SOU 1968:24
Avstämning av 1965 års långtidsutredning : sammanfattning av huvudresultaten jämte bilagor
N +” (;(
nå (— _ CD."
&( 4. IOTQ'
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
sm Avstämning av
offentliga
356534 1.965 ars '?"9- tldsutrednlng departementet
Sammanfattning av huvudresultaten jämte bilagor
m Stockholm 1968
Statens offentliga utredningar 1968
Kronologisk förteckning
. Ekonomisystem för försvaret. Esselte. Fö. Ekonomisystem för försvaret. Bihang. Esselte. Fö. . Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. Esselte. Fi. . Handläggningen av säkerhetsfrågor. Isaac Markus. Ju. . industrins struktur och konkurrensförhällanden. Esselte.
m mamp»
l. . Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. Esselte. Fi.
gande och inflytande inom det privata näringslivet. Esselte. Fi. . Skogsbrukets planläggningsfrägor. Svenska Reproduk- tions AB. 0. Virkesbalanser 1967. Esselte. Jo. Säkerhetspolitik och försvarsutgifter. Esselte. Fö. 1958 års utredning kyrka-stat. XI. Svenska kyrkan och staten. Esselte. U. . Förvaltningen av kyrklig jord m. m. Berlingske Bok- tryckeriet. Lund. U. Fritidsfisket. Esselte. Jo. . Skolboksleveranser. Svenska Reproduktions AB. U. . Musikutbildning i Sverige. Esselte. U. . Rennäringen i Sverige. Esselte. Jo. . Allmänna vägar. Svenska Reproduktions AB. K. . Parkering. Esselte. K. . Trafikmålsutredninger. Beckman. Ju. Upphandling av byggnader. Del I. Formerna. Esselte. Fi. . Pensionstillskott m. m. Esselte. S. 2. Jordhävdslag. Esselte. Jo. 23. Bilregistrering. Berlingske Boktryckeriet. Lund. K. 24. Avstämmning av 1965 års långtidsutredning. Esselte. Fi.
...-_. . ropas
otoooxiazuu—w N
NNNdd—lJ—ldd _.
: —-—=- -wvc—7_*s-
; Statens offentliga utredningar & 1968: 24 Finansdepartementet
Avstämning av 1965 års långtidsutredning
Sammanfattning av huvudresultaten jämte bilagor
Stockholm 1968
ESSELTE AB, STOCKHOLM 1968
Förord
Sammanfattningen av huvudresultaten från avstämningen av 1965 års långtidsutredning har tidigare publicerats som bilaga till årets kompletteringsproposition (Kungl. Maj:ts prop. 1968: 125). Den sammanfattande översikten har utarbetats inom finansdepar- tementets sekretariat för ekonomisk plane- ring. Material och undersökningar har till- handahållits av främst prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån, Industriens utred- ningsinstitut, olika departement och myn- digheter samt konjunkturinstitutet. Eftersom det ansetts önskvärt att i viss utsträckning publicera det underliggande materialet har i föreliggande volym under beteckningen bilaga 1 t.o.m. 6 sammanförts vissa cent- rala delar av detta material. I respektive bi- laga anges vilka som svarat för utrednings— arbetet.
vv vrflzl' n—g—m -
1. Sammanfattning av huvudresultaten
A Syfte och uppläggning
Den senaste långtidsutredningen (Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980, SOU 1966: 1) publicerades i början av 1966. Det har synts lämpligt att när nu drygt två år förflutit sedan utredningen färdigställdes göra en avstämning av dess kalkyler och bedömningar gentemot den hittills skedda utvecklingen. Syftet har i första hand varit att söka finna om den utvecklingsbild som utredningen skisserade fortfarande äger gil- tighet eller om nya eller förändrade be- tingelser för den ekonomiska utvecklingen framträtt under perioden som ställer fram- tidsproblemen i annan belysning än tidigare.
Av olika skäl är en sådan avstämning svår att göra. I långtidsutredningarna är det främst trendutvecklingen i ekonomin och de förhållanden som påverkar denna som man söker registrera och bedöma. Någon förutsägelse om hur konjunkturförloppet skulle kunna gestalta sig under prognospe- rioden kan av naturliga skäl inte göras. Ett för ett visst förflutet är registrerat värde på någon ekonomisk storhet är emellertid alltid påverkat av konjunkturella förhållan- den. Att kunna avskilja denna konjunktur- påverkan och därigenom avgöra om det observerade värdet ligger i linje med gjorda förutsägelser är givetvis mycket vanskligt. Detta gäller speciellt i detta fall när endast drygt två år gått av den period långtidsut- redningen främst avsåg och då dessa år varit förhållandevis starkt präglade av konjunk- turmässiga förhållanden.
I detta sammanhang bör framhållas att den i nationalbudgeten prognoserade utveck- lingen för 1968 medtagits i avstämningen och språkligt har därvid även 1968 behand- lats som ett förflutet år. En avstämning av detta slag leder naturligen fram till en fråga vad utvecklingen kan resultera i för hela den av långtidsutredningen behandlade fem- årsperioden. Då i den följande framställ- ningen vissa bedömningar gjorts av utfallet för hela prognosperioden har vissa antagan- den måst göras om utvecklingen under de år som återstår av denna. Här skall under- strykas att dessa antaganden inte inrymmer någon faktisk bedömning av konjunktur- utvecklingen.
Kalkylerna i 1965 års långtidsutredning byggde liksom fallet varit i tidigare utred- ningar i stor utsträckning på uppgifter som insamlades direkt från företag, branschor- ganisationer, statliga och kommunala myn- digheter etc. Ett betydelsefullt led i denna uppgiftsinsamling utgjordes av en invente- ring av föreliggande framtidsplaner för pro- duktion, investering, sysselsättning etc. Det har inte bedömts lämpligt och möjligt att i samband med avstämningen av utrednings- kalkylen genomföra en sådan relativt om- fattande fullständig material- och uppgifts- insamling. En förnyad inventering av planer och förväntningar inom olika delar av den svenska ekonomin håller emellertid på att förberedas och kommer att genomföras i samband med nästa långtidsutredning, som
Den genomgång som här gjorts har kon- centrerats till vissa problem och områden som bedömts vara av särskilt intresse, nämligen i första hand befolknings- och arbetskraftsförändringen, produktivitetsut- vecklingen, utvecklingen inom industri och offentlig sektor samt exporttendenserna. I vissa fall har sammanställningar och bear- betningar av särskilt insamlat material ge— nomförts. Uppgifter om långsiktiga planer har dock funnits tillgängliga för delar av den offentliga sektorn. I övrigt har genomgången fått göras utifrån annat tillgängligt informa- tionsmaterial, främst trender och aktuella tendenser i statistiska serier. Det underlig- gande materialets art behandlas i respektive bilaga.
I bilageform presenteras även det arbete med en ekonometrisk modell som påbörjats. Förhoppningen är att genom detta modell- arbete kunna utveckla och komplettera de metoder som använts i långtidsutredningarna och att det därigenom skall bli möjligt att i nästa långtidsutredning kunna presentera flera genomarbetade utvecklingsalternativ.
Av de erinringar som ovan gjorts be- träffande förutsättningarna och möjlighe- terna för en avstämning av långtidsutred- ningens kalkyler följer att den redogörelse som här lämnas måste bli ofullständig och rapsodisk. Den kan kanske likväl ge ett visst underlag för en vidare diskussion av de långsiktiga utvecklingsproblemen i vår ekonomi.
,Lanufuuva:—-___. ...,-q.,— .
B Huvuddragen i den ekonomiska utvecklingen
1965—1968
B.a Tillväxttakten
Tillväxttakten i den svenska ekonomin har sedan slutet av 1965 varit ej oväsentligt lägre än under första hälften av 1960-talet. Bruttonationalprodukten ökade volymmäs- sigt med 3,1 % 1966 och 2,7 % 1967. En- ligt den reviderade nationalbudgeten väntas 1968 en stegring med 4,2 %. I genomsnitt per år 1965—1968 blir ökningen 3,3 %, vil- ket kan jämföras med 4,9 % per år 1960— 1965.
I den senaste långtidsutredningen presen— terades ett enda kalkylmässigt helt genom- fört alternativ för den ekonomiska utveck- lingen, totalt och på delområden, medan konsekvenserna av tänkbara avvikelser från den presenterade kalkylen diskuterades i texten. Det grundläggande antagandet i kal- kylen var att bruttonationalproduktens trendmässiga ökning 1965—1970 skulle stan- na vid i genomsnitt 4,2 % per år. Ned- gången från den högre tillväxttakten 1960— 1965 på 4,9 % per år förklaras i huvudsak av att utredningen förutsåg en avsaktande tillväxttakt beträffande tillgången på arbets- kraft.
Under de första tre åren av långtidsutred- ningens kalkylperiod har således den fak- tiskt realiserade produktionsökningen legat ca en procentenhet under utredningens an- tagna trendvärde och närmare två procent- enheter under genomsnittsvärdet för första hälften av 1960—talet. Även om den eko-
Tabell 1 . Bruttonationalproduktens utveckling i olika länder 1955—1968
Procent per år i fasta priser
1965—1968
1955— 1960— delvis 1960 1965 prognos Belgien 2,5 5,1 3 Danmark 4,7 5,1 2,5 Finland 4,0 5,4 2,5 Frankrike 5,0 5,4 4,5 Italien 5,5 5,1 5,5 Nederländerna 4,1 5,1 4 Norge 3,2 5,1 4,5 Schweiz 4,0 5,3 2 Storbritannien 2,8 3,5 2 Sverige 3,4 5,0 3,5 Västtyskland 5,2 4,2 2 Österrike 6,3 4,9 3 Västeuropa 4,7 4,8 3 Förenta staterna 2,2 4,8 4,5 Kanada 3,4 5,5 4 Japan 9,6 9,6 10,5
Anm. Tabellen grundar sig på beräkningar av bruttonationalprodukten enligt OECD-defini- tion, vilket förklarar att ökningstalen för Sverige avviker något från dem som anges på andra håll i bilagan.
nomiska tillväxten således sjunkit markant jämfört med närmast föregående period har den dock hållit sig kvar på ungefär den nivå som genomsnittligt uppnåddes på 1950-talet och för fredsperioderna under den tidigare delen av 1900-talet.
Det är inte bara i Sverige som produktio- nen ökat långsammare under senare år utan det har varit fallet även i flertalet övriga industriländer. I Västeuropa sjönk som
man ser av tabell 1 genomsnittligt sett brut- tonationalproduktens årliga ökningstakt från knappt 5 % under första hälften av 1960- talet till ca 3 % 1965—1968, vilket innebär en avmattning i expansionstakten som rela— tivt nära ansluter sig till den som inträffat ivårt land.
Mellan de olika länderna har förelegat markanta skillnader i utvecklingen liksom för samma land mellan olika här redovisade år. Avmattningen har varit kraftigast i Väst- tyskland, Storbritannien och Schweiz, där bruttonationalproduktens ökning begränsade sig till ca 2 % per år 1965—1968. Å andra sidan bibehöll Italien och Norge ungefär den höga tillväxttakten från 1960—1965. Även i Frankrike och Nederländerna var avsaktningen relativt moderat.
I flertalet västeuropeiska länder har ex- pansionen efter 1965 varit inte oväsentligt lägre än vad som förutsågs i de långsiktiga prognoser som uppgjordes bl. a. inom OECD. Dessa prognoser avsåg den kapa— citetsmässiga utvecklingen. Vad som inträf- fat är att efterfrågan på varor och tjänster ökat mindre än kapaciteten att producera. Gapet mellan potentiell tillväxtkapacitet och utnyttjade resurser har tilltagit 1966 och 1967 i flertalet länder i Västeuropa. Som en följd härav har arbetslösheten ökat väsent- ligt. Prognoserna för 1968 tyder på en stabi- lisering av läget. Självklart har denna inter- nationella utveckling spelat stor roll för vad som hänt i vårt land. Vi återkommer i ett senare avsnitt till den internationella utveck- lingen och dess ekonomisk-politiska bak— grund.
B.b Efterfrågans inriktning
År 1965, som utgjorde utgångsåret i den senaste långtidsutredningen, var speciellt i flera avseenden och detta i högre grad än vad som stod klart då utredningen utarbe- tades. Detta gäller inte minst efterfrågesitua- tionen. Den totala efterfrågan på varor och tjänster var högt uppdriven, delvis beroende på en kraftig lageruppbyggnad, vilken mot- svarade hela 2,1 % av bruttonationalpro- dukten. Samtidigt uppstod ett betydande
underskott i bytesbalansen. När efterfråga- trycket lättade under de närmast följande åren var det framför allt två komponenter i efterfrågan som bidrog härtill, nämligen la- gerinvesteringarna, som minskade kraftigt och den privata konsumtionen, som växte förhållandevis långsamt. Lageruppbyggna- den (1959 års priser) sjönk från 2,1 miljar- der kr. 1965 till 0,3 miljarder kr. 1967, vil- ket i genomsnitt per år orsakade ett efter- frågebortfall som motsvarar ca 1 % av bruttonationalprodukten. 1968 väntas en återgång till en mer normal lagerinvestering. Den privata konsumtionens årliga tillväxt- takt sjönk, som man kan se av tabell 2, från den tidigare höga nivån på 4,7 % under första hälften av 1960-talet till i genomsnitt 2,5 % 1965—1968.
Bruttoinvesteringarna i fast realkapital, som ökat med drygt 5 % per år 1960—1965, fortsatte totalt sett att växa snabbt även 1966 (inemot 6 %), trots en i stort sett oför- ändrad bostadsbyggnadsvolym. Under de därpå följande två åren avtog emellertid ökningstakten, så att den genomsnittliga uppgången 1965—1968 inskränkt sig till 4,1 % per år för de totala investeringarna. Sett över hela denna period har en relativt långsam tillväxt för de privata och statliga investeringarna delvis motvägts av en snab- bare utveckling för bostadsbyggande och kommunala investeringar. För samtliga des- sa delområden var dock ökningstakten lägre 1965—1968 än 1960—1965.
En kontrast till övriga efterfrågekompo— nenter utgör den offentliga konsumtionen, vars tillväxt accelererat. Mot en ökning i fas- ta priser med 5,8 % per år 1960—1965 står en ökning med inte mindre än 7,0 % per år 1965—1968.
Tillsammantagna ger de beskrivna ten- denserna det utslaget att tillväxttakten i den totala inhemska efterfrågan för konsum- tions- och investeringsändamål, lagerföränd- ringen inberäknad, sjönk till 3,0 % per år 1965—1968 att jämföra med 5,0 % 1960— 1965. Det var denna dämpade efterfrågetill- växt som kom att prägla den ekonomiska ut- vecklingen i Sverige 1965—1968. Visserligen ökade samtidigt exporten snabbare än im-
m,m:
. —q-—_ ...—',:—
Volymökning i procent per år
1965— 1968 1967— 1965—— 1950— 1960— delvis 1965— 1966— 1968 1970 1960 1965 prognos 1966 1967 prognos enl. LU 651 Privat konsumtion 2,6 4,7 2 1,7 2,5 3,2 3,4 Offentlig konsumtion 4,2 5,8 7 5,8 8,2 6,9 4,7 Bruttoinvesteringar i fast realkapital 4, 5,2 4 5,9 3,0 3,5 4,7 Inhemsk resursförbruk- ning inkl. lager 3,5 5,0 3 2,5 2,2 4,4 3,9 Inhemsk resursförbruk- ning exkl. lager 3,3 5,0 3 3,6 3,5 3,9 4,0 Bruttonationalprodukt 3,2 4,9 3 3,1 2,7 4,2 4,2
1 1965 års långtidsutredning.
porten med en förbättring av bytesbalansen som följd men detta efterfrågetillskott räckte endast till att föra upp bruttonationalpro- dukten till den ovan angivna ökningstakten på 3,3 % per år.
Den beskrivna utvecklingen har resulterat i att investeringarnas andel av bruttonatio- nalprodukten (investeringskvoten), som framgår av tabell 3, stigit från 32,0 % 1965 till 32,2 % 1968. Desto kraftigare har den offentliga konsumtionens andelshöjning från 14,4% 1965 till 17,2 % 1968 varit. Den privata konsumtionens andel har gått ned från 52,6 % 1965 till 50,2 % 1968.
Den privata och offentliga konsumtionens samt investeringarnas utveckling behandlas utförligare i avsnitt F.
För privat konsumtion understiger den realiserade årliga tillväxttakten långtidskal- kylens trendvärde med knappt en och för
Tabell 3. Resursernas fördelning 1950—1970
Procent av bruttonationalprodukt i löpande priser
de totala bruttoinvesteringarna med drygt en halv procentenhet. Den snabba expansionen för den offentliga konsumtionen överträffar däremot utredningens kalkylvärde med över två procentenheter.
Den faktiska förskjutningen i efterfråge- strukturen kan generellt sägas ha gått i den riktning som långtidskalkylen indikerade — fast snabbare. Den privata konsumtionens andel av bruttonationalprodukten (i löpande priser) kan 1968 beräknas i det närmaste komma ner i den nivå som kalkylen förut- satte först under 1970. Den offentliga kon- sumtionens andel av bruttonationalproduk- ten, som 1965 utgjorde 14,4 %, uppnådde redan 1967 den för 1970 angivna nivån. Investeringskvotens fortsatta ökning ligger däremot i linje med långtidsutredningens kalkyl.
Jämförelsen mellan långtidsutredningens
1950 1960 1965 1966 1967
1968 1970 prognos enl. LU 65
1. Privat konsumtion 61,9 54,7 52,6 51,8 51,1 50,2 50,0 2. Offentlig konsumtion 10,1 12,4 14,4 15,4 16,5 17,2 16,2 3. Summa konsumtion 72,0 67,1 67,0 67,2 67,6 67,4 66,2 4. Bruttoinvesteringari fast realkapital 27,0 31,1 32,0 32,5 32,4 32,2 33,0 5. Lagerföråndring —0,3 2,6 2,1 1,2 0,3 0,8 0,7 6. Bytesbalansens saldo 1,2 — 0,8 — 1,1 — 0,9 — 0,3 —— 0,4 0,1 7. Summa kapitalbild- ning (4 + 5 + 6) 27,9 32,9 33,0 32,8 32,4 32,6 33,8 8. Bruttonationalprodukt 100 100 100 100 100 100 100
trendkalkyl och det beräknade utfallet 1965 —1968 för totalproduktion samt för konsum- tion och investeringar sammanfattas i nedan- stående tablå (procentuella årliga volymför- ändringar):
B.d Bytesbalans och valutareserv Ett betydelsefullt drag i vårt lands ekono- miska utveckling har varit att exporten och importen i förhållandevis hög grad varierat samstämt på både kort och lång sikt. Däri-
1965—1968 1965—1970 Differens utfall (a) enl. LU 65 (b) (a)—(b) Bruttonationalprodukt 3,3 4,2 —- 0,9 Privat konsumtion 2,5 3,4 — 0,9 Offentlig konsumtion 7,0 4,7 + 2,3 Bruttoinvesteringar 4,1 4,7 — 0,6
Revideringar av den statistiska bilden av 1965, som gjorts sedan långtidsutredningen utarbetades och som främst berör lagerpos- ten, skulle kunna tas som utgångspunkt för en viss justering av de ursprungliga kalkyl- siffroma. Det har dock inte ansetts moti- verat att här ta ställning till dessa möjliga justeringar. Man kan utgå från att de inte är så stora att de förrycker jämförelsen mellan kalkyl och utfall.
B.c Sysselsättning och arbetslöshet Arbetsmarknaden präglades under 1965 av en betydande överefterfrågan på arbetskraft och ett högt utnyttjande av tillgängliga ar- betskraftsresurser. Den registrerade arbets- lösheten var den lägsta sedan nuvarande ar- betslöshetsstatistik infördes 1955.
Under 1966 och 1967 medförde den däm- pade ekonomiska utvecklingen en fortgå- ende försvagning av arbetskraftsefterfrågan. Enligt föreliggande beräkningar synes an- talet årsarbetande mellan 1965 och 1968 ha
genom har mer betydande underskott i by- tesbalansen kunnat undvikas. Tendenser till försämrad bytesbalans har ofta kunnat överbryggas med ökad kortfristig upplåning varför valutareserven visat en rätt stadig tillväxt under såväl 1950-talet som 1960- talet. Resultatet har blivit ett tillfredsstäl- lande »internationellt utrymme» (eller »be- talningsbalanstak») för den ekonomiska ex- pansionen inom landet. Sverige har tillhört de få industriländer som klarat sig från att komma i utrikes betalningssvårigheter.
Situationen ändrades emellertid 1965 på så sätt att ett avsevärt underskott i bytesba— lansen uppstod som en följd av kraftig im- portökning och förhållandevis svag export- ökning. Under de följande åren har en för- bättring skett på grund av att exporten ökat snabbare än importen. Ett visst underskott i bytesbalansen beräknas dock kvarstå även 1968. Utvecklingen av bytesbalansens saldo under senare år anges i nedanstående tablå (milj. kr.):
1964 1965 1966 1967 1968 prognos
+ 300 —1 026
—— 860 — 278 —— 450
minskat med i genomsnitt 0,3 % per år. I avsnitt C.a uppskattas arbetskraftsutbudet 1965—1970 öka med 0,1 % per år. Den i motsatt riktning gående utvecklingen för faktisk sysselsättning och arbetskraftsutbud har resulterat i ökad arbetslöshet.
Trots det negativa saldot har valutareser- ven fortsatt växa frånsett en nedgång i sam- band med valutaoroligheterna under senare delen av 1967 och var i mars 1968 ca 150 milj. kr. större än i slutet av 1965. Utrikes— handelns och de utrikes betalningarnas ut—
Procentuella årliga ökningar
1960—1965
1967—1968
1965—1966 1966—1967 prognos
Konsumentpriser 3, Importpriser 1 Exportpriser 1, Lönesumma 10, Disponibel inkomst (löpande priser) 8
,
veckling behandlas mera utförligt i avsnitt F.j.
B.e Priser och löner
Den ovan berörda dämpningen i den in- hemska ekonomiska aktiviteten har — som framgår av tablån ovan — påverkat prisut- vecklingen och till någon del även löneut- vecklingen.
Under 1966 steg konsumentpriserna snabbt. Under 1967 inträdde en klar dämp- ning i ökningstakten och för 1968 förutses en ytterligare lägre stegringstakt. En likartad utveckling företer både löner och disponibel inkomst. —- Export- och importpriserna har fortsatt öka ungefär parallellt i samma låga takt som tidigare.
tillväxt 1965—1975
Det första grundläggande ledet i långtids- utredningen bestod i en beräkning av pro- duktionskapacitetens möjliga ökning i fram- tiden för att få en uppfattning om vilka re- surser som stod till förfogande för att möta anspråken på konsumtion och investering från olika delar av ekonomin. Det är därför naturligt att det i denna avstämning ingår en revidering av kalkylen för produktions- kapaciteten.
De två faktorer som bestämmer produk- tionskapacitetens utveckling är tillgången på arbetskraft och arbetskraftens produktivi- tet. — En beräkning av arbetskraften bör här ha som syfte att visa det framtida utbudet av produktionsfaktorn arbetskraft mätt i ett volymmått. Det i sammanhanget lämpligaste måttet torde utgöras av antalet arbetstim- mar. Produktiviteten bör i konsekvens där- med avse produktionen per arbetstimme. Nedan redogörs i stora drag för den
Förnyad kalkyl för produktionskapacitetens
utveckling, kommer inledningsvis att ges en kortfattad presentation av befolkningsut- vecklingen.
C.a Befolkning och arbetskraft
Befolkning
Föreliggande befolkningsprognos, som ny- ligen utarbetats inom statistiska centralby- rån, innebär att Sveriges totala folkmängd, som vid slutet av 1967 uppgick till 7,9 mil- joner personer, skall stiga till ca 8,1 miljo- ner 1970 och ca 8,3 miljoner 1975. Den nya befolkningsprognosen avviker endast i obe- tydlig utsträckning från den prognos (me- delalternativet) som användes i långtidsut- redningen.
I nedanstående tablå redovisas de genom- snittliga årliga procentuella ökningarna un— der perioden 1950—1975 för den totala be- folkningen och för olika åldersgrupper:
Åldersgrupp 1950—1960 1960—1965 1965—1970 1970—1975 0—15 år 0,4 —0,6 1,1 1,5 16—64 år 0,5 0,9 0,4 0,1 65— 2,1 2,3 2,3 2,1 Totalt 0,7 0,7 0, 0,7
sannolika utvecklingen av dessa två pro- duktionsbestämmande faktorer. Med hänsyn till den nära anknytning som föreligger mel— lan arbetskraftsutveckling och befolknings-
Som framgår av tablån synes några dras- tiska förändringar fram till 1975 inte vara att vänta i den totala folkmängden. Ett in- tressant drag i utvecklingen är emellertid
de samtidigt förutsedda förskjutningarna i befolkningens åldersstruktur, innebärande att åldersgruppen 16—64 år kommer att om- fatta en successivt allt mindre andel av den totala befolkningen. De åldersgrupper som omfattar barn i skolåldern respektive per- soner äldre än 65 år kommer däremot suc- cessivt att öka. Särskilt kraftig beräknas ökningen bli för sistnämnda grupp. Den nya befolkningsprognosen har publicerats i Sta- tistiska meddelanden (Be 1968: 3).
Arbetskraft
Den ovan återgivna befolkningsprognosen ligger till grund för en beräkning av den framtida tillgången på arbetskraft som ut- förts inom statistiska centralbyrån och vil- ken redovisas i bilaga 3. Dessa beräkningar bygger vidare på vissa antaganden om för- värvsfrekvenser inom olika köns— och ål- dersgrupper. För att sedan erhålla en upp- fattning om utvecklingen av antalet års- arbetande och av arbetsvolymen i timmar har relativt schablonmässiga uppskattningar gjorts av medelarbetstiden för olika grup- per samt av arbetstidens utveckling. Dessa beräkningar sammanfattas i tabell 4, där det framgår att totala antalet förvärvsarbetande väntas öka med i genomsnitt 0,3 % per år mellan 1965 och 1970 och med 0,1 % per år under följande femårsperiod.
Under hela perioden 1965—1975 är det de gifta kvinnorna som beräknas svara för hela ökningen, medan antalet män förut- ses bli i stort oförändrat och de ej gifta kvinnorna minska. Då den kvinnliga ar- betskraften har kortare arbetstid än män- nen blir ökningstakten för antalet årsarbe- tande något lägre än för antalet förvärvs- arbetande.
Mellan 1960 och 1965 ökade antalet års- arbetande med närmare 100 000. Ökningen 1965—1970 beräknas bli endast knappt 20 000 för att upphöra praktiskt taget helt 1970—1975. Den nu framlagda prognosen för arbetskraftens utveckling 1965—1975 be- kräftar och i någon mån accentuerar lång- tidsutredningens bedömning om en markant omsvängning i arbetskraftsutvecklingen ef- ter 1965.
Den pågående minskningen av veckoar- betstiden till 42,5 timmar har antagits föl- jas av en ytterligare nedgång i veckoarbets- tiden till 40 timmar under första hälften av 1970-talet. Den genomsnittliga arbetstiden per årsarbetande skulle därigenom minska med i genomsnitt 0,6 % per år mellan 1965 —1970 samt med 0,7 % per år mellan 1970 och 1975, och detta ger till resultat att betskraftsvolymen mätt i antal arbetstimmar minskar med 0,5 % per år 1965—1970 och 0,7 % per år 1970—1975. Under tiden 1960 —1965 beräknas arbetskraftsvolymen ha sti- git med 0,3 % per år.
C.b Produktivitet
Som framgår av tabell 5 beräknas den ge- nomsnittliga årliga ökningen i produktio- nen per arbetstimme till 4,2 % under 1965 —-1968, innebärande en något lägre stegring än den genomsnittliga under första hälften av 1960-talet. Med hänsyn till att produk- tionen 1965—1968 utvecklats relativt lång- samt är det märkligt att produktiviteten
Tabell 4. Arbetskraftens förändringar 1960—— 1975
1960— 1965— 1970— 1965 1970 1975
Tusental personer Antal förvärvsarbetande + 1391 + 45 + 26 Antal årsarbetande + 96 + 18 + 5 Procent över hela perio-
den Antal förvärvsarbetande + 4,21 + 1,3 + 0,7 Antal årsarbetande + 3,0 + 0,5 + 0,1 Arbetstid per årsarbe—
tande — 1,7 — 2,8 — 4,0 Arbetskraftsvolym i
timmar + 1,3 — 2,3 — 3,9 Procent i genomsnitt per
år Antal förvärvsarbetande + 0,81 + 0,3 + 0,1 Antal årsarbetande + 0,6 + 0,1 0 Arbetstid per årsarbe-
tande —— 0,3 — 0,6 — 0,7 Arbetskraftsvolym i
timmar + 0,3 — 0,5 —— 0,7
1 Utvecklingen 1960—1965 awikcr från den av folkräkningarna redovisade då en uppskattf ning gjorts av antalet medhjälpande gifta kvinnor i jordbruket 1960.
Procentuella förändringar per år
1965—1968
1967—1968 delvis
1960—1965 1965—1966 1966—1967 prognos prognos Produktion (BNP) 4,9 3,1 2,7 4,2 3,3 Antal årsarbetande 0,6 — 0,4 — 0,8 0,2 — 0,3 Antal arbetstimmar 0,3 — 0,4 — 1,7 — 0,7 —— 0,9 BNP per sysselsatt 4,3 3,5 3,5 4,0 3,6 4 6 3 5 4 4 4 9 4,2 BNP per arbetstimme
samtidigt har kunnat hållas uppe på så re- lativt hög nivå. Under 1950-talets stagna- tionsår — speciellt 1952 — kunde man såle- des konstatera en markant dämpning i den samtidiga produktivitetstillväxten. När se- dan produktionsutvecklingen vände uppåt igen följde en kraftig stegring i produktivi- teten. Detta produktivitetsmönster torde del- vis sammanhänga med att sysselsättningen inte anpassats till den rådande produktions- nivån. Dessa cykliska svängningar i pro- duktiviteten mellan låg- och högkonjunktur-
år medförde totalt en viss produktivitetsför- lust.
Ett intressant drag i utvecklingen under åren 1966—1968 är den enligt sekretaria- tets kalkyler påtagliga skillnaden i produk- tivitetsstegring mellan å ena sidan 1966 och å den andra 1967 och 1968, och det kan synas påkallat att undersöka i vad mån nya tendenser gjort sig gällande, som kan tänkas representera en framtida tillväxt eller om ut- vecklingen under 1967 och 1968 är av mer tillfällig karaktär.
Tabell 6. Produktion, arbets- och kapitalinsats samt deras relationer 1950—1975
Procentuella förändringar per år
1965— 1965— 1970— 1965— 1970— 1968 1970 1975 1970 1980 1950— 1960— delvis rev. rev. enl. enl. 1960 1965 prognos kalkyl kalkyl LU 65 LU 65
A. Produktion (BNP) 3,2 4,9 3,3 3,9 ca 4 4,2 4,4 B. Arbetsinsats Antal årsarbetande 0,2 0,6 — 0,3 0,1 0 0,3 0,1 Årlig arbetstid per
årsarbetande —— 0,5 -— 0,3 —— 0,6 —- 0,6 ca — YZ — 0,6 — 0,5 Antal arbetstimmar — 0,3 0,3 — 0,9 -— 0,5 ca — V; — 0,3 —— 0,4 C. Kapitalinsats 4,4 4,9 5,0 4,9 — 4,8 5,1 D. Arbetsproduktivitet Produktion per årsarbe-
tande 3,0 4,3 3,6 3,8 ca 4 3,9 4,3 Produktion per arbets-
timme 3,6 4,6 4,2 4,4 ca 4 1/2 4,5 4,8 E. Kapitalets produktivitet Produktion per enhet av
kapitalinsats — 1,2 0 — 1,7 —— 1,0 — —— 0,6 — 0,7 F. Kapitalintensitet Kapitalinsats per års-
arbetande 4,2 4,3 5,3 4,8 — 4,5 5,0 Kapitalinsats per arbets-
timme 4,7 4,6 5,9 5,4 — 5,1 5,5 20 SOU 1968: 24
Det är i huvudsak tre grupper av faktorer som bygger upp produktions— och produktivi- tetsförändringarna i ett lands ekonomi, näm- ligen dels arbetskrafts- och kapitalinsatser dels även en tredje grupp av faktorer som avspeglar effekterna av förbättrad produk- tionsteknik och utbildning, stordriftsförde- lar och vinster i samband med förbättrad resursanvändning. Denna senare grupp bru- kar sammanfattningsvis benämnas teknik- faktorn. Svårigheter föreligger emellertid att precisera teknikfaktorns olika komponenter i kvantitativa termer, och den analys som nedan kommer att göras av teknikfaktom inskränker sig endast till i vilken riktning denna kan tänkas komma att utvecklas.
Av tabell 6 framgår att kapitalinsatsen under 1965-1968 har ökat med i genomsnitt 5,0 % per år att jämföra med en ökning med 4,9 % under perioden 1960—1965. Samtidigt beräknas den årliga ökningen i kapitalinsatsen per arbetstimme under 1965 —1968 ha uppgått till 5,9 %. Motsvarande siffra för perioden 1960—1965 uppgick till 4,6 %. Självfallet inrymmer siffrorna ett re- lativt stort osäkerhetsmoment, men den mar- kanta skillnaden i ökningstakt för kapital- insatsen per arbetstimme mellan å ena sidan 1960—1965 och å den andra 1965—1968 borde till en viss grad ha verkat pådrivande på produktivitetstillväxten under den se- nare perioden. Det bör dock observeras att den starka ökningen av kapitalinsatsen per arbetstimme influerats av arbetstidsförkort- ningen.
Produktivitetsstegringen under perioden 1965—1968, speciellt under 1967, bör också ses mot bakgrund av de samtidiga avmatt- nings- och åtstramningstendensema i eko- nomin. De inom många företag beskurna vinstmarginalerna torde ha framdrivit sär- skilda ansträngningar i rationaliseringshän- seende samtidigt som nedläggningen av icke räntabla (och därmed sannolikt lågproduk- tiva) företag har gått i en snabbare takt än tidigare. Vidare torde det rådande arbets- marknadsläget med en minskad rörlighet av arbetskraften ha bidragit till produktivi- tetsstegringen.
En första fråga som anmäler sig när man
skall bedöma produktivitetsutvecklingen un- der 1969 och 1970 är hur konjunkturut- vecklingen kommer att gestalta sig under dessa år. En andra fråga är i vilken ut- sträckning produktivitetsutvecklingen påver- kas av konjunkturutvecklingen. Diskussio- nen av dessa frågor utgår här från anta- gandet att en konjunkturuppgång kommer till stånd. En ökad aktivitet i ekonomin borde i och för sig i någon utsträckning verka pådrivande på produktivitetstillväx- ten, men då sysselsättningen under 1967 och 1968 synes ha väl anpassats till den rå- dande produktionsnivån kan man inte räkna med att uppnå någon större »konjunktur- effekt» av den typ som erhölls under 1950- talets uppgångsår. En viss positiv effekt på produktivitetsutvecklingen torde man emel- lertid likväl kunna räkna med, bl. a. be.- roende på att en snabbare produktionstill- växt på vissa områden automatiskt ger en viss produktivitetsstegring. Den prognose- rade något snabbare tillväxten av produkti- viteten under 1960-talets två sista år har i stort sett bedömts kunna uppnås utan någon: större utvidgning av produktionskapacite- ten då det för närvarande föreligger en re-_ lativt stor outnyttjad kapacitet i maskiner och apparater. Vidare förutses den rationa- liseringsdrive som påbörjats under de allra senaste åren komma att fortsätta i minst samma takt. Den prognos som gjorts för 1969 och 1970 innebär att takten i produk- tivitetstillväxten kommer att ligga något över den nivå som uppnåddes under 1967 och 1968 innebärande att den årliga genom-. snittliga tillväxten i produktiviteten under. perioden 1965—1970 kommer att uppgå till ca 4,4 %, vilket i stort överensstämmer med. långtidsutredningens prognos.
Hur produktions- och produktivitetsut- vecklingen kommer att gestalta sig under första hälften av 1970—talet är av naturliga skäl mycket svårt att förutsäga. Enligt be- räkningarna skulle arbetsvolymen mätt i antal timmar minska med i genomsnitt 0,7 % per år under perioden 1970—1975; En central fråga för bedömningen av den framtida ekonomiska utvecklingen blir så- ledes i vilken utsträckning minskningen i
arbetsvolymen kan uppvägas av att produk- tionen per arbetstimme växer snabbare. Det- ta aktualiserar då den lika centrala frågan om vilken investeringsutveckling som er- fordras för ett realiserande av en dylik kom- penserande höjning av produktiviteten. Som redan tidigare framhållits försvårar emel- lertid vår bristande kunskap om teknikfak- torns kvantitativa storlek och sammansätt— ning en sådan bedömning. En fortsatt snabb uppgång av denna skulle kunna medföra att en relativt gynnsam produktivitetsstegring skulle kunna realiseras under 1970-talets första år utan några större ökningar i kapi- talinsatser. Flera erfarenheter talar dock för att åtminstone vissa former av tekniska framsteg förutsätter en ökad investerings- aktivitet för att kunna ta sig ekonomiska uttryck.
Preliminära överslagsberäkningar har gett vid handen att en ökning av kapitalinsatsen under 1970-talet av ungefär samma stor- leksordning som den som gällt under 1960- talets senare del skulle medge en relativt hög produktivitetsstegring under perioden fram till 1975. Produktivitetsstegringen blir vidare avhängig av ett flertal faktorer, vars utveckling det för närvarande inte synes möjligt att bedöma. Här har antagits att tillväxten i produktiviteten 1970—1975 kom- mer att ligga kvar på det årsgenomsnitt som förelåg under 1967 och 1968, dvs. ca 4,7 %.
C.c Den totala produktionskapacitetens utveckling 1965—1975 Sammanfattningsvis kan konstateras att de förnyade beräkningarna över produktions- kapacitetens utveckling inte tyder på att någ- ra nya moment tillkommit som mer väsent- ligt ändrar på bilden av tillväxtbetingelserna i den svenska ekonomin. En viss mindre ned- justering i förhållande till långtidsutredning- en har dock företagits. Prognosen rörande produktivitetsstegringen har sänkts obetyd- ligt från 4,5 % per år till 4,4 % per år. Den reviderade arbetskraftsprognosen pekar på en årlig minskning av arbetskraftstillgången i timmar räknat 1965—1970 på 0,5 % per år mot tidigare beräknat 0,3 %. Detta änd- rar kalkylen för den kapacitetsmässiga ut-
vecklingen av produktionen på så sätt att ökningen 1965—1970 nu kan beräknas stan- na vid 3,9 % per år jämfört med lång- tidsutredningens 4,2 % .
Ökningen av den faktiskt realiserade pro- duktionen 1965—1968 — 3,3 % per år — sy- nes i ej oväsentlig grad ha avvikit från den kapacitetsmässiga tillväxten och en viss out- nyttjad kapacitet både i maskiner och ar- betskraft har förelegat under denna period. Genom att utnyttja detta lediga kapacitets- utrymme skulle under en övergångsperiod bruttonationalproduktens årliga ökningstakt kunna stiga över genomsnittliga 3,9 % per år. Förutsätts att normalt kapacitetsutnytt— jande uppnås senast 1970 skulle öknings- takten 1968—1970 kunna uppgå till ca 4,5 % per år.
Under första hälften av 1970-talet förut- ses arbetskraftsvolymen komma att minska med i genomsnitt 0,7 % per år. Samtidigt förutsätts att det är möjligt att upprätthålla den relativt snabba tillväxt i produktivite- ten som uppnåddes under senare är varför en årlig ökning av bruttonationalprodukten under 1970—1975 på ca 4 % kan komma till stånd.
W...”: _f _. ,...-___.— "__—m_—
D Synpunkter på tillväxtbetingelserna
Enligt vad som tidigare konstaterats har den faktiska produktionsökningen 1965—1968 varit mindre än de kapacitetsmässiga till- växtmöjligheterna. Förklaringen till denna avvikelse mellan den beräknade kapaciteten och den faktiskt realiserade tillväxten ibrut- tonationalprodukten måste sökas i utveck- lingen av efterfrågan. Denna har i sin tur i hög grad bestämts av den internationella utvecklingen och av inriktningen av den in- hemska ekonomiska politiken. I detta sam- manhang kan inte någon mer ingående be- skrivning och analys göras av konjunktur- förloppet under de senaste åren och av de faktorer som där verkat. Ett par drag i ut- vecklingen som är av intresse vid övervä- ganden om långsiktstendensema framöver skall dock här flyktigt beröras.
I väsentliga avseenden har de yttre be- tingelserna för den svenska ekonomiska po- litiken förändrats från 1965. Långtidsutred- ningen framhöll i sin diskussion av den in- ternationella bakgrund mot vilken utveck- lingsmöjligheterna i vår inhemska ekonomi måste bedömas att en förskjutning i olika länders prioritering mellan skilda ekono- misk-politiska mål i riktning mot en ökad betoning av de stabiliseringspolitiska må- len kunde medföra ett kärvare internatio- nellt ekonomiskt klimat. Riktigheten i denna bedömning har bekräftats av vad som un- der senare år skett i olika länder. Den åter- hållsamhet varmed man i olika fall — även då inga direkta valutaproblem tvingat där-
till — sökt avhjälpa och motverka nedgången i konjunkturen tyder på en ökad uppmärk- samhet på stabiliseringsmålet. Denna för- skjutning har bidragit till att förlänga och fördjupa den försvagning i den internatio- nella konjunkturen som inträdde från 1965 .
Samtidigt som dessa förändringar i de internationella förhållandena började fram- träda hade en kraftig försämring av den svenska bytesbalansen —- till viss del be- tingad av inhemska förhållanden — inträtt under 1965. För utformningen av den eko- nomiska politiken utgjorde detta en av- görande faktor. Ett framgångsrikt fullföl- jande av politiken för full sysselsättning och snabb ekonomisk tillväxt förutsatte att balansen i utrikesbetalningarna snabbt kun- de återställas. I detta ingick då att ned- bringa det tidigare starka interna efterfråge- trycket och att nå en sådan långsiktig an- passning av pris- och kostnadsförhållandena att det svenska näringslivets konkurrens- kraft upprätthölls.
Såväl vikten av som svårigheterna hos de problem som den ekonomiska politi- ken inriktas på att lösa accentuerades ge- nom de löneöverenskommelser som träffa- des våren 1966. Dessa innebar en kost- nadsökning per arbetstimme av omkring 23 % för de tre år avtalen omfattade. Detta utfall, som kunde beräknas medföra en ten- dens till en relativ försvagning av vår inter- nationella pris- och kostnadssituation, kan från utrikesbalanssynpunkt sägas ha under-
strukit nödvändigheten av den restriktiva linjen i den ekonomiska politiken. Sett uti- från effekterna på arbetsmarknaden torde å andra sidan de stora kostnadsstegringarna ha bidragit till att förstärka dämpningen i efterfrågan. Jämte de mer direkta effek- terna av den återhållsamma ekonomiska po- litiken hade en stark omsvängning i lager- investeringama samt en dämpad efterfrågan på utlandsmarknaderna lett till en bättre balans i ekonomin. I denna hårdare kon- kurrenssituation utlöste sålunda kostnads- stegringarna bland företagen en intensifi- ering av rationaliseringsåtgärderna, av ned- läggningar och sammanslagningar. Den ten- dens att inom företagen bibehålla arbets- styrkan ganska oförändrad trots en minskad avsättning som man under tidigare konjunk- turförsvagningar kunnat iaktta synes under 1966 och 1967 inte ha gällt utan ersatts av en striktare anpassning av anställningarna till det rådande produktionsläget. På dessa olika sätt har höga produktivitetsöknings- tal kunnat upprätthållas. Försvarandet av ett internationellt sett konkurrenskraftigt kostnadsläge per producerad enhet har däri- genom inom industrin resulterat i en inte oväsentligt minskad sysselsättning.
Den strategi som under dessa förhållan- den valdes för den ekonomiska politiken innebar att denna i sin grundinriktning skul- le ge den återhållsamhet på för irnportefter- frågan betydelsefulla sektorer och det ut- rymme som erfordrades för en eftersträvad uppgång i exporten. För genomförandet av en sådan politik stod då till förfogande främst sådana ekonomisk-politiska medel för vilka snabba förändringar beträffande såväl deras insättande som deras framkom- mande effekter inte kunde uppnås. Å andra sidan nödvändiggjorde den tidsmässigt lägre flexibilitet som kännetecknar t. ex. skatte- politiken en sådan grad av restriktivitet att ett övertryck i ekonomin inte skulle behöva uppstå om en förändring i utlandskonjunk- turerna snabbt och med styrka skulle in- träda.
I förhållande till denna återhållsamma grundinriktning kunde sedan modifieringar i stimulerande riktning göras genom åtgär-
der och medel av den styrka och den kort- fristiga verkan vilken kunde vara motive- rad utifrån svårigheterna att förutse den internationella konjunkturutvecklingen.
Vid en förhållandevis stark och utdragen försvagning av utlandsefterfrågan är det ofrånkomligt att en mot här angivna mål inriktad politik temporärt medför ett något lägre utnyttjande av produktionsresurserna. Den i vårt land relativt högt utvecklade arbetsmarknadspolitiken har emellertid er- bjudit möjligheter att insätta tidsmässigt be- gränsade sysselsättningsskapande åtgärder i sådan omfattning, att minskningen av kapa- citetsutnyttjandet kunnat begränsas. Som i det föregående angetts skulle utvecklingen av kapaciteten, om det varit möjligt att ut- nyttja den till fullo, ha kunnat medge en ytterligare årlig ökning av bruttonational- produkten med omkring 1/2 %. Jämfört med de kapacitetsreserver i flera andra länder som det under likartade förhållanden inte varit möjligt att ta till vara framstår denna siffra som låg.
Den av internationella konkurrens- och ef- terfrågeförhållanden betingade, begränsade tillväxten i vår ekonomi åtföljdes även av en förskjutning i resurstillskottens fördel- ning mellan olika användningsområden. Denna fråga kommer senare att något ytter- ligare belysas men en erinran om ett par drag i den bilden bör i detta sammanhang göras. Sålunda kan här noteras den relativt sett låga ökning av importen som skett 1965—1968, vilket huvudsakligen kan åter- föras på den tillbakahållna stegringen i pri- vat konsumtion och på den starka om- svängningen av lagerinvesteringarna. För ex- portens del uppstod genom försvagningen på andra efterfrågeområden ett ökat ut- rymme i den svenska ekonomin och trots den svagare utlandskonjunkturen och en hårdnad prissituation kunde detta delvis genom särskilda exportansträngningar från de svenska företagens sida utnyttjas för en relativt till produktionsutvecklingen ganska väsentlig exportökning. På dessa sätt redu- cerades underskottet i bytesbalansen — som tidigare angetts har för 1968 beräknats ett underskott om ca 450 milj. kr. och för 1967
ett faktiskt underskott på knappt 300 milj. kr. mot drygt 1000 milj. kr 1965. Beträf- fande den inhemska pris- och kostnadsut- vecklingen har en dämpning av stegringen kunnat uppnås. Ökningstakten i konsument- priserna har sålunda sjunkit från 5,3 % 1965 till prognoserat 2,1 % 1968. Som be- lysning av kostnadsutvecklingen kan näm- nas att löneglidningstakten var 4,5 % 1965 men blir uppskattningsvis endast 1,5 % 1968.
Till de här berörda komponenternas fort- satta utveckling riktas i hög grad uppmärk- samheten om man vill spekulera över möj- ligheterna att under de återstående åren av långtidsutredningens kalkylperiod nå en fak- tisk ökning av bruttonationalprodukten som närmare ansluter sig till kapacitetsutrym- mets. Lika litet som i långtidsutredningen kan här någon bedömning göras av den framtida konjunkturutvecklingen, men ett par kommentarer kan fogas till de upp- skattningar av de kapacitetsmässiga förut- sättningarna för internationell tillväxt som låg till grund för långtidsutredningens ex- portprognoser. Dessa uppskattningar var hämtade från olika länders egna officiella beräkningar. De revideringar som i några fall gjorts ger inte något direkt intryck av att man i skilda länder numer skulle bedö- ma tillväxtmöjligheterna mer pessimistiskt än 1965. Den låga produktionsökningen i Västeuropa 1965—1968 skulle således åter- spegla en situation av outnyttjad kapacitet vilken för övrigt synes genomsnittligt ha va- rit mer markerad än i vårt land. Sett enbart till nu anförda förhållanden skulle en sådan årlig ökning som långtidsutredningen angav för exporten kunna realiseras vid fullt kapa- citetsutnyttjande i den västeuropeiska eko- nomin.
Som berörts tidigare har den väntade ökade betoningen av de stabiliseringspoli- tiska målen kommit att prägla den ekono- miska politiken i flera länder. Det finns skäl tro att denna inställning i viss mån blir bestående. Men det bör understrykas att mot bakgrund av den situation som rått med genom outnyttjad kapacitet låga ökningstal för produktion och med uppnådda lägre
pris- och kostnadsökningar synes politiken i flera länder inriktas på att söka uppnå en högre tillväxt. Värderingen av de stabili- seringspolitiska målen kan möjligen därvid ge sig till känna i en bestämd strävan att undvika överslag i ekonomierna. Med ett sådant mindre pressat balansläge som efter- strävas skulle förutsättningarna för en fort- gående tillväxt i takt med kapacitetsök- ningarna i och för sig inte försämras.
Vad beträffar frågan om vårt näringslivs möjligheter att framdeles hävda sig på ex- portmarknadema är det ytterst vanskligt att göra någon bedömning. Gjorda jämförelser av pris- och löneökningarnas utveckling i olika länder kan möjligen peka mot att en viss försvagning av vår konkurrensförmåga kan ha inträtt. Ser man däremot på för- ändringar i kostnad per producerad enhet varvid man sålunda tar hänsyn till skillna- den i produktivitetsutvecklingen kan man finna stöd för att vårt näringsliv genom starka rationaliseringar kunnat hålla sin ställning i konkurrensen. Den stora tvek- samhet varmed man måste förbinda varje antagande om att det svenska näringslivet mer varaktigt skulle kunna uppnå stora rationaliseringsvinster jämfört med andra länder motiverar att den starka poängtering av pris- och kostnadsfrågornas betydelse som gjordes i långtidsutredningen kvarstår med oförminskad styrka.
Resursfördelning och balansproblem
Den tidigare redovisningen har gett vid handen att såväl den internationella utveck- lingen som den interna ekonomiska poli- tiken lett till att produktionen vuxit lång- sammare under perioden 1965—1968 än vad som enligt långtidsutredningen angavs som ett genomsnitt för perioden 1965—1970. Det- ta har i sin tur även medfört att de öknings- takter som angavs i utredningen för olika resursanvändningsområden genomsnittligt sett kommit att ligga lägre än i utredningens kalkylexempel. Såväl utvecklingen av den privata konsumtionen som investeringarna i fast realkapital kan anföras som exempel på detta och båda dessa användningsom- råden har för perioden 1965—1968 haft en utvecklingstakt per år som ligger ca en procentenhet under den som angavs i utred- ningen.
Men utvecklingen 1965—1968 har även inneburit att den relativa fördelningen på olika användningsområden kommit att av- vika något från den som angavs i utred- ningen: trots den lägre ökningstakten i det totala resursutrymmet har den offentliga konsumtionen kunnat öka i en takt som med ca två procentenheter överstiger den som angavs i utredningen. Denna ändrade resursfördelning har bl. a. medfört ett mins- kat tryck på importen — irnportbenägenhe- ten för de offentliga konsumtionsutgifterna understiger ju kraftigt den som gäller för privata konsumtionsutgifter — och har alltså tillsammans med det generellt sett lägre
efterfrågetrycket i ekonomin bidragit till realiserandet av en med hänsyn till om- ständigheterna lämplig extern och intern balans.
Frågan är nu om man kan räkna med att utvecklingen under de återstående åren av 1960-talet kommer att representera en återgång till långtidsutredningens skisserade mönster eller om bilden även under dessa återstående år kommer att bli en annan. Vid övervägandena rörande denna fråge- ställning aktualiseras emellertid flera olika problem: för det första kommer utveck- lingen att vara i hög rad beroende av i vil- ken takt man kommer att tillåta kapacitets- utnyttjandet att stiga och på vilka områden efterfrågetillskotten kommer att fördelas. För det andra är det svårt att mera precist uttala sig om vilket investeringsbehov som kommer att göra sig gällande fram till 1970, detta med hänsyn till både den förutsatta produktivitetsutvecklingen fram till detta år och de krav som den fortsatta utvecklingen under 1970-talet kommer att ställa; en am- bitiös tillväxtmålsättning för denna period kommer ju att ställa krav på realkapital- bildningen delvis redan under 1969 och 1970.
Avgörande för frågan om kapacitets- utnyttjandet fram till 1970 är den inter- nationella utvecklingen. Om den ekono- miska politiken i de länder som vi är be- roende av genom vår export även i fort- sättningen kommer att kännetecknas av sam-
ma stramhet som hittills, kommer kravet på den externa balansen för vårt lands vid- kommande att vid oförändrad målsättning för valutareserven medföra att vi i stort sett måste bibehålla det relativa efterfrågetryc- ket på ungefär samma nivå som det legat på 1967 och 1968. Det internationella kon- kurrensläget ger i ett sådant fall inte ut- rymme för någon nämnvärd inhemsk höj- ning av utnyttjandegraden. Vissa möjlighe- ter till en inhemsk expansionspolitik ges visserligen genom omfördelningar av efter- frågan till områden som kännetecknas av låga importbenägenheter — t.ex. offentlig konsumtion och byggnadsinvesteringar — men ett bibehållande av den externa ba- lansen ställer då bestämda krav på att fi- nanspolitiken utformas så att den ökade inkomstbildningen inte kan tas i anspråk för en irnportkrävande privat konsumtion. Om denna ogynnsamma konjunktursitua- tion skulle realiseras kan man alltså inte utesluta möjligheten att den privata kon- sumtionens ökningstakt får hållas nere på samma låga nivå som under perioden 1965 —1968.
Skulle däremot den internationella ut- vecklingen medge en höjning av det in- hemska kapacitetsutnyttjandet — vissa nu aktuella tendenser låter ju antyda en sådan möjlighet — så skulle de realiserade brutto- nationalproduktökningarna under åren fram till 1970 temporärt kunna föras upp till en nivå som svarar mot omkring 4,5 % om året. Även en fortsatt snabb expansion på den offentliga konsumtionens område skul- le då medge att den privata konsumtionen tilläts utveckla sig i mera gynnsam riktning och för de återstående åren av 1960—talet uppnå ungefär den tillväxttakt som förut- sattes i långtidsutredningen. Den offentliga sektorns expansionsprogram i kombination med behovet av att även i detta mera gynn- samma fall förbättra bytesbalansen både med hänsyn till u-hjälpsprogrammet och det ännu kvarstående underskottet kommer vis- serligen att ställa stora krav på finanspoli- tiken, men dock så att vissa ytterligare ök- ningar av den privata konsumtionen kan tillåtas. Möjligheterna att realisera en sådan
utveckling sammanhänger emellertid även med frågan om näringslivets investerings- behov. Samtidigt som investeringsutveck- lingen inom denna sektor ökat långsamt under 1965—1968 har produktiviteten ut- vecklats relativt gynnsamt. Det är dock ingalunda självklart att lika stora produk- tivitetsstegringar kan tas ut under de när- maste åren utan en motsvarande höjning av kapitalinsatsen. Enligt de överväganden som redovisats i avsnitt 3 ovan kan man möj- ligen räkna med en relativt betydande pro- duktivitetsstegring fram till 1970, vilken i första hand skulle möjliggöras genom ett fortsatt rationaliserings- och effektiviserings- arbete och ett fortsatt hemtagande av stor- driftfördelar och allokeringsvinster.
Risken för att man vid denna bedömning har underskattat investeringsbehoven bör dock beaktas Om den av kapitalinsatsen oberoende produktivitetsutvecklingen beräk- nats för högt kommer man således vid en given investeringsutveckling att överskatta tillväxten i bruttonationalprodukten och allt- så då även utrymmet för privat konsumtion. Alternativt kan ett fullföljande av ambi- tionen om en 4—4,5-procentig tillväxt i brut— tonationalprodukten för åren fram till 1970 i ett sådant läge komma att ställa anspråk på en väsentlig ökning i kapitalbildningen, vilken då till stor del måste komma att ske på den privata konsumtionens bekostnad.
Frågan om investeringsavvägningen un- der perioden fram till 1970 är dessutom in- timt förbunden med målsättningen för ut- vecklingen under 1970-talets första del. Även om man skulle förutsätta att de två senaste årens mönster med en kombination av relativt stark produktivitetsstegring och stagnerande investeringar skulle fortsätta un- der ytterligare några år kan man knappast räkna med en liknande utveckling under 1970-talet. En bibehållen, moderat inve- steringsutveckling under 1960-talets senare år kan då få som konsekvens ett försämrat utgångsläge för 1970-talets produktivitets- utveckling och därmed också för utrymmet för såväl privat som offentlig konsumtion. Vill man undvika att bortfallen av de »en- gångsvinster» i produktiviteten som känne-
tecknat 1960-talets senare del leder till opro- portionellt stora investeringsbehov — eller alternativt medför oacceptabelt låga till- växtmöjligheter under början av 1970-talet — bör politiken under de närmast kommande åren inriktas på ett främjande av närings- livets investeringar och ett tillbakahållande av konsumtionsutrymmet.
Behovet av detta accentueras i takt med ökningarna i ambitionsnivån för 1970-ta- lets utveckling. Vissa preliminära beräkning- ar, som närmare redovisas i bilaga 5, låter antyda att redan en målsättning om en 4- procentig kapacitetstillväxt fram till 1975 skulle kräva betydande investeringsökningar redan under 1960-talets sista år, vilket knap- past kan realiseras utan motsvarande in- skränkningar i utvecklingstakten för såväl offentlig som privat konsumtion. Om mål- sättningen för 1970-talets första hälft exem- pelvis fixeras till 4,5 % per år skulle in- vesteringsbehoven i synnerhet under acce- lerationsåren kring 1970 bli utomordentligt stora.
Kan genom en höjd investeringstakt un- der de närmaste åren förutsättningar ska- pas för en större tillväxt längre fram mins- kar emellertid efter hand tvånget att hålla tillbaka den privata konsumtionen i för- hållande till andra användningsområden. Den relativa tyngden av de anspråk på en fortsatt stark ökning som gör sig gällande från offentlig konsumtion och bostadsbyg- gande skulle därvid lättare bäras. Utveck- lingen 1965—1968 har som tidigare fram- hållits medfört en mycket stark omfördel- ning mellan det privata och offentliga kon- sumtionsområdet till det senares fördel. En oförändrad relation i tillväxttakten mellan dessa sektorer skulle vid en låg ökning av bruttonationalprodukten under 1970-talet ställa skattepolitiken inför starkt växande svårigheter. Skatteandelen i individernas in- komster skulle i så fall få stiga avsevärt. Å andra sidan kan samtidigt konstateras att de automatiskt framkommande utgiftsansprå- ken inom det statliga området för flera år framöver är av betydande storlek och inom den kommunala sektorn kommer den under senare år accelererade utbyggnaden av kapa-
citeten inom sjuk- och socialvården att ut- lösas i höga ökningstal beträffande konsum- tionsutgifterna för flera år framöver. Gi- vetvis skulle en ökad framtida tillväxttakt göra det väsentligt lättare att lösa de spän- ningar som här finns. Men även vid en snabbare tillväxt torde inte en så hög ök- ningstakt som under 1965—1968 kunna upp- rätthållas för offentlig konsumtion. De in- teckningar i det framtida konsumtionsut- rymmet som följer av den starka antals- ökningen för den icke förvärvsarbetande be- folkningen och av till dessa gjorda utfäs— telser medför att en viss ökning av den to- tala privata konsumtionen efter hand måste få äga rum för att inte alltför svårartade löne- och standardspänningar skall uppstå på arbetsmarknaden.
Problemet att förena en fortsatt stark ök— ning av den offentliga konsumtionen med en rimlig ökning av skattetrycket framhölls redan i långtidsutredningen och konkreti- serades ytterligare i den i anslutning härtill utförda utredningen »Finansiella långtids- perspektiv» (SOU 1967: 6). Den långsam- mare resurstillväxten 1965—1968 i kombi- nation med den accelererade tillväxten i den offentliga konsumtionen har snarast med- fört att denna problematik ytterligare ac- centuerats. Den utveckling av skattetrycket under förutsättning av en ökning för of- fentlig konsumtion i enlighet med långtids— utredningens kalkyl som i »Finansiella lång- tidsperspektiv» angavs för året 1970 synes i stort sett ha realiserats redan 1967/ 68. Även vid en relativt stark stegring av det totala resursutrymmet under 1970-talet kom- mer alltså den offentliga sektorns utgifts- anspråk att ställa stora krav på den politik som skall säkerställa den interna balansen. Mot denna bakgrund synes det synnerligen angeläget att tillvarata alla möjligheter att förändra den hittillsvarande relativa kost- nadsutvecklingen mellan de offentliga sek- torerna och ekonomins övriga delar. Om man vill undvika att de i och för sig an- gelägna, offentliga utgiftsanspråken blir ef- tersatta under utvecklingsförloppet på grund av restriktioner på beskattningsområdet, måste man intensifiera de åtgärder som vid-
tas med syfte att höja produktiviteten i den offentliga tjänsteproduktionen.
Såväl i den senaste långtidsutredningen som i utredningen om de finansiella lång- tidsperspektiven framhölls även att ett rea- liserande av de då aktuella investeringsan- språken kunde komma att innebära en sänkt självfinansiering för näringslivets investe- ringar. Mot bakgrunden av vad som ovan framhållits om vikten av att redan inom de närmaste åren bereda ökat utrymme för så- dana investeringar, framstår denna proble- matik som oförändrat aktuell. Den med hänsyn till 1970-talets utveckling nödvän- diga uppgången av investeringsaktiviteten kommer att innebära ökade krav på kredit- marknaden inte endast i kvantitativ be- märkelse utan även vad gäller mekanis- merna för utbudets anpassning till de före- liggande behoven. Det synes därför väsent- ligt att denna process utformas så att den sjunkande självfinansieringen inte verkar återhållande på möjligheterna att realisera nämnda utveckling.
Utvecklingstendenser på olika delområden
Kalkylerna i 1965 års långtidsutredning byggde liksom i tidigare utredningar på expertstudier angående den förutsedda ut- vecklingen inom olika delar av ekonomin. I ett stort antal fall baserades dessa expert- studier på uppgifter som insamlats direkt från inom olika områden verksamma före- tag, myndigheter etc. Denna uppgiftsinsam- ling tjänade även syftet att till en del av- hjälpa den brist som består i att statistik för den sektorvisa utvecklingen förekommer sparsamt i vårt land. Som berördes i det in- ledande avsnittet har genomgången av ut- vecklingstendenserna i samband med den här presenterade avstämningen koncentre- rats till vissa områden som bedömts som strategiska, nämligen i första hand arbets- kraftstillgången, produktiviteten och export- tendenserna samt bland produktionssekto- rerna industrin och den offentliga sektorn. Men inte heller här har det varit fråga om någon fullständig materialinsamling med planinventering utan bedömningarna har gjorts utifrån annat informationsmaterial. Redovisningen för industrin och den offent- liga sektorn görs i de båda närmast föl- jande avsnitten.
För övriga näringsgrenar har genom- gången varit mer summarisk och bestått i insamling av statistik rörande den gångna tiden samt en inventering av existerande ut- redningar som belyser aktuella tendenser och mer långsiktiga framtidsutsikter. Den- na genomgång har främst tagit sikte på ut-
vecklingen av produktion, sysselsättning och produktivitet. De iakttagelser som därvid kunnat göras har legat till grund för de uppgifter som redovisas och i viss utsträck- ning kommenteras i avsnitt F.c och F.d. Övriga resultat av genomgången har inte berörts i denna översiktliga sammanställ- ning. Beträffande väntade investeringsbe- hov, vilka spelar en strategisk roll i ut- vecklingsbilden, har det inte varit möjligt att få några tolkningsbara uppgifter.
F.a Industri
Till grund för långtidsutredningens bedöm— ning av industrins utveckling perioden 1965 —l970 låg den enkät till ett stort antal före- tag som Industriens utredningsinstitut (IUI) utförde hösten 1964. Den gav till resultat att företagens planer totalt skulle innebära en årlig produktionsökning på 7 % och en årlig exportvolymökning på drygt 8 %. Med hänsyn till avsättningsmöjligheterna på hemma— respektive utlandsmarknaden samt möjligheterna för industrin att dra till sig arbetskraft och kapital antog utred- ningen att en produktionsökning på ca 5 % per år skulle vara möjlig att realisera. In- dustrin ansågs kunna få ett arbetskraftstill- skott på ca 45 000 personer, vilket skulle va- ra tillräckligt för att kompensera arbetstids- förkortningen men avsevärt mindre än de 100000 som företagens planer indikerade. För att förverkliga produktionsutveckling-
en beräknades en investeringstillväxt på 7 % per år vara nödvändig.
Den bedömning som långtidsutredningen och IUI gjorde av industrins framtida ex- pansionsmöjligheter avsåg i första hand en femårsperiod. Däremot gjordes naturligt nog ingen bedömning av hur tillväxttakten skul- le variera över perioden, med andra ord hänsyn hade inte tagits till konjunkturinfly- telserna. Vid en granskning i dagsläget av det angivna utvecklingsalternativet står man inför speciellt två problem. Det ena är att enbart en del av perioden gått till ända, det andra att de senaste åren varit präglade av konjunkturdämpning. Att de av kon— junkturnedgången påverkade åren 1965— 1967 inte ligger i linje med långtidsutred- ningens bild är naturligt. Frågan är i stället hur utsikterna ser ut i ett litet längre perspek- tiv där konjunkturrörelsema neutraliserats och där endast varaktiga brott i den långsik- tiga utvecklingen beaktas. Inför avstämning- en av långtidsutredningen har IUI gjort en avstämning för industrins del. En utförligare presentation av resultaten ges i bilaga 1.
Produktionsutvecklingen
Som tidigare nämnts resulterade långtids- utredningens bedömning av företagens pla- ner i ett antagande om en lägre ökning av produktionsvolymen. För enskilda branscher ställdes planerna mot de, låt vara bristfälli-
ga, prognoser över in- och utländsk efter- frågan man hade tillgång till. Vidare beakta- des givetvis branschens möjligheter att få kapital och arbetskraft i erforderlig utsträck- ning. Resultatet av denna utvärdering fram- går av tabell 7.
Den totala industriproduktionen 1965— 1968 har inte följt kalkylens utvecklings- takt. Variationerna mellan branscherna är givetvis stora. De som expansiva bedömda kemisk industri, järn- och metallverk och verkstadsindustri har ganska väl kunnat hål- la uppe sin produktionsnivå. Dessa bran- scher har stimulerats från exportsidan, verk- städer och kemisk industri särskilt från den nordiska marknaden. Inom järn— och me- tallverken har produktionen trots snabba exportökningar vuxit långsamt t. o. m. 1967 beroende på en låg efterfrågan från de in- hemska förbrukarna och stora lagerned- skärningar. För 1968 förutses emellertid en kraftig produktionsökning. (Beträffande ex- portutvecklingen se avsnitt F.j där denna behandlas separat.)
Också massa-, pappers- och wallboard- industrin samt gummivamindustrin intog i kalkylen en plats som expansiva branscher. För dem har utvecklingen sedan 1965 varit ogynnsam. Massa- och pappersindustrin är starkt beroende av lagerrörelserna och ex- porten, vilka inte varit några expansiva fak- torer. Gummivaruindustrins avsättningsun-
Tabell 7. Industriproduktionens utveckling 1965—1970 Volymökning i procent per år
LU:s kalkyl 1965—1970
Reviderad kalkyl 1965—1970
Faktisk utveckling 1965—1968
Gruvindustri Järn- och metallverk Verkstadsindustri (exkl. varv) Varvsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa-, pappers- och wallboardindustri Pappersvaru- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsindustri Sko- och läderindustri Gummivaruindustri Kemisk industri Hela industrin
]
??:— sex: 'i)-
'u-
».
».
»;
.nu—A.Izi—n—Awuq
ww—w—ywmnua
&
mm'u. u-
_qu—an-me-P-Hmuuw
;—
».
utaf-hmm
».
derlag på bilmarknaden har sviktat, samti- digt som importkonkurrens uppträtt för vis- sa varor.
Gruvor, jord- och stenindustri, träindustri, pappersvaru- och grafisk industri samt livs- medelsindustri uppskattades få årliga pro- duktionsökningar på 3—6 % per år. Av des- sa har endast livsmedelsindustrin utvecklats snabbare än kalkylen angav. För jord- och stenindustrin har dämpningen på byggnads- marknaden spelat in. Träindustrin har mött en viss stimulans från exportmarknaden. Trots detta har produktionsstegringen varit mycket blygsam de senaste åren. Gruvin- dustrin har stött på svårigheter på utlands- marknaden.
Varvsindustrin, textil- och konfektions- industrin samt sko- och läderindustrin ut- gjorde de branscher vars expansionsmöjlig— heter bedömdes vara minst. Av dessa har emellertid varvsindustrin ökat produktionen vilket kalkylen förutsatte inte skulle ske. Detta kan dock hänföras till en speciell hän- delse, stängningen av Suezkanalen. Vidare är att notera att de två övriga nämnda bran- scherna ligger på den negativa sidan till följd av den starka importkonkurrens de är utsatta för. Textil- och konfektionsindustrins produktion har minskat trots exportstimu- lansen.
Prisutvecklingen
Redovisningen i det föregående har gällt den volymmässiga utvecklingen. Vid den avstämning av långtidsutredningens industri- del som IUI gjort detta år, har vid kontak- ter med företagen från dessa särskilt poäng- terats att prisutvecklingen varit svag de se- naste åren.
Det är tydligt att prisförsvagningen ini- tierats från exportsidan. Stagnationen har i flertalet fall inträtt tidigare på utlands- än på hemmamarknaden. På denna senare har prisstegringen i allmänhet brutits först un- der 1967. Undantag utgör järn- och metall- verken, träindustrin samt i någon mån massa och papper samt textil och konfektion, där förändringen inträtt redan under 1966. Sam- mantaget har prispressen varit mest markant för de av utrikeshandeln beroende bransch-
erna som gruvor, järn- och metallverk, skogsindustri samt textil- och beklädnads- industri medan i en typisk hemmamarknads- industri som jord- och stenindustri priserna hållits uppe.
Sysselsättnings-, produktivitets- och investe- ringsutvecklingen De av industriföretagen 1964 lämnade pla- nerna utvisade ett arbetskraftsbehov om 125 000 personer för perioden 1963—1970. Långtidsutredningen utgick från vad som ansågs tillräckligt för att kompensera ar- betstidsförkortningen, ca 45 000 i tillskott för åren 1965—1970. Utvecklingen hittills har gått i den riktningen att industrin i stål- let minskat sin arbetsstyrka. Särskilt gäller detta 1965—1967, som framgår av nedan- stående tablå vilken visar förändringen i procent per år:
Faktisk utveckling 1963—1967 1965—1967
Företagens planer 1963—1970
1,8 — 0,5 — 2,3
Minskningen av antalet anställda har i stort sett varit allmän. Inte heller i de branscher där utsikterna att realisera planer- nas arbetskraftsbehov bedömdes vara goda har någon sysselsättningsökning av planerad omfattning kommit till stånd. De branscher som innefattades i denna bedömning var gruvindustrin och skogsindustrin.
Detta är en till synes annorlunda bild än den långtidsutredningen gav där arbets- kraftstillgången bedömdes utgöra en flask- hals för förverkligandet av planerna. Nu har emellertid efterfrågeutvecklingen inte varit sådan att ett realiserande av planerna varit aktuellt. Den ekonomiska aktiviteten har allmänt legat på en lägre nivå och ar- betskraftsbehovet har därför också varit vä- sentligt mindre. Vid tidigare konjunktur- nedgångar under efterkrigstiden har före- tagen inte alltid skurit ned sysselsättningen i takt med produktionen utan behållit en reserv för uppgångsperioden. Detta har inte i så stor utsträckning varit fallet denna gång. I den reviderade nationalbudgeten för-
utses för 1968 en svag ökning av arbets- kraften inom industrin.
Av tablån nedan framgår utvecklingen av produktiviteten per anställd; ökning i pro- cent per år:
Företagens planer 1963—1970
Faktisk utveckling 1963—1967 1965—1967
5,4 6,4 5,3
Som synes har produktivitetsökningen 1963—1967 trots konjunkturdämpningen ut- vecklats mera gynnsamt än planerna förut- satte, inte heller 1965—1967 underskreds den planerade nivån. Detta torde ha att göra med det ändrade företagsbeteende som tidigare nämnts. Vidare observerar man att i processindustrier som järn och stål samt massa- och pappersindustrin produk- tivitetens ökning har försämrats sedan 1965.
Utgår man i stället från sysselsättnings- volymens utveckling, räknat i timmar, kom- mer man till en produktivitetsökning som ligger ungefär på 5,5 % per år. Långtids— utredningen räknade på lång sikt med ca 5 %.
De från företagen inhämtade planerna angav en investeringsnivå (inkl. underhåll och reparationer) som 1966—1970 låg 6 % över 1964—1965 års medelnivå. Dessa in- vesteringars fördelning över tiden var inte preciserade. Med hänsyn till tidigare erfa- renheter av investeringsplaner och faktiskt utfall samt till sambandet mellan kapital- och arbetsinsats å ena och produktionsresul- tet å andra sidan fann sig utredningen för- anlåten skriva upp investeringsvolymen till en årlig ökning på 7 % (exkl. reparationer och underhåll). Hittills har ökningen legat ca 1% lägre. Genom det svaga efter- frågeläget har kapacitetsutvidgande utbygg- nader förskjutits något framåt i tiden medan en koncentration skett till rationaliserings- investeringar.
F ramtidsbedömningen
Denna översikt har gett vid handen att i varje fall produktionen legat under den prog- noserade utvecklingen. Är detta en tillfällig
försvagning eller kan vi vänta en återgång till av långtidsutredningen kalkylerade tren- der? Den granskning, som IUI bl.a. gjort mot bakgrund av vad företagare och branschrepresentanter vid ett antal kontak- ter uttalat i fråga om framtidsbedömningar, har lett till den revidering som återges i tabell 7. Vad först gäller exporten har den 1965—1968 relativt väl följt prognosen. Även om en del av denna exportökning är fram- tvingad av en svag hemmakonjunktur tycks dock utsikterna goda att hålla en hög ex- porttillväxt även under de närmaste åren, bl. a. med hänsyn till det sannolika lager- uppbyggnadsbehovet i avnämarländerna. Det kan särskilt sägas gälla malm, järn och stål samt massa. Exportutvecklingen på EFT A och framför allt Norden kommer förmodligen att bli gynnsam också i fort- sättningen. Det bör särskilt stimulera ke- miska produkter, textil och konfektion samt vissa verkstadsprodukter. Uppbyggnaden av den yttre tullmuren kring EEC motvägs i någon mån av Kennedyrondens tullsänk- ningar. Slutresultatet blir att exportutveck- lingen enligt den förnyade bilden ligger ungefär i linje med långtidsutredningens prognos.
För produktionen gäller att vissa bransch— er knappast kan uppnå den av utredningen för hela perioden förutsedda tillväxten. De branscher det främst är fråga om är järn- och metallverken, massa- och pappersin- dustrin samt beklädnadsindustrierna. För dessa kan man förmoda att även mera lång- siktiga förändringar utöver de konjunktu- rella har spelat in.
För 1969 och 1970 har här förutsatts att en relativt snabb produktionsökning kommer till stånd. Den årliga tillväxttakten för hela perioden 1965—1970 skulle då bli av storleksordningen 41/2 ä 5 %, dvs. ca 1/2 procentenhet under kalkylen i långtids- utredningen.
IUI:s beräkning av sysselsättningsutveck- lingen bygger på vissa antaganden om pro- duktionsvolymen per anställd, där man bl. a. tagit hänsyn till den starka rationaliserings- vilja som företagarna uttalat samt på det förhållandet att produktionsvolymökningen
i processindustrierna förutses gå snabbare än under 1965—1967, vilket automatiskt ger ett tillskott till produktivitetsuppgången. Över hela 1960-talets andra hälft minskar då antalet anställda inom industrin med 1/2 år
Den genomsnittliga ökningen 1965—1968 ut- gör enligt nämnda källor ca 7 % per år. De årsvisa förändringarna anges i nedan- stående tablå (procentuell volymförändring per år):
1967—1968 delvis 1965—1966 1966—1967 prognos
1965—1968 1965—1970 1965—1970 enl. planer enl. kalkyl prognos till LU 65 i LU 65
Statlig konsumtion + 0,9 _ 2,2 Kommunal konsum- tion Summa offentlig kon- sumtion
+ 9,3 + 15,2
+ 5,8 + 8,2
+ 5,5 + 1,4 + 7,5 + 7,0
+ 5,4 + 4,3
+ 10,6 + 6,2 + 5,0
+ 7,0 +5,8 +4,7
1 % per år att jämföra med långtidsutred- ningens kalkyl på en ökning med l%. Industrins andel av den totala sysselsätt- ningen kommer då att sjunka ner till knappt 30 % (inkl. hantverket) från en an- del på ca 32 % 1965.
Tidigare erfarenheter av sambanden mel- lan kapital-, sysselsättnings- och produk- tionstillväxt ger vid handen att en utveck- ling i enlighet med den reviderade IUI-kal- kylen kräver avsevärda investeringar, be- tydligt större än vad som förekommit de senaste åren.
F.b Offentliga tjänster Offentlig konsumtion 1965—1968 De planer och bedömningar som insamlades av långtidsutredningen pekade på en ökning av den offentliga konsumtionen med bortåt 6 % årligen 1965—1970. Utredningen be- dömde emellertid att en så stor ökning inte kunde realiseras utan att andra områden med likaledes starka utbyggnadsbehov måste hållas tillbaka. Enligt den avvägning som låg till grund för utredningens kalkyl be- gränsades de offentliga konsumtionsutgifter- nas ökning till 4,7 % per år. Nationalräkenskapernas redovisning fram till 1967 och den reviderade nationalbud- getens prognos för 1968 visar att den offent- liga konsumtionen i verkligheten kunnat ex- pandera väsentligt snabbare än som förut- sattes i utredningens kalkyl och även snab- bare än som angavs i myndigheternas planer.
Som framgått har den kommunala kon- sumtionen kunnat expandera mycket snabbt 1965—1968, medan den statliga delen visat endast en moderat ökning. Till största delen sammanhänger denna olikhet i utvecklings- bilden med att huvudmannaskapet för vissa verksamheter ändrats under perioden. Så- lunda fördes de tidigare statliga gymnasierna över till kommunal sektor ] juli 1966. Från 1 januari 1967 gick vidare de statliga men- talsjukhusen över till landstingen. En över- slagsberäkning visar, att om ingen över- föring had-e gjorts skulle den statliga kon- sumtionens årliga ökning 1965—1968 ha bli- vit 5 å 6 % och den kommunala konsum- tionens 8 %. Effekten av dessa överföringar kan dock inte anges exakt då man inte kän- ner till hur utbyggnadstakten för dessa och andra verksamheter i statlig och kommunal konsumtion har påverkats av ändrat huvud- mannaskap.
Utvecklingen inom olika delområden Undervisning. Konsumtionsutgifterna för undervisning förutsågs i långtidsutredningen öka med i genomsnitt ca 4 % per år fram till 1970. Enligt nu föreliggande uppgifter synes utgifterna i stort sett ha utvecklats i överensstämmelse med långtidsutredningens kalkyler.
Utvecklingen av antalet elever inom grundskolan och de gymnasiala skolorna har ungefär överensstämt med den utveckling som långtidsutredningen förutsatte. Enligt
skolöverstyrelsens beräkningar väntas anta- let elever i intagningsklasser i gymnasie- skola (inkl. privatskolor) i början av 1970- talet motsvara ca 90 % av antalet 16-åring- ar. Därav beräknas ca 33 % påbörja sina studier i gymnasium, ca 22 % i fackskola och ca 35 % i yrkesskola.
Utvecklingen vid universitet och högsko- lor har hittills gått betydligt snabbare än vad långtidsutredningen förutsåg. Enligt be— räkningar som nyligen gjorts av statistiska centralbyråns prognosinstitut väntas till- strömningen till högre utbildning även i fortsättningen öka snabbare än vad som ti- digare beräknats. Med nu rådande tillström- ningstendenser kommer 1970 antalet när- varande studerande att uppgå till över 100 000.
En av orsakerna till den kraftiga ökningen av studerande inom den högre undervis- ningen kan vara att det dämpade arbets- marknadsläget dels påverkat de studerande att längre stanna kvar vid universitet och högskolor och dels att fler efter studentexa- men fortsätter att studera vid universiteten. En annan orsak, som till en del kan för— klara den exceptionellt höga tillströmningen 1967/68, kan vara den fr.o.m. 1967 till- lämpade nya värnpliktslagen för personer som uttas till officers- eller underofficers- utbildning.
Trots den kraftiga tillströmningen till den högre utbildningen har driftskostnaderna inte ökat lika snabbt utan håller sig inom vad som förutsattes i långtidsutredningen. Detta sammanhänger delvis med att de ny— inskrivna i första hand gått till utbildnings- linjer med relativt låga driftskostnader, t. ex. de samhällsveten—skapliga och humanistiska fakulteterna.
Hälso- och sjukvård. Den offentliga kon— sumtionen av hälso- och sjukvårdens tjänster har under de senaste åren ökat i avsevärt snabbare takt än vad som tidigare förutsetts. Av tillgängliga uppgifter att döma torde den genomsnittliga ökningen 1965—1968 bli av storleksordningen 10 % per år. I långtids- utredningens kalkyl angavs den årliga ök- ningen 1965—1970 till ca 7 % medan de utbyggnadsplraner som under 1964 insamlats
från sjukvårdens huvudmän tydde på en ökningstakt om 8 1/2 % per år.
En liknande undersökning av utbyggnads- planerna fram till 1970 genomfördes 1967 under benämningen RUPRO 67 (Rullande prognosundersökning 1967). Enligt där re— dovisade planer förutser huvudmännen en fortsatt mycket snabb ökning av vårdresur- serna.
Antalet vårdplatser i sluten vård anges komma att ligga endast obetydligt lägre 1970 än enligt de planer som redovisades 1964 (145 700 mot 148 900). Utbyggnaden under åren 1965—1967 anges visserligen inte ha gått fullt så snabbt som indikerats av de tidigare planerna, men eftersläpningen skulle inhämtas genom väsentligt större platstill- skott under de framförliggande åren. Sats— ningen på vården av de långvarigt kropps- sjuka synes för närvarande kraftigare än enligt tidigare planer. Den övriga kropps- sjukvårdens utbyggnad har däremot gått långsammare, medan utvecklingen inom psykiatrisk sjukvård och inom övriga grenar av sluten vård synes ske i överensstämmelse med tidigare planer. Föreliggande uppgifter tyder på att hälso- och sjukvårdens personal ökade med 5 år 6 % under 1966, medan det förändrade arbets-marknadsläget under 1967 synes ha möjliggjort en betydligt större rek- rytering. Härmed har vakanserna successivt minskat, även om någon mera påtaglig för- bättring i bristsituationen inte synes ha ägt rum. Mot denna bakgrund bör det ifråga- sättas om den av huvudmännen planerade ökningen av antalet tjänster med över 7 000 per år under 1968, 1969 och 1970, helt kan realiseras.
Socialvård. Även inom socialvårdssektorn har den offentliga konsumtionen ökat myc— ket snabbt under de gångna åren av lång- tidsutredningens kalkylperiod. En genom- gång av utvecklingstendenserna inom olika vårdgrenar visar att utbyggnaden av vård— resurserna planeras fortsätta. För de kost- nadsmässigt mest betydande områdena ål- derdomshem och social hemhjälp synes ut- byggnaden ske i enlighet med planerna till långtidsutredningen. Barnstugorna, familje— d-aghemmen och den öppna åldringsvården
synes däremot expandera i snabbare takt än vad som tidigare beräknats.
De kommunala och statliga myndigheter- nas planer till långtidsutredningen tydde på en ökning i konsumtionen av socialvårds- tjänster med ca 6 1/2 % per år 1965—1970. I långtidsutredningen bedömdes det emeller- tid inte realistiskt att räkna med att alla angivna planer kunde realiseras redan till 1970; den årliga konsumtionsökningen för— utsattes bli ca 5 %. Det är tydligt att denna ökning kommer att överträffas. Utveckling- en synes t. o. m. gå betydligt snabbare än vad som angavs i huvudmännens tidigare planer.
Försvar. Försvarsutgifternas utveckling regleras genom av riksdagen fastställda ra- mar. Att döma av utvecklingen hittills och av det förslag om ny ekonomisk ram för det militära försvaret under fyraårsperioden 1968/69—1971/72, som lagts fram i propo— sition 1968: 110, synes långtidsutredningen ha överskattat såväl konsumtions- som in— vesteringsutgifternas utveckling. Detta sam- manhänger bl. a. med att i långtidsutred- ningens kalkyl antogs i beräkningstekniskt syfte, att det till 1966/ 67 gällande försvars- beslutet skulle tillämpas fram till 1970.
Sammanfattande kalkyl
Den reviderade kalkylen avseende de offent- liga konsumtionsutgifternas förutsedda ut- veckling inom olika delområden samman- fattas i tabell 8. Osäkerheten i beräkningarna har markerats genom att ange endast hela tal. I kalkylen har antagits att ökningstakten under framförliggande år kommer att däm— pas något i förhållande till 1965—1968. För
hela perioden 1965—1970 ger de reviderade beräkningarna en genomsnittlig ökning av den offentliga konsumtionen med ca 6 % per år (att jämföra med 4 1/2 % per år enligt långtidsutredningen).
Även beträffande investeringarna har re- videringen inneburit att den tidigare kalky- len uppjusterats. Investeringarnas utveck- lingsbild överensstämmer i stort med vad som beräknats för konsumtionen, dvs. snabba stegringar inom vårdområdena, en utveckling inom undervisning i stort sett i överensstämmelse med tidigare beräkningar och en svagare ökning av försvarets in- vesteringar. Totalt beräknas investeringarna (exkl. underhåll) inom offentlig tjänstepro- duktion komma att öka med ca 6 % per år 1965—1970. I långtidsutredningen angavs motsvarande ökning till 5 %.
Kalkylerna fram till 1970 har till bety- dande delar kunnat byggas på planer och bedömningar från för viss verksamhet an- svarig statlig eller kommunal myndighet. Utsträcks perspektivet till 1975 föreligger planmaterial endast i begränsad omfattning och främst i form av uppgifter till långtids- budgeten. Beträffande undervisning erhålls dock viss vägledning i befolkningsutveck- lingen i de för undervisning aktuella åld— rarna. Sålunda förutses grundskolan öka i snabbare takt än 1965—1970 beroende på 1960-talets ökade födelsetal. Grundskolan beräknas vara helt utbyggd t.o.m. årskurs 9 läsåret 1972/73. Gymnasieskolans elev- underlag minskar, vilket eventuellt kan kom— ma att något motverkas av en höjd gym- nasiefrekvens. Den högre utbildningens ut- veckling är svårare att överblicka. Om man
Tabell 8. Offentlig konsumtion 1965—1970, reviderad kalkyl
Procentuella förändringar per år
1965 milj. kr. i 1964 års priser
1965—1968 1965—1970 delvis prognos rev. kalkyl
1965—1970 enl. LU 65
3 976 3 279 1 398 1 855 4 180
14 688
Undervisning Hälso- och sjukvård Socialvård
Försvar Övriga områden
+ +++++ & annu-ql:— $$$
antar en relativt oförändrad gymnasiefrek- vens fram till mitten av 1970-talet, och då befolkningen i de för högre utbildning ak— tuella åldersgrupperna (20—24 år) minskar framöver, förutses emellertid ökningen av antalet studerande vid universitet och hög— skolor avta.
Liksom på många andra konsumtionsom- råden påverkas efterfrågan av hälso— och sjukvård i hög grad av förhållandena på utbudssidan. Som nämnts pågår en omfatt- ande utbyggnad av antalet vårdplatser. Den- na förutses fortgå och bilda underlag för fortsatta konsumtionsstegringar under 1970- talet. Utbyggnaden av den öppna vården utanför sjukhus har å andra sidan inte gått lika fort och torde ännu inte svara mot de på senare tid framförda önskemålen angåen- de en förstärkning av denna vårdform. Det är därför sannolikt att en snabbare utbygg- nad aktualiseras under 1970-talet.
Även på socialvårdens område kan man räkna med fortsatta utbyggnadsbehov. Sats— ningen har på senare tid koncentrerats på de öppna vårdformerna och man får förut- sätta att denna utveckling kommer att fort— sätta.
En utförligare redogörelse för utvecklings— tendenserna inom det offentliga tjänsteom- rådet återfinns i bilaga 2.
F .c Produktionsstrukturen
Efterfrågeutvecklingen 1965—1968, vilken i stora drag inneburit en dämpad tillväxt och en omfördelning av resurserna mot offentlig sektor, har fått återverkningar på olika pro— duktionsområden. Inom samtliga närings- grenar med undantag av den offentliga tjänstesektorn sjönk, som framgår av tabell 9, produktionens ökningstakt jämfört med föregående femårsperiod.
Accelerationen av de offentliga tjänster- nas tillväxt är en direkt reflex av den offent- liga konsumtionens snabba utveckling. Jord- bruksproduktionen har på vanligt sätt utsatts för relativt stora kastningar år från år på grund av växlande skördeutfall. Genom- snittsutvecklingen 1965—1968 (minskning med 2 % per år) ligger emellertid endast
obetydligt under den långsiktiga trenden. Skogsbrukets dåliga resultat står naturligt- vis i direkt samband med skogsindustriernas läge. Industrins relativt långsamma genom- snittliga produktionsuppgång 1965—1968 på knappt 4 % per år förklaras främst av den svaga utvecklingen 1967.
I samband med tabell 9 bör påpekas att statistiken är mycket dålig för en rad sek— torer. Den svaga ökningstakten inom »öv- riga tjänster» (handel, samfärdsel, bostads- nyttjande etc.), trots bostadspostens höjande inverkan, kan mycket väl vara en statistisk missvisning.
Tendenserna under resten av 1960-talet kommer naturligtvis att i hög grad bero på konjunkturutvecklingen. Siffrorna för 1965 —l970 i tabellen har framräknats under för- utsättning av en normal konjunkturuppgång under de närmaste åren, som innebär att produktionskapaciteten utvecklas och tas i anspråk i enlighet med vad som sagts i av- snitt C.
Bortsett från förskjutningen mot offentlig sektor synes det tidigare förhållandevis sta- bila relativa produktionsmönstret inte ha rubbats under de senaste årens konjunktur- avmattning. Sifferserien för 1965—1970 ut- går från att detta mönster står sig även un- der kommande år. Det innebär att närings- grenarna ur tillväxtsynpunkt kan sche— matiskt indelas i tre grupper. Industrin, kraftsektorn, byggnadsverksamheten och bo- stadsnyttjandet uppvisar en snabb produk- tionsökning. Varuhandeln ligger omkring genomsnittet för ekonomin. Jordbruk, skogs- bruk och privata tjänster bildar slutligen en grupp med långsam produktionsutveck- ling. Så långt överensstämmer mönstret helt med vad som antogs i långtidsutredningen. De frågetecken som tillkommit under senare år knyter sig till samfärdseln och offentlig sektor. Samfärdseln var tidigare placerad i grupp ett. Nytillkommen, dock ganska osä- ker, sbatistik antyder emellertid att samfär- selsektorns långsiktiga tillväxt i det närmaste skulle ligga vid genomsnittet för ekonomin. Den offentliga sektorn har under senare år som nämnts expanderat snabbare än genom- snittet och sålunda befunnit sig i den ex-
Tabell 9. Produktionen inom olika näringsgrenar 1950—1970
Procentuella volymförändringar per år
1950— 1960-— 1960 1965 1966
1965—
1965— 1967— 1968 1970 1968 delvis rev. prognos prognos kalkyl
1965—
1966— 1967
Jordbruk m. m. Skogsbruk Industri Kraftverk m. m.
—— 2
2 4 6 Byggnadsverksamhet 4
—9 —l 4 3 4
Summa kraft- och vara- produktion 6,1 Offentliga tjänster
4,4 Övriga tjänster 4,3
Summa tjänsteproduk- tion
Totalt1
4,3
3,2 5,2
3,0 3,0
89 19
3,3 3,3
3,5 3,9
3,3 3,l
3,5 3,6 4,2
1 Siffrorna i tabellen för den totala produktionen baserar sig på en beräkning från produktions- sidan och avviker på vissa punkter från de uppgifter som baseras på bruttonationalprodukten beräk- nad från användningssidan.
pansiva gruppen. Om detta kommer att fort- sätta avgörs genom den ekonomisk-politiska resursavvägningen.
Inom de olika näringsgrenama har sam- tidigt omvandlingen av företagsstrukturen gått vidare. Inom jordbruket och handeln synes nedläggningar av mindre enheter ha fortsatt i ungefär samma eller för jordbru- kets del möjligen någon snabbare takt än tidigare. Inom industrin däremot har om- vandlingen gått påtagligt snabbare. Frågan är om detta enbart är en följd av konjunk- turnedgången och den skärpta ekonomiska politiken eller om man även på lång sikt får tänka sig en omvandling i snabbare takt. Flera skäl talar för att konjunktur- dämpningen har påskyndat utvecklingen. Under 1960-talets första hälft berördes, en- ligt arbetsmarknadsstyrelsens varselstatistik, ca 7 000 personer per år av driftsinskränk- ningar. Fr.o.m. 1965 började antalet stiga för att 1966 ligga på 20000 och 1967 på drygt 22 000. Enbart nedläggningarna be- rörde 1967 12 000 personer mot ca 3 000 51 4 000 under 1960-talets första år.
Som en följd av den uppdrivna inhemska konjunkturen var friställandena relativt be- gränsade under första delen av 1960-talet.
När den ekonomiska aktiviteten dämpades torde spänningen på lönsamhetssidan ha ut- lösts i form av driftsinskränkningar. Sam- tidigt är det troligt att den möjlighet att överblicka kostnadsutvecklingen som treårs- avtalet gav har bidragit till att påskynda om- vandlingsprocessen. Man kan hävda att spe- ciella förhållanden satt sin prägel på ut- vecklingen sedan 1965 .
De branscher som har varit speciellt be- rörda av de senaste årens omvandlingspro- cess är gruvindustrin, massa- och pappers- industrin, textil- och konfektionsindustrin samt sko-, läder- och gummivaruindustrin. Detta är i stort sett de branscher som i industribilagan till långtidsutredningen an- gavs stå inför omstruktureringsproblem.
Andra sidor av omvandlingsprocessen är mycket ofullständigt kartlagda. Vi saknar exempelvis en klar uppfattning om nybild— ningen av företag och dess utveckling och om några nya moment kommit in i bilden i dessa avseenden. Företagssamgåendena har ökat kraftigt fr. o. m. 1965. De tycks också ha kommit att omfatta allt större företag.
Mot bakgrunden av de långsik-tiga ten- denserna i utländsk och inhemsk efterfråge— inriktning förefaller det troligt att struktu-
rella problem kommer att kvarstå för olika delar av industrin. Inverkan från bl.a. den förväntade konjunkturuppgången torde emellertid ge en något långsammare takt i omvandlingsprocessen än vad som varit fal- l-et de senaste åren.
F.d Sysselsättning och produktivitet inom olika näringsgrenar Statistiken ger som tidigare nämnts endast bristfälligt underlag för en kartläggning av sysselsättning och produktivitet inom olika näringsgrenar under senare år. Tidigare har konstaterats att totala antalet sysselsatta på den svenska arbetsmarknaden sjönk med 0,3 % per år 1965—68. Av de uppgifter som står till buds synes man kunna sluta sig till att denna minskning som närmare framgår av tabell 10 fördelat sig så mellan näringsgrenarna att antalet sysselsatta min- skat genomgående inom de varuproducer- ande sektorerna och att minskningar endast till en del har motvägts av ökningar inom tjänstesektorerna, främst den offentliga sek- torn.
I fråga om jordbruket tyder tillgänglig statistik på att sysselsättningen efter 1965 har minskat inte oväsentligt snabbare än både vad långtidsutredningen antog och vad som skedde 1960—1965. Det skulle innebära att den lägre efterfrågan från andra sektorer inte skulle ha bromsat avgången från jord- bruket.
Samma tendens mot snabbare minskning-s-
takt har gällt även i skogsbruket. Ratio- naliseringen i förening med den svaga efter- frågan på virke har medfört en kraftig minskning av antalet sysselsatta i skogsbru- ket. Speciellt har detta gällt tillfälligt syssel- satta. Inom industrin har antalet förvärvs- arbetande minskat med i genomsnitt 1,5 % per år 1965—1968, vilket närmare berörts i avsnitt F.a. Även inom byggnadsverksam— heten synes arbetsstyrkan ha minskat fast långsammare.
Den relativt kraftiga ökningen för offent- lig sektor står i samband med utvecklingen inom övriga sektorer på så vis att deras dämpade efterfrågan medfört ett lättare arbetsmarknadsläge som möjliggjort för stat och kommun att fylla de vakanser som upp- stått under åren med arbetskraftsbrist.
I avsnitt C har konstaterats att den totala produktiviteten synes ha utvecklats förhål- landevis gynnsamt under avmattningsperio- den 1965—1968. Den lägre tillväxt som dock registrerats hänför sig, som man kan se av tabell 11, i första hand till tjänstesektorn.
När det gäller de varuproducerande sek- torerna har produktivitetstillväxten under perioden 1965—1968 med undantag för in- dustri och kraftverk utvecklats gynnsam— mare än tidigare. Det bör dock än en gång betonas att underlaget för beräkningarna är bräckligt. I långa stycken rör det sig om rena gissningar.
Det finns inget egentligt underlag för en kalkyl över den näringsgrensvisa sysselsätt-
Tabell 10. Antal förvärvsarbetande inom olika näringsgrenar 1950—1970
Procentuella förändringar per år. Folkräkningarnas definitioner
1950—1960
1965—1970 1965—1970
1960—1965 1965—1968 rev. kalkyl enl. LU 65
[
Jordbruk m. rn. Skogsbruk
Industri
Kraftverk m. m. Byggnadsverksamhet
&
u
..
».
_ 4,7 — 4,2 0,7 _ 1,0 2,2
—- 7,8 —7,2
_ 7,5 _ 5,5 — 1,5 — 0,5 0,2 0,5 — 0,3 0
o ___-pot:— qmamo
Summa kraft- och varuproduktion
Qlfentliga tjänster Ovriga tjänster
HU) ».
—2,5 —1,5
5,0 0.9
4,5 1
Summa tjänsteproduktion Totalt
... MOON-P-ON
;:
2,4 — 0,3
2,5 0,3
Tabell 1]. Produktionsvolymen per arbetstimme inom olika näringsgrenar 1950—1968
Procentuella förändringar per år
1965—1968 1950—1960 1960—1965 delvis prognos
Jordbruk m. m. Skogsbruk
Industri
Kraftverk m. m. Byggnadsverksamhet
q N'Nu-muu
Summa kraft- och varuproduktion
Offentliga tjänster1 Övriga tjänster
cm"-|:—
».
i— __.o & ;))->th
Summa tjänsteproduktion Totalt
...
2,2 4,6
1 Någon beräkning i egentlig mening av vare sig produktion eller produktivitet har inte gjorts för denna sektor. Beräkningstekniskt framkommer emellertid en viss mindre förändring av produk- tiviteten vilken införts i tabellen.
_D) 0
Tabell 12. Bruttoinvesteringar 1950—1970
Årlig procentuell volymförändring
1965— 1965— 1968 1967— 1970 1965 1950— 1960— delvis 1965— 1966-— 1968 enl. milj kr 1960 1965 prognos 1966 1967 prognos LU 65
A. Exkl. underhåll Jordbruk, skogsbruk o. fiske 951 Kraftverk m. m. 1 314 Industri o. hantverk m. m. 5 573 Egentlig industri 5 261 Samfärdsel 4 477 Vägar och gator 1 577 Övrigt 2 900 Varuhandel m. rn. 1 344 Bostäder 5 863 Vatten och avlopp rn. m. 1 059 Offentliga tjänster 5 072 Civila 2 915 Undervisning 1 173 Hälso- och sjukvård 710 Sociala ändamål 257 Förvaltning m. m. 775 Försvar 2 157
Totalt, exkl. underhåll 25 653
I
.. LI! Mix)
.. &
...
..
Utv-mjauu-
... ».
UI oojåpfcyos_xl_xl 30500qu Oil-* UIUI'JIUI'JIUIUI UthlllUlUixlxl U| &delwxl-BUIUI-P— (J!
.. ». _- kli
..
B. Underhåll 9 501 Totala bruttoinveste-
ringar (A + B) 35 154 Bostäder 7 158 Privata exkl. bostäder 15 022 Statliga exkl. bostäder 7 167 Kommunala exkl.
bostäder 5 807
|_- Ul 30903 00 -l>-
U| Utåt-må
ningsutvecklingen framöver. Förutsätter man emellertid den produktionsuppgång som skisserades i föregående avsnitt och utgår man vidare från föreliggande produktivitets- tendenser kan kanske följande försöksvisa antydningar göras beträffande sysselsättning- en under de närmaste åren. En snabbare produktionstillväxt skulle antagligen dra med sig en viss ökning av den antalsmässiga sysselsättningen inom industri och byggnads— verksamhet. Däremot skulle jord- och skogs- bruket med stor sannolikhet fortsätta att avge arbetskraft. På grund av bl.a. ut- nyttjandet av arbetskraftsresurserna finns ett expansionsutrymme för tjänstesektorerna som dock inte växer lika snabbt som ge- nomsnittet under 1960-talet.
Under första hälften av 1970-talet förut- ses den totala arbetskraftstillgången i antal räknat stagnera. Om tjänstesektorerna skall öka sysselsättningen i enlighet med den lång- siktiga tendensen måste detta balanseras av en motsvarande absolut minskning för in- dustrin och de andra varuproducerande gre— narna. Mot denna bakgrund förefaller det rimligt att förutsätta en lägre ökningstakt för tjänsteområdena under 1970-talet jäm- fört med 1960-talet.
F.e Investeringsfördelningen
Långtidsutredningen antog i sin kalkyl att de totala bruttoinvesteringarna skulle öka med 4,7 % per år 1965—1970. Den faktiska ök- ningen 1965—1968 har som framgår av tabell 12 varit 4,1 %. Bakom denna skillnad mot långtidsutredningen ligger främst en dämpad utveckling för underhållsinveste- ringarna, medan däremot nyinvesteringarna visar en jämfört med långtidsutredningen endast obetydligt långsammare ökning.
I långtidsutredningens kalkyl ingick att privata sektorn och inte minst industrin skulle få en något ökad andel av de totala investeringarna. Delvis under inverkan av konjunkturavmattningen har i stället hittills under perioden utvecklingen varit svag för den privata delen. Liksom under första hälf- ten av 1960-talet har däremot bostadsbyg- gandet och kommuninvesteringama ex- panderat kraftigt, 5,6 % respektive 8,2 %
per år 1965—1968. Investeringarna för pro- duktion av offentliga tjänster, exklusive mi- litära, vilka till drygt 80 % är kommunala, har liksom under föregående femårsperiod visat mycket snabb expansion.
Det bör kanske i detta sammanhang erin- ras om att långtidsutredningen för bostads- byggandet och de offentliga investeringarna upptog en mera dämpad utveckling än den som redovisades i planer och expertbedöm- ningar. I långtidsutredningen antog man att förutsättningar saknades för att dessa investeringsbehov i sin helhet skulle kunna realiseras. De senare årens konjunkturav- mattning har emellertid bromsat upp utbygg- naden inom den privata sektorn. Det är spe- ciellt kommunala investeringar som fyllt detta utrymme medan däremot de statliga uppvisar en mera återhållsam utveckling. I fråga om de statliga investeringarna exklu- sive bostäder påverkas utvecklingen 1965— 1968 i hög grad av materielanskaffningarna till försvaret, för vilka ingen ökning regist- reras 1965—1968.
Inom de statliga affärsverken och aktie- bolagen, som i tabell 12 till största delen redovisas under rubrikerna övrig samfärdsel och kraftverk m. m., har investeringarna ef- ter stagnationen 1966 ökat i snabb takt 1967. En fortsatt uppgång väntas under 1968. I jämförelse med första hälften av 1960-talet är det för dessa investeringar fråga om en ganska betydande expansion, vilket också förutsågs i det planmaterial som ställdes till långtidsutredningens förfogande. En viss ef- tersläpning i förhållande till planerna kom- mer dock att föreligga fram till 1968.
De statliga väginvesteringama har i stort sett varit oförändrade efter 1965 . Här före- ligger en betydande avvikelse från planerna som upptog en ökning på ca 5 % per år 1965—1970. Till följd av en kraftig kommu- nal expansion har emellertid det totala väg- och gatubyggandet ökat med 3 % per år 1965—1968.
Privata investeringar exklusive bostäder uppvisar en måttlig ökning 1965—1968, i medeltal endast 2 % per år. Förändringarna mellan åren uppvisar emellertid kraftiga skillnader: ökningen 1966 med närmare 10
% åtföljs sålunda av minskade investeringar 1967 och ungefär oförändrad nivå 1968. En betydande ökning för industrin, 6 % i genomsnitt per år 1965—1968 (exklusive un- derhåll), motsvaras av svagare utveckling inom andra områden, främst handeln och jordbruket.
F.f Den privata konsumtionens fördelning
Den totala privata konsumtionen har som nämnts ökat med i genomsnitt 2,5 % under perioden 1965—1968. Ökningen är betydligt lägre än vad som uppnåddes under första delen av 1960—talet, då konsumtionen i ge- nomsnitt steg med 4,7 %, och lägre än långtidsutredningens kalkyl på 3,4 % för perioden 1965—1970.
När det gäller konsumtionens fördelning på olika varugrupper gjordes i långtidsut- redningen en prognos för perioden 1964- 1970. Den byggde på antagandet att kon- sumtionen skulle öka med 2,5 % i volym per capita motsvarande en årlig ökning på 3,0 %. Prognosen anslöt sig alltså nära till utredningens huvudkalkyl. Ett alternativ med högre ökningstakt redovisades också.
I tabell 13 har den faktiska volymök- ningen inom olika varugrupper jämförts med nämnda prognosalternativ i långtidsut- redningen. Definitionerna av varugrupperna
är något olika genom att man i långtids- utredningens prognos hade inkluderat vissa kompletteringar till nationalräkenskapernas redovisning av privat konsumtion.
Som framgår av tabellen avviker den fak- tiska utvecklingen från prognosen framför allt beträffande resekonsumtionen. Person- bilarna skulle svara för nästan hela den prognoserade ökningen om 5,1 % per år. Nybilsförsäljningen har som bekant markant avtagit under 1966 och 1967 och väntas även för 1968 ligga betydligt under 1965 års nivå. Denna nedgång har ej tillfreds- ställande kunnat förklaras och saknar mot- svarighet vid tidigare avmattningar i kon- junkturerna. Det torde ännu vara för tidigt att avgöra om man för bilkonsumtionen står inför en helt annan långsiktig utveckling än vad som förutsatts i gjorda långtidsprogno- ser. För ett mera ingående resonemang rör- ande orsakerna till bilförsäljningens ned- gång hänvisas till konsumtionsavsnittet i den reviderade nationalbudgeten.
Bland övriga varugrupper har konsum- tionen av beklädnad och hushållsutrustning ökat svagare än prognosen anger. Utveck- lingen för övriga varor och tjänster är svår- tolkad beroende på den mindre goda över- ensstämmelsen mellan de båda beräkning- arna. Den relativt stora skillnaden mellan prognos och faktisk utveckling för gruppen
Tabell 13. Den privata konsumtionens utveckling 1964—1970
Konsumtions— utgift 1967 milj. kr.
Procentuell volymförändring per år
1964—1970 enl. LU:s lägre 1964—1967 alt.
25 000 9 700 6 500 3 000 8 300 6 300 3 500 2 900
65 300
Livsmedel Bostad Beklädnad Hushållsutrustning Resor Rekreation Sjukvård och hygien Övriga varor och tjänster
v ..
».
:: cou- x) 'tabq'wqoxq—
..
U) wååyåwål— w OWNHNQUIQ
».
Total inhemsk privat konsumtion
1 500 600
66 200
Plus: svenska turistutgifter i utlandet Minus: utländska turistutgifter i Sverige
... m »-_-|> N meyonou—N
Total privat konsumtion
kan bero på denna brist. Utvecklingsmönst- ret skulle emellertid om man bortser från resekonsumtionen, fortfarande kunna sägas ha sin giltighet. Inget har framkommit som motsäger att avvikelserna från prognosen för dessa senare varugrupper kan förklaras utifrån konjunkturella inflytelser.
F. g Utrikeshandeln Exportutvecklingen 1965—1970
Exportutvecklingen på viktigare länder. I tabell 14 har exportutvecklingen1 på olika länderområden sammanfattats. Konjunktur- avmattningen i Västeuropa har medfört att ökningen av exporten dit 1966—1967 blivit lägre än långtidsutredningens prognos för den genomsnittliga tillväxten 1965—1970. Betydande skillnader föreligger i exportut- vecklingen på EEC- och EFTA-området. Förutom att detta är ett klart uttryck för skillnaden i efterfrågeutvecklingen i de båda länderområdena, kan här spåras en omstruk- turering av handeln inom de båda handels- blocken. Det förefaller troligt att såväl de positiva integrationseffekterna på EFTA som de negativa på EEC inte blivit till- räckligt betonade i den prognos som gjordes för perioden.
Det mest markanta bakslaget för svensk export under perioden 1965—1967 gäller ex— porten till Västtyskland. Denna utveckling hänger samman dels med att konjunktur-
avmattningen där varit anmärkningsvärt stark mellan 1966 och 1967 med ungefär oförändrad bruttonationalprodukt, industri- produktion och privat konsumtion, dels med att de strukturella förändringarna i exporten genom integrationen torde varit särskilt framträdande på den västtyska marknaden. Sveriges andel av den tyska totalimporten har successivt minskat sedan 1964 — från 3,9 % 1964 till 3,1 % 1967 — en utveckling som knappast helt kan förklaras av konjunk— turnedgången.
På övriga EEC-länder har exporten inte utvecklats lika ogynnsamt som på Västtysk- land. Dels har konjunkturnedgången inte varit så markant i dessa länder — i Italien har rått högkonjunktur 1965—1967 — dels är varusammansättningen i exporten delvis en annan. Integrationseffektema synes också ha gett mindre utslag i dessa länder jämfört med Västtyskland.
Nordens betydelse som avnämare för svensk export har under 1960-talet ökat högst väsentligt och i något högre grad än vad som förutsågs i prognosen. Till en del måste den snabba utvecklingen av handeln inom Norden också tillskrivas integrations-
1 Denna är baserad uteslutande på den svenska utrikeshandelsstatistiken till skillnad från mark- nadsstudien i bilaga 1 till långtidsutredningen. Genomgående refereras till volymutvecklingen; här exportvärdet deHaterat med totala export- prisindex för respektive varugrupp. Länderför- delade prisindex föreligger inte.
Tabell 14. Total export (exkl. fartyg och vapen) till olika länderområden 1963—1970 Procentuella årliga förändringar, volymtal.
Faktisk utveckling
Prognos
Export- värde 1965 milj.
kr.
1963-— 1964 1965
1964—
1967— 1968 enl. RNB1
1965— 1970 enl. LU
1968— 1970 mest» en]. LU
1966—— 1967
1965— 1966
EEC EFTA därav: Norden Västeuropa USA Industriländerna Resten av världen
Hela världen
6 226 7 599 4 320 14 170 1 222 15 756 3 190
18 946 1 Reviderad nationalbudget för 1968.
t.. u) Huv-_mOUIO w u—nooeoov-le
_N— h—l
_
»:
hhqy—ww & OOHMOHONM
p... N
7
12 8 10,5 10 _ 2,5 8,5 1
7
l
»
_.- å quopjoxoxou-
». .. UI
_— N © AWNQXDOOJS 00 WONH-låxloo
J=- NOOooqwu-oo x! eoanocxN-hoo x! axxlwxlxlooxlm O H—åoqu—
effekterna av EEC— och EFTA-bildningen. Av betydelse för skillnaden i exportutveck- lingen på Norden och övriga länder under denna begränsade period är dessutom att den snabbare växande färdigvaruexporten utgör en betydligt större del i exporten till Norden än till övriga länder. Här har också skett andelsvinster för flera varugrupper. I Finland har betalningsbalansproblemen och devalveringen 1967 fått effekter på vår ex— port. Denna föll med 4,5 % från att tidigare ha ökat med 10—15 % årligen eller ungefär lika snabbt som exporten till Norge och Danmark.
Storbritannien är vår största exportmark- nad. Exporten dit har fluktuerat kraftigt under perioden 1963—1967, dock med en trend på drygt 6%, dvs. praktiskt taget densamma som förutsattes i prognosen för 1965—1970. Förklaringen till exportutveck— lingen på Storbritannien är svår att ange; EFTA-effekten ligger i varje fall bakom pappersexportens utveckling och sannolikt även för järn och stål att döma av de stora andelsvinstema i stålimporten 1965 och 1967. Totalt sett synes dock inte Sveriges andel i den brittiska importen ha ökat från 1964.
Den svaga exporttillväxten på Västeuropa har i viss mån kunnat kompenseras genom hög export på andra marknader, framför allt på Förenta staterna och öststaterna. Export- prognosen på Förenta staterna har hittills kraftigt underskattat den faktiska utveck- lingen. Exportökningen är rätt genomgående för alla viktigare exportvarugrupper men har speciellt gällt verkstadsprodukter (främst bilar) samt järn och stål. Exportutvecklingen på Förenta staterna bestäms i allt väsentligt av konjunkturutvecklingen. Den starka steg- ringen de två senaste åren bör emellertid också ses i samband med kriget i Vietnam.
Exporten på varugrupper. I tabell 15 har exporten för olika varugrupper redo- visats. Den långsiktiga exportutvecklingen av massa och papper kan från utbudssidan i Viss mån sägas styras av en försäljnings- samverkan mellan de nordiska producen- terna och/ eller åtgärder rörande internatio- nella driftsinskränkningar föranledda av ett
visst kapacitetsöverskott. Dessa balansrubb- ningar mellan utbud och efterfrågan har för- stärkts av konjunkturavmattningen 1966 och 1967. Vidare kan man konstatera en ökad integration mellan massa- och papperstill- verkare, såväl inom de stora exportländerna som inom viktiga avnämarländer, t. ex. inom EEC. Dessa faktorer synes i stor ut- sträckning förklara exportutvecklingen 1965 —1967. Tendenser i exporttillväxten för skogsprodukter störs dock i betydande ut- sträckning av konjunkturvariationer, i vilka framför allt lagerförändringar får en stor genomslagskraft i enskilda års exportök- ningar.
Betingelserna för svensk järnmalmsexport har i vissa avseenden något förändrats un- der de senaste åren. Man kan konstatera att den metallurgiska utvecklingen i stort sett inte har gynnat användandet av fos- formalm, som ju utgör en mycket betydande del av vårt exportutbud. På kort sikt har man mött fosformalmens minskade attrak- tivitet med väsentliga prisreduceringar. Ett annat drag är de under 1960-talet fallande malmfrakterna och öppnandet av nya rika gruvor i Afrika, Sydamerika och Australien vilket gjort de översjöiska malmerna väsent- ligt konkurrenskraftigare än tidigare. Om den för 1968 planerade exportökningen rea- liseras kommer malmexporten 1965—1968 nära nog i nivå med utvecklingen enligt prognosen 1965—1970.
För färdigvarugrupperna kan man kon- statera att utvecklingen 1965—1967 varit gynnsammare än den prognosen indikerade. Mot bakgrunden av konjunkturavmattning- en skulle man kunna misstänka att progno- serna är för låga; en mer normal tillväxt borde ge en än högre tillväxt för denna del av exporten. Till en stor del sammanhänger utvecklingen som tidigare antytts med att vår inriktning av färdigvaruexporten varit gynnsam i förhållande till konjunktur-av- mattningen i olika länder.
Mest slående i utvecklingen är de snabba ökningarna för metaller, kemikalier, textil och kläder. Här torde man kunna tala om en betydande marknadsutvidgning. För verkstadsprodukter har utvecklingen i stort
Tabell 15. Export för olika varugrupper 1963—1970 Procentuella årliga förändringar, volymtal
Faktisk utveckling
Prognos
Export-
värde 1963— 1965 1967 milj. kr. trend
1963— 1964
1967— 1968 enl. RNBl
1965— 1970 enl. LU
1968— 1970 »rest» enl. LU
1966— 1967
1965— 1966
1 526 2 237 1 941 l 1 269 2 708 482 721 459 2 094
Trävaror Massa Papper Malm Livsmedel Övriga råvaror Kemikalier Textil, kläder Metaller Verkstadspro- _ dukter Ovriga färdig- varor Total export exkl. fartyg, vapen Fartyg, vapen
6:
v
8, 29 1
:
mbomaÄäm—
...
-—8, 6
17j4 19,9 14,4
__
6 595 12,7
913 10,9 10,4
18946 1595 —1,6 —0,3
7,2 12,4
_.
! the.
naapm—N—N amwabcwbw
...
#wbw Num—NQOhN
v
|| HIF—l
m & quwppqu mm
amb & mm
... papaya/noe 'u.
bdb—l :>.” _ ONONNC'x-P-WUJON b—lb—l
'i;-
m quyQMQA— q 0 maxi—N
_ m m 0 h _ o m
_xl N UI
7 —1,5 0 _xl O
Total export 20 541 6,6 11,4
1 Reviderad nationalbudget för 1968.
sett följt prognosen om man beaktar att de statistiskt beräknade kraftiga prisök- ningarna även innefattar volymeffekter. Verkstadsprodukterna borde liksom de öv— riga färdigvarugrupperna ha utvecklats bättre än prognoserna, då de i stora drag bygger på samma efterfrågeprognoser.
Ezportutsikterna 1968—1970. Som fram— går av tabell 15 ligger den totala ex— porten 1965—1968 ungefär i linje med pro- gnosen för 1965—1970. I vad mån en export— tillväxt på 61/2 % för perioden 1965—1970 kan realiseras beror i hög grad på hur kon— junkturutvecklingen kommer att bli. En i stort sett .»normal» efterfrågetillväxt i indu— striläaderna kan beräknas ge en exporttill- växt på 6—7 % per år 1968—1970. Ett upp- sving i konjunkturerna under den följande perioden torde innebära en viss återhämtning av exporten till Västeuropa, kanske framför allt rå EEC—området. Effekterna av deval- veringarna i EFTA är här svåra att förutse men bör dock innebära en begränsning av exportexpansionen.
Til skillnad från 1965 har exporten de senasze tre åren kunnat utvecklas tämligen
6,5 6,5
fritt från högt uppdrivna resursanspråk in- om den svenska ekonomin. Så vitt man kan bedöma gynnades exporten åtminstone 1966 och 1967 av god leveransberedskap i för— hållande till andra industriländer — också i motsats till läget 1965. Mycket talar för att det interna efterfrågetrycket och kapacitets- utnyttjandet har ett betydande inflytande på exporten av färdigvaror på kort sikt, sanno- likt större än det relativa kostnadsläget.
En utförligare genomgång av export- utvecklingen ges i bilaga 4.
Importen
En uppföljning och revidering av långtids- utredningens importprognos har inte gjorts. Dock har det ansetts önskvärt söka något belysa svängningarna i importen över de senaste konjunkturfaserna.
Ett karakteristiskt drag i importutveck— lingen under 1960-talet har varit den marke- rade ojämnheten i utvecklingen och varia- tionerna i importelasticiteten mellan olika år.
1961—1964 kan sägas representera »nor- mala» år från irnportsynpunkt med hänsyn
1960— 1961
1961— 1962 1963
Importökning/BNP- ökning (Importelasti-
citet) 0,1 1,7 1,4
till efterfrågetillväxten inom landet. Den kraftiga importökningen 1965 har ett direkt samband med den samtidiga stona lager- uppbyggnaden. Även om man beaktar en möjlig inverkan av icke statistiskt belysta lager blir dock importen för hög. Sannolikt har andra faktorer inverkat, framför allt det mycket höga kapacitetsutnyttjandet som i kombination med det starka efterfråge- trycket tog sig uttryck i ett importläckage. Detta kom att gälla de flesta större varu- grupper, framför allt beträffande varaktiga konsumtionsvaror (icke minst bilar) och in- satsvaror för industriproduktionen. Om— svängningen 1966 berörde också i stort sett samma varugrupper, vilket stämmer såväl med hypotesen om lagerutvecklingens som efterfrågetryckets inverkan. Den svaga im- portökningen 1967 hade delvis en annan karaktär. Konsumtionsvarorna visar en viss återhämtning, medan irnportökningarna för insatsvaror till industrin ytterligare mattas — uppenbarligen en följd av såväl lagerutveck- lingen som en svag tillväxt.
Efter de senaste årens låga importelasti- citet bedöms denna bli något sånär »normal» 1968. Omsvängningen synes bli särskilt mar- kant för insatsvarorna, vilka visat förhållan- devis måttlig och jämn tillväxt 1964—1967.
Till importökningen bidrar också att bil— importen, som under de två senaste åren minskat starkt, nu åter förutses öka.
Bytes- och betalningsbalansutvecklingen
Som en följd av en kraftig importökning och en förhållandevis svag exportökning un- der 1965 uppstod ett betydande underskott i bytesbalansen. Det finns mycket starka indikationer på att denna utveckling till övervägande del var att hänföra till det starka efterfrågetryck och den kapacitets-
1962—— 1963— 1964 ,
1964— 1965
1965— 1966
1966— 1967
1967— 1968
brist som förelåg i den inhemska ekonomin. Under de följande åren kom en förbättring av bytesbalansen till stånd på grund av att exporten ökade snabbare än importen. när- mare 6 % per år i volym 1965—1968 jäm— fört med drygt 3,5 %. Ännu 1968 väntas dock ett underskott i bytesbalansen (korri- gerad) på 450 milj. kr. kvarstå, vilket dock inte förefaller större än att det kan balan- seras tav kapitalimporten.
Bedömningen av betalningsbalansens ut- veckling försvåras högst väsentligt av osä- kerheten i flera poster, kanske i synnerhet beträffande posten -»övriga tjänster m.m.», som formellt uppvisar snabbt växande för- sämring. Till en del utgörs denna av reella försämringar, t.ex. för turistnettot, medan en del torde kunna tillskrivas ett redovis- ningsbortfall på intäktsidan; därav före- komsten av en »korrigeringspost» vars nivå och utveckling ej kan fastställas från något säkert underlag.
Betalningsbalansens olika poster och des- sas utveckling från 1962 finns redovisade i tabell 16.
F.h Finansiella aspekter på den ekonomiska utvecklingen 1965—1968
Den primära kalkylen i en långtidsutredning utförs i realekonomiska termer såsom pro- duktion, investering konsumtion etc. Denna reala kalkyl har emellertid i de senaste lång- tidsutredningarna kompletterats med en fi- nansiell. Man har därvid utifrån en kart- läggning av aktuella förhållanden och an- taganden om en framtida utveckling sökt klargöra tendenserna på längre sikt beträf— fande sparandets storlek och fördelning, fi- nansieringsbehov och kreditförmedling. Syf- tet med en sådan finansiell kalkyl är i sista hand att pröva rimligheten hos den reala
Miljoner kronor
1964
1968
1965 1966 1967 prognos
19 946 19 014 —932 + 177 + 1 540 —710 + 225 + 300 + 647 + 72 + 1 019
Import Export Handelsbalans
Korr. av handelsstatistiken1 S'öfartsnetto
ävriga tjänster2 m. m., netto Korrigeringspost Bytesbalansens saldo Kapitaltransaktioner”, netto Restpost Valutareservens förändring4
22 644 20 541 —2 103 + 211 + 1 590 ——1 024 + 300 —1026 + 383 + 760 + 117
23 704 22 071 —1 633 + 171 + 1 710 —1 483 + 375 —860 + 851 + 355 + 346
26 233 25 355 — 878 + 275 + 1 800 —2 175 + 525 —453
24 329 23 425 —904 + 192 + 1 730 --—1 746 + 450 — 278 + 553 ——485 —210
1 Inkluderar: reexport och reimport, direktlandad fisk, icke monetärt guld samt rabatter och koncernbidrag i samband med oljehandel. 2 Omfattar turistnetto, transfereringsnetto samt övriga tjänster. 3 Statliga och privata kapitaltransaktioner, värdepappershandel, förändringar i all'ärsbankernas tidsposition, varvens kreditgivning i samband med fartygsexport samt beräknade differenser mel- lan betalningar och importvärden för fartyg, flygplan och datamaskiner. * Inkluderar transaktioner med IMF.
kalkylen och dessutom erhålla en viss upp- fattning orn problematiken för främst fi- nans- och kreditpolitiken.
En finansiell studie av denna typ har ut— förts även i samband med denna avstäm- ning och de därtill knutna kalkylerna för olika framtida utvecklingsalternativ. Vissa slutsatser av denna studie har redovisats i avsnitt E. En utförlig redogörelse presen- teras i bilaga 6. Som ett komplement till vad som framkommit i tidigare avsnitt redo- visas i det följande några sifferserier, som belyser vissa aspekter på den finansiella ut- vecklingen 1965—1968.
Inkomstandelar och självfinansieringsgrad Hushållens inkomster (arbetsgivaravgifterna inräknade) har enligt nationalräkenskaper— na ökat sin andel av bruttonationalproduk- ten oavbrutet under den gångna tioårs- perioden. Andelsökningen har dock varit mindre kraftig efter 1964 än dessförinnan. Exklusive arbetsgivaravgifterna har inkomst- andelen varit ungefär konstant.
Hushållens inkomster av arbete i procent av bruttonationalprodukten (till faktorpri- ser) har utvecklats på följande sätt 1957— 1968:
Exklusive arbetsgivar- avgifter
Inklusive arbetsgivar- avgifter
1957—1960 1961—1964 1965—1967
70,0 70,9 70,2
Andelsökningen för hushållen motsvaras av en relativ minskning av företagsvinster— na. Denna vinstförsämring registreras på ett flertal olika sätt. Avkastningen på real- kapitalet har sålunda, såsom framgår av tablån nedan, varit lägre under 1960-talet än tidigare.
Bruttovinst Bruttosparande i % av realkapitalet
1957—1960 ,9 ,9 1960—1964 ,6 ,2 1965—1967 ,7 2
,
Bruttovinsten har därvid beräknats en- ligt nationalräkenskaperna och inkluderar förutom avskrivningar även bolagsskatter— na. I bruttosparandet ingår inte skatter, räntor och utdelningar. Beräkningen av realkapitalet i företagssektom, i vilken för- utom industrin ingår bl. a. handeln och
jordbruket är av naturliga skäl ganska osä- ker.
Företagssparandet har också minskat så- väl i förhållande till bruttonationalproduk- ten som i förhållande till bruttoinvestering— arna, vilket framgår av följande tablå (som avser hela företa gssektorn):
Brutto- Brutto- Självfinan- sparande investering siering, % i % av bruttonatio- nalprodukten (a) b) (a)/(b)
1957—1960 1961—1964 1965—1967
12,8 10,8 10,5
13,8 92 15,5 69 15,5 68
Totala företagssektoms självfinansierings- grad beräknad enligt nationalräkenskaper- na kan jämföras med uppgifter för indust- rin enligt statistiska centralbyråns statistik över företagens intäkter, kostnader och vinster. Materialet tillåter inte några slut- satser beträffande självfinansieringens nivå inom de nämnda sektorerna. Däremot tor- de förändringarna i tiden ha större tillför- litlighet.
givningen exklusive statens upplåning visar att förskjutningen i den reala resursalloke— ringen mellan 1960—1964 och 1965—1967 mot offentliga och offentligt styrda inves- teringar motsvaras av fördelningen av de finansiella resurserna.
Företagens kreditandel har sjunkit mellan delperioderna, trots att investeringarna i ökad utsträckning har finansierats på mark- naden. På utbudssidan har AP-fonden bli- vit en allt viktigare faktor. Affärsbankerna har under 1960-talet i betydande utsträck— ning omriktat sin kreditgivning från före- tagen till bostadssektom. Fördelningsmönst- ret 1965—1967 har därvid kommit att lik- na det som rådde 1955—1959 enligt vad som framgår av nedanstående tablå (pro- centuell fördelning av affärsbankernas kre- ditgivning).
Bo- Före- städer tag
Kom- muner Summa
1955—1959 —2 44 58 100 1960—1964 3 26 71 100 1965—1967 4 40 56 100
1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967
Självfinansieringsgrad (%) inom totala företagssektorn 75 64 Industrin 95 97
K red ltmarknadsdata
Under senare år har betydande förändring- ar ägt rum i kreditgivningsmönstret på den reguljära kreditmarknaden. Nedanstående periodjämförelse av den inhemska kredit-
66 73 75 63 67 96 107 101 80
Av intresse är också andra bankers och enskilda försäkringsinrättningars minskande andel av bostadskreditgivningen och mot- svarande ökande engagemang i näringsli- vets kreditförsörjning.
Utlåning på kreditmarknaden Procentuell fördelning 1960— 1964
Upplåning på kreditmarknaden Procentuell fördelning
1965— 1967
1960— 1964
Affärsbanker 32 Andra banker samt enskilda försäkringsinrättningar 43 Offentliga försäkringsinrätt— ningar (främst AP fon— den) 18 Obligationsmarknaden 2 Aktiemarknaden 5
100
Kommuner 10 l 1 Bostäder 45 47 Företag 45 42
100 100
Fördelningen av dessa instituts kredit- givning har utvecklats på följande sätt (pro- cent):
Kom- Bo- Före- muner städer tag Summa
1955—1959 10 70 20 100 1960—1964 12 64 24 100 1965—1967 18 52 30 100
Sektorsfördelningen av kreditinstitutens utbud torde ha påverkats av utvecklingen på utbudssidan främst på grund av AP- fondens snabba tillväxt och dessutom av förändringarna i den reala efterfrågestruk- turen. Slutligen kan för företagens del en förändring i upplåningsstrukturen konsta- teras såsom framgår av följande period- jämförelse, som avser den procentuella för- delningen av företagens upplåning.
1962—1964 1965—1967
Lån 70 54 Obligationer 20 36 Aktier 10 10
Summa 100 100
Den totala upplåningen på kreditmark- naden har expanderat kraftigt de senaste åren. Upplåningen, som under åren 1960— 1964 uppgick till i genomsnitt 8,2 % av bruttonationalprodukten, ökade till 13,3 % 1967. Följande tablå visar expansionen på kreditmarknaden mått som upplåning i pro- cent av bruttonationalprodukten.
Total Upplåning upplåning exkl. statens
1960—1964 1965 1966 1 1967 1
8 9 0 3
Sammanfattande synpunkter
Syftet med den gjorda avstämningen av långtidsutredningen har varit att söka finna om den utvecklingsbild som utredningen skisserade fortfarande äger giltighet eller om nya eller ändrade betingelser för den eko- nomiska utvecklingen framträtt under de senaste åren som ställer framtidsproblemen i en annan belysning än tidigare. Olika skäl gör att det ännu inte är möjligt att ge något bestämt svar på dessa frågor. Vill man med undanskjutande av olika reservationer ändock ge omdömen om viktigare lång- siktiga utvecklingsdrag och deras förhål- lande till långtidsutredningens kalkyler mås- te dessa med nödvändighet i stor utsträck- ning bli subjektiva. Det är förvisso även- tyrligt att redovisa dessa subjektiva upp- fattningar. När detta ändå här skall göras sker det främst för att bidra till den fort- gående diskussionen om de grundläggande utvecklingsperspektiven för den svenska ekonomin.
Det första grundläggande ledet i lång- tidsutredningens arbete var att söka be- stämma den sannolika kapacitetstillväxten i ekonomin, dvs. den ökning av produk- tionen som skulle vara möjlig att uppnå vid ett normalt kapacitetsutnyttjande. För detta ändamål gjordes en beräkning av den framtida arbetskrafts- och produktivitets- utvecklingen, vilken indikerade en ökning av produktionen på 4,2 % per år 1965— 1970.
Under de tre första åren av kalkylperio-
den, 1966 t. o. m. 1968, har bruttonational— produkten ökat med i genomsnitt 3,3 % per år, vilket alltså är inemot en procent- enhet mindre än vad långtidsutredningen räknade med som ett genomsnitt för hela perioden 1965—1970.
Det är i detta läge naturligt att fråga om avvikelsen mellan kalkyl och utfall till nå- gon del kan bero på att produktionskapa- citeten utvecklats på annat sätt än som ut— redningen beräknade. En förnyad kalkyl för produktionskapacitetens tillväxt har där- för gjorts på grundval av en analys av ut- vecklingen för de år som förflutit sedan långtidsutredningen utarbetades och vissa nya befolknings- och arbetskraftsprognosen De nya beräkningarna tyder inte på att några nya moment tillkommit som mer väsentligt ändrar på den allmänna bilden. De justeringar som gjorts är av mindre om- fattning och huvudsakligen betingade av ändrat statistiskt material och vissa för- ändringar i prognosmetoderna.
Produktivitetsökningen har hållits uppe i relativt hög takt även under konjunktur- avmattningen. En besvärande Osäkerhet råder dock om hur man ur prognossyn- punkt skall tolka denna produktivitetsut- veckling beroende dels på svagheter i det statistiska underlaget dels på att vi här har att göra med ett delvis nytt utvecklings- mönster för en avmattningsperiod. Lång- tidsutredningens prognos rörande produk- tivitetsstegringen har justerats ned obetyd-
ligt till 4,4 % per år. Den reviderande ar- betskraftsprognosen pekar på en årlig minsk— ning av arbetskraftstillgången i timmar räk- nat 1965—1970 på 0,5 % per år mot tidi— gare beräknat O,3 %. Detta ändrar bilden av den kapacitetsmässiga utvecklingen av produktionen på så sätt att ökningen 1965— 1970 nu kan beräknas stanna vid 3,9 % per år jämfört med långtidsutredningens 4,2 %.
Den faktiskt realiserade ökningen av bruttonationalprodukten 1965—1968 har som framgår av de redovisade uppgifterna understigit kapacitetstillv—äxten enligt den nu reviderade kalkylen med ca en halv procentenhet per år. Förklaringen till att kapaciteten inte till fullo kunnat utnyttjas kan sökas i utvecklingen av den totala efterfrågan, vil-ken i sin tur bestämts av den internationella konjunkturutvecklingen och den därav påverkade inriktningen av den inhemska ekonomiska politiken.
Den internationella utvecklingen och
Sveriges konkurrensläge på exportmarkna- den kommer även i framtiden att i hög grad bestämma möjligheterna att effektivt utnyttja det tillgängliga kapacitetsutrym- met. Det är inte möjligt att dra några be- stämda slutsatser beträffande dessa tillväxt- betingelser. Dock torde den högre värde- ring av de stabiliseringspolitiska målen som man kunnat iaktta i flera länder även fort- sättningsvis ge sig till känna i en viss för- siktighet i den ekonomiska politiken för att undvika överslag i ekonomin.
Nu aktuella tendenser, sådana de fram- går av den reviderade nationalbudgeten, antyder att en internationell konjunktur- uppgång inletts. Består dessa tendenser skulle förutsättningarna öka för en åter- gång till högre aktivitet i den svenska eko- nomin. Blir det möjligt att fullt utnyttja den kapacitet som den förnyade kalkylen anger skulle bruttonationalproduktens till- växttakt kunna höjas till i genomsnitt ca 4,5 % per år 1968—1970. Tillsammans med den realiserade ökningen 1965—1968 på 3,3 % per år skulle detta ge en genom- snittlig tillväxt 1965—1970 som skulle ligga nära kapacitetskalkylens 3,9 % per år.
Om denna produktionsökning blir möjlig att genomföra skulle då den lägre produk- tionstillväxten 1965—1968 komma att kom- penseras under de återstående åren av lång- tidsutredningens kalkylperiod? Frågan är naturligtvis omöjlig att exakt besvara, efter- som det inte går att mer precist avgöra i vilken grad konjunkturförsvagningen på- verkat produktionskapaciteten. Vad som framkommit vid avstämningen tyder dock närmast på att kapacitetstillväxten bromsats något men ändå i så begränsad utsträckning som någon tiondels procentenhet per år.
Att konjunkturen inte i större utsträck- ning kan antas ha verkat hämmande på produktionskapaciteten och därmed den möjliga produktionsnivå): är en sak. En annan är emellertid de förluster som upp— stått i och med att kapaciteten inte kunnat utnyttjas fullt under några år och vilka ju kan antas ha varit ganska betydande.
Det andra grundläggande ledet i långtids- utredningen var att utifrån en inventering av planer, trendberäkningar etc. söka bedöma hur efterfrågan kunde komma 'att fördela sig på olika användningsområden såsom privat och offentlig konsumtion, investe— ring etc. och inom dessa på olika delom- råden vid en ökning av den totala efter- frågan som motsvarade kapacitetstillväxten. Av konjunkturförhållandena och den där- med sammanhängande politiken har följt inte blott den nämnda skillnaden mellan kapacitets- och realiserad produktionstill— växt utan även en förskjutning mellan nämnda efterfrågeområden. De förhållan- den som kunde bedömas vara av betydelse för resursfördelningen som de politiska in- stanserna hade att ta ställning till diskute- rades i långtidsutredningen. Därvid berör- des olika alternativ av vilka dock endast ett gavs en siffermässigt mer detaljefad ut- formning. I förhållande till denna kalkyl har utvecklingen 1965—1968 inneburit att offentlig konsumtion ökat väsentligt snab- bare och privat konsumtion avsevärt lång— sammare. En sådan förskjutning är till stor del en återspegling av den ekonomiska po— litikens inriktning på att lösa bytesbalans- och stabiliseringsproblemen. Även de totala
investeringarna har 1965—1968 vuxit lång- sammare än den kalkylerade långtidstren- den.
Frågan är om man kan räkna med att utvecklingen under de kommande åren medför en återgång till långtidsutredningens mönster eller om bilden även då kommer att bli en annan. I avsnittet om resursför- delning och balansproblem har något be- lysts hur denna fråga utifrån de delvis änd— rade förhållandena nu kan bedömas gestalta sig. Den hittillsvarande utvecklingen kan utan tvivel sägas ha accentuerat problemet om vilken grad av restriktivitet gentemot privat konsumtion som i fortsättningen är möjlig och lämplig. Vid ett ställningstagan- de till denna avvägning får inte endast fort- satt höga utbyggnadskrav från offentlig sektor tas med i beräkningen utan även att ökade behov på investeringssidan gör sig starkt påminta. Vilket utrymme man vill ge investeringarna bestäms till väsentlig del av den tillväxtmålsättning för kommande år som man vill uppsätta. Önskar man skapa förutsättningar för fortsatt hög tillväxttakt i ekonomin under början av 1970-talet sy— nes det nödvändigt att relativt snart åstad- komma snabbare ökande investeringar. Ac» centueringen av avvägningsproblemet kan därigenom sägas framträda i två nivåer. Spörsmålet hur man skall väga framtida mot nutida konsumtion ställs hårdare Och samtidigt därmed skärps då också konkur— rensen mellan offentlig och privat konsum- tion.
Med i avvägningsdiskussionen måste ock- så tas att resursutrymmet till inte obetydlig del — åtminstone några tiondels procent- enheter av den årliga produktionsökningen — måste tas i anspråk för dels viss lager- uppbyggnad och dels en förbättring av by- tesbalansen både med hänsyn till höjning- en av u-landsbiståndet och det ännu kvar- stående underskottet.
Vad beträffar efterfrågans inriktning inom de olika användningsområdena kan de i långtidsutredningen använda prognos— metoderna sägas innebära en bedömning av hur efterfrågan kommer att fördela sig vid en given ökning av nationalprodukten
eller vid en given ökning för hela använd- ningsområdet. Har nu den årliga tillväxten varit en annan än den antagna förskjuts givetvis den tidpunkt som representerar slutåret i beräkningarna. Utginge man en- dast från den lägre tillväxttakt 1965—1970 som under vissa förutsättningar nu beräk- nas skulle detta slutår från långtidsutred— ningens 1970 förskjutas 1/2 ä 1 år framåt i tiden. Genom att de förhållanden som le- gat bakom den lägre tillväxttakten även medfört vissa förskjutningar mellan använd- ningsområden gäller denna tidsförskjutning inte över hela fältet. För offentlig konsum- tion uppnåddes det för femårsperioden kal- kylerade ökningstalet redan efter 2 a 3 år medan för privat konsumtion slutåret kan tänkas förskjutas från 1970 till ungefär 1971. En liknande fördröjning skulle gälla för de totala investeringarna.
Även om tidsangivelsen i beräkningarna sålunda inte slagit in kan dock prognoserna i ett annat hänscnde fortfarande ha sin giltighet. Detta skulle då avse det mönster efter vilka förändringarna inom efterfråge- området sker —— t. ex. att inom privat kon- sumtion relationen i ökningstalen mellan olika delområden (livsmedel, kläder etc.) överensstämmer med prognosen. Avstäm— ningen av långtidsutredningen tyder be- träffande privat konsumtion på att prog- noserna alltjämt kan ha sin giltighet i den- na mening. Bilkonsumtionens utveckling utgör dock därvidlag ett frågetecken. Inom ramen för en något lägre total ökning av privat konsumtion skulle alltså det i lång- tidsutredningen angivna efterfrågemönstret kunna komma att bestå.
Beträffande offentlig konsumtion är av- stämningen av utvecklingsmönstret svårare. Såväl en utbyggnad totalt sett som dess fördelning på olika användningsområden är där bestämd av politiska beslut och prio- riteringar. Dessa beslut är emellertid i hög grad betingade av tidigare gjorda åtagan- den och av individernas efterfrågan på de tjänster för vilkas tillgodoseende det all- männa har ansvaret. Detta medför ett starkt inslag av automatik i utvecklingen. Detta i förening med att det tar avsevärd tid in-
nan en ny — och vid prognosperiodens bör- jan okänd — reform börjar verka gör att man inte under en femårsperiod behöver vänta större genomslag av ändrade priori- teringar. Man borde under dessa förhål- landen ha kunnat räkna med ett ganska stabilt utvecklingsmönster. Åren 1965—1968 har det tidigare väntade mönstret upprätt- hållits så tillvida att ordningen mellan mer och mindre expansiva områden i stort överensstämt med långtidsutredningens kalkyl. Men ökningarna för de starkast växande områdena (hälso- och sjukvård, socialvård) har varit så påtagligt snabbare än beräknat att man inte reservationslöst kan säga att utvecklingsmönstret varit oför- ändrat. Ifrågavarande sektorer kan sägas ha fått huvudparten av det extra stora till- skottet till total offentlig konsumtion. Detta kan sättas i samband med den lättare rek- ryteringssituation för vårdområdena som rått 1965—1968, och det skulle då även kunna förklara den berörda avvikelsen i utvecklingsmönstret. Här inställer sig då osökt den frågan om en sådan avvikelse blir bestående. Ganska troligt är väl att så inte blir fallet. Sker en uppgång i konjunk- turen återkommer nog den tidigare vakans— problematiken inom vårdområdena. Ute- slutet är inte heller att den då även accen- tueras till följd av den starka utbyggnad av vårdkapaciteten som skett under senare ar.
Efterfrågeutvecklingen 1965—1968, som inneburit en dämpad total tillväxt och viss omfördelning mot offentlig sektor, har med- fört en långsammare produktionsutveckling för samtliga näringsgrenar med undantag för den offentliga tjänstesektorn, där till- växten accelererat. Näringsgrenarna har påverkats i ungefär samma utsträckning, varför det relativa produktionsmönstret, bortsett från den offentliga sektorns större vikt, i stort sett stått sig. Det synes inte på- kallat att mer väsentligt frångå det av lång- tidsutredningen skisserade framtida förhål- landet mellan näringsgrenarnas expansions- takt. Ett stöd för detta ställningstagande har erhållits i den genomgång som gjorts beträffande industrin och som tyder på att
industriproduktionens ökningstakt 1965— 1970 — under förutsättning av goda kon— junkturbetingelser under återstående år — skulle kunna komma att uppgå till i genom- snitt 41/2 21 5 % per år, dvs. endast ca en halv procentenhet mindre än vad som an- togs i långtidsutredningen.
Sysselsättningen har påverkats relativt kraftigt av dämpningen i produktionsut— vecklingen p. g. a. att produktiviteten fort- satt att växa snabbt även under avmatt- ningsåren. En snabbare produktionstillväxt under de närmaste åren kommer sannolikt att dra med sig ett visst behov av att öka antalet sysselsatta inom industri och bygg- nadsverksamhet. På längre sikt är det inte osannolikt att produktivitetsförhållandena gestaltar sig så pass gynnsamt att den förut— sedda produktionsökningen inom de varu- producerande sektorerna kan genomföras samtidigt med att antalet sysselsatta minskar något. Trots stagnerande total tillgång på arbetskraft skulle det alltså finnas ett visst mindre utrymme för expansion inom tjäns- tesektorerna.
De förändringar i fråga om bransch- och företagsstruktur som kunnat iakttas under de senaste åren har i stort sett gått i den av långtidsutredningen förutsedda riktning- en ehuru konjunkturdämpningen något ac- centuerat och påskyndat processen. Det förefaller troligt att strukturella problem kommer att kvarstå för olika delar av in- dustrin även i framtiden. Takten i om- vandlingsprocessen kan emellertid i sam— band med en konjunkturuppgång förmodas bli något långsammare än under senare år.
Uppföljningen av de finansiella perspek— tiven har inte givit anledning revidera de tidigare bedömningarna beträffande utveck- lingstendenserna i stort och arten av de problem utvecklingen är förenad med. Vad som skett under de senaste åren synes dock ha accentuerat problemens vikt. Den star— kare ökningen av offentlig sektor har åt- följts av en snabbare höjning av skatte- kvoten och en fortsatt utbyggnad av denna sektor kommer att ställa stora krav på den ekonomiska politiken. Finansieringsproble- men inom näringslivet har inte heller fått
någon minskad aktualitet. De kan väntas komma alltmer i centrum för intresset ge- nom den avgörande betydelse som inves- teringsutvecklingen inom näringslivet har för den fortsatta tillväxttakten i ekonomin. Av vital betydelse blir därvid bedömningen av i vilken utsträckning investeringsincita- menten sammanhänger med möjligheterna till egenfinansiering.
Den i det tidigare lämnade redogörelsen har till stor del avsett sådana resultat som framkommit vid avstämningen av i lång- tidsutredningen gjorda prognoser, beräk- ningar och bedömningar. Men som ett led i ett fortgående arbete kring långtidspro- blemen och som en förberedelse för nästa långtidsutredning har avstämningen även haft ett annat inslag. Detta har helt all- mänt bestått i att söka finna i vad mån och på vad sätt olika metoder för fram- tidsbedömningarna kan förbättras, statis— tiskt och annat underlag kan vidgas och göras bättre, om problem som kan bedö- mas vara av betydelse för utvecklingen för- bisetts eller fått en otillräcklig behandling etc. En genomgång av dessa frågor kan inte här göras. Vad metod- och material- sidan beträffar skulle listan på problem och brister kunna göras lång. Likaså skul- le en förteckning över problemställningar som det vid ett studium av utvecklings- problemen kunde vara av intresse att få mer belysta också kunna bli ganska om- fattande. Ett kort omnämnande av ett par större sådana problemområden skall här göras.
Det finns ett stort behov av långsiktsbe- dömningar för utvecklingen inom olika de- lar av landet. I förberedelserna till senaste långtidsutredningen gjordes försök att ta in regionala data. Det visade sig dock inte möjligt att erhålla ett tillförlitligt eller i övrigt användbart material. Skilda ansträng- ningar har sedermera gjorts och görs för att finna vägar att komplettera långtidsutred- ningarna med regionala uppdelningar. Myc- ket betydande svårigheter av praktisk och teoretisk art är förenade med en nedbryt- ning av rikssiffror på regionala enheter. Hu- ruvida dessa hinder kan bemästras är högst
osäkert. Alldeles klart är att svårigheterna tilltar mycket snabbt ju finare uppdelning som eftersträvas. Att sikta mot en nedbryt- ning utöver länsnivå syns sålunda inte rea- listiskt och mycket talar för att det även är nödvändigt utgå från enheter större än län om det skall finnas några utsikter att komma till användbara resultat.
Inkomstfördelningsfrågor tangerades i den senaste långtidsutredningen i flera olika sam- manhang —- vid behandlingen av de finan- siella aspekterna, i samband med bostads- problemen, pris- och avgiftsfrågor inom offentlig sektor etc. Det stod tidigt under arbetet klart att en samlad och mer omfatt- ande behandling av inkomstfördelningsprob- lernen i den ekonomiska utvecklingen i hög grad var önskvärd men förutsättningar sak- nades att fylla detta behov. Uppföljningen av långtidsutredningen har än starkare un- derstrukit angelägenheten att föra in in- komstfördelningsfrågorna i långtidsstudier- na. Olika steg har även tagits för att så skall kunna ske.
Miljövårdsfrågorna kan inte i detta sam- manhang förbigås. Då emellertid en ganska nära upprepning av vad nyss sagts om in- komstfördelningsfrågorna därvidlag skulle kunna göras torde inte mer än detta om- nämnande vara behövligt.
Vår utrikeshandel har sedan långt till- baka årligen ökat med ett par procentenhe- ter mer än som gällt för nationalproduktens tillväxt. Telekommunikationernas och trafik- medlens utveckling har starkt ökat utbytet och umgänget med vår omvärld. I ett fram- tidsperspektiv framstår den ökade interna- tionella samhörigheten och beroendet som ett av de viktigaste inslagen i vår ekonomis och vårt samhälles utveckling. Man kan troligen utgå från att denna integration fort— går oavsett hur de specifika marknadstrå- gorna löses - tillspetsat kan ju sägas att dessas aktualisering och de starka strävan- dena att söka finna en lösning på dem är en följd och ett uttryck för denna integra- tion. Dessa förhållanden gör det angeläget att alltmer beakta de internationella aspek- terna i vår ekonomi. Uppmärksamheten tor- de därvid inte kunna begränsas till vissa
områden eller vissa problem. Tendenserna till en starkare internationell framtoning måste följas inom flertalet sektorer av eko- nomin — utrikeshandeln, etablering av sven- ska företag i utlandet och utländska i Sveri- ge, arbetskraftens flyttningar över gränserna, internationell samordning av lagar, regler för socialförsäkringar etc. Det är i utveck- lingen på de olika delområdena som be- tingelserna, möjligheterna och restriktio— nerna för den ekonomiska politiken byggs upp.
Bilaga 1 Långtidsutredningens industriprognos för 1970
Utarbetad inom Industriens utredningsinstitut av ekon. lic. John Ekström
1.1 Problem: Prognos — utfall — ny bedömning för 1970
För långtidsutredningen 1965—1970 utförde Industriens Utredningsinstitut under hösten 1964 en enkätundersökning bland industri- företagen beträffande deras planer och för- väntningar fram till 1970. Basåret för be- dömningen var 1963, och företagens »plan- period» var sålunda 1963—1970. På grund- val av enkätresultaten utförde IUI, efter att ha hört branschrepresentanter, en egen bedömning, varvid för såväl den totala in- dustrin som för branscherna företagens »planer» ställdes emot den förväntade ut- vecklingen inom andra sektorer av sam- hällsekonomin.1 Diskussionen knöts i förs- ta hand till följande två frågor: Vilka förut- sättningar har företagen att dra åt sig de erforderliga produktionsresurserna, och vil- ka förutsättningar har de att finna avsätt- ning för den planerade produktionen? För- söken att besvara dessa frågor inrymde gi— vetvis vissa prognoselement. Man syftade emellertid inte till numeriskt preciserade prognoser utan endast till att ge en bild av utvecklingen »i stort» och att påvisa de fall där företagens planer var uppenbart orealistiska. Bakgrunden för analysen av industriutvecklingen gavs i en översikt över de allmänna förutsättningarna för en fram- tida industriexpansion i vårt land, varvid särskilt behandlades tillgången på arbets- kraft och kapital, produktivitetsutveckling-
en, efterfrågan på industriprodukter i Sve- rige och i utlandet samt den svenska in- dustrins internationella konkurrenskraft. Långtidsutredningens bedömningar angåen- de utvecklingen av arbetskraftstillgången, liksom de för långtidsutredningen utförda export- och konsumtionsprognosema för 1970, gav hållpunkter för diskussionen av branschernas framtida expansionsförutsätt- ningar. Under utredningsarbetets gång blev successivt tillgängligt produktions- och ex- portuppgifterna för 1964 och 1965. Sålunda kom IUI:s bedömning att omfatta samma period som långtidsutredningen, 1965—1970.
Då halva »planperioden» nu förflutit har frågan uppkommit om i vad mån de tidi- gare bedömningarna av industrins utveck— lingstakt och utvecklingsmönster alltjämt är aktuella. Den allmänna ekonomiska ut- vecklingen -— här hemma och på våra vik- tigare exportmarknader — har under 1966 och 1967 markant avvikit från den starka expansionstrend, som gällde under första delen av 1960-talet och som låg bakom företagens planer och förväntningar enligt enkäten 1964. Är detta nu att betrakta såsom en tillfällig avmattning av det slag som får anses normal, och som lika nor- malt kan kompenseras av ett par år av särskilt snabb expansion? Eller är det en klimatförändring som förändrat utveck-
1 Ragnar Benlzel och Jan Beckeman: »Fram- tidsperspektiv för svensk industri 1965—1980.» Stockholm 1966.
lingsperspektiven på ett mera fundamen- talt sätt?
Det kan finnas skäl att idag revidera bedömningen för 1970 redan av den or- saken att vi nu disponerar mera informa- tion än 1965 och att 1970 nu är mindre avlägset än då. Den förevarande gransk- ningen har emellertid inte till föremål att lämna nya sådana utvecklingskalkyler eller att undersöka hur företagens långtidsbe- dömningar ter sig idag. Syftet är betyd- ligt mindre ambitiöst, nämligen att i be— lysning av de senaste årens utveckling dis- kutera om det är realistiskt att anta, att utvecklingen under åren 1968—1970 blir sådan att de tidigare prognoserna blir upp— fyllda. Liksom vid långtidsutredningens tidigare bedömningar skall 1970 därvid uppfattas såsom ett »normalår» med »fullt» kapacitetsutnyttjande inom industrin.1 Det- ta innebär i och för sig ingen prognos om att 1970 kommer att falla just i en sådan fas av konjunkturen.
Jämförelserna mellan företagens planer för 1963—1970 och IUI:s bedömningar för 1965—1970, å ena sidan, och den faktiska utvecklingen hittills under perioden, å den andra, stöter emellertid på åtskilliga både praktiska och teoretiska svårigheter. Var- ken planer eller bedömningar gjordes för de enskilda åren under perioden, endast för slutåret 1970. Detta komplicerar jäm- förelser med hittillsvarande utveckling. Här skall förutsättas att planer och bedömning- ar implicerade en över perioden konstant tillväxttakt. Uppenbarligen är detta icke alltid realistiskt. Företagens planer om in- vesteringar och kapacitetsutvidgningar kan ha avsett en koncentration till början eller till slutet av planperioden, och utveckling- en under perioden blir i dessa båda fall helt olika.
Därtill kommer det redan berörda kon- junkturproblemet. Till den del eftersläp- ningar under 1966 och 1967 är konjunk- turbetingade kan en återhämtning ännu ske under förutsättning av en tillräckligt stark och tidig konjunkturåterhämtning under 1968—1970. Till den del de är struk- turellt betingade — dvs. åstadkomna ge-
nom förändrade konkurrensrelationer eller ändrad efterfrågeinriktning som lett till nedläggningar och andra anpassningar i produktionsapparaten —- är återhämtning- en icke en självklar process. Det är främst i det senare avseendet som den här före— tagna genomgången kan väntas belysa vår problemställning. Konjunkturutvecklingen, däremot, som måste bedömas i en vidare ram, kan i detta sammanhang belysas en- dast indirekt.
Till dessa allmänna anmärkningar skall endast fogas, att det statistiska materialet för 1966 och 1967 ännu är ofullständigt och av preliminär karaktär. I möjligaste mån har det emellertid anpassats till den i föregående undersökning använda bransch- uppdelningen. En redogörelse härför åter- finns i appendix B. Det bör emellertid ob- serveras att uppgifterna för 1966, 1967 och 1968 baseras på beräkningen i den prelimi- nära nationalbudgeten för 1968; hänsyn har alltså inte kunnat tas till den reviderade nationalbudgetens beräkningar.
På sätt som närmare framgår av diagram och tabeller har för industrin i sin hel- het och för de enskilda branscherna ut- vecklingen under 1963—1967 av produk- tion, export, sysselsättning och investe- ringar jämförts med trenden emot 1970 enligt planer och perspektiv. Denna sta- tistiska bild har konfronterats med indus- trins uppfattning och bedömning — vid hearings med de viktigare branscherna, i övriga fall vid samtal med branschsekre— tariaten och enskilda företagare. En viss kompletterande belysning beträffande ka- pacitetsutbyggnad och kapacitetsutnyttjan- de, sysselsättning och produktivitet har där— med erhållits. I detta sammanhang ställ- des industrirepresentanterna inför frågor av följande slag: Hur bedöms konjunktur- utveckling och avsättningsförhållanden un— der 1968—1970; vilken produktionsökning räknar man emot den bakgrunden kunna realisera; hur bedöms möjligheten att upp- rätthålla de senaste årens allmänt höga produktivitetsförbättring; vilka är konse-
1»Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980», SOU 1966: 1.
kvenserna beträffande sysselsättning och investeringar? Branschkommentarerna i des- sa avseenden har inarbetats i appendix A. Den fortsatta framställningen dispone— ras på två avsnitt. Närmast analyseras och kommenteras utvecklingen 1963—1967 vad beträffar produktion, export, sysselsättning etc. Därefter behandlas utsikterna för 1967— 1970 med riktpunkt att bedöma realismen av de i långtidsutredningen uppställda pro- gnoserna för 1965—1970. Branschdiagram med kortfattade kommentarer återfinns i appendix A. Det statistiska materialet finns sammanställt i appendix B i anslutning till långtidsutredningens tidigare redovisningar.
1.2 Analys: Utvecklingen 1963—1967 1 .2.1 Efterfrågeutvecklingen
För IUI:s analys av utvecklingstendenser- na inom svensk industri utfördes icke någ- ra speciella avsättningsstudier för enskilda branscher. I stället ställdes företagens ut- vecklingsplaner emot en generell diskussion om hur snabbt avsättningsutrymmet för svensk industriproduktion kunde tänkas växa under femårsperioden 1965—1970. Tre förhållanden lades till grund för bedöm- ningen: förändringen av den inhemska för- brukningen av industrivaror, förändringen av industrivaruförbrukningen i utlandet samt förändringen av den svenska industrins konkurrenskraft på hemma— och export- marknaderna.
Enligt långtidsutredningens överväganden — och främst såsom följd av det förväntade omslaget i fråga om tillgång på arbetskraft — kunde man i framtiden inte räkna med en lika hög takt i bruttonationalproduktens tillväxt som under 1960—1965, då ökning— en varit i genomsnitt 5 % per år. Som mest sannolika alternativ för 1965—1970 angav långtidsutredningen ett tillväxttal på 4,2 % per år. Detta ansågs innebära en maximal tillväxttakt för industriproduk- tionen om 51/2 % per år.
De skäl som dikterade långtidsutredning- ens avvägning beträffande försörjningsba- lansens delposter skall inte diskuteras här. För den fortsatta behandlingen må det
dock vara av intresse att omnämna, att den privata konsumtionen ansågs kunna tillväxa med 3,4% per är (emot 4,6% under 1960—1965) och investeringarna med 4,7% (emot 5,7% 1960—1965). Expan- sionsutrymmet syntes sålunda bli tämligen ringa för de hemmamarknadsorienterade konsumtionsvaruindustrierna. Den särskilda konsumtionsprognosen gav visst underlag för bedömning av avsättningsutvecklingen för vissa branscher.
Förutsättningarna för en ökning av den svenska exporten — vid antagen oföränd- rad konkurrenskraft — bedömdes av lång- tidsutredningen bli sämre under 1960-talets andra hälft än de varit under dess första. Den allmänna tillväxttakten på våra vik- tigare exportmarknader — främst i Väst- europa — väntades allmänt komma att mins— kas av i stort sett samma skäl som gällde Sverige. Enligt den marknadsstudie, som för långtidsutredningens räkning utfördes inom konjunkturinstitutet och som även byggde på schematiska antaganden om den svenska marknadsandelens utveckling på viktigare avsättningsmarknader, skulle den svenska exporten exklusive fartyg gå upp med 40 % i volym under 1965—1970, vilket gav en genomsnittlig årlig stegring om 7 %. Då fartygsexporten beaktades slutade kalkylen för totalexporten på 37 % ökning eller 61/2 % per år. Exporten skulle enligt des- sa beräkningar — vilka accepterades av långtidsutredningen såsom en prognos — sålunda fortsätta att öka snabbt, dock ej fullt så mycket som under föregående två femårsperioder.
Det ligger i sakens natur att långtids- utredningen inte gjorde några explicita an- taganden beträffande utvecklingen av den svenska industrins konkurrenskraft. Den handelspolitiska utvecklingen -— speciellt till- komsten av EFTA och EEC — behandla- des i korthet. Exporten på EFTA hade redan visat en positiv trend, medan konse- kvenserna av harmoniseringen av EEC:s yttre tullar ännu framstod som oklara. Långtidsutredningen ansåg det sannolikt att stimulansen på EFTA-exporten skulle minska efter initialskedet, samt att den
slutliga anpassningen av EEC-tullarna un- der 1967 (den kommer till stånd först den 1 juli 1968) skulle innebära ett inte obe- tydligt handikapp för vårt lands del ge- nom tullhöjningarna i Västtyskland och Benelux. De handelspolitiska förutsättning- arna för en ökning av den svenska expor- ten komme sålunda att försämras under femårsperioden. Beträffande kostnadsut- vecklingen lämnades endast en verbal dis- kussion om löner och produktivitet. Man markerade att den väntade utvecklingen på arbetsmarknaden utgjorde ett klart fa- romoment för den svenska industrins in- ternationella konkurrenskraft genom det tryck uppåt på lönerna den kunde åstad- komma samt underströk betydelsen av att produktivitetsförbättringen icke hämmades genom brist på kapital.
I tabell 1 redovisas för de berörda huvud— posterna i försörjningsbalansen utveckling- en 1963—1967 i jämförelse med långtidsut- redningens antaganden. Det framgår att un- der 1966 och 1967 den interna efterfrågeut- vecklingen varit svag: den privata konsum- tionen har ökat med endast 2 % per år, vil— ket är endast 2];; av ökningstakten enligt lång— tidsutredningen. Relativt gynnsammare har dock den realiserade investeringsutveck- lingen varit, delvis såsom följd av dämp— ningen på arbetsmarknaden som medgett ett snabbare färdigställande av byggen, delvis genom övergång till en mera expan- siv kreditpolitik, frisläppandet av investe- ringsfondsmedel etc.
Exportvolymens tillväxt har också varit större än vad som i och för sig vore att vänta. Särskilt 1967 har nämligen karak- täriserats av en svag konjunktur på våra exportmarknader i Västeuropa. Speciellt gäller detta den viktiga västtyska markna- den. BNP-tillväxten inom EEC var 1967 den lägsta sedan gemenskapens tillkomst; under 1958 års lågkonjunktur hade den varit 3,2 %, under 1967 var den endast 2,5 %. För Västtyskland inträffade 1967 en absolut nedgång i BNP med 1/2 %; den tyska industriproduktionen minskade med 2,5 %. I Storbritannien gällde intill slutet av 1966 den särskilda importbegrän— sande avgiften, och under 1967 bedrevs en stark restriktiv politik i avsikt att stär- ka pundets ställning. I Norden besvära- des både Danmark och Finland av balans- problem som ledde fram till devalvering under 1967. Endast den norska markna- den präglades under 1966 och 1967 av goda avsättningsförhållanden för vår ex- port.
Jämförelsen med den för femårsperio- den 1965—1970 förutsedda =»normala» till- växten av efterfrågan visar sålunda på be- tydande eftersläpning. Som vidrörts inled- ningsvis innebär i och för sig ett par -»sva- ga» år ingen diskvalificering av femårs- prognosen. Att de svaga åren kommit 1966 och 1967, just i början av perioden, för emellertid med sig vissa bedömnings- svårigheter. Vi skall på detta stadium av vår granskning endast anföra att om efter-
Tabell 1 . Jämförelse mellan långtidsutredningens prognos och faktisk utveckling t.o.m. 1967
för några poster i försörjningsbalansen.
Volymökning i procent per år.
Faktisk ut- veckling 1963—1967
LU 1965—1970
Återstående ökning 1967—1970
Faktisk ut- veckling 1965—1967
Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Investeringar Export Import 5,2
» 9 s 9
1 7 9
, 7,0
* Det bör observeras att återstående investeringsökning 1967—1970 utgör den ökning som krävs för att totala bruttotillskottet till kapitalstocken skall bli detsamma som om långtidsutredningens konstanta tillväxttakt för investeringar realiserats.
frågeprognosen för 1970 skall uppfyllas — vilket är en första och grundläggande betingelse för att industrins produktions- volym 1970 enligt långtidsutredningen skall kunna uppnås — så måste åren 1968—1970 få en ganska klar prägel av högkonjunk— tur. BNP-tillväxten, och speciellt konsum- tionsefterfrågan, måste bli högre än den som realiserats i genomsnitt under perio- den 1963—1967, vilken innehöll de båda utpräglade högkonjunkturåren 1964 Och 1965. Vi skall återkomma till denna fråge- ställning i avsnitt 1.3.
1.2.2 Exportutvecklingen När industrin hösten 1964 besvarade IUI:s enkät befann man sig i en period av stark exportexpansion. Under 1959—1965 steg exportvolymen med i genomsnitt 9 % per år. Detta färgade uppenbarligen på många håll starkt av sig på företagens svar. Så— som förut omnämnts visade också den för långtidsutredningen utförda marknadsstu- dien på en mera moderat exportökning under 1965—1970 än industrienkäten. Inte heller synes företagen vid svarstillfället mera allmänt ha haft någon klar uppfatt- ning om hur den europeiska handelsblocks- bildningen skulle komma att påverka deras exportförsäljningar. En jämförelse mellan exportplaner och exportutfall ges i tabell 2 och i diagram ]. Det framgår att för 1965—1967 export-
Diagram ] . Export 1963—1970 Volymindex 1963 = 100 Log-skala
Volymindex 1963; 100 150 — Export:
Företags planer
&" (Volym)
|__l_l_l_l___l_l_l
1963 65 61 70
Anm.: E/I= exportvärde (fob) genom import- värde (cif).
utvecklingen för industrivaror, totalt sett, förlöpt just enligt den av långtidsutred- ningen antagna trenden. Detta måste, med tanke på den konjunkturbetonade avmatt- ningen i efterfrågan på våra viktigare ex— portmarknader under 1966 och 1967, be- traktas såsom en klart förmånlig utveck-
Tabell 2. Exportvolymens utveckling: jämförelse mellan planer och utfall. Volymökning i procent per år
Företagens Faktisk ut- Återståen- LU:s veckling planer
Bransch
Faktisk Återståen- utveckling de ökning enl. LU
de ökning kalkyl enl. planer
1963—1970 1963—1967 1967—1970 1965-1970 1965—1967 1967—1970
Gruvindustri 6, Järn- och metallverk 8, Verkstadsindustri (exkl. varv) 11, Varvsindustri 1 , Träindustri 2 Massa-, pappers- och wall- boardindustri 7, Livsmedelsindustri —2 Textil- och konfektions- industri 10,8 Kemisk industri 10,8
Hela industrin 8,3
_. v.. las-VND
HN hrNDN-h
,
!
'»!!le xl'oo AOOO
b-lb—l x! _Jå-P—
min"-:> | |_- A H'm'w
NI NÅ _NwONO
».
7 3 15 l 0
rOPOxlUI
».
mona "Nxo xo
' ”Nio
H...
att" alk->v-
Ox *DuOO JÄV-
..
ling. Det må också noteras att jämförelse- året 1965 var ett gott exportår. Man tor- de därför, för industrin i sin helhet, kunna anse att exporten utvecklas enligt en trend som pekar utöver den av långtidsutredning- en antagna.
Av större intresse är dock att betrakta utvecklingen inom de enskilda branscherna. Två av våra främsta exportindustrier — järn— och metallindustrin och verkstäder- na — uppvisar en väsentligt gynnsammare exportvolymutveckling än vad långtidsut- redningen förutsåg. Exportmålet 1970 (en- ligt långtidsutredningen) skulle för dessa branscher kunna uppnås vid en fortsatt ex- portvolymökning väsentligt lägre än den som realiserats under åren 1966 och 1967 med då förhärskande ogynnsamma mark- nadsförhållanden.
För vår tredje egentliga exportindustri — massa- och pappersindustrin — har 1965— 1967 emellertid varit en period av export— stagnation. Eftersläpningen i förhållande till långtidsutredningens trend är nu så stor, att en genomsnittlig ökningstakt om mer än 7 % erfordras för att exportprog— nosen skall realiseras, vilken expansions- takt massa— och pappersexporten dock över- träffade under konjunkturuppsvinget 1961— 1964.
Negativ är — såsom framgår av tabellen — också exportbilden 1965—1967 för gru- vorna och för varven. I båda fallen är det en reflex av världsmarknadsutveckling— en: för varven den strukturella och sanno- likt långvariga allmänna varvskrisen, för gruvorna det normala starka beroendet av stålindustrins världskonjunkturer.
Slutligen är att notera en i förhållande till prognosen oväntat positiv exportutveck- ling för två relath nya exportbranscher: textil- och konfektionsindustrin samt den kemiska industrin. De av dessa båda branscher planerade i och för sig betydan- de exportökningarna (11% per år) har betydligt överstigits (realiserat för 1963— 1967 är 15 % per år). I båda fallen har exportuppgången gällt EFTA-länder och speciellt Norden.
Den nu redovisade exportutvecklingen
har avsett volymer, dvs. ingen hänsyn är tagen till prisutvecklingen. Det har vid samtalen med företagsrepresentanter av dem understrukits, att den allmänt positiva ex- portbilden har ett starkt negativt inslag vad gäller prissidan och räntabiliteten. Det har länge varit en ogynnsam faktor i den svenska exportsituationen att priserna på de stapelbetonade stora artiklarna i vår export legat kvar kring 1950-talets nivå. Även om för en del av dessa varor jäm- förelsepriset efter den svenska devalvering- en 1949 måste ha varit mycket gynnsamt, så har marginalerna uppenbarligen succes- sivt ätits upp av kostnadsstegringar under 1960-talet. Totalt sett låg prisnivån oför- ändrad 1965—1967, som var en period av internationellt sett förhållandevis hög steg- ring av de svenska lönekostnaderna. Det framgår av följande tablå att under denna tid även direkta prisfall drabbade flera stora exportprodukter. Detta illustrerar många företagares uttalanden om att en del av exportvolymökningen under 1965— 1967 måst betalas med priskoncessioner.
Exportprisindex 1959 = 100
1963 1965
Malmer 86 90 Trävaror ] 13 132 Massa 98 108 Ti dningspapper 100 99 Elektriska maskiner1 1 17 123 Bilar 107 107
Trots den svaga exportprisutvecklingen och den låga tillväxttakten i flertalet av— nämarländer under perioden 1965—1967 har sålunda exportvolymen hållits på en hög nivå. Detta torde till en del vara dik- terat av en strävan hos företagen att ut- nyttja befintlig produktionskapacitet i ett läge med tillfälligt försämrad hemmamark- nad.
I enkäten 1964 ombads företagen uttala sig om den förväntade utvecklingen av
1 Prisuppgången för maskiner torde till väsent- lig del förklaras av kvalitetsändringar som icke kunnat statistiskt isoleras från egentliga prisänd- ringar.
Länderområden
1963 Förväntad 19671 Realiserad 1967
Total export
Verkstads-
prod. exkl. fartyg
prod. exkl. fartyg
Total export
Verkstads- Verkstads- prod. exkl. fartyg
Total export
EFTA EEC
Island, Irland, Turkiet, Grekland och Spanien Östblocket, inkl. Jugoslavien och Kina
USA, Kanada Syd- och Mellanamerika Övriga världen Hela världen
40 32
3
9 5 6 5 4,5 9
100
36,5 23
4
5,5 10
7 14
100
40,5 38 31 22
3,5 4
4,5 5,5 7 10,5 4,5 7 9 13,5
100 100
44 38 27 18,5
1 Företagen yttrade sig om den förväntade marknadsförskjutningen till 1970. Här har angivits be- räknade andelar för 1967 enligt trenden.
exporten på EFTA, EEC och andra län- dergrupper. Det framgick att man räkna- de med en något snabbare exportutveck- ling på EFTA än på EEC samt med en förhållandevis snabb expansion på USA. I tabell 3 jämförs den förväntade mark- nadsfördelningen med den år 1967 reali- serade. Av tabellen framgår att företagen betydligt underskattat den handelsomför-
delande effekten av marknadsbildningarnai Europa. Andelsförändringar av redovisad storleksordning (ca 5 % av totala exporten) måste betecknas såsom betydande över en så kort period som fyra år. Inte mindre anmärkningsvärd är storleken av verkstads- industrins andelsminskning på EEC, liksom dess expansion på USA (det sistnämnda avser främst bilexporten). En återhållande
Tabell 4. Sveriges andel (i procent) av EEC:s, Nordens och Storbritanniens hel- och halvfabri- katsimport (SITC 5—8 exkl. fartyg).
Hel- och halvfabr.
Kemiska Papper produkter och papp stål
Järn och Verkstads- produkter Övriga
EEC: 1960/62 1965 1966 Avvikelse (%) 1960/62—1965 1960/62—1966 Norden: 1960/62 1965 1966 Avvikelse (%) 1960/62—1965 1960/62—1966
2,88 2,63 2,54
1,18 1,00 0,86
—— 9 —12
—15 —27
13,9 16,0 16,6
6,62 9,41 9,86
+42 +49
+15 +19
Storbritannien: 1960/62 1965 1966 Avvikelse (%) 1960/62—1965 —22 1960/62—1966 0
2,08 1,63 2,07
3,92 3,02 4,58 2,64 4,22 2,74
+17 + 8
12,3 14,8 17,2
22,4 20,5 19,6
—13 — 9
—9 -—l 3
38,8 40,5 39,7
16,3 18,2 18,3
+2o +40
+ 5 +ll + 2 21,1
22,5 23,2
10,7 16,5 16,0
+55 +50
+ 7 +17
effekt på EEC torde ha utövats av den omfattande nyetableringen och utbyggna- den av svenska filialföretag inom EEC, vilken avsett speciellt verkstadsindustrin.
I detta sammanhang blir frågan aktuell om vilka förändringar som kan ha skett beträffande industrins internationella kon- kurrenskraft. Någon enkel mätning härav låter sig icke göras, och en studie av de faktorer av handelspolitiskt och annat slag som kan ha verkat härvidlag ryms inte inom ramen för denna granskning. Två illustra- tioner skall dock givas.
I tabell 4 jämförs utvecklingen för den svenska exporten relativt andra exportörer till EEC, Norden och Storbritannienl. Det framgår att utan undantag den svenska in- dustrivaruexporten på de nordiska grann- länderna uppnått starkt ökade importan- delar under 1960-talet; särskilt påtaglig har marknadsförbättringen varit för kemiska produkter, för järn och stål samt för grup- pen »övriga», vilken huvudsakligen om- fattar konsumtionsvaror. För den svenska exporten på EEC är bilden den omvända: förlust av importandelar för alla branscher med järn och stål som enda undantag. Uppenbarligen kan sådana andelsföränd— ringar ha många '»normala» orsaker: ef- terfrågeförskjutning beträffande enskilda varuslag och kvaliteter, förändringar i leve- rantörländernas relativa kostnadsläge etc. Det framgår emellertid av närmre studium, att andelsförändringarna till en betydande del måste hänföras till den förändrade tull— situationen: nedtrappning av tullar med- lemsländerna emellan och höjning av vis- sa EEC-tullar emot utomstående. Så har exempelvis de svenska andelsförlusterna varit särskilt stora på Västtyskland, där »tullklyftan» etablerats både genom tull- höjning utåt och tullsänkning inåt.
Att avgöra hur stor del av dessa för- ändringar som är att tillskriva EEC- och EFTA-bildningen låter sig icke göras. För de flesta här berörda varugrupperna på- gick redan före 1960 en ökning av de svenska andelarna i Nordens import: EFTA- bildningen har förstärkt denna trend. Men under 1950-talet var den svenska exporten
delaktig i en liknande regionaliseringstrend också vad gäller EEC-ländernas import: denna positiva marknadstrend har brutits under 1960-talet. Det kan med vissa trend- antaganden visas att EEC-diskrimineringen av vår industrivaruexport i stort sett har balanserats av EFTA-fördelarna på Nor- den (de berörda exportbeloppen är också i båda fallen av samma storleksordning, ca 750 milj. dollar). Detta lyckliga för- hållande gäller dock icke för enskilda branscher. Konsumtionsvaruindustrierna och den kemiska industrin har gynnats starkt av EFTA-preferenserna på de nor- diska marknaderna, men de har haft föga att förlora på EEC. Pappersindustrin har alltför smalt exportutrymme i Norden för att kunna kompensera bortfall på den för dem utslagsgivande EEC-marknaden men har lyckats öka sin importandel i Stor- britannien. Verkstadsindustrin har totalt sett ungefär samma exportvolym och sam- ma andelsförändring på Norden och på EEC, men en varuvis genomgång skulle Visa att marknadsförluster på EEC och marknadsvinster på EFTA icke salderas jämnt över delbranscher och företag. Det finns sålunda goda skäl — vilket antyddes av långtidsutredningen — att betrakta den europeiska marknadssplittringen såsom en av de faktorer som under de senaste åren påverkat branschutvecklingen.
En andra illustration beträffande den svenska industrins konkurrensställning ges i diagram 2; för några branscher där jäm- förelse överhuvud synes meningsfull redo- visas utvecklingen av den svenska industrins andelar på hemmamarknaden. Mättalet ut- görs av kvoten mellan, å ena sidan, den produktion som avsätts i Sverige (dvs. pro- duktion minus export) och, å andra sidan, den totala tillförseln till marknaden (dvs. produktion plus import minus export). Diagrammet illustrerar sålunda utveckling— en av konkurrenssituationen på hemma-
1 Uppgifter för EEC t.o.m. 1965 från »Ut- vecklingen av den svenska exporten på EEC- marknaden». Handelsdepartementet 1967. Upp- gifter för EEC år 1966 samt för Norden och Stor- britannien har framtagits av författaren till nämnda skrift, Göran Schumacher.
Varugruppering enl. SITC
% 1oo
Konfektion (840) Järn, o. stål (672—679)
Gummivaror (621, 629) Skor (851)
Motorfordon (732)
Vävnader (652, 653, 655)
1959 60
-'P—'E
Anm.: Hemmamarknadsandelar = __ P+l—E
marknaden. Det upptar branscher som bru- kat betecknas såsom hemmamarknadsin— dustri men som numera också utvecklat en betydande export.
Det framgår nu att för vävnader, kon- fektionsvaror, skor och gummivaror den svenska industrins marknadsandelar har varit fallande över hela den redovisade perioden 1959—1966; särskilt markant är detta efter år 1962. För dessa varugrup- per är en växande andel av importen av »lågpriskaraktär». Det här använda måt- tet innebär emellertid att lågpriskonkur- rensen på irnportsidan underskattas, däri- genom att ett visst irnportbelopp '»lågpris- varor» innefattar en så mycket större kvan- titet (exempelvis antal kostymer) än sam- ma belopp inhemsk produktion. Marknads- förlustema har för beklädnadsindustrierna varit så omfattande och snabba att de up-
penbarligen måste ha allvarligt påverkat branschutvecklingen.
Mot detta mönster kontrasterar utveck- lingen för järn- och stålindustrin som un- der hela l960-talet kunnat stärka sin ställ- ning på hemmamarknaden (vilket f.ö. gått parallellt med en gynnsam exportutveck- ling). Emellertid syns de allra senaste årens andelsökning vara genererad av en stagna- tion och minskning av importen som till stor del får anses vara konjunkturbetingad. Liknande synpunkter kan fogas till upp- gången beträffande bilarna.
1.2.3 Produktionsutvecklingen
De svar som företagen lämnade på IUI:s enkät 1964 visade på en betydande opti- mism och expansionslust inom svensk in- dustri. För industrin som helhet uppgick den planerade produktionsökningen under
Volymökning i procent per år
Faktisk Företagens utveck- planer ling Bransch 1963—1970 1963—1967
Återståen- Faktisk Återståen- de ökning IUI:s utveck- de ökning enl. planer kalkyl 1 ling enl. IUI*z
1967—1970 1965—1970 1965—1967 1967—1970
Gruvindustri Järn- och metallverk Verkstadsindustri (exkl. varv) Varvsindustri Jord— o. stenindustri Träindustri Massa-, pappers- och wall- boardindustri Pappersvaru- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektions- industri Sko- och läderindustri Gummivaruindustri Kemisk industri
* perwpp '.!-Nix)!» u- o—ooax—N
+ gu
».
ma; u- oboe—HN
». »
u
w_o wu- NIN oooc
”PP? ea #QNQ
& Ul
... .— _O Nl
0 8, l 1 0 8 5 —3 —2 7 7 5 5
7 5 3 2 s 2 7 2 12,4 1 (10,9) , 12,4
Hela industrin 7,3 6,0
2 (7,6) -,8 6 3 5 3, 6,1
1 IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från preliminära produktionssiffror för 1965. Tillväxttakten råk- nad från definitiva produktionsuppgifter för 1965 anges inom parentes. ” Vi har här utgått ifrån att beräkningen primärt avsåg produktionsnivån (kapaciteten) 1970 och icke tillväxttakten 1965—1970.
Diagram 3. Produktion, antal anställda och in- vesteringar 1963—1970 Log-skala
Volymlndax 1083 = iw iaq —
Produktlon: Fsmlaqsplmf
lnvasterlnuur
Antal anställda
sjuårsperioden 1963—1970 till omkring 60 %, vilket innebar en genomsnittlig år- lig ökningstakt på drygt 7 %. Det kan noteras att detta var just den ökningstakt som realiserades under femårsperioden 1960—1965, och att sålunda företagspla- nerna speglade en förväntan om att sam- ma utvecklingstrend skulle fortsätta fram till 1970.1 Av skilda skäl, och efter en granskning bransch för bransch av utveck- lingsförutsättningarna, stannade IUI vid bedömningen att en produktionsökning för hela industrin om 5 % per år var ett rea- listiskt antagande för 1965—1970. Faktorer såväl på efterfrågesidan som på utbuds- sidan talade för en sådan nedrevidering. Sålunda hänvisade man till den minskade tillväxttakt i nationalprodukten, som lång-
1 Det kan vara av något mer än kuriositetsin- tresse att observera, att den industrienkät som våren 1960 utfördes för långtidsutredningen 1959— 1965 visade en planerad produktionsökning om 5 %, vilket då utgjorde en förlängning av tren- den; den realiserade ökningen blev nästan 8 %.
tidsutredningen förutsåg, och fann på grundval av de allmänna exportprognoser, som långtidsutredningen också framtagit, skäl att ifrågasätta svensk industris möj- ligheter att uppehålla den tidigare öknings- takten i exporten. Avgörande blev emeller- tid främst att förutsättningar inte syntes föreligga för industrin att erhålla det ar- betskraftstillskott som av företagen bedömts erforderligt för den planerade produktions- ökningen.
Vi skall nu konfrontera dessa planer och prognoser med den hittillsvarande utveck- lingen. Industrins planer och IUI:s bedöm— ningar jämförs i tabell 5 och i diagram 3 med utvecklingen t.o.m. 1967 (progno- sen för 1968 enligt den preliminära na- tionalbudgeten har även inlagts i diagram- met).
Sedan 1963 har industrins produktion ökat med i genomsnitt 6 % per år, vilket dock främst får tillskrivas den starka ex- pansionen under 1964 och 1965. Från 1965 har nämligen produktionsökningstakten varit endast 3 % per år. Man finner ock- så att produktionstillväxten måste bli 6 %
per år under 1968—1970 om prognosen för 1970 (enligt IUI) skall realiseras. Till frågan om en sådan utveckling är sanno- lik skall vi återkomma senare. (Att upp- nå den av företagen planerade produktions— nivån för 1970 får anses uteslutet.)
Redan här skall emellertid anmärkas, att om man såsom långtidsutredningen be- traktar 1970 såsom ett »normalår» så sy- nes bedömningen för 1970 ha kommit att ligga något högt genom att den anknöts till 1965. Nu i efterhand kan det konsta- teras att produktionsökningen under 1965 ledde till betydande lageruppbyggnad och sålunda var -»för hög» i förhållande till de efterfrågebestämmande faktorerna. Detta har kompenserats av lagerförtäring under 1966—1967 och bidragit till att skärpa den konjunkturbetingade produktionsavmatt- ningen. Det framgår numera också att ka- pacitetsutnyttjandet under 1965 t. o. ni. var högre än långtidsutredningen räknade med på basis av de då tillgängliga preliminära produktionsuppgifterna. Måhända kunde
det därför finnas anledning att till den pro- duktionsvolym för 1970, som erhålls om långtidsutredningens tillväxtprognos appli- ceras på 1965 års bas, knyta kvalifikatio- nen att den avser ett klart högkonjunktur- år. Långtidsutredningens bedömning ut- gjorde dock framför allt en utsaga beträf- fande utvecklingen av industrins kapacitet.
Det är nu av intresse att gå något bakom denna allmänna bild för hela industrin. Så— väl företagens planer som IUI—bedömning- arna visade—såsom framgår av tabellen- på stora skillnader mellan branscherna.
Såsom mest expansiva framstod den ke- miska industrin, järn— och metallindustrin, verkstadsindustrin (utom varven), massa- och pappersindustrin samt gummivaruin- dustrin. Hur har utvecklingen hittills för- löpt för dessa branscher?
Mest expansiva var den kemiska indu- strins produktionsplaner -— 111/2 % ökning per år under 1963—1970, vilket innebar mer än en fördubbling av produktions- volymen. Särskilt petroleumindustrin och läkemedelsindustrin räknade med höga ök- ningstal. Granskningen av avsättningsut— vecklingen och konkurrensläget ledde till slutsatsen att planerna var realistiska. Man kan nu också konstatera, att produktionen t. o. rn. 1967 utvecklats i mycket nära an- slutning till vad som planerats och att ex- pansionen fortsatt i förhållandevis hög takt även under 1966—1967. Granskningen be- styrker sålunda den tidigare bedömningen. Produktionsmålet 1970 skulle uppnås vid en fortsatt produktionsökningstakt endast obetydligt högre än de senaste årens trend.
Det kan i och för sig synas överraskande att den kemiska industrin kunnat hålla en så hög expansionstakt när andra grenar av svensk industri av skilda skäl icke följt den tillväxt man förutsåg i långtidsutred- ningen. Kemisk industri är leverantör till flertalet andra industrigrenar och därmed starkt påverkad av expansionstakten i des— sa. Det förefaller därför rimligt förmoda, att tillväxttakten i kemisk industri kunde ha varit än högre under »normala» kon- junkturförhållanden. Å andra sidan är det tydligt att den bättre arbetskraftstillgång
som följt med konjunkturavmattningen ut- gjort en positiv faktor för färdigställan- det och igångkörningen av bl. a. de nya petrokemiska storanläggningarna, vilket bi- dragit till den också under 1965—1967 goda produktionsökningen.
Även verkstadsindustrin hade i linje med den tidigare utvecklingen expansiva pro— duktionsplaner för perioden 1963—1970 (ca 8 % per år). Emellertid tydde den granskning som IUI utförde på att hinder kunde uppkomma dels på efterfrågesidan, dels, och framför allt, beträffande möjlig.- heten att rekrytera arbetskraft. Man stan- nade därför vid att räknat från 1965 ange utvecklingsramen till 6 % per år. Fram t.o.m. 1967 har verkstadsindustrins pro- duktionsvolym dock utvecklats endast obe- tydligt svagare än vad företagens planer indikerade. Detta inkluderar en mycket stark expansion 1963—1965 (mer än 10 % per år) men även en relativt gynnsam ut- veckling under 1966 (under 1967 stagne- rade emellertid produktionen). Uppenbar— ligen har den positiva exportutvecklingen därvid varit ett viktigt element. Elektro- industrin (som hade de mest expansiva planerna) och transportmedelsindustrin (bi- lar) har varit de mest framgångsrika. Att döma av den hittillsvarande utvecklingen är sålunda för verkstadsindustrin utsikter— na goda att uppnå långtidsutredningens prognoser för produktionen.
Också järn— och metallindustrin redovi- sade 1964 produktionsplaner som i stort sett följde trenden från slutet av 1950- talet och första delen av 1960-talet. Också härvidlag ledde granskningen till en ned- skärning med hänvisning till avsättnings- förhållandena — den internationellt föränd- rade situationen för stålindustrin — samt tillgången på arbetskraft: 7 % produktions- volymökning per år ansågs dock såsom möj- lig. Under perioden 1963—1967 har produk- tionsökningen för järn- och metallverken varit i genomsnitt 7 % per år; den föll emellertid huvudsakligast på 1963—1965, medan produktionen under 1966—1967 har förblivit nära nog konstant. Produktionen skulle behöva öka med så mycket som
10 % per år för att det projekterade må- let för 1970 skall uppnås.
För enbart järn- och stålindustrin tor- de långtidsutredningens produktionsantagan- de för 1965—1970 ha inneburit en produk- tionsvolymökning med omkring 6 % per år! Följande försörjningsbalans för handelsfär- digt stål kan nu uppgöras (i milj. ton):
1970 enl. lUI
Produktion , Import , Summa tillgång , Export , Inh. förbrukning (netto) 13,
Summa användning 4,
1 Innebär en mindre nedjustering i förhållande till den av IUI redovisade särskilda produktions- enkäten.
Räknat från 1965, som var ett gott pro- duktionsår (3,25 milj. ton), har produk- tionsökningen kvantitativt sett varit tämli- gen ringa: knappt 21/2 % per år vilket torde motsvara maximalt 3 % räknat i volym. Det skulle sålunda erfordras en tillväxt om 8 % i genomsnitt för de tre återstående åren för att nå upp till den planerade produktionsnivån 1970.
Massa-, pappers- och wallboardindustrin räknade i sina planer 1964 med ökad ex- pansionstakt. Dessa produktionsplaner var, liksom för järn— och metallindustrin och verkstäderna, betingade av en optimistisk bedömning av exportmöjlighetema. Men till skillnad emot de sistnämnda bransch- erna har massa- och pappersindustrins ex- portvolym icke utvecklats gynnsamt. Pro- duktionsvolymen har i genomsnitt för 1963— 1967 ökat med endast 41/2 %; för att upp- nå prognosen 1970 (enligt IUI) skulle er- fordras en årsökning om 11 % under 1968— 1970. Följande försörjningsbalans, där ex- porten framtagits såsom saldo, kan upp- göras (kvantiteter i milj. ton):
1970 1963 1965 1967 enl. IUI
Massa Produktion 8,6 (8,2)1 Export 4,6 (4,2) Inh. förbrukning 4,0
Papper och papp Produktion 2, ,3 4,2 Export 1, ,0 2,7 Inh. förbrukning 1 3 1,5
1 Kapacitetsutnyttjande 90 %, vilket torde vara mera realistiskt än förut antagna 95 %.
7 )
Räknat i kvantitet har produktionsupp- gången varit något högre än i volymmått mätt (över 5 % för både massa och pap- per), vilket tyder på att produktionsökning- en särskilt avsett billigare kvaliteter, exem- pelvis säckpapper. Produktionsnivån 1970 (beräknad i kvantitet och vid 90 % utnytt— jandegrad) skulle uppnås vid en produk- tionsökning 1968—1970 som för massaindu- strin utgjorde 61/2 % och för pappersindu- strin ca 10 % per år.
Av expansionsgruppen, som vi här ägnat särskilt intresse, återstår gummivaruindu- strin. Dess produktionsplaner visade på en årlig produktionsökning på nära 9 %, vil- ket från den höga produktionsnivå som uppnåtts redan 1965 betydde 7 % per år fram till 1970. Under 1966 och 1967 har emellertid produktionen i stället minskat något. Anledningen härtill syns dock i förs- ta hand vara den svaga utvecklingen på bilsidan: avsättningen av svenska däck till importerade bilar har minskat liksom le- veranserna av lastbils- och ersättningsdäck. Av betydelse är också att avsättningen av s.k. industrigummi påverkats av den sva- gare utvecklingen inom verkstadsindustrin. Tillverkningen av gummiskor har känt av ökad importkonkurrens från öststater och Hongkong.
Granskningen av dessa branschgrupper, vilka såväl i planer som bedömning fram- stod såsom den expansiva delen av in- dustrin och som omfattar cirka hälften av industrins förädlingsvärde, utfaller sålunda
tämligen gynnsamt. Både den kemiska in- dustrin och verkstadsindustrin ligger väl till i förhållande till långtidsutredningens pro- duktionstrend inte minst därigenom att expansionen, tack vare en god exportut- veckling, kunnat uppehållas också under 1966 och 1967. Markerat under planerad trend ligger järn- och metallindustrin samt massa- och pappersindustrin. Båda dessa branscher är emellertid huvudsakligen sta- pelvaruproducenter och sålunda starkt be- roende av hur kundernas lagerhållning ut- vecklas. Att konjunkturavmattningen 1966 och 1967 för dem inneburit stagnerande produktion är därför i och för sig inte diskvalificerande för den mera långsiktiga utvecklingen.
I långtidsutredningens bedömning intog gruvorna, jord- och stenindustrin, träin- dustrin, pappers- och grafisk industri samt livsmedelsindustrin en mellanställning med projekterade »normala» produktionsökning- ar om 3—6 % per år. Av dessa branscher har fram t.o.m. 1967 livsmedelsindustrin och (om man betraktar produktionsnivån) träindustrin utvecklats klart gynnsammare än väntat, och de visar föga eller ingen påverkan av de senaste årens konjunktur- avmattning. Träindustrin har påverkats starkt positivt från exportsidan: nyare transport- och leveransteknik för sågtim— mer i »paketer» från terminalanläggningar över de nyöppnade färjeförbindelserna till England har där varit ett viktigt element.
Produktionsvolymen för jord- och sten- industrin ligger visserligen 1967 just på den trendlinje, som företagsplanerna indi- kerade, men sedan 1965 uppvisar gruppen som helhet en avtagande utvecklingstakt. Det bör anmärkas att bland delbranscher- na utgör tegel- och hushållsporslinstillverk- ning strukturellt »svaga» inslag. I övrigt är gruppens produktionsutveckling starkt knuten till byggnadsverksamheten. Den gra- fiska industrin har praktiskt taget följt den planerade produktionstrenden, medan pap- persvaruindustrins planerade starka expan- sion (9 %) icke realiserats.
Endast för gruvorna — vilken är den enda av dessa branscher som till avgörande del
är beroende av exporten — visas en be- tydande eftersläpning i förhållande till den projekterade utvecklingen. Sedan 1965 har brytningen minskat såsom direkt följd av den starka exportnedgången i fråga om malm och stagnationen inom järn- och stålindustrin.
De tre återstående branscherna — skepps- varven, textil- och konfektionsindustrin samt sko- och läderindustrin — framstod i långtids— utredningens bedömning som stagnations- branscher (produktionsökning högst 2 % per år). De är alla branscher som arbetar i hård konkurrens med utlandet. För varvsindu- strin har emellertid produktionsutveckling- en, positivt påverkad av Suezkrisen, blivit bättre än väntat: nära 6 % ökning per år un- der 1963—1967 och ca 3 % för 1965—1967. Produktionsvolymen ligger därmed redan nu över prognosen för 1970.
För textil-, konfektions- och skoindustrin hade redan 1965 inneburit vissa produk- tionsminskningar, vilken tendens förstärk- tes under 1966. Textilindustrins produk- tionsnivå ligger 1967 på samma nivå som 1963, skoindustrins ca 20 % lägre. Mer än hela konsumtionsökningen på bekläd- nadsområdet — för skor ca 15 % räknat i antal par — har sålunda tillfallit importen. Genom en kraftig exportökning (främst på Norden) har textil- och konfektions- industrin balanserat marknadsförluster på hemmamarknaden; skoindustrin har här- vidlag varit mindre framgångsrik. Det må anmärkas att läderindustrin, genom specia- lisering och betydande exportökning, mer än väl kompenserat det avsättningsbortfall som den minskade svenska skoproduktio- nen inneburit.
IUI:s bedömning av branschutvecklingen skedde mot bakgrund av det allmänna mönster för branschtillväxten som man fin- ner i de utvecklade industriländema. Det kan vara av visst intresse att här till sist no- tera, att de branscher som i Sverige bedöm- des utvecklas snabbare än detta mönster an- tydde inte kunnat fullt realisera angiven tillväxt. Detta gäller järn- och metallverken, träindustrin, massa— och pappersindustrin samt den kemiska industrin. Avvikelsen ned-
åt för textil- och konfektionsindustrin har blivit större än vad som antagits. Den fak- tiska utvecklingen sådan den ter sig hittills har sålunda inneburit, att i förhållande till det internationella mönstret branscherna med förväntad snabb expansion inte kun- nat fullt ut hålla den angivna takten samt att avvikelserna nedåt blivit flera och större än väntat.
1.2.4 Sysselsättningsutvecklingen Enligt den befolknings- och arbetskrafts— prognos som utfördes för 1965 års lång- tidsutredning skulle under 1965-1970 be- folkningen öka med totalt 4 % och arbets- kraften med 3 % . Räknat i antal årsarbetare skulle ökningen i arbetskraftstillgången stan- na vid 1 1/2 %; räknat i antal arbetstimmar och med hänsyn tagen till den beslutade arbetstidsförkortningen förutsågs en minsk- ning med 1 21 2 %. Detta innebar en vä- sentlig förändring i förhållande till 1960-— 1965 då arbetskraftstillgången ökade med 2 %. Totalt för hela industrin räknades enligt företagsenkäten med en sysselsättningsök- ning om 125 000 personer för 1963—1970. Verkstäderna svarade för ca 80 000 av des- sa. Under 1963—1965 hade industrins sys— selsättning gått upp med ca 25 000, och ett förverkligande av planerna skulle sålunda innebära att industrin droge till sig ytter- ligare 100 000 man under 1965—1970. Med den begränsade tillgång på arbetskraft som under femårsperioden stod till förfogande ansåg långtidsutredningen det ytterst osan— nolikt att de i enkäten redovisade planerna skulle kunna realiseras. Man antog att sys- selsättningsökningen för industrin icke kun- de bli större i antal räknat än vad som sva— rade emot arbetstidsförkortningen. Arbets- kraftsvolymen —- mätt i antal timmar — an- togs sålunda förbli oförändrad fram till 1970. Man räknade med ett tillskott om 45 000 personer, dvs. ca 4 1/2 % för fem- årsperioden. Utvecklingen av antal anställda inom in- dustrin 1963—1967 framgår av tabell 6. Det totala antalet industrianställda har ökat med 21/2 % under 1963—1965 och därefter mins-
Tabell 6. Antal anställda inom industrin: jämförelse mellan planer och utfall. Ökning i procent per år
Bransch
Företagens planer 1963—1970
Faktisk utveckling 1963—1967 1965—1967
Gruvindustri . .
Järn- och metallverk Verkstadsindustri (exkl. varv) Varvsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa-, pappers- och wallboardindustri Pappersvaru- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsindustri Sko-, läder- och gummivaruindustri Kemisk industri '
Hela industrin
kat med i genomsnitt 2 1/2 % per år under 1966 och 1967. Totalt var sålunda industri- sysselsättningen ca 3 % lägre 1967 än 1963, vilket motsvarar ca 25 000 personer. Indu- strin sysselsatte 1967 ca 65 000 personer mindre än den skulle ha gjort om den an- tagna trenden hade förverkligats.
Endast verkstadsindustrin hade 1963— 1965 ökat sin sysselsättning mindre än pla- nerat, vilket kan ha orsakats av arbets- kraftsbrist i vissa—tätorter med verkstads- industri. Sådana restriktioner synes icke ha träffat de expansiva delarna av träindustrin, jord— och stenindustrin samt den grafiska industrin, vilka fram t.-o. m. 1965 ökade sin sysselsättning väsentligt mera än planerat. För massa— och pappersindustrin, gruvorna, varven samt för beklädnadsindustrierna no- terar man sysselsättningsminskning eller -stagnation utöver den planerade ramen. Nedläggningar och omställningar av struk- turell natur hade i dessa branscher börjat redan före 1965, och de accelererade under 1966 och 1967. För gruvorna samt för tex- til- och konfektionsindustrin blev sysselsätt— ningsavgången 1965-1967 inte mindre än 5 %, för sko-, läder— och gummivaruindu- strin över 7 % per år.
Sysselsättningsminskningen under 1966 och 1967 var emellertid praktiskt taget gene- rell inom industrin (endast livsmedelsindu- strin visade en liten ökning). Det är därför
—3,3 —4,8 0,4 —1,6 —0,1 —z,s —2,4 —2,7 0,7 —0,7 —2,7 —2,6 —2,3
0,6 —5,2 ——7,2 —1,8 —2,6
u....—
»
»— NNoo—Åp—meå oo anoxoaqaanqowax
uppenbart att den också måste sättas i sam- band med den konjunkturbetonade produk- tionsavmattning som redovisats i det före- gående.
En så stark konjunktureffekt på syssel— sättningen var dock en ny företeelse under efterkrigstiden. Industrins produktionsvolym ökade både 1966 och 1967 (med 4 resp. 2 1/2 %) men det skedde med en sysselsätt- ning som minskade med 1 1/2 respektive 4 %. Under 1952—1953, då industrins pro- duktionsvolym helt stagnerade blev syssel— sättningsminskningen, mätt i årsdata, endast ca 2 % per år; 1958 med en mindre volym- ökning gav en sysselsättningsminskning om knappt 1 %. För verkstadsindustrin ledde produktionsstagnationen 1967 till inte mind- re än 6 % sysselsättningsminskning. Endast en gång tidigare under efterkrigstiden (1953) har verkstadsindustrins sysselsättning mins- kat, men då blev avgången inte mer än just parallell med produktionsminskningen.
Det är sålunda uppenbart att konjunk- turavmattningen 1966—1967 fört med sig en ändring i företagens reaktionssätt. Den nära nog permanenta arbetskraftsbristen under 1950-talet och första delen av 1960- talet hade skapat en benägenhet hos före- tagen att hålla kvar arbetskraft även under perioder av produktionsavmattning, vilket minskade konjunkturutslaget på sysselsätt- ningen. Under 1966 och 1967 har denna
handlingsnorm tenderat ersättas av en »hår- dare» linje: totalt anställningsstopp, permit- teringar och på en del håll direkta avskedan- den. Detta har bekräftats under samtalen med företagsrepresentanter, varvid man sär- skilt framhållit att ett ändrat betraktelsesätt kommit att gälla tjänstemännen. Det har för företagen, långt utöver de av speciella strukturproblem drabbade branscherna, kommit att framstå såsom oundgängligt att intensifiera rationaliseringsarbetet och till- varata alla möjligheter till kostnadsminsk- ningar i strävan att motverka vad man all- mänt uppfattar som en allvarlig försämring i kostnadsläget. Speciellt hade de starkt öka- de lönekostnaderna som följde med treårs- avtalet 1966 i kombination med arbetstids- förkortningen samt det förhållandet att man fick ett fast underlag för den långsiktiga kostnadsbedömningen kommit att tjäna som incitament i detta avseende. Utöver skärpt intern rationalisering i produktion och admi- nistration är det i de speciellt konkurrens- utsatta branscherna åtgärder som produk- tionskoncentrationer, nedläggningar av vissa tillverkningar och av hela filialavdelningar etc., som åstadkommit den redovisade sys- selsättningsminskningen. Arbetsmarknadsstyrelsens statistik över varsel om väntade personalinskränkningar visar en ökning från 7400 år 1965 till 22 000 år 1967, räknat i antal berörda ar-
betstagare. Fördelningen på branscher fram- går av nedanstående tablå.
1965 1967
847 10 501 1 045 1 510 1 942 393 757
Gruvindustri Metall- och verkstadsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa— och pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Dryckesvaru- och tobaks— industri Textil- och sömnadsindustri Läder-, hår- och gummivaru- industri Kemisk och kem-tekn. industri
2 Ol2 287 239 360 731 355
197 3161
811
95 2 774
388
875 22 039
166 Hela industrin 7 407
Som synes har det varit fråga om en i flertalet branscher kraftig ökning. Metall- och verkstadsindustrin svarade 1967 för hälften av de av varslen berörda. Textil- och konfektionsindustrin har under hela 1960-talet visat höga siffror. De angivna talen bör emellertid sättas i relation till to- tala antalet anställda i respektive bransch. Då får man den bild som tabell 7 visar. Därav framgår att personalinskränkningarna fått ökad betydelse de två senaste åren. Även om det inte är känt hur lång tid som förflyter mellan varseltidpunkten och åt- gärdernas genomförande torde det stå klart
Tabell 7. Andelen anställda berörda av varslade personalinskränkningar 1960—1967.
I procent av totala antalet anställda i respektive bransch
Bransch 1960 1961
1965
,.— W ON A
1962
Gruvindustri Metall- och verkstadsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa- och pappersindustri Grafisk industri Livsmedelsindustri Dryckesvaru- och tobaksindustri Textil- och sömnadsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk och kemisk-teknisk industri
Hela industrin
-....|
44
O OHNO_>—Aoop—oo xl NDMOWOwOwV-N
v ..
&
o oooopo—Hooo oo MQWWQHOQqåy—i
» 4:
W OOONONXDNONNO
» ».
ooopooo qwamwwm
u owmg—pouNN—u— o coopwq—ooooqa—a
». u '
Hwoo—pooo
q .::—'NNxo'oxu-axwoxa
ooooopoooou xo-ä—xl-täwmxoaxxloo—
».
o HAWONBOWWOWXDD—l »— Hov—oop—n—oow
.0 4
O 900 #— wood _o o
att varslade sysselsättningsinskränkningar 1966 svarade för huvuddelen av nedgången i antalet anställda detta år. Under 1967 har den totala sysselsättningsminskningen varit större än varslen givit anledning vänta. Detta kan tydas så att rationaliseringsåtgärder i form av naturlig avgång utan nyrekrytering samt totalt anställningsstopp börjat få ef- fekt.
Vidare kan vad beträffar situationen för olika branscher noteras att de branscher som vi tidigare funnit inte har kunnat följa IUI:s produktionsprognoser även har en hög »var- selandel». De branscher det rör sig om är gruvindustrin, massa— och pappersindustrin, textil- och konfektionsindustrin samt sko-, läder- och gummivaruindustrin. Textil- och konfektionsindustrin har drabbats på ett ti- digare stadium än övriga branscher. En uppspaltning av metall- och verkstadsindu- strin på delbranscher skulle förmodligen av- slöja skillnader inom denna grupp.
Den hittillsvarande genomgången visar sålunda att både strukturella och konjunktu- rella faktorer verkat dämpande på syssel- sättningssidan under de båda första åren av den behandlade femårsperioden. För att återställa räntabilitet och konkurrenskraft har det över ett brett fält av den svenska in- dustrin erfordrats mera radikala åtgärder än tidigare under 1960-talet, då kostnadsök- ningar i många branscher kunnat balanseras genom ökning av produktionsvolymen. Det är uppenbart att den begränsning av arbets- kraftstillgången, som utgjorde en restriktion i långtidsutredningens bedömning av in— dustrins produktionsutveckling, inte gällt för 1966 och 1967. Till frågan om dess giltighet under 1968—1970 skall vi återkomma i ett senare avsnitt.
1.2.5 Investeringsutvecklingen Vad gäller investeringarna visade sig indu- striföretagens planer 1964 ganska moderata. Medelnivån för femårsperioden 1966—1970 angavs till endast 6 % över nivån 1964/ 1965 (inkl. reparationer och underhåll). Under antagande av konstant ökningstakt skulle detta betyda 2 % uppgång per år under 1965—1970.
Emellertid visar all erfarenhet att investe- ringarna tenderar att bli systematiskt under- skattade vid enkäter av detta slag, och att därför skillnader mellan plan och utfall kan bli högst betydande även på så kort sikt som något år. Dels sker en underskattning genom att ofta endast definitivt beslutade och tids- planerade projekt rapporteras och att pla- neringsperioden för många industriinveste- ringar inte är särskilt lång. Dels är företa- gens långsiktiga investeringsplaner underkas- tade betydande kortsiktiga förskjutningar i tidsfördelningen. Beroende på förändringar i framtidsförväntningar, i företagens finansi- ella situation och, inte minst, på ändringar i den allmänna investeringspåverkande po- litiken (exempelvis byggn'adsregleringen, in- vesteringsavgifterna, investeringsfonderna) kan investeringsprojekt på relativt kort varsel komma att tidigareläggas eller senareläggas i förhållande till företagens långtidsplaner.
Långtidsutredningens investeringsanta— gande för industrin valdes utifrån övervä- ganden angående möjligheterna att verk- ställa den för femårsperioden planerade pro- duktionsökningen. Skulle företagen i stället för att öka sysselsättningen med 100000 personer, såsom planerna angav, kunna upp- nå den projekterade produktionsökningen (7 % per år) genom ökade investeringar? Överslagsberäkningar gav dock vid handen att detta skulle kräva mer än en fördubbling av investeringsnivån fram till 1970. Å andra sidan skulle den totala industriproduktionen, vid antagen oförändrad arbetskraftsvolym, kunna stiga med endast 4 ä 4 1/2 % per år om 1964/1965 års investeringsnivå hölls oförändrad över hela femårsperioden. Kal- kyler om det tillgängliga totala investerings- utrymmet och dess fördelning ledde lång- tidsutredningen till antagandet att industrins investeringsvolym (räknad exkl. reparationer och underhåll) skulle kunna öka med 7 % per år från 1965 till 1970. Detta skulle möjliggöra en produktionsökning 1965—1970 på någonting mellan 5 och 5 1/2 % årligen.
Hur investeringsutvecklingen gestaltat sig i förhållande till företagens planer framgår av tabell 8. Jämförelse har gjorts mellan ge- nomsnittsnivån 1966/1967 och basnivån
Tabell 8. Investeringsutvecklingen: jämförelse mellan planer och utfall. Omfattar brutto- investeringar inkl. reparationer och underhåll. Volymökning i procent per år
Bransch
Gruvindustri1 Järn- och metallverk1 Verkstadsindustri1 (exkl. varv) Varvsindustri Jord- och stenindustri1 Träindustri Massa-, pappers- och wallboardindustri1 Pappersvaru- och grafisk industri Textil- och sömnadsindustri1 Sko-, läder- och gummivaruindustri
Hela industrin
Faktisk utveckling, genomsnittlig nivå 1966/1967 över 1964/ 1965
Företagens planer, genomsnittlig nivå 1966/1970 över 1964/ 1965
Nl m_o-u
v
) 5 11, 9 7
N
1, 17 27, 28,7
N
_llxlpm— Utåt—*Jå-P—NOUIHH
Lzo,1
II m.m
6,2 12,6
1 Vissa olikheter föreligger mellan åren 1966 och 1967 vad gäller branschens omfattning.
1964/1965. (För utvecklingen årsvis sedan 1963 se diagram 3 beträffande hela indu- strin och appendix A beträffande enskilda branscher.)
Man kan nu först notera att för hela indu- strin investeringsnivån under 1966 och 1967 legat över den genomsnittsnivå som plane- rades för 1965—1970. Detta är emellertid, med tanke på vad som sagts om planstati- stikens underskattningar, föga upplysande. Mycket kan inte heller sägas beträffande de enskilda branschernas investeringsbeteende. Siffermässigt sett ligger t. ex. järn- och stål- industrins effektuerade nivå 1966/1967 ett gott stycke under dess planerade medelnivå; vad detta innebär kan inte anges utan kän- nedom om tidsfördelningen av företagens investeringsplaner. Man kan också vara be- nägen notera den stora ökningen för varvs- industrin och minskningen för textil- och konfektionsindustrin såsom en positiv re- spektive negativ revidering av investerings- planerna föranledd av ändrad teknik eller reviderade framtidsbedömningar i bran- schen.
Återstår så enbart att jämföra med lång- tidsutredningens allmänna investeringsanta— gande för hela industrin, dvs. 7 % årlig investeringsökning 1965—1970. Investering- arna (exkl. reparationer och underhåll) syns under 1966 och 1967 ha utvecklats något
långsammare än enligt hypotesen om kon- stant tillväxt med 7 % under femårsperio- den. Detta innebär emellertid knappast att utvecklingen hittills skulle vara oförenlig med den av långtidsutredningen projekte- rade trenden.
Det finns dock i den allmänna ekonomis- ka bilden under 1966 och 1967 faktorer som inverkat såväl på investeringarnas in- riktning som på tidsförläggningen och vil- kas nettoeffekt endast med svårighet kan be- dömas. Den sviktande efterfrågan som flera stora industribranscher mötte efter en lång period av expansiv marknadsutveckling (exempel järn och stål, papper och massa) har inneburit att vissa kapacitetsutvidgande investeringar känts mindre angelägna och bör ha skjutits något framåt i tiden. Ra- tionaliseringsinvesteringar har å andra si- dan fått en starkt ökad aktualitet; dessa som är mindre inriktade på byggnader, mera på maskiner och utrustning, har i betydande grad avsett organisatoriska ingrepp beträf- fande administration, tillverkning, lagerhan- tering och transporter. Den lättare arbets- marknaden har medfört att tiden för färdig- ställande kunnat avsevärt avkortas, och att anläggningar kunnat tas i drift tidigare än eljest varit fallet (exempel i den kemiska industrin). Viss tidigareläggning har följt ge- nom investeringsfondsfrisläppet. Lättare
Tabell 9. Produktivitetsutvecklingen: jämförelse mellan planer och utfall. Produktionsvolym per anställd; volymökning i procent per år
Bransch
Gruvindustri Järn- och metallverk Verkstadsindustri (exkl. varv) Varvsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa-, pappers- och wallboardindustri Pappersvaru— och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsindustri Sko-, läder- och gummivaruindustri Kemisk industri
Hela industrin
kapitalmarknad och minskade vinstmargi— naler har påverkat investeringsbenägenheten i skilda riktningar; nettoeffekten därav har säkerligen inte fördelats jämnt på branscher.
Det är dock svårt att i dag bedöma i vil- ken utsträckning fondfrisläppen åstadkom- mit en omfördelning i tiden av investerings- verksamheten. Speciellt vad gäller åren 1967 och 1968 finns anledning förmoda att en ökad optimism om framtiden hos företagen har medfört att fondmedel tilldelats projekt som skulle ha verkställts oavsett fondfri- släppet. Erfarenheterna från 1958 års fond- frisläpp understryker sannolikheten härför, när frisläppen kommer relativt sent under konjunkturnedgången.
Det är något förvånande att notera hur de industrigrenar, som under senare år i högre grad än andra lidit av en besvärande avmattning i exportefterfrågan och ett som följd härav försämrat vinstläge (varven och skogsindustriema) samtidigt i större utsträck- ning än andra industrigrenar överskridit de investeringsplaner, som ursprungligen inle- vererats till långtidsutredningen. Samtidigt gäller att åtminstone massa— och pappersin- dustrin under åren 1965—1967 i ovanligt stor omfattning tillåtits lägga ut obligations- och förlagslån på den reglerade kapitalmarkna- den. I en undersökning inom IUI, som ny- ligen avslutats, har ett empiriskt stöd kunnat presenteras för hypotesen att företagen ten-
Företagens Faktisk utveckling planer
1963—1970 1963—1967 1965—1967
6,9 6,7 5,2 2,5
v
GOODNQON
#lelm AApmmN MNNOQm
:
u
9
ax magnum-:> »— xouoxaxooN
!
9
55 58 82 46 3,7 38 34 86 54
».
oo »oaxu-"Jaxocn—u
... ox _o-hgwu-ax
!
derar att upprevidera sina kortsiktiga in- vesteringsplaner de år de erhållit tillstånd att lägga ut obligations- och förlagslån.1 Det har dessutom visats att denna teori står sig väl som en förklaring till planrevisio- nerna åren 1965 och 1967. Det syns troligt att den lätta kapitalmarknadspolitiken åren 1965—1967 bidragit till att hålla uppe in- vesteringsnivån inom industrin under den konjunktursvacka som inledde långtidsut- redningens prognosperiod. En mer preci- serad bedömning av hur konjunkturen och konjunkturpolitiken påverkat tidsfördelning- en hos industrins investeringar under åren 1965—1967 låter sig dock svårligen göras utan omfattande specialstudier.
1.2.6 Produktivitetsutvecklingen Avslutningsvis i denna översikt om indu- striutvecklingen sedd mot långtidsutred- ningens perspektiv redovisas några kalky- ler beträffande produktiviteten. Produktivitetstalen i tabell 9 avser pro- duktionsvolym per anställd och framgår ur en enkel division av de förut givna produk- tionsserierna med sysselsättningsserierna. De ger därigenom egentligen ingen ny informa- tion men kan bidra till att fästa uppmärk- samheten på vissa tendenser. Det bör upp- märksammas att de angivna produktivitets-
1 Gunnar Eliasson: »Kreditmarknaden och industrins investeringar». IUI, Uppsala 1967.
talen i sig inrymmer icke endast de för- bättringar i arbetskraftsinsatsen som kan ha inträffat utan även sådana som har sin grund i ökade kapitalinsatser och organisatoriska förändringar. Ett viktigt inslag, speciellt i vissa branscher, är produktivitetseffekten av förändringar i strukturen: genom, å ena si- dan, nyanläggningar som på grund av sin modernitet och inriktning är mer än genom- snittligt kapitalintensiva och produktiva samt, å andra sidan, nedläggningar av före- tag och företagsdelar som normalt kan för— utsättas ha haft en relativt låg produktivitet. För industrin i sin helhet registreras på liknande sätt produktivitetsökning genom att de särskilt expansiva branscherna (här kemisk industri och verkstadsindustri) ock- så företett en relativt stark produktivitets- tillväxt. Det bör också observeras att den produktivitetsökning som åtgått för att kom- pensera arbetstidsförkortningen skall läggas till dessa siffror.
De föreliggande beräkningarna visar på en mycket god produktivitetsutveckling inom industrin under 1963—1967, i genom- snitt per år inte mindre än 6,8 %. Det är anmärkningsvärt — och en reflex av den förut berörda tämligen allmänna nedskär- ningen på sysselsättningssidan — att produk- tivitetsförbättringen kunnat uppehållas så väl även under avmattningsåren 1966 och 1967 (storleksordning 6 % per år). Normalt har industrin — då produktiviteten beräknas på detta sätt -— företett relativt svag produk- tivitetsutveckling under lågkonjunkturer (så- som under 1952—1953 och 1958). Främst beror detta på de stora produktionssväng— ningar som då vanligen drabbar de stapel- varuinriktade processindustrierna, i vilka sysselsättningen inom vida marginaler icke kan varieras med produktionen. Sådan av- mattning i produktivitetsuppgången visas av järn- och stålindustrin samt av pappers- och massaindustrin och gruvorna också under 1965—1967, men i väsentligt mindre grad än tidigare. Notabel är också den ansenliga produktivitetsökningen inom den kemiska industrin och verkstadsindustrin (för den se- nare speciellt under 1965—1967). De senaste årens produktivitetsförbättring inom textil-
och konfektionsindustrin och varvsindustrin torde speciellt böra sättas i samband med strukturomvandlingen. Det bör allmänt mar- keras att en inte oväsentlig del av den re- gistrerade produktivitetsuppgången under 1966 Och 1967 är en följd av arbetsmark- nadsläget; ökad närvaro, minskad rörlighet och bättre upparbetning av ackord är posi- tiva effekter som företagsrepresentanterna härvid oftast anfört.
Industrins produktivitetsförbättring har, totalt och i de flesta branscher, varit större än vad företagen själva räknade med vid enkättillfället 1964. Mera relevant är dock jämförelse med långtidsutredningen. Pro- duktivitetsantagandet enligt långtidsutred- ningen var tämligen konventionellt: produk- tions— och sysselsättningsantagandena im- plicerade en produktivitetstillväxt om ca 4 % per år för 1965—1970 (vartill kom ca 1 procentenhet för kompensation av arbets- tidsförkortningen). Detta var i samklang med utvecklingen 1955—1960 (4,2 %) men låg betydligt under vad som realiserades 1960—1965 (6,2 %). Sistnämnda femårspe- riod omfattar dock de mycket gynnsamma åren 1964 och 1965, då den registrerade produktivitetsförbättringen per anställd blev mycket hög (ca 8 %) såsom följd av högt kapacitetsutnyttjande, omfattande övertids- arbete etc. Även i jämförelse med lång- tidsutredningen framstår produktivitetstill- växten 6 % per år under 1965—1967 såsom gynnsam. Det har vitsordats vid våra samtal med företagarna, att löneavtalet 1966 ut- löste en intensiv rationaliseringsaktivitet inom industrin. Produktivitetsutvecklingen under 1966 och 1967 tyder på att detta ar- bete varit framgångsrikt.
1.3 Bedömning: Prognosmålen för 1970
Det framhölls inledningsvis att en grund- läggande förutsättning för att industrin skul- le kunna realisera den produktionsnivå som långtidsutredningen projekterat för 1970 var att efterfrågan detta år uppnådde av lång- tidsutredningen angiven nivå. Vi har noterat i föregående avsnitt att i detta avseende en eftersläpning i förhållande till trenden upp-
stått genom de två år av svag konjunktur som inlett femårsperioden. Under de åter- stående tre åren skulle den svenska brutto- nationalprodukten behöva öka med i genom- snitt 5 % per år om den av långtidsutred- ningen för 1965—1970 förutsatta expansio- nen skulle realiseras. Sannolikheten härav är naturligtvis intimt beroende av hur snabbt den nu förväntade konjunkturförbättringen sätter in. Tar man härvidlag fasta på prog- nosen för 1968 (3,5 % enligt den prelimi- nära nationalbudgeten) finner man att ex- pansionen under 1969 och 1970 måste bli densamma som under de utpräglade hög- konjunkturåren 1964 och 1965.
På motsvarande sätt framgår att den privata konsumtionen skulle behöva växa med över 4% per år under 1968—1970 (eller med så mycket som 5 % under 1969 och 1970 förutsatt att den förhållandevis ringa konsumtionsökning som prognoseras för 1968 realiseras). Långtidsutredningens avvägning innebar en relativ minskning av konsumtionsandelen (från 53 % av BNP 1965 till 50 % 1970). Denna omfördelning har i huvudsak skett under 1966 och 1967 (konsumtionsandelen 1967 beräknas till 51 %). Om den balans mellan konsumtion och övriga anspråk på det tillgängliga ut- rymmet, som långtidsutredningen förutsatte för 1970 alltjämt skall gälla, skulle sålunda konsumtionstillväxten bli dubbelt så snabb under den kvarvarande hälften av femårs- perioden som under den förlupna. För de konsumtionsinriktade branscherna skulle detta innebära en väsentlig klimatföränd- ring.
Huruvida nu dessa tendenser kan gälla som en realistisk förutsättning kan inte be- dömas inom den ram förevarande gransk- ning sker. Icke heller kan behandlas de krav och restriktioner på den svenska eko- nomiska politiken som ett uppställande av nämnda eller alternativa riktpunkter ställer. Självfallet är också, i en så utlandsberoende ekonomi som den svenska, att såväl poli- tiska händelser (av naturen Suezkrisen) som ekonomiska omständigheter (exempelvis den engelska och amerikanska betalningsbalans- utvecklingen) utgör osäkerhetsfaktorer som
snabbt kan accelerera eller retardera till- växten i den svenska ekonomin.
Det kan tilläggas att den konjunktur- uppfattning som företagarna tämligen all- mänt givit till känna vid våra kontakter i stora drag sammanfaller med den som präg- lade den preliminära nationalbudgeten. Möj- ligen var tveksamheten större beträffande tidpunkten och tempot för återhämtningen i den västeuropeiska konjunkturen, som ju är den utslagsgivande för vår export. Oviss- heten är alltså alltjämt stor om när upp- svinget i exportförsäljningarna sätter in. I flera branscher — stålindustrin, massa- och pappersindustrin och gruvorna — räknar man emellertid med att då detta sker, en rela- tivt snabb avsättningsexpansion inträder därigenom att kunderna har behov att täcka in sig både för förbrukningsuppgång Och för lagerökning. Detta skulle ge i varje fall 1969 en starkt expansiv karaktär, medan 1970 — då lagerpåfyllningen avslutas — för de nämnda branscherna skulle få ett lugnare förlopp. Det är sålunda — trots den alltjämt förhärskande svaga konjunkturen — en ex- pansiv och optimistisk framtidsuppfattning som karaktäriserar industrin. På de håll där avsättningsutvecklingen framemot 1970 he- dömdes mindre gynnsamt, motiverades detta av andra skäl än konjunkturella.
Av flera skäl riktas uppmärksamheten först på exporten. Här är utgångsläget inför 1968—1970 gott i det avseendet att den vo- lymmässiga exportutvecklingen under 1965 —1967 följt den av långtidsutredningen an- tagna trenden. Positiva inslag var järn och stål och verkstadsprodukter samt en del icke-traditionella exportvaror på Norden. Är det tänkbart att dessa inslag försvagas?
Det har anförts att en del av de senaste årens exportframgångar förklaras av låga offertpriser och av företagens intresse att uppehålla produktionsvolymen. I det för- bättrade marknadsläge, som den ovan upp- ställda konjunkturhypotesen innebär, skulle följaktligen på dessa punkter exportintresset minska. Det finns emellertid i vår expan- sionsbild för 1968—1970 inte något som tyder på att de berörda branscherna särskilt snabbt skulle närma sig den kapacitetsgräns,
Tabell 10. Industrins produktions- och exportutveckling 1965—1970.
Volymökning i procent per år
Produktion
Export
Enligt
Bransch LU
Gruvindustri
Järn- och metallverk Verkstadsindustri (exkl. varv) Varvsindustri Jord- och stenindustri Träindustri Massa-, pappers- och wallboardindustri Pappersvaru- och grafisk industri Livsmedelsindustri Textil- och konfektionsindustri Sko- och läderindustri Gummivaruindustri Kemisk industri
NNXNNwl—hxlU-QOGNNI-Ä
>...
Hela industrin 5 a 5,5
där sådana exporttillskott skulle bli oin- tressanta. Flertalet av våra stapelvarupro- ducerande branscher räknar i själva verket med att åren 1968—1970 får en utpräglad karaktär av mängdkonjunktur med till följd av existerande outnyttjad kapacitet pressade priser och otillfredsställande räntabilitet.
Dock räknar t. ex. stålindustrin med att kunna ersätta en del av handelsjärnexporten med intressantare specialstålleveranser. För vissa branscher anses punddevalveringen innebära ökat pristryck på vissa export- marknader.
Inga tecken tyder heller på att den starka exporttrenden på Norden skulle tonas ned under de närmaste åren. Osäkerhetsfaktorn - som företagen understrukit — gäller vår EEC-export och effekten av tullanpassning- en nu den 1 juli 1968. Men man kan notera att de 2/5 (eller mera) av Kennedyrondens tullsänkningar, som sätts i kraft vid samma tidpunkt, eliminerar en del av höjningen i Västtyskland och Benelux och f.ö. medför sänkningar på andra intressanta exportmark- nader än EEC.
Den bild av exportförväntningarna för 1968—1970 inom de olika branscherna som erhållits har—såsom närmare framgår av diagrammen i appendix A—kollationerats emot långtidsutredningens exportprognoser för 1965—1970. Det bör understrykas att de i
Enligt revisionen
Enligt Enligt revisionen LU
. LI! LII qm | mh
503030!» LI-
mympramw m I””!
U
win—nu .— MN
|
Män iiwalmwiow
13,5 6,5
... .— ...
UNO
4,5å5
appendix specificerade exportkalkylerna för 1968—1970 är kvalificerade av den konjunk- turuppfattning som här förut redovisats. Avsteg från långtidsutredningens prognoser har gjorts endast där det varit uppenbart att dessa, under de valda förutsättningarna, inte kunnat förenas med vad som branschen betraktade som realistiskt. Den bedömning som framgått härur återges i tabell 10.
Det framgår att nedrevidering i fråga om exporten ansetts nödvändig för gruvorna och för varven, medan en kraftig uppräk- ning skett för kemi— Och textilgruppema. Motivet härför är den exportförmåga som demonstrerats över en lång följd av år och branschernas uttryckta förväntan om en fortsättning. Också för verkstadsexporten syns utsikterna goda till att prognosen över- skrids under förutsättning av en gynnsam kostnadsutveckling (vilket för denna arbets- kraftsintensiva bransch främst betyder re- lativ löneutveckling). Icke minst bör expor- ten av investeringsvaror främjas vid för- bättrad exportkonjunktur i viktiga import- länder såsom Västtyskland. En samman- vägning för hela industriexporten ger en total nivå 1970 som med endast 2 % över— skrider den av långtidsutredningen kalky- lerade. Denna framstår sålunda även i ak- tuell belysning såsom realistisk.
Samma förfarande har tillämpats be-
träffande produktionssidan. Närmare kom- mentarer för de enskilda branscherna åter- finns i appendix A. Som också framgår av tabell 10 och med den branschgruppering som långtidsutredningen använt har vissa nedjusteringar ansetts motiverade för järn- och metallverken samt för massa- och pappersindustrin. Den produktionseftersläp- ning som för dessa industrigrupper inträtt under konjunkturavmattningen 1966 och 1967, syns svårligen kunna helt återtas före 1970 under de konjunkturförutsättningar som gäller för vår kalkyl. Utvecklingen av exporten blir för dessa industrier avgörande volymbestämmande faktor. Främst för mas- sa- och pappersindustrin har produktions- stagnationen dock även varit av strukturell natur och beroende av faktorer som kvar- står också i ett förbättrat konjunkturläge. Detsamma gäller i än högre grad textil- och konfektionsindustrin samt skoindustrin. För skoindustrin enbart (den ingår här till- sammans med läderindustrin vars expansion förlöper normalt) skulle kontraktionen bli högst betydande. Tempot i beldädnadsin- dustriernas strukturanpassning är emeller- tid starkt avhängigt av den handelspolitiska utvecklingen och den svenska handelspoli- tiken och svårt att bestämma. Detsamma gäller varvsindustrin, för vilken revisionen gått i positiv riktning; detta beror dock en- bart på att långtidsutredningens prognos med 1965 års utgångspunkter kom att ham- na på en alltför låg nivå i förhållande till dagens situation.
Sammanvägt för hela industrin innebär revideringen en sänkning av beräknad pro- duktionsvolym 1970 med ca 3 % i förhål- lande till kalkylen 1965. Det innebär en med en halv procentenhet sänkt tillväxttakt un- der femårsperioden 1965—1970. Den nya kalkylen innebär vidare att industriproduk- tionen beräknas öka med i genomsnitt in- emot 6 % per år under återstående delen av 1960-talet. Det är nära dubbelt så snabbt som under 1965—1967, ungefär lika med takten under 1963—1967, men betydligt sva- gare än under 1960—1965. Då det kan antas att för 1968 i sin helhet en så stor produk- tionsökning som 6 % inte kommer att rea-
liseras, måste uppenbarligen 1969 och 1970 ligga motsvarande högre om kalkylen skall realiseras. Tas den produktionsökning för 1968 som förutses i den preliminära natio- nalbudgeten till riktpunkt, finner man att industrins produktionsexpansion under 1969 och 1970 skulle behöva bli så hög som 7 %. Det är sålunda uppenbart att kalkylen — liksom de underliggande branschbedöm- ningarna — förutsätter att konjunkturupp- gången sätter in redan tidigt under 1968.
Nu äriernellertid det viktigaste i lång- tidsutredningens bedömningar kanske inte just projektionen på 1970 utan de föränd- ringar som man förutsett inom denna. Det finns f. ö. goda skäl att inte betrakta lång- tidsutredningen (eller revisionen) såsom en prognos just för året 1970. Långtidsutred- ningens siffror beträffande produktion och export för 1970 kan också förstås såsom prognoser för det år, då vår ekonomi upp- når den angivna bruttonationalprodukten, möjligen 1970 kanske snarare 1971, såsom utvecklades inledningsvis i detta avsnitt.
Så betraktat, är det preliminära omdöme som kan ges idag, att långtidsutredningen vad gäller industriutvecklingen träffat för- hållandevis väl. De korrigeringar som sked- de utifrån företagsplanerna gick — av allt att döma — i rätt riktning. Mot bakgrund av vad vi nu vet kan sägas, att de var något för försiktiga. Man tvekade inför verkstads- industrins stora expansionsförväntningar och höga exportplaner. Det förefaller idag fullt möjligt att långtidsutredningens prognos där överskrids. Man var tveksam inför den framtidsbedömning som beklädnadsindu- striernas produktionsplaner visade; man skar ned kraftigt men, som utvecklingen visat, kanske inte tillräckligt. Med denna anmärk- ning, att strukturförvandlingen gått snab- bare än väntat, är omdömet idag att man tecknat utvecklingsmönstret förvånande rik- tigt — förvånande med tanke på att bedöm- ningen gjordes emot bakgrunden av en lång period av goda konjunkturer.
Det har i samband med denna gransk- ning icke gjorts någon speciell sysselsätt- ningsenkät eller något försök att direkt be- stämma sysselsättningseffekten 1968—1970.
De utförda produktionskalkylerna ger dock underlag för vissa beräkningar. Om man för varje bransch väljer ett produktivitets- tal, som framstår som rimligt i förhållande till vad branschen presterat under senare tid, så erhålls nämligen sysselsättningen ge- nom en enkel kalkyl. Vid valet av produk- tivitetsantagande har fästs vikt vid den upp- fattning om det aktuella konkurrensläget, som framkommit vid kontakterna med före- tagsrepresentanterna. Nästan utan undantag har därvid uttalats, att man ämnade fort- sätta den hårda inre och yttre rationalise- ring som gett påtagliga resultat under de senaste åren. Detta är naturligtvis ensamt icke ett avgörande argument för att ratio- naliseringen kan och kommer att bedrivas i framtiden med samma goda resultat be- träffande produktiviteten som framkommit under 1966 och 1967. Men det ger uttryck dels för att ytterligare åtgärder med sikte på de närmaste åren allmänt förbereds inom företagen, dels också för företagsledningar- nas uppfattning att konkurrenskraften rela- tivt utlandet måste förbättras. Hänsyn har i kalkylen även tagits till att en produk— tionsvolymökning i stapelvaruindustrierna medför en .»automatisk» produktivitetsupp- gång. Å andra sidan träffar arbetstidsför- kortningen åren 1968—1970 något hårdare än 1966—1967.
Kalkyler utförda på detta sätt visar på att produktionsökningen 1968—1970 mycket väl kan effektueras inom ramen för ett i stort sett oförändrat antal anställda för in- dustrin i sin helhet. Detta skulle över hela femårsperioden betyda en minskning av an- talet industrianställda med ca 1 % per år. Det är en högst väsentlig perspektivföränd- ring i förhållande till industrins år 1964 uttalade behov av att under 1965—1970 ny- anställa 100 000 man (eller 2 % per år) och till långtidsutredningens kalkyl år 1965 om ett tillskott av 45 000 man (eller nära 1 % per år). Det finns icke något orimligt i den nya kalkylen, som visar att resultatet i stället kan bli en minskning med omkring 1 % per år under femårsperioden. Starka produktivitetsdrivande motiv finns alltjämt för företagen i det höga kostnadsläget och
den förväntade bestående prispressen. Emel- lertid skall en viktig betingelse för kalkylen understrykas: att det ekonomiska klimatet inte slår om till överkonjunktur och överan- strängd arbetsmarknad. Då är risken stor att också den nuvarande produktivitetssti- mulerande miljön snabbt förändras.
Denna förändring på sysselsättningssidan riktar uppmärksamheten på investeringarna. Investeringar är både ett medel för indu- strins expansion och ett resultat därav. Lön- samhetsutvecklingen och dess inverkan på självfinansieringsgraden kan väntas verka i riktning mot en viss försvagning av investe- ringsmöjligheterna. Kapitalmarknadens och den ekonomiska politikens inflytande i detta sammanhang har förut vidrörts.
På många håll inom verkstadsindustrin har uttryckts uppfattningen, dels att de när- mast gångna åren inneburit en investe- ringstopp och en fördröjd effekt av det fulla kapacitetsutnyttjandet under högkonjunktu- ren, dels att investeringarna under de när- maste åren starkt inriktas på speciella ra- tionaliseringsprojekt i produktionen samt på produkt- och marknadsutveckling i ökad omfattning. De kapacitetsutvidgande in- vesteringarna inom t. ex. stål- och skogsin- dustrin synes dock inte ha påverkats annat än såtillvida att angelägenheten av ett fär- digställande framstår som mindre bråds- kande än förut. En väsentlig del av skogs- industrins angelägna investeringar, liksom f. ö. gruvindustrins, avser åtgärder vid sidan av den centrala produktionsprocessen, så- som hanteringen av råvaror och fabrikat samt kompletterande färdigbehandling. En del stora nya projekt inom skogsindustri och kemisk industri upptas men med rikt- punkt att färdigställas först 1971—1972.
Investeringarna inom industrin under 1965—1967 synes ha utvecklats något lång- sammare än enligt den trend som långtids- utredningen angav (7 % ökning per år). Denna nivå hade befunnits förenlig med antagandet om oförändrad arbetskraftsvo- lym. Skulle den ovan skisserade utveck- lingen av industrins sysselsättning nu stå såsom ett realistiskt alternativ, är implika- tionen den, att det för den förutsedda pro-
duktionsökningen erfordras en väsentligt högre investeringsnivå för 1965—1970 än vad långtidsutredningen räknade med. Detta synes stå i viss motsättning till de av före- tagen deklarerade investeringsavsiktema. Ökade industriinvesteringar under 1969 och 1970 inverkar emellertid med viss tidsför- dröjning på produktiviteten, till stor del först efter 1970. Om den här antagna konjunktur- och efterfrågeförbättringen rea- liseras och sålunda det för 1970 beräknade produktionstillskottet har utsikter att avsät- tas, så skulle effekten av »otillräckliga» in- vesteringar närmast bli en sämre produkti- vitetsutveckling för 1968—1970 än vad som räknats med i den ovanstående sysselsätt- ningskalkylen. Därav kan följa att industri- sysselsättningen i vissa branscher (och to- talt) kommer att bli något högre än enligt kalkylen och den eftersträvade förbättringen av industrins konkurrenskraft sålunda för- dröjas i motsvarande grad.
De störningar som av konjunkturella och strukturella orsaker drabbat den svenska ekonomin syns ha resulterat i en med en halv procentenhet sänkt framstegstakt för industrin. Men det bör då erinras om den förevarande granskningens förutsättning: att konjunkturåterhämtningen sätter in rela- tivt tidigt och starkt under 1968. Sker icke detta måste man räkna med en betydligt större sänkning och med att den förlorade terrängen inte kan återtas före 1970. En slutsats av denna granskning är sålunda att eftersläpningen i industrins produktionsut- veckling, som inträtt genom konjunkturav- mattningen 1966 och 1967, ännu kan kom- penseras. Det allmänna mönster för bransch- utvecklingen som tecknades av långtidsut- redningen syns också komma att förverk- ligas i sina huvuddrag. Men att strukturella inflytelser alltfort kommer att göra sig starkt gällande illustreras av andra resultat från denna granskning.
APPENDIX A
A.1 Gruvindustri
Produktion: Företagens planer för 1963— 1970 utvisade en ökning i produktionsvo- lymen med 53 % eller drygt 6 % per år. Sedan 1965 har dock produktionen minskat, och det erfordras 10% årlig ökning om företagens planer för 1970 skall realiseras. Prognosen för 1968 pekar på knappt 5 % ökning. Vad järnmalmsbrytningen beträffar ansåg långtidsutredningen att planerna in- dikerade en brytning på 35—36 milj. ton 1970. För 1967 uppskattas brytningen till ungefär 28 milj. ton, varför en ökning om 8 % per år erfordras för att uppnå det planerade målet 1970.
Export: Enkätplanerna angav en export- ökning om totalt 50 % eller med 6 % per år fram till 1970. Utvecklingen av malm- exporten har varit svag sedan 1964. Det erfordras en årlig tillväxt om cirka 71/2 % per år för att uppnå den planerade export- nivån 1970. Exportprognosen för 1968 pe- kar på S% %.
Sysselsättning, produktivitet och investe— ringar: Den för 1963—1970 planerade sys- selsättningsminskningen (1/2 % per år) har väsentligt överskridits; totalt uppgår minsk- ningen 1963—1967 till 13 %, dvs. mer än 3 % per år. Produktionen per anställd har
Branschdiagram med branschkommentarer
utvecklats planenligt (ca 7 % årlig förbätt- ring). Investeringarna har minskat mindre än förutsett.
Bedömning: Gruvindustrins produktion och export är nära avhängig av den euro— peiska jäm- och stålindustrins konjunkturer och lagerutveckling. Branschens bedömning är att 1968 medför en god återhämtning i efterfrågan och att dess produktions- och exportuppgång som följd härav åter tar fart En viss mindre nedgång kan, enligt lager- cykeln, inträffa redan under 1970. Järn- gruvornas brytning väntas komma upp till 31 år 33 milj. ton, vilket är något lägre än långtidsutredningens kapacitetsbedömning för 1970. Vilken produktionsvolym inom denna ram som uppnås blir emellertid i högsta grad beroende på den prispolitik som företagen kan och vill bedriva. Produk- tionsökningen under 1968—1970 beräknas bli 5 år 6 % i genomsnitt per år; detta inne- bär en mindre nedjustering av långtidsut- redningens prognos. Investeringarna inrik- tas främst på nya produkter; behovet av kapacitetsutbyggnad minskas genom över- gång till kontinuerlig drift. För extern ra- tionalisering (nedläggning av mindre gru- vor) återstår inte mycket utrymme. Pro- duktionsökning inom ramen ca 15 % anses kunna ske utan sysselsättningsökning.
Tabell A I . Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom gruvindustrin
1963 1964 1965 1966 1967 1968
Produktionsvolym 100 111 1191 114 114 Antal anställda 100 96 96 95 87 Produktion per anställd 100 115 123 119 130 Investeringar 100 104 86 80 100 Exportvolym 100 121 115 121
(119)
(150)
Tabell A 2. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom gruvindstrin Procent i genomsnitt per år
Åter- ståen- de ök- ning enligt planer 1967— 1970
Åter- ståen- de ök- ning enligt IUI 1967— 1970
Faktisk utveck- ling 1963— 1967
Faktisk utveck- ling 1965— 1967
IUI :s revi- dering 1965— 1970
Före- tagens planer 1963— 1970
IUI:s kalkyl 1965— 1970
Produktionsvolym 6,2 10,4 416) — 2,2 Exportvolym 6,0 7,4 5,4 0 Antal anställda —— 0,6 3,3 . — 4,8 Produktion per anställd 6,9 6,9 . 2,8 Investeringar -— 1 7,13 20,44
1 IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från den preliminära produktionssiffran 1965 = 125. 2 Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965. 3 Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. 4 Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.
A.2 Järn- och metallverk
Produktion: Järn- och metallverken redo— visade 1964 produktionsplaner som i stort sett följde trenden från slutet av 1950-talet och första delen av 1960-talet; man räknade för perioden 1963—1970 med en årlig ök- ningstakt på 9 %, vilket skulle innebära mer än 80 % volymökning. Med hänsyn
Diagram A ]. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom gruvindustrin
Volymindex 1963 = 100 Log-skala
Index 200—
Produktion: Flun =- lUl
IUl rev.
Antal anställda
till avsättningsförhållanden samt tillgång på arbetskraft och kapital nedskrev IUI ök- ningen till 7 % per år för perioden 1965- 1970. För järn- och stålindustrins del torde detta inneburit antagande om ca 6 % ök- ning av produktionen av handelsfärdigt stål per år 1965—1970.
Under perioden 1963—1967 har produk-
Diagram A 2. Export 1963—1970 inom gruv- industrin
Volymindex 1963 = 100 Log-skala
Index 200——
, LU Plan / lUl rev. /
Diagram A 3. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom järn- och metall- verken
Volymindex 1963 = 100
tionsökningen för järn— och metallverken varit i genomsnitt 7 % per år; produktions— ökningen föll emellertid huvudsakligen på 1963—1965, medan produktionen under 1966—1967 förblivit nära nog konstant. För att realisera den lägre IUI-målsättningen
Produmqm för 1970 skulle produktionen ökas med så
Plan mycket som 10 % per år under 1968—1970. IUI Under 1963—1967 har produktionen av göt-
stål ökat med S% % och av handelsfärdigt stål med 6 % i genomsnitt per år.
Log-skala
Index 200 —
IUI rev.
Export: Exporten har hävdat sig bättre än vad enkäten gav anledning tro; den år— liga volymökningen (dvs. vid oförändrade priser) angavs till 81/2 %. För perioden 1963—1967 har järn— och metallexporten ökat med mer än 12 % i genomsnitt per år, och expansionstakten har inte varit läg- re under konjunkturavmattningen 1966— 1967. Sålunda skulle exportökningen under 1968—1970 endast behöva uppgå till 31/2 % per år för att exportmålsättningen från 1964 skulle uppfyllas.
Antal anställda
Investeringar
Tabell A 3. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom järn- och metallverken
1963 1964 1965 1966 1967 1968
100 115 127 131 Antal anställda 100 102 105 105 102 Produktion per anställd 100 113 121 125 130 Investeringar 100 81 91 96 96 Exportvolym 100 114 126 143 159 Importvolym 100 115 138 134 118
Produktionsvolym 132 (142)
(1'70)
Tabell A 4. Planer 1963—1 970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inomjärn- och metallverken
Procent i genomsnitt per år
Återstå-
ende ök- IUI:s ning revi- enl. de- IUI ring 1967— 1905— 1970 1970
Återstå- ende ök- ning enl. planer
1 967— 1 970
Faktisk utveck- ling 1963— 1967
Faktisk utveck- ling 1965—— 1967
F öreta- gens planer 1963-— 1970
IUI:s kalkyl 1965— 1970
Produktionsvolym 9,1 7,1 1 1, 10,6 5,5 Exportvolym 8,4 12,3 3, 4,4 9,5 Antal anställda 2,3 0,4 4, . . Produktion per anställd 6,7 6,7 6,6 Investeringar 20,11 1 1,0, 13,78
1 Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965. ” Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. * Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.
Sysselsättning, investeringar och produk- tivitet: Sysselsättningen beräknades enligt enkäten öka med drygt 2 % per år, vilket den också gjorde fram t.o.m. 1965. Under 1967 har den dock minskat och nästan återförts till 1963 års nivå. Produktionen per anställd har över perioden 1963—1967 utvecklats i enlighet med planerna (61/2 % per år). Förbättringen faller emellertid — liksom produktionsökningen — främst på åren 1963—1965. Den lägre produktivitets— förbättringen under 1966 och 1967 kan an- tas sammanhänga med minskat kapacitets- utnyttjande. Den betydande investerings- ökningen som företagen planerade för 1966—1970 (genomsnittlig nivå 20 % över 1964/1965) synes ha effektuerats om man förutsätter att planerna avsåg konstant ök— ning över perioden.
Bedömning: Järn- och stålindustrins pla- nerade kapacitetsutbyggnad synes väl följa programmet, medan produktionen under se- nare år närmast stagnerat. Minskat kapaci- tetsutnyttjande har blivit följden. Konjunk- turuppgång och låg lagerhållning hos för- brukarna väntas nu medföra kraftigt höjda leveranser redan under 1968. Brukens pla-
Diagram A 4. Export och import 1963—1970 inom jäm- och metallverken
Volymindex 1963 = 100
Log-skala
Index
[— Export:
IUI rev. LU Plan
Import
ner pekar på en genomsnittlig produktions— ökning om 6 21 7 % fram till 1970; upp- gången avser särskilt specialstålkvaliteter. Om sålunda en produktionsvolymökning kring 7 % per år anses realistisk skulle den av långtidsutredningen för 1970 kalkylerade produktionsvolymen uppnås med ett års för- sening. I samband därmed räknar man med avsevärt förbättrat kapacitetsutnyttjande. Därtill bidrager också att de närmaste årens investeringar främst avser rationalisering och utbyggnad av manufaktureringen. Pro- duktionsökningen väntas icke medföra be- hov av mera arbetskraft.
A.3 Verkstadsindustrin Produktion: Företagen i verkstadsindustrin planerade att mellan 1963 och 1970 öka sin produktion med drygt 70 %, dvs. i ge- nomsnitt med 8 % per år. Detta låg väl i linje med den tidigare produktionsutveck- lingen. Med hänvisning såväl till utsikter- na att finna avsättning för den planerade produktionen som att rekrytera erforderlig arbetskraft bedömdes dessa produktionspla- ner såsom alltför expansiva: produktions- ökningen 1965—1970 sattes av IUI till 6 % per år. Man kan nu konstatera att för den del av planperioden som kan överblickas (1963—1967) den årliga ökningen blivit drygt 7 1/2 %; under 1965—1967 har produktions- uppgången, trots konjunkturavmattning va- rit så hög som 5 % i genomsnitt per år. Den planerade produktionsvolymen för 1970 skulle kunna uppnås vid en genom- snittlig ökning 1967—1970 om 5 51 5 1/2 % per år.
Export: Även exportutsikterna bedömdes 1964 av företagen expansivt: den årliga volymökningen (dvs. vid oförändrade pri- ser) angavs till mer än 111/2 %. Den av- sättningsstudie som utfördes av långtidsut- redningen stannade vid en lägre exportök— ning, 9 % per år 1965—1970. Utvecklingen har varit ojämn under den förflutna delen av planperioden men förlöpt i nära anslut- ning till exportprognosen. EEC-marknader- nas andel har minskat betydligt mera än väntat (från 23 % 1963 till 18% 1967).
Sysselsättning, investeringar och produk- tivitet: Verkstadsindustrins planer innebar ett arbetskraftstillskott om 80 000 eller 3 % per år. Långtidsutredningen fann av flera skäl en dylik utveckling föga trolig. Antalet anställda 1967 ligger också på samma nivå som 1963; sedan 1965 har skett en minsk- ning med 5 %. Som följd härav har pro- duktionen per anställd utvecklats mera till- fredsställande än företagen förutsett. Ur planerna för produktion och sysselsättning kunde härledas en årlig produktivitetsökning på ca 5 %. För de gångna fyra åren har den emellertid uppgått till 71/2%. Även investe— ringarna har överstigit planerna.
Bedömning: Branschen bedömer en pro- duktionsökning om ca 6 % per år under 1968—1970 såsom realistisk vid förväntad gynnsam konjunkturutveckling. Det av långtidsutredningen angivna produktionsmå- let för 1970 skulle därmed kunna uppnås. Exporten bedöms, med hänsyn till det för- hållandevis goda utfallet under 1965—1967,
kunna uppnå och vid en gynnsam kostnads— utveckling möjligen även överskrida pro- gnosmålet 1970. Det framhålls allmänt inom branschen att de genomgripande rationalise- ringsåtgärder som kostnadsläget tvingat till kommer att fortsätta under de närmast kom— mande åren. Förutsedd produktionsökning anses kunna uppnås med endast mindre ök— ning av arbetsstyrkan; på tjänstemannasidan räknas dock med fortsatt minskning. Enär den försämrade självfinansieringen tenderar hålla ned investeringarna, betraktas inves- teringsnivån 1966—1967 såsom en investe- ringstopp. Genom att investeringen inriktas mindre på byggnader och mera på maskiner och produktutveckling, räknar man dock med fortsatt hög produktivitetsutveckling.
A.4 Varvsindustri
Produktion: Varvsindustrins bedömning 1964 av produktionsutvecklingen fram till 1970 var tämligen försiktig: en årlig till—
Tabell A 5. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom verkstadsindustrin
1963 1964 1965 1966 1967 1968
100 100 100 100 100 100
Produktionsvolym
Antal anställda Produktion per anställd Investeringar (exkl. varv) Exportvolym Importvolym
110 103 107 93 102 114 109
1221 106 115
132 106 125 118 136 124
134 100 134 100 141 127
(140)
118
(130) 127 .
Tabell A 6. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom verkstadsindustrin
Procent i genomsnitt per år
Återstå- ende ök- ning enl. planer 1967— 1970
Faktisk utveck- ling 1963— 1967
Företa- gens planer 1963—— 1970
Återstå—
ende ök- IUI:s ning revide- enl. IUI ring 1967— 1965— 1970 1970
Faktisk utveck- ling 1965— 1967
IUI :s kalkyl 1965— 1970
Produktionsvolym Exportvolym
Antal anställda Produktion per anställd Investeringar
7,7 9,0 0,0 7,5 9,08
8, 61 (5) , 5,2 6 15, 8,9 8,4 9 7, . . .
2,3
9 ,6 6 7 4 9 —2 7
— 8,44
1 IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från den preliminära produktionssiffran 1965=117. 2 Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965. ** Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. * Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.
Diagram A 5. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom verkstadsindu- strin
Volymindex 1963 = 100
Log-skala
Index 200
Produktion: Plan
,, IUI
Antal anställda
Diagram A 6. Export och import 1963—1970 inom verkstadsindustrin
Volymindex 1963 = 100
Log-skala
Index 250
Export: Plan
Tabell A 7. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom varvsindustrin
1963 1964 1965 1966 1967 1968
100 100 100 100
Produktionsvolym Antal anställda Produktion per anställd Exportvolym
107
99 108 101
1171 96 122 127
124 93 134 85
125
91 138 107
(132)
(105)
växttakt om knappt 2 %, vilket var mindre än hälften av tidigare expansionstakt. IUI:s bedömning innebar oförändrad produktions- volym från 1965. Produktionsutvecklingen fram t. o. m. 1967 ligger betydligt över dessa bedömningar (nära 6 % ökning per år 1963 —1967 och ca 3 % för 1965—1967). Progno- sen för 1968 pekar 51/2 % ökning. Pro- duktionen ligger redan nu 10 % över pro- duktionsmålet för 1970.
Export: På grund av produktionens spe- ciella karaktär fluktuerar exporten starkt från år till år. Exportökningen 1963—1967 ansluter sig nära till branschens bedömning. 1967 års exportvolym ligger dock väsentligt under 1965 som var utgångspunkten för IUI:s kalkyl.
Sysselsättning och produktivitet: Varvs— industrin räknade 1964 med en nedgång i antalet anställda om i genomsnitt 1/2 % per år. Fram t.o.m. 1967 har minskningen varit 21/2 % per år. Som följd härav har produktivitetsförbättringen varit avsevärt större än vad planerna indikerade (8 % resp. 21/2 % per år).
Bedömning: Varvsindustrins inneliggande orderstock, som svällde kraftigt efter Suez- krisen 1967, synes medge ungefär oföränd- rad produktion under 1968 och 1969 (räk- nad i bruttoton). För arbetet på konstruk- tionsavdelningarna samt för sysselsättningen 1970 är några av varven beroende av nya order redan under 1968. Försäljningsmöj- ligheterna anses starkt beroende av att de
Tabell A 8. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom varvsindustrin
Procent i genomsnitt per år
Åter- ståen- de ök- ning enl. planer 1967— 1970
Åter- ståen- de ök- ning enl. IUI 1967— 1970
Faktisk utveck- ling 1965— 1967
Produktionsvolym , Exportvolym , Antal anställda —— , Produktion per anställd 2,5
_- 4,9
9 393 9 _ 8,1 , . — 2,7
. 6,2
_ 2,2 5,7
1 IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från den preliminära produktionssiffran 1965 = 110.
Diagram A 7. Produktion och antal anställda 1963—1970 inom varvsindustrin
Volymindex 1963 = 100
Log-skala
Index 150 =
Produktlon: IUI rev.
Plan= IUI
Antal anställda
_]
| | 1 53 65 61 70
Diagram A 8. Export 1963—1970 inom varvs- industrin
Volymindex 1963 = 100
Log-skala
Index 150
svenska varven kan bjuda kunderna kredit- villkor jämförliga med konkurrenternas. Be- dömningen fram till 1970, som av dessa skäl framstår som synnerligen oviss, innebär stagnation på 1967 års nivå för både pro- duktion och export. För branschen i dess helhet torde detta implicera fortsatt minskad sysselsättning.
A.5 Jord- och stenindustri Produktion: Jord- och stenindustrins pro- duktionsplaner 1964 var i anslutning till tidigare utveckling expansiva (drygt 7 % per år 1963—1970). Utvecklingen 1963—1965 var snabb, och med 6 % produktionsökning per år 1965—1970 skulle produktionsmålet 1970 kunna nås. Med hänsyn till den förväntade utvecklingen av byggnadsverksamheten be- dömdes detta vara realistiskt; den svagare utvecklingen inom tegelindustrin och inom hushållsporslinstillverkningen balanserades av en stark utveckling inom cement— och glasindustrierna. Sedan 1965 har utveck- lingstakten emellertid varit avtagande, och 1967 års produktionsvolym ligger just på trendlinjen 1963—1970 enligt planerna. Prog- nosen för 1968 tyder på ringa ökning. Sysselsättning, investeringar och produk- tivitet: Den planerade produktionsökningen ansågs 1964 erfordra ett arbetskraftstillskott om 11/2 % per år under 1963—1970. Det årliga tillskottet har stannat vid 1/2 % fram t. o. m. 1967. Produktionen per anställd har sålunda ökat snabbare än förutsett (61/2 %
Tabell A 9. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom jord- och stenindustrin
1963 1964 1965 1966 1967 1968
Produktionsvolym 100 115 123 128 132 Antal anställda 100 102 105 104 103 Produktion per anställd 100 113 118 124 130 Investeringar 100 1 14 128 147 100
(134)
Tabell A 10. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1 967 inom jord- och stenindustrin
Procent i genomsnitt per år
Åter— stående ökning enl.planer 1967— 1970
Åter- stående ökning enl.IUI 1967—— 1970
Faktisk utveck- ling 1963—— 1967
IUI :s kalkyl
Före- tagens planer 1963— 1970
1965— 1970
Produktionsvolym 7, 7,4 Antal anställda 1, . . Produktion per anställd 5, Investeringar 8,21
1 Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965. ” Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. 3 Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.
per år). Investeringarna har i genomsnitt legat på 1964/1965 års nivå.
Bedömning: Branschgruppens produktion är direkt och indirekt beroende av bygg- nadsverksamhetens utveckling. Den sär-
Diagram A 9. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom jord- och sten- industrin
Volymindex 1963 = 100 Log-skala
Index 200 ,—
Produktion: IUI = plan
IUI rev.
Antal anställda Investeringar
skilda investeringsavgiftens bortfall under 1968 bör sålunda påverka branschen i posi- tiv riktning om inte något nytt reglerings- element tillkommer. Flera av delbranscherna befinner sig under hårt konkurrenstryck, bl. a. genom ökande lågprisimport. Detta har motiverat en försiktigare uppskattning beträffande produktionen 1968—1970 än den ursprungliga långtidsutredningens kalkyl. Den projekterade produktionsuppgången (4 % fram till 1970) syns kunna reali- seras med en något minskad sysselsättning.
A.6 Träindustri Produktion: För enkätperioden 1963—1970 planerade träindustrin en produktionsök- ning om 50 %, vilket innebär 6 % per år och ungefär samma takt som under före- gående femårsperiod. IUI bedömde pla- nerna såsom rimliga med hänvisning till den relativt starka tillväxten 1963—1965. Pro- duktionstillväxten har 1963—1967 totalt sett skett enligt trenden men har för 1965—1967 varit tämligen svag. En tillväxt 1967—1970 om knappt 6 % erfordras för att uppfylla produktionsmålet 1970.
Export: Träindustrins exportplaner var
Tabell A I] . Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom träindustrin
1963 1964 1965 1966 1967 1968
Produktionsvolym
Antal anställda Produktion per anställd
Investeringar Exportvolym
100 100 100 100 100
112 102 110 127 117
1231 105 116 141 113
124 102 121 143 108
127 100 127 199 119
(130)
(i15)
mera blygsamma: 20 % ökning 1963—1970, dvs. 21/2 % per år. Under 1963—1967 har exporten av trävaror pendlat ganska kraftigt kring en nivå inemot 15 % över 1963 års. För att uppnå prognosmålet 1970 erfordras en exportökning om 11/2 % per år (prog— nosen för 1968 tyder på en viss minskning). Sysselsättning, investeringar och produk- tivitet: Träföretagen planerade enligt en- käten 1964 att öka sysselsättningen endast obetydligt. Sedan 1965 har skett en minsk- ning om nära 5 %. Produktivitetsökningen har varit ungefär som beräknat. Höjningen av investeringsnivån var blygsam i enkäten, i genomsnitt endast 6 % över nivån 1964/ 1965 ; investeringarna under 1966 och 1967 ligger väsentligt över denna basnivå. Bedömning: Såväl allmänna konjunktur- utsikter som nuvarande låga lagerhållning hos kunderna i in- och utlandet ger såg- verken anledning räkna med återtagen le- veransökning redan under 1968. Dock vän- tas produktionsexpansionen under de när- maste åren få volymmässig men knappast någon prismässig karaktär (bl.a. verkar
punddevalveringen prispressande). Den för- ut beräknade produktionsvolymen för 1970 framstår i dagens läge såsom något hög, men tillräckliga skäl finns icke att frångå långtidsutredningens prognos. Ett stöd för denna är att den motsvarande exportprog- nosen får anses ha goda utsikter att reali- seras. Både produktions- och exportutveck- lingen torde föra med sig en tyngdpunkts- förskjutning söderut för sågverken liksom strukturomställningar av annat slag. Det sist- nämnda gäller även annan träbearbetnings- industri. Produktionsökningen kan väl rym- mas inom en för branschen totalt sett oför- ändrad sysselsättningsram.
A.7 Massa-, pappers- och wallboard- industri Produktion: Produktionsplanerna för mas- sa-, pappers- och wallboardindustrin angav en ökning från 1963 till 1970 på 66 %, dvs. 71/2 % i genomsnitt per år. Detta var något mera än under föregående två fem- årsperioder (1953—1958 : 7,0 %; 1958— 1963=6,5 %). Planmålet, som angetts
Tabell A 12. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom träindustrin
Procent i genomsnitt per år
Före- tagens planer 1963— 1970
Faktisk utveck- ling 1963—— 1967
Åter- stående ökning IUI:s enl.planer kalkyl 1967— 1965— 1970 1970
Faktisk utveck- ling 1965— 1 967
Åter- stående ökning enl. IUI 1967—— 1970
IUI :s revide- ring 1965— 1970
Produktionsvolym Exportvolym Antal anställda Produktion per anställd Investeringar
6,0 2,7 0,2 5,8 6,42
6,0 4,4 ——0,1 GJ 27,0a
,8 51(4) ,5 1,9 ,5 . 5,3 -——27,04
5,8 1,5
1 IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från den preliminära produktionssiffran 1965 = 118. ” Planerad genomsnittsnivå 1966/1970 över 1964/1965. 3 Faktisk genomsnittsnivå 1966/1967 över 1964/1965. ' Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.
Diagram A 10. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom träindustrin Volymindex 1963 = 100 Log-skala
Index
200 _ Investerlnaar
Produktlon: Plan = IUI
»vid fullt kapacitetsutnyttjande», nedskrevs av IUI till att motsvara 7 % årlig ökning från 1965, medan man i övrigt icke betrak- tade planerna såsom orealistiska. Utveck- lingen har emellertid hittills varit betydligt mera moderat: knappt 41/2 % per år under 1963—1967 och mindre än 2 % för tvåårs- perioden 1965—1967. För att uppnå plan- målet (enligt IUI) skulle det erfordras en årsökning om 11 % under 1967—1970.
Export: Företagens exportplaner visade på mer än 60 % exportökning 1963—1970. Konjunkturinstitutets marknadsstudie angav 33 % ökning 1965—1970, vilket innebär 43 % för 1963—1970, medan en upprättad försörjningsbalans (exporten beräknad i ton och såsom restpost) pekade på 54 % ökning. Utvecklingen fram t. o. m. 1967 har väl an- slutit sig till den lägre av dessa prognostren- der. För att uppnå det sistnämnda exportmå- let behöver ökningen vara ca 7 % per år un- der 1968—1970. Företagen redovisade 1964 också den förväntade länderfördelningeni exporten. Fram till 1967 har realiserats en inte obetydlig marknadsförskjutning från EEC-länderna som icke förutsetts i pla- nerna.
Sysselsättning, investeringar och produk-
Diagram A I I . Export 1963—1970 inom träin- dustrin
Volymindex 1963 = 100
Log-skala
Index 150
tivitet: Företagens planer 1964 angav en sys- selsättningsminskning på omkring en halv procent per år. Under de fyra är som gått har minskningen av arbetsstyrkan dock varit betydligt kraftigare, inte mindre än 2 % per år. Trots detta har produktivitetsför- bättringen blivit mindre än den som pla- nerna gav uttryck för (ca 6 resp. 8 % per år). Till väsentlig del torde detta hänföra sig till minskat kapacitetsutnyttjande. Den relativt betydande investeringsökning som inbegreps i företagens planer (en genom- snittlig investeringsnivå 1966—1970 som översteg 1964/1965 års med mer än en fjärdedel) synes nämligen ha realiserats till fullo under 1966—1967.
Bedömning: Massaindustrins kapacitets- utbyggnad synes ha fortskridit t.o.m. 1967 såsom planerats enligt IUI-enkäten 1964. Det därvid angivna målet för 1970 (9 milj. ton) framstår också alltjämt såsom i stort sett aktuellt; några större projekt planeras för färdigställande 1971—1972. Den projek- terade produktionsutvecklingen under 1968— 1970 (6,5 % i genomsnitt per år) innebär att den av långtidsutredningen angivna pro- duktionen skulle uppnås tidigast 1971.
Pappersindustrins kapacitet har under
1963—1967 ökat mindre snabbt än produk- tionen, vilken accelererade under dessa år såsom följd av den höga investeringsaktivi- teten under 1961 och 1962. Under 1967— 1970 kommer av föreliggande planer att döma kapacitetstillskottet dock att överstiga den som möjlig betraktade produktionsök- ningen (ca 6 % per år). Den vid IUI-enkä- ten angivna produktionsvolymen (4,2 milj. ton) skulle enligt detta antagande icke upp- nås före 1971. Dessa kalkyler implicerar för vissa produktionssektorer ett försämrat kapacitetsutnyttjande.
För både massa- och pappersindustrin ger existerande outnyttjad kapacitet (massa) och förestående utvidgningar synnerligen starka incitament till att öka försäljningen åtminstone i den takt som här antagits. Mot bakgrunden härav och den interna- tionella konkurrenssituationen uppfattar man expansionen 1968—1970 såsom en mängdkonjunktur med få eller ringa pris- förbättringar. Långtidsutredningens prognos
beträffande exporten kan med hänsyn till denna situation anses realistisk. Realiseran— de av både den förutsedda produktionsut- vecklingen och förväntad produktivitetsök- ning innebär fortsatt minskning av bran- schens totala sysselsättning.
A.8 Pappersvaru- och grafisk industri Produktion: Företagens planer 1964 visade på en förväntad produktionsökning 1963— 1970 om 61/2 % per år, något lägre inom grafisk industri och väsentligt högre (9 %) inom pappersvaruindustri. Planmålet 1970 nedreviderades obetydligt av IUI (5 % per år under 1965—1970). Under 1963-1967 har produktionsutvecklingen i den grafiska industrin praktiskt taget följt den planerade trenden; för pappersvaruindustrin har pro- duktionsökningen legat väsentligt under pla- nerna. Det erfordras ca 6 % respektive 12 % produktionsökning 1967—1970 för att nå plannivå 1970. Prognosen för 1968 är 3 respektive 5 %.
Tabell A 13. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom massa-, pappers- och wallboardindustrin
1963 1964 1965 1966 1967 1968
Produktionsvolym 100 1 11 100 97 96 92 1 12 Antal anställda 100 Produktion per anställd 100 Investeringar 100 Exportvolym 100 110 107 115
116 114 119
(123)
119 118 129 102 118 135
116 (i24)
Tabell A 14. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom massa-, pappers- och wallboardindustrin
Procent i genomsnitt per år
Faktisk utveck- ling 1963— 1967
Före- tagens planer 1963—- 1970
Åter- stående ökning enl.planer kalkyl 1967— 1970
Åter-
stående IUI :s ökning revide- enl. IUI ring 1967— 1965— 1970 1970
IUI:s
1965—— 1970
Produktionsvolym 7, , Exportvolym 7
Antal anställda —0, —- , Produktion per anställd 8,2 , Investeringar 27,41 28,72
9 ,
1L7 7 IQ8 as 13A 59 74 6 1,2 . . 10,4 143
1 Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965. 1 Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. 1 Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.
Diagram A 12. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom massa-, pap- pers och wallboardiua'ustrin
Volymindex 1963 = 100
Log-skala
Index
RWF-
Produktion?
Phu IUI
IUI rev.
Investeringar
Antal anställda
Sysselsättning, investeringar och produk- tivitet: Företagen räknade 1964 med en ök- ning av sysselsättningen med ca 11/2 % per år. För 1967 redovisar man dock samma antal anställda som 1963 (efter ökning med 5 % 1963—1965). Produktionen per anställd har under 1963—1967 ökat mera än pla— nerna förutsatte (6 % jämfört med 41/2 % per år). Investeringarna synes ha minskat mera än planerat (71/2 % per år). Det bör noteras att 1963 års investeringsnivå var den högsta under 1960-talet.
Bedömning: Hittillsvarande utveckling ger ingen anledning till revidering av långtids- utredningens produktionsprognos för 1970, vilken också enligt branschuppfattningen alltjämt framstår såsom realistisk. Åtstram- ningen på sysselsättningssidan, som inträtt
Diagram A 13. Export 1963—1970 inom mas— sa-, pappers- och wallboardindustrin
Volymindex 1963 = 100 Log-skala
Index
ZOOF
under 1966 och 1967, kan dock väntas fortsätta. Även vid gynnsam efterfrågeut— veckling kan omställningsproblemen skär- pas genom ökad utlandskonkurrens för vissa varusortiment, lågt kapacitetsutnyttjande och otillfredsställande räntabilitet. Den förutsedda produktionsuppgången kan rea- liseras med i stort sett oförändrad syssel- sättning.
A.9 Livsmedelsindustri Produktion: Livsmedelsindustrins produk- tionsvolym skulle enligt enkäten öka med 4 år 41/2 % per år under 1963—1970. Bl.a. med hänvisning till tidigare utveckling samt prognoserna för den privata konsumtionen av livsmedel bedömde IUI 3 % såsom en mera realistisk uppskattning. Sedan 1963
Tabell A 15. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom pappersvaru— och grafisk industri
1963 1964 1965 1966 1967 1968
100 100 100 100 102 105 103 100 105 116 119 100 90 81 77
107 109 107
117 124 116
125 132 124 100 126
Produktionsvolym därav pappersvaruind. grafisk ind. Antal anställda Produktion per anställd Investeringar
122 128 121
(130) (139) (128)
Tabell A 16. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom pappersvaru- och grafisk industri
Procent i genomsnitt per år
Faktisk utveck- ling 1963—— 1967
Före- tagens planer 1963— 1970
Åter- stående ökning enl.planer kalkyl 1967— 1970
Åter- stående ökning enl. IUI 1967— 1970
Faktisk utveck- ling 1965—- 1967
IUI :s revide- ring 1965— 1970
IUI:s
1965—— 1970
Produktionsvolym därav pappersvaruind. grafisk ind. Antal anställda Produktion per anställd Investeringar
) 1 ,
5
6,1 5
har den årliga produktionsökningen varit knappt 4 %, sedan 1965 dock något högre. För att uppnå IUI-kalkylens mål erfordras en ökning med endast 2 % per år under 1968—1970. Prognosen för 1968 pekar på 2 % uppgång.
Export: Livsmedelsindustrin var den enda branschgrupp som förutsåg minskad export
Diagram A 14. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom pappersvaru- och grafisk industri
Volymindex 1963 = 100 Log-skala
Index
mr
Fdroduktion:
Plan IUI
Antal anställda
Investeringar
under 1963—1970 (nedgång hade skett un— der 1964). Långtidsutredningens kalkyl stan- nade vid 4 % årlig ökning 1965—1970. Ut- vecklingen har hittills varit något svagare (knappt 2 % per år). För att nå progn0s- målet skulle behövas mer än 5 % ökning per år under 1968—1970.
Sysselsättning och produktivitet: Företa— gen planerade öka sysselsättningen med drygt 1/2 % per år under perioden. Hittills- varande utveckling överensstämmer i stort sett med denna. trend. Det kan dock noteras att dryckes- och tobaksvaruindustrin minskat sysselsättningen med ca 1/2 % per år, me- dan dess planer visade på en lika stor ök— ning. Produktivitetsökningen har för bran- schen i dess helhet blivit som planerat (31/2 % per år, vilket är lägre än i någon annan av de behandlade branscherna). Det kan antas att den varit väsentligt högre i delgruppen dryckes— och tobaksvaruindus- tri och sålunda lägre i den egentliga livs- medelsindustrin.
Bedömning: IUI:s nedbantning av före- tagens planer med hänvisning till konsum- tionsutrymmet har visat sig alltför stor; för- klaringen kan ligga i att ökningen i för- ädlingsgrad, förskjutningen av distributions— arbetet till fabrikantledet samt storhushål- Iens expansion gått snabbare än väntat. Ex- portutvecklingen har förlöpt i bättre an- slutning till marknadsanalysens anvisning än till företagens pessimistiska exportplaner. Uppräkning av produktions— och export- prognosen har gjorts. Vare sig produktion
1963 1964 1965 1966 1967 1968
Produktionsvolym 100 104 107 113 116 (118) Antal anställda 100 101 100 102 101 . Produktion per anställd 100 103 107 110 114 Investeringar 100 1 10 1 19 109 131 . Exportvolym 100 92 102 102 107 (108)
eller sysselsättning har nämnvärt påverkats av konjunkturavmattningen 1966—1967. Det stora antalet små och medelstora företag och den i förhållande till industrin i övrigt låga produktivitetsökningen inom den egent- liga livsmedelsindustrin synes innebära att en ökad nationell Och internationell mark-
Procent i genomsnitt per år
nadstillgänglighet kan aktualisera vissa om- ställningsproblem.
A.10 Textil- och konfektionsindustri Produktion: Vid enkäten 1964 redovisade textil— och konfektionsindustrin för 1963— 1970 en förväntad produktionsökning om
Tabell A 18. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inomllivsmedelsindstrin
Återstå- Återstå- Företa- Faktisk ende ök- Faktisk ende ök- IUI:s gens pla- utveck- ning enl. IUI:s utveck- ning enl. revide- ner ling planer kalkyl ling IUI ring 1963— 1963— 1967— 1965— 1965— 1967— 1965— 1970 1967 1970 1970 1967 1970 1970 Produktionsvolym 4,3 3,8 5,0 3 4,3 2,2 3,5 Exportvolym —2,3 1,7 ——7,2 —3,5][ 2,2 —7,22 2,5 Antal anställda 0,6 0,4 1,0 . 0,6 . Produktion per anställd 3,7 3,4 4,0 3,6 1 4,2 enligt LU. ? 5,5 enligt LU. Diagram A 15. Produktion och antal anställda Diagram A 16. Export 1963—1970 inom livs- 1963—1970 inom livsmedelsindustrin medelsindustrin Volymindex 1963 = 100 Volymindex 1963 = 100 Log-skala Log-skala lät"— Produktlcn: Plan IUI rev. IUI ] , LU // ', /, IUItov. 100 Antal " * too M m, x x PIan=lUI go _ 1 I | | I | J 1953 as ur 10
41/2 % per år. Mot bakgrunden av den pro- duktionsstagnation som inträtt 1963—1965 och den relativt svaga konsumtionsutveck— lingen som kunde förväntas stannade IUI:s bedömning vid 2 % produktionsökning per år 1965—1967. Textilindustrins produktion har emellertid minskat med 21/2 % per år under 1965—1967 och konfektionsindustrins har ökat med endast en knapp procent. Även för att nå det lägre IUI-målet skulle bran- schens produktion behöva öka med 4 % per år 1968—1970. För båda grupperna ty- der prognosen dock även för 1968 på minskning.
Export: Branschens exportplaner var 1964 klart optimistiska med en export- volymtillväxt på nära 11% per år. IUI stannade för en något lägre expansionstakt (9 %). Emellertid har den starka export- expansion fortsatt, som pågått sedan början av 1960-talet, och exporten ligger väsent— ligt över också branschens förväntningar. Sålunda är det tillfyllest med en export- ökning om 6 % per år under 1968—1970 för att målet 1970 skall uppnås. Exporten har avsett främst de nordiska marknaderna.
Sysselsättning, investeringar och produk- tivitet: Branschen räknade 1964 med en mindre ökning av arbetskraften (ca 1 %). Rationaliseringar och nedläggningar har emellertid fört med sig en inte obetydlig sänkning (över 4% per år sedan 1963). Trots produktionsstagnationen har produk- tivitetsförbättringen därigenom blivit bety- dande och större än förväntat (i genomsnitt 4,5 % per år 1963—1967). Sedan 1965 har investeringarna varit starkt sjunkande.
Bedömning: Både textil- och konfektions- industrin har under hela 1960-talet förlorat marknadsandelar på hemmamarknaden till
importen. Främst s.k. lågprisirnport av vis- sa konfektions- och trikåvaror utövar ett starkt tryck på branschen. Detta väntas föra till fortsatta nedläggningar och kon- centrationer inom egentlig textilindustri och konfektionsindustri. IUI:s revision innebär antagandet om att den relativa produktions- nedgången kommer att fortsätta i den takt som etablerats under senare år. Flera fakto- rer — exempelvis den upphörande effekten av utlagda statliga beställningar och den nu mycket snabba importuppgången för tung konfektion — vilkas styrka inte kan närma- re bedömas, pekar dock på möjligheten av en accelererad nedgång under 1968—1969. Exporten till de nordiska grannländerna, som bedöms såsom reguljär, lönsam och starkt utvecklingsbar, kan inte väntas kom- pensera marknadsbortfallet på hemmamark- naden. Fortsatt förhållandevis god produk- tivitetsökning, icke m'mst genom nedlägg- ningar och koncentrationer, väntas med- föra ytterligare avgång av arbetskraft.
A.11 Sko-, läder— och gummivaruindustri Produktion: För hela gruppen sko-, läder- och gummivaruindustri pekade företagsen- käten 1964 på över 6 % produktionsök- ning per år för 1963—1970. Gummivaru- industrins produktionsplaner var synnerli- gen expansiva (nära 9 %), men sko- och läderindustrin förutsåg endast omkring 3 % ökning. Gummiindustrins bedömning be- traktades av IUI såsom realistisk, främst med hänvisning till bilindustrins snabba expansion. Med hänsyn till relativt svag konsumtionsökning och ökat importtryck stannade IUI vid 2 % årlig produktionsök- ning för sko- och läderindustrin för 1965—
Tabell A 19. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom textil- och kon- fektionsindustrin
1963 1964 1965 1966 1967 1968 Produktionsvolym 100 103 102 97 101 (97) Antal anställda 100 99 94 88 84 . Produktion per anställd 100 104 109 111 119 Investeringar 100 94 87 66 78 . Exportvolym 100 120 125 144 173 (199) SOU 1968: 24 95
Tabell A 20. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom textil- och kon- fektionsindustrin
Procent i genomsnitt per år
Åter-
Före- Faktisk gens pla- utveck- ner ling 1963— 1963— 1970 1967
stående ökning enl.planer kalkyl 1967— 1970
Faktisk utveck- ling 1965— 1967
IUI :s revi- dering 1965-— 1970
IUI:s
1965— 1970
Produktionsvolym 4,7 0,2 Exportvolym 10,8 14,7 Antal anställda 0,9 —4,2 Produktion per anställd 3,8 4,5 Investeringar ——5,41 —20,13 30,73
——0,9 —l,5
17,5 13 —5,2 . . 4,6
1 Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965. 2 Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. 3 Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.
1970. Båda dessa branschgrupper har emel- lertid fått en mindre gynnsam utvecklings- takt än förväntat: under 1963—1967 har sko- industrins produktion minskat med ca 31/2 % per år och gummivaruindustrins ök— ning inte blivit högre än 41/2 %. Progno- sen för 1968 visar på fortsatt minskning för
Diagram A 17. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom textil- och kan- fektionsindustrin
Volymindex 1963 = 100 Log-skala
Index 150 —— Froduktlon:
Plan
Antal anställda
Investeringar
sko- och läderindustrin och tämligen ringa ökning för gummivaruindustrin. Sysselsättning och produktivitet: För sko- industrin planerade man öka sysselsättning- en 1963—1970 med totalt 5 %; gummiindus— trin räknade med 5 % ökning per år. För 1963—1967 visar hela branschgruppen i stäl-
DiagramA 18. Export 1963—1970 inom textil- och konfektionsindustrin
Volymindex 1963 = 100
Log-skala
Index 250 =-
let en minskning med inemot 4 % per år (att jämföra med branschens ökningstal en— ligt enkäten 3 %). Trots den jämfört med förväntningarna starkt försämrade produk- tionsutvecklingen har härigenom produk- tivitetsökningen blivit förhållandevis hög (5 % per år jämfört med 3 % enligt enkä- ten).
Bedömning: Gummiindustrins svaga pro- duktionsutveckling under 1965-1967 hän- förs till avmattningen inom dess viktigaste avnämare verkstadsindustrin (industrigum- mi och bildäck). För de närmaste åren räk- när man härvidlag med förbättrat avsätt- ningsläge, liksom med att importtrycket från EEC:s produktionsöverskott skall lind- ras. Beträffande gummiskor är produktions- utsiktema dock mindre gynnsamma genom den starkt ökande lågprisirnporten. För gummiindustrin anses en produktionsökning kring 5 % per år realistisk för 1968—1970.
Viss ökning av investeringsaktiviteten och begränsad ytterligare sysselsättningsökning är att förutse.
Beträffande sko- och läderindustrin no- teras, att garveriindustrin efter kraftig struk- turrationalisering stabiliserats och expande- rar på vissa specialsortiment med betydan- de export. För skoindustrin fortsätter pro- duktionsnedgången som inleddes 1964 och som framkallades av en på mode- och priskonkurrens grundad stark irnportexpan— sion; mot en marknadsökning 1963-1967 om ca 15 % står en svensk produktions- minskning på inemot 1/4. Denna utveck- ling väntas fortsätta och resultera i ytterli- gare koncentration beträffande produktions- enheter och produktionssortirnent. Exporten på Norden är ännu svagt utvecklad, delvis beroende på särskilda tillverkningsbestäm- melser (Norge) och eftersläpning i tull- avtrappningen (Finland).
Tabell A 21. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom sko-, läder- och
gummivaruindustrin 1963 1964 1965 1966 1967 1968 Produktionsvolym 100 108 11 1 106 104 (107) därav sko- och läderind. 100 102 96 89 86 (84) gumrniind. 100 114 1241 121 119 (125) Antal anställda 100 103 101 94 87 . Produktion per anställd 100 105 110 113 120 Investeringar 100 98 127 109 121
Tabell A 22. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom sko-, läder- och gummivaruindustrin
Procent i genomsnitt per år
Åter- Åter- Före- Faktisk stående Faktisk stående IUI:s tagens utveck- ökning IUI:s utveck- ökning revide- planer ling enl.planer kalkyl ling enl. IUI ring 1963— 1963— 1967— 1965— 1965— 1967— 1965— 1970 1967 1970 1970 1967 1970 1970 Produktionsvolym 6,3 1,1 13,8 (5) —3,1 (10,5) (1) därav skoind. 3,2 —3,7 13,0 2 —5,2 7,1 —3,5 gummiind. 8,7 4,5 14,4 7(7,6) —1,8 14,4 3 Antal anställda 2,9 —3,4 11,9 . ——7,2 . . , Produktion per anställd 3,4 4,6 1,8 4,3 Investeringar —2,5= . ' .
1 IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från den preliminära produktionssiti'ran 1965 = 129. ' ” Planerad nivå i genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965.
Diagram A 19. Produktion 1963—1970 inom ska- och läderindustrin
Volymindex 1963 = 100 Log-skala
Inde! 150 '—
A.12 Kemisk industri Produktion: Den kemiska industrin var den bransch som vid IUI-enkäten 1964 redovi- sade de mest expansiva planerna, inte mind- re än 111/2 % produktionsökning per år under 1963—1970, vilket innebär mer än fördubbling av produktionsvolymen. Ök- ningstal utöver branschgenomsnittet visade petroleumindustrin och läkemedelsindustrin. Långtidsutredningen ansåg planerna realis- tiska med hänsyn till avsättningsutveckling- en. Produktionsökningen under 1963—1967 ansluter sig också mycket nära till den pla- nerade; planmålet 1970 skulle sålunda upp- nås vid en fortsatt produktionsökning enligt de senaste årens trend.
Export: Exporten — särskilt den till
gummivaruindustrin
Volymindex 1963 = 100 Log-skala
IM!!!
Plan = IUI
EFTA-länderna -— har utgjort en viktig ex— pansiv faktor för den kemiska industrin. Den av företagen planerade i och för sig betydande exportökningen (11% per år) har väsentligt överstigits (för 1963—1967 ca 15 %). På vissa varuområden (petroleum- industrin) har kapacitetsutbyggnaden inne- burit minskat importbehov.
Sysselsättning, investeringar och produk- tivitet: Den kemiska industrins produktions— expansion under 1963—1967 har uppnåtts med i stort sett oförändrat (sedan 1965 minskat) antal anställda samt en i genom- snitt över perioden oförändrad hög investe- ringsvolym. Produktivitetsökningen har så— lunda varit betydande — i genomsnitt 11 % per år räknad per anställd, vilket är mera
Tabell A 23. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom kemisk industri
1963 1964 1965 ' 1966 1967 1968 Produktionsvolym 100 114 1271 136 150 (168) Antal anställda 100 101 103 101 99 . Produktion per anställd 100 112 124 135 151 Investeringar 100 82 104 124 103 Exportvolym 100 118 132 155 170 Importvolym 100 117 130 140 153 98 SOU 1968: 24
Tabell A 24. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom kemisk industri Procent i genomsnitt per år:
Faktisk utveck- lins ] 963— 1 967
Företa- gens planer 1963— 1 970
Produktionsvolym Exportvolym
Antal anställda Produktion per anställd Investeringar .
10,7 14,5 —0,2 10,9
1 ,4 10,8 2,6 8,6
]
Återstå- ende ök- ning enl. planer 1967— 1970
9
:
Återstå- ende ök- ning en- ligt
IUI 1 967— 1970
Faktisk utveck- ning 1965— 1967
IUI:s kalkyl 1965— 1 970
IUI:s re- videring 1965— 1970
121(10,9) 9,8 l
89 3. 1
12,4 7,4
11 13,5
6-
1 IUI:s ursprungliga kalkyl utgick från den preliminära produktionssiti'ran 1965-121.
än i någon annan bransch.
Bedömning: Av underhandsenkäter inom_ branschen framgår, att produktionstillväx- ten väntas följa den trend som uppdrogs redan vid IUI-enkäten 1964, dvs. för hela den kemiska industrin en årlig tillväxt om
Diagram A 21. Produktion, antal anställda och investeringar 1963—1970 inom kemisk industri
Volymindex 1963 = 100 Log-skala
nd !”
Produktlon: Pllu == IUI
Investeringar AnIaI anställda
1963
11 % per år. Denna jämförelsevis snabba utvecklingstakt är att se såsom en inhämt- ning från svensk sida av det försprång som den kemiska industrin i andra industrilän- der har. Detta gäller främst petrokemisk industri, vilken tillsammans med läkeme-
Diagram A 22. Export och import 1963—1970 inom kemisk industri
Volymindex 1963 = 100
Log-skala
:=" El pdn:
IUI uv.
,—
delsindustrin i första hand burit upp expan- sionen. Ändring av produktionsmålet för 1970 har icke ansetts motiverad. Avsättningsutsiktema för exporten be- döms såsom relativt goda — frånsett utför- seln till EEC — i vad gäller .de avsatta kvan- titetema. Däremot räknar man med otill-
A. 13. Hela industrin För kommentarer och diagram se texten.
fredsställande priser på exportmarknader- na. Särskilt för rent kemisk industri är det internationella konkurrenstrycket märkbart. Mot bakgrunden av hittillsvarande starka exportexpansion på Norden har export- prognosen något uppjusterats.
Tabell A 25. Utveckling av produktion, antal anställda etc. 1963—1967 inom hela industrin
1963 1964 1965 1966 1967 1968 Produktionsvolym 100 110 119 124 127 (132) Antal anställda 100 101,5 102,5 101 97 . Produktion per anställd 100 108 116 122 130 Investeringar 100 95 103,5 112 112 . Exportvolym 100 111 117 124 132 (139) Importvolym 100 110 124 126 130 (138)
Tabell A 26. Planer 1963—1970 jämfört med utvecklingen 1963—1967 inom hela industrin Procent i genomsnitt per år
Åter-
Åter- Före- Faktisk stående Faktisk stående IUI:s tagens utveck- ökning IUI:s utveck- ökning revide- planer ling enl.planer kalkyl ling enl. IUI ring 1963— 1963— 1967— 1965— 1965— 1967— 1965— 1970 1967 1970 1970 1967 1970 1970 Produktionsvolym 7,3 6,0 8,9 5 a 5,5 3,3 6,1 4,5 ä 5 Exportvolym 8,3 7,3 9,6 6,5 6,4 6,6 6,5 Antal anställda 1,8 —0,6 5,1 . —2,5 . . Produktion per anställd 5,4 6,8 3,5 6,1 Investeringar 6,21 12,6' —9,5' 6,1
1 Genomsnitt 1966/1970 över 1964/1965. ' Faktisk nivå 1966/1967 över 1964/1965. ' Genomsnitt 1968/1970 över 1966/1967.
APPENDIX B
Den statistiska bearbetningen bygger i stort sett på det material och de metoder som användes i »Framtidsperspektiv för svensk industri 1965—1980». Materialet har aktua- liserats och korrigerats där förändringar in- trätt. En anpassning till långtidsutredning- ens branschindelning har eftersträvats.
För produktionsvolymens del har statis- tiska centralbyråns årliga produktionsvolym- index utgjort källmaterial. Denna index finns f.n. tillgänglig t.o.m. 1965, för åren 1966 och 1967 har vi använt konjunktur- institutets beräkningar som de kommit till uttryck i den preliminära nationalbudgeten för 1968. ,
Vad gäller antalet anställda är industri- statistiken, SOS Industri, källmaterial fram t.o.m. 1965. Därefter framkommer arbe- tarantalets utveckling ur SCB:s månadssta- tistik. Tjänstemännen har framskrivits med antagande om oförändrad utveckling av deras andel av den totala sysselsättningen. En betydande osäkerhet vidlåder av denna anledning de två senaste årens siffror och' det ställer sig svårt att uttala sig om i vilken riktning materialet tenderar att ge utslag. Vissa skäl talar dock för att våra beräkning- ar innebär en överskattning av antalet an- ställda 1965—1967.
Produktionsvolymen per anställd fram- kommer som en kvot av indexseriema för produktionsvolym och antal anställda.1 Som följd av vad som Ovan sagts om's'ysselsätt- ningen skulle de två senaste årens produk- tivitetsutveckling vara underskattad.
Investeringarna, som inkluderar under- håll och reparationer, är hämtade ur statis- tiska centralbyråns majenkäter, vilka ger
Det statistiska materialet
1966. 1967 års
definitiva siffror t.o.m. investeringar grundar sig på uppgifterna i 1967 års novemberenkät. Vissa olikheter föreligger mellan åren 1966 och 1967 vad
gäller branschgrupperingen. Novemberen— käten ger en obetydlig investeringsökning 1966—1967. Det kan nämnas att den preli- minära nationalbudgeten anger 1 procents investeringsökning för motsvarande period. -
Slutligen kan nämnas att exportvolym- talen har byggts på SCB:s, och för senas- te år på konjunkturinstitutets, i den preli- minära nationalbudgeten publicerade beräk- ningar för de aktuella varugrupperna.
1 För hela industrin är emellertid produktivi- tetsserien rensad från bilverkstäder vilket icke gäller för sysselsättningstalen. Fr.o.m. 1963 är dock utvecklingstakterna fullt jämförbara.
Tabell B:] . Produktionen branschvis inom industrin åren 1959—1967. Index: 1950=100
Verkstadsindustri
Jord- Massa-, Jårn- Jårn- o. Elektro- Trans- och pappers- Gruv- o. metall- Maskin-teknisk portme- Varvs- sten- Trä- o.wall- indu- metall- manu- indu- indu- delsin- indu- indu- indu- board- År stri verk Totalt fakturv.stri stri dustri stri stri stri industri
1959 141 186 166 148 169 154 229 143 140 104 154 1960 161 218 187 170 189 173 252 144 149 115 176 1961 179 243 208 192 214 187 271 150 161 119 184 1962 176 257 228 206 235 212 296 174 170 124 178 1963 182 274 241 219 246 225 319 165 185 134 196 1964 202 316 265 255 264 240 350 177 213 151 218 _1965 216 347 294 282 298 263 385 193 228 164 227 19661 207 ' 359 319 . . . . . . . 205 238 166 223 19157l ' 207 361 324 .. '.Ä .. 207 244 170 234 Textil— o. konfek— Sko-, läder- o. gummi-
Pappers- Livs- tionsindustri varuindustri
varu- o. me-
graiisk dels- Textil- Konfek-v Sko- o. Gummi- Kemisk Hela indu- indu- indu- tions— läderin- varuln- indu- indu- År stri stri ' Totalt stri industri Totalt dustri dustri stri strin 1959 125 123 102 105 99 133 103 157 152 143 1960 134 129 109 113 105 140 102 176 162 157 1961 141 133 115 115 114 147 103 190 171 169 1962 149 139 118 116 119 149 107 190 183 179 1963 161 143 124 123 125 160 116 202 199 190 1964 172 149 129 126 130 173 118 230 225 208 1965 189 152 127 124 130 178 111 250 252 226 19661 196 160 121 116 125 170 104 243 271 235 19671 201 165 125 118 132 167 100 241 298 241
* Preliminära sinkar.
Tabell B:2. Antal anställda branschvis inom industrin åren 1959—1967. Index 1950=100
Verkstadsindustri Massa-, Jord- pappers- Jam-o. Mas- Elektro- Trans- och och Gruv- Järn-o. metall- kin- teknisk portme- Varvs- sten- Trä— wall- indu- metall- manuf.- indu- indu- delsin- indu— indu- indu- board- År stri verk Totalt verk stri stri dustri stri stri stri industri
1959 127 116 115 107 115 116 128 121 90 92 117 1960 132 125 125 118 125 125 138 120 93 96 121 1961 133 134 133 124 136 135 144 124 96 96 126 1962 121 135 137 125 140 141 149 125 98 95 125 1963 110 133 138 125 140 142 154 120 99 97 123 1964 105 136 141 130 142 142 162 119 101 99 122 1965 _ 106 139 146 134 146 146 168 115 104 102 120 19661 104 140 _ 146 132 . . . . . . 111 103 99 118 19671 96 135 138 124 . . . . . . 109 102 97 113
Textil- o. konfek- Sko-, låder- och
tionsindustri gummivaruindustri
Pappers-
varu- o. Livsme- Konfek- Sko- o.
grafisk dels- Textil- tions- läder- Gummi- Kemisk Hela indu- indu- indu- indu- indu- varuin- indu- indu- År stri stri Totalt stri stri Totalt stri dustri stri strin 1959 115 98 79 70 89 94 78 128 109 104 1960 119 101 81 72 91 97 78 139 112 110 1961 123 102 80 69 93 96 74 145 114 114 1962 124 104 78 68 89 93 72 141 114 115 1963 126 99 77 66 89 94 74 138 115 115 1964 129 101 76 66 87 97 74 146 116 117 1965 132 99 72 61 84 95 69 151 118 118 19661 129 102 68 .. .. 89 .. .. 116 117 19671 126 101 65 .. .. 82 .. .. 114 112
1 Preliminära siffror.
Tabell 13.-3. Produktion per anställd branschvis inom industrin åren 1959—1967. Index 1950=100
Verkstadsindustri Trans- Jäm- o. Elektro- port- Jord- o. Gruv- Järn- o. metall- Maskin- teknisk medels- Varvs- sten- Trå- indu— metall- manufak-indu- indu- indu- indu- indu- indu- År stri verk Totalt turverk stri stri stri stri stri stri
1959 111 161 145 138 147 133 178 118 156 113 1960 123 174 150 145 151 138 183 120 161 120 1961 135 182 156 155 157 138 188 121 168 124 1962 145 190 166 164 167 151 199 139 174 131 1963 166 206 175 175 175 158 207 137 186 139 1964 192 233 187 196 186 169 214 149 210 152 1965 205 249 201 210 204 180 230 168 219 161 19661 198 257 219 . . . . . . 183 231 167
19671 217 267 234 . . . . . . . . 189 238 176
Massa-,
pap- Pap- Textil- och kon- Sko-, läder- och pers- pers- fek tionsindustri gummivaruindustri och varu, wall- och Livs- Konf.- Sko-o. Gummi- board- grafisk medels- Textil- tions- läder- varu- Kemisk Hela indu- indu- indu- indu- indu- indu- indu- indu- indu- År stri stri stri Totalt stri stri Totalt stri stri stri strin 1959 132 109 126 129 152 112 141 133 123 139 138 1960 145 112 129 135 158 116 144 131 127 145 144 1961 146 115 130 143 167 123 153 140 131 151 150 1962 143 120 133 151 171 133 160 149 135 161 157 1963 160 127 144 162 186 141 170 157 146 173 167 1964 179 134 148 169 193 149 178 158 157 194 180 1965 190 148 153 176 202 155 187 161 165 213 192 19661 190 152 158 179 . . . . 192 . . . . 232 203 19671 207 160 164 193 . . .. 203 .. .. 261 217
' Preliminära siffror.
Tabell B:4. Investeringar (inkl. underhåll och reparationer) branschvis inom industrin åren 1961—1967.
Index 1953 = 100.
Massa-, Pappers- pappers- varu- o.
Järn- och Verkstads- Jord- och o. wall- och Gruv- metall- industriI sten- Träin- boardin- grafisk
År industriI verk* (inkl.varv) industria dustri industriI industri 1961 102 181 210 150 127 208 269 1962 118 163 214 157 112 211 272 1963 150 167 225 211 127 133 350 1964 155 138 208 240 161 126 314 1965 129 155 229 271 179 135 283 1966 120 162 265 310 181 157 268 19671 149 163 225 210 252 179 . .
Livsmedelsindu- Kemisk och stri (inkl. Textil- och kon- Sko-, läder- kemisk-tek- dryckesvaru- 0. f ektionsindu- o. gummiva- nisk indu- Hela indu- År tobaksindustri) stri' ruindustri stri'j strin 1961 184 117 139 218 183 1962 166 112 143 242 183 1963 192 127 176 263 185 1964 210 119 172 216 176 1965 229 110 224 273 191 1966 208 84 193 327 207 19671 252 99 . . 272 207
1 Preliminära siffror. ' Vissa olikheter föreligger mellan åren 1966 och 1967 vad gäller branschens omfattning.
Tabell B:5. Export av vissa varuslag åren 1959—1967. Index 1959 = 100.
Massa, Verkstads- papper, produkter wallboard Kemiska Me- (exkl. o.pap- Trä- Livs- pro- Total
År Malm taller fartyg) Fartyg persvaror varor medel dukter export
1959 100 100 100 100 100 100 100 100 100 1960 126 112 119 103 112 107 103 110 113 1961 130 123 135 102 111 97 112 121 119 1962 127 122 153 131 117 98 130 139 130 1963 132 139 159 165 132 105 135 162 141 1964 158 159 180 165 145 123 123 191 157 1965 161 175 187 209 142 119 138 214 165 1966 152 198 217 140 152 114 137 251 176 19671 160 220 224 176 154 125 144 276 187
* Preliminära siffror.
Bilaga 2 Offentliga tjänster
Utarbetad inom finansdepartementets sekretariat
för ekonomisk planering
2.1 Offentlig konsumtion 1965—1968
Enligt det system som används i national- bokföringen mäts offentlig konsumtion med statens och kommunernas driftskostnader för de tjänster som produceras inom under- visning, hälso- och sjukvård, försvar, för- valtning osv. Över 70 % av driftkostna- dema utgörs av löner och arvoden till an- ställd personal. Lönedelen i offentlig kon- sumtion anger den offentliga tjänstesektoms förädlingsvärde eller bidrag till bruttonatio- nalprodukten. 1965 uppgick denna löne- summa till 11,2 miljarder kr., motsva- rande 10,2 % av landets totala varu- och tjänsteproduktion. Den offentliga konsum- tionen uppgick 1965 till 15,8 miljarder kr., vilket utgör 14,4 % av bruttonationalpro- dukten. Härav svarade staten för 6,7 mil- jarder kr. (6,1 procentenheter) och kommu- nerna för 9,1 miljarder kr. (8,3 procent- enheter).
När 1965 års långtidsutredning utarbe- tades förelåg endast en preliminär beräk- ning av den offentliga konsumtionen för 1965. Kalkylerna utgick i princip från 1964 års värden; alla uppgifter i fasta priser var också uttryckta i detta års löne- och pris- läge. Nu föreliggande statistik visar att de offentliga konsumtionsutgifterna ökade snabbare 1964—1965 än vad som då förut- sågs. Underskattningen, ca 200 milj. kr. i 1964 års priser, avser helt den kommunala konsumtionen. Någon större inverkan på
utredningens kalkyl torde dock inte kunna tillmätas denna differens.
Av utredningen insamlade planer och be— dömningar pekade på en ökning av den offentliga konsumtionen med bortåt 6 % år- ligen 1965—1970. Utredningen bedömde emellertid att en så stor ökning inte kunde realiseras utan att andra områden med lika- ledes starka utbyggnadsbehov måste hållas tillbaka. Enligt den avvägning som låg till grund för utredningens kalkyl begränsades de offentliga konsumtionsutgiftemas ökning till 4,7 % per år.
Nationalräkenskapemas redovisning fram till 1967 och den reviderade nationalbud- getens prognos för 1968 visar att den of- fentliga konsumtionen kommit att expande— ra väsentligt snabbare än som förutsattes i utredningens kalkyl och även snabbare än som angavs i myndigheternas planer. Den genomsnittliga ökningen 1965—1968 ut— gör enligt nämnda källor ca 7 % per år. De årsvisa förändringarna anges i tablån på nästa sida (procentuell volymförändring per år).
Som framgått har den kommunala kon- sumtionen kunnat expandera mycket snabbt 1965—1968, medan den statliga delen en- dast visat en moderat ökning. Till största del sammanhänger denna olikhet i utveck- lingsbilden med att huvudmannaskapet för vissa verksamheter ändrats under perioden. Sålunda fördes de tidigare statliga gymna- sierna över till kommunal sektor. den 1.7.
1966—
1965——
1965— 1970 1970 1967— 1968 enligt enligt 1968 delvis planer kalkyl 1
till LU
Statlig konsumtion + 0,9 — Kommunal konsumtion + 9.3 + Summa offentlig konsumtion + 5,8 +
2,2 + 5,5 + 1,4 + 5,4 + 4,3 15,2 + 7.5 + 10,6 + 6,2 + 5,0 6,9 + 7 + 7.0 + 5.8 + 4,7
1966. Från 1.1.1967 gick vidare de statliga mentalsjukhusen över till landstingen. En överslagsberäkning visar att om ingen över- föring vidtagits skulle den statliga konsum- tionens årliga ökning 1965—1968 ha uppgått till 5 in 6 % och den kommunala konsum- tionens till 8 %. Effekten av dessa över— föringar kan dock inte anges exakt då man inte känner till hur utbyggnadstakten för dessa och andra verksamheter i statlig och kommunal konsumtion har påverkats av ändrat huvudmannaskap. Den snabba ökningen i offentlig konsum- tion har ägt rum samtidigt som den totala produktionen utvecklats långsammare än som i utredningen beräknades som möjligt vid fullt utnyttjande av produktionskapa- citeten. Offentlig konsumtion har således tagit i anspråk en jämfört med kalkylen betydligt snabbare stigande andel av det totala produktionsresultatet. Den i utred- ningens kalkyl angivna andelen för 1970 överträffades redan 1967. Den offentliga konsumtionens procentuella andel av brutto- nationalprodukten vid skilda tidpunkter an- ges i nedanstående tablå:
1970 enl. 1965 1966 1967 1968 LU Löpande priser 14,4 15,3 16,6 17,1 16,2 1964 års priser 14,2 14,6 15,5 15,9 14,6
Lönedelen i offentlig konsumtion — räk- nat i löpande priser -— visar en svagt sjunkan- de tendens. Samtidigt har lönesatserna sti- git avsevärt suabbare än priserna på varu- delen (omkostnader). Detta gör att den of- fentliga tjänstesektorns bidrag till national-
produkten i volym ökat i långsammare takt än den offentliga konsumtionsvolymen. Från 1965 till 1968 beräknas den offentliga tjänsteproduktionens volym (sektorprodukt) ha stigit med i genomsnitt 5,8% per år (mot 7,0 % för konsumtionen). I långtids- utredningen beräknades produktionsökning- en 1965—1970 till ca 4 % årligen.
2.2 Utvecklingen inom olika delområden
2.2.1 Undervisning Undervisning är det största delområdet inom offentlig sektor. Däri ingår förutom skolväsendet, den högre utbildningen och forskningen samt lärarutbildningen även oli- ka kulturaktiviteter såsom teatrar, arkiv, bibliotek, museer m. m. Undervisningsväsendet har under hela 1960-talet expanderat och denna utveck- ling väntas komma att bestå även under hela 1970-talet beroende på framför allt 1960-talets stigande födelsetal och genom- förandet av flera stora reformer, såsom ut- byggandet av det studiesociala stödet 1965, försöksverksamhet med radio och television för utbildningsändamål, vidgade möjligheter för vuxenutbildning m.m. Ett mått på de olika delsektorernas om- fattning är antalet sysselsatta personer inom de olika delområdena. Enligt folkräkningen 1965 sysselsattes inom undervisningssektorn ca 156 000 personer, varav inom skolväsen- det 125 000, inom den högre utbildningen och forskningen 20000 samt inom lärar- utbildningen 2 500. 1960 var antalet syssel- satta ca 119 000. Således har sysselsätt- ningen inom undervisningssektorn ökat med i genomsnitt ca 5,6 % per år 1960—1965. I det följande redogörs först för nya be—
räkningar av studerandeantalets utveckling och lärarbehov. Med stöd av dessa kvanti- tativa uppgifter görs sedan en ny kalkyl beträffande utgiftsutvecklingen 1965—1970. Slutligen belyses något utvecklingen under 1970-talet.
U tbildningens kvantitativa omfattning Utbildningens kvantitativa omfattning be- stäms dels av antalet personer i de för olika utbildningsformer aktuella åldrarna, dels av den andel av dessa personer som söker sig till de olika läroanstalterna.
I nedanstående tablå anges den beräknade folkmängden i 1 OOO-tal (enligt folkräkning- en 1965 och statistiska centralbyråns se- naste befolkningsproguos) för de i utbild- ningssammanhang relevanta åldersgrupper- na 1965—1980.
1965 1967 1970 1975 1980
7—15 år 967 954 958 1 048 1 158 16—19 år 505 470 433 426 451 20—24 år 615 663 632 550 539
Grundskola. Antalet ungdomar i åldern 7 —-15 år väntas minska något fram till 1970 för att därefter stiga snabbt under hela 1970-talet. Eleverna på lågstadiet (7—9 år) och på högstadiet (13—15 år) ökar fram till 1970, medan eleverna på mellanstadiet (10 —12 år) minskar något. Elevantalet i grund- skolan styrs helt av befolkningen i åldern 7—15 år under förutsättning att grundskolan är helt utbyggd t.o.m. årskurs 9. Enligt fö- religgande planer skall grundskolan t.o.m. årskurs 5 vara genomförd i hela landet läs- året 1968/69 och t.o.m. årskurs 9 läsåret 1972/73. 1965 var antalet elever i grund- skolan 870000 och beräknas 1970 ha ökat till 940 000.
Gymnasieskola. Antalet ungdomar i åldern 16—19 år väntas minska fram till 1975 och sålunda minskar befolkningsunderlaget för gymnasieskola. Några faktorer som bör lig- ga till grund för beslut om gymnasieskolans kvantitativa utveckling — såväl total omfatt— ning som inriktning på studievägar — är bl. a. ungdomens efterfrågan på gymnasial ut—
bildning, samhällets efterfrågan på utbildad arbetskraft och tillgängliga resurser för ut- bildningsväsendet. Hittills beslutade refor- mer har lett till mindre specialisering av ut— bildningen, vilket underlättar den utbilda- des anpassning till förändringar på arbets- marknaden. Genom grundskolans genom- förande ökar naturligt efterfrågan på gym- nasial utbildning.
En genomgripande reformering av de gymnasiala skolorna skedde i och med 1964 års riksdagsbeslut om utformningen av det nya gymnasiet och fackskolan. Där angavs som mål för dessa skolformers kvantitativa utveckling att 1970 skulle ca 30 % av års- kullen lG-åringar beredas plats i gymna- sium och ca 20 % i fackskola. Den fram- tida utformningen av yrkesskolan har ännu ej slutgiltigt utformats men inom en nära framtid väntas beslut därom.
Enligt skolöverstyrelsens beräkningar vän- tas antalet elever i intagningsklasser i gym- nasium (inkl. privatskolor) i relation till an— talet l6-åringar stiga från drygt 25 % 1965 till ca 33 % i början av 1970-talet. Genom att befolkningsunderlaget minskar kommer emellertid antalet gymnasieelever att växa endast obetydligt från ca 95000 1965 till 105000 1970. Det nya gymnasiet är i stort sett utbyggt i samtliga regioner läsåret 1966/ 67.
Fackskolan expanderar snabbt. Antalet fackskoleelever var 1967 ca 22 000. 1966/ 67 var fackskola införd i 50 kommuner och beräknas 1972 vara helt genomförd i hela landet. 1967 befann sig i de kommuner där fackskola redan är genomförd 18 % av an- talet 16—åringar i fackskola och i början av 1970-talet väntas fackskolefrekvensen upp- gå till 22 %. Antalet fackskoleelever beräk— nas 1970 ha ökat till 40 000.
Yrkesskolans kvantitativa omfattning är svårare att mäta på samma sätt som gym- nasiets och fackskolans bl. a. beroende på den relativt stora åldersspridningen bland eleverna. Yrkesutbildningsberedningen räk- nar med att den reducerade yrkesskolefre- kvensen (andelen i årskurs 1 eller i mot— svarande heltidskurser förstagångsinskrivna elever av årskullen 16-åringar) 1966 ut—
gjorde 31 % och att den förutses successivt öka till 35 % 1970. 1970 beräknas 73000 elever studera vid de kommunala och lands- tingskommunala yrkesskolomas heltidskur- ser mot 70 000 1966. En viss överkapacitet har kunnat märkas vid yrkesskolan, men den har nu till stor del fyllts av arbets- lösa ungdomar.
Antalet elever vid det obligatoriska skol- väsendet och gymnasieskola 1966/ 67—1972/ 73 enligt skolöverstyrelsens beräkningar framgår av nedanstående sammanställning (1 OOO-tal):
1966/67 1970/71 1972/73
Det obligatoriska skolväsendet 891 947 977 Kommunala gymnasier 105 105 109 Kommunala fackskolor 17 41 46 Yrkesskolor 70 73 75 Privata gymnasier och fackskolor 3 3 3 Totalt 1 086 1 169 1 210
Enligt ovannämnda frekvenstal beräknas i början av 1970-talet antalet elever i intag- ningsklasser motsvara ca 90 % av antalet 16-åringar därav 33 % i gymnasium, 22 % i fackskola och 35 % i yrkesskola. Dessa frekvenstal är ej helt jämförbara med de frekvenstal som statsmakterna uppställde som mål 1970 då här även medräknats pri- vatskolor. Utvecklingen av antalet elever inom grundskolan och de gymnasiala sko- lorna har i stort överensstämt med den ut- veckling som förutsatts i långtidsutred— ningen.
Inom vuxenutbildningen görs emellertid större satsningar än som förutsatts i lång- tidsutredningen. Antalet vuxenstuderande väntas öka snabbare än beräknat eller med ca 5000 per år från 1968 fram till mitten av 1970-talet. Det är främst vuxenutbild- ningen vid gymnasium och fackskola som väntas öka medan den inte beräknas expan- dera vid yrkesskolan. Att vuxenutbildningen ökar så kraftigt beror på att förmånligare statsbidragsbestämmelser träder i kraft den 1 juli 1968.
I skolöverstyrelsens beräkning av antalet klasser i grundskolan kan skönjas en ökning av klassmedeltalen och i början av 1970-talet bör klassmedeltalen ha anpassat sig till den nivå som förutsattes i 1962 års grundskole- beslut.
Skolväsendets lärarbehov. Behovet av an- talet lärartjänster 1966/ 67—1972/ 73 enligt skolöverstyrelsens beräkningar framgår av nedanstående tablå:
1966/67 1970/71 1972/73
Grundskola 56 200 59 900 61 300 Gymnasieskola 15 500 17 600 18 100 därav: gymnasium 7 600 7 500 7 800 fackskola 1 200 3 400 3 500 yrkesskola 6 700 6 700 6 800
Totalt 71 700 77 500 79 400
Som framgår av tablån kommer lärar- behovet för grundskolans del att öka med i genomsnitt ca 1,6 % per år och för gymna- sieskolans del med 3,2 % per år från 1966 till 1970.
Lärarbehovet avviker endast obetydligt från vad som förutsågs i långtidsutredning- en. Vissa rationaliseringsåtgärder har vid- tagits vid grundskolan och yrkesskolan, vil— ket resulterar i ett något lägre lärarbehov under slutet av 1960-talet, men en något snabbare utbyggnad än som förutsågs i lång- tidsutredningen har skett för fackskolans del, som kräver ett något ökat personal- behov.
Lärarutbildningens kapacitet kommer däremot att öka väsentligt mer än enligt långtidsutredningen. En genomgripande re- form av klass- och ämneslärarutbildningen genomförs 1968/ 69, vilken förutses minska lärarbristen. För låg— och mellanstadielärare kommer förmodligen lärarbehovet att vara helt tillgodosett under första hälften av 1970-talet. Lärarbristen på grundskolans högstadium och i de gymnasiala skolorna har länge varit stor, men bristen har minskat något från 1966. Detta hänger samman med att den praktiska lärarutbildningen utbyggts samt att examinationen från universitet och högskolor ökat kraftigt. 1967 beräknas lä- rarbristen, om man även räknar de tjänster
som besatts med ej kvalificerad arbetskraft, inom grundskolans låg- och mellanstadiet till 3 000 tjänster och inom högstadiet och i de gymnasiala skolorna till 2 500 tjänster.
Högre utbildning. Utvecklingen vid universi— tet och högskolor har hittills gått betydligt snabbare än vad långtidsutredningen förut- såg. Riksdagsbeslutet 1965 innebar, att pla- neringen för den högre utbildningen skulle utgå från ett totalantal studerande vid uni- versitet och högskolor i början av 1970-talet på 87 000.
Tillströmningen till universitet och hög- skolor är främst beroende av gymnasiets examination de närmast föregående åren. Om gymnasiefrekvensen antas vara ganska oförändrad fram till mitten av 1970—talet, och befolkningen i de aktuella åldersgrup- perna (20—24 år) minskar under 1970-talet, väntas den mycket kraftiga ökningen av nyinskrivna under senare år upphöra.
Studerande vid universitet och högskolor 1960/ 61—1975/ 76 enligt universitetskans- lersämbetets beräkning anges i nedanstående tablå:
Antal närvarande studerande har ökat från 1960 till 1965 med ca 13,3 % per år. 87000 studerande som var statsmakternas plan för antalet studerande vid universitet och högskolor i början av 1970-talet har redan överskridits och med nu rådande till- strömningstendenser kommer antalet när- varande studerande att uppgå till över 100 000 1970. Det bör emellertid påpekas, att antalet studerande enligt nu gällande definitioner ej utan vidare är jämförligt med ramtalet på 87 000. En sänkning av stu- dietidema skulle självfallet starkt kunna sänka närvarotalet. Det är de fria fakulte- terna, de humanistiska och samhällsveten— skapliga som har ökat kraftigast, medan de naturvetenskapliga fakulteterna har ökat långsammare än som förutsatts i den av statsmakterna 1965 antagna utbyggnadspla- nen. Särskilt kraftig var tillströmningen till de samhällsvetenskapliga fakulteterna vid vilka studerandeantalet 1965 översteg det för utbyggnaden fram till början av 1970- talet avsedda antalet med 50 %.
Frågan är vad denna kraftiga ökning av studerande vid universitet och högskolor
1960/61 1965/66 1967/68 1970/71 1975/76 Antalet närvarande studerande 34 700 64 700 83 500 100 200 103 700 Nettoantalet nyinskrivna studerande 7 300 15 500 18 600 18 100 19 100
Antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor har ökat från 1960 till 1965 med i genomsnitt ca 16,2 % per år. Enligt be- räkningar, som nyligen gjorts av statistiska centralbyråns prognosinstitut och som redo- visas i nedanstående tablå har tillström- ningen till universitet och högskolor emel- lertid ökat snabbare än vad som ovan be— räknats.
beror på. En av orsakerna kan vara att det dämpade arbetsmarknadsläget dels påverkat de studerande att längre stanna kvar vid universitet och högskolor och dels att fler som gått ur gymnasium nu fortsätter att stu- dera vid universiteten. En annan orsak, som till en del kan förklara den exceptionellt höga tillströmningen 1967, kan vara den ny- ordning beträffande studenternas militär-
1967/68 1970/71 1975/76 1979/80
Nettoantalet nyinskrivna 26 250
22 350 21 400 21 750
tjänstgöring som infördes hösten 1967. En- ligt denna ändring kommer de värnpliktiga som uttagits till officers- eller underofficers- utbildning och som rycker in i juni fr.o.m. september samma år få göra uppehåll på ca 9 månader med fortsatt värnpliktstjänst. 1967 beräknades omkring 3 000 värnpliktiga ha berörts av de ändrade bestämmelserna och en stor del av dessa kan under uppehål- let ha ägnat sig åt studier bl. a. vid univer- sitet och högskolor.
För att kunna tillgod05e utbildningsmå— len, som förutsattes i 1965 års riksdagsbe— slut, är det nödvändigt att stora rationali- seringar företas. Först och främst kommer anordningar för att få till stånd en fastare organisation av utbildningen fram till pri- märexamen att genomföras. För att öka genomströmningen och minska studietider- na tillsattes en arbetsgrupp för att undersö- ka möjligheterna att införa ett system med fasta studiegångar. Universitetskanslersäm- betets arbetsgrupp för fasta studiegångar, UKAS, kom med sitt förslag till fasta stu- diegångar vid de filosofiska, juridiska och teologiska fakulteterna i mars 1968 men genomförandet planeras till läsåret 1969/ 70. Hur detta förslag påverkar utbildnings- kostnadema är svårt att förutse, men då syftet med fasta studiegångar är att minska studie- tiderna bör en minskning av antalet närva- rande studerande bli resultatet. Exempel på andra rationaliseringsåtgärder, som skall ge- nomföras, är ökad användning av tekniska hjälpmedel i undervisningen, förbättrad ut- bildning av universitetslärare tvåskiftsutbild- ning i vissa laborativa ämnen samt radio och television som lärarersättande hjälpmedel.
U tgiftsutvecklingen ] 965—1970 Utgiftsutvecklingen under perioden beror förutom på elevantalets utveckling också på vilka resurser i form av lärare, lokaler, ut- rustning m.m. som tas i anspråk. Konsumtionsutgifterna för undervisning uppgick 1965 till ca 4 miljarder kr., varav statlig 1 miljard och kommunal 3 miljarder kr. Mellan 1960 och 1965 ökade konsum- tionsutgifterna med i genomsnitt ca 5,3 % per år, de statliga något snabbare än de
kommunala och från 1965 till 1966 mins— kade ökningstakten till drygt 2 %. I långtids- utredningen förutsågs utgifterna fram till 1970 öka med i genomsnitt ca 4 % per år. Enligt nu föreliggande uppgifter synes ut- gifterna totalt i stort sett ha utvecklats i överensstämmelse med långtidsutredningens kalkyler.
Ökningstakten för driftkostnaderna inom skolväsendet väntas bli ungefär samma som förutsattes i långtidsutredningen.
För lärarutbildningen förutses driftskost- naderna öka snabbare än enligt långtidsut- redningens beräkningar och den genom- snittliga årliga ökningen från 1967—1970 kan förmodas bli ca 10 % mot långtids- utredningens 7 %.
Trots den kraftiga ökningen av studeran- de vid universitet och högskolor har drift- kostnaderna inte ökat utan överensstämmer ganska väl med vad som förutsatts i lång- tidsutredningen. Detta beror på att det är de fria fakulteterna, främst de samhällsve— tenskapliga och humanistiska, dvs. utbild- ningslinjer med relativt sett låga driftskost- nader som ökat kraftigast.
Investeringsutgifterna för undervisning uppgick 1965 till ca 1,1 miljard kr., vilket är en ökning med i genomsnitt ca 10,7 % per år från 1960. De statliga ökade snabbast med i genomsnitt ca 29 % per år medan de kommunala ökade något långsammare med i genomsnitt ca 8 % per år. Mellan 1965 och 1967 ökade investeringsutgifterna med ca 4,1 % per år och från 1965 till 1970 beräknas den årliga ökningen bli ca 5 %.
Skolbyggnadsinvesteringama totalt fram till 1970 beräknas ligga mycket nära de be- räkningar som gjordes i långtidsutredningen, men fördelningen mellan åren blir en annan. 1968 blir skolbyggnadsinvesteringama hög- re, då dessa investeringar ökar utöver in- vesteringsramama på grund av arbetsmark- nadspolitiska åtgärder. Under återstoden av 1960—talet beräknas de emellertid bli lägre än de prognoserade.
För högre utbildning och forskning in- klusive lärarutbildning, är investeringsvoly- men för åren 1967/68 och 1968/69 lägre än vad långtidsutredningen förutsatte. En ök-
ning förutsätts men den totala investerings- volymen för hela perioden kommer ändå att ligga på en något lägre nivå än i långtids- utredningen.
Utvecklingen 1970—1975
En beräkning av resursbehovet för utbild- ningssektom under 1970-talet kan inte byg- ga på redan fattade politiska beslut utan måste i hög grad bli tentativ. Skolväsendet. Grundskolan kommer som ti- digare sagts, att enligt planerna vara fullt utbyggd läsåret 1972/ 73. Under innevaran- de år kommer emellertid förslag att före- läggas riksdagen om en förändrad utform- ning av högstadiet. Detta torde dock inte leda till krav på ökade resurser. Elevantalet på låg— och mellanstadiet kommer att öka med ca 100000 från slutet av 1960-talet till 1975 beroende på det stora antalet födda fr. o. rn. 1964. Elevantalet på högstadiet kommer att vara i stort sett oförändrat un- der perioden 1970—1975. För gymnasiesko- lans del minskar befolkningsunderlaget fram till 1975 för att därefter öka något. Denna nedgång under första hälften av 1970-talet kan eventuellt komma att motverkas av en något höjd gymnasiefrekvens. Yrkesutbild- ningsberedningen kommer att framlägga för- slag för årets riksdag om en förändrad ut- formning av yrkesskolan. De ekonomiska konsekvenserna är i dag svåra att överblic- ka, men krav på ökade resurser kan uppstå. Högre utbildning. De oklara punkterna är ovanligt många i fråga om universitet och högskolor. Nyligen tillsattes också en utred- ning rörande det eftergymnasiala utbild- ningssystemets fortsatta utbyggnad. Utred- ningen har att med utgångspunkt i samhäl- lets beräknade behov, de studerandes önske- mål samt tillgängliga resurser ge riktpunkter för den eftergymnasiala utbildningens di- mensionering. Då fördelningsproblemen in- om utbildningssektom ter sig svåra att lösa på sikt, om tillträdet är Spärrat vid vissa ut- bildningar och fritt vid andra utbildningar ingår det i kommitténs uppdrag att överväga införandet av någon form av reglering av tillträdet till de nu fria fakulteterna vid uni- versiteten. Kommittén har vidare möjlighet
att överväga en omprövning av nu gällande kvantitativa riktpunkter. Vidare införs 1969/ 70 fasta studiegångar vid de fria fa- kulteterna.
Man räknar med att tillströmningen mins- kar något 1968/ 69 jämfört med den extremt höga tillströmningen 1967/ 68 och sedan i stort sett stagnerar. Detta innebär att an- talet närvarande studerande fortsätter att öka in på 1970-talet. En viss omfördelning inom de fria fakulteterna i riktning mot de uaturvetenskapliga fakulteterna antas ske, vilket leder till successivt ökade kostnader.
Lärarutbildningskapaciteten har ökat myc- ket starkt under slutet av 1960-talet. Denna kapacitet beräknas vara tillräcklig på lång sikt, varför förmodligen ytterst små resurs- ökningar under 1970-talet behövs.
Med utgångspunkt från ovanstående an- tas driftsutgiftema öka med i genomsnitt ca 3,5 % per år fram till 1975. Investerings- utgifterna beräknas ligga på endast något högre nivå än i slutet av 1960-talet.
2.2.2. Hälso- och sjukvård
Långtidsutredningens kalkyl
För att få en överblick över de aktuella utbyggnadsplanerna gjorde den dåvarande medicinalstyrelsen sommaren 1964 en enkät till sjukvårdsstyrelsema i landstingen och städerna utanför landsting samt till olika statliga myndigheter. De av huvudmännen redovisade planerna visade att man förut- såg en mycket kraftig ökning av vårdre- sursema fram till 1970. Det totala plats- antalet i all sluten vård angavs öka från ca 125000 1964 till närmare 150000 1970. Av den totala ökningen med ca 4 000 plat- ser per år skulle mer än hälften (2 200) gå till en förstärkning av långtidssjukvårdens resurser. Det årliga platstillskottet inom an- nan kroppssjukvård angavs bli ca 950, inom mentalsjukvård ca 250 och inom övriga vårdområden ca 600.
För denna utbyggnad erforderliga inves- teringar (exklusive underhåll) angavs av hu- vudmännen öka från ca 800 milj. kr. 1965 till bortåt 1 100 milj. kr. i genomsnitt per år
under 1966—1970 (vid 1964 års kostnadsm- vå). Under förutsättning av en jämn stegring av investeringarna de olika åren skulle des- sa uppgå till närmare 1300 milj. kr. 1970, en ökning med 9,5 % per år sedan 1965.
Hälso- och sjukvårdens personalbehov an- togs enligt planerna öka med ca 20000 personer (heltidsarbetande) 1965—1970.
Driftutgifterna beräknades stiga betydligt snabbare än personalen; ökningen 1965— 1970 angavs till 8,5 % per år. Detta tal representerar också den planerade volym- ökningen för offentlig konsumtion av hälso- och sjukvårdstjänster.
Som allmänt omdöme framhöll medicinal— styrelsen att en alltför stor optimism synes ha framträtt i huvudmännens planering vad gäller utbyggnadsplanernas tidsmässiga för- verkligande och framför allt i fråga om möj- ligheterna att få fram sjukvårdspersonal. Också långtidsutredningen konstaterade att utsikterna för att avveckla den rådande personalbristen och därutöver öka antalet tjänster i sådan omfattning som framgår av huvudmännens kalkyler var ganska mörka. I utredningens kalkyl förutsattes där- för att ökningen i hälso- och sjukvårdskon— sumtionen skulle stanna vid ca 7 % årligen 1965—1970 mot 8,5 % per år enligt pla- nerna. En nedskärning gjordes också i in— vesteringsplanerna; i utredningens kalkyl förutsågs hälso- och sjukvårdens investe- ringar exklusive underhåll öka med ca 7,5 % årligen mot planemas 9,5 %.
Aktuella utbyggnadsplaner Resultaten av nämnda enkätundersökning har bl.a. utnyttjats i arbetet inom social- departementets sjukvårdsdelegation med prioriteringar av byggnadsverksamheten inom ramen för gällande byggnadsreglering. Det framstod härvid som angeläget att med liknande undersökningar fortlöpande regist- rera den pågående planeringen. Mot bak- grund härav hemställde socialdepartemen- tets sjukvårdsdelegation i början av 1967 att medicinalstyrelsen ville företa en förnyad undersökning. Avsikten var att därefter år- ligen samla in aktuella informationer om
sjukvårdsresurserna och den planerade ut- byggnaden av dem.
Undersökningen genomfördes under 1967 under benämningen RUPRO 67 (Rullande prognosundersökning 1967). Uppgifterna avsåg utvecklingen under perioden 1966— l970. Prirnärmaterialet var delvis av en annan karaktär än det material som låg till grund för långtidsutredningen. I det senare fallet begärdes summariska sammanställ- ningar för olika vårdområden medan ma- terialet till RUPRO 67 bestod av detaljerade upplysningar rörande varje sjukhus utveck- ling. Detta medförde bl.a. ökade möjlig— heter att kontrollera materialet på ett bättre sätt.
Vidare lämnades till långtidsutredningen uppgifter om förutsett platsantal för åren 1965 och 1970 och om investerings- och driftkostnader som summor för perioden 1966—1970. I RUPRO 67 angavs däremot årsvisa uppgifter. Av uppgifterna för de en- staka åren kan 1966 betecknas som av hu- vudmän känt utfall och 1967 som delvis prognos medan uppgifterna för åren 1968— 1970 avser planerad utveckling.
De i RUPRO 67 redovisade planerna visar att huvudmännen förutser en fortsatt mycket snabb ökning av vårdresurserna. Antalet vårdplatser i all sluten vård anges komma att ligga endast obetydligt lägre 1970 än enligt de planer som redovisades 1964 (144 350 mot 148 900). Utbyggnaden under åren 1965—1967 har dock inte gått lika snabbt som indikerats av de tidigare pla- nerna. I dessa räknade man nämligen att antalet platser skulle öka med i medeltal 4000 per år under perioden 1964—1970. Ökningen 1964—1965 hade därvid angetts till 2 850 men blev enligt definitiv redovis- ning endast ca 1 000. För 1966 och 1967 an- ges i RUPRO 67 ökningen till i medeltal 2 500 platser per år. Jämförelsen mellan det till långtidsutredningen angivna platsantalet 1965 och det faktiska utfallet visar att ut- byggnadstakten redan på mycket kort sikt kan väsentligen överskattas. Detta förhål- lande bör erinras när det gäller att bedöma realismen i de egentliga plantalen i RUPRO 67, dvs. utbyggnaden under åren 1968—1970.
Förändring per år
Antal 1964—1967 1967—1970 1964—1970 vård- utfall enl. planer utfall och 1964—1970 platser (delvis till planer till enl. planer 1964 prognos) RUPRO 67 RUPRO 67 till LU 65 Kroppssjukvård, exkl. långtidssjukvård 52 300 — 300 + 700 + 200 + 950 Långtidssjukvård 22 100 + 1 700 + 3 100 + 2 400 + 2 200 Mentalsjukvård 34 700 + 50 + 350 + 200 + 250 Övrigt (vård av psykiskt efter- blivna, epileptiker och kon- valescenter) 15 250 + 500 + 500 + 500 + 600 Totalt 124 350 + 1 950 + 4 650 + 3 300 + 4 000
För dessa tre år planeras en ökning av anta- let vårdplatser med 4 600 per år. Den i för- hållande till tidigare planer långsammare utveckling som ägt rum under planperiodens första hälft skulle härmed i det närmaste kompenseras genom en mycket snabb ut- byggnad under de framförliggande åren.
I tabell 1 anges platsutvecklingen för olika vårdområden. Det framgår att satsningen från huvudmännens sida på vården av de långvarigt kroppssjuka synes f. n. vara ännu kraftigare än vad som planerades 1964. Den övriga kroppssjukvårdens utbyggnad har däremot inskränkts.
Medan ökningen i antalet vårdplatser en- ligt nu föreliggande planer inte torde bli fullt så stor som beräknades för långtidsutred- ningen, har en uppjustering skett för in- vesteringskostnaderna. De totala investering— arna (exklusive underhåll) under åren 1966— 1970 anges nämligen i RUPRO 67 ligga ca 15 % eller ca 150 milj. kr. (i 1964 års kost- nadsläge) högre per år än enligt planerna till långtidsutredningen. Någon direkt jämfö— relse mellan de årsvisa förändringarna i dessa två material kan inte göras då uppgif- terna i det senare fallet endast avsåg medel- nivån för perioden. Som nämnts beräknades i långtidsutredningen den planerade inves- teringsnivån, under förutsättning av en jämn stegring av investeringarna de olika åren. uppgå till ca 1 300 milj. kr. 1970. I RUPRO 67 anges investeringarna redan 1968 översti- ga 1 300 milj. kr. och 1969 vara över 1 500 milj. kr., vilket innebär en fördubbling av
investeringsvolymen på tre år. För 1970 för- utses sedan en nedgång i investeringarna — en dylik underrapportering avseende plan- periodens slut kan ofta noteras — vilket gör att den genomsnittliga ökningstakten för 1966—1970 stannar på 16 % per år.
Också driftkostnaderna anges i de nu ak— tuella planerna ligga väsentligt högre än en- ligt rapporteringen till långtidsutredningen. I medeltal för perioden 1966—1970 utgör uppjusteringen 10 % eller ca 400 milj. kr. per år (i 1964 års priser). De till långtidsut- redningen angivna planerna antogs innebära en driftkostnad 1970 på närmare 5 000 milj. kr. Enligt de nu föreliggande uppgifter- na skulle denna nivå uppnås 1969; drift- kostnaderna 1970 anges i planerna till över 5 300 milj. kr.
Som tidigare nämnts bedömdes personalre- dovisningen till långtidsutredningen innebära att hälso- och sjukvårdens personalbehov skulle öka från 1965 till 1970 med ca 20 000 personer (omräknade till heltidsarbetande). I RUPRO 67 anges ökningen 1966—1970 till 28 500 heltidsarbetande. En jämförelse av planerna för 1970 i de båda undersökning- arna ger vid handen att för samtliga perso— nalkategorier med undantag för tandtekni— ker och ekonomipersonal anger RUPRO 67 högre antal tjänster. Det bör dock noteras att p. g. a. olikheter i redovisningen full järn- förbarhet mellan de båda materialen inte kan uppnås för alla personalkategorier. Sam- manlagt skulle enligt RUPRO 67 vårdper- sonalen 1970 vara ca 8000 fler, förvalt—
Antal tjänster omräknat i heltid Tabell 2. Personalutveckling inom hälso- och sjukvård 1966—1970 en]. RUPRO 67.
Antal Förändring tjänster 1966 1966—1967 1967—1968 1968—1969 1969—1970 1966—1970
Vårdpersonal 89 760 + 5 150 + 7 890 + 4 960 + 4 350 + därav: läkare1 6 260 + 300 + 440 + 300 + 250 + 1 290 sjuksköterskor, barnmorskor o. assistenter 20 330 + 1 020 + 1 350 + 900 + 750 + 4 020 skötare i psykia- trisk vård 14 690 + 960 + 940 + 420 + 180 + 2 500 Förvaltnings- personal 6180 + 730 + 720 + 320 + 260 + 2 030 Ekonomipersonal 19 530 + 1 250 + 1 320 + 760 + 820 + 4150 Totalt 115 470 + 7 140 + 9 930 + 6 030 + 5 430 + 28 530
1 Exkl. privatpraktiserande läkare.
ningspersonalen ca 1 000 fler och ekonomi- personalen ca 600 färre än enligt materialet till långtidsutredningen. Till stor del torde uppjusteringen återspegla det ökade perso- nalbehov som uppstått i samband med ar- betstidsförkortningen. Någon hänsyn till denna hade nämligen inte tagits i uppgif- terna till långtidsutredningen. I tabell 2 an- ges de årsvisa förändringarna för vissa per- sonalkategorier enligt RUPRO 67.
Kalkyl för perioden 1965-1970 Som nämnts förutsattes i långtidsutredning- ens kalkyl utbyggnad av hälso- och sjuk- vården komma att ske långsammare än enligt huvudmännens planer. Övervägan- dena baserades härvid främst på personal-
läget; det förelåg en avsevärd skillnad mel- lan tillgång och efterfrågan på sjukvårds- personal och kalkylerna tydde på att bris- ten för flera personalkategorier skulle vid den angivna efterfrågeökningen kvarstå fram till 1970.
Det föreligger ännu inte fullständig statistik över sysselsättningens förändringar under kalkylperiodens första år. Tillgängliga upp- gifter tyder dock på att personalökningen utgjorde 5 a 6 % under 1966, medan det förändrade arbetsmarknadsläget under 1967 synes ha möjliggjort en betydligt större rek- rytering. Uppgifterna i tabell 2 avser endast antalet tjänster. Ser man däremot på antalet uppehållna tjänster, finner man att antalet läkare ökade med 180 under 1966 och med 370 under 1967. Antalet uppehållna tjänster
Tabell 3. Antalet vakanta läkartjänster och tjänster som inte uppehållits av legitimerade läkare 1965—1967.
Vakanta tjänster och tjänster inte uppehållna av legitimerade läkare
Antal tjänster Hösten Hösten Hösten Våren Hösten hösten 1967 1965 1966 1967 1967 1967 antal % % % % Provinsialläkartjänster 775 159 21,3 21,5 19,5 20,5 Tjänster vid sjukhus för somatisk vård 4 619 722 15,0 16,3 14,1 15,6 Tjänster vid sjukhus för psykiatrisk värd 495 160 29,4 31,3 32,2 32,3 Totalt 5 889 1 041 17,0 18,1 16,3 17,7 114 SOU 1968: 24
Tabell 4. Vakanssituationen vid kroppssjukhusen för annan vårdpersonal än läkare 1965—' 1967. Antal Vakanser utan vikarie i % av antalet
Antal vakanser tjänster tjänster utan vika- hösten rie hösten hösten hösten hösten 1967 1967 1965 1966 1967 Sjuksköterskor 14 301 787 7,1 7,8 5,5 Barnmorskor 780 41 5,2 5,8 5,2 Sjukgymnaster 1 024 147 15,6 18,6 14,4 Kuratorer 465 31 10,4 9,6 6,6 Terapeuter 580 43 5,2 9,4 7,4 Undersköterskor 6 188 272 4,9 4,6 4,4 Barnsköterskor 2 234 42 1,1 2,2 1,9
vrig vårdpersonal 29 902 598 2,5 2,8 2,0
avseende vårdpersonalen vid kroppssjukhu- sen ökade med 2550 under 1966 och med 3 860 under 1967.
Det förbättrade personalläget återspeglas i att vakansema minskat något. Av samtliga läkartjänster var hösten 1965 7,6 % va- kanta utan vikarie. Motsvarande siffror för hösten 1966 och hösten 1967 var 7,2 % respektive 6,9 %.
Nedgången i antalet vakanta tjänster utan vikarie mellan hösten 1965 och hösten 1966 har emellertid kommit till stånd genom att vakansema tillsatts med icke behörig läkar- personal. Först till våren 1967 förbättrades läkarsituationen något, men till hösten 1967 har antalet tjänster som inte uppehållits av legitimerade läkare åter ökat (tabell 3).
I tabell 4 anges vakanssituationen vid kroppssjukhusen för annan vårdpersonal än läkare. Det framgår att för flertalet perso- nalkategorier har vakansema successivt minskat sedan hösten 1966. Det bör också noteras att — i motsats till läkarpersonalen — någon ökning av vakansema mellan våren och hösten 1967 inte har ägt rum för denna vårdpersonal.
Genomgången har visat att trots ökad rek- rytering någon mera påtaglig förbättring i bristsituationen inte synes ha ägt rum under 1966 och 1967. Till den av huvudmännen planerade ökningen av antalet tjänster — med i genomsnitt över 7 000 per år under treårs- perioden 1968—1970 - måste läggas det ytterligare personalbehov som medförs av kravet att fylla dagens vakanser. Utbild-
ningen av vårdpersonal beräknas visserligen öka i en relativt snabb takt, men det torde dock betecknas som orealistiskt att hela detta personalbehov kan komma att till- godoses med för ändamålet kvalificerad per- sona].
När det gäller att bedöma investeringarnas utveckling bör först den dåliga överens— stämmelsen mellan uppgifterna i RUPRO 67 och andra källor noteras. Enligt RUPRO 67 ökade hälso- och sjukvårdens investe- ringar (exkl. underhåll) med bortåt 30 % i volym 1966—1967. I nationalräkenskapema registrerades ökningen till ca 20 %. Även huvudmännens kostnadsuppgift avseende in- vesteringarna 1968 (innebärande en ökning med 34 % i förhållande till 1967) synes allt- för hög. Sedan våren 1966 fordras nämligen igångsättningstillstånd för att påbörja byg— gen av bl. a. sjukhus. För 1968 gäller en kost- nadsram för igångsättning av nya projekt på 100 milj. kr. Kostnadsramen har fastställts med hänsyn tagen till att den stora inves- teringsvolymen 1967 (750 milj. kr. inom till- ståndssektom) beräknas bidra till att man 1968 får sådana konsekvenskostnader för re- dan igångsatta byggen att dessa ensamma skulle svara för ca 760 milj. kr. Tillsammans med en nyigångsättning på 100 milj. kr. 1968 skulle investeringarna detta år ligga ca 15 % högre än 1967. Enligt länsarbetsnämn- demas bedömning torde dock investerings- ökningen 1967—1968 bli större, ca 20 %.
Några igångsättningsramar för 1969 har ännu inte fastställts. Genom att kostnads-
ökningen av redan pågående byggen beräk- nas upphöra skulle en lika stor nyigång- sättning 1969 som 1968 leda till en volym- ökning med 10 % för ifrågavarande bygg- nadsinvesteringar.
Det förutsätts här att hälso- och sjukvår- '
dens totala investeringar (exkl. underhåll) kommer att öka med 2.0 % 1968 och 10 % både 1969 och 1970. För hela perioden 1965 —1970 skulle då ökningen bli i genomsnitt 16 % per år. Kalkylen skiljer sig väsentligt för varje enskilt år från den utveckling som av huvudmännen angetts i RUPRO 67. I denna synes dock uppgifterna för periodens tidigare år även innefatta prisstegringar, me- dan man för slutåret tydligen lämnat ofull- ständiga uppgifter. Även beträffande drift- utgifterna synes uppgifterna i RUPRO 67 framför allt för 1966—1967 innebära en inte obetydlig överskattning av volymföränd- ringen. Orsaken torde även här vara att rap-> porteringen skett i löpande priser. För fram- förliggande år förutsätts här att driftkostna- derna kommer att öka i något långsammare takt än 1965—1968. Den genomsnittliga ök- ningen 1965—1970 skulle enligt denna revi-. derade kalkyl uppgå till ca 9 % per år.
2.2.3 Socialvård
Utvecklingen inom olika vårdgrenar Åldringsvård. Tyngdpunkten i dagens so- cialvård ligger både vad beträffar utgifter och personal på åldringsvården. De upp- gifter avseende ålderdomshem som samla- des in till långtidsutredningen med en enkät till samtliga primärkommuner tydde på en mycket omfattande byggnadsverksamhet de närmaste åren. På grundval av redovisade utbyggnadsplaner beräknade socialstyrelsen att det totala platsantalet skulle stiga från 45 600 1964 till ca 61000 1970. I beräk- ningen förutsattes att ny-, till- och ombyg- gandet skulle omfatta ca 3 800 platser per år. Genom att antalet nedlagda platser an- togs successivt minska skulle nettotillskottet av platser för varje år visa en måttlig steg-, ring. Socialstyrelsen bedömde det förutsed- da platsantalet på 61 000 1970 som ungefär.
det minimum som skulle behövas för att avskaffa den nuvarande bristen sådan kom- munerna bedömde den och hålla undan ' för åldringskullarnas ökning. Det kan näm-
nas att kommunerna uppskattade sitt plats- behov 1970 till ca 70 000, vilket skulle motsvara omkring 9,5 platser per 100 åld- ringar över 70 år. . Enligt nu tillgänglig redovisning blev nettotillskottet under 1965 2 100 platser mot förutsedda 1 900. Under 1966 och 1967 igångsattes nya ålderdomshemsbyggen med sammanlagt ca 7000 platser. Genom för- frågan hos samtliga länsstyrelser under hös- ten 1967 har socialstyrelsen vidare erhållit uppgifter om vilka ålderdomshemsprojekt som föreligger för tiden t.o.m. 1970. Sty— relsen har därefter hänvänt sig direkt till de kommuner som har uppgetts planera ålderdomshemsbyggen under angiven tid med mera detaljerade frågor om projektet. Enligt kommunernas bedömningar kan om- kring 5 500 platser börja byggas 1968, om- kring 4 000 platser 1969 och omkring 2 000 platser 1970. Socialstyrelsen bedömer dock att en igångsättning med omkring 3 800 platser per år bättre kommer att svara mot verkligheten då kommunerna ofta under— skattar den tid det tar att planera och finan- siera ett ålderdomshemsbygge. Styrelsen anser på dessa grunder att den i långtids- utredningen beräknade vårdplatsutveckling- en i stort sett kommer att förverkligas och att det totala antalet vårdplatser i slutet av 1970 skall uppgå till omkring 60 300. Behovet av ålderdomshemsplatser har se- dan lång tid schablonmässigt angetts till ca 10 % av antalet personer som fyllt 70 år. Under senare år har socialstyrelsen hävdat att behovet av ålderdomshemsplatser måste bedömas mer restriktivt än tidigare. Denna tioprocentregel har därför i stort sett ut— vecklats till en maxirniregel som i städer och större tätorter bör kunna underskridas. Socialstyrelsen anser det humanitärt, eko- nomiskt och personalmässigt motiverat att i ökande omfattning bygga ut den öppna åldringsvården för att så långt möjligt upp— skjuta eller förhindra behov av sluten vård. 'I den öppna vården ingår förutom den
sociala hemhjälpen olika verksamheter för service och kulturella aktiviteter. Dessa verksamheter har hittills varit kostnads- mässigt obetydliga (ca 4,5 milj. kr. 1963) men är under snabb utbyggnad. Enligt en enkät vid årsskiftet 1965/ 66 hade den till långtidsutredningen angivna målsättningen för 1970 redan då överskridits (med undan- tag av matdistributionen). Skulle utveck- lingen fortsätta i den takt som förutses kommer kostnaderna från 1963 att fyrdubb- las fram till 1970. Uppgifterna till lång- tidsutredningen avsåg en fördubbling av dessa kostnader.
Social hemhjälp. Denna vårdform om— fattar hemvårdarinne- och hemsamaritverk- samhet samt särskild barntillsyn. Enligt upp- gifter till långtidsutredningen förutsågs en betydande ökning av dessa verksamheter. Den planerade personalökningen 1964-1970 uppgavs motsvara 7 000 heltidsarbetande.
Hemvårdarinneverksamhet som är avsedd främst för korttidshjälp i första hand till barnfamiljer men i viss utsträckning också till åldringar och invalider har fram till 1967 ökat långsammare än som förutsetts. Däremot är en ny kår inom den sociala hemhjälpen, s.k. barnvårdarinnor, under kraftig expansion. Barnvårdarinnorna pas- sar i huvudsak sjuka barn under föräldrar- nas arbetstid och avlastar hemvårdarinne- verksamheten. Antalet åldringar och han- dikappade som skulle få hemsamarithjälp beräknades i långtidsutredningen öka från
84500 1963 till ca 193 000 1970. Av till- gängliga uppgifter avseende utvecklingen fram till 1967 att döma synes utbyggnaden gå i planerad takt.
Barnstugar. Jämte social hemhjälp var barnstugor, dvs. daghem, fritidshem och lekskolor, det område inom socialvården som enligt uppgifter till långtidsutredningen förutsågs expandera snabbast under prog- noSperioden. Antalet daghemsplatser an- gavs öka med 12000 1964—1970, vilket innebar något mer än en fördubbling. Trots denna utbyggnad bedömes en betydande platsbrist kvarstå 1970. Antalet platser på fritidshem bedömdes Öka med drygt 3 000 och i lekskolor med ca 17 000.
I tabell 5 ges dels den faktiska plats- utvecklingen 1965 och 1966, dels social- styrelsens nya bedömning fram till 1970. För jämförelse lämnas också platsutveck- lingen enligt socialstyrelsens bedömning till långtidsutredningen. Det framgår att ut- byggnaden både under 1965 och 1966 har gått väsentligt långsammare än vad som bedömdes i materialet till långtidsutred- ningen. Under 1967 beräknas däremot an- talet platser på daghem och fritidshem ha ökat betydligt mer jämfört både med före- gående år och med den tidigare bedöm- ningen. För de följande åren fram till 1970 förutser socialstyrelsen en ytterligare kraf- tig ökning av de årliga platstillskotten. Ut- byggnaden av lekskolorna beräknas å andra sidan ske i långsammare takt än vad man
Tabell 5. Antalet platser vid barnstugoma 1965—1970.
1965
. 1966
Daghem
Antal Ökning från föregående år Dzo en]. bedömning till LU
11 924 836 1 100
Fritidshem Antal Ökning från föregående år D:o enl. bedömning till LU
3 001 336 350
Lekskolar
13 402
] 478 1 700
3 256 255 450
Antal Ökning från föregående år Dzo en]. bedömning till LU
2.6 057 i 549 ' 2 500
28181 2142 2900
tidigare räknade med. Den ändrade be- dömningen sammanhänger med att stats- bidragen till daghem och fritidshem höjdes betydligt 1 juli 1966 medan bidragen till lekskolor bortföll. I nedanstående tablå an- ges det förutsedda platsantalet 1970, dels enligt socialstyrelsens nya bedömning, dels enligt långtidsutredningen:
daghem fritidshem lekskolor
6 850 6 100
36000
ny bedömning 30 000 42 000 LU 65 23 600
Även beträffande personalutvecklingen kan förändringar förutses. I bedömningen till långtidsutredningen förutsågs ett netto- tillskott av förskollärare på ca 2 300 under perioden 1966—1970, vilket skulle innebära en minskning av antalet vakanser från ca 550 1965 till ca 100 1970. Nya beräkning- ar grundade på skolöverstyrelsens progno- ser ger vid handen en ökning av antalet tjänster med 3 700 under tiden 1967—1970 och ett nettotillskott av förskollärare under samma tid på 3 400, vilket mot bakgrunden av 700 vakanser 1966 ger 1000 vakanser 1970.
Familjedaghem. Jämsides med utbygg- naden av barnstugorna och som komple- ment till dessa vidareutvecklas barntillsynen inom kommunala familjedaghem. Behovet av barntillsyn har kartlagts av familjedag- hemsutredningen, som hösten 1967 lämnade sitt betänkande »Samhällets barntillsyn -— barnstugor och familjedaghem» (SOU 1967: 39). Undersökningen visade att ca 150000 barn under 7 år hade förvärvsarbetande mödrar med en arbetstid på mer än 15 timmar i veckan. Ungefär hälften av dessa barn hade sin tillsyn i det egna hemmet ge- nom hembiträden, föräldrarna själva, äldre syskon osv. För en tredjedel av barnen skedde tillsynen genom privata familjedag- hem. Den av kommunerna ordnade barn- tillsynen i barnstugor och kommunala dag- hem omfattade endast 16 % av barnanta— let. För ca 3 000 barn i dessa åldrar upp- gavs att barnen är utan tillsyn under den tid föräldrarna förvärvsarbetar. Genom un-
dersökningen konstaterades också att ca 200000 nu hemarbetande mödrar sagt sig önska ta förvärvsarbete om tillsynen av deras barn kan ordnas på ett tillfredsstäl- lande sätt.
För att möta det stora behov av barn- tillsyn som redovisats genom undersökning- en behövs det enligt utredningens mening en fortsatt stark ökning av platsantalet i barnstugorna och en utbyggnad även av den kommunalt organiserade farniljedag- hemsverksamheten. I avsikt att stimulera denna senare verksamhet och med beaktan- de av de kvalifikativa aspekterna på denna vårdform föreslog utredningen att statsbi- drag skall utgå till kommunala familje- daghem från 1 januari 1969. För att inte motverka utbyggnaden av barnstugeverk- samheten föreslogs att i kommuner med visst invånarantal antalet familjedaghems- platser ej får överstiga antalet barnstuge- platser.
I enlighet med förslag i proposition 1968: 1, bilaga 7, har riksdagen beslutat om statsbidrag till kommunala familjedaghem från 1 januari 1969. Vid denna tidpunkt beräknas antalet platser vid dessa familje- daghem uppgå till ca 15 000. Dessutom be- räknas ca 15 000 existerande privata famil- jedaghemsplatser bli övertagna av kommu— nen och ca 15 000 helt nya platser kommer till i kommunal regi.
I materialet till långtidsutredningen be- räknade socialstyrelsen att det 1970 kom- mer att finnas omkring 15 000 kommunalt förmedlade familjedaghem. Denna siffra torde således komma att överskridas.
Barnhem och barnkolonier. I beräkning- arna till långtidsutredningen förutsattes en ytterligare utbyggnad av barnhemmen, in- nebärande en ökning av platsantalet med ca 400 från 1964 till 1970. En sådan ök- ning beräknas nu inte komma till stånd. Vid slutet av 1967 var nämligen antalet barnhemsplatser 225 mindre än 1965 och beräknas till 1970 öka endast obetydligt. Det för 1970 förutsedda platsantalet 4 000 understiger det tidigare beräknade antalet med närmare 500. Bakom denna utveck- .ing ligger en minskad efterfrågan främst
på platser i spädbarnshem och mödrahem. En utbyggnad av nämnda slag av barnhem är därför f. n. inte motiverad.
Också bamkoloniverksamheten minskar i omfattning år från år. Antalet barn och vårddagar har under de senaste åren mins— kat med ca 4 % per år, dvs. i något hasti- gare takt än vad som redovisades till lång- tidsutredningen.
U ngdomsvårdsskolor. Under perioden 1956 —1964 ökades antalet disponibla platser på ungdomsvårdsskolorna med 38 %. Då tyngdpunkten i denna verksamhet håller på att förskjutas från institutionsvård till öppen vård angavs i långtidsutredningen någon ytterligare utbyggnad av ungdoms- vårdsskolorna fram till 1970 inte komma att äga rum.
Den faktiska utvecklingen 1964—1967 vi— sar en minskning av antalet disponibla plat- ser med 4 % och av antalet elever med 5 %. Minskningen i elevantalet samman— hänger med en nedgång i bamavårdsnämn- dernas omhändertaganden medan däremot en ökad andel av omhändertagna placerats vid institution.
Den framtida efterfrågan på vårdplatser är svår att bedöma. Utformningen och till- lämpningen av den straffrättsliga och barna- vårdande lagstiftningen liksom tillgången på andra vårdmöjligheter utgör faktorer som påverkar efterfrågan. Vidare är ut- vecklingen av vårdtiderna av betydelse. Des— sa har under en längre tid varit sjunkande men har under de senaste åren stabiliserats och 1966 t.o.m. ökat något. Detta sam— manhänger med en förskjutning mot svåra- re klientel.
För att möta kravet på bättre och inten- sivare vård erfordras i första hand perso- nalförstärkningar. Det totala personalbe- hovet anges av socialstyrelsen öka från 760 1965 till 1 040 1970, dvs. med 280 mot ca 400 enligt beräkningen till långtidsutred- ningen. Däremot anser socialstyrelsen i sin nya långtidsbedömning att någon utbygg— nad för att tillföra organisationen ytterliga- re platser inte är erforderlig.
Nykterhetsvård. Enligt uppgifter till lång- tidsutredningen planerades utbyggnaden av
nykterhetsvården bli mest markerad för den öppna vården och särskilt vad gäller alko— holpolikliniker, rådgivningsbyråer och in- ackorderingshem. Socialstyrelsens nya be- räkning tyder på en utveckling som i stort sett överensstämmer med den tidigare be— dömningen. Antalet platser vid allmänna vårdanstalter fortsätter att minska i förut- sedd takt. Däremot synes platsantalet vid de enskilda vårdanstalterna och vid inackor- deringshemmen komma att öka i en något snabbare takt än vad som tidigare beräk- nats. Inom den öppna vården synes utveck- lingen i fråga om alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer komma att stå i god överensstämmelse med den tidigare prog- nosen.
Socialförsäkring. Till offentlig konsum- tion av socialvård förs i nationalräkenska- pema också administrationskOStnaderna för allmänna försäkringskassor, arbetslöshets- kassor och AP-fonder. Dessa utgifter — som ligger helt utanför statsbokföringen — upp- gick 1965 till 264 milj. kr., varav allmänna försäkringskassor svarade för 166 milj. kr.
Under senare år har utgifterna för dessa verksamheter stigit i snabb takt; den vo- lymmässiga ökningen 1965—1967 utgjorde 12,5 % per år. Uppgången sammanhänger till stor del med en förstärkning av de all— männa försäkringskassorna i samband med sjukförsäkringsreforrnen den 1 januari 1967. För framförliggande år beräknas öknings- takten bli något långsammare.
Kalkyl för perioden 1965—1970 De kommunala och statliga myndigheternas planer till långtidsutredningen pekade på en ökning i konsumtionen av socialvårds- tjänster med ca 6,5 % per år 1965—1970. För investeringarna (exklusive underhåll) an- gavs den årliga ökningen till ca 7,5 % per år. Långtidsutredningen bedömde det emel- lertid inte realistiskt att räkna med att alla planerna på socialvårdens utbyggnad kunde realiseras redan till 1970. I utredningens kalkyl angavs den offentliga konsumtionen av socialvård öka med 5 % per år och social- vårdens nyinvesteringar med 7 % per år.
Den faktiska konsumtionsökningen 1965— 1966 blev enligt nationalräkenskaperna 8 år 9 % i volym. För senare år saknas ännu sammanfattande redovisning. Av tillgäng- liga uppgifter att döma synes dock öknings- takten under 1967 och 1968 ha varit något större. Den sammanlagda konsumtionsök- ningen 1965—1968 har därför i denna kal- kyl uppskattats till ca 10 % per år.
Genomgången av utvecklingstendensema inom olika vårdgrenar visade att utbyggna- den av vårdresurserna planeras fortsätta i snabb takt. För de kostnadsmässigt mest betydande områdena, ålderdomshem och social hemhjälp, synes utbyggnaden ske i enlighet med planerna till långtidsutred- ningen. Barnstugorna, familjedaghemmen och den öppna åldringsvården synes expan- dera i snabbare takt än vad som tidigare beräknats. Barnhem och kolonier är de enda områden där verksamheten minskar i omfattning.
En sammanvägning av dessa olika ten- denser till en totalkalkyl är svår att göra. Socialstyrelsens redovisning av utbyggnads— planerna visade emellertid klart att det på flera områden förutses en snabbare sats— ning i slutet av planperioden än vad som kunde genomföras under dess första år. Socialstyrelsen har dock ifrågasatt om en så stark utbyggnad kan realiseras.
I denna kalkyl förutsätts att konsumtio— nen av socialvårdens tjänster inte kommer att öka lika snabbt 1968—1970 som under föregående år då uppgången åtminstone del- vis torde ha underlättats av det rådande arbetsmarknadsläget. I tabell 6 markeras den förutsatta avsaktningen med att konsumtio- nens årliga ökningstakt 1968—1970 satts till 8 % mot 10% för perioden 1965—1968.
Socialvårdens investeringar (exkl. under— håll) ökade med 27 % både 1966 och 1967 och uppgick det sistnämnda året till närma- re 400 milj. kr. i 1964 års priser. Planerna till långtidsutredningen förutsattes innebära en investeringsnivå 1970 på ca 300 milj. kr. Som framgått av tidigare redogörelse vän- tas utbyggnaden av ålderdomshem och barn- stugor fortsätta. lnom ungdomsvårdsskolor— na och nykterhetsvården planeras en mo-
dernisering och ombyggnad av befintliga anstalter till mindre enheter. Man kan så- ledes vänta en hög investeringsnivå under de framförliggande åren, även om öknings- takten torde bli lägre än under 1965—1967.
2.2.4 Försvar
Försvarsutgifternas utveckling regleras ge- nom av riksdagen fastställda kostnadsramar. 1963 års försvarsbeslut — innebärande bl. a. att de ekonomiska utgångsramarna varje är dels skulle ökas med 2,5 % för att möta den tekniska utvecklingen, dels kompense- ras för pris- och lönestegringar — utlöpte med utgången av budgetåret 1966/67. För budgetåret 1967/ 68 hade riksdagen i av- vaktan på förslag från 1965 års försvars- utredning beslutat en utgiftsram som i fasta priser i stort sett motsvarade utgiftsnivån föregående budgetår. Förslag om ny eko- nomisk ram för det militära försvaret för fyraårsperioden 1968/69—1971/72 har lagts fram i prop. 110: 68. Propositionen bygger på 1965 års försvarsutrednings betänkande »Säkerhetspolitik och försvarsutgifter» (SOU 1968: 10).
Att utgående från föreslagna rambelopp beräkna de statliga konsumtions- och in- vesteringsutgifternas framtida utveckling bjuder på vissa speciella svårigheter. I 1968 års långtidsbudget har emellertid försvars- beslutet beräknats innebära att konsum- tionsutgifterna kommer att öka med 11/2 ä 2 % årligen (i fasta priser) och investe- ringarna med 11/2 ä 2 %. Försvarets kon- sumtionsutgifter steg 1965—1966 med 11/2 % i volym. För nyinvesteringar noterades 1965—1966 en ökning på 81/2 % och 1966—- 1967 en minskning med 14 %.
2.3 Reviderad kalkyl för 1965—1970 Kalkylerna avseende de offentliga konsum- tionsutgifternas förutsedda utveckling inom olika delområden sammanfattas i tabell 6. Osäkerheten i beräkningarna har markerats genom att ange endast hela tal. Som tidigare angetts beräknas den offent- liga konsumtionen ha ökat väsentligt snab- bare 1965—1968 än vad som förutsattes i långtidsutredningens kalkyl. Det är framför
Procentuella förändringar per år
1965 milj.kr. i 1964 års priser
1965—1970
3 976 3 279 1 398 1 855 4 180
14 688
Undervisning Hälso- och sjukvård Socialvård
Försvar Övriga områden
Totalt
allt utvecklingen inom hälso— och sjukvården och socialvården som lett till denna höjda ökningstakt. Den offentliga konsumtionen av undervisning har i stort utvecklats i överensstämmelse med de tidigare kalky- lerna. Detta gäller dock endast avseende utgiftsnivån medan beräkningarna av den högre utbildningens kvantitativa omfattning måst revideras. Försvarsutgiftemas utveck- ling synes ha överskattats i långtidsutred— ningens kalkyl.
En genomgång av utbyggnadsplanerna inom olika delområden har pekat på en fortsatt snabb stegring av de offentliga kon- sumtionsutgifterna under de återstående åren av 1960-talet. I den reviderade kal— kylen har av olika skäl antagits att ök- ningstakten kommer att dämpas något i förhållande till 1965—1968 och ligga i när- mare överensstämmelse med utredningens tidigare kalkyl.
Reviderade beräkningar över investering—
+ +++++
arnas förutsedda utveckling anges i tabell 7. Även beträffande dessa utgifter har revi- deringen inneburit att den tidigare kalkylen uppjusterats. Investeringarnas utvecklings- bild överensstämmer i stort med vad som beräknats för konsumtionen, dvs. snabba stegringar inom vårdområdena, en utveck- ling inom undervisning i linje med tidigare beräkningar och en svagare ökning av för- svarets investeringar. Att investeringarna i motsats till konsumtionen beräknas öka snabbare 1968—1970 än under första delen av kalkylperioden sammanhänger helt med en minskning av de tungt vägande försvars— investeringarna 1966—1967.
Kalkylerna fram till 1970 har till bety- dande delar kunnat byggas på planer och bedömningar från för viss verksamhet an- svarig statlig eller kommunal myndighet. Utsträcks perspektivet till 1975 föreligger planmaterial endast i begränsad omfattning och främst i form av uppgifter till långtids-
Tabell 7. Investeringar inom offentlig tjänsteproduktion 1965—1970, reviderad kalkyl. Exklusive underhåll.
Procentuella förändringar per år
1965 milj.kr. i 1964 års
priser
1965—1968
1965—1970
1968—1970 1965—1970
1 109 669 242 2 046 728
Undervisning Hälso- och sjukvård Socialvård Försvar Övriga områden
_|)— __
+ + | +++ NN ON MNWOUI
Totalt 4 794
+ +++++ sl uwooux + +++++ ax Ln—ooaxu-
budgeten. Beträffande undervisning erhålls dock viss vägledning i befolkningsutveck- lingen i de för undervisning aktuella åld- rarna. Sålunda förutses grundskolan öka i snabbare takt än 1965—1970 beroende på 1960-talets ökade födelsetal. Grundskolan beräknas vara helt utbyggd t.o.m. årskurs 9 läsåret 1972/ 73. Gymnasieskolans elev- underlag minskar, vilket eventuellt kan komma att motverkas av en höjd gymnasie- frekvens. Den högre utbildningens utveck— ling är svårare att överblicka. Om man antar en relativt oförändrad gymnasiefrek- vens fram till mitten av 1970-talet, och då befolkningen i de för högre utbildning ak- tuella åldersgrupperna (20—24 år) minskar framöver, förutses emellertid ökningen av antalet studerande vid universitet och hög- skolor avta.
Liksom på många andra konsumtions- områden påverkas efterfrågan av hälso- och sjukvård i hög grad av förhållandena på utbudssidan. Som nämnts pågår en om- fattande utbyggnad av antalet vårdplatser. Denna förutses fortgå och bilda underlag för fortsatta konsumtionsstegringar under 1970-talet. Utbyggnaden av den öppna vår- den utanför sjukhus har å andra sidan inte gått lika fort och torde ännu inte svara mot de på senare tid framförda önskemålen an- gående en förstärkning av denna vårdform. Det är därför sannolikt att en snabbare ut- byggnad aktualiseras under 1970-talet.
Även på socialvårdens område kan man räkna med fortsatta utbyggnadsbehov. Sats- ningen har på senare tid koncentrerats på de öppna vårdformerna och man får förut— sätta att denna utveckling kommer att fort— sätta.
Det framtida utrymmet för den offentliga sektorn har i bilaga 5 diskuterats i samband med de generella avvägningsproblemen för den ekonomiska politiken.
Bilaga 3 Arbetskraftsberäkningar 1960—1980
Utarbetad inom statistiska centralbyråns prognosinstitut av byrådirektör Margit Strandberg.
3.1 Inledning
När arbetskraftsberäkningarna till 1965 års långtidsutredning gjordes var materialet för en uppskattning av arbetskraftens storlek för .utgångsåret — 1965 — relativt bristfälligt, men ändock uppskattades antalet förvärvs- arbetande nära nog exakt till det antal som redovisades i 1965 års folkräkning. I 1965 års långtidsutredning anges de förvärvsar— betande till 3400 000, i folkräkningen till 3 450 0001.
Överensstämmelsen mellan prognos och utfall är emellertid t.o.m. bättre än så, då folkräkningens överskjutande 50000 kan sägas utgöras av de medhjälpande jordbru- karhustrur som inte inkluderats i beräk- ningarna ti-l-l långtidsutredningen.
Det förhåller sig nämligen så att i 1965 års folkräkning redovisas 62000 kvinnor som förvärvsarbetande, vilka är medhjäl— pande jordbrukarhustrur. I 1960 års folk- räkning uppgavs endast 11000 av denna grupp som förvärvsarbetande. Dessa upp- gifter ger självklart inte en konrekt bild 'av hur denna grupp förändra-ts. Av kontroll- undersökningen till 1960 års folkräkning framgår också att de medhjälpande gifta kvinnorna i jordbruket grovt underskattats. Denna kontrollundersökning byggde emel- lertid på ett relativt litet urval, vilket gjorde att marginalerna för skattningarna av det
korrekta värdet blev ganska vida och där- med försvårades möjligheterna att använda undersökningens resultat för en bedömning av de framtida ,utvecklingstendenserna för de gifta kvinnornas lförvärvsverksamhet.
I princip avsåg således de beräkningar som gjordes till 1965 års långtidsutredning både för året 1965 och framtiden arbets- kraftstillgångarna exklusive merparten av de medhjälpande jordbrukarhustruma. Genom att utesluta denna grupp finns det emellertid en risk att överdriva ökningstakten av de gifta kvinnornas förvärvsintensitet. I de här presenterade reviderade beräkningarna kom- mer denna kategori att inkluderas, varvid bedömningen av den framtida ökningstakten av de gifta kvinnornas förvärvsintensitet blir mer moderat. Emellertid implicerar detta att man bör räkna med en större över- föring av arbetskraft från jordbruket till övriga näringar i de beräkningar som avser sysselsättningsförändringarna inom de olika delarna av näringslivet.
Även om således överensstämmelsen mel- lan beräknat antal förvärvsar—beta-nde och ut- fallet enligt folkräkningen 1965 var god sett på total nivå, finns det brister i överens- stämmelsen i vissa enskilda detaljer. Några av dessa diskrepenser kommer att kommen- teras, då de föranleder en revidering av an-
1 Enligt SM Be 1967: 24 till 3 449 897.
För männen underskattades antalet för- värvsarbetande med 0,9 %. Felet bestod till lika delar av en underskattning av andelen förvärvsarbetande och befolkningens stor- lek. Underskattningen av andelen förvärvs- arbetande är koncentrerad till de yngre års- klasserna, 20 till 29 år, medan de äldre t.o.m. överskattats något.
Bakom antagandena om de yngre ålders- gruppernas deltagande i förvärvslivet ligger antaganden om andelen studerande. Resul- taten pekar således för männens del på att utvecklingen av studerandeandelen överskat- tats något. För de yngre ej gifta kvinnornas del hade inte samma felskattning gjorts. Även om utfallet för de enskilda åldersklas- ser, som påverkas av antagandena om an- delen studerande, pekar på 'felskvattningar, så var skattningen för hela åldersintervallet 15—29 år nära nog korrekt. Däremot under- skattades förvärvsintensiteten för ålders- grupperna i intervallet 30 till 54 år. För de gifta kvinnornas del gjordes en överskatt- ning av andelen förvärvsarbetande i samt- liga åldersklasser. Felet är störst, relativt sett, i de högre åldersklasserna. På grund av denna felskattning överskattades antalet för- värvsarbetande gifta kvinnor 1965 med ca 31 000, eller 5,6 %. Detta fel är då beräk- nat rutifrån uppgifterna om förvärvsarbe- tande gifta kvinnor exklusive medhjälpande i jordbruket enligt folkräkningen 1965.
Enligt tidigare resonemang inrymmer emellertid skattningarna för 1965 principi- ellt et-t litet antal medhjälpande, varför felet överdrivits något.
Som nämndes tidigare hade befolkningens storlek år 1965 när det gäller männen un- derskattats. Detta hänger samman med att nettoimmigrationen under 1965 blev större än det antagande som inrymdes i befolk- ningsframslarivningen. Denna gjordes näm- ligen 1964 med utgångspunkt från preli- minära befolkningsuppgicfter för detta år och med ett antagande för nettoimmigrationens storlek i framtiden om 10000 personerl. För kvinnorna har emellertid en svag över- skattning av befolkningen gjorts. Eventuellt kan dessa resultat hänga samman med att
immigranternas könsfördelning var en an- nan än som antagits i wbefollkningsfra-mskriv- ningen. Totalt runderskattades arbetskraften med ca 12 000 personer på grund av fel i befolkningsframskrivningen. Den faktiska nettoimmigrationen under 1965 var emel- lertid 33 600, dvs. 23 600 fler än som med— räknats i framskrivningen. Att underskatt- ningen av arbetskraften ej uppgick till mer än 12 000 kan dock bero på att invandrarna haft en annan åldersfördelning än som an- tagits, men eventuellt även på andra fel i befolkningsframskrivningen.
Då 1965 på flera punkter var utgångs- året för skattningen av förändringarna i framtiden av andelen förvärvsarbetande i olika ålders-, köns- och civilståndsgrupper, och då vissa felbedömningar gjordes av läget 1965 föranleder detta en viss revidering av de gjorda beräkningarna. Innan dessa revi- derade beräkningar presenteras skall emel- lertid en analys av förändringen i befolkning och arbetskraft under perioden 1960-1965 presenteras, då denna analys bildar under- lag för bedömningar och antaganden om framtidsutvecklingen.
3.2 Befolknings- och arbetskraftsföränd— ringar 1960—1965
Den totala befolkningen i landet ökade med 3,6 % under perioden. Antalet förvärvs- arbetande ökade emellertid något kraftigare, till viss del beroende på att befolkningen i åldersintervallet 15—69 år ökade starkare än den totala befolkningen, (jfr tabell 1). Antalet ungdomar i åldern upp till 14 år minskade under perioden. Detta beror på att de stora ungdomskullarna som föddes under senare delen av 1940-talet passerat 14- årsåldern och tillskottet av nyfödda under perioden har varit av mer normal storleks- ordning. Dessa stora ungdomsgrupper för— klarar till stor del även ökningen av den s.k. aktiva åldersgruppen. Ökningen är kraf- tig jämfört med de förändringar som kan
1 Befolkningsframskrivningen omfattade flera alternativ men det som lades till grund för arbets- kraftsberäkningarna innehöll 10 000 invandrare netto per år.
Tabell ]. Befolknings- och arbetskraftsut— veckling 1960—1965.
Befolkningens relativa Procent. (%) fördelning förändr. 1960 1965 1960—1965
0— l 4 år 22,0 —2, 5 15—69 år 70,4 4,6 70——w år 7,6 1 1,9
100,0 3,6
Summa
Förändring av antalet för- värvsarbetande 4,2 Andel förvärvs-
arbetande av hela befolk- ningen
44,2 44,4
förutses för framtiden. För en belysning av arbetskraftsförändringarna framgår av nedanstående tablå hur de olika komponen- terna i befolkningsförändringen 1960—1965 inverkat på förändringen av antalet perso- ner i 15—69-årsintervallet.
Kvinnor
Tillskott av 10—14—åringar 1 Avgång av 65—69-åringar Döda i aktiv ålder Total naturlig folkökning Nettoimmigration
Totalt
Motsvarande beräkningar kan även gö- ras för antalet förvärvsarrbetande i ålders- intervallet 15—69 år. Förutom befolknings- förändringarna tillkommer här förändring i andelen förvärvsarbetande. För denna .ana— lys har en approximativ uppskattning gjorts av antalet medhjälpande gifta kvinnor i jordbruket 1960. Som en hypotes har an- tagits att denna grupp förvärvsarbetande har förändrats i samma takt som antalet manliga företagare i jordbruket under peri- oden. Därmed skulle antalet medhälpande gifta kvinnor i jordbruket 1960 ha varit ca 77 900 i stället för 11000 som angavs i folkräkningenl. Storleken av de olika kom- ponenternas förändring av antalet förvärvs- arbetande i åldern 15—69 år framgår av nedanstående tablå?
Kvinnor
Naturlig folkökning Nettoimmigration Förändring av förvärvs— intensitet Därav: gifta ej gifta Civilståndsfördelning
Total förändring 0,8
Tabell 2. Förvärvsintensitetsförändringens effekt på totala arbetskraften 1960—1965.
Förändring
Antal perso- ner ”
—57 037 —20 462 —26 277 8 411 109 340
13 975
Mån 15—29 år » 30—69 år Ej gifta kvinnor 15—29 år » » » 30—69 år Gifta kvinnor 15—69 år
Total effekt
Den sammanlagda förändringen i för- värvsintensiteten för den totala arbetskrafts- förändringen fördelad på olika kategorier har beräknats i tabell 2.
De gifta kvinnornas ökade [förvärvsverk- samhet har således enligt tabell 2 kompen- serat den minskning av ungdomarnas för- värvsarbete som hänger samman med den ökande tillströmningen till skolor och under- visningsanstalter av olika slag. Totalt ökade antalet förvärvsarbetande i åldern 15—69 år med 4,5 %. Den naturliga folkökningen svarade därav för 2,9 %, nettoimmigratio- nen för 1,5 % och den förändrade civil- ståndsfördelningen för kvinnornas del för — 0,4 %. Inkluderas även de äldre ökade an- talet förvärvsarbetande med 4,2 %.
1 Beräkningarna har utförts på regionalt ma- terial. Förändringen i antalet manliga företagare i varje län 1960—1965 har applicerats på antalet medhjälpande gifta kvinnor ilänet enligt folkräk- ningen 1965. Det så för 1960 beräknade antalet medhjälpande har givits samma åldersfördelning som denna grupp uppvisar 1965.
2 Metodiken för denna typ av beräkningar kommer att presenteras i ett kommande nummer av Information i prognosfrågor, 1968:4 (utges av statistiska centralbyrån).
3.3 Förändringen av andelen förvärvsarbe- tande för olika befolkningsgrupper
Tidigare har effekten av förändringen i de olika komponenter som konstituerar anta- let förvärvsarbetande analyserats. För be- dömningen av framtidsutvecklingen fordras en något mer i detalj gående analys av hur andelen förvärvsarbetande eller förvärvsin- tensiteten för olika befolkningsgrupper för- ändrats. I tabell A redovisas dels andelen förvärvsarbetande 1960 och 1965, dels de antaganden som gjorts för framtiden.
3.3.1 Män Förvlärvsintensiteten för män har under 1960—1965 minskat i samtliga ålders-klasser. Minskningen är störst för de yngsta, men det sker en märkbar minskning även för åldrarna över 35 år. Jämfört med föränd- ringen under 1950-talet har minskningen un- der första hälften av 1960—talet varit acce- lererande. Det är inte fråga om några dras- tiska förändringar, som exempel kan tas åldersgruppen 35—39 år. Enligt 1950 års folkräkning var då 98,3 % förvärvsarbe- tande, 1960 96,7 % och 1965 95,8 %. Stu- derar man hur förändringen har utveck- lats för generationsgruppen framåt i tiden har från 1960 till 1965 redan för dem som 1960 var i 30—34-årsåldem fem år senare skett en minskning i andelen förvärvsarbe- tande. För de följande åldersgrupperna ökar sedan minskningstakten. Det har alltså an- setts motiverat att även för framtiden anta en viss minskning av männens förvärvsin- tensitet, även i dessa reviderade beräkningar. Man känner emellertid inte till vad som ligger bakom dessa förändringar, även om en uppdelning av männen på de olika civil- ståndsgrupperna visar att minskningen är störst för de ogifta och förut gifta, medan de vgiftas minskning är relativt svag. En a_n- tydan till förklaring kan ligga i att en större del av de fysiskt och psykiskt handikappade återfinns bland de ogifta och de som ej gif- ter om sig. Men detta kan troligen inte ut- göra hela förklaringen. Därför har här en- dast införts ett antagande om en fortsatt minskning i sam-ma takt fram till 1970. För de äldsta, de över 65 år, antas dock
minskningen fortsätta även efter 1970 efter- som allt större del av dessa kommer att till- höra de grupper som pensioneras tidigare än vid 67 års ålder och andelen företagare och då främst jordbrukare, som utgör en stor andel av de äldsta förvärvsarbetande, kommer att minska.
Även för de yngre antas en minskning i andelen förvärvsarbetande som går i takt med de planer och beräkningar som finns över de gymnasiala ooh postgymnasiala skol- formernas utbyggnad. F.n. räknar man ju med att den kraftigaste expansionsperioden snart kommer att ha passerats och det finns således inte motiv för någon ' rafti-g sänk- ning av andelen förvärvsarbetande av detta skäl under senare delen av 1970-talet.
3.3.2 Ej gifta kvinnor Mycket av det som sagts ovan angående männen gäller även för de ej gifta kvinnor- na. Utvecklingen av andelen studerande har gått och beräknas även gå relativt paral- lellt för män och kvinnor. Vissa olikheter finns. Kvinnorna väljer oftare kortare stu- dievägar än männen och andelen studerande i 25—29 års ålder är relativt obetydlig bland kvinnorna. För en bedömning och analys av utveck- lingen av andelen förvärvsarbetande ej gif- ta kvinnor i övrigt spelar en förändring i civilståndsfördelningen in i mycket högre grad än som gäller för männen. Mellan 1960 och 1965 har andelen ogifta minskat och således de förut gifta och då främst de från- skilda ökat. Andelen förvärvsarbetande för de enskilda civilståndsgrupperna ligger på olika nivåer och förändras även i olika takt. För åldersgrupperna över 35 år är för- värvsintensiteten högst för de skilda, därnäst de ogifta och lägst för änkorna. Mellan 1960 och 1965 har de ogiftas förvärvsinten- sitet höjts kraftigast, medan de medelålders skilda visar en något svagare ökning. För de yngsta frånskilda, i åldrarna upp till 34 år, noteras en minskning. Änkornas för- värvsintensitet har sjunkit under perioden. Minskningen har varit kraftigast i de yngre årsklasserna. Detta är troligen en avspegling av det ökade stödet till änkorna som genom
Tabell 3. Analys av förändringen av gifta samboende kvinnors förvärvsintensitet 1960—1965, samtliga tätorter.
Förändring i förvärvsintensitet (procentenheter)
Ålder 1960
på grund av 1965 Barnens ålder1 Övrigt Summa
25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54
——6,3 —1,7 +6,5 +9,2 +8,8 +4,7
20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49
+ 1,9 +2,7 +3,9 +4,8 +3,1 +3,3
—4,4 +1,o +1o,5 +14,1 +11,9 +8,0
1 Inkl. fördelningen av kvinnor med och utan barn under 16 år.
ATP-systemet får störst effekt under sitt uppbyggnvadsskede för de yngre änkorna.
Vid bedömning av framtidsutvecklingen måste man ta hänsyn inte bara till förvärvs- intensitetens förändring utan även av civil- ståndsföränduringen inom grupperna. Någon befolkningsframskrivning med civilstånds- fördelning finns emellertid inte, varför an- taganden om förvärvsintensiteten för de en— skilda civilståndsgrupperna inte kan sam- manvägas. För utvecklingen fram till 1970 har därför i stort sett endast gjorts en extra— polation av förändringen 1960—1965. Un- derlaget för en vidare extrapolation för 1970- talet har bedömts vara alltför svagt, varför någon ytterligare förändring ej antagits. För åldersgrupperna 25-29 år och 30-34 år har emellertid ytterligare sänkningar gjorts. Dels spelar för 25-29—åringarna den ökande an- delen studerande in något, dels tenderar ci- vilståndsfördelningen för dessa gå mot en ökad andel skilda, vilka under 1960—1965 har minskat sin förvärvsintensitet.
3.3.3 Gifta kvinnor För de två tidigare behandlade grupperna är förändringarna i andelen förvärvsarbe- tande i stort sett rela-tivt små, och de anta- ganden som görs om förändringen i fram- tiden får en relativt liten effekt för beräk- ningen av totalantalet förvärvsarbetande. För de gifta kvinnorna är förändringarna av en mycket större storleksordning och en bedömning av framtidsutvecklingen spelar en relativt stor roll för slutresultatet. Även om förvärvsintensitetens förändring i gång- en tid och dess samband med förändringar
av andra variabler analyseras är det ändå svårt att finna ett fast underlag för en be- dömning av framtidsutvecklingen.
Ett samband som studerats tidigare inom prognosinstitutet gäller sambandet mellan förvärvsintensitetens förändring och för- ändringen i antalet ubarn. Med hjälp av rna- terial från de två senaste folkräkningarna finns det möjlighet att på ett ilhrstrativt sett belysa hur de gifta kvinnorna träder ut på arbetsmarknaden när barnen växer upp. Genom att folkräkningarna inte är helt järn- förbara därför att, som tidigare nämnts, de medhjälpande jordbrukarhustrurna medräk- nats i mycket större utsträckning 1965 än 1960 har de data valts som avser samtliga tätorter i hela röret. Endast 6 % av samtliga medhjälpande gifta kvinnor i jordbruket år 1965 återfinns nämligen i tätorterna, och utgör där i sin tur 0,7 % av de förvärvs- arbetande samboende gifta kvinnorna. Även om materialet för 1960 underskattar denna grupp, så kan detta således inte störa slut- satserna från den följande analysen i någon avgörande grad.
'De gifta samboende kvinnorna finns för både 1960 och 1965 fördelade efter dels om de »har barn under 16 år eller ej, del-s efter yngsta barnets ålder. Man kan då som i tabell 3 följa en generation kvinnor framåt fem år i tiden och genom standar- diseringsmetoden beräkna hur mycket av förvärvsintensitetsförändringen som har följt av att barnen växt upp, och därtill få. en restpost som enligt denna analys ej är att hänföra till barnens ålder.
För de gifta samboende kvinnornas del
1965. Tabell 4. Andelen (%) förvärvsarbetande gifta samboende kvinnor i åldern 16—54 år 1960 och
Med barn och yngsta barnets ålder
Utan barn
0—6 år 7——-10 år 11—15 år
Samtliga tätorter 1960 49,1 17,9 27,5 34,1 » » 1965 57,1 21,8 37,6 47,8 Ökning 8,0 3,9 10,1 13,7
Hela riket 1965 54,1 22,4 37,0 45,6
finner man således att förändringen i an- delen förvärvsarbetande har ett mycket nära samband med barninnehav och barnens upp- växt. För de unga kvinnorna ökar andelen som har barn, därför minskar andelen för- värvsarbetande, och i åldrarna från 35 till 44 år sker den starkaste förändringen där- för att dessa kvinnor då passerat den frukt- sammaste perioden och deras tidigare födda barn växer upp. Det är också intressant att notera att restposten, den som i tablån rubricerats som »övrigt» har en viss varia- tion med åldern. Att den är något lägre för de yngre hänger troligen samman med att de yngre kvinnornas förvärvsintensitet inom de enskilda »barngrupperna» ligger på en högre nivå än de följande årsklassemas. Kvinnorna i 35—39-årsåldern har i sin tur förmodligen lättare att finna arbete än de äldre.
Innan en beskrivning görs av de beräk- ningar som avser framtiden, skall här också helt kort beröras hur andelen förvärvsarbe- tande gifta samboende kvinnor i tätorterna utan barn och med barn i olika åldrar för- ändrats under perioden 1960—1965, tabell 4.
Tabell 4 visar att andelen förvärvsarbe- tande gifta samboende kvinnor vars yngsta barn är i O—6-årsåidern haft den svagaste ökningen. Det finns inte något material från folkräkningen 1965 som direkt visar hur många barn i olika åldersklasser som har förvärVSarbetande mödrar, varför det inte går att exakt få reda på hur barntill'synsbe- hovet förändrats. Men eftersom andelen för- värvsarbetande gifta samboende kvinnor vars yngsta barn är i åldern 0—6 år av total- antalet förvärvsarbetande kvinnor i tätor- terna inte har förändrats under perioden tor—
de det vara rimligt att anta att totalantalet barn i denna ålder med förvärvsarbetande gift mor utvecklats parallellt med antalet barn i tätorterna. Härtill kommer effekten från mödrarnas höjda förvärvsintensitet. Ef— tersom antalet 0—6-åringar i tätorterna ökat med 14,5 % skulle antalet barn med för— värvsarbetande gift mor i tätorterna ha ökat med 39 %, då andelen förvärvsarbetande mödrar ökat med 21,8 %
21,8 _ 121,8 % >(114,5 % Eg_1,213, 100,0 1 = 139,5 %)
Att beräkningarna har koncentrerats på de gifta kvinnorna beror dels på [att dessa utgör den största gruppen av mödrarna, dels på att det material som beräkningarna ba- serats på för 1960 bygger på ett urval av befolkningen, varför slumpfelen för den mindre gruppen övriga kvinnor får en större marginal och därmed ökas osäkerheten i beräkningama.
Redan i de tidigare beräkningarna till 1965 års långtidsutredning över .de framtida arbetskraftstillgångarna gjordes en fram- sln'ivning av de gifta kvinnornas förvärvs- intensitet under hypotesen att kvinnorna trädde ut i förvärvslivet i takt med att bar- nen växte upp. För 1960 fanns då dels en fördelning av kvinnorna efter barn och bar- nens ålder samt kvinnans egen ålder, dels förvärvsintensiteten för de olika kategorier- na av kvinnor. Det antogs då att kvinnorna
1 En mer detaljerad beräkning av hur många barn i olika åldrar med förvärvsarbetande mor som fanns 1965 kommer att presenteras i In- formation i prognosfrågor 1968: 4 (SCB).
_W- aw-H— Yr ===—ja)—
skulle bibehålla den förvärvsintensitet som en viss generationsgrupp uppvisade 1960 med differentiering på kvinnor utan barn och med barn i olika åldrar under hela framskrivnin—gsperioden. Det-ta förfarings- sätt gav en mycket hög förvärvsintensitet för i synnerhet de något äldre kvinnorna mot slutet av perioden. I det avsnitt där sedan antalet årsarbetare beräknades anför- des att kanske hade beräkningsmetoden gi- vit orealistiskt höga förvärvsintensiteter för i synnerhet de medelålders gifta kvinnorna. Som ett alternativ antogs då att dessa an- del—ar även innehöll de kvinnor som hade mindre än halv normal arbetstid (minst halv normal arbetstid : definitionen på för- värvsarbetande enligt folkräkningama), dvs. omfattade alla i arbetskraften och därmed stod för de s.k. relativa arbetskr-aftstalen (= definitionen i arbetskraftsundersökning- arna).
Nu när 1965 års folkräkning föreligger visar resultaten därifrån att man på lång sikt troligen får en överdriven utveckling av de gifta kvinnornas .förvärvsintensitet om man gör som beskrivits ovan. Detta innebär ju att utgångslägets förvärvsintensitet för kvinnorna i t.ex. 30—34—årsåldern skall appliceras på kvinnor i 4549-årsåldern 1980. Innebörden av kvinnornas fördelning efter barn och barnens ålder kan nämligen inte sägas vara densamma för dessa ålders- grupper. De kvinnor som i 30—34-årsål- dern inte har barn är ju ej identiska med kvinnorna i 45—49-årsåldern femton år se- nare som då ej har barn. Det har däremot ansetts vara möjligt att göra en framskriv- ning av den typ som gjordes tidigare för den kommande femårsperioden. Detta visar ju de förändringar som studerades för tätor— terna. Det kan kanske t.o.m. sägas att en sådan metod ger en något för låg skattning av förvärvsintensiteten i de olika ålders- klasserna 1970, eftersom standardiseringen för tätorterna inte kunde förklara hela den förändring som inträffat mellan 1960 och 1965. Eftersom en sådan analys inte kan göras för hela riket och det kan antas att de gifta kvinnornas förvärvsintensitet i gles- bygden förändras mycket måttligt om ens
något i positiv riktning bedömdes det inte finnas motiv och underlag för en justering uppåt av de sålunda framskrivna förvärvs— intensiteterna.
För den fortsatta framskrivningen valdes en något annorlunda metod, men som även den implicit bygger på sambandet mellan kvinnans utträde på arbetsmarknaden och barnens uppväxt. Tillvägagångssättet kan beskrivas med följande exempel. För åren 1960 och 1965 finns de faktiska data1 som visar hur generationernas förvärvsintensitet förändrats, genom .framskrivningen till 1970 finns ytterligare ett värde. Dessa har nu utnyttjats på följande sätt.
Enligt tabell A är andelen förvärvsarbe- tande gifta kvinnor i åldern
35—39 år 1960 31,3 och 40—44 år 1965 43,6, förändringen för generationen var så- ledes 39,3 %2,
35—39 år 1965 40,3 och 40—44 år 1970 50,5, förändringen förväntas bli 25,3 %.
När [förvärvsintensiteten kommer på en högre nivå avtar således ökningen. För 35— 39—åringarna 1970 anges de förvärvsarbe- tande till 43,5. Denna andel skall således öka något svagare fram till 1975 när de ”är i åldern 40—44 år om förändringen ställs i relation till den nivå förvärvsintensiteten ligger på i utgångsläget. Skattningen av för- ändringen kan illustreras grafiskt, diagram 1.
För denna generation skall alltså förvärvs- intensiteten öka med 20,3 % och därmed uppgå till 52,3 år 1975. 'För samtliga ålders- grupper över 24 år och fram till 64-års- åldern har framskrivningen tillgått på detta sätt fram till 1980. För de yngre har mer lösligt grundade antaganden gjorts. Det bör observeras att den yngsta gruppen, 15—19- åringarna, är mycket liten. En jämförelse mellan Iframtidsantagandena för de gifta i denna ålder och de ej gifta, vars förvärvs- intensitet har antagits sjunka, kan kanske
1 Observera att 1960 års data även omfattar en approximativ uppskattning av de medhjälpande jordbrukarhustruma.
* Obs! Förändringen har uttryckts i procent, ej procentenheter.
Diagram ]. Illustration av framskrivningsmetodiken för beräkning av gifta kvinnors förvärvs- intensitet.
* A Förvurvs- intensitet
(1960 — 1965) 39,3
'(1965 _ 1970)25,a 25,3 -x-
(1970-1975) X
Förvärv:— intensitet
) '
31,3 40,3 43,5 1960 1965 1970
3_ (Aas-40,3 )x (39,3 -25,3) =2o,3
X=25,
I '
Diagram 2. Förvärvsintensiteter för gifta kvinnor 1960—1980.
%Mmrb. 60 '. - Å
'30 '-
20—
l l | I | 1 l [ 15—19 20—24 25-29 30-34 35-39 40-44 4549 50-64 55-59 60—64 65-69
_. ..3_ .,,f.....____.
ge upphov till en viss förvåning, men de gifta består i huvudsak av ni-ttonåringar och därmed haltar jämförelsen. För 20—24-åring— arna har en viss trendmässig förskjutning gjorts. Likaså för de äldsta, de över 64 år. För de yngre grupperna av gifta kvinnor, specieut för 30—34-årsgruppen, har beräk- ningarna lett till relativt små förändringar även på kort sikt (jfr diagram 2). Det är i denna ålder som andelen kvinnor med barn 'är störst, och tendensen har varit att för dessa och även de yngre blir det en allt större koncentration av kvinnor med små barn varför resultaten kanske kan sy- nas vara rimliga även om metoden kan anses vara alltför mekanisk. Genom be- räkningstekniken har förändringarna även för de äldre kvinnorna blivit relativt små un- der framför allt den sista framskrivnings— perioden.
3.3.4 Analys och sammanfattning av beräkningarna I den tidigare redogörelsen har underlaget och metodiken för beräkningarna av för- värvsintensiteten för olika befolkningsgrup— per diskuterats. Genom att applicera dessa fram-tida förvärvsintensiteter på en befolk- ningsframskrivn—ing erhålls således den be- räknade framtida arbetskraftenl. Antalet förvärvsarbetande i de olika befolknings- grupperna redovisas i tabell B. För att återknyta till det första avsnittet över befolknings- och arbetskraftsföränd- ringar under perioden 1960—1965 skall här ges motsvarande typ av analys för de kom— mande perioderna. Befolkningsframskriv- ningen visar att andelarna inom olika ål- dersgrupper kan komma att utvecklas en- ligt följande.
Ålder 1970 1975 1980 0—14 - 21,4 22,4 22,8 15—69 69,7 68,1 67,0 70—w 8,9 9,5 10,2 Summa 100,0 100,0 100,0
1 Befolkningsframskrivningen har utförts inom SCBs byrå för befolkningsstatistik, och innehåller ett antagande om 10000 nettoimmigranter efter 1966. (Statistiska meddelanden Be 1968: 3).
Och att de procentuella förändringama för ovanstående åldersgrupper blir
1965— 1970— 1975— 1970 1975 1980 Ålder % % % 0—44 7; az 4t 15—69 2,0 0,9 1,0 70—w 11,0 11,4 10,6 Totalt 3,9 3,4 " 2,8
Den minskande andelen och därmed sva- ga tillväxten av antalet personer i det ål— dersintervall varifrån de förvärvsarbetande rekryteras pekar hän mot en svag förändring även av antalet förvärvsarbetande. I tabell C ges en sammanfattning av beräkningarna över antalet förvärvsarbetande. Beräkning- arna har givit till resultat att antalet för- värvsarbetande under de kommande perio- derna skulle utvecklas enligt följande.
1965— 1970— 1975— 1970 1975 1980 Relativ förändring 1,3 % 0,8 % 0,5 % Absolut » 45 000 26 200 17 700
Arbetskraften skulle därmed tillväxa sva- gare än den totala befolkningen och även än antalet personer i åldern 15—69 år, och därmed minskar successivt andelen förvärvs— arbetande av totalbefolknjngen från 44,4 % år 1965 och 62,5 % av antalet personer i 15—69-årsåldern under framskrivningsperio- den.
1970 1975 1980 % % %
Förvärvsarb. av total- ' befolkn. 43,3 42,2 41,3 » av antal personeri 15—69- årsåldern 62,1 61,9 61,6
För män respektive kvinnor innebär de l'orda beräkningarna att de oli-ka kompo- nenterna i arbetskraften, dvs. befolknings-
förvärvsintensitetsför— ändringarna haft följande effekter. förändringarna och
Män Kvinnor % % 1965—1970 Naturlig folkökning 1,6 0,1 Nettoimmigration 1,3 0,9 Förändring av förvärvs- intensitet — 3,3 4,6 Därav: gifta _ 7,6 ej gifta _ _ 2,9 Civilståndsförändring _ _ 0,4 Total förändring i arbets- kraften _ 0,4 5,2 1970—1975 Naturlig folkökning 0,3 _ 1,3 Nettoimmigration 0,9 0,6 Förändring av förvärvs- intensitet _ 1,0 3,4 Därav: gifta — 4,8 ej gifta _ — 1,4 Civilståndsförändring _ _ 0,3 Total förändring av arbets- kraften 0,2 2,3 1975—1980 Naturlig folkökning 0,8 _0,4 Nettoimmigration 0,9 0,6 Förändring av förvärvs- intensitet _ 1,5 1,8 Därav: gifta _ 2,6 ej gifta _ — 0,9 Civilståndsförändring — _ 0,2 Total förändring i arbets- kraften 0,2 1,8
Jämfört med den senast gångna femårs- perioden, kommer den naturliga folkökning- ens (dvs. tillskottet av personer till de aktiva åldrarna minus avgången av personer ur denna ålderskategori och de döda i aktiv ålder) effekt på arbetskraftsförändringen att bli mycket svag och för kvinnorna t.o.m. negativ i framtiden. För männen '.blir för— värvsintensitetsförändringen mest negativ under den innevarande femårsperioden, och av ungefär samma storlek som för den gångna. Andelen studerande antas nämligen inte förändras lika starkt under 1970-talet. För de gifta kvinnornas del har som syns antagandena om förvärvsintensitetens rut- veckling lett till allt svagare positiva effek- ter. - '
De olika komponenternas effekt på den totala arbetskraften för de kommande pe- rioderna har beräknats i tabell 5. (Beräk- ningarna har utförts på arbetskraften i åld— rarna 15—69 år, varför siffrorna nedan ger ett något annat resultat än som redovisades i avsnittets inledande del.)
Medan förvärvsintensitetsfönändringarna under perioden 1960—1965 ledde till en positiv effekt på arbetskraftsförändringen (jfr tabell 2), skulle för 1965—1970 effekten bli negativ, enligt tabell 5. Minskningen av ungdomar i arbetskraften kan bedömas vara ungefärligen densamma, så även för männen i övriga åldrar, men de gifta kvinnornas ök- ning får en svagare effekt och de föränd- ringar som antagits för de ej gifta kvinnorna i vuxen ålder har lett 'till en negativ effekt på arbetskraftsförändringen. För 1970-talet resulterar antagandena i mycket svaga effek- ter på grund av förvärvsintensitetsföränd- ringarna, och den naturliga befolkningsför- ändringen förväntas bli sådan att den prak- tiskt taget inte alls slår igenom på arbets- kraftsförändringen. Nettoimmigrationsanta- gandet å sin sida får närmast betraktas som ett räkneexempel. Det förvånar kanske nå- got att antagandet om 10000 invandrare netto per år endast ger 27 000—28 000 i arbetskraftstillskott under en femårsperiod. Detta beror dels på att inte samtliga invand- rare är i 15—69-årsåldem, dels på att invand- rarna åsatts samma förvärvsintensitet som den övriga befolkningen. Detta är förmod- ligen en underskattning av det arbetskrafts- tillskott invandringen innebär, rätteligen skulle en liten omfördelning göras mellan den effekt invandringen ger och effekten av förvärvsintensitetsförändringen.
3.4 Arbetskraftsförändringen mätt i s. k. års— arbetare samt jämförelse mellan de förelig— gande beräkningarna och de tidigare Eftersom det i huvudsak är de gifta kvin- nornas ökade förvärvsverksamhet som ska- par en ökning av antalet förvärvsarbetande, men då olika former av deltidsarbete är relativt vanligt förekommande bland dessa, måste någon form av reduktion för kvin- nornas del ske. Även när man som här en-
Tabell 5. Beräkning av olika komponenters effekt på arbetskraftsförändringen 1965—1980.
Förändring Ålder Antal personer % 1965—1970 Förvärvsintensitet: Mån 15—29 ——50 072 —l,5 » 30—69 —24 296 —0,7 Ej gifta kvinnor 15—29 —31 966 —0,9 » 30—69 — 2 03] —0,1 Gifta kvinnor 15—69 87 256 2,5 Summa förvärvsintensitetsförändring —21 109 ——0,6 Naturlig folkökning 37 470 1,1 Civilståndsförändring —— 4 505 —O,l Nettoimmigration 38 712 I.] Total förändring i arbetskraften 50 568 1,5 1970—1975 Förvärvsintensitet: Män 15—29 ——22 814 —0,6 » 30—69 —10 389 —0,3 Ej gifta kvinnor 15—29 —13 620 ——0,4 » 30—69 —— 3 466 ——0,1 Gifta kvinnor 15—69 58 279 l,7 Summa förvärvsintensitetsförändring 7 990 0,2 Naturlig folkökning I 067 0,0 Civilståndsförändring — 3 785 —0,l Nettoimmigration 27 804 0,8 Total förändring i arbetskraften 33 076 1,0 1975—1980 Förvärvsintensitet: Män 15—29 —ll 565 —O,3 » 30—69 —10 426 —0,3 Ej gifta kvinnor 15—29 — 8 190 _0,2 » 30—69 _ 2 420 —0,1 Gifta kvinnor 15—69 32 910 0,9 Summa förvärvsintensitetsförändring 309 0,0 Naturlig folkökning ] 486 0,0 Civilståndsförändring — 3 033 —0,1 Nettoimmigration —27 223 0,8 Total förändring i arbetskraften 25 985 0,7
dast räknar med dem som har ett förvärvs- arbete som omfattar minst halv normal ar- betstid, är de gifta kvinnornas medelarbets- tid lägre än männens. Enligt resultaten från en intervjuundersökning i samband med 1960 års folkräkning kan beräknas att de gifta kvinnorna då hade en medelarbetstid som motsvarade 85 % av männens. Från” arbetskraftsundersökningarna finner man, att om endast de som arbetar mer än 20: ' timmar medräknas, de gifta kvinnornas me- delarbetstid motsvarar 83 % av männens som ett medelvärde för 1965. Även deej
arbetstid, för 1965 ca 93 % av männens;
'För framtiden har det antagits att relationen
mel-lan männens och kvinnornas medelar- betstid sjunker något. Det är relativt svårt att finna underlag för en exakt utveckling av relationerna. Männens medelanbetstid är
nämligen-inte bara beroende av den gängse
arbetstiden för anställda av olika slag utan även av att andelen företagare förändras,
företagarna redovisas nämligen ha en högre "medelarbetstid än anställda. Vidare är me-
delarbetstiden högre i jordbruket än i öv-. vrixga näringsgrenar. Prognosen skall alltså gifta kvinnorna har en något lägre medel-' ;
ställas på" den relativa förändringen mellan
männens och kvinnornas. 'medelanbetstid, varför man egentligen som ett underliggan- de antagande borde beräkna förändringen av männens medelarbets-tid. Men eftersom minskningen av antalet företagare kan lan- tas avta, detta gäller även de förvärvsarbe- tande inom jordbruket, har i stället anta- gits en något svagare minskning av kvinnor- nas medelarbetstid relativt männens i fram- tiden. Begreppet årsarbetare är kanske inte helt adekvat i detta sammanhang då måt- ten gäller medelarbetstiden per vecka och detta inte speglar hela volymförändri-ngen i arbetskraften. Semesterförlängningar lär in- te medräknade. För framtiden inrymmer be- räkningarna inte heller generel-l-a arbetstids- förkortningar. För den historiska perioden inryms arbetstidsförkortningen endast i den mån den påverkat förhållandet mellan män- nens och kvinnornas medelarbetstid. I tabell C redovisas resultaten av beräkningarna. Förändringen för kommande perioder i an- talet årsarbetare beräknas bli
1970—— 1975
1975— 1980
1965— 1970
Absolut förändring + 18 200 + 4 900 —1 300 Relativ » 0,5 % 0,1 % 0,0 %
De tidigare beräkningarna (SOU 1966:8) visade att antalet årsarbetare mellan 1965 och 1970 skulle öka med ca 49000. Dessa reviderade beräkningar ger således en myc-
ket svagare ökningstakt. Även för 1970-talet ger de nya beräkningarna en svagare ök- ningstakt. Dessa nya resultat är inte ett ut- slag av en större pessimism om förändring- en i lförvärvsintensi-teten tfÖI' de olika be,-' folkningsgrupperna, utan i första hand ett resultat som framkommit genom vissa tek- niska olikheter iberäkningarna.
De tekniska olikheterna mellan de tidiga- re och de föreliggande beräkningarna lig- ger delvis i att i de förra gjordes inga a_n- taganden om arbetskraften över 69-årsål—. dern. Om jämförelsen mellan de två be- räkningarna ,görs med samma ål-dersavgräns- ning och för de olika befolkningsgruppern-a var för sig, kan olikheterna mellan beräk- ningarna diskuteras. Resultaten presenteras i tabell 6.
rnnan skillnaden 'i utfallet kommenteras bör det påpekas att man inte skall över- driva den precision med vilken detta slag av beräkningar kan göras. Det torde väl va- ra rimligt att anta att den skattning av 'an- talet årsarbetare som nu gjorts för t. ex. 1970, som uppgår till 3 325 000, ligger inom en felmarginal av åtminstone i 0,5 %, dvs. totalt 33 000 personer. Hade t. ex. antagits att relationen mellan kvinnornas och män- nens rnedelanbetstid varit oförändrad, hade detta fram till 1970 givit ytterligare 12 200 årsarbetare. Vidare är antagandet om netto- immigrationens storlek som påpekats en- dast ett räkneexempel, och ingen torde kun-
Tabell 6. Jämförelse mellan tidigare och föreliggande beräkningar över förändringen i antal årsarbetare 1965—1980.
Förändring i antal årsarbetare _
Kvinnor
, _ Män _ Gifta Ej gifta Samtliga ' 1965—1970 , , Tidigare beräkningar —'289 94 539 —44 911 49 339 Föreliggande beräkningar , —9 645 ' - 77 262 44 016 23 601 1970—1973 ' ' ' Tidigare beräkningar ' 3 380 ' 54 169 -—30 740 26 809 Föreliggandeberäkningar . . 4 739 ' , 46 283 ——39 556, 11 466 1975—1980 i ' ' ' Tidigare beräkningar ' "6 526 ' 39 575 ' —-—25 571 20 530 Föreliggande beräkningar :; ' 4 262". . : 24 692 _ _—22 237 6 627
na göra en så hållbar förutsägelse om den i framtiden, att detta kan minska.fe1margi- nalen för befolkningsframskrivningen något väsentligt.
Då det ändock kan vara av intresse att få belyst på vilken grund olikheterna i be— räkningarna enligt ovanstående tablå upp- kommit skall några kommentarer göras.
För perioden 1965—1970 gäller för män- nens del att avvikelsen beror till ungefärli- gen lika delar på en svagare befolkningsut- veckling och något större minskning i an- delen förvärvsarbetande. För de gifta kvin- norna är det svårare att precisera avvikel- serna i förändringen, därför att de tidigare beräkningarna inte inkluderade de med- hjälpande jordbrukarhustrurna, men efter- som dessa nu inkluderats har detta lett till en svagare förändring av andelen förvärvs- arbetande. För de ej gifta kvinnorna visar be- räkningarna som de presenterats ovan inga större skillnader, men i själva verket före- ligger en nu beräknad svagare utveckling av förvärvsintensiteten, som dock kompense- rats av en starkare befolkningsutveckling.
För männens del gäller för de följande perioderna att nu antagits en svagare minsk- ning i förvärvsintensiteten, men däremot in- nebär befolkningsframskrivningen, troligen genom högre dödlighetsanta-ganden en större förlust av arbetskraft. För de gifta kvin- norna beror resultaten av samma faktorer för 1970-talet som ovan angivits för perioden 1965—1970. För de ej gifta kvinnorna skulle diskrepensen under perioden 1970—1975 i huvudsak bero på antaganden om lägre förvärvsintensitet, eller snarare minskad re— lation mellan de ej gifta kvinnornas me- delarbetstid relativt männen. I de tidigare beräkningarna antogs nämligen ingen för- ändring av de gifta kvinnornas medelarbets— tid. För den resterande delen av 1970-talet innebär avvikelsen att de ej gifta kvinnorna skulle ha en något mer positiv befolknings- utveckling i de föreliggande beräkningarna än i de föregående.
Tabell A. Andel %) förvärvsarbetande, 1960 och 1965 enligt folkräkningarna, 1970—1980 enligt framskrivning.
1960 1965 1970 1975
Kvinnor Kvinnor Kvinnor Kvinnor Kvinnor
Ålder Män Gifta1 Ej gifta Män Gifta Ej gifta Män Gifta Ej gifta Mån Gifta Ej gifta Män Ej gifta 15——l 9 52,8 25,7 47,2 44,6 29,7 41,3 34,0 33,7 31,8 29,2 20—24 74,9 34,9 74,1 67,1 38,5 69,1 63,0 42,5 65,0 60,0 25—29 92,9 32,0 81,3 90,2 33,9 80,7 88,0 37,0 79,5 87,6 30—34 96,2 30,3 79,2 95,0 34,2 80,2 95 ,0 35,0 79,5 95,0 35—39 96,7 31,3 77,1 95,8 40,3 79,0 95,5 43,5 79,0 95,5 40—44 96,8 33,5 75,7 95,8 43,6 78,2 95,5 50,5 79,0 95,5 45—49 96,2 33,8 72,4 95,6 43,7 75,8 95,3 50,5 76,0 95,3 50—54 95,1 31,0 67,8 94,5 39,0 69,9 94,0 47,5 72,0 94,0 55—59 92,3 25,2 58,2 91,9 31,1 60,2 90,0 39,0 61,0 90,0 60—64 82,5 15,1 33,7 82,4 18,4 40,9 80,0 21,5 42,5 80,0 65—69 50,6 6,7 15,8 45,7 6,8 15,1 40,0 8,0 10,0 35,0 70—w 13,2 1,7 2,2 10,7 1,6 2,1 8,2 1,4 2,0 5,7
27,9 26,8 26,5 63,1 59,0 61,1 77,9 87,0 75,4 79,2 95,0 78,7 79,0 95,5 79,0 95,5 76,0 95,3 72,0 94,0 61,0 90,0 42,5 80,0
7,0 30,0
1,5 3,2
. . ...—
lno' se mgqmvmmnvm
..
hmvo—qxrxovoxo OQNMNN
Nr— no"—
1 Uppgifterna enl. FR l960 har räknats upp och inkluderar en approximativ beräkning av medhjälpande gifta kvinnor i jordbruket.
Tabell B. Beräkning av antal förvärvsarbetande 1970—1980.
Ålder
1970 1975
Män
Kvinnor
Gifta
Ej gifta
Totalt
Män
Kvinnor
Gifta
Ej gifta
Totalt
Män
Kvinnor
Gifta
Ej gifta
Totalt
1 5—1 9 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50—54 55—59 60—64 65—69 70—w
Summa
94 100 203 400 286 800 239 800 215 100 225 400 251 600 245 300 226 600 186 800 74 800 25 000 2 274 800
3 500 55 500 86 800 70 800 81 900 100 000 109 900 97 400 72 400 32 900 8 600 1 600
721 400
80 300 115 800 53 500 26 400 23 200 28 300 33 900 39 500 42 300 39 100 10 300 5 800
498 400
177 900 374 700 427 100 337 000 320 200 353 700 395 400 382 200 341 300 258 900
93 800 32 400 3 494 700
79 200 169 500 288 900 311 800 241 100 213 900 222 100 242 400 225 300 187 600 72 700 19 100 2 273 700
4 000 50 700 98 000 94 100 90 300 96 300 103 600 108 500 89 500 41 700 9 500 1 600
787 800
68 700 96 800 53 300 32 600 24 400 25 900 28 900 37 600 39 800 38 700
7 800 4 800
459 400
151 900 317 000 440 200 438 500 355 800 336 100 354 600 388 500 354 600 268 000 90 000
25 600 3 520 900
78 800 163 500 252000 315 400 313 000 239 700 210 700 214 000 222 500 186 700 62 600 11 900 2 270 700
4800 51700 88 700 99100 118 300 105 600 97900 100700 100200 51 100 9600
1500
829 200
70 700 91 400 44100 32100 30 300 27 700 25 900 31 800 37 300 37 900
5 500 3 600
438 400
154 300 306 500 384 800 446 700 461 600 372 900 334 600 346 500 360 000 275 700
77 700 16 900
3 538 200
1960 1965 1970
1975 1980
Förvårvsarbetande Mån 2 278 057 2 290 391 2 274 800 2 273 700 2 270 700 Gifta kv 493 453 619 538 721 400 787 800 829 200 Ej gifta kv 539 787 539 968 ' 498 400 459 400 438 400
Totalt 3 311 297 3 449 897 3 494 700 3 520 900 3 538 200
Förändring +138 600 + 45 000 + 26 200 + 17 700 4,2% 1.3% 0,8% 0,5%
»Årsarbetare»
Mån 2 278 100 2 290 400 2 274 800 2 273 700 2 270 700 Gifta kv 419 400 (85%)1 514 200 (83%) 591 600 (82%) 638 100 (81%) 663 300 (80%) Ej gifta kV 512 800 (99%)1 502 200 (93%) 458 500 (92%) 418 100 (91%) 394 600 (90%)
Totalt 3 210 300 3 306 800 3 325 000 3 329 900 3 328 600
Förändring + 96500 + 18200 + 4900 _— 1300 3,0% 0,5% 0.1% 0,0%
1 Procentsatserna anger relationen mellan medelarbetstiden för gifta kvinnor resp. ej gifta kvinnor och män.
En granskning av långtidsutredningens exportprognos 1965—1970
Utarbetad inom konjunkturinstitutet av forskningssekreterare Björn Magnusson
4.1 Inledning
Avsikten med denna granskning är att söka bedöma rimligheten av den tillväxttakt för exporten 1965—1970 på 6,5 % .per år, som fastställdes som prognos 1 1965 års långtids— utredning. Detta skall ske med utgångspunkt från de länder- och varugruppsprognoser som gjordes i marknadsstudien — bilaga 1 till långtidsutredningen.
Dessvärre måste denna granskning ske från ganska begränsade utgångspunkter av den anledningen att det nu inte varit möjligt att följa upp vare sig de importprognoser eller de framskrivningar av de svenska ex- portandelarna som gjordes på olika länder och varugrupper i marknadsstudien. Likaså har de för importprognoserna bakomliggan- de bedömningarna av eftergfrågeutveckling— en endast till en del berörts.
Den följande genomgången omfattar där- för i första hand en översikt av hur vår ex- port utvecklats på olika länder och länder- grupper samt på varugrupper 1963—1967. Vad avser exporten på varugrupper har emellertid gjorts ett försök att presentera en ny prognos för 1967—1970. Exportprognosen i reviderad nationalbudget för 1968 utgör härvid underlag för bedömningen av ex- porttillväxten 1968 medan utvecklingen 1968—1970 har fått markeras av tendenser.
Materialet till denna uppföljning är pri- märt Sveriges export i värde (löpande pri- Ser) fördelad på 12 varugrupper jämte total export samt total export minus fartyg och vapen, fördelad på 20 enskilda länder och hela världen. Länderna är sedan summerade
till olika ländergrupper. Exportprisindex för de 12 varugrupperna och de två totalerna har använts för deflatering av exportvärde— na till 1963 års priser för de 30 olika län- derna och länderaggregaten. Då något län— derfördelat prisindex inte existerar har den- na i och för sig grova deflatering fått till- gripas. Genom deflateringen införes således en osäkerhet om det verkliga utfallet av ex— porten 1963-4967.
Tekniken vid beräkningarna i mark- nadsstudien var att göra en importprognos för en vara till ett land i fasta priser. An- delsutvecklingen skrevs fram på basis av Sveriges importandel i löpande priser, dvs. förutsättningen var att prisutvecklingen för importen från Sverige var parallell med pris- utvecklingen för hela importen av respek- tive varugrupp. Vidare sattes likhetstecken mellan utvecklingen av importen från Sve- rige och Sveriges export av en vara till sam- ma land. Det material som används här är bara strikt giltigt för jämförelser mellan den realiserade utvecklingen av exporten till hela världen för de olika varugrupperna och motsvarande utveckling enligt prognosen. Att ändå ett försök görs att följa upp expor- ten på olika länder och varugrupper är för att, så långt det går, avslöja något om struk- turen och tillväxtmöjligheterna för vår ex- port på olika marknader och varugrupper.
Genomgående har alla förändringstal an— givits som procentuella årliga förändringar, dra. det geometriska genomsnittet. För var och en av de 14x 30 grupperna har en lögaritmisk trend- beräknats för åren 1963— 1967. - ;
Volymökning i procent per år
1963— 1964 1965
1964—
Prognos ] 967— 1968
Prognos 1965—— 1970
1965— 1966
1966—
Bruttonationalprodukt 6 6 Privat konsumtion 5 3 Bruttoinvestering 12 O » maskiner 11,6 » byggn. 14 6 Industriproduktion 8 4 Importvolym 10 7 Svensk export exkl. fartyg, vapen Svensk andel av Västtysk- lands import respektive år
12,3 2,2 3,94
—0,1 0 —7,7 —7 — 8 _ 3,2 _0,2 1
,5 ,0 A Ohxlhan—nw
"oo
.ÄIJjIlwå-hw - ÅWND—läat
—8,7 .. 6,1 3,12
4.2 Utvecklingen på viktigare exportländer
4.2.1 Västtyskland Det kvantitativt allvarligaste bakslaget för svensk export under perioden 1965—1967 utgjorde utvecklingen på Västtyskland. Un- der slutet av 1950-talet och början av 1960- talet ökade exporten dit mycket kraftigt för att 1964 stagnera och därefter minska. Ned- gången 1965—1967 berörde också nästan alla varugrupper med undantag av livsmedel. massa, malm och kemikalier. För dessa har dock ökningarna varit rätt små.
Som framgår av tabell 1 sammanföll ex- portutvecklingen i hög grad med efterfrågans förändringar. Under 1967 inträffade det täm- ligen unika att bruttonationalprodukten min- skade i Västtyskland efter att 1966 ha ökat förhållandevis svagt. Detsamma gäller in- dustriproduktionen, där nedgången 1967 var ganska markant. Investeringarna minskade mycket kraftigt 1967 efter att ha varit prak- tiskt taget stillastående 1966. Den privata konsumtionen ökade inte heller 1967 och ökade i mindre än normal takt 1966. Denna utveckling torde i viss mån ligga bakom att Sveriges andel i totalimporten till Västtysk- land successivt minskat från 3,9 % 1964 till 3,1 % 1967. Andelsförluster har också gjorts för verkstadsprodukter samt järn och stål.
Bedömningen av efterfrågeutvecklingen 1968 är inte odeciderat gynnsam. Visserli- gen förväntas bruttonationalprodukten
komma att öka upp emot 31/2 % eller unge- fär lika mycket som förutsatts i genomsnitt för perioden 1965—1970. Denna ökning vän— tas dock inte dra med sig den privata kon- sumtionen i någon högre utsträckning. In- dustriproduktionen och investeringarna bör dock kunna nå upp till eller över de vär- den som prognosen utgick från.
Bakom det konjunkturella bakslaget kan man åtminstone för flera råvaror misstänka kraftiga lagerrörelser, som således kan ge en påskjutande effekt för vår export 1968. Utsikterna för malm- och järnexporten be— döms som tämligen gynnsamma, vilket ock- så i viss mån gäller verkstadsprodukter även om man knappast kan få en tillräckligt kraf- tig exportökning för att nå upp i prognos- takten på närmare 9 %. Det förefaller såle- des tveksamt om exporten till Västtyskland 1968 kan öka mer än de 6 % som förutsatts i prognosen. Att realisera S-årsprognosen kräver nämligen en årlig exporttillväxt om ca 15—20 % för de två återstående åren till 1970. Bakslaget i exporten till Västtyskland kan emellertid inte helt förklaras av kon- junkturnedgången. Andelsutvecklingen tyder på att man har att göra med strukturella förändringar som förefaller tämligen allVar- liga. Det är kanske här som EEC-integra— tionen har varit mest kännbar. Västtyskland varken är eller väntas bli den kraftiga ex- pansionsfaktor för vår utrikeshandel som vi tidigare vant oss vid.
Volymökning i procent per år
Prognos Prognos 1963— 1964— 1965— 1966— 1967— 1965— 1964 1965 1966 1967 1968 1970 Bruttonationalprodukt 8,8 5,4 2,8 5,0 3,5 4,1 Privat konsumtion 6,1 7,8 2,6 4,5 3,5 5,2 Bruttoinvestering 16,9 5,6 6,2 6.5 1 5,2 » maskiner 9,8 7,3 5,4 0 0 8 » byggn. 22,6 0 7,0 . . . . 4 Industriproduktion 9,2 5,9 6,1 5,0 4,0 5,1 Importvolym 14,4 7,2 7,8 4,0 7 . . Svensk export exkl. fartyg, vapen 11,3 5,3 2,1 — 9,1 4,8 Svensk andel av Nederlän— dernas import respektive år 2,78 2,75 2,59 2,34
4.2.2 Nederländerna Exportutvecklingen till Nederländerna har i stort sett varit parallell med den till Väst- tyskland även om bakslagen inte varit lika markanta. Nedgången i exporten 1965—1967 inskränkte sig till 1/z % mot 71/2 % per år för Västtyskland. Vad gäller exporten på. varugrupper kan det nämnas att massa- och pappersexporten i stort sett har uppehållit sin nivå från 1965, medan mindre export— ökningar kan noteras för t. ex. metaller och övriga varor. Konjunkturavmattningen har också varit ganska måttlig i Nederländerna. Ser man till bruttonationalprodukten var ökningen
Tabell 3: Belgien
till och med större 1967 än 1966. Även in- dustriproduktionen har i stort sett utveck- lats gynnsamt, medan den privata konsum- tionen visat rätt svaga ökningar, vilket sär- skilt gäller 1966. Även för exporten till Ne- derländerna ligger troligen vissa strukturella förskjutningar bakom nedgången. Det före- faller mindre sannolikt att prognosens ex- porttillväxt om 4,8 % för åren 1965—1970 ska kunna realiseras då det för detta krävs en exportökning på ca 10—12 % per år 1967— 1970. De tentativa prognoser som finns för 1968 för Nederländerna tyder på en ök- ningstakt av storleksordningen 5—8 %.
Volymökning i procent per år
Prognos Prognos 1963— 1964— 1965— 1966— 1967— 1965—— 1964 1965 1966 1967 1968 1970 Bruttonationalprodukt 6,6 3,3 2,7 2,5 3,0 3,9 Privat konsumtion 3,5 4,1 2,9 2,5 2,5 4,1 Bruttoinvestering 11,9 3,5 5,9 2,5 2 4,2 » maskiner 2,0 8,6 8,2 . . . . 5,6 » byggn. 6,0 —0,7 13,3 . . . . Industriproduktion 6,0 2,7 1,5 0,3 . . 4,8 Importvolym 10,7 7,6 7,8 2 6,5 . . Svensk export exkl. fartyg, vapen 11,2 —2,1 1,2 1,2 6,1 Svensk andel av Belgiens import respektive år 2,52 2,36 2,12 2,22 SOU 1968:24 141
4.2.3 Belgien
Exporten till Belgien har inte utvecklats lika ogynnsamt som till Västtyskland och Neder- länderna de senaste två åren, men ej heller så gynnsamt som till Italien och Frank- rike. Sammansättningen av exporten till Bel- gien är rätt speciell med ett mycket markant inslag av järnmalm, ungefär en tredjedel av exporten. Exporten av malm och indu- striprodukter, särskilt metaller och verk- stadsprodukter, har utvecklats klart sämre än prognoserna angav. Massa och papper kan däremot sägas ligga ungefär i nivå med prognoserna, men å andra sidan var dessa prognoser mycket måttliga, med ökningstal på 11/2 % för massa, 3 % för papper, samt endast 1 % för trävaror. Pappersleveranser- na har dock inte legat i nivå med progno- sen. Malmexporten ökade betydligt 1967 (12 %) och så väntas bli fallet även 1968 (15 %). Det kommer att vara tillräckligt för att få en årlig tillväxt 1965—1968 på ca 7 %, som även är prognosens för 1965—1970.
Ser man till efterfrågefaktorerna är det klart att på alla sektorer synes inte progno- serna i tabell 3 ha infriats. Prognoserna för 1968 pekar visserligen på en uppgång men knappast av den storleksordningen att man kommer tillbaka till den tidigare före 1963 rådande genomsnittliga tillväxten. Medtanke på malmleveransema 1968 kan man dock räkna med en kanske högre total exportök— ning än prognosens 6 %. Trots detta ter sig
Tabell 4: Frankrike
möjligheterna att realisera en genomsnitt- lig tillväxt för hela perioden 1965—1970 på 6 % ganska tveksamma.
4.2.4 Frankrike Bruttonationalprodukten tillväxte i Frankri- ke något snabbare 1963—1965 än 1965—1967 och Sveriges export ökade också snabbare under den tidigare perioden. Trenden från 1963 till 1967 ligger på 7%. Stora export- varugrupper är skogsprodukter, metaller samt verkstadsprodukter. Trävarorna har totalt sett gått betydligt bättre 1965—1967 än vad prognoserna förutsatte, medan mas- sa och papper i stort sett utvecklats i takt med prognoserna. Mindre gynnsam har ut- vecklingen varit för metaller och verkstads- produkter. Vad beträffar efterfrågeutvecklingen har den privata konsumtionen och industripro— duktionen inte nått upp till den takt som förutsattes i prognosen. Investeringarna där- emot synes ha utvecklats bättre. Exportut- Vecklingen ligger således i linje med efter- frågans allmänna utveckling 1965—1967. An- delsvinsten 1966 ' sammanhänger med en kraftig exportökning för metaller, massa och papper. 1967 sjönk emellertid exporten av dessa varor lika markant, vilket torde kun- na förklaras av lagerförändringar. Exporten av verkstadsprodukter visar en likartad ut- veckling. En orsak till exportnedgången 1967 är vidare att offentliga investeringar,
Volymökning i procent per år
Prognos Prognos 1963— 1964—— 1965— 1966—_ 1967— 1965—- 1964 1965 1966 1967 1968 1970 Bruttonationalprodukt 6,0 3,5 4,9 3,8 4,5 4,6 Privat konsumtion 4,7 3,2 4,8 3,0 3,5 4,5 Bruttoinvestering ] 1,7 5,4 6,3 6,5 6 5,5 » maskiner 6,8 1,1 9,0 6,5 6,0 8,4 » byggn. 8,7 7,5 8,8 6,5 6,1 . . Industriproduktion 7,6 1,6 6,8 2,2 5,5 6,3 Importvolym 12,2 3,6 11,1 6,0 9,5 . . Svensk export exkl. fartyg, vapen 17,9 —— 0,5 19,9 _ 8,4 6,7 Svensk andel av Frankrikes import respektive år 2,02 2,02 2,18 1,97 142 SOU 1968: 24
an.;
te.-___.
inklusive; investeringar i den statsägda in- dustrin, _. vars importinnehåll *(i varje fall från icke EEC-länder) torde vara lågt — har utgjort merparten av den totala inves- teringsökningen i Frankrike detta år.
För 1968 väntar man sig en betydande uppgång i industriproduktionen men en mer moderat sådan för bruttonationalprodukten. Konsumtionen bedöms fortfarande öka re- lativt måttligt. Man skulle således för de flesta av de efterfrågesektorer, som export- .prognosen baserades på, förvänta sig en lägre ökningstakt 1968 än vad denna förut- sätter. Trots detta tyder utsikterna för flera varugrupper på att Sveriges export 1968 skulle kunna nå prognosens 6,7 %. För hela perioden 1965—1970 synes däremot inte en årlig ökningstakt på 6,7% kunna uppnås, det skulle för 1968—1970 kräva en export- ökning på 8—9 % i genomsnitt.
4.2.5 Italien Konjunkturutvecklingen i Italien, med en svag utveckling 1963—1965 och markant hög— konjunktur 1965—1967, har varit nästan den omvända mot övriga EEC—länder. Följakt- ligen har också den svenska exporten haft en annorlunda utveckling. Den minskade från 1963 till 1965 med 9,5 % per år men ökade under åren 1965—1967 med 141/: % per år mot prognosens knappt 7 %. Export- uppgången har främst gällt verkstadspro- dukter, metaller, pappersmassa, övriga råva-
Tabell 5: Italien
ror och övriga färdigvaror. Vissa smärre expertgrupper har också ökat mycket mar- kant, t-. ex. malm, livsmedel och textilier. Ett väsentligt undantag är dock exporten av papper, som successivt minskat under hela perioden och inte minst från 1965. Det sammanhänger med en stor utbyggnad av den egna pappersindustrin, varav följer att Sverige håller på att förlora en stor export- marknad. Den kraftiga ökningen av livsme- delsexporten är intressant. Förklaringen här- till anses vara att Italien utgör en bakdörr till EEC-marknaden för vår överskottspro- duktion av vissa livsmedel, främst fläsk och kött. Anmärkningsvärt är att den svenska andelen av Italiens import av trävaror är helt negligerbar och dessutom förefaller att minska, trots att Italien är en av Europas största trävaruimportörer.
Delprognoser för exporten 1968 av olika varugrupper till Italien föreligger inte. Med tanke på efterfrågeprognosema förefaller dock t. ex. 7 % vara en rimlig skattning. För- utsättningama att uppnå 7 % per år för hela perioden 1965—1970 kan även bedömas
som gynnsamma.
4.2.6 EEC
Totalt för EEC-området har vi således haft en väsentligt sämre exportutveckling än för- väntat såväl totalt som för de olika varu- grupperna. Endast för ett par smärre ex- portgrupper, såsom livsmedel och övriga
Volymökning i procent per år
Prognos Prognos 1963— 1964— 1965— 1966— 1967— 1965— 1964 1965 1966 1967 1968 1970 Bruttonationalprodukt 2,7 3,4 5,4 5,5 5,5 5,0 Privat konsumtion 2,5 2,1 5,7 5,8 5,3 5,2 Bruttoinvestering —— 6,5 — 8,2 3,7 10,5 11 6,3 » maskiner —17,5 — 15,2 9,2 18 15 9,9 » byggn — 2,2 —— 1,5 2,3 8,8 8,0 5,1 Industriproduktion 1,1 4,6 11,6 9,0 8,0 6,3 Importvolym _ 5,4 1,9 13,4 11,0 11,5 . . Svensk export exkl. fartyg, vapen — 12,1 — 6,8 22,7 6,6 . . 6,9 Svensk andel av Italiens import respektive år 1,87 1,73 1,83 1,73 SOU 1968: 24 143
råvaror, gäller att utvecklingen varit bättre än eller ungefär som den förväntade. För 1968 kan exporten till EEC återigen vän- tas stiga, troligen över den förutsedda tak- ten om 6% (se tabell 11). Även med en mycket gynnsam utveckling från 1968 till 1970 kan man dock inte förvänta sig atti ge- nomsnitt nå upp till 6% 1965—1970. Med en exportökning på 6 % per år från 1967 till 1970 skulle man få en genomsnittlig till- växt på ca 31/z % per år för hela perioden. Man kan fråga sig om utsikterna ens är så goda, framför allt mot bakgrunden av in— tegrationens framtida effekter.
4.2.7 Danmark Danmark har jämte de övriga nordiska län- derna och Förenta staterna varit vår mest expansiva exportmarknad under perioden 1963—1967, då den genomsnittliga exporttill— växten var inte mindre än 12 % per år. Trots att en kraftig exportökning delvis var för- utsedd har dock utvecklingen i betydande grad överträffat prognosen för flera varu- grupper. Detta gäller exempelvis för kemika- lier, textilier och övriga varor. För skogs- produkter och även för verkstadsprodukter har man däremot haft en utveckling unge- fär i linje med prognoserna. Bland annat ge- nom minskade bilköp i Danmark ökade verkstadsexporten rätt svagt 1967. Data över efterfrågeutvecklingen, såsom
Tabell 6: Danmark
industriproduktion och investeringar, är än- nu inte tillgängliga för 1967. Man kan dock konstatera att bruttonationalproduktökning— en för 1966 och 1967 varit i genomsnitt 21/z% jämfört med en prognos på drygt 31/2 %, medan konsumtionen ökat knappt 4 %, vilket också var prognosens siffra. De åtstramningsåtgärder, som tillkännagivits av regeringen, samt effekterna av devalvering- en i november gör att man för 1968 räk— nar med en relativt svag bruttonationalpro— dukttillväxt. Man kan förutsätta att detta kommer att bli fallet även för den privata konsumtionen. Exportutsikterna för de va- rugrupper man nu kan bedöma, exempelvis trävaror, papper, övriga varor, metaller och verkstadsprodukter, tyder på att man inte kan räkna med en tillväxt i samma snabba takt som de senaste två åren. Den totala exportökningen 1968 torde bli väsentligt lägre än de 8 % som prognosen förutsätter. För 1965—1968 skulle man i stort sett kunna tänkas komma i nivå med prognosen.
Den gynsamma exportutvecklingen har ett klart samband med inte obetydliga an- delsvinster i den danska importen. Påtagliga har dessa varit för järn och stål, från 14,2 % 1964 till 18,1 % 1967, och för verk- stadsprodukter, vars svenska importandel successivt ökat från 16,0 % 1964 till 17,1 % 1967. Mot denna bakgrund förefaller en ex- portökning på i genomsnitt 8 % 1968—1970 att kunna betraktas som en rninimiprognos.
Volymökning i procent per år
Prognos Prognos 1963— 1964— 1965—_ 1966— 1967— 1965— 1964 1965 1966 1967 1968 1970 Bruttonationalprodukt 7,8 4,7 2,2 3,1 2 3,7 Privat konsumtion 8,4 3,9 3,8 4,0 . 3,7 Bruttoinvestering 22,4 4,9 3,3 . . 5,8 » maskiner 22,6 2,7 5,7 . . 8,1 » byggn. 18,7 7,5 — 1,1 . . 2,1 Industriproduktion 11,5 6,5 2,5 . . 4,3 Importvolym 20,0 6,7 5,5 3,6 . . Svensk export exkl. fartyg, vapen 26,3 9,8 6,2 11,2 7,8 Svensk andel av Danmarks import (exkl. fartyg) respektive år 12,77 13.38 13,73 14,65 144 SOU 1968: 24
. .*?—__;
Volymökning i procent per år
1963— 1964 1965
1964— 1965— 1966
Bruttonationalprodukt 6 Privat konsumtion 4 Bruttoinvestering 3 » maskiner 19, » byggn 9 Industriproduktion 7 2 Importvolym 21,4 Svensk export exkl. fartyg, vapen
Svensk andel av Finlands import (exkl. fartyg) respektive år
2 2 3 9 4,2 4,0 3,7 1,1 _ 2 3,3 0,8 . . 4,9
— 0,5 . . . . 2,1 4,5 3,0 4,0 4,7 4,7 — 4,5 . . . .
15,0 — 4,5 8,4 12,55 13,66
4.2.8 Finland
De betalningsbalansproblem som pressade Finland 1967 och som ledde till devalvering— en i oktober samma år kunde naturligtvis inte undgå att påverka vår export. Denna föll 1967 med 4 1/2 % (exklusive fartyg och vapen) från att tidigare ha ökat med 10— 15 % årligen. Exportnedgången synes främst ha drabbat verkstadsprodukterna, som ut- gör ungefär halva exporten till Finland, och bland dessa till inte obetydlig del bilarna. Be- räkningar som gjordes i samband med den finska devalveringen tyder på att man knap- past kan påräkna någon exportökning 1968, vilket skulle innebära att den genomsnittliga tillväxten på närmare 8 1/2 % som prognosen förutsätter i varje fall inte kan realiseras för de tre första åren av perioden.
Även på Finland har den svenska export- andelen utvecklats gynnsamt, såväl för hela importen som för importen av järn och stål samt verkstadsprodukter. När impor- ten åter tar fart efter den uppbromsning som skett genom devalveringen borde man återigen kunna räkna med en förhållandevis snabb exportökning. För åren 1967—1970 krävs dock en årlig exportökning på 10 % för att nå upp till den prognoserade tillväx- ten på 8,4 % per år 1965—1970 och med en förutsättning om oförändrad export 1968 behövs en exportökning under de två följan- de åren på 15—18 %. En exporttillväxt över
prognosens kan dock vara realiserbar, ef- tersom handeln med Finland expanderar ge- nom påtagliga integrationsvinster.
4.2.9 Norge Norges ekonomi har de senaste åren expan- derat synnerligen snabbt. År 1967 var Nor- ge tillsammans med Italien och Japan täm- ligen ensamma bland industriländerna att ha högkonjunktur. Detta gynnade i betydan- de grad vår export, som ökade med inte mindre än 161/2 %. För perioden 1963—1967 har exporten till Norge visat en jämn och hög ökningstakt på i genomsnitt närmare 12 % per år. Exportprognoserna är baserade på betydligt lägre efterfrågetillväxt än vad som hittills realiserats. Prognoserna för de olika varugrupperna är också nästan genom- gående lägre än den faktiska utvecklingen 1965—1967. Specieut markant är detta fallet för varugrupper som kemiska produkter, textilier, metaller och färdigvaror. Även för verkstadsprodukter, som utgör närmare hälften av hela exporten utom fartyg till Norge, är ökningstakten något högre än prognosen. Till skillnad från utvecklingen på de andra nordiska länderna har inte Sve- riges andel i importen av verkstadsproduk- ter ökat sedan 1964, snarare märks en svag minskning, medan prognosen förutsätter en betydande andelsvinst. För den totala im- porten (exklusive fartyg) till Norge har dock
Tabell 8: Norge
Volymökning i procent per år
1963— 1964 1965
1964—
Prognos 1965— 1966— 1967f 1965— 1966 1967 1968 1970
Bruttonationalprodukt 6 4 5 5 Privat konsumtion 3 7 2 8 Bruttoinvestering 3 1 7 3 » maskiner 2,4 1 1,2 » byggn. 3 8 1 4 Industriproduktion 9 1 6 7 Importvolym (exkl. fartyg) 11 4 7 9 Svensk export exkl. fartyg,
vapen 14,0 9,6 Svensk andel av Norges
import (exkl. fartyg) respektive år 14,79 15,31
4,5 5,3 4 4,7 4,6 4,5 4 3,7 5,2 10,5 _ 1 3,1 6,2 15,3 _ 6 4,3 4,5 . . 0,2 4,8 . . 5,2 12,4 7,8 . 9,5 16,6 8,8 15,65 16,59
Sveriges andel ökat från 14,8% 1964 till 16,6 % 1967.
Under 1968 kan man förvänta sig en nå- got lägre tillväxttakt i den norska ekono- min, framför allt på investeringssidan. Det— ta synes innebära en väsentligt lägre ök- ningstakt för vår export till Norge 1968. Dock torde det finnas mycket goda utsik- ter att denna inte blir lägre än det förut- sedda genomsnittet för 1965—1970. Utsikter- na att man för hela perioden 1965—1970 skall kunna uppnå en högre tillväxttakt än 9 % för exporten är således mycket gynnsamma.
4.2.10 Norden Nordens betydelse som avnämare för svensk export har under 1960-talet ökat högst vä- sentligt (se tabell 11). Ungefär en fjärde- del av exporten finner nu sin avsättning där. Den nordiska marknaden är snart lika betydelsefull som hela EEC. Till en del måste den snabba exportökningen till Nor- den de senaste åren tillskrivas integrations- effekterna genom EFTA. I och med att tull— avvecklingarna nu är avslutade inom EFTA- området skulle man kunna vänta sig att till- växttakten av den anledningen kommer att sjunka under återstående år på 1960-ta- let. Sannolikt är dock att handelsintegratio- nen kommer att ge stora exportincitament ännu flera år framåt med andelsökningar som följd. För 1968 är exportutsikterna in-
te fullt så gynnsamma. Danmark och Fin- land söker genom sin ekonomiska politik säkra devalveringsvinsterna, vilket kan vän- tas minska importefterfrågan. Trots den svagare ökningstakt man kan förvänta för 1968 torde dock förutsättningarna för att uppnå en drygt 8-procentig ökning över he- la perioden vara goda. Utgångsläget är väl snarare att man kan ifrågasätta om inte en snabbare ökningstakt kan uppnås.
4211 Storbritannien Genom de stora kastningar som förekom- mit i exporten till Storbritannien blir ut- vecklingen mycket svårbedömbar. Tidigare studier har inte riktigt kunnat klargöra hur importavgiften 1964—1966 verkade. Som framgått har exporten till andra länder 1963—1967 i stort sett följt den allmänna efterfrågeutvecklingen, medan så inte helt varit fallet med exporten till Storbritannien. Förutsätter man att den exporthämman- de effekt som importavgiften medförde 1965 delvis togs igen 1966 och 1967 bör den trendmässiga utvecklingen från 1963 till 1967 ge ett visst mått på tillväxtmöjligheterna för exporten till Storbritannien. Exporttrenden för perioden har varit drygt 6 %, dvs. prak- tiskt taget densamma som förutsattes i prog- nosen för perioden 1965—1970. Av de olika exportvarugrupperna har
j'vn'r.w r—
[m'a—B'n-
Volymökning i procent per år
Prognos Prognos 1963— 1964— 1965— 1966— 1967— 1965— 1964 1965 1966 1967 1968 1970 Bruttonationalprodukt 5,6 2,4 1,6 1,5 3,0 "4,0 Privat konsumtion 3,8 1,8 1,6 2,0 — 0,4 3,4 Bruttoinvestering 17,1 3,9 1,1 5,2 4,6 5,4 » maskiner 14,3 4,5 3,7 3,5 0,5 4,9 » byggn. 16,3 4,2 _— 0,7 4,4 2,2 5,8 Industriproduktion 7,2 2,9 1,1 — 0,3 3,5 4,0 Importvolym 11,2 0,8 1,7 8,2 . . . . Svensk export exkl. fartyg, vapen 17,8 —— 3,0 4,9 11,7 6,3 Svensk andel av Stor- britanniens import respektive år 3,68 3,72 3,65 3.85
framför allt skogsprodukterna haft en varie- rande utveckling. Exporten av trävaror öka- de således 1967 med närmare 50 %, vilket fört upp vår export härav på en nivå, som klart överstiger den förutsedda exportutveck- lingen 1965—1970. I prognosen angavs näm— ligen en årlig minskning på 5 1/2 %. Tillfällig- heter ligger emellertid bakom att Sverige vunnit osedvanligt stor marknadsandel just 1967 och man torde för resten av perio- den få räkna med andelsförluster, som eventuellt kan bli så kraftiga att de upp- nådda vinsterna försvinner. För massaexpor- ten däremot har utvecklingen hittills varit mindre gynnsam, vilket emellertid har kom- penserats genom en kraftigt ökad pappersex— port. Det har särskilt varit fallet 1965—1967 och beror på att de nordiska pappersprodu- centerna i stor utsträckning konkurrerat ut engelsk produktion. Exportökningen för pap- per utgör en av de tydligaste EFTA-effek- terna, vilket i och för sig är naturligt med tanke på det låga förädlingsvärdet på pap- per. Malmexporten har det sista året utveck- lats mycket ogynnsamt vilket inneburit kraf- tiga andelsförluster. Då detta synes bero på tillfälligheter kan man 1968 räkna med en väsentlig uppgång. Vad beträffar expor- ten av färdigvaror kan man över hela lin— jen konstatera mycket höga ökningar över perioden 1963—1967 och inte minst 1967. För metaller, särskilt järn och stål, kan man tala om en väsentligt utökad marknad, men
även för verkstadsprodukterna har utveck- lingen varit bättre än förväntat.
. Utsikterna för 1968 är dock knappast gynnsamma. I varje fall borde de inte vara det, med hänsyn till att den engelska poli.- tiken syftar till importbegränsningar. Inte desto mindre kan man räkna med att ex- porten av flera varugrupper trots detta kom.- mer att öka 1968. Hit hör järn och stål, papper samt malm. Även om förutsättningarna för de prog-. noser som gjordes för exportutvecklingen på Storbritannien 1965—1970 har ändrats i flera avseenden, tillmäts prognoserna ändock en viss sannolikhet. Efta-effekterna på Stor- britannien kan som nämnts verifieras för papper och som sådana effekter kan troligen också räknas en del av de under framför allt 1965 och 1967 vunna marknadsandelar— na på järn- och ståhnarknaden.
4.2.12 Övriga EFTA Exporten till de övriga EFTA-länderna, Por— tugal, Schweiz och Österrike har i stort ut- vecklats tämligen gynnsamt från 1963 till 1967. Då prognosunderlaget för dessa län- der varit rätt svagt, kan inte de enskilda varuprognoserna på de tre länderna tillmä tas någon större tillförlitlighet. Anmärknings— värt är dock att den totala exporten till des-; sa länder haft en tämligen jämn tillväxt på ungefär 10 % i genomsnitt, vilket också" prognosen förutsatte. Man kan dock notera
att verkstadsprodukterna inte nått upp till den förutsatta ökningstakten framför allt beroende på en nedgång 1967.
42.13 EFTA
Om exportmöjligheterna på EEC generth sett kan sägas vara överskattade torde med viss reservation motsatsen kunna sägas om exporten till EFTA. Klart är dock att expor- ten till EFTA ökat väsentligt snabbare än vad prognosen förutsatte, 9% per år för 1965—1967 mot en prognos på knappt 8 %. Som redogjorts för vid ländergenomgången är exportutsikterna för 1968 relativt sett sämre. Man kan dock dra den slutsatsen att prognosen för 1965—1970 bör kunna uppnås och eventuellt överträffas.
4.2.14 Övriga Västeuropa Exportutvecklingen till dessa sins emellan mycket olika länder måste vi i stort sett avstå från att försöka bedöma. Gruppen består av Island, Irland, Grekland, Jugo- slavien och Turkiet. Här gäller samma sak som för de övriga EFTA-länderna beträf- fande prognosmaterialets tillförlitlighet. To— tala exporten till gruppen som helhet har från _1963 varit ganska varierande. För 1965— 1967 har ökningstakten dock följt progno- sen. Det kan noteras att exporten till Grek- land minskade påtagligt 1967 (23 %) efter att tidigare stadigt ha ökat med 10—15 % per år, medan exporten till Jugoslavien steg
Tabell 10: Förenta staterna
kraftigt (ca 50 %) efter att tidigare succes- sivt ha minskat.
4.2.15 Förenta staterna Exporten till Förenta staterna har expan- derat påtagligt under den studerade perio- den. Trenden från 1963 till 1967 har legat på drygt 15 %, med de två sista åren som i genomsnitt mest expansiva (171/2 %). Ex— porttillväxten hittills har klart överträffat prognosens om knappt 71/2 %. Man kan också konstatera att praktiskt taget alla vik— tigare exportvarugrupper har utvecklats myc- ket gynnsamt. Verkstadsprodukterna, som utgör ca hälften av totala exporten till För- enta staterna, har 1965—1967 ökat med 24 % per år, något som huvudsakligen kan tillskrivas den snabbt expanderande bilex— porten. Även för järn och stål har ökningen varit nästan lika kraftig. Exportmöjlighe— tema för metaller bedömdes inte som sär- skilt gynnsamma i långtidsutredningen — prognosen angav endast knappt 2 % i årlig ökning — medan exportökningen i själva verket uppgått till drygt 20 % per år från 1965. Vissa grupper har dock inte kunnat följa med i den allmänna uppgången. Dit hör massa och papper vilka tillsammans ut— gör en inte ringa del av exporten. För mas— sa förutsattes en minskning i prognosen men detta gällde inte för papper. Exportutvecklingen 1966 stämmer väl överens med expansionstakten i den ame-
Volymökning i procent per år
Prognos Prognos 1963— 1964-— 1965-_ 1966— 1967— 1965—— 1964 1965 1966 1967 1968 1970 Bruttonationalprodukt 5,3 5,9 5,8 2,5 4,5 4,4 Privat konsumtion 5,8 6,6 4,9 3,4 4,2 4,3 Bruttoinvestering 6,6 8,3 4,4 — 1,5 4 5,6 » maskiner . . 3,9 11,6 2,5 2 5,0 » byggn. . . 10,3 7,8 —- 5,9 1,4 6,2 Industriproduktion 6,4 8,4 9,0 1,3 7 ,3 4,7 Importvolym 6,0 14,1 17,4 4,4 . . . . Svensk export exkl. fartyg,. vapen 7,5 15,8 22,2 12,8 15,3 7,4 Svensk andel av Förenta ' staternas import respek- . tive år 1,09 1,14 1,18 1,24 148 SOU 1968: 24
rikanska ekonomin. Sålunda ökade de flesta efterfrågesektorerna mycket kraftigt med en BNP-tillväxt på närmare 6 % och en indu- striproduktionsökning på 9 %. Däremot ex— panderade efterfrågan inte särskilt markant 1967, bruttonationalprodukttil[växten upp- skattas till endast 21/2 %, ökningen i industri- produktionen till 11/2 %, medan bruttoinves- teringarna har minskat. Det är uppenbart att importtillväxten 1966 och 1967 i Fören- ta staterna till en del förklaras av ett infla- tionstryck och i viss utsträckning av stora militära beställningar. För vår export har denna utveckling inneburit väsentligt lägre tillväxt 1967 jämfört med 1966.
För 1968 väntas en genomgående expansion i ekonomin med en markant uppgång i indu- striproduktionen. Bruttonationalprodukten och dess komponenter väntas växa snabbare än under 1967. Just för Förenta staterna har man kunnat konstatera tydliga samband mellan vår exportutveckling och konjunk- turutvecklingen där. Den amerikanska efter- frågeutvecklingen förefaller att slå direkt och mycket markant på vår export. Av den anledningen borde man kunna vänta sig en uppgång i exporten till Förenta staterna-av åtminstone samma storleksordning som un- der 1967, dvs. ca 13 %. Å andra sidan kan regeringens åtgärder för att minska under- skottet i betalningsbalansen få vissa nega- tiva effekter på vår export.
Det erfordras antagligen kraftiga rubb- ningar av den amerikanska ekonomin för
att prognosen för 1965—1970 på 7 1/2 % per år inte skall realiseras och eventuth över- träffas.
4.2.16 Samtliga länder
I tabell 11 ges en sammanfattning av ex— portutvecklingen för olika länderområden. Prognoserna är härledda genom varugrupps- prognoserna till den reviderade national- budgeten för 1968. Dessa är bara delvis län— derfördelade varför denna översättning är relativt osäker.
För exporten till Västeuropa har, som framgår av tabellen, det senaste årets kon— junkturnedgång medfört ett betydande av- steg från prognosen. Trots att man för om- rådet som helhet räknar med en väsentligt snabbare tillväxt i totalproduktionen 1968 än under 1967 är det tveksamt om exporten kan öka i den takt som prognosen angav. För att uppnå prognosens ökning 1965—1970 om 7 % behövs en exportökning om 10% per år 1968—1970. Mot bakgrunden av utveck- lingen under de senaste åren och över hu- vud taget under 1960-talet förefaller en till- växt av den storleksordningen inte sannolikt.
Den svaga exportutvecklingen på Väst- europa 1967 har i viss mån kunnat kom- penseras på andra marknader, framför allt Förenta staterna och (inom gruppen övriga världen) råvaruländerna och öststaterna. Även om exportutsikterna för övriga värl— den är svårbedömbara torde dock möjlighe—
Tabell 1]: Total export (exklusive fartyg och vapen) till olika länderområden
Volymökning i procent per år
Export- värde Prognos 1965 Faktisk utveckling milj. kr. RNB LU »Rest» löp. 1963— 1964— 1965— 1966— 1967— 1965— 1968— pris 1964 1965 1966 1967 1968 1970 1970 EEC 6 226 9,5 0,8 4,8 — 5,8 8 6,1 12 EFTA 7 599 18,6 5,2 8,7 9,5 4 7,7 8 '- '- dårav: Norden 4 320 21,1 10,1 9,4 9,3 2 8,3 ' v10 % Västeuropa 14170 13,9 3,0 7,1 2,7 6 7,0 ' 4 10— Förenta staterna 1 222 7,5 15,8 22,2 12,8 9 7,4 —2 %” * Industriländerna 15 756 14,1 3,8 8,9 3,8 6 1/2 7,1 8 V; ' Övriga världen 3 190 4,8 1,1 14,3 7,2 8 6,1 1 .. Hela världen 18 946 12,4 3,3 9,8 4,4 7 7,0 7 SOU 1968: 24 149
terna att öka denna del av exporten mer än 1% per år 1968—1970 vara goda. Man kan här peka på en expanderande handel med öststaterna.
Överslagsberäkningarna på dessa grunder tyder på att prognosen för totala handeln (exklusive fartyg och vapen) om 7 % ge— nomsnittlig exporttillväxt 1965—1970 knap- past kan förkastas. En bedömning från nå- got andra utgångspunkter skall göras vid behandlingen av de skilda varugrupperna.
4.3 Utvecklingen för olika varugrupper I den genomgång som nedan görs för olika varugrupper skall tendenserna i utvecklingen beskrivas för perioderna 1965—1967 och 1967— 1970 — för den senare perioden dock bara helt tentativt. Prognoserna för 1967—1968 är hämtade från reviderad nationalbudget för 1968, medan utvecklingen 1968—1970 in- te kan bedömas utifrån ett liknande ma- material om konjunkturutvecklingen. För att ange tendenserna har emellertid i tabel- lerna angetts vissa tal, vilka bygger på det antagandet att konjunkturutvecklingen 1968—1970 kommer att vara relativt gynn— sam. Vidare antas att det huvudsakligen är fråga om en mängdkonjunktur med mindre tendenser till inflationistiska inslag än tidi- gare under 1960-talet. Kapacitetsutnyttjan- det i industrin förutsätts öka men inte nå upp till kapacitetsgränsen. I den mån det inte synes finnas anledning att ändra den ursprungliga prognosen eller där inget kan sägas utgörs de angivna talen för 1968—
Tabell 1.2: Trävaror
1970 av prognoserna för 1965—1970 (marke- rat genom att >>prognosen» 1968—1970 är gi- ven med decimal). Härigenom får man en »prognos» för utvecklingen 1965—1970, som är en blandning av utfall, prognos och giss— ning.
4.3.1 Trävaror För trävaruexporten antogs en tillväxt på knappt 2 % per år för perioden 1965—1970. Prognosen för trävaror förutsatte vidare att Sverige kunde förväntas förlora andelar på de större exportmarknaderna. Den faktiska utvecklingen visar emeller— tid att exportökningen hittills överträffat prognosen och att den svenska andelen 1966 och 1967 stigit på flera viktiga marknader, t. ex. Storbritannien, Danmark och Neder- länderna. Andelsvinstema kan delvis vara en följd av en mer långsiktig strukturell ut- veckling, till vilken hör ett förbättrat tran— sportarbete, t. ex. transporter av paketerat virke och rationaliserad lasthantering med terminalsystem i mottagarländerna samt roll on-roll offtrafik. Utbudet av sydsvenskt vir— ke i trävaruexporten har ökat, något som också kan ge fördelar ur transportsynpunkt sammanhängande med närheten till avsätt- ningsmarknaderna och oberoendet av isför- hållanden. Dessa faktorer torde emellertid ännu knappast i märkbar grad ha förändrat Sveriges konkurrenssituation gentemot Sov- jetunionen, Kanada och det genom deval- veringen konkurrenskraftigare Finland. Att den totala trävaruexporten kunde öka
Volymökning i procent per år
Faktisk utveckling
Värde Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU , löp. pris 1963— 1965— 1965— 1967— 1968— 1965— milj. kr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 EEC * 671 — 3,2 ——7,0 1,7 4 l 3 — 1,5 därav: . Nederländerna 281 2,3 —— 3,5 2,3 —— 12 2,3 — 3,0 Västtyskland 251 — 12,5 _— 19,7 0,9 + 27 2 — 3 Danmark 192 7,9 1,4 0,7 —— 15 8 0 Norge 155 14,2 15,6 16,5 + 15 15 15 Storbritannien 314 5,7 17,9 — 5,4 — 3 —— 2 5 Hela världen 1 526 3,0 3,5 1,9 — 2 1,2 4 2 150 SOU 1968: 24
v:. .. ___
med ca 10 % 1967 beror till stor del på att Sverige tillfälligtvis lyckats göra betydande marknadsvinster i Storbritannien. Därmed är den för 1970 prognoserade exportnivån på EFTA uppnådd och överträffad redan 1967. Väsentliga bakslag kan noteras för ex- porten till EEC-området, där man kan regist- rera en årlig nedåtgående trend på ungefär 31/2% från 1963 till 1967. Bakom denna ogynnsamma utveckling ligger en minskan— de export till Västtyskland på omkring 13 % per år. Den var delvis förutsedd, ty för pe— rioden 1965—1970 räknades bara med en svag årlig ökning på knappt 1 %. Det före— faller emellertid inte troligt att trävaruex— porten till EEC-området kan uppnå den prognoserade nivån 1970.
Utsikterna för 1968 tyder på en nedgång i trävaruexporten, men prognosen om knappt 2 % i årlig ökning 1965—1970 borde trots det kunna förverkligas.
4.3.2 Massa Avsättningsförhållandena för massa har in— te motsvarat de förväntningar som progno- sen för 1965—1970 byggde på. Den överka- pacitet i massaproduktionen som förelåg 1963 ansågs då ganska snart bli övervunnen. Den tidpunkt när efterfrågan bedöms nå i kapp kapaciteten har emellertid sedan dess successivt flyttats fram, inte minst genom stora kapacitetstillskott i Nordamerika. Prognosen för 1965—1970 innebar att av- sättningen till industriländerna skulle öka
Tabell 13: Massa
med 4,8 % per år, vilket betydligt översti- ger den realiserade tillväxten på 1,6 % år- ligen 1965—1967. Däremot har exporten till övriga världen, främst öststaterna, utveck— lats betydligt bättre med en ökning på i genomsitt 17% per år 1965—1967. Denna förskjutning i handeln kan i viss utsträck— ning ses som en följd av den svaga avsätt- ningen till Västeuropa, bl. a. av det skälet att det i många fall varit förmånligare för företagen att sälja till sämre priser på peri- fera marknader än att minska produktio— nen.
Avmattningen i massaexporten till Väst— europa är helt att hänföra till exporten på den engelska marknaden, medan exporten till EEC i stort sett utvecklats i takt med prognosen. Även för de närmaste åren tor- de frågetecknen rörande massaexportens till- växt främst kunna knytas till exporten på Storbritannien. Det sammanhänger med att brittiska marknaden för avsalumassa krympt de senaste åren genom en integration mel— lan engelsk och kanadensisk pappersindustri och att produktionsutsikterna för den in- hemska brittiska pappersindustrin inte be- döms som ljusa de närmaste åren. Av dessa skäl torde således en export av massa till Storbritannien av prognosens storlek (5,8 % per år) 1967—1970 vara allt för hög.
En tänkbar kompensation för ett even- tuellt exportbortfall på Storbritannien sy- nes de öststatliga marknaderna kunna er- bjuda. De stora exportleveranserna till öst-
Volymökning i procent per år Faktisk utveckling
Värde Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU löp. pris 1963— 1965— 1965— 1967— 1968— 1965—— milj. kr. 1967 1967 1970 '1 968 1970 1970 EEC 1 016 2,8 4,2 4,1 11 3 V,» 5 därav: Frankrike 249 2,5 3,6 3,9 l 1 3,9 5 Italien 220 4,2 7,4 3,4 10 5 6 Nederländerna 112 4,0 — 0,7 0,5 9 2 2 Västtyskland 364 1,5 2,6 5,9 13 3 5 Storbritannien 607 — 1,4 _— 3,0 5,8 8 0 () Förenta staterna 114 3,6 — 11,1 — 4,6 10 —— 4,6 — 5 Övriga världen 295 8,4 17,0 4,8 7 4,8 10 Hela världen 2 237 2,7 3,8 4 9 7 1,4. 2 4
4
staterna de senaste åren är troligen inte till- fälliga och för 1968 väntas en fortsatt ex- portökning dit. Denna tendens förstärks på längre sikt, då konsumtionsbehovet förefal- ler växa snabbare än den realiserade pro- duktionen, trots betydande kapacitetsutbygg- nader i framför allt Sovjetunionen.
En jämförelse med prognosen för 1965— l970 visar att exporten av massa 1965— 1967 legat ca 1 procentenhet därunder, me— dan en uppgång på 8% väntas för 1968. Denna ökning liksom minskningen i expor- ten 1967 på drygt 1% hänger bl. a. sam- man med svängningar i lagercykeln. För hela perioden synes långtidsutredningens ur- sprungliga prognos på knappt 5 % per år vara för hög.
4.3.3 Papper Även för pappersexporten kan man notera en betydande skillnad mellan prognosen på 7,1 % och utfallet på drygt 4 % per år för 1965—1967. Under perioden 1963—1967 synes den genomsnittliga ökningstakten i exporten ha sjunkit på de flesta marknader i förhål- lande till vad som rådde under åren om- kring 1960. Tendensen synes vara så genom- gående att man kan misstänka att det skett en strukturförskjutning. Utbyggnaden av pappersproduktionen i flera länder och en tendens mot ökad integration mellan massa- och papperstillverkare tyder härpå. Detta gäller inte bara de massaproducerande län-
Tabell 14: Papper
derna i Skandinavien och Nordamerika utan även andra länder.
Pappersexporten till EEC-området, som omfattar ca en tredjedel av den totala pap- persexporten, har haft en svag utveckling. Trenden från 1963—1967 ger endast 2 % till- växt per år. Avgörande för denna låga ök— ningstakt var den kraftiga nedgången 1967, framför allt beroende på att exporten till Västtyskland minskade med ca 15 %; ten- densen var dock densamma på andra EEC- marknader. Till inte oväsentlig del anses denna konjunkturella nedgång vara kopp- lad till lagemedskärningar i olika förbruk- ningsled, vilka huvudsakligen kan hänföras till omställningen till mervärdesskatt. En konsumtionsuppgång kommer alltså sanno- likt att åtföljas av efterfrågetillskott från minskad lageravveckling eller ökade lager. Bidragande till exportnedgången på EEC är också bortfallet av stora kvantiteter tid- ningspapper till Italien i takt med att den egna produktionskapaciteten byggs ut. För vissa pappersslag där tidigare har rått en viss kapacitetsbrist t. ex. kraftliner, som väger tungt i vår export, föreligger nu när- mast en viss överkapacitet.
Tendenserna i exporten av papper till EEC ger sammanfattningsvis en årlig till- växt, som för perioden 1965—1970 troligen klart understiger prognosens (7 %) särskilt som exporten 1965—1967 minskat med 3 %. Den ökning i exporten till EEC på drygt
Volymökning i procent per år
Faktisk utveckling Värde ___—'— Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU löp. pris 1963— 1965— 1965— 1967— 1968— 1965— milj. kr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 EEC 862 2,0 -— 3,0 6,9 7 1/2 5 2 därav: Frankrike 140 10,0 7,6 7,9 8 7,9 8 Nederländerna 156 3,2 0,8 6,2 8 6,2 4 Västtyskland 427 0,1 — 8,3 7 ,0 7 4 —— 1 Danmark 183 9,4 7,9 8,1 3 8,1 7 Storbritannien 348 6,8 15,8 7,0 2 8 10 Industriländer 1 587 5,3 4,5 7,2 7 6 5 % Övriga världen 353 0,6 2,3 7,1 9 4 4 Hela världen 1 941 4,4 4,1 7,1 7 5 1/2 5 152 SOU 1968: 24
7 %, som kalkylerats med 1968, är huvud— sakligen betingad av de ovan nämnda lager- rörelserna. Förutsättningarna i stort för ex- porten av papper till övriga marknader är bättre. På Storbritannien har således pap- persexporten utvecklats mycket gynnsamt de senaste åren. Denna utveckling väntas emel- lertid inte fortsätta 1968, då papperskonsum— tionen inte antas öka. I den mån det finns tilltro till den engelska ekonomins möjlig- heter till återhämtning borde en fortsatt hög ökning av pappersexporten däremot vara möjlig 1968—1970. Exporten av papper till >>övriga världen» är relativt stor men har utvecklats mycket svagt under de senaste åren. Även utsikterna för 1968 synes inne- bära att man inte kommer upp i samma ök- ningstakt som förutsätts i prognosen, dvs. 7 %. Liksom när det gäller massan har dock pappersexporten till öststaterna ökat mar- kant under 1967 och väntas fortsätta att öka även 1968.
Den slutsats man kan dra av pappersex— portens möjligheter att uppfylla prognos- målen är att exporten åtminstone 1968 bör öka mer än 7 %. För hela perioden 1965— 1970 verkar den prognoserade ökningen dock något för hög.
4.3.4 Malm
Förutsättningarna för svensk järnmalmsex- port har växlat något de senaste åren. Då de även betyder en del för förloppet av ex- porten under en så kort period som tre år skall problemställningarna något beröras. För det första gäller att den metallurgiska utvecklingen inte har gynnat användandet av fosformalm, som utgör en mycket bety-
dande del av vårt exportutbud. Nackde- larna härav har man från svensk sida sökt minska dels genom förädling av styckemal- men till pellets, något som både höjer järn- halten och reducerar fosforhalten samt dels genom att stödja användandet av sådana stålprocesser som kan baseras på fosforrik malm. På kort sikt har man vidare mött fos- formalmens minskade attraktivitet med vä- sentliga prisreduceringar. Hittills har dock de så kallade LD-processerna, som baseras på fosfortfattig malm, ett visst försprång framför de tillgägliga LDAC-processerna, som kan utnyttja fosforhaltig malm. Den svenska kaldostålframställningen är ett ex- empel på dessa sistnämnda processer.
För det andra kan man konstatera att de under 1960-talet fallande frakterna för malmtransporter och öppnandet av nya rika gruvor i Afrika, Sydamerika och Australien gjort de transoceana malmema väsentligt konkurrenskraftigare än tidigare. I den riktningen verkar också utbyggnaden av hamnanläggningar, tendensen att förlägga stora stålverk till kusterna samt den ökade storleken på malmfartygen. Temporärt för- ändrade Mellersta Östern-krisen konkurrens- förhållandena något, men på sikt torde för— delen av Sveriges närhet till marknaden komma att reduceras.
Den svaga exportutvecklingen 1963—1967 torde i viss mån vara betingad av dessa mera långsiktiga förutsättningar. Huruvida dessa kommer att ha fortsatt genomslags- kraft är svårt att bedöma.
Ett annat drag är att de för några år se- dan vanliga föreställningarna om riskerna för kommande stora överutbud på järn-
TabeII 15 : Malm Volymökning i procent per år Faktisk utveckling Värde _ Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU löp. pris 1963—_ 1965— 1965— 1967— 1968— 1965—— milj. kr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 Belgien 267 3,1 3,2 7,1 15 7,1 7 Västtyskland 500 6,0 2,7 5,4 16 5,4 6 Storbritannien 296 — 3,5 — 15,0 2,5 18 8 0 Hela världen 1 269 3,0 1,8 5,4 16 1/2 7 5 SOU 1968: 24 153
malm i världen nu i viss mån har reviderats. Många bedömare hävdar att man i början av 1970-talet kan stå inför en viss knapphet på malm. Inför detta perspektiv har köpar- na sökt säkra sina inköpsmöjligheter på lång- re sikt. Riskerna för politiska störningar i flera av de nya malmländerna stärker där— med Sveriges konkurrenssituation. Den suc- cessiva förskjutningen i produktionen mot en mer förädlad produkt, pellets, är också en fördel för svensk jämmalmsexport.
Malmexporten går, som framgår av ta- bell 15, huvudsakligen till Belgien, Väst- tyskland och Storbritannien. Trots en myc- ket kraftig exportökning till Belgien 1967 ligger utvecklingen 1965—1967 ändock under prognosen. Genom de stora kontrakterade leveranserna 1968 torde man i stort sett komma i nivå med prognosen. För Väst- tyskland är förhållandet ungefär likartat. För Storbritannien däremot är tillbakagång- en de senaste två åren så kraftig att det fordras stora exportleveranser såväl 1968 som följande år för att den i och för sig moderata prognosen på 21/2 % tillväxt per år 1965—1970 skall kunna uppnås.
Tabell 16: Livsmedel
För den totala malmexporten gäller att, även om den kraftiga volymökningen 1968 om 161/2 % enligt reviderad nationalbud- get kan förverkligas, kommer den ändock för perioden 1965—1968 inte upp i mer än 4 % årlig tillväxt. Den faktiska utveckling- en kan således sägas ligga något i under- kant gentemot förväntningarna.
4.3.5 Livsmedel Livsmedelsexporten förutsattes i långtidsut- redningen öka med 4,2 % per år 1965—1970. Trots att exporten fluktuerat en del år från år finns dock en klar positiv trend på ca 21/2 % för åren 1963—1967. Även om det är uppenbart att livsmedelsexporten på lång sikt kommer att stagnera och gå tillbaka bör man dock fram till 1970 ha anledning att räkna med en viss ökning.
4.3.6 Övriga råvaror Exporten av övriga råvaror är som fram- går av tabellen relativt liten. Tillväxten har under perioden 1963—1967 varit ganska hög, ca 81/2% per år och relativt stabil från
Volymökning i procent per år
Faktisk utveckling
Värde Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU löp. pris 1963— 1965— 1965— 1967— 1968— 1965-— milj. kr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 EEC 285 4,6 9 Norden 145 12,9 8 Storbritannien 105 — 1,9 2 . . . . . . . . Hela världen 708 2,4 2 4,2 — Vg 2 2 Tabell 17: Övriga råvaror
Volymökning i procent per år Faktisk utveckling
Värde _— Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU löp. pris 1963— 1965— 1965— 1967— 1968— 1965— milj. kr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 EEC 105 1,9 3,2 3,7 8 3,7 4 Norden 165 19,8 29,1 10,2 17 16 21 Förenta staterna 75 — ,5 —- 10,1 5,4 8 5,4 —1 Hela världen 482 8,4 8,8 5,1 12 8 9 154 SOU 1968: 24
år till år. Den prognoserade tillväxten om 5 % per år för perioden 1965—1970 torde därför kunna överträffas. Exporten till EEC—området har stagnerat, medan expor— ten till Norden och Storbritannien ökat mar- kant. En annan stor avnämare för dessa pro— dukter är Förenta staterna. Bakom de i och för sig anmärkningsvärda ökningstalen för Norden ligger en utbyggnad av expor- ten av petroleumprodukter, främst bensin. Vad beträffar Storbritannien och Förenta staterna innehåller exporten på dessa mark- nader en hel del pälsskinn som 1967 hade en mycket svag utveckling såväl volym- som prismässigt sett.
4.3.7 Kemikalier
Exporten av kemikalierna bedömdes i lång- tidsutredningen komma att ha den högsta tillväxttakten, 9,7 % årligen. Den faktiska utvecklingen har dock gått snabbare; trend- utvecklingen 1963—1967 ligger på 13,4 %. Liksom för så många andra grupper har ex- portutvecklingen på EEC varit ogynnsam-
Tabell 18: Kemikalier
mare än på andra länderområden. EEC— marknaden är emellertid liten för kemiska produkter i förhållande till andra varugrup- per. Betecknande är vidare att exporten till Norden haft en närmast explosionsartad ök- ning 1963—1967 med en trendökning på 181/z %. Från 1963 till 1967 har ökningstak— ten dock successivt minskat, vilket med vissa reservationer också synes gälla för de enskil- da länderna. Även till Storbritannien har ex- porten i stort sett utvecklats väl och betyd— ligt gynnsammare än vad prognosen förut- satte. Exporten till EFTA, som utgör mer än hälften av kemikalieexporten, har däre- mot på två år ökat så kraftig att nivån för 1970 med lätthet kan uppnås redan 1968. Vad beträffar totala kemikalieexporten tor- de förutsättningarna för att prognosen skall kunna uppnås och överträffas vara mycket goda, trots de svagheter som finns på vissa marknader.
4.3.8 Textilier, kläder Av exporten av textilier och kläder avsättes
Volymökning i procent per år
Faktisk utveckling
Värde Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU löp. pris 1963— 1965— 1965— 1967—_ 1968—_ 1965— milj. ltr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 EEC 157 5,4 1,1 4,8 10 4,8 4 EFTA 385 17,4 16,9 11,1 8 12 13 Industriländer 601 14,0 12,5 9,8 9 10 11 Övriga världen 120 10,0 7,0 9,7 5 9,7 8 Hela världen 721 13,4 1,6 9,7 8 1/2 10 10 1/2
Tabell 19: Textilier, kläder
Volymökning i procent per år
Faktisk utveckling
Värde Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU löp. pris 1963— 1965— 1965— 1967— 1968— 1965— milj. kr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 EEC 86 4,6 — 6,2 8,3 11 8,3 3 Danmark 94 15,8 19,9 6,4 6 8 12 Norge 132 10,9 12,0 6,6 7 8 9 Norden 266 14,5 18,3 7,3 7 8 11 EFTA 325 15,1 . 20,9 8,4 8 8 12 Totalt 459 13,0 16,0 8,6 9 8 1 1 SOU 1968z24 155
ungefär 60% inom Norden och närmare 80 % på hela EFTA. EEC-marknaden är således tämligen begränsad och Finland mottager en större del av textilexporten än exempelvis Västtyskland. Exporten till Norden har sedan 1963 ökat med 141/2 % per år, medan textilindustrin på hemma- marknaden förlorat gentemot importen. Ni- vån för 1970 har i stort sett uppnåtts 1967. Exporten på Storbritannien har också ökat starkt och även här synes utvecklingen un- der 1965—1967 ha fört upp exporten i när- heten av prognosnivån 1970. Det är dock snarast en följd av den SO-procentiga ök- ningen 1967.
För framtiden måste man dock förutsätta att exportökningen kommer att minska suc- cessivt allteftersom omstruktureringen av textilindustrin avtar. Med tanke på att grup- pen ännu beloppsmässigt är relativt liten, kan man emellertid anta att mättnadsgra- den i utlandets efterfrågan ännu ej är nådd, varför ytterligare några års expansion bör kunna . påräknas.
4.3.9 Metaller
Mot bakgrunden av de stora exportökning— ar som registrerats för metaller under 1960- talet, från 1963 med ett genomsnitt av drygt 12 %, synes prognosen om 71/2 % ök-
TabeII 20: Metaller
ning vara väl blygsam. Bilden är i stort sett densamma som för de flesta andra varu- grupper med en svag utveckling på EEC och en väsentlig uppgång på Norden och Stor— britannien samt i detta fall också Förenta staterna, där ökningstakten inget år varit un- der 20 % mot prognosens knappt 2%. Trots nedgången på EEC-området 1967 lig- ger dock trenden 1963—1967 över prognos— värdet. För 1968 väntas en mycket kraftig återhämtning av exporten till EEC med en ökning på ca 10 %, varför en stor del av 1967 års förluster torde kunna inhämtas. Däremot väntas inte utvecklingen på Nor- den och Storbritannien bli fullt lika gynn- sam som tidigare.
Bedömningen av gruppen försvåras dock av att den till ca 20 % består av koppar och kopparprodukter. Genom kraftiga pris— rörelser de senaste åren har denna export fått ett splittrat mönster. Ett mer normalt mönster på kopparmarknaden skulle mins- ka exportutbudet. För järn och stål har ut— vecklingen under 1960—talet varit mer jämn och med undantag för 1961—1962 har stål- exporten ökat med 10—15 % i genomsnitt. I början av perioden var det kanske främst kvalitetssektorn som expanderade, medan handelsjärnen de sista två åren haft den högsta tillväxten. Detta är till en del en
Volymökning i procent per år
Faktisk utveckling Värde _— Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU löp. pris 1963— 1965— 1965— 1967— 1968— 1965— milj. kr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 EEC 646 6,8 1,1 8,2 10 1/2 6 4 därav: Frankrike 115 13,5 4,6 11,8 7 8 6 Nederländerna 101 20,8 0,5 5,7 10 8 5 Västtyskland 334 1,2 —— 8,9 7,0 14 6 1 Danmark 211 13,4 6,0 5,7 5 7 6 Finland 107 12,0 16,5 4,6 5 6 9 Norge 174 11,8 13,4 7,6 2 10 10 Norden 493 12,4 11,0 6,1 4 8 8 Storbritannien 233 28,6 29,6 12,9 4 1/2 5 14 EFTA 822 16,4 1 1,0 8,0 4 1/2 7 9 Förenta staterna 238 1 8,4 20,7 1,8 7 8 1 3 Industriländer 1 778 13,3 12,3 7,5 7 1/2 7 9 ' Övriga världen 317 8,7 18,3 7,6 7 9 12 Hela världen 2 094 12,4 13,3 7,6 7 1/2 7 1/2 10 156 sou 1968: 24
4w64mn——
Volymökning i procent per år
Faktisk utveckling
Värde Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU löp. pris 1963— 1965-_ 1965— 1967— 1968— 1965— milj. kr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 Belgien 197 4,1 0,7 7,6 8 7,6 5 Frankrike 266 8,1 5,0 8,2 6 8,2 6 Italien 129 — 1,2 23,1 12,4 12 12,4 16 Nederländerna 268 1,1 — 2,1 7,6 9 6 3 Västtyskland 514 4,9 — 3,0 8,8 11 6 3 EEC 1 374 3,8 2,0 8,7 9 % 7 Vz 5 1,12 Danmark 656 9,8 4,5 9,1 — 1 8 5 Finland 558 6,8 —- 3,7 8,5 0 8,5 2 Norge 633 7,0 8,7 7,7 -— 2 7,7 6 Norden 1 848 7,9 3,6 8,4 -—1 8 4 1/2 Storbritannien 420 15,5 12,2 1 1,1 7 6 9 Övriga EFTA 338 8,9 6,2 10,6 12 10,6 9 EFTA 2 606 9,3 5,4 9,2 2 8 6 Övriga Västeuropa 167 1,6 6,0 3,7 _— 4 6 4 Västeuropa 4 148 7,0 4,3 9,0 4 7 % 5 % Förenta staterna 580 20,7 24,2 1 1 ,4 l 1 1 1 ,4 16 Kanada 167 20,4 11,5 11,1 9 11,1 11 Japan 89 10,8 16,0 8,2 — 5 10 9 Industriländer 4 983 9,1 7,2 9,4 5 8 7 Övriga världen 1 613 8,2 10,9 8,0 11 3,0 10 Hela världen 6 595 8,9 8,2 8,9 6 %> 8 8
effekt av att hemmamarknaden dessa år varit svag, medan exporten 1965 däremot torde ha hämmats av hemmamarknadsef— terfrågan. I nuläget är dock sannolikheten mindre att hemmaefterfrågan skall inskränka på exportutrymmet då det finns outnyttjat kapacitetsutrymme.
4.3.10 Verkstadsprodukter (exklusive fartyg) Det registrerade enhetsprisindexet för ex- porten av verkstadsprodukter 1967 ger en prisökning på närmare 6 % från 1966. Det förefaller vara tämligen extremt, då man tidigare har haft en ökning om ungefär 3 % per år. Dessa 6 % kan knappast anses motsvara en reell prisuppgång. Det har dock inte varit möjligt att införa några kor- rigeringar härför. Till en icke obetydlig del antas enhetsprisindex fånga upp kvalitets- förbättringar i exporten, vilka alltså även ligger i den 3-procentiga prisökning som re- gistrerats under 1960-talet. För andra varu- grupper torde man utan alltför stora fel kun- na använda enhetsprisindex som deflator med de reservationer som inledningsvis gjor- des, men för verkstadsprodukter är detta
mindre tillfredsställande. Det är i hög grad tveksamt om konsistens föreligger mellan de volymserier för olika länder som prognosen bygger på och den här presenterade volym- serien. Vid bedömningen av ökningstalens realism bör antingen prognosen 1965—1970 räknas ned något eller utfallssiffrorna och »prognoser» nuläget räknas upp.
Sammansättningen av verkstadsexporten är rätt olika på EEC och EFTA. På EEC do- minerar investeringsvaror och insatsvaror, medan i EFTA-exporten konsumtionsvaror- na är mer framträdande, inte minst på Norden med en stor bilandel. Sammansätt- ningen avspeglas också i exportutvecklingen på de båda marknaderna. Nedgången på EEC kan i stor utsträckning återföras på investeringsutvecklingen. Exporten till Ita- lien, som i motsats till andra EEC-länder 1965—1967 haft en snabb investeringstill- växt, har också ökat kraftigt dessa år.
Den svaga exportökningen 1967 till Dan- mark och minskningen till Finland förkla- ras i viss utsträckning av bilexportens ut- veckling. Ökningstakten till Storbritannien har varit mycket hög hela perioden 1963—
1967. Importavgiftens införande och slopan- de märks visserligen i förändringarna 1965- 1966 och 1966—1967, men påfallande svagt. Exporten till EFTA 1965—1967 ligger un— der prognosen 1965—1970, vilket är förhål- landet även för Västeuropa som helhet. För denna varugrupp synes andelsförlus- ter på EEC och andelsvinster på EFTA ha inträffat under perioden 1964—1967. Dessa andelsförskjutningar kan dock till en del ha att göra med sammansättningen av exporten på de skilda länderna. Bakom den snabba expansionen i expor- ten till Förenta staterna 1965—1967 ligger en fördubbling av bilexporten sedan 1965 — denna utgör nu ca 40 % av verkstadsexpor- ten _ men även i övrigt har verkstadsexpor— ten varit mycket expansiv. Tillväxttakten i ekonomin har också legat på en hög nivå 1963—1966. Exporten till Kanada och Ja— pan har varit mer ojämn, vilket inte fram- går av tabellens genomsnitt. För industriländerna gav prognosen en årlig ökning om 9,4 % 1965—1970. Trenden från 1963 ligger på 9,1 %, de två sista åren på 7,2 %. Dessa tal ligger som synes inte alltför långt ifrån varandra, varför det är svårt att med hänsyn till de osäkra priserna kunna säga något definitivt om prognosens tillförlitlighet. Klart är emellertid att expor- ten av verkstadsprodukter till övriga värl- den, som bedömdes öka något långsamma-
Tabell 22: Övriga varor
re än till industriländerna, väl har överträf- fat dessa förväntningar.
För hela verkstadsexporten ligger export- utvecklingen något under prognosen 1965— 1970. Med hänsyn till vad som ovan sagts om volymmåttet för verkstadsprodukter kan man alltså påstå att utvecklingen i stort sett motsvarat förväntningarna.
4.3.11 Övriga varor Utvecklingsmönstret för övriga varor är i stort sett parallellt till vad som gällde för kemiska produkter bortsett från att gruppen inte är fullt lika expansiv. Även här kan vi konstatera en jämn och hög ökningstakt från år till år med en trend på 11 %. Bort- sett från EEC-länderna finns stora överskott i förhållande till prognoserna på praktiskt taget alla andra exportmarknader. Norden är här, liksom för andra färdigvaror, den mest expansiva marknaden med en ökning om 18% 1965—1967, vilket är nära nog dubbelt mot vad som förutsades i prognosen. Den snabba ökningstakt som man haft på Norden kan tänkas mattas under resten av perioden då integrationseffekterna avtar. Den i tabellen skenbart gynnsamma ex- portutvecklingen på Storbritannien beror nästan helt på en ökning 1967 om 31 %. Förklaringen ligger troligen till en del i att importavgiften togs bort i november 1966. Därtill kom att de återstående tullarna
Volymökning i procent per år
Faktisk utveckling
Värde Prognos »Prognoser» nuläget
1965 Trend LU löp. pris 1963— 1965— 1965— 1967— 1968— 1965— milj. kr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 EEC 192 1,6 _ 2,3 6,1 11 6,1 4 därav: Västtyskland 123 —— 0,6 — 5,9 7,0 12 8 3 Danmark 195 19,3 17,6 10,8 6 10,8 12 Finland 79 18,6 16,2 9,0 8 9,0 11 Norge 120 15,2 18,4 9,0 9 9,0 12 Norden 395 17,8 17,6 9,9 8 9,9 12 Storbritannien 90 6,0 16,7 5,2 3 4 8 EFTA 528 15,7 17,9 9,3 7 8 1/2 9 Förenta staterna 88 7,1 9,1 3,5 11 7 9 Hela världen — 913 11,0 12,2 7,7 9 7 9 158 SOU 1968: 24
för EFTA-varorna togs bort vid årsskiftet 1966/1967. Man märker för övrigt också en nedgång i exporten 1965, dvs. det år som importavgiften verkade kraftigast och en svag uppgång 1966. Prognosen för 1965— 1970 för hela världen på 7,7% bör rim- ligen kunna uppnås och överträffas.
4.4 Sammanfattning Som framgår av tabell 23 förefaller export- prognosen 1965—1970 för totala exporten ha slagit väl ut för 1965—1967. Att vi kan notera en något mindre ökningstakt än 6,5 % kan hänföras till den statistiska miss- visningen för prisindex på verkstadsproduk- ter.1 Genomgången av tendenserna på olika marknader och varugrupper tyder på att tillväxttakten för exporten skulle bli något lägre 1967—1970 än 1965—1967. Antagandet är dock för svagt underbyggt för att det skall kunna förkasta grundprognosen. Generellt kan vi göra den i'akttagelsen att vissa färdigvaror såsom textilier, kemikalier och övriga färdigvaror, utvecklas betydligt gynnsammare än beräknat. För dessa varu- grupper spelar tillkomsten av helt nya va- ruslag i exporten en avgörande roll. I viss mån gäller detta också metaller, då det in- om den gruppen till inte ringa grad är nya
produkter som svarar för expansionen. De mer traditionella exportvarorna, skogspro- dukter och malrn, har utvecklats sämre. På sätt och vis innebär också exporten av verk- stadsprodukter delvis en missräkning. Då ex- porten av andra färdigvaror tenderar att vara underskattad borde det också gälla för verk- stadsexporten. Prognoserna bygger ju på samma efterfrågeutveckling, bruttonational- produkt, konsumtion, industriproduktion etc. Det faktum att investeringsutveckling- en väger tungt för verkstadsexporten för- klarar en del men ej hela skillnaden. En förklaring kan vara att verkstadsexporten i större utsträckning än andra färdigvaru- grupper har nått en högre integrationsnivå, varför tullreduceringarna inte ger samma exportstimulerande effekt.
Vad beträffar exportutvecklingen 1967— 1970 förutsätts i bedömningarna att efter- frågeutvecklingen i EEC-området kommer
1 Statistiska centralbyrån håller för närvarande på att bygga upp ett nytt beräkningsförfarande. Därvid kommer enhetsprisindex att baseras på vägning av prisutvecklingen av varje vara (tull- nummer) till varje land. Ett sådant prisindex blir okänsligt för kastningar i länderinriktningen av exporten — sådana som just ägde rum med osedvanlig styrka 1967 för t. ex. verkstadsproduk- ter. Härigenom kan även länderfördelade index fås.
Tabell 23: Export, total och fördelad på varugrupper
Volymökning i procent per år
Faktisk utveckling
Värde Prognos »Prognoser» nuläget 1965 Trend LU löp. pris 1963— 1965— 1965— 1967— 1968— 1965— milj. kr. 1967 1967 1970 1968 1970 1970 Trävaror 1 526 3,0 3,5 1,9 —2 1/2 4 2 Massa 2 237 2,7 3,8 4,9 7 1/2 2 4 Papper 1 941 4,4 4,0 7,1 7 5 1/2 S Malm ] 269 3,0 —— 1,8 5,4 16 1/2 7 5 Livsmedel 708 2,4 2,3 4,2 — 1/2 2 2 Övriga råvaror 482 8,4 8,8 5,1 12 8 9 Kemikalier 721 13,4 11,6 9,7 1,qu 10 10 1/2 Textilier, kläder 459 13,0 16,0 8,6 9 8 11 Metaller 2094 12,4 13,3 7,6 7 1/2 7 %> 10 Verkstadsprodukter 6 595 8,9 8,2 8,9 6 1/2 8 8 Övriga färdigvaror 913 10,9 12,2 7,7 9 7 9 Total export exkl.
fartyg, vapen 18 946 7,2 7,1 7,0 7 6 6 % Fartyg, vapen 1 595 — 1,6 — 10,4 0 —— 1 1,1» 11 0 Total export 20 541 6,6 5,8 6,5 6 1,5; 6 1/2 6 SOU 1968: 24 159
att vara mer gynnsam än under perioden 1965—1967 och därmed ge en högre export- ökning. För EPTA blir utvecklingen sanno— likt sämre då devalveringarna i Danmark, Finland och Storbritannien bör innebära en begränsning av exportexpansionen.
Det är vanskligt att precisera hur den internationella konjunkturbild skall se ut. inom vilken långtidsutredningens export- prognos 1965—1970 kan realiseras. Någon egentlig avmattning i industriländernas efter— frågeutveckling får uppenbarligen inte in- träffa, å andra sidan kan man inte vänta sig att en kraftig konjunkturuppgång 1968— 1970 automatiskt leder till stora exportök- ningar med tanke på den avsevärda outnytt- jade produk-tionskapacitet som finns i indu- striländerna. Den nuvarande, relativt stra— ma, ekonomiska politiken i många länder har bl. a. som mål att förbättra bytesbalan- sen och hålla tillbaka prisstegringarna, vil- ket också tenderar att motverka snabba ex- portökningar. Inte heller har till fullo kun— nat beaktas effekterna på handeln av Fören- ta staternas och Storbritanniens strävanden att minska sina betalningsbalansunderskott.
Bilaga 5 Resursutveckling och balansproblem 1965—1975
Utarbetad av professor Börje Krogh och fl. lic. Carl Johan Åberg. Därutöver har i arbetet även deltagit forskningssekreterama vid konjunkturinstitutet Björn Magnusson ( import/unktianen ), Eva Puura ( pro- duktionsfunktionen) samt Willem van derHoeven (de fnansiellakalkylerna).
5.1 Inledning Erfarenheterna från den senaste långtidsut- redningen har understrukit behovet av att man arbetar med alternativ såväl vad gäller tillväxtens betingelser som själva tillväxt— målen. Valet av tillväxttakt har bl. a. bety— delse för möjligheterna att expandera den offentliga sektorn vid bibehållen balans mel— lan tillgängliga resurser å ena sidan och de samlade anspråken å den andra. Olika till- växttakter ställer också olika krav på den yttre balansen. Ju snabbare tillväxt desto större importbehov och desto större krav på ökningstakten av den export som skall balansera detta ökade importbehov. Ex- portmöjligheterna är i sin tur avhängiga av den internationella utvecklingen, över vil— ken vi inte kan utöva något direkt inflytan- de och vars framtida utveckling man endast med stor osäkerhet kan uttala sig om. Nöd- vändigheten för den svenska ekonomin att i väsentliga hänseenden anpassa sig till ut- landskonjunkturen reser krav på en flexibel strategi grundad på kunskap om konsekven- serna i olika avseenden av valet mellan olika ambitionsnivåer för den ekonomiska tillväxten. Ur dessa synpunkter synes det alltså lämpligt att övervägandena rörande resursutvecklingen och resursernas fördel— ning på olika användningar direkt knytes till beräkningar för olika tillväxtalternativ. Sådana alternativa beräkningar förutsät- ter emellertid att man har tillgång till ett sammanhängande system i form av en sam-
hällsekonomisk modell, som kan fånga upp sambanden mellan ekonomins olika delar. Under 1967 har ett arbete på detta område påbörjats inom finansdepartementet med sikte på att till 1970 års långtidsutredning kunna använda resultaten av detta vid bl. a. övervägandena rörande olika tillväxtalter- nativ. Det har emellertid bedömts som både angeläget och möjligt att redan nu presen- tera vissa resultat som erhållits i samband med detta modellarbete. Såväl metoder som resultat är emellertid preliminära och de överväganden rörande 1970-talet som här presenteras kan helt självklart komma att bli föremål för senare revisioner.
I det närmast följande avsnittet kommer en verbal redogörelse att lämnas för den använda analysmodellens uppläggning, vil- ket sedan i ett följande avsnitt kommer att formaliseras och preciseras numeriskt. Där- efter kommer resultaten enligt modellen av de varierande förutsättningarna och mål- sättningarna att presenteras och diskuteras.
5.2 Analysmodellens förutsättningar och allmänna uppläggning Modellen tar sin utgångspunkt i en uppdel- ning av ekonomin i tre sektorer: en för produktion av offentliga tjänster, en för produktion av bostadstjänster och en för produktion av alla övriga varor och tjänster. Den offentliga sektor som vi i fortsätt- ningen kommer att arbeta med omfattar i
första hand undervisning, vård och militära tjänster. I förhållande till nationalräkenska- pernas definition av offentlig konsumtion har posten 3 uteslutits, dvs. väg- och gatu- väsen m. m., med motiveringen att dessa tjänster i högre grad än de andra ge- nom olika komplementaritetsförhållanden är knutna till bostadssektorns och den pri- vata sektorns utveckling. Detta innebär i sin tur att »övrig—sektorn» (R—sektorn) inte endast kommer att omfatta de egentliga pri- vata sektorerna av ekonomin utan även t. ex. de statliga och kommunala affärsver- ken samt vissa mindre delar av det som i nationalräkenskaperna förs till offentlig tjänsteproduktion.
För var och en av de tre här använda sektorerna gäller vissa produktionsrestrik- tioner: produktionen av bostadstjänster er- hålls genom enbart insatser av bostadskapi- tal, produktionen av offentliga tjänster er- hålls genom såväl arbetskrafts- som kapital- insatser men dock så att faktorkombinatio— nen mellan dessa i princip är låst. Även »övrig-sektorns» produktionsrestriktion in- nehåller arbetskraft och kapital men dessa faktorer ingår på ett mera komplicerat sätt i funktionen än vad fallet är för den offent- liga sektorn. För det första har den empi- riska analysen av perioden 1954—1967 givit vid handen att den realiserade produktions- tillväxten inte helt kan förklaras av enbart insatserna av arbetskraft och kapital — åt— minstone inte med de här använda tillväga- gångssätten vid mätningar av dessa båda variabler — utan en »residual» tillväxt av ganska betydande omfattning har kunnat observeras. Om denna har sedan för det andra förutsatts att den dels representerar en grupp av tillväxtfaktorer - stordriftsför— delar och vissa former av teknisk utveck- ling kan nämnas som exempel — vilka en- dast kan föras ut i tillämpning genom ny- investeringar, dels en grupp av faktorer som inte är knuten till ett sådant villkor.
Utvecklingen av bostadssektorn och den offentliga tjänstesektorn förutsätts bestämda av olika målsättningar: för bostadskonsum- tionen har i samtliga alternativ förutsatts att den skall öka med inemot 4 % om året
fram till 1970, därefter med 3,5 % per år under första hälften av 1970-talet. Denna ökningstakt ligger i allmänhet över vad som i fortsättningen kommer att visas vara god— tagbart för den totala privata konsumtio- nen. Bostadskonsumtionens andel av denna förutsätts alltså komma att öka. Ur denna målsättning om efterfrågeutvecklingen — tillsammans med vissa förutsättningar om avgången av äldre bostäder — har härletts ett kapitalbildningsbehov inom denna sek- tor fram till 1975. Som framgår av de i appendix till denna redogörelse medtagna försörjningsbalanstabellerna implicerar detta en uppgång i bostadsinvesteringarna med inte fullt 1 % om året efter 1970. Denna moderata ökningstakt kan förefalla anmärk- ningsvärd men förklaras av att själva nivån på investeringsverksamheten nu nått upp till en sådan höjd att den implicerar en relativt snabb uppgång i själva stocken av bostads- kapitalet.
En av analysens huvuduppgifter har varit att visa i vad mån vissa i förväg givna mål för den offentliga tjänsteproduktionen är förenliga med kraven på intern och extern balans. Huvudaltemativet för denna sektors tillväxt är en årlig ökning på 6 % fram till 1975, vilket i stort sett är en extrapolation av ökningstakten för denna sektor under sextiotalets hittills passerade år. Men dess- utom har även konsekvenserna av ett mind- re ambitiöst alternativ studerats, där tillväx- ten satts till 4,5 % om året under perioden 1970—1975.
Utifrån förutsättningarna för dessa båda sektorer har sedan det arbetskrafts- och in- vesteringsbehov beräknats som behövs för att realisera måltsättningarna. Därefter åter- står att beräkna det bidrag som skall kom- ma från »övrig—sektorn». Detta har i prin- cip härletts utifrån olika målsättningar för tillväxten i den totala kapaciteten under pe- rioden 1970—1975. De alternativ som där- vid prövats är 31/2, 4 och 41/2 procents år- lig tillväxt som då — tillsammans med kra- ven på produktionen av bostads- och offent- liga tjänster — indirekt kommer att bestäm- ma produktionsutvecklingen inom »övrig- sektorn». Ett realiserande av denna kräver
insatser av arbetskraft och kapital, vilket kan beräknas med hjälp av det ovan be- rörda, erfarenhetsmässigt grundade sam- bandet mellan faktorinsatser och produk— tionsresultat.
Den arbetskraftsinsats som står till »övrig— sektorns» förfogande är emellertid i stort sett given av dels den exogena prognosen över det totala arbetskraftsutbudets utveck- ling fram till 1975 och dels anspråken från den offentliga sektorn. Produktionsfunktio- nens egentliga användning kommer alltså att bestå av en bestämning av den insats av realkapital som krävs för att realisera de olika tillväxtaltemativen. Ur denna bestäm- ning av kapitalinsatsen kan sedan — efter det att avskrivningarna och underhålls- och reparationsutgifterna preciserats — härledas ett bruttoinvesteringsbehov, vars storlek kommer att bli beroende av tillväxtambitio—
nerna. I och med detta har den del av resurs- anspråken låsts som behövs för att realisera den totala resurstillväxten samt dess alloke— ring på bostäder, offentlig sektor och »övrig— sektorns» investeringar, varefter alltså åter- står att allokera de övriga delarna av den
tillgängliga kapaciteten på privat konsum- tion, bytesbalans och lagerförändringar. I fråga om bytesbalansen har införts en förut— sättning att denna — i förhållande till 1967 års nivå — skall utvecklas så att den dels kan inrymma en successiv uppgång av det internationella biståndet till att svara mot 1 % av bruttonationalprodukten 1974/ 75 dels även en viss ytterligare förstärkning av bytesbalanssaldot. För lagerförändringarna har en särskild prognos gjorts, som innebär en något snabbare lageruppbyggnad i det högre än i det lägre alternativet.
I och med dessa senare preciseringar kan utrymmet för den privata konsumtionen nu beräknas som en restpost, dvs. som skillna— den mellan den totala bruttonationalpro- duktökningen å ena sidan och summan av samtliga övriga resursanspråk å den andra. Detta utrymme kan sedan jämföras med den konsumtionsefterfrågan från hushållen som kan beräknas föreligga t. ex. under förutsättning av att hushållens inkomster
stiger parallellt med nationalinkomsten. (I den använda kalkylen för de framförliggan- de åren har förutsatts att företagen skall »bära» kostnaden för ökningarna i avgifts- uttaget till ATP.) Prognosen för konsum- tionsefterfrågan bygger på ett erfarenhets— mässigt bestämt samband mellan hushållens konsumtion och deras disponibla inkomster. Hushållens transfereringsinkomster från of- fentliga sektorn enligt nu gällande planer har lagts in i beräkningarna eftersom de kan sägas representera ett ekonomiskt-poli- tiskt mål. Avstämningen av konsumtions- efterfrågan mot konsumtionsutrymmet indi- kerar för var och en av tillväxtaltemativen möjligheterna att med bibehållen intern ba— lans samtidigt realisera de uppställda målen för den offentliga sektorns expansion, för bostadsbyggandet och bytesbalansen. Villko- ret för den yttre balansen analyseras med hjälp av erfarenhetsmässigt bestämda sam- band mellan utvecklingen av bruttonational— produkten och importbehovet — preciserad med hjälp av en »importfunktion». Denna är konstruerad på så sätt att man kan stu- dera importbehovet för variationer i brutto— nationalproduktens sammansättning med avseende på de sektorer som förut diskute- rats: offentlig investering och konsumtion, privat investering och konsumtion samt ex— port. Ytterligare disaggregering har i själva verket kommit till användning. De marginel- la importbenägenheterna framgår av följan- de tablå.
OlTentlig konsumtion Privat konsumtion
Bostadsinvesteringar
Övriga byggnadsinvesteringar och underhåll Maskininvesteringar Lagerinvesteringar Råvaruexport (inkl. tjänster) Färdigvaruexport
0,07 0,38 0,01
0,03 0,38 0,45 0,10 0,40
Importbehovet kommer att variera inte bara med tillväxttakten utan också med viktsfördelningen mellan nyssnämnda sek- torer, en fördelning som i sin tur är olika för de olika tillväxtaltemativen. Det för varje fall beräknade importbehovet kan, ef-
ter tillägg av bytesbalanskravet, sedan jämfö- ras med den exportutveckling som bedöms som möjlig bl. a. med hänsyn till de aktuella tendenserna på olika exportområden. Detta ger då ett underlag för bedömningar — var- je tillväxtalternativ för sig — av möjligheter- na att med hänsyn till den externa balansen realisera målen om den offentliga tjänste- produktionen samt bostadsbyggandet. Det ger också en möjlighet att bedöma konse— kvenserna i fråga om den yttre balansen av olika ambitioner för den ekonomiska till- växten.
Möjligheten kan emellertid inte uteslutas att den här valda modellen för beskrivning av importens generering i viss mån kommer att överdriva skillnaden i irnportbehov mel- lan en situation då ökningarna i bruttona- tionalprodukten i huvudsak ligger på im- portkrävande områden och ett fall då dessa är koncentrerade på t. ex. bostadsbyggande och offentlig verksamhet. Vissa faktorer — t. ex. den tilltagande internationella arbets— fördelningen och avslägsnandet av åtminsto- ne en del av hindren för det internationella handelsutbytet — kan förmodas verka så att en importfunktion av ovanstående typ är utsatt för trendmässiga förskjutningar upp- åt. De försök som gjorts att i funktionen medtaga ett uttryck för denna utveckling har emellertid inte givit ur statistiska syn- punkter sett tillfredsställande resultat. Men effekten av dess uteslutning kan vara att importbehovet i någon mån blir underskat— tat i de fall då man radikalt omfördelar ök— ningarna i bruttonationalprodukten till om- råden med låga importbenägenheter.
Utvecklingen 1968—1970 har utgjort ett speciellt problem vid analysen. Nuläget kännetecknas ju av ett relativt lågt kapaci- tetsutnyttjande och man kan knappast und- vika att ta ställning till hur detta utnyttjan- de kan komma att utveckla sig under både de närmaste åren och under perioden 1970— 1975. Vid analysen har två olika alternativ prövats, dels ett som innebär att den beräk- nade utnyttjandegraden för 1968 bibehålls oförändrad hela perioden fram till 1975 dels ett där kapacitetsutnyttjandet successivt höjes fram till 1970 så att det då ligger
något över 1966 års nivå men under 1965 års. I detta alternativ bibehålles sedan den— na utnyttjandegrad oförändrad till 1975. I det senare alternativet kommer således den realiserade bruttonationalproduktutveckling- en fram till 1970 att öka snabbare än kapa- citeten, vilket kan Visas ha vissa konsekven- ser för bedömningen av möjligheterna att realisera en yttre och inre balans under dessa år.
Utvecklingstakten för bruttonationalpro- dukten under åren fram till 1970 har valts i enlighet med bedömningarna i den som en bilaga till 1968 års kompletteringspropo— sition publicerade avstämningen av 1965 års långtidsutredning. Enligt dessa bedöm— ningar skulle den realiserade nationalpro— dukten kunna öka med 4, 2% mellan 1967 och 1968 och med drygt 4,5% årligen t.o.m. 1970. Därvid förutsattes att utnytt- jandegraden — räknad som andelen syssel- satta av den totalt tillgängliga mängden ar- betskraft — skulle kunna öka med omkring en procentenhet mellan 1967 och 1970. Om man förutsätter att denna förändring i ar— betskraftens utnyttjande även avspeglar för- ändringar i utnyttjandet av de övriga pro- duktionsresurserna, skulle detta innebära att resurstillväxten under åren 1969 och 1970 skulle behöva ligga på omkring 4 % om året, vilket är den förutsättning som gjorts i den följande analysen.
Ett ytterligare problem vid behandlingen av 1970-talet har frågan om arbetstidsför- kortningen utgjort. Här har förutsatts att en minskning av arbetstiden per helårsarbe— tare kommer att ske med i genomsnitt 0,6 % per år under perioden 1970—1975. Detta innbär i sin tur att den lagstadgade förkortningen i arbetstiden per vecka inte har förutsatts svara mot en proportionellt lika stor nedgång i den genomsnittliga ar- betstiden per vecka, beroende bl. a. på att en beaktansvärd del av arbetskraften redan nu har en kortare arbetstid. På nuvarande stadium synes det emellertid mycket svårt att uttala sig mera precist om dessa effek— ter varför den gjorda förutsättningen om arbetstiden måste omges med vissa reserva- tioner.
i i 4 l
I det närmast följande avsnittet 5.3 kom— mer dessa resonemang att preciseras i form av en modellstruktur. Som nämndes redan i inledningen representerar denna modell första steget i ett utvecklingsarbete som fram till 1970 års långtidsutredning kom- mer att resultera i en mera fullständig och mera genomarbetad modell. Detta innebär att många alternativa ansatser ännu är oprö- vade och att den här presenterade modellen kan komma att modifieras och göras mera disaggregerad under det fortsatta arbetets lopp.
De tekniskt mindre intresserade läsarna kan utan olägenhet hoppa över det följande avsnittet och fortsätta direkt med resultat- diskussionen i avsnitt 5.4.
5.3 Modellens formella struktur Modellens variabler är angivna på årsnivå och uttryckta i milj. kr.
5.3 . 1 Produktionssektorstruktur
(1) BNP, = BPB,+BPO,+BPR,
BNP, = Bruttonationalprodukt år t vär- derad i 1959 års marknadspriser BPB, = Bruttoproduktion inom bostads- nyttjande sektorn BPO, = Produktion av offentliga kon- sumtionstjänster, exklusive na- tionalräkenskapsposten 3: väg- och gatuväsen, o. dyl. BPR, = Bruttoproduktion inom övriga sektorer
5.3.2 Produktionsfunktioner
(2) BPB, = —277+0,041 KB, r=0,99 KB, = Stocken av bostadskapital vid slutet av år t. Ekvationen har estimerats på data från perioden 1950—1966.
KBO, = 13497+ 5326 EPO, (3) KMO, = (1,0) BPO, NO, = a,(t) BPO, KBO, = Offentligt byggnadskapital KMO,= Offentligt maskinkapital
r=0,98
NO, = Sysselsättning — räknad i antal arbetstimmar — inom offentlig
tjänsteproduktion.
Ekvationen för byggnadskapitalet har es— timerats på data för perioden 1950—1966.
En särskild trendanalys har utförts för koefficientema a1 och a2 beroende på att utvecklingen under observationsperioden varit svår att fånga med samma ansats som den som använts för byggnadskapitalet. Maskinkapitalkvoten, dvs. förhållandet mel- lan kapitalstock och förädlingsvärde, har under perioden 1950—1965 ökat från 0,8 till 3,1 men har förutsatts öka långsammare fram till 1975, där ett värde på 3,8 har upp- skattats.
Räknat i antal årsarbetare är koefficien- ten a._, praktiskt taget konstant för perioden 1950—1965, vilket sammanhänger med det sätt på vilket man i nationalräkenskapema beräknar förädlingsvärdet inom den offent- liga tjänsteproduktionen. Sedan hänsyn ta—, gits till arbetstidsförkortningen visar emel- lertid förädlingsvärdet per arbetstimme en viss uppgång vilket även bedömts komma att gälla under 1970-talet.
(4) log BPR,=i—3,31881+10,59 log NR,+
(1 _0,59) log KR, _ 1+0—,51 iog(2 w,.,1R,) +0,004 t. NR, = Sysselsättningen inom sektorn. (R-sektorn) KR, = Realkapitalet inom R-sektorn
r= 0,99 »övrig»-
N
IR” = Bruttoinvesteringarna inom R- sektorn inklusive reparationer och underhåll. " '
w, _ ,: Viktsfunktion innehållande följan- de vikter:
Ekvationen har estimerats på data från perioden 1954—1967, varvid såväl insats- som resultatvariablerna justerats för varia- tionerna i kapacitetsutnyttjande. I brist på separata skattningar för de olika variabler- na har ett och samma mått använts, nämli- gen en på visst sätt gjord beräkning av ar- betskraftsreserven. Denna har ansetts bestå av vid arbetsförmedlingarna anmälda och arbetslöshetsförsäkrade personer plus såda- na som är sysselsatta i beredskapsarbeten och deltagare i omskolningskurser. Dess— utom har även medtagits en ytterligare grupp som aVSetts representera summan av de icke arbetslöshetsförsäkrade men vid för- medlingarna registrerade arbetssökande och den icke registrerade arbetslösheten. Denna summa har för 1967 uppskattats till om- kring 30000 personer, vilket belopp sedan förts tillbaka med hjälp av utvecklingen hos den statistiska serien över de arbetssökande vid förmedlingarna som icke varit arbetslös- hetsförsäkrade varvid även en korrektion företagits för variationer i anslutningen till kassorna.
5 . 3 . 3 Kapitalstocksdefinitioner
! (5) KB, = 2 LB,_,,IB,, n=t—a LB,_,l = avskrivningstabell1 för bostäder,
som beräknas ha en median livs- längd på 92 år och en maximal livslängd (ac) om 128 år. = Bostadsinvesteringar under år n, räknade brutto men exklusive reparationer och underhåll.
IE,,
| KBO, = 2 LBY,_,,IBO,,
n=t —B | KMO, = 2 LM,-" IMO,, n=t— V
LBY, _ ,, och LM, , ,, = avskrivningstabeller för anläggnings— respektive maskinkapi- talet inom den offentliga sektorn; 6 = 100 och y = 46 år. Medianlivslängden har förutsatts vara 67 resp. 25 år. IBC,, och IMO,, = Offentliga bruttoin- vesteringar i byggnadskapital respektive maskinkapital, exklusive reparationer och underhåll och exklusive sektor 3 i natio-
(6)
nalräkenskapemas offentliga sektor.
KR, = KBR,+KMR, | KBR, = 2 LBY,_,, rak,, (7) n=t—I3 r KMR, = 2 LM,_,, IMR, n=r—y
Samma avskrivningstabeller har använts som i ekvationerna (6)
IBR,, och IMR, = R-sektorns bruttoin- vesteringar exklusive reparationer och underhåll
lnvesteringsuppgiftema har för åren 1950—1966 hämtats från de officiella na- tionalräkenskaperna (Statistiska Meddelan- den, serie V 1967: 8). För de tidigare åren har de hämtats från Östen Johansson: The Gross Domestic Product of Sweden and its Composition 1861—1955. De skillnader som föreligger mellan dessa båda beräkningar har behandlats så att Östen Johanssons se- rier för åren före 1950 har anpassats till nationalräkenskapernas nivå med hjälp av de relationer som kan observeras för den gemensamma perioden 1950-1 955 .
5.3.4 Arbetskraftsrestriktion
(8) N, = NO,+NR, N, = Totalt tillgänglig arbetskraftsvolym (i arbetstimmar)
5.3.5 Jämviktsvillkor för nationalinkomsten
(9) 97 . BNP,: CP,+ CO,+I,+ U,+ AL,+
X, — M, (p = Kapacitetsutnyttjande CP, = Privat konsumtion CO, = Offentlig konsumtion exklusive nationalräkenskapsposten nr 3 I, = Totala bruttoinvesteringar exklu- sive reparationer och underhåll
U, = Reparationer och underhåll totalt AL, = Lagerförändring under året X, = Export av varor och tjänster M, = Import av varor och tjänster
1 Byrådirektör C. 0. Cederblad, statistiska centalbyrån, har medverkat vid konstruktionen av avskrivningstabellerna.
5.3.6 Inkomstfördelning
(10) 311/P(? = (p BNP, BNPG') = Faktiskt realiserad bruttona- tionalinkomst, räknad i 1959 års marknadspriser.
(11) BNP”): BNPQ? —J,+z, BNP”): Bruttonationalprodukten till 1959 års faktorkostnad = Summa indirekta skatter = Summa subventioner
= 0,7 BMW,) = Summa arbetsinkomster.
5 . 3 . 7 Konsumtionsfunktion
(13) CP, = 0,93 (L,—S,+ O,) S, = Summa direkta skatter på hus- hållen O, = Netto av samtliga transfereringar, försäkringsbetalningar och av- gifter till och från hushållen
5.3.8 Underhållsfunktion
(14) U, = UBR,+ UMR,+ UB,+ UO, UBR, Underhåll och reparationer på R-byggnader UMR, = Underhåll och reparationer på R-maskiner = Underhåll och reparationer på bostäder = Underhåll och reparationer på offentligt kapital
UB,
oo,
Typfunktion för bestämning av U: (15) U, = a4+as K,_,,,
där a,, as och m varierar med kapital-
objekt.
5.3.9 Importfunktion (16) M, = — 7744 + 0,07 CO, + 0,38 CP, +
+ 0,01 IB, + 0,03 IBY, + 0,38 IM, + 0,45 A L, + 0,10 XR, + + 0,40 XF,
r = 0,99
IBY, = Byggnads- och anläggningsinves- teringar inom den offentliga sek- torn och R-sektorn inklusive reparationer och underhåll
IM, = Maskininvesteringar totalt, inklu- sive reparationer och underhåll XR, = Export av råvaror XF, = Export av förädlade varor Importfunktionen har uppskattats på data från perioden 1954—1967.
5.4 Arbetsinsats, kapital och produktivitet I den följande tabellen 1 presenteras de data över produktivitets- och insatsfakto- rernas utveckling som dels legat till grund för analysen av tidigare år och som dels de modellmässiga övervägandena gett som re- sultat. I fråga om arbetsinsatsen har utgångsma- terialet varit folkräkningarna 1950—1965 och statistiska centralbyråns prognos över antalet årsarbetare fram till 1975. För 1950 års räkning har en korrigering gjorts för en förmodad underskattning av antalet med- hjälpande familjemedlemmar i jordbruket, vilken åtgärd medfört att arbetskraftsutbu- det enligt nu föreliggande beräkningar inte ökat lika snabbt under 1950-talet som tidi- gare beräkningar givit vid handen. Ovanpå uppskattningarna enligt statis- tiska centralbyrån av förändringarna i anta- let årsarbetare för perioden 1970—1975 har lagts den tidigare omnämnda förutsättning- en att den genomsnittliga arbetstiden per års- arbetare kommer att minska med 0,6 % om året.
De uppgifter som ges om kapitalinsatsen 1960—1968 har beräknats i enlighet med formlerna (S)—(7) och med hjälp av de data som omnämndes i föregående avsnitt. Upp- gifterna för prognosperioden har med hjälp av produktionsfunktionen härletts utifrån tillväxtmålsättningarna för perioden 1969— 1975.
Samtliga data i tabellen avser de faktiskt realiserade produktionsresultaten och de faktiskt utnyttjade faktorinsatsema. De två förutsättningarna om utnyttjandegraden re—
(Procentuella förändringar per år) Tabell ] : Arbetskraft, kapitalinsats och produktivitet 1950—1975.
1950—— 1960 1965
1960—
1968-— 1970
1965— 1970 1975
1965— 1968
Arbetskraft
Årsarbetande I 0,2 —— 0,1 0,0 11 j 0,2 j 0'5 j_ 0'3 0,7 0,1 0,0
Arbetstimmar I — 0,5 — 0,6 = 0,6
]- 0,3 j_ 03 j” 0,8 0,0 — 0,5 _ 0,6
Kapitalinsats per arbets— timme vid 3,5 % tillväxt 1970—1975 5,4 4,0 % » 1970—1975 4,6 4,6 5,5 5,5 5,5 5,5 4,5 % » 1970—1975 5,6
BNP per arbetstimme vid
3,5 % tillväxt 1970—1975 4,.. 4,0 % » 1970—1975 3,4 4,7 4,1 4,6 4,3 4,7 4,5 % » 1970—1975 5,2
presenteras i tabellen genom alternativen I och II. Det förra innebär att 1968 års kapa- citetsnivå bibehålles oförändrad fram till 1975, det senare att utnyttjandet stiger fram till 1970 enligt de förutsättningar som tidi- gare angivits.
5.5 Utvecklingen 1968—1975 Med hjälp av den i det föregående beskriv— na modellen skall balansproblematiken stu- deras dels för de resterande åren av den se- naste långtidsutredningens period, dvs. åren 1968—1970, dels för det långtidsperspektiv som representeras av nästföljande femårs- period 1970—1975. Denna perioduppdelning är inte bara formellt utan även sakligt mo- tiverad. De senaste årens avsaktning av till— växttakten har gett upphov till kapacitets— överskott. Det är av intresse att diskutera innebörden av att man under de närmaste åren höjer utnyttjandegraden i samhällseko- nomin. Härigenom skulle det bli möjligt att tillgodose en ökning i efterfrågan som växer snabbare än de nya kapacitetstillskotten. I enlighet härmed diskuteras för perioden 1968—1970 balansproblematiken för två typ- fall. I det ena fallet (Fall I) förutsätts en kapacitetstillväxt på omkring 4 % årligen fram till och med 1970 vid ett bibehållande av det innevarande årets kapacitetsutnytt-
jande. Till modellen ställs nu frågan vilket i så fall investeringsbehovet, privata kon— sumtionsutrymmet och kraven på extern ba— lans blir under dessa förutsättningar. I det andra fallet (Fall II) förutsätts samma kapa- citetstillväxt och alltså samma investerings- behov som i Fall 1, men en uppgång i ut— nyttjandegraden fram till 1970 så att den då svarar mot ett genomsnitt av utnyttjan- det under åren 1965 och 1966.
De realiserade bruttonationalproduktök- ningarna kommer i detta fall att ligga runt 4,5 % om året och frågan blir då om detta kommer att innebära en väsentligen annor- lunda balansproblematik än det föregående fallet.
För perioden 1970—1975 förutsätts ut- nyttjandegraden i samhällsekonomin behål- las oförändrad och intresset koncentreras kring innebörden av olika tillväxtalternativ vart och ett med olika behov av kapitalin— sats. De studerade alternativen avser en ge- nomsnittlig tillväxt på 31/2, 4 och 41/2 % (Alt. A, B och C). Det kan vidare anses vara av särskilt intresse ur synpunkten av strategin för den ekonomiska politiken att illustrera effekten på den ekonomiska ba- lansen av marginella förändringar i den of— fentliga sektorns expansionstakt. Denna il- lustration har dock begränsats till ett av till- växtalternativen (Alt. B).
De för de olika fallen (I och II, resp. A, B och C) gemensamma förutsättningarna i fråga om målvariabler och övriga konstant- hållna faktorer sammanfattas i följande ta- blå avseende årliga förändringar i genom- snitt för respektive perioder.
1968—1970 1970—1975
Offentlig
konsumtion 5,9 % 6,0 % (4,5) Bostads-
investeringar 0,6 % 0,6 % Lager-
investeringar1 —100 milj. kr. 0 Bytesbalans +200 milj. kr + 120 milj. kr.
5.5.1 Balansproblematiken under över- gångsperioden
Man kan till en början var för sig diskutera den interna och den externa balansen som restriktioner för realiseringen av angivna mål. För perioden 1968—1970 skall som nämnts balansproblematiken blott studeras för ett alternativ för kapacitetstillväxten i bruttonationalprodukten. Graden av kapa— citetsutnyttjande tillkommer dock som sär- skild valmöjlighet.
Bedömningen av den interna balansen går i sista hand ut på att matcha tillgäng- ligt utrymme för privat konsumtion mot den efterfrågan som kan förväntas bli rik- tad mot detta område. Det privata konsum- tionsutrymmet framkommer nämligen som residual sedan från det totala utrymmet re- surser avdelats, dels enligt redan givna för- utsättningar, dels för de med modellens hjälp härledda, med förutsättningarna kon- sistenta investeringsbehoven för den offent- liga sektorn och för »övrig-sektorn». Mo- dellresultaten i form av procentuella årsge- nomsnitt framgår av följande tablå där i fall I kapacitetsutnyttjandet antagits oför- ändrat jämfört med utgångsläget 1968 men höjts i fall II.
Fall I Fall II Offentliga investeringar 5,3 5,3 »Övrig—sektoms» investe- ringar 8,5 8.5 Privat konsumtionsutrymme 2,3 3,0 Bruttonationalprodukt 4,1 4,5 SOU 1968: 24
Det beräknade investeringsbehovet inom »övrig-sektorn» kan förefalla anmärknings- värt högt. Detta sammanhänger med över— gången från en lägre ökningstakt i kapaci- tetsutbyggnaden till en högre. Ett bibehål- lande av den låga ökningstakten under se- nare år skulle i stort sett lämna investerings- behovet oförändrat. Det är i själva över- gången som acceleratoreffekterna enligt den här använda produktionsfunktionen gör sig gällande. Det är dock möjligt att man vid användningen av denna underskattat graden av i utgångsläget föreliggande, användbar ledig kapacitet och att investeringsbehovet i motsvarande mån överskattats.
Även i det fall att utnyttjandegraden höjs växer utrymmet för den privata konsumtio- nen i en takt som ligger signifikativt under ökningstakten för bruttonationalprodukten. Skillnaden är 1,8 och 1,5 procentenheter i respektive fall. Vid oförändrad inkomstför- delning, skattekvot och sparkvot skulle in- tern balans förutsätta att privat konsumtion och bruttonationalprodukt stiger med sam- ma procenttal. Differensen mellan procent- talen gav alltså ett grovt uttryck för en in— tern balansbrist. Nu kan man emellertid räkna med vissa balanskorrigerande effekter som minskar behovet av ekonomisk-politiska ingrepp. Skatteprogressiviteten tenderar att öka skattetrycket fastän skattesatserna bibe- hålls oförändrade. Den marginella sparbe- nägenheten tenderar också att stiga. Even- tuellt kan man också räkna med en minskad inkomstandel för hushållen, bl. a. beroende på att de eventuellt kan komma att »bära» åtminstone en del av de under perioden ökade arbetsgivaravgifterna. Överslagsbe- räkningar ger dock vid handen att skatte- trycket även i det ur balanssynpunkt gynn- sammaste fallet skulle behöva höjas från nu- varande 32 % (1968) till nära 36 % 1970. Med de förutsättningar som här gjorts för den offentliga sektorns expansion (inklusive transfereringama) skulle en dylik skattehöj-
1 Det kan synas anmärkningsvärt att en förut- sättning om en nedgång i lagerinvesteringarna införts här. Detta förklaras emellertid av att lagerinvesteringarna enligt nu föreliggande prog- noser för 1968 kan beräknas ligga över den trend- mässiga utvecklingen.
ning i stort sett motsvara kraven på budget- balansering i snävare finansiell bemärkelse. Skatteintäkterna skulle räcka till för att to- talbalansera statens budget och hålla tillbaka kommunernas upplåning vid en ökningstakt ungefär lika stor som för de totala kommu- nala utgifterna.
Ur synpunkten av den interna balansen ter sig fall II gynnsammast eftersom takten i bruttonationalprodukten kunnat höjas över kapacitetstillväxten tack vare en höjd grad av resursutnyttjande. Inga extra resursan- språk är förknippade med den höjning av ökningstakten av bruttonationalprodukten från 4,1 till 4,5 % årligen som härigenom möjliggöres. Konsumtionsutrymmet stiger därför motsvarande. Fallet I utan ökad ut- nyttjandegrad ger därför ännu större intern balansbrist än fall II. Det kan emellertid föreligga hinder för realiserande av den högre utnyttjandegraden om nämligen om- världens konjunkturutveckling fortsätter att vara lika dämpad som under åren 1966— 1968. Vår egen kostnadsutveckling tenderar då att ligga internationellt sett högt, vilket skulle försvåra upprätthållandet av den yttre balansen. Efterfrågan på vår export skulle komma att stiga relativt långsamt samtidigt som irnportbehovet fick beräknas i anslutning till en relativt hög ökningstakt för bruttonationalprodukten. Med hänsyn till extembalansen kunde det då framstå som motiverat att pruta av på tillväxtam- bitionen i fall 11 fastän detta fall är över- lägset med hänsyn till internbalansen. Be- dömningen av skärpan i denna konflikt kan bl. a. baseras på de slutsatser, som med mo- dellens hjälp kan dras om importbehovet i de olika fallen.
Beräkningarna ger vid handen att totala exporten i fall I vardera året 1969 och 1970 skulle behöva öka med omkring 61/2 % och i fall II med omkring 71/2 %. Hänsyn har härvid tagits dels till det importvarubehov, som svarar mot bruttonationalproduktens tillväxt och sammansättning i de båda fal- len, dels till utvecklingen av tjänstebalansen och dels också till kravet på en förbättring av bytesbalansens saldo utöver det belopp som svarar mot ökningen av u—hjälpen.
I fall 11 är importelasticiteten något högre än i fall I beroende på att i förra fallet den importkrävande privata konsumtionen sva- rar för en relativt stor del av ökningen i bruttonationalprodukten. Frågan är nu i första hand om det kan anses möjligt att uppnå en årlig exportökning på 61/2—71/2 % under de närmaste åren och för det andra om skillnaderna i exportkrav för de bägge fallen är av en sådan storleksordning att det ur synpunkten av hänsyn till den externa balansen finns anledning att diskriminera mellan dem.
Vid exportbedömningen kan det vara lämpligt att göra en uppdelning på råvaru— export och exporten av övriga varor. För råvaruexporten verkar det sannolikt, bl. a. med hänsyn till stabiliteten hittills på längre sikt och aktuella tendenser, att räkna med en trendmässig årlig ökningstakt på om- kring 41/2 %. Färdigvaruexponens utveck- ling kan väntas variera mer och vara mer påverkbar bl. a. via det inhemska efter- frågetrycket. Den vid givna tillväxtmål be- hövliga ökningstakten för färdigvaruexpor- ten framkommer sedan från totala export- behovet dragits trendökningen i råvaruex- porten. I fall I kan fårdigvaruexporten då beräknas komma att behöva öka med om- kring 9,0 % och med 11,0 % i fall II.
Exportbehov 1968—1970 Fall I Fall II Total export 6,4 7,4 Råvaruexport m. rn. 4,5 4,5 Färdigvaruexport 9,0 11,0
Som jämförelse kan nämnas att i genom- snitt har över perioder om åtta år eller längre årliga ökningstakten av färdigvaru- exporten under 1950- och 1960-talet hållit sig omkring 10 å 11 %. Såtillvida verkar de här angivna exportbehoven relativt över- komliga. Den förutsatta graden av kapaci- tetsutnyttjande är dock i fall 11 högre än den som gällt under senare år även om den ligger signifikativt under den som uppnåddes högkonjunkturåret 1965 . Om omvärlden bi- behåller en lägre utnyttjandegrad riskerar man att stanna vid den ökningstakt för fär-
digvaruexporten som uppnåtts under åren 1965—1967 på i genomsnitt omkring 7 %. Då skulle åtminstone i fall II betalningsbalan- sen kunna komma att utsättas för betydan- de påfrestningar.
De bägge balansrestriktionema synes allt- så böra tillmätas olika tyngd i de båda här diskuterade tillväxtaltemativen för över- gångsperioden 1968—1970. Det lägre till- växtaltemativet (fall I) med låg utnyttjande- grad förutsätter en kraftig konsumtionsbe— gränsning som kan motiveras bara av de därigenom modererade kraven på extern- balansen. I det högre tillväxtaltemativet, där konsumtionsutrymmet kunnat ökas tack vare högre utnyttjandegrad, kan nämligen kravet på externbalans aktualiseras som viktigaste restriktion. Detta problem kan förväntas få särskild aktualitet i den mån omvärldens utnyttjandegrad och därmed också dess kostnadsutveckling skulle kom- ma att ligga i underkant i förhållande till den för vår egen ekonomi förutsatta. I så fall kan skillnaden i balanskraven mellan de bägge fallen ges en mer påtaglig inne- börd än vad som framgår av de angivna procenttalen för färdigvaruexporten.
5.5.2 Balansproblematiken i långtids- perspektiv Balansproblematiken för långtidsperspekti- vet 1970—1975 kan studeras på i princip samma sätt som för övergångsperioden. Va— let mellan olika strategier har emellertid nu fått avse alternativa tillväxttakter nämligen 3%., 4 och 41/2 % per år (alternativen A, B och C). För en så pass lång period som det här är fråga om är gradvisa föränd- ringar av utnyttjandegraden av mindre in- tresse — innebörden härav har ju för övrigt i princip illustrerats för övergångsperioden. Utförda beräkningar visar också att ur syn- punkten av den här diskuterade balanspro- blematiken någon nämnvärd skillnad ej heller föreligger mellan de fall där utnytt- jandegraden permanent ligger på olika ni- våer. Valet mellan sådana alternativ får då bedömas i första hand med hänsyn till så— dana faktorer som ej explicit beaktas i den
här använda modellen, dvs. i första hand bedömningar av förhållandet mellan till- växttakterna i Sverige och omvärlden. I fortsättningen har antagits att den under övergångsperioden i fall II höjda utnyttjan- degraden blir bestående under hela perioden 1970—1975.
Frågan om den interna balansen vid olika tillväxtaltemativ belyses av följande tablå. De siffror som inom parentes anges för al- ternativ B avser den variant där den of- fentliga konsumtionen fortsätter öka med 41/2 % årligen i stället för med 6 % som i de övriga alternativen.
1970—1975 Alt. A Alt. B (B])
Offentliga inves- teringar 6,0 »Övriga sekto- rers» investe- ringar 2,9 Privat konsum- tionsutrymme 2,9 BNP 3,5
(4,6)
(3,7) (4,1)
Jämfört med övergångsperioden framstår investeringsbehovet i »övrig-sektorn» som påtagligt moderat. I alternativ A med en nedtrappning av tillväxttakten, kan öknings- takten för dessa investeringar stiga t.o.m. långsammare än bruttonationalprodukten. I alternativ B är takten i kapacitetsuppbyg— gandet oförändrad jämfört med övergångs- perioden och i alternativ C är det fråga om en halv procents uppgång. Graden av in- tern obalans — mätt som skillnaden i ök- ningstakt mellan privat konsumtionsutrym- me och bruttonationalprodukt — försämras emellertid relativt obetydligt när man går från alternativ A till B och C. »Övrig-sek- torns» investeringsbehov ökar visserligen mer än proportionth men relativa vikten av den offentliga sektorn och bostadsbyggandet (med för alla alternativ oförändrad expan— sionstakt) minskar allteftersom takten för bruttonationalprodukten ökar. För alla tre alternativen gäller också att den interna ba— lansen ter sig avsevärt mer komfortabel än under övergångsperioden. Balansen skulle visserligen alltjämt förutsätta en successiv
ökning av genomsnittliga skattetrycket för hushållen, men denna ökning skulle inte behöva gå mer än hälften så snabbt som under övergångsperioden — med omkring en procentenhet per år i stället för med två. Realiserandet av den förut angivna »bud- getnormen» har dock för långtidsperspekti— vet beräknats kräva en ytterligare stegring av skattetrycket jämfört med vad som be— hövs för upprätthållandet av intern balans i här använd bemärkelse. I detta samman- hang bör också bemärkas att det hela tiden förutsatts att företagen »bär» de under pe- rioden stigande arbetsgivaravgifterna, så att hushållens faktorinkomst fått växa parallellt med bruttonationalprodukten. I den mån hushållen »bär» nämnda kostnader dämpas takten i deras inkomstökning och därmed också behovet av att med skattepolitik vid- makthålla intern balans.
För alternativ B har som nämnts beräk- nats en särskild variant (Bl) där förutsätt- ningen för den offentliga sektorns expan- sionstakt ändrats jämfört med vad som an- nars antagits gälla. Siffrorna för alternativ Bl visar effekten av att ökningstakten för den offentliga konsumtionen sänks från 6 % till 41/2 %. Investeringsbehovet inom den offentliga sektorn sänks då också mot- svarande. Det kan synas paradoxalt att in- vesteringsbehovet minskar även för >>övrig- sektorn» eftersom dess produktionsöknings- takt i alternativ Bl kommer att expandera snabbare än i fallet B. Den relativa krymp- ningen av den offentliga sektorn lösgör emel- lertid arbetskraft i en sådan utsträckning att — förutsatt realism i de använda produk- tionsfunktionerna — samma totala tillväxt (4 %) kan uppnås trots lägre kapitalinsats inom båda sektorerna. Det privata konsum- tionsutrymmet kommer härigenom att stiga snabbare än bruttonationalprodukten med påföljden att den interna balansen inte läng— re representerar något problem för finans— politiken. I princip är en sådan variant av intresse för balansproblematiken även un- der övergångsperioden. Den offentliga sek- torns expansionstakt kan emellertid då för-. utsättas vara mer låst än i ett längre per- spektiv. Ett alternativ med relativt låg ök-
ningstakt för offentliga sektorn innebär emellertid ytterligare påfrestningar för den externa balansen, som ju Visats vara särskilt ömtålig under övergångsperioden.
Villkoren för extern balans 1970—1975 i meningen av den behövliga årliga öknings- takten för exporten framgår av följande tablå: liksom för övergångsperioden har en uppdelning gjorts på råvaruexport och fär- digvaruexport. Siffrorna inom parentes av- ser alternativ Bl.
Exportbehov 1970—1975 Alt. A Alt. B Alt. C Total export 5,0 5,7 (6,3) 6,2 Råvaruexport
m. m. 4,5 4,5 4,5 Fårdigvaru—
export 6,0 7,6 (8,6) 8,5
Kravet på ökningstakten för exporten synes i långtidsperspektivet vara betydligt moderatare än under övergångsperioden. Detta sammanhänger bl.a., liksom för in- ternbalansen, med att det importkrävande investeringsbehovet för >>övrig-sektorn» sti- ger relativt långsamt. Jämfört med över- gångsperioden slipper man också i långtids- perspektivet den extra belastning på betal- ningsbalansen som elimineringen av ut— gångslägets underskott medför. Kravet på exporttakten ökar visserligen successivt när man går från alternativ A till B och C men ligger i alla alternativen (även i B]) under det procenttal som krävdes för externbalans i det gynnsammaste av de för övergångspe— rioden diskuterade fallen.
5 . 5 . 3 Finansierin gsproblematiken1
Modellen har använts till att beräkna de för tillväxtmålens realiserande nödvändiga investeringarna både i den offentliga sek— torn och i >>övrig-sektorn». De offentliga investeringarna kan i detta sammanhang uppfattas som en handlingsparameter. Ök- ningstakten av investeringarna i >>övrig-sek-
1 En mera detaljerad redogörelse för detta avsnitt ges i bilaga 6, författad av Willem van der Hoeven.
torn» beror däremot på ett flertal faktorer varav företagens finansieringsförhållan- den är en av de viktigaste. Inom ramen för modellen finns det vissa begränsade möjligheter att diskutera dess konsistens även ur synpunkten av den finansiella ut— vecklingen. Utifrån de använda förutsätt- ningarna om inkomstfördelningen å ena si— dan samt den beräknade utvecklingen för kapitalstock och investeringar å den andra kan man härleda de implicita förändringar- na i kapitalavkastning och självfinansie- ringsgrad. Modellkonsistens kräver i detta sammanhang att den implicerade finansiella utvecklingen kan visas vara förenlig med den beräknade realkapitalbildningen. Det lig- ger i modellens natur att slutsatserna på det- ta område måste bli mycket osäkra. Smärre förskjutningar i inkomstfördelningen som relativt obetydligt kan förväntas påverka konsumtionsefterfrågan kan samtidigt kraf— tigt påverka företagens räntabilitet och självfinansieringsgrad. Därtill kommer att sambanden mellan dessa faktorer och in- vesteringsviljan är mycket osäkra — »kon- sumtionsfunktionerna» synes uppvisa en be— tydligt större stabilitet än de »investerings- funktioner» man hittills kunnat beräkna. Modellen kan emellertid ge en allmän upp- fattning om storleksordningen av föränd- ringarna i de finansiella förutsättningarna för de olika alternativ beträffande den »reala» utvecklingen som diskuterats i det föregående.
Problematiken skall fortsättningsvis illu- streras med några siffror för förändringarna i självfinansieringsgraden inom >>övrig—sek- torn». Utgångspunkten är den förut redo- visade utvecklingen av investeringarna på detta område. Företagens andel av totala faktorinkomsten har antagits förbli oföränd— rad jämfört med utgångsläget. I den mån företagen »bär» den förutsatta ökningen av företagsavgifterna stiger dock företagsin- komsterna något långsammare än totala bruttonationalprodukten. Redan i det fall då >>övrig-sektorns» investeringar stiger lika snabbt som bruttonationalprodukten tenderar i princip självfinansieringsgraden att falla. Denna tendens förstärks ju högre
tillväxten för investeringarna ligger över till- växten för bruttonationalprodukten.
Eftersom >>övrig-sektorns» investerings- behov har beräknats bli särskilt stort under övergångsperioden kommer också självfi- nansieringsgraden, vid given inkomstfördel- ning, att reduceras avsevärt. I utgångsläget har självfinansieringsgraden för näringslivet i dess helhet beräknats till omkring 70 % —- självfinansiering har här definierats som bruttosparande i relation till totala brutto- investeringar. Investeringsutvecklingen 1968 —1970 implicerar en sänkning av självfinan- sieringsgraden till omkring 60. (Beräkningen avser här fall II med fullt kapacitetsutnytt— jande.) Under den följande perioden 1970— 1975 bör, som nämnts, investeringsbehovet för >>övrig-sektorn» växa mindre snabbt än under övergångsperioden. Självfinansie- ringsgraden faller därför också ganska lång- samt och ungefär lika mycket i de tre till- växtalternativen A, B och C. För hela pe- rioden 1970—1975 har nedgången beräknats till omkring hälften av nedgången för över- gångsperioden. Kalkylerna är emellertid mycket känsliga för även måttliga föränd- ringar i förutsättningarna om inkomstför- delningen. Om hushållen och inte företagen förutsättes »bära» de förutsedda höjningar- na av arbetsgivaravgifterna kan i själva ver- ket självfinansieringsgraden under de i öv- rigt givna förutsättningarna beräknas bli un- gefär oförändrade under perioden 1970— 1975.
5.6 Sammanfattning Kalkylresultaten för övergångsperioden och långtidsperspektivet sammanfattas i följande tablå. Redovisningen har begränsats till al- ternativet II för övergångsperioden — alltså med en uppgång av kapacitetsutnyttjandet fram till 1970 — och fallet B med 4 procents tillväxt per år för perioden 1970—1975. Den interna balansproblematiken illustreras med kvoten mellan tillväxttakten för privat kon- sumtion och bruttonationalprodukten, ex- ternbalansen med ökningstakten för färdig- varuexporten och den finansiella sidan med självfinansieringsgraden. De två första ra-
derna i tablån avser periodgenomsnitt medan uppgifterna om självfinansieringsgrad härrör från slutåret i respektive period. Som jäm— förelse med åren 1968—1970 och 1970—1975 har också inlagts motsvarande utveckling under perioderna 1960—1965 och 1965— 1968.
1960— 1965— 1968— 1970— 1965 1968 1970 1975
Privat konsum-
tion/BNP 0,8 0,6 0,7 0,8 Färdigvaru-
export 10,5 6,3 11,0 8,5 Självfinansie-
ringsgrad 70 70 60 55
Övergångsperiodens balansproblem fram— står klart av sammanställningen. Relativa konsumtionstillväxten måste hållas signifi- kativt lägre än den som faktiskt realiserades under perioden 1960—1965 om än den kan tillåtas ligga något högre än 1965—1968. Sistnämnda period kännetecknades dock av en av flera anledningar kraftigt eftersläpan— de privat konsumtion. Samtidigt skall fär- digvaruexporten öka med minst samma höga ökningstakt som 1960-1965 och avse- värt snabbare än 1965-1968. För perioden 1970—1975 framstår den inre såväl som den yttre balansen som betydligt mindre pres— sad. Om den finansiella problematiken kan anses mer ligga i svårigheterna för en an- passning nedåt av självfinansieringen än i själva nivån för denna kommer övergångs- perioden även i detta avseende att framstå som mest problemfylld. Modellen synes rn. a. 0. visa att övergångsperioden i här an- vänd bemärkelse kommer att bjuda på be- tydande svårigheter för den ekonomiska po- litiken om man samtidigt skall tillgodose kraven på såväl en extern som intern ba- lans parallellt med att även den finansiella balansens krav beaktas. Detta är i och för sig inte ett självklart resultat utan samman- hänger med att de relativt stora resursan- språken för >>övrig-sektorns» investeringar på en gång inkräktar på utrymmet för den privata konsumtionen, är irnportdyra och kräver extemfinansiering. I långsiktsper-
spektivet minskar dessa resursanspråk rela— tivt sett i betydelse. Övergångsperiodens problematik kan helt enkelt sägas utgöra en (omvänd) spegelbild av utvecklingen under de närmast föregående åren då tillväxttak- ten för bruttonationalprodukten trappades ned, >>övrig-sektorns» investeringsbehov dämpades och den irnportsnåla offentliga sektorn fick svara för en relativt stor del av expansionen.
Trots att kalkylerna presenterats med de- cimaler får de ändå inte uppfattas som nå- gon precisering utöver de allmänna slutsat- serna utan fastmer som ett exempel på de resultat som borde kunna erhållas genom en mer fullständig och genomarbetad mo- dell. Den här använda mycket grova model- len behöver kompletteras med mer specifi- cerade uttryck för den ekonomiska politi- kens mål och medel. Uppsättningen av al- ternativ behöver mångdubblas för att man skall kunna bättre studera olika kombina- tioner av förutsättningar och därigenom de ytterlighetsfall för utvecklingen mellan vil- ka den ekonomiska politiken kan förutses komma att operera. Och — framförallt — behöver modellen disaggregeras i olika av- seenden för att man skall kunna studera utvecklingen inom delsektorer. Det är på dessa nivåer mycket av den akuta balans- problematiken kommer att behöva angripas.
Appendix A: Försörjningsbalanstabeller för åren 1965, 1968, 1970 och 1975 Uppgifterna för åren 1965 och 1968 anslu- ter sig — med undantag för de i avsnittet 5.2 berörda definitionsolikheterna i förhållande till nationalräkenskaperna — till de beräk- ningar och prognoser som redovisas i revi- derade nationalbudgeten för 1968.
Uppgifterna för 1970 och 1975 har be- räknats med hjälp av den i avsnittet 5.2 be- skrivna modellen och med utgångspunkt i de olika förutsättningar som gjorts för ut- vecklingen fram till 1975. Dessa kan -— i enlighet med tidigare sammanfattas i föl- jande fall:
Fall I: Oförändrat kapacitetsutnyttjande i förhållande till 1968 års nivå.
Milj. kr. 1959 års priser.
1965 1968
1975
1970 A B Bl C
Privat konsumtion I
» » II Offentlig konsumtion Bostadsinvesteringar R-sektorns investeringar Offentliga investeringar Lagerförändringar Bytesbalans
]47 713
9 927 5 357 16 477 4 602 2 126 -—1 215
Bruttonationalprod. I » II
151 319
12 145 6 307 17 747 5 758 942 —519
js4 986 j93 699
65 610 66 577 16 970
6 552
64 369 65 407 18 223
6 552
53 664 54 453 13 618
6 380 20 875
61 989 62 910 18 223 6 552 24 102 6 376 8 527 720 720 ———100 500
101533 120613 102 322 121 525
63 171 64 138 18 223 6 552 25 749 25 041 27 423 8 527 8 049 8 527 800 800 880 500 500 500
123522 123522 126474 124489 124489 127512
Tabell A: 2. Relativa förändringar i försörjningsbalanspostema enligt tabellen A: ].
1970—1975
1950— 1960— 1965— 1968— 1965-— 1960 1965 1968 1970 1970 A B
Privat konsumtion I
» » II Offentlig konsumtion Bostadsinvesteringar , R-sektorns investeringar , Offentliga investeringar , Export I
» II ' Import I
» II 7,1
__, =!qu 30 v.
34:55” . . w N mami-oxo
Bruttonationalprod. I 3 2 » II '
=_v_a
Fall II: En höjning av kapacitetsutnytt- jandet under perioden 1968—1970, så att det 1970 svarar mot läget i genomsnitt åren 1965 och 1966. Efter 1970 hålls denna nivå oförändrad.
Fall A: 3,5 % årlig tillväxt i bruttonatio- nalprodukten 1970—1975.
.. u
fee
»
O_UIUIN UIONNDOUJ &WPNN
». »
1.» OOxI'UILIn—u—A
».
ax ;th
000—ththqu
.; U| 5” o
..
ÅÅOXEIIQQUIOO Lh—ÄM-P-ÅN namn)-famn
_|.» M gå 0
..
Fall B: 4,0 % årlig tillväxt i bruttonatio- nalprodukten 1970—1975.
Fall Bl: Samma som B, men med 4,5 i stället för 6 % årlig tillväxt i den offentliga tjänsteproduktionen.
Fall C: 4,5 % årlig tillväxt i bruttonatio— nalprodukten 1970—1975.
Willem van der Hoeven.
6.1. Inledning Den primära kalkylen i en långtidsutred— ning utförs vanligen i realekonomiska ter- mer såsom produktion, investering, konsum- tion etc. Denna reala kalkyl har emellertid i de senaste långtidsutredningarna komplet- terats med en finansiell. Man har därvid sökt klarlägga tendenserna på längre sikt beträffande främst sparandets storlek och fördelning samt finansieringsbehov och kre- ditförmedling. Syftet med en sådan finan- siell kalkyl är i sista hand att pröva rimlig- heten hos den reala kalkylen och dessutom erhålla en viss uppfattning om problemati- ken för främst finans— och kreditpolitiken. En finansiell studie av denna typ har ut- förts även i samband med avstämningen av 1965 års långtidsutredning och de därtill knutna kalkylerna för olika framtida ut- vecklingsalternativ. Prognosen för den reala utvecklingen som delvis ligger till grund för de finan- siella kalkylerna utgörs av de modellresul- tat som presenterats i bilaga 5. Den finan- siella prognosen har gjorts med hjälp av en sektormodell som beskrivs i det följande. I denna bilaga analyseras först utvecklingen fram till 1968 varvid i vissa fall med fak- tisk utveckling även avses prognosvärden för 1968. Därefter presenteras i ett andra avsnitt de finansiella perspektiven för pe- rioden 1968—1975.
Finansiella tillväxtaspekter 1957—1975
Utarbetad inom konjunkturinstitutet av forskningssekreterare
6.2 Finansiella tillväxtaspekter 1957—1968
6.2.1 Den finansiella sektormodellen Analysen av de finansiella tillväxtaspekter- na sker med hjälp av en modell för inkomst— bildning, inkomstfördelning och sparande. Modellen är uppdelad på sektorerna stat, kommuner, offentliga affärsverk, bostäder, enskilda och offentliga försäkringsinrätt- ningar, privata icke-finansiella företag, hus- håll och »utlandet». I förenklad form har den följande utseende.
Offent- lig Före- Hus- Sum- sektor tag håll ma
Bruttoinkomst — Bf Bh BNP Skatter T —— T _ T — Övrig in-
komstomför-
delning — 0 O O — Disponibel
inkomst Yd Yd Yd BNP Konsumtion K K K K Investering I I I Finansiellt
sparande Sf Sf Sf Sf
(bytesbalans)
Det finansiella sektorsparandet utgörs av differensen mellan disponibel inkomst och utgifterna för konsumtion och investering. Utgifterna har beräknats med hjälp av den reala prognosmodellen och betraktas i första omgången som givna.
Tre faktorer bestämmer fördelningen av
den disponibla inkomsten mellan sektorerna. 1) Fördelningen av bruttonationalproduk- ten på företagsvinster och hushållsinkoms— ter (Bf/ Bh). Beroende på vilket syfte ana- lysen har kommer härvidlag olika fördel- ningsprinciper till användning, dels den funktionella inkomstfördelningen i vilken åtskillnad görs mellan avkastning på real- kapitalet och ersättning för produktionsfak- torn arbete, dels faktorinkomstfördelningen, vilken närmare ansluter till den sedvanliga analysen av inkomstbildningen inom den så kallade hushållssektorn. 2) Det som i mo- dellskissen angivits som »övrig inkomstom- fördelning» (O), och som utgörs av ett stort antal transaktioner mellan de olika sekto- rerna. Som viktiga poster ingår här trans- fereringarna från det offentliga till hushål- len, allmänhetens avgifter till det offentliga, räntor och utdelningar och samtliga inbe- talningar till och utbetalningar från försäk- ringsinrättningarna. 3) Slutligen bestäms för- delningen av de disponibla inkomsterna av skatterna.
6.2.2 Faktorinkomstfördelning och funktio- nell inkomstfördelning Exklusive arbetsgivaravgifterna har hushål- lens inkomster ökat sin andel av bruttona-
tionalprodukten något under början av 1960-talet men efter 1964 har andelen bli- vit mindre. På grund av revideringar av na- tionalräkenskaperna är uppgifterna inte helt jämförbara med dem som redovisades i »Finansiella långtidsperspektiv», men bil- den frarn till 1964 har inte förändrats nämnvärt. Där konstaterades att hushållens bibehållna kontantinkomstandel efter ATP- systemets tillkomst hade inneburit att före- tagen hade fått bära huvuddelen av avgif- terna. Som det mest sannolika alternativet för perioden 1965—1970 förutsattes dock att avgifterna i större utsträckning skulle kom- ma att bäras av hushållen, kontantinkomst— andelen skulle med andra ord krympa nå- got.
Av uppgifterna i tabell 1 (kolumn 2) att döma har inkomstfördelningen också för- ändrats såsom förutsattes. Den faktiska för- ändringen i inkomstfördelningen är ett re- sultat av ett stort antal faktorer såsom av- talsresultat, löneglidning och prisföränd- ringar. Inklusive arbetsgivaravgiftema — till ATP och till övriga sociala och privata för- säkringar — har inkomstandelen fortsatt att
1 SOU 1967: 6.
Tabell ]. Hushållens inkomster i procent av bruttonationalprodukten till faktorpriser 1957— 1967
Faktorinkomster Arbetsinkomster
inkl. ATP- avgifter
exkl. ATP- avgifter
exkl. arbets- givaravgifter
inkl. samtliga arbetsgivar- avgifter
(2)
(3) (4)
1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967
1957—1960 1961—1964 1965—1967
75,0 75,4 73,4 74,8 74,9 75,6 74,8
71,8 72,0 70,4 71,9 72,4 74,6 75,0
70,4 70,6 69,0 70,1 70,3
Tabell 2. Löner och enskilda företagares inkomster i procent av bruttonationalprodukten till faktorpriser 1957—1967
Arbetsinkomst- andelen Enskilda Enskilda av enskilda företagares Löner exkl. företagares företags- arbets- pensioner inkomster inkomster (%) inkomster
(1)
(2)
(3) (4)
1957 55,1 9, 1958 55,4 8, 1959 54,5 8 1960 56,2 8, 1961 56,8 7, 1962 58,4 7, 1963 58,6 6, 1964 58,3 6, 1965 58,3 6, 1966 59,8 6, 1967 59,6 5, 1957—1960 55,3 8, 1961—1964 58,0 7, 1965—1967 59,2 6,
aw—Äao
b—nNM WOQNDW
74 6,7 76 6,5 74 6,3 72 5,8 76 5,9 80 5,9 80 5,5 79 5,4 78 5,3 82 5,0 (80) (4,8)
m_uucx Oxlm
öka efter 1964, om än i lägre takt än tidi- gare.
I hushållssektoms faktorinkomster ingår förutom arbetsinkomster vissa inkomster av kapital, nämligen räntor och utdelningar, och den del av enskilda företagares inkoms- ter som kan hänföras till företagsfunktio— nen. Arbetsinkomstens andel av bruttona- tionalprodukten (den funktionella inkomst- fördelningen) är i detta sammanhang av större relevans än faktorinkomstandelen. Uppgifter om den funktionella inkomstför- delningen möjliggör en undersökning av av- kastningen på det privata realkapitalet, för vilken en redogörelse lämnas längre fram. I arbetsinkomstandelen av bruttonational- produkten ingår följande komponenter: pri- vata pensioner, löner, enskilda företagares arbetsinkomster och en omfattande restpost som har uppkommit på grund av differen- ser mellan bruttonationalproduktvärden be- räknade från produktionssidan respektive från användningssidan.
Som framgår av kolumn 4 i tabell 1 har arbetsinkomstandelen ökat åren 1960—1964 för att återigen minska efter 1964. I själva verket har arbetsinkomstandelen, beräknat exklusive ovannämnda restp0st, ökat oav— brutet under perioden 1957—1967. En lik-
nande utveckling förefaller ha ägt rum i flertalet väst-europeiska länder. Enligt siff- rorna i tabell 1 skulle dock andelsökningen ha bromsats upp under de senaste fyra åren. Faktorinkomstfördelningen och den funk- tionella inkomstfördelningen ger ungefär samma bild.
De ovannämnda komponenterna av hus- hållsinkomsterna har utvecklats på olika sätt. Som framgår av tabell 2 har lönernas andel av bruttonationalprodukten ökat kraftigt under hela undersökningsperioden, öknings— takten har dock avtagit något under senare år. Löneandelsökningen kan delvis hänföras till strukturomvandlingen inom näringslivet. Många enskilda företagare har således över- gått till anställningar, vilket också kommer till synes i en minskning av de enskilda före- tagarnas inkomstandel. Löneandelsökningen har dock varit större än den sistnämnda an- delsminskningen. Arbetsinkomstens del av de enskilda företagarnas inkomster har schablonmässigt beräknats med ledning av taxeringsstatistiken. Kvoten mellan inkomst av arbete och inkomst av kapital och arbete motsvarar sålunda relationen mellan an- ställdas och företagares taxerade genom— snittsinkomster inom olika näringsgrenar. Jordbruket dominerar i denna beräkning.
(l) (2)
(3)
Sparande i % av
Disponibla in- komster i % av
faktorinkomster FLP1
disponibla inkomster Sparandei % av BNP till faktor-
rev. uppgifter priser
1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968
1957—1960 1961—1964 1965—1968
87,1 87,8 87,8 87,0 85,8 86,0 86,5 85,9 84,4 83,5 83,0 82,5 87,4 86,0 83,5
». ».
». ..
».
Ewwmmaam llllhmmahmmw
er! 40
». m..—o»...— ....» muu—
» ..
uh-PUJ-BÖJP-h-hNW-h wwme—lbxlaxW—l
». .
».
v
axlat CNGQQSOQQQÖOQ Mb—lb— wqo—hahxo—u—QN
1 »Finansiella långtidsperspektiv». 2 Periodgenomsnitten i kolumnerna 2 och 3 inom parentes är beräknade exklusive det »extrema» året 1959.
Förutom att de enskilda företagarnas totala inkomstandel har minskat har som kolumn 3 i tabellen visar även marginalen mellan anställdas och företagares inkomster inom berörda branscher krympt.
6.2.3 Hushållens sparande Hushållens sparande är av central betydelse för den finansiella utvecklingen, inte endast ur synvinkeln av de resurser som via kre— ditmarknaden kommer att ställas till andra sektorers förfogande utan även ur stabilise— ringspolitisk synvinkel. Om man förutsät- ter att kapitalbildning och offentlig konsum- tion sätter gränsen för det privata konsum- tionsutrymmet blir det vid en given dispo- nibel inkomst hushållens konsumtionsbenä- genhet som avgör under vilka förhållanden balans på konsumtionsvarumarknaderna kan åstadkommas. På längre sikt kan fördelningen av den disponibla inkomsten på konsumtion och sparande betraktas som tämligen stabil, vil- ket också bestyrks av nationalräkenskaper— na. På kort sikt kan sparandet variera av- sevärt på grund av det förhållandet att kon-
Tabell 4. Offentliga transfereringar och direkta skatter i procent av hushållens faktorinkoms— ter 1957—1968
Direkta skatter inkl. egen- avgifter
T ransfere- ringar till hushållen
1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966
21,0 21,1 22,0 22,8 24,0 24,2 25,0 25,7 28,0 (28,7) 29,3 (28,8) 1967 30,1 (29,1) 1968 32,2 (31,8)
Anm. Skatterna har beräknats på kassabasis. Uppgifterna inom parentes avser påförda skat- ter.
nu.»
..
». ..
mwmamhucmqu
».
_ooowpmwmmq
»
___..- )—
»
sumtionsefterfrågan torde vara relaterad inte endast till den disponibla inkomsten under samma period utan även till inkomstnivån och förändringarna i denna under föregåen— de år. Ett sådant betraktelsesätt måste också tillgripas när prognosen görs för konsum-
tionsefterfrågan 1970. Man kan då inte utan vidare göra en trendextrapolering.
Som framgår av tabell 3, kolumn 3, har hushållens sparande, exklusive försäkrings- sparande, i procent av bruttonationalpro- dukten minskat sedan 1964. Ett flertal fak— torer har bidragit till detta. Ovan har vi- sats att hushållens faktorinkomstandel har krympts något under de senaste åren. Dess- utom har hushållens disponibla inkomster minskat tämligen kraftigt i förhållande till faktorinkomsterna. Denna andelsminskning, som framgår av kolumn 1 i tabellen kan främst hänföras till den snabba ökningen av skatterna sedan 1964. De statliga skat- terna har ökat endast obetydligt snabbare än faktorinkomsterna, men kraftiga höjning- ar av de kommunala skattesatserna har bi- dragit till att öka den totala skattekvoten från 25,7 % 1964 till 30,1 % 1967. 1968 be- räknas kvoten öka till 32,2 %. Skatterna har således haft en större köpkraftsindragande effekt än det offentligas transfereringar till hushållen (tabell 4). Sparbenägenheten sy- nes, av uppgifterna i tabell 3, kolumn 2, att döma, ha sjunkit under prognostiden. Denna slutsats bör dock modifieras med hänsyn till det statistiska underlagets bristfällighet.
Bl.a. har som nämnts nationalräkenska- perna reviderats. Den omfattande restpost som ingår i faktorinkomsterna bygger på trendextrapolering. Sparkvoten enligt »Finan-
siella långtidsperspektiv» ökade kraftigt mel- lan perioderna 1957—1960 och 1961—1964 men kreditmarknadsstatistiken gav inte be- lägg för denna utveckling. Numera bygger restposten på en lägre trendextrapolering.
I tabell 5 har från allmänhetens utbud på kreditmarknaden dragits hushållssparandet enligt nationalräkenskaperna. Det resteran— de kreditmarknadsutbudet, som huvudsakli— gen kan hänföras till företagen, torde enligt denna kalkyl ha ökat med 85 % mellan 1962 och 1966. Den restriktiva penningpolitik som förts under större delen av denna period har emellertid medfört att allmänhetens reala likviditet har sjunkit, och det skulle kunna ifrågasättas om företagens likviditet verkligen har kunnat öka så snabbt som ta- bellen ger vid handen. Tabelluppgifterna skulle med andra ord kunna tyda på att hus- hållens sparande enligt nuvarande national- räkenskapsberäkningar underskattas något. Denna rent statistiska förändring påverkar inte i och för sig kalkylerna i »Finansiella långtidsperspektiv» eller i denna utredning. eftersom tidigare konstaterade residualer extrapoleras i prognoserna.
En fråga av analytisk betydelse är huru— vida sparbenägenheten i verkligheten har utvecklats i annan riktning än vad »Finan- siella långtidsperspektiv» räknade med. Jämförelse mellan genomsnitt för de tre del- perioderna i tabell 3 visar att Sparbenägen-
Tabell 5. Allmänhetens utbud på kreditmarknaden 1960—1967
Flow uppgifter. Milj. kr., löpande priser
(1) (2) (3) Allmänhetens Hushållens Företagens utbud på kredit- utbud på bruttosparande marknaden (1)—(2) kreditmarknaden enl. NR milj. kr. index 1962=100
1960 3 300 3 000 300 23 1961 4 000 3 000 1 000 76 1962 4 800 3 500 1 300 100 1963 5 700 3 400 2 300 177 1964 7 000 4 200 2 800 215 1965 5 100 3 800 1 300 100 1966 7 000 4 600 2 400 185 1967 11 000 4 700 6 300 485
Anm. Med allmänheten avses företagen och hushållen. Hushållens bruttosparande kan i detta sammanhang likställas med monetärt utbud. Kreditmarknadsstatistiken tillåter inte en direkt sek- torsfördelning av allmänhetens monetära utbud.
heten har minskat sedan 1964, eller rättare uttryckt, att Sparbenägenheten under senare år ligger under trenden för perioden 1957— 1964.
Det kan inte uteslutas att sänkningen av sparkvoten är tillfällig. Hushållens dispo— nibla inkomster har som nämnts visat en dämpad stegringstakt. En viss trögrörlighet i konsumtionsutgifterna kan således ha or- sakat en nedgång av Sparkvoten. Enligt det- ta resonemang skulle privatkonsumtionens långsamma ökningstakt under perioden 1965—1968 helt kunna hänföras till en av- tagande ökningstakt för de disponibla in— komsterna, medan konsumtionsbenägenhe- ten verkat i motsatt riktning. Dessa faktorer måste beaktas i prognoserna. Om inkoms- terna fortsätter att växa i samma takt kan anpassningen av konsumtionsefterfrågan medföra en höjning av Sparkvoten till trend- nivå före 1970. Skulle dessutom inkomst- stegringstakten återigen öka, såsom progno- serna tyder på, blir det ännu mera sannolikt att Sparkvoten ökar. Prognosen bygger så- lunda på ett antagande om en sparkvot på 7 % 1970 och 1975.
6.2.4 Företagens vinster, sparande och in- vesteringar I det föregående har beskrivits hur hushål—
lens kontanta inkomster av arbete har ut- vecklats i förhållande till bruttonationalpro- dukten under perioden 1957—1967. Arbets- givaravgifterna har däremot ökat avsevärt vilket har medfört att företagsinkomstemas andel av bruttonationalprodukten har mins- kat. Det är nu av intresse att närmare un- dersöka huruvida denna utveckling kommer till uttryck i realkapitalets räntabilitet och i självfinansieringen inom de privata före— tagen. Från bruttovinsten beräknad som bruttonationalprodukten exklusive arbetsin— komster och arbetsgivaravgifter bör först fråndragas avkastningen på bostadskapita— let i form av bostadssektorns produktions- värde och även de offentliga affärsverkens vinster. Den residualberäknade bruttovins- ten för de privata icke-finansiella företagen, till vilka förutom industrin bl. &. räknas han— del och jordbruk, kan sedan ställas i rela— tion till realkapitalet, Detta har på samma sätt som i den reala prognosmodellen be— räknats med ledning av investeringsuppgif— ter under en ganska lång period för vilka sedan avskrivningar har beräknats enligt en exponentiell funktion som beaktar kapita- lets med tilltagande ålder accelererande för- slitning. Beräkningar av detta slag är givet- vis tämligen osäkra.
Som framgår av tabell 6 har vinsterna
Tabell 6. De privata företagens vinster, sparande, investeringar och självfinansieringskvot 1957—1967
(l) (2) (3) (4) (5)
Brutto- Brutto- vinst sparande i % av kapitalstocken
Brutto- Brutto- Självfinan- sparande investering siering, % i % av BNP till faktorpriser (3) : (4)
1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967
1957—1960 1961—1964 1965—1967
»
av»; .. ut.
».
&MJJIONUION &NQOXNDONNO
.. '
UIUIUI ». .-
..
OOQQQPWXDOOXD ox—xowN—unwo
_Nixl & oba
_
.
Mil-:l! Ulu-
».
xlvxlm xzono N'Nxo
13,0 11,4 14,0 12,8 11,8 10,0 10,3 11,0 11,3 10,2 10,2 12,8 10,8 10,5
13,0 100 13,6 84 13,7 102 15,1 85 15,7 75 15,5 64 15,8 66 14,9 73 15,1 75 16,2 63 15,2 67 13,8 92 15,5 69 15,5 68
Procent
1961 1962
Företagssektam självlinansieringskvot
exklusive lagerinvestering 75 64 självfinansieringskvot
inklusive lagerinvestering 68 61
Industrin Tabell 7. Självfinansieringskvoter enligt olika definitioner inom företagssektorn 1961—1967
1963 1964 1965 1966 1967
66 73 75 63 67 67 68 65 58 65
självfinansieringskvot
exklusive lagerinvestering 95 97 96 107 101 80 —— självfinansieringskvot
inklusive lagerinvestering1 77 87 106 100 81 65 —— självfinansieringskvot vid
trendmässig investeringstill-
växt, exklusive lagerinvestering2 107 101 101 104 93 82 -—
1961—1962 1962—1963 1963—1964 1964—1965 1965—1966
förändring i industrins
bruttovinstmarginaler — 1.0 — 0.1 + 1.0 — 0.6 —— 0.9
1 Dessa uppgifter har tidigare redovisats i konjunkturinstitutets höstrapporter. 2 Enligt konjunkturinstitutets höstrapport 1967. Uppgifterna syftar till att belysa företagens för— måga att själva generera det sparande som erfordras för att upprätthålla en viss tillväxttakt. Själv- finansieringskvoten har beräknats som relationen mellan sparandet och investeringarna i anlägg- ningar och maskiner. I stället för de verkliga investeringarna har i nämnaren införts trendvärden beräknade över en tio-årsperiod och baserade på relationen försäljningsintäkter/investeringar.
minskat i förhållande till realkapitalet mel- lan 1957—1960 och 1961—1964. Ser man till genomsnittsvärdena finner man att någon ytterligare minskning inte inträffat under se- nare år.1 Som också konstaterades ovan krympte under dessa år hushållens kontanta inkomstandel. En rimlig hypotes är att sjun- kande lönsamhethar utgjort ett incitament för företagen att övervältra både indirekta skatter och arbetsgivaravgifter på hushållen. Brutt05parandet, som i motsats till brutto- vinsten exkluderar bolagsskatten, minskade kraftigt mellan 1957—1960 och 1961—1964 och minskade ytterligare under senare år med undantag för 1965.
Företagens investeringar ökade relativt kraftigt under början av sextiotalet men har sedan dess legat på samma nivå. Självfinan- sieringen, som efter 1960 sjönk ganska kraf- tigt, fortsatte att minska, framför allt un— der 1966 och 1967 i jämförelse med 1964 och 1965. Kalkyler gjorda i samband med den reviderade nationalbudgeten 1968 ty— der på en svag ökning av företagssparandet 1968.
Företagens självfinansiering beräknad en-
ligt nationalräkenskaperna kan jämföras med uppgifter för industrin enligt statistiska centralbyråns statistik över företagens in- täkter, kostnader och vinster, se tabell 7. Med hjälp av denna statistik har även för- ändringarna i industriföretagens bruttovinst- marginaler beräknats. Materialet tillåter inte några slutsatser beträffande självfinansie- ringens nivå inom de nämnda sektorerna, det är främst förändringarna i tiden som är av intresse i detta sammanhang.
6.2.5 Kreditmarknaden Under senare år har betydande förändring- ar ägt rum i kreditgivningsmönstret på den reguljära marknaden. Nedanstående period— jämförelse av den inhemska kreditgivningen exklusive statens upplåning visar att för- skjutningen i den reala resursallokeringen
1 Den stora restposten i nationalräkenskaper- na kan som nämnts betyda att utvecklingen av hushållens inkomstandel underskattats. Före- tagsinkomsternas andelsutveckling skulle då vara mindre gynnsam än vad som framgår ur nationalräkenskaperna.
mellan 1960—1964 och 1965—1967 mot of— fentliga och offentligt styrda investeringar motsvaras av förändringen i fördelningen av de finansiella resurserna.
Utlåning pd kreditmarknaden Procentuell fördelning 1960— 1964
1965—— 1967
Affärsbanker 32 29 Andra banker samt enskilda försäkringsinrättningar 43 37 Offentliga försäkringsinrätt- ningar (främst AP- fonden) Obligationsmarknaden Aktiemarknaden
29 —1 _6 100
18
2 _5 100
Upp/aning pd kreditmarknaden Procentuell fördelning 1960— 1964
Kommuner 10 1 1 Bostäder 45 47 Företag 45 42
m %
Företagens kreditandel har sjunkit mel— lan delperiodema, trots att investeringarna i ökad utsträckning har finansierats på kre- ditmarknaden. På utbudssidan har AP-fon— den blivit en allt viktigare faktor.
Affärsbankerna har under 1960-talet i betydande utsträckning omriktat sin kredit- givning från företagen till bostadssektorn. Fördelningsmönstret 1965—1967 har därvid kommit att likna det som rådde 1955—1959 enligt vad som framgår av nedanstående tablå (procentuell fördelning av affärsban- kernas kreditgivning):
Kom- Bostä- Före- Sum- muner der tag ma
1955—1959 —2 44 58 100 1960—1964 3 26 71 100 1965—1967 4 40 56 100
Av intresse är också andra bankers och de enskilda försäkringsinrättningamas mins- kande andel av bostadskreditgivningen och
motsvarande ökade engagemang i närings- livets kreditförsörjning.
Fördelningen av dessa instituts kreditgiv- ning har utvecklats på följande sätt (pro- cent):
Kom- Bostä- Före- Sum- muner der tag ma
1955—1959 10 70 20 100 1960—1964 12 64 24 100 1965—1967 18 52 30 100
Sektorfördelningen av kreditinstitutens ut- bud torde främst ha påverkats av AP—fon— dens snabba tillväxt och dessutom av för- ändringarna i den reala efterfrågestruktu- ren. Slutligen kan för företagens del en för- ändring i upplåningsstrukturen konstateras såsom framgår av följande periodjämförel- se, som avser den procentuella fördelningen av företagens upplåning.
1962—1964 1965—1967
Lån 70 54 Obligationer 20 36 Aktier 10 10
Summa m)- 1—00
Ovanstående tablåer visar främst de med resursallokeringen sammanhängande föränd- ringarna i kreditströmmarna. Den totala kreditgivningen på marknaden har expan- derat avsevärt sedan 1964. Kreditmarknads- balansens omslutning, som för perioden 1960—1964 uppgick till 8,2 % av brutto— nationalprodukten, ökade fram till 1967 till inte mindre än 13,3 %.
Kreditmarknadsbalansens omslutning, procent av BNP
(1) (2) (3) Balans- Efterfrå- Utbud omslut- gan exklu- exklusive ning sive AP-fon- staten derna
1960—1964 1965 1966 1967
Tre faktorer har bidragit till att öka ba- lansomslutningen. Statens upplåning som i genomsnitt 1960—1964 uppgick till endast 1,7 % av den totala efterfrågan ökade till inte mindre än 17 % 1967 och förväntas bli lika omfattande under 1968. Den kvan- titativa effekten av denna expansiva finans- politik framgår genom jämförelse mellan kolumnerna ] och 2 i ovanstående tablå. Även AP-fondernas tillväxt har bidragit till kreditexpansionen. Nettoeffekten av AP- fondbildningen kan inte exakt anges efter- som det är okänt i vilken utsträckning AP- sparandet motverkas av ett sparandebortfall i andra sektorer. En jämförelse mellan ko- lumnerna 1 och 3 i tablån kan dock ge en viss antydan. Slutligen har efter flera års åtstramning penning— och kreditpolitiken lagts om i expansiv riktning sedan slutet av 1966. I detta sammanhang är främst affärs- bankemas kraftigt ökande utbudsandel un- der 1967 signifikant, såsom framgår av ne— danstående kreditmarknadsbalans.
Kreditmarknadsbalans
Procentuella andelar
1960— Upplåning 1964 1965 1966 1967 Staten 1,7 —2,4 9,8 f17,3 Kommuner 11,3 11,3 10,6 "" 9,8 Bostäder 46,7 45,0 43,3 i 39,5 Företag 40,3 46,1 36,3 "* 33,4 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 1960— Utlåning 1964 1965 1966 1967 Riksbanken 3,5 5,9 7,9 3,7 Affärsbanker 27,9 21,1 20,9 34,0 Andra banker och enskilda försäk- ringsinrätt- ningar 40,3 39,1 36,2 30,6 AP-fonden 20,2 27,0 29,1 23,9 Allmänheten 8,1 6,9 5,9 7,8 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0
6.3 Finansiella perspektiv 1968—1975 Den avsevärda diskrepans som har uppstått mellan den faktiska utvecklingen och de kalkyler som presenterades i 1965 års lång-
tidsutredning och i »Finansiella Långtids- perspektiv» medför att utgångspunkten för bedömningen fram till 1970 har förändrats. Prognosen för 1970 frångår således LU- kalkylen och bygger på den tidigare beskriv- na reala modellen, som dock i första hand vill ge en utblick mot 1975. I detta längre tidsperspektiv ökar osäkerheten i bedöm- ningen. Samtidigt blir det intervall inom vil- ket tillväxtprocessen kan påverkas större. Det större utrymme som alternativa tillväxt- förlopp bjuder den ekonomiska politiken medför att även den finansiella analysen ställes inför en utvidgad uppgift. Den bör inte endast ange utvecklingen av det finan- siella sparandet och strukturförändringarna på kreditmarknaden för en given tillväxt- takt, utan även de finansiella konsekvenser- na av olika politikalternativ.
I syfte att förenkla framställningen skall analysen här begränsas till att endast avse åren 1970 och 1975.
Mellan marknaderna för varor och tjäns— ter å ena sidan och de finansiella markna- derna å andra sidan föreligger interdepen- dens. Denna interdependens skulle kunna studeras i en totalmodell i vilken både reala och finansiella variabler ingår. Här har valts att approximera interdependensen ge- nom en flerstegsanalys. I första steget här- leds vissa finansiella implikationer ur de reala prognoserna. Andra steget innebär en revidering av de initiella realprognoserna med hänsyn till eventuella inkonsistenser som uppstår enligt den finansiella analysen. Endast det första steget kan för närvarande kvantifieras på ett någorlunda tillfredsstäl- lande sätt i formen av kalkyler för finan- siellt sektorsparande.
Fördelningen av det finansiella sparandet inom samhällsekonomins olika sektorer har avgörande betydelse för kreditgivnings- mönstret både på den reguljära marknaden och utanför denna.
Det är förenat med betydligt större svå- righeter att ange på vilket sätt finansiella variabler utgör restriktioner för realtillväx- ten. Som ett exempel kan nämnas betydel- sen av en minskning av företagens självfi- nansiering för investeringarnas tillväxt.
6.3.1 Reala prognOSer och finansiella kal- kyler De finansiella kalkylerna sker med hjälp av samma sektormodell som har använts vid den historiska analysen i avsnitt 6.2. Första uppgiften blir sålunda att beräkna det fi— nansiella sektorsparandet, vilket framkom— mer som differensen mellan sektorinkoms- terna och utgifterna i form av konsumtion och investering. I denna modell bestäms sektorfördelningen av de disponibla inkoms- terna av tre faktorer. Den första bestäm— ningsfaktorn utgör bruttonationalproduk- tens fördelning på företagsvinster och in- komster av arbete. Den andra faktorn utgör inkomstomfördelningen i form av transfe- reringar, avgifter och försäkringstransaktio— ner m.m. som bygger på ett stort antal trendextrapoleringar. I transfereringarna in- går dock en beräknad standardförbättring för pensionärerna. Prognosen för AP—fon- derna utgår från det av riksförsäkringsver- ket framlagda alternativet C, enligt vilket avgifterna höjs med 1/2 % årligen till och med 1970 och med % % till och med 1974. Statsbidragen till kommunerna slutligen va- rierar med olika utgiftsaltemativ för kom- munerna. Sektorutgifterna för konsumtion och investering har som nämnts bestämts med ledning av den reala prognosmodellen. För att det finansiella sektorsparandet vid given sparbenägenhet för hushållen nu skall kunna fastställas återstår enligt denna kal- kyl endast den tredje variabeln, nämligen de direkta skattesatserna. Det bör under- strykas att det här är fråga om ett val av ekonomisk—politiska instrument; vissa av de mål som beaktas här skulle givetvis även kunna uppnås på annat sätt. I syfte att förenkla framställningen dis- kuteras endast förändringar i de direkta skatterna, de indirekta skatterna förutsättes öka i samma takt som bruttonationalpro- dukten. Ur synvinkeln av den offentliga budgetutvecklingen utgör avgifter, direkta skatter och indirekta skatter i viss mån al- ternativ. I »övrig inkomstomfördelning» i modellen har också redan lagts in en rela- tivt kraftig ökning av avgifterna i enlighet med trenden under 1960—talet.
Ändringar av skattesatserna sker i denna modell med utgångspunkt från olika postu- lat. Ett kriterium är att skatterna bör an- passas på så sätt att vissa budgetnorrner för staten och kommunerna blir uppfyllda. I princip kan man utgå från olika normer, såsom formell balans, eller underskott som motsvarar ett »normalt» eller »önskvärt» upplåningsbehov. Ett annat kriterium för skattesatsändringar är att man eftersträvar balans på konsumtionsvarumarknaden. Hus— hållens skatter anpassas i ett sådant fall till att begränsa den privata konsumtionsefter- frågan till att motsvara det reala konsum— tionsutrymmet. Det finns ingen anledning att på förhand tro att dessa kriteria är fören- liga med varandra.
Ett konsistenstest av annat slag utgör de privata företagens finansiella sparande, vil- ket också kan anges som självfinansierings- graden. Självfinansieringens betydelse för realkapitaltillväxten kan knappast kvantita- tivt preciseras, men förändringar i självfi- nansieringen utgör otvivelaktigt en faktor av strategisk betydelse. I denna utredning kan endast den kvantitativa betydelsen av ett ökat upplåningsbehov för kreditmark- nadsbalansen anges. En mera ingående ana- lys, som ligger utanför ramen för denna framställning, skulle framför allt avse struk- turförändringen inom näringslivet, såsom den kommer till uttryck i ökad koncentra- tion av företag, expansionstakten inom olika näringsgrenar och förändringarna i upplå- ningsbehovets struktur.
6.3.2 Funktionell inkomstfördelning och företagens självfinansiering Som framgår av beskrivningen av det histo- riska finansiella tillväxtförloppet i avsnitt 6.2 är nationalräkenskapernas registrering av den funktionella inkomstfördelningen behäf- tad med en stor osäkerhetsmarginal. Som arbetshypotes kan man utgå från det för- hållandet att den registrerade funktionella inkomstfördelningen under de senaste tio åren har varit tämligen konstant och att den kan förväntas förbli så. En möjlighet att testa rimligheten av detta antagande vore
Brutto- Brutto- sparande investering BNP-tillväxt, (a) (b) Självfinansiering, alternativ ' % av BNP till faktorpriser % (a) : (b) 1965—1967 0,5 15,5 68 1968 0,3 14,7 70 1970 9,6 15,8 60 1975 arbetsinkomstandel 3,5 % 8,6 15,4 56 exklusive arbetsgivar- 4,0 % 8,9 16,0 55 avgifterna konstant 4,5 % 9,1 16,7 54 1975 arbetsinkomstandel inklusive arbetsgivar- 4,0 % 9,8 16,0 61 avgifterna konstant
att undersöka vad denna inkomstfördelning skulle innebära för det privata realkapitalets avkastning. I det följande har emellertid en- dast konsekvenserna för företagens självfi- nansiering kunnat undersökas. Det bör ob- serveras att den minskning av självfinansie- ringsgraden som kommer att redovisas ne— dan inte kan betraktas som ett entydigt tec- ken på en sjunkande avkastning på kapi- talet.
De kontanta arbetsinkomstemas andel av bruttonationalprodukten har under de senas- te åren minskat något.
1957— 1961— 1965— 1960 1964 1967
Arbetsinkomstens andel av BNP exklusive arbets— givaravgifter 70,0 70,9 70,2 inklusive arbets- givaravgifter 71,5 74,1 74,8
En tolkning skulle kunna vara att tren- den för inkomstandelsförskjutningen åren 1957—1964 har höjts neråt på grund av den ökade pressen på företagens lönsamhet; in- dustriföretagens vinstmarginaler har som be- kant sjunkit under en rad av år. Denna ut- veckling av inkomstfördelningen synes ock- så vara i överensstämmelse med huvudalter— nativet i »Finansiella Långtidsperspektiv», i vilket förutsattes att hushållen i ökad ut- sträckning skulle bära höjningen av arbets- givaravgifterna.
I denna kalkyl räknas som huvudalterna—
tiv med en oförändrad kontant arbetsin- komstandel. I tabell 8 anges dock även ef- fekten på företagens självfinansiering om arbetsinkomstandelen inklusive avgifterna skulle vara konstant, dvs. om hushållen även i fortsättningen skulle bära en större del av avgifterna. Företagens självfinansie- ring skulle i detta fall ligga på samma nivå 1975 som 1970, men under nuvarande nivå.
Det har här inte bedömts som möjligt att differentiera inkomstandelsutvecklingen med hänsyn till ambitionsnivån för tillväxten i bruttonationalprodukten. Sannolikt minskar hushållens inkomstandel vid en högre till- växttakt och ökar vid en lägre ökningstakt. Ett dylikt samband framgår dock inte klart av ovanstående uppgifter för inkomstfördel- ningen under delperioderna 1960—1964 och 1965—1967.
I samtliga kalkyler i detta avsnitt har för— utsatts att kapacitetsutnyttjandet inom hela ekonomin kommer att öka fram till 1970 för att därefter ligga på samma nivå. Under dessa förutsättningar utvecklas de privata företagens bruttosparande och bruttoinves— teringar på det sätt som framgår av tabell 8. Enligt samtliga alternativ minskar sparan— dets andel av bruttonationalprodukten. Be- roende på vissa modelltekniska förutsätt- ningar ökar företagssparandets andel vid högre expansionstakt, trots att den funk- tionella inkomstfördelningen inte har dif- ferentierats med hänsyn till tillväxttakten. Eftersom realkapitalbildningen ävenledes ökar vid högre expansionstakt synes själv-
finansieringsgraden endast påverkas i ringa utsträckning av tillväxttakten.
Av dessa räkneexempel framgår tydligt att företagens finansieringsbehov kommer att öka kraftigt. Detta innebär att kraven på kreditmarknadens kapacitet stegras inte enbart i kvantitativ bemärkelse utan även vad beträffar anpassningen av utbudet till efterfrågan. En lika viktig fråga är också huruvida en sjunkande självfinansiering kan verka återhållande på investeringarna. Här- vidlag bör göras en distinktion mellan låg självfinansieringsgrad och minskande själv- finansieringsgrad. Även om företagssparan- det skulle ligga kvar på den nuvarande ni- vån skulle investeringsexpansionen medföra en minskad grad av självfinansiering.
6.3.3 Offentlig och privat konsumtion
I de reala prognoserna för perioden fram till 1975 bestäms realkapitalbildningen av kraven på produktionstillväxten. För den offentliga konsumtionen har i första hand förutsatts en ökningstakt på omkring 6 % årligen, eller samma takt som hittills under 1960-talet. I försörjningsbalansen utgör då privat konsumtion en restpost; den skulle öka med mellan 2,7 och 3,5 % per år. Vil- ken förändring i skattetrycket implicerar en dylik resursallokering? Utrymmet för den privata konsumtionen beräknades som rest- post. Hushållens konsumtionsefterfrågan be-
stäms dock av den disponibla inkomsten. Som nämnts blir förändringarna i den funk- tionella inkomstfördelningen sannolikt gans- ka små. Även övriga faktorer som bestäm- mer den disponibla inkomsten är givna inom tämligen snäva marginaler. Som viktiga exempel kan nämnas folkpensionerna och barnbidragen. Det förefaller sannolikt att själva konsumtionsbenägenheten inte kom- mer att förändras i någon nämnvärd ut- sträckning — den kommer snarast att öka i samband med pensionärernas ökade antal medan en ökning i de disponibla inkoms- ternas tillväxttakt torde ha en motsatt ef- fekt. Det vilar på den ekonomiska politiken att åstadkomma balans mellan utvecklingen av de disponibla inkomsterna och härmed av konsumtionsefterfrågan å ena sidan och ut- vecklingen av utrymmet för privat konsum- tion å andra sidan.
Den köpkraftsåtstramning som erfordras för att åstadkomma balans sker i denna kal- kyl med hjälp av de direkta skatterna; de indirekta skatterna förutsätts öka i takt med bruttonationalprodukten.
De av stabiliseringskravet betingade för- ändringarna i hushållens direkta skattekvot framgår av följande tabell.
Förutsättes att den offentliga konsumtio- nen ökar med 6 % årligen under hela prog- nosperioden så lämnas endast ett begränsat utrymme till privat konsumtion. Som tabell 9 visar (rad a) erfordras i detta fall en kraf-
Tabell 9. Hushållssektorns direkta skatter i procent av faktorinkomsterna 1968—1975
1975
BNP-tillväxt, alternativ
3,5 % 4.0 % 4.5 %
Slabiliseringskrav
a) offentlig konsumtion ökar med 6 % per år
b) offentlig konsumtion ökar med 4,5 % per år efter 1970
Budgetnormer för staten och kommunerna c) offentlig konsumtion ökar med
6 % per år d) offentlig konsumtion ökar med
4,5 % per år efter 1970
tig höjning av skatterna för att hålla tillbaka konsumtionsefterfrågan. Kvothöjningen be- räknas uppgå till drygt 8 procentenheter, vilket kan jämföras med ökningen av skatte— kvoten under perioden 1961—1968 från 24,0 till 32,2 %. Dessutom höjdes den allmänna varuskatten under denna period.
Som framgår skulle skattetrycket också behöva öka mera vid en lägre tillväxt, vil- ket dock sammanhänger med att utrymmet för den privata konsumtionen ökar relativt vid en högre tillväxt av bruttonationalpro- dukten.
Om den offentliga konsumtionens ök- ningstakt skulle sänkas till 4,5 % per år efter 1970 skapas ett större utrymme för privat konsumtion och då uppgår också den ur stabiliseringssynpunkt erforderliga skatte- kvoten till en något lägre nivå, nämligen 38,1 %.
6.3.4 Budgetbalans och skattetryck
I kalkylen ovan beräknades skattetrycket med utgångspunkt från ett stabiliseringspo- litiskt mål. Hur högt skulle skattetrycket i stället bli om vissa budgetnormer för det offentliga skall bli uppfyllda? Som norm för statens finansiella sparande utgår vi i det föl- jande från en balanserad totalbudget. Efter- som statens kreditgivning är ganska omfat- tande och kan förväntas öka ytterligare in- nebär totalbalans ett statligt finansith över- skottssparande på flera miljarder kronor. Som norm för kommunsektorn förutsättes att upplåningen på kreditmarknaden ökar trend- mässigt. Upplåningen motsvarar summan av ett inkomstunderskott och ett finansierings- behov i samband med markförvärv.
Enligt dessa förutsättningar ökar i detta räkneexempel hushållens skattetryck mer än vad som var fallet i stabiliseringsexemplet. Omvänt gäller att balans mellan konsum- tionsefterfrågan och det privata konsum- tionsutrymmet kan åstadkommas utan att budgetnorrnema har blivit uppfyllda. Diffe- rensen uppgår enligt tabell 9 — rad a och b jämföras med rad c och d — till omkring en procentenhet, vilket motsvarar drygt en mil- jard kr 1975 (1968 års priser).
med 6 % per år fram till 1975 kräver bud- getbalansen att skattetrycket höjes från 32,2 % 1968 till 41,9 % 1975. Vid en år- lig allmän prisstegring på 2 % beräknas 1,5 procentenhet av kvothöjningen komma till stånd som en följd av skatteskalomas pro- gressivitet. Den återstående kvothöjningen fördelar sig ungefär på följande sätt. Det kommunala skatteuttaget ökar från i genom- snitt kr 19:40 1968 till omkring kr 25:— 1975. De statliga skattesatserna skulle dess— utom behöva höjas med omkring 30 %. Hänsyn har inte tagits till budgetunderskot- tet 1968. Självfallet kan budgetbalans åstad- kommas på annat sätt, t. ex. genom höjning av de indirekta skatterna. Enligt alternativet med en avtagande ökningstakt för den of- fentliga konsumtionen ökar skattetrycket till 39,5 % vilket motsvarar en höjning av det kommunala skatteuttaget till drygt kr 22: — och en höjning av statsskattema med om- kring 20 %.
6.3.5 Finansiellt sparande och kredit- marknad
Fördelningen av det finansiella sparandet på överskott och underskott inom samhälls— ekonomins olika sektorer utgör den vikti- gaste bestämningsfaktorn för utvecklingen på kreditmarknaden. Härledningen av kre- ditmarknadsbalanser kan dock ske på många olika sätt. Upplåningsbehovet för den offentliga sektorn följer i nedanstående balanser budgetnormerna, dvs. statens upp- låning blir lika med noll och kommunernas upplåning ökar trendmässigt. Bostadssek- torns upplåning på kreditmarknaden visar ett tämligen stabilt samband med investe- ringarna. Prognosen för bostadsinvesteringar- na fram till 1975 har därför på ett enkelt sätt kunnat översättas till kreditbehov. Närings- livets upplåningsbehov har estirnerats med ledning av sambandet mellan investeringar och upplåning under perioden 1964—1967. Det på så sätt framräknade kreditbehovet har sedan korrigerats för förändringen i självfinansieringsgraden. På utbudssidan har riksbankens, enskilda försäkringsanstalters
Tabell 10. Kreditmarknadskalkyl för 1970 och 1975 Nettobelopp i 1968 års priser
1970 1975 1965—1967 1970 Upplåning milj. kr procentuell fördelning
Staten (0) (0) 8 (0) Kommuner 1 750 2 500 10 11 Bostäder 6 750 7 000 43 41 Företag 8 000 11 250 39 48
16 500 20 750 100 100
1970 1975 1965—1967 1970 Utlåning milj. kr procentuell fördelning
Riksbanken 500 500 6 3 Enskilda försåkringsanstalter 1 750 1 750 11 11 Offentliga försäkringsanstalter 6 500 8 500 26 39 Banker 6 500 8 500 50 39 Allmänheten 1 250 1 500 7 8
Summa 16 500 20 750 100 100
och allmänhetens siffror baserats på trend- extrapoleringar. Utbudssiffran för offentliga försäkringsinrättningar bygger på riksför- säkringsverkets prognos för AP-fonden, och exkluderar på sedvanligt sätt fondens återlån.
Siffran för bankerna beräknas som rest- post. Kalkylens konsistens har endast kun- nat undersökas på ett approximativt sätt ge- nom att ställa allmänhetens sammanlagda bankinlåning i relation till hushållens spa- rande. För tidigare år har relationen varit följande.
Allmänhetens inlåning i banker i procent av hus- hållens sparande enligt nationalräkenskaperna
1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967
90 124 129 107 95 123 188
Procenttalen för 1970 och 1975 i balan- sen uppgår till 117 respektive 126 och tyder inte på någon påtaglig balansbrist på mark- naden.
k.. '1 1 JUL 1968
Nordisk udredningsserie (Nu) 1968
%Kronologisk förteckning
! l 1 l i :1. Nordiskt patentråd. Tredje instansi patentsaker.
4. Kapenhavns lufthavns framtid.
8. Nordisk gränsregion. Näringspolitik och samhällsservice.
i i i )
:_F=,.-.1.c.;=17.__v_;__x, u. ,,
Statens offentliga utredningar 1968
Systematisk förteckning
år & l:
J ustitied ep'artementit Handl" ingen av säkerhetsfrågor. [4] Trafikrn ,lsutredningqr. [1,9]
Försvarsdiepertementet Ekonomisystem för försvaret. 1] Ekonomisystem för försvaret .,iha'rig [2] Säkerhetspolitik och försversutgffter. [1 O]
Socialdepertementet Pensionstillskott m.m. [21]
Kommu niketionsd'epa rtementet Allmänna vä er. [17], Parkering. [ B] Bilregistrerlng. [23]
Finansdepertementet
Koncentrationsutrednih en. ll. Kreditmarknaden struktur ochfunktionssätt., [3] li,. Industrinsstruktureehkonkurrens- förhållanden. [S% IV. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. 4[ ]7 V. Ägande och inflytande" mom det pri— vata näringslivet. [7 ]
Upphandling av bågneder. Del I. Formerna. [20]. Avstämning av 19 års långndsutrednl' ng. [24]
Usblldnlngsdepertementet 1968 års utredning kyrka-stat: XI. Svenska kyrkan och
staten. [11] Förvaltningen ev kyrklig 'ord m.m. [12] Skolboksleveranser. [1 dj Musikutblld'ning i Sverige. [15]
Jordb ru ksdepartementet Skogsbrukets plenläg ningsfrågor. [8] Virkesbalanser1967. 719 Fritidsfisket. [13] Rennäringen i Sverige. [16] Jordhävdsl'ag. [22]
, M;.uxa..?;;h-är7:'
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utrednin ernas nummer i den kronologiska förteckningen! '_' K [ Hackman: Tryckerier AB 1968— ,,. .