SOU 1968:9

Virkesbalanser 1967

Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 29 juni 1964 bemyndiga- de Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepar- tementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att upprätta virkesbalanser.

Med stöd av detta bemyndigande till- kallades den 13 augusti 1964 såsom sakkun- niga professorn Erik Hagberg, tillika ord- förande, förbundsordföranden Sixten Bäck- ström, skogsdirektören Claés Danell, forst— mästaren Ragnar Eriksson, jägmästaren Lars-Erik Martens, byråchefen Bengt Ric— kard och verkställande direktören Lars Sjunnesson. Den 4 september 1964 entledi- gades Martens från sakkunniguppdraget och tillkallades försäljningschefen Bengt Rud— holm. Den 23 februari 1965 entledigades Rickard och tillkallades civilingenjören Bo Elfström såsom sakkunnig.

De sakkunniga har antagit benämningen Virkesbalansutredningen.

Till sekreterare åt utredningen förordna- des den 19 oktober 1964 försöksledaren vid skogshögskolan Gustaf von Segebaden.

Att såsom experter biträda utredningen förordnade departementschefen den 26 ja- nuari 1965 byrådirektören vid statistiska centralbyrån Olof Rönöberg samt den 1 mars 1966 professorn Charles Carbonnier och docenten Hilmar Holmen, båda vid skogshögskolan.

I direktiven för utredningen framhölls att resultatet av utredningsarbetet om möjligt borde redovisas i etapper, varvid det var önskvärt att en Virkesbalans för de norra delarna av landet upprättades med förtur.

I enlighet med de i direktiven uttalade önskemålen redovisade utredningen den 20 juni 1966 det dittills sammanställda utred- ningsmaterialet i betänkandet »Preliminära

SOU 1968: 9

virkesbalanser för Norrland och nordöstra Svealand» (Stencil Jo 1966: 7). Utredningen underströk den preliminära och delvis ofull- ständiga karaktären av balanserna och förut- skickade, att material och erfarenheter från det fortsatta utredningsarbetet kunde kom- ma att föranleda ändringari dessa.

Betänkandet remissbehandlades, varefter detta och de däröver avgivna remissvaren på Kungl. Maj:ts förordnande den 24 februari 1967 överlämnades till skogspolitiska utred- ningen. Virkesbalansutredningen har dock prövat de synpunkter som framförts av remissinstanserna och i erforderlig grad sökt beakta dem i det fortsatta arbetet.

Utredningen har i första hand behandlat de mera kortsiktiga frågorna kring virkes- tillgång och virkesförbrukning. Därvid har dock tillgångssidan beräknats på grundval av mera långsiktiga bedömningar. När det gäller förbrukningssidan är det uppenbart att denna på längre sikt blir beroende av den svenska skogsindustrins möjligheter att hävda sig på den internationella marknaden. Utredningen har inte sett som sin uppgift att gå in på de därmed sammanhängande mera långsiktiga frågorna; dessa torde kom- ma att behandlas inom den skogspolitiska utredningen och den branschutredning som har tillsatts inom Skogsindustriernas Samar- betsutskott.

Beräkningarna över virkestillgången och dess avsättningslägen har i överensstämmelse med direktiven utförts av skogshögskolan. För dessa delar av utredningsarbetet har svarat professorn Nils-Erik Nilsson och ut- redningens sekreterare von Segebaden. Där- jämte har experterna Carbonnier och Hol- men belyst möjligheterna att öka virkespro-

3

duktionen genom dikning och gödsling. Där- utöver har utredningen anlitat laboratorn Jöran Fries för särskild undersökning röran- de de använda kuberingsfunktionerna och avdelningsdirektören Claes-Eric Norrbom angående åkerjordens framtida omfattning och lokalisering. — De nämnda bidragen redovisas i separata bilagor.

Sedan utredningsuppdraget har slutförts får Virkesbalansutredningen härmed vörd- samt överlämna sitt betänkande »Virkes— balanser 1967».

Stockholm den 21 december 1967.

Erik Hagberg

Sixten Bäckström Clae's Danell Bo Elfström Ragnar Eriksson Bengt Rudholm Lars Sjunnesson

/ Gustaf von Segebaden

SOU 1968: 9

InnehåH

Kapitel 1 Områdesindelning

Kapitel 2 Virkestillgång 2.1 Allmänt

2.2 Tidigare beräkningar av virkestill— gången 2.3 Nuvarande skogstillstånd 2.4 Bruttoavverkningsberäkning

2.5 Faktisk avverkning enligt riksskogs- taxeringens stubbinventering 2.6 Jämförelse mellan beräknad och fak- tisk avverkning 2.7 Förändringar i skogsmarksareal och virkesförråd under perioden 1953— 1966 2.8 Möjligheter till ökad skogsproduktion

Kapitel 3 VirkestiI/gångarnas avsätt/rings-

lägen 3.1 3.2

3.3

Allmänt »Dåligt avsättningsläge» i tidigare virkesbalanser Undersökning rörande avsättnings— läge

Kapitel 4 Virkesfärbrukning

4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7 4.8 4.9

Allmänt

Sågtimmer Fanertimmer Tändsticksvirke Massaved, boardved och sågavfall Brännved Övriga sortiment Sjunkning vid flottning Avtumning

4.10 Total virkesförbrukning

Kapitel 5 Inrikes virkesflyttning

Kapitel 6 Export och import av rundvirke

Kapitel 7 Virkesbalanser 7.1 Allmänt

13

15 15

15 16 20

26

28

29 31

34 34

34

35

37 37 37 40 41 41 48 50 50 51 51

53

55

61 61

7.2 7.3 7.4 7.5 7.6 7.7 7.8 7.9

Industriområde I Industriområde II Industriområde III Industriområde IV Industriområde V Industriområde VI Industriområde I—III Industriområde IV—VI

7.10 Samtliga industriområden

Sammanfattning

Bilaga A Avverkm'ngsberäkningar A.1 A.2

A.3

Introduktion Nuvarande skogstillstånd A.2.1 Ägoslag A.2.2 Skogsmark A.2.3 Virkesförråd A.2.4 Tillväxt A.2.5 En tillväxtanalys

Bruttoavverkningsberäkningar

A.3.1 Introduktion A.3.2 Områdesindelning och ägar- gruppedng A.3.3 Beräkningsalternativ A.3.4 Tekniskt underlag för beräk- ningarna A.3.5 Beskrivning av utgångsläget A.3.6 Förutsättningar för de olika beräkningsalternativen A.3.7 Avverkningsberäkningen A.3.8 Volymfördelning på toppdia— meterklasser och kvalitetsbe- dömning A.3.9 Långsiktsanalys

A.4 Utförda avverkningar enligt stubb-

inventeringen

A.4.1 Stubbinventeringens utföran- de och tillförlitlighet A.4.2 Stubbinventeringens resultat A.4.3 Jämförelse mellan avverk- ningsberäkningarna och stubbinventeringen

72 75 77 81 81 84 87 87

94

103 103 103 103 104 109 111 111 116 116

116 118

118 119

121 128 129 130 131 131 139

142

A.5 Utvecklingstendenser beträffande skogsmarksareal, virkesförråd och virkesproduktion 143 A.5.1 Allmänt 143 A.5.2 Skogsmarksareal 144 A.5.3 Virkesförråd 147 A.5.4 Jämförelse mellan förrådsänd- ring, tillväxt och avverkning på skogsmark 149 A.5.5 Bedömning av produktions— möjligheterna på längre sikt 150 A.6 Slutord 155

Underbilaga A.1 Definition av ålders- och huggningsklasser samt ägargrupper 157

Underbilaga A.2 Metod för beräkning av

trender och medelfel 159 Tabell A.1—A.65 160 Bilaga B Virkestillgångarnas avsättnings—

lägen 259 B.] Allmänt 259 B.2 Komplettering av riksskogstaxering—

ens material 259

B.3 Grunder för kostnadsberäkningen 260 B.4 Skogens belägenhet i förhållande till

Hottled, bilväg, kust och tätort 263 B.5 Bruttoavverkningen fördelad på kostnadsklasser 266 B.6 Kostnadsjämförelser mellan brutto- avverkningen och det faktiska utta- get 277 B.7 Drivningskostnad för »typträd» 280 3.8 Slutord 280 Underbilaga B.] Tätorter som ingår i

avsättningslägesundersökningen 282

Bilaga C Möjligheterna att genom gödsling öka virkesproduktionen på fastmark 283 Bilaga D Möjligheterna att höja skogs- produktionen genom dikning och göds— ling av rorvmark 291 Bilaga E Åkerjordens framtida omfattning och lokalisering 302

Bilaga F 1965 års sågverksinventering _ resultat i korthet 308

Bilaga G Företag som deltagit i 1965 års enkät inom massa- och skivindustrin 312

Bilaga H Avverkning av brännved på ban- deskogarna säsongen 1964/65 314

Underbilaga H.1 Arbetsinstruktion vid urval av provfastigheter ur fastighets- längderna år 1965 321

Underbilaga H.2 Till ägare av fastighet som utvalts för undersökning av bränn- vedsavverknin gen på privatägda skogar 323 Bilaga I Kuberingsfunktionernas noggrann-

het preliminär undersökning 324 Bilaga J Skogsstyrelsens stamundersök-

ning 1966 — preliminär rapport 334 Bilaga K Använda relationstal för måtto/n-

vandling och råvarnåtgång 340 Förkortningar m3f ub = kubikmeter fast mått, utan bark mask = skogskubikmeter (hel trädstams to— tala volym, med bark)

mat = kubikmeter travat mått

T abell- och figurförteckningar

Tabeller

2.1

2.2

2.3

2.4

2.5

2.6

2.7

2.8

2.9

2.10

2.11

2.12

2.13

4.1

4.2

Landareal fördelad på ägoslag inom industriområde I—III och IV—VI Skogska fördelad på ägargrup— per inom industriområde I—III och IV—VI Skogsmark fördelad på bonitets-, huggnings- resp. åldersklasser inom industriområde Ia och VI Areal i huggningsklass C och D3 fördelad på slutenhetsgrader inom ett nordligt och ett sydligt område Virkesförråd av tall, gran och löv fördelat på grovleksklasser inom olika landsdelar Virkesförråd fördelat på huggnings- klasser inom industriområde Ia och VI Gallringsalternativen Gl och G2 inom ett nordligt och ett sydligt del- område Slutavverkningsalternativen a—c inom ett nordligt och ett sydligt del- område Bruttoavverkningen enligt alt. Gl-b inom industriområde Ia och VI I skogen kvarlämnade hela träd in- om ett nordligt och ett sydligt om- råde

Årlig bruttoavverkning enligt alter- nativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961/62—1965/66 in- om industriområde I—III och IV— VI Årlig bruttoawerkning enligt alter- nativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961 /62—1965/66, för trädslagen barr och löv inom indu— striområde I—III och IV—VI Årlig bruttoawerkning enligt alter- nativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961/62—1965/66, för olika ägargrupper inom indu- striområde I—III och IV—VI Total sågverksproduktion enligt sågverksinventeringarna, åren 1953, 1958 och 1964 Sågverkens produktion åren 1964, 1967 och 1970

17

17

18

18

19

19

22

24

25

27

28

29

29

38

38

4.3

4.4

4.5

4.6

4.7

4.8

4.9

4.10

4.11

4.12

4.13

4.14

4.15

5.1

6.1

6.2

6.3

6.4

6.5

Förbrukning av sågtimmer åren 1964, 1967 och 1970 Faner- och plywoodfabrikernas produktion åren 1955, 1959, 1964, 1967 och 1970 Förbrukning av fanertimmer åren 1964, 1967 och 1970 Förbrukning av tändsticksvirke åren 1964, 1967 och 1970 Massa- och skivindustrins produk- tion åren 1954 och 1964 samt beräk- nade praktiska kapacitet åren 1967 och 1970 Massa- och skivindustrins förbruk- ning av rundvirke och sågavfall år 1964 Förbrukning av rundvirke och såg— avfall inom massa- och skivindu- strin åren 1964, 1967 och 1970 Avverkning av brännved säsonger- na 1950/51 och 1964/65 Avverkning av brännved åren 1964 /65, 1967 och 1970 Förbrukning av »övriga sortiment» åren 1964, 1967 och 1970 Sjunkning vid flottning åren 1964, 1967 och 1970 »Avtummad» volym vid inmätning av industrisortimenten åren 1964, 1967 och 1970 Total förbrukning av rundvirke åren 1964, 1967 och 1970 Förbrukning av inhemskt virke in- om sågverksindustrin år 1965 samt inom massa- och skivindustrin år 1964 fördelad på anskaffningsom- råden Export och import av rundvirke åren 1955—1966 Export och import av rundvirke år 1964 fördelade på industriområde I—III och IV—VI Sveriges export och import av såg- timmer och massaved till resp. från Finland och Norge åren 1960—1966 Skogsmarksareal, virkesförråd, till- växt och awerkningi Finland, Nor- ge och Sverige Avverkning samt export och import av rundvirke och brännved i Fin-

40

40

41

41

42

47

48

49

49

50

51

51

52

53

56

56

57

58

land, Norge och Sverige åren 1960 —1966 Produktion och virkesförbrukning vid sågverk och massaindustri i Fin- land, Norge och Sverige åren 1960 —1966 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I, hela området Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I, anträdet nedan skogsodlingsgränsen 7.1.3 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ia, hela området 7.1.4 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ia, områ- det nedan skogsodlingsgränsen 7.1.5 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ib, hela området Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ib, områ- det nedan skogsodlingsgränsen Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde II, hela området Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde II, områ- det nedan skogsodlingsgränsen Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde III Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IVa Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IVb Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde V Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde VI Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I—III, hela området ' Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I—III, området nedan skogsodlingsgrän— sen Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV—VI Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden, inkl. området ovan skogsodlings— gränsen 6.6 7.1.2 7.1.6 7.2.1 7.2.2 7.3 7.4.1 7.4.2 7.4.3 7.5 7.6 7.7.1 7.7.2 7.8 7.9.1

58

60

66

67

68

69

70

71

73

79 80

82

85

86

88

89

7.9.2 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden, exkl. området ovan skogsodlings- gränsen Balans (tillgång minus behov) åren 1964, 1967 och 1970, områdesvis. Sammandrag från tabell 7.1—7.9 Landarealens fördelning på ägoslag inom industriområden Skogsmarksarealens fördelning på ägargrupper inom industriområden Skogsmarksareal fördelad på boni- tets- och huggningsklasser, genom- snittsförråd samt antal provytor in- om industriområden och ägargrup— per Skogsmarksareal fördelad på ål- dersklasser, inom industriområden och ägargrupper Skogsmarksareal i Norrbottens län, fördelad på åldersklasser, dels en- ligt genomsnitt för riksskogstaxe- ringen 1953—1962, dels enligt en beräknad åldersklassfördelning år 1962 Skogsmarksareal fördelad på slut- enhetsgrader inorn huggningsklas- ser för vissa län Totalt virkesförråd och grundyta på bark enligt andra och tredje ri ks- skogstaxeringen, länsvis Totalt virkesförråd fördelat på träd- slag och diameterklasser inom Norr- land, Svealand och Götaland Virkesförråd per hektar inom hugg- ningsklasser för län och ägargrup- per A.10 Virkesförråd per hektar inom ål- dersklasser för län och ägargrupper A.11 Årlig tillväxt för olika trädslag och per hektar samt årlig volymtillväxt- procent, länsvis A.12 Skogsmarksareal fördelad på boni- tets- och huggningsklasser, genom- snittsförråd samt antal provytor inom industriområden, län eller länsdelar A.13 Uppskattade, »verkliga», virkesför- råd per hektar samt motsvarande beräknade förråd inom ägargrup- per i Norrbottens län A.14 Beräknade förråd och förutsatta ut- tag i olika huggningsklasser och slutenhetsgrupper, för delområden A.15 Uttagsprocent i olika huggnings- 7.10 A.1 A.2 A.3 A.4 A.5 A.6 A.7 A.8 A.9

90

92

160

160

161

163

165

166

167

168

169

171

173

174

176

177

klasser och slutenhetsgrupper, för delområden 180

A.16 Gallringsintervall i olika hugg- ningsklasser och slutenhetsgrupper, för delområden 182 A.17 Skogsmarksareal fördelad på hugg— ningsklasser och förutsatt arealbe— handling enligt olika altemativ, för delområden A.18 Slutavverkningsarealer enligt olika alternativ under sju tioårsperioder, för delområden 194 A.19 Sammanställning av slutavverk- ningsarealer samt beräkning av år- liga föryngringsytor i olika alterna- tiv, för delområden A.20 Slutavverkningsareal under första tioårsperioden enligt olika alterna- tiv, inom delområden och ägar- grupper A.21 Beräkning av bruttoavverkning en- ligt olika alternativ, för delområden 200 A.22 Bruttoavverkning per hektar enligt olika alternativ inom industriområ- den och delområden A.23 Total bruttoavverkning enligt olika alternativ inom industriområden och delområden A.24 Total bruttoavverkning enligt olika alternativ inom delområden och ägargrupper A.25 Bruttoavverkning av barrskog 10 cm + enligt olika alternativ inom industriområden, delområden och ägargrupper A.26 Bruttoavverkning av lövskog 10 cm + enligt olika alternativ inom industriområden, delområden och ägargrupper A.27 Bruttoavverkning inom industri— områden fördelad på trädslag och diameterklasser A.28 Exempel på framskrivning av vir- kesförråd och arealer till år 20, Norrbottens kustland A.29 Exempel på framskrivning av vir- kesförråd och arealer år 21—40, Norrbottens kustland A.30 Avverkning på kronoskog enligt domänverkets statistik och enligt riksskogstaxeringens stubbinvente- ring åren 1953—1966 inom indu- striområde I—VI A.31 Årlig avverkning enligt stubbinven— teringen fördelad på trädslag samt

184

195

198

218

226

228

229

230

231

på landsdelar avverkningsåren 1952 /53—1965/66

A.32 Awerkning enligt stubbinventering- en fördelad på landsdelar, trädslag och diameterklasser. Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1965/66 233 A.33 Avverkningenligt stubbinventering- en fördelad på län. Medeltal för awerkningsåren 1956/57—1965/66 234 A.34 Årlig avverkning enligt stubbinven- teringen fördelad på industriområ- den, avverkningsåren 1952/53— 1965/66 234 A.35 Avverkning enligt stubbinventering- en fördelad på industriområden och ägargrupper. Medeltal för av- verkningsåren 1956/57—1960/61, 1961/62—1965/66 samt 1956/57— 1965/66 A.36 Avverkning enligt stubbinventering- en fördelad på delområden, träd- slag och diameterklasser. Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1965 166 236 A.37 I skogen »kvarlämnade» hela träd med fördelning på delområden, trädslag och diameterklasser. Me- deltal för avverkningsåren 1963/64 —1965/66 A.38 Beräknad volym av i skogen »kvar- lämnade» hela träd med fördelning på delområden och trädslag. Medel- tal för awerkningsåren 1956/57— 1965/66 A.39 Avverkning enligt stubbinventerin- gen på annan mark än skogsmark samt av torrskog, med fördelning på industriområden och trädslag. Medeltal för avverkningsåren 1956 /57—1965/66 ' 241 A.40 Awerkning enligt stubbinventerin- gen på annan mark än skogsmark samt av torrskog, med fördelning på industriområden, trädslag och ägargrupper. Medeltal för avverk— ningsåren 1956/57—1965/66 A.41 Avverkning av barr- resp. lövskog 10 cm+ enligt stubbinventeringen och enligt avverkningsberäkningen, med fördelning på industriområden och delområden

A.42 Awerkning av barr- resp. lövskog 10 cm+ enligt stubbinventeringen och enligt avverkningsberäkningen,

232

235

237

239

242

243

med fördelning på industriområden och ägargrupper 244 A.43 Awerkning av barr- resp. lövskog

10 cm+ enligt stubbinventeringen och enligt avverkningsberäkningen, med fördelning på industriområden och diameterklasser 246 A.44 Skogsmarksareal fördelad på regio-

ner, enligt taxeringarna åren 1953— 1966 247 A.45 Skogsmarksareal fördelad på regio- ner, enligt trendberäkning 247 A.46 Skogsmarksareal i åldersklass 0 och I fördelad på regioner, enligt taxe- ringarna åren 1953—1966 248 A.47 Skogsmarksareal i åldersklass 0 och I fördelad på regioner, enligt trend- beräkning 248 A.48 Skogsmarksareali åldersklass VI+ fördelad på regioner, enligt taxe— ringarna åren 1953—1966 249 A.49 Skogsmarksareali åldersklass VI+ fördelad på regioner, enligt trend- beräkning 249 A.50 Totalt virkesförråd på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxerin- garna åren 1953—1966 250 A.51 Totalt virkesförråd på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendbe- räkning 250 A.52 Totalt virkesförråd av tall på skogs- mark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 251 A.53 Totalt virkesförråd av tall på skogs- mark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 251 A.54 Totalt virkesförråd av gran på skogsmark fördelat på regioner, en- ligt taxeringarna åren 1953—1966 252 A.55 Totalt virkesförråd av gran på skogsmark fördelat på regioner, en- ligt trendberäkning 252 A.56 Totalt virkesförråd av lövträd på skogsmark fördelat på regioner, en- ligt taxeringarna åren 1953—1966 253 A.57 Totalt virkesförråd av lövträd på skogsmark fördelat på regioner, en- ligt trendberäkning 253 A.58 Totalt virkesförråd i diameterklass 0—15 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 254 A.59 Totalt virkesförråd i diameterklass 0—1 5 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 254

A.60 Totalt virkesförråd i diameterklass 15—25 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 255 A.6] Totalt virkesförråd i diameterklass 15—25 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 255 A.62 Totalt virkesförråd i diameterklass 25 cm+ på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 256 A.63 Totalt virkesförråd i diameterklass 25 cm+ på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 256 A.64 Försök till förrådsbalans på skogs- mark under trettonårsperioden 1953—1966 257 A.65 Praktiskt möjlig skogsproduktion på längre sikt 258

B.1 Exempel på tillämpad kostnad för

huggning av obarkat virke 261 B.2 Skogsmarkens fördelning på poäng-

klasser för bedömd terrängsvårig— het vid körning med traktor 262 13.3 Skogsmarkens fördelning på bil-

transportavstånd till leveransställe vid kusten, befintligt vägnät 263 B.4 Medelkörväg till permanent bilväg 264 3.5 Medelkörväg till permanent bilväg

för skogsmarken inom olika bil- transportavstånd till kusten, befint- ligt vägnät 264 B.6 Medelkörväg till permanent bilväg

för skogsmarken inom olika ägar- grupper, befintligt vägnät 264 B.7 Skogsmarkens fördelning på trans-

portalternativen (l)—(3), befintligt vägnät 265 B.8 Medelavstånd till Hottled, bilväg

och kust för skogsmarken vid transportaltemativen (l)—(3), be- fintligt vägnät 265 B.9 Medelkörväg till vidaretransport- led för skogsmarken 266 B.10 Skogsmarkens belägenhet i förhål- lande till tätort, befintligt vägnät 266 B.11 Genomsnittlig direkt drivningskost- nad för bruttoavverkningen av barrvirke vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning» 268 B.12 Bruttoavverkning, areal och dags- verksåtgång inom olika kostnads- klasser vid leverans »fritt kusten

B.13

B.14

13.15

C.1

C.2

D.2

D.3

D.4

D.5

E.]

E.2

H.]

H.2

med biltransport och flottning», be- fintligt vägnät, industriområde Ia 269 Bruttoawerkning, areal och dags— verksåtgång inom olika kostnads- klasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», be- fintligt vägnät, industriområde Ib 270 Bruttoawerkning, areal och dags- verksåtgång inom olika kostnads- klasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», bc- lintligt vägnät, industriområde II 271 Genomsnittlig direkt drivningskost- nad för bruttoavverkningen vid olika leveransalternativ, befintligt vägnät 275

Beräknad årlig tillväxt och tillväxt- ökning genom gödsling på reduce- rad areal i huggningsklass C, Dl och D2 fördelad på län och länsde- lar 286 Beräknad årlig tillväxt och tillväxt- ökning genom gödsling på reduce- rad areal i huggningsklass C, Dl och D2 fördelad på industriområ- den och ägargrupper 288

Myr, genom dikning och gödsling utnyttjbar bruttoareal fördelad på områden och höjdlägesklasser 297 Sumpskog, genom dikning och gödsling utnyttjbar bruttoareal för- delad på områden och höjdläges- klasser 298 Myr, total areal och utnyttj bar brut- toareal, inom industriområden 299 Sumpskog, total areal och utnyttj— bar bruttoareal, inom industriom- råden 299 Bedömd årlig bruttoproduktion av skog genom dikning och gödsling av torvmark, inom industriområden 300

Utvecklingstendenser i fråga om jordbrukets markanvändning inom olika produktionsområden 304 Långsiktigt bestående och marginell åker med redovisning på län 305

Urvalets storlek, antal svar m.m., länsvis 315 Avverkningen av brännved på bon- deskogar säsongen 1964/65, länsvis 317

1.1 Tall, formtal på bark, funktioner för södra och norra Sverige 326 1.2 Tall, formtal på bark, funktioner för hela Sverige 327 1.3 Tall, formtal under bark, funktio-

ner för södra och norra Sverige 328 1.4 Tall, formtal under bark, funktio-

ner för hela Sverige 329 I.5 Gran, formtal på bark, funktioner

för södra och norra Sverige 330 I.6 Gran, formtal på bark, funktioner

för hela Sverige 331 1.7 Gran, formtal under bark, funktio-

ner för södra och norra Sverige 332 I.8 Gran, formtal under bark, funktio-

ner för hela Sverige 333 Figurer 1.1 Områdesindelning 13 4.1 Sågverksproduktion i riket åren

1927—1970 39 4.2 Massaindustrins produktion åren

1944, 1954 och 1964 samt beräkna-

de praktiska produktionskapacitet

åren 1967 och 1970 43 4.3 Massaindustrin år 1967 44 4.4 Pappersindustrin år 1967 45 7.1 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde I 65 7.2 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde II 72 7.3 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde III 75 7.4 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde IV 77 7.5 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde V 81 7.6 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde VI 81 7.7 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde I—III 84 7.8 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde IV—VI 87 7.9 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för samtliga industriområden 91 A.1 Regionala variationer i skogspro-

duktionen enligt beräkningar grun— dade på riksskogstaxeringens pro- duktionsöversikter 105 A.2 Skogsmarksareal i Norrbottens län

fördelad på åldersklasser, dels en- ligt genomsnitt för riksskogstaxe-

ringen 1953—1962, dels enligt be- räknad åldersklassfördelning år 1962 Årsringsindex åren 1902—1963 för gran och tal], Norrbottens kustland Tillväxtprocent för gran och tall vid första och tredje riksskogstaxe- ringen, Norrbottens kustland A.5.1 Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde I Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde II Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde III Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde IV Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde V Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde VI A.6 Årlig avverkning enligt stubbinven- teringen inom industriområden av- verkningsåren 1952/53—1965/66 Årlig avverkning enligt stubbinven- teringen fördelad på »belägenhets- zoner» inom industriområde I—III avverkningsåren 1952/53—1965/66 Årlig avverkning enligt stubbinven- teringen fördelad på slutavverkning och övriga huggningsformer inom industriområde I—III och IV—VI avverkningsåren 1956/57—1965/66 Årlig slutavverkningsareal enligt stubbinventeringen inom industri- område I—III och IV—VI avverk- ningsåren 1952/53—1965/66 A.10 Årlig slutavverkningsareal enligt stubbinventeringen fördelad på ägargrupper inom industriområde I—III och IV—VI avverkningsåren 1952/53—1965/66 A.3 A.4 A.5.2 A.5.3 A.5.4 A.5.5 A.5.6 A.7 A.8 A.9

B.] Bruttoavverkning fördelad på kost- nadsklasser vid leverans »fritt kus- ten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, industriområde I + 11 Bruttoavverkning fördelad på kost— nadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flott- ning», befintligt vägnät, industri- område Ia, Ib och II Bruttoawerkning av barrvirke inom ägargrupper fördelad på kostnads- klasser vid leverans >>fritt kusten med biltransport och flottning», be— B.2 B.3

108

112

113

132

133

134

135

136

137

139

140

140

140

141

272

272

B.4

B.5

B.6

B.7

B.8

B.9

3.10

3.11

B.12

C.]

C.2

D.]

H.]

fintligt vägnät, industriområde 1 + 11 Bruttoavverkning av barrvirke för- delad på kostnadsklasser vid leve- rans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, delområden inom industriområde I och II Bruttoavverkning av barrvirke för- delad på kostnadsklasser vid olika leveransalternativ, befintligt vägnät, industriområde 1 + 11 Medelkostnad för barrvirke enligt bruttoberäkningen och enligt det faktiska uttaget vid leverans »fritt kusten med biltransport och flott- ning», befintligt vägnät Medelkostnad för lövvirke enligt bruttoberäkningen och enligt det faktiska uttaget vid leverans »fritt kusten med biltransport och flott- ning», befintligt vägnät Avverkning enligt bruttoberäk- ningen och enligt det faktiska utta- get fördelad på kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltrans— port och flottning», befintligt väg- nät, industriområde ] + 11 Frekvenskurva för bruttoavverk- ningen av barrvirke, industriområ- de I + 11 »Tveksam tillgång» av barrvirke en- ligt jämförelse mellan bruttoavverk- ningen och det faktiska uttaget, in- dustriområde I + 11 Schematisk framställning av barr- virkets »faktiska» kostnadsgräns, industriområde I + 11 Drivningskostnad för >>typträd» av tall resp. gran vid leverans »fritt kusten med biltransport och flott- ning»

273

273

276

277

277

Mellan 5. 280 och 281

Samband mellan årlig tillväxtökning och årlig tillväxt i ogödslat bestånd, tallbestånd Samband mellan årlig tillväxtökning och årlig tillväxt i ogödslat bestånd, granbestånd

284

284

Skogsdikning i Sverige åren 1873— 1965 292

Awerkning av brännved på bonde- skogar säsongen 1964/65, länsvis 319

&

KAPITE L 1 Områdesindelning

Till grund för den områdesindelning som tillämpas i utredningen i fråga om virkes— förbrukning och virkesbalanser har lagts den indelning i sex industriområden som anges i Kungl. Maj:ts prop. 1962: 67 (s. 31) och till vilken riksskogstaxeringens upplägg- ning har anpassats.

I det preliminära betänkandet angav ut- redningen, att den inte hade funnit till- räckliga skäl föreligga att biträda ett i pro- positionen återgivet förslag av kommittén för näringslivets lokalisering om uppdelning av industriområde I i två områden, omfat- tande Norrbottens och Västerbottens län respektive Västernorrlands län och landska- pet Jämtland. Efter remissbehandlingen har utredningen dock ansett sig böra tillmötesgå vissa remissinstansers önskemål om särredo- visningar inom industriområdena I och IV. I slutbetänkandet lämnas därför, förutom för områdena I—VI, uppgifter även för delarna Ia och Ib respektive IVa och IVb. Områdesindelningen framgår av figur 1.1.

Indelningen i de ursprungliga sex indu- striområdena tillkom under år 1961 som re- sultat av överläggningar mellan kommers- kollegium och statens skogsforskningsinsti- tut och efter samråd med arbetsmarknads- styrelsen, domänstyrelsen, skogshögskolan, Skogsstyrelsen samt skogskommittén inom Skogsindustriernas Samarbetsutskott, Sveri— ges Skogsägareförbund och Sveriges Skogs- ägareföreningars Riksförbund.

Det ansågs då angeläget att bilda redo- visningsenheter som i stort sett överens-

1 Inkl. Storsjö förs. i Övre Ljungadalens kom— mun. '-' Exkl. dito. 3 Inkl. Hamra förs. i Los kommun.

SOU 1968: 9

Figur 1.1. Områdesindelning Ia Norrbottens och Västerbottens län

Ib Västernorrlands län samt av Jämtlands län landskapet Jämtland1 11 Av Jämtlands län landskapet Härjedalena samt av Gävleborgs län landskapet Häl- singlanda 111 Av Gävleborgs län landskapet Gästrikland samt Kopparbergs, Västmanlands, Uppsala och Stockholms län " IVa Värmlands och Örebro län samt av Alvs- borgs län landskapet Dalsland IVb Skaraborgs, Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län utom landskapet Dalsland V Södermanlands, Östergötlands och Got- lands län VI Kalmar, Jönköpings, Kronobergs, Ble- kinge, Malmöhus, Kristianstads och Hall- lands län

13

stämde med försörjningsområdena för de olika industricentra. Dessutom var det önsk- värt att avgränsa enheterna efter läns- eller landskapsgränser.

Utredningen vill framhålla att skogsin- dustrierna, till följd av de ökade möjlighe- terna till långväga virkestransporter som nu- mera föreligger, i mindre grad än tidigare är hänvisade att anskaffa sitt virke inom lokalt avgränsade områden. Den övergång från flottning till landtransport som för när- varande sker i rask takt och de omfattande ändringarna av industristrukturen som lika- ledes sker nedläggning av vissa industri- enheter och nyanläggning eller utbyggnad av andra samt ändringar i produktionsin- riktningen rubbar givetvis också det mera traditionella mönstret vad gäller vir- kesanskaffningen. Detta medför att industri- områdena i mindre utsträckning än tidigare kan betraktas isolerade från virkesförsörj- ningssynpunkt. Vid bedömning av virkes- situationen inom ett område måste man där- för beakta i första hand även situationen inom angränsande områden, i andra hand situationen inom riket i dess helhet. Inter- nationella förhållanden kan ge anledning att se frågan ur än vidare perspektiv.

Virkestillgången har primärt beräknats för län, länsdelar eller grupper om två till fyra län och har sedan summerats för res— pektive industriområde. En bearbetning av avverkningsberäkningarnas resultat enligt den modell som först utnyttjades i en ut- redning om lövskogstillgångarna i Norrbot- ten (Tornedalsutredningen, del II. SOU 1960: 37) och senare i den s.k. småområ— desutredningen (St. skogsforskningsinst., avd. för skogstaxering. Rapporter, nr ]. Nilsson 1961) skulle dock möjliggöra en redovisning för andra områden än de som här har till- lämpats. I småområdesutredningen redovi— sades sålunda bl. a. resultat av 1958 års av- verkningsberäkningar för hela riket fördelat på ca 480 delområden.

Inom industriområdena I och II redovi- sas virkestillgången separat för de delar av Norrbottens och Västerbottens lappmarker och av Jämtlands län, som är belägna inom området ovanför den s. k. skogsodlings-

14

gränsen. Denna gräns existerar egentligen endast på kronomarkerna och avskiljer tills vidare de ekonomiskt och biologiskt sämsta markerna, där som regel varken föryng- ringshuggningar eller investeringar för sko- gens förnyelse får förekomma (Domänver- kets reglementssamling Å 4: 12). Eftersom det i olika sammanhang har ansetts vara av värde att kunna särskilja sådana problema- tiska marker även hos övriga ägargrupper, har på riksskogstaxeringens kartmaterial skogsodlingsgränsen schematiskt uppdragits såsom en redovisningsgräns över de marker som är belägna mellan kronans marker. Av utredningen betraktas dock gränsen enbart som en geografisk gräns, motiverad av de skillnader i skogstillstånd som har konsta- terats mellan arealerna ovan och nedan gränsen.

SOU 1968: 9

KAPITEL 2 Virkestillgång

2.1. Allmänt

Skogstillståndet i landet kan följas sedan 1920-talet, då den första riksskogstaxeringen genomfördes under åren 1923—1929 (SOU 1932: 26). En andra inventering av landets skogar, den andra riksskogstaxeringen, sked- de åren 1938—1952 (Riksskogstaxeringen 1938—1952. St. skogsforskningsinst., avd. för skogstaxering. Rapporter, nr 2. Nilsson och Östlin 1961).

År 1953 lades inventeringsmetoden om från det tidigare använda systemet med läns- vis taxering till ett system som innebär att hela landet årligen täcks av en lågprocentig inventering. Samtidigt infördes som ett nytt moment vid inventeringen en registrering av avverkade träd, den s. k. stubbinventeringen, för uppskattning av den årliga avverknings- volymen. Det första tioårsomdrevet med den nya metoden, den tredje riksskogstaxering- en, avslutades år 1962 (Riksskogstaxeringen åren 1953—1962. Skogshögskolan, inst. för skogstaxering. Rapporter, nr 9. Arman 1965).

Man kan säga att en fjärde taxering nu pågår som direkt fortsättning på den tredje taxeringen. Vid bearbetning kan sålunda material från de två taxeringarna kombine- ras på ett sådant sätt att ett »rullande» ma- terial erhålls.

I föreliggande betänkande baseras be- skrivningen av Skogstillståndet och avverk- ningsberäkningen på den tredje riksskogs- taxeringens resultat, dvs. på material från inventeringarna åren 1953—1962. För in- dustriområde II och delar av område III (riksskogstaxeringens region III) ligger dock inventeringarna åren 1955—1964 till grund. Utredningens grundmaterial på tillgångs-

SOU 1968: 9

sidan svarar alltså närmast mot ett medel- tillstånd omkring år 1958 resp. år 1959. En särskild analys har dock gjorts av föränd— ringarna från inventeringen år 1953 och fram till dagsläget.

Avverkningsstatistiken enligt stubbinven- teringen omfattar avverkningssäsongerna 1952/53—1965/66.

Som bakgrund till den avverkningsberäk- ning (bilaga A) som för utredningens räk— ning har gjorts vid skogshögskolan ges i det följande kortfattade redogörelser för när- mast föregående avverkningsberäkningar och för nuvarande skogstillstånd.

2.2. Tidigare beräkningar av virkes- tillgången

Riksskogstaxeringens uppgift har varit, allt— sedan den första taxeringens tillkomst, att ge en detaljerad beskrivning av Skogstill- ståndet, som bl. a. kan ge svar på frågan om skogarnas avkastningsförmåga.

Under de snart 40 år som gått sedan den första riksskogstaxeringen avslutades år 1929 har ett tiotal avverkningsberäkningar utförts för större områden, hela landet eller Norr- land resp. södra Sverige. Som regel har des- sa beräkningar tillkommit, i likhet med den föreliggande, i samband med utredning om skogsindustrins råvaruförsörjning. Där- utöver har ett större antal beräkningar gjorts för mindre områden, exv. för enstaka län.

I detta sammanhang är endast de beräk- ningar som omfattat hela landet eller större landsdelar av intresse. Dessa har nedan för- tecknats i kronologisk ordning med angi- vande av vissa uppgifter om beräkningarnas omfattning.

15

]onson—Modins beräkning för 1931 års skogssakkunniga (SOU 1933: 2): hela landet, 10 (å 20) år, ett alternativ, barr- och lövvir- ke från 0 cm

Jonson-Modins beräkning för 1936 års skogsutredning (SOU 1938: 58): hela landet, framtida avkastning, två alternativ, barr- och lövvirke från 0 cm

Skogsforskningsinstitutets IO-årsprognos för Statens bränslekommission (skrivelse 28.2.1946): hela landet, ett alternativ, barr- virke från 10 cm

Thorsten Streyfferts beräkning för In- dustriens utredningsinstitut (Norrlandsutred- ningen, 1946): Norrland, 30 är, tre awerk— ningsalternativ och två tillväxtalternativ, barrvirke från 10 cm

Henrik Pettersons beräkning ( »40-års- prognosen») för Norrlandskommitlén (SOU 1948: 32): övre och mellersta Norrland (: industriområde I), två gallrings- och två slutavverkningsalternativ, barrvirke från 0 cm

Skogsforskningsinstitutets beräkning för Södra Sveriges skogsindustriutredning (SOU 1952: 15): Götaland, Svealand samt Gävle- borgs län och Härjedalen (: industriområ- de II—VI), 40 år, två slutavverkningsalter— nativ, barr- och lövvirke från 5 cm

Skogsforskningsinstitutets beräkning för Södra Sveriges skogsindustriutredning (SOU 1956: 33):

(a) övre och mellersta Norrland (= in- dustriområde I), 10 är, två slutavverknings- alternativ, barr- och lövvirke från 5 cm

(b) södra Sverige, uppräkning av den be- räknade avverkningen i SOU 1952: 15 med vissa procenttal

Hagberg-Nilssons beräkning för Skogs- industriernas Samarbetsutskott (Skogsindu- striens Virkesutredning 1958): hela landet, 20 är, två slutavverkningsalternativ, barr- och lövvirke från 5 cm.

Det framgår av förteckningen att stora skillnader föreligger mellan de olika beräk- ningarna i fråga om beräkningsperiodens längd, antal alternativ och trädslag. Därtill kommer att skilda principer har tillämpats för avverkningsberäkningen.

Av beräkningarna är det endast de två

16

första och de två sista som omfattar hela landet och alla trädslag och vilkas resultat i stort är jämförbara:

Årlig avverkning på skogsmark

Beräkning Milj. maf ub Milj. mask 19331 47,4 56 1938*- = 57,6—58,3 69 19563 61,8 1958. 64,6—67,9

1 Avser virke från 0 cm. Volym i maf ub har omförts till mask genom tillägg av 19 % för bark. 2 Exkl. möjlig ökning genom dikning av för— sumpad skogsmark, ca 3 milj. mask. ” Avser virke från 5 cm och uttag under de första tio åren. ' Avser virke från 5 cm och uttag under tjugo år.

Beträffande Jonson-Modins beräkning år 1938 bör observeras att den är av annan karaktär än de övriga, enär den avser sko- garnas »framtida avkastningsförmåga». Därmed avsågs dock inte de maximikvanti— teter som skulle kunna uppnås under gynn- sammast möjliga förhållanden, utan närmast »den avkastning, som skulle erhållas, därest produktionen å all framtida skogsmark mot- svarade produktionen i den bättre hälften av de nuvarande bestånden». Detta innebar en ökning med 25—27 % av tillväxten enligt riksskogstaxeringen åren 1923-1929. — Det är intressant att nu konstatera, att den- na »framtida» avkastning, som vid det till- fälle den gjordes väl närmast kunde betrak— tas som ouppnåelig, är av ungefär samma storlek som den tjugo år senare beräknade reella avkastningsförmågan.

2.3. Nuvarande skagstillstånd

Det är betydande skillnad mellan norra och södra Sverige i fråga om de olika ägoslagens andel av landarealen (tabell 2.1).

Av den totala skogsmarken, 22,8 milj. ha, är 71 % belägen i område I—III och 29 % i IV—VI.

De olika ägargruppernas skogsmarksinne- hav är regionalt mycket ojämnt fördelat. Sär- skilt markerat är kronoskogarnas och bo- lagsskogarnas koncentration till de tre norra

SOU 1968: 9

Tabell 2.1. Landareal (exkl. fjäll) fördelad på ägas/ag inom industriområde I—III och IV— VI

Fjäll Industri- Skogs- barrskogs- Berg o. område Måttenhet Inägor mark mark Myr div. mark Summa

I—III Milj. ha 1,6 16,2 0,6 4,5 0,6 23,5

, (Procent) (7) (69) (3) (19) (2) (100)

IV—VI Milj. ha 3,8 6,6 0,8 0,7 11,9

(Procent) (31) (56) (7) (6) (100)

Riket Milj. ha 5,4 22,8 0,6 5,3 1,3 35,4

(Procent) (15) (64) (2) (15) (4) (100)

industriområdena och de enskilda skogarnas1 dominans i de södra områdena (tabell 2.2).

Även i fråga om skogsmarkens fördel- ning efter godhetsgrad, bonitet, samt på huggnings- och åldersklasser är skillnaderna stora mellan de norra och de södra delarna av landet. Detta framgår vid en jämförelse mellan de uppgifter för områdena Ia och VI som har ställts samman i tabell 2.3. (An- gående definition av bonitet och huggnings- klass, se bilaga A.)

Jämfört med det södra området är i det norra skogsmarkens produktionsförmåga av- sevärt lägre samt arealandelen slutavverk- ningsmogen skog (huggningsklass D3) be- tydligt högre. Dessutom är givetvis betydligt större del av arealen i det norra området bevuxen med skog i de högre åldersklasser- na; sålunda är 25 % av arealen i område Ia bevuxen med skog äldre än 120 år mot 1 % i område VI.

Den senare jämförelsen får dock anses sakna intresse som bakgrund till avverk- ningsberäkningen. I område Ia svarar näm- ligen åldersgränsen 120 är ungefär mot en lämplig slutålder i skogen, medan en lämp- lig slutålder i område VI bör ligga mellan 60 och 80 år. Bedömd utifrån slutåldrarna

120 resp. 70 år kan arealen »överårig» skog anges till 25 % i område Ia och till ca 21 % i område VI. Det kan synas egendom- ligt att den stora andelen överårig skog i det södra området inte har kommit till ut- tryck i fördelningen på huggningsklasser. Anledningen till detta torde vara att man i det sydsvenska skogsbruket tillämpar för- hållandevis höga slutåldrar, vilket har på- verkat riksskogstaxeringens bedömningar.

Inom de skilda ålders- och huggnings- klasserna är bestånden mer eller mindre väl slutna. Som exempel redovisas i tabell 2.4 skogsmarkens fördelning på tre slutenhets- grader för yngre gallringsskog (hkl C) och slutavverkningsskog (hkl D3) 1 dels Norr- bottens lappmark, dels Kristianstads län.

Som synes är gallringsskogen i båda om- rådena bättre sluten än slutavverkningssko- gen, och båda huggningsklasserna har högre slutenhet i det södra området än i det norra.

Indelningen i huggningsklasser är grund- läggande för avverkningsberäkningen, var- för det finns anledning att återkomma till dessa klasser längre fram.

1 Kallas i riksskogstaxeringen »övriga enskilda skogar» och i Skogsstatistisk årsbok »privatsko- gar».

Tabell 2.2. Skogsmark fördelad på ägargrupper inom industriområde l—III och IV— VI

Industriområde Måttenhet Kronan Övriga allm. Aktiebolag Enskilda Summa I—III Milj . ha 3,9 0,9 4,7 6,7 16,2 (Procent) (24) (6) (29) (41) (100) IV—VI Milj. ha 0,4 0,3 1,0 4,9 6,6 (Procent) (6) (5) (15) (74) (100) Riket Milj. ha 4,3 1,2 5,7 11,6 22,8 (Procent) (19) (5) (25) (51) (100) SOU 1968: 9 17

Tabell 2.3. Skogsmark fördelad på bonitets-, huggnings- resp. åldersklasser inom industriområde Ia och VI

Måttenhet: procent

Bonitetsklass

Industri- område I II

Ia VI 3 18

Huggningsklass

A Bl Summa

100 100

9 4 5 4

Åldersklass

Kalm. I II III IV V VI VII— IX+ (0— (3— (21 (41 (61— (81 (101— (121! (161—1— 2 år) 20 år) 40 år) 60 år) 80 år) 100 år) 120 år) 160 år) är) Summa

100 100

12 17 14 13 12 21 8 3 1

Vid riksskogstaxeringarna har konstate- rats att det totala virkesförrådet i landet har stigit alltsedan den första taxeringen. Sålunda har de tre taxeringarna givit föl- jande resultat.

Taxering Miljarder n13sk

l:a 1923—1929 1, 2:a 1938—1952 1 , 3:e 1953—1962 2,

Förrådets ökning mellan den andra och tredje taxeringen är som medeltal för hela landet 1,2% per år. Motsvarande tal för de tre norra industriområdena är 1,1 % och för de tre södra 1,8 % per år. Enligt en särskild analys av perioden 1953—1966, vil-

ken redovisas i avsnitt 2.7, pågår denna för- rådsökning fortfarande.

Som tidigare nämnts är 71 % av skogs— marken belägen inom industriområdena I-III och 29 % i IV-VI. Virkesförrådets fördel- ning på samma områden är enligt den tred- je taxeringen 64 resp. 36 %.

Virkesförrådets trädslagssammansättning, som i stort har varit oförändrad sedan den andra taxeringen, är (i procent) följande.

Träd- slag

Göta- land

Svea- land

Norr- land Riket

Tall 41 43 37 40 Gran 44 45 45 45 Löv 1 5 12 1 8 15

100 100 100 100

Summa

Tabell 2.4. Areal i huggningsklass C och D3 fördelad på slutenhetsgrader inom ett nordligt och

ett sydligt område Måttenhet: procent

Huggningsklass C Slutenhet

Huggningsklass D3 Slutenhet

0,3—

Område 0,4

0,3— 0,4

Norrbottens lappmark 12 Kristianstads län 4

41 16 13 54

100 100

Tabell 2.5. Virkesförråd av tal/, gran och löv fördelat på grovleksklasser inom olika landsdelar

Måttenhet: procent

Trädslag Grovlek1 Norrland Svealand Götaland Riket Tall 0— 21 16 12 18 15_ 44 41 34 40 25+ 35 43 54 42 Sa 100 100 100 100 Gran 0— 36 27 21 30 15— 42 45 39 42 25 + 22 28 40 28 Sa 100 100 100 100 Löv 0— 61 45 34 50 15— 30 38 35 33 25+ 9 17 31 17 Sa 100 100 100 100

1 Diameter på bark i brösthöjd, cm.

Granen upptar som synes lika stor an- del av totalförrådet i de tre landsdelarna, medan förekomsten av tall och lövträd väx- lar i olika landsdelar.

Givetvis växlar också skogens grovlek mel- lan olika landsdelar till följd av de skillna- der i produktionsbetingelserna som råder mellan dessa (tabell 2.5).

Andelen grov skog har ökat sedan den andra riksskogstaxeringen. Procenttalet för grovleksklassen 25 + var då som regel 324 enheter lägre än det som här redovisats från den tredje taxeringen. Största ändring- arna har skett för gran och lövskog i Göta- land, där skillnaden uppgår till 5—6 enheter. Endast för lövskogen i Norrland har en motsatt utveckling skett, i det att förrådet blivit ännu klenare.

Som en bakgrund till avverkningsberäk- ningen kan det vara av intresse att även be- röra virkesförrådet per hektar i olika hugg- ningsklasser och i skilda delar av landet.

Som tabell 2.6 visar är förrådet per hektar i de egentliga gallringshuggningsklasserna (hkl B2—Dl) 60—70 % högre i område VI än i område Ia och i den rena slut- avverkningsskogen (hkl D3) mer än dubbelt så stort. För vissa län inom dessa områden är skillnaden ännu större. — Det lägre för- rådet i område Ia för slutavverkningsskogen (hkl D3) jämfört med den äldre gallrings- skogen (hkl Dl) beror på att slutenheten är lägre i hkl D3 (jfr tabell 2.4).

Mellan riksskogstaxeringarna har inte ba— ra virkesförrådet ökat, utan även dess till- växt. Vid de tre taxeringarna har den år- liga tillväxten på skogsmark uppskattats till följande belopp.

Taxering Miljoner mask l:a 1923—1929 53 2:a 1938—1952 63 3ze 1953;1962 78

Tabell 2.6. Virkesförråd fördelat på huggningsklasser inom industriområde Ia och VI

Måttenhet: mask per hektar

Huggningsklass Industri- område A—Bl B2 C D] DZ D3 E A—E Ia 11 33 71 97 86 75 37 63 VI 17 56 112 163 171 175 73 116 SOU 1968: 9 19

De angivna tillväxtuppgifterna är av olika anledningar inte fullt likvärdiga, varför en jämförelse dem emellan endast blir unge- färlig (se bilaga A).

Den senaste tillväxtuppgiften, 78 milj.mask per år för hela landet (motsvarande 3,4 m35k/ha), fördelar sig med 44 milj. mäsk (2,7 m3sk/ha) på industriområde I—III och med 34 milj. m3sk (5,1 m3sk/ha) på område IV—VI.

Analyser av tillväxtens förändring mellan den första och den tredje taxeringen indike- rar att denna orsakas av förrådsökning och åldersändring (yngre bestånd) samt till be- tydande del av högre tillväxtprocent. Den högre tillväxtprocenten får anses vara en skogsskötseleffekt; däri inbegripes även den statistiska effekt som erhållits genom att träd med låg tillväxt har gallrats bort, vari- genom den genomsnittliga tillväxtprocenten hos det kvarvarande förrådet har höjts.

2.4. Bruttoavverkningsberäkning

Allmänt

Målsättningen för avverkningsberäkningen är att ange storleken och beskaffenheten av det virkesutfall som kan förväntas vid en viss beståndsbehandling, skogsskötselmodell, med specificerad gallringsstyrka och slutav— verkningstakt.

Det kan ligga nära till hands att jämställa avverkningsberäknin gen med en avverknings- prognos. Enligt en ofta använd distinktion avser emellertid »beräkningen» de framtida avverkningsmöjligheterna, virkestillgången, medan »prognosen» behandlar de sannolika framtida virkesuttagen.

Av naturliga skäl måste en avverknings— prognos bli mycket kortsiktig. Med hänsyn bl. a. härtill kan resultatet av en sådan prognos inte läggas till grund för bedöm- ningar på längre sikt av skogsindustrins ex- pansionsmöjligheter från råvarusynpunkt. Sådana bedömningar bör i stället grundas på avverkningsmöjligheterna enligt en av- verkningsberäkning.

Det bör dock observeras att inte heller avverkningsberäkningen kan göras mera långsiktig. Allt eftersom den faktiska ut-

vecklingen avviker från vad som förutsatts för beräkningen förlorar denna i aktualitet. Med stöd av tidigare erfarenheter anser man från skogshögskolans sida att en detaljerad avverkningsberäkning inte bör göras lör längre tidsperiod än tjugo år i norra Sverige och tio åri södra, men att beräkningen skill revideras eller göras om redan efter cirka fem år.

Mot denna bakgrund har den föreliggan- de beräkningen gjorts på följande sätt.

En detaljberäkning har gjorts för två tio— årsperioder i de norra delarna av landet (industriområde I och II samt Kopparbergs län och gästrikedelen av Gävleborgs län i område III) och för två femårsperioder i de södra delarna. Med hänsyn till att grund- materialet för beräkningen närmast svarar mot ett medeltillstånd omkring år 1958, så kommer beräkningen att gälla för tidsperio- derna 1958—1977 resp. 1958—1967.

Beräkningen har utförts vid alternativa förutsättningar i fråga om skogsskötseln. — Alternativen beträffande slutavverknings- takt hari en schematisk långsiktsanalys jäm- förts med avseende på förrådsutveckling och tillväxt.

Det bör uppmärksammas att beräkningen primärt är av bruttokaraktär, och att ut— fallande avverkningskvantiteter därför inne- håller även sådant virke som sannolikt inte är ekonomiskt tillgängligt och sådant som inte kan utnyttjas på grund av dålig kvali- tet.

Områdesindelning och ägargruppering

Som tidigare nämnts i kapitel 1 har vid av- verkningsberäkningen tillämpats en mera de- taljerad områdesindelning än i industriom- råden. Därigenom har hänsyn kunnat tas till de specifika lokala förutsättningarna i fråga om Skogstillståndet inom varje »del- område». I norra Sverige, med stor varia- tion i skogstillstånd mellan kust och fjäll, har olika länsdelar särskilts, exv. lappmark ovan resp. nedan skogsodlingsgränsen och kustland, medan i södra Sverige beräkning- en i flera fall har kunnat omfatta två till fyra län.

Den skillnad i Skogstillståndet inom olika

| 1 l (

huggnings- och åldersklasser som kan fram- komma vid jämförelser mellan olika skogs- ägargrupper inom ett industriområde har visat sig i stor utsträckning bli utjämnad vid jämförelser inom mindre områden. Av den— na anledning har avverkningsberäkningen kunnat göras för varje delområde utan att ägargrupperna har särbehandlats. Däremot har beräkningens resultat i fråga om slut- avverkningsareal och avverkningskvantitet fördelats på ägargrupper, nämligen på kro- noskogar (domänfondens skogar), övriga all— männa skogar, aktiebolags skogar och en- skilda skogar.

] de fall skogsmarksinnehavet för en viss ägargrupp är litet är det redovisade resulta- tet för denna grupp behäftat med betydande osäkerhet, genom att uppskattningen av till- gängliga grunddata har stora medelfel.

Beräkningsalternativ

Som tidigare nämnts har avverkningsberäk- ningen utförts för alternativa skogsskötsel- modeller. En skogsskötselmodell karakteri- seras av ett visst gallringsprogram och ett visst slutavverkningsprogram.

l avverkningsberäkningen har två gall- ringsalternativ och tre slutavverkningsalter- nativ behandlats, vilka i kombination med varandra har givit sex olika skogsskötsel- modeller.

Gallringsalternativ Grundläggande för ett gallringsprogram är vilken förrådsutveckling som skogen förut- sätts ha i olika ålders- och huggningsklas- ser. I den föreliggande avverkningsberäk- ningen har för båda gallringsalternativen beståndsutvecklingen antagits följa samma förlopp, nämligen det som kan beräknas ur » riksskogstaxerin gens produktionsöversikter» för de mera välslutna skogarna (Riksskogs- taxeringens produktionsöversikter. Medd. från St. skogsforskningsinst. Bd 50: 1. Nils- son 1961).

De två gallringsalternativen, Gl resp. G2, skiljer sig i fråga om gallringsstyrkan, dvs. uttagets storlek i förhållande till beståndets

virkesförråd omedelbart före gallringen, och tidsintervallet mellan gallringarna.

Gallringsstyrkan i alternativ Gl, som av- ser »konventionell» gallring, har baserats på resultat från s.k. provstämpling på riks- skogstaxeringens provytor, medan gallrings- styrkan i G2 har förutsatts vara 15—25 % högre än i Gl.

Mot den »konventionella» gallringsstyr- kan i alternativ Gl svarar ett gallringsin- tervall av »konventionell» längd, medan in- tervallet i alternativ G2 är längre. Antalet gallringar är sålunda färre i G2 än i G].

Genom att samma beståndsutveckling har förutsatts för båda alternativen kommer des- sa att resultera i ungefär lika stora total- uttag. Beträffande uttagets trädslags- och dimensionssammansättning kan dock mindre skillnader uppstå. — Däremot skall altema- tiv GZ, till följd av det högre uttaget per hektar, ge lägre gallringsareal och, vilket är det viktigaste, lägre drivningskostnad än Gl.

För att siffermässigt belysa förutsättning- arna i gallringsalternativen har vissa grund- data för dessa sammanställts i tabell 2.7. (Uppgifterna är hämtade från eller beräkna- de ur tabellerna A.14—A.l7.) Som jämför- else mellan de norra och de södra delarna av landet har valts delområdena »Norrbot- tens lappmark nedan skogsodlingsgränsen» och »Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län».

Som framgår av tabellen skiljer sig gall- ringsprogrammen mellan det norra och det södra området förutom i fråga om vir- kesförrådet — endast beträffande gallrings- styrkan (»uttagsprocenten») och gallringsin- tervallets längd, medan uttaget per hektar och den behandlade arealen är ungefär de- samma i båda områdena.

I huggningsklass BZ, ungskog, kan ett gallringsintervall i egentlig mening inte an- ges. Gallringsingreppet har där förutsatts ske i form av röjning, eventuellt i kombi- nation med avverkning av fröträd och över- ståndare, varefter nästa huggning inte skall behöva göras förrän skogen vuxit in i hugg- ningsklass C. yngre gallringsskog.

Gallringsstyrkan 40—45 % i alternativ G2

Tabell 2.7. Gallringsalternativen G] och GZ (i »period l»1) inom ett nordligt och ett sydligt

delområde

Huggningsklass/slutenhetsgrad

Alter- nativ

B2

Område 0,3 +

Dl C 0,54- 0,5—0,6

Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen Virkesförråd före gallring, mask/ha

Gallringsuttag, mask/ha

Gl/GZ 45 G1 20 G2 20 G1 44 G2 44 Gl G2 —— G1 38 GZ 38

Gallringsstyrka, % Gallringsintervall, år Gallrad areal, %2 Blekinge, Kristianstads, Malmöhus o. Hallands län Virkesförråd före gallring,

mask/ha Gallringsuttag, mask/ha

Gl/GZ Gl G2 G1 02 Gl G2 G1 62 41

Gallringsstyrka, % Gallringsintervall, år

Gallrad areal, %2

144 145 205 196 33 26 43 49 38 32 51 50 23 18 21 25 26 22 25 25

8 12 12 12 10 15 15 15 63 43 42 42 50 17 33 34

1 Period 1 omfattar avverkningsberäkningens första tio år i norra och första fem år i södra Sverige. 2 Procent av total areal för resp. huggningsklass och slutenhetsgrad.

i det norra området kan synas vara för hög. Den ligger emellertid i nivå med den som man i praktiken, av drivningsekonomiska skäl, har måst tillämpa under senare år. Mera detaljerade uppgifter om gallrings- alternativen redovisas i bilaga A.

Slutavverkningsalternativ Med hänsyn till att det i samtliga områden finns en större andel överårig och slutav- verkningsmogen skog än som skulle fin- nas om åldersfördelningen vore jämn kan slutavverkningstakten varieras inom vida gränser. Genom att virkesuttaget per hektar är aVSevärt större vid slutavverkning än vid gallring (jfr hkl C—Dl i tabell 2.7 med hkl D3 i tabell 2.6) kommer slutavverk- ningsarealens storlek att i avgörande mån påverka det totala virkesuttagets volym. I utredningen belyses detta samband mellan

slutavverkningstakt och avverkningskvantitet medelst avverkningsberäkningens skilda slut- avverkningsaltemativ.

Bedömningen av vad som kan anses vara lämplig slutavverkningstakt är i hög grad en skogspolitisk och skogsekonomisk fråga. Detta exemplifieras av vad som skogsvårds- lagen den 21 maj 1948 (nr 237) bl.a. an- ger om avverkning. Enligt lagen får ut- vecklingsbar skog ej utan tillstånd avverkas annat än genom gallring som är ända- målsenlig för skogens utveckling. Avverk- ning av icke utvecklingsbar skog får inte på någon fastighet utan tillstånd företas så att större rubbningar uppkommer i avkast— ningens jämnhet. Den pågående skogs- politiska utredningen har enligt sina direktiv att överväga om ändringar i skogsvårdsla- gen är påkallade med hänsyn till den in— träffade och väntade utvecklingen inom skogsbruket. En av de frågor som därvid

särskilt bör beaktas är »om möjlighet bör finnas att ingripa mot underlåtenhet att av- verka skog som nått sådan ålder att mar- kens produktionsförmåga ej längre tillfreds- ställande utnyttjas och som efterfrågas för att tillgodose råvarubehov inom skogsindu- striföretag». — Från den enskilde skogsäga- rens synpunkt påverkas frågan om uttagens storlek, särskilt slutavverkningarnas, även av andra omständigheter, bl. a. beskattningsför- hållanden.

Frågor av sådan skogspolitisk och skogs- ekonomisk karaktär som antytts ovan har dock inte beaktats i avverkningsberäkning- ens slutavverkningsprogram. Dessa har ba- serats på rent skogsmatematiska grunder, men inom gränser som gör dem praktiskt möjliga att realisera.

I tidigare avverkningsberäkningar har med få undantag redovisats två slutavverknings- alternativ, men med liten skillnad i slut- avverkningsareal mellan alternativen. I före- liggande beräkning har, som inledningsvis nämnts, tre slutavverkningsalternativ be- handlats, nämligen

alternativ a: liten slutavverkningsareal alternativ b: medelalternativ alternativ c: stor slutavverkningsareal

Principen har varit att slutavverknings- arealen i alternativ b under loppet av sjuttio år skall anpassas till en nivå som kan an— ses normal med hänsyn till en på sikt lämp- lig omloppstid (slutålder) på skogen. Alter- nativen a och c har lagts så långt på var sida om alternativ b att den sannolika eller önskvärda utvecklingen i fråga om slutav- verkningsarealen ligger inom gränserna för dessa alternativ. Alternativ a har sålunda lagts på så låg nivå att ett ännu lägre alter- nativ har bedömts sakna praktiskt intresse, medan alternativ c har lagts på en i motsva- rande grad hög nivå.

I samtliga tre alternativ har lika stor areal förutsatts bli slutavverkad under sjuttioårs- perioden. Detta får till följd att i alternativ a, som är svagast i början av perioden, ökar slutavverkningsarealen successivt så att det- ta alternativ är det starkaste i slutet. I alter-

nativ c blir förhållandet det motsatta: starkt i början och svagt i slutet.

För skogen i delområdena ovan skogs- odlingsgränsen inom industriområdena I och 11 saknas tillförlitligt underlag för bedöm- ning av förrådsutvecklingen, varför slutav- verkningsalternativen i dessa områden har måst baseras på förenklade förutsättningar. Sålunda har i alternativ b förutsatts en slutavverkningstakt som avvecklar hela den i utgångsläget för beräkningen befintliga arealen slutavverkningsskog (hkl D3) under loppet av fyrtio år. I alternativen a och c har avvecklingstiden satts till femtio resp. trettio år. Dessutom finns ju möjligheten att räkna med ytterligare ett alternativ, näm- ligen att överhuvud taget inte slutavverka i dessa områden.

Slutavverkningsalternativens utformning exemplifieras i tabell 2.8 med uppgifter för delområdena »Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen» och »Blekinge, Kristi- anstads, Malmöhus och Hallands län».

Den årliga slutavverkningsarealen under den sjunde tioårsperioden i alternativ b mot- svarar en omloppstid på ca 130 år i det norra området och på ca 75 år i det södra. (Omloppstiden innefattar, förutom bestån- dens växttid, även eventuell kalmarkstid.)

För delområdena inom industriområde I—lll växlar motsvarande omloppstid mel- lan ca 85 och 130 år och inom område IV— VI mellan ca 75 och 95 år. I den norra om- rådesgruppen torde de angivna omloppsti- derna ungefär svara mot dem som sanno- likt blir erforderliga för de nyanlagda be- stånden, medan i den södra gruppen en ytterligare förkortning av omloppstiden, ut- över den som ingår i slutavverkningsalter- nativen och utan att eventuella gödslings- effekter beaktats, torde vara möjlig — och från avkastningssynpunkt dessutom önsk- värd. En sänkning av omloppstiden iområde IV—VI med tio år skulle, enligt en beräk- ning som redovisas i bilaga A, frigöra ett virkeskapital av ca 100 milj. m3sk. En sänk- ning därutöver med tio år skulle frigöra ett ungefär lika stort kapital.

Med hänsyn till de möjligheter som före- ligger i södra Sverige att förkorta omlopps-

Tabell 2.8. Slutavverkningsalternativen a—c inom ett nordligt och ett sydligt delområde

Årlig slutavverkningsareal i procent av total Skogsmarksareal

Tioårsperiod

Alter—

Område nativ 1 2

Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgrt't'nsen a 0,70 0,76 0,82 b 1,00 0,96 0,92 c 1,30 1,16 1,02

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus o. Hallands län & 1,04 1,13 1,22 b 1,25 1,27 1,29 c 1,58 1,49 1,40

tiden utöver vad som förutsatts i avverk- ningsalternativen måste sålunda beräknings- nivån anses ligga lägre i de södra områdena än i de norra. Detta medför att man vid utnyttjande av utredningens material har större anledning att tillämpa de högre al- ternativen i de södra delarna av landet än i de norra.

Resultat

Avverkningsberäkningen har, på grundval av de förutsättningar som har redovisats i det föregående, givit följande bruttokvantiteter för riket uttryckta i milj. m3sk per år och endast avseende skogsmark.

Gallrings- Slutavverkningsalternativ

alternativ a b c

Gl 67,8 G?. 66,5 Medeltal 67,1 (Procent) (91)

74,4 73,4 73,9

(100)

80,0 79,7 79,9 (108)

Värdena i sammanställningen utgör de aritmetiska medeltalen för »period 1» och »period 2», som omfattar beräkningens för- sta resp. andra tioårsperiod i de norra om- rådena och första resp. andra femårsperio— den i de södra. Då skillnaden i utfall mel- lan perioderna har uppstått till följd av beräkningstekniska förutsättningar, vilkas riktighet kan ifrågasättas, har det ansetts lämpligt att genomgående i utredningen, så- som här har skett, räkna med det aritmetiska medeltalet för perioderna. Av samman—

ställningen framgår vad som tidigare har påpekats rörande avverkningskvantiteterna i gallringsalternativen, nämligen att skillna- den mellan Gl och G2 är obetydlig. I det följande anges därför avverkningsvolymema enligt beräkningen, om ej annat anges, så- som medeltal även för gallringsalternativen.

Vid den närmast föregående avverknings- beräkningen, den som ingår i Skogsindu- striens Virkesutredning 1958, erhölls följan- de avverkningsvolymer för riket, uttryckta i milj. mssk per år och avseende skogsmark.

Slutavverkningsalternativ Tioårsperiod a b

1 :a 62,8 2 :a 66,4 Medeltal 64,6 (Procent) (95)

66,8 68,9 67,9 (100)

En jämförelse mellan utfallen i de två beräkningarna visar att a-alternativet i 1967 års beräkning ligger på ungefär samma nivå som b-alternativet i beräkningen från år 1958. Förskjutningen av beräkningsnivån kvarstår oförändrad om jämförelsen görs för de norra och södra delarna av landet. Detta illustreras exv. av att inom industri- områdena I och II, som har samma om- fattning i de två beräkningarna, uppgår den årliga avverkningskvantiteten till 26,3 milj. 1n3sk i såväl a-alternativet år 1967 som b- alternativet år 1958.

Som ett exempel på bruttoavverkningens utseende i norra och södra Sverige har upp- gifter för utfallet enligt alternativ Gl-b i

Tabell 2.9. Bt'uttoavverknittgen enligt alt. Gl-b inom industriområde Ia och V]

Avverkning per år Fördelning på diam.klasser1 (%)

10— 15— 20— 25— 30— 35+ Sa

11 15 20 20 15 13 100 20 22 18 14 7 6 100 33 21 11 4 2 2 100

lndustri- Milj. område Trädslag mask mssk/ha % 5— 1a Tall 5,0 0,7 38 6 Gran 4,7 0,6 35 13 Löv 3,4 0,5 27 27 Alla 13,1 1,8 100 14 VI Tall 4,6 1,7 35 3 Gran 4,9 1,8 37 6 Löv 3,7 1,4 28 12

19 19 17 14 9 8 100

6 10 15 21 19 26 100 12 15 16 17 14 20 100 17 18 17 12 9 15 100

Alla 13,2 4,9 100 11 14 16 17 14 21 100

* Diameter på bark i brösthöjd, cm.

industriområdena Ia och VI sammanställts i tabell 2.9.

Som framgår av tabellen är såväl den totala avverkningskvantiteten som dess för- delning på olika trädslag ungefär densamma i båda områdena. Däremot är uttaget per hektar, räknat på hela skogsmarksarealen i resp. område, nära tre gånger så stort i område VI som i område la. Särskilt bör dock skillnaderna i fråga om avverkningens grovlek uppmärksammas. Andelen »grov- skog», som omfattar träden i de egentliga timmerdimensionerna (25 cm och grövre i brösthöjd), är väsentligt större i det södra området än i det norra, för tall 66% i område VI mot 48 % i område Ia, för gran 51% mot 27 % och för löv 36 % mot8 %. I fråga om trädslaget »löv» har skillnaden mellan områdena accentuerats av att bok och ädla lövträd ingår i utfallet för om- råde VI — med genomsnittligt större grov- lek än övriga lövträd, huvudsakligen björk, asp och al i båda områdena.

Avverkningsberäkningens bruttokvantitet enligt alternativen a—c har i bilaga A redo- visats med fördelning efter ett flertal grun- der. — För län eller länsdelar samt för industriområden och för riket redovisas för- delad på ägargrupper dels total bruttoav— verkning utan uppdelning på trädslag (ta- bell A.24), dels bruttoavverkning från 10 cm i brösthöjd av barrskog (tabell A.25) resp. lövskog (tabell A.26). För industri- områden och för riket redovisas dessutom bruttoavverkning av vartdera trädslaget tall,

gran och löv fördelad på diameterklasser, men utan uppdelning på ägargrupper (tabell A.27). — Bruttoavverkning av barrskog resp. lövskog, uppdelad på klenskog (5—10 cm i brösthöjd) och grövre skog, har dess- utom i kapitel 7 angetts för varje industri- område och för riket såsom »virkestillgång på skogsmark» i balanstabellerna 7.1-7.9. Det bör emellertid observeras, att som närmare anges i avsnitt 7.1 — volymupp- gifterna på tillgångssidan i balanstabellerna har uppräknats med 3,5 % i förhållande till vad som redovisas i bilaga A och i detta kapitel.

Givetvis kan det i många sammanhang vara önskvärt att ha tillgång till mera långt- gående uppdelningar av materialet än som ges i utredningen, exv. länsvis på ägar— grupper, trädslag och diameterklasser.

Med hänsyn till att osäkerheten i de en- skilda uppgifterna torde vara betydande re- dan vid de uppdelningar som här har gjorts, har utredningen ansett det inte vara för- svarligt att dela upp materialet ytterligare. Vissa bearbetningar, exv. för andra om- råden än industriområden, kan dock göras. Sådana specialbearbetningar kan erhållas ge- nom institutionen för skogstaxering vid skogshögskolan.

Utredningen har övervägt att redovisa bruttoavverkningen fördelad på »småområ- den» på liknande sätt som gjordes med 1958 års beräkning och som har omnämnts i kapitel 1. Av tidsskäl har den för detta än— damål erforderliga bearbetningen av ma-

terialet ännu inte kunnat göras. Utredning- en anser det dock vara värdefullt om en sådan bearbetning och redovisning kunde komma till stånd.

2.5 . Faktisk avverkning enligt riksskogs- taxeringens stubbinventering

Allmänt

Genom den registrering av stubbar efter avverkade träd som görs vid riksskogstaxe- ringen, och som inledningsvis har omnämnts i avsnitt 2.1., erhålls årligen en skattning av den faktiska avverkningen under närmast föregående säsong. (Avverkningssäsongen räknas från >>skottskjutningen>> ena året till »skottskjutningen» påföljande år.)

Skattningen av étt års totala avverkning i riket har ett enkelt medelfel av 4—5 %. Detta innebär att en »sann» årsavverkning på exv. 50 milj, mssk med 68 % sannolikhet kommer att uppskattas till mellan 47,8 och 52.2 milj. mask och med 95 % sannolikhet till mellan 45,5 och 54,5 milj. m3sk. — Vid uppdelning av materialet, exv. på industri- områden och ägargrupper, ökar givetvis me- delfelet. I vissa fall blir uppgiften för det enskilda året allt för osäker för att kunna an- vändas, varför ett medeltal för flera år får utnyttjas.

I jämförelse med den beräkning av års- avverkningens storlek som görs inom skogs- styrelsen på grundval av bl. a. virkesför— brukningen, har uppskattningen enligt stubb- inventeringen systematiskt givit lägre resultat — ett förhållande som närmare behandlas i avsnitt 7.1. — Vid stubbinventeringen upp- skattas emellertid avverkningsvolymen direkt i skogskubikmeter, dvs. i samma måttenhet som gäller för virkesförrådet och i avverk- ningsberäkningen. Volymuppgifter för dessa storheter kan därför anses vara sinsemellan jämförbara, även om uppgifterna som såda— na kan vara påverkade av eventuella syste- matiska fel i de kuberingstal som använts.

Avverkningens storlek

Den totala avverkningen i riket har under fjortonårsperioden 1952/53—1965/66 väx- lat mellan 41 och 60 milj. m3sk per år,

med ett medeltal av 50 milj. mask. Under perioden har avverkningen en ökande trend. Om de fjorton åren uppdelas i en period om fyra år och i två om fem år erhålls följande medeltal för årsavverkningen un- der respektive period.

Period Antal år Milj. m3sk

1952/53—1955/56 1956/57—1960/61 1961/62w1965/66 1952/53—1965/66 14

45,0 49,8 55,6 50,5

Ökningstrenden uppgår till 1,1 milj. m3sk/ år, beräknad på skillnaden mellan dessa fyra- års— och femårsmedeltal. Av ökningen mel— lan de två femårsperioderna har ungefär 60 % uppkommit genom ökad avverkning av gran, 30 % av tall och 10 % av löv.

Årsavverkningens trädslagsfördelning un- der den sista femårsperioden är följande.

Trädslag Milj. m3sk %

Tall 19,7 36 Gran 26,8 48 Löv 8,3 15 Torra 0,8 1

Alla 55,6 100

Det totala uttaget under den perioden, med torrskog frånräknad, utgör ca 70 % av tillväxten, medan motsvarande tal för tall är 71 %, för gran 72 % och för löv 66 %.

Utvecklingen i fråga om avverkningarna har varit något olika i norra och i södra Sverige. Som framgår av sammanställningen nedan över medelårsavverkningen i milj. m3sk inom industriområde I—III resp. IV— VI under de två femårsperioderna, har ut- taget genomgående ökat (med undantag för torrskog i område I—III), men ökningen är betydligt större i det södra området än i det norra.

1956/57—1960/61 1961/62—1965/66 ' _ _: ? _ , _ ': Trädslag I—III IV—VI I—III IV—VI

) ';. Tall Gran Löv 3,9 4,1 4,2 Torra 0,5 0,4 0,4

11,9 12,6

12,6 7,1 14,0 12,8

Alla 28,9 31,1 24,5

Av den tidigare angivna ökningstrenden 1,1 milj. m3sk per år för riket hänförs 0,4 milj. m38k till område I—III och 0,7 milj. mask till område IV—VI, vilket innebär en årlig ökningstakt av 1,4 resp. 3,4 %. Mot— svarande ökningstakt trädslagsvis för tall, gran och löv är i område I—III 1,0 2,2 resp. 0.8 % och i område IV—VI 3,0 4,2 resp. 2.2 $'%.

1 det norra området har ökningen skett i kustlandet och i de södra delarna; i Norr- lands inland har avverkningsvolymen varit oförändrad (figur A.7).

Av tillväxten har under den andra fem- årsperioden i båda områdena tagits ut unge- fär lika stor del som ovan har angetts för riket. Endast lövskogen uppvisar en större avvikelse, med 61 % uttag i det norra om- rådet mot 72 % i det södra.

Den allmänna strävan som finns i skogs— bruket att ta ut allt större del av totalav- verkningen i form av slutavverkning kom— mer även till uttryck i stubbinventeringens material. I såväl den norra som den södra delen av landet har slutavverknings- kvantiteten ökat med ca 7 % per år. I den södra delen har även kvantiteten från öv- riga huggningsformer ökat något, medan den samtidigt minskat något i den norra.

Slutavverkningarnas relativa andel av to— taluttaget har för riket i dess helhet stigit från i medeltal 35 % under den första fem- årsperioden till 42 % under den andra. Som jämförelse kan nämnas att avverkningsbe- räkningens motsvarande relativa andel för slutavverkning (i huggningsklasserna D3 och E) är ca 50 %. Troligen har dock an- delen slutavverkning blivit överskattad vid stubbinventeringen, genom att kalavverk- ning av glesa bestånd i vissa fall har re- gistrerats som »slutavverkning» i stället för som »hyggesrensning» eller avverkning av fröträd och överståndare. Avgörande för klassificeringen av huggningsformen är där- vidlag slutenhetsgraden hos det bestånd som slutavverkats och det föreligger påtag- lig risk att slutenheten överskattas vid »ef- terhandsbedömning» på ett kalhygge.

En del av de träd som fälls vid avverk- ningarna upparbetas emellertid inte, utan

lämnas kvar i skogen. Huvudsakligen torde det vara träd som fälls vid hyggesrensning och röjning, samt klenare träd vid andra huggningsformer, särskilt i sämre avsätt- ningslägen. Volymen av sådana kvarlämna- de träd uppgår enligt registreringar vid stubbinventeringen för avverkningssäsonger- na 1963/64—1965/66 till ca 3,4 milj. m3sk per år, motsvarande drygt 6 % av den totala årsavverkningen i riket dessa år. För att visa hur de kvarlämnade tråden för- delar sig på olika trädslag och grovleks— grupper inom olika delar av landet har i tabell 2.10 en sammanställning lämnats för Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt för delområdet Blekinge, Kristianstad, Malmöhus och Hallands län (utdrag ur ta- bell A.37). I denna anges diameterklassvis de kvarlämnade trädens volym 1 procent av den totala avverkningsvolymen i respek- tive klass.

Andelen kvarlämnade träd är, som fram- går av tabellen, betydligt högre i det norra området än i det södra. I det norra områ- det är procenttalen för lövträden anmärk- ningsvärt höga. I båda områdena är det naturligt nog i första hand de klenaste trä- den som lämnas kvar. Av den för riket an- givna kvarlämnade volymen, 3,4 milj. mssk,

Tabell 2.10. I skogen kvarlämnade hela träd inom ett nordligt och ett sydligt område

Diameterklass, cm

Område Trådslag 4— 10— 15— 25+ 4—25+

Norrbottens och Väster- bottens lappmarker 1

Tall 7 1 1 _ _ 5 Gran 80 1 6 1 —— 1 3 Björk 86 59 39 90 64 Övr. löv 97 76 45 47 69 Torra 64 28 10 — 16 Alla 80 24 3 1 14 Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län Tall 5 —— 1 Gran 24 4 1 — 1 Björk 36 9 3 —— 6 Övr. löv 36 10 2 4 Torra 29 1 1 1 5 3 17 Alla 29 6 1 0 2

är hela 65—70 % att hänföra till den lägsta diameterklassen (4—10 cm).

2.6. Jämförelse mellan beräknad och

faktisk avverkning

En väsentlig fråga när det gäller att bedöma Virkesbalansernas tillgångssida är om avverk- ningsberäkningen medger ett ökat virkes- uttag i förhållande till det nuvarande, eller om den nuvarande avverkningsnivån bör hållas oförändrad eller om den bör sänkas.

Avverkningsberäkningen har, enligt vad som tidigare redovisats, givit en årlig brut- tokvantitet för hela riket om 67,1 och 79,9 milj. mflsk i ytteralternativen a resp. c, me- dan den faktiska årsavverkningen har upp- gått till i medeltal 55,6 milj. mask och till högst ca 60 milj. m3sk för ett enskilt år under femårsperioden 1961/62—1965/66. I motsats till avverkningsberäkningens upp— gifter, som endast avser rå skog på skogs- mark, innefattas i stubbinventeringens upp- gifter även den avverkning som skett av torrskog samt på annan mark än skogs— mark, tillsammans ca 1,9 milj. mssk per år i medeltal under de senaste tio åren. Om denna kvantitet förutsätts bli oföränd— rad och läggs till de beräknade uttagen er- hålls följande jämförelse.

Milj. Relativa mask tal

Differens1 Milj. mask

Beräknad avv. Alt. a Alt. b Alt. c

69,0 124 75,8 138 81,8 147

13,4 20,2 26,2

Faktisk avv. 55,6 100

_1 Beräknad avverkning minus faktisk avverk- ning.

Det bör observeras att den differens som anges i sammanställningen ovan har fram— kommit genom att en beräknad bruttokvan- titet jämförts med en faktisk nettokvantitet. I bruttouppgiften ingår ju exv. virkeskvan- titeter i dåliga avsättningslägen, vilka på grund av höga kostnader sannolikt inte kommer att avverkas.

Tabell 2.1]. Årlig bruttoavverkning enligt al- ternativ a—c och faktisk avverk- ning i medeltal åren 1961/62— 1965/66 inom industriområde I— II! och I V—VI

Differens1 Milj. mask

Mil j . Relativa mask tal

Industri- område

I—III Beräknad avverkning Alt. a Alt. b Alt. c

Faktisk avv.

IV—VI Beräknad avverkning Alt. a Alt. b Alt. c

30,1 32,8 35,2 144

Faktisk avv. 24,5 100

1 Beräknad avverkning minus faktisk avverk- ning.

En motsvarande jämförelse för industri- områdena I—III och IV—VI visar, i mot- sats till vad som kanske kunde förmodas, något mindre skillnader mellan beräknad och faktisk avverkning i södra än i norra Sverige (se tabell 2.11). Detta förhållande bör ses mot bakgrund av att slutavverk- ningstakten i alternativen a—c, som tidigare påtalats, relativt sett är lägre i de södra delarna av landet än i de norra. Dessutom är de dåliga avsättningslägena koncentrera- de till norra Sverige.

Om totalkvantiteterna anges trädslagsvis för barr och löv, såsom har gjorts i tabell 2.12, visar det sig att en stor del — i alterna- tiv b nära hälften —- av differensen mellan beräknad och faktisk avverkning består av lövträd.

Vid en motsvarande jämförelse mellan de totala avverkningskvantiteterna för olika ägargrupper framkommer vissa skillnader mellan grupperna (tabell 2.13). Mest mar- kerad är skillnaden i område IV—VI för de enskilda skogarna, på vilka medelav- verkningen 1961/62—1965/66 endast ut- gör 70 % av uttaget enligt b-alternativet,mot

Tabe/12.12. Årlig bruttoavverkning enligt al- ternativ a—c och faktisk avverk- ning i medeltal åren 1961/62— 1965/66, för trädslagen barr och löv inom industriområde I—III

och I V—VI Barr Löv Milj. Dilfe- Milj. Diffe-

lndustriområde mask rensl mask rens1 I—IlI

Beräknad

avverkning Alt. a 29,2 2,2 9,7 5,6 Alt. b 33,1 6,1 9,9 5,8 Alt. c 36,5 9,5 10,1 6,0

Faktisk

avverkning 27,0 —- 4,1 —— IV—VI

Beräknad

avverkning

Alt. a 22,6 2,3 7,5 3,3 Alt. b 24,9 4,6 7,9 3,7 Alt. c 26,9 6,6 8,3 4,1

Faktisk

avverkning 20,3 —— 4,2 ——

1 Beräknad avverkning minus faktisk awerk- ning; milj. m'sk.

i medeltal 89 % (87—95 %) på övriga ägar- gruppers skogar.

2. 7. Förändringar i Skogsmarksareal och virkesförråd under perioden 1953—1966

En avverkningsberäkning, som skall gälla under ett visst antal år framåt, bör givetvis grundas på en så aktuell beskrivning av Skogstillståndet som möjligt. För den före— liggande beräkningen hade det varit önsk- värt att kunna utgå från exempelvis till— ståndet år 1964. Materialet från ett enda års inventering vid riksskogstaxeringen är emellertid statistiskt sett för svagt för att kunna användas, varför material från flera års inventeringar måste utnyttjas. De teo- retiska metoder som finns för att »skriva fram» ett material från ett visst år till en senare tidpunkt är dock ännu inte fullt ut- provade. Av denna anledning har awerk— ningsberäkningen, som tidigare angetts i av- snitt 2.1, baserats på ett statistiskt medel- tillstånd för skogen, som vad huvuddelen av landet beträffar bygger på riksskogs- taxeringens inventeringar åren 1953—1962. Grundmaterialet kan därför närmast hän- föras till år 1958.

Vid bedömning av förutsättningarna för de olika beräkningsalternativen och vid till- lämpning av beräkningens resultat kan nack- delar som är förbundna med det »föråldra- de» grundmaterialet i viss mån kompen-

Tabell 2.13. Årlig bruttoavverkning enligt alternativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961/62—1965/66, för olika ägargrupper inom industriområde I—III och I V—VI Måttenhet: milj. mask

Industriområde Kronan Övr. allm. Aktiebolag Enskilda I—III Beräknad avverkning Alt. a 6,8 2,3 12,0 17,8 Alt. b 7,6 2,5 13,3 19,6 » (Relativtal)1 (143) (147) (118) (153) Alt. c 8,5 2,7 14,3 21,1 Faktisk avverkning 5,3 1,7 11,3 12,8 IV—VI Beräknad avverkning Alt. a 1,9 1,6 4,0 22,6 Alt. b 2,1 1,7 4,5 24,5 » (Relativtal)1 (105) (11 ) (115) (143) Alt. c 2,2 1,9 4,8 26,3 Faktisk avverkning 2,0 1,5 3,9 17,1

* Faktisk avverkning = 100.

seras, om eventuella förändringar i exv. åldersklassfördelning och virkesförråd är kända. För detta ändamål har, som fram- går av bilaga A (avsnitt A.5), analyser ut- förts över skogsmarksarealens och virkes- förrådets förändringar under åren 1953— 1966.

Av vad som i bilagan A redovisas om Skogsmarksarealens förändringar vill utred- ningen uppmärksamma den ökning i skogs- marksareal som sammanhänger med inägo- arealens minskning. (Ägoslaget »inägor» omfattar enligt riksskogstaxeringens defini— tion förutom jordbruksmark och inägoback- ar, även diverse markslag som ej utnytt- jas för jordbruksändamål, såsom tomt, stads- planerat område och industriområde.) In- ägoarealen har enligt en råtlinjig trendbe- räkning minskat med i medeltal ca 50 000 ha per år i hela landet under perioden 1953 —1966. Denna uppgift stämmer väl med vad som framkommit vid en utredning av Skogsstyrelsen i samråd med lantbrukssty- relsen angående användningen av åkermark som tas ur produktionen (se bilaga E). En- ligt den utredningen har nämligen arealen av sådan jordbruksmark uppgått till totalt ca 0,5 milj. ha under perioden 1956—1966. — Vid riksskogstaxeringen klassas mark som skogsmark så snart den upphört att bru— kas för annat ändamål. Man kunde därför ha väntat sig att större areal jordbruksmark skulle ha överförts till skogsmark enligt taxe- ringarna är enligt annat material.

Riksskogstaxeringens registreringar av in- ägoarealens minskning synes sålunda över- ensstämma med den nedläggningstakt som framkommit vid jordbruksräkningarna och som ligger till grund för lantbruksstyrelsens

utredning om åkerjordens framtida omfatt— ning och lokalisering (bilaga E). Den yt- terligare nedläggning som beräknas ske fram till år 1980 kan därför — till den del den väntas bli utnyttjad för skogsproduktion - betraktas som ett direkt tillskott till den nuvarande skogsmarksarealen enligt riks- skogstaxeringen.

Det bör dock uppmärksammas, att av den mark som hittills tagits ur jordbruks- produktionen och som bedömts vara lämplig för skogsproduktion, har endast ungefär hälften blivit planterad eller bevuxen på naturlig väg med skog av godtagbar be- skaffenhet.

Den till skogsmark överförda jordbruks— marken har medverkat till att arealen av kalmark (0—2 år) och plant- och ungskog i åldersklass I (3—20 år) har ökat under perioden 1953—1966. Samma effekt har erhållits av ökningen i årlig slutavverknings- areal. Detta framgår av den sammanställ- ning över arealer i olika åldrar som läm— nas nedan. I tablån redovisas, skilt för region I—III och IV—V, olika åldersklas- sers areal enligt medeltalet för åren 1963— 1966 uttryckt i relation till klassernas areal enligt den tredje taxeringen åren 1953— 1962. (Riksskogstaxeringens »region» 1— III och IV—V motsvarar industriområde ]— III resp. IV—VI med undantag av att Väst- manlands, Uppsala och Stockholms län, som ingår i industriområde III tillhör region V.)

Den relativa ökningen av åldersklassen 0—20 år torde i region I—III endast till en mindre del ha uppkommit genom över- föring av inägomark, utan torde där i över- vägande grad ha uppkommit till följd av

Åldersklass (år)

Region 0—20 21——100/7O1 101 +l71 +1 Alla

I—HI 1953—1962 1963—1966

100 126

IV—V l 953—1962 1963—1966

100 133

100 103

100 103

100 97

100 100 100

92

1 Klassgrånserna avser region I—III/region IV—V.

ökad slutavverkning, medan det motsatta förhållandet gäller i region IV—V.

Ökningen av totalarealen och sannolikt även av den äldre skogen (över 100 år) i de norra regionerna har samband med en inträffad »glidning» i bedömningarna be— träffande gränsdragningen mellan skogsmark och myr. (Se vidare bilaga A.) I de södra regionerna förklaras ökningen av totalarea— len till huvudsaklig del av den överförda inägoarealen. Ökningen av den äldre sko- gen (över 70 år) beror på att »inväxning- en» från underliggande åldersklass där varit större än den slutavverkade arealen. Det bör uppmärksammas att om slutavverk- ningsarealen inte kraftigt ökas kommer den- na utveckling mot större andel överårig skog att accelerera. Anledningen till detta är den stora andelen av medelålders och äldre skog som närmar sig omloppstidens slut. I re- gion IV—V upptas nämligen omkring en tredjedel av all skogsmark av skog i åldern 41—70 år.

Redan tidigare har nämnts, att virkesför- rådet har ökat mellan de olika riksskogs- taxeringarna och att förrådet fortfar att öka.

I det preliminära betänkandet angavs den årliga förrådsökningen under åren 1956— 1964 till ca 20 milj. m3sk för hela landet, varav 5 milj. m3sk i Norrland och Koppar- bergs län (region I—III) och 15 milj. m3sk i mellersta och södra Sverige.

Senare utförda trendberäkningar för den längre perioden 1953—1966 har givit en något lägre årlig ökning, nämligen ca 17,5 milj. mssk i hela landet, varav 6,5 milj. m3sk i de nordliga regionerna I—III och 11 milj. m3sk i de sydliga regionerna IV—V.

Huvuddelen av förrådsökningen, ca 60 % för hela landet och med en något högre andel i söder än i norr, ligger på gran, medan ca 30 % ligger på tall och ca 10 % på löv. I fråga om tall- och lövförrådens ök- ning är det stora skillnader mellan norra och södra Sverige. I region I—III svarar tallförrådets ökning för ca 40% av den totala ökningen, medan lövförrådets andel i ökningen är obetydlig, ca 5 %. I region IV—V däremot svarar dessa trädslag för

ungefär lika stor del av ökningen, nämligen 18—20 % vartdera.

I den analys över virkesförrådets grov- leksförändring som redovisas i bilaga A har framkommit, att förråden av medelgrov skog (15—25 cm) och grovskog (25 cm och däröver) genomgående har ökat, medan den klena skogen (under 15 cm) som regel har minskat. Särskilt markerad är ökning- en av grovskogen i mellersta och södra Sverige. Där är grovskogens ökning t. o. m. större än totalförrådets.

Denna förskjutning mot grövre träddi— mensioner torde sammanhänga med dels ål- dersförskjutningarna, som har berörts tidi- gare, dels den intensifiering av skogsvårds- arbetet som skett sedan 1950—talets början i form av ökad skogsodling, röjning och gallring. Med hänsyn till att drivningskost- naderna är så starkt beroende av trädgrov- leken är förskjutningen mot grövre dimen— sioner att se som en i och för sig önskvärd utveckling. Utredningen vill emellertid ifrå- gasätta om detta förhållande även gäller i fråga om grovskogens starka ökning i mel- lersta och södra Sverige. För regionerna III—V sammantagna är nämligen inte mind- re än ca 40 % av grovskogens ökning, dvs. drygt 3 milj. m3sk årligen, att hänföra till träddimensioner som är 35 cm (13,8 tum) eller grövre på bark i brösthöjd. Detta sam- manhänger med den tidigare påtalade kraf- tiga ökningen av den »överåriga» skogen i dessa delar av landet.

2.8. Möjligheter till ökad skogs- produktion

Uppgifter om skogens framtida avkastnings- förmåga har presenterats i olika samman- hang. Tidigare har nämnts den beräkning som Jonson och Modin utförde för 1936 års skogsutredning (SOU 1938: 58). Ett an- nat exempel kan hämtas från 1965 års lång- tidsutredning (SOU 1966: 1): »Allmänt an- ses dock att skogens avkastning kan höjas betydligt genom att skogsförädling, skogs- vård och inte minst skogsgödsling intensi- fieras. Enligt vissa expertbedömningar skul—

le den årliga tillväxten kunna höjas till in- emot 100 milj. m3sk. Då denna högre nivå ej torde kunna uppnås förrän mot slutet av detta sekel, — — _.»

Möjligheterna att öka skogsavkastningen är emellertid numera inte av betydelse en- dast vid bedömningar som avser en avläg- sen framtid. De har en avgörande inverkan även på frågan om de mera kortsiktiga vir- kesuttagens storlek. Genom dikning och gödsling kan nämligen skogsproduktionen påverkas också på relativt kort sikt. Dess- utom kan virkesuttaget höjas i och med att erforderliga åtgärder verkligen vidtas för att säkerställa en framtida ökad virkespro- duktion; de framtida produktionsökningar- na kan så att säga »diskonteras till nutid».

Ökad skogsproduktion kan erhållas dels genom produktionsbefrämjande åtgärder som höjer avkastningen per arealenhet skogs- mark, dels genom att skogsmarksarealen ut- ökas. Avkastningshöjande effekt har sådana åtgärder som skogsträdsförädling, val av lämpligt trädslag vid skogsodling samt ökad skogsodling och gödsling, medan skogs- marksarealen kan ökas genom dikning och gödsling av myr samt överföring av jord- bruksmark till skogsmark.

En aktuell bedömning av produktions- möjligheterna på längre sikt redovisas i av- snitt A.5.5. I fråga om gödsling av fast- mark samt dikning och gödsling av torv- mark baseras beräkningen på utredningar- na i bilagorna C och D. Beträffande över- föring av jordbruksmark utnyttjas vad som redovisas i bilaga E om åkerjordens fram- tida omfattning och lokalisering.

Med tidsperspektivet »på längre sikt» av- ses en tidrymd av ungefär en halv om- loppstid, dvs. vid en tidpunkt någonstans mellan år 2000 och år 2050.

När det gäller den framtida produktio- nen på nuvarande skagsmarksareal har be- dömningen grundats på en analys av nu- varande tillväxt i yngre och medelålders skog, alltså den skog som om en halv om- loppstid kommer att svara för en betydan- de del av totalproduktionen. Enligt analy- sen ligger den nuvarande genomsnittliga till— växten i denna skog på ungefär samma nivå

som tillväxten i skog på den från sluten- hetssynpunkt bättre hälften av arealen en- ligt den andra riksskogstaxeringen. Under förutsättning av att samma förhållande kom- mer att gälla även för den framtida total- produktionen samt med hänsyn tagen till en fortgående förbättring av skogens.slut- enhetsgrad i de mellersta och södra delar- na av landet, men utan hänsyn till göds- lingseffekt, har den framtida produktions- förmågan på nuvarande Skogsmarksareal angetts till ca 93 milj. m3sk per år, en kvan- titet som överstiger den nuvarande tillväx— ten med 19 %.

Som produktionstillskott genom gödsling av fastmark har upptagits ca 10 milj. m3sk per år enligt det gödslingsprogram som lagts fram i bilaga C.

Enbart under de senaste tio åren har för— utsättningarna för skogsproduktion på torv- mark ändrats väsentligt genom att maski- nell utrustning har tillkommit eller är un- der vidareutveckling samt genom att han- delsgödselmedel har införts som en bety- delsefull produktionstaktor. Som framhålls i bilaga D är nu strängt taget endast klima- tet hindrande för ett totalt utnyttjande av torvmarkerna, då torven kan betraktas som enbart ett fysikaliskt substrat, vars närings- halt kan regleras efter växternas behov. — I enlighet med det lägre produktionsalter- nativet i bilaga D har produktionsökningen från torvmark angetts till ca 10 milj. mask.

Produktionstillskottet från överförd jord- bruksmark har beräknats utifrån förutsätt- ningen att 80 % av den åkermark som vän— tas bli tagen ur jordbruksproduktionen fram till år 1980 och likaledes 80 % av den nu- varande kulturbetesarealen kan tas i an- språk för framtida skogsproduktion. Det år- liga tillskottet från dessa arealer har be- dömts till ca 7 milj. mask.

Den möjliga skogsproduktionen som skul- le kunna uppnås på längre sikt blir sålunda 120 milj. m35k per år, vilket motsvarar en ökning med drygt 50 % i förhållande till den nuvarande tillväxten på 78 milj. mask.

Fördelad på industriområdena I—III och IV—VI blir produktionen i milj. m3sk per år följande.

Produktion från Dikning och Omföring Möjlig nuvarande Gödsling gödsling av av jord- total Industriområde skogsareal av fastmark torvmark bruksmark produktion I—III 51,7 4,9 5,5 1,2 64 IV—VI 41,0 4,8 4,2 6,1 56 Riket 92,7 9,7 9,7 7,3 120

Den möjliga totalproduktionen överstiger i område I—III den nuvarande tillväxten med 45% och område IV—VI med 65%.

En bedömning som den ovanstående kan givetvis bli endast ungefärlig. Den ger emel- lertid anvisning om vilka möjligheter som finns att utvinna en ökad skogsproduktion, om förutsättningarna i övrigt ger anledning att bedriva ett progressivt skogsbruk. Resul- tatet av bedömningen kan även utnyttjas om det gäller att belysa hur en total skogs- produktion av exempelvis nuvarande om- fattning kan erhållas genom ett mera diffe- rentierat skogsbrukssätt än för närvarande, dvs. mera extensivt i vissa områden och mera intensivt i andra. Utredningen vill dock betona att den möjliga produktionsökning som angetts uppstår först efter insatser av olika slag, såsom ökad skogsodling samt dik- ning och gödsling.

I vilken omfattning dessa åtgärder, som samtliga är kostnadskrävande, verkligen kan komma till praktiskt utförande, är i stor ut— sträckning en ekonomisk avvägningsfråga, där de framtida pris- och kostnadsrelationer- na för virke är utslagsgivande. Samma för- hållande gäller i vilken grad den nuvarande skogsmarksarealen verkligen kan komma att utnyttjas för ekonomiskt lönsam virkespro- duktion.

SOU 196819

33

KAPITEL 3

3.1. Allmänt

Det virkesutfall som erhålls vid en avverk- ningsberäkning utgör som regel en brutto- kvantitet, vilken bör reduceras bl.a. med hänsyn till sådant virke som från ekonomisk synpunkt kan anses vara icke tillgängligt på grund av belägenheten, »dåligt avsättnings- läge». För att karakterisera de områden, där huggnings— och transportkostnaderna är så höga att något positivt rotnetto inte upp- står, har präglats sådana uttryck som »noll- områden» och »ekonomiska impediment».

Utmärkande för de dåliga avsättningslä- gena är emellertid inte endast sämre belä- genhet i förhållande till bilväg, flottled, be- byggelse 0. d. Vanligen är även produktions— betingelserna svaga, vilket har till följd att skogen är klen och håller lågt virkesför- råd. — Av lättförklarliga skäl är frågan om de dåliga avsättningslägena i övervägande grad koncentrerad till Norrlands inland. även om den kan vara aktuell också i Norr- lands kustland och inom mindre områden i andra delar av landet.

Virkets ekonomiska tillgänglighet bestäms av relationen mellan virkeskostnad och vir- kesvärde. Ingendera av dessa faktorer är emellertid konstant, utan de förändras med såväl tid som rum. Kostnadssidan ändras sålunda i tiden med hänsyn till exv. driv- ningsmetodernas utveckling och i rummet efter bl. a. skilda bestånds- och terrängför— hållanden. Värdesidan är än mer växlande och ändras t. ex. efter skiftande tillgång och efterfrågan på virke, efter driftsformen — leveransskogsbruk contra industriskogsbruk — och efter virkets användningsområde.

Av det som anförts ovan framgår, att det

34

Virkestillgångarnas avsättningslägen

från ekonomisk synpunkt icke tillgängliga virket utgör en kvantitet som vid en viss tid- punkt är svår att bestämma och. när den väl är bestämd, inte kan väntas vara oförändrad under längre tid.

I tidigare virkesbalanser har i regel an- vänts något slags erfarenhetstal för att redu- cera avverkningsberäkningens bruttokvanti- tet med hänsyn till dåliga avsättningslägen. Storleken på de tal som har använts vid olika tillfällen belyser hur uppfattningen om vir- kets kostnads-värderelation har varit vid olika tidpunkter.

I föreliggande Virkesbalans har frågan om virkets ekonomiska tillgänglighet belysts uti- från en undersökning rörande avsättningslä- ge som direkt knutits an till avverkningsbe- räkningen. Undersökningen har begränsats till att omfatta industriområdena I och II, dvs. Norrland utom gästrikedelen av Gävle- borgs län.

3.2. »Dåligt avsättningsläge» i tidigare virkesbalanser

På grundval av Jonson—Modins avverknings- beräkning räknade 1931 års skogssakkunni- ga (SOU 1933: 2) fram ett årligt virkesöver- skott i landet på brutto 15 milj. m3f ub, vil- ket reducerades med en tredjedel med hän- syn till rådande utdrivningsförhållanden, gles bebyggelse o. d. i vissa delar av landet samt virkets delvis undermåliga kvalitet.

1933 års skogsindustrisakkunniga (SOU 1935: 36) införskaffade uppgifter från do-

SOU 1968: 9

mänstyrelsen, vissa länsjägmästare och stifts- jägmästare samt från »ett större antal i en- skild tjänst varande skogsmän i ledande ställning» om vilken avdragsprocent som kunde vara realistisk inom olika redovis- ningsområden och för olika sortiment. De så framtagna procenttalen var givetvis störst längst i norr: 6—8 % för timmer och sulfit- ved och 35—45 % för sulfatved i Torne och Kalix älvdalar. Söder om Värmland och Dalarna gjordes inga avdrag.

Norrlandskommittén (SOU 1948: 32) re- ducerade bruttotillgången av gagnvirke i Henrik Pettersons 40-årsprognos för övre och mellersta Norrland med procenttal som erhållits via domänstyrelsen och Skogsstyrel- sen. På kronoskogar var avdraget 1 % och på enskilda skogar 0,32 %. Högsta avdraget, 2.4 %, gjordes på kronoskogar i Norrbotten.

Södra Sveriges skogsindustriutredning (SOU 1956: 33) hade i balansen för övre och mellersta Norrland en avdragspost för barr- och lövvirke i sådana drivningslägen att det inte kunde avsättas. Det framgår inte hur posten för barrvirke tillkommit, men i fråga om lövvirke utgjordes den av de till- gångar som var belägna utom »järnvägs- räjong». dvs. med mer än fem mils bilväg till järnvägsstation. I Norrbottens och Väs- terbottens lappmarker var räjongen endast 1—2 mil. I Dala-Hälsingeområdet och sö- derut gjordes inga avdrag.

I Skogsindustrins Virkesutredning l958 anges att barrklenvirket med hänsyn till höga avverknings- och hanteringskostnader är en tämligen oviss tillgång. Lövvirket däremot justerades för ej lönsamma avsättningslägen. Justeringen baserades på resultatet från en specialundersökning inom Svenska Cellulo- sa AB, som hade gjorts med anknytning till riksskogstaxeringens provytor från och med Ljungan och norrut. I detta område hade inte mindre än 48 % av lövskogstillgången ansetts vara så belägen, att ett rotnetto på högst 2 kr/m3t uppstod vid 1957/58 års pris- och kostnadsnivå. Det procenttalet minskades sedan för söder ut belägna om- råden. Det sydligaste område vari en sådan reduktion gjordes var Värmland; procent- talet angavs där till 10 %.

SOU 1968:9

3.3. Undersökning rörande avsätt- ningsläge

För att i första hand belysa i vilken utsträck- ning den föreliggande avverkningsberäk- ningens bruttokvantitet av virke i ekonomisk mening är tillgänglig, har som inledningsvis nämnts en särskild undersökning gjorts in- om industriområdena I och II. Undersök— ningen, som har utförts vid skogshögskolan, ingår i betänkandet som bilaga B.

För undersökningen har riksskogstaxe- ringens ordinarie material, vilket legat till grund för avverkningsberäkningen, komplet- terats med hänsyn till provytornas belägen— het i olika avseenden. Huvudsyftet med kom- pletteringen har varit att möjliggöra en för- delning av den beräknade bruttoavverkning— en efter kostnaden per volymenhet virke vid leverans till schematiskt fastställda leverans— ställen.

Kostnadsberäkningen grundas på stor- skogsbrukets prestationsnivå år 1964 vid s.k. konventionell drivningsteknik och vid samma års kostnadsnivå för skogsarbete.

Med »konventionell drivningsteknik» av- ses att fällning, kvistning och kapning sker med motorsåg och att uttransporten av vir- ket från stubbe till bilväg eller flottled sker med enmansbetjänade traktorekipage med griplastare.

För virkets vidaretransport till kusten har beräkningen gjorts dels under förutsättning att allt barrvirke transporteras med lastbil, dels under förutsättningen att såsom för närvarande sker både flottning och last- bilstransport tillämpas.

Kostnaderna har beräknats både för vir- kesutfallet enligt avverkningsberäkningens alternativ Gl—b och för det faktiska uttaget enligt stubbinventeringen samt för olika >>typträd>>.

Frågan om skogens avsättningsläge inom olika delar av industriområdena I och II har i bilaga B belysts dels medelst en beskrivning av skogens geografiska belägenhet i förhål- lande till kust, bilväg, flottled o. d., dels medelst resultatet från kostnadsberäkningen.

Kostnadsberäkningens resultat i fråga om bruttoavverkningen har bl. a. presenterats i

35

diagramform som medger avläsning av den »tillgängliga» andelen under olika förutsätt- ningar beträffande relationen mellan virkets kostnad och värde, olika »högsta drivnings- kostnad».

Den ekonomiskt sett tveksamma Virkestill- gången vid 1964 års förhållanden har i kapi- tel 7 såsom ett exempel på storleksord- ningen — angetts utifrån kostnadsgränsen 42 kr/m3f ub för barrvirke. Därvid har förutsatts ett virkespris fritt kusten av 54 kr/m3f ub samt indirekta drivningskostna- der och skogsvårdskostnader om 7 resp. 5 kr/m3f ub. — Denna kostnadsgräns har vid en företagen kostnadsjämförelse mellan bruttoavverkning och faktiskt uttag visat sig överensstämma med den beräknade genom- snittliga kostnadsgränsen för det faktiska ut- taget. (Se vidare avsnitt B.6.)

Enligt de angivna förutsättningarna har i område Ia 15 % av barrvirkestillgången och 33 % av lövvirkestillgången (av grövre skog — minst 10 cm på bark i brösthöjd — i alternativ b) angetts såsom >>tveksam till- gång», medan motsvarande tal i område Ib och II angetts till 7 och 18 % resp. 5 och 12 %.Sammantaget för hela område I—III ut- gör andelen »tveksam tillgång» 7 % för barr- virke och 19 % för lövvirke, eller totalt ca 3,7 milj. m3sk.

Kostnadsberäkningen, som utfördes under åren 1964 och 1965, har inte följts upp med avseende på därefter inträffade förändring- ar av prestationer och kostnader. Frågan är i vad mån den allmänna kostnadsfördyring— en har kompenserats av en höjd prestation i skogsarbetet. Då sannolikt inte hela för- dyringen har kunnat kompenseras skulle av denna orsak en lägre kostnadsgräns använ— das för år 1967 än för år 1964 — och där- med en högre andel >>tveksam tillgång» er- hållas.

En ytterligare sänkning av kostnadsgrän- sen skulle kunna motiveras av att virkespri— set gått ner sedan år 1964. Enligt utredning- ens åsikt bör dock den >>tveksamma» till— gångens storlek belysas utifrån ett mera långsiktigt bedömt virkesvärde än det som återspeglas i 1967 års virkespris.

36

SOU 1968: 9

Virkesförbruknin g

KAPITEL 4

4.1. Allmänt

Utredningen har sökt fastställa den faktiska förbrukningen av olika virkessortiment un- der år 1964 och har sökt beräkna den för- väntade virkesförbrukningen för åren 1967 och 1970. I fråga om de tre dominerande sortimenten sågtimmer, massaved och brännved — baseras beräkningarna för åren 1967 och 1970 på följande förutsättningar.

För sågtimret har förutsatts oförändrad produktionsutveckling från perioden 1958— 1964.

Förbrukning av massavedssortimenten har beräknats på grundval av uppgifter om massa- och skivindustrins föreliggande pla- ner och förutsätter fullt utnyttjande av den praktiska produktionskapaciteten. Det mås- te såsom framhålls i andra avsnitt av betänkandet observeras att utredningen inte gått in på bedömningen huruvida av- sättnings- och konkurrensförhållandena på världsmarknaden kommer att medge fullt kapacitetsutnyttjande. I dagsläget är så inte fallet.

För brännveden har räknats med samma minskande trend i avverkningarna som un- der perioden 1950/51—1964/65.

4 .2. Sågtimmer

Produktion av sågat virke

Sågverksindustrins produktionsförhållanden har utretts vid ett flertal tillfällen genom s.k. sågverksinventeringar. De senaste in- venteringarna utfördes av kommerskolle- gium för åren 1953 och 1958 samt av sta- tistiska centralbyrån för år 1965. Resulta-

ten har publicerats i bl.a. Sågverksdriften i Sverige år 1953 (SOS) och Kommersiella Meddelanden 1962 nr 10—11 samt 1 Säg- verk 1965 (Statistiska Meddelanden, I 1966: 57).

Beträffande strukturen och utvecklings- tendenserna inom sågverksindustrin vill ut- redningen hänvisa till den ingående redo- görelse som lämnas i Sågverk 1965, och vars sammanfattande avsnitt »Sågverksin- venteringens resultat i korthet» bifogas be- tänkandet (bilaga F). Uppgifter om såg- verksproduktionen insamlas dessutom ge- nom den årliga industristatistiken och redo- visas i publikationen Industri (SOS). Denna statistik omfattar emellertid endast sådana arbetsställen som i genomsnitt under året har sysselsatt minst fem personer. Av det totala antalet sågar ingår i industristatisti- ken endast ca 25 %, men dessa svarar för närmare 90 % av den totala produktionen. lndustristatistikens uppgifter om den årliga produktionen av sågat virke uppräknas länsvis till totalbelopp genom framskrivning av uppgifter från sågverksinventeringarna.

I det preliminära betänkandet utgick ut- redningen i sina beräkningar från industri- statistikens värden för år 1964 över avsalu- sågarnas produktion, uppräknade till total- belopp med ledning av uppgifter från 1958 års sågverksinventering. Produktionen vid husbehovssågarna antogs ha nedgått till hälften från år 1958 till år 1964. För att kunna stämma av dessa värden infordrades vid 1965 års sågverksinventering, på utred- ningens hemställan, produktionsuppgifter även för år 1964. I föreliggande betänkan- de utgår utredningen från de värden som har framkommit vid inventeringen. _— Skill-

Tabell 4.1. Total sågverksproduktion enligt sågverksinventeringarna, åren 1953, 1958 och 1964

Produktion, ] 000 stds

Årlig prod. ökning

1953 1958 1964 1958—1964, proc.

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr

Enbart

Löv Summa Totalt barrvirke

Ia Ib II III IVa IVb V VI

211 164 111 266 209 97 126 352 18

1 536 30

212 164 113 268 211 100 128 370

1 5661

219 174 117 307 236 120 124 2 413 26

Riket ] 710 37 1 7471

219 174 118 309 240 122 126 439

246 202 136 333 292 128 133 536 30

2006 50

247 202 139 335 299 132 136 566

2 056

».

N b—w—y—Nmio © XDWIQND-F—xlqo

».

xo b—r_-1>-—wNN xo (nowp—mixed...

1 Exkl. ca 11 000 stds bräd- och plankstump som då hänfördes till biprodukter.

naden i totalproduktion år 1964 mellan det preliminära värdet och det slutliga är emel- lertid obetydlig; i den preliminära beräk- ningen hade produktionen överskattats med 2 % .

Uppgifter om den totala Sågverksproduk- tionen åren 1953, 1958 och 1964 med för- delning på industriområden har samman- ställts i tabell 4.1. Uppgifterna omfattar, förutom plankor, battens och bräder, även sortimenten bjälkar och sparrar, sliprar samt annat sågat virke, exv. lådvirke.

Vid beräkning av sågverksproduktionen år 1967 och 1970 skulle utredningen vilja grunda sina beräkningar på produktionska- paciteten dessa år. I fråga om sågverken är emellertid detta begrepp synnerligen re-

lativt; genom exempelvis övergång mellan ett- och flerskiftsdrift och genom ändring av sågningssäsongens längd kan produktio- nen ändras inom vida gränser och relativt lätt anpassas efter växlande konjunkturer. Produktionen åren 1967 och 1970 måste därför bedömas utifrån andra utgångspunk- ter än kapaciteten.

För produktionen av sågat barrvirke har utredningen valt att fram till åren 1967 och 1970 räkna med samma årliga produktions- ökning inom varje delområde som under perioden 1958—1964 (tabell 4.1). För löv- virke har däremot förutsatts oförändrad produktionsvolym från år 1964. Detta re- sulterar i att totalproduktionen ökar från 2,1 milj. standards år 1964 till 2,2 milj.

Tabell 4.2. Sågverkens produktion åren 1964, 1967 och 1970

Måttenhet: 1 000 stds

1964 19671

19701

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr Löv Summa

Ia Ib II III IVa IVb V VI

246 202 136 333 292 128 133 536

247 202 139 335 299 132 1 36 566

261 219 147 346 326 133 138 614

OWDNINUJOH

&)

262 219 150 348 333 137 141 644

276 236 158 360 360 138 143 693

277 236 161 362 367 142 146 723

OWÄQNWOF— OW-PNINUJOH

U) U.)

Riket 2 006 Ut O 2 056 2 184 Ul O 2 234 2 364 (II 0 2414

1 Beräknade uppgifter.

2500

I I, ;— »”

2000- ? . E Total produktion ut D & 1500— C _9 % Enbart barrvirke % 1000- 'a VI _! '5 > 05 -o U? 500—

0 | I | | | 1' | | 1925 1930 1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970

Figur 4.1. Sågverksproduktion i riket åren 1927—1970 '

stds år 1967 och 2,4 milj. stds år 1970 (ta- bell 4.2). — Som jämförelse kan nämnas att 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1, s. 162) på annan väg, genom analys av tendenserna i den inhemska förbrukningen av sågat virke och förutsatt oförändrad ex- port fr.o.m. år 1965, beräknat produktio- nen år 1970 till 2,3 milj. stds.

Hur den av utredningen antagna produk- tionsökningen från år 1964 till år 1970 för- håller sig till sågverksindustrins faktiska produktionsutveckling under en längre tids- period bakåt i tiden visas grafiskt i figur 4.1. Som framgår av diagrammet är ök- ningstakten under åren 1958—1964 endast obetydligt högre än den ökningstrend som rätt under hela efterkrigstiden.

Inom sågverksindustrin har en markerad förskjutning av produktionens tyngdpunkt skett mot söder under tiden 1953—1964, vilket framgår av sammanställningen nedan över den totala sågverksproduktionens rela-

tiva fördelning mellan olika industriområ- den. För område VI har sålunda andelen av totalproduktionen ökat från 24% år 1953 till 27 % år 1964, medan den rela- tiva andelen har minskat inom områdena Ia, III och V.

Förbrukning av sågtimmer

Sågverkens behov av sågtimmer åren 1964, 1967 och 1970 — dvs. det behov som sva— rar mot den förutsatta produktionen dessa år _ har beräknats på basis av för varje industriområde specifika åtgångstal över rundvirkesåtgången i kubikmeter fast mått utan bark (m3f ub) per standard sågad vara.

Sådana åtgångstal har framräknats på grundval av de uppgifter som 1965 års såg- verksinventering har redovisat länsvis över sågverksproduktionen och sågtimmerför— brukningen år 1965. Därvid har dock upp-

Industriområde År Ia Ib 11 111 IVa IVb v vr Riket 1953 14 10 7 17 14 6 s 24 100 1958 12 10 7 18 14 7 7 25 100 1964 12 10 7 16 15 6 7 27 100 1967 11 10 7 16 15 6 6 29 100 1970 11 10 7 15 15 6 6 30 100

Tabell 4.3. Förbrukning av sågtimmer åren 1964, 1967 och 1970 Måttenhet: 1 000 maf ub

] 964 1 9671 19701

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr Löv Summa

2 364 2 069 1 384 3 226 3 255

2 235 1 923 1 288 3 103 2 950

2 361 3 2 068 1 1 364 20 3 208 18 3 202 53

2 232 1 922 1 268 3 085 2 897

2 106 1 777 1 192 2 980 2 645

Ia Ib II III IVa

2 103 3 1 776 1 1 172 20 2 962 18 2 592 53

1113 1183

1 103 1 161 4 575

17 539

IVb V VI

1 073 30 1 140 21 4 341 234

Riket 17159 380 18 680

1 Beräknade uppgifter.

gifterna om förbrukningen av sågtimmer (SM, I 1966: 57, s. 78) korrigerats med hän- syn till vad som har framkommit vid skogs- styrelsens undersökningar över mätmetod- och omvandlingsfel (bilaga I). _- Som fram- går av redogörelsen för sågverksinvente- ringen (SM, I 1966: 57, s. 39) har de in- fordrade uppgifterna om sågtimmerförbruk- ningen lämnats i den måttenhet eller de måttenheter som används vid resp. såg. Be- arbetning och redovisning har därefter skett med utgångspunkt från att volym i topprot- mått, mittmått och flottningskubikmått av- ser verklig volym, medan volym i toppmått har uppräknats till verklig volym med fak- torn 1,28. Volymmässigt omfattar mätsät- ten i topprot, i topp och i flottningskubik- fot vardera ca 23, 70 och 7 % av barrtim- ret, medan allt lövtimmer mäts på mitt.

Tabell 4.4. Faner- och plywoodfabrikernas pro- duktion åren 1955, 1959, 1964, 1967 och 1970

Måttenhet: 1 000 ton

Produkt 1955 1959 1964 19671 19701

12,5 24,5

13,5 26,7

Enkelfaner Plywood Lamell- och skikttrå

Summa 3

8,8 45,8 1 Beräknade uppgifter. 2 Kan ej redovisas; industristatistikens uppgif—

ter innefattar t. o. m. år 1958 även snickeripro- dukten lamellgolv i okänd omfattning.

11,0 51,2 54,3 57,3

4 980

1 183 1 247 5 854

20 582

1 143 1 204 5 214

19 060

1 153 30 1 226 21 5 620 234

20 202 380

Enligt Skogsstyrelsens undersökningar skulle emellertid den topprotmätta volymen över- stiga den verkliga volymen med ca 7 %. och enligt Skogsstyrelsens uppfattning torde detta gälla även volymen i flottningskubik- mått. Vidare skulle omföringen från topp- mätt till verklig volym ha givit en över- skattning på ca 4 %.

Det på ovanstående sätt beräknade åt- gångstalet är som riksmedeltal för barrvirke 8,5 och för lövvirke 7,6 maf ub/std. Angå- ende åtgångstalen inom de olika industri- områdena, se bilaga K.

Sedan åtgångstalen framtagits har såg- timmerbehovet erhållits genom att produk- tionen inom varje industriområde multipli- cerats med motsvarande åtgångstal (tabell 4.3). Med den ökningstakt för sågverkspro- duktionen på vilken utredningen baserar sina beräkningar skulle det årliga sågtim- merbehovet komma att stiga med ca 3 milj. m3f ub från år 1964 till år 1970.

4 .3 . Fanertimmer

Faner- och plywoodfabrikernas totala pro- duktion av enkelfaner och plywood samt av lamell- och skiktträ har under perioderna 1955—1964 och 1959—1964 ökat med ca 2 % per år (tabell 4.4). Fram till år 1970 har ökningstakten förutsatts bli oförändrad.

Förbrukningen av barr- och lövvirke inom olika industriområden framgår av tabell 4.5;

Tabell 4.5. Förbrukning av fanertimmer åren 1964, 1967 och 1970

Måttenhet: 1 000 maf ub

1964 1 9671 19701

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr Löv Summa Ia — _ — _ —— —— lb 26 1 27 28 1 29 29 1 30 11 63 14 77 67 l 5 87 71 16 87 111 —— — — — IVa 17 0 17 1 8 0 1 8 19 0 19 IVb 2 2 _ 2 2 — 2 2 V 1 7 8 l 7 8 1 8 9 VI ] 32 33 1 34 35 1 36 37

Riket 108 56 164 115 59 174 121 63 184

1 Beräknade uppgifter.

för åren 1967 och 1970 har 1964 års upp— gifter genomgående uppräknats med 2 % per år.

4 .4 . Tändsticksvirke

Förbrukningen av tändsticksvirke uppgick år 1964 till ca 45 000 m3f ub, allt bestående av inhemsk asp. Den beräknas minska till ca 40000 m3f ub per år. Fördelningen på industriområden framgår av tabell 4.6.

4.5. Massaved, boardved och sågmfall

Produktion av massa. fiberskivor och spånskivor

Utredningen baserar sina beräkningar rö- rande massa- och skivindustrin på följande grundmaterial.

Produktionsuppgifter för år 1954 är hämtade ur den officiella statistiken. Mot- svarande tal för år 1964 jämte uppgifter

Tabell 4.6. Förbrukning av tändsticksvirke åren 1964, 1967 och 1970, inhemsk asp

Måttenhet: 1 000 maf ub

Industriområde 1964 19671 19701

IVb ] 5 15 —— VI 30 25 40 Riket 45 40 40

' Beräknade uppgifter.

om industrins på grundval av föreliggande planer beräknade kapacitetsutveckling till år 1967 och år 1970 har ställts till utred- ningens förfogande av Skogsindustriernas Samarbetsutskott. Samarbetsutskottet base- rar sammanställningarna på en enkät till företagen år 1965, vilken har reviderats dels våren 1966, dels hösten 1967. De före- tag som har medverkat i enkäten har för- tecknats i bilaga G.

Produktionen av massa samt fiber- och spånskivor och den däremot svarande rå- varuförbrukningen redovisas i industrista- tistiken, som här har fullständig täckning. På grund av olikheter i statistikförfarandet kan mindre skillnader förekomma mellan uppgifter baserade på industristatistiken och industrins i andra sammanhang lämnade produktionssiffror.

Samtliga kvantitetsuppgifter för massa samt fiber- och spånskivor avser ton. I frå- ga om massa, såväl kemisk som mekanisk, har mängden omräknats att avse 10 % fuk- tighetshalt, s.k. 90-procentig massa (»torr- tänkt vikt»).

Produktionen åren 1967 och 1970 är den bedömda, praktiskt möjliga tillverk- ningsvolymen vid fullt utnyttjande av pro- duktionsapparaten, s.k. praktisk kapacitet.

Den period utredningen närmast behand- lar, 1964—1970, präglas av stora föränd- ringar inom den skogsindustriella sektorn i dess helhet och i synnerhet inom massa- och pappersindustrin. En analys av den in-

Tabell 4.7. M'assa— och skivindustrins produktion åren 1954 och 1964 samt beräknade praktiska

kapacitet åren 1967 och 1970 Måttenhet: 1 000 ton1

Industriområde

Relativa tal

Produkt År Ia Ib 11 111 IVa IVb

1954 = 1964 = 100 100

227 364 416 380

200 370 471

1954 1964 1967 1970

1954 1964 1967 1 970

1 954 1964 1967 1970 57

1954 143 1964 261 1967 273 1970 323

1954 106 67 1964 180 1967 172 1970 154

1 954 1964 1967 1 970

1954 1964

Sullitmassa2 46

Sulfatmassa2

_ 24 _ 22 40

Halvkemisk massa

Mekanisk

massa 350

Fiberskivor

—— 3 4 30 4 30

445 1 181 938 1 882

1967 1056 2009 1970 1096 2093

1 Massa: 90 % torrhalt. 2 Inkl. dissolving och kvistmassa.

Spånskivor

Summa

ternationella massa- och pappersmarknaden och därav betingad anpassning av den svens- ka produktionen ligger ej inom utredningens direktiv. Med hänsyn till att denna sektor, jämte skivindustrin, står för drygt hälften av den totala virkesförbrukningen, är dock ten- denserna här av sådan betydelse för studiet av Virkesbalanserna att produktions- och kapacitetssiffrorna något skall kommenteras.

För sin avsättning är den svenska massa- och pappersindustrin, liksom även den öv- riga fiberindustrin, i hög grad beroende av den internationella marknaden. Landets re- lativa betydelse inom världens fiberförsörj- ning, liksom inom handeln med dessa pro-

100 136

298 105 410 99 100 390 96 100 212 102 85

31] 100 553 229 596 757

6 100 8 97

100 121 152

163

32 63 73

dukter, har under senare år minskat som en följd av den starka skogsindustriella ex- pansionen i andra delar av världen, bl.a. Nordamerika. Industrins känslighet för den internationella konkurrensutvecklingen har därför ökat. De nuvarande stora internatio- nella kapacitetsöverskotten inom viktiga sektorer av massa- och pappersområdet har till följd härav fått kraftiga återverkningar i fråga om den svenska industrins villkor.

I och för sig är industrin ständigt ställd inför kravet att anpassa sig till den inter- nationella marknadsutvecklingen. Den sär— skilt pressade situation, som på sistone upp- kommit, har emellertid medfört ett forcerat

Dissolving

Sulfit, blekt

7 * Sulfit, oblekt

Sulfat, blekt

(milj ton)

Produktion

Sulfct, oblekt

Halvkemisk mossa

Mekanisk mossa

%

att 1.954 7952 1957 1970

Figur 4.2. .Massaindustrins produktion åren 1944, 1954 och 1964 samt beräknade praktiska produktionskapacitet åren 1967 och 1970

tempo i den strukturella anpassningsproces- sen. Betydelsefulla företagsfusioner och driftskoncentrationer har under de senaste åren ägt rum eller annonserats, vilket även inneburit nedläggande av mindre och medel— stora enheter i en snabbare takt än man ti- digare räknat med. Denna utveckling är ej avslutad. Även i fortsättningen måste in— dustrin vara beredd att i takt med ändrade förutsättningar pröva nya utvecklingsalter— nativ.

En god belysning av det ovanstående ger en jämförelse mellan de planer som i ut- redningens preliminära betänkande redovi- sades på basis av 1965 års enkät, reviderad våren 1966. och de siffror som nu redo- visas efter en förnyad revidering hösten 1967 (tabell 4.7).

Den betydande skillnaden i industrins be- dömningar vid de två prognostidpunkterna, 9.2 resp. 8.4 milj. ton massa av alla slag år 1970, är främst att hänföra till utveck-

lingen inom sulfitmassesektorn. Försämrade villkor för sulfitmassa har påskyndat beslut om nedläggningar samtidigt som utbygg- nadsplaner bordlagts. Även andra betydan- de förändringar har skett i industrins pla- ner. Som exempel kan nämnas Svenska Cellulosa ABs planerade linerbruk i Kram- fors (industriområde Ib), baserat på hög- utbytessulfit, vilket tidigare ingick i för- brukningssidan år 1970. Planerna på denna industri har nu ersatts av ett nytt projekt — ett tidningspappersbruk — med igångkör- ning först i början av 1970-talet. Motsva- rande senareläggning och därmed bort- fall i den reviderade kapacitetsprognosen för år 1970 _ har inträffat för den sulfat- fabrik som Skogsägarnas Industri AB avser att bygga på Hallands-kusten (industriom- råde VI).

Även i de reviderade planerna, som i före- liggande betänkande ligger till grund för be- räknad virkesförbrukning år 1970, kan tvek- samhet råda på vissa punkter. Den relativt korta tidsperiod som återstår till prognos- året 1970 medger knappast någon utbygg- nad av industrin utöver vad som har redo- visats i utredningen. Däremot kan konjunk— turen eller andra förhållanden påskynda nedläggandet av mindre, ej bärkraftiga en- heter ävensom försena planerad utbyggnad. Det senare kan bl. a. komma att bli fallet beträffande ett projekt inom industriområde IVa av storleksordningen 110000 ton samt en utbyggnad inom område V med 180 000 ton, båda avseende sulfatmassa. Det kan även konstateras att åtskilliga planer, inte minst tidsmässigt, är beroende av utgången av vattendomstolarnas prövning.

Med hänsyn till vad som här har anförts anser utredningen det vara angeläget att be- räkningarna revideras fortlöpande och att eventuella ändringar återförs till Virkesba— lanserna.

Den svenska massaproduktionen uppvisar en kraftig expansion under efterkrigstiden, vilket framgår av figur 4.2.

Den brantaste stegringen har skett under det senaste decenniet. Under perioden 1954 —1964 steg den totala tillverkningen av ke- misk massa från 2,8 milj. till 5,2 milj. ton.

MASSAINDUSTRIN

ÅRSKAPACITET l TON 1967

0 -—40000 ten 40011) 3001” ton 80000 —-120000|on > 120000 ton

. Sulfit * . Sultat _ ' "

e Halvkemlsk och meknnuk

,

Sandviken "'

tansjö

__ Ortviken

Ström

) Iggesund *Murmaverken Sandarna Vallvik . Karsnäsverken f,..kutskär

&

& Jim T urtm smida]: '

. l "i tf Reckhgmmar Ek &,

&

Figur 4.3. Massaindustrin år 1967

Figur 4. 4. Pappersindustrin år 1967

PAPPERSBRUK OCHEÅPPFABRIKER _" ÅRSKAPACITETITON1967 ”..; - ' . " ' " i * : 0—1500016n 1. ' 15000 -— 50000 ton 50000 _ iooooo'um _ 2- 100000 ton ,T ' .

C.) Tidningspanper

& Journal- och tinpaoper . . _ _ .» .. & Krattpappsroch kraftkanqng 'i _ '— _.Q Lövholmen - % Sullitpapper och tissue . V ' © Övrigt papper . . Papp . ' .

Munksund

) _ l , _ ; | , _ . Il _- v * . ') II ' ' (% l ' . ;- l ' = 1 I /"'——J / / I I I 1 ' x”*' . K »' N 8 I I. . '. tr X" _. X I .. | _. _ | || ' Iggesund & x 5— x X i I I du,

, KVIVHSVGÄQH

AH KARIOGRAFISKA INSTITUTET

45

Årskapacitet

] 000 ton 1953 1963 19701 1953 1963 1967 19701

0— 30 37 23 30— 60 15 20 60—100 2 6 över 100 1

Summa fabriker 54 50

1 Prognos.

Motsvarande tal för mekanisk massa var 0,8 respektive 1,2 milj. ton.

Med anknytning till vad som i det före- gående har nämnts om industrins fortlö- pande anpassning till ändrade villkor kan det i detta sammanhang ha sitt intresse att åskådliggöra hur produktionsökningen i ti- den sammanfallit med en avsevärd struk- turförändring (se tablå ovan).

Även mellan olika industriområden har volymmässiga förskjutningar skett. Detta framgår av sammanställningen nedan för massa- och skivindustrin över produktio- nens relativa fördelning vid olika tid- punkter.

Nuläget i fråga om massa- och pappers- industrins lokalisering och kapacitet fram- går av figurerna 4.3 och 4.41.

Av betydelse vid studiet av beräkningar- na över kapaciteten fram till år 1970 är även den förskjutning inom produktionens sammansättning som framgår av figur 4.2 och tabell 4.7.

Den kemiska massans fördelning på sul- fit och sulfat har påtagligt ändrats. Under perioden 1954—1964 ökade sulfitmassan från 1,2 till 1,7 milj. ton per år. Sulfatmas- sans ökning var avsevärt starkare, från 1,3 till 2,9 milj. ton. Tillväxten för dissolving (konstsilkemassa) var däremot obetydlig. Tendenser till höjd förädlingsgrad kommer

7 15 12 13 10 4

33

till uttryck främst i det förhållandet att ex- pansionen, när det gäller massa för avsalu, är koncentrerad till de blekta kvaliteterna, medan utbyggnaden inom den oblekta sek- torn övervägande avscr integrerad tillverk- ning av papper.

Under samma tidsperiod har tillkommit en ny tillverkning, nämligen halvkemisk massa, som till största delen baseras på löv- ved och som i allt väsentligt är inriktad på integrerad pappersframställning.

Ökningen inom den mekaniska massan är likaledes huvudsakligen att hänföra till den integrerade sektorn främst journal- och tidningspappersbruken — medan av- salumassan har stagnerat.

Även skivindustrin uppvisar en hög ök- ningstakt. Produktionen har med hänsyn till specifika användningsområden emeller- tid blivit allt mer uppdelad på olika kvali- teter varför direkta jämförelser i tiden, i ton räknat, kan vara missvisande. Tillverk- ningen av träfiberskivor har sålunda utveck- lats mot kvaliteter med större tjocklek och lägre volymvikt samt mot högre förädlings- grad. — Den nytillkomna produkten spån- skivor hade år 1964 uppnått en produktion av ca 90 000 ton.

De ovan redovisade trenderna för perio—

1 Figurerna hämtade från »Sveriges Industri» (Stockholm 1967).

Industriområde

Ia Ib

Riket

11 29 13 26 13 24 11 22

100 100 100 100

SOU 1968: 9

Måttenhet: 1 000 msf ub

Massaved Klenmassaved Sågavfall __ __ Board- Industriområde Tall Gran Löv Barr Löv Barkat Obarkat ved Summa la 1 921 1 093 63 2 — 477 234 —— 3 790 Ib 2 147 4 036 1 143 23 » 364 193 37 7 943 II 694 990 293 173 365 67 5 2 587 III 1 171 2 067 392 156 — 574 201 211 4 772 IVa ] 595 2 038 565 133 8 760 103 —— 5 202 IVb 12 642 77 — — —— 60 791 V 258 406 121 20 6 213 53 80 1 157 VI 728 910 450 73 28 782 4 _ 2 975 Riket 8 526 12 182 3 104 580 42 3 535 915 333 29 217 (Procent) (29) (42) (l l) (2) (0) (12) (3) (1) (100)

den 1954—1964 väntas i huvudsak karak— terisera utvecklingen även under återstoden av 1960-talet (figur 4.2 och tabell 4.7).

Expansionen fortsätter, totalt sett. Den praktiska kapaciteten år 1970 beräknas till 8,4 milj. ton för massa av alla slag och till 1,2 milj. ton för fiber- och spånskivor.

Vad beträffar kemisk massa ligger kapa- citetsökningen huvudsakligen inom sulfat— sektorn, medan fortsatt stagnation förutses för sulfit och dissolving. Praktiskt taget hela merkvantiteten oblekt sulfatmassa be- räknas finna avsättning i integrerad pap- perstillverkning, medan tillskottet av blekta kvaliteter går till avsalu. Det bör uppmärk- sammas att den blekta sulfaten till bety- dande del baseras på Iövved.

Relativt sett väntas kapacitetsutbyggna- den bli störst för den halvkemiska massan.

Största delen av tillskottet av mekanisk massa är liksom tidigare avsedd för integre- rad papperstillverkning.

Inom skivindustrin är ökningstakten så- väl absolut som relativt starkast för spån— skivor. För dessa kan nu skönjas en utveck- ling mot specialkvaliteter.

En ytterligare försämring av industrins lönsamhetsläge kan givetvis leda till mera radikala förändringar av industristrukturen fram till år 1970 än vad som nu har för- utsatts.

Avslutningsvis kan tilläggas att beslut rö- rande skogsindustrins utbyggnad och inrikt- ning inte enbart grundar sig på bedömning-

SOU 1968: 9

ar rörande avsättningsförhållanden, lönsam— het o.d. Givetvis spelar även kunskapen om tillgången på virke en avgörande roll. Belysande är hur pessimistiska bedömning- ar av virkessituationen i Norrland under 1940-talet starkt bidrog till en stagnation i industrins tillväxttakt. De betydligt mera positiva bedömningarna som framkom un- der första delen av 1950-talet jämsides med en gynnsam marknadssituation för fi- berprodukter — medverkade å sin sida till den kraftiga expansion som tog sin början i mitten av decenniet.

Förbrukning av massa- och boardved samt sågavfall

Förutom de tidigare nämnda produktions- uppgifterna har utredningen från industri— företagen erhållit uppgifter för år 1964 om den faktiska virkesåtgången av olika sorti- ment. Utredningen har dessutom beträffan- de större delen av kapaciteten åren 1967 och 1970 haft tillgång till företagens aktu- ella åtgångstal för respektive produkt, dvs. virkesåtgång i kubikmeter fast mått under bark (m3f ub) per ton massa, respektive per ton fiber- och spånskivor. Vid omräkning av kapaciteter till virkesåtgång åren 1967 och 1970 har företagens uppgifter om bud- geterad virkesåtgång respektive åtgångstal utnyttjats. I de fall sådana data ej stått till

47

Tabell 4.9. Förbrukning av rundvirke och sågavfall inom massa- och skivindustrin åren 1964, 1967 och 1970

Måttenhet: 1 000 msf ub

1964 19671 19701

Rundvirke

Barr

Rundvirke Barr Löv

Rundvirke S å g- Su rn-

avfall ma

Såg- Sum- avfall ma

Industri- område

Såg- Sum- avfall ma Barr Löv Löv

3330 189 800 4319 6433 1607 650 8690 2655 527 500 3682

Ia 3 016 63 Ib 6 236 1 150 11 1 861 294

711 3790 3281 140 760 4181 557 7943 6324 1510 600 8434 432 2587 2210 393 460 3063 III 3563 434 775 4772 4562 478 810 5850 5609 874 840 7323 IVa 3766 573 8632 5202 3806 565 890 5261 3934 516 960 5410 IVb 654 77 60 791 746 135 60 941 891 208 60 1159 V 748 143 266 1157 1228 134 280 1642 1942 141 290 2373 VI 1711 478 786 2975 1954 731 900 3585 2248 1028 1020 4296

Riket 21 555 5 090 5 12037 252

(Procent) (74) (11) (15) (100)

3 212 445029 21724111 (73)

4 086 4 760 32 957 27 042

(12) (15) (100) (72) (14) (14) (100)

1 Beräknade uppgifter. 2 Därav importerat 55 000 m3f ub.

förfogande har de åtgångstal använts som framräknats ur redovisningen för år 1964.

Utveckling av tillverkningsprocesser och växlande produktionsinriktning liksom fel- källor i lagerredovisning, måttomvandling m.m. torde medföra att åtgångstalet även för den enskilda fabriken kan bli något osäkert. Detta förhållande bör uppmärk- sammas när kapacitet omförs till råvaru- behov.

Tillämpade åtgångs- och omvandlingstal har sammanställts i bilaga K.

Företagens uppgivna virkesförbrukning år 1964 fördelad på sortiment inom de oli- ka industriområdena framgår av tabell 4.8.

Virkesförbrukningens trädslagssamman- sättning åren 1967 och 1970 har beräknats på basis av uppgivna ändringar i produk- tion av barrveds- respektive lövvedsmassa. Förbrukningen av sågavfall har beräknats öka i ungefär samma proportion som såg- verksproduktionen, nämligen med ca 3 % per år (tabell 4.9).

Jämfört med år 1964 beräknas massa- och skivindustrins virkesförbrukning ha ökat med 13 % år 1967 och med 28 % år 1970; motsvarande tal för barr- och lövved samt sågavfall framgår av efterföljande sam- manställning.

48

Rundvirke

Såg- Sum- År Barr Löv

avfall ma

1964 100 100 100 100 1967 112 127 108 113 1970 125 158 116 128

4 .6 . Brännved

Utredningen har ej funnit skäl att närmare gå in på förbrukningssidan när det gäller brännveden, utan har begränsat sig till att endast söka uppskatta avverkningens storlek.

Avverkningen av brännved på krono- och bolagsskogarna är nöjaktigt känd genom den statistik som årligen har inhämtats av Skogsstyrelsen.

Bondeskogsbruket är dock klart domine— rande i fråga om såväl avverkning som för— brukning av brännved. Förbrukningen inom jordbruket undersöktes år 1951 på initiativ av Södra Sveriges skogsindustriutredning (SOU 1954: 29, s. 94). Sedan dess har emel- lertid övergången till andra bränslen och till elektricitet för fastighetsuppvärmning och hushållsändamål varit markant men av okänd storlek — varför en förnyad un- dersökning ansågs erforderlig.

SOU 1968: 9

Tabell 4.10. Avverkning av brännved säsongerna 1950/51 och 1964/65

Barrved Lövved Summa 1 000 Relativa 1 000 Relativa 1 000 Relativa Område maf ub tal1 m3f ub tal1 maf ub talx Norrland 1950/51 1 006 100 1 099 100 2105 100 1964/65 559 56 770 70 1 329 63 Svealand 1950/51 1 215 100 881 100 2 096 100 1964/65 425 35 489 55 914 44 Götaland 1950/51 1 592 100 988 100 2 580 100 1964/65 671 42 954 97 1 625 63 Riket 1950/51 3 813 100 2 968 100 6 781 100 1964/65 1 655 43 2 213 75 3 868 57 1 1950/51 = 100 En sådan undersökning har av utredning- brukare. _ Sedan förra undersökningen, en utförts år 1965 under medverkan av Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna. Denna gavs formen av en postenkät till ägarna av ca 10 500 privatägda bruknings- enheter eller fastigheter med skog, spridda över hela landet och utvalda ur 1965 års fastighetslängder genom systematisk samp— ling. En detaljerad redogörelse för un- dersökningen lämnas i bilaga H. Avverkningen av brännved på bondesko- garna under säsongen 1964/65 uppskatta- des för hela landet till 3,2 milj. m3f ub eller 3.8 milj. m3sk. I runda tal bestod brännve- den till 40 % av barrved och 60 % av löv- ved. Den användes övervägande för husbe- hov, 80 %. medan 20 % gick till andra för—

som avsåg säsongen 1950/51, hade husbe- hovsveden minskat med ca 25 %; dock ut- nyttjades lövved i större utsträckning än ti- digare, ökning med 21 %, medan barrveden minskat med 52 %.

Den totala avverkningen av brännved i riket kan säsongen 1964/65 beräknas utgöra 3,9 milj. m3f ub mot 6,8 milj. m3f ub sä— songen 1950/51 (tabell 4.10). För närva- rande utgör sålunda brännveden ca 8 % av det årliga virkesuttaget.

Fram till år 1970 har utredningen för vardera barr- och lövved områdesvis räknat med samma minskande trend som under perioden 1950/51—1964/65.

Beräknad brännvedsavverkning säsongen

Tabell 4.1] . Avverkning av brännved åren 1964 /65 , 1967 och 1970. Beräknade uppgifter

Måttenhet: 1 000 tn3f ub

1964/65 1967 1970

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr Löv Summa Ia 207 353 560 191 334 525 171 311 482 Ib 198 248 446 182 235 417 164 219 383 11 135 146 281 124 138 262 112 129 241 IH 308 284 592 272 261 533 229 234 463 IVa 192 349 541 170 327 497 143 283 426 IVb 111 190 301 100 189 289 87 187 274 V 154 137 291 137 131 268 117 119 236 VI 350 506 856 314 503 817 270 497 767

Riket ] 655 2 213 3 868 1 490 2 118 3 608 1 293 1 979 3 272

1964/65 samt de beräknade avverkningar- na åren 1967 och 1970 redovisas fördelade på industriområden i tabell 4.11.

4 .7 . Övriga sortiment

Förbrukningen av övriga rundvirkessorti- ment, som år 1964 beräknas omfatta endast ca 1% av den totala förbrukningen, har utredningen ansett sig kunna behandla mera summariskt. För flera sortiment saknas sta- tistik, varför skönsmässiga bedömningar har måst tillgripas.

Den totala förbrukningen har uppskattats till ca 0,5 milj. m3f ub per år (tabell 4.12). De skilda sortimenten kommenteras kort- fattat nedan.

Ledningsstolpar

Enligt trädskyddskommittén (Medd. nr 93, 1967) har under perioden 1960—1964 im- pregnerats årligen ca 115000 me ub led- ningsstolpar. Därtill kommer stolpar som ej impregnerats, uppskattningsvis 10000 milf ub. — I beräkningarna har förbruk- ningen förutsatts oförändrad fram till år 1970, även om viss nedgång i kvantiteten impregnerade stolpar kan konstateras för de senaste åren.

Diverse husbehovsvirke

I diverse husbehovsvirke inräknas hägnads— och hässjevirke samt annat rundvirke för skilda ändamål inom jordbruket, men ej sågtimmer för husbehovssågning och bränn- ved. Förbrukningen, som säsongen 1950/51 uppskattades till 270000 maf ub (SOU 1954: 29, s. 94), beräknas år 1964 ha ned- gått till 140000, år 1967 till 120000 och år 1970 till 100 000 m3f ub. Viss del torde utgöras av klenvirke.

Diverse avsaluvirke

Sortimentsgruppen, som är mycket hetero- gen, omfattar pålar för grundförstärkning, bryggor, kajanläggningar och dylikt, stäng-

selstolpar, flaggstänger m.m. Årsförbruk- ningen har skönsmässigt uppskattats till 120000 m3f ub under perioden 1964— 1970.

Flottningsbom och dylikt

Förbrukningen av flottledsvirke beräknades år 1950 vara 43000 msf ub (SOU 1952: 15, s. 55). Den antas år 1964 ha nedgått till 35 000, år 1967 till 30 000 och år 1970 till 25 000 m3f ub.

Träullsved

Förbrukningen beräknades år 1950 vara ca 67 000 m3f ub och torde nu ha nedgått till ca 60000 m3f ub.

Gruvtimmer, kolved och garvämnesved

Förbrukningen av gruvtimmer och av skogsved för träkolning har bedömts vara av så liten omfattning att den har kunnat uteslutas.

Garvämnesextrakt av ek har alltmer er- satts av ämnen från utländska trädslag och av syntetiska garvämnen, varför förbruk— ningen av garvämnesved av ek numera tor- de vara obetydlig.

4.8. Sjunkning vid flottning

För att uppskatta volymen sjunkvirke har utredningen utgått från följande erfaren-

Tabell-1.12. Förbrukning av »övriga sortiment» åren 1964, 1967 och 1970, barr- virke. Beräknade uppgifter

Måttenhet: 1 000 mil" ub

Industriområde 1964 1967 1970 Ia 64 57 51 Ib 48 43 38 II 29 28 26 III 96 93 92 IVa 80 77 73 IVb 35 33 31 V 33 32 31 VI 95 92 88 Riket 480 455 430 SOU ] 968 : 9

Tabell 4.13. Sjunkning vid flottning åren 1964, 1967 och 1970, barrvirke. Beräk- nade uppgifter

Måttenhet: 1 000 maf ub

Industriområde 1964 1967 1970

la 49 40 35 lb 51 50 25 11 15 10 0 111 21 10 10 IVa 21 20 10 lVb 2 0 0 v __ _ __ V] 0 0 0

Riket 159 130 80

hetsmässiga procenttal: timmer 1 %, sulfit- ved 1,5 %, sulfatved och övrigt virke 2.5 %.

Tillämpade på flottgodsmängden år 1964 ger dessa sjunkningsprocenter en beräknad sjunkningsförlust av totalt 159000 milf ub. Med anledning av flottgodsmängdens fort- gående minskning, totalt 20 % under tiden 1958—1964, och med hänsyn tagen till avi- serade eller ifrågasatta nedläggningar av flottleder har sjunkningsförlusten uppskat- tats till 130000 m3f ub år 1967 och till 80000 m3f ub år 1970 (tabell 4.13).

4.9. Avtumning

Den virkesförbrukning som här har redo- visats för de egentliga industrisortimenten baseras på åtgångsuppgifter från företagen.

Som regel torde uppgiften ha avsett netto- volym eller »inmätt» volym, dvs. brutto- volym efter volymavdrag för kvantitetsfel, s.k. avtumning. lnmätningsförfarandet är därvidlag något olika när det gäller mätning i fast och i travat mått, och sannolikt även i fråga om leveransvirke och virke från egen avverkning.

För jämförelse med virkestillgången i ba- lanserna bör den förutsatta förbrukningen uppräknas från netto- och bruttovolym.

På grundval av uppgifterfrån vissa virkes- mätningsföreningar angående volymavdra- gets storlek har utredningen valt att gene— rellt tillämpa följande värden: timmer 1 % och massaved 0,5 %. Använda på nettoför- brukningen av industrived i tabellerna 4.3, 4.5, 4.6 och 4.9 ger dessa tal en »avtum- mad» volym på totalt 300 000—400 000 m3f ub (tabell 4.14).

Utom virkesredovisningarna ligger även volymen av >>lump», som kvarlämnas i sko- gen. Denna volym torde numera vara så obetydlig att den kan inrymmas i den av- tummade volymen.

4.10. Total virkesförbrukning

Den totala virkesförbrukningen inom landet av samtliga sortiment med beaktande av sjunkningsförlust vid flottning samt avtum- ning, men exklusive rundvirkesexport, har för år 1964 uppskattats till ca 47 milj. m3f ub.

Tabell 4.14. »Avtummad» volym vid inmätning av industrisortimenten åren 1964, 1967 och 1970.

Beräknade uppgifter Måttenhet: 1 000 mat" ub

1 964 1 967 1970

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr Löv Summa Ia 36 0 36 38 1 39 41 1 42 Ib 49 6 55 50 7 57 53 8 61 11 22 1 23 25 2 27 28 3 31 III 48 2 50 54 2 56 60 4 64 IVa 45 4 49 48 4 52 51 4 55 lVb 14 1 15 15 2 17 16 2 18 V 1 5 1 1 6 1 8 1 19 22 1 23 VI 52 5 57 60 5 65 67 7 74

Riket 281 20 301 308 24 332 338 30 368 SOU 1968: 9 5 ]

Tabell 4.15. Total förbrukning av rundvirke, inkl. brännved, åren 1964, 1967 och 1970.

Beräknade uppgifter Måttenhet: 1 000 maf ub

1964 1967

1970

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr Löv Summa

5 894 9 790 3 772 7 736 7 692 2 204 2 400 7 835

5 839 8 599 3 732 8 076 7 036 2 007 2 599 7 401

5 475 8 384 3 297 6 998 6 713 1 889 2 091 6 550

419 1 406 475 738 979 315 309 1 285

Ia Ib II III IVa lVb V VI

6 493 10 646 4 951 10 338 8 288 2 607 3 629 10 136

6 317 10 353 4300 8835 7985 2380 2 893 8 933

5 989 8 810 4 256 9 208 7 432 2 178 3 339 8 294

504 1 836 695 1 130 856 429 290 1 842

478 1 754 568 759 949 373 294 1 532

47 323 (100)

5 926 (13)

Riket (Procent)

41 397

(87) (87)

Åren 1967 och 1970 beräknas förbrukning- en ha stigit till omkring 52 respektive 57 milj. mfff ub. motsvarande en ökning från år 1964 av 11 respektive 21 % (tabell 4.15).

Som framgår av nedanstående samman-

45 289

57 088 (100)

49 506 (87)

7 582 (13)

6 707 (13)

51 996 (100)

dena är förändringarna under den aktuella perioden rätt obetydliga.

Förbrukningens sortimentssammansätt- ning uppvisar däremot större skillnader, med en markerad ökning av andelen massa- ved och boardved.

ställning över den totala virkesförbrukning- ens relativa fördelning mellan industriområ-

Industriområde

Ia Ib III IVa

21 20 19

16 17 18

16 15 14

Övriga sortiment

Såg— och fanertimmer Massa- och Bränn- samt tändsticksvirke boardved ved Område År Summa

100 100 100

100 100 100 100 100 100

I—III 30, 5 29,5 28,5

48 48 47,5 38 37 37

61,5 64 66

41 42,5 44,5 53 55 56.5

'ouo _ u- v-

... axlat: 4900 maxxl tll

IV—VI

Riket

o...—_- ,...—.,...

KAPITEL 5

Hitintills sker ej fortlöpande någon central insamling och sammanställning av data som kan belysa virkesflyttningarna mellan olika områden inom landet.

För år 1964 har uppgifter erhållits via Skogsindustriernas Samarbetsutskott om de större Sågverkens samt massa- och skivindu— strins anskaffning och förbrukning av rund- virke och sågavfall inom olika industriområ- den, varur virkesflyttningen har kunnat framräknas. I fråga om sågtimmer har dock utredningen valt att utnyttja de uppgifter som inhämtats av 1965 års sågverksinven- tering om varifrån samtliga sågverk anskaf- fade sitt virke år 1965 (tabell 5.1).

Inrikes virkesflyttning

Ehuru materialet ej omfattar all virkes- flyttning, sålunda ingår ej en del smärre sortimentgrupper däri, och trots att det i övrigt torde vara behäftat med viss osäker— het bör det likväl ge en någorlunda godtag- bar bild av förhållandena kring den aktu- ella tidpunkten 1964/65.

Eventuella försök att siffermässigt ange virkesflyttningarnas omfattning år 1970 skulle bli ytterligt löst grundade, varför ut- redningen avstått från sådana.

Utvecklingen går emellertid mot en minskning av de 5. k. korstransporterna, vil- ket kommer att resultera i mera koncentre- rade anskaffningsområden än tidigare.

Tabell 5.1. Förbrukning av inhemskt virke inom sågverksindustrin år 1965 samt inom massa- och skivindustrin år 1964 fördelad på anskaffningsområden

Måttenhet: 1 000 maf ub

Anskaffningsområde

Summa Virkesflytt-

Förbruknings- förbruk- ning område Ia Ib II III IVa IVb V VI ning Till Från Sågtimmer (98 % barr, 2 % löv) Ia 2 109 40 — — —- — —— — 2 149 40 297 Ib 290 I 573 19 — -— — — 1 882 309 70 11 30 I 166 23 — — — —— 1 219 53 75 111 — 56 2 831 63 _ 11 1 2 962 131 137 IVa — — — 71 2 449 76 102 — 2 698 249 115 IVb — — — 42 I 103 5 11 1 161 58 163 V —— —— 28 8 I 164 16 1 216 52 341 VI 7 -— 15 2 87 223 4 801 5 135 334 28 Summa 2406 1 643 1 241 2 968 2 564 1 266 1 505 4 829 18 422 —— — Barrmassaved Ia 2 915 101 —— _— — — —— — 3 016 101 1 734 Ib ] 734 4 483 19 —— — — —— 6 236 1 753 254 11 21 1 775 65 1 861 86 77 III -— 132 58 3 255 56 13 33 3 547 292 629 IVa _ — — 528 2 613 311 75 2 3 529 916 307 IVb —— —— 26 227 421 12 78 764 343 464 V — _ 10 24 694 20 748 54 202 VI —- — — 153 102 I 456 1 711 255 133 Summa 4 649 4 737 1 852 3 884 2 920 885 896 1 589 21 412 —— — .SOU 1968: 9 53

Tabell 5 .1. (forts.)

Anskaffningsområde Summa Virkesliytt- Förbruknings- förbruk- ning område Ia Ib II IH IVb V VI ning Till Från

Sågavfall

Ia 71 1 49 Ib 49 557 II —— 432

III —— 775 IVa 808 47 IVb -— 60 V —— 266 54 VI 786 35

Summa 760 4 395 _

Summa barrvirke Ia Ib II III IVa IVb V VI

5 876 8 675 3 512 7 284 7 035 1 985 2 230 7 632

44 229

lll

kn % Oo

u.: De

?. Elda»

axllllä-kool Nb.- El!

05 O Zlmå

Summa 7 815

Lövmassaved Ia Ib II III IVa IVb V VI

63 1 120 294 434 556 93 143 478

652 3181

llll

””..lli

N må

2

llll—åll

lN

& U| Osu-ecu-

Totalt Ia — 5 939 Ib 96 —— 9 795 II 168 11 3 806 7 233 158 46 34 7 718 IVa 761 6 005 224 7 591 26 301 17 109 2 078 V 48 42 2 219 64 2 373 VI 15 2 351 7 493 8 110

Summa 8341 7453 3725 8347 6508 2461 2868 7707 47410

KAPITEL 6

Hittillsvarande export- och importvolymer av rundvirke är kända genom den officiella statistiken över utrikeshandeln. Utveckling- en för olika sortiment under tiden 1955— 1966 framgår av tabell 6.1, som hämtats ur Skogsstatistisk årsbok (SOS).

Den totala exportvolymen, som hade en kraftig nedgång åren 1959—1961, nådde under år 1965 sitt dittills högsta värde un- der efterkrigstiden, nämligen ca 2,2 milj. milf ub, vilket utgjorde ca 4% av årsav- verkningen. Samtidigt hade importen i stora drag ett motsatt förlopp.

Exporten av såg- och fanertimmer visar en mindre ökning under tioårsperioden 1955—1964, medan importen minskat kraf- tigt under de senare åren. Exporten av mas- saved. som är dominerande, har då ökat kraftigt, medan importen minskat. Exporten av gruvvirke har under 1960-talet varit högst obetydlig jämfört med tidigare år. Utrikeshandeln med övrigt rundvirke, vari innefattas såg- och fanertimmer av lövträ, pålar, stolpar och diverse annat rundvirke, men ej brännved, har i stort varit oför— ändrad under perioden.

För närvarande saknas, den närmare kän— nedom om det exporterade rundvirkets ur- sprung som erfordras för en rättvisande för- delning på industriområden. Av den anled— ningen har exportvolymen år 1964 endast uppdelats på två delområden, industriområ- dena I—III och IV—VI (tabell 6.2). Även denna uppdelning, som har skett med led- ning av tulldistriktsstatistiken, är emellertid behäftad med viss osäkerhet.

Underlag för att fördela importvolymen på samma delområden (tabell 6.2) har främst erhållits genom uppgifter om var-

Export och import av rundvirke

ifrån exportsågverken samt massa- och skiv- industrin anskaffade sitt virke år 1964. Därjämte har detaljbearbetning av virkes- förbrukningen enligt industristatistiken givit viss ledning.

För Sveriges vidkommande är utveck- lingen av rundvirkeshandeln med Finland och Norge av särskilt intresse. Vår export och import av sågtimmer och massaved un— der 1960-talet till resp. från dessa länder har sammanställts i tabell 6.3. Under åren 1960—1962 hade vi från Finland en netto- import av dessa sortiment på 0,7—1,2 milj. m”f ub. Detta importöverskott förvandlades till ett exportöverskott på 0,1 milj. maf ub under åren 1965—1966. Även vår handel med Norge visar en kraftigt ökad netto- export —— från 0,3 milj. m”f ub under åren 1960—1961 till 1,1—1,4 milj. m3f ub under åren 1964—1966.

Den ökade rundvirkesexporten till Fin- land och Norge får ses som direkt orsakad av den kraftiga utbyggnad av skogsindustrin i förhållande till de egna tillgängliga råvaru- tillgångarna som där skett. Till följd av den virkessituation som uppstått i dessa länder synes det vara orealistiskt att i våra virkes- balanser räkna med virkestillskott därifrån. Tvärt om kan man från grannländerna för- vänta en ökad efterfrågan på svenskt virke.

Till belysning av förhållandena rörande skog och skogsindustri i Finland, Norge och Sverige har utredningen gjort vissa samman- ställningar (tabellerna 6.4——6.6), vilka dock ej kommenteras. Uppgifterna har erhållits från Skogsforskningsinstitutet i Helsingfors, Skogdirektoratet i Oslo resp. Kungl. Skogs- styrelsen.

Tabell 6.1. Export och import av rundvirke åren 1955—19661 Måttenhet: 1 000 m*f ub

Sågtimmer m.m. Övrigt rund- av barrträd Massaved ' virke

År Exp. Imp. Exp. Imp. . . Exp. . Exp. Imp.

Summa

99 1 688 531 76 1 177 586 79 1 532 479 90 1 170 660 135 882 516 776 956 892 1 493 1 030 1 066 1 304 586 1 697 349 2 170 389 1 985 375

1955 102 204 1 051 280 1956 85 182 747 348 1957 106 131 890 299 1958 146 646 274 1959 200 3 1 5 1960 206 407 603 1961 212 1962 203 1963 143 1964 223 1965 295 1966 528

1 Exkl. brännved.

oliiiNiiiilo

Tabell 6.2. Export och import av rundvirke år 1964 fördelade på industriområde I—Ill och I V—- VI1

Måttenhet: ] OOO maf ub

Såg- och faner- Övrigt Export/import timmer m. m. Massaved rundvirke Totalt

Industriområde Barr Löv Barr Löv Barr Löv Barr Löv Summa

Export I—III 52 108 7 54 225 8 233 IV—VI 171 1 110 84 73 1 366 97 1463

Riket 223 1218 91 127 3 1591 105 1696

Import I—III 10 87 53 97 64 161 IV—VI 37 118 1 155 32 187

Riket 47 205 54 252 96 348

1 Exkl. brännved.

Tabell 6.3. Sveriges export och import av sågtimmer och massaved till resp. från Finland och Norge åren 1960—1966 Måttenhet: 1 000 msf ub

Finland Norge

Export/ import 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Svensk export Sågtimmer 17 12 6 21 47 213 27 36 50 46 83 120 176 Massaved 7 9 21 30 201 68 372 486 588 925 1 174 1 443 1 161

Summa 24 21 27 51 248 281 399 522 638 971 ] 257 1 563 1 337

Svensk import Sågtimmer 285 211 108 46 13 2 4 24 23 22 45 33 34 26 Massaved 381 1 020 736 302 124 137 179 222 204 157 154 133 154 110

Summa 666 1 231 844 348 137 139 183 246 227 179 199 166 188 136

Svensk nettoexport Sågtimmer — 285 — 194 96 — 40 8 45 209 3 13 28 1 50 86 150 Massaved — 381 —— 1 013 — 727 — 281 — 94 64 111 150 282 431 771 1 041 1 289 1 051

Summa — 666 — 1 207 — 823 321 — 86 109 98 153 295 459 772 1 091 1 375 1 201

Tabell 6.4. Skogsmarksareal, virkesförråd, tillväxt och avverkning i Finland, Norge och Sverige

Finland Norge1 Sverige Finland Norge1 Sverige

Produktiv skogsmark

1 000 ha 19 452 7 0262 22 793

Virkesförråd” milj. mask

Barr Löv

1 136 274

Summa 1 410

Årlig tillväxt” milj. mask

Barr Löv

39,6 12,7 52,3

13,1 2,95 16,0

65,2 12,5

Summa 77,7

1 Volymuppgifterna, primärt angivna utan bark, har omförts till mask genom tillägg av 17 % för barrvirke och 22 % för lövvirke.

Årlig avverkning 1963/64—1965/66' milj. mask

Barr Löv

9,7 1,6 11,37

47,4 7,9 55,3

35,2 14,7

Summa 49,9 Därav industri- virke % 77 78 91

2 Inkl. 1071000 ha lövskog ovan barrskogs- gränsen, varav bara en de] kan räknas som pro- duktiv mark. 3 På samtliga ägoslag. * Inkl. 11 milj. mask ovan barrskogsgränsen. 5 Inkl. 0,2 milj. mask ovan barrskogsgränsen. ** För Finland kalenderåren 1964—4966. 7 Husbehovsförbrukning ingår med 1,35 milj. mask barrvirke och 0,91 milj. mask lövvirke enligt beräkning för 1956/57, men är sannolikt betydligt lägre i dag.

Tabell 6.5. Avverkning samt export och import av rundvirke och brännved i Finland, Norge och

Sverige åren 1960—1966 Måttenhet: 1 000 mal" ub

Finland 1960 1961

A vverkning Sågtimmer Travat industrivirke Brännved

17 456 16 815 12 346

16 940 20 320 11 883

Summa 46 617 49 142 Export av rundvirke Sågtimmer T ravat industrivirke Brånnved

651 4 074 10

640 10

Summa 4 735 Import av rundvirke Sågtimmer Travat industrivirke Brännved2

239 207 54

Summa 500

Nettoexpart av rundvirke

Summa 4 235

Procent av summa

avverkning 9 1 l

1 Förhandsuppskattning för år 1966. Troligen använd i sin helhet som industriråvara.

Tabell 6.5 . (forts.)

Norge 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 Avverkning Sågtimmer 3 021 2 980 2 933 2 797 3 098 3 196 2 927 Massaved 4 040 4 157 4 157 3 817 4 195 4 569 3 559 Annan industrived 258 347 350 237 270 239 162 Brännved 394 328 328 296 255 207 180 Summa exkl.1 7 713 7 812 7 768 7147 7 818 8 211 6 828 » inkl.1 9 617 9 716 9 672 9 051 9 722 10115 8 732 Export av rundvirke Sågtimmer 65 73 55 49 47 49 41 Massaved 290 217 202 153 149 139 130 Annan industrived 42 38 12 7 11 26 16 Brännved 2 0 10 19 38 44 38 Summa 399 328 279 228 245 258 225 Import av rundvirke2 Sågtimmer 48 57 62 94 97 135 165 Massaved 1 134 1 627 1 333 1 198 1 788 2 009 2 592 Annan industrived 18 18 28 18 13 10 13 Brännved 23 12 24 45 43 47 45 Summa 1 223 1 714 1447 1 355 1 941 2 201 2 815 Nettoexport av rundvirke Totalt —— 824 1 386 —— 1 168 —1 127 —1 696 ———1 943 —— 2 590 Procent av summa avverkn. inkl.1 —— 9 14 —— 12 __ 12 17 —— 19 30

1 Exkl. resp. inkl. husbehovsved, som år 1957 uppskattades till 1 904 000 maf ub. & Några företag med fleråriga kontrakt har fått uppge hela den importerade kvantiteten på det sista leveransäret i kontraktet, varför viss förskjutning uppstått. Exv. har 357 000 m3 massaved från Sverige hänförts till år 1966 fastän det importerats tidigare.

Sverige 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 A vverkning Sågtimmer 17000 15 500 15400 16100 19500 20100 19400 Massaved 20 800 23 000 24 200 22 000 25 700 25 600 25 200 Annan industrived 1 400 1 100 900 800 600 600 600 Brännved 4 800 4 600 4 400 4 200 4 000 3 900 3 800 Summa 44 000 44 200 44 900 43 100 48 800 50 200 49 000 Export av rundvirke Sågti mmer 228 225 214 154 234 309 545 Massaved 407 528 653 1 011 1 310 1 695 1 314 Annan industrived 141 139 163 139 153 166 126 Brännved 14 12 11 19 25 11 14 Summa 790 904 1 041 1 323 1 722 2 181 1 999 Import av rundvirke Sågtimmer 35 3 266 169 128 89 84 75 Massaved 603 1 224 894 456 259 305 298 Annan industrived 0 3 3 2 l 0 2 Brännved 13 15 16 11 3 7 7 Summa 969 1 508 1 082 597 352 396 382 Nettoexport av rundvirke Summa — 179 604 41 726 1 370 1 785 1 617 Procent av summa avverkning 0 — 1 —— 0 2 3 4 3 SOU 1968: 9 59

Tabell 6.6. Produktion och virkesförbrukning vid sågverk och massaindustri i Finland, Norge och Sverige åren 1960—1966

Land Måttenhet 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Finland Sågat virke Produktion 1 000 stds ] 675 1 635 1 474 1 533 1 605 Råvaruåtgång milj. maf ub 15,3 14,9 13,1 12,9 14,0

Massa Produktion 1 000 ton 3 699 4 297 4 419 4 825 5 330 Råvaruåtgång milj. m3f ub 14,8 16,9 17,4 18,9 21,3

Sågat virke Produktion 1 000 stds 340 Råvaruåtgång milj. m5f ub 2,9

Massa Produktion 1 000 ton 1 525 Råvaruåtgång milj. mafub 5,6

Sverige Sågat virke Produktion 1 000 stds Råvaruåtgång milj. maf ub

Massa Produktion 1 000 ton Råvaruåtgång milj. maf ub

KA PITEL 7 Virkesbalanser

7.1. Allmänt

Enligt utredningens direktiv erhålls virkes- balanser »genom att sätta för olika skogs- skötselprogram framräknade avverknings- kvantiteter i relation till förädlingsindustrier- nas råvarubehov vid förutsatt kapacitet m. m.»

Virkeslmlum'er har upprättats dels för varje industriområde, dels för områdena I—[II resp. IV—VI sammantagna, dels för landet i dess helhet. För varje sådan geogra- fisk enhet jämförs virkestillgång inom områ- det med virkesbehov inom detta. Det är så- lunda fråga om självförsörjningsbalanser, som belyser virkessituationen sådan den ter sig under angivna betingelser. Först efter granskning av de tillämpade förutsättning- arna rörande det underliggande materialets enskilda delar och sedan ställning tagits till sannolik utveckling för dessa kan en prognos göras. — Utredningens uppgift är att tillhanq clahålla material som kan ligga till grund för sådana bedömningar, samt att utföra alter- nativa beräkningar. De redovisade balanser- na bör därför närmast ses som exempel på hur utredningsmaterialet kan utnyttjas.

Som virkestillgång räknas de avverknings- volymer som framkommit enligt bruttoav- verkningsberäkningens olika alternativ med tillägg av avverkning på annan mark än skogsmark och av torrskog. Bruttoav- verkningsberäkningen har redovisats i kapi- tel 2. Avverkningen på annan mark och av torrskog har förutsatts bli av samma storlek som enligt stubbinventeringens medeltal för tioårsperioden 1956/57—1965/66.

I Norrland och Kopparbergs län, dvs.

industriområdena I och 11 samt de norra och västra delarna av område III, anges såsom tillgång enligt avverkningsberäkning- en den genomsnittliga årliga avverkningsvo— lymen under tjugoårsperioden 1958—1977. För övriga delar av område 111 samt i om- rådena lV—VI avses tioårsperioden 1958— 1967. — På grund av den ringa skillna- den i medeltal 1,5 % och högst 3 % för ett industriområde i utfall mellan det konventionella och det starkare gallrings- alternativet (Gl resp. GZ) redovisas dessa ej separat i balanserna, utan endast medel- talet av dem.

För vart och ett av industriområdena Ia, Ib och II redovisas tillgången dels för hela området, dels för området nedan skogsod- lingsgränsen. Dessutom belyses för dessa områden frågan om avsättningslägets infly- tande genom att den del av bruttotillgången särskilt anges som — enligt den i kapitel 3 redovisade kostnadsanalysen för år 1964 — beräknats vara så dyr att hugga och trans- portera att det måste anses tveksamt om den kan betraktas som en nettotillgång. Den- na del har benämnts >>tveksam » til/gång.

I balanserna anges virkestillgången för vardera barr- och lövskog, skild på klenskog (träd 5—10 cm på bark i brösthöjd) och grövre skog (10 cm och grövre). Som har framgått av registreringarna vid riks- skogstaxeringen över »kvarlärnnade» träd lämnas till betydande del avverkade träd under 10 cm kvar i skogen. I mindre grad gäller detta även grövre tråd. Eftersom den del av klenskogen som tas till vara i stort motsvarar volymen av kvarlämnad grövre skog, har de egentliga balansräkningarna gjorts endast för grövre skog. För varje om-

råde anges dock i texten huruvida något >>nettotillskott» från klenskogen kan påräk- nas genom att tillvaratagen volym klenskog är större än kvarlämnad grövre skog. Även det motsatta förhållandet förekommer.

Tillgångsuppgiftema inkluderar sådant virke som på grund av dålig kvalitet (röta, krokighet o. d.) ej kan utnyttjas som industri- råvara.

Som tidigare har framhållits utgör avverk- ningsberäkningen ej en prognos över en för- väntad utveckling. Beräkningsalternativen grundas på preciserade förutsättningar i frå— ga om skogsskötseln. Den framtida utveck- lingen blir beroende av hur den enskilda skogsägaren utformar sin avverkningspoli- tik. Denna kommer att variera mellan olika skogsägare bland annat på grund av olika bedömning av om det i ett visst fall är lön- samt att avverka eller ej.

En beskrivning av bland annat virkestill— gången på längre sikt vid en skogsskötsel som överensstämmer med förutsättningarna i de olika beräkningsalternativen har i kapi— tel 2 lämnats i form av en långtidsanalys. Denna avser främst att belysa relationerna mellan alternativen och är mindre tillförlit- lig när det gäller den absoluta nivån på lång- re sikt.

Mot virkestillgången ställs i balanserna det virkesbehov som svarar mot den faktiska förbrukningen år 1964 av olika sortiment och mot den förbrukning åren 1967 och 1970 som har beräknats med utgångspunkt från bl. a. fullt kapacitetsutnyttjande inom massaindustrin.

Balanserna återger alltså ett tänkt, statiskt förhållande mellan tillgång och behov av virke.

På grund av de konjunkturbetonade väx- lingar som präglar såväl utbuds- som efter- frågesidan på virkesmarknaden är det emel— lertid mindre sannolikt att denna hypotetiska balanssituation för de enskilda åren 1967 och 1970 kommer att överensstämma med den verkliga situationen på virkesmarkna— den, vare sig i det enskilda området eller i landet som helhet.

Detta exemplifieras väl av situationen hösten 1967. Även inom områden där vir-

kesbalansen närmast visar jämvikt mellan tillgång och behov, eller t. o. m. underskott, föreligger påtagliga svårigheter att avsätta virke.

Flera orsaker torde ha bidragit till att denna situation har uppstått. Av dessa vill utredningen rikta uppmärksamheten på hur främst massaindustrins lagerhållning av vir— ke inverkar på det anskaffningsbehov som kommer till uttryck på virkesmarknaden.

Sedan flera år råder en strävan inom mas- saindustrin att skära ned vedlagren. Detta har underlättats av att förbättrade tillverk- ningsprocesser gjort det tekniskt möjligt att använda ved med kortare lagringstid, var- vid bl. a. nyhuggen ved. s.k. färskved, och stacklagring av flis har kommit att spela en viktig roll.

] och med att virkeslagren skärs ned ökar kravet på kontinuerlig tillförsel av virke till fabrikerna. Detta krav har kunnat tillgodo- ses bl.a. genom en radikal omläggning i skogsbruket från säsongbunden vinterav- verkning till avverkning året runt samt ge- nom övergång från flottning till landtrans- port. I själva övergångsskedet mellan dessa transportmetoder medges temporärt en be- tydande Iagerförtäring vid de fabriker som tidigare varit baserade på flottat virke och som av denna anledning nödgats hålla ett virkeslager motsvarande ett års produktion eller mera.

Förutom av denna något mera långsiktiga omställningsprocess påverkas virkesmarkna- den hösten 1967 av att industrin på grund av en ytterligare försämrad avsättning för träfiherprodukter, med produktionsbegräns- ning och ansträngd likviditet till följd, räk- nar med en avsevärt minskad virkesanskaff— ning säsongen 1967/68. Samtidigt har vir- kesmarknaden påverkats av hög avverk- ningsintensitet under föregående säsong. till följd av bl. a. gynnsamma drivningsförhål- landen. Lokalt har även oförutsedda virkes- kvantiteter tillkommit, förorsakade av snö- brott och stormfällning.

Virkesflyttningar till och från respektive område ingår ej i balanserna. Som exempel på hur de inrikes flyttningarna kan gestalta sig för ett enstaka år redovisas vid sidan av

balanserna sådana uppgifter för år 1964/65, hämtade från kapitel 5.

Om virkestillgången inom ett område ställs mot det faktiska uttaget av virke inom detta erhålls ett mått på i vilken grad skogs- tillgången enligt de olika beräkningsalterna- tiven verkligen har utnyttjats. Sådana jäm- förelser har redovisats i kapitel 2.

Innan Virkestillgång och virkesbehov kan införas i balanserna måste uppgifterna om- föras till samma måttenhet. Tillgången är, liksom det faktiska uttaget, primärt uttryckt i skogskubikmeter (mask). Behovsuppgifter- na däremot är primärt angivna i olika slags handelsmått (toppmätt volym, volym i travat mått, volym med och utan bark etc.) och har sekundärt omförts till kubikmeter fast mått utan bark (maf ub). — Med hänsyn till att skogskubikmeter är den primära volymenhe- ten när det gäller grundvalen för avverk- ningsberäkningarna, nämligen virkesförrå- det, har det ansetts lämpligt att använda denna måttenhet även i balanserna.

Genomsnittliga relationstal mellan kubik— meter i fast mått utan bark och skogskubik- meter har beräknats för de olika trädslagen inom varje område med ledning av bark- volymprocent. minimidiameter i topp och uttagets grovleksfördelning. Relationstalen återges i bilaga K.

De beräknade relationstalens relevans för det aktuella ändamålet har prövats genom jämförelser mellan uttaget enligt stubbinven- teringen. som primärt är uttryckt i skogs- kubikmeter och framräknat efter likartade principer som virkesförrådet, och en från denna helt artskild uppskattning av årsav- verkningen via förbrukning, lagerföränd- ring, export och import m. m., som görs inom Skogsstyrelsen och som publiceras i Skogsstatistisk årsbok. I princip skall de två uppskattningarna ge samma resultat.

Vid företagna jämförelser har emellertid uppskattningarna baserade på »förbruk- ningsstatistiken» (omförda till skogskubik- meter med i bilaga Kl angivna relationstal och tillagda 6,5—7 % för fällda men i sko- gen kvarlämnade träd) systematiskt givit högre årsuttag för riket än uppskattningarna enligt stubbinventeringen. I det preliminära

betänkandet redovisades, som medeltal för sexårsperioden 1959/60—1964/65, en skill- nad av 5,5 milj. m3sk per år, vilket motsva- rade 9 % av det högre värdet. Angående or- sakerna till denna skillnad, den s.k. diskre- pansen, anförde utredningen följande.

»Det är inte förvånande att de skilda be- räkningssätten ger avvikande resultat. I båda fallen inverkar nämligen ett flertal felkällor, såsom fel av stickprovskaraktär och osäker- het beträffande kuberingstal och åtgångstal, omräkning mellan måttenheter. avgränsning i tiden, barkens och topparnas volym samt i fråga om volymen fällda men i skogen kvarlämnade träd. Dessutom synes lager- statistiken vara mindre tillfredsställande.

Utredningen håller för sannolikt, att den systematiska skillnaden i resultat mellan be- räkningssätten i hög grad orsakas av bristan- de överensstämmelse i fråga om måttenhe- terna, men att den även torde härröra från andra faktorer. Med hänsyn till detta har skönsmässigt valts att tillämpa en skillnad på 6 % såsom uttryck för måttenheternas inverkan.»

Utredningen underströk behovet av sär- skild undersökning i syfte att klarlägga or— sakerna till de påtalade diskrepanserna. Nå- gon sådan allsidig undersökning har dock hittills inte kommit till stånd, men vissa del— utredningar har gjorts vid skogshögskolan (bilaga I) och Skogsstyrelsen (bilaga J).

Vid skogshögskolan har man studerat de s.k. kuberingsfunktioner som har använts på riksskogstaxeringens material. Resultatet från studierna tyder på att kuberingsfunk- tionerna har givit en underskattning av vir- kesförråd, faktiskt uttag och bruttoavverk- ning med ca 3,5 %. Därav orsakas 1—2 pro- centenheter av mindre god anpassning av funktionerna, medan ca 2 procentenheter uppkommer av att man i praktiken tar lägre stubbar än vad som har förutsatts i funk- tionerna. — I balanserna har hänsyn tagits till denna underskattning genom att till gångs- sidan ökats med 3,5 % i förhållande till bruttoberäkningens volymuppgifter i kapitel 2 och bilaga A.

I I det preliminära betänkandet: bilaga C.

Skogsstyrelsens utredning »Stamunder- sökning 1966» har omfattat inmätnings- och omvandlingsfel för virke som mäts i fast mått samt barkvolym. En preliminär bear- betning har bl.a. givit vid handen att man vid topprotmätning av sågtimmer har över- värderat volymen med ca 7 %, och att man i industristatistiken och sågverksinventering— arna vid omföring av toppmätt sågtimmer från volym i handelsmått till verklig volym har överskattat volymen med ca 4 %. För massaved mätt i fast mått har även vissa mätfel konstaterats. — I fråga om sågtim- mer har hänsyn tagits till de framkomna mät- och omvandlingsfelen redan i uppgif- terna om virkesförbrukningen i kapitel 4. Beträffande massaved har däremot ingen motsvarande justering gjorts. Dels har i detta fall mätfelen obetydliga konsekvenser, dels har undersökningen inte behandlat mätning i travat mått — det mätsätt som f.n. omfat- tar drygt hälften av barrmassaveden.

Resultatet från stamundersökningen visa- de dessutom att de av utredningen i det pre— liminära betänkandet använda omvandlings- talen från m3f ub till m3sk borde höjas med ca 0.5 procentenheter för barrvirke (se bi- laga K punkt Ic).

De nämnda undersökningarna vid skogs- högskolan och skogsstyrelsen synes kunna reducera den ursprungliga diskrepansen till ungefär hälften — från 5,5 milj. m3sk per år, eller 9 %, till 2,3 milj. n13sk, eller 4 %. (Skogsstyrelsen har på basis av något avvi- kande relationstal beräknat skillnaden till 3.4 %.) Däm'ied kan frågan emellertid inte anses vara tillfredsställande belyst, varför utredningen måste konstatera att behovet av särskild undersökning kvarstår.

I balanserna har hänsyn till den nu kvar- stående diskrepansen om 4% tagits på så sätt att virkesbehovet inom varje industri- område åren 1964, 1967 och 1970 har om- förts till skogskubikmeter efter reduktion med halva diskrepansen, dvs. med 2%. Detta tillvägagångssått motiveras av att man inte vet vilken typ eller vilka typer av fel som den kvarstående diskrepansen orsakas av — om den orsakas av sådana fel i uppskatt- ningarna som inte fortplantas vidare i be-

räkningarna, såsom bristande lagerredovis- ning, eller om det är fel som fortplantas, t. ex. felaktiga omvandlings- och åtgångstal.

Den osäkerhet som vidlåder balanserna till följd av diskrepansen måste emellertid ses i relation till andra osäkerhetsmoment vid beräkningen av Virkestillgång och virkes- behov. Det kan dessutom vara lämpligt att jämföra storleken av diskrepansen, 2,3 milj. m3sk, med spännvidden mellan de olika al- ternativen på tillgångssidan, ca 13 milj. mäsk mellan alternativen a och c.

Till balanserna för varje område lämnas följande kortfattade kommentarer. I dessa avses med Virkestillgång, såvitt ej annat sär- skilt anges, endast tillgången på grövre skog.

7.2. Industriområde [

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.1.1 (hela området), tabell 7.1.2 (området nedan skogs- odlingsgränsen) och figur 7.11.

Tillgången av barrvirke i hela området är enligt alternativ b något högre än virkesbe- hovet år 1964. Skillnaden uppgår till 0,4 milj. n13sk, vilket motsvarar 3 % av beho— vet. Detta har förutsatts öka till år 1967 med 0,7 och till år 1970 med 1,1 milj. m3sk, var— för underskott om 0,3 resp. 0,7 milj. m3sk då uppstår. — I alternativen a och c är till- gången ca 2 milj. m3sk lägre resp. högre än i b-alternativet. I det starkaste avverknings- alternativet, c, uppstår sålunda överskott år 1970, uppgående till 1,3 milj. mssk eller 8 % av behovet.

Av barrvirkestillgången härrör i de olika alternativen 1,3—1,7 milj. m3sk från om— rådet ovan skogsodlingsgränsen.

I kapitel 3 om virkestillgångarnas avsätt- ningslägen har för år 1964 redovisats viss >>tveksam» Virkestillgång, som enligt b-alter- nativet uppgår till 1,9 milj. m35k i hela om- rådet, varav 1,2 milj. mask i området nedan skogsodlingsgränsen. Dessa kvantiteter mot- svarar 11 resp. 7 % av behovet år 1964.

Självförsörjnjngsgraden eller behovstäck-

1 I tabell 7.10 (s. 92) har samtliga balansupp- gifter (tillgång minus behov) från tabellerna 7.1—- 7.9 ställts samman.

Held område I Område 1 nedan skogsodlgrönsen

29 _ ——— ' l 1 . l EARR m— i ? __' V'MSb'hg—- | __ _l _- _— "' "' _— __ i _____ c '— ',” ___. _- _. 15— Virkestillgång b enligt alt. 14— a 3? mm _E,12— E 10— E >. "6 > 3 e— f 5 5- L_v c 4_ o ___—___- ——————'——' ___-___——-——.—.— ————— 2- C | . "— 1954 1957 1970 1954 1957 1970

Rsferensår för virkesbehovet

Figur 7.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I

ningen i fråga om barrvirke, dvs. tillgången uttryckt i procent av behovet, framgår av sammanställningen nedan (värden inom pa- rentes avser området nedan skogsodlings- gränsen).

Alternativ År a b 0 || 1964 89 (81) 103 (94) 115 (104) 1967 86 (78) 91 (90) 110 (102) 1970 84 (76) 96 (88) 108 (98)

Om storleksordningen av den >>tveksam- ma» tillgången förutsätts bli oförändrad från år 1964 till åren 1967 och 1970 — en utveckling som i och för sig måste bedömas vara mindre trolig — blir motsvarande vär- den i alternativ b efter avdrag av >>tvek- sam» tillgång följande.

1964 91 (87) 1967 88 (83) 1970 85 (81) sou 1968: 9

Som tidigare nämnts tas vid avverkningar- na i en del fall träd klenare än 10 cm till vara, medan i andra fall även grövre träd, som har fällts, lämnas kvar i skogen. Barr- klenskogen synes dock, enligt registreringar vid riksskogstaxeringen under de senaste åren, för närvarande ge ett nettotillskott'av ca 0,1 milj. mssk. Med denna volym inräk- nad blir behovstäckningen ca 0,5 procent- enheter högre än vad som förut har angetts.

I fråga om lövvirke visar balanserna över- skott, som enligt olika alternativ och vid olika tidpunkter varierar mellan 1,7 och 2,7 milj. mask för hela området, och mellan 1,3 och 2,2 milj. mssk för området nedan skogs- odlingsgränsen. Överskottet kan [synas vara betryggande i förhållande till behovet, vilket har angetts till 2, 3 milj. m3sk år 1964 och 3.0 milj. m35k ar 1970.

En betydande del av lövvirkestillgången bör dock betraktas såsom >>tveksam» med hänsyn till avsättningsläget; i tabellerna har

Tabell 7.1.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 får industriområde I, hela området Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Klenskog Inrikes virkesHyttning 1964/65 Avverkningsalt. Trä d- Medeltal1 slag a b c (Variation) Barr Löv Sa Barr Tillgång Från området 220 5 225 Skogs- Till området 45 125 170 Knark 14180 16 370 18 380 1 920 Nettoutjiyttning 175 _120 55 nnan mark2 570 570 570 90 Summa 14 750 16 940 18 950 2 010 (1 950— 2 110) Behov 1964 16 500 1967 17 190 . .. . .. 1970 17 620 »Tveksam» tillgång 1 alt. b at 19643 Balans 1964 —— 1 750 440 2 450 Barr Löv Sa 1967 —2440 —250 1760 1970 _ 2 870 '— 680 1 330 Kvantitet 1 890 1 270 3 160 Procent av brutto- Löv Tillgång . Skogs- tillgång 1 1 26 14 mark 4 650 4 830 4 960 1 470 ' Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Annan Har beräknats endast för alt. b. marki 50 50 50 30 Summa 4 700 4 880 5 010 1 500 (1 480— 1 540) Behov 1964 2 320 1967 2 840 1970 2 980 Balans 1964 2 380 2 560 2 690 1967 1 860 2 040 2 170 1970 1 720 1 900 2 030 Alla trädslag Tillgång 19 450 21 820 23 960 3 510 (3 430— 3 650) Behov 1964 18 820 1967 20 030 1970 20 600 Balans 1964 630 3 000 5 140 1967 —- 580 1 790 3 930 1970 —1 150 1220 3 360

* Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c. ” Förutsatt avverkning på annan mark än skogsmark samt av torrskog.

Toba/17.12. Virkesbalans åren 1964, skogsodlingsgränsen

Måttenhet: 1 000 mask

1967 och 1970 får industriområde I, området nedan

Grövre skog Klenskog »Tveksam» tillgång i alt. b år 19642 _. Avverkningsalt. Medeltall Trad- slag a b c (Variation) Barr Löv Sa Barr Tillgång Kvantitet 1 170 990 2160 Skogs- Procent av brutto- mark 12 900 14 930 16 710 1 860 tillgångar 7 22 11 Annan . . .. 30 2 Ingår 1 bruttotillgång av grovre skog. mark 530 530 530 Har beräknats endast för alt. b. Summa 13 430 15 460 17 240 1 940 (1 870— 2 020) Behov 1964 16 500 1967 17 190 1970 17 620 Balans 1964 —3070 —1040 740 1967 3 760 — 1 730 50 1970 —4190 —2160 —380 Löv Tillgång Skogs- mark 4 250 4 400 4490 1 360 Annan mark 40 40 40 40 Summa 4 290 4 440 4 530 1 400 (1 370—— 1 420) Behov 1964 2 320 1967 2 840 1970 2 980 Balans 1964 1970 2120 2 210 1967 1 450 1 600 1 690 1970 1310 1460 1550 Alla trädslag Tillgång 17 720 19 900 21 770 3 340 (3 240— 3 440) Behov 1964 18 820 1967 20 030 1970 20 600 Balans 1964 —1100 1080 2950 1967 —2 310 —l30 1740 1970 —2 880 -700 1170

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

Tabell 7.1.3. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ia, hela anträdet Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog '_— Klenskog Inrikes virkeslIyttning 1964/65 Avverkningsalt. Me (1 elt all

a b c (Variation) Barr Löv Sa

Tillgång Från området 2 525 600 3 125 Skogs- Till området 170 -— 170

mark 8 990 10 190 . Annan Nettoulflyftmng 2 355 600 2 955 mark 380 380

Summa 9 370 10 570

Behov 1964 13% »Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

Balans 1964 Barr Löv Sa 1967 1970 Kvantitet 1 370 860 2 230 Tillgång lfrocent av brutto- Skogs- tillgång 15 33 20 mark = Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Annlan Har beräknats endast för alt. b.

mar

Summa

Behov 1964 530 1967 610 1970 640

Balans 1964 1 990 2 120 1967 1 910 2 040 1970 1 880 2010

Alla trädslag Tillgång 10 580 12 020

Behov 1964 7 050 1967 7 560 1970 7 770

Balans 1964 3 530 4 970 6 280 1967 3 020 4 460 5 770 1970 2 810 4 250 5 560

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

skogsodlingsgränsen Måttenhet: 1 000 mask

Träd- slag

Grövre skog Avverkningsalt.

a b c

Klenskog Medeltal1 (Variation)

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

Barr Löv Sa

Barr

l l i ( Löv

Alla trädslag

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967

. 1970

Balans 1964 1 967 1 970

Tillgång Skogs— mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970 Balans ] 964 1 967 1 970

Tillgång

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

6 750 7 940 8 930 340 340 340

870 50

7 090 8 280 9 270

6 520 6 950 7 130

570 1 760 2 750 140 1 330 2 320 40 1 150 2 140

2 250 2 360 2 440 20 20 20

920 (880— 950)

860 20

2 270 2 380 2 460

530 610 640

1 740 1 850 1 930 1 660 1 770 1 850 1 630 1 740 1 820

9 360 10 660 11730

7 050 7 560 7 770

2310 3610 4680 1800 3100 4170 1590 2890 3960

880 (860— 890)

1 800 (1 740— 1 840)

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968: 9

Kvantitet 790 670 1 460 Procent av brutto- tillgång 10 28 14

* Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

69

Tabell 7.1.5. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ib, hela området Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Klenskog Inrikes virkesliyttning 1964/65 Träd- Awerkmngsalt. Me d eltall slag a b c (Variation) Barr Löv Sa Barr Tillgång Från området 395 5 400 Skogs- Till området 2 565 725 3 290 Ragén 6 500 7 380 8 190 1 020 Nettoinflytming 2 170 720 2 890 mark 190 190 190 30 Summa 6 690 7 570 8 380 1 050 (1 020—— 1 100) Behov 1964 9 980 1967 10 240 . ., . ,_, 1970 10 490 »Tveksam» tillgang i alt. b år 1964 Balans 1964 —— 3 290 -—2410 —— 1 600 Barr Löv Sa 1967 ——3550 —2670 —1860 1970 ** 3 800 _ 2 920 _ 2 11" Kvantitet 520 410 930 Löv Tillgång Frocent av brutto- Skogs- tillgång 7 18 10 mark 2 160 2 210 2 230 520 = Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Annan Har beräknats endast för alt. b. mark 20 20 20 10 Summa 2 180 2 230 2 250 530 (530— 540) Behov 1964 1 790 1967 2 230 1970 2 340 Balans 1964 390 440 460 1967 —— 50 0 20 1970 — 160 110 90 Alla trädslag Tillgång 8 870 9 800 10 630 ] 580 (1 550— 1 640) Behov 1964 11 770 1967 12 470 1970 12 830 Balans 1964 ——2900—1970——1140 1967 —3600——2670——1840 1970 ——3960 ——3030 —2200

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

70. SOU 1968: 9

Tabell 7.1.6. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ib, området nedan skogsodlingsgränsen

Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Klenskog »Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

Träd- Awerkmngsalt. Me delt all slag a b c (Variation) Barr Löv Sa Barr T illgång Kvantitet 380 320 700 Skogs- Procent av brutto- mark 6 150 6 990 7 780 990 tillgång 5 15 8 Annan ? Ingår i bruttotillgång av grövre skog mark 190 190 190 30 Har beräknats endast för alt. b. Summa 6 340 7 180 7 970 1 020 (990— 1 070) Behov 1964 9 980 1967 10 240 1970 10 490 Balans 1964 —3640——2800——2010 1967 —3900—3060—2270 1970 —4150 —3310 —2520 Löv Tillgång Skogs- mark 2 000 2 040 2 050 500 Annan mark 20 20 20 20 Summa 2 020 2 060 2 070 520 (510— 530) Behov 1964 1 790 1967 2 230 1970 2 340 Balans 1964 230 270 280 1967 —210 170 -—- 160 1970 —— 320 —— 280 270 Alla trädslag Tillgång 8 360 9 240 10040 1 540 (1 500— 1 600") Behov 1964 11 770 1967 12 470 1970 12 830 Balans 1964 ——3410—2530——1730 1967 —4110—3230—2430 1970 —4470 ——3590—2790

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9 71

(mitj.m3sk)

Virkesvolym

i | l

*! / ha v'tveeb/t'/ i I / ,

%//, !

Virkestillgång ' enligt ett.

( l i l l

l

# 1970

test

Referensår för virkesbehovet

Figur 7.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde II

denna del angivits till ungefär en fjärdedel av bruttotillgången. Dessutom måste till— gångsuppgifterna nedskrivas för sådant virke som på grund av dålig kvalitet inte kan ut— nyttjas såsom industriråvara. Enligt bedöm- ningar, som har gjorts på provträd vid riks- skogstaxeringens fältarbete, skulle i inlands- delen av detta industriområde ca 35 % och i kustlandsdelen ca 20 % av bruttotillgången ej ens fylla fordringarna för sekunda massa- ved. — Det bör kanske påpekas att de två avgångsposterna är av olika karaktär. Såvitt ej kvalitetsfordringarna ändras kommer av- gångsposten på grund av dålig kvalitet att vara oförändrad inom den tidrymd det här är frågan om, medan storleken av den »tveksamma» tillgången är beroende av vilken kostnad som kan tolereras i förhållan- de till virkesvärdet.

Från klenskogen bör när det gäller löv- virke något nettotillskott inte påräknas. För närvarande är volymen av kvarlämnade träd ca 0,1 milj. mask större än klenskogsvoly- men.

72

Efter de nämnda nedjusteringarna av bruttotillgången av lövvirke torde eventuellt uppkommande överskott vara relativt små. Barrvirkesunderskottet torde därför inte i mera väsentlig grad kunna täckas av löv- virke.

Med hänsyn till önskemålen om särredo- visning för delområdena la och Ib framläggs virkesbalanser för dessa områden i tabeller- na 7.1.3—7.1.6.

7 .3. Industriområde II

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.2.1 (hela området), tabell 7.2.2 (området nedan skogs- odlingsgränsen) och figur 7.2.

Tillgången av barrvirke i alternativ b är för hela området lika stor som virkesbehovet år 1964. För området nedan skogsodlings- gränsen är det ett underskott på 0,1—0,2 milj. mask, vilket utgör 4% av behovet. Virkesbehovet har förutsatts stiga med 0,5 milj. m3sk till år 1967 och med 1,1 milj. m3sk till år 1970. Tillgången enligt alterna-

SOU 1968: 9

Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Klenskog Avverkningsalt.

a

Medeltal1 (Variation)

Inrikes virkestlyttning 1964/65

Barr Löv Sa

Tillgång Skogs- mark Annan mark 70

3 320

4 320 70

520 10

Summa 3 390

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

—500 —1020 —1640

Tillgång Skogs- mark Annan mark

4 390 530 (520— 540)

Summa

Behov 1964 1967 1 970

Balans 1964 1967 1970

Alla

trädslag Tillgång

Behov 1964 1967 1970

380 270 110

4360

4480 5110 5 890

Balans 1964 1967 1970

—— 120 400 --750 —230 —1 530 — 1 010

880 250 530

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968: 9

185 285

100

Från området 185 0 Till området 225 60

Nettoinfi'yttning 40 60

»Tveksam» tillgång i alt. b är 19642

Barr Löv Sa

Kvantitet 210 110 320 Procent av brutto- tillgång 5 12 7

2 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

skogsodlingsgränsen Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Awerkmngsalt. a b

Klenskog Medeltal1 (Variation)

»Tveksam» tillgång i alt. b är 19642

Barr Löv Sa

Tillgång Skogs- mark Annan mark

3 190 70

4130 510

70 10

Summa 3 260

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1 967 ] 970

3 890, 4 410 5 030

—630 —150 -—1150 —-—670 —— 1 770 —— 1 290

Tillgång Skogs- mark Annan mark

4 200 520 (490— 530)

Summa

Behov 1 964 1967 1 970

Balans 1 964 1 967 1970 80

Alla trädslag Tillgång 4 200

Behov ] 964 1967 1 970

Balans 1 964 1 967 1 970

4480 5110 5890

—280 220 ——910 —410 —1 690 —1 190

670 40 740

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

Kvantitet 170 Procent av brutto- tillgång 4 11 6

= Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

100 270

SOU 1968: 9

tiven a och c skiljer sig med 0,5 milj. m=sk från b-alternativet.

Den »tveksamma» tillgången år 1964 har angetts till 0,2 milj. mask, varav omkring en femtedel härrör från området ovan skogs- odlingsgränsen.

Självförsörjningsgraden i fråga om barr- virke redovisas nedan (värden inom parentes avser området nedan skogsodlingsgränsen).

Alternativ

År a b c

1964 1967 1970

87 (84) 77 (74) 67 (65)

100 (96) 88 (85) 78 (74)

113 (108) 100 (95) 87 (83)

Med >>tveksam» tillgång frånräknad blir motsvarande värden i b—alternativet följan- de. (Jfr dock område I.)

1964 1967 1970

95 (92) 84 (81) 73 (71)

Ett visst nettotillskott av barrklenvirke kan påräknas, dock mindre än 0,1 milj. m3sk. motsvarande 1,5—2 % av behovet.

För lövvirke är balansen, liksom i industri- område I, genomgående positiv. Dock är bruttoöverskottet ej så markant som i det förra området: 0,4—0,1 milj. m3sk i över- skott mot 0,6—0,9 milj. måsk i behov. Som >>tveksam» tillgång har upptagits ca 0.1 milj. mssk, vilket utgör betydligt lägre andel av bruttotillgången än i område 1. Även andelen av sådant virke som av kvalitets- mässiga orsaker bör avskrivas från brutto— tillgången torde vara lägre än i det nordliga- re området. — Volymen av i skogen kvar- lämnat virke är ungefär lika stor som klen- skogsvolymen varför något nettotillskott av klenskog ej bör påräknas.

7.4. Industriområde III

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.3 och figur 7.3.

SOU 1968: 9

l l l i l l i

* I

. evo/] , _ Vx”; / * (ut / l / ) T [

Virkestillgång _ enligt ett.

(milj.m3sk)

Virkesvolym

issv Reteronsår för virkesbehovet

Figur 7.3. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde III 1961. 1970

Virkessituationen är här bättre än i de två föregående områdena.

Balansen för barrvirke i alternativ b visar för år 1964 ett överskott av 1,6 milj. mask, motsvarande 20 % av behovet, och för år 1967 ett överskott av 0,4 milj. mask. Mellan åren 1967 och 1970 har behovet förutsatts öka med 1,3 milj. mssk, varför balansen visar underskott med 1,0 milj. m3sk vid den senare tidpunkten. Detta underskott kom- penseras dock i c-alternativet; a- och c-alter- nativen skiljer sig nämligen från b-alternati- vet med ca 1 milj. mssk.

Områdena ovan skogsodlingsgränsen inom Särna och Idre socknar har inte särbehand- lats vid avverkningsberäkningen. Även om virkestillgången för dessa områden frånräk— nades skulle totalbalansen inte påverkas i någon större grad. Rörande de »tvek- samma» tillgångarna år 1964 har dessa för

75

Tabell 7.3. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde III Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Avverkningsalt.

a b

Klenskog Medeltal1 (Variation)

Inrikes virkesHyttning 1964/65

Barr Löv Sa

Alla trädslag

Tillgång Skogs-

mark 8 500 9 650 Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970

250 250

10 680 250

8750 9900

8 270 9 530 10 870

Balans

1964 1967 1970

480 1 630 — 780 370 — 2 120 970

Tillgång Skogs-

mark 2 040 2 080 Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970

30 30

10 930

2070 2110

910 940 1 400

Balans 1964 1967 1970

Tillgång

Behov 1964 1967 1970

1 160 1 130 670

1200 1 170 710

10 820 12 010

9180 10470 12270

Balans 1964 1967 1970

1 640 2 830 350 1 540 — 1 450 260

1 240 1 210 750

13 080

3 900 2 610 810

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

] 065 570

495

290 1355 15 585

275 770

Från området Till området

Netloutflytming

»Tveksam» tillgång i alt. b är 19642

Barr Löv Sa

40 140 180

Kvantitet Procent av brutto- tillgång 0 6 ]

? Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

SOU 1968: 9

hela Särna-Idreområdet beräknats uppgå till totalt 0,2 milj. mask, varav ungefär en fjär- dedel barrvirke. Beräkningen har utförts med användande av samma procenttal som i Härjedalen för andelen >>tveksam» tillgång av bruttotillgången.

Nettotillskottet av klenskog utgör knappt 0,2 milj. m3sk, varav fyra femtedelar barr— virke och en femtedel lövvirke.

Självförsörjningsgraden vid olika tidpunk- ter och enligt de olika alternativen har för barrvirket sammanställts nedan. Nettotill- skottet av klenskog ingår ej.

Alternativ

a

92 80

Tillgången av lövvirke om drygt 2 milj. m3sk ställd mot virkesbehov om 0,9—1,4 milj. mask ger en positiv balans på 1,2—0,7 milj. m3sk. I detta område torde avskriv- ningen till följd av dålig kvalitet vara rela- tivt obetydlig.

Barrvirkesunderskottet år 1970 i alterna- tiv b, 1,0 milj. m35k, skulle sålunda till stor del kunna fyllas med hjälp av lövvirke.

7.5 . Industriområde—I V

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.4.1 och figur 7.4.

Tillgången av barrvirke i alternativ b är 0,5 milj. mssk eller 5 % större än behovet år 1964. Virkesbehovet har förutsatts öka med 0,5 milj. mask till år 1967 och med 1,2 milj. m35k till år 1970. I b-alternativet uppstår då underskott om 0,1 resp. 0,7 milj. mask, medan c-alternativet, som är 0,9 milj. mask högre än b-alternativet, ger överskott om 0,8 milj. mssk år 1967 och 0,1 milj. m3sk år 1970.

Heta område I!

, Virkestillgång ; enligt alt.

(mitj.m3sk)

Virkesvolym

19%4 1957

Referensår för virkesbehovet

Figur 7.4. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV

1970

Självförsörjningsgraden i fråga om barr— virke är följande.

Alternativ

År a b c

1964 95 105 1967 91 99 1970 85 94

113 108 101

Nettotillskottet av barrklenskog synes inte vara större än ca 0,1 milj. mask.

Beträffande lövvirke ställs tillgången om 2,6—2,8 milj. mssk mot ett behov om ca 1,6 milj. mask. Balansen är sålunda genom- gående positiv och av storleken 1,0—1,2 milj. m3sk. — Nettotillskottet av klenskog är obetydligt.

Separata balanser för delområdena IVa och IVb redovisas i tabellerna 7.4.2 och 7.4.3.

Tabell 7.4.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV

Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Klenskog Inrikes virkestlyttning 1964/65 Avverkningsalt.

a

Medeltal1 (Variation) Barr Löv Sa

Alia trädslag

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1 970

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1 970

Tillgång

Behov 1964 1967 1 970

Balans 1964 1 967 1 970

9 360 230

]0 300 11 160 230 230

9 590

—480 —-1000 —l660

10530 11 390

480 -—— 80 — 690

12240 12 850

1 540 980 370

2 550 1 990 1 380

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

520 10 530 1215 1651380

695 155 850

Från området Till området

Netrum/lynning

Tabell 7.4.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I Va

Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Klenskog Medeltall (Variation)

Avverkningsalt. a b

Inrikes virkesHyttning 1964/65

Barr Löv Sa

Tillgång Skogs-

mark 6 210 Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970

150 6 360

7860 8240 8700

Balans 1964 1967 1970

—1500 -——900 ——1880—1280 —2340—l740

Tillgång Skogs-

mark I 580 1 650 Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1 970

20 1600

20 1 670

Balans 1964 1967 1970

Alla trädslag

Behov 1964 1 967 1 970 Tillgång

380 420 540

7960

9 080 9 420 9 760

Balans 1964 1967 1970

—1120 ——450 —l460 —790 —1800 —1130

120 220 —— 560

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

560 1 705

1 145

45 605 200 1905

1551300

Från området Till området

Nettoinflytrning

Tabell 7.4.3. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I Vb

Måttenhet: 1 000 misk

Grövre skog Klenskog Medeltal1 (Variation) Avverkningsalt.

a b

Inrikes virkesflyttning 1964/65

Barr Löv Sa

Alla trädslag

Tillgång Skogs-

mark Annan mark Summ

Behov 1964 1967 1970

a

Balans 1964 1967 1970

Tillgång Skogs-

mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

Tillgång

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1 967 1 970

2 600 2 820 3 090

1600 1380 1110

1 990 1 770 1 500

2 430 2 210 1 940

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a—c.

950 50 500 45

450 5

1 000 545

455

Från området Till området

Nettoutflyttning

!

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.5 och figur 7.5.

Med undantag för barrvirke i" alternativ a år 1970 är balansen genomgående positiv för såväl barr- som lövvirke.

Överskottet av barrvirke i b-alternativet minskar från 1,7 milj. m3Sk';(69 % av beho- vet) är 1964 till 1,1 milj. mask (37 %) år 1967 och o, 2 milj. mask'tö %) år 1970. I a- alternativet är motsvarande värden 0, 4 milj. m3sk lägre.

Självförsörjningsgraden för barrvirke framgår nedan. Alternativ År a b c 1964 151 169 183 1967 122 137 148 1970 95 106 115 5 | . Hela område I ' & BARR . ) Virkestillgång ) ' enligt alt. 1: 4— I * ? / . * q 0 . A * *eeä/ : i * cf ! E 3_ // l 2 // l !; : / 1 | ' / . / 1 E / ' 3: 5 (>> | ..": 24 | *" å ; : ? L_V : 1_ ! ', c 1 0 : ———f—————j 0 . +, i 195/. 1957 1970

Referensår för virkesbehovet

Figur 7.5. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde V

SOU 1968: 9

I fråga om Iovvzrke _redovisas ett över- skott om 0,4—0,5 milj. _mssk, som t.o.m. är större än behovet om knappt 0,4 milj. m3sk. ,

Från varken barr— eller lövklenskogen 'kan beräknas något nettotillskott av bety-

denhet.

7. 7. Industriområde VI

Virkesbalansen" redovisas i tabell 7.6 och figur 7.6. '

För barrvirke visar balansen år 1964 över- skott i b-alternativet med 1,9 milj. mäsk och i a—alternativet med 1,1 milj. m3sk, vilket motsvarar 25 resp. 15 % av behovet. Beho- vet har förutsatts öka med 1 milj. m3sk till år 1967 och med 2 milj. m3sk till år 1970. Vid den senare tidpunkten är därför balan- sen negativ i båda alternativen; underskottet i alternativ b är dock inte större än 0,1 milj.

Helo område Il

_ 1 * | 12— i * i — , BARR i . * l ' Virkestillgång * . C 10— . enligt olt. . y/ b '_— .. '/ ff. . a . ' G E') anor... E a— var"? ? of .5 ! _ . . & % = a 6— ; ? > ) Ul ) ul ) i x _. . .: 1 > ' __Öl » L— 7 | C b _ . i 0 ' l ! ,._fi 2— i __ _. -—-+- " "' " 1 I G , | 1961. 1967 1970

Referensår för virkesbehovet

Figur 7.6. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde VI

.81

Tabell 7.5. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde V Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog ———_—— Klenskog Inrikes virkesflyttning 1964/65 Awerkmngsalt. Medel tall

a !) (Variation) Barr

Tillgång Från området 715 Skogs- Till området 175 mark 3 610 , Annan Nettan/fl) ttnmg 540 mark 100

Summa 3 710

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1 260 1967 670 1970 —— 200

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 420 1967 440 1970 450

Alla trädslag Tillgång 4 520

Behov 1964 2 840 1967 3 410 1970 4 270

Balans 1964 1680 2150 2510 1967 1 110 1 580 1 940 1970 250 720 1 080

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

Tabell 7.6. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde VI Måttenhet: ] 000 misk

Grövre skog

Klenskog Inrikes virkesflyttning 1964/65 Avverknmgsalt. Me delt al 1 a b (Variation) Barr Löv Sa

Til/gång Från området 230 25 255 Skogs- Till området 700 30 730 mark . . Annan Nettoinflyttmng 470 5 475 mark

Summa

Behov ] 964 1 967 1 970

Balans 1964 1 967 1970

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1 630 1967 1 940 1970 2 330

Balans 1964 1 570 1 840 1967 1 260 I 530 1970 879 1 140

Alla trädslag Tillgång 11 840 12930

Behov 1964 9 170 1967 10 460 1970 11 880

Balans 1964 2670 3760 4710 1967 1 380 2 470 3 420 1970 40 ] 050 2 000

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

m3sk. Alternativ c ger vid samma tidpunkt ett överskott på 0,6 milj. m3sk.

Från barrklenskogen synes ett nettotill- skott om 0,150,2 milj. m35k kunna påräk- nas, svarande mot 1,5—2 % av behovet.

Självförsörjningsgraden i fråga om barr— virke — klenskogen ej inräknad är föl- jande.

Alternativ

År a b c

1964 115 125 135 1967 101 lll 119 1970 90 99 106

För lövvirke är balansen genomgående positiv och uppgår i b-alternativet till 1,8 milj. mask (113 % av behovet) år 1964 och 1,1 milj. mssk (49 %) år 1970. Alternativen a och c skiljer sig 0,2—0.3 milj. mäsk från b-alternativet.

Lövklenskogen synes ge ett nettotillskott av 0,1 milj. m3sk, vilket utgör 4 % av beho- vet.

Virkesbalansen för industriområdena I. II och III sammantagna redovisas i tabell 7.7.1 (hela området), tabell 7.7.2 (området nedan skogsodlingsgränsen) och figur 7.7.

Balansen för barrvirke visar för år 1964 ett överskott i b-alternativet med 2,1 milj. m3sk för hela området, och med 0,4 milj. m35k för området nedan skogsodlingsgrän— sen. Virkesbehovet stiger till åren 1967 och 1970 med 2,5 resp. 4,9 milj. m3sk, vilket för hela området resulterar i underskott med respektive 0,4 och 2,8 milj. m3sk. Om till— gången ovan skogsodlingsgränsen frånräk- nas blir underskotten 1,6 milj. mäsk stör- re. I alternativ a är tillgången 3,8 milj. m3sk (nedan skogsodlingsgränsen 3,7 milj. m3sk) lägre än i alternativ b; i c-alternativet är tillgången 3,5 (3,3) milj. m3sk högre.

Självförsörjningsgraden för barrvirke framgår av tablå på s. 87 (området nedan skogsodlingsgränsen inom parentes).

Om tillgången reduceras med den »tvek-

Hela område I-IH .

l l l

(milj. m3skl IQ ? I

Virkesvolym I

Område I—IH nedan skogsodl gränsen l

ov ' mrkeåbå/ i

)

Virkestillgång enligt alt.

& —-— I 1570 1954

'Referensår för virkesbehovet

Figur 7.7. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I—III

84. SOU 1968: 9

Tabell 7.7.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industrianngådelI—,_III, hela området]...

Måttenhet: 1 000 m3sk

Grövre skog Avverkningsalt.

a b

Klenskog Medeltal1 (Variation)-

Inrikes virkesfiyttning 1964/65

ABarr Löv Sa

Tillgång Skogs- mark Annan mark

29 850 33 380 890" 890

Summa 30 740 34 270

Behov 1964 1967 1970

Balans ] 964 1 967 1970

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1 970

Balans 1964 1 967 1 970

3 820 4 480 5 240

4 150 3 490 2 730

4 310 3 650 2 890

Alla trädslag Tillgång 38 710 42 400

Behov 1964 1967 1970

Balans ] 964 1967 1 970

32 480 35 610 38 760

2150 ——980 —4130

6 230 9 920 3 100 6 790 50 3 640

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

900 1301030" 275 30 305 ,_

625 _100 725 "

Från området Till området

N ettoutfl yttning

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

Barr Löv Sa

Kvantitet Procent av brutto- tillgång 7 19 9

2140 1520 3660

2 Ingår i bruttotillgång "av” grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

Tabell 7.7.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 får industriområde I—III, området nedan skogsoallingsgrc'insen1

Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog

_— Klenskog »Tveksam» tillgång i alt. b är 1964-'1 Awerkmngsalt. Me deltat-'

a b (Variation) Barr Löv Sa

Tillgång Kvantitet ! 380 1 230 2 610 Skogs- Procent av brutto- mark 28 250 31 520 3 260 tillgång 5 16 7

A . m???" 850 350 120 ” Ingår i bruttotillgång av grövre skog.

Har beräknats endast för alt. b. Summa 29 100 32 370 3 380 (3 270— 3 470) Behov 1964 28 660 1967 31 130 1970 33 520

Balans

1964 -— 3 220 440 1967 —5690 ——2030 1970 —- 8 080 —— 4 420

Tillgång Skogs-

mark 7 430 7 550 2 120 Annan mark 80 80 50

Summa 7 510 7 630 2170 (2 130— 2 200) Behov 1964 3 820 1967 4 480 1970 5 240

Balans 1964 3 690 3 810 1967 3 030 3 150 1970 2 270 2 390

Alla trädslag Tillgång 36 610 40 000

Behov 1964 32 480 1967 35 610 1970 38 760

Balans 1964 260 4 130 7 520 1967 —— 2 870 1 000 4 390 1970 ——6020—2150 1240

1 Hela Sårna-Idreområdet ingår. : Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

Alternativ

År & b c

1964 1967 1970

94 (89) 86 (82) 80 (76)

107 (l02) 120 (113) 99 (93) 110 (104) 92 (87) 102 (97)

samma» kvantiteten blir motsvarande vär- den i b-alternativet följande. (Jfr dock om- råde I.)

1964 1967 1970

100 (97) 92 (89) 85 (83)

För lövvirke visar balanserna överskott, som för hela området varierar mellan 2,5 och 4,3 milj. mask och för området nedan skogsodlingsgränsen mellan 2,1 och 3,8 milj. mäsk. Efter frånräkning av »tveksamma» och kvalitetsmässigt undermåliga kvantiteter torde mera betydande överskott, som kan täcka viss del av barrvirkesunderskottet, kvarstå endast från industriområde III.

Från barrklenskogen kan påräknas ett tillskott om ca 0,3 milj. n13sk, medan för lövklenskogen volymen »kvarlämnat» över- stiger volymen klenskog med 0,l—O,2 milj. m35k.

Barrskog Lövskog

1964 1967 1970 1964

Alternativ Alternativ Alternativ Alternativ

Industriområde a b &

—2, _4,

| 1 o'.»— 939 xI-Ä me on

osv. ax'u ou:- v—-oo | 00 N_N HN —-0

7.9. Industriområde I V—VI

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.8 och figur 7.8.

För barrvirke anges i b-alternativet ett överskott åren 1964 och 1967 om 4,1 resp. 2,0 milj. mask, vilket svarar mot 20 resp. 9 % av behovet. För år 1970 anges ett un— derskott på 0,6 milj. mask. I a- och c-alter— nativen skiljer sig värdena med 2,2 och 1,9 milj. m3sk, varför en positiv balans om 1,3 milj. m3sk uppstår år 1970 i c-altemativet.

Självförsörjningsgraden när det gäller barrvirke framgår nedan.

Alternativ

År a

1964 1967 1970

Hela område 11-11

. Virkestillgång enligt ett.

(mat].isk) N ?

Virkesvolym

?

i I 196L

x 1967 Ref-ronsår för virkesbehov ut

Figur 7.8. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde 1 V— VI

1970

Utanför balansen ligger ett nettotillskott av barrklenskog på 0,3 milj. mask.

Balansen för lövvirke är, liksom inom fler- talet av områdena, genomgående positiv och växlar mellan 3,8 milj. m3sk i alternativ c år 1964 och 2,3 milj. mssk i alternativ a år 1970, svarande mot l04 resp. 53 % av be- hovet dessa år.

Från lövklenskogen kan påräknas nettotillskott på 0,1—0,2 milj. mask.

ett

7.10. Samtliga industriområden

Virkesbalansen för riket redovisas i tabeller- na 7.9.1 och 7.9.2 (inkl. resp. exkl. område- na ovan skogsodlingsgrånsen) samt i figur 7.9.

Om områdena ovan skogsodlingsgränsen inräknas, framkommer i balansen för barr— virke ett överskott i alternativ b om 6,2 milj. n13sk år 1964 och 1,6 milj. m3sk år 1967,

Tabell 7.8. Virkesbalans åren 1964. 1967 och 1970 för industriområde I V—— VI Måttenhet: 1 000 m3sk '

Grövre skog Klenskog

Medeltal1 (Variation)

Inrikes virkeshyttning61—964/65

Avverkningsalt. ;

|

a ' b Barr Löv Sa

Från området 275 30 *305'4 Till området 900 130 1030

Netloinflyltning 625 100 725

T illgång Skogs- mark 21 400 Annan

mark 540 540 540

21 940 24 140 26 040

23 600 25 500

Summa

Behov 1964 1967 1970

Balans _

1964 1 880 1967 -— 210 1970 — 2 770

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

. Behov 1964 1967 1970 4

Balans 1964 2 950 3 790 1967 2 620 3 460 1970 2 290 3 130

Alla trädslag Til/gång 28 520 31 140 33 460

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 4 830 1967 2 410 1970 —— 480

23 690 26 110 29 000

7 450 9 7.70 5 030 .7 350 2 140 4 460

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

Tabell 7.9.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden, inkl. områ- det ovan skogsodlingsgränsen

Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog - —+—r—————— Klenskog

Avverkningsalt- Medeltal1

(Variation)

>>Tveksam» tillgång i alt. b år 19643

a— b Barr Löv Sa

Alla trädslag

Tillgång Skogs- mark Annan mark

53 450 58 880 1 430 1 430

Summa

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

Tillgång Skogs—

mark 14 090 Annan mark 230

54 880 60 310

48 720 53 280 58 230

6160 11 590 1600 7 030 ——3 350 2080

14 740 15 320 230 230

Summa 14 320

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

Tillgång

Behov 1964 1967 1 970

Balans 1964 6 980 1967 1 430 1970 4 610

14 970 15 550

7 450 8 440 9 530

7 520 8100 6530 7110 5440 6020

69 850 75 860

56 170 61 720 68 760

13680 19690 8130 14140 2090 8100

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

Kvantitet 2140 1 520 3 660 Procent av brutto- tillgång 4 10 5

. ? Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

Tabell 7.9.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden, exkl. om-

rådet ovan skogsodlingsgränsen Måttenhet: 1 000 m'sk

Grövre skog Klenskog Awerkningsalt- Medeltal1

a b

»Tveksam» tillgång i alt. b är 19642

Barr Löv Sa

Alla trädslag

Tillgång Skogs- mark Annan mark

51 850 57020 1 390 1 390

Summa

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 —1 340 1967 — 5 900 1970 — 10 850

Tillgång Skogs-

mark 13 660 Annan mark 220

53 240 58 410

14 290 14 830 220 220

Summa 13 880

Behov ] 964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

Tillgång

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 5 090 1967 — 460 1970 6 500

14 510 15 050

7 450 8440 9 530

7060 7600 6070 6610 4980 5 520

67 750 73 460

56 170 61 720 67 760

1158017290 603011740 —10 5700

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

1380 1230 2610

Kvantitet Procent av brutto- tillgång 3 8 4

! Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

Samtliga områden Samtliga områden nedan skogsodlgrönsen

(miljmssk) :* '?

U 0 l

Virkesvolym

N O 1

Virkestillgång enligt all.

1950 19154

Referensår för virkesbehovet

Figur 7.9. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden

vilket svarar mot 13 resp. 3 % av behovet. Detta har förutsatts stiga med 5,0 milj. musk mellan åren 1967 och 1970, vilket resulterar i ett underskott på 3,4 milj. mask år 1970. Då områdena ovan skogsodlingsgränsen frånräknas, minskar överskottet år 1964 till 4.5 milj. mäsk och år 1967 uppstår ett mind— re underskott, medan underskottet år 1970 stiger till 5.0 milj. m3sk. I alternativ c er- hålls år 1970 en positiv balans om 2,1 milj. miisk. som emellertid reduceras till 0,2 milj. m3sk om tillgången ovan skogsodlingsgrän- sen frånräknas. »Tveksam» tillgång av barrvirke år 1964 har beräknas till 2.1 och 1.4 milj. mäsk inkl. resp. exkl. områdena ovan skogsodlingsgränsen. Dessa tal motsva- rar 4 resp. 3 % av behovet år 1964. Självförsörjningsgraden för barrvirke re- dovisas nedan (värden inom parentes avser områdena nedan skogsodlingsgränsen).

Alternativ

År a b c

1964 1 967 ] 970

100 (97) 92 (89) 84 (81)

113 (109) 103 (100) 94 (91)

124 (120) 113 (110) 104 (100)

Med >>tveksam» tillgång frånräknad blir motsvarande värden i alternativ b följande. (Jfr dock område I.)

1964 108 (106) 1967 99 (97) 1970 91 (89)

Från barrklenskogen synes ett nettotill- skott av 0,6 milj. mssk kunna påräknas.

För lövvirke är balansen genomgående positiv. Överskottet växlar mellan 8,1 milj. mask år 1964 i alternativ c (7,6 milj. m3sk cxkl. områdena ovan skogsodlingsgränsen)

3000. Nuup ooo

».

O; —0

q'o

». v

1 out,.) o.— b.)— » I

»;

—3 _4 ——1

»:

NO ”och l OO _00 '—-N

»

is"-(> N-lå

—1,8—1,3—0,8 4,1—1,0 0,1 —1,0—0,1' _1,7 _o,7 0,1 —1,9 —1,3 , —2,3 _],7 —1,3 0,9 1,2 0,7 1,0 1,4 0,7 1,1 _0,2 0,2 0,6 0,1 0,9 —0,9 —O,1 0,6 _4,2 _0,4 —6,6 —2,8 0,8 —8,1—4,4 —1,2

9

».

1 O O UI J 09 N*— xl LMU! 00!

, 1,6 —o,5 0,5 1,5 —0,9 1,0 1,4 1,3 1,7 1,1 1,9

1411 —1,8 2,1 ns —3,2 0,4

IV—VI 1,9 4,1 6,0 Riket 0,1 6,2 11,6 —4,4 1,6 ns —1,3 4,5 9,7 —5,9 —0,0

1 Hela området. 2 Området nedan skogsodlingsgränsen.

>_- N

t

"xi-AL)" _o_o_o_»- #ax-P-O

'ox "ax

l qu- N _N >— © >— ua O wow—cw LAXD

_b-t O

m_m

och 4,8 (4,4) milj. m3$k år 1970 i alternativ a. Om hänsyn tas till >>tveksam» tillgång och till sådant virke som av kvalitetsmässiga orsaker bör avskrivas från bruttotillgången torde det angivna överskottet reduceras till ca 5 resp. 3 milj. m3sk.

När det gäller lövvirke synes klenskogen inte ge något nettotillskott.

I tabell 7.10 har samtliga balansuppgifter (tillgång minus behov) från tabellerna 7.1— 7.9 ställts samman. För att ge bättre över- skådlighet är uppgifterna angivna 1 milj. m3sk.

Alla trädslag

1967 1970 1964 1967 1970

Alternativ Alternativ Alternativ Alternativ Alternativ

a b a b b a b ()

_. —-w

1, 0,

__... .. » HN

».

HN OOO CNC »-N

...

__N »—

qo "uno _.DJUI

»

xlkD "#80 050 Lux!

4, 3

.... HN NO OON xlN s..—__- 4ch

wy- O UNO ,...o

|

00 l [ 00

x: _L- oslo | ...

er— ut» o.—

_2, _3, _o,2 0,2 —0,4 0,0

1,5 2,6 1,5 1,0 2,0 —0,4 —0,8 —o,2 2,0 2,4 1,8 2,2 2,2 2,5 1,6 1,9 3,8 4,7 2,5 3,4 6,2 9,9 3,1 6,8 4,1 7,5 1,0 4,4 7,4 9,8 5,0 7,4 7,0 13,7 19,7 8,1 14,1 5,1 11,6 17,3 6,0 11,7

0.0

».

0.0

| | 1 11 pro | ..

»

0.0 NIO

*"” PP N ww NO »— Po N NL») 0 90 &I HL b.l— PP N-P Ul

O_oo

:x) 00 J.») O

>— O_C> CO '_' Nt» NO

_o © ... :: ... '...

_N a

o 4; 9 U- 9 _.

Sammanfattning

Utredningen har enligt sina direktiv haft att upprätta virkesbalanser »genom att sätta för olika skogsskötselprogram framräknade avverkningskvantiteter i relation till föräd- lingsindustriernas råvarubehov vid förutsatt kapacitet m. m.».

I enlighet med i direktiven uttalade önske- mål om att resultatet av utredningsarbetet om möjligt redovisades i etapper och att en Virkesbalans för de norra delarna av landet upprättades med förtur, redovisade utred- ningen sommaren 1966 det dittills samman- ställda utredningsmaterialet i betänkandet »Preliminära virkesbalanser för Norrland och nordöstra Svealand» (Stencil Jo 1966: 7). Utredningen underströk emellertid den pre- liminära och delvis ofullständiga karaktären av balanserna och förutskickade. att mate- rial och erfarenheter från det fortsatta ut- redningsarbetet kunde komma att förenleda vissa ändringar i dessa.

Utredningen har i första hand behandlat de mera kortsiktiga frågorna kring virkestill- gång och virkesförbrukning. Därvid har dock tillgångssidan beräknats på grundval av mera långsiktiga bedömningar. När det gäller förbrukningssidan är det uppenbart att denna på längre sikt blir beroende av den svenska skogsindustrins möjligheter att häv- da sig på den internationella marknaden. Utredningen har inte sett som sin uppgift att gå in på de därmed sammanhängande frå- gorna, då dessa torde komma att behandlas av den skogspolitiska utredningen och den branschutredning som har tillsatts inom Skogsindustriernas Samarbetsutskott.

Som framgår av kapitel 1 har utredningen valt att i fråga om virkesförbrukningen och de egentliga virkesbalanserna tillämpa en

94

områdesindelning i sex 5. k. industriområ- den (I—VI), som framkom år 1961 efter samråd mellan ett flertal statliga institutioner och skogliga sammanslutningar, och till vil- ken riksskogstaxeringens uppläggning an- passats. (Se figur 1.1.) Därutöver särredo- visas uppgifter för områdena I och IV upp- delade på. vartdera två delar, a resp. b. — Utredningen vill emellertid framhålla att skogsindustrierna, till följd av de ökade möj- ligheter till långväga virkestransporter som numera föreligger, i lägre grad än tidigare är hänvisade att anskaffa sitt virke inom 10- kalt avgränsade områden. Av denna anled— ning kan industriområdena i mindre utsträck- ning än tidigare betraktas isolerade från vir- kesförsörjningssynpunkt. Vid bedömning av virkessituationen inom ett område måste där- för i första hand även situationen inorn angränsande områden beaktas. i andra hand situationen inom riket i dess helhet.

Inom område I och II har den s. k. skogs- odlingsgränsen utnyttjats som en geografisk gräns för att särskilja mera fjällnära delar av inlandet från övriga delar, motiverad av de skillnader i skogstillstånd som har konstate- rats mellan arealerna ovan och nedan grän- sen.

Virkesbalansernas tillgångssida, kapitel 2, grundas på en avverkningsberäkning, som enligt direktiven har utförts vid skogshög- skolan.

Som bakgrund till avverkningsberäkning- en har lämnats en översikt över skogstill- ståndet, sådant det registrerats vid den tred- je riksskogstaxeringen under åren 1953— 1962.

Målsättningen för avverkningsberäkning- en har varit att ange storleken och beskaf-

SOU 1968: 9

fenheten av det virkesutfall som kan förvän- tas vid en viss beståndsbehandling, skogs- skötselmodell, karakteriserad av ett visst gallringsprogram och ett visst slutavverk- ningsprogram. Det bör observeras att allt eftersom den faktiska utvecklingen av- viker från vad som förutsatts för beräkning- en förlorar denna i aktualitet. Med stöd av tidigare erfarenheter har man från skogs- högskolans sida ansett att en detaljerad av— verkningsberäkning inte bör göras för längre tidsperiod än tjugo år i norra Sverige och tio år i södra, men att beräkningen skall revide- ras eller göras om redan efter cirka fem år.

Med anledning därav har detaljberäk- ning gjorts för två tioårsperioder i de norra delarna av landet (industriområde I och II samt Kopparbergs län och gästrikedelen av Gävleborgs län i område III) och för två femårsperioder i de södra delarna. Med hän- syn till att grundmaterialet för beräkningen närmast svarar mot ett medeltillstånd om- kring år 1958, har beräkningen kommit att gälla för tidsperioderna 1958—1977 resp. 1958—1967.

Vid avverkningsberäkningen har tilläm- pats en mera detaljerad områdesindelning än i industriområden, varigenom hänsyn har kunnat tas till de lokala förutsättningarna i fråga om Skogstillståndet inom varje »del- område».

I avverkningsberäkningen har två gall— ringsalternativ och tre slutavverkningsalter- nativ behandlats, vilka i kombination har givit sex olika skogsskötselmodeller.

De två gallringsalternativen skiljer sig i fråga om gallringsstyrkan, dvs. uttagets stor- lek i förhållande till beståndets virkesförråd omedelbart före gallringen, och tidsinter- vallet mellan gallringarna. — Genom att samma beståndsutveckling har förutsatts för båda alternativen kommer dessa att resulte- ra i ungefär lika stora totaluttag. Däremot skall det starkare alternativet, till följd av högre uttag per hektar, ge lägre gallrings- areal och lägre drivningskostnad än det sva- gare alternativet, det »konventionella».

Med hänsyn till att det i samtliga områ- den finns en större andel överårig och slut-

SOU 1968: 9

avverkningsmogen skog än som skulle finnas om åldersfördelningen vore jämn, kan slut- avverkningstakten varieras inom vida grän- ser. Då virkesuttaget per hektar är avsevärt större vid slutavverkning än vid gallring, kommer slutavverkningsarealens storlek att i avgörande mån påverka det totala virkes- uttagets volym. I utredningen belyses detta samband mellan slutavverkningstakt och av- verkningskvantitet medelst avverkningsbe- räkningens skilda slutavverkningsalternativ.

Bedömningen av vad som kan anses vara lämplig slutavverkningstakt är i hög grad en skogspolitisk och skogsekonomisk fråga. Detta kommer bl. a. till uttryck i skogsvårds- lagens bestämmelser om avverkning. Enligt lagen får utvecklingsbar skog ej utan till— stånd avverkas annat än genom gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling. Avverkning av icke utvecklingsbar skog får inte på någon fastighet utan tillstånd företas så att större rubbningar uppkommer i av- kastningens jämnhet. Från den enskilde Skogsägarens synpunkt påverkas frågan om uttagens storlek, särskilt slutavverkningar- nas, även av andra omständigheter, bl.a. av beskattningsförhållanden.

Frågor av sådan skogspolitisk och skogs- ekonomisk karaktär som antytts ovan har dock inte beaktats i avverkningsberäkning- ens slutavverkningsprogram. Dessa har ba- serats på rent skogsmatematiska grunder. men inom gränser som gör dem praktiskt möjliga att realisera.

Tre slutavverkningsalternativ har behand- lats. nämligen alternativ a med liten slutav- verkningsareal, alternativ b, som är ett me- delalternativ, och alternativ e med stor slut- avverknin gsareal .

Därvid har slutavverkningsarealen i alter— nativ b under loppet av sjuttio år anpassats till en nivå som ansetts normal med hänsyn till en på sikt lämplig omloppstid på skogen. Alternativen a och c har lagts så långt på var sin sida om alternativ b att den sanno- lika eller önskvärda utvecklingen i fråga om slutavverkningsarealen bedömdes ligga inom gränserna för dessa alternativ. Alternativ a har sålunda lagts på så låg nivå att ett ännu lägre alternativ bedömdes sakna praktiskt

95

intresse, medan altem'ativ c har lagts på en i motsvarandegr'ad— hög nivå.

Isamtliga tre alternativ har lika stor areal förutsatts bli slutavverkad under sjuttioårs- perioden. Detta får till följd att i alternativ 3, som är svagast i början av perioden, ökar slutavverkningsarealen successivt så att detta alternativ är det starkaste i slutet. I alterna- tiv 0 blir förhållandet det motsatta.

I en långtidsanalys har schematiskt be- lysts vilka skillnader i utvecklingsförlopp som de tre slutavverkningsalternativen kan förväntas ge på längre sikt, bl. a. i fråga om virkesförrådet.

För skogen i delområdena ovan skogsod— lingsgränsen inom industriområde I och II saknas tillförlitligt underlag för bedömning av förrådsutvecklingen, varför slutavverk- ningsalternativen i dessa områden har base- rats på förenklade förutsättningar.

Den årliga slutavverkningsarealen under den sjunde tioårsperioden i alternativ b mot— svarar en' omloppstid som för olika del- områden växlar mellan ca 85 och 130 år inom industriområde I—III- och mellan ca 75 och 95 år inom område IV—VI. I den norra områdesgruppen torde de angivna omloppstiderna ungefär svara mot dem som sannolikt blir erforderliga för de nyanlagda bestånden, medan i den södra gruppen en ytterligare förkortning av omloppstiden ut— över den som ingår i slutavverkningsalterna- tiven och utan att eventuella gödslingseffek- ter beaktats, torde vara möjlig — och från avkastningssynpunkt dessutom önskvärd. En sänkning av omloppstiden i område IV—VI med tio år skulle. frigöra ett virkeskapital av ca 100 milj. m35k. En sänkning därutöver med tio år skulle frigöra ett ungefär lika stort kapital.

Med hänsyn till de möjligheter som före- ligger i södra Sverige att förkorta omlopps- tiden utöver vad som har förutsatts i av- verkningsalternativen måste sålunda beräk- ningsnivån anses ligga lägre i de södra om- rådena än i de norra. Vid utnyttjande av ut- redningens material har man därför större anledning att tillämpa de högre alternativen i de södra delarna av landet än i de norra.

Resultatet av avverkningsberäkningen re—

96

dovisas inom varje industriområde delsför varje län eller länsdel, dels för: fyra .ägar- grupper. . - -.: .

Det bör uppmärksammas att beräkningen primärt är av bruttokaraktär. och att de ;ut— fallande avverkningskvantiteterna därför,:in— nehåller även sådant virke som sannolikt tin- te är ekonomiskt tillgängligt och sådantsom inte kan utnyttjas på grund av dålig -ki_va- litet. I avsikt att belysa den ekonomiskatill- gängligheten för de bruttokvantiteter som framkommit i avverkningsberäkningen har en särskild undersökning rörande avsätt- ningsläget utförts. Undersökningen, som be- gränsats till att omfatta industriområdena I och II, sammanfattas i kapitel 3.

Den grundas på storskogsbrukets. presta- tionsnivå år 1964 vid konventionell driv- ningsteknik och på samma års prisnivå. -— I undersökningen anges bl. a_hur den be- räknade bruttokvantiteten fördelar sig. på kostnadsklasser. För varje klass anges även den beräknade arbetskraftsfrågan för hugg— ning och körning.

En väsentlig fråga när det gäller att be- döma virkesbalansernas tillgångssida är om avverkningsberäkningen medger ett ökat vir— kesuttag i förhållande till det nuvarande, eller om den nuvarande avverkningsnivån bör hållas oförändrad eller om den bör sänkas. För att belysa denna fråga har i ka- pitel 2 tillgången enligt avverkningsberäk- ningen jämförts med de verkliga avverk- ningarna under perioden 1952/53—1965/ 66 enligt riksskogstaxeringens stubbinvente- ring.

I och för sig hade det varit önskvärt att kunna grunda avverkningsberäkningen på en så aktuell beskrivning av Skogstillståndet som möjligt, exempelvis på tillståndet år 1964. Materialet från ett enda års invente- ring vid riksskogstaxeringen är emellertid statistiskt sett för svagt för att kunna an— vändas, varför material från flera års inven- teringar måste utnyttjas. Av denna anled- ning har avverkningsberäkningen, som tidi- gare nämnts, baserats på ettmedeltillstånd för skogen som, vad huvuddelen av landet beträffar, närmast kan hänföras till år 1958.

SOU 1968: 9

Vid bedömning av förutsättningarna för de olika beräkningsalternativen och vid till— lämpning av beräkningens resultat kan nack- delar som är förbundna med det »föråldra- de» grundmaterialet i viss mån kompense- ras, om eventuella förändringar i exv. ålders- klassfördelning och virkesförråd är kända. För detta ändamål har analyser utförts över Skogsmarksarealens och virkesförrådets för— ändringar under perioden 1953—1966.

I de mellersta och södra delarna av landet har arealen »överårig» skog (skog över 70 år) ökat kraftigt under den analyserade pe- rioden. Denna ökning beror på att »inväx— ningen» från underliggande åldersklass där varit större än den slutavverkade arealen. Det bör observeras att om slutavverknings- arealen inte kraftigt ökas kommer denna utveckling mot större andel överårig skog att accelerera.

I det preliminära betänkandet angaVS en årlig förrådsökning under åren 1956—1964 till ca 20 milj. m3sk för hela landet, varav 5 milj. m3sk i Norrland och Kopparbergs län och 15 milj. m3sk i mellersta och södra Sverige. Senare utförda trendberäkningar för den längre perioden 1953—1966 har givit en något lägre årlig ökning, nämligen ca 17,5 milj. m3sk i hela landet, varav 6,5 milj. m3sk i de norra områdena och 11 milj. mask i de södra.

Till följd av förrådsökningen skulle en av- verkningsberäkning grundad på 1966 års vir- kesförråd ge något högre avverkningsvolym än den som baserats på medelförrådet un- der perioden 1953—1962.

I fråga om virkesförrådets grovleksför- ändring har framkommit, att förråden av medelgrov skog (15—25 cm) och >>grovskog» (25 cm och däröver) genomgående har ökat, medan den klena skogen (under 15 cm) som regel har minskat. Särskilt markerad är ök- ningen av grovskogen i mellersta och södra Sverige, där denna till och med har ökat mera än totalförrådet.

Denna förskjutning mot grövre träddi- mensioner torde sammanhänga med dels åldersförändringar, dels den intensifiering av skogsvårdsarbetet som skett sedan 1950- talets början. Med hänsyn till att drivnings-

kostnaderna är så starkt beroende av träd— grovleken är förskjutningen mot grövre di- mensioner att se som en i och för sig önsk- värd utveckling. Utredningen vill emellertid ifrågasätta om detta förhållande gäller även i fråga om den starka ökningen av grovsko- gen i mellersta och södra Sverige. Inom in- dustriområde II—VI är nämligen inte mind- re än ca 40 % av grovskogens ökning, dvs. cirka 3 milj. m3sk årligen, att hänföra till träddimensioner som är 35 cm eller grövre på bark i brösthöjd. Utredningen anser det vara av väsentlig betydelse att möjligheter skapas för att nyttogöra detta grova virke.

De biologiska möjligheterna har bedömts vara goda att på sikt öka virkesproduktio- nens storlek genom främst intensifierad skogsodling, dikning och gödsling samt ge- nom överföring av jordbruksmark till skogs- mark. Det är emellertid en ekonomisk av- vägningsfråga i vilken mån sådana åtgärder kan komma till praktiskt utförande. I detta sammanhang vill utredningen rikta uppmärksamheten på att av den mark som hittills har tagits ur jordbruksproduktionen och som har bedömts lämplig för skogspro- duktion. endast ungefär hälften har blivit planterad eller på naturlig väg bevuxen med skog av godtagbar beskaffenhet.

På virkesbalansernas behovssida, kapitel 4, har utredningen sökt fastställa den fak- tiska förbrukningen av olika virkessortiment under år 1964 och beräkna den förväntade virkesförbrukningen för åren 1967 och 1970. I fråga om de tre dominerande sortimenten sågtimmer, massaved och brännved ba- seras beräkningarna för åren 1967 och 1970 på följande förutsättningar.

För sågtimret har förutsatts oförändrad. produktionsutveckling vid sågverken från perioden 1958—1964, vilket innebär en år- lig ökning med 2 % som genomsnitt för om- råde I—III, och med 3,6 % för område IV— VI. För hela landet betyder detta en årlig ökning med 3 %, dvs. från 2,1 milj. standards år 1964 till 2,2 milj. stds år 1967 och 2,4 milj. stds år 1970. Behovet av sågtimmer har därigenom förutsatts öka från 17,5 milj. m3f ub år 1964 till 20,6 milj. m3f ub år 1970.

97

Förbrukningen av massavedssortimenten har beräknats på grundsval av uppgifter, re- dovisade hösten 1967, om massa- och skiv- industrins föreliggande planer och förutsät- ter fullt utnyttjande av den praktiska pro- duktionskapaciteten. Utredningen har inte gått in på bedömningen huruvida avsätt- nings- och konkurrensförhållandena på världsmarknaden kommer att medge fullt kapacitetsutnyttjande.

Den period utredningen närmast behand- lar, 1964—1970, präglas av stora föränd- ringar inom den skogsindustriella sektorn i dess helhet och inom massa— och pappers- industrin i synnerhet. En analys av utveck- lingen på den internationella massa— och pappersmarknaden och därav betingad an- passning av den svenska produktionen har ej legat inom utredningens direktiv. Med hänsyn till att denna sektor, jämte skivin- dustrin, står för drygt hälften av den to- tala virkesförbrukningen, har dock tenden- serna här ansetts vara av sådan betydelse att produktions- och kapacitetssiffrorna något har kommenterats.

Utredningen konstaterar därvid att de senaste åren medfört ett forcerat tempo i den strukturella anpassningsprocessen. Be— tydelsefulla företagsfusioner och driftskon- centrationer har ägt rum eller annonserats, vilket även inneburit nedläggande av mind- re och medelstora enheter i en snabbare takt än man tidigare räknat med — en utveckling som alltjämt pågår.

I de planer som i betänkandet ligger till grund för beräknad virkesförbrukning år 1970 kan tveksamhet råda på vissa punkter. Den relativt korta tidsperiod som återstår till prognosåret 1970 medger knappast nå- gon utbyggnad av industrin utöver vad som har redovisats i utredningen. Däremot kan konjunkturen eller andra förhållanden på- skynda nedläggandet av mindre, ej bärkraf- tiga enheter ävensom försena planerad ut- byggnad. Med hänsyn därtill anser utred- ningen det vara angeläget att beräkningarna revideras fortlöpande och att eventuella änd— ringar återförs till virkesbalanserna.

Massa- och skivindustrins produktion uppgick år 1964 till 6,4 milj. ton för massa

av alla slag och till 0,8 milj. ton för fiber- och spånskivor. Med den ökningstakt som redovisas i de föreliggande planerna beräk— nas den praktiska kapaciteten år 1970 uppgå till 8,4 resp. 1,2 milj. ton.

Förbrukningen av rundvirke inom massa- och skivindustrin har i hela riket beräknats öka från 24,8 milj. m3f ub år 1964 till 32,1 milj. m3f ub år 1970, vartill kommer för- brukning av sågavfall om 4,4 resp. 5,1 milj. maf ub. Av den ökade förbrukningen av rundvirke, totalt 7,3 milj. m3f ub, hänförs 4,6 milj. msf ub till område I—III och 2,7 milj. maf ub till område IV—VI.

I fråga om brännveden räknar utredning— en med samma minskade trend i avverk- ningen som från början av 1950-talet, vilket innebär att avverkningsvolymen sjunker från 3,9 milj. m3f ub år 1964/65, motsvaran— de ca 8 % av det totala virkesuttaget, till 3,3 milj. m3f ub år 1970.

Förbrukningen av sortimenten sågtimmer, massaved och brännved utgör — med av- tumning vid inmätning och sjunkning vid flottning inräknade — 99 % av den totala virkesförbrukningen inom riket. Denna har — exklusive rundvirkesexport — för år 1964 uppskattats till ca 47 milj. m3f ub och för år 1970 till 57 milj. mxf ub, en ökning med 21 %.

Som exempel på virkesflyttningarna mel— lan olika industriområden har i kapitel 5 lämnats uppgifter om inrikes virkesflyttning år 1964/65 och i kapitel 6 uppgifter om export och import av rundvirke, I det se— nare kapitlet ingår vissa sammanställningar till belysning av förhållandena rörande skog och skogsindustri även i Finland och Norge. Det framgår därav att några möjligheter till svensk nettoimport av virke från dessa länder knappast kan väntas föreligga. Sna— rare synes därifrån kunna förväntas en ökad efterfrågan på svenskt virke.

I virkesbalanserna, som framläggs i ka— pitel 7, jämförs virkestillgången inom re— spektive område med virkesbehovet inom detta. För varje område är det sålunda frå— ga om en självförsörjningsbalans, som bely— ser virkessituationen sådan den ter sig un— der angivna betingelser. Först efter gransk—

ning av de förutsättningar som tillämpats rörande det underliggande materialets en- skilda delar och sedan ställning tagits till den sannolika utvecklingen för dessa kan en prognos göras. Utredningen har sett som sin uppgift att tillhandahålla ett material som kan ligga till grund för sådana bedömning- ar samt att utföra alternativa beräkningar. De redovisade balanserna bör därför när- mast ses som exempel på hur utrednings- materialet kan utnyttjas.

Som Virkestillgång räknas i balanserna de avverkningsvolymer som framkommit enligt bruttoavverkningsberäkningens olika alterna- tiv med tillägg av avverkning på annan mark än skogsmark och av torrskog.

Mot virkestillgången ställs det virkesbe- hov som svarar mot den faktiska förbruk- ningen år 1964 av olika sortiment och mot den förbrukning åren 1967 och 1970 som har beräknats med utgångspuhkt från bl. a. fullt kapacitetsutnyttjande inom skogsindu— strin.

Balanserna återger alltså ett tänkt, sta- tiskt förhållande mellan tillgång och behov av virke.

Genom att såväl utbuds- som efterfråge- sidan på virkesmarknaden präglas av kon- junkturbetonande växlingar är det emeller- tid mindre sannolikt att den hypotetiska balanssituation som redovisas för de enskil- da åren 1967 och 1970 kommer att över- ensstämma med den verkliga situationen på virkesmarknaden, vare sig i det enskilda om— rådet eller i landet som helhet.

I fråga om virkesbalansernas resultat knyts det största intresset till situationen år 1970.

Som sammanfattning för riket kan kon- stateras att virkestillgången medger fullt ut— nyttjande av den industrikapacitet som för- utsatts vid nämnda tidpunkt. Betydande skillnader föreligger emellertid mellan lan— dets norra och södra delar.

I den norra delen, industriområde I—III. erhålls full behovstäckning först med det starkaste avverkningsalternativets brutto- kvantiteter. Om sådan tillgång frånräknas, vars ekonomiska tillgänglighet och tekniska användbarhet måste ifrågasättas, framkom-

mer i detta alternativ ett barrvirkesunder- skott, som endast delvis kan uppvägas av ett överskott på lövvirke.

I den södra delen av landet, industriom- råde IV—VI, uppstår år 1970 betydande överskott, främst bestående av lövvirke, re- dan vid medelalternativet b — ett alterna- tiv som med hänsyn till Skogstillståndet i dessa områden får anses vara lågt. Brutto- tillgången behöver här inte reduceras för ekonomiskt och tekniskt tveksamma kvanti- teter i samma omfattning som längre norrut.

Den potentiella virkestillgången på längre sikt har ställts i delvis ny belysning genom de möjligheter att öka skogsproduktionen som har påvisats. Dessa möjligheter synes främst föreligga i södra och mellersta Sve- rige och i goda avsättningslägen.

För landet som helhet utgör »Virkesba- lanser 1967», enligt utredningens uppfatt- ning, underlag för en vad råvarubasen be- träffar positiv bedömning av skogsindustrins utvecklingsmöjligheter, såväl för den period som balanserna omfattar som på längre sikt. Skogsbrukets allmänna ekonomiska villkor blir dock avgörande för i vilken utsträck- ning de biologiska förutsättningarna kom- mer att utnyttjas.

Bilagor

BILAGA A

Av Nils-Erik Nilsson

A.] . Introduktion

Riksskogstaxeringen gör det möjligt att föl- ja skogstillgångarnas ändringar sedan 1920- talet.

Från år 1953 utförs riksskogstaxeringen i form av en årlig lågprocentig Stickprovs- undersökning, som täcker hela landet. Den- na taxering är kombinerad med en stubb- inventering, som avser att uppskatta avverk- ningen under föregående avverkningssäsong.

Virkesförråden per hektar skogsmark har successivt ökat, frånsett en nedgång under tjugu— och trettiotalen i Norrland. Speciellt stark har ökningen varit i södra Sverige, bl. a. tack vare hagmarkernas överförande till egentlig skogsmark och ökade skogsod- lingar.

Totala virkesförrådet har ökat från ca 1600 miljoner m3sk vid den första riks- skogstaxeringen (1923—1929) till ca 2200 milj. m3sk vid den tredje taxeringen (1953— 1962). Den årliga avverkningen har under huvuddelen av denna tidrymd fluktuerat kring nivån 40—50 milj. m3sk. En mera bee stämd uppåtriktad trend i avverkningarna har inte uppstått förrän under slutet av 1950- talet och början av 60-talet. då avverkningar- na under något enstaka år har överskridit 60 milj. mask.

A.2. Nuvarande skogstillstånd

Den beskrivning av skogstillståndet som re— dovisas i detta avsnitt avser att ge en all- män bakgrund till de avverkningsberäkning- ar, som redovisas i avsnitt A.3. Beskriv— ningen grundas huvudsakligen på resultaten

Avverkningsberäkningar

från 1953—1962 års riksskogstaxering -— den tredje riksskogstaxeringen. En mera fullständig redovisning av den tredje riks- skogstaxeringen har publicerats i- rapport nr 9 från institutionen för skogstaxering vid skogshögskolan (Arman, V. 1966. Riksskogs- taxeringen åren 1953—1962). För att i någon mån kompensera den nackdel, som ligger i att nuläget inte direkt kan beskrivas, redo- visas i avsnitt A.5 vissa analyser rörande skogstillståndets ändringar under åren 1953- 1966. I avsnitt A.2.5 redovisas jämförelser, som avser att belysa utvecklingen från tid— punkten för den första riksskogstaxeringen under 1920—talet.

A.2.1. Ägoslag Vid riksskogstaxeringen urskiljes. ägoslag enligt den redovisning, som lämnasi tabell A.11. [ fråga om redovisning för län och länsdelar hänvisas till tidigare nämnda rap- port nr 9. . .

Det ägoslag som i förstahand är av in- tresse är skogsmarken.

Hur definierar man då skogsmark? En- ligt skogsvårdslagen förstås med skogsmark sådan mark, som är lämplig för skogspro— duktion och som ej i väsentlig utsträckning nyttjas för annat ändamål. Den definition som tillämpas vid riksskogstaxeringen är av principiellt samma innebörd. Mark skall an- ses som skogsmark, dvs. vara lämpligför skogsproduktion om produktionsförmågan (boniteten) uppgår till minst én skogskubik- meter per hektar och år. .,

Den praktiska tillämpningen av denna

1 Tabellerna återfinnes efter texten med början på s. 160.

103

enkla definition är mera komplicerad och innebär reellt sett, att marker med en ak- tuell produktion som är betydligt lägre än en skogskubikmeter per hektar och år ändå klassas som skogsmark.

Av speciellt intresse är avgränsningen mellan skogsmark och fjällbarrskog. Fjäll- barrskog är en sammanfattande benämning på sådana skogbeväxta arealer mellan skogslandet och fjällen, där virkesproduk- tionen på grund av de klimatiska förhållan- dena är så nedsatt, att den genomsnittligt inte bedöms kunna uppgå till en skogsku- bikmeter per hektar och år. Det ligger i sakens natur att en gränsdragning efter be- dömd produktionsförmåga måste bli osä- ker och subjektiv. För att erhålla en så en- hetlig bedömning som möjligt ordnas årliga exkursioner för lagledarna, där man ger exempel på var gränsen bör bedömas ligga. Enligt den tillämpade praxisen betraktas ren björkskog av subalpin typ som fjäll- barrskog, och när det gäller barrskogen läggs gränsen på den nivå där barrträden börjar växa på så stort avstånd från varandra, att man inte längre kan betrakta dem som sam— manhängande bestånd. Frånvaron av stub- bar visar att glesheten inte beror på hugg- ningsingrepp. I ett gränsområde blir gräns— dragningen mellan skogsmark och fjällbarr- skog dock något flytande. Om man jämför ägoslagsfördelningen vid den första och tredje taxeringen inom industriområdena I— 111 sammantagna synes dock bedömningen vara ganska enhetlig.

Differensen i summa landareal samman- hänger med att vissa områden (bl. a. Stock-

Ägoslagsfördelning inom industriområde I—III Måttenhet: milj. ha

Ägoslag 1953—62 1923—29 Differens

1,64 16,15 0,61 4,53

1,60 16,25 0,41 4,76

+ 0,04 _ 0,10 + 0,20 0,23

Inägor Skogsmark Fjällbarrskog Myr

Berg och div. mark

Fjäll

0,59 5,61

Summa landareal 29,13

0,45 5,70

29,17

+ 0,14 _ 0,09

— 0,04

holms stad) ej ingår i den tredje riksskogs— taxeringen.

Gränsdragningen mellan skogsmark och inäga är även av intresse. Om brukningen av en inäga uppenbarligen har upphört och ej ens gräsproduktion längre tillvaratas förs marken vid taxeringen till skogsmark. Sam- ma sak gäller givetvis om sådana inägor, där skogskulturåtgärder redan vidtagits.

A.2.2. Skogsmark

Ägarförhållande/z

I tabell A.2 redovisas skogsmarkens fördel- ning på ägarkategorier enligt 1953—1962 års riksskogstaxering. Ang. definition av ägar- grupper, se underbilaga A.I.

Nuvarande ägarstruktur, erhållen genom utvecklingen under tidigare sekel, har varit mycket stabil under senaste decennier som en följd av lagstiftning, bl. a. bolagsförbuds— lagen av år 1925 och jordförvärvslagen av år 1947. En god översikt av den skogshisto— riska utvecklingen kan erhållas i uppsatser som ingår i domänverkets jubileumsskrift »Sveriges skogar under 100 år» (Stockholm 1959). Effekten av nyligen genomförda lätt— nader i lagstiftningen kan ännu ej bedömas.

De skilda ägarkategorierna skogsmarks— innehav mycket olika regionalt fördelade.

Som framgår av sammanställning på s. 105 ligger en betydande del av kronoskogar— na i övre Norrland. Bolagen äger relativt mest skogsmark i mellersta och södra Norr- land, medan andelen-övriga enskilda skogar i stort sett ökar från norr till söder.

I den skogspolitiska diskussionen används ofta begreppen storskogsbruk och små— skogsbruk. Om med storskogsbruk avses statsskogsbruk och bolagsskogsbruk och med småskogsbruk övrigt skogsbruk, kan man konstatera att storskogsbruket i stor utsträckning är beläget i Norrland och små— skogsbruket till övervägande del i södra Sverige.

Storskogsbruker gynnas som namnet sä— ger av stora brukningsenheter som under— lättar mekanisering, även om den ofta före— kommande splittringen på många och lång— smala skiften är besvärande.

"Skogsmarkens fördelning på ägargrupper Måttenhet: procent

Övriga allmänna

Industriområde Kronan

Övriga

Aktiebolag enskilda

I 31 II 6 III 11 IV 6 V 7 VI 6

26 38 ' 100 48 42 100 32 48 100 24 65 100 10 75 100

6 83 100

Riket 19

25 51 100

Storskogsbruket i Norrland missgynnas å andra sidan av de biologiskt-klimatiska för- utsättningarna för skogsbruk. Volympro- duktionen per hektar är i norra Sverige lägre, dimensionsutvecklingen mera ogynn-

/' Areal 32% Volym 18% Vörde 13%

Areal 34% Volym 297-: Värde 27%

34% Volym 53% Värde 60%

Figur A.] . Regionala i'ariatianeri skogsproduktio- nen enligt beräkningar grundade på riksskogstaxeringens produktionsöver- sikter. Procentlalen anger resp. lands— dels andel av rikets totala skogsmarks- areal, produkrionsförmåga i volym och i värde

sam och avsättningsläget ofta dåligt. Figur A.l avser att belysa relationerna mellan skogsmarksareal och skogsproduktionens värde i olika delar av landet. (Se Nilsson, N.-E. Regionala variationer i skogsproduk- tionen. Svensk Lantmäteritidskrift, 1966: 1.)

Småskogsbruker är alltså genom förskjut- ningen mot söder mera gynnat vad beträffar de naturliga förutsättningarna för skogspro- duktion (primärproduktion), men är starkt missgynnat av att brukningsenheterna är små. Nedanstående sammanställning har hämtats från »Jordbrukets skogsmarksinne- hav» (Statistiska Meddelanden, J 1964: 31) och anger antal bruksenheter inom jord- bruket fördelade efter storleken på skogs- marksinnehavet samt motsvarande totala skogsmarksareal fördelad på storleksklasser.

Storleksklass hektar

Skogsmarksareal

Antal milj. ha %

( 10 10— 25 25— 50 50—100

100—200 200—400 >400 Enheter utan skog

83 300 69 100 55 400 35 100 15 200

4 700 1 600

81 200 Alla 345 600

Skogsmarkens bonitet

Skogsmarkens godhetsgrad eller bonitet an— ges genom ett klassificeringssystem, som konstruerats av Tor Jonson och som date- rar sig ända från år 1914. Boniteringen är avsedd att karakterisera skogsmarkens

produktionsförmåga och sker med hjälp av tabeller, som har ingång efter beståndets me- delhöjd och ålder. Tabellerna gäller endast för någorlunda likåldriga och med låggall- ring skötta skogar, varför boniteringen i stor utsträckning utgör en subjektiv bedömning.

Jonsons system har åtta klasser beteckna- de med romerska siffror. Bonitet I anger den bästa bonitetsklassen och bonitet VIII den sämsta. Ursprungligen ingick även fjällbarr- skog i boniteringssystemet och betecknades då med bonitet IX. Jonson angav även vil- ken genomsnittlig produktion, som skulle kunna erhållas vid 100 års omloppstid un- der ideala beståndsbetingelser, och avsåg att systemet för praktiskt bruk skulle kunna användas över hela landet. Erfarenheten och produktionsundersökningar har emellertid visat, att produktionsförmågan i en viss bonitetsklass varierar avsevärt från norr till söder. Boniteringssystemet bör därför i förs- ta hand endast utnyttjas för jämförelser inom områden med jämförliga klimatförhållan- den. Härtill kommer att boniteringssystemet, på det sätt det används, inte utgör ett ren— odlat system för ståndortsklassificering,utan influeras av de aktuella beståndens beskaf- fenhet. I extrema klimatlägen. där höjd och ålder sällan ger tillräcklig ledning, sker boni- teringen i fält efter mycket subjektiva grun- der under hänsynstagande till bl. a. bestån- dens sämre förmåga att sluta sig. I södra de- larna av landet varierar ofta produktionsför- mågan starkt med trädslaget, varför en boni- tering efter befintligt trädslag kan ge avse- värt lägre bonitet än om bonitering sker efter bästa trädslag (gran). Även i Norrland före- kommer problemet med att tall och gran ger olika bonitet, och där kan ett trädslags- utbyte i motsatt riktning, från gran till tall, ibland väntas ge bonitetshöjningar på en bonitetsklass eller mer.

På grund av svagheterna i boniterings- systemet har detta under många år utsatts för stark kritik från skogsfolk i praktiken. Försök som gjorts att introducera en bonite- ring grundad på beståndens övre höjd och ålder i brösthöjd har strandat på att dessa velat erhålla ett system. som både anger den optimala produktionsförmågan hos ståndor-

ten och produktionsförmågan hos det befint— liga beståndet. men som ändå är enkelt i sin praktiska utformning och helst kompletterat med en möjlighet att bonitera efter markve- getationen i de fall marken saknar skogsbe- stånd. Bortsett från att möjligheterna till gödsling och rasförädling medfört att be- greppet optimal produktionsförmåga blivit ett än mera relativt begrepp än tidigare vad beträffar volymproduktion. och volympro- duktionen som sådan ett otillräckligt krite- rium i den praktiska tillämpningen, måste de refererade kraven på ett kommande bonite- ringssystem sammanhänga med en övertro på skogsforskningens möjligheter. Klart är emellertid att det föreligger goda möjligheter att nu införa ett system. som är bättre än det gamla. Sedan flera år tillbaka utförs vid riksskogstaxeringen en särskild bonitetsbe- stämning grundad på de tio procent grövsta trädens medelhöjd och ålder i brösthöjd i avsikt att underlätta en övergång till bonite- ring efter övre höjd enligt det förslag, som framlagts av institutionen för skogsproduk— tion vid skogshögskolan (Carbonnier, Ch. PM angående bonitering av skogsmark. Sve— riges Skogsvårdsförbunds tidskrift, 1966: 6). Vid denna institution har bonitering grundad på övre höjd tillämpats sedan mitten av l940-talet. Vid riksskogstaxeringen har Jon- sons boniteringssystem bibehållits, men un- der betonande av att boniteringen endast syftar till en indelning av skogsmarken i olika klasser. Produktionsförmågan eller rät- tare den aktuella produktionen i dessa klas- ser har sedan studerats genom analys av för- råd och tillväxt i olika åldersklasser och sammanställts i form av s.k. produktions- översikter. Riksskogstaxeringens produk- tionsöversikter (Nilsson, N.-E. 1961. Medd. från St. skogsforskningsinst. Bd 50: ]) grun— das på analyser av den andra riksskogstaxe- ringen 1938—1952.

Som framgått har Jonsons boniteringssy— stem både teoretiska och praktiska svaghe- ter och har sin huvudsakliga betydelse när det gäller att jämföra skogsmark inom samma klimatområde. Om man trots sub— jektiviteten kan hålla en någorlunda enhet- lig boniteringsnivå, kan bonitetsklassifice—

ringen utnyttjas även för ingång i erfaren- hetstabeller av olika slag —— exempelvis de tidigare nämnda produktionsöversikterna. Fortgående jämförelser av boniteringsnivån vid riksskogstaxeringen visar, att det har va- rit möjligt att etablera en ganska god sta- bilitet i bonitetsbedömningarna. En succes- siv. inte helt omedveten höjning av bonitets— nivån har dock erhållits.

Boniteringen som sådan ger alltså inte någon direkt skattning av den praktiska pro- duktionsnivå, som skulle kunna erhållas i olika bonitetsklasser. De produktionsöver- sikter, som sammanställts för den i sluten— hetshänseende bättre hälften av arealen, bör dock kunna ge en viss uppfattning härom. Om man nämligen uppfattar produktions- översikterna som utvecklingsföljder och be- räknar medelproduktionen vid viss angiven växttid erhålles ett produktionsmått, som torde ge en bättre uppfattning om produk- tionsförmågan än vad den Jonsonska ideal- boniteten ger. I sammanställningen nedan anges för olika bonitetsklasser medelpro- duktionen i mask per hektar och år enligt riksskogstaxeringens produktionsöversikter för den i slutenhetshänseende bättre hälften av arealen inom tillväxtområde I—VI. (Vad beträffar indelningen i tillväxtområden, se avsnitt A.3.2.) Medelproduktionen har be- räknats vid en växttid av 120 år i tillväxt- område I—II, 100 år i tillväxtområde III och 80 år i tillväxtområde IV—VI. Ideal- boniteten i mask per hektar och år har an- givits inom parentes.

Tabellvärdena grundas i tillväxtområde I—III på genomsnitt för samtliga trädbe-

stånd, i område IV—V på barrblandskogar och blandade barr- och lövskogar samt i område VI på granskogar.

Som framgår av tabellen är den beräk- nade medelproduktionen ungefär 10% lägre i tillväxtområde I än i tillväxtområde 11 inom samma bonitetsklass och produk- tionsnivån är dessutom betydligt lägre än den nivå idealboniteten anger. I tillväxtom- råde lII—V varierar den redovisade produk- tionsnivån något, men stämmer ganska väl med idealboniteten, medan nivån i område VI ligger inte obetydligt högre än ideal- boniteten.

Med gjorda reservationer för jämförbar— heten mellan norr och söder redovisas i ta— bell A.3 skogsmarkens fördelning på boni- tetsklasser inom ägargrupper och industri- områden. En mera detaljerad redovisning på mindre områden finns i rapport nr 9.

Skogsmarkens fördelning på åldersklasser I tabell A.4 redovisas skogsmarkens fördel— ning på åldersklasser inom ägargrupper och industriområden. Redovisningen avser lik- som alla övriga resultat från den tredje riksskogstaxeringen medelförhållanden un- der perioden 1953—1962. Viss åldersför- skjutning har ägt rum fram till nu jämfört med det redovisade tillståndet och dessutom har slutavverkningar under perioden över— fört arealer från gammal skog till kalmark eller ungskog.

En belysning av hur mycket denna för- skjutning har ändrat åldersklassfördelningen under perioden har erhållits genom en ål— dersframskrivning från respektive taxeringsår

Mede/produktion enligt riksskogstaxeringens praduk!ionsörersikrer

Måttenhet: mask/ha och år

Bonitetsklass

I II (10,5) (8,0)

III Tillväxtområde (6,0)

VIII (1.2)

VII (1,8)

TI TII TlII TIV TV TVI

1,2 1,3

till år 1962 av samtliga provytor i Norrbot- tens län. Härvid har slutavverkning förut- satts av lika stor yta gammal skog som en- ligt stubbinventeringen slutavverkats under perioden. Resultatet av den hypotetiska ål— dersframskrivningen redovisas i tabell A.5. I tabellen har området ovanför den s.k. skogsodlingsgränsen redovisats för sig. Som närmare motiveras i avsnitt A.3, har detta område i avverkningsberäkningarna betrak- tats som ett geografiskt redovisningsområde. »Skogsodlingsgränsen» uppdrogs i början av 1950-talet av domänverket över kronomar- kerna. Denna gräns är övervägande biolo- giskt betingad, men avsättningsförhållande- na har spelat in och drivningstekniska syn- punkter har ofta bestämt den praktiska gränsdragningen i detaljerna. Skogsodlings- gränsen avskiljer de ekonomiskt och biolo- giskt sämsta markerna, där som regel var- ken föryngringshuggningar eller investering— ar för skogens förnyelse får förekomma (Domänverkets reglementssamling Å 4: 12).

Skogsodlingsgränsen existerar alltså som en investeringsgräns endast på kronans sko- gar. Självfallet är det dock av värde att kunna särskilja sådana biologiskt och eko— nomiskt problematiska marker även hos de

% LAPPMARKEN OS LAPPMARKEN

övriga ägargrupperna, varför skogsodlings- gränsen vid riksskogstaxeringen schablon— mässigt uppdragits såsom en redovisnings- gräns över de marker som är belägna mel- lan kronomarkerna.

Som framgår av tabell A.5 och den grafiska representationen i figur A.2 har det enligt den hypotetiska framskrivningen in- träffat mycket stora förskjutningar på kro- noskogarna i lappmarken nedan skogsod- lingsgränsen och i kustlandet. Detta sam- manhänger med att man på kronoskogar under den aktuella perioden satsat hårt på slutavverkning av gamla och glesa bestånd. En närmare analys grundad på stubbinven— teringen har visat, att Slutavverkningsytan per år varit ca 1,6 % av skogsmarks- arealen i lappmarken och 1,7 % i kustlan- det. Slutavverkningsytan har därför varit större än den som förutsatts även i det mest extrema slutavverkningsalternativet i avverk- ningsberäkningarna i avsnitt A.3. Detta mås- te med nödvändighet observeras vid bedöm— ning av nämnda beräkningar, som grundas på medeltillståndet under perioden. Vad be- träffar övriga skogar har slutavverknings- arealen ökat, men är relativt sett lägre än på kronoskogar. Slutavverkningsytan på icke

KUSTLANDET

GO Kronoskogor

äääåäääääääää

SNÄÄäääSäåäå

ssssssss

D-I

x

Aldersklosser

Figur A.2. Skogsmarksareal i Norrbottens län fördelad på åldersklasser, dels enligt genomsnitt för riks- skogstaxeringen åren 1953—1962, dels enligt en beräknad åldersklassfördelning år 1962

kronoskog under redovisningsperioden har dock uppgått till ca 1,2 % per år i Norrbot- tens lappmark nedan skogsodlingsgränsen, men till endast 0,8 % per år i kustlandet. Ovan skogsodlingsgränsen har ändringarna varit obetydliga. Slutavverkningsytan på kronoskog har utgjort ca 0,1 % per år och på icke kronoskog 0,8 % per år.

Skogsmarkens fördelning på huggnings— . klasser

Huggningsklasserna utgör en indelning i be- handlingsklasser med hänsyn till bedömd åtgärd vid nästa huggningsingrepp. En de- finition av huggningsklasserna redovisas i underbilaga A.I. I korthet har huggnings- klasserna följande innebörd:

A Kalmark. Slutenheten (0,3. Bl Plantskog med medelhöjd (1,3 m. BZ Ungskog där nästa huggningsingrepp be- döms bli röjning. C Yngre gallringsskog, där nästa huggning bedöms ske i form av gallring, som hu- vudsakligen ger massaved. Dl Äldre gallringsskog. Nästa huggning be- döms bli gallring, som huvudsakligen ger timmerutbyte. DZ Äldre skog. Valfrihet föreligger att an— tingen gallra eller slutavverka. D3 Slutavverkningsskog. E Tras- och skräpskog som bör slutavver- kas.

Indelningen i huggningsklasser är grund- läggande för avverkningsberäkningarna, och en mera ingående beskrivning av tillståndet i huggningsklasserna redovisas därför i av— snitt A.3. I tabell A.3 redovisas för olika ägargrupper skogsmarksarealens procentuel- la fördelning på huggningsklasser. En mera detaljerad redovisning finns i rapport nr 9.

I tabell A.6, som utgör ett utdrag ur ta— bell 7 i rapport nr 9, redovisas för samtliga ägargrupper arealomfattningen av de olika huggningsklasserna i absoluta tal, samt inom varje huggningsklass arealens fördelning med avseende på beståndens slutenhetsgrad. Av tabellen framgår att slutenheten är gan- ska hög i gallringshuggningsklasserna (BZ, C och DI). I samtliga dessa har ungefär

halva arealen en slutenhet av 0,7 eller mer. I slutavverkningshuggningsklasserna (D3 och E) är slutenheten i norra Sverige genom— snittligt mycket låg. Förhållandet är givetvis mest accentuerat i huggningsklass E, men även D3 innehåller stora arealer med myc— ket låg slutenhet. Vissa delar av huggnings- klasserna D3 och E torde tidigare ha utgjort praktiskt taget kalmark med kvarlämnade beståndsrester, som sedan successivt vuxit upp till massaslutenhet 0,3 eller 0,4. I södra Sverige är slutenheten vanligen hög i hugg- ningsklass D3, men givetvis låg i huggnings- klass E.

A.2.3. Virkesförråd

Det totala virkesförrådet i riket uppgick vid den första riksskogstaxeringen till ca 1,6 miljarder m3sk, vid den andra taxeringen till 1,9 miljarder och vid mitten av perioden 1953—1962 till ca 2,2 miljarder m3sk. Med hänsyn till den ökning av avverkningarna som ägt rum under senare år är det av stort intresse att försöka konstatera huruvida den— na förrådsökning fortfarande pågår. En översiktlig analys härav redovisas i avsnitt A.5.

Tabell A.7, som hämtats från rapport 9, innehåller en översiktlig redovisning av hur det totala virkesförrådet samt grundytan på bark har ändrats mellan den andra och den tredje riksskogstaxeringen. Ändringen har även uttryckts såsom en procentuell årlig differens. Som framgår av tabellen har vir- kesförrådet ökat, och det framgår även att ökningen har varit särskilt markant i södra Sverige. Västmanlands län utgör ett undan- tag, vilket huvudsakligen torde samman- hänga med stormfällningarna i januari 1954, men kan även till en del vara en medelfels— effekt.

Förrådets fördelning på trädslag och diameterklasser

Tabell A.8 innehåller en översiktlig sam- manställning av förrådets fördelning på trädslag och diameterklasser. Virkesförrå— dets sammansättning av olika trädslag är i stort sett oförändrad sedan den andra riks-

Virkesförrådets procentuella fördelning på trädslag

Norrlandslånen Trädslag

Svealandslänen 2:a tax. 3:e tax. 2:a tax. 3:e tax. 2:a tax.

Götalandslänen Hela riket 3:e tax. 2:a tax. 3:e tax.

Tall Gran Löv

39 44 17

100

41 44 15

100

43 46 1 1

Alla 100

skogstaxeringen, vilket framgår av samman- ställningen ovan avseende förrådet på samt- liga ägoslag procentuellt fördelat på tall. gran och löv.

Beträffande dimensionssammansättningen visar den tredje taxeringen högre procentuell andel grovskog än den föregående. Detta framgår av sammanställning nedan.

Virkes förråd inom huggningsklasser I tabell A.9 redovisas det uppskattade vir- kesförrådet per hektar inom skilda hugg- ningsklasser. Av redovisningen framgår att virkesförrådet i en huggningsklass i stort sett är detsamma hos alla ägargrupper. De skill- nader som föreligger i länsmedeltal i Norr- bottens län hänger samman med skillnader- na mellan lappmark och kustland. Krono- skogar och övriga allmänna skogar, som till övervägande del är belägna i lappmarken,

40 44 16

100

40 45 1 5

100

43 45 12

100

40 42 18

100

37 45 18

100

har en tendens till lägre virkesförråd än andra skogar. Samma gäller för Kopparbergs län, där medeltalet för de allmänna skogar- na dras ned av de låga förråden på de svaga markerna i Särna och Idre.

I rapport nr 9, tabell 9, har stamantalet per hektar redovisats med fördelning på barrskog och lövskog samt på diameterklass- grupper, dels för huggningsklasserna BZ och C, D], DZ och D3, dels som genom- snitt för samtliga klasser (A—E). Av redo- visningen framgår, att det i genomsnitt finns ett mycket stort antal småträd under 10 cm i samtliga huggningsklasser. Skillnaden mel- lan sammanställningar byggda på riksskogs- taxeringens genomsnitt och produktionsta- beller grundade på skötta försöksytor är i detta avseende markant. Den stora före- komsten av småträd i äldre skog torde vara ett uttryck för eftersatta röjningar och gall- ringar.

Virkesförrådets procentuella fördelning på diameterklasser

Norrlandslänen 2:a 3 :e tax. tax.

Diam. vid brh. cm

2:a

Trädslag tax.

Svealandslänen Hela riket

2:a 3 :e tax. tax.

Götalandslänen 2:a 3 :e tax. tax.

3 :e tax.

Tall 0—14,9 15—24,9 25+

25 43 32

21 44 35

19 41 40

16 41 43

14 36 50

1 2 34 54

20 41 39

18 40 42

Alla 100 100 100 0—14,9 15—24,9 25+

39 41 20

36 42 22

31 45 24

100 100 100 100 100

27 45 28

23 42 35

21 39 40

33 43 24

30 42 28

Alla 100 100 100 0—14,9 15—24,9 25+

58 61 32 30 10 9

52 35 13

100 100 100 100 100

45 38 17

39 36 25

34 35 31

51 34 15

50 33 17

Alla 100 100 100 100 100 100 100 100

Den nedsatta gagnvirkesproduktion, som är en följd härav, belyses av den stora an- delen klenskog enligt avverkningsberäkning- arna i avsnitt A.3. De lönsamhetsmässiga konsekvenserna av klendimensionsproduk- tionen belyses av kostnadsberäkningar i bi- laga B samt av den stora volymen kvarläm- nade småträd i avverkningarna enligt redo- visningen i avsnitt A.4.

Virkesförråd inom åldersklasser

Som en motsvarighet till tabell A.9 redovi- sas i tabell A.10 virkesförrådet per hektar inom skilda åldersklasser. Den tidigare kon- staterade förekomsten av stora arealer äldre skog med låg slutenhet återspeglas i tabell A.10 i form av låga virkesförråd per hektar i den äldsta skogen.

Som framgår av tabellen har i Norrland åldersklass V (81—100 år) de högsta för- råden per hektar. Tabellen ger alltså en be- lysning av den utglesning som ägt rum i äldre bestånd genom upprepade genom- buggningar.

A.2.4. Tillväxt

I tabell A.11 redovisas den årliga tillväxten på skogsmark för förrådet från 0 cm. Till- växten är beräknad med ledning av tillväxt- procenter härledda ur provträdsmaterialet från 1953—1960 års taxeringar. Procentta- len har baserats på tillväxten i medeltal för en femårsperiod närmast före taxeringstill— fället och beräknats för tall, gran och löv- träd. Tillväxten har justerats till normal- klimat (se avsnitt A.25).

I jämförelse med den nu beräknade till- växten, ca 78 milj. mäsk, redovisades vid 1938—1952 års taxeringar ca 63 milj. Jäm- förelsen är dock mycket approximativ, då tillväxten hänför sig till olika perioder och någon justering till normalklimat av den be- räknade tillväxten vid den andra riksskogs- taxeringen ej har gjorts.

Otvivelaktigt har dock tillväxten i våra skogar ökat starkt. I nästa avsnitt redovisas en särskild tillväxtanalys, som avser att be- lysa orsakerna till tillväxtökningen. Analy- sen har utförts för Norrbottens och Öster—

götlands län i form av en jämförelse mellan tillväxtuppskattningarna vid den första och vid den tredje riksskogstaxeringen.

A.2.S. En tillväxtanalys Allmänt om tillväxtberäkningar

Med tillväxt hos ett enskilt träd avser man stamvolymens ökning under en viss period, dvs. skillnaden mellan slutvolym och begyn- nelsevolym. Primärt avser tillväxtberäkning- arna vanligen volymen under bark. Genom att beräkna tillväxten hos representativt val- da provträd kan sedan tillväxten beräknas för totala virkesförrådet. Man bör skilja mellan tillväxtberäkningar, som avser att visa hur stor tillväxten varit under en viss förfluten period (avsatt tillväxt), och beräk- ningar som avser att visa hur stor tillväxten sannolikt kommer att bli under en kom- mande period (väntad tillväxt). Den avsatta tillväxten under en viss period kan i hög grad påverkas av om perioden varit kli- matiskt gynnsam eller ej. För att uppskatt- ningen av den avsatta tillväxten skall ge en bättre uppfattning om den tillväxt som kan väntas under en följande period, brukar man numera försöka räkna om den till att mot- svara genomsnittliga klimatförhållanden (kli- matjusterad tillväxt).

Metoderna för tillväxtberäkning har änd— rats en del under den tid som förflutit mel- lan den första och den tredje riksskogstaxe- ringen. Genom särskilda undersökningar vet vi emellertid att metoderna i stort sett ger jämförliga resultat.

Til/växtens årsvariationer-

Som nämnts varierar tillväxten starkt år från år på grund av, som man anser, i hu- vudsak klimatiska faktorer. Som ett approxi- mativt mått på årsvariationerna brukar man använda det s.k. årsringsindex, som anger förhållandet mellan medelårsringsbredden ett visst är och normal medelårsringsbredd. Med normal medelårsringsbredd (årsrings- index=100) menar man genomsnittlig års- ringsbredd under en viss undersökningspe- riod, som bör vara relativt lång.

)

,...»!

lll/

l/

b..!

50

1902 06 10 14 18 22 25 30 BL 38 1.2 LG 50

Figur A.3. Årsringsindex åren 1902—1963 för gran och tull, Norrbottens kustland

Undersökningar av årsringsvariationerna har bedrivits under många år såsom en vik- tig del av den skogliga produktionsforsk- ningen. Efter tillkomsten av den tredje riks- skogstaxeringen år 1953 kan även årsrings— index för regionala områden beräknas med hjälp av riksskogstaxeringens provträdsma- terial. Som exempel härpå redovisas i figur A.3 årsringsindex för gran och tall i Norr- bottens kustland under perioden 1902—1963.

Som framgår av figuren växlar perioder av goda och dåliga växtår med varandra. Den tillväxtperiod som undersökts vid den första riksskogstaxeringen, nämligen tioårs- perioden 1916—1925, råkade vara i tillväxt- hänseende speciellt gynnsam. Medelårsrings- index uppgår för tall till 116 och för gran till 110, vilket alltså innebär att tillväxten hos tall under denna tid var ca 16 % högre än »normal» tillväxt och tillväxten hos gran ca 10 % högre. Vid jämförelse på normal— nivå med senare tillväxtberäkningar måste därför en mot årsringsindex svarande reduk- tion av tillväxten utföras.

Tillväxtens åldersberoende Tillväxten hos skogsbestånd varierar på ett karakteristiskt sätt med åldern. Den årliga tillväxten, uttryckt i procent av virkesförrå- det, kan hos unga bestånd uppgå till 10 % eller mer, men sjunker mycket snabbt då virkesförrådet per hektar ökar. Hos mycket gamla bestånd kan tillväxten utgöra mindre än 1 % av förrådet. Figur A.4 anger den ge- nomsnittliga tillväxtprocenten vid olika åld- rar vid första och tredje riksskogstaxeringen. Av figuren framgår att tillväxtprocenten vid den tredje taxeringen genomsnittligt ligger högre än vid den första taxeringen. I de yngsta åldrarna har den första taxeringen givit en högre tillväxtprocent än den tredje taxeringen. Denna skillnad är dock inte reell utan sammanhänger med den vid denna tid tillämpade beräkningsmetoden för småträd, som gav icke obetydliga överskattningar. Enär småträden utgör en mycket ringa del av det totala virkesförrådet, spelar emeller- tid denna överskattning inte någon nämn- värd roll.

i | . | I | I I 30 50 70 90 110 130 150 170

Ålder (år)

”LV/lf | | | | | | | 30 50 _ 90 110 130 150 170 Alder (år)

Figur A.4. Tillväxtprocent för gran och roll vid första och tredje riksskogstaxeringen (1925 resp. 1953—

1960), Norrbottens kustland Procenttalen år klimatjusterade

Tillväxten per hektar ökar till en början med stigande ålder, når småningom ett maximum och sjunker sedan sakta.

Tillväxten är således starkt beroende av virkesförrådets ålderssammansättning - ett förhållande som måste beaktas vid planlägg- ning av skogsskötseln på längre sikt. Den ekonomiska aspekten av tillväxtens åldersbe- roende beskrives dock bättre om man ut- trycker tillväxten i form av en värdetillväxt i kronor per hektar i stället för en volym- tillväxt i kubikmeter. Liksom volymtillväx- ten avtar värdetillväxten småningom med stigande ålder. Om man sätter värdetillväx- ten i relation till det utnyttjande kapitalets storlek (rotvärde + markvärde) erhåller man ett uttryck för beståndets förräntning. Ett

kriterium på ett bestånd har uppnått optimal omloppstid är att förräntningen sjunkit till en nivå, som svarar mot det rän- tekrav man har. Om räntekravet är lågt blir den optimala omloppstiden lång, medan ett högt räntekrav ger en kort optimal om- loppstid. Som bekant baseras skogsvårds- lagens föreskrifter rörande utvecklingsbar skog på ett lönsamhetskriterium av här an- givet slag. Det kan vara av intresse att åter- ge de exempel på slutåldrar (växttider), som anges i Skogsstyrelsens reviderade anvisning- ar gällande från 1 maj 1964 rörande tillämp- ningen av skogsvårdslagen (se nedan). Den lägre åldern gäller vid hög prisre- lation (1: 0,8), dvs. då det är liten skillnad i värde mellan timmer- och massavedsskog.

Exempel på slutåldrar i anvisningarna till skogsvårdslagen

Bonitet

Tillväxtområde 111

V VI VII

90—110 80— 95 75— 95 70— 90 70—— 85 65— 75

SOU 1968: 9

110—130 100—125 95—120 85—115 80—1 10 75—100

120—150 135—140 100—135 95—125 85—1 15 80—1 10

130—160 120—150 110—140 100—130 95—125 95—115

Den högre åldern gäller vid låg prisrela- tion (1: 0,4), dvs. då det är stor skillnad i värde mellan timmer- och massavedsskog.

T illväxtens ändringar mellan första och tredje riksskogstaxeringen

Som framgått ovan var den period, som till- växtberäknades vid den första riksskogstaxe- ringen, synnerligen gynnsam i klimatiskt hänseende i Norrbottens kustland. Den till- växt, som då uppskattades, gav en alltför positiv uppfattning om den tillväxt, som kunde väntas framöver. Med nuvarande vet- skap skulle det emellertid ha varit möjligt att justera den uppskattade tillväxten till >>normalklimat>>. En intressant frågeställning är, i vilken mån klimatjusterade tillväxtpro- center, uppskattade vid den första riksskogs- taxeringen, skulle kunnat ge en någorlunda riktig uppskattning av den nuvarande årliga tillväxten. Frågeställningen är av intresse in- te minst då man försöker bedöma vilka möj- ligheter, som nu föreligger att under vissa givna förutsättningar beträffande skogssköt- seln uppskatta tillväxten i framtiden (se av- snitt A.3.9).

Genom att tillämpa tillväxtprocenterna från den första riksskogstaxeringen på nu— varande förråd med dess ålderssammansätt- ning kan man erhålla en tillväxtjämförelse, som belyser frågan.

Skillnaden i tillväxt mellan taxeringar- na kan härigenom uppdelas i tre kompo- nenter, som är hänförliga till ändringar i virkesförrådets storlek, dess ålderssam— mansättning och tillväxtprocent. Förfaran— det bygger på följande schematiska resone- mang. Vi förutsätter först att förrådets stor— lek ändrats, men att åldersfördelning och tillväxtprocent varit oförändrade. Förråds- ändringen ger då ett tillskott i tillväxt (po— sitivt eller negativt) som är direkt proportio- nellt mot ändringens storlek. Vi förutsätter därefter att även ålderssammansättningen ändrats. Nuvarande förråd med dess ålders- sammansättning multiplicerade med första taxeringens tillväxtprocenter ger då tillväx- tens storlek och följaktligen även den sam- lade effekten av förrådsändring och ålders- ändring. Genom byte till de nya tillväxt-

114

procenterna erhålles slutligen ett ytterligare tillskott, som är att hänföra till ändringarna i tillväxtprocent.

Resultatet av en sålunda utförd tillväxt- jämförelse finns redovisad i tablåerna på s. 115.

Av jämförelsen framgår att tillväxten i Norrbottens lappmark ökat från 1,76 milj. m3sk år 1926 till 2,62 milj. åren 1953— 1962. Av ökningen är 0,05 milj. n13sk hän- förliga till förrådsökning, hela 0,56 milj. m3sk till åldersändring (yngre bestånd) var— jämte 0,25 milj. m3sk är hänförliga till hög- re tillväxtprocent. I Norrbottens kustland har tillväxten ökat från 2,75 milj. m3sk till 3,53 milj.; 0,22 milj. mask är hänförliga till förrådsändring, 0,26 milj. m3sk till ålders- ändring och hela 0,30 milj. m3sk till högre tillväxtprocent. I Östergötlands län har till- växten ökat från 1,94 milj. m3sk år 1927 till 2,83 milj. åren 1953—1962. Av ändringen är inte mindre än 0,69 milj. mäsk hänförliga till den stora förrådsökningen. I motsats till förhållandet i Norrbottens län har förrådet blivit något äldre, vilket skulle ha orsakat en minskning av tillväxten med 0,05 milj. mask under i övrigt oförändrade förhållan- den. Ändringsorsaken >>högre tillväxtpro- cent» har givit en ökning med 0,33 milj. m3sk. Det framgår av analysen att höjning— en av tillväxtprocenterna i runt tal motsva- rar 10 % av den nuvarande tillväxten och 15 % av tillväxten enligt den första taxe- ringen.

Ändringsorsaken >>högre tillväxtprocent» bör kommenteras något. I en preliminär och mera schablonartad beräkning, som redo- visades i ett föredrag på Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien år 1964, benämndes denna ändringsorsak »annan orsak». Beräk- ningstekniken ger inte svar på vad som givit de högre tillväxtprocenterna. Det är emellertid ganska uppenbart, att det är fråga om en skogsskötseleffekt. Vid gallringarna om än utförda i sparsam omfattning — har träd med låg eller ingen tillväxt huggits bort, varigenom den genomsnittliga tillväxt— procenten hos det kvarvarande förrådet höjts. Höjningen motsvarar i stort sett en halv bonitetsklass i Jonsons boniterings-

SOU 1968: 9

Område

Norrbottens lappmark Areal, 1 000 hektar Förråd, milj. mask

Tall Gran Löv

Alla

Tillväxt alla trädslag, milj. mask Tillväxtprocent i genomsnitt

Norrbottens kustland Areal, 1 000 hektar Förråd, milj. mask

Tall Gran Löv

Alla

Tillväxt alla trädslag, milj. mask Tillväxtprocent i genomsnitt

Östergötlands län Areal, 1 000 hektar Förråd, milj. m3$k

Tall Gran Löv

Alla

Tillväxt alla trädslag, milj. mask Tillväxtprocent i genomsnitt

Orsak till tillväxtändring (milj. mask )

Högre Tillväxt F örråds- Ålders- tillväxt- Område Trädslag l:a tax.1 ändring ändring procent

Norrbottens Tall 0,97 + 0,07 + 0,36 lappmark Gran 0,51 0,07 + 0,12 Löv 0,28 + 0,05 + 0,08

1,76 + 0,05 + 0,56

Norrbottens 1,43 + 0,27 + 0,10 kustland 0,65 —0,09 + 0,10 0,67 + 0,04 + 0,06

Alla 2,75 + 0,22 + 0,26

Östergötlands län Alla 1,94 + 0,69 —0,05

1 År 1927 i Norrbottens län och år 1927 i Östergötlands län. 2 Medeltal för åren 1953—1962.

SOU 1968: 9

system. Av tidsskäl har analyser för andra områden av landet inte kunnat utföras, men det är ingenting som motsäger att en så- dan ökning ägt rum i hela landet.

A.3. Bruttoavverkningsberäkningar

A.3.1. Introduktion

Ett av de mest väsentliga syftena med riks- skogstaxeringen är att ge underlag för be- räkningar och bedömningar rörande de framtida avverkningsmöjligheterna. Det vore givetvis önskvärt, att man kunde göra rea- listiska långtidsprognoser över de sannolika framtida verkliga avverkningsbeloppen. Med hänsyn till alla osäkra element, inte minst på efterfrågesidan, skulle dock en prognos av detta slag ha ett mycket begränsat värde. Utvecklingen på längre sikt är starkt bero- ende av hur stora avverkningar, som verk- ligen kommer att utföras samt av det sätt på vilket skogen i övrigt sköts. På grund härav måste kalkylerna grundas på precise- rade förutsättningar beträffande skogssköt- seln. Man kan då inte längre tala om en prognos i egentlig mening utan bör hellre använda uttrycket avverkningsberäkning.

På grund av skäl, som nu anförts, är be- räkningar för långa perioder av begränsat värde. I samma mån som den verkliga ut- vecklingen avviker från beräkningarna för- lorar dessa sitt värde. De bör därför göras om med korta mellanrum, exempelvis vart femte år.

De föreliggande beräkningarna avser i norra Sverige två tioårsperioder och i södra Sverige två femårsperioder.

Eftersom det är angeläget att kunna be- lysa, hur stor avverkningen blir vid varie- rande förutsättningar i fråga om skogssköt- seln, upprättas beräkningar för olika alter- nativ.

Målsättningen för beräkningarna är allt- så att ange storleken och beskaffenheten av det virkesutfall, som kan förväntas vid en på visst sätt angiven beståndsbehandling.

Primärt är beräkningarna av bruttokarak-

tår och tar inte hänsyn till om virket är ekonomiskt tillgängligt eller utnyttjbart.

Med hänsyn till vad här anförts, kan inte resultaten från avverkningsberäkningarna utan vidare direkt användas för praktiska bedömningar i olika sammanhang. Det är en tvingande nödvändighet att de som avser utnyttja denna utredning verkligen sätter sig in i beräkningsmetoden och tar ställning till de förutsättningar som gäller för de olika alternativen. Speciellt är det av betydelse att ta hänsyn till att utgångsläget svarar mot medeltillståndet under perioden 1953—1962, alltså närmast mot år 1958.

A.3.2. Områdesindelning och ägargruppering

Indelningen i industriområden har fastställts av Virkesbalansutredningen. Vid avverk- ningsberäkningarna tillämpas en mera långt- gående områdesindelning enligt följande.

Indu- stri- omr. Delområde

Beteckning i tabeller och text

Ia Norrbottens lappmark ovan skogsodlingsgränsen Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen BDans Norrbottens kustland BD:K Västerbottens lappmark ovan skogsodlingsgränsen Västebottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen Västerbottens kustland

BD: L os

AC: L os

AC: L ns AC: K

I b Jämtlands landskap ovan skogsodlingsgränsen Jämtlands landskap nedan skogsodlingsgränsen Z: J ns Västernorrlands län Y

Zzlos

Härjedalsdelen av Jämtlands län ovan skogsodlingsgr. Härjedalsdelen av Jämtlands län nedan skogsodlingsgr. Hälsingslandsdelen av Gävle-

borgs län

ZzH os Z:Hns XzH

Särna-Idredelen av Koppar- bergs län Kopparbergs län utom Särna-Idredelen Gästriklandsdelen av Gävle- borgs län Västmanlands län Uppsala län Stockholms län

W: 51

Värmlands län örebro län Dalslandsdelen av Älvsborgs län

.*?—lm

Skaraborgs län Västgötadelen av Älvsborgs län Göteborgs och Bohus län

Södermanlands län

Östergötlands län Gotlands län

"1710 O,"? 70

Kalmar län Jönköpings län Kronobergs län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län

ZZFXOTI

Genom uppdelningen på mindre områden vinns ett bättre hänsynstagande till de skill- nader, som kan föreligga på grund av olika geografisk belägenhet. Skogsodlingsgränsen utnyttjas sålunda i detta sammanhang blott såsom en geografisk gräns för att särskilja en mera fjällnära del av inlandet från den övriga delen. Gjorda analyser visar, att det föreligger strukturella skillnader, som moti- verar en sådan avgränsning. En särredovis- ning av arealen ovan skogsodlingsgränsen är därför i första hand beräkningstekniskt motiverad och innebär sålunda inte något ställningstagande vare sig till gränsens be- rättigande som investeringsgräns eller till dess belägenhet. Däremot lämnas ju även en belysning av avsättningsläget (bilaga B), varvid givetvis områdena ovan skogsodlings— gränsen tilldrar sig särskilt intresse.

I södra Sverige är de strukturella och biologiska skillnaderna mellan olika delom- råden ej så stora som i Norrland. Efter särskilt övervägande har därför avverk- ningsberäkningarna primärt utförts för fle- ra delområden sammantagna enligt följande gruppering:

C,B

R, O,P E

Den skillnad i allmän beskaffenhet, som föreligger hos skog tillhörande olika ägar- kategorier, är i stor utsträckning geografiskt betingad och utjämnas därför vid en upp- delning på mindre områden.

Indelningen i industriområden är endast en av de områdesindelningar som för olika ändamål tillämpas vid redovisning av resul- tat från riksskogstaxeringen.

Indelningen i fem regioner är den grund- läggande. Taxeringsprocenten varierar näm- ligen mellan regionerna, varför dessa måste bearbetas var för sig i alla sammanhang. Den ordinarie redovisningen sker i övrigt med indelning i län och länsdelar. Region- indelningen kan betraktas såsom en taxe- ringstekniskt motiverad indelning.

Indelningen i sex tillväxtområden har till— lämpats vid redovisning av riksskogstaxe- ringens produktionsöversikter samt i vär- deringsmetoder grundade på riksskogstaxe- ringens material, såsom den nya fastighets- taxeringsmetoden och tabeller för bestäm- mande av skogens avkastningsvärde. Indel- ningen i tillväxtområden kan betraktas så- som en biologiskt-klimatiskt motiverad in- delning.

De olika områdesindelningarna framgår av sammanställning på s. 118.

Genom uppdelning av industriområdena i delområden har ramberäkningarna primärt kunnat utföras utan uppdelning på ägar- grupper. Den slutliga redovisningen sker på följande ägargrupper: kronoskogar, övriga allmänna skogar. bolagsskogar samt övriga enskilda skogar (bondeskogar). Gruppen öv- riga allmänna skogar (allmänningsskogar och ecklesiastika skogar) är liksom bolags- skogarna av så liten arealomfattning. att till— gängliga grunddata är behäftade med myc- ket stora medelfel. Av denna anledning hade det varit att föredra att samredovisa dessa grupper med kronoskogar respektive med övriga enskilda skogar. Önskemålet att kunna redovisa separata resultat för krono- skogar och bondeskogar har dock ansetts böra bli tillgodosett i första hand, varför en separat redovisning av alla fyra ägargrupper- na ändå skett.

Områdesindelningar

Områdesnummer Tillväxtområde Industriområde

I BD: L, AC: L, Z, W: SI II : BD: K, AC: K, Y, X: H m : Maxa S (norra delen) IV B, C, D, I, S (huvud- delen), T, U V E, F, G,H,O,P,R VI K, L, M, N

BD, AC, Z: J, Y 2: H, X: H W, X: G, B, C, U

unnar

nar RQHKLMN

A.3.3. Beräkningsalternativ Virkesskörden från ett skogsbestånd erhålles dels genom gallring (genomhuggning) dels genom slutavverkning. Vid slutavverkning avverkas hela det kvarstående virkesförrå- det eller så stor del därav att återstående träd (fröträd och överståndare) inte längre bildar bestånd. I samtliga områden finns det en större andel slutavverkningsmogna be- stånd, än som skulle finnas om skogens ål- dersfördelning vore jämn. Slutavverknings- arealens storlek kan därför varieras mycket starkt och påverkar härigenom den totala avverkningskvantiteten på ett avgörande sätt. Bedömningen av vilken slutavverk- ningsareal som är lämplig (sannolik eller önskvärd) är dock i högre grad ett skogs- politiskt eller skogsekonomiskt problem än ett skogsmatematiskt. Möjligheten att utföra erforderliga återväxtåtgärder på de nya kal- markerna kan vara en begränsande faktor av praktisk betydelse.

I tidigare publicerade avverkningsberäk- ningar har två alternativ redovisats, varav alternativ a avsett en något mindre och alternativ b en något större slutavverknings- areal. Skillnaden mellan alternativen har dock i allmänhet varit för liten för att väl belysa den variation i avverkningsuttagen som kan väntas, då slutavverkningsarealen ändras. I föreliggande beräkningar redovisas därför tre alternativ i fråga om slutavverk- ningsareal: alternativ a liten slutavverknings- areal, alternativ b medelalternativ och alter— nativ 0 stor slutavverkningsareal. Bedöm- ningen av vad som är liten respektive stor slutavverkningsareal måste emellertid ske

mot bakgrunden av den sannolika förråds- utvecklingen på längre sikt. Genom en sche- matisk långsiktsanalys jämförs därför alter- nativen med avseende på deras inverkan på förrådsutveckling och tillväxt. På grund av skäl, som tidigare anförts, bör denna analys endast betraktas som en vägledande jämför- else mellan de olika slutavverkningsalterna- tiven och inte tillmätas för stor betydelse vad beträffar den absoluta nivån. Alterna- tiv som ger uppenbart orimliga nivåer bör dock kunna sorteras bort på denna väg, och det bör även vara möjligt att göra vissa jämförelser mellan områdena.

I samband med den nu pågående me- mekaniseringen inom skogsbruket har man börjat ändra gallringsprinciperna i inte ringa grad. Man eftersträvar nu betydligt starkare gallringar och förlängda gallringsintervaller.

Med hänsyn härtill redovisas även två alternativ vad beträffar gallringsuttag. Alter- nativ GI avser konventionella gallringsuttag och däremot svarande gallringsintervall. Al- zernativ G2 avser större gallringsuttag med längre gallringsintervall.

Kombinationen av tre slutavverknings- alternativ och två gallringsalternativ ger så— lunda totalt sex beräkningsalternativ.

A.3.4. Tekniskt underlag för beräkningarna

Avverkningsberäkningarna liksom utred- ningen i övrigt grundas på riksskogstaxe- ringarna under åren 1953—1962 (för länen i region III dock åren 1955—1964). Areal— och förrådsuppgifter svarar därför mot till— ståndet mitt i angiven period, alltså närmast

mot tillståndet år 1958. Beräkningsunderla- get speglar därför inte nuläget på korrekt sätt. Bland annat när det gäller arealens för- delning på åldersklasser och huggningsklas- ser har det skett en successiv förskjutning under perioden. De möjligheter som kan finnas att komma tillrätta med denna nack— del har inte varit praktiskt möjliga att rea- lisera. Ett sätt att bedömningsmässigt ta hänsyn till att materialet hänför sig till en förfluten period är att betrakta år 1958 som begynnelseår för den första beräkningspe— rioden. Viss belysning av de ändringar som skett redovisas dessutom i avsnitt A.5.

Vid avverkningsberäkningarna grupperas materialet primärt på huggningsklasser (se underbilaga A.1 samt avsnitt A.2.2). Indel- ningen i huggningsperioder är även en grundläggande grupperingsgrund vid avverk- ningsberäkningarna. Indelningen grundas på en bedömning av inom vilket tidsintervall räknat från bedömningstillfället som nästa huggningsingrepp bör utföras. Beteckning- ar och tidsintervall framgår av nedanståen- de sammanställning.

Tidsintervall (år) i region I—III IV V

Huggnings— period

a 0—10 b 11—20 0 21+

0— 5 0—3 6—10 4—6 ll—l- 7+

Vid avverkningsberäkningarna är man gi- vetvis inte bunden av denna klassificering, men den ger ändå ett visst uttryck för hur stora arealer som bör röjas, gallras osv. Virkesförrådet i a-period läggs till grund för uttagens storlek i avverkningsberäkningarna.

Den provstämpling som utförs i samband med taxeringen är sålunda inte avgörande för uttagens storlek. Det provstämplade för- rådet i huggningsperiod a ligger däremot till grund för det avverkade virkets fördelning på trädslag och diameterklasser. I de före- liggande beräkningarna ligger gallringsalter- nativ Gl ungefär på samma nivå som prov- stämplingarna, medan alternativ G2 ligger ca 20% högre. Den totala avverkningen blir emellertid ungefär lika stor enligt båda al-

ternativen då man förutsätter längre gall- ringsintervall i G2.

A.3.5. Beskrivning av utgångsläget

Den indelning i delområden, som tillämpas i beräkningarna, framgår av sammanställ- ningen i avsnitt A.3.2. Tabell A.12 innehål- ler uppgift om skogsmarksareal samt ge— nomsnittligt virkesförråd per hektar inom delområden. Tabellen anger även skogsmar- kens fördelning på bonitetsklasser och hugg- ningsklasser samt uppgift om det antal prov- ytor, på vilka beräkningarna grundas. I ta- bell A.3 finns motsvarande redovisning för industriområden och med fördelning på ägargrupper.

Skogsmarkens fördelning på bonitetsklasser Som framgår av redovisningen i tabell A.3 föreligger vissa skillnader i bonitetsfördel- ning mellan olika ägare inom samma indu- striområde. Om däremot jämförelsen skett inom de delområden för vilka avverknings- beräkningarna utförts (se redovisning i rap- port nr 9) skulle skillnaderna ha varit obe- tydliga.

Det kända förhållandet, att kronoskogar- na har lägre genomsnittlig bonitet än övri- ga skogar, sammanhänger alltså delvis med att kronoskogarna utgör en relativt större andel i de delområden, som har den lägsta genomsnittliga boniteten.

Genom att beräkningarna primärt utförs för delområden erhålles alltså en större en— hetlighet i bonitetshänseende för beräknings- enheten än om beräkningarna skulle ha ut- förts för industriområdena odelade.

Skogsmarkens fördelning på huggningsklasser Som tidigare nämnts utgör huggningsklas- serna primära beräkningsenheter vid avverk- ningsberäkningarna. I tabell A.3 har också skogsmarkens fördelning på huggningsklas— ser inom varje industriområde och ägargrupp redovisats. Det framgår av tabellen att det föreligger inte obetydliga skillnader i hugg- ningsklassfördelning mellan olika ägargrup- per inom ett och samma område. Man kan

härav dra den slutsatsen att det är nödvän- digt att upprätta skilda förslag till areal- behandling för varje ägargrupp. Beräknings— tekniskt har dock först ett behandlingsför— slag upprättats för varje delområde oavsett ägare. Därefter har en fördelning av area- lerna enligt detta förslag på de olika ägar- grupperna utförts med hänsyn tagen till den huggningsklassfördelning som föreligger hos var och en. I samband härmed har det ibland visat sig nödvändigt att företa vissa ändringar i de primärt utförda arealbehand- lingsförslagen.

Virkesförråd per hektar inom huggnings- klasser och ägargrupper Enligt föregående avsnitt föreligger det be- tydande skillnader i arealens fördelning på huggningsklasser mellan olika ägargrupper. Frågan är nu om det är stora skillnader även i virkesförråd per hektar. Av tabell A.3 har tidigare framgått att de genomsnittliga förråden oavsett huggningsklass inte visar särskilt stora skillnader mellan olika ägare. Analys av befintligt primärmaterial visar, att skillnaden i förråd per hektar i en viss huggningsklass är mycket liten mellan olika ägargrupper inom samma delområde. Ur be— räkningsteknisk synpunkt skulle det innebära betydande fördelar att för alla ägare räkna med samma uttag per hektar i en viss hugg- ningsklass. Det förhållandet, att uppskatt- ningarna blir mindre säkra då materialet spjälkas, talar även för att man bör förut- sätta samma förråd och uttag per hektar i en viss huggningsklass hos alla ägare.

En belysning av vad en sådan förutsätt- ning kan innebära, erhålles genom att för varje ägargrupp beräkna vilket totalt vir- kesförråd, som erhålles såsom produktsum- man av ägargruppens areal och det för samtliga ägare genomsnittliga virkesförrå- det per hektar inom varje huggningsklass. Resultatet från en sådan beräkning kan se- dan jämföras med det uppskattade förrådet för ägargruppen i fråga. Man får på detta sätt en uppfattning om hur stort fel som erhålles vid tillämpande av huggningsklas- sernas genomsnittliga förråd för alla ägare.

Resultatet av en sådan beräkning redovisas i tabell A.13.

Av tabellen framgår bl. a. att skillnaden i genomsnittligt förråd mellan kronoskogar och övriga enskilda skogar i Norrbottens lappmark till stor del sammanhänger med olika huggningsklassfördelning. En förråds— beräkning grundad på genomsnittliga virkes- förråd i varje huggningsklass bör därför ge ett ganska tillförlitligt resultat.

Skogsmarkens fördelning på åldersklasser

Avverkningsberäkningarna utförs med ma- terialet huvudgrupperat på huggningsklasser, vilket medför stora fördelar, när det gäller att precisera förutsättningarna i någorlunda överensstämmelse med de typer av hugg- ningsåtgärder som tillämpas i praktiken. När det gäller att »skriva fram» Skogstillståndet till en senare tidpunkt är emellertid ålders- klassgruppering att föredra.

En sådan framskrivning redovisas i avsnitt A.3.9 >>Långsiktsanalys>>. Utgångsläget för långsiktsanalysen är definierat genom area— lens samtidiga fördelning på åldersklasser och huggningsklasser.

Uppskattningens säkerhet

Med ledning av uppgifter i tabell A.12 om det totala antalet provytor inom respektive område, kan en viss uppfattning om den statistiska säkerheten hos materialet erhål- las.

Schablonmässigt kan uppskattningen av totala virkesförrådet per hektar beräknas ha ett medelfel av ca 13 % per 100 provytor. Medelfelet kan dessutom beräknas vara om- vänt proportionellt mot kvadratroten ur an- talet provytor.

Det minsta av delområdena. Särna—Idre ovan skogsodlingsgränsen, innehåller inte mer än 137 provytor, varför det inte varit möjligt att utföra någon särberäkning för detta område. Industriområde II är mycket litet och innehåller inte mer än 6 259 prov- ytor. Medelfelet i genomsnittsförråd för det— ta område är då ca 13 - x/(100/6 259) = l,6%.

När materialet är grupperat på ägare, trädslag, diameterklasser osv. blir givetvis

medelfelet för de enskilda delgrupperna mycket stort.

Utöver representationsfel kan det före- ligga fel av systematisk natur härrörande bl.a. från de kuberingstalsserier som till- lämpas. För denna undersökning har nya kuberingstal beräknats, grundade på den tredje riksskogstaxeringens provträdsmate- rial. Dessa kuberingstal ligger i allmän- het något högre än de som beräknades vid den andra riksskogstaxeringen och som an- vänts vid alla beräkningar som intill nu har utförts på den tredje riksskogstaxeringens material. En viss höjning av förrådsnivån har därför erhållits genom övergång till nya kuberingstal.

Kuberingstalen baseras på volymbestäm- ningar av provträd med hjälp av »Näslunds större kuberingsfunktioner». Dessa funktio- ner ger volymen på och under bark »över stubbe», varvid stubben förutsätts utgöra 196 av trädhöjden. I samband med den stamundersökning av fällda träd, som utför- des av skogsstyrelsen under hösten 1966 (bi- laga J), skedde även en kontroll av volym— bestämningama enligt Näslunds funktioneri jämförelse med en noggrann sektionskube— ring. Härvid framkom en systematisk skill- nad, i det att volymen uppskattad enligt funk— tionerna var ca 3—4 % lägre än den volym, som erhölls vid sektionskubering. Av skillna- den var emellertid ungefär 2 %-enheter or- sakade av att de provmätta trädens stubbar var lägre än 1 % av trädhöjden. Stubbhöj- den vid provmätningarna var genomsnittligt endast ca 0,5 %. Funktionerna som sådana visade alltså en systematisk avvikelse på 1— 2 %. Vid institutionen för skogsproduktion har senare utförts en annan jämförelse mel- lan kuberingsfunktionerna och sektionsku- berad volym (bilaga I). Härvid bekräftades den systematiska skillnaden, men den var där något mindre. På grund av att undersök- ningsmaterialet ännu är så begränsat, har det dock inte utförts några justeringar av den redovisade nivån. Både virkesförråd, beräk- nad avverkning och utförd avverkning en- ligt stubbinventeringen skulle ju rätteligen höjas i samma proportion. Så länge dessa storheter jämförs med varandra har dock

små systematiska avvikelser inte någon be- tydelse. Det är först när man jämför beräk- nad eller utförd avverkning med statistiken över virkesförbrukningen som det systema- tiska felet får betydelse. Som framgår av ut- redningens kapitel 7, har den här påtalade skillnaden utgjort ett av tillskotten till den s.k. diskrepansen, dvs. den bristande över- ensstämmelsen mellan utförd avverkning en- ligt stubbinventeringen och motsvarande beräknade virkesförbrukning. I virkesbalan- serna har därför tillgångssidan höjts med 3,5 %.

A.3.6. Förutsättningar för de olika beräknings- alternativen

Gallringsalternati ven Huggningsklasserna B2, C, Dl och DZ be- traktas som gallringsklasser. Huggningsklas- sen DZ är definierad såsom en mellanklass, där såväl gallring som slutavverkning kan förekomma. Under den andra beräknings- perioden kan även viss slutavverkning i huggningsklass Dl ifrågakomma. Beräkningsperiodens längd är i Norrland och Kopparbergs län 10 år (:a-periodens längd) och i södra Sverige 5 år (:a-perio- dens längd i huvuddelen av södra Sverige). Beteckningarna period 1 och period 2 avser alltså första respektive andra 10-årsperioden i Norrland och Kopparbergs län samt första och andra S-årsperioden i södra Sverige. Som tidigare nämnts skall gallringsalter- nativ Gl motsvara vad man kallar normal eller konventionell gallringsstyrka, medan alternativ 62 skall representera en starkare gallringsmetod med längre gallringsintervall, som är mera anpassad till ett mekaniserat, lönsamhetsinriktat skogsbruk. Gallringsstyr- kan beskrivs genom dels uttagets storlek i procent av förrådet vid gallringstillfället, dels gallringsintervallets längd, dvs. tiden fram till nästkommande huggningsingrepp. Det kan givetvis finnas olika uppfattning- ar om vad som är att betrakta som konven- tionell respektive stark gallring. I alternativ Gl tillämpas i föreliggande beräkningar ett uttag per hektar, som svarar mot av riks- skogstaxeringens lagledare provstämplad

kvantitet, ökad med en schablonmässigt be— räknad tillväxt till beräkningsperiodens mitt. I kombination med det gallringsintervall som samtidigt förutsätts erhålls en förrådsutveck- ling, som nära ansluter sig till den som kan beräknas ur riksskogstaxeringens produk- tionsöversikter (för den i slutenhetshänse- ende bättre hälften av arealen enligt den andra riksskogstaxeringen).

I gallringsalternativ G2 förutsätts uttag som är 15—25 % större än uttagen i Gl varvid samtidigt gallringsintervallet i mot- svarande mån förlängts.

Följande förutsättningar har tillämpats i de olika huggningsklasserna.

Huggningsklass BZ Huggningsklass BZ, ungskog, består av skog, där nästkommande huggning bedöms få for- men av en röjning, som huvudsakligen ej ger gagnvirkesutbyte. Provstämplingarna vi- sar dock, att utfallet i denna huggningsklass till en del består av grövre träd (fröträd och överståndare). Det provstämplade förrå- det är därför genomsnittligt grövre än det kvarstående förrådet. Den relativa omfatt- ningen av huggningsklass BZ är ganska li- ten, speciellt i områdena ovan skogsodlings- gränsen, men uppgår till 16—17 % i Norr- bottens och Västerbottens kustland. I södra Sverige utgör B2-andelen 7—19 %.

När det gäller denna huggningsklass kan man knappast tala om gallringsintervall i egentlig mening. Under tiden bestånden är i detta utvecklingsskede är det fråga om att utföra ett ingrepp av typen röjningsgallring (i eventuell kombination med avverkning av fröträd och överståndare) med målsättning- en, att nästa huggning inte skall behöva gö— ras förrän skogen ger massaved (huggnings- klass C).

Förrättningsmännens huggningsförslag upptar genomgående högre areal i a—period än i b-period. Detta är ett uttryck för att den nuvarande årliga röjningsarealen kan behöva ökas, varför det i och för sig skulle kunna vara motiverat att i avverkningsbe- räkningarna förutsätta åtgärder på hela den areal som föreslagits av förrättningsmän- nen. Å andra sidan blir det allt vanligare

att man indelar skogen i årliga behandlings— enheter, svarande mot ett visst omdrev, inom vilket alla erforderliga åtgärder utförs. Angelägenhetsgraderingen av röjningsobjek- ten mister därigenom något i betydelse. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten att inte få alltför stora skillnader i åtgärdsbehov mellan första och andra beräkningsperioden förutsätts i beräkningarna att den areal, som föreslagits till behandling under båda perio- derna, skall fördelas lika mellan dessa.

Virkesuttaget per hektar grundas i denna huggningsklass direkt på provstämplingen. Uttaget per hektar förutsätts i båda perio- derna vara lika med den provstämplade kvantiteten i a—period ökad med beräknad tillväxt under halva tillväxtperioden.

I huggningsklass B2 förutsätts sålunda samma behandling i de två gallringsalterna- tiven Gl och G2. Beräknade förråd och ut- tag redovisas, liksom för övriga huggnings- klasser, i tabell A.l4 och förutsatt arealbe— handling i tabell A.17. Uttagsprocenten vid avverkningstillfället i första beräkningspe— rioden redovisas i tabell A.15.

Huggningsklass C Huggningsklass C, yngre gallringsskog, upp— tar en mera betydande del av arealen, i ett flertal områden mer än 30 %.

I tidigare publicerade beräkningar har någon slutenhetsuppdelning av huggnings— klassen ej tillämpats. Även vid det konven— tionella gallringsalternativet Gl har det emellertid ansetts motiverat att avskilja en lägre slutenhetsgrupp, där gallring på grund av för stor gleshet över huvud taget inte förutsättes bli utförd. I såväl gallringsalter- nativ Gl som GZ förutsätts därför inte nå- gon gallring alls i slutenhetsgruppen 0,3— 0,4.

Gallringsalternativ Gl motsvarar nivå- mässigt de principer som tillämpats i tidi- gare publicerade beräkningar. I dessa förut- satte man dock kortare gallringsintervaller och uttag per hektar lika med genomsnitt— lig provstämplad kvantitet i a-period utan tillägg för tillväxt fram till periodens mitt. Kvantitetsmässigt skulle man ha kunnat få samma resultat, om man hade räknat med

tillväxt på det avverkade virket, men tilläm- pat något längre gallringsintervall. Med hän- syn till att de beräkningar som nu utförs skall kunna läggas till grund för analyser rörande det avverkade virkets ekonomiska tillgänglighet, har emellertid uttaget per hek- tar anpassats till en mera realistisk praktisk nivå. Alternativ Gl skiljer sig alltså från tidigare beräkningsprinciper genom något högre uttag per hektar och längre gallrings- intervall men torde, som tidigare nämnts, vara ungefär i nivå med den skogsskötsel, som mera allmänt har tillämpats. Gallringsalternativ GZ skall svara mot målsättningen om högt uttag per hektar vid varje gallringstillfälle. men få gallringar. Ökad mekanisering och ett ökat kostnads- medvetande har under de senaste åren lett fram till att man nu i allt större utsträck- ning tillämpar betydligt starkare gallringar än tidigare. I övre Norrland är det numera inte ovanligt att man tar ut 40—50% av förrådet i gallringsbestånden. Häremot sva— rande gallringsintervall har man mycket ringa erfarenhet av, men man får givetvis räkna med längre intervall än de som svarar mot de konventionella gallringsuttagen.

I alternativ G2 torde frågan närmast vara, hur stor del av förrådet som rimligen kan tas ut vid ett tillfälle, utan att bestån- det spolieras eller några mera avsevärda pro— duktionsförluster uppstår. Som tidigare anförts, är numera gallringsuttag på upp till 50 % inte ovanliga. I alternativ Gl är ut- tagen per hektar lika med provstämplad kvantitet i a-period ökad med 5 års tillväxt i Norrland och Dalarna och med 2,5 års till- växt i södra Sverige. I alternativ G2 förut- sätts ett uttag som är ca 15 % större än i Gl. I de olika områdena och alternativen förutsätts de gallringsintervaller som angi- vits i tabell A.16. Beräknade förråd och ut- tag redovisas i tabell A.14, uttagsprocenten i tabell A.15 och föreslagen arealbehandling i tabell A.17.

Som framgår av tabell A.16 varierar gall- ringsintervallen från norr till söder mellan 21 och 8 år i alternativ Gl, och mellan 25 och 10 år i alternativ G2. På samma sätt varierar uttagsprocenten enligt tabell

A.15 från norr till söder mellan 43 och 23 % i alternativ Gl, och mellan 49 och 26 % i alternativ G2. Skillnaden mellan norr och söder är alltså ganska stor, medan skillnaden mellan alternativen är ganska li- ten.

Speciellt i södra Sverige måste även al- ternativ G2 betraktas som ett försiktigt alternativ. Genom att uttaget i G2 fixerats i fast relation till Gl medför de låga ut- tagen och korta gallringsintervallen i Gl, att det där blir låga uttag och korta gallrings- intervall även 1 G2. Gl har som tidigare nämnts fixerats i ungefärlig nivå med den gallringsstyrka som nu tillämpas i praktiken. Det förhållandet att hårdare gallringar ännu inte börjat tillämpas i södra Sverige i någon större omfattning torde sammanhänga dels med ägarstrukturen, dels med att det ännu inte rått samma kostnadspress som i Norr- land för att erhålla ett rotnetto.

De uttag som angivits i tabell A.14 för period 2 har fixerats efter en tillväxtberäk— ning, som utförts i samband med den lång- siktsanalys, som redovisas i ett senare av- snitt.

Huggningsklass Dl Huggningsklass Dl, äldre gallringsskog, be- står av skog där nästkommande huggning bedöms få formen av en gallring som hu- vudsakligen ger tirnmerutbyte. På sämre bo- niteter med svag dimensionsutveckling kan dock utbytet utgöras enbart av massaved.

Liksom i huggningsklass C har slutenhets- gruppen 0,3—0,4 förutsatts inte bli föremål för någon gallring under behandlingsperio- den. Resterande del av huggningsklass Dl har grupperats på två slutenhetsgrupper, 0,5—0,6 och 0,7+. Slutenhetsgruppen 0,7+ förutsätts i båda alternativen bli föremål för gallring, men med varierande intervall. Slut— enhetsgruppen 0,5—0,6 antas i viss utsträck- ning få stå orörd tills slutavverkning kan ske. I alternativ G2 ställs sålunda halva area- len helt åt sidan för senare slutavverkning, medan återstående del gallras. För denna del tillämpas det gallringsintervall som anges inom parentes i tabell A.16.

Såväl i slutenhetsgruppen 0,5—0,6 som i

gruppen 0,7+ förutsätts i alternativ Gl ett uttag per hektar som är lika med prov- stämplad kvantitet i a-period ökad med till- växt. I alternativ G2 förutsätts i slutenhets- gruppen O,5—O,6 ett 20 % större uttag än i Gl, och i slutenhetsgruppen 0,7+ ett 25 % större uttag. Beräknade förråd och uttag vid gallringstillfällena redovisas i tabell A.14. Liksom i övriga huggningsklasser har ut- tagen under period 2 bestämts med ledning av den tillväxtberäkning som utförts i sam- band med långsiktsanalysen.

Huggningsklass D2 Denna huggningsklass utgör en mellanklass, där det enligt förrättningsmännens bedöm- ning föreligger valfrihet att slutavverka el- ler att gallra. Huggningsklassen D2 är en relativt liten klass och upptar i allmänhet endast 5—10 % av arealen.

I den mån huggningsklassen inte tas i anspråk för slutavverkning tillämpas samma gallringsomdrev som för huggningsklass Dl. Uttaget per hektar förutsätts dock bli det- samma i Gl och G2, nämligen lika med provstämplad kvantitet i a-period ökad med tillväxt.

Slu tavverkningsaltemativen Som framhållits tidigare är avsikten med de tre slutawerkningsalternativen, att de skall kunna ge en uppfattning om hur slutavverk- ningsarealen påverkar avverkningsuttagen. Med hänsyn härtill är det angeläget att alter- nativen skiljer sig så mycket från varandra, att den framtida sannolika eller önskvärda utvecklingen ligger inom gränserna för ytter- alternativen. Det svagaste alternativet bör med andra ord vara så lågt att ett ytterligare lägre alternativ sannolikt inte är av intresse, och på motsvarande sätt bör det starkaste alternativet vara så starkt, att det är i över- kant på vad som i praktiken kan vara reali- serbart.

Vid bedömningen av vad som är liten eller stor slutavverkningsareal måste, som tidigare nämnts, hänsyn tas till den sanno- lika förrådsutvecklingen på längre sikt. Un- derlag härför lämnas vad beträffar arealen nedan skogsodlingsgränsen i den långsikts-

analys, som redovisas i ett senare avsnitt. På grund av det otillförlitliga underlag. som finns för att bedöma förrådsutvecklingen vid olika slutavverkningsalternativ ovan skogsodlingsgränsen, har något försök till långsiktsanalys för detta område inte ut- förts.

Exploateringstakten vad beträffar slut- avverkningsskogen (huggningsklassDB) ovan skogsodlingsgränsen, eller frågan om ex— ploatering av dessa skogar överhuvudtaget skall ske, är föremål för mycket varierande bedömningar hos företrädare för olika skogsägargrupper och andra intressegrupper. Skogsodlingsgränsen har ju som bekant dra- gits upp på kronoskogar av domänstyrelsen och har förklarats vara avsedd att utgöra en tillfällig investeringsgräns. Så länge stort restaureringsbehov föreligger nedan skogs- odlingsgränsen, och de tekniskt-biologiska kunskaperna ännu är bristfälliga om hur man lämpligen bör föryngra skogen i de svåra klimatlägena ovan skogsodlingsgrän— sen, får nya kalmarker ovan skogsodlings- gränsen ej tillskapas. I samband med tidi- gare utförda avverkningsberäkningar har skogsodlingsgränsen genom kartstudier extra- polerats till att avse alla ägargrupper. Vid de beräkningar som utfördes år 1958 på uppdrag av Skogsindustriernas Samarbetsut- skott gjordes en separat beräkning av den avverkning, som skulle kunna erhållas vid en fyrtioårig exploateringstid för huggnings- klass D3 ovan skogsodlingsgränsen. I nu redovisade beräkningar har denna exploate- ringstakt accepterats som alternativ b, dvs. som medelalternativ. Vid alternativ a för— utsätts en femtioårig och vid alternativ c en trettioårig realisationstid. Alternativet att överhuvudtaget inte slutavverka ovan skogs- odlingsgränsen kan dessutom alltid lätt här- ledas ur den redovisning som lämnas.

I de områden som är belägna nedan skogsodlingsgränsen har de olika slutavverk- ningsalternativen fogats in i en översiktlig ram, som sedan legat till grund för lång- siktsanalysen. Principen för denna ram har varit, att slutavverkningsarealen enligt me— delalternativet b under en tidsrymd av sju tioårsperioder skall anpassas till en nivå som

är någorlunda normal med hänsyn till den omloppstid hos skogen, som kan vara er- forderlig på längre sikt. Vid det svagaste alternativet, a, börjar man med en låg slut- avverkningsareal, som under den angivna tidsperioden successivt ökas, så att alterna— tivet vid slutet av sjuttioårsperioden är det starkaste. Omvänt förutsätts vid alternativ c en successivt minskad slutavverkningsareal, så att detta alternativ vid slutet av perioden är det svagaste. Under hela sjuttioårsperio- den förutsätts lika stor areal bli slutavverkad enlig! samtliga tre alternativ.

De förutsatta slutavverkningsarealerna en- ligt olika alternativ redovisas i tabell A.18. I tabell A.19 är slutavverkningsarealens för- delning på olika huggningsklasser redovisad, och denna tabell innehåller även en be- räkning av den årliga föryngringsyta som bör tas om hand i ett visst alternativ.

Man kanske frågar sig vilka omloppstider som de förutsatta slutavverkningsarealerna motsvarar. Frågan kan inte direkt besvaras eftersom det varken råder jämn åldersför- delning för närvarande eller utgör en mål- sättning i och för sig att åstadkomma en jämn åldersfördelning. Det föreligger heller inte någon bestämd uppfattning om vad som bör vara lämplig omloppstid på längre sikt. Klart är emellertid att de höga slutåldrar som nu allmänt tillämpas ger en låg ränta- bilitet åt skogsbruket. Detta förhållande har belysts bland annat i »Förräntningsberäk- ningar grundade på riksskogstaxeringens produktionsöversikter» (Nilsson, N.-E. 1963. Skogshögskolan, inst. för skogstaxering. Rapporter, nr 4).

Å andra sidan har det påvisats vilken in- verkan skattebestämmelserna kan ha på den optimala omloppstiden (Hektor, B. 1966. En kalkylmodell för privatskogsbruket. Lic. av- handl. vid Skogshögskolan.Stencil).Det kan vara förmånligt att uppskjuta beskattnings- tidpunkten genom att överhålla den gamla skogen i förhållande till den tidpunkt som skulle vara optimal om man bortsåg från skatten.

Viss belysning av vilken omloppstid slut— avverkningsarealerna svarar emot kan er- hållas genom att beräkna den >>temporära»

omloppstid som korresponderar mot slut— avverkningsarealen enligt alternativ b under den sista av de sju tioårsperioderna. Enär det för närvarande föreligger ett överskott på gammal skog, är det dock inte orimligt att dessa beräknade temporära omloppstider är kortare än de man långsiktigt vill tillämpa. Å andra sidan kan de beräknade temporära omloppstiderna för framtiden visa sig ligga i linje med den omloppstidsförkortning för de nya bestånden som bör och måste vara möj- lig. Slutavverkningsarealerna i olika om— råden svarar mot temporära omloppstider enligt nedanstående sammanställning.

Genom- snittlig årlig »Temporär» slutavverk- omlopps— ningsareal tid % år

en 12 0,93 108 av im IM ln u4 im im IM tm % & & m & % & n

FFHPHm95223N4u rm m? po&äm= ;o p w

2 n:

De tillämpade slutavverkningsarealerna svarar sålunda mot temporära omloppstider mellan 132 år i inte Norrland och 73 år i sydligaste Sverige. Om man jämför dessa omloppstider med de omloppstider som san- nolikt blir erforderliga för de nyanlagda be- stånden, torde man kunna dra den slutsatsen att det knappast blir möjligt att tillämpa kortare omloppstider i övre Norrland, åt- minstone inte om man även fortsättnings— vis vill producera sågtimmer i viss utsträck- ning. Möjligen kan gödsling medverka till en omloppstidsförkortning. När det gäller södra Sverige däremot, bör en ytterligare omloppstidsförkortning utöver vad som lig-

ger i beräkningarna vara möjlig. En sänk- ning av omloppstiderna från 80—90 år till 60—70 år bör vara möjlig, även om man inte förutsätter gödsling. En sådan omlopps- tidsförkortning har alltså inte förutsatts i de föreliggande beräkningarna. Ägarstruktur, skattehänsyn, skogsvårdslagstiftning och av- sättningsförhållanden gör det inte troligt, att en så radikal omläggning av skogsbruket är nära förestående. Ur förrådssynpunkt skulle dock en omloppstidsförkortning innebära att bundet virkeskapital frigjordes. Sambandet mellan omloppstid och medelförråd kan be- lysas av nedanstående sammanställning, som baserats på produktionsöversikterna för granskogar inom tillväxtområde IV och V (bonitet III, slutenhet : bättre hälften).

F örrådets Medelförråd medelålder mask/ha år

Omloppstid1 år

55 65 38 65 80 45 75 96 50 85 1 1 1 58 95 125 65

1 Inkl. fem års kalmarkstid.

Som jämförelse kan nämnas att Jönkö- pings län med en medelbonitet strax under bon. III har ett medelförråd av 123 mask/ha och att förrådets medelålder där är ca 62 år.

En omloppstidssänkning på 10 år skulle frigöra ett virkesförråd av ca 15 m3sk/ha. För att belysa graden av elasticitet på till- gångssidan kan det alltså konstateras, att en helt rimlig extra förkortning av omlopps- tiden med 10 år skulle kunna frigöra ett virkeskapital av ca 120 milj. m3sk på de ca 7,7 miljoner hektaren skogsmark söder om Norrland och Dalarna. En förkortning på ytterligare 10 år skulle frigöra ungefär lika stort kapital.

Vid beräkning av den årliga föryngrings— ytan i tabell A.19 har det förutsatts att den utgående kalmarksarealen bör stå i viss rela- tion till den areal, som slutavverkas under perioden. Den utgående kalmarksarealen borde vara lika med genomsnittlig slutav- verkningsareal multiplicerad med genom-

126

snittlig kalmarkstid. Med 6 års kalmarkstid och en årlig slutavverkningsareal på 1,0 % skulle alltså den utgående kalmarksarealen utgöra 6 %. Om man tolererar en lång kal- markstid, får man tydligen en stor utgående kalmarksareal och en liten föryngringsyta.

I beräkningarna för tabell A.19 har det förutsatts en kalmarkstid av 10 år ovan skogsodlingsgränsen och i hela Särna-Idre, 8 år i övrigt i Norrlands inland samt 6 år i kustlandet, i Kopparbergs län utom Särna- Idre samt 4 år i södra Sverige. Det bör ob- serveras att kalmarkstiden avser genomsnitt för självföryngringar (inklusive beståndsför— yngringar) och för kulturer. Med de förut- satta slutavverkningsarealerna och kalmarks- tiderna erhåller man i allmänhet en utgåen- de kalmarksareal som är mindre än den ingående kalmarken.

Det föreligger alltså en viss eftersläpning i föryngringsarbetet. I de beräkningar som redovisas i tabell A.19 för olika områden har schablonmässigt förutsatts att den ut- gående kalmarksarealen skall utgöra det aritmetiska medeltalet av ingående kal- marksareal och den kalmarksareal som be- räknas genom att multiplicera slutavverk— ningsareal med kalmarkstid. I praktiken in- nebär detta att man förutsätter att halva »eftersläpningen» skall inhämtas under en tioårsperiod.

Principerna för slutavverkningsarealens fördelning på olika huggningsklasser redo- visas nedan huggningsklass för huggnings- klass.

Huggningsklass A—Bl Huggningsklass A, kalmark, och Bl, plant- skog med medelhöjd under 1,3 meter, har ett genomsnittligt virkesförråd av 10—20 m3sk per hektar. Detta förråd består av fröträd och överståndare samt sådan rest- skog, som kvarlämnats på hyggena. I tidi- gare avverkningsberäkningar förutsattes att alla provstämplade träd (drygt hälften av förrådet) skulle avverkas inom 15 eller 20 år beroende på alternativ och område. Reellt sett kan man givetvis inte gå över hela arealen för att ta vara på glest kvarläm- nade träd i föryngringsområdena, varför av-

verkningen i princip kan komma att dröja ganska länge. Å andra sidan kräver ett ratio- nellt omhändertagande av gamla kalmarker för skogsodling, att den befintliga restskogen avverkas. En del av de bestånd som nu redovisas som huggningsklass E, trasskog och restskog, har tidigare varit kalmarker med kvarlämnade träd, men har nu vuxit igen så pass att slutenheten överstiger 0,3.

Virkesutfallet från de aktuella huggnings- klasserna kan uppgå endast till några få procent av hela utfallet, varför den prak- tiska konsekvensen av de förutsättningar som fixeras inte är stor.

I beräkningarna förutsätts schablonmässigt att en tredjedel av nu befintligt totalt förråd avverkas under period 1. Samma avverk— ning förutsätts även under period 2.

Avverkningen av fröträd och överståndare skall givetvis inte inräknas i slutavverknings- arealen, men å andra sidan hör utfallet dimensionsmässigt närmast till slutavverk- ningsskogen och redovisas därför tillsam- mans med denna.

Huggningsklass E Huggningsklass E upptar en ganska liten del av den totala arealen, oftast inte mer än ca 5 %.

I tidigare utförda avverkningsberäkningar har det förutsatts att alla tras- och rest- bestånd skulle slutavverkas i första hand. En sådan förutsättning kan inte vara realis- tisk med hänsyn till att dessa bestånd är spridda över hela arealen. Vid stort över- skott på slutavverkningsskog kan det dess— utom i vissa fall vara mera lönsamt att låta E-bestånden växa en del år, så att utfallet per hektar vid slutavverkningen blir någor- lunda tillfredsställande. Ett E-bestånd, som har ett förråd av 40 mssk/ha, växer på medelbonitet ca 1,5 mssk per hektar och år och får därför om det får växa i 20 år ett förråd på ca 70 m3sk/ha.

I beräkningarna förutsätts i alla områden att en tredjedel av arealen slutavverkas un- der period 1, samt att en tredjedel av åter- stående areal slutavverkas under period 2. Förutsatta uttag och arealbehandling redo-

SOU 1968: 9

visas i tabellerna A.14, A.15 och A.17. Ut- taget per hektar förutsätts utgöra ca 90 % av det beräknade genomsnittliga totalförrå- det vid avverkningstillfället.

Huggningsklass D3 Huggningsklass D3, den rena slutavverk- ningsskogen, upptar en betydande del av skogsmarksarealen, speciellt i Norrlands in- land.

Sedan den del av slutavverkningsarealen frånräknats som skulle tas ut i huggnings- klass E, förläggs slutavverkningen till D3 i den mån D3-arealen räcker. Enär det före- ligger stor skillnad i förekomsten av slut- avverkningsskog hos olika ägargrupper, mås- te dock fördelningen av slutavverkningsarea- len på olika ägare, och inom ägare på hugg- ningsklasser, övervägas speciellt. Av denna anledning kan huggningsklass DZ och even- tuellt D1 behöva anlitas för någon ägare, samtidigt som det finns D3-areal kvar hos en annan ägare. Grunderna för slutavverk- ningsarealens fördelning på ägare redovisas i nästa avsnitt. Uttaget per hektar förutsätts utgöra 87—95 % av det beräknade genom- snittliga totalförrådet vid avverkningstillfäl- let. Arealbehandling och beräknade uttag redovisas liksom tidigare i tabellerna A.14 -A.17.

Slutavverkningsarealens fördelning på ägargrupper Den i beräkningsramen fixerade slutavverk- ningsarealen kan fördelas på ägare enligt olika principer. En möjlighet är att anlita lika stor procentuell andel av slutavverk- ningsskogen (DZ, DS och E) hos alla ägare, en annan möjlighet är att tillämpa samma procentuella slutavverkningsyta hos alla ägare. I det förra fallet kommer en extremt stor del av slutawerkningsarealen att falla på kronoskogar, som har den största ande— len äldre skog. I det senare fallet faller en för stor del av slutavverkningsarealen på övriga enskilda skogar, som har den lägsta andelen äldre skog.

I beräkningarna har för de olika ägarna

127

tilläm'pats ett medeltal av de slutavverk- ningsarealer som erhålls enligt de båda an- givna principerna. På så sätt har en dämpad differentiering av slutavverkningsprocenten erhållits omkring den för hela området fixe- rade. Slutavverkningsarealens fördelning på ägare enligt angivna principer redovisas i tabell A.20. Promilletalen för vissa del- grupper har satts inom parentes, enär be- räkningen blir mycket osäker på grund av att den totala arealomfattningen för ägar- gruppen är liten.

A.3.7. Avverkningsberäkningen

Beräkning av bruttouttaget per hektar I föregående avsnitt har grunderna för be- räkning av virkesuttagen per hektar angi- vits. Den totala bruttoavverkningen i ett visst område erhålls genom att multiplicera arealer enligt tabell A.17 (promille) med ut- tag per hektar enligt tabell A.14, samt där- efter summera över alla huggningsklasser. Resultatet kan uppfattas såsom den genom- snittliga avverkningen per 1 000 hektar un- der beräkningsperioden. Beräkningarna re- dovisas i detalj i tabell A.21. Tabeller- na är uppställda i samma redovisnings- ordning med början norrifrån som tidi- gare tillämpats och för varje område redo- visas en tabell för alternativ Gl och en för alternativ GZ. I tabell A.22 redovisas ett sammandrag av beräknade avverkningar ut- tryckta i mask per hektar och år.

Total bruttoavverkning Genom multiplikation med skogsmarksarea— len erhålles den totala avverkningen i olika områden enligt redovisningen i tabell A.23. I tabell A.24 redovisas den totala brutto- avverkningens fördelning på ägargrupper inom varje delområde och i tabell A.25 och A.26 motsvarande fördelning för barrskog och lövskog 10 cm och grövre. I tabell A.27 redovisas fördelningen på trädslag och dia- meterklasser inom varje industriområde. Ta— bellerna A.24—A.27 redovisas endast för al— ternativ Gl och såsom medeltal för första och andra beräkningsperioden. (Smärre skill-

128

nader i totalbelopp mellan nyss nämnda ta- beller och tabell A.23 har uppstått av räkne- tekniska orsaker.)

Den differentierade redovisningen på om- råden och ägargrupper syftar till att möjlig- göra en penetrering av förutsättningarna inom varje del för sig. Exempelvis föreligger ju speciella förhållanden ovan skogsodlings— gränsen.

Särskilda överväganden är motiverade av att beräkningarna måste anses löpa från omkring år 1958, vilket innebär att vi nu i det närmaste befinner oss vid slutet av period 1 i norra Sverige och period 2 i södra Sverige. Inom vissa områden och ägargrupper torde viss förrådsupplagring ha ägt rum under denna tid, i andra fall (krono- skogar i Norrbotten) har det skett en mycket snabb överföring av gamla glesa bestånd till kalmark. Som framgår av tabell A.22 redo- visar bruttoberäkningarna genomgående be— tydligt högre avverkningar i period 2 än i period 1. Detta sammanhänger i betydande grad med de förutsättningar som uppställts för beräkningarna, innebärande att bestånd av genomsnittlig täthet avverkas under pe- riod l. Uttaget per hektar i slutavverknings- skogen blir härigenom större i period 2. I praktiken torde emellertid en viss utjäm- ning mellan perioderna komma till stånd. Med hänsyn till detta torde det vara lämp- ligt att såsom skett i tabellerna A.24— A.27 basera framtidsbedömningarna för den närmaste tioårsperioden på ett genomsnitt av beräkningarna för period 1 och period 2.

Det förhållandet att det skett stora slut- avverkningar under undersökningsperioden måste även beaktas. Av redovisningen i av- snitt A.2.2 framgår, att man på kronoskogar i Norrbottens län slutavverkat större arealer under taxeringsperioden än som förutsatts i det mest extrema slutavverkningsalterna- tivet. Detta torde innebära, att man för kronoskogar i Norrbotten sannolikt måste räkna med en snabbare nedgång i slutav- verkningsarealerna än som förutsatts i alter- nativ c. Å andra sidan har avverkningarna i stora delar av landet legat lägre än alter- nativ a, vilket innebär att ytterligare för- rådsreserver skapats.

SOU 1968: 9

A.3.8. Volymfördelning på toppdiameterklasser och kvalitetsbedömning Vid tidigare avverkningsberäkningar har en volymmässig fördelning (utan hänsyn till virkeslängd) av det avverkade virket på topptumklasser redovisats. En sådan teore- tisk aptering utgör knappast en hållbar grund för uppdelning av totalavverkningen på timmer och massaved, men kan kanske vara av visst värde vid bedömning av sor- timentsfrågan. Den procentuella fördelning- en på topptumklasser, baserad på alternativ b—Gl/GZ, redovisas nedan.

Det är av intresse att redovisa resultaten från de kvalitetsbedömningar av provträd som utförts vid taxeringen, trots att de grun- dar sig på den äldre kvalitetsklassificeringen i A, B, C och D-timmer, som tidigare till- lämpades. En sammanställning av resultaten redovisas på s. 130. Sammanställningen an- ger den procentuella fördelningen av kvali- tetsbedömda provträd i diameterklasserna 20— och 25 cm+ på timmerdugliga och icke timmerdugliga.

Det bör anmärkas, att procentandelen ej timmerdugliga träd utgör en minimi— uppskattning eftersom många skador, sär- skilt i inre Norrland, ej kan upptäckas på stående träd. För att erhålla en bedömning av den andel, som skulle kunna användas till timmer, bör därför först procenttalet för icke timmerdugliga träd höjas något för oupptäckta skador, eventuellt bör också kvalitetsklass D frånräknas som ej timmer- duglig. Procenttalet för timmerdugliga träd bör därefter reduceras för den volymandel av de enskilda träden som ej håller timmer- dimension.

En mera uttömmande beskrivning av så- dana provträdsdata, som kan vara av in- tresse i samband med teoretisk aptering el- ler i skogstekniska sammanhang, finns re- dovisad i »Beskrivning av vissa skogstek- niskt betydelsefulla bestånds- och trädegen- skaper samt terrängförhållanden» (Ager B., Nilsson N.-E. och von Segebaden G. 1964. Studia Forestalia Suecia, nr. 20).

Bruttoavverkningens procentuella fördelning på tappdiameterklasser, alternativ b—GI/GZ

Toppdiameter under bark, tum

Industriområde Trådslag ( 2 2—3 3—6 6—8

I Tall Gran Löv

Tall Gran Löv

Tall Gran Löv

Tall Gran Löv

Tall Gran Löv

inN CH:-N QAM QUU.» måst»

Tall Gran Löv

Aut-

22 18 11

20 18 14

21 19 13

22 20 1 5

20 20 1 8

22 19 18

7 32 13 45 21 52

9 28 15 42 20 49

7 27 12 41 19 50

6 29 10 36 17 46

5 21 7 30 16 43

5 24 7 31 13 39

Procentuell fördelning av kvalitetsbedömda provträd

Timmerdugliga1 Kval.- Kval.- Ej tim- klass klass merdug— Sum-

Industriområde A—C D liga ma

100 100 100 100

I Tall 20— 91 25+ 90

Gran 20— 76 25+ 71 »—

_ONWN ... 00le

100 100 100 100

Il Tall 20— 92 25+ 93

Gran 20— 90 25+ 94

100 100 100 100

111 Tall 20— 89 25+ 93 Gran 20— 87

25 + 85

Lil'—ANN NNNUJ

100 100 100 100

IV Tall 20— 76 89 84 87

100 100 14 100 100

V Tall 20— 73 25+ 87

Gran 20— 83 25+ 86

28 100 7 100 16 100 8 100

VI Tall 20— 65 25+ 88

Gran 20— 81 25+ 86

1 Toppdiameter minimum 6 tum under bark.

5 6 3 4 6 8 3 6 7 5 3 6

A.3.9. Långsiktsanalys Långsiktsanalysens syfte Som framhållits tidigare påverkas skogens utveckling på längre sikt starkt av den fram- tida skogsskötseln. En långtidsanalys bör därför uppfattas som ett räkneexempel, vil- ket visar den sannolika utvecklingen på lång- re sikt under vissa starkt schematiserade för- utsättningar. Analysens syfte är att jämföra slutavverkningsaltemativen med avseende på deras inverkan på förrådsutveckling och till- växt. Analysen bör endast betraktas som en vägledande jämförelse mellan de olika slut- avverkningsalternativen och därför inte till- mätas för stor betydelse. Långsiktsanalysen har utförts endast för arealen nedan skogs- odlingsgränsen; för området ovan skogsod— lingsgränsen har det inte ansetts möjligt att redovisa någon sådan.

Metod För de två första tioårsperioderna (femårs- perioderna) har utförts en framräkning av förråd och arealer på grundval av en de- taljberäkning för åldersklasser inom hugg- ningsklasserna. Med det utgångsläge som så- lunda framräknats för år 20 (år 10) har sedan en schematiserad framräkning skett för ytterligare fem (sex) tioårsperioder. Där- vid har förutsatts en förrådsutveckling, som härletts från riksskogstaxeringens produk- tionsöversikter, i vissa fall med höjning av förråd och tillväxt. Nytillkommande bestånd har förutsatts följa en förrådsutveckling som svarar mot en halv bonitetsklass bättre än den som registrerats för de gamla bestånden. Produktionsmässigt innebär detta att man förutsätter en höjning av nivån med 10— 15 %. Speciellt i södra Sverige torde denna förutsättning vara försiktig. En betydande del av de nya bestånden kommer att vara kulturbestånd, som framför allt genom byte till »bättre» trädslag och bättre Stamfördel- ning bör kunna producera betydligt mer, än vad de gamla bestånden gjorde. Man kan även räkna med att de nya bestånden genom röjningar och gallringar kommer att ha högre tillväxtprocent. I avsnitt A.2.5 har en inte obetydlig ökning av tillväxtprocenten redovisats från tidpunkten för den första riksskogstaxeringen och fram till nu. Som nämnts torde en betydande del av denna ökning vara en effekt av skogsvårdsåtgärder av olika slag, framför allt huggning av träd med mycket liten tillväxt.

I tabell A.28 redovisas ett exempel på räkneförfarandet vid den detaljerade fram— skrivningen för de första två tioårsperioder- na. Exemplet avser huggningsklass D3. De arealer som slutavverkas år 5 respektive år 15 förutsätts övergå till kalmark, som sedan beskogas i den takt som angivits i tabell A.19. Virkesförrådet år 20 på dessa arealer (F 20) utgörs av kvarlämnade fröträd och överståndare. Den del av huggningsklass D3, som inte slutavverkats under perioden, är vid periodens slut tjugu år äldre, dvs. area- len vid periodens början (A0) har flyttats till närmast högre åldersklass.

I tabell A.29 ges exempel på den fortsatta

schematiserade framskrivningen. Utveck- lingen förutsätts nu följa en bestämd pro- duktionsmodell, som härletts från produk- tionsöversikterna. Som tidigare nämnts antas därvid den nya skogen ge en produktion motsvarande en halv klass högre bonitet än den gamla. För att förenkla beräkningarna förutsätts inte några fröträd eller överstån- dare bli lämnade vid slutavverkningama. utan hela förrådet avverkas. Samtidigt för- utsätts inte någon avverkning ske i det be- fintliga förrådet av fröträd och överstån- dare. Räknetekniskt betraktas denna kvan- titet alltså som ett konstant belopp. För att få full överensstämmelse mellan framräknat förråd och förråd enligt produktionsmedel- len används överståndarkvantiteten som ett utjämningsbelopp.

Beräkningarna enligt tabell A.29 ger för- rådet vid periodens början, avverkningen under perioden fördelad på gallring och slutavverkning samt behandlad areal. För- rådet av ny skog liksom gallrad areal redo- visas i separata summor nedtill i tabellen. Liksom i tidigare beräkningar är arealenhe- ten promille (1 000 hektar).

Resultat

Resultaten från långtidsanalysen redovisas i figurerna A.5 _— en figur för varje industri- område — enligt följande:

Arealbehandling

Diagrammet anger behandlad areal i pro- mille under sju tioårsperioder för de tre alternativen a—c. De schatterade staplarna anger slutavverkningsarealen, som för de olika alternativen pendlar omkring 100 pro- mille under en tioårsperiod, dvs. 1 % per år. Summan av schatterade och ofyllda staplar anger gallringsarealen.

Total avverkning

Diagrammet anger relationerna mellan olika alternativ samt den utveckling på längre sikt som kan väntas enligt de olika alternativen.

Slutavverkning

Slutavverkningsvolymen redovisas på sam- ma sätt som den totala avverkningen.

I detta diagram redovisas den beräknade utvecklingen av medelförrådet per hektar (från 0 cm) för de olika alternativen. På samma diagram har också inlagts förrådet av ny skog, dvs. skog som beräknats till- komma under sjuttioårsperioden.

Areal skog över 100 år

Diagrammet ger en uppfattning om hur arealen äldre skog ändras enligt de tre alternativen. Under perioden sjunker areal- andelen med skog över 100 år starkt inom alla områden.

Areal skog under 60 år

Diagrammet ger en bild av hur ungskogs- arealen påverkas enligt de tre alternativen.

Kommentar

Diagrammen avser att schematiskt belysa vilka skillnader i utvecklingsförlopp, som de tre slutavverkningsalternativen förväntas ge. Vid tolkning av resultaten måste förutsätt- ningarna för analysen hållas i minnet. Sam-

manfattningsvis har förutsättningar precise-

rats beträffande främst:

Avverkningen: gallringsarealer, slutavverk- ningsarealer samt uttag per hektar F öryngringen: årliga föryngringsytor

T illväxten: nytillkommande skogar väntas ge en halv bonitetsklass högre produktion än de gamla bestånden.

A.4. Utförda avverkningar enligt stubbinventeringen

A.4.1. Stubbinventeringens utförande och tillförlitlighet

Riksskogstaxerin gens stubbinventering utförs så, att provytor läggs ut på var etthundrade meter utefter taxeringslinjerna inom områ- den, där avverkning skett under föregående avverkningssäsong. Avverkningssäsongen räknas från skottskjutningen ena året till skottskjutningen påföljande år. På dessa provytor klavas stubbarna efter avverkade träd, och med hjälp av empiriska samband

mask/ho FÖRRÄD

AREALBEHANDLING

Slutavv.ore'ol.: Schotterad stapel .. . %. Gattr. areol: Schutterod + ofyltd stapel Totott forrud

att u / / N*—_ 800 x

X'ä— __-

Nytileommen skog

oLt.c

mask/ho AVVERKNING, TOTAL

6

mask/ha SLUTAVVERKNING AREAL SKOG (so ÄR"

6

Period

Figur A .5.I . Långsiktsanalys för alternativ GI, industriområde I

' mssk/ha FÖRRÅD

Totalt förråd ALU- __,i AREALBEHANDLING

Slutavv.areot: Schottered stupet Gotlr.oreol: Schotterad + ofylld stapel

lalllllz Hult una '

mask/hc AVVERKNING. TOTAL AREAL SKOG >100 ÄR

?. I 't '? lé

mask/ho SLUTAVVERKNING AREAL SKOG (60 ÅR

&

Period

Figur A.5.2. Långsiktsanalys för alternativ GI , industriområde II

mr'sk/ha FÖRRÅD

Totalt förråd

AREALBEHANDLING

Slutovvereel: Schotterod stapel %. Gollr.oreal: Schotterud + ofylld stapel

lllå lllålå Il ' = . ,

!

mäsk/ha AVVERKNING, TOTAL AREAL SKOG >100 ÄR

7 & / % 4

, |

WWXXXXÄÄW mm i

1 2 3

mask/ho SLUTAVVERKNING

6

;

Period Period

Figur A.5.3. Långsiktsanalys för alternativ GI , industriområde lll

FÖRRÄD

Totalt förråd

AREALBEHANDLING

Slutovvcreol: Schetterod stupet Gollr.oreol: Schotterod + ofylld stapel

m3sk/ho AVVERKNING, TOTAL .. AREAL SKOG >1ou ÄR

W *

___- axa—am mm

% ? ? ? ? %

__- sma

m3sk/ho SLUTAVVERKNING

Period

Figur A.5.4. Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde IV

m3sk/ha FÖRRÄD Totalt förråd lt. d

120

AREALBEHANDLING

Slutovvureal: Schottered stapel %. Gollr.oreul: Schotterad + ofylld stapel

2 3 L 5 6 7

mask/ho AVVERKNING, TOTAL =... AREAL SKOG >1oo ÅR

alt.

mask/ho SLUTAVVERKNING

Period

Figur A.5.5. Långsiktsanalys för alternativ GI, industriområde V

mask/ha FÖRRÄD Totalt förråd a lta

___

1

AREALBEHANDLING _X-_./ SLutovv. areol: Schotterud stapel 100 Gallr. areal: Schotterod + ofylld stapel

' |? '%'lllli ,_ le

alt. __ o ha

___-_ _j ---1 ___-___: ___-_- W—

NXXXXx W

llll ' %

NÄXXXX

& &

AREAL SKOG >1oo ÄR

; 12 |? I? I? Iz

2 3 L 5 6 7 Period

Figur A.5.6. Långsiktsanalys för alternativ GI, industriområde VI

mellan stubbdiameter och brösthöjdsdiame- ter kan de avverkade trädens volym upp- skattas. Stubbinventeringen omfattar alla träd som fällts under avverkningssäsongen, och som har en diameter i normal stubb- höjd av minst 5 cm på lågkant, motsvarande ca 4 cm i brösthöjd. Stubbinventeringen om- fattar således även sådana träd som fällts, men inte tagits tillvara. exv. i samband med röjning. För att erhålla en uppfattning om, i vilken utsträckning fällda träd inte till- varatas har en särskild registrering härav skett under de senaste avverkningssäsong- erna.

Genom stubbinventeringen kan den årliga avverkningsvolymen av samtliga trädslag i hela riket uppskattas med ett medelfel av 4—5 %. Vid uppskattning av avverkningen för ett mindre område — exv. en region — blir givetvis medelfelet betydligt större. För avverkningsåren 1964/65 och [965/66 anges nedan de beräknade medelfelen uttryckta i procent av den uppskattade totala avverk- ningsvolymen respektive år.

Medelfel, procent

Region 1964/65 1965/66

I 2 3 ][ 4 8 Ill 8, 1 IV 5, 4 0 9 4 4 1, 1 l, 1 1 V ] Riket

;

,

Approximativt kan medelfelen i ett års material för industriområden beräknas vara av den storleksordning som framgår av ef- terföljande tablå.

Industriområde Medelfel, procent

I 11 [I 19

11 IV 8 V 12 VI 8

För område II, som är det minsta av in- dustriområdena och mindre än region II, är medelfelet ca 18—20 %. Med hänsyn härtill

kan man för industriområdena inte redovisa säkra resultat för enskilda år, utan måste nöja sig med medeltal för flera år.

Frågan om storleken av systematiska fel är mera svårbesvarad. I jämförelse med Skogsstyrelsens beräkningar grundade på den officiella förbrukningsstatistiken har stubbinventeringen systematiskt givit ett läg- re resultat. Man har tidigare inte ansett att den systematiska skillnaden varit särskilt stor. Sedan uppskattningar nu erhållits på de fällda kvantiteter som inte tas tillvara och som därför vid jämförelser bör dras bort från stubbinventeringsresultaten eller rättare läggas till förbrukningsstati— stiken, framgår den systematiska skillnaden som mera allvarlig. Som framgår av den särskilda undersökning av fällda träd, som utförts av skogsstyrelsen (bilaga J) har dock denna s.k. diskrepans till stor del kunnat förklaras av systematiska fel härrörande från kuberingsfunktionerna, antaganden om stubbhöjden, mätning av barkvolymen samt från handelsmätningen. Ett fullständigt klar— läggande av diskrepansens orsaker är givet- vis svårt att erhålla. Det måste alltid kvar- stå en viss osäkerhet, när det gäller att upp— skatta volymen av hela träd enbart från stubbdiametern, och avgränsningen mellan avverkningssäsonger kan aldrig ske med hundraprocentig säkerhet. Även på för- brukningssidan föreligger stora svårigheter att erhålla noggranna bestämningar. Bl.a. råder ännu viss osäkerhet om noggrannheten vid uppskattning av den fasta vedvolymen vid mätning av massaved i travat mått.

En annan möjlighet till kontroll av stubb- inventeringens tillförlitlighet är att göra jäm- förelser med domänverkets avverkningssta- tistik. I tabell A.30 redovisas en jämförelse mellan den totala avverkningen under åren 1952/53—1965/66 enligt stubbinvente- ringen och enligt domänverkets avverknings- statistik för perioden 1953—1966. Stubbina venteringsresultaten är exklusive i skogen kvarlämnade hela träd och har dels redovi- sats för avverkningssäsonger, dels omräk- nats att avse kalenderår med förutsättning;— en att 55 % avverkats under vintersäsongen och 45 90 under sommarsäsongen. Säsonger-

na omfattar månaderna januari—maj respek- tive maj—december. Som framgår av tabel- len är det mycket stora skillnader för en- skilda år. vilket är i överenstämmelse med de medelfel som föreligger. Den totala av- verkningen under hela perioden 1953—1965 är dock ungefär lika stor i båda redovis- ningarna.

Vid redovisning av motsvarande jämför- else för industriområde l—llI i det preli— minära betänkandet tolkades den goda över- ensstämmelsen som ett stöd för uppfattning- en att de systematiska felen i stubbinven- teringen är måttliga. Sedermera har emeller- tid framkommit att domänverkets statistik liksom skogsstyrelsens förbrukningsstatistik i viss utsträckning grundats på för höga omräkningstal. Stubbinventeringen borde därför även vid jämförelse med domänver- kets statistik ha givit ett lägre resultat. Or- saken till att ett sådant resultat ej erhållits har ännu inte kunnat utredas. Dettaförhål- lande befäster därför den tidigare framförda uppfattningen att frågan om storleken av systematiska fel i de olika metoderna för avverkningsstatistik ännu ej är tillfredsstäl- lande utredd.

A.4.2. Stubbinventeringens resultat Årsresulrat för rike! ] tabell A.3l redovisas uppskattad total år- lig avverkning i riket under perioden 1952/ 53 1965/66. Avverkningarna har under perioden varierat mellan 4l och 60 miljo— ner milsk och i medeltal uppgått till ca 50 milj., varav drygt 40 % utfallit inom norr- landslänen. Av de avverkade kvantiteterna utgörs 36 % av tall, 49 % av gran och 15 % av lövskog. Avverkningen i genomsnitt per år under hela fjortonårsperioden har för barrskogen uppgått till 65 % av dess till- växt och för lövskogen till 58 % av till— växten. I Norrland har uttagits 67 % av till- växten för samtliga trädslag. i Svealand 69 % och i Götaland 60 %.

Närmare jämförelser med tillväxten finns i avsnitt A.5.4.

Det avverkade virkets fördelning på träd- slag och diameterklassgrupper i genomsnitt

per år under tioårsperioden 1956/57 1965/66 redovisas i tabell A.32.

Av avverkningskvantiteten inom norr— landslänen utgöres 31 % av grovskog (över 25 cm vid brösthöjd). I svea- och götalands— länen är andelen 42 resp. 54%. I tabell A.33 lämnas approximativa uppgifter röran- de avverkningskvantitetema inom skilda län.

Avverkningen inom industriområden För jämförelse med avverkningsberäkning- arna är givetvis avverkningarna inom de olika industriområdena av stort intresse. I tabell A.34 redovisas den totala årliga av— verkningen (inklusive torrskog) på samtliga ägoslag inom industriområde I—VI. Denna kvantitet är jämförlig med bruttokvantiteten enligt avverkningsberäkningarna efter till- lägg för beräknad avverkning på annan mark än skogsmark och av torrskOg.

Figur A.6 åskådliggör ökningstendensen inom olika industriområden (område II och 111 samt V och VI sammantagna). Den onormalt stora avverkningsvolymen i om—

Januari- stormen 1954

&?

Ä_———""""_

Avverkning (milj. mask)

s.

| )

1952/53 5755 55/57 5959 sn/s1 52/63 5755

Figur A.6. Årlig avverkning enligt stubbinvente-

ringen inam industriområden avverk- ningsåren I 952/53—1965/66, alla ägoslag

N O

_. 01 .

...- Q

Avverkning (milj. mösk)

ut .

Zon 1

c . . . . . . . . . . . 195%3 5%5 55/57 5859 60/51 52/53 61/55

Figur A .7. Årlig avverkning enligt stubbinventering- en fördelad på »belågenhetszoner» inom industriområde I-III avverkningsåren ___ 1952/53—1965/66

Zon 1 = BD:L os, AC:L os, Zos » 2 = BD:L ns, AC:L ns, Z ns » 3 =BD: K, AC: K, Y, X, W,

U, C, B

råde II och 111 under åren 1953/54 och 1954/ 55 sammanhänger med stormfällm'ngen den 3 januari 1954.

Avverkningsökningarna i norra Sverige har huvudsakligen inträffat i kustlandet. Detta framgår av figur A.7. I denna redo- visas avverkningen inom industriområde I— III fördelad på tre belägenhetszoner. Zon 1 omfattar arealen ovan skogsodlingsgrän- sen, zon 2 omfattar arealen nedan skogs— odlingsgränsen inom BD:L, AC:L och l:] och Z:H. Zon 3 omfattar BD:K och AC:K samt Y, X, W, U, C och B län. Som fram- går av figuren är avverkningen ovan skogs- odlingsgränsen högst obetydlig. Vad beträf— far utvecklingen under fjortonårsperioden har tydligen de största avverkningsökning- arna inträffat i den mest välbelägna zonen 3.

Avverkningen fördelad på ägargrupper Avverkningens fördelning på ägargrupper redovisas i tabell A.35, som innehåller upp- skattad genomsnittlig avverkning inom varje ägargrupp och industriområde dels under femårsperioderna 1956/57—1960/61 och 1961/ 62—1965/66, dels för hela tioårsperioden. Som framgår av tabellen har avverkningarna ökat på samtliga skogar utom kronoskogar. Minskningen på kronoskogar under den sista

I | | r

INDUSTRIOMRÄDE 132—rn

Avverkning (milj. mask)

(; . . . . . . . . 1955/5'7 53/59 60/51 S%a &%5 Figur A.8. Årlig avverkning enligt stubbinvente- ringen fördelad på slutavverkning (S) och övriga huggningsformer ( 0) inom industriområde I—III och I V—VI av- verkningsåren I 95 6 / 5 7—I 965 / 6 6 femårsperioden hänför sig till industriom- råde I a och sammanhänger med att awerk- ningen under 1950—talet legat på en mycket hög nivå.

Avverkningens fördelning på huggnings- former

Det är av stort intresse att klargöra i vilken utsträckning slutavverkningarna ökar i rela- tiv omfattning.

N n CD

ut ?

:: O

ut D i

Slutuvverkningsereel (1000 hektar)

62'

. . 51. /53 55

c . . . . . . 195253 5455 55/57 5859 60/51 Figur A.9. Årlig slutavverkningsareal enligt stubb- inventeringen inom industriområde I—III och IV—VI avverkningsåren 1952/53— 1965/66

I figur A.8 redovisas den årliga avverk- ningen under perioden 1956/57—1965/66 med fördelning på slutavverkning och övriga huggningsformer. Diagrammet visar, såsom man kunde vänta, att slutavverkningarna har ökat i relativ omfattning. Slutavverk- ningarna uppgår dock ännu inte till halva avverkningskvantiteten.

Den årliga slutavverkningsarealen inom industriområdena I—III och IV—VI finns redovisad i figur A.9. På grund av oklarhet i definitionen av begreppet föryngringshugg- ning är bestämningen av slutavverknings- arealen under de fem första åren något osäker. även om vissa efterhandskorrigering- ar har gjorts. Medelfelet i arealuppgifterna är dessutom stort, varför redovisningen mås- te bedömas med försiktighet. Diagrammet visar en svag tendens till ökade slutavverk- ningar inom såväl område I—III som IV— VI. En jämförelse på ägargrupper, figur A.10, visar dock att slutavverkningsarealen på kronoskogar minskat något i område I— III. Det framgår av figuren att variationen mellan enskilda år är stor, bland annat på grund av stora medelfel.

Den genomsnittliga slutavverkningsarealen under perioden 1952/53—1965/66 i pro- cent av markinnehavet nedan skogsodlings- gränsen har för olika ägargrupper varit föl- jande:

Område

I—III IV—VI

Det avverkade virkets fördelning på träd— slag och diameterklasser

En redovisning av det avverkade virkets fördelning på trädslag och diameterklasser kan ej göras för enskilda år på grund av för stora medelfel. Redovisningen avser där- för ett genomsnitt för tioårsperioden 1956/ 57—1965/66. I tabell A.36 redovisas trädslags— vis det avverkade virkets procentuella för- delning på diameterklasser samt den beräk- nade medelavverkningen under angiven tio— årsperiod. Redovisningen avser industriom- råden, undantagandes inom industriområde

INDUSTRIOMRÄDE I—m mo

ca 0 .

0) C)

o'! C) .

slutavverkningsareal (1000 hektar)

:— ?

20 . .___. . ix ,A. i/ *. . - #» B

-. , ».4'

G W 952 1. 56 58 60 62 Gl. 1 /53 5 55 Ig7 59 61 /53 /65

Figur A.10. Å rlig slutavverkningsareal enligt stubb- inventeringen fö'rdelad på ägargrupper inom industriområde I—III och I V—VI avverkningsåren 1952/53—1965/66

K = kronan

= övr. allmänna AB = aktiebolag E = övr. enskilda

1, där det ansetts vara av intresse att redo— visa de tre belägenhetszonerna: inland ovan skogsodlingsgränsen, inland (lappmark) ne- dan skogsodlingsgrånsen och kustland var för sig.

Som framgår av tabellerna är det stor skillnad i dimensionsfördelning mellan om- rådena. Helt naturligt är virket grövre i söd- ra Sverige. I Norrland är klenskogsandelen av barrskog störst i kustlandet, i fråga om lövskog störst i inlandet. En betydande del av klenvirket lämnas dock kvar i skogen, då det inte kan ekonomiskt nyttiggöras. En uppskattning av kvantiteten kvarlämnade hela träd lämnas i nästa avsnitt.

I skogen »kvarlämnade» träd Från och med avverkningsåret 1963/64 ut— förs vid riksskogstaxeringen en särskild upp- skattning av träd som fällts men inte tagits

tillvara. Volymen av de i skogen kvarläm- nade hela träden bör givetvis beaktas vid jämförelsen mellan avverkningskvantiteten och virkeskonsumtionen.

Genomsnittlig kvarlämnad volym i pro- cent av totalt avverkad volym under de tre avverkningsåren 1963/64—1965/66 har beräknats för varje trädslag och diameter- klass. Procenttalen redovisas i tabell A.37. I brist på annan uppskattning har dessa värden tillämpats på hela tioårsperioden 1956/57—1965/66. I tabell A.38 återfinns an- delen kvarlämnad volym för trädslagen sam- mantagna. Av tabellerna framgår att pro- centtalen för olika områden varierar mellan 1 och S % för tall, mellan 1 och 13 % för gran och mellan 6 och 64 % för björk. Mot- svarande genomsnittsvärden för hela landet är 3, 6 resp. 17%.

Genom att tillämpa de framräknade pro- centtalen på medelawerkningen under hela perioden har i tabell A. 38 erhållits en grov skattning av den årliga kvarlämnade voly- men inom olika områden. För hela landet uppgår denna till 3,4 milj. m3sk.

Avverkning på övrig mark och inägor samt avverkning av torrskog Stubbinventeringen omfattar till skillnad från avverkningsberäkningarna även avverk- ningen på annan mark än skogsmark. Efter- som det är vanskligt att göra direkta be- räkningar förutsättes i denna utredning att avverkningen på annan mark än skogsmark och av torrskog blir oförändrad i framtiden. I tabell A.39 redovisas genomsnittsavverk- ningen under tioårsperioden 1956/57—1965/ 66 fördelad på industriområden och träd- slag. I tabell A.40 redovisas volymen (från 10 cm) fördelad på industriområden, träd- slag och ägargrupper.

Som framgår av tabell A. 39 rör det sig totalt om en avverkning av cirka 1,9 milj. m3sk per år, dvs. i runt tal 4 % av avverk— ningen på skogsmark.

A.4.3. Jämförelse mellan avverkningsberäk- ningarna och stubbinventeringen

En jämförelse mellan utfallet av avverk- ningsberäkningarna och nuvarande avverk-

ning enligt stubbinventeringen kan ge svar på den försiktigt formulerade frågeställ- ningen huruvida ett tillämpande av de skötselprinciper som förutsatts i de olika avverkningsalternativen skulle ge en högre eller lägre avverkning än den som i genom- snitt uppskattats för en viss period enligt stubbinventeringen. Med hänsyn till de stora medelfelen i stubbinventeringen har jämförelsen baserats på medelavverkningen under åren 1956/57—1965/66. Då vi vet att en viss ökning har ägt rum under perio- den skulle värdena från stubbinventeringen alltså behöva ökas något för att svara mot aktuell nivå.

I tabell A.4l redovisas en jämförelse mellan medelavverkningen enligt stubbin- venteringen och bruttoavverkningsberäk- ningen (alternativ Gl. medeltal för period 1 och 2) inom olika delområden. Jämförel- sen har begränsats till att avse barrskog och lövskog från 10 cm vid brösthöjd.

Som framgår av tabellen ligger medel- avverkningen av barrskog under perioden lägre än alternativ a i område [. lll. IV, V och VI och mellan alternativ a och b i om- råde Il. Jämförelsen i absoluta tal mellan b-alternativet och stubbinventeringen visar att de största differenserna föreligger i södra Sverige inberäknat länen U, C och B i indu- striområde lll.

Stora differenser föreligger av naturliga skäl även i områdena ovan skogsodlings- gränsen, men som framgår av redovisningen rörande avsättningsläget är den ekonomiska tillgängligheten av dessa kvantiteter starkt begränsad. I stort sett föreligger alltså de största differenserna i de mera välbelägna områdena. En jämförelse mellan ägargrup- perna är därför av stort intresse och redo— visas i tabell A. 42. Vid studium av tabellen bör det uppmärksammas att avverknings- beräkningen inkluderar avverkning ovan skogsodlingsgränsen, vilket förklarar varför avverkningen av gran på kronoskogar inom industriområde I—III är så mycket lägre enligt stubbinventeringen än enligt beräk- ningen.

Sammandraget nedan för hela riket visar, att det redovisade bruttoalternativet b över-

stiger medelavverkningen under åren 1956/ 57—1965/66 med följande procenttal.

Ägargrupp Tall Gran Löv

Kronan 0 34 100 Övriga allmänna 31 22 111 Aktiebolag 4 0 104 Övriga enskilda 76 28 Alla 37 20

l tabell A. 43 redovisas en jämförelse mellan dimensionsutfallet enligt stubbinven- teringen och enligt avverkningsberäkningen. Jämförelsen har gjorts dels för barrskog, dels för lövskog, från 10 cm vid brösthöjd. I fråga om barrskog är överensstämmelsen förvånande god. När det gäller lövskog är avverkningen enligt stubbinventeringen mera koncentrerad till diameterklassen 15 —25 cm än i avverkningsberäkningen. Vad beträffar den goda överensstämmelsen för barrskog bör den inte uppfattas som ett be— vis för att avverkningsberäkningarna redo- visar en realistisk dimensionsfördelning snarare är förhållandet det motsatta.

Eftersom avverkningsberäkningen förut- sätter en relativ ökning av slutavverk- ningarna borde rimligtvis avverkningsbe- räkningens dimensionsfördelning vara mera förskjuten mot grövre dimensioner än nu- varande avverkning enligt stubbinvente- ringen. Dimensionsfördelningen i avverk- ningsberäkningen grundas emellertid direkt på stämplingsutfallet vid provstämplingarna, och man har alltså inte tagit någon hänsyn till den grovlekstillväxt som äger rum mel- lan provstämplingstillfället och avverknings- tillfället. Om man till exempel förutsätter att det genomsittligt förflyter fem år mellan provstämpling och avverkning och om den genomsnittliga diametertillväxten är 3 mm per år skulle alltså fördelningen förskjutas 1.5 cm mot grövre dimensioner. En faktor som kan vara av större betydelse är huru- vida riksskogstaxeringens förrättningsmän genomsnittligt stämplar på samma sätt som sker i praktiken. Det är inte osannolikt att f örrättningsmännen i större utsträckning låg- gallrar.

A.5. Utvecklingstendenser beträffande skogsmarksareal, virkemirråd och virkesproduktion

A.S.]. Allmänt

Den taxeringsmetod som infördes år 1953 och som innebär en lågprocentig taxering av hela landet varje år gör det möjligt att följa skogstillståndets ändringar bättre än tidigare. En avverkningsberäkning kräver emellertid en så långtgående uppdelning av materialet att den inte kan grundas på en- bart ett eller några få års taxering. Som förut framhållits har det därför varit nöd- vändigt att basera beräkningarna på ge- nomsnittsresultat från åren 1953—1962 (i region III åren 1955—1964). Givetvis är det en nackdel att beräkningarna har måst grundas på ett medeltillstånd, som närmast är hänförligt till år 1958. Möjligheterna att successivt skriva fram de olika taxerings- årens resultat har diskuterats. men har hit- tills måst ställas på framtiden på grund av bristande personella och räknetekniska re- surser.

Den tredje riksskogstaxeringen lades från början upp för hålkortsbearbetning med sorteringsmaskiner och tabulatorer som enda hjälpmedel. Mot slutet av 1950-talet kom- pletterades maskinutrustningen med en re- läkalkylator. Denna underlättade visserligen bearbetningarna, men medförde ändå inte någon möjlighet till mera avancerade ruti- ner. När arbetena med den föreliggande utredningen igångsattes var det därför nöd- vändigt att hyra såväl datamaskintid som programmeringstjänster från statistiska cen- tralbyrån. Någon metodutveckling var i det- ta sammanhang ej att tänka på.

Under utredningsarbetets gång har emel- lertid skogshögskolan erhållit en egen data- maskinanläggning, varigenom möjligheterna att bearbeta riksskogstaxeringens material förbättrats avsevärt.

Samtidigt som virkesbalansutredningens slutbetänkande håller på att tryckas, har de första resultaten från mera omfattande bearbetningar i den egna maskinen kunnat erhållas. Bearbetningarna omfattar åren

1953 1966, Således fjorton års taxeringar. Till skillnad mot vad som tidigare varit fallet har de olika årens taxeringar betrak- tats som från varandra skilda stickprovs- undersökningar. Eftersom taxeringen under åren ll-14 i huvudsak omfattar samma taxeringstrakter som åren 1—4 tilldrar sig en jämförelse mellan dessa år ett särskilt intresse. Även om de enskilda provytorna inte fallit på exakt samma plats kan man förvänta viss korrelation mellan sampling- felen för dessa år. Differenserna mellan år 11 och år 1 och mellan år 12 och år 2 vad beträffar exempelvis virkesförrådets storlek borde därför vara säkrare bestämda än differensen mellan två år som har skilda traktsystem. Om denna korrelation är hög innebär det att traktsystemets belägenhet har stor betydelse för resultatet. Möjlighe- terna att jämföra resultaten år för år skulle då vara mindre. En låg korrelation skulle däremot kunna betyda att de olika årens traktsystem var för sig kan ge representativa resultat. Om spridningen mellan åren sam- tidigt är hög tyder detta dock på att osäker- hetskällor av annat slag dominerar.

A.5.2. Skogsmarksareal

Vid den tredje riksskogstaxeringen redovi- sades efter de första fem åren en skogs- marksareal, som inte var obetydligt lägre än den som erhållits vid den andra taxe- ringen. Detta framgår av sammanställ- ningen nedan.

Då orsaken till denna skillnad diskute- rades, fann man det troligt att den samman- hängde med en hårdare bedömning av gränsen mellan skogsmark och impediment. När det gäller region I kunde skillnaden även sammanhänga med bristande represen-

tativitet hos traktsystemen. I viss utsträck- ning kunde det även vara fråga om en reell arealminskning. Fram till början av 1950- talet utvidgades fortfarande inägoarealerna genom kalhuggning av skogsmark och an- läggande av s. k. kulturbeten. Det lär emel- lertid aldrig bli möjligt att med bestämdhet uttala sig om vilka ändringar, som i verk- ligheten har inträffat.

Som framgår av redovisningen i det följande har såväl skogsmarksareal som virkesförråd ökat under den undersökta perioden 1953—1966. Det ligger nära till hands att skatta ökningen per år i genom- snitt genom rätlinjig utjämning enligt »minsta — kvadratmetoden». Som tidigare nämnts bör det emellertid vara möjligt att vinna ytterligare information genom vet- skapen om att åren 1—4 och 11 - 14 har taxerats med samma traktsystem. Professor Bertil Matérn har anvisat beräkningsmeto- der härför, vilka kortfattat beskrivs i under— bilaga A. 2.

Resultatet från uppskattningarna under åren 1953—1966 redovisas årsvis i tabell A. 44. Som omedelbart framgår av tabellen har en fortgående ökning av skogsmarks- arealen erhållits under perioden. Vid en analys av trenden enligt Matérns metod be- räknades inledningsvis variansskattningama S? och S:. S: utgör en skattning av varian- sen kring en rät linje om man förutsätter att de årsvisa uppskattningarna är okorre— lerade. SZ utgör en skattning av variansen i differensema mellan år som taxerats med samma traktsystem och r är en skattning av korrelationen i samplingfelen för dessa år. För jämförelse redovisas i sammanställ- ningen överst på s. 145 motsvarande varians- skattningar för det totala virkesförrådet på skogsmark.

Skogsmarksareal, 1 000 ha

Taxering Reg. I Reg. II + III Reg. IV

Reg. I—V

2:a tax. (1938—1952) B.:e tax. (1953—1957) Ändring, %

7 278 6 871 — 6

s 033 7 741 _— 4

6601 6660 +1

22 918 22 258 3

Skogsmarksareal Virkesförråd

så så

r Si Så r

599 184 139 48 51 112 86 12 5

»Allround-estimat»

265 24 168 54

+ 0,29 + 0,24 —0,06 155 + 0,23 368 + 0,58 33

+ 0,26

+ 0,91 + 0,68 -—0,52 + 0,16 + 0,91 + 0,37

Som framgår är korrelationerna ganska låga. Den negativa korrelationen hos virkes- förrådet i region III torde delvis samman- hänga med stormfällningen 1954, som kraf- tigt satte ned virkesförrådet. Dessutom har antalet trakter ökats från och med år 11, varför traktsystemen inte är helt identiska. Med hänsyn till att antalet frihetsgrader är så lågt kan man emellertid inte dra några bestämda slutsatser av resultaten i de olika regionerna. Förutsättningarna härför blir bättre vid slutet av andra omdrevet, då man erhåller tio differensskattningar inom varje region. Redan nu kan man studera korre- lationen mera i detalj genom att beräkna differenser för enskilda trakter. Sådana analyser har dock ännu inte medhunnits.

De följande beräkningarna grundas så- lunda på ett »allround-estimat» av r. Som beräkningarna senare visar avviker dock resultaten obetydligt från vad som skulle ha erhållits, om de olika årens skattningar varit oberoende av varandra.

I tabell A.45 redovisas den skattade skogs— marksarealen under de enskilda åren och det mot Skattningen svarande medelfelet (e). Tabellen anger också den skattade genom- snittliga ökningen per år (t). En jämförelse av de relativa medelfelen i Skattningen av

arealen under ett år mitt i perioden visar, att det relativa medelfelet är cirka 1,0 % i region I, II och V samt 0,4 till 0,5 % i re- gion III och IV.

Medelfelen i skattningarna av den ge- nomsnittliga arealökningen visar, att denna är klart signifikant i region I, III, IV och V, men ej signifikant i region II. Givetvis kan dock inte denna analys ge svar på om ökningen beror på en verklig ökning av skogsmarksarealen eller en glidning i be— dömningama.

I region I, II och 111 finns stora arealer i gränsområdet mellan skogsmark och im- pediment. Även en mindre glidning i be— dömningarna kan därför ge upphov till stora förskjutningar i skogsmarks- och im- pedimentareal. Ägoslagsförskjutningarna har studerats genom trendberäkningar av sam- ma slag som tidigare redovisats. Aprioriför- utsättningen att den sanna trenden är rät- linjig kan dock betecknas som ganska tvek- sam i vad avser sådana arealändringar som sammanhänger med ändrad bedömning. Änd- ringarna kan ju inträffa språngvis, exempel- vis genom personalbyte, omformuleringar av instruktionen eller rent av på grund av auktoritativa uttalanden under någon fält- exkursion. Sammanställningen nedan grun-

Genomsnittlig årlig arealändring under perioden 1953—1966 Måttenhet: 1 000 hektar

Fjäll-

Region Fjäll barrskog

Inägor och

Myr tomtmark Skogsmark

I —1 H —0 ——1 111 _2 _. IV _ _ V __ _

——1

—3 ——2 —4 —-37 —5

—40 —-9

+42 +12 +20 +50

_4 +13

—-3 —3 —79 ——51 + 137

das på en preliminär analys av förändring— arna under trettonårsintervallet.

Vad beträffar fjäll och fjällbarrskog är ändringarna så små att de är insignifikanta. Myrarealen däremot har tydligen minskat starkt i alla regioner. Det ligger nära till hands att betrakta dessa ändringar såsom i huvudsak sammanhängande med ändrad be- dömning, även om viss torrläggning och beskogning av myr också kan ha ägt rum reellt. Teorin om ändrad bedömningsnivå styrks av de skillnader i skogsmarksareal, som erhölls vid jämförelsen mellan den and- ra riksskogstaxeringen och de fem första åren av den tredje taxeringen. Om vi bortser från ändringar som sammanhänger med minskning av inägoarealen kan förskjut- ningarna i region I—III mellan angivna perioder översiktligt beskrivas sålunda:

Ändring i skogsmarksareal 1 000 hektar

Period Region

Från 2:a tax. till 1953—1957 (1955) 407 —— 292

Summa — 699

I II—III

Från 1953—1957 ( 1955 ) till 1966 + 410 + 273

Summa + 683

I II—III

»Förlusten» av cirka 0,7 miljoner hektar skogsmark i region I—III från andra riks- skogstaxeringen till mitten av första fem- årsperioden i den tredje taxeringen san- nolikt orsakad av rena bedömningsskillna- der — har alltså återhämtats. Bortsett från omförd jordbruksmark är skogsmarksarea- len år 1966 praktiskt taget densamma som redovisades vid den andra taxeringen. Denna slutsats får betraktas som preliminär i avvaktan på mera detaljerade analyser. Vid bedömning av den framtida utveck- lingen är det dock av betydelse om slut- satsen är riktig eller ej. Är den riktig, bör impedimentarealen stabiliseras på ungefär nuvarande nivå, och man kan alltså inte dra ut trenden i framtiden.

Överföringen av inägojord till skogsmark skulle enligt redovisningen uppgå till 9000 hektar per år i region I—III. Under perio- den 1953 —1966 skulle alltså 117 000 hek— tar ha omförts till skogsmark inom detta område. I region IV och V består areal- tillskotten till övervägande del av omförd jordbruksmark. Under perioden 1953 till 1966 har enligt redovisningen 546 000 hek- tar omförts till skogsmark. Den genom- snittliga omföringen per år i riket uppgår till cirka 50 000 hektar. Beräkningen stäm- mer överraskande väl med resultatet av skogsstyrelsens och lantbruksstyrelsens ut- redning som redovisats i bilaga E. Enligt denna skulle under perioden 1956—1966 cirka 50000 hektar jordbruksmark per år ha upphört att nyttjas för jordbruks- ändamål.

Enligt riksskogstaxeringen klassas mark som skogsmark så snart dess användande för jordbruksändamål upphört. Man kunde därför ha väntat sig, att en större areal skulle ha omförts till skogsmark enligt taxeringarna, än den areal som upphört att brukas enligt den särskilda utredningen. Arealuppgifterna stämmer dock praktiskt taget exakt och därför bör registreringen enligt riksskogstaxeringen vara i takt med den utveckling som beräknats av Claes—Eric Norrbom i bilaga E. De ytterligare nedlägg- ningar som enligt Norrboms utredning kommer att ske fram till år 1980 skall alltså betraktas som direkta tillskott till skogs- marksarealen av år 1966 enligt riksskogstaxe- ringen, till den del dessa bedöms komma att bli utnyttjade för framtida skogsproduktion. Arealtillskotten från under perioden ned- lagd jordbruksmark bör nu utgöra kalmark (åldersklass 0) eller plantskog 3—20 år (ål- dersklass 1). Eftersom slutavverkningsarea- len ökat jämfört med tidigare bör dock ål- dersklass 0 och I ha ökat även av denna an- ledning. En särskild undersökning av arealök- ningen inom dessa åldersklasser är därför motiverad.

Resultaten från uppskattningarna av skogsmarksarealen i åldersklasserna 0 och I redovisas årsvis i tabell A. 46. Som framgår av tabellen har en stark ökning av arealen

erhållits under perioden. Efter en trendbe- räkning av motsvarande slag som utförts för hela skogsmarksarealen har de resultat erhållits som redovisas i tabell A.47. Areal- ökningen i åldersklass O—I är enligt skatt- ningarna större än ökningen av hela skogs— marksarealen. Givetvis är inte den redovisa- de skillnaden statistiskt signifikant. Tillskot- ten i åldersklass O—I måste till en betydande del härröra från arealer som slutavverkats. En viss ökning av slutavverkningsarealen har som framgått av tidigare redovisning ägt rum under perioden. Dessutom har med så- kerhet slutavverkningsarealerna legat på en högre nivå under åren 1953—1966 än under tiden dessförinnan.

Till belysning av, hur arealen äldre skog ändrats redovisas i tabell A. 48 och A. 49 en trendberäkning avseende arealen med skog över 100 år. Arealen har ökat i alla områden utom i region 1, där en viss minsk- ning registrerats. Denna redovisning lämpar sig dock inte för någon mera ingående jämförelse mellan olika delar av landet, eftersom åldersgränsen 100 år har så olika innebörd i norr och söder. I detta samman- hang kan man dock konstatera att tillgången på äldre skog nu är större i samtliga regio- ner, utom i region 1, i förhållande till den tidpunkt som betraktas som startpunkt för

avverkningsberäkningarna, 1 95 8.

nämligen år

A.5.3. Virkesförråd

Vissa resultat från beräkningar rörande virkesförrådets ändringar under perioden 1956—1964 har tidigare redovisats i de preliminära virkesbalanserna för industri- område I—III. Enligt denna redovisning skulle virkesförrådet i riket under angiven period ha ökat med cirka 20 milj. m3sk per år. Härav utgör cirka 15 milj. mssk den ökning som erhålls vid en förrådsberäkning som grundats på användande av s.k. fasta kuberingstal. Med fasta kuberingstal förstås att man förutsätter oförändrade relationer mellan trädens diameter och volym under perioden. Vid jämförelser mellan provträden

från den andra och tredje riksskogstaxe— ringen har man dock kunnat konstatera en viss genomsnittlig formförbättring av stor- leksordningen 0,2 % per år. (Provträd tagna senare än är 1960 ingår dock ej i denna undersökning.) Formförbättringen skulle därför bidra till förrådsökningen med cirka 5 milj. mask per år.

Alla beräkningar som redovisas i detta avsnitt grundas emellertid på fasta kube- ringstal, vilket alltså innebär att man för tillfället bortser från formändringarna. I den avslutande jämförelsen mellan förråd, till- växt och avverkning har emellertid förråds- ökningen genom formändring räknats in.

Totala virkesförrådet I tabell A. 50 redovisas det uppskattade totala virkesförrådet på skogsmark enligt taxeringarna under vart och ett av åren 1953 till 1966. Redovisningen omfattar samtliga trädslag, inklusive torrskog. Liksom när det gäller arealerna i föregående avsnitt sker redovisningen på regioner. Det hade varit önskvärt att redovisningen kunnat ske på industriområden, men detta har inte varit möjligt av tidsskäl.

I tabell A. 51 redovisas det skattade för- rådet under de olika åren enligt trendbe- räkning. Tabellen redovisar även skatt— ningen av den genomsnittliga ändringen per år samt medelfelet i skattningarna av förråd och årlig ändring.

En jämförelse mellan den årliga änd— ringen (I) och motsvarande medelfel (5) visar, att den årliga ökningen är signifikant i alla regioner utom region III. I region III har den årliga ökningen skattats till 0,8 milj. m3sk, men skattningens medelfel är 0,7 milj. m3sk. Den årliga förrådsökningen i riket har skattats till 15,2 milj. m3sk med ett me- delfel av endast 1,7 milj. mssk. Det relativa medelfelet i uppskattningen av totalförrådet i riket är ca 0,4 %, medan relativa medelfe- let i uppskattningen av den totala skogs- marksarealen var något lägre eller ca 0,2 %. I regionerna I, II och III är det relativa me- delfelet ca 1 %, i region IV ca 0,8 % och i region V ca 2 %.

Den årliga förrådsökningen i riket har alltså för skogsmarken uppskattats till ca 15 milj. mask i fasta kuberingstal. Huvud- parten av ökningen är lokaliserad till södra Sverige 6,7 milj. mask i region IV och 2,3 milj. mask i region V.

Virkesförrådet av tall, gran och löv

I tabellerna A. 52 —A. 57 redovisas sepa— rata beräkningar för virkesförråden av tall, gran och lövträd. I samtliga fall, utom vad beträffar löv i region II och III, är de be- räknade ändringsbeloppen positiva, dvs. ut- gör ökningar.

I sammanställningen nedan redovisas den årliga beräknade förrådsändringen (i fasta kuberingstal) fördelad på regioner och träd- slag.

Årlig ändring, milj. m3sk

Tall Löv Summa

+ 0,4 0,1 -— 0,0 + 0,8 + 0,7 + 1,8

Som framgår av sammanställningen ligger huvudparten av ökningen — 9 milj. mssk på gran, medan tallförrådet har ökat med 4 milj. m3sk och lövförrådet med 2 milj. mask.

I Norrland (region I—III) har lövför- rådet varit i det närmaste konstant. Detta torde sammanhänga med den intensiva löv- bekämpning som har bedrivits i Norrland under den aktuella perioden. De omfattande röjningama bl.a. i form av beredskapsar- beten, samt flygbesprutningama kan i detta sammanhang nämnas. Dessutom torde själv- gallringen vara ganska betydande när det gäller lövskog.

Värt att notera är att granförrådet har ökat mer än tallförrådet i region I och II, trots att man i skogsskötseln torde efter- sträva en successiv förskjutning av virkes- förrådet från gran till tall. Förhållandet torde sammanhänga med att gran är det

dominerande trädslaget i dåliga avsättnings- lägen.

Virkesförrådets grovleksförändringar

I tabellerna A.58—A.63 redovisas separata beräkningar för virkesförrådet inom diame- terklasserna 0—15 cm (klenskog), 15—25 cm (medelgrov skog) och 25 cm+(grovskog). Grovskogen och den medelgrova skogen har genomgående ökat, medan den klena skogen har minskat i regionerna II, III och IV samt i riket i sin helhet.

I sammanställningen nedan redovisas den årliga beräknade förrådsändringen (i fasta kuberingstal) fördelad på regioner och dia- meterklasser.

Årlig ändring, milj. mssk 0—15 15—25 25 +

Summa

+ 0,4 —0,4 _o,7 _ 1,1 + 0,2 —1,6

Genom att beräkningarna utförts separat för varje delgrupp med användande av något varierande korrelationskoefficienter, föreligger mindre differenser i sista siffran i jämförelse med sammanställningen på regio— ner och trädslag. Som framgår av samman- ställningen har grovskogen ökat mycket kraftigt i hela riket. Av en total förråds- ökning på ca 15 milj. mssk härrör inte mindre än 13 milj. m3sk från en ökning av grovskogsförrådet. I region III och IV är ökningen av grovskogsförrådet större än ökningen av totalförrådet. Även den medel— grova skogen har ökat något, medan den klena skogen har minskat.

Orsaken till de ändringar som registre- rats kan inte klarläggas med mindre än att man gör mycket tidskrävande detaljanalyser. Klart är emellertid att förskjutningen mot grövre dimensioner beror på flera orsaker. Till en del sammanhänger den emellertid säkert med en åldersförskjutning av förrådet och till en del med en snabbare dimensions-

utveckling än tidigare. Den sistnämnda ändringseffekten bör göras till föremål för särskilda analyser så snart sig göra låter, med hänsyn till att den kan betraktas som ett resultat av mera intensiva skogsvårdsåt- gärder, såsom skogsodling, röjning och gallring.

Som framgår av bilaga B minskar driv- ningskostnadema mycket starkt då träd- dimensionen ökar. Eftersom skogsbrukets lönsamhet nu är starkt pressad, finns det anledning att betona att skogsvårdsåtgärder, som minskar stamantalet och leder till en snabbare dimensionsutveckling, blir allt lön- sammare då arbetskostnaderna stiger och mekaniseringsgraden ökar.

En mera negativ aspekt på de konsta- terade förskjutningarna mot grövre skog är emellertid risken för en framtida produk- tion av övergrov skog. När det gäller grov gran i södra Sverige ger prisbildningen redan nu besked om att de grövsta dimensionerna blir allt mindre eftertraktade. Priskurvan för sågtimmer kulminerar redan vid 11 tums toppdiameter, och sågtimmer som är 15 tum i topp betalas inte mer per kubikfot än 8 tums timmer.

Vid planering av den framtida virkeshan- teringen, speciellt vad avser transporter och mottagningsanordningar, måste en fortsatt snabb förskjutning mot grövre dimensioner tas med i beräkningen såsom varande högst sannolik. I region III och IV har ca 40 % av grovskogens ökning skett i dimensioner grövre än 35 cm.

A.5.4. Jämförelse mellan förrådsändring, tillväxt och avverkning på skogsmark

Skattningarna av förrådsändring, tillväxt samt avverkning enligt stubbinventeringen kan betraktas som oberoende av varandra, och det bör alltså finnas en teoretiskt sett god möjlighet till en avstämning, speciellt om denna sker för hela trettonårsintervallet 1953—1966. Avstämningen baseras på följan- de likhet: Förrådsändring är lika med tillväxt minus avverkning och självgallring Tillväxten baseras på den tillväxtberäkning

SOU 1968: 9

som tidigare redovisats i tabell A. 11. Till- växten har dock justerats med hänsyn till förrådsändringen enligt trendberäkningama. Någon justering med hänsyn till väderleks- variationer under perioden efter år 1962 har dock ej kunnat utföras. I samman— hanget bör också erinras om den osäkerhet i tillväxtberäkningarna för lövskog som ligger i att höjdtillväxten måste beräknas approximativt, då toppskottsmätning ej är möjlig. Tillväxtberäkningen måste därför be- traktas såsom den mest Osäkra, och hittills har det inte varit möjligt att redovisa några skattningar av noggrannheten. Dessutom har man inte någon metod att beräkna själv- gallringens storlek. Det måste dock hållas för troligt, att självgallringen inte är sär- deles stor i fråga om tall och gran, men rela- tivt betydande i fråga om lövskog. Två ex- trema torrår under perioden kan ha bidragit till en större självgallring än normalt. Avverkningen enligt stubbinventeringen är behäftad med ganska stora medelfel, vartill kommer de systematiska fel som tidigare omnämnts och som man inte med säkerhet kan precisera.

De systematiska fel som sammanhänger med kuberingstalen kommer dock inte att påverka jämförelsen, eftersom alla storheter i princip har uppskattats med användande av samma kuberingsfunktioner. Förrådsändringen. Som nämnts måste de förrådsändringar som skattats med hjälp av fasta kuberingstal justeras med hänsyn till den successiva formförbättringen som har konstaterats hos skogen. Enär det ännu inte varit möjligt att bearbeta de sex sista årens provträdsmaterial, inför man emellertid ett visst osäkerhetsmoment då man extrapo- lerar trenden mellan den andra och den tredje riksskogstaxeringen. Givetvis måste även medelfelen i förrådsuppskattningen beaktas.

Jämförelsen kompliceras ytterligare av att det inträffat en glidning i bedömningen av skogsmarksarealen under perioden så att im- pediment omförts till skogsmark. Med hän- syn härtill hade det varit att föredra att utfö— ra jämförelsen på totalarealen. Enär tillväxt- beräkningen endast omfattar skogsmarks-

149

arealen har detta dock inte varit möjligt att utföra. Som en approximativ lösning har valts att justera förrådsändringen på skogs- mark med den ändring som registrerats i virkesförrådet på annan mark än skogs- mark. Enligt en approximativ beräkning har virkesförrådet på annan mark än skogs- mark under perioden 1953—1966 ändrats på sätt som framgår av nedanstående sammanställning.

Förrådsändring på annan mark än skogsmark under perioden 1953—1966 Måttenhet: milj. mask

Region Tall Gran Löv Summa

I -—2,9 11 —0,6 nr —2,4 rv —4,2 v —0,4

I—V ——- 10,5

—4,7 ——2,7 —2,4 1,1 —0,3

—ll.2

——5,0 ——2,7 ——z,1 —0,3 + 0,1

10,1

—12,6 — 6,0 _ 6,9 5,6 _ 0,6

— 31,8

Resultatet av avstämningen redovisas i tabell A. 64. Tabellen har med hänsyn till alla de osäkerhetsmoment som ovan an— förts givits rubriken »Försök till förråds— balans». En relativt god överensstämmelse i avstämningen kan ju sammanhänga med att positiva och negativa »fel» tagit ut varandra och behöver därför inte vara något bevis för att de olika taxeringsmo- menten har gett tillförlitliga resultat. Å andra sidan bör en mycket dålig överens- stämmelse kunna tas som en indikation på att det finns något allvarligt fel någonstans.

Med här anförda reservationer, som kan- ske är något starkare och mera mångordiga än de som rutinmässigt brukar hängas på resultatredovisningar från riksskogstaxe— ringen, överlämnas tabell A. 64 till läsarens studium och analys. Man kan läsa ut att 130 milj. mask »försvunnit» i sifferhan- teringen under de tretton åren mellan 1953 och 1966. »Svinnet» utgör alltså 10 milj. m3sk per år. — Är detta mycket eller litet? För att undvika att besvara en så pass be- svärlig fråga skall i stället storleksordningen av de olika osäkerhetsmomenten något be- lysas.

150

Uppskattningen av totalförrådet år 1953 och år 1966 med fasta kuberingstal har ett medelfel av 14 milj. m3sk. Medelfelet på förrådsdifferensen är ca 18 milj. m3sk. Den del av den beräknade totala förrådsdiffe- rensen som sammanhänger med formänd- ring under perioden uppgår till ca 75 milj. mask. Som tidigare nämnts har form- ändringen beräknats genom att extrapolera trenden mellan den andra och den tredje riksskogstaxeringen.

Hur stor kvantitet har försvunnit genom självgallring under perioden? I region II fattas 14 milj. m3sk björk. Kan den kvanti- teten ha försvunnit genom bekämpning med biocider? Tyvärr finns det inte någon under— sökning av självgallringens storlek, och det finns inte heller några hållbara förslag till hur en sådan undersökning skulle kunna läggas upp. Med hänsyn till de långa gallringsintervaller som tillämpas speciellt i norra Sverige torde dock en självgallring av storleksordningen 3—5 % av tillväxten inte vara osannolik. Knappt halva skillnaden skulle i så fall vara hänförlig till själv- gallring.

Av särskilt intresse är att notera att skillnaden är negativ för gran och lövskog (»övriga») i region V. Det ligger nära till hands att misstänka att detta sammanhänger med en underskattning av tillväxten i detta område.

Som tidigare nämnts har detta avsnitt av bilaga A tillkommit i virkesbalansutred- ningens avslutningsskede. De nya möjlig- heter som nu öppnats till analyser av riks- skogstaxeringens material har därför inte kunnat utnyttjas till fullo. Med hänsyn här— till får redovisningen närmast karaktären av en orienterande studie inför nästa ut- redning.

A.5.5. Bedömning av produktionsmöjlighetema på längre sikt

Långsiktsanalysen i avsnitt A.3.9 avser när— mast att placera in de kortsiktiga awerk- ningsberäkningarna i en mera långsiktig ram. De tre slutavverkningsaltemativen har bun- dits samman med varandra genom scha-

SOU 1968: 9

blonartade förutsättningar rörande utveck— lingen på längre sikt för att belysa att det existerar en stor skara av handlingsalterna- tiv, varav endast tre utvalts för särskilt studium. Tidigare har framhållits att de re- dovisade analyserna under inga omständig- heter får betraktas som prognoser. Redan nu vet vi att den verkliga utvecklingen inte kommer att följa något av alternativen. Un- der den snart gångna första tioårsperioden har avverkningarna i allmänhet legat lägre än alternativ a. varigenom ganska betydan- de förrådsökningar erhållits. Med ledning av långsiktsanalysen skulle man kunna kon- struera ett nytt alternativ, som börjar lägre än alternativ a, men där slutavverknings- arealen antas öka snabbare. Man kan gi- vetvis också tänka sig alternativ med språng- visa ändringar i slutavverkningsareal och avverkad volym. En utbyggnad av skogs- industrien i den omfattning som svarar mot de till Virkesbalansutredningen redovisade utbyggnadsplanerna skulle, om den förverk- ligades på kort tid, göra en sådan språngvis ändring nödvändig.

Det ligger då nära till hands att ställa frågan. vad som skulle hända med skogs- tillgångarna om avverkningarna plötsligt kunde ökas till en nivå som var högre än till och med det högsta avverkningsalterna- tivet. Ja. vad händer? Rimligtvis börjar vir- kesförrådet minska, liksom inledningsvis även tillväxten. I och för sig bör en sådan utveckling vara gynnsam för skogsbruket. En lägre kapitalbindning ger en bättre lön- samhet. Å andra sidan måste industriens långsiktiga råvarubehov säkras, varför för— rådet inte får reduceras för mycket. En snabbare omsättning av skogstillgångarna ger emellertid på något längre sikt även en positiv effekt genom en bättre tillväxt hos de nytillkommande skogarna under förutsättning att man finner det lönsamt och riktigt att anlägga goda nya skogs- bestånd. Om man inte anser sig ha råd att satsa på produktionsbefrämjande åtgärder, är det naturligtvis tänkbart att skogskapi- talet fortsätter att minska. De nuvarande Virkesförråden är emellertid så pass stora att en betydande överavverkning kan äga

SOU 1968:9

rum under många år, utan att någon kata- strof inträffar. Genom de kontinuerliga riks- skogstaxeringarna bör det i alla händelser vara möjligt att i god tid förvarna om vad som håller på att ske, så att produktions- befrämjande åtgärder kan vidtas.

Vi omformulerar därför problemet till att avse en bedömning av vilken produk- tionsnivå som är praktiskt och biologiskt möjlig att uppnå på längre sikt under för- utsättning av lönsamma avsättningsmöjlig- heter för råvaran. De produktionsbefräm- jande åtgärder som sätts in tänkes vara så- dana som för närvarande planeras och ut- förs av framtidsoptimistiska (och laglydiga) skogsägare: skogsodling, plantering av åker- mark, dikning och gödsling. Vad beträffar tidsperspektivet »på längre sikt» avses här- med ungefär år 2000—2050, dvs. cirka en halv omloppstid fram i tiden.

Den framtida skogsproduktionen förut— sättes få tillskott genom bättre avkastning från nuvarande skogsmarksareal (exklusive gödsling), genom gödsling av fastmark (bi- laga C), genom dikning och gödsling av torvmark (bilaga D) samt genom omföring av jordbruksmark till skogsmark (bilaga E). Någon speciell effekt av skogsträdsföräd- ling eller förbättrad teknik i fråga om skogs- förnyelse har inte kalkylerats med, då un- derlag för mer direkta bedömningar ännu saknas. Den bedömning som redovisas är av bruttokaraktär. Hela nuvarande skogs- marksarealen tänkes därför bidra till skogs- produktionen ett antagande som i nuva- rande kostnadsläge inte är realistiskt.

Virkesproduktion på nuvarande skogsmarks- areal »Beräkningar rörande de svenska skogarnas framtida avkastningsmöjligheter» har tidi- gare utförts i många sammanhang. Av spe- ciellt intresse är emellertid den utredning som under denna rubrik lades fram av Tor Jonson och Arvid Modin i bilaga A till »Utredning rörande skogsnäringens ekono- miska läge med förslag till åtgärder för hö- jande av näringens bärkraft» (SOU 1938: 58). Jonson och Modin grundar sin utred— ning på en analys av virkesförråd och till-

151

växt i s.k. slutna bestånd och erhåller så- som en »biprodukt» av detta arbete den allmänt använda erfarenhetstabell, som bru- kar benämnas »Jonson—Modins typsche— ma». Med hänsyn till att den överslags— beräkning som nu kommer att redovisas i väsentliga avseenden bygger på samma be- traktelsesätt som tillämpades av Jonson och Modin, citeras ett väsentligt avsnitt av deras resonemang härnedan:

»Då de enligt boniteringen beräknade teo- retiska produktionssiffrorna efter riksskogstaxe- ringens avslutande gjordes till föremål för en kontrollundersökning (— — —) i form av en jäm- förelse med den tillväxt, som i genomsnitt för åldersklasserna I—V i s. k. slutna bestånd fak- tiskt konstaterats, erhölls som resultat, att i vis- sa delar av landet full idmlproduktion redan nu skulle förefinnas i dylika bestånd, trots att de- ras slutenhet vid taxeringen endast bedömts till 80 a. 90 % av vad för ernående av full pro- duktion ansetts erforderligt. Då detta resultat i viss mån kan anses överraskande, eftersom 10 å 20 % produktionsförlust i dylika bestånd snarast varit att förvänta, hava vi icke ansett oss böra direkt använda boniteringsresultaten som kalkylunderlag utan i stället beräknat fram- tidens avkastning till belopp, motsvarande vad slutna bestånd i resp. landsdelar enligt kon- trollundersökningen visat sig kunna producera. Då taxeringen anger, att ungefär 50 % av skogs- arealen redan nu skulle vara bevuxen med slut- na bestånd, innebär detta vårt förfarande i prin- cip, att för framtiden räknas för all skogs- mark med en produktion, motsvarande i stort sett vad som nu presteras av den bättre hälf— ten av de nuvarande bestånden. Därest ett verk- ligt intensivt skogsbruk genomfördes på lan- dets alla marker, borde sålunda utöver den av oss beräknade en ej oväsentlig meravkastning kunna påräknas.»

Det bör framhållas att Jonson-Modins beräkningar grundas på resultaten från den första riksskogstaxeringen åren 1923—1929. Tankegången att produktionsbetingelserna i den ur slutenhetssynpunkt bättre hälften av arealen bör kunna vara till vägledning vid framtidsbedömningar fullföljdes av Erik Hagberg, då han drog upp riktlinjerna för de produktionsöversikter som senare sam- manställdes på grundval av andra riksskogs- taxeringens resultat.

Jonson—Modins undersökning resultera- de i att »produktionstaket» skulle ligga på

152

nivån 72 milj. mask. På grundval av pro- duktionsöversikterna för den bättre hälften enligt den andra riksskogstaxeringen redo- visades i den s.k. småområdesredovisning- en (rapport nr 1 från institutionen för skogs- taxering) en beräkning av produktionsför- mågan som slutade på 81 milj. mask/år. In- för uppgiften att göra en ny sådan beräk— ning skulle produktionsöversikter grundade på den tredje riksskogstaxeringen ha varit en god hjälp. Som bekant föreligger dock ännu inte några sådana. Det har däremot varit möjligt att göra en jämförelse mellan den genomsittliga tillväxten i olika åldersklasser enligt den tredje taxeringen och motsvaran- de tillväxt enligt närmast jämförliga pro- duktionsöversikter för den bättre hälften en- ligt den andra taxeringen.

Med hänsyn till målsättningen för ana- lysen har jämförelsen begränsats till att av- se endast yngre och medelålders skog. Det är ju denna skog som i första hand kommer att vara av betydelse för produktionstaket cirka 50 år fram i tiden. I sammanställ— ningen nedan redovisas resultatet av denna jämförelse, varvid den aktuella tillväxten har angetts i procent av tillväxten enligt produktionsöversikterna (»RPÖ»).

Som framgår av sammanställningen lig- ger den nuvarande genomsnittliga tillväxten i flera områden redan högre än den som beräknats för den bättre hälften vid and- ra riksskogstaxeringen (1938—1952). I fråga om Jämtland, Västernorrland och Hälsing- land är skillnaderna så stora att man skulle kunna befara fel i beräkningarna. Sanno-

Aktuell till- växt i procent av RPO

Ålders- intervall

O ä m.. &"

3—80 101 3—80 99 3—80 128 3—80 1 13 3—80 112 3—60 105 3—60 102 3—40 96 3—40 96 3—40 102 3—40 98 3—40 85

Num €?$*C gg rr

5.53 NF

.C? gm

wmmpåo

».

rei"? QC

nu »

annan än 2

SOU 1968:9

likt är det dock brister i underlaget till produktionsöversikterna som ger sig tillkän— na. Tillväxtområde II omfattar Norrlands kustland från Hälsingland och norrut. Väs- ternorrlands län saknas emellertid i grund- materialet, varför detta domineras av prov- ytor från Norrbottens och Västerbottens kustland. Det kan därför vara förklarligt om produktionsöversikterna för tillväxtom- råde II ger för låg tillväxt för Västernorr- lands län och Hälsingland. Vid jämförelser med tillväxtområde 1, där material från Norrbottens lappmark saknas, faller dock även Jämtlands län ur ramen. Trots detta kanske dock liknande skäl som anförts för Hälsingland och Västernorrland kan spela in. Emellertid kan de stora skillnaderna också ha en reell innebörd. Västernorrland och Jämtland var de första som taxerades vid den andra taxeringen, varför det är ett längre tidsintervall mellan taxeringarna i dessa län än annorstädes. Skogen ägs dess- utom i stor utsträckning av bolag som re- lativt tidigt började med beståndsvårdande huggningar i stor skala.

I region V når tillväxten ännu inte upp till mer än 85 % av den beräknade pro- Detta sammanhänger

duktionsförmågan. emellertid med det stora inslaget av lövskog, som avsevärt sätter ned den genomsnittliga tillväxten. En helt annan bild skulle ha er- hållits om jämförelsen baserats på enbart granskogar. Produktionsförmågan enligt produktionsöversikterna är nämligen base- rad enbart på gran i bonitetsklass I—III.

En bedömning av den framtida produk— tionsförmågan har erhållits genom att be- räkningarna i rapport 1 justerats med de re- lationstal som angivits ovan. Man förut- sätter därvid att den totala produktionen en halv skogsgeneration fram i tiden skall stå i samma förhållande till produktionen enligt bättre-hälften-översikterna som den yngre och medelålders skogen i dag gör. Som resultat av en fortgående slutenhets- förbättring förutsättes en ytterligare höj- ning med 10 % i region IV och V, 5 % i re- gion III och 0 % i region I och II. Den pessimistiska bedömningen i norra Sverige är ett korrektiv för de kalamitetsrisker som

SOU 1968: 9

där föreligger vid anläggning av nya be- stånd och som medför betydligt längre kal- markstider än i övriga delar av landet.

Resultatet av framtidsberäkningen redo- visas i sammanställningen nedan, som även upptar beräknad avverkning enligt avverk- ningsberäkningens alternativ c (måttenhet: milj. mssk).

Framtida produk- tionsför- Avverk-

måga på ning enligt nuvarande alt. c P/A areal (P) (A) A = 100

Industri- område

Ia Ib II III IVa

110 116 112 117 118 112 119 122

116

t..... vv»

l—A #5)leme

».

_

cor- C# 0

Ökad virkesproduktion på fastmark genom gödsling Möjligheterna till ökad virkesproduktion ge— nom gödsling av fastmark har redovisats av Charles Carbonnier i bilaga C.

Carbonnier framhåller att ett maximalt utnyttjande av de potentiella möjligheterna att öka virkesproduktionen skulle innebära att landets hela trädbevuxna areal gödsla- des. Troligen skulle man då kunna erhålla en tillväxtökning av storleksordningen 20— 30 milj. mssk. Carbonnier framhåller emel- lertid, att en sådan målsättning för gödsling- en inte torde vara aktuell på länge. Göds- lingen kommer att begränsas till sådana ob- jekt som ur skogsägarens synpunkt kan be- dömas som lönsamma. Efter vissa övervä- ganden redovisas sedan ett gödslingspro- gram, som skulle ge en tillväxtökning av ca 10 milj. m3sk per år i hela landet. I jäm- förelse med de övriga produktionstillskott som diskuteras i detta avsnitt intar gödsling av fastmarker en särställning genom att till- växtökningen kan erhållas och tillgodogöras tämligen snabbt. Man kan om man så vill först bestämma produktionsmålet och sedan successivt anpassa gödslingsprogrammet till

153

en sådan omfattning att produktionsmålet uppnås.

Både från industriens och från samhällets synpunkt kan gödslingen betraktas som en reservutväg, om skogstillgångarna skulle börja visa tecken på att vara otillräckliga. Genom gödsling går det alltså att få virket att räcka till, om det bara får kosta vad det vill. Å andra sidan måste man kanske ställa sig tvekande till stora gödslingspro- gram i ett läge då virkestillgången översti- ger förbrukningen.

Gödslingen har emellertid även en sån- kande effekt på avverkningskostnaderna per kubikmeter genom att grova träd är billiga- re att avverka än klena. Det är inte osanno- likt. att denna aspekt kommer att få stor betydelse för den framtida omfattningen av skogsgödslingen.

Ökad virkesproduktion genom dikning och gödsling av torvmark Möjligheterna till ökad skogsproduktion ge- nom dikning och gödsling redovisas av Hilmar Holmen i bilaga D.

Holmen framhåller i sin utredning att förutsättningarna för skogsproduktion på torvmarker väsentligt ändrats under de se- naste tio åren. Åtskillig maskinell utrust- ning har tillkommit och är under vidare- utveckling, och handelsgödselmedel har in- förts i skogsbruket som en betydelsefull produktionsfaktor.

Efter diskussion av vissa reduktionsgrun— der för utnyttjbar bruttoareal redovisar Hol- men två alternativ för möjlig bruttoökning av tillväxten. I det lägre alternativet för- utsättes samma bruttoökning per hektar be- handlad areal som nuvarande genomsnittli- ga produktionsförmåga i området i fråga, och i det högre alternativet en bruttoök- ning som är 50 % högre än den nuvarande genomsnittliga produktionsförmågan (medel- tillväxten) i området. Det lägre alternativet skulle ge en bruttoökning av knappt 10 milj. mssk per år, det högre en ökning av knappt 15 milj. mask. Med hänsyn till den långa investeringstiden och den tveksamma lönsamheten har det lägre alternativet an- givits i den sammanställning av möjliga

framtida produktionstillskott som redovisas i det följande.

Ökad virkesproduktion genom omföring av jordbruksmark till skogsmark En utredning rörande åkerjordens framtida omfattning och lokalisering redovisas av Claes-Eric Norrbom i bilaga E.

Tidigare har konstaterats att den areal som årligen under perioden 1953—1966 omförts från inägor till skogsmark enligt riksskogstaxeringen väl korresponderar med den areal som enligt Norrboms utredning tagits ur jordbruksproduktionen under åren 1956—1966.

Vad beträffar den hittills omförda area- len, har denna inkluderats i den tidigare redovisade beräkningen av den framtida virkesproduktionen på nuvarande skogs- areal. I Norrboms utredning redovisas area- len av åker och kultiverad betesmark en— ligt 1966 års jordbruksräkning fördelad på län samt en däremot svarande uppskattning av långsiktigt (år 1980) bestående åkermark. Redovisningen innehåller även en uppskatt- ning av den marginella åkerareal som där- utöver kan bli bestående under en längre eller kortare övergångstid.

Vid beräkningen av möjligheterna att öka virkesproduktionen genom gödsling och dik- ning utgick man från vad som kunde vara biologiskt och praktiskt möjligt under gynn- samma lönsamhetsförhållanden. Vid tillämp- ning av samma princip i fråga om produk- tionstillskotten från omförd jordbruksmark, bör frågan närmast formuleras att gälla hur stor areal skogsbruket kan hoppas på att få disponera, hellre än att avse hur stor areal som rimligtvis inte kan få någon vett- ig användning utan måste omföras till skog.

Största problemet är måhända att bedöma vilka arealer som från landskapsvårdssyn- punkt bör hållas fria från skog. Denna an— gelägna fråga har tyvärr ägnats så liten uppmärksamhet hittills att det knappast finns några reella grunder för en allmän bedömning. Kostnadsfrågan torde bli den avgörande faktorn, och problemet är starkt sammankopplat med frågan om möjligheter- na att utveckla någon form av extensivt,

SOU 1968: 9

men någorlunda lönsamt betesbruk. I vissa sammanhang har det framskymtat farhågor för att skogsbruket och friluftsintressena skulle komma att konkurrera med varandra om markanvändningen i framtiden. Om man bortser från tätortsregionerna torde dock intressena i stort sett sammanfalla. Skogs- områden med tidigt röjda och gallrade be- stånd torde vara betydligt mera attraktiva som strövområden än den kompakta sly- skog som skulle uppstå om skogsbruket upphörde. Det är inte heller osannolikt, att den framtida miljövårdsforskningen kom- mer att finna att skogen är en viktig reci— pient för de ökande luftföroreningarna. För dagen kan man endast konstatera, att den framtida markanvändningen är ett problem av stor räckvidd.

Nu var emellertid problemet att upp- skatta det möjliga produktionstillskottet av virke från tidigare jordbruksmark under gynnsamma förutsättningar för virkespro- duktion. På grund härav förutsättes huvud- delen av den friställda arealen kunna tas i anspråk, närmare bestämt 80 % av skillna— den mellan nuvarande åkerareal och be- stående åkerareal enligt Norrboms utred— ning. ökad med 80 % av nuvarande kultur- betesareal. Se tablå nedan.

Enligt förutsättningen skulle alltså 80% av I.! milj. ha åkermark och 0,2 milj. ha kultiverad betesmark omföras till skogs— mark. I betydande utsträckning rör det sig om marker med högre bonitet än medel- boniteten i respektive områden. Dessa goda marker förutsättes bli skogsodlade. Den fri- ställda arealen inrymmer emellertid dess- utom marker med mycket låg bonitet —

Nuvarande och »bestdende» jordbruksmark Måttenhet: ] 000 hektar

Åker Kulti— verad betes-

mark

Bestå- ende

DilTe- rens

Industri- område 1966

I—lll 837 508 329 33 IV 785 492 293 43 V 448 289 159 30 VI 988 636 352 88

I—VI 3 058 1 925 1 133 194

i vissa fall nära gränsen till impediment. Dessa sämre marker förutsättes få växa igen successivt på naturlig väg, vilket kommer att resultera i en låg, men dock någon skogsproduktion. Överslagsmässigt har den genomsnittliga produktionen per hektar på de omförda markerna antagits bli lika stor. som den som man förväntar från den nu- varande skogsarealen, vilket givit en årlig produkti'onsökning av drygt 7 milj. mask.

Möjlig framtida virkesproduktion

I tabell A.65 redovisas en sammanställ- ning av beräkningarna rörande den möjliga framtida skogsproduktionen. Enligt dessa beräkningar skulle alltså en totalproduktion av 120 milj. mask vara möjlig på längre sikt. Läsaren bedes observera de förutsättningar som har preciserats för de olika produk- tionstillskotten samt att frågeställningen som sådan endast är relevant vid en gynnsam lönsamhetsutveckling för skogsbruket. För att antyda utvecklingsmöjligheterna i olika industriområden har den beräknade total- produktionen i sammanställningen nedan in— dustriområdesvis angivits i relation till be— räknad bruttoavverkning enligt avverknings- alternativ c (måttenhet: milj. m35k).

A.6 . Slutord

Arbetet med de nu redovisade avverknings- beräkningarna har pågått under mer än tre år. Under denna tid har det inträffat myc— ket stora förändringar inom skogsbruket, som kan föranleda en ändrad uppfattning

Awerk- Framtida ning enligt produk- alt. c tion (P) (A)

Industri- område

P/A A =

20 1 6 8 20 l 5 8 9 24

I—VI 120

136 140 134 144 154 163 159

>— Hv— mewwlll_;h

' Qi:-'on»

_Alooo

ml— På 0

SOU 1968: 9

om vilka skötselförutsättningar som bör lig- ga till grund för avverkningsberäkningarna.

Den successivt ökade kännedomen om skogstillståndet som erhållits under arbetets gång har också stundom medfört tanke- reaktioner av typen: Det kanske hade varit bättre att göra si eller så.

De tekniska förutsättningarna för bear- betning av riksskogstaxeringens material har snabbt ändrats. I planläggningsskedet fanns endast hålkortsmaskiner och en reläkalky- lator att tillgå. Huvuddelen av bearbetning- ama har utförts på hyrda datamaskiner, medan de utvecklingstendenser som redo- visats i det sista avsnittet har grundats på beräkningar som utförts vid skogshögsko- lans nya datacentral. Läget är nu sådant att det för framtiden inte skall vara nöd- vändigt att basera beräkningarna på genom- snittsförhållanden under en förfluten period.

Problemet med systematiska fel vid för- rådsuppskattningen och stubbinventeringen har aktualiserats och kommer att påfordra fortsatta undersökningar.

Såsom ett subjektivt omdöme, som skrivs ned minuterna före virkesbalansutredning- ens sista arbetssammanträde, kan framhål- las att beräkningsnivån på medelalternativet knappast skulle ändras i industriområde I— II] om nya beräkningar skulle utföras med nuvarande vetskap och erfarenhet. I indu- striområde lV—VI skulle dock b-alterna- tivet sannolikt komma att ligga högre, tro— ligen i närheten av nuvarande c-alternativ. I alla områden borde dessutom intervallen mellan alternativen ökas.

Tiden är därför snart mogen för nya avverkningsberäkningar.

SOU 1968:9

Underbilaga A. 1

samt ägargrupper

Definition av åldersklasser

Åldern angives i tio-åriga klasser till 40 år samt därefter i tjugo-åriga, sålunda Ia (3—10 år), Ib (ll—20 år), IIa (21—30 år), IIb (31—40 år), III (41—60 år), IV (61— 80 år), V (81—100 år), VI (101—120 år), VII—VIII (121—160 år) och IX+ (161 år och däröver).

En föryngring av tillräcklig slutenhet re- dovisas i åldersklass Ia, om den uppnått minst tre års ålder, oavsett om dess framti- da utveckling kan anses tryggad eller ej.

Till grund för åldersklassbedömningen skall läggas antalet årsringar i brösthöjd, ökat med det antal år som i genomsnitt kan anses åtgå för en planta att uppnå bröst- höjd.

Definition av huggningsklasser

Huggningsklass A. Skogsmark under för— yngring, varvid skiljes mellan kal och plant- bevuxen mark (A 1 resp. A 2).

Såsom plantbevuxen mark av huggnings- klassen betecknas hyggen bevuxna med plan- tor under tre år med en slutenhetsgrad av 0,3 och däröver.

Huggningsklass B. Plantskog samt yngre (utvecklingsbar) skog i tidigare utvecklings- stadium, i vilka eventuella avverkningar un- der den tid, för vilken åtgärdsförslag upp- rättas, anses få karaktär av röjningsgall- ring. I denna huggningsklass redovisas två underavdelningar: B 1, yngre plantskog (me- delhöjd under 1,3 m) samt B 2, äldre plant- skog och ungskog. Gränsen mellan hugg- ningsklass B 2 och C bestämmes av att in-

Definition av ålders- och huggningsklasser

om B 2 det beräknade utbytet utgöres i hu- vudsak av ved under 10 cm och inom C av massaved eller ved över 10 cm.

Huggningsklass C. Yngre (utvecklingsbar) skog i senare utvecklingsstadium.

Huggningsklass D. Skog som på grund av ålder och allmän utveckling anses böra hänföras till äldre skog. Huggningsklass D uppdelas med avseende på kommande be— handling i följande klasser:

D 1. Skog som tills vidare bör behand- las med beståndsvårdande huggning.

D 2. Skog om vilken tveksamhet kan rå- da, huruvida den tills vidare bör gallras eller om den bör avvecklas inom 20 år.

D 3. Skog som bör avvecklas inom 20 år. (Anm.: På svagare boniteter kan skog av massavedsdimensioner beteckna slutstadiet och följaktligen redovisas i olika underav- delningar till huggningsklass D. I allmän- het är dock gränsen mellan huggningsklass C och Dl karakteriserad av att timmer- utbyte i större utsträckning börjar utfalla i den senare huggningsklassen.)

Huggningsklass E. Skog av onormal sam— mansättning och i övrigt av beskaffenhet att den snarast bör avverkas. Med hänsyn till uppkomstsättet redovisas fyra underav- delningar. E la, restbestånd, bestånd som på grund av olämplig avverkning (dimen- sionshuggning) har utglesnats, så att slut- enheten starkt nedsatts, dock ej under 0,3 (högst massavedsdimension); E 1 b, trasbe— stånd, bestånd som på grund av olämplig huggning, stormfällning, insektshärjning o. d. fått slutenheten starkt nedsatt, dock ej un- der 0,3 (alla dimensioner förekommer); E 2, slyskog av olämpligt trädslag eller trädbe- stånd av uppenbart olämplig härstamning

(proveniens) samt E 3, sådana bestånd som inte redovisas såsom hagmark men som fortfarande har hagmarkskaraktär och är av så dålig beskaffenhet, att det är önsk- värt att de omföres till nya bestånd.

Definition av ägargrupper

Kronoskogar. Kronoparker, statens utar- renderade jordbruksdomäners skogar, sta- tens flygsandsfält, kronolägenheter, civila boställens skogar, kronoöverloppsmarker och oavmätta kronomarker, eller med andra ord, staten tillhöriga skogar, vilka stå under domänverkets förvaltning och vilkas av- kastning tillföres domänfonden.

Övriga allmänna skogar. Kyrkofondens, biskopslöneregleringsfondens och övriga eck- lesiastika skogar, statens till bergshantering- ens understöd anslagna skogar, renbetes- fjällens skogar, härads- och sockenallmän- ningars, allmänna inrättningars och stiftel- sers skogar, skogar tillhörande lantbruks- nämnder, skogar hörande till Skogssällska- pet, städers skogar, kommuners skogar, kro- nohemman med upplåten åborätt m. fl. Vis- sa staten tillhöriga skogar av relativt lit-en omfattning, vilka förvaltas av annan myn- dighet än domänverket, såsom vattenfalls- styrelsen, arméförvaltningen m. fl., ingår bland övriga allmänna skogar.

Aktiebolags skogar. Skogar tillhöriga ak- tiebolag (alltså bolag ställt på aktier och ej enkla bolag).

Övriga enskilda skogar (bondeskogar). Fideikommisskogar, godsens och herresäte- nas skogar, bondehemmanens skogar, sko- gar tillhöriga bolag, samt s.k. kronohem- man och krononybyggen i Norrbottens och Västerbottens län.

Underbilaga A. 2

Trendberäkningarna i avsnitt A.5 har ut— förts enligt metoder som anvisats av pro- fessor Bertil Matérn. En kortfattad formel- mässig beskrivning av dessa metoder redo- visas nedan.

Beteckningar och antaganden

År1953 1954 1955 1956 1957 i 1 2 3 4 5 6 7 x,- —13 ——11 —9 _7 _5 —3 —1

År 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 i891011121314

x,- +l +3 +5 +7 +9+11+13

(x,- har valts = 21” 15 för att underlätta be- räkningarna, y,— är det skattade förrådet (arealen) år i n,— är det verkliga förrådet (arealen) år i

Det f örutsättes att:

EYt=771=M+Tixi/2)

Ely Yi ' 7702 = 0'2 0 om k # 10 02 - 9 om k = 10 där E betecknar »matematisk förväntan» :" och i + k anger två olika år ,Lt = verkligt medelförråd (i = 7,5) 'i' = verklig förrådsändring per år 9 = verklig korrelation i samplingfelen mellan åren ioch i+ 10 (i= ], 2, 3, 4)

_ "Ii) (J'Hk '" 771+kl =

Estimatet av ,u betecknas m » » 1 >> ! » » p » r

Beräkning av m, t och r

"!=

4 Ey,-+ i=1

(l+r)E5y,+ Ey,] /(14+6r)

f='11

Metod för beräkning av trender och medelfel

] — r2 [ 4 x, 20r — Ey + 5(9l+76r— 7r2) 1-1 1+r l—r2 x, 20r ] +— +5125yi Xi +ilznyi(1+' 1_ "2)

2 s .. dar

14 2 %* 2 Ey; 40% 'Yi t—i __ l=1

14

295?

i=1

4 2 [2 (Mua "' M)] i-=1

_ 2 __ Yi) 4

(Yuw

Ett »allround» estimat av r beräknas genom

5 sp? (i) — så (i)] 1

r =

st (i)

där såm och såm beräknats för region j (J" = 1, 2, 3, 4, 5)

Beräkning av medelfelet i m, t och y

sf(1+r)

82(m)=14+6r

23% (1 rg)

2t= £ () 5(91 +76r—7r2)

Skattning av förrådet år i: yj= m + t (i — 7 ,5) szly.-)=sz(m)+(i—7,5)2 wez (i)

Tabell A.1. Landarealens fördelning på ägoslag, exkl. fjäll, inom industriområden

Måttenhet: 1000ha

Industri- område Inägor Ia 382 Ib 276 12h 851 547 796 715 1701

Skogs- mark 7159 3823 1786 3414 1999 957 1027 2664

Fjäll— barrskog Myr 360- 2819 120 803 81 337 5h8 268 151 63 365

Berg o. div. mark Summa 218 10938 155 5177 #7 2375 169 5025 13h 29h8 201 2105 1h3 1948 194 h92h

5390 22830

5350 1260 Bsuuo

Tabell A.2. Skogsmarksarealens fördelning på ägargrupper inom industriområden

Måttenhet : 1000ha

Ägargrupp

Industri— område Kronan

Ia 3156 Ib 273 II 104 370

113

73 76 161

Övriga, Aktie—

358 151 68 328 80 65 81 allmänna bolag

1167 16h7 871 1050 6h7 119 107 168

Övriga enskilda zu7s 1752

7h3 1666 1159

770

763 221u

h330

5700 11550

Tabell A.3. Skogsmarksareal, total ochzmed procentuell fördelning på bonitets- och huggningsklasser, genomsnittsförråd samt antal prov- ytor inom industriområden och ägargrupper

SOU 1968

Genom- snitts- förråd Bonitetsklass Huggningsklass

9

Skogs— Antal Industri— _ mark 3 prov— område Agargrupp 1000 ha m sk/ha [ TI ITT TV VTT VTII Allu A Bl BB C D] . ytor

11. Kronan 3156 50 o 53 20 f) 100 111 f) 10 10 17 . 80312 Övr.:illm. 358 130 _ ' '10 8 100 _ 10 10 _ 1011 Aktinholnn 1167 67 o _ 17 ' 100 " 11 27 20 ' _ 1311 Övv.nnsk. 2h78 07 ' 0 " _ _' 21 100 _ — QH 21 7011

Alla 7150 63 0 . . . 100 _ - _ 10 * 20103 Kronan . _ , . . 100 , . Oh? Ovr.a]1m. _- _ . _ ., 100 _ i _ 520 &ktinholan , ', ., . » 100 5662 Ovr.nnsk. _ ' _ - _ 100 6026

17150

N

LA Cl

Alla . _ ' _ . _ . 100 V. 0 31

Kronan Övr.nllm. Aktiebolag Övr.nn5k.

Alla

,.

100 100 100 1 ()() 100

368 2112

30u2

C”. C",

("i ("1 Cl n (*! P( 1— txr'x in Cl C' C' 01

—-.C ("10553

0!

Kronan Övr.a11m. Aktiebolag Övr.ensk.

Alla

100 100 100 100

(”WMP KONG) n €".th—

0! N N CI O (*:? C". C! cl (”1 Cx!

_. ,—

C! ("Ä ”HCl-". (* C. C'

:

Kronan Övr.a11m. Aktiebolag Övr.ensk.

Alla

_ r —1—01_

10629

(x

Forts.

Tabell A.3. ( forts; )

Industri— Bonitetsklass Huggningsklass

område Ägargrupp ' I II III IV V VI VII VIII Alla A 131 BZ C D1 D2

IVb Kronan 2 38 2 10 100 114 211 26 10 Ovr.allm. .» 171 '15 2 12 100 12 27 26 11 aktiebolag , 111 36 '31 10 100 12 28 28 Övr.cnsk. 171 115 _ 8 100 13 33 26 100 13 32 26

Alla IH 1:11 9

:*

'— ('! Ci C! (' i (2005 !x . ("!?—ln (*1

Kronan 10 37 Övr.allm. 10 38 Aktiebolag . 11 38 Övr.ensk. 12 38

Alla. 11 39

100 100 100 100 100

16 29 23 15 25 211 11 31 27 11129 25 lll 29 25

5 5 6 6 10.305 O

O

Kronan . _ 19 37 Övr.allm. 1 20 112 Aktiebolag 16 112 Övr.onsk. : 18 115

Alla 18 1111

114 211 17 211 15 27 15 26 15 26

100 100 100 100 100

(hmmm n ::.-:a ("1 (*:?XDN

C! ("1 C! C! *0 In O 17. ! ('.' (*1 N

oh [& Clelex (x DON-SNC ©

”'”-:|” d' L? 151

C! LN. N :?

SOU 1968 9

50111968

Tabell A.4. Skogsmarksareal, total och med procentuell fördelning på åldersklasser, inom industriområden och ägargrupper

9

Åldersklass

Skogs— Kalm. Ia Ib IIa IIb III IV V VI VII—VIII IX

Industri— mark (o-rz (3—1o(11—20(21—30(31—!10(111-60(61—80 (81—100 (101-120 (121—160 (160+ område Ägargrupp 1000 ha är) år) år) är) är) år) år) år) år) är) år) Ia. Kronan 3156 10 10 11 19 öv'r.a11m. 358 11 19 Aktiebolag 1167 15 . 7

Övr.ensk. 2h78 15 5

Alla 7159 12

OINMN N nN-äN n

Kronan 273 Övr.allm. 151 Aktiebolag 16H7 Övr.ensk. 1752

Alla 3823

17 11 19 20

JÖNOND lh moimm

L'NCXUWL". 1— r—u-q—

NNNN C—l ("i—Nv— '- ooowo ON (Xl-WWF [x

UN ,_ CN lh

Kronan 10h ÖVr,a11m. 68 Aktiebolag 871 Övr.cnsk. VMB

Alla 1786

anno unncx—

1-1—1— p- Ci '— v—N Hbl—”ik? XD CleP1Q :? mir—2704 waw (D

N

n

Kronan 370 övr.allm. 328 Aktiebolag 1050 övr.cnsk. 1666

Alla 3h1h

,.

O (NN CJ ("—117113: :reruwcw w Frxr— b

(”*. _? .:?

Tabell A.4. (forts.)

Åldersklass

Skogs— Kalm. Ia Ib IIa IIb III IV v VI VII-VIII IX Industri— _ mark (()-2 (3—10 (11—20 (21-30 (31—310 ('41—60 (61—80 (81-100 (101—120 (121—160 (1604, område Ägargrupp 1000 ha år) år) är) är) är) år) är) är) år) år) är)

IVa Kronan 113 16 26 20 Övr.allm. 80 22 EH lh Aktiebolag 6117 18 2»'1 111 Övr.ensk. 1159

20 211 16 Alla 1999 10 211 15

_. N

1

::!)th (I: [& [*(— in lx L'XXO C

151

20 19 111 19 - 111 2 9 q

Kronan Övr.a11m. Aktiebolag Övr.ensk.

Alla

01:01 #1 ('N—?Pir- rxrxooxo (* KOL*1(2C("*1

|.X 010! cam Cl v— 1—

7 7 3 6 6

C ,.

,.

Kronan Övr.al]m. Aktiebolag Övr.onsk.

Alla

,. PGP—Cx & OClNOX r—l—

IN [* "|!st

C. H*, v— 0! 1— 1—

rxzxtxo CN CO Cl C

Kronan övr.allm. Aktiebolag Övr.onsk.

Alla

wifi.—Cl FF—

( C ,.

SOU 1968 9

Tabell A.5. Skogsmarksareal i Norrbottens län fördelad på åldersklasser, dels enligt genomsnitt får riksskogstaxeringen 1953—1962, dels enligt en beräknad åldersklassfördelning årl962

Måttenhet: procent

Åldersklass

Områdn Ägargrupp Är O—I II III IV

BD:L os Kronan 1953—62 10 & 1962 8 & Övriga 1953-62 ' 6

1962

Kronan 1953-62 1962

Övriga 1953—62 1962 1953—62 1962

Övriga 1953—62 1962

Tabell A.6. Skogsmarksareal, total och med fördelning på slutenhetsgrader, inom huggningsklas- ser för vissa lån

Huggningsklass A B1 BZ C

1000—tal ha 23'4 98 212 372

Slutenhetsgrad Procentfördolning —0,l+ 100 15 15 12

0,5—0,6 - 28 112 1111

0,7+ Summa

1000-tal ha Slutenhetsgrad —0,h 0,5-0,6 0,7+

Summa

1000—tal ha Slutenhetsgrad -O,Å 0,5-0,6 0,7+

Summa

1000—tal ha

Slutenhetsgrad -0,h 0,5-0,6

0,7+

Summa

1000-tal ha Slutenhetsgrad _o,u 0,5—0,6 0,7+ Summa

1000—tal ha Slutenhetsgrad —O,Ä 0,5-0,6 0,7+

Summa

1000—tal ha

Slutenhetsgrad -O,h 0,5-0,6

0,7+

Summa

57 100 100

113 hk

hj hk 100 100

250 612

Procentfördelning 100 1u _ 23 63

8 11 26 221 66 72

100 100

18 18

Procentfördelning ") 100 16 - 18 - 66

100 100

Mi 90

a 2 19 22 79 76

100 100

316 63

100 100

140 318

Procentfördelning 100 1h 26 - 60

3 17 20 77 77

100 100

'32 21

100 100

711 152

Procentfördelning 100 9 _ 11 - 77

5 3 111 22 81 75

100 100

31 21

100 100

83 232

Procentfördolning 100 11 — 16 80

5

20 zu 75 '72

100 100

12 12

100 100

MS 85

Procentfördclning

100 3 - 3 9h

€) 13 15 81 81

100 100 100 100

Tabell A.7. Totalt virkesförråd, exkl. torrskog och vindfällen, och grundyta på bark enligt den andra riksskogstaxeringen ( 1938—1952 ) och den tredje (1953—1962), länsvis

Taxe— rings— Förråd Grundyta inter— 2:a tax. 319 tax. 2:a tax. 3ze tax.

» o 3 3 2 2 Omrndc 1000 m sk 1000 m sk , 1000 m 1000 m

BD:L 7 105280 120220 . 22560 29830 BD:K 112370 123780 + 22010 29320 AC:L 139080 191350 ' 29910 26790 AC:K 82990 96810 15790 18020 2 ' 182910 229020 . _ _ 92010 196750 207270 39050 195010 169500 26300 181790 206030 32650 139990 199730 21890 66150 71970 10730 98790 97070 7260 33370 37000 5690 90950 96160 7990 38960 91900 6170 67260 79090 10970 91790 93950 6790 66520 89090 12790 55370 72050 11070 69690 89390 12760 68990 81590 12390 10590 11590 2130 15210 16950 3170 16980 22930 3650 19190 19300 3020 23290 31990 9890

7180 8660

AOOOO NN'DPOXOX

1 .. _.

o 0 Ul w W

0 .

o _a L.!

1.1

CXHO

_. ..

_...od 49

'_'1 UY ' .

Ode-*OÖOQO—l Cx

Ul +

7 9 ,o 8

+ '

vo

NTVJICX Ul AOOPPUQQOWQQ

Q.;

1 1 0, 2

.; _| '— 3 00 & O . . Ul Ul ' .

Ul Lil '..1 k."!

—1 Ul —2

:O .

r 7.1 .+++++++++

...... .. *I.)

L:! _

”30

FJ—l ”...g—...a.-

+ + + + + + + + +

..- _1 _1 _| 10 N —' J! KJ! xJ'l

IQ

». .. N M + i.) _

Cx m *0 -o 10 m + + + + + +

30 . + 2 . ; lr

Riket _; .. 1019700 .?23590 112 331330

0 NO

Tabell A.8. Totalt virkesförråd med fördelning på trädslag och diameterklasser inom Norrland, Svealand och Götaland

Måttenhet: 1000 mxsk

Procent av Samtl. Område Trädslag O-9,9 10—19,9 15—29,9 , 0—25+ trädslag

Diameterklass (cm)

Norrlands— Tall 39000 59200 189550 .,' 936160 91 länen Gran 69980 99910 199980 ., 975290 99 Björk 96910 92330 93810 .;__ 193570 13

2

Ovr. löv 7290 5050 6690 _ 22980 _ Summa 158180 206900 990030 : , 077050 100 Torrsk. o. vindf. 5290 6620 11180 _' 32690

Summa 163920 213110 951210 _ _ 110590

Svealands— Tall 12990 27600 105370 110600 256510 länen Gran 28090 95690 121880 75110 270670 Björk 10390 12980 20220 8010 51600 Ek 110 90 200 600 1000 Bok 0 0 0 0 0 Övr. löv 3960 3690 5380 3850 15880 Summa 55990 90000 197170 505660

Torrsk. 0. vindf. 1920 _2190 " 1670 8550

Summa 57360 92190 ., _ 198890 609210

Götalands- Tall 8210 16570 , 109690 209930 länen Gran 19370 30950 , 99600 296950 Björk 10100 11950 _1 12910 56830 Ek 1900 1150 , 6610 12280 Bok 780 990 7360 11850 Övr. löv 3780 3790 _ 9310 19190 Summa 93690 65350 202010 239980 550980 Torrsk. 0. vindf. 1220 1180 1990

Summa 99860 66530 203950 _1 _ 555560

Tall 55150 103370 369880 897100 Gran 117390 176500 918390 992360 Björk 67900 67260 86900 252000 Ek 1510 1290 3320 ' 13280 Bok 780 990 2770 11850 Övr. löv 5030 12530 19330 58000 1 Summa 257260 361890 895090

Torrsk. o. vindf. 8380 9990

Summa 265690 371330

Tabell A.9. Virkesförråd per hektar, exkl. torrskog och vindfällen, inom huggningsklasser för län och ägargrupper Måttenhet: mask/ha

Huggningsklass

Ägargrupp A—B1 BZ C

Kronan 11 27 63 övr.a11männa 12 26 63 Aktiebolag 13 311 68 Övr.enskilda 13 36 72

Alla 31 67

" 25 55 || 36 76

O CX

Kronan Bh 7h Övr.a11männa , 29 76 Aktiebolag 30 75 Övr.enskilda 37 78

Alla 311 76 " 32 72 " 36 81

MOD-—

—10Xx1 *] Cxxlxl

mao-

Allmänna h1 82 gktiebol—ag 148 91 Ovr.onskilda h6 87

Alla. 117 88 11 147 91 " 117 80

Allmänna kg 108 Aktiebolag && 103 Övr.cnski1da 56 108

Alla , 105

Allmänna 100 åktiebolag 112 Ovr.enskilda 122

Alla 115 " 1111 " _ 120

Allmänna 7h Aktiebolag 97 Övr.enskilda ; 99

Alla 93 " 56 11 98

Allmänna _ &ktiebolag 116 Ovr.enskilda ' 11u

Alla 115

Allmänna åktiebolag Ovr.enskilda

Alla

Tabell A.9. ( forts. )

Huggningsklass

Områdn Ägargrupp A—B1 BZ C U Allmänna o.AB 26 SH 136 övr.enskilc1a 22 63 125 Alla 23 60 130

Allmänna o.AB 62 137 Övr.enskilda 61 123

Alla _ 130

Allmänna o.AB 125 Ovr.enskilda 113

Alla 117

Allmänna o.AB 128 Övr.enskilda 126

Alla ; 126

Allmänna o.AB 9 12h Övr.enskilda 119

Alla 9 ) 120

Allmänna o.AB 121 Ovr.enskilda 115

Alla 115

allmänna o.AB 11h 0vr.enskilda 117

Alla 116 11 123 11 115

Allmänna o.AB' 126 Övr.enskilda 116

Alla 117

allmänna o.AB 113 0vr.enskilda 108

Alla 109

éllmänna o.AB 1* 116 Ovr.enskilda ' 103

Alla. 1 101; Alla ,. 77

Alla Alla Alla Alla

Alla

Tabell A .10. Virkesförråd per hektar, exkl. torrskog och vindfällen, inom åldersklasser förlän och ägargrupper. Samtliga trädslag

Måttenhet: mask/ha

Åldersklass Ägargrupp Kalm. I II ' _ VII—VIII IX+

Kronan 13 21+ 66 Övr. allm. 11; 21 . 61 Aktiebolag 17 30 77 Övr. ensk. 114 31 72

Alla 14 27 62 " 15 22 59 " 12 32. 814

Kronan , 31 89 Övr. allm. 26 82 Aktiebolag 30 _102 Övr. ensk. 36 88

Alla . 33 91 11 30 85 " 35 107

Allmänna Ålö 99 Aktiebolag ho 911» Övr . ensk . 110 , 92

Alla IH 92; " ho 98 .: 1,14 . . 82

Allmänna 14,1 127 Aktiebolag 50 1311 Övr. ensk. 55 132 Alla 52 132

Allmänna 63 192 Aktiebolag 67 167 Övr. ensk. 71

Alla. 73 11 67 || _ 78

Allmänna 38 Aktiebolag 55 Övr . ensk . 62

Alla 57 || 23 " 58

Allmänna 76 Aktiebolag 78 Övr. ensk. 79

Alla 79

Allmänna 85 Akt iebolag 89 Övr . ensk. 92

Alla 90

Tabell A.10. (forts.)

Åldersklass Område Ägargrupp I II VII-VIII IX+ U Allm. 0. AB Ovr. onsk. Alla

90 80

10 N *3 O'O N

Allm. 0. AB Ovr. onsk.

Alla

)Jl.) b.) UL)

(Zl ;: ——x1

EJ

Allm. 0. AB Övr. onsk.

Alla

—? Nl—l ÄJ—l

iQ

Allm. 0. AB Övr. nnsk.

Alla

'0 CD ”41 00

KD +.

Allm. 0. AB Övr. nnsk.

Alla

(D (730 ml *lO

Allm. 0. AB Övr. Fusk.

CN CNN)

Ul

Alla

_|

Allm. 0. AB Ovr. ensk.

Alla

n

191.) *vJv-J _1 _! [Fx—l UNI

Cx &

23 18 ?;

Allm. 0. AB Övr. Dusk.

Alla

nr

l,) i.)

20 :x

Allm. 0. AB Ovr. Dusk.

A ]. I &

Allm. 0. AB Övr . ensk .

Alla

Alla

Alla

Alla

Alla

Alla

Alla

Tabell A.II. Årlig tillväxt för olika trädslag och per hektar samt årlig volymtillväxtpracent ( diskant, 5 år), länsvis

Tall Gran Löv Summa

3 3 Tillväxt— 3

Område 1000 . 1000 m sk 1000 m sk 1000 m sk m sk/ha procnnf

1u90 670 höo 2620 1930 760 830 3530 13h0 1580 620 3540 1500 1180 530 3210 2190 3590 860 Göuo 1850 hh3o 980 7260 22u0 2700 830 5770 3000 2770 660 Gujo 1500 3350 720 5570 970 1hoo u2o 2790 710 820 290 1820 580 670 260 1510 620 730 3uo 1690 620 820 320 1760 1070 1350 Aho 2860 7u0 720 380 1860 860 1960 .520 3320 1010 2020 uso 3510 930 1900 h30 3260 1260 1630 610 3500 250 80 30 360 190 370 180 720 350 5h0 280 1170 150 560 290 , 1000 310 650 570 1530

20 200 = 390

xamoza

?JOCOT ".JIVJ'J'J*_J*J)JUEJ

u-——._—.--—.———.-_—___-.-u.......

CNOU'J'JJU-C'GHU—U—JO

%iJODJiJ?.fAiJ '

_

& r a 2 0 H : Q % 1 m m o m ov? % m = x & N Fooooooo'Oxl—l—TJUIQ'JNIJLJEJ om'

munnutrtwaunu

Norrl. 125ho 5120 32570 Sveal. 8000 3010 321570 Götal. 71uo hh1o 23520

FJ

Ull-* To—la (PUL) PUFJK'J! Pk.) Såhär:—bk.) kk,)

& PXIN

Riket 27680 ' 125uo 77660

U

.SOU 1968: 9

Tabell A.12. Skogsmarksareal, total och med procentuell fördelning på boniters- och huggningsklasser, genomsnittsförråd samt antal provytor inom industriområden, län eller länsdelar

Genom smitts—

q _ _ . ”Mgs förråd 130111 1 etsklass Huggnmssklass

mark 3 100011a msk/ha I 11 III IV . A 31 c

702 119 111 11185 50 19 1769 66 27 330 71 15 1631 67 25 12112 75 30

7159 63 211

302 80 18 1622 87 31 1899 106 32

3823 96 31

16 311 33 32

9 18 28 29 33 31 31

28

0 N *Dmdcxkom m FWD-:P lL'lm _:l'

L'lh'ld'

:PXD nu— 1— P(

oomoow—ls Cx OFO 0 l&

0 1 l; 1 5 9 11 3 3 3 7

Fin N

('N _ ,. In

1110 67 507" 72 1139 110

1786 96

68 &? 57 1813 103 32 111 371 127 293 1211 391 113

311111 106

hm.:raxotx XD döm (* com n ("1 N N m ("'N

vx

Cim!— Cl '|'-_? mmm—if '=— .. m fl 01 4 »:TKXCAAO ”11me N v— 0! FFl—.:? 01

:rn

_.

115300 ("1 In P&L'lh'lmd'lx 1.1—1 ("lv—KN (O ÖL'WLNCXOXDCO (i)

:? [*

SOU 1968 9

SOU 1968

Tabell A.12. (forts.)

9

Bonitetsklass Huggningsklass I II III" IV V VI VII VIII A 131 BZ C 1 10 27 29 20 5 25 1 2

Område 8 hh 31 11 A 32 15 3u 26 12 & 28 9 32 30 27 15 kg zh

19 32 27 1h ha 28 1h nu 26

H NNN N man mmm OI axnoo oo

(& ..

..

v—N CJ

13 7131 31 111 113 29 0 11 21

11 39 13 hg 17 95 16 u7 30 #9 36 31 2 717 20 113

Omr. VI 18 1114

.::nn ("l (WSP!

C!

N Nhn ("1 nnm Q

7 5 7 9 7 8 3 1 man n nn: m -——n n

(”1 _

C!

Cl

("101ch

m name—mc:n tu.-__:— voor—um .. :IÄIHUMZÅZ _rh-oo—._

(" (*

'

awnoo combo KONOININ INBXOVNCDL'XJXO

NNNMNMH cxoooommooxo oo

N

:! lN OFF IN NDKDO. V.) .:rmxrwtzxmh m

GNU bru—16100 [* OOOOOOO O

.. N

ln N

Tabell A.I3. Uppskattade, »verkh'ga», virkesförråd per hektar samt motsvarande beräknade förråd inom ägargrupper [' Norrbottens län

Beräkningen gjord med hjälp av arealens fördelning på huggningsklasser och med det för ägargruppen »alla» genomsnittliga förrådet i resp. huggningsklass

S()lJ 1968

. .

9

Beräknings— underlag

Ägargrupp

Huggningsklass

A—Bl

C

Beräknade förråd

mSSk/ha

”Verkliga” förråd

mjsk/ha

Förråd mgsk/ha

Areal 0/oo

Förråd mBSk/ha

Areal o/oo

Förråd mBSk/ha

Areal 0/oo

Beräkningsexempelz

(sz-19,5 + u5-26,5 + 126-h5,5 +

Alla

Kronan Övr.a11m. Aktiebolag Övr.ensk.

Alla

Kronan Övr.a11m. Aktiebolag Övr.ensk.

Alla

Kronan Övr.a11m. Aktiebolag Övr.ensk.

19,5

82 96 101 131

10,6 20h 1117

135 156

1.515 126 16h 1311 186 58914'

1119 206 25h 2h2

76,2

229 137 323 301

50 h8 h8 nu 149 53 51 50

161'59,9 + 72'5719 + h57'57.2 + 57'2717) = 1000 = 50

Tabell A.14. Beräknade förråd (F) och förutsatta uttag ( U) vid mitten av respektive beräkningsperiad i olika lmggningsklasser och slutenhetsgrupper, för delområden

Måttenhet: mask/ha

SOU 1968 9

Huggningsklass och slutenhetsgrupp BZ, 0,3+ C, 0,5+ DI, 0,5-0,6 DI, 0,7+ D2, O,3+ E, 0,3+ Område Period Alt. F U U U F U F U F U

BD:L os 19 32 29 115 h1 68 33 ' 28 19 35 35 115 68 33 _. 28 28 Bh 33 129 75 3u 36 28 h1 39 133 78 35 36

1—1—NN

371 26 130 36 31 ho 31 130 31 29 28 151 in 39 36 157 . h1 37 28 133 39 143 37! 133 39 37 31 159 hö

A1 162 - . _ ua

'_'—NN 1 1 2 2

35 138 51 h1 138 51 &: 156 67 50 160 67

F.;azm

1h8 ' 39 1h9 39 17h 51 185 51

AC:L ns

v—v—NN

155 ho 155 ho 185 57 197 57 161 h7 161 h7 186 _ 2 187 , 62

r-v—Nm v—v—NN

Forts.

Tabell A. 14. (forts. )

Huggningsklass och slutenhetsgr'upp

52, o.3+ c, o,5+ n1, 0,5-0,6 n1, o.7+ D3, o,3+ Område Period "Alt. F U F F U F U F WU Z:J ns G1 76 29 128 111 3& 17h 52 ' 106 96 62 76 29 128 111 91 175 66 106 96 Gl 102 37 126 1ho 36 224 58 139 127 62 102 37 161 151 50 229 75 139 127

v—u—NN

G1 87 35 1h3 126 #1 208 62 1h8 136 G2 87 35 193 1u8 50 210 81 1h8 136 G1 135 37 158 166 37 258 65 185 170 CZ 135 27 182 207 55 281 89 185 170 G1 87 311 121 116 156 215 62 87 3A 121 117 156 55 G1 77 19 122 127 179 sa 62 77 19 133 155 193 71 01 23 119 97 162 hö 62 23 119 96 161 56 Gl 31 123 116 19u 58 GZ 31 1h1 127 208 72

FFNN v—q—MC»! 1 1 2 2

GI 158 135 227 63 158 136 22 77 G1 » 173 166 ash 78 187 ' 179 ash 97

'_'—NN

96 96 108 96 96 108 73 116 131 8'4 131

'_'-Nm

130 , ' 199 151 _ 199 1215 233 159 . 255

v—f—NN

SOU 1968 9

Tabell A .14. (forts.)

Huggningsklass och slutenhetsgrupp

32, 0,3+ C, 0,5+ DI, 0,5-0,6 DI, 0,7+ Område Period Alt. F U F U F U U x;0 01 76 26 165 53 111 30 02 76 26 166 61 111 35

01 125 36 189 53 199 MZ 02 125 36 207 66 197 45

SOU 1968 9

v-v-NN

01 83 39 153 132 38 02 83 39 153 132 46 01 9'4 32 170 163 51 02 911 32 180 511

q—u—NN

01 29 140 30 02 29 130 37 01 27 155 37 02 167 116

w—v-NN

G1 33 02 1118 - 111 01 ' 35 02 212

1 1 2 2

01 211 02 50 01 50 G2 53

r-v-NN

01 25 02 30 01 211 02 - 26

v—v—NN

6130. G2 35 G1 35 02 » Z10

l-F'NN

Gl G?. G1

') 1.

Fv—NN

Tabell A.15. Uttagsprocent ( U/F - 100) i första beräkningsperioden iolika huggningsklasser och slutenhetsgrupper, för delområden

Huggningsklass / slutenhe l. sgrupp 132 0 D1 01 Område 0,3+ 0,5+ 0,5-0,6 0,7+ Ia BD: . 53 113 38 36 53 119 116 71.5 BD: 1111 39 33 3'1 1111 116 110 111 HD: 38 36 29 32 38 112 313 110 AC: 53 110 36 37 53 [#6 113 hö AC: in 38 31 31 111 1111 36 39 AC: 311 31 28 27 Sk 136 33 315 Ib

146 39 31 116 115 38 311 30 38 39 33 210 32 31 110 36 39

39 39 39 39 111 in

36 36 110 110 311 311 L11 111

37 37 210 110

SOU 1968: 9

Tabell A.15. (forts.)

Huggningsklass / slutenhetsgrupp BZ C D'I DI Område Alt. 0,3+ o,5+ 0,5—0,6 0,7+

V

D,E 113 28 25 25 —'43 32 30 30 I 112 26 27 26 '42 30 32 31

vx

H,F,G 36 27 36 31 K,M,L,N 311 23 Bio 26

lo 19 k..) 10 Om

1J_ 1010 UU

U! UI N N

Tabell A .] 6. Gallringsintervall iår :" olika huggningsklasser och slutenhetsgrupper, för delområden

Huggningsklass / slut enhatsgrupp Industri— C D] D1 område Delområde Alt. 0,5+ 0,5-0 ,6 0 ,7+

Ia BD:L os G1 21 25 25 02 25 (30) 30

BD:L ns G1 19 23 23 02 23 (28) 28

N

1.) ».) ota OU! _ x.; +

N N

') 4.

BD:K 01 17 20 02 21 (25.) 25

N 7

m:) 'n'.)

01 20 211 271 02 211 (29) 29

01 18 22 22 02 22 (27) 27 01 16 20 02 20 (25)

G1 20 ::h

2 25

01 02

01 0.2

01 02

01 02

01 02

01_

G1

G'l

G1 G2

G1

G1

GT G2

G1

G1 G2

G1 G2

Tabell A .17. Skogsmarksareal fördelad huggningsklasser och förutsatt arealbehandling enligt Måttenhet: promille

Gallringsalternativ G1

Areal föreslagen till behand—

Huggnlngsperlod ling i beräkningarna enl. alt. enligt lagledarens bedömning i fält & b c

Huggnings- 0—10 11-20 Efter per. per. per. per. per. per. klass är år 20 år Sa—1 2 1 2 1 2

A-B1

.: 88 90 30 30 30 30 30 30 16 1331 21+ 211 271 211 211 211 28 71 — — — _ — — 108 51 51 51 51 51 51 82 33 33 33 33 33 33 31 12 12 12 12 12 12 72 29 29 29 29 29 29 1125 85 85 106 106 1l12 1312 57 19 13 19 13 19 13

1000 277 301 298 3h0 330

;:

HUN—l. IVF—30050.— -' 70 ITQGJNOXI

N N

_|..1 CNG) XO-i

182 61 61 61 61 112 112 112 112 _ 112 30 .- - — 89 89 89 89 28 28 28 27 27 27 2 . 21 21 21 55 85 86 15 15 10 10

A—E 338 368 3611

38 38 38 60 60 60

A—BI 132 c-D1 -0,11 C! 0754”

D1i 0,5-0,6 D1, 0,5-0,6x D1, 0,7+

2 D2x D3

1219 139 1249 110 110 21 - 19 (#1 . 611 611 17 6 12 4 - 22 62 - 92 53 13 . 13 9

11113 _ 1162 WW

NSX—ILO Ika] HPI UPN—bä

_lIQ

_;

AC:L os ' 21 21 10 10

69 110 33 37 931 31 335

53 36

128 27 27 58 58 26 26 58 731 13 21

A-E 1101 31211

A-B1 132 C—D1 -o,l+ C, 0,5+ 131 , 0,5-0,6 D1, 0,7+ 02 DB E

?.);-

_| | _| (001453 011—ä'») ..1

xSlutavverkning

olika alternativ, för delområden

Gallringsalternativ G2

Areal föreslagen till behand-

Efter 20 år ej Gall- llng i beräkningarna enl. alt. Efter 20 år ej Gall- behandlad areal rings— & b c behandlad areal rings— alt. alt. alt. omdrev per. per. per. per. per. per. alt. alt. alt. omdrev a b c år 1 2 1 2 ' 1 2 a b o är

30 30 - 30 30 30 30 30 30 30 30 16 16 - 21+ 21+ 2L1 211 211 16 16 16 -

71 71 — - — — - - 71 71 71 6 113 143 '43 113 L13 22 22 22 2

16 25 111 124 111 111 521 511 511 (30)

7 2 10 10 10 10 11 11 11 30 124 211 .211 211 211 211 21 211 30 213 * 85 85 1112 1112 255 213 1111 -

2 19 13 19 13 25 25 25

398 2u9 2u3 306— 508 #66 394

61 61 61 112 112 '42

k.) 0 0

60 60 60 28 28 28 30 30 30 23 2 23 12 311 in 141 23 17 17 18 13 13 115 163 63 15 21 21

359

38 60

JTOX

bål—JL»)! N—Å

73 73 73 12 23 18 55

ana m —-q UVJ w2310L91 w radxl

U N O N N:) 0.

& ata 01011 : m r &.) LJUD

|-l|_l li* _lUt UR)! dh) . ON—l U! L) "ÖCJ-'x! IJI L:! d'» r.: 00011'01130 1.)

Ub) *S*—OO! IQUII

7 .O ..0

001. I—Å'v'llUl—li-"HOND IIIIUKIUIOIII

mle xT—ICN 03 _. Q.. 0

|

(33 o & u w c 7.3 U

N IO &

0 i.) F

_. O O mu—

&: J:

X.,

(I) kn 00 16

')

31 125 20

308

J

mA.-_. —-oxmuu1—131L.>-—

_- +:

"0 -1 GFU! *vJ'Jl —* (JV—.) &

IO q .L-yg _; ... _; k») k..) 4: _-

;: __ .,.

Sk 36

IJ YJ'JC IJ IOK" lo NU!

105

'11 , 47 3'4 18x 15 80 82 111 29

365 315

..:...1 'OIUNUII NA

iJ'vJ

;

013.110J1l 1.)—a _. XOIQleJ—Hl )Q—Å

1.)-'D

PJ

J ut] 0 (I) 0 U! ON

Tabell A.17 (forts.)

Gallringsalternativ G1

Areal föreslagen till behand- ling i beräkningarna enl. alt.

Huggningsperiod enligt lagledarens bedömning i fält a b c

Huggnings- 0-10 11-20 Efter per. per. per. per. per. per. Område klass år är 20 år Sa 1 2 1 1 2

AC:K A—B1 8 9 106 123 h1 h1 h1 h1 1 B.2 87 113 112 172 611 611 631 611 c—D1 -0,h 7 7 10 29 - - c, 0.5+ 16u 105 16 285 178 178 D1, 0,5—0,6 16 19 5 ho 20 20

D1, 0,7+ 103 111 150 75 02 31 au 70 35 D3 95 11 106 60 E 30 30 10

5111 1000 1483

66 214 127 1212 17111 107 1h2 203 hf;

_; NO 0 |

J!

18

dk.)

U IO—IRJNIOXUO

& UVUVO'J 0 d | OIJ

_. —_ .. 40 A-E 1000

LJ JSLJ ND —' _lUl 5:0le

*)

A—Bl 82 c-D1 -0,u C, 0,5+ D1 , 0,5-o ,6 D1, 0,7+ D2 D3 1;

93 118 2811

71 Bh 156 7h (35 31 138 52 53 18 [NIO

'? 1 1 1

..

*"!LJCÄ 434—'&' O—

O OOO—'T—J—dO-F—KI ..- (DMI

31 v!

1 .

A—E

_. ?.)

A—B1 02 0-01 —0,h c, 0,5+

D1, 0,5-0,6

D1, 0,7+

D? D E

737 58

dx) | m—q

193 27 98 23 52;

|

14 1190

__1 *O 'Jl i.) »)

.a 3

"0 0.71) |'

_1 - vä RA L:! A

JF.) xi»)! Tx)

l:?) 2

_. I») J!

hh 1!» 66 50 36 31 70

8

1000 319

_. N

N mxlb'lu romeo I N CV») NNO (X)!)

UNNONUP—i 001.003 FO

TJ NO NO

KSlutavverkning xxGallring

Efter 20 år ej behandlad areal

alt. alt. alt. & b c

Gallringsalternativ G2

Areal föreslagen till behand— ling i beräkningarna enl. alt.

Gall— rings—

b

c

omdrev per. år 1

per. per. 2 1

per. 2

per. per. 1 2

Efter 20 år ej behandlad areal

alt. alt. alt. a b c

Gall— rings— omdrev år

ho nu 22

ho nu nu

ha I; 14, zh

15

_1 _.1 U [ 0 | |

_; '»J _|.

_ FJ 131—.)

_.1. FJ

D J-?*14:| x

_ h1 _ au

16 1h2 20 8

20 60 28

;. _ *O O) Axl! DON]

11 #1 ön en 112 112

8 8 60 60 25x _ #6 90

7 10

393 #15

22 10

22 10 57 25 37 hg 86 15

301

31 #0 129 1h 60 25 82 18

399

r,— f—I

58

117 11

78 86 1u

&& 1A

55 21 30 26 100 8

h1 au 1l12x 5 55 70x 16

h1 h1 64 Gh 1h2 1h2

- hoix 60 fåx 1hx 56x 106 10 7 #37 386

22 10 57 25 37 119 115 88 15 10

330 276

31 31 40 ho

22 10 57 25 37 27X

129 129 11 13x 60

112 18

hon

12 370

27 58

27 58

1h7 117 55 1 78 1åx 3x aux 113 1h 9 Aho 393

14 au 14 14 55 55 21 21 30 30 26 28x 130 88 8 6

328 286

40 nu nu zu zu 1 1 1 zu 27 ,— 30 51 17 -

13

l1(> l1() nu 24

13 193

22 22

& a 127 28 94 33 33 nu 66 65 20 1137

30 13 08 26 AB 36 15 22 23 256

28 16 zu 15 33 29 ho 55 16—

28 9h

403

30 13 #8 26 #3 36 12

23 231

28 16 zh 15

19 19 191

ha 9 163 22 SM 30

&R

9 163 22 84 30 25 25

22 11

72 11

h60

T abell A . I 7. (forts.)

Gallringsalternativ G1

Areal föreslagen till behand- ling i beräkningarna enl. alt.

Huggningsperiod enligt lagledarens bedömning i fält & b c

Huggnings— 0-10 11—20 Efter per. per. per. per. per. per. klass är år 20 år Sa 2 2 1 2

115 115 211 211

A—B1 1 3 132 ,'10 17 c-D1 -o,'+ 12 17 c, 0,5+ 85 D1, 0,5-0,6 26 33 D1, 0,7+ 82 . 33 D2 19 13

_| i TJ K.G 10 '») l _l i—"Q CDU! +'xl 20

136 45 115 _. 21'1

?

21

1531 ;, 15'1 1511

31 _ 31 32 50 . 50_ 50 18 7.1—X.” - 70 _ 19 8 11

1102

__|

D3 E

J O. FN »:

A—E A—Bl _ 4 _ - 1 711 '41 B2 , ' _, 54 ; _11 551 511 C—D1 -0,11 . , - c, 0,5+ __ ' . ) . . . 707 D1, 0,5-0,6 N' _ _ ,- _ _ ' 9 D1, 0,7+ ' DZ

D3

0 Cx

_1 7.19.) _.

_x_a NU! Cx

D1, o,—5 _o, 6 D1,0,7+

DZ D3 E

...1 ldONI

A—E

N O N

xSlutavvcrkning

Gallringsalternativ G2 "Area1.föreslagen till behandå

Efter 20 år ej Gall- ling i beräkningarna enl. alt. Efter 20 år ej Gall— behandlad areal b c behandlad areal rings- rings— alt. alt. alt.. omdrev per. per. per. per. per. per. alt..alt. alt. omdrev a b 0 år 1 2 1 2 1 2 a b C är

216 116 116 115 115 1.5 145 115 115 116 116 116 26 26 26 — % 211 221 211 211 214 26 26 26 63 63 63 - - - 63 63 63

20 128 128 128 128 52 52 52

15 15 F 25 13 13 13 13 51 51 19 221 21+ 21+ 25 In ln in in 112 42 112 10 — — 15 15 5 — 16 9 59 70 89 119 9 15 15 11 11 . 11 15 .15 15 208 189 336 356 381 295 263

111 111 In ' ln LM 111 M 111 16 16 511 51. 511 16 16

29 29 _ _ - 29 29

—' 173 173 173 - 25 111 111 9 115 - - 66 66 66 26 26

18 '— -

61 91

11 11

1131

59 16 50 10 30 17 59 1 "

36 36 1142 16 80 22 67 8

53 54

13 67

5 59 16

SOU 1968: 9

Huggnings- Område klass U,C,B A-Bl BZ C-D1

A-B1 B2 C—D1 ...o,l1 C, 0,5+ D1, 0,5-0,6 D1, 0,7+ De D3 E'

A-E

A-B1 Bz c—m —0.,L1 c, 0,5+ D1, 0,5-0.6 D1, 0,7+ D2 D3 E

A-E

Huggningsperiod enligt lagledarens bedömning i fält

0-5 6-10 Efter är år 10 år Sa

36 109

119 16 309

51

33

Gallringsalternativ G1

Areal föreslagen till behand— ling i beräkningarna enl. alt.

a

b

0

per. ')

..

36 53

1571 22 61 18 ho

7

per. per. 1

36 53

1511 22 61 18 ,'49 11

per. ')

t—

36 53

1511 22 61 18 53

per. 1

36 53

1571

per. ')

36 53

15h

'a')

61_ 25"x h1

7

117

18

:'1031

1717 && 121 18 72

# _213,J :-

_x) x

31 63

139 18 62 22 110

9

1 , 5 2 _ ! 2 5 30 ha 3 2 0 2

(I)-;"

&_ "v) 3 -4 oo Cx LJ

SFL-> I 'O O

_-

3110 *] IJ 9! 30—1 N 0 (”J ...)

&) l..”li'OiJ'm—l

'_J x)

::..) I*OC

& 20 .*x) 6.1 Ul

L11)O 319—J ?:

KJ "3 x)

38h

35 31 92 32 28 17 28

12

397

35 31 95 32 28 17 115

8

h10

35 31

9.2 32 28 17 53 12

1000

275

288 300

xSlutuvverkning

SOU 1968: 9

Gallringsalternativ G2

Areal föreslagen till behand— ling i beräkningarna enl. alt.

Efter 10 år ej Gall—

Efter 10 år ej Gall— behandlad areal rings- b c behandlad areal rings— alt. alt. alt. omdrev per. per. per. per. per. alt. alt. alt. omdrev b C är 1 2 1 2 1 2 a b C är

37 37 36 36 36 36 36 36 37 37 37 — 13 13 — 53 53 53 53 53 53 13 13 13 16 16 - _ - _ — 16 16 16 —

1 1 10 129 129 129 129 129 51 51 51 12 211 211 15 9 9 9 9 9 50 50 50 (18) 66 66 15 52 52 52 52 52 Sh sh sa 18 18 11 15 15 15 15 25x zh 2A 19 18 2 — 35 h9 53 63 11 29 2 - 15 15 11 11 7 11 7 15 15 15 - 192 183 35% 368 352 319 292 280

h7 A7 #7 h7 h7 h7 47 h7 22 22 _ _ hh nu 22 22 22 17 17 - 17 17 17

1 1 101 h1 11 51 17 17 7 39 39 39 72 72 öox 96 96 96 2 38 37 37 42 5 - _ - 29 5 10 10 10 10 10

22h ' 338 315

30 30 _ 30 30 2 23 » - 23 23 19 19 19 19

1 1 . .» 51 51 23 23 _ _ h9 h9 70 ' _ : Oh 9h 2 . ' 29 32 s

11 11 11 311 309

32 32 20 20 17 347 39 83 29 nu 13 32M

35 35 31 15 15 72 72 77 122 122 26 75 75 23 66 66 1h #1 #1 56 6k no 8 17 17 270 507 #83

SOIJ196829

Huggnings- klass

A-B1

Huggningsperiod

enligt lagledarens

bedömning i fält 6—10 Efter 0-5 år

2 $# 6 217 25 132 28 70 20

år 10 år

69 19

1

llUl—Pknqm

Gallringsalternativ G1

Areal föreslagen till behand- ling i beräkningarna enl. alt.

&

b

(:

per. 1

26 59

169 21 63 22 #2

7

per. per. 2 1

26 26 59 59

169 169 21 21 Gåx 63 115

IS

per. per. 2 1

26 26 59 59

169 169 21 21 63_ 63 _7* 1# 30 68

5 7

per. 2

26 59

169 21 63. 51& 17

5

585

2 96 6 19# 17 113 15 55 29

529

_.1 N N]

uoo AM

..1 I—IOXO'NNININI

#09 32

m I 197 20 79 22 #1 10

U! L) )".) *] U1 i.) U

389

32 7# x'! U P N

197 197 20 20 79 79 22x 10 25 52

6 10

#55 #7#

ÅOO #27

12 32 7# 79

197 197 20 20 79. 79 ABA. ux 1# 66

6 10

#65 #82

: xlu _ A

N

:)?—JMK) OXI XD*QL>x1I PI»)

H

xSlutavverkning

SOLII968:9

. Gallringsalternativ G2

Areal föreslagen till behand— ling i beräkningarna. e-nl. alt.

"Efter 10 .år ej (' Efter 10 år ej ' behandlad areal all— Gall-—

. b c behandlad areal. . rlngs- rlngs —

alt. alt. alt. omdrev per. pe'r. per. per. per. per. alt. alt. alt. omdrcv & b 0 år 1 2 1 2 1 2 ' a. b c år

27 27 27 26 26 26 26 26 26 27 27 27 20 20 20 59 59 59_ 59 59 59 20 20 20 22 22 22 _ _ _ — — 22 22 22 1 _1 1 1#1 1#1 1#1 1#1 1#1 57 57 57 20 20 20 9 9 9 9 9 ##- ## ## Gh Gu 6# 53 53 53 53. 53 8# 8# 8# 18 ax 18 27* _1# ## 20 #2 #3 55 30 68 — — - 5 7 5 7 8 8 339 368 350 377 282

: 32 32 32 32 311 314 7# 7# 7# 7# 7# 32 32

Lib—älv.)

- - — 22 22

157157 157 157157JC 1 1

68 68 68 68 2? 21 3. 3 3 3 3 +

sz 10 #gx #* #9x 13 _ 25 52 1# 66 _ _ 6 10 6 10 6 13 387 #06 397 #1# #0# 210

k.)

'0 NN? 'I IJ få

__1 &» ]

_. HO

Tabell A.18. Slutavverkningsarealer enligt olika alternativ under sju tioårsperioder, får delområden Måttenhet: promille av total skogsmarksareal

Alternativ & Alternativ b Alternativ (; Indus l.r;i_— T 1 ourspn rum Tloursperlod Tlnårsperlod omr.-"ldr. Dt-l område I 2 3 71 _ 5.1 1 ,'3 _ I 2 3

In BD:L 05 10# 98 125 110 161 155 BD:L ns 70 76 - 100 100 06 _ 130 116 BD:K 75 83 115 105 103 135 123 AC:L 03 106 95 125 11# 156 1#5 AC:L 65 7; . 100 05 92 125 112 AC:K 78 110 100 98 130 118

76 2 " 100 90 = ' 130 116 78 86 100 98 . 130118

Z:J os 79 101 06 130 125 82 108 102 138 122 78 80 100 08 _ ' 130 118

("I L'N

75 85 95 95 125 115

78 86 . 100 98 - 130 8# 93 .. 105 10# * 135 85 95 .- 105 105 135 102 111 ., 120 12 1#7 10% 112 _ 120 120 ( 1## 108 116 1 . 12# 12# . 1#8

Cwlv-L'No— NXD 0000 oomox— "" v— r—u—

108 116 12# 12h 1h8 89 97 105 129

KDF —& ...

108 116 [1 .. 12# . 1#8 . 116 113 122 ' . 12 , , 158 122

Tabell A.19. Sammanställning av slutavverkningsarealer samt beräkning av årliga ["ryngringsytor ( F— yta ) iolika alternativ, är delområden Måttenhet: promille av total skogsmarksareal

BD:L OSX 10 år

BD:L ns BD:K Z:J os

10 år

AC:L os Z:J ns

10 år

AC:K

8 år 6 år 0 år 8 år

Alternativ 1 1 2 1 ' 2 a.

Ingående kalmark

Slutavv. DI || DZ " D:) H E Summa Utg. kalmark F—yta

76 83 19 180 90 90

Procent per år 0,90

Ingående kalmark

Slutavv. DI " DZ " DB " E

Summa Utg. kalmark F—yta

76

106

19 201 101 100

Procent per år 1,00

Ingående kalmark

Slutavv. DI ll D2 " D3 " E

Summa Utg. kalmark F—yta

76

1#2

19 237 118 119

85 13

188 9# 9#

0,9#

101

106

13 220 110 110

1,10

118 1#2 13 273 137 136

Procent per år 1,19 1,35

x Tabellhuvudets uppgifter avser:

123

55 15 193 89 10#

1,0# 123

85 15 22 102 121

1,21 123 115

15

253 113 1h0

1,#0

89 66 10

165 75 90

0,90 102 86 10

198 89 109

1.09 113 103

10

229 103 126

'79 9 113 13 21# 78 136

76 125

59 31 215

108 107

1,26 1,36 1,25 1,07

1

123

20 253 121 122 ')9

't..—

21

23# 105 129 1.2

80 55 1# 152 69 83

0,83

92 78 1# 18# 83 101

1,01 10#

18 80 1#

216

97 119

1,19 1,29 1,20

60 10 1#5 58 87 0,87 75 90 10 175 68 107

1,07 75

1# 106 10

205 76 129

Område, kalmarkstid samt period 1 resp.

65 10 1#9 7# 75 0,75 78 så 10 17# 87 87 0,87

76 55 56 — - 115

7 15 19# 185

75 92 120 93

55 92 _ 2; 88 10

217 109 108

') >.

52 18 1#o 63 77

0,77 70 82 18

170 75 95

0,95

70 112 18 200 87 113

6# 12

139 62

0,77

m lwxon mva hr—o ox _ . o

s—MD ln m FNL”.

wu—OCQ

N _

203 90 113

0,93 1,08 1,13 1,13 1,21

50 15 57 9 128 #8 80

0,80

60 15 #7 27

9 158 60 98 0,98

han QOOX .—

m '- N L”. (* (*

O O

159 00 99

0.99

59 68

_ 65 3 ## 113 1# 9

189 186 68 70 121 116

1,16

Forts.

Tabell A.19. (forts.)

Z:H os

10 år

8 år

W:SI 6 år 10 å

I"

Alternativ 1

a.

Ingående kalmark Slutavv. D1

|| DZ " DB

" E

Summa Utg. kalmark F—yta

123 70 8 201

101 100

Procent per år 1,00

Ingående kalmark 123 Slutavv. D1 D2 D3 100 E 8

231 116 115

Procent per år 1,15

Summa Utg. kalmark F—yta

Ingående kalmark Slutavv. D1 D2 — DB 130 E 8

261 131 130

Procent per år 1,30

123

Summa Utg. kalmark F—yta

2 1

101 107 59 11 177 81 95

0,96

73 6

183 92 91

0,91

116 107 89 11 207 9# 113

1,13

107

28 _ 88 119 6 11

253 237 126 106 127 131

1,27 1,31

2 82

70 8

160 72 88

0,88

9#

#5

#6 19 8 22#

100 12#

1,2#

1 2 1 70 5# 1##

I 12 " 61 68 # 3 135 129 5# 50 81 79 0,81 0.79

70 6# — 10 l; 71 38

3 11

159

60 99

0199

70 72 1## _ 60 _ .. );]; 121 8 n 3

195 187 72 70 137 12 117 137

1,23 1,17 1,37

59 11 21#

2## 122 10')

Af—

1,22

119 11

27#

2 107

CDC!) cow 0

("x' (*

,.

lwtqn CMA (x C

193 76 117

1,10 1,07 1,17

73 77 23 — — 53 110 127 #3

8 8 5

208 201 223 77 76 8# 131 25 139

1,31 1,25 1,39

110 110

1,10

5 O F

137 88 28 91 16 355 128 127

1,27

111 1,11

8# 95 19 11

209 80 129

1,29

102x

15# #6 108

1,08

52 107

1,07

66 57

102 120x 18 186 57 129 1,29

66 25

10# 18 213 200

62 59 151 1#1

177 52 125

1,25

62

138x

x Summa slutavverkningsareal, ej specificerad på huggningsklasser

1,51 1,#1

Forts.

Tabell A.19. (forts.)

T,R,O,P D,E 3 år 3 år Alternativ 2 1 2 1 2

0. Ingående kalmark 91 65 56 43 58 && 89 Slutavv. D1 ll DZ ! " 03 83 104" 87 108 85 108 61 " E 13 13 15 20 Summa 187 169 156 151 158 152 170 158 Utg. kalmark 65 53 #3 38 && 38 69 61 F-yta 122 116 113 113 114 119 101 97 109

Procent per år 1,22 1,16 1,13 1,13 1,19 1,14 1,01 0,97 1,09

Ingående kalmark 91 70 56 h7 58 us 89 hs #3 Slutavv. D1 D?. 16. 27 03 107 120 95 129 109 85 85 124 E 13 13 15 20 12 Summa 211 190 180 171 182 172 167 181 Utg. kalmark 70 59 M7 az he 76 ha ho ho F-yta 191 131 133 129 139 129 127 191

Procent per år 1,h1 1,31 1,33 1,29 1,39 , 1,2 1,2 1,h1

Ingående kalmark 91 74 56 50 58 89 #8 46 56 Slutavv. D1 23 " 02 19 ho & 51 53 " DB 112 136 95 140 129 109 85 140 66 " E 13 13 15 20 12 16 Summa 235 210 zon 190 206 191 218 209 196 186 215 Utg. kalmark 72 en 50 hö 51 #6 83 78 hö ha ha F—yta 161 196 155 1hu 155 145 135 126 150 193 170

Procent per år 1,61 1,h6 1,5h 1,99 1,55 1,95 1,35 1,26 1,50 1,53 1,70

x Summa slutavverkningsareal, ej specificerad på huggningsklasser

Tabell A.20. Slutavverkningsareal under första tioårsperioden enligt olika allernativ, inom delområden och ägargrupper Måttenhet: promille av total skogsmarksareal i resp. ägargrupp

Alternativ 3. Alternativ b Alternativ 0 Industri-

område Delområde K Ö AB E K Ö AB E Alla K AB

Ia BD:L os 107 (106 (120) en 129 (128 (120) (105) (125) 166 (160) BD:L ns 79 (69 Gh 65 105 (96 92 93 100 136 119

BD:K 81 (111 69 69 116 (111 95 98 105 196 129 05 1111 103 85 101 1311 121 102 120 125 167 136

ns 67 65 63 6h 96 129 90 95 95 129 119

71 (100) 68 70 101 (100) 100 99 100 130 129

91 93 82 80 91 116 99 96 101 11h 127 76 97 69 68 106 129 100 97 100 136 12 74 53 70 70 99 105 99 101 100 136 128

87 77 76 82 130 115 109 113 108 179 133 71 71 70 70 95 193 99 101 100 119 130 86

m 0

m : ===:

72 62 67 62 1011 99 2 95 129 130 78 53 68 55 111 75 100 100 11114 132 80 79 70 77 , 106 101 103 105 1l17 135 129 (55) 76 67 (153) (83) 106 105 (200) (111) 136 89 10h (93) 118 113 130 120 1h1 137 156

H

NNH BSXD

(01000

i:)

103 90 100 133 103 111 120 133 138 135 911 101 100 133 125 129 129 163 156 1117

c.. 0 := !=!

111 97 99 125 136 1211 1221 150 160 1112

97 67 80 97 129 89 105 129 161 111 98 105 97 161 122 132 1211 1911 1116 158 103 80 119 138 120 125 136 172 120

(ni-— OH IM

z UA

Tabell A.21. Beräkning av bruttoavverkning enligt olika alternativ, för delområden Behandlad areal i promille (enligt tabell A.17), uttag i mask per hektar (enligt tabell A.l4)

Alternativ a

Period 1 Period 2 Areal Uttag Areal Uttag Huggningsklass o/oo mB/hä totalt 0/00 ;G/ha totalt

A-B1x 30 zu 720 30 211 720 BZ 211 19 '456 211 28 672 C. 0,5+ 51 32 1632 51 17311 D1, 015—016 33 29 957 33 1089 D1, 0,7+ .12 111 1192 12 5110 sz 29 33 957 29 986 D; 85 57 218115 85 5525 E 19 28 532 13 2168

A—E 283 37 10591 117311

A-B1'x 61 13 793 793 BZ 112 20 8110 113'4 c, 0,5+ 89 311 3026 2581 28 26 728 , 782 27 1111 1188 1188 »21 36 756 609 55 611 3520 11818 15 31 1165 1110 338 33 11316 12317

38 13 '4911 11911 60 211 111210 1920, 1119 37 5513 5513 110 28 1120 1210 611 '43 2752 3072 17 38 6116 _ 396 _ _ _ 12116 62 78 11836 5700 13 39 507 11111 14143 39 17308 19995

21 1120 1120 10 350 300 69 311 23116 21115 110 35 11100 1680 33 51 1683 1815 37 '43- 1591 1591 75 811 6300 7125 31 51 1581 13'40

50 15671 16686

514 11 5911 590 36 21 756 936

38 '48611 14736 27 31 837 810 58 '46 2668 2900 26 30 780 806 1111 87 3828 57L12 21 39 819 7111

38 151116 17238

xSlutavverkning

samt totalt uttag i mask per 1 000 hektar under resp. period Gallringsalternativ Gl

Alternativ 1: " ' Alternativ c

Period 1 Period 2 Period 1 Period 2 Areal Uttag Areal Uttag Areal Uttag Areal Uttag

o/oo Ea/ha totalt o/oo mB/ha totalt 0/00 ;3/ha totalt 0/00 mB/ha totalt

30 211 720 30 21+ 720 30 211 720 30 211 720 211 19 1156 211 28 672 214 19 !156 214 28 672 51 32 1632 51 311 17311 51 32 1632 51 311 17311 33 29 957 33 1089 33 29 - 957 33 33 1089 12 111 1192 12 5110 12 111 '492 12 115 5110 29 33 957 29 986 29 33 957 29 311 986 106 57 60112 106 6890 1112 57 80914 1112 65 9230 19 532 13 1168 19 28 532 13 36 1168 3011 11788 298 13099 3110 111 138110 3311 L16 151139

61 793 61 793 61 13 793 61 13 793 212 8110 112 11311 112 20 8110 112 27 11311 3026 89 2581 89 311 3026 89 29 2581

728 28 7811- 28 26 728 28 28 78'4 1188 27 1188 27 nu 1188 27 1111 1188

756 21 609 21 36 756 21 29 609 511110 86 6278 115 611 7360 106 73 7738

1165 10 Ino 15 31 1165 10 111 1110 13236 3611 13777 398 38 15156 384 110 15237 11911 28 11911 38 13 11911 38 13 11911 0 11180 1920 60 211 111140 60 32 1920 5513 149 5513 1119 37 5513 1149 37 5513

1120 21 651 19 1767 115 108 11860

2752 611 3072 671 113 2752 611 118 3072

228 12 528 — - - — -—

— 22 2222 9 99 891 30 105 3150 7176 53 5035 113 78 8818 39 95 3705 507 11111 13 507 9 116 11111 19230 21616 11116 116 20'411 '4311 53 23128

1120 L120 21 20 1420 21 20 1120 350 300 10 35 350 10 30 300 23116 21115 69 311 23116 69 35 _2'415 11100 1680 110 35 11100 110 112 1680 1683 1815 33 51 1683 33 55 1815 1591 1591 37 113 1591 37 113 1591 7896 8930 125 811 10500 125 95 11875 1581 13110 31 51 1581 20 67 13110 17267 181191 511 19871 60 21'436

5911 5911 511 11 598 511 11 59'4 756 936 36 21 756 36 26 936 118611 11736 38 348611 37 11736 837 810 27 31 837 2 30 810 2668 2900 58 216 2668 58 50 2900 780 806 26 30 780 - _ 1982 6290 7800 1011 86 891111 80 102 8160 819 7111 21 39 819 51 718 17608 19296 115 20262 50 2079'4

Forts.

Tabell A.21. (forts.)

.Område

Huggningsklass

Alternativ a

Period 1

Period 2

Areal Uttag

o/oo ;3/ha totalt

Areal Uttag

o/oo

;S/ha totalt

BD:L os

A-B1x

BZ C, 0,5+ D1, 0,5-0.6 D1, 0,7+ D2

EX

30 zu 83 14 10 zh 85 19

2h9

61 82 73 12 23 18 55 15

28 19 35 35 52 33 57 28

13

720 856 1505 890 520 792 8825 532 9860

793 880 2920 372 1282 6h8 3520 h65

2h 28

720 672 1763 596 580 sho 5525 868

11118 793 1134 28h7

299

38 60 126 16 55 11 62 13

10800

hgh 1880 5818 582

2756 818 h836 507 16813

hzo 350 2262 656 1701 1333 6300 1581 18603

598 756 8620 807 2726 630

3828 819

18380

XSlutavverkning

Gallringsalternativ G2

Alternativ b Alternativ 0

Period 1 Period 2 Period 1 Period 2

Areal Uttag Areal Uttag Areal Uttag Areal Uttag

o/oo mj/ha totalt 0/00 "lj/ha totalt 0/00 mB/ha totalt 0/00 mj/ha totalt

30 28 720 28 720 30 28 720 30 28 28 19 856 28 672 19 856 28 28 83 35 1505 81 1763 35 1505 83 81 18 35 890 39 586 35 890 18 39 10 52 520 58 580 52 520 10 58 28 33 792 35 880 33 792 28 35 106 57 6082 65 6890 57 8098 182 55 19 28 532 36 868 25 532 13 36 270 81 11057 12879 13109 300

61 13 793 793 13 793 61 82 20 880 1138 880 82 73 80 2920 2887 2920 73 12 31 372 832 372 12 23 58 1282 1338 1282 23 18 36 688 580 688 18 85 68 5880 6278 7360 106 15 865 810 865 10

329 12720 13768 18680 385

38 898 898 898 38 60 1880 1920 1880 60 126 5818 6088 5818 126 16 588 286 _ _ - - — 1767 _ 85 108 52 2756 3228 2756 52 62 6 228 528 - _ — — 2222 891 30 92 7176 5035 8818 39 13 507 818 507 9 803 18563 21898 20320 399

21 820 820 820 21 10 350 300 350 10 58 2262 2610 2262 58 16 656 800 656 16 27 1701 1890 1701 27 31 1333 1857 1333 31 98 7896 8930 10500 31 1581 1380 1581 20

16199 17787 18803

58 598 598 594 514 36 756 .» 936 756 8620 5185 8620 11 807 506 [*07 87 2726 3189 2726 21 630 693 630 78 6290 7800 8988 21 819 718 819

16882 19537 19896

Tabell/1.21. (forts.)

' Alternativ a Period 1 Period 2 Areal Uttag Areal Uttag Huggningsklass O/oo EBM 0/00 EBM?

81 12 892 81 12 892 68 22 1808 68 33 2112 178 36 6808 39 6982 20 29 580 20 29 580 75 82 3150 83 3225 35 81 1835 _ .- - — - 181 3525 60 106 6360 136 6256 10 80 800 57 399 883 20233 23531

22 506 506 "10 250 380 71 2982 3337 60 2860 2860 "85 2700 2925 59 2950 2537 69 5520 6628 15 705 620

18073 19389

31 896 896 132 80 1160 1880 c, o,5+ 166 7138 7870 D1, 0,5-0.6 38 1156 1228 D1, 0,5-0,67c _ _ _ D1, 0,7+ 7,4- 38118 24292 D2 31 1550 1683 D2x _ _ _ D3x 52 8992 8128 Ex 18 778 696

A*]? 21118 251129

A—B1* 27 805 805 132 58 ' 2030 2726 c, o,5+ _ 8878 9071 D1, 0,5—0,6_ 27 1107 1 999 D1 , 0,5—0,67”— - _ _ D1, o;7+ 98 6272 6370 D1, 0,7+): — .. 02 23 1803 _ sz 2196 D3X 7616 9690 EX 18 630 589

A-E _ 28381 32006

88 792 792 18 876 266 66 2376 2288 50 1500 1900 36 1620 191111 31 992 868 70 8900 6860 8 280 268

12936 114738

xSlu'tavverl—mzimg

Gallringsalternativ Gl

Alternativ b Alternativ 0

Period 1 Period 2 Period 1 Period 2 Areal Uttag Areal Uttag , Areal Uttag Areal Uttag

o/oo EB/ha totalt 0/00 EBM o/oo 'äjm c'/oo ;13/ha—toT1t

81 12 892 81 12 892 81 12 892 81 12 892 68 22 1808 68 33 2112 68 22 1808 68 33 2112 178 36 6808 178 39 6982 178 36 6808 178 39 6982 20 29 580 15 29 835 _ _ _ _ _ _ _ _ 5 96 880 _ _ 80 120 8800 75 82 3150 70 83 3010 75 3150 5 83 215 — — - _ 15 167 2505 — - _ 70 158 10780 18 1652 56 158 8628 90 106 9580 16 136 2176 106 6 11236 _ _ 10 80 800 7 57 399 10 800 57 399 878 86 21978 866 26826 28786 26089

22 23 506 22 506 506 506 10 25 250 10 380 250 380 71 82 2982 71 3337 2982 3337 60 81 2860 60 2860 2860 2860 85 60 2700 85 2925 2700 2925 59 50 2950 59 2537 2950 ' 2619x .86 80 6880 86 8256 9200 8888 15 705 10 620 705 620

53 19833 21021 21753 21295 896 31 896 "896 1496 29 1160 80 1880 1160 1.880 83 7138 166 7870 7138 7870 38 1156 38 1228 1156 _

1716

52 3888 78 8292 3888 3988 50 1550 _ _ _

_ 28 8368 _ 96 7872 56 7112 10752 127 3302 83 778 12 696 778 58 696

50 23998 27138 25328 69 29288

156 10180

15 805 27 805 805 15 805 35 2030 58 2726 2030 87 2726 86 8878 9071 8878 87 9071 1107 _ - _ _

_ 15 2205 _ 163 8965 6272 83 5395 6272 65 1895 — — - _ 287 2870

_ 87 9870 585 208 9152 11696 27 8509 15368 _ _ 630 9 589 630 61 589

31018 38730 314168 83" 38833

792 88 792 792 18 792 876 18 266 876 19 266 2376 66 2288 2376, 38 2288 1500 50 1900 1500 38 1900 1620 36 1988 _ 1620 58 1988 992 31 868 992 _ _ - — _ 82 2296 7000 96 8160 ' 9100 85 7880 280 6 268 280 88 268 15036 16838 17136 52 17186

Forts .

Tabell A.21. (forts.)

Alternativ &

Period 1 Period 2

Areal Uttag Areal Uttag Område Huggningsklass o/oo ;B/ha totalt o/oo P/ha totalt

AC:K A_mx 81 12 892 81 12 892 132 68 22 1808 68 33 211 2 c, 0,5+ 182 82 5968 182 88 6816 D1, 0,5-0.6 8 35 280 8 81 328 D1, 0.5-o,6x _ _ _ _ _ _ D1, 0,7+ 60 53 3180 60 57 3820 D1, 0,7+x _ _ _ _ _ 02 28 81 1188 _ _ _ sz _ _ 25 181 3525 133x 106 6360 86 136 6256 Ex 10 80 800 7 57 399

A_E 88 19233 393 59 23388

A—B1x 23 506 22 23 506 132 25 250 10 38 380 0. 015+ 148 2736 57 59 3363 D1, 0,5-0.6 50 1250 25 55 1375 D1, 0,7+ 78 2738 37 82 3038 1:12 50 2850 89 86 2258 sz _ _ _ _ D3x 5520 69 96 6628 E! 705 10 62 620

A-E 16155 65 18156

A_B1x 896 31 16 896 BZ 1160 80 37 1880 c, o,5+ 6850 58 7882 D1, 0,5-0,6 578 18 50 700 D1, 0,5-0,6x _ _ _ D1, 0,7+ 3960 60 75 8500 D2 1250 25 55 1375 sz _ _ _ D3x 8992 68 127 8128 Ex 778 12 58 696

19656 66 28857

805 27 15 805 2030 58 87 2726 C. 0.5+ 7688 62 9118 D1, 0,5-0,6 550 11 55 605 D1, 0,5—0,6Jc _ _ _ D1, 0.7+ 6318 78 89 6982 D1, 0,7+x _ _ _ 132 1159 sz _ 187 2288 0375 7616 57 170 9690 Ex 630 9 61 5119

A—E 26352 81 32275

A_81x 792 88 18 792 B2 876 18 19 266 0. 0.5+ 2255 55 87 2585 D1, 0,5-0,6 756 21 58 1138 D1, 0,7+ 1650 30 71 2130 02 832 26 28 728 sz _ _ 133x 8900 76 85 6860 Ex 280 6 88 268

A—E 11981 53 18359

xS lutavverkning

Gallringsalternativ 02

Alternativ c Period 1 Areal Uttag

Alternativ b Period 1 Areal Uttag

Period 2 Areal Uttag

Period 2 Areal Uttag

o/oo ;3/ha totalt 0/00 ;B/ha totalt 0/00 ;3/ha totalt 0/00 GB/ha totalt

892 1808 5968

280

3180

9580 800

21268

506 250 2736 1250 2738 2850

6880 705

81 68 182 8

12 33 88 81 96 57

158 136 57 65

23 38 59 55 82 86

98 62

892 2112 6816

328 880 3135

10780 2176 399

26638

506 380 3363 1375 3028 2258

8256 620

81 68 182

60

18 106 10 837

22 10 57 25 37 89

15

12 22 82

53

118 106 80

56

23 25 88 50 78 50

80

892 1808 5968

3180

1652 11236 800

28332

506 250 2736 1250 2738 2850

9200 705

81 68 182

80 21 15 58

12 892 33 2112 88 120 57 177

158

17515

896 1160 6850

578 3960 1250

7872 778 22536 805 2030

7688 550

6318

11696 630

67

16 37 58 50

75

127

31 80 129 18 60

18

19835

896 1160 6850

578

3965

10752 778 28166 805 2030 7688

6318

585 15368 630

20538

896 1880 7882 1885 8050

10180 3302 696 29531

805 2726 9118 8965 3827 2870

9152

585

29273

792 876 2255 756 1650 832

7000 280

32980

792 876 2255 756 1650 832

9100 280

88 18 55 21 30 28 88

6

37208

792 266 2585 1138 2130

2296 7880 268

18081

16181 286

16987

Forts.

Tabell A.21 . (forts. )

Alternativ a . Period 1 Period 2 Areal Uttag Areål Uttag Område Huggningsklass c'/oo 103/ha totalt 0/00 r-ng/ha totalt

Z:H ns 85 17 765 85 17 765 28 23 552 28 31 788 1511 35 5390 154 37 5698

31 25 775 31 30 930

50 86 2300 50 58 2900 18 38 688 18 38 688

59 81 8779 70 101 7070 11 38' 818 8 51 808

392 80 15663 800 19199 81 21 861 81 861 58 35 1890 58 2830 207 55 11385 207 10183 38 33 1122 38 1896

6162

79 63 '4977 22 80 1760

996 61 9855 13396 I+ 59 236 280

502 63 31686 357211

59 18 1062 1062 16 18 288 256 59 39 2301 1357 28 28 816 912 36 82 1512 1836 20 88 960 1180 59 71 8189 6020 11 82 862 800

81 11590 12983

*36 20 720 720 36 29 1088 1260 170 82 7180 6800 38 30 1180 1330

96 *53 5280 5565 26 58 1508 1808 67 8777 13035

8 85 360 5 290

58 25969 30807

27 1831 1831 26 1808 1988 53 10123 10123 30 930 1302 68 5120 6080

83 815 8988

11033 7712 86 1376 1298 65 31832 38878

xSlutavverkning

Gallringsalternativ Gl

Alternativ b Alternativ 0

Period 1 Period 2 Period 1 Period 2

Areal Uttag Areal Uttag Areal Uttag Areal Uttag

O/oo 113/ha totalt 0/00 ÄB/ha totalt 0/00 EBM o/oo gym

145 17 765 hs 17 765 115 17 765 17 765 211 23 552 211 31 71111 21+ 23 552 31 71111 1511 35 5390 154 37 5698 151+ 35 5390 37 5698 31 25 775 31 30 930 32 25 800

- -— - - — _ 105 11725

50 116 2300 50 58 2900 50 146 2300 58 2900

5 38 190 — — - - — — — -

— _ 111 1211 50811 _ 125 5750

89 81 7209 49 102 11998 119 81 9639 99 1881 8 11 38 1118 51 hos 11 38 1118 51 l+08 113 17599 1102 511 21527 1135 116 198611- 58 22871

21 861 111 21 861 111 21 861 21 861 35 1890 521 115 21130 511 35 1 890 hs 21130 55 11385 119 101h3 55 11385 119 101113 33 1122 _ 9 297

_- 10 1660 _ - - 91180 63 14977 79 78 6162 79 1977 78 6162

- 101172 101172 111105 197 71186 18755 190 1520 59 236 80 2110 74 236 2110

68 311576 83 391151» 381101 111300

18 1062 18 1062 1062 1062 18 288 16 256 288 256 39 2301 23 1357 2301 1357 211 816 38 912 816 912

1512 51 1836 1512 1836 us 960 57 11110 960 11110 71 6319 86 77110 8L1L19 91160 L+2 1162 50 1100 1162 1100 1114- 13720 747 1ll703 . 15850 161123 20 720 20 720 720 720 29 101111 35 1 260 101111 1 260 112 71110 110 6800 71110 6800 30 11110 35 1330 . 11110 -

3289

55 5285 58 556å 5288 5568

58 1508 .. _ - 11160 9805

12707 165 120115 16637 7095

115 360 58 290 360 290 59 29899 67 32173 32321 31%827

27 11131 27 12431 11131 11131 26 111011 36 191111 111011 191111, 53 10123 53 10123 10123 10123 30 5110

8100 113110

64 5120 76 6080 5120 37211 - - — 931114

1011311 5292 31196 16999 251 502 17381 - 86 1376 1298 1376 1298 7L+ 36993 83 39912 u2127 212700

Forts .

Tabell A.21. (forts.)

Alternativ a Period 1 Period 2

Areal Uttag Areal Uttag Huggningsklass o/oo mB/ha totalt o/oo mB/ha totalt

145 17 765 115 765 zh 23 552 2h 7hk 128 39 11992 128 5888 13 30 390 13 507

11 56 2293 11 3032 15 38 570 15 585

59 81 11779 70 7070 11 38 1118 8 1108 336 1411 111762 311L1 19001

111 21 861 111 861 511 35 1890 511 21130 173 63 10899 173 10553 111 110 560 7811 66 77 5082 61102 18 80 111110 _ - — 1132 61 155 9555 13396 !# 59 236 2110 1131 71 301123 35798

59 18 1062 1062 16 18 288 256 50 115 2250 1500 10 '40 1400 250 30 51 1530 1860 17 118 816 969 59 71 [4189 6020 11 112 L162 1100

A-E 1411 10997 12517

A-131x 36 720 720 82 36 10% 1260 C. 0.5+ 1112 56 7952 7292 D1, 0,5-0,6 16 36 576 752 D1, 0,5—0,6x _ - _ _ D1, 0,7+ 80 68 511110 6320 2 22 58 1276 1320

8777 13035 360 290 261115 30939

13431]; 11131 1L131 BZ 111011 192111 c, 0,5+ 9699 10995 D1, 0,5-0,6 #55 585 D1, 0,5-0,6x _ _ D1, 0,7+ 5226 6834' D1, 0,7+x _

D2 u15 _ sz — 8988 D3X 11033 7712 Ex 1376 1298

Å—E 31039 39286

xSlutavverkning

Gallringsalternativ G2

Alternativ b Alternativ c Period 1 Period 2 Period 1 Period 2 Areal Uttag Areal Uttag Areal Uttag Areal Uttag

o/oo ;3/ha totalt 0/00 å37EE—t02211 o/oo 53752'333212 o/no 537;;_t;t;lt

17 765 115 17 765 215 17 765 105 17 765 23 552 211 31 71111 211 23 552 221 31 71121 39 21992 128 116 5888 128 39 11992 128 146 5888 30 390 13 39 507 13 30 390 - -

- 115 105 11725

56 2296 111 711 3032 in 56 2296 in 711 30311 38 190 - — _ _ — _ - - - — 111 1211 50811 _ - 116 125 5750 81 7209 119 102 11998 119 81 9639 19 99 1881 38 1118 8 51 1108 11 38 1118 8 51 1108 117 16812 3119 61 211128 381 50 19052 356 65 23195 21 861 141 21 861 21 861 111 21 861 1890 511 115 21430 35 1890 511 115 21130 63 10899 173 61 10553 63 10899 173 61 10553 560 - - — 140 360 - -

10 166 1660 - -

60 58 9h80

5082 66 97 61102 _ 77 5082 66 97 61102

- nu 238 101172 _ ai 101172 111105 38 197 71186 18755 8 190 1520 236 3 80 2110 11 59 236 3 80 2110 33633 93 110101; 81 38083 11119 93 111958

1062 59 18 1062 18 1062 59 18 1062 288 16 16 256 18 2.88 16 16 256 2250 50 30 1500 115 2250 50 30 1500 1100 10 115 1150 110 1100 10 115 1150 1530 30 62 1860 51 1530 30 62 1860 816 17 57 969 148 816 17 57 969 6319 90 86 77110 71 811119 110 86 91160 1462 8 50 1100 112 1162 8 50 1100 13127 51 111237 149 15257 59 15957

720 36 20 720 20 720 36 20 720 101111 36 35 1260 29 101111 36 35 1260 7952 1112 51 72112 56 7952 51 72'42

576 16 117 752 36 576 - — - - - — 23 1113 3289 511112 80 79 6320 68 511140 80 79 6320 127 - - - 26 11368 - 53 9805 12707 73 165 120215. 16637 113 165 7095

360 5 58 290 115 360 5 58 290 30075 80 32997 7Ä 32729 86 36021

12131 53 27 11131 27 11131 53 27 111011 511 36 191111 26 111011 511 36 9699 66 109911 61 9699 66

1155 — - 115 8100 - 63 5226 67 102 68311 78 5226 35 102 - - 32 292

_ 117 1ol+3L1 5292 19 16999 2 251 502 191 17881 - 1376 11 1298 86 1376 11 36590 911 111037 89 111809

Tabell A.21. (forts.)

Alternativ a Period 1 Period 2

Areal Uttag Areal Uttag Huggningsklass o/oo mB/ha totalt o/oo mJ/ha totalt

A-B1x 36 sen 36 8611 BZ 53 1802 53 1696 c, 0,5+ 1511 75116 1511 8008 01 , 0,5—0,6 22 836 22 1122 D1, 0,7+ 61 38113 61 11331 132 18 1620 18 12221 132x _ _ _ _ Djx 35 5565 110 7160 B* 11 792 7 616

A—E 390 22868 391 25021

A-B1x 117 9110 117 9110 1111 1276 nu 1188

121 118110 5082

18 5110 18 666 72 31156 72 2320 28 1260 28 1288

39 51199 2111 6908

8 11118 5 3110

377 18259 20732

30 720 30 720 119 1617 119 17611 153 61126 ISB 5508 22 726 22 770 70 3850 70 5320 22 15110 22 111111

111 7175 89211 8 6110 1175

2269Ä 29625

31 682 682 63 2208 2709

5977 6950 18 738 900 62 32211 113110 22 15811 880 110 711110 9180 9 7714 6511

22687 26295

35 735 735 31 806 775 92 2392 29811 32 800 768 28 12011 1568 17 5L111 561 28 2772 3663 12 72111 5811

9997 11598

xSlutavverkning

Gallringsalternativ Gl

Alternativ b Alternativ c Period 1 Period 2 Period 1 Period 2

Areal Uttag Areal Uttag Areal Uttag Areal Uttag o/oo mB/ha totalt 0/00 mg/ha totalt 0/00 mB/ha totalt 0/00 äg/ha totalt

36 24 864 36 864 36 864 36 864 53 34 1802 53 1696 53 1802 53 1696 154 49 7546 154 8008 154 7546 154 8008 22 38 836 22 1122 22 836 22 1122 61 63 3843 61 4331 61 3843 61 4331 18 90 1620 18 1224 18 1620 _ _ — — — - — — - 25 11675 119 159 7791 53 91487 63 10017 LH 7339 11 72 792 7 616 11 792 616 404 62 25094 404 27348 418 27320 28651

47 20 940 47 940 47 940 940 44 29 1276 44 1188 44 1276 1188 121 40 4840 5082 121 40 4840 5082 18 30 540 18 666 18 30 540 666 72 48 3456 72 4320 72 48 3456 4320

28 45 1260 28 1288 28 45 1260 _

3591

52 7332 55 8635 65 9165 7379 8 448 5 340 8 56 448 340 390 20092 . 22459 403 21925 23506

30 _ 720 30 720 30 24 720 720 49 1617 49 1764 49 33 1617 1764 153 6426 153 5508 153 42 6426 5508 22 726 22 770 22 33 726 _ 770 70 3850 5320 70 55 3850 5320 22 1540 _ 22 70 1540 _ _ - 3584 _ _ 7760 5'+ 9450 7872 11725 5320 8 640 475 8 80 640 475

24969 26013 ' 65 27244 27637

31 682 682 22 682 682 63 2268 2709 36 2268 2709 5977 6950 113 5977 6950 18 738 .900 41 738 900 62 3224 4340 52 3224 4340 1584 880 72 1584 _

668

9858 11480 12078 - 13104 774 654 86 774 654 25105 28595 67 27325 30007

735 735 21 735 735 806 775 26 806 775 2392 2944 26 2392 2944 800 768 25 800 1204 1568 43 1204 51111 561 32 544 3960 4995 99 5247 744 584 62 744 11185 12930 42 12472

Tabell A.21 . (forts.)

Alternativ a

Period 1 Period 2 Areal Uttag Areal Uttag Område Huggningsklass o/oo mB/ha totalt 0/00 mj/ha totalt

0,0-,13 A—B1x 36 24 864 36 864 BZ 53 34 1802 53 1696 c, o,5+ 129 56 7224 129 8127 D1, 0,5—0,6 9 46 414 9 486 D1, 0,7+ 52 76 3952 52 4576 02 15 90 1350 15 1125 sz _ _ _ _ _ DBx 35 159 5565 40 7160 Ex 11 72 972 616

340 65 21963 24650

47 940 940 44 1276 1188 101 4848 7 259 60 . 3480 24 1080 39 5499 8 448 330 17830

30 720 49 1617 6144

9 369 58 3770 19 1330

41 7175 8 640

21765

31 682 63 2268 116 5684

8 400 52 3224 18 1296 40 7440 9 774

21768

35 735 31 806 77 2310 26 730 23 1173 14 448 28 2772 12 744

9768

xSlutzurverkrulng

Gallringsalternativ GZ

Alternativ b ' Alternativ 0

Period 1 Period 2 Period 1 Period 2

Areal Uttag Areal Uttag Areal Uttag Areal Uttag

o/oo mB/ha totalt 0/00 P/ha totalt 0/00 BJJ/ha totalt (,/00 mB/ha totalt 36 24 864 36 24 864 36 24 864 36 24 864 53 34 1802 53 32 1696 53 34 1802 53 , 1696

129 56 7224 129 63 8127 129 56 7224 129 9 46 414 9 54 486 9 ”(6 414 9 52 76 3952 52 88 Z1576 52 76 3952 52 15 90 1350 15 75 1125 15 90 1350 _ 25

49 159 7791 9487 63 159 10017 41 11 72 792 616 11 72 792 7

68 24189 26977 72 26415 352

47 940 940 20 940 47 44 29 1276 1188 29 1276 44 48 4848 5353 48 4848 7 37 259 322 37 259 7 60 58 3480 4140 58 3480 60 24 45 1080 1200 45 1080 _ _ _ _ _ _ 19 141 7332 8635 141 9165 47

448 340 56 448 5

57 19663 22118 60 21496

24 720 720 24 720 30 33 1617 1764 33 1617 49 48 6144 6528 48 6144 41 369 378 41 369 9 65 3770 4756 65 3770 58 70 1'330 _ 1330 .. - 3584 _ 40 9450 » 7872 11725 28 640 475 640 5 24040 26077 26315

682 682 682 31 2268 2709 2268 63 5684 7192 5684 116

400 424 400 8 3224 4108 3224 1296 810 1296

9858 11480 12078 774 6 654 774

24186 28059 26406

735 735 735 806 775 806 2310 2926 2310 780 » 676 780 1173 - 1403 11 73 448 434 448 3960 4995 5247 744 584 744 10956 12528 12243

Tabell A.2]. (forts.)

Alternativ a

Period 1 Period 2

Areal Uttag Areal Uttag Huggningsklass o/oo mB/ha totalt 0/00 m3/ha totalt

A-B1k 26 18 468 26 18 468 32 59 29 1711 59 30 1770 0. 0.5+ 169 37 6253 169 35 5915 D1, 0,5-0,6 21 30 630 21 35 735 D1, 0,7+ 63 51 3213 63 68 4284 02 22 63 1386 _ _ _ 02x _ _ _ 3 230 690 42 175 7350 43 206 8858

7 76 532 5 92 460 409 53 21543 389 60 23180

32 20 640 32 20 640 74 30 2220 74 32 2368 197 33 6501 197 31 6107 20 26 520 20 34 680 79 43 3397 79 59 4661 22 49 1078 _ _ _ — _ _ 22 206 4532 41 175 7175 25 203 5075 10 82 820 6 107 642

475 47 22351 54 24705

xSlutavverkning

Alternativ a

Period 1 Period 2 Areal Uttag Areal Uttag Område Huggningsklass o/oo m3/ha totalt 0/00 mB/ha totalt

H,F,G A-B1Ä 26 18 468 26 18 468 BZ 59 29 1711 59 30 1770 c, o,5+ 141 42 5922 141 49 6909 D1, 0,5-0,6 9 35 315 9 40 360 D1, 0,7+ 53 62 3286 53 78 4134 D2 18 62 1116 _ _ D2x — — 3 230 690 42 175 7350 43 206 8858 7 76 532 5 92 460 355 58 20700 339 70 23649

32 20 640 32 20 640 74 30 2220 74 32 2368 157 38 5966 157 41 6437

8 32 256 8 42 336 63 51 3213 63 71 4473 18 50 900 — -

_ 22 4532 41 1,3 7175 25 203 5075 820 6 642

53 21190 63 24503

xSlutavverkning

Gallringsalternativ Gl

Alternativ b Alternativ 0

Period 1

Period 2

Period 1

Period 2

Areal Uttag

0/00

26 59

21

18 29 37 30 51 63 178 76 57

m3/ha totalt

468 1711 6253

630 3213 1386

9790 532 23983

640 2220 6501

520

3397 490

9048 820

Areal Uttag o/oo mB/ha totalt

26 468 59 1770 169 5915 21 735 63 4284 27 198 5346 30 204 6120

5 92 460

400 63 25098 640 2368

6107 680

4661

18 30 35 35 68

32 74 197 31 20 34 79 59 43 8729 14 208 2912

6 642

32

Areal Uttag

0/00

26 59 169 21 63 14 65

68 178 7 76 427 60

18 29 37 30 51

20 30

32 74 197 33 20 26

_ 43

175 82 mS/ha totalt

468 1711 6253

630 3213

910

12104 532

25821

640 2220 6501

520

3397 760 11550 820

Areal Uttag o/oo mB/ha

26 59 169 21 63

18 30 35 35 68

51 196 17 198 5 92

411 66

20 32 31

32 74 197 23 79 49

6 107

155 59

206

totalt

468 1770

23636

58 26739

55 26408 460 61

Gallringsalternativ GZ

Alternativ b Alternativ 0

Period 1

Period 2

Period 1

Period 2

Areal Uttag

O/oo EB/ha totalt

Areal Uttag 0/oo m3/ha totalt

Areal Uttag

o/oo

EB/ha totalt

Areal Uttag o/oo mB/ha totalt

18 29 42 35 62 62

178 76

468 1711 5922

315 3286 1116

9790 532

26 468 59 1770 141 6909

9 360 53 4134 27 5346 30 6120 460

26 59 29 141 42

9 35 53 62 14 65

68 178 7 76

18 468 1711 5922

315 3286

910

12104 532

26 59 141 9 53

51 17 5

18 30

468 1770 6909

360 4134 9996 3366 460

63 23140

640 2220 5966

256

3213 490 9048 820

25567

640 2368 6437

336

4475 8729

2912 642

377 57

32 74 157 8

63

4 66 10

25248 640

2220 5966 256

3213

361

32 74

23 63

49

6

27463 640 2368 6437

3565 4473

10094 642

22653

26537

28219

Tabell A.22. Bruttoavverkning per hektar enligt olika alternativ inom industriområden och delområden, skog skogsmark Måttenhet: m'sk/ha och år

Alternativ G1 Alternativ G2 Industri— Areal Alt. a Alt. a Alt. 1: område Delområde 1000 ha Per.1 Per.2 Per.2 Per.1 Per.2 Per.1

Ia BD:L os 702 1,06 1,17 1,54 0,99 1,11 1,11 BD:L ns 1485 1,13 1,23 1,52 1,08 1,23 1,27 BD:K 1769 1,73 2,00 2,31 1,64 2,03 1,86 Ac:L os 330 1,57 1.67 2,14 1.45 1,59 1,62 AC:L ns 1631 1,51 1,72 2,08 1,44 1,75 1,68 AC:K 1242 2,02 2,35 2,61 1,92 2,33 2,13

Summa 7159 1,53 1,74 2,06 1,45 1,74 1,66

302 1,81 1,94 2,13 1,62 1,82 1,75 1622 2,11 2,54 2.92 1.97 2.49 2,25 1899 2,83 3,20 3,48 2,64 3,23 2,93

3823 2,44 2,82 3,14 2,28 2,80 2,55 10982 1,85 2,12 2,44 1,74 2,11 1,97

140 1,29 1,47 1,72 1,19 1,44 1,40 507 1,57 1,92 2,29 1,48 1,90 1,68 1139 3.17 3.57 4.13 3.04 3.58 3,36 1786 2,57 2,94 31142 2.245 2,94 2173 220 1,16 1,30 1,64 1,10 1,25 1,31 1813 2,60 3,04 3,48 2,61 3,09 3,01 326 3.18 3,89 4.27 3,10 3.39 3.66 1055 4,57 5.00 5.73 4.39 4.93 4,84

3414 3.17 3,62 14.13 3.11 3.57 3,53

Tabell A.22. (forts.)

Alternativ G1 Alternativ G2 Industri- Alt. & Alt. b Alt. a Alt. b område Delområde Per.1 Per. 2 Per. 1 Per. 2 Per. 1 Per. 2 Per. 1 Per. 2 IV 5 3.6.5 4,15 4,02 4,49 3,57 4,08 3,93 4,42 T1R101P 4.511 1#19?! Z4.9.9 5.20 "14.35 [1.93 11,81 5.22 Summa. 11,16 4,59 14,57 14,90 14,02 21,57 14,16 [1,88

113 141513 5.26 5.02 5,72 #35 5.15 14,314 5,61 2,00 2,32 2,24 2,59 1,95 2,24 2,19 2,51

Summa. 4,20 4,87 4,65 5,30 4,03 4,76 4,49 5,19 H,F,G 4,31 4,64 4,80 5,02 4,14 4.73 4,63 5,11 K,L,

MiN . 14.147 high 14173 5|35 4,24 h190 15153 5,31 Summa. 4,35 4,72 4,78 5,11 4,17 4,77 4,60 5.16

Tabell A.2.3. Total bruttoavverkning enligt olika alternativ inom industriområden och delområden, skog skogsmark Måttenhet: 1 000 mask/år

Industri— område

Areal Delområde 1000 ha

Alternativ G1

Alternativ G2

Alt. & Alt. b

Alt. Alt) Alt.

b

Alt.

Pcr.1

Per.2

Per.1

Per.2

Pcr.1

Pcr.2 Per.1 Per.2

Per.1

Pcr.2 Per.1 Per.2

Ia

BD:L os BD:L ns BD:K AC:L os AC:L ns AC:K

Summa

702 1485 1769 330 1631 1242

7159 302 1622 1899

740 1680 3060 520 2460 2510

10970

550 3420

5370

820 1830 3540 550 2810 2920

12470 590

4120 6080

830 1960 3400 570 2870 2730

12360 590

3890 5890

920 2050 3820 610 3150 3330

13880 630

4400 6590

970 2260 3610 660

3310

3070 13880 660 4100 6500

1080 2260 4090

710 3390 3240

14770 640 4740 6610

690 1600 2900 480 2350 2380

10400 490

3200 5010

780 1830 3590 520 2850 2890

12460 550

4040 6130

780 1890 3290 530 2740 2650

11880 530

3650 5560

880 2050 3870 580 3180 3300

13860 600

4360 6680

920 2170 3590 620 3180 3020

13500 600

3930 6270

1040 2260 4210

680 3440 3370

15000 620

4780 7060

5823 9340

10790 10370 11620 11260 11990

8700

10720

9740

11640 10800 12460

10982

140 507 1139

20310

180 800 3610

23260

210 970 4070

22730

210 890 3940

25500

230 1090 4500

25140

240 1010 4370

26760

240 1160 4700

19100

170 750 3460

23180

200 960 4080

21620

200 850 3830

25500

230 1080 4570

24300

230 970 4340

27460

240 1180 4780

1786

220 1813 326 1055

4590

260 4710 1040 4820

5250

290 5510 1270 5280

5040

300 5420 1210 5300

5820

320 5840 1300 5770

5620

350 5860 1370 5760

6100

360 6310 1390 6040

4380

240 4730 1010 4630

5240

280 5600 1110 5200

4880

290 5460 1190 5110

5880

310 5980 1340 5700

5540

340 5930 1360 5570

6200

350 6530 1400 5990

3414

10830 12350 12230 13230 13340 14100

10610.

12190 12050 13330 13200 14270

Forts.

Tabell A.23. (forts.)

Alternativ G1 Alternativ G2 Industri— Areal Alt. 21 Alt. b Alt. a Alt. b Alt. c område Delområde 1000 ha 'Per.1 Per.2 Per.1 Per.2 Per.2 Per.1 Per.2 Per.1 Per.2 Per.1 Per.2

IV s 1271 4640 5270 5110 5710 5970 4540 5190 5000 5020 5470 5910 T,R,O,P 1685 7650 8290 8410 8760 9320 7330 8310 8100 8800 8860 9330

Summa 2956 12290 13560 13520 14470 15290 11870 13500 13100 14420 14330 15240

890 4040 4680 4470 5090 5340 3870 4580 4310 4990 4700 5260 137 270 320 310 350 390 270 310 300 340 340 380 1027 4310 5000 4780 5440 2 5730 4140 4890 4610 5330 5040 5640 1962 8460 9100 9420 9850 10600 8120 9280 9080 10030 9910 10770 702 3140 3470 3320 3760 3950 2980 3440 3180 3730 3570 3960 2664 11600 12570 12740 13610 14550 11100 12720 12260 13760 13480 14730

Tabell A.24. Total bruttoavverkning enligt olika alternativ inom delområden och ägargrupper, skog skogsmark Medeltal av period I och 2, alternativ GI

Måttenhet: 1 000 m”sk/år

Alternativ 3. Alternativ 11 Alternativ (: Industri—

område Delområde K 0 AB K 0 AB E Alla K 0 AB E Ia BD:L os 611 36 685 41 124 867 806 49 23 140 BD:L ns 971 202 1122 227 444 2003 1274 251 234 492 BD:K 1313 106 1485 95 1618 3610 1548 111 468 1766 AC:L 05 222 106 247 115 190 580 290 135 32 214 AC:L ns 1130 98 1280 127 922 3003 1439 137 737 1021 AC:K 440 16 483 14 1750 3047 508 16 843 1819

Summa 4687 564 5302 619 504813110 5865 699 2337 5452

29 118 28 128 184 611 32 139 287 193 227 106 250 119 1991 4145 273 108 1921 2113 448 106 484 140 2939 6173 520 165 2748 3078

704 330 762 387 5114 10929 825 412 4956 5384 5391 894 6064 1006 10162 24039 6690 1111 7293 10836 6 10 6 13 64 224 8 13 153 70

49 14 49 18 307 990 54 17 672 337 247 264 "26 2003 4213 298 1867 2138

302 2374 5427 360 260 2692 2545

154 40 46 310 203 46 57 49 341 403 2909 5630 434 467 202 3164 91 37 557 1255 121 50 623 606 224 - 973 1873 250 227 467 1014 35 756 1617 47 603 828 111 207 1499 2040 151 210 1624

956 674012725 1206 3980 7285

Tabell A.24. (forts.)

. Alternativ & Alternativ b Alternativ c Industri— ” " "

område Delområde K 0 E K 0 E Alla K 0 E

IVa 52 151 2919 74 151 3195 5388 72 172 3416 326 186 1431 362 201 1503 2725 401 216 1569 48 19 890 51 22 931 1107 54 26 957

426 356 5240 487 374. 5629 9220 527 414 5942 208 123 1228 234 140 1323 1799 262 156 1447 31 25 480 33. 27 508 575 35 30 528 83 135 1798 89 152 1972 2349 94 171 2183 322 283 3506 356 319 3803 4723 391 357 4158 748 639 8746 843 693 9432 13943 918 771 10100

139 135 87 1217 153 149 95 1313 1710 166 163 1393 230 224 383 1928 249 246 427 2131 3053 257 263 447 2298 7 21 12 256 7 24 14 286 331 9 26 16 314

376 380 482 3401 409 419 536 3730 5094 432 452 563 4005 277 115 215 2269 323 130 239 2469 3161 359 142 261 2651 128 133 167 2895 138 142 202 3225 3707 145 149 233 3498 154 115 276 2024 167 121 302 2163 2753 177 124 325 2287 19 27 23 696 20 30 27 747 824 19 32 33 800 16 31 2 290 16 32 2 315 365 15 31 2 334 91 70 34 1097 100 80 44 1137 1361 101 81 42 1198 50 50 16 811 51 50 18 874 993 49 52 20 905

Summa 735 541 733 10082 815 585 834 10930 13164 865 611 916 11673

EthDBCE—JZ

Summa 8508 3790 15797 39726 9523 4116 17385 43368 74392 10471 4484 18618 46444

Tabell A.25. Bruttoavverkning av barrskog 10 cm+ enligt olika alternativ inom industriområden, delområden och ägargrupper, skog skogsmark Medeltal av period 1 och 2, alternativ Gl

Måttenhet: 1 000 m'sk/år

. Alternativ & Alternativ b Alternativ 0 Industrl- __ __ "

område Delområde K 0 AB K 0 AB E Alla K 0 AB E Alla Ia BD:L 05 453 25 517 29 93 650 616 36 16 106 774 BD:L ns 722 150 857 308 1487 992 195 171 349 1707

BD:K 742 64 883 886 2056 961 73 257 1003 2294

AC:L os 157" 63 180 125 395 215 85 23 145 468

755 56 891 581 2019 1037 91 520 670 2318 287 11 319 1259 2124 355 12 584 1326 2277

3116 369 3647 3252 8731 4176 492 1571 3599 9838 16 76 16 110 381 18 93 185 118 414

153 72 171 1333 2650 201 80 1172 1447 2900 292 78 328 2015 4161 364 13,4 1861 2174 4533

461 226 515 3458 7192 583 30.7 3218 3739 7847 3577 '595 4162 6710 15923 4759 799 4789 7338 17685 5 8 5 49 167 11 113 55 186

7 9 37 220 692 42 12 477 246 777 158 140 174 1387 2846 210 177 1271 1533 3191

216 1656 3705 259 200 1861 1834 4154

31 147 36 255 169 38 49 40 296

320 290 2221 4325 348 390 1565 2457 4760 25 78 370 876 102 35 465 417 1019

152 171 662 1304 181 170 338 699 1388 163 29 564 1158 31 195 424 628 1278 98 1056 1438 110 150 1173 1590

813 4909 9356 941 2991 541410331

Forts .

S()IJ 1968

Tabell A.25 . (forts.)

9

. Alternativ & Alternativ b Alternativ (: Industrl— _

område Delområde K Ö AB E Alla K Ö AB E Alla K Ö AB E

IVa 40 117 2025 3432 59 117 2273 3839 58 139 1486 2436 256 142 442 984 1824 284 156 485 1044 1969 317 170 530 1095 37 13 79 669 798 39 18 84 704 845 41 21 86 722

333 272 3678 6054 382 291 4021 6653 416 330 2102 4253

176 96 65 822 1159 202 109 72 896 1279 229 123 79 990 19 18 3 295 335 21 20 4 316 361 22 23 4 331 72 99 106 1300 1577 76 113 110 1456 1755 80 133 109 1643

267 213 174 2417 3071 299 242 186 2668 3395 331 279 192 2964 600 485 1945 6095 9125 681 533 2145 6689 10048 747 609 2294 7217 107 96 60 859 1122 120 110 68 945 1243 131 123 73 1021 182 176 298 1492 2148 201 196 337 1680 2414 209 213 352 1837 7 18 12 228 265 21 14 257 299 8 24 16 284 296 290 370 2579 3535 327 419 2882 3956 348 360 441 3142 221 94 168 1650 2133 106 183 1787 2342 301 116 194 1920 107 100 143 2192 2542 103 166 2468 2852 123 107 187 2691 133 95 208 1453 1889 97 233 1560 2037 156 97 258 1657 16 12 12 372 412 13 17 401 448 14 15 22 430

5 13 — 65 83 13 72 89 5 12 - 75 58 24 22 479 583 28 29 496 617 64 27 28 521 24 25 10 500 559 25 10 544 605 26 25 12 564

Summa 564 363 563 6711 8201 385 638 7328 8990 399 701 7858

NFHCDHSAZ

Summa 5943 2720 10539 27012 46214 2999 11966 30174 51978 3352 13077 32803

Tabell A.26. Bruttoavverkning av lövskog 10 cm+ enligt olika alternativ inom industriområden, delområden och ägargrupper, skog skogsmark Medeltal av period I och 2, alternativ Gl

Måttenhet: 1 000 mzsk/år

Alternativ 3. Alternativ b Alternativ ::

Industri— __ ” _ område Delområde K 0 AB K 0 AB Alla K 0 AB

Ia BD:L os 95 11 124 115 BD:L ns 138 30 59 271 155 33 66 BD:K 376 380 929 387 138 407 AC:L os 47 6 45 132 54 6 50 AC:L ns 230 594 246 203 AC:K 96 511 97

982 2561 1054

8 179 9 37 826

95 1190 2195 4756

31 140 786

957

24 6 56 235 374 300

SOU 1968 9

Tabell A.26. (forts.)

SOU 1968: 9

. Alternativ a Alternativ b Alternativ c Industri-

område Delområde K ' AB E Alla K ' AB E Alla K AB E Alla IVa. 16 543 881 16 562 910 16 595 965 32 309 486 ' 32 321 506 32 116 332 532 4 151 176 4 157 182 4 16! 190

52 1003 1543 52 1040 1598 52 1091 1687

23 295 351 23 316 375 25 343 410 6 144 161 6 149 168 6 153 173 28 353 406 30 368 425 30 387 447 57 792 918 59 833 968 61 883 1030 109 1795 2461 111 1873 2566 113 1974 2717 23 249 313 24 256 321 26 259 328 33 315 445 33 331 465 '33 340 476 1 13 14 1 14 15 1 15 16 57 577 772 58 601— 801 60 614 820 17 468 555 20 519 621 39 22 565 679 23 495 548 2 542 611 16 31 581 666 13 413 481 16 444 514 14 20 470 544 14 270 295 14 291 315 3 14 316 341 17 206 237 18 227 259 11 17 243 273 40 541 621 45 563 653 33 47 595 688 19 255 303 19 272 319 19 21 284 331

Summa 133 2648 3040 2858 3292 135 3054 3522

mhuazqz

Summa 1601 8342 13801 8724 14393 1699 9075 14878

Tabell A.27. Bruttoavverkning inom industriområden fördelad trädslag och diameterklasser, skog skogsmark Medeltal av period 1 och 2, alternativ Gl-b

Måttenhet: 1 000 m'sk/år

Industri- Diameterklass pb, cm område Trädslag 5- 10- 15- 20—

Ia Tall 316 532 730 992 Gran 558 940 1004 852 Löv 930 1141 740 384

Summa 1804 2613 2474 2228 Tall 183 270 315 421 Gran 837 1190 1214 1095 Löv 524 751 641 388

Summa 1544 2211 2170 1904 Ta11 170 225 237 295 Gran 344 441 443 402 Löv 252 325 273 180

Summa 766 991 953 877

Tall 270 501 628 875 Gran 589 901 1017 934 Löv 489 677 572 360

Summa 1348 2079 2217 2169 Ta11 142 267 383 514 Gran 494 776 834 872 Löv 334 478 422 283

Summa 970 1521 1639 1669

Tall 49 116 176 248 Gran 125 215 263 316 Löv 185 241 231 179

Summa 359 572 670 743 Tall 85 148 206 297 Gran 113 197 250 297 Löv 142 193 185 159

Summa 340 538 641 753 Tall 128 286 456 683 Gran 318 577 720 777 Löv 429 632 686 635

Summa 875 1495 1862 2095

Tall 1343 2345 3131 4325 Gran 3378 5237 5745 5545 Löv 3285 4438 3750 2568

Summa 8006 12020 12626 12438

SOU 1968: 9

Tabell A.28. Exempel framskrivning av virkesförråd och arealer till år 20, huggningsklass D3 i Norrbottens kustland

Åldersklass 0 Ia Ib . * III IV V VI VII IX+ Summa

Ant.

1 4 13 24 24 54 151 Utgångsläge 10 45 80 75 75 84 78 10 180 1040 1800 4550 11820

5 års tillväxt 1,55 1,31 1,16 1,14 1,07 Förråd år 5 16 235 1206 2052 4868 13128 2 5 10 10 22 62 Slutavverkning år 5 117 464 855 1983 5382 105 417 768 1782 4836 FS efter 12 47 87 85 201 546

15 års tillväxt k10-k15'k20 1,98 1,51 1,43 1,18 0 F20 24 71 124 118 237 729 Återstår A0 2 8 14 14 32 89 F5 118 742 1197 2885 7746

10 års tillväxt k10-k15 1,60 1,28 1,24 1,12 FIS 189 979 1532 3231 9416 A0 1 10 10 27 60 åF15 95 1090 2121 6346 U15 85 979 934 1905- 5700 F15 10 111 216 646

5 års tillväxt 1420 1,24 1,12 1,05 F20 12 124 118 227 708 Rest A0 1 4 4 , 11 29 F15 94 442 418 1110 3070

k20 1,18 1,121,11 1,05 F20 111 495 464 1166 3357

Återstår efter A20 1 1 3 4 16 år 20 F20 128 111 421 495 1738 3357

S lut avverkning år 15

(f5=87) U5='62-78 (f5=87)

Beteckningar: Arealer i promille (= hektar): areal år 0, A20 = areal år 20, osv. Förråd per hektar i m3sk : förråd år 0 T'otalförråd 1 m3s1c : totalförråd år 0 Uttag i m3sk : uttag år 5 Tillväxtfaktor år 0 till år 5:

Tabell A.29. Exempel framskrivning av virkesförråd och arealer år 21—40, Norrbottens kustland G = gallring, S = slutavverkning

Är 21 — 30 År 31 40 Förråd Avverkning Aron] Förråd Avverkning

Areal . 3 3 3 _ 3_ 3 3 ha mask m sk m sk/ha m sk ha m35k m sk m sk/ha m sk

c- /ha G G 5 G G /ha G G 8 G 57 0 1 o 56 0 89 2 , 178 92 0 92 12 1104 89 21- o 24 24 576 92 31- 0 26 45 1170 24 41—50 39 43 1677 26

0 0 0 0

0 1,. 1

1

51— 58 70 4060 280 , 336 34 61- 52 66 3432 58

71- 48 94 4512 376 428 48 81— 65 84 5460 48 91—100 54 110 5940 1210 . 1342 54 , 1342

101-110 94 8648 54

111-120 18 118 8732 2124 , 2322 73 , .. 2451

121-130 98 5684 74

131-140 20 120 4560 2400 , 2600 36 A 2640 2860 141-150 91 1365 4 38 151-160 9 108 648 972 1035 5 1080 1150 161+ 25 80 1760 2000 , 2175 0 2800 2996 umma J909 91 59506 9362 11592 10238 ”901 10698 10629 11647 11me 1000 68868 21830 1000 6400 22276

Överståndare 891 891

Summa 69759 67291

1. Under år 21-30 nytillkommen skog 3 Därav gallrad areal 309 ha 2 11 11 21_L|_0 11 11 h 11 || 11 269 11

Tabell A.30. Avverkning på kronoskog enligt domänverkets statistik och enligt riksskogstaxeringens stubbinventering åren 1953—1966 inom industriområde I—— VI

Måttenhet: 1 000 mask

Summa 1953—1965 1000 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 m3sk %

Domänverket 5310 6461 6167 5719 6674 6361 6512 7115 6801 6885 7489 7539 7464 7526 86497

Riksskogstaxeringenx

Avverkningssäsong

(1952/53 etc.) 5536 5936 4461 4413 6878 9860 6880 7979 6126 6100 7302 6697 7807 5478 85975 Kalenderårxx 5716 5272 4439 5522 8220 8519 7375 7145 6114 6641 7030 7196 6759 _ 85948

" , teckentest + - - - + + + + - — _ _ ..

x Exklusive "kvarlämnade träd" (enligt tabell A.38). xx Värdena för avverkningssäsonger fördelade på kalenderår :|. proportionen 45/55.

Tabell A.3] . Årlig avverkning enligt stubbinventeringen fördelad trädslag samt landsdelar avverkningsåren 1952/53—1965/66, alla ägoslag Måttenhet: milj. m*sk

Hela riket

Avverknings— skog säsong Tall Gran

Norrlands- Svealands— Götalands- länen länen länen

> m 4

1952/53 13,0 22,8 1953/54 19,8 25,2 1954/55 15,8 25,2 1955/56 13,3 21,0 1956/57 15.9 23.7 1957/58 21 ,1 23,7 1958/59 16,8 20,4 1959/60 18,6 23,6 1960/61 18,2 24,2 1961/62 21,1 28,0 1962/63 18,3 24,8 1963/64 20,6 26,5 1964/65 19,1 28,8 1965/66 19.5 25,5

Medeltal 17,9 24,5

0

15,6 12,8 12,7 22,2 15,6 12,8 22,9 13,5 11,0 17,7 11,5 11,8 21,7 13,5 13.7 24,2 15,1 13,8 21,3 13,4 10,5 20,0 15,9 14,9 21.9 15,7 13,5 26,7 16,8 16,7 20,9 16,8 14,1 22,8 17,1 16,4 20,8 16,3 19.5 22,5 15,5 14,9 21,5 15,0 14,0

..

..

thoaxocomooco—cooolxxooo .. .. ....

_ c—

_ o.

_ _ .. o. .. .

.. .

ooo—ooodx-oooo o mannwnnunouwwhh 1 9 8 8 3 5 1 8 19 O 9 h 0 3 3

.—

Tabell A.32. Avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på landsdelar, trädslag och diameter-

klasser, alla ägoslag Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1965/66

Måttenhet: milj. mask

Diameter-

Område klass

skog

Tall Gran

:: Norrlandslänen 4 -

15 - 25 +

Summa

Svealandslänen

Götalandslänen

Summa

0,4 1.3 2,8

0,1 0,1

4.5

2,8 6,4 9,8 9,8 9.9

11.1 19.5 21,3

013

0,3 0,3 0,2

11,4 19,8 21.5

19,0 24,9

5119

0,8

5217

xStubbdiameter 5 cm lågkant motsvarar i brösthöjd approx. 4 cm

mötande kant.

TabellA.3 3. Avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på [än, alla trädslag och ägoslag Medeltal får avverkningsåren ]956/57—1965/66

Måttenhet: milj. mask

Ärlig Län avv. Län Norrbotten 4,8 Östergötland Västerbotten 4,8 Skaraborg Jämtland 3 , 9 Älvsborg Västernorrland 4,2 Jönköping Gävleborg 4,6 Kronoberg Kopparberg 4,4 Kalmar Värmland 4,4 Gotland Örebro 2,2 Göteborg 0. Bohus Västmanland 1,4 Halland Uppsala 0,9 Blekinge Stockholm 1,0 Kristianstad 0. Malmöhus Södermanland 1,3 Riket

TabellA.34. Årlig avverkning enligt stubbinventeringen fördelad på industriområden, avverk- ningsåren [952/53—1965/66, alla trädslag och ägoslag Måttenhet: milj. mask

. Industriområde Avverknings—

år Ia Ib II

H ä 4 4 H

4,6 6,3 6,2

1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1956/57 1957/58 1958/59 1959/60 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 9,4 1964/65 10,7 1965/66 10,2

xIOXO

_ _ O-lXOOU—tOxNOKÖOmeXIXI

_ _ _ _ _

_ Ul .. J:" _ u _ _

_ ». _

_. _ .. _ _

xooxoomoummxommm

_

_ _ _ _

_ _

mmm—mqqmm GJxlN-F'NmU-L'P

_ ». _ _

OXC'WJI'LJJI'QPNU _

qooooooxoooocxoxooxl kON—UQPQUILJO—l

N _ _ .,. _

Ch

_ _

CNUIxIXleXOxlmOXxlOXWPUI-P OJOXVDMLJUIXIOUKONXOGJODUG) _... 00 O)

x1omoou1x104z-xox0 TJPNULJNw-ANNNNNU

_ ». _

umruL—uuumumumum muxomowmc-rmmooouox

_

_1 kDO l:" mqaoooxooxzoxqqcx

#PPU

Medeltal 9,0 m "_. N

X

Januaristormen 1954

Tabell A.35. Avverkning enligt stubbinventeringen fördelad industriområden och ägargrupper, alla trädslag och ägoslag Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1960/61 , 1961/62—1965/66 samt 1956/ 57——I965/66

Måttenhet: milj. mask

Industri— Övriga Övriga område Period Kronan allmänna Aktiebolag enskilda Alla

2,6 4,0 3,3

Ia 1956/57—1960/61 1961/62—1965/66 1956/57—1965/66

1956/57L196o/61 1961/62-1965/66 1956/57-1965/66

1956/57—1960/61 1961/62—1965/66 1956/57—1965/66

1956/57—1960/61 1961/62—1965/66 1956/57—1965/66

1956/57—1960/61 1961/62-1965/66 1956/57—1965/66

1956/57-1960/61 1961/62—1965/66 1956/57—1965/66

1956/57—1960/61 1961/62—1965/66 1956/57—1965/66

1956/57—1960/61 1961/62-1965/66 1956/57-1965/66

1956/57—1960/61 1961/62-1965/66 1956/57-1965/66

JNO kJ

GXO

QPO NUN __. CONC— OxUlCX macx TQIQN NNN kåk—341" NNN

..1_._.1 _a». 001000 av:—:= xlxlxl xooc runo

PMU! PÅ:—U 'Vi—TU vil—UH.) oct-"10

a_u

Pål—41" UHJIOX OOO PHP—LJ UIONJ? cout.)

mum Qxlxl

e..—.

ONIOO *ONX]

NN N

000000. NNN uuu

xlXOOX UXCXKA mmm LJ-P'U

ODUU 000000 rum 000 OMXC UlUl-P' um— ...—x_n Utku-P OOO mum .. _ _ ()le NUIXD

Tabell A.36. Avverkning enligt stubbinventeringen fördelad delområden, trädslag (inkl. torr- skog) och diameterklasser, alla ägoslag Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1965/66

Måttenhet: procent

Medelav— Diameterklass pb, cm verkning

Industri— ' område Delområde Trädslag 4- 10— 15— 25+ Summa Milj.mjsk

7 23 68 100 0,104 10 43 43 100 0,226 30 48 7 100 0,066

I BD:L os, Tall AC:L os, Gran Z:J os Löv ..

BD:L ns, Tal] AC:L ns, Gran Z:J ns Löv

14 41 38 100 3,202 18 46 25 100 3,152 29 38 8 100 0,718

12 39 42 100 3,749 20 45 23 100 4,182 28 40 8 100 1,438

N

BD:K, Tall AC:K,Y Gran Löv

_1 #*le Ul—lxl Lil—TN

N..

11 34 49 100 1,904 18 45 28 100 1,899 22 49 15 100 0,545

Z:H,X:H Tall Gran Löv _.

Tall Gran Löv

8 33 56 100 2,374 16 44 32 100 2,496 24 44 16 100 0,631

.:

10 30 56 100 1,106 13 39 43 100 1,554 49 16 100 0,627

Tall Gran Löv _.

Tall Gran Löv

32 55 100 1,904 39 42 100 4,567 44 19 100 0.928

.-

Tall Gran Löv

30 59 100 0,913 31 56 100 1.493 40 27 100 0,532

_; _:

Tall Gran Löv

24 66 100 1,522 33 54 100 1,482 44 25 100 0,590

_: _.

Tall Gran Löv

28 63 100 2,024 30 58 100 3,269 40 30 100 1,142

.; ..-

Tall Gran Löv

28 61 100 0,45? 25 62 100 1,100 33 46 100 0,804

Tall Gran Löv

34 51 100 19,259 39 39 100 25,422 42 20 100 8,019

mmm WPU US'U NFL.) Ulli—U max-lr www:- menu PWOX

_-

Tabell A.37. I skogen »kvarlåmnade» hela träd med fördelning på delområden, trädslag och dia- meterklasser, alla ägoslag Medeltal får avverkningsåren 1963/64—1965/66 Måttenhet: procent av totalt avverkad volym inom resp. trädslag och diameterklass

Diameterklass pb, cm

Industri— område Delområde Trädslag 4- 10— 15— 25+ 4-25+

Ia BD:L, Tall 71 11 - _ 5 AC:L Gran 80 16 1 — 13

Björk 86 59 39 90 64 Övr. löv 97 76 45 47 69 Torrskog 28 10 16

5 11 22 28 24

3 8

22 15

Tall 6 Gran 10 Björk 17 Övr. löv 38 Torrskog 21

llUlll

Tall 2 Gran 11 Björk 24 Övr. löv 36 Torrskog 23

IIIIN UINU—ll

Tall 16 Gran 14 Björk 37 Övr. löv 40 Torrskog 36

—*|l|l

.;

Tall 4 Gran 8 Björk 32 Övr. löv 44 Torrskog 18

Tall 4 Gran 8 Björk 18 Övr. löv 30 Torrskog 20

INUII

Tall 3 Gran 6 Björk 10 Övr. löv 16 Torrskog 21

Forts.

SOU 1968: 9

Industri- område Delområde

Trädslag

Diameterklass pb, cm 4— 10— 15—

25+

IVa S,T, P:D

Tall Gran Björk Övr. löv Torrskog

Tall Gran Björk Övr. löv Torrskog

Tall Gran Björk Övr. löv Torrskog

Tall Gran Björk Övr. löv Torrskog

Tall Gran Björk Övr. löv Torrskog

Tall Gran Björk Övr. löv Torrskog

45 53 52 56

O—lUtlI

_ NNd—lN Qui—||

UHNII

_| UlNU-JI

NII—ll Ull—lil lI—INI UIIII

lx) Ul N _.

_l _.1 N-—' oooouum NXOxlkJN xooooomm DONG

_;

_. xl-P'GX—l—D

mmm-na U—INII

...... OOleOXU

SOU 1968: 9

Tabell A.38. Beräknad volym av i skogen »kvarlämnade» hela träd med fördelning på delområden och trädslag. Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1965/66 P = Kvarlåmnad volym i procent av total volym enligt tabelli'A.37 T = Total medelavverkning under avverkningsåren 1956/57—1965/66 K = Beräknad kvarlämnad volym Måttenhet: 1000 mask

Industri- område Delområde Trädslag

Ia BD:L, Tall AC:L Gran Löv Torra

Summa

Tall Gran Löv Torra

Summa

Tall Gran Löv Torra

Summa

Tall Gran Löv Torra

Summa

Tall Gran Löv Torra

Summa

Tall Gran Löv Torra

Summa

Tall Gran Löv Torra

Summa

SOU 1968: 9

Industri— område Delområde

IVa S,T, P:D

Trädslag

Tall Gran Löv Torra

Summa

Tall Gran Löv Torra

Summa

Tall Gran Löv Torra

Summa

Tall Gran Löv Torra

Summa

Tall Gran Löv Torra

Summa

_. _. & N—l #moomm erooomw lamb—JMK?

u OxINN

.-

Tall Gran Löv Torra

Summa

_|.» &] 00an leUl-ld

SOU 1968: 9

Tabell A.39. A vverkning enligt stubbinventeringen annan mark än skogsmark ( Ö) samt av torrskog ( T) med fördelning industriområden och trädslag Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1965/66

Måttenhet: ] 000 m3 sk

Industri— Tall Gran Löv

område —10 cm 10 cm+ Summa —10 cm 10 cm+ Summa —10 Ia 17 151 (145;x 168 15 66 E46åx 81 16 15 100 (97 115 13 51 44 64 32 251 (242) 283 28 117 (90) 145 5 36 235; 41 56 56 64 7 26 25 33 63 62 74 12 62 (60) 74 119(118) 138 27 527; 30 15 2153 16 15 15 20 14 14 16 42 (42) 50 29 (29) 32

oc.— ,.

(> ,.

72 81 62 75

134

35 39 69 75

104

,_

25 28 25 34 50 62 34 37 59 70 93 14 15 31 36 45 51

PNH—"PNCC VKF-=? '—

,.

13. 18 23 31 37

PIANO

15 9 10 39. 45 37 40

54 60 46 50

49 51 51 53

36 45 63 74 11 85 96 114

40 388 428 280 69 321 390 387

Summa '109 709 818 667

,xAvverkning (10 cm+) nedan skogsodlingsgränsen

_, I. ' vver ning 10 cm + enligt stubbinventeringen på annan mark än skogsmark ( Ö) samt av torrskog ( T), nmdfårdclningpå itu/"striområden, trädslag och ägargrupper. Medeltal får avverkningsåren 1956/57—1965/66

Måttenhet: 1 000 m3 sk

Industri- Tall

område

Ia

Summa 113

uta N

Summa

th

VÄN IN ("Nu—J th—

:? .-

2 2 4

Inn

_KO [x NL". h : w SOU 1968 9

10 cm 2 enligt stubb/nreuteri/igen ( 5) ()(/I enligt 11 1'rer/(ningsbcräkningen ( Br), med fördelning industri-

Tube/l A.4! . Avverkning av burr- rus/). lärs/tog områden och ((c/områden

S Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1965/66 (inkl. torrskog), alla ägoslag, ! 000 m”sk Br Bruttoavverkning —— medeltal av period 1 och 2, alternativ Gl inkl. avverkning enligt tabell A.40, [ 000 musk

Barrskog Lövskog Br Br/S (%) Br Br/s (%) alt.a alt.b alt.c a]_t.a alt.h alt.c a].l;.a al.t.h alt.c alt.;t alt.!) alt.c

111 554 653 777 — — - 118 127 144 _ _ 1532 1350 1576 1796 88 103 117 257 272 286 262 278 2043 1900 2152 2390 93 105 117 901 936 962 202 210 116 383 428 501 — — 129 134 146 - 1872 1781 2108 2407 95 113 12 569 598 616 308 323 1743 1896 2182 2335 109 125 134 492 520 515 19.2 203

7417 7864 9099 10206106 123 138 2466 2587 2669 242 254

92 350 383 416 - - — 170 180 182 - 2381 2408 2728 2978 101 115 125 814 837 839 319 328 3359 3792 4262 4634 113 12 138 1181 1196 1175 306 310

5832 6550 7373 8028 112 126 138 2165 2213 2196 32 334 13249 14414 16472 18234 109 124 138 4631 4800 4865 275 286 124 142 167 186 32 2 32 566 608 704 789107 124 139 143 144 144 358 360 2829 2554 2904 3249 90 103 115 776 788 774 184 187 3519 3304 3775 4224 94 107 120 951 964 950 203 206 3776 4145 4693 5169 124 137 687 690 702 208 208 808 795 907 1050 98 112 130 242 237 235122 120 2535 3552 3994 4350140 158 172 109311191143 200 205

Omr. 7119 8492 9594 10569 135 148 2022 2046 2080 188 190

Omr. 6130 6197 6796 7244 111 118 1561 16161705 198 205 Omr. 2310 3147 3471 3842 150 166 935 9851047 206 217

Omr. 8440 9344 10267 11086 122 131 2496 2601 2752 201 210 Omr. 2899 3635 4056 4391 151 787 816 835152 158 H,F,G 5104 6727 7394 7970 156 1618 1780 1923 163 180 K.M,L.N 1498 1673 1795 1876 125 148615761663 203 215 Omr. VI 6602 8400 9189 9846 149 3104 3356 3586 180 195

xAlternativ b

Tabell A.42. Avverkning av barr- resp. lövskog 10 cm + enligt stubbinventeringen (S) och enligt avverkningsberäkningen (Br), med fördelning industri— områden och ägargrupper

S Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1965/66 (inkl. torrskog), alla ägoslag, 1000 m”sk Br Bruttoavverkning medeltal av period 1 och 2, alternativ Gl-b inkl. avverkning enligt tabell A.40, 1000 mask

. Tall Gran Industrl- . ” ” område ' Avverkning K K 0 E Alla AB E Alla Ia Br 2072 1738 214 1570 4208 449 966 2587 s 2273 784 148 906 2546 215 389 1018 Differens -2o1 +954 +66 +664 +1662 +234 +577 +1569 Br/S,% 91 222 145 173 165 209 248 254 Br 195 ' 336 224 2556 5175 1057 934 2213 s 119 289 65 1791 4143 361 238 663

Differens +76 +47 +159 +'765 +1032 +696 +696 +1550 Br/S,% 164 116 345 143 125 _ 293 392 334

Br 133 88 81 854 1893 , ' 479 397 964 S 138 120 45 684 1717 . 257 161 469

Differens —5 —32 +36 +17O +176 +222 +236 +495 Br/S,% 96 71 180 125 110 186 247 206 Br 450 383 353 2372 4542 558 1149 2046 s 376 _ 383 302 1664 3756 384 478 1076 Differens +74 0 +51 +708 +786 +174 +671 +97O Br/S,% 120 100 117 143 121 145 240 190

Forts.

Tabell A .42. (forts.)

Industri- _ . . område Avverkning K AB E

IVa Br 157 , 53 450 1052 s 178 61 217 457

Differens —21 —8 +233 +595 Br/S,% 88 87 207 230

BP 152 59 40 850 s 133 28 17 382 Differens +19 +31 +23 +468 Dr/S,% 114 , 211 235 223

Br 221 ' , , 59 90 614 s 199 40 72 347

Differens +22 +19 +18 +267 Br/s,% 111 148 125 177

Br 338, 159 140 2921 s 319 61 77 1456 Differens +19 +98 +63 +1465 Br/S,% 106 261 182 201 Br 2850 420 2543 3446 s 2906 165 1217 1266 Differens —56 +255 +1326 +2180 rar/spf, 98 255 209 272 Br 868 330 720 5437 s 829 190 383 2642

Differens +39 +1MO +337 +2795 Br/S,7o 105 174 188 206

Br 3718 750 3263 8883 S 3735 355 1600 3908

Differens -17 +395 +1663 +h975 Br/S,% 100 211 204 227

Tabell A.43. Avverkning av barr- resp. lövskog 10 cm + enligt stubbinventeringen ( S ) och enligt avverkningsberäkningen (Br), med fördelning på industri- områden och diameterklasser S Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1965/66 (inkl. torrskog), alla ägoslag

Br = Bruttoavverkning — medeltal av period 1 och 2, alternativ Gl-b — inkl. avverkning enligt tabell A.39 Måttenhet: procent

Barrskog Lövskog Diameterklass pb, cm Diameterklass pb, cm sk 10— 15— 25+ 1000 mgsk 10- 15- 25+

Industri- område Avverkning 1000 m

3

I BD:L os, 319 38 53 56 35 57 8 non, 05, 1417 37 52 439 40 47 13 Z:J os

BD:L ns, 5785 48 35 538 38 11 AC:L ns, 6161 41 40 1687 42 14 Z:J ns BD:K. 7145 47 35 1088 36 AC:K, 8336 _ 43 38 2632 38 Y

3518 43 42 469 26 3705 37 45 956 34 39 48 1076 27 37 48 2021 34

39 49 787 6 39 45 1598

31 453 29 968 30 517 26 . 801

30 1724 29 3296

Tabell A.44. Skogsmarksareal fördelad på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 Måttenhet: 10000 ha

Region I

735 694 661 693 700 730 756 717 745 751 736 755 713 752

Tabell A.45. Skogsmarksareal fördelad på regioner, enligt trendberäkning

A = Areal enligt trend 8 = Medelfel t = Ökning per år enligt trend Måttenhet: 10000 ha

Region I A

m (” ("2 M

_. 0 |

702 706 710 715 719

_) 0

732 736 740 744 749

_-_1_. .; NOOlomXlexlxlCDXOO

O OXONLRUDPJZ'JT—F'C'UMONON OUUUNNNNNNNNLDUU O WP'PPUUUUUQPPFU ONN—l-l-A—n—n—n-A—nddmm

...

4,2

Tabell A .46. Skogsmarksareal i åldersklass 0 och I fördelad på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966

Måttenhet: 10000 ha

Region I

96 77 82 102

88 107 117 118 153 122 140 130 127 129

Tabell A.47. Skogsmarksareal i åldersklass 0 och I fördelad på regioner, enligt trendberäkning

A = Areal enligt trend

3 = Medelfel

t = Ökning per år enligt trend Måttenhet: 10000 ha

Region I A m 01 ("7

83 88 93 98 103 107 112 117 122 127 131 136 141

:'D—*Komxlxqumko

—- Nix] mur PPP-P'P-P'm OlexI

O OWWUNNNNNNNNWWLJ (77

O mmra—wuuuuuc-srmm

11 o meruuummuuue—rm

_. _ldd

4,8

W

Tabell A .48. Skogsmarksareal i åldersklass VI + fördelad på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966

Måttenhet: 10 000 ha

Region I

271 279 267 302 300 307 257 252 248 250 254 274 271 284

OXONNOUlmOxUt-PUKOXOXUIUP 4

Tabell A.49. Skogsmarksareal i åldersklass VI + fördelad på regioner, enligt trendberäkning

A = Areal enligt trend

5 = Medelfel

t = Ökning per år enligt trend Måttenhet: 10000 ha

Region

P) P: ,; _,

A

("i

563 563 563 563 563 563 563 563 563 563 563 563 563

,08 —0,01

_. *DmeCXONONGNOXONXImwND O oxoxmuc—rcrr—rmmmox

O OXUKPPWWUQWKJPPWOX (”3

&) O

O OXOxONOXONONOXOXGXOXONOXOXUl :>

OOOOOOOOOOOOOOO XIONUUKUIF'PPF'UIUIUKONQ

Tabell A.50. Totalt virkesförråd på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966

Måttenhet: milj. mask

Region I II IV V

1155 363 474 364 105 440 349 107 456 378 100 467 366 101 489 400 105 493 380 456 383 476 387 491 395 471 410 503 388 463 ,375 486 410

TabellA.51. Totalt virkesförråd på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning

F = Förråd enligt trend

5 = Medelfel

t = Ökning per år enligt trend Måttenhet: milj. mask

Region I F M M m m m

461 463 466

473 475 477 480 489

i'.)

*Omxldl47 (Xl—JXJQJNJIJ—l

487

?XUIUl-P-P'L—q'l'JT-PPJTWW & *O'JOxJ—l ammmmmqqmw

JJIQFJFJTJIJZJ" ' ' '_'.) x..) lk) i".) 10 i.) iQ "

o Qx! mammutarna oxoxqq o mmmbrrbrrrrmmm

O &,Jl-JFJYJFJ Tal—JMF.) TJN 70701...)

0 D

_.) _. _;l 1.)

T abell A.52. Totalt virkesförråd av tal! på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966

Måttenhet: milj. mi'sk

Region I

Tabell A.53. Tata/t virkesförråd av tal! på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning

F = Förråd enligt trend

8 = Medelfel

t = Ökning per år enligt trend Måttenhet: milj. mssk

Region I F

("7 m (") m

216 217 218 218

O UULJUDNNNNU'JUMJD O UUQUUQQUQWUUWW OGWQNNNNNMNNUUU O CNC'XOUIULRUIUIUIUIVIOXOXOX

Tabell A.54. Totalt virkesförråd av gran på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966

Måttenhet: milj. mask

Region I

11414 167 151 ms 152 175 158 155 151 165 152 167 175 161;

Tabell A.55 . Totalt virkesförråd av gran på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning

F = Förråd enligt trend

6 = Medelfel

t = Ökning per år enligt trend Måttenhet: milj. mask

Region I P

("D ('D (71 m

153 15l+ 155 156 157 158 160 161 162 163 1614 165

—-—oxomoooocooooo'o

O PPMUkAuWUKJUUUP—T O UUUUNNNNNNUWLJU O CXQUIUIKAPPPPMUWOXOX o......_4_._i_t_t_..4d.4_-_.

_; _._t_

N...) LJ

Tabell A.56. Totalt virkesförråd av lövträd på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966

Måttenhet: milj. m3sk

Region I

91 93 92 86 92 101 97 91 gu 105 93 103 89 93

Tabell A.57. Totalt virkesförråd av lövträd på skogsmark fördelat på regioner, enligt trend- beräkning

F = Förråd enligt trend 6 = Medelfel t = Ökning per år enligt trend Måttenhet: milj. mask

Region

O #QQWUWUUUUWWUP (”

Tabell A .58. Totalt virkesförråd [ diameterklass 0—15 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966

Måttenhet: milj. mask

Region I

155 156 1h7 1149 156 158 159 152 156 169 153 169 119 151

Tabell A.59. Totalt virkesförråd i diameterklass 0—15 en; på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning F = Förråd enligt trend 6 = Medelfel t = Ökning per år enligt trend Måttenhet: milj. mask

Region

(» M

O NNNNNNNNNNNNNN O FPPPUUWWUUPL'JPP

N x)

UI JL—

Tabell A.60. Totalt virkesförråd i diameterklass 15—25 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966

Måttenhet: milj. m3sk

Region I

176 198 183 18u 197 197 200 187 189 198 1911 209 188 197

Tabe/I A.6] . T ola/t virkesförråd i diameterklass 15—25 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning

F = Förråd enligt trend 3 = Medelfel t = Ökning per år enligt trend Måttenhet: milj. mask

Region I F

(') ("3 ("'$ m

187 188 189 190 191 192 191; 195 196 197 198 199

uuuummmmmmuuuu

o uumwmmmmwmmwuu o uuuwummmmuuuuu o mm;—rrrrrrrrrum

Tabell A.62. Totalt virkesförråd i diameterklass 25 cm+ ( grovskog) på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966

Måttenhet: milj. mask

Region I

12!» 120 110 123 11l+ 13h 134 117 131 mh 124 126 126 138

Tabell A.63. Totalt virkesförråd i diameterklass 25 cm+ ( grovskog) på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning

F = Förråd enligt trend

6 = Medelfel

t = Ökning per år enligt trend Måttenhet: milj. m3sk

Region I F

(') (71 m m m O')

.;

120 121 122 123 123 12u 125 126 127

130

OUUUNNNNNNNNDUU ONNNNNNNNNNNNNN ouuummwmwmmmuwm O OxUIUWPC'LfPP-PKAWUION o m——-—-—-—-—x—x———-—--am

ONDXOmNINIxIxlexICDXDXOO

d—l

Tabell A.64. Försök till förrådsbalans på skogsmark under trettonårsperioden 1953—1966. Till- växt, avverkning enligt stubbinventeringen samt beräknad förrådsändring1

Måttenhet: milj. m3sk

Skillnad Avverk— Förråds— (SJälvgallring+fe1) Region Tillväxt ning ändring Total Per år

I 82,0 61,1 1h,2 II u2,2 20,7 13,1 III 79.6 55,4 13.3 1142.7 86,0 30,7 16,8 9,1 'lt,2 363,3 232,3 7515

55.3 373 10,9 101.9 56,8 37,5 75.8 593 2,” 231.5 ”46,0 71,6 32,6 17.7 17,6 h97,1 317,3 1uo,o

ONOOO

'_' N—l—AOXUI wuoooxtui

Dau-u—

Ul N—l mumoooox CO 3"

4.5

o...—..

oexuoooxo UlUlOXOÅ-Txl

...-...

io NRJ ena—q | u o-aa

.

b)

Övri a 32,1 18,h 2,5 (Löv? 22,2 11,0 -2,5 20,7 1515 ”257 68,6 #7.9 17,0 21,0 11,5 11,6 1611»,6 10163 25,9

__|—|

I N OOO—IO

.....-—

169,l+ 116,9 27,6 166,3 88,5 h8,t 176,1 130,3 13.0 tums 279,9 119,51 703 38,3 33,1» 1025,0 653,9 21413

0. OUNN—l

.

__...—

O HJTUIDJXD ON NUOXOND

..A

1Förrådsändringen på skogsmark har justerats med hänsyn till förrådsnedgången på övrig mark, som sannolikt beror på omfö— ring av impediment till skogsmark

Tabell A.65. Praktiskt möjlig skogsproduktion på längre sikt. Bedömd utifrån en förutsatt gynnsam lönsamhetsutveckling i skogsbruk och skogsindustri Måttenhet: milj. m3sk/år

Produktion Produktlonstillskott från Gödsling Dikning och Omföring av Möjlig Industri- nuvarande av fast— gödsling av åker och total område skogsareal mark torvmark betesmark produktion

Ia 15,7 Ib 13,4 II 6,6 16,0 11,6 5,8 6,14 17,2

0,2 20 0,2 16 0,1 8 0,7 20 0,7 15 1,3 8 1,2 9 2,9 zu

. . ».

.

—1oo--ao-N wumuutrmm

92,7

*0 oo

7,3

B I L A G A B Av Gustaf von Segebaden

B.] . Allmänt

Avverkningsberäkningens uppgifter om vir- kestillgången är av bruttokaraktär, dvs. de innehåller även volymen av sådant virke som sannolikt inte är ekonomiskt tillgäng- ligt och sådant som av kvalitetsmässiga or- saker ej kan utnyttjas.

I avsikt att belysa bruttokvantiteternas ekonomiska tillgänglighet har en särskild undersökning rörande avsättningsläget ut- förts. Eftersom frågan är av ojämförligt störst betydelse i Norrland har undersök- ningen för virkesbalansutredningen begrän- sats till att omfatta industriområdena I och II. För den västsvenska skogsindustriutred- ningen planeras dock en liknande under- sökning inom ett par områden i södra Sverige.

Principerna i undersökningsmetodiken har tidigare redovisats i bland annat en ut- redning rörande lövvirkestillgångarna kring Storuman (Lövskogens avsättningsläge i Storumanområdet. Skogshögskolan, inst. för skogstaxering. Rapporter, nr 7. Janz, Nilsson och von Segebaden 1963).

Parallellt med utredningsuppdragen för virkesbalansutredningens räkning har vid skogshögskolans institution för skogstaxe- ring bedrivits ett utredningsarbete rörande skogstillgångarna i Norrbottens län (Skogen och dess utveckling i Norrbottens län. Lu— leå 1966). Beräkningsgången som har an— vänts för Norrbotten i fråga om virkestill- gång och avsättningsläge har varit densam- ma som i beräkningarna åt virkesbalans- utredningen, och länsutredningens siffror ingår därvidlag i de siffror som här lämnas för industriområde I 3.

Virkestillgångarnas avsättningslägen

B.2. Komplettering av riksskogstaxe- ringens material Riksskogstaxeringens ordinarie taxerings- material har kompletterats med data om provytornas belägenhet i olika avseenden. Huvudsyftet har därvid varit att möjliggöra en fördelning av den beräknade bruttoav- verkningen och av den faktiska avverkning- en efter kostnaden per volymenhet virke vid leverans till schematiskt fastställda leverans- ställen fritt bilväg och fritt kusten.

Kompletteringen, som gjorts på rummet med hjälp av kartor, har utförts under led- ning av personal vid skogsvårdsstyrelserna med biträde av personal från domänverket och skogshögskolan. Arbetet har skett i samråd med representanter för olika skogs- ägargrupper inom länen.

Beskrivningen av provytornas belägenhet har bland annat omfattat köravstånd i ter- räng till bilväg och flottled samt biltrans- portavstånd till leveransställe vid kusten och till bygd.

Med ledning av kostnadsuppgifter för oli- ka slag av transporter har dessutom angetts den billigaste metoden av följande tre al- ternativ för transport av barrvirke till leve- ransställe vid kusten: (l) terrängtransport till flottled och flott- ning

(2) terrängtransport till bilväg, biltransport till flottled och flottning (3) terrängtransport till bilväg och biltrans- port till kusten Inom det s.k. direktkörningsområdet, som omfattar en 60—140 km bred zon när- mast kusten, har främst transportalternativ (3) kommit i fråga, men vid kort avstånd

till flottled även alternativ (1). Utanför di- rektkörningsområdet, dvs. inom flottnings- området, har endast alternativen (1) och (2) beräknats förekomma. — Möjligheterna till järnvägstransport av virke, som nu har ak- tualiserats i samband med nedläggning av flottningen i vissa älvar, var vid tidpunkten för kompletteringsarbetets planläggning och genomförande ej tillräckligt klarlagda för att denna transportform skulle kunna tas med. Med undantag för lokalt avgränsade områden gäller detta förhållande fortfaran- de. En starkt bidragande orsak till att järn- vägsalternativet inte har beaktats är givetvis också att SJ anser sig, av företagsekonomis- ka skäl, inte kunna ställa sådant kalkylun- derlag till förfogande som erfordras för be- räkningar av detta slag.

Förutom avstånd till närmaste »bygd», enligt den definition som gällde t.o.m. år 1965 i kollektivavtal för skogsarbete, har avstånd angetts även till tätorter av två oli- ka storleksordningar, nämligen dels till en- bart centralorterna i kommunblocken, dels till dessa centralorter jämte ett antal övriga tätorter, vilka har bedömts för närvarande och i viss mån inom den närmaste fram- tiden ha eller komma att få större betydelse för skogsbruket.

Samtliga bestämningar har gjorts med ut- gångspunkt från dels det nuvarande per- manenta vägnätet, dels det vägnät som har angetts eller skisserats vid den översiktliga skogsvägplaneringen. Vägnätets yttersta för- greningar, dvs. korta grenvägar av högst 1—2 km längd, har dock som regel inte medtagits i planeringen. Vinterbilbasvägar har förutsatts förekomma hos alla skogs— ägargrupper i ungefär samma omfattning som för närvarande inom norrländskt stor- skogsbruk.

Beträffande detaljer i kompletteringsarbe- tet hänvisas till den nämnda skogsutred- ningen för Norrbottens län.

B.3. Grunder för kostnadsberäkningen

Som grund för kostnadsberäkningen har valts den drivningsteknik som för närvaran-

de mera allmänt tillämpas inom det norr- ländska storskogsbruket, exempelvis fäll— ning och kvistning med motorsåg och ut- transport av virket från stubben med en- mansbetjänade traktorekipage försedda med griplastare. Hänsyn har sålunda inte tagits till de allt mer förekommande stam- och trädmetoderna eller till andra typer av hög- mekaniserade drivningssystem.

Kostnaderna har anpassats till 1964 års prisnivå. Ett undantag utgör flottningskost— naden, som har baserats på ett femårsme- deltal för åren 1959—1963.

Av drivningskostnaderna har direkta kostnader, inkl. indirekta lönekostnader, för huggning, körning, biltransport och flott— ning medtagits.1 Dessutom ingår kostnaden för bilbasväg. Övriga indirekta drivnings- kostnader, exempelvis kostnader för bas— vägar, kojor och arbetsledning, torde vid användning av resultaten med fördel kunna läggas på i efterhand i form av fasta till- lägg i kronor per m3. — Skogsvårdskostna- der och allmänna omkostnader ingår ej hel— ler i beräkningen.

De ingående kostnadsposterna kommen- teras kortfattat nedan.

Huggning

Huggningskostnaden för obarkat virke har beräknats på grundval av funktioner över tidsåtgången vid huggningsarbete (Prestatio- ner och kostnader vid drivningsarbete i skogsbruket. Forskningsstiftelsen Skogsarbe- ten. Medd. nr 1. Järvholm och Kilander 1964). Funktionerna torde närmast avse huggningsmetoder och prestationsnivå un- der åren 1961—1962. För denna undersök- ning har de korrigerats av docent Bengt Ager att approximativt gälla 1964 års för- hållanden. Dessutom har snösvårighetens in— verkan särbehandlats.

Följande variabler ingår i funktionerna: trädgrovlek, kvistad gagnvirkeslängd, antal bitar per träd, kapnings-, registrerings- och brosslingsgrad samt snösvårighet. Sådana faktorer som ej varierats i funktionerna har

* Ang. kostnadsgrupperingen, se exv. Handbok i skogsekonomi. Streyffert. Uppsala 1965.

Tabell B.] . Exempel på tillämpad kostnad (exkl. färdvägsersätming) för huggning och brossling

av obarkat virke

G= gles gallring, Måttenhet: öre/fa

S= tät slutavverkning

Diameterklass på bark, cm

10—1 5 Område

20—25

Höjdläge meter 6. h. G

G

Norrbottens lappmark 350—500

60,5 66

Hälsingland 200—350 52

förutsatts ingå i dessa med genomsnittlig svårighetsgrad.

Tidvärdet har beräknats med utgångs— punkt från en medelförtjänst för huggare av ca 75 kr per dag, inklusive ATP-avgift, semesterersättning o.d. samt kostnad för motorsåg, men exklusive färdvägsersättning.

Som exempel på den tillämpade kost- nadsnivån redovisas i tabell B.1 huggnings- kostnaden i öre per f3 1 trädslagsvis för tre diameterklasser i dels Norrbottens lapp- mark, dels Hälsingland, dvs. i de två om- råden som vad huggningskostnaden beträf- far kan betraktas som extremer. Uppgifter- na, som avser vartdera områdets mittersta höjdlägesklass, lämnas för två typer av huggning, gles gallring och tät slutavverk- ning. Större delen av kostnadsdifferensen mellan områdena, i medeltal ca 40—50 %, orsakas av att träd i viss grovleksklass har väsentligt större volym i Hälsingland än i Norrbottens lappmark. Därnäst orsakas dif- ferensen av skillnader beträffande kvist- ningsarbete och snösvårighet.

Körning till bilväg och flottled Beräkningen av tidsåtgång och kostnad för körningsarbetet har utförts med förutsätt- ningen att all virkestransport i terräng sker med enmansbetjänade hel- eller halvbands- traktorer med griplastare och redskap för helt uppburen last.

Även för körningen har en tidsfunktion utnyttjats, som har redovisats i det tidigare nämnda arbetet av Järvholm och Kilander. I funktionen varieras köravstånd, terräng- svårighet och laststorlek samt tidsåtgång för körning, pålastning och avlastning.

För den totala tidsåtgången vid körning har en >>grundkurva» beräknats, som har förutsatts gälla vid viss terrängsvårighet och viss stämplingstäthet. Grundkurvan har av- paSSats så att produktionen per dag vid olika köravstånd enligt denna ligger på motsvarande nivå som enligt befintlig sta- tistik för storskogsbruket. För andra ter— rängklasser och stämplingstätheter hur jus- teringar gjorts i förhållande till grund- kurvan.

Terrängsvårigheten har, i avsaknad _av bättre underlag, bedömts för varje kom- mun. Bedömningen har genom välvilligt till— mötesgående av domänstyrelsen och För- eningen Skogsbrukets Arbetsgivare utförts av deras lokala ombudsmän, vilka måste anses ha god praktisk erfarenhet att bygga sin bedömning på. Även i fråga om andra delar av kostnadsberäkningen har dessa båda institutioner medverkat. Ett sam- mandrag av resultatet av terrängbedömning- en återges i tabell B.2.

Något tidstillägg för olika snödjup har ej

1 Kostnadsuppgifter i öre/fa anges här och i fortsättningen avrundade på 0,5 öre.

261

Tabell B.2. Skogsmarkens fördelning på poängklasser för bedömd terrängsvårighet vid körning

med traktor Procentuell fördelning

Terrängsvårighet, poängklass

Medel—

Område 0,5 1,0 1,5 2,0 2,5 poäng

Norrbotten Lappmark 35 63 Kustland 23 33

Västerbotten Lappmark 68 Kustland 50

Västernorrland germanland Medelpad

Jämtland Jämtland Härjedalen

Gävleborg Hälsingland

Hela anträdet

gjorts för körningsarbetet, under motivering att förekomsten av högre snödjup som regel kompenseras av en längre period av bra snöföre.

Tidvärdet har beräknats skilt för förare och för traktorekipage. För förare har tid- värdet uppskattats till samma belopp som för huggare.

Tidvärdet för traktorekipaget har base- rats på ett inköpspris av 60 000—70 000 kronor, vilket ger en kostnad per dag om ca 160 kr. Till detta tidvärde har inte lagts något slag av ersättning (färdvägsersättning etc.).

Tidsåtgången enligt »grundkurvan» och tidvärdet har givit följande grundkostnad för förare och traktor, exkl. färdvägsersätt— ning:

Köravstånd, km 0,1 0,5 l 3 5 Grundkostnad,

öre/f3 19 22 24,5 30 33

För terrängsvårighet och stämplingstäthet har följande justeringar (i öre per fö) gjorts:

262

Stämplingstäthet mask/ha Ändring

Terrängsvårighet Poängklass Ändring

30 31— 40 41—— 60 61— 80 81—100

101—130 131—160 161—200

9

mombmom

+ 2,5 0

64

—1,5 —3 —4 ——4,5 —5 —5,5

WWJQNHH

».

Biltransport

Med stöd av prislistor och tillgänglig sta- tistik för lastbilstransporter har följande kostnadsserie beräknats:

Transportavstånd, km Kostnad, öre/fa

—10 30 50 100 300 15 2126,5 37 73

För avstånd över 100 km ökar kostna— den rätlinigt med 0,18 öre per f3 och km.

Transponkostnaden har ej differentierats för olika sortiment, och inga slag av er- sättningar eller tillägg har påförts.

Tabell B.3. Skogsmarkens fördelning på biltransportavstånd till leveransställe vid kusten, befint-

ligt vägnät Procentuell fördelning '

Biltransportavstånd till kust, km

Område 0—— 50— 100— 150— 200— 250—- 300——

Medelav- stånd, km

Norrbotten Lappmark 26 Kustland 17 Länet 22

Västerbotten Lappmark 24 Kustland 9 Länet 18

Västernorrland Ångermanland 21 Medelpad 19 Länet 20

Jämtland Jämtland 1 l Härjedalen 5 Länet 10

Gävleborg Hälsingland 36 37 24

I de fall bilbasväg har förutsatts komma i fråga för biltransporten, har kostnaden för bilbasvägen beroende av stämplings- tätheten — upptagits till 3—6 öre/f3.

Flottning Endast utflottningsdistrikt som med utgångs- punkt från läget i början av år 1965 enligt flottningschefer och andra lokala bedömare sannolikt skulle komma att flottas under minst de närmaste fyra till fem åren har be- aktats. Sedan dess har man emellertid avise- rat att flottningen i vissa älvar kommer att läggas ned helt. Utav dem är det dock bara Byskeälven och Lilla Lule älv som faller inom tidsgränsen »fyra till fem år», medan Ljungan, Indalsälven och Lögdeälven fal- ler i själva gränsen.

Flottningskostnaden har beräknats som medeltalet av flottningsföreningamas debi- terade kostnader (t. o. rn. sortering och bunt- ning) för obarkat virke under åren 1959— 1963, med tillägg av 1 öre/f8 för avläggs- och utvältningskostnader. Indirekta kost- nader vid flottning, såsom kostnad för bark-

27 27 13 9 8 3 19 19 9

100 188 100 96 100 147

100 198 100 52 10 100 138

25 25 17

16 15

-— 100 79 _— 100 67 —— 100 75

216 215 216

25 100 18 100 23 100

100 71

ning av frodvuxet virke och för virkesska- dor eller räntekostnad för den tid virket är »bundet», har inte medräknats.

B.4. Skogens belägenhet i förhållande till flottled, bilväg, kust och tätort

Belägenhet till kust

Skogsmarkens procentuella fördelning på biltransportavstånd och dess medelavstånd till leveransställe vid kusten har för olika länsdelar sammanställts i tabell B.3. Upp- gifterna avser det befintliga permanenta väg- nätet; för det planerade vägnätet är avvikel- serna obetydliga.

Belägenhet till permanent bilväg Medelkörvägen till permanent bilväg för skogsmarken och virkesförrådet redovisas i tabell B.4. Som framgår av tabellen är det en avsevärd skillnad mellan olika områden, såväl vid befintligt som vid planerat vägnät.

En än tydligare skillnad framträder mel- lan kustland och inland när medelkörvägen

Tabell B.4. Medelkörväg till permanent bilväg Måttenhet: kilometer

Virkesförråd

Vågnåt Bef.

Skogsmark Vägnåt

Område Bef. Plan. Plan.

Norrbotten Lappmark Kustland Länet

Västerbotten Lappmark Kustland Länet

Västernorrland

germanland Medelpad Länet

Jämtland Jämtland Härjedalen länet

Gävleborg Hälsingland

anges för olika transportavstånd till kust (tabell B.5).

Inom ett'och samma län kan även skill- naden mellan olika ägargrupper vara bc— tydande (tabell B.6).

Belägenhet till flottled. bilväg och kust vid olika transportalternativ Vid kompletteringen av taxeringsmaterialet har, som tidigare nämnts, den billigaste transportmetoden för barrvirke till leverans- ställe vid kusten angivits som endera (1) terrängtransport till flottled och flott- ning (2) terrängtransport till bilväg, biltransport till flottled och flottning (3) terrängtransport till bilväg och biltrans- port till kusten Den arealmässiga fördelningen på dessa transportalternativ redovisas i tabell B.7. Fördelningen på transportalternativ änd-

Tabell B.5. Medelkörväg till permanent bilväg för skogsmarken inom olika biltransportavstånd

till kusten, befintligt vägnät Måttenhet: kilometer

Biltransportavstånd till kust, km

Område 50—

Norrbotten Västerbotten Västernorrland J åmtland Hälsingland

Tabell B.6. Medelkörväg till permanent bilväg för skogsmarken inom olika ägargrupper, befintligt

vägnät Måttenhet: kilometer

Område Aktiebolag Övr. ensk. Alla ägare

Norrbotten Västerbotten Västernorrland Jämtland Hälsingland

9

1 1 11 1 0 ,

Tabell B.7. Skogsmarkens fördelning på trans- portaltemativen (1)—(3), befint- ligt vägnät. Värden inom parentes avser körning till bilbasväg Procentuell fördelning

Transportalternativ

Område (1) (2) (3) Summa

Norrbotten Lappmark Kustland Länet

28 14 21

66 (40) 28 (20) 49 (31)

6 (3) 58 (27) 30 (14)

100 (43) 100 (47) 100 (45)

Västerbotten Lappmark Kustland Länet

3 (2) 76 (10) 31 (5)

100 (19) 10001) 100 (16)

47 (17) 4 (1) 31 (11)

Västernorrland

ngermanl. Medelpad Länet

100 (15) 100 (11) 100 (13)

11 (2) 8 (1) 10 (1)

71 (13) 67 (10) 69 (12)

Jämtland Jämtland Härjedalen Länet

74 (33) 79 (41) 75 (35)

4 (2) 2 (0) 4 (2)

100 (35) 100 (41) 100 (37)

Gävleborg Hälsingland 94 (0) 100 (0)

ras endast obetydligt vid Vägnätets utbygg- nad till planerad täthet.

Medelavstånden till flottled, bilväg och kust, som har erhållits för de olika trans- portalternativen vid befintligt vägnät, åter- ges i tabell B.8.

I jämförelse med körvägen till permanent väg varierar den genomsnittliga körvägen till vidaretransportled, dvs. till flottled, bil- basväg eller permanent väg, relativt mått- ligt mellan de olika områdena (tabell B.9).

Den ringa skillnaden mellan befintligt och planerat vägnät förklaras av att den planerade utbyggnaden ofta innebär att bil- basväg ersätts av permanent väg med i huvudsak samma läge i terrängen.

Belägenhet till tätort Som resultat av avståndsbestämningen till närmaste tätort återges i tabell B.10 den procentuella andel av skogsmarken som är belägen inom visst avstånd till tätort och medelavståndet till tätort. Avståndet har mätts från den punkt där körvägen i ter-

Tabell 8.8. Medelavstånd till flottled, bilväg och kust för skogsmarken vid transportalternativen

( ] )—( 3), befintligt vägnät Måttenhet: kilometer

Transportalternativ

(l)

(2)

Område Flottl. Kust Bilväg Flottl. Kust

Norrbotten Lappmark Kustland

199 136

Västerbotten Lappmark Kustland

193 74

Västernorrland Ångermanland Medelpad

128 137

Jämtland Jämtland Härjedalen

197 213

Gävleborg Hälsingland 98

24 15

98 30

16 11

104 43

13 55 9 51

24 18

87 148

70

Tabell B.9. Medelkörväg till vidaretransportled ( flottled, bilbasväg eller permanent bilväg) för skogsmarken

Måttenhet: kilometer

Befintligt Planerat

Område vägnät vägnät

Norrbotten Lappmark Kustland Lånet

Västerbotten Lappmark Kustland Länet

Västernorrland

ngermanland Medelpad Länet

Jämtland Jämtland Härjedalen Länet

Gävleborg Hälsingland 0,9

rängen har beräknats ansluta till permanent väg eller eventuell bilbasväg. _- Tätorterna har förtecknats i underbilaga B.1.

Avstånden 30 och 50 km i tabellen har valts med tanke på att de skall kunna ut- göra lämpliga utgångspunkter för bedöm- ningar kring frågan om arbetskraftens dag- liga resor mellan hem och arbetsplats.

B.5. Bruttoavverkningen fördelad på kostnadsklasser

Allmänt

Drivningskostnaderna har beräknats endast för provytor med sådan skog som i avverk- ningsberäkningen har förutsatts bli behand- lad under den första tioårsperioden i slut- avverkningsalternativ b och gallringsalter- nativ Gl. Kostnadsberäkningen har där ut- förts med utgångspunkt från >>provstämp- lingen» på den enskilda provytan och från den stämplingstäthet som har förutsatts i avverkningsberäkningen för ifrågavarande typ av skog. (Se tabell A.14.)

Som exempel på beräkningsgången kan nämnas, att tidsåtgången för huggning ut- räknats för vart och ett av de stämplade träden på varje provyta — dock ej för träd klenare än 10 cm på bark i brösthöjd.

Tabell BJO. Skogsmarkens belägenhet i förhållande till tätort, befintligt vägnät

Andel av skogsmarken, % Inom 30 km till Inom 50 km centralorter +

Område övr. tätorter

Medelavstånd, km Till central— orter + övr. tätorter

Till enbart centralorter

till enbart centralorter

Norrbotten Lappmark Kustland Länet

47 76 60

Västerbotten Lappmark Kustland Länet

51 88 66

Västernorrland

ngermanland Medelpad Länet

79 75 78

Jämtland Jämtland Härjedalen Länet

69 79 72

Gävleborg Hälsingland 84

34 22 29

56 42 50

45 66 54

33 18 27

45 32 40

63 86 72

21 22 21

40 34 38

68 79 70

46 56 49

68 49 63

26 21 25

80 19 33

Summa tidsåtgång för vartdera trädslaget >>barr» och »löv» har därefter dividerats med motsvarande gagnvirkesvolym, varvid trädslagets genomsnittliga tidsåtgång per vo- lymenhet gagnvirke erhållits för provytan. Multiplikation med tidvärdet har sedan gi- vit huggningskostnaden.

Avverkningsberäkningens totaluttag i oli— ka huggningsklasser hos varje ägargrupp har fördelats på de enskilda provytorna i proportion till provstämplingens uttag på dessa. Varje provyta har därigenom kommit att representera en viss bestämd avverk- ningsvolym — för vilken tidsåtgången för huggning och körning samt drivningskost- naderna är kända.

Med utgångspunkt från barrvirkets trans- portförhållanden har drivningskostnaderna uträknats för tre skilda leveranssätt, näm- ligen

fritt permanent bilväg — fritt kusten när allt virke har förutsatts bli transporterat dit med lastbil fritt kusten med den kombination av bil- transport och flottning som har erhållits genom bedömningen med avseende på

transportalternativen (1)—(3).

I det senare fallet har dock för lövvirke endast biltransport till kusten kommit i fråga — även om barrvirket på provytan har för- utsatts bli flottat.

I föreliggande redovisning har endast al- ternativet >>leverans fritt kusten med bil- transport och flottning» behandlats mera utförligt. Detta alternativ torde bäst svara mot dagens transportsituation. Leveransal— ternativen »fritt permanent bilväg» och »fritt kusten med enbart biltransport» har däremot behandlats mera summariskt.

Samtidigt med att bruttoavverkningen »proportionerats ut» på provytorna har den »behandlade» areal kunnat uppskattas som uttaget på den enskilda provytan represen- terar. Via tidsåtgången för huggning och körning har även arbetskraftsåtgången, dagsverksåtgången, för bruttoavverkningens delkvantiteter kunnat erhållas.

Som komplement till kostnadsberäkning- arna för bruttoavverkningen har motsvaran-

de beräkningar för leveransalternativet »fritt kusten med biltransport och flottning» ut- förts för den verkställda avverkningen en— ligt stubbinventeringen (avsnitt B.6).

Leverans fritt kusten med biltransport och flottning

Kostnadsberäkningen har primärt utförts för bruttoavverkningen under den första tio- årsperioden i alternativ b—Gl och med de uttag per hektar som där har förutsatts. Se— nare har resultatet omräknats att gälla för medeltalet av den första och den andra tio— årsperioden. Därvid har dock i fråga om kostnaderna hänsyn ej kunnat tas till att uttaget per hektar i detta fall är 5—10 mask högre än i primärberäkningen; rätteligen skulle kostnaderna ha sänkts något.

Som exempel på kostnadsnivån inom oli- ka områden anges i tabell B.11 den genom- snittliga drivningskostnaden till kusten för bruttokvantiteten barrvirke.

Vid det starkare gallringsalternativet G2 skulle en något lägre kostnadsnivå ha er— hållits än för Gl. För att få ett mått på detta har kostnaderna beräknats för båda alternativen i Norrbottens län. Skillnaden i medelkostnad för barrvirket uppgick till högst 1 kr/m3f, och det inträffade i endast sex fall av de trettio som anges för länet i tabell B.11.

Kostnaderna skiljer sig som syns endast obetydligt mellan det befintliga och det pla- nerade vägnätet. Anledningen till detta har redan tidigare berörts i samband med sko- gens belägenhet i förhållande till vidare- transportled. Vägutbyggnaden medför främst fördelar av annat slag än lägre di— rekta drivningskostnader, såsom ökade möj- ligheter att bedriva avverkningsarbetet un- der barmarkssäsongen, att använda mekani- serade metoder i detta och i skogsvårds- arbetet samt att kontinuerligt leverera virket till industrin.

Vid redovisning av avverkningens fördel- ning på kostnadsklasser används barrvirkets drivningskostnad till leveransställe som grupperingsgrund; avgörande för om löv- virket i ett visst fall är ekonomiskt tillgäng—

Tabell B.] ] . Genomsnittlig direkt drivningskostnad för bruttoavverkningen av barrvirke vid leve- rans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät. Inom parentes anges avvikande värden för planerat vägnät Måttenhet: kr/maf

Område Kronan Övr. allm. Aktiebolag Övr. ensk. Alla ägare

Norrbotten Lappmark os1 » ns1 Kustland

45 (44) 38 (37) 34 (33)

43 (42) 42 42 (41) 44 36 35 36 37 35 (34) 31 31 32

Västerbotten lappmark os 42 42 (43) 39 42 42

» ns 32 34 (33) 32 34 (33) 33 (32) Kustland 30 29 29 28 (27) 28

Västernorrland Ångermanland 31 (30) 24 29 28 (27) 28 Medelpad 30 26 29 26 27

Jämtland Jämtland os 43

34 (33) 34

» ns Härjedalen os » ns 35

Gävleborg

Hälsingland 31 29

43 (42) 38 40 35 (34) 36

39 (38) 41 41 (40) 34 34 (33) 34 37 40 38 38 (37) 37 (36)

28 27 28 (27)

1 »os» = ovan skogsodlingsgränsen, »ns» = nedan skogsodlingsgränsen.

ligt är ju som regel om det lönar sig att ta till vara barrvirket.

Resultaten av avverkningens kostnads- mässiga fördelning inom industriområdena I och II har i sammanfattande form fram- ställts grafiskt medelst procentiska summa- tionskurvor (figurerna 5.1—B.3). Denna framställning medger avläsning av hur stor andel av bruttoavverkningen som har en viss högsta drivningskostnad. .— Detaljupp- gifter lämnas i tabellerna B.12—B.14.

Många synpunkter kan läggas på frågan om ,vilken kostnadsgräns som skall väljas, när det gäller att urskilja avverkningskvan- titeterna i ej lönsamma avsättningslägen, i de s.k. nollområdena. Bland annat måste virkesvärde samt indirekta drivningskostna- der och skogsodlingskostnader beaktas. Ur vissa synvinklar bör även kvantiteten när— mast under kostnadsgränsen betraktas som en marginalkvantitet och värdesättas och kostnadsberäknas därefter. På grund av de växlande förhållanden som råder beträffan- de sådana kostnader och virkesvärdet måste man konstatera att det inte existerar någon

allmängiltig kostnadsgräns. En aktuell kost- nadsgräns får därför beräknas från fall till fall. Om det däremot gäller att endast belysa storleksordningen av de ekonomiskt sett tveksamma avverkningskvantiteterna bör detta kunna ske utifrån en enda — lämpligt vald — kostnadsgräns. Med syftet att på ett sådant sätt belysa förhållandena år 1964 används här kostnadsgränsen 42 kr/m3f för barrvirke. Denna kostnadsgräns har baserats på följande förutsättningar: ett virkespris fritt kusten av 54 kr/m3f samt indirekta drivningskostnader och skogs- vårdskostnader om 7 resp. 5 kr/mäf.

För industriområdena I och II samman- tagna har 10% av avverkningsberäkning- ens bruttouttag av barrvirke en högre direkt drivningskostnad än 42 kr/m3f vid befint- ligt vägnät (figur B.1); vid planerat vägnät är värdena endast 1—2 procentenheter läg- re. I dessa vad beträffar barrvirke dyra av- sättningslägen faller 24 % av det beräknade bruttouttaget av lövvirke. Motsvarande tal för områdena nedan skogsodlingsgränsen är 7 resp. 20%.

Tabell B.12. Bruttoavverkning, areal och dagsverksåtgång inom olika kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befint- ligt vägnät, industriområde I a

Drivningskostnad för barrvirke (kr/maf)

—15 —18 -—21 -——24 —27 —30 ——33

Hela området Avverkning: (1 000 mask) Areal:

(100 ha) Dagsverksåtg: (1 000 dv)

Barr

Löv Gallring Slutavv. Huggning Körning

Området nedan skogsodlingsgränsen

Awerkning: Areal:

Dagsverksåtg:

Barr

Löv Gallrin g Slutavv. Huggning Körning

Tabell B. 13. Bruttoavverkning, areal och dagsverksåtgång inom olika kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befint- ligt vägnät, industriområde I b

Drivningskostnad för barrvirke (kr/mat)

—15 —18 ———21 —24 —27 ——30 —33

Hela området

Avverkning: Barr ] 158 1 262 1 125 (1 000 musk) Löv 165 272 315 Areal: Gallring 162 205 215 (100 ha) Slutavv. 44 54 44 Dagsverksåtg: Huggning 126 175 1 81 (1 000 dv) Körning 40 43 41

Området nedan skogsodlingsgränsen

Avverkning: Barr _ 1 158 1 248 Löv 165 268

Areal: Gallring —— 162 202 Slutavv. 44 53

Dagsverksåtg: Huggning 126 174 Körning 40 43

Tabell B.14. Bruttoavverkning, areal och dagsverksåtgång inom olika kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befint- ligt vägnät, industriområde II

Drivningskostnad för barrvirke (kr/m3f )

—15 ———18 ——21 —24 —27

Hela området

Avverkning: Barr 280 508 586 (1 000 mask) Löv 15 39 95 Areal Gallring 10 34 78 (100 ha) Slutavv. 13 23 21 Dagsverksåtg: Huggning 19 42 60 (1 000 dv) Körning 6 13 18

Området nedan skogsodlingsgränsen

Avverkning: Barr -— 505 Löv —— 39 Areal: Gallring —— 34 Slutavv. — 23 Dagsverksåtg: Huggning 42 Körning 13

(procent)

Andel av totolvolym

1 | ' 1 i | I | 1 1 18 21. 30 36 1.2 148 Högsta drivningskostnad för barr (kr/m3f)

Figur B.] . Bruttoavverkning fördelad på kostnads- klasser vid Ieverans »frm kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, industriområde I + II

De 10 procentenheterna barrvirke över 42 kr-gränsen vid det befintliga vägnätet, och områdena ovan skogsodlingsgränsen in- räknade, fördelar sig på olika ägargrupper och olika biltransportavstånd till kusten på följande sätt. Inom parentes anges samma kvantitet uttryckt i procent av awerkningen i varje redovisningsgrupp.

Ägargrupper

Kronan 4 (19) Övr. allmänna 1 (18) Aktiebolag 2 (7) Övr. enskilda 3 (7)

Summa 10 — (10)

01 C) |

Andel. av totntvolym (procent)

l - l l | | I | | | | 30 35 42 LB 51. Högsta drivningskostnad för borr (kr/mit)

l

Figur B.2. Bruttoavverkning fördelad på kostnads- klasser vid Ieverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, industriområde Ia, Ib och II

ning (ur figur B.2), stora skillnader beträf- fande den >>tveksamma>> andelen (i procent) av bruttoavverkningen, dvs. den del som har en högre kostnad än 42 kr/m3f.

Område I a I b II

Barrvirke 15 7 5 Lövvirke 33 18 12

Inom dessa områden fördelar sig procent- talet för det >>tveksamma» barrvirket på föl- jande sätt på de olika ägargrupperna. Inom parentes anges samma kvantitet uttryckt i procent av avverkningen i varje ägargrupp.

Biltransportavstånd till kust

o— 99 km 1 (2) 100—199 » 3 (10) 200—399 » 6 (27)

Summa 10 (10)

Mellan områdena Ia, Ib och II är det, som framgår av nedanstående sammanställ-

Område I a 11

Kronan Övr. allmänna Aktiebolag

vr. enskilda

Summa

9 (22) 1 (23) 1 (7) 4 (9)

15 (15)

0 (5) 0 (4) 3 (7) 2 (4)

5 (5)

80— ——

/ ,

EnskildaX | /,/ :: Xx / C i | 17]. 3 | 53 Aktiebolag // I , 550— ' ' '_Uy—Ä/öw—cma—m— % li ! % _ ' /,Kronun fe / | 5 LG"!— . » | ”C C (i _

I I 1 I | | 35 LZ LS 51. Högsta drivningskostnad för barr (kr/me)

Figur B.3. Bruttoavverkning av barrvirke inom ägargrupper fördelad på kostnads- klasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, industriområde I + II

I område Ia dominerar kronoskogarnas dåliga avsättningsläge. Sålunda svarar kro- noskogarna för 42 % av områdets brutto- avverkning av barrvirke och 62 % av det barrvirke som är dyrare än 42 kr/m3f; mot- svarande tal för lövvirke är 41 och 49 %.

För lövvirke har vid kostnadsberäkning- en erhållits hög direkt drivningskostnad _- även i de för barrvirke bättre avsättnings- lägena. Detta framgår av sammanställning- en nedan över lövavverkningens samtidiga fördelning (i procent) på drivningskostnads- klasser för barr- och lövvirke i områdena I och II.

Drivningskostnad fritt kusten

Barrvirke, kr/maf

Lövvirke

kr/m3f — 30 —— 36 42 42 + Sa

30 9 5 2 0 16 36 6 8 7 2 23 _ 42 4 6 7 4 21 42 + 3 8 11 18 40 Summa 22 27 27 24 100

SOU 1968: 9

Andel av totaLvolym (procent)

20

l l I I i . l i !

I I | l # I l 1 15 21. 30 36 L2 ta 51. Högsta drivningskostnad för barr (kr/mat) Figur B.4. Bruttoavverkning av barrvirke fördelad på kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, delområden inom in- dustriområde I och II

Beteckningar:

], 2 Norrbottens lappmark os resp. ns 3 Norrbottens kustland 4, 5 Västerbottens lappmark os resp. ns 6 Västerbottens kustland 7 Ångermanland

8. Medelpad

9, 10 Landskapet Jämtland os resp. ns 11, 12 Härjedalen os resp. ns 1 3 Hälsingland

Av sammanställningen framgår, som ti- digare nämnts, att 24% av bruttoavverk- ningen av lövvirke finns inom områden där barrvirkets drivningskostnad är högre än 42 kr/m3f. Av resterande 76 % lövvirke är emellertid 22 procentenheter i sig själva dy- rare än 42 kr/m3f. Över en sådan »samti- dig» kostnadsgräns faller alltså i stort sett hälften, 46%, av bruttokvantiteten. Skill- naderna mellan olika delområden är dock mycket stora och växlar från mer än 99 % i Norrbottens lappmark och 41 % i Norr- bottens kustland till 9 % i Hälsingland.

Den höga kostnadsnivån för lövvirke tor- de främst ha sin grund i klena dimensioner och långa biltransportavstånd.

273

I många fall kan emellertid lövvirket vid avverkningen betraktas som en marginal- kvantitet och bör då kostnadsberäknas med hänsyn till detta.

Fördelningskurvorna (i figurerna B.1— B.3) lutar relativt brant i intervallen kring den valda kostnadsgränsen. Ändras denna med i 3 kr/m3f medför detta följande änd- ringar (i procentenheter) i andelen barrvirke över gränsen.

Kostnadsgräns, kr/maf

Område 39 45

I a + 8 _ 6 I b + 6 —— 3 II + 6 —— 3 I—II + 7 —— 4

För lövvirke blir ändringarna ungefär en halv gång större än för barrvirke.

Mellan olika delområden är, som tidigare berörts, växlingama mycket stora vad be- träffar den del av bruttoavverkningen som har högre kostnad än 42 kr/maf från 57 % för barrvirke ovan skogsodlingsgrän- sen i Norrbottens lappmark till 1—2% i Västernorrland och Hälsingland (figur B.4).

För att något illustrera förhållandena i de dyra kostnadslägena har vissa uppgifter rörande avverkning per hektar, >>behand- lad» areal enligt avverkningsberäkningen

och dagsverksåtgång per m35k samman- ställts nedan, dels för »hela området», dels för den del där barrvirkets kostnad är hög- re än 42 kr/m3f. Uppgifterna har beräk- nats ur tabellerna B.12—B.14.

De erhållna resultaten av kostnadsberäk- ningen kan överslagsmäSSigt omräknas att gälla för ändrade kostnadsförutsättningar. Sålunda ger en ändring med 10% av den tillämpade kostnadsnivån för de enskil- da drivningsmomenten genomsnittligt föl- jande ändringar av den totala drivningskost- naden:

Huggning 3—4 fc Körning manuell del 0,5—l €; maskinell del l—l,5 % Biltransport 4—5 % Flottning 4——5 %

Inverkan av en ändring av den totala drivningskostnaden belyses enklast av ett exempel. Antag att man vill beräkna den »tveksamma» avverkningen vid en ändring av biltransportkostnaden med i 10 %, vil- ket förändrar den totala kostnadsnivån med ca i" 5 %. De värden som efter höjning re- spektive sänkning med 5 % svarar mot 42 kr/msf är 40,00 och 44,21. Med ingång ef- ter dessa värden i aktuell figur kan den sökta avverkningen direkt avläsas.

Industriområde Ia Ib II > 42 > 42 > 42 kr/maf kr/msf kr/maf Hela för barr- Hela för barr- Hela för barr- området virke området virke området virke Avverkning mask/ha 40 32 53 38 57 34 Behandlad areal 1 000 ha 284 65 176 24 82 9 Procent av »hela området» 100 23 100 14 100 11 Därav gallringsareal, procent 76 76 81 82 81 82 Dagsverksdtgdng för huggning och körning, dv/mxsk 0,16 0,21 0,15 0,19 0,14 0,22 274 SOU 1968: 9

Fritt perm. bilväg

Belägenhetszon Barr Löv

Enbart biltransp. Biltransp. o. Hottn.

Barr Löv Barr Löv

Inlandet 051 27 33 » nsz 23 27 Kustlandeta 19 24

49 56 42 56 41 47 35 47 30 35 29 35

1 Områdena ovan skogsodlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt i Jämtlands län. 2 Områdena nedan skogsodlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt i Jämt- lands län. ” Norrbottens och Västerbottens kustland samt Västernorrlands län och Hälsingland.

Leverans fritt permanent bilväg och fritt kusten För jämförelse mellan det redovisade leve- ransalternativet »fritt kusten med biltrans- port och flottning» och de övriga två alter- nativen »fritt permanent bilväg» och »fritt kusten med enbart biltransport» har barr- virkets och lövvirkets medelkostnad i de olika alternativen sammanställts i tabell B.15. Som komplement till tabellen anges ovan den volymvägda medelkostnaden i kr/m3f inom tre belägenhetszoner.

Skillnaden i kostnad mellan alternativet »fritt permanent väg» och de båda alter- nativen »fritt kusten» orsakas, förutom av kostnaden för vidaretransport, av att kör- vägen till permanent väg som regel är lång- re än till vidaretransportled (jfr tabellerna B.4 och B.9).

För de två alternativen »fritt kusten» är kostnaderna i kustzonen ungefär lika stora. Detta beror på att huvuddelen av barrvirket transporteras med lastbil till kusten redan i alternativet »biltransport och flottning» (se

Tabell B.15. Genomsnittlig direkt drivningskostnad för bruttoavverkningen vid olika leverans-

alternativ, befintligt vägnät Måttenhet: kr/maf

Fritt perm. bilväg

Område Barr Löv

Fritt kusten

Enbart biltransp. Barr

Biltransp. o. llottn.

Löv Barr Löv

Norrbotten Lappmark os 28 40 » ns 24 34 Kustland 23 28

Västerbotten Lappmark os 29 31 » ns 23 28 Kustland 20 24

Västernorrland Ångermanland 19 23 Medelpad 23

Jämtland Jämtland os 31 » ns 27 Härjedalen os 31 » ns 27

Gävleborg Hälsingland 21

58 44 58 50 37 50 39 32 39

56 42 46 46 33 46 33 28 33

34 28 34 34 27

55 41 46 34 53 38 46 37

32 28

SOU 1968: 9

Fritt ,_ i/ *,

perm bilvog

, _ ' |

* / ;

/Fritt kusten/ biltransp / :: ilettrl

eri—+ '

_ | | | 60”..- ,,,, AA,, , ,

Fritt kusten /enbort biLtronsp

i

LD— ++ '—

Andel av totnlvolym (procent)

,_

is I 22 ' 3'0 ' 3'5 ' 52 ' L'e ' sr Högsta drivningskostnad för borr (kr/mat)

Figur B.5. Bruttoavverkning av barrvirke fördelad på kostnadsklasser vid olika leveransal- ternativ, befintligt vägnät, industriom- rdde 1 + II

tabell B.7), medan lövvirket transporteras enbart med lastbil i båda fallen. Kostnads- skillnaden mellan barr- och lövvirke vid samma leveransalternativ härrör från löv— virkets högre huggningskostnad.

Barrvirkets fördelning på kostnadsklasser har redovisats grafiskt i figur B.5 .

För att eventuella jämförelser mellan le- veransalternativen skall bli rättvisande särskilt nära till hands ligger det ju att jämföra »fritt kusten>>-alternativen med var- andra — måste hänsyn tas till de indirekta kostnader som är förbundna med dessa, exv. för virkesskador och sjunkning samt för vägutbyggnad.

Belysning av beräkningsnivån

Till grund för kostnadsberäkningen har, som tidigare nämnts, lagts 1964 års presta- tionsnivå vid en drivningsteknik som för närvarande mera allmänt tillämpas inorn norrländskt storskogsbruk. Det är givetvis av intresse att veta hur den antagna presta—

276

tionsnivån ställer sig i förhållande till de i praktiken förekommande prestationerna. En sådan jämförelse har för storskogs- brukets del gjorts med tillhjälp av uppgifter från domänverkets arbetskraftsstatistik och senaste arbetskraftsutredning (Statistik rö- rande domänverkets arbetskraft. Domänsty- relsen, juli 1965; Domänverkets arbets- kraftsutredning 1964—1974. Domänstyrel— sens cirk.skr. nr 21/1965). — För distrikten inom industriområdena I och II anges ar- betsåtgången åren 1963 och 1964 för de direkta drivningsarbetena till mellan 0,17 och 0,25 dagsverken (dv) per mask och i medeltal till 0,20 dv/m3sk för båda åren. Den rationaliseringstakt fram till år 1974 som domänverket här räknar med — ca 6% per år motsvarar en årlig minsk— ning av dagsverksåtgången med ca 0,01 dv/mask.

Motsvarande genomsnittliga åtgångstal år 1964 för kronoskogarna har i föreliggande utredning beräknats till 0,17 dagsverken per m3sk i leveransalternativet »fritt kusten med biltransport och flottning». Jämförelsen med domänverkets åtgångstal bör dock lämpligen ej göras med utgångspunkt från den totala bruttokvantiteten. Om exempel- vis den kvantitet frånräknas som har högre kostnad för barrvirke än 42 kr/mf'f sjunker dagsverksåtgången till 0,15 dv/mssk.

Det förefaller därför troligt, att storskogs— brukets genomsnittliga arbetsåtgång år 1964 var något högre än den som har tillämpats i denna utredning, vilket främst torde bero på att barkning och hästkörning har före— kommit i viss utsträckning. I fråga om småskogsbruket, dvs. i första hand den del av bondeskogsbruket som ej bedrivs i sam- bruksform, är det betydligt svårare att göra en jämförelse, eftersom representativt järn— förelsematerial saknas. Enligt material från undersökningar vid skogshögskolans insti- tution för skogsekonomi (Bondeskogsbrua ket. Ekonomisk undersökning grundad på bokföring 1953—1960. Kungl. Skogshög- skolans skrifter, nr 29. Streyffert och von Malortie 1963) och från den jordbrukseko- nomiska undersökningen (Avverkningar, ar- betsinsatser och ekonomiskt resultat i bon-

SOU 1968: 9

deskogsbruk. Medd. från Jordbrukets ut- redningsinstitut 4—64. Thulin 1964) torde den nuvarande arbetsåtgången i småskogs— bruket för de direkta drivningsarbetena vara avsevärt högre än den som här har till- lämpats.

B.6. Kostnadsjämförelser mellan brutto- avverkningen och det faktiska uttaget Allmänt

För det faktiska virkesuttaget enligt stubb- inventeringen har drivningskostnaderna till kusten vid leveransalternativet »biltransport och flottning» beräknats på samma sätt som för avverkningsberäkningens bruttouttag. Materiålet härrör från tio års inventeringar och omfattar säsongerna 1952/53—1961/62, i område II dock 1954/55—-1963/64. Resul—

Figur B.6. Medelkostnad för barrvirke (i kr/msf) enligt bruttoberäkningen (övre värdet) och enligt det faktiska uttaget (nedre vär- det) vid leverans >>fritt kusten med bil- transport och f lottning», befintligt vägnät

Skogsodlingsgränsen

taten från beräkningen anger alltså kostna- derna för det avverkade virket vid 1964 års prestations-, kostnads- och prisnivåer och under de förutsättningar rörande vägar, flottleder m.m. som tidigare har redovisats.

Jämförelser Barrvirkets medelkostnad dels för avverk- ningsberäkningens bruttoavverkning, dels för det faktiska uttaget framgår av figur B.6. I kustzonen är värdena för delområ- dena nära nog helt lika. I inlandszonen lig- ger medelkostnaden för det faktiska utta- get 1—3 kr lägre än för bruttoavverkning- en, medan skillnaden är något större, 2—5 kr, i områdena ovan skogsodlingsgränsen. — För lövvirket utfaller jämförelsen på ungefär samma sätt som för barrvirket (fi- gur B.7).

Dessa skillnader i medelkostnad visar att man i praktiken inte har huggit i samma

Figur B.7. Medelkostnad för lövvirke (i kr/maf) enligt bruttoberäkningen (övre värdet) och enligt det faktiska uttaget (nedre värdet) vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt- vägnät

FAKTISK AVV Borrxw Löv.

(procent)

Andel av totolvolym

I ! F I i | I > | i I | 18 24 30 35 42 48 SL Hugsto drivningskostnad för borr (kr/m3f)

Figur B.8. Avverkning enligt bruttoberäkningen och enligt det faktiska uttaget fördelad på kostnadsklasser vid leverans »fritt kus- ten med biltransport och flottning», be- fintligt vägnät, industriområde I + 11

utsträckning i de dyrare avsättningslägena som enligt avverkningsberäkningen. Detta framgår även av fördelningarna över kost- nadsklasser i figur B.8. Kurvorna för det faktiska uttaget ligger där genomgående över motsvarande kurvor för bruttoavverk- ningen. För det faktiska uttaget är andelen barrvirke över kostnadsgränsen 42 kr/m3f ca 4 % och andelen lövvirke 13 %, medan motsvarande tal för bruttoavverkningen är 10 resp. 24 %.

Med kännedom om att 4 % av det fak- tiska uttaget av barrvirke har högre driv- ningskostnad än 42 kr/maf ligger den slut- satsen nära till hands, att den valda kost- nadsgränsen därför är för låg. En sådan

slutsats är emellertid felaktig man har då glömt att ta hänsyn till alla de bestånd som visserligen är i behov av huggning. men som man i praktiken har bedömt vara för dyra att avverka. Det uttag som man på det sättet så att säga »avstått från» ingår ju inte i fördelningskurvans »100 % ». och därför kan man av den kurvan inte dra någon slutsats om vilken kostnadsgräns som faktiskt har tillämpats.

Det faktiska uttagets kostnadsgräns Problemet om vilken kostnadsgräns som faktiskt har tillämpats kan lösas endast ge- nom att man i detalj jämför kurvorna för bruttoavverkningen och det faktiska uttaget med varandra.

Fördelningarna på kostnadsklasser, som hittills har redovisats med summationskur- vor, har för det ändamålet lagts upp i form av frekvenskurvor. För barrvirke enligt brut— toberäkningen framgår frekvenskurvan av figur B.9. — Om man i praktiken hade hug— git procentuellt sett lika mycket i alla kost- nadsklasser, t. ex. 75 %, så skulle frekvens- kurvan för det faktiska uttaget ha sett ut på exakt samma sätt som för bruttoavverk- ningen. Det har man nu inte gjort, och skillnaderna i uttag är rätt stora mellan oli- ka kostnadsklasser (se tablån nedan).

Upp till och med 36 kr/m3f ligger utta- get på ungefär samma nivå i alla klasser, i genomsnitt 87 % av bruttoavverkningen. Sedan sjunker uttaget till allt lägre nivå. Eftersom det inte är någon sjunkande trend i värdena för det procentuella uttaget inom kostnadsintervallen upp till och med 36 kr per msf, så bör i de klasserna inga bestånd ha bedömts vara för dyra att hugga — och frekvenskurvan för det faktiska uttaget bör i det intervallet i huvudsak följa bruttoav- verkningens kurva. Med den förutsättning—

Kostnadsklass (kr/maf )

—18 ———21 —24 —27 —30 ——33 ——36 —39 -—42 —45 —48 —51 —54 54+ Alla

Barrvirke, faktiskt uttag i procent av bruttoberäk- ning 56 70 90 83 93 89 84 71 63 41 37 31 14 11 78

N O

_. U'!

U)

Andel av totolvolym (procent) 5

N O

Faktisk ova—x /

_; ul (IJ _, c .— FV- 0 U' |. -1

"TVEKSAM TILLGÅNG"

_; O .

Andel av totolvolym (procent)

18l2IL'3lJ'3'6'L'214'8'51. Drkostnod för borr (kr/m3f)

Figur B.9. Frekvenskurva för bruttoavverkningen av barrvirke, industriområde I + II

en har frekvenskurvan för det faktiska ut- taget transformerats till bruttoavverkning- ens nivå (figur B.10).

De plus- och minusfält som bildas mellan kurvorna till vänster om 36 kr/m3f upp- kommer genom att »uttagsprocenten» i de olika kostnadsklasserna svänger kring me— deltalet, som var 87 %.

Fältet mellan kurvorna till höger om 36 kr visar i vilken utsträckning man har låtit bli att hugga i de dyrare kostnadslägena. Det fältet ger alltså ett mått på praktikens bedömning av den >>tveksamma» tillgången. Denna uppstår som syns inte helt plötsligt vid en viss kostnadsgräns utan successivt. I kostnadsklassen 36—39 kr/m3f har man av- stått från att hugga i ungefär ett fall av fem. i klassen 42—45 kr i ett fall av två, och i klas- sen 51—54 kr i mer än två fall av tre.

En anledning till att den >>tveksamma» tillgången finns inom ett så stort kostnads- intervall är att statsskogsbruket, industri- skogsbruket och leveransskogsbruket har anledning att tillämpa olika kostnadsgrän- ser. Det finns naturligtvis också andra or- saker. Man behöver ju bara tänka på vil- ken mängd personer som har haft att be- sluta i frågan »hugger—hugger ej» -— per- soner med bland annat olika grad av kost- nadsmedvetenhet och med olika grad av optimism eller pessimism i sina bedöm- ningar.

Ett sätt att beräkna vilken »faktisk» kost— nadsgräns som svarar mot den >>tveksam- ma» tillgången i figur B.10 är att söka den

'1'9'2'4'50'56'4'2'118'54 Dr.kostnod för borr (kr/mat)

Figur B.10. »Tveksam tillgång» av barrvirke enligt

jämförelse mellan bruttoavverkningen och det faktiska uttaget, industriom- råde I + II

kostnad där volymen av det som har hug- gits till högre kostnad än den sökta är lika stor som den volym man har avstått från att hugga redan vid lägre kostnad än den sökta — eller, uttryckt med hjälp av beteck- ningarna i figur B.11 man skall söka den kostnad x där fältet A är lika stort som fältet B.

I detta fall blir den sökta kostnaden x lika med 42,5 kr/msf. — Enligt motsvaran- de beräkning för uttaget under de sista fem åren i tioårsmaterialet blir kostnaden lika med 41 kr.

Överensstämmelsen är alltså god mellan den kostnadsgräns på 42 kr/maf som har använts för bruttoavverkningen och den som på det här sättet har beräknats för det faktiska uttaget. Det bör observeras att det funna värdet på kostnadsgränsen för det faktiska uttaget även har påverkats av de specifika kostnadsgränser som eventuellt

N O

_. 'i'

_. '?

Andel av totalvolym (procent)

18 ZL 30 36 X LG 51. Dr.kostnod för borr(kr/m3f)

Figur B.] ]. Schematisk framställning av barrvirkets

»faktiska» kostnadsgräns, industriom- råde I + II

kan ha gällt för inlandsindustrin i jämfö- relse med kustindustrin.

B. 7. Drivningskostnad för »typträd»

I syfte att belysa variationerna i kost— nadsnivå inom och mellan de olika delom- rådena mera detaljerat än vad som har gjorts i de föregående avsnitten, har driv— ningskostnaderna vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning» beräknats för olika >>typträd».

För varje taxeringstrakt, där minst någon av provytorna har fallit på skogsmark, har kostnaden beräknats för fyra olika grova träd med diametrarna 10, 15, 20 och 30 cm på bark i brösthöjd av vartdera trädslaget tall, gran och björk. På samma sätt som i de tidigare beräkningarna har hänsyn tagits, så långt detta varit möjligt, till regionala skillnader hos typträden i frå- ga om stamvolym, kvistighetsgrad m.m. Stämplingstätheten har satts till ca 50 mssk per ha och motsvarar sålunda en tät gallring eller en gles slutavverkning. Denna metod att belysa avsättningsläget är i princip den- samma som förut har använts vid en un- dersökning i Jämtland (Undersökning rö- rande avsättningslägen för skog och skogs- mark i Jämtlands län. Medd. från St. skogs- forskningsinst. Bd 51:4. Nilsson och von Segebaden 1962).

Resultatet av kostnadsberäkningen för typträden redovisas här på följande sätt. Varje delområde har delats in i ett antal sneda rutor, parallellogrammer, så att det inom varje ruta finns endast en taxerings— trakt. (Skillnader i rutstorlek har uppkom- mit genom att »trakttätheten» växlar mel- lan olika områden samt i Härjedalen och Hälsingland dessutom genom att trakttät— heten ökats fr.o.m. år 1963.) I rutorna har sedan, för tall och gran, typträdens driv- ningskostnad i förhållande till 42 kr-gränsen markerats (figur B.12). — Detaljerade re- sultattabeller, med totala kostnaden och del- kostnaden för huggning resp. körning an- given i kr/maf för varje typträd, finns tillgängliga vid institutionen för skogstaxe- ring.

Figur B.12 ger ett påtagligt intryck av hur kostnadsnivån växlar från låga vär- den närmast kusten och längs huvudälvar— ha till mycket höga värden ovanför och kring skogsodlingsgränsen.

Eftersom granen är betydligt mera ar- betskrävande att hugga än tallen, så är ock- så kostnadsnivån högre för gran än för tall. Figuren ger ett klart utslag för detta.

Till följd av att flera av de i tidsfunktio- nerna ingående grundfaktorerna har beräk- nats såsom av varandra oberoende medel- tal för län eller länsdelar har i stället för kontinuerliga övergångar erhållits vissa hopp i kostnadsnivån just i områdesgränserna. Sådan diskontinuitet i kostnaden per volym- enhet är särskilt märkbar beträffande 10 cm-trädet beroende på den låga gagnvirkes— volymen för detta.

Typträdens drivningskostnad så som den har beräknats och redovisats här kan inte direkt användas för att illustrera den minsta uttagbara träddimensionen. I ett sådant fall måste även frågan om marginalkostnader och marginalkvantiteter beaktas. (Se bl.a. Variationer i tidsåtgång vid huggning av obarkat virke inom Norrland och Dalarna. Forskningsstiftelsen SDA. Medd. nr 71. Ki- lander 1961.)

B.8. Slutord

Som framgått av det föregående har kost- nadsutredningen baserats på en för dagen konventionell drivningsteknik inom stor- skogsbruket. Kommer om några år den fortgående rationaliseringen av drivnings- arbetena att radikalt ha ändrat kostnads- nivån? Vad kan man därvidlag vänta sig av de mera högmekaniserade drivningssystem som just nu introduceras hos oss?

Den konventionella drivningstekniken in- rymmer ehuru relativt väl utprovad — fortfarande goda möjligheter till rationalise— ringar. Dessa torde dock knappast komma att medföra större ändringar i kostnads— sambanden mellan olika diameterklasser, körväglängder o. 1. Ej heller torde de fullt ut kunna kompensera den allmänna kost-

Figur B.12. Drivningskostnad för »typträd» av tal] resp. gran (se nästa sida) vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», industriområde I och II

Beteckningar: 5 42 kr/maf > 42 kr/maf

Gult IO cm-trädet

Grönt 15 » 10 cm-trädet Grått 20 » 1 5 » Blått 30 » 20 » Rött — 30 »

nadsstegringen. —- För de högmekaniserade drivningssystemen är det svårt att ännu be— döma den totala kostnadsnivån, indirekta kostnader inräknade. Gemensamt för dessa system är emellertid att de ställer större krav på i första hand grovt virke och hög stämplingstäthet än den konventionella me- toden _ egenskaper som inte kännetecknar skogarna i dåliga avsättningslägen. Vad be- träffar det virke som för dagen är dyrt på grund av att det är klent eller på grund av att virkesförrådet är lågt finns det för när- varande ingenting som talar för en optimis- tisk syn på möjligheterna att sänka kostna- derna eller att ens hålla dem oför- ändrade.

Förteckning över tätorter som ingår i avsättnings-

Underbilaga B. 1

lägesundersökningen

Ånge Järpen Mattmar Mörsil Gargnäs re Duved Vilhelmina Hallen Åsele Svenstavik Dorotea Myrviken

Storuman Gunnarn Tärnaby Sorsele

Tätorter av två slag har tagits med, näm- ligen dels centralorterna i kommunblocken, dels ett antal övriga tätorter, som på det lokala planet bedömts för närvarande och i viss mån inom den närmaste framtiden ha eller komma att få större betydelse för

skogsbruket.

Centralorter

Övr. tätorter inom resp. kommunblock

Centralorter

Övr. tätorter inom resp. kommunblock

Norrbotten Piteå __ Långträsk Alvsbyn Vidsel Arvidsjaur Moskosel Glommersträsk Arjeplog Luleå Råneå Boden Harads Bodträskfors Gunnarsbyn Jokkmokk Kåbdalis Vuollerim Porjus Kalix . Morjärv Överkalix Öv. Lansjärv Haparanda Karungi Övertorneå Svanstein Hedenäset Pajala Tärendö Junosuando Korpilombolo Narken Kitkiöjärvi Gällivare — Malmberget Nattavaara

Nilivaara Ullatti Hakkas Kiruna Svappavaara Vittangi

Västerbotten Umeå Holmsund Holmön Hörnefors Sävar Nordmaling Vindeln Granö Hällnäs sele Vännäs Vännäsby Bjurholm Robertsfors näset Skellefteå Boliden Bureå Burträsk Byske Jörn Lövånger Norsjö Adak —— Adakgruvan Bastuträsk Malåträsk Lycksele Kristineberg rträsk

Fredrika

Västernorrland nge Fränsta Sundsvall Matfors Stöde Timrå Liden Härnösand Kramfors Sollefteå Långsele Näsåker Junsele Ramsele Backe Rossön Hoting Norråker Örnsköldsvik Solberg Bredbyn Björna T rehörningsjö Husum Köpmanholmen

Jämtland Hammarstrand Bispgården Stugun Bräcke Kälarne Gällö Östersund Lit Hammerdal Strömsund Alanås Gäddede Krokom Rötviken Föllinge

Hackås Åsarna Rätan Sveg Ytterhogdal Lillhärdal Linsell Vemdalen Hede Funäsdalen

Hälsingland Söderhamn Skog Ljusne Bergvik Bollnäs Kilafors Alfta Arbrå Edsbyn Ljusdal Los Ramsjö Färila Järvsö Hudiksvall Delsbo Näsviken Enånger Friggesund Bergsjö Harmånger Gnarp Hassela Gästrikland Ockelbo Åmot Lingbo Kopparberg (Falun) Enviken Orsa Älvdalen Särna

BILAGA C

Möjligheterna att genom gödsling öka virkes—

produktionen på fastmark

Av Charles Carbonnier

Genom utförda principförsök är det sedan länge känt att tillförsel av kväve till skogs- mark ökar trädens tillväxt. Ännu för ett par decennier sedan betraktades det emellertid som en utopi att tänka sig gödsling som en lönsam åtgärd i svenskt skogsbruk. Senare försök har emellertid visat att kvävegöds- ling vanligen medför en tillväxtökning av sådan storleksordning att gödsling under vis- sa förutsättningar kan anses lönande. Dessa uppmuntrande resultat utgör bakgrunden till de senaste årens snabbt ökande intresse för skogsgödsling i praktiken.

Ett försök att beräkna möjligheterna till ökning av produktionen genom gödsling förutsätter dels kännedom om tillväxtök- ningens storlek per arealenhet och dels en bestämning av omfattningen av de arealer som kan tänkas bli föremål för gödsling. Tillväxtökningen är i sin tur beroende av bl. a. gödselmedlet, givans storlek samt ståndonens och beståndets tillstånd.

Gödselmedel

Som redan nämnts har hittills utförda göds- lingsförsök på ett övertygande sätt visat att det allmänt råder brist på kväve i våra skogsmarker. Kalkammonsalpeter, 26 % N, och urea, 46% N, kommer främst ifråga vid kvävegödsling av skog på fastmark. Ge- nom sin höga halt av kväve är urea fördel- aktig ur spridningssynpunkt. Enligt både svenska och norska försök ger emellertid urea lägre tillväxtreaktion än kalkammon- salpeter på torra, humusfattiga tallmarker. Urea är därför mindre lämplig som kväve- gödselmedel på bl. a. lättgenomsläppliga vat-

tensediment med svagt utvecklat humusla— ger. På sådana marker bör kalkammonsal— peter användas. I granskog och på alla mar- ker med tjockt humuslager kan däremot urea med fördel användas.

Kvävegivans storlek

Tillväxtreaktionens varaktighet efter kväve- gödsling växlar för olika trädslag men kan för tall anges till 4—6 år och för gran till 7—9 år vid samma giva.

Storleken av den optimala kvävegivan kan inte anges generellt. I vissa fall har man erhållit en mot kvävemängden proportionell tillväxtökning upp till ca 250 kg N per ha. Enligt norska undersökningar skulle den ekonomiskt optimala gödselmängden sanno- likt ligga mellan 150 och 200 kg N per ha. Med hänsyn till risken för skadeverkningar vid större givor, särskilt på humusfattiga marker, kan en giva av 100—150 kg N per ha tills vidare anses lämplig för prak- tiskt bruk.

Beståndets tillstånd

Både tall och gran reagerar likartat för kvä- vegödsling, men tillväxtökningens varaktig- het är, som nämnts, något kortare för tall än för gran. Bortsett från plantskog och mycket gammal skog brukar kvävegödsling ge god verkan i bestånd av alla åldrar.

Man kan nog utgå från att ett gott all- mäntillstånd hos tråden är väsentligt för ett ekonomiskt gott gödslingsresultat. Som gödslingsobjekt bör man därför välja väl-

# .

N .

Årlig tillvbkn. (mask/hu)

vi 3 14 5 5 Årlig tillväxt (mål:/hu)

Beteckningor: N, kg per ho 45-69 100-139 150—200 Kolkammonsolpeter

0 e (Ljungusulpeter) *? Kolkkvöve Ef Kolkkvöveurec 4 Uteo V NPK

Figur C.]. Samband mellan årlig tillväxtökning och ärlig tillväxt i ogödslat bestånd, tallbe- stånd

slutna och välskötta bestånd. Genom tidi- gare gallring bör alltså beståndet vara sam- mansatt av träd med goda stammar och väl utvecklade kronor.

Några försöksresultat

Efter anmodan av Virkesbalansutredningen har domänstyrelsen, skogsstyrelsen och fem av de större skogsbolagen ställt resultat av egna gödslingsförsök till utredningens för- fogande. Försöken, som fördelar sig över hela landet från Norrbotten till Halland, utgör en provkarta på olika kvävegödsel- medel och doseringar samt mark- och be- ståndstyper. Med ledning av uppgifterna i det insända materialet samt från skogshög- skolans egna försök har årlig tillväxtökning beräknats och lagts in på figurerna C.1 och C.2 som funktion av årlig tillväxt i det ogödslade beståndet.

Tallbestånden med låg tillväxt torde ofta stå på mark av sådan beskaffenhet att urea enligt vad tidigare nämnts är olämplig som kvävegödselmedel. Det framgår också av figur C.1 att tillväxtökningen i försök med urea är lägre än i försök med kalkammon- salpeter på lågproduktiva marker. På me-

& i'o Årlig tillväxt (musk/hc)

Figur C.2. Samband mellan ärlig tillväxtökning och ärlig tillväxt i ogödslat beställd, gran- bestånd Beteckningar, se figur C.l

delgoda och bättre marker synes de olika gödselmedlen vara mera likvärdiga.

Figurerna återspeglar även kvävedose- ringens betydelse. Den genomsnittliga nivån hos de värden som svarar mot den lägsta givan (ca 60 kg N) är ungefär hälften av nivån hos de värden som svarar mot en giva av omkring 120 kg N. Den högsta givan (ca 175 kg N), som dock representeras av endast några få försök, har ej ökat tillväxten påtagligt mera än mellangivan.

Materialet är för litet för att den sprid— ning som återstår sedan hänsyn tagits till gödselmedel och givans storlek skall kunna analyseras. Den måste betraktas som ett mått på osäkerheten i beräkningarna.

Skogsgödslingens målsättning

Ett maximalt utnyttjande av de potentiella möjligheterna att öka virkesproduktionen skulle väl innebära att landets hela trädbe- vuxna skogsmarksareal gödslades. Det är troligt att man då skulle kunna registrera en årlig tillväxtökning av storleksordningen kanske 20 51 30 milj. m3sk. En sådan mål- sättning för skogsgödslingen torde emeller- tid inte på länge vara aktuell. Gödslingens omfattning kommer att begränsas till så— dana objekt som ur skogägarens synpunkt kan bedömas som lönsamma.

Om man bortser från överårig skog samt rest— och trasbestånd blir gödsling ekono- miskt fördelaktigare ju närmare slutavverk-

ningen den sätts in, dock självfallet med den reservationen att gödselmedlet skall få tid att verka innan avverkning sker. Detta skulle betyda att gödslingen borde utföras 5 år 10 år före slutavverkningen.

Den produktionsökning som kan uppnås genom gödsling enbart av slutavverknings- bestånd är emellertid ganska begränsad. In- tresset för att utsträcka gödslingen till att omfatta en större del av omloppstiden är därför mycket starkt.

De följande beräkningarna kommer att omfatta huggningsklasserna C——D2 enligt riksskogstaxeringen. Huggningsklass D3 tor- de även innehålla en del för gödsling lämp- liga objekt. Större delen av D3 utgöres emellertid av överårig skog eller skog så nära slutavverkningen att gödsling ej är ak- tuell. Av dessa skäl har D3 uteslutits från beräkningarna.

Beräkning av areal och tillväxt

Den totala arealen i huggningsklasserna C—DZ har reducerats med avseende på slutenhet, trädbestånd och åldersklass. Viss reduktion för höjdläge och bonitet har även utförts.

I beräkningarna ingår sålunda endast be- stånd som hänförts till slutenhet 0,7+ och klassificerats som tallskogar, granskogar, barrblandskogar eller blandade barr- och lövskogar, hållande minst 6/10 barrskog.

Av ovan angivna bestånd har i hugg- ningsklasserna Dl—DZ endast medtagits åldersklasserna III—VII i Norrbottens— Västernorrlands län, åldersklasserna III— VI i Gävleborgs—Värmlands län, åldersklas- serna III—V i Örebro-Gotlands län samt åldersklasserna III—IV i Göteborgs och Bo- hus-Malmöhus län (länen i ordningsföljd enligt tabell C.1).

Från den reducerade arealen borträknas vidare höjdlägen > 300 meter över havet i Norrbottens län och Västerbottens lapp- mark och > 400 meter över havet i övriga Norrland och Kopparbergs län samt boni- tet I och VII—VIII.

Resultatet av riksskogstaxeringen redovi-

SOU 1968: 9

sas ej så detaljerat att de ovan angivna re- duktionerna kunnat genomföras helt invänd- ningsfritt, utan de har delvis fått göras scha- blonmässigt.

Arealer och beräknad årlig tillväxt åter- finnes för län eller länsdelar i tabell C.1. Med ledning av nämnda upgifter samt de i figurerna C.1 och C.2 redovisade samban- den mellan årlig tillväxtökning och ärlig tillväxt i ogödslat bestånd har en skattning av tillväxtökningen genom gödsling utförts. Resultatet av denna skattning har även in- förts i tabell C.1. Beräkningarna förutsätter en giva av omkring 120 kg N per ha som upprepas med 5—7 års mellanrum. Om en femtedel av arealen gödslas varje år dröjer det följaktligen fem år från starten innan den i tabell C.1 redovisade tillväxtökningen uppnås. Beräkningarna förutsätter givetvis även att det är möjligt att genom upprepad gödsling åstadkomma en varaktig tillväxt- ökning av samma storleksordning som de än så länge kortvariga försöken utvisar.

I tabell 0.2 har den beräknade tillväxtök- ningen sammanställts för industriområden med fördelning på ägarkategorier. Här ne— dan följer ett utdrag ur tabellen.

Huggningsklass C—D2

Årlig tillväxt Beräknad

Industri- Areal ökning område I 000 ha 1 000 mask 1 000 mask Ia 735 2 476 1 040 Ib 892 4 383 1 449 II 420 2 206 762 III 909 5 150 1 749 IVa 808 5 071 1 524 IVb 345 2 342 693 V 344 2 325 719 VI 941 6 418 1 870

Riket 5 394 30 371 9 806

Enligt ovan framlagda beräkning skulle den gödslingsbara arealen uppgå till totalt 5,4 milj. ha. Under förutsättning av fem— årigt gödslingsomdrev betyder detta att år- ligen 1,08 milj. ha skulle gödslas. Det är av visst intresse att jämföra sistnämnda areal med skogsgödslingens hittillsvarande

285

Kumminnskl ass C Huggningskl ass Dt ' Årlig iii llx'i ' Ar] 'i ,"; t i ] lvfix L -' ning Oku i ”t' 1 3 1 3 m* sk 111 sk m sk m sk Aron]. 1200 per "per 1300 Areal 1300 .ru-11 por 1300 Län eller länsdel 1000 1111 nr sk ha ha in sk 1000 ha 111' sk ha ha 131 s 1 Norrbottens lappmark 1k,5 39 2,66 1,21 18 9,5 27 2,82 1,28 19 !: Norrbnttcns kustland. 166,31 'lfi't 2,96 1 ,32 206 122,7 38% 3,13 1,31! 173 3 Västerbottens lappmark 20,4 (30 2,93 1 ,19 flll 19,0 02 3,28 1,31 ')?” h Västorbottuns kustland 199,7 738 3,69 1,51 302 1u2,9 5u1 3,78 1,52 21 5 Jämtlands landskap 119,3 50h h,2_ 1,56 186 101,7 M62 w,:u 1,55 15 6 Härjedalen 13,1 55 3,h1 1,5h 20 0,8 18 3,83 1,62 7 Ångermanland 230,0 .103u h,;o 1,h7. 338 183,u 068 1,28 1,71 31! 8 Medelpad 107,% 5 2 5,32 1,77 190 101,9 603 6,02 1,8u 18 9 Hälsingland 227,0 1170 5,13 1,78 006 1u7,9 81% 1,51 1,88 27 10 Gästrikland 50,5 202 5,77 1,91 96 h2,7 263 6,13 2,00 8 11 Särna - Idre 0 , 0 0 — — 1) O ,0 I) — 12 Kopparbergs, exkl. S—I 202,1 9768 l1,(39 1,73 350 lst/1,0 922 3,90 1,81 fill 13 Värmlands 2ok,0 1198 5,87 1,80 375 235,1 1520 u,:u 1,83 NH 1u Örebro 108,3 72 6,65 2,05 222 107,u 700 0,00 1,96 211 15 Västmanlands 71,8 177 6,30 2,1h 162 68,0 411 6,35 2,07 15 16 Uppsala 55,u 375 6,77 2,17 120 ha,8 ahh 7,01 2,10 10 17 Stockholms (39,2 11117 Ö,!US 2,06 llt') 55,9 fl'll h,?R 1,9!) 11 18 Södermanlands 67,5 510 7,56 2,16 106 Hh.1 207 6,7h 2,07 9 10 Östergötlands 92,6 613 6,62 2,10 lph 98,5 681 6,01 2,06 20 20 Skaraborgs 52,0 360 6,87 2,2u 117 59,0 h15 6,03 2,18 13 21 Dalsland 32,6 .208 6,30 1,88 61 32,8 280 0,51 1,86 8 22 Älvsborgs,.våistgötadclcn. 88,8 558 6,2 1,80 103 60,9 505 7,22 1,93 13_ 23 Jönköpings 1hu,5 910 6,51 1,01 276 11h,0 766 6,72 1,93 22 zu Kronobergs 101,3 ohh 6,68 1,95 276 05,h 650 n,01 1,05 18 25 Kalmar 128,1 821 6,51 2,02 259 108,6 UNT 6,12 2,07 22 26 Gotlands 12,0 55 5,2 1,92 25 9,2 ha h,50 2,01 i 2 Göteborg- och Bohus 25,6 170 (3,81 2,01 51 37,3 119 0,00 1,92 3 28 Hallands 29,h 253 8,62 2,19 au 19,6 151 7,01 2,10 & 2 Blekinge 23,5 188 7,99 1,98 h7 17,5 12M 7,09 41,90 3 30 Kristianstads 28,3 229 8,09 2,05 58 22,1 108 7,60 2,06 h 31 Malmöhus 5,2 57 10, 2 2,25 12 2,h 23 0,65 2,18 Riket 2726,7 1h903 5,50 1,80 h007 2309,M 1335? 1,78 1,8h hed

omfattning i Sverige. Enligt föreliggande statistik (Holmen, H. Skogsgödsling i Sve- rige. Växt-Närings-Nytt, häfte 2, 1967) göds- lades under perioden 1962—1966 följande arealer skog på fastmark.

År 1962 1963 1964 1965 1966

Areal,ha 4000 600011500 40000 106000

Av 1966 års gödslingsareal hänför sig 67 % till Norrland, 28 % till Svealand och 5 % till Götaland.

Gödslingsprogram i praktiken

Den framlagda beräkningen kan endast be- traktas som ett försök att under vissa för- utsättningar uppskatta den potentiella pro- duktionsökningen genom gödsling. I prak- tiken kommer gödslingens omfattning att begränsas med hänsyn till de skilda skogs-

286

ägarnas bedömning av gödslingens lönsam- het. Vid denna bedömning är särskilt av- sättningsläget och de enskilda gödslingsob- jektens storlek och utsträckning i terrängen av stor betydelse. För att åstadkomma lämpligt avgränsade områden torde å andra sidan även bestånd som på grund av t. ex. gleshet eller hög lövinblandning undantagits från beräkningarna i viss utsträckning kom- ma att ingå i gödslingsföretag.

En uppfattning om i vilken omfattning gödsling kommer att utföras i praktiken kan erhållas genom att studera av olika skogs- _ ägare utarbetade gödslingsprogram. Domän- ,, styrelsen har nyligen (cirkulärskrivelse nr 1 12/1967) utfärdat nya direktiv för gödslings- v verksamheten på statsskogarna. Enligt di- l rektiven skall kontinuerlig fastmarksgöds— j ling i viss utsträckning införas. Gödslingen || kommer att omfatta »dels äldre bestånd i god kondition (huggningsklass V,), dels me- delålders och äldre gallringsbestånd (hugg-

SOU 1968: 9

Huggningsklass C DZ Årlig tillväxt

Huggningsklass DZ Årlig tillväxt

Okni ng mjsk mjsk por ha

Areal 1800

1000 ha m sk

1000 per 3 ha m sk

Okning 3 1000 '" Sk

per mgsk ha

1,1;

1') ')

2,25 2,83

0,91 1,2'+ 1,07 1,29 1,2 1,28 1,6h 1,80 1,89 1,96

1,67 1,83 1,98 1,89 2,09

2,17 2,12 1177 ”l, 2 1,96 1.93 ') 29

...,—

098

33,9 51,3 43,0 53,3

719

—-—__-.—_---.—._-.

.. N -d mmwubmuknmun

QN PKRONOX-EF-HLXUIQIJQQUIUICD-li

2,11 1,87

CNN] QUICXOCXCXCXCXOxQQQ OO

uwouoquoarcomquowbmouu q . J? .::-

ONNIQ—iCUYUIFJCx—i Puno"

& m

69 882 132 1393 1020 67 2091 1273 2138 601 0

2,70 3,03 3,07 3,71 11.314 31h9 0,86 5762 5,33 5,92 h,81 6,10 6,60 6,32

"0 CDxI 07.21 PU l.) —l

2000 30h5 1528 956 752 801 855 1381 865 098 1177 1855 1708 1603 101 300 has 325 #18 83

lchQT—ll'ol'ål ' OONICXUIP )

») _.

1

u 0 m ;

539515

ningsklass IV)». En ungefärlig beräkning av den gödslingsbara fastmarksarealen har även framlagts, men styrelsen framhåller att visst fältarbete erfordras för att den gödslings- bara arealens omfattning närmare skall kunna preciseras.

I det följande jämföres gödslingsfrekven- sen enligt här framlagd beräkning och en- ligt domänstyrelsens preliminära program. Gödslingsfrekvensen uttrycks därvid som till gödsling föreslagen areal i procent av areal skogsmark. Jämförelsen har begränsats till tre områden (se vidstående tablå).

Jämförelsen försvåras av att domänver- kets och riksskogstaxeringens huggningsklas- ser ej är identiska. Huggningsklasserna IV —Vo torde emellertid närmast motsvara huggningsklasserna D1—D2 enligt riks- skogstaxeringen. Under denna förutsättning är gödslingsfrekvensen avsevärt större en- ligt domänstyrelsens program än enligt den föreliggande beräkningen, vid vilken area-

SOU 1968: 9

30371

Gödslingsbar areal i procent av total skogsmarksareal i huggningsklass

Område Dl—D2 C—DZ

1. Norrbottens och Väster- bottens kustland Medeltal för området Medeltal för 12 revir (huggningsklass IV—Vo) Värmlands, Örebro och Väsnnankuuklän Medeltal för länen Medeltal för 10 revir (huggningsklass IV—VD)

3. Jönköpings, Kalmar och Kronobergs län Medeltal för länen Medeltal för 11 revir (huggningsklass IV—Vo)

len reducerats starkt särskilt med avseende på slutenhet och trädbestånd. I själva ver- ket omfattar den gödslingsbara arealen en— ligt domänstyrelsen 80—100 % av hela arealen i huggningsklasserna Dl—DZ.

287

Huggningsklass C Arlig tillväxt

Huggningsklass D1 Årlig tillväxt

Okning Okninn 3 3 3 3 m sk m sk m sk m sk

Industri- " Areal 1200 per per 1300 Areal 1300 per per 1200 område Agargrupp 1000 ha m sk ha ha m sk 1000 ha m sk ha ha m'sk Ia Kronosk. 113,7 359 15h 86,7 286 123 övr. allm. 9,8 30 13 7.7 25 11 BD + AC gktieb. 79,7 276 115 59,3 212 87 Ovr. ensk. 187,8 635 268 1uo,u u91 206 Summa 391,0 1300 3,32 1,41 550 294,1 1o1h 3,h5 1,h5 027 Ib Kronosk. 3h,7 160 54 29,2 15u 50 Övr. allm. 13,3 59 21 11,3 56 19 Y + z: _Aktieb. 199,7 920 312 169,2 891 288 Jämtlands Övr. ensk. 209,0 967 327 177,3 932 302 landskap Summa. 11507 2110 11,62 1,56 70 387,o 2033 5,25 1,70 019 II Kronosk. 15,; 77 2 9,7 53 18 Övr. allm. 11,9 61 21 7,6 u2 15 2: Härjed. åktieb. 101,0 5ou 178 63,3 3uu 118 + X: Häl— Ovr. ensk. 112,9 572 200 72,1 39u 135 Singland Summa 201,0 121h 5,00 1,77 ggg 15217 333 5,65 1,87 336 III hronosk. 36, 5 200 70 2,6 187 63 Öxr allm. hu,2 253 86 39,2 230 77 x: Gästr.l. Aktieb. 1ho,2 768 266 125,3 713 232 + 0 + U + Övr. ensk. 232,1 131h hh9 20h,7 1183 397 "' C + B Summa. 453,11 2539 5,60 1,92 871 nous 2313 5,76 1,9!» 779 IVa kronosk. 21,9 1h3 hh 52,8 1h9 HM Ovr. allm. 15 f 98 30 17,1 110 33 S + T + aktieb. 109,1 665 207 125,1 792 233 + P: Dals— Ovr. onsk. 198,k 1220 378 230,3 1h67 #29 land Summa 34109 2126 6,17 1,33 659 395.3 2518 6,37 1,87 73.9 IVb Kronosk. 12,3 82 25 11,7 82 24 Ovr. allm. 10,0 66 20 9,1 Gu 19 P: Västerg. aktieb. 9,7 öh 19 9, 0 63 19 + R + 0 Ovr. ensk. 130,8 881 267 117, 3 830 237 Summa 166,8 1093 6,55 1,99 ho1 1u7,1 1039 7,06 2,03 299 V Kronosk. 13,H 93 28 11,8 80 äh Övr. allm. 13,9 96 30 11,9 80 25 D + E + 1 Aktieb. 18,2 123 38 17,0 119 36 Övr. ensk. 127,5 866 269 110,7 741 228 Summa 173,0 1178 6,81 2,11 365 151,8 1020 6,72 2,06 313 VI Kronosk. 29,6 201 59 23,0 155 146 Övr.a11m. 21,8 153 #3 16, 3 112 53 H + F + G + aktieb. 3u,5 231 68 25, 5 172 50 + K + M + Ovr. ensk. h1u,h asus 821 31u, 8 21h3 627 + L + N Summa 500,3 3h33 6,86 1,98 991 379,6 2582 6,80 1,99 756 Riket kronosk. 277,3 1319 #61 227,5 11Ä6 392 Ovr. allm. 1uo,h 816 264 120,2 719 232 nktieb. 692,1 3555 1203 59h,1 3306 1073 Ovr. ensk. 1616,9 9303 2979 1367,6 8181 2561 Summa 2726,7 1h993 5,50 1,80 h9o7 2309,h 13352 5,78 1,8h h258

288. SOIII968z9

Huggningsklass D2 Huggningsklass C — D2 Arlip tillväxt Årlig tillväxt Ökning Ökning 3 _ 3 _ 3 _ 3 _ A 1000 m sk m sk 1000 1000 m sk m sk 1000

real 3 per per 1 Areal 1 per por 3 1000 ha m'sk ha ha m'sk 1000 ha m*sk ha ha m sk 2,7 30 16 213,1 689 293 1,1 3 1 18,6 58, 25 11,6 30 13 15016 527 217 29,8 81 31 353,0 1207 505 50,2 162 3,23 1,21 03 735,3 2976 3,37 1,91 1090 3,6 12 6 67,5 33: 110 1,9 6 2 26,0 121 92 20,0 105 33 389,8 1920 633 2 ,2 111 35 908,5 7010 669 98,1 290 11,99 1,59 76 891,51 31383 9,91 1,6: 1990 1,7 10 3 26,6 190 98 1,3 8 2 20,8 r11 38 11,2 66 21 175,5 919 317 12,5 75 29 197,51 1091 359 26,7 159 5,99 1,86 50 920,9 2206 5,21 1,81 762 9,3 29 8 73,9 915 191 5,0 28 9 88,9 511 72 17,3 95 32 283,0 1576 590 27,0 151 50 963,8 2098 896 53,8 298 5,55 1,89 99 908,0 5150 3,67 1,92 17310 3,9 21 7 98,1 313 95 2,8 18 5 35,9 226 08 23,5 198 99 25,,7 1605 989 38,0 290 70 966,7 2927 77 67,7 927 6,30 1,86 126 807,9 5071 0,28 1,89 1529 2,6 17 5 26,6 181 59 1,9 13 9 21,0 191 93 2,0 13 9 20,7 190 92 29,9 167 50 21110 1878 559 31,9 210 0,69 2,01 63 395,3 239: 6,78 2,01 693 1,5 10 3 26,7 183 53 1,5 10 3 27,3 180 58 2,2 15 5 37.8 257 79 1378 2 30 252,0 1699 527 19,0 12 6,67 2,15 91 393,8 232, 6,76 2,09 710 3,6 29 7 51,2 380 112 2,6 17 5 90,7 282 81 [#13 28 9 69,3 931 121; 51,0 339 102 780,2 532 1550 61,5 903 6,55 2,00 123 991,9 6918 6,82 1,99 1870 33,9 163 55 538,2 2628 908 17,6 103 31 278,2 1638 527 93,2 509 163 1379,9 7370 2939 219,2 1251 392 3198,7 18735 5932

3581Ä 2026 5,65 1179 691 539Å.5 30371 5,63 1,82 9806

De beräknade gödslingsbara arealerna i huggningsklasserna C—DZ överstiger med 10—40 % av domänstyrelsen angivna area- ler i huggningsklasserna IV—Vo. Det bör emellertid understrykas att domänstyrelsens beräkning är preliminär och kommer att följas av en inventering på marken, innan programmet genomförs.

Svenska Cellulosa Aktiebolaget bedriver en mycket omfattande gödslingsverksamhet (se Hagner, S., Johansson, B., Saraste, J. och Åhgren, A. Virkesframställning genom skogsgödsling. Sveriges Skogsvårdsförbunds tidskrift, häfte 2, 1966). Till grund för SCAs skogsmarksgödsling ligger en beståndsvis in- ventering av skogsmarken med gruppering av objekten efter bedömning av gödslingens lönsamhet. Enligt planen för år 1966 skulle omkring 60000 ha av SCAs skogsinnehav gödslas. Det beräknas att kontinuerliga gödslingar av 1966 års omfattning skulle medföra en successiv produktionsökning, som efter ett gödslingsomdrev (7 år) skulle vara av storleksordningen 550000 mask. Författarna till ovannämnda uppsats gör även gällande att om hela Sveriges skogs- marksareal gjordes till föremål för en göds- lingsaktivitet av SCAs omfattning skulle man kunna räkna med en successiv pro— duktionsökning av upp emot 10 milj. mssk per år.

BILAGA D

Möjligheterna att höja skogsproduktionen genom dikning och gödsling av torvmark

Av Hilmar Holmen

Man har i vårt land under minst ett par hundra år varit uppmärksam på att över- skott av vatten utgör hinder för trädväxten. De äldsta dikningsområden som bär skog har sannolikt ej varit avsedda för skogs- produktion utan består av odlingsmark som övergivits. Dock får man anta, att resulta- ten av dessa tidiga dikningar kom att utgöra impulsen till den skogsdikningsperiod, som började mot slutet av förra seklet och som nådde sin kulmen omkring år 1930. Ät- skilliga av de dikningsföretag som kom till under denna tid har dock inte resulterat i de framgångar som från olika håll förut- sades.

Vid mitten av 1800-talet instiftades Svenska Mosskulturföreningen, vars uppgift var att främja uppodlingen av myrmarker- na, främst för jordbruk, men också för skogsbruk fanns intresse härvidlag. Detta framgår av åtskilliga av de uppsatser som har publicerats i föreningens tidskrift.

Två av föreningens stora verksamhets- grenar var att utröna torvmarkernas växt- näringsförhållanden och att systematisera dessa markers vegetation. Slutligen skulle härav en syntes göras, så att man med led- ning av vegetationen, i åtminstone grova drag, skulle kunna göra en bedömning av markens växtnäringstillstånd. Man kan här jämföra med skogstyplärans utveckling och betydelse för bonitering av skog på fastmark.

Det blev tidigt klart, att torvmarkerna förutom ifråga om vattenförhållandena skil- jer sig i näringsekologiskt grundläggande avseenden från fastmarkerna (se närmare nedan). Dessa rön, som visserligen gjordes inom jordbruket, blev länge obeaktade vid planläggningen av skogsdikningsföretag. I

SOU 1968: 9

Sverige var det egentligen inte förrän fram på 1930-talet, som det med skärpa fram- hölls, att torvmarkernas växtnäringsförhål- landen har ett avgörande inflytande på de- ras utveckling till produktiv skogsmark. Samma erfarenhet gjordes i Storbritannien blott ett fåtal år tidigare.

Vi känner sålunda idag till flera väsent- liga förhållanden som måste beaktas vid be- dömning av torvmarker som tänkbara om- råden för skoglig produktion. Sådana är vatten-, närings- och klimatförhållandena. Vatten- och näringsförhållandena kan nu- mera tämligen enkelt påverkas av männi- skan i en för hennes syfte gynnsam rikt- ning. Klimatförhållandena får däremot ses som en opåverkbar del i detta komplex.

Med den nu skisserade bakgrunden kan man försöka närma sig frågan hur stor del av landets torvmarker som skulle kunna nyttiggöras för skogsproduktion. Det är an- geläget att framhålla, att den bedömning som här har gjorts utgår från vad som bio- logiskt kan betraktas som användbara om- råden och med användande av tillgängliga hjälpmedel (maskiner, handelsgödselmedel).

Tidigare utredningar

Flera sammanställningar har gjorts över >>behovet>> av Skogsdikning i landet. 1931 års skogssakkunniga angav i ett betänkande (SOU 1933: 2), att den samlade arealen dik- ningsmarker utgjorde ca 2,6 milj. ha, varav 1,6 milj. ha sumpskog och 1 milj. ha myr. Underlag för denna bedömning var en ut- redning av dåvarande docenten Carl Malm- ström, som genom fältstudier i olika delar

291

av landet hade erhållit en bild av olika torvmarkers utveckling efter dikning.

I en utredning år 1946 (SOU 1946: 41) upptar skogsstyrelsen de »dikningsbara mar— kerna» på enskild mark till 1 milj. ha, vil- ket totalt för enskild och allmän mark be- tyder ca 1,2 milj. ha myr och sumpskog.

På basis av andra riksskogstaxeringen upptar också Näslund (81) totalt 1,2 milj. ha som dikningsbar torvmark. Härvid har inte heller skillnad gjorts mellan »myr» och »sumpskog», vilken uppdelning regelbundet återfinnes i riksskogstaxeringens översikter.

I »Skogsvården å enskilda skogar» (SOU 1958: 30) återkommer arealuppgiften 1,2 milj. ha och även nu utan åtskillnad mellan myr och sumpskog.

Skogsdikning och gödsling av torvmark i Sverige och några andra länder

Skogsodling på torvmark torde för närva- rande bland alla världens länder med en väl- utvecklad skogsnäring ha sin relativt såväl som absolut största omfattning i Finland. Av landets ursprungligen ca 10 milj. ha torv- marker har mer än 2 milj. ha dikats för skogsbörd (varav större delen efter andra världskriget) och man räknar med att ytter- ligare 4 å 5 milj. ha torvmark, enligt nu- varande normer, är lämpad för skogsdik- ning. Skogsdikningen omfattade år 1966 en beräknad areal av 260000 ha och denna areal avses höjas till 300 000—350 000 ha redan inom en femårsperiod (5). Av den totala gödslingsarealen år 1966, 50000 ha, utgjordes 33 000 ha, dvs. två tredjedelar av torvmark.

I Norge har arealen nydikad torvmark under de senaste åren utgjort 10 000— 12 000 ha. Härav gödslades under år 1966 ca 2000 ha, vilken andel dock betraktas som för liten med hänsyn till de förhållan- devis näringsfattiga myrtyper som har di- kats. Den totala skogsgödslingsarealen i Norge utgjorde år 1966 omkring 10 000 ha, varav torvmarkerna sålunda bidrog med ungefär 20 % .

För Sveriges del redovisas inte totalarea- len dikad torvmark, utan tillgänglig statistik

292

upptar endast längden av grävda diken, vil- ken under den senaste tioårsperioden har legat omkring 3 000 km per år (se figur D.1). Med en angiven båtnadsareal av 5— 6 ha per km dikeslängd motsvarar detta en dränerad areal av 15 OOO—18000 ha per år. Emellertid kan man anta, att en bety— dande del av angiven dikeslängd utgöres av bäckrensningar, kompletteringar av äldre dikningsföretag o. d. Den egentliga nydikade arealen torde sålunda vara mindre. Därtill kan ifrågasättas om det är möjligt att räkna med så hög genomsnittlig båtnadsareal som 5—6 ha per km dikeslängd vid nydikning. Detta innebär en dikningstäthet av 167—— 200 m/ha, vilket torde vara tillräckligt en- dast för de dikningsobjekt som är lättast att avvattna.

Fram till år 1960 kan man beräkna, att de skogsdikningar som utförts i landet har

1 Se litteraturförteckning, s. 300.

7000—

(km)

,— o o o

Färdigställd dikeslängd

7 t' ' 1 1870 1900 1930 1950

Figur D.] . Skogsdikning i Sverige åren 1873 ——]965

SOU 1968: 9

motsvarat en båtnadsareal av 650 000— 700 000 ha enligt dikningsplanerna. Hur stor torvmarksareal som verkligen gjorts skogbärande eller där produktionen höjts är inte möjligt att ange noggrant, men den kan grovt uppskattas till 300 000—350 000 ha. dvs. omkring hälften av >>båtnadsareaf len». Parentetiskt kan här infogas, att det är den dikade. icke-skogbärande eller låg- produktiva torvmarksarealen, som vid nu tillämpad skogsgödsling bör utgöra de först aktuella gödslingsobjekten. En dikesrens- ning eller en komplettering av befintligt di- kessystem kan dock i många fall vara be— hövlig.

Den praktiska torvmarksgödslingen i Sverige har hittills haft mycket ringa om- fattning. Under år 1966 redovisades sålun- da en gödslad torvmarksareal av mindre än 1000 ha, dvs. en knapp procent av den totala gödslingsarealen i landet detta år. (Jämför ovan med motsvarande andel i Finland och Norge.)

Även i andra länder förekommer utdik- ning och skogsodling av torvmark med av— sikt att överföra den till produktiv skogs- mark. I Sovjetunionen har sålunda torv- marksdikningen nått en avsevärd omfatt— ning, eller ca 150000 ha år 1965 (2). I Storbritannien och på Irland fortskrider ut- dikningen av torvmarker med sådan intensi- tet, att man från naturskyddshåll är allvar— ligt oroad för denna naturtyps framtida existens. I flera mellaneuropeiska länder (Tyskland, Holland, Belgien, Schweiz) har exploateringen nått så långt, att det knap- past finns några av människan opåverkade torvmarker kvar.

T orvmark som skoglig ståndart

På grundval av innehåll av organiskt mate— rial brukar två huvudgrupper av jordar ur- skiljas: minerogena jordar eller fastmarks— jordar och organogena jordar till vilka torv- jordarna hör. Som organogena brukar mer eller mindre godtyckligt uppfattas jordar med mer än 20 år 25 % organisk substans (bestämd som glödgningsförlust). Övre grän-

sen för torvjordarnas halt av organisk sub— stans ligger mellan 99 och 100 %.

Det är bl. a. torvens höga halt av orga- nisk substans som ger den dess speciella fysikaliska och kemiska egenskaper. Bland de fysikaliska kan särskilt den låga densite- ten och den stora vattenhållande förmågan framhållas.

Torvjordarnas kemiska egenskaper avvi— ker i flera avseenden från mineraljordarnas. Sålunda är den genomsnittliga halten av kväve hög i jämförelse med den hos en mineraljord. Huvuddelen av detta kväve är dock bundet i komplicerad organisk form, varigenom det inte är omedelbart tillgäng- ligt för växterna. Mängden kväve i marken, uttryckt i t. ex. kg per ha, är vanligen stor och under de allra flesta förhållanden så stor, att den del som finns i markens yt- skikt (rotzonen) gott och väl förslår för att försörja en trädgeneration. I exempelvis en mossetorvmark (tillhörande de näringsfatti- gaste myrtyperna) kan förrådet av totalkvä- ve uppgå till 2—3 ton per ha till en halv meters djup och i en kärrtorvmark till 15— 20 ton per ha eller mer till samma djup. Som jämförelse kan nämnas, att kväveinne- hållet i ett välväxande granbestånd på torv- mark i Mellansverige, med ett virkesförråd av drygt 300 m3 per ha, har befunnits vara ca 600 kg per ha (hela träden inklusive rötter).

En av uppgifterna vid behandlingen av torvmarker för skogsproduktion bör därför vara att söka nyttiggöra det bundna kvävet och göra detta åtkomligt för växterna. Det- ta sker delvis genom regleringen av vatten- ståndet i marken, vilket inställes på en så- dan nivå att genomluftningen i rotzonen ökar, varvid en omsättning kan komma igång av de i det organiska materialet bundna näringsämnena. En sådan omsättning kan också stimuleras genom tillförsel av lättlös— ligt kväve och av fosfor. Gödslingen inrik- tas sålunda till en del på att göra befintligt förråd av kväve tillgängligt.

Om man ser till mängderna av olika växt- näringsämnen är sålunda kvävet sällan ett bristämne i torvmarker för de trädarter som normalt odlas. Typiska bristämnen är där-

emot kalium och fosfor. Gödsling med des- sa ämnen får därför i flertalet fall ses som ofrånkomlig vid skogsodling på djup torv- mark. Det är också karakteristiskt att hu- vuddelen av både kalium och fosfor är 10- kaliserad till torvens ytskikt, medan kvävet har en i stort sett jämn fördelning i en ver- tikalprofil i marken. Härmed antydes att sänkningen av vattenståndet vid dikning inte behöver göras särskilt stor med hänsyn till möjligheterna att utnyttja förråden av de naturligt förekommande växtnäringsämnena.

De nu skisserade huvuddragen i torvjor- darnas näringsförhållanden anger den prin- cipiella skillnaden mot fastmarksjordarna: dvs. i torvjordar vanligen god tillgång på kväve och liten tillgång på kalium och fos- for mot god tillgång på särskilt kalium men också fosfor och liten tillgång på tillgängligt kväve i fastmarksjordar.

Vid gödsling av torvmarker tillföres så stora mängder av kalium och fosfor, att de förslår för minst 20—25 år. Av fosfor kan, utan att det har skadligt inflytande. t.o.m. tillföras så mycket, att det kan täcka be- hovet för en hel trädgeneration. Även av kaliumhaltiga gödselmedel (åtminstone så— dana baserade på kaliumsulfat) kan mycket stora mängder tillföras, men risken är här stor, att den del som inte inom måttlig tid förbrukas av ett träd- eller plantbestånd ur- lakas och förloras. I jämförelse härmed kan anges, att den kvävegödsling som sker på fastmark har en varaktighet av 5—7 år. Detta innebär, att man behöver gödsla en torvmark högst en fjärdedel så ofta som en fastmark, vartill gödslingen i huvudsak sker med fosfor- och kaliumhaltiga gödselmedel, vilka i regel är billigare än kvävegödsel- medlen som används för fastmarkerna. I gengäld måste man tillföra större mängder gödselmedel på torvmark än på fastmark, varigenom totalkostnaden vid gödslingstill- fället ändå blir något högre för torvmark.

Försöksverksamhet rörande skogs- produktion pa' torvmark

Försök med växtnäringstillförsel till torv- mark för att erhålla skogsväxt, eller för att

förbättra tillväxten hos befintliga träd- eller plantbestånd har i vårt land en ungefär halvsekellång hävd. Några av de första ex- perimenten utgjordes av enkla demonstra- tionsytor vilka gödslades med bl. a. träaska (6). Efterhand har försökstekniken förfi- nats, särskilt sedan handelsgödselmedlen in- troducerats i skogliga sammanhang. Dessa har bl.a. den fördelen framför träaska, att deras bestämda sammansättning gör att det finns praktiskt taget obegränsade möjlighe- ter att variera proportionerna mellan de verksamma ämnena. Flera av de gamla ask- försöken vidmakthålles ändå, eftersom de ger värdefulla upplysningar om t. ex. verk- ningstiden för vissa kända näringsämnestill- satser.

Med stöd av hittills erhållna resultat av försök med torvmarksgödsling och av torv- analyser vet man, att huvuddelen av alla torvmarker är fosfor- och kaliumfattiga. varför tillförsel av dessa ämnen i första hand är nödvändig för att uppnå tillfreds- ställande skogsväxt (jämför föregående av- snitt). Det har också framkommit, att brist på kalium är särskilt utpräglad för kärrtorv- markerna inom landets kalkrika områden (kambrosilurområdena). Vidare har det visat sig. att tillförsel av kväve är behövlig på mossetorvmarker och kärrtorvmarker med lågförmultnad torv (jämför föregående av- snitt), varvid det ofta synes förslå med en rätt liten kvävegiva.

Vid skogshögskolan har under de senas- te 10—l5 åren en hel del nya försök till- kommit. Det har varit en strävan att göra dessa så varierade som möjligt med av- seeende såväl på olika torvmarkstyper som på studiet av effekten av tillförsel av olika växtnäringsämnen och olika mängder av dessa. Den regionala fördelningen av för- söksområdena är dock ännu inte tillfreds- ställande. Sålunda saknar skogshögskolan mera differentierade försök på torvmark inom hela Norrlands inland, och i kustlandet är antalet mycket litet. Följden härav är, att möjligheterna att med större säkerhet kunna uttala sig om torvmarkernas utveck- ling efter dikning och gödsling är avgjort sämre för Norrland än för landet i övrigt.

Vid 1966 års riksdag beviljades ett sär- skilt anslag för undersökningar rörande me- kaniserad skogsdikning samt gödsling av torvmark. Genom tillkomsten av detta an- slag vidgas möjligheterna till en geografiskt bättre spridning av experimentområdena, varigenom även torvmarkerna i Norrlands inland kan bli representerade bland dessa. Bland nya grenar i försöksverksamheten bör också nämnas planerade försök med olika planteringsmetoder och med olika trädslag vid skogsodling på myr. För många av de trädlösa torvmarkerna får det ses som nöd- vändigt med någon form av skogsodling, då det spontana plantbeståndet ofta är alltför glest eller ojämnt. Det får därför ses som angeläget. att försöksverksamheten så tidigt som möjligt inriktas på att erhålla tillräcklig kunskap om lämpliga skogsodlingsmetoder på torvmark.

Produktionsresultat på torvmark

Torvmarkernas virkesavkastning efter dik- ning har i vårt land inte varit föremål för regionala översikter utan förekommande uppgifter refererar till studier av mer eller mindre lokal natur. På grund av de stude- rade områdenas geografiska spridning kan dock en del uppgifter erhållas om trädbe- ståndens produktion på olika torvmarksty- per. Enligt ett exempel från Uppland har för några olika typer registrerats en löpande tillväxt av 3.5—15,0 m3/ha och år och en totalproduktion mellan 75 och 450 m3/ha vid beståndsåldrar mellan 45 och 70 år (4). I Västerbottens kustland har på några se- dan ungefär 50 år avdikade områden en totalproduktion av 125—250 m3/ha upp- nåtts. Den löpande tillväxten har i bästa fall uppgått till 7 m3/ha och år. Vid Hörnefors i Ångermanland har på mycket god torv- mark totalproduktionen uppgått till närmare 500 m3/ha och tillväxten var 60 år efter dik- ningen mer än 10 m3/ha och år.

I Finland där torvmarksläran får ses som synnerligen högt utvecklad har flera tillväxt- scheman framlagts under årens lopp. Ett utdrag ur ett av de senaste kan anföras (3).

Schemat upptar produktionsresultat efter dikning av olika myrtyper och vid olika vir- kesförråd hos befintliga bestånd. Här åter- ges endast värdena vid ett virkesförråd av 80 m3/ha i olika klimatzoner och för några olika torvmarkstyper.

Klimatzon

I II III IV

Torvmarkstyp Löpande tillväxt, m3/ha/år

Örtrikt grankärr Blåbärsrikt kärr Egentlig starrmyr Rismyr

De angivna värdena bör uppfattas som exempel på vad som kan uppnås endast ge- nom dikning. En ytterligare tillväxtökning genom gödsling har sålunda ej beaktats i detta sammanhang.

Effekten av gödsling kan ses från två si- dor. Dels i form av den tillväxtstegring, som kan erhållas hos redan befintliga trädbe— stånd på torvmarker, dels i form av den möj- lighet som finnes att för skoglig produktion invinna också sådana torvmarksområden vil- kas improduktivitet skulle bestå utan göds- ling.

Uppgifter om tillväxteffekten efter göds- ling är förhållandevis sparsamma, men med stöd av de erfarenheter som finns och de tillväxtresultat som kan skönjas i pågående försök, framgår fullt klart att betydande till— växtvinster kan erhållas genom torvmarks- gödsling. Det sannolikt mest kända försöks- området i Sverige, Hällmyrarna i Västerbot- ten (1, 6), är nu 40—50 år gammalt och resultaten härifrån har tydligt visat, att det genom gödsling går att omföra en tidigare dikad, men likväl skoglös myr till väl pro- ducerande skogsmark (tablå 1).

Följande exempel gäller ett försök 1 Upp- land (9) på en helt annan torvmarkstyp, en typ som kan ses som representativ för lan- dets kambrosilurområden (tablå 2).

Båda de anförda exemplen stöds av lik- nande försök inom andra områden, men de är ändå för fåtaliga för att det skall vara möjligt att åstadkomma ens närmevärden

Tablå I . Ungefärlig mängd växtnäring tillförd nzed träaska i försöken på N. och S. Hällmyren

samt produktionsresultat år i 963

Tillförd växtnäring kg per ha

Lokal och behandling P K

Årlig tillväxt 1958—1963 mask/ha

Medel- till- växt

mask/ha

Total- produk- tion

CaO mssk/ha

N. Hällmyren, 12,5 ton träaska år 1926 S. Hällmyren, 3,3 ton träaska år 1918

110 200

30 50

för olika torvmarkstypers avkastningsförmå— ga efter gödsling inom olika delar av lan- det. Som en generell slutsats kan anges, att boniteten för en dikad och gödslad torv- mark kommer att bli minst lika hög som eller högre än den genomsnittliga boniteten för motsvarande områdes fastmarksskogar. ' Det ovan anförda gäller i huvudsak klas- sifikationsenheten »myr» (enl. riksskogstaxe- ringens indelning). >>Sumpskogarna>> (enl. samma indelning) bör som objekt för ut- ökad virkesproduktion bedömas som ännu fördelaktigare, dels på grund av att ett pro- ducerande bestånd redan finns, dels därför att torvdjupet i regel är mindre och därmed den spontana näringsförsörjningen bättre. Jämför de i tabell D.5 tillämpade reduk- tionstalen för myr och sumpskog.

Nutida förutsättningar för skogspro- duktion på torvmark

Vid en värdering av dagens situation beträf— fande torvmarkers invinnande för skoglig produktion eller höjd produktion på marker

5 750 185 7,2

1 500 114 2,5 2,4

där skog redan finnes, har förutsättningarna ändrats väsentligt bara under de senaste tio åren. Åtskillig maskinell utrustning har tillkommit och är under vidare utveckling och handelsgödselmedlen har införts i skogs- bruket som en betydelsefull produktionsfak- tor. Tidigare stränga urval av dikningsobjek— ten har härigenom kunnat mildras väsentligt. Strängt taget är nu endast klimatet hindran- de för ett totalt utnyttjande av torvmarker- na, då torven kan betraktas som enbart ett fysikaliskt substrat, vars näringsnivå kan regleras efter växternas behov.

Bedömd areal torvmark som kan över- föras till produktiv skogsmark

I det föregående har några förutsättningar granskats avseende möjligheterna att över- föra improduktiva torvmarker till produktivt tillstånd eller att höja lågproduktiva torv— marksskogars avkastning. Med ledning här- av kan en bruttoareal för dylika marker framräknas (tabell D.l——D.4). Det finns dock en del faktorer som nödvändiggör en

Tablå 2. Gödslingsförsök på dikad kårrtorrmark i Uppland. Beståndsvårde/z efter gallring år 1955 och tillväxtmämingar åren 1959 och 1964. En ensidig fosforgöds/ing har förstärkt kaliumbristen

Antal stammar per ha

Tillförd växtnäring (december 1953) kg per ha

Medel- diameter cm

Medel- höjd Tall—1— m gran

Årlig tillväxt mask per ha

1960—— 1964

1955—

Björk 1959

10,6 10,6 10,5 11,0

346 245 381 498

Utan gödsling 100? NOK IOOP + 100 K

10,1 9,8 9,4 10,2

1 601 1 379 1 394 1 475

Tabell D.]. Myr, genom dikning och gödsling utnyttjbar bruttoareal fördelad på områden och ht'ijdlägesklasser1

Måttenhet: 1 000 ha

Industri— område

.Höjd över havet i meter 0—100 101—200 201-300 Län eller länsdel 301—500 Summa 6146

— 228 314 316 — 73

203 88 201

38 1014

Gästrikland 1 35 Kopparbergs _ 97 189 Stockholms 15 Uppsala 19 Västmanlands 37

Värmlands 1h3 Örebro 59 Dalsland 29

+”

Norrbottens kustland 2 Xorrbottens lappmark Västerbottens kustland Västerbottens lappmark

n öLou

wäd vrouw "utom

wUtOUt m mle—l

Jämtlands landskap Västernorrlands

m JHJ Oxmxlo »-

Hälsingland Härjedalen

i I m

J A I I & H bru

Älvsborgs, västgötadelen 89 Skaraborgs 39 Göteborg och Bohus zu Södermanlands 16 Ostorgötlands 31 Gotlands 15

Jönköpings 128 Kronobergs 113 Kalmar 27 Blekinge 5 Kristianstads Bh Malmöhus li. Hallands 56

1) Höjdlägesklasser anges för Norrland samt för Kopparbergs och Värmlands län. Alla angivna arealer hänför sig till landet nedom skoggränsen.

reduktion av denna areal. Det skall fram- hållas, att redan bruttoarealens värden är

duktion skett, genom att höjdgränsen i Norrbottens och Västerbottens lappmark har

kraftigt reducerade med hänsyn till att höjd- lägesförhållandena i landets nordliga delar gör åtskillig torvmark mindre lämpad för skogsproduktion. Ett försök till differentie— ring har gjorts, genom att för Norrbottens län och lapplandsdelen av Västerbottens län sätta en övre höjdgräns vid 300 m ö. h. Inom övriga delar av Norrland samt Kopparbergs och Värmlands län har motsvarande nivå för myr satts vid 400 m ö. h. På grund av de spontant dåliga växtförhållandena i Härjeda- len och Särna-Idre-området har dessa delar dock helt utbrutits ur bruttoarealen.

För sumpskogarna har motsvarande re-

satts vid 300 m ö. h. och för övriga områ- den vid 500 m ö. h. Även här har Särna- Idre-området helt utbrutits. För resten av Svealand och för hela Götaland har ingen sådan reduktion gjorts.

Till denna generella reduktion kommer ytterligare inskränkningar betingade av mera speciella omständigheter: l.En av avsikterna med den skogsgödsling

som bedrives idag, eller planeras, är att koncentrera produktionsområdena. Detta innebär också att de torvmarker som lig- ger nära avsättningsplatserna kommer i första hand vid en utökning av landets

Tabell 0.2. Sumpskog, genom dikning och gödsling utnyttjbar bruttoareal fördelad på områden och höjdlägesklasser1

Måttenhet: ] 000 ha

meter Summa

Höjd över havet i 0—300 301—500

Industri- område Län eller länsdel

Ia Norrbottens kustland 2h0

Norrbottens lappmark Västerbottens kustland Västerbottens lappmark

Jämtlands landskap Västernorrlands

Hälsingland Härjedalen

Gästrikland Kopparbergs Stockholms Uppsala Västmanlands

Värmlands Örebro Dalsland

Älvsborgs, västgötadolon Skaraborgs Göteborg och Bohus

Södermanlands Östergötlands Gotlands

Jönköpings Kronobergs Kalmar Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands

226 in 30 - 30 1hh 19 163 16 — 16

114 103 117 89 58 H:?

110 19 68 1 9 10

38 — 38 53 71 12h 16 13

l) Höjdlägesklasser anges för Norrland samt för Kopparbergs

och Värmlands län. landet nedom skoggränsen.

skogsareal genom skogsodling på torv- mark. Man kan anta, att den reduktion av den utnyttjbara bruttoarealen som or- sakas härav blir avsevärd. Stora delar av Norrlands inland kommer med all sanno- likhet att falla bort som ekonomiskt in- tressanta objekt. Med den industrilokali— sering som nu finns, bör däremot ett möj- ligt utnyttjande av torvmarkerna från och med Kopparbergs län och söderut inte på- verkas i större utsträckning på grund av denna koncentration av produktionsområ— dena.

. Besvärlig teknisk invinning av objekten på grund av läget i terrängen med hänsyn till avvattningsmöjligheterna; men även

3

Alla angivna arealer hänför sig till

Vägnätets utbyggnad har inflytande. Den tekniska delen av dikningsarbetet kan för- svåras avsevärt om torvmarkerna ligger i bergig eller klippig terräng, dels genom att block och sten måste avlägsnas ur di- kena, dels genom att det kan bli mycket arbetskrävande att ta upp huvudavloppen. Därtill kommer att områdets framtida skötsel liksom virkesutdrivningen blir för- svårad.

. Komplicerade ägandeförhållanden. 4.

Objektens storlek. Maskinell bearbetning kräver viss minimistorlek hos objekten för att företagen skall vara ekonomiskt berättigade. Med riksskogstaxeringens nu- varande redovisningsform, vid vilken hän-

Tabell D.3. Myr, total areal och utnyttjbar bruttoareal samt procentuella fördelningar inom olika

industriområden

Utnyttjbar bruttoareal

Total areal 1000 ha

Industri— område

1000 ha

Resp. områdes andel av summa utnyttjbar

totalareal bruttoareal

o' 01

o !)

Ande 1 av

Ia 281 T 1263 Ib 803 holt

II 351 10'4 III 555 295

IVa 1268 231 IVT) 152 152

V 62 62 VI 367 367

15 lt 50 1 30 53 86 100

l.) K;!TD O 3. 434-'

100 100 13

Riket—. 5375 2878

',!» 100

syn ej tas till de olika torvmarkernas areal, är det dessvärre inte möjligt att avgöra hur stort kvantitativt inflytande objekt— storleken har.

5. Naturvårdens och den vetenskapliga forskningens intressen. Inom ramen för det Internationella Biologiska Program- met (IBP) togs under försommaren 1967 frågan om en regional inventering av den norra hemisfärens myrar upp till behand-

torde det inte vara svårt att realisera en sådan plan. I Sydsverige däremot är re- dan en del för detta område typiska my- rar påverkade genom olika ingrepp. Det bör trots detta ses som möjligt, att för hela landet få tillräcklig areal represen- tativa myrområden företrädda inom ra- men för den reduktionskoefficient som har begagnats i tabellöversikterna. I de sammanfattande punkterna har an-

givits några exempel på mera väsentliga or- saker till att en reduktion av den framräk- nade bruttoarealen utnyttjbar torvmark bör göras. Det finns dock inte möjligheter att ens tillnärmelsevis uppskatta de olika kom- ponenternas inverkan på beräkningarna. En sådan bedömning måste därför bli sköns- mässig. I tabell D.5 har av nämnda skäl en

ling vid ett >>technical meeting» i Eng- land. Man framhöll därvid, att man bor- de sträva efter att i största möjliga ut- sträckning söka få så många olika myr- typer som möjligt i olika delar av denna region avsatta som naturskyddade områ- den innan exploateringen av den har gått för långt. För Mellan- och Nordsverige

Tabell 0.4. Sumpskog, total area! och utnyttjbar bruttoareal samt procentuella färde/ningar inom olika industriområden

Resp. områdes andel Andel. av av summa utnyttjbar totalareal bruttoareal

1000 ha 01. % Utny't t jbar b rut t oareal

Total areal 1000 ha

Industri— områ rln

Ia 690 Mio Ga Il) 294 204 90

II 96 81 III 52) 87

—'-LJ m...

IVa , na IVb . . 1 00

)J "al.) Ul U!

V _ , 100 VT. _ 100

_t 13

R'ikr—l. _ _ ; . 33

Tabell D.5. Bedömd årlig bruttoproduktion av skog genom dikning och gödsling av torvmark inom olika industrionnåden1

Måttenhet: milj. m3sk

Sumpskog 9 Relationstal" 1,0 1,5

1,11 0,63 0.27 0,82

0.73 0,33

0,13 0,83

Myr 2) Relationstal 1,0 1,5

1,81i 2,76 0,75 1,12 0,25 0,37 0,77 1,15

IVa 0,77 1,15 IVb 0,52 0179 v 0,22 0,3'4 VI 1,38 2,07

Summa 2) Relationstal 1,0 1,5

3,87 1,75 0,04 1797

1,88 1,13 0.147 2,90

Industri- område

2,58 1,17 0,16 1,31 1,26 0,75

0,33 1.93

Ia Ib

II III

0,71; O,—'+2

0,18 0,5h 0349 0,2

0,09 0,55

6,50 9,75 -3,2'+ 14,80 9,76 1—'+,61

]) Förutom den arealreduktion som har gjorts genom höjdlägesindel— ningen, måste på grund av andra förhållanden ytterligare reduktion av arealen företagas (jämför texten). Det antas därvid, för enkel— hetens skull, att reduktionen blir proportionellt lika stor inom

samtliga industriområden. Reduktionstalen som använts är 0,65 för myr och 0,80 för sumpskog.

Relationstal 1,0 innebär, att den förväntade produktionen på dikad och gödslad myr eller mertillväxten i sumpskog blir lika stor som skogsmarkens produktionsförmåga (medeltillväxt) inom respektive om— råde. Vid relationstal 1,5 antages sålunda att produktionsökningen blir 50 % högre. För beräkning av produktionen har använts "produk— tionsförmåga" enligt Nilsson (7).

generell reduktion gjorts för myrarna med en tredjedel (avrundat till 35%) och för sumpskogarna med en femtedel, dvs. de an- vända koefficienterna är 0,65 resp. 0,80.

Den nu givna utredningen har huvudsak— ligen uppehållit sig vid vad som är biolo- giskt utnyttjbara torvmarker. De ekonomis- ka synpunkterna har berörts endast perifert. Det har inte heller varit avsikten att i detta sammanhang granska den ekonomiska delen av frågan. Å andra sidan kan man säga att begreppet biologiskt utnyttjbar har fått en vidare betydelse än vad som är vanligt, ge- nom att gödslingsmomentet har införts i dis- kussionen. Det kan därför möjligen vara mera korrekt att säga att den i tabellerna angivna arealen utgör klimatiskt utnyttjbara torvmarker. Om man skall se till den biolo- giskt utnyttjbara arealen i traditionell be— märkelse, finns det inget skäl att avvika från de bedömningar som gjorts vid tidigare till- fällen.

(l) Hansson, A., H. Holmen och O. An- dréason (red.), 1966. Skogliga växtnä- ringsfrågor. Tidskr.aktiebol. Växt— närings-Nytt, Stockholm. (2) Heikurainen, L. 1964. Improvement of Forest Growth on Poorly Drained Peat Soils. —— Int. Rev. Forestry Res. 1. Academic Press. New York. (3) Heikurainen, L. 1966. Skogsdikningen och dess grunder. —— Manuskript. (4) Holmen, H. 1964. Forest Ecological Studies on Drained Peatland in the Province of Uppland, Sweden, Parts I—III. Stud. for. Suec. 16. (5) Huikari, 0. 1967. Skoglig torvmarks- forskning i Finland. Skogsgödsling nya vetenskapliga rön. GKS skrift- serie 9. Tidskr.aktiebol. Växt-närings- Nytt, Stockholm. (6) Malmström, C. 1952. Svenska gödslings- försök för belysande av de närings- ekologiska villkoren för skogsväxt på

torvmark. Comm.inst.forest.fenn. 40.

(7) Nilsson, N.-E. 1961. Skogsbrukskarta jämte redovisning av skogsmarksarea- ler, virkesförråd, beräknad avverkning och arbetskraftsåtgång m. fl. uppgifter för regioner, län och småområden. — Avd. skogstax., stat. skogsf.inst., rapp. 1. (8) Näslund, M. 1951. Sveriges skogstill- gångar. —-— Industri. upplysn.tj. Ser. C. 6. (9) Tamm, C. 0. 1966. Some Experiences from Forest Fertilization Trials in Sweden. —— Silva Fennica 117.

son 1968:é

BILAGA E

Av Claes-Eric Norrbom

Utredningens syfte

Ett utmärkande drag i jordbrukets anpass- ning är den pågående förändringen i jord- brukets markanvändning. Den tekniska-eko- nomiska utvecklingen ställer allt högre krav på de enskilda jordbruksföretagens storlek, utformning, mark, produktionsförmåga och de enskilda åkerfältens storlek och form, åkerarealens läge i bygden etc. Den åker- jord som brukas i dag är inte bara upp- splittrad på i huvudsak små enheter, utan betydande arealer uppvisar även låg av- kastningsförmåga eller ligger i små splittra- de fält. En ekonomisk jordbruksproduktion kräver emellertid att marken fyller vissa mi— nimikrav beträffande avkastningsförmåga, åkerfältens storlek och form, samlat läge etc. Produktionens lokalisering påverkas vi- dare av uppsamlings- och distributionsnä- tets utformning, övrig bebyggelselokalise- ring, närhet till serviceorter etc. Ett krym- pande uppsamlingsnät liksom tillbakagång i övrigt näringsliv påskyndar nedläggningen av åkerjord. Utvecklingen leder således till att produktionen intensifieras på de bättre markerna samtidigt som den extensifieras eller helt upphör på andra arealer.

Ett annat utmärkande drag är att jord- brukets arealbehov minskar medan mark- anspråken från andra samhällssektorer ökar. I tätorternas randzoner krävs mark för industri- och permanentbebyggelse, fri- luftsliv och naturvård. Inom mer avlägsna landsbygdsområden efterfrågas mark i allt större utsträckning för fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv.

För att kartlägga den sannolika framtida utvecklingen i fråga om jordbrukets mark-

Åkerjordens framtida omfattning och lokalisering

användning har lantbruksstyrelsen med hjälp av lantbruksnämnderna företagit en omfat— tande utredning (Åkerjordens framtida om- fattning och lokalisering. Kungl. Lantbruks- styr. Medd. Ser. A, nr 6, 1967). Utred- ningen syftar till att länsvis men inom en gemensam ram för hela riket söka kart- lägga omfattningen och läget av den åker- jord, som kan anses utgöra produktionsun- derlag för jordbruk på lång sikt. dvs. så— dan åkerjord som bedöms företagsekono- miskt möjlig att bruka i fortsättningen med nu känd teknik och med hänsyn till jordens naturliga beskaffenhet, arrendering, före— komsten av sammanhängande produktiva ytor etc. I undersökningen har också jord- brukets markanvändning sökt bedömas med hänsyn till markanspråk för andra ändamål i samhället. Undersökningen utgör ett vik- tigt moment i den på länsplanet bedrivna regionala översiktliga planeringen för jord- bruket och är en första etapp i en över- siktlig markdispositionsplan för jordbrukets del. Materialet utgör också en viktig ut- gångspunkt för olika interregionala över- väganden.

Genomförande

Inom resp. län har lantbruksnämnden klas— sificerat åkerjorden enligt följande:

3) på lång sikt odlingsvärd åker, b) marginell åker, c) åker som inom nära framtid faller bort.

Bedömningen har gjorts utifrån dels tek- niska-ekonomiska kriterier rörande avkast- ning, åkerfältens storlek och form, åkerjor-

SOU 1968: 9

dens koncentration samt läge i bygden, dels markanspråken ifrån andra samhällssekto- rer. Till ledning för kartläggningen har lant- bruksstyrelsen utfärdat anvisningar, varvid vissa minimikriterier angivits.

Till på lång sikt odlingsvärd åker har hänförts sådan areal, som med hänsyn till storlek, arrondering, godhet och övriga om- ständigheter, bl. a. läge i bygden, kan anses företagsekonomiskt möjlig att bruka på lång sikt i rationella enheter med nu känd tek— nik. dvs. motsvarar ett företagsekonomisk! krav på markunderlaget. Till denna grupp hänförda arealer har ansetts komma att användas i jordbruksproduktionen 1980.

Till marginell åker har hänförts sådana arealer, som anses odlingsvärda under en icke obetydlig övergångsperiod. Om till den- na kategori hänförda arealer kan sägas, att de i stort kan beräknas komma att upphöra som jordbruksjord vid prognosperiodens slut.

Åker som icke fyller de uppställda krite- rierna och således icke hänför sig till på lång sikt odlingsvärd eller marginell åker har klassificerats som åker som faller bort inom en nära framtid.

I fråga om avkastning har krävts att den skall kunna uppnå, med ekonomiskt moti- verade kostnader för gödsling, skötsel och investeringar, en godtagbar skördenivå om minst 2 000 skördeenheter per hektar. Ar— ronderingskriterierna har inneburit att arron- deringen skall vara sådan att åkerfälten kan bedömas lämpliga för modern maskindrift, varvid storleken på det enskilda fältet icke anses böra understiga ca 2 ha. Koncentra— tionskravet har närmare preciserats så att åkerjorden skall ha ett sådant läge i bygden och skall vara så samlad, att den bildar om— råden om minst 50 ha odlingsvärd åker i an- slutning till ett godtagbart brukningscent- rum.

Resultat

För riket i dess helhet uppgår de arealer som fyller kravet uppå på lång sikt odlings- värd åker (långsiktigt bestående åker) till 1,93

milj. ha. Såsom marginell åker har 0,48 milj. ha klassificerats. Detta betyder att av dagens 3,06 milj. ha åker 63% har be— dömts som företagsekonomiskt möjlig att bruka på sikt med nu känd teknik och med hänsyn till jordens naturliga beskaffen- het, arronderingsförhållanden och förekomst av sammanhängande produktiva ytor. Dessa arealer synes inte heller komma att efter— frågas för annat ändamål. Den marginella åkern motsvarar 16 % av 1966 års areal.

Undersökningen pekar således på att åkerarealen från 1966 till 1980 kommer att minska med ca 1.1 milj. ha och att minst 0,6 milj. ha kan förväntas tas ur produk- tionen under perioden fram till 1975.

Ur företagsekonomisk synpunkt kan det givetvis vara motiverat att bruka även säm- re arealer så länge inte nyinvesteringar mås- te ske. Exempelvis kan fält i storleksord- ningen 1—2 ha, om de ligger i anslutning till annan odlingsvärd areal, vara odlings- värda även långsiktigt. Å andra sidan torde man kunna räkna med att vissa arealer, som här bedömts såsom långsiktigt bestående, kan komma att utgå ur produktionen t.o.m. före 1980. I första hand kan detta bli fallet inom Götalands och Svealands skogsbygder samt inom Norrland.

Bristande ekonomiska förutsättningar kan leda till en starkare krympning av jordbru- ket än vad som framkommit av utred- ningen. En försämrad service, vikande nä- ringsliv och förändring av uppsamlings- och distributionsnät kan resultera i att arealer bedömda såsom odlingsvärda tas ur pro- duktionen. Härtill kommer att den tekniska- ekonomiska utvecklingen kan leda till strängare krav än vad som gällt vid under- sökningen. Speciellt i områden, där de be— stående arealerna ligger spridda och är av liten omfattning och vidare där avstånden till serviceorter är långa, torde det finnas anledning att efter en tid ompröva bedöm- ningen. Det kan då visa sig att förutsätt- ningar att upprätthålla jordbruksproduktio— nen på dessa områden inte längre finns. Om man för Norrlands del beräknar konsum- tionsbehovet av mjölk 1980 (K-mjölksandel 60 %) och med utgångspunkt härifrån skat-

303

Tabell E.] . Utvecklingstendenser i fråga om jordbrukets markanvändning inom olika produk-

tiansamråden

Angående områdesbeteckningar, se texten Måttenhet: hektar

Äkerareal enligt 1966 års jordbruks— räkning

åker

(1980) 313200 261850 363100 h6625o

Område 358375 329700 MGOQOO 693h75

Gss Gmb

Långsiktigt bestående

Natur— lig

betesi mark J (1961)

Kulti— verad betes— mark (1966) 19100 22600 21175 21300

Minskning i . nkorarealen

_ ? Lang— ' siktigt

Kort— 1 siktigt 35175 67850 97300 228225

33050 27050

Sö.Sv. slättb. 18h2950 1hohhoo 21u100

109600

Gsk Msk

610300 235800

1138550 82175

396200 126200

82125 12325

Sö.Sv. skogs— och dalb. 8h6100 323700 197150 171350

102250 95950

321600 522u00 9hh50 u1800 36850

9h900 761100

9825 7150

Norra Sverige 368500 197200 78650 171300 16975

Riket 3057550 1925300 651950 1132250 193600

1 . ” a . . c . o n Saval langsiktigt bestaende som marginell aker kvarstar i produktionen 2 n . . Endast lang51kt1gt bestående åker kvarstår i produktionen

Avser brukningsenheter med mer än 2

tar erforderhg areaL erhånes en lägre areaL siffra än vad som framkommit i denna un- dersökning.

Gruppen marginell åker utgör icke någon homogen grupp. Betydande avgränsnings- problem har förelegat vid bedömningen. Den tidsperiod under vilken den marginella åkedorden kan konnna au bh kvari pro- duktionen beror på en rad faktorer. Ut- vecklingstendenserna för Norrland pekar på att den marginella åkern i det närmaste trohgen heh upphörtredan 1975.Iiknande förhållanden torde även vara att vänta i vissa bygder i mellersta Sverige. En viss försiktighet synes ha gällt vid bedömningen på länsplanet. I stort får man således räkna med att den marginella åkern upphört vid prognosperiodens slut (1975—1980).

304

ha åker

I vissa områden kan förutses att den mar— ginella åkern kommer att kvarstå i jord- bruksproduktionen som betesareal, oftast kanske extendvt utnytdad.

Vid bedömning av det långsiktiga pro- duktionsunderlaget i jordbruket måste man också ta i beaktande den kultiverade betes— marken och den naturliga betesmarken. Mel- lan de goda kulnverade betemnarkerna och åker har det vid inventeringen inte kunnat göras någon åtskillnad, varför de 1,93 milj. ha åker även inkluderar den bänre kulnve- rade betesmarken. Den naturliga betesmar- ken förumäns ha lngåu ur produkdonen 1980.

Ser man till hela jordbruksarealen arealen åker, kultiverad betesmark och na— turlig betesmark — skulle Utvecklingen kun-

SOU 196839

Åker (hektar)

Marginell

Jord— Lång— bruks— siktigt räk— bestå— ningen ende

1966 (1980)

30700 62425 23150 38300 60700 32000 69275 85875 111375 102375 58250 88675 133825 226950 81650 28150 26200 7u800 66800 28275 89650 23125 _1112575 251200

Län

Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Ört—bro Västmanlands 157875 Tppsula 13h100 Stockholms stad olän 116575 Södermanlands 1 50975 Östergötlands 216525 Skaraborgs 282000 Älvsborgs 171350 Jönköpings 105225 Kronobergs 69900 Kalmar 1h9575 Gotlands 80125 Göteborgs 0. 75025 Hallands 127300 Blekinge h3525 Kristianstads 193875 Malmöhus 298550

56500 103875 51650 71073 86600 69125 133650 123575

Bohus

Totalt

Kultive- "bestå— rad be— ende" tesmark, vid 25ha ha konc. (JR1966) Darax Procent åker

bedömd som

Bestå— Murni- ende nell

2h50 54 26 3825 60 10 3800 hs MHOO 5h 2200 57 2225 06 u500 52 u375 69 3875 75 5000- 76 5200 50 7100 50 18250 62 1h050 80 1h800 48 19900 27 11350 37 10625 50 u125 83 5725 38 7773 70 3850 53 19075 73 1h925 su

P'Jl'v'l U 03 &1 'I)

* '..1 Gor—NJXO to the) —-u1 J: lla EJUINI man 1.)—IX] Oxl

__l

aAiJTJIJiJiO

_.——JJ——w—

! Jl—

Ul 'Jt O '_'1 .;1 C) Ut ;t *.1 :) 'Jt LJ 73

H*

_J—llJ'UJFJ sl...—7011.) Öxl—ld

i); _-. N13—'_”/)”/5':

Riket 3057550 1925300

na innebära följande förändring: 3,9 milj. ha 1961, 3,5 milj. ha 1966 och 1,9—2,4 milj. ha 1980. I den jordbruksareal som re- dovisas i statistiskt sammanhang ingår även en icke obetydlig del obrukad areal. Om 100000 ha av den marginella åkern kvar- står för betesproduktion 1980, men kulti- verad betesmark och naturlig betesmark ta- gits ur produktionen, skulle den totala jord- bruksarealen uppgå till 2,0 milj. ha.

Av den på lång sikt bestående arealen hänför sig 1,4 milj. ha (tabell E.1) till södra och mellersta Sveriges slättbygder, 324000 ha till södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder samt 197 000 till Norrland. Minskningen i de olika riksområdena skulle i fråga om åkerareal bli 24 % (438 000 ha), 64 % (523 000 ha) och 46 % (170 000 ha). Härtill kommer minskningen av kultiverad betesmark och naturlig betesmark.

Vad avser produktionsområden har för Götalands södra slättbygder (055) 87 % av åkerarealen bedömts såsom bestående, för Götalands mellanbygder (Gmb) och norra

1180300 150200 193600 63 14.

slättbygder (Gris) 79 % och för Svealands slättbygder (Ss) 67 %. I Götalands och mel- lersta Sveriges skogsområden (Gsk resp. Msk) är arealen 35 resp. 46 % och i nedre och övre Norrland (Nn resp. Nö) 52 resp. 55 %.

Utvecklingstendenserna för länen (tabell E.2) varierar avsevärt. Följande län redo- visar en bestående areal, som uppgår till rner än 70 95 av dagens åkerareak IJppsala, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Skara- borgs och Västmanlands län. En bestående areal på 50—70% redovisas för länen Stockholm, Södermanland, Östergötland, Kalmar, Blekinge, Halland, Värmland, Öre— bro, Gävleborg, Västernorrland, Västerbot- ten och Norrbotten, medan följande län har en bedömd bestående areal på mindre än 50 %: Jönköpings, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Kopparbergs och Jämtlands län. Den lägsta andelen på lång sikt bestående åker redovisas för Jönköpings län (27 %), Kronobergs (37 %) samt Göte- borgs och Bohus län (38 %).

305

Utvecklingen innebär inte bara en minsk- ning av åkerarealen utan också en betydan- de omlokalisering. Den framtida åkern kom- mer alltså att alltmer koncentreras dels till jordbruksbygden, dels till de bättre områ- dena i mellanbygderna.

Av de beräkningar som utförts i fråga om en återverkan på produktionsvolymen vid den utvecklingstakt som framkommit i un- dersökningen framgår att produktionsminsk— ningen av såväl vegetabilier för direktkon- sumtion som animalier ej skulle komma att uppgå till mer än 5—10 %. Detta samman- hänger då dels med' att betydande arealer av dem som ansetts komma att läggas ner har en låg avkastning, dels med en allmän ökning av skördenivån fram till 1980 till följd av den tekniska utvecklingen.

Den nedlagda åkerjordens användning

Av den åkerjord som bedöms utgå ur produktionen får man räkna med att hu- vuddelen kommer att bli skogsmark genom plantering eller andra mer extensiva åtgär- der, en del kommer att under kortare eller längre period kvarstå i jordbruksproduk- tionen, en del tas i anspråk för annat ända- mål, medan återigen andra arealer lämnas att buskas igen eller t. o. in bli impediment, kanske genom försumpning. För närvarande beräknas ca 20000 ha skogsodlas per år. Detta innebär att 30—40 000 ha åker årli— gen övergår till annat användningssätt eller blir outnyttjad.

Skogsstyrelsen har i samråd med lant- bruksstyrelsen genom en utredning 1967 sökt belysa användningen av den jordbruks- mark som tas ur produktionen. Utredningen visar att av de ca 0,5 milj. ha mark som under perioden 1956—1966 tagits ur produk- tionen har drygt 120 000 ha planterats, me- dan drygt 50 000 ha bedömts ha vuxit igen på naturlig väg med skog av godtagbar be- skaffenhet, ca 10 % har utnyttjats för be- byggelse, vägar och fritidsändamål o. d. samt S% för annat ändamål. Resterande areal, eller inte mindre än 240000 ha, re- dovisas som outnyttjad mark.

I fråga om denna outnyttjade mark har skogsvårdsstyrelserna lämnat förslag till åt- gärder. Härav framgår att ca 30000 ha bedöms även i fortsättningen böra hållas öppna för naturvårdsändamål, fritidsbebyg- gelse och rörligt friluftsliv. Vidare bör 50 000 ha inte skogsodlas av biologiska eller ekonomiska skäl. Återstående areal, 160 000 ha, vilket utgör 33 % av den under tioårs— perioden nedlagda jordbruksmarken, borde sålunda ha skogsodlats. Vidare kan nämnas att skogsvårdsstyrelserna bedömt att 50 -75 % av den i framtiden ur produktionen tagna jordbruksmarken lämpligen bör skogs- odlas. Detta innebär att, om nedläggningen av jordbruksmark fram till 1980 blir av omfattningen 1,0—1,5 milj. ha, skogsod- lingen skulle behöva uppgå till 50 000— 80000 ha per år. Om eftersläpningen skall inhämtas tillkommer ca 15 000 ha per år.

Omfattningen av skogsplantering påver- kas som ovan nämnts av den bedömda lön- samheten. Förräntningen på hela plante- ringskostnaden ter sig för markägarna kan- ske inte tillräckligt attraktiv. Staten bidrar emellertid med upp till halva kostnaden, varför förräntningen på det av markägaren insatta kapitalet förhöjs. Plantering på in- ägojord torde i regel ge högre förräntning än skogsodling i skogsmark, bl. a. på grund av åkrarnas högre bonitet, bättre avsättnings- lägen och gynnsammare drivningsförhållan- den. Ur både skogsnäringens och samhällets synpunkt bör det således vara lönsamt att satsa på de ledigblivna åkerarealerna. Å andra sidan kan i vissa fall kostnaderna för gräsröjning m. m. äventyra lönsamheten.

Som alternativ användning av sämre area- ler diskuteras oftast köttproduktion. Sär- skilt framförs denna lösning som önsk- värd ur naturvårdssynpunkt för att hålla odlingslandskapet öppet.

En övergång till betesdrift efter moderna metoder kan givetvis resultera i ett attrak- tivt beteslandskap. Denna lösning kan givet- vis endast användas om man finner bruk- ningsformer som ter sig ekonomiskt accep- tabla. Även för att ett köttföretag skall bli räntabelt krävs betydande åkerarealer, med krav på hög avkastning. I skogsbygderna och

de skogsbruksdominerade mellanbygderna är arealerna oftast små och splittrade med svårigheter att inom rimligt avstånd samla tillräckliga arealer. Härtill kommer uppsplitt- ringen på små brukningsenheter som gör det svårt att i en ägares eller brukares hand samla tillräckliga arealer. Det torde således inte vara realistiskt att räkna med att sämre åker i större skala tas i anspråk för betes- produktion och att härigenom hålla de sva- gare mellanbygderna eller skogsbygderna öppna.

SOU 1968: 9

BILAGA F

1965 års sågverksinventerin g

resultat i korthet1

1965 års sågverksinventering har haft till syfte att undersöka aktuella produktionsför- hållanden vid landets sågverk och att genom jämförelser med tidigare sågverksinvente- ringar, främst 1958 års inventering, belysa utvecklingstendenserna inom sågverksindu— strin. Målsättning och uppläggning överens- stämmer i huvudsak med vad som gällde för inventeringen år 1958 som utfördes i kom- merskollegii regi.

Den nu utförda inventeringen innehåller i jämförelse med de föregående inventering— arna mer detaljerade uppgifter på flera punkter, nämligen vad beträffar integration med annan verksamhet, uppgift om tork- ningssätt, redovisning av tillförsel av timmer samt lageruppgifter om sågat virke. Dess- utom har uppgifterna i den nu utförda in- venteringen varit fullständigare vad avser framställningen av sågspån och dess nyttjan- de. Även nyttjandet av biprodukter inom olika användningsområden har undersökts mer utförligt, varjämte uppgifter erhållits om oanvända kvantiteter av biprodukter.

Sågverksdriften genomgår en påtaglig .s-trukturförändring vilket främst framgår av två väsentliga fakta som framkommit, näm- ligen att medan antalet sågar i drift totalt sett mellan åren 1958 och 1965 minskade med 32 %, ökade totalproduktionen av så- gat virke i landet med 26 %. Jämfört med utvecklingen mellan de två tidigare invente- ringarna år 1953 och 1958 har under den senaste perioden mellan åren 1958—1965 takten i den årliga nedläggningen av sågar femdubblats medan samtidigt genomsnittet för den årliga produktionsökningen har sti- git med 50 %. Produktionen av sågade trä- varor ökade nämligen under den förra pe-

308

rioden med 2 % årligen för att under den senare perioden utgöra 3 % årligen.

Strukturförändringen under perioden 1953—1958 tog sig i huvudsak uttryck i en minskning av antalet små sågar, främst husbehovssågar medan antalet avsalusågar var praktiskt taget oförändrat. Även om jämförelsen, på grund av avsaknad av upp- gifter om husbehovssågar vid 1965 års in- ventering, inte kan omfatta perioden 1958— 1965, ger 1965 års siffror anledning att an— taga att den fortsatta och accelererade minskningen av antalet sågar till stor del beror på nedläggning av husbehovssågar. Emellertid är strukturförändringarna i den egentliga sågverksindustrin av större intresse än förändringar bland de för landets nä- ringsliv mindre betydelsefulla husbehovs- sågarna.

En jämförelse av antalet i drift varande sågar åren 1953, 1958 och 1965 ger vid handen att under tiden 1953—1958 minska- des antalet sågar i storleksklasserna om upp till 299 stds årsproduktion, medan antalet låg på samma nivå i storleksklassen 300— 499 stds och ökade i de större storleksklas- serna. Under tiden 1958—1965 har minsk— ningen i antalet sågar berört även något större storleksklasser, nämligen upp till 999 stds årsproduktion, under det att ökningar inträffat i samtliga större storleksklasser, ehuru mycket kraftigare än under den förra jämförelseperioden. En klar förskjutning i sågverksbeståndet mot de större storleksklas- serna har sålunda skett. En närmare analys av utvecklingen i koncentrationshänseende

1 Oavkortat utdrag ur »Sågverk 1965. Redo- göresle för 1965 års sågverksinventering» (Sta- tistiska centralbyrån. Stat. Medd., I 1966157).

SOU 1968: 9

ger vid handen att, utöver den koncentra- tion som minskningen i det totala antalet sågverk innebär, har under tiden 1958—— 1965 ett mellanskikt av sågar ökat sin andel av produktionen och minskat sin andel av antalet sågar i drift.

Regionalt är under perioden 1958—1965 minskningen av sågar i drift mest påtaglig i östra Svealand med 36 % samt i övre och mellersta Norrland där minskningen utgör 33 %. Såväl i länsgruppen omfattande Gäv- leborgs, Kopparbergs och Värmlands län som i Götaland är minskningen av sågar i drift under samma period 31 %. Antalet så- gar i drift i storleksklasserna med minst 1 000 stds årsproduktion har däremot ökat anmärkningsvärt kraftigt i Götaland under 1958—1965, nämligen med 123 %. I övre och mellersta Norrland är ökningen 35 %, medan den såväl i östra Svealand som i läns- gruppen omfattande Gävleborgs, Koppar- bergs och Värmlands län ligger på endast 16—17 %. Strukturförändringen är således mest iögonfallande i Götaland, där sågverks- industrin expanderar kraftigt och nu utgör över hälften av rikets bestånd av sågar med minst 1 000 stds årsproduktion. Även i övre och mellersta Norrland har emellertid anta- let större sågar ökat icke oväsentligt. Ge- nomgående gäller att ökningen av antalet sågar i de högre storleksklasserna beror inte så mycket på att nyetablerade sågar tillkom- mit, som att tidigare existerande sågar ut— byggt sin kapacitet och kommit in i en an- nan storleksklass. Det sammanlagda antalet under tiden 1958—1965 nystartade sågar med minst 1 000 stds årsproduktion är fyra, varav en förekommer i övre och mellersta Norrland och tre i Götaland.

För att belysa förhållanden angående såg- verkens tekniska utrustning och fördelning på olika verkstyper infordrades uppgifter om antalet sågmaskiner av skilda slag för sågning ur stock, varvid fördelning gjorts på ramsågar, sågklingor och bandsågar. Dess- utom har upplysningar inhämtats om huru- vida sågarna varit utrustade med flishugg- ningsmaskin, barkningsmaskin eller torkhus. Anläggningarna har klassificerats på tre hu— vudtyper, nämligen: cirkelsågar, blockband-

sågar och ramsågar. Cirkelsågar har i sin tur uppdelats på tre grupper: enkla cirkel- sågar, cirkelsågar med kantverk samt kom- pletta cirkelsågar. Den sistnämnda verksty- pen, som genom klyvsågens speciella kon- struktion inte bara öppnar möjligheten till användningen av klenare sågtimmer utan även visar mindre sågspånsförluster, har vunnit allt större användning. Ramsågarna har indelats i fem grupper, nämligen: enkla ramsågar, ramsågar med 1 rampar, med 2 rampar, med 3 rampar och med 4 eller flera rampar. Cirkelsågarna är den dominerande verkstypen och utgör 87 % av totala bestån- det sågar i brukbart skick och 86 % av an— talet sågar i drift. Av cirkelsågar i drift ut- göres 57 % av enkla cirkelsågar, 16% av cirkelsågar med kantverk och 27 % av kompletta cirkelsågar.

Ifråga om de olika verkstyperna är det av speciellt intresse att endast antalet kom- pletta cirkelsågar ökade under tiden 1958— 1965. Däremot har ramsågar med ett eller flera rampar visat någon minskning i antalet men såväl enkla ram- som cirkelsågar samt cirkelsågar med kantverk har visat en klar minskning i antal. Att antalet kompletta cir- kelsågar ökat med ca 11 % sedan föregåen— de inventering beror till stor del på att enk- la cirkelsågar och sådana med kantverk har utbyggts till kompletta cirkelsågar. Block- bandsågarna har också visat en klar ökning men representerar fortfarande en obetydlig del av sågverksbeståndet.

Den totala produktionen av sågat virke som år 1965 var 2208 900 stds har ökat nästan oavbrutet sedan år 1958. Produk- tionsökningen från år 1958 till år 1965 var 26 % . Ökningen berör alla regioner och var mest markant i Götaland.

Den största produktionen bland verksty- perna redovisas för kompletta cirkelsågar som ger nästan 30 % av totalproduktionen av barrvirke. Sågar med ett rampar utgör vid sidan av kompletta cirkelsågar den vä— sentligaste gruppen med 27 % av totalpro- duktionen av barrträ. Tillsammantagna sva- rade samtliga typer av ramsågar för 62 % av totalproduktionen och cirkelsågarna för 37 % medan 1 % låg på blockbandsågar.

Den totala produktionen av lövvirke ut- gjorde 45 800 stds eller 23 % mera än år 1958. Det sågade lövvirket framställdes till 76 % i Götaland och minst i övre och mel- lersta Norrland. Med hänsyn till att lövvir- ket i regel förädlas till sortiment av högre värde, torde lövvirkesproduktionen vara av något större betydelse än vad som framgår av kvantitativa jämförelser med barrvirkes- produktionen.

Av barrvirkesproduktionen utgör 94% plankor. battens och bräder, 4% bjälkar och spärrar. 2 % annat virke samt 0,5 % sliprar. Produktionen av bjälkar och sparrar. annat virke och sliprar är huvudsakligen koncentrerad till kompletta cirkelsågar. Des- sa sortiment utgör 9% av cirkelsågarnas produktion samt 6 % av ramsågarnas pro- duktion.

Ett av syftena med föreliggande invente- ring var att klarlägga omfattningen av den produktion som ligger utanför den årliga in- dustristatistiken som endast omfattar sågar med minst fem sysselsatta i årsgenomsnitt. Totalt redovisas i industristatistiken 89 % av barrvirkesproduktionen år 1964 och den på industristatistiken grundade framskrivningen av den totala produktionen för avsalusågar med utgångspunkt från 1958 visade sig lig— ga 1 % för högt 1964.

Genom föreliggande undersökning har för första gången redovisning erhållits över torkningsvättet samt vidareförädlingen vid anläggningen av produktionen av sågat vir- ke. Majoriteten eller 60% av det sågade virket har lufttorkats vid brädgårdar, 34 % vid torkhus och endast 6 % har utlevererats utan torkning.

Den totala kvantiteten av sågat virke som vid anläggningen disponerats för vidareför- ädling för a) hyvling, b) impregnering, c) trähustillverkning, d) snickeri- och möbel— tillverkning samt e) annan bearbetning, har uppgått till 367 500 stds eller 17 % av to— talproduktionen 1965. Vidareförädlingen av sågat virke vid det egna arbetsstället faller till 61 % på medelstora sågar. Ungefär hälf- ten av vidareförädlingen utförs vid kom- pletta leirkel'Sågar. Det vanligast förekom-

mande förädlingssättet av sågat virke vid arbetsställen är hyvling. Antalet integrerade sågar uppgick år 1965 till 1 573 mot 2 892 ej integrerade sågar.

På senare år har biprodukterna fångat allt större intresse. I föreliggande inventering har därför för första gången ett försök gjorts att ge en fullständig redovisning be- träffande biprodukterna inklusive sågspån. Enär uppskattningen av sågspånsutfallet är förenad med stora svårigheter för uppgifts- lämnarna är det dock tillrådligt att använda uppgifterna rörande sågspån med försiktig- het.

Av de tre sortimenten av biprodukter är flisen det viktigaste. Vad beträffar använd- ningsområden så dominerar massatillverk- ningen. Flis utgör 61 % av volymen för samtliga biprodukter, därnäst kommer såg- spån med 26 % medan ribbved och bakar uppgår endast till 13%. Biprodukter för bränsleändamål samt utan användning upp- mäts i regel ej av sågverken varför endast skattade och troligen ofta underskattade uppgifter föreligger.

Framställningen av ribbved och bakar fö— rekommer till ca 80 % vid cirkelsågar och då endast i obetydlig utsträckning vid stor- sågverk. Vid de kompletta cirkelsågarna ut- gör ribbved och bakar 54% av biproduk- terna.

Eftersom uppgifterna om biprodukter är utökade sedan år 1958 kan någon fullstän- dig bild ej erhållas om utvecklingen av pro- duktionen av biprodukter under tiden 1958 —1965. Dock kan noteras att bland bipro- dukterna har andelen av ribbved och bakar markant minskat sedan år 1958. För år 1958 beräknades ribbved och bakar samt flis till 3] % resp. 69 %. Motsvarande tal år 1965 är 17 % och 83 %. En relativt sett större kvantitet av biprodukter finner nume- ra användning vid massa- och boardtillverk- ning. Av ribbved och bakar användes år 1958 totalt 2.1 milj. mitt för bränsle, medan motsvarande kvantitet år 1965 utgjorde en- dast O.7 milj. mitt.

Förbrukningen (IV sågtimmer har ökat med 27% jämfört med förbrukningen år

1958 och uppgick år 1965 till 19,3 milj. ku- bikmeter fast mått under bark. Därav faller 51 % på talltimmer, 47 % på grantimmer samt 2 % på lövtimmer. År 1958 var för- delningen 57%, 41% och 2%. Av för- brukningen faller 39 % mot 36 % år 1958 på Götaland, 25 % mot 26% år 1958 på länen Gävleborgs, Kopparbergs och Värm— lands län, 22 % mot 23 % år 1958 på övre och mellersta Norrland samt 14 % mot 15 % på östra Svealand. Götalands ökade andel beror delvis på gynnsammare tillväxt— förhållanden, delvis på att massaindustrierna är mindre utbyggda i södra Sverige.

I syfte att belysa hur timret disponeras på skilda sortiment av sågat virke och bipro- dukter har upprättats en s.k. volymbalans med fördelning på olika verkstyper. Härvid framgår att cirkelsågarna redovisar ett högre sågutbyte än ramsågarna. Detta beror till stor del på att cirkelsågarna sågar grövre sortiment som bjälkar m.m. vilka ger myc- ket högt utbyte. Å andra sidan sågar mindre sågar klenare timmer. I fråga om biproduk- ter föreligger vid de större sågarna de rela— tivt sett största siffrorna.

I syfte att belysa sågverksindustrins rå- varuförsörjning har i föreliggande invente- ring för första gången uppgifter inhämtats om tillförsel av sågtimmer från förbruk- ningslän, andra län än förbrukningslän, samt om importerat sågtimmer. Förbrukningen av importerat timmer vid svenska sågverk ut- gör endast 0,2 % av timmerförbrukningen. Huvuddelen av i ett län förbrukat sågtim- mer har anskaffats i samma län. Ett mar- kant undantag utgör Uppsala län, som an- skaffat 53 % av timmerförbrukningen i andra län. Även Västernorrlands län har i stor utsträckning varit beroende av timmer- leveranser från andra län.

Vid undersökningen har också uppgifter inhämtats om sågverkens lager av sågat vir- ke totalt 31.12.1964 och 31.12.1965. Lagren av sågat virke 31.12.1964 utgjorde 30% av totalproduktionen år 1964. Motsvarande siffra för 1965 är 35 %. Detta innebär att produktionsökningen 1965 om 153 000 stds överträffades av lagerökningen, 160 000 stds. Såväl vid integrerade som vid icke inte-

grerade sågar var lagerökningen 1965 störst vid medelstora sågar och utgjorde där ca 9 % av årsproduktionen 1965, därnäst kom storsågverken där lagerökningen utgjorde 7 % av 1965 års produktion. De små så- garnas lagerökning var obetydlig absolut sett. Den motsvarade dock 5 % av 1965 års produktion.

Sysselsättningens storlek och säsongvaria- tioner har belysts med uppgifter om antalet utförda arbetstimmar vid sågning kvartals- vis för sågar under 60 stds produktion och för sågar med minst 60 stds årsproduktion. Härvid har framgått att säsongkaraktären är mera markant för de minsta sågarna. Vidare föreligger markerade regionala skillnader varvid Götaland visar betydligt mindre sä- songsvängningar än genomsnittet.

Slutligen kan framhållas att sågverksindu- strins produktivitet beräknad som produk- tionen av sågat virke per arbetstimme för direkt i produktionen sysselsatt personal har ökat med i genomsnitt 5 % om året sedan 1958. Den låg 1965 42% över 1958 års nivå. Den genomsnittliga ökningstakten .un- der perioden 1953—1958 var 3 %. År 1965 åtgick för framställningen av 1 std sågat virke 20 arbetstimmar mot 28 arbetstimmar år 1958 och 33 arbetstimmar år 1953.

BILAGA G

och skivindustrin

Förteckningen omfattar de företag som del— tagit i 1965 års enkät rörande uppnådd pro- duktion år 1964 och produktionsplaner för åren 1967 och 1970 i fråga om massa, fiber- skivor och spånskivor. Med avsteg från den alfabetiska ordningen har de företag grup- perats tillsammans vilkas industrier under åren 1965—1967 i en eller annan form samordnats. I 1966 och 1967 års revisioner av massaindustrins prognoser har i förekom- mande fall det nya moderföretaget svarat för de förvärvade fabrikernas kapacitets- uppgifter. Förteckningen upptar även före— tag som sedan enkättillfället år 1965 lagt ned driften.

Bergvik och Ala AB Ström-Ljusne AB (fiberskivetillverkn.) Pilgrimstads AB Billeruds AB AB Billingsfors-Långed Bowaters Svenska Trämassefabriker AB AB Brusafors-Hällefors Bäckhammars Bruk AB Djupafors Fabriks AB Eds Cellulosafabriks AB Edsbyns Träförädlings AB Fengersfors Bruks AB Fiskeby AB Forsså Bruks AB Graningeverkens AB och Utansjö Cellulosa AB Holmens Bruks och Fabriks AB Hylte Bruks AB AB Högfors Träsliperi AB Iggesunds Bruk Ström-Ljusne AB (massatillverkningen) Inlands AB Jokkmokks Spånprodukter AB

Företag som deltagit i 1965 års enkät inom massa-

Karlholms AB Katrinefors AB

AB Klippans Finpappersbruk AB Emsfors Bruk Håfreströms AB Nyboholms AB Kopparfors AB

Korsnäs-Marma AB Lockne Trä AB Mackmyra Sulfit AB Masonite AB (f.d. Nordmalings Ångsågs AB) Midnäs Industri AB Mo och Domsjö AB Bure AB Munkedals AB Munksjö AB Nissaströms Bruks och Kraft AB Norrlands Skogsägares Cellulosa AB Dynäs AB Nymölla AB Oppboga AB AB Orsa Plattfabrik Oskarström Sulphite Mills AB AB Papyrus AB Plyfa Rockhammars Bruks AB Rottneroskoncernen Åmotfors Pappersbruks AB Ry AB AB Scharins Söner Skogsägarnas Industri AB Skogsägarnas Cellulosa AB Skånes Cellulosa AB AB S P Forssberg AB Statens Skogsindustrier

Stora Kopparbergs Bergslags AB Grycksbo Pappersbruk AB Wikmanshytte Bruks AB

Svaneholms AB Svanö AB Svenska Cellulosa AB Björkå AB Wifstavarfs AB Torsviks Sågverks AB Uddeholms AB AB Mölnbacka-Trysil Wargöns AB Örebro Pappersbruks AB

BILAGA H

Inledning

Beträffande brännved har skogsstyrelsen år- ligen inhämtat uppgifter om avverkningens storlek på de allmänna skogarna och bo- lagsskogarna. För övriga skogar har emeller- tid ej aktuellare uppgifter än från säsongen 1950/51 funnits tillgängliga. Sedan dess har brännved i allt större utsträckning er- satts av andra bränslen och av elektricitet för fastighetsuppvärmning och för hushålls- ändamål, men underlag har saknats för att ange den nuvarande förbrukningen annat än gissningsvis.

Efter hemställan till jordbruksdepartemen- tet erhöll därför Virkesbalansutredningen under våren 1965 tillstånd att utföra en undersökning över avverkningen av bränn- ved på bondeskogarna.

Tidigare undersökningar

Tidigare har någon i sträng mening lands- omfattande undersökning av brännvedsav- verkningen på bondeskogarna ej utförts.

Undersökningar länsvis utfördes i Väster- norrlands län åren 1913—1914, i Värmlands län åren 1920—1921, i Södermanlands län åren 1930—1932 och i Gävleborgs län åren 1936—1941.

Därjämte har tre undersökningar utförts. vilka omfattat större delar av landet. 1938 års jordbruksutredning inhämtade uppgifter för år 1937 om virkesuttaget för husbehov från egen skog; undersökningen omfattade hela landet med undantag av Norrbottens och Västerbottens inland och Jämtlands fjällbygd. Norrlandskommittén företog år

Avverkning av brännved på bondeskogarna säsongen 1964/651

1944 en undersökning inom de fyra norra länen. Södra Sveriges skogsindustriutredning inhämtade i samband med arealinvente— ringen år 1950 uppgifter om husbehovsför- brukningen av brännved och rundvirke. Uppgifterna kunde närmast hänföras till bränsleåret 1950/51. Liksom vid undersök— ningen för år 1937 berördes ej de inre de- larna av Norrland. Resultatet redovisades i utredningens betänkande om klenvirke (SOU 1954: 29). Förbrukningen av brännved från egen avverkning uppskattades för hela lan- det till ca 3,7 milj. m3f ub, varav skogsved ca 3,2 och avfallsved ca 0,5 milj. m3f ub. Denna förbrukning av skogsved utgjorde ca 8 % av den för drivningsåret 1950/51 beräk- nade totala avverkningen i riket.

Undersökningsmetod

Undersökningen gavs formen av en posten- kät till ägarna av ca 10500 brukningsen- heter eller fastigheter med skog, spridda över hela landet. Dessa provfastigheter ut- valdes ur 1965 års fastighetslängder genom systematisk sampling. Med hänsyn tagen så- väl till kravet på precision — ett enkelt me— delfel av 10—15 % på den totala brännveds- avverkningen inom ett industriområde an- sågs vara acceptabelt som till önskvärd- heten av ett enkelt urvalssystem varierades urvalskvoten efter fastigheternas skogs- marksareal på följande sätt. Skogsmarks-

areal, ha Urvalskvot

—25 26—50 51—100 lOl— 1/40 1/30 1/20 1/10 1 Undersökning utförd år 1965 av Virkesba— lansutredningen under medverkan av Kungl. Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna

Tabell H.] . Urvalets storlek, antal svar m. m., länsvis

Antal obeställ—

Totalt antal i urvalet

bara försän—

Län delser

Antal svar

Boarbotnings- bara

Ej bear— Procent betnings— av tot. Totalt bara. Summa urval

Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands

78% 7 100'4 6 761 23 641 2 411 A 1002 782 237 193 135 216 168

Östergötlands 296 Skaraborgs 381 Älvsborgs 760 Jönköpings 551 Kronobergs QSO Kalmar h33 Gotlands 259 Göteborgs o. Bohus 222

Hallands 226 Blekinge 170 Kristianstads 306 Malmöhus 81

Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Örebro

_! _t

Västmanlands Uppsala Stockholms Södermanlands

N—IOO QO—lO UIU'JN 0000 'i'-*

570 25 555 69 731 30 701 70 [95 38 1t57 60 518 36 1:82 372—'# 323 808 710 77'—L 763 176 170 181 181 134 134 202 196 154 150 alls 245 323 31'i 563 528 [55 in,; han li28 13014. 1400 216 206 156 143 168 155 138 132 279 279 63 59

de: vi?—* ovuoo c:a—soo Cx-aoo—t

d_b—L -POChU bJO

Riket 10509 © Ut 8506 360 8146

Av underbilaga H.l framgår i detalj hur urvalet gjordes.

Ägarna till provfastigheterna tillfrågades om hur stor avverkningen av brännved hade varit under tiden den 1.7.1964—den 30.6. 1965 och om dess samtidiga fördelning på löv- och barrved och på avsedd förbruk- ning inom resp. utom den egna fastigheten. Därjämte begärdes vissa uppgifter om fas— tighetens belägenhet och storlek.

Undersökningens genomförande

Urvalet av provfastigheter ur fastighets— längderna utfördes, huvudsakligen under juni och juli 1965, på resp. länsstyrelse av personal från skogsvårdsstyrelsen. Enkätförsändelserna utsändes under juli månad genom utredningens sekretariat. Var— je försändelse innehöll missivskrivelse, svars- kort och frankerat svarskuvert, adresserat

till skogsvårdsstyrelsen i länet. (Angående missivskrivelse och svarskort, se underbilaga H.2.)

Ett mindre antal försändelser returnera- des av postverket såsom obeställbara på grund av felaktig eller ofullständig adress, adressatens avflyttning m.m. (tabell H.1).

På skogsvårdsstyrelserna underkastades de insända svaren viss kontroll. Resterande svar infordrades genom skogsvårdskonsulen— terna; arbetet avbröts vid utgången av sep- tember månad.

Totalt erhölls ca 8500 svar, vilket ger en genomsnittlig svarsfrekvens av 81 %.

Bearbetning och sammanställning av in- komna svar har skett vid sekretariatet.

Bearbetning

Av svaren kunde ca 4% ej bearbetas på grund av att svarskortet var ofullständigt

ifyllt. Oftast saknades uppgift om skogs— marksarealen.

De bearbetningsbara svaren grupperades länsvis på sju storleksgrupper efter fastig- hetens eller brukningsenhetens skogsmarks- areal (hektar):

— 10 ll— 25 26— 50 51—100 101—200

201—400 401—

För varje grupp uträknades, på grundval av de lämnade uppgifterna, brännvedsav- verkningen per hektar skogsmark. Den to- tala avverkningen av brännved inom länet har sedan uppskattats genom att dessa spe- cifika tal, utan föregående utjämning, mul- tiplicerats med den totala skogsmarksarea- len i de enskilda storleksgrupperna. Upp- gifterna om skogsmarksarealerna har där- vid hämtats från »Jordbrukets skogsmarks- innehav» (Statistiska centralbyrån. Statistis- ka Medd., J 1964: 31). som grundas på RLF- registrets uppgifter under tiden 1962—1964. (Uppräkning har vid bearbetningen skett för Mora köping som ej ingår i den angivna källan.)

Vid omräkning till andra måttenheter än mat, som volymuppgifterna primärt har läm- nats i, har följande relationstal använts:

1 m3t = 0,54 maf ub = 0,65 m35k

Resultat

Avverkningen av brännved på bondeskogar- na under säsongen 1964/65 har för hela

landet uppskattats till ca 6 milj. m3t eller 0,5 mat per hektar skogsmark, med fördel- ning på landsdelarna Norrland, Svealand och Götaland enligt nedan.

Awerkning

Område ] OOO m3t 1 000 msf 1 000 mask

1 266 926 1 621

3 813

1 948 1 052 769 1 347 3 168

Norrland Svealand 1 424 Götaland 2 494

Riket 5 866

Enligt riksskogstaxeringen har den totala avverkningen i riket under säsongerna 1961/62—1963/64 varierat mellan 52 och 60 milj. m3sk. Därav har alltså avverk- ningen av brännved på bondeskogarna ut- gjort 6 a 7 %.

Som framgår av nedanstående tablå är uttaget av brännved per hektar skogsmark, som väntat, avsevärt högre på mindre fas- tigheter än på större.

Brännveden består i runda tal till 40 % av barrved och 60% av lövved. Inom den egna fastigheten, dvs. för ägares, arrenda- tors, driftspersonals eller förmånstagares husbehov, används 80 %, medan 20 % går till andra förbrukare (tablå s. 318 överst).

Motsvarande uppgifter som lämnats för de tre landsdelarna och för riket redovisas länsvis i tabell H.2. Det genomsnittliga ut- taget av brännved per hektar skogsmark har även markerats på en kartskiss, figur H.].

För industriområdena I—VI har uppgifter sammanställts om den totala brännvedsav- verkningen på bondeskogarna och om dess procentuella fördelning på barr- och lövved (tablå s. 318 nederst). Därvid har totalbelop— pen för Jämtlands, Gävleborgs och Älvs-

Avverkning (mat/ha)

Storleksgrupp, areal skogsmark i hektar

Område 11— 26— 51—— Alla

0,58 0,63 0,73 0,66

Norrland Svealand Götaland

1 ,02 1,00

0,45 0,45 0,53 0,48

0,40 0,54 0,69 0,52

Tabell H.2. Avverkningen av brännved på bondeskogar säsongen 1964/65, Iansvis

OU 1968

_. _ W . Total ÅVVOthlnh (m l/hn) avverk—

Storlnksgrupp, urval skogsmark i hoktar ning Ägare etc Andra

3

.Avscdd förbrukare (%)

än —10, 26— s1— 101— 201— 001— Alla 1000 m t Barr ' Barr && h 6 32 38

Gh 37 38 57 58 åh 52

P1 ! .

hR 61 M6 SH

(),(12 0,57 0,35 0,50 0,93

€.!

0,1H 0,00 0,1u , 23 , 10 0,10 0,13 0,h2 31 10 0,16 0,07 0,30 ., 30 _ 22 0,03 0,05 0,h0 _ 28 11

0,2 0,71 0,63 32 1 0,08 0,h5 hs 0,05 0,u6 . 28 0,22 0,78 . 33

0,18 0,71 09 0,05 0,68 , h7

,2 0,h6 ha 0,03 0,63 €, 39 0,00 0,57 . hh 0,13 0,97 ' 31 0,10 0,70 35 0,21 0,73 ha

0,n8 Sh

27

Norrbottens Västerbottens Jämtlands Västernorrlands

NC NU.—IN N x—Cl U'”

(”*.

Gävleborgs Kopparbergs Värmlands Örebro

C! (" L".

iNl-"1CC INCXDL". OCC)”. OCCWC'NIx :roocxu— OCH—C!

Västmanlands Uppsala Stockholms Södermanlands

CJCCIN ("'N-:." n:.— OMQ O.

.. '.

C.

Östergötlands Skaraborgs Älvsborgs Jönköpings

_ UKN UHI » ..

C. C! (". CJ N _:

0! l& r—P,

52 50 51 08 69

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Göteborgs o. Bohus

Hallands Blekinge Kristianstads Malmöhus

_l Fv—p—F Fw—rx— ov—r-F v-Nc—F v-F

atm u—CJ

..

("Av—'LG-C xc mer—.—

53

,.— lmtfl—CQU—UC CCCC CCCC CCCC CCCC CCCC COO— CCCC CCCC CCOO CCCC CCCC CCCN

'— L". C-l 15, ('N C". *

Riket

(E 0 K:: XD O

Procentuell fördelning Procentuell fördelning

Område Barrved Lövved Summa Ägare etc. Andra

42 45 37

41

58 55 63

59

100 100 100

100

Norrland Svealand Götaland

Riket

borgs län måst fördelas på länsdelarna Jämt- land—Härjedalen, Hälsingland—Gästrikland resp. Dalsland—västgötadelen. Detta har skett i direkt proportion till arealen bondeskog i de olika delarna.

En rättvisande jämförelse med 1951 års undersökning kan ej göras. Denna avsåg nämligen jordbrukarnas husbehovsförbruk- ning av brännved härrörande från egen av- verkning eller inköpt i avverkat skick, me— dan föreliggande undersökning avser ägar- nas avverkning på egen skog av brännved ämnad för husbehov eller överlåtelse. Husbehovsförbrukningen år 1964/65 av brännved från egen skog är för hela landet 25 % lägre än husbehovsförbrukningen år 1950/51 av brännved som avverkats i egen regi. Skillnaden skulle kanske minska med ett par procentenheter om man kunde ta hänsyn till sådan husbehovsbrännved som har köpts på rot.

Resultatens noggrannhet

Rent allmänt kan sägas att felkällorna i en enkätundersökning är många och att deras inverkan är svår att fastställa. (Se exv. W.

26 15 17

20

74 85 83

80

E. Deming. On errors in surveys. Ame- rican Sociological Review IX (1944) p. 359 -—369.) Här skall dock endast beröras några av den] som är mera påtagliga i denna un- dersökning. De behandlas i en subjektivt bedömd rangordning.

Osäkerheten i de av fastighetsägarna läm- nade uppgifterna om skogsmarksareal och avverkad volym brännved torde vara bety- dande -— utom i fråga om volymen när det inte har förekommit någon avverkning alls. Brännveden uppmäts sällan, och för många uppgiftslämnare är nog >>vedboden full» det mest adekvata volymbegreppet. Fastighets— ägarens uppgift om skogsmarksarealen av— viker i flertalet fall från fastighetslängdens, och i regel är ägarens uppgift lägre. Vid be- arbetningen har ägarens uppgift använts.

Man kan befara fall där en fastighets- ägare av exv. skatteskäl ej vill uppge den faktiska avverkningen, och att denne då lämnar antingen en medvetet felaktig upp- gift eller inget svar alls.

Det finns även risk för att en fastighets- ägare som ej avverkat någon brännved an- sett det inte »vara lönt» att svara på en- käten.

Avverkning Procentuell fördelning

1 000 mat

1000

Industriområde maf ub

1000 mask mst/ha Barrved Lövved Summa

496 310 204 447 339 341 250 781

918 575 377 827 628 632 462 1 447

100 100 100 100 100 100 100 100

597 374 245 538 408 411 300 940

37 45 48 52 36 35 53 33

63 55 52 48 64 65 47 67

0,38 0,34 0,53 0,52 0,56 0,82 0,62 0,66

5 866 3 168 3 813 0,52 41 59 100

SOU 1968: 9

Figur H.]. Avverkning av brännvedpå bondeskogar säsongen 1964/65, länsvis Måttenhet: mat per hektar skogsmark

Bortfallet ur undersökningen på grund av ej bearbetningsbara svar eller ej inkomna svar kan inom flertalet län ha orsakat stor avvikelse från det resultat en fullständigt besvarad enkät skulle ha givit. För analys av bortfallsproblemet finns särskilda metoder. (Se exv. T. Dalenius. Bortfallsproblemet vid statistiska undersökningar. — Den Svenska

Marknaden, häfte 2, 3 och 6: 1953.) Proble- met skall här belysas med ett exempel häm- tat från Västernorrlands län.

Antalet bearbetningsbara svar från detta län är 482 eller 75 % av totala antalet i urvalet. Efter den tidpunkt dessa svar in- kommit till sekretariatet har de uppdelats på två grupper, vilka bearbetats dels var för sig, dels tillsammans. Den första grup- pen (grupp A; 356 svar; 55%) omfattar både de »spontant» lämnade svaren och så- dana som infordrats genom skogsvårdskon- sulenter. Den andra gruppen (grupp B; 126 svar; 20 %) utgörs enbart av infordrade svar, som alla inkom till sekretariatet först sedan bearbetningen i sin helhet var avslu- tad. Resultatet har sammanställts nedan. Det torde svara för sig självt.

Av exemplet från Västernorrlands län att döma förefaller det inte osannolikt att av- verkningen av brännved har överskattats. — Det genomsnittliga bortfallet i hela lan- det är ca 22 %. Antag att avverkningen per hektar i detta är endast hälften av den som har erhållits genom svaren. Medelavverk- ningen skulle då sänkas från 0,52 till 0,46 mln/ha eller med 11 %.

Viss osäkerhet orsakas av att uppräkning- en till totalbelopp inom storleksgrupperna har skett med hjälp av ett »främmande» material. Frågan är hur väl RLF-registrets uppgift om skogsmarksarealen stämmer överens med fastighetslängdens och med ägarens.

I speciellt Södermanlands, Östergötlands och Malmöhus län tycks urvalet ha varit något för litet för jordbruksfastigheter med mera än 400 ha skogsmark. Sålunda har i

Avverkning (mst/ha)

Storleksgrupp, areal skogsmark i hektar Avverkning1

——10 11— 26— 51—

1000

101— 201— 401—— Alla mxt Procent

2,12 0,49 0,59 0,46 1,57 0,48

0,53 0,40

A ..; B 0.50

0,43 0,23 0,19 0,18 0,04 0,25 192 62 55 0,38 0.30 0,43 0,05 0,40 309 100 88

0,43 0,49 0,06 0,45 350 113 100

1 Alternativa uppskattningar av avverkningen i länet, baserade på avverkning per hektar för resp. grupp-

319

Södermanlands län 26 % av den totala av— verkningen uppskattats härröra från denna storleksgrupp _ på basis av 12 svar av to- talt 150 i länet.

Det tillfälliga samplingfelet i Skattningen av genomsnittlig avverkning per hektar skogsmark är troligen av underordnad be- tydelse som felkälla jämförd med dem som nämnts tidigare. Detta kan exemplifieras av en medelfelsberäkning som har utförts för Uppsala län.

Beräkningen baseras på formlerna för kvotestimat vid stratifierat slumpmässigt ur- val. (Sålunda summeras differenskvadrater— na mellan den enskilda fastighetens uppgiv- na avverkningsvolym och den >>väntade>>, dvs. fastighetens skogsmarksareal )( medel- avverkning per hektar i den aktuella storleks- gruppen.) Resultatet framgår av följande sammanställning.

Man kan givetvis förvänta att de berörda felkällorna i viss mån utjämnar varandra; alla fel bör ju rimligtvis inte gå åt samma håll. Sannolikt torde felet i undersökningen därför ej vara större än vad som förutsat- tes, då precisionskravet om ett enkelt me- delfel av 10—15 % på brännvedsavverk- ningen inom ett industriområde uppställdes.

Kostnader

Kostnaderna för undersökningen har upp- gått till ca 24000 kronor enligt nedanstå- ende specifikation.

12 000 kr 1 300 »'

Urval ur fastighetslängderna Svarskort, kuvert o.d. Svarsporto 4200 >> Utsändning 3 200 >> Bearbetning och sammanställning 3 000 >>

Summa 23 700 kr

Storleksgrupp, areal skogsmark i hektar

——10 11—— 26—

Skogsmarksareal, 0

A) 21

Antal bearbet- ningsbara svar 43 A vverkm'ng, mat/ha 1,376 Medelfel, mat/ha :|: 0,047 » % i 3,4

25

51— 401—

17

5 2 0,406 0,046

0,080 0,016 19,7 34,8

SOU 1968: 9

Underbilaga H.1

Arbetsinstruktion vid urval av provfastigheter ur

fastighetslängderna år 1965

1. Gör upp lämplig förteckning -— eller skaffa sådan på landskontoret -— över häftena med fastighetslängder för av- prickning av genomgångna längder och för kontroll av att alla tagits med. Alla häften — även de för städer -— skall gås igenom, men de behöver ej tas i nummerföljd. Av den summerings- längd som finns uppgjord för varje häf- te framgår om det i häftet finns jord- bruksfastighet med skogsmark eller ej. Räkna i skogsmarkskolumnen (kol. 17 på blankett Rsn 620 b) i grupper från 1 till 120 (efter 120 börjar alltså räk- ningen på 1 igen) alla jordbruksfastig- heter utom i aktiebolagsdelen i slutet av varje häfte. Räkningen, som startar i länet på nedan angivet slumpvis valt tal av 1—10, sker löpande för hela lä— net med saldering från häfte till häfte. (Anteckna på ett kladdpapper det tal som räkningen avbryts på exv. vid byte av häfte och vid avskrift av uppgifter för provfastighet.)

>>Starttal>> för de olika länen:

BD1X2 G AC3 W3 H ZS 54 I Y1 T5 O

4. För var 10:e fastighet i den löpande räkningen (alltså nr 10, 20 etc.): se efter i fastighets- och ägarkolumnen (kol. 1) om fastigheten är privatägd. . Ej privatägd: Fortsätt den löpande räk— ningen. Privatägd: Se efter i nedanstående sche- ma om fastigheten skall tas ut som provfastighet (markerat med >>x>> i sche-

SOU 1968: 9

mat) eller ej. Areal som i längden an- getts med decimal avrundas därvid till närmaste helt hektar.

Skogsmarksareal, ha

Löpande nr 25 26—50 51—100 101 +

10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 x 110 120 x x X

xxxxxxxxxxxx

6. Ej provfastighet: räkningen. Provfastighet: Fyll i urvalsförteckning enligt nedan och fortsätt därefter den löpande räkningen.

Fortsätt den löpande

Urvalsförteckningen skrivs på maskin lämpligen direkt vid urvalet i original på tillhandahållet >>adresseringslappsark>> och med två papperskopior. (Vid fel i utskrif- ten: >>x-a över» det skrivna för fastigheten och skriv om på nästa adresseringslapp.) — Adresseringslappsarken och en omgång ko- pior insändes snarast till: Kungl. Skogssty- relsen, Forstrn. Ragnar Eriksson, Fack, Väl- lingby 1. Den andra omgången kopior be- hålles på skogsvårdsstyrelsen.

För varje provfastighet skall anges: Ägarens titel, namn och adress; Identifieringsnummer bestående av länsbok- stav och ett löpande nummer;

321

Fastighetens beteckning och skogsmarks- Vid tveksamhet kontakta areal. Forstm. Ragnar Eriksson, Skogsstyrel- För den första provfastigheten i en kom- sen, tfn 08/37 27 00 eller mun anges dessutom kommunen. Jägm. Gustaf von Segebaden, Skogs- Exempel: högskolan, tfn 08/34 98 30.

Adresseringslappsarkets

vänsterdel

mittdel

högerdel

(ingen text) Hem.äg Anders Gunnar Sellén Box 871 Skyttvreten ÖRBYHUS C 1

Lantbr Göte Harry Herlovson Box 887 ÖRBYHUS C 2

Hem.äg Edvin Erik Stig Edén Botarbo Box 123 TOBO C 3

Hem.äg Anders Gunnar Gylte L. Ullevi BRO C 4

Vendel Mariebo 1: 5 9

Upplanda 2: 29 1 3

Botarbo 1: 2 38

Upplands-Bro Klöv och L Ullevi 1: 5 34

Underbilaga H.2 Till ägare av fastighet som utvalts för undersökning

av brännvedsavverkningen på privatägda skogar

På Kungl. Maj:ts bemyndigande har chefen för jordbruksdepartementet tillkallat sju sakkunniga Virkesbalansutredningen —- representerande bl. a. olika skogsägargrup- per, för att upprätta s.k. virkesbalanser för hela landet. I virkesbalanserna ställs inom olika geografiska områden skogstillgång och virkesförbrukning mot varandra.

På förbrukningssidan saknas för närva- rande aktuella uppgifter om avverkningen av brännved på de privatägda skogarna; den senaste undersökningen avsåg bränsle- året 1950/51. Virkesbalansutredningen har därför fått jordbruksdepartementets till— stånd att —— i samarbete med skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna i de olika länen utföra en förnyad undersökning.

För denna undersökning har Er fastighet utvalts tillsammans med ca 9 500 andra fas- tigheter. Ägarna av dessa tillfrågas om hur stor avverkningen av brännved varit under tiden 1 juli 1964—30 juni 1965, med den

1 Vid provundersökning i Uppsala län: den 10 juli 1965.

uppdelning som framgår av bifogat svars- kort.

Fördelningen på löv- och barrved behö- ver endast vara ungefärlig; det viktigaste är att summan av de olika deluppgifterna blir så rätt som möjligt.

På svarskortet skall dessutom anges fas- tighetens belägenhet till län och kommun, dess registerbeteckning samt areal åker och produktiv skogsmark — annan mark anges ej.

Svaren torde godhetsfullt — snarast och senast den 15 augusti 19651 — insändas i närslutna frankerade kuvert till skogsvårds- styrelsen i länet.

De lämnade uppgifterna behandlas kon- fidentiellt och kommer sålunda ej till utom- ståendes kännedom.

Virkesbalansutredningen ber att på för— hand få tacka för Er medverkan.

Stockholm i juni 1965.

Enligt uppdrag

Gustaf von Segebaden

Virkesbalansutredningen: UPPGIFT OM AVVERKAD BRÄNSLEVED

Län

Nr .............................. Kommun (stad) .......................................................................................

Fastighetens(-ernas) registerbeteckning(-ar)

Areal i hektar: åker produktiv skogsmark ........................................................................

Under tiden 1/7 1964—30/6 1965 avverkad bränsleved (inklusive på rot upplåten):

]. För ägares, arrendators, driftspersonals och förmånstagares husbehov, tillsammans 2. För andra förbrukare eller återförsäljare

Kubikmeter travat mått

Lövved Barrved

Om kvantiteterna ej uppmätts, vilket ofta torde vara fallet, bör de anges uppskattningsvis. Fördel- ningen på löv- och barrved behöver endast vara ungefärlig. Bakaved och rivningsved skall ej medräknas. Om ingen bränsleved avverkats under angiven tid markeras detta med ett kryss över uppgiftsrutorna.

Uppgifterna lämnade den / 1965 av

Kortet ifylles och insändes snarast i det bifogade svarskuvertet

BILAGA I

Kuberingsfunktionernas noggrannhet

preliminär undersökning

Av Jöran Fries

Material

Materialet till föreliggande undersökning ut- görs av fällda och sektionsmätta provträd uttagna inom engångsuppskattade provytor i gallrad skog, vilka ingår i den s.k. stora produktionsundersökningen utförd av insti— tutionen för skogsproduktion vid skogshög- skolan. Antalet ytor är totalt 1 095 st. för- delade över hela landet. Inom varje yta har fem av de borrade provträden fällts och sektionsmätts. Proportionen mellan trädsla- gen tall, gran och björk har därvid avpas- sats så, att den så vitt möjligt motsvarar beståndets trädslagsblandning. Ett av de fem

lek i brösthöjd och på 20 mätpunkter be- lägna på bestämda avstånd från marken. Mätpunkterna har därvid fixerats till vissa höjder över mark uttryckta i procent av trädets totala höjd över mark.

Observera! (sektionskuberat) brösthöjds- formtal har för varje träd beräknats dels på bark, dels under bark. Brösthöjdsform- talet, f(obs), har därvid beräknats enligt for- meln

20 2 d2 . s - 0,127324/d123 1 .

Konstanten S har följande värden vid de olika mätpunkterna.

5 10

Mätpunkt nr 1 Höjd, % 1 S 1 5

2 2 6 95 98

10 30 530

6 7 8 9 14 18 20 25 335 273 158 451

14 65 425

13 60 530

1 1 40 845

12 50 845

Mätpunkt nr Höjd, % S

träden utgörs av ett av de 5—10 grövsta borrade träden inom ytan. Eftersom de bor- rade provträden skall vara fria från mera betydande fel och skador, har inom ett stort antal ytor även två icke felfria träd fällts och sektionsmätts. Det totala antalet fällda och sektionsmätta träd är 3 253 tal- lar, 2019 granar och 850 björkar. Endast tall och gran behandlas i det följande.

Fältarbete och bearbetning

För varje träd har bl. a. följande mått re- gistrerats. Trädhöjd och krongränshöjd över mark samt diameter och dubbel barktjock—

324

360

20 95 551

18 85 451

19 90 251

16 75 360

17 80 425

15 70

Beräknat brösthöjdsformtal har bestämts med hjälp av funktioner för norra Sverige enligt Näslund 1940 (Funktioner och tabel- ler för kubering av stående träd. Tall, gran och björk i norra Sverige. —— Medd. från St. skogsforskningsinst. Häfte 32), samt för södra Sverige och hela landet enligt Näs- lund 1947 (Funktioner och tabeller för ku- bering av stående träd. Tall, gran och björk i södra Sverige samt i hela landet. Medd. från St. skogsforskningsinst. Band 36). Funk- tionerna för södra resp. norra Sverige har tillämpats på träden från motsvarande om- råden och funktionerna för hela landet på samtliga träd. Områdenas omfattning fram- går av resultatredovisningen i tabellerna

SOU 1968: 9

1.1—1.8. Resultaten redovisas med uppdel- ning på områden (länsgrupper) och diame- terklasser. För varje område och diameter- klass redovisas följande.

n Antalet observerade träd (] Relativ differens mellan observerat och beräknat formtal enligt formeln

[f(abs) —f_(ber)] - 100 /7(abs)

där f(obs) och T(ber) är medelvärden för observerade resp. beräknade formtal. s Relativ standardavvikelse för differensen mellan observerade och beräknade form- tal enligt formeln

X/[å [f (obs) —f (ber)]2/(n_1)] .

400/? (obs) Diameterklassen 0—4,9 cm har uteslu- tits ur redovisningen. Såväl observerade som beräknade formtal avser volymen ovan stubben (l % av trädhöjden över mark) di- viderad med grundytan i brösthöjd gånger trädets totala höjd över mark.

Kommentarer

Materialet är hämtat från engångsuppskat- tade provytor, vilka utlagts så att de skall representera olika boniteter, trädslagsbland- ningar, gallringsformer m.m. Ytorna är emellertid inte slumpmässigt utlagda och kan därför ej 3. priori anses representativa för landet som helhet. Tabellernas medel— värden för områden och diameterklasser har erhållits genom vägning med relativa tal för virkesförrådets fördelning på områden och diameterklasser enligt riksskogstaxe- ringen.

Av tabellerna 1.1—1.8 framgår bl. a. föl- jande beträffande differenserna, d, mellan observerade och beräknade formtal.

Tall, södra Sverige och norra Sverige Funktionerna underskattar formtalen för grova träd. Totalt för vartdera området sker en underskattning med drygt 1 % för voly-

mer på bark och med 0,7 resp. 0,2 % för volymer under bark.

Tall, hela Sverige Även när formtalen bestäms med funktio— ner för hela Sverige framträder en tendens till underskattning för klena träd och en överskattning för grova träd. Inom det om- råde där det närmast är aktuellt att till- lämpa dessa funktioner, nämligen Värm- lands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, sker totalt en under- skattning med 0,4—0,5 %.

Gran, södra Sverige Funktionerna underskattar formtalen för klena träd och överskattar formtalen för grova träd. Totalt för området sker en un- derskattning med 0,35 % beträffande voly- mer på bark, medan underskattningen för volymer under bark är obetydlig.

Gran, norra Sverige Funktionerna ger i allmänhet en under- skattning av formtalen. Totalt för området är denna 0,2—0,3 %.

Gran, hela Sverige Funktionerna ger i allmänhet en under— skattning av formtalen för klena träd och i många fall en överskattning för grova träd. Inom Värmlands, Örebro och Väst- manlands län sker en överskattning med drygt 1 %, medan man inom området Kop- parbergs och Gävleborgs län erhåller en un- derskattning med 1,1—1,3 %.

Tabellerna visar att differensernas stan— dardavvikelse, s, i allmänhet ligger mellan 5 och 7 procentenheter. Detta innebär att differenser av storleksordningen 1 % är sig- nifikanta, när antalet observationer är ca 400. Differenserna för enskilda diameter- klasser inom ett område är därför i all- mänhet ej signifikant skilda från noll, me- dan däremot differenserna för enskilda dia- meterklasser för en landsdel (södra eller norra Sverige) i många fall är signifikanta, liksom även differenserna för områden och landsdelar.

Tabell I.]. Tall, formtal på bark, funktioner för södra och norra Sverige

Angående n, d och s, se förklaring i texten

Diameterklass pb, cm Område 5— 10- 15—

Stockholms, Uppsala och 9 MB 65 Södermanlands län 2,80 3,23 2,16 7,7 6,0 6,3

75 2,95 5,9

35 1,714 7.0

270 1,89

Östergötlands, Jönköpings, 18 Kronobergs och Kalmar län -O,85 515

Hallands, Göteborgs och Bohus, 15 Älvsborgs och Skaraborgs län 3,44 6,2

0 m .:.— mh v-ooo VNNNO wv—XO ln n &

....

Värmlands, örebro, Västmanlands, 72 Kopparbergs och Gävleborgs län 1,55 6,0

,. ww—

Södra Sverige 114 1,l+3

IN (& N.- .:! &

Norra Sverige (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)

SOU 1968: 9

Tabell 1.2. Tall, formtal på bark, funktioner för hela Sverige

Angående n, d och 3, se förklaring i texten

Diameterklass pb, om Område 5— 10— 15-

148 3,18 5,9

51

Stockholm, Uppsala och Södermanlands län

('N WG)

F:! 1.qu h

ös t ergötlands , Jönköpings , Kronobergs och Kalmar län

m

319 ,1

lll-=P

ahh (0030 In: 1— p-

(q

0 8 Hallands, Göteborgs och Bohus, 35 Älvsborgs och Skaraborgs län 2

,57 6,24

,. Osu) (x

#60

[x N (x

"NOW OOm ine-w: ON

Värmlands, örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län

.. OKB (* Nv—

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län

,.

lN OO .:? U'! om ND NNNO V'XNW CNN *» a

Cx ON

Hela Sverige

,- ,... .. m 9- .

Tabell 1.3. Tall, formtal under bark, funktioner för södra och norra Sverige

Angående n, d och s, se förklaring i texten

Område Stockholms, Uppsala och Södermanlands län

östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län

gallands, Göteborgs och Bohus, Alvsborgs och Skaraborgs län

Värmlands, örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län

Södra Sverige Norra Sverige (Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)

Diameterklass pb, cm

5—

10—

us 3.13 7.2

0,46 6,8

208 2,33 6.9

15— 20-

65 78 1,25 2,23 6.9 15,2

75 66 1.99 -0,36 5.7 5,8

35 zu 0,52 —o,66 7,3 5,6

270 233 2,25 2,81 6,5 6,9

3u2

hus #01 1,92 1,67

320 0,15 6,0

Tabell 1.4. Tall, formtal under bark, funktioner för hela Sverige Angående n, d och 5, se förklaring i texten

Diameterklass pb, cm Område 5- 10— 15-

Stockholms. Uppsala och 9 h8 65 Södermanlands län 1,h7 2,38 -0,05 7.7 6,9 6.4

Östergötlands, Jönköpings, 18 51 75 66 Kronobergs och Kalmar län —2,76 —1,53 0,57 . 6,7 8,14 5,2 6,1

Hallands, Göteborgs och Bohus, 15 35 35 2h Alvsborgs och Skaraborgs län 1,80 -0,25 -O,92 -2,65 6,h 6,4 7,M 6,0

Värmlands , örebro , Västmanlands , 72 208 270 233 Kopparbergs och Gävleborgs län 1,18 1,30 0,62 0,6h 6,6 6,5 6,0 6,2

Västernorrlands, Jämtlands, 95 h62 5h5 Västerbottens och Norrbottens län 1,19 3,32 2,75 2,21 6,9 18,0 6,4 6,4

Hela Sverige 209 Bok 990 0.90 2,05 1.53

Tabell 1.5 . Gran, formtal på bark, flmktioner för södra och norra Sverige

Angående n, d och s, se förklaring i texten

Diameterklass pb, cm

Område 5- 10—

Stockholms, Uppsala och Södermanlands län

,.

31 1,56 16.5

314 14,24 6,2

9h 0.57 5.3

37 —1,1l; 5.0

56 -o,h1 7,7

oo COP

..

N

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län

0 NN

..

Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län

,. N N

hallands, Göteborgs och Bohus, Alvsborgs och Skaraborgs län

('N m.- ...-

N

Värmlands, Örebro och Västmanlands län

0 Ox—T ,.

_? | NO

('N XDND

.. .. .. |

NO [Nm v—C'WO de ("Wu—lx it”—30

ln CNGN lr-

Södra Sverige

,. ..

252 1,19

5 1 8 9 L, 9 3 01 5.4 3 o 7 8 3 o 8 3 N O

Kopparbergs och Gävleborgs län

Västernorrlands och Jämtlands län Västerbottens och Norrbottens län

0

0! am »!

.:? NO XOXO nh n

0 In.-:? '_Oln "I

N N Jm Nv— ..

,.

.-

[N O . NN .—

Norra Sverige

ooo-n co.-m OXNIN ller-

:? NO

FNF xonr» ooo: N

0 n

Tabell I.6. Gran, formtal på bark, funktioner för hela Sverige

Angående n, d och 3, se förklaring i texten

Diameterklass pb, cm Område 5- 10— 15—

| In ('N

Stockholms, Uppsala och 31 18 Södermanlands län 0,99 2,96 15.2 7.14

CD hm

Östergötlands, Jönköpings, Bh Kronobergs och Kalmar län 3,7h 5,9

Nv—J FMN

..

oo CNN lr-

Blekinge, Kristianstads och 9h Malmöhus län 0.07 53

ON OXOIIN

NGO

gallands, Göteborgs och Bohus, 37 Alvsborgs och Skaraborgs län —1,76 5'1

_d' JN

o...

Värmlands, Örebro och 56 Västmanlands län -1,25 8,0

0 00

Kopparbergs och Gävleborgs län

& HIN

1 o 6 6 7 3 i, o 1 O

Västernorrlands och Jämtlands län Västerbottens och Norrbottens län

Hela Sverige

Tabell 1.7. Gran, formtal under bark, funktioner för södra och norra Sverige

Angående n, d och s, se förklaring i texten

Diameterklass pb, cm Område 5— 10— 15—

Stockholms, Uppsala och 15 31 18 Södermanlands län 1.75 1,19 3,04 9,3 ”4,5 7,9

Östergötlands, Jönköpings, 29 3h 39 Kronobergs och Kalmar län 3,60 h,01 1,39 8,8 6,3 6,7

Blekinge, Kristianåtads och 23 9h 71 Malmöhus län —1,h1 -O,80 0,18 5,8 5.5 11,2

Hallands, Göteborgs och Bohus, 23 37 66 Älvsborgs och Skaraborgs län —0,70 -1,8h -0,50 6,8 5,7 6,3

Värmlands, Örebro och 2 56 85 Västmanlands län 3,60 —O,7O —0,95 8,l+ 6,9

Södra Sverige 252 279 0:79 0,38

Kopparbergs och Gävleborgs län 10h —1,27 6,14

O O ,.

3 —'—C

Västernorrlands och Jämtlands län 99 0,2u 7,1;

:l- ,.

oxno

Västerbottens och Norrbottens län 56

—1,35

.:1' DW

Norra Sverige

FNB Schh oo.— N

m 00. 9

Tabell 1.8. Gran, formtal under bark, funktioner för hela Sverige Angående n, d och s, se förklaring i texten

S()IJ 1968 9

Diameterklass pb, cm Område 5— 10- 15—

| In n

Stockholms, Uppsala och 15 31 Södermanlands län 1,23 0,63 9,11 1li,3

,.

OO

Östergötlands, Jönköpings, 29 3u Kronobergs och Kalmar län 3,10 3,51 8,7 6,0

(x !!".(N (KIF-NO hårv—

l '—

Blekinge, Kristianstads och 23 9h Malmöhus län —2,15 —1 ,314 6,1 517

,. &(?XO

XOL'N MON

..

Hallands, Göteborgs och Bohus, 23 37 Alvsborgs och Skaraborgs län -1,35 —2,h8 6,9 5,9

Värmlands, Örebro och 28 56 Västmanlands län 3,00 -1,56 10,2 8,6

,_

6 _ W (* m .

1 3

, 9

m UNIX #NOX ('WOON ..?-TO ("öht—”. v— 0 (DC

Kopparbergs och Gävleborgs län 16 3.314 6,6

1 1 6 6

-7 13 i, 0 2

[* (soc in 0 C

C C

Västernorrlands och Jämtlands län 27 1,26 6,2

Västerbottens och Norrbottens län 19 0,57 5.1

Hela Sverige

BILAGA J

Skogsstyrelsens stamundersökning 1966

— preliminär rapport

Undersökningens syfte

Beräkning av den svenska totalavverkning— ens årliga storlek sker efter två helt skilda metoder. Skogsstyrelsen utför beräkningen med utgångspunkt från förbrukad virkes- mängd korrigerad för lagerförändringar, ex- port och import, medan skogshögskolan på basis av en Stickprovsvis utförd stubbinvente- ring i samband med den årliga riksskogstaxe- ringen verkställer motsvarande beräkning. Principiellt skulle de två metoderna -— åt- minstone om jämförelsen utsträckes över en längre tid i genomsnitt ge samma resul- tat. Det har emellertid konstaterats att så inte varit fallet. Sålunda har avverkningen enligt stubbinventeringen för ett 6-årsme- deltal visat sig ge ca 10 % lägre volym än den som beräknats enligt skogsstyrelsens metod. Virkesbalansutredningen har i sitt delbetänkande understrukit behovet av en särskild undersökning i syfte att klarlägga orsakerna till den påtalade diskrepansen. För att kontrollera riktigheten hos de i skogsstyrelsens beräkningar tillämpade om- räkningsfaktorerna från handelsmått till skogskubikmeter beslöt skogsstyrelsen där— för att i egen regi genomföra en stamun- dersökning omfattande stammar från ett flertal platser jämnt fördelade över landet.

Undersökningsmaterial och dess bearbetning

Vid planläggningen av undersökningen ut- gicks ifrån att sammansättningen av det in- samlade undersökningsmaterialet skulle i görligaste mån utgöra en miniatyrbild av

en aktuell årsavverkning av barrsågtimmer och barrmassaved inom riksdelarna Norr- land, Svealand och Götaland samt hela riket.

Vid bestämmandet av det enskilda be- ståndet utgicks från den i »Riksskogstaxe- ringen åren 1953—1962» redovisade fördel— ningen av skogsmarken på bonitetsklasser inom olika områden. Försöksbestånden skulle sålunda vara representativa för om- rådet med hänsyn till genomsnittlig bonitet, trädslags- och dimensionssammansättning.

Undersökningen förlades till 21 platser, varav 10 i Norrland, 6 i Svealand och 5 i Götaland. På varje försöksplats skulle som regel sammanlagt 50 stammar undersökas. I undersökningen ingick sammanlagt 1004 träd, varav 456 var tall och 548 gran. För- söksmaterialets volym på bark uppgick till 137 m3sk för tall och 134 mask för gran.

Provträdens volym erhölls genom sek— tionskubering. Diametrarna på bark och under bark uppmättes genom korsklavning i mm på följande måttställen uttryckta i procent av stamlängden över mark:

1 2,5 5 10 15 20 23,75 30 40 50 60 70 80 90

Diametern under bark erhölls dels ge- nom mätning med barkmätare, dels genom korsklavning av stamdelen efter det att bar- ken avlägsnats med barkspade.

Stammen apterades i sågtimmer och mas- saved enligt de instruktioner som var gäl- lande inom berört område eller trakt. Hos sågtimret tillämpades genomgående 4” över- mål. Vid sidan om den instruktionsenliga avmätningen apterades massaveddelen dess- utom i 3-meters (2-meters) standardlängder, alternativt fallande längder.

Volymmätningen av apteringsutfallet ut- fördes i enlighet med skogsstyrelsens virkes- mätningsföreskrifter. Hos massaveddelen inmättes volymerna av de alternativa apte- ringsutbytena. Mätningen av sågtimret ut- fördes som topp-, mitt- och topprotmätning medan massaveden inmättes som mitt- och topprotmätning. Mått under bark togs på bar ved efter det att barken avlägsnats med barkspade på måttstället.

Analys av undersökningsmaterialet

Enligt stubbinventeringen avverkningssä- songerna 1956/57—1965/66 är den ge— nomsnittliga årliga avverkningsvolymens re- lativa fördelning på landsdelar och trädslag följande:

Relativ volymandel, %

Trädslag Norrland Svealand Götaland

T all Gran Tall + gran

48,4 39,4 43,3

27,9 32,1 30,3

23,7 28,5 36,4

Den relativa fördelningen av undersök- ningsmaterialets volym på landsdelar och trädslag är följande:

Relativ volymandel, %

Norrland Svealand Götaland

Trädslag

Tall Gran Tall + gran

43,3 33,8 38,6

30,7 28,3 29,5

26,0 37,9 31 ,9

Av sammanställningarna ovan framgår sålunda att volymen hos materialet från norrlandslänen underskattats något medan materialet representerande götalandslänen i

motsvarande grad överskattats i jämförelse med de avverkningsvolymer som erhållits genom stubbinventeringen.

Enligt stubbinventeringen har avverk- ningsvolymens relativa fördelning på lands- delar och diameterklassgrupper varit föl- jande (se tablå nedan).

Undersökningsmaterialets relativa volym- fördelning på landsdelar och diameterklass- grupper är följande (se tablå s. 336 överst).

Vid studium av tablåerna ovan bör ihåg- kommas, att den genom stubbinventeringen redovisade fördelningen av avverkningsvo— lymen även innefattar volymen av en del fällda men i skogen kvarlämnade hela träd. Virkesbalansutredningen har beräknat att volymen av i skogen kvarlämnat virke i ge- nomsnitt uppgår till ca 6 % av rikets årliga avverkningsvolym, varav dock den helt do— minerande delen finns i Norrland. En be- tydande del av denna virkesvolym tillhör diameterklassgruppen 0—9,9 cm. De i un- dersökningen ingående provträden har där- emot i samtliga fall kunnat apteras i sorti- mentsdugliga dimensioner.

En jämförelse mellan den av riksskogs- taxeringen redovisade relativa fördelningen av skogsmarken på bonitetsklasser inom oli- ka områden och de i undersökningen in- gående beståndens boniteter visar att repre- sentativiteten för en del av materialet inte är helt fullgod, eftersom försöksplatserna i några fall förlagts till bestånd med något högre bonitet än genomsnittet för området. Det bör i detta sammanhang påpekas att det vid planläggningen av undersökningen inte har funnits obegränsade valmöjligheter av objekt utan man har som regel varit tvungen att förlägga undersökningarna till redan påbörjade avverkningstrakter. Den

Diameterklasser

Trädslag vid brh. cm

Relativ volymandel, %

Norrland Svealand Götaland Riket

Tall 0—14,9 15*24,9 25+ 0—14,9 15—24,9 25+ Gran

18,5 38,0 43,5 29,5 45,0 25,5

13,2 30,2 56,6 18,8 41,2 40,0

9,0 28,8 62,2 11,3 29,6 59,1

14,7 33,7 51,6 20,9 39,4 39,7

" ”_ Diameterklasser Trädslag vid brh. cm

Tall 10—14,9 15—24,9 25 + 10—14,9 15—24,9 25 + Gran

något för höga boniteten hos en del av för- söksbestånden har troligen medfört viss övervärdering av stamformen i förhållande till genomsnittet.

Vid upparbetning av provträden erhölls 52 % sågtimmer och 48 % massaved. Görs motsvarande uppdelning av totalavverk- ningen i riket år 1965, utgör sågtimrets an- del 48 % och massavedens 52 %.

Sågtimmermaterialet bestod till 54 % av tall och 46% av gran. Motsvarande rela- tiva tal för massavedmaterialet var 46% resp. 54 %. Som jämförelse kan omnämnas att rikets sågtimmerförbrukning år 1965 be— stod till 52% av tall och 48% av gran. Förbrukningen av massaved i riket år 1964 uppgick till 44% av tall och 56% av gran. Uppgifterna har hämtats ur 1965 års sågverksinventering och SOS Industri 1964.

Vid beräkning av årsavverkningens stor- lek har skogsstyrelsen i enlighet med re- kommendation från skogshögskolan tidigare tillämpat faktorn 1,23 vid omräkningar till skogskubikmeter av i handelsmått inmätt, helbarkat gagnvirke. Justeringsfaktorn för

Relativ volymandel, %

Norrland Svealand Götaland Riket

10,0 32,7 57,3 14,5 38,7 46,8

13,4 8,1 38,1 30,0 48,5 62,0 22,9 12,6 45,6 38,5 31,5 48,9

barken har därvid antagits uppgå till 1,18— 1,19 medan faktorn 1,04—1,05 avsett kor- rektion för i skogen kvarlämnade toppar. Barkfaktorn hade framkommit vid riks- skogstaxeringarna, då barktjockleken mätts vid brösthöjd på sedvanligt sätt med bark- mätare.

Föreliggande undersökning visar klart att den hittills allmänt tillämpade justerings- faktorn för bark varit för hög. De i under- sökningen erhållna barkprocenterna torde dock kunna höjas något emedan boniteten hos en del av försöksplatserna varit något för hög i förhållande till genomsnittliga bo- niteten för berört område.

Resultat och deras tillämpning vid beräkning av årsavverkningen

Barkvolymen, uttryckt som tilläggsprocent Vid korsklavning dels på bark dels under bark efter det att barken avlägsnats med barkspade har följande barkprocenter kon- staterats:

Sortiment Landsdel

Norrland Svealand Götaland Riket

Norrland Svealand Götaland Riket

Norrland Svealand Götaland Riket

Helstam

Sågtimmer

Massaved

Bark, tilläggsprocent

Tall Gran Tall + gran

13,9 13,0 12,7 13,3 14,0 13,5 13,0 13,5 13,8 12,4 12,3 13,0

13,7 13,8 14,7 14,0 14,6 16,2 17,4 15,8 12,7 11,1 11,5 11,8

14,2 12,1 11,4 12,5 12,7 10,4 10,0 10,4 14,7 13,8 13,0 14,0

SOU 1968: 9

Som riksmedeltal för barktillägg föreslås därför 15 % för tall, 13 % för gran och 14 % för tall och gran sammantagna.

I skogen kvarlämnade toppar

I den preliminära bearbetningen har top- parnas volym bestämts enligt formeln för konen. Topparnas relativa volymandel av gagnvirket timmer och massaved var vid olika apteringsalternativ följande:

Fallande längder

3 meters

Landsdel längder

Norrland 2,9 Svealand 1,9 Götaland 1 7 Riket 2,2

% 5,9 % % 4,2 % % 4,0 % % 4,8 %

Med hänsynstagande till omfattningen av kapning i fallande resp. standardlängder i riket har medeltalet 3,8 % framräknats. Som riksmedeltal för topparnas volymandel föreslås, efter avrundning av undersöknings- resultatet, 4 %.

Topprotmätningens resp. mittmätningens volymi relation till den sektionsmätta volymen I efterföljande tablå redovisas relationstal utvisande förhållandet mellan topprotmätt och sektionsmätt volym hos sågtimmer, rot- och mellanstockar sammantagna. Sektions- mätt volym har härvid betecknats med ta- let 100.

Topprotmätning

Tall +

Landsdel gran Tall Gran

Norrland Svealand Götaland Riket

106,8 102,1 103,3 104,4

107,5 102,5 105,3 104,9

107,0 102,2 104,5 104,6

I en delstudie, som är under bearbetning, har konstaterats positiva samband mellan avvikelsens storlek och stockens toppdiame- ter samt avsmalning. Avvikelsen är vidare på grund av rotansvällningen större hos rotstockar än hos mellanstockar.

SOU 1968: 9

Den relativt stora avvikelsen mellan topprotmätning och sektionsmätning hos norrlandsmaterialet torde härröra sig av detta materials kraftigare rotansvällning. Förhållandet att norrlandsmaterialet — som en direkt följd av provträdens mindre längd relativt sett gett ett större antal rotstoc- kar än det övriga materialet, har helt natur- ligt medverkat till en ökning av avvikelsens storlek.

I undersökningen erhållna relationstal mellan topprotmätt resp. mittmätt volym och sektionsmätt volym hos massaved, rot-, mellan- och toppstockar sammantagna, redo— visas i tablå överst på s. 338. Den sektions- mätta volymen har, i likhet med sågtimmer, betecknats med 100.

Toppformtal för barrsågtimmer

I undersökningen har erhållits nedanståen- de toppformtal hos sågtimmer, rot- och mel- lanstockar sammantagna.

Toppformtal

Landsdel Tall Gran

Norrland Svealand Götaland Riket

Förslag till tillämpning av undersökningsresultaten vid justering av sågtimrets årliga avverkningsvolym i riket

Av rikets årliga avverkningsvolym av barr— sågtimmer beräknas ca 32 % falla i Norr- land, ca 30% i Svealand samt ca 38 % i Götaland. Topprotmätning som förekom- mer endast i området fr. o. m. Ljungan och norrut omfattar ca 23 % av rikets totala barrsågtimmerfångst. Inom Ljusnans områ- de (Hälsingland och Härjedalen) tillämpas måttenheten flottningskubikfot. Detta mät- sätt omfattar ca 7 % av landets barrsåg— tirnmermängd. Inom återstående delar av landet, omfattande ca 70 % av landets såg-

337

Topprotmätning Mittmätning

Landsdel Tall Gran Tall + gran Tall Gran Tall + gran

Norrland Svealand Götaland Riket

98,5 96,2 97,2 97,4

100,9 100,3

99,6 100,4

timmermängd, tillämpas toppcylindermät- ning för bestämmandet av volymen.

Vid topprotmätningen har norrlandsma- terialets sågtimmervolym överskattats med ca 7 % i förhållande till den sektionsmätta volymen. En reducering av den årliga barr- sågtimmervolymen i Norrland bör sålunda ske med 7 ' 100/107 : 6,5 %.

Ehuru inga undersökningar ännu slut- förts beträffande förhållandet mellan volym erhållen genom tillämpning av flottnings- kubikfottabellen och den sektionsmätta vo- lymen syns skäl finnas att även den inom Ljusnans område fallande barrsågtimmer- mängden reduceras med samma procenttal som för topprotmätningen.

Vid omvandling från toppcylindervolym till >>verklig volym» har hittills i den årliga industristatistiken och de allmänna såg- verksinventeringarna tillämpats toppformta- let 1,28. I föreliggande undersökning har som genomsnitt för Svealand och Götaland erhållits toppformtalet 1,21 avseende tall- och gransågtimmer sammantagna. Den i undersökningen redovisade övervärderingen av stamformen i anslutning till provbestån- dens placering till något bättre marktyper än genomsnittet för området motiverar en höjning av toppformtalet, förslagsvis till 1,23. En sänkning av toppformtalet från 1,28 till 1,23 innebär en nedskrivning av den årliga avverkningsvolymen inom topp- cylinderområdet med 5 ' 100/128 = 3,9 %.

Beaktas 6,5 % reducering inom topprot- området — 30% av rikets årliga barrsåg— timmervolym — och 3,9 % reducering in- om toppcylinderområdet 70 % av av— verkningsvolymen erhålles att rikets to— tala barrsågtimmerfångst bör nedskrivas med 4,7 % i förhållande till tidigare gjorda bestämningar.

99,3 99,7 95,7 98,3

99,4 97,9 96,5 98,2

99,8 98,2 98,6 99,0

99,5 96,2 97,6 98,0

Förslag till tillämpning av undersökningsresultaten vid justering av barrmassavedens årliga awerk- ningsvolym i riket Årsavverkningen av barrmassaved i riket uppgår f.n. till ca 22 milj. m3f ub, varav ca 53% beräknats falla i Norrland, ca 25 % i Svealand och ca 22 % i Götaland. Vid inmätningen — tall- och granmassaved sammantagna tillämpas de olika mät- ningssätten i nedanstående ungefärliga pro- centuella volymomfattning.

Relativ volymandel, %

Topprot- Mittmåt- Travat

Landsdel mätning ning mått

Norrland 20 Svealand 91 Götaland 98 Riket . 55

Emedan avvikelsen mellan barrmassave- dens topprotmätta och sektionsmätta volym hos undersökningsmaterialet från Norrland endast uppgår till ca 0,2 %, torde man på goda grunder kunna antaga att den årliga topprotmätta barrmassavedkvantiteten i ri— ket är i stort sett rätt bestämd i Skogssta— tistisk årsbok.

I Norrland tillämpas mittmätning av barrmassaved endast inom Ljusnans områ- de. Med hänsyn till att de årliga mittmätta kvantiteterna minskat kraftigt från ca 270000 m3f under avverkningssäsongen 1962/63 till ca 10 000 m3f under säsongen 1966/67, samt mot bakgrunden av att be- slut träffats om flottningens nedläggning i Ljusnans flodområde under innevarande år, torde med stor sannolikhet kunna antagas, att den mittmätta barrmassavedkvantiteten ytterligare kommer att minska under de

SOU 1968: 9

närmaste åren. Då avvikelsen mellan den mittmätta och den sektionsmätta volymen dessutom endast uppgår till ca 0,6 %, an- ser skogsstyrelsen att en korrigering av de i Norrland mittmätta barrmassavedkvantite- terna ej är nödvändig.

Barrmassaved volymbestämd genom mitt- mätning uppvisar i förhållande till den sek- tionsmätta volymen 2,1 % och 3,5 % för låg volym hos svealand- resp. götaland- materialen. Den genom mittmätning inmät- ta årliga barrmassavedkvantiteten borde följaktligen höjas med ca 9200 m3f och 2200 m3f eller totalt 11400 m3f inom nämnda landsdelar. Ställd i relation till ri- kets årliga avverkningsvolym barrmassaved är denna kvantitet av så liten omfattning att den i Skogsstatistisk årsbok redovisade kvantiteten kan anses vara riktig.

Stockholm den 20.10.1967.

På Kungl. skogsstyrelsens vägnar

Avd. för virkesmätning o. statistik

Zachris Tamminen

/ Lennart Forsberg

SOU 1968: 9

BILAGA K Använda relationstal för måttomvandling och

råvaruåtgån g

I. Relationstal för måttomvandling a) Barrsågtimmer: 1 maf ub = 37 fatr1= 28 f—"to1 b) Omvandling från travat eller stjälpt mått:

Barkad ved Obarkad ved Längd fastmassa vedmassa m 0 %

Sortiment

68 60 60 60 60 53 56

55 50 50

54

Tallmassaved Granmassaved

Lövmassaved

Monet—now

Klenmassaved Barr Löv Boardved Ribbmassaved Brännved Sågflis

lleww Slääll

c) Vid omvandling från maf nb till mssk har följande tillägg i procent gjorts för toppar och bark:

Industriområde

Trådslag Ia Ib II III IVa

Barrvirke 21,5 21,5 20,5 20,5 19,5 Lövvirke 30 30 27 26 27

II. Råvaruåtgångstal

a) Sågade trävaror, råvaruåtgång i maf ub per standardlz

Industriområde

Träslag Ia Ib II III IVa

Barrvirke 8,54 8,78 8,61 8,91 8,89 Lövvirke 7,24 7,24 7,24 7,37 7,43

Talen har härletts från 1965 års sågverksinventering.

1 Omätt stötmån ingår; talen har korrigerats med hänsyn till de mät- och omvandlingsfel som fram- kommit vid skogsstyrelsens stamundersökning 1966 (bilaga J).

340 SOU 1968: 9

b) Massa, f iberskivor och spånskivor, råvaruåtgång i maf ub per tonl:

Produkt

Barr

Löv

Sulfitmassa Dissolving 6 Blekt 5 Oblekt 4 Sulfatmassa

Dissolving 5,

5 4 2

,

Blekt Oblekt Halvkemisk massa Mekanisk massa

0 1 4

9 (498—554) (4,4—5,0)

: (2,4—295)

5,8—6,5) 4,4 4,6—5,2) 4,0 (4,0—4,2) . (3,7—4,8) 3,6

4,5 4,0 (3,9—4,1) 3 7

2:4

Fiberskivor Spånskivor

1 Massa: 90% torrhalt

Talen har framkommit som resultat av dels företagens uppgivna produktion och virkesbehov år 1967, dels företagsvis speci- ficerade åtgångstal, dels — där de nämnda uppgifterna har saknats — företagens upp- givna produktion och virkesförbrukning år

SOU 1968:9

2,7 (bark ingår) 2 1

1964. Förutom det volymvägda medeltalet för respektive kvalitet har i vissa fall, såsom exempel på den faktiskt förekommande va- riationen, inom parentes angetts det fram- komna lägsta och högsta åtgångstalet för kvaliteten i fråga.

..........

Systematisk förteckning

Justitiedeparumentet Hanniqumnqun av säkerhet-franc: [4] nFörevursdapnrtamontu åkomma"; får lammet. lj" ');! Ekonomisystem för inramat nuz [2]

(Flnuadnpmementot

mmm Kmditm medens struktur 203211 funk; teman. 11:13"? lfdbätllhämukåilech konkurrens- MI]! V

lödnillandpmn luktumtwcldlng och bemannas :; 111anan nde milimeter-m inqm det pri- g-v vätapäi ';'; "lll".

Jordbruksdspartementet ? .»; & millennium tuggträna. [Bj Z Vågat—mum Mwai ,? ' ;”å

l,”.

_(

MSilknm Emm kläm bel-eid: umdnibaäiiwss nuMm-fl tim Ernlunlogim Mmmm lt L Menmen: Tryckare: AB 1965