SOU 1968:56
Bot eller böter
N +” Gc
nå (—
- CU u,
&( *. IOTQ'
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
åägjgfga Bot eller böter
1968z56
J ustitie- departementet
Del 2 Bilagor
Betänkande avgivet av Fylleristraffutredningen Stockholm 1968
Statens offentliga utredningar 1968
Kronologisk förteckning
. Ekonomisystem för försvaret. Esselte. Fö. . Ekonomisystem för försvaret. Bihang. Esselte. Fö. . Kredltmerknadens struktur och funktionssätt. Esselte. Fi. . Handläggningen av säkerhetsfrågor. Isaac Marcus. Ju. . Industrins struktur och konkurrensförhållanden. Esselte.
I. .Strukturutveckling och konkurrens inom handeln.
Esselte. Fi. Ägande och inflytande inom det privata näringslivet. Esselte. Fi. . Skogsbrukets planläggningsfrågor. Svenska Reproduk-
tions AB. Jo . Virkesbalanser 1967. Esselte. Jo.
_l—l-ld-l & A..;
NaCl-hu N HDCD co >! 07 (”&de 'I'I
. Säkerhetspolitik och försvarsutgifter. Esselte. Fö. . 1958 års utredning kyrka-stat. XI. Svenska kyrkan och staten. Esselte. U. . Förvaltningen av kyrklig jord m.m. Berlingske Boktryck- eriet. Lund. U. . Fritidsfisket. Esselte. Jo. . Skolbokslaveranser. Svenska Reproduktions AB. U. . Musikutbildning i Sverige. Esselte. U. . Rennäringen i Sverige. Esselte. Jo. . Allmänna vägar. Svenska Reproduktions AB. K. . Parkering. Esselte. K. . Trafikmalsutredningar. Beckman. Ju. . Upphandling av byggnader. Del I. Formerna. Esselte. Fi. . Pensionstillskott m.m. Esselte. S. . Jordhävdslag. Esselte. Jo. . Bilregistrering. Berlingske Boktryckeriet. Lund. K. . Avstämning av 1965 års Iängtidsutredning. Esselte. Fi. . Studieprognos och studieframgång. Svenska Reproduk- tions AB. U. . Ändrade avskrivningsregler för rörelse- och hyresfastig- heter. Beckman. Fi. . Förvaltningslag. Esselte. Ju. . lntersexuellas könstillhörighet. Esselte. Ju. . Statistikbehov och statistikproduktion för regionala ut- rednin ar. AB Kopia. I. . Beata sbyggandets planering och kreditförsörjnlng. Esselte. l. . 1965 års allmänna fastighetstaxering. AB Kopia. Fi. . Fastighetstaxeringens reglerochorganisation. Esselte. Fi. . Lokal trefikservice. Svenska Reproduktions AB. K. . Transportforskningens organisation. Beckman. K. . Storlandstingets författning. Svenske Reproduktions AB. K. . Läromedel för specialundervisning. Svenska Reproduk- tions AB. U. . Konfliktdirektiv. Esselte. I. . Boendeservice 1. Esselte. I. . Eldistributionens rationalisering. Beckman. Fi. . Verkställighet av utländska domar. Esselte. Ju. . Utsökningsrätt VII. Beckman. Ju. . Förslag till predikotexter ur Gamla Testamentet för kyr- koårets sön- och helgdagar. Esselte. U. . Upphandling av stora bostadsprojekt. Esselte. I. . Företagshälsovard. Esselte. S. _ . Affärsverken: Ekonomi, konkurrens och effektivitet. Del
1. Esselte. Fi. . Affärsverken: Ekonomi, konkurrens och effektivitet. Del
2. Bilagor. Esselte. Fi.
. Förvaltning och folkstyre. Esselte. K. . Dagspressens situation. Esselte. Ju. . Musikutbildning i Sverige. Del II. Esselte. U. . Traktorbeskattnlng. Berlingske Boktryckeriet. Lund. Fi. . Vattenlegens torrläggningsbestämmelser. Esselte. Ju. . Statligt förarskydd. Esselte. Fi. . Arkiv inom hälso- och sjukvård. Esselte. K. . Frivilligförsvaret 1. Esselte. Fö. . Bot eller böter. Del 1. Victor Petterson. Ju. . Bot eller böter. Del 2. Bilagor. Victor Pettersson. Ju.
Statens offentliga utredningar 1 968 :56
J ustitiedepartementet
eller böter
[ Del 2 Bilagor
Betänkande avgivet av Fylleristraffutredningen Stockholm 1968
VICTOR PETTERSONS BOKINDUSTRI AB STOCKHOLM 1968
Bilaga 1: Fylleriel i statistisk och sociologisk belysning Inledning
Den sociologiska synen på alkoholbeteende och fylleri ............... Socialt avvikande beteende 6 Avvikande alkoholbeteende 7 Avvikande alkoholbeteende och fylleri 9
Fylleriels utveckling och utbredning ......................
Omhändertaganden för fylleri 12 Avdömda fylleriförseelser 15 För fylleri sakfällda personer och fyllerifrekvensen 18 För fylleri sakfällda personer och deras antecedentia 21 Antal övriga brott och förseelser 24
Fylleristernas återfallsstruktur
Fylleristernas sociala situation Frågeställning 30 Tidigare forskningsresultat 30 Målpopulationen och stickprovet 32 Stickprovet och totalpopulationen 33 Undersökningsvariablerna 33 Databearbetningen 34 Reliabilitet och validitet 34 Resultat 37
Växelspelet mellan fylleri och andra kriterier på social missanpassning
Operationella definitioner 49 Hypoteser 51 Sambandet mellan fylleri och social missanpassning 52 Växelspelet mellan kriterier på avvikande beteende 61
Bilaga 1:1 Frågeformulär Bilaga 1:2 Undersökningsvariabler Bilaga 1:3 Litteraturförteckning ........................
Bilaga 2: Redogörelse för dödsfall som under åren 1963 —1965 drabbat personer i ome- delbart samband med att de av polis omhändertagits för fylleri ............
Bilaga 3: Utredningens skrivelse den 21 juli 1966 till samtliga sjukvårdshuuudmän i riket
Bilaga 4: Rikspolisstyrelsens anvisningar den 15 september 1966 angående omhänder—
tagande, förvaring och vård av berusade eller eljest omtöcknade personer . . . . . . . . 88 Bilaga 5: Rikspolisstyrelsens anvisningar angående ansvar för polisdistriktslokaler . . . 102 Bilaga 6: Rikspolisstyrelsens anvisningar angående tillsyn av palisarrester . . . . . . . 103
Bilaga 6:1 Rikspolisstyrelsens anvisningar angående arrestinspektionens utförande och upprättande av inspektionsrapport . . . . ..... . . . . . . . . . . . 105
Bilaga 7: Vissa uppgifter om Iokalutrymmen i under senare år färdigställda eller under byggnad varande polishus avsedda för av polisen omhändertagna berusade personer . . . 109
Bilaga 8: Klientelundersökning på detoxikationsavdelningen vid Högalids vårdhem . . . 114
BILAGA 1
Fylleriet i statistisk och sociologisk belysning1
Inledning
I vårt land är möjligheterna att statistiskt följa fylleriets utveckling ovanligt goda. Sedan 1923 har kontrollstyrelsen och dessförinnan socialstyrelsen på grundval av individualuppgifter fört detaljerad statistik över avdömda fylleriförseelser och fr.o.m. 1932 har alla sådana förseelser införts i kontrollstyrelsens särskilda straffregister. Detta möjliggör en uppföljning av de enskilda individernas fylleribe- teende och man kan därutöver genom en jämförelse med andra register få belyst fylle- ristklientelets personliga förhållanden. Slutligen har kontrollstyrelsen sedan 1952 månadsvis infordrat statistiska uppgifter från polismyndigheterna rörande om- händertaganden för fylleri.
Fylleristraffutredningen, som haft att ompröva samhällets åtgärder vid in- träffade fyllerifall, har ansett det befogat att tämligen utförligt presentera denna statistik och att med hjälp av de nämnda registeruppgifterna söka teckna en bild av fylleristklientelet och dess sociala situation. Den statistiska analysen föregås av ett avsnitt om den sociologiska synen på alkoholbeteende och fylleri vilket ut- mynnar i en precisering av de frågeställningar den statistiska analysen har att besvara.
Den sociologiska synen på alkoholbeteende och fylleri
I varje mänskligt samhälle råder en viss ordning. Detta innebär att samhällets medlemmar, eller i varje fall den övervägande delen av dem, beter sig i viss mån likformigt och detta förutsätter eller innebär i sin tur att deras värderingar, atti- tyder och beteenden bestäms av vissa allmänt accepterade normer eller ett system av sådana normer. Samhällets strävan att åstadkomma detta beteende kan beteck- nas som social kontroll. Social kontroll delas upp i socialisation d.v.s. inlärandet av socialt likformigt beteende och utövandet av sanktioner i fall av socialt avvi— kande beteende.
Normsystemet uppdelas vanligtvis i orienteringsnormer och handlingsnormer. Orienteringsnormer skall informera om kulturella mål och handlingsnormer om vägar och möjligheter att uppnå dessa mål, d.v.s. om institutionella medel (E. Dahlström 1964, R. Merton 19592).
Fylleri är en manifestering av avvikande beteende, omhändertagandet och straf- fet ingår i samhällets sociala kontrollsystem. Omhändertagandet kan närmast kategoriseras som kurativt eller en del av socialisationssystemet medan straffet och övriga påföljder ingår i samhällets sanktionssystem. Naturligtvis kan man inte skarpt skilja mellan socialisation och sanktion, båda systemen är förenade och
1 Denna bilaga har på utredningens fö'ranstaltande utarbetats under ledning av byrådirek- tören Jolin Collett. I arbetet har fil. lic. Eckart Kiihlhorn tagit verksam del. 2 Litteraturförteckning finns intagen 1 Bil. 1:3, till vilken hänvisas.
sammanflätade: omhändertagandet kan anses ha straffande funktioner och straffet kan anses ha preventiva och socialiserande funktioner.
Samspelet mellan individernas beteende och den sociala kontrollen är natur— ligtvis inte den enda faktorn som är av betydelse vid ett socialpolitiskt ställnings- tagande till fyllerifrågan. Både omhändertagandet och fylleristraffet ingår i ett stort socialt kontrollsystem med olika socialiserande och/eller sanktionerande funktioner, exempelvis kriminalvård, socialvård, nykterhetsvård och sjukvård. En analys av samspelet mellan dessa systempunkter och samhällets fylleriåtgär- der är härvid av stort intresse.
Socialt avvikande beteende
Den amerikanske sociologen Robert Merton har i »Social Theory and Social Struc- ture» (Merton 1959) redogjort för mekanismer bakom avvikande beteende (ano- miteori): i ett industrialiserat samhälle strävar man efter vissa mål, såsom fram- gång, pengar, socialt anseende, mål som i allmänhet är ouppnåeliga för sämre lottade. För att uppnå dessa kulturella mål måste individerna begagna sig av me- del, som är socialt accepterade och som inte står i motsats till samhällets norm- system. Hur beter sig de, som kommer från lägre samhällsklasser, som saknar ut- bildning, intelligens och dylikt? De kan bete sig på socialt avvikande sätt, och Merton skiljer mellan följande avvikelsetyper:
1) Avvikande innovation. (Man fasthåller vid målen och uppger de institutionella medlen, t.ex. brottsligt beteende som stöld, rån m.m.) 2) Ritualism. (Man uppger målen, men fasthåller vid de institutionella medlen, t.ex. extrem byråkrati.) 3) Reträtt/revolt. (Man uppger både mål och medel; detta kan ske passivt och ma- nifesterar sig i alkoholism eller självmord och kan även yttra sig i aktivt be- teende (aggressivitet, kravallbeteende etc.)
Det förekommer ett visst samspel mellan dessa former av avvikande beteende: alkoholister begår brott, kriminella missbrukar alkohol etc. På grundval av under- sökningar om dessa mekanismer har Mertons anomiteori vidareutvecklats och specificerats (Chicagoskolan). Man utgår härvid från områden med avvikande normsystem (t.ex. slum). I dessa delkulturer är avvikande beteende accepterat och ingår i socialisations— och inlärningsprocessen. Olika former av avvikande be- teende kan urskiljas i dessa delkulturer: för det första stölder, rån och andra egendomsbrott i de områden, där både ett legitimt och ett avvikande normsystem förekommer. för det andra kamp mellan olika gäng (i den desorganiserade slum- men) och för det tredje reträttbeteende i de grupper, där man misslyckats med avvikande innovationer (Clowards och Ohlins teori, bl.a. redovisad i C.-G. Janson 1964).
Bortsett från dessa sociologiska teorier om avvikande beteende förekommer biologiskt betonade, psykologiska och psykoanalytiska teorier som här inte kan redovisas. Man kan emellertid sammanfatta resonemanget om sambandet mellan avvikande beteende och samhällets sociala kontroll i en metodologisk modell. Det finns olika former av avvikande beteende som står i växelspel med varandra. Dessa kriterier på avvikande beteende är beroende av såväl personlighetsvariabler som den sociala bakgrunden och påverkas av samhällets sociala kontrollsystem. Alkoholbeteende, som här står i centrum för uppmärksamheten, är dessutom be- roende av bl.a. traditioner, levnadsstandard och alkoholvanor, faktorer som här betecknas med ”konsumtionsmönster”. Modellen illustreras i fig. 1:1.
Fig. 1:1. Hypotetisk modell av växelspelet mellan statens alkoholpolitik och alkoholmiss- bruk
Instöll— ning till alkohol.
Statens alkohol- politik
Alkoholmissbruk
Konsumtions mönster
'&
Social bakgrund
Annan social missanpassning
Det finns olika definitioner på alkoholbeteende och man kan till en början bortse från dem som använts i samband med undersökningar, operationella definitioner, exempelvis: för alkoholistvård intagna personer, för fylleri sakfällda personer eller 1944 års nykterhetskommittés uppdelning i absolutister, nästan absolu- tister etc.
Världshälsoorganisationen (WHO) publicerade 1952 en rapport där alkohol- beteende definierades. Enligt denna definition kan befolkningen delas upp i fyra kategorier (K. Bruun 1964):
1) De som inte använder alkoholdrycker. 2) De som använder alkoholdrycker men inte på ett överdrivet sätt. 5
Avvikande alkoholbeteende ! l
3) De som använder alkoholdrycker till överdrift utan att vara alkoholister. 4) De som använder alkoholdrycker till överdrift och är alkoholister.
Härav framgår två olika definitionskriterier, ett sociologiskt och ett biologiskt. Intensiteten av alkoholbruket är sociologiskt definierad, man har antingen nor- mala eller socialt avvikande alkoholvanor, medan villkoret för att vara alkoholist är av biologisk art: ett beroendeförhållande till alkohol.
Det biologiskt definierade beroendeförhållandet har delats upp i tre faser (E. M. Jellinek 1952):
1) Den begynnande fasen (alkohol blir allt viktigare, man dricker i smyg, får allt oftare minnesförluster, fastän man inte varit alltför berusad). 2) Den kritiska fasen (man börjar förlora kontrollen över sitt alkoholbeteende, be- höver återställare etc.). 3) Den kroniska fasen (man har förlorat kontrollen över sitt alkoholbeteende, dricker inte endast om kvällarna, lämnar sin sociala miljö, konsumerar tek— nisk sprit etc.).
WHO:s definition på avvikande alkoholbeteende överensstämmer inte med den i Sverige använda definitionen på alkoholmissbruk.
Alkoholmissbruk föreligger om drickandet innebär sociala följder eller risker: att dricka (även mindre kvantiteter) och att köra bil efteråt eller att dricka en flaska öl och bli högljudd och bråkig (CFN 1967). Ett biologiskt beroendeför- hållande till alkohol betecknas som alkoholism. Den nyssnämnda definitionen på
SOU 1968 :56
alkoholmissbruk kan kanske diskuteras: för det första har all konsumtion av alkoholdrycker sociala risker (och inte bara detta) och för det andra är bråk efter måttlig ölkonsumtion ofta beroende på ovanan att dricka alkoholdrycker. Om någon kör bil efter måttlig alkoholkonsumtion behöver han fördenskull inte ha några alkoholproblem. Det här använda uttrycket »avvikande alkoholbeteen- de» är sociologiskt definierat och avser alkoholvanor som är grövre än de all- mänt accepterade. Alkoholvanor uppdelas efter två aspekter (K. Bruun (2) 1964): jämnhet och periodicitet. Med jämnhet förstås att den förbrukade konsumtions- mängden håller sig konstant under olika tidsperioder och att intervallerna mellan konsumtionstillfällena är lika långa. Periodicitet innebär, att det finns en regel- bunden tidsföljd för de konsumerade kvantiteterna (kvantitetsmässigt periodiskt) eller att ett antal konsumtionstillfällen återkommer regelbundet (frekvensmässigt periodiskt).
I denna redogörelse har det ej ansetts nödvändigt att skilja alkoholism från av- vikande alkoholbeteende.
Teorier bakom avvikande alkoholbeteende kan delas upp i biologiska, psykolo- giska och sociologiska. Det skulle dock föra för långt att här redogöra för dessa teorier utan det bör endast framhållas att de sociologiska teorierna bygger på idén om kulturell differentiering: det finns olika delkulturer med olika missbruksfre- kvenser och förklaringen till missbruket är att söka i samhällsstrukturen. Teorier eller teorifragment om mekanismer bakom alkoholism har hittills inte vunnit större beaktande och uppvisar inte samma förklaringsförmåga som teorierna bakom av- vikande beteende.
Problematiken kring en medicinskt eller biologiskt betonad definition på av- vikande alkoholbeteende aktualiseras när man vill mäta avvikande alkoholbeteen- de. Man kan välja en medicinsk definition, som bygger på antalet under ett visst är på grund av levercirr hos avlidna (Jellinek-formeln, se Bruun, Kaura, Popham, Seeley 1960) och får då värden, som är tämligen oberoende av samhällets defini— tioner på avvikande alkoholbeteende, se tab. 1:1. En dylik medicinsk definition har emellertid stora nackdelar, statistiken blir fort inaktuell och möjliggör ingen strukturell analys (lokala uppdelningar, åldersfördelning m.m.). Därutöver har en finsk undersökning visat att Jellinekformeln ger en dålig uppskattning av an— talet alkoholister i Finland. (Se Bruun, Kaura, Popham, Seeley 1960.)
Tab. 1:1. Beräknat antal alkoholister i olika länder (Popham 1958)
Antalet alkoholister per
100 000 invånare År (20 år och äldre) Frankrike .................................... 5 200 1945 USA ........................................ 4 360 1955 Chile ........................................ 2 960 1950 Sverige ...................................... 2 580 1946 Schweiz ..................................... 2 100 1953 Danmark .................................... 1 950 1948 Canada ...................................... 1 890 1956 Norge ....................................... 1 560 1947 Finland ...................................... 1 430 1947 Australien .................................... 1 340 1947 England och Wales ............................ 1 100 1948 Italien ....................................... 700 1954
SOU 1968:56
Det andra alternativet innefattar en social definition på alkoholmissbruk och bygger på myndigheternas åtgärder mot dem, som missbrukar alkohol, t.ex. fylleri- och nykterhetsvårdsstatistiken. Dessa mätinstrument är beroende av samhällets syn på alkoholmissbruk. Därutöver torde finnas ett stort antal personer vars alko- holmissbruk inte upptäckts av polis och nykterhetsnämnder.
Avvikande alkoholbeteende och fylleri
Avvikande alkoholbeteende avser grövre alkoholvanor än de allmänt accepterade, medan fylleri innebär beteendeförändringar som förorsakats av alkoholkonsum- tion. Man kan här fråga sig om alla personer reagerar på samma sätt efter för hög alkoholkonsumtion.
Goldberg (Boalt — v. Euler, 1959) gjorde vissa experiment beträffande sam— bandet mellan alkoholbeteende och beteende som förorsakats av alkoholkonsum- tion. Alla försökspersoner, uppdelade i olika vanegrupper, fick dricka samma kvantitet alkohol och deras beteende efteråt registrerades. Försöksgrupperna klassificerades som ovana, måttliga och vana alkoholkonsumenter. Från ett visst tröskelvärde betecknades beteendet efteråt som störande. I fig.1.'2 visas, att de ovanas beteende är mest påverkat och störande, d.v.s. personer med mycket mått- liga alkoholvanor har efter drickandet av en viss mängd alkohol de minsta chan- serna att klara sig från berusningen. Nu är det naturligtvis så, att de vana dricker mera. Goldberg lät alla dricka så mycket de ville och resultatet framgår av fig. 1:3.
Fig. 1:2. Sambandet mellan alkoholkonsumtion och beteende i olika vanegrupper, konstant konsumtionskvantitet
Vona ' Måttliga Ovuna
!
l Fig. 1:3. Sambandet mellan alkoholkonsumtion och beteende i olika vanegrupper, variabel | konsumtionskvantitet |
!
» ' Vona Måttliga ' Ovona
Drickandet är emellertid ofta gruppbeteende och de som dricker mest utövar tryck på dem som dricker mindre. Det finns viss anledning förmoda att exempel- vis ungdomar med måttliga alkoholvanor blir mycket lättare tagna för fylleri än deras kamrater med avancerade alkoholvanor.
SOU 1968:56
Man kan då fråga sig vilka det är som offentligt uppträder berusade, väcker po- lisens uppmärksamhet och blir omhändertagna.
Att berusa sig och visa sig ute efteråt är uttryck för intensiteten och frekvensen av avvikande alkoholbeteende och beror dessutom på socioekonomiska faktorer som innehav av bostad, umgängeskrets etc. Förmodligen är de socialt sämre lot- tade oftare ute.
K. Bruun (1964) beskriver hur försöksverksamheten på alkoholistvårdsområdet förskjutit klientelrekryteringen. När alkoholistvården i Helsingfors bedrevs i mo- derna polikliniker, som inte var anslutna till de officiella nykterhetsvårdsinrätt- ningarna, representerade de vårdsökande i stort sett socialt ett slumpurval av stadens befolkning, medan den traditionella alkoholistvården huvudsakligen re— gistrerade patienter från de lägre socialgrupperna.
E. Tuominen (1966) uppger att patienter under alkoholistvård under en försöks- verksamhet åren 1965/66 i Finland härstammade från följande socioekonomiska grupper: 20 procent från socialgrupp I, 26 procent från socialgrupp II och 54 pro- cent från socialgrupp III; andelen av socialgrupp III-patienter är uppenbarligen väsentligt mindre än i en fylleristpopulation.
H. Jones (1963) undersökte alkoholister och utgick dels från en psykologisk dels från en sociologisk referensram. De sociologiska hypoteserna berörde problemet social integration — social desintegration. Han jämförde ett slumpmässigt utvalt stickprov av kanadensiska återfallsfyllerister med ett motsvarande stickprov av al- koholklinikpatienter och fann att återfallsfyllerister var väsentligt mera socialt missanpassade.
Det ligger nära till hands att förmoda att social desintegration i och för sig ökar risken att bli omhändertagen för fylleri.
Kvinnornas avvikande alkoholbeteende skiljer sig från männens: kvinnor tycks oftare dricka i smyg (M. Jakobsen 1966) och risken att offentligt visa sig berusad torde därför vara väsentligt mindre för kvinnor än för män.
Av dem som offentligt uppträder berusade blir inte alla omhändertagna, utan
Fig. 1:4. Antaganden om sambandet mellan alkoholbeteende och risken att bli omhändertagen för fylleri
Risken att bli omhändertagen för fylleri
Alkoholbeteende större mindre
Avvikande alkoholbeteende som Socialt desintegrerade Socialt desintegrerade gruppbeteende grupper med reträttbeteende grupper med innovations- (restklientel, klientel på beteende (kriminella gäng, ungkarlshotell m.m.) "träsket" m.m.)
Avvikande alkoholbeteende som Personer i lägre socio- Personer i högre socio- individuellt beteende ekonomiska strata (t.ex. ekonomiska strata bostadslösa) I städerna bosatta På landsbygden bosatta Män Kvinnor
Ungdomar Vuxna
Avancerat alkoholbeteende Ungdomsgäng (raggare m.m.) "Supargäng" bland vuxna
Normalt alkoholbeteende Personer utan vana att dricka Personer med vana att dricka (pojkar och flickor i dåligt sällskap, personer med dåligt ölsinne)
omhändertagandet beror på faktorer som polistäthet, demografiska förhållanden etc. Exempelvis utgör i vårt land antalet omhändertaganden på landsbygden mindre än 10 procent av totalantalet, en relation, som knappast torde återspegla den faktiska relationen mellan fylleri på landsbygden och i städer.
Som bekant har vissa ungdomar på senare tid genom att uppträda i stora skaror ådragit sig ökat intresse från polisens sida. Deras möjligheter att i förekommande fall undgå omhändertagande för fylleri torde härigenom ha minskat.
Bortser man från intensiteten och frekvensen av avvikande alkoholbeteende så bestämmer förmodligen följande faktorer risken att bli omhändertagen:
1) Polistäthet och polisens intresse för vissa grupper (bosättningsort, ålder m.m.). 2) Traditioner och vanor i samband med alkoholbeteende (att dricka hemma, att dricka i smyg, att dricka i sällskap). 3) Socioekonomisk status (att inneha bostad m.m.).
Resonemanget om sambandet mellan alkoholbeteende och risken att bli om— händertagen för fylleri sammanfattas i fig. 1:4.
Omhändertagandet kan på sätt och vis betecknas som en »vårdåtgärd», vilken dock i allmänhet får straffrättsliga följder. Denna åtgärds utformning och funk- tion, som behandlas på annan plats i detta betänkande, är mer eller mindre be- roende av ekonomiska och socialpolitiska handlingspremisser.
Av den officiella statistiken framgår, att cirka 2/3 av alla fylleriomhändertagan- den blir avdömda. Fylleri på enskilt område är inte straffbelagt, och cirka 14 pro- cent av omhändertagandena avser sådana fall. De återstående cirka 19 procenten avser således andra fall där omhändertagandet inte leder till sakfällande. Diffe- rensen mellan antalet omhändertaganden och antalet domar är störst bland äldre och bland dem, som tas om hand i storstäder: tydligen är de omhändertaganden, som inte lett till sakfällande, i stort sett hänförliga till återfallsfyllerister.
Detta resultat ger dock inte anledning förmoda att det klientel som omhänder- tas i väsentliga hänseenden skulle skilja sig från det klientel som blir sakfällt.
De antaganden som har gjorts i samband med omhändertagandet gäller således även för sakfällandet.
I tidigare avsnitt har skisserats några teorier bakom avvikande beteende. Det har gjorts antaganden om sambandet mellan avvikande alkoholbeteende och fylleri.
Omhändertagandets och förvaringens utformning —— tillnyktringen i polisarres- ter — och straffbestämmelserna i samband med fylleri har beskrivits i del I. För att kunna värdera dessa åtgärder och för att kunna ta ställning till eventuella al- ternativ behövs kunskaper dels om fylleriets utveckling och utbredning, dels om fylleristernas personliga förhållanden. Är fylleristerna i stort sett välanpassade medborgare, som då och då druckit för mycket? Eller är det fråga om socialt alienerade människor som befinner sig på en spiralformig väg nedåt till samhäl- lets botten?
Enligt de här gjorda antagandena kan man förvänta en återfallsbetonad fyllerista- tistik med stora lokala variationer: återfallsfylleristerna är förmodligen koncen- trerade till storstäderna. Klientelets återfallsrisk är troligtvis accelererande, d.v.s. ju fler fylleriförseelser en person har, desto större är återfallsrisken. Fylleristerna är antagligen socialt missanpassade och föremål för samhällets vårdande åtgärder. Man kan vidare räkna med ett starkt samband mellan fylleri och andra kriterier på avvikande beteende.
Dessa antaganden måste emellertid verifieras om man vill ha säkra hållpunkter för en omprövning av samhällets åtgärder mot fylleri. En sådan verifiering kan endast göras med tillhjälp av statistiska metoder och det gäller därför att precisera de frågeställningar som med hänsyn till tillgängligt material och resurser i övrigt kan bilda utgångspunkten för en sådan analys. Den föreliggande utredningen har i enlighet härmed koncentrerats på följande fyra undersökningsmål, vilka i det följande kommer att angripas i tur och ordning. 1) En belysning av fylleriets utveckling och utbredning. 2) En belysning av fylleristernas återfallsstruktur. 3) En belysning av fylleristernas sociala situation. 4) En belysning av fylleriets samband med social missanpassning.
Fylleriets utveckling och utbredning
Omhändertaganden för fylleri I Sverige företas årligen av polisen cirka 120 000 omhändertaganden för fylleri, varav cirka 90 procent i städerna och endast cirka tio procent på landsbygden. Totalantalet under åren 1959—1967 upptäckta fyllerifall framgår av tab. 1:2.
Tab. 1:2. Av polisen redovisade omhändertaganden för fylleri 1959 ——1967
År På allmän plats På enskilt område Summa 1960 89 575 14 425 104 000 1961 94 225 15 175 109 400 1962 89 835 14 465 104 300 1963 88 216 13 786 102 002 . 1964 95 885 15 904 111 789 1965 101616 16129 117 745 , 1966 101 946 16 730 118 676 i 1967 106 938 18 661 125 599
Anm. Siffrorna för 1959—1962 är endast beräknade.
Härtill kommer sådana fall då militär personal inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmakten omhändertas för fylleri och införs i militär arrestlokal. Antalet sådana fall är inte känt men torde kunna uppskattas till 500 ä 1 000 per år. Vid bedömningen av nykterhetstillståndet i stort och inom olika delar av landet utgår man vanligen i första hand från polismyndigheternas uppgifter om antalet omhändertaganden för fylleri. Dessa visar, att Stockholm, Göteborg och Malmö till— sammans svarar för omkring hälften av alla omhändertaganden för fylleri; dock har Göteborg i förhållande till sin folkmängd betydligt flera fyllerifall än Stock- holm, som i sin tur har högre relativ fyllerifrekvens än Malmö. övriga städer har en mycket varierande fyllerifrekvens liksom man när det gäller enstaka städer och över huvud mindre områden kan finna rätt stora variationer både mellan or— terna inbördes och från det ena året till det andra. För att få en sammanfattande bild av de lokala variationerna inom landet visas i diagram 1:1 antalet fyllerifall per 1 000 invånare samt konsumtionen av spritdrycker och vin i liter per invånare- i olika län. Stockholms stad och län har härvid sammanslagits.
För att närmare klargöra sambanden mellan konsumtionen av rusdrycker och
1959 87 500 14 100 101 600
Diagram 1:1. Spritkonsumtion, vinkonsumtion och fyllerifall i olika län 1966
Spritkonsumtion Vinkonsumtion
SPRITDRYCKER VIN FYLLER! Liter/inv. Liter/inv. Antal omhändertagan- den/ 1 000 invånare
mer än 3,5 mer än 12
2,5—3,5 8—12
mindre än 5 mindre än 2,5 mindre än 8
antalet omhändertaganden för fylleri i förhållande till motsvarande folkmängd har på grundval av länsuppdelningen beräknats följande korrelationskoefficienter, varav framgår att det starkaste sambandet finns mellan konsumtion av spritdryc— ker och starköl och det svagaste mellan vinkonsumtion och fylleri.
1 2 3 4 1 Spritkonsumtion ................ —— 0.760 0,806 0,758 2 Vinkonsumtion ................. — 0,768 0.620 3 Starkölskonsumtion ............. — 0.685 4 Omhändertaganden för fylleri ...... _
Diagram 1:2. Antal omhändertaganden för fylleri i hela riket månadsvis 1964—1966 Antal
14 000
13 000
12 000
11000
1oooo ' _ ' * * 9ooo ) .;
, _.' '.. '.' '. I .— Qx I 8 000 ' ' ' _. '; »
7 000
6 000
1964 5000 '———' 1965 _— 1966
4 000
3 000
2 000
1 000
O . ] F M A M .! J A S 0 N D
Fyllerifrekvensen är vidare större på sommaren än på vintern, se diagram 1:2, vilket får anses innebära att den starkt påverkas av temperaturens växlingar. Års- kurvans maximum, som brukar inträffa i juni eller juli månad, ligger i allmänhet nästan dubbelt så högt som dess minimum, vilket brukar inträffa i januari eller februari månad. En mindre uppgång brukar inträffa i samband med julhelgen.
Under 1963 medförde vårens arbetskonflikt vid Spritcentralen en temporär varu- brist i systembolagets butiker, vilken återspeglas i fyllerikurvan. Under detta år uppvisade nämligen april månad det minsta antalet omhändertaganden av samtliga månader. Under de närmast följande månaderna blev _— sedan varubristen upp- hört — frekvensen i gengäld något större än normalt.
Ytterligare bör här nämnas fylleriets variationer under veckans olika dagar och under dygnets olika timmar. Dessa variationer är inte föremål för fortlöpande sta- tistik, men det är bekant att frekvensen är större under slutet av veckan än under dess början. Fredagar och lördagar har sedan gammalt hög fyllerifrekvens och i den mån även torsdagen blivit avlöningsdag, har ökat antal fyllerifall inträffat un- der denna veckodag. Beträffande dygnsvariationerna gäller att fyllerister kan påträffas under dygnets alla timmar, men att de flesta tas om band mellan klockan 18 Och 24.
På vissa mindre orter, där under den varma årstiden semesterfirare eller åskå- dare av tävlingar av olika slag samlas i stort antal, får man erfarenhetsmässigt räkna med en kraftig ökning av fyllerifrekvensen (t.ex. i samband med midsom- marfirandet i Säter och det s.k. kanonloppet i Karlskoga). Vissa marknader med- för även stor publiktillströmning och därmed risker för fylleri. Detta söker man i möjligaste mån motverka genom att hålla systembutiken i orten stängd under själva marknadsdagen. Vidare kan de ekonomiska konjunkturerna direkt avspegla sig i fyllerifrekvensen. Sålunda torde det jämförelsevis stora antalet fyllerifall under våren 1961 kunna sättas i samband med den överhettning av den ekono- miska konjunkturen som utmärkte denna tid.
Det övervägande antalet fylleriförseelser begås av män. Kvinnorna svarar för mindre än tre procent av samtliga omhändertaganden. Fylleriförseelser av kvin- nor är förhållandevis något vanligare i Stockholm och Göteborg än i den övriga delen av landet. Dessa båda städer svarar tillsammans för mer än hälften av allt kvinnofylleri.
Avdömda fylleriförseelser
Personer som i berusat tillstånd tas om hand på enskilt område går enligt gällande lagstiftning fria från ansvar för fylleri. Åtalseftergift meddelas i allmänhet perso— ner, som vid tidpunkten för omhändertagandet var inskrivna på allmän vård- anstalt för alkoholmissbrukare (57 5 lagen om nykterhetsvård). Det förekommer även inte så sällan att åtalseftergift meddelas på grund av klientens ungdom (RB 20:7 p. 1). I övriga fall fälls vederbörande normalt till ansvar, antingen genom att av åklagare utfärdat strafföreläggande godkänns av den misstänkte eller genom domstolsutslag. Individuell uppgift om förseelsen skall i dessa fall insändas till kontrollstyrelsens straffregister. Samma gäller då någon av militär befattnings- havare ålagts disciplinstraff för fylleri.
Den individuella redovisningen av de avdömda fylleriförseelserna, häri inräknat de nämnda disciplinförseelserna, möjliggör en utförligare statistisk bearbetning. Bl.a. framräknas antalet personer som gjort sig skyldiga till fylleri, fördelade ef— ter antalet under samma år begångna fylleriförselser. Dessa benämns för fylleri sakfällda personer. Därutöver uppdelas alla sakfällda efter sina antecedentia: de
16. Diagram 1:3. Konsumtion av spritdrycker och vin samt fylleriförseelser 1940—1965 Liter eller antal 18
16 ._.. Konsumtion av spritdr per inv över 15 är ' XX
"J"-4 Konsumtion av vin per inv över 15 år -—-— Fylleritörseelser per 1 000 inv över 15 år
,-
14
12
.. ./.
__...ov
1940 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65
som under femårsperioden närmast före den aktuella förseelsen inte gjort sig skyl- diga till fylleri benämns debutanter, och de övriga betecknas som recidivister. I tab.1:3 visas antalet avdömda förseelser och antalet sakfällda personer. För be- dömande av nykterhetstillståndets utveckling på längre sikt brukar man samman- ställa det årliga antalet avdömda fylleriförseelser med konsumtionen av spritdrycker och vin under samma tid, varvid samtliga serier sätts i relation till motsvarande vuxna befolkning, se diagram 1:3.
På grund av de nämnda åtalseftergifterna är antalet genom domstolsutslag eller strafföreläggande avdömda fylleriförseelser väsenligt mindre än antalet under
[ l l l
Tab. 1 :3. Avdömda fylleriförseelser och sakfällda personer 1950 —1964
Förseelser Sakfällda personer Antal för- Antal Antal seelser .. .. sak- för- per åääiabåd med minst Agåzllsgr- fällda seelser för År s....- .... .... 1 äga-. 1 så. az,-'if . minst 2 för- seelse S:a inv. över . .. hga seelser under ka- under 15 år mv. falld seelser under k alen- lenderåret kalender- över per- sak— der år et året 15 är son falld per— son 1950 37 544 12 093 25 451 4 805 30 256 7,0 5,6 1,24 2,52 1951 38 847 12 924 25 923 5 076 30 999 7,2 5,8 1,25 2.55 1952 42 676 15 185 27 491 5 846 33 337 7,8 6,1 1,28 2,60 1953 41 808 15 079 26 729 5 698 32 427 7,7 5,9 1,29 2.65 1954 42 734 15 733 27 001 5 920 32 921 7,8 6,0 1,30 2,66 1955 54 930 24 695 30 235 8 500 38 735 9,9 7,0 1,42 2,91 1956 89 714 51 776 37 938 14 721 52 659 16,1 9,5 1,70 3,52 1957 87 203 50 272 36 931 14 419 51 350 15,5 9,2 1,70 3,49 1958 76 255 41 696 34 559 12 692 47 251 13,4 8,4 1,61 3,29 1959 75 676 41 195 34 481 12 714 47 195 13,2 8,3 1,60 3,24 1960 74 849 40 911 33 938 12 604 46 542 12,9 8,1 1,61 3,25 1961 80 282 44 658 35 624 13 912 49 536 13,7 8,5 1,62 3,21 1962 74 689 41 339 33 350 12 762 46 112 12,6 7,8 1,62 3,24 1963 71 608 39 532 32 076 12 021 44 097 12,0 7,4 1,62 3.29 1964 75 033 42 525 32 508 12 645 45 153 12,5 7,5 1,66 3,36
samma tid verkställda omhändertaganden för fylleri på allmän plats. Under de senaste åren har inträffat en ökning av antalet omhändertaganden som inte mot- svaras av ökat antal avdömda förseelser, vilket innebär att antalet åtalseftergifter ökat.
Av tab. 1:3 kan vidare beräknas, att årliga antalet avdömda fylleriförseelser är omkring 65 procent större än motsvarande antal dömda personer.
Om de avdömda fylleriförseelserna fördelas efter de sakfälldas ålder och sätts i relation till motsvarande folkmängd, finner man att frekvensen stiger snabbt från 15-årsåldern till 19—20-årsåldern för att därefter oavbrutet avtaga, se diagram 1.4. I åldrarna 55—60 år är frekvensen ännu omkring hälften så stor som i åld- rarna 19—20 år, men därefter sjunker den tämligen hastigt.
Ifrågavarande åldersfördelning har förändrats på ett anmärkningsvärt sätt un- der de senaste decennierna. Kurvans maximum, som under 1920- och 1930-talen inträffade först vid 25 år, har sedan förskjutits mot allt yngre åldrar och ligger nu som sagt vid 19—20 år. Denna förskjutning började redan före 1955. Ökningen av fyllerifrekvensen efter 1955 gäller alla åldrar men företrädesvis de allra yngsta. I åldrarna 15—17 år har sålunda frekvensen mer än tredubblats från 1950 till 1965 och i åldrarna 18—20 år har den i det närmaste fördubblats. Relativt minst är ökningen i åldrarna 25—29 år.
Väljer man en kort observationsperiod, t.ex. en vecka, är antalet omhänderta- ganden för fylleri endast obetydligt större än motsvarande antal omhändertagna personer. Detta är helt naturligt, då endast ett fåtal personer brukar göra sig skyl- diga till mer än en fylleriförseelse under en så kort tid som en vecka. Det före-
Diagram 1 :4. Av män begångna fylleriförseelser per 1 000 män iresp. åldersgrupp
so x1955 40 rx 19:30N _1955--x ao ! xx / *» X /X xx / 1950 ' *—-——— / X_ X ,/ / N. 20 , _ . _» __ 1945 ”' x___-.____ X, / / , .. . l . '.'. x'lu'å X / ./,-" 'Q1._Xu 10 /.-' f, o
1 5—1 7 1 8—20 21 —24 25—29 30—39 40—49 SO—W
kommer dock inte sällan att personer blir omhändertagna två gånger under samma dag. Det har t.o.m. inträffat att en person blivit omhändertagen och införd i polis- arrest fyra gånger under loppet av ett dygn. Under loppet av en längre tid, t.ex. ett år, hinner många personer göra sig skyldiga till både två och flera fylleriför- seelser, vilket även kan uttryckas så att risken för återfall i fylleri statistiskt sett är tämligen stor. Tack vare registreringen av alla avdömda fylleriförseelser i kontrollstyrelsens straffregister kan denna risk närmare studeras. Det bör dock observeras att registreringen endast gäller avdömda fylleriförseelser, vilka mot- svarar endast omkring 70 procent av hela antalet omhändertaganden för fylleri.
För fylleri sakfällda personer och fyllerifrekvensen Antalet för fylleri sakfällda personer ökade från 44 097 år 1963 till 45 153 ett år senare eller med två procent. Av de senare var 1 500 kvinnor. Antalet sakfällda män per 1 000 män över 15 år uppgick både 1963 och 1964 till 14,5. Motsvarande antal när det gäller kvinnor var väsentligt lägre, 0,48 resp. 0,49. Av de år 1964 sak- fällda begick 12 645 eller 28 procent mer än en förseelse under samma kalenderår. Återstoden eller 32 508 personer begick endast en förseelse under året. Av alla un- der 1964 begångna förseelser begicks alltså (75 033—32 508=) 42 525 eller 57 pro- cent av personer med återfall under samma år. Antalet förseelser per sakfälld med återfall under året uppgick till 3,36. Antalet sakfällda var ett år före motbokens slopande 32921 och ökade intill 1964 med 37 procent, se tab.1:3. Motsvarande ökning för personer, som sakfällts för en förseelse under året, var 20 procent och för personer med återfall under samma år 114 procent. I diagram 1:5 belyses den kraftiga ökningen av sakfällda i samband med motboksreformen, den sedan dess pågående minskningen och den sedan motboksreformen starkt förändrade propor- tionen mellan sakfällda med och utan återfall under året.
För 49105 eller 86 procent av alla enkla fylleriförseelser utdömdes 1964 ett bötesbelopp av 50 kronor. Motsvarande andel var 1960 endast 57 procent, se tab. 1:4.
Tab. 1:4. Straffet för fylleriförseelser 1960—1964
Antal avdömda förseelser Strafl'et
1960 1961 1962 1963
Bötesstraff ej redovisatl .............. 18 949 20 091 17 009 15 914 17 690 Bötesstraff för enkelt fylleriz Mindre än 50 kr .................... 6 638 4 908 3 097 1 986 1 055 50 kr ............................. 32 121 39 860 41 429 42 184 49 105 55 —85 kr ......................... 8 125 7 747 6 416 6 025 3 961 90 kr och mera ..................... 9 016 7 676 6 738 5 499 3 222
Summa 74 849 80 282 74 689 71 608 75 033
1 Brott eller förseelser i samband med fylleri. ” Fylleri i kombination med på sin höjd förargelseväckande beteende.
Diagram 1:5. För fylleri och kriminalitet sakfällda personer 1952—1964 * Antal
60 000
D För kriminalitet sakfällda! För fylleri sakfällda
55 000 Med en förseelse under året
. Med minst två förseelser under året
| l 50 000 — | 45 000 - 40 000 -
35 000
30 000 -
25 000
lJlllllll till
i
20 000 -—
j. ?
llllll lllllllll lllllllll
i
I
15 000 "—
l lllllllllllllllllllllllllllLllJlllllllllllllllll llllllllllllllllllllllll
; i
10 000 '—
I
L
llllllllllllllllllllllllllllllllllLlllllllllllll llllllllll
i
5000 _—
llllllllllllllllllllllllllllllllllllll lllllllll llllllllll llllllllllllll
lllllllllllllllllllllllllllllIlllllllllIlIIlllllllllllllIl llllllll llllIllll|lllllllllllllllllllllllllljl lllllllllllllllllll llllllll
llllllllllllllllllllllllllllllllllllll lllllllll Illllllll lllllll lllllllllllllllllllllllllllllllllIlllllIllllllllllllllllll lllllll llLLljlllllllllllllllllllllllllllllllllllllllm llllmlll
lllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll lll
llllllllllllllllllllllllmll llllllllllllllllll
llIlllllIllllIllllllLLLllllllllllllll
llllllllllllllllllllllllllll
lllllllllllllllllllllllllllllllllllllll lllllllll lllllllll lill
Jämför man antalet för fylleri sakfällda med antalet för straffregisterbrott sak- fällda (personer som under ett kalenderår fällts till ansvar för brott som redovisas till allmänna straffregistret) så framgår för det första att antalet kriminella ej synes ha påverkats nämnvärt av motbokens slopande och för det andra att ökning- en av kriminella mellan 1954 och 1964 (63 procent) var väsentligt större än mot- svarande ökning av för fylleri sakfällda personer (37 procent). Det sedan mot- bokens slopande starkt ökade antalet avdömda fylleriförseelser måste alltså i första hand ses mot bakgrunden av den ökade fyllerifrekvensen inom missbrukarklien- telet.
Antalet förseelser per sakfälld är minst för yngre personer. I nedanstående uppställning visas att den största ökningen av fyllerifrekvensen per sakfälld se- dan motboksreformen inträffade i åldrarna över 25 år.
Ålder År 15 —17 18 —20 21 ——-24 25 —co Summa 1952 1,13 1,20 1,22 1,30 1,28 1956 1,21 1,34 1,52 1,80 1,70 1960 1,20 1,36 1,45 1,70 1,61 1961 1,22 1,38 1,50 1,71 1,62 1962 1,23 1,37 1,49 1,72 1,62 1963 1,18 1,36 1,46 1,74 1,59 1964 1,20 1,36 1,47 1,81 1,66
Antalet förseelser per sakfälld i olika kommuntyper varierar starkt och uppgick 1964 till 1,91 för Stockholms stad, 2,01 för Göteborg, 1,73 för Malmö, 1,57 för öv- riga städer och 1,28 för landsbygden.
De sakfällda i olika åldersgrupper fördelade efter kommuntyp framgår av tab. 1:5. Antalet för fylleri sakfällda ungdomar har ökat kraftigt, och minskningen av sakfällda sedan 1956 har endast gällt äldre åldersgrupper. Detta illustreras i dia- gram 1:6. I nedanstående uppställning jämföres ungdomsfylleriets och ungdoms- kriminalitetens utveckling:
Kriminella och för fylleri sakfälldai åldern 15 —20 år År Kriminella Fyllerister Absolut Index Absolut Index
1952 2 231 100 3 333 100 1956 2 636 118 6 009 180 1957 2 871 127 5 907 177 1958 2 899 130 5 940 178 1959 4 397 197 6 552 197 1960 5 160 231 7 333 220 1961 5 999 269 8 518 256 1962 6 135 275 8 850 266 1963 6 164 276 8 856 266 1964 6 413 287 9 530 286
Det framgår härav att ungdomsfylleri och ungdomskriminalitet har ökat i unge- fär samma takt.
Tab. 1.5. För fylleri sakfällda personer efter anlecedenlia, ålder och orten för förseelsen: begående 1960 —1964
Ålder vid förseelsens begående
" Samtliga Ortenfor 15—17 18—20 21—24 25—0) förseelsens År begående Sak- Därav Sak- Därav Sak- Därav Sak- Därav Sak- Därav fällda debu- fällda debu- fällda debu- fällda dehu- fällda debu- tanter tanter tanter tanter tanter
Stockholm 1960 189 161 524 344 699 297 7 882 2 732 9 294 3 534 1961 173 143 645 406 752 332 8 462 2 899 10 032 3 780 1962 192 157 720 466 720 309 8 155 2 628 9 787 3 560 1963 196 161 648 367 684 266 7 419 2 219 8 947 3 013 1964 194 156 674 393 720 303 7 364 2 236 8 952 3 088
Göteborg 1960 248 227 478 286 639 282 5 274 1 381 6 639 2 176 1961 263 216 526 303 627 250 5 559 1 503 6 975 2 272 1962 255 212 468 247 592 191 4 766 1 231 6 081 1 881 1963 220 177 501 279 598 227 5 234 1 511 6 553 2 194 1964 263 226 600 357 731 324 5 269 1 657 6 863 2 564
Malmö 1960 59 56 83 62 151 68 1 509 561 1 802 747 1961 65 59 91 64 176 81 1 617 540 1 949 744 1962 49 40 99 64 111 42 1 485 500 1 744 646 1963 52 38 107 63 131 65 1 515 526 1 805 692 1964 66 52 111 71 171 66 1 607 578 1 955 767
städer 1961 1 516 1 299 2 952 1 941 1 960 1 113 16 539 5 612 22 967 9 965 1962 1 602 1387 3 112 1 975 2 376 1057 14 248 4 855 21338 9 274 1963 1 503 1 297 3 090 1 888 2 322 991 12 944 4 370 19 859 8 546 1964 1 512 1281 3 451 2 152 2 497 1 107 12 788 4 453 20 248 8 993
Lands- 1960 742 660 1 047 762 939 472 4 166 1 903 6 894 3 797 bygden 1961 930 844 1 357 970 1 639 612 3 687 1 947 7 613 4 373 1962 899 802 1 454 1 025 1 076 591 3 733 1 611 7 162 4 029 1963 943 837 1 596 1 097 1 069 511 3 325 1 474 6 933 3 919 1964 946 855 1 713 1 116 1 252 628 3 224 1 474 7 135 4123
Hela riket 1960 2 601 2 308 4 732 3 175 4 807 2 176 34 402 11 878 46 542 19 537 1961 2 947 2 561 5 571 3 684 5154 2 388 35 864 12 501 49 536 21 134 1962 2 997 2 598 5 853 3 777 4 875 2 190 32 387 10 825 46112 19 390 1963 2 914 2 510 5 942 3 694 4 804 2 060 30 437 10 100 44 097 18 364 1964 2 981 2 570 6 549 4 139 5 371 2 428 30 252 10 398 45153 19 535
För fylleri sakfällda personer och deras antecedentia
Av 1964 års 75 033 fylleriförseelser begicks 19 535 eller 26 procent av debutan— ter, d.v.s. personer som under en femårsperiod före den aktuella förseelsen inte gjort sig skyldiga till fylleri. Då hela antalet fyllerister under året var 45 153, be- gicks således de övriga fylleriförseelserna av 25 618 recidivister med genomsnitt- ligt 2,17 förseelser per person under året. År 1952 fanns 14 626 debutanter och deras antal ökade intill 1956 med 84 procent till 26 985. Minskningen sedan 1956 uppgår till 28 procent.
1. Övriga 1960 1363 1204 2600 1721 2379 1057 15571 5301 21913 9283 I l l
SOU 1968 :56
och 1964
Antal 14 000
[:] Debutanter . Recidivisler
'1952 566064 525660 64 52 566064 52 566064 52566064 52566064 52566064 Ålder 15—17 18—20 2144 25—29 30—39 40—49 50—w
Debutanternas andel av samtliga sakfällda är, som tab. 1:5 visar, störst på lands- bygden och minst i storstäderna. I följande uppställning visas relationerna för år 1964: SOU 1968 :56
Debutanter i % av sakfällda
Stockholm Göteborg ........................................................ Malmö Övriga städer .................................................... Landsbygd ......................................................
Hela riket
34,5 37,4 39,2 44,4 57,8
43,3
Recidivister och debutanter skiljer sig inte bara med avseende på förseelse- orten utan även i fråga om boendeorten. Av 1963 års debutanter var 79 procent bosatta i städerna, medan motsvarande andel av recidivisterna uppgick till 88 procent. Korrelationskoefficienten, beräknad på grundval av nedanstående upp- ställning, uppgår till 0,130.
Sakfällda 1963 Boendeort
Debutanter Recidivister Samtliga
Städer .............................. Landsbygd . . . ." ......................
14 445 ' 3 919
18 364
22 719 3 014
25 733
37 164 6 933
44 097
Hela riket
Debutanter begår väsentligt oftare fylleriförseelsen utanför hemortskommunen. Av de 14 445 i städerna bosatta debutanterna begick 46 procent förseelsen inom annan kommun än hemorten. Motsvarande värde för recidivisterna var 35 pro- cent. Av debutanter bosatta på landsbygden begick 68 procent fylleri utanför hem- orten mot 62 procent av recidivisterna. Korrelationen mellan förseelseort och an- tecedentia, beräknad med ledning av nedanstående uppställning, uppgår till 0,179.
Sakfällda 1963 Orten för förseelsens begående
Debutanter Recidivister
Samtliga
Hemortskommun Ej hemortskommun ..................
Summa
8 994 9 370
16 000 9 733
24 994 19 103
18 364
25 733
44 097
Sambanden mellan å ena sidan fyllerifrekvensen och orten för förseelsen och å andra sidan fyllerifrekvensen och den demografiska rörligheten belyser strati- fieringsmönstret för alkoholmissbrukare: debutanter och särskilt ungdomsfylle- rister är oftare bosatta på landsbygden och begår den första förseelsen utanför hemortskommunen. Recidivister och personer med många förseelser bor i stå- derna, speciellt storstäderna och begår förseelserna i större utsträckningihemorts- kommunen. I diagram 1:7 visas avdömda förseelser, av kvinnor begångna förseel- ser, sakfällda personer, debutanter och ungdomsfyllerister efter orten för förseel- sens begående.
SOU 1968:56
Förseelser Av kvinnor begångna förseelser
35%
Sakföllda personer Debutanter 15 % 13 %
Ungdomsfyllerister 15—20 år
Stockholm Göteborg Övriga städer
Landsbygd
Av 1963 års förseelser begicks 3 155 eller 4,4 procent av utlänningar. Antalet sak- fällda utlänningar uppgick till 1 865 med genomsnittligt 1,69 förseelser per per- son. Motsvarande värde för svenskar var 1,64.
Antal övriga brott och förseelser
Antalet brott och förseelser1 som begåtts i kombination med fylleriförseelser upp- gick 1964 till 4 101 mot 3 904 ett år tidigare. Av tab. 1:6 framgår att det vanligaste brottet i kombination med fylleri är våldsamt motstånd. Under brott mot rus- dryckslagar och -förordningar redovisas endast brott som föranleder anmälan enligt kungörelsen den 17 juni 1955 (512) angående skyldighet för domstolar m.fl. att meddela vissa uppgifter till kontrollstyrelsen (langning, hembränning, m.m.) och inte brott mot t.ex. förtärings— och förvaringsförbuden (förtäring av alkohol- haltiga drycker på nykterhetskafé o.dyl.).
1 Utom förargelseväckande beteende.
SOU 1968:56
Tab. 1:6. Brott och förseelser i kombination med avdömda fylleri/örseelser 1954 och 1961 —1964
Brottsbeskafl'enhet 1954 1961 1962 1963
Våldsamt motstånd o.d. mot polis .................... 1 426 1 622 1 632 1 522 Brott mot traiikförfaltningar ......................... 269 184 164 143 Brott mot rusdryckslagar o. -förordningar .............. 97 76 151 165 Överträdelse av ordningsföreskrifter .................. 215 523 511 460 Misshandelsbrott (utom våldsamt motstånd o.d. mot polis) 579 574 550 534 Skadegörelse ...................................... 232 441 445 397 Tillgreppsbrott (inkl. olov]. bruk) .................... 239 345 293 277 Övriga egendomsbrott .............................. 104 132 141 126 Övriga brott ...................................... 232 329 342 280
Summa brott och förseelser 3 393 4 226 4 229 3 904
Motsvarande antal fylleriförseelser 2 973 3 677 3 695 3 434 Hela antalet fylleriförseelser ......................... 42 734 80 282 74 689 71 608 Fylleriförseelser i kombination med brott i % av samtliga fylleriförseelser .................................. 7,0 4,6 4,9 4,8
F ylleristernas återfallsstruktur
Vill man veta om en person, som sakfällts för fylleri, tidigare dömts för någon sådan förseelse eller om han är förstagångsfyllerist i egentlig mening, innehåller kontrollstyrelsens straffregister uppgifter härom fr.o.m. år 1932. Ur fylleristraff— utredningens synpunkt är det emellertid intressantare att få veta i vad mån per- soner som nu (årligen) gör sig skyldiga till fylleri, kan väntas återfalla och i vil- ken utsträckning detta kan väntas ske. Man skulle vilja ha en bild av åldersför- delningen vid den första fylleriförseelsen över huvud och frekvensen av återfall på längre sikt. Därutöver skulle man önska närmare kännedom i olika hänseenden om själva fylleristklientelet.
Till utgångsmaterial har tagits ett slumpmässigt urval av under år 1917 födda män vilka vid åtminstone något tillfälle före 1964 års utgång enligt uppgift i kontroll- styrelsens straffregister gjort sig skyldiga till fylleri och som vid sistnämnda tid- punkt alltjämt var hemmahörande i riket. Denna årsklass har kunnat följas från 1932 till 1964 d.v.s. från 15 till 47 års ålder. Man kan därvid med stor säkerhet bestämma hur många av denna årskull som gjort sig skyldiga till en, två eller flera fylleriförseelser och vid vilken ålder de olika förseelserna inträffat. Vid be- dömandet av resultaten bör givetvis beaktas att motbokssystemet i viss grad mot- verkade alkoholmissbruk och fylleri.
Då antalet kvinnliga fyllerister motsvarar endast två—tre procent av samtliga och då identifieringen av dessa med hänsyn till namnbyten kunde väntas bli be- svärlig, begränsades undersökningen till att omfatta endast män. Vidare uteslöts samtliga i utlandet födda personer, eftersom dessa i allmänhet tillbringat endast en del av sin vuxna tid inom landet.
Av de under juni månad 1917 i riket födda män, som levde i riket vid slutet av 1964, begick 623 minst en fylleriförseelse intill 1964 års utgång, d.v.s. det beräknade antalet på detta sätt definierade fyllerister av årgång 1917 uppgår till ungefär (12 x623=) 7 480.
SOU 1968:56
Vid slutet av år 1964 var omkring 51 900 män av årgång 1917 bosatta i riket. Denna population inkluderar emellertid ett antal till riket inflyttade personer och är följaktligen något större än den som omfattas av undersökningen. Relaterar man det beräknade antalet fyllerister till denna population finner man att cirka 14,4 procent begått minst en fylleriförseelse.
De nämnda 623 personerna har i tab. 1:7 fördelats efter antalet fylleriförseelser per person. Tabellen är ett utdrag av tab. 1:8, där ifrågavarande personer förde— lats även efter ålder vid tidpunkten för den första förseelsen.
Endast 317 eller 51 procent av samtliga har registrerats för en enda förseelse, medan de övriga återfallit minst en gång. Totalantalet avdömda fylleriförseelser var 2 198 och av detta antal faller alltså endast 100x317 :2 198=14,4 procent på engångsfylleristerna, vilket även kan uttryckas så att för detta klientel har endast omkring var sjunde fylleriförseelse visat sig vara av engångsnatur.
Medeltalet förseelser per person var 2 198 : 623=3,53, vilket innebär att antalet personer, som över huvud gör sig skyldiga till fylleri, på lång sikt motsvarar 28 procent av totalantalet avdömda förseelser. Förhållandet kan även uttryckas så, att 28 procent av de förseelser som begås under en viss tidrymd, t.ex. ett år, är att anse som förstagångsförseelser, medan övriga 72 procent är återfalls- förseelser.
Tab. 1:7. Antal fylleriförseelser per person bland i juni 1917 Fådda män
Antal förseelser Antal personer Procent Summa per person förseelser
317 50,9 317 107 17,2 214 44 7,1 132 42 6,8 168 5 el. flera ............ 113 18,0 1 367
Summa 623 100,0 2 198
Om sagda relation kunde tillämpas på aktuella förhållanden, skulle av det årliga antalet avdömda fylleriförseelser, 75000 å 80000, cirka 22000 hänföra sig till förstagångsfyllerister. Det verkliga antalet måste emellertid vara betydligt lägre. Som förut angetts motsvarar antalet förstagångsfyllerister räknat enbart på den senaste femårsperioden endast cirka 26 procent av hela antalet avdömda fylle- riförseelser. Då emellertid antalet förstagångsfyllerister måste bli mindre, ju längre observationsperioder man har, kan det verkliga procenttalet knappast vara högre än 20 procent. Orsaken till den bristande överensstämmelsen ligger givetvis däri att risken för återfall i fylleri är betydligt större med nuvarande fria försälj— ning av spritdrycker än under motbokstiden. Motsvarande gäller den andel av samtliga fylleriförseelser som är att anse som engångsförseelser. Denna andel, som enligt föreliggande utredning utgjorde 14,4 procent, torde således under nu aktuella förhållanden kunna anslås till endast omkring tio procent.
Enligt tab. 1:8 visar åldern vid den första fylleriförseelsen tämligen stor sprid- ning. Medianen ligger vid 26 år, den undre kvartilen vid 23 och den övre kvartilen vid 32 år. Cirka 15 procent av samtliga begick den första förseelsen före 21 års ålder och tolv procent först efter fyllda 40 år. Tabellen visar också att ju tidigare
SOU 1968:56
Tab. 1:8. I juni 191 7 födda män fördelade efter antal fylleriförseelser och ålder vid den första förseelsen
Antal Ålder vid den första förseelsen, år förseelser
21—24 25—29 30—34I35—39140—44
82 76 3 3 3 32 32 22 7 11 15 9 5
!»?th— ("MDF
..- OCOWNICA (”&me
11 12 13 14 15
16 17 18
u-Ao-n hit-ICD [001003 CRC-"CDNIÖ
21 22 23 24 26 28
HHRQv—lb—lt-l
31 33 34 36
...-,......—
46 74
97
Summa därav med återfall förs. per person % med återfall
den första förseelsen begås, desto större är risken för återfall och desto flera blir återfallen, se diagram 1:8. Antalet förseelser per person är avsevärt större bland dem som begått sin första förseelse före 18 års ålder än bland de övriga. De två personer, som sammanlagt begått det största antalet fylleriförseelser, hade dock begått sin första förseelse i åldern 21—24 år.
Även om återfall i fylleri är mycket vanligt, kan det i många fall förflyta lång tid mellan den första och andra förseelsen. De 306 personer, som vardera begått
28. Diagram 1:8. Ålder vid första fylleriförseelsen och återfall i fylleri 16—1 7 år 18—20 år 21—24 år
GN% g% g% 73% 15 61% n=77 57% "=190
"=
25—29 år 30—34 år 35—39 är
GW,/o Göm 09% 5 o 35% n=56 37%
1 Å) n=154 n=60
40—44 år 45—47 år
ej återfall |:] återfall '
minst två fylleriförseelser, har i tab. 1:9 fördelats efter såväl året för den första förseelsen som antalet år mellan den första och andra förseelsen. Det framgår, att medianen i den sistnämnda fördelningen är 3,5 år, nedre kvartilen är 1,4 år och övre kvartilen 6,6 år d.v.s. för en fjärdedel av samtliga har det förflutit 6,6 år eller mera mellan den första och den andra förseelsen.
I kontrollstyrelsens fortlöpande statistik redovisas hur många som under varje kalenderår gjort sig skyldiga till fylleri och dessförinnan varit anmärkningsfria under fem år (se tab. 1:5). Tydligt är att andelen förstagångsfyllerister skulle bli väsentligt lägre om jämförelserna kunde utsträckas över en längre period. Om man nämligen på grundval av tab. I:!) beräknar risken för återfall efter 5, 10, 15 o.s.v. år erhålles följande serie.
Återfall senast femte året 193 :552=35 procent tionde året 220 :496=44 femtonde året 228 :436=52 tjugonde året 162 :282=57 tjugofemte året 57 : 92:62 trettionde året 11 : 15:73
. 1 :9. I juni 1917 födda män fördelade efter tiden mellan den första fylleriförseelsen och det första återfallet
Antal år mellan den första och den andra förseelsen
6 10 11 12 13 14 15 16 17 18
3 8 5 4 8 4 4 2
Det får dock erinras om, att tabellen omfattar endast åldrarna 15—47 år. De som kunnat följas under en period om 25 till 30 år är endast personer som redan i ti- diga år gjort sig skyldiga till en första fylleriförseelse och som därför har en högre återfallsrisk än genomsnittet.
Har någon väl återfallit i fylleri, d.v.s. dömts för en andra fylleriförseelse, är
Tab. 1:10. Ålerfall i fylleri
Förseelsens Antal personer med Procent som Tid i medeltal sedan ordningsnummer lägst angivet antal återfallit närmast föregående förseelser förseelse, år
623 306 49 5,07 199 65 3,17 155 78 2,81 113 73 2,02 88 78 2,05 74 84 2,35 62 84 2,10 53 85 1,28 48 91 1,08 43 90 1,37
»owmqmmawm—
...,.—
risken stor för att han skall begå ytterligare fylleriförseelser och likaså minskar tidsavståndet mellan de olika på varandra följande förseelserna, se tab. 1:10.
Tabellen får tolkas så, att bland dem som gjort sig skyldiga till en första fylleri- förseelse, återfaller endast 49 procent, men bland dem som redan begått två fylleri- förseelser återfaller 65 procent o.s.v. vilken andel efter cirka tio förseelser stiger till omkring 90 procent. Tidsavståndet mellan den första och den andra förseelsen är drygt fem år men mellan den andra och tredje förseelsen endast drygt tre år. Detta tidsavstånd minskar successivt med ökat antal förseelser till omkring ett år för personer med tio och flera förseelser.
Fylleristernas sociala situation
Frågeställning Undersökningens tredje frågeställning gäller en kartläggning av fylleristernas so- ciala situation. Kan fylleristerna betecknas som socialt missanpassade eller gäller det snarare personer som då och då berusar sig? Har fylleristen en hög socioeko- nomisk status eller saknar han pengar och bostad? Är fylleristerna sjuka? Är fylle- risterna föremål för vårdåtgärder av nykterhetsnämnder och andra sociala organ? Det hade legat närmast till hands att jämföra ett stickprov ur normalbefolkningen med ett stickprov fyllerister och belysa skillnaderna beträffande social anpassning och missanpassning. Kostnads- och tidsskäl tillät emellertid inte en dylik utvidg- ning av undersökningsprogrammet. Undersökningspopulationen har därför upp- delats i personer med en och flera fylleriförseelser. Jämför man dessa grupper så ser man i viss mån hur fylleriet påverkar kriterierna på social anpassning och missanpassning.
Tidigare forskningsresultat De flesta beteendevetenskapliga undersökningar som belyser missbrukarens sociala situation utgår från alkoholmissbruket och belyser de kriterier på social anpass— ning eller asocialitet som är beroende av missbruket, d.v.s. man betraktar miss- bruket såsom oberoende och missanpassning som beroende eller förklarande variabel. Dylika undersökningar visar påtagliga samband mellan alkoholvanan och den sociala situationen men medger inga slutsatser om orsakssamband. Under-
sökningar som skall bekräfta antaganden eller hypoteser om orsaksförhållanden syftar huvudsakligen på grundläggande personlighetsdrag som antas ligga bakom alkoholmissbruket (Allardt 1956, Ahmavaara 1956, Jones 1963). Hypotesen om alkoholmissbrukets roll som orsaksfaktor till annan asocialitet ( SOU 1951:43 s. 108 ) är knappast förenlig med moderna teorier om primära faktorer bakom allt socialt avvikande beteende. Bortsett från dessa teoretiska frågor är registerdata om avvikande beteende inte tillräckligt känsliga för en giltig eller valid orsaks- analys.
Åmark (1951) har kartlagt alkoholistens fysiska och psykiska situation och i detta sammanhang studerat sambandet mellan kriminalitet Och alkoholmissbruk. Statistiska undersökningar, som utfördes av 1944 års nykterhetskommitté ( SOU 1951:43 ), belyser bland annat sambandet mellan alkoholmissbruk å ena sidan och ofullständigt hem, kriminalitet, högt barnantal, mobilitet, civilstånd, socialhjälp, fattigvård, ålder för första missbruket, låg socialgrupp, bosättningsort och bostads- förhållanden å andra sidan. Adrell (1965) upptog i en nyare studie några av ovan nämnda samband och undersökte dessutom missbrukarnas intelligenskoefficienter, sjuklighet och utbildning. Collett (1959) fann missanpassningstendenser bland unga fyllerister, som intervjuats av nykterhetsnämnderna.
Det är knappast möjligt att här räkna upp alla undersökningar, att redogöra i detalj för resultaten och att analysera undersökningsmetoderna, utan dessa un- dersökningsresultat måste anses bilda ett underlag för hypotesen, att dylika sam— band bör kunna förväntas bland fyllerister. Empirisk forskning om alkoholmiss- brukets roll inom ett mönster för avvikande beteende saknas fortfarande. Visser- ligen känner man till sambandet mellan exempelvis alkoholmissbruk—civilstånd å ena sidan och mellan alkoholmissbruk—kriminalitet å andra sidan, men man saknar kunskaper om samspelet mellan dessa kriterier. Kinberg utgår i en under- sökning (1957) från alla personer (cirka 6 500) som 1947 dömts för brott och där- för antecknats i allmänna straffregistret. Man antecknade om vederbörande hade
Skillnaden mellan kriminella med fylleriförseelser och utan fylleriförseelser resp. med engångsfylleri och dterfallsfylleri
Samband mellan fylleri och: Ej fylleri/fylleri Engångsfylleri/ återfallsfylleri
1 Civilstånd (gifta — övriga) ................................... 0.055 2 Ofullständigt hem (i.ä. födda — u.ä. födda) ........................... 0.019 3 Socialgrupp 0,081 (I, II —lll) ....................................... 0,081 4 Födelseort (landsbygden — städer) ............................
5 Hemort (landsbygden — städer) ............................ 6 Vistelseort (landsbygden —— städer) ............................ 7 Ålerfallskriminalifet bland unga (21 ——24 år) (1 dom — flera domar) ............................ 8 Återfallslcriminalitet bland äldre (25 år och äldre) (1 dom _ flera domar) ............................
fylleriförseelser eller ej och undersökte vissa kriterier. Nederst på sid. 31 anges ett antal korrelationskoefficienter, som framräknats på grundval av tabeller i Kin- bergs undersökning.
Dessa koefficienter kan tolkas så, att det inte finns stora skillnader mellan kriminella icke-alkoholmissbrukare och kriminella alkoholmissbrukare och de ger därför stöd åt den föreliggande undersökningens grundhypotes, nämligen att be- trakta alkoholmissbruk som en manifestering av avvikande beteende.
G. Dahlström (1956) fann bland kriminella liknande samband mellan skol- betyg, utbildning och intelligenskoefficient som Adrell funnit bland alkoholister. Blomberg (1958) undersökte 316 manliga yrkesskoleelever som varit intagna på ungdomsvårdsskolor och fick för dessa liknande resultat som Adrell i sin prognos- undersökning för alkoholmissbrukare.
På grund av olika analysmetoder, urvalsförfaranden m.m. är jämförbarheten av dessa undersökningar begränsad, men alla resultat pekar på att det finns ett starkt samband mellan avvikande alkoholbeteende och andra sociala avvikelser.
Målpopulationen och stickprovet Målpopulation för undersökningen var alla svenska män, som fällts till ansvar för under 1959 begånget fylleri och som vid 1964 års slut vistades i riket. Urvalsram var kontrollstyrelsens straffregister och urvalsenhet alla den 15:e födda svenska män, d.v.s. omkring 1/30 av målpopulationen. Avlidna, till boken över obefintliga överförda och utvandrade utsorterades på grundval av uppgifter från länsbyråer- na för folkbokföringen (86 personer). Därefter återstod 1 301 personer. För 12 personer kunde vissa för undersökningen centrala data ej erhållas, och bortfallet utgör således mindre än en procent av stickprovet. Åtgärder som vidtogs för att minska bortfallet upptog mer än hälften av den arbetstid som använts i samband med datainsamlingen. Stickprovet uppgår således till 1 289 undersökta individer.
Anledningen till att utgångsmaterialet tagits från år 1959 är följande: dels kan för- hållandena i samband med bötesinbetalningen inte studeras om man utgår från en mera aktuell årgång, t.ex. 1964, dels behöver man för en belysning av sambandet mellan fylleri och annat avvikande beteende en population med en konstant och inte alltför kort observationstid. Genom att utgå från 1959 har man fått material till en analys av växelspelet mellan fylleri och avvikande beteende.
Tab. 1:11 . Jämförelse mellan totalpopulationens och stickprovets åldersfördelning
Stickprovet
Ålder i år 1959 års fyllerister
(totalpopulation) Undersökta Avlidna m.m. Summa personer
1 488 50 50 4 282 133 134 5 061 151 152 5 178 129 133 5 284 131 139 5 535 156 160 4 533 128 132 4 937 131 136 4 144 111 122 2 934 81 95 3 819 88 122
47 195 1 289 1 375
Stickprovet och totalpopulationen
På grund av att kvinnor, utlänningar och avlidna inte ingår i stickprovet, svarar detta inte exakt mot totalpopulationen enligt den officiella fylleristatistiken. Men det kan antas, att dessa grupper har en liknande åldersfördelning som ifrågava- rande manliga fyllerister. Medelåldern bland fylleristerna i stickprovet och i total- populationen borde överensstämma, om stickprovet kompletteras med de 86 indi- vider som intill 1964 var avlidna etc. I tab. 1:11 redovisas jämförelsen. Den statis- tiska analysen ger vid handen, att skillnaden i medelålder mellan stickprovet och totalpopulationen _— tre månader — inte är signifikant.
Undersökningsvariablerna
För varje i stickprovet ingående person har olika myndigheter lämnat vissa upp- gifter på ett särskilt frågeformulär (se bil. 1:1). Uppgifter angående fylleri, brott mot alkohollagstiftningen och brott under alkoholpåverkan har erhållits ur kon- trollstyrelsens straffregister, uppgifter om boendeorten, bostadsförhållandena och mobiliteten mellan 1959 och 1964 från länsbyråerna för folkbokföringen. Social— styrelsen har lämnat uppgifter om vederbörande intagits i ungdomsvårdskola, och riksförsäkringsverket har antecknat pensionspoängen för år 1963 och lämnat en fotokopia av försäkringskortet för varje undersökningsperson. Uppgifter angående kriminalitet har lämnats av kriminalvårdsstyrelsen. Kronofogdemyndigheterna har på formuläret antecknat huruvida och på vilket sätt vederbörande betalat bötesbeloppet för 1959 års förseelse och polismyndigheterna har lämnat uppgifter om förseelser under åren 1959—1964. Uppgifter om åtgärder enligt nykterhets- vårds-, barnavårds- och socialvårdslagstiftningen har lämnats av vederbörande kommunala myndigheter.
På grundval av alla dessa uppgifter har följande undersökningsvariabler konstruerats:
. Födelseort
. Boendeort 1959—1964 . Orten för 1959 års fylleriförseelse . Boendeförhållanden 1964
. Mobilitet 1959—1964
. Inkomst 1963
. Civilstånd 1959—1964
. Sjuklighet 1959—1964 . Förekomsten av psykisk sjukdom 1959—1964 . Fylleri 1958 och tidigare, 1959 och senare . Kriminalitet före 1959 års fylleriförseelse, efter d:o . Straffåtgärder (för kriminalitet före 1959 års fylleriförseelse) . Brottstyp (kriminalitet före 1959 års fylleriförseelse) . Bötesinbetalning i samband med 1959 års fylleriförseelse . Nykterhetsvård före 1959 års fylleriförseelse, i samband med d:o och under åren 1960—1964 . Socialhjälp 1959—1964
I bil. I:? har redogjorts för klassindelningen av variablerna och för klassifi- ceringskriterierna.
Databearbetningen Uppgifterna på frågeformulären har kodats och överförts på hålkort. Systemar- betet har utförts vid statistiska centralbyråns datacentral med tillämpning av standardprogrammet KOTAB (Cassel-Jostin 1965). Korrelationsmatriser samt be- räkningar av medelvärden och standardavvikelser har beräknats med BMD 030, ett i USA utvecklat standardprogram. Tabellproduktionen har utförts på IBM 7090 vid försvarets forskningsanstalt.
Reliabilitet och validitet
Det är av stort intresse att veta om undersökningsresultaten är grundade på kva- litativt godtagbara data (reliabilitet) och om de ger ett rättvisande mått på de företeelser man vill mäta (validitet). För att få svar på dessa frågor är det av stort värde att kunna jämföra med de resultat som uppnåtts vid likartade undersök- ningsprojekt.
1964 års nykterhetsvårdsundersökning har genomfört en stickprovsundersök- ning av nykterhetsvårdsklientelet. Urvalsram var alla nykterhetsnämnder och ur- valsenhet alla kvinnor och alla den 15:e födda män som den 23 november 1964 var aktuella hos de kommunala nykterhetsnämnderna. En jämförelse mellan nyk— terhetsvårdsundersökningens (Nvu) och fylleristraffutredningens (Fsu) hålkorts- material visar att inte mindre än 122 individer är gemensamma för de båda undersökningarna. (Dessutom finns 8 före år 1900 födda personer som ingår i båda undersökningarna.)
I det följande granskas undersökningsvariablernas reliabilitet och validitet ge- nom att jämföra de nämnda 122 individernas data i de båda undersökningarna.
Nationalitet: Alla är svenskar (korrelationskoefficienten r=1,00). Födelseort: Reliabiliteten är mycket god och korrelationskoefficienten uppgår till 0,95.
Boendeort: God reliabilitet, (r=0,92). Civilstånd: Acceptabel reliabilitet; phi-koefficienten uppgår till 0,66. Nvu an— vänder en mera differentierad skala: sammanboende med maka eller annan kvin- na — övriga gifta _— övriga. Korrelationen mellan denna skala och Fsuzs skala (gifta —— övriga) uppgår till 0,56.
Bostadsförhållanden: I tab. 1:12 jämföres Nvu:s och Fsuzs material.
Tab. 1:12 Bostads/örhdllanden
Nvu
Fsu
Vet ej Egen bostad Ej egen bostad
Saknar fast bostad
Egen bostad Ej egen bostad ...... Å församlingen skriven
Summa
44 3 0
42 8 1
5 11 7
47
51
23
Nvu:s skala är känsligare. Man vet däremot inte mycket om uppgifternas till- förlitlighet (r=0,62). Nvu har därutöver en skala för bostadens kvalitet. Denna torde i viss mån belysa validiteten av Fsuzs material och redovisas i tab.1:13
(r=0,56).
Nvu
Fsu
Halv- modern bostad
Omodern bostad
Ålderdoms- hem, vård- anstalt, ung- karlshotell m.m.
Saknar bostad
Egen bostad ........... Ej egen bostad ......... Å församling skriven . . . .
Summa
Mobilitet: I Nvu:s material avser uppgifterna om mobiliteten perioden 1962—— 1964. Fsuzs observationsperiod däremot är tiden 1959—1964. Bortser man från observationstiden är resultaten jämförbara och sammanfattas som fyrfältstabell (tab. 1:14).
Tab. 1:14. Mobilitet
Flyttningar Inga flyttningar
Fsu
96 24
120
Inga flyttningar ............... 14 82 Flyttningar ................... 10 14
24 96
Summa
Phi-koefficienten uppgår till 0,27. Variabelns reliabilitet är så låg att resultat i samband med denna variabel knappast är lämpade för vidare analys. Sannolikt är Fsuzs uppgifter på förevarande punkt mindre tillförlitliga.
Inkomst: I Nvu:s material har sjukpenningklassen i november 1964 upptagits. Klassindelar man 1963 års pensionspoäng i enlighet med sjukpenningklasserna, är överensstämmelsen dålig. Korrelationskoefficienten uppgår till 0,42. Fsuzs in- komstuppgifter för år 1963 får härvidlag anses reliabla.
Sjuklighet: Nvu:s fråga avser aktuella sjukskrivningar under november 1964. Phi-korrelationen mellan sjuka (15 personer) och icke sjuka (106 personer) enligt Nvu och mellan sjuka och icke sjuka enligt Fsu (median-dikotomi) uppgår till en- dast 0,30. Fsuzs uppgifter — baserade på försäkringskorten — får anses vara pålitliga.
Tab. 1:15. Socialhjälp
Fsu
Fått socialhjälp
Ej fått socialhjälp
Ej fått socialhjälp . . . Fått socialhj älp .....
8 43
51 19
Summa
51
70
SOU 1968 :56
Socialhjälp: Uppgifterna angående socialhjälp skulle ifyllas av socialnämnderna och beloppen specificeras (Fsu:s material). Fastän Nvu:s observationstid inte är begränsad och Fsu:s avser endast perioden 1959—1964, har 19 personer enligt Nvu ej fått socialhjälp, medan Fsu fått specifierade uppgifter om beloppens storlek för dessa personer (tab. 1:15). Phi-koefficienten uppgår till 0,57.
Nykterhetsvård: Nvu:s skala avser tiden intill november 1964, Fsu:s skala hela tiden 1959—1964. Korrelationskoefficienten är 0,59.
Förekomsten av psykisk sjukdom: Nvu:s skala avser hela tiden intill 1964 och Fsu:s tiden 1959—1964. Phi-koefficienten uppgår till 0,42 och den punkt-biseriala koefficienten uppgår till 0,33. Nvu:s bortfall uppgår till 12 uppgifter.
Fylleri: Som fylleri räknar Nvu alla fyllerifall, Fsu däremot endast avdömda förseelser. Korrelationen uppgår till 0,44.
Kriminalitet: I tab. 1:16 jämförs kriminalitetsskalorna enligt Nvu och Fsu. Fsu:s uppgifter bygger på registerutdrag från kriminalvårdsstyrelsen och kontrollsty- relsen. Korrelationen mellan originalskalorna uppgår till 0,51. Nvu:s bortfall upp- går till 7 personer.
Tab. 1 :16. Kriminalitet
NV” Ej kriminella Kriminella, ej Kriminella, Fsu frihetsstraff frihetsstrati
Anmärkningsfria ..... 18 2 0 20 Endast anmärkningar i särskilda straft'registret 10 5 1 16 Anmärkningar i all— männa straffregistret . . 31 19 29 79
Summa 59 26 30 115
Korrelationskoefficienten för kriminalitet före 1959 och efter 1959 (endast Fsu:s mätningar) uppgår till 0,82.
Tab. 1:17. Ålder
Personer med fylleriförseelser : 1 Födelseår
3 —4 minst 5
1942 —1944 43 0 1939 —1941 93 3 1935 ——1938 76 26 1930 —1934 46 40 1925 —1929 34 47 1920 —1924 30 77 1915 —1919 26 68 1910 —1914 18 78 1905 —1909 18 71 1900 —1904 10 49 1877 —1899 20 45
Summa 414
x” = 338,618 df = 30 p ( 0,001 1 Intill 1959 års utgång.
SOU 1968 :56
Resultat
a) Ålder. Av tab. 1:17 kan beräknas, att 32 procent av stickprovet inte hade någon fylleriförseelse före 1959. 22 procent var minst 50 år och 14 procent var 20 år eller yngre. Av dem som var 50 år eller äldre, hade 165 eller 59 procent minst fyra tidigare fylleriförseelser. Det finns ett signifikant samband mellan ålder och fyllerifrekvens.
Enligt den officiella fylleristatistiken för år 1959 (Rusdrycksförsäljningen m.m., SOS 1960—61) var 20 204 av 47 195 fyllerister eller 43 procent utan tidigare fylleri- anmärkning under de senaste fem åren. Skillnaden beror i stort sett på att återfall med mer än fem års mellanrum är tämligen vanligt.
b) Födelseort. Av de 1 289 fylleristerna är 18 procent födda i storstäderna, 10 procent i andra städer med mer än 50000 invånare, 29 procent i övriga städer resp. köpingar och 43 procent i landskommunerna, se tab. 1:18. Antagandet att återfallsfyllerister i större utsträckning skulle vara födda i storstäderna, har inte bekräftats.
Tab. 1 :18. Födelseort
Personer med fylleriförseelser:
Födelseort 2 3 —4 minst 5
Storstäder ......................... 36 31 96 Andra städer med över 50 000 invånare. 24 17 49 Köpingar och övriga städer ........... 44 49 147 Landskommuner ................... 82 88 212
Hela riket 504
xx = 9,760 df = 9 ej signifikant.
c) Boendeort. I tab. 1:19 visas att 443 eller 34 procent av 1959 års fyllerister är bosatta i storstäderna. Sambandet mellan fyllerifrekvens och boendeort är sta- tistiskt säkerställt.
Tab. 1:19. Boendeort
Personer med fylleriförseelser:
Boendeort 1959 2 3 ——4 minst 5
Storstäder . 58 67 204 Andra städer över 50 000 invånare . . . . 23 16 71 Övriga städer och köpingar ........... 49 55 145 Landskommuner ................... 56 47 84
Summa 504
Xz = 37,711 df = 9 p ( 0,001
Den officiella statistiken redovisar avdömda fyllerister efter de sakfälldas hem- ort. Denna uppdelning gäller dock endast städer och landsbygd. För år 1959 redo— visas följande fördelning:
Hemort Antalet begångna Procent
fylleriförseelser
Stad Landsbygd Samtliga
51 085 72 19 670 28 70 755 100
Sambanden mellan födelseort—boendeort och fyllerifrekvens belyses i dia- gram 1:9.
Diagram 1 :9. Födelseort—Boendeort
FÖDELSEORT
Engångsfyllerister 9 %
40%
BOENDEORT Engångsfyllerister 12 %
/
0
. Storstäder Småslöder. köpingar
31%
Tab. 1 :20. Orten för fylleriförseelsen
Återfallsfyllerister 10 0 A
45%
Återtallsfyllerister
28 % % Stöder över 50 000 inv. l:] Landskommuner
Orten för förseelsen 1959
Personer med fylleriförseelser:
2 3—4 minst 5
Boendeort ......................... Ej boendeort .......................
344 160
Summa
504
x” = 30,044 df = 3 p ( 0,001
d) Orten för fylleriförseelsen. Av tab.1:20 framgår att 51 procent av första- gångsfylleristerna och 66 procent av återfallsfylleristerna begått fylleri på boende- orten. Detta samband mellan fylleri och orten för fylleriförseelsen är statistiskt säkerställt.
Den officiella statistiken visar ett liknande resultat (tab. 1:21). Av de sedan fem år tillbaka anmärkningsfria personerna begick 56 procent fylleri på boendeorten. Motsvarande värde för övriga personer är 63 procent.
Tab. 1:21. Orten för fylleriförseelsen enligt den officiella statistiken
1959 års fyllerister1
Orten för . fylleriförseelsen Anmärkningsfria Med anmärkningar sedan 5 år tillbaka sedan 5 år tillbaka
Boendeort 10 631 16 607 Ej boendeort ......... 8 413 9 764
Samtliga 19 044 26 371
1 Inklusive kvinnor och exklusive utlänningar.
e) Inkomst. Arbetsinkomsten har beräknats från vederbörande personers för- säkringspoäng för år 1963. Dessa data har lägre reliabilitet och validitet. Man vet inte, i vilken utsträckning undersökningspersonerna verkligen deklarerat in- komsterna och hur pass mycket inkomsterna varierar olika tidsperioder emellan. Dessutom skulle 1959 års inkomst ha haft större relevans. Men inte endast dessa förhållanden försvårar ett tolkningsförsök av det i tab. 1:22 redovisade starka sam- bandet mellan fyllerifrekvens och inkomst. Även observationstidens längd, bosätt— ningsort, civilstånd m.m. spelar sannolikt en stor roll.
Tab. 1:22. Inkomst
Personer med fylleriförseelser:
Årsinkomst 1963 i kronor 3 —4 minst 5
0 — 4 999 ..................... 37 173
5 000— 7 499 ..................... 12 54 7 500— 9 999 ..................... 19 54 10 000 —12 499 ..................... 16 55 12 500—14 999 ..................... 27 43 15 000—17 499 ..................... 25 35 17 500 —19 999 .......... ' ........... 2 0 18 20 000 —22 499 ..................... 7 9 22 500 —24 999 ..................... 4 8 25 000 o. mera 5 10
459
# = 130,968 df = 27 p ( 0,001
Anm. Pensionärer ingår ej i tabellen.
Av undersökningspersonerna har 26 procent lägre årsinkomst än 5 000 kr och 44 procent lägre inkomst än 10000 kr. För personer med minst fem fylleriför— seelser är motsvarande siffror 38 resp. 61 procent.
I diagram 1:10 belyses sambandet mellan inkomst och fyllerifrekvens.
Diagram 1 :10. Inkomst
Engångsfyllerister Återfallsfyllerister
Årsinkomst kronor
_ 0—4 999 % s ooo—9 999 10 000—14 999 |: 15 ooo och mera
f) Civilstånd. Av både engångsfylleristerna och återfallsfylleristerna är endast 27 procent gifta (tab. 1:23). Då andelen gifta brukar vara större för äldre årsgrup- per och då det konstaterats ett signifikant samband mellan ålder och fylleri- frekvens, kan först en mera ingående analys av dessa problem belysa civilståndets betydelse för undersökningspersonerna.
Tab. 1 :23 . Ciuilstånd
Personer med fylleriförseelser:
Civilstånd 2 3 —4
56 67 118
185
)(2 = 5,694 df = 3 ej sign.
g) Sjuklighet. I tab. 1:24L redogörs för sambandet mellan fyllerifrekvens och an- talet sjukdagar (under sjukperioder om minst 7 dagar) mellan 1959—1964. Ej heller här har åldersfaktorns betydelse för sjukligheten eliminerats och först en mul- tivariat analys möjliggör en förklarande tolkning.
Av förstagångsfylleristerna har 14 procent mera än 200 sjukdagar. Motsvarande siffra för personer med minst fem fylleriförseelser är 34 procent. I diagram 1:11 belyses sambandet mellan sjuklighet och fyllerifrekvens.
Tab. 1:24. Sjuklighet
Antalet sjukdagar Personer med fylleriförseelser:
_ 1 1959 1964 2 3_4
0— 25 72 68 26— 50 22 20 51— 75 16 76— 100 12 101— 125 126— 150 151— 175 176— 200 201— 250 251— 300 301— 350 351— 400 401— 500 501— 600 601— 700 701— 800 801— 900 1301—1000 1001 och mera
y.— på.
y.. )—
woom—wmemu—awaq UDOHGDJ—ODOIQOOPQCHCMUICD
Summa 414 186 185
1 Sjukdagar i perioder om minst 7 dagar under åren 1959 —1964. x” = 126,996 df = 54 p ( 0,001 Diagram 1 :11. Sjuklighet
Personer med 1 Personer med 2 fylleriförseelse fylleriförseelser
46% 3 9% 20% o ;. 1400
17% 21 %
Personer med 3—4 Personer med minst 5 fylleriförseelser fylleriförseelser
37% 17%
Antalet sjukdagar 1959—64 [:l 0—25 & 26—75 & 76—200 _ 201 och flera
h) Förekomsten av psykisk sjukdom. För 289 eller 22 procent av alla fylle— risterna noterades förekomsten av psykisk sjukdom enligt försäkringskorten (tab. 1:25). Av de 414 engångsfylleristerna hade 52 eller 13 procent haft någon form av psykisk sjukdom under 1959—64. Motsvarande procentvärde för personer med minst fem förseelser var 32 procent. Sambandet mellan fyllerifrekvens och före- komsten av psykisk sjukdom är statistiskt säkerställt.
Tab. 1:25. Förekomsten av psykisk sjukdom
Personer med fylleriförseelser: Psykisk sjukdom1
2 3 —4 minst 5
Förekommer inte . . . . 362 153 144 341 Förekommer ........ 52 33 41 163
Summa 414 186 185 504
1 I perioder om minst 7 sjukdagar under åren 1959 —1964. X” = 53.283 df= 3 p ( 0,001
i) Kriminalitet. Av de 414 förstagångsfylleristerna har 69 eller 17 procent be- gått brott och förseelser. Av dem som tidigare begått minst fem fylleriförseelser var 71 procent kriminella (tab. 1:26). Dessa samband belyses i diagram 1:12. Även här måste effekten av några variabler som ålder, observationstid m.m. elimineras, innan en förklarande tolkning kan verkställas.
Tab. 1 :26. Kriminalitet
Personer med fylleriförseelser: Kriminalitet1
2 3—4
Ingen kriminalitet . . . 93 Endast lätt alkohol- kriminalitet ......... 17 24 Endast kriminalitet . . 25 20 Kriminalitet och alkoholkriminalitet . . 27 48
Summa 414
1 Intill 1959 års fylleriförseelse. X” = 313,991 df= 12 p ( 0,001
Fylleristernas huvudsakliga brottstyp har klassificerats och redovisas i diagram 1:13 för personer med alkoholkriminalitet och för personer med annan krimina- litet.
Diagram 1:12. Kriminalitet
Personer med 1 Personer med 2 fylleriförseelse fylleriförseelser
Personer med 3—4 Personer med minst 5 fylleriförseelser fylleriförseelser
50% 14% 29%
13. Dow 37% 57%
Ingen Lätt Svår :] kriminalitet E kriminalitet . kriminalitet
Diagram 1 :13. Brottstyp.
KRIMINALITET
_ 46% s..—,.... _ 22 % Våldsbrott
. 3 % Sedlighetsbrott ' 2% Häleri
Annan brottslighet
n=384
ALKOHOLKRlMINALITET
_ Brott under alkoholpåverkan _ Trafiknykterhetsbrott . m
Brott mot alkohollagstittningen
_ 30% Blandad alkoholbrottslighet
n=378
j) Nykterhetsvård. Före 1959 års förseelse hade nio procent av undersöknings— personerna ställts under övervakning av nykterhetsnämnd och elva procent tvångsintagits på anstalt för alkoholmissbrukare (tab. 1:27). Även här är samban- det mellan fyllerifrekvens och nykterhetsvårdande åtgärder statistiskt säkerställt.
Tab. 1:27. N ykterhetsvårdande åtgärder före 1959 års fylleriförseelse
Nyk terhetsv år d Personer med fylleriförseelser: före 1959
2 3 —4 minst 5
Ingen åtgärd ........ 288 Högst övervakning . . . 5 91 Tvångsintagning ..... 1 125
Summa 414 504
)(” = 290,143 df= 6 p ( 0,001
I tab. 1:28 redogörs för nykterhetsvårdande åtgärder i anslutning till 1959 års för— seelse. Sex procent av förstagångsfylleristerna blev föremål för övervakning eller intagning. Motsvarande siffra för återfallsfylleristerna var 28 procent.
Tab. 1:28. Nyklerhetsvårdande åtgärder i anslutning till 1959 års fylleriförseelse
Personer med fylleriförseelser:
Nykterhetsvård 1959 2 3 —4
Ingen åtgärd ........ 89 53 Ej mera än utredning 52 60 Ej mera än hjälp- åtgärd ............. 55 26 39 Ej mera än övervak- ning ............... 19 10 23 Ej mera än frivillig anstaltsvård 4 3 7 Tvångsintagning ..... 3 6 3
Summa 414
X= = 218,203 df= 15 p ( 0,001
k) Bötesbetalningen. I tab.1:29 redovisas hur klientelet betalade böterna för 1959 års fylleriförseelse. Av 1 289 fyllerister fick 65 arrest eller frihetsstraff för förseelsen. Beträffande 154 personer återfanns inga uppgifter i vederbörande re- gister eller också var registren ej tillgängliga på grund av kronofogdemyndighe- ternas pågående omorganisation. Av de återstående 1 070 fylleristerna inbetalade 254 eller 24 procent bötesbeloppet utan anmaning, 288 eller 27 procent efter an- maning och 372 eller 35 procent i samband med indrivning.
Tab. 1:29. Bötesbetalningen
Åtgärder Antalet fall
Bötesbelopp betalt före förvandling ....................................... 914 därav före krav 254 efter anmaning ................................................. 288 genom indrivning ............................................... 372 Bötesbelopp betalt efter överlämnande för förvandling ........................ 15 därav före förvandlingsbeslut .......................................... 9 efter förvandlingsbeslut .......................................... 6 Ingen förvandling enligt lagen 9 april 1937 om verkställighet av bötesstraff 14 därav enligt 8 51 0 enligt 9 51 13 enligt 11 51 1 enligt 15 52 0 Bötesbelopp avkortat ................................................... 70 därav på grund av preskription ......................................... 11 jämlikt 4 & 1937 års bötesverkställighetslag1 .......................... 48
av annan anledning ............................................. 11 Bötesbelopp avskrivet ................................................... 23 Bötesbelopp förvandlat .................................................. 34 därav genom villkorlig dom ............................................ 11 genom ovillkorligt frihetsstraff .................................... 1 på obekant sätt ................................................. 22
Samtliga 1 070
1 Beträffande innehållet i dessa paragrafer, se kapitlet Historik i del I. ” Enligt 15 å andra st. tick förvandlingsstratfet nedsättas, om den bötfällde gjort vad han förmått för att betala böterna och synnerliga skäl förelåg för nedsättning. Om böterna till huvudsang del hade betalats och vad som återstod var ringa, kunde den bötfällde befrias från förvandlingsstratf.
Att utdöma och verkställa bötesstraff för en fylleriförseelse är en av samhällets åtgärder mot alkoholmissbruk och ingår i ett större system av samhällets sociala kontroll. Andra samhällsåtgärder mot alkoholmissbrukare är exempelvis nykter- hetsvård, ekonomiskt understöd och medicinsk vård.
I tab. 1:30—32 och diagrammen 1:14—16 visas det kraftiga sambandet mellan å ena sidan samhällets insatser för att verkställa bötesstraffet och å andra sidan missbrukarnas alkoholisering (antalet fylleriförseelser), behov av socialhjälp och behov av nykterhetsvård.
SOU 1968:56
Personer med fylleriförseelser:
Bötesbetalningen 2 —4 minst 5
Frivillig betalning ................. 82 55 Anmaning ....................... 93 83 Indrivning ....................... 113 176 Andra åtgärder än indrivning ....... 15 95 Förvandling ..................... 6 23
Summa 309 432
x' = 154,71 df= 8 p ( 0,001
Diagram 1:14. Bötesbetalning och fylleri
Personer med 1 fylleriförseelse
1%.
fint"/III] 4 % BÖTESBETALNING
%
25 % Frivillig betalning
Personer med 2—4 fylleriförseelser
Anmaning
Indrlvning
Betalningssvårigheter trots indrivning
Personer med minst 5 fylleriförseelser 19 % Förvandling
SOU 1968:56
Tab. 1:31 . Bölesbetalning och nykterhetsvård
Fyllerister som var föremål för
Bötesbetalning inga tv å ng s-
åtgärder
tvångs-
övervakning intagnin g
Frivillig betalning ................. 239 7 Anmaning ....................... 252 17 lndrivning ....................... 296 45 Andra åtgärder än indrivning ....... 55 44 Förvandling ..................... 19 7
Summa 861 120
;(” = 152,84 (if = 8 p ( 0,001
Diagram 1:15. Bötesbetalning och nykterhetsvård
Personer som inte varit föremål för tvångsåtgärder
2 % BÖTESBETALNING 6 %
Al"/11
Frivillig betalning
Personer som varit föremål för övervakning
21 % Anmaning
9 % lndrivning 9 %
Betalningssvårigheter
" trots indrivnin 26 % 9
Personer som varit föremål för tvångsintagning _ Förvandling
14%
Tab. 1:32. Bötesbetalning och socialhjälp
Fyllerister som erhållit socialhjälp:
Bötesbetalning minst
0 gånger 1—2 gånger 3 gånger
Frivillig betalning ................. 214 22 18 Anmaning ....................... 232 25 31 Indrivning ....................... 235 66 71 Andra åtgärder än indrivning ....... 29 22 71 Förvandling ..................... 15 7 12
Summa 725 142 203
f = 209,07 df= 8 p ( 0,001
Diagram 1:16. Bötesbetalning och socialhjälp
Fyllerister som erhållit socialhjälp 0 gånger
BÖTESBETALNING
Frivillig betalning
Fyllerister som erhållit socialhjälp 1—2 gånger
Anmaning
lndrivning
Betalningssvårigheter trots indrivning
Fyllerister som erhållit socialhjälp minst 3 gånger
15%
Förvandling
Växelspelet mellan fylleri och andra kriterier på social missanpassning
Operationella definitioner
I det föregående avsnittet avsåg analysen alla personer som år 1959 begått fylleri. Klientelet uppdelades efter antalet fylleriförseelser intill 1959 års utgång och de redovisade resultaten belyste dess sociala situation under samma år. För att rätt kunna studera sambandet mellan fylleri och den sociala situationen be- höver man emellertid en konstant observationstid. Antalet fylleriförseelser per in- divid är nämligen en funktion av såväl alkoholmissbrukets intensitet som obser— vationstidens längd och endast om den senare är konstant för alla element i stick- provet kan växelspelet mellan fylleri och andra kriterier på social missanpassning studeras.
När fylleristernas sociala situation är 1959 belystes, utgick man från dem som år 1959 begått minst en fylleriförseelse. Är dessa identiska med en population av fyllerister i största allmänhet?
När man talar om fyllerister, menar man inte en grupp med särskilt många förseelser eller särskilt få förseelser, utan alla fyllerister eller eventuellt alla fyllerister i en viss generation. Alla dessa fyllerister, oberoende av antalet för- seelser, måste således ha samma sannolikhet att komma med i ett stickprov.
Sannolikheten att under ett visst år begå fylleri är emellertid väsentligt större för grova missbrukare än för tillfällighetsfyllerister. I stickprovet av 1959 års fyllerister är således återfallsfylleristerna överrepresenterade om man utgår från en generell fylleristdefinition.
I analysen av fylleriets växelspel med andra kriterier på social missanpassning har föredragits att utgå från den generella definitionen; undersökningsmaterialet har grupperats på följande sätt:
Antalet fylleriförseelser
Beteckning före 1959 1959 efter 1959
— 1 eller flera O—w Debutanter (D) minst 1 1 eller flera minst 1 Recidivister (R) minst 1 1 eller flera — Inaktuella (I)
Debutanterna har en gemensam observationstid för alla variabler, nämligen åren 1959—1964. Denna grupp är väl lämpad för att belysa sambandet fylleri —— social missanpassning.
Recidivister och inaktuella har en variabel observationstid, och en analys av sambandet »antalet förseelser —— social missanpassning» skulle därför bli miss— visande. Observationstiden är emellertid längre än debutanternas och grupperna kan därför användas som jämförelsematerial.
Förmodligen är recidivister i stort sett mera missanpassade än debutanter. Jämför man då t.ex. boendeförhållandena för debutanter och recidivister, så kan man dra vissa slutsatser beträffande förändringen av debutanternas boendeförhållanden, om observationstiden blir längre än sex år.
Man skulle kunna anta, att gruppen inaktuella till viss del består av resocialise— rade alkoholmissbrukare, d.v.s. deras sociala situation bör genomsnittligt vara bättre än debutanternas och man bör därav kunna dra vissa slutsatser om föränd— ringen av den sociala situationen efter missbrukets upphörande. Naturligtvis avser härvid alla variabler endast förhållandena under observationstiden 1959—1964.
Man kan nu uppställa följande arbetshypoteser om man vill studera sambandet mellan fylleri och avvikande beteende. Hypotes A: Debutanter bör vara yngre än recidivister. Hypotes B: Recidivister bör vara yngre än inaktuella.
Om hypotes A verifieras, kan man vänta sig kraftiga skillnader mellan debutan- ternas och recidivisternas sociala situation. Recidivister bör vara mera missan- passade än återfallsfylleristerna bland debutanterna. Om de inaktuella är äldre än recidivisterna (hypotes B), kan det förväntas att de förra utgörs av resocialiserade missbrukare.
Arbetshypoteserna A och B skall omedelbart prövas. Därefter skall de förvän- tade sambanden mellan fylleri och avvikande beteende preciseras. De tre grup- pernas åldersfördelning belyses i diagram 1:17 och tab. 1:33.
Diagram 1:17. Åldersfördelningen för debutanter, recidivister och inaktuella
Antal B Debutanter
. Recidivister
& lnaktuellu
110 100 90 80 70 60 50 40 30- go.. 10 Ålder
1
.,.
”1959 15—17 18—20 21—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 50-—'54 55—59 60—82
Tab. 1:33. Fleeristgrupper och åldersfördelningen
Ålder år 1959 Debutanter Recidivister Inaktuella Samtliga
15 -—17 43 6 1 50 18 —20 93 29 11 133 21 —24 76 53 22 151 25 —29 46 62 21 129 30 —34 34 73 24 131 35 ——39 30 102 24 156 40 —44 26 86 16 128 45 —49 18 85 28 131 50 —54 18 78 15 111 55 —59 10 55 16 81 60 ——w 20 43 25 88
Samtliga 414 672 203 1 289
I nedanstående uppställning redogörs för de tre gruppernas medelvärden och varianser.
Operationell definition Genomsnittsålder Varians s'
Debutanter ................................... 29,9 185,05 Recidivister 40,6 162,5 lnaktuella 40,8 210,2
Debutanterna är i genomsnitt 10,7 år yngre än recidivisterna och resultatet är signifikant på 5-procentsnivån (critical ratio=12,87).1 Hypotes A är således veri- fierad.
Åldersskillnaden mellan recidivisterna och de inaktuella uppgår till endast 0,2 år, och denna skillnad är givetvis ej signifikant (critical ratio=0,175). Detta betyder att hypotes B måste förkastas och att den i samband med hypotes B använda ope- rationella definitionen för resocialiserade fyllerister saknar underlag. Man skulle kunna uppdela de inaktuella i olika åldersgrupper efter året för första fylleriför- seelsen om man ville studera resocialiseringsmekanismen. Härvid behöver man dock mätvärden för beteendekriterier vid olika tidpunkter och detta kan inte ge- nomföras inom ramen för denna undersökning.
Inkomstuppgifterna i denna undersökning avser inkomst av förvärvsarbete och inte pensioner eller dylikt. Uppgifter om pensioner och pensionernas storlek före- ligger inte. Därför omfattar den fortsatta explanativa analysen inte de personer som är födda före år 1900. I nedanstående uppställning sammanfattas de grupp- beteckningar som används i den följande analysen:
1. Debutanter (första fylleriförseelsen 1959, konstant observations- tid, representativa för fyllerister i allmänhet)
a) Engångsfyllerister (debutanter med en fylleriförseelse) b) Återfallsfyllerister (debutanter med mer än en fylleriförseelse) c) Ungdomsfyllerister (debutanter, födda 1935—1944)
(1) Äldre fyllerister (debutanter, födda före år 1935)
. Recidivister (längre observationstid än sex år, ej representativa för fyllerister i allmänhet; starkare missbrukare än debutanter)
Hypoteser
Man kan nu precisera vissa hypoteser om sambandet mellan fylleri och avvikande beteende. Dessa samband bör vara kraftigast om man jämför recidivisterna med debutanterna och mindre kraftiga vid en jämförelse mellan engångs- och återfalls- fylleristerna bland debutanterna. Som redan tidigare sagts kan resultaten för de inaktuella knappast tolkas. Variablernas riktning visas på sid. 62.
Hypotes 1. Det finns ett positivt samband mellan ålder vid första fylleriförseelsen och fyllerifrekvensen (antalet förseelser). Hypotes 2. Det finns ett positivt samband mellan boendeort och fylleri. Hypotes 3. Det finns ett positivt samband mellan boendeförhållanden och fylleri. Hypotes 4. Det finns ett positivt samband mellan inkomst och fylleri.
1 Se sid. 52.
Hypotes 5. Det finns ett positivt samband mellan civilstånd och fylleri. Hypotes 6. Det finns ett positivt samband mellan sjuklighet och fylleri. Hypotes 7. Det finns ett positivt samband mellan förekomsten av psykisk sjukdom och fylleri. Hypotes 8. Det finns ett positivt samband mellan kriminalitet och fylleri. Hypotes 9. Det finns ett positivt samband mellan nykterhetsvård och fylleri. Hypotes 10. Det finns ett positivt samband mellan socialhjälp och fylleri.
Hypoteserna inkluderar även antaganden om sambandets riktning. Det påverkar signifikansnivåns storlek vid den statistiska hypotesprövningen (ensidigt test- förande). Även i fortsättningen användes en 95-procentig säkerhetsnivå: man be- tecknar ett samband som signifikant eller statistiskt säkerställt, om p-värdet är lika stort eller mindre än 0,05 och en skillnad som signifikant om CH—värdet (cri— tical ratio) är minst 1,65. Vid alla tabeller uppges 12, p-värde samt en specifika- tion av värdets omfattning i ;(2 (DR) om debutanter och recidivister jämföres och 12 (D) om endast återfalls- och engångsfyllerister bland debutanterna jämfö- res. Vid andra signifikanshedömningar anges CR-värdet.
Sambandet mellan fylleri och social missanpassning Enligt hypotes 1 förväntas ett positivt samband mellan antalet fylleriförseelser och låg ålder vid den första förseelsen. Resultatet är signifikant på 5-procentsnivån och belyses i tab. 1:34.
Tab. 1 :34. Ålder vid första förseelsen och återfall
Ålder år Antal personer med fylleriförseelser 1959 Samtliga 2 3 —4
15 —17 23 18 —20 53 21 —24 51 25 —29 32 30 —34 26 35 —39 18 40 —44 18 45 —49 15 50 —54 14 55 —59 7
43 93 76 46 34 30 26 18 18 10
394
MHHMOOMOOUIQOOO HDD—'%MQQUINM OOHMMMQUWCDO
G 02 g; 0 o: ....
Summa 257
x” = 43,874 df = 27 p ( 0,025
Detta bekräftar inte endast hypotesen utan även resultatet av undersökningen om återfallsstrukturen. Ju tidigare det första missbruket inträffar desto större är sannolikheten för återfall, eller omvänt: ju allvarligare missbruket är, desto tidi- gare inträffar de första manifesteringarna. Gäller detta såväl i storstäderna som på landsbygden? I tab. 1:35 jämföres ungdomsfylleristernas och de äldre fyllerister- nas medelvärden för fylleriförseelser, fördelade efter bosättningsorten. Tabellen visar, att skillnaden inte är signifikant för i storstäder bosatta fyllerister.
Tab. 1:35. Antalet fylleriförseelser bland debutanter, uppdelade efter ålder och boendeort
Ungdomsfyllerister Äldre fyllerister
Boendeort _ __ ny xy sy nä xä siä
Storstäder ...... 49 2,1837 1,6288 68 1,7500 1,2740 0,4337 1,553 Övriga kommu- ner 163 1,8344 1,4284 114 1,4825 1,0745 0,3519 2.331 Hela riket ...... 212 1,9151 1,4805 182 1,5824 1,1569 0,3327 2,502
Man kan här belysa ytterligare en frågeställning. Ungdomsfylleriets ökning se- dan 1940-talet ter sig oroväckande. Har då även sannolikheten att återfalla i fylleri ökat för ungdomsfylleristerna? Tankegången kan formuleras som hypotes:
Hypotes 1 b. Ungdomsfylleristerna av år 1959 har större återfallsfrekvens än 30- talets ungdomsfyllerister.
Undersökningen av 1917 års fyllerister avser alla i juni 1917 födda manliga svenska fyllerister. 282 av dessa begick den första fylleriförseelsen mellan 1932 och 1941 och var då mellan 15 och 24 år gamla. Av dessa 282 hade 125 minst två fylleriförseelser inom sex år (inkl. debutår). I tab. 1:36 visas att skillnaderna inte är signifikanta.
Tab. 1:36. Jämförelse mellan återfallsfrekvensen för år 1917 födda ungdomsfyllerister och 1959 års ungdomsfyllerister
Uppnådd ålder 1917 födda fyllerister 1959 års fyllerister Skillnader under året för
1: " 2 P 2 — aforseelsen nu 1317 S 17 "59 59 S 59 p17 på!) CR
15 —17 15 0,5333 0,2500 43 0,4651 0,2500 0,0682 0,4548 18 —20 77 0,4416 02498 93 0,4301 0,2478 0,0115 0,1496 21 —24 190 0,4368 0,2473 76 0,3289 0,2237 0,1079 1,0000
Summa 282 0,4433 0,2477 212 0,4009 0,2413 0,0424 0,9441
44 procent av 1917 födda ungdomsfyllerister och 40 procent av mellan 1935 och 1944 födda ungdomsfyllerister hade återfall. Hypotes 1 b måste således förkastas. Motsatsen, nämligen att 1959 års fyllerister har mindre återfall, är däremot inte statistiskt säkerställd.
I hypotes 2 har gjorts gällande att återfallsfyllerister i större utsträckning är bosatta i storstäderna. Detta samband belyses i tab. 1:37.
Tab. 1:37. Boendeort
Debutanter
Recidi- Engångs- Återfalls- : vister fyllerister fyllerister
Boendeort
Storstäder ......................... 69 48 Andra städer över 50 000 inv. ......... 31 18 Mindre städer, köpingar ............. 87 35 Landskommuner ................... 70 36
Summa 257 137
X=(DR) = 19,642 df= 3 p ( 0,001 X? (D) = 4,122 df= 3 ej sign.
Skillnaderna mellan recidivister och debutanter är signifikanta. Däremot finns inget signifikant samband för debutanternas del. Resultaten ger anledning antaga att det rör sig om en stratifieringsprocess: ju större missbruket är, desto större är benägenheten att flytta till storstäderna. Särskilt de i diagram I:!) på s. 38 be- lysta förhållandena bekräftar detta antagande. Tyvärr uppfyller undersöknings- variabeln mobilitet inte de önskade reliabilitetskraven (se 5. 35) och resone- manget kan därför inte föras vidare inom ramen för föreliggande analys.
I hypotes 3 har gjorts gällande, att det finns ett positivt samband mellan dåliga boendeförhållanden och fylleri. Tab. 1:38 visar, att detta endast gäller om man jäm— för debutanterna med recidivisterna. Däremot är sambandet antal förseelser —— boendeförhållanden inte signifikant för debutanternas del.
Tab. 1 :38. Boendeförhållanden
Debutanter .. Recidi— Boendeforhållanden Engångs- Återfalls- vister
fyllerister fyllerister
Egen bostad ....................... 228 110 Inneboende ........................ 24 24 Å församling skriven ................ 5 3
Summa 257 137
Xå (DR) = 19,376 d ,001 f=2 p(O x'(D) = 5,673 df=2 p(0,10
Beror detta på åldern? Yngre borde ha större möjligheter att bo i föräldrahem- met m.m. I tab. 1:38a och tab. 1:38 b har debutantgruppen uppdelats i två ålders- grupper — ungdomsfyllerister (födda 1935—1944) och äldre fyllerister (födda
1900—1934).
Tab. 1:38 a. Boendeförhdllanden bland Tab. 1:38 b. Boendeförhållanden bland ungdomsfyllerister äldre fyllerister
Boendeforhållanden Boendeförhållanden
Engångs- fyllerister Återfalls- fyllerister Engångs- fyllerister Återfalls- fyllerister
_ nu.-— 035809 .p— NGO!—
Egen bostad ........ Inneboende ......... Å församling skriven
,.1 ..— U!
Egen bostad ........ Inneboende ......... Å församling skriven
,.
mc Hai.
Her—:o
U' M
Summa 130
om en
Summa 127
x” = 4,697 df= 2 p ( 0,10 x” = 1.863 df = 2 ej sign.
Sambandet är inte heller bland de äldre signifikant.
I hypotes 4 antas att återfallsfyllerister har lägre inkomster. I tab.1:39 redo- visas resultaten. Sambanden är markanta och statistiskt Säkerställda. Hypotesen har således bekräftats. Men även här kan åldersfaktorn få betydelse. I tab. 1:39 (1 och b redovisas därför sambanden för de båda åldersgrupperna.
SOU 1968 :56
Debutanter
Årsinkomst 1963 i kronor En g ån gs- Återfalls- fyllerister fyllerister
0— 4 999 ..................... 37 29
5 000— 9 999 ..................... 26 25 10 000 ——14 999 ..................... 67 48 15 000—19 999 ..................... 74 25 20 000 —o. mera .................... 53 10
Summa 257 137
x” (DR) = 72,468 = 3348
= p(0,001 #03) = p ( 0,001
df df
Tab. 1 :39 a. Inkomst för ungdomsfyllerister Tab. 1:39 b. Inkomst för äldre fyllerister
Årsinkomst i kronor Årsinkomst i kronor
Engångs- fyllerister Återfalls- fyllerister Engångs- fyllerister Återfalls- fyllerister
0— 4 999
5 000— 9 999 10 000 —14 999 15 000 —19 999 20 000 o. mera
0—— 4 999
5 000— 9 999 10 000 —14 999 15 000—19 999 20 000 o. mera
Hunt-d|— NGCHD?—l .... »— common»:
U! M
Summa
av 01
Summa
)(" = 12,763 (if = 4 p ( 0,02 ;(” = 9,299 df = 4 ej sign.
Sambandet är signifikant endast för ungdomsfyllerister. Detta måste ses mot bakgrunden av ungdomarnas större återfallsfrekvens.
Enligt hypotes 5 förväntas att personer med flera fylleriförseelser oftare är ogifta eller frånskilda. Hypotesen bekräftas både för debutanter och recidivister; resultaten redovisas i tab. 1. 40. Även här har åldersfaktorn stor betydelse. Är ung- domsfylleristerna i större utsträckning ogifta (sex år efter första förseelsen) än de personer, vilka i mognare ålder begått den första förseelsen? Tab. 1. 40a och b visar att sambandet" är signifikant för båda åldersgrupperna.
Tab. 1 :40. Ciuilstdnd
Debutanter
Civdstånd Engångs— Återfalls- fyllerister fyllerister
Gifta .............................. 124 36 Inte gifta .......................... 133 101
Summa 257 137
12 (DR) = 27,096 dt = (0, 001 10 (D) = 17,887 (if = 4,0 001
SOU 1968 :56
Civilstånd Civilstånd
Engångs- fyllerister Återfalls- fyllerister Engångs- fyllerister Återfalls- fyllerlster
one euro c:a axa: o: oo
Inte gifta ...........
CDU! coon
Inte gifta ...........
01 &
Summa 130
De 01
Summa 127
7.2 = 8,485 df= 1 p ( 0,01 12 = 8,574 df= 1 p ( 0,01
Är återfallsfylleristerna oftare sjuka än engångsfylleristerna? Hypotes 6 är grundad på att sjuklighet är vanligare bland återfallsfylleristerna. Resultaten, som belyses i tab.1:41 är signifikanta för debutanterna och recidivisterna. För en- gångs- och återfallsfyllerister bland debutanterna är sambandet däremot inte sig— nifikant. Skillnaderna kan bero på olika åldersfördelningar. I tab. 1:41a och b jämförs åter ungdomsfyllerister och äldre fyllerister. Sambanden är signifikanta endast bland äldre fyllerister.
Tab. 1:41 . Sjuklighet
Debutanter . Recidi- Antalet sjukdagar Engångs- Återfalls- vister fyllerister fyllerister
0— 25 .......................... 117 62 26— 50 .......................... 45 16 51 — 75 .......................... 25 8 76—125 .......................... 20 13 126—200 .......................... 20 16 201 —350 .......................... 18 10 351—900 .......................... 10 12 901 o. mera ........................ 2 0
Summa 257 137
= 7 p ( 0,001 = 7 ej sign.
x” (DR) = 70.068 df X? (D) = 10,243 df
Tab. 1:41 a. Sjuklighet bland ungdomsfyllerister Tab. 1:41 b. Sjuklighet bland äldre fyllerister
Antalet sjukdagar Antalet sjukdagar
Engångs- fyllerister Äterfalls- fyllerister Engångs- fyllerister Återfalls- fyllerister
H
DMOQMOQ
0—— 25 ........... 26— 50 ........... 51— 75 ........... 76—125 ........... 126—200 ........... 201—350 ........... 351 o. mera .........
.a 0)
0— 25 ........... 26— 50 ........... 51— 75 ........... 76—125 ........... 126—200 ........... 201—350 ........... 351 o. mera .........
... OJCHODCDQO ).-
01 N
Summa
&! 01
Summa
)(” = 5,423 df = 6 ej sign. 7.2 = 12,697 df = 6 p ( 0,05
SOU 1968 :56
I den hittillsvarande analysen har skillnaderna i vissa variabler varit mest markanta bland de fyllerister, som i relativt unga år begått den första förseelsen. I fråga om sjuklighet är skillnaden däremot signifikant endast bland dem, som först senare begått den första förseelsen, en grupp som socialt bör vara mera välanpassad än ungdomsfylleristerna. Detta kan tolkas på följande sätt: Effekten av sjuklighetsfrämjande faktorer som alkoholmissbruk är störst bland äldre per- soner. Bland yngre är en observationstid av sex år inte tillräckligt lång för att ef- fekten skall manifestera sig. Om antagandet är riktigt att det visserligen finns ett samband mellan sjuklighet och fylleri men att detta inte manifesterar sig bland unga, så borde detta gälla även om man jämför debutanter (fyllerister med fyl- leriförseelser under högst sex år) med recidivister (fyllerister med fylleriför- seelser under minst tre år) i samma ålder. Det borde finnas svaga eller inga samband bland unga och markanta samband bland äldre. I tab. 1:41 c—e redovisas resultaten: sambandet är signifikant bland de två äldre grupperna men ej signi- fikant för ungdomsfylleristerna.
Tab. 1:41 0. Födda 1935 —1.944 Tab. 1:41 d. Födda 1920 —1934
Antalet sjukdagar Antalet sjukdagar
Debutanter Recidivister Debutanter Rectdwrster
0— 25 ........... 108 0—— 25 ........... 26— 50 ........... 37 26— 50 ........... 51— 75 ........... 18 51— 75 ........... 76—125 ........... 17 76—125 ........... 126 —200 ........... 16 126 —200 ........... 201—350 ........... 11 201—350 ........... minst 351 5 minst 351
212
"1.” = 9,016 df= (; ej sign. # = 18,510 df= 6 p ( 0,01
Tab. 1:41 e. Födda 1900—1919
Antalet sjukdagar
Debutanter Rec1d1v13ter
0— 25 ........... 26— 50 ........... 51— 75 ........... 76—125 ........... 126—200 ........... 201—350 ........... minst 351
)(2 = 17,72 df= 6 p ( 0,01
SOU 1968 :56
Enligt hypotes 7 förväntas ett positivt samband mellan fyllerifrekvens och före- komst av psykisk sjukdom. Sambandet är signifikant endast om man jämför reci- divister med debutanter, se tab. 1:42. Skiljer sig här äldre fyllerister från ungdo- marna? I tab. 1:42a och b visas, att sambandet är signifikant för äldre fyllerister. Resultatet måste tolkas i likhet med resonemanget om sjuklighet: Psykiska defek- ter konstateras först efter en längre tid av missbruk och bland äldre.
Tab. 1 :42. Förekomst av psykisk sjukdom
Debutanter
. . Recidi- Förekomst av psykisk Sjukdom En g ån gs- Återfalls- vister fyllerister fyllerister
Förekommer icke ................... 229 113 434 Förekommer ....................... 28 24 195
Summa 257 137 629
X= (DR) = 41,917 (if = ( 0 001 )(” (D) = 3,422 df = epjsign.
Tab. 1:42 a. Förekomst av psykisk sjukdom Tab. 1:42 b. Förekomst av psykisk sjukdom bland ungdomsfyllerister bland äldre fyllerister
Förekomst av
Förekomst av psykisk sjukdom
psykisk sjukdom
fyllerister Återfalls- fyller1ster Engångs- fyllerister Återfalls- fyllerister
. vi en 1:
om en ::
(:l
Förekommer inte . . . . Förekommer ........
... ,... oo
Förekommer inte . . . . Förekommer ........
... ..— ...
.-w .c—oo
(D
u-ax1 om ... =O
U'! 10
Summa 127 Summa 130
10 = 1,366 df= 1 ej sign. 12 = 3.790 df= 1 p ( 0,05
I hypotes 8 har antagits att kriminalitet är vanligast bland återfallsfyllerister. Resultaten redovisas i tab.1:43 (endast för tiden 1959—1964) och är statistiskt Säkerställda.
Tab. 1 :43. Kriminalitet
Debutanter
Kriminalitet (1959 —1 964) Engångs- Återfalls- fyllerister fyllerister
Ingen kriminalitet 212 60 Endast mindre förseelser ............. 19 28 Kriminalitet ........................ 26 49
Summa 257 137
x' (DR) = 31 135 (if = p( 0,001 1” (D) = 60, 641 df = p( 0,001
SOU 1968 :56
Hypotes 8 är verifierad. Även här förväntas gruppskillnader beroende på åldern för första fylleriförseelsen: ungdomsfyllerister antas i större utsträckning begå kriminella handlingar. I tab. 1:43a och b visas att sambanden är signifikanta en- dast för ungdomsfyllerister. Medan 63 procent av de äldre återfallsfylleristerna är utan kriminalitet uppgår motsvarande värde för unga återfallsfyllerister till en- dast 32 procent. Ungdomsfyllerister är mera kriminella än äldre fyllerister, skill- naden är signifikant och belyses i nedanstående uppställning. Detta resultat överensstämmer med resonemanget om ungdomsfylleristernas större återfalls- risk.
Ungdomsfyllerister Äldre fyllerister Skillnader
_V Sy Xä Sä
0,9292 1,4892 0,5275 1,0652 0,4017 3,109
Tab. 1 :43 a. Kriminalitet bland ungdoms- Tab. 1:43 b. Kriminalitet bland äldre fyllerister fyllerister
Kriminalitet (1959 —1 964)
Kriminalitet (1959 —1964)
Engångs- fyllerister Återfalls- fyllerister Engångs— fyller1ster Återfalls- fyllerister
... ..- O M Q ... O M 60 03
Ingen kriminalitet . . . Ingen kriminalitet . . . Endast mindre för- Endast mindre för-
seelser ............. 14 Kriminalitet 14
130
M v-A _,
seelser ............. 5 Kriminalitet 12
127
|... &
en (1
U! &
oo 01
)(” = 67.203 df= 2 p ( 0,001 x” = 5298 (if = 2 ej sign.
I hypotes 9 har antagits att det finns ett positivt samband mellan nykterhets- vård och fyllerifrekvens. Sambanden är statistiskt Säkerställda och resultaten framgår av tab. 1:44. Sambandet mellan fyllerifrekvens och nykterhetsvård är sig- nifikant för både ungdomsfylleristerna och de äldre fylleristerna enligt tab. 1:44 a och b.
Tab. 1 :44. Nykterhetsvdrden
Debutanter
Nykterhetsvården (1959—1964) Engångs- Återfalls- fyllerister fyllerister
Ingen åtgärd ....................... 108 27 Undersökning ...................... 108 37 Hjälpåtgärder ...................... 30 44 Övervakning ....................... 6 20 Frivillig anstaltsvård ................ 2 6 Tvångsintagning .................... 3 3
Summa
xi (DR) = 218,969 (if = 5 p ( 0,001 = 5 p ( 0, x” (D) =65,037 df 001
SOU 1968:56
Tab. 1:44 a. Nykterhetsvården Tab. 1:44 b. Nykierhelsvdrden av ungdomsfyllerister av äldre fyllerister
Nykterhetsvården
Nykterhetsvården (1959—1964) (1959—1964)
Engångs- fyllerister Återfalls- fyllerister Engångs- fyllerister Återfalls— fyllerister
Ingen åtgärd ........ Ingen åtgärd ........ Undersökning ....... Undersökning ....... Hjälpåtgärder ....... Hjälpåtgärder ....... Övervakning ........ Övervakning ........ Frivillig Frivillig anstaltsvård ......... 0 anstaltsvård ......... 2 Tvångsintagning ..... O Tvångsintagning ..... 3
Summa 127 Summa 130
mm MM HUTUI HNO'DGD
U'!
;(? = 33.199 df = 4 p ( 0,001 # = 30.666 df = 5 p ( 0,001
De i tab. 1:44a och b redovisade värdena visar att nykterhetsvården under åren 1959—1964 var relativt lika för både ungdomsfyllerister och äldre fyllerister. Risken för återfall är emellertid större för ungdomsfyllerister än för äldre. Nyk- terhetsvårdens intensitet hade därför väntats vara större för ungdomsfyllerister än för äldre fyllerister, men resultaten visar att så inte är fallet. Detta tyder på att nyk- terhetsnämnderna i anslutning till 1959 års fylleri skulle ha vidtagit förhållandevis kraftigare åtgärder mot äldre än mot yngre fyllerister. Följande uppställning visar dock att det inte finns signifikanta skillnader och att någon slutsats inte kan dras.
Ungdomsfyllerister Äldre fyllerister Skillnader CR
Xy Sy Xä Sä
0,3066 0,8292 0,2527 0,7066 0,0539 0,697
Enligt hypotes 10 skall återfallsfyllerister oftare ha fått socialhjälp än engångs- fyllerister. Tab. 1:45 visar signifikanta samband och verifierar hypotesen.
Tab. 1:45. Socialhjälp
Debutanter
Socialhjälp 1959—1964 Engångs- Återfalls- fyllerister fyllerister
Ej socialhjälp ...................... 231 107 1 gång socialhjälp ................... 9 15 2 gånger socialhjälp ................. 3 6 Minst 3 gånger socialhjälp ............ 14 9
Summa
)(2 (DR) = 90,506 df = 3 p ( 0,001 f = 3 )(2 (D) = 13,81] d p ( 0,01
I fig. 1:5 sammanfattas resultaten av hypotesprövningen. Alla samband är sig- nifikanta om man jämför debutanter med recidivister. Jämför man däremot en- gångsfyllerister med återfallsfyllerister (d.v.s. endast debutanter) så kan fyra hypoteser inte verifieras. Sambanden mellan å ena sidan fylleri och å den andra boendeort och boendeförhållanden är inte signifikanta, även om hypoteserna prövas för delgrupperna, d.v.s. för ungdomsfyllerister och äldre fyllerister. Där- emot verifierades de resterande två hypoteserna (sjuklighet och förekomst av psykisk sjukdom) för äldre fyllerister.
Fig. 1 :5 . Sammanfattning av hypotesprövningen beträffande sambandet mellan fylleri och andra kriterier på social missanpassning
Hypotes nr
Debutanter Ungdoms- Äldre Debutanter
Hy potesens innehåll fyllerister fyllerister Recidivister
ålder sign. — — sign. boendeort ej sign. — -— sign. boendeförhållanden ej sign. ej sign. ej sign. sign. inkomst sign. sign. ej sign. sign. civilstånd sign. sign. sign. sign. sjuklighet ej sign. ej sign. sign. sign1 psykisk sjukdom ej sign. ej sign. sign. sign. kriminalitet sign. sign. ej sign. sign. nykterhetsvård sign. sign. sign. sign. socialhjälp sign. — —- sign.
O(DOONIGUVÄWNH
.—
1 Ej sign. för efter 1934 födda.
Alla hypoteser som visade sig vara signifikanta för debutanter blev också veri- fierade för ungdomsfylleristernas del. Av dessa hypoteser var emellertid hypotes 4 (inkomst) och hypotes 8 (kriminalitet) inte signifikanta för äldre fyllerister.
Det finns alltså ett samband mellan fylleri och kriterier på social missanpass- ning. Sambandet mellan fylleri och förekomst av sjuklighet/psykiska sjukdomar visade sig emellertid först bland fyllerister i högre åldrar och sambandet mellan fylleri och dåliga boendeförhållanden blev markant först när man jämförde fyl- lerister som sex år tidigare hade den första förseelsen med dem, som debuterade tidigare. Ett liknande förhållande gällde bosättningsorten.
För dem, som debuterade efter 24 års ålder, var sambandet mellan fylleri och inkomst samt mellan fylleri och kriminalitet inte signifikant.
Återfallsrisken var störst bland dem som debuterade i unga år. Detta resultat var emellertid inte signifikant för dem som var bosatta i storstäderna.
Analysen visar, att de här undersökta kriterierna på social missanpassning har betydelse för desintegrationsprocessen av fyllerister. Deras betydelse varierar emellertid för funktionellt olika grupper. För att utforska dessa mekanismer be- höver man dels kunskap om de samband som alla undersökningsvariabler har med varandra, dels kunskap om hur dessa samband förändras i funktionellt olika grupper.
Växelspelet mellan kriterier på avvikande beteende Den analys som genomfördes i närmast föregående avsnitt belyste fylleriets sam- band med kriterier på social missanpassning. Fylleristerna hamnar i en social spiral nedåt, deras sociala desintegration blir allt större. Man kan då vänta sig
att alla variabler som mäter den sociala situationen visar negativa samband med varandra. Detta antagande är grundat på en metodologisk modell (Boalt-Jonsson, 1957), Boalts summationsteori (O. Boalt, 1961) och vissa nyare antaganden om sum- mationsteorin (Boalt, 1965). En dylik analys avser naturligtvis endast växelspelet mellan vissa variabler och inte en utforskning av orsakssammanhang eller dylikt.
Man kan mäta statistiska samband genom korrelationskoefficienter (r). En korrelationskoefficient för ett perfekt positivt samband (t.ex. om alla återfalls- fyllerister är kriminella och alla engångsfyllerister icke kriminella) blir+ 1,00, ett perfekt negativt samband—1,00. Föreligger inget samband, blir koefficienten=0. (Se C. Fergusson 1959, 0. Vejde 1963). För signifikanstestningen användes formeln
GHz)/R_Bln (l+r) (1—9) 2 (L—N(1+9)
Variablerna fick följande riktning:
1 Boendeförhållanden goda — dåliga 2 Inkomst stor — liten 3 Civilstånd gifta —— inte gifta 4 Sjuklighet sällan — ofta 5 Psykisk sjukdom förekommer inte — förekommer 6 Fylleri få förseelser — många förseelser 7 Kriminalitet förekommer inte —— förekommer 8 Nykterhetsvård förekommer inte — förekommer 9 Socialhjälp förekommer inte — förekommer
Antaganden om variablernas växelspel kan då sammanfattas som hypotes. Hypotes 11. Alla variabler har ett positivt samband med varandra (se fig. 1:6).
Fig. 1:6. Förväntade samband mellan variabler som kännetecknar den sociala situationen
Variabler 1 2 3 8
Boendeförhållanden . . .. 0 + Inkomst . Civilstånd ............. Sjuklighet ............. Psykisk sjukdom ....... Fylleri ................ Kriminalitet ........... Nykterhetsvård ........ Socialhjälp ............
GMQQUBWMH c+++++ o++++++ 0+++++++ o++++++++
Analysen avser endast debutanter och endast observationstiden 1959—1964.
I tab. 1:46 redovisas resultatet för de 394 debutanterna. Koeffieienter som under- skrider 0,083 är icke signifikant positiva (enkelsidig test, femprocentig risknivå). Således är sambanden civilstånd-psykisk sjukdom (r=0,063), civilstånd-social- hjälp (r=0,060), sjuklighet-fylleri (r=0,066), psykisk sjukdom-fylleri (r=0,081), psykisk sjukdom-kriminalitet (0,076) inte signifikanta. Detta är inte tillräckligt för att förkasta hypotes 11. Vid den tidigare analysen av fylleriets samband med sjuk— lighet och förekomsten av psykisk sjukdom har redan konstaterats, att dessa sam- band manifesteras först i högre ålder. Samma förhållande kan tänkas föreligga vid korrelationen psykisk sjukdom-kriminalitet. Om psykisk sjukdom uppträder hu-
vudsakligen bland äldre, så kan denna faktor knappast ha betydelse vid äkten- skapets ingående; d.v.s. endast bland äldre finns ett samband mellan förekomsten av psykisk sjukdom och civilstånd. Det inte signifikanta sambandet mellan social- hjälp och civilstånd kan sammanhänga med att gifta lättare får socialhjälp.
Tab. 1:46. Korrelationsmatris för debutanter
Variabler 1 2
Boendeförhållanden . . .. . 0,153 Inkomst . Civilstånd ............. Sjuklighet ............. Psykisk sjukdom ....... Fylleri ................ Kriminalitet ........... Nykterhetsvård ........ Socialhjälp ............
(OmleUTÅÄDJM—c
n= 394
Om dessa antaganden stämmer, kan följande resultat förväntas: de för materia— let i dess helhet inte signifikanta sambanden är signifikanta bland äldre fyllerister och inte signifikanta bland ungdomsfyllerister med ett undantag: sambandet mel- lan socialhjälp och civilstånd. Detta samband beror på att gifta lättare får social— hjälp och är således inte signifikant i någon grupp. I följande uppställning redo- görs för resultaten.
Ungdomsfyllerister Äldre fyllerister
Variabler r Signifikans r Signifikans
Civilstånd/Psykisk sjukdom .............. -—0,028 ej sign. 0,158 sign. Civilstånd/Socialhjälp ................... 0,053 ej sign. 0.066 ej sign. Sjuklighet/Fylleri ....................... 0,042 ej sign. 0,152 sign. Psykisk sjukdom/Fylleri ................. 0.052 ej sign. 0,158 sign. Psykisk sjukdom/Kriminalitet ............ 0,07 1 ej sign. 0.142 sign.
Man kan således acceptera hypotes 11. De i tab.1:46 påvisade sambanden är lämpade för vidare analys i form av s.k. klusteranalys. I klusteranalysen sam- manför man till kluster (klumpar) variabler som har starka samband med varandra och låga samband med de övriga variablerna. På så sätt kan variab- lerna hänföras till bakomliggande faktorer. Klusteranalysen skiljer sig från fak— toranalysen därigenom att den förra hänför en variabel i sin helhet till en faktor och den senare hänför delar av en variabel till bakomliggande faktorer.
Kriterium för avgörandet om en variabel tillhör en viss klusterbildning är B- koefficienten (coefficient of belonging). Denna är lika med det genomsnittliga värdet av de för respektive variabler gemensamma korrelationerna, multiplicerat med 100 och dividerat med respektive variablers genomsnittliga korrelationer med alla övriga variabler. Om B-koefficienten=100, så innebär detta, att det inte finns någon klusterbildning. Så länge B-koefficienten är minst 130 och ej ökar eller minskar väsentligt, om en variabel tillförs, bildar variabelgruppen ett kluster. Den här tillämpade metoden beskrivs i Harman (1960).
Två klustrar har kunnat konstrueras. Kluster I består av variabel 4 (sjuklighet) och variabel 5 (psykisk sjukdom) och i kluster II ingår variablerna fylleri (6), kriminalitet (7), nykterhetsvård (8), inkomst (2), civilstånd (3), socialhjälp (9) och boendeförhållanden (1).
De bakom kluster I och II liggande faktorerna kan betecknas som sjuklighets- faktor (I) och social faktor (II).
Det starkaste sambandet mellan kluster I och kluster II framkommer via variab- lerna inkomst, socialvård, nykterhetsvård och boendeförhållanden.
Klusteranalysens resultat kan sammanfattas på följande sätt: Det finns ett sam- spel mellan variablerna men två särskilda klustrar med starkt samvarierande variabler har framkommit. Bakom det första klustret ligger en sjuklighetsfaktor och bakom det andra en social faktor. Det första klustret har låga samband med kärnvariablerna i kluster II — fylleri och kriminalitet —— men relativt starka samband med inkomst, boendeförhållanden, nykterhetsvård och socialvård.
I analysen av fylleriets samband med andra variabler visades vissa skillnader mellan ungdomsfyllerister och äldre fyllerister. Dessa sammanfattas i tab. 1:47. Ungdomsfyllerister har signifikant lägre inkomster, flera fylleriförseelser och en starkare kriminell belastning, medan äldre fyllerister oftare är sjuka och psykiskt sjuka.
Hur påverkar dessa skillnader växelspelet mellan variablerna? I tab. 1:48 och 49 redogörs för korrelationsmatriserna för ungdomsfyllerister och äldre fyllerister. I matrisen för ungdomsfyllerister är av de 36 koefficienterna 13 inte signifikanta (sign. : r 2 0,116). Variablerna boendeförhållanden, sjuklighet och psykisk sjuk- dom spelar en mindre roll inom desintegrationsmönstret, medan avvikande be- teende som fylleri och kriminalitet visar starka samband med varandra.
I matrisen för äldre fyllerister är två koefficienter inte signifikanta (sign. : r 2 0.122). Variabeln sjuklighet, psykisk sjukdom och boendeförhållanden ingår här i desintegrationsmönstret, medan samspelet mellan variablerna på avvikande bete- ende är mindre kraftigt.
Analysen av växelspelet mellan olika kriterier på social missanpassning pekar på att fylleristerna befinner sig i en process av social missanpassning. Aktivt av- vikande beteende som kriminalitet och fylleri samt frånvaron av socioekonomisk aktivitet (låg inkomst) är mest utpräglade för dem som i unga år begick den första förseelsen, medan i äldre år tecken på social desintegration (boendeförhållanden, civilstånd) blir mera dominerande. Sjuklighet och psykisk sjukdom spelar först bland äldre en påvisbar roll inom desintegrationsmönstret.
Tab. 1:47. Skillnader mellan ungdomsfyllerister och äldre fyllerister
Ungdomsfyllerister Äldre fyllerister Skillnader
Variabler _ xy sy xä sä
Boendeförhållanden 1,1509 0,4197 1,1813 0,4522 0,687 Inkomst ................ 172,5519 122,2055 215,5769 154,7327 3,027 Civilstånd 1,6226 0,4859 1,5604 0,4977 1.250 Sjuklighet .............. 63,6792 106,3907 130,0330 201,8525 3.986 Psykisk sjukdom ........ 0,0896 0,2863 0,1813 0,3863 2.640 Fylleri ................. 1,9151 1,4805 1,5824 1,1569 2.502 Kriminalitet ............. 0,9292 1,4892 0,5275 1,0652 3,109 Nykterhetsvård .......... 1,1226 1,0043 1,0714 1,2079 0.450 Socialhjälp ............. 0,3066 0,8292 0,2527 0,7066 0.697
CDOONIGSCHICÄODNV—
Tab. 1:48. Korrelationsmatris för ungdomsfyllerister
Variabler 1
Boendeförhållanden . . . . . 0.065 0.164 Inkomst .............. . 0.253 Civilstånd ............. . Sjuklighet ............. Psykisk sjukdom ....... Fylleri ................ Kriminalitet ........... Nykterhetsvård ........ Socialhjälp ............
tom—IQUIQQJMH
n=212
Tab. 1:49. Korrelationsmatris för äldre fyllerister
Variabler 1 2
Boendeförhållanden . . . . . Inkomst
Civilstånd ............. Sjuklighet ............. Psykisk sjukdom ....... Fylleri ................ Kriminalitet ........... Nykterhetsvård ........ Socialhjälp ............
coooxicnzwxwm—
n=l82
Frågeformulär FYLLERISTRAFFUTREDNINGEN , FERSONUPPGIFI'
Ulsklilhdotum Ilnnhtlon hon!-do- Illl Kur-|| Kontroll-tyrelsen. man M In 7171. SYOCXNOIM 1
Person, som din-ts för under 1959 Ingången fylleriförseelse
Länsbyn'mnu för folkbokföringen person
dndrqt har är 19
& lill- kor år 19
överförda I
Allmänna försäkringrkuuornu av för år 1963: Socialstyrelsen
har förekommit har förekommit
förekommer förekommer
Konlmllstymlson. I.MXJ. 10.64. är 7155
FYLLERISTRAFFUIREDNINGEN PERSONUPPGIFI'
Ulsluimdulum Ilunlwtten lnulndn lill Kungl Kontrolllfynlten, Suli-lille ud lex 7177, SIOCKHOUÅ 7
Person, som dömts lör under 1959 Ingången fylleriförseelse
länsbyråerna för folkbokföringen
person
ei ändrat hur är 1?
dl bosatt å sin- nämndo en hur är I?
avled
Kronofogden:
krav
Polilmyndighelernu
Kontrollelyrelnn. amxa. 10.64. oli 7155
FYLLERISTRAFFUTREDNINGEN PRSONUPPGIFT Unkrithdolum
Ilonkenen ånulndes till Kungl Kontrollllyrelun, Stalinielrn ud lax 7177, STOCKHOUA 7
Person, som dömts lör under 1959 Ingången fylleriförseelse
senere
Lönsbyråornu för folkbokföringen person
har ej endret bostadsort har är 19
är bosatt & $iil- nämnda att har är 19
avled den
avser
följande del hela tiden 1959—1964 av denna tid:
1. Åtgärder enligt nykterhetsvårdsiagen
har
allmän
har
Beslut om Nduasintagning Verksmlld Ndngsintagning 7;
som verkstd & allmän vårdanstalt
i mer en ruta
Konlrollstyrellen. 2.500x3. 10.64. elr 7155
vana: SOU 1968:56
Anda lar nykterhetsnämnd-n kdndu iommi—din av betydelse för bedömningen ov vederbörandes soc-ola odl medic-nika status (| ex ekonomiska förhållanden. kriminalitet, dlolsehnrgifter, sjukdomar m rn)
2. Åtgärder enligt barnovårdslogen n) Utredning uni 14 & (el motsvarande bestämmelser i äldre log) hur ei Verkställ" I har verkndllls år: b) Ålnarder mot ifrågavarande person enl 73 i o) (el motsvarande bestämmelser i Bldre log] _] hur ni vidtagits [_| hur vidtagits dr:
An.. Frogn b) behover besvaras endast om ifrågavarande person är lbdd under ndgol av åren lä — 945
(i Åtadrder mot ifrågavarande person enl 2.5 5 b) (oi motsvarande bestämmelser i äldre lag)
har ei vidtagits ' har vidtagits dr: Arl av vidtogno Moduler: ? Hidlpdtaörder | Forn-tuning och varning
Omhändertagande Uvonmlrning | for mmhdllsvdrd ”garden hor vidtagits på grund av
Missbruk av nu- Anron social givande modul missanpassning
Föreskrifter rörande underårig: ievnudslorhéllonden
Anu. Frd o :) behover besvara- nndusl om ifrågavarande person är född under något av ren 1730—1945. I tor-kommande tall sattes kryss i mer du en ruta dl Åiqdrdler) mr ifrågavarande persons born enligt 25 5 11) (el motsvarande bestämmelser i äldre lng)
har ej vidtagits hur vidlugils dr:
3. Lökarundersökning eniigt nykterheis eller barnavdrdslagen Ldkorundorsokninn har ldrunsloltols av | Iidpunkl lör underlökningen _l nykterhetsndmnden ' bomovårdsnåmndan Ved utvisade ldknrundersokmnnonl
_Ål-rge i korvhel i
4. Åtgärder eniigt socialhjälpsiagen Personen i fråga eller nu": Ion-ilj hur ? ei erhållit sociolbidlp | erhållit socialhjälp under åren:
Belopp (kr per år ei månad) Anledningen till nu socialhjdlp utgått (unges kortfattat):
Bilaga 1:2
Undersökningsvariabler
Beteckning
Definition och/eller specifikation
1
2
. Ålder . Födelseort
. Boendeort 1959 . Boendeort 1964 . Orten för fylleriförseelsen
. Boendeförhållanden
. Mobilitet
. Inkomst
. Civilstånd 1959 Civilstånd 1964 . Sjuklighet
. Förekomst av psykisk sjukdom
13. Fylleristatus
14. Fylleri1959
Uppdelning efter födelseåret
1 Stockholm 2 Göteborg 3 Malmö 4 städer 2 50 000 inv. ( 100 000 inv. (1964) 5 städer ( 50 000, köpingar 6 landskommuner Som 2 (enl. folkbokföringen) Som 2 (enl. folkbokföringen) Första fylleriförseelsen 1959 I orten för förseelsen = boendeort 1959 2 orten för förseelsen = ej boendeort 1959 Avser år 1964 (enl. folkbokföringen) 1 bor under egen adress 2 bor i hem eller inneboende 3 a församling skriven; utan hemvist Antalet flyttningar mellan olika kommuner enligt folkbokföringen åren 1959 —64 0 ingen flyttning 1 lflyttning
5 minst 5 flyttningar Pensionspoäng för år 1963 enligt försäkringskassorna, d.v.s. endast pensionsberältigande inkomster som överstiger 4 700 kronor Enl. försäkringskassorna
1 gifta (även under hemskillnad) 2 övriga Som 9 Antalet sjukdagar i sjukperioder av minst 7 dagar åren 1959 —64 enligt försäkringskorten På försäkringskortet antecknad förekomst av psykisk sjukdom under sjukperioder av minst 7 dagar åren 1959 —64 och/eller på försäkrings- kortet antecknad intagning i mentalsjukhus (1959—1964)
0 förekommer inte 1 förekommer Enligt operationell definition av tidsperioden för fylleriförseelsernas inträffande 1) om första fylleriförseelsen 1959:
debutanter (representativ för fyllerister i allmänhet) 2) om första fylleriförseelsen före 1959 och sista fylleriförseelsen efter 1959:
recidivister (mera alkoholiserade än debutanter och ej representa— liv för fyllerister) 3) om första fylleriförseelsen före 1959 och sista förseelsen 1959:
inaktuella (representativ för resocialiserade fyllerister, enligt en hypotes som förkastades; d.v.s. inga valida resultat)
1 debutanter 2 recidivister 3 inaktuella Antalet fylleriförseelser t.o.m. 1959
1 förseelse
6 minst 6 förseelser
Beteckning Definition och/eller specifikation
1
2
15. Fylleri1964
16. Kriminalitet intill 1959 års lörseelse
17. Alkoholkriminalitet
18. Strul/"åtgärder
19. Brollslyp
20. Kriminalitet 1959 —64
21. Kriminalitet
22. Bötesbetalning
Antalet fylleriförseelser t.o.m. 1964 som 14 Enligt utdrag ur allmänna straB'registret och/eller kontrollstyrelsens särskilda straffregister rörande fylleri m.m. I allmänna straffregistret finns inga uppgifter om personer, som blivit dömda till mindre bötesstraff (se lag 17 oktober 1900 om straffregister). I särskilda straffregistret för fylleri finns förutom anteckningar om fylleri uppgifter om personer som begått brott eller förseelser mot alkohollagstiftningen och under alkoholpåverkan (inkl. traiiknykter— hetsbrott), alltså även mindre förseelser som inte antecknats i allmänna straffregistret. Uppgifter om lättare förseelser t.ex. sådana som inte stått i samband med alkohol och inte antecknats i allmänna stratiregistret har inhämtats från polismyndigheterna för tiden 1959—64 (se fråge- formuläret). Dessa har inte kommit till användning: förseelser som förekom och ej var upptagna i allmänna och/eller särskilda registret och var begångna av de i nämnda register inte upptagna personer hade antingen inte lett till åtal eller var för undersökningen invalida (par- keringsböter m.m.) 0 ingen kriminalitet 1 lätt kriminalitet (endast i särskilda straB'registret förekommande personer med andra förseelser än endast fylleri) 2 endast svår alkoholkriminalitet (i särskilda och allmänna re— gistret för endast alkoholbrottslighet antecknade personer) 3 endast kriminalitet (inte i särskilda men i allmänna straffregistret förekommande personer) 4kriminalitet och alkoholkriminalitet Endast intill 1959 års förseelse begångna brott och/eller förseelser 0 ingen alkoholkriminalitet ] traliknykterhetsbrott brott mot alkohollagstiftningen brott under alkoholpåverkan 1 +2 1 +3 2 + 3 1 +2 +3 I samband med brott och/eller förseelser som begåtts intill 1959 års fylleriförseelse: 0 ingen kriminalitet 1 högst bötesstraff högst sakerförklaring högst 1 g. frihetsstrati högst 2 —3 g. frihetsstratl' högst 4 —5 g. frihetsstraff minst ög. frihetsstratl' Endast kriminalitet intill 1959 års förseelse och för personer med kriminalitet eller kriminalitet och alkoholkriminalitet. Personer med blandad brottslighet har klassificerats enligt maximistratiprincipen (se diagram 1:5) Kriminalitet i samband med 1959 års förseelse och/eller efter för- seelsen intill 1964 som 16 Variabel 16 +20 som 16 enligt kronofogdemyndigheter 00 ej böter 01 ej registrerade 10—25 se tab. 1:29
SOU 1968:56
Beteckning Definition och/eller specifikation
1
2
23. Nykterhetsvård intill 1959 års förseelse
24. Nykterhetsvård i samband med 1959 års förseelse
25. Nykterhetsvård efter 1959 års förseelse 26. Socialhjälp
Enligt särskilda straHregistret (övervakning registreras först sedan år 1955)
0 inga tvångsåtgärder 1 övervakning 2 tvångsintagning Enligt nykterhetsnämnderna (alla nykterhetsnämnder i de kommuner där vederbörande var bosatt)
0 inga åtgärder 1 endast undersökning 2 endast hjälpåtgärder 3 övervakning 4 frivillig intagning 5 tvångsåtgärder Anmärkning: Åtgärder som vidtogs av barnavårdsnämnder mot per- soner, som 1959 var yngre än 18 år, har likställts med nykterhets- nämndemas åtgärder Intill 1964
se variabel 24
Socialhjälp 1959 —1964 enligt socialnämnden 0 ingen socialhjälp 1 socialhjälp lg. 2 socialhjälp 2g. 3 socialhjälp minst 3 g.
Bilaga 1:3
Litteraturförteckning
Adrell, R.: Klientel- och prognosundersökning vid statlig vårdanstalt för alkohol- missbrukare, Pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet (Dupl.), Gö- teborg 1965. Ahmavaara — Markkanen: The Unified Factor Model, Helsingfors 1956.
Allart _ Markkanen — Takala: Drinking and Drinkers, Helsingfors 1956.
Blomberg, D.: Ungdomsvårdsskoleelevers återanpassning, Sociala Meddelanden 1958z3. Boalt, G.: Profetgloria och forskarmöda, Stockholm 1965. Boalt, G.: Socialt beteende, Stockholm 1957.
Boalt, G. _— v. Euler, R.: Alkoholproblem, Stockholm 1959. Boalt, G. —— Jonsson: Sociologi och sjukdom, Stockholm 1957. Bruun, K.: Alkoholism och narkomani, Sociala avvikelser och social kontroll, Stockholm 1964.
Braun, K.: Dryckesvanorna och deras sociala funktion, Alkoholfrågan 2/1964, Stockholm (2) 1964.
Bruun, K. — Koura — Popham — Seeley: Liver Cirrhosis Mortality as a Means to Measure the Prevalence of Alcoholism, Helsingfors 1960. Cassel _ Jostin: KOTAB 1 — ett standardprogram för viss tabulering, Statistisk Tidskrift 1965:6. Collett, J.: Intervjuundersökning av personer under 25 år som omhändertagits för fylleri, Alkoholfrågan 5/1959, Stockholm. CFN : Alkohol — vanor och verkningar, Centralförbundet för Nykterhetsundervis- ning, Stockholm 1967.
Dahlström, E.: Normer, avvikelser och social kontroll, Sociala avvikelser och social kontroll, Stockholm 1964. Dahlström, G.: En prognosundersökning angående straffregisterbrott i Stockholm, manuskript 1956. Dixon — Massey: Introduction to Statistical Analysis, New York 1957.
von Euler, Alkoholvanor —— en intervjuundersökning utförd av Statistiska Cen- tralbyråns Utredningsinstitut, (Dupl.), Stockholm 1956.
Fergusson, G.: Statistical Analysis in Psychology and Education, New York 1959. Frachter, B.: Introduction to Factor Analysis, Princeton 1954. Freund, J.: Mathematical Statistics, Englewood Cliffs 1962. Harman, H.: Modern Factor Analysis, The University of Chicago Press 1960. Jakobsen, H.: Kvinnlig alkoholist dricker i smyg, Alkoholfrågan 3/1966, Stock- holm 1966. Janson, C-G.: Kriminalsociologiska teorier, Sociala avvikelser och social kontroll, Stockholm 1964. Jones, H.: Alcoholic Addiction, London 1963.
Kinberg _ Inghe _— Lindberg: Kriminalitet och alkoholmissbruk, Stockholm 1957. Merton, R.: Social Theory and Structure, New York 1957. SOS: Rusdrycksförsäljningen m.m. 1960—1966, Stockholm.
SOU 1951:43 : Statistiska undersökningar kring alkoholfrågan, Stockholm 1951. Tuominen, E.: Erfarenheter av klinisk bakrusvård, Alkoholfrågan 6/1966, Stock- holm 1966. Åmark, C.: A Study in Alcoholism, Köpenhamn 1951.
BILAGA 2
Redogörelse för dödsfall, som under åren 1963—1965 drabbat personer i omedelbart samband med att de av polis omhändertagits för fylleri1
Fall 1. Dödsfall i polisarrest iStockholm den 14/2 1963. Torsdagen den 14/2 1963 kl. 00.30 infördes en dansk medborgare J., född 1931, på en polisstation efter att kort före ha omhändertagits för fylleri. J. sluddrade, rag- lade och luktade sprit eller vin. Under avvisiteringen fick han uppkastningar, men förklarade därefter att han kände sig bättre. Han uppgav vidare att han hade intagit fyra sömntabletter. Han lades i arrest. Vid kontroll kl. 02 svarade han på tilltal och verkade helt klar. Kl. 03.10 reagerade han fortfarande för tilltal men svarade inte helt klart. Detta uppfattades som om han sov tungt och ansågs över— ensstämma med uppträdandet hos en berusad person. Risken för att J. skulle falla i medvetslöshet ansågs därför vara över och någon ytterligare tillsyn av honom skedde inte förrän vid 05.40-tiden, då man skulle väcka honom för att överföra honom till kriminalavdelningen; han var nämligen misstänkt för bedrägeribrott. Men han påträffades då död, liggande i samma ställning som tidigare, d.v.s. på sida. Han fördes omedelbart till sjukhus, där dödsfallet konstaterades. —— Först efter J:s död granskades innehållet i den dokumentportfölj, som han hade haft med sig vid omhändertagandet. Därvid påträffades dels ett brev från J. till polisen, i vilket han förklarade att han »tog denne utväg i stället för fengelse», och dels en burk med 15 tabletter »Diminal duplex». Burken hade ursprungligen innehållit 50 tabletter. Senare företagen rättsmedicinsk undersökning gav vid handen att J. dött av sömnmedelsförgiftning; till dödsfallet kunde enligt läkares utlåtande även al- koholpåverkan antas ha bidragit.
Fall 2. Dödsfall den 25/3 1963 iAvesta. Söndagen den 24/3 1963 kl. 18.05 begärde fru E., hustru till E., född 1931, att po— lisen skulle komma till deras hem och ta hand om E., som var berusad och oreger- lig. Polisen hämtade honom till polisstationen. Då E. uppträdde egendomligt fick polisen den uppfattningen, att det inte var fråga om enbart berusning. Man transporterade honom därför kl. 19.30 till sjukhus, där han fick stanna för behand- ling. Han förlorade snart medvetandet och avled på sjukhuset den 25/3 kl. 06.45. — Innehållet i två flaskor som påträffades hos E. analyserades senare. Den ena flaskan visade sig innehålla etylalkohol, den andra etylenglykol (vanlig kylar- vätska för bilar). Enligt dödsbevis var dödsorsaken förgiftning av etylenglykol.
Fall 3. Dödsfall i polisarrest i Stockholm den 2/5 1963. Torsdagen den 2/5 1963 omkring kl. 01.15 blev på begäran av en droskchaufför en dansk medborgare J., född 1926, omhändertagen av polis. J. låg bredvid drosk—
1 Samtliga de fall, för vilka i det följande redogörs, har varit föremål för vederbörlig utredning och i inget av fallen har det inträffade lagts någon enskild polisman till last så- som fel eller försummelse.
SOU 1968:56
bilen. Droskchauffören omtalade att J. hade följt med i bilen som passagerare. Han hade varit så höggradigt berusad, att han med knapp nöd kunnat stiga in i bilen utan hjälp. J. hade under färden överfallit föraren, som för att freda sig slagit till honom en eller två gånger med en batong. Slagen hade träffat J. i huvu- det (pannan) men hade inte varit särskilt hårda eftersom de hade utdelats inne i bilen, där batongen inte kunde höjas i någon nämnvärd grad. Polismännen för- sökte ruska liv i J. men han reagerade inte. Han andades tungt men regelbundet. Han luktade alkohol och bedömdes vara redlöst berusad. Polismännen övervägde om de skulle köra honom direkt till sjukhus men bestämde sig för att först föra honom till polisstation, eftersom han inte visade några direkta tecken på att be- höva sjukhusvård. Vid ankomsten till polisstationen har de in honom och lade honom på rygg på golvet i arrestavdelningen. Andra polismän tog sedan hand om honom. Han verkade då sova. Han svarade inte på tilltal trots att man ruskade om honom för att väcka honom. Men han andades fullt normalt. Man kände spritdoft från hans andedräkt. Han lades i arrest. Man lyssnade sedan på honom upprepade gånger genom snabbtelefonanläggning och hörde varje gång att han andades nor- malt. Man gick in till honom i cellen vid fem tillfällen, nämligen kl. 02, 03, 03.15 (efter vaktbyte), 04.55 (efter nytt vaktbyte) och 05.15. Vid de fyra första till- fällena upptäckte man inget anmärkningsvärt med hans andhämtning, puls och kroppstemperatur. Han verkade sova djupt och man gjorde därför inga försök att väcka honom. Kl. 04.55 observerades en tefatsstor samling av en rödaktig väts- ka, som troligen runnit ur hans mun, om det var blod eller inte kunde ej av- göras. Vakten underrättade jourhavande befäl härom. Tillsammans tittade de till J. kl. 05.15. Han hade då börjat andas oregelbundet. Kl. 05.25 tillkallades ambulans, vari J. fördes till sjukhus. J. var död vid ankomsten dit kl. 05.50 — Enligt obduk- tionsprotokoll hade den omedelbara dödsorsaken varit kvävning till följd av in- andning av uppkräkt maginnehåll, vilket i sin tur varit en komplikation till den föreliggande alkoholförgiftningen.
Fall 4. Dödsfall i polisarrest i Skellefteå den 29/6 1963. Lördagen den 29/6 1963 vid 17.30—tiden omhändertogs F., född 1894, för fylleri på en travbana utanför Skellefteå. Han var höggradigt berusad, raglade och sluddrade samt hade högröd ansiktsfärg. En stark spritdoft kändes från hans andedräkt. Han fördes i bil till polisstationen i staden. Vid avvisiteringen kunde han stå för sig själv och prata med polismännen. Inget tydde då på att han var »halvt med- vetslös och därför i behov av läkarvård». Han infördes i arrest. Någon kontroll av Fzs tillstånd företogs sedan inte förrän kl. 19.30, då man »lyssnade på» F. genom snabbtelefonen och hörde att han andades. Nästa kontroll skedde först kl. 21.30, också denna gång genom avlyssning i snabbtelefonen. Något ljud hördes då inte från F., varför man genast uppsökte arresten, där man fann honom liggande orör- lig. Han låg på sida. Han andades inte, hade ingen puls och var kall. Från hans mun och näsa hade runnit en röd-brunaktig vätska och partiklar, som sannolikt innehöll mat. Han var alltså redan död. Enligt senare utfärdat dödsbevis var den omedelbara dödsorsaken dubbelsidiga inandningar av uppkräkt maginnehåll. — Som en förklaring till den uppenbart bristfälliga tillsynen har andragits följan- de. Polisstyrkan i staden var vid tillfället underbemannad och personalen hade mycket att göra. Under hela den aktuella tiden tjänstgjorde på stationen en förste polisassistent, som uteslutande sysslade med utredningsarbete och som aldrig såg F. förrän denne var död. Mellan kl. 18 och 19 fanns en kontorsvakt, som var syssel- satt med brådskande utredningsarbete. Mellan kl. 19 och 20 fanns två vakter, varav den ene var upptagen av kontorsgöromål. Mellan kl. 20 och 21.15 fanns åter endast
en vakt, sysselsatt med andra uppgifter. Vid sistnämnda klockslag blev han avlöst av den vakt, som kl. 21.30 upptäckte att F. avlidit. Några generella anvisningar om hur tillsynen skulle gå till hade vaktpersonalen heller inte fått.
Fall 5. Dödsfall i polisarrest iStockholm den 27/7 1963. Fredagen den 26/7 1963 kl. 19.50 infördes E., f. 1928, på polisstation efter att ha omhändertagits för fylleri. Han raglade starkt, sluddrade och luktade sprit. Un- der avvisiteringen föll han plötsligt av den stol han satts på och ned på golvet med huvudet före. Han var dock så pass klar i huvudet, att han kunde svara på tilltal, företedde inga tecken på skador och uppträdde som en vanlig fyllerist. Han lades i arrest. Man tittade sedan på honom genom inspektionsgluggen två—tre gånger mellan kl. 20 och 21, då han låg på britsen och förmodligen sov och i varje fall inte företedde något anmärkningsvärt. Kl. 22 tittade man på nytt på honom. Han satt då på britsen med fötterna på golvet och armbågarna stödda mot knäna samt med huvudet något nedböjt. Inte heller då iakttogs något anmärkningsvärt. Det- samma var fallet då man tittade på honom nästa gång, kl. 23. Då man kl. 00.15 tittade in till E. för att frige honom, satt han i samma ställning som förut men be- tydligt mer hopsjunken. Han var något blå runt läpparna. Han hade vidare kräkts på golvet. Man försökte väcka honom men förgäves. Man kunde inte känna hans puls. Han fördes omedelbart till sjukhus, där det konstaterades att han var död. — Vid senare företagen utredning framkom att E. varit starkt alkoholiserad och såväl fysiskt som psykiskt i mycket dålig kondition. Han brukade förtära ansenliga mängder nervlugnande tabletter, framför allt heminevrintabletter, vilka han måste ta dagligen för att motverka deliriumanfall. —— Enligt obduktionsprotokoll var dödsorsaken kvävning till följd av inandning av uppkräkt maginnehåll.
Fall 6. Dödsfall ipolisarrest i Göteborg den 19/10 1963. Lördagen den 19/10 1963 kl. 15.25 omhändertogs S., född 1919, för fylleri. Han var mycket kraftigt berusad. Han infördes på polisstation kl. 15.45. Han kunde dock gå in i arrestavdelningen själv. I väntan på att bli avvisiterad »fyllnade» han till, svarade inte på tilltal, hängde huvudet mot knäna när han satt och verkade somna till. Han kunde sedan inte gå ens med stöd in i arresten utan måste bäras dit. En av de polismän som hade hand om honom kände spritlukt från honom medan de andra ej kunnat uttala sig säkert härom. Han lades i arresten på sedvanligt sätt, d.v.s. på sida, och hördes snarka ett par gånger och muttra något. Han andades lugnt. Placeringen i arrest skedde kl. 15.55. De två polismän som hade hand om fyllerister tittade sedan inte till S. förrän kl. 17.25 — de var upptagna av andra löpande göromål och utredningsarbete, som de beordrats att utföra. S. låg då i samma ställning som vid införandet i arresten. Men han hade ringa eller ingen andningsverksamhet och han var mycket varm. Man satte igång med konstgjord andning och ambulans tillkallades. Vid införandet på sjukhus kl. 17.55 var han död. Vid obduktion fastställdes, att S:s döda kropp företett dels tecken på fettlever och dels inflammation i magsäcksslemhinnan. Förrättningsmannen intygade vi- dare bl.a., att rättskemisk analys visat höga etylalkoholkoncentrationer och att det var väl möjligt att alkoholförgiftning orsakat S:s död.
Fall 7. Dödsfall i polisarrest i Göteborg den 22/12 1963. Söndagen den 22/12 1963 vid 18.10-tiden omhändertogs S., född 1910, för fylleri. Han påträffades liggande i snön utanför ett kafé. Han luktade rödsprit och före— tedde i övrigt »alla typiska tecken på alkoholpåverkan». Införd på polisstationen kl. 18.25 var han slapp i kroppen, blek, luktade alkohol och var till synes kraftigt
berusad. Han kunde dock svara på tilltal och uppgav att han druckit rödsprit och brännvin. Han verkade trots vistelsen i snön inte nedkyld. Jourhavande befäl be- stämde, att 5. fick »ligga på försök» en halvtimme. Blev han sämre, skulle han omedelbart föras till sjukhus. Han lades i arrest kl. 18.35. Omedelbart därefter ringde han på larmklockan. Man begav sig dit, och han sluddrade då något om att han druckit en halv liter brännvin. Han verkade vara på bättringsvägen och höll på att nyktra till, varför han fick ligga kvar under fortlöpande tillsyn. Strax efter kl. 19 hördes en duns från hans cell. Han hade ramlat från britsen ned på golvet men inte skadat sig. Han fick ligga kvar på golvet på sida. Kl. 19.30 ringde han på nytt på klockan. Han verkade då betydligt piggare och ville ha ett glas vatten för att det sved i halsen. Det fick han också. Inget tydde då på att han var sjuk, varför han fick ligga kvar under observation. Kl. 19.45 uppmärksammades, att han för- sökte kravla sig upp på britsen. Han hjälptes upp och fick ligga kvar där. Kl. 20.05 besökte man på nytt cellen och tilltalade S., som svarade sluddrigt. Man fick den uppfattningen att han halvsov, varför han fick ligga kvar. Efter några minuter _ kl. 20.09 —— besöktes S. ånyo. Hans ansiktsfårg hade då blivit mörkare än tidi- gare. Han andades svagt och pulsen var svag. Några spår efter uppkastningar fanns dock inte vare sig då eller tidigare. Ambulans tillkallades omedelbart. Am- bulanspersonalen kände svaga pulsslag. Vid ankomsten till sjukhus kl. 20.20 var han dock död. —— Enligt obduktionsprotokoll hade S. dött av skall- och hjärn- skador, lunginflammation och alkoholpåverkan i förening.
Fall 8. Dödsfall i polisarrest iStockholm den 7/2 1964. Fredagen den 7/2 1964 kl. 19.50 infördes W., f. 1899, på polisstation efter att kort innan ha omhändertagits för fylleri. Han visade de vanliga tecknen på berusning _— raglade, sluddrade och luktade sprit från andedräkten. Han företedde inga skador och han pratade med polismännen på polisstationen. Han bedömdes inte vara så berusad att han behövde föras till sjukhus. Han avvisiterades och lades i arrest på sin högra sida. Man tittade sedan på honom genom inspektionsgluggen två gånger mellan kl. 20 och 21, samt kl. 22.10 och 23.15 utan att man då kunde observera något anmärkningsvärt. Man lyssnade också på honom genom snabb— telefonanläggningen vid 21-tiden och hörde då att han andades. Men när man kl. 00.50 den 8/2 skulle frige honom, påträffades han liggande livlös i samma ställ— ning, vari han ursprungligen placerats. Jourhavande läkare tillkallades och konsta- terade att W. var död. — Senare företagna rättsmedicinska och rättskemiska un- dersökningar visade, att W:s döda kropp företett gammalt (reumatiskt) klaffel i vänstra förmakkammar—klaffen, rikligt s.k. lungödem och tecken på (ringa) in- andning av uppkräkt magsäcksinnehåll. Av undersökningarna framgick vidare, att W. vid dödstillfället haft riklig mängd etylalkohol i kroppen. Förrättnings- mannen ansåg att alkoholpåverkan och hjärtfelet i förening till fullo förklarade W:s död och att W. av likfenomenen att döma avlidit kort tid efter det att han inlagts i arresten.
Fall 9. Dödsfall i polisarrest i Göteborg den 1/5 1964. Fredagen den 1/5 1964 kl. 18.25 omhändertogs D., född 1934, för fylleri. Han låg och sov intill ett träd och vaknade inte när polismännen skakade honom. Han stank av sprit och var så redlös att han måste bäras in i polisbilen och läggas på golvet. Under bilfärden började han att röra på sig och andades hela tiden lugnt. Vid framkomsten till polisstationen kl. 18.35 kunde han fortfarande inte gå utan måste bäras in. Han fick inne på polisstationen mindre uppkastningar mest i form av saliv och slem. Han bedömdes vid avvisiteringen vara redlöst berusad av alko—
hol. Han kunde inte tala men verkade i övrigt vara i normal kondition. Polis- befäl bestämde att D. skulle hållas under särskild uppsikt i arresten, där han lades in kl. 18.45. Han placerades på golvet i sådan ställning att han inte skulle kunna kvävas av uppkastningar. Man såg sedan till honom kl. 19, 20, 20.15 och 20.50. Kl. 19 och 20 andades han högljutt. Kl. 20.15 hördes däremot inte längre något and- ningsljud, men han andades, vilket man kontrollerade genom att inne i cellen titta och lyssna på honom. Kl. 20.50 verkade han blek och hade inga andnings— rörelser. Man trodde sig dock kunna känna svaga pulsslag och han verkade varm. Man gav honom konstgjord andning samtidigt som ambulans tillkallades. Ambu— lansen kom kl. 21.15. Vid införandet på sjukhus kl. 21.35 var D. död. — I Dzs regn- rock påträffades efteråt i en ficka tre tomma burkar, märkta »Vesparax» (ett sömnmedel). Varje burk hade ursprungligen innehållit tio tabletter. Plastkapsy- lerna till dessa burkar låg lösa i fickan. Vittnen har senare uppgett att D. inför förestående skilsmässa i sitt äktenskap varit mycket deprimerad. Tidigare under den aktuella dagen hade han tillsammans med en syster vid 16.30—tiden uppsökt sin hustru för att hälsa på sin ettårige son. Det hade uppstått gräl mellan makarna. D. hade avlägsnat sig efter omkring en halvtimme. Vid 18-tiden hade han ringt till systern, varit ytterligt deprimerad och hade talat om att »göra slut med sig». —— Vid rättsmedicinsk undersökning konstaterades, att D. avlidit till följd av sömn- medelsförgiftning.
Fall 10. Dödsfall i polisarrest i Ronneby den 2/7 1.964. Torsdagen den 2/7 1964 kl. 12 underrättades polisen per telefon om att N., född 1920, hade ramlat nedför ett berg i staden. Två polismän begav sig dit. De fann några personer ledande N. Denne verkade onykter, sluddrade och luktade sprit. Han hade ett sår i högra tinningen. Polismännen förde N. i taxi till läkare, som förband och undersökte honom. Läkaren sade, att N. borde vila sig i fyra timmar under uppsikt. Polismännen ansåg att N. var så berusad, att han skulle omhänder- tas för fylleri. De förde honom därför till en arrestlokal där han avvisiterades och sattes i arrest kl. 12.30. En arrestvakt övertog bevakningen av N. Vakten, som kände igen N. sedan tidigare intagningar för fylleri, gav N. en filt, eftersom det var kallt i arresten, och stängde dörren. N. talade en stund med vakten och gick sedan omkring i rummet, låg ibland, var uppe och gick igen, etc. N. fortsatte på detta sätt länge. Vakten tittade till honom »lite då och då» och märkte inget egen- domligt. Det blev sedan tyst i arresten. Vakten tittade då på nytt till N., som låg och vilade sig med filten vid sidan om sig. Det var alltjämt tyst hos N., och vakten trodde att han hade somnat. Efter ungefär en kvart tittade vakten in genom inspek- tionsluckan. Han såg då N. stå under ett av fönstren. N. stod alldeles stilla. Vakten, som tyckte att det var egendomligt, betraktade honom noga och upptäckte då en snara runt hans hals. Upptäckten gjordes kl. 14.35. Vakten ringde omedelbart till polisstationen och sprang sedan in och skar ner N. N. hade rivit sönder filten och hängt sig i en remsa av denna, vilken han hade satt fast vid fönstergallret. Polis- män kom genast till platsen. Man försökte med konstgjord andning men förgäves. N. var död. Dödsfallet konstaterades sedan av läkare kl. 14.55.
Fall 11. Dödsfall den 3/9 1964 i samband med omhändertagande i Stockholm. Onsdagen den 2/9 1964 kl. 19.10 omhändertogs K., född 1930, för fylleri. Han kunde inte stå stadigt, hade oordnad klädsel, sluddrade på enstaka ord, hade stel och stirrande blick samt företedde en svag »fyllelukt». Men han bestred att han hade förtärt sprit eller narkotika. Han påstod att han hade struma och ville få kon- takt med läkare. Han fördes dock till närmaste polisstation. Också vid den be-
dömning, som där gjordes, ansågs han vara klart berusad men inte i någon högre grad. Man kände ingen alkohollukt, varför man misstänkte att han berusat sig av tabletter. Han tillfrågades upprepade gånger härom men förnekade tablettför— täring. Man beslöt att han skulle kvarhållas i arrest, dit han för övrigt gick in själv och lade sig på en brits. Man såg till att han lade sig på sida. Han tillsågs sedan kl. 19.45, 20.50, 22, 00.10, 01, 02.10, 05 och 05.20, vid en del tillfällen genom inspek- tionsluckan och vid andra vid besök i arresten. Vid kontrollen kl. 22 ruskade man på K. för att få en uppfattning om hans tillstånd, varvid man hörde K. harkla sig utan att uttala något förståeligt ord. Man ansåg dock att han betedde sig på ett sätt som var vanligt hos fyllerister. Kl. 05.20 hörde man honom snarka och man såg genom inspektionsluckan att han andades, bröstkorgen hävdes och sänktes. Han ansågs bete sig fullt normalt. Inte heller vid övriga tillfällen upptäckte man något anmärkningsvärt hos K. Några uppkastningar märktes aldrig. Vid 06-tiden tog man fram hans tillhörigheter och gick in till honom för att frige honom. Man fann då att låg på samma sätt som förut. Man ruskade på honom men han vaknade inte. Vad— och lårmuskler var hårda och spända och ögonen vidöppna. Ambulans tillkallades omedelbart. Ambulanspersonalen har senare uppgett, att K. var med- vetslös, kroppen stel, andningen tung och blicken glasartad samt att K. verkade vara tablettförgiftad. Vid 07—tiden fördes K. in på sjukhus. Försök gjordes där att väcka honom till liv. Jourhavande läkare bedömde, att han behövde vård på sjukhusets avdelning för förgiftningsfall men att han först borde lungröntgas. På vägen till röntgenavdelningen försämrades dock Kzs tillstånd alltmer — han var djupt medvetslös — varför han överfördes direkt till avdelningen för förgiftnings- fall. Orsaken till försämringen antogs vara inandning av uppkräkt maginnehåll. Oaktat upplivningsförsök under omkring en timmes tid kunde K. inte återkallas till medvetande. K. avled på sjukhuset kl. 11. Läkare på sjukhuset har senare upp- gett, att det ej kunde uteslutas, att K. redan före införandet på sjukhuset inandats uppkräkt maginnehåll men att de slutliga kräkningarna skett på sjukhuset samt att K. varit intagen på sjukhuset vid ett otal tillfällen; han var narkoman. Efter rättsmedicinsk undersökning konstaterades, att Kzs kropp företedde dels tecken till kronisk hjärtsjukdom, dels riklig mängd magsäcksinnehåll i luftvägarna, dels uppblåsta lungor med massor av s.k. kvävningsblödningar. Förekomst av etyl- alkohol, barbitursyrederivat eller meprobamat kunde dock inte påvisas vid under- sökningen. Det uttalades vidare, att den närmaste dödsorsaken var kvävning till följd av inandning av uppkräkt maginnehåll. Såsom orsaker till kräkningen med åtföljande inandning och kvävning kunde anges dels den av polisen iakttagna på- verkan av alkohol eller annat berusningsmedel dels den kroniska hjärtsjukdomen.
Fall 12. Dödsfall i polisarrest i Göteborg den 20/9 1964. Lördagen den 19/9 1964 kl. 20.35 omhändertogs S., född 1918, för fylleri. Han på— träffades liggande på rygg på ett torg. Han luktade sprit och verkade vara kraftigt berusad. Han måste bäras in i polisbilen. Under färden till polisstationen pratade han osammanhängande. Också in på polisstationen måste han bäras. Han sattes där på en bänk men måste »stöttas upp» av ett par polismän för att inte »säcka ihop». Han bedömdes av polisbefäl vara mycket kraftigt berusad. Han var slö och slapp och luktade alkohol. Rusdrycker beslagtogs också från honom. Någon miss- tanke om sjukdom framkom inte. Han sattes därför i arrest _— dit han för övrigt också måste bäras — vilket skedde kl. 20.50. Han lades på sida på golvet. Han till— sågs sedan —— genom inspektionsluckan _ kl. 22.30, 22.55, 23.15 och 00.30. Vid de tre första tillfällena låg han i en ställning som bedömdes som mycket vanlig för fylle- rister. Man reflekterade inte över annat än att han sov. När man kl. 00.30 fann
honom liggande på samma sätt som förut tyckte man att det var egendomligt, att han inte ändrat läge, varför man gick in till honom i arresten. Han var då död. —— Som förklaring till den otillfredsställande tillsynen har anförts, att polispersonalen på stationen vid det aktuella tillfället varit överhopad med arbete. Den hade varit fullt sysselsatt med avvisitering och frigivning av andra fyllerister, förhör med rattfyllerister etc. —— Enligt företagen rättsmedicinsk undersökning företedde S:s döda kropp tecken på kronisk hjärtsjukdom. Kraftig alkoholpåverkan ensam för sig eller i förening med hjärtsjukdomen ansågs förklara S:s död.
Fall 13. Dödsfall den 13/12 1964 isamband med omhändertagande i Göteborg. Söndagen den 13/12 1964 kl. 01.45 omhändertogs J., född 1907, för fylleri ombord på ett passagerarfartyg, som omedelbart dessförinnan anlänt till Göteborg. Han på- träffades liggande på en soffa i ett öppet utrymme på fartyget. Han var berusad men inte redlöst utan kunde med hjälp själv resa sig upp från soffan. Han kunde gå själv fast ostadigt och leddes av polismännen ned för trappan på fartyget och ut till polisbilen. Han uppträdde som en »normal fyllerist» och företedde inga sjukdomsteckcn eller yttre skador. Han fördes till polisstation. Inte heller där kunde man iakttaga några tecken på sjukdom eller skador utan han bedömdes som kraftigt berusad och blev därför efter avvisitering inlagd i arrest, vilket skedde kl. 02.15. Då han kl. 08.30 skulle friges låg han på mage på arrestgolvet oförmögen att resa sig. Han skakade i hela kroppen och rosslade. Ambulans till- kallades omedelbart och förde honom till sjukhus. Där lades han in och blev efter undersökning opererad för skallskador m.m. (svullnad och fraktur på väntra si- dan av skallen, blödningar under den hårda hjärnhinnan och stor kontusion på hjärnan samt revbensfraktur). Kl. 20.25 avled han på sjukhuset. _En polisman har senare berättat, att han lördagen den 12/12 1964 medföljt förutnämnda fartyg på resa Göteborg—Sandefjord—Göteborg. På hemresan var det svår sjögång _ c:a 25 m/sek. —- och de flesta av de 600 passagerarna var sjösjuka. Han lade under hemresan flera gånger märke till J., som låg på olika, ibland otillåtna, platser på fartyget. J. var berusad men »visade inga tecken på hjärnskada» utan upp— trädde som en »normal fyllerist». Polismannen ville dock minnas att han redan första gången han såg J. iakttog ett mindre skrapsår i huvudet på J. Sedan J. till slut begett sig in i köket och där gått omkring bland personalen med sina byxor hängande nere vid fötterna, lät polismannen ombesörja att J. blev inlagd i far- tygets förvaringsarrest dels för att han skulle sova ruset av sig dels för att han inte skulle komma till skada i den kraftiga sjögången. Då fartyget anlänt till Göteborg blev J. som förut nämnts omhändertagen av andra polismän där.
Fall 14. Dödsfall den 2/2 1965 i samband med omhändertagande i Sundsvall. Tisdagen den 2/2 1965 kl. 16.40 infördes P., född 1909, till polisstationen efter att kort dessförinnan ha på begäran av en kioskägare omhändertagits berusad i den- nes bostad. Han var vid omhändertagandet starkt berusad, var ostadig på benen och luktade sprit. Vid avvisiteringen inne på polisstationen påträffades hos P. en ask med tre lergigantabletter (ursprungligt innehåll 30), en ask med 25 pentymal- tabletter (ursprungligt innehåll 50) samt en ask, som var tom men som tidigare innehållit 100 pentymaltabletter. P. placerades i arrest, där man sedan tittade till honom ungefär en gång i timmen. Kl. 22.40 besökte man arresten för att frige P. Han var då underlig och hans puls var mycket ojämn. Han överfördes kl. 22.50 till sjukhus, men vid ankomsten dit strax efteråt var han död. — Vid senare före- tagen rättsmedicinsk och rättskemisk undersökning konstaterades bl.a., att P:s döda kropp företett s.k. lungödem och blodstockning i organen, att etylalkohol
fanns i blodet och i urinen, att i levern och blodet påvisats barbitursyrederivat (troligen pentymal), samt att dödsorsaken varit förgiftning med alkohol och sömnmedel. — Det kan anmärkas, att polisen också vid tidigare omhändertaganden av P. flera gånger påträffat tabletter hos denne.
Fall 15. Dödsfall i polisarrest i Kristinehamn den 12/5 1965. Onsdagen den 12/5 1965 kl. 17.30 omhändertogs A., född 1901, för fylleri. Han på- träffades liggande på en gräsmatta redlöst berusad. Det stank av rödsprit från honom. A. bars in i polisbilen och fördes till polisstationen. Han blev där avvisi- terad och lagd i arrest med placering på sida. Han tillsågs genom inspektions- lucka kl. 18.30, 20 och 21.40. Kl. 18.30 såg man att han andades lugnt. Kl. 20 och 21.40 föreföll han sova. Strax efter kl. 24 skulle man väcka A. för att frige honom. Man ropade hans namn i dörröppningen. Då han inte svarade gick man in och rus- kade honom. A. var då död. Han hade redan börjat bli kall, var blå om läpparna och i ansiktet. Från näsan hade runnit en del slem. Läkare tillkallades. Han kom kl. 00.45 och konstaterade att A. var död. Han ansåg, att A. varit död i flera tim- mar. Enligt dödsbevis var dödsorsaken hjärtsjukdom och kronisk alkoholism. —— Det kan tilläggas, att A. ofta hade blivit föremål för omhändertagande för fylleri under liknande omständigheter som i detta fall, d.v.s. redlöst berusad av rödsprit. Han var av polisen känd som en kronisk alkoholist. Flera av de polismän som hade befattning med A. i detta fall kände också till, att han sedan ett tiotal år till- baka lidit av svårt hjärtfel.
Fall 16. Dödsfall i polisarrest i Varberg den 7/6 1965. Måndagen den 7/6 1965 vid Ifö-tiden hämtade polisen en berusad man J., född 1917, som uppehöll sig på ett hotell i staden. Ägarinnan till hotellet hade kort dessför- innan per telefon begärt att J., som hyrde rum på hotellet, skulle avhysas. J. satt på en stol i korridoren. Han halvlåg över ett bord. Han var uppenbarligen red- löst berusad och svarade på tilltal med otydligt sludder. Polisen reste upp honom, ledde och halvt släpade honom nedför trapporna till polisbilen, där man satte honom i baksätet men måste stödja honom för att han skulle kunna hålla sig upp- rätt. J. hade under bilfärden till polisstationen svårt att hålla ögonen öppna, och han höll munnen halvöppen. Hans läppar var slemmiga som efter en uppkast- ning. Man har in honom på polisstationen. Han svarade sluddrande på frågor. Efter avvisitering lades han i arrest på sida. Han tillsågs sedan. Kl. 19.40 hördes han snarka ljudligt. Kl. 20.20 påträffades han dock död. Läkare har efter obduktion fastställt att dödsorsaken var förgiftning av etylalkohol och barbiturat.
Fall 17. Dödsfall ipolisarrest i Stockholm den 17/6 1965. Torsdagen den 17/6 1965 kl. 22.15 infördes M., född 1934, på polisstation efter att ha omhändertagits för fylleri. Han var kraftigt berusad och hade svårt att såväl gå som tala. Han avvisiterades och placerades i en arrest, där det förut låg en fyllerist. M. tillsågs kl. 22.40. Flera polismän uppehöll sig i närheten av arrestav— delningen omkring kl. 22.45—23 utan att höra något alarmerande ljud. Någon minut efter kl. 23 uppfattade dock en polisman en bultning från arresten. Han tit- tade in genom inspektionsgluggen, där han såg M:s arrestkamrat, som skrek »släpp ut mig». Polismannen, som inte misstänkte att mannens bultande och rop innebar något allvarligt, sade åt honom att lugna sig och gick därifrån. Denne fortsatte att bulta och sparka på dörren och några andra polismän gick därför dit något se- nare, ungefär kl. 23.10. Mannen pekade då på M. som hade hängt sig i sin egen skjorta. Ena skjortärmen var fästad runt fönstergallret, den andra var knuten runt
M:s hals. Mannen hade vaknat och funnit M. sittande på golvet med skjortan fästad på angivna sätt. Han hade känt på M:s puls; när han funnit att denna slutat slå hade han rusat fram till celldörren och ropat, bultat och sparkat på celldörren tills polisen slutligen öppnat. På grund av att han blivit chockad av upplevelsen hade han inte kommit sig för med att själv lossa snaran runt M:s hals. —— Vid rätts— medicinsk undersökning bekräftades att dödsorsaken varit kvävning genom hängning.
Fall 18. Dödsfall i polisarrest i Stockholm den 26/6 1965. Fredagen den 25/6 1965 omkring kl. 22 omhändertogs N., f. 1900, för fylleri. Han påträffades sittande lutad mot en port. Han sov med kraftiga snarkningar. Då man försökte väcka honom fick man bara grymtningar till svar. Det kändes tydlig spritlukt från hans andedräkt. Han kunde inte stå på benen utan måste bäras in i polisbilen. Man övervägde om man skulle föra honom direkt till sjukhus men be- slutade att ta vägen över närmaste polisstation. Man har in honom dit och place- rade honom liggande på golvet. Han bedömdes vara redlös och lukta sprit, men han kunde trots allt tala om sitt namn. Han ansågs kunna stanna kvar hos polisen och lades i arrest på sida för att kvävning av uppkastningar skulle undvikas. Vak- terna beordrades att bevaka N. extra noga. Han kontrollerades sedan vid besök i cellen med c:a 15 minuters mellanrum och dessutom genom snabbtelefonen. Vid dessa kontroller hörde man honom snarka. Några uppkastningar hade han inte. Ett besök i cellen ägde rum den 26/6 kl. 01. Allt verkade då vara i sin ordning. Vid kontroll strax efteråt i snabbtelefonen hade emellertid snarkningarna upphört. Man gick då omedelbart in i cellen. Därvid hördes ett »snörvlande» ljud från N., som andades svagt. Kl. 01.09 tillkallades ambulans, som förde N. till sjukhus, där läkare kl. 01.30 konstaterade att N. var död. —— På den brits där N. legat påträffa- des efteråt en mindre tablett, senare identifierad som »Difhydan» och innehållan— de bl.a. 0,1 g. difenylhydantoin. Anhöriga till N. har senare uppgett, att N. varit sjukskriven i drygt två års tid efter en trafikolycka och att han vid en tidigare trafikolycka skadats i huvudet samt att han under de sista 15 åren lidit av epilepsi. _ Efter rättsmedicinsk och rättskemisk undersökning fastställdes, att N:s kropp inte företett tecken till yttre våld, att det däremot förelegat tecken till operativt ingrepp i hjärnan, att i luftvägarna påvisats uppkräkt maginnehåll, att dödsorsa- ken sålunda varit kvävning till följd av inandning av uppkräkt maginnehåll, och att i blodet påvisats c:a 2,8 och i urinen c:a 4,0 promille etylalkohol, jämte i blod och njure små mängder purinderivat.
Fall 19. Dödsfall i polisarrest i Göteborg den 24/7 1965. Lördagen den 24/7 1965 kl. 08.55 omhändertogs S., född 1892, i trappuppgången i det hus där han bodde. Omhändertagandet skedde efter telefonpåringning från en fru som bodde i huset. Vid tillfället visade S. tydliga tecken på berusning, raglade, sluddrade samt luktade sprit och »gammal fylla». Han fördes till polisstation, av- visiterades och lades i arrest kl. 09.05. Han tillsågs sedan flera gånger med jämna mellanrum. Vid ett besök kl. 12 låg han på sin högra sida på en träbrits och sov. Kl. 12.50, då man tittade på honom genom inspektionsluckan, låg han kvar på britsen och tycktes sova. Då man kl. 13.10 återkom för att frige S., låg han emel- lertid död på golvet i cellen. — Vittnen har senare berättat att S. hade ramlat i trappan, där han senare omhändertogs av polisen. Den fru som ringde till polisen har t.o.m. påstått, att hon vid telefonsamtalet med polisen talat om att S. fallit i trappan och troligen slagit sig i huvudet. — Efter obduktion och rättskemisk un- dersökning konstaterades, att S. bl.a. företett dels krosskador å bakre delen av hjäs-
san och å hjärnan samt å högra tinningen, dels blödningar i och mellan hjärnhin— norna, dels tecken på kronisk hjärtsjukdom. Han hade också haft etylalkohol i blo— det (1,9 promille) och i urinen (3 promille). Det ansågs, att S. avlidit till följd av skadorna i huvudet, att dessa mycket väl kunde ha uppkommit genom fall i trappa samt att slag mot ansiktet, alkoholpåverkan och hjärtattack skulle kunna förklara ett eventuellt fall.
Fall 20. Dödsfall ipolisarrest i Göteborg den 7/8 1965. Lördagen den 7/8 1965 kl. 11.55 omhändertogs S., född 1913, för fylleri. Han satt på en trappa till en fastighet. Han luktade sprit och var så berusad, att han inte kunde resa sig upp och gå fram till polisbilen utan måste släpas dit. Han fördes till polisstation, dit han likaså måste släpas in. Han lades på golvet i avvisiteringsrum- met eftersom han inte ens kunde sitta. Han kunde inte svara på tilltal utan mutt- rade bara något. Några tecken på att han var sjuk eller skadad framkom dock inte. Han släpades in i en arrest och lades på sida på golvet. Detta ägde rum kl. 12.10. Order gavs om att han skulle tillses extra noga. Man tittade sedan till honom vid flera tillfällen, då han hela tiden låg på samma sätt och snarkade. Kl. 15.50 upp- täcktes emellertid genom inspektionsluckan att S. hade blå fläckar på armen, var- för man öppnade arrestdörren och gick in till honom. Han låg på samma sätt som tidigare men företedde inga livstecken. Han var kall, hans läppar hade börjat bli blå och det fanns slemuppkastningar på hans kavaj. Han fördes omedelbart till sjukhus, där man konstaterade att han var död vid ankomsten dit kl. 16.10. S. hade varit svårt alkoholiserad och hade flera gånger förut omhändertagits för fylleri. -— Företagen obduktion och rättskemisk undersökning utvisade att S:s döda kropp bl.a. företett kronisk hjärtsjukdom, vattensvullnad (ödem) i lungorna och tydlig spritlukt från hjärnan. Förrättningsmannen ansåg, att hjärtsjukdomen i förening med (akut) alkoholförgiftning väl förklarade S:s död.
Fall 21. Dödsfall den 20/9 1965 i samband med omhändertagande i Stockholm. Lördagen den 18/9 1965 vid 21-tiden anträffades A., född 1922, liggande medvets- lös i bara underkläderna på gården till det hus, där han bodde. Polis tillkallades, som omedelbart lät per ambulans föra honom till sjukhus. Han undersöktes av lä- kare, som konstaterade, att han var spritpåverkad (spritlukt kändes från hans andedräkt) och samtidigt omtöcknad av tablettförtäring (polisen medförde till sjukhuset en tom och en halvtömd burk med fenemaltabletter som påträffats i A:s lägenhet). A. sov djupt men reagerade vid smärta — normala reflexer och normal hjärtverksamhet. A. låg kvar på sjukhuset under natten. Hans tillstånd förbättrades efterhand och han började delvis att klarna upp, röra på sig och svara på tilltal. Vid 04.30-tiden natten till söndagen den 19/9 undersöktes han på nytt av läkaren. Han satt då upp i sängen och svarade på tilltal. Bl.a. berättade han att han på lör- dagseftermiddagen och kvällen tillsammans med två andra män förtärt 75 cl. brännvin. Han började därefter bli bråkig och svårhanterlig på sjukhuset, varför polismän fick ta honom med sig till polisstation, vilket ägde rum vid 06.45-tiden på söndagsmorgonen. På polisstationen lades han i arrest och polisen gick in till honom en gång i kvarten för att kontrollera hur han låg och hur han andades. Po- lisen rapporterade till läkaren angående A:s tillstånd kl. 12, 16.15 och kl. 00 natten till måndagen den 20/9. Vid samtalet kl. 12 uppgav läkaren till polisen, att A. borde »klarna till» under söndagskvällen. A:s tillstånd verkade också att förbättras under kvällen, men han hade blivit stel i kroppen. Härom upplystes läkaren vid sam- talet kl. 00, men denne svarade att det inte fanns någon anledning till oro beträffan— de stelheten, som kunde förklaras med att A. legat så länge på hårt underlag. När A.
kontrollerades av polis kl. 00.35 på natten till måndagen fann man honom dock lig- gande på rygg till synes livlös. Han fördes omedelbart i ambulans till sjukhus, där läkaren vid 01-tiden konstaterade, att han var död. _— Vid rättsmedicinska och rättskemiska undersökningar fastställdes bl.a., att A:s döda kropp företett tecken på våld mot bakhuvudet med brott på skallen och skada på hjärnan, att riklig mängd fenemal anträffats, samt att skall- och hjärnskadan och fenemalförgift— ningen (var för sig eller i förening) kunde till fullo förklara A:s död.
Fall 22. Dödsfall i polisarrest i Strängnäs den 25/9 1965. Fredagen den 24/9 1965 kl. 18.25 omhändertogs G., född 1927, för fylleri. Han påträffades sittande på en trottoar lutad mot en husvägg. Han luktade gammal »fylla» och talade sluddrande men kunde svara på tilltal. Polismännen stödde ho— nom under armarna när de gick med honom till polisstationen som låg 75 meter från platsen. Han uppgav inne på polisstationen att han druckit brännvin och öl men förnekade tablettförtäring. Han företedde inga tecken på skador och klagade inte över smärtor. Han lades i arrest på föreskrivet sätt, d.v.s. på sida. Kontinuer— lig övervakning skedde minst en gång i timmen, varvid konstaterades att han sov djupt med hårda snarkningar. Vid 23-tiden gick man in i arresten för att frige honom, men man kunde inte väcka honom trots att man tog tag i hans ena ben och skakade honom samt tilltalade honom. Han fortsatte att sova. Inget tydde på att det var frågan om något annat än en vanlig sömn. Man antog att han fortfarande var full och behövde sova, varför han fick ligga kvar. Han tillsågs sedan en gång i halvtimmen. Han sov och snarkade fortfarande kraftigt, när man tittade till ho— nom t.ex. kl. 01.30 och 02, varför man bestämde sig för att han skulle få ligga kvar ett tag till. Strax före kl. 02.25 gick man in till honom för att väcka honom och släppa ut honom. Han hade då slutat att snarka. Det hade runnit blod ur hans näsa. Han hade en konstig, gråaktig ansiktsfärg. Varken andning eller pulsslag märktes. Man tillkallade omedelbart ambulans, vars personal dock vägrade föra honom till sjukhus, då man ansåg att han redan var död. Jourhavande läkare till- kallades och kom kl. 02.45. Läkaren försökte med konstgjord andning och hjärt- massage och gav även en adrenalininjektion i hjärtmuskeln. Men det gick inte att få liv i honom. Läkaren kunde inte fastställa dödsorsaken. Han fann inga tecken på yttre våld. Näsblödningen kunde enligt hans mening vara fullt naturlig och be— hövde inte tyda på någon skada. En person har dock senare uppgett, att han be— vittnat att G. fallit baklänges och slagit bakhuvudet i gatan. Fallet hade sett otäckt ut och G. hade blivit liggande till synes livlös på gatan tills ett par personer efter fem—sex minuter kommit och hjälpt upp G. och placerat honom sittande på trottoaren, lutad mot en husvägg. Vittnet hade vid tillfället ringt polisen, varefter G. omhändertagits. Vittnet hade vid telefonsamtalet med polisen inte kommit sig för att nämna något om fallet i gatan. — Vid rättsmedicinsk undersökning har konstaterats, att G. företett kort före döden uppkomna krossår i huvudet med bl.a. brott på skallens ben, hjärnblödningar och krossningar i hjärnan, och att han dött till följd av skallskadorna samt att dessa väl kunde ha uppkommit vid fall bak- länges i gatan.
Fall 23. Dödsfall ipolisarrest i Uppsala den 31/10 1965. Söndagen den 31/10 1965 kl. 01.55 infördes till polisstationen L., född 24/11 1945, efter att ha av några ordningsvakter vid en danstillställning omhändertagits för fylleri och förargelseväckande beteende. Han bedömdes som redlöst berusad, då han anlände till polisstationen _ han kunde varken stå eller sitta och reagerade inte på tilltal. Efter avvisitering lades han i arrest, vilket beräknas ha skett om-
kring kl. 02. Då man kl. 02.12 tittade in i arresten, visade det sig, att L. hade hängt sig i sina byxor, som han hade fästat i ett stag i fönstret som stod öppet för venti- lation. Upplivningsförsök igångsattes och L. fördes i ambulans till sjukhus, där läkaren fastställde att han avlidit. -— Företagen obduktion bekräftade att L. tagit li- vet av sig genom hängning. — Det hade alltså gått bara tolv minuter från det att L. infördes i arresten tills han påträffades hängande död där.
Fall 24. Dödsfall den 22/12 1965 i samband med omhändertagande i Stockholm. Onsdagen den 22/12 1965 kl. 21 omhändertogs S., född 1927, enligt 19 & polis- instruktionen av ordningsvakter på en tunnelbanestation, där han i alkoholpå- verkat, dock ej berusat, tillstånd hade stört ordningen. Han infördes på närmaste polisstation kl. 21.10. Där visade det sig att han var »spärrad» i spärregistret för att höras i anledning av misshandel. På grund av hans upprörda tillstånd kunde han inte genast höras utan insattes i väntarrest vid 21.30—tiden för att höras se- nare. Kl. 22 samtalade en polisman med honom genom gallerdörren och kunde inte då iaktta något anmärkningsvärt hos honom. Kl. 22.20 anträffades han dock sittande på britsen med skjortan och en tröja virade till en snara runt halsen och fästade i cellens gallerfönster. Man lossade genast snaran och började med konst- gjord andning, och tillkallad ambulanspersonal gav honom under färden till sjuk- hus syrgasbehandling. På sjukhuset fastställdes kl. 22.45 av läkare, att S. avlidit. —— Vid rättsmedicinsk undersökning fastslogs, att S. avlidit genom kvävning till följd av hängning.
Fall 25. Dödsfall den 1/1 1966 i samband med omhändertagande i Brösarps kommun, Kristianstads län. Fredagen den 31/12 1965 omkring kl. 21 omhändertogs A., född 1949, för fylleri i en danslokal vid en festplats. Han var starkt spritpåverkad, vacklade och sludd- rade. Han placerades i den provisoriska arrestlokal, som fanns anordnad på fest- platsen. Han somnade omedelbart. Man såg sedan till honom med täta intervaller. Omkring kl. 24 hade han vaknat och ville bli frigiven för att kunna åka med sina kamrater hem. Han upplystes om att dansen slutade kl. 01 lördagen 1/1 1966 och att han skulle friges strax innan så att han kunde följa med sina kamrater hem. Kl. 00.55 frigavs han och man uppmanade honom att gå ut till sina kamraters bil och sedan åka hem. Han bedömdes då vara nykter. Han verkade inte deprimerad men sade att han var rädd för att hans moder skulle få reda på att han blivit tagen för fylleri. Hans kamrater hade dock kört ifrån honom. Han hade ringt efter taxibil men denna kom aldrig. Till slut var han ensam kvar på platsen förutom en vakt- mästare, som skulle gå därifrån kl. 02.45. Denne erbjöd A. att få vistas i arrest- lokalen tills taxibil anlände (det var elva grader kallt ute). Han läste därför upp denna åt A. och begav sig själv därifrån. Kl. 10 samma dag påträffades A. död i arresten. Han hade hängt sig i sin slips, som han hade knutit fast i ett järngaller 172 cm över golvet på insidan av inre arrestdörren.
BILAGA 3
Utredningens skrivelse den 21 juli 1966 till samtliga sjukvårdshuvudmän i riket
Fylleristraffutredningen har att enligt de för utredningen meddelade direk— tiven, vilka bifogas, pröva bl.a. vilka åtgärder som bör vidtagas med personer, som uppträder berusade på allmän plats. Under sitt arbete härmed har utred— ningen funnit att allvarlig kritik ur medicinska, sociala och humanitära synpunkter kan riktas mot den nuvarande ordningen, som består i att svårt alkoholförgiftade personer, ibland skadade och ofta sjuka människor, förvaras i polisarrester utan medicinsk tillsyn och behandling för att sedan släppas ut efter i genomsnitt blott 5—6 timmar utan hänsyn till tidpunkten på dygnet eller till det skick i vilket vederbörande befinner sig.
Utredningen sysslar för närvarande med att bl.a. efter mönster från de s.k. till- nyktringsstationerna i Polen utarbeta förslag till mindre kliniker, till vilka polisen skall föra omhändertagna fyllerister för att de skall kunna beredas adekvat vård och eventuell behandling. Dessa kliniker tänkes skola ersätta de nuvarande fylleri- arresterna på större orter i landet.
Avsikten med klinikverksamheten är i första hand att fylleristerna skall avgiftas samt komma i någorlunda ordentligt skick innan de får lämna kliniken. Vidare tänker sig utredningen att omhändertagandet på kliniken Skall utnyttjas för nog- grannare diagnostik, vid behov medicinskt inriktad omedelbar behandling och planering av fortsatta medicinska och sociala hjälp— och stödåtgärder. Det förut- sättes att tiden för omhändertagandet blir minst 8, högst 24 timmar. Utredningen räknar med att varje klinik skall ha tillgång till läkare. Vidare bör på kliniken finnas fast stationerade sjuksköterska, sjukvårdsbiträden, ekonomibiträde samt ett antal manliga vårdare.
Det stora problemet är naturligtvis frågan om vi har resurser här i landet för en sådan reform det här gäller. För att söka komma tillrätta med detta har ut- redningen tänkt sig, att klinikerna i allmänhet anslutes till redan befintliga sjuk- hus, vilkas läkare och övrig vårdpersonal, laboratorie-, röntgen-, narkos-, köks-, förråds— och andra avdelningar därigenom kan i viss utsträckning utnyttjas. An- knytningen bör i första hand ske till kroppssjukhusen, men också mentalsjukhus med invärtes medicinsk expertis, laboratorium och ordentlig jourtjänst bör kunna ifrågakomma. Utredningen vill emellertid inte bestämt binda sig för anknyt- ningen till egentliga sjukhus. Klinikerna bör också kunna förläggas i anslutning till sådana välutrustade alkoholpolikliniker som Mariapolikliniken i Stockholm och Nordhemspolikliniken i Göteborg. Kan helt fristående kliniker av sjukhuskaraktär på något håll inrättas, bör också det kunna godtagas.
Utredningens experter byggnadsrådet Tor Bunner och sekreteraren i Svenska Landstingsförbundet Gunnar Danielsson har på utredningens uppdrag upprättat förslag till lokalprogram för respektive personaluppsättning på en sjukhusansluten klinik med 20 vårdplatser. Förslagen bifogas.1
l Se del I, kap. 13.
Enligt utredningens planering bör det finnas utrymme för fullständiga kliniker i Stockholm (»Stor-Stockholm»), Göteborg-Mölndal—Kungälv och Malmö, vidare i Södertälje, Uppsala, Eskilstuna-Torshälla, Linköping, Norrköping-Söderköping, J önköping-Huskvarna, Hälsingborg, Uddevalla-Trollhättan-Vänersborg, Borås, Karl- stad, örebro-Kumla, Västerås, Borlänge-Falun, Gävle-Sandviken, Sundsvall och östersund. Behovet av antalet vårdplatser har beräknats vara i Stor-Stockholm 185, i Göteborg-Mölndal—Kungälv 165, i Malmö 50, i Norrköping-Söderköping 35, i Gävle-Sandviken och Sundsvall 30 samt i Hälsingborg, Uddevalla—Trollhättan- Vänersborg och Västerås 25 medan det i övrigt anses tillräckligt med 20 vårdplat- ser i varje område. Det är sannolikt lämpligt att vårdplatserna i varje fall i Stor- Stockholm och i Göteborg-Mölndal-Kungälv fördelas på flera kliniker, eventuellt 4—5 kliniker i ettvart av dessa områden.
När det gäller orter, som inte täcks av nu ifrågavarande kliniker, överväger ut- redningen olika reformer inom ramen för gällande system. Det förutsättes här bl.a. att polisarresterna rustas upp samt att polisen får bättre möjligheter att föra vårdbehövande fyllerister till sjukhus, något som i sin tur förutsätter att sjukhusen utrustas med åtminstone något eller ett par isoleringsrum, där sådana fyllerister kan läggas in.
Utredningen har tänkt sig att sjukvårdshuvudmännen bör ansvara för klinik- verksamheten men att statsverket bör stå för samtliga såväl anläggnings- som driftskostnader.
Utredningens arbete, som rymmer åtskilliga svåra praktiska problem, är ännu inte slutfört, varför de nu redovisade planerna får ses som preliminära bedöm- ningar från utredningens sida, vilka under det fortsatta arbetet kan behöva jäm- kas. Principen såsom sådan —— social-medicinsk behandling av fyllerister inom sjukvårdens ram — kommer utredningen dock med all sannolikhet att hålla fast vid. Utredningen är naturligtvis medveten om att den föreslagna reformen, såvitt avser klinikverksamheten, inte kan genomföras med en gång över hela linjen utan att genomförandet får ske successivt.
Utredningens här i korta drag redovisade överväganden har utredningen velat bringa till sjukvårdshuvudmännens kännedom. Sjukvårdshuvudman, som önskar delge utredningen sina eventuella synpunkter på utredningens förslag beträffande ett reformerat omhändertagande av fyllerister, torde benäget göra detta före den 1 oktober i år. Utredningen sätter givetvis stort värde på att få kontakt med sjuk- vårdhuvudmännen i hithörande frågor.
BILAGA 4
Rikspolisstyrelsens anvisningar den 15 september 1966 angående omhändertagande, förvaring och vård av berusade eller eljest omtöcknade personer
Omhändertagande, förvaring och vård av berusade eller eljest omtöcknade personer A ALLMÄNT
1 Under senare år har omhändertagandet och förvaringen av berusade personer för polisens vidkommande blivit en väsentligt svårare arbetsuppgift än tidigare. Anledningarna härtill är flera. Antalet för fylleri omhändertagna personer har kraftigt ökat och berusningsgraden har genomsnittligt blivit betydligt högre, var- igenom fallen blivit mer svårbedömda och svårbehandlade. I takt härmed har svårigheterna ökat för polispersonalen att -— efter omhändertagande av person från vilken känns spritlukt och som befinner sig i ett redlöst eller omtöcknat till- stånd — avgöra, huruvida vederbörandes tillstånd har även andra orsaker än spritförtäring.
2 Av polisen omhändertagna personer, som företer tecken på berusning eller omtöckning, torde i de allra flesta fall vara påverkade enbart av alkohol. För att öka graden av berusning har emellertid missbruk av tabletter och narkotika fått en ökad användning. Även andra medel används i berusande syfte och det inträf- far, att personer förtär ämnen med för dem själva okänt innehåll. Sniffning av thinner eller trikloretylen är t.ex. en förhållandevis vanlig berusningsmetod.
3 För polisen, som får omhänderta ett stort antal berusade personer, är det många gånger förenat med stora svårigheter att avgöra om den berusade behöver läkarvård. En person som till en början inte företer alltför kraftiga tecken på be- rusning kan på grund av att han utom alkohol även intagit en större dos av något sömnmedel med sent inträdande effekt så småningom glida över i ett djupt och livshotande medvetslöshetstillstånd.
4 Utvecklingen har emellertid medfört att polispersonalen efter hand förvärvat ökade kunskaper om de symtom, som mer eller mindre tydligt framträder såsom resultat av bruk av olika berusningsmedel och likaså om de symtom, som hos om- töcknade personer tyder på olika sjukdomstillstånd. Oaktat detta kan misstag lätt göras vid bedömningen, huruvida en omhändertagen person exempelvis är berusad enbart av spritdrycker, är omtöcknad av både alkohol och tabletter eller lider av sjukdom av ett slag, som medfört ett tillstånd som liknar berusning av alkohol.
5 Symtomen på berusning ter sig för lekmannen —— oavsett vilket ämne som orsa- kat detsamma —— tämligen ensartade. Även för läkaren kan det vid en första under- sökning vara svårt och inte sällan omöjligt att avgöra vilket eller vilka medel som
SOU 1968:56
orsakat berusningssymtomen. Ofta är tämligen komplicerade undersökningar nöd- vändiga för en någorlunda säker diagnos.
B RÅD OCH ANVISNINGAR
l Berusade eller omtöcknade personer ska]! läkarundersökas i följande fall, nämligen 1.1 då personens tillstånd oavsett eventuell alkoholförtäring kan misstänkas vara helt eller delvis förorsakat av sjukdom, 1.2 då personen företer kroppsskada av inte ringa omfattning eller kan befaras ha ådragit sig sådan, t.ex. Skallskada, 1.3 då berusningen eller omtöckningen oavsett berusningsmedlet är så höggradig att den närmar sig eller innebär medvetslöshet eller är förenad med omtöcknings- tillstånd, eventuellt med hallucinationer eller andra svåra psykiska sjukdomstill- stånd, samt 1.4 då berusningen eller omtöckningen kan misstänkas vara förorsakad helt eller delvis av andra medel än alkoholhaltiga drycker.
2 Praktiska råd för att förhindra dödsfall genom kvävning
Praktiska råd för att förhindra dödsfall genom kvävning har utarbetats av över- läkaren Torsten Gordh vid Karolinska sjukhuset i Stockholm (bilaga 4:1). Särtryck av dessa råd skall på lämplig plats anslås till polispersonalens kännedom. Här må endast erinras om att omhändertagen, som visar tecken på djup sömn eller tillstånd gränsande till medvetslöshet men ej bedömts föranleda åtgärd enligt 1.1— 1.4, skall placeras i sidoläge.
3 Synpunkter av praktisk-polisiär natur på omhändertagande och tillsyn av berusade eller eljest omtöcknade personer Vid omhändertagande och tillsyn av berusade eller eljest omtöcknade personer bör följande omständigheter särskilt uppmärksammas.
3.1 I samband med omhändertagandet Vid omhändertagandet bör särskilt iakttas och noteras i vilken ställning personen anträffats och om tabletter, flaskor, injektionssprutor e.d. anträffats eller observe- rats på platsen för omhändertagandet. Särskild undersökning bör om möjligt alltid göras för att utröna om personen företer skador i huvudet eller annorstädes. Vidare bör uppmärksammas om personens klädedräkt bär spår efter smuts eller uppkastningar, som kan tyda på att denne före omhändertagandet fallit omkull och ådragit sig skador eller att han lider av sjukdom. Polismannen bör om möjligt genom frågor till den omhändertagne bilda sig en uppfattning om vederbörandes tillstånd. Därest personen visar tecken på sjukdom eller har ådragit sig synliga skrap- eller krossår eller andra skador av inte ringa omfattning, eller om personen inte reagerar på tilltal utan verkar mer eller mindre medvetslös (reaktionsförmågan helt avtrubbad eller avsevärt nedsatt), skall transport till sjukhus eller läkare ome- delbart ske.
I tveksamma fall bör vittnen tillfrågas om personens beteende och tillstånd omedelbart före omhändertagandet för att polismannen därigenom skall kunna bilda sig en så god uppfattning som möjligt om personens allmäntillstånd.
SOU 1968 :56
3.2 Primäranteckningar och avvisitering m.m. Efter införandet på polisstationen skall alla iakttagelser i samband med omhänder- tagandet noggrant rapporteras till vakthavande eller annat tillgängligt befäl eller annan polisman som har att ansvara för den omhändertagne. Denne har att ned- teckna allt väsentligt på primärrapport —— arrestantblad (RPS 404:2 april 1966, se bilaga 4:4). Därvid bör särskild vikt läggas vid beskrivning av den infördes status, om spritlukt förmärks från andedräkten, den infördes förmåga att stå, gå, tala etc. Iakttagna skador på kropp eller kläder skall antecknas och den införde tillfrågas om eventuella sjukdomar.
Efter verkställd noggrann avvisitering, varvid innehav av tabletter eller andra me- diciner, läkarrecept, läkarintyg, spritdrycker m.m. särskilt bör iakttas och anteck- nas, åligger det ansvarig polisman att göra ett slutgiltigt bedömande huruvida den införde enligt lagens mening kan betraktas såsom berusad och därför bör införas i arrest eller om behov av läkarvård föreligger. Bedömandet skall följas av ett be- slut hur med den omhändertagne skall förfaras. Om beslut fattas att personen bör läkarundersökas, bör polisman, som medföljer till sjukhus eller läkare, medföra anteckningar om allt som blivit känt och som kan vara till ledning för läkarens diagnos.
Såväl vid själva omhändertagandet som under den tid därefter, då den omhänder— tagne står under tillsyn hos polisen, hör han behandlas med lugn och fasthet. Sär- skilt gäller detta i samband med införande i transportfordon, passage av portar, dörrar och trappor, under avvisitering och vid införande i arrest, där den berusade om möjligt bör placeras liggande på sida på brits eller lave (se bilaga 4:1). Åt- sittande klädesplagg bör lossas.
3.3 Förvaring och tillsyn Innan person införs i polisarrest bör polispersonalen ha förvissat sig om att arres- ten är i tillfredsställande skick. Sålunda skall kontrolleras att belysning och signa- ler fungerar, att inga lösa föremål är kvarglömda och att den fasta inredningen är hel och utan föremål genom vilka skador kan åsamkas den införde. Brister skall omedelbart avhjälpas eller anmälas till den som närmast ansvarar för arrestav- delningen.
Sedan person införts i arrest skall noggrann och kontinuerlig kontroll och över- vakning ske. Härvid skall bevakningspersonalen med jämna mellanrum tillse den införde, och om skäl därtill synes föreligga, genom samtal inne i cellen förvissa sig om, att personen inte fallit i medvetslöst tillstånd, verkar deprimerad eller av andra skäl blivit i behov av läkarvård. Tidpunkter för och iakttagelser vid tillsyn såsom »vaken», »svarar på tilltal», »orolig», »snarkar» etc. bör antecknas på pri- märrapporten. I tveksamma fall bör alltid polisbefäl tillkallas eller rådfrågas. Snarkningar, som kan vara ett alarmerande symtom, bör hävas genom Väckning. Hångningsrisken bör alltid uppmärksammas.
3.4 Frigivning Sedan den omhändertagne tillnyktrat, bör innan beslut om frigivning meddelas, bedömas huruvida personen befinner sig i ett sådant tillstånd, att han har förmåga att själv ta vård om sig. Om personen klagar över sjukdom, företer skador av inte ringa omfattning, verkar djupt alkoholiserad eller eljest befinner sig i ett sådant tillstånd, att någon form av vård eller hjälp bedöms omedelbart erforderlig, bör
lämplig åtgärd vidtas för förebyggande av att allmäntillståndet förvärras och att allvarlig skada eller sjukdom drabbar den omhändertagne i anslutning till ett fri- givande. Beslut om frigivning bör i dylika fall kunna uppskjutas kortare tid tills lämplig åtgärd vidtagits. Såsom exempel på åtgärder må nämnas kontakt med anhörig, transport till sjukhus eller läkare, rådfrågning hos nykterhetsnämnd eller barnavårdsnämnd etc. I detta sammanhang må jämväl erinras om polisens anmäl- ningsplikt till nykterhetsnämnd och skyldighet att omhänderta åt alkoholmissbruk hemfallen person enligt de förutsättningar som närmare anges i 1954 års nykter- hetsvårdslag.
4 Åtgärder rörande personer, drabbade av epileptiska anfall En epileptiker kan ibland förete symtom som kan förväxlas med tillståndet hos en alkoholförgiftad person.
4.1 Yttringar vid epileptiskt anfall Det karakteristiska för epilepsi är att plötsligt påkommande anfall av något slag uppträder. Dessa beror på tillfälliga retningsfenomen i hjärnans celler och är ett ganska vanligt symtom vid organiska nervsjukdomar. De för lekmannen märk- bara symtomen på epilepsi är medvetslöshet, krampryckningar och tuggningar (grand mal). Anfallen kan emellertid yttra sig på de mest skiftande sätt, från stora krampanfall till små frånvarotillstånd (absencer eller petit mal), vilka går över på några sekunder och ofta inte ens observeras av omgivningen. Stundom föregås ett anfall av förkänning, varför den som drabbas av anfallet kan sätta sig i säker- het. Antalet anfall varierar högst betydligt från kanske ett eller flera per dag till ett par per år. För en del personer kommer anfallen endast nattetid.
4.2 Åtgärder
Undersök om den sjuke bär identitetsmärket för epileptiker (runt märke med brin- nande ljus), som ofta bärs under kavajslaget. Den sjuke innehar då som regel ock- så ett identitetskort (bilaga 4:2), på vilket angivits eventuellt nödvändiga åtgärder. Låt den sjuke ligga lugnt, tills han kommer till medvetande. Lös upp åtsittande klädesplagg. Om tuggningar förekommer, försök att sätta något tämligen mjukt, t.ex. en hoprullad näsduk mellan de främre kindtänderna, men tvinga inte upp munnen om den är sluten. Försök inte hålla tillbaka ryckningar. Om den sjuke ligger på rygg och fara är att han kvävs, vänd huvudet åt sidan. Väck inte den sjuke under anfallet eller, om han vill sova, efter anfallet. Lämna honom ostörd. Efter uppvaknandet kan den sjuke uppträda förvirrat och desorienterat, och bör då lämnas all möjlig hjälp. Om anfallet blir långvarigt eller serier av anfall upp- träder, är snabb läkarkontakt nödvändig.
5 Förstahandsåtgärder behållande personer, som drabbats av sockerkoma, insulinchock eller insulinkänningar Under vissa omständigheter kan en diabetiker (sockersjuk) förete symtom, som lätt kan förväxlas med tillståndet hos en alkoholförgiftad person.
I allmänhet här diabetikern på sig ett identitetskort, utfärdat av Svenska diabe- tesförbundet (bilaga 4:53).
Med diabeteskomplikationer avses i denna anvisning sockerkoma, insulinchock
och insulinkänningar. Följande förstahandsåtgärder skall vidtas vid de olika komplikationerna.
5.1 Sockerkoma orsakas av insulinbrist och för med sig illamående, ansiktsrod— nad, slöhet, omtöckning samt till sist medvetslöshet. Andedräkten luktar frukt. Åtgärd: Tillståndet är livshotande och personen skall omedelbart föras till sjukhus eller läkare. !
5.2 Insulinchock orsakas av bl.a. för stor insulindos och för med sig allmän om- töckning och medvetslöshet som följd. Åtgärd: Personen skall omedelbart föras till sjukhus eller läkare.
5.3 Insulinkänningar, d.v.s. varningssignaler för insulinchock, för med sig olust, ångest, svettningar, hjärtklappning, hetshunger, blekhet samt skakningar. Åtgärd: Tillståndet kan i allmänhet hävas genom att personen tillförs socker eller sockerbildande ämnen, t.ex. ett glas mjölk eller ett par sockerbitar. Omedelbar läkarvård är i detta skede ej nödvändig. Har det gått så långt som till medvets- löshet eller sådan grad av omtöckning att vederbörande ej kan redogöra för sig skall personen föras till läkare. Försök aldrig ge en medvetslös person mat eller dryck. Följden kan bli kvävning.
6 Primärrapport — arrestantblad
Till ledning för polispersonalens bedömningar av vad som i olika fall kan ha föranlett berusnings- eller omtöckningstillståndet och för att så långt möjligt för- hindra felbedömningar har styrelsen utarbetat primärrapport — arrestantblad (RPS 4042 april 1966, se bilaga 4:4) som i maj 1966 distribuerats till polisdi— strikten. "
.,— w..l-. L .. r--_..v
Bilaga 4:1
Praktiska råd för att stoppa ”celldöden”
Narkosexperten, överläkaren Torsten Gordh vid Karolinska sjukhuset i Stock- holm har utarbetat följande praktiska råd för att förhindra dödsfall genom kväv- ning hos t.ex. berusade arrestanter.
Fria andningsvägar Vid tillstånd av medvetslöshet, oberoende av orsaken, är fria andningsvägar en livsviktig detalj att uppmärksamma. Andningsvägarna utgörs av munhålan, näsan, svalget, luftstrupen och lungorna. Vid tilltäppning inom dessa inträder en akut eller långsam kvävning, beroende på graden av hindret för luftutbytet till lungor- na. Det livsviktiga syret i luften kommer ej ner i lungorna och därifrån över till blodet, en syrebrist inträder, som ökar graden av medvetslöshet och slutligen blir så höggradig att hjärnan och hjärtat tar skada och upphör att fungera. Även kol- syran — kroppens förbränningsprodukt —— anhopas i blodet och kan inte normalt avlägsnas genom utandningsluften, då andningsvägarna är tilltäppta eller förträng- da även för utandningen. En ökning av kolsyra i kroppen bidrar också till att öka graden av medvetslöshet och påverkar andningen och blodcirkulationen i sam- ma riktning som syrebristen. Med kvävning menar man alltså för liten syretillförsel kombinerad med anhopning av kolsyra på grund av att luftvägarna från ytterluften till lungorna någonstans är mer eller mindre tilltäppta.
Snarkning
Det kanske vanligaste exemplet på en förträngning av luftvägen är snarkning under sömnen. Var och en vet hur det låter, men kanske inte hur det går till. Snarkning uppträder som regel i ryggläge. När man somnar, slappnar musklerna av, även
Fig. 1. Blockering au andningsvägen i ryggläge genom att tungan faller mot bakre svalg- va'ggen. Se pilen.
käk— och halsmuskulaturen, och tungan faller därför av sin egen tyngd bakåt i svalget (fig. 1).
Detta medför att utrymmet i svalget blir för trångt, och vid andningsluftens —— särskilt inandningens — passage genom hindret uppstår det typiska snörvlande ljudet, »timmerstockar» dras. Även gomseglet kan lägga sig mot bakre svalgväg- gen, och genom ventilverkan vibrera vid andningsluftens passage och åstadkom- ma snarkningsljud. Detta är kanske den vanligaste orsaken till »normal» snark- ning. Genom att luftutbytet nu blir mindre än normalt uppstår en relativ syrebrist och kolsyreanhopning i blod och kroppsvävnader. Även den allra minsta ökning av kolsyran och minskning av syrehalten i blodet retar våra andningscentra till djupare andetag. Snarkningarna blir också allt kraftigare och kraftigare genom de djupare andetagen. Slutligen reagerar den sovande av det starka ljudet, vänder eller vrider på sig och klarar själv sina luftvägar och snarkningarna upphör. Den rela- tiva syrebristen och kolsyreanhopningen korrigeras, varvid den ökade retningen av andningscentra bortfaller. Efter en stund kanske snarkningarna ånyo börjar med sitt stegrande tempo, som sedan hastigt avbrytes och så fortsätter dessa faser,. kanske hela natten igenom.
Medvetslöshet, giftpåverkan
En människa under normal sömn klarar alltså själv av luftvägshindret genom att reagera på snarkningsljudet och ändrar då reflektoriskt något på kroppsläget eller vrider på huvudet. En sådan snarkning är icke farlig. En medvetslös eller en män— niska som sover djupare än normalt på grund av t.ex. kraftig alkoholpåverkan eller narkotika reagerar däremot ej på snarkningsljudet och har även avtrubhade skyddsreflexer, varför kvävningen fortsätter såvida ej huvud- eller kroppsläget på något sätt ändras. Går kvävningen för långt påverkas, som tidigare sagts, andning—- en och blodcirkulationen så att dessa livsviktiga verksamheter så småningom helt upphör. Det är därför viktigt att aldrig lämna en medvetslös utan tillsyn eller över-' vakning och då särskilt uppmärksamma andningen. Man skall lägga örat intill näs- mun-öppningen och lyssna till andningsljudet. Höres detta normalt utan snark— ning är luftvägen fri. Annars måste man lyfta upp och fram hakan genom att trycka med fingrarna under hakspetsen eller bakom käkvinkeln. Härigenom lyftes också tungan från bakre svalgväggen och ger fri passage för andningsluften. Det. blir ungefär samma grepp som när man skall ge mun-till-mun-andning enligt in- blåsningsmetoden (jfr fig. 4).
Fig. 2. Ryggläge farligt för en medvetslös.
.c
Kro ppsläget Ryggläget kan alltså vara ett farligt läge för en medvetslös eller en för djupt so— vande, vilket vi också erfar inom sjukhusarbetet (fig. 2). Sidoläget eller bukläget är då säkrare för en fri luftväg. Följande kroppsläge kan rekommenderas (fig. 3). Den medvetslöse läggs på sida. Den undre armen lägges bakom kroppen och höjd i armbågsleden med handen uppåt. Härigenom hindras kroppen att falla på rygg. Huvudet lägges på den övre armens handrygg och något bakåtböjt. Det undre be- net höjes i höft- och knäleden, och det övre benet får ligga rakt. Går det ej att böja det undre benet, höjes det övre.
Fig. BA. Stabilt sidoläge, sett framifrån.
Fig. SC. Sett uppifrån.
Härigenom kommer kroppen att ligga stadigt i ett halvt sida-magläge mellan den undre böjda armen och det böjda benet. I detta läge hålls andningsvägarna lättare fria (fig. 4).
Fig. 4. Fria andningsvä'gar.
J
.?
.. $.-
Munvinkeln blir också den lägsta punkten, och i denna ställning rinner eventuellt slem eller uppkastningar lättare ut utan att täppa till luftvägarna. Den medvetslöse eller sovande bör läggas så att ansiktet lätt kan iakttagas, speciellt med hänsyn till ansiktsfärg och eventuella uppkastningar.
Detta kan utlämnas av Riksföreningen för Svensk Epileptikervård Adress: Stora Sköndal Enskede 1
Tel. 94- 00 40
Plats för foto
Namn:
Adress : ................................................................
Tel.:
""Eiäiiääéä'äiiiåm)
Min ordinarie läkare är:
Jag har f. n. följande medicin:
Bilaga #:?
IDENTITETSKORT FÖR EPlLEPTIKER
Bärare av detta kort drabbas stun- dom av epileptiska anfall med med- vetandesförlust och kanske kramper. Om så sker, handla icke förrän Ni tagit del av föreskriften inuti detta kort.
Bäraren av detta kort får stundom anfall med medvetandesförlust och kramper. Medvetandet brukar åter— vända inom ................... minuter. För- sök under denna tid låta honom ligga stilla. Försök ej hålla fast honom, men se till att han icke slår sig. Lös upp hårt åtsittande kraglinning. Kalla ej på läkare eller ambulans genast, utan endast om anfallet fort- sätter, om kroppsskada uppstår eller om patienten icke blir klar.
Anmärkning till bilaga 4:2 på sid. 97
Reproduktionen av identitetskortet för epileptiker har av utrymmesskäl be- skurits i såväl höjd— som sidled. Själva kartongen är således i verkligheten något större. I övrigt är efterbildningen identisk.
Organisationen har sedan korten tryckts ändrat sitt nanm och fått ny post- adress. Den heter numera Riksförbundet för Svensk Epileptikervård och adressen är: Stora Sköndal FARSTA. Telefonnumret är detsamma. Upp- gifterna i övre vänstra hälften av reproduktionen har därför ändrats för hand på kort, som utfärdats under senare tid.
ENTITETSKgRT för diabetiker (sockorsiu u)
(
N
för diabetiker (sockersjuka) TlFlCATlON CAR D FOR DIAB ETICS
ENTITETSKORT
&
rus Pula! addrm
&
juk eller medvets-
lgS
träffar m lpc'i
INSUllNSCHEMÅ
lös, var god för mig till närmaste läkare
eller sjukhus
SVENSKA DIABETESFURBUNDET . Muioisgntun lO - Stockholm - lin 61394?
Jag ar sockersjuk! Om N
Utgivet av:
f
Jag är sockersjuk! I have Diabetes
Om Ni påträffar mig sjuk, medvetslös eller om- töcknad, var god för mig till närmaste läkare eller sjukhus. om jag kan svälja, försök få i mig något sött, socker, choklad eller söt dryck. Ifyaufnd m: i”, unromriaul ur din], plan lab me to lb: nam! bwpital. If I can :wallow, give me myr, 'cbomlizu nr .: manuell drink.
INSULINSCHEMA
Inmlin diagram
Dosis Dot:
L
Behandlas med tabl. ............................... . .................
Ulgivetav: svtusuumnertsmkeuunn Skönviksvögen 292 Bandhagen, tel. 08/478792
FOR KODIFIERING (ddr sådan rutin förekommer) Art | Orm-dd- | Tid | Omhlndlrt
rFalisdistt-ikt (och ev arbetsenhet)
'_ PRIMÄRRAPPORT ARRESTANTBLAD
l—Dalum
rLöpanda nr i arrestlianare
............ '? anr
Ellernamn aeh samtliga förnamn (tilltalsnamnet markeras). tidigare efternamn F-Ar ] -mAn| ning ] -nr
Föde|n(hem)art (församling och stad/län) Kyrko- och mantatukrivninpiart (församling, kommun. lan)
! tu E- Bastad (adress, telefon) U .. L % Arbetsplats (arbetsgivare, adress. lelefon) sm'rnanshus och nr 0 VI & ä' Yrke/titel Främmande nationalitet Körkort (slag. nr. år) Trankkort (nr. År) Identitet Identitierad av/genam l Signatur ] ei faxtxtllld | fastställd Omhändert: datum | kl inkom: datum | kl Omhandertagen[rapporterad av Plats för omhändertagandet Handläggare l T'l'fo"
Gaming eller annan anledning till frihetsberövande (slag. tid, plats); av komplettering av personuppgifter rn rn
IAKTTAGELSER M M ANGÅENDE EERUSAD OMTÖCKNAD PERSON
Lukt frän andedräkten (tydlig sprit—llhinnerlukt & d) Balanx- a lalfa'rmdga; Övriga iakttagelser (bråkig, höglluad, upprymd, hotande, våldsam, slö, deprimerad et
Sjukdom/mader (t ex epilepsi. sockersjuka. skallskador: aven egna uppgifter harem) Uppkastnlnl
_l Mt l—l t-
Berusningsmedet
_] grälla] [_| ertlbart r'I alkohol och
Uppgiven kansumttan av alkohol. llkemedel. narkotika e d
lj narkotika I annat:
Innehav av alkoholhaltiga drycker, läkemedel, narkotika. ini-ktiannprutar, laiarinlygl-recept; särskilda omst vid omhändertagandet m m
. Ci påverkad berusad Omhändertagande polismän: signaturer Inlämning _ _ påverkad redlltxt bemead (Ur stånd att utan hjalp förflytta sig gående) | Beslutande betal 'ulut '_"I inrättas överföra '_' annan ' i arrest tlll sjukhue frigu åtgärd Bulag | Verketdllt av
Smkilda dtqttrder (t ex gripande. anhällande, överförande till annan avdelning)
! Spdrreqistret | Spaningrhaken | Spärrlixtan | Satir:-anledning
RFS 404: 2. 1967 ivni.
"= ' f_l | l : _l Mi l_l itl l__l I"li in n-i l—l iel & Annan lpärrundersökning Körkonekantrpll (återkallati. falskt?) Statistiska uppgifter (ifylles endast vid fylleri) %, fyllt 18 man fyllt 15 men fyllt 21 är ei 21 år ei 18 är ni fyllt 15 är kvinna entkill område & Frigiven: datum | ut | enligt mm av Depositian en :” [ Erkänner |__| Förnekar | I Fullmakt 8' Rapport till | datum Redovisning | datum Underskrift " _ Vlnd för 0 Nhn Rapport rn ett daaubatsuppi, IE _ F signatur _ |" xiqnatur Namnfa'nydlinandl och mu an Rapport ?. — — ln
Arrest nr Skåp nr Box nr
AVVISITERING Kladespersedlar Klockor, knlvar, ringar m m Rökvark med tillbehör Nycklar
överrwkkappa : armbandsur : cigarretter : dörrnyekel __ regnrock -kat>pa _ fickur _ cigarrer _ bilnyckel _ kmai ' tacka glasögon med/utan fodral tobak baxrtyekel _ 'rbta'v_st : kniv : pipa : kassaskäpxnyekel _ hatt'massa _ stilntt _ munstycke _ kassafacksnyckel
halsduk ring tändare annan: : atlas,/rosett : armband _ tändstickor Ert/ningsmedel _ handskar t...-a.- _ halsband _ etui _ plånbok _ ttanqtlcn blyertxpenna tobaksdasa/—fodral _ portmonnd _ t.v.»... : kulspelspenna : xnuldasa _ portfölj __ ttasduk _ reservoarpenna _ _ b"
"(Or" rakdan handväska : galosrhentattlner : : : shoppingväska _ _ _ _ resväska
] w nationalttet _l pass [__| eget körkort (data på om;) sida) I—l eget trafikkart (data på omst sida) l vr ] siamanshus | torsakringskassa
siätartsbol. ] nr
_l medlemxlzck
debetsedel ] utfardad av
l—l förs-besked
|__| flyllrtingsbetyq |__| bankbok
] utfärdat av
Ovriga taremdl ._| ex p-.i:=ul1r,iCl?IEler.för annan utfärdad handling c d) samt ett avräkning pd kontanter
| bank
Svensk valuta kr
| Utlandsk valuta | förvaras i
_l .a. n bax
|")
Ovanstående taremctl och kontanter kvttteras: lntult i arrest: datum
[kl
Bevlltnas;
(namntezkning)
Närvarande vid avvisitering (namnteckning)
Ansvarig för avvisitering (namnteckning)
DAGSBOTSUPPGIFT
Egen inkomst (kontant avlänirtg. naturaiartttan-er. annan inkomst) Civilstånd Hemmavarande ma kes inkomst
Farmagcttttet Taxerad inkomst
Uppgiften
_| obestyrkt
styrkt genom
[_l debatsedel
Taxeringsuppgift
__| bifogas
förfrågan hos
av blod på klader eller andra foremdl m m
tax-myndigh Särskilda amstandtgheter såsom fdrsanntngtpltkl fo'r hemmavarande barn (antal/ålder). annan försörjningsplikt elc Signatur ,ÖVRIGA ANTECKNINGAR . Sarsktlda iakttagelser under tillsyn. överförande till sjukhus sedan vederbörande insatta i arrest; i samband med avvisitering konstaterad förekomst Signatur
BILAGA 5
Rikspolisstyrelsens anvisningar angående ansvar för
polisdistriktslokaler1
Allmänna föreskrifter Orientering Inom rikspolisstyrelsen handlägges lokalfrågor av tekniska byrån. Med lokaler jämställas i detta sammanhang även distriktet tilldelade markområden, parkerings- platser, polisgårdar m.m.
Kungl. Byggnadsstyrelsen tillhandahåller lokaler för polisväsendets behov genom 1. Upplåtelse av lokaler i statsägda fastigheter 2. Förhyrning av lokaler i kommun- eller privatägda fastigheter 3. Förvärv av bostadsrätt i bostadsrättsföreningar
I det förstnämnda fallet är byggnadsstyrelsen fastighets/ärvaltare och i de sist- nämnda fallen hyresgäst.
Rikspolisstyrelsen är lokalnyttjare och i denna egenskap har styrelsen att i alla frågor angående lokaler, på eget initiativ eller efter framställning från polismästare (via länsstyrelse), länsstyrelse, kommun eller privat fastighetsägare utreda och be- döma ärenden samt i förekommande fall upptaga överläggningar med byggnads- styrelsen.
Ansvar för lokalerna Polismästare ansvarar för distriktets lokaler och tillser
att lokalerna utnyttjas på sätt, som beslutats av rikspolisstyrelsen i samråd med byggnadsstyrelsen, att de olika avdelningarna/sektionerna och motsvarande koncentreras inom res- pektive central- och stationeringsorter, att lokalerna hålles i snyggt skick, att inga obehöriga personer nyttjar eller uppehåller sig i lokalerna, att lokalerna skyddas mot brand, inbrott, skadegörelse och onödig förslitning samt att alla lokalfrågor handlägges i enlighet med av rikspolisstyrelsen meddelade föreskrifter.
Polismästare må delegera uppdrag att handlägga ärenden beträffande lokaler på underordnad befattningshavarc. För underlättande av kontakter bör i sådant fall vederbörande befattningshavares namn meddelas rikspolisstyrelsen, tekniska byrån.
Till rikspolisstyrelsen ställd skrivelse angående lokaler undertecknas av polis- mästaren och ingivcs till länsstyrelsen. I Stockholm, Göteborg och Malmö inges skrivelse direkt till rikspolisstyrelsen.
Ovan angivna föreskrifter gäller i tillämpliga delar avdelnings- och byråchefer vid rikspolisstyrelsen samt föreståndare för polisskolan.
1 Tekniska meddelanden den 17/10 1966, grupp IX:1—l, löpznr 1 :1.
BILAGA 6
Rikspolisstyrelsens anvisningar angående tillsyn av polisarrester1
Orientering
Rikspolisstyrelsen är tillsynsmyndighet för de polisarrester som är anordnade utan anslutning till allmänt häkte.
Vad som i tekniskt meddelande Grupp IX:1—1 Löpznr 1:1 Sid. 1 har angetts i fråga om ansvar för polisdistrikts lokaler gäller i tillämpliga delar även polis- arrester för vilka rikspolisstyrelsen är tillsynsmyndighet.
Enligt instruktion för länsläkarväsendet den 3 december 1965 (nr 792) an- kommer det på organisationen att minst en gång vartannat år inspektera polis— arresterna och att inom en månad efter sådan inspektion avge rapport till läns- styrelsen om iakttagelserna.
Föreskrifter om inspektion av polisarrester I fråga om inspektioner av polisarrester för vilka rikspolisstyrelsen är tillsyns— myndighet skall gälla följande föreskrifter, som har utarbetats efter samråd med medicinalstyrelsen.
A. Organisation Länsstyrelse skall inspektera polisarresterna inom länet minst en gång varje år. Inspektion skall om möjligt samordnas med länsläkarens inspektion.
Om hygieniska missförhållanden av allvarlig art iakttas vid inspektion bör läns- läkaren underrättas, om han ej deltar i inspektionen.
Inspektionerna bör planeras så att samtliga polisarrester inom länet om möjligt kan inspekteras under en begränsad tidsrymd.
För att ge rikspolisstyrelsen tillfälle att deltaga i inspektionerna skall länssty- relsen i god tid före planerad inspektion underrätta rikspolisstyrelsens tekniska byrå om tidpunkten för inspektion.
B. Inspektionernas utförande m.m. Anvisningar för genomförande av inspektion och för upprättande av rapport om inspektionen bifogas (bil. 6:1).
Arrestlokal och utrymme som hör till sådan lokal får ej ändras utan tillstånd från rikspolisstyrelsen. Arrestlokal får inte heller utan särskilt tillstånd användas till annat ändamål än vartill den är avsedd. Länsstyrelsen skall vid den första inspektionen enligt detta tekniska meddelande särskilt undersöka dessa för- hållanden.
I fråga om arrestlokaler som f.n. används för annat än för förvaring av om— händertagna personer skall länsstyrelsen i samråd med polischefen i distriktet bedöma på vilket sätt lokalerna lämpligen bör användas i fortsättningen. Om det bedöms vara mest angeläget att lokalerna används på samma sätt som hittills, skall
* Tekniska meddelanden den 7/4 1967, grupp IX:7—1, löp :nr 1:1.
länsstyrelsen i rapporten om inspektion anhålla att lokalerna i fråga inte längre skall användas som arrestlokaler. I annat fall skall lokalen omedelbart återställas och användas som polisarrest.
Uppkommer behov att nyttja polisarrest eller utrymme som hör till sådan arrest för annat ändamål än förvaring av omhändertagna skall polischefen i distriktet anhålla om tillstånd till det. Sådan framställning skall ställas till rikspolisstyrelsen och lämnas in till länsstyrelsen.
Inom en månad efter avslutad inspektion av polisarresterna inom länet skall länsstyrelsen till rikspolisstyrelsen ge in en gemensam rapport om iakttagelserna vid inspektionerna i enlighet med bifogade anvisningar. Kopia av rapporten be- hålles på länspolischefens expedition och en kopia tillställes polischefen i polis- distriktet.
I Stockholms, Göteborgs, Malmö och Visby polisdistrikt sker inspektionerna direkt genom rikspolisstyrelsens försorg.
Bilaga 6:I
Rikspolisstyrelsens anvisningar angående arrestinspektionens
utförande och upprättande av inspektionsrapport1
Vid första inspektionen enligt föreskrifterna i detta tekniska meddelande är det av vikt att samtliga punkter enligt nedan besvaras utförligt. Vid därefter återkomman— de årlig inspektion kan den hos länspolischefen bevarade kopian av första rappor- ten medföras och i den nya rapporten endast hänvisning ske till tidigare uppgift vid alla punkter där någon förändring icke skett.
RAPPORT
ang. inspektion av polisarresterna i .............. inom .............. polis- distrikt.
Inspektionen verkställd den 19 Inspektionen utförd av ..........................................
Övriga närvarande vid inspektionen ........................................
A. Inledande uppgifter
1. Belägenhet (I anslutning till övervakningssektion, arbetsgruppens tjänste- lokaler eller på annat sätt? Helt ovan markplan?)
2. Byggnadsmateriel (Stenhus, träbyggnad o.s.v.).
3. Data (Arrestbyggnaden nyuppförd år ...... senaste genomgripande re- staurering år ...... )
4. Vattenförsörjning (Vattenledningsvatten underkastat kontinuerlig kontroll enligt hälsovårdsstadgan, på annat sätt.) Vattnets beskaffenhet tillfreds- ställande?
Förvaringsrum för anhållna personer
(Om dessa arrester ligger i anslutning till kriminalvårdsstyrelsens häktes- lokaler anges detta. Avd. B lämnas i övrigt obesvarad.)
1. Antal (Förvaringsrum för vilket anmälan ingives enligt tekniska medde- landet att det erfordras för annat ändamål, medtages icke.)
2. Storlek (Arrest som håller golvyta av 6—8 m2 och normal takhöjd anges endast cirka 6 m”. Är golvytan större eller mindre än nämnt anges exakta mått. Underskrider takhöjden 2,40 m anges mått.)
3. Fönster (Angiv glasytan i kvadratmått samt glasmaterial, galler, lås. Är det tekniskt tillfredsställande? Bedöm och angiv dagerbelysningen enl. följan-
1 Tekniska meddelanden den 7/4 1967, grupp IX:7——1, löpznr 1:1.
de »mycket god», »god», »svag», »otillräeklig». Kan fönstret öppnas för vädring?) . Ventilation (Hur är ventilationssystemet tekniskt ordnat? Är ventilationen
tillfredsställande ?) . Uppvärmning Elektrisk, varmv'attenledning eller varmluft? Värmeelement
eller värmeslingor i golvet? Är uppvärmningen tillfredsställande? Obs! skall vara uppvärmda även då arrest ej används. . Belysning (Lampa i taket eller över dörr. Är den tillfredsställande skyd—
dad? Finns nattljus och full belysning? Hur regleras den?) . Golvbeläggning och ytbehandling av väggar och tak (T.ex. betonggolv,
linoleummatta på betong etc. Väggar och tak: målad puts av betong eller bruk, trä etc. Är golv, väggar och tak hela och snygga samt lätt tvättbara?) . Dörr, låsanordning och inspektionslucka (T.ex. på insidan plåtbeslagen
trädörr etc. Någon anmärkning mot låsanordningen? Kan rummet inspek- teras i sin helhet från inspektionslucka eller dylikt?) . Signalanordning (Samtalsmöjlighet från arrest till jour resp. reception?
Endast ringledning med klaff- eller ljussystem. Fungerar den tillfreds- ställande?) . Ljudisolering och insyn (Är ljudisoleringen så tillfredsställande att kom-
munikation mellan intagna förhindras? Om icke: Var ligger bristerna? Är kommunikation mellan intagen och utomstående person tillfredsställande förhindrad?) . Inredning och sängutrustning (Finns säng, bord, stol och hylla i tillfreds-
ställande och reglementsenligt skick? Sängkläderna ?) . Reservutrustning (Finns förråd av linne, handdukar, filtar, underkläder och
gångkläder så att intagen kan byta om han omhändertages våt, blodig eller trasig? Finns ytterkläder för behov vid rastning?) . Anhållningsarresternas nyttjande sistförflutna kalenderår
Uppgiften lämnas i antalet »förvaringsdygn» t.ex. 2 personer förvarade 2 dygn vardera=4 förvaringsdygn. Påbörjat dygn räknas som helt.
Förvaringsrum för berusade personer Uppgifter lämnas i punkter enligt avdelning B ovan. Uppmärksamma dock särskilt punkterna
3
5.
och 4. att galler, lås, krokar o.d. ej får vara så konstruerade att hängnings- risk föreligger, att värmeelement är väl skyddat så att intagen ej kan riva loss detta, skada sig mot det eller hänga sig, . större krav på hållfasthet i belysningskonstruktionen, . att golvbrunn skall finnas i arrest för fyllerist och att större krav på håll-
fasthet i golvbeläggningen bör ställas, . att hängnings- eller annan skaderisk är eliminerad i konstruktionen, . större krav på bullerskydd gentemot närboende men mindre krav på
ljudisolering mellan förvaringsrum för fyllerister än rum för anhållna, . att om det finns toalett i förvaringsrummen: Hur spolas dessa? Är kon-
struktionen tillfredsställande ur säkerhetssynpunkt? Finns sång eller brits angives fallhöjd till golvet. Kant på säng resp. brits skall vara avrundad eller beklädd med lämpligt material, . att om madrasser brukas en sådan finns för varje förvaringsrum och i
reserv minst motsvarande antal. Är de hela och rena?
13. att i stället för antal förvaringsdygn anges här antalet i fylleriarresterna förvarade personer sistförflutna kalenderår.
Övriga utrymmen för tillfällig förvaring (PI-burar)
. Antal
. Belägenhet (I anslutning till arrestavdelningen eller reception o.s.v.) . Konstruktion (Storlek, dagerbelysning direkt eller indirekt, artificiell be— lysning, grind och dess konstruktion, inredning.) . Nyttjande sistförflutna kalenderår (Om burar ej finns: Hur har tillfälligt omhändertagna förvarats och hur stort antal har det varit fråga om?) . Lämplighet (Bedöm burarnas lämplighet som tillfällig förvaringsplats.)
Till förvaringsrummen hörande utrymmen och anordningar
1. Arrestintag (Finns särskilt intag för arrestanterna skilt från allmänhetens ingång? Är det skyddat från insyn? I övrigt lämpligt?) . Avvisiteringsplats (Finns särskilt rum eller plats för avvisitering eller var sker denna?) . Förvaring av effekter (Finns särskilda boxar eller lådor för omhändertag- nas personliga effekter? Var sker eljest sådan förvaring?) . Förvaring av omhändertagnas kläder (Finns rum eller skåp för förvaring av omhändertagnas ytterkläder m.m.?)
. Sanitära anläggningar (Finns för anhållningsarresterna särskilt wc med tvättställ, varmvatten, tvål och pappershanddukar, tvättrum, dusch och/ eller bad? Är det sanitärt tillfredsställande?) . Toalett för omhändertagna fyllerister (Finns särskild toalett i arrestavdel- ning för rubricerade eller finns de i förvaringsrummen? Är toalettför- hållandena tillfredsställande? Varmvatten? Tvål och pappershanddukar?) . Läkarrum (Finns läkarrum inom arrestenheten eller på annan plats i lokalerna? Är det tillfredsställande utrustat bl.a. försett med tvättställ? Används det även för annat ändamål?) . Förhörsrum, samtalsrum (Finns något ytterligare rum i anslutning till arrestavdelning för tillfälliga förhör eller — i avdelning med anhållnings- arrest —-— samtals/advokatrum ?) . Utspisningsrum (Finns särskilt rum för arrestanternas utspisning? Kan maten hållas tillfredsställande uppvärmd?) . Förrådsutrymme (Finns förrådsutrymme i anslutning till arresterna för linne, sängkläder, gångkläder m.m.? Är befintliga förrådslokaler tillräck- liga? Finns särskilt utrymme för nedsmutsat linne m.m. eller hur förvaras detta i väntan på transport till tvättinrättning?) . Städ med spolutrustning (Finns särskilt städutrymme i anslutning till arresterna? Är detta försett med vattenkran och spolslang för spolning och rengöring av arresterna? Är de tekniska anordningarna för städning och renhållning tillfredsställande?) . Rastgård (Finns rastgård? Storlek? Tillfredsställande ordnad? Om rast- gård ej finns: Hur sker rastning? Sker rastning i den utsträckning för- fattningen föreskriver? Om icke: Anledning? Personalbrist o.s.v.) . SFS nr 213 och 214:1958 (Finns omnämnda två författningar tillgängliga för de omhändertagna?) Se nr 214:1958 % 16. . Polismästares tjänsteföreskrifter för arresternas bevakning och skötsel (Finns särskilda lokala order för arrestenhetens bevakning och skötsel lätt tillgängliga för bevakningspersonalen?)
SOI' 1968 :56
1.
2.
Arresternas skötsel (Är ordning, renhållning, luftning och städning till- fredsställande?) Inträffade händelser (Har bland de intagna under sistförflutna året (sedan senaste inspektion) inträffat självmord, försök därtill, dödsfall av annan orsak, skador genom att omhändertagen skurit sig, fallit mot vassa föremål eller dylikt? Rymning innan det upptäckts av bevakningspersonal eller efter nedslagning av vakt eller inläsning? Om så skett: Kan orsakerna hän- föras till brister i de tekniska anordningarna eller till bristande tillgång av bevakningspersonal eller försumlighet?) . Åtgärder (Om händelse enl. p. 2 inträffat: Vilka åtgärder har verkställts
för förhindrande av återupprepning? Om inga åtgärder vidtagits: Vilka föreslås? Om vissa möjliga åtgärder vidtagits: Vilka ytterligare föreslås?) . Förseelser (Har under sistförflutna år (sedan sist företagen inspektion)
polisman eller vakt dömts för försumlighet eller misshandel av intagen i samband med handhavande av bevakningsuppdraget?) . Avhjälpande av brister (Om brister antecknats under punkterna A—F:
Vilka av dessa är av den art att de kunna avhjälpas genom lokala åtgärder exempelvis bättre ordning, rekvisition av utrustning hos RPS m.m. och har polismästare verkställt eller anmodats verkställa detta?) . Sammanfattande bedömning (Bedöms arrestenhet som helhet sanitärt till-
fredsställande? Om brister av annan art än de som kan åtgärdas på det lokala planet enl. p. 5 antecknats: Vilka av dessa anses direkt vådliga och höra omedelbart rättas till genom RPS och byggnadsstyrelsens försorg? Vilka bör kunna anstå tills ombyggnad eller nybyggnad kan ske?)
BILAGA 7
Vissa uppgifter om lokalutrymmen i under senare år färdigställda
eller under byggnad varande polishus avsedda för av polisen omhändertagna berusade personer1
Stockholms stad
6:e vaktdistriktet, Vällingby. Stationen färdigställdes 1963. Den innehåller 4 för- varingsrum för berusade, läkarrum samt erforderliga toalett- och förrådsut- rymmen.
8:e uaktdistriktet, Katarina. Ny station är under uppförande och beräknas vara inflyttningsklar 1968. Den kommer att innehålla 12 förvaringsrum för berusade. Övriga utrymmen i likhet med Vällingby polisstation.
11:e vaktdistriktet, Midsommarkransen. Stationen färdigställdes 1964. Den inne- håller 4 förvaringsrum för berusade. Tillhörande anordningar enligt föregående.
12:e vaktdistriktet, Farsta. Stationen färdigställdes 1962. Den innehåller 4 för- varingsrum för berusade jämte tillhörande utrymmen enligt föregående.
13:e vaktdistriktet, Skärholmen. Ny station färdigställd 1967 för beslutat nytt 13:e va'ktdistrikt. Den innehåller 5 förvaringsrum för berusade, jämte tillhörande anordningar enl. ovan.
Samtliga här uppräknade polisstationer utom 8:e (Katarina) är belägna i sta- dens ytterområden. Samtliga polisstationer i inre staden är belägna i äldre fastig- heter och tillhörande förvaringsutrymmen är i flera fall i dåligt skick och fram- för allt otillräckliga och spridda på många små enheter.
Rikspolisstyrelsen har i skrivelse till byggnadsstyrelsen den 15 mars 1966 de- taljredovisat problemen för Stockholms centrala delar och föreslagit uppförande av särskilda från polisstationerna avskilda tillnyktringsstationer.2
Stockholms län
Södertälje. Nytt polishus har uppförts och färdigställts hösten 1966. Polishusets arrestenhet innehåller förvaringsutrymmen både för personer som gripits för misstanke om brott och för berusade. Förvaringsrummen för berusade är 9 st. jämte en skyddsarrest om c:a 9 kvm, läkarrum och erforderliga toalett- och förrådsutrymmen.
Handen. Nya polislokaler har anordnats i centrumbebyggelsen. Färdiga i mars 1967. Arrestenheten är avsedd för både anhållna för brott och för berusade.
Förvaringsrummen för berusade är 4 st., läkarrum och erforderliga toalett- och förrådsutrymmen.
Jakobsberg. Godkända ritningar för nytt polishus föreligger. Tidpunkt för bygg- start är ännu ej bestämd. Huset avses inrymma — förutom arrester för anhållna — 10 förvaringsrum för berusade personer med tillhörande läkarrum samt för- råds- och toalettutrymmen.
1 Denna promemoria har upprättats inom rikspolisstyrelsens tekniska byrå i februari 1968. 2 Denna skrivelse finns redovisad i del I, kap. 1].
SOU 1968 :56
Uppsala län
Tierp. Nytt polishus påbörjades i januari 1968. Det kommer att innehålla —— för— utom arrester för anhållna — 2 förvaringsrum för berusade personer jämte läkar- rum och erforderliga toalett- och förrådsutrymmen.
Östergötlands län
Norrköping. Nytt polishus färdigställdes 1965. Anhållningsarresterna är anslutna till kriminalvårdsstyrelsens häktesavdelning. Polisens arrestenhet innehåller 25 förvaringsrum för berusade, skyddsarrest, läkarrum och förhörsrum samt erfor- derliga toalett- och förrådsutrymmen.
Kronobergs län
Växjö. Nytt polishus färdigställdes 1963. Arrestcr för anhållna är anslutna till kri- minalvårdsstyrelsens häktesavdelning. Polisens arrestenhet innehåller 8 förvarings- rum för berusade jämte läkarrum och erforderliga toalett— och förrådsutrymmen.
Blekinge län Karlshamn. Fullständig ombyggnad har skett av landstingets förutvarande sjuk- hus till polishus. Arrestenheten innehåller — förutom arrester för anhållna — 5 förvaringsrum för berusade, läkarrum, förhörsrum och erforderliga toalett- och förrådsutrymmen. Färdigställt sommaren 1967.
Ronneby. Fullständig ombyggnad har skett av en äldre villa till polisstation, till vilken har anslutits en barack innehållande kontorslokaler samt —— förutom arrester för anhållna —— 2 förvaringsrum för berusade jämte läkarrum, toalett- och förrådsutrymmen. Såväl villan som baracken är av provisorisk karaktär. Färdig i mars 1967.
Kristianstads län
Hässleholm. Nytt polishus uppförs i 2 etapper. Arrestenhet och garage färdig- ställdes 1957. Polishuset i övrigt har nu påbörjats och beräknas färdigställas 1968. För förvaring av berusade finns endast ett större förvaringsrum jämte ett förhörsrum samt toalett- och förrådsutrymmen.
Malmöhus län
Eslöv. Nytt polishus färdigställdes hösten 1966. Arrestenheten innehåller — för— utom arrester för anhållna — 5 förvaringsrum för berusade, läkarrum samt ett rum om c:a 10 kvm avsett för tillfälligt husvilla personer.
Malmö. Ny station för 2:a vaktdistriktet (Värnhemscity) har påbörjats 1967. Den avses inrymma 30 förvaringsrum för berusade personer jämte särskild jour med förhörsrum, vaktrum, läkarrum, toalett och förrådsutrymmen. Förvarings— rummen beräknas kunna fylla behovet för hela Malmö stad.
Lund. Nytt polishus färdigställt 1964. Det innehåller — förutom arrester för för- varing av anhållna — 12 förvaringsrum för omhändertagna berusade personer, läkarrum och erforderliga toaletter, tvätt- och duschutrymmen.
Hallands län
Halmstad. Nytt polishus färdigställdes 1962. Huset inrymmer —— förutom anhåll- ningsarrester —— 12 förvaringsrum för berusade, därav ett förvaringsrum c:a 10 kvm med tillhörande särskilt toalettrum, läkarrum, toalett- och förrådsutrymmen.
Varberg. Nytt polishus färdigställs våren 1968. Arrestenheten skall — förutom arrester för anhållna —— inrymma 5 förvaringsrum för berusade jämte särskild skyddscell, förhörsrum, läkarrum, toalett- och förrådsutrymmen.
Kungsbacka. En relativt ny och i gott skick befintlig kontorsbyggnad har för— hyrts och ombyggnad har skett sommaren 1967. Arrestenheten innehåller —— för- utom arrester för anhållna —— 3 förvaringsrum för berusade jämte läkarrum, toalett- och förrådsutrymmen.
Göteborgs och Bohus liin Göteborg. Nytt polishus har uppförts och inflyttning har skett successivt under första delen av 1967. Arrester för anhållna är här anslutna till kriminalvårdssty— relsens häktesavdclning. Polisens arrestenhet inrymmer 38 förvaringsrum för be- rusade, vaktrum för arrestvakt, 2 förhörsrum, undersöknings- och läkarrum samt toalett- och förrådsutrymmen. I anslutning till kriminalvårdsstyrelsens häktesav- delning finns dessutom 7 förvaringsrum för kvinnliga berusade med administra- tionsutrymmen i samband med kriminalvårdsstyrelsens lokaler.
Kungälv. Nytt polishus påbörjades 1967. Arrestenheten kommer — förutom an- hållningsarrester — att inrymma 5 förvaringsrum för berusade jämte läkarrum, toalett— och förrådsutrymmen.
Älvsborgs län Borås. Nytt polishus har uppförts och färdigställts hösten 1966. Arrester för an- hållna är här anslutna till kriminalvårdsstyrelsens häktesavdelning. Polisens arrestenhet inrymmer 18 förvaringsrum för berusade, skyddscell om c:a 10 kvm, läkarrum, toalett- och förrådsutrymmen.
Vänersborg. Polishus färdigställdes 1963. Arrestenheten inrymmer — förutom arrester för anhållna —— 4 förvaringsrum för berusade, förhörsrum, läkarrum, toalett- och förrådsutrymmen.
Åmål. Nytt polishus har påbörjats och beräknas färdigt våren 1968. Arresten- heten inrymmer — förutom arrester för anhållna _— 4 förvaringsrum för beru- sade, förhörsrum, läkarrum, toalett- och förrådsutrymmen.
Värmlands län
Karlstad. Nytt polishus har färdigställts 1966. Arrester för anhållna är här an- slutna till kriminalvårdsstyrelsens häktesavdelning. Polisens arrestenhet inrymmer 24 förvaringsrum för berusade, 2 sjukrum om c:a 10 kvm på mörk yta, läkarrum, toalett- och förrådsutrymmen.
Örebro län
Örebro. Nytt polishus färdigställdes 1958. Arrester för anhållna i anslutning till kriminalvårdsstyrelsens häktesavdelning. Polisens arrestavdelning inrymmer 21 förvaringsrum för berusade, läkarrum, förhörsrum samt toalett- och förrådsut- rymmen.
Hallsberg. Nytt polishus avses påbörjas 1968. Förutom anhållningsarrester skall det inrymma förvaringsrum för berusade, 7 st., jämte skyddscell, läkarrum samt toalett- och förrådsutrymmen.
Västmanlands län
Västerås. Nytt polishus färdigställt november 1966. Arrester för anhållna i anslut- ning till kriminalvårdsstyrelsens häktesavdelning. Polisens arrestenhet inrymmer 17 förvaringsrum för berusade, 2 rum för speciella fall, läkarrum samt toalett/ duschrum och förrådsutrymmen.
Fagersta. Nytt polishus påbörjades 1967. Förutom arrester för anhållna skall arrestenheten inrymma 3 förvaringsrum för berusade, en skyddscell om 10 kvm, advokatrum och läkarrum samt toalett- och förrådsutrymmen.
Köping. Nytt polishus påbörjades 1967. Förutom arrester för anhållna skall arrestenheten innehålla 3 förvaringsrum för berusade, läkarrum samt toalett- och förrådsutrymmen.
Kopparbergs län
Falun. Uppförande av nytt polishus har påbörjats hösten 1966. Arrester för an- hållna i anslutning till kriminalvårdsstyrelsens häktesavdelning. Polisens arrest- enhet skall inrymma 9 förvaringsrum för berusade jämte en skyddscell med an— slutande toalett, läkarrum samt toalett- och förrådsutrymmen.
Gävleborgs län Ljusdal. Nytt polishus har påbörjats i april 1967. Förutom arrester för anhållna skall arrestenheten inrymma 4 förvaringsrum för berusade samt läkarrum jämte toalett- och förrådsutrymmen.
Västerbottens liin
Umeå. Nytt polishus färdigställt hösten 1966. Anhållningsarrester i anslutning till kriminalvårdsstyrelsens häktesavdelning. Polisens arrestenhet inrymmer 6 för— varingsrum för berusade jämte en skyddscell. Ett reservrum om 6 kvm på mörk yta, läkarrum samt toalett- och förrådsutrymmen.
Storuman. Nytt polishus färdigt 1967. Polisens arrestenhet inrymmer — för- utom arrester för anhållna — 2 förvaringsrum för berusade, läkarrum jämte toalett- och förrådsutrymmen.
Norrbottens län
Piteå. Nytt polishus färdigställt årsskiftet 1964/65. Förutom arrester för anhållna inrymmer arrestenheten 2 större förvaringsrum för berusade (c:a 12 kvm vart— dera) samt 2 mindre förvaringsrum om c:a 7 kvm vartdera. Ett rum avsett för bar- navårdsassistent, förhörsrum och läkarrum jämte toalett- och förrådsutrymmen.
Sedan polisen förstatligades 1965 har riksdagen för vartdera av åren 1965, 1966, 1967 och 1968 beslutat att för ny-, om- och tillbyggnad av lokaler för polis-, åkla- gare- och exekutionsväsendet får investeras högst 40 miljoner kr. med 1965 års kostnadsnivå. Under de tre år som gått har investeringskvoten fyllts. Under för- utsättning att liknande investeringsvolym kommer att beviljas även i fortsättning- en har rikspolisstyrelsen och byggnadsstyrelsen i samråd planerat nya polishus- byggen på ett flertal orter enligt särskild prioriteringsplan. Med nämnda investe-
ringsvolym torde 4—8 nya polishus för polis-, åklagare- och exekutionsväsendet kunna uppföras per år.
I denna framtidsplanering strävar rikspolisstyrelsen efter att tillämpa enhetliga normer för dimensionering av såväl arrestenheterna som övriga utrymmen för polisens behov.
Vad avser arrestenheterna i polishus på polisdistriktens centralorter tillämpas f.n. följande normer.
Arrestenhet med enbart förvaringsrum för berusade jämte andra tillfälligt om-
händertagna (Polishus där kriminalvårdsstyrelsen har häktesavdelning och an- hållningsarresterna därför anslutna till denna avdelning.) . Skyddat arrestintag (skyddat utrymme där inkörning kan ske med en bil och urstigning kan ske utan insyn från utomstående).
. Avvisiteringsrum om c:a 15 kvm.
Förhörsrum för tillfälliga förhör. Läkarrum om c:a 12—15 kvm. . Förrådsutrymme för arrestutrustning. . Toalett med tvätt- och duschmöjlighet för berusade. . Vaktrum för arrestvakt. . Städutrymme med möjlighet att koppla slang till vattenkran för spolning. . Förvaringsrum till ett antal av ett per påbörjat 8 OOO-tal innevånare i polis- distriktet (storlek minst 6 kvm). . En skyddscell (c:a 10 kvm och försedd med särskild toalett i anslutning till rummet).
wmxIQUlF-FN '—
... C
Om arrestenheten avses för förvaring även av för brott misstänkta personer till- kommer följande utrymmen (avskilda från, men i nära anslutning till utrym- mena för berusade). 11. Ett förvaringsrum för anhållna för varje påbörjat 8.000-tal innevånare i polis- distriktet. 12. Advokat/samtalsrum. 13. Förrådsrum för linne och sängkläder. 14. Förråd för smutstvätt. 15. Förråd för de omhändertagnas kläder m.m. 16. Toalett med tvättrum och dusch för anhållna. 17. Reservförråd. 18. Pentry för uppvärmning och uppläggning av omhändertagnas mat. 19. Rastgård.
Polishus på centralort, som erhållit ovanstående dimensionering i fråga om arrestenheten, avses fylla behovet, i fråga om anhållna för brott för hela polis- distriktet, och i fråga om omhändertagna berusade för centralorten med omnejd intill en radie av 25—30 km. Arbetsgrupper med tjänstelokaler, som ligger inom denna radie dimensioneras därför ej med förvaringsrum för berusade.
Arbetsgrupper, belägna utanför denna radie från egen eller annan centralort, har med hänsyn till transportvägarnas längd ansetts behöva dimensioneras med förvaringsrum för omhändertagna fyllerister. Antalet förvaringsrum får därvid bestämmas med hänsyn till de lokala förhållandena i varje särskilt fall.
Bilaga 8
Klientundersökning på detoxikationsavdelm'ngen vid Högalids vårdhem
Sedan den 15 februari 1966 finns en särskild avgiftningsavdelning vid Högalids vårdhem i Stockholm. Avdelningen är belägen i en barack, som ligger i anslutning till vårdhemmets huvudentré. Den rymmer åtta platser fördelade på fyra enkel- rum och två dubbelrum. Dygnet runt tjänstgör en sjuksköterska och en sjukvår- dare vid avdelningen. Dessutom är en socialassistent från nykterhetsnämnden stationerad vid avdelningen under dagtid. På avdelningen finns läkare. Under tiden den 1 mars 1966—25 november 1967 var leg. läkaren Härje Åsander knu- ten till verksamheten med en tjänstgöringsskyldighet om 26 timmar i veckan.
På utredningens begäran har dr Åsander under tiden den 23 oktober—22 novem— ber 1967 företagit en undersökning av klientelet vid avgiftningsavdelningen för att få belyst klientelets sammansättning och status vid intagningen, vårdtidens längd, eventuell förekomst av komplikationer etc. Resultatet av denna undersök- ning visar följande.
Under försökstiden skedde 67 intagningar på avdelningen och antalet omhän- dertagna personer var 51. 16 av intagningarna skedde på den berusades eget ini- tiativ, i övriga fall var den berusade åtföljd av en eller två tillsyningsmän vid in- tagningen.
Vid 10 intagningstillfällen var den berusade att beteckna som orolig och vid 34 intagningstillfällen var han nästan medvetslös, d. v. s. bars in för att så gott som omedelbart somna sedan han väl kommit i säng.
Undersökningen av de olika berusningsmedel, som orsakat intoxikationen, vi- sar att den berusade vid 24 intagn—ingstillfällen var påverkad av T-sprit, i 18 fall av brännvin och i 3 fall av enbart vin. Ej sällan förekom kombination av olika be- rusningsmedel: T—sprit—brännvin 9 fall, brännvin—tabletter 8 fall, vin—tabletter 1 fall, brännvin—vin—tabletter 2 fall och vin—öl likaledes 2 fall.
Detoxikationsavdelningen har inga låsta dörrar och det är mycket lätt att från rummen öppna fönstret och stiga ut från baracken. Under försöksperioden skedde 12 avvikningar. En patient avvek vid tre olika tillfällen, en annan vid två olika tillfällen medan de övriga avvek en gång. Patienterna i övrigt stannade alla kvar på avdelningen så länge vistelsen där ansågs medicinskt motiverad.
Den genomsnittliga vårdtiden var 2,4 dygn. Maximitiden för en intagen var nära åtta dygn. En av dem som avvek vistades endast tre timmar på avdelningen.
Något dödsfall inträffade inte under den undersökta perioden och har över- huvudtaget inte skett sedan avgiftningsavdelningen inrättades.
Vid ett tillfälle den 7 november 1967 inträffade att en person, som avvikit från avdelningen och därefter omhändertagits av polisen, hängde sig i polisarrest.
En undersökning av de intagnas hälsotillstånd visade att det i ett 30-tal fall före- låg särskilda komplikationer. Haematom i det ena eller båda ögonen kunde kon— stateras i sex fall, astma, akut urinstämma, lårbensfraktur, gulsot och njurtbc fö- relåg i vardera ett fall och i två fall upptäcktes diabetes mellitus. En av de in- tagna hade schizofreni och en annan led av polyneurit. Hög sänka kunde konsta- teras i fyra fall och hos sex patienter förelåg hjärtkomplikationer. Det förelåg svår halsfluss hos en patient, i ett fall klagade patienten över kraftiga ryggsmärtor och en led av magkatarr. En patient hade krossår i huvudet och en annan visade
typiska, psykiska hjärnskadesymptom — han var några månader tidigare opere- rad för hjärnblödning. Slutligen upptäcktes kraftig äggvita i urinen hos en patient.
Av de intagna med komplikationer fördes åtta över till vårdhemmets sjukvårds- avdelning för ytterligare utredning. Två fick remitteras till kirurgisk klinik under det att övriga fall kunde klaras av med poliklinisk utredning från detoxikations- avdelningen.
Dr Åsander intresserade sig särskilt för om de intagna haft amnesi före intag- ningen eller ej. Då patienterna vid utskrivningen tillfrågades hur de kommit in till avdelningen uppgav samtliga att de kom ihåg detta. Dr Åsander bad dem då berätta hur det gått till varvid det visade sig att vid 46 vårdtillfällen, alltså 68 procent av fallen, förelåg amnesi hos den intagne för omständigheterna kring själva intagningen. Detta gällde även en patient som själv kommit till avdelningen och bett att få bli intagen. Han kunde inte alls redogöra för hur han kommit dit.
En undersökning av de intagnas civilstånd visade att 21 var ogifta, 26 frånskilda och 4 änklingar.
Åldersfördelningen framgår av tabell 8:1. Tre av de intagna begärde sig själva till allmän vårdanstalt för alkoholmissbru- kare och undertecknade egen ansökan för omhändertagande. I sju fall förelåg klar indikation för intagning på allmän vårdanstalt och resolution uttogs senare på dem.
Av de intagna var 15 försökspermitterade från allmän vårdanstalt, 16 stod under övervakning av nykterhetsnämnden medan de övriga inte var aktuella för nämn- den.
Undersökningen tog också sikte på att visa klientelets ålder vid den första kon- takten med nykterhetsnämnden, antalet år som de intagna varit kända av nykter- hetsnämnden och antalet gånger som de vårdats på allmän vårdanstalt. Resultatet framgår av tabell 8:2. Någon fullständig bild av klientelet kunde dock inte inför- skaffas i detta hänseende på grund av svårigheterna att få tillgång till vederbö— randes akt.
Sammanfattningsvis uttalar dr Åsander att en detoxikationsavdelning av nu be— skriven art synes väl fylla sin uppgift. Visserligen är personaltillgången inte till- räcklig, särskilt nattetid då det endast finns en sjuksköterska och en sjukvårdare på avdelningen. Emellertid synes det som om arbetet flyter förvånansvärt bra. Den genomsnittliga vårdtiden på 2,4 dygn kan anses vara hög. Emellertid vill dr Åsander framhålla att det är angeläget att man försöker förmå patienterna stanna kvar eftersom de ofta är svårt nergångna efter en längre alkoholdebauche. Sär- skilt angeläget är att hindra svåra abstinensbesvär i form av epileptiska kramper och delirium tremens. Under förutsättning att extra personal kan knytas till verk- samheten bör en avdelning av det slag det här gäller ha förslagsvis 15 vård— platser.
Tabell 8.1. Åldersfördelning av materialet (då räknat antal vårdtillfiillen)
30årsålder| 3140 | 41—50 51—60 61—70 j 71—80 över80
1 (85 år!)
Medelåldern = 59 år.
Tabell 8:2. Kontakt med nykterhetsnämnd och anstaltsvård.
Ålder på pat. vid första NN-kontakten
Antal intagningar på
Känd av NN i antal är allmän vårdanstalt
22 22 24 25 27 29 29 29 30 30 31 32 32
...
h: .u—uu—xwou—ccaacocc
35
SOU 1968:56
Nordisk udredningsserie (Nu) 1968
Kronologisk förteckning
. Nordisk patentråd. Tredje instansi patentsaker. . Kopenhavns lutthavns framtid. . Handelsdokumentguide. . Konsumentlovgivning i Danmark, Finland, Norge 09 Sverige. . Nordisk grånsreglon. Näringspolitik och samhällsservice. . Nordic Economic and Social Cooperation. . Harmonisering av socialhjälpslagstiftningen ! de nordiska länderna. . Langtidsplan for Nordforsk.
Systematisk förteckning Statens offentliga utredningar 1968
Justitiedepartomontot Handläggningen av säkerhetsfrågor. [4] Trafik Isutredningar.[ [19] Förvaltninplslag. [27]
Intersexu las könstillhörighet. [28] Verkställighet av utländska domar. [40] Utsökningsrätt VII. [41 Dagpressens situation. 48] Vatteniagsns torrläggningsbostämmelser. [51] Fylleristraffutredningen. 1. Bot eller Böter. Del 1. [55] 2. Del 2. Bilagor. [56]
Försvarsdepartemo'ntot
Ekonomisystem för försvaret. [1] Ekonomisystem för försvaret Bihang. [2] Säkerhetspolitik och försversutgifter. [10] Frivilligförsvaret 1. [54]
Socialdepartomontot
Pensionstiilskott m. rn. [21] Företagshälsovård. [44]
Kommunikationsdopartomaritet
Allmänna väger. [17] Parkering. [18]
Bilregistrering. [23]
Lokal trafikservlco. [33] Transportforskningens organisation. [34] Storlandstingets författfiin'q[.4 35] Förvaltning och folkstyre] 43
Arkiv" Inom hälso- och ajukvår . [53]
Finansdopnrtemnntot
Koncentrationsutredningen. II. Kroditmarknadons struktur och funktionssätt. [3] iii. industrins struktur och konkurrens- förhållanden. [5] IV. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. [6] V. Ägande och inflytande inom det pri- vata näringslivet. [7] Upphandling av byggnader. DeL I. Formerna. [20] Avstämning av 1965 års långtidsutredning. [esi Ändrade avskrivningsregler för rörelse- cch hyr astighster. [2 5] 1966 års fsstighetstaxaringskommittéer. 1. 1965 års all- männa fastighetstaxering. [31]. 2; Fastighetstaxeringens regler och organisation. [32] Eldistributionens rationalisering. [39] Affärsverksutrednin'gen. 1. Affärsverken: Ekonomi, kon- kurrens och effektivitet. Del 1. [45] 2. Del 2. Bilagor. [46] Traktorbeskattning [50] Statligt förarskydd. [52]
Utbildningsdapartementet
1958 års utredning kyrka.-stat: Xl. Svenska kyrkan och staten. [11 Förvaltningen av kyrklig jord m.m. [12]
Läromedelsuttadnin'gen. 1. Skolbokslsvoransgr. _[14']
2. Läromedel tor spociaiunderviunin tålig/" 1965 års Musikutbrldnmgskommm 1. usikutbildning i Sverige". D'oi. I. [15] 2. Del. II. [49] Studieprognos och studiehamqång [25] Förslag_ till predikatexter ur Gamla Testamentet för kyrko- årets söri- och helgdagar. [42]
.iord btru'ksdspartémontet
Skogsbrukets pianiåggningsfrågor. [8] Virkosbaianser 1967. [9 ]
Fritidsfiskot. [|13]
Rennäringonl Sverige. [16] Jordhävdslag. [22]
Inrikesdep'artemonte't
Statistikbehov och statistikproduktion för regionala utred— ningar. [29] Bostadsbyggandets planering och kreditförsörjning. [30] Konfiiktdiréktiil. -3[ 7]
Boendeservicef [38] , ,
Upphandimg av stora bostadsprojekt. [43]
vi"
| !Ö 'i' ul ? ' *