personer, varav 47 % var försäkrade och 53 % icke försäkrade. Antalet arbets- lösa vid mitten av samma månad vid den ordinarie räkningen var 28414 per- soner, varav 77 % var försäkrade. Om arbetsförmedlingarna vid dessa räkningar verkligen skulle fånga alla icke försäkrade arbetslösa så skulle dessa siffror inne- bära att de flesta icke-försäkrade anvisades arbeten mycket snabbt. Visser- ligen finns i denna kategori några grupper som snabbt — många gånger samma dag som arbete söks —— får arbete, såsom diskare och stuveriarbetare m. fl., men dessa grupper skulle svara för en mycket stor andel av de icke försäkrade om man skulle uppfatta antalet icke försäkrade arbetslösa enligt af—statistiken som en mer korrekt skattning av arbetslösheten än antalet enligt AKU.
Slutligen redovisas i AKU den grupp arbetslösa som inte sökt arbete vid arbets— förmedling utan på annat sätt, såsom direkt hos arbetsgivare, genom annons el. dyl. Dessa uppgår genomsnittligt till ca 41 % av samtliga arbetslösa i AKU.
Denna jämförelse mellan de två källorna visar att de försäkrade arbetslösa skattats till ungefärligen samma antal, om man korrigerar för den mycket korta arbetslösheten som inte fångas i AKU, medan de icke försäkrade arbetslösa får anses uppgå till ett större antal än som redovisas i af—statistiken och att det vidare tillkommer ett antal arbetslösa som ej sökt arbetsförmedlingens tjänster.
Under den studerade perioden, febr. 1963—febr. 1967, har genomsnittligt enligt AKU redovisats 58500 arbetslösa fördelade på 15000 försäkrade och 43500 ej försäkrade, varav 1 sin tur 19000 sökt arbete på arbetsförmedling. För samma tidpunkter som AKU gjorts har af—statistiken genomsnittligt 16 400 försäkrade och 2700 ej försäkrade, totalt 19100 anmälda arbetslösa då de korttidsarbetslösa exkluderas. Tas även dessa med är genomsnittssiffrorna 19300 respektive 4 500, totalt 23 800 arbetslösa. Dessa siffror för arbetslösheten representerar således dels ett genomsnitt av de konjunkturer som vi upplevt under den studerade perioden, dels ett genomsnitt av säsongsvängningarna.
En arbetslöshet omfattande 58500 personer, motsvarar då 2,0 % om samtliga arbetslösa hänföres till kategorin anställda och antalet anställda har i kapitel 1 beräknats uppgå till 2940 400 hösten 1966. Totalantalet försäkrade uppgick i oktober 1966 till 1 638 770 personer. Om endast den arbetslöshet som är längre än en vecka medräknas, motsvarar de anförda siffrorna 1,0 % arbetslöshet för de försäkrade, inkluderas även den kortare kan den genomsnittliga arbetslösheten beräknas till 1,2 %. För totalantalet anställda skulle således arbetslösheten vara större än för enbart de försäkrade. Detta resultat kan förefalla överraskande då
Diagram 2. Antalet arbetslösa män, gifta resp ej gifta kvinnor enligt arbets- kraftsundersökningarna, samt beräknat antal (jfr texten) arbetslösa som önskar mer än 35 tim arbete/vecka.
Antal personer, tusental '”” Totalantul arbetslösa 90 an— 70— Antal arbetslösa som önskar mer än 35 tim/v (beräknat) 50— M" an 50— 40— 30— 20__ Gifta kvinnor Ej gifta kvinnor 10— 0
det kan bedömas att mycket stora delar av den arbetskraft som står utanför för- säkringen har en relativt ringa arbetslöshetsrisk.
I tablåmässig form kan dessa överslagskalkyler fortsättas för att ge en bild av den information som finns tillgänglig.
Antal anställda enl. AKU hösten —66 med minst halv normal arbetstid, s.k.
FoB-definition1 .................................................................................... 2 940 400 Samtliga försäkrade 31/10-66 antas ha minst halv normal arbetstid ............... 1 638 800 Ej försäkrade anställda ........................................................................... 1 301 600 Genomsnittligt antal arbetslösa .................................................................. 58 500 Ca 95 % antas önska mer än 20 tim/vecka2 ................................................... 55 600 Samtliga försäkrade arbetslösa antas önska mer än 20 tim/vecka ..................... 15 000 Ej försäkrade som önskar mer än 20 tim/vecka ............................................. 40 600 Anm. 1 De större AKU bearbetas även med en definition av arbetskraften som så nära som möjligt ansluter sig till den definition som används i folkräkningarna, dvs. minst normal halv arbetstid. ? Här har endast tagits hänsyn till uppgifterna från hösten -66 och februari 1967 för denna skattning. En genomsnittssiffra för fler undersökningar kan ge en något lägre andel.
De 40 600 ej försäkrade som önskar mer än 20 timmars arbete/vecka antas höra till gruppen ej försäkrade anställda med minst halv normal arbetstid och arbets- lösheten skulle då uppgå till 3,1 % genomsnittligt för denna grupp, varvid inte medräknats den arbetslöshet som är kortare än en vecka.
Denna höga arbetslöshetsprocent för de icke försäkrade ger anledning att för- moda att den har en speciell sammansättning. Medan de vuxna männens relativa arbetslöshet i AKU i allmänhet ligger på en nivå som väl ansluter sig till andelen arbetslösa försäkrade i af-statistiken, så brukar procentsatsen arbetslösa yngre och gifta kvinnor i allmänhet ligga högre. För de yngre är det speciellt augusti- siffrorna som ligger högt, detta gäller också ofta för de gifta kvinnornas del. I nedanstående tablå ges dels ett årsgenomsnitt, dels augustisiffrorna för den relativa arbetslösheten (%) enligt AKU för ungdomar och gifta kvinnor.
Årsgenomsnitt Allg- 14—24 år 1963 3,2 4,4 1964 3,1 3,6 1965 2,4 3,0 1966 2,9 3,1 Gifta kvinnor 1963 2,1 2.0 1964 1,7 2.0 1965 1,5 1.7 1966 1,9 2.7
I diagram 2 har antalet arbetslösa enligt AKU tecknats, där män, gifta respek- tive ej gifta kvinnor särredovisats. En jämförelse med af—statistiken skulle visa att arbetslösheten enligt AKU inte har samma säsongsvängningar. Man finner att de gifta och i synnerhet de ej gifta kvinnorna har toppar i arbetslösheten i augusti. Angående de ej gifta kvinnorna kan den anmärkningen göras att de unga kvinnorna överväger i populationen. Detta antyder att en mycket stor del av de icke försäkrade arbetslösa är personer som står i begrepp att träda ut på arbetsmarknaden och råkar ut för en viss initialarbetslöshet.
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1967
. Nordiskt institut för samhäilsplanering. . Nordiskt samarbete inom forskningens och den
högre undervisningens område.
. Meitanriksvdg Kiruna—Nordnorge. . Internordisk verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn m.m. . Nordisk Institut for vidareuddanneise i have- konst og iandskabsplaniagning. Dansk, norsk og svensk presses indhoid at nor- disk stof. . Jagt- og viltvårdskonference. . Nordiska bestämmelser för skeppsapotek. . Nordisk skolmatematik. . Matematik och ingenjörer. . New School Mathematics in the Nordic Countries. .Pohjoismainen koulumatematiikka Mietinnön
suomenkielinen lyhenneimä.
HH Hatem-J _a 01 .nu M»-
5.- M
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1967
Systematisk förteckning
(Siffrorna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartementet
Allmänna arvsfonden. [2] Utsökningsrlitt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrätterna. [4] Partiell författningsreform. [26] Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval. [27] Tryckfrihet och upphovsrätt. [28] Firmaskydd. [35] Förslag till lag om skyldighet att föra räkenska- per, m. [4 9] .
Förundersökning. [59]
Utrikesdepartementet Svenska Institutet. [58]
Försvarsdepartementet Tjänstestiillning inom krigsmakten. [15]
Socialdepartementet Barnstugor. Barnavårdsmannaskap. Barnolycksfall.
&
Medicinalstyrelsens narkomanvårdskommitté. 1. Narkotikaproblemet. Del I. [25] 2. Narkotikapro- blemet. Del II. [41] 1964 års nykterhetsvårdsundersökning. 1. N kter— hetsvårdens läge. Del I. [36] 2. Nykterhetsv rdens läge. Del II. Bilagor. [37] Samhällets barntillsyn, bamstugor och familjedag- hem. [3 9] Läkares grundutbildning och vidareutbildning. [51] Barnbidrag och familjetillägg. [5 2] Handikapputredningen. 1. Kommunerna och den sociala omvårdnaden. [53] 2. Bättre hjälpmedel för handikappade. [6 il] Adoption av utländska barn. [57]
Semesterspridnlng. [Bi]
Kommunikationsdepartementet
Lönsförvaitningsutredningen. 1. Den statliga löns- förvaitningen. I. [20] 2. Den statliga lönsförvalt- ningen. II. Bilagor. [21] Skatteförvaitningen. [22] Länsindeiningsutredningen. [23] Transportkosmaderna i Gotlandstrafiken. [29] Kanaltrafikutredningen. 1. Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. [32] :. Viinerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. Bilagor. [331
Kommunalrättskommittén. IX. Kommunala befo- genheter inom turistväsendet. [50] X. Enhetlig kommuntyp. Städernas auktionsmonopol m. m. [ ] Fasta förbindelser över Oresund. [54] ;
* Finansdepsrtementet
Statlig publicering. [5] Finansieua långtidsperspektiv. [8]
Statskontorets programbudgetutredning. 1. " grambudgetering. Del I. [11] 2. Programbudgete- ring. Del II — Studier och försök. [12] 8. Program- budgetering. Del 111 — En sammanfattning. [13],
Lag om Skatterätt. [24] if Kompensation i vissa fall för bensinskatt som ut- igåii vid användande av motorsåg och snöskoter.ä 34
%u.-:>.
Ecklesiastlkdepartementet
Rikskonserter. [9] Organisationskommittén för anordnande av högre ( utbildning i Linköping: Subkommittén för tek-, nisk högskola i Linköping. 1. Linköpings hög-€ skola. Del I. [10] 2. Linköpings högskola. Del II. .:, 55] '- Skolans arbetstider. [141 " 1958 års utredning kyrka—stat: VII. Folkbokfö- ringen. [16] VIII. De teologiska fakulteterna. [17] IK. Kyrklig organisation och förvaltning. [45] x. *9 Kyrklig egendom. skattefrågor. Prästerskapet: privilegier [46] 1962 års ungdomsutredning. Statens stöd till ung-*.: domsverksamhetv [19 ] & Filmens inflytande på sin publik. [81] . Lärarutbildning för folkhögskolan. [47] ;. Yrkesutbildningen. III. [48] ? ”(. Jordbruksdepartementet B?
Den framtida Jordbrukspolitiken. [1] Skoglig yrkesutbildning. n. [38] 1964 års naturresursutredning. 1. Utsldesbetningens '. effektenrz ]2. Miljövårdsforskning. Del I. Forsk- ningsomr det. [43] !. MlljövArdsforsknlng. Del II. .. Organisation och resurser. [44] ;
Inrikesdepartementet
Kommunal bostadsförmedling. [1] Invandringen. [18] Höga eller låga hus? [30] Företagareföreningamas framtida organisation och. verksamhet. [40] stödformer för arbetslösa äldre arbetstagare. [62]
MPQW -—'"7' in.".