SOU 1968:6

Strukturutveckling och konkurrens inom handeln

1. Sortimentsinriktning. Vilka olika sorti- mentskombinationer förekommer? Vilken betydelse har distributörsmärken?

2. Lokalisering. Lägets betydelse som kon- kurrensmedel kan ses ur två aspekter. För det första: hur tenderar olika företagskate- gorier att lokalisera sig, väljer man närhets— lägen, centrumlägen eller externa lägen? Vil- ka nya tendenser gör sig gällande? För det andra: hur bedrivs konkurrensen om nya butikslägen som uppkommer genom den centrala planering av butiksnätet som sker? Vilka kategorier av företag deltar?

3. Service. Denna uppfattas här som ett samlande begrepp för alla de prestationer som lämnas i samband med försäljningen av ett visst sortiment av varor. Vilka aspekter kan läggas på servicens utveckling? Har den totalt sett ökat eller minskat? Vilka skillna— der förekommer i lämnad service mellan olika kategorier av företag?

4. Prissättning. Har priset fått ökad eller minskad betydelse som konkurrensmedel? I vilken utsträckning förekommer prisöverens- kommelser och prisledarskap respektive ak- tiv priskonkurrens? I vilka former bedrivs aktiv priskonkurrens?

5. Reklam och andra säljfrämjande åtgär—

der. I vilka former bedrivs denna konkur- rens? Har detta konkurrensmedel ökat eller minskat i betydelse, och vilka skillnader uppträder mellan olika företagskategorier?

I schemats tredje del beskrivs sådana för— hållanden som bildar underlag för slutsatser om branschernas och företagens effektivitet i olika avseenden. Beskrivningen inriktas därvid främst på följande aspekter.

1. Utvecklingen av sådana produktivitets- mått som försäljning per sysselsatt och/eller per m2 säljyta. Skillnader mellan olika kate- gorier av företag.

2. Kapacitetsutnyttjandet inom branschen och inom olika grupper av företag.

3. Utvecklingen av bruttovinster, kostna- der och vinst.

4. Förekomsten av stordrifts- och små- driftsfördelar och deras utnyttjande. Vad som särskilt bör uppmärksammas när man mäter handelns effektivitet efter sådana kriterier som angivits ovan är att det i handelns produktivitetsförbättringar ligger betydande prestationsöverföringar på före- gående och efterföljande led och att hänsyn till detta måste tas vid en slutbedömning.

C. Disposition

Delbetänkandet är uppdelat i tre avsnitt. I det inledande kapitlet, vilket bildar avsnitt 1, har utredningens problemställningar presen- terats och en modell för beskrivning av va- ruhandelns utveckling angivits.

Del II upptar en sammanfattning och re- sultatsanalys. Kap. 2 innehåller en samman- fattande beskrivning av varuhandelns ut- veckling vad avser struktur, beteende och ef- fektivitet. I kap. 3 analyseras bakomliggan- de faktorer samt den riktning i vilken ut- vecklingen påverkas. Vidare ingår en analys av verkningarna i olika avseenden varefter

avslutningsvis vissa problem anges vilka ak- tualiseras genom utvecklingen.

Del III innehåller en mer detaljerad be— skrivning av handeln och olika sektorer in- om denna. Syftet med detta avsnitt är att detaljerat redovisa fakta. Den terminologi som råder inom handeln är inte särskilt en- tydig, vilket gör att man möter problem när man skall analysera förefintligt material. I kap. 4 som inleder det detaljbeskrivande av- snittet definieras vissa centrala begrepp, var— efter faktaunderlaget och de svagheter som vidlåter detta diskuteras. I kap. 5 avgränsas detaljhandeln och partihandeln som närings- grenar och de båda sektorernas uppbyggnad och utveckling beskrivs i stora drag.

I kap. 6 behandlas olika stordriftsformers utveckling och betydelse inom detaljhan- deln.

Kapitlen 7-10 innehåller ett antal bransch- redogörelser. De branscher som ingår har valts så att de representerar olika sektorer inom handeln vad gäller bl. a. varornas pris- klasser, köpfrekvens och köparkategori.

Kap. 7 behandlar utvecklingen inom de- taljhandeln med livsmedel som känneteck- nas av standardiserade varor i låga prisklas- ser. I kap. 8 beskrivs utvecklingen inom de- taljhandeln med Sällanköpsvaror.

I kap. 9 belyses konsumentvarupartihan- delns förhållanden med en beskrivning av utvecklingen inom partihandeln med livsme- del och med textil- och beklädnadsvaror. I kap. 10 slutligen behandlas utvecklingen in- om handelns med byggnadsmaterial, vilken utgör den dominerande sektorn inom parti- handeln med producentvaror.

Utöver detta ingår som bilaga en jämfö- relse av utvecklingen inom svensk detaljhan- del med förhållandena i USA, Västtyskland och England. Syftet därmed har varit att få en jämförelse vid bedömningen av koncen- trationsgraden och koncentrationstenden- serna.

Del II. Sammanfattning och analys

T |. (. '_hr' ., "....Il ”å"-"|" a'i'F'Li'” '_'" """" . thrwmmnam

MIM-awa-

"&

' w ..milu tid kv.-tm". pul-au ftir :|;— Wii-rl! Etna h)."ur ur |'|_"'|-r|r|'- +'I' FFl-fhm '. '. å'hman cdl hönan... 'L. ." 'm: ||| r: .n' '_'? GW:: "I—nudå?.- ”tidning.. || länk?]?!

J; ' WW_7_1LE.||H11FIÖ ..'|u_'.' L|"|

%! . _1'. ämm-rm |||— gum mandat-nuna .'___._L_._--HH Windahl-mm n:": ryan-lj” -| » Lim "" Elm-'|'” #*?” .'llllll'llfl'l'T "Trill-||| 1||_-_|LF| lille.- :” "' lurar.-_a.

.-' &. mil-|||- .'|'|"p|14||!1 ”utr" lll'lth-L."2=|. |E. ” [:.. ||| nam-| ||-|| ta.-rum;.

- h Brian-un. hum-|||

”. l..

" -' mm n: Mmmm um amt. två tl?! Mundi--

'_'-du I'II'ÄIJI "när m:. "_ki-nm 1"— m du: ." pmu.nu-rl] t'n'luilrn'hln *MEEDEIH'UHHM um '_'?me ll NW danieln-:e- |||-| in ut hans»: |

In- 1515].th nME-I'll!!!

__ '_ _ i'- | __ _ |||. undan rm M:. L **I'hhf'm IW am:-ltt! 1.

"1:19. '! nedtill-.- |_|-| |||".|'|r._|||"1- Hurri-"ll " win—kum ut. 'I" m'a-irau'dh'tllf with är ".nu. ]| "d'un-w had-mhn? hit den ritual-||| vein-1 |||- #wm VH!" "mil cv. Hair. | uth- "__ war-ng

'. "'

Husum—MÅH' spärr—lut. |||-"pl slita ai- |MHMWM |_..|l tu m ||| FFTI'—l"€11|.|".wl|fi |: _. mm!-.... 1; Muurla; LL?! olika '.'kl-mzr 5.15 un] lou. wii—ML! du. rum!”! ut .'|'J Juni:-. hun-1.111 'h'w. Lu. t|'r1'"||. |" am .fa'w' |- "#.-|| J-quh'lm lr |||-'. ' ' ' ""u'lln'. . '&i- mir- "'|_'"|l.'l' umhl-n anv Ewa—| -—-'n..' finally mal—"' -- |||:L ! '|'—Ja Pilvi-Cl" 'if" ”%&le - -'.|'|'r '_' rFi-Fil duu-Lr | |||-L '.'"; .'S-lrrftpil, T=! ”'|- r '»J'.1|| HH"! ' 1,51" ”4. ||' a-d'tLtrzr ...- |».L|illr—_D. ..u'w Luhn-||... |' .' . _|t:I—_j ål.-mt: ' . ,WuUiil'H'hl—Hll ,'LTn't' trä |z|-|||— r'-..l|1 Milld-uu! 111 e...| m- =.Li-cri.l|||||||1|-| '| a_n-|| |||-.. fil-|| lh H&M—Mi fil-H [millii-||. ||'|'|||_-r| uni-1.11.|;..HEI här. |?! M" _"1' "' ""'- J'U'" ' A .

[%. E-J'i'J Hudik |=|T .l'."."'"l|ll 13.191 x'i': unik”-|||- Eli— inl.-'aut- wu man'—1" ML m,”... [3 nu |E: qlrmf-rmr |.W11mh'i'm |r.1-ill'E|n-|"-|:|—-l'.-|1£|wi|.'.||| muslim-gum _ Ulm." amt-b.lminlifliwiu—ul

"Jå,-'.: ' "Ål-'MIH' MW han |!» "Jkl-Här |z|-.H. w '.I-n IHH-lå nu ..4 Munk-mimi thu. [ud-i.u: _1_|.- | blir = 'pdjruh. ru*-IMG lm tif- :|.|||.m hm. aim- arm—w

! |||-||" ? q-c'nu i.u—mm. mum. dull-||| !WQH _l- h—Mu J'- .;urfw- mig-' w döp-rm. Illr' vh 't'W'l' '|'.0l'lll- GH!" mm". |. la...-rh hmm-nin umgm |- » uuju'häu. fun-I E:.gu-llurmsiii. åktur. | |z|-'qu- m-llnnym nun-'n man vid rar-|H— |||-1 W

whyrh—mm man... IHHEIILI- _ m_nh—nu- -W|emllmmå intill-||| |||-|- u minino- | UM. win-|| _ '|'" &” inn-em. lui: qui.- |||. (|

-M i man: W .

|

'u:-.-

| |-.r' j_!-

L»..-

""|"

|!

' 1254. ...på un,_.r1 .

'1.5'.'|..'|.nnl— _|. mum-muntr- 7.'-.||'1||.. . F ., | L .. ' | . " =—-r 'em" F '-|.'_|'. ' .--:.'.|.-| '.: -- r... .V1-_'_. '..-' | J J i.” I 'l- ' Il ' | ' I .. __äWIJU ___-H. __j. _ .._. _| F' ' ..'.' _. '

KAPITEL 2

Utvecklingen inom varuhandeln

— en sammanfattning

A. Detaljhandelns förhållanden

Detaljhandeln har under senare år präglats av en intensiv omvandling, och omvand- lingstendenserna förefaller långt ifrån ut- tömda. De förändringar som gör sig gällan- de bildar ett komplicerat mönster, men vissa tendenser i utvecklingen kan dock sägas vara generella. Den strukturella utveckling- en har i stort sett gått efter följande linjer, vilka ofta skär varandra.

1. Butikerna blir genomgående större.

2. Storföretagsbildningar i olika former spelar en snabbt växande roll.

3. Vertikala integrationstendenser sprider sig till allt fler sektorer inom handeln.

4. Det uppträder nya distributionsformer för vilka det gemensamma är att deras po- litik vad gäller sortimentsinriktning, lokali— sering, pris eller service i något eller några avseenden avviker från den traditionella handelns.

Större enheter och färre

Inför en bedömning av de tendenser som gör sig gällande mot stora enheter får man beakta att detaljhandeln i hög grad präglas av »small business». År 1963 var den egent- liga detaljhandelns försäljning, som uppgick till 23 miljarder kr., uppdelad på över 70 000 enheter eller försäljningsställen.1 Utvecklingen mot större enheter är dock mycket påtaglig. Den följer två linjer. För det första sker den genom att de nyetable- ringar som görs gäller stora enheter såsom varuhus och stora allivsbutiker. Även de re- lativt få fackhandelsföretag som etableras utgör stora enheter. För det andra tenderar klyftan mellan redan etablerade stora och

små enheter att vidgas; stora enheter fort- sätter att växa medan små butiker ofta stag- nerar eller går tillbaka.

De stora enheternas expansion har haft en ojämn effekt på butiksbortfallet, som ge- nomsnittligt sett inte varit särskilt stort. Det rör sig här om ett bortfall av 12 % mellan åren 1951—1963. Det begränsade bortfallet kan förklaras bl. a. med den fortlöpande expansion handeln visar. Volymökningen, d.v.s. omsättningsökningen mätti fasta pri- ser, har sedan början av 1950—talet uppgått till i genomsnitt ca 2% per år. Inom en sektor, livsmedelshandeln, har dock omfat- tande butiksnedläggelser kunnat noteras. Nettominskningen har där under en dryg tioårsperiod uppgått till ca 10000 enheter, vilket är över 30 % av totalantalet. Denna bransch skiljer sig samtidigt från andra branscher, bl.a. genom att volymtillväxten varit lägre och att övergången till stora en- heter skett snabbare.

Även inom textil- och beklädnadshandeln har det förekommit butiksnedläggelser se- dan slutet av 1950—talet. Det har därvid rört sig om en nettominskning av ca 2000 enhe- ter vilket utgör närmare 20 % av totalanta- let. I andra branscher har tendensen till bu- tiksnedläggelser i större omfattning börjat uppträda först efter mitten av 1960-talet.

Integration och samverkan

Man kan vidare konstatera att olika former av storföretagsbildningar spelar en växande

1 Egentlig detaljhandel är ett avgränsat detalj- handelsbegrepp. Detta täcker ej apotekshandeln, handeln med vin och sprit samt handeln med bilar och drivmedel. Se närmare härom i kap. 5.

roll. Dessa kan bygga antingen på ägarmäs- sig koncentration eller på beslutskoncentra- tion. I det förra fallet är det i regel fråga om filialföretag och i det senare om inköps- föreningar eller frivilliga kedjor, d.v.s. eko- nomisk samverkan mellan juridiskt fristå- ende detaljister.

Bland filialföretagen bildar varuhusked- jorna Epa, Tempo och Domus en domine- rande grupp. Dessa företag representerar i stort sett en helt ny distributionsform, som med ökad genomslagskraft trängt in på marknaden sedan början av 1950-talet. De tre företagen omfattade år 1965 totalt 290 varuhus och hade en andel av detaljhandels- marknaden av 15 %.

Filialföretag med tio eller fler butiker går under beteckningen mångfilialföretag. Före- tag av denna kategori hade år 1965 en marknadsandel av ungefär 5 %. Också den— na butikskategori har visat en hög tillväxt- takt. Under 1960-talet har den varit mer än dubbelt så hög som inom detaljhandeln som helhet. Utmärkande för dessa företag är att de i allmänhet består av stora butiksenheter.

Kooperationens butiker bildar ett helinte- grerat block, vars organisatoriska utveckling gör att det närmast kan betraktas som ett stort mångfilialföretag. Dessa butiker tillhör nästan helt livsmedelssektorn. Någon större relativ ökning har butiksblocket inte uppvi- sat men väl en omfattande strukturrationa- lisering; praktiskt taget hela butiksnätet om— fattar stora allivsbutiker. Kooperationens butiker representerade år 1965 en marknads- andel av 15 % och varuhuskedjan Domus som även ingår i det kooperativa blocket 5 %.

Frivillig ekonomisk samverkan mellan en- skilda detaljhandelsföretag kan sägas bilda en form av storföretag. Verksamheten byg- ger på principen att detaljisterna delegerar vissa funktioner till ett gemensamt centralt organ. I första hand är det vissa delar av företagens inköp som centraliseras, men i allt större utsträckning vidgas samarbetet även till andra funktioner såsom marknads- föring, redovisning och utbildning. Ungefär 27 % av detaljhandelns försäljning kan år 1965 beräknas ha gått genom detaljister som

har etablerat gruppsamarbete. Andelen har ökat snabbt, från ca 25 % år 1963. Sektorn ökar dels genom att det kommer till nya medlemmar, men även genom att medlem— marna tillhör en mer progressiv del av han- deln. Inom sällanköpshandeln värvas med- lemmarna i dessa grupper ofta selektivt. Därvid söker man i regel få de större och mer aktiva detaljisterna som medlemmar.

Inom livsmedelshandeln har detaljistsam- verkan sedan länge haft stor utbredning. Dessa detaljisters marknadsandel uppgick år 1965 till över 40 % och särskilt mycket stör- re kan den knappast bli med hänsyn till den storföretagsbildning som i övrigt råder in- om branschen. Under senare år har det in- om blocken skett betydande organisatoriska förändringar som resulterat i större vertikal bindning och mer enhetligt uppträdande ut- åt. Därmed har livsmedelshandelns frivilliga kedjor fått allt större likhet med stora mång- filialföretag.

Totalt representerade de storföretagsfor— mer som här översiktligt beskrivits en mark- nadsandel av över 60 % år 1965.

Inom vissa sektorer har det framlagts be— dömningar av prognosutvecklingen. De tre varuhuskedjorna räknar med en marknads- andel av 20—25% år 1970. Om de stora mångfilialföretagen realiserar sina planer blir det fråga om ett par procents ökning av denna sektors marknadsandel. Kooperatio- nen förefaller lägga sin expansion främst på varuhusen medan man räknar med en i stort sett oförändrad andel för de separata livs— medelsbutikerna fram till år 1970.

Med hänsyn till den expansion dessa före- tagsformer visat sedan år 1965 och i beak— tande av rådande stordriftsfördelar förefal— ler de framlagda prognoserna rimliga. Ut— vecklingen av den frivilliga samverkan mel— lan fristående detaljister är svårare att över- blicka, men även här är det sannolikt att det kommer att ske en relativ tillväxt. Resul- taten av detta måste bli att den ointegrerade sektorn minskar ytterligare.

Den integrations- och koncentrationsgrad som svensk detaljhandel uppvisar kan i och för sig betraktas som hög. När man jämför förhållandena med utvecklingen i andra

länder såsom USA, Västtyskland och Eng- land finner man att detta inte är något spe- cifikt för vårt land. Som av bilaga 2: 1 framgår har man sannolikt en ännu högre koncentrationsgrad i USA och en minst lika hög i Västtyskland och England.

Vertikala integrationstendenser

Vid horisontell integration och samverkan av större omfattning uppstår mer eller mind- re automatiskt vertikala effekter. Inom livs- medelshandeln är de vertikala bindningarna bakåt såväl omfattande som långt gående. Ungefär 85% av livsmedelsdetaljhandelns försäljning går genom företag som är ver- tikalt integrerade med ett partihandelsföre— tag eller centrallager. Ett annat drag i ut- vecklingen är att de integrerade partihan- delsenheterna tenderar att överta allt större del av respektive detaljistsektors varuför- sörjning. Inom de tre stora blocken, koope- rationen, ICA och ASK, förses detaljhan- delsledet till inemot 50 % med varor från det egna mellanledet eller, som fallet är in- om ASK-blocket, från den grossist med vil- ken kedjesamarbete etablerats.

I viss utsträckning omfattar den vertikala integrationen ett ytterligare led. Inom koope- rationen är detta särskilt framträdande. Un- gefär 40 % av det egna detaljhandelsledets försäljning avser varor som tillverkats inom blocket. Inom ICA-sektorn uppgår försälj- ningen av varor från egna industrier till ungefär 5 %, och ytterligare 5 % härrör från varor som importerats i egen regi. Även vis- sa grossister inom ASK-sektorn har egna förädlingsindustrier, och inom blocket har man viss import centralt.

Inom sällanköpshandeln har de vertikala effekterna av gruppsamverkan inte varit lika påfallande som inom livsmedelshandeln. Men även här märker man en mycket klar tendens till att de centrala inköpen ökar. År 1965 uppgick dessa till i genomsnitt 15 % av de samverkande detaljisternas försälj- ning. Inom sällanköpshandeln sker den ver- tikala integrationen främst genom att det mellan fabrikant eller grossist och detaljist skjuts in ett mellanled med begränsad funk-

tion. Dessa inköpsföreningar fullgör sällan en full grossistfunktion.

Gemensamt för de former av vertikal in- tegration som behandlats ovan är att initia- tivet utgått från detaljhandelsledet eller som fallet är inom kooperationen, från konsu- mentledet. När de vertikala distributions- systemen byggts upp är det emellertid från mellanledet som styrningen av detaljhandeln sker.

Inom detaljhandeln möter man också en form av vertikal integration, där fabrikan- terna står som initiativtagare. Öppet redo- visade fabrikantkedjor har en inte oväsent- lig betydelse inom t. ex. färghandeln, där två kedjor har 10 % av marknaden eller inom skohandeln, där en kedja har en marknads- andel av 20 %. Inom radio- och TV-handeln finns det också ett par mindre fabrikant- kedjor. Man möter vidare integrationsfor- mer som bygger på olika grad av ägande och där företagen mot allmänheten fram- står som självständiga. I vissa fall kan fabri- kanten ta över såväl ägarskap som ledning, i andra fall går fabrikanterna in och finan- sierar nyetableringar och utbyggnader och gör därvid förbehåll om insyn och medbe— stämmande vad gäller sortimentssamman- sättning och detaljistens egna uttag ur rö- relsen. Fabrikanternas åtgärder kan vara ett sätt att skydda redan lämnade stora kredi- ter, men i de flesta fall torde deras ingri- panden få ses som ett sätt att binda till sig säkra återförsäljare för att därmed trygga egen försäljning.

Denna företeelse står givetvis främst att finna inom sektorer där det finns fabrikan- ter eller andra leverantörer som har en stark position på marknaden och där det råder en relativt god överensstämmelse mellan leve- rantörens och detaljistens sortiment. Det är naturligtvis svårt att få ett mått på omfatt- ningen av detta vertikala inflytande. Men av intervjuer med representanter för olika branschföreningar och större leverantörer har framgått, att tendensen ökat under se- nare år, och att den vunnit mycket stor spridning inom de branscher där det över huvudtaget finns förutsättningar för en ver- tikal integration av denna typ.

Nya distributionsformer

En ytterligare generell linje i utvecklingen som i många fall sammanfaller med de tre övriga är tillkomsten av nya distributions— former och nya företag som bygger på and- ra kombinationer av pris och prestation än vad den traditionella fackhandeln uppvisar. Den gemensamma egenskapen hos dessa fö- retag är ett brett sortiment, som sträcker sig över flera branscher, begränsat urval och ofta låga priser.

Bland dessa företag kan följande katego- rier särskiljas:

Livsmedelshandelns allivrbutiker har suc- cessivt ersatt de små specialbutikerna för specerier, för bröd och mjölk, och för kött och charkuterier. Butikerna saluför som framgår av namnet ett brett och komplett livsmedelssortiment. De större enheterna har "därutöver ett tämligen stort sortiment av dagligvaror från andra branscher, såsom pappersvaror, rengöringsmedel, hygienpro- parat, strumpor, tidningar, tobak och vissa husgeråd. Denna del av sortimentet är be- gränsad till ofta efterfrågade artiklar. De större enheterna är främst lokaliserade till tätorternas centrala delar eller till nya stora bostadsområden. Fullt genomförd självbe- tjäning tillämpas i regel.

Varuhuskedjorna har tyngdpunkten i sor- timentet lagd på dagligvaror i vid bemär- kelse. Inom dessa varuområden koncentre— ras intresset på de mest högfrekventa pro- duktvarianterna.

Under senare år har kedjevaruhusen ex- panderat starkt inom livsmedelssektorn och inrymt stora livsmedelsavdelningar. Inom dessa avdelningar tillämpas inte sortiments— begränsning. Kedjevaruhusen har expanderat under lågprisprofil. Genom att koncentrera sortimentet till högfrekventa standardvaror har det varit möjligt att hålla lägre priser än respektive fackhandelsbransch som i re— gel tillämpat generella påslag. Fackhandeln har emellertid ändrat sin priskalkylering för att möta konkurrensen och börjat tillämpa lägre kalkyler för standardvaror än för spe— cialvaror. En viss lågprisprofil torde dock alltjämt kvarstå för varuhuskedjorna genom

sortirnentets inriktning. Lokaliseringen är utpräglat tätortsorienterad med tonvikt på centrala shoppinglägen inom dessa. Utveck- lingen går mot självbetjäning.

Rabattvaruhus och stormarknader har i princip samma sortirnentsinriktning som kedjevaruhusen, brett och grunt sortiment av icke-livsmedel och fullt utbyggda livsmedels- avdelningar. Lokalerna är relativt enkla och självbetjäningen är konsekvent genomförd. Lokalisering i anslutning till städernas stora infartsleder är vidare ett kännetecken. Låg— prisvaruhus för möbler, hemutrustning och hushållskapitalvaror har etablerats och flera är under byggnad. Även här är det fråga om externa lägen och omfattande självbe- tjäning, men sortimentet kan genom enhe- ternas storlek hållas stort, även om man i allmänhet söker inrikta sortimentet på pro- duktvarianter med hög efterfrågan. Inom handeln med möbler, gardiner och sängut- rustning har distributionsformen redan stor betydelse, och tar man hänsyn till de stora enheter som är under etablering, kan denna distributionsform väntas komma att domi- nera distributionen av möbler. För hem— och hushållskapitalvaror förefaller denna typ av varuhus också att få en växande be- tydelse.

Postorderhandeln är även en sortiments- bred distributionsform, ofta med inriktning på standardvaror i låg- och mellanprisklas- sen. Sortimentet omfattar till stor del textil- och beklädnadsvaror, hushållsvaror, hem- apparater och leksaker. Postorderhandeln har uppvisat en viss relativ ökning under senare år och dess andel av detaljhandels- marknaden kan beräknas ligga vid 2 %.

Kioskhandeln har successivt vidgat sitt sortiment och saluför förutom tidskrifter, tobak, frukt och konfektyr även ett växan- de urval dagligvaror. Lokaliseringen till tra- fikknutar har utökats med lägen inom större bostadsområden. Kioskhandeln kan beräk— nas ha 5—6 % av detaljhandelns försäljning. Distributionsformen kan bedömas ha goda expansionsmöjligheter, bl. a. genom rollen som komplement till stora alliVSbutiker, vars närhetsservice alltmer försämras.

De ovan nämnda kategorierna represen-

terade ungefär två tredjedelar av detaljhan— delns försäljning år 1965. Eftersom det i stort sett är fråga om nya företag som un- der en femtonårsperiod kommit in på mark- naden, är det givet att den traditionella han- deln berörts av denna utveckling. Livsme- delsbranschen har som framgått helt ändrat karaktär vilket delvis skett genom att före- tag lagts ned men främst genom att anpass- ningar gjorts inom de tidigare företagens ram. Fackhandeln, varmed avses specialvaru- handeln för sällanköpsvaror, har under se- nare år berörts i allt större utsträckning och anpassningar har också här genomförts. En utveckling mot större enheter är märkbar. Genom integration bildas stora företag vil- ka spelar en alltmer framträdande roll. Kra- ven på tätortslokalisering i anknytning till butiker med komplementära sortiment gör sig samtidigt alltmer gällande. Som framgått drabbas viss del av fackhandeln av stagna- tion, och butiksnedläggelser börjar före— komma i större utsträckning än tidigare. Vad gäller sortimentet finner man Vissa långsiktiga förändringar där olika linjer kan särskiljas.

Vissa företag begränsar bredden på fack- handelssortimentet och vidgar djupet. Detta kombineras med utvidgad personlig service som gäller dels vid inköpen, dels vid under- håll och reparation.

En annan linje följer de företag som ut- ökar sortimentet med varor från närliggande branscher. Det är vanligt förekommande på marknader som saknar underlag för en mer specialiserad handel och på marknader med en vikande efterfrågan.

En mer aktiv sortimentsutveckling visar de företag som inom ramen för ett rikt ur- val söker nya sortimentskombinationer. Som exempel kan nämnas barnbutiker som salu- för barnkläder, leksaker och annan utrust- ning för barn och fritidsaffärer, vars sorti- ment omfattar hobbyartiklar, sportredskap och fritidskläder, vidare butiker för hem och bosättning.

En ytterst väsentlig anpassning som fack- handeln vidtagit i syfte att möta konkurren- sen från massdistributionskanalerna har va- rit ändringarna i priskalkyleringsförfarandet.

Genom att tillämpa lägre pålägg på stan- dardvarorna i sortimentet än på mer spe- cialinriktade produkter i sortimentet har prisnivåskillnadema mellan fackhandeln och dess konkurrenter minskat. Därmed har pris- sättningen även blivit mer kostnadsanpassad.

Olika konkurrensmedel betydelse

Av översikten över den strukturella utveck- lingen ovan har framgått att ändrad före- tagspolicy vad gäller avvägningen mellan olika konkurrensmedel spelat en framträdan-A de roll. I föreliggande avsnitt skall samman- fattningsvis belysas vilka generella drag som kan spåras i konkurrensmedlens använd- ning

Ett stort urval i någon form är närmast- en förutsättning för att kunna bedriva de- taljhandel. Det kan knappast längre ses som ett konkurrensmedel. Men även inom ramen- för ett rikt sortiment finner man vissa skill- nader i sortimentsinriktningen mellan olika företagskategorier. Det gäller främst inrikt- ningen på differentierade produkter. Hos sto- ra detaljhandelsföretag märker man en ten- dens att vilja skapa egna produkter. Inom dammodesektorn sker det genom lönsömnad av modeller som företagets egna designers komponerar. Samma principer följer det stora möbelföretaget Ikea vid sortiments- uppbyggnaden; egna arkitekter handhar pro.- duktutvecklingen medan- produktionen av produkterna i fråga köps utifrån. Ett lik-_ nande mål nande-"stora varuhusens inkö- pare på sina resor runt på världsmarkna- den, nämligen att få in nya och bättre pro-, dukter i sortimentet ,till ett så fördelaktigt., pris som möjligt. Små detaljhandelsföretag har givetvis inte möjlighet attbedriva sam-. ma aktiva sortimentspolitik.

I valet mellan _urval och närhet synes kra- vet på urval alltmer ha kommit att väga över. I stället för närhetskonkurrens har det uppstått konkurrens med sådana butikslä- gen som är lätta att nå för många köpare och som erbjuder ett rikt urval. Det innebär att sällanköpshandeln i-allt större utsträck— ning lokaliseras till de växande tätorterna och att den där förläggs inom centrala köp-

centra. En motsatt tendens finns även som framgått företrädd; lokalisering utanför sto- ra. tätorters köpcentra. Detta förutsätter emellertid mycket stora enheter som var för sig kan erbjuda ett rikt urval. För bilburna kunder innebär detta ofta lättillgänglighet, eftersom dessa detaljhandelsformer har stora parkeringsutrymmen.

Även inom livsmedelshandeln, där när- hetsfaktorn varit det måhända viktigaste konkurrensmedlet, har denna kommit att stå tillbaka inför kraven på stora enheter och ett rikt urval.

Med de ändrade förutsättningar som kom- mit att gälla för >>bra butikslägen» har en fortlöpande anpassning i detta avseende ut— vecklats till ett verksamt långsiktigt konkur- rensmedel som främst är förbehållet stora företag.

Servicen som konkurrensmedel har vad gäller de personella insatserna tenderat att som helhet minska. Detta har varit särskilt framträdande inom vissa sektorer, såsom inom livsmedelshandeln där självbetjäning i princip är genomförd. Även de privata va- ruhuskedjorna går i snabb takt över till självbetjäning. Stora företag inom fackhan- deln visar även starka inslag av självval. I samtliga avseenden där den personliga ser- vicen begränsas ökar insatserna i andra av- seenden. Försäljningsytorna vidgas, varuex- poneringen blir mer överskådlig och attrak- tiv och inslagen av färdigpaketerade varor med skriftlig varuinformation tilltar.

Beträffande krediter, hernsändning, bytes- rätt och öppethållande tillämpas i allmänhet enhetliga bestämmelser. Vissa förändringar över tiden har emellertid inträffat, såsom förlängning av öppethållandetiderna och ökad särdebitering av krediter och hem— sändning.

Behandlingen av priset som konkurrens- medel begränsas i föreliggande avsnitt till en sammanfattning av utvecklingen av pris- sättningsprinciperna och skillnaderna där- vidlag mellan olika kategorier, medan en analys av priskonkurrensen ur dynamisk synvinkel samt effekterna därav behandlas i nästa kapitel.

Inom de mer dagligvarubetonade bran-

scherna föreligger ett betydande centraliserat inflytande över prissättningen genom den ut- bredning de horisontella cirkapriserna har och den relativt höga följsamhet som råder. Detta gäller framför allt inom livsmedels- handeln men även inom färghandeln, par- fymhandeln, kioskhandeln och tobakshan- deln. Inom livsmedelshandeln kan ungefär två tredjedelar av de varor som säljs beräk— nas vara centralt prissatta. Det centralise- rade inflytandet härrör dels från den en- skilda och kooperativa sektorns cirkapris- system, dels från de stora mångfilialföreta- gens och varuhusens centralt genomförda prissättning. På lokala marknader där det saknas stora integrerade företag kan pris— sättningen sägas ske på en duopolmarknad. Genom den spridning storföretagen fått har emellertid inflytandet i prissättningshänse- ende i ökad utsträckning kommit att förde- las på flera parter än tidigare.

Inom livsmedelshandeln har prisnivåerna studerats under en följd av år. Det har där- vid framgått att prisnivåskillnaderna mellan olika lokala marknader varit större än pris- skillnaderna mellan olika företagskategorier inom en och samma marknad. Vad som också kunnat beläggas är att prisskillnader i allmänhet inte förlegat mellan stora och små butiker och att det följaktligen inte va- rit ett lägre pris hos de stora företagen som lockat över efterfrågan. De stora företagen har därvid valt ett prisläge som möjliggjort för dem att göra vinster men som samtidigt långsamt kvävt mindre företag. Framemot mitten av 1960-talet har något större pris- nivåskillnader dock börjat uppträda. Dels har varuhusen och mångfilialföretagen på vissa lokala marknader underskridit normal- prisnivån i något större utsträckning än ti- digare, dels har stora lågpriskanaler — stor- marknader och rabattvaruhus — tillkommit. Prissättningen förefaller således gå mot en större differentiering än tidigare. Direkta priskrig med prisnivån som insats har varit sällsynta. I något flera fall har priskrig ut— brutit vad gäller enstaka tunga produkter i sortimentet.

En viss fortlöpande priskonkurrens före- kommer också mellan olika block och grup-

per genom att vissa varor prissätts lågt. Des- sa särprissatta produkter marknadsförs se- dan aktivt genom s. k. veckoannonsering och varuexponering i butikerna. Denna form av priskonkurrens förefaller dock ha rätt liten betydelse för den allmänna prisnivån sett som ögonblicksbild.

Inom handeln med Sällanköpsvaror har det centraliserade inflytande som förelegat över prissättningen genom vertikalt utfär- dade rekommenderade priser avtagit. Inom handeln med hushålls- och hemkapitalvaror sker det en viss priskonkurrens genom att personliga rabatter lämnas. Företag med en lågprisnivå har i stort sett haft liten betydel- se inom detta varuområde, men de under se- nare år etablerade rabattvaruhusen leder till mer differentierade priser även inom denna sektor.

Inom handeln med shoppingvaror, främst textil— och beklädnadsvaror, har det sedan länge funnits företag med olika prisnivåer på marknaden, men tendensen har ytterliga- re markerats under senare år. Inom denna sektor uppnås förstärkta prisnivåskillnader genom att sortirnentets kvalitetsnivå samti— digt differentieras. Flera av mångfilialföre- tagen konkurrerar med en lågprisprofil ba- serad på en kombination av lägre handels- marginaler och lägre kvalitetsklasser. Sam- ma linje har varuhuskedjorna följt.

När det gäller reklam och andra sälj- främjande åtgärder kan helt allmänt sägas att detta konkurrensmedel fått ökad bety- delse. Det sammanhänger dels med att före- tagen blivit större, dels med att differentie- ringen mellan olika företagskategorier ökat. Inom livsmedelshandeln har reklamvolymen ökat mycket kraftigt genom den s.k. vecko- annonsering som de olika blocken och samt- liga större filialföretag bedriver.

EHektivitetsaspekter

De strukturella förändringarna och ändring- arna i konkurrensmedlens användning, fram- för allt tendenserna till minskad personlig betjäning, har resulterat i betydligt ökad arbetskraftsproduktivitet; mellan åren 1950 och 1963 kan ökningen beräknas ha uppgått

till ca 50 % (mätt i uppnådd försäljning i fasta priser per sysselsatt).

Det har framgått av de branschstudier som genomförts att det föreligger en myc— ket klar korrelation mellan butiksstorlek och arbetskraftsproduktivitet. Man finner inte sällan dubbelt så hög försäljning per syssel— satt i mycket stora butiksenheter jämfört med små äldre butiker. Även _vtproduktivi— teten, d.v.s. försäljningen per ytenhet i bu- tik, tenderar att öka med butiksstorleken. Tendensen är dock inte lika markerad som beträffande arbetskraften.

När man bedömer produktivitetsförbätt- ringarna bör man ta hänsyn till att det un— der den aktuella tiden skett prestationsöver- föringar såväl på leverantörer som på kon- sumenter. Sålunda har varorna i allt större utsträckning blivit fabrikantförpackade me- dan konsumenterna tagit över en del av be- tjäningsarbetet. Genom längre avstånd till butikerna har konsumenternas arbetsinsats även ökat.

Produktiviteten inom detaljhandeln hänger mycket nära samman med hur väl man lyc- kas utnyttja kapaciteten, vilket till stor del beror på hur jämn kundtillströmningen är. Eftersom snedbelastningen i detaljhandeln är synnerligen framträdande är kapacitets- utnyttjandet genomsnittligt lågt. Den ojäm- na efterfrågan gäller dels mellan olika tim- mar på dagen, dels mellan olika veckodagar. Man finner också variationer i efterfrågan som sammanhänger med löneutbetalningar och med säsongvariationer i olika produk- ters efterfrågan. Stora detaljhandelsenheter har i allmänhet bättre förutsättningar att än- passa kapaciteten efter den fluktuerande ef- terfrågan, framför allt genom att utnyttja deltidssysselsatta.

Inom detaljhandeln föreligger vidare en betydande överkapacitet som sammanhäng- er med den omfördelning av efterfrågan som sker mellan detaljhandelsföretag med olika lokalisering och storlek. I de befolknings- expansiva tätorterna etableras nya stora en— heter. Dessa dimensioneras för framtida för— hållanden, varvid man dels räknar med ökat befolkningsunderlag, dels med ett bortfall av vissa existerande små butiker. De detalj—

handelsföretag som finns i avfolkningsområ- den eller på andra platser med »fel» läge möter en vikande efterfrågan, vilket också leder till ökad outnyttjad kapacitet. I var- dera ändan på strukturomvandlingskedjan finns följaktligen outnyttjad kapacitet. I nå- gon mån sker det en fortlöpande anpass- ning av denna typ, men det förefaller som om detaljhandeln skulle vara inne i ett sär- skilt intensivt strukturomvandlingsskede som gör att överkapaciteten är större än vad som kan väntas bli fallet när omvandlingspro- cessen kulminerat.

De inblickar som erhållits i detaljhandelns kostnads- och Iönsamhelsförhållanden har av olika skäl blivit fragmentariska. Det sam- lade materialet ger dock underlag för vissa antaganden om hur förhållandena utvecklats och på vilken nivå handeln står i dessa av- seenden i början eller kring mitten av 1960- talet.

Det förefaller vara en genomgående ten- dens att de relativa kostnaderna i detaljhan— deln ökat (d.v.s. kostnaderna i relation till omsättningen). Ökningstakten har varit nå- got olika i olika branscher. Livsmedelshan- deln uppvisar mycket små kostnadsökningar sedan mitten av 1950-talet. För övriga branscher föreligger ofullständigt tidsserie- material. Ökningen i de relativa kostnaderna förefaller ha legat kring ett par procentenhe- ter för fristående fackhandelsföretag. Det är framför allt lönekostnaderna som visat en tendens att öka. Vissa tendenser finns också till ökade hyres- och kapitalkostna- der, vilket torde härröra från nyetablerade butiker.

Kostnadsökningarna har till viss del kun- nat kompenseras genom ökade intäkter, d.v.s. genom ökad bruttovinst. Full kom- pensation" har i regel inte uppnåtts utan en viss minskning av vinsten förefaller ha skett framförallt under 60—talet, vilket utveckling- en inom mångfilialföretagen vittnar om. Ett fullt jämförbart material över fristående bu- tikers förhållanden vid olika tidpunkter saknas.

Den relativa vinsten (i relation till omsätt- ningen) visar ett klart samband med stor- leken på verksamheterna. Mycket små buti-

ker uppvisar inte sällan negativ vinst om man sätter ett marknadspris på ägarens ar- betsinsatser. De butiker som ligger i de största omsättningsklasserna har enligt det material som finns tillgängligt och som främst avser början av 1960-talet visat en genomsnittlig nettovinst av mellan 4 % och 8 % av försäljningen. Volymkänsligheten har visat sig något olika i olika branscher. Livsmedelshandeln är påtagligt volymkäns- lig i den bemärkelsen att det krävs stora en- heter för att man skall uppnå vinster kring 4 % av försäljningen. I beklädnadshandeln däremot kommer företagen snabbt upp till denna vinstnivå. En vinst på 4 %—8 % av omsättningen visar sig för de stora butiks- kategorierna kunna ge en avkastning på eget kapital på 40 %—70 %.1

Varuhuskedjorna och mångfilialbutikerna har i allmänhet visat en avtagande vinst un- der 1960-talet. Hos mångfilialbutikerna lig- ger nettovinsten på en nivå som sällan över-' skrider större enbutiksföretags. De privata varuhusens vinst ligger dock på en högre nivå än vad butikskedjorna i allmänhet kom- mer upp till.

Utöver dessa vinster har mångfilialföreta- gen och de privata varuhuskedjorna kunnat plöja ned vinstmedel, på vilka beskattning- en uppskjutits, främst genom avskrivningar och resultatutjämning mellan etablerade en- heter och sådana under uppbyggnad. När man skall bedöma vinstens storlek hos bu- tikskedjorna får man vidare beakta att dessa ofta är familjeföretag och att viss del av vinsten därmed kan tas ut genom löner och arvoden. Mot denna bakgrund kan'butiks- kedjornas faktiska vinst förmodas ligga en bit över stora enbutiksföretags. Sannolikhe- ten talar därmed för att även denna sektor av detaljhandeln har en god lönsamhet, för- modligen t. o. m. en något bättre än enbu— tiksföretagens.

Ridande stordriftslördelar och deras utnyttjande De former av stordrift som kan särskiljas inom detaljhandeln är

1 Eget kapital = nominth eget kapital jämte halva lagervärdesreserven.

b) flerbutiksföretag jämfört med enbutiks- företag

0) flera ägarmässigt fristående butiker i ekonomisk samverkan.

Här skall i korthet belysas vilka olika ty- per av stordriftsfördelar som gör sig gäl— lande för respektive stordriftsform. Dessa frågor behandlas mer utförligt i kap. 6 och 7.

Inom detaljhandeln är det framför allt följande stordriftsfördelar som gör sig gäl- lande:

1) inköpsfördelar — lägre pris men även andra fördelar som sammanhänger med stora köp

2) kostnadsfördelar, varmed avses fallan- de styckkostnader vid ökad hanteringsvo- lym '

3) fördelar vad gäller inforrnationstillgång och möjligheter till offensiv anpassning

4) fördelar vad gäller riskutjämning och finansiering.

Samtliga tre stordriftsformer uppnår be- tydande inköpsfördelar. Storleken på inköps- prisfördelarna kommer till uttryck i leve- rantörernas kvantitetsrabatter och årsbonus- skalor. Storleken på prisdifferenserna varie- rar mellan olika branscher och varugrup— per. De flesta differentieringsskalor gäller upp till mellan 3 och 8 %. Utöver detta kan stora företag erhålla ytterligare fördelar ge- nom förhandlingar. Fördelarna kan gälla extra prisfördelar men också fördelar 1 an- nan form, såsom prismärkning, särskild pa- ketering och speciella leveransvillkor i öv— rigt. De inköpsprisfördelar som detaljister i samverkan uppnår ligger i storleksordningen 3—10%. Här bör dock beaktas att dessa fördelar uppnås endast för vissa delar av sortimentet.

Beräkningar som avser livsmedelshandeln har visat att kostnadsfördelarna vid ökad butiksstorlek är betydande. Som exempel kan nämnas kostnadsjämförelser gjorda in- om kooperationen avseende förhållandena år 1965 vilka visar att när butiksstorleken ökar från 500000 kr. till över 2 milj. kr. faller de relativa kostnaderna med 4 pro- centenheter. Inom övriga branscher har det

inte varit möjligt att precisera storleken på uppnådda kostnadsfördelar, men det står klart att tendensen med påtagligt fallande styckekostnader också där gör sig gällande.

För mångfilialföretag och företag i frivil- lig samverkan torde kostnadsfördelarna vara mindre framträdande, medan fördelarna av bättre »know how» och möjligheter till risk- utjämning och bättre kapitaltillgång är mer framträdande. I en dynamisk utvecklings- period som den handeln genomgår ökar be- tydelsen av fortlöpande information om ut- vecklingen och uppgjorda handlingsprogram som beaktar förändringarna. Dylika aktivi- teter kräver resurser av sådan storlek att de kan skapas endast inom mycket stora före- tag eller genom långt driven samverkan mel- lan fristående detaljister.

I en situation där omfattande strukturella förändringar sker och där etablering av nya butiksenheter är ett effektivt konkurrensme- del, blir tillgången på kapital av avgörande betydelse. Här har storföretagen och de sto- ra blocken inom livsmedelshandeln vissa på- tagliga fördelar. Dessa stora enheter erbju— der ett bättre kreditvärde genom de interna riskutjämningar som föreligger. De företag som expanderar fortlöpande har dessutom, såsom redan framhållits, möjligheter att be- hålla kapital och på så sätt komma upp på en hög självfinansieringsnivå. De expansiva företagen är ofta de som redan är stora. De möjligheter som föreligger för dessa företag att plöja ned vinstmedel på vilka beskatt- ningen uppskjutits torde ha åstadkommit en snabbare strukturutveckling än vad som an— nars skulle varit fallet.

B. Partihandelns förhållanden

Utvecklingen inom partihandeln följer sam— ma tendenser som i detaljhandeln. I vissa fall förefaller förändringarna vara mer långtgående såsom beträffande omsättnings- utveckling, arbetskraftsproduktivitet och strukturrationalisering.

Partihandelns samlade försäljning, som år 1963 uppgick till ca 55 miljarder kr., hade

ökat i fasta priser med ungefär 80 % sedan år 1950, vilket ger en genomsnittsökning per år av ca 6 %. Under samma tid har antalet sysselsatta minskat från 116000 till ungefär 113 000. En ökning i arbetskraftsproduktivi- teten i storleksordningen 70 % synes där— med ha skett enligt här anförda siffror. I sammanhanget bör understrykas att man ingenting vet om hur stor del av partihan- delns omsättningsökning som tillkommer fö- retag med enbart förmedlingsfunktion, vil- ken kräver relativt liten arbetskraftsåtgång.

En klassificering av partihandeln efter olika ägarförhållanden visar att fristående grossister dominerar med närmare hälften av omsättningen och nära två tredjedelar av antalet verksamhetsställen. Handelsagenten na utgör nästa stora grupp med en femtedel av omsättningen och samma andel av anta- let verksamhetsställen. Partihandelsenheter med anknytning till producentföretag i form av försäljningskontor samt särskilda försälj- ningsföretag och -bolag har genomsnittligt ganska liten betydelse, 16 % av omsätt- ningen, medan verksamhetsformen inom vis- sa sektorer hör till de största grupperna, t.ex. inorn handeln med bränsle och driv- medel, inom bilhandeln och handeln med läkemedel. Vidare framgår att samverkan mellan detaljister, mellan grossister eller mellan producenter i gemensamt ägda parti- handelsföretag har liten betydelse inom parti- handeln som helhet. Sammanlagt omhänder- har sådana företag omkring 15 % av totala partihandelsförsäljningen.

Några möjligheter att utläsa förändringar i ägarförhållandena i ovan nämnda avseen- den har ej förelegat. Det har dock från flera håll inom partihandeln framförts uppfatt- ningen att den fristående grosshandeln, sär— skilt inom vissa branscher, mött ökad kon- kurrens från föregående och efterföljande led. Som exempel kan anföras att de stora detaljistföretagen har öppnat egna inköps— kontor och nederlag och att producentföre- tagen genom försäljningsbolag och direkt- försäljning pressat det fristående mellan- ledet.

Man finner vidare att den strukturella utvecklingen även inom partihandeln går

mot färre och större enheter; antalet verk— samhetsställen har mellan åren 1951 och 1963 minskat med ungefär 20%. Utöver detta har det skett en betydande ökning i ägarkoncentrationen genom att flera enhe- ter ställts under gemensam ledning, främst genom fusioner och företagsuppköp. Följden har blivit att man inom partihandeln ofta möter branscher eller sektorer som domi- neras av få stora koncerner eller block. Prisöverenskommelser eller ömsesidigt prisberoende är vidare karakteristiskt för förhållandena. Detta gäller framför allt in- om handeln med standardiserade produkter. t.ex. byggnadsmaterial. Inom handeln med livsmedel, vilken dominerar konsumentvaru- partihandeln, har de ursprungliga kolonial— varugrossisterna (sortimentsgrossisterna) ex- panderat på den specialiserade handelns be- kostnad. Kolonialvarugrossisterna är i stor

utsträckning integrerade med detaljhandels-

ledet, och inom de block som sålunda bil- dats har partihandelsledet i avgörande ut- sträckning tagit över styrningen av detalj- handelns utveckling.

När det gäller partihandelns bruttovinster, kostnader och lönsamhet finns ytterst litet material, och de uppgifter som kunnat räk- nas fram avser enbart kolonialvarugrosshan- deln. Inom denna förefaller bruttovinsten att ha minskat under 1960-talet jämfört med 1950-talet, men en viss ökning håller på att ske eller väntas ske som en följd av en språngvis genomförd rationalisering.

Några större förändringar i kostnader och vinst har inte heller kunnat konstateras un- der senare år. Lönsamheten (redovisad vinst/nominellt eget kapital) är inom denna sektor låg, 5—6 %, särskilt om man jämför med detaljhandelns förhållanden. Lönsam- heten kan dock i realiteten vara betydligt bättre än vad den redovisade vinsten anty- der, eftersom partihandeln har stora anlägg- ningstillgångar, där vinster kan plöjas ned. Vad man kan konstatera är, att företagen arbetar med låg redovisad vinst och att det samtidigt sker omfattande investeringar i nya lagercentraler, i teknisk utrustning och i förbättrade rutiner. De rationaliseringar som skett inom denna sektor av partihan-

deln har lett till oförändrade relativa kost- nader, samtidigt som prestationerna mot de— taljhandeln överlag ökat. De kostnadsbort- fall som föranletts av den ökade vertikala integrationen torde i hög grad ha bitragit till den gynsamma utredningen därvidlag.

KAPITEL 3

A. Bakomliggande faktorer

I sammanfattningen ovan har framgått hur företagens beteende på marknaden resulte- rat i omfattande strukturella förändringar. Enligt gängse ekonomisk teori är det struk- turen på marknaden i ett givet ögonblick som tillsammans med de grundläggande för- utsättningarna, »miljön», anger ramen för företagens handlande. Man kan för han- delns del konstatera att förutsättningarna i en rad avseenden ändrats under senare år, antingen språngvis eller successivt. Miljö- faktorerna har därmed inte enbart fungerat som restriktioner utan samtidigt utgjort di- rekta orsaker till förändringarna.

I föreliggande avsnitt skall de grundläg- gande förutsättningarna närmare analyseras i syfte att belysa i vilka avseenden föränd- ringar inträffat och hur dessa förändringar påverkat och påverkar handelns utveckling. I detta sammanhang skall också diskuteras hur uttömda de olika orsaksfaktorerna är. Därigenom får man ett visst underlag för be- dömning av takten i den framtida utveck- lingen.

De förhållanden, vars förändringar påver- kat utvecklingen, kan grupperas enligt föl- jande.1

a. Institutionella förhållanden, till vilka hänförs gällande lagstiftning såsom lagstift- ningen mot konkurrensbegränsningar och skattelagstiftningen, och gällande bestämmel- ser för försäljning av vissa varor samt den kommunala planeringen.

b. Varuförhållanden, varmed avses varor- nas egenskaper och sammansättning, vilka påverkar distributionen. Den ökade förpack- ningsgraden utgör ett exempel på inträffade

Analys av varuhandelns förändringar

förändringar, förbättrad konserveringstek- nik ett annat. Uppkomsten av stora välkän— da märkesvaror kan även räknas till denna kategori av förklaringsvariabler.

c. Kostnadsförhållanden, till vilka hänförs problematiken med stigande relativa kost— nader för produktionsfaktorerna och vidare rådande skalekonomi.

d. Marknadsförhållanden, med vilka avses efterfrågeförhållandena. Förändringarna kan dels avse den totala efterfrågan, dels änd- ringarna i efterfrågans lokalisering. För de- taljhandelns del tar sig dessa förändringar uttryck i ändrade köpvanor hos konsumen- terna.

Institutionella förhållanden

Det är en allmän mening att 1953 års lag om motverkande av vissa fall av konkur- rensbegränsning (KBL) haft en genomgri- pande inverkan på handelns utveckling. Ge- nom lagens förbud mot fasta bruttopriser har möjligheter skapats för företag som så önskar att i full skala utnyttja priset som konkurrensmedel. Denna möjlighet har un- derlättat varuhuskedjornas och andra mass- distributionskanalers expansion och kan sä- gas ha utgjort en grundläggande förutsätt- ning för uppkomsten av renodlade lågpris- kanaler. I detta sammanhang bör understry- kas betydelsen av de möjligheter som lagen gett de konkurrensvårdande myndigheterna

1 Se Nyberg, G., Framtida distributionsvägar för möbler, Göteborg 1966, s. 21 ff där en modell för distributionsapparatens förändringar skisseras. Grupperingen av bakomliggande faktorer har lånat vissa drag av denna modell.

att genom förhandlingar ingripa mot sådan leveransvägran som syftar till att förhindra priskonkurrens.

Den gällande skattelagstiftningen kan sä- gas favorisera större företag i fortlöpande expansion. Lagens möjligheter till relativt generösa lagernedskrivningar och avskriv- ningar i förhållande till den ekonomiska livs- längden gör att dessa kan finansiera nya in- vesteringar med kvarhållna vinstmedel, på vilka beskattningen uppskjutits. Under en tid av kapitalknapphet blir denna möjlighet av stor betydelse. Inom handeln har detta medverkat till att den expansion som sker främst kanaliseras till de större företagen.

Sedan början av 1950-talet har livsme— delshandeln radikalt ändrat karaktär. Un- der loppet av en 15-årsperiod har utveck- lingen gått från specialaffärer, såsom mjölk- och brödaffärer, speceriaffärer och kött— och charkuteriaffärer, mot stora kompletta s.k. allivsbutiker. Det går att peka på flera fak- torer som påverkat utvecklingen i denna riktning, men av grundläggande betydelse har den ändring av normerna för försälj- ning av livsmedel varit som genomfördes i början av l950-talet och som gjorde det möjligt att sammanföra livsmedel av olika slag och andra dagligvaror inom en och samma butikslokal.

Den lag om förlängt öppethållande som trädde i kraft år 1967 erbjuder handeln för- utsättningar att konkurrera med öppethål— lande. Effekten av denna förändring har ännu inte gjort sig gällande i full utsträck- ning. Det råder något olika meningar om vilka verkningarna kommer att bli. Det är framför allt två frågor som därvid är av central betydelse: hur kommer ett förlängt öppethållande att inverka på kapacitetsut— nyttjandet och hur påverkas olika företags- kategoriers konkurrensförutsättningar. Efter- som handelns utveckling går mot allt större och mer kapitalkrävande enheter, borde ett förlängt öppethållande i längden leda till 'ett högre kapacitetsutnyttjande och därmed till minskade krav på distributionsappara- tens utbyggnad. Det är vidare troligt att det främst är de nya, stora enheterna, de som bygger sin verksamhet på begränsad per-

sonlig service, som främst kommer att kun— na dra fördel av förändringarna.

Det är en klar tendens att butiksnätet i allt större utsträckning detaljplaneras som ett led i den kommunala bebyggelseplane- ringen. Vissa effekter av denna planering har redan gjort sig gällande, vilka är av klart konkurrensbegränsande natur och på- verkar strukturen i viss bestämd riktning. Hela denna fråga framstår som än mer be- tydelsequ när man beaktar de perspektiv på en total styrning av utvecklingen som här öppnar sig.1 Frågan är under utredning och i detta sammanhang skall diskussionen be- gränsas till två aspekter: fördelningen av inplanerade butikslägen och hinder för etablering av nya distributionsforrner.2

I nya bostadsområden sker en detaljerad planering av butiksnätet vad gäller antal butiker, storlek och typ. Man finner inte sällan att denna planering åtföljs av bestäm- melser och kommunala beslut som hindrar uppkomsten av konkurrerande företag vid sidan av de redan inplanerade. De centralt planerade enheterna är dimensionerade för en stor efterfrågan och dessutom, som fram- hållits, ofta skyddade från lokal konkurrens, vilket gör butikslägena mycket eftertraktade. Det blir i realiteten därför fråga om en för- delning av dem, och principerna för denna fördelning synes, enligt vad som framkom- mit från olika håll, favorisera de redan myc- ket stora enheterna inom handeln.

Ett annat etableringsproblem, som fått

1 Enligt en bedömning gjord inom Vattenbygg— nadsbyrån av stadsplanearkitekt C. 0. Nordling kommer 3—4 miljoner människor år 1990 att bo i bostadsområden byggda efter år 1965. 5 En utredning är tillsatt inom handelsdeparte- mentet att granska länsstyrelsernas hittillsvarande verksamhet beträffande butiksutvecklingen. I en skrivelse från NO av den 9/3 1967 hemställs om en utvidgning av uppdraget för den tillsatta utred- ningen och en allmän översyn av vissa lagbestäm— melser. Hemställan görs med hänsyn till bl.a. vad som framkommit i ett flertal ärenden vid NO- ämbetet, på vilka exempel anförs i skrivelsen. Därvid understryks att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt frågor som sammanhänger med kommunernas ökade kommersiella aktivitet fram- för allt beträffande mark- och andra fastighets- upplåtelser men även i övrigt med bebyggelse- planering och fastighetsupplåtelser för närings— livets behov.

ökad omfattning, uppstår när detaljistföre- tag söker etablera stormarknader, rabatt- varuhus etc. utanför centrumbildningarna el- ler tätorterna. De kommunala myndigheter- na motarbetar ofta sådana projekt, bl. a. med motivering att det saknas behov av des- sa butikstyper eller att man inte vill utsätta centrumbutikerna för konkurrens. Denna in- ställning har uppenbart förhindrat och för- dröjt dessa detaljhandelsformers utbredning, vilket i sin tur innebär att utvecklingen mot ökad differentiering inom handeln som hel- het fördröjts.

Varuegenskaper och distributionteknik

De varor som passerar detaljhandeln har ändrat karaktär på ett sådant sätt att nya möjligheter uppstått för deras saluförande. De ändringar som i detta sammanhang va- rit av betydelse är att produkterna i allt större utsträckning fabrikantförpackats och att deras lagringsbeständighet ökat i påfal- lande grad. Vidare innehåller handelns sor- timent en allt större andel stora välkända märkesvaror. Dessa förhållanden har ökat förutsättningarna för självbetjäning och möj- liggjort anhopning av varor från olika bran- scher i samma distributionsenhet. Härige- nom har grunden lagts för uppkomsten av massdistributionskanaler med ett brett sorti- ment av i inköpssammanhang komplemen- tära varor. Dessa ändringar i varornas egen- skaper har även påverkat partihandelns ut- veckling. Inom t. ex. partihandeln med livs- medel har försäljningen successivt flyttats över från specialvarugrossister till stora ko- lonialvarugrossister.

Inom fabrikantledet medför uppkomsten av stora välkända märkesvaror försvagad priskonkurrens. I detaljhandelsledet har fö- reteelsen rent motsatt verkan. Konsumen- terna får ökade möjligheter att jämföra olika distributionskanalers sortiment och priser.

Med den höga takt i produktutveckling och innovation som föreligger, förefaller det fullt möjligt att varornas egenskaper inom överskådlig tid kommer att genomgå sådana förändringar att handelns förutsättningar i dessa avseenden ändras i ännu större om-

fattning än vad som hittills skett. Om man kan genomföra t.ex. frystorkning och va- kuumförpackning av livsmedelshandelns sor- timent, innebär det en radikal nedskärning av varuvolymen. Detta skulle minska hante- ringsarbetet och friställa utrymme i butiker- na. Helt andra förutsättningar för konsu- menternas köpvanor skulle därmed också skapas. Vad gäller hem- och hushållskapital- varor skulle ökad inbyggd service i dessa ändra distributionsförutsättningarna genom att minska behovet av fackhandelsbutiker. Den tekniska utvecklingen kan tänkas ge impulser till helt nya distributionstekniker. TV-teknikens bildöverföringsförmåga borde t.ex. ge möjligheter till mekaniserad för- säljning av även mycket komplicerade pro- dukter, vilket skulle minska behovet av per- sonlig fackhandelsservice i butikerna.

Den nuvarande planeringen av distribu- tionsnätet sker i allmänhet med sikte på minst en 20-årsperiod, ofta mer. Planering- en sker givetvis utifrån rådande varuförhål— landen och distributionsteknik. Med de exempel som angivits ovan på möjliga för- ändringar har avsikten varit att illustrera vilka radikala förändringar i handelns för- hållanden som här kan uppstå och som snabbt kan göra den existerande distribu- tionsapparaten inaktuell och kullkasta alla prognoser om den framtida utvecklingen.

Ändrade kostnadsförhållanden

De relativa prisökningarna på handelns pro- duktionsfaktorer kan ses som en direkt or- sak till olika förändringar som skett inom handeln. Den största kostnadsposten inom ett detaljhandelsföretag är lönekostnaden som uppgår till mellan hälften och två tredjedelar av detaljhandelns kostnader och 10—15 % av varupriset.

För att belysa de relativa prisökningarna på arbetskraft har i tabellen och diagram- met nedan kostnaden per arbetstirnme satts i relation till den allmänna prisutvecklingen.

Som framgår har reallöneökningen under åren 1950—1965 uppgått till 74 %. Under i övrigt oförändrade förhållanden d.v.s. om arbetskraftsproduktiviteten varit oförändrad

Tabell 3:1. Kostnadsutvecklingen per arbets- timme inom livsmedelshandeln jämfört med den allmänna prisutvecklingen. Beräkningen av prisutvecklingen har gjorts av DUI och in— kluderar arbetstidsförkortning, A TP och utökad semester.

Pris per Pris per arbetstimme, arbetstimme, löpande fasta priser, Allmänt priser, År index prisindex index 1950 100 100 100 1955 139 131 106 1960 191 157 122 1961 202 161 125 1962 246 168 146 1963 270 173 156 1964 289 179 160 1965 324 186 174

och inga andra kostnadsnedskärningar hade gjorts, skulle detaljhandelns kostnader där- igenom ökat med ungefär 40 %, bruttovins— ten med 37 % och priserna med 7 %.1

Det bör understrykas att de verkligt stora reallöneökningarna inträffat först under 1960-talet, då det för varje år skett kraftiga höjningar. De fortsatta reallöneökningarna kan knappast bli av samma storleksordning som under första hälften av 1960—talet, men vissa ökningar kan dock förmodas ske — något större än de genomsnittliga reallöne- ökningarna eftersom man torde få räkna med en fortsatt löneutjämning.

Index 400

300

200

l00

l i | I—l I | | | |950 |955 IQBO |965

_Pris per- arbetstimme löpande priser, index ———Allmön+ prisindex Diagram: Lönekostnadsutvecklingen inom livs- medelshandeln åren 1950—1965.

Även andra kostnadsposter har ökat, så- som kostnader för inventarier och lokaler, men kostnadsökningarna är därvid främst att hänföra till motsvarande kvalitetshöj- ningar på produktionsfaktorerna.

En i detta sammanhang central fråga är hur handeln anpassat sig till dessa kostnads- ökningar. Följande alternativ har i princip förelegat.

a) Att öka bruttovinsten, d.v.s. intäk- terna, vilket kan ske antingen genom höj- ning av konsumentpriserna eller genom sänkta inköpspriser.

b) Att pressa kostnaderna, vilket kan ske genom ökad produktivitet eller genom minskning av prestationerna.

Det material som i dessa avseenden stått till förfogande antyder att det skett vissa relativa kostnadsökningar i företagen, dock mindre än vad de relativa prisökningarna på framför allt arbetskraft under i övrigt oför- ändrade förhållanden skulle åstadkommit. Kostnadsökningarna förefaller dels ha drab- bat företagsvinsten, dels ha medfört vissa höjningar av bruttovinsten. I vilken utsträck- ning intäktsökningarna skett på bekostnad av konsumentpriserna respektive inköpspri- serna kan man knappast avgöra med ut- gångspunkt från förefintligt material, men man kan konstatera att kraftiga aktiviteter bedrivits för att pressa inköpspriserna. Den under 1960-talet påtagligt ökade samverkan i inköp kan ses som ett uttryck härför.

Det har av beskrivningen av detaljhan- delns utveckling framgått att under punkt b) hörande anpassningar varit ofta förekom- mande. Genomförande av självbetjäning och självval kan hänföras hit, likaså vissa av de sortimentsändringar som gjorts; nya distri— butionsformer har inriktat sortimentet på högfrekventa artiklar från olika behovsom— råden. De företag som söker sig utanför stadskärnan i sin lokalisering syftar likale- des till att pressa kostnaderna. Med de skal- ekonomier som råder får företagens strä—

1 Beräkningen utgår ifrån en bruttovinst av 20 %, en totalkostnad av 18 % samt en löne- kostnad av 10 %. En ökning av lönekostnaden med 74 % skulle ge en totalkostnad av 25,4 % och en bruttovinst av 27,4 %.

van efter stora enheter ses som en åtgärd att höja produktiviteten och därmed indi- rekt minska kostnaderna. Ofta finner man att företagen gör anpassningar på flera av dessa områden samtidigt.

En annan central fråga är i vilken ut- sträckning handeln uttömt möjligheterna att möta fortsatta relativa prisökningar på pro- duktionsfaktorerna. De mycket stora enhe- terna torde ha utnyttjat större delen av de möjligheter som föreligger på inköpssidan. Detsamma gäller de delar av kostnadssidan som sammanhänger med genomförd själv- betjäning och sortimentsanpassning. Däre- mot torde bättre kapacitetsutnyttjande kunna erhållas när expansionsperioden kul- minerat. Också de extra kostnader som upp- stått i samband med nyetableringar och som belastar verksamheterna faller samtidigt bort, vilket torde medföra att kostnadsni- vån under i övrigt oförändrade förhållan— den sjunker. För en stor del av handeln gäl- ler dock att den i ringa utsträckning anpas- sats till rådande skalekonomier. Vissa för- hållanden som gäller på kort sikt har för- dröjt denna anpassning. Av olika skäl tas t. ex. inte fulla marknadspriset ut för pro- duktionsfaktorerna. Hyresreglering och egen lågt prissatt arbetsinsats fördröjer även pro- cessen. Frågan är vad som kommer att hän- da med kapacitetsutnyttjandet och utnytt- jandet av rådande skalekonomier när de stora blocken genomfört sina rationalise- ringar. Kommer det då att föreligga överka- pacitet och därmed sammanhängande onö- diga kostnader eller kommer det att ske en hemtagning av rationaliseringsvinster.

En fråga som också kan ställas är hur långt utvecklingen mot stora enheter kan drivas. Ett alternativ är mindre enheter och högre priser. Även om stordriftsfördelarna utnyttjas i högre grad än vad som är fallet och kompensation därigenom kan erhållas för fortsatta relativa prisökningar på pro- duktionsfaktorerna, torde distributionskost- naderna åtminstone inom vissa sektorer av varuhandeln komma att öka. Detta ger i sin tur utrymme för större differentiering vad gäller priser och prestationer. De ökade distributionskostnaderna utgör i sig en driv-

kraft för uppkomsten av nya distributions- tekniker.

Ändrade marknadsförhållanden

Utmärkande för mellanledens, detaljhan— delns och partihandelns, förhållanden har varit en fortlöpande tämligen kraftig ökning i efterfrågan. Denna torde i väsentlig ut- sträckning ha bidragit till att stora enheter kunnat gå in på marknaderna och expan- dera utan att den befintliga fackhandeln i större grad berörts förrän under senare de- len av 1960-talet, då nya tendenser börjat framträda. Inom sällanköphandeln har så- lunda butiksnedläggelserna fram till mitten av 1960-talet varit få. Inom livsmedelshan- deln har däremot omfattande strukturför- ändringar inträffat, vilket i viss mån får ses mot bakgrunden av att efterfrågans volym- ökningar inom denna sektor varit jämförel- sevis små. Men även andra faktorer kan förmodas ha inverkat. Betydelsen av för- ändringarna i varornas karaktär och av ökat krav på urval har redan behandlats. Kon- sumenternas köpvanor för livsmedel är helt andra än för Sällanköpsvaror, vilket gör att livsmedelshandeln med nödvändighet får en mer närhetsbetonad lokalisering. De befolk- ningsförflyttningar som skett bör därmed ha berört livsmedelshandeln mer direkt än övrig handel. I detta förhållande torde en väsentlig del av orsaken kunna sökas till att livsmedelshandelns strukturförändringar kommit på ett relativt tidigt stadium; när konsumenterna flyttat från glesbygd till tät- orter eller från gamla bostadsområden till nya, har livsmedelshandeln fått byta läge i motsvarande omfattning. Befolkningsförflyttningarna är emellertid av principiell betydelse för hela handeln, och de tendenser som här gör sig gällande kan långtifrån betraktas som uttömda. Be— folkningsförflyttningar från glesbygder till tätorter är ingen ny företeelse utan en direkt följd av industrialiseringsprocessen. Under efterkrigstiden har takten emellertid accele- rerat, och som framgår av tabellen nedan kan man ännu inte skönja någon kulmen i befolkningstillströmningen till tätorterna.

Tabell 3: 2. Befolkningsfördelningen på ortsgrupper åren 1955—2000 i procent Källa: Vattenbyggnadsbyrån AB, Stockholm

1955 1960 1964 1970 1980 1990 2000 Riksorter 23,80 25,20 26,65 28,60 31,60 34,30 36,30 Centralorter jämte förorter 26,60 28,70 30,55 33,05 36,25 38,05 39,10 Ovriga tätorter med minst 200 invånare 19,45 18,90 17,95 16,50 14,25 12,45 10,90 Glesbygd 30,15 27,20 24,85 21,85 17,90 15,20 13,70 Totalt 100,00 100,00 100,00 100,00 100,00 100,00 100,00

Koncentrationen av detaljhandeln är vä- sentligt större än befolkningskoncentratio- nen, eftersom en betydande del av småorter— nas och glesbygdernas inköp sker i större tätorter. Konsumenternas ökade krav på ur- val och deras större rörlighet kan väntas förstärka denna tendens. De stora enheterna inom handeln är givetvis medvetna om des- sa tendenser och de prognoser som här fö- religger, vilket ytterligare kan förutsättas påskynda en omlokalisering av detaljhan- deln mot de stora tätorterna.

Ändringarna i konsumenternas efterfrå- gan kan sägas tvinga fram vissa anpass- ningar inom detaljhandeln. Konsumenternas förhållanden har även i andra avseenden ändrats, bl.a. genom ökad inkomst, ökad fritid, ökad utbildning och ökad rörlighet, vilket ger förutsättningar för ändrat inköps- beteende. Dessa ändringar kommer närmast till uttryck genom att konsumenterna reage— rar på ett annat sätt än tidigare på handelns olika konkurrensmedel. Man kan ställa upp vissa antaganden om hur dessa förändringar kan tänkas påverka konsumenternas värde- ringar och därigenom handelns utveckling.

Olika svenska och utländska undersök- ningar har ganska entydigt visat att övervä— gandegraden vid inköp ökar med utbildning och inkomst upp till de allra högsta inkomst- grupperna och att den även är större bland yngre personer än äldre.1 Det senare kan ses som ett uttryck för att konsumenterna i takt med generationsväxlingen blir mer köpmed- vetna. Konsumenterna får genom ökad fri- tid och ökad rörlighet bättre möjligheter att överväga fler inköpsalternativ. Det ökade bilinnehavet spelar här en framträdande roll. År 1960 kan drygt en tredjedel av hus—

hållen beräknas ha haft tillgång till bil, år 1965 något mer än vartannat hushåll, och under början av 1970-talet kan i princip samtliga hushåll förväntas vara bilburna.2 Med de nya förutsättningar som uppstår kan man förmoda att konsumenternas vär- dering av detaljhandelns konkurrensmedel ändras. Det blir i mindre utsträckning när- heten än lättillgängligheten och bekvämlig- heten att köpa varor som blir av betydelse. Pris och urval är två andra detaljhan- delsprestationer som torde komma att träda i förgrunden på närhetsfaktorns bekostnad. Även om konsumenterna får ökade in- komster uppstår det ständigt nya produkter och behov vilket gör att resurserna upplevs som begränsade. Under vissa perioder av konsumenternas livscykel kan de begränsa- de resurserna framstå som särskilt känn- bara. Man bör därför räkna med att många konsumenter i vissa inköpssituationer alltid kommer att vara intresserade av att köpa varor till ett lågt pris på bekostnad av urval och andra prestationer. Efterfrågan kan där- vid främst väntas rikta sig mot standard- 1 Se bl. a. Katona, G. och Mueller, E., A Study of Purchase Decision. Ingår i: Consumer Behavior, ed. L. H. Clark, New York 1955. Wikström, S., Den intelligente konsumenten, myt eller verklighet, Stockholm 1959. Wickström, B., Konsumentens märkesval, en studie av köpbeteendet och dess utveckling, Göteborg 1965. Betänkande avgivet av Riktprisutredningen. Pris- samverkan och konkurrens, SOU 1966: 48, bil. 4. Om konsumentens prisorientering och prismedvetna val av inköpskälla.

2 Vid beräkning av hushållens innehav av bil har hänsyn tagits till förekomsten av icke privata bilar och till förekomsten av flera bilar per hushåll. Se bl.a. Endrédi, G. Resekonsumtionen 1950— 1975, Uppsala 1967.

varor av olika slag, där ett rikt urval är av mindre betydelse. Däremot torde sortiments- bredden i sådana fall vara av betydelse, d.v.s. möjligheterna att företa olika stan- dardvaruköp samtidigt.

För varor där konsumenterna har behov av urval och överblick och inom produk- tionsområden som präglas av snabb utveck- ling kan konsumenterna väntas föredra in- köpsalternativ med djupt urval och utbyggd personlig service, även om det är förenat med högre priser.

Konsumenternas ändrade förutsättningar i olika aVSeenden förefaller sammanfatt- ningsvis leda till ökade krav på differentie- ring vad gäller detaljhandelns tjänster — en differentiering som sker efter andra kriterier än tidigare, i t. ex. massdistributionskanaler för standardvaror och högt specialiserade ur- valsbutiker. Detaljhandelns utveckling har redan skett i denna riktning, men utrymme torde finnas för en väsentligt längre gående differentiering än vad som är fallet. Ju stör- re de lokala marknaderna blir, desto bättre förutsättningar uppstår för att tillgodose även olika minoritetsgruppers speciella be- hov.

Sammanfattande synpunkter

Starkt förenklat kan man om de olika or- saksfaktorerna säga att bruttoprisförbudet tillsammans med ändrade varuförhållanden lagt grunden till uppkomsten av nya typer av detaljhandelsenheter, varuhus, hemköp och stora allivsbutiker, som bygger sin verksamhet på nya kombinationer av sorti- ment, pris och service. Dessa distributions- kanalers expansion i kombination med sti- gande relativa kostnader har resulterat i successiva anpassningar hos den traditio- nella handeln — d.v.s. främst fackhandeln. Bl. a. har rådande stordriftsfördelar kommit att utnyttjas. Utvecklingen inom handeln med Sällanköpsvaror har dock inte drivits lika långt som inom handeln med daglig- varor eftersom sortimentet är mindre stana dardiserat och konkurrenstrycket därigenom sannolikt svagare. Ändrade förhållanden i konsumentledet leder emellertid till allt-

mer differentierade distributionsförhållanden även för handeln med Sällanköpsvaror så— som uppkomsten av rabattvaruhus och stora externa specialvaruhus, vilket framledes bör leda till ökade förändringar även inom den- na sektor.

B. Förändringarnas efekt i olika avseenden

Handelns utveckling kan med hänsyn till dess ställning som mellanled analyseras ur en mångfald olika aspekter. Eftersom äm- nets bredd nödvändiggör en begränsning, har framställningen koncentrerats till föl- jande frågor vilka bedömts som särskilt centrala.

a. Hur inverkar förändringarna på kon- kurrensens karaktär?

b. Hur påverkas konsumentens förhållan— den i olika avseenden?

c. I vilken utsträckning berörs fabrikan- terna och vilka problem aktualiseras där- vid?

Inverkan på struktur och konkurrens

Varuhandeln är i allmänhet sammansatt av ett antal lokala och regionala delmarknader, vilkas storlek varierar mellan olika led och olika varuområden. Generellt gäller därvid att utvecklingen gått mot färre och större enheter men att delmarknaderna samtidigt tenderat att växa genom bl.a. ökad rörlig- het i efterfrågan och ökad urbanisering. I övrigt har de strukturella förändringarna inom totalmarknaderna visat sig ha olika effekt på marknadsform och konkurrens inom skilda delmarknader. Förändringarna i konkurrensens karaktär skall därför bely- sas med exempel från olika varuområden. Framställningen börjar med dagligvaruhan- delns förhållanden varefter sällanköpshan- deln och dess delmarknader diskuteras. Av- slutningsvis lämnas några generella syn— punkter på konkurrensutvecklingen inom partihandeln.

Utmärkande för utvecklingen inom dag- ligvaruhandeln är en ökad grupp- och block-

bildning, vilken dels resulterat i tillkomsten av nya integrerade block, såsom varuhus— kedjor och stora mångfilialföretag, dels i att den vertikala bindningen ökat inom de tidigare blocken ICA, ASK och kooperatio- nen. Denna utveckling har lett till att kon- kurrensen inom livsmedelshandeln kommit att utspelas på två plan, riksplanet och 10- kalplanet. På riksplanet behandlas sådana funktioner som inköp, finansiering och bu- tiksetablering, medan det lokala planets be- slut gäller försäljning, prissättning och sor— timentsanpassning.

Den konkurrens som utspelas på rikspla- net är en tämligen ny företeelse, och den sker på en utpräglad fåtalsmarknad.

Blocken och grupperna har olika storlek mätt i marknadsandel. Samtidigt represente- rar de olika integrationsgrad, vilket förefal— ler påverka deras styrkeförhållanden. Fi- lialföretagen är mindre men kan ofta agera snabbare och mer enhetligt genom den stör- re koncentration som föreligger i beslutsfat- tandet. Detta förhållande torde ha bidragit till att filialföretagen tämligen väl kunnat hävda sig i inköpshänseende mot de stora blocken, d.v.s. de förefaller kunna uppnå lika förmånliga inköpsvillkor.

I det läge livsmedelshandeln befinner sig, med en kraftig utveckling mot färre och större enheter, blir tillgång på kapital och möjligheter att nyetablera faktorer som får avgörande betydelse för konkurrensmöjlig- heterna på längre sikt. Vad gäller finansie- ringen råder det vissa olikheter mellan de olika blocken. Kooperationen finansierar sin nyetablering främst med kvarhållna vinst- medel och genom upplåning från medlem- marna. Mångfilialföretagen inklusive de pri- vata varuhuskedjorna har i måhända ännu högre grad finansierat expansionen med in- nehållna vinstmedel. Inom ICA-sektorn sker finansieringen genom att organisationen cen- tralt lämnar borgen för de olika handels- enheternas utbyggnad och nyetableringar. Frågan om finansieringen har inte närmare penetrerats men det som framkommit ger intryck av att det inte föreligger några vä- sentliga skillnader i de olika blockens för- utsättningar. Förutsättningarna för ICA-

sektorns detaljhandelsled att självfinansiera nyetableringar är visserligen något mindre än bland de övriga nämnda kategorierna, eftersom det ofta rör sig om enbutiksföre- tag. Sektorn har emellertid vissa möjligheter att lägga kapitalbildningen på partihandels- nivån.

Den kommunala planeringens roll vid be- slut om nya butikslägen har tidigare berörts. Det har också framhållits att det ofta blir fråga om en fördelning av dessa mellan de olika blocken, vilket begränsar den poten- tiella konkurrensen. Den konkurrens som förs mellan blocken om butikslägena kan förutsättas ske genom förhandlingar och påtryckningar av olika slag. Det har fram- förts uppfattningen att det sker en sned- vridning genom att vissa filialföretag får en proportionellt mindre andel nya lägen än deras storlek på marknaden skulle berättiga till. Påståendet äger med all sannolikhet sin riktighet, och utvecklingen får ses som ett resultat av blockbildningen och inriktningen på färre och större butiker. Det förhållandet spelar också in att det saknas samordning av fördelningen mellan olika områden. Var- je nybyggt område får ett begränsat antal butiker, vilka i första hand går till de största blocken. Eftersom fördelningsprinciperna torde vara liknande i alla områden uppstår den tendens som påtalats, nämligen att de stora blocken favoriseras på de mindres be- kostnad genom att de senare sällan kommer med på fördelningslistan. Man kan i detta sammanhang konstatera att fördelningsför- farandet leder till ett problem: Hur skall man kunna uppnå en >>rättvis>> fördelning och samtidigt ge utrymme för konkurrens om marknadsandelar.

Den konkurrens som sker mellan de olika blocken och de beslut som därvid fattas återspeglas i utvecklingen på de lokala marknaderna. De förändringar som därvid skett framträder med tydlig skärpa när man jämför situationen i början av 1950—talet med förhållandena vid mitten av 1960-talet. Under början av 1950—talet var den lokala marknaden uppdelad på ett stort antal små närhetsbutiker och ett antal större centrala butiker. Allmänt gällde att differentieringen

mellan de olika enheterna var ringa. Pris- sättningen var i stort sett enhetlig genom bl.a. gällande bruttoprissystem. Även i sor— timentshänseende var skillnaderna små. Ge— nom att varuutbudet var mindre och ge- nom att sortimentet var uppdelat på flera specialbutiker, kunde även små enheter er- bjuda ett tillfredsställande urval. Närheten fungerade som ett utslagsgivande konkur— rensmedel. Någon marknadsbearbetning fö— rekom i allmänhet inte.1

Utvecklingen har medfört att enheterna har blivit färre och större. Marknaderna har samtidigt vuxit, vilket gett till resultat en ny typ av fåtalsmarknader. En ökad diffe- rentiering har skett; framför allt är det stor— leken på urvalet som skiljer butikerna åt och i någon mån även prisnivåerna. Närhe— ten som konkurrensmedel har fått en mins- kad betydelse. Konkurrensen har blivit mer aktiv. De enheter som uppträder på en 10- kal marknad är i allt större utsträckning blocktillhöriga. De olika blocken bedriver var för sig en omfattande reklamkonkurrens i form av veckoannonser, vilka bygger på ett antal lågprissatta produkter. Det centralise— rade inflytandet över prissättningen är fort- farande framträdande genom den roll ho— risontella cirkapriser spelar. På vissa mark- nader, framför allt på de stora tätortsmark— naderna, har det tillkommit stora filialenhe- ter som för en egen prispolitik.

En central fråga i detta sammanhang är hur den konkurrens som utspelas påverkar prisnivån. Vad man kan konstatera är att det skett en press på prisnivån såtillvida att åtminstone en del av produktivitetsförbätt— ringarna kommit konsumenterna till godo i form av uteblivna marginalökningar. Det har Vidare framgått att den prisnivå som all- mänt gäller ger en god vinst för de stora butiksenheterna, men att den i stor utsträck- ning plöjs ned i företagen genom nyetable-" ringar, utbyggnader och moderniseringar för att förbättra företagens konkurrensförutsätt- ningar på sikt.

De större företagens vinstnivå skulle i och för sig ge utrymme för vissa prissänkningar, vilka sannolikt skulle leda till en något snabbare strukturomvandling, d. v. s. i första

hand till ett större bortfall av butiker inom den sektor som redan med rådande prisnivå har lönsamhetsproblem. En sådan utveck- ling skulle emellertid sannolikt medföra vä- sentligt högre krav på extern finansiering genom att vinsterna och därmed utrymmet för självfinansiering blev mindre.

Med de förhållanden som råder blir frå- gan huruvida den förbättrade produktivite- ten i full utsträckning kommer konsumen— terna till godo i form av lägre priser ställd på framtiden. Svaret blir avhängigt av hur marknaderna kommer att fungera, när struk- turomvandlingsperioden kulminerat och kon- kurrensen kommer att utspelas mellan ett fåtal block vilkas butiksstruktur är relativt homogen. Frågan får ökad skärpa när man beaktar de etableringshinder som föreligger genom den kommunala planeringen, vilken tenderar att eliminera konkurrens utifrån.

Problematiken har på senare år behand- lats i olika amerikanska studier. Främst har intresset koncentrerats till hur konkurren- sen bedrivs mellan supermarkets på en lokal marknad.2 Resultaten av dessa studier är att man kan konstatera ett ömsesidigt be- roende såväl beträffande efterfrågan som i prissättningshänseende, men att man inte kan hänföra beteendet till någon av de mer renodlade modeller som oligopolteorin

1 I äldre litteratur beskrivs denna konkurrens- situation i sådana ekonomisk-teoretiska termer som ofullkomlig konkurrens eller monopolistisk konkurrens, varvid man hänvisar till enheternas lägemonopol och konsumenternas bristande in- formation och rörlighet. Se t. ex. Smith och Au- bert-Krier. Mickwitz har betecknat marknadsfor- men som homogent polypol. Smith, Henry, Retail Distribution: a Critical Ana- lysis, 2 nd ed. London 1946.

Aubert-Krier, Jane, Monopolistic and Imperfect Competition in Retail Trade. Ingår i: Monopoly and Competition and Their regulation, ed. E. Chamberlin, London 1954. Mickwitz, G. Marketing and Competition, Hel- singfors 1959. 2 Alderson, W., och Shapiro, S., Oligopoly Theory and Retail Competition. Ingår i: Cox, Alderson, och Shapiro, Theory in marketing, Homewood 1964, Baumol, W., Quandt, R., och Shapiro, S., Oligo- poly theory and retail food pricing. Journal of business, Oktober 1964 och Holdren, Bob. R., The Structure of a retail market and the market behavior of retail units, Engle- wood Cliffs 1960.

upptar. Priset som konkurrensmedel före— faller bl.a. spela en större roll än vad teo- rierna förutsätter. På dessa marknader har man sällan funnit prisledarskap eller pris- överenskommelser, vilket förklaras med sor- tirnentets mångfald, varigenom utrymme ges för konkurrens med priser i olika former. Möjligheterna för företagen på en sådan marknad att hålla högre priser bedömer man med utgångspunkt från de genomförda stu— dierna som små med hänsyn till den rörlig— het dessa marknader visar bl. a. i etablerings- hänseende.1 I detta sammanhang bör under- strykas vanskligheten att dra paralleller med svenska förhållanden så länge det förelig- ger avvikelser i etableringen och Sverige har en i stor utsträckning bunden etablering, vilket gäller framför allt inom dagligvaru- handeln.

Inom sällanköpshandeln varierar de loka- la marknadernas storlek med tätortens. I ett tidigare skede, när distributionen i hu- vudsak var begränsad till respektive branschs fackhandelsbutiker, utspelades konkurren- sen på mindre orter i allmänhet mellan få relativt homogena säljare medan antalet säl- jare på mer koncentrerade marknader var större. Den differentiering som förelåg byggde främst på olikheter i sortimentet; olika butiker kunde ha olika kvalitetsinrikt- ning och olika varuvarianter inom samma varuområden. Prisnivån bör ha varit enhet- lig bl.a. genom bruttoprisernas inverkan. Företagens konkurrensaktiviteter kan i all- mänhet anses ha varit svaga med undantag av större centrala enheter, för vilken annon- sering baserad på produktnyheter var av be— tydelse.

Öppen priskonkurrens kan knappast ha kommit i fråga, eftersom antalet butiker i allmänhet var så begränsat att ett starkt öm— sesidigt beroende kan förutsättas ha före- legat dem emellan. Den konkurrens med priset som en marknad av denna typ kan uppvisa tar sig i regel dolda former: spe- cialerbjudanden, lagerrensning etc. samt konkurrens med personliga rabatter. Inom konsumentkapitalvarumarknaderna har den- na form av priskonkurrens gjort sig kraftigt gällande under början av 1960-talet.

Utvecklingen inom sällanköpshandeln har successivt gått mot större marknader genom konsumenternas ökade rörlighet. Nya distri- butionsformer har i växande grad tagit över den mer standardbetonade delen av fack- handelns sortiment, vilket resulterat i ett mer differentierat utbud och därmed även ökad konkurrens inom de varuområden som berörts av varuspridningen. Dessa ändring- ar i konkurrensförhållandena har satt di- rekta spår i prisbildningen.

Inom fackhandeln tillämpas i allmänhet generella påslag vid priskalkyleringen på hela varugrupper. Eftersom de nya distribu- tionsforrnerna specialiserat sig på de mer högfrekventa varugrupperna och begränsat prestationerna vid deras saluförande på oli- ka sätt, har möjligheter skapats för lägre prismarginaler än vad fackhandeln tilläm- par. För att möta konkurrensen har fack- handeln börjat tillämpa lägre påslag på de delar av sortimentet som delas med de nya massdistributionskanalerna. Ökad konkur- rens genom omfattande spridning av sorti- mentet över branschgränserna har gjort sig kraftigt gällande främst inom kemisk-teknis- ka varuområden och inom ekiperingssektorn.

Inom handeln med konsumentkapitalva— ror får man skilja på den konkurrens som råder på marknader där det uppträder nya distributionsformer, såsom externa lågpris- varuhus eller filialföretag som konkurrerar med en lägre prisnivå, och områden där marknaden är uppdelad på ett begränsat an- tal fackhandelsföretag med traditionell kon- kurrenspolitik. Inom den senare typen av marknader spelar priset fortfarande en un- derordnad roll i konkurrensen, medan ett bra läge och selektiva märken i sortimentet är passiva men viktiga konkurrensmedel. Den aktiva konkurrens som sker i detalj— handelsledet på dessa marknader emanerar ofta ur fabrikanternas marknadsföringsakti- viteter, som för selektivt sålda produkter ofta utgår i detaljhandelsföretagens namn.

På de stora tätortsmarknaderna har olika former av lågpriskanaler fått ökad utbred- ning. Detta ställer fackhandeln inför allvar-

1 Holdren har utvecklat desså synpunkter när- mare på s. 1—79 f.f. —

liga anpassningsproblem genom den vikan— de efterfrågan som den möter. Detta leder till ökad konkurrens i betydelsen åtgärder och motåtgärder. De nya företagen är i all- mänhet aktiva i sin marknadsbearbetning. En omfattande annonsering, utomhusreklam, direktreklam, företagsvisningar, etc., hör till bilden. Marknadsföringen baseras i stor ut— sträckning på erbjudanden om nya produk- ter och på särskilt lågt prissatta enheter. Den traditionella fackhandelns motåtgär— der innefattar dels en anpassning av priser— na, dels utökad marknadsbearbetning base— rad på lågprissatta produkter och selektivt sålda märken.

Den ökade konkurrensen från massdistri- butionskanalerna synes ha resulterat i en vi- kande lönsamhet och ett bortfall av fackhan— delsbutiker. En fortsatt utveckling efter den- na linje är att vänta. Hur långt omfördel- ningen av distributionen kommer att gå från fackhandelsbutiker till stora externa enheter är svårt att avgöra, eftersom utvecklingen av allt att döma alltjämt befinner sig i ett inledande skede.

En fråga av principiell betydelse i detta sammanhang är hur denna utveckling på- verkar utbudet av varor och varornas priser. Massdistributionskanalerna inriktar i regel sortimentet på ofta efterfrågade produkt- varianter. Utvecklingen kan därmed förmo- das leda till lägre priser på standardvaror. Eftersom dessa varor tenderar att spridas till olika distributionskanaler kan lättillgäng— ligheten samtidigt väntas öka.

Beträffande sällan efterfrågade varuva- rianter kan distributionen även i fortsätt- ningen som regel förutsättas gå över fack- handeln. Med hänsyn till att standardvaror- na får minskad andel inom dessa, kommer kostnaderna i större utsträckning än tidi- gare att få tas ut på specialvarusortimentet, vilket bör resultera i högre marginaler och priser på dessa varor. En minskning av fack— handelns utbredning kan få till följd att säl- lan efterfrågade varor blir mer svårtillgäng- liga. Det är också möjligt att introduktio- nen av nya produkter av mer komplicerad natur försvåras.

Inom handeln med konsumentkapitalva-

ror förefaller konsekvenserna bli något an- norlunda. Den traditionella fackhandeln mö- ter här konkurrens från massdistributions- kanaler av fackhandelskaraktär. Deras stor- lek medger att även sällan efterfrågade va- rianter tas upp i sortimentet. Dessa enheter erbjuder inte sällan ett urval som är större än en ordinär fackhandelsbutiks. På bekost- nad av närhet erbjuds större urval, ökad överblick och möjligen lägre priser även på sällan efterfrågade varor.

Inom partihandeln är marknaderna stör- re än inom detaljhandeln. De är till viss del regionala, ofta nationella och stundom in- ternationella. De mycket stora marknaderna återfinns inom handeln med standardiserade producentvaror, medan regionala marknader företrädesvis uppträder inom handeln med konsumentvaror. Livsmedelspartihandeln utgör därvid ett exempel.

Tillgängligt material som berör partihan- deln är otillräckligt för en mer ingående ana- lys av konkurrensutvecklingen. Framställ- ningen har därför begränsats till en sum- mering av generella utvecklingstendenser utökad med synpunkter på hur dessa för- ändringar kan antas ha påverkat konkurren- sen.

Partihandelsmarknaderna kan oftast ka- rakteriseras som fåtalsmarknader i den be- märkelsen att det föreligger ett begränsat antal stora enheter, mellan vilka det råder ett inbördes beroendeförhållande. Företa- gen är vidare tämligen likartade. Utveck- lingen under senare år har allmänt innebu- rit en förstärkning av fåtalskaraktären ge- nom stora fusioner och företagsuppköp. Till bilden hör vidare ett bortfall av små enhe- ter.

Några tendenser till utökat horisontellt samarbete mellan fristående grossister har inte kommit till uttryck. Utgångsläget präg- las emellertid av ett omfattande kartellsam- arbete på de höggradigt standardiserade marknaderna, medan andra marknader där sådant saknas har en struktur som gör det möjligt för prisledarskap och annan försva- gad konkurrens att uppträda.

Vissa tendenser, men inte särskilt starka, till vertikal integration med utgångspunkt

från det fristående mellanledet har iaktta- gits. Som exempel kan nämnas den integra— tion som utvecklas mellan kolonialvaru- grossister och livsmedelsdetaljister. Vidare kan nämnas byggnadsmaterialgrosshandelns uppköp av lokala återförsäljare.

Konkurrensen inom partihandeln kan för- modas vara hårdare än inom detaljhandeln såtillvida att det kan förutsättas råda ett in- bördes större beroende, dels genom att före- tagen är mer homogena, dels omges av bätt- re informerade köpare, vilka har god över- blick över marknaden. Denna tendens har i allmänhet förstärkts genom att enheterna inom de omgivande leden ökat i storlek. Därmed har ökade möjligheter uppstått till direktkontakt och till ett förbigående av mellanledet. Ett mer koncentrerat köpar- och säljarled har även fått till följd en till- tagande integration från dessa led, vilket ökar trycket på den fristående grosshan- deln; fabrikanterna öppnar försäljningsbo- lag och detaljhandeln etablerar inköpsföre— tag.

I detta sammanhang ter sig den rätt be- tydande volymtillväxt som det fristående mellanledet som helhet uppvisar anmärk- ningsvärd. En förklaring kan vara impor- tens ökade betydelse för varuförsörjningen, vilket kan ha gjort att mellanled uppstått inom nya sektorer inom varuhandeln.

Sammanfattningsvis kan sägas att kost- nads- och prispressen från omgivande led synes utgöra den centrala konkurrenspådri- vande faktorn inom partihandeln, och den- na faktor kan konstateras ha gjort sig täm- ligen kraftigt gällande under senare år.

Inverkan på konsumenternas förhållanden

Ur konsumenternas synvinkel är det främst frågor av följande typ som är av betydelse vid värdering av handelns utveckling:

a. Vilken inverkan har förändringarna på prisnivån generellt?

b. Hur påverkas konsumenternas presta- tionsinsats vid varornas inköp?

c. Hur påverkas konsumenternas tillgång till varor över huvud taget?

(1. Vilken blir effekten på informationen och överskådligheten i varuutbudet?

e. Hur förändras valmöjligheterna beträf- fande olika kombinationer av pris och ser- vice vid inköp av olika varor?

De strukturella förändringarnas och kon- kurrensens inverkan på prisnivån har i tidi- gare sammanhang belysts ur olika aspek- ter. Här kan sammanfattningsvis konstate- ras att med de kostnadsökningar som in- träffat skulle uteblivna strukturella föränd- ringar sannolikt resulterat i väsentligt högre priser än vad som allmänt förekommer. Detta gäller särskilt inom handeln med livs- medel, men liknande effekter torde ha in- verkat även på andra varuområden.

En betydande del av detaljhandelns kost- nadsbesparingar bygger emellertid på änd- rat köpbeteende från konsumenternas sida: självbetjäning, större genomsnittsköp, egen hemtransport av varorna, längre avstånd till inköpsställena etc. Den fråga man här har att ta ställning till är huruvida omfördel- ningen av distributionsarbetet innebär en kostnadsminskning totalt sett. Svaret på den- na fråga blir beroende av vilket pris man sätter på konsumenternas insatser. Räknar man med att det rör sig om outnyttjad ka- pacitet för vilken alternativa utnyttjande- möjligheter saknas blir det fråga om reella kostnadsminskningar. Innebär konsumenter- nas ökade åtaganden å andra sidan att ar- betskapaciteten minskar eller att tiden för rekreation blir knapp, kan kalkylen utfalla annorlunda. Man kan sålunda konstatera att kalkylutfallet blir olika för olika kon- sumentkategorier vid samma grad av pres— tationsövertaganden.

Bedömningen av frågan blir i viss mån även beroende av hur konsumenterna an- passar sina köpvanor till de nya förhållan— den som uppstår. När en konsument ställs utan närhetsbutik och enbart hänvisas till en längre bort belägen central enhet, ökas hennes arbetsinsats påtagligt vid ett bibe- hållet traditionellt sätt att företa inköpen, d. v. s. med mer eller mindre dagliga butiks- besök. Använder konsumenten bil och be- gränsar inköpen till ett par gånger i veckan och väljer en tidpunkt med låg belastning i detaljhandeln, kan arbetsinsatsen tvärt om minska jämfört med tidigare förhållanden.

Konsumenternas ändringar av köpvanor- na i den senare riktningen ställer emellertid krav på vissa resurser, såsom förmåga att planera, tillgång till bil och tillgång till förva- ringsutrymmen i hemmet. Sannolikt har en- dast en begränsad del av konsumenterna vad gäller dessa förhållanden förutsättningar att köpa »rationellt». Det finns också andra förhållanden som försvårar ett rationellt köpbeteende, såsom att varorna i begränsad utsträckning är lagringsbara och att hante- ringen av varorna i stora mängder försvå- ras av att konsumentförpackningarna inte är avpassade härför. Detaljhandelns ojämna lagerhållning gör vidare att koncentrerade inköp endast med svårighet kan förläggas till lågbelastade dagar i veckan. Slutsatsen av detta är att utvecklingen inom daglig- varuhandeln mot få och stora centrala allivs- butiker leder till problem, när konsumenter- na skall anpassa sina köpvanor i rationell riktning. För de kategorier som av olika skäl inte kan ändra sina köpvanor medför den nya butiksstrukturen påtagligt ökad ar— betsinsats. Även om förändringarna samti— digt leder till lägre priser, kan den nya si— tuationen för en inte obetydlig del av kon— sumenterna framstå som en försämring. Denna drabbar främst konsumenter i av- folkningsområden, speciellt personer utan egna transportmedel. Men även för den de] av tätorternas befolkning som kommer att finnas utanför de komprimerade bebyggel- serna får man räkna med försämrad när- hetsservice. Bil eller annat transportmedel kommer att krävas för dagligvaruinköpen eller också helt eller delvis ändrade köpva— nor i kombination med hemsändning. Pro- blemets omfattning belyses av att minst en tredjedel av befolkningen även på lång sikt kommer att bo i villor, radhus och annan glesbebyggelse enligt den fördelning mellan olika bebyggelsetyper som sker. Dessa be- byggelser planeras i regel utan närhetsbutik inom gångavstånd.

Mot detta får ställas det faktum att för- ändringarna för majoriteten av konsumen- terna — för dem som kan ändra sina köp- vanor, som är rörliga och som kan tillgodo- göra sig information och planera inköpen —

innebär en förbättring. Genom tillkomsten av företag med nya kombinationer av sorti- ment, pris och service ökar valmöjligheterna. Konsumenterna får också förbättrad över- blick över varuutbudet genom de stora en- heternas överskådliga exponering och ge- nom den ökade bearbetningen som görs i olika massmedia. Icke minst viktigt, föränd— ringarna förefaller samtidigt leda till lägre kostnader och priser än vad en bibehållen struktur skulle medföra.

Inverkan på produktionsledets förhållanden

De förändringar som sker inom handeln har givetvis återverkningar på produktionsledets förhållanden, eftersom förändringarna le- der till en annan kundstruktur och ett annat kundbeteende. Detta problemområdes bety- delse berättigar i och för sig till en utförlig analys. Ämnet ligger emellertid inom utred- ningsuppdragets periferi, varför framställ- ningen begränsas till en exemplifiering av några av de problem som aktualiseras för fabrikantledet.

Stora detaljhandelsenheter, inköpsför- eningar och frivilliga kedjor för i ökad ut- sträckning förhandlingar med fabrikanterna om prestationsövertaganden och prestations- överföringar. Under senare år har bl.a. tre former varit aktuella: krav på prismärkning i produktionsledet, krav på egna märken el- ler särskilda detaljistmärkta förpackningar samt krav på övertagande av viss del av fabrikantens marknadsföring.

Prismärkningskravet leder till ett svårbe- mästrat avvägningsproblem. Prismärkningen kan ofta ske rationellare i samband med produktionen, men när olika köpare begär olika pris bryts fabrikantens serier och la- gerhållningen ökar. Ett enhetligt av fabri- kanten fastställt pris står å andra sidan i strid med bruttoprisförbudet.

Handelns krav på egna märken och för— packningar har i princip samma effekt på produktionsförhållandena som införandet av prismärkning. Serierna förkortas och lager- hållningen ökar. En ytterligare faktor till- kommer: fabrikanternas möjligheter att på- verka konsumenterna minskar.

När grupper av fristående detaljister eller stora detaljistföretag reser kravet att få köpa enbart varan, utan säljbesök, butiks- material, konsulenthjälp etc. avser man sam- tidigt att få ett lägre pris, vilket motiveras med minskade kostnader för fabrikanten. Eftersom denne alltjämt har många stora och små återförsäljare som bearbetas på tra- ditionellt sätt, är de aktuella kostnaderna till stor del fasta, och effekten för fabri— kanten blir minskade intäkter och minskat inflytande över marknadsföringen.

Tillkomsten av utpräglade lågpriskanaler ger i allmänhet anledning till problem bland fabrikanterna. Varuleveranser till dessa åt- följs inte sällan av orderannulleringar och hot om bojkott från den traditionella han- deln. Leveransvägran betraktas å andra si— dan i sådana situationer ofta som samhälls- skadlig konkurrensbegränsning och kan un- danröjas enligt konkurrensbegränsningsla- gen.

Utvecklingen mot färre fackhandelsföre- tag och ökad andel av dessa bundna till större fabrikanter påverkar konkurrensför- utsättningar inom fabrikantledet. Nya fabri- kanter som vill in på marknaden och mind- re redan etablerade tillverkare får svårig- heter att marknadsföra produkter som krä- ver fackhandelsdistribution.

Det kanske allvarligaste problemet, som aktualiseras av handelns strukturomvand- ling sammanhänger med ökad instabilitet och osäkerhet i efterfrågan. Problemet med få köpare får vidgad omfattning genom den växande grupp- och blockbildningen inom varuhandeln. Ju färre köpare en leverantör har, desto större blir konsekvenserna när en återförsäljargrupp byter leverantör. Osäker- heten blir särskilt framträdande för mindre fabrikanter som saknar etablerad export- marknad och för fabrikanter som inte är av den storleken att de förmår arbeta upp en stark märkespreferens i konsumentledet.

Del III. En beskrivning av varuhandeln

i l i i | ,

KAPITEL 4 Inledning

A. Dehnitioner och fakturaunderlag

I kap. 1 har en närmare precisering gjorts av utredningens mål. Enligt denna skall utredningen omfatta en kartläggning av han- delns utveckling vad gäller sådana förhål- landen som verksamheternas storlek, ägar- förhållanden och förekomsten av horisontell och vertikal integration. Vidare skall en analys företas av effekten av de konstate- rade förändringarna ur konkurrens- och ef- fektivitetssynpunkt.

I det inledande kapitlet har en beskriv- nings— och analysmodell angivits. I kap. 2 har en översiktlig beskrivning gjorts av de mer generella dragen i varuhandelns ut- veckling efter den modell som inlednings- vis uppställts. I kap. 3 har bakomliggande faktorer närmare penetrerats, varefter för- ändringarnas effekt i olika avseenden disku- terats.

I föreliggande del III lämnas en beskriv- ning av varuhandeln som näringsgren samt en mer ingående redogörelse för olika sek- torer inom denna. Varuhandelns begrepps- apparat är inte särskilt entydig. För att underlätta framställningen görs inlednings- vis en precisering av några centrala begrepp.

Det material som berör handeln är syn- nerligen omfattande. Därmed långt ifrån sagt att det finns god och allsidig infor- mation om handeln. Den rådande termino- logi- och definitionsförbistringen tillika med ämnets bredd har gjort att man ställs inför stora tolkningsproblem när man närmar sig ämnet. Innan framställningen går över till att beskriva handelns utveckling lämnas därför några allmänna synpunkter på till- gången på data och dess kvalitet. Vidare

diskuteras de källor som framställningen främst baserar sig på.

När man skall beskriva varuhandeln som näringsgren möter man vissa gränsdragnings- problem. I distributionsprocessen, d. v. 5. vid varornas överföring från producent till kon- sument spelar fristående mellanled en stor roll. Dessa mellanled består främst av de- talj- och partihandelsföretag. Det är för av- gränsningen väsentligt att man skiljer mel- lan detalj- och partihandel som verksamhets- form och funktion.

Med detaljhandel som funktion avses all försäljning till konsument, oberoende av om det är en producent, en grossist eller en detaljist som utför den. Den helt domineran- de delen av detaljhandelsfunktionen, d.v.s. försäljningen till konsument, handhas dock av härför specialiserade företag, 5. k. detalj- handelsföretag. Begreppet detaljhandel an- vänds i framställningen där ej annat anges, i betydelsen detaljhandelsföretagens verk- samhet.

Partihandelsbegreppet har getts en mot- svarande bestämning. Medan all försäljning som ej berör den slutliga förbrukaren av den färdiga varan definieras som partihan- delsförsäljning, är det endast de fristående mellanledens verksamhet som betecknas som partihandel. Av den totala partiförsäljningen omhänderhas endast en del, sannolikt den mindre delen, av fristående partihandels- företag.

Större delen av partiförsäljningen sker i kombination med tillverkning. Försäljning- en kan därvid vara organiserad på olika sätt; den kan ske direkt från tillverknings- enheten, från fristående lager eller från ett särskilt försäljningsbolag. Här uppträder ett

gränsdragningsproblem; skall några av dessa enheter betraktas som fristående och så— ledes hänföras till kategorin partihandels- företag. I föreliggande studie har av prak- tiska skäl de normer följts, som uppställts av 1963 års handelsräkning. I denna klassi- ficeras ett tillverkningsföretags försäljnings- enhet som partihandelsföretag när det har eget verksamhetsställe skilt från tillverk- ningen.

Med den gränsdragning som angivits be- gränsas studiet av varuhandeln i föreliggande utredning till sådana företag som speciali- serat sig på varuhandelsverksamhet.

Även om man skiljer mellan parti- och detaljhandel kvarstår att det är fråga om synnerligen heterogena sektorer, vilka krä- ver någon form av nedbrytning i mer en- hetliga delar för att möjliggöra en menings- fylld analys. En allmänt använd indelnings- grund är sortirnentets inriktning eller bransch. Varuhandelns rika sortiment och den långt drivna sortimentsspridningen över olika branscher har emellertid gjort bransch— begreppet föga distinkt. Problemet har under senare är ytterligare accentuerats genom uppkomsten av nya branschblandade före- tagsformer. Avgränsningen av delmarknader inom varuhandeln har dock i brist på andra möjligheter utgått från förefintliga bransch- indelningar, I de fall där branschspn'dningen varit omfattande har branschernas omsätt- ning kompletterats med den andel bransch- produkter som saluförs av olika företag utanför branscherna i fråga.

Varuhandelns förhållanden när det gäller intäkter och kostnader skiljer sig i vissa väsentliga delar från t. ex. ett industriföre- tags, och man har inom denna sektor en något oklar terminologi, som bör preciseras för att göra en beskrivning i dessa termer entydig. Mot handelsföretagens intäkter, d.v.s. bruttovinsten, ställs kostnaderna. Bruttovinsten utgör skillnaden mellan va- rornas utförsäljningspn's och inköpspris. Va- rornas inköpspris betraktas sålunda ej som en kostnad i redovisningssammanhang.

Uppgifter om företagens bruttovinst har i föreliggande studie baserats på följande framräkning om ej annat anges.

+ Ingående lager till inventerat värde utan nedskrivningar. + Under året inköpta varor och speciella kostnaderi samband därmed såsom frak- ter och centrallagerkostnader etc. ./. Kassarabatter och bonus. ./. Utgående lager till inventerat värde utan nedskrivningar.

: Summa inköpspris för under året sålda varor Omsättning under året exkl. varuskatt ./. Summa inköpspris enligt ovan

: Bruttovinst

I det bruttovinstbegrepp som ovan fast- ställts har hänsyn sålunda tagits till even- tuella lagervärdeförändringar, vilka gör sig särskilt gällande bland expanderande före- tag.

Av varuhandelns kostnader utgör perso- nalkostnaderna den största delposten, i all- mänhet närmare hälften av totala kost- naderna. I det kostnadsbegrepp som an- vänds ingår företagets kostnader i det handelsled det är fråga om inklusive skatte- mässigt godtagbara avskrivningar. För en- skilda företag upptas beräknad ersättning till företagsledaren som kostnad. I kostna- derna har ej inräknats ränta på eget kapi-

.tal.

Det vinstbegrepp som används avser skill- naden mellan bruttovinst och kostnader och gäller före skatt och eventuella fon- deringar. Det relativa vinstbegrepp som an- ges är i relation till omsättningen. Detta begrepp är emellertid inte särskilt relevant för jämförelser ens mellan olika branscher, än mindre med andra näringsgrenar. I några få fall har den relativa vinsten kunnat ställas i relation till eget kapital. I de sammanhang där så kunnat ske har framräkningarna när- mare angivits.

Vid kalkyleringen av varuhandelns intäk- ter används begreppet prismarginal, vilken uttrycker skillnaden mellan enskilda varors eller varugruppers utförsäljningspriser och inköpspriser. Prismarginalbegreppet tar inte hänsyn till svinn, prisreduktioner och varors inkurans, varför prismarginalerna genom-

gående är större än den faktiskt uppnådda bruttovinsten för verksamheten som helhet.

Materialinsamlingen och bearbetningen har utgått från vissa preciserade önskemål om beskrivningens uppläggning och omfatt- ning. Målet har därvid varit att inleda be- skrivningen med en översikt över närings- grenens utveckling totalt mätt i omsättning, antal sysselsatta, antal verksamhetsställen etc. Vidare har eftersträvats en nedbrytning av beskrivningen på verksamhetsform, bransch och ägarförhållanden. Syftet där- med har varit att få vissa grova koncentra- tionsmått för olika sektorer av handeln.

För att komplettera den översiktliga fram- ställningen har ett antal branschstudier ge- nomförts, inom vilka utvecklingen studerats mera ingående. Syftet med dessa bransch- studier har även varit att belysa konkurrens- förhållanden och funktionssätt. Även om studiens uppläggning dikterats av tillgången på material och skett med beaktande av vad som kunnat bedömas som realistiskt med hänsyn till tillgängliga resurser, har målupp- fyllelsen inte varit i alla aVSeenden tillfreds- ställande. Det finns visserligen ett rikt ma- terial som behandlar handeln, men en när- mare granskning visar att det ofta rör sig om partiella studier och att jämförelser mel- lan dem är svåra att göra framför allt på grund av olikheter i terminologi och klassi- ficering.

Beskrivningen av varuhandeln ur total synvinkel har i stort sett baserats på två källor, 1951 års företagsräkning och en del- vis preliminär bearbetning av 1963 års handelsräkning. En genomgång av det ma- terial som dessa båda basundersökningar innehåller har företagits och möjligheterna till jämförelser har granskats.

De delar av 1963 års handelsräkning som varit tillgänglig har givit underlag för en avgränsning av näringsgrenen i stort, och en klassificering efter funktion, verksam- hetsform, bransch och ägarförhållanden har kunnat göras. Materialet har också givit en uppfattning om antalet försäljnings- eller verksamhetsställen inom olika delar av han- deln. När det gäller att bedöma varuhan- delns utveckling genom jämförelser med för-

hållandena 1951 finns ganska få möjligheter att dra säkra slutsatser. I de fall där jämfö- relser över huvudtaget kunnat göras har dessa fått baseras på betydande skönsmäs- siga omräkningar.1

Försök har även gjorts att få fram data om handeln som helhet från andra källor, men utan större framgång. 1960 års folk- räkning innehåller t.ex. uppgifter om an- talet sysselsatta med uppdelning på närings- grenar. På grund av olika definitioner av sysselsättningsbegreppet har det varit omöj- ligt att jämföra folkräkningens och handels- räkningens resultat, vilket annars hade kun- nat ge intressanta trenduppgifter.

Kvantitativa data om handeln ingår även i Statistiska Centralbyråns (SCB) kvartals- redovisning av omsättningen inom detalj- handeln. Materialet insamlas genom löpande urvalsundersökningar, vars resultat vägs upp till totalsiffror. Det rör sig dock om mycket små urval. Uppvägningstalen är vidare osäkra eftersom uppgifter om strukturen hos populationen saknats. Av dessa skäl har en närmare analys av dessa data inte gjorts.

En genomgång har företagits av SCB:s vinststatistik beträffande varuhandeln, vil- ket lett till ett negativt resultat. För det första täcker denna statistik endast en ringa del av handeln eftersom den främst om- fattar företag med över 50 anställda. För det andra är avgränsningen mot andra nä- ringsgrenar uppenbart diskutabel. Bearbet- ning har företagits av delar av partihandeln, där statistiken täcker en större sektor än inom detaljhandeln. De resultat som därvid framkommit har framstått som helt orea- listiska jämfört med de data som erhållits

1 Den bristande jämförbarheten mellan 1951 års företagsräkning och 1963 års handelsräkning får delvis ses som ett resultat av de förändringar som inträffat inom varuhandeln. De indelnings- grunder som använts är 1951 var i stor utsträck- ning inaktuella under början av 1960-talet. Vid uppläggningen av 1963 års handelsräkning gjorde man avkall på möjligheterna att göra jämförelser bakåt i tiden mot att få klassificeringsgrunder som kunde möjliggöra framtida jämförelser. Det bör också i detta sammanhang understrykas att den kompletta bearbetningen av 1963 års handelsräk- ning, vilket är under slutförande, ger en mer detal— jerad bild av varuhandelns struktur än vad som ingår i föreliggande beskrivning.

från genomförda typfallsstudier. En när- mare undersökning om orsaken till de no- terade differenserna har visat att det bland SCB-företagen ingår en betydande del för- ädlingsindustrier. Med hänsyn till de oklar- heter som vidlåder denna vinststatistik vad gäller definitioner och avgränsningar har materialet lämnats utan beaktande. Det bör dock understrykas att ett relevant material av den typ det här är fråga om vore av stort värde eftersom det skulle möjliggöra direkta jämförelser med andra näringsgre- nar.

När det gäller att belysa avgränsade sek- torer inom varuhandeln står ett väsentligt rikare material till förfogande.

Statens Pris- och Kartellnämnd (SPK) genomför en omfattande utredningsverk- samhet om strukturella förhållanden samt om utvecklingen av priser och kostnader. Resultaten redovisas dels i utförliga sten- cilrapporter, dels i något mer populär form i tidskriften Pris- öch Kartellfrågor (PKF). En genomgång har företagits av SPK:s stu- dier gällande de i utredningen aktuella branscherna.

En annan central informationskälla är De- taljhandelns Utredningsinstitut (DUI), vars studier över lönsamheten inom olika de- taljhandelsbranscher varit av värde. Materi— alet för dessa studier är i allmänhet hämtat från de olika organisationemas bokförings- byråer. _Även om studierna således inte ba- serats på representiva, urval är det dock i regel fråga om undersökningar som om- fattar ett stort antal butiker, och beträffan- de det ämnesområde som undersökningarna behandlar — butikernas intäkts- och kost- nadsförhållanden — saknas varje form av data av motsvarande omfattning på annat håll.

Materialinsamlingen har i övrigt omfattat en genomgång av aktuella studier företagna inom Grosshandelns Utredningsinstitut (GUI) och Industrins Utredningsinstitut (IUI), de senare främst gällande konsum- tionsutvecklingen. Vidare har en genomgång företagits av de senaste åtgångarna av re- spektive branschers facktidskrifter. Olika organisationers och enskilda företags verk-

samhetsberättelser har även givit under- lag liksom särskilda studier som genom- förts i de stora handelsblockens regi. Ma- terialinsamlingen har därutöver omfattat företagsenkäter bland mångfilialföretag och frivilliga kedjor.

Det material som sålunda stått till för— fogande har varit rikt, men trots detta har inte alla aspekter kunnat belysas tillfreds- ställande på grund av bristfälliga defini- tioner och olikheter i klassificeringar. För att över huvudtaget få en kontroll av håll- barheten i de resultat som framkommit har intervjuer genomförts med initierade per- soner inom företag och organisationer. Ge- nom denna åtgärd har det varit möjligt att minska risken för felaktiga slutsatser på grund av brister i materialet. Dessa intervjuer har samtidigt tillfört utredningen värdefulla synpunkter genom att rikta blickarna på vitala problemställningar och samband som annars hade löpt risken att gå utredningen förbi.

B. Dispositon

Föreliggande del av utredningen, som ägnats åt en mer ingående beskrivning av varu- handelns utveckling är den till innehållet mest omfattande delen.

I närmast följande kapitel 5 redovisas detaljhandelns och partihandelns storlek och uppbyggnad och de olika sektorernas ut- veckling i stort mellan åren 1950 och 1963.

Kapitel 6 behandlar utvecklingen av tre mycket framträdande stordriftsformer inom detaljhandeln; mångfilialföretagen, varuhus- kedjorna och frivilliga kedjor eller inköps- föreningar. Framställningen baserar sig på av utredningen genomförda enkäter och belyser förutom företagsbildningarnas ut- bredning och expansion även beteendet på marknaden. För mångfilialföretagen och va- ruhuskedjorna analyseras även resultatut- fallet vad gäller kostnader och uppnådd vinst.

De återstående kapitlen redogör för ett antal branschstudier, vilka i den utsträck- ning det varit möjligt följt det i kap. 1

uppställda beskrivningsschemat. Framställ- ningen inleds med en beskrivning av mark- nadens storlek och utveckling, varefter för- ändringarna i företagsstrukturen analyseras och utvecklingen mot integration och block- bildning belyses. Avslutningsvis behandlas kostnadsutvecklingen och lönsamhetsför- hållandena.

De branscher som studerats har valts med tanke på att representera stora sektorer inom handeln, men valet har även gjorts i syfte att få olika förhållanden inom handeln belysta.

Kap. 7 behandlar utvecklingen inom de- taljhandeln med livsmedel, för vilken en långt driven integration och omfattande strukturella förändringar i butiksnätet är ut- märkande.

Kap. 8 ägnas åt detaljhandeln med sällan- köpsvaror. Framställningen behandlar ett an- tal olika branscher med något olika varuför— hållanden. De branscher som ingår är han- deln med färg-, parfymeri- och sjukvårds- artiklar, handeln med textil- och beklädnads- varor, radio- och TV-handeln samt möbel- handeln.

Kapitlen 9 och 10 ägnas åt partihandelns förhållanden. I kap. 9 behandlas konsu- mentvarupartihandelns förhållanden med ut- gångspunkt från utvecklingen inom parti- handeln med livsmedel och textil- och be- klädnadsvaror. I kap. 10 slutligen behand- las utvecklingen inom handeln med bygg- nadsmaterial, som utgör den dominerande sektorn inom partihandeln med producent- varor.

KAPITEL 5

A. Detaljhandeln

År 1963 uppgick detaljhandelns samlade omsättning till ca 33 miljarder kr., vilket utgjorde närmare 2/3 av privata konsumtio- nen. En jämförelse av detaljhandelns omsätt- ning med den privata konsumtionen av en- bart varor visar att beloppen sammanfaller, vilket innebär att i stort sett all privat konsumtion av varor passerar detaljhan- deln.1

Man kan vidare konstatera att detaljhan- deln är en expanderande näringsgren. En- ligt tillgängliga siffror över detaljhandelns utveckling har den förmedlade varuvolymen (mätt i fasta priser) ökat med närmare 50 % mellan åren 1950 och 1963. Under samma

Varuhandelns storlek och klassificering

tid har antalet sysselsatta minskat med drygt 20 000, vilket skulle betyda att arbetskrafts- produktiviteten ökat med närmare 60 % mätt i försäljning per sysselsatt.2 Detaljhandeln kan karaktäriseras som en

1 En viss naturakonsumtion förekommer vis- serligen, men samtidigt går en del av de varor som passerar detaljhandeln till icke privat konsumtion. Av den totala privata konsumtionen sker en väx- ande del kollektivt t.ex. i lunchrestauranger och skolbespisningar, vilket begränsar livsmedelshan- delns expansion. 2 Intråffade arbetstidsförkortm'ngar gör att siffrorna Över arbetskraftsproduktiviteten blir något lägre jämfört med om beräkningen gjorts per arbetstimme. Vid bedömningen av den för- bättrade arbetskraftsproduktiviteten bör beaktas att den i betydande utsträckning sammanhänger med prestationsöverföringar på föregående och efterföljande led.

Tabell 5: ] A. Omsättning, antal försäljningsställen och antal sysselsatta inom detaljhandeln år 1963. Källa: 1963 års handelsräkning

Omsättning Försäljningsstållen Sysselsatta Detaljhandelskategori Milj. kr. % Antal % Antal % A. Egentlig detaljhandel 23 487,3 72 71 366 92 236 546 87 B. Detaljhandel av speciell karaktär 9 130,6 28 6 540 8 36 515 13 Detaljhandel totalt3 32 617,9 100 77 906 100 273 061 100

Tabell 5: I B. Baal/försäljning, antal arbetsställen och antal sysselsatta inom detaljhandeln år 1951. Källa: 1951 års företagsräkning

Detaljförsäljning Arbetsställen Sysselsatta Detaljhandelskategori Milj. kr % Antal % Antal % Egentlig detaljhandel 10 418,1 81 78 462 95 260 637 90 Detaljhandel av speciell karaktär 2 082,0 16 4 026 5 30 379 10 Detaljhandel i samband med annan verksamhet 414,4 3 —— _— Detaljhandel totalt3 12 914,5 100 82 488 100 291 016 100

3 Exklusive detaljhandel med bageri- och konditorivaror.

utpräglad »small business»; detaljhandels- verksamheten är uppdelad på närmare 80 000 försäljningsställen. En liten nedgång i antalet försäljningsställen har skett sedan 1951. Totalt rör sig nedgången om 4000 enheter. Enligt de bedömningar som kan göras på i föreliggande utredning framlagt material är en fortsatt omfattande decime- ring av butiksbeståndet att vänta.

I redovisningen av omsättning och antal enheter inom detaljhandeln som görs i ta- bell 5 : 1 A och 5: 1 B har en gräns dragits mellan »egentlig detaljhandel» och »de- taljhandel av speciell karaktär». Den senare kategorin består dels av reglerad detaljhan- del-såsom Nya System AB och apoteken, dels av bil- och drivmedelsförsäljningen som skiljer sig från annan detaljhandel genom att den i princip är dubbelsidigt exklusiv. Denna kategori är betydelsefull såväl genom den storlek den representerar — närmare 30 % av detaljhandelns omsättning totalt — som genom den starka progressivitet den uppvisar.

Den detaljhandel som angivits som egent- lig detaljhandel har nedan klassificerats ef- ter verksamhetsform. Resultaten för år 1951 och år 1963 framgår av tabellerna 512 A och 512 B. Som framgår är butikshandeln den helt dominerande verksamhetsformen inom detaljhandeln med 9/10 av totala omsättningen. Inom den sektor som driver detaljhandel i annan form utgör kioskerna den största kategorin, och en växande så- dan enligt jämförelserna med år 1951. Kioskerna utgör en tämligen homogen grupp vad gäller såväl lokalisering, med kon- centration till olika typer av trafikstråk och -knutar, som sortiment, med inriktning på tidningar och tidskrifter samt tobak, frukt och konfektyr. »Övn'ga verksamhetsfor- mer» utgör en blandad grupp där sådana ytterlighetsformer som korv- och glasstånd och direktförsäljning av kapitalvaror utgör de största grupperna. Vidare ingår torg- handel, butiksbussar och liknande.

Enligt sifferresultaten förefaller kioskhan- deln och postorderhandeln ha ökat i bety- delse på framför allt butikshandelns be- kost-nad.

En jämförelse av de båda årens uppgif- ter om butikshandeln ger flera intressanta aspekter på utvecklingen. Samtidigt som butiksantalet inom sektorn »egentlig detalj- handel» minskat med 12000 enheter har omsättningen (mätt i fasta priser) ökat med drygt 20 %. Eftersom antalet syssel- satta under perioden minskat med närmare 40000 synes man ha uppnått en produk- tivitetsförbättring mätt i omsättning per sys- selsatt på närmare 50 %.

Vid bedömningen av siffran över arbets- kraftens produktivitetsförbättringar måste man beakta att den kraftiga nedgången i antalet enheter faller på två branscher, vil- ket kommer att behandlas i ett senare av- snitt. Redan här kan dock understrykas att produktivitetsförbättringarna måste ha varit av starkt varierande betydelse inom skilda branscher. Även inom branscherna finner man betydande produktivitetsskillnader mel- lan företagen, vilket kommer att belysas längre fram i samband med redovisningen av de olika branschstudierna.

Vid en jämförelse av produktivitetsför- bättringarna inom egentlig butikshandel och detaljhandeln som helhet förefaller det en- ligt de anförda siffrorna som om denna för- bättring varit något lägre inom den egentliga butikshandeln än inom detaljhandeln som helhet. Detta torde till övervägande del bero på den starka expansion som sådana bran- scher som bilhandeln och bensinhandeln ge- nomgått.

Förändringarna i butikshandeln har, vilket redan framhållits, berört skilda delbranscher i olika utsträckning. För att belysa dessa för- hållanden har materialet uppdelats på bran- scher, vilket redovisas i tabell 5: 3. Inför resultatavläsningen bör understrykas att jäm- förelsen baseras på en hel del omräkningar på grund av olikheter i använda klassifi- ceringar. Det är över huvudtaget svårt att klassificera butikerna efter branscher med den varuspridning som råder, varför upp- gifterna om antal butiker och omsättning för respektive bransch kan ställas under diskussion. Vissa kommentarer kan dock gö- ras och även Vissa slutsatser dras.

Livsmedelshandeln representerar över hal-

Tabell 5: 2 A. Egentlig detaljhandel år 1963 med uppdelning på verksamhetsform. Källa: års handelsräkning

Omsättning Försäljningsstållen Sysselsatta

Verksamhetsform Milj. kr % Antal % Antal %

1. Butikshandel 21 164,2 90 57 158 80 206 338 87 a) därav varuhus och varuhuskedjor (privata och kooperativa) 2 840,4 12 288 0,4 27 319 12 2. Icke butikshandel 2 323,1 10 14 209 20 30 208 13 a) Kiosker 1 043,1 4,5 7 024 10 13 163 6 b) Postorderföretag 486,7 2 763 1 3 280 1 c) Övriga verksamhetsformer 793,3 3,5 6 422 9 13 765 6 Egentlig detaljhandel totalt 23 487,3 100 71 367 100 236 546 100

Tabell 5: 2 B. Egentlig detaljhandel 1951 med uppdelning på verksamhetsform. Källa: 1951 års

företagsräkning Detaljförsåljning Arbetsställen Sysselsatta

Verksamhetsform Milj. kr % Antal % Antal % ]. Butikshandel 9 919,7 95 69 471 88,5 243 929 94 2. Icke butikshandel 498,4 5 8 991 11,5 16 708

a) Kiosker 266,4 3 4 342 5,5 9 036 3

b) Postorderföretag 97,7 1 754 1 2 333 1

c) Övriga verksamhetsformer 134,3 1 3 895 5 5 339 2

Egentlig detaljhandel totalt 10 418,1 100 78 462 100 260 637 100

va butikshandelns omsättning om hänsyn tas även till varuhusens livsmedelsavdelningar. Man kan utläsa att förändringarna i livs- medelshandeln varit särskilt stora. Butiks- antalet har minskat med ca 10000 och antalet sysselsatta har minskat med ungefär 30 000.

En annan stor bransch där det skett omfattande förändringar är textil- och be- klädnadshandeln; butiksantalet har minskat med 2000 enheter och antalet sysselsatta har gått ned med 12 000. Tobakshandeln, järnhandeln samt cykel- och sporthandeln är andra branscher där butiksbortfallet är så stort att det sannolikt inte kan förklaras enbart med klassificeringsskillnader. I detta sammanhang bör nämligen understrykas att kategorin »övriga varor», d.v.s. gruppen icke branschklassificerade är dubbelt så stor år 1951 som år1963.

Samtidigt som vissa branscher uppvisat minskat butiksantal kan man även notera branscher som ökat såväl i butiksantal som i antal sysselsatta. Så är fallet med t. ex.

blomsterhandeln och radio- och TV-handeln.

En annan klassificeringsvariabel som är av intresse vid en översiktlig beskrivning av detaljhandeln är integrationsförhållandena. Som av tabell 5:4 framgår ligger närmare 60 % av detaljhandelns omsättning på bu- tiker som är integrerade i någon form. Helintegrerade företag av typen konsument- kooperationen, de privata varuhusen (där varuhuskedjorna är helt dominerande), mångfilialföretagen och producentkoopera- tionen står för över 30 % av detaljhandelns hela omsättning, medan ytterligare 25 % till- faller enskilda detaljister i frivillig samver- kan.1

1 Vid beskrivningen av gruppbildningen inom handeln gäller följande definitioner. Med enskild detaljhandel avses en icke kooperativ sådan. Sektorn enskild detaljhandel grupperas i fristå- ende detaljhandel, gruppansluten detaljhandel samt detaljhandel i mångfilialform. Till grupp- ansluten detaljhandel hänförs företag eller butiker som är medlemmar i inköpsföreningar eller fri- villiga kedjor. Med fristående enskild detaljhan- del avses sådana företag som ej ingår i samverkans- grupper eller som enheter i mångfilialföretag.

Tabell 5: 3. Butikshandelns fördelning på olika huvudbranscher år 1951 och år 1963 (egentlig detaljhandel). Källa: 1951 års företagsräkning och 1963 års handelsräkning

Försäljning Butiker, Sysselsatta, milj. kr. resp. % antal resp. % antal resp. % Bransch 1950 1963 1951 1963 1951 1963

Livsmedel (utom varuhusens livs.avd.) 4 913,7 9 620,9 34 217 24 985 110 095 78 447 (49.5) (45.5) (49.3) (43,7) (45,1) (38,0) Färg, parfym, sjukvårdsartiklar 233,3 542,9 2 341 2 490 7 544 7 414 (2,4) (2,6) (3,4) (4,4) (3,1) (3,6) Tobak, tidningar, tidskrifter 351,4 526,3 3 600 3 082 7 762 5 868 (3.5) (2,5) (5,2) (5.4) (3.2) (2,8) Böcker, papper m. m. 116,5 329,5 513 719 3 149 3 830 (1,2) (1,6) (0,7) (1,3) (1,3) (1,9) Blommor 70,3 213,7 1 062 1 787 2 854 4 369 (0,7) (1,0) (1,5) (3,1) (1,2) (2.1) Beklädnadsvaror exkl. skor 1 865,1 2 940,8 11 865 10 061 47 960 35 969 (18,8) (13,9) (17,1) (17,6) (19,7) (17,4) Skor 308,6 590,8 1 754 1 615 6 090 6 582 (3,1) (2,8) (2,5) (2,8) (2,5) (3,2) Möbler, hemtextil 372,0 892,1 1 943 1 857 8 720 7 820 (3,8) (4,2) (2,8) (3,2) (3,6) (3,8) Glas, porslin, husgeråd, leksaker 102,1 200,8 1 098 964 3 528 2 895 (1.0) (0,9) (1,6) (1,7) (1.4) (1,4) Hantverktyg, järn, metallmanuf. 560,1 757,4 1 300 965 9 561 6 958 (5.6) (3,6) (1,9) (1,7) (3,9) (3,4) Radio och TV 69,7 441,4 919 1 351 2 208 3 450 (0,7) (2,1) (1,3) (2,4) (0,9) (1,7) Elektriska hushållsmask., belysn. m. m? 72,0 157,0 802 619 2 500 1 799 (0,7) (0,7) (1,2) (1,1) (1,0) (0,9) Ur, optik och guldsmedsvaror 135,6 367,9 2 130 2 242 6 129 5 167 (1,4) (1,7) (3,1) (3,9) (2,5) (2,5) Musikinstrument, grammofonskivor 43,5 95,6 285 298 1 048 795 (0,4) (0.5) (0.4) (0,5) (0.4) (0.4) Fotografiska artiklar 39,8 152,7 854 848 2 964 1 850 (0,4) (0,7) (1,2) (1,5) (1,2) (0,9) Konstföremål, antikviteter, speglar, 19,8 51,4 452 593 808 864 glas, ramar (0,2) (0,2) (0,7) (1,0) (0,3) (0,4) Cyklar, sportartiklar 145,7 302,8 2 763 1 669 5 884 2 962 (1,5) (1,4) (4,0) (2,9) (2,4) (1,4) Varuhus (privata och kooperativa) 441,6 2 840,4 129 288 12 445 27 319 (4,5) (13,4) (0,2) (0,5) (5,1) (13,2) Övriga varor 58,9 139,8 1 444 725 2 680 1 980 (0.6) (0,7) (2,1) (1,3) (1,1) (1,0)

Butikshandeln totalt 9 919,7 21 164,2 69 471 57 158 243 929 206 338 (100,0) (100,0) (100,0) (100,0) (100,0) (100,0)

1 I 1951 års företagsräkning upptas antalet sysselsatta inom branschen till 6 000. Däri ingår sanno- likt även direktförsäljare. För att göra sektorn jämförbar med 1963 års uppgifter har en beräkmng gjorts av den rena butikshandelns sysselsatta som satts till 2 500.

Inom kioskhandeln finns även mångfilial- företag. Pressbyrån svarar t. ex. för närmare 40 % av kioskhandelns omsättning. Inom »övriga verksamhetsformen finns stora fö- retag framför allt inom direktförsäljningen av hem- och hushållsapparater.

Butikshandelns integrations- och stor- driftsformer belyses närmare i kapitel 5.2 Innan dess skall partihandelns storlek och klassificering behandlas.

” I det delbetänkande som behandlar ägarför- hållanden m.m. har de största privata företagen mätt i antal sysselsatta studerats. Bland dessa storföretag ingår ett antal handelsföretag. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att närings- grensklassificeringen gått efter mestkriteriet och att ofta även andra verksamhetsgrenar ingår. I föreliggande studie av handelsföretagen har stor- leken mätts i uppnådd försäljning varvid i huvud- sak endast företagens handelsverksamhet beak- tats.

Tabell 5: 4. Egentlig detaljhandel är 1963 med uppdelning efter verksamhetsform och integra-

tionsförhållanden Omsättning Omsättning Verksamhetsform och ägarkategori Milj. kr. % Milj. kr. % Egentlig detaljhandel ]. Butikshandel a. Konsumentkooperationen 4140 17,6 b. Producentkooperationen 400 1,7 c. Enskilda varuhus och varuhuskedjor 1 800 7,7 (1. Mångfilialbutiker 1 010 4,3 e. Medlemmar i frivilliga kedjor och inköpsföreningar 5 770 24,6 f. Övriga butiker 8 044 34,1 21 164 90,0 2. Icke butikshandel a. Kiosker 1 043 4,5 b. Postorderföretag 487 2,0 0. Övriga verksamhetsformer 793 3,5 2 323 10,0 Totalt eg. detaljhandel 23 487 100,0 23 487 100,0

B. Partihandeln

Partihandeln omsatte år 1963 totalt för ca 56 miljarder kr. Därav gick 79 % genom partihandelsföretag medan resten omhänder- hades av företag som idkade partihandel i kombination med annan verksamhet. 3 % gick sålunda över detaljhandelsföretag och 18 % över tillverkningsföretag.1

En jämförelse med förhållandena 1950 utvisar att partihandeln, med den definition som här använts, haft en kraftig tillväxt. I löpande priser har omsättningen ökat med över 170 %, enligt vad som framgår av tabell 5: 5.

Omräknad i fasta priser kan försäljnings- ökningen beräknas ha uppgått till 80 %. Det rör sig följaktligen om en stor volymökning framför allt när man beaktar att enheterna i föregående och efterföljande led blir allt

större, vilket snarast skulle minska mellan- ledsfunktionen. Även om jämförelsemöjlig- heterna är begränsade antyder materialet att en sådan tendens gjort sig gällande i vissa branscher. Samtidigt har andra visat en omfattande expansion vilket bl.a. kan förklaras med utrikeshandelns ökade bety- delse varvid ett mellanled i regel framstår som nödvändigt oberoende av enheternas och transaktionernas storlek.

1 Uppgifterna om partihandelsförhållanden bygger på en preliminär bearbetning av 1963 års handelsräknings resultat, vilket innebär att mate- rialet ej detaljkontrollerats i alla avseenden och att endast vissa klassificeringar av grundmateria- let gjorts. Den preliminära bearbetningen har ut- gått ifrån företagsbegrepp, medan den slutgiltiga bearbetningen baseras på försäljningsställen. Den av detaljsiffror intresserade läsaren hänvisas där- för till den under slutbearbetning varande han- delsräkningen. Den preliminära bearbetningen har främst tjänat syftet att lämna underlag för en översiktlig beskrivning.

Tabell 5: 5. Partihandelns omsättning i löpande priser 1950 och 1963 med fördelning på distri- butionsled. (1963 års simor från en prel. bearbetning av handelsräkningen)

1950 1963 Milj. kr % Milj. kr % Partiförsåljning inorn partihandelsledet 17 528 86 44 247 79 Partiförsäljning inom detaljhandelsledet 764 4 1 511 3 Partiförsäljning inom tillverkningsledet 2 120 10 9 772 18 Totalt 20 412 100 55 530 100

Av tillgängligt material framgår vidare att antalet verksamhetsställen inom partihan- deln minskat kraftigt — från närmare 18 000 enheter år 1951 till ca 15 000 år 1963, vil- ket innebär en minskning med 20 %.

Förändringarna i antalet enheter speglar emellertid endast en del av den koncentra- tion som partihandeln genomgått. Inom par- tihandeln har företagsfusioner och överta- ganden av företag varit ofta förekommande under senare år. Verksamheterna har därvid i vissa fall fortsatt som särskilda enheter, varigenom företagssammanslagningarna inte kommit att ge utslag i statistiken i full ut- sträckning.

Omfattningen av företagssammanslag- ningar, nedläggningar av företag och ny- etablering inom partihandeln belyses när- mare för vissa sektorer _av denna i de branschstudier som redovisas i kapitel 9 och 10.

För att i någon mån klarlägga partihan- delns betydelse för olika varuområden har en grov klassificering företagits efter bransch. Branscherna har därefter gruppe-

rats i sådana som främst omfattar konsu- mentvaror och sådana som till övervägande del handlar med producentvaror. Transport- medel, tillbehör och liknande, vilka utgör en mellanform, har redovisats som en sär- skild kategori. Som framgår av tabell 5: 6 och diagrammet nedan utgör den producent- varuinriktade delen av partihandeln en stör- re sektor än den konsumentvaruinriktade. Inom partihandeln med konsumentvaror dominerar sektorn livsmedel. Bränsle och drivmedel utgör den därnäst största varu- gruppen. Denna varugrupp omfattar även producentvaror, men uppfattas främst som konsumentvaror. Även partihandeln med textilvaror utgör en tämligen stor sektor. Övriga branscher är jämförelsevis små be- roende dels på att konsumentvarumarkna- den för dessa varor är liten relativt sett, dels på att detaljhandelns varuförsörjning sker direkt från tillverkningsföretagen och att ett fristående, mellanliggande partihan- delsled saknas. Inom Vissa varuområden kan partihandeln dock ha en i jämförelse med motsvarande detaljhandelssektor stor

Tabell 5: 6. Antal verksamhetsställen och omsättning inom partihandeln år 1963 med fördelning på bransch och branschkategori. Källa: 1963 års handelsräkning (prel. bearb.)

Branschkategoriernas Totala partihandelns uppdelning på omsättning med branschkategori uppdelning p å Omsättnin 8 huvudbranscher Antal verksam- Branschkategori och bransch Milj. kr. % Milj. kr. % hetsställen Huvudsakligen konsumentvaror Färskvaror 4 761 24 vriga livsmedel 5 712 27 Textilvaror 2 429 12 Bränsle och drivmedel 4 001 21 Övriga konsumentvaror 3 106 16 Summa konsumentvaror 20 009 100 20 009 45 7 165 Huvudsakligen producentvaror Byggnadsmaterial 8 727 40 Maskiner, verktyg 4 938 23 Övriga producentvaror 8 012 37 Summa producentvaror 21 677 100 21 677 49 6 867 Transportmedel m. m. Transportmedel, tillbehör 2 085 81 vriga varor 476 19 Summa transportmedel m. rn. 2 561 100 2 561 6 844 Summa partihandel 44 247 100 14 876

Diagram. Partihandelns fördelning på bransch och branschkategori år 1963, i milj. kr., och i procent av partihandelsledets omsättning.

Källa: 1963 års handelsräkning (preliminär bearb.)

% Huvudsakligen Huvudsakligen Övriga varor 50 — Konsumentvaror producentvaror Byggnadsmaterial 8 727 Färskvaror 4 761 40 _ Övriga livsmedel 5 712 30 — Maskiner, verktyg 4 938 Textila varor 20 _ 2 429 _ . Övriga producentvaror Bransle och drivmedel g 012 4 001 10 — Övriga konsumentvaror 3 106 Transportmedel, tillbehör 2 085 Övriga varor 476

omfattning, vilket sammanhänger med att det förekommer flera led inom partihan- deln; en handelsagent säljer t.ex. till en specialgrossist som i sin tur säljer till en sortimentsgrossist.

Vad gäller handeln med producentvaror kan betonas den stora utbredning handeln med byggnadsmaterial har; den omhänder- har 40 % av sektorns hela omsättning.

Avslutningsvis skall en mer detaljerad branschuppdelning redovisas. Innan dess skall olika verksamhetsformers utbredning behandlas.

Bland de företag och verksamheter som specialiserat sig på partihandel kan följande kategorier särskiljas.

l. Fristående, ekonomiskt självständiga grosshandelsföretag som med äganderätt till varan utför flertalet grossistfunktioner, t. ex.

inköp, försäljning riskbärande, lagring och transport.

2. Agenter eller mäklare som förmedlar försäljning av varor utan att förvärva äganderätten till dem eller hantera dem.

3. Med detaljhandelsföretag integrerade partihandelsföretag. Till denna grupp kan hänföras inköpsföreningar som är samägda av fristående detaljister, konsumentkoopera- tionens lagercentraler och kedjeföretagens centrallager och inköpskontor. Inom denna kategori är det vanligt att företagen utför endast ett begränsat antal funktioner jäm- fört med traditionell grosshandel, t.ex. en— dast förhandlar om priser och handhar or- dergivning och fakturering. Men även full grossistfunktion kan utföras, såsom inom livsmedelshandelns inköpsföreningar och kooperationens lagercentraler.

4. Med andra partihandelsföretag inte- grerad partihandelsverksamhet. Denna ka- tegori omfattar av grossistföretag samägda inköpsföreningar. Vad beträffar begräns- ningar i funktionerna gäller detsamma som under punkt 3. 5 . Med producentföretag integrerade par- tihandelsföretag. Till denna grupp räknas producentföretags lokalt fristående neder- lag eller försäljningskontor. Hit hör även försäljningsföretag som arbetar fristående för annat företags räkning. Vidare ingår försäljnings- eller inköpsföretag som ägs av flera producentföretag gemensamt. I tabell 5: 7 redovisas partihandeln upp- delad efter verksamhetsform med den ka- tegoriuppdelning som tillämpats i 1963 års handelsräkning. Som av tabellen framgår dominerar den fristående partihandeln på ett iögonfallande sätt både vad gäller antal enheter och omsättning. Handelsagentema utgör den därnäst största gruppen. Tillsam- mans svarar dessa för närmare 2/3 av om- sättningen och över 4/5 av antalet enheter. Integration genom samverkan är en upp- märksammad utvecklingstendens. Den del av detaljhandeln som samverkar i frivillig kedjebildning och gemensamma inköpsför- eningar beräknas ha svarat för 25 % av de- taljhandelns omsättning år 1963. Inom par-

tihandeln förefaller samverkan däremot ha spelat en mera underordnad roll enligt det material handelsräkningen redovisar. För detaljhandelsägda inköpsföreningar redovi- sas sålunda en marknadsandel av 3 %, för av partihandelsföretag samägda 2 % och för av producentföretag gemensamt ägda parti- handelsföretag en marknadsandel av 9 %. Även om frivillig samverkan totalt sett har liten betydelse inom partihandeln, finns det dock sektorer där företeelsen har stor sprid- ning. För de involverade företagen spelar partihandelssamverkan därvid en stor roll, vilket är fallet t. ex. inom livsmedelshan- deln.

För mångfilialföretagens lager redovisas en blygsam omsättningssiffra, vilket sam- manhänger med att enheterna endast delvis klassificerats som partihandelsverksamhe- ter.1

Producentföretagens lokalt fristående la- ger eller försäljningskontor och försäljnings- företag för annat företag representerar i princip den del av industrins direktförsälj- ning, som separerats från tillverkningsenhe- terna och för vilka särskilda säljenheter ska- pats. Dessa partihandelsformer har tillsam-

1 En korrigering av handelsräkningens material beträffande detta förhållande kommer att göras.

Tabell 5: 7. Antalet verksamhetsställen och omsättning inom partihandeln år 1963 med uppdel- ning på verksamhetsform. Källa: Preliminär bearbetning av 1963 års handelsräkning

Verksamhets- Verksamhets- Partihandelsom- stållenas ställen sättning genomsnitts- Verksamhetsform Antal % Milj. kr. % storlek, tkr. Fristående partihandel 9 358 63 19 409 44 2 074 Handelsagentur 2 779 19 8 193 19 2 948 Inköps och/eller försäljnings- organisation: a. samägd av detaljhandelsföretag 86 1 422 3 16 535 b. samägd av partihandelsföretag 26 5 781 2 30 038 c. samägd av producentföretag 624 4 201 9 6 732 Centralkontor eller lager för mång- filialföretag 49 — 374 1 7 633 Producentföretags lokalt fristående nederlag eller försäljningskontor 431 3 2 297 5 5 329 Försäljningsföretag för annat före- tag 518 3 4 745 11 9 160 Övriga verksamhetsformer 1 005 7 2 825 6 2 811 Summa 14 876 100 44 247 100 2 974

Tabell 5: 8 A. Partihandeln med i huvudsak konsumentvaror år 1963 med uppdelning på bransch och verksamhetsform

Verksamhetsform

Fristående

partihandel

Milj. Bransch kr.

%

Handels : agenter

Milj. kr.

%

Av detalj-

handelsföret.

samägt

partif. Milj. kr.

%

Av parti-

handelsföret. Av produ- samägt centf. sam- partif. ägt partif.

Milj. Milj.

kr. % kr. %

Mångfilialf.

lager eller centralk. Milj.

kr. %

Producent- föret. förs.k. Övriga verk- inom parti- el. fristående samhets- förs.bol.

Milj. kr.

%

former Milj. kr. %

Total parti- försäljning

handels-

ledet Milj . kr.

%

Huvudsakligen konsumentvaror 1 Kolonialvaror (61181) 1 790 2 Färskvaror (6118 utom 61181

och 61186) 1 908 3. Drycker och tobaksvaror (61186) 247

31,3 44,0 56,9

435

311 53 7,6 7,2 12,2

1 214 41

21,3 0,9

711 12,4 308 5,4 44 1,0 924 21,4

78

2 54

193

52 52

3,4 1,2 12,0

983 17,2

1045 24,2 28 6,4

5 712 4 327 434

100 100 100

Summa grupp (6118) 3 945

Textilvaror och övriga bekläd- nadsvaror (6116 utom 61163) 1 108 . Reseeffekter och handväskor

(61 163) 14 . Sport- och fritidsartiklar (61171) 160 Ur, optik, guldsmedsvaror (61172) 270 . Trycksaker, papper, papp (61173) 277 . Läkemedel (61174) 382 10. Bosättningsartiklar (6115) 418 11. Bränsle och drivmedel (6112) 1 388 12. Ej specificerade varor (61175) 210

Summa konsumentvaror 8 172

Q' 'n 050005

37,7 46,0 70,0 51,1 77,6 59,3 52,5 50,4 34,7 49,8 40,9

799

1008

6 29 62 70

50 123 62 76 2 285

7,6

41,8 30,0 9,3 17,8 15,0 6,9 14,8 1,5 18,0 11,4

1 255

1 339

12,0

1351

[j_N o—

755 7,2 123211,8

d'"

0,2 15 0,6 2,1

0,4

l"ll***" | lllålml"

0,5 774 3,9 1 261

mln—QN M OOOO ©

..

134

'='

lI"'**|N|'"

148

0,2 0,7 0,7

297 193 1 16 7 80 271 226

2545 113

3 848

2,8 2 056 19,6

onqxo ——o N

_. ViN 'n .—

!

nov N

,2 30

2182 10,9

10 473

2409

20 313 348 467 727 829 4 001 422

20 009

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Tabell 5: 8 B. Partihandeln med i huvudsak producentvaror och motorfordon år 1963 med uppdelning på bransch och verksamhetsform

Verksamhetsform

Fristående partihandel

Milj. Bransch kr.

%

Handels- agenter Milj.

kr. %

Av detalj- handelsf. samägt partiföret. Milj.

kr. %

Av parti- Av produ- handelsföret. centf. sam- samägt ägt parti— partiföretag företag Milj. Milj.

kr. % kr. %

Mångfilial-

företags lager eller centralk.

Milj. kr.

%

Producent- Total parti- föret. förs.- __ försäljning kontor el. Ovriga verk- inom parti- frist. förs.- samhets- handels- bol. former ledet

Milj. Milj. Milj.

kr. % kr. % kr. %

Huvudsakligen producentvaror 13. Ådla metaller (61192) 69 14. Byggnadsmaterial (6113, 61118) 4 895 15. Verktyg, järn- och metallmanu-

faktur (61141) 485 16. Maskiner, redskap, instrument

(6114 utom 61141, 61147, 61148) 1 809 17. Diverse producentvaror (6111

utom 61118, 61191) 2 583

Summa producentvaror 9 841 Motorfordon och övriga varor 18. Motorfordon m. m. (61147,

61148) 1 108 19. Övriga varor (61100, 61101) 288

Summa motorfordon och övriga varor 1 396

92,0 56,1 52,8 45,0 32,5 45,4

53,1 60,5 54,5

6 8,0 1719 19,7

128 13,9 1282 31,9

2 536 32,0 5 671 26,2

218 10,5 19 4,0

237 9,3

66

83

0,8 0,9 0,1 0,1 0,4

N in [x q 0 v—l

8,6

2 0,1 243 6,0

4 0,0 1904 24,0 7 0,0 2899 13,4 188

29 217

ON

4,7 0,4 1,0

_ _— _ _ 75100 104211,9 252 2,9 8727100

288 31,4 9 1,0 918 100 475 11,8 18 0,4 4020 100

589 7,4 286 3,6 7937100 239411,0 565 2,6 21677 100

687 33,0 36 1,7 2085 100 113 23,7 42 8,9 476 100

800 31,2 78 3,1 2561100

mans 16 % av totala partihandelsomsättning- en.

I kategorin övriga, oklassificerade verk- samhetsformer ingår konsumentkooperatio- nen som en stor post. Här torde även ingå en viss del av jordbrukskooperationen.

De olika verksamhetsformernas utbred- ning varierar kraftigt mellan olika bran- scher. Detta framgår av tabellerna 518 A och 5: 8 B, där en detaljerad redovisning lämnas av de skilda branschgruppernas för- delning på verksamhetsform.

Den fristående partihandelns dominans är som av tabellerna framgår genomgående i samtliga branscher med undantag av han- deln med bränsle och drivmedel, eftersom de stora bensinbolagen handhar distributio- nen genom egna nederlag eller försäljnings- bolag.

Handelsagenterna har en särskilt stor an- del av omsättningen inom textil- och be- klädnadshandeln och inom handeln med reseeffekter, där de ofta utgör ett första mel- lanled, varefter grossistema kommer in som ett andra. Handelsagenterna har också stor utbredning inom producentvarusektorn som helhet.

Av detalj- och partihandel samägda in- köps- eller försäljningsorganisationer har sin största betydelse inom dagligvaruhan- deln genom ICA- respektive ASK-organi- sationerna. Verksamheterna får anses svagt företrädda inom övriga konsumentvarubran- scher.

Inom konsumentvarusektorn har av pro- duktionsföretag samägda partihandelsverk- samheter mycket liten betydelse med un- dantag av dagligvaruhandeln där produ- centkooperationens storlek ger utslag. Inom producentvarumarknaden har verksamhets- formen däremot genomgående en stor be- tydelse.

Producentföretagens lokalt fristående ne- derlag eller särskilda försäljningsbolag har som av tabellen framgår en stor utbredning inom den del av konsumentvarusektorn som gäller icke dagligvaror.

Motorfordon och andra transportmedel samt tillbehör till dessa har redovisats se- parat i tabell 5: 8 B. De partihandelsföre-

tag som förekommer inom detta produkt- område har liksom när det gäller de övriga varuområdena till övervägande del klassifi- cerats som fristående partihandel. Den and- ra betydande verksamhetsformen är produ- centföretagens egna lager eller försäljnings- organisationer. Agenturhandeln upptar knappa 10 % av hela varugruppens parti- handelsförsäljning.

Något tillförlitligt material finns tyvärr inte som kan belysa den integrerade parti- handelns utveckling. Det enda man kan konstatera är, som framgår av tabell 5: 7, att verksamhetsställena genomgående är mycket stora mätt i omsättning jämfört med den fristående partihandeln. Från personer verksamma inom partihandeln har framförts uppfattningen att denna sektor ökar i be- tydelse och att dessa verksamhetsformer i vissa fall går in som ett komplement till den fristående partihandeln, men att den på andra områden ersätter denna. Ett visst stöd för denna uppfattning ger de branschstudier som redovisas i de avslutande kapitlen 9 och 10.

K A P ITEL 6 detaljhandeln

Det har i föregående kapitel visats hur ut- vecklingen inom detaljhandeln går mot fär- re och större butiksenheter, vilket innebär att det sker en ägarmässig koncentration. Jämsides därmed bildas det storföretag ge- nom att flera butiker eller verksamheter ställs under gemensam ägare. Det är därvid fråga om en horisontell integration.

Det sker också en form av storföretags— bildning genom att ägarmässigt fristående butiker idkar samarbete över ett gemensamt bolag som centralt handhar vissa av detaljis- ternas funktioner. Denna form av bindning mellan företagen går under benämningen partiell integration. Det är i detta fall inte fråga om en ägarmässig koncentration utan om en beslutskoncentration.

Föreliggande kapitel ägnas åt filialföre- tagens och samverkansgruppernas eller de frivilliga kedjornas roll i svensk detaljhan— del. Vad gäller filialföretagen begränsas framställningen till enbart mångfilialföretag.

Kapitlet baserar sig på inom utredningen genomförda enkäter, vilka syftat till att klarlägga företagsbildningarnas utbredning och expansion mätt i omsättning och mark- nadsandelar. Vidare har butiksstrukturen kartlagts. Inom vissa större branscher har för mångfilialföretagens del dessutom före- tagens beteende på marknaden studerats och resultatutfallet mätt i uppnådd vinst analy- .serats.

Bland mångfilialföretagen återfinnes stora varuhuskedjor vars förhållanden i väsent- liga avseenden skiljer sig från de renodlat branschinriktade företagens. Varuhusen har därför behandlats i ett särskilt avsnitt.

Konsumentkooperationen bildar en orga- nisatoriskt komplicerad enhet, som utgör

Koncentrations- och stordriftsformer inom

den största företagsenheten inom detaljhan- deln. Konsumtionsföreningarna äger buti- kerna och indirekt genom medlemskap i Kooperativa Förbundet (KF) även lager— centralerna och vissa tillverkningsföretag. Genom den samordning som sker av detalj- och partihandelsverksamheterna över KF fungerar de olika verksamheterna på samma sätt som ett mångfilialföretag. Konsument- kooperationens verksamhet inom detaljhan- deln omfattar förutom dagligvaror även en expanderande försäljning av Sällanköpsva— ror. Den senare försäljningen går främst ge- nom ett antal stora varuhus. Med hänsyn till den samordning som sker har dessa varu- hus betraktats som en integrerad kedja och därför behandlats i det avsnitt som rubrice- rats kedjevaruhus. Även kooperationens dag- ligvarubutiker är närmast att betrakta som ett stort mångfilialföretag. Sektorn har dock icke behandlats under den rubriken i före- liggande kapitel utan tagits upp i samband med redogörelsen för dagligvaruhandeln i kap. 7, där samtidigt en mer inträngande beskrivning av kooperationen som helhet görs.

För samverkansgruppernas eller de fri- villiga kedjornas del har kartläggningen främst inriktats på verksamhetsformens ut- bredning mätt i antal grupper och deras storlek vad gäller antal detaljistmedlemmar och omsättning. Försök har även gjorts att kartlägga de samverkande detaljisternas cen- trala inköp. För de fast organiserade ked- jorna har graden av beslutskoncentration be- lysts. Vidare har ett försök gjorts att precise- ra uppnådda inköpsfördelar mot vilka sedan de centrala enheternas, d.v.s. inköpsför- eningarnas, kostnader ställts.

A. Mångfilialföretagen inom butikshandeln

Företag med mer än en butik beräknas över- ta allt större del av detaljhandelns omsätt- ning genom att nyetableringar av butiker i ökad utsträckning sker i filialform, medan butiksnedläggelserna främst omfattar en- butiksföretag.

För att få en inblick i de större filialföre- tagens betydelse och deras tillväxttakt har en enkät genomförts. Storleksgränsen har därvid dragits vid tio butiker, d. v. s. endast s.k. mångfilialföretag har medtagits.1 Det finns givetvis företag som uppnår en för de— taljhandelns förhållanden stor omsättning utan att de kan definieras som mångfilial- företag. Det har här varit fråga om en gränsdragning, som i viss mån skett god- tyckligt men också i beaktande av att man även i andra länders studier använder mång- filialföretag som storleksbegrepp. Genom denna gränsdragning har således internatio- nella jämförelser möjliggjorts.

Mångfilialsektoms storlek och utveckling

Totalt har 55 mångfilialföretag lokaliserats och närmare studerats. Sektorns storlek och utveckling vad gäller antal butiker och om- sättning framgår av tabellen nedan.

De studerade mångfilialföretagen har ex— panderat kraftigt såväl absolut som relativt under perioden 1963—1965. Medan omsätt- ningen ökat med närmare 30 % har antalet

butiker vuxit med ca 10 %. Mätt i mark— nadsandel betyder ökningen en uppgång från 4,3 % år 1963 till 4,9 % år 1965.

Mångfilialföretagen skiljer sig från den övriga detaljhandeln inte enbart genom en större omsättningsmässig expansion utan även strukturellt så till vida att mångfilial— butikerna genomsnittligt är större än övriga butiker. Medan mångfilialföretagen år 1963 hade en genomsnittlig omsättning av 750 000 kr. per butik, var genomsnittsstorleken på butikerna inom de aktuella branscherna som helhet ungefär 330 000 kr.

Mångfilialföretagens ställning och expan- sion visar avsevärda variationer mellan skil- da branscher och varuområden. En redovis- ning av materialet fördelat på delbranscher ger därför en mer nyanserad bild av före- tagsformens betydelse.

1 Med mångfilialföretag har i enkäten avsetts företag (koncerner) vilka under något av åren 1963—1965 hade tio eller fler öppna butiker. Kra- vet har ej varit att butikerna skulle drivas under gemensamt namn. Företag som varit verksamma inom de delar av detaljhandeln som fallit utanför »egentlig detaljhandel» har ej medtagits. Företag vars försäljning ej haft karaktär av butiker har även uteslutits. På dessa grunder ingår inte t. ex. Pressbyråns kiosker, oljebolagens servicestationer och Nya Systemaktiebolaget. Detaljhandelsföre- tag med kombinerad butiks- och agentverksam- het, såsom Husqvarna Generaldepot AB och Electrolux Svenska Försäljnings AB har inte heller medtagits. Ett centralt register över större företag inom detaljhandeln saknas alltjämt. Uppspårningen av företag som kunnat klassas som mångfilialföretag har därför skett på olika vägar, bl.a. med hjälp av branschföreningar och olika köpmannaföre- ningar. Enkäten torde täcka de flesta större mång- filialföretag.

Tabell 6:1. Utvecklingen av mångfilialföretagen inom butikshandeln åren 1963—1965

1963 1964 1965

Antal företag 55 55 55 Antal butiker 1 347 1 434 1 463 Omsättning, milj. kr. 1 011 1 153 1 302 Omsättning per butik, kr. genomsnitt 750 000 804 000 887 000 Omsättningsindex, löpande priser 100 114 129 Omsättning inom eg. detaljhandel,

i löpande priser2 23,5 24,9 26,4 Marknadsandel, mångfilialföretag 4,3 % 4,6 % 4,9 %

2 Omsättningsberäkningen bygger på antagandet om en årlig 6-procentig ökning i löpande priser.

Mångfilialföretagen inom olika branscher — en översiktsbild

I tabell 6: 2 redovisas en sammanställning över mångfilialföretagens butiksantal och omsättning inom olika branscher. Som fram- går är det framför allt inom dagligvaruhan— deln och handeln med textil- och bekläd- nadsvaror som det förekommer mångfilial- företag. Det sammanhänger emellertid med att dessa båda branscher är mycket stora inom detaljhandeln. Inom de mindre bran- scherna har mångfilialföretagen i regel en större relativ betydelse.

Inom livsmedelshandeln har mångfilial— företagen en marknadsandel av endast 3— 4 %. De stora företagen är främst storstads- lokaliserade, varför deras betydelse på dessa marknader bör vara väsentligt större än vad den genomsnittliga marknadsandelen anger. Inom textil- och beklädnadshandeln ligger den genomsnittliga marknadsandelen vid 7—8 %, och även här gäller att andelen torde vara betydligt större inom storstadsområ- dena.

Inom mindre branscher, sådana som radio- och TV-handeln, färghandeln, skohandeln samt ur- och guldsmedshandeln, har mång- filialföretagen en större betydelse med en marknadsandel från 10% upp till 20 %. Man kan emellertid också här finna bran— scher, där filialföretagen har relativt liten

betydelse, t.ex. inom möbelhandeln, där marknadsandelen ligger kring 4 %.

Liksom mångfilialföretagens utbredning och expansionstakt varierar mellan olika branscher och mellan företagen inom en och samma bransch, uppträder motsvarande skillnader i beteende och resultat. Vissa ge- mensamma drag kan dock spåras i utveck- lingen, vilka den fortsatta framställningen skall behandla. En mer detaljerad och branschuppdelad resultatredovisning ingår som bilaga 6: 1.

Markuadsbeteende och resultat — generella drag

Mångfilialföretagen stärker verksamt sina konkurrensförutsättningar på marknaden genom att ändra butiksstrukturen mot stör- re enheter och genom att inrikta lokalise- ringen på centrala lägen. De större företa- gen inom livsmedelsbranschen bedriver så- lunda en aktiv strukturanpassning i den be- märkelsen att små och gamla enheter läggs ned och ersätts av färre men större butiker. Detta beteende har resulterat i att butiks— antalet minskar inom sektorn. Samma för- hållanden har börjat göra sig gällande även hos de större textil— och beklädnadsföreta— gen men är mer sällan förekommande i and- ra branscher, där företagens ansträngningar alltjämt främst inriktas på expansion ge- nom etablering av ytterligare butiker.

Tabell 6.'2. Mångfilialföretag inom butikshandeln (exkl. varuhus) åren 1963—1965, antal före- tag, butiker och omsättning med fördelning på branscher

Antal Omsättning, mllj. kr. före- löpande priser Antal butiker Bransch tag 1963 1964 1965 1963 1964 1965 Livsmedel och övriga dagligvaror 10 347,3 398,7 450,1 214 221 209 Färg, parfymeri och sjukvård 5 47,9 64,2 70,8 188 218 223 Textil och beklädnad 19 280,5 322,4 363,1 360 384 391 Skor 5 139,2 144,1 161,0 305 306 314 Möbler, heminredning 2 31,8 35,2 43,5 24 24 28 Radio och TV 4 54,6 61,6 66,1 55 59 63 Ur-, optik- och guldsmedsvaror 3 48,3 54,6 60,2 107 114 118 Fotografiska artiklar 2 15,7 19,0 23,7 25 29 28 Musikinstrument, cyklar och sportartiklar 2 22,5 23,3 24,7 35 35 35 Böcker, papper, skrivmaterial 2 18,1 21,5 26,2 22 24 30 Blommor 1 4,6 8,0 12,2 12 20 24 Totalt 55 1 010,5 1 152,6 1 301,6 1 347 1 434 1 463

Även när det gäller enheternas inbördes .okalisering uppvisar mångfilialföretagen vissa genomgående drag; företagen begrän- sar sig ofta lokalt eller regionalt. Livsme- delshandelns storföretag är exempelvis främst lokaliserade till storstockholmsområ- det, och där de i övrigt uppträder sker det i regel i form av lokala kedjor. Inom andra branscher har kedjorna ofta en något vidare spridning, men även här finner man en strävan att koncentrera lokaliseringen bl.a. i syfte att därmed kunna förbilliga mark— nadsbearbetningen. Man eftersträvar sålun- da att lägga flera butiker inom ett och samma tidningsspridningsområde för att minska reklamkostnaderna.

Även beträffande prispolitiken uppvisar mångfilialföretagen vissa genomgående drag. Särskilt de stora mångfilialföretagen kon- kurrerar ofta med priset i någon form. De lägre priserna kan baseras på självbetjäning, såsom hos AB Buketten inom blomsterhan- deln, eller på ett något mer begränsat sorti- ment, där de extrema varianterna exklude- rats, såsom hos Bodés möbler inom möbel- branschen eller BO-radio inom radiohan- deln. Grunden kan även vara ett masspro- ducerat sortiment, såsom hos Guldfynd AB inom guldsmedshandeln, hos Hennes inom dammodesektorn eller hos Kapp-Ahl inom konfektionsbranschen. Pressade inköpspri- ser och en viss inriktning på varor utanför de höga kvalitetsklasserna torde även ofta bidra till lågprisintrycket.

De större livsmedelskedjorna bygger sin prisprofil på en något annan grund. Före- tagen bedriver en lågprispolitik i den be- märkelsen att de undviker att ligga högre i pris än någon annan kedja eller enskild köpman på respektive ort. Vissa varor i sortimentet prissättes i stället lågt, och ge- nom att inrikta reklamen på dessa varor söker man förstärka lågprisintrycket. Det är i detta sammanhang intressant att kon- statera, att ingen av livsmedelskedjorna ba- serar prisnedsättningama på begränsning av sortiment. Under 1950-talet förde två stora kedjor en sådan politik men har sedan dess vidgat sortimentet och ändrat prissätt- ningen från en lågprisnivå för sortimentet

som helhet till en priskonkurrens med en- dast vissa varor i detta.

Kedjeföretagens reklam och andra sälj- främjande åtgärder, framför allt skyltning och annonsering, bär spår av den förda pris- politiken. Priset är direkt eller indirekt det bärande temat. Reklamvolymen tenderar samtidigt att växa. Eftersom flera butiker ofta står som avsändare i t. ex. en och sam- ma annons, blir resultatet dock inte obe— tingat ökade reklamkostnader i relation till försäljningen.

I de fall där kedjornas driftsresultat granskats, vilket varit fallet för de större livsmedelskedjorna, för textil- och bekläd- nadskedjorna samt för de aktuella företa— gen inom radio- och TV-handeln samt mö- belhandeln, har i regel högre bruttovinster och högre kostnader redovisats än vad en- butiksföretagen i motsvarande branscher uppvisar. Detta förhållande kan i viss ut- sträckning förklaras med att de stora mång- filialföretagen utför fler prestationer mot leverantörerna än enbutiksföretagen och att en administrationsapparat uppbyggts för dessa åtaganden. Det kan gälla t. ex. en in- köpsavdelning för centraliserade inköp eller en produktutvecklingsavdelning för kon- struktion av egna modeller eller förpack- ningar. Även reklam och skyltning utförs ofta mer kvalificerat bland dessa företag än hos mindre fristående butiker, och fabrikan- terna premierar inte sällan företagen för detta. Olikheter i bruttovinsten mellan de olika företagskategorierna speglar även rå— dande skillnader i sortimentsinriktningen.

Den redovisade nettovinsten med de kor- rigeringar som gjorts med hänsyn till even- tuella lagervärdeförändringar visar en nivå som sällan ligger över större enbutiksföre- tags. Det står dock klart att det utöver den redovisade vinsten sker en inte obetydlig nedplöjning av vinster, framför allt i de före- tag som expanderar fortlöpande, och de flesta större kedjor utvecklas på detta sätt. Vinstnedplöjningen sker framför allt genom att avskrivningarna är större än det faktiska slitaget och genom resultatutjämning mellan redan etablerade enheter och sådana under uppbyggnad, vilka ofta visar underskott un—

der de första åren. I större företag kan ock- så viss del av vinsten tas ut i form av lön och arvoden och kommer därigenom att re- dovisas som kostnad. Det hade onekligen behövts väsentligt mer ingående analyser av driftsresultaten än vad här kunnat göras för att fastställa storleken på mångfilialföreta- gens verkliga vinster. Man får nöja sig med att konstatera att en viss, inte obetydlig del av den faktiska vinsten åtgått för att klara de för expansionen nödiga investeringarna i företagen ifråga. Det kan därvid tilläggas att det genom denna möjlighet att utnyttja vinstmedel på vilka beskattningen uppskju- tits skett en snabbare strukturutveckling till de stora filialföretagens förmån än vad som annars hade varit fallet.

B. Kedjevaruhusen

Begreppet varuhus

Varuhusen har sedan början av 1950-talet utgjort en kraftigt expanderande sektor in- om detaljhandeln. Även om varuhusen allt- jämt har en tämligen liten relativ betydelse, mätt i andel av detaljhandelns totala om- sättning, ger det förhållandet att varuhusen består av få meni detaljhandelssammanhang mycket stora enheter anledning till speciell uppmärksamhet. Också varuhusens koncen- trerade ägarstruktur ger verksamhetsformen dess särprägel; tre företag står för närmare 90 % av omsättningen.

Bakom begreppet varuhus döljer sig en- heter med varierande storlek och sortiments- inriktning. Något allmänt vedertaget varu- husbegrepp finns ännu inte. Helt allmänt kan sägas att det bör röra sig om stora enheter, där flera branscher är representerade.1 Of- tast ingår även en livsmedelsavdelning.

Inom varuhussektorn kan tre typer av va- ruhus särskiljas: kedjevaruhus, fristående va— ruhus och kollektiva varuhus.

Kedjevaruhusen omfattar tre företag: AB Turitz & Co med Epa- och Grand-varuhu- sen, i det följande kallad Epa—kedjan, Åhlén & Holm AB med Tempo och de två Åhléns- varuhusen, i det följande benämnt Tempo-

kedjan, samt kooperationens varuhus Do- mus, Pub, Obs etc., i det följande benämnda Domus—kedjan. Kedjevaruhusen har utveck- lats mot större enhetlighet. De mycket små enheter, som tidigare förekom i varuhussta- tistiken och som knappast uppfyllde de all- männa krav som kan ställas på ett varuhus, har i stort sett försvunnit. Praktiskt taget alla enheter som ingår i respektive kedja kan numera betraktas som egentliga varuhus.

För kooperationens del har det krävts en definition för att kunna avgränsa varuhu- sen från s.k. hallbutiker, vilka även upptar ett brett sortiment av icke—livsmedel. Där- vid har som varuhus räknats enheter med en årlig försäljning av andra varor än livs- medel uppgående till minst 3 milj. kr. Något krav på att det skall ingå en livsmedelsav- delning har ej funnits, men utvecklingen har gått mot att sådana etablerats i anslutning till varuhusen.

Epa-kedjan innehåller flera små enheter än de båda övriga kedjorna och vissa varu- hus saknar ännu livsmedelsavdelningar. Det sker dock en utbyggnad i snabb takt mot s.k. kompletta enheter, och även de mindre varuhusen i kedjan har en omsättning av minst 3 milj. kr.

Tempo-kedjans varuhus uppvisar den största genomsnittsstorleken, och samtliga enheter har livsmedelsavdelningar. I Tempo- kedjan ingår dessutom några separata livs- medelsbutiker, vilka dock inte räknats som varuhus.

Några mer exakta uppgifter om den del av varuhussektorn som ej är kedjevaruhus saknas alltjämt. En varuhusinventering från årsskiftet 1964/65 uppger antalet till 31, av

1 Internationella rekommendationer har upp- ställts om definition av begreppet varuhus, varvid vissa krav stipuleras om omsättning, omsättnings- fördelning, kvadratmeter säljyta, antal sysselsatta etc. I 1963 års handelsräkning definieras varuhus som en butik med minst 2 milj. kr. i årsomsättning och med följande tre krav på sortimentsfördel- ning. Varje enskild bransch bör representera mindre än 80 % av totalomsåttningen. Omsätt- ningen bör vidare omfatta minst 5 % inom var och en av de tre branscherna beklädnadsvaror, bosättning samt ur, guldsmedsvaror och fritids- artiklar. Inom dessa tre branscher bör omsätt- ningen uppgå till minst 20% av totalomsätt- ningen.

vilka ett tiotal år s.k. kollektivvaruhus.l I kollektivvaruhusen ägs och drivs de olika avdelningarna av enskilda, från varandra fristående köpmän. I varuhandelsstatistiken betraktas kollektivvaruhusen som enskilda fackhandelsbutiker, och omsättningen redo- visas därför fördelad på respektive bran- scher.

Av de traditionella icke kedjetillhöriga va- ruhusen, som enligt inventeringen uppgick till ett tjugotal, har uppgifter om de största företagen inhämtats. Dessa är NK-varuhu— sen med K-varuhuset, Wessels stormarknad, Ferd. Lundqvist i Göteborg, Migo Shop- pingcenter i Uppsala, NJ Backlund i Umeå samt BK-varuhuset i Malmö. Dessa omsatte tillsammans för närmare 380 milj. kr. år 1964. Utöver dessa finns knappast några enheter som kan betecknas som varuhus.

I fortsättningen begränsas studiet av varu- husen till kedjevaruhusen.

Kedjevaruhusens tillväxt

Kedjevaruhusens expansion har sin upprin— nelse i 1950-talet, då Turitz & Co och Åhlén & Holm påbörjade en kraftig utbyggnad av varuhusenheterna. År 1950 hade de båda företagen tillsammans 47 varuhus medan antalet är 1960 hade stigit till 106.

Under mellantiden tillkom en ny varuhus- kedja, nämligen kooperationens Domus- kedja. Denna startades år 1956, och fyra år senare var antalet Domus-varuhus 41. Den snabba tillväxten möjliggjordes genom att redan etablerade kooperativa varuhus över— fördes till Domus-kedjan. Såväl organisato- riskt som beträffande benämningen har de kooperativa varuhusen varit splittrade. Oli- ka ändringar har emellertid vidtagits för att göra den enhetlig. Administrationen, som tidigare var uppdelad på fyra olika organi- sationer, centraliserades fr.o.m. år 1967. Samtidigt fick praktiskt taget alla varuhus benämningen Domus.

I tabell 6: 3 har en sammanställning gjorts av kedjevaruhusens utveckling 1951—1965 vad gäller antal enheter och omsättning. Uppgifterna avseende år 1970 bygger på fö- retagens egna beräkningar. Sifferuppgifterna

om förväntad omsättning är uttryckta i 1964 års priser.

Ur tabellen kan utläsas att kedjevaruhu- sen mer än tredubblade sin omsättning i lö- pande priser under sexårsperioden 1957- 1963. Med den sammanlagda omsättningen av 2,7 miljarder kr. år 1963 hade kedjevaru— husen en marknadsandel av 11—12%. Un— der nästa sexårsperiod, 1964—1970, väntas en dubblering av omsättningen ske i fasta pri- ser. Den sammanlagda omsättningen år 1970 beräknas uppgå till 6,9 miljarder kr., vilket beräknas motsvara en marknadsandel av un- gefär 23 % (d. v. s. andel av egentlig detalj- handelsomsättning).

När det gäller utvecklingen av antalet va- ruhus, har ökningen under perioden 1957— 1963 uppgått till i genomsnitt 19 enheter per år. Under perioden 1963—1965 har den årliga ökningen varit 25 varuhus. Fram till 1970 väntas ökningen bli ca 20 varuhus per år. Även om kulmen i varuhusutbyggnaden i antal räknat kan antas ha inträffat under perioden 1963—1965, utvisar planerna för 1970 dock att en fortsatt kraftig utbyggnad av varuhusnätet planeras. Bl. a. ersätts gam- la enheter av nya, vilket ökar kapaciteten väsentligt.

Av de tre företagen visar Epa- och Tempo- kedjan likartad omsättningsmässig utveck- ling, medan Domus-kedjan har något kraf— tigare tillväxttakt.

Epa- och Tempo-kedjan planerar för en ca 10-procentig fortsatt årlig volymökning, medan Domus-kedjan siktar mot en drygt 15-procentig volymökning. Man finner att den beräknade omsättningsökningen i stort sett är proportionell med ökningen i antalet varuhus. Eftersom prognostidpunkten ligger så nära i tiden som 1970 kan man förutsätta att de nya varuhus som man räknat med år 1970 redan år 1966 bör ha kommit relativt långt i projektering. Beräkningen av an- talet nytillkomna varuhus bör därigenom vara relativt säker. Det bör dock beaktas att den nyligen införda investeringsavgiften på 25 % av byggkostnaderna sannolikt kom-

1 DUI: Varuhusen 1964/65, Stencil.

Tabell 6: 3. Varuhuskedjornas utveckling beträfande antalet enheter och omsättning åren 1951—1970. För Epa—kedjan avser uppgifterna :" föreliggande och efterföljande tabeller bok-' föringsåret 1.10—30.9, får Tempo-kedjanI.II—-31.IO.

1951 1957 1963 1964 1965 19701 oms. oms. oms. oms. oms. oms. antal tkr. antal tkr. antal tkr. antal tkr. antal tkr. antal tkr. Epa 29 148,7 46 334,7 84 800,4 92 942,4 99 1 101,1 137 1 750 Tempo 21 104,7 30 273,0 53 790,8 57 933,1 63 1 122,0 86 1 750 Domus —— — 52 258,1 99 1 112,5 114 1 396,8 128 1 625,7 170 3 400 Totalt 50 253,4 128 865,8 236 2 703,7 263 3 272,3 290 3 848,8 393 6 900

1 Den beräknade omsättningen år 1970 är uttryckt i 1964 års prisnivå. Prognoserna år uppgjorda före investeringsavgiften för bl. a. varuhusbyggnader infördes.

mer att något förskjuta den planerade ut- byggnaden.

När det gäller bedömningen av säkerheten i omsättningsprognosen bör vidare beaktas att utifrån verkande faktorer är av betydelse, framför allt det motstånd övrig detaljhan- del kommer att bjuda. Om den beräknade omsättningen ej uppnås kommer kedjeföre- tagen att arbeta med en stor överkapacitet, vilket ökar sannolikheten för en aktivare konkurrenspolitik från varuhusens sida.

Lokaliseringsförhållanden

Den uppfattning som förelåg under början av 1950-talet att en varuhusetablering kräv- de en ortsstorlek av minst 20000 invånare saknar numera aktualitet. Vid varuhusens lokalisering utgår man i första hand efter detaljhandelsområdets befolkningsunderlag och dess beräknade utveckling. Visserligen är varuhusen främst lokaliserade till de sto- ra detaljhandelsområdena, men även i mind- re områden finns varuhuskedjorna represen- terade. År 1965 var 88 % av alla varuhus- kedjor förlagda till centralorter, d.v.s. till tätorter för regioner med minst 30 000 inne- vånare, 9 % återfanns i s. k. sekundära cen- tra, d. v. s. tätorter för ett omland med minst 15 000 innevånare. Endast 3 % av va- ruhusen var lokaliserade till C-centra, vilket innebär tätorter med ett befolkningsunderlag av minst 7 500 innevånare.2

Kedjorna har fört en något olika lokali- seringspolitik. Tempo—kedjan har haft en kraftigare inriktning på norra och mellersta

Sverige, medan Epa-kedjan haft tyngdpunk- ten i sin verksamhet i västra Sverige. De re- gionala differenserna håller emellertid på att utplånas. Det föreligger vidare en viss skill— nad mellan Tempo-kedjan och de båda öv- riga så till vida att Tempo-kedjan på ett un- dantag när begränsat sin lokalisering till centralorter, vilket sammanhänger med före- tagets större krav på varuhusens storlek. De båda övriga kedjorna finns representerade i såväl sekundära centra som vissa C-centra.

Organisatoriska förhållanden

De privata varuhuskedjorna är i hög grad centralstyrda. Så är formellt inte fallet med Domus-kedjan, där varuhusföreningen en- dast är rådgivande, men även inom Domus- kedjan går utvecklingen mot ökad centrali- sering.

Inom de privata varuhuskedjorna fattas centrala beslut om sortimentspolitik och om vilken sortimentsklass olika varuhus bör föra. Prispolitiken och priserna fastställs li- kaså centralt. Möjligheter till avvikelser föreligger dock, om den lokala konkurren- sen så. kräver, men först efter kontakt med den centrala ledningen. Sådana funktioner som personalpolitik, konsulentverksamhet samt sortiments- och lönsamhetskontroll handhas genomgående centralt. Varuhus- chefernas främsta uppgift är att sälja och att effektivisera faktorinsatsen. .

Domus—kedjan har i stort sett samma or-

” Indelningen i centralorter, sekundära centra och C-orter bygger på arbetsmarknadsstyrelsens klassificeringar.

ganisatoriska uppläggning. Varuhuscheferna har dock något större befogenheter när det gäller sortirnentets sammansättning. Även prissättningen uppvisar vissa olikheter. Va- rornas priser fastställes också här centralt. Priset är ofta påstämplat av leverantörerna. De faktiska priserna beslutas sedan av re- spektive konsumtionsförening, varav ett 70— tal sådana äger Domus—varuhus. Olika kon- sumtionsföreningar håller olika prisnivåer, som anpassas till föreningarnas effektivitet. Anpassningen sker ofta genom att priserna på endast vissa varor i sortimentet ändras.

Kontakterna med leverantörerna sker ge- nomgående via den centrala inköpsavdel- ningen eller, som fallet är inom kooperatio— nen, genom KF:s inköpsavdelningar. I öv- rigt är inköpsarbetet något olika upplagt.

Inom den privata sektorn sker leveran- serna i regel direkt till varuhusen, men för vissa varor, främst importvaror, finns ett centrallager över vilket ca 20 % av varorna passerar. Man lämnar samlingsorder till le- verantörerna en gång per månad, varvid samtidigt varornas leveranstidpunkter till varuhusen fastställs. Man säger sig eftersträ- va långsiktiga leverantörskontakter för att hålla inköpsarbetet och kvalitetskontrollen inom rimliga gränser.

De kooperativa varuhusen uppgör en in- köpsbudget två gånger per år. Dessa sam- las på KF:s inköpsavdelning, där orderna fördelas på olika leverantörer, vilka sedan sänder varorna direkt till varuhusen efter en på förhand fastställd plan. Eget central- lager saknas.

Till bilden av de privata varuhuskedjor- nas arbetsförhållanden hör en långt driven datateknik i beställningsarbetet, som bl.a. givit mindre och bättre anpassade lager. Datatekniken har också berett möjligheter till snabba resultatavläsningar. Detta kom- binerat med en hård centralstyrning vad gäl- ler säljfrämjande åtgärder såsom annonse- ring, direktreklam, butiksreklam och varu- exponering — koncentration på samma varor över hela kedjan samtidigt — har gjort dessa distributionskanaler mycket attraktiva för leverantörerna framför allt vid introduk- tion av nya produkter.

Sortimentsfördelning och sortimentspolitik

Varuhuskedjorna bedriver en i stora drag enhetlig sortimentspolitik. Sortimentet byggs upp kring de varugrupper som lämpar sig för massförsäljning och inriktas på de kva- litetsklasser som representerar stora konsum- tionsvolymer. Sortimentet har tyngdpunk- ten på dagligvaror i vid bemärkelse. Det kan i allmänhet ej betraktas som särskilt brett eller djupt, eftersom ytterlighetsvaror- na inom respektive varugrupp saknas och man i stället ger ökat utrymme för de mest högfrekventa produktvarianterna. Inom livs— medelsavdelningarna kan dock sortimentet betraktas som komplett och jämförbart med separata allivsbutikers sortiment i motsva- rande storleksklasser. Varuhusrepresentan— terna anser själva att den del av sortimentet som inte avser livsmedel kräver komplette- ring av fackhandelsbutiker.

Sortimentsutvecklingen har under den gångna tioårsperioden karakteriserats av så- väl ökad bredd som ökat djup. Samtidigt har kvalitetsnivån höjts.

Sortimentet kan även i fortsättningen vän- tas undergå successiva förändringar i takt med höjningen av den genomsnittliga lev- nadsstandarden. En ytterligare breddning av sortimentet anses bli nödvändig. Inom de större varuhusenheterna bygger man succes- sivt ut kapitalvarusektorn. Inom vissa varu- områden kan även en fördjupning av sorti- mentet bli aktuell, även om detta knappast kommer att ske generellt.

Inom Domus-kedjan har sortimentet se- dan starten varit bredare och i viss mån även djupare än inom de båda övriga ked- jorna. Detta gäller särskilt sådana varugrup— per som dam— och herrkonfektion, skor och möbler. För att uppnå lönsamhet inom ra- men för den prisnivå man ämnar hålla uppger man sig nödsakad att begränsa sorti- mentet framför allt beträffande sällanköps- varor såsom radio- och TV-artiklar och kon- fektion. Trots detta beräknas sortimentet komma att öka genom den fortlöpande pro- duktutveckling som sker.

Samtliga kedjor differentierar sortimentet efter varuhusens storlek. Grundsortimentet,

vilket förs av de minsta varuhusen, omfattar i Tempo-varuhusen ca 6000 artiklar exklu- sive livsmedelsavdelningarna (storleks- och färgvarianter betraktas ej som skilda artik— lar). De mellanstora Tempo—varuhusen har ca 8 000 artiklar, medan de största kommer upp i 10 OOO—12000 artiklar. I Åhléns—varu- husen är sortimentet ytterligare påbyggt med specialvaror. Med livsmedelssortimentet in— räknat, vilket omfattar ca 3 000 artiklar, kommer de större Tempo-varuhusen upp i ca 15 000 artiklar.

Epa-varuhusens grundsortiment omfattar inklusive livsmedel ca 9 000 artiklar, och to- talantalet i de större varuhusen uppgår till 14 000—15 000 artiklar. Livsmedelssortimen- tet i Epa-varuhusen är mer begränsat än i Tempo-varuhusen och ligger kring 2000 ar— tiklar.

För Domus-kedjans del har uppgifter sak- nats för en beskrivning av sortirnentets stor- lek i antal artiklar. Domus-kedjan anses emellertid ha ett större antal artiklar än de båda övriga.

För att belysa de marknader inom vilka varuhuskedjorna opererar har en fördel- ning av omsättningen på varugrupper före- tagits. Redovisningen av resultaten, som sker i tabell 6: 4, skiljer mellan KF—varuhusen å ena sidan och Epa och Tempo å den andra.1

Sortimentsfördelningen visar att mer än en tredjedel av varuhusens försäljning faller på livsmedel. Den enda förskjutningen i sor— timentsfördelningen som skett under tvåårs-

perioden är att andelen livsmedel ökat kraf- tigt. Fördelningen av specialvarusortimentet har i stort sett varit oförändrat.

År 1965 uppgick varuhusens försäljning av livsmedel till ungefär 1,5 miljarder kr., vilket är ca 12 % av dagligvaruhandelns för- säljning. Av de sortimentsprognoser som uppgjorts framgår att andelen livsmedel i kedjevaruhusens försäljning ytterligare kom- mer att öka. Livsmedlens andel bedöms bli ungefär 50 %. Epa—kedjan har alltjämt en lägre andel livsmedel i sin försäljning, 38 % år 1965 mot 49 % för Tempo.

Beklädnadsvarorna utgör kedjevaruhusens andra stora varugrupp. Domus-kedjan har en något större tyngdpunkt lagd på bekläd- nadsvaror, drygt 40 % av specialvaruför- säljningen mot knappa 40 % för de båda övriga företagen. Med specialvaror avses samtliga varor exklusive livsmedel och bar- serveringar. Damkonfektion och -ekipering dominerar beklädnadsvaruförsäljningen, me- dan herrkonfektion och -ekipering uppgår till ungefär 5 % av totala försäljningen. För- säljningen av handskar, paraplyer och rese- effekter har en andel av ca 2 %.

Kedjevaruhusens inriktning på kemisk- tekniska hushållsvaror, hygienpreparat och kosmetika får betraktas som kraftig i rela- tion till varugruppens totala storlek i kon-

1 För självbetjäningsvaruhusen har en fördel- ning av omsättningen på specialvarugrupper gjorts med utgångspunkt från de relationstal som råder för icke självbetjäningsvaruhus.

Tabell 6: 4. Den relativa fördelningen av kedjevaruhusens omsättning på varugrupper åren 1963 och 1965

Epa och Tempo Domus-kedjan

Varugrupp 1963 1965 1963 1965 Livsmedel 38 42 22 34 Beklädnadsvaror; konfektion och ekipering

samt handskar, paraplyer, reseeffekter 23 22 31 26 Tyger och sybehör 2 2 2 2 Skor 2 2 5 4 Kem. tekn. varor, toalettartiklar, kosmetika 10 9 9 7 Möbler och heminredningstextilier 4 4 6 4 Övriga varor 17 15 20 18 Restauranger, barer 4 4 5 5 Totalt 100 % 100 % 100 % 100 % Försäljning totalt, milj. kr. 1 655 2 304 1 113 1 626

sumtionsbudgeten. Kedjevaruhusen täcker med en sortimentsandel av något mindre än 10 % ungefär en fjärdedel av totalförsälj- ningen av varugrupperna i fråga.

Inom gruppen möbler och heminrednings- textilier är det främst den senare varugrup- pen som är av betydelse.

I övrigt består kedjevaruhusens sortiment av bosättnings- och hushållsartiklar, såsom glas och porslin, köksredskap, belysningsar- tiklar, sportartiklar och leksaker, trädgårds- redskap, verktyg och pappersvaror. En ge- nomgång av specialvarusortimentet visar att större och mer kapitalkrävande varor såsom hem- och hushållsapparater, möbler etc. spe- lar en underordnad roll. Det har dock fram- hållits från de privata kedjorna att sorti- mentet kommer att utökas med dessa varu— grupper.

Olika konkurrensmedels betydelse

Varuhuskedjorna har under sitt inträde på marknaden använt detaljhandelns primära konkurrensmedel, sortiment, pris, närhet och service, i kombinationer som avviker från den specialiserade detaljhandelns.

Sortimentsbredden och inriktningen på de mest högfrekventa varianterna inom respek— tive varuområde har redan beskrivits. Denna sortimentsinriktning har möjliggjort något lägre priser än den specialiserade handelns. Lågprisintrycket har ytterligare förstärkts genom att varor i höga prisklasser i regel uteslutits ur sortimentet. Egna märken har haft ett frekvent inslag i sortimentet. Under varuhusens introduktionsperiod torde dessa främst ha fyllt syftet att skydda stora mär- kesvaruleverantörer och utgjort ett villkor för leverans. Under senare år har syftet när— mast blivit att möjliggöra en rörlig leveran- törspolitik där så varit påkallat. Ju större och mer likartade varuhuskedjorna blir, des- to mer kännbar blir konkurrensen mellan varuhuskedjorna. I samma takt ökar beho- vet av differentierade varor, som försvårar direkta prisjämförelser. Denna roll kommer sannolikt att bli alltmer framträdande för varuhusens egna märken.

I närhetskonkurrensen är varuhusen i ett

sämre läge än fackhandeln genom att det är fråga om få och stora enheter. Konsumen- terna har därigenom längre avstånd till ett varuhus än till en fackhandelsbutik. Detta ogynnsamma förhållande har varuhusen i viss mån kompenserat genom en lokalise- ring till centrumbildningar och stora affärs- centra. Inom dessa kompletteras varuhusens breda sortiment, d. v. 5. ett sortiment som täcker flera behovsområden, av specialbuti- ker med ett djupt sortiment som ger ett stort urval inom varje varuområde. Därmed har konsumenterna fått ökade möjligheter att täcka olika inköpsbehov på i princip ett och samma ställe, även om det sker till priset av något längre avstånd.

När det gäller service i betydelsen person- lig betjäning och rådgivning råder samma förhållanden som beträffande närhetskon- kurrensen. Varuhusen har dragit ned pres- tationsnivån i vissa avseenden men ökat den i andra. De båda privata kedjorna har i stor utsträckning genomfört självbetjäning med centrala utgångskassor. Även i dessa varuhus finns det tillgång till personlig rådgivning, men i praktiken är den starkt begränsad. Den personliga rådgivningen ersättes av allt större andel fabrikantförpackade varor med skriftlig information. En väl utarbetad varu- exponering och en rationellt disponerad bu- tiksyta med tydliga varugruppsangivelser ge- nom skyltar underlättar vidare konsumenter- nas självval.

Även när det gäller reklam och andra säljfrämjande åtgärder för varuhusen en av- vikande politik. Vad man särskilt kunnat lägga märke till är att bearbetningen av konsumenterna utanför varuhusen genom- gående varit ringa. Aktiviteterna har i hu- vudsak koncentrerats till försäljningsloka— lerna, där besökarnas intresse fångats genom skyltning, annan varuexponering och de- monstrationer. Fr.o.m. mitten av 1960-talet finner man emellertid en tendens till ökade utåtriktade aktiviteter i form av annonse- ring och direktreklam. Detta kan vara ett uttryck för att varuhusen får en växande överkapacitet och möter ökat säljmotstånd.

Den konkurrensmix som framför allt de privata varuhuskedjorna tillämpat har av-

vikit från den traditionella detaljhandelns i flera avseenden. Av den starka expansion som sektorn uppvisat har framgått att kon- kurrenseffekten varit god. Nästa fråga är till vilket pris expansionen skett. Vilket re- sultat uppvisar denna sektor jämfört med övrig detaljhandel och finns det några prin- cipiella skillnader mellan kedjorna?

Bruttovinster, kostnader och lönsamhet

Beräkningen av varuhuskedjornas brutto- vinster och kostnader har mött problem, då det gällt att få fram uppgifter som dels möj- liggör en jämförelse mellan kedjorna, dels med andra detaljhandelsföretag. Vissa sköns- mässiga omräkningar har fått göras, vilket innebär att jämförelserna gäller endast i stora drag.1

Resultaten av dessa beräkningar redovisas i tabell 6: 5. I resultatavseende ligger Epa- och Tempo—kedjorna rätt nära varandra. De- ras genomsnittsresultat har därför ställts mot Domus-kedjans. Av jämförelsen fram- går att Domus-kedjan arbetar under delvis andra förhållanden. Den uppnådda vinsten är beräknad för att i princip täcka återbä— ringen. Minskar man bruttovinsten med 2—3 %, dvs. med återbäringen, framgår att Domus-kedjan i realiteten arbetar med en lägre bruttovinst än de privata kedjorna. I

de få fall där prisjämförelser kunnat göras har inga belägg erhållits för att det förelig- ger några större skillnader i de tre kedjor- nas prisnivåer. Detta talar för att Domus— kedjan skulle ha haft högre inköpspriser, vil- ket om så verkligen är fallet innebär an- tingen att kooperationens industriföretag »sålt» sina varor till högre priser än de pri- vata industriföretagen eller att kooperatio- nen inte utnyttjat sin samlade inköpsstyrka vid förhandlingar med utomstående leve—

1 Vid fastställandet av bruttovinst och kostna- der har särskilt för de privata kedjornas del upp- stått problem, eftersom inköpsfunktionen ingår som en del i den allmänna administrationen. För att göra siffrorna jämförbara med mindre före- tags har inköpskostnader, fraktkostnader och centrallagerkostnader lagts till varornas inköps- priser. Kostnaderna för den allmänna administra- tionen av varuhusen upptas som en detaljhandels- kostnad. Uppgifterna om bruttovinst, kostnader och vinst bygger sålunda på följande framräkning + Under året inköpta varor och speciella kost- nader i samband dårmed såsom frakter och centrallagerkostn. etc. ./. Kassarabatter och bonus

.l. Utgående lager till inventerat värde utan ned- skr. '

= Summa inköpspris för under året sålda varor

Omsättning under året exkl. varuskatt ./. Summa inköpspris enligt ovan

= Bruttovinst

./ . Detaljhandelsledets kostnader, inkl. skattemäs- siga avskrivningar. Rånta på eget kap. ingår ej som kostnad

= Vinst. Vinsten gäller före fonderingar och skatt.

Tabell 6: 5. Utvecklingen av bruttovinster, kostnader och vinst inom varuhuskedjorna, procent

Epa- och Tempo-kedjorna Domus-kedjan

1951 1957 1963 1964 1965 1963 1964 1965 Bruttovinst, specialvaror 32,5 31,3 31 ,2 28,9 28,3 29,3 Bruttovinst, livsmedel 15,9 16,3 15,5 16,3 17,3 17,5 Bruttovinst, totalt 29,2 29,0 27,9 26,2 26,2 25,8 25,2 25 ,2 Kostnader, specialvaror 23,5 24,2 25,4 Kostnaderz, livsmedel 13,0 11,7 11,5 Kostnader, totalt 21,1 18,9 21,0 20,8 21,8 22,2 21,8 21,7 Vinst”, specialvaror 9,0 7,1 5,8 Vinst, livsmedel 2,9 4,6 4,0 Vinst, totalt 8,1 10,1 6,9 5,4 4,4 3,6 3,4 3,5

* Fördelningen av bruttovinster och kostnader på specialvaror och livsmedel bygger på vissa sköns- mässiga fördelningar. För Domus-kedjan har en uppdelning av kostnaderna över huvud taget inte varit möjlig att genomföra.

rantörer i samma utsträckning som de pri- vata kedjorna.

Liksom skillnaderna i de organisatoriska förhållandena blir allt mindre mellan de båda sektorerna, minskar också skillnaderna i bruttovinster, kostnader och vinst mellan den kooperativa och privata sektorn.

Inom den privata sektorn, där en längre period kan överblickas, finner man sjunkan- de bruttovinster och oförändrade kostnader. Förhållandena påverkas emellertid av den kraftiga ökningen i livsmedlens andel av för— säljningen. För dessa varor är som framgår såväl bruttovinster som kostnaderna lägre. Inom specialvarusektorn har bruttovinsten ökat något sedan mitten av 1950—talet. Kost- naderna har samtidigt ökat i påfallande grad. Kostnadsökningarna har varit särskilt framträdande under 1960-talet.

Vinsten har successivt minskat under hela perioden 1963—1965. Vinstnivån är dock allt- jämt att betrakta som god. Inom livsmedels- handeln får en vinst på 4 % av omsättningen anses som osedvanligt god jämfört med vad branschen i dess helhet uppvisar. Inom spe- cialvarusektorn är en vinst på närmare 6 % också att betrakta som god, särskilt när man beaktar den starka expansion som företagen samtidigt genomgår.

C. Organiserad detaljistsamverkan

I de båda närmast föregående avsnitten har storföretagsbildningar genom horisontell in- tegration behandlats. Det har därvid fram- gått att mångfilialföretagen utgör en expan- siv företagsgrupp inom praktiskt taget alla branscher. Det har också belysts hur de stora varuhuskedjorna, såväl privata som kooperativa, fortsätter att lägga under sig allt större del av marknaden. Det är mot denna bakgrund man får se den aktivitet som pågår mot ökad samverkan mellan en— skilda detaljister. Vad som därvid eftersträ- vas är att tillvarata handelns stordriftsför- delar med bibehållande av köpmannaägda, juridiskt fristående butiker. Gruppsamverkan inom detaljhandeln fö- rekommer organiserad på olika sätt och med

olika grad av fasthet. I vissa fall är sam- arbetet begränsat till förhandlingar om ra- batter och övriga inköpsfördelar, medan man i andra fall finner organisationsformer som i väsentliga delar närmar sig mång- filialföretagens.

Även om samverkan detaljisterna emellan är olika organiserad och varierar beträffan- de inriktning, finns dock vissa gemensamma drag. Detaljisternas samarbete leds, så snart det blir av någorlunda stor betydelse, av en administrativ enhet, som ofta är ett aktie- bolag ägt av detaljistmedlemmarna. I vissa fall kan den administrativa enheten också vara en ekonomisk förening. En av den centrala enhetens uppgifter, i regel den främsta, är att för medlemmarnas räkning företa eller förmedla förmånliga inköp. Or- ganisationens strävan är vidare genomgåen- de att öka de centrala inköpens andel bland medlemmarna. Även följande förhållanden kännetecknar en organisation för detaljist— samverkan.

Varorna förmedlas i huvudsak endast till medlemmar.

Organisationen arbetar utan vinstsyfte. I den mån vinst uppkommer delas den ut till medlemmarna.

Organisationen bedriver i regel icke full- ständig grossiströrelse.

Organisationen har ofta någon form av utåtriktad verksamhet.

Någon allmänt accepterad benämning på denna verksamhetsform finns inte. Inköps- förening, inköpsgrupp och frivillig kedja är de vanligast förekommande benämningarna. De båda förstnämnda termerna betonar allt- för ensidigt den del av verksamheten som består av gemensamma inköp, medan den sistnämnda ger intryck av en samverkan i utåtriktade åtgärder, som inte alltid före- kommer. Någon tillfredsställande lösning av terminologifrågan har inte heller här kun— nat presenteras. Samarbetet detaljisterna emellan benämns i föreliggande studie de— taljistsamverkan, och den centrala admini— strativa enheten kallas inköpsförening eller inköpsgrupp.

För att få en bild av detaljistsamverkans utbredning och en närmare inblick i sam-

arbetsformernas art och inriktning har en enkät gemmförts bland inköpsföreningar verksamma inom den egentliga detaljhan— deln. Uppgifter om existerande inköpsför- eningar har erhållits från de olika bransch— föreningarna och från leverantörer. Samt- liga uppgivna grupper har emellertid inte intervjuats. Organisationer vars verksamhet legat nere eller varit ytterst sporadisk har uteslutits. I andra fall har någon företrä- dare för organisationen ej kunnat spåras, varav den slutsatsen dragits att verksamhe- ten saknat nämnvärd betydelse.

Med hänsyn till de ansträngningar som lagts ned på att spåra verksamma inköps— grupper bör studien ha en god täckning och ge en tämligen tillfredsställande bild av de- taljistsamverkans omfattning och utveck- ling.

På grund av olikheter i gruppernas inrikt- ning har det varit omöjligt att genomföra enkäten efter enhetligt schema. Följande bas- uppgifter har emellertid eftersträvats om samtliga grupper:

l. Värdet av varor, vilka fakturerats vid gruppens centralorgan

2. Omfattningen av upprättandet av avtal med leverantörerna och avtalsförmedlade varors ungefärliga betydelse —— det förutsätts att dessa varor ej faktureras över central- organet

3. Antalet detaljistmedlemmar

4. Detaljistmedlemmarnas totala omsätt- ning i detaljhandelspriser

5. Organisationens kostnader. För de mera fast organiserade inköpsför- eningarna har därutöver uppgifter inhämtats om vilka funktioner som utförs för medlem- marnas räkning, organisationsförhållanden samt föreningarnas målsättning. Vidare har även inköpsfördelarnas storlek diskuterats. Avsikten har varit att kartlägga respektive kedjas utveckling sedan starten. Det har emellertid visat sig omöjligt att för samtliga grupper rekapitulera utvecklingen, framför allt på grund av den lösa organisation grup- perna ofta haft under uppbyggnadsskedet och genom att täta byten skett av förening- arnas ledning. Redovisningen av de struk- turella förhållandena har i avsaknad av en-

hetliga data begränsats till åren 1963—1965, för vilken tid nöjaktiga uppgifter i regel kunnat erhållas.

Detaljistsamverkans omfattning och utveckling Gemensamt för samtliga detaljistsamman- slutningar är att inköpssamarbetet utgör den primära funtkionen. Det är därför naturligt att mäta verksamhetsformens betydelse i storleken på de inköp där föreningarna medverkat i någon form. Man kan här skilja på olika grad av samverkan:

a) inköpen gäller samlingsorder som går över föreningarna och som faktureras över dessa

b) inköpen gäller efterorder och andra småorder direkt från detaljisterna till leve- rantörerna. Faktureringen sker dock centralt över inköpsföreningarna

c) inköpen sker direkt detaljist/leverantör men baseras på de avtal beträffande priser och andra villkor som uppgjorts mellan in— köpsföreningarna och leverantörerna.

Omfattningen av de centralt fakturerade inköpen har kunnat mätas tillfredsställande. Däremot har det varit svårare att beräkna storleken på de inköp som baserats på cen— tralt upprättade avtal. Det har dock varit möjligt att ange i vilka branscher verk- samheterna inriktats på avtalsförmedlade in— köp. Vissa beräkningar av storleken på dessa inköp har även gjorts. Dessa siffror bör dock ses som minimisiffror.

Ett annat mått på detaljistsamverkans omfattning är antalet mcdlemsdetaljister och storleken på den omsättning dessa represen- terar. Dessa förhållanden samt storleken på detaljisternas centralt fakturerade inköp be- lyses i den sammanställning som återges som tabell 6: 6.

Ur tabellen kan utläsas att de 31 stude— rade inköpsföreningarna år 1965 företog centralt fakturerade inköp för sammanlagt 2,1 miljarder kr., uttryckt i detaljhandelns inköpspriser. Översatt till konsumentpriser ligger summan vid ca 2,7 miljarder kr., vil- ket representerar ungefär 10 % av egentliga detaljhandelns omsättning. Inköpsförening- arnas roll vad gälelr enbart avtalsförmed-

lade varor förefaller ganska liten. Summan ligger i storleksordningen 30 milj. kr. år 1965 och verksamehten begränsar sig i stort sett till två branscher, textil— och bekläd- nadshandeln samt möbelhandeln.

Endast en del av de samverkande detaljis- ternas inköp sker med inköpsföreningarnas medverkan, i genomsnitt torde det ha rört sig om 35—40 % år 1965. De samverkande detaljisternas totala omsättning, som samma år uppgick till 7,1 miljarder kr., represen- terade en marknadsandel av 27 % av totala egentliga detaljhandeln.

Av tabellen framgår att det är fråga om en kraftigt expanderande sektor av detalj- handeln mätt såväl i värdet av centrala in- köp som i medlemmarnas samlade omsätt- ning. Ökningen har i det förra avseendet va—

rit 34 % under perioden 1963—1965 och 24 % i det senare. De centrala inköpen har ökat klart mer än medlemmarnas omsätt- ning, vilket innebär att medlemmarnas köp- trohet vuxit. Ökningstakten är mer framträ- dande inom specialvaruhandeln, där denna verksamhetsform alltjämt är i ett uppbygg— nadsstadium, än inom dagligvaruhandeln. Inom specialvaruhandeln har sålunda de centrala inköpen ökat med närmare 70 % under den studerade perioden. Detaljistsamverkan har olika utbredning och tenderar även att skilja sig i inriktning inom olika branscher. För att ge en mer nyanserad bild av hur verksamhetsformen fungerar skall beskrivningen i det fortsatta gå in på några olika branschers och större inköpsföreningars förhållanden.

Tabell 6: 6. Detaljistsamverkan inom detaljhandeln åren 1963—1965 Antal detaljistgrupper, antal medlemmar, medlemmarnas centrala inköp samt medlemmarnas omsätt- ning med uppdelning på bransch.

Medlemmarnas centralt Antal fakturerade inköp, Medlemmarnas om- grup- Antal medlemmar milj. kr. sättning, milj. kr.

Bransch per 1963 1964 1965 1963 1964 1965 1963 1964 1965 Dagligvaruhan-

deln 5 9 618 9 500 8 904 1 434,0 1 623,0 1 862,0 3 989 4 472 4 990 Index 100 99 93 100 113 130 100 112 125 Fårg- och parfy-

merihandeln 2 104 109 144 2,7 6,9 11,3 59 69 109 Textil— och be-

klädnadshan- deln 9 496 557 584 39,0 46,6 64,4 299 377 474 Skohandeln 2 277 277 280 16,2 17,2 17,5 103 106 117 Järnhandeln 3 401 419 425 48,4 70,2 85,3 940 960 985 Bosättningshan-

deln 2 98 77 80 3,2 3,9 5,4 32 34 40 Möbelhandeln 4 122 126 134 14,3 18,2 20,5 186 207 225 Radio- och TV-

handeln 1 35 50 66 4,8 10,2 14,5 38 45 55 Fotohandeln 1 226 240 253 6,4 8,2 13,7 80 90 100 Leksakshandeln 1 175 180 186 16,5 18,0 20,0 40 45 50 Sporthandeln 1 25 40 55 0,4 3,0 4,0 10 12 20 Totalt övriga _

handeln 26 1 959 2 075 2 207 151,9 202,4 256,6 1 787 1 945 2 175 Index 100 106 113 100 133 169 100 109 122 Dagligvaruhan-

deln jämte övrig handel 31 11 577 11 575 11 111 1 585,9 1 825,4 2 118,6 5 776 6 417 7 165 Totalt index 100 100 96 100 115 134 100 111 124

Detaljistsamverkan inom dagligvaruhandeln

Detaljistsamverkan kan sägas ha sitt ur- sprung inom dagligvaruhandeln, där den första inköpsföreningen bildades redan un— der början av 1900-talet. Inom denna bransch har verksamhetsformen också sin största spridning, samtidigt som samarbetet här är mycket långt drivet.

Enskilda detaljister i samverkan kan be- räknas ha omsatt för närmare 5 miljarder kr. totalt år 1965, vilket utgör ca 40 % av branschens hela omsättning. De centrala in- köpen uttryckta i detaljhandelspriser kan beräknas ha uppgått till 2,3 miljarder kr., vilket ger en köptrohet av 40—50 % .

Inom branschen finns två olika former av detaljistsamverkan företrädda vad gäller upprinnelse och bakgrundsförhållanden. Den dominerande gruppen är ICA, som omfat- tar inköpscentraler med fullt utbyggd gros- siströrelse. Inköpscentralerna ägs av detaljis- terna, men det är från inköpscentralerna och från deras centralorgan som detaljist- sektorn i alla väsentliga avseenden dirigeras, vilket bl. a. sammanhänger med att det är på inköpscentral-nivån de ekonomiska resur- serna samlats genom fonderingar och genom innehållna bonusmedel. Hela sektorns etable- ringspolitik och finansieringen av nya buti- ker — två inom dagligvaruhandeln ytterst centrala frågor — handhas sålunda centralt.

Inom den del av branschen vars varuför- sörjning omhänderhas av enskilda kolonial- varugrossister, som samarbetar genom ASK, en inköpsförening för kolonialvarugrossis- ter, finns två detaljistgrupper, Vivo och Fa- vör. Vardera leds av en ekonomisk för- ening, som kan sägas utgöra ett kontakt- organ mellan grossisterna och de samver- kande detaljisterna. Inköpsfunktionen hand- has av grossisterna, som driver omfattande inköpssamverkan. Över hälften av deras in- köp sker genom centrala upphandlingar. Kedjornas utåtriktade aktiviteter, utveck- lingen av sortimentet och frågor som gäller butikernas utrustning samt konsulentverk- samheten sköts av de centrala bolagen. Bo- lagens ledning består till lika delar av de—

taljist- och grossistrepresentanter. Kedjor av denna typ går under benämningen grossist- ledda kedjor, och i realiteten har grossisterna ett avgörande inflytande över kedjorna ge- nom att dessa handhar finansierings- och nyetableringsfunktionerna.

Detaljistsamverkan inom livsmedelshan- deln skiljer sig i väsentliga avseenden från specialvaruhandelns, framför allt genom den långt drivna vertikala integration som före- ligger och det inflytande som bakomvaran- de led har över detaljhandelsledet. Det är inom denna sektor svårt att skilja mellan ren detaljistsamverkan och vertikal integra— tion. Hela problemområdet inkluderande in- bördes förhållandena mellan olika led be— handlas mer utförligt i kap. 7, vilket ägnas åt dagligvaruhandeln.

Detaljistsamverkan inom textil- och beklädnads- handeln

Inom textil- och beklädnadshandeln har nio aktiva inköpsgrupper studerats, varav tre är relativt nybildade.1 Dessa inköpte varor cen- tralt för ca 64 milj. kr. år 1965.

Värdet av centralt inköpta textil- och be- klädnadsvaror är dock större. Genom ICA- organisationen inköps textilvaror för totalt ca 60 milj. kr. I en av kedjorna, FL-kedjan, ingår varuhuset Ferd. Lundqvist, vars in- köpsorganisation utnyttjas för hela kedjan. Varuhusets egna inköp har ej inräknats i siffran över centrala inköp. Dessa beräknas ligga i storleksordningen 13—15 milj. kr. Medräknas dessa inköp och ICA-organisa- tionens uppgår de centrala inköpen inom varuområdet till ca 140 milj. kr. år 1965 .

Vissa kedjor har inriktat sin verksamhet på att upprätta avtal med leverantörerna utan att i övrigt närmare befatta sig med inköpen. Varor till ett värde av drygt 10 milj. kr. kan beräknas ha förmedlats till de- taljhandeln på detta sätt.

De detaljister som samverkar i de stude-

1 Dessa är: Barntex AB, Stockholm, Detex AB, Borås, FL—kedjan, Göteborg, AB Hemtex, Stock- holm, Herrtex-kedjan AB, Borås, Junior Centers Inköps AB, Halmstad, Modecenters Inköps AB, Stockholm, De Samverkande Modehusen AB, Mölndal och Textil AB Fri, Örebro.

rade nio inköpsgrupperna hade år 1965 en omsättning totalt av ca 475 milj. kr., vilket var ungefär 10 % av den samlade detaljhan- delns distribution av textil- och beklädnads- varor (exkl. skor, väskor och reseffekter).

Samarbetet på inköpssidan framhålls vara av primärt intresse, men det betonas sam- tidigt från flera håll att överblicken över ut- budet, sammanställandet av kollektioner och pejling av modeförändringarna är funktio- ner som blir allt viktigare.

Vad gäller utåtriktade åtgärder varierar insatserna. Rent allmänt kan sägas att akti- viteter i form av samannonsering, gemen- sam uppskyltning av varor och liknande, vilka spelar en framträdande roll inom dag- ligvaruhandeln, har relativt liten betydelse. Samarbetet tar sig främst uttryck i utarbe- tandet av gemensamma reklampaket, enhet- lig symbol, gemensamt konsumentemballage etc.

Kostnaderna för inköpscentralernas verk— samhet tas ofta ut i form av en avgift, i vis- sa fall kombinerad med ett påslag på im- portvarorna. Kostnaderna varierar självfal- let med åtagandenas omfattning. Man tycks dock inom branschen sträva efter en be- gränsning av kostnaderna. I de fall där kost- naderna kunnat beräknas har de legat kring 2—3 %.

Inköpsfördelarna är svårare att beräkna än kostnaderna. Inköpsprisfördelar på upp till 10 % har uppgivits jämfört med om varje medlem själv skulle företa inköpen.

Målet för pratkiskt taget alla inköpsgrup— per år ett utvidgat och fördjupat samarbete. Hittills har ansträngningarna i stort sett kon— centrerats till inköpssidan. Ökade ansträng- ningar på försäljningssidan är nästa steg i samarbetet. Detta kräver emellertid, fram- hålls det, en högre grad av bindning. Vissa grupper anser att egna märken är en realis- tisk samarbetslinje, andra åter ställer sig rätt återhållsamma med hänsyn till de kost- nader inarbetandet av sådana kräver. På konfektionssidan väntas dock en betydande del av sortimentet komma att förses med etiketter upptagande inköpsgruppens namn och emblem.

En konsekvens av inköpssamverkan, som

föreningarna själva poängterar, är att im- portvarornas andel kan komma att öka, ge- nom att de stora inköpsenheter som bildas har möjligheter att ställa de inhemska in- köpsalternativen mot vad som bjuds på den utländska marknaden. Intresset för import- varor torde även vara betingat av behovet av differentierade produkter.

Detaljistsamverkan inom möbelhandeln

Betecknande för samverkan inom möbelhan- deln är att ett stort antal detaljister är in- volverade men att samarbetet är svagt. Av det tiotal detaljistgrupper som bildats inom branschen har endast fyra en sådan omfatt- ning och organisation att de kan anses fylla kraven på vad som i denna studie avsetts med detaljistsamverkan.1 År 1965 uppgick de samlade centralt fakturerade inköpen till ca 20 milj. kr., vartill kommer inköp för yt- terligare 20 milj. kr. som bygger på avtal som upprättats av inköpsföreningarna. Med- lemsbutikernas omsättning har beräknats till ca 250 milj. kr., vilket är ungefär 25 % av branschens totala omsättning.

Två av detaljistgrupperna har en riksom- fattande spridning, AB Mio, Hälsingborg, och AB Sambo, Stockholm. De dominerar genom sin storlek branschens gruppsamver- kan. Även inom dessa båda grupper kon- centreras samarbetet alltjämt i huvudsak till inköpsfrågor, medan de utåtriktade åtgär- derna är relativt begränsade.

Målsättningen för dessa grupper är ökad köptrohet och ett större inslag av egna mo- deller. Däremot avser ingendera av dem att expandera genom nämnvärd utökning av medlemsantalet. Inom vardera gruppen väljs medlemmarna selektivt, d.v.s. varje de- taljist är ensam medlem på sin ort.

Båda grupperna syftar till ett framtida fastare samarbete och ökade gemensamma utåtriktade åtgärder, varvid den ena har som slutmål en fast organisation som arbetar efter i princip samma mönster som ett mång- filialföretag. Gruppen har exempelvis redan

1 De fyra företagen är AB Mio, Hälsingborg, AB Sambo, Stockholm, Dalagruppen, Hedemora, och Erfa—3, Trollhättan.

central prissättning och viss gemensam an— nonsering.

Detaljistsamverkan inom järnhandeln

Inom järnhandeln finns tre stora inköps- grupper med totalt 85 milj. kr. i gemensam— ma inköp år 1965.1 Medlemmarnas omsätt- ning uppgick samma år till närmare 1 mil— jard kr. Medlemmarnas omsättning är för— bluffande hög jämförd med branschens stor- lek som helhet. För att få en uppfattning om verksamhetsformens relativa ställning krävs en belysning av de speciella förhållanden som råder i branschen i övrigt. Järnhandeln skiljer sig från övriga branscher inom de- taljhandeln genom sitt stora inslag av för— säljning av varor i parti. Det är över huvud- taget svårt att i denna bransch dra en gräns mellan parti- och detaljhandel. Definitions— och klassificeringsproblemen belyses av att 1963 års handelsräkning redovisar en för- säljning inom järnhandeln av totalt ca 840 milj. kr. varav 200 milj. kr. i partiförsälj- ning. Medlemmarna i Sveriges järnhandlare- förbund beräknas dock år 1964—1965 ha haft en omsättning totalt i storleksordning- en l,l-—1,2 miljarder kr., varav 25 % beräk- nas utgöra kontantförsäljning över disk, me- dan resten försäljs på kredit till hantverkare, byggmästare etc. Om hänsyn tas till att en viss del av försäljningen går över icke- branschanslutna företag bör försäljningen totalt ha legat i storleksordningen 1,3—1,4 miljarder kr., vilket skulle betyda att de tre inköpsgrupperna hade en andel av omsätt- ningen av 70 %, vilket även det utgör en hög siffra.

De centrala inköpen uppgick år 1965 till 10—12 % av medlemsföretagens totala inköp. En påtaglig ökning av köptroheten har skett under den studerade treårsperioden. Verk- samheten inom inköpscentralerna är kon- centrerad till inköpsfrågor, dock med visst undantag för den senast bildade gruppen, Järnkedjan, där även samordning av vissa försäljningsaktiviteter förekommer. Inom de båda äldre grupperna sker en viss lagerför- säljning, vilken är att betrakta som service mot medlemmarna.

Någon beräkning av hur mycket fördel- aktigare priser som erhålls genom samver- kan har ej kunnat göras.

Inköpsgruppernas kostnader i relation till omsättningen ligger i storleksordningen 4 %, vilket är något högre än vad som är vanligt inom övriga specialvarubranscher, något som sannolikt får tillskrivas lagerfunktionen.

Inom grupperna anser man det möjligt att nå en ytterligare anslutning och att öka köptroheten.

Detaljistsamverkan inom övriga branscher

Bland detaljistgrupperna inom övriga bran- scher förekommer dels sådana med en fast organisation och samaktiviteter på bred front, dels relativt löst organiserade grup- per. Till den förra kategorin kan den täm- ligen nystartade och snabbt expanderande Färgsam-gruppen inom färghandeln räknas. Gruppens medlemmar ger en enhetlig bild utåt genom emblem och skyltar och viss ge- mensam reklam. Man arbetar inom organi- sationen för samordning av medlemmarnas sortiment, varigenom fördelaktigare inköps- villkor skall kunna uppnås. Även andra funktioner utförs centralt, t.ex. utbildning och konsulentverksamhet.

En annan fast organiserad detaljistgrupp är AB Samex inom radio- och TV-handeln. Utmärkande för denna är hög köptrohet och omfattande beslutscentralisering. För- utom frågor som rör inköp och marknads- föring centralbehandlas frågor om prissätt- ning, utbildning och redovisning. Egna mär- ken upptar en betydande del av omsätt- ningen. Vid sidan av centrala inköp över ramavtal företar inköpsföreningen självstän- diga inköp, vilka sedan fördelas på med- lemmarna efter totalomsättning. Medlems- detaljisternas andel av branschens omsätt- ning kan beräknas ha uppgått till 8 % år 1965.

Inom skobranschen har de utländska kedjebildningarna stor betydelse. Tre sådana kedjor eller grupper är verksamma på den

1 Dessa är Engros AB Ferro, Ulricehamn, J ärn- kedjan, AB Eskilstuna och AB Dala Järn, Bor- länge.

svenska marknaden. Dessa grupper sträcker sig över hela Västeuropa, och den svenska marknaden är för dem blott en relativt obe- tydlig del. Dessa grupper fungerar enbart som inköpskedjor och saknar helt utåtrik- tad verksamhet. Detsamma kan sägas om de två svenska kedjorna inom branschen.1

Den internationella anknytningen inom denna branschs inköpsgrupper är ingen till- fällighet. Andelen importvaror i Skohandelns sortiment visar en tydligt ökande tendens, och det är möjligt att man genom den in- ternationella anknytningen kan få informa- tioner om modetendenser etc. snabbare än på annat sätt.

Inom den specialiserade handeln med glas och porslin finns två detaljistgrupper, Sphinx AB och Duka-butikerna AB. Den förra är en renodlad inköpsförening, medan den andra har ett brett upplagt program för samverkan, vilket omfattar såväl reklam och försäljning som effektivisering av med- lefsföretagens organisation genom lönsam- hetsstudier, konsulthjälp etc.

Handeln med leksaker och sportartiklar har vardera en samverkansgrupp. Den grupp som finns inom leksaksbranschen, Käpp- hästen, startade år 1965 och kan närmast betraktas som en auktoriserad återförsäljar- kår för en av landets största leksakstillver- kare. AB Sportsam, vilket är namnet på den inköpsgrupp som finns inom handeln med sportartiklar, har aktiviteterna koncentrerade till inköpssidan. Vissa varor, främst import- varor, lagerförs. Alla inköp faktureras cen- tralt.

Sammanfattande synpunkter

De studerade samverkansgruppetna inom detaljhandeln visar ofta betydande olikheter i organisatoriska förhållanden, i arbetssätt och i utveckling över tiden. I vissa avseen- den föreligger dock likheter, och mer eller mindre starka genomgående tendenser i ut- vecklingen kan märkas.

Inköpsgrupperna har i regel etablerats med det primära syftet att förbättra med- lemsdetaljisternas villkor på inköpssidan. Under senare tid har emellertid gruppernas

program utvidgats. De grupper som numera etableras har i allmänhet fastare bindning och fler funktioner delegerade till central instans. I de avtal som reglerar förhållan- dena mellan inköpsbolaget och medlemmar- na uppställs villkor för medlemskap beträf- fande butiksstorlek, köptrohet, betalnings- förmåga etc. Det är genomgående de större och mer konkurrenskraftiga fackhandelsbu- tikerna, som vinner inträde i de nybildade kedjorna, medan små butiker ofta saknar anslutningsmöjligheter.

Om man bortser från dagligvaruhandeln kan gruppsamverkan anses ha fått betydelse först under 1960-talet. Av den tabell över utvecklingen åren 1963—1965 som tidigare presenterats framgår att medlemsdetaljis- ternas omsättningsökning varit avsevärt stör- re än den genomsnittliga omsättningsökning- en inom detaljhandeln som helhet. En ännu större ökningstakt har de centrala inköpen visat, vilket innebär att köptroheten ökat. Vad gäller expansionstakten förefaller de mer fast organiserade grupperna ha haft en större sådan än de grupper som inriktat sig enbart på att vinna inköpsfördelar.

Vissa förändringar har inträffat i det sätt på vilket inköpsfrågorna handhas. Tidigare var upprättandet av ramavtal och förhand- lingar det primära, medan medlemmarnas in- köp skedde på traditionellt sätt, men till för- delaktigare priser. De mer aktiva grupperna är numera. inne på en ändring av hela in- köpsrutinen för att på så sätt sänka kost- naderna och uppnå ännu fördelaktigare pri- ser. I flera fall har visats hur t. ex. leveran- törsstrukturen ändrats, varigenom orderstor- leken per leverantör kunnat höjas. Avläm- nandet av samlingsorder och central faktu- rering dominerar inköpsverksamheten, me- dan separata inköp inom ramen för centralt upprättade avtal spelar någon nämnvärd roll endast inom vissa branscher och beträf- fande efterorder. Varuleveranserna går i re- gel direkt till medlemmarna. Lagerhållning

1 I statistiken över gruppsamverkan har sko- handeln representerats enbart av de svenska grupperna. Uppgifter om de utländska grupper- nas betydelse för den svenska marknaden har ej kunnat erhållas. De svenska kedjorna är Sko-Ifa och Sko-kedjan.

förekommer endast av vissa importvaror el— ler av sådana varor som har lång leverans- tid.

Fördelarna av gruppsamverkan för de- taljisterna i fråga ligger främst i lägre in- köpspriser. Det är svårt att precisera pris- fördelarna eftersom medlemskap i en in- köpsgrupp ofta innebär att leverantörsstruk- turen samtidigt ändras, men i allmänhet tor— de medlemskapet ge 4—10% lägre priser.1 För små detaljister blir prisfördelarna i all- mänhet större än för stora, eftersom de se- nare även vid individuella inköp tillvinner sig betydande kvantitetsrabatter.

Genom gruppsamverkan uppnår detaljis- terna även andra fördelar. Medlemmarna får tillgång till nya konkurrensmedel, som medlemsföretagen tidigare vart och ett för sig varit för små för att kunna använda. Detta gäller framför allt expertutarbetade reklamaktiviteter såsom annons- och direkt— reklamkampanjer, enhetligt emballage och enhetliga skyltar. Även priser och sortiment kan ges en bättre anpassning genom tillgång till »know how», och detsamma gäller orga- nisatoriska frågor såsom lönesättning och redovisning.

Inköpsföreningarnas kostnader i procent av omsättningen ligger i allmänhet lågt, kring ett par procent. För inköpsföreningar som lagerför varor ökar givetvis kostnader- na. Kostnaderna bestrids tiH betydande del genom avgifter, som är oberoende av med— lemmarnas och inköpens storlek. Inom någ- ra inköpsföreningar täcker man kostnaderna delvis genom att innehålla varurabatter och genom påslag på importvaromas priser.

En central fråga, när man skall bedöma effekten av inköpsföreningarnas verksam- het, är i vilken utsträckning de lägre inköps- priserna är uttryck för rationaliseringar i distributionsarbetet fabrikant/detaljist och i vilken utsträckning de beror på att detaljis— terna fått en bättre förhandlingsposition. Leverantörer och detaljister företräder här något olika uppfattningar, och det är för- enat med svårigheter att fastställa hur det förhåller sig i detalj. Vad man dock kan ut- gå ifrån är att båda faktorerna inverkat.

Oberoende av om det är fråga om ratio-

naliserings- eller förhandlingsfördelar är ef- fekten av samverkan för detaljisterna ifråga förbättrad konkurrenskraft som ökar med storleken på de fördelar som kan uppnås. Det rör sig såsom visats om betydande för- delar såväl beträffande inköpspriser som i andra avseenden, varför dessa detaljisters andel av marknaden kan väntas fortsätta att växa på den icke gruppanslutna fackhan- delns bekostnad. Effekten av denna detaljist- samverkan blir även att fackhandeln kan bjuda ökat motstånd mot nya och bransch- blandade distributionsformer.

* Dessa lägre priser har korrigerats med inköps- föreningarnas kostnader.

KAPITEL 7

Marknadens storlek och utveckling

Till dagligvaruhandeln har hänförts den för- säljning som går genom detaljhandelsföretag med huvudsaklig inriktning på ett brett livs- medelssortiment. I föreliggande studie av dagligvaruhandeln har därför den försälj- ning som sker genom kiosker, konditorier, bagerier, frukt- och konfektyraffärer, salu- hallar och stånd uteslutits. Handeln med dagligvaror omfattar sålunda inte enbart livsmedel utan även en viss del övriga va- ror, såsom rengöringsmedel, toalettartiklar och pappersvaror.

Några exakta uppgifter om dagligvaru- handelns storleksmässiga utveckling finns inte. En beräkning har emellertid företagits med utgångspunkt från den totala konsum- tionen av livsmedel i landet.1 Därvid har antagits att den försäljning av livsmedel som går utanför dagligvaruhandeln uppgår till 15 % av den totala livsmedelsförsäljningen. Vidare har andelen icke-livsmedel i daglig-

Utveckligen inom dagligvaruhandeln

varuhandeln uppskattats till i genomsnitt 9 % av branschens omsättning.

Resultaten av dessa beräkningar redovi- sas i tabell 7: 1.

Enligt beräkningen skulle den egentliga dagligvaruhandelns omsättning år 1964 upp- uppgått till mellan 11 och 12 miljarder kr., vilket innebär en mer än 100—procentig ök- ning av omsättningen i löpande priser se- dan år 1951.1 Eliminerar man effekten av prishöjningarna visar sig volymtillväxten ha varit tämligen obetydlig. Den har uppgått till ungefär 25 % under den studerade tret- tonårsperioden, vilket ger en i genomsnitt knappt 2-procentig årlig ökning. Någon

1 Jämförelser har företagits med 1951 års före- tagsräknings och 1963 års handelsräknings upp- gifter. Den förra källan avser vad gäller omsätt- ning 1950 års förhållanden och omsättningssifl'ran ligger ungefär 10 % under tabellens siffra för år 1951, vilket kan ses som en god överensstämmelse. Enligt beräkningar med utgångspunkt från den senare källan låg livsmedelshandeln vid 10 780 milj. kr. i omsättning, dvs. 100 milj. kr. lägre än i tabellen.

Tabell 7: I . Beräkning av egentliga dagligvaruhandelns omsättning av livsmedel i milj. kr. samt omsättningen totalt för åren 1951, 1957 och 1962—1964 i löpande priser2

1951 1957 1962 1963 1964

Detaljhandelns beräknade försäljning av livs-

medel 5 582 8 194 10 844 11 633 12 399 ./. Därav 15 % genom andra kanaler än egentlig

dagligvaruhandel 837 1 229 1 627 1 745 1 860 Livsmedelsförsäljning genom egentlig daglig-

varuhandel 4 745 6 965 9 217 9 888 10 539 + Beräknad andel ickelivsmedel 475 697 922 989 1 054 Egentliga dagligvaruhandelns omsättning 5 220 7 662 10 139 10 877 11 593

* Beräkningen utgår ifrån Statistiska centralbyråns siffror över framräknade livsmedelskonsumtionen med avdrag för storförbrukarsidans livsmedelsanvändning.

större tillväxttakt är heller inte att räkna med under närmast framförvarande år en- ligt de konsumtionsprognoser som gjorts upp. Det är dock möjligt att dagligvaru— handelns försäljning kan få en något större ökning genom en fortsatt vidgning av sorti- mentet mot större andel icke-livsmedel.

Dagligvaruhandeln skiljer sig från andra detaljhandelsbranscher i flera avseenden. Bl. a. är tillväxttakten lägre och efterfrågan har ett annat mönster. Med hög inköpsfre- kvens hos konsumenterna följer alltjämt ett större närhetsberoende, och befolkningsom- flyttningarna har därför i större utsträck- ning berört dagligvaruhandeln än andra branscher. Det är bl. a. i dessa förhållanden man finner förklaringen till de omfattande förändringar butiksstrukturen genomgått i olika avseenden.

Integration och blockbildning

Ett karakteristiskt drag i dagligvaruhandelns utveckling är den långt drivna grupp- och blockbildningen. I vissa fall rör det sig om horisontellt och/eller vertikalt fullt integre- rade block, i andra fall är de olika leden eller enheterna sammankopplade på frivil- lig väg genom samarbetsavtal och ömsesi- digt ekonomiskt beroende. Även om de olika gruppbildningarna inom branschen skiljer sig i fråga om formell bindning, fungerar de i allt större utsträckning likartat.

De tre stora blocken är kooperationen, ICA-organisationen och ASK-gruppen. De båda privata varuhuskedjornas livsmedels- avdelningar bildar en särskild kategori, vil- ken fått starkt ökad betydelse. Slutligen finns det ett fåtal stora filialföretag med in- riktning enbart på dagligvaror. De spelar en växande roll särskilt i de stora tätorter- na, där de bildar egna block.

De konsumentkooperativa butikerna kan närmast karakteriseras som en serie regio- nala mångfilialföretag, ledda av respektive lagercentral och sammankopplade genom riksorganisationen Kooperativa Förbundet (KF). Kooperationens verksamhet inom de— taljhandeln omfattar även Sällanköpsvaror,

vilka främst saluförs i dess varuhus. Daglig- varuhandeln dominerar dock inom koopera- tionen; ungefär tre fjärdedelar av koopera- tionens detaljhandelsförsäljning avser dag- ligvaror. Dessa säljs dels i dagligvarubuti- ker, dels i särskilda livsmedelsavdelningar i varuhusen. Kooperationen har även en egen produktionsapparat för märkesvaror, vilka säljs enbarti de egna detaljhandelsföretagen. Ungefär 40 % av kooperationens detaljför- säljning beräknas gälla varor tillverkade i egna företag.

Större delen av den enskilda dagligvaru- handeln har anknytning till någon av orga- nisationerna Inköpscentralernas AB ICA eller A.S.K.-Bolagens Ekonomiska Förening u. p. a. (ASK).

ICA-organisationen omfattar i partihan- delsledet tre regionala inköpsföreningar. På detaljhandelsplanet uppträder organisatio- nen som en enhetlig frivillig kedja, ICA- kedjan. ICA-organisationen äger även vissa tillverkningsföretag. Tillverkningen avser märkesvaror, vilka i princip säljs enbart ge- nom den egna organisationens detaljhandel. Dessa egna märkesvaror upptar ca 5 % av ICA-detaljisternas försäljning. ICA-organi- sationen bedriver även importverksamhet. Ca 5 % av detaljistledets försäljning avser importerade varor i egen regi.

ASK är egentligen namnet på ett inköps- bolag för fristående kolonialvarugrossister, men har blivit en beteckning för hela den sektor inom detaljhandeln och partihandeln som har beröring med inköpsbolaget. I ASK-gruppens detaljhandelsled ingår två fri- villiga grossistledda kedjor, Vivo och Favör. Grossistföretagen har ett intimt samarbete även med sina övriga detaljistkunder, vilka ej ingår i någon av de två ASK-kedjoma. Det bör även framhållas att grossister till- höriga ASK—sektorn har viss försäljning till ICA-detaljister.

En beräkning av gruppbildningens om- fattning och utveckling inom branschen har företagits i tabellen nedan.

Av tabellen framgår hur den helt fristå- ende, icke gruppanslutna detaljhandeln minskar i betydelse, medan de integrerade grupperna expanderar i motsvarande grad.

Tabell 7:2. Gruppbildningens omfattning och utveckling inom dagligvaruhandeln.1 Beräkningen baserar sig på av respektive företagsgrupp lämnade uppgifter

Marknadsandel i procent

Butikskategori 1951 1964 1966 Konsumentkooperationen 29 29 30 Varuhuskedjorna Epa och Tempo (enbart livs-

avdelningamas försäljning) 1 6 8 Mångfilialbutiker —— 3 4 Favör/Vivo (friv. kedjor med anknytning till

ASK) 2 7 10 ICA-anslutna detaljister 31 33 Övrig enskild dagligvaruhandel, inkl. jordbruks— 68

kooperationen 24 16

Totalt 100 % 100 % 100 %

Beräknad försäljning inom dagligvaruhandeln,

totalt i löpande priser 5,2 miljarder 11,6 miljarder 13,9 miljarder

kr. kr. kr.

1 Vid beskrivningen av gruppbildningen inom handeln har följande definitioner använts. Med enskild detaljhandel avses en icke kooperativ sådan. Sektorn enskild detaljhandel grupperas i fristående detalj- handel, gruppansluten detaljhandel samt detaljhandel i mångfilialform. Till gruppansluten detaljhandel hänförs företag eller butiker som är medlemmar i inköpsföreningar eller frivilliga kedjor. Med fri- stående enskilda detaljhandelsenheter avses sådana som ej ingår i samverkansgrupper eller som en- heter i mångfilialföretag.

Tabellen ger dock intryck av större föränd- ringar vad gäller förskjutningarna i mark- nadsandelar mellan blocken än vad det i verkligheten är fråga om. Det har sedan länge förelegat en uppdelning av större de- len av marknaden på KF, ICA och ASK. Förhållandet gör sig tydligare gällande på partihandelnsnivån, där blocken i stort sett är jämnstora i fråga om omsättning. I mot- sats till vad som är fallet inom KF- och ICA—sektorerna, har ASK-sektorn nära eta- blerade kundförbindelser även med detaljis- ter som inte är formellt organiserade i ett kedjeförhållande. De detaljister som inryms under rubriken >>övrig enskild dagligvaru- handel» har i princip ASK-anslutna gros— sister som huvudleverantörer. Även mång- filialföretagen anlitar ASK-grossister som leverantörer. När sålunda Vivo/Favör visar ökad marknadsandel är det i princip fråga om överföring av detaljister från en sektor till en annan inom ASK-blocket.

I ett avseende har det dock skett verk- liga förskjutningar i marknadsuppdelning- en. Varuhusen och mångfilialbutikerna har kommit in som en ny och kraftigt expande- rande sektor, som vunnit terräng på den en-

skilda, icke gruppanslutna butikshandelns bekostnad. Att döma av de etableringspro— jekt varuhusen och vissa större mångfilial— företag har under arbete kommer sektorn även i fortsättningen att öka. Dessa företag inriktar sig främst på de växande tätorterna där de ofta redan har en stark ställning. Det förefaller troligt att deras position kom- mer att förstärkas ytterligare, i första hand på den icke gruppanslutna handelns bekost- nad. Inom sektorn icke gruppansluten de- taljhandel finns dock ett antal stora själv- ständiga enheter, vilka har goda förutsätt- ningar att möta konkurrensen, men sektorn omfattar därutöver ett stort antal småde- taljister. Dessa har i allmänhet ett pressat kostnads/intäktsläge och saknar genom sin litenhet möjligheter till gruppanslutning. Den ökade konkurrensen från de stora, in- tegrerade företagen kan förutsättas i första hand drabba denna kategori.

Vid sidan av den koncentration som sker beträffande marknadsfördelningen, försiggår det organisatoriska förändringar inom bloc- ken, vilka leder till ökad koncentration i beslutsfattandet. Det sker främst genom att besluten rörande detaljhandelsverksamheten

flyttas över på partihandelsnivå. Så har bli- vit fallet beträffande frågor rörande sorti- mentsuppbyggnad, marknadsbearbetning, prissättning och inköp. I några frågor fat— tas besluten inom respektive blocks topp- organisation. Detta gäller t. ex. avtalsuppgö- relser med leverantörer och utformning av principer för sortimentsuppbyggnaden.

I bilaga 7:1 beskrivs de tre blockens uppbyggnad och utveckling mera i detalj. Därvid framgår även hur det centraliserade beslutsfattandet utvecklats.

Butiksnätets utveckling

Samtidigt som det skett organisatoriska och ägarmässiga förändringar inom daglig- varuhandeln, har butikernas karaktär och struktur ändrats radikalt. Förändringarna har främst gällt sortiment, lokalisering, be- tjäningsförhållanden och storlek.

Utvecklingen från specialiserade mjölk- och brödbutiker, speceriaffärer, kött- och charkuteriaffärer, fiskaffärer etc. mot kom— pletta livsmedelsbutiker, s.k. allivsbutiker, har pågått sedan början av 1950-talet. Ge- nom en ändring som då företogs av normer- na för försäljning av livsmedel blev det möj- ligt att sammanföra olika varugrupper i en och samma butik. Utvecklingen mot allivs- butiker har gått snabbt och i stor utsträck- ning parallellt med övergången till självbe- tjäning.

De första självbetjäningsbutikerna började uppträda i mitten av 1940-talet. År 1966 kan ungefär tre fjärdedelar av dagligvaruhan- delns försäljning beräknas ha gått genom självbetjäningsbutiker. Dessa har i allmän- het ett sortiment av allivskaraktär. En del av de manuella butiker, som står för åter- stående 25 % av försäljningen, kan även betraktas som allivsbutiker. Man har följ- aktligen fått en nästan total förändring i sor- tirnentsinriktningen inom loppet av en fem- tonårsperiod.

Förändringarna i dagligvaruhandelns lo- kalisering sammanhänger intimt med änd- ringarna i butikernas antal och storlek. Om— lokaliseringen sker efter två linjer. Dels föl-

jer butikerna befolkningsförflyttningarna från glesbygder till tätorter, dels sker det förändringar inom tätorterna från små när- hetsbutiker till centralt belägna, stora enhe— ter. Förändringarna i butikslokaliseringen inom tätorterna framgår klart av det sätt på vilket butikerna planeras i nya bostads- områden. I områden som färdigställdes om- kring år 1960 förekom allmänt två butiker av olika grupptillhörighet. Områden av mot- svarande storlek färdigställda efter år 1965 är inte sällan försedda med en enda butik. Bland dessa finns exempel på butiker som ligger i storleksklasserna 5—6 milj. kr. i om— sättning.

Storleken på de butiker som planeras får i allmänhet ses i relation till bebyggelsekon- centrationen. En genomgående tendens i de stadsplaner för nya områden som utarbetas är, att den del av befolkningen som bor i flerfamiljshus i allmänhet får en daglig- varubutik inom gångavstånd, med vilket man i regel avser 500—700 in. För befolk- ningen i villa- och radhusbebyggelser räk- nar man emellertid allmänt med längre av- stånd.

Betydelsen av stora butiksenheter inom dagligvaruhandeln framgår av en invente- ring som gjordes våren 1967. Denna visade att det fanns 744 butiker med över 3 milj. kr. i årsomsättning, varav 463 fristående och 281 i varuhus.1 Deras totala årsomsättning beräknades till ca 4 miljarder kr., vilket ut- gjorde drygt 25 % av hela dagligavruhan- delns försäljning.

Utvecklingen mot allt större enheter har givetvis återverkat på butiksantalet. Det saknas en tillförlitlig statistik över utveck- lingen av antalet butiker, men vissa grova beräkningar kan dock göras. Under början av 1950-talet låg butiksantalet sannolikt mellan 30 000 och 33 000, medan antalet är 1964 kan beräknas ha uppgått till något över 20000. År 1966 bör butiksantalet ha legat under 18 000. Antalet självbetjänings- butiker, som är något lättare att beräkna, uppgick detta år till ca 9 000.

För att belysa förändringarna i butiks-

1 Självbetjäning, april 1967, tidskrift.

Tabell 7: 3. Utvecklingen av butiksstrukturen inom olika företagskategorier inom dagligvaru- handeln Koopera- tionen ICA Vivo/Favör Epa/Tempo Metro Antal butiker 1951 7 400 11 300 — 51 — 1961 5 364 9 600 —— 64 78 1963 4 680 8 500 1 004 101 79 tot. 1966 2 930 6 580 1 368 155 63 enbart SB 1966 2 722 3 556 1 087 155 63 Omsättning milj. kr. 1951 1 667 2 150 — 20 — 1961 2 350 3 100 — 275 104 1963 2 667 3 400 580 495 163 tot. 1966 3 910 4 300 1256 1 100 251 enbart SB 1966 3 702 3 320 1 140 1 100 251 Genomsnittlig omsättn. per butik tusen kr. 1951 225,3 190,3 — 392,2 — 1961 438,1 322,9 — 4 296,9 1 333,3 1963 569,9 400,0 577,7 4 901 ,0 2 063,3 tot. 1966 1 334,5 653,5 918,1 7 096,8 3 984,1 enbart SB 1966 1 360,0 933,6 1 048,8 7 096,8 3 984,1

antalet och återverkningarna på butiksstor- leken har en sammanställning gjorts av de stora blockens och butikskedjornas utveck- ling, om vilka det finns säkrare uppgifter.

Av sammanställningen framgår att samt- liga kategorier genomgår en intensiv struk- turförändring. De helintegrerade företagen, Epa, Tempo och Metro, har därvid haft fördelen av att redan på ett tidigare sta- dium än övriga kategorier arbeta med stora enheter och genomförd självbetjäning. Man kan också utläsa att kooperationen nått längre i sitt koncentrationsprogram än ICA och Vivo/Favör.

Sortimentspolitik och sortimentsförha'llanden

Den radikala ändring i sortimentsförhållan- dena som övergången från specialiserade livsmedelsbutiker till allivsbutiker innebär har behandlats i samband med beskrivning- en av butiksnätets utveckling. Även i ett an- nat avseende har förändringarna i butiks- strukturen återverkat på sortimentsförhållan- dena. Man finner en klar tendens till att sortimentet ökar i takt med butikernas stor-

lek. Ökningen gäller såväl sortimentsbredd —- antal olika varuområden — som sorti- mentsdjup —- antal artiklar inom respektive varuområde. Medan större allivsbutiker år 1965 normalt beräknades saluföra 2 500 — 3 000 artiklar, låg de små butikerna kring 1 000 artiklar.

Det råder en allmän uppfattning att dag- ligvaruhandelns sortiment kommer att fort- sätta att öka såväl i djup som bredd. Den stegrade takten i produktutvecklingen gei' allt fler nya produkter och produktvarian- ter, vilka kräver utrymme. Vidare kan man finna en mer självpåtagen sortimentsutvidg- ning, genom att branschen fortsätter att ta upp ofta efterfrågade artiklar från andra branscher.

Attraktionskraften hos ett rikt sortiment kan förmodas ha spelat en utomordentligt stor roll i konkurrensen mellan små och sto- ra butiker. I områden där konsumenterna kunnat välja mellan en liten närhetsbutik och en stor central allivsbutik har succes— sivt allt större del av inköpen förlagts till den stora enheten. Även om närhetsbutiken haft ett bättre läge, har detta uppenbarligen ej helt kunnat kompensera centrumbutikens större urval och sannolikt även fräschare

varor, vilket bl.a. sammanhänger med en högre omsättningshastighet.

I konkurrensen mellan olika butiker av samma storlek men tillhöriga olika block torde sortimentet däremot spela liten roll. Det rör sig i stort sett om samma varor. ofta stora och välkända märkesvaror. Det är närmast med produkter inom färskvaru- sektorn som de olika blocken kan differen- tiera sig, såsom beträffande charkuterivaror, bröd och öl, där egna regionala produk- tionsenheter ofta etablerats. När det i öv- rigt gäller egna märken (distributörsmär- ken), kan framhållas att de har relativt liten betydelse inom den enskilda sektorn. Inom kooperationen däremot är andelen egna märken stor. Närmare 40 % av dess detalj- handelsomsättning beräknas som tidigare framhållits bestå av varor som producerats inom kooperativa företag.

Butikernas och blockens behov av diffe— rentiering framstår som mycket påträngande i en situation där det gamla lägemonopolet avtar i betydelse och där sortiment och pri- serna i stort sett är lika. Ett nära till hands liggande sätt att undvika full jämförbarhet är att differentiera märkesvalet. Handelns representanter säger sig emellertid ogärna vilja arbeta upp egna märken i konkurrens med de stora riksannonserade fabrikantmär- kena. En annan väg att lösa problemet är ge- nom samgående med redan etablerade tillver- kare. Den omfattande blockbildningen med integration mellan parti- och detaljhandel har gjort att fabrikanterna ställs inför stora och mäktiga köparblock. Särskilt för de mindre fabrikanterna gör sig den försämrade för- handlingspositionen gällande. Ett nära sam- arbete mellan en mindre fabrikant och ett enda block ger båda parter vissa fördelar. Blocket får en form av eget märke medan fabrikanten får sin avsättning tryggad. Sam- arbetsformer av denna typ har börjat upp- träda, och det är möjligt att detta samarbete utgör första steget i en integrationsprocess.

Prissättning och prispolitik

När man betraktar den snabba omvandling dagligvaruhandeln genomgått från små till

stora enheter och från fristående butiker till gruppanslutna och helt integrerade stora fi— lialföretag reser sig frågan vilken roll priset spelat.

SPK har under en följd av år ingående studerat dagligvaruhandelns priser och pris- sättning.1 Resultaten av dessa undersök- ningar har analyserats för att få belyst hur skillnaderna i prisnivåer mellan olika block och butikskategorier utvecklats.

Av undersökningarna framgår att pris- nivåerna åren 1960—1964 i stort sett varit enhetliga över block- och gruppgränserna och att man inte heller kunnat finna några systematiska skillnader i prisnivåerna mel- lan små och stora butiker. De mycket små enheterna har i några fall snarare visat en tendens att hålla lägre priser. På vissa plat- ser har dock Epa och Tempo legat ett par procent under genomsnittsnivån.

SPK:s senare undersökningar, från 1965 och 1966, uppvisar genomgående större pris- differenser än vad som tidigare kunnat no- teras. Som exempel på framkomna differen- ser mellan högsta och lägsta pris mellan olika butikskategorier kan resultaten från följande städer är 1966 nämnas:

Nettoprisdifferens Butikspris- d.v.s. efter från- differens, dragen återbäring, procent-

procentenheter enheter Stockholm 13 % 11 % Västerås 9 % 10 % Örebro 10 % 7 % Umeå 10 % 10 %

De konstaterade prisdifferenserna är i och för sig intressanta. Något utslag av en för- ändrad prispolitik hos de olika blocken är det emellertid knappast fråga om, vilket framgår då man närmare undersöker vilka företag det är som står för prisavvikelserna. Prisskillnaderna härrör i första hand från

1 De studier från SPK som framställningen främst bygger på är två riksomfattande undersök— ningar, den ena från år 1960, den andra från år 1961, en serie lokala prisundersökningar från åren 1961—1965 samt en undersökning av prisnivåerna i 13 städer sommaren 1966. Undersökningarnas resultat finns fortlöpande publicerade i PKF. En mer ingående resultatredovisning finns i stencil- rapporter från SPK.

ett fåtal nya distributionsformer. Bland des— sa märks främst kooperationens stormark— nader eller rabattvaruhus med en prisnivå på 2—10 % under genomsnittsnivån. Vidare ingår några enstaka »fribrytare» inom en- skild handel. Även varuhuskedjorna har i vissa städer underskridit den genomsnittliga prisnivån i större utsträckning än tidigare. Underskridanden med upp till fyra procent— enheter har påträffats. Mellan kooperatio- nens vanliga butiker, ICA- och Vivo-grup- perna samt kategorin övrig enskild handel har fortfarande inga större skillnader fram- kommit.

Det nya som inträffat är följaktligen att varuhuskedjorna uppvisat större prisavvikel- ser än tidigare och att det börjat uppträda stora lågpriskanaler för livsmedel. Större de- len av företagen på marknaden uppvisar fortfarande en tämligen enhetlig prisnivå.

Lågpriskanalerna kan förutsättas vara av betydelse för prisnivån i två olika avseen- den, dels direkt genom att distributionsfor- men tar över en del av marknaden, dels ge- nom att förekomsten av lågprisalternativ kan tänkas påverka prisnivån hos bran- schens övriga företag. Frågan om lågpris- kanalernas utbredning skall därför beröras något innan framställningen går över till att behandla den allmänna prisnivåns faststäl- lande, varvid även lågpriskanalernas inver- kan tas upp till diskussion.

Några möjligheter att få fram en samlad bild av existerande lågprisföretag har inte förelegat. En bild av rabattvaruhusens ut- veckling är emellertid belysande.1 Dessa är få — fem stycken är 1966 — men genom sin storlek torde de dominera inom lågprissek- torn vad gäller omsättning. Livsmedelsom- sättningen uppgick i dessa varuhus till nå— got över 100 milj. kr., vilket utgjorde knappt 1% av dagligvaruhandelns totala omsätt- ning. Med hänsyn till de varuhus som öpp— nats under år 1967 och i beaktande av de etableringsplaner som föreligger är en fort- satt kraftig ökning att vänta. Det förefaller därvid realistiskt att tro att 1966 års om- sättning kommer att vara fördubblad redan år 1968.

Även om rabattvaruhusen ökar kraftigt,

kommer deras andel av marknaden att för— bli tämligen liten under de närmast fram- förvarande åren. Det är dock möjligt att de— ras blotta förekomst inverkar pressande på den allmänna prisnivån genom att övriga företag påverkas i sin prissättning.

Prissättningen inom branschen som helhet karakteriseras av ett långt gående samarbe- te. Det har tidigare betonats hur beslutsfat- tandet vad avser detaljhandelsledet i allt större utsträckning centraliseras, varvid be— sluten fattas av respektive blocks regionala och centrala organ. När det gäller prissätt- ningen föreligger en samverkan, som t. o. m. sträcker sig över vissa blocks gränser genom de centralt utformade cirkapriser som all- mänt tillämpas.

För i stort sett hela den enskilda sektorn, med undantag av varuhuskedjorna och fler- talet mångfilialföretag, handhas prissättning- en av distriktsorganisationerna inom Sveri— ges Livsmedelshandlareförbund och Sveri- ges Köpmannaförbund. Dessa utger cirka- prislistor till sina medlemmar. För vissa va- ror utfärdas dubbla cirkapriser, varav det lägre priset är ett s.k. konkurrenspris avsett för områden, där t.ex. kooperationen eller mångfilialföretagen har avvikande lägre pri- ser. Det fanns år 1966 25 distriktsorganisa- tioner eller länsförbund, som utgav cirka- prislistor. Dessa listor beräknades utgå till detaljhandelsföretag, som totalt hade ca 60 % av branschens hela försäljning.

Cirkapriser utfärdas emellertid endast för en del av sortimentet, främst för märkes- varor, och omfattningen varierar ofta mel- lan olika distrikt. Betydelsen av förhållan- det med rekommenderade priser har stude- rats av SPK i olika omgångar. Man har därvid inriktat sig på att mäta dels omfatt- ningen, dels följsamheten inom de sektorer diir cirkapriser utfärdas. En brett upplagd undersökning från år 1962 utvisade att cirka—

1 I tidningen Självbetjäning, maj 1967, har vissa kriterier uppställts som är utmärkande för ett rabattvaruhus. Dessa är: strategiskt läge utan- för cityområden, byggd på billig tomtmark, enkelt inredd butikslokal, stor egen parkeringsplats, brett men grunt sortiment av icke livsmedel, ut- präglad lågprisprofil, konsekvent självbetjä- ningsuppläggning samt minimal personlig service.

prissättningen inom den enskilda sektorn upptog 78 % av de undersökta varorna, vil— ka var så sammansatta att de skulle repre- sentera en modern allivsbutiks sortiment.i Cirkaprisföljsamheten uppgick enligt sam- ma undersökning till 73 % av varuvärdet, medan ca 7% bestod av överskridanden och 20 % av underskridanden.

I SPK:s lokala undersökningar har man fortsatt att ägna uppmärksamhet åt cirka- prissättningen. Resultaten från 1965 års un- dersökningar visar en högre andel cirkapris- satta varor än är 1962.

Även inom KF-blocket utfärdar man en form av cirkapriser. Större delen av detalj- handelns priskalkylering sker på lagercen- tralerna. År 1966 hade man 23 lagercentra- ler. Varje lagercentral förser sina kunder — konsumtionsföreningarna — med cirkapris- listor. Även KF:s cirkaprislistor innehåller stundom dubbla priser, ordinarie priser och konkurrenspriser. Vidare utfärdar de kon- sumentkooperativa färskvarutillverkarna cir- kapriser på de varor som levereras direkt till föreningarna. I SPK:s utredning från år 1962 studerades omfattningen av de koope- rativa prislistorna. Man konstaterade där- vid att ca 72 % av varorna mätt i försälj- ningsvärde var centralt cirkaprissatta, me- dan följsamheten låg omkring 90 %, d. v. s. klart högre än för den enskilda sektorn.

Inom de privata varuhuskedjorna och mångfilialföretagen sker priskalkyleringen centralt. Man har därvid i regel inte till- gång till de lokala cirkaprislistorna men sä- ger sig i stort vara informerad om konkur- renternas priser och prissättning. Avvikelser

från det centrala priset tillåts, men i regel först efter huvudkontorets medgivande. Av- vikelserna från de centralt satta priserna kan ses som en motsvarighet till cirkapris- listornas konkurrenspriser.

Med alla de data som föreligger om cirka- prisernas omfattning och följsamhet samt om prissättningsprinciperna inom övriga sektorer finns möjligheter att i grova drag beräkna omfattningen av prissättningens centralisering. Om man förutsätter i stort sett oförändrad cirkaprisomfattning och cirkaprisföljsamhet sedan år 1962 och till- lämpar då gällande relationstal på 1966 års marknadsförhållanden, får man till resultat att ungefär två tredjedelar av de varor som passerar dagligvaruhandeln prissattes cen- tralt. Över hälften av branschens försäljning hade därvid en centraliserad prissättning som härrörde från den enskilda och den koopera- tiva sektorns cirkapriser, medan ytterligare drygt 10 % var att hänföra till ett fåtal sto- ra filialföretag.

Genom att cirkaprislistorna utfärdas re- gionalt och även de stora kedjornas priser anpassas regionalt, föreligger möjligheter till olika prisnivåer på olika orter. Att det i verkligheten också förekommer betydande prisnivåolikheter har framgått av SPK:s lo— kala undersökningar. I områden där det saknas större mångfilialföretag och lågpris- kanaler, förefaller prisnivån att utformas närmast på en dupolmarknad. Eftersom

1 Undersökningen genomfördes i juni år 1962 i 43 städer. Resultaten finns redovisade dels 1 stencilrapporter, dels publicerade i PKF, nr 6, 1964.

Tabell 7: 4. Beräkning av prissättningens centralisering inom dagligvaruhandeln år 1966

Cirkaprissatta el.

centralprissatta Cirkaprisets el. Andel av om-

Marknads- varors andel centrala pri- såttn. totalt som andel av totalomsätt- sets följsamhet centralpris- Butikskategori % ningen % % sättes % Konsumentkooperation 30 72 90 19 Större mångfilialföretag inklu- sive Epa och Tempo 11 100 100 11 Övrig enskild detaljhandel jämte jordbrukskooperationen 59 78 75 35 Totalt 100 — — 65

mångfilialföretagen inklusive varuhuskedjor- na inte spelat någon större roll förrän in- på 1960-talet, kan prissättning under duopol sägas ha varit helt förhärskande. Fr.o.m. mitten av 1960-talet har varuhus och mång- filialföretag fått ökad utbredning. De har även börjat föra en avvikande prispolitik med större underskridanden av den allmän- na prisnivån än tidigare. Vidare har utpräg- lade lågpriskanaler som bygger på stordrift gått in på marknaden. Man kan därmed ut- gå ifrån att den allmänna prisnivån kommit att fastställas under förhållanden, som kan karakteriseras som heterogent oligopol. En central fråga som därvid uppstår är hur des- sa ändringar i marknadsförhållanden kan tänkas påverka prisnivån.

Det empiriska material som kan kasta ljus över prissättningen och de övervägan- den som därvid görs är begränsat och man ställs även inför tolkningsproblem. Det finns en begränsad undersökning från år 1962, som ger en viss inblick i branschens pris- sättningsförhållanden, och även SPK:s lo- kala prisundersökningar från år 1966 kan tjäna som underlag för vissa slutsatser.

I undersökningen från år 1962 studerades prisändringarna i ett antal butiker i stor- stockholmsområdet tillhöriga större grupper eller kedjor. I studien gjordes en uppfölj— ning genom intervjuer om bakomliggande ställningstaganden.1 Det framgick därvid att Stockholms Livsmedelshandlarförening och Konsum närmast fungerade som prisledare för övriga kategorier, såsom varuhuskedjor- na Epa och Tempo, mångfilialföretaget Metro och Hemköp. Prisledarskapet innebar att de övriga företagskategorierna ogärna ville tillämpa högre priser än något av de båda blocken beträffande stora och lätt jäm- förbara produkter. När det däremot gällde temporära prisändringar, t.ex. prisnedsätt- ningar som ett led iveckoannonseringen, var beroendet ej lika starkt. I dessa sammanhang visade Metro stor prisrörlighet och var ofta initiativtagare.

Frågan om hur prisnivån fastställs och prisets betydelse som konkurrensmedel dis- kuterades med representanter för olika block och företagskategorier hösten 1966 inom ra-

men för denna utredning. Dessa diskussio- ner stöder den tidigare undersökningens re- sultat. Det förefaller som om de båda stora enheterna, ICA och ASK å ena sidan och kooperationen å den andra, bildar den nivå kring vilken de mindre företagsgrupperna lägger sig. Ju mer differentierade dessa fö- retag är från >>normalföretaget», desto läng- re från genomsnittsnivån uppåt eller nedåt kan företagets priser ligga. Prisförändringar lämnas över huvud taget obeaktade av kon— kurrenterna, om de betraktas som kortsiktiga, medan någon form av justering sker, om det rör sig om långsiktiga förändringar på viktiga varor. När det gäller konkurrenspri- ser och kortsiktiga förändringar eftersträ- var såväl prisnivåledarna som de övriga att föra en egen politik. Om ett företag ändrar priset på en vara, väljer motblocket en an- nan etc.

På grundval av SPK:s undersökningar i Stockholm, Göteborg och Malmö i maj 1966 och i tio andra städer i juni 1966 har vissa prisnivåjämförelser gjorts. Dessa tyder på att det förekommer ett ömsesidigt bero- ende i prissättningssammanhang mellan oli- ka grupper av företag.

Av diagrammet nedan över prisnivåerna för ICA, Konsum och Epa i de tre stora stä- derna framgår, hur de olika företagskatego- rierna anpassat sig till sin givna nivå inom vart och ett av områdena, vilkas prisnivåer sinsemellan uppvisar olikheter.

I tabellen nedan, som upptar genomsnitts- priser för olika butikskategorier i tio olika städer, framgår något samma tendens be- träffande prisnivårelationerna mellan olika butikskategorier. Samtidigt kan konstateras att nivåskillnaderna mellan städerna i vissa fall är rätt betydande.

Av uppgifterna i tabellen om kooperatio- nens prisnivåer förefaller det som om man strävade efter att hålla en lägre prisnivå bland de traditionella butikerna i områden, där kooperationen saknar etablerade låg— priskanaler, än i områden med lågpriskana-

1 Danielsson, S. och Nyström, H.,'Prisänd- ringar och Prispolitik. Seminariearbete i special- kurs D, Handelshögskolan i Stockholm våren 1962. Stencil.

Tabell 7:5. Prisnivåer inom livsmedelsdetaljhandeln i tio städer den 13 juni 1966 (ICA-butikernas i Jönköping genomsnittliga ordinarie pris för det modifierade tvåveckorsköpet = 100. Kooperationens priser inkluderar återbäringen )

Dyrortsgrupp 3 Dyrortsgrupp 4 Butiksgrupper Jön- Lin- Karl- Öre- Väs- Upp- Sunds- och storföretag köping köping stad bro terås E-tuna sala Gävle vall Umeå

Butiksgrupper Ica-butiker 100 99 99 100 Vivo-butiker 101 99 100 Favör-butiker 99 99 Storföretag Epa 99 98 96 Tempo 98 96 98 Endres Juvelen Livs 98 99 Konsumtions- föreningar

Konsumbutiker 101 102 100 100 Skottebutiker 98 99 Stormarknader 93

99 99 98 98 97 99 99 99 98 98 97 99

98 99 97 96 96 98 97 99 96 96 98 97 98

100 101 96 95 96 99 93

ler. Detta kan möjligen tolkas som ett ut- tryck för kooperationens strävan att i nå- gon form konkurrera med priset. Uppgifterna om prisnivåerna i tabellen väcker också frågan om hur kooperationens båda olika prisstrategier inverkar på pris- nivån. Några slutsatser kan knappast dras

Diagram: ICA:s, konsambatikernas och Epas prisnivåer i Göteborg, Stockholm och Malmö den 31 maj 1966 (ICA-butikernas i Stockholm genomsnittliga ordinarie butikspris för det modifierade två- veckorsköpet = 100: 00 )

Index |G?)

ICA IDZ—

”0— Konsum mu— .Epo 99— 98—

97—

, i

' | | | Göteborg S+ockholm Malmö

av materialet, men det kan understrykas, att i de städer som uppvisar en lägre pris- nivå än övriga, nämligen Uppsala, Gävle och Sundsvall, ligger prisnivån för koopera- tionens vanliga butiker i paritet med eller under storföretagens. I de fyra städer där kooperationen har etablerade lågpriskana- ler, men där övriga kooperativa butikers priser ligger kring genomsnittet, är allmän- na prisnivån högre, vilket även återspeglas i storföretagens prisnivåer.

Det är givetvis svårt att enbart av siffer- sammanställningen avgöra vad som är or— sak och verkan. Uppgifterna stöder dock hypotesen, att det ömsesidiga beroendet är mindre ju mer differentierade butikerna är. Kooperationens rabattvaruhus skulle följ- aktligen inte ha samma omedelbara inverkan på den allmänna prisnivån som de ordina— rie butikernas lägre priser.

Man har som framgått ingen säker grund att stödja sig på, då man skall bilda sig en uppfattning om hur blockkonkurrensen in- verkar på den allmänna prisnivån. Man kan konstatera att utvecklingen går mot större differentiering i prisnivån för olika kate- gorier. Man tycker sig också utläsa ett ökat beroende i prissättningssammanhang mellan de privata varuhuskedjorna och kooperatio-

nen. Det förefaller i varje fall inte uteslutet, att konkurrensen mellan dessa kategorier resulterat i vissa prisnivåjusteringar nedåt. De prisnivåstudier som antagandena bygger på utgör som framhållits ingen säker grund. Det rör sig om relativt små prisdifferenser, och mätmetodiken är komplicerad och svår- bemästrad. Å andra sidan är det fråga om en logisk tendens som materialet antyder; om det sker vissa prisnivåanpassningar i strukturomvandlingens spår, är det rimligt att tro, att initiativet tas av de kategorier som kommit längst i utnyttjandet av rådan- de stordriftsfördelar vid butikernas dimen- sionering. I detta sammanhang kan tillfogas att förutsättningar bör finnas för fortsatta prisnivåanpassningar i form av prisnivå- sänkningar eller uteblivna prishöjningar med hänsyn till de rationaliseringsvinster som re— dan kan förväntas uppträda i första hand hos kooperationen och hos de stora kedje— företagen.

Vid sidan av de prisnivåanpassningar som förefaller ha skett kring mitten av 1960- talet, har man inom branschen en aktiv, fortlöpande konkurrens med priset vad gäl- ler enstaka varor eller varugrupper. Denna konkurrens bedrivs mellan samtliga grupper och block och i viss mån även mellan olika enheter inom ett och samma block. Betydel- sen av denna form av priskonkurrens för prisnivån är svår att fastställa. En viss be- lysning av frågan ger SPK:s lokala under- sökningar från år 1965 där även veckoan- nonseringen och de prisnedsättningar som görs i samband därmed studerats.1 Av den- na framgår att märkesvarornas prisnedsätt- ning i regel betalas av fabrikanterna, me- dan prisnedsättningen på färskvarorna tas av butikernas prismarginal. Prisnedsättning- en på de produkter, på vilka veckoannon— serna baseras, skulle enligt SPK:s under- sökning ha påverkat den genomsnittliga pris- nivån i ytterst ringa utsträckning. Beräkning- en baseras emellertid på den frekvens med vilken de särprissatta varorna ingår i ett normalt veckoköp. Från handelns sida har liknande beräkningar gjorts, som visar att dessa prisnedsättningar sänker marginalen med ungefär en procentenhet. Att de sär-

prissatta varorna får denna effekt på mar— ginalen förklarar man med att konsumen- terna i stor utsträckning koncentrerar in— köpen på veckans kampanjvaror.

Även om man inte kan fastställa vilket värde de prisnedsättningar betingar som görs i form av särprissättning av ett begränsat antal artiklar i sortimentet per tidsenhet, kan man i varje fall konstatera att det här finns en möjlighet för dagligvaruhandeln att fortlöpande och aktivt konkurrera med priserna, även på homogena fåtalsmarkna- der, och att möjligheten också utnyttjas. Om aktiviteterna skall betraktas som konkur- rens med priset eller som reklampriskon— kurrens kan samtidigt ställas under diskus- Sion.

Reklamens betydelse

Jämsides med de strukturella förändringar- na inom branschen -— färre och större enhe- ter samt fastare sammansvetsade block — har reklam och andra säljfrämjande åtgär- der kommit att spela en större roll än tidi- gare. Detta återspeglas bl.a. i en ökning av butikernas reklamkostnader.2

De reklamaktiviteter som numera bedrivs sker oftast kollektivt för ett antal butiks- enheter, t.ex. för ett filialföretags olika bu- tiker eller för en frivillig kedja. Reklamen har vidare en kraftig inriktning på priset som argument. Detta gör sig särskilt gällan— de i de olika blockens s.k. veckoannonser. Dessa annonser upptar ett begränsat antal produkter med markerade prisangivelser. Åtminstone en del av produkterna är sär- skilt lågt prissatta, och det låga priset gäl- ler endast under veckan i fråga. Samtidigt sker det en uppföljning av de annonserade produkterna i butikerna. Varorna expone- ras på väl synliga platser med tydliga pris- angivelser ofta kompletterat med »veckans erbjudande» eller liknande.

1 Pris- och kartellfrågor nr 10, 1965.

” Se DUI:s lönsamhetsundersökningar varav framgår att de relativa reklamkostnadema ökat från 0,2 till 0,3 % för större SB-butiker mellan åren 1963 och 1965.

Det råder något delade uppfattningar om i vilken utsträckning detaljhandeln själv be— talar dessa veckoannonser. Åtminstone en del av kostnaderna bestrids av fabrikanter— na genom de bidrag dessa lämnar, då deras produkter ingår i annonserna. Genom vec- koannonseringen sker det därigenom en viss omfördelning av reklamresurserna från ren— odlad märkesvarureklam till reklam där de- taljhandeln står som sändare.

Veckoannonseringen utgör en relativt ny reklamform för branschen, vilken började nyttjas i större skala först under 1960—talet. Företeelsen har emellertid vunnit mycket snabb spridning. Samtliga block inklusive större filialföretag bedriver numera vecko— annonsering. Reklamvolymen har samtidigt ökat kraftigt. Enbart kostnaderna för an- nonsutrymmet beräknades till ca 18 milj. kr. år 1964 och till 22,5 milj. kr. år 1965.1

Veckoannonseringen kan förmodas ha ut- gjort ett verksamt medel i blockkonkurren— sen och troligen även bidragit till omfördel- ningen av försäljningen från ointegrerade till integrerade företag. Eftersom den del av branschen som ej nyttjar veckoannonsering blir av allt mindre betydelse — år 1966 upp- skattningsvis 10—15 % — har reklamformen utvecklats till ett konkurrensmedel som hela branschen har tillgång till och där diffe- rentieringsmöjligheterna är rätt små. Något intryck av lågt pris kan reklamformen knap- past ge eftersom praktiskt taget hela bran- schen nyttjar den, och frågan är om inte konkurrensmedlet låsts på ett för alla parter ofördelaktigt sätt: ingen kategori kan öka sin försäljning genom att använda detta kon- kurrensmedel. Samtidigt vågar ingen kate- gori utelämna veckoannonseringen, eftersom det kunde leda till omsättningsbortfall. Det enda värde man skulle kunna tillmäta akti— viteten är om den ger konsumenterna en viss information.

Den hårda inriktningen av reklamen på priserna har otvivelaktigt lett till ett pro- blem för de olika blocken. Behovet av mindre lätt imiterbara konkurrensmedel tor- de komma att göra sig allt mer gällande. Sannolikheten för att sortimentet kommer att få spela en större roll än tidigare har

redan understrukits. Man märker emellertid även nya tongångar i reklamen, där bloc- ken strävar efter att understryka andra ar- gument än priset.

Bruttovinster, kostnader och lönsamhet

En central fråga är hur de strukturella för- ändringarna och de noterade ändringarna i konkurrensen inverkat på bruttovinster, kostnader och lönsamhet inom branschen.

En bearbetning av DUI:s lönsamhetsstu— dier inom branschen har företagits, vilka ger information om resultaten inom olika butikstyper för olika år. Det finns brister i jämförbarheten mellan de olika årens un— dersökningar, varför siffrorna gäller endast i stora drag.

Som av resultatsammanställningen i tabell 7: 6 framgår skulle det ha skett en viss brut— tovinstökning för samtliga studerade bu— tikskategorier. Ökningen har enligt de an- förda siffrorna legat kring en procentenhet. Samtidigt har de relativa kostnaderna stigit i ungefär samma utsträckning. För beräk- ning av den relativa vinsten har priser satts på butiksägarens arbetsinsats. Därvid har, som av tabellen framgår, viss hänsyn tagits till butiksstorleken. Någon möjlighet att mer exakt beräkna ersättningen för ägarens och hans familjs arbetsinsatser har inte förele- gat. Kostnadssiffrorna blir därigenom myc- ket ungefärliga. Den sålunda framräknade relativa vinsten visar inga större principiella förändringar under perioden; möjligen kan man spåra en viss ökning i vinsten mellan åren 1963 och 1965.

I tabell 7: 7 återges resultaten av 1965 års studie mera detaljerat, varvid vissa skillna— der mellan olika butikstyper och -storlekar framträder?

För att eliminera inverkan av olika finan- sieringssätt på vinsten, upplåning eller eget

1 Beräkningarna har företagits av Svenska Annonsörers förening. 2 I 1965 års lönsamhetsstudie har uppgifter förelegat om företagsledarens och hans familjs arbetsinsats, vilken åsatts ett pris motsvarande anställd personals lön.

Tabell 7: 6. Bruttovinster, kostnader och vinst för olika butikskategorier inom dagligvaruhandeln åren 1956—1965. Källa: DUI:s Iånsamhetsstua'ier för resp. år

1956 1959 1961 1963 1965

.SE—butiker > 750 000 kr. Genomsnittsoms. 1 000 kr. 893 895 1 048 1 139 1 420 Beräknad ers. för egen arb.ins. 16 000 18 000 20 000 22 000 24 000 Bruttovinst % 15,1 15,8 16,5 16,2 16,2 Kostnader exkl. egen arb.ins. % 12,3 12,6 13,4 13,7 13,1 Egen ers. % 1,8 2,0 1,9 1,9 1,7 Kostnader tot. %1 14,1 14,6 15,3 15,6 14,8 Vinst % 1,0 1,2 1,2 0,6 . 1,4

Manuella allivsbutiker > 500 000 kr. Genomsnittsoms. 1 000 kr. 540 551 585 826 677 Beräknad ers. för egen arb.ins. 12 000 14 000 15 000 17 000 17 000 Bruttovinst % 13,7 14,3 15,7 16,5 15,5 Kostnader exkl. egen arb.ins. % 9,9 10,5 11,3 13,3 11,0 Egen ers. % 2,2 2,5 2,6 2,1 2,5 Kostnader tot. % 1 12,1 13,0 13,9 15,4 13,5 Vinst % 1,6 1,3 1,8 1,1 2,0

Manuella speceributiker 250—500 000 kr. Genomsnittsoms 1 000 kr. 353 357 324 331 336 Beräknad ers. för egen arb.ins. 10 000 11 000 12 000 13 000 13 000 Bruttovinst % 14,1 14,1 14,4 14,9 15,3 Kostnader exkl. egen arb.ins. % 9,1 9,1 10,3 9,2 9,9 Egen ers. % 2,8 3,1 3,7 3,9 3,9 Kostnader tot. %1 11,9 12,2 13,0 13,1 13,8 Vinst. % 2,2 1,9 1,4 1,8 1,5

1 I totalkostnaderna ingår ej beräknad kostnad för eget kapital.

kapital, har hänsyn härtill tagits i tabellens sista kolumn.

Som framgår ligger vinsten för de olika företagskategorierna kring 1—2 %. Räknar man med ränta på eget kapital (nominellt eget kapital samt hela lagervärdereserven) framgår att avkastningen genomgående är högre för större företag än för mindre.

Vad gäller lönsamhetsnivån framgår att denna för små företag är låg i den bemär- kelsen att överskottet ej förmår täcka en beräknad ersättning för ägarens och den- nes familjs arbetsinsatser och samtidigt rän- ta på eget kapital. Enligt vad som antytts av tidigare lönsamhetsstudier från DUI är detta ingen ny företeelse inom branschen. Förändringen ligger snarare i att gränsen för vad som kan betecknas som små buti- ker successivt förskjuts uppåt.

DUI:s lönsamhetsstudier gäller i regel enbutiksföretag. Det är i detta samman- hang av intresse att se hur bruttovinster,

kostnader och vinst ter sig vid en jämförelse med stora mångfilialföretag.

Större mångfilialföretag uppvisar enligt gjorda undersökningar inom utredningen en bruttovinst kring 21 % åren 1964 och 1965 medan kostnaderna ligger vid ca 19%. Vinsten uppgår därmed till ett par procent. Att för varuhuskedjornas del be- räkna bruttovinster, kostnader och vinst se- parat för livsmedelsavdelningarna bereder svårigheter. Vissa överslagsberäkningar har dock gjorts, varvid framkommit att Vinsten torde ha legat kring 4% åren 1964 och 1965, d. v. s. den skulle därmed ha varit dub- belt så hög som hos större enbutiksföretag och större mångfilialföretag.

Vissa beräkningar har även gjorts av lön- samheten varvid vinsten satts i relation till eget kapital. Resultaten av dessa beräkning- ar, som återges i tabell 7: 8, visar att stora enskilda allivsbutiker kan ge en mycket god avkastning.

Tabell 7: 7. Bruttovinster, kostnader och vinst inom olika butikstyper och storleksklasser inom enskild dagligvaruhandel år 1965. Källa: DUI:s lönsamhetsundersåkning

Överskott efter av- Antal Brutto- Kostnader Ränta drag för redov. vinst % inkl. Vinst på eget ränta på företag % egen lön % kap.1 eget kap. SB Livs 250'——500 44 15,1 14,2 0,9 0,6 0,3 500'—750' 79 15,0 13,5 1,5 0,2 1,3 750—] milj. 42 15,7 14,3 1,4 0,3 1,1 1 milj.—2 milj. 89 16,1 15,1 1,0 0,2 0,8 2 milj. och mer 25 16,7 14,3 2,4 0,3 2,1 SB Lanthandel 250'—500' 34 14,3 12,5 1,8 1,1 0,7 500' och mer 28 14,2 12,9 1,3 0,8 0,5 Man allivs 100'—250' 8 13,0 12,9 0,1 1,2 ./ . 1,1 250'——500' 26 14,9 13,6 1,3 0,6 0,7 500' och mer 23 15,5 13,6 1,9 0,3 1,6 Man speceri 100'—250' 9 15,1 13,8 1,3 1,1 0,2 250'——500' 15 15,3 13,4 1,9 0,8 1,1 500' och mer 5 17,7 14,1 3,6 0,6 3,0 Man lanthandel 100'—250' 58 13,4 12,6 0,8 2,1 ./.1,3 250'—500' 51 13,4 10,7 2,7 1,1 1,6 500' och mer 13 13,9 14,1 ./.0,2 1,2 ./.1,4

1 Eget kapital = nominellt eget kapital och hela lagervärdereserven.

Den höga avkastningen på eget kapital kan bl. a. tillskrivas det förhållandet att man normalt arbetar med relativt liten egen ka- pitalinsats och att finansieringen i stor ut- sträckning sker med hjälp av leverantörs- krediter. Stora SB-butiker uppnår mycket hög omsättningshastighet på varulagret. Ka-

tegorin över 2 milj. kr. i den relaterade stu- dien hade t. ex. en omsättningshastighet per år av 22,8, vilket innebär att varorna i ge- nomsnitt låg i butiken 15 dagar. Om man räknar med 10 dagars leverantörskrediter skulle två tredjedelar av lagerhållningen därmed finansierats av leverantörerna.

Tabell 7: 8. Beräknad avkastning på eget kapital för större enskilda SB-butiker år 1965. Beräk- ningarna utgår från DUI:s Iånsamhetsundersåkning för samma år2

Vinsten i Antal Storleks- Eget kap. % varulager- Totalt eget relation till SB-butiker klass Vinst kr reserven kapital eget kap. % 42 750 000— 11 500 19 500 8 500 28 000 41 % 1 milj. kr. 89 1—2 milj. kr. 13 500 28 700 10 500 39 200 34 % 25 > 2 milj. kr. 62 800 72 000 18 000 90 000 70 %

= Beräknad ersättning för ägarens arbetsinsats har upptagits som kostnad.

Stordriftvördelar

I föreliggande avsnitt skall avslutningsvis förekomsten och betydelsen av olika stor- driftsformer inom branschen behandlas. De stordriftsformer som kunnat urskiljas är, som tidigare framgått,

a. stora butiker jämfört med små b. flerbutiksföretag jämfört med enbu- tiksföretag

c. flera ägarmässigt fristående butiker i ekonomisk samverkan.

För de olika stordriftsformerna gör sig skilda typer av stordriftsfördelar gällande. Följande grova indelning av stordriftsför- delarna kan göras,1

a. inköpsfördelar — ett lägre pris men även andra med inköpet i övrigt samman- hängande fördelar

b. kostnadsfördelar varmed främst avses fallande styckekostnader vid ökad hante- ringsvolym

c. fördelar vad gäller informationstill- gång och möjligheter till offensiv anpass— ning

d. stordriftsfördelar vad gäller riskutjäm- ning och finansiering.

Endast i få fall har den värdemässiga storleken på rådande stordriftsfördelar kun— nat preciseras. Framställningen har i stället inriktats på en beskrivning av olika former av fördelar med exemplifieringar där så va- rit möjligt.

Inköpsfördelar

Av leverantörernas bonusskalor framgår de direkta prisfördelar som större företag er- håller jämfört med mindre. Företag vars in- köp överstiger 1 milj. kr. erhåller exempel- vis enligt AB Hakon Swensons bonusskala (ICA-ansluten inköpscentral) en årsbonus av 2,5 %. Skalan träder i kraft vid minst 15 000 kr. årsinköp och ger då 1,2 %. Filial- företag inom samma inköpsregion får till- godoräkna sig bonus för den samlade in- köpssumman under året.

Stora butiker erhåller vissa andra förde- lar, som kan hänföras till inköpssidan, så- som demonstrationer, tätare besöksfrekvens

från fabrikanternas representanter, vilka prismärker och plockar fram varor i bu- tikshyllorna, kontrollerar lagrets storlek och fyller på detta vid behov.

Större företag kan vidare uppnå vissa pris- fördelar direkt från fabrikanterna genom specialavtal, även om produkterna i fråga distribueras över grossist. Det kan t. ex. vara fråga om en särskild rabatt mot att butiks- kedjan begränsar antalet märken till för- män för det aktuella fabrikatet. Det kan också gälla särskilda faktureringsrutiner, som väsentligt underlättar detaljhandels— företagets inköps— och lagerarbete. De bi- drag som fabrikanterna lämnar i samband med veckoannonserna kan även nämnas. Dessa fördelar kommer dock såväl stora företag som frivilliga kedjor tillgodo.

Grupp— och blockbildningen är som tidi- gare påvisats praktiskt taget total inom dag— ligvarurandeln, och beräkningen av inköps- fördelarna vid frivillig samverkanjvertikal integration jämfört med avsaknad av sådan måste därför baseras på ett >>tänkt» förhål— lande. Från industrins håll har uppgetts, att de rabatter som de stora blocken erhåller uppgår till 3—4 % och att den frivilliga sam- verkan inom dagligvaruhandeln sålunda be- reder industrin en bortfallande intäkt av denna storleksordning jämfört med om ingen blockbildning förelåg. Frågan om förhand- lingsrabatter är ett känsligt ämne, och olika parter har i regel helt olika uppfattning om storleken av de prisförmåner som uppnås. Det torde dock vara ställt utom alla tvivel, att koncentrationen inom branschen gett handeln ökad förhandlingsstyrka, och att den även utnyttjats.

Kostnadsfördelar

Man kan förmoda att det även inom varu- handeln finns tekniska stordriftsfördelar, d.v.s. att styckekostnaderna sjunker vid ökad försäljningsvolym. Det är emellertid

1 Diskussionen av förekommande stordrifts- fördelar inom dagligvaruhandeln begränsas till de mer framträdande. En mer utförlig analys av företags stordriftsfördelar ingår som en särskild utredning inom koncentrationsutredningen.

svårt att ur tillgängliga studier utläsa några mer påtagliga kostnadsfördelar. I tabellerna 7: 6 och 7: 7 finner man en motsatt tendens — mindre företag arbetar på en lägre kost- nadsnivå än större — vilket stundom gett ett förvirrat utslagi den allmänna debatten. För- klaringen till att dessa företagsjämförelser utvisar fallande kostnader vid avtagande företagsstorlek är emellertid att det rör sig om olika prestationer, bl.a. enklare sorti- ment. Vidare finner man ofta felaktig kost- nadsprissättning hos de små företagen vad gäller t.ex. hyror, arbetskraft och butiks- utrustning. Inom kooperationen har man emellertid gjort lönsamhetsstudier av bu- tiksnätet, varvid korrigeringar gjorts i dessa avseenden. Lokalkostnaderna i egna fastig- heter har uppräknats till marknadspris, och avskrivna inventarier åsatts ett nyttjande- pris. Resultaten efter sådana korrigeringar utvisar, som av tabellen nedan framgår, sti- gande bruttovinst och fallande relativa kost- nader. Det bör också understrykas, att det är fråga om mycket betydelsefulla kostnads- sänkningar som här uppträder — 3—4 pro— centenheter. Kostnadsminskningarna till- sammans med intäktsökningarna genom sti- gande bruttovinster förklarar till fullo kooperationens intensiva satsning på änd- ring av butiksstrukturen. Siffrorna antyder också vilka möjligheter som kommer att uppstå för kooperationen att agera prismäs— sigt på marknaden, när rationaliseringarna genomförts över hela butiksnätet.

Tabellen ger också i någon mån anvis-

ning om hur olika kostnadsposter påverkas. Lönekostnaderna sjunker kraftigast, men även i administrationskostnaderna slår stor- driftsfördelarna igenom.1 Enligt tabellen skulle Storleksgränsen för kostnadstäckning ligga kring 1 milj. kr. i omsättning om man sätter ett marknadspris på produktionsfak- torerna.

De kostnadsmässiga fördelar flerbutiks- företaget uppnår jämfört med enbutiksföre- taget kan främst förmodas gälla administra— tion och försäljningsaktiviteter. När det gäl- ler fördelarna av frivillig samverkan/vertikal integration är dessa närmast att hänföra till punkterna c och (1, d. v. s. fördelar av infor- mationstillgång och anpassning till ändrade förhållanden samt vissa finansieringsför- delar.

»Know hem)—fördelar

Uppkomsten av frivilliga block och stora mångfilialföretag har medfört att en rad frågor rörande detaljhandelsledet utreds centralt. Det gäller t. ex. marknadsbearbet- ningar, lokalisering och lägebevakning. Cen- traliseringen innebär att kostnaderna mins- kar jämfört med om varje butik skulle hand- ha aktiviteten i fråga. Effekten av samgåen- det gör sig emellertid främst gällande ge—

1 I SPK:s undersökningar från Trelleborg och Uppsala har beräkningar företagits av lönekost- naderna i olika butiksstorlekar. Resultaten visar även här fallande lönekostnader vid ökad butiks- storlek.

Tabell 7: 9. Lönsamheten inom olika butiksstorlekar inom kooperationen år 19652

SB-butiker Brutto- Adm. Totala Resultat omsättningsgrupp Antal vinst Lönera Hyror omk. omk.4 efter 1 000 kr. butiker % % % % % åter . % 499 49 17,3 9,4 1,8 2,5 16,7 — 2,3 500— 999 56 18,0 8,2 1,8 2,5 15,5 ——O,5 1 000—1 499 49 17,6 7,4 1,7 2,2 14,3 + 0,3 1 500—1 999 50 17,9 6,8 1,6 1,8 13,0 + 1,8 2 000—2 999 39 18,2 6,7 1,6 1,7 12,8 + 2,4 3 000— 41 18,4 6,1 2,1 1,7 12,6 + 2,8 Totalt 284 18,1 6,7 1,8 1,8 13,2 + 1,9

2 Den ursprungliga tabellen har korrigerats genom att varuskatten frånräknats. * Exkl. pension. * Inkl. avskrivningar och administrationskostnader.

nom att det över huvud taget skapas förut- sättningar för detaljhandelsenheterna att få tillförligtliga informationer i dessa frågor och förslag till åtgärder.

De frågor som centralbehandlas är samt- liga av vital betydelse för företagens fort- satta verksamhet. En kvalificerad behand- ling av dessa frågor kräver i allmänhet re- surser av en sådan storlek att de kan ska- pas endast inom stora företag eller genom långt driven samverkan mellan ett stort an- tal fristående detaljhandelsenheter.

Finansieringstördelar

Nya butikslägen tilldelas i realiteten främst de tre stora blocken och de större filialföre- tagen. Detta sammanhänger i stor utsträck- ning med att projekten kräver betydande in- vesteringar och att möjligheterna att frigöra kapital och ställa erforderliga säkerheter bäst kan tillgodoses av dessa kategorier.1 Samtliga dessa storföretagsformer har fi— nansieringsfördelar, genom att lånemöjlig- heterna ökar mer än proportionellt med fö- retagens storlek. Mångfilialföretagen har dessutom fördelen att kunna slussa eget ka- pital mellan olika enheter, vilket samman- hänger med de skattetekniska förhållanden som gäller. Detta ger företagen möjligheter att plöja ned vinsterna genom fortlöpande nyetableringar. Inom varuhussektorn och bland andra mångfilialföretag har denna tendens gjort sig gällande. Det har sålunda framgått att dessa företags expansion i stor utsträckning kunnat självfinansieras.

Dynamiska aspekter

De finansieringsfördelar som stora företag har, liksom företag i fortlöpande expansion, verkar gynnsamt på denna företagssektors tillväxt. Det finns även en annan aspekt på tillväxten, som sammanhänger med att den optimala butiksstorleken förskjuts. I takt med tillkomsten av nya produkter ställs ökade krav på sortimentets storlek. En liten butik saknar av såväl utrymmes- som kost- nadsskäl ofta förutsättningar att hålla ett konkurrenskraftigt sortiment. Butiker som

av olika skäl inte kan öka sin omsättning i samma takt som sortimentet ökar inom branschen som helhet, tenderar 1 kostnads- jakten snarare att beskära än vidga sorti- mentet. Därmed kommer utvecklingen in i en nedåtgående spiral; ju mindre sortiment, desto mindre efterfrågan. I den konkurrens som utspelas mellan små närhetsbutiker och stora centrala enheter torde de små butiker- nas oförmåga att hålla ett konkurrenskraf- tigt sortiment ha varit utslagsgivande.

Sammanfattande synpunkter

Om stordriftsfördelamas art och utnyttjan- de inom dagligvaruhandeln kan sammanfatt- ningsvis sägas följande.

Stora butiksenheter har såväl kostnads- mässiga som intäktsmässiga fördelar fram- för små enheter. Fördelarna förefaller vara av en sådan storleksordning att man an— tingen får räkna med fortsatt kraftig struk- turomvandling eller en helt annan prisnivå bland små enheter. Anpassningen av bran- schens butiksstruktur och/eller prisnivåer till rådande förhållanden fördröjs av den skeva prissättning som sker på produktions- faktorerna i framför allt gamla små enheter. Hyrorna är genom den reglering som gäller ofta lägre än vad en fri hyressättning skulle ge. Priset på inventarier och annan utrust- ning sätts lågt eftersom alternativa utnytt- jandemöjligheter saknas. Detsamma gäller stundom även den egna arbetsinsatsen.

När det gäller fördelarna hos stora bu- tiksföretag jämfört med små ligger dessa i lägre administrationskostnader och mark- nadsföringskostnader. Vissa fördelar kan även erhållas beträffande inköpspriser och inköpsvillkor vid direkta förhandlingar med fabrikanter och gr05sister. De mycket stora företagen har därutöver fördelen av ett bätt- re »know how» och även resurser att an- passa sig efter dessa insikter. Mindre bu— tiksföretag i långt driven samverkan kan

1 Man beräknar inom branschen att kapital- behovet för inventarier, varor och annan utrust- ning uppgår till 15 % av omsättningen för ny- etablerade butiker. En butik i storleksklassen 3 milj. kr. kräver sålunda ett kapital av närmare 1/2 milj. kr.

dock i princip uppnå det stora butiksföreta— gets fördelar. Jämfört med en relativt svagt centralstyrd frivillig kedja har det helinte— grerade företaget emellertid fördelen av att snabbare kunna anpassa sig till nya förut- sättningar. Denna fördel får anses vara av stor betydelse i tider som präglas av stark dynamik.

KAPITEL 8

Utvecklingen inom handeln med Sällanköpsvaror

— några delbranscher

Förutsättningarna för detaljhandeln med Sällanköpsvaror skiljer sig i flera punkter från dagligvaruhandelns. Eftersom varorna i regel efterfrågas med lägre frekvens mins- kar närhetsfaktorn i betydelse. Det kommer in andra aspekter på läget. Kravet på kom- plementära butiker gör sig gällande, vilket leder till att sällanköpshandeln lokaliseras till stora köpcentra. Köpvanorna är vidare mindre rutinbetonade som en följd av den lägre köpfrekvensen. Varje enskild vara in— går ofta i en högre prisklass. Den är i regel även mer komplicerad, och kvaliteten och egenskaperna är svåra att bedöma. Därige- nom uppstår i vissa fall behov av fackmäs- sig rådgivning.

Men även inom handeln med sällanköps- varor finns det branscher som arbetar med sinsemellan olika förutsättningar. Olikheter- na kan gälla varornas prisklasser, märkes- varusystemets utbredning, varornas art — tekniska, mode- eller stilbetonade — sorti- rnentets omfattning i antal produktvarianter eller antalet leverantörer.

För att belysa utvecklingen inom handeln med Sällanköpsvaror har därför ett antal olika branscher närmare studerats. Bran— scherna har valts så att de representerar sektorer med något olika förutsättningar i ovan nämnda avseenden. Handeln med färg-, parfymeri— och sjukvårdsartiklar omfattar varor i låga prisklasser, och sortimentet är inriktat på flera olika behovsområden. Vi- dare är artikelantalet mycket stort, och kon- takterna med tillverkarna går i viss utsträck- ning över ett mellanled. Textil- och bekläd- nadshandeln omfattar dels stapelvarubeto- nade artiklar, dels varor där mode och ur- val spelar stor roll. Radio- och TV-handeln

och möbelhandeln representerar varuområ- den med produkter i höga prisklasser, den ena där tekniskt kunnande är av betydelse, den andra där design och miljöaspekter över- väger.

Den redogörelse som nedan lämnas för de olika branschernas förhållanden följer i stort sett samma modell som beskrivningen av dagligvaruhandeln; marknadens storlek och utveckling granskas, förändringarna i butiksstrukturen analyseras och utvecklingen mot integration och blockbildning belyses. Vidare behandlas olika konkurrensmedels betydelse. Därefter berörs kostnadsutveck- lingen och lönsamhetsförhållandena.

A. Handeln med färg-, parfymeri- och sjukvårdsartiklar

Marknadens storlek och utveckling

Den totala omsättningen inom den del av detaljhandeln som specialiserat sig på ke- misk-tekniska artiklar sådana som färger, tvätt- och rengöringsmedel, sjukvårdsartik- lar, toalettartiklar och kosmetika uppgick till ca 560 milj. kr. år 1963.1 Av denna om— sättning föll större delen, ca 460 milj. kr., på den s.k. färghandeln, medan den spe- cialiserade parfymhandeln och sjukvårds- affärerna beräknades omsätta ca 100 milj. kr. tillsammans.2

De produktgrupper kring vilka fackhan-

1 Uppgiften hämtad ur 1963 års handelsräkning. * Av färghandelns omsättning år 1963 kan ca 60 milj. kr. betraktas som partiförsäljning. Denna uppstår dels genom att färghandeln levererar till hantverkare, dels genom att större färghandlare fungerar som grossister för mindre handlare.

deln byggt upp sitt sortiment har genom- gående visat hög expansionstakt, och de kon- sumtionsprognoser som upprättats förutspår en fortsatt ökning som är större än den genomsnittliga konsumtionsökningen. Fack- handeln omhänderhar emellertid endast en mindre del av detaljhandelsförsäljningen av de aktuella varugrupperna, med undan- tag av färger och kemikalier, och det förefaller som om fackhandelns andel skulle fortsätta att minska.1 Även om fackhandeln inte expanderar i samma takt som de varu- grupper den saluför har branschen dock uppvisat en viss omsättningsökning. Mellan åren 1964 och 1965 beräknas ökningen ha uppgått till 6 % i löpande priser.

Antalet butiker, integration och samverkan

Även om marknaden förändrats i olika av- seenden har butikssektorn påverkats i ytterst ringa utsträckning och några större och mer aktiva anpassningar har inte kunnat spåras. Antalet butiker har i stort sett varit oförfändrat sedan början av 1950-talet. En- ligt 1951 års företagsräkning fanns det 2 340 försäljningsställen, medan senaste handels- räkningen redovisade 2330 enheter för år 1963. Butikerna består alltjämt av genom— snittligt mycket små enheter; år 1963 var omsättningen i genomsnitt 210 000 kr. Bland dessa var antalet butiker med en omsättning över 2 milj. kr. endast 8.

Inom den delbransch som färghandeln bil- dar låg antalet butiker vid ca 1 700 år 1963. Några större antalsmässiga förändringar har enligt Sveriges Färghandlares Riksförbund inte inträffat fram till år 1966. Vissa butiks- nedläggelser har förekommit i storstadsom- rådena, där nedläggelser skett i samband med att äldre bostadsområden sanerats. Sam- tidigt har även nyetableringar företagits, framför allt i nya större bostadsområden. Antalet nyetableringar har av branschför- eningen uppskattats till 10—15 per år. De nyetablerade butikerna dimensioneras enligt branschföreningen för en omsättning av en halv milj. kr. per år. Följaktligen räknar

. - .

man även framledes med relativt små en- heter för denna detaljhandelsbransch. Sedan 1966 har en tendens till ökade butiksned- läggelser gjort sig gällande.

Inom färgsektorn finns ett fåtal stora le- verantörer, vilka fungerar både som produ— center och grossister. Dessa hade år 1965 ett 75-tal egna butiker, av vilka större delen är öppet redovisade fabrikantbutiker, medan några drivs under tidigare ägares namn. Av fabrikantkedjorna är Beckers Färghandels AB den största, därefter kommer Alfort & Cronholm AB. Dessa båda kedjor jämte ett fåtal andra mindre kedjor beräknades ha en marknadsandel av 10 % år 1965. Leve- rantörerna har beträffande övriga färgbuti- ker tämligen stort inflytande, varför grän— serna mellan rena fabrikantbutiker och olika mellanformer är flytande. Det har inte varit möjligt att få något entydigt mått på leve- rantörsledets inflytande, men det medges öppet inom branschen att det föreligger ett betydande sådant. Det sker i allmänhet så att färgleverantörerna knyter till sig detal- jister för ensamförsäljning av de egna pro- dukterna genom borgensåtaganden och om- fattande kreditgivning.

Den integration som i övrigt föreligger är utan större betydelse. Egentliga mång- filialföretag saknas helt. Däremot är det vanligt förekommande att en färghandlare driver två till tre butiker.

När det gäller frivillig samverkan mellan fristående detaljister är visserligen en be- tydande del av branschen ansluten, men samarbetet har liten omfattning. Det finns en stor inköpsgrupp, AB Färgsam, som år 1965 hade 120 medlemmar bland vilka även den största fabrikantkedjan, Beckers Färg- handels AB, ingår. Antalet samverkande bu- tiker har av AB Färgsams ledning beräknats till 250—300 st. De gemensamma inköpen uppgick 1965 till ca 15 milj. kr. i detalj- handelspris, vilket motsvarade ca 3 % av

* Se vidare Sandels, R. och Wilton, R., Kart- läggning av Kemisk-Tekniska Leverantörförbun- dets medlemmars val av distributionsvägar. trebe- tygsarbete vid Handelshögskolan i Göteborg vå- ren 1966.

branschens hela omsättning.1 Medlemmar- nas totala detaljhandelsomsättning låg un- der samma tid vid ca 100 milj. kr.

De samverkande företagen kan därmed beräknas ha haft en marknadsandel av ca 20 %. Under åren 1966—1967 beräknar AB Färgsam att få ett 50-tal nya medlemmar varigenom det sammanlagda butiksantalet kommer att uppgå till 300—350 st.

På de delmarknader som bildas av den specialiserade parfymhandeln och av sjuk- vårdsaffärerna är de strukturella förhållan- dena något annorlunda.

Parfymhandeln med inriktning på mer exklusiva parfym-, kosmetika- och toalett- artiklar samt bijouterier hade år 1963 en om- sättning i storleksordningen 50 milj. kr. för- delad på ungefär 300 butiker. Detta innebär att genomsnittsaffären hade ca 170000 kr. i årsomsättning. Inom parfymhandeln finns två mångfilialföretag med drygt ett 30-tal butiker och en marknadsandel av ungefär 15 % år 1963. Butikerna ligger storleksmäs- sigt vid branschgenomsnittet, och någon ex— pansion har sektorn inte visat mellan åren 1963 och 1965.

Inom den delmarknad som sjukvårdsaffä- rerna bildar fanns år 1963 likaså ett 300-tal butiker med en omsättning av i runt tal 50 milj. kr. Två mångfilialföretag ägde sam- manlagt ca 130 butiker. Deras andel av den- na sektors försäljning uppgick till drygt 30 %. Företagen hade fram till 1965 ökat sin omsättning i en utsträckning som kan ha medfört en viss ökning även av mark- nadsandelen.

Inom båda dessa delbranscher går ut- vecklingen mot allt hårdare specialisering och samtidigt mot en lokalisering till större centralorter och citylägen. Dessa butikers tidigare funktion som närhetsbutiker med ett brett sortiment av dagligvaror minskar alltmer i betydelse.

Sortimentsuppbyggnad och konkurrensförhållanden

Färg- och parfymhandeln arbetar med ett mycket stort sortiment. Enbart färghandelns sortiment omfattar 20000 artiklar. En nor- mal färghandelsbutik bör för att kunna

betraktas som välsorterad föra åtminstone 10000 artiklar. Sortimentets omfattning framstår klarare om man ställer artikelan— talet i relation till en stor allivsbutiks, vil- ket ligger i storleksordningen 3 000 artiklar. De produktområden, kring vilka färghan- deln byggt sitt sortiment uppvisar stora för- ändringar. Den ständiga strömmen av nya produkter leder till betydande sortimentsav- Vägningsproblem, och det är begripligt om en del av den växande varuströmmen måste söka sig nya distributionsvägar.

För att kunna ge en bild av färghandelns marknadsposition och konkurrensförutsätt— ningar skall sortimentsinriktningen i korthet beröras.

Den traditionella färghandelns sortiment bygger på tre avdelningar, en färgavdelning, en avdelning för kemisk—tekniska artiklar och en för hushållsartiklar.

Avdelningen för färg- och målningsartik- lar är den ursprungliga och den som är lät- tast att särskilja. Genomsnittsbutiken beräk- nas ha ungefär 40 % av omsättningen inom denna avdelning, till vilken man även hän— för tapetförsäljningen.

Kemisk-tekniska avdelningen, vilken även upptar ungefär 40 % av totalomsättningen, består till större delen av kosmetiska prepa- rat och toalettartiklar (ca 20 % av total- omsättningen), vidare tekniska hushållsva- ror, såsom tvätt— och rengöringsmedel och slutligen kemikalier och oljor av olika slag.

Hushållsavdelningen, vilken omfattar ca 20 % av omsättningen, upptar främst pap- pers— och plastartiklar för olika använd- ningsområden. Större delen av vävplasten distribueras exempelvis genom färghandeln.

Fackhandelns betydelse som distributions- kanal varierar beträffande dessa delsektorer och även olika tätortstyper inverkar på för- hållandena.

Inom varugruppen färger och oljor har konkurrensen från andra distributionsfor- mer varit ringa. Det har emellertid under

1 Branschens omsättning har av branschför- eningen beräknats till 550 milj. kr. 1965. Däriingår emellertid en viss del partiförsäljning som lågt räknat bör uppgå till 60 milj. kr. Detaljförsäljning- en skulle därmed uppgå till ca 490 milj. kr.

1960—talet vuxit upp ett antal »källarbutiker» och fabriksbutiker som framför allt inriktat sig på försäljning till hantverkare och lik- nande. Dessa företag utgör lågpriskanaler i färg och beräknades år 1966 ha uppnått en marknadsandel av 10—15 % inom produkt— området. Genom den tekniska utveckling produkterna inom färgsektorn genomgår ökas förutsättningarna för en spridning av försäljningen till andra butiker och distri- butionsformer, vilket torde komma att ge färghandeln ökad konkurrens även inom denna sektor.

Inom varugrupperna kosmetika och ke- misk-tekniska hushållsvaror hade färghan- deln år 1963 en försäljning som beräknas ha uppgått till 150 milj. kr. Motsvarande varor sålda genom varuhusen uppgick till ca 230 milj. kr. Dagligvaruhandelns försäljning av icke-livsmedel, vilken uppgick till ca 1 mil— jard kr. år 1963, omfattar till övervägande del tekniska hushållsvaror och hygienartik- lar. Om man antar att 60 % av hela denna sektor utgjordes av de artiklar som här dis— kuteras, skulle dagligvaruhandelns försälj- ning av varor som direkt konkurrerar med färghandeln ha uppgått till ca 600 milj. kr. Beräkningen antyder, även om den är ba- serad på grova tal, att dagligvaruhandeln och varuhusen fått en större betydelse för distributionen av kosmetika och kemisk- tekniska hushållsartiklar än färghandeln. Det bör dock understrykas att färghandeln på de orter som saknar parfymaffär och större varuhus fyller en viktig funktion vid distri- butionen av kosmetika och hygienpreparat.

När det gäller pappersprodukter för hy- gien och hushåll, beräknas den privata kon- sumtionen ligga i storleksordningen 100 milj. kr. Färghandeln torde här omhänderha en- dast en mindre del, medan de mer daglig- varubetonade artiklarna såsom babyblöjor, hushålls- och toalettpapper distribueras över dagligvaruhandeln.

Beträffande färghandelns sortimentsinrikt- ning förefaller dess framtid ligga på mera specialbetonade och lågfrekventa artiklar, medan högfrekventa enklare produkter tas över av massdistributionsföretag av typen varuhus och allivsbutiker.

Olika konkurrensmedels betydelse

För den traditionella färghandeln liksom för dess delbranscher sjukvårds- och parfymeri- handeln spelar ett djupt urval och produkt- kännedom stor roll som konkurrensmedel. Produktutvecklingen inom t. ex. sektorn fär- ger och lacker har åstadkommit en kraftig ökning av artikelantalet. Ett komplett urval inom olika typer av färger och olika färg- nyanser inom var och en av dessa kräver en lagerhållning som i princip endast ett specialinriktat företag förmår hålla.

Närhetsläget torde i ett tidigare skede varit av stor betydelse för färghandeln, vil- ket sammanhänger med att branschen då spelade en mer framträdande roll som distributör av högfrekventa hushållsvaror. Allteftersom sortimentet ändrats i riktning mot specialisering på färg och kosmetika samt över huvud taget artiklar som ingår i hobby- och självverksamhet har närhets- faktorn minskat i betydelse som konkur- rensmedel.

Reklam och andra säljfrämjande åtgär- der spelar alltjämt en blygsam roll, vilket sammanhänger med att enheterna är små och att grupp— och blockbildningen inte är särskilt framträdande. Beckers—kedjan och samverkansgruppen Färgsam har dock vi- sat stegrad aktivitet i form av säsonginrik- tade annonskampanjer vilka kombinerats med centralstyrd skyltning i butik.

Den prispolitik branschen för går när- mast ut på en anpassning till konkurrerande distributionsformers prissättning. Prissätt- ningen inom branschen styrs i stor utsträck- ning centralt, vilket sammanhänger med att systemet med rekommenderade priser eller cirkapriser har stor utbredning. Ungefär 75 % av hela branschens försäljning avser varor för vilka cirkapriser utfärdas.1 De produkter som saknar cirkapriser är främst säsongsartiklar och sådana varor som all- mänt ingår i varuhuskedjornas sortiment.

Cirkapriserna sätts av en kommitté, som består av detaljhandels- och partihandels- representanter. Vid framräkningen av cirka-

1 Beräkningen är gjord av Sveriges Färghand- lares Riksförbund för år 1964.

priserna utgår man ifrån de inköpspriser som en stor eller medelstor butik erlägger. På dessa inköpspriser görs procentuella på- slag. Ett lO-tal olika sådana används, vilka ligger mellan 15 och 50%. Avgörande för vilken procentsats som tillämpas på en pro- dukt eller ett produktområde uppges vara dels konkurrensen från andra distributions- kanaler, dels produktens kostnader och om- sättningshastighet. Man har inom branschen dels en speciell storstockholmslista, dels en cirkaprislista för övriga landet. Den förra har något lägre priser, vilket uppges bero främst på lägre inköpspriser i storstadsregionen.

Konkurrensen mellan branschens butiker torde kunna betraktas som ringa. Detta gäl- ler även priskonkurrensen. Den konkurrens butikssektorn utsätts för kommer från andra detaljhandelsföretag. De delar av sortimentet som fackhandeln har gemensamt med t. ex. massdistributionskanalerna utsätts för bety- dande priskonkurrens och det har framgått att fackhandeln vad gäller dessa varor an- passat sina priser till konkurrenternas. När det gäller de delar av sortimentet som fack- handeln är ensamförsäljare av har det i stort sett saknats priskonkurrens, vilket kan för- modas ha gjort att dessa varugrupper fått bära en växande del av branschens kostna- der. Även inom färgsektorn, där detta främst torde varit fallet, har det emellertid börjat uppträda priskonkurrerande distri— butionsformer, vilket bör ha till följd en mer pressad prissättning även på detta varu- område.

Bruttovinster, kostnader och lönsamhet

Förekommande bruttovinster och kostnader inom färghandeln finns belysta i ett antal DUI-studier. Studiernas representativitet är osäker varför resultaten närmast får ses som en serie exempel. De visar att det är fråga om en ytterst heterogen butikskategori, där brut- tovinsten normalt varierar mellan 20 och 35 % bl. a. beroende på sortimentsinriktning och på vilken omfattning partiförsäljningen har. Kostnaderna visar motsvarande varia— tioner.

Som framgår av tabell 8: 1 visar de myc— ket små butikerna en vinst av drygt 5 %, vil- ket är en avsevärt större vinst än vad buti- ker i motsvarande storleksklasser inom dagligvaruhandeln ger. Den största katego- rins siffror förefaller överlag osäkra och kan ha påverkats av särskilda förhållanden så- som att verksamheterna omfattar partiför— säljning eller att det är fråga om någon särskild typ av butiker vad sortimentet be- träffar.

För att i någon mån belysa bruttovinst- och kostnadsutvecklingen har vissa genom- snittstal uträknats för olika tidpunkter. Des- sa siffror ger intryck av successivt stigande relativa kostnader. En ökning i bruttovins- ten förefaller ha skett under 1950-talet, me- dan siffrorna antyder oförändrade förhål- landen under 1960-talet.

Det framgår av tabellen att de butiker som studerades under 1960-talet uppvisar en större vinst än de som studerades under

T abeIl 8: 1. Genomsnittliga bruttovinster, kostnader och vinster för butiker i olika storleks- klasser inom färghandeln år 1963. Källa: bearbetning av DUI:s Iönsamhetsstudie

Omsättning per företag i Antal genomsnitt Bruttovinst Kostnader1 Omsättning krlår företag kr. % % Vinst % ( 250 000 44 148 200 30,6 25,3 5,3 250 000—500 000 40 338 800 28,9 23,5 5, > 500 000 9 719 200 26,9 25,4 1,5 Totalt 93 285 400 28,7 24,5 4,2

1 I kostnaderna ingår beräknad ersättning till vd eller ägaren för utfört arbete. Ersättningen har för respektive kategori beräknats till samma värde som kostnaden för en helårsanställd, vilken legat mellan 10.000 och 14.000 kr.

Tabell 8: 2. Genomsnittliga bruttovinster, kost- nader och vinster får grupper av fårghandels— butiker åren 1953, 1961 och 1963. Källa: DUI:s lånsamhetsstudier för respektive år1

1953 1 961 1963

Bruttovinst 23,7 28,8 28,8 Kostnader inkl. ägarens

arb.insats2 22,5 24,0 24,6 Vinst l ,2 4,8 4,2 Antal studerade företag 223 113 93 Genomsnittsstorlek, tkr. 200 287 285

1 DUI: Intäkts- och kostnadsundersökning in- om färghandeln 1963, Stencil, Intäkts- och kost- nadsundersökning inom färghandeln 1961, Sten- cil och Färghandelsundersökningen 1953, Stencil. 2 Ersättningen för ägarens arbetsinsats har be— räknats till ungefär en genomsnittsanställds lön och har i grova tal satts till 10000 kr. år 1953, 12 000 kr. år 1961 och år 1963.

1950-talet. Trots ökad konkurrens från andra distributionskanaler och trots att butikerna genomsnittligt är små, ger de en kalkylerad vinst som procentuellt är hög. Det förefaller dock icke troligt att lönsamheten inom bran- schen överlag är så god som dessa studier ger intryck av. Vid intervjuer med större le- verantörer till färghandeln har framförts uppfattningen att resultatnivån är ojämn och att butiksnedläggelser blivit oftare förekom- mande sedan år 1966. Förklaringen till de något konfunderande lönsamhetsresultaten som framträder i tabell 8: 1 kan vara att kon- kurrensen varierar mellan olika marknader. Det är t. ex. möjligt att det på de stora tätortsmarknaderna med konkurrerande massdistributionskanaler råder en lägre pris- nivå och lägre lönsamhet för färghandeln än på marknader där konkurrensen utifrån sak- nas eller är svagare.

B. Handeln med textil- och beklädnadsvaror

Handeln med textil- och beklädnadsvaror ut- gör den största detaljhandelsbranschen näst efter livsmedelsbranschen. Detaljhandeln med textil- och beklädnadsvaror kan beräk- nas ha uppgått till närmare 5 miljarder kr. år 19643 Därav bedöms över två tredjedelar

utgöra konfektions- och ekiperingsartiklar medan den resterande tredjedelen omfattar hemtextilier av olika slag, gardiner, bäddut- rustning etc. Vidare ingår metervaror, sybe- hör och liknande.

Utvecklingen inom textil- och beklädnads- området har präglats av tillkomsten av en mängd nya material, vilket allmänt ansetts stimulera efterfrågan. Under 1960-talet har man följdriktigt kunnat notera stora volym- ökningar inom hela varuområdet medan ök— ningen mätt i löpande priser trots detta in- skränkt sig till i genomsnitt 6 % årligen som en följd av de relativa prissänkningar som samtidigt skett:I

Av de prognoser som uppgjorts för ut- vecklingen fram till år 1970 framgår att man räknar med ungefär samma utveckling som under första hälften av 1960-talet, d.v.s. en fortsatt volymökning och en viss nedgång i de relativa priserna.

Antalet butiker, integration och samverkan

Samtidigt som efterfrågan på textil— och be- klädnadsvaror ökat har distributionsappa— raten genomgått omfattande förändringar. En framträdande förändring ligger i de ex- panderande varuhuskedjornas ökade bety- delse. Även den fackhandelsinriktade delen av handeln har undergått påtagliga föränd— ringar. Butikerna har blivit färre medan stor- företag och mindre enheter i frivillig sam- verkan fått ökad utbredning på den friståen- de, icke gruppanslutna handelns bekostnad. Enligt 1963 års handelsräkning fanns det totalt ca 10000 fackhandelsbutiker, d. v. s. sådana med huvudsaklig inriktning på textil- och beklädnadsvaror. Butiksantalet har där- med minskat med ungefär 2 000 enheter jäm-

” Beräkningen bygger på en summering av olika detaljhandelskategoriers omsättning. En jämförel- se har företagits mellan denna beräkning och IUI:s beräkning av den totala privata konsumtio- nen. IUI:s resultat har därvid minskats med 150 milj. kr. för skrädderiarbeten. Såsom av tabell 8: 3, s. 104 framgår har en relativt god överens— stämmelse erhållits mellan de båda beräkningarna.

* Beträffande konsumtionsökning och prog- noser se Albinsson, G., och Endrédi, G., Den pri- vata konsumtionen 1950—1970, Stockholm 1965.

fört med år 1951. Initierade personer inom branschen anser att bortfallet av butiker varit särskilt stort under 1960-talets första år och att kulmen då nåddes i butiksnedläggel- serna.

Även om det skett ett inte obetydligt bu- tiksbortfall är genomsnittsbutiken alltjämt liten, under 300000 kr. år 1963. Stora en- heter, definierade som butiker med över 1 milj. kr. i årsomsättning, spelar dock en framträdande roll; till antalet upptar de en— dast ca 5 % av butiksnätet men omhänder- har en tredjedel av branschbutikernas totala försäljning.

För att belysa omfattningen av de föränd- ringar som skett inom distributionsapparaten under början av 1960-talet har en beräkning gjorts av marknadsuppdelningen år 1960 och år 1964.1 Resultaten redovisas i tabell 8: 3.

Den mest framträdande förändringen i omsättningsfördelningen mellan åren 1960 och 1964 är som framgår den minskade be-

Tabell 8: 3. Olika detaljhandelskategoriers betydelse inom distributionen av textil- och be- klädnadsvaror år 1960 och år 1964

Marknadsandel, %

Detaljhandelskategori 1960 1964 Enskilda fristående butiker 48 Enskilda butiker, medlem- 68 mar i inköpsföreningar 8 Mångfilialbutiker 3 7 Privata kedjevaruhus (Epa, Tempo) 9 12 Konsumentkooperativa butiker och varuhus 10 11 Postorderhandeln 3 6 Dagligvaruhandeln 2 2 Möbelhandeln 3 4 Ovriga varuhus (NK, Ferd. Lundqvist etc.) 2 2 Totalt 100 100 Totalt lokaliserad omsätt- ning 3 500 4 600 milj. kr. milj. kr. Totala privata konsumtio- nen (enl. IUI) 3 600 4 900 milj. kr. milj. kr. Differens 100 300 milj. kr. milj. kr.

tydelse som den enskilda icke gruppanslutna handeln fått, samtidigt som fackhandelsin- riktade integrerade branschbutiker (mång- filialföretag och butiker i frivillig samver- kan) ökat i betydelse. En annan tendens är att sortimentet fortsätter att spridas utanför branschen; möbelhandeln, postorderhandeln och varuhusen spelar en allt större roll i dis- tributionen av dessa produkter.

När det gäller de integrerade branschbuti— kernas och varuhusens betydelse har en upp- följning skett fram t.o.m. år 1965. Därvid har framgått att expansionstendensen fort— satt, i vissa fall i ännu kraftigare takt än tidi- gare. Mångfilialföretagens marknadsandel uppgick till närmare 8 % år 1965. De båda varuhuskedjorna Epa och Tempo med till- sammans något över 150 varuhus och en marknadsandel av ca 12 % har även uppvi- sat en viss ökning. Tillväxten beror dels på att nya varuhusenheter etableras men även på ökad försäljning i de gamla enheterna. Varuhuskedjorna har expanderat främst be- träffande ekiperingsartiklar, hemtextilier och barnkonfektion. Utvecklingen synes dock gå mot en ökning även av försäljningen av vuxenkonfektion. Med hänsyn till den kapa- citetsutvidgning varuhuskedjorna genomför och de omsättningsprognoser företagen ar- betar med förefaller en fortsatt relativ ök- ning vara att vänta.

Inom den kooperativa sektorn är det främst varuhusen som är av betydelse för tex- til- och beklädnadsförsäljningen. Koopera- tionen har trots sin utbyggnad av varuhus- organisationen visat en blygsam ökning av sin marknadsandel mellan åren 1960-1964. Förhållandet anses främst bero på att man misslyckats med försäljningen av koopera- tionens egna märken. Senare års försäljnings- siffror uppvisar dock förbättrat resultat.

Samverkan i inköp har blivit av betydelse först framemot mitten av 1960-talet. År 1965 beräknas fackhandelsbutiker i inköpssamver-

1 Beräkningen avseende 1964 bygger på den senaste handelsräkningens resultat komplette- rade med enkäter över storföretagens förhållan- den. Uppgiften om 1960 års förhållanden baserar sig på en tidigare beräkning som ingår i S. Wik- ströms, Vad händer i svensk detaljhandel, Stock- holm 1962, Stencil.

kan omhänderhaft ungefär 10 % av totala försäljningen av branschprodukter. Medlem- marnas centrala inköp uppgick samma år till något mindre än en fjärdedel av totala inköpen.

Inköpssamverkan av textil- och bekläd- nadsvaror sker även utanför fackhandeln. Den största gruppen är därvid ICA-organi— sationen, men även inköpssamverkan mellan privata varuhus kan nämnas. De centrala inköp som skedde utanför branschen år 1965 låg i ungefär samma storleksordning som de samverkande fackhandelsbutikernas, d. v. s. kring 75 milj. kr. Om man beaktar de totala centrala inköpen kan dessa beräknas ha uppgått till ett värde motsvarande ca 5 % av branschens hela försäljning.

Samverkan i inköp har visserligen en ganska liten utbredning inom branschen om man tar hänsyn till graden av bindning mel- lan detaljisterna och de gemensamma inkö- pens omfattning. Det finns dock flera fak- torer som talar för att företeelsen kommer att få växande betydelse. Framför allt bör man beakta att det är först under början av 1960—talet som de mer bärkraftiga grupperna etablerats och att dessa alltjämt befinner sig i ett uppbyggnadsskede.

En annan omständighet som talar för en gynnsam utveckling för detaljister i samver- kan är storleken på medlemsdetaljisterna; medan genomsnittet på butikerna är ca 300000 för branschen som helhet uppvisar de anslutna detaljisterna en genomsnittsstor— lek av ca 800000 kr. Även storleken på de inköpsfördelar som samverkan ger bör vara ägnade att stimulera till fortsatt anslutning; inköpsgrupperna har uppgivit att de kollek- tiva inköpen ger upp till 10 % lägre inköps- priser än vad individuella inköp ger.

Även postorderhandeln förefaller att ha fått ökad relativ betydelse för försäljningen av textil- och konfektionsvaror. Företagna beräkningar utvisar att andelen ökat från 3 % år 1960 till ca 6 % år 1964. En viss del av ökningen kan dock tänkas vara skenbar ge- nom att omsättningen 1960 underskattats. Även om hänsyn tas till denna möjlighet torde en reell ökning ha inträffat.

Prissättning och prispolitik

När man vill klarlägga prisets roll i omför- delningen av efterfrågan mellan olika detalj- handelskategorier möter man vissa svårig- heter. Stora märkesvaror har relativt liten betydelse inom dessa varuområden, vilket försvårar prisjämförelser. SPK har dock vid flera tillfällen studerat området och vissa slutsatser är därigenom möjliga att dra om prissättningen inom branschen.1

I motsats till förhållandena inom livsme— delshandeln och färghandeln saknas det in- om denna bransch horisontellt prissamar- bete. Vertikala cirkapriser har däremot spe- lat en framträdande roll fram till början av 1960-talet. Över en tredjedel av konfektions— plaggen kan beräknas ha varit vertikalt cir- kaprissatta kring år 1958 och cirkaprisfölj- samheten har i allmänhet varit mycket hög — oftast över 90 %. Men även de vertikala cirkapriserna är på tillbakagång. Som exem- pel kan nämnas konfektionssektorn, där de cirkaprissatta varornas andel gått ned från 22 % år 1960 till 4 % år 1965.

Det är sannolikt att de vertikala cirkapri- serna fungerat som ett styrningsinstrument som kan antas ha haft en viss prishöjande effekt. I SPK:s undersökningar har jäm- förelser gjorts av påläggen på cirkaprissatta och icke cirkaprissatta varianter varvid fram- kommit att de senares pålägg i allmänhet varit högre. Mot denna bakgrund ter sig frågan om orsaken till de vertikala cirkapri- sernas tillbakagång ytterst central. Det är i detta sammanhang av vikt att notera att 1960-talet pläglats av en omfattande expan- sion för varuhuskedjor och mångfilialföre— tag, d.v.s. distributionskanaler som kan an- tas ha haft intresse av att föra en självstän- dig prispolitik och att det kan vara denna sektors inbrytning på marknaden som spräckt prissystemet.

1 Se särskilt Den textila beklädnadshandelns struktur och prissättning avseende år 1962 samt Struktur och prissättning i textil beklädnadshan- del avseende år 1964, stencilrapporter. Men även tidigare undersökningar från SPK har varit av betydelse för framställningen. Se Pris- och kartell- frågor 7/1957, 4/1959, 8/1959, 4/1960, 2/1961, 5/1961, 2—3/1966 och 6/1966.

Tabell 8: 4. Marginaler för samma plaggty— per i olika butikskategorier inom den textila beklädnadshandeln åren 1962 och 1964. Källa: SPK:s studier från resp. år

Marginaler, %

Butikskategori 1962 1964 Konsumentkooperationen (främst varuhus) 35,9 36,1 Enskilda butiker Ensambutiker 36,5 38,5 Filialföretag (2—4 buti- ker) —— 39,6 Butikskedjor (Her än 4 butiker) 38,7 40,0 Varuhuskedjor 34,8 35,5 Totalt 37,8 39,0

Företagna studier inom SPK antyder att det förelegat olika prispolitik, vilket den differentierade marginalstrukturen i tabell 8: 4 här vittne om.

Som framgår redovisar varuhuskedjorna och konsumentkooperationen lägre relativa marginaler för samma plaggtyper än de enskilda fackhandelsbutikerna. Vidare kan man utläsa att de marginalökningar som inträffat mellan åren 1962 och 1964 varit lägre hos dessa kategorier än hos övrig en- skild handel.

Varuhuskedjornas och i viss mån även kooperationens inköpspriser har i 1964 års studie visat sig påtagligt lägre beträffande de studerade plaggen än övriga butikers. Marginalskillnaderna uttryckta i absoluta tal blir därigenom än mer markanta, vilket framgår av sammanställningen nedan.

Eftersom de privata varuhuskedjorna upp- visat lägre inköpspriser (på grund av enklare

kvalitet och/eller förmånligare inköp) och lägre pålägg än övrig handel har resultatet blivit markant lägre utförsäljningspriser. Det är frågan om så pass mycket lägre priser att varuhuskedjorna bör ha framstått som låg- priskanaler för konfektions- och ekiperings- artiklar vid den aktuella tidpunkten. Man kan förmoda att varuhuskedjornas och i viss mån kooperationens prissättning påverkat den övriga handeln, särskilt vad gäller pro- dukter i lägre prisklasser.

I detta sammanhang bör betonas att varu- huskedjorna sedan denna undersökning ge» nomfördes utvecklat sitt sortiment mot högre prisklasser och enligt egen utsago även högre marginaler. Samtidigt har nya distributions- kanaler börjat växa fram vilka har en ren» odlad lågpriskaraktär, såsom rabattvaruhu— sen. Deras andel av marknaden är totalt sett och även inom detta varuområde allt- jämt ytterst blygsam, men man kan förut- sätta att de stora tätorterna kommer att ut— rustas med detaljhandelsformer av denna typ att döma av de planer som uppgjorts och i viss mån även håller på att realiseras.

Olika konkurrensmedels betydelse

Prisets betydelse som konkurrensmedel har redan berörts något. De privata varuhusked- jorna har uppenbarligen använt priset som konkurrensmedel, likaså flera större mångfi— lialföretag t. ex. Kapp-Ahl och Hennes, vil- ka dock samtidigt kraftigt understrukit mo- deriktigheten. Också postorderhandeln har genomgående arbetat med en lågprislinje. I de fall där livsmedelshandeln tagit upp texti-

Tabell 8: 5. Marginalindex i kronor för olika plaggtyper i skilda butikskategorier inom den textila beklädnadshandeln år 1964. Källa: SPK 1964.

Filial- Butiks—

Konsument- Privata företag kedjor kooperativa, varuhus- Ensam— (2—4 (> 4 Varuslag varuhus kedjor butiker butiker) butiker) Herr- och gossjackor 85 67 96 106 111 Långbyxor för herrar, bomull 107 75 98 1 14 1 17 Herrskjortor, nylon 82 73 108 119 105 Damlångbyxor 140 81 100 102 94 Barnskjortor 109 79 113 112 113

la varor såsom strumpor, underkläder och herrskjortor har det varit på lågprisbasis. Pris och lättillgänglighet i kombination har för dessa detaljhandelsformer varit det bä— rande konkurrensmedlet.

På marknader där nya distributionskana- ler är verksamma blir fackhandelns viktigas- te konkurrensmedel ofta ett specialiserat sortiment och kvalificerad betjäning. Stor- leken på enheterna förefaller i och för sig vara av mindre betydelse för attraktions- kraften; även mycket små butiker kan ha stor dragningskraft. Av större betydelse tor- de det vara att butikerna ligger grupperade i shoppingområden som ger konsumenterna överblick över utbudet. Framför allt i större tätorter är det ofta en fördel i kon- kurrensen med andra fackhandelsbutiker om en specialisering i någon form kan göras och en särskild profil utarbetas, t. ex. med in— riktning på ungdomskläder, modekläder, ton- årskläder eller högkvalitetskläder.

Förutom ett centralt läge och goda skylt- ningsmöjligheter spelar reklamen en stor roll framför allt som ett medel att tillkännage nyheter och säsongväxlingar. Damkonfek- tionsbranschen hör t. ex. till de branscher som uppvisar de högsta reklamkostnaderna inom fackhandeln. År 1963 låg reklamkost- naden vid ca 1,6 % av omsättnigen och bil- dade därmed den i storleksordningen tredje kostnadsposten.1

Bruttovinster, kostnader och lönsamhet

Mot bakgrunden av den konkurrens som den specialiserade textil- och beklädnads- handeln mött från andra distributionskana- ler och de rätt omfattande butiksnedläggel- ser som inträffat är det av särskilt stort intresse att få belyst vilka verkningar detta haft på lönsamheten inom branschen. Det material som därvid stått till förfogande är en DUI-studie från 1963, om vars represen- tativitet man tyvärr ingenting vet.2 En bear- betning har företagits av detta material som redovisas i tabell 8: 6. Som framgår uppvisar de studerade butikerna en genomsnittlig vinst av 5 %, vilket är mer än de övriga stu- derade branscherna uppvisar.

Även om de studerade butikerna genom— snittligt redovisar en tämligen hög procen— tuell vinst, ingår det delbranscher där de allra minsta butikskategorierna — omkring eller under 100 000 kr i årsomsättning — gått med förlust. Det mest iögonenfallande i denna bransch är dock att små butiker, om- kring 200000 kr. i årsomsättning, förmått ge en vinst på mellan 3 och 5 %, vilket man sällan upplever i andra branscher. Detta kan möjligen tolkas så att denna bransch med sitt stora inslag av mode inte kräver lika stora enheter som andra branscher för att ge vinst.

Den procentuella vinsten visar dock som framgår av tabellen ett nära samband med butiksstorleken. De rätt få stora enheter som ingår i studien redovisar en hög procentuell vinst, vilket ger en god lönsamhet med en genomsnittlig avkastning på eget kapital på närmare 50 %.3

Inom textil- och beklädnadshandeln spe— lar mångfilialföretagen en relativt stor roll. Det är därför av intresse att ställa deras vinster i relation till enbutiksföretagens. Man kommer därvid fram till att mångfilialföre— tagens genomsnittliga nettovinst ligger lägre än det branschgenomsnitt DUI-studien ut- visar, 3,2 % mot 4.9 %.4 Det är möjligt att jämförbarheten rubbas av att mångfilialfö— retagens vinster i någon mån tas ut i form av löner och arvoden. Vilken roll detta kan ha spelat går ej att avgöra. Vidare har man inför jämförelsen att ta hänsyn till att de stora mångfilialföretagen, sådana som Hen- nes, Gulins och Kapp-Ahl, med en omsätt- ning omkring 50 milj. kr. expanderat kraftigt genom en fortlöpande etablering av nya en- heter, vilka i hög grad självfinansierats med innehållna vinstmedel.

1 DUI: Intäkts- och kostnadsundersökning för år 1963, Stencil.

2 DUI, a. a.

3 Det egna kapitalet har därvid beräknats som summan av nominellt eget kapital och halva la- gervärdereserven.

4 Uppgifter om mångfilialens bruttovinster, kostnader och vinst har inhämtats genom en inom utredningen genomförd enkät.

Tabell 8: 6. Genomsnittliga bruttovinster, kostnader och vinster får butiker i olika storleks- klasser inom textil- och beklädnadshandeln år 1963. Källa: Bearbetning av DUI-rapport

Omsättning Butikstyp, omsättningsklass Antal per företag Bruttovinst Kostnader1 Vinst kr/år företag kr. % % % Herrbeklädnad under 100 000 6 79 851 25,9 29,7 ./. 3,8 100 000—250 000 28 189 270 27,1 21,1 6,0 250 000—500 000 37 345 656 25,4 20,9 4,5 500 000—750 000 14 603 785 25,9 19,4 6,5 750 000 och mer 9 1 031 100 29,6 22,4 7,2 Herrbeklädnad totalt 94 386 171 26,9 21,5 5,4 Dambeklädnad under 100 000 6 86 603 30,1 27,6 2,5 100 000—250 000 27 172 577 26,1 22,6 3,5 250 000—500 000 16 334 066 28,8 23,8 5,0 500 000—750 000 9 616 379 31,6 26,7 4,9 750 000 och mer 6 1 024 421 29,7 23,1 6,6 Dambeklädnad totalt 64 347 158 29,2 24,4 4,8 Barnbeklädnad 100 000—250 000 7 143 130 25,4 26,1 ./. 0,7 Barnbeklädnad totalt 13 222 173 25,1 23,9 1,2 Modevaror under 100 000 10 74 477 30,1 33,6 ./. 3,5 100 000—250 000 8 143 596 32,8 28,8 4,0 Modevaror totalt 20 149 503 32,5 28,8 3,7 Tyger, garner, sybehör under 100 000 11 77 637 27,8 24,3 3,5 100 000—250 000 25 147 047 29,4 23,5 5,9 250 000—500 000 9 371 655 30,9 22,6 8,3 Tyger, garner, sybehör totalt 50 217 506 29,8 24,2 5,6 Övriga 62 343 428 27,4 23,0 4,4 Samtliga butikstyper 303 318 694 28,0 23,1 4,9

1 I kostnaderna ingår beräknad ersättning till vd eller ägaren för utfört arbete. Ersättningen har för resp. kategori beräknats till samma värde som kostnaden för en helårsanställd vilken legat mellan 6000 och 18 000 kr.

C. Radio- och TV—handeln

Marknadens storlek och utveckling

Radio— och TV-handeln har under tioårspe- rioden 1954—1964 mött kraftiga omvälv- ningar i efterfrågan. I samband med TV:ns genombrott på marknaden ökade branschens omsättning explosionsartat. Den närmare tiodubblades mellan åren 1949 och 1959. År 1959/60, som var branschens toppår, uppgick detaljhandelsförsäljningen av radio- och TV- artiklar, bandspelare, skivspelare m. m. till totalt ca 700 milj. kr. Sedan dess har mark-

naden successivt minskat fram till år 1963 då den beräknades ligga vid ca 500 milj. kr. Därefter har försäljningen ökat med något 10-tal milj. kr. årligen.

Efterfrågeförändringarna inom branschen har inte enbart berört försäljningsvolymen utan även medfört kraftiga förskjutningar i de olika produktgruppernas betydelse i sor- timentet. En översikt över förändringarna visas i tabell 8: 7.

Den stagnation som präglat branschen se- dan TV-efterfrågan kulminerat väntas bestå tills nya tekniska produktegenskaper aktive- rar efterfrågan. Tillkomsten av program

Tabell 8: 7. Utvecklingen av olika produktgrup- pers andel i kr. inom radio- och TV—branschen 1956—1963

1956 1959 1963

Produktgrupp (” % % TV-mottagare 21 74 55 Grammofoner och skiv-

spelare 40 8 3 Bandspelare 5 2 9 Reseradio 4 5 22 Övr. radio 30 11 11

100 100 100

två och introduktionen av färg—TV förut- sättes få en gynnsam inverkan.

Antalet butiker, integration och samverkan

De kastningar i efterfrågan som branschen mött under senare år har ställt distributions- apparaten inför stora anpassningsproblem. Vissa strukturförändringar har inträffat, dock inte fullt så stora som man från olika håll väntade då efterfrågeminsknjngarna tog sin början.

Branschens utveckling har följts av SPK under en följd av år.1 Även leverantörerna har noggrant registrerat förekommande för- ändringar. Man har därvid kunnat konsta- tera att efterfrågeökningen främst medförde en kraftig ansvällning av antalet fackhand- lare. År 1957 beräknade man inom bran- schen att det fanns ca 1 600 radio- och TV- handlare, medan antalet 1959/60, branschens toppår, hade ökat till ca 2 500. Större delen av de nytillkomna fackhandlarna kan antas ha varit handlare från närliggande branscher som tagit upp radio- och TV-produkter i sitt sortiment. Den höga andelen »övriga produkter» i sortimentet antyder att så tor- de ha varit fallet.

En beräkning av distributionsfördelningen mellan fackhandeln och övriga säljkanaler för år 1959/60 visade att ca 75 % av om- sättningen gick genom fackhandeln, medan totalt ungefär 25 % omhändertogs av cykel- och sporthandeln, lanthandeln, reparations— verkstäder, postorderförsäljning, intresseför- eningar etc. Att så stor del av omsättningen som 75 % kunde behållas inom fackhandeln

trots den stora efterfrågan som snabbt upp- stod får ses mot bakgrunden av att det var fråga om nya, tekniskt betonade produkter och att fackhandelsservice i sådant fall har stor betydelse. .

Enligt SPK:s beräkningar fanns det drygt 1500 fackhandelsbutiker hösten 1964 med ett sortiment där branschprodukter av här aktuellt slag dominerade.2 Dessutom tillkom ett 60—tal varuhus med avdelningar för radio- och TV-artiklar.

Det har inte varit möjligt att precisera storleken i butiksbortfallet inom branschen. Beräkningar har visserligen gjorts av antalet butiker för olika är, men beräkningarna har i regel använt olika definitioner. Även om man inte exakt kan ange omfattningen av butiksbortfallet under hela strukturanpass- ningsperioden finns det dock vissa beräk- ningar som ger en uppfattning om omfatt- ningen. Sveriges Radiohandlares Riksför- bund (SRR) företog år 1960 en genomgång av förhållandena i Stockholm vilken visade att 20 % av radiohandlarna gick i konkurs under året. Under år 1961/62 beräknade man inom branschen att det totalt i landet föll bort ca 400 handlare, vilket innebar ungefär var sjätte butik. Även under de därpå när- mast följande åren har ett visst men mindre butiksbortfall kunnat noteras. De butiksned- läggelser som inträffat sedan mitten av 1960- talet har i stort sett sammanhängt med gene- rationsväxlingar.

Samtidigt som det skett omfattande bu- tiksnedläggelser har det etablerats ett be- gränsat antal nya butiker. Etableringarna

1 Se framför allt Radio- och TV-handeln. Struk- tur, priser och marginaler, Pris- och kartellfrågor 10/1964 och Radio— och TV"-handeln 1964, Pris- och kartellfrågor 6/7/1965. Aven tidigare studier har varit av betydelse för framställningen. Se Pris- och kartellfrågor 6/1957, 1/1958, 5/1958, 1/1961 och 6/1966. 2 1963 års handelsräkning redovisar 1 350 buti- ker med en sammanlagd omsättning av 441 milj. kr. Handelsräkningen har i sin butiksinventering dragit gränsen mellan handel och hantverk (ser- viceverksamhet) efter om majoriteten sysselsatta betecknats som försäljningspersonal eller service- personal. Genom tillämpningen av denna defini- tion kan en del radiohandlare förmodas ha klassi- ficerats som hantverkare. Handelsräkningens siff- ror över antal butiker och omsättning kan därvid förutsättas ligga något för lågt.

har främst gällt filialbutiker och skett med de större leverantörernas stöd.

Även inom denna bransch är butikernas genomsnittsstorlek relativt liten. Den låg år 1963 någonstans mellan 325 000 och 375 000 kr. i omsättning.1 Ett begränsat antal stora butiker spelar dock en framträdande roll; enligt SPK:s undersökning är 1963 hade 240 storbutiker, d.v.s. butiker med minst 500 000 kr. i försäljning av radio- och TV- artiklar, närmare hälften av branschens hela försäljning. Samma undersökning visar även stora differenser i butiksstorleken mellan olika ortsstorlekar; medan stadsbutikerna hade en omsättning av i genomsnitt 450 000 kr. låg storleken för övriga orter något över 200 000 kr. Det framgick vidare att andelen radio- och TV-artiklar i allmänhet ökade med tätortens storlek.

Om man mäter koncentrationen inom branschen i mångfilialföretags och frivilliga kedjors andel framstår den som tämligen ringa. Dessa ägarkategorier omhänderhade år 1964 ca 15 % av branschens försäljning enligt de beräkningar som redovisas i tabell 8: 8. Ur sammanställningen kan man vidare utläsa att spridningen av branschprodukter- na utanför fackhandeln var relativt obetyd— lig. Den specialiserade handelns andel av försäljningen av radio— och TV-produkter uppgick till ca 85 %. Räknar man även varu-

husens försäljning av dessa produkter som fackhandelsförsäljning, vilket kan göras ef- tersom de varuhus som saluför dessa varor i regel har specialavdelningar härför, var fack- handelns andel 90 %. Några större för- ändringar i försäljningens fördelning på oli- ka kategorier har inte observerats efter år 1964.

Beträffande varuhusens betydelse kan un- derstrykas att den expansion som från flera håll väntades i stort sett uteblivit. Av till- gängliga siffror kan man utläsa i stort sett oförändrad andel fram till år 1966.

Utvecklingen inom fackhandeln präglas av långt drivet leverantörsinflytande. Hela mångfilialsektorn är i stort sett leverantörs- ägd eller -styrd. De båda största mång- filialföretagen, Landerö och BO-Radio, har byggts upp med finansiellt stöd från Philips- koncernen, som senare övertagit Landerö helt och som äger optionsavtal beträffande BO-radio. Bland de fyra mångfilialföretagen ingår en renodlad fabrikantkedja, Luxor. Det minsta av företagen, Curt Thylin Radio och TV, har upplösts. Utöver dessa finns det några mindre fabrikantkedjor vilka är 1964 kan beräknas ha haft en marknadsan- del av 5 %.

1 Det lägre alternativet bygger på handelsräk- ningens material, det högre på en urvalsundersök- ning från SPK, a.a. 1964.

Tabell 8: 8. Olika detaljhandelskategoriers betydelse för distributionen av radio- och T V-artiklar år 1964 Omsättningen Detaljhandels- Omsättning Antal för- av radio- och omsättning, per butik, säljnings- TV-produkter, totalt totalt Detaljhandelskategori ställen Milj. kr. % Milj. kr. % 1 000 kr. Fackhandel Mångfilialbutiker 60 45 8 62 10 1 030 Samex—butiker 85 35 7 45 8 530 Övriga fackhandlare, ca 1 355 375 70 403 67 300 Fackhandeln totalt, ca 1 500 455 85 510 85 340 Kooperativa varuhus (jämte vissa butiker) — 15 3 25 4 Övriga varuhus — 10 2 50 8 vriga radio- och TV-inriktade distributionsformer _ 10 2 1 5 3 Andra detaljhandelsbranscher — 45 8 Samtliga detaljhandelskategorier, ca — 535 100 600 100

Även inom den del av radio- och TV-han- deln som är självägande finns ett utbrett be- roendeförhållande som bygger på omfattan- de leverantörskrediter och borgensåtagan- den. Det är i regel en av leverantörerna som bär det finansiella ansvaret samtidigt som denna blir huvudleverantör. På så sätt har det uppstått en form av selektiv distribution. Större delen av radio- och TV-handeln tor- de på detta sätt vara bunden till någon av de tre stora koncerner som helt dominerar leverantörsledet.

Frivilligkedjan Samex bildar i viss mån ett motblock mot leverantörerna. Samexdetaljis- ternas andel av branschens omsättning är visserligen blygsam — 7 % år 1964 och med en viss ökning därefter. Det rör sig emeller- tid om en långt driven samverkan, längre gående än vad man i regel finner inom spe- cialvarubranscherna. Sålunda kan ungefär hälften av inköpen beräknas ha upphandlats centralt år 1965. Även i övrigt har kedjan på den korta tid den varit verksam — starten skedde hösten 1962 — nått långt i samarbete. Så är fallet beträffande prissättning och marknadsföring av egna märkesvaror. Med hänsyn till samarbetets art och det förhållan- det att medlemsbutikerna i allmänhet är stora och bärkraftiga är gruppen att betrakta som en maktfaktor trots den relativt begrän- sade försäljningsvolym den representerar.

Prissättning och prispolitik

De svängningar som skett i branschens efter- frågan har haft skönjbara återverkningar på branschens prissättning och prispolitik. Un-

der hela expansionsperioden följde prissätt- ningen i stort sett leverantörernas rekom- mendationer. I och med utgången av år 1963 började leverantörerna emellertid slopa pris- rekommendationerna och vid årsskiftet 1964/65 var dessa i stort sett avskaffade. En bidragande orsak härtill bör ha varit den ringa följsamhet vad gäller faktiskt ut- tagna priser som kunde konstateras såväl under år 1963 som något tidigare. Av SPK:s studie från detta år framgår att leverantö- rernas prisrekommendationer frångicks i över 80 % av de fall som studerades och i flertalet fall var prisnedsättningarna större än 10 %.

Stabiliserade efterfrågeförhållanden och avskaffandet av prisrekommendationer från leverantörerna förefaller emellertid ha haft ringa inverkan på prissättningen, vilket framgår av tabellen nedan. De uttagna mar- ginalerna är i stort sett desamma år 1964 som år 1963.

Även efter det att leverantörernas pris- rekommendationer avskaffades fortsatte man i branschen att kalkylera med väsent- ligt högre priser än vad som kunde tas ut. Hösten 1964 kalkylerade man sålunda med en genomsnittlig marginal av 29 % medan den faktiskt uttagna låg vid 25 %. Ungefär var tredje köpare beräknas ha fått de nomi- nella priserna reducerade.

Någon individuell priskalkylering uppstod ej efter det att leverantörerna upphörde med öppet rekommenderade priser. En tendens till horisontellt samarbete förefaller istället ha gjort sig gällande. Av annonser i pressen framgick att butiker inom samma ort utbjöd

Tabell 8: 9. Uttagna detaljhandelsmarginaler för radio- och YV-artiklar hösten 1963 och hös- ten 1964. Kontant betalning och 6 mån. garanti. Källa: SPK a.a.

1963 1964

Marginal Marginal Varuslag kr. st. % kr. st. % TV-mottagare 253 21 260 22 Radiogrammofoner 144 22 164 25 Hemradio 83 25 84 24 Reseradio 71 24 72 24 Grammofoner 54 25 53 24 Bandspelare 125 23 124 22

apparater till samma pris.1 Någon öppen priskonkurrens ledde följaktligen inte av- skaffandet av de vertikala prisrekommenda- tionerna till, inte heller till någon marginal- sänkning.

Avbetalningshandeln spelar inom dessa produktområden en framträdande roll — den upptog ca 40 % av totalförsäljningen år 1963 — varför prissättningen specifikt för denna sektor är av intresse. Man kan av SPK:s un- dersökningar därvid konstatera att handeln genomgående kalkylerat med högre pålägg vid avbetalningsköp än kontantköp. Hösten 1964 låg de kalkylerade marginalerna 2,5 procentenheter över kontantköpens, avbetal- ningstillägget frånräknat. De faktiskt uttag- na marginalerna översteg i ännu högre grad kontantköpens; för exempelvis TV-appara- ter låg marginalen 5 procentenheter högre. Detta antyder att det är lättare för handeln att undgå prisdiskussioner och -reduktioner vid avbetalningsköp än vid kontantköp.

Några större skillnader i prispolitiken mel- lan olika detaljhandelskategorier har inte kunnat spåras. De avvikelser som Samex- butikerna ådagalagt är dock av intresse. De- ras försäljning bestod hösten 1964 till en tredjedel av ett eget märke för vilket horison— tella cirkapriser utfärdades. Beträffande det egna märket fördes en avvikande prispoli- tik. På dessa produkter tog butikerna ut högre marginaler, men kom trots detta ned i konkurrenskraftiga konsumentpriser genom att inköpspriserna var lägre än det övriga sortirnentets.

Utpräglade lågpriskanaler saknas i prin- cip inom detta varuområde. Rabattvaruhu- sen uppvisar en obetydlig försäljning av dessa produkter. Det finns dock några få filialföretag av fackhandelskaraktär som ar- betar med en lågprisprofil. De faktiska skill- naderna i de av dem tillämpade priserna har ej klarlagts. BO-radio, ett mångfilialföretag beläget i södra Sverige, uppger sig exempel- vis hålla en prisnivå som ligger ca 7 % under genomsnittsnivån. På det hela taget förefal- ler dock prisnivåskillnaderna mellan olika butikskategorier relativt små, vilket får ses mot bakgrunden av den ringa prestations- differentiering som i allmänhet föreligger.

Detta förhållande hindrar emellertid inte att det inom branschen kan uppträda rela- tivt stora prisskillnader på samma produk- ter, vilket sammanhänger med att butikerna prissätter vissa produkter lågt och sedan baserar reklamen på dessa. Det kan idetta sammanhang understrykas att konkurrensen med lågt prissatta produkter oftast sker dolt i branschen; den går under benämningen lagerrensning, utförsäljning, öppningserbju- dande etc., eller också gäller den selektivt sålda produkter där leverantören står som initiativtagare. De nominella priserna är emellertid inte särskilt utslagsgivande för bedömning av den faktiska prisnivån med hänsyn till den stora omfattning som per- sonliga rabatter fått. Det är framför allt med personliga rabatter som fackhandelsföreta- gen konkurrerar sinsemellan. Detta förhål— lande gäller inte enbart denna bransch utan har påträffats inom praktiskt taget hela konsumentkapitalvarusektorn.

Olika konkurrensmedels betydelse

I fackhandelns konkurrens med andra dis— tributionsformer spelar serviceberedskap och tekniskt kunnande en avgörande roll. Men även fackhandelns rörliga prissättning kan förmodas ha varit av betydelse när det gällt att behålla försäljningen inom fackhandelns gränser. Genom frekventa priserbjudanden med olika rubricering har fackhandeln kom- mit att arbeta med tämligen låga priser och marginaler åtminstone på vissa produkter, vilket kan tänkas ha gjort produkterna i frå- ga mindre intressanta för andra branscher och för utpräglade lågpriskanaler.

Den roll de personliga rabatterna spelar i konkurrensen mellan olika fackhandels- företag har redan framhållits. Även sorti— mentet fungerar därvid ofta som ett kon- kurrensmedel eftersom leverantörerna i be- tydande utsträckning tillämpar selektiv för- säljning. Ett bra, centralt läge är för fack- handelsföretag av den traditionella typ det här är fråga om ofta utslagsgivande. Även en aktiv bearbetning av marknaden med

1 Det noterade horisontella samarbetet kan givetvis också ha varit leverantörspåverkat.

annonsering, direktreklam, utställningar etc. ger i allmänhet god effekt. Reklamens bety- delse framgår av att de genomsnittliga re- klamkostnaderna för branschen låg vid 1,3 % av försäljningen år 1965.1 Reklamen torde dock spelat en betydligt större roll än vad denna siffra antyder eftersom det är allmänt förekommande att kostnaderna för den mär- kesvaruinriktade detaljistreklamen delas med leverantörerna.

Bruttovinster, kostnader och lönsamhet

Radio- och TV-handelns lönsamhetsförhål- landen skall belysas med vissa siffror från DUI:s studie av branschen avseende år 1965.

Tabellen nedan visar ett resultat som i stort sett förefaller gälla inom de flesta branscher; små butiker ger en knapp kostnadstäckning medan överskottet ökar med butiksstorleken så att de stora butikerna visar ett mycket gott resultat. För de nio största butikerna i den aktuella studien låg den genomsnittliga nettovinsten vid 4,5 % eller drygt 40 000 kr., vilket gav en avkastning på eget kapital av 43 %.2

Bakom de större butikernas högre lön- samhet står samtidigt större effektivitet i utnyttjandet av personal, butiksyta och kapi- tal. Som exempel kan anföras att den minsta butikskategorin hade 93 000 kr. i årsomsätt- ning per sysselsatt medan den största kate- gorin hade 114 000 kr. Omsättningen per m2 butiksyta var för samma kategorier 4 700 kr.

resp. 7000 kr och lagrets omsättningshas- tighet 2,7 respektive 3,0.

Man kan av siffrorna ovan dra slutsatsen att storleken på butikerna har nära inverkan på lönsamheten. Det är däremot svårare att fastställa företagsstorlekens inverkan. De båda största mångfilialföretagen, vilka var- dera omsatte för omkring 20 milj. kr. år 1964 visade en vinst i relation till omsätt- ningen av ungefär samma storlek som de stora enbutiksföretagen. Utöver den redo- visade vinsten har det emellertid samtidigt skett en inte oväsentlig vinstnedplöjning i de fortlöpande nyetableringar som företagen företagit.

De stora och mellanstora fackhandelsbu- tiker som ingår i DUI-studien har som fram- gått haft en genomsnittligt god lönsamhet vid mitten av 1960-talet, trots att branschen haft en stagnerad efterfrågan. Jämförelser med motsvarande tidigare undersökningar ger dock intryck av att det skett vissa lön- samhetsförsämringar, framför allt jämfört

1 DUI: Intäkts— och kostnadsundersökning för radiohandeln 1965; Stencil.

2 Det egna kapitalet har beräknats som summan av nomineut eget kapital och halva lagervärdere- serven. Den höga avkastningen på eget kapital, som ofta påträffas hos stora butiksenheter inom enskild fristående detaljhandeln kan åtminstone delvis förklaras med att det egna kapitalet i all- mänhet är litet. För den aktuella butikskategorin utgjorde sålunda det nominella egna kapitalet endast 8 % av hela arbetande kapitalet, och med varulagerreserven medräknad uppgick andelen till 37 %.

Tabell 8:10. Genomsnittliga bruttovinster, kostnader och vinster för butiker i olika storleksklasser inom radio- och TV-handeln år 1965. Källa: Bearbetning av DUI-rappart

Omsättning

per företag _ Butikskategori Storleksklass Antal genomsnitt Bruttovinst Kostnader' Vinst kr/år företag kr. % % % 100 000—300 000 11 190 800 25,3 25,0 0,3 300 000—500 000 17 407 800 26,0 24,2 1,8 500 000—700 000 6 582 600 30,2 24,3 5,9 > 700 000 9 996 000 28,2 23,7 4,5

Totalt 43 499 800 27,5 23,6 3,9

** I I kostnaderna ingår beräknad ersättning till vd eller ägaren för utfört arbete, som för respektive butikskategori beräknats till samma värde som kostnaden för en helårsanställd, vilken laget mellan 16 000 och 19 000 kr.

med år 1958.1 Lönsamhetsförsämringama förefaller främst ha drabbat mindre butiker. I tidigare studier uppvisade även dessa en tämligen god procentuell vinst. Det är möj- ligt att dessa lönsamhetsförändringar är ett uttryck för att fördelarna av större butiker börjat göra sig mer gällande under senare år.

D. M öbelhandein

Marknadens storlek och utveckling

Den totala konsumtionen av möbler beräk- nas ha uppgått till drygt 700 milj. kr. år 1964. Hela 1960-talet har uppvisat en jämn och hög konsumtionsökning — ungefär 10 % per år mätt i löpande priser. I de konsum- tionsprognoser som gjorts upp över utveck- lingen fram till 1970 räknar man med att varugrupper kommer att fortsätta öka i ungefär samma höga takt under hela 1960- talet.2

Ökningen i efterfrågan på möbler för- klaras bl. a. med ökat dubbelboende och ökad bosättning genom att efterkrigsårens stora barnkullar kommer upp i familjebil- dande ålder.

Ur distributions- och efterfrågesynpunkt nära sammankopplade med möbler är hem- textilier, till vilka man hänför mattor, gardi-

ner och bäddutrustning. Konsumtionen av hemtextilier beräknas värdemässigt överstiga möbelkonsumtionen. År 1964 uppgick hem- textilkonsumtionen till ett värde av drygt 800 milj. kr. Också hemtextilierna betraktas som en expansiv varugrupp i konsumtions- prognosen, även om efterfrågeökningen inte bedöms bli lika stor som för möbler. Unge— fär en fjärdedel av hemtextiliernas försälj- ning beräknas gå genom möbelhandeln.

Den detaljhandel som specialiserat sig på möbler, inkluderande varuhusens möbelav- delningar och postorderföretagen, beräkna- des år 1964 ha haft en omsättning av totalt ca 1 miljard kr. I denna siffra ingår upp- skattningsvis för ett par hundra miljoner kronor hemtextilier och 50—75 milj.kr. övriga bosättningsartiklar såsom armatur, elektriska apparater etc.

Antalet butiker, integration och samverkan

En särskild beräkning har företagits av möbelhandelns omsättning inom olika de-

1 Se DUI: Radiohandelns lönsamhet 1958: Stencil, och DUI; a.a. 1965.

? Beträffande konsumtion och konsumtionsut- veckling av möbler och hemtextilier se Albins— son, G. och Endrédi, G., Den privata konsum- tionen 1950—1970, Stockholm 1966.

Tabell 8: 11 . Omsättningen inom möbelhandeln år 1964 med uppdelning på olika detaljhandels-

kategorier Genomsnitts- Antal försälj- Omsättning oms. per butik,

Detaljhandelskategori ningsställen % 1 000 kr. Enskilda fristående butiker 1 500—1 600 56 360—385 Medlemmar i frivilliga kedjor ca 190 20 1 100 Mångfilialbutiker 25 3 1 360 Kooperationen, främst varuhus 43 7 Epa, Tempo, NK-varuhusen och Ferd.

Lundqvist —— 2 Ikea _ 7 Postorder (exkl. Ikea) — 5 Summa butiker ca 1 750 100 Omsättning totalt ca 1 030 milj. kr. Beräknad möbelförsäljning i andra branscher

och via övriga detaljhandelsformer 40 milj. kr.

taljhandelskategorier.1 Omsättningssiffrorna för varuhusen avser därvid möbelavdelning- arna, och där separata sådana saknas, en- bart omsättningen av möbelprodukter. Re— sultatet redovisas i tabell 8: 11.

Av sammanställningen framgår att den enskilda specialiserade butikshandeln år 1964 dominerande distribution av möbler med en marknadsandel av närmare 80 %. Antalet butiker bakom denna omsättning beräknades vara 1 700—1 800. Några större föränd- ringar förefaller inte ha skett i butiksanta— let sedan 1951.

Även om butiksantalet varit oförändrat har det dock skett en omställning inom branschen i andra avseenden. I tabellen ovan kan man skönja konturerna till en omfattan— de grupp- och blockbildning, som under de närmaste efterföljande åren gjort sig än mer gällande.

Samverkan i inköp har en stor omfatt- ning i den bemärkelsen att det är ett stort antal detaljister anslutna till de fyra inköps- grupper som är verksamma inom branschen. Denna kategori av fackhandelsföretag före- faller i stort sett tillhöra den mer progres— siva delen av enskild möbelhandel. Intensi- teten i detaljisternas samarbete är dock ge- nomsnittligt svag. Endast ca 10 % av inköpen är centraliserade. Därtill kommer en ungefär lika stor andel avtalsförmedlade varor. I öv— rigt har samarbetet varit av ringa omfatt- ning. Denna kategoris framtida betydelse inom branschen förefaller bli beroende av hur långt man lyckas driva samarbetet.

På marknaden finns ytterligare en grupp av möbelhandlare mellan vilka det sker ett samarbete. Det är emellertid inte fråga om en inköpsgrupp i den betydelse som an- vänts ovan, utan närmast fråga om en par- tiell vertikal integration. Till Bra-Bohag- gruppen av detaljister är ca 250 möbelhand- lare anslutna.2 Dessa detaljisters omsättning representerade år 1964 ca 40 % av möbel- handelns omsättning. Gruppens storlek som sådan är följaktligen av betydelse för be- dömning av gruppbildningen på marknaden.

Inom möbelhandeln finns det endast två företag som kan betecknas som mångfilial- företag. Deras marknadsandel låg år 1964

vid ca 3 %. Någon större relativ ökning har företagskategorin inte visat under den se- naste 10-årsperioden. Mångfilialbegreppet ut- gör emellertid inget särskilt relevant mått på stora kedjeföretags betydelse inom mö- belhandeln. Det finns flera storföretag un- der uppbyggnad, som etablerar möbelvaru- hus, men som inte inryms i mångfilialbegrep- pet. Bakom dessa företag står Bra-Bohag— intressen. Så är fallet beträffande t. ex. Åhl- bergs Möbler och Mobilia. Dessa företag kan tänkas bilda ett särskilt maktblock.

Kooperationen, som år 1964 var den störs— ta återförsäljaren av möbler utanför den tra— ditionella möbelhandeln, har koncentrerat möbelförsäljningen till varuhusen, men har också ett fåtal stora specialaffärer i Stock- holm. Kooperationen har även ett antal stora möbelvaruhus under uppförande, med vilka man avser att täcka landets mest tätt- befolkade delar. Genom denna satsning bil- dar kooperationen ett andra block som ännu delvis är under uppbyggnad inom branschen.

Postorderhandeln har spelat en framträ- dande roll inom möbelhandeln. Ikea utgör inom denna sektor en progressiv mellan- form. Genom det nya försäljningsställe som Ikea etablerade i Stockholm 1965, ökade fö— retaget sin marknadsandel till ca 10 %. Se- dan dess har Ikea öppnat ett möbelvaruhus i Sundsvall. Planer föreligger dessutom på etablering av varuhus på flera platser i lan- det. Företagets relativa storlek på markna- den kan därmed väntas fortsätta att öka väsentligt. Det kan redan sägas bilda ett särskilt block inom distributionen av möbler och heminredningsartiklar.

1 Vid beräkningen av detaljhandelsomsätt- ningen har utgångspunkten varit handelsräknin» gens uppgifter för 1963, vilka framskrivits till 1964. Dessa har justerats med hänsyn till beräknad omsättning för specialiserade matt- och hem- textilaffärer, vilka även ingår i handelsräkningens siffror. Dessa data har sedan kompletterats med enkätvägen insamlade uppgifter om olika kate- goriers storlek, varvid »icke grupptillhörig mö- belhandel» framräknats som en restpost. ” Bra Bohag är en ekonomisk förening, vilken fungerar som försäljningsorganisation för sex möbelfabrikanter, vilka fusionerade våren 1966. Försäljningsorganisationen har auktoriserat ca 250 möbelhandlare att sälja Bra-Bohag-produkter.

Prissättning och marknadsföringspolitik

Inom'branschen finns butiker och butiks- grupper med varierande prispolitik och marknadsföringspolitik i övrigt. Postorder- handeln med Ikea i spetsen har fört en ut- präglad lågprispolitik. Även ett av de båda mångfilialföretagen, Bodés Möbler, har haft en från fackhandeln avvikande lägre pris- sättning. Bland möbelhandeln i övrigt upp- träder lokala enheter som för en lågpris- politik. Dessa detaljister tenderar att loka- lisera sig utanför centrumbildningarna och får" därigenom tillgång till stora och relativt billiga utrymmen och goda parkeringsmöj- ligheter. De senaste åren har uppvisat ett an- tal utflyttningar av butiker från centrumom- råden till externa lägen med billigare tomt- inark. Dessa utflyttningar har därvid ofta följts av en omläggning av prispolitiken.

' En motsatt linje finns även företrädd, där man söker minska beroendet av konkurren- ternas prissättning genom selektivitet i pro- dukter och modeller och en inriktning på ett komplett sortiment i inredningsartiklar. I vissa fall tillhandahålls även rådgivning i heminredningsfrågor av konsulenter eller liknande. Denna marknadsföringspolitik har förts av de till Bra Bohag anslutna möbel- handlarna, vilka saluför ett speciellt Bra Bohag-sortiment, för vilket de har ensam- rätt på marknaden. Det möbelsortiment som säljs selektivt kan beräknas ha representerat ungefär 7 % av totalförsäljningen av möbler år 1964.

* Även inköpsföreningarna bygger till viss del sin verksamhet på selektivitet. Denna åstadkoms främst genom att kontakt tas med tillverkarna innan möbelmässorna, var- vid överenskommelse nås mellan parterna pm priser, kvantiteter och andra villkor för vissa modeller. DeSSa modeller visas sedan ej vid mässorna och distribueras ej till öv- i'iga detaljister. Möjligheter har ej förelegat att beräkna marknadsandelen för de pro- dukter som säljs till inköpsföreningarna med ensamrätt. Sannolikt- rör. det sig endast om någon enstaka procent av branschens totala försäljning.

”Ur SPK:s studier av branschens margi—

nalstruktur år 1962 kan man utläsa före- komsten av vissa skillnader mellan olika kategorier, vilket ger en belysning av de pris- sättningsförhållanden som varit rådande.1 Från branschens genomsnittsmarginal, som för möbler låg vid 29,5 % och för övriga varor vid 32,5 %, visade framför allt två grupper större avvikelser. Den ena var Bra Bohag-detaljisterna, den andra Ikea. Bra Bohag-detaljisternas marginal låg ca 2 pro- centenheter över genomsnittet medan Ikeas låg 6 procentenheter under. Ikea tillämpade vidare procentuellt räknat lägre pålägg för varor i högre prisklasser och högre procen- tuellt pålägg för de billigare varuslagen. Inom den övriga handeln syntes ingen sådan differentiering förekomma, utan marginaler- na föreföll sättas tämligen schematiskt med i stort sett gemensamma procentsatser för alla varugrupper, oavsett prisklass. Vertikala cirkapriser förefaller ha spelat en relativt liten roll inom branschen som hel- het. De cirkaprissatta varornas andel kan grovt räknat ha uppgått till 9 % år 1962 och 3—4 % år 1964.2 I de beräkningar som avsåg år 1962 framkom dock att vertikala cirkapriser hade något större utbredning in- om vissa sektorer. Detta gällde speciellt till- verkare med en mer dominerande ställning på marknaden. Även vissa butikskategorier hade större andel cirkaprissatta varor än andra. Detta gällde särskilt kooperationens butiker och Bra Bohag-butikerna, vilka hade dubbelt så hög andel cirkaprissatta varor som övrig enskild möbelhandel, 14 % respek- tive 12 % mot 6 %. Dessa kategorier uppvi- sade även en högre cirkaprisföljsamhet. Beträffande prissättning och prispolitik visar SPK-utredningen från år 1962 vidare, att det inom branschen förelåg betydande differens mellan kalkylerade och faktiskt ut- tagna priser. Avvikelserna från det kalky- lerade priset skedde främst genom att per-

1 SPK, Möbelhandeln. Struktur, priser och marginaler, Pris- och kartellfrågor 7/1963. Andra SPK-utredningar som behandlat möbelsektorn och som ger information om pris- och strukturför- hållanden återfinns i Pris- och kartellfrågor 5/1957, 8/1961 och 5/1962. 2 SPK, 1962 a.a. och Prissamverkan och kon- kurrens, SOU 1966: 48, s. 194.

sonliga rabatter beviljades framför allt kon- tantköpare. På kontantköpen, som uppgick till ungefär två tredjedelar av försäljningen, lämnades rabatter som innebar att prisnivån genomsnittligt sänktes med 8 %. Någon helt aktuell studie över möbelhandelns prissätt- ning finns inte. Ämnet har emellertid disku- terats med initierade personer i branschen. Dessa hävdar att personliga rabatter som konkurrensmedel enskilda möbelhandlare emellan förefaller minska och att möbel- handeln i stället går över till nettopriser. Om detta är riktigt är det fråga om en anpass- ning till de nya konkurrensförhållanden som uppstått genom tillkomsten av stora detalj- handelsenheter som konkurrerar med en lågprisnivå.

Olika konkurrensmedels betydelse

Möbelhandeln har i ytterst begränsad ut- sträckning mött konkurrens från andra bran- scher. Däremot har det inom den speciali- serade möbelhandeln påbörjats en omfördel- ning av omsättningen från traditionella city- butiker till stora externa varuhus. Dessa nya enheter använder därvid en helt annan kon- kurrensstrategi än den traditionella handeln. Tidigare sökte möbelhandeln tillgodose kon- sumenternas krav på överblick och urval genom att möbelbutikerna förlades till vissa gator eller vissa delar av ett köpcentrum. Genom etablering av mycket stora möbel- varuhus har kraven på urval och överblick kunnat tillgodoses inom ramen för en och samma enhet. Företagen har därvid blivit oberoende av citylägen och har därigenom fått tillgång till större och billigare utrym- men som bl.a. gett goda parkeringsutrym- men.

Sortimentet i möbelvaruhusen omfattar ofta även andra bosättningsartiklar, vilket höjer enheternas attraktionskraft. De stora utrymmen som möbelvaruhusen disponerar möjliggör en synnerligen attraktiv expone- ring genom uppbyggnad av ett antal kom- pletta interiörer för olika köparkategorier. Dessa stora enheter bedriver ofta en aktiv prispolitik antingen genom att de håller en lågprisnivå över hela sortimentet eller genom

att de lågprissätter vissa produkter och/eller gör temporära prisnedsättningar med olika motiveringar. De renodlade lågprisvaruhusen arbetar med begränsad personlig betjäning och långt driven mekanisering i distribu- tionsarbetet. ,, »

Genom att de stora möbelvaruhusen vän- der sig till en stor kundkrets och ofta har externa lägen blir reklam i olika, former ett konkurrensmedel av större betydelse än för den traditionella citylokaliserade möbel- handeln. Ett lågt pris har direkt eller indi- rekt en framträdande plats i denna reklam. Men även för den traditionellt arbetande möbelhandeln är reklamkonkurrensen av be- tydelse, vilket bl.a. speglas i reklamkostna- demas storlek; dessa kostnader låg år 1965 vid i genomsnitt 0,8 % av omsättningen.1

Den traditionella möbelhandelns motåtl gärder har — där aktiva sådana vidtagits - inriktats på uppbyggnad av ett högklassigt sortiment av välkända märkesvaror vilka ofta saluförs selektivt. En anpassning till—de nya distributionskanalernas lågprispolitik har i viss mån även skett. Personliga rabatter har enligt vad som framkommit ersatts av lägre nettopriser. Ett ytterligare steg är ditt ferentierade priser för olika servicegrad. Framför allt har hemsändningen börjat sär— debiteras. »- '

Bruttovinster, kostnader och lönsamhet

Mot bakgrunden av den konkurrens som den traditionella möbelhandeln mött från stora, nya fackhandelsinriktade enheter är det med intresse man tar del av DUI:s lönsamhets- studie från år 1965 avseende 60 möbelhand- lares förhållande. Som av sammanställ- ningen nedan framgår bär vinstresultaten dock inga påtagliga spår av ett pressat kon— kurrensläge. Den fråga som inställer sig-är om dessa möbelhandlare är representativa för branschen eller om det rör sig om en kategori som uppvisar särskilt goda resultat:

Motsvarande DUI-studie från år 1958 och år 1962 visar något högre bruttovinster

1 DUI: Intäkts- och kostnadsundersökning' in- om möbelhandeln 1965, Stencil.

Tabell 8:12. Genomsnittliga bruttovinster, kostnader och vinster för butiker i olika storleksklasser inom möbelhandeln år 1965. Källa: Bearbetning av DUI-studie

Omsättn. per företag Antal genomsnitt, Bruttovinst Kostnader1 Vinst Butikskat. företag kr. % % % ( 250 000 4 152 000 (37,1) (34,1) (3,0) 250 000— 500 000 25 359 000 25,2 21,0 4,2 500000— 750000 12 611000 26,9 21,0 5,9 750 000—1 000 000 9 865 000 24,6 18,4 6,2 1 000000 0. mer 10 1 556 000 24,9 23,4 1,5 Totalt 60 671 000 25,5 21,8 3,7

1 I kostnaderna ingår beräknad ersättning till vd eller ägaren för utfört arbete, som för respektive butikskategori beräknats till samma värde som kostnaden för en helårsanställd, vilken leget mellan 16000 och 19000 kr.

men även högre kostnader och lägre vinst.2 Eftersom undersökningarna inte med säker- het kan betraktas som representativa är det givetvis svårt att avgöra om de noterade lönsamhetsförändringarna speglar bran- schens förhållande. Det förefaller inte sär- skilt rimligt att så skulle vara fallet och att den traditionella möbelhandelns lönsamhet skulle ökat.

Konkurrensen från nya stora möbelvaru— hus har främst drabbat den traditionella möbelhandeln i de mycket stora tätorterna och deras omland, medan mindre och mel- lanstora städer torde ha berörts mindre. Olikheterna i konkurrenstrycket borde resul- terat i motsvarande lönsamhetsskillnader hos den traditionella möbelhandeln. I tabellen ovan visar de mycket stora möbelhandlama med över 1,5 milj. kr. i årsomsättning den av samtliga kategorier lägsta nettovinsten. I andra motsvarande studier har netto- vinsten visat en klar tendens att öka med butiksstorleken. Det är därför möjligt att de stora enheterna i den aktuella studien är storstadslokaliserade, och att den låga net— tovinsten är uttryck för den hårdare lokala konkurrens som kan råda i dessa områden.

Utvecklingen inom branschen — en blick framåt

Möbelhandeln har fram till början av 1960- talet undergått små förändringar. Traditio- nella butiker med citylägen, relativt ringa grad av blockbildning och få storföretag har

karaktäriserat förhållandena. Butikernas svårigheter att skaffa utrymme för expone- ring av det växande sortimentet och kon— sumenternas bilburenhet står bl. a. som bakomliggande orsaker till den omstruktu- rering av branschen som påbörjats.

I den omvandling, vars konturer börjar skönjas, bildar ökad blockbildning med ten— denser till vertikal integration ett tydligt inslag. Ikea med en betydande kontroll över tillverkning och produktutveckling bildar ett block. Kooperationen bildar ett andra block. Stommen i detta utgörs av redan existerande stora möbelhus och -butiker. Stora, externa möbelvaruhus efter samma modell som Ikea är dessutom under uppbyggnad. Ett tredje block kan väntas växa fram ur Bra Bohag- gruppen av detaljister och den företags- konstellation som står bakom denna, d. v. 5. det storföretag inom leverantörsledet som bildades år 1966 genom fusion mellan ett antal mindre och mellanstora möbelfabri- kanter. Gruppens potential framgår av att tillverkningsenheten, har en produktion som motsvarar 20 % av konsumtionen av möbler i landet, medan detaljhandelsenheterna till- sammans omhänderhar ungefär 40 % av branschens försäljning. Dessa blocks expan- sion bör på relativt kort sikt medföra en tillbakagång för den traditionella icke block- tillhöriga möbelhandeln.

Den konkurrenssituation som möbelhan-

” DUI: Möbelhandelns lönsamhet 1962, Sten- cil och Möbelhandelns lönsamhet 1958; Stencil.

deln står inför har flera drag gemensamma med dagligvaruhandeln, där konkurrensen också främst stått mellan små och stora en- heter. Det kan dock förmodas att utveck- lingen får ett mer dramatiskt förlopp inom möbelhandeln med hänsyn till att det före— ligger friare etableringsmöjligheter och att enheterna kan lokaliseras till ytterområden utan komplementära butiker. Förhållandena påverkas även av att avståndet har relativt ringa betydelse. En aktiv marknadsföring i kombination med låga priser ger därmed en kraftig efterfrågepåverkan.

Den strukturomvandling som försiggår inom möbelhandeln förefaller inom en täm- ligen nära framtid leda till uppdelning av marknaden mellan ett fåtal stora block och ett antal mindre marknadsanpassade »nisch- företag», vilket leder till en utpräglad block— konkurrens. I denna konkurrens kommer sannolikt den homogena fåtalsmarknadens problem att göra sig gällande med strävan efter differentiering och andra åtgärder som minskar det ömsesidiga beroendet.

KAPITEL 9

konsumentsvaror

I föreliggande kapitel skall utvecklingen inom partihandeln med konsumentvaror be- handlas. Denna partihandelssektor har sin huvudsakliga kundkrets inom detaljhandeln. Utvecklingen inom denna del av partihan- deln kan därför förmodas bära prägel av olika förändringar som skett i motsvaran- de detaljhandelsled. Konsumentvarusektorn skall nedan belysas med utgångspunkt från två olika varuområden eller branscher: han- deln med livsmedel och handeln med textil- och beklädnadsartiklar, varav den förra karaktäriseras av långt gående integration och blockbildning, medan den senare be- härskas av fristående grosshandelsföretag och handelsagenter utan inbördes bindning och utan anknytning till föregående och efterföljande led. För båda branscherna gäl- ler dock att utvecklingen går mot färre och större enheter.

Det avsnitt som behandlar partihandeln med livsmedel är väsentligt mer uttömmande än det som berör partihandeln med textil- och beklädnadsvaror, vilket beror på att man i det förra fallet har ett rikare material till förfogande, något som i sin tur samman- hänger med att den utgör en större och mer central bransch. Det avsnitt som be- handlar textil- och beklädnadshandeln har därför av brist på underlag inskränkts till en beskrivning av de strukturella föränd- ringarna och till vissa synpunkter på dessa förändringars inverkan på konkurrensför- hållandena.

A. Partihandeln med i huvudsak livsmedel

Föreliggande avsnitt inleds med en kort redogörelse för partihandelns funktion och

Utvecklingen inom partihandeln med

inriktning som bakgrund till den följande beskrivningen och analysen av liVSmedels— partihandelssektorn som helhet. Därefter går framställningen in på olika delsektorers be- tydelse och utveckling. De tre stora bloc- kens, kooperationens, ICA:s och ASK-sek- torns partihandelsled behandlas i ett särskilt avsnitt. Därefter granskas utvecklingen inom den till Sveriges grossistförbund anslutna specialvarugrosshandeln. Principerna för prissättningen till detaljhandeln avhandlas i ett därpå följande avsnitt, där även de olika blockens prispolitik belyses.

Avslutningsvis återges vissa beräkningar av de tre stora kolonialvarublockens — kooperationens, ICA:s och ASK:s — brutto- vinster, kostnader och lönsamhet. Materialet håller tyvärr inte för några längre gående jämförelser mellan blocken. Det framgår dock klart att man inom sektorn lyckats bemästra kostnadshöjningama genom olika former av rationaliseringar och att presta— tionerna i vissa fall kunnat ökas mot detalj- handeln inom den givna bruttovinstens ram. De rätt grova lönsamhetstal som kunnat framräknas antyder att lönsamheten inom detta led är väsentligt lägre än inom de- taljhandeln.

Funktion och inriktning

För vissa varuområden omfattar partihan- deln med livsmedel flera led, ett insamlande och ett eller flera distribuerande led. Den insamlande partihandeln utför ofta även vissa förädlingsfunktioner, såsom kvalitets- gradering och paketering, varför det inom dessa varuområden är svårt att skilja mellan rena distributionskostnader och förädlings-

kostnader. Den distribuerade partihandeln får sina varor förutom från den insamlande partihandeln även från importagenter och framför allt från förädlingsindustrin. Den helt övervägande delen av den distribueran- de partihandelns försäljning går till detalj- handeln, men en mindre del går även till förädlingsindustrin och till storhushållen.1 En del av varuströmmen passerar följakt- ligen partihandeln flera gånger under föräd- lings- och distributionsprocessen. Förhållan- det illustreras i schemat nedan.

Förhållandet med flera partihandelsled inom samma varuområde, vilket är särskilt framträdande inom livsmedelshandeln, inne— bär att den insamlade partihandelns om- sättning inte är ett mått på partihandelns varuförsörjning till detaljhandeln, varom mera längre fram.

Livsmedelspartihandelns storlek och klassificering

I 1963 års handelsräkning redovisas en om- sättning av 10,5 miljarder kr. för de totalt ca 3 000 partihandelsverksamheterna inom livsmedelsbranschen. I omsättningssiffran in- går såväl insamlande som distribuerande

partihandel och inom den distribuerande handeln såväl sortimentsgrossister som spe- cialgrossister. Det bör också uppmärksam— mas att omsättningssiffran innehåller vissa dubbelräkningar. De ASK-anslutna grossis- ternas omsättning redovisas som fristående partihandelsförsäljning. Hälften av de varor som dessa omsätter upphandlas centralt. Denna del, i storleksordningen 300 milj. kr., redovisas även under kategorin »av parti-

1 Enligt en beräkning återgiven i SOU 1965: 27 skulle närmare 80 % av partihandelns försäljning gå till detaljhandeln. Partihandelns försäljning till detaljhandeln beräknas enligt denna källa år 1963 ha haft följande fördelning:

Milj. kr.

KF:s lagercentraler 1 100 ICA:s inköpscentraler 1 200 ASK- och SAKO-grossister 1 300 Ovriga grossistförbundets medlemmar” 900 Jordbrukskooperationen 2 700 Övriga grossister 200 Totalt 7 400

” Jordbruksutredningen har beräknat omsätt- ningen för övriga Grossistförbundets medlemmar till 1,3 miljarder kr. I enlighet med den inventering som gjorts inom föreliggande utredning har siffran ändrats till 900 milj. kr. Även denna siffra ligger högt då de branschföreningsanslutna grossisterna delvis även är insamlingsgrossister.

Schema. Partihandelns roll vid distributionen av livsmedel

Råvaruproduktion l Insamlade parti- handel Förädlingsindustri l+— Distriberande parti- Import av färdig- handel varor i Storhushåll Förädlingsindustri Detaljhandel

handeln samägda partihandelsföretag». Hela omsättningens fördelning på delbranscher och verksamhetsformer framgår av tabell 9: 1

Kolonialvarugrosshandeln är närmast att betrakta som sortimentsgrosshandel. Inom denna dominerar de tre stora blockens, KF:s, ICA:s och ASK: s partihandelsverk- samheter. De övriga delbranscherna om- fattar främst specialgrossister. Inom parti- handeln med kött, mejeriprodukter och ägg spelar fristående grossister en ganska liten roll, medan jordbrukskooperationen leder i betydelse.1

Av den totala partihandelns försäljning kan överslagsvis 35—40 % beräknas gå ge- nom verksamheter som står utan direkt bind- ning till föregående eller efterföljande led eller som saknar horisontell samverkan.

Utvecklingen åren 1950—1963

Livsmedelspartihandelns försäljning har un- der perioden 1950—1963 ökat från 4,1 miljarder kr. till 10,5 miljarder kr., vilket är en ökning med närmare 160 % i löpande priser. Räknat i fasta priser kan tillväxten beräknas ha legat i storleksordningen 100 %. Det är en mycket kraftig ökning jämfört med vad livsmedelsdetaljhandeln uppvisar, där Ökningen kan beräknas ha varit ungefär 25 %. Det saknas tyvärr material för en jämföresle av olika verksamhetsformers ut- veckling för att kunna fastställa vilka sek- torer som ökat. Det står dock klart att tillkomsten av nya mellanled står åtminstone för en del av ökningen. ASK-bolagen utgör ett exempel. De centrala inköpen hade mycket liten betydelse år 1950. Koopera- tionen har mellan de båda jämförelseåren ändrat sin försäljning till detaljhandeln från försäljningskontor till lagercentraler. Även denna omläggning kan ha påverkat statisti- ken. Siffran över partihandelns omsättning kan även ha ökat genom den tendens som föreligger inom industrin att etablera sepa- rata försäljningskontor eller bolag. Denna försäljning kommer med den definition som använts att betraktas som partihandelsföre- tags försäljning.

Man nödgas konstatera att det knappast går att avgöra hur stor del av partihandelns försäljningsökning som är att hänföra till olika och oklara klassificeringar vid de båda beräkningstidpunkterna. En viss icke obe- tydlig ökning torde dock inträffat genom att det tillkommit nya led — typ ASK — och genom att distributionen lagts om så att försäljningen kunnat klassificeras som partihandelsverksamhet även om denna i en eller annan form är nära förbunden med ett tillverkningsled.

Samtidigt som det föreligger en tendens till att nya partihandelsled skjuts in i distri- butionsprocessen gör sig en motsatt tendens gällande. Det sker en omfattande integration inom framför allt jordbrukssektorn, där den insamlande och distribuerande parthiandeln börjar bedrivas av samma företag. Inom förädlingsindustrin märker man även en ten- dens till övertagande av partihandelns insam- lingsfunktion.

En jämförelse har även företagits av an— talet verksamhetsställen och försäljningens storlek inom olika delbranscher år 1951 och år 1963. Resultaten ger inget underlag för slutsatser genom att sektorn är så ytterst he- terogen och svår att klassificera. För att kun- na belysa den strukturella utvecklingen får man gå in på mer homogena sektorer, vilket sker i det följande.

Olika blocks och ägarkategoriers utveckling

De tre stora blocken, KF, ICA, och ASK samt mångfilialföretagens centrallager utgör en relativt homogen sektor inom partihan- deln såtillvida som det i samtliga fall rör sig om distribuerande partihandel med inrikt- ning på egentliga livsmedelsbutikers behov. Jordbrukskooperationen kan likaså ses som ett stort block. Inom denna bedrivs såväl insamlande som distribuerande partihandel. Kategorin fristående specialgrossister har i huvudsak verksamheten inriktad på färsk- varor. Partihandeln bedrivs där såväl in- samlande som distribuerande. Dessa katego- rier hade år 1963 följande omsättning:

1 Inom partihandeln med kött har jordbruks- kooperationens försäljning uppenbarligen klassi- ficerats som partihandelsverksamhet i annan form.

Tabell 9: I . Partihandelns försäljning av livsmedel år 1963 med fördelning på verksamhetsform och delbransch Källa: Prel. bearbetning av 1963 års handelsräkning

Fisk och skal— Mejeriprod. Frukt, gröns. Drycker och Kolonialvaror Köttvaror djur och ägg och blommor tobak TOTALT

Verksamhetsform Milj. kr. % Milj. kr. % Milj. kr. % Milj.kr. % Milj.kr. % Milj.kr. % Milj.kr. %

Fristående grosshandel 1 790 32 556 32 216 60 200 20 936 77 247 57 3 945 37 Handelsagenter 435 8 120 7 1 l 3 24 2 156 13 53 12 799 8 Av detaljhandeln samägda parti-

handelsföretag 1 214 21 37 2 2 — 2 — — — — — 1 255 12 Av partihandeln samägda parti-

handelsföretag 71 1 1 3 — — — — — — 44 4 — —— 755 7 Av producentföretag samägda

företag 308 5 60 3 107 30 726 73 31 2 — — 1 232 12 Mångfilialföretags centrallager 78 1 — — — — 2 — — — 54 13 134 1 Företags fristående nederlag eller

försäljningskontor 193 3 23 l l — 15 2 13 1 52 12 297 3 Partihandelsföretag i annan form

eller oklassade 983 17 948 55 25 7 30 3 42 3 28 6 2 056 20

Totalt 5712 100 1744 100 362 100 999 100 1222 100 434 100 10473 100

Milj. kr. %

KF:s lagercentraler 1 150 11 ICA-sektorns inköpscen-

traler 1 246 12 ASK-anslutna grossister inkl.

SAKO-grossister 1 353 13 Mångfilialföretags lager 200 2 Specialgrossister anslutna

till Sveriges Grossistför- bund 870 8 Jordbrukskooperationen1 3 000 29

Totalt 7 819 75

1 Siffran beräknad med stöd av: Jordbruksut- redning, 1960 års; SOU 1965: 27, sid. 43.

Dessa sektorer står tillsammans för 75 % av partihandelns samlade försäljning.

För att få en mer detaljerad bild av strukturförändringarna har en särskild ge- nomgång företagtis av KF:s, ICA:s och ASK:s partihandelsverksamheter. Vidare har en bearbetning företagits av de special- grossister som är medlemmar i Sveriges Grossistförbund. Jordbrukskooperationens utveckling har inte närmare behandlats, eftersom denna sektor kommer att avhandlas i ett särskilt delbetänkande.

Partihandelsledets utveckling inom KF, ICA och ASK

Itabellen nedan har en jämförelse före- tagits mellan de tre blocken med avseende

Tabell 9: 2. Partihandelsledets utveckling inom KF, ICA och ASK åren 1951—1966

Omsättning Omsättning Antal distribu- Omsättning per

År Block milj. kr. % tionsställen distr.-ställe 1951 KF 153 13 20 7,7 ICA 496 41 67 7,4 ASK 555 46 144 (88)! 3,9 Totalt 1 204 100 231 5,2 1957 KF 403 21 47 8,6 ICA 800 43 65 12,3 ASK 665 36 117 (69)3 5,7 Totalt 1 868 100 229 8,2 1963 KF 1 150 33 35 32,9 lCA 1 246 35 53 23,5 ASK 1 1182 32 77 (37)& 14,5 Totalt 3 514 100 165 21,3 1964 KF 1 267 ' 33 32 39,6 ICA 1 381 35 50 27,6 ASK 1 232*] 32 66 (32); 18,7 Totalt 3 880 100 148 26,2 1965 KF 1 375 32 26 52,9 ICA 1 571 37 46 34,2 ASK 1 3073 31 62 (27)3 21,1 Totalt 4 253 100 134 31,7 1966 KF 1 456 31 23 63,3 ICA 1 781 39 40 44,5 ASK 1 410” 30 51 (24)3 27,6 Totalt 4 647 100 114 40,8

” Omsättningen inom ASK går till 20—25 % över snabb-gross. Denna distributionsform, vilken drar lägre kostnader än den traditionella partihandelsverksamheten, saknas helt inom ICA och KF. Ur tabel- len ovan har för åren 1963—1966 exkluderats de distributionsställen hos ASK, vilka enbart har snabb- gross. Dessa uppgick 1963 till 9 st. och 1964—1966 16 st. Deras totalomsättning var ca 35, 50, 75 resp. 100 milj. kr. * Avser antalet företag eller koncerner.

på omsättningsutveckling, antal distribu- tionsställen och deras genomsnittsstorlek. Vid sifferjämförelsen och bedömningen av distributionsställenas genomsnittsstorlek bör beaktas, att de ASK-anslutna företagen har en heterogen struktur, som omsättnings- mässigt domineras av ett fåtal koncerner. Som framgår av tabellen har antalet grossist- företag (koncerner) minskat kraftigt inom gruppen. En snabbt växande del av omsätt- ningen koncentreras till ett fåtal stora före— tag. Som exempel kan nämnas att det år 1960 fanns ett företag i storleksklassen över 50 milj. kr. i omsättning som hade en andel av 14 % av hela ASK-marknaden. År 1965 fanns det 9 företag i samma storleksklass med en sammanlagd andel av 79 %. Av dessa 9 företag hade 4 över halva marknaden och ett företag en andel av närmare 30 % . Denna företagskoncentration kan förutsättas leda till en ökad centralstyrning även av ASK— gruppen, trots att gruppen som sådan inte är lika fast organiserad som konsument- kooperationen och ICA (se närmare härom i bilaga 7: 1, där blockens organisatoriska förhållanden behandlas).

Av tabell 9: 2 framgår vidare att de tre blocken i stort sett hade samma omsättning 1966. KF:s försäljning har nära nog tio- dubblats under den studerade tiden. Detta sammanhänger emellertid till stor del med att distributionen lagts om från inköpskontor till lagercentraler. ICA: s ökning mellan åren 1951 och 1966 har varit 259 % och ASK: s 136 % (i ASK-siffran inkluderas då även snabb-gross).

Vidden av den strukturförändring som ägt rum under den studerade perioden be- lyses av att antalet distributionsställen totalt minskat till hälften och att de kvarvarande enheternas storlek ökat åtta gånger mätt i omsättning (löpande priser). KF leder därvid koncentrationen med en omsättning av över 60 milj. kr. i genomsnitt per distributions- ställe år 1966. ICA:s motsvarande siffra är ca 45 milj. kr. och ASK: s knappa 30 milj. kr.

Att döma av de program respektive block gjort upp kan koncentrationen av antalet distributionsställen väntas fortsätta. KF sik-

tar under 1970-talet mot ett femtontal distri- butionsställen, medan ICA planerar för ca 25 och ASK-gruppen för 25—30.

Utvecklingen inom den specialiserade livsmedels- grosshandeln

För att få en inblick i hur specialgrosshan- deln utvecklats har en särskild studie före- tagits, som av brist på underlag begränsats till företag som är medlemmar i de olika branschföreningarna inom Sveriges Grossist- förbund. De specialgrossister som studerats är frukt— och grönsaksgrossister, köttgros- sister, äggrossister, ostgrossister och kon- fektyrgrossister.

Utvecklingen av antalet medlemmar och deras omsättning visas i tabell 9: 3.

Antalet medlemmar har genomgående minskat, bortsett från fiskbranschen, där ökningen beror på anslutningen av en lokal förening. Minskningen av antalet beslutsen- heter är de facto större än vad som framgår av tab'ellen, eftersom det även förekommer ägarövenaganden, där enheterna fortsätt- ningsvis drivs under den gamla beteck- ningen. Mellan åren 1951 och 1963 har an- talet medlemmar gått ned med närmare 40 %, medan omsättningen mätt i löpande priser ökat från 564 till 869 milj. kr., d. v. s. med ca 55 %. Med hänsyn till inträffade prisnivåförändringar uttrycker marknadsan— delen på ett riktigare sätt de faktiska för- ändringarna. Andelen av totala livsmedels- partihandeln var 1951 14 % och hade 1963 minskat till 8 %. Dessa specialgrossisters storlek i relation till partihandeln med färsk- varor var 36 respektive 20 %.

Strukturellt har utvecklingen lett till färre och större företag. Samtidigt kan konsta- teras att de studerade företagen tappat mark- nad. En genomgång har företagits av de olika branschernas förhållanden varvid framkommit att det bakom antalsminsk- ningarna står en omfattande frivillig av- veckling av företag. Ett tjugutal konkurser och ett tiotal fusioner förklarar vidare an- talsminskningen.

Den relativa tillbakagången för den typ av företag det här är fråga om har flera

Tabell 9: 3. Specialiserade li vsmedelsgrossister tillhöriga Sveriges Grossistförbundår 1951 och 1963

1951 1963

Antal Oms.milj. Antal Oms.milj. Medlemsgrossister medlemmar kr. medlemmar kr. Frukt- och grönsaksgrossister 123 287,6 58 421,1 Fiskgrossister 14 21,4 38 73,3 Köttgrossister 31 131,1 20 192,6 (__)stgrossister 31 34,9 20 53,5 Aggrossister 33 56,3 15 75,6 Konfektyrgrossister 63 33,1 35 53,0

Totalt 295 564,4 186 869,1 Andel av totala partihandeln med livsmedel, ca 14 % % Andel av partihandeln med färskvaror, ca 36 % 20 %

orsaker. Genom den förskjutning av kon- sumtionen mot halvfabrikat och lagringsbe- ständiga produkter som skett har sortiments- grosshandeln i ökad utsträckning kunnat Vi- dareförsälja specialvarugrosshandelns pro- dukter. Så är fallet med t. ex. fiskgrossister— nas sortiment. Även frukt- och grönsaks- grossisterna har mött ökad konkurrens från sortimentsgrosshandeln, som genom förbätt- rad lagrings- och förpackningsteknik kunnat ta över en betydande del av distributionen. Vad gäller kött-, ost- och ägg-grossisternas relativa tillbakagång kan denna delvis för- klaras med jordbrukskooperationens expan- sion inom sektorn. En betydande del av företagsavvecklingarna har skett i samband med att jordbrukskooperationen övertagit företagen ifråga.

De specialiserade livsmedelsgrossisternas utveckling har diskuterats med olika repre- sentanter för företag och branschföreningar. Det förefaller råda en samstämmig uppfatt- ning att ett visst fortsatt bortfall är att vänta framför allt bland de mycket små grossister som alltjämt är verksamma. Samtidigt anses det föreligga ett givet utrymme för ett antal stora och progressiva specialgrossister som kan anpassa sig till fortsatta förändringar vad avser nya produkter och distributions- vägar.

Prissättning och priskonkurrens

Prissättningen av till detaljhandeln sålda produkter har något olika utformning inom olika sektorer inom livsmedelspartihandeln.

Under senare år har det skett vissa princi- piella förändringar i kolonialvarugrosshan- delns prissättning, vilket närmast får ses som en naturlig följd av den långt drivna marknadsuppdelning som råder.1

Det tillämpas allmänt differentierade priser till olika kundkategorier inom parti- handeln med livsmedel. Syftet med differen- tieringen är i första hand att uppnå en kostnadsanpassad prissättning, d. v. 5. en an- passning av rabatterna efter hur olika köpare påverkar företagets kostnader. Vid upp- rättandet av prisdifferentieringssystemen be— aktas även de potentiella säljmöjligheterna, och rabatterna utformas med syfte att stimu- lera efterfrågan.

Prisdifferentieringen kan bygga dels på i prislistor o.d. angivna fasta rabattskalor, dels på förhandlingsrabatter. I regel förhåller det sig så att förhandlingsrabatten läggs ovanpå de fasta rabatterna.

I prislistorna återfinns följande typer av rabatter:

a) funktionsrabatter, d.v.s. prisdifferentie- ring med hänsyn till köparkategori

b) kvantitetsrabatter genom vilka orderstor- leken premieras

c) periodiska rabatter eller bonus genom

1 Framställningen bygger på Liden, L. och Holmberg, A. Prisdifferentiering inom handeln, Stockholm 1960 samt på en opublicerad utredning från SPK om prisdifferentieringen inom parti- handeln år 1961. Vissa centrala frågeställningar har följts upp genom intervjuer med representan- ter för kolonialvaruföretag tillhöriga olika block.

vilka köptroheten premieras, d. v. 5. efter to- tala inköpen under en viss tidsperiod

d) kassarabatter vilka beviljas vid i regel kontant betalning.

Inom kolonialvarugrosshandeln byggde prissättningen tidigare allmänt på en kom- bination av ovan angivna prisdifferentie- ringsformer.1 En serie intervjuer från hösten 1966 har visat, att det skett en förenkling av avräkningssystemet enligt följande.

Orderpremierna har i stort sett slopats och kassarabatterna avskaffats. Årsbonusen har blivit det i stort sett enda medlet med vilket de nominella återförsäljarpriserna differentieras. Bonusskalorna löper i allmän- het upp till 2—3 % efter kundernas årsinköp. I regel är det endast de detaljister som har en total årsomsättning på 2—6 milj. kr. och som har en enda huvudleverantör som kan komma upp i maximal bonus.

Även kassarabatterna har i stort sett av- skaffats. Man tillämpar kontant betalning, d. v. 5. per tio dagar, och debiterar ränta vid överdrag. Funktionsrabatter, d.v.s. olika pris till olika kundtyper, har ringa aktualitet.

Inom kolonialvarugrosshandeln har man förutom detaljistkunder i princip endast storhushåll som kunder. För dessa finns numera särskilda storförpackningar. Några prisolikheter förekommer i allmänhet inte mellan kedjeanslutna och övriga detaljist- kunder. De kedejanslutna erhåller vissa för- måner på annat sätt, framför allt i form av marknadsföringsstöd.

Förhandlingsrabatter utgör inte något problem inom kolonialvarusektorn med hän- syn till den marknadsuppdelning som före- ligger. Stora kunder kan premieras inom bonusskalans ram. När det däremot gäller färskvaror, förekommer det försäljning till andra än ordinarie kunder, och förhand- lingar om priser uppstår i dessa samman- hang.

Inom branschen anser man sig ha kommit relativt långt i anpassningen av priserna efter vad respektive storlekskategori kostar. Bo- nussystemen innebär dock en viss subventio- nering av de allra minsta köpargruppema. Detta gäller särskilt ICA, vars bonusskala

tillämpas redan vid årsinköp uppgående till 15 000 kr.

Inom övriga partihandeln tillämpas års- bonus i ringa utsträckning. Man differentie- rar priserna främst med kvantitetsrabatter och prestationsrabatter. Man skiljer mellan detaljist- och grossistpriser respektive priser till övriga kunder. Det kan förutsättas att prissättningen och prisdifferentieringen inom den specialiserade grosshandeln utgör ett mer aktivt konkurrensmedel än inom kolo- nialvarugrosshandeln, vars köpare är starkt bundna till sin huvudleverantör.

Kolonialvarugrosshandelns mål vid pris- sättningen är att uppnå kostnadstäckning jämte en viss vinst för förräntning av inves- terat kapital och för erforderliga nya in- vesteringar för att trygga företagens fortbe- stånd. Med hänsyn till konkurrensen uppger företagen att de i praktiken ofta är tvungna att göra avsteg från denna princip. Riktig- heten i detta styrks av de vinstberäkningar som avslutningsvis återges.

Prissättningsförfarandet går till så att sor- timentet indelas i klasser, på vars inköps— priser olika procentuella påslag görs som varierar med hänsyn till de kostnader som olika varugrupper bedöms åsamka. De priser man på så sätt kommer fram till får sedan justeras med hänsyn till konkurrensen på marknaden. Inom partihandelsledet är man angelägen om att den egna återförsäljar- kåren inte skall tvingas hålla högre priser än konkurrenterna. Detta gör att de varu- grupper som är konkurrensvaror i detalj- handeln också får låga marginaler i gross— handelsledet.

En fråga som diskuterats är vilka konkur- renter företagen i första hand anser sig böra ta hänsyn till i sin prissättning. Något olika förhållanden synes gälla inom skilda delar av landet. ASK-sektorns representant i Stockholm sade sig främst ta hänsyn till Epa och Metro, medan man på landsorten nämnde ICA. Konkurrensen från KF be- dömdes som mindre direkt, eftersom det förelåg betydande sortimentsskillnader. Cen- tralt inom ICA bedömde man kooperationen

1 Detta gällde så sent som 1961 enligt SPK:s material.

som ICA:s i princip största konkurrent. På vissa delmarknader var dock Epa och Tempo de mest kännbara konkurrenterna.

Vid diskussionen av kundrörligheten framkom, att respektive grossist upplevde sina kunder som relativt säkra. Det fram- hölls även, att det sällan förekom byte av huvudleverantör bland detaljisterna. Till denna stabilitet bidrog, framhölls det, de- taljisternas ekonomiska beroende, men också det förhållandet att en lokal detaljist har få leverantörsalternativ och att villkoren bland de alternativ som finns är tämligen likvärdiga.

Om konkurrensen inom kolonialvaru- grosshandeln kan sammanfattningsvis sägas, att den i mycket stor utsträckning bedrivs integrerat med detaljhandelsledet. När gros- sisterna vidtar åtgärder för att behålla eller förbättra sin marknadsposition sker det, grovt förenklat, efter samma principer som vid ett mångfilialföretags centralkontor. När grossisterna t.ex. sätter sina priser, tar de främst hänsyn till att deras egna detaljist- kunder skall kunna hålla konkurrenskraf- tiga priser. Någon större hänsyn till den en- skilda detaljistens reaktioner och till möjlig- heten att denna kan tänkas byta leverantör behöver i regel inte tas. När en kolonial- varugrossist vill öka sin försäljning, kan det knappast ske genom att öka köptroheten hos de aktuella kunderna, knappast heller genom att värva nya kunder från konkur- renterna. En ökad omsättning får i första hand sökas genom utvidgning av sortimentet. Av betydelse för omsättningsökningen är även etableringen av butiker samt åtgärder av olika slag som förbättrar de redan be- fintliga kundernas marknadsposition som helhet. Vad gäller konkurrensmedlens an- vändning fungerar kolonialvarugrosshandeln med andra ord alltmer som om den vore integrerad med detaljhandeln. Så är fallet även inom de sektorer där inga formella bindningar föreligger.

Bruttovinster, kostnader och lönsamhet

Beräkningen av hur bruttovinsterna, kost- naderna och lönsamheten utvecklats inom

de tre blocken har mött problem. Det mate- rial som står till förfogande är knapphän— digt och svårtolkat, framför allt genom att de begrepp som används inte är entydigt definierade. Vidare finner man att termino- login skiftar mellan företagen. Försök har dock gjorts att ge termerna en enhetlig innebörd. Till alla delar har detta inte med säkerhet lyckats, varför resultaten får ses i stora drag.1

De framräknade siffrorna för bruttovinst- utvecklingen för olika kategorier av kolo- nialvarugrossister som återges i tabell 9: 4 ger underlag för flera reflexioner.

Inom ICA— och ASK-sektorn visar de framlagda siffrorna att bruttovinsten tende- rat att minska. Detta är anmärkningsvärt eftersom företagens prestationer i väsent- liga avseenden ökat. Så är fallet i fråga om företagens insatser beträffande återför- säljarledets marknadsföring. Detsamma gäl- ler finansiering och nyetablering. En kost- nadshöjande förändring har samtidigt skett genom att färskvaromas relativa andel i sortimentet ökat. Inom exempelvis ICA-sek- torn har färskvaromas andel ökat från 27 % år 1962 till 32 % år 1964.

Trots dessa prestationsökningar tillika med kraftiga prisökningar på arbetskraft, har bruttovinsterna snarare minskat än ökat. Detta får sannolikt tillskrivas de rationali— serings- och mekaniseringsåtgärder som vid- tagits. Dessa åtgärder har skett efter två linjer, dels genom uppbyggnad av nya, stora enheter som möjliggjort större me- kanisering i varuhanteringen, dels genom mekanisering och effektivisering av kontakt— arbetet grossist/detaljist. Det senare har skett genom införandet av orderböcker, be- stämda utkörningsrouter, mekaniserad lager—

1 Med omsättning avses nettoförsäljning, d.v.s. efter avdrag av returer, varurabatter, årsbonus etc. Bruttovinsten har framräknats som skillnaden mellan nettoförsäljningen och de sålda varornas anskaffningskostnad. Med företagens kostnad av- ses samtliga kostnader, dock inte ränta på eget kapital. Avskrivningarna har begränsats till de skattemässigt godtagbara. Vinsten uttrycker före- tagets vinst före fondering och skatt och har i regel justerats med lagervärdeförändringarna. I vissa fall har underlag saknats för omräkning till en- hetlig begreppsnivå. Där så varit fallet har detta särskilt angivits.

Tabell 9: 4. Utvecklingen av de genomsnittliga bruttovinsterna i procent av omsättningen för olika block och grupper av företag inom koIonialvarugrasshandeln1

Företagsgrupp 1951 1957 1960 1961 1962 1963 1964 ICA—sektorns inköps- föreningar 7,3 8,1 7,9 7,7 7,8 7,6 7,4 KF:s lagercentraler 4,0 4,1 4,4 20 AS K-grossister (1958) (1959) 9,0 8,9 8,6 3 större ASK-grossister 8,7 7,9 8,1

1 Framräkningen av den relativa bruttovinsten har haft följande utgångspunkt. Inom ICA-sektorn har beräkningarna skett i form av genomsnittstal för de fyra inköpscentralerna med respektive för- enings årsredovisning som underlag. Uppgifter om KF:s lagercentraler har erhållits från KF:s egen statistik över LC—verksamhetens kostnader. ASK- frim en företagsjämförelse gjord inom GU], dels av om vilka uppgifter särskilt inhämtats.

bokföring och fakturering etc., vilket förut- sätter ett mycket nära samarbete mellan de båda leden.

Mot bakgrunden av bruttovinstminsk- ningen inom ICA- och ASK-sektorn ter sig motsvarande ökning inom KF—scktorn vid ett första betraktande märklig. Underlag saknas för en uttömmande orsaksanalys. I detta sammanhang skall endast understrykas de strukturella olikheter som föreligger mellan KF—sektorn å ena sidan och de båda övriga å andra sidan, olikheter som delvis kan förklara skillnaderna i bruttovinstutveck- lingen. KF:s lagercentralsystem är tämligen nytt och enheterna stora och moderna. KF:s möjligheter att göra kostnadsnedskärningar genom ytterligare rationalisering bör därför vara mindre än hos de övriga blocken. Ge- nom KF—sektorns organisatoriska förhållan- den har samarbetet partihandel/detaljhan- del alltid varit nära. Några större föränd- ringar i kostnadsbegränsande syfte har för— modligen inte heller där kunnat göras. Olik- heter av den typ som här nämnts kan vara förklaringen till att kostnadsstegringarna slagit igenom i bruttovinsterna inom KF- sektorn, medan de båda övriga kunnat ge- nomföra ytterligare rationaliseringar som motverkat kostnadsökningarna.

De tre blocken representerar olika inte- grationsgrad, och det vore därigenom av värde att kunna bedöma deras effektivitet mot bakgrunden av dessa olikheter. Upp- gifter om bruttovinster och kostnader ger emellertid inte underlag för sådana jämförel-

sektorns förhållanden belyses dels med uppgifter förhållandena inom tre medelstora ASK-grossister,

ser, om man inte kan ställa dessa mot före- tagens »output». Det är svårt att sätta ett riktigt pris på dessa prestationer utan mycket omfattande beräkningar. Försök har gjorts att prissätta prestationsskillnaderna, men resultaten är så pass osäkra att de av den anledningen inte redovisats. Däremot kan en summarisk bedömning av skillna- derna göras, som visar i vilken riktning de olika blockens nominella bruttovinster på- verkas om man gör en omräkning till en- hetlig prestationsnivå. De prestationer som visat sig variera mellan blocken och som mera direkt påverkar kostnaderna är sorti- rnentets sammansättning (andelen färskva- ror), leveransvillkor, graden av kapitalför- sörjning i efterföljande led och bärande av förluster genom återförsäljarledets struktur- rationalisering, omfattningen av olika ser- viceåtaganden samt storleken på leveran- serna.

Kooperationens lagercentraler (LC) har något färre eller billigare åtaganden mot detaljisterna än t. ex. ICA:s inköpscentraler. Detta gäller:

Sortimentet, där LC och även ASK- grossisterna har en högre andel kolonial— varor och därmed ett sortiment som drar lägre kostnader.

Leveransvillkoren. LC debiterar detalj- handeln för vissa frakter. ASK-grossisterna har en del av sin försäljning lagd över »Cash and carry», som beräknas dra lägre kostnader än traditionell grosshandel.

Servicefunktioner, där LC ej utför stu—

dier av marknadsutvecklingen och bevakar nya butikslägen, vilket handhas centralt inorn KF. Ej heller medverkar LC i detalj- handelns kapitalförsörjning, eftersom KF äger och finansierar LC, medan butikerna och deras rationalisering finasieras av kon- sumtionsföreningarna. Enligt de beräkningar som gjorts inom ICA är dessa funktioner synnerligen kostnadskrävande.1

Kundstorleken. LC har större kunder i genomsnitt än ICA och ASK och därmed även lägre intäkter och kostnader per di- stribuerad varumängd.

Summerar man dessa iakttagelser finner man att de rätt stora bruttovinstdifferenser som föreligger mellan de kooperativa och de privata partihandelsenheterna till stor del kan förklaras av motsvarande prestations- differenser. Det är därmed inte uteslutet att en faktisk differens kan föreligga. Hur det därvid förhåller sig kan inte utläsas ur det material som stått till förfogande. Beträffande förhållandena inom den privata sektorn kan sägas att de studerade ASK- företagen, om de ändrade sina prestationer i nivå med ICA-företagens, förmodligen skulle få ett högre bruttovinst- och margi- nalläge. Att företagen inte gått in på denna linje utan differentierat sig och därigenom kunnat genomföra Vissa rationaliseringar, varigenom bruttovinsten kunnat hållas nere på en nivå som i stort sett motsvarar ICA: 5, får närmast ses som en marknadsanpass- ning.

Avslutningsvis skall lönsamheten inom ICA-sektorn och inom vissa ASK-anslutna grossistföretag belysas. För kooperationens lagercentraler blir en sådan beräkning inte aktuell med hänsyn till de organisatoriska och ägarförhållanden som råder. Två lön- samhetsbegrepp har därvid använts: vinsten i relation till egna kapitalet och vinsten i relation till omsättningen.2 Resultaten redovisas i tabell 9: 5 .

Vad gäller lönsamhetsutvecklingen kan för ICA-sektorns del noteras att lönsam- heten i början av 1960-talet är bättre än i början av 1950-talet. Detta har visat sig sammanhänga med att det egna kapitalet inte ökat i samma takt som omsättningen.

Tabell 9: 5. Den genomsnittliga lönsamheten för ICA-sektorns inköpscentraler samt för vissa ASK-grossister

ICA-sektorns in— Vissa ASK-grossis- köpscentraler ter Vinst/eg. Vinst/ Vinst/eg. Vinst/ År kap. oms. kap. oms. 1951 5,0 0,34 — — 1957 5,5 0,34 — — 1958 — — — 0,62 1959 —— — — 0,85 1960 7,4 0,43 — -— 1961 6,2 0,34 6,3 0,59 1962 6,7 0,34 _ — 1963 6,4 0,31 — _ 1964 5,9 0,26 — ——

De siffror som belyser ASK-sektorns för- hållanden är ytterst fragmentariska, och några tendenser går inte att utläsa.

Materialet håller tyvärr inte för en jäm- förelse av de båda blockens resultat. De framlagda skillnaderna är inte större än att de kan förklaras med olikheter i beräknings- metodiken. Resultaten får närmast ses som en illustration av den ungefärliga lönsam- hetsnivå på vilken företagen arbetar.

Om lönsamhetsnivån kan sägas, att den

1 Ungeför 1 % av partihandelns omsättning har fått avsättas för denna funktion under senare år. Siffran gäller efter avdrag för detaljhandelns amorteringar. Strukturutvecklingen har även medfört kundförluster för partihandeln, vilka av ICA beräknas ha uppgått till 0,4—0,5 % av parti- handelsomsättningen. Vidare kräver omlägg- ningen mot stora nya enheter en höggradig själv- iinansiering, till vilket även hänsyn måste tas när partihandelsmarginalerna kalkyleras. 2 Det egna kapitalet har för ICA-sektorn be- räknats efter balansräkningens passivsida och innefattar således ej dolda reserver, vilka i före- tag av denna typ med rätt betydande anläggnings- tillgångar får förmodas vara större än inom ett detaljhandelsföretag, där de främst omfattar lager— värdereserven. Vinsterna har beräknats med ut- gångspunkt från resp. inköpscentrals årsredovis- ning. Någon justering med hänsyn till förändringar i lagerreserven har inte gjorts. Vissa ökningar i lagerreserven kan förmodas ha skett, varför vinstsiffrorna torde vara något för lågt beräknade. Inom ASK-sektorn bygger uppgifterna på en en- kät som genomförts inom GUI. I dessa vinstbe- räkningar har hänsyn tagits till lagervärdeföränd- ringarna. Uppgifter om vinsten i relation till egna kapitalet utgör ett genomsnittstal för 25 av de studerade företagen. I detta fall ingår dolda reser- ver i det framräknade egna kapitalet. Vinsten i relation till omsättningen för olika år utgör ge- nomsnittstal för 20 jämförbara företag.

förefaller låg jämfört med detaljhandelns resultat och att den även framstår som låg jämfört med de resultat industribranscherna visar. Inför resultatbedömningen bör dock understrykas, att den tämligen enkla vinst- beräkningsmetodik som använts ej förmått belysa storleken på de vinster som plöjts ned i företagen. I expanderande företag är dessa möjligheter rätt stora. Dessa vinstned- plöjningar bör vara rätt betydande i de företag som här behandlas, och detta för- tar i viss mån det intryck av låg lönsam— het som siffrorna i tabellen ger. Samtidigt kan framhållas att den snabba strukturom- vandling som håller på att genomföras i nästa led kräver stora finansiella åtaganden. Med hänsyn till dessa åtaganden kan lön— samheten betraktas som tämligen låg, även om man räknar med att en viss vinstned- plöjning samtidigt skett. ICA-sektorn, för vilka dessa åtaganden är särskilt framträ- dande, äger dock industriverksamheter och bedriver en omfattande restaurangrörelse, varför det är möjligt att det genom dessa sker en förstärkning av kapitalresurserna.

B. Partihandeln med textil— och beklädnadsvaror

När partihandeln med textil— och bekläd- nadsvaror valdes att representera mellan- ledet inom sällanköpshandeln, var det med tanke på dels att den utgör en tämligen stor sektor, dels att starka integrationsten- denser gjort sig gällande inom detaljhandels- ledet. Det senare borde ge incitament till ökad rörlighet även inom mellanledet. Ty- värr har de data som finns om sektorn varit ytterst svåra att tolka, vilket gjort att underlaget för slutsatser blivit begränsat. Den redovisning som lämnas nedan ger dock vissa informationer, såsom att det rör sig om en kraftigt ökande partihandelssektor, där strukturrationaliseringar i olika former varit ytterst högfrekventa. Vidare framgår att de branschföreningsanslutna grossisterna spelar liten roll, och att deras position har försvagats ytterligare under senare år, vilket bör vara ett tecken på att sektorns expansion till viss del legat på andra företagsformer.

Partihandelns storlek och utveckling

Partihandeln med textil- och beklädnads- varor inkluderande skor, handskar och rese- effekter uppgick år 1963 till totalt 2,4 miljarder kr., vilket är 12 % av totala parti- handeln med konsumentvaror. Den utgör därmed den största branschen efter livsme- delsbranschen, om man bortser från bränsle och drivmedel.

Partihandelsledet är stort absolut sett men även i relation till detaljhandelns omsättning av dessa produkter. Denna kan beräknas ha uppgått till ca 4 miljarder kr. under samma period. Viss del av detaljhandelns sortiment, särskilt den tunga konfektionen, passerar i regel ej något mellanled. Detta innebär att man för vissa sektorer finner en partihandelsomsättning som överstiger detaljhandelsomsättningen, vilket förklaras av att en vara på väg till detaljhandeln kan passera flera partihandelsled, t. ex. en han- delsagent, en specialgrossist och en sorti- mentsgrossist. Det är därför skäl att i sam- band med redovisningen och klassificeringen av partihandelsomsättningen understryka, att omsättningssiffran ej är likställd med parti- handelns försäljning till detaljhandeln utan en summering av partihandelsföretagens om- sättning.

En jämförelse med förhållandena år 1950 visar att sektorn expanderat kraftigt, från 1,4 miljarder kr. till 2,4 miljarder kr. i om- sättning, vilket är en ökning med 120 %. Ökningen i fasta priser kan beräknas ha legat kring 80—90 % .1

Under samma period har antalet verk- samhetsställen minskat från 2 000 till 1 300, vilket är en reducering med över 30 %.

När man betraktar den kraftiga volym- tillväxten och det stora bortfallet av verk- samhetsställen, reser sig frågan huruvida det är en generell företeelse eller om vissa verk- samhetsformer har berörts i särskilt stor omfattning.

En genomgång har företagits av med-

1 Något partiprisindex för textil- och bekläd- nadsvaror finns inte. Tillämpar man motsvarande konsumentprisindex blir volymökningen 80—90 %.

Tabell 9: 6. Utvecklingen av antalet partihandelsföretag och omsättning inom vävnads—, trikå-, konfektions- och heminredningssektorn åren 1957 och 1963

Källa: Statistiska Meddelanden 1:1965z24

1957 1963 Oms., Oms, Lagerstorleksklasser, 1 000 kr. Antal milj. kr. Antal milj. kr. Företag med lagerstorlek över 500 000 kr. 116 616 88 1 092 Företag med lagerstorlek under 500 000 kr. 239 205 157 238 355 821 245 1 330

lemmarna i de textilgrossistorganisationer som är anslutna till Sveriges Grossistför— bund. Dessa medlemmar är främst fristående grossister. Genomgången visar även här ett stort bortfall. Mellan åren 1957 och 1963 har medlemsantalet minskat med 40 %. Bak- grunden till bortfallet är ofta frivillig av- veckling (bl. a. övergång till annan verksam- het), fusioner och konkurser. De kvarva- rande medlemmarnas omsättning har ökat, men sektorn som sådan uppvisar i stort sett oförändrad fösäljning mätt i fasta priser. Det förefaller följaktligen inte vara bland denna typ av partihandelsföretag man har den stora volymökning som branschen som helhet uppvisat.

För att få en kompletterande belysning av frågan har en jämförelse gjorts av ut- vecklingen bland de partihandelsföretag som ingår i den s.k. textilinventeringen.1 Bland de företag som där redovisas ingår förutom renodlade textilgrossister även blandade agent- och grosshandelsföretag, postorder— grossister, vissa konfektionstillverkare med partihandelsförsäljning av inköpta varor, KF:s och ICA:s grosshandelsavdelningar på den textila sidan samt vissa större detalj- handelsföretag med import- och partihan- delsverksamhet.

Som framgår av tabell 9: 6 uppvisar även denna inventering ett kraftigt bortfall av företag, men samtidigt har en betydande ökning i omsättningen inträffat, dock något mindre än vad branschen som helhet uppvi- sar. Detta kan tas som stöd för antagandet, att det skett en viss tillbakagång för den fri— stående grosshandeln och att tillväxten främst skett bland bransch- och funktions-

blandade distributionsformer. Att tillväxten främst skett bland funktionssvaga företags- former antyds även av de siffror som finns över utvecklingen av antalet sysselsatta. Me- dan volymen d.v.s. försäljningen mätt i fasta priser ökat till närmare det dubbla under perioden 1950—1963 har antalet sysselsatta minskat med närmare 50 % . Även om det skett tekniska rationaliseringar, som bidragit till ökad arbetskraftsproduktivitet, kan detta knappast vara hela förklaringen. Det förefaller sannolikt, att en del av volym- ökningen inom sektorn får tillskrivas till- komsten av nya mellanled av typen blandade agent- och grosshandelsföretag. Deras till- växt kan förklaras av den ökade importen.

Olika verksamhetsformers betydelse

En klassificering av partihandeln efter verk- samhetsform visar, att just handelsagenterna spelar en framträdande roll. Däremot får man inget stöd i antagandet att med parti- och detaljhandelsledet och produktionsledet integrerade företagsformer har någon större betydelse. Totalt representerar dessa, som framgår av tabell 9: 7, endast 10 % av hela försäljningen. Det finns som ovan fram- hållits inget underlag för att fastställa hur kraftigt de integrerade partihandelsformerna utvecklats. Ökningen i deras marknadsandel kan dock ha uppgått till maximalt 10 pro- centenheter, sannolikt har den varit mindre. Mest troligt är därför, att tillväxten främst skett inom agenturhandeln, som upptar över

1 Denna inventering utförs sedan 1962 av Sta- tistiska centralbyrån och tidigare av Kommers- kollegium.

Tabell 9: 7. Antalet versamhetsställen och omsällning med uppdelning på verksamhetsform inom partihandeln med textil— och beklädnadsartiklar

Källa: Prel. bearbetning av 1963 års handelsräkning

Beklädnadsvaror inkl. skor, res- _ effekter etc. Övriga textilvaror Totalt

Antal Oms., Antal Oms., Antal Oms., verksam- milj. kr. verksam- milj. kr. verksam- milj. kr.

Verksamhetsform hetsst. hetsst. hetsst. Fristående partihandel 444 714 247 408 691 1 122 Handelsagentur 284 332 252 682 536 1 014 Inköps. och/eller försäljningsorg. 1. Samägd av detaljhandelsföretag 7 56 3 6 10 62 2. Samägd av partihandelsföretag — _ l 4 l 4 3. Samägd av producentföretag 5 14 l 1 6 15 Centralkontor eller lager för mångfilialk. 4 4 — — 4 4 Producentföretags fristående lager och

_ försäljningsbolag för annat företag 40 129 15 64 55 193 Övriga verksamheter 20 14 15 1 35 15

Summa 804 1 263 534 1 166 1 338 2 429

40 % av partihandeln med textil- och bekläd- nadsvaror som helhet och över 60 % av delsektorn »övriga textilvaror».

KAPITEL 10

byggnadsmaterial

Partihandeln med producentvaror omfattar inbördes helt olika varugrupper alltifrån rå- varor och halvfabrikat till färdiga kompo— nenter som maskiner och verktyg. De parti- handelsföretag som är verksamma inom des- sa varuområden arbetar dock med en ge- mensam förutsättning; kunderna består i hu— vudsak av tillverkningsföretag.

Inom partihandeln med producentvaror utgör företag som saluför byggnadsmaterial en dominerande kategori, som upptar unge- fär 40 % av hela producentvarusektorns för- säljning. För att få en närmare inblick i producentvarusektorns förhållanden har par- tihandeln med byggnadsmaterial närmare studerats.

Till byggnadsmaterialsektorn hänförs så- dana varugrupper som järn och balk, metal— ler, kalk och cement, installationsmaterial för VVS och el samt virke och trävaror. Partihandelsföretagens försäljning inom den- na sektor uppgick till 8,7 miljarder kr år 1963. Olika delbranschers storlek uttryckt i

Utvecklingen inom partihandeln med

omsättning och antal verksamhetsställen vi- sas i tabell 10: 1. Som framgår bildar parti- handeln med järn- och stålprodukter den största delbranschen följd av varugrupperna virke och trävaror. Varusektorn kalk, cement etc. representerar inom partihandelsledet ett mindre värde än elektriska installationsma- terial och VVS.

En jämförelse av branschens omsättning med förhållandena år 1950 visar att det är fråga om en mycket kraftigt expanderande sektor. Försäljningen har i löpande priser ökat med över 200 %, från 2 750 milj. kr år 1950 till 8 700 milj. kr år 1963.1 Även om det inträffat kraftiga prisstegringar inom denna sektor kvarstår att det även är fråga om en påtaglig volymökning.

* I 1951 års företagsräkning och 1963 års han- delsräkning har olika varugruppsindelningar an- vänts. Rätt betydande omräkningar har därför fått göras för att få fram försäljningssiH'ror som motsvarar de som avses i 1963 års inventering. Med hänsyn härtill har inga närmare jämförelser gjorts av nämnda undersökningars resultat.

Tabell 10:] . Partihandeln med byggnadsmaterial år 1963. Antal verksamhetsställen och om- med uppdelning på delbranscher. Källa: Prel. bearb. av 1963 års handelsräkning.

Försäljning/ Antal verk- Försäljning, verks-st.,

Delbransch samhetsställen milj. kr milj. kr. Järn och stål, oädla metaller och halvfabrikat

ss. tråd, stång, band, plåt, rör etc. 304 3 301 10,9 Kalk, cement samt sten-, glas- och lergodsvaror 337 1 254 3,7 Virke och trävaror ss. rundvirke, sågade och

hyvlade trävaror, fanér, träfiberplattor, dör- rar, fönsterkarmar etc. 887 2 417 2,7 Elektriskt installationsmaterial, kablar, sanitets-,

rörlednings- och värmeinstallationsmat. 305 1 755 5,8

Totalt 1 833 8 727 4,7

För att få en uppfattning om företags- strukturen och dess utveckling samt kon- kurrensförhållandena helt allmänt har en särskild studie företagits, vilken begränsats till de partihandelsföretag som ingår som medlemmar i Sveriges Grossistförbund.1 De branscher som därvid tagits upp till behand- ling är järn och balk samt metaller, elektris— ka artiklar, VVS—material samt trävaror. In- om dessa sektorer har medlemsgrossisterna i allmäneht en hög marknadsandel.

De tre förstnämnda branscherna uppvisar flera gemensamma drag; få dominerande säljare, vilkas position ytterligare förstärkts under senare år, ömsesidigt prisberoende och starka branschföreningar. Inom parti— handeln med virke och trävaror har utveck- lingen varit mer mångfasetterad. En långt driven produktutveckling och industrialise- rat byggande har ändrat förutsättningarna. Inom flera sektorer har integrationstenden- ser gjort sig gällande; snickeriföretagen sam- säljer sina produkter medan sortimentsgros- sisterna integrerar framåt genom uppköp av lokala återförsäljare. Inom varugruppen kalk, cement, planglas etc. spelar fristående grossister relativt liten roll. Inom denna sektor visar förädlingsledet en hög kon— centration, och distributionen handhas i stor utsträckning av en egen försäljningsorgani- sation eller av ett försäljningsbolag som ägs av flera tillverkare gemensamt. Följande exempel på delmarknader där dessa tenden- ser år utpräglade kan nämnas.

Cementindustrin är uppdelad på två pro— duktionsföretag, Skånska Cement AB och Gullhögens Bruk AB, vilka har en mark- nadsfördelning av ungefär 80: 20. Båda fö- retagen har distributionen lagd över egna försäljningskontor.

Produktområdet lättbetong har ett ge- mensamt försäljningsbolag — AB Lättbetong — för de två största tillverkarna, AB Ytong och AB Siporex. Deras andel av marknaden är drygt 90 %. Inom tegelindustrin är distri- butionen till ca 25 % lagd över gemensamma försäljningsorganisationer, av vilka de störs- ta är Tegelcentralen i Malmö och Tegelbru- kens Försäljnings AB i Mälarområdet. Inom sektorn planglas finns två tillverkare med

en marknadsandel vilken ligger kring 75 %. Distributionen handhas av en försäljnings- kartell, Sveriges Planglasgrossisters Förening (SPG) med ca 17 medlemmar. All import går även över SPG—medlemmarna.

I nedan följande avsnitt redovisas de branschstudier som genomförts inom sek- torerna järn och balk samt metaller, elek- triska artiklar, VVS-material samt trävaror.

A. Partihandeln med järd och balk samt metaller

Branschorganisationens betydelse

Partihandeln med i huvudsak järn och stål, andra oädla metaller och halvfabrikat där- av uppgick år 1963 till totalt ca 3 300 milj. kr. Därav gick ca 1 700 milj. kr. genom fri— stående partihandelsföretag och ca 1 000 milj. kr. genom handelsagenter.

För de aktuella varugrupperna företräds partihandelsintressena av två organisationer inom Sveriges Grossistförbund, Svenska Järn och Balkgrossisters förening u.p.a. (i fortsättningen benämnd IBG) och Metall- sektionens förening u. p. a. (i fortsättningen benämnd Metallsektionen). De partihandels- företag som tillhör dessa branschföreningar saluför huvudsakligen järnprodukter och andra metallprodukter av råvaru- och halv- fabrikatkaraktär. I de större företagsenhc- ternas sortiment ingår även VVS-material och andra varor inom byggnadssektorn samt i enstaka fall sådana produkter som maski- ner och kemikalier. Utmärkande för de branschföreningsanslutna grossisterna är dock att huvuddelen av deras försäljning är hänförbar till de varuslag som traditionellt delas upp i å ena sidan järn- och stålpro— dukter och å den andra övriga metaller.

Medlemsföretagen i de båda branschför- eningarna hade år 1963 en sammanlagd för— säljning av ungefär 1,4 miljarder kr. eller

1 Studien har utförts av Grosshandelns utred- ningsinstitut på uppdrag av koncentrationsutred- ningen. Arbetet har letts av civilekonom Bo Fors- ling. Redogörelsen för den branschförenings- anslutna partihandeln med byggnadsmaterial och

dess konkurrensförhållanden bygger i väsentliga delar på GUI-studien.

Tabell 10: 2. Medlemmarna i Svenska Jäm- och Balkgrossisters förening u.p.a. och Metall- sektionens förening u. p.a. åren 1951, 1957 och 1963.

Källa: Sammanställning gjord av GUI

Antal företag Klassomsättning, Klassomsättning i % av

Omsättningskl ass, (koncerner) milj. kr. total omsättning milj. kr. 1951 1957 1963 1951 1957 1963 1951 1957 1963 _ 5 7 6 6 10,7 10,4 10,9 1,6 1,1 0,8 5— 10 6 6 3 42,8 40,3 22,7 6,5 4,0 1,7 10— 20 6 6 5 104,4 86,1 71,7 15,9 8,7 5,3 20— 50 3 2 1 125,4 78,1 44,7 19,0 7,9 3,3 50—100 2 2 1 154,5 165,6 95,3 23,5 16,8 7,1 100— 1 3 4 221,0 607,9 1 105,2 33,5 61,5 81,8 Summa 25 25 20 658,8 988,4 1 350,5 100,0 100,0 100,0 Företag tillhörande annan bransch 8 8 Producentföretag 2 2

MON

drygt 40 % av hela partihandelsmarknaden med motsvarande produkter.

Inga uppgifter föreligger om fördelningen av denna försäljning på varugrupper. Vissa överslagsberäkningar har dock gjorts. Järn- försäljningen torde år 1963 ha uppgått till 700—800 milj. kr., metallförsäljningen till omkring 200—300 milj. kr. och övriga pro- dukter till 350—450 milj. kr. I den sistnämn- da gruppen torde VVS-material ha svarat för den största andelen.

De båda branschföreningarna bedöms in- kludera den helt dominerande delen av in- om järn- och metallsektorn existerande fri- stående grossistverksamhet med egen lager- hållning och bedöms även omfatta samtliga större företag.

Utvecklingen inom den branschföreningsanslutna parthiandeln

I tabell 10: 2 har en sammanställning före- tagits av antalet medlemsföretag fördelade på storleksklasser åren 1951, 1957 och 1963. I tabellen har dotterbolagen sam— manslagits med sina respektive moderbo- lag. Koncernerna har därigenom kommit att betraktas som gemensamma beslutsenheter. Producentföretag och företag som har sin huvudverksamhet i annan bransch har ej medtagits i sammanställningen.1 Branschstrukturen är som av tabellen framgår utpräglat heterogen. Det rör sig om

en storföretagsbildning av i partihandels- sammanhang ovanliga mått. Karakteristiskt för utvecklingen åren 1951—1963 är att om— sättningen förskjutits från företag i de lägre omsättningsklasserna till företag i den störs- ta omsättningsklassen, d. v. s. till företag med över 100 milj. kr. i årsomsättning. Bak- om företagskoncentrationen står ett antal be- tydande fusioner, för vilka en redogörelse lämnas längre fram.

För att belysa branschstrukturen år 1963 har företagen sammanförts i tre storleks- grupper, stora, medelstora och små företag, inom vilka förhållandena beskrivs närmare.

De fem stora företagen, Söderberg &

1 Framräkningen av antalet beslutsenheter eller koncerner har skett på följande sätt: År 1963 ingick 15 företag som medlemmar i JBG och i Metallsektionen 27 företag. Av dessa stod 8 före- tag, med huvuddelen av sin försäljning inom JBG-sektorn, som medlemmar i bägge bransch- organisationerna. Av de sålunda kvarstående 34 företagsenheterna bör därutöver exkluderas 5 renodlade producentföretag, vars medlemskap motiveras av i detta sammanhang ovidkommande skäl, samt 6 företag med helt obetydlig järn och/ eller metallförsäljning men med huvudverksam- heten inom annan bransch. Av de sistnämnda 6 företagen kan 2 hänföras till VVS-branschen och 2 till järnmanufakturbranschen, medan de båda återståendes verksamhet är blandas. De efter dessa justeringar kvarstående 23 företagen utgör de egentliga järn- och/eller metallgrossistema. Av de nämnda 23 företagsenheterna är 3 dotterbolag till andra i föreningarna ingående medlemmar. Antalet koncerner (beslutsenheter), som har sin huvudverksamhet i järn- och metallbranscherna, är således 20.

Haak AB, AB Odelberg & Olson, Bröderna Edstrand AB, Ahlsell & Ågren AB och Lars- son, Seaton & Co AB, svarade år 1963 till- sammans för drygt fyra femtedelar av branschföreningens totala omsättning.1 Om de fem storas dotterbolag inom branschen medräknas, blir koncernernas andel 85—90 % av omsättningen. Samtliga storbolag har sin huvudverksamhet inom JBG med undantag av Ahlsell & Ågren, vilket till övervägande delen är ett VVS-företag, men verksamhe- ten omfattar också metaller och i regel vis- sa andra produkter, företrädesvis bygg- nadsmaterial.

I detta sammanhang bör tilläggas, att Ahl- sell & Ågren-koncernen tillkom år 1962 ge— nom ett samgående mellan Axel H. Ågren AB, som har sin huvudverksamhet inom järn— och metallbranschen, och AB Ahlsell- Rylander. Det senare företaget, som samti- digt är landets största VVS-grossist, har inte inkluderats i de omsättningssiffror som här anges för järn- och metallgrossisterna, där- emot dess båda dotterbolag (Facklams Järn- aktiebolag och Rundqvist & Schultz AB). Den största företagsenheten inom metall- branschen, AB Svenska Metallverken i Väs- terås, har här betraktats som producentföre- tag och således ej medräknats i uppgifterna över partihandelsomsättningen. Svenska Me- tallverken, som på vissa produkter är domi- nerande, har en fullt utbyggd partihandels- organisation med bl. a. filialer i flera städer.

Till gruppen medelstora företag kan hän- föras tio företagsenheter, däribland de tre dotterbolag som ingår i storkoncemerna. De medelstora företagen ligger i omsätt- ningsklassen 10—50 milj. kr., med genom- snittet år 1963 vid ca 20 milj. kr. Gruppens andel av branschomsättningen var drygt 15 %, men om dotterbolagen till »de fyra stora» borträknas, blir de fristående före- tagens andel endast ca 10 %. Inom gruppen medelstora företag återfinns de tre största av de specialiserade metallföretagen, de öv- riga är antingen specialiserade järngrossis- ter eller företag med både järn- och metall- sortiment.

I gruppen små företag ingår åtta fristå- ende företagsenheter med omsättningssiff-

1951—1957 1958—1963

Fusioner 1 4

Konkurser — 1

Utgått ur föreningen2 1 1 Tillkomna företag:

nybildade — ] övriga 1 -—

./. 1 J. 5

2 De utgångna företagen har övergått till annan branschförening i samband med att järn- och/ eller metallförsäljningen mer eller mindre avveck- lats. Ett företag, som anges ha utgått 1951—1957, redovisas även i annat sammanhang som fusione- rat under perioden (köptes av annat företag och överflyttades därefter till annan branschorganisa- tion).

ror varierande mellan 1 och 10 milj. kr. Nästan samtliga är specialiserade metall- grossister. Småföretagens andel av bransch— omsättningen var år 1963 endast 2—2,5 %.

Under åren 1951—1963 har antalet med— lemsföretag i betydelsen koncernenheter minskat med totalt fem. En genomgång har företagits av förändringarna och bakomlig- gande orsaker. Förändringarna specificeras i nedanstående uppställning.

Som synes är det främst fusioner som åstadkommit antalsminskningen. Orsakerna till sammanslagningarna har branschrepre- sentanterna främst ansett vara bristen på ka— pital samt rådande stordriftsfördelar.

Lokaliseringsförhållanden

De studerade grossistföretagen är ytterligt storstadslokaliserade; samtliga företag utom ett återfinns i de tre största städerna. Att det främst är hamnstäder som företagen för- lagts till beror på verksamhetens importin- riktning. De större grossistlagren ligger i respektive städers hamnområden, där före- tagen ofta har egna kajer och traverser, som gör det möjligt för inkommande fartyg att lossa direkt på grossistens lagerområde.

På grund av produkternas känslighet för fraktkostnader är det omöjligt att täcka hela landet från ett enda centrallager. Fraktkost- naden avgör från vilken ort en kund köper

1 Söderberg & Haak AB och Larsson, Seaton & Co AB ingår i Ratos-koncemen.

sina varor. Ett filiallager kräver emellertid för att vara tillräckligt sorterat stora investe- ringar i omsättningstillgångar, varför det i branschkretsar anses ekonomiskt att be- gränsa antalet lagringsställen.

Prisbildning och prispolitik

Inom produktområdet järn- och stålproduk- ter samt deras halvfabrikat regleras prisbild- ningen av olika avtal på såväl tillverknings- som distributörssidan.

Järn- och balkgrossisternas samarbete vad gäller priser, rabatter och övriga leverans— villkor styrs av ett kartellavtal. Utan när- mare undersökning av de motiv som ligger bakom kartellens fortsatta existens skall någ- ra av huvuddragen i bestämmelserna redo- visas.

Det har sedan lång tid tillbaka varit en regel i prissystemet att köparen skall svara för fraktkostnaden från domicilorten. Därigenom har en ur fraktkostnadssynpunkt naturlig uppdelning av marknaden kunnat åstadkommas. Under senare år har regeln emellertid mist sin betydelse genom att gros- sisterna i allt större utsträckning tagit över transporterna. Frakterna subventioneras i betydande omfattning utanför den egna do- micilorten. Fraktsubventioneringen åstad- kommes genom att grossistföretagen, enligt de nya reglerna, levererar fritt utkört inom ett mycket vidsträckt omland kring lager— orterna.

Ett väsentligt drag i kartellens prissättning är skilda priser för direkt- och lagerleveran- ser, d. v. 5. för sådana varor som endast för- medlas och för sådana som passerar gros- sistens lager.

Prissättningen bygger vidare på diffe- rentierade kvantitetsrabatter vid såväl di- rekt- som lagerförsäljning.

Vid sidan av det under 1950-talet in- förda kvantitetsrabattsystemet har priskar- tellen behållit sitt funktionsrabattsystem. Funktionsrabatt beviljas dels återförsäljare, dels framför allt större förbrukare.

Det prissystem som kartellen utarbetat syftar till att åstadkomma rationell distri- bution av de aktuella produkterna främst

genom en lämplig avvägning mellan direkt- och lagerleveranser. Vidare eftersträvar man att stimulera kunderna till köp av större kvantiteter per gång utan att risk för ökad lagerhållning hos återförsäljare eller för- brukare framkallas.

Hittills har endast prisernas anpassning efter leveransvägar, inköpskvantitet etc. dis- kuterats. Av intresse är även frågan hur den prisnivå som upprätthålls genom kartel- len anpassas till marknads- och kostnads- utvecklingen.

Det är framför allt två förhållanden som påverkar kartellens prisnivå. Det ena är hu- vudprincipen om att prissättningen grundas på återanskaffningsvärdet. Prisutvecklingen är därmed knuten till de internationella prisrörelserna, och en höjning eller sänk- ning av grossisternas inköpspriser från ut- ländska leverantörer slår omedelbart igenom i försäljningspriserna. Det andra förhållan- det som i avgörande grad bestämmer pris— nivån är partihandelsledets mellanställning och dess beroende av övriga parter i distribu- tionskedjan. Direktpriserna (d. v. 5. då gross- handeln enbart förmedlar försäljning från svenska verk) måste t. ex. sättas med hän- syn till att större förbrukare inte skall loc- kas söka direkt kontakt med verken. Lager- priserna får samtidigt inte vara så höga i relation till direktpriserna att risk för ökad direktförsäljning på bekostnad av lagerle- veranserna uppstår.

Det framhålls från kartellens sida att en snabb anpassning till rådande förhållanden på den internationella järnmarknaden i kom- bination med låga marginaler är en förut- sättning för att samarbetet inom kartellen skall fungera. Relativt låga marginaler gör att medlemsgrossisterna inte frestas ge till- läggsrabatter. Lågmarginalpriser framhålls kunna uppehållas bl. a. genom att företagens rörelsevinst främst baseras på spekulations- vinster. Genom att försäljningspriserna byg- ger på återanskaffningsvärdet kan det vid stigande priser uppkomma spekulationsvins- ter som uppgår till mångfaldigt större be- lopp än vad prismarginalen ger. Flertalet av grossisternas kunder saknar möjlighet att gö- ra dylika spekulationsvinster.

Konkurrensförutsättningar och konkurrensförhåll- anden i övrigt

Grossistföretagen får huvuddelen av sin va- rutillförsel genom import. Vid sidan därav fungerar grossisterna som återförsäljare el- ler varuförmedlare åt de inhemska produ- centerna, vilka dock själva distribuerar hu- vuddelen av tillverkningen direkt till för— brukarna.

JBG-grossisterna svarar för en stor del av importen av handelsjärn. De enda importö- rerna av betydelse förutom grossisterna är skeppsvarven, som normalt själva importe- rar sitt behov av fartygsplåt och profiler, samt bilindustrin.

Enligt kommerskollegium representerade importen i början av 1950-talet mer än hälf- ten av den totala tillförseln av handelsjärn,1 men har därefter minskat något. Importens andel av varutillförseln av JBG-material (varmvalsat stål förutom fartygsprofiler, plåt, valstråd, räls och rör) var ungefär lika stor. JBG-grossisternas andel av importen av handelsjärn var 45—50 % och av JBG- maten'al något mer än 75 %. Grossisternas andel av importen uppvisar på det hela ta- get betydande variationer mellan de olika produktslagen inom branschen.

Grossistföretagen kan beträffande den del av omsättningen som gäller importvaror konkurrera direkt med de inhemska pro- ducenterna. Beträffande de produkter som är av svensk tillverkning avgör efterfråge- förhållandena vilken väg produkten går, över ett mellanled eller ej. Större jämkon- sumerande industrier med standardtillverk- ning har ett järnbehov som normalt kan förutses på längre sikt och därigenom kan inköpen göras i större skala och anpassas efter verkens leveranstider. Vid större men oregelbundet förekommande köp blir ofta gällande leveranstider utslagsgivande för om köpet sker direkt eller från grossist. Vid mer begränsade beställningar, komplette- ringsköp och köp för mer oförutsedda behov anlitas normalt grossistens lager som inköps- ställe — i regel det enda som kan uppfylla krav på omgående leverans.

En betydande del av grossistens försälj-

ning av svenska produkter sker utan att va- rorna passerar det egna lagret. Grossisternas förmedlande verksamhet sker därvid i kon- kurrens med verkens egna försäljningsorga- nisationer.

Utvecklingen inom partihandeln med järn och balk samt metaller — en sammanfattning

Redan under början av 1950-talet kunde branschen vad antalet säljare beträffar klas- sificeras som en fåtalsmarknad. Fram till år 1963 har det skett en ytterligare koncen- tration, vilket lett till att fyra företag har över 80 % av marknaden.

Eftersom företagen samarbetar i en kar- tell beträffande priser och leveransvillkor kan konkurrensen mellan företagen betrak- tas som svag i den bemärkelsen att två för branschens förhållanden mycket viktiga kon- kurrensmedel är bundna. Kartellen har emel- lertid en betydande potentiell konkurrens att möta dels från inhemska verk, dels från ut- ländska leverantörer.

B. Partihandeln med elektrisk och VVS—installationsmaterial

Branschorganisationemas betydelse

Partihandeln med elektriskt installationsma- terial och kablar samt sanitets-, rörlednings- och värmeinstallationsmaterial uppgick år 1963 enligt handelsräkningens beräkningar till 1755 milj. kr. Därav omsatte den fri- stående partihandeln 1282 milj. kr. eller 73 %.

Möjligheter har ej förelegat att i den pre- liminära bearbetning som gjorts av handels- räkningens material särskilja el-material och VVS-material. För grossistföretag med in— riktning på dessa båda varuområden finns två skilda branschföreningar inom Sveriges Grossistförbund, Sveriges Elgrossisters före- ning och Svenska Rörgrossistföreningen VVS. Dessa båda branschföreningars med- lemmar omsatte år 1963 totalt för ca 1,2

1 Pris- och kartellfrågor nr 4, 1957: Konkur- rensbegränsande samverkan inom handeln med varmvalsat stål åren 1933—1953.

miljarder kr., d. v. s. i stort sett lika mycket som den fristående partihandeln enligt han- delsräkningen. Den fristående partihandel som avses i handelsräkningen och den som bildar grossistförbundets medlemmar har en något olika sortimentsinriktning, varför överensstämmelsen de facto är något mind- re, men i stort sett kan dock sägas att branschföreningen har en hög täckning in- om dessa sektorer av partihandeln.

Den branschföreningsanslutna el-grosshandelns utveckling

Medlemsföretagen i Sveriges Elgrossisters förening omsatte år 1963 för totalt närmare 600 milj. kr. Någon mer detaljerad sorti- mentsuppdelning har inte varit möjlig att göra. Den dominerande varugruppen är emellertid elektriskt material för installa- tionsarbeten i industri- och bostadsbyggande. Andra varugrupper är elektroniskt och tele- material. Vidare ingår linjematerial, tele- material, elmätare och instrument, elektriska hushållsapparater, armatur, glödlampor samt lysrör.

Företagen tillhöriga Sveriges Elgrossisters förening har beräknats omfatta ca nio tion- delar av den fristående partihandeln med el- artiklar. Föreningen hade år 1963 29 med- lemsföretag av starkt varierande storlek. Me- lemsföretagens utveckling och fördelning på storleksklasser framgår av tabell 10: 3.

Även inom denna bransch föreligger en påtaglig koncentration; år 1963 hade tre

företag av totalt 28 ca 60 % av totalomsätt— ningen. Betecknande för utvecklingen är att företagen i de större omsättningsklasserna kommit att omhänderta allt större del av omsättningen.

År 1957 bildades Sveriges Elgrossisters förening genom en sammanslagning av två separata föreningar, Elgrossisternas förening och Elektriska Engrossistföreningen. Möjlig- heter har ej förelegat att införskaffa upp- gifter om de båda föreningarna för år 1951. De förändringar som skett bland medlems- företagen åren 1957—1963 har begränsat sig till två fusioner och en frivillig avveck- ling.

Konkurrensförutsättningar och konkurrensför- hållanden i övrigt

Elgrossisternas kunder är installatörer, in- dustriföretag samt statliga och kommunala inrättningar. Grossisterna förser även el-bu- tiker och distributionsföreningar med varor.

Grossisternas sortiment är med få undan- tag försäljningsorienterat. Importvarornas betydelse har avtagit. Dessa beräknades ti- digare ha svarat för 65—70 % men torde år 1965 ha reducerats till omkring 25 % av omsättningen.

Märkesvarornas andel i sortimentet har ökat. Någon högre grad av selektivitet före— kommer inte, utan grossisterna konkurrerar inbördes med samma varor.

Grossistens viktigaste uppgift är att hålla en god sortiments— och leveransberedskap

Tabell 10: 3. Medlemmarna i Sveriges Elgrossisters förening åren 1957 och 1963

Källa: Sammanställning gjord av GUI

__ Klassomsättning, Klassomsättninlgi % O msättningskl a s 5, Antal foretag mllj. kr. av totalomsattnmgen milj. kr. 1957 1963 1957 1963 1957. 1963 _ 3 12 8 21,8 12,0 5,7 2,0 3— 5 4 6 15,4 24,0 4,0 4,0 5—10 3 5 25,2 36,8 6,6 6,2 10—20 1 3 13,4 46,4 3,5 7,8 20—50 5 3 189,1 122,4 49,2 20,6 50— 1 3 119,8 352,7 31,0 59,4 Summa 26 28 384,7 594,3 100 100 Ej spec. 1 1

samt att ge kredit. Efterfrågans spridning och kravet på snabba leveranser har medfört uppbyggandet av ett rikt förgrenat filialnät. De 29 branschföretagen hade år 1963 ett filialnät omfattande ca 60 försäljningskontor och nederlag.

Såväl byggnadsprojekten som installations- firmorna blir allt större. Detta har emeller- tid ännu inte medfört någon märkbar ök- ning i direktleveranserna från industri till installatör. Grossistens leverans- och sorti- mentsberedskap spelar härvid en avgörande roll beroende på vikten av punktliga leve- ranser av ett brett sortiment till byggnads- verksamheten. Allmänna kredit- och låne- möjligheter är vidare av stor betydelse inom byggnadsbranschen. Grossisterna fyller ofta en kreditfunktion, vilket utgör ett konkur- rensmedel bl. a. mot direktleveranser.

Utvecklingen inom partihandeln med elektrisk in- stallationsmaterial —— en sammanfattning

Partihandeln med i huvudsak elektrisk in- stallationsmaterial domineras av tre företag med närmare 60 % av omsättningen. Med hänsyn till antalet konkurrerande säljare och storleksfördelning dem emellan, finns förut- sättningar för marknadsledarskap, överens- kommelser etc. Det har inte klarlagts hur det därvidlag förhåller sig. Några ytterligare tendenser till företagsnedläggelser, fusioner eller konkurser har inte spårats.

Den potentiella konkurrensen inom bran-

schen torde öka genom att förutsättningar för direktleveranser uppstår. Så sker i och med uppkomsten av stora byggföretag och installationsfirmor. Med hänsyn till grossis— ternas sortiments- och kreditfunktion be- döms denna konkurrens dock alltjämt som ej alltför hård.

De branschföreningsanslutna rörgrossistemas utveckling

De 18 medlemsföretagen (koncernerna) i Svenska Rörgrossistföreningen VVS omsatte år 1963 totalt för drygt 650 milj. kr. För- utom dessa medlemsföretag saluför två av de största järn- och metallföretagen VVS- material genom fullt utbyggda avdelningar härför. Även vissa järnhandlare och bygg- nadsmaterialaffärer har lokalt avgränsad försäljning till byggnadsverksamhet. Direktförsäljning från fabrikanter utan förmedling av grossister bedöms inom gros- sistförbundet ha relativt begränsad omfatt- ning. Däremot är det vanligt att VVS-gros- sisterna låter vissa skrymmande och svår- transporterade varuslag gå som direktorder, d.v.s. de levereras direkt från fabrik till kund utan att passera grossistens lager. Där- vid utgår leveranserna ofta från fabrikanter- nas lokalt fristående lager. Strukturutvecklingen bland branschför- eningsmedlemmarna redovisas i tabell 10: 4. Därav framgår att medlemsföretagen nära nog dubblerat omsättningen under den stu-

Tabell 10: 4. Medlemmarna i Svenska Rörgrossiszföreningen VVS åren 1951- 1957 och 1963 Källa: Sammanställning gjord av GUI

Klassomsättning, Klassomsåttning i % av Omsättningsklass, Antal företag milj. kr. totalomsättning milj. kr. 1951 1957 1963 1951 1957 1963 1951 1957 1963 — 3 6 4 1 5,9 2,5 2,9 1,7 0,4 3— 5 8 4 1 31,2 15,2 4,4 9,2 4,4 0,7 5— 10 8 7 5 54,0 56,3 36,5 15,8 16,4 5,6 10— 20 2 2 5 32,1 29,2 80,0 9,4 8,5 12,2 20— 50 2 1 4 46,4 24,5 125,1 13,6 7,1 19,1 50—100 2 1 0 167,2 80,5 — 49,1 23,4 — 100— 0 1 2 —— 132,0 405,4 — 38,5 62,0 Summa 28 20 18 340,7 343,6 653,9 100 100 100 Ej spec. 1 5 —

1951—1957 1958—1963

Fusioner 3 6 Friv. avveckl. av föret. — 1 Utträde ur föreningen 1 2 Övergått till annan branschförening 1 1 Nytillkomna företag 1 3 ./. 4 ./. 7

derade tiden samtidigt som det skett en på- taglig koncentration av omsättningen till ett fåtal företag (koncerner). År 1963 hade så- lunda två företag i storleksklassen över 100 milj. kr. i omsättning över 60 % av bransch- medlemmamas totala omsättning.

En genomgång har företagits av föränd- ringarna i antalet medlemmar och bakomlig- gande orsaker. Förändringarna beror, som framgår av sammanställningen ovan, främst på genomförda fusioner, vilka framför allt under den senare delen av perioden spelat en framträdande roll.

Prissättning och prispolitik

En betydande del av branschens sortiment består av standardartiklar, vilket gäller fram- för allt rörsektom. Dessa världsmarknads- produkter är i regel mycket priskänsliga. Prislistor med rekommenderade priser ut- sänds centralt. Dessa listor omfattar endast mindre order.

Frågan om den centraliserade prissätt- ningens inverkan på de slutliga priserna be- lystes år 1952 i undersökningar av dåvaran- de monopolutredningsbyrån. Dessa under- sökningar visade att rörgrossisterna vid stör- re order vanligtvis lämnade individuella extrarabatter i betydande utsträckning ut- över de i priscirkulären angivna rabatterna. Det framhålls från branschens sida att det alltjämt förekommer omfattande rabattgiv— ning utöver standardrabatterna. Med hänsyn därtill borde det gemensamma uppträdandet i prissättningen ha relativt begränsade möj- ligheter att styra prissättningen. Eftersom det är fråga om en utpräglad fåtalsmarknad kan man snarare förmoda att det föreligger ett prisledarskap, vilket fungerar oberoende av hur det är formellt ordnat.

Utvecklingen inom partihandeln med VVS-mate- rial — en sammanfattning

Partihandeln med VVS-material har sedan länge haft karaktären av fåtalsmarknad med dominerande säljare. Denna tendens har markerats under senare är framför allt ge- nom ett antal fusioner. Potentiell konkurrens i form av fara för direktförsäljning produ- cent—förbrukare bedöms inte som över- hängande med hänsyn till sortimentsfunk- tionens betydelse.

C. Partihandeln med virke och trävaror

Partihandelns storlek och utveckling

Partihandeln med virke och trävaror om- fattar rundvirke, sågade och hyvlade trä- varor samt förädlade träprodukter såsom faner, plywood, board, spånskivor, träfiber- plattor, dörrar och andra snickeriindustri- produkter. År 1963 registrerade handels- räkningen totalt 887 verksamhetsställen som tillsammans omsatte för 2 417 milj. kr. Ge- nomsnittsomsättningen per verksamhetsställe var därmed 2,7 milj. kr. Partihandeln med virke och trävaror omsatte enligt företags- räkningen år 1950 för drygt 800 milj. kr. En tredubbling av omsättningen har alltså skett räknat i löpande priser. Samtidigt har antalet verksamhetsställen minskat med i runt tal 200.

Partihandel med trävaror sker i betydande utsträckning i kombination med tillverkning. År 1950 beräknades denna försäljning till 90—100 milj. kr. och år 1963 till närmare 300 milj. kr.

De fristående partihandelsföretagen och handelsagenterna hade tillsammans ca 80 % av partihandelns totala omsättning år 1963.

Distributionsvägar för byggnadsmaterial i trä

Inom sektorn byggnadsmaterial i trä har det genom produktutvecklingen uppstått olika delmarknader med delvis olika distributions- mönster såsom beträffande sågade trävaror, byggnadssnickerier, board och andra skiv- material. Dessa varugrupper distribueras i

större eller mindre utsträckning genom ett fristående mellanled, där det uppstått ett slags »all-grossister» i byggnadsmaterial. Inom handeln med trävaror finns dock ett antal specialiserade företag, som uteslutande driver partihandel med sågade trävaror inom landet och på export.

De regionala sortimenstgrossisterna i byggnadsmaterial säljer till lokala återför- säljare, till storbyggen och till industrin. Des- sa regionala grossister fungerar som lokala detaljister på sin hemort. De lokala åter- försäljarna verkar som både lokalgrossister och detaljister såtillvida att de säljer till både privatpersoner och hantverkare och till mindre byggföretag och även till storbyggen då det gäller vissa kompletteringsvaror. De lokala återförsäljarna/grossisterna breddar ofta sitt sortiment i behovsorienterande rikt- ning. Förutom sågade trävaror, snickerier och skivmaterial omfattar sortimentet nu- mera andra byggvaror såsom golvmaterial, keramiska material, tegel, beslag rn. m.

Utvecklingen mot större enheter inom denna sektor sker efter två linjer; dels ökar enheterna i storlek genom horisontell till- växt, dels sker det en utvidgning genom att de större regionala företagen övertar mindre lokala byggmaterialhandlare. Det har under senare år vuxit upp flera sådana kedjor som ägs av större regionalt arbetande företag. Vad avser de olika delmarknademas för- hållanden gäller att partihandeln med sågade och hyvlade trävaror relativt sett inte har expanderat under perioden. Grossisterna inom denna sektor fungerar som en förmed- lande länk mellan sågverken å ena sidan och trä- och byggnadsmaterialhandeln och för- ädlingsindustrin å den andra. Bakom den stagnation som kännetecknat utvecklingen totalt för de icke lagerförande, specialinrik- tade trägrossisterna står bl. a. ändrade struk- turella förhållanden i leverantörsledet. An- talet sågverk beräknas ha minskat med 30 % mellan åren 1957—1965. Nedläggningarna har främst berört småsågarna.

Bland snickerifabrikerna har utvecklingen gått mot större enheter. Det har även upp- stått samarbete mellan fristående snickeri- fabriker vilket resulterat i produktionsupp-

delning och gemensamma försäljningsorga- nisationer. Detta har gjort att det fristående mellanledet fått ökad konkurrens från di- rektförsäljning och från integrerade distri- butionsformer.

Den helt dominerande delen av board— distributionen går över regionsgrossister vil- ka fungerar som ombud för olika fabrikat.1 Deras andel av totala försäljningen av board som år 1962 uppgick till 73, 5 milj. kr. låg vid 87 %, medan 13 % såldes direkt från fabrikant till förbrukare.

Branschfdreningamas betydelse

Inom Sveriges Grossistförbund företräds partihandeln inom trävarusektorn av tre branschföreningar, Föreningen Svenska Trä- grossister, Föreningen Sveriges Trä- och Fa- neringsimportörer och Svenska Wallboard- grossistföreningen.

De båda förstnämnda föreningarna har en mycket liten betydelse mätt i medlems- företagens andel av totala partihandelsom- sättningen, d.v.s. ungefär 10% år 1963. Medlemmarna i Wallboardgrossistförening- en kan däremot bedömas ha den helt över- vägande delen av partihandeln med board om hand.

Distributionen av board synes i väsentlig grad administreras genom avtal uppgjorda gemensamt av fabrikantledets och grossist- ledets branschföreningar.

Utvecklingen inom partihandeln med virke och trävaror — en sammanfattning

Produktutvecklingen och det industrialisera- de byggandet har i väsentlig grad inverkat på partihandelns utveckling. Medan partihan- deln med sågade och hyvlade trävaror mins- kat i betydelse relativt sett har handeln med mer förädlade varor ökat kraftigt. Samti- digt som en del av byggnadssnickerierna distribueras över med producentföretag inte- grerade partihandelsföretag, går board- och andra skivmaterial över grossister och om-

1 Statens pris- och kartellnämnd: Konkurrens- begränsningen inom wallboardbranschens fabri- kant- och grossistled, juni 1964, Stencil.

bud. De regionala grossisterna inom bygg— nadsmaterialsektorn, vilka utvecklats till sortimentsgrossister, har tenderat att inte- grera vertikalt framåt genom övertagande av lokala återförsäljare.

Byggnadsmaterialgrossisterna konkurrerar på regionala marknader, vilka med hänsyn till antalet säljare är av fåtalskaraktär. Vissa delar av sortimentet består av selektivt distri- buerade produkter, vilket gäller t. ex. board- och skivmaterial. Försäljningen av dessa är reglerad genom centralt utformade avtal.

Utan att ha tillgång till en detaljerad bild av förhållandena på de olika delmarknader- na är intrycket att konkurrensen inom bran- schen är aktiv i den bemärkelsen att den re- sulterat i uppkomsten av nya distributions- vägar och sortimentskombinationer.

BILAGA 2:l

Detaljhandelns utveckling i USA, Västtyskland och

England — en jämförelse med svenska förhållanden

För att få en jämförelse av de strukturella förändringarna inom svensk detaljhandel, har en sammanställning företagits av vissa data om förhållandena i USA, Västtyskland och England. Urvalet av länder har gjorts med tanke på att levnadsstandarden liksom den ekonomiska utvecklingen i övrigt skall förete så stora likheter som möjligt med Sverige. Därmed kan man utgå ifrån att distributionsproblemen är tämligen likarta- de, även om lösningarna söks olika vägar.

Där så varit möjligt har jämförelser gjorts av förhållandena vid åtminstone två tid- punkter, varigenom vissa utvecklingstenden- ser kunnat belysas.

De data som insamlats och för vilka jämförelser med svenska förhållanden kunnat göras avser den relativa butikstätheten samt olika integrations- eller koncentrationsfor- mers betydelse inom detaljhandeln. I ana- logi med den svenska studien har intresset koncentrerats till mångfilialföretagens och varuhusens utbredning samt omfattningen av samverkan mellan enskilda detaljister. Där- utöver har i vissa fall uppgifter om brutto- vinster framräknats för olika butikskatego- rier.

Underlag för de redovisade förhållande- na har i första hand varit de senaste före- tagsräkningarna inom respektive land, som för Englands och Västtysklands del även upptar uppgifter om företagens bruttovinster.

Vid studiet av den svenska detaljhandeln har ett avgränsat detaljhandelsbegrepp an- vänts genom att vissa sektorer exkluderas såsom handeln med vin och sprit, apoteks- handeln samt handeln med bilar och driv- medel. Omräkningar har gjorts av det ut- ländska materialet för att få fram en mot- svarighet till det svenska begreppet.

En överblick över detaljhandelns position i de aktuella länderna

Detaljhandelns betydelse kan översiktligt ås- kådliggöras på flera olika sätt. Ett vanligt relativt storleksmått som används i interna- tionella jämförelser är antal invånare per verksamhetsställe, butik e. d. Ett mått på detaljhandelns utbredning är även antalet anställda inom handeln i relation till hela befolkningen eller i relation till den för- värvsarbetande befolkningen.

Inledningsvis skall dessa förhållanden an- ges för de aktuella länderna inklusive Sve- rige, för att därmed ge ett utgångsläge för den fortsatta jämförelsen.

I diagrammet nedan visas antalet invåna- re per verksamhetsställe inom detaljhandeln totalt.

I samtliga länder har utvecklingen gått

Diagram: Antalet invånare per verksamhets- ställe inom detaljhandeln totalt i USA, England och Sverige

Källa: Respektive länders företagsräkningar

Ant. inv. per- verks.—s+ölle IIO

USA ———England o' "10 nun-__ Sverige

o'__' 90 __4' cd' __'.'___|-- . __- 80 0 |

! l I l l I I | | 1950 I955 ISBD

Tabell ]. Antalet anställda inom hela detaljhandeln i relation till befolkningen i procent1

1954 1957 1958 1960 1961 1963 Sverige 2,4 2,7 England 3,1 3,9 USA 2,2 2,3 2,2

1 Beräkningarna av förhållandena i USA och England baseras på respektive lands företagsräkningar. Uppgifter om Sverige utgår från 1960 års folkräkning och 1963 års handelsräkning, vars siffror inte är fullt jämförbara. Några längre tidsserier har över huvudtaget inte räknats fram på grund av de brister i jämförbarheten som i allmänhet finns. Svårigheterna emanerar främst ur det faktum att allt större del av arbetskraften inom detaljhandeln gäller deltidssysselsatta.

mot ökat antal invånare per detaljhandels- enhet. Storleksmässigt har butikerna natur- ligtvis ökat mer än vad diagrammet antyder eftersom konsumtionen mätt i fasta priser har visat en markerad ökning i samtliga länder.

Ur diagrammet kan även utläsas vissa olikheter i storleksnivån på verksamhets- ställena mellan länderna; USA ligger genom- gående på ett större antal invånare per de- taljhandelsenhet samtidigt som koncentra- tionstakten förefaller ha varit högre de se- naste åren jämfört med Sverige och Eng- land. Den största butikstätheten innehas av England där även minskningstakten beträf- fande antalet detaljhandelsenheter förefaller svagast.

Samtidigt som antalet enheter i detalj- handeln minskat i relation till befolkningen har förändringarna i antalet sysselsatta varit små, vilket framgår av tabell 1 ovan. Ta- bellens siffror avser enbart anställda. Om egna företagare och verksamma familjemed- lemmar medräknats stiger andelen.

En beräkning av detaljhandelns totala an- del (inkl. egna företagare) av den förvärvs- arbetande befolkningen i olika länder år

Tabell 2. Detaljhandelns andel av den förvärvs- arbetande befolkningen i olika länder är 1955 i procent

Procentuell Land andel Sverige 10,5 England 10,9 Västtyskland 8,0 USA ca 10,0 Spanien 5,4 Grekland 4,1

1955 har gjorts av Jeffreys och Knee.2 De— lar av resultatet redovisas i tabell 2.

I den nämnda studien visas att distri- butionen sysselsätter en större andel av den totala arbetsstyrkan i länder med relativt sett hög levnadsstandard än i länder med lägre sådan. Det påvisas även ett starkt sam— band mellan konsumtionsvolymen per capita och distributionens andel av arbetsstyrkan.

De uppgifter om förändringarna i antalet anställda som ingår i tabell 1 visar för Eng- land och USA emellertid ingen klar tendens till att detaljhandeln undan för undan absor- berar allt större del av arbetskraften. För USA förefaller det som om snarare en minskning skulle ha skett. Här kan nämnas att de prognoser för detaljhandelns arbets- kraftsbehov som i Sverige lagts fram av lång- tidsutredningen, tyder på en minskning av antalet heltidssysselsatta inom detaljhandeln under åren 1963—1970. Samtidigt väntas emellertid de deltidssysselsatta öka kraftigt. En grov beräkning av vad prognosen totalt innebär för absorberad arbetskraft antyder att det knappast kan bli fråga om någon större ökning av antalet sysselsatta (om- räknat i heltid för deltidsanställda) i re- lation till den yrkesverksamma befolkning- en.

Den faktiska utvecklingen i USA och den förväntade i Sverige reser frågan huruvida tesen om att detaljhandelns arbetskraftsbe- hov ökar med levnadsstandarden gäller i alla lägen. När kostnaderna för arbetskraft kommer upp på en hög nivå sätts det in rationaliseringar som åtminstone temporärt förefaller häva tendensen till ökning av an-

? Jeffreys, J. och Knee, D. Retailing in Europe, present structure and future trends, London 1962.

Tabell 3. Mångflialföretagens andel av den egentliga detaljhandelns omsättning i USA, England och Västtyskland i procent

1950 1954 1957 1958 1959 1961 1963 USA 20 23 26 England 19 21 25 Västtyskland 9 Sverige 5

delen sysselsatta i distributionen. Man kan därför förmoda att handelns krav på ökat arbetskraftsbehov sker språngvis.

M äng flialföretagens utveckling

Mångfilialföretagens andel av den totala egentliga detaljhandeln redovisas i tabell 3 ovanl.

Innan resultaten kommenteras bör fram- hållas att vissa omräkningar gjorts för att få fram jämförbarhet. Såväl USA som Väst- tyskland definierar mångfilialföretag som företag med tio eller fler filialer. I ett annat fall har korrigering ej varit möjlig. I USA:s siffror särredovisas ej konsumentkoopera- tionens förhållanden. Kooperationen saknar emellertid riksorganisation och detaljhan- delsenheterna uppträder som små lokala kedjor eller enstaka enheter. Verksamhets- formen bedöms ha ringa utbredning. De existerande kedjorna ingår sannolikt i siff- rorna över mångfilialföretag. Deras andel av totala egentliga detaljhandelns omsätt- ning anses emellertid ligga under 1 %.

Även om de framräknade siffrorna över mångfilialföretagens andel av egentlig de- talhjandel kan betraktas som rätt grova vi- sar resultaten dock att verksamhetsformen har en väsentligt större utbredning i de här studerade länderna än i Sverige.

Mångfilialföretagens utbredning i olika branscher har analyserats i mån av till- gängligt material. Sålunda var i USA är 1958 mångfilialföretagens andel av omsätt- ningen inom livsmedelshandeln närmare 40 %, inom radio- och TV-handeln ll %, inom damkonfektion 25 % och inom herr- och gosskonfektion 13 %.

Utvecklingen av mångfilialföretagen inom

Tabell 4. Utvecklingen av mångfliaUörtagens andel av omsättningen i procent inom olika branscher i England åren 1950—1961

År

Bransch 1950 1957 1961 Speceriföretag och »pro- . vision dealers» 27 29 34 Övrig livsmedelshandel 20 22 27 Radio-, TV- och/eller

el-handeln 14 18 27 Dam-, tlick- och barn-

ekipering 26 35 42 Herr- och gossekipering 41 47 53

vissa branscher i England visas i tabell 4 ovan?.

Vad som framfört allt skiljer mångfilial- företagens utbredning i England från för- hållandena i USA är den utpräglade domi- nans som verksamhetsformen har inom kon- fektionssektorn och den relativt svagare ställning mångfilialföretagen har inom livs- medelssektorn.

Kooperationens utbredning

Kooperationen har en stark ställning i Sverige jämfört med här studerade länder. År 1963 var marknadsandelen 18 %, var- vid 13 % avsåg butikshandeln och 5 % varu- husen. I USA har kooperationen ingen central organisation och det saknas möjlig- heter att ur statistiken utläsa de exakta

1 Board of Trade; Report on the Census of Distribution and other Services 1961. London 1964. Statistisches Bundesamt, Fackserie F; Handels und Gaststättenzählung 1960. Stuttgart och Mainz 1965. U.S. Bureau of the Census; Census of Business 1963, Retail Trade. Was- hington D.C. 1965.

2 Board of Trade, Report, London 1963, a. a.

förhållandena. Dess andel bedöms dock som tidigare framhållits vara ytterst ringa, mind- re än 1 %. I Västtyskland var andelen 1959 ca 5 % ochi England call % år 1961.1 De engelska siffrorna tyder närmast på en till- bakagång för verksamhetsformen.

Varuhusens utveckling

I USA och England arbetar man med två varuhus-begrepp, departement stores och variety stores. Det senare begreppet mot- svarar närmast vad man i Sverige kallar begränsade varuhus eller enhetsprisvaruhus, d. v. s. föregångarna till kedjevaruhusen. Vi- dare finns en kategori, general stores, som närmast är att jämföra med kooperationens hall-butiker och lanthandeln. I tabellen ne- dan över varuhusens relativa utveckling medtas separat samtliga tre kategorier.

I Sverige kan varuhusens marknadsandel (inkl. icke-kedjevaruhus) beräknas ha haft en marknadsandel av 13 % år 1963. Även om man bortser från kategorin general stores har varuhusen i USA en klart starkare ställ- ning på marknaden, medan dessa i Västtysk- land i stort sett kan anses jämställd med de svenska. Gemensamt för varuhusens ut- veckling i USA och Västtyskland är att de expanderat även relativt sett.2 I England däremot har varuhusens marknadsandel va- rit i stort sett oförändrad under den stu- derade tiden. År 1961 kan marknadsande-

len antas ha legat vid 9 % och var därmed sannolikt lägst bland de studerade länderna.

Det har tidigare framhållits att varuhus- begreppet även vad avser svenska förhållan- den är diffust. När jämförelsen utsträcks över olika länder kommer därmed än mer heterogena företag in under den gemen- samma rubriken. För att något belysa de olikheter som föreligger skall ägar— och sortimentsförhållandena redovisas.

I Sverige domineras varuhussektorn helt av kedjevaruhusen. Vidare karakteriseras sektorn av en växande andel livsmedel.

Även i USA domineras varuhussektorn av kedjeföretag. År 1958 var kedjeföreta- gens andel av omsättningen i »department stores» 62 % och i »variety stores» 79 %. Utvecklingen har gått mot ökad andel för kedjeföretagen. Även i USA utgör livsmedel en viktig produktgrupp i varuhusen.

Bland engelska »department stores» var andelen kedjevaruhus 22 %. För »variety stores» saknas uppgifter. I den engelska

1 Statistisches Bundesamt resp. Board of Trade, a. a.

” Även om utvecklingen av marknadsandelen ej kan preciseras för senare år framgår det av del- studier över de större företagens utveckling att expansionen varit stor. Se Schmitz, G. Spannen und Kosten bei unterschiedlichen Distributions- formen des Einzelhandels in der Bundesrepublik Deutschland. Stencil. Framställningen behandlar utvecklingen fram t. o. m. är 1964. Vissa delar av utredningen är publicerad i Les Cahiers De L'ilec 16: 1966 under rubriken Couts et Marges De Distribution En Allemagne Fédérale.

Tabell 5. Utvecklingen av olika varuhuskategoriers andel i procent av egentliga detaljhandelns omsättning i USA, England och Västtyskland

1950 1954 1957 1958 1959 1961 1963

USA Department stores 11 Variety stores General stores

hb)

England Department stores 6 Variety stores 3 General stores

Västtyskland Varuhus ca

13 16 3 4 4 4

.b u—Awax

handelsräkningen från 1961 finns även sor- timentsuppgifter. Beträffande varuhusen framgår att livsmedelsförsäljningen spelar en helt underordnad roll. I de egentliga varu- husen upptog livsmedel, cigarretter och tid- ningar tillsammans ca 7 % av omsättningen. Sortimentet består till övervägande del av beklädnadsvaror, bosättningsartiklar etc.

Varuhussektorn i Västtyskland domine- ras av fyra stora varuhuskedjor. Deras om- sättning mer än fördubblades mellan åren 1950 och 1960. För de två största varuhus- kedjorna vilka 1962 svarade för 38 % av den totala varuhusomsättningen, redovisas även sortimentsutvecklingen i stora drag. Från 1953 till 1964 hade livsmedlens an- del av omsättningen ökat från 12 resp. 21 % till 19 resp. 22 %. Samtidigt hade de textila varornas andel minskat något. De västtyska varuhusens utveckling förefaller således lik- artad de svenska, även om livsmedlen inte spelar fullt ut lika stor roll.

Frivillig samverkan mellan enskilda detaljister

Uppgifter om detaljistsamverkan inom de- taljhandeln som helhet finns endast för Väst- tyskland. År 1959 beräknas de gruppan- slutna detaljisterna ha omhänderhaft unge— fär 30 % av den egentliga detaljhandelns omsättning.1 De gruppanslutna detaljister- nas andel av totalomsättningen var följande inom olika branscher:

Livsmedelshandeln 44 % Textil- och beklädnadshandeln 33 % Skohandeln. 50 % Möbelhandeln 12 % Radio- och TV-handeln 4 % Ovriga branscher 10 %

För USA har uppgifter erhållits endast för livsmedelshandeln.2 Utvecklingen av gruppsamverkan inom denna bransch visas i tabellen nedan.

Som av tabellen framgår hade de grupp- anslutna detaljistema år 1965 en marknads- andel av 50 %. Av omsättningen gick större delen genom detaljister vilka arbetade i form av frivilliga kedjor medan resten handhades av detaljister vilka samarbetade genom ge- mensamt ägda partihandelsföretag.

Bruttovinster och bruttovintutveckling

Uppgifter om bruttovinster och bruttovinst— utveckling för detaljhandeln som helhet har kunnat införskaffas enbart för England och Västtyskland. Framställningen börjar med en beskrivning av bruttovinstemas utveck- ling för hela detaljhandeln för att därefter gå in på vissa branscher och differenserna inom dessa mellan olika ägarkategorier. Eftersom de i respektive studie använda detaljhandelsbegreppen varierar och med hänsyn till att bruttovinstframräkningarna inte alltid preciserats, kan vissa mindre olikheter bero på beräkningsmetodiken. Det som främst är av intresse i de redovisade siffrorna är den tidsmässiga utvecklingen inom respektive land samt differenserna mellan olika branscher och olika verksam- hetsformer.

Av sammanställningen på följande. sida kan utläsas att bruttovinsterna i båda län- derna ökat under den studerade tiden och att ökningstakten i Västtyskland förefaller högre än i England.

1 Statistisches Bundesamt, a.a.

2 Progressive Grocer, The Magazine of Super- marketing, April 1966.

Tabell 6. Fördelningen av livsmedelshandelns omsättning i USA i procent på olika typer av detaljhandelskategorier åren 1947—1965

Detaljhandelskategori 1953 1956 1958 1963 1964 1965 Kedjeföretag 36 37 39 41 41 41 Fristående företag 25 19 16 10 9 9 Gruppanslutna företag 39 44 45 49 50 50

Tabell 7. Utvecklingen av de relativa bruttovinsterna (i proc. av omsättningen) i England och Västtyskland

1950 1952 1955 1957 1958 1961 1964

Genomsnittlig bruttovinst i detaljhandeln

som helhet, England.1 22,3 23,3 24,9 Genomsnittlig bruttovinst i butikshan- deln, Västtyskland2 18,1 20,4 21,6 23,0 238

1 Uppgifterna om bruttovinstutvecklingen är hämtade ur den engelska handelsräkningen, del 14. Siffrorna ovan avser detaljhandeln som helhet. Uppgifterna har framräknats enligt formeln: Utgåenle lager ./. (Ingående lager + Inköp under året). I källan finns inga uppgifter om hur man ställt sig till ev. förändringar i principerna för lagervärdering. 2 Uppgifterna om bruttovinsterna är hämtade ur den Västtyska handelsräkningen, del 4. Vid siffer- framräkningen har korrigering företagits med hänsyn till ändrade lagervärderingsprinciper. Siffrorna avser endast butiksdetaljhandeln från vilken exkluderats handeln med vin och sprit samt tobakshandeln.

I närmast följande avsnitt visas utveck- gäller att mångfilialföretagen har en högre lingen inom olika branscher. bruttovinst än övriga företag.

Bruttovinsterna för de amerikanska mång- filialföretagen inom livsmedelshandeln hl!”

Dagligvaruhandeln haft följande utveckling:3

Bruttovinsten inom den engelska livsmedels- handeln visar så pass stora olikheter mellan Bruttovinst kategorierna » grocers and provision dea- År % lers» och »other food retailerS» att en särredovisning är befogad. 1959 20.6 1960 21,3 1961 21,0 Tabell 8. Bruttovinstutvecklingen inom livs- 1962/63 21,2 medelshandeln i England åren 1950—1961 i 1964/65 22,8 procent

Bruttovinsterna visar här liksom i de 1950 1957 1961 flesta övriga delstudier en klar tendens att

Företagskategori % % % oka. Bruttovinsterna i Västtyskland inom bu- Grocers and provision tikshandeln med livsmedel år 1959 framgår dealen av tabell 9 Mångfilialföretag 18,3 17,6 17,7 ' , _ , . Övriga icke kooperativa 14,5 14,5 15.1 Den genomsmtthga bruttovmsten lag en-

Totalt 15,5 15,4 16,0 ligt de framlagda siffrorna vid 16,7 % och

är högre för mångfilialföretag och lägre för Other foad retailers

adj/årligåniåkteökiigåerativa 25% 21% gå,; 3 Uppgifterna som hämtats ur Progressive —,—L—' Grocer, April 1966 baseras på Cornell University— Totalt 24,2 22,1 24,2 National Association of Food Chains: Operating Results of Food Chains. Hela livsmedelshandeln Mångfilialföretag 21,4 20,2 21,4 Övriga icke kooperativa 19,1 17,9 19,0 Tabell 9. Bruttovinsterna inom livsmedelshan—

Totalt 19,6 18,5 19,3 deln i Västtyskland är 1959

. . . F"ret k t o ' Br tto inst " Kategorin »grocers and prov1s1on dea- o agg aeg H U v Å) lers» motsvarar närmast de svenska allivs- Mångfilialföretag 21,4 but1kerna. Frivilliga kedjor 14,4 Bruttovinsterna är väsentligt lägre än för Övr1ga foretag 16_'9 »other food retailers». För vardera gruppen Totalt 16,7

medlemmar i frivilliga kedjor än för övriga butiksföretag.

Några större skillnader i bruttovinsterna förefaller inte ha förelegat mellan de stude- rade länderna. Även i Sverige har den ge- nomsnittliga bruttovinsten legat kring 16 %.

Textil- och beklädnadshandeln

I de engelska siffrorna över textil- och beklädnadshandeln har inkluderats data även för skobutikerna.

I motsats till de övriga studerade bran- scherna uppvisar mångfilialföretagen här samma eller något lägre procentuella brutto- vinster än övriga företag inom branschen. I detta sammanhang kan erinras om att mångfilialföretagen omhänderhar närmare hälften av branschens omsättning.

För Västtyskland redovisas år 1959 en genomsnittlig bruttovinst inom branschen »Bekleidung, Wäsche, Sportartikeln und Schuhen» på 25,6 %. Mångfilialföretagens bruttovinst uppgick samma år till 23,4 %. En markant skillnad i bruttovinsterna inom gruppen mångfilialföretag fanns emellertid. Företag med 10-19 filialer hade sålunda ca 29,5 % bruttovinst, medan företag med mer än 20 filialer redovisade en genom- snittlig siffra på 22,5 %. Storföretagens lägre bruttovinst antyder att det rör sig om före- tag med lågprispolitik.

Mot dessa bruttovinstuppgifter kan ställas uppgifter om motsvarande svenska förhål- landen. År 1963 låg siffran för större före- tag inom herr- och damkonfektion inklusive skor vid 29—30 %.

Beräkningar av bruttovinstutvecklingen i Västtyskland antyder att det skett vissa ök-

Tabell 10. Bruttovinstutvecklingen i England inom detaljhandeln med textil, konfektion och skor åren 1950—1961 i procent

1950 1957 1961

% % % Mångfilialföretag 24,8 27,8 29,1 Övriga företag 25,0 28,4 29,1 Totalt 24,9 28,1 29,1

ningar sedan år 1959, men' nivån förefaller dock lägre än den engelska och svenska.1

Radio- och TV-handeln

Bruttovinsterna bland mångfilialföretagen och övriga enskilda företag har inom bran- schen i England haft en utveckling som framgår av tabell 11.

Sammanställningen uppvisar två anmärk- ningsvärda förhållanden. För det första är bruttovinstökningen mellan åren 1957 och 1961 påfallande kraftig, för det andra upp- visar tabellen en exceptionellt hög differens mellan mångfilialföretag och övriga före- tag.

Det som drar uppmärksamheten till sig är att en bruttovinstökning kunnat inträffa under en period som kännetecknats av efter- frågeminskning. Mättnadsperioden för TV- apparater nåddes nämligen under åren 1959/60. Förklaringen till mångfilialföre- tagens dubbelt så höga bruttovinster som övriga företags kan ligga i de mycket stora genomsnittsköp dessa uppvisat. År 1961 var de genomsnittliga inköpen per mångfilialfö- retag drygt 80 milj. kr.

I redovisningen av de västtyska brutto- vinsterna har en uppspaltning företagits av mångfilialsektorn efter antalet filialer. Man finner därvid, såsom av tabell 12 framgår, att bruttovinsterna stiger med företagsstor- leken mätt i antalet filialer. Sedan år 1959 har den genomsnittliga bruttovinsten ökat och kan beräknas ha legat vid 33 % år 1964.

Jämfört med förhållandena i England

1 Schmitz, G. a.a.

Tabell I I . Bruttovinstutvecklingen inom radio- och TV—handeln i England åren 1950—1961 i procent

1950 1957 1961 % % % Mångfilialföretag 39,7 46,5 62,2 Övriga enskilda företag 28,5 28,0 31 ,4 Totalt 30,1 31,8 42,8

Tabell 12. Bruttovinsterna i radio- och TV- handeln i Västtyskland är 1959 i procent

% Företag utan filialer 27,0 Företag med 1—9 filialer 29,0 Företag med 10 eller fler filialer 33,0 Inköpsföreningsanslutna företag 27,5 Totalt 26,9 och Västtyskland förefaller de svenska bruttovinsterna inom branschen låga. År 1963 uppgick dessa bland större fristående företag till i genomsnitt 26 %.

Möbelhandeln

Skillnaderna i bruttovinster mellan mång- filialföretag och övriga företag är i England ej på långt när så iögonenfallande inom möbelhandeln som inom radio— och TV- handeln. Som framgår av tabell 13 förekom dock vissa skillnader. 4

I Västtyskland hade möbelbutikerna år 1959 en genomsnittlig bruttovinst av 29 %. Skillnaden i bruttovinstens storlek mellan olika företagstyper var såsom i tabell 14 ne- dan visas ej så påfallande som inom radio- och TV-handeln.

Från år 1959 till år 1964 förefaller det ha skett en bruttovinsthöjning med ungefär2 %. År 1963 uppvisade ett antal större möbel- företag i Sverige en genomsnittlig brutto- vinst av ca 25 %, vilket antyder att de svenska företagen skulle arbetat på en lägre bruttovinstnivå än motsvarande företag i England och Västtyskland.

Tabell 13. Bruttovinstutvecklingen inom möbel- handeln i England 1950—1961 i procent

1950 1957 1961

% % % Mångfilialföretag 31,3 36,7 36,9 Ovriga företag 26,4 29,2 30,5 Totalt 27,5 31,1 31,9

Tabell 14. Genomsnittliga bruttovinster bland företag inom radio- och T V-handeln i Väst- tyskland är 1959 i procent

% Företag utan filialer 29,0 Företag med 1—9 filialer 30,6 Företag med 10 eller fler filialer 31,0 Inköpsföreningsanslutna företag 28,1 Totalt 29,0

Internationella jämförelser av detalj- handelsutvecklingen — en sammanfatt- ning

Avslutningsvis skall ytterligare understry- kas att den statistik som finns över handelns utveckling i olika länder sällan är helt jäm- förbar. Till viss del beror detta på att han- deln har en olikartad uppbyggnad. Större delen av den bristande jämförbarheten får dock tillskrivas olika definitioner och olika sätt att bearbeta grundmaterialet. I före- liggande studie har omräkningar till jäm— förbara begrepp gjorts i den utsträckning som varit möjlig. I annat fall har angivits att jämförelsen avser olika begrepp. I den analys som företagits har den bristande jäm- förbarheten i olika avseenden beaktats.

När det gäller olika integrerade före- tagsformers och storföretagsbildningars an- del av detaljhandelsmarknaden är det en praktiskt taget genomgående tendens att des- sa företags relativa betydelse ökar.

I tabellen nedan lämnas en sammanfattan— de översikt över olika företagstypers andel av detaljhandelsmarknaden i de olika län- derna. För samtliga länder gäller att storfö- retagssektorn som helhet har en stor ut- bredning, men att respektive storföretags- former kan ha en varierande betydelse. De privata mångfilialföretagen har genomgåen- de en mindre betydelse i Sverige än i de öv— riga länderna. Däremot kan frivillig sam- verkan mellan enskilda detaljister anses ha en stor utbredning. Några uppgifter om vilken marknadsandel detaljister i frivillig samverkan har i USA och England har ej

Tabell 15. Olika storföretagsformers andel i procent av den egentliga detaljhandelns omsätt- ning i USA, England, Västtyskland och Sverige

Land och år England Västtyskland Sverige Företagskategori USA 1963 1961 1959 1963 Mångfilialföretag 26 25 9 5 Varuhus 20 9 9 priv. 8 13 koop. 5 Kooperativa butiker — 11 13 Butiker i frivillig samverkan 20—25 10—15 30 26 Övriga företag 29—34 40—45 47 43 Totalt 100 % 100 % 100 % 100 %

kunnat erhållas, men den har bedömts vara av något mindre omfattning än i Sverige. I Västtyskland däremot har företeelsen en stor spridning, sannolikt ännu större än i Sverige.

Jämförelsen av varuhusens marknadsan- del försvåras av rådande begreppsolikheter. Med hänsyn till den ringa expansionstakt varuhusen i England visat fram till år 1961 kan det förmodas att deras andel år 1963 låg under de övriga studerade ländernas. Varuhusen är vidare i mindre utsträckning kedjeföretag i England än i övriga länder och har dessutom en annan sortimentsför- delning. I USA hade varuhusen en mark- nadsandel av ca 20 % år 1963 och leder där- med varuhusutvecklingen. Den varuhusde- finition som används i Västtyskland (minst 25 anställda) är sannolikt strängare än t. ex. den svenska, vilken i stort sett utgår ifrån företagens egna varierande uppfattningar. Det är därför sannolikt att varuhusens ställ- ning i Västtyskland är i stort sett jämför- bar med förhållandena i Sverige.

Konsumentkooperationen, som i Europa har sitt starkaste fäste i Skandinavien, hade i Sverige år 1963 en marknadsandel av ca 18 %, varav varuhusen stod för ca 5 % och butikerna för ca 13 %. I England, koope- rationens ursprungsland, låg andelen år 1961 vid ca 11 %. En minskning förefallerha skett jämfört med åren 1950 och 1957. Upp- gifter om kooperationens marknadsandel i USA saknas, men så mycket är känt att rö- relsen har mycket liten betydelse och mark- nadsandelen sannolikt mindre än 1 %.

Vid den belysning som företagits av de- taljhandelns bruttovinstförhållanden och bruttovinstutveckling har underlaget vad gäller England och Västtyskland varit re- spektive lands handelsräkningar och för Västtysklands del vad gäller förhållandena efter år 1959 företagsjämförelser företagna inom Institut för Handelsforschung. I Sveri- ge saknas motsvarande totala översikter över bruttovinstförhållanden och bruttovinstut- vecklingen. Det material som finns begrän- sas till de kostnads- och intäktsundersök- ningar som utförs av Detaljhandelns utred- ningsinstitut. Beträffande dessa bör man hålla i minnet att de ej är baserade på sta- tistiskt representativa urval och att jämför- barheten från olika år begränsas genom att olika definitioner tillämpats. En totalbild av bruttovinsternas utveckling i Sverige saknas helt. Av tillgängligt material från England och Västtyskland framgår dock att det rör sig om en successiv ökning.

Vidare kan framhållas att livsmedelshan- eln genomgående har en lägre brutto- vinst än handeln med Sällanköpsvaror och att mångfilialföretag som regel har en högre bruttovinst än övriga företag. Detta gäller samtliga branscher.

Några belägg för att faktiska skillnader föreligger i bruttovinstnivån inom livsme- delshandeln i de jämförda länderna har ej framkommit. Bruttovinsten inom handeln med beklädnads- och textilvaror förefaller ligga på relativt lika nivå i England och Sverige och i Västtyskland på en något läg- re. Inom handeln med radio- och TV-ar-

tiklar samt möbler uppvisar Sverige genom- snittliga bruttovinster vilka är så mycket lägre att faktiska skillnader kan anses fö- religga.

I föreliggande studie har ej utrymme fö- relegat för analys av bakomliggande fakto- rer till de olikheter som här påvisats. Peri- feriskt har emellertid framgått att bakom dessa olikheter ofta står helt olika företags- struktur inom branschen, t. ex. ringa kon- centration kontra dominans av ett antal stora detaljistsammanslutningar eller några få och stora kedjeföretag.

BILAGA 621

Inom utredningen har en enkät företagits bland landets mångfilialföretag d. v. s. bland företag med 10 eller fler butiker, i syfte att kartlägga företagskategorins utbredning och expansion. För vissa branscher har även företagens beteende på marknaden och de- ras resultatutfall belysts mot bakgrunden av övriga butiksföretags förhållanden.

I föreliggande bilaga redovisas inlednings- vis de översiktliga resultaten varefter en mer detaljerad redogörelse lämnas över olika branschers förhållanden.

Antal företag och butiker samt omsättning

Mångfilialföretagens utveckling vad gäller antalet butiker och butikernas totala om- sättning visas i tabellen nedan.

Med den definition som använts i före- liggande studie har totalt 55 mångfilialföre- tag identifierats inom butikshandeln. Av dessa var det tre företag som år 1963 inte uppfyllde definitionens krav på antalet bu- tiker.

Antalet butiker har inom denna sektor av detaljhandeln ökat med 9 % från slutet av

Detaljhandelns mångfilialföretag

år 1963 till slutet av år 1965. Bakom detta genomsnittstal för hela gruppen av mång- filialföretag finns dock branscher och del- grupper där det skett en minskning.

Mångfilialföretagen visar en kraftig om- sättningsökning, från 1 miljard kr år 1963 till 1,3 miljarder kr år 1965, vilket inne- bär en ökning med närmare 30 %. Denna ökning får emellertid ställas mot den om- sättningsökning som skett inom detaljhan- deln som helhet. Om man räknar med en årlig ökning av 6 % skulle den egentliga detaljhandeln som helhet ha ökat med ca 12 % medan mångfilialföretagens ökningvar 29 %. Man finner följaktligen att mång- filialföretagen påtagligt stärkt sin position på marknaden.

Om man ställer mångfilialföretagens om— sättning i relation till den framräknade to- tala detaljhandelns blir marknadsandelen drygt 4,5 % år 1963 och närmare 5 % år 1965.

Mångfilialföretagen skiljer sig från den övriga detaljhandeln inte enbart genom en större omsättningsmässig expansion utan även strukturellt såtillvida att mångfilialbu-

Tabell ]. Utvecklingen av mångfilialföretagen inom butikshandeln åren 1963—1965

1963 1964 1965

Antal företag 55 55 55 Antal butiker 1 347 1 434 1 463 Omsättning, milj. kr

exkl. varuskatt 949,6 1 083,2 1 193,9 inkl. varuskatt 1 010,5 1 152,6 1 301,6 Omsättningsindex, löpande priser 100 114 129 Omsättning inom eg. detaljhandel, i löpande

priser1, miljarder kr 23,5 24,9 26,4 Marknadsandel, mångfilialföretag 4,3 % 4,6 % 4,9%

1 Omsättningsberäkningen bygger på förutsättningen om en årlig 6-procentig ökning i löpande priser.

tikerna genomsnittligt är större än övriga butiker. Medan mångfilialföretagen år 1963 hade en genomsnittlig omsättning av 750000 kr per butik var genomsnittsstor- leken på butikerna inom de aktuella bran- scherna som helhet ungefär 330 000 kr.

Mångfilialföretagens ställning och expan- sion visar avsevärda variationer mellan skil- da branscher och varuområden. En redovis— ning av materialet fördelat på delbranscher ger därigenom en mer nyanserad bild av dessa företags betydelse.

Förhållandena inom olika branscher — en över- siktsbild

I tabell 2. redovisas en sammanställning över mångfilialföretagens butiksantal och omsätt- ning inom olika branscher. Med utgångs- punkt från denna tabell diskuteras därefter mångfilialföretagens utveckling och ställ- ning på marknaden inom respektive bransch.

Som av tabellen framgår är det fram- för allt inom dagligvaruhandeln och han- deln med textil- och beklädnadsvaror, in- kluderande skor, som mångfilialföretagen finns. Detta sammanhänger emellertid med att dessa båda huvudbranscher dominerar inom detaljhandeln. Inom de mindre bran- scherna har mångfilialföretagen ofta en re- lativt sett starkare ställning.

Dagligvaruhandelns mångfilialföretag

Ungefär 35 % av de samlade mångfilialföre- tagens omsättning år 1965 föll på daglig- varuhandeln. Av de tio företagen är sju att beteckna som allivsföretag, medan tre är specialiserade på avgränsade varuområ- den.1 Utöver dessa finns inom branschen två stora kedjor samt några mindre, vilka tillhör jordbrukskooperationen och därför inte behandlas i detta sammanhang.

Mångfilialföretagens ställning på mark- naden belyses av sammanställningen nedan.

Omsättningsökningen, som under den stu- derade treårsperioden varit ca 30 % , innebär att företagens position på marknaden för- stärkts eftersom omsättningen inom bran- schen som helhet kan beräknas ha ökat med ca 11 %. Företagsgruppens marknadsandel, som år 1963 låg vid knappa 3 %, bör 1965 ha ökat till 3,5 %.

De större kedjeföretagen har formulerat målprogram för omsättningsutvecklingen

1 Följande företag ingår: Bea Livsmedel AB, Stockholm, Endres Kommanditbolag, Stockholm, AB Falbygdens Ostnederlag, Falköping, AB Frukt-Bernhard, Stockholm, Fruktcentralens Butiker AB, Stockholm, Lars Jönsson Kött- och Charkuteriaffär AB, Malmö, Metro—butikerna AB, Stockholm, Norrmalms Livsmedels AB, Stock- holm, Ringköp AB, Västerås och Sabis AB, Stock- holm.

Tabell 2. Mängflialfäretag inom butikshandeln (exkl. varuhus) åren 1963—1965

Omsättning, milj. kr.

Antal löpande priser Antal butiker före- Bransch tag 1963 1964 1965 1963 1964 1965 Livsmedel 10 347,3 398,7 450,1 214 221 209 Färg, parfymeri och sjukvård 5 47,9 64,2 70,8 188 218 223 Textil och beklädnad 19 280,5 322,4 363,1 360 384 391 Skor 5 139,2 144,1 161,0 305 306 314 Möbler, heminredning 2 31,8 35,2 43,5 24 24 28 Radio och TV 4 54,6 61,6 66,1 55 59 63 Ur-, optik- och guldsmedsvaror 3 48,3 54,6 60,2 107 114 118 Fotografiska artiklar 2 15,7 19,0 23,7 25 29 28 Musikinstrument, cyklar och sportartiklar 2 22,5 23,3 24,7 35 35 35 Böcker, papper, skivmaterial 2 18,1 21,5 26,2 22 24 30 Blommor 1 4,6 8,0 12,2 12 20 24 Totalt 55 1 010,5 1 152,6 1 301,6 1 347 1 434 1 463

1963 1964 1965

Antal butiker 214 221 209 Butiksindex 100 103 98 Omsättning, milj. kr., löpande priser 347,3 398,7 450,1 Omsättningsindex 100 115 130 Butikernas genomsnittsstorlek, tkr. 1 623 1 804 2153 Marknadens storlek, miljarder kr. löpande priser

(ca 5 % årlig ökning) 11,6 12,1 12,7 Mångfilialföretagens marknadsandel, % 2,9 % 3,3 % 3,5%

fram till 1970 som innebär en volymökning med 60 %, d.v.s. en årlig ökning med ca 11 %, vilket är ungefär vad mångfilialföre— tagen ökat volymmässigt under åren 1963— 1965. Även om den årliga volymökningen skulle minska till t. ex. 8 %, skulle trots allt marknadsandelen komma att ligga vid minst S% år 1970, eftersom man samtidigt får räkna med att det tillkommer åtminstone ett par nya kedjor fram till detta år.

Samtidigt som mångfilialföretagen upp- visat en betydande omsättningsökning, har butiksantalet minskat något. Bakom denna rätt begränsade nettominskning ligger om- fattande strukturrationaliseringar inom vissa kedjor, medan samtidigt andra mindre ked- jor fortsatt att öka antalet butiker. Enligt de program som de större kedjorna formu- lerat är avsikten att genomföra den skisse- rade expansionen med i stort sett oförändrat butiksantal.

Mångfilialbutikerna skiljer sig från ge- nomsnittsbutikerna i branschen genom att de är väsentligt större; år 1963 hade branschbutikerna i genomsnitt en omsätt- ning av 375 000 kr, medan mångfilialföre- tagens uppgick till mer än fyra gånger så mycket eller ca 1 600 000 kr.

Mångfilialföretagen uppvisar sinsemellan påtagliga skillnader. Metro är det största företaget med närmare 180 milj. kr i om- sättning år 1965. Därefter följer Norrmalms Livsmedel med 80 milj. kr. Sedan kommer fyra mindre företag med en omsättning mel- lan 20 och 30 milj. kr. och slutligen ytter- ligare fyra små företag. Av de fyra sist- nämnda är tre specialinriktade företag, me- dan de övriga kan betecknas som allivs- företag.

En koncentrerad lokalisering är utmär- kande för branschens mångfilialföretag. Samtliga företag har en lokalt eller regio- nalt avgränsad verksamhet. Mångfilialföre- tagen är vidare påtagligt storstadsorientera- de; sju av företagen är lokaliserade till Storstockholmsregionen, ett till Göteborgs- och ett till Malmöområdet. Från företagens sida har framhållits att lokaliseringen av nya butiker bl.a. styrs av mediamässiga synpunkter, d. v. s. av möjligheterna att i ett begränsat antal media nå företagets kund- krets.

Flera av mångfilialföretagen har sedan starten ändrat sortimentspolitik från ett be- gränsat till ett allt bredare och djupare allivssortiment. Sortimentet håller sig i regel kring 2 000—3 000 artiklar med avvikelser uppåt och nedåt alltefter butiksenheternas storlek. Därutöver förekommer vissa olik- heter beroende på sortimentspolitiken. Metro har t. ex. byggt ut sitt sortiment till att omfatta inemot 4000 artiklar på de större försäljningsställena. Här ingår emel- lertid en större andel icke livsmedel än vad som är normalt för branschen. De båda företag som har det mest begränsade sorti- mentet saluför 1 500 respektive 1 000 artik- lar. Ett generellt problem för företagen är hur de skall kunna hejda sortimentsutvidg- ningen med hänsyn till tillkomsten av nya produkter och förpackningar. Inget företag uppger sig ha kunnat stoppa sortimentstill- växten helt. Trots en hård begränsning ten- derar antalet artiklar att öka med ungefär ett hundratal per år.

Prissättning och prispolitik har diskute- rats med de större kedjeföretagen. I samt- liga dessa företag fastställs prispolitiken och

sätts priserna centralt. Man arbetade också med egen priskalkylering. Endast i ett av företagen utgick man från ortens cirkapriser. Det framhölls att även om de egna pris- kalkylema är avgörande för prissättningen tas dock hänsyn till ledande konkurrenter på respektive ort, vilket nödvändiggör möj- ligheter till avvikelser från de centralt fast- ställda priserna. Dessa avvikelser kräver dock ett centralt godkännande.

De aktuella kedjeföretagen ansåg sig med ett undantag föra en lågprispolitik. Med lågprispolitik avsågs att företagen undvek att ligga högre i pris än någon annan kedja eller enskild köpman på orten. Samtidigt försökte man genom punktprissättning och prisargumenterande reklam skapa ett intryck av en från konkurrenterna avvikande lägre prissättning. Ett av företagen framhöll att det hade gått över från en prispolitik med genomsnittligt lägre priser till en prisnivå som låg kring normalnivån för att i stället lägga företagets resurser för priskonkurrens på vissa produkter. Den ändrade prispoliti- ken ansågs ge väsentligt bättre efterfråge- resultat än den tidigare.

Uppgifter om bruttovinster, kostnader och nettovinst har inhämtats för de allivs- inriktade företagen. Med hänsyn till att de studerade företagen arbetar under helt olika organisatoriska förhållanden har framräk— nade genomsnittstal inget större informa- tionsvärde. De båda största företagen har t. ex. inbyggd grossistfunktion med eget centrallager, medan andra har hela distribu- tionen lagd över grossist. Två företag har en omfattande egen tillverkning kombinerad med detaljiströrelsen etc. Den redovisade bruttovinsten pendlar för de olika företagen mellan 10 och 21 %, och kostnaderna ligger relativt nära dessa tal eftersom företagen antingen inte vsiar någon vinst alls eller också en mycket liten sådan, kring 2 %.

En kompletterande bild av företagens lön- samhetsförhållanden får man av uppgiften att företagens expansion i regel kunnat finansieras med överskottsmedel från rörel- sen i kombination med checkräkningskredi- ter och leverantörskrediter. Årliga avskriv- ningar på inventarier motsvarande 2 % av

omsättningen har visat sig förekomma bland de mest expansiva företagen.

Textil- och beklädnadshandelns mångfilialföretag

Den sektor inom detaljhandeln som be- nämns textil- och beklädnadshandel är egent- ligen sammansatt av ett antal sinsemellan olika delbranscher. Man kan inom bran- schen särskilja företag med inriktning på konfektion (herr, dam och/eller barn) eller på ekiperingsartiklar och sådana som spe- cialiserat sig på delar därav, t.ex. strump- affärer, skjortaffärer, handskaffärer och slipsaffärer. En omsättningsmässigt stor kategori utgörs av sådana butiker som spe- cialiserat sig på hemtextilier av olika slag. Vidare finns företag med inriktning på varor för vidareförädling, såsom garnaffärer, specialaffärer för metervaror samt sybehörs- affärer. Mångfilialföretag finns inom flera av dessa delbranscher, och en studie av mångfilialsektorn kommer därmed att rym- ma företag av inbördes olika sortiments- inriktningar, storleksförhållanden etc.

I sammanställningen nedan lämnas en översikt över mångfilialföretagens utveck- ling och ställning på marknaden under den studerade treårsperiodenl.

Mångfilialföretagens omsättning år 1963 uppgick till 280 milj. kr. och kan därmed beräknas ha haft en marknadsandel av 6 %. Ökningen av omsättningen i löpande priser under den studerade perioden har varit när- mare 30 %. Eftersom konsumtionen av de produkter som här är aktuella kan upp- skattas ha en årlig ökning i storleksordningen 6 % , kan mångfilialföretagens marknadsposi- tion anses ha förstärkts. Marknadsandelen

1 Följande företag ingår: Kapp-Ahl AB, Göte- borg, Argus Underkläder AB, Hälsingborg, Trikå AB Oscar Backman, Stockholm, Bredenberg & Co AB, Stockholm, AB Henning Ekbergs Eftr., Hälsingborg, AB Espevik, Alingsås, AB Sven Gulin, Göteborg, Hagenfeldt-Affärerna, Orebro, Hennes, Erling Persson AB, Stockholm, Jörnstedt- bolagen, Stockholm, AB Letterstedts. Stockholm, Georg Lithander AB, Kungsbacka, Malmström & C:o Ekiperings AB, Malmö, Perssons Garn AB, Stockholm, Skölds Manufaktur AB, Bollnäs, AB Stille-Werner, Stockholm, AB Specialaffären Strumpan, Göteborg, AB G. Thulin, Orebro och AB Wilkensons Handskfabrik, Orebro.

1963 1964 1965

Antal butiker 360 384 391 Butiksindex 100 107 109 Omsättning löpande priser, milj. kr. 280,5 322,4 363,1 Index 100 1 15 129 Butikernas genomsnittsstorlek, löpande priser, 1 000 kr. 779 840 929 Förs. av textil- och beklädnadsvaror totalt miljarder kr.,

löpande priser 4,4 4,6 4,9

(Beräkningen bygger på förutsättningen om en 6-pro- centig årlig ökning) Marknadsandel 6,3 % 7,0 % 7,4 %

kan beräknas ha legat vid 7—8 % år 1965.

Samtidigt som omsättningen expanderar, ökar butiksantalet. Även om företagen ge- nomsnittligt visar en ökning i antalet butiker är det samtidigt flera företag som minskar sitt butiksantal. Sluteffekten blir en klar ökning av butikernas genomsnittsstorlek. När man jämför mångfilialföretagens butiks— storlek med branschgenomsnittet finner man tydliga skillnader; mångfilialföretagens bu- tiksstorlek låg år 1963 vid 779000 kr., d.v.s. närmare tre gånger så hög som branschgenomsnittet vilket var ca 280000 kr.

Av de 19 studerade mångfilialföretagen kan tre betecknas som stora företag, Kapp- Ahl, Hennes och Gulins, samtliga med en omsättning över 55 milj. kr. år 1965. Alla tre är inriktade på mode-konfektion och ekipering. Företagen eftersträvar stora bu— tiksenheter, vilket i sin tur kräver relativt stor köpkraft. Därigenom begränsas lokali— seringen i princip till de stora och mellan- stora städerna. Samtliga tre företag bedriver kontinuerligt reklamaktivitet.

När det gäller de mindre företagen åter- finns även de i stor utsträckning i stor- stadsregionerna, men flera småstadsoriente- rade företag ingår. Dessa företag uppvisar även mindre genomsnittsstorlek per butik. I många fall har enheterna en spridd lokali- sering, vilket gör att marknadsbearbetningen blir relativt svag.

För 11 av mångfilialföretagen har jäm- förbara uppgifter om bruttovinst, kostnader och vinst erhållits. Genomsnittstalens utveck- ling visas i tabellen nedan.

Den genomsnittliga bruttovinsten visar en tendens att öka, vilket förefaller ske genom- gående inom handeln. Även kostnaderna ökar. Den genomsnittliga vinsten har under hela perioden 1957—1964 legat vid ca 3 % med en svagt ökande tendens.

Bakom dessa genomsnittstal står företag med ytterst olika kostnads- och lönsam- hetsförhållanden. De studerade företagen visar även stora skillnader i de aktuella avseendena mellan åren. Bakom större brut- tovinstförskjutningar har det visat sig ligga ändrad sortimentspolitik och ändrad pris- politik. Mer framträdande förändringar i redovisade kostnader och vinster har hos de expanderande företagen kunnat förklaras med gjorda nyetableringar. Större nyetable- ringar resulterar i omedelbara kostnadshöj- ningar för företagen eftersom t. ex. hyres- rätten avskrivs på ett år och takten i övriga avskrivningar även är hög jämfört med det verkliga slitaget. För att åskådliggöra hete- rogeniteten vad gäller bruttovinster och bruttovinstutveckling redovisas dessa i ett diagram på följande sida.

Tabell 5. Genomsnittlig bruttovinst, kostnad och vinst (i % av omsättningen) för 11 mång- filialföretag inom textil— och beklädnadshandeln

1957 1962 1963 1964 Bruttovinst 31,6 34,6 35,7 37,1 Kostnader 28,5 31,5 32,5 33,5 Vinst 3,1 3,1 3,2 3,6

Diagram: Den individuella samt den genom- snittliga bruttovinstutvecklingen hos ]] mång- ]?liaUåretag inom textil- och beklädnadshandeln åren 195 7—1964

0/0 45

—— _Genomsnitl'lig bruttovinstutveckling Individuell bruttovinshjtveckling

%

D

. | l [ l957 l952 |963 I964

Skohandelns mångfilialföretag

Förutom den kooperativa skobutikskedjan Sko-Konsum finns det fem verksamma mångfilialföretag inom branschen.1 Dessa har samtliga nära anknytning till fabrikant- ledet.

Den sammanlagda omsättningen uppgick år 1963 till ca 139 milj. kr. och år 1965 till 161 milj. kr. vilket ger en Ökning i lö- pande priser med 16 %.

Det dominerande företaget i gruppen är Oscaria med en omsättning över 100 milj. kr. år 1965. De övriga fyra företagen ligger mellan 5 och 18 milj. kr. i omsättning.

I 1963 års handelsräkning anges den to— tala omsättningen inom skobranschen till 600 milj. kr., varav 570 milj. kr. avser butikshandeln. Av butiksförsäljningen skulle följaktligen mångfilialbutikerna svara för 24 %. Man bör emellertid beakta att en rela- tivt stor del av skodistributionen sker via

varuhus och butiker som huvudsakligen säljer beklädnadsvaror. Denna del av sko- distributionen tenderar dessutom enligt upp- gifter från branschen att öka, varför mång- filialbutikernas andel av den totala skoför- säljningen kan förutsättas ligga något under 24 %.

Den genomsnittliga skobutiken ingående i en mångfilialkedja hade år 1963 en om- sättning av 456000 kr. mot en beräknad genomsnittsomsättning per butik totalt för hela branschen av ca 360000 kr. Mång- filialbutiken var genomsnittligt alltså blott 25 % större än genomsnittet för samtliga butiker inom branschen.

Butiksomsättningen varierade ganska kraftigt mellan de olika mångfilialföretagen. Företaget med den lägsta genomsnittliga omsättningen per butik omsatte 331 000 kr. medan den högsta genomsnittliga butiksom- sättningen var 577 000 kr. Samtliga kedjor hade emellertid en avsevärt lägre genom- snittlig butiksomsättningen än den koopera- tiva kedjan Sko-Konsum som per butik om- satte närmare en milj. kr.

Betecknande för kedjeföretagen inom sko- branschen jämfört med övriga branscher är att skillnaden i storlek mellan kedjebutiker och övriga är relativt liten och vidare att expansionstakten varit endast obetydligt större än inom branschen som helhet. En förklaring till detta kan vara att flertalet kedjor ej uppträder som kedjor i traditionell bemärkelse utan under flera olika namn, vilket eliminerar bl. a. sådana stordriftsför- delar som rör reklam och andra sälj- främjande åtgärder.

Mångfilialföretag inom handeln med färg, parfy- meri- och sjukvårdsartiklar

De fem mångfilialföretagen inom branschen omsatte år 1963 för ca 48 milj. kr., vilket var ungefär 10 % av branschbutikemas

_ 1 Följande företag ingår: AB A. P. Hallqvist,

Örebro, AB Carlsson & Åqvist, Örebro, Sko- fabriks AB Oscaria, Örebro, AB J. Pehrson & Comp., Örebro och AB Bröderna Wedins Sko- affär, Kramfors.

samlade omsättning.1 Omsättningsökningen har under åren 1963-1965 varit 48 %. Un- der samma tid har butiksantalet ökat med 19 %.

Den stora enheten inom gruppen är Bec- kers—kedjan, vilken utgör en fabrikantkedja. Den har haft en mycket kraftig expansion och har bl. a. mer än dubblerat butiksanta- let under perioden. Kedjans butiker var i genomsnitt mer än tre gånger så stora som branschgenomsnittet.

Två av kedjorna är verksamma inom sjuk- vårdssektorn, där de kan beräknas ha be- härskat en tredjedel av marknaden är 1963. Butikerna inom denna sektor är genomsnitt— ligt mycket små.

De två återstående kedjorna tillhör den specialiserade parfymhandeln. Deras andel av branschbutikernas omsättning kan över- slagsvis ha legat vid 15 % år 1963. Butiker- na har storleksmässigt beräknats ligga vid branschgenomsnittet och någon expansion har inte skett under perioden.

Radio- och TV-handelns mångfilialföretag

Av de fyra mångfilialföretagen inom radio- och TV-handeln framstår ett öppet som en fabrikantägd kedja, medan de övriga direkt eller indirekt har nära fabrikantanknytning.2

Företagens utveckling beträffande omsätt- ning och butiksantal visas i sammanställ- ningen nedan.

De fyra företagens sammanlagda omsätt- ning uppgick till ca 55 milj. kr. år 1963 och hade ökat till 66 milj. kr. år 1965. Den rela- tiva ökningen, som uppgick till 21 %, bör ha överstigit ökningen inom branschen som helhet, eftersom försäljningen i branschen varit relativt stagnerad då det gällt TV—appa- rater och ökningen gällt enbart andra

Mångfilialföretagens andel av den specia- liserade radio- och TV-handelns omsättning kan år 1964 beräknas ha legat vid 10 %. Mångfilialföretagens genomsnittliga butiks— omsättning låg vid ca 1 milj. kr. och var därmed mycket hög jämfört med bransch- genomsnittets ca 300 000 kr.

Samtliga kedjor är regionala. Butikerna är inom regionerna medvetet lokaliserade efter tidningsspridningsområdena för att möjlig- göra ekonomisk konsumentbearbetning ge— nom annonsering. Administrationen är starkt centraliserad.

För tre av företagen har uppgifter om bruttovinster, kostnader och lönsamhet in— hämtats. Bruttovinsten för år 1964 varierade mellan 25 och 33 %. Ett av företagen förde en lågprisinriktad försäljningspolitik. Detta företag hade den lägsta bruttovinsten.

Företagens kostnader varierade mellan 19,5 och 29,5 %. Även nettovinsten visade stor spännvidd, från 0,5 till 5,6 %. Ur en studie omfattande nio enskilda radiohandla- re med en omsättning över 700 000 kr. kan motsvarande uppgifter för år 1965 framräk- nas. Den genomsnittliga bruttovinsten var 28,2 % och kostnaderna 25,3 % vid enkalky- lerad företagsledarlön av'35 000 kr. Vinsten uppgick därmed till 2,9 %.3

Av de relaterade resultatsiffrorna kan

1 Följande företag ingår: H. E. Adamsson AB, Göteborg, AB Nils Adamsson, Stockholm, Beckers Färghandels AB, Stockholm, Grand Parfymeri AB, Stockholm och Parfumeri Rouge AB, Stockholm.

2 Följande företag ingår: B-O Radioförsälj— nings AB, Malmö, Landerö Radio AB, Göteborg, Luxor Industri AB, Motala och Curt Thylin Radio, Skellefteå.

* DUI: Intäkts— och kostnadsundersökning 1965 inom radiohandeln, Stencil.

Tabell 6. MångfliaUöretagens utveckling åren 1963—1965 inom radio- och TV-handeln

1963 1964 1965 Antal butiker 55 59 63 Butiksindex 100 107 115 Omsättning (inkl. varuskatt) 54,6 61,6 66,1 Omsättningsindex 100 113 121 Genomsnittsomsättning per butik tkr. 993 1044 1049

man knappast dra några mera vittgående slutsatser än att det inom branschen har varit möjligt för enbutiksföretag att uppnå lika gynnsamma resultat som mångfilialföre- tagen, men att de genomsnittliga resultaten mätt i redovisad vinst förefaller högre för mångfilialföretagen.

Möbelhandelns mångfilialföretag

Två butikskedjor finns inom den specialise- rade möbelhandeln.1 Den ena är dock ej mångfilialföretag i egentlig bemärkelse utan består av tre formellt fristående företag, vilkas butiker clock går under samma be- nämning och för vilka viss del av inköpen sker centralt.

De båda kedjorna omsatte tillsammans för 31,8 milj. kr. år 1963, och år 1965 hade omsättningen stigit med 37 % till unge- fär 43,5 milj. kr. Branschens omsättnings- ökning kan under samma period beräknas ha uppgått till drygt 20 % räknat i löpande priser. Kedjeföretagen kan därmed antas ha förstärkt sin position på marknaden.

Butiksantalet har för den ena kedjan varit oförändrat, medan den andra utökats med fyra enheter.

Kedjebutikerna avviker storleksmässigt påtagligt från branschgenomsnittet, vilket år 1963 låg under 500000 kr. medan kedje- butikerna genomsnittligt omsatte för över 1 milj. kr.

Det ena företaget har en för filialföretag svagt centraliserad organisation med bl. a inköps- och prissättningsbefogenheter för filialcheferna. Det andra företaget är hårda- re centraliserat. Företaget gick år 1961 över till en lågprispolitik och begränsade samti- digt sortimentet, vilket inriktades på »var- dagsvaror» med hög omsättningshastighet.

I en undersökning av möbelhandelns lön- samhet år 1963 ingår bl. a. en grupp på sex enbutiksföretag i storleksklassen över 1 milj. kr.2 För dessa företag var den genomsnittli- ga bruttovinsten 25,2 %. Kostnaderna upp- gick till 22,2 % vid en kalkylerad lön av 30000 kr. och nettovinsten till 3,0 %. Jäm- fört med dessa resultat hade det filialföretag som förde en traditionell sortiments- och prispolitik högre bruttovinst och kostnader,

medan den framräknade vinsten låg på unge- fär samma nivå. Det andra mångfilialföre- taget däremot uppvisade väsentligt lägre bruttovinst och kostnader. Även vinsten låg något under enbutiksföretagens.

Inte heller inom möbelhandeln ger en jämförelse mellan mångfilialföretag och öv- riga företag underlag för några slutsatser om kostnads- och lönsamhetsolikheter. Den val- da politiken beträffande sortiment och pri- ser, organisationsförhållanden, expansions- takt etc. förefaller av allt att döma kunna påverka resultaten i större utsträckning än det förhållandet att ett företag är mångfilial- företag eller enbutiksföretag.

Övriga branschers mångfilialföretag

Inom ytterligare ett antal branscher före- kommer mångfilialföretag, vilka inom sin bransch eller sitt varuområde är att betrakta som stora enheter. Bl. a. följande branscher och företag kan nämnas.

Inom handeln med ur och optiska varor finns Svenska Urdepoten. Inom guldsmeds- sektorn är AB Guld-Fynd och Guldsmeds AB verksamma.

Inom den specialiserade handeln med fo- toartiklar intar Hasselblads Foto och Öbergs Foto en mycket framträdande ställning.

Modern Fritid är ett mångfilialföretag som finns inom sporthandeln. AB Albin Hagström-företaget är verksamt inom mu- sikhandeln och har genom ett utbyggt kom- missionssystem expanderat kraftigt.

Inom handeln med böcker, papper och kontorsmaterial finns Svanströms Pappers- handel med inriktning på böcker, kontors- material och presentartiklar samt Penn-Spe- cialisten med specialisering på pennor, skriv- tillbehör 0. d.

Butikskedjan AB Buketten är en ny och kraftigt expanderande verksamhetsform inom blomsterhandeln. Företagets verksam- het bygger på självval och självbetjäning samt central paketering.

1 Dessa är: AB Bodés Möbler. Stockholm och HC—Möbler AB, Göteborg, Stockholm och Tide- berg.

” DUI: Intäkts- och kostnadsundersökning 1963 inom möbelhandeln. Stencil.

Sammanfattande synpunkter

Med vissa undantag har de studerade mång- filialföretagen expanderat såväl absolut som relativt d. v. 5. mer än respektive bransch i sin helhet. Den största expansionen har i all- mänhet de företag visat som på ett eller annat sätt förmått differentiera sig från de genomsnittliga branschbutikerna strukturellt genom större omsättning per butik, genom avvikande sortiments- och prispolitik eller genom en aktiv marknadsföring.

BILAGA 7:1 dagligvaruhandeln

KF, ICA och ASK utgör tre olika typer av vertikalt integrerade distributionssystem. För att möjliggöra en bedömning av blockens styrka på detaljhandelsmarknaden krävs att hänsyn tas till enheternas storlek totalt, (1. v. s. till den vertikala integrationens om- fattning. Närmast följande avsnitt ägnas där- för åt respektive blocks integrationsförhål- landen, organisation och arbetssätt.

Konsumentkooperationen Organisatoriska förhållanden

När Kooperativa Förbundet (KF) år 1905 ombildades till affärsdrivande kooperativ partihandelscentral lades grunden till ett samgående mellan detalj- och partihandel och sedermera även industri. För att ombe- sörja föreningarnas varuanskaffning upp- rättades försäljningskontor som förmedlade kontakten mellan föreningarna och KF:s centralt inköpande varuavdelningar. Den industriella sektorn upptogs under 1920-ta- let. Föreningarna hade dock tidigare haft viss lokal tillverkning av bröd och charku- terivaror.

Konsumtionsföreningarna äger genom medlemskap KF. Genom parlamentariska val utser medlemmarna i konsumtionsföre- ningama gemensamt förvaltningsråd och ge- mensam styrelse. Under styrelsen arbetar sex avdelningar, en organisations- och en förvaltningsavdelning samt fyra avdelningar som handhar KF:s inköpsfunktion.

Konsumtionsföreningarna är juridiskt självständiga enheter med officiellt full be- slutanderätt. Föreningarna har därigenom rätt att bestämma över sådana för rörelsen

Utvecklingen hos de tre stora blocken inom

som helhet väsentliga frågor som butiksned- läggelser, nyetablering och föreningsstruk- turens sanering. Utredningsverksamheten be- träffande dessa frågor sköts emellertid cen- tralt inom KF, och därifrån kommer färdigt utarbetade rekommendationer. Speciellt för föreningar med mindre god ekonomi blir rekommendationerna liktydiga med direktiv.

Föreningarnas självständighet och det sto- ra antalet av ofta små föreningar — 297 år 1966 _ samt det parlamentariska styrelse- sättet med en styrelse, vars handlingsfrihet via förvaltningsrådet begränsas av förening- arna, torde ha bidragit till att effektivitets- främjande organisationsförändringar för- dröjts. Inom KF:s ledning står det klart att fördelningen av beslutsfunktionerna mellan föreningarna och KF måste ändras för att organisationen som helhet skall kunna göras effektivare. Flera åtgärder har redan vidta- gits. En genomgripande strukturrationalise- ring på föreningssidan startade år 1958. Se- dan dess och fram till år 1966 har förenings- antalet gått ned från 679 till 297. Målet är att driva denna rationalisering väsentligt längre.

En utveckling mot ökat samgående och ökad centralisering finner man även i det nya lagercentralsystemet som successivt har ersatt konsumtionsföreningamas egna in- köpskontor. Lagercentralverksamheten star- tade år 1949 och den successiva utbyggnaden fortgick fram till år 1963, då samtliga in- köpskontor hade ersatts av 31 kompletta lagercentraler samt tre specialcentraler, två för djupfryst och en för frukt och grönsaker.

Varje lagercentral betjänar i regel flera konsumtionsföreningar. Lagercentralernas uppgift är att fullgöra inköps- och lager-

funktionerna för de till respektive lager- central anslutna konsumtionsföreningarna. Lagercentralerna fullgör också funktionen som förbindelselänk mellan KF:s varuavdel- ningar och föreningarna. Frågor som gäller prissättning och marknadsföring handhas på lagercentralnivå.

KF äger lagercentralerna och varulagret. De föreningar som utnytjjar lagercentralen betalar hyra och samtliga övriga kostnader inkluderande ränta på i varulagret bundet kapital.

Då föreningarna som utnyttjar lagercen- tralerna är ansvariga för kostnaderna, har det ansetts nödvändigt att skapa ett organ med befogenheter att fatta beslut i de frågor som påverkar kostnaderna. Bland cheferna för de anslutna föreningarna utses en lager— centralstyrelse om tre till fem personer, som övervakar och leder verksamheten, i vissa fall i samråd med KF.

Alla varor från lagercentralerna levere- ras direkt till föreningarnas butiker. Expedi- tionen sker efter tryckta rekvisitioner upp- tagande alla nödiga data för expeditionen. Vissa lagercentraler debiterar konsumtions- föreningarna för varutransporterna till butik för delar av sortimentet.

KF debiterar lagercentralerna sina inköps- priser jämte kostnaderna för den centrala förvaltningen. Föreningarna betalar dessa nettopriser och samtliga på lagercentralerna vilande kostnader.

Lagercentralernas kostnader för huvud- parten av sortimentet (undantaget frukt och grönsaker) fördelas på föreningarna enligt ett poängsystem baserat på de kostnader man beräknar att hanterandet av förpack- ningarna åsamkar lagercentralen. Summan av lagercentralernas kostnader divideras med summa poäng. Man erhåller därvid det an- tal ören varje poäng representerar. Innan man vet exakta öreskostnaden arbetar man med beräkningar och justerar sedan belop- pen vid årets slut.

Fakturering sker en gång per månad. En faktura per förening utfärdas. Denna upptar lagercentralernas inköpspris jämte summa poäng multiplicerade med fastställt örestal.

Beträffande de organisatoriska förhållan-

denna planeras fortsatta förändringar. Den planering som sker arbetar med två alterna- tiv. Det första alternativet innebär att hela rörelsen är samlad i en enda juridisk enhet och det andra att rörelsen består av en cen- tral organisation, som i princip är en juridisk enhet, med ett antal regionala organisationer (föreningar). Att märka är att det senare alternativet inte är identiskt med det nu före- liggande utan bygger på en helt annan sam- ordning av varuanskaffning, kapitalförsörj— ning, lagerhållning etc. När det gäller den lokala organisationen och butiksstrukturen arbetar man vid planeringen med förutsätt— ningen om ca 1 000 försäljningsställen 1975 och totalt 15 lagercentraler 1970 (antalet var 23 år 1966).

Dagligvaruhandelns betydelse

En sammanställning har nedan företagits av konsumentkooperationens detaljhandels- verksamhet i syfte att belysa dagligvaruför- säljningens betydelse.

Av sammanställningen framgår att han— deln med dagligvaror upptar närmare tre fjärdedelar av kooperationens detaljhandels- verksamhet. Specialvarorna begränsas allt- jämt till knappt en fjärdedel. Specialvaror- nas betydelse tenderar dock att öka genom den omfattande utbyggnaden av varuhusen. Specialvarornas andel av omsättningen har ökat ungefär 5 procentenheter sedan år 1961.

I det fortsatta begränsas framställningen till KF:s dagligvarusektor i de fall där det är möjligt att göra en sådan avgränsning.

Den egna varuförsörjningeu

Den varuström som går över de kooperativa detaljhandelsföretagen totalt (här inkluderas således de 25 % som består av försäljningen i varuhusens specialvaruavdelningar och re- staurangerna) hade för år 1966 följande ur- sprung:

inom kooperationen producerade varor 39 % varor från svenska privata leverantörer 56 % importerade färdigvaror 5 %

totalt 100 %

Tabell 1 . KF:s detaljhandelsverksamhet år 1966. Antal verksamhetsställen och omsättning med upp-

delning på butikstyp

Källa: KF:s egen statistik och av KF gjorda beräkningar

Omsättning Antal för- 1 000 kr. % av totala * säljnings- inkl. varu- omsätt- Butikstyp ställen skatt ningen Fristående SB-butiker 2 466 2 622 46 Varuhusens livsmedelsavd. (133) 707 13 vriga livsmedelsbutiker hallbutiker 1 26 37 4 7 betjäningsbut. 296 109 2 Varubussar 219 113 2 Livsmedelshandeln totalt 3 107 3 925 70 Varuhusens specialvaruförs. 133 1 150 21 Övriga specialbutiker 84 156 3 Specialvaruhandeln totalt 1 306 24 Frist. restauranger o. konditorier 97 70 1 Varuhusens rest. o. kond.-försäljn. — 90 2 Övrig verksamhet 29 174 3 Övrig detaljhandelsförsäljning totalt 126 334 6 Total detaljhandelsförsäljning 3 450 5 565 100

Med den fortgående satsning som sker inom produktionsledet kan den egna varu- försörjningen Väntas komma att ytterligare öka i andel.

Den kooperativa detaljhandelns varutill- försel skedde år 1964 från följande kanaler:

KF:s lagercentraler 37 % KF:s varuavdelningar och industrier 22 % egna lokala industrier, charkuterifabri-

ker, bagerier etc. 21 % svenska privata leverantörer 20 %

totalt 100 %

Den kooperativa livsmedelshandelns »köptrohet» mot den egna partihandels- organisationen kan beräknas endast i grova siffror. Om effekten av lagercentralernas försäljning till utomstående och deras för- säljning till specialvarusektorn elimineras borde livsmedelsdetaljhandelns inköp från lagercentralerna i genomsnitt uppgå till drygt 40 %. '

Inom KF har gjorts en uppskattning av en modern SB-butiks varuförsörjning. Den ger

antydan om en högre köptrohet enligt föl- jande:

inköp från lagercentral ca 60 % inköp från lokala och regionala

KF-företag (bagerier och bryggerier) ca 25 % inköp från utomstående leverantörer ca 15 % totalt 100 %

Inköpen direkt från utomstående leveran- törer omfattar främst flytande mejerivaror, hårt bröd, öl och läskedrycker, vissa delika- tesser samt tidningar. Denna sektor kan väntas minska i betydelse. En del av dessa produkters försäljning kommer att ledas över på egna märken. Vidare kommer inköpen av vissa andra varor att slussas över lagercentralerna. Åtminstone en del av di- rektleveranserna från egna, regionala före- tag kommer att gå över lagercentralerna. Detta gäller framför allt drycker och char- kuterivaror.

Man eftersträvar inom KF liksom inom den privata sektorn en maximal överens- stämmelse mellan partihandelns— och detalj- handelsledets sortiment, vilket möjliggör en allt större samordning av inköpen och av den fysiska distributionen.

I CA-organisationen

Organisatoriska förhållanden

ICA-förbundet är en riksorganisation inom svensk enskild detaljhandel. Organisationens syfte är att genom ekonomisk samverkan mellan medlemsdetaljisterna och av dem gemensamt ägda partihandels- och andra företag åstadkomma en konkurrenskraftig varudistribution. Avsikten är att därigenom stärka medlemmarnas ställning.

Medlemmarna i ICA-förbundet utgörs dels av enskilda detaljhandelsföretag, dels av inköpscentralerna och av deras dotter- bolag.

Förbundet har som konkret och aktuellt mål att öka homogeniteten inom enheterna. Detta gäller såväl detaljhandels- som parti- handelsleden. Införandet under år 1963 av ett gemensamt emblem för samtliga butiker utgjorde ett led i denna målsättnings förverk- ligande. Förbundet arbetar även för att ska- pa ett enhetligt sortiment inom detaljhandeln och för att bygga upp ett sortiment i parti- handelsledet i överensstämmelse därmed. Den 50-procentiga köptrohet som i stort sett gäller vill man på så sätt höja ytterligare.

ICA-förbundets nya organisation, som fastställdes år 1962, bygger på demokratiska principer, men med ökad delegering av vita- la frågor till central instans.

Utgångspunkt i organisationen är lokala detaljistgrupper, som omfattar ett eller flera distributionsområden. År 1964 fanns 42 så- dana medlemssektioner. Dessa har sin egen lokala styrelse. Sektionerna väljer ledamöter i ICA-Fullmäktige.

Organisationen uppdelas på nästa nivå i en ideologisk och en kommersiell del.

På den ideologiska sidan har man ICA- Fullmäktige, vilka sammanträder årligen och fastställer ideologiska och principiella rikt- linjer för verksamheten. ICA-Fullrnäktige väljer förbundets styrelse - Förvaltnings- rådet. Detta skall bl. a. tillse att de av Full- mäktige uppdragna riktlinjerna följs. Rådet skall även ta del av den gemensamma verk- samhetens ekonomiska resultat.

På den kommersiella sidan har man in-

köpscentraler (sedan 1965 tre) vilka är regio- nala organ för medlemsföretagens vamför- sörjning. De tre inköpscentralernas verksam- het samordnas genom en gemensam styrelse, ICA-Styrelsen, vars befogenheter baserar sig på ett konsortialavtal, där vissa funktioner och beslut delegeras till ICA-Styrelsen och till förbundets centralorgan, Inköpscentra- lernas AB ICA.

Inköpscentralernas AB ICA är högsta verkställande organ för såväl den ideologis- ka som kommersiella delen av ICA-rörelsen.

Relationerna mellan olika led i integrationskedjan

De detaljister som är medlemmar i ICA- organisationen äger inköpscentralerna. Des- sa uppbär partihandelsfunktionen för med- lemsdetaljisterna. Deras primära syfte är att genom samordning av inköp och distribution nedbringa medlemmarnas inköpspriser. Va- ruöverföringen från lagercentral till detaljist sker höggradigt mekaniserat. Varurekvisi- tionerna är skriftliga och varorna levereras på fastställda tider. En klar tendens i utveck- lingen av arbetsfördelningen mellan de olika leden i distributionskedjan är att allt fler funktioner överförs från detaljhandelsledet till specialister i centrala och regionala or- gan. Sålunda handhar lagercentralerna för- utom varuförsörjningen även följande funk- tioner:

1) genomförande av gemensamma kampanjer; 2) konsulenthjälp för medlemmarna; 3) översyn av nyetableringen inom respektive region;

4) finansieringsstöd för nya och utbyggda bu- tiker;

5) utarbetande av underlag för prissättning, s. k. kalkylpriser.

Marknadsföringsaktiviteterna genomförs med utgångspunkt från inköpscentralerna. Härifrån utgår reklam- och försäljningskam- panjer och butiksmaterial till medlemsbuti- kerna. Inköpscentralerna förfogar över kon- sulenter, vilka lämnar råd och anvisningar till medlemmar för förbättring av butiks- verksamheten.

Inköpscentralerna har vidare till uppgift att noggrant följa marknadsutvecklingen be-

träffande butiksstandard, varusortiment och service. Inköpscentralerna skall även genom bevakning av nyetablering, affärsöverlåtelser och nybyggnation främja medlemsföretagens fortbestånd.

Inköpscentralerna har vidare att bistå med uppgifter om kalkylpriser som vägledning för medlemsföretagens egen prissättning.

Vissa delar av inköpscentralernas verk- samhet har genom avtal delegerats till högsta centrala instans, Inköpscentralernas AB ICA. Enligt avtal skall bl. a. följande frågor behandlas på denna centrala nivå:

1) samordning av inköpskapaciteten i syfte att i största möjliga utsträckning utnyttja den samlade kraften vid underhandlingar med leverantörer;

2) principiella ställningstaganden till frågor som rör sortirnentets sammansättning i syfte att åstadkomma ett enhetligt sortiment;

3) principförhandlingar beträffande prispolitik bonus o. d., varvid enhetliga normer för samtliga inköpscentraler eftersträvas;

Genom att en del av inköpscentralernas verksamhet samordnats i ett centralt organ fungerar de olika inköpscentralerna som en ekonomisk och administrativ enhet. Fortfa- rande är varje inköpscentral dock ansvarig för sitt företags verksamhet, resultat och finansiering.

Centralorganets huvudsakliga arbetsupp- gift på den ideologiska sidan är att sprida information och propaganda om rörelsen, att genomföra utredningar samt att genom kontakter med samhället tillvarata verksam- hetens intressen. På den ekonomiska sidan är centralorganets mest väsentliga uppgift förhandlingar med leverantörsledet. Kontak- terna med leverantörerna sker så att ramav- tal sluts mellan centralorganet och leveran- törerna. Fakturering, volymbestämning, fy- sisk distribution o. d. avhandlas direkt med inköpscentralerna.

Egen varuförsörjning

ICA-sektorn har genom sina dotterbolag inklusive kafferosteriverksamheten en egen produktion av konsumentvaror, som år 1965 uppgick till ett värde av ca 138 milj. kr. Den del av produktionen som distribuerades ge- nom den egna sektorns detaljhandel (omräk-

nat i detaljistpriser och inkluderande varu- skatt) uppgick till ca 148 milj. kr. Andelen egna produkter i ICA-detaljisternas omsätt- ning uppgick därmed till ca 4 %.

ICA har även en egen import. Den upp- gick år 1965 till ca 140 milj. kr., kaffet icke medräknat. Omräknat i detaljhandelspriser hade den egna importen ett värde av ca 200 milj. kr. vilket utgjorde ungefär 5 % av den egna detaljhandelsomsättningen.

År 1965 hade ICA en varuförsörjning i egen regi som enligt ovan uppgick till när- mare 10 % av detaljhandelsomsättningen.

Forstatt utveckling

När det gäller den egna produktionen dek- larerar ICA att avsikten ej är att utöka denna. Beträffande handelsfunktionerna kan väntas en ytterligare centralisering. Den stadgeändring som genomfördes år 1962 har en sådan utformning att detta är möj- ligt.

För butiksnätet upprättas centralt ett rul- lande strukturrationaliseringsprogram enligt vilket antalet medlemsbutiker år 1970 skall uppgå till ca 5000. En totalplanering av butiksnätets storlek och lokalisering inom respektive region genomförs fortlöpande. Även för lagercentralerna finns ett rationali- seringsprogram. De 30 enheter som före— låg år 1966 skall under 1970-talet nedbring- as till ett 20-tal. Såsom framhållits arbetar inköpscentralerna i viss utsträckning med priskalkyleringsfrågor. Medlemsbutikernas prissättning följer emellertid de lokala köp- mannaföreningarnas cirkaprislistor. Planer föreligger emellertid centralt inom ICA att i större utsträckning än hittills ta en mer aktiv del i prissättningen.

ASK-sektorn

Organisatoriska förhållanden

Stommen i ASK-blocket utgörs av en sam- verkan mellan fristående kolonialvarugros- sister genom ett gemensamt inköpsbolag A. S. K.—Bolagens Ekonomiska Förening u. p. a. (ASK). Samverkan gäller enbart in-

köp och vissa servicefunktioner. ASK-bola- gens främsta uppgift är att sluta fördelakti- ga ramavtal med leverantörerna. ASK påtar sig därvid även faktureringen, varvid bola- gen står delcredere. Ordergivning och fast- ställande av inköpsvolymer sker direkt gros- sist—leverantör.

Avtalsverksamheten har år från år ökat i betydelse; är 1951 utgjorde 10 % av med— lemsgrossisternas omsättning avtalsförmed— lade varor, är 1957 49 % och år 1965 ca 60 %. Man beräknar inom ASK att avtals- verksamheten år 1970 skall innefatta 65 % av medlemmarnas totalomsättning.

Översynen av nyetableringen inom detalj- handelsledet samt bevakningen av nya af- färslägen utgör en annan viktig uppgift för ASK-bolagen. Planeringen och invente- ringen sker i stor utsträckning vid ASK-bo- lagens utredningsavdelning, medan verkstäl- ligheten sker genom de lokala grossisternas försorg. ASK tar vidare initiativ till fusione— ring mellan grossistföretag där så är önsk- värt av saneringsskäl. År 1966 fanns ett 30- tal grossister eller grossistkoncerner anslutna till ASK. Antalet väntas ligga vid 20 om- kring år 1970.

Egen tillverkning

ASK-bolagen har ingen egen varutillverk- ning. Direktimport sker i egen regi genom ASK:s dotterbolag Unil AB. Importen upp- gick 1965 till 88 milj. kr. eller 10% av ASK-bolagens totala inköp. Från ASK-bo- lagens sida har deklarerats att man ämnar fortsätta att koncentrera sig på avtalsverk- samhet. Man avser ej att starta egen produk- tion.

Fortsatt utveckling

Ökad centralisering av ytterligare funktioner till ASK anses ej vara aktuell. Däremot pla- neras en fortsatt utbyggnad av serviceverk- samheten.

Relationerna mellan grossister och detaljister

Den helt övervägande delen ASK-grossister bedriver en med detaljistledet integrerad verksamhet. Initiativet härtill torde reellt ha utgått från grossistledet, men har formellt

utgått från detaljistledet. Kring ett antal grossister eller grossistkoncerner har grup- perats frivilliga detaljistkedjor, där vissa ak- tiviteter, framför allt de utåtriktade, centra- liserats till ett självständigt mellanliggande organ, som styrs och administreras av till ungefär lika delar partihandels- och detalj— handelsrepresentanter.

Den äldsta av dessa kedjor bildades år 1935 under namnet »Blå fönstret» och be— stod av samtliga kunder tillhöriga grossist- företaget AB Manne Tössberg & Co i Stockholmsområdet. År 1962 skedde en om- organisation, varigenom endast de större bu— tikerna kom att ingå i kedjan, som då fick namnet Favör.

Vivo-kedjan startade år 1957. År 1964 gick Vivo-kedjan samman med den inom ASK-sektorn verksamma Spar-kedjan, som grundades i Sverige i början av 1950-talet.

De med Vivo/Spar och Favör lierade grossisternas omsättning utgör ca 90 % av samtliga ASK-grossisters omsättning. De med detaljistledet integrerade grossistföre— tagens omsättning går dock till större delen till icke medlemsdetaljister. Målsättningen är emellertid att öka de integrerade detaljis- ternas andel.

Vivo-kedjan

Vid utgången av år 1965 stod 17 kolonial— varugrossister uppdelade i 9 ekonomiska block och med ett 25-tal distributionsställen bakom Vivo. Dessa hade ca 70 % av ASK— grossisternas totala omsättning.

Vivo-kedjan bestod vid samma tidpunkt av 1 215 butiker med en totalomsättning av 848 milj. kr., vilket var ungefär 7 % av hela livsmedelshandelns omsättning.

Butikerna hade följande sammansättning:

Genomsnittsom- Antal sättning, kr. SB-butiker 862 847 000 Manuella butiker 353 334 000 Totalt 1 215 697 000

Vivos landsomfattande verksamhet är in- delad i distrikt. För att eliminera konkur-

rensen mellan Vivo-grossisterna har en marknadsuppdelning företagits, varvid fast- ställts distrikt inom vilket varje grossist får operera.

De regionala enheterna, distriktsgrupper- na, vilka är 1965 var 10 till antalet, är upp- byggda kring tidningsspridningsområden, vil- ket möjliggör regionalt differentierade re- klamaktiviteter.

Den centralt beslutande och verkställande enheten inom Vivo är en verkställande di- rektör och ett marknadsråd.

Marknadsrådet består av en grossistdel- tagare från varje distrikt (: grossistområ- de) jämte ett antal detaljister representeran- de olika delar av landet. Styrelsen avgör vil- ka detaljister som skall ingå i marknadsrå- det. Rådet består av 15—20 personer. Det sammanträder varje kvartal, varvid en halv- årsplan fastställs.

Marknadsrådets planering gäller mark— nadsföringsåtgärder inkluderande annon- sering och butiksmaterial. Vidare ingår handläggandet av inköpsfrågor, där faststäl- landet av ett grundsortiment intar en central plats. Vid grundsortimentets uppbyggnad ut- går man ifrån de stora märkesvarornas marknadsandelar. Man är av den uppfatt- ningen att egna märken inte bör tas upp med hänsyn till de resurser som krävs för deras marknadsföring. Beslut om vilka nya pro- dukter som skall tas upp i grundsortimentet fattas även av rådet. Vidare behandlas pris- kalkyleringsfrågor.

Den regionala anpassningen av åtgärder- na sker av distriktsgrupperna.

Av medlemsgrossisternas försäljning går ca 25 % till den egna kedjan. Den resterande delen går till smådetaljister, vilka köper ge- nom snabb—gross, till mångfilialföretag, va- ruhus, storförbrukare etc. Liksom inom and- ra företagsformer, där det förekommer nå- gon form av samverkan, sker orderupptag- ningen genom förtryckta orderböcker. Le- veranserna sker efter fastställda router och vid bestämda tidpunkter.

Samtliga detaljistkunder har samma netto- priser. Eftersom de största detaljistkunderna i regel är kedjeanslutna, kommer Vivo— detaljisterna automatiskt upp i de högsta

bonusklasserna. De förmåner Vivo-de- taljisterna erhåller jämfört med övriga de- taljistkunder består främst av stöd vid mark- nadsföreningen. Grossisten åtar sig att för de kedjeanslutna butikerna ekonomiskt och ar- betsmässigt svara för större delen av mark— nadsföringsprogrammet. För respektive grossistområde ställs en marknadschef till förfogande, som enbart sysslar med Vivo.

Vivo-organisationen är så utformad att den inom nuvarande ram tillåter en längre gående samordning och integration än vad situationen utvisade vid utgången av år 1965. I Vivos utvecklingsprogram ingår en utvidgning på servicesidan, utbyggnad av ut- bildningen, förbättrad konsulentverksamhet etc. Vidare eftersträvas en jämnare med- lemstäckning över landet samt en mer en- hetlig och ekonomisk struktur på medlems- butikerna.

Favör-kedjan

Favör-kedjan var ursprungligen lokaliserad till Storstockholm. År 1963 utvidgades ked- jan till att omfatta detaljister och grossister även i Kristianstad, Umeå och Karlstad. Favörbutikerna i samtliga områden admini— streras genom Favör AB i Stockholm.

Vid årsskiftet 1965/66 hade kedjan följande omfattning: Omsätt— Omsätt- ning per Antal ning butik butiker milj. kr. 1 000 kr Stockholmsom- rådet 108 127 1 045 Övriga landet 181 111 569 Totalt 289 238 823

Med en omsättning av 238 milj. kr. om— fattade Favör-butikerna ca 2 % av livsme- delshandelns omsättning år 1965.

I princip har Vivo- och Favör-kedjorna samma organisatoriska uppbyggnad. Vissa mindre skillnader förekommer dock. Favör- kedjan har något större insyn i grossistföre— tagens förhållanden, inköpspriser, kostnader etc., och Favör-kedjans styrelse består till en större del av detaljister.

Under styrelsen finns en marknadskom— mitté som svarar för den långsiktiga plane- ringen och principbesluten samt en varu- och reklamkommitté med uppgift att före- dra frågor rörande reklam, prissättning och liknande.

Inom ramen för det sortiment AB Manne Tössberg har kan Favör-detaljisternas köp- trohet inte öka nämnvärt. Ungefär 30 % av detaljisternas inköp går genom medlemsgros- sisterna. Av Favör-grossistens i Stockholm försäljning går ungefär hälften till medlems- detaljister, 25 % till filialbutiker och reste- rande 25 % till andra butiker, vilket sker främst genom snabb—gross.

Genom Favör-organisationen har frågor rörande utåtriktade aktiviteter såsom re- klam, prissättning samt varu- och sortiments- frågor förts över till en central instans. Be— träffande dessa frågor har de centrala be- sluten närmast karaktären av direktiv.

Någon ytterligare centralisering av be- slutsfattandet förefaller knappast kunna ifrågakomma inom gällande organisations ram. Den utveckling som eftersträvas för kedjans del är en ökning av omsättningen per butik. Antalet medlemsbutiker vill man snarare minska än öka. Målet är vidare att öka kedjans andel av grossistgruppens för- säljning.

Litteraturförteckning

Albinsson, G. och Endrédi, G.; Den privata kon- sumtionen 1950—1970. Stockholm 1965. Alderson, W. och Shapiro, S.; Oligopoly Theory and Retailing Competition. Ingår i: Cox, R., Alderson, W. och Shapiro, S. Theory in Marketing. Homewood 1964. Andrews, P. W. S.; On Competition in Economic Theory. London 1964. Aubert-Krier, Jane; Monopolistic and Imperfect Competition in Retail Trade. Ingår i: Monopoly and Competition and their regulation, ed. E. Chamberlin. London 1954. Bain, Joe; Industrial Organization. New York and London 1959. Baumol, W., Quandt, R. och Shapiro, S.; Oligo- poly Theory and Retail Food Pricing. Ingår i: Journal of Business, okt. 1964. Berg, L. och Bernitz, U.; Fritt kundval eller leve- ranstvång. Falun 1966. Bernitz, U.; Bruttoprisförbundet och andra åtgär- der mot konkurrensbegränsning i distrubutio- nen. Stockholm 1962. Board of Trade; Report on the Census of Distri- bution and other Services 1957. London 1959. [1]. Report on the Census of Distribution and other Services 1961. London 1964. [2]. Bundesamt fiir gewerbliche Wirtschaft; Bericht iiber das Ergebnis einer Untersuchung der Kon- centration in der Wirtschaft. Frankfurt am Main 1964. Bureau of Economic and Business Research; Vertical Integration in Marketing, ed. N. Wed- ding Urbana 1952. Carlsson, B. och Kusolfsky, B.; Om distributörs- märken, FFI, Stencil. Stockholm 1965. Cassady, R. Jr och Jones, W. L.; The Changing Competitive Structure in the Wholesale Grocery Trade. Berkeley and Los Angeles 1949. Cassady, R. Jr; Competition and Price Making in Food Retailing. New York 1962. Cox, R.; Distribution in a High-Level Economy. Englewood Cliffs 1965. Danielsson, S. och Nyström, H.; Prisändringar och Prispolitik. Seminariearbete i specialkurs D vid Handelshögskolan i Stockholm, våren 1962. Stencil. Detaljhandelns utredningsinstitut (DUI); Han-

delns arbetskrafts- och investeringsbehov fram till 1970. 1965 års Långtidsutredning, bilaga 3. SOU 1966: 10. Dorfman, R.; The Price System. Englewood Cliffs 1965. Endrédi, G.; Resekonsumtionen 1950—1975. Uppsala 1967. Federal Trade Commission; Staff Report to the Economic Inquiry into Food Marketing. Part I. Concentration and Integration in Retailing. Washington D.C. 1960. [1]. Part H. The Frozen Fruit, Juice and Vegetable Industry. Washington D.C. 1962. [2]. Fog, B. och Rasmussen, A.; Danmarks detail- handel i 1980. Köpenhamn 1965. Hall, M.; Distributive Trading. New York 1949. Hall, M., Knapp, J. och Winsten, C.; Distribution in Great Britain and North America. London 1961. Holdren, B. R.; The Structure of a Retail Market and the Market Behavior of Retail Units. Englewood Cliffs 1960. Holm, P.; Distributionsvägar och distributions- kostnader för byggnadsmaterial. Stockholm 1960. Hood, J. och Yamey, B. S.; Imperfect Competi- tion in Retail Trade. Ingår i: Economica, vol. XVIII nr 69—72. London 1951. Jefferys, J. B. och Knee, D.; Retailing in Europe. London 1962. Johansson, J., Persson, B och Quade, R. under medverkan av prof. Ulf af Trolle; Produktivi- tets- och effektivitetsutvecklingen 1954—1964 inom den fristående läkemedelsgrosshandeln. Göteborg 1966. Jordbruksutredning, 1960 års; De svenska jord- bruksprodukternas distributions— och marginal- förhållanden. SOU 1965 : 27. Katona, G. och Mueller, E.; A Study of Purchase Decision. Ingår i: Consumer Behavior, vol. 2, ed. L. H. Clark. New York 1955. Kihlstedt, C.; Sortiment inom detaljhandeln. Stockholm 1961. Kommerskollegium; 1951 års företagsråkning. SOS, Stockholm 1955. Lidén, L. och Holmberg, B. A.; Prisdifferentie- ring inom handeln. Uppsala 1960.

Mattson, L.-G.; Bagerierna inför 60-talets struk- turproblem. Stockholm 1963. Mc Clelland, W. G.; Cost and Competition in Retailing. London 1966. Mickwitz, G.; Marketing and Competition. Hel- singfors 1959. Modern detaljhandel; Tio uppsatser. Samman- ställda av 0. Linder. Ystad 1962. Nyberg, G.; Framtida distributionsvägar för möbler. Göteborg 1966. Priskontrollutredning; Betänkande utgivet av 1954 års. Konkurrens och priser. SOU 1955: 45. Progressive Grocer; The Magazine of Super- marketing. April 1966. Riktprisutredningen; Betänkande avgivet av. Pris- samverken och konkurrens. SOU 1966: 48. Sandels, R. och Wilton, R.; Kartläggning av Ke- misk-Tekniska Leverantörsförbundets medlem- mars val av distributionsvägar. Trebetygsarbete vid Handelshögskolan i Göteborg våren 1966. Stencil. Schmitz, G.; Spannen und Kosten bei unter- schiedlichen Distributionsformen Einzelhandels in der Bundesrepublik Deutschland. Stencil. Vissa delar av utredningen är publicerad i Les Cahiers De L*ilec 16: 1966 under rubriken: Couts et Marges De Distribution En Allemagne Fédérale. Select Committee on Small Business; Congress and the Monopoly Problem Fifty-six Years of Antitrust Development, 1900—1956. Washing- ton D.C. 1957. [1]. Status of Small Business in Retail Trade (1948 —1958). Washington D.C. 1960. [2]. Självbetjäning; April 1967, maj 1967. Tidskrift, ICA-förlaget, Västerås. Sjöberg, A. och Hansson, S.; Detaljhandelns struktur — sortiment och märkesvaror. Stock- holm 1955. Smith, H.; Retail Distribution: A Critica] Analysis. 2 nd ed. London 1946. Statens Pris- och Kartellnämnd; Pris- ochkartell- frågor: Konkurrensbegränsande samverkan inom handeln med varmvalsat stål åren 1933—1953. 4/1957. [l]. Möbelbranschens konkurrensproblem. 5/1957. [2]. Undersökning rörande pris— och konkurrensför- hållanden inorn radiobranschen. 6/1957. [3]. Prisutvecklingen inom beklädnadsområdet under

första halvåret 1957. 7/1957. [4]. Undersökning rörande konkurrensförhållanden inom radiobranschen. 1/1958. [5]. Marknadsläget för televisionsmottagare. 5/1958. [6]. Priser, marginaler och riktprisföljsamhet för ylle- konfektion i detaljhandeln hösten 1958. 4/1959. [7]. Priser, marginaler och riktprisföljsamhet i detalj- handeln för vissa slag av lätt konfektion våren 1959. 8/1959. [8].

Yllekonfektionen hösten 1959. Priser, marginaler och riktprisföljsamhet i detaljhandeln. 4/1960. [9]. TV- och radiohandeln 1959—1960. 1/1961. [10]. Konfektion våren 1960. Priser, marginaler och riktprisföljsamhet i detaljhandeln. 2/1961. [11]. Trikåvaror.lPriser, marginaler och riktprisfölj- samhet i detaljhandeln hösten 1960. 5/1961. [12]. Möbelhandeln. Priskonkurrens och leveransav- brott. 8/1961. [13]. Möbelindustrin. 5/1962. [14]. Möbelhandeln. Struktur, priser och marginaler. 7/1963. [15]. Riktprisföljsamhet och prisnivåer i livsmedels- detaljhandeln. En undersökning i 43 städer. 6/1964. [16]. Radio- och TV-handeln. Struktur, priser och mar- ginaler. 10/1964. [17]. Radio- och TV-handeln 1964. 6/7/1965. [18]. SPK:s lokala livsmedelsundersökningar visar prisvariationer mellan stormarknader och andra butiker. 10/1965. [19].

Textildetaljhandeln. 2/3/1966. [20].

Prissättningen i textilhandeln hösten 1965. 6/1966. [21]. Radio- och TV-handeln 1965. 6/1966. [22]. Statistisches Bundesamt, Fackserie F; Handels- und Gaststättenzählung 1960. Stuttgart und Mainz, 1965. Statistiska Centralbyrån; Folkräkningen den 1 november 1960, IX, Stockholm 1964. [1]. Lager och omsättning inom textilhandeln 1964. Statistiska Meddelanden I 1965: 24. [2]. Företagsräkningen för handeln avseende år 1963; Del I. Statistiska Meddelanden H 1967: 73. [3]. Sveriges Textilhandlareförbund; Samverkan i in- köp. Stockholm 1961. af Trolle, U.; Bruttoprissystemet. SOU 1951: 28. [1]. Studier i konkurrensfilosoii och konkurrens- lagstiftning. Göteborg 1963. [2]. U.S. Bureau of the Census; Census of Business 1963, Retail Trade. Washington D.C. 1965. Varudistributionsutredningens betänkande; Pris-

och prestation i handeln. SOU 1955 : 16. Wickström, B.; Konsumentens märkesval, en studie av köpbeteendet och dess utveckling. Göteborg 1965. Wikström, S.; Den intelligente konsumenten — myt eller verklighet. Stockholm 1959.

]

KUNGL.mBL. B FEBIGBS STOCKH.LM

Statens offentliga utredningar "1968

' SVs—tematisk förteckning

':, _ _,

Justitiedfepertementet Handläg'gninge'n . av säkerhetsfrågor. [4]

Försvaredepartementet

Ekonomisystem för för.-varat. f ] Ekonomisystem för försvaret. iheng. [2]

Finansdepartementet Koneentret'ionsUtredningen. ll. Kredltmerknadens struktur och funktionssätt. [3] || _.'lndustrins'strukturoch konkurrens- förhållanden. [En]| IV. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. [6

KUNGL. eter.. l 5 'FEB 1968 sroc H LM

VA.—r. __ ___.