Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 29 juni 1964 bemyndiga- de Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepar- tementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att upprätta virkesbalanser.

Med stöd av detta bemyndigande till- kallades den 13 augusti 1964 såsom sakkun- niga professorn Erik Hagberg, tillika ord- förande, förbundsordföranden Sixten Bäck- ström, skogsdirektören Claés Danell, forst— mästaren Ragnar Eriksson, jägmästaren Lars-Erik Martens, byråchefen Bengt Ric— kard och verkställande direktören Lars Sjunnesson. Den 4 september 1964 entledi- gades Martens från sakkunniguppdraget och tillkallades försäljningschefen Bengt Rud— holm. Den 23 februari 1965 entledigades Rickard och tillkallades civilingenjören Bo Elfström såsom sakkunnig.

De sakkunniga har antagit benämningen Virkesbalansutredningen.

Till sekreterare åt utredningen förordna- des den 19 oktober 1964 försöksledaren vid skogshögskolan Gustaf von Segebaden.

Att såsom experter biträda utredningen förordnade departementschefen den 26 ja- nuari 1965 byrådirektören vid statistiska centralbyrån Olof Rönöberg samt den 1 mars 1966 professorn Charles Carbonnier och docenten Hilmar Holmen, båda vid skogshögskolan.

I direktiven för utredningen framhölls att resultatet av utredningsarbetet om möjligt borde redovisas i etapper, varvid det var önskvärt att en Virkesbalans för de norra delarna av landet upprättades med förtur.

I enlighet med de i direktiven uttalade önskemålen redovisade utredningen den 20 juni 1966 det dittills sammanställda utred- ningsmaterialet i betänkandet »Preliminära

SOU 1968: 9

virkesbalanser för Norrland och nordöstra Svealand» (Stencil Jo 1966: 7). Utredningen underströk den preliminära och delvis ofull- ständiga karaktären av balanserna och förut- skickade, att material och erfarenheter från det fortsatta utredningsarbetet kunde kom- ma att föranleda ändringari dessa.

Betänkandet remissbehandlades, varefter detta och de däröver avgivna remissvaren på Kungl. Maj:ts förordnande den 24 februari 1967 överlämnades till skogspolitiska utred- ningen. — Virkesbalansutredningen har dock prövat de synpunkter som framförts av remissinstanserna och i erforderlig grad sökt beakta dem i det fortsatta arbetet.

Utredningen har i första hand behandlat de mera kortsiktiga frågorna kring virkes- tillgång och virkesförbrukning. Därvid har dock tillgångssidan beräknats på grundval av mera långsiktiga bedömningar. När det gäller förbrukningssidan är det uppenbart att denna på längre sikt blir beroende av den svenska skogsindustrins möjligheter att hävda sig på den internationella marknaden. Utredningen har inte sett som sin uppgift att gå in på de därmed sammanhängande mera långsiktiga frågorna; dessa torde kom- ma att behandlas inom den skogspolitiska utredningen och den branschutredning som har tillsatts inom Skogsindustriernas Samar- betsutskott.

Beräkningarna över virkestillgången och dess avsättningslägen har i överensstämmelse med direktiven utförts av skogshögskolan. För dessa delar av utredningsarbetet har svarat professorn Nils-Erik Nilsson och ut- redningens sekreterare von Segebaden. Där- jämte har experterna Carbonnier och Hol- men belyst möjligheterna att öka virkespro-

3

• Sida 4
•  Original

duktionen genom dikning och gödsling. Där- utöver har utredningen anlitat laboratorn Jöran Fries för särskild undersökning röran- de de använda kuberingsfunktionerna och avdelningsdirektören Claes-Eric Norrbom angående åkerjordens framtida omfattning och lokalisering. — De nämnda bidragen redovisas i separata bilagor.

Sedan utredningsuppdraget har slutförts får Virkesbalansutredningen härmed vörd- samt överlämna sitt betänkande »Virkes— balanser 1967».

Stockholm den 21 december 1967.

Erik Hagberg

Sixten Bäckström Clae's Danell Bo Elfström Ragnar Eriksson Bengt Rudholm Lars Sjunnesson

/ Gustaf von Segebaden

SOU 1968: 9

• Sida 5
•  Original

InnehåH

Kapitel 1 Områdesindelning

Kapitel 2 Virkestillgång 2.1 Allmänt

2.2 Tidigare beräkningar av virkestill— gången 2.3 Nuvarande skogstillstånd 2.4 Bruttoavverkningsberäkning

2.5 Faktisk avverkning enligt riksskogs- taxeringens stubbinventering 2.6 Jämförelse mellan beräknad och fak- tisk avverkning 2.7 Förändringar i skogsmarksareal och virkesförråd under perioden 1953— 1966 2.8 Möjligheter till ökad skogsproduktion

Kapitel 3 VirkestiI/gångarnas avsätt/rings-

lägen 3.1 3.2

3.3

Allmänt »Dåligt avsättningsläge» i tidigare virkesbalanser Undersökning rörande avsättnings— läge

Kapitel 4 Virkesfärbrukning

4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7 4.8 4.9

Allmänt

Sågtimmer Fanertimmer Tändsticksvirke Massaved, boardved och sågavfall Brännved Övriga sortiment Sjunkning vid flottning Avtumning

4.10 Total virkesförbrukning

Kapitel 5 Inrikes virkesflyttning

Kapitel 6 Export och import av rundvirke

Kapitel 7 Virkesbalanser 7.1 Allmänt

13

15 15

15 16 20

26

28

29 31

34 34

34

35

37 37 37 40 41 41 48 50 50 51 51

53

55

61 61

7.2 7.3 7.4 7.5 7.6 7.7 7.8 7.9

Industriområde I Industriområde II Industriområde III Industriområde IV Industriområde V Industriområde VI Industriområde I—III Industriområde IV—VI

7.10 Samtliga industriområden

Sammanfattning

Bilaga A Avverkm'ngsberäkningar A.1 A.2

A.3

Introduktion Nuvarande skogstillstånd A.2.1 Ägoslag A.2.2 Skogsmark A.2.3 Virkesförråd A.2.4 Tillväxt A.2.5 En tillväxtanalys

Bruttoavverkningsberäkningar

A.3.1 Introduktion A.3.2 Områdesindelning och ägar- gruppedng A.3.3 Beräkningsalternativ A.3.4 Tekniskt underlag för beräk- ningarna A.3.5 Beskrivning av utgångsläget A.3.6 Förutsättningar för de olika beräkningsalternativen A.3.7 Avverkningsberäkningen A.3.8 Volymfördelning på toppdia— meterklasser och kvalitetsbe- dömning A.3.9 Långsiktsanalys

A.4 Utförda avverkningar enligt stubb-

inventeringen

A.4.1 Stubbinventeringens utföran- de och tillförlitlighet A.4.2 Stubbinventeringens resultat A.4.3 Jämförelse mellan avverk- ningsberäkningarna och stubbinventeringen

72 75 77 81 81 84 87 87

94

103 103 103 103 104 109 111 111 116 116

116 118

118 119

121 128 129 130 131 131 139

142

• Sida 6
•  Original

A.5 Utvecklingstendenser beträffande skogsmarksareal, virkesförråd och virkesproduktion 143 A.5.1 Allmänt 143 A.5.2 Skogsmarksareal 144 A.5.3 Virkesförråd 147 A.5.4 Jämförelse mellan förrådsänd- ring, tillväxt och avverkning på skogsmark 149 A.5.5 Bedömning av produktions— möjligheterna på längre sikt 150 A.6 Slutord 155

Underbilaga A.1 Definition av ålders- och huggningsklasser samt ägargrupper 157

Underbilaga A.2 Metod för beräkning av

trender och medelfel 159 Tabell A.1—A.65 160 Bilaga B Virkestillgångarnas avsättnings—

lägen 259 B.] Allmänt 259 B.2 Komplettering av riksskogstaxering—

ens material 259

B.3 Grunder för kostnadsberäkningen 260 B.4 Skogens belägenhet i förhållande till

Hottled, bilväg, kust och tätort 263 B.5 Bruttoavverkningen fördelad på kostnadsklasser 266 B.6 Kostnadsjämförelser mellan brutto- avverkningen och det faktiska utta- get 277 B.7 Drivningskostnad för »typträd» 280 3.8 Slutord 280 Underbilaga B.] Tätorter som ingår i

avsättningslägesundersökningen 282

Bilaga C Möjligheterna att genom gödsling öka virkesproduktionen på fastmark 283 Bilaga D Möjligheterna att höja skogs- produktionen genom dikning och göds— ling av rorvmark 291 Bilaga E Åkerjordens framtida omfattning och lokalisering 302

Bilaga F 1965 års sågverksinventering _ resultat i korthet 308

Bilaga G Företag som deltagit i 1965 års enkät inom massa- och skivindustrin 312

Bilaga H Avverkning av brännved på ban- deskogarna säsongen 1964/65 314

Underbilaga H.1 Arbetsinstruktion vid urval av provfastigheter ur fastighets- längderna år 1965 321

Underbilaga H.2 Till ägare av fastighet som utvalts för undersökning av bränn- vedsavverknin gen på privatägda skogar 323 Bilaga I Kuberingsfunktionernas noggrann-

het — preliminär undersökning 324 Bilaga J Skogsstyrelsens stamundersök-

ning 1966 — preliminär rapport 334 Bilaga K Använda relationstal för måtto/n-

vandling och råvarnåtgång 340 Förkortningar m3f ub = kubikmeter fast mått, utan bark mask = skogskubikmeter (hel trädstams to— tala volym, med bark)

mat = kubikmeter travat mått

• Sida 7
•  Original

T abell- och figurförteckningar

Tabeller

2.1

2.2

2.3

2.4

2.5

2.6

2.7

2.8

2.9

2.10

2.11

2.12

2.13

4.1

4.2

Landareal fördelad på ägoslag inom industriområde I—III och IV—VI Skogska fördelad på ägargrup— per inom industriområde I—III och IV—VI Skogsmark fördelad på bonitets-, huggnings- resp. åldersklasser inom industriområde Ia och VI Areal i huggningsklass C och D3 fördelad på slutenhetsgrader inom ett nordligt och ett sydligt område Virkesförråd av tall, gran och löv fördelat på grovleksklasser inom olika landsdelar Virkesförråd fördelat på huggnings- klasser inom industriområde Ia och VI Gallringsalternativen Gl och G2 inom ett nordligt och ett sydligt del- område Slutavverkningsalternativen a—c inom ett nordligt och ett sydligt del- område Bruttoavverkningen enligt alt. Gl-b inom industriområde Ia och VI I skogen kvarlämnade hela träd in- om ett nordligt och ett sydligt om- råde

Årlig bruttoavverkning enligt alter- nativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961/62—1965/66 in- om industriområde I—III och IV— VI Årlig bruttoawerkning enligt alter- nativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961 /62—1965/66, för trädslagen barr och löv inom indu— striområde I—III och IV—VI Årlig bruttoawerkning enligt alter- nativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961/62—1965/66, för olika ägargrupper inom indu- striområde I—III och IV—VI Total sågverksproduktion enligt sågverksinventeringarna, åren 1953, 1958 och 1964 Sågverkens produktion åren 1964, 1967 och 1970

17

17

18

18

19

19

22

24

25

27

28

29

29

38

38

4.3

4.4

4.5

4.6

4.7

4.8

4.9

4.10

4.11

4.12

4.13

4.14

4.15

5.1

6.1

6.2

6.3

6.4

6.5

Förbrukning av sågtimmer åren 1964, 1967 och 1970 Faner- och plywoodfabrikernas produktion åren 1955, 1959, 1964, 1967 och 1970 Förbrukning av fanertimmer åren 1964, 1967 och 1970 Förbrukning av tändsticksvirke åren 1964, 1967 och 1970 Massa- och skivindustrins produk- tion åren 1954 och 1964 samt beräk- nade praktiska kapacitet åren 1967 och 1970 Massa- och skivindustrins förbruk- ning av rundvirke och sågavfall år 1964 Förbrukning av rundvirke och såg— avfall inom massa- och skivindu- strin åren 1964, 1967 och 1970 Avverkning av brännved säsonger- na 1950/51 och 1964/65 Avverkning av brännved åren 1964 /65, 1967 och 1970 Förbrukning av »övriga sortiment» åren 1964, 1967 och 1970 Sjunkning vid flottning åren 1964, 1967 och 1970 »Avtummad» volym vid inmätning av industrisortimenten åren 1964, 1967 och 1970 Total förbrukning av rundvirke åren 1964, 1967 och 1970 Förbrukning av inhemskt virke in- om sågverksindustrin år 1965 samt inom massa- och skivindustrin år 1964 fördelad på anskaffningsom- råden Export och import av rundvirke åren 1955—1966 Export och import av rundvirke år 1964 fördelade på industriområde I—III och IV—VI Sveriges export och import av såg- timmer och massaved till resp. från Finland och Norge åren 1960—1966 Skogsmarksareal, virkesförråd, till- växt och awerkningi Finland, Nor- ge och Sverige Avverkning samt export och import av rundvirke och brännved i Fin-

40

40

41

41

42

47

48

49

49

50

51

51

52

53

56

56

57

58

• Sida 8
•  Original

land, Norge och Sverige åren 1960 —1966 Produktion och virkesförbrukning vid sågverk och massaindustri i Fin- land, Norge och Sverige åren 1960 —1966 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I, hela området Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I, anträdet nedan skogsodlingsgränsen 7.1.3 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ia, hela området 7.1.4 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ia, områ- det nedan skogsodlingsgränsen 7.1.5 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ib, hela området Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ib, områ- det nedan skogsodlingsgränsen Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde II, hela området Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde II, områ- det nedan skogsodlingsgränsen Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde III Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IVa Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IVb Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde V Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde VI Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I—III, hela området ' Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I—III, området nedan skogsodlingsgrän— sen Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV—VI Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden, inkl. området ovan skogsodlings— gränsen 6.6 7.1.2 7.1.6 7.2.1 7.2.2 7.3 7.4.1 7.4.2 7.4.3 7.5 7.6 7.7.1 7.7.2 7.8 7.9.1

58

60

66

67

68

69

70

71

73

79 80

82

85

86

88

89

7.9.2 Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden, exkl. området ovan skogsodlings- gränsen Balans (tillgång minus behov) åren 1964, 1967 och 1970, områdesvis. Sammandrag från tabell 7.1—7.9 Landarealens fördelning på ägoslag inom industriområden Skogsmarksarealens fördelning på ägargrupper inom industriområden Skogsmarksareal fördelad på boni- tets- och huggningsklasser, genom- snittsförråd samt antal provytor in- om industriområden och ägargrup— per Skogsmarksareal fördelad på ål- dersklasser, inom industriområden och ägargrupper Skogsmarksareal i Norrbottens län, fördelad på åldersklasser, dels en- ligt genomsnitt för riksskogstaxe- ringen 1953—1962, dels enligt en beräknad åldersklassfördelning år 1962 Skogsmarksareal fördelad på slut- enhetsgrader inorn huggningsklas- ser för vissa län Totalt virkesförråd och grundyta på bark enligt andra och tredje ri ks- skogstaxeringen, länsvis Totalt virkesförråd fördelat på träd- slag och diameterklasser inom Norr- land, Svealand och Götaland Virkesförråd per hektar inom hugg- ningsklasser för län och ägargrup- per A.10 Virkesförråd per hektar inom ål- dersklasser för län och ägargrupper A.11 Årlig tillväxt för olika trädslag och per hektar samt årlig volymtillväxt- procent, länsvis A.12 Skogsmarksareal fördelad på boni- tets- och huggningsklasser, genom- snittsförråd samt antal provytor inom industriområden, län eller länsdelar A.13 Uppskattade, »verkliga», virkesför- råd per hektar samt motsvarande beräknade förråd inom ägargrup- per i Norrbottens län A.14 Beräknade förråd och förutsatta ut- tag i olika huggningsklasser och slutenhetsgrupper, för delområden A.15 Uttagsprocent i olika huggnings- 7.10 A.1 A.2 A.3 A.4 A.5 A.6 A.7 A.8 A.9

90

92

160

160

161

163

165

166

167

168

169

171

173

174

176

177

• Sida 9
•  Original

klasser och slutenhetsgrupper, för delområden 180

A.16 Gallringsintervall i olika hugg- ningsklasser och slutenhetsgrupper, för delområden 182 A.17 Skogsmarksareal fördelad på hugg— ningsklasser och förutsatt arealbe— handling enligt olika altemativ, för delområden A.18 Slutavverkningsarealer enligt olika alternativ under sju tioårsperioder, för delområden 194 A.19 Sammanställning av slutavverk- ningsarealer samt beräkning av år- liga föryngringsytor i olika alterna- tiv, för delområden A.20 Slutavverkningsareal under första tioårsperioden enligt olika alterna- tiv, inom delområden och ägar- grupper A.21 Beräkning av bruttoavverkning en- ligt olika alternativ, för delområden 200 A.22 Bruttoavverkning per hektar enligt olika alternativ inom industriområ- den och delområden A.23 Total bruttoavverkning enligt olika alternativ inom industriområden och delområden A.24 Total bruttoavverkning enligt olika alternativ inom delområden och ägargrupper A.25 Bruttoavverkning av barrskog 10 cm + enligt olika alternativ inom industriområden, delområden och ägargrupper A.26 Bruttoavverkning av lövskog 10 cm + enligt olika alternativ inom industriområden, delområden och ägargrupper A.27 Bruttoavverkning inom industri— områden fördelad på trädslag och diameterklasser A.28 Exempel på framskrivning av vir- kesförråd och arealer till år 20, Norrbottens kustland A.29 Exempel på framskrivning av vir- kesförråd och arealer år 21—40, Norrbottens kustland A.30 Avverkning på kronoskog enligt domänverkets statistik och enligt riksskogstaxeringens stubbinvente- ring åren 1953—1966 inom indu- striområde I—VI A.31 Årlig avverkning enligt stubbinven— teringen fördelad på trädslag samt

184

195

198

218

226

228

229

230

231

på landsdelar avverkningsåren 1952 /53—1965/66

A.32 Awerkning enligt stubbinventering- en fördelad på landsdelar, trädslag och diameterklasser. Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1965/66 233 A.33 Avverkningenligt stubbinventering- en fördelad på län. Medeltal för awerkningsåren 1956/57—1965/66 234 A.34 Årlig avverkning enligt stubbinven- teringen fördelad på industriområ- den, avverkningsåren 1952/53— 1965/66 234 A.35 Avverkning enligt stubbinventering- en fördelad på industriområden och ägargrupper. Medeltal för av- verkningsåren 1956/57—1960/61, 1961/62—1965/66 samt 1956/57— 1965/66 A.36 Avverkning enligt stubbinventering- en fördelad på delområden, träd- slag och diameterklasser. Medeltal för avverkningsåren 1956/57—1965 166 236 A.37 I skogen »kvarlämnade» hela träd med fördelning på delområden, trädslag och diameterklasser. Me- deltal för avverkningsåren 1963/64 —1965/66 A.38 Beräknad volym av i skogen »kvar- lämnade» hela träd med fördelning på delområden och trädslag. Medel- tal för awerkningsåren 1956/57— 1965/66 A.39 Avverkning enligt stubbinventerin- gen på annan mark än skogsmark samt av torrskog, med fördelning på industriområden och trädslag. Medeltal för avverkningsåren 1956 /57—1965/66 ' 241 A.40 Awerkning enligt stubbinventerin- gen på annan mark än skogsmark samt av torrskog, med fördelning på industriområden, trädslag och ägargrupper. Medeltal för avverk— ningsåren 1956/57—1965/66 A.41 Avverkning av barr- resp. lövskog 10 cm+ enligt stubbinventeringen och enligt avverkningsberäkningen, med fördelning på industriområden och delområden

A.42 Awerkning av barr- resp. lövskog 10 cm+ enligt stubbinventeringen och enligt avverkningsberäkningen,

232

235

237

239

242

243

• Sida 10
•  Original

med fördelning på industriområden och ägargrupper 244 A.43 Awerkning av barr- resp. lövskog

10 cm+ enligt stubbinventeringen och enligt avverkningsberäkningen, med fördelning på industriområden och diameterklasser 246 A.44 Skogsmarksareal fördelad på regio-

ner, enligt taxeringarna åren 1953— 1966 247 A.45 Skogsmarksareal fördelad på regio- ner, enligt trendberäkning 247 A.46 Skogsmarksareal i åldersklass 0 och I fördelad på regioner, enligt taxe- ringarna åren 1953—1966 248 A.47 Skogsmarksareal i åldersklass 0 och I fördelad på regioner, enligt trend- beräkning 248 A.48 Skogsmarksareali åldersklass VI+ fördelad på regioner, enligt taxe— ringarna åren 1953—1966 249 A.49 Skogsmarksareali åldersklass VI+ fördelad på regioner, enligt trend- beräkning 249 A.50 Totalt virkesförråd på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxerin- garna åren 1953—1966 250 A.51 Totalt virkesförråd på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendbe- räkning 250 A.52 Totalt virkesförråd av tall på skogs- mark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 251 A.53 Totalt virkesförråd av tall på skogs- mark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 251 A.54 Totalt virkesförråd av gran på skogsmark fördelat på regioner, en- ligt taxeringarna åren 1953—1966 252 A.55 Totalt virkesförråd av gran på skogsmark fördelat på regioner, en- ligt trendberäkning 252 A.56 Totalt virkesförråd av lövträd på skogsmark fördelat på regioner, en- ligt taxeringarna åren 1953—1966 253 A.57 Totalt virkesförråd av lövträd på skogsmark fördelat på regioner, en- ligt trendberäkning 253 A.58 Totalt virkesförråd i diameterklass 0—15 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 254 A.59 Totalt virkesförråd i diameterklass 0—1 5 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 254

A.60 Totalt virkesförråd i diameterklass 15—25 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 255 A.6] Totalt virkesförråd i diameterklass 15—25 cm på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 255 A.62 Totalt virkesförråd i diameterklass 25 cm+ på skogsmark fördelat på regioner, enligt taxeringarna åren 1953—1966 256 A.63 Totalt virkesförråd i diameterklass 25 cm+ på skogsmark fördelat på regioner, enligt trendberäkning 256 A.64 Försök till förrådsbalans på skogs- mark under trettonårsperioden 1953—1966 257 A.65 Praktiskt möjlig skogsproduktion på längre sikt 258

B.1 Exempel på tillämpad kostnad för

huggning av obarkat virke 261 B.2 Skogsmarkens fördelning på poäng-

klasser för bedömd terrängsvårig— het vid körning med traktor 262 13.3 Skogsmarkens fördelning på bil-

transportavstånd till leveransställe vid kusten, befintligt vägnät 263 B.4 Medelkörväg till permanent bilväg 264 3.5 Medelkörväg till permanent bilväg

för skogsmarken inom olika bil- transportavstånd till kusten, befint- ligt vägnät 264 B.6 Medelkörväg till permanent bilväg

för skogsmarken inom olika ägar- grupper, befintligt vägnät 264 B.7 Skogsmarkens fördelning på trans-

portalternativen (l)—(3), befintligt vägnät 265 B.8 Medelavstånd till Hottled, bilväg

och kust för skogsmarken vid transportaltemativen (l)—(3), be- fintligt vägnät 265 B.9 Medelkörväg till vidaretransport- led för skogsmarken 266 B.10 Skogsmarkens belägenhet i förhål- lande till tätort, befintligt vägnät 266 B.11 Genomsnittlig direkt drivningskost- nad för bruttoavverkningen av barrvirke vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning» 268 B.12 Bruttoavverkning, areal och dags- verksåtgång inom olika kostnads- klasser vid leverans »fritt kusten

• Sida 11
•  Original

B.13

B.14

13.15

C.1

C.2

D.2

D.3

D.4

D.5

E.]

E.2

H.]

H.2

med biltransport och flottning», be- fintligt vägnät, industriområde Ia 269 Bruttoawerkning, areal och dags— verksåtgång inom olika kostnads- klasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», be- fintligt vägnät, industriområde Ib 270 Bruttoawerkning, areal och dags- verksåtgång inom olika kostnads- klasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flottning», bc- lintligt vägnät, industriområde II 271 Genomsnittlig direkt drivningskost- nad för bruttoavverkningen vid olika leveransalternativ, befintligt vägnät 275

Beräknad årlig tillväxt och tillväxt- ökning genom gödsling på reduce- rad areal i huggningsklass C, Dl och D2 fördelad på län och länsde- lar 286 Beräknad årlig tillväxt och tillväxt- ökning genom gödsling på reduce- rad areal i huggningsklass C, Dl och D2 fördelad på industriområ- den och ägargrupper 288

Myr, genom dikning och gödsling utnyttjbar bruttoareal fördelad på områden och höjdlägesklasser 297 Sumpskog, genom dikning och gödsling utnyttjbar bruttoareal för- delad på områden och höjdläges- klasser 298 Myr, total areal och utnyttj bar brut- toareal, inom industriområden 299 Sumpskog, total areal och utnyttj— bar bruttoareal, inom industriom- råden 299 Bedömd årlig bruttoproduktion av skog genom dikning och gödsling av torvmark, inom industriområden 300

Utvecklingstendenser i fråga om jordbrukets markanvändning inom olika produktionsområden 304 Långsiktigt bestående och marginell åker med redovisning på län 305

Urvalets storlek, antal svar m.m., länsvis 315 Avverkningen av brännved på bon- deskogar säsongen 1964/65, länsvis 317

1.1 Tall, formtal på bark, funktioner för södra och norra Sverige 326 1.2 Tall, formtal på bark, funktioner för hela Sverige 327 1.3 Tall, formtal under bark, funktio-

ner för södra och norra Sverige 328 1.4 Tall, formtal under bark, funktio-

ner för hela Sverige 329 I.5 Gran, formtal på bark, funktioner

för södra och norra Sverige 330 I.6 Gran, formtal på bark, funktioner

för hela Sverige 331 1.7 Gran, formtal under bark, funktio-

ner för södra och norra Sverige 332 I.8 Gran, formtal under bark, funktio-

ner för hela Sverige 333 Figurer 1.1 Områdesindelning 13 4.1 Sågverksproduktion i riket åren

1927—1970 39 4.2 Massaindustrins produktion åren

1944, 1954 och 1964 samt beräkna-

de praktiska produktionskapacitet

åren 1967 och 1970 43 4.3 Massaindustrin år 1967 44 4.4 Pappersindustrin år 1967 45 7.1 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde I 65 7.2 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde II 72 7.3 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde III 75 7.4 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde IV 77 7.5 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde V 81 7.6 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde VI 81 7.7 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde I—III 84 7.8 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för industriområde IV—VI 87 7.9 Virkesbalans åren 1964, 1967 och

1970 för samtliga industriområden 91 A.1 Regionala variationer i skogspro-

duktionen enligt beräkningar grun— dade på riksskogstaxeringens pro- duktionsöversikter 105 A.2 Skogsmarksareal i Norrbottens län

fördelad på åldersklasser, dels en- ligt genomsnitt för riksskogstaxe-

• Sida 12
•  Original

ringen 1953—1962, dels enligt be- räknad åldersklassfördelning år 1962 Årsringsindex åren 1902—1963 för gran och tal], Norrbottens kustland Tillväxtprocent för gran och tall vid första och tredje riksskogstaxe- ringen, Norrbottens kustland A.5.1 Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde I Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde II Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde III Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde IV Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde V Långsiktsanalys för alternativ Gl, industriområde VI A.6 Årlig avverkning enligt stubbinven- teringen inom industriområden av- verkningsåren 1952/53—1965/66 Årlig avverkning enligt stubbinven- teringen fördelad på »belägenhets- zoner» inom industriområde I—III avverkningsåren 1952/53—1965/66 Årlig avverkning enligt stubbinven- teringen fördelad på slutavverkning och övriga huggningsformer inom industriområde I—III och IV—VI avverkningsåren 1956/57—1965/66 Årlig slutavverkningsareal enligt stubbinventeringen inom industri- område I—III och IV—VI avverk- ningsåren 1952/53—1965/66 A.10 Årlig slutavverkningsareal enligt stubbinventeringen fördelad på ägargrupper inom industriområde I—III och IV—VI avverkningsåren 1952/53—1965/66 A.3 A.4 A.5.2 A.5.3 A.5.4 A.5.5 A.5.6 A.7 A.8 A.9

B.] Bruttoavverkning fördelad på kost- nadsklasser vid leverans »fritt kus- ten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, industriområde I + 11 Bruttoavverkning fördelad på kost— nadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltransport och flott- ning», befintligt vägnät, industri- område Ia, Ib och II Bruttoawerkning av barrvirke inom ägargrupper fördelad på kostnads- klasser vid leverans >>fritt kusten med biltransport och flottning», be— B.2 B.3

108

112

113

132

133

134

135

136

137

139

140

140

140

141

272

272

B.4

B.5

B.6

B.7

B.8

B.9

3.10

3.11

B.12

C.]

C.2

D.]

H.]

fintligt vägnät, industriområde 1 + 11 Bruttoavverkning av barrvirke för- delad på kostnadsklasser vid leve- rans »fritt kusten med biltransport och flottning», befintligt vägnät, delområden inom industriområde I och II Bruttoavverkning av barrvirke för- delad på kostnadsklasser vid olika leveransalternativ, befintligt vägnät, industriområde 1 + 11 Medelkostnad för barrvirke enligt bruttoberäkningen och enligt det faktiska uttaget vid leverans »fritt kusten med biltransport och flott- ning», befintligt vägnät Medelkostnad för lövvirke enligt bruttoberäkningen och enligt det faktiska uttaget vid leverans »fritt kusten med biltransport och flott- ning», befintligt vägnät Avverkning enligt bruttoberäk- ningen och enligt det faktiska utta- get fördelad på kostnadsklasser vid leverans »fritt kusten med biltrans— port och flottning», befintligt väg- nät, industriområde ] + 11 Frekvenskurva för bruttoavverk- ningen av barrvirke, industriområ- de I + 11 »Tveksam tillgång» av barrvirke en- ligt jämförelse mellan bruttoavverk- ningen och det faktiska uttaget, in- dustriområde I + 11 Schematisk framställning av barr- virkets »faktiska» kostnadsgräns, industriområde I + 11 Drivningskostnad för >>typträd» av tall resp. gran vid leverans »fritt kusten med biltransport och flott- ning»

273

273

276

277

277

Mellan 5. 280 och 281

Samband mellan årlig tillväxtökning och årlig tillväxt i ogödslat bestånd, tallbestånd Samband mellan årlig tillväxtökning och årlig tillväxt i ogödslat bestånd, granbestånd

284

284

Skogsdikning i Sverige åren 1873— 1965 292

Awerkning av brännved på bonde- skogar säsongen 1964/65, länsvis 319

• Sida 13
•  Original

&

KAPITE L 1 Områdesindelning

Till grund för den områdesindelning som tillämpas i utredningen i fråga om virkes— förbrukning och virkesbalanser har lagts den indelning i sex industriområden som anges i Kungl. Maj:ts prop. 1962: 67 (s. 31) och till vilken riksskogstaxeringens upplägg- ning har anpassats.

I det preliminära betänkandet angav ut- redningen, att den inte hade funnit till- räckliga skäl föreligga att biträda ett i pro- positionen återgivet förslag av kommittén för näringslivets lokalisering om uppdelning av industriområde I i två områden, omfat- tande Norrbottens och Västerbottens län respektive Västernorrlands län och landska- pet Jämtland. Efter remissbehandlingen har utredningen dock ansett sig böra tillmötesgå vissa remissinstansers önskemål om särredo- visningar inom industriområdena I och IV. I slutbetänkandet lämnas därför, förutom för områdena I—VI, uppgifter även för delarna Ia och Ib respektive IVa och IVb. Områdesindelningen framgår av figur 1.1.

Indelningen i de ursprungliga sex indu- striområdena tillkom under år 1961 som re- sultat av överläggningar mellan kommers- kollegium och statens skogsforskningsinsti- tut och efter samråd med arbetsmarknads- styrelsen, domänstyrelsen, skogshögskolan, Skogsstyrelsen samt skogskommittén inom Skogsindustriernas Samarbetsutskott, Sveri— ges Skogsägareförbund och Sveriges Skogs- ägareföreningars Riksförbund.

Det ansågs då angeläget att bilda redo- visningsenheter som i stort sett överens-

¹ Inkl. Storsjö förs. i Övre Ljungadalens kom— mun. '-' Exkl. dito. 3 Inkl. Hamra förs. i Los kommun.

SOU 1968: 9

Figur 1.1. Områdesindelning Ia Norrbottens och Västerbottens län

Ib Västernorrlands län samt av Jämtlands län landskapet Jämtland1 11 Av Jämtlands län landskapet Härjedalena samt av Gävleborgs län landskapet Häl- singlanda 111 Av Gävleborgs län landskapet Gästrikland samt Kopparbergs, Västmanlands, Uppsala och Stockholms län " IVa Värmlands och Örebro län samt av Alvs- borgs län landskapet Dalsland IVb Skaraborgs, Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län utom landskapet Dalsland V Södermanlands, Östergötlands och Got- lands län VI Kalmar, Jönköpings, Kronobergs, Ble- kinge, Malmöhus, Kristianstads och Hall- lands län

13

• Sida 14
•  Original

stämde med försörjningsområdena för de olika industricentra. Dessutom var det önsk- värt att avgränsa enheterna efter läns- eller landskapsgränser.

Utredningen vill framhålla att skogsin- dustrierna, till följd av de ökade möjlighe- terna till långväga virkestransporter som nu- mera föreligger, i mindre grad än tidigare är hänvisade att anskaffa sitt virke inom lokalt avgränsade områden. Den övergång från flottning till landtransport som för när- varande sker i rask takt och de omfattande ändringarna av industristrukturen som lika- ledes sker — nedläggning av vissa industri- enheter och nyanläggning eller utbyggnad av andra samt ändringar i produktionsin- riktningen — rubbar givetvis också det mera traditionella mönstret vad gäller vir- kesanskaffningen. Detta medför att industri- områdena i mindre utsträckning än tidigare kan betraktas isolerade från virkesförsörj- ningssynpunkt. Vid bedömning av virkes- situationen inom ett område måste man där- för beakta i första hand även situationen inom angränsande områden, i andra hand situationen inom riket i dess helhet. Inter- nationella förhållanden kan ge anledning att se frågan ur än vidare perspektiv.

Virkestillgången har primärt beräknats för län, länsdelar eller grupper om två till fyra län och har sedan summerats för res— pektive industriområde. En bearbetning av avverkningsberäkningarnas resultat enligt den modell som först utnyttjades i en ut- redning om lövskogstillgångarna i Norrbot- ten (Tornedalsutredningen, del II. SOU 1960: 37) och senare i den s.k. småområ— desutredningen (St. skogsforskningsinst., avd. för skogstaxering. Rapporter, nr ]. Nilsson 1961) skulle dock möjliggöra en redovisning för andra områden än de som här har till- lämpats. I småområdesutredningen redovi— sades sålunda bl. a. resultat av 1958 års av- verkningsberäkningar för hela riket fördelat på ca 480 delområden.

Inom industriområdena I och II redovi- sas virkestillgången separat för de delar av Norrbottens och Västerbottens lappmarker och av Jämtlands län, som är belägna inom området ovanför den s. k. skogsodlings-

14

gränsen. Denna gräns existerar egentligen endast på kronomarkerna och avskiljer tills vidare de ekonomiskt och biologiskt sämsta markerna, där som regel varken föryng- ringshuggningar eller investeringar för sko- gens förnyelse får förekomma (Domänver- kets reglementssamling Å 4: 12). Eftersom det i olika sammanhang har ansetts vara av värde att kunna särskilja sådana problema- tiska marker även hos övriga ägargrupper, har på riksskogstaxeringens kartmaterial skogsodlingsgränsen schematiskt uppdragits såsom en redovisningsgräns över de marker som är belägna mellan kronans marker. Av utredningen betraktas dock gränsen enbart som en geografisk gräns, motiverad av de skillnader i skogstillstånd som har konsta- terats mellan arealerna ovan och nedan gränsen.

SOU 1968: 9

• Sida 15
•  Original

KAPITEL 2 Virkestillgång

2.1. Allmänt

Skogstillståndet i landet kan följas sedan 1920-talet, då den första riksskogstaxeringen genomfördes under åren 1923—1929 (SOU 1932: 26). En andra inventering av landets skogar, den andra riksskogstaxeringen, sked- de åren 1938—1952 (Riksskogstaxeringen 1938—1952. St. skogsforskningsinst., avd. för skogstaxering. Rapporter, nr 2. Nilsson och Östlin 1961).

År 1953 lades inventeringsmetoden om från det tidigare använda systemet med läns- vis taxering till ett system som innebär att hela landet årligen täcks av en lågprocentig inventering. Samtidigt infördes som ett nytt moment vid inventeringen en registrering av avverkade träd, den s. k. stubbinventeringen, för uppskattning av den årliga avverknings- volymen. Det första tioårsomdrevet med den nya metoden, den tredje riksskogstaxering- en, avslutades år 1962 (Riksskogstaxeringen åren 1953—1962. Skogshögskolan, inst. för skogstaxering. Rapporter, nr 9. Arman 1965).

Man kan säga att en fjärde taxering nu pågår som direkt fortsättning på den tredje taxeringen. Vid bearbetning kan sålunda material från de två taxeringarna kombine- ras på ett sådant sätt att ett »rullande» ma- terial erhålls.

I föreliggande betänkande baseras be- skrivningen av Skogstillståndet och avverk- ningsberäkningen på den tredje riksskogs- taxeringens resultat, dvs. på material från inventeringarna åren 1953—1962. För in- dustriområde II och delar av område III (riksskogstaxeringens region III) ligger dock inventeringarna åren 1955—1964 till grund. Utredningens grundmaterial på tillgångs-

SOU 1968: 9

sidan svarar alltså närmast mot ett medel- tillstånd omkring år 1958 resp. år 1959. En särskild analys har dock gjorts av föränd— ringarna från inventeringen år 1953 och fram till dagsläget.

Avverkningsstatistiken enligt stubbinven- teringen omfattar avverkningssäsongerna 1952/53—1965/66.

Som bakgrund till den avverkningsberäk- ning (bilaga A) som för utredningens räk— ning har gjorts vid skogshögskolan ges i det följande kortfattade redogörelser för när- mast föregående avverkningsberäkningar och för nuvarande skogstillstånd.

2.2. Tidigare beräkningar av virkes- tillgången

Riksskogstaxeringens uppgift har varit, allt— sedan den första taxeringens tillkomst, att ge en detaljerad beskrivning av Skogstill- ståndet, som bl. a. kan ge svar på frågan om skogarnas avkastningsförmåga.

Under de snart 40 år som gått sedan den första riksskogstaxeringen avslutades år 1929 har ett tiotal avverkningsberäkningar utförts för större områden, hela landet eller Norr- land resp. södra Sverige. Som regel har des- sa beräkningar tillkommit, i likhet med den föreliggande, i samband med utredning om skogsindustrins råvaruförsörjning. — Där- utöver har ett större antal beräkningar gjorts för mindre områden, exv. för enstaka län.

I detta sammanhang är endast de beräk- ningar som omfattat hela landet eller större landsdelar av intresse. Dessa har nedan för- tecknats i kronologisk ordning med angi- vande av vissa uppgifter om beräkningarnas omfattning.

15

• Sida 16
•  Original

]onson—Modins beräkning för 1931 års skogssakkunniga (SOU 1933: 2): hela landet, 10 (å 20) år, ett alternativ, barr- och lövvir- ke från 0 cm

Jonson-Modins beräkning för 1936 års skogsutredning (SOU 1938: 58): hela landet, framtida avkastning, två alternativ, barr- och lövvirke från 0 cm

Skogsforskningsinstitutets IO-årsprognos för Statens bränslekommission (skrivelse 28.2.1946): hela landet, ett alternativ, barr- virke från 10 cm

Thorsten Streyfferts beräkning för In- dustriens utredningsinstitut (Norrlandsutred- ningen, 1946): Norrland, 30 är, tre awerk— ningsalternativ och två tillväxtalternativ, barrvirke från 10 cm

Henrik Pettersons beräkning ( »40-års- prognosen») för Norrlandskommitlén (SOU 1948: 32): övre och mellersta Norrland (: industriområde I), två gallrings- och två slutavverkningsalternativ, barrvirke från 0 cm

Skogsforskningsinstitutets beräkning för Södra Sveriges skogsindustriutredning (SOU 1952: 15): Götaland, Svealand samt Gävle- borgs län och Härjedalen (: industriområ- de II—VI), 40 år, två slutavverkningsalter— nativ, barr- och lövvirke från 5 cm

Skogsforskningsinstitutets beräkning för Södra Sveriges skogsindustriutredning (SOU 1956: 33):

(a) övre och mellersta Norrland (= in- dustriområde I), 10 är, två slutavverknings- alternativ, barr- och lövvirke från 5 cm

(b) södra Sverige, uppräkning av den be- räknade avverkningen i SOU 1952: 15 med vissa procenttal

Hagberg-Nilssons beräkning för Skogs- industriernas Samarbetsutskott (Skogsindu- striens Virkesutredning 1958): hela landet, 20 är, två slutavverkningsalternativ, barr- och lövvirke från 5 cm.

Det framgår av förteckningen att stora skillnader föreligger mellan de olika beräk- ningarna i fråga om beräkningsperiodens längd, antal alternativ och trädslag. Därtill kommer att skilda principer har tillämpats för avverkningsberäkningen.

Av beräkningarna är det endast de två

16

första och de två sista som omfattar hela landet och alla trädslag och vilkas resultat i stort är jämförbara:

Årlig avverkning på skogsmark

Beräkning Milj. maf ub Milj. mask 19331 47,4 56 1938*- = 57,6—58,3 69 19563 61,8 1958. 64,6—67,9

1 Avser virke från 0 cm. Volym i maf ub har omförts till mask genom tillägg av 19 % för bark. 2 Exkl. möjlig ökning genom dikning av för— sumpad skogsmark, ca 3 milj. mask. ” Avser virke från 5 cm och uttag under de första tio åren. ' Avser virke från 5 cm och uttag under tjugo år.

Beträffande Jonson-Modins beräkning år 1938 bör observeras att den är av annan karaktär än de övriga, enär den avser sko- garnas »framtida avkastningsförmåga». Därmed avsågs dock inte de maximikvanti— teter som skulle kunna uppnås under gynn- sammast möjliga förhållanden, utan närmast »den avkastning, som skulle erhållas, därest produktionen å all framtida skogsmark mot- svarade produktionen i den bättre hälften av de nuvarande bestånden». Detta innebar en ökning med 25—27 % av tillväxten enligt riksskogstaxeringen åren 1923-1929. — Det är intressant att nu konstatera, att den- na »framtida» avkastning, som vid det till- fälle den gjordes väl närmast kunde betrak— tas som ouppnåelig, är av ungefär samma storlek som den tjugo år senare beräknade reella avkastningsförmågan.

2.3. Nuvarande skagstillstånd

Det är betydande skillnad mellan norra och södra Sverige i fråga om de olika ägoslagens andel av landarealen (tabell 2.1).

Av den totala skogsmarken, 22,8 milj. ha, är 71 % belägen i område I—III och 29 % i IV—VI.

De olika ägargruppernas skogsmarksinne- hav är regionalt mycket ojämnt fördelat. Sär- skilt markerat är kronoskogarnas och bo- lagsskogarnas koncentration till de tre norra

SOU 1968: 9

• Sida 17
•  Original

Tabell 2.1. Landareal (exkl. fjäll) fördelad på ägas/ag inom industriområde I—III och IV— VI

Fjäll Industri- Skogs- barrskogs- Berg o. område Måttenhet Inägor mark mark Myr div. mark Summa

I—III Milj. ha 1,6 16,2 0,6 4,5 0,6 23,5

, (Procent) (7) (69) (3) (19) (2) (100)

IV—VI Milj. ha 3,8 6,6 — 0,8 0,7 11,9

(Procent) (31) (56) — (7) (6) (100)

Riket Milj. ha 5,4 22,8 0,6 5,3 1,3 35,4

(Procent) (15) (64) (2) (15) (4) (100)

industriområdena och de enskilda skogarnas1 dominans i de södra områdena (tabell 2.2).

Även i fråga om skogsmarkens fördel- ning efter godhetsgrad, bonitet, samt på huggnings- och åldersklasser är skillnaderna stora mellan de norra och de södra delarna av landet. Detta framgår vid en jämförelse mellan de uppgifter för områdena Ia och VI som har ställts samman i tabell 2.3. (An- gående definition av bonitet och huggnings- klass, se bilaga A.)

Jämfört med det södra området är i det norra skogsmarkens produktionsförmåga av- sevärt lägre samt arealandelen slutavverk- ningsmogen skog (huggningsklass D3) be- tydligt högre. Dessutom är givetvis betydligt större del av arealen i det norra området bevuxen med skog i de högre åldersklasser- na; sålunda är 25 % av arealen i område Ia bevuxen med skog äldre än 120 år mot 1 % i område VI.

Den senare jämförelsen får dock anses sakna intresse som bakgrund till avverk- ningsberäkningen. I område Ia svarar näm- ligen åldersgränsen 120 är ungefär mot en lämplig slutålder i skogen, medan en lämp- lig slutålder i område VI bör ligga mellan 60 och 80 år. Bedömd utifrån slutåldrarna

120 resp. 70 år kan arealen »överårig» skog anges till 25 % i område Ia och till ca 21 % i område VI. Det kan synas egendom- ligt att den stora andelen överårig skog i det södra området inte har kommit till ut- tryck i fördelningen på huggningsklasser. Anledningen till detta torde vara att man i det sydsvenska skogsbruket tillämpar för- hållandevis höga slutåldrar, vilket har på- verkat riksskogstaxeringens bedömningar.

Inom de skilda ålders- och huggnings- klasserna är bestånden mer eller mindre väl slutna. Som exempel redovisas i tabell 2.4 skogsmarkens fördelning på tre slutenhets- grader för yngre gallringsskog (hkl C) och slutavverkningsskog (hkl D3) 1 dels Norr- bottens lappmark, dels Kristianstads län.

Som synes är gallringsskogen i båda om- rådena bättre sluten än slutavverkningssko- gen, och båda huggningsklasserna har högre slutenhet i det södra området än i det norra.

Indelningen i huggningsklasser är grund- läggande för avverkningsberäkningen, var- för det finns anledning att återkomma till dessa klasser längre fram.

1 Kallas i riksskogstaxeringen »övriga enskilda skogar» och i Skogsstatistisk årsbok »privatsko- gar».

Tabell 2.2. Skogsmark fördelad på ägargrupper inom industriområde l—III och IV— VI

Industriområde Måttenhet Kronan Övriga allm. Aktiebolag Enskilda Summa I—III Milj . ha 3,9 0,9 4,7 6,7 16,2 (Procent) (24) (6) (29) (41) (100) IV—VI Milj. ha 0,4 0,3 1,0 4,9 6,6 (Procent) (6) (5) (15) (74) (100) Riket Milj. ha 4,3 1,2 5,7 11,6 22,8 (Procent) (19) (5) (25) (51) (100) SOU 1968: 9 17

• Sida 18
•  Original

Tabell 2.3. Skogsmark fördelad på bonitets-, huggnings- resp. åldersklasser inom industriområde Ia och VI

Måttenhet: procent

Bonitetsklass

Industri- område I II

Ia — — VI 3 18

Huggningsklass

A Bl Summa

100 100

9 4 5 4

Åldersklass

Kalm. I II III IV V VI VII— IX+ (0— (3— (21 (41 (61— (81 (101— (121! (161—1— 2 år) 20 år) 40 år) 60 år) 80 år) 100 år) 120 år) 160 år) är) Summa

100 100

12 17 14 13 12 21 8 3 1 —

Vid riksskogstaxeringarna har konstate- rats att det totala virkesförrådet i landet har stigit alltsedan den första taxeringen. Sålunda har de tre taxeringarna givit föl- jande resultat.

Taxering Miljarder n13sk

l:a 1923—1929 1, 2:a 1938—1952 1 , 3:e 1953—1962 2,

Förrådets ökning mellan den andra och tredje taxeringen är som medeltal för hela landet 1,2% per år. Motsvarande tal för de tre norra industriområdena är 1,1 % och för de tre södra 1,8 % per år. — Enligt en särskild analys av perioden 1953—1966, vil-

ken redovisas i avsnitt 2.7, pågår denna för- rådsökning fortfarande.

Som tidigare nämnts är 71 % av skogs— marken belägen inom industriområdena I-III och 29 % i IV-VI. Virkesförrådets fördel- ning på samma områden är enligt den tred- je taxeringen 64 resp. 36 %.

Virkesförrådets trädslagssammansättning, som i stort har varit oförändrad sedan den andra taxeringen, är (i procent) följande.

Träd- slag

Göta- land

Svea- land

Norr- land Riket

Tall 41 43 37 40 Gran 44 45 45 45 Löv 1 5 12 1 8 15

100 100 100 100

Summa

Tabell 2.4. Areal i huggningsklass C och D3 fördelad på slutenhetsgrader inom ett nordligt och

ett sydligt område Måttenhet: procent

Huggningsklass C Slutenhet

Huggningsklass D3 Slutenhet

0,3—

Område 0,4

0,3— 0,4

Norrbottens lappmark 12 Kristianstads län 4

41 16 13 54

100 100

• Sida 19
•  Original

Tabell 2.5. Virkesförråd av tal/, gran och löv fördelat på grovleksklasser inom olika landsdelar

Måttenhet: procent

Trädslag Grovlek1 Norrland Svealand Götaland Riket Tall 0— 21 16 12 18 15_ 44 41 34 40 25+ 35 43 54 42 Sa 100 100 100 100 Gran 0— 36 27 21 30 15— 42 45 39 42 25 + 22 28 40 28 Sa 100 100 100 100 Löv 0— 61 45 34 50 15— 30 38 35 33 25+ 9 17 31 17 Sa 100 100 100 100

1 Diameter på bark i brösthöjd, cm.

Granen upptar som synes lika stor an- del av totalförrådet i de tre landsdelarna, medan förekomsten av tall och lövträd väx- lar i olika landsdelar.

Givetvis växlar också skogens grovlek mel- lan olika landsdelar till följd av de skillna- der i produktionsbetingelserna som råder mellan dessa (tabell 2.5).

Andelen grov skog har ökat sedan den andra riksskogstaxeringen. Procenttalet för grovleksklassen 25 + var då som regel 324 enheter lägre än det som här redovisats från den tredje taxeringen. Största ändring- arna har skett för gran och lövskog i Göta- land, där skillnaden uppgår till 5—6 enheter. Endast för lövskogen i Norrland har en motsatt utveckling skett, i det att förrådet blivit ännu klenare.

Som en bakgrund till avverkningsberäk- ningen kan det vara av intresse att även be- röra virkesförrådet per hektar i olika hugg- ningsklasser och i skilda delar av landet.

Som tabell 2.6 visar är förrådet per hektar i de egentliga gallringshuggningsklasserna (hkl B2—Dl) 60—70 % högre i område VI än i område Ia och i den rena slut- avverkningsskogen (hkl D3) mer än dubbelt så stort. För vissa län inom dessa områden är skillnaden ännu större. — Det lägre för- rådet i område Ia för slutavverkningsskogen (hkl D3) jämfört med den äldre gallrings- skogen (hkl Dl) beror på att slutenheten är lägre i hkl D3 (jfr tabell 2.4).

Mellan riksskogstaxeringarna har inte ba— ra virkesförrådet ökat, utan även dess till- växt. Vid de tre taxeringarna har den år- liga tillväxten på skogsmark uppskattats till följande belopp.

Taxering Miljoner mask l:a 1923—1929 53 2:a 1938—1952 63 3ze 1953;1962 78

Tabell 2.6. Virkesförråd fördelat på huggningsklasser inom industriområde Ia och VI

Måttenhet: mask per hektar

Huggningsklass Industri- område A—Bl B2 C D] DZ D3 E A—E Ia 11 33 71 97 86 75 37 63 VI 17 56 112 163 171 175 73 116 SOU 1968: 9 19

• Sida 20
•  Original

De angivna tillväxtuppgifterna är av olika anledningar inte fullt likvärdiga, varför en jämförelse dem emellan endast blir unge- färlig (se bilaga A).

Den senaste tillväxtuppgiften, 78 milj.mask per år för hela landet (motsvarande 3,4 m35k/ha), fördelar sig med 44 milj. mäsk (2,7 m3sk/ha) på industriområde I—III och med 34 milj. m3sk (5,1 m3sk/ha) på område IV—VI.

Analyser av tillväxtens förändring mellan den första och den tredje taxeringen indike- rar att denna orsakas av förrådsökning och åldersändring (yngre bestånd) samt till be- tydande del av högre tillväxtprocent. Den högre tillväxtprocenten får anses vara en skogsskötseleffekt; däri inbegripes även den statistiska effekt som erhållits genom att träd med låg tillväxt har gallrats bort, vari- genom den genomsnittliga tillväxtprocenten hos det kvarvarande förrådet har höjts.

2.4. Bruttoavverkningsberäkning

Allmänt

Målsättningen för avverkningsberäkningen är att ange storleken och beskaffenheten av det virkesutfall som kan förväntas vid en viss beståndsbehandling, skogsskötselmodell, med specificerad gallringsstyrka och slutav— verkningstakt.

Det kan ligga nära till hands att jämställa avverkningsberäknin gen med en avverknings- prognos. Enligt en ofta använd distinktion avser emellertid »beräkningen» de framtida avverkningsmöjligheterna, virkestillgången, medan »prognosen» behandlar de sannolika framtida virkesuttagen.

Av naturliga skäl måste en avverknings— prognos bli mycket kortsiktig. Med hänsyn bl. a. härtill kan resultatet av en sådan prognos inte läggas till grund för bedöm- ningar på längre sikt av skogsindustrins ex- pansionsmöjligheter från råvarusynpunkt. Sådana bedömningar bör i stället grundas på avverkningsmöjligheterna enligt en av- verkningsberäkning.

Det bör dock observeras att inte heller avverkningsberäkningen kan göras mera långsiktig. Allt eftersom den faktiska ut-

vecklingen avviker från vad som förutsatts för beräkningen förlorar denna i aktualitet. Med stöd av tidigare erfarenheter anser man från skogshögskolans sida att en detaljerad avverkningsberäkning inte bör göras lör längre tidsperiod än tjugo år i norra Sverige och tio åri södra, men att beräkningen skill revideras eller göras om redan efter cirka fem år.

Mot denna bakgrund har den föreliggan- de beräkningen gjorts på följande sätt.

En detaljberäkning har gjorts för två tio— årsperioder i de norra delarna av landet (industriområde I och II samt Kopparbergs län och gästrikedelen av Gävleborgs län i område III) och för två femårsperioder i de södra delarna. Med hänsyn till att grund- materialet för beräkningen närmast svarar mot ett medeltillstånd omkring år 1958, så kommer beräkningen att gälla för tidsperio- derna 1958—1977 resp. 1958—1967.

Beräkningen har utförts vid alternativa förutsättningar i fråga om skogsskötseln. — Alternativen beträffande slutavverknings- takt hari en schematisk långsiktsanalys jäm- förts med avseende på förrådsutveckling och tillväxt.

Det bör uppmärksammas att beräkningen primärt är av bruttokaraktär, och att ut— fallande avverkningskvantiteter därför inne- håller även sådant virke som sannolikt inte är ekonomiskt tillgängligt och sådant som inte kan utnyttjas på grund av dålig kvali- tet.

Områdesindelning och ägargruppering

Som tidigare nämnts i kapitel 1 har vid av- verkningsberäkningen tillämpats en mera de- taljerad områdesindelning än i industriom- råden. Därigenom har hänsyn kunnat tas till de specifika lokala förutsättningarna i fråga om Skogstillståndet inom varje »del- område». I norra Sverige, med stor varia- tion i skogstillstånd mellan kust och fjäll, har olika länsdelar särskilts, exv. lappmark ovan resp. nedan skogsodlingsgränsen och kustland, medan i södra Sverige beräkning- en i flera fall har kunnat omfatta två till fyra län.

Den skillnad i Skogstillståndet inom olika

• Sida 21
•  Original

| 1 l (

huggnings- och åldersklasser som kan fram- komma vid jämförelser mellan olika skogs- ägargrupper inom ett industriområde har visat sig i stor utsträckning bli utjämnad vid jämförelser inom mindre områden. Av den— na anledning har avverkningsberäkningen kunnat göras för varje delområde utan att ägargrupperna har särbehandlats. Däremot har beräkningens resultat i fråga om slut- avverkningsareal och avverkningskvantitet fördelats på ägargrupper, nämligen på kro- noskogar (domänfondens skogar), övriga all— männa skogar, aktiebolags skogar och en- skilda skogar.

] de fall skogsmarksinnehavet för en viss ägargrupp är litet är det redovisade resulta- tet för denna grupp behäftat med betydande osäkerhet, genom att uppskattningen av till- gängliga grunddata har stora medelfel.

Beräkningsalternativ

Som tidigare nämnts har avverkningsberäk- ningen utförts för alternativa skogsskötsel- modeller. En skogsskötselmodell karakteri- seras av ett visst gallringsprogram och ett visst slutavverkningsprogram.

l avverkningsberäkningen har två gall- ringsalternativ och tre slutavverkningsalter- nativ behandlats, vilka i kombination med varandra har givit sex olika skogsskötsel- modeller.

Gallringsalternativ Grundläggande för ett gallringsprogram är vilken förrådsutveckling som skogen förut- sätts ha i olika ålders- och huggningsklas- ser. I den föreliggande avverkningsberäk- ningen har för båda gallringsalternativen beståndsutvecklingen antagits följa samma förlopp, nämligen det som kan beräknas ur » riksskogstaxerin gens produktionsöversikter» för de mera välslutna skogarna (Riksskogs- taxeringens produktionsöversikter. Medd. från St. skogsforskningsinst. Bd 50: 1. Nils- son 1961).

De två gallringsalternativen, Gl resp. G2, skiljer sig i fråga om gallringsstyrkan, dvs. uttagets storlek i förhållande till beståndets

virkesförråd omedelbart före gallringen, och tidsintervallet mellan gallringarna.

Gallringsstyrkan i alternativ Gl, som av- ser »konventionell» gallring, har baserats på resultat från s.k. provstämpling på riks- skogstaxeringens provytor, medan gallrings- styrkan i G2 har förutsatts vara 15—25 % högre än i Gl.

Mot den »konventionella» gallringsstyr- kan i alternativ Gl svarar ett gallringsin- tervall av »konventionell» längd, medan in- tervallet i alternativ G2 är längre. Antalet gallringar är sålunda färre i G2 än i G].

Genom att samma beståndsutveckling har förutsatts för båda alternativen kommer des- sa att resultera i ungefär lika stora total- uttag. Beträffande uttagets trädslags- och dimensionssammansättning kan dock mindre skillnader uppstå. — Däremot skall altema- tiv GZ, till följd av det högre uttaget per hektar, ge lägre gallringsareal och, vilket är det viktigaste, lägre drivningskostnad än Gl.

För att siffermässigt belysa förutsättning- arna i gallringsalternativen har vissa grund- data för dessa sammanställts i tabell 2.7. (Uppgifterna är hämtade från eller beräkna- de ur tabellerna A.14—A.l7.) Som jämför- else mellan de norra och de södra delarna av landet har valts delområdena »Norrbot- tens lappmark nedan skogsodlingsgränsen» och »Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län».

Som framgår av tabellen skiljer sig gall- ringsprogrammen mellan det norra och det södra området — förutom i fråga om vir- kesförrådet — endast beträffande gallrings- styrkan (»uttagsprocenten») och gallringsin- tervallets längd, medan uttaget per hektar och den behandlade arealen är ungefär de- samma i båda områdena.

I huggningsklass BZ, ungskog, kan ett gallringsintervall i egentlig mening inte an- ges. Gallringsingreppet har där förutsatts ske i form av röjning, eventuellt i kombi- nation med avverkning av fröträd och över- ståndare, varefter nästa huggning inte skall behöva göras förrän skogen vuxit in i hugg- ningsklass C. yngre gallringsskog.

Gallringsstyrkan 40—45 % i alternativ G2

• Sida 22
•  Original

Tabell 2.7. Gallringsalternativen G] och GZ (i »period l»1) inom ett nordligt och ett sydligt

delområde

Huggningsklass/slutenhetsgrad

Alter- nativ

B2

Område 0,3 +

Dl C 0,54- 0,5—0,6

Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen Virkesförråd före gallring, mask/ha

Gallringsuttag, mask/ha

Gl/GZ 45 G1 20 G2 20 G1 44 G2 44 Gl — G2 —— G1 38 GZ 38

Gallringsstyrka, % Gallringsintervall, år Gallrad areal, %2 Blekinge, Kristianstads, Malmöhus o. Hallands län Virkesförråd före gallring,

mask/ha Gallringsuttag, mask/ha

Gl/GZ Gl G2 G1 02 Gl G2 G1 62 41

Gallringsstyrka, % Gallringsintervall, år

Gallrad areal, %2

144 145 205 196 33 26 43 49 38 32 51 50 23 18 21 25 26 22 25 25

8 12 12 12 10 15 15 15 63 43 42 42 50 17 33 34

1 Period 1 omfattar avverkningsberäkningens första tio år i norra och första fem år i södra Sverige. 2 Procent av total areal för resp. huggningsklass och slutenhetsgrad.

i det norra området kan synas vara för hög. Den ligger emellertid i nivå med den som man i praktiken, av drivningsekonomiska skäl, har måst tillämpa under senare år. Mera detaljerade uppgifter om gallrings- alternativen redovisas i bilaga A.

Slutavverkningsalternativ Med hänsyn till att det i samtliga områden finns en större andel överårig och slutav- verkningsmogen skog än som skulle fin- nas om åldersfördelningen vore jämn kan slutavverkningstakten varieras inom vida gränser. Genom att virkesuttaget per hektar är aVSevärt större vid slutavverkning än vid gallring (jfr hkl C—Dl i tabell 2.7 med hkl D3 i tabell 2.6) kommer slutavverk- ningsarealens storlek att i avgörande mån påverka det totala virkesuttagets volym. I utredningen belyses detta samband mellan

slutavverkningstakt och avverkningskvantitet medelst avverkningsberäkningens skilda slut- avverkningsaltemativ.

Bedömningen av vad som kan anses vara lämplig slutavverkningstakt är i hög grad en skogspolitisk och skogsekonomisk fråga. Detta exemplifieras av vad som skogsvårds- lagen den 21 maj 1948 (nr 237) bl.a. an- ger om avverkning. Enligt lagen får ut- vecklingsbar skog ej utan tillstånd avverkas annat än genom gallring som är ända- målsenlig för skogens utveckling. Avverk- ning av icke utvecklingsbar skog får inte på någon fastighet utan tillstånd företas så att större rubbningar uppkommer i avkast— ningens jämnhet. — Den pågående skogs- politiska utredningen har enligt sina direktiv att överväga om ändringar i skogsvårdsla- gen är påkallade med hänsyn till den in— träffade och väntade utvecklingen inom skogsbruket. En av de frågor som därvid

• Sida 23
•  Original

särskilt bör beaktas är »om möjlighet bör finnas att ingripa mot underlåtenhet att av- verka skog som nått sådan ålder att mar- kens produktionsförmåga ej längre tillfreds- ställande utnyttjas och som efterfrågas för att tillgodose råvarubehov inom skogsindu- striföretag». — Från den enskilde skogsäga- rens synpunkt påverkas frågan om uttagens storlek, särskilt slutavverkningarnas, även av andra omständigheter, bl. a. beskattningsför- hållanden.

Frågor av sådan skogspolitisk och skogs- ekonomisk karaktär som antytts ovan har dock inte beaktats i avverkningsberäkning- ens slutavverkningsprogram. Dessa har ba- serats på rent skogsmatematiska grunder, men inom gränser som gör dem praktiskt möjliga att realisera.

I tidigare avverkningsberäkningar har med få undantag redovisats två slutavverknings- alternativ, men med liten skillnad i slut- avverkningsareal mellan alternativen. I före- liggande beräkning har, som inledningsvis nämnts, tre slutavverkningsalternativ be- handlats, nämligen

alternativ a: liten slutavverkningsareal alternativ b: medelalternativ alternativ c: stor slutavverkningsareal

Principen har varit att slutavverknings- arealen i alternativ b under loppet av sjuttio år skall anpassas till en nivå som kan an— ses normal med hänsyn till en på sikt lämp- lig omloppstid (slutålder) på skogen. Alter- nativen a och c har lagts så långt på var sida om alternativ b att den sannolika eller önskvärda utvecklingen i fråga om slutav- verkningsarealen ligger inom gränserna för dessa alternativ. Alternativ a har sålunda lagts på så låg nivå att ett ännu lägre alter- nativ har bedömts sakna praktiskt intresse, medan alternativ c har lagts på en i motsva- rande grad hög nivå.

I samtliga tre alternativ har lika stor areal förutsatts bli slutavverkad under sjuttioårs- perioden. Detta får till följd att i alternativ a, som är svagast i början av perioden, ökar slutavverkningsarealen successivt så att det- ta alternativ är det starkaste i slutet. I alter-

nativ c blir förhållandet det motsatta: starkt i början och svagt i slutet.

För skogen i delområdena ovan skogs- odlingsgränsen inom industriområdena I och 11 saknas tillförlitligt underlag för bedöm- ning av förrådsutvecklingen, varför slutav- verkningsalternativen i dessa områden har måst baseras på förenklade förutsättningar. Sålunda har i alternativ b förutsatts en slutavverkningstakt som avvecklar hela den i utgångsläget för beräkningen befintliga arealen slutavverkningsskog (hkl D3) under loppet av fyrtio år. I alternativen a och c har avvecklingstiden satts till femtio resp. trettio år. Dessutom finns ju möjligheten att räkna med ytterligare ett alternativ, näm- ligen att överhuvud taget inte slutavverka i dessa områden.

Slutavverkningsalternativens utformning exemplifieras i tabell 2.8 med uppgifter för delområdena »Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen» och »Blekinge, Kristi- anstads, Malmöhus och Hallands län».

Den årliga slutavverkningsarealen under den sjunde tioårsperioden i alternativ b mot- svarar en omloppstid på ca 130 år i det norra området och på ca 75 år i det södra. (Omloppstiden innefattar, förutom bestån- dens växttid, även eventuell kalmarkstid.)

För delområdena inom industriområde I—lll växlar motsvarande omloppstid mel- lan ca 85 och 130 år och inom område IV— VI mellan ca 75 och 95 år. I den norra om- rådesgruppen torde de angivna omloppsti- derna ungefär svara mot dem som sanno- likt blir erforderliga för de nyanlagda be- stånden, medan i den södra gruppen en ytterligare förkortning av omloppstiden, ut- över den som ingår i slutavverkningsalter- nativen och utan att eventuella gödslings- effekter beaktats, torde vara möjlig — och från avkastningssynpunkt dessutom önsk- värd. En sänkning av omloppstiden iområde IV—VI med tio år skulle, enligt en beräk- ning som redovisas i bilaga A, frigöra ett virkeskapital av ca 100 milj. m3sk. En sänk- ning därutöver med tio år skulle frigöra ett ungefär lika stort kapital.

Med hänsyn till de möjligheter som före- ligger i södra Sverige att förkorta omlopps-

• Sida 24
•  Original

Tabell 2.8. Slutavverkningsalternativen a—c inom ett nordligt och ett sydligt delområde

Årlig slutavverkningsareal i procent av total Skogsmarksareal

Tioårsperiod

Alter—

Område nativ 1 2

Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgrt't'nsen a 0,70 0,76 0,82 b 1,00 0,96 0,92 c 1,30 1,16 1,02

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus o. Hallands län & 1,04 1,13 1,22 b 1,25 1,27 1,29 c 1,58 1,49 1,40

tiden utöver vad som förutsatts i avverk- ningsalternativen måste sålunda beräknings- nivån anses ligga lägre i de södra områdena än i de norra. Detta medför att man vid utnyttjande av utredningens material har större anledning att tillämpa de högre al- ternativen i de södra delarna av landet än i de norra.

Resultat

Avverkningsberäkningen har, på grundval av de förutsättningar som har redovisats i det föregående, givit följande bruttokvantiteter för riket uttryckta i milj. m3sk per år och endast avseende skogsmark.

Gallrings- Slutavverkningsalternativ

alternativ a b c

Gl 67,8 G?. 66,5 Medeltal 67,1 (Procent) (91)

74,4 73,4 73,9

(100)

80,0 79,7 79,9 (108)

Värdena i sammanställningen utgör de aritmetiska medeltalen för »period 1» och »period 2», som omfattar beräkningens för- sta resp. andra tioårsperiod i de norra om- rådena och första resp. andra femårsperio— den i de södra. Då skillnaden i utfall mel- lan perioderna har uppstått till följd av beräkningstekniska förutsättningar, vilkas riktighet kan ifrågasättas, har det ansetts lämpligt att genomgående i utredningen, så- som här har skett, räkna med det aritmetiska medeltalet för perioderna. — Av samman—

ställningen framgår vad som tidigare har påpekats rörande avverkningskvantiteterna i gallringsalternativen, nämligen att skillna- den mellan Gl och G2 är obetydlig. I det följande anges därför avverkningsvolymema enligt beräkningen, om ej annat anges, så- som medeltal även för gallringsalternativen.

Vid den närmast föregående avverknings- beräkningen, den som ingår i Skogsindu- striens Virkesutredning 1958, erhölls följan- de avverkningsvolymer för riket, uttryckta i milj. mssk per år och avseende skogsmark.

Slutavverkningsalternativ Tioårsperiod a b

1 :a 62,8 2 :a 66,4 Medeltal 64,6 (Procent) (95)

66,8 68,9 67,9 (100)

En jämförelse mellan utfallen i de två beräkningarna visar att a-alternativet i 1967 års beräkning ligger på ungefär samma nivå som b-alternativet i beräkningen från år 1958. — Förskjutningen av beräkningsnivån kvarstår oförändrad om jämförelsen görs för de norra och södra delarna av landet. Detta illustreras exv. av att inom industri- områdena I och II, som har samma om- fattning i de två beräkningarna, uppgår den årliga avverkningskvantiteten till 26,3 milj. 1n3sk i såväl a-alternativet år 1967 som b- alternativet år 1958.

Som ett exempel på bruttoavverkningens utseende i norra och södra Sverige har upp- gifter för utfallet enligt alternativ Gl-b i

• Sida 25
•  Original

Tabell 2.9. Bt'uttoavverknittgen enligt alt. Gl-b inom industriområde Ia och V]

Avverkning per år Fördelning på diam.klasser1 (%)

10— 15— 20— 25— 30— 35+ Sa

11 15 20 20 15 13 100 20 22 18 14 7 6 100 33 21 11 4 2 2 100

lndustri- Milj. område Trädslag mask mssk/ha % 5— 1a Tall 5,0 0,7 38 6 Gran 4,7 0,6 35 13 Löv 3,4 0,5 27 27 Alla 13,1 1,8 100 14 VI Tall 4,6 1,7 35 3 Gran 4,9 1,8 37 6 Löv 3,7 1,4 28 12

19 19 17 14 9 8 100

6 10 15 21 19 26 100 12 15 16 17 14 20 100 17 18 17 12 9 15 100

Alla 13,2 4,9 100 11 14 16 17 14 21 100

* Diameter på bark i brösthöjd, cm.

industriområdena Ia och VI sammanställts i tabell 2.9.

Som framgår av tabellen är såväl den totala avverkningskvantiteten som dess för- delning på olika trädslag ungefär densamma i båda områdena. Däremot är uttaget per hektar, räknat på hela skogsmarksarealen i resp. område, nära tre gånger så stort i område VI som i område la. Särskilt bör dock skillnaderna i fråga om avverkningens grovlek uppmärksammas. Andelen »grov- skog», som omfattar träden i de egentliga timmerdimensionerna (25 cm och grövre i brösthöjd), är väsentligt större i det södra området än i det norra, för tall 66% i område VI mot 48 % i område Ia, för gran 51% mot 27 % och för löv 36 % mot8 %. I fråga om trädslaget »löv» har skillnaden mellan områdena accentuerats av att bok och ädla lövträd ingår i utfallet för om- råde VI — med genomsnittligt större grov- lek än övriga lövträd, huvudsakligen björk, asp och al i båda områdena.

Avverkningsberäkningens bruttokvantitet enligt alternativen a—c har i bilaga A redo- visats med fördelning efter ett flertal grun- der. — För län eller länsdelar samt för industriområden och för riket redovisas för- delad på ägargrupper dels total bruttoav— verkning utan uppdelning på trädslag (ta- bell A.24), dels bruttoavverkning från 10 cm i brösthöjd av barrskog (tabell A.25) resp. lövskog (tabell A.26). För industri- områden och för riket redovisas dessutom bruttoavverkning av vartdera trädslaget tall,

gran och löv fördelad på diameterklasser, men utan uppdelning på ägargrupper (tabell A.27). — Bruttoavverkning av barrskog resp. lövskog, uppdelad på klenskog (5—10 cm i brösthöjd) och grövre skog, har dess- utom i kapitel 7 angetts för varje industri- område och för riket såsom »virkestillgång på skogsmark» i balanstabellerna 7.1-7.9. Det bör emellertid observeras, att — som närmare anges i avsnitt 7.1 — volymupp- gifterna på tillgångssidan i balanstabellerna har uppräknats med 3,5 % i förhållande till vad som redovisas i bilaga A och i detta kapitel.

Givetvis kan det i många sammanhang vara önskvärt att ha tillgång till mera långt- gående uppdelningar av materialet än som ges i utredningen, exv. länsvis på ägar— grupper, trädslag och diameterklasser.

Med hänsyn till att osäkerheten i de en- skilda uppgifterna torde vara betydande re- dan vid de uppdelningar som här har gjorts, har utredningen ansett det inte vara för- svarligt att dela upp materialet ytterligare. — Vissa bearbetningar, exv. för andra om- råden än industriområden, kan dock göras. Sådana specialbearbetningar kan erhållas ge- nom institutionen för skogstaxering vid skogshögskolan.

Utredningen har övervägt att redovisa bruttoavverkningen fördelad på »småområ- den» på liknande sätt som gjordes med 1958 års beräkning och som har omnämnts i kapitel 1. Av tidsskäl har den för detta än— damål erforderliga bearbetningen av ma-

• Sida 26
•  Original

terialet ännu inte kunnat göras. Utredning- en anser det dock vara värdefullt om en sådan bearbetning och redovisning kunde komma till stånd.

2.5 . Faktisk avverkning enligt riksskogs- taxeringens stubbinventering

Allmänt

Genom den registrering av stubbar efter avverkade träd som görs vid riksskogstaxe- ringen, och som inledningsvis har omnämnts i avsnitt 2.1., erhålls årligen en skattning av den faktiska avverkningen under närmast föregående säsong. (Avverkningssäsongen räknas från >>skottskjutningen>> ena året till »skottskjutningen» påföljande år.)

Skattningen av étt års totala avverkning i riket har ett enkelt medelfel av 4—5 %. Detta innebär att en »sann» årsavverkning på exv. 50 milj, mssk med 68 % sannolikhet kommer att uppskattas till mellan 47,8 och 52.2 milj. mask och med 95 % sannolikhet till mellan 45,5 och 54,5 milj. m3sk. — Vid uppdelning av materialet, exv. på industri- områden och ägargrupper, ökar givetvis me- delfelet. I vissa fall blir uppgiften för det enskilda året allt för osäker för att kunna an- vändas, varför ett medeltal för flera år får utnyttjas.

I jämförelse med den beräkning av års- avverkningens storlek som görs inom skogs- styrelsen på grundval av bl. a. virkesför— brukningen, har uppskattningen enligt stubb- inventeringen systematiskt givit lägre resultat — ett förhållande som närmare behandlas i avsnitt 7.1. — Vid stubbinventeringen upp- skattas emellertid avverkningsvolymen direkt i skogskubikmeter, dvs. i samma måttenhet som gäller för virkesförrådet och i avverk- ningsberäkningen. Volymuppgifter för dessa storheter kan därför anses vara sinsemellan jämförbara, även om uppgifterna som såda— na kan vara påverkade av eventuella syste- matiska fel i de kuberingstal som använts.

Avverkningens storlek

Den totala avverkningen i riket har under fjortonårsperioden 1952/53—1965/66 väx- lat mellan 41 och 60 milj. m3sk per år,

med ett medeltal av 50 milj. mask. Under perioden har avverkningen en ökande trend. Om de fjorton åren uppdelas i en period om fyra år och i två om fem år erhålls följande medeltal för årsavverkningen un- der respektive period.

Period Antal år Milj. m3sk

1952/53—1955/56 1956/57—1960/61 1961/62w1965/66 1952/53—1965/66 14

45,0 49,8 55,6 50,5

Ökningstrenden uppgår till 1,1 milj. m3sk/ år, beräknad på skillnaden mellan dessa fyra- års— och femårsmedeltal. Av ökningen mel— lan de två femårsperioderna har ungefär 60 % uppkommit genom ökad avverkning av gran, 30 % av tall och 10 % av löv.

Årsavverkningens trädslagsfördelning un- der den sista femårsperioden är följande.

Trädslag Milj. m3sk %

Tall 19,7 36 Gran 26,8 48 Löv 8,3 15 Torra 0,8 1

Alla 55,6 100

Det totala uttaget under den perioden, med torrskog frånräknad, utgör ca 70 % av tillväxten, medan motsvarande tal för tall är 71 %, för gran 72 % och för löv 66 %.

Utvecklingen i fråga om avverkningarna har varit något olika i norra och i södra Sverige. Som framgår av sammanställningen nedan över medelårsavverkningen i milj. m3sk inom industriområde I—III resp. IV— VI under de två femårsperioderna, har ut- taget genomgående ökat (med undantag för torrskog i område I—III), men ökningen är betydligt större i det södra området än i det norra.

1956/57—1960/61 1961/62—1965/66 ' _ _: ? _ , _ ': Trädslag I—III IV—VI I—III IV—VI

) ';. Tall Gran Löv 3,9 4,1 4,2 Torra 0,5 0,4 0,4

11,9 12,6

12,6 7,1 14,0 12,8

Alla 28,9 31,1 24,5

• Sida 27
•  Original

Av den tidigare angivna ökningstrenden 1,1 milj. m3sk per år för riket hänförs 0,4 milj. m38k till område I—III och 0,7 milj. mask till område IV—VI, vilket innebär en årlig ökningstakt av 1,4 resp. 3,4 %. Mot— svarande ökningstakt trädslagsvis för tall, gran och löv är i område I—III 1,0 2,2 resp. 0.8 % och i område IV—VI 3,0 4,2 resp. 2.2 $'%.

1 det norra området har ökningen skett i kustlandet och i de södra delarna; i Norr- lands inland har avverkningsvolymen varit oförändrad (figur A.7).

Av tillväxten har under den andra fem- årsperioden i båda områdena tagits ut unge- fär lika stor del som ovan har angetts för riket. Endast lövskogen uppvisar en större avvikelse, med 61 % uttag i det norra om- rådet mot 72 % i det södra.

Den allmänna strävan som finns i skogs— bruket att ta ut allt större del av totalav- verkningen i form av slutavverkning kom— mer även till uttryck i stubbinventeringens material. — I såväl den norra som den södra delen av landet har slutavverknings- kvantiteten ökat med ca 7 % per år. I den södra delen har även kvantiteten från öv- riga huggningsformer ökat något, medan den samtidigt minskat något i den norra.

Slutavverkningarnas relativa andel av to— taluttaget har för riket i dess helhet stigit från i medeltal 35 % under den första fem- årsperioden till 42 % under den andra. Som jämförelse kan nämnas att avverkningsbe- räkningens motsvarande relativa andel för slutavverkning (i huggningsklasserna D3 och E) är ca 50 %. — Troligen har dock an- delen slutavverkning blivit överskattad vid stubbinventeringen, genom att kalavverk- ning av glesa bestånd i vissa fall har re- gistrerats som »slutavverkning» i stället för som »hyggesrensning» eller avverkning av fröträd och överståndare. Avgörande för klassificeringen av huggningsformen är där- vidlag slutenhetsgraden hos det bestånd som slutavverkats — och det föreligger påtag- lig risk att slutenheten överskattas vid »ef- terhandsbedömning» på ett kalhygge.

En del av de träd som fälls vid avverk- ningarna upparbetas emellertid inte, utan

lämnas kvar i skogen. Huvudsakligen torde det vara träd som fälls vid hyggesrensning och röjning, samt klenare träd vid andra huggningsformer, särskilt i sämre avsätt- ningslägen. Volymen av sådana kvarlämna- de träd uppgår enligt registreringar vid stubbinventeringen för avverkningssäsonger- na 1963/64—1965/66 till ca 3,4 milj. m3sk per år, motsvarande drygt 6 % av den totala årsavverkningen i riket dessa år. För att visa hur de kvarlämnade tråden för- delar sig på olika trädslag och grovleks— grupper inom olika delar av landet har i tabell 2.10 en sammanställning lämnats för Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt för delområdet Blekinge, Kristianstad, Malmöhus och Hallands län (utdrag ur ta- bell A.37). I denna anges diameterklassvis de kvarlämnade trädens volym 1 procent av den totala avverkningsvolymen i respek- tive klass.

Andelen kvarlämnade träd är, som fram- går av tabellen, betydligt högre i det norra området än i det södra. I det norra områ- det är procenttalen för lövträden anmärk- ningsvärt höga. I båda områdena är det naturligt nog i första hand de klenaste trä- den som lämnas kvar. Av den för riket an- givna kvarlämnade volymen, 3,4 milj. mssk,

Tabell 2.10. I skogen kvarlämnade hela träd inom ett nordligt och ett sydligt område

Diameterklass, cm

Område Trådslag 4— 10— 15— 25+ 4—25+

Norrbottens och Väster- bottens lappmarker 1

Tall 7 1 1 _ _ 5 Gran 80 1 6 1 —— 1 3 Björk 86 59 39 90 64 Övr. löv 97 76 45 47 69 Torra 64 28 10 — 16 Alla 80 24 3 1 14 Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län Tall 5 — —— 1 Gran 24 4 1 — 1 Björk 36 9 3 —— 6 Övr. löv 36 10 2 — 4 Torra 29 1 1 1 5 3 17 Alla 29 6 1 0 2

• Sida 28
•  Original

är hela 65—70 % att hänföra till den lägsta diameterklassen (4—10 cm).

2.6. Jämförelse mellan beräknad och

faktisk avverkning

En väsentlig fråga när det gäller att bedöma Virkesbalansernas tillgångssida är om avverk- ningsberäkningen medger ett ökat virkes- uttag i förhållande till det nuvarande, eller om den nuvarande avverkningsnivån bör hållas oförändrad eller om den bör sänkas.

Avverkningsberäkningen har, enligt vad som tidigare redovisats, givit en årlig brut- tokvantitet för hela riket om 67,1 och 79,9 milj. mflsk i ytteralternativen a resp. c, me- dan den faktiska årsavverkningen har upp- gått till i medeltal 55,6 milj. mask och till högst ca 60 milj. m3sk för ett enskilt år under femårsperioden 1961/62—1965/66. I motsats till avverkningsberäkningens upp— gifter, som endast avser rå skog på skogs- mark, innefattas i stubbinventeringens upp- gifter även den avverkning som skett av torrskog samt på annan mark än skogs— mark, tillsammans ca 1,9 milj. mssk per år i medeltal under de senaste tio åren. Om denna kvantitet förutsätts bli oföränd— rad och läggs till de beräknade uttagen er- hålls följande jämförelse.

Milj. Relativa mask tal

Differens1 Milj. mask

Beräknad avv. Alt. a Alt. b Alt. c

69,0 124 75,8 138 81,8 147

13,4 20,2 26,2

Faktisk avv. 55,6 100 —

_1 Beräknad avverkning minus faktisk avverk- ning.

Det bör observeras att den differens som anges i sammanställningen ovan har fram— kommit genom att en beräknad bruttokvan- titet jämförts med en faktisk nettokvantitet. I bruttouppgiften ingår ju exv. virkeskvan- titeter i dåliga avsättningslägen, vilka på grund av höga kostnader sannolikt inte kommer att avverkas.

Tabell 2.1]. Årlig bruttoavverkning enligt al- ternativ a—c och faktisk avverk- ning i medeltal åren 1961/62— 1965/66 inom industriområde I— II! och I V—VI

Differens1 Milj. mask

Mil j . Relativa mask tal

Industri- område

I—III Beräknad avverkning Alt. a Alt. b Alt. c

Faktisk avv.

IV—VI Beräknad avverkning Alt. a Alt. b Alt. c

30,1 32,8 35,2 144

Faktisk avv. 24,5 100

1 Beräknad avverkning minus faktisk avverk- ning.

En motsvarande jämförelse för industri- områdena I—III och IV—VI visar, i mot- sats till vad som kanske kunde förmodas, något mindre skillnader mellan beräknad och faktisk avverkning i södra än i norra Sverige (se tabell 2.11). Detta förhållande bör ses mot bakgrund av att slutavverk- ningstakten i alternativen a—c, som tidigare påtalats, relativt sett är lägre i de södra delarna av landet än i de norra. Dessutom är de dåliga avsättningslägena koncentrera- de till norra Sverige.

Om totalkvantiteterna anges trädslagsvis för barr och löv, såsom har gjorts i tabell 2.12, visar det sig att en stor del — i alterna- tiv b nära hälften —- av differensen mellan beräknad och faktisk avverkning består av lövträd.

Vid en motsvarande jämförelse mellan de totala avverkningskvantiteterna för olika ägargrupper framkommer vissa skillnader mellan grupperna (tabell 2.13). Mest mar- kerad är skillnaden i område IV—VI för de enskilda skogarna, på vilka medelav- verkningen 1961/62—1965/66 endast ut- gör 70 % av uttaget enligt b-alternativet,mot

• Sida 29
•  Original

Tabe/12.12. Årlig bruttoavverkning enligt al- ternativ a—c och faktisk avverk- ning i medeltal åren 1961/62— 1965/66, för trädslagen barr och löv inom industriområde I—III

och I V—VI Barr Löv Milj. Dilfe- Milj. Diffe-

lndustriområde mask rensl mask rens1 I—IlI

Beräknad

avverkning Alt. a 29,2 2,2 9,7 5,6 Alt. b 33,1 6,1 9,9 5,8 Alt. c 36,5 9,5 10,1 6,0

Faktisk

avverkning 27,0 —- 4,1 —— IV—VI

Beräknad

avverkning

Alt. a 22,6 2,3 7,5 3,3 Alt. b 24,9 4,6 7,9 3,7 Alt. c 26,9 6,6 8,3 4,1

Faktisk

avverkning 20,3 —— 4,2 ——

1 Beräknad avverkning minus faktisk awerk- ning; milj. m'sk.

i medeltal 89 % (87—95 %) på övriga ägar- gruppers skogar.

2. 7. Förändringar i Skogsmarksareal och virkesförråd under perioden 1953—1966

En avverkningsberäkning, som skall gälla under ett visst antal år framåt, bör givetvis grundas på en så aktuell beskrivning av Skogstillståndet som möjligt. För den före— liggande beräkningen hade det varit önsk- värt att kunna utgå från exempelvis till— ståndet år 1964. Materialet från ett enda års inventering vid riksskogstaxeringen är emellertid statistiskt sett för svagt för att kunna användas, varför material från flera års inventeringar måste utnyttjas. De teo- retiska metoder som finns för att »skriva fram» ett material från ett visst år till en senare tidpunkt är dock ännu inte fullt ut- provade. Av denna anledning har awerk— ningsberäkningen, som tidigare angetts i av- snitt 2.1, baserats på ett statistiskt medel- tillstånd för skogen, som vad huvuddelen av landet beträffar bygger på riksskogs- taxeringens inventeringar åren 1953—1962. Grundmaterialet kan därför närmast hän- föras till år 1958.

Vid bedömning av förutsättningarna för de olika beräkningsalternativen och vid till- lämpning av beräkningens resultat kan nack- delar som är förbundna med det »föråldra- de» grundmaterialet i viss mån kompen-

Tabell 2.13. Årlig bruttoavverkning enligt alternativ a—c och faktisk avverkning i medeltal åren 1961/62—1965/66, för olika ägargrupper inom industriområde I—III och I V—VI Måttenhet: milj. mask

Industriområde Kronan Övr. allm. Aktiebolag Enskilda I—III Beräknad avverkning Alt. a 6,8 2,3 12,0 17,8 Alt. b 7,6 2,5 13,3 19,6 » (Relativtal)1 (143) (147) (118) (153) Alt. c 8,5 2,7 14,3 21,1 Faktisk avverkning 5,3 1,7 11,3 12,8 IV—VI Beräknad avverkning Alt. a 1,9 1,6 4,0 22,6 Alt. b 2,1 1,7 4,5 24,5 » (Relativtal)1 (105) (11 ) (115) (143) Alt. c 2,2 1,9 4,8 26,3 Faktisk avverkning 2,0 1,5 3,9 17,1

* Faktisk avverkning = 100.

• Sida 30
•  Original

seras, om eventuella förändringar i exv. åldersklassfördelning och virkesförråd är kända. För detta ändamål har, som fram- går av bilaga A (avsnitt A.5), analyser ut- förts över skogsmarksarealens och virkes- förrådets förändringar under åren 1953— 1966.

Av vad som i bilagan A redovisas om Skogsmarksarealens förändringar vill utred- ningen uppmärksamma den ökning i skogs- marksareal som sammanhänger med inägo- arealens minskning. (Ägoslaget »inägor» omfattar enligt riksskogstaxeringens defini— tion förutom jordbruksmark och inägoback- ar, även diverse markslag som ej utnytt- jas för jordbruksändamål, såsom tomt, stads- planerat område och industriområde.) In- ägoarealen har enligt en råtlinjig trendbe- räkning minskat med i medeltal ca 50 000 ha per år i hela landet under perioden 1953 —1966. Denna uppgift stämmer väl med vad som framkommit vid en utredning av Skogsstyrelsen i samråd med lantbrukssty- relsen angående användningen av åkermark som tas ur produktionen (se bilaga E). En- ligt den utredningen har nämligen arealen av sådan jordbruksmark uppgått till totalt ca 0,5 milj. ha under perioden 1956—1966. — Vid riksskogstaxeringen klassas mark som skogsmark så snart den upphört att bru— kas för annat ändamål. Man kunde därför ha väntat sig att större areal jordbruksmark skulle ha överförts till skogsmark enligt taxe- ringarna är enligt annat material.

Riksskogstaxeringens registreringar av in- ägoarealens minskning synes sålunda över- ensstämma med den nedläggningstakt som framkommit vid jordbruksräkningarna och som ligger till grund för lantbruksstyrelsens

utredning om åkerjordens framtida omfatt— ning och lokalisering (bilaga E). Den yt- terligare nedläggning som beräknas ske fram till år 1980 kan därför — till den del den väntas bli utnyttjad för skogsproduktion - betraktas som ett direkt tillskott till den nuvarande skogsmarksarealen enligt riks- skogstaxeringen.

Det bör dock uppmärksammas, att av den mark som hittills tagits ur jordbruks- produktionen och som bedömts vara lämplig för skogsproduktion, har endast ungefär hälften blivit planterad eller bevuxen på naturlig väg med skog av godtagbar be- skaffenhet.

Den till skogsmark överförda jordbruks— marken har medverkat till att arealen av kalmark (0—2 år) och plant- och ungskog i åldersklass I (3—20 år) har ökat under perioden 1953—1966. Samma effekt har erhållits av ökningen i årlig slutavverknings- areal. Detta framgår av den sammanställ- ning över arealer i olika åldrar som läm— nas nedan. I tablån redovisas, skilt för region I—III och IV—V, olika åldersklas- sers areal enligt medeltalet för åren 1963— 1966 uttryckt i relation till klassernas areal enligt den tredje taxeringen åren 1953— 1962. (Riksskogstaxeringens »region» 1— III och IV—V motsvarar industriområde ]— III resp. IV—VI med undantag av att Väst- manlands, Uppsala och Stockholms län, som ingår i industriområde III tillhör region V.)

Den relativa ökningen av åldersklassen 0—20 år torde i region I—III endast till en mindre del ha uppkommit genom över- föring av inägomark, utan torde där i över- vägande grad ha uppkommit till följd av

Åldersklass (år)

Region 0—20 21——100/7O1 101 +l71 +1 Alla

I—HI 1953—1962 1963—1966

100 126

IV—V l 953—1962 1963—1966

100 133

100 103

100 103

100 97

100 100 100

92

1 Klassgrånserna avser region I—III/region IV—V.

• Sida 31
•  Original

ökad slutavverkning, medan det motsatta förhållandet gäller i region IV—V.

Ökningen av totalarealen och sannolikt även av den äldre skogen (över 100 år) i de norra regionerna har samband med en inträffad »glidning» i bedömningarna be— träffande gränsdragningen mellan skogsmark och myr. (Se vidare bilaga A.) I de södra regionerna förklaras ökningen av totalarea— len till huvudsaklig del av den överförda inägoarealen. Ökningen av den äldre sko- gen (över 70 år) beror på att »inväxning- en» från underliggande åldersklass där varit större än den slutavverkade arealen. Det bör uppmärksammas att om slutavverk- ningsarealen inte kraftigt ökas kommer den- na utveckling mot större andel överårig skog att accelerera. Anledningen till detta är den stora andelen av medelålders och äldre skog som närmar sig omloppstidens slut. I re- gion IV—V upptas nämligen omkring en tredjedel av all skogsmark av skog i åldern 41—70 år.

Redan tidigare har nämnts, att virkesför- rådet har ökat mellan de olika riksskogs- taxeringarna och att förrådet fortfar att öka.

I det preliminära betänkandet angavs den årliga förrådsökningen under åren 1956— 1964 till ca 20 milj. m3sk för hela landet, varav 5 milj. m3sk i Norrland och Koppar- bergs län (region I—III) och 15 milj. m3sk i mellersta och södra Sverige.

Senare utförda trendberäkningar för den längre perioden 1953—1966 har givit en något lägre årlig ökning, nämligen ca 17,5 milj. mssk i hela landet, varav 6,5 milj. m3sk i de nordliga regionerna I—III och 11 milj. m3sk i de sydliga regionerna IV—V.

Huvuddelen av förrådsökningen, ca 60 % för hela landet och med en något högre andel i söder än i norr, ligger på gran, medan ca 30 % ligger på tall och ca 10 % på löv. I fråga om tall- och lövförrådens ök- ning är det stora skillnader mellan norra och södra Sverige. I region I—III svarar tallförrådets ökning för ca 40% av den totala ökningen, medan lövförrådets andel i ökningen är obetydlig, ca 5 %. I region IV—V däremot svarar dessa trädslag för

ungefär lika stor del av ökningen, nämligen 18—20 % vartdera.

I den analys över virkesförrådets grov- leksförändring som redovisas i bilaga A har framkommit, att förråden av medelgrov skog (15—25 cm) och grovskog (25 cm och däröver) genomgående har ökat, medan den klena skogen (under 15 cm) som regel har minskat. Särskilt markerad är ökning- en av grovskogen i mellersta och södra Sverige. Där är grovskogens ökning t. o. m. större än totalförrådets.

Denna förskjutning mot grövre träddi— mensioner torde sammanhänga med dels ål- dersförskjutningarna, som har berörts tidi- gare, dels den intensifiering av skogsvårds- arbetet som skett sedan 1950—talets början i form av ökad skogsodling, röjning och gallring. Med hänsyn till att drivningskost- naderna är så starkt beroende av trädgrov- leken är förskjutningen mot grövre dimen— sioner att se som en i och för sig önskvärd utveckling. Utredningen vill emellertid ifrå- gasätta om detta förhållande även gäller i fråga om grovskogens starka ökning i mel- lersta och södra Sverige. För regionerna III—V sammantagna är nämligen inte mind- re än ca 40 % av grovskogens ökning, dvs. drygt 3 milj. m3sk årligen, att hänföra till träddimensioner som är 35 cm (13,8 tum) eller grövre på bark i brösthöjd. Detta sam- manhänger med den tidigare påtalade kraf- tiga ökningen av den »överåriga» skogen i dessa delar av landet.

2.8. Möjligheter till ökad skogs- produktion

Uppgifter om skogens framtida avkastnings- förmåga har presenterats i olika samman- hang. Tidigare har nämnts den beräkning som Jonson och Modin utförde för 1936 års skogsutredning (SOU 1938: 58). Ett an- nat exempel kan hämtas från 1965 års lång- tidsutredning (SOU 1966: 1): »Allmänt an- ses dock att skogens avkastning kan höjas betydligt genom att skogsförädling, skogs- vård och inte minst skogsgödsling intensi- fieras. Enligt vissa expertbedömningar skul—

• Sida 32
•  Original

le den årliga tillväxten kunna höjas till in- emot 100 milj. m3sk. Då denna högre nivå ej torde kunna uppnås förrän mot slutet av detta sekel, — — _.»

Möjligheterna att öka skogsavkastningen är emellertid numera inte av betydelse en- dast vid bedömningar som avser en avläg- sen framtid. De har en avgörande inverkan även på frågan om de mera kortsiktiga vir- kesuttagens storlek. Genom dikning och gödsling kan nämligen skogsproduktionen påverkas också på relativt kort sikt. Dess- utom kan virkesuttaget höjas i och med att erforderliga åtgärder verkligen vidtas för att säkerställa en framtida ökad virkespro- duktion; de framtida produktionsökningar- na kan så att säga »diskonteras till nutid».

Ökad skogsproduktion kan erhållas dels genom produktionsbefrämjande åtgärder som höjer avkastningen per arealenhet skogs- mark, dels genom att skogsmarksarealen ut- ökas. Avkastningshöjande effekt har sådana åtgärder som skogsträdsförädling, val av lämpligt trädslag vid skogsodling samt ökad skogsodling och gödsling, medan skogs- marksarealen kan ökas genom dikning och gödsling av myr samt överföring av jord- bruksmark till skogsmark.

En aktuell bedömning av produktions- möjligheterna på längre sikt redovisas i av- snitt A.5.5. I fråga om gödsling av fast- mark samt dikning och gödsling av torv- mark baseras beräkningen på utredningar- na i bilagorna C och D. Beträffande över- föring av jordbruksmark utnyttjas vad som redovisas i bilaga E om åkerjordens fram- tida omfattning och lokalisering.

Med tidsperspektivet »på längre sikt» av- ses en tidrymd av ungefär en halv om- loppstid, dvs. vid en tidpunkt någonstans mellan år 2000 och år 2050.

När det gäller den framtida produktio- nen på nuvarande skagsmarksareal har be- dömningen grundats på en analys av nu- varande tillväxt i yngre och medelålders skog, alltså den skog som om en halv om- loppstid kommer att svara för en betydan- de del av totalproduktionen. Enligt analy- sen ligger den nuvarande genomsnittliga till— växten i denna skog på ungefär samma nivå

som tillväxten i skog på den från sluten- hetssynpunkt bättre hälften av arealen en- ligt den andra riksskogstaxeringen. Under förutsättning av att samma förhållande kom- mer att gälla även för den framtida total- produktionen samt med hänsyn tagen till en fortgående förbättring av skogens.slut- enhetsgrad i de mellersta och södra delar- na av landet, men utan hänsyn till göds- lingseffekt, har den framtida produktions- förmågan på nuvarande Skogsmarksareal angetts till ca 93 milj. m3sk per år, en kvan- titet som överstiger den nuvarande tillväx— ten med 19 %.

Som produktionstillskott genom gödsling av fastmark har upptagits ca 10 milj. m3sk per år enligt det gödslingsprogram som lagts fram i bilaga C.

Enbart under de senaste tio åren har för— utsättningarna för skogsproduktion på torv- mark ändrats väsentligt genom att maski- nell utrustning har tillkommit eller är un- der vidareutveckling samt genom att han- delsgödselmedel har införts som en bety- delsefull produktionstaktor. Som framhålls i bilaga D är nu strängt taget endast klima- tet hindrande för ett totalt utnyttjande av torvmarkerna, då torven kan betraktas som enbart ett fysikaliskt substrat, vars närings- halt kan regleras efter växternas behov. — I enlighet med det lägre produktionsalter- nativet i bilaga D har produktionsökningen från torvmark angetts till ca 10 milj. mask.

Produktionstillskottet från överförd jord- bruksmark har beräknats utifrån förutsätt- ningen att 80 % av den åkermark som vän— tas bli tagen ur jordbruksproduktionen fram till år 1980 och likaledes 80 % av den nu- varande kulturbetesarealen kan tas i an- språk för framtida skogsproduktion. Det år- liga tillskottet från dessa arealer har be- dömts till ca 7 milj. mask.

Den möjliga skogsproduktionen som skul- le kunna uppnås på längre sikt blir sålunda 120 milj. m35k per år, vilket motsvarar en ökning med drygt 50 % i förhållande till den nuvarande tillväxten på 78 milj. mask.

Fördelad på industriområdena I—III och IV—VI blir produktionen i milj. m3sk per år följande.

• Sida 33
•  Original

Produktion från Dikning och Omföring Möjlig nuvarande Gödsling gödsling av av jord- total Industriområde skogsareal av fastmark torvmark bruksmark produktion I—III 51,7 4,9 5,5 1,2 64 IV—VI 41,0 4,8 4,2 6,1 56 Riket 92,7 9,7 9,7 7,3 120

Den möjliga totalproduktionen överstiger i område I—III den nuvarande tillväxten med 45% och område IV—VI med 65%.

En bedömning som den ovanstående kan givetvis bli endast ungefärlig. Den ger emel- lertid anvisning om vilka möjligheter som finns att utvinna en ökad skogsproduktion, om förutsättningarna i övrigt ger anledning att bedriva ett progressivt skogsbruk. Resul- tatet av bedömningen kan även utnyttjas om det gäller att belysa hur en total skogs- produktion av exempelvis nuvarande om- fattning kan erhållas genom ett mera diffe- rentierat skogsbrukssätt än för närvarande, dvs. mera extensivt i vissa områden och mera intensivt i andra. Utredningen vill dock betona att den möjliga produktionsökning som angetts uppstår först efter insatser av olika slag, såsom ökad skogsodling samt dik- ning och gödsling.

I vilken omfattning dessa åtgärder, som samtliga är kostnadskrävande, verkligen kan komma till praktiskt utförande, är i stor ut— sträckning en ekonomisk avvägningsfråga, där de framtida pris- och kostnadsrelationer- na för virke är utslagsgivande. Samma för- hållande gäller i vilken grad den nuvarande skogsmarksarealen verkligen kan komma att utnyttjas för ekonomiskt lönsam virkespro- duktion.

SOU 196819

33

• Sida 34
•  Original

KAPITEL 3

3.1. Allmänt

Det virkesutfall som erhålls vid en avverk- ningsberäkning utgör som regel en brutto- kvantitet, vilken bör reduceras bl.a. med hänsyn till sådant virke som från ekonomisk synpunkt kan anses vara icke tillgängligt på grund av belägenheten, »dåligt avsättnings- läge». För att karakterisera de områden, där huggnings— och transportkostnaderna är så höga att något positivt rotnetto inte upp- står, har präglats sådana uttryck som »noll- områden» och »ekonomiska impediment».

Utmärkande för de dåliga avsättningslä- gena är emellertid inte endast sämre belä- genhet i förhållande till bilväg, flottled, be- byggelse 0. d. Vanligen är även produktions— betingelserna svaga, vilket har till följd att skogen är klen och håller lågt virkesför- råd. — Av lättförklarliga skäl är frågan om de dåliga avsättningslägena i övervägande grad koncentrerad till Norrlands inland. även om den kan vara aktuell också i Norr- lands kustland och inom mindre områden i andra delar av landet.

Virkets ekonomiska tillgänglighet bestäms av relationen mellan virkeskostnad och vir- kesvärde. Ingendera av dessa faktorer är emellertid konstant, utan de förändras med såväl tid som rum. Kostnadssidan ändras sålunda i tiden med hänsyn till exv. driv- ningsmetodernas utveckling och i rummet efter bl. a. skilda bestånds- och terrängför— hållanden. Värdesidan är än mer växlande och ändras t. ex. efter skiftande tillgång och efterfrågan på virke, efter driftsformen — leveransskogsbruk contra industriskogsbruk — och efter virkets användningsområde.

Av det som anförts ovan framgår, att det

34

Virkestillgångarnas avsättningslägen

från ekonomisk synpunkt icke tillgängliga virket utgör en kvantitet som vid en viss tid- punkt är svår att bestämma och. när den väl är bestämd, inte kan väntas vara oförändrad under längre tid.

I tidigare virkesbalanser har i regel an- vänts något slags erfarenhetstal för att redu- cera avverkningsberäkningens bruttokvanti- tet med hänsyn till dåliga avsättningslägen. Storleken på de tal som har använts vid olika tillfällen belyser hur uppfattningen om vir- kets kostnads-värderelation har varit vid olika tidpunkter.

I föreliggande Virkesbalans har frågan om virkets ekonomiska tillgänglighet belysts uti- från en undersökning rörande avsättningslä- ge som direkt knutits an till avverkningsbe- räkningen. Undersökningen har begränsats till att omfatta industriområdena I och II, dvs. Norrland utom gästrikedelen av Gävle- borgs län.

3.2. »Dåligt avsättningsläge» i tidigare virkesbalanser

På grundval av Jonson—Modins avverknings- beräkning räknade 1931 års skogssakkunni- ga (SOU 1933: 2) fram ett årligt virkesöver- skott i landet på brutto 15 milj. m3f ub, vil- ket reducerades med en tredjedel med hän- syn till rådande utdrivningsförhållanden, gles bebyggelse o. d. i vissa delar av landet samt virkets delvis undermåliga kvalitet.

1933 års skogsindustrisakkunniga (SOU 1935: 36) införskaffade uppgifter från do-

SOU 1968: 9

• Sida 35
•  Original

mänstyrelsen, vissa länsjägmästare och stifts- jägmästare samt från »ett större antal i en- skild tjänst varande skogsmän i ledande ställning» om vilken avdragsprocent som kunde vara realistisk inom olika redovis- ningsområden och för olika sortiment. De så framtagna procenttalen var givetvis störst längst i norr: 6—8 % för timmer och sulfit- ved och 35—45 % för sulfatved i Torne och Kalix älvdalar. Söder om Värmland och Dalarna gjordes inga avdrag.

Norrlandskommittén (SOU 1948: 32) re- ducerade bruttotillgången av gagnvirke i Henrik Pettersons 40-årsprognos för övre och mellersta Norrland med procenttal som erhållits via domänstyrelsen och Skogsstyrel- sen. På kronoskogar var avdraget 1 % och på enskilda skogar 0,32 %. Högsta avdraget, 2.4 %, gjordes på kronoskogar i Norrbotten.

Södra Sveriges skogsindustriutredning (SOU 1956: 33) hade i balansen för övre och mellersta Norrland en avdragspost för barr- och lövvirke i sådana drivningslägen att det inte kunde avsättas. Det framgår inte hur posten för barrvirke tillkommit, men i fråga om lövvirke utgjordes den av de till- gångar som var belägna utom »järnvägs- räjong». dvs. med mer än fem mils bilväg till järnvägsstation. I Norrbottens och Väs- terbottens lappmarker var räjongen endast 1—2 mil. I Dala-Hälsingeområdet och sö- derut gjordes inga avdrag.

I Skogsindustrins Virkesutredning l958 anges att barrklenvirket med hänsyn till höga avverknings- och hanteringskostnader är en tämligen oviss tillgång. Lövvirket däremot justerades för ej lönsamma avsättningslägen. Justeringen baserades på resultatet från en specialundersökning inom Svenska Cellulo- sa AB, som hade gjorts med anknytning till riksskogstaxeringens provytor från och med Ljungan och norrut. I detta område hade inte mindre än 48 % av lövskogstillgången ansetts vara så belägen, att ett rotnetto på högst 2 kr/m3t uppstod vid 1957/58 års pris- och kostnadsnivå. Det procenttalet minskades sedan för söder ut belägna om- råden. Det sydligaste område vari en sådan reduktion gjordes var Värmland; procent- talet angavs där till 10 %.

SOU 1968:9

3.3. Undersökning rörande avsätt- ningsläge

För att i första hand belysa i vilken utsträck- ning den föreliggande avverkningsberäk- ningens bruttokvantitet av virke i ekonomisk mening är tillgänglig, har som inledningsvis nämnts en särskild undersökning gjorts in- om industriområdena I och II. Undersök— ningen, som har utförts vid skogshögskolan, ingår i betänkandet som bilaga B.

För undersökningen har riksskogstaxe- ringens ordinarie material, vilket legat till grund för avverkningsberäkningen, komplet- terats med hänsyn till provytornas belägen— het i olika avseenden. Huvudsyftet med kom- pletteringen har varit att möjliggöra en för- delning av den beräknade bruttoavverkning— en efter kostnaden per volymenhet virke vid leverans till schematiskt fastställda leverans— ställen.

Kostnadsberäkningen grundas på stor- skogsbrukets prestationsnivå år 1964 vid s.k. konventionell drivningsteknik och vid samma års kostnadsnivå för skogsarbete.

Med »konventionell drivningsteknik» av- ses att fällning, kvistning och kapning sker med motorsåg och att uttransporten av vir- ket från stubbe till bilväg eller flottled sker med enmansbetjänade traktorekipage med griplastare.

För virkets vidaretransport till kusten har beräkningen gjorts dels under förutsättning att allt barrvirke transporteras med lastbil, dels under förutsättningen att — såsom för närvarande sker — både flottning och last- bilstransport tillämpas.

Kostnaderna har beräknats både för vir- kesutfallet enligt avverkningsberäkningens alternativ Gl—b och för det faktiska uttaget enligt stubbinventeringen samt för olika >>typträd>>.

Frågan om skogens avsättningsläge inom olika delar av industriområdena I och II har i bilaga B belysts dels medelst en beskrivning av skogens geografiska belägenhet i förhål- lande till kust, bilväg, flottled o. d., dels medelst resultatet från kostnadsberäkningen.

Kostnadsberäkningens resultat i fråga om bruttoavverkningen har bl. a. presenterats i

35

• Sida 36
•  Original

diagramform som medger avläsning av den »tillgängliga» andelen under olika förutsätt- ningar beträffande relationen mellan virkets kostnad och värde, olika »högsta drivnings- kostnad».

Den ekonomiskt sett tveksamma Virkestill- gången vid 1964 års förhållanden har i kapi- tel 7 — såsom ett exempel på storleksord- ningen — angetts utifrån kostnadsgränsen 42 kr/m3f ub för barrvirke. Därvid har förutsatts ett virkespris fritt kusten av 54 kr/m3f ub samt indirekta drivningskostna- der och skogsvårdskostnader om 7 resp. 5 kr/m3f ub. — Denna kostnadsgräns har vid en företagen kostnadsjämförelse mellan bruttoavverkning och faktiskt uttag visat sig överensstämma med den beräknade genom- snittliga kostnadsgränsen för det faktiska ut- taget. (Se vidare avsnitt B.6.)

Enligt de angivna förutsättningarna har i område Ia 15 % av barrvirkestillgången och 33 % av lövvirkestillgången (av grövre skog — minst 10 cm på bark i brösthöjd — i alternativ b) angetts såsom >>tveksam till- gång», medan motsvarande tal i område Ib och II angetts till 7 och 18 % resp. 5 och 12 %.Sammantaget för hela område I—III ut- gör andelen »tveksam tillgång» 7 % för barr- virke och 19 % för lövvirke, eller totalt ca 3,7 milj. m3sk.

Kostnadsberäkningen, som utfördes under åren 1964 och 1965, har inte följts upp med avseende på därefter inträffade förändring- ar av prestationer och kostnader. Frågan är i vad mån den allmänna kostnadsfördyring— en har kompenserats av en höjd prestation i skogsarbetet. Då sannolikt inte hela för- dyringen har kunnat kompenseras skulle av denna orsak en lägre kostnadsgräns använ— das för år 1967 än för år 1964 — och där- med en högre andel >>tveksam tillgång» er- hållas.

En ytterligare sänkning av kostnadsgrän- sen skulle kunna motiveras av att virkespri— set gått ner sedan år 1964. Enligt utredning- ens åsikt bör dock den >>tveksamma» till— gångens storlek belysas utifrån ett mera långsiktigt bedömt virkesvärde än det som återspeglas i 1967 års virkespris.

36

SOU 1968: 9

• Sida 37
•  Original

Virkesförbruknin g

KAPITEL 4

4.1. Allmänt

Utredningen har sökt fastställa den faktiska förbrukningen av olika virkessortiment un- der år 1964 och har sökt beräkna den för- väntade virkesförbrukningen för åren 1967 och 1970. I fråga om de tre dominerande sortimenten — sågtimmer, massaved och brännved — baseras beräkningarna för åren 1967 och 1970 på följande förutsättningar.

För sågtimret har förutsatts oförändrad produktionsutveckling från perioden 1958— 1964.

Förbrukning av massavedssortimenten har beräknats på grundval av uppgifter om massa- och skivindustrins föreliggande pla- ner och förutsätter fullt utnyttjande av den praktiska produktionskapaciteten. Det mås- te — såsom framhålls i andra avsnitt av betänkandet — observeras att utredningen inte gått in på bedömningen huruvida av- sättnings- och konkurrensförhållandena på världsmarknaden kommer att medge fullt kapacitetsutnyttjande. I dagsläget är så inte fallet.

För brännveden har räknats med samma minskande trend i avverkningarna som un- der perioden 1950/51—1964/65.

4 .2. Sågtimmer

Produktion av sågat virke

Sågverksindustrins produktionsförhållanden har utretts vid ett flertal tillfällen genom s.k. sågverksinventeringar. De senaste in- venteringarna utfördes av kommerskolle- gium för åren 1953 och 1958 samt av sta- tistiska centralbyrån för år 1965. Resulta-

ten har publicerats i bl.a. Sågverksdriften i Sverige år 1953 (SOS) och Kommersiella Meddelanden 1962 nr 10—11 samt 1 Säg- verk 1965 (Statistiska Meddelanden, I 1966: 57).

Beträffande strukturen och utvecklings- tendenserna inom sågverksindustrin vill ut- redningen hänvisa till den ingående redo- görelse som lämnas i Sågverk 1965, och vars sammanfattande avsnitt »Sågverksin- venteringens resultat i korthet» bifogas be- tänkandet (bilaga F). Uppgifter om såg- verksproduktionen insamlas dessutom ge- nom den årliga industristatistiken och redo- visas i publikationen Industri (SOS). Denna statistik omfattar emellertid endast sådana arbetsställen som i genomsnitt under året har sysselsatt minst fem personer. Av det totala antalet sågar ingår i industristatisti- ken endast ca 25 %, men dessa svarar för närmare 90 % av den totala produktionen. lndustristatistikens uppgifter om den årliga produktionen av sågat virke uppräknas länsvis till totalbelopp genom framskrivning av uppgifter från sågverksinventeringarna.

I det preliminära betänkandet utgick ut- redningen i sina beräkningar från industri- statistikens värden för år 1964 över avsalu- sågarnas produktion, uppräknade till total- belopp med ledning av uppgifter från 1958 års sågverksinventering. Produktionen vid husbehovssågarna antogs ha nedgått till hälften från år 1958 till år 1964. För att kunna stämma av dessa värden infordrades vid 1965 års sågverksinventering, på utred- ningens hemställan, produktionsuppgifter även för år 1964. I föreliggande betänkan- de utgår utredningen från de värden som har framkommit vid inventeringen. _— Skill-

• Sida 38
•  Original

Tabell 4.1. Total sågverksproduktion enligt sågverksinventeringarna, åren 1953, 1958 och 1964

Produktion, ] 000 stds

Årlig prod. ökning

1953 1958 1964 1958—1964, proc.

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr

Enbart

Löv Summa Totalt barrvirke

Ia Ib II III IVa IVb V VI

211 164 111 266 209 97 126 352 18

1 536 30

212 164 113 268 211 100 128 370

1 5661

219 174 117 307 236 120 124 2 413 26

Riket ] 710 37 1 7471

219 174 118 309 240 122 126 439

246 202 136 333 292 128 133 536 30

2006 50

247 202 139 335 299 132 136 566

2 056

».

N b—w—y—Nmio © XDWIQND-F—xlqo

».

xo b—r_-1>-—wNN xo (nowp—mixed...

1 Exkl. ca 11 000 stds bräd- och plankstump som då hänfördes till biprodukter.

naden i totalproduktion år 1964 mellan det preliminära värdet och det slutliga är emel- lertid obetydlig; i den preliminära beräk- ningen hade produktionen överskattats med 2 % .

Uppgifter om den totala Sågverksproduk- tionen åren 1953, 1958 och 1964 med för- delning på industriområden har samman- ställts i tabell 4.1. Uppgifterna omfattar, förutom plankor, battens och bräder, även sortimenten bjälkar och sparrar, sliprar samt annat sågat virke, exv. lådvirke.

Vid beräkning av sågverksproduktionen år 1967 och 1970 skulle utredningen vilja grunda sina beräkningar på produktionska- paciteten dessa år. I fråga om sågverken är emellertid detta begrepp synnerligen re-

lativt; genom exempelvis övergång mellan ett- och flerskiftsdrift och genom ändring av sågningssäsongens längd kan produktio- nen ändras inom vida gränser och relativt lätt anpassas efter växlande konjunkturer. Produktionen åren 1967 och 1970 måste därför bedömas utifrån andra utgångspunk- ter än kapaciteten.

För produktionen av sågat barrvirke har utredningen valt att fram till åren 1967 och 1970 räkna med samma årliga produktions- ökning inom varje delområde som under perioden 1958—1964 (tabell 4.1). För löv- virke har däremot förutsatts oförändrad produktionsvolym från år 1964. Detta re- sulterar i att totalproduktionen ökar från 2,1 milj. standards år 1964 till 2,2 milj.

Tabell 4.2. Sågverkens produktion åren 1964, 1967 och 1970

Måttenhet: 1 000 stds

1964 19671

19701

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr Löv Summa

Ia Ib II III IVa IVb V VI

246 202 136 333 292 128 133 536

247 202 139 335 299 132 1 36 566

261 219 147 346 326 133 138 614

OWDNINUJOH

&)

262 219 150 348 333 137 141 644

276 236 158 360 360 138 143 693

277 236 161 362 367 142 146 723

OWÄQNWOF— OW-PNINUJOH

U) U.)

Riket 2 006 Ut O 2 056 2 184 Ul O 2 234 2 364 (II 0 2414

1 Beräknade uppgifter.

• Sida 39
•  Original

2500

I I, ;— »”

2000- ? . E Total produktion ut D & 1500— C _9 % Enbart barrvirke % 1000- 'a VI _! '5 > 05 -o U? 500—

0 | I | | | 1' | | 1925 1930 1935 1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970

Figur 4.1. Sågverksproduktion i riket åren 1927—1970 '

stds år 1967 och 2,4 milj. stds år 1970 (ta- bell 4.2). — Som jämförelse kan nämnas att 1965 års långtidsutredning (SOU 1966: 1, s. 162) på annan väg, genom analys av tendenserna i den inhemska förbrukningen av sågat virke och förutsatt oförändrad ex- port fr.o.m. år 1965, beräknat produktio- nen år 1970 till 2,3 milj. stds.

Hur den av utredningen antagna produk- tionsökningen från år 1964 till år 1970 för- håller sig till sågverksindustrins faktiska produktionsutveckling under en längre tids- period bakåt i tiden visas grafiskt i figur 4.1. Som framgår av diagrammet är ök- ningstakten under åren 1958—1964 endast obetydligt högre än den ökningstrend som rätt under hela efterkrigstiden.

Inom sågverksindustrin har en markerad förskjutning av produktionens tyngdpunkt skett mot söder under tiden 1953—1964, vilket framgår av sammanställningen nedan över den totala sågverksproduktionens rela-

tiva fördelning mellan olika industriområ- den. För område VI har sålunda andelen av totalproduktionen ökat från 24% år 1953 till 27 % år 1964, medan den rela- tiva andelen har minskat inom områdena Ia, III och V.

Förbrukning av sågtimmer

Sågverkens behov av sågtimmer åren 1964, 1967 och 1970 — dvs. det behov som sva— rar mot den förutsatta produktionen dessa år _ har beräknats på basis av för varje industriområde specifika åtgångstal över rundvirkesåtgången i kubikmeter fast mått utan bark (m3f ub) per standard sågad vara.

Sådana åtgångstal har framräknats på grundval av de uppgifter som 1965 års såg- verksinventering har redovisat länsvis över sågverksproduktionen och sågtimmerför— brukningen år 1965. Därvid har dock upp-

Industriområde År Ia Ib 11 111 IVa IVb v vr Riket 1953 14 10 7 17 14 6 s 24 100 1958 12 10 7 18 14 7 7 25 100 1964 12 10 7 16 15 6 7 27 100 1967 11 10 7 16 15 6 6 29 100 1970 11 10 7 15 15 6 6 30 100

• Sida 40
•  Original

Tabell 4.3. Förbrukning av sågtimmer åren 1964, 1967 och 1970 Måttenhet: 1 000 maf ub

] 964 1 9671 19701

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr Löv Summa

2 364 2 069 1 384 3 226 3 255

2 235 1 923 1 288 3 103 2 950

2 361 3 2 068 1 1 364 20 3 208 18 3 202 53

2 232 1 922 1 268 3 085 2 897

2 106 1 777 1 192 2 980 2 645

Ia Ib II III IVa

2 103 3 1 776 1 1 172 20 2 962 18 2 592 53

1113 1183

1 103 1 161 4 575

17 539

IVb V VI

1 073 30 1 140 21 4 341 234

Riket 17159 380 18 680

1 Beräknade uppgifter.

gifterna om förbrukningen av sågtimmer (SM, I 1966: 57, s. 78) korrigerats med hän- syn till vad som har framkommit vid skogs- styrelsens undersökningar över mätmetod- och omvandlingsfel (bilaga I). _- Som fram- går av redogörelsen för sågverksinvente- ringen (SM, I 1966: 57, s. 39) har de in- fordrade uppgifterna om sågtimmerförbruk- ningen lämnats i den måttenhet eller de måttenheter som används vid resp. såg. Be- arbetning och redovisning har därefter skett med utgångspunkt från att volym i topprot- mått, mittmått och flottningskubikmått av- ser verklig volym, medan volym i toppmått har uppräknats till verklig volym med fak- torn 1,28. Volymmässigt omfattar mätsät- ten i topprot, i topp och i flottningskubik- fot vardera ca 23, 70 och 7 % av barrtim- ret, medan allt lövtimmer mäts på mitt.

Tabell 4.4. Faner- och plywoodfabrikernas pro- duktion åren 1955, 1959, 1964, 1967 och 1970

Måttenhet: 1 000 ton

Produkt 1955 1959 1964 19671 19701

12,5 24,5

13,5 26,7

Enkelfaner Plywood Lamell- och skikttrå

Summa 3

8,8 45,8 1 Beräknade uppgifter. 2 Kan ej redovisas; industristatistikens uppgif—

ter innefattar t. o. m. år 1958 även snickeripro- dukten lamellgolv i okänd omfattning.

11,0 51,2 54,3 57,3

4 980

1 183 1 247 5 854

20 582

1 143 1 204 5 214

19 060

1 153 30 1 226 21 5 620 234

20 202 380

Enligt Skogsstyrelsens undersökningar skulle emellertid den topprotmätta volymen över- stiga den verkliga volymen med ca 7 %. och enligt Skogsstyrelsens uppfattning torde detta gälla även volymen i flottningskubik- mått. Vidare skulle omföringen från topp- mätt till verklig volym ha givit en över- skattning på ca 4 %.

Det på ovanstående sätt beräknade åt- gångstalet är som riksmedeltal för barrvirke 8,5 och för lövvirke 7,6 maf ub/std. Angå- ende åtgångstalen inom de olika industri- områdena, se bilaga K.

Sedan åtgångstalen framtagits har såg- timmerbehovet erhållits genom att produk- tionen inom varje industriområde multipli- cerats med motsvarande åtgångstal (tabell 4.3). Med den ökningstakt för sågverkspro- duktionen på vilken utredningen baserar sina beräkningar skulle det årliga sågtim- merbehovet komma att stiga med ca 3 milj. m3f ub från år 1964 till år 1970.

4 .3 . Fanertimmer

Faner- och plywoodfabrikernas totala pro- duktion av enkelfaner och plywood samt av lamell- och skiktträ har under perioderna 1955—1964 och 1959—1964 ökat med ca 2 % per år (tabell 4.4). Fram till år 1970 har ökningstakten förutsatts bli oförändrad.

Förbrukningen av barr- och lövvirke inom olika industriområden framgår av tabell 4.5;

• Sida 41
•  Original

Tabell 4.5. Förbrukning av fanertimmer åren 1964, 1967 och 1970

Måttenhet: 1 000 maf ub

1964 1 9671 19701

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr Löv Summa Ia — _ — — _ —— — —— — lb 26 1 27 28 1 29 29 1 30 11 63 14 77 67 l 5 87 71 16 87 111 — — —— — — — — — — IVa 17 0 17 1 8 0 1 8 19 0 19 IVb — 2 2 _ 2 2 — 2 2 V 1 7 8 l 7 8 1 8 9 VI ] 32 33 1 34 35 1 36 37

Riket 108 56 164 115 59 174 121 63 184

1 Beräknade uppgifter.

för åren 1967 och 1970 har 1964 års upp— gifter genomgående uppräknats med 2 % per år.

4 .4 . Tändsticksvirke

Förbrukningen av tändsticksvirke uppgick år 1964 till ca 45 000 m3f ub, allt bestående av inhemsk asp. Den beräknas minska till ca 40000 m3f ub per år. Fördelningen på industriområden framgår av tabell 4.6.

4.5. Massaved, boardved och sågmfall

Produktion av massa. fiberskivor och spånskivor

Utredningen baserar sina beräkningar rö- rande massa- och skivindustrin på följande grundmaterial.

Produktionsuppgifter för år 1954 är hämtade ur den officiella statistiken. Mot- svarande tal för år 1964 jämte uppgifter

Tabell 4.6. Förbrukning av tändsticksvirke åren 1964, 1967 och 1970, inhemsk asp

Måttenhet: 1 000 maf ub

Industriområde 1964 19671 19701

IVb ] 5 15 —— VI 30 25 40 Riket 45 40 40

' Beräknade uppgifter.

om industrins på grundval av föreliggande planer beräknade kapacitetsutveckling till år 1967 och år 1970 har ställts till utred- ningens förfogande av Skogsindustriernas Samarbetsutskott. Samarbetsutskottet base- rar sammanställningarna på en enkät till företagen år 1965, vilken har reviderats dels våren 1966, dels hösten 1967. De före- tag som har medverkat i enkäten har för- tecknats i bilaga G.

Produktionen av massa samt fiber- och spånskivor och den däremot svarande rå- varuförbrukningen redovisas i industrista- tistiken, som här har fullständig täckning. På grund av olikheter i statistikförfarandet kan mindre skillnader förekomma mellan uppgifter baserade på industristatistiken och industrins i andra sammanhang lämnade produktionssiffror.

Samtliga kvantitetsuppgifter för massa samt fiber- och spånskivor avser ton. I frå- ga om massa, såväl kemisk som mekanisk, har mängden omräknats att avse 10 % fuk- tighetshalt, s.k. 90-procentig massa (»torr- tänkt vikt»).

Produktionen åren 1967 och 1970 är den bedömda, praktiskt möjliga tillverk- ningsvolymen vid fullt utnyttjande av pro- duktionsapparaten, s.k. praktisk kapacitet.

Den period utredningen närmast behand- lar, 1964—1970, präglas av stora föränd- ringar inom den skogsindustriella sektorn i dess helhet och i synnerhet inom massa- och pappersindustrin. En analys av den in-

• Sida 42
•  Original

Tabell 4.7. M'assa— och skivindustrins produktion åren 1954 och 1964 samt beräknade praktiska

kapacitet åren 1967 och 1970 Måttenhet: 1 000 ton1

Industriområde

Relativa tal

Produkt År Ia Ib 11 111 IVa IVb

1954 = 1964 = 100 100

227 364 416 380

200 370 471

1954 1964 1967 1970

1954 1964 1967 1 970

1 954 1964 1967 1970 57

1954 143 1964 261 1967 273 1970 323

1954 106 67 1964 180 1967 172 1970 154

1 954 1964 1967 1 970

1954 1964

Sullitmassa2 46

Sulfatmassa2

_ 24 _ 22 40

Halvkemisk massa

Mekanisk

massa 350

Fiberskivor

—— 3 4 30 4 30

445 1 181 938 1 882

1967 1056 2009 1970 1096 2093

1 Massa: 90 % torrhalt. 2 Inkl. dissolving och kvistmassa.

Spånskivor

Summa

ternationella massa- och pappersmarknaden och därav betingad anpassning av den svens- ka produktionen ligger ej inom utredningens direktiv. Med hänsyn till att denna sektor, jämte skivindustrin, står för drygt hälften av den totala virkesförbrukningen, är dock ten- denserna här av sådan betydelse för studiet av Virkesbalanserna att produktions- och kapacitetssiffrorna något skall kommenteras.

För sin avsättning är den svenska massa- och pappersindustrin, liksom även den öv- riga fiberindustrin, i hög grad beroende av den internationella marknaden. Landets re- lativa betydelse inom världens fiberförsörj- ning, liksom inom handeln med dessa pro-

100 136

298 105 410 99 100 390 96 100 212 102 85

31] 100 553 229 596 757

6 100 8 97

100 121 152

163

32 63 73

dukter, har under senare år minskat som en följd av den starka skogsindustriella ex- pansionen i andra delar av världen, bl.a. Nordamerika. Industrins känslighet för den internationella konkurrensutvecklingen har därför ökat. De nuvarande stora internatio- nella kapacitetsöverskotten inom viktiga sektorer av massa- och pappersområdet har till följd härav fått kraftiga återverkningar i fråga om den svenska industrins villkor.

I och för sig är industrin ständigt ställd inför kravet att anpassa sig till den inter- nationella marknadsutvecklingen. Den sär— skilt pressade situation, som på sistone upp- kommit, har emellertid medfört ett forcerat

• Sida 43
•  Original

Dissolving

Sulfit, blekt

7 * Sulfit, oblekt

Sulfat, blekt

(milj ton)

Produktion

Sulfct, oblekt

Halvkemisk mossa

Mekanisk mossa

%

att 1.954 7952 1957 1970

Figur 4.2. .Massaindustrins produktion åren 1944, 1954 och 1964 samt beräknade praktiska produktionskapacitet åren 1967 och 1970

tempo i den strukturella anpassningsproces- sen. Betydelsefulla företagsfusioner och driftskoncentrationer har under de senaste åren ägt rum eller annonserats, vilket även inneburit nedläggande av mindre och medel— stora enheter i en snabbare takt än man ti- digare räknat med. Denna utveckling är ej avslutad. Även i fortsättningen måste in— dustrin vara beredd att i takt med ändrade förutsättningar pröva nya utvecklingsalter— nativ.

En god belysning av det ovanstående ger en jämförelse mellan de planer som i ut- redningens preliminära betänkande redovi- sades på basis av 1965 års enkät, reviderad våren 1966. och de siffror som nu redo- visas efter en förnyad revidering hösten 1967 (tabell 4.7).

Den betydande skillnaden i industrins be- dömningar vid de två prognostidpunkterna, 9.2 resp. 8.4 milj. ton massa av alla slag år 1970, är främst att hänföra till utveck-

lingen inom sulfitmassesektorn. Försämrade villkor för sulfitmassa har påskyndat beslut om nedläggningar samtidigt som utbygg- nadsplaner bordlagts. Även andra betydan- de förändringar har skett i industrins pla- ner. Som exempel kan nämnas Svenska Cellulosa ABs planerade linerbruk i Kram- fors (industriområde Ib), baserat på hög- utbytessulfit, vilket tidigare ingick i för- brukningssidan år 1970. Planerna på denna industri har nu ersatts av ett nytt projekt — ett tidningspappersbruk — med igångkör- ning först i början av 1970-talet. Motsva- rande senareläggning — och därmed bort- fall i den reviderade kapacitetsprognosen för år 1970 _ har inträffat för den sulfat- fabrik som Skogsägarnas Industri AB avser att bygga på Hallands-kusten (industriom- råde VI).

Även i de reviderade planerna, som i före- liggande betänkande ligger till grund för be- räknad virkesförbrukning år 1970, kan tvek- samhet råda på vissa punkter. Den relativt korta tidsperiod som återstår till prognos- året 1970 medger knappast någon utbygg- nad av industrin utöver vad som har redo- visats i utredningen. Däremot kan konjunk— turen eller andra förhållanden påskynda nedläggandet av mindre, ej bärkraftiga en- heter ävensom försena planerad utbyggnad. Det senare kan bl. a. komma att bli fallet beträffande ett projekt inom industriområde IVa av storleksordningen 110000 ton samt en utbyggnad inom område V med 180 000 ton, båda avseende sulfatmassa. Det kan även konstateras att åtskilliga planer, inte minst tidsmässigt, är beroende av utgången av vattendomstolarnas prövning.

Med hänsyn till vad som här har anförts anser utredningen det vara angeläget att be- räkningarna revideras fortlöpande och att eventuella ändringar återförs till Virkesba— lanserna.

Den svenska massaproduktionen uppvisar en kraftig expansion under efterkrigstiden, vilket framgår av figur 4.2.

Den brantaste stegringen har skett under det senaste decenniet. Under perioden 1954 —1964 steg den totala tillverkningen av ke- misk massa från 2,8 milj. till 5,2 milj. ton.

• Sida 44
•  Original

MASSAINDUSTRIN

ÅRSKAPACITET l TON 1967

0 -—40000 ten 40011) — 3001” ton 80000 —-120000|on > 120000 ton

. Sulfit — * . Sultat _ ' "

e Halvkemlsk och meknnuk

,

Sandviken "'

tansjö

__ Ortviken

Ström

) Iggesund *Murmaverken Sandarna Vallvik . Karsnäsverken f,..kutskär

&

& Jim T urtm smida]: '

. l "i tf Reckhgmmar Ek &,

&

Figur 4.3. Massaindustrin år 1967

• Sida 45
•  Original

Figur 4. 4. Pappersindustrin år 1967

PAPPERSBRUK OCHEÅPPFABRIKER _" ÅRSKAPACITETITON1967 ”..; - ' . " ' " i * : 0—1500016n 1. ' 15000 -— 50000 ton 50000 _ iooooo'um _ 2- 100000 ton ,T ' .

C.) Tidningspanper

& Journal- och tinpaoper . . _ _ .» .. & Krattpappsroch kraftkanqng 'i _ '— _.Q Lövholmen - % Sullitpapper och tissue . V ' © Övrigt papper . . Papp . ' .

Munksund

) _ l , _ ; | , _ . Il _- v * . ') II ' ' (% l *» ' . ;- l ' = 1 I /"'——J / / I I I 1 ' x”*' . K »' N 8 I I. . '. tr X" _. X I .. | _. _ | || ' Iggesund & x 5— x X i I I du,

, KVIVHSVGÄQH

AH KARIOGRAFISKA INSTITUTET

45

• Sida 46
•  Original

Årskapacitet

] 000 ton 1953 1963 19701 1953 1963 1967 19701

0— 30 37 23 30— 60 15 20 60—100 2 6 över 100 1

Summa fabriker 54 50

1 Prognos.

Motsvarande tal för mekanisk massa var 0,8 respektive 1,2 milj. ton.

Med anknytning till vad som i det före- gående har nämnts om industrins fortlö- pande anpassning till ändrade villkor kan det i detta sammanhang ha sitt intresse att åskådliggöra hur produktionsökningen i ti- den sammanfallit med en avsevärd struk- turförändring (se tablå ovan).

Även mellan olika industriområden har volymmässiga förskjutningar skett. Detta framgår av sammanställningen nedan för massa- och skivindustrin över produktio- nens relativa fördelning vid olika tid- punkter.

Nuläget i fråga om massa- och pappers- industrins lokalisering och kapacitet fram- går av figurerna 4.3 och 4.41.

Av betydelse vid studiet av beräkningar- na över kapaciteten fram till år 1970 är även den förskjutning inom produktionens sammansättning som framgår av figur 4.2 och tabell 4.7.

Den kemiska massans fördelning på sul- fit och sulfat har påtagligt ändrats. Under perioden 1954—1964 ökade sulfitmassan från 1,2 till 1,7 milj. ton per år. Sulfatmas- sans ökning var avsevärt starkare, från 1,3 till 2,9 milj. ton. Tillväxten för dissolving (konstsilkemassa) var däremot obetydlig. — Tendenser till höjd förädlingsgrad kommer

7 15 12 13 10 4

33

till uttryck främst i det förhållandet att ex- pansionen, när det gäller massa för avsalu, är koncentrerad till de blekta kvaliteterna, medan utbyggnaden inom den oblekta sek- torn övervägande avscr integrerad tillverk- ning av papper.

Under samma tidsperiod har tillkommit en ny tillverkning, nämligen halvkemisk massa, som till största delen baseras på löv- ved och som i allt väsentligt är inriktad på integrerad pappersframställning.

Ökningen inom den mekaniska massan är likaledes huvudsakligen att hänföra till den integrerade sektorn — främst journal- och tidningspappersbruken — medan av- salumassan har stagnerat.

Även skivindustrin uppvisar en hög ök- ningstakt. Produktionen har med hänsyn till specifika användningsområden emeller- tid blivit allt mer uppdelad på olika kvali- teter varför direkta jämförelser i tiden, i ton räknat, kan vara missvisande. Tillverk- ningen av träfiberskivor har sålunda utveck- lats mot kvaliteter med större tjocklek och lägre volymvikt samt mot högre förädlings- grad. — Den nytillkomna produkten spån- skivor hade år 1964 uppnått en produktion av ca 90 000 ton.

De ovan redovisade trenderna för perio—

1 Figurerna hämtade från »Sveriges Industri» (Stockholm 1967).

Industriområde

Ia Ib

Riket

11 29 13 26 13 24 11 22

100 100 100 100

SOU 1968: 9

• Sida 47
•  Original

Måttenhet: 1 000 msf ub

Massaved Klenmassaved Sågavfall __ __ Board- Industriområde Tall Gran Löv Barr Löv Barkat Obarkat ved Summa la 1 921 1 093 63 2 — 477 234 —— 3 790 Ib 2 147 4 036 1 143 23 » 364 193 37 7 943 II 694 990 293 173 — 365 67 5 2 587 III 1 171 2 067 392 156 — 574 201 211 4 772 IVa ] 595 2 038 565 133 8 760 103 —— 5 202 IVb 12 642 77 — — —— 60 — 791 V 258 406 121 20 6 213 53 80 1 157 VI 728 910 450 73 28 782 4 _ 2 975 Riket 8 526 12 182 3 104 580 42 3 535 915 333 29 217 (Procent) (29) (42) (l l) (2) (0) (12) (3) (1) (100)

den 1954—1964 väntas i huvudsak karak— terisera utvecklingen även under återstoden av 1960-talet (figur 4.2 och tabell 4.7).

Expansionen fortsätter, totalt sett. Den praktiska kapaciteten år 1970 beräknas till 8,4 milj. ton för massa av alla slag och till 1,2 milj. ton för fiber- och spånskivor.

Vad beträffar kemisk massa ligger kapa- citetsökningen huvudsakligen inom sulfat— sektorn, medan fortsatt stagnation förutses för sulfit och dissolving. — Praktiskt taget hela merkvantiteten oblekt sulfatmassa be- räknas finna avsättning i integrerad pap- perstillverkning, medan tillskottet av blekta kvaliteter går till avsalu. Det bör uppmärk- sammas att den blekta sulfaten till bety- dande del baseras på Iövved.

Relativt sett väntas kapacitetsutbyggna- den bli störst för den halvkemiska massan.

Största delen av tillskottet av mekanisk massa är liksom tidigare avsedd för integre- rad papperstillverkning.

Inom skivindustrin är ökningstakten så- väl absolut som relativt starkast för spån— skivor. För dessa kan nu skönjas en utveck- ling mot specialkvaliteter.

En ytterligare försämring av industrins lönsamhetsläge kan givetvis leda till mera radikala förändringar av industristrukturen fram till år 1970 än vad som nu har för- utsatts.

Avslutningsvis kan tilläggas att beslut rö- rande skogsindustrins utbyggnad och inrikt- ning inte enbart grundar sig på bedömning-

SOU 1968: 9

ar rörande avsättningsförhållanden, lönsam— het o.d. Givetvis spelar även kunskapen om tillgången på virke en avgörande roll. Belysande är hur pessimistiska bedömning- ar av virkessituationen i Norrland under 1940-talet starkt bidrog till en stagnation i industrins tillväxttakt. De betydligt mera positiva bedömningarna som framkom un- der första delen av 1950-talet — jämsides med en gynnsam marknadssituation för fi- berprodukter — medverkade å sin sida till den kraftiga expansion som tog sin början i mitten av decenniet.

Förbrukning av massa- och boardved samt sågavfall

Förutom de tidigare nämnda produktions- uppgifterna har utredningen från industri— företagen erhållit uppgifter för år 1964 om den faktiska virkesåtgången av olika sorti- ment. Utredningen har dessutom beträffan- de större delen av kapaciteten åren 1967 och 1970 haft tillgång till företagens aktu- ella åtgångstal för respektive produkt, dvs. virkesåtgång i kubikmeter fast mått under bark (m3f ub) per ton massa, respektive per ton fiber- och spånskivor. Vid omräkning av kapaciteter till virkesåtgång åren 1967 och 1970 har företagens uppgifter om bud- geterad virkesåtgång respektive åtgångstal utnyttjats. I de fall sådana data ej stått till

47

• Sida 48
•  Original

Tabell 4.9. Förbrukning av rundvirke och sågavfall inom massa- och skivindustrin åren 1964, 1967 och 1970

Måttenhet: 1 000 msf ub

1964 19671 19701

Rundvirke

Barr

Rundvirke Barr Löv

Rundvirke S å g- Su rn-

avfall ma

Såg- Sum- avfall ma

Industri- område

Såg- Sum- avfall ma Barr Löv Löv

3330 189 800 4319 6433 1607 650 8690 2655 527 500 3682

Ia 3 016 63 Ib 6 236 1 150 11 1 861 294

711 3790 3281 140 760 4181 557 7943 6324 1510 600 8434 432 2587 2210 393 460 3063 III 3563 434 775 4772 4562 478 810 5850 5609 874 840 7323 IVa 3766 573 8632 5202 3806 565 890 5261 3934 516 960 5410 IVb 654 77 60 791 746 135 60 941 891 208 60 1159 V 748 143 266 1157 1228 134 280 1642 1942 141 290 2373 VI 1711 478 786 2975 1954 731 900 3585 2248 1028 1020 4296

Riket 21 555 5 090 5 12037 252

(Procent) (74) (11) (15) (100)

3 212 445029 21724111 (73)

4 086 4 760 32 957 27 042

(12) (15) (100) (72) (14) (14) (100)

1 Beräknade uppgifter. 2 Därav importerat 55 000 m3f ub.

förfogande har de åtgångstal använts som framräknats ur redovisningen för år 1964.

Utveckling av tillverkningsprocesser och växlande produktionsinriktning liksom fel- källor i lagerredovisning, måttomvandling m.m. torde medföra att åtgångstalet även för den enskilda fabriken kan bli något osäkert. Detta förhållande bör uppmärk- sammas när kapacitet omförs till råvaru- behov.

Tillämpade åtgångs- och omvandlingstal har sammanställts i bilaga K.

Företagens uppgivna virkesförbrukning år 1964 fördelad på sortiment inom de oli- ka industriområdena framgår av tabell 4.8.

Virkesförbrukningens trädslagssamman- sättning åren 1967 och 1970 har beräknats på basis av uppgivna ändringar i produk- tion av barrveds- respektive lövvedsmassa. Förbrukningen av sågavfall har beräknats öka i ungefär samma proportion som såg- verksproduktionen, nämligen med ca 3 % per år (tabell 4.9).

Jämfört med år 1964 beräknas massa- och skivindustrins virkesförbrukning ha ökat med 13 % år 1967 och med 28 % år 1970; motsvarande tal för barr- och lövved samt sågavfall framgår av efterföljande sam- manställning.

48

Rundvirke

Såg- Sum- År Barr Löv

avfall ma

1964 100 100 100 100 1967 112 127 108 113 1970 125 158 116 128

4 .6 . Brännved

Utredningen har ej funnit skäl att närmare gå in på förbrukningssidan när det gäller brännveden, utan har begränsat sig till att endast söka uppskatta avverkningens storlek.

Avverkningen av brännved på krono- och bolagsskogarna är nöjaktigt känd genom den statistik som årligen har inhämtats av Skogsstyrelsen.

Bondeskogsbruket är dock klart domine— rande i fråga om såväl avverkning som för— brukning av brännved. Förbrukningen inom jordbruket undersöktes år 1951 på initiativ av Södra Sveriges skogsindustriutredning (SOU 1954: 29, s. 94). Sedan dess har emel- lertid övergången till andra bränslen och till elektricitet för fastighetsuppvärmning och hushållsändamål varit markant — men av okänd storlek — varför en förnyad un- dersökning ansågs erforderlig.

SOU 1968: 9

• Sida 49
•  Original

Tabell 4.10. Avverkning av brännved säsongerna 1950/51 och 1964/65

Barrved Lövved Summa 1 000 Relativa 1 000 Relativa 1 000 Relativa Område maf ub tal1 m3f ub tal1 maf ub talx Norrland 1950/51 1 006 100 1 099 100 2105 100 1964/65 559 56 770 70 1 329 63 Svealand 1950/51 1 215 100 881 100 2 096 100 1964/65 425 35 489 55 914 44 Götaland 1950/51 1 592 100 988 100 2 580 100 1964/65 671 42 954 97 1 625 63 Riket 1950/51 3 813 100 2 968 100 6 781 100 1964/65 1 655 43 2 213 75 3 868 57 1 1950/51 = 100 En sådan undersökning har av utredning- brukare. _ Sedan förra undersökningen, en utförts år 1965 under medverkan av Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna. Denna gavs formen av en postenkät till ägarna av ca 10 500 privatägda bruknings- enheter eller fastigheter med skog, spridda över hela landet och utvalda ur 1965 års fastighetslängder genom systematisk samp— ling. — En detaljerad redogörelse för un- dersökningen lämnas i bilaga H. Avverkningen av brännved på bondesko- garna under säsongen 1964/65 uppskatta- des för hela landet till 3,2 milj. m3f ub eller 3.8 milj. m3sk. I runda tal bestod brännve- den till 40 % av barrved och 60 % av löv- ved. Den användes övervägande för husbe- hov, 80 %. medan 20 % gick till andra för—

som avsåg säsongen 1950/51, hade husbe- hovsveden minskat med ca 25 %; dock ut- nyttjades lövved i större utsträckning än ti- digare, ökning med 21 %, medan barrveden minskat med 52 %.

Den totala avverkningen av brännved i riket kan säsongen 1964/65 beräknas utgöra 3,9 milj. m3f ub mot 6,8 milj. m3f ub sä— songen 1950/51 (tabell 4.10). För närva- rande utgör sålunda brännveden ca 8 % av det årliga virkesuttaget.

Fram till år 1970 har utredningen för vardera barr- och lövved områdesvis räknat med samma minskande trend som under perioden 1950/51—1964/65.

Beräknad brännvedsavverkning säsongen

Tabell 4.1] . Avverkning av brännved åren 1964 /65 , 1967 och 1970. Beräknade uppgifter

Måttenhet: 1 000 tn3f ub

1964/65 1967 1970

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr Löv Summa Ia 207 353 560 191 334 525 171 311 482 Ib 198 248 446 182 235 417 164 219 383 11 135 146 281 124 138 262 112 129 241 IH 308 284 592 272 261 533 229 234 463 IVa 192 349 541 170 327 497 143 283 426 IVb 111 190 301 100 189 289 87 187 274 V 154 137 291 137 131 268 117 119 236 VI 350 506 856 314 503 817 270 497 767

Riket ] 655 2 213 3 868 1 490 2 118 3 608 1 293 1 979 3 272

• Sida 50
•  Original

1964/65 samt de beräknade avverkningar- na åren 1967 och 1970 redovisas fördelade på industriområden i tabell 4.11.

4 .7 . Övriga sortiment

Förbrukningen av övriga rundvirkessorti- ment, som år 1964 beräknas omfatta endast ca 1% av den totala förbrukningen, har utredningen ansett sig kunna behandla mera summariskt. För flera sortiment saknas sta- tistik, varför skönsmässiga bedömningar har måst tillgripas.

Den totala förbrukningen har uppskattats till ca 0,5 milj. m3f ub per år (tabell 4.12). De skilda sortimenten kommenteras kort- fattat nedan.

Ledningsstolpar

Enligt trädskyddskommittén (Medd. nr 93, 1967) har under perioden 1960—1964 im- pregnerats årligen ca 115000 me ub led- ningsstolpar. Därtill kommer stolpar som ej impregnerats, uppskattningsvis 10000 milf ub. — I beräkningarna har förbruk- ningen förutsatts oförändrad fram till år 1970, även om viss nedgång i kvantiteten impregnerade stolpar kan konstateras för de senaste åren.

Diverse husbehovsvirke

I diverse husbehovsvirke inräknas hägnads— och hässjevirke samt annat rundvirke för skilda ändamål inom jordbruket, men ej sågtimmer för husbehovssågning och bränn- ved. Förbrukningen, som säsongen 1950/51 uppskattades till 270000 maf ub (SOU 1954: 29, s. 94), beräknas år 1964 ha ned- gått till 140000, år 1967 till 120000 och år 1970 till 100 000 m3f ub. Viss del torde utgöras av klenvirke.

Diverse avsaluvirke

Sortimentsgruppen, som är mycket hetero- gen, omfattar pålar för grundförstärkning, bryggor, kajanläggningar och dylikt, stäng-

selstolpar, flaggstänger m.m. Årsförbruk- ningen har skönsmässigt uppskattats till 120000 m3f ub under perioden 1964— 1970.

Flottningsbom och dylikt

Förbrukningen av flottledsvirke beräknades år 1950 vara 43000 msf ub (SOU 1952: 15, s. 55). Den antas år 1964 ha nedgått till 35 000, år 1967 till 30 000 och år 1970 till 25 000 m3f ub.

Träullsved

Förbrukningen beräknades år 1950 vara ca 67 000 m3f ub och torde nu ha nedgått till ca 60000 m3f ub.

Gruvtimmer, kolved och garvämnesved

Förbrukningen av gruvtimmer och av skogsved för träkolning har bedömts vara av så liten omfattning att den har kunnat uteslutas.

Garvämnesextrakt av ek har alltmer er- satts av ämnen från utländska trädslag och av syntetiska garvämnen, varför förbruk— ningen av garvämnesved av ek numera tor- de vara obetydlig.

4.8. Sjunkning vid flottning

För att uppskatta volymen sjunkvirke har utredningen utgått från följande erfaren-

Tabell-1.12. Förbrukning av »övriga sortiment» åren 1964, 1967 och 1970, barr- virke. Beräknade uppgifter

Måttenhet: 1 000 mil" ub

Industriområde 1964 1967 1970 Ia 64 57 51 Ib 48 43 38 II 29 28 26 III 96 93 92 IVa 80 77 73 IVb 35 33 31 V 33 32 31 VI 95 92 88 Riket 480 455 430 SOU ] 968 : 9

• Sida 51
•  Original

Tabell 4.13. Sjunkning vid flottning åren 1964, 1967 och 1970, barrvirke. Beräk- nade uppgifter

Måttenhet: 1 000 maf ub

Industriområde 1964 1967 1970

la 49 40 35 lb 51 50 25 11 15 10 0 111 21 10 10 IVa 21 20 10 lVb 2 0 0 v __ _ __ V] 0 0 0

Riket 159 130 80

hetsmässiga procenttal: timmer 1 %, sulfit- ved 1,5 %, sulfatved och övrigt virke 2.5 %.

Tillämpade på flottgodsmängden år 1964 ger dessa sjunkningsprocenter en beräknad sjunkningsförlust av totalt 159000 milf ub. Med anledning av flottgodsmängdens fort- gående minskning, totalt 20 % under tiden 1958—1964, och med hänsyn tagen till avi- serade eller ifrågasatta nedläggningar av flottleder har sjunkningsförlusten uppskat- tats till 130000 m3f ub år 1967 och till 80000 m3f ub år 1970 (tabell 4.13).

4.9. Avtumning

Den virkesförbrukning som här har redo- visats för de egentliga industrisortimenten baseras på åtgångsuppgifter från företagen.

Som regel torde uppgiften ha avsett netto- volym eller »inmätt» volym, dvs. brutto- volym efter volymavdrag för kvantitetsfel, s.k. avtumning. lnmätningsförfarandet är därvidlag något olika när det gäller mätning i fast och i travat mått, och sannolikt även i fråga om leveransvirke och virke från egen avverkning.

För jämförelse med virkestillgången i ba- lanserna bör den förutsatta förbrukningen uppräknas från netto- och bruttovolym.

På grundval av uppgifterfrån vissa virkes- mätningsföreningar angående volymavdra- gets storlek har utredningen valt att gene— rellt tillämpa följande värden: timmer 1 % och massaved 0,5 %. Använda på nettoför- brukningen av industrived i tabellerna 4.3, 4.5, 4.6 och 4.9 ger dessa tal en »avtum- mad» volym på totalt 300 000—400 000 m3f ub (tabell 4.14).

Utom virkesredovisningarna ligger även volymen av >>lump», som kvarlämnas i sko- gen. Denna volym torde numera vara så obetydlig att den kan inrymmas i den av- tummade volymen.

4.10. Total virkesförbrukning

Den totala virkesförbrukningen inom landet av samtliga sortiment med beaktande av sjunkningsförlust vid flottning samt avtum- ning, men exklusive rundvirkesexport, har för år 1964 uppskattats till ca 47 milj. m3f ub.

Tabell 4.14. »Avtummad» volym vid inmätning av industrisortimenten åren 1964, 1967 och 1970.

Beräknade uppgifter Måttenhet: 1 000 mat" ub

1 964 1 967 1970

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr Löv Summa Ia 36 0 36 38 1 39 41 1 42 Ib 49 6 55 50 7 57 53 8 61 11 22 1 23 25 2 27 28 3 31 III 48 2 50 54 2 56 60 4 64 IVa 45 4 49 48 4 52 51 4 55 lVb 14 1 15 15 2 17 16 2 18 V 1 5 1 1 6 1 8 1 19 22 1 23 VI 52 5 57 60 5 65 67 7 74

Riket 281 20 301 308 24 332 338 30 368 SOU 1968: 9 5 ]

• Sida 52
•  Original

Tabell 4.15. Total förbrukning av rundvirke, inkl. brännved, åren 1964, 1967 och 1970.

Beräknade uppgifter Måttenhet: 1 000 maf ub

1964 1967

1970

Industri- område Barr Löv Summa Barr Löv Summa Barr Löv Summa

5 894 9 790 3 772 7 736 7 692 2 204 2 400 7 835

5 839 8 599 3 732 8 076 7 036 2 007 2 599 7 401

5 475 8 384 3 297 6 998 6 713 1 889 2 091 6 550

419 1 406 475 738 979 315 309 1 285

Ia Ib II III IVa lVb V VI

6 493 10 646 4 951 10 338 8 288 2 607 3 629 10 136

6 317 10 353 4300 8835 7985 2380 2 893 8 933

5 989 8 810 4 256 9 208 7 432 2 178 3 339 8 294

504 1 836 695 1 130 856 429 290 1 842

478 1 754 568 759 949 373 294 1 532

47 323 (100)

5 926 (13)

Riket (Procent)

41 397

(87) (87)

Åren 1967 och 1970 beräknas förbrukning- en ha stigit till omkring 52 respektive 57 milj. mfff ub. motsvarande en ökning från år 1964 av 11 respektive 21 % (tabell 4.15).

Som framgår av nedanstående samman-

45 289

57 088 (100)

49 506 (87)

7 582 (13)

6 707 (13)

51 996 (100)

dena är förändringarna under den aktuella perioden rätt obetydliga.

Förbrukningens sortimentssammansätt- ning uppvisar däremot större skillnader, med en markerad ökning av andelen massa- ved och boardved.

ställning över den totala virkesförbrukning- ens relativa fördelning mellan industriområ-

Industriområde

Ia Ib III IVa

21 20 19

16 17 18

16 15 14

Övriga sortiment

Såg— och fanertimmer Massa- och Bränn- samt tändsticksvirke boardved ved Område År Summa

100 100 100

100 100 100 100 100 100

I—III 30, 5 29,5 28,5

48 48 47,5 38 37 37

61,5 64 66

41 42,5 44,5 53 55 56.5

'ouo _ u- v-

... axlat: 4900 maxxl tll

IV—VI

Riket

o...—_- ,...—.,...

• Sida 53
•  Original

KAPITEL 5

Hitintills sker ej fortlöpande någon central insamling och sammanställning av data som kan belysa virkesflyttningarna mellan olika områden inom landet.

För år 1964 har uppgifter erhållits via Skogsindustriernas Samarbetsutskott om de större Sågverkens samt massa- och skivindu— strins anskaffning och förbrukning av rund- virke och sågavfall inom olika industriområ- den, varur virkesflyttningen har kunnat framräknas. I fråga om sågtimmer har dock utredningen valt att utnyttja de uppgifter som inhämtats av 1965 års sågverksinven- tering om varifrån samtliga sågverk anskaf- fade sitt virke år 1965 (tabell 5.1).

Inrikes virkesflyttning

Ehuru materialet ej omfattar all virkes- flyttning, sålunda ingår ej en del smärre sortimentgrupper däri, och trots att det i övrigt torde vara behäftat med viss osäker— het bör det likväl ge en någorlunda godtag- bar bild av förhållandena kring den aktu- ella tidpunkten 1964/65.

Eventuella försök att siffermässigt ange virkesflyttningarnas omfattning år 1970 skulle bli ytterligt löst grundade, varför ut- redningen avstått från sådana.

Utvecklingen går emellertid mot en minskning av de 5. k. korstransporterna, vil- ket kommer att resultera i mera koncentre- rade anskaffningsområden än tidigare.

Tabell 5.1. Förbrukning av inhemskt virke inom sågverksindustrin år 1965 samt inom massa- och skivindustrin år 1964 fördelad på anskaffningsområden

Måttenhet: 1 000 maf ub

Anskaffningsområde

Summa Virkesflytt-

Förbruknings- förbruk- ning område Ia Ib II III IVa IVb V VI ning Till Från Sågtimmer (98 % barr, 2 % löv) Ia 2 109 40 — — —- — —— — 2 149 40 297 Ib 290 I 573 19 — -— — — — 1 882 309 70 11 30 I 166 23 — — — —— 1 219 53 75 111 — — 56 2 831 63 _ 11 1 2 962 131 137 IVa — — — 71 2 449 76 102 — 2 698 249 115 IVb — — — 42 I 103 5 11 1 161 58 163 V — —— —— 28 8 — I 164 16 1 216 52 341 VI 7 — -— 15 2 87 223 4 801 5 135 334 28 Summa 2406 1 643 1 241 2 968 2 564 1 266 1 505 4 829 18 422 —— — Barrmassaved Ia 2 915 101 —— _— — — —— — 3 016 101 1 734 Ib ] 734 4 483 19 —— — — —— — 6 236 1 753 254 11 — 21 1 775 65 — — — — 1 861 86 77 III -— 132 58 3 255 56 — 13 33 3 547 292 629 IVa _ — — 528 2 613 311 75 2 3 529 916 307 IVb —— — —— 26 227 421 12 78 764 343 464 V — _ — 10 24 — 694 20 748 54 202 VI —- — — — 153 102 I 456 1 711 255 133 Summa 4 649 4 737 1 852 3 884 2 920 885 896 1 589 21 412 —— — .SOU 1968: 9 53

• Sida 54
•  Original

Tabell 5 .1. (forts.)

Anskaffningsområde Summa Virkesliytt- Förbruknings- förbruk- ning område Ia Ib II IH IVb V VI ning Till Från

Sågavfall

Ia 71 1 49 Ib 49 557 — II —— 432

III —— 775 IVa — 808 47 IVb -— 60 V —— 266 54 VI — 786 35

Summa 760 4 395 _

Summa barrvirke Ia Ib II III IVa IVb V VI

5 876 8 675 3 512 7 284 7 035 1 985 2 230 7 632

44 229

lll

kn % Oo

u.: De

?. Elda»

axllllä-kool Nb.- El!

05 O Zlmå

Summa 7 815

Lövmassaved Ia Ib II III IVa IVb V VI

63 1 120 294 434 556 93 143 478

652 3181

llll

””..lli

N må

2

llll—åll

lN

& U| Osu-ecu-

Totalt Ia — — — 5 939 Ib 96 — —— 9 795 II 168 — 11 3 806 7 233 158 46 34 7 718 IVa 761 6 005 224 7 591 26 301 17 109 2 078 V 48 42 2 219 64 2 373 VI 15 2 351 7 493 8 110

Summa 8341 7453 3725 8347 6508 2461 2868 7707 47410

• Sida 55
•  Original

KAPITEL 6

Hittillsvarande export- och importvolymer av rundvirke är kända genom den officiella statistiken över utrikeshandeln. Utveckling- en för olika sortiment under tiden 1955— 1966 framgår av tabell 6.1, som hämtats ur Skogsstatistisk årsbok (SOS).

Den totala exportvolymen, som hade en kraftig nedgång åren 1959—1961, nådde under år 1965 sitt dittills högsta värde un- der efterkrigstiden, nämligen ca 2,2 milj. milf ub, vilket utgjorde ca 4% av årsav- verkningen. Samtidigt hade importen i stora drag ett motsatt förlopp.

Exporten av såg- och fanertimmer visar en mindre ökning under tioårsperioden 1955—1964, medan importen minskat kraf- tigt under de senare åren. Exporten av mas- saved. som är dominerande, har då ökat kraftigt, medan importen minskat. Exporten av gruvvirke har under 1960-talet varit högst obetydlig jämfört med tidigare år. Utrikeshandeln med övrigt rundvirke, vari innefattas såg- och fanertimmer av lövträ, pålar, stolpar och diverse annat rundvirke, men ej brännved, har i stort varit oför— ändrad under perioden.

För närvarande saknas, den närmare kän— nedom om det exporterade rundvirkets ur- sprung som erfordras för en rättvisande för- delning på industriområden. Av den anled— ningen har exportvolymen år 1964 endast uppdelats på två delområden, industriområ- dena I—III och IV—VI (tabell 6.2). Även denna uppdelning, som har skett med led- ning av tulldistriktsstatistiken, är emellertid behäftad med viss osäkerhet.

Underlag för att fördela importvolymen på samma delområden (tabell 6.2) har främst erhållits genom uppgifter om var-

Export och import av rundvirke

ifrån exportsågverken samt massa- och skiv- industrin anskaffade sitt virke år 1964. Därjämte har detaljbearbetning av virkes- förbrukningen enligt industristatistiken givit viss ledning.

För Sveriges vidkommande är utveck- lingen av rundvirkeshandeln med Finland och Norge av särskilt intresse. — Vår export och import av sågtimmer och massaved un— der 1960-talet till resp. från dessa länder har sammanställts i tabell 6.3. Under åren 1960—1962 hade vi från Finland en netto- import av dessa sortiment på 0,7—1,2 milj. m”f ub. Detta importöverskott förvandlades till ett exportöverskott på 0,1 milj. maf ub under åren 1965—1966. Även vår handel med Norge visar en kraftigt ökad netto- export —— från 0,3 milj. m”f ub under åren 1960—1961 till 1,1—1,4 milj. m3f ub under åren 1964—1966.

Den ökade rundvirkesexporten till Fin- land och Norge får ses som direkt orsakad av den kraftiga utbyggnad av skogsindustrin i förhållande till de egna tillgängliga råvaru- tillgångarna som där skett. Till följd av den virkessituation som uppstått i dessa länder synes det vara orealistiskt att i våra virkes- balanser räkna med virkestillskott därifrån. Tvärt om kan man från grannländerna för- vänta en ökad efterfrågan på svenskt virke.

Till belysning av förhållandena rörande skog och skogsindustri i Finland, Norge och Sverige har utredningen gjort vissa samman- ställningar (tabellerna 6.4——6.6), vilka dock ej kommenteras. Uppgifterna har erhållits från Skogsforskningsinstitutet i Helsingfors, Skogdirektoratet i Oslo resp. Kungl. Skogs- styrelsen.

• Sida 56
•  Original

Tabell 6.1. Export och import av rundvirke åren 1955—19661 Måttenhet: 1 000 m*f ub

Sågtimmer m.m. Övrigt rund- av barrträd Massaved ' virke

År Exp. Imp. Exp. Imp. . . Exp. . Exp. Imp.

Summa

99 1 688 531 76 1 177 586 79 1 532 479 90 1 170 660 135 882 516 776 956 892 1 493 1 030 1 066 1 304 586 1 697 349 2 170 389 1 985 375

1955 102 204 1 051 280 1956 85 182 747 348 1957 106 131 890 299 1958 146 646 274 1959 200 3 1 5 1960 206 407 603 1961 212 1962 203 1963 143 1964 223 1965 295 1966 528

1 Exkl. brännved.

oliiiNiiiilo

Tabell 6.2. Export och import av rundvirke år 1964 fördelade på industriområde I—Ill och I V—- VI1

Måttenhet: ] OOO maf ub

Såg- och faner- Övrigt Export/import timmer m. m. Massaved rundvirke Totalt

Industriområde Barr Löv Barr Löv Barr Löv Barr Löv Summa

Export I—III 52 108 7 54 225 8 233 IV—VI 171 1 110 84 73 1 366 97 1463

Riket 223 1218 91 127 3 1591 105 1696

Import I—III 10 87 53 97 64 161 IV—VI 37 118 1 155 32 187

Riket 47 205 54 252 96 348

1 Exkl. brännved.

• Sida 57
•  Original

Tabell 6.3. Sveriges export och import av sågtimmer och massaved till resp. från Finland och Norge åren 1960—1966 Måttenhet: 1 000 msf ub

Finland Norge

Export/ import 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Svensk export Sågtimmer 17 12 6 21 47 213 27 36 50 46 83 120 176 Massaved 7 9 21 30 201 68 372 486 588 925 1 174 1 443 1 161

Summa 24 21 27 51 248 281 399 522 638 971 ] 257 1 563 1 337

Svensk import Sågtimmer 285 211 108 46 13 2 4 24 23 22 45 33 34 26 Massaved 381 1 020 736 302 124 137 179 222 204 157 154 133 154 110

Summa 666 1 231 844 348 137 139 183 246 227 179 199 166 188 136

Svensk nettoexport Sågtimmer — 285 — 194 — 96 — 40 8 45 209 3 13 28 1 50 86 150 Massaved — 381 —— 1 013 — 727 — 281 — 94 64 — 111 150 282 431 771 1 041 1 289 1 051

Summa — 666 — 1 207 — 823 — 321 — 86 109 98 153 295 459 772 1 091 1 375 1 201

• Sida 58
•  Original

Tabell 6.4. Skogsmarksareal, virkesförråd, tillväxt och avverkning i Finland, Norge och Sverige

Finland Norge1 Sverige Finland Norge1 Sverige

Produktiv skogsmark

1 000 ha 19 452 7 0262 22 793

Virkesförråd” milj. mask

Barr Löv

1 136 274

Summa 1 410

Årlig tillväxt” milj. mask

Barr Löv

39,6 12,7 52,3

13,1 2,95 16,0

65,2 12,5

Summa 77,7

¹ Volymuppgifterna, primärt angivna utan bark, har omförts till mask genom tillägg av 17 % för barrvirke och 22 % för lövvirke.

Årlig avverkning 1963/64—1965/66' milj. mask

Barr Löv

9,7 1,6 11,37

47,4 7,9 55,3

35,2 14,7

Summa 49,9 Därav industri- virke % 77 78 91

2 Inkl. 1071000 ha lövskog ovan barrskogs- gränsen, varav bara en de] kan räknas som pro- duktiv mark. 3 På samtliga ägoslag. * Inkl. 11 milj. mask ovan barrskogsgränsen. 5 Inkl. 0,2 milj. mask ovan barrskogsgränsen. ** För Finland kalenderåren 1964—4966. 7 Husbehovsförbrukning ingår med 1,35 milj. mask barrvirke och 0,91 milj. mask lövvirke enligt beräkning för 1956/57, men är sannolikt betydligt lägre i dag.

Tabell 6.5. Avverkning samt export och import av rundvirke och brännved i Finland, Norge och

Sverige åren 1960—1966 Måttenhet: 1 000 mal" ub

Finland 1960 1961

A vverkning Sågtimmer Travat industrivirke Brännved

17 456 16 815 12 346

16 940 20 320 11 883

Summa 46 617 49 142 Export av rundvirke Sågtimmer T ravat industrivirke Brånnved

651 4 074 10

640 10

Summa 4 735 Import av rundvirke Sågtimmer Travat industrivirke Brännved2

239 207 54

Summa 500

Nettoexpart av rundvirke

Summa 4 235

Procent av summa

avverkning 9 1 l

1 Förhandsuppskattning för år 1966. ” Troligen använd i sin helhet som industriråvara.

• Sida 59
•  Original

Tabell 6.5 . (forts.)

Norge 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 Avverkning Sågtimmer 3 021 2 980 2 933 2 797 3 098 3 196 2 927 Massaved 4 040 4 157 4 157 3 817 4 195 4 569 3 559 Annan industrived 258 347 350 237 270 239 162 Brännved 394 328 328 296 255 207 180 Summa exkl.1 7 713 7 812 7 768 7147 7 818 8 211 6 828 » inkl.1 9 617 9 716 9 672 9 051 9 722 10115 8 732 Export av rundvirke Sågtimmer 65 73 55 49 47 49 41 Massaved 290 217 202 153 149 139 130 Annan industrived 42 38 12 7 11 26 16 Brännved 2 0 10 19 38 44 38 Summa 399 328 279 228 245 258 225 Import av rundvirke2 Sågtimmer 48 57 62 94 97 135 165 Massaved 1 134 1 627 1 333 1 198 1 788 2 009 2 592 Annan industrived 18 18 28 18 13 10 13 Brännved 23 12 24 45 43 47 45 Summa 1 223 1 714 1447 1 355 1 941 2 201 2 815 Nettoexport av rundvirke Totalt —— 824 — 1 386 —— 1 168 —1 127 —1 696 ———1 943 —— 2 590 Procent av summa avverkn. inkl.1 —— 9 — 14 —— 12 __ 12 — 17 —— 19 — 30

1 Exkl. resp. inkl. husbehovsved, som år 1957 uppskattades till 1 904 000 maf ub. & Några företag med fleråriga kontrakt har fått uppge hela den importerade kvantiteten på det sista leveransäret i kontraktet, varför viss förskjutning uppstått. Exv. har 357 000 m3 massaved från Sverige hänförts till år 1966 fastän det importerats tidigare.

Sverige 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 A vverkning Sågtimmer 17000 15 500 15400 16100 19500 20100 19400 Massaved 20 800 23 000 24 200 22 000 25 700 25 600 25 200 Annan industrived 1 400 1 100 900 800 600 600 600 Brännved 4 800 4 600 4 400 4 200 4 000 3 900 3 800 Summa 44 000 44 200 44 900 43 100 48 800 50 200 49 000 Export av rundvirke Sågti mmer 228 225 214 154 234 309 545 Massaved 407 528 653 1 011 1 310 1 695 1 314 Annan industrived 141 139 163 139 153 166 126 Brännved 14 12 11 19 25 11 14 Summa 790 904 1 041 1 323 1 722 2 181 1 999 Import av rundvirke Sågtimmer 35 3 266 169 128 89 84 75 Massaved 603 1 224 894 456 259 305 298 Annan industrived 0 3 3 2 l 0 2 Brännved 13 15 16 11 3 7 7 Summa 969 1 508 1 082 597 352 396 382 Nettoexport av rundvirke Summa — 179 — 604 — 41 726 1 370 1 785 1 617 Procent av summa avverkning — 0 — 1 —— 0 2 3 4 3 SOU 1968: 9 59

• Sida 60
•  Original

Tabell 6.6. Produktion och virkesförbrukning vid sågverk och massaindustri i Finland, Norge och Sverige åren 1960—1966

Land Måttenhet 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966

Finland Sågat virke Produktion 1 000 stds ] 675 1 635 1 474 1 533 1 605 Råvaruåtgång milj. maf ub 15,3 14,9 13,1 12,9 14,0

Massa Produktion 1 000 ton 3 699 4 297 4 419 4 825 5 330 Råvaruåtgång milj. m3f ub 14,8 16,9 17,4 18,9 21,3

Sågat virke Produktion 1 000 stds 340 Råvaruåtgång milj. m5f ub 2,9

Massa Produktion 1 000 ton 1 525 Råvaruåtgång milj. mafub 5,6

Sverige Sågat virke Produktion 1 000 stds Råvaruåtgång milj. maf ub

Massa Produktion 1 000 ton Råvaruåtgång milj. maf ub

• Sida 61
•  Original

KA PITEL 7 Virkesbalanser

7.1. Allmänt

Enligt utredningens direktiv erhålls virkes- balanser »genom att sätta för olika skogs- skötselprogram framräknade avverknings- kvantiteter i relation till förädlingsindustrier- nas råvarubehov vid förutsatt kapacitet m. m.»

Virkeslmlum'er har upprättats dels för varje industriområde, dels för områdena I—[II resp. IV—VI sammantagna, dels för landet i dess helhet. För varje sådan geogra- fisk enhet jämförs virkestillgång inom områ- det med virkesbehov inom detta. Det är så- lunda fråga om självförsörjningsbalanser, som belyser virkessituationen sådan den ter sig under angivna betingelser. Först efter granskning av de tillämpade förutsättning- arna rörande det underliggande materialets enskilda delar och sedan ställning tagits till sannolik utveckling för dessa kan en prognos göras. — Utredningens uppgift är att tillhanq clahålla material som kan ligga till grund för sådana bedömningar, samt att utföra alter- nativa beräkningar. De redovisade balanser- na bör därför närmast ses som exempel på hur utredningsmaterialet kan utnyttjas.

Som virkestillgång räknas de avverknings- volymer som framkommit enligt bruttoav- verkningsberäkningens olika alternativ med tillägg av avverkning på annan mark än skogsmark och av torrskog. — Bruttoav- verkningsberäkningen har redovisats i kapi- tel 2. Avverkningen på annan mark och av torrskog har förutsatts bli av samma storlek som enligt stubbinventeringens medeltal för tioårsperioden 1956/57—1965/66.

I Norrland och Kopparbergs län, dvs.

industriområdena I och 11 samt de norra och västra delarna av område III, anges såsom tillgång enligt avverkningsberäkning- en den genomsnittliga årliga avverkningsvo— lymen under tjugoårsperioden 1958—1977. För övriga delar av område 111 samt i om- rådena lV—VI avses tioårsperioden 1958— 1967. — På grund av den ringa skillna- den — i medeltal 1,5 % och högst 3 % för ett industriområde — i utfall mellan det konventionella och det starkare gallrings- alternativet (Gl resp. GZ) redovisas dessa ej separat i balanserna, utan endast medel- talet av dem.

För vart och ett av industriområdena Ia, Ib och II redovisas tillgången dels för hela området, dels för området nedan skogsod- lingsgränsen. Dessutom belyses för dessa områden frågan om avsättningslägets infly- tande genom att den del av bruttotillgången särskilt anges som — enligt den i kapitel 3 redovisade kostnadsanalysen för år 1964 — beräknats vara så dyr att hugga och trans- portera att det måste anses tveksamt om den kan betraktas som en nettotillgång. Den- na del har benämnts >>tveksam » til/gång.

I balanserna anges virkestillgången för vardera barr- och lövskog, skild på klenskog (träd 5—10 cm på bark i brösthöjd) och grövre skog (10 cm och grövre). — Som har framgått av registreringarna vid riks- skogstaxeringen över »kvarlärnnade» träd lämnas till betydande del avverkade träd under 10 cm kvar i skogen. I mindre grad gäller detta även grövre tråd. Eftersom den del av klenskogen som tas till vara i stort motsvarar volymen av kvarlämnad grövre skog, har de egentliga balansräkningarna gjorts endast för grövre skog. För varje om-

• Sida 62
•  Original

råde anges dock i texten huruvida något >>nettotillskott» från klenskogen kan påräk- nas genom att tillvaratagen volym klenskog är större än kvarlämnad grövre skog. Även det motsatta förhållandet förekommer.

Tillgångsuppgiftema inkluderar sådant virke som på grund av dålig kvalitet (röta, krokighet o. d.) ej kan utnyttjas som industri- råvara.

Som tidigare har framhållits utgör avverk- ningsberäkningen ej en prognos över en för- väntad utveckling. Beräkningsalternativen grundas på preciserade förutsättningar i frå— ga om skogsskötseln. Den framtida utveck- lingen blir beroende av hur den enskilda skogsägaren utformar sin avverkningspoli- tik. Denna kommer att variera mellan olika skogsägare bland annat på grund av olika bedömning av om det i ett visst fall är lön- samt att avverka eller ej.

En beskrivning av bland annat virkestill— gången på längre sikt vid en skogsskötsel som överensstämmer med förutsättningarna i de olika beräkningsalternativen har i kapi— tel 2 lämnats i form av en långtidsanalys. Denna avser främst att belysa relationerna mellan alternativen och är mindre tillförlit- lig när det gäller den absoluta nivån på lång- re sikt.

Mot virkestillgången ställs i balanserna det virkesbehov som svarar mot den faktiska förbrukningen år 1964 av olika sortiment och mot den förbrukning åren 1967 och 1970 som har beräknats med utgångspunkt från bl. a. fullt kapacitetsutnyttjande inom massaindustrin.

Balanserna återger alltså ett tänkt, statiskt förhållande mellan tillgång och behov av virke.

På grund av de konjunkturbetonade väx- lingar som präglar såväl utbuds- som efter- frågesidan på virkesmarknaden är det emel— lertid mindre sannolikt att denna hypotetiska balanssituation för de enskilda åren 1967 och 1970 kommer att överensstämma med den verkliga situationen på virkesmarkna— den, vare sig i det enskilda området eller i landet som helhet.

Detta exemplifieras väl av situationen hösten 1967. Även inom områden där vir-

kesbalansen närmast visar jämvikt mellan tillgång och behov, eller t. o. m. underskott, föreligger påtagliga svårigheter att avsätta virke.

Flera orsaker torde ha bidragit till att denna situation har uppstått. Av dessa vill utredningen rikta uppmärksamheten på hur främst massaindustrins lagerhållning av vir— ke inverkar på det anskaffningsbehov som kommer till uttryck på virkesmarknaden.

Sedan flera år råder en strävan inom mas- saindustrin att skära ned vedlagren. Detta har underlättats av att förbättrade tillverk- ningsprocesser gjort det tekniskt möjligt att använda ved med kortare lagringstid, var- vid bl. a. nyhuggen ved. s.k. färskved, och stacklagring av flis har kommit att spela en viktig roll.

] och med att virkeslagren skärs ned ökar kravet på kontinuerlig tillförsel av virke till fabrikerna. Detta krav har kunnat tillgodo- ses bl.a. genom en radikal omläggning i skogsbruket från säsongbunden vinterav- verkning till avverkning året runt samt ge- nom övergång från flottning till landtrans- port. I själva övergångsskedet mellan dessa transportmetoder medges temporärt en be- tydande Iagerförtäring vid de fabriker som tidigare varit baserade på flottat virke och som av denna anledning nödgats hålla ett virkeslager motsvarande ett års produktion eller mera.

Förutom av denna något mera långsiktiga omställningsprocess påverkas virkesmarkna- den hösten 1967 av att industrin på grund av en ytterligare försämrad avsättning för träfiherprodukter, med produktionsbegräns- ning och ansträngd likviditet till följd, räk- nar med en avsevärt minskad virkesanskaff— ning säsongen 1967/68. Samtidigt har vir- kesmarknaden påverkats av hög avverk- ningsintensitet under föregående säsong. till följd av bl. a. gynnsamma drivningsförhål- landen. Lokalt har även oförutsedda virkes- kvantiteter tillkommit, förorsakade av snö- brott och stormfällning.

Virkesflyttningar till och från respektive område ingår ej i balanserna. Som exempel på hur de inrikes flyttningarna kan gestalta sig för ett enstaka år redovisas vid sidan av

• Sida 63
•  Original

balanserna sådana uppgifter för år 1964/65, hämtade från kapitel 5.

Om virkestillgången inom ett område ställs mot det faktiska uttaget av virke inom detta erhålls ett mått på i vilken grad skogs- tillgången enligt de olika beräkningsalterna- tiven verkligen har utnyttjats. Sådana jäm- förelser har redovisats i kapitel 2.

Innan Virkestillgång och virkesbehov kan införas i balanserna måste uppgifterna om- föras till samma måttenhet. Tillgången är, liksom det faktiska uttaget, primärt uttryckt i skogskubikmeter (mask). Behovsuppgifter- na däremot är primärt angivna i olika slags handelsmått (toppmätt volym, volym i travat mått, volym med och utan bark etc.) och har sekundärt omförts till kubikmeter fast mått utan bark (maf ub). — Med hänsyn till att skogskubikmeter är den primära volymenhe- ten när det gäller grundvalen för avverk- ningsberäkningarna, nämligen virkesförrå- det, har det ansetts lämpligt att använda denna måttenhet även i balanserna.

Genomsnittliga relationstal mellan kubik— meter i fast mått utan bark och skogskubik- meter har beräknats för de olika trädslagen inom varje område med ledning av bark- volymprocent. minimidiameter i topp och uttagets grovleksfördelning. Relationstalen återges i bilaga K.

De beräknade relationstalens relevans för det aktuella ändamålet har prövats genom jämförelser mellan uttaget enligt stubbinven- teringen. som primärt är uttryckt i skogs- kubikmeter och framräknat efter likartade principer som virkesförrådet, och en från denna helt artskild uppskattning av årsav- verkningen via förbrukning, lagerföränd- ring, export och import m. m., som görs inom Skogsstyrelsen och som publiceras i Skogsstatistisk årsbok. I princip skall de två uppskattningarna ge samma resultat.

Vid företagna jämförelser har emellertid uppskattningarna baserade på »förbruk- ningsstatistiken» (omförda till skogskubik- meter med i bilaga Kl angivna relationstal och tillagda 6,5—7 % för fällda men i sko- gen kvarlämnade träd) systematiskt givit högre årsuttag för riket än uppskattningarna enligt stubbinventeringen. I det preliminära

betänkandet redovisades, som medeltal för sexårsperioden 1959/60—1964/65, en skill- nad av 5,5 milj. m3sk per år, vilket motsva- rade 9 % av det högre värdet. Angående or- sakerna till denna skillnad, den s.k. diskre- pansen, anförde utredningen följande.

»Det är inte förvånande att de skilda be- räkningssätten ger avvikande resultat. I båda fallen inverkar nämligen ett flertal felkällor, såsom fel av stickprovskaraktär och osäker- het beträffande kuberingstal och åtgångstal, omräkning mellan måttenheter. avgränsning i tiden, barkens och topparnas volym samt i fråga om volymen fällda men i skogen kvarlämnade träd. Dessutom synes lager- statistiken vara mindre tillfredsställande.

Utredningen håller för sannolikt, att den systematiska skillnaden i resultat mellan be- räkningssätten i hög grad orsakas av bristan- de överensstämmelse i fråga om måttenhe- terna, men att den även torde härröra från andra faktorer. Med hänsyn till detta har skönsmässigt valts att tillämpa en skillnad på 6 % såsom uttryck för måttenheternas inverkan.»

Utredningen underströk behovet av sär- skild undersökning i syfte att klarlägga or— sakerna till de påtalade diskrepanserna. Nå- gon sådan allsidig undersökning har dock hittills inte kommit till stånd, men vissa del— utredningar har gjorts vid skogshögskolan (bilaga I) och Skogsstyrelsen (bilaga J).

Vid skogshögskolan har man studerat de s.k. kuberingsfunktioner som har använts på riksskogstaxeringens material. Resultatet från studierna tyder på att kuberingsfunk- tionerna har givit en underskattning av vir- kesförråd, faktiskt uttag och bruttoavverk- ning med ca 3,5 %. Därav orsakas 1—2 pro- centenheter av mindre god anpassning av funktionerna, medan ca 2 procentenheter uppkommer av att man i praktiken tar lägre stubbar än vad som har förutsatts i funk- tionerna. — I balanserna har hänsyn tagits till denna underskattning genom att till gångs- sidan ökats med 3,5 % i förhållande till bruttoberäkningens volymuppgifter i kapitel 2 och bilaga A.

I I det preliminära betänkandet: bilaga C.

• Sida 64
•  Original

Skogsstyrelsens utredning »Stamunder- sökning 1966» har omfattat inmätnings- och omvandlingsfel för virke som mäts i fast mått samt barkvolym. En preliminär bear- betning har bl.a. givit vid handen att man vid topprotmätning av sågtimmer har över- värderat volymen med ca 7 %, och att man i industristatistiken och sågverksinventering— arna vid omföring av toppmätt sågtimmer från volym i handelsmått till verklig volym har överskattat volymen med ca 4 %. För massaved mätt i fast mått har även vissa mätfel konstaterats. — I fråga om sågtim- mer har hänsyn tagits till de framkomna mät- och omvandlingsfelen redan i uppgif- terna om virkesförbrukningen i kapitel 4. Beträffande massaved har däremot ingen motsvarande justering gjorts. Dels har i detta fall mätfelen obetydliga konsekvenser, dels har undersökningen inte behandlat mätning i travat mått — det mätsätt som f.n. omfat- tar drygt hälften av barrmassaveden.

Resultatet från stamundersökningen visa- de dessutom att de av utredningen i det pre— liminära betänkandet använda omvandlings- talen från m3f ub till m3sk borde höjas med ca 0.5 procentenheter för barrvirke (se bi- laga K punkt Ic).

De nämnda undersökningarna vid skogs- högskolan och skogsstyrelsen synes kunna reducera den ursprungliga diskrepansen till ungefär hälften — från 5,5 milj. m3sk per år, eller 9 %, till 2,3 milj. n13sk, eller 4 %. (Skogsstyrelsen har på basis av något avvi- kande relationstal beräknat skillnaden till 3.4 %.) Däm'ied kan frågan emellertid inte anses vara tillfredsställande belyst, varför utredningen måste konstatera att behovet av särskild undersökning kvarstår.

I balanserna har hänsyn till den nu kvar- stående diskrepansen om 4% tagits på så sätt att virkesbehovet inom varje industri- område åren 1964, 1967 och 1970 har om- förts till skogskubikmeter efter reduktion med halva diskrepansen, dvs. med 2%. — Detta tillvägagångssått motiveras av att man inte vet vilken typ eller vilka typer av fel som den kvarstående diskrepansen orsakas av — om den orsakas av sådana fel i uppskatt- ningarna som inte fortplantas vidare i be-

räkningarna, såsom bristande lagerredovis- ning, eller om det är fel som fortplantas, t. ex. felaktiga omvandlings- och åtgångstal.

Den osäkerhet som vidlåder balanserna till följd av diskrepansen måste emellertid ses i relation till andra osäkerhetsmoment vid beräkningen av Virkestillgång och virkes- behov. Det kan dessutom vara lämpligt att jämföra storleken av diskrepansen, 2,3 milj. m3sk, med spännvidden mellan de olika al- ternativen på tillgångssidan, ca 13 milj. mäsk mellan alternativen a och c.

Till balanserna för varje område lämnas följande kortfattade kommentarer. I dessa avses med Virkestillgång, såvitt ej annat sär- skilt anges, endast tillgången på grövre skog.

7.2. Industriområde [

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.1.1 (hela området), tabell 7.1.2 (området nedan skogs- odlingsgränsen) och figur 7.11.

Tillgången av barrvirke i hela området är enligt alternativ b något högre än virkesbe- hovet år 1964. Skillnaden uppgår till 0,4 milj. n13sk, vilket motsvarar 3 % av beho— vet. Detta har förutsatts öka till år 1967 med 0,7 och till år 1970 med 1,1 milj. m3sk, var— för underskott om 0,3 resp. 0,7 milj. m3sk då uppstår. — I alternativen a och c är till- gången ca 2 milj. m3sk lägre resp. högre än i b-alternativet. I det starkaste avverknings- alternativet, c, uppstår sålunda överskott år 1970, uppgående till 1,3 milj. mssk eller 8 % av behovet.

Av barrvirkestillgången härrör i de olika alternativen 1,3—1,7 milj. m3sk från om— rådet ovan skogsodlingsgränsen.

I kapitel 3 om virkestillgångarnas avsätt- ningslägen har för år 1964 redovisats viss >>tveksam» Virkestillgång, som enligt b-alter- nativet uppgår till 1,9 milj. m35k i hela om- rådet, varav 1,2 milj. mask i området nedan skogsodlingsgränsen. Dessa kvantiteter mot- svarar 11 resp. 7 % av behovet år 1964.

Självförsörjnjngsgraden eller behovstäck-

¹ I tabell 7.10 (s. 92) har samtliga balansupp- gifter (tillgång minus behov) från tabellerna 7.1—- 7.9 ställts samman.

• Sida 65
•  Original

Held område I Område 1 nedan skogsodlgrönsen

29 _ ——— ' l 1 . l EARR m— i ? __' V'MSb'hg—- | __ _l _- _— "' "' _— __ i _____ c '— ',” ___. _- _. 15— Virkestillgång b enligt alt. 14— a 3? mm _E,12— E 10— E >. "6 > 3 e— f 5 5- L_v c 4_ o ___—___- ——————'——' ___-___——-——.—.— ————— 2- C | . "— 1954 1957 1970 1954 1957 1970

Rsferensår för virkesbehovet

Figur 7.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I

ningen i fråga om barrvirke, dvs. tillgången uttryckt i procent av behovet, framgår av sammanställningen nedan (värden inom pa- rentes avser området nedan skogsodlings- gränsen).

Alternativ År a b 0 || 1964 89 (81) 103 (94) 115 (104) 1967 86 (78) 91 (90) 110 (102) 1970 84 (76) 96 (88) 108 (98)

Om storleksordningen av den >>tveksam- ma» tillgången förutsätts bli oförändrad från år 1964 till åren 1967 och 1970 — en utveckling som i och för sig måste bedömas vara mindre trolig — blir motsvarande vär- den i alternativ b efter avdrag av >>tvek- sam» tillgång följande.

1964 91 (87) 1967 88 (83) 1970 85 (81) sou 1968: 9

Som tidigare nämnts tas vid avverkningar- na i en del fall träd klenare än 10 cm till vara, medan i andra fall även grövre träd, som har fällts, lämnas kvar i skogen. Barr- klenskogen synes dock, enligt registreringar vid riksskogstaxeringen under de senaste åren, för närvarande ge ett nettotillskott'av ca 0,1 milj. mssk. Med denna volym inräk- nad blir behovstäckningen ca 0,5 procent- enheter högre än vad som förut har angetts.

I fråga om lövvirke visar balanserna över- skott, som enligt olika alternativ och vid olika tidpunkter varierar mellan 1,7 och 2,7 milj. mask för hela området, och mellan 1,3 och 2,2 milj. mssk för området nedan skogs- odlingsgränsen. Överskottet kan [synas vara betryggande i förhållande till behovet, vilket har angetts till 2, 3 milj. m3sk år 1964 och 3.0 milj. m35k ar 1970.

En betydande del av lövvirkestillgången bör dock betraktas såsom >>tveksam» med hänsyn till avsättningsläget; i tabellerna har

• Sida 66
•  Original

Tabell 7.1.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 får industriområde I, hela området Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Klenskog Inrikes virkesHyttning 1964/65 Avverkningsalt. Trä d- Medeltal1 slag a b c (Variation) Barr Löv Sa Barr Tillgång Från området 220 5 225 Skogs- Till området 45 125 170 Knark 14180 16 370 18 380 1 920 Nettoutjiyttning 175 _120 55 nnan mark2 570 570 570 90 Summa 14 750 16 940 18 950 2 010 (1 950— 2 110) Behov 1964 16 500 1967 17 190 . .. . .. 1970 17 620 »Tveksam» tillgång 1 alt. b at 19643 Balans 1964 —— 1 750 440 2 450 Barr Löv Sa 1967 —2440 —250 1760 1970 _ 2 870 '— 680 1 330 Kvantitet 1 890 1 270 3 160 Procent av brutto- Löv Tillgång . Skogs- tillgång 1 1 26 14 mark 4 650 4 830 4 960 1 470 ' Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Annan Har beräknats endast för alt. b. marki 50 50 50 30 Summa 4 700 4 880 5 010 1 500 (1 480— 1 540) Behov 1964 2 320 1967 2 840 1970 2 980 Balans 1964 2 380 2 560 2 690 1967 1 860 2 040 2 170 1970 1 720 1 900 2 030 Alla trädslag Tillgång 19 450 21 820 23 960 3 510 (3 430— 3 650) Behov 1964 18 820 1967 20 030 1970 20 600 Balans 1964 630 3 000 5 140 1967 —- 580 1 790 3 930 1970 —1 150 1220 3 360

* Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c. ” Förutsatt avverkning på annan mark än skogsmark samt av torrskog.

• Sida 67
•  Original

Toba/17.12. Virkesbalans åren 1964, skogsodlingsgränsen

Måttenhet: 1 000 mask

1967 och 1970 får industriområde I, området nedan

Grövre skog Klenskog »Tveksam» tillgång i alt. b år 19642 _. Avverkningsalt. Medeltall Trad- slag a b c (Variation) Barr Löv Sa Barr Tillgång Kvantitet 1 170 990 2160 Skogs- Procent av brutto- mark 12 900 14 930 16 710 1 860 tillgångar 7 22 11 Annan . . .. 30 2 Ingår 1 bruttotillgång av grovre skog. mark 530 530 530 Har beräknats endast för alt. b. Summa 13 430 15 460 17 240 1 940 (1 870— 2 020) Behov 1964 16 500 1967 17 190 1970 17 620 Balans 1964 —3070 —1040 740 1967 — 3 760 — 1 730 50 1970 —4190 —2160 —380 Löv Tillgång Skogs- mark 4 250 4 400 4490 1 360 Annan mark 40 40 40 40 Summa 4 290 4 440 4 530 1 400 (1 370—— 1 420) Behov 1964 2 320 1967 2 840 1970 2 980 Balans 1964 1970 2120 2 210 1967 1 450 1 600 1 690 1970 1310 1460 1550 Alla trädslag Tillgång 17 720 19 900 21 770 3 340 (3 240— 3 440) Behov 1964 18 820 1967 20 030 1970 20 600 Balans 1964 —1100 1080 2950 1967 —2 310 —l30 1740 1970 —2 880 -700 1170

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

• Sida 68
•  Original

Tabell 7.1.3. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ia, hela anträdet Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog '_— Klenskog Inrikes virkeslIyttning 1964/65 Avverkningsalt. Me (1 elt all

a b c (Variation) Barr Löv Sa

Tillgång Från området 2 525 600 3 125 Skogs- Till området 170 -— 170

mark 8 990 10 190 . Annan Nettoulflyftmng 2 355 600 2 955 mark 380 380

Summa 9 370 10 570

Behov 1964 13% »Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

Balans 1964 Barr Löv Sa 1967 1970 Kvantitet 1 370 860 2 230 Tillgång lfrocent av brutto- Skogs- tillgång 15 33 20 mark = Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Annlan Har beräknats endast för alt. b.

mar

Summa

Behov 1964 530 1967 610 1970 640

Balans 1964 1 990 2 120 1967 1 910 2 040 1970 1 880 2010

Alla trädslag Tillgång 10 580 12 020

Behov 1964 7 050 1967 7 560 1970 7 770

Balans 1964 3 530 4 970 6 280 1967 3 020 4 460 5 770 1970 2 810 4 250 5 560

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

• Sida 69
•  Original

skogsodlingsgränsen Måttenhet: 1 000 mask

Träd- slag

Grövre skog Avverkningsalt.

a b c

Klenskog Medeltal1 (Variation)

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

Barr Löv Sa

Barr

l l i ( Löv

Alla trädslag

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967

. 1970

Balans 1964 1 967 1 970

Tillgång Skogs— mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970 Balans ] 964 1 967 1 970

Tillgång

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

6 750 7 940 8 930 340 340 340

870 50

7 090 8 280 9 270

6 520 6 950 7 130

570 1 760 2 750 140 1 330 2 320 — 40 1 150 2 140

2 250 2 360 2 440 20 20 20

920 (880— 950)

860 20

2 270 2 380 2 460

530 610 640

1 740 1 850 1 930 1 660 1 770 1 850 1 630 1 740 1 820

9 360 10 660 11730

7 050 7 560 7 770

2310 3610 4680 1800 3100 4170 1590 2890 3960

880 (860— 890)

1 800 (1 740— 1 840)

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968: 9

Kvantitet 790 670 1 460 Procent av brutto- tillgång 10 28 14

* Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

69

• Sida 70
•  Original

Tabell 7.1.5. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ib, hela området Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Klenskog Inrikes virkesliyttning 1964/65 Träd- Awerkmngsalt. Me d eltall slag a b c (Variation) Barr Löv Sa Barr Tillgång Från området 395 5 400 Skogs- Till området 2 565 725 3 290 Ragén 6 500 7 380 8 190 1 020 Nettoinflytming 2 170 720 2 890 mark 190 190 190 30 Summa 6 690 7 570 8 380 1 050 (1 020—— 1 100) Behov 1964 9 980 1967 10 240 . ., . ,_, 1970 10 490 »Tveksam» tillgang i alt. b år 1964 Balans 1964 —— 3 290 -—2410 —— 1 600 Barr Löv Sa 1967 ——3550 —2670 —1860 1970 ** 3 800 _ 2 920 _ 2 11" Kvantitet 520 410 930 Löv Tillgång Frocent av brutto- Skogs- tillgång 7 18 10 mark 2 160 2 210 2 230 520 = Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Annan Har beräknats endast för alt. b. mark 20 20 20 10 Summa 2 180 2 230 2 250 530 (530— 540) Behov 1964 1 790 1967 2 230 1970 2 340 Balans 1964 390 440 460 1967 —— 50 0 20 1970 — 160 — 110 — 90 Alla trädslag Tillgång 8 870 9 800 10 630 ] 580 (1 550— 1 640) Behov 1964 11 770 1967 12 470 1970 12 830 Balans 1964 ——2900—1970——1140 1967 —3600——2670——1840 1970 ——3960 ——3030 —2200

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

70. SOU 1968: 9

• Sida 71
•  Original

Tabell 7.1.6. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde Ib, området nedan skogsodlingsgränsen

Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Klenskog »Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

Träd- Awerkmngsalt. Me delt all slag a b c (Variation) Barr Löv Sa Barr T illgång Kvantitet 380 320 700 Skogs- Procent av brutto- mark 6 150 6 990 7 780 990 tillgång 5 15 8 Annan ? Ingår i bruttotillgång av grövre skog mark 190 190 190 30 Har beräknats endast för alt. b. Summa 6 340 7 180 7 970 1 020 (990— 1 070) Behov 1964 9 980 1967 10 240 1970 10 490 Balans 1964 —3640——2800——2010 1967 —3900—3060—2270 1970 —4150 —3310 —2520 Löv Tillgång Skogs- mark 2 000 2 040 2 050 500 Annan mark 20 20 20 20 Summa 2 020 2 060 2 070 520 (510— 530) Behov 1964 1 790 1967 2 230 1970 2 340 Balans 1964 230 270 280 1967 —210 — 170 -—- 160 1970 —— 320 —— 280 — 270 Alla trädslag Tillgång 8 360 9 240 10040 1 540 (1 500— 1 600") Behov 1964 11 770 1967 12 470 1970 12 830 Balans 1964 ——3410—2530——1730 1967 —4110—3230—2430 1970 —4470 ——3590—2790

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9 71

• Sida 72
•  Original

(mitj.m3sk)

Virkesvolym

i | l

*! / ha v'tveeb/t'/ i I / ,

%//, !

Virkestillgång ' enligt ett.

( l i l l

l

# 1970

test

Referensår för virkesbehovet

Figur 7.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde II

denna del angivits till ungefär en fjärdedel av bruttotillgången. Dessutom måste till— gångsuppgifterna nedskrivas för sådant virke som på grund av dålig kvalitet inte kan ut— nyttjas såsom industriråvara. Enligt bedöm- ningar, som har gjorts på provträd vid riks- skogstaxeringens fältarbete, skulle i inlands- delen av detta industriområde ca 35 % och i kustlandsdelen ca 20 % av bruttotillgången ej ens fylla fordringarna för sekunda massa- ved. — Det bör kanske påpekas att de två avgångsposterna är av olika karaktär. Såvitt ej kvalitetsfordringarna ändras kommer av- gångsposten på grund av dålig kvalitet att vara oförändrad inom den tidrymd det här är frågan om, medan storleken av den »tveksamma» tillgången är beroende av vilken kostnad som kan tolereras i förhållan- de till virkesvärdet.

Från klenskogen bör när det gäller löv- virke något nettotillskott inte påräknas. För närvarande är volymen av kvarlämnade träd ca 0,1 milj. mask större än klenskogsvoly- men.

72

Efter de nämnda nedjusteringarna av bruttotillgången av lövvirke torde eventuellt uppkommande överskott vara relativt små. Barrvirkesunderskottet torde därför inte i mera väsentlig grad kunna täckas av löv- virke.

Med hänsyn till önskemålen om särredo- visning för delområdena la och Ib framläggs virkesbalanser för dessa områden i tabeller- na 7.1.3—7.1.6.

7 .3. Industriområde II

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.2.1 (hela området), tabell 7.2.2 (området nedan skogs- odlingsgränsen) och figur 7.2.

Tillgången av barrvirke i alternativ b är för hela området lika stor som virkesbehovet år 1964. För området nedan skogsodlings- gränsen är det ett underskott på 0,1—0,2 milj. mask, vilket utgör 4% av behovet. Virkesbehovet har förutsatts stiga med 0,5 milj. m3sk till år 1967 och med 1,1 milj. m3sk till år 1970. Tillgången enligt alterna-

SOU 1968: 9

• Sida 73
•  Original

Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Klenskog Avverkningsalt.

a

Medeltal1 (Variation)

Inrikes virkestlyttning 1964/65

Barr Löv Sa

Tillgång Skogs- mark Annan mark 70

3 320

4 320 70

520 10

Summa 3 390

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

—500 —1020 —1640

Tillgång Skogs- mark Annan mark

4 390 530 (520— 540)

Summa

Behov 1964 1967 1 970

Balans 1964 1967 1970

Alla

trädslag Tillgång

Behov 1964 1967 1970

380 270 110

4360

4480 5110 5 890

Balans 1964 1967 1970

—— 120 400 --750 —230 —1 530 — 1 010

880 250 — 530

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968: 9

185 285

100

Från området 185 0 Till området 225 60

Nettoinfi'yttning 40 60

»Tveksam» tillgång i alt. b är 19642

Barr Löv Sa

Kvantitet 210 110 320 Procent av brutto- tillgång 5 12 7

2 Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

• Sida 74
•  Original

skogsodlingsgränsen Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Awerkmngsalt. a b

Klenskog Medeltal1 (Variation)

»Tveksam» tillgång i alt. b är 19642

Barr Löv Sa

Tillgång Skogs- mark Annan mark

3 190 70

4130 510

70 10

Summa 3 260

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1 967 ] 970

3 890, 4 410 5 030

—630 —150 -—1150 —-—670 —— 1 770 —— 1 290

Tillgång Skogs- mark Annan mark

4 200 520 (490— 530)

Summa

Behov 1 964 1967 1 970

Balans 1 964 1 967 1970 80

Alla trädslag Tillgång 4 200

Behov ] 964 1967 1 970

Balans 1 964 1 967 1 970

4480 5110 5890

—280 220 ——910 —410 —1 690 —1 190

670 40 — 740

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

Kvantitet 170 Procent av brutto- tillgång 4 11 6

= Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

100 270

SOU 1968: 9

• Sida 75
•  Original

tiven a och c skiljer sig med 0,5 milj. m=sk från b-alternativet.

Den »tveksamma» tillgången år 1964 har angetts till 0,2 milj. mask, varav omkring en femtedel härrör från området ovan skogs- odlingsgränsen.

Självförsörjningsgraden i fråga om barr- virke redovisas nedan (värden inom parentes avser området nedan skogsodlingsgränsen).

Alternativ

År a b c

1964 1967 1970

87 (84) 77 (74) 67 (65)

100 (96) 88 (85) 78 (74)

113 (108) 100 (95) 87 (83)

Med >>tveksam» tillgång frånräknad blir motsvarande värden i b—alternativet följan- de. (Jfr dock område I.)

1964 1967 1970

95 (92) 84 (81) 73 (71)

Ett visst nettotillskott av barrklenvirke kan påräknas, dock mindre än 0,1 milj. m3sk. motsvarande 1,5—2 % av behovet.

För lövvirke är balansen, liksom i industri- område I, genomgående positiv. Dock är bruttoöverskottet ej så markant som i det förra området: 0,4—0,1 milj. m3sk i över- skott mot 0,6—0,9 milj. måsk i behov. Som >>tveksam» tillgång har upptagits ca 0.1 milj. mssk, vilket utgör betydligt lägre andel av bruttotillgången än i område 1. Även andelen av sådant virke som av kvalitets- mässiga orsaker bör avskrivas från brutto— tillgången torde vara lägre än i det nordliga- re området. — Volymen av i skogen kvar- lämnat virke är ungefär lika stor som klen- skogsvolymen varför något nettotillskott av klenskog ej bör påräknas.

7.4. Industriområde III

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.3 och figur 7.3.

SOU 1968: 9

l l l i l l i

* I

. evo/] , _ Vx”; / * (ut / l / ) T [

Virkestillgång _ enligt ett.

(milj.m3sk)

Virkesvolym

issv Reteronsår för virkesbehovet

Figur 7.3. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde III 1961. 1970

Virkessituationen är här bättre än i de två föregående områdena.

Balansen för barrvirke i alternativ b visar för år 1964 ett överskott av 1,6 milj. mask, motsvarande 20 % av behovet, och för år 1967 ett överskott av 0,4 milj. mask. Mellan åren 1967 och 1970 har behovet förutsatts öka med 1,3 milj. mssk, varför balansen visar underskott med 1,0 milj. m3sk vid den senare tidpunkten. Detta underskott kom- penseras dock i c-alternativet; a- och c-alter- nativen skiljer sig nämligen från b-alternati- vet med ca 1 milj. mssk.

Områdena ovan skogsodlingsgränsen inom Särna och Idre socknar har inte särbehand- lats vid avverkningsberäkningen. Även om virkestillgången för dessa områden frånräk— nades skulle totalbalansen inte påverkas i någon större grad. — Rörande de »tvek- samma» tillgångarna år 1964 har dessa för

75

• Sida 76
•  Original

Tabell 7.3. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde III Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Avverkningsalt.

a b

Klenskog Medeltal1 (Variation)

Inrikes virkesHyttning 1964/65

Barr Löv Sa

Alla trädslag

Tillgång Skogs-

mark 8 500 9 650 Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970

250 250

10 680 250

8750 9900

8 270 9 530 10 870

Balans

1964 1967 1970

480 1 630 — 780 370 — 2 120 — 970

Tillgång Skogs-

mark 2 040 2 080 Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970

30 30

10 930

2070 2110

910 940 1 400

Balans 1964 1967 1970

Tillgång

Behov 1964 1967 1970

1 160 1 130 670

1200 1 170 710

10 820 12 010

9180 10470 12270

Balans 1964 1967 1970

1 640 2 830 350 1 540 — 1 450 — 260

1 240 1 210 750

13 080

3 900 2 610 810

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

] 065 570

495

290 1355 15 585

275 770

Från området Till området

Netloutflytming

»Tveksam» tillgång i alt. b är 19642

Barr Löv Sa

40 140 180

Kvantitet Procent av brutto- tillgång 0 6 ]

? Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

SOU 1968: 9

• Sida 77
•  Original

hela Särna-Idreområdet beräknats uppgå till totalt 0,2 milj. mask, varav ungefär en fjär- dedel barrvirke. Beräkningen har utförts med användande av samma procenttal som i Härjedalen för andelen >>tveksam» tillgång av bruttotillgången.

Nettotillskottet av klenskog utgör knappt 0,2 milj. m3sk, varav fyra femtedelar barr— virke och en femtedel lövvirke.

Självförsörjningsgraden vid olika tidpunk- ter och enligt de olika alternativen har för barrvirket sammanställts nedan. Nettotill- skottet av klenskog ingår ej.

Alternativ

a

92 80

Tillgången av lövvirke om drygt 2 milj. m3sk ställd mot virkesbehov om 0,9—1,4 milj. mask ger en positiv balans på 1,2—0,7 milj. m3sk. I detta område torde avskriv- ningen till följd av dålig kvalitet vara rela- tivt obetydlig.

Barrvirkesunderskottet år 1970 i alterna- tiv b, 1,0 milj. m35k, skulle sålunda till stor del kunna fyllas med hjälp av lövvirke.

7.5 . Industriområde—I V

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.4.1 och figur 7.4.

Tillgången av barrvirke i alternativ b är 0,5 milj. mssk eller 5 % större än behovet år 1964. Virkesbehovet har förutsatts öka med 0,5 milj. mask till år 1967 och med 1,2 milj. m35k till år 1970. I b-alternativet uppstår då underskott om 0,1 resp. 0,7 milj. mask, medan c-alternativet, som är 0,9 milj. mask högre än b-alternativet, ger överskott om 0,8 milj. mssk år 1967 och 0,1 milj. m3sk år 1970.

Heta område I!

, Virkestillgång ; enligt alt.

(mitj.m3sk)

Virkesvolym

19%4 1957

Referensår för virkesbehovet

Figur 7.4. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV

1970

Självförsörjningsgraden i fråga om barr— virke är följande.

Alternativ

År a b c

1964 95 105 1967 91 99 1970 85 94

113 108 101

Nettotillskottet av barrklenskog synes inte vara större än ca 0,1 milj. mask.

Beträffande lövvirke ställs tillgången om 2,6—2,8 milj. mssk mot ett behov om ca 1,6 milj. mask. Balansen är sålunda genom- gående positiv och av storleken 1,0—1,2 milj. m3sk. — Nettotillskottet av klenskog är obetydligt.

Separata balanser för delområdena IVa och IVb redovisas i tabellerna 7.4.2 och 7.4.3.

• Sida 78
•  Original

Tabell 7.4.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde IV

Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Klenskog Inrikes virkestlyttning 1964/65 Avverkningsalt.

a

Medeltal1 (Variation) Barr Löv Sa

Alia trädslag

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970 Balans 1964 1967 1 970

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1 970

Tillgång

Behov 1964 1967 1 970

Balans 1964 1 967 1 970

9 360 230

]0 300 11 160 230 230

9 590

—480 —-1000 —l660

10530 11 390

480 -—— 80 — 690

12240 12 850

1 540 980 370

2 550 1 990 1 380

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

520 10 530 1215 1651380

695 155 850

Från området Till området

Netrum/lynning

• Sida 79
•  Original

Tabell 7.4.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I Va

Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog Klenskog Medeltall (Variation)

Avverkningsalt. a b

Inrikes virkesHyttning 1964/65

Barr Löv Sa

Tillgång Skogs-

mark 6 210 Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970

150 6 360

7860 8240 8700

Balans 1964 1967 1970

—1500 -——900 ——1880—1280 —2340—l740

Tillgång Skogs-

mark I 580 1 650 Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1 970

20 1600

20 1 670

Balans 1964 1967 1970

Alla trädslag

Behov 1964 1 967 1 970 Tillgång

380 420 540

7960

9 080 9 420 9 760

Balans 1964 1967 1970

—1120 ——450 —l460 —790 —1800 —1130

120 — 220 —— 560

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

560 1 705

1 145

45 605 200 1905

1551300

Från området Till området

Nettoinflytrning

• Sida 80
•  Original

Tabell 7.4.3. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I Vb

Måttenhet: 1 000 misk

Grövre skog Klenskog Medeltal1 (Variation) Avverkningsalt.

a b

Inrikes virkesflyttning 1964/65

Barr Löv Sa

Alla trädslag

Tillgång Skogs-

mark Annan mark Summ

Behov 1964 1967 1970

a

Balans 1964 1967 1970

Tillgång Skogs-

mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

Tillgång

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1 967 1 970

2 600 2 820 3 090

1600 1380 1110

1 990 1 770 1 500

2 430 2 210 1 940

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a—c.

950 50 500 45

450 5

1 000 545

455

Från området Till området

Nettoutflyttning

• Sida 81
•  Original

!

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.5 och figur 7.5.

Med undantag för barrvirke i" alternativ a år 1970 är balansen genomgående positiv för såväl barr- som lövvirke.

Överskottet av barrvirke i b-alternativet minskar från 1,7 milj. m3Sk';(69 % av beho- vet) är 1964 till 1,1 milj. mask (37 %) år 1967 och o, 2 milj. mask'tö %) år 1970. I a- alternativet är motsvarande värden 0, 4 milj. m3sk lägre.

Självförsörjningsgraden för barrvirke framgår nedan. Alternativ År a b c 1964 151 169 183 1967 122 137 148 1970 95 106 115 5 | . Hela område I ' & BARR . ) Virkestillgång ) ' enligt alt. 1: 4— I * ? / . * q 0 . A * *eeä/ : i * cf ! E 3_ // l 2 // l !; : / 1 | ' / . / 1 E / ' 3: 5 (>> | ..": 24 | *" å ; : ? L_V : 1_ ! ', c ¹ 0 : ———f—————j 0 . +, i 195/. 1957 1970

Referensår för virkesbehovet

Figur 7.5. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde V

SOU 1968: 9

I fråga om Iovvzrke _redovisas ett över- skott om 0,4—0,5 milj. _mssk, som t.o.m. är större än behovet om knappt 0,4 milj. m3sk. ,

Från varken barr— eller lövklenskogen 'kan beräknas något nettotillskott av bety-

denhet.

7. 7. Industriområde VI

Virkesbalansen" redovisas i tabell 7.6 och figur 7.6. '

För barrvirke visar balansen år 1964 över- skott i b-alternativet med 1,9 milj. mäsk och i a—alternativet med 1,1 milj. m3sk, vilket motsvarar 25 resp. 15 % av behovet. Beho- vet har förutsatts öka med 1 milj. m3sk till år 1967 och med 2 milj. m3sk till år 1970. Vid den senare tidpunkten är därför balan- sen negativ i båda alternativen; underskottet i alternativ b är dock inte större än 0,1 milj.

Helo område Il

_ 1 * | 12— i * i — , BARR i . * l ' Virkestillgång * . C 10— . enligt olt. . y/ b '_— .. '/ ff. . a . ' G E') anor... E a— var"? ? of .5 ! _ . . & % = a 6— ; ? > ) Ul ) ul ) i x _. . .: 1 > ' __Öl » L— 7 | C b _ . i 0 ' l ! ,._fi 2— i __ _. -—-+- " "' " 1 I G , | 1961. 1967 1970

Referensår för virkesbehovet

Figur 7.6. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde VI

.81

• Sida 82
•  Original

Tabell 7.5. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde V Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog ———_—— Klenskog Inrikes virkesflyttning 1964/65 Awerkmngsalt. Medel tall

a !) (Variation) Barr

Tillgång Från området 715 Skogs- Till området 175 mark 3 610 , Annan Nettan/fl) ttnmg 540 mark 100

Summa 3 710

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1 260 1967 670 1970 —— 200

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 420 1967 440 1970 450

Alla trädslag Tillgång 4 520

Behov 1964 2 840 1967 3 410 1970 4 270

Balans 1964 1680 2150 2510 1967 1 110 1 580 1 940 1970 250 720 1 080

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

• Sida 83
•  Original

Tabell 7.6. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde VI Måttenhet: ] 000 misk

Grövre skog

Klenskog Inrikes virkesflyttning 1964/65 Avverknmgsalt. Me delt al 1 a b (Variation) Barr Löv Sa

Til/gång Från området 230 25 255 Skogs- Till området 700 30 730 mark . . Annan Nettoinflyttmng 470 5 475 mark

Summa

Behov ] 964 1 967 1 970

Balans 1964 1 967 1970

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1 630 1967 1 940 1970 2 330

Balans 1964 1 570 1 840 1967 1 260 I 530 1970 879 1 140

Alla trädslag Tillgång 11 840 12930

Behov 1964 9 170 1967 10 460 1970 11 880

Balans 1964 2670 3760 4710 1967 1 380 2 470 3 420 1970 — 40 ] 050 2 000

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

SOU 1968:9

• Sida 84
•  Original

m3sk. Alternativ c ger vid samma tidpunkt ett överskott på 0,6 milj. m3sk.

Från barrklenskogen synes ett nettotill- skott om 0,150,2 milj. m35k kunna påräk- nas, svarande mot 1,5—2 % av behovet.

Självförsörjningsgraden i fråga om barr— virke — klenskogen ej inräknad — är föl- jande.

Alternativ

År ” a b c

1964 115 125 135 1967 101 lll 119 1970 90 99 106

För lövvirke är balansen genomgående positiv och uppgår i b-alternativet till 1,8 milj. mask (113 % av behovet) år 1964 och 1,1 milj. mssk (49 %) år 1970. Alternativen a och c skiljer sig 0,2—0.3 milj. mäsk från b-alternativet.

Lövklenskogen synes ge ett nettotillskott av 0,1 milj. m3sk, vilket utgör 4 % av beho- vet.

Virkesbalansen för industriområdena I. II och III sammantagna redovisas i tabell 7.7.1 (hela området), tabell 7.7.2 (området nedan skogsodlingsgränsen) och figur 7.7.

Balansen för barrvirke visar för år 1964 ett överskott i b-alternativet med 2,1 milj. m3sk för hela området, och med 0,4 milj. m35k för området nedan skogsodlingsgrän— sen. Virkesbehovet stiger till åren 1967 och 1970 med 2,5 resp. 4,9 milj. m3sk, vilket för hela området resulterar i underskott med respektive 0,4 och 2,8 milj. m3sk. Om till— gången ovan skogsodlingsgränsen frånräk- nas blir underskotten 1,6 milj. mäsk stör- re. — I alternativ a är tillgången 3,8 milj. m3sk (nedan skogsodlingsgränsen 3,7 milj. m3sk) lägre än i alternativ b; i c-alternativet är tillgången 3,5 (3,3) milj. m3sk högre.

Självförsörjningsgraden för barrvirke framgår av tablå på s. 87 (området nedan skogsodlingsgränsen inom parentes).

Om tillgången reduceras med den »tvek-

Hela område I-IH .

l l l

(milj. m3skl IQ ? I

Virkesvolym I

Område I—IH nedan skogsodl gränsen l

ov ' mrkeåbå/ i

)

Virkestillgång enligt alt.

& —-— I 1570 1954

'Referensår för virkesbehovet

Figur 7.7. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde I—III

84. SOU 1968: 9

• Sida 85
•  Original

Tabell 7.7.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industrianngådelI—,_III, hela området]...

Måttenhet: 1 000 m3sk

Grövre skog Avverkningsalt.

a b

Klenskog Medeltal1 (Variation)-

Inrikes virkesfiyttning 1964/65

ABarr Löv Sa

Tillgång Skogs- mark Annan mark

29 850 33 380 890" 890

Summa 30 740 34 270

Behov 1964 1967 1970

Balans ] 964 1 967 1970

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

Behov 1964 1967 1 970

Balans 1964 1 967 1 970

3 820 4 480 5 240

4 150 3 490 2 730

4 310 3 650 2 890

Alla trädslag Tillgång 38 710 42 400

Behov 1964 1967 1970

Balans ] 964 1967 1 970

32 480 35 610 38 760

2150 ——980 —4130

6 230 9 920 3 100 6 790 — 50 3 640

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

900 1301030" 275 30 305 ,_

625 _100 725 "

Från området Till området

N ettoutfl yttning

»Tveksam» tillgång i alt. b år 19642

Barr Löv Sa

Kvantitet Procent av brutto- tillgång 7 19 9

2140 1520 3660

² Ingår i bruttotillgång "av” grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

• Sida 86
•  Original

Tabell 7.7.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 får industriområde I—III, området nedan skogsoallingsgrc'insen1

Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog

_— Klenskog »Tveksam» tillgång i alt. b är 1964-'1 Awerkmngsalt. Me deltat-'

a b (Variation) Barr Löv Sa

Tillgång Kvantitet ! 380 1 230 2 610 Skogs- Procent av brutto- mark 28 250 31 520 3 260 tillgång 5 16 7

A . m???" 850 350 120 ” Ingår i bruttotillgång av grövre skog.

Har beräknats endast för alt. b. Summa 29 100 32 370 3 380 (3 270— 3 470) Behov 1964 28 660 1967 31 130 1970 33 520

Balans

1964 -— 3 220 440 1967 —5690 ——2030 1970 —- 8 080 —— 4 420

Tillgång Skogs-

mark 7 430 7 550 2 120 Annan mark 80 80 50

Summa 7 510 7 630 2170 (2 130— 2 200) Behov 1964 3 820 1967 4 480 1970 5 240

Balans 1964 3 690 3 810 1967 3 030 3 150 1970 2 270 2 390

Alla trädslag Tillgång 36 610 40 000

Behov 1964 32 480 1967 35 610 1970 38 760

Balans 1964 260 4 130 7 520 1967 —— 2 870 1 000 4 390 1970 ——6020—2150 1240

1 Hela Sårna-Idreområdet ingår. : Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

• Sida 87
•  Original

Alternativ

År & b c

1964 1967 1970

94 (89) 86 (82) 80 (76)

107 (l02) 120 (113) 99 (93) 110 (104) 92 (87) 102 (97)

samma» kvantiteten blir motsvarande vär- den i b-alternativet följande. (Jfr dock om- råde I.)

1964 1967 1970

100 (97) 92 (89) 85 (83)

För lövvirke visar balanserna överskott, som för hela området varierar mellan 2,5 och 4,3 milj. mask och för området nedan skogsodlingsgränsen mellan 2,1 och 3,8 milj. mäsk. Efter frånräkning av »tveksamma» och kvalitetsmässigt undermåliga kvantiteter torde mera betydande överskott, som kan täcka viss del av barrvirkesunderskottet, kvarstå endast från industriområde III.

Från barrklenskogen kan påräknas ett tillskott om ca 0,3 milj. n13sk, medan för lövklenskogen volymen »kvarlämnat» över- stiger volymen klenskog med 0,l—O,2 milj. m35k.

7.9. Industriområde I V—VI

Virkesbalansen redovisas i tabell 7.8 och figur 7.8.

För barrvirke anges i b-alternativet ett överskott åren 1964 och 1967 om 4,1 resp. 2,0 milj. mask, vilket svarar mot 20 resp. 9 % av behovet. För år 1970 anges ett un— derskott på 0,6 milj. mask. I a- och c-alter— nativen skiljer sig värdena med 2,2 och 1,9 milj. m3sk, varför en positiv balans om 1,3 milj. m3sk uppstår år 1970 i c-altemativet.

Självförsörjningsgraden när det gäller barrvirke framgår nedan.

Alternativ

År a

1964 1967 1970

Hela område 11-11

. Virkestillgång enligt ett.

(mat].isk) N ?

Virkesvolym

?

i I 196L

x 1967 Ref-ronsår för virkesbehov ut

Figur 7.8. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för industriområde 1 V— VI

1970

Utanför balansen ligger ett nettotillskott av barrklenskog på 0,3 milj. mask.

Balansen för lövvirke är, liksom inom fler- talet av områdena, genomgående positiv och växlar mellan 3,8 milj. m3sk i alternativ c år 1964 och 2,3 milj. mssk i alternativ a år 1970, svarande mot l04 resp. 53 % av be- hovet dessa år.

Från lövklenskogen kan påräknas nettotillskott på 0,1—0,2 milj. mask.

ett

7.10. Samtliga industriområden

Virkesbalansen för riket redovisas i tabeller- na 7.9.1 och 7.9.2 (inkl. resp. exkl. område- na ovan skogsodlingsgrånsen) samt i figur 7.9.

Om områdena ovan skogsodlingsgränsen inräknas, framkommer i balansen för barr— virke ett överskott i alternativ b om 6,2 milj. n13sk år 1964 och 1,6 milj. m3sk år 1967,

• Sida 88
•  Original

Tabell 7.8. Virkesbalans åren 1964. 1967 och 1970 för industriområde I V—— VI Måttenhet: 1 000 m3sk '

Grövre skog Klenskog

Medeltal1 (Variation)

Inrikes virkeshyttning61—964/65

Avverkningsalt. ;

|

a ' b Barr Löv Sa

Från området 275 30 *305'4 Till området 900 130 1030

Netloinflyltning 625 100 725

T illgång Skogs- mark 21 400 Annan

mark 540 540 540

21 940 24 140 26 040

23 600 25 500

Summa

Behov 1964 1967 1970

Balans _

1964 1 880 1967 -— 210 1970 — 2 770

Tillgång Skogs- mark Annan mark

Summa

. Behov 1964 1967 1970 4

Balans 1964 2 950 3 790 1967 2 620 3 460 1970 2 290 3 130

Alla trädslag Til/gång 28 520 31 140 33 460

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 4 830 1967 2 410 1970 —— 480

23 690 26 110 29 000

7 450 9 7.70 5 030 .7 350 2 140 4 460

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

• Sida 89
•  Original

Tabell 7.9.1. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden, inkl. områ- det ovan skogsodlingsgränsen

Måttenhet: 1 000 mask

Grövre skog - —+—r—————— Klenskog

Avverkningsalt- Medeltal1

(Variation)

>>Tveksam» tillgång i alt. b år 19643

a— b Barr Löv Sa

Alla trädslag

Tillgång Skogs- mark Annan mark

53 450 58 880 1 430 1 430

Summa

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

Tillgång Skogs—

mark 14 090 Annan mark 230

54 880 60 310

48 720 53 280 58 230

6160 11 590 1600 7 030 ——3 350 2080

14 740 15 320 230 230

Summa 14 320

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

Tillgång

Behov 1964 1967 1 970

Balans 1964 6 980 1967 1 430 1970 — 4 610

14 970 15 550

7 450 8 440 9 530

7 520 8100 6530 7110 5440 6020

69 850 75 860

56 170 61 720 68 760

13680 19690 8130 14140 2090 8100

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

Kvantitet 2140 1 520 3 660 Procent av brutto- tillgång 4 10 5

. ? Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

• Sida 90
•  Original

Tabell 7.9.2. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden, exkl. om-

rådet ovan skogsodlingsgränsen Måttenhet: 1 000 m'sk

Grövre skog Klenskog Awerkningsalt- Medeltal1

a b

»Tveksam» tillgång i alt. b är 19642

Barr Löv Sa

Alla trädslag

Tillgång Skogs- mark Annan mark

51 850 57020 1 390 1 390

Summa

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 —1 340 1967 — 5 900 1970 — 10 850

Tillgång Skogs-

mark 13 660 Annan mark 220

53 240 58 410

14 290 14 830 220 220

Summa 13 880

Behov ] 964 1967 1970

Balans 1964 1967 1970

Tillgång

Behov 1964 1967 1970

Balans 1964 5 090 1967 — 460 1970 — 6 500

14 510 15 050

7 450 8440 9 530

7060 7600 6070 6610 4980 5 520

67 750 73 460

56 170 61 720 67 760

1158017290 603011740 —10 5700

1 Medeltal och variation för avverkningsalt. a-c.

1380 1230 2610

Kvantitet Procent av brutto- tillgång 3 8 4

! Ingår i bruttotillgång av grövre skog. Har beräknats endast för alt. b.

• Sida 91
•  Original

Samtliga områden Samtliga områden nedan skogsodlgrönsen

(miljmssk) :* '?

U 0 l

Virkesvolym

N O 1

Virkestillgång enligt all.

1950 19154

Referensår för virkesbehovet

Figur 7.9. Virkesbalans åren 1964, 1967 och 1970 för samtliga industriområden

vilket svarar mot 13 resp. 3 % av behovet. Detta har förutsatts stiga med 5,0 milj. musk mellan åren 1967 och 1970, vilket resulterar i ett underskott på 3,4 milj. mask år 1970. Då områdena ovan skogsodlingsgränsen frånräknas, minskar överskottet år 1964 till 4.5 milj. mäsk och år 1967 uppstår ett mind— re underskott, medan underskottet år 1970 stiger till 5.0 milj. m3sk. — I alternativ c er- hålls år 1970 en positiv balans om 2,1 milj. miisk. som emellertid reduceras till 0,2 milj. m3sk om tillgången ovan skogsodlingsgrän- sen frånräknas. — »Tveksam» tillgång av barrvirke år 1964 har beräknas till 2.1 och 1.4 milj. mäsk inkl. resp. exkl. områdena ovan skogsodlingsgränsen. Dessa tal motsva- rar 4 resp. 3 % av behovet år 1964. Självförsörjningsgraden för barrvirke re- dovisas nedan (värden inom parentes avser områdena nedan skogsodlingsgränsen).

Alternativ

År a b c

1964 1 967 ] 970

100 (97) 92 (89) 84 (81)

113 (109) 103 (100) 94 (91)

124 (120) 113 (110) 104 (100)

Med >>tveksam» tillgång frånräknad blir motsvarande värden i alternativ b följande. (Jfr dock område I.)

1964 108 (106) 1967 99 (97) 1970 91 (89)

Från barrklenskogen synes ett nettotill- skott av 0,6 milj. mssk kunna påräknas.

För lövvirke är balansen genomgående positiv. Överskottet växlar mellan 8,1 milj. mask år 1964 i alternativ c (7,6 milj. m3sk cxkl. områdena ovan skogsodlingsgränsen)

• Sida 92
•  Original

3000. Nuup ooo

».

O; —0

q'o

». v

1 out,.) o.— b.)— » I

»;

—3 _4 ——1

»:

NO ”och l OO _00 '—-N

»

is"-(> N-lå

—1,8—1,3—0,8 4,1—1,0 0,1 —1,0—0,1' _1,7 _o,7 0,1 —1,9 —1,3 , —2,3 _],7 —1,3 0,9 1,2 0,7 1,0 1,4 0,7 1,1 _0,2 0,2 0,6 0,1 0,9 —0,9 —O,1 0,6 _4,2 _0,4 —6,6 —2,8 0,8 —8,1—4,4 —1,2

9

».

1 O O UI J 09 N*— xl LMU! 00!

, 1,6 —o,5 0,5 — 1,5 —0,9 1,0 1,4 1,3 1,7 1,1 1,9

1411 —1,8 2,1 ns —3,2 0,4

IV—VI 1,9 4,1 6,0 Riket 0,1 6,2 11,6 —4,4 1,6 ns —1,3 4,5 9,7 —5,9 —0,0

1 Hela området. 2 Området nedan skogsodlingsgränsen.

>_- N

t

"xi-AL)" _o_o_o_»- #ax-P-O

'ox "ax

l qu- N _N >— © >— ua O wow—cw LAXD

_b-t O

m_m

och 4,8 (4,4) milj. m3$k år 1970 i alternativ a. Om hänsyn tas till >>tveksam» tillgång och till sådant virke som av kvalitetsmässiga orsaker bör avskrivas från bruttotillgången torde det angivna överskottet reduceras till ca 5 resp. 3 milj. m3sk.

När det gäller lövvirke synes klenskogen inte ge något nettotillskott.

I tabell 7.10 har samtliga balansuppgifter (tillgång minus behov) från tabellerna 7.1— 7.9 ställts samman. För att ge bättre över- skådlighet är uppgifterna angivna 1 milj. m3sk.

• Sida 93
•  Original

Alla trädslag

1967 1970 1964 1967 1970

Alternativ Alternativ Alternativ Alternativ Alternativ

a b a b b a b ()

_. —-w

1, 0,

__... .. » HN

».

HN OOO CNC »-N

...

__N »—

qo "uno _.DJUI

»

xlkD "#80 050 Lux!

4, 3

.... HN NO OON xlN s..—__- 4ch

wy- O UNO ,...o

|

00 l [ 00

x: _L- oslo | ...

er— ut» o.—

_2, _3, _o,2 0,2 —0,4 0,0

1,5 2,6 1,5 1,0 2,0 —0,4 —0,8 —o,2 2,0 2,4 1,8 2,2 2,2 2,5 1,6 1,9 3,8 4,7 2,5 3,4 6,2 9,9 3,1 6,8 4,1 7,5 1,0 4,4 7,4 9,8 5,0 7,4 7,0 13,7 19,7 8,1 14,1 5,1 11,6 17,3 6,0 11,7

0.0

».

0.0

| | 1 11 pro | ..

»

0.0 NIO

*"” PP N ww NO »— Po N NL») 0 90 &I HL b.l— PP N-P Ul

O_oo

:x) 00 J.») O

>— O_C> CO '_' Nt» NO

_o © ... :: ... '...

_N a

o 4; 9 U- 9 _.

• Sida 94
•  Original

Sammanfattning

Utredningen har enligt sina direktiv haft att upprätta virkesbalanser »genom att sätta för olika skogsskötselprogram framräknade avverkningskvantiteter i relation till föräd- lingsindustriernas råvarubehov vid förutsatt kapacitet m. m.».

I enlighet med i direktiven uttalade önske- mål om att resultatet av utredningsarbetet om möjligt redovisades i etapper och att en Virkesbalans för de norra delarna av landet upprättades med förtur, redovisade utred- ningen sommaren 1966 det dittills samman- ställda utredningsmaterialet i betänkandet »Preliminära virkesbalanser för Norrland och nordöstra Svealand» (Stencil Jo 1966: 7). Utredningen underströk emellertid den pre- liminära och delvis ofullständiga karaktären av balanserna och förutskickade. att mate- rial och erfarenheter från det fortsatta ut- redningsarbetet kunde komma att förenleda vissa ändringar i dessa.

Utredningen har i första hand behandlat de mera kortsiktiga frågorna kring virkestill- gång och virkesförbrukning. Därvid har dock tillgångssidan beräknats på grundval av mera långsiktiga bedömningar. När det gäller förbrukningssidan är det uppenbart att denna på längre sikt blir beroende av den svenska skogsindustrins möjligheter att häv- da sig på den internationella marknaden. Utredningen har inte sett som sin uppgift att gå in på de därmed sammanhängande frå- gorna, då dessa torde komma att behandlas av den skogspolitiska utredningen och den branschutredning som har tillsatts inom Skogsindustriernas Samarbetsutskott.

Som framgår av kapitel 1 har utredningen valt att i fråga om virkesförbrukningen och de egentliga virkesbalanserna tillämpa en

94

områdesindelning i sex 5. k. industriområ- den (I—VI), som framkom år 1961 efter samråd mellan ett flertal statliga institutioner och skogliga sammanslutningar, och till vil- ken riksskogstaxeringens uppläggning an- passats. (Se figur 1.1.) Därutöver särredo- visas uppgifter för områdena I och IV upp- delade på. vartdera två delar, a resp. b. — Utredningen vill emellertid framhålla att skogsindustrierna, till följd av de ökade möj- ligheter till långväga virkestransporter som numera föreligger, i lägre grad än tidigare är hänvisade att anskaffa sitt virke inom 10- kalt avgränsade områden. Av denna anled— ning kan industriområdena i mindre utsträck- ning än tidigare betraktas isolerade från vir- kesförsörjningssynpunkt. Vid bedömning av virkessituationen inom ett område måste där- för i första hand även situationen inorn angränsande områden beaktas. i andra hand situationen inom riket i dess helhet.

Inom område I och II har den s. k. skogs- odlingsgränsen utnyttjats som en geografisk gräns för att särskilja mera fjällnära delar av inlandet från övriga delar, motiverad av de skillnader i skogstillstånd som har konstate- rats mellan arealerna ovan och nedan grän- sen.

Virkesbalansernas tillgångssida, kapitel 2, grundas på en avverkningsberäkning, som enligt direktiven har utförts vid skogshög- skolan.

Som bakgrund till avverkningsberäkning- en har lämnats en översikt över skogstill- ståndet, sådant det registrerats vid den tred- je riksskogstaxeringen under åren 1953— 1962.

Målsättningen för avverkningsberäkning- en har varit att ange storleken och beskaf-

SOU 1968: 9

• Sida 95
•  Original

fenheten av det virkesutfall som kan förvän- tas vid en viss beståndsbehandling, skogs- skötselmodell, karakteriserad av ett visst gallringsprogram och ett visst slutavverk- ningsprogram. — Det bör observeras att allt eftersom den faktiska utvecklingen av- viker från vad som förutsatts för beräkning- en förlorar denna i aktualitet. Med stöd av tidigare erfarenheter har man från skogs- högskolans sida ansett att en detaljerad av— verkningsberäkning inte bör göras för längre tidsperiod än tjugo år i norra Sverige och tio år i södra, men att beräkningen skall revide- ras eller göras om redan efter cirka fem år.

Med anledning därav har detaljberäk- ning gjorts för två tioårsperioder i de norra delarna av landet (industriområde I och II samt Kopparbergs län och gästrikedelen av Gävleborgs län i område III) och för två femårsperioder i de södra delarna. Med hän- syn till att grundmaterialet för beräkningen närmast svarar mot ett medeltillstånd om- kring år 1958, har beräkningen kommit att gälla för tidsperioderna 1958—1977 resp. 1958—1967.

Vid avverkningsberäkningen har tilläm- pats en mera detaljerad områdesindelning än i industriområden, varigenom hänsyn har kunnat tas till de lokala förutsättningarna i fråga om Skogstillståndet inom varje »del- område».

I avverkningsberäkningen har två gall— ringsalternativ och tre slutavverkningsalter- nativ behandlats, vilka i kombination har givit sex olika skogsskötselmodeller.

De två gallringsalternativen skiljer sig i fråga om gallringsstyrkan, dvs. uttagets stor- lek i förhållande till beståndets virkesförråd omedelbart före gallringen, och tidsinter- vallet mellan gallringarna. — Genom att samma beståndsutveckling har förutsatts för båda alternativen kommer dessa att resulte- ra i ungefär lika stora totaluttag. Däremot skall det starkare alternativet, till följd av högre uttag per hektar, ge lägre gallrings- areal och lägre drivningskostnad än det sva- gare alternativet, det »konventionella».

Med hänsyn till att det i samtliga områ- den finns en större andel överårig och slut-

SOU 1968: 9

avverkningsmogen skog än som skulle finnas om åldersfördelningen vore jämn, kan slut- avverkningstakten varieras inom vida grän- ser. Då virkesuttaget per hektar är avsevärt större vid slutavverkning än vid gallring, kommer slutavverkningsarealens storlek att i avgörande mån påverka det totala virkes- uttagets volym. I utredningen belyses detta samband mellan slutavverkningstakt och av- verkningskvantitet medelst avverkningsbe- räkningens skilda slutavverkningsalternativ.

Bedömningen av vad som kan anses vara lämplig slutavverkningstakt är i hög grad en skogspolitisk och skogsekonomisk fråga. Detta kommer bl. a. till uttryck i skogsvårds- lagens bestämmelser om avverkning. Enligt lagen får utvecklingsbar skog ej utan till— stånd avverkas annat än genom gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling. Avverkning av icke utvecklingsbar skog får inte på någon fastighet utan tillstånd företas så att större rubbningar uppkommer i av- kastningens jämnhet. — Från den enskilde Skogsägarens synpunkt påverkas frågan om uttagens storlek, särskilt slutavverkningar- nas, även av andra omständigheter, bl.a. av beskattningsförhållanden.

Frågor av sådan skogspolitisk och skogs- ekonomisk karaktär som antytts ovan har dock inte beaktats i avverkningsberäkning- ens slutavverkningsprogram. Dessa har ba- serats på rent skogsmatematiska grunder. men inom gränser som gör dem praktiskt möjliga att realisera.

Tre slutavverkningsalternativ har behand- lats. nämligen alternativ a med liten slutav- verkningsareal, alternativ b, som är ett me- delalternativ, och alternativ e med stor slut- avverknin gsareal .

Därvid har slutavverkningsarealen i alter— nativ b under loppet av sjuttio år anpassats till en nivå som ansetts normal med hänsyn till en på sikt lämplig omloppstid på skogen. Alternativen a och c har lagts så långt på var sin sida om alternativ b att den sanno- lika eller önskvärda utvecklingen i fråga om slutavverkningsarealen bedömdes ligga inom gränserna för dessa alternativ. Alternativ a har sålunda lagts på så låg nivå att ett ännu lägre alternativ bedömdes sakna praktiskt

95

• Sida 96
•  Original

intresse, medan altem'ativ c har lagts på en i motsvarandegr'ad— hög nivå.

Isamtliga tre alternativ har lika stor areal förutsatts bli slutavverkad under sjuttioårs- perioden. Detta får till följd att i alternativ 3, som är svagast i början av perioden, ökar slutavverkningsarealen successivt så att detta alternativ är det starkaste i slutet. I alterna- tiv 0 blir förhållandet det motsatta.

I en långtidsanalys har schematiskt be- lysts vilka skillnader i utvecklingsförlopp som de tre slutavverkningsalternativen kan förväntas ge på längre sikt, bl. a. i fråga om virkesförrådet.

För skogen i delområdena ovan skogsod— lingsgränsen inom industriområde I och II saknas tillförlitligt underlag för bedömning av förrådsutvecklingen, varför slutavverk- ningsalternativen i dessa områden har base- rats på förenklade förutsättningar.

Den årliga slutavverkningsarealen under den sjunde tioårsperioden i alternativ b mot— svarar en' omloppstid som för olika del- områden växlar mellan ca 85 och 130 år inom industriområde I—III- och mellan ca 75 och 95 år inom område IV—VI. I den norra områdesgruppen torde de angivna omloppstiderna ungefär svara mot dem som sannolikt blir erforderliga för de nyanlagda bestånden, medan i den södra gruppen en ytterligare förkortning av omloppstiden ut— över den som ingår i slutavverkningsalterna- tiven och utan att eventuella gödslingseffek- ter beaktats, torde vara möjlig — och från avkastningssynpunkt dessutom önskvärd. En sänkning av omloppstiden i område IV—VI med tio år skulle. frigöra ett virkeskapital av ca 100 milj. m35k. En sänkning därutöver med tio år skulle frigöra ett ungefär lika stort kapital.

Med hänsyn till de möjligheter som före- ligger i södra Sverige att förkorta omlopps- tiden utöver vad som har förutsatts i av- verkningsalternativen måste sålunda beräk- ningsnivån anses ligga lägre i de södra om- rådena än i de norra. Vid utnyttjande av ut- redningens material har man därför större anledning att tillämpa de högre alternativen i de södra delarna av landet än i de norra.

Resultatet av avverkningsberäkningen re—

96

dovisas inom varje industriområde delsför varje län eller länsdel, dels för: fyra .ägar- grupper. . - -.: .

Det bör uppmärksammas att beräkningen primärt är av bruttokaraktär. och att de ;ut— fallande avverkningskvantiteterna därför,:in— nehåller även sådant virke som sannolikt tin- te är ekonomiskt tillgängligt och sådantsom inte kan utnyttjas på grund av dålig -ki_va- litet. I avsikt att belysa den ekonomiskatill- gängligheten för de bruttokvantiteter som framkommit i avverkningsberäkningen har en särskild undersökning rörande avsätt- ningsläget utförts. Undersökningen, som be- gränsats till att omfatta industriområdena I och II, sammanfattas i kapitel 3.

Den grundas på storskogsbrukets. presta- tionsnivå år 1964 vid konventionell driv- ningsteknik och på samma års prisnivå. -— I undersökningen anges bl. a_hur den be- räknade bruttokvantiteten fördelar sig. på kostnadsklasser. För varje klass anges även den beräknade arbetskraftsfrågan för hugg— ning och körning.

En väsentlig fråga när det gäller att be- döma virkesbalansernas tillgångssida är om avverkningsberäkningen medger ett ökat vir— kesuttag i förhållande till det nuvarande, eller om den nuvarande avverkningsnivån bör hållas oförändrad eller om den bör sänkas. För att belysa denna fråga har i ka- pitel 2 tillgången enligt avverkningsberäk- ningen jämförts med de verkliga avverk- ningarna under perioden 1952/53—1965/ 66 enligt riksskogstaxeringens stubbinvente- ring.

I och för sig hade det varit önskvärt att kunna grunda avverkningsberäkningen på en så aktuell beskrivning av Skogstillståndet som möjligt, exempelvis på tillståndet år 1964. Materialet från ett enda års invente- ring vid riksskogstaxeringen är emellertid statistiskt sett för svagt för att kunna an— vändas, varför material från flera års inven- teringar måste utnyttjas. Av denna anled- ning har avverkningsberäkningen, som tidi- gare nämnts, baserats på ettmedeltillstånd för skogen som, vad huvuddelen av landet beträffar, närmast kan hänföras till år 1958.

SOU 1968: 9

• Sida 97
•  Original

Vid bedömning av förutsättningarna för de olika beräkningsalternativen och vid till— lämpning av beräkningens resultat kan nack- delar som är förbundna med det »föråldra- de» grundmaterialet i viss mån kompense- ras, om eventuella förändringar i exv. ålders- klassfördelning och virkesförråd är kända. För detta ändamål har analyser utförts över Skogsmarksarealens och virkesförrådets för— ändringar under perioden 1953—1966.

I de mellersta och södra delarna av landet har arealen »överårig» skog (skog över 70 år) ökat kraftigt under den analyserade pe- rioden. Denna ökning beror på att »inväx— ningen» från underliggande åldersklass där varit större än den slutavverkade arealen. Det bör observeras att om slutavverknings- arealen inte kraftigt ökas kommer denna utveckling mot större andel överårig skog att accelerera.

I det preliminära betänkandet angaVS en årlig förrådsökning under åren 1956—1964 till ca 20 milj. m3sk för hela landet, varav 5 milj. m3sk i Norrland och Kopparbergs län och 15 milj. m3sk i mellersta och södra Sverige. Senare utförda trendberäkningar för den längre perioden 1953—1966 har givit en något lägre årlig ökning, nämligen ca 17,5 milj. m3sk i hela landet, varav 6,5 milj. m3sk i de norra områdena och 11 milj. mask i de södra.

Till följd av förrådsökningen skulle en av- verkningsberäkning grundad på 1966 års vir- kesförråd ge något högre avverkningsvolym än den som baserats på medelförrådet un- der perioden 1953—1962.

I fråga om virkesförrådets grovleksför- ändring har framkommit, att förråden av medelgrov skog (15—25 cm) och >>grovskog» (25 cm och däröver) genomgående har ökat, medan den klena skogen (under 15 cm) som regel har minskat. Särskilt markerad är ök- ningen av grovskogen i mellersta och södra Sverige, där denna till och med har ökat mera än totalförrådet.

Denna förskjutning mot grövre träddi- mensioner torde sammanhänga med dels åldersförändringar, dels den intensifiering av skogsvårdsarbetet som skett sedan 1950- talets början. Med hänsyn till att drivnings-

kostnaderna är så starkt beroende av träd— grovleken är förskjutningen mot grövre di- mensioner att se som en i och för sig önsk- värd utveckling. Utredningen vill emellertid ifrågasätta om detta förhållande gäller även i fråga om den starka ökningen av grovsko- gen i mellersta och södra Sverige. Inom in- dustriområde II—VI är nämligen inte mind- re än ca 40 % av grovskogens ökning, dvs. cirka 3 milj. m3sk årligen, att hänföra till träddimensioner som är 35 cm eller grövre på bark i brösthöjd. Utredningen anser det vara av väsentlig betydelse att möjligheter skapas för att nyttogöra detta grova virke.

De biologiska möjligheterna har bedömts vara goda att på sikt öka virkesproduktio- nens storlek genom främst intensifierad skogsodling, dikning och gödsling samt ge- nom överföring av jordbruksmark till skogs- mark. Det är emellertid en ekonomisk av- vägningsfråga i vilken mån sådana åtgärder kan komma till praktiskt utförande. — I detta sammanhang vill utredningen rikta uppmärksamheten på att av den mark som hittills har tagits ur jordbruksproduktionen och som har bedömts lämplig för skogspro- duktion. endast ungefär hälften har blivit planterad eller på naturlig väg bevuxen med skog av godtagbar beskaffenhet.

På virkesbalansernas behovssida, kapitel 4, har utredningen sökt fastställa den fak- tiska förbrukningen av olika virkessortiment under år 1964 och beräkna den förväntade virkesförbrukningen för åren 1967 och 1970. I fråga om de tre dominerande sortimenten — sågtimmer, massaved och brännved — ba- seras beräkningarna för åren 1967 och 1970 på följande förutsättningar.

För sågtimret har förutsatts oförändrad. produktionsutveckling vid sågverken från perioden 1958—1964, vilket innebär en år- lig ökning med 2 % som genomsnitt för om- råde I—III, och med 3,6 % för område IV— VI. För hela landet betyder detta en årlig ökning med 3 %, dvs. från 2,1 milj. standards år 1964 till 2,2 milj. stds år 1967 och 2,4 milj. stds år 1970. Behovet av sågtimmer har därigenom förutsatts öka från 17,5 milj. m3f ub år 1964 till 20,6 milj. m3f ub år 1970.

97

• Sida 98
•  Original

Förbrukningen av massavedssortimenten har beräknats på grundsval av uppgifter, re- dovisade hösten 1967, om massa- och skiv- industrins föreliggande planer och förutsät- ter fullt utnyttjande av den praktiska pro- duktionskapaciteten. Utredningen har inte gått in på bedömningen huruvida avsätt- nings- och konkurrensförhållandena på världsmarknaden kommer att medge fullt kapacitetsutnyttjande.

Den period utredningen närmast behand- lar, 1964—1970, präglas av stora föränd- ringar inom den skogsindustriella sektorn i dess helhet och inom massa— och pappers- industrin i synnerhet. En analys av utveck- lingen på den internationella massa— och pappersmarknaden och därav betingad an- passning av den svenska produktionen har ej legat inom utredningens direktiv. Med hänsyn till att denna sektor, jämte skivin- dustrin, står för drygt hälften av den to- tala virkesförbrukningen, har dock tenden- serna här ansetts vara av sådan betydelse att produktions- och kapacitetssiffrorna något har kommenterats.

Utredningen konstaterar därvid att de senaste åren medfört ett forcerat tempo i den strukturella anpassningsprocessen. Be— tydelsefulla företagsfusioner och driftskon- centrationer har ägt rum eller annonserats, vilket även inneburit nedläggande av mind- re och medelstora enheter i en snabbare takt än man tidigare räknat med — en utveckling som alltjämt pågår.

I de planer som i betänkandet ligger till grund för beräknad virkesförbrukning år 1970 kan tveksamhet råda på vissa punkter. Den relativt korta tidsperiod som återstår till prognosåret 1970 medger knappast nå- gon utbyggnad av industrin utöver vad som har redovisats i utredningen. Däremot kan konjunkturen eller andra förhållanden på- skynda nedläggandet av mindre, ej bärkraf- tiga enheter ävensom försena planerad ut- byggnad. Med hänsyn därtill anser utred- ningen det vara angeläget att beräkningarna revideras fortlöpande och att eventuella änd— ringar återförs till virkesbalanserna.

Massa- och skivindustrins produktion uppgick år 1964 till 6,4 milj. ton för massa

av alla slag och till 0,8 milj. ton för fiber- och spånskivor. Med den ökningstakt som redovisas i de föreliggande planerna beräk— nas den praktiska kapaciteten år 1970 uppgå till 8,4 resp. 1,2 milj. ton.

Förbrukningen av rundvirke inom massa- och skivindustrin har i hela riket beräknats öka från 24,8 milj. m3f ub år 1964 till 32,1 milj. m3f ub år 1970, vartill kommer för- brukning av sågavfall om 4,4 resp. 5,1 milj. maf ub. Av den ökade förbrukningen av rundvirke, totalt 7,3 milj. m3f ub, hänförs 4,6 milj. msf ub till område I—III och 2,7 milj. maf ub till område IV—VI.

I fråga om brännveden räknar utredning— en med samma minskade trend i avverk- ningen som från början av 1950-talet, vilket innebär att avverkningsvolymen sjunker från 3,9 milj. m3f ub år 1964/65, motsvaran— de ca 8 % av det totala virkesuttaget, till 3,3 milj. m3f ub år 1970.

Förbrukningen av sortimenten sågtimmer, massaved och brännved utgör — med av- tumning vid inmätning och sjunkning vid flottning inräknade — 99 % av den totala virkesförbrukningen inom riket. Denna har — exklusive rundvirkesexport — för år 1964 uppskattats till ca 47 milj. m3f ub och för år 1970 till 57 milj. mxf ub, en ökning med 21 %.

Som exempel på virkesflyttningarna mel— lan olika industriområden har i kapitel 5 lämnats uppgifter om inrikes virkesflyttning år 1964/65 och i kapitel 6 uppgifter om export och import av rundvirke, I det se— nare kapitlet ingår vissa sammanställningar till belysning av förhållandena rörande skog och skogsindustri även i Finland och Norge. Det framgår därav att några möjligheter till svensk nettoimport av virke från dessa länder knappast kan väntas föreligga. Sna— rare synes därifrån kunna förväntas en ökad efterfrågan på svenskt virke.

I virkesbalanserna, som framläggs i ka— pitel 7, jämförs virkestillgången inom re— spektive område med virkesbehovet inom detta. För varje område är det sålunda frå— ga om en självförsörjningsbalans, som bely— ser virkessituationen sådan den ter sig un— der angivna betingelser. Först efter gransk—

• Sida 99
•  Original

ning av de förutsättningar som tillämpats rörande det underliggande materialets en- skilda delar och sedan ställning tagits till den sannolika utvecklingen för dessa kan en prognos göras. — Utredningen har sett som sin uppgift att tillhandahålla ett material som kan ligga till grund för sådana bedömning- ar samt att utföra alternativa beräkningar. De redovisade balanserna bör därför när- mast ses som exempel på hur utrednings- materialet kan utnyttjas.

Som Virkestillgång räknas i balanserna de avverkningsvolymer som framkommit enligt bruttoavverkningsberäkningens olika alterna- tiv med tillägg av avverkning på annan mark än skogsmark och av torrskog.

Mot virkestillgången ställs det virkesbe- hov som svarar mot den faktiska förbruk- ningen år 1964 av olika sortiment och mot den förbrukning åren 1967 och 1970 som har beräknats med utgångspuhkt från bl. a. fullt kapacitetsutnyttjande inom skogsindu— strin.

Balanserna återger alltså ett tänkt, sta- tiskt förhållande mellan tillgång och behov av virke.

Genom att såväl utbuds- som efterfråge- sidan på virkesmarknaden präglas av kon- junkturbetonande växlingar är det emeller- tid mindre sannolikt att den hypotetiska balanssituation som redovisas för de enskil- da åren 1967 och 1970 kommer att över- ensstämma med den verkliga situationen på virkesmarknaden, vare sig i det enskilda om— rådet eller i landet som helhet.

I fråga om virkesbalansernas resultat knyts det största intresset till situationen år 1970.

Som sammanfattning för riket kan kon- stateras att virkestillgången medger fullt ut— nyttjande av den industrikapacitet som för- utsatts vid nämnda tidpunkt. Betydande skillnader föreligger emellertid mellan lan— dets norra och södra delar.

I den norra delen, industriområde I—III. erhålls full behovstäckning först med det starkaste avverkningsalternativets brutto- kvantiteter. Om sådan tillgång frånräknas, vars ekonomiska tillgänglighet och tekniska användbarhet måste ifrågasättas, framkom-

mer i detta alternativ ett barrvirkesunder- skott, som endast delvis kan uppvägas av ett överskott på lövvirke.

I den södra delen av landet, industriom- råde IV—VI, uppstår år 1970 betydande överskott, främst bestående av lövvirke, re- dan vid medelalternativet b — ett alterna- tiv som med hänsyn till Skogstillståndet i dessa områden får anses vara lågt. Brutto- tillgången behöver här inte reduceras för ekonomiskt och tekniskt tveksamma kvanti- teter i samma omfattning som längre norrut.

Den potentiella virkestillgången på längre sikt har ställts i delvis ny belysning genom de möjligheter att öka skogsproduktionen som har påvisats. Dessa möjligheter synes främst föreligga i södra och mellersta Sve- rige och i goda avsättningslägen.

För landet som helhet utgör »Virkesba- lanser 1967», enligt utredningens uppfatt- ning, underlag för en vad råvarubasen be- träffar positiv bedömning av skogsindustrins utvecklingsmöjligheter, såväl för den period som balanserna omfattar som på längre sikt. Skogsbrukets allmänna ekonomiska villkor blir dock avgörande för i vilken utsträck- ning de biologiska förutsättningarna kom- mer att utnyttjas.

• Sida 100
•  Original

• Sida 101
•  Original

Bilagor

• Sida 102
•  Original

• Sida 103
•  Original

BILAGA A

Av Nils-Erik Nilsson

A.] . Introduktion

Riksskogstaxeringen gör det möjligt att föl- ja skogstillgångarnas ändringar sedan 1920- talet.

Från år 1953 utförs riksskogstaxeringen i form av en årlig lågprocentig Stickprovs- undersökning, som täcker hela landet. Den- na taxering är kombinerad med en stubb- inventering, som avser att uppskatta avverk- ningen under föregående avverkningssäsong.

Virkesförråden per hektar skogsmark har successivt ökat, frånsett en nedgång under tjugu— och trettiotalen i Norrland. Speciellt stark har ökningen varit i södra Sverige, bl. a. tack vare hagmarkernas överförande till egentlig skogsmark och ökade skogsod- lingar.

Totala virkesförrådet har ökat från ca 1600 miljoner m3sk vid den första riks- skogstaxeringen (1923—1929) till ca 2200 milj. m3sk vid den tredje taxeringen (1953— 1962). Den årliga avverkningen har under huvuddelen av denna tidrymd fluktuerat kring nivån 40—50 milj. m3sk. En mera bee stämd uppåtriktad trend i avverkningarna har inte uppstått förrän under slutet av 1950- talet och början av 60-talet. då avverkningar- na under något enstaka år har överskridit 60 milj. mask.

A.2. Nuvarande skogstillstånd

Den beskrivning av skogstillståndet som re— dovisas i detta avsnitt avser att ge en all- män bakgrund till de avverkningsberäkning- ar, som redovisas i avsnitt A.3. Beskriv— ningen grundas huvudsakligen på resultaten

Avverkningsberäkningar

från 1953—1962 års riksskogstaxering -— den tredje riksskogstaxeringen. En mera fullständig redovisning av den tredje riks- skogstaxeringen har publicerats i- rapport nr 9 från institutionen för skogstaxering vid skogshögskolan (Arman, V. 1966. Riksskogs- taxeringen åren 1953—1962). För att i någon mån kompensera den nackdel, som ligger i att nuläget inte direkt kan beskrivas, redo- visas i avsnitt A.5 vissa analyser rörande skogstillståndets ändringar under åren 1953- 1966. I avsnitt A.2.5 redovisas jämförelser, som avser att belysa utvecklingen från tid— punkten för den första riksskogstaxeringen under 1920—talet.

A.2.1. Ägoslag Vid riksskogstaxeringen urskiljes. ägoslag enligt den redovisning, som lämnasi tabell A.11. [ fråga om redovisning för län och länsdelar hänvisas till tidigare nämnda rap- port nr 9. . .

Det ägoslag som i förstahand är av in- tresse är skogsmarken.

Hur definierar man då skogsmark? En- ligt skogsvårdslagen förstås med skogsmark sådan mark, som är lämplig för skogspro— duktion och som ej i väsentlig utsträckning nyttjas för annat ändamål. Den definition som tillämpas vid riksskogstaxeringen är av principiellt samma innebörd. Mark skall an- ses som skogsmark, dvs. vara lämpligför skogsproduktion om produktionsförmågan (boniteten) uppgår till minst én skogskubik- meter per hektar och år. .,

Den praktiska tillämpningen av denna

1 Tabellerna återfinnes efter texten med början på s. 160.

103

• Sida 104
•  Original

enkla definition är mera komplicerad och innebär reellt sett, att marker med en ak- tuell produktion som är betydligt lägre än en skogskubikmeter per hektar och år ändå klassas som skogsmark.

Av speciellt intresse är avgränsningen mellan skogsmark och fjällbarrskog. Fjäll- barrskog är en sammanfattande benämning på sådana skogbeväxta arealer mellan skogslandet och fjällen, där virkesproduk- tionen på grund av de klimatiska förhållan- dena är så nedsatt, att den genomsnittligt inte bedöms kunna uppgå till en skogsku- bikmeter per hektar och år. Det ligger i sakens natur att en gränsdragning efter be- dömd produktionsförmåga måste bli osä- ker och subjektiv. För att erhålla en så en- hetlig bedömning som möjligt ordnas årliga exkursioner för lagledarna, där man ger exempel på var gränsen bör bedömas ligga. Enligt den tillämpade praxisen betraktas ren björkskog av subalpin typ som fjäll- barrskog, och när det gäller barrskogen läggs gränsen på den nivå där barrträden börjar växa på så stort avstånd från varandra, att man inte längre kan betrakta dem som sam— manhängande bestånd. Frånvaron av stub- bar visar att glesheten inte beror på hugg- ningsingrepp. I ett gränsområde blir gräns— dragningen mellan skogsmark och fjällbarr- skog dock något flytande. Om man jämför ägoslagsfördelningen vid den första och tredje taxeringen inom industriområdena I— 111 sammantagna synes dock bedömningen vara ganska enhetlig.

Differensen i summa landareal samman- hänger med att vissa områden (bl. a. Stock-

Ägoslagsfördelning inom industriområde I—III Måttenhet: milj. ha

Ägoslag 1953—62 1923—29 Differens

1,64 16,15 0,61 4,53

1,60 16,25 0,41 4,76

+ 0,04 _ 0,10 + 0,20 — 0,23

Inägor Skogsmark Fjällbarrskog Myr

Berg och div. mark

Fjäll

0,59 5,61

Summa landareal 29,13

0,45 5,70

29,17

+ 0,14 _ 0,09

— 0,04

holms stad) ej ingår i den tredje riksskogs— taxeringen.

Gränsdragningen mellan skogsmark och inäga är även av intresse. Om brukningen av en inäga uppenbarligen har upphört och ej ens gräsproduktion längre tillvaratas förs marken vid taxeringen till skogsmark. Sam- ma sak gäller givetvis om sådana inägor, där skogskulturåtgärder redan vidtagits.

A.2.2. Skogsmark

Ägarförhållande/z

I tabell A.2 redovisas skogsmarkens fördel- ning på ägarkategorier enligt 1953—1962 års riksskogstaxering. Ang. definition av ägar- grupper, se underbilaga A.I.

Nuvarande ägarstruktur, erhållen genom utvecklingen under tidigare sekel, har varit mycket stabil under senaste decennier som en följd av lagstiftning, bl. a. bolagsförbuds— lagen av år 1925 och jordförvärvslagen av år 1947. En god översikt av den skogshisto— riska utvecklingen kan erhållas i uppsatser som ingår i domänverkets jubileumsskrift »Sveriges skogar under 100 år» (Stockholm 1959). Effekten av nyligen genomförda lätt— nader i lagstiftningen kan ännu ej bedömas.

De skilda ägarkategorierna skogsmarks— innehav mycket olika regionalt fördelade.

Som framgår av sammanställning på s. 105 ligger en betydande del av kronoskogar— na i övre Norrland. Bolagen äger relativt mest skogsmark i mellersta och södra Norr- land, medan andelen-övriga enskilda skogar i stort sett ökar från norr till söder.

I den skogspolitiska diskussionen används ofta begreppen storskogsbruk och små— skogsbruk. Om med storskogsbruk avses statsskogsbruk och bolagsskogsbruk och med småskogsbruk övrigt skogsbruk, kan man konstatera att storskogsbruket i stor utsträckning är beläget i Norrland och små— skogsbruket till övervägande del i södra Sverige.

Storskogsbruker gynnas som namnet sä— ger av stora brukningsenheter som under— lättar mekanisering, även om den ofta före— kommande splittringen på många och lång— smala skiften är besvärande.

• Sida 105
•  Original

"Skogsmarkens fördelning på ägargrupper Måttenhet: procent

Övriga allmänna

Industriområde Kronan

Övriga

Aktiebolag enskilda

I 31 II 6 III 11 IV 6 V 7 VI 6

26 38 ' 100 48 42 100 32 48 100 24 65 100 10 75 100

6 83 100

Riket 19

25 51 100

Storskogsbruket i Norrland missgynnas å andra sidan av de biologiskt-klimatiska för- utsättningarna för skogsbruk. Volympro- duktionen per hektar är i norra Sverige lägre, dimensionsutvecklingen mera ogynn-

/' Areal 32% Volym 18% Vörde 13%

Areal 34% Volym 297-: Värde 27%

34% Volym 53% Värde 60%

Figur A.] . Regionala i'ariatianeri skogsproduktio- nen enligt beräkningar grundade på riksskogstaxeringens produktionsöver- sikter. Procentlalen anger resp. lands— dels andel av rikets totala skogsmarks- areal, produkrionsförmåga i volym och i värde

sam och avsättningsläget ofta dåligt. Figur A.l avser att belysa relationerna mellan skogsmarksareal och skogsproduktionens värde i olika delar av landet. (Se Nilsson, N.-E. Regionala variationer i skogsproduk- tionen. Svensk Lantmäteritidskrift, 1966: 1.)

Småskogsbruker är alltså genom förskjut- ningen mot söder mera gynnat vad beträffar de naturliga förutsättningarna för skogspro- duktion (primärproduktion), men är starkt missgynnat av att brukningsenheterna är små. Nedanstående sammanställning har hämtats från »Jordbrukets skogsmarksinne- hav» (Statistiska Meddelanden, J 1964: 31) och anger antal bruksenheter inom jord- bruket fördelade efter storleken på skogs- marksinnehavet samt motsvarande totala skogsmarksareal fördelad på storleksklasser.

Storleksklass hektar

Skogsmarksareal

Antal milj. ha %

( 10 10— 25 25— 50 50—100

100—200 200—400 >400 Enheter utan skog

83 300 69 100 55 400 35 100 15 200

4 700 1 600

81 200 Alla 345 600

Skogsmarkens bonitet

Skogsmarkens godhetsgrad eller bonitet an— ges genom ett klassificeringssystem, som konstruerats av Tor Jonson och som date- rar sig ända från år 1914. Boniteringen är avsedd att karakterisera skogsmarkens

• Sida 106
•  Original

produktionsförmåga och sker med hjälp av tabeller, som har ingång efter beståndets me- delhöjd och ålder. Tabellerna gäller endast för någorlunda likåldriga och med låggall- ring skötta skogar, varför boniteringen i stor utsträckning utgör en subjektiv bedömning.

Jonsons system har åtta klasser beteckna- de med romerska siffror. Bonitet I anger den bästa bonitetsklassen och bonitet VIII den sämsta. Ursprungligen ingick även fjällbarr- skog i boniteringssystemet och betecknades då med bonitet IX. Jonson angav även vil- ken genomsnittlig produktion, som skulle kunna erhållas vid 100 års omloppstid un- der ideala beståndsbetingelser, och avsåg att systemet för praktiskt bruk skulle kunna användas över hela landet. Erfarenheten och produktionsundersökningar har emellertid visat, att produktionsförmågan i en viss bonitetsklass varierar avsevärt från norr till söder. Boniteringssystemet bör därför i förs- ta hand endast utnyttjas för jämförelser inom områden med jämförliga klimatförhållan- den. Härtill kommer att boniteringssystemet, på det sätt det används, inte utgör ett ren— odlat system för ståndortsklassificering,utan influeras av de aktuella beståndens beskaf- fenhet. I extrema klimatlägen. där höjd och ålder sällan ger tillräcklig ledning, sker boni- teringen i fält efter mycket subjektiva grun- der under hänsynstagande till bl. a. bestån- dens sämre förmåga att sluta sig. I södra de- larna av landet varierar ofta produktionsför- mågan starkt med trädslaget, varför en boni- tering efter befintligt trädslag kan ge avse- värt lägre bonitet än om bonitering sker efter bästa trädslag (gran). Även i Norrland före- kommer problemet med att tall och gran ger olika bonitet, och där kan ett trädslags- utbyte i motsatt riktning, från gran till tall, ibland väntas ge bonitetshöjningar på en bonitetsklass eller mer.

På grund av svagheterna i boniterings- systemet har detta under många år utsatts för stark kritik från skogsfolk i praktiken. Försök som gjorts att introducera en bonite- ring grundad på beståndens övre höjd och ålder i brösthöjd har strandat på att dessa velat erhålla ett system. som både anger den optimala produktionsförmågan hos ståndor-

ten och produktionsförmågan hos det befint— liga beståndet. men som ändå är enkelt i sin praktiska utformning och helst kompletterat med en möjlighet att bonitera efter markve- getationen i de fall marken saknar skogsbe- stånd. Bortsett från att möjligheterna till gödsling och rasförädling medfört att be- greppet optimal produktionsförmåga blivit ett än mera relativt begrepp än tidigare vad beträffar volymproduktion. och volympro- duktionen som sådan ett otillräckligt krite- rium i den praktiska tillämpningen, måste de refererade kraven på ett kommande bonite- ringssystem sammanhänga med en övertro på skogsforskningens möjligheter. Klart är emellertid att det föreligger goda möjligheter att nu införa ett system. som är bättre än det gamla. Sedan flera år tillbaka utförs vid riksskogstaxeringen en särskild bonitetsbe- stämning grundad på de tio procent grövsta trädens medelhöjd och ålder i brösthöjd i avsikt att underlätta en övergång till bonite- ring efter övre höjd enligt det förslag, som framlagts av institutionen för skogsproduk— tion vid skogshögskolan (Carbonnier, Ch. PM angående bonitering av skogsmark. Sve— riges Skogsvårdsförbunds tidskrift, 1966: 6). Vid denna institution har bonitering grundad på övre höjd tillämpats sedan mitten av l940-talet. Vid riksskogstaxeringen har Jon- sons boniteringssystem bibehållits, men un- der betonande av att boniteringen endast syftar till en indelning av skogsmarken i olika klasser. Produktionsförmågan eller rät- tare den aktuella produktionen i dessa klas- ser har sedan studerats genom analys av för- råd och tillväxt i olika åldersklasser och sammanställts i form av s.k. produktions- översikter. Riksskogstaxeringens produk- tionsöversikter (Nilsson, N.-E. 1961. Medd. från St. skogsforskningsinst. Bd 50: ]) grun— das på analyser av den andra riksskogstaxe- ringen 1938—1952.

Som framgått har Jonsons boniteringssy— stem både teoretiska och praktiska svaghe- ter och har sin huvudsakliga betydelse när det gäller att jämföra skogsmark inom samma klimatområde. Om man trots sub— jektiviteten kan hålla en någorlunda enhet- lig boniteringsnivå, kan bonitetsklassifice—

• Sida 107
•  Original

ringen utnyttjas även för ingång i erfaren- hetstabeller av olika slag —— exempelvis de tidigare nämnda produktionsöversikterna. Fortgående jämförelser av boniteringsnivån vid riksskogstaxeringen visar, att det har va- rit möjligt att etablera en ganska god sta- bilitet i bonitetsbedömningarna. En succes- siv. inte helt omedveten höjning av bonitets— nivån har dock erhållits.

Boniteringen som sådan ger alltså inte någon direkt skattning av den praktiska pro- duktionsnivå, som skulle kunna erhållas i olika bonitetsklasser. De produktionsöver- sikter, som sammanställts för den i sluten— hetshänseende bättre hälften av arealen, bör dock kunna ge en viss uppfattning härom. Om man nämligen uppfattar produktions- översikterna som utvecklingsföljder och be- räknar medelproduktionen vid viss angiven växttid erhålles ett produktionsmått, som torde ge en bättre uppfattning om produk- tionsförmågan än vad den Jonsonska ideal- boniteten ger. I sammanställningen nedan anges för olika bonitetsklasser medelpro- duktionen i mask per hektar och år enligt riksskogstaxeringens produktionsöversikter för den i slutenhetshänseende bättre hälften av arealen inom tillväxtområde I—VI. (Vad beträffar indelningen i tillväxtområden, se avsnitt A.3.2.) Medelproduktionen har be- räknats vid en växttid av 120 år i tillväxt- område I—II, 100 år i tillväxtområde III och 80 år i tillväxtområde IV—VI. Ideal- boniteten i mask per hektar och år har an- givits inom parentes.

Tabellvärdena grundas i tillväxtområde I—III på genomsnitt för samtliga trädbe-

stånd, i område IV—V på barrblandskogar och blandade barr- och lövskogar samt i område VI på granskogar.

Som framgår av tabellen är den beräk- nade medelproduktionen ungefär 10% lägre i tillväxtområde I än i tillväxtområde 11 inom samma bonitetsklass och produk- tionsnivån är dessutom betydligt lägre än den nivå idealboniteten anger. I tillväxtom- råde lII—V varierar den redovisade produk- tionsnivån något, men stämmer ganska väl med idealboniteten, medan nivån i område VI ligger inte obetydligt högre än ideal- boniteten.

Med gjorda reservationer för jämförbar— heten mellan norr och söder redovisas i ta— bell A.3 skogsmarkens fördelning på boni- tetsklasser inom ägargrupper och industri- områden. En mera detaljerad redovisning på mindre områden finns i rapport nr 9.

Skogsmarkens fördelning på åldersklasser I tabell A.4 redovisas skogsmarkens fördel— ning på åldersklasser inom ägargrupper och industriområden. Redovisningen avser lik- som alla övriga resultat från den tredje riksskogstaxeringen medelförhållanden un- der perioden 1953—1962. Viss åldersför- skjutning har ägt rum fram till nu jämfört med det redovisade tillståndet och dessutom har slutavverkningar under perioden över— fört arealer från gammal skog till kalmark eller ungskog.

En belysning av hur mycket denna för- skjutning har ändrat åldersklassfördelningen under perioden har erhållits genom en ål— dersframskrivning från respektive taxeringsår

Mede/produktion enligt riksskogstaxeringens praduk!ionsörersikrer

Måttenhet: mask/ha och år

Bonitetsklass

I II (10,5) (8,0)

III Tillväxtområde (6,0)

VIII (1.2)

VII (1,8)

TI TII TlII TIV TV TVI

1,2 1,3

• Sida 108
•  Original

till år 1962 av samtliga provytor i Norrbot- tens län. Härvid har slutavverkning förut- satts av lika stor yta gammal skog som en- ligt stubbinventeringen slutavverkats under perioden. Resultatet av den hypotetiska ål— dersframskrivningen redovisas i tabell A.5. I tabellen har området ovanför den s.k. skogsodlingsgränsen redovisats för sig. Som närmare motiveras i avsnitt A.3, har detta område i avverkningsberäkningarna betrak- tats som ett geografiskt redovisningsområde. »Skogsodlingsgränsen» uppdrogs i början av 1950-talet av domänverket över kronomar- kerna. Denna gräns är övervägande biolo- giskt betingad, men avsättningsförhållande- na har spelat in och drivningstekniska syn- punkter har ofta bestämt den praktiska gränsdragningen i detaljerna. Skogsodlings- gränsen avskiljer de ekonomiskt och biolo- giskt sämsta markerna, där som regel var- ken föryngringshuggningar eller investering— ar för skogens förnyelse får förekomma (Domänverkets reglementssamling Å 4: 12).

Skogsodlingsgränsen existerar alltså som en investeringsgräns endast på kronans sko- gar. Självfallet är det dock av värde att kunna särskilja sådana biologiskt och eko— nomiskt problematiska marker även hos de

% LAPPMARKEN OS LAPPMARKEN

övriga ägargrupperna, varför skogsodlings- gränsen vid riksskogstaxeringen schablon— mässigt uppdragits såsom en redovisnings- gräns över de marker som är belägna mel- lan kronomarkerna.

Som framgår av tabell A.5 och den grafiska representationen i figur A.2 har det enligt den hypotetiska framskrivningen in- träffat mycket stora förskjutningar på kro- noskogarna i lappmarken nedan skogsod- lingsgränsen och i kustlandet. Detta sam- manhänger med att man på kronoskogar under den aktuella perioden satsat hårt på slutavverkning av gamla och glesa bestånd. En närmare analys grundad på stubbinven— teringen har visat, att Slutavverkningsytan per år varit ca 1,6 % av skogsmarks- arealen i lappmarken och 1,7 % i kustlan- det. Slutavverkningsytan har därför varit större än den som förutsatts även i det mest extrema slutavverkningsalternativet i avverk- ningsberäkningarna i avsnitt A.3. Detta mås- te med nödvändighet observeras vid bedöm— ning av nämnda beräkningar, som grundas på medeltillståndet under perioden. Vad be- träffar övriga skogar har slutavverknings- arealen ökat, men är relativt sett lägre än på kronoskogar. Slutavverkningsytan på icke

KUSTLANDET

GO Kronoskogor

äääåäääääääää

SNÄÄäääSäåäå

ssssssss

D-I

x

Aldersklosser

Figur A.2. Skogsmarksareal i Norrbottens län fördelad på åldersklasser, dels enligt genomsnitt för riks- skogstaxeringen åren 1953—1962, dels enligt en beräknad åldersklassfördelning år 1962

• Sida 109
•  Original

kronoskog under redovisningsperioden har dock uppgått till ca 1,2 % per år i Norrbot- tens lappmark nedan skogsodlingsgränsen, men till endast 0,8 % per år i kustlandet. Ovan skogsodlingsgränsen har ändringarna varit obetydliga. Slutavverkningsytan på kronoskog har utgjort ca 0,1 % per år och på icke kronoskog 0,8 % per år.

Skogsmarkens fördelning på huggnings— . klasser

Huggningsklasserna utgör en indelning i be- handlingsklasser med hänsyn till bedömd åtgärd vid nästa huggningsingrepp. En de- finition av huggningsklasserna redovisas i underbilaga A.I. I korthet har huggnings- klasserna följande innebörd:

A Kalmark. Slutenheten (0,3. Bl Plantskog med medelhöjd (1,3 m. BZ Ungskog där nästa huggningsingrepp be- döms bli röjning. C Yngre gallringsskog, där nästa huggning bedöms ske i form av gallring, som hu- vudsakligen ger massaved. Dl Äldre gallringsskog. Nästa huggning be- döms bli gallring, som huvudsakligen ger timmerutbyte. DZ Äldre skog. Valfrihet föreligger att an— tingen gallra eller slutavverka. D3 Slutavverkningsskog. E Tras- och skräpskog som bör slutavver- kas.

Indelningen i huggningsklasser är grund- läggande för avverkningsberäkningarna, och en mera ingående beskrivning av tillståndet i huggningsklasserna redovisas därför i av— snitt A.3. I tabell A.3 redovisas för olika ägargrupper skogsmarksarealens procentuel- la fördelning på huggningsklasser. En mera detaljerad redovisning finns i rapport nr 9.

I tabell A.6, som utgör ett utdrag ur ta— bell 7 i rapport nr 9, redovisas för samtliga ägargrupper arealomfattningen av de olika huggningsklasserna i absoluta tal, samt inom varje huggningsklass arealens fördelning med avseende på beståndens slutenhetsgrad. Av tabellen framgår att slutenheten är gan- ska hög i gallringshuggningsklasserna (BZ, C och DI). I samtliga dessa har ungefär

halva arealen en slutenhet av 0,7 eller mer. I slutavverkningshuggningsklasserna (D3 och E) är slutenheten i norra Sverige genom— snittligt mycket låg. Förhållandet är givetvis mest accentuerat i huggningsklass E, men även D3 innehåller stora arealer med myc— ket låg slutenhet. Vissa delar av huggnings- klasserna D3 och E torde tidigare ha utgjort praktiskt taget kalmark med kvarlämnade beståndsrester, som sedan successivt vuxit upp till massaslutenhet 0,3 eller 0,4. I södra Sverige är slutenheten vanligen hög i hugg- ningsklass D3, men givetvis låg i huggnings- klass E.

A.2.3. Virkesförråd

Det totala virkesförrådet i riket uppgick vid den första riksskogstaxeringen till ca 1,6 miljarder m3sk, vid den andra taxeringen till 1,9 miljarder och vid mitten av perioden 1953—1962 till ca 2,2 miljarder m3sk. Med hänsyn till den ökning av avverkningarna som ägt rum under senare år är det av stort intresse att försöka konstatera huruvida den— na förrådsökning fortfarande pågår. En översiktlig analys härav redovisas i avsnitt A.5.

Tabell A.7, som hämtats från rapport 9, innehåller en översiktlig redovisning av hur det totala virkesförrådet samt grundytan på bark har ändrats mellan den andra och den tredje riksskogstaxeringen. Ändringen har även uttryckts såsom en procentuell årlig differens. Som framgår av tabellen har vir- kesförrådet ökat, och det framgår även att ökningen har varit särskilt markant i södra Sverige. Västmanlands län utgör ett undan- tag, vilket huvudsakligen torde samman- hänga med stormfällningarna i januari 1954, men kan även till en del vara en medelfels— effekt.

Förrådets fördelning på trädslag och diameterklasser

Tabell A.8 innehåller en översiktlig sam- manställning av förrådets fördelning på trädslag och diameterklasser. Virkesförrå— dets sammansättning av olika trädslag är i stort sett oförändrad sedan den andra riks-

• Sida 110
•  Original

Virkesförrådets procentuella fördelning på trädslag

Norrlandslånen Trädslag

Svealandslänen 2:a tax. 3:e tax. 2:a tax. 3:e tax. 2:a tax.

Götalandslänen Hela riket 3:e tax. 2:a tax. 3:e tax.

Tall Gran Löv

39 44 17

100

41 44 15

100

43 46 1 1

Alla 100

skogstaxeringen, vilket framgår av samman- ställningen ovan avseende förrådet på samt- liga ägoslag procentuellt fördelat på tall. gran och löv.

Beträffande dimensionssammansättningen visar den tredje taxeringen högre procentuell andel grovskog än den föregående. Detta framgår av sammanställning nedan.

Virkes förråd inom huggningsklasser I tabell A.9 redovisas det uppskattade vir- kesförrådet per hektar inom skilda hugg- ningsklasser. Av redovisningen framgår att virkesförrådet i en huggningsklass i stort sett är detsamma hos alla ägargrupper. De skill- nader som föreligger i länsmedeltal i Norr- bottens län hänger samman med skillnader- na mellan lappmark och kustland. Krono- skogar och övriga allmänna skogar, som till övervägande del är belägna i lappmarken,

40 44 16

100

40 45 1 5

100

43 45 12

100

40 42 18

100

37 45 18

100

har en tendens till lägre virkesförråd än andra skogar. Samma gäller för Kopparbergs län, där medeltalet för de allmänna skogar- na dras ned av de låga förråden på de svaga markerna i Särna och Idre.

I rapport nr 9, tabell 9, har stamantalet per hektar redovisats med fördelning på barrskog och lövskog samt på diameterklass- grupper, dels för huggningsklasserna BZ och C, D], DZ och D3, dels som genom- snitt för samtliga klasser (A—E). Av redo- visningen framgår, att det i genomsnitt finns ett mycket stort antal småträd under 10 cm i samtliga huggningsklasser. Skillnaden mel- lan sammanställningar byggda på riksskogs- taxeringens genomsnitt och produktionsta- beller grundade på skötta försöksytor är i detta avseende markant. Den stora före- komsten av småträd i äldre skog torde vara ett uttryck för eftersatta röjningar och gall- ringar.

Virkesförrådets procentuella fördelning på diameterklasser

Norrlandslänen 2:a 3 :e tax. tax.

Diam. vid brh. cm

2:a

Trädslag tax.

Svealandslänen Hela riket

2:a 3 :e tax. tax.

Götalandslänen 2:a 3 :e tax. tax.

3 :e tax.

Tall 0—14,9 15—24,9 25+

25 43 32

21 44 35

19 41 40

16 41 43

14 36 50

1 2 34 54

20 41 39

18 40 42

Alla 100 100 100 0—14,9 15—24,9 25+

39 41 20

36 42 22

31 45 24

100 100 100 100 100

27 45 28

23 42 35

21 39 40

33 43 24

30 42 28

Alla 100 100 100 0—14,9 15—24,9 25+

58 61 32 30 10 9

52 35 13

100 100 100 100 100

45 38 17

39 36 25

34 35 31

51 34 15

50 33 17

Alla 100 100 100 100 100 100 100 100

• Sida 111
•  Original

Den nedsatta gagnvirkesproduktion, som är en följd härav, belyses av den stora an- delen klenskog enligt avverkningsberäkning- arna i avsnitt A.3. De lönsamhetsmässiga konsekvenserna av klendimensionsproduk- tionen belyses av kostnadsberäkningar i bi- laga B samt av den stora volymen kvarläm- nade småträd i avverkningarna enligt redo- visningen i avsnitt A.4.

Virkesförråd inom åldersklasser

Som en motsvarighet till tabell A.9 redovi- sas i tabell A.10 virkesförrådet per hektar inom skilda åldersklasser. Den tidigare kon- staterade förekomsten av stora arealer äldre skog med låg slutenhet återspeglas i tabell A.10 i form av låga virkesförråd per hektar i den äldsta skogen.

Som framgår av tabellen har i Norrland åldersklass V (81—100 år) de högsta för- råden per hektar. Tabellen ger alltså en be- lysning av den utglesning som ägt rum i äldre bestånd genom upprepade genom- buggningar.

A.2.4. Tillväxt

I tabell A.11 redovisas den årliga tillväxten på skogsmark för förrådet från 0 cm. Till- växten är beräknad med ledning av tillväxt- procenter härledda ur provträdsmaterialet från 1953—1960 års taxeringar. Procentta- len har baserats på tillväxten i medeltal för en femårsperiod närmast före taxeringstill— fället och beräknats för tall, gran och löv- träd. Tillväxten har justerats till normal- klimat (se avsnitt A.25).

I jämförelse med den nu beräknade till- växten, ca 78 milj. mäsk, redovisades vid 1938—1952 års taxeringar ca 63 milj. Jäm- förelsen är dock mycket approximativ, då tillväxten hänför sig till olika perioder och någon justering till normalklimat av den be- räknade tillväxten vid den andra riksskogs- taxeringen ej har gjorts.

Otvivelaktigt har dock tillväxten i våra skogar ökat starkt. I nästa avsnitt redovisas en särskild tillväxtanalys, som avser att be- lysa orsakerna till tillväxtökningen. Analy- sen har utförts för Norrbottens och Öster—

götlands län i form av en jämförelse mellan tillväxtuppskattningarna vid den första och vid den tredje riksskogstaxeringen.

A.2.S. En tillväxtanalys Allmänt om tillväxtberäkningar

Med tillväxt hos ett enskilt träd avser man stamvolymens ökning under en viss period, dvs. skillnaden mellan slutvolym och begyn- nelsevolym. Primärt avser tillväxtberäkning- arna vanligen volymen under bark. Genom att beräkna tillväxten hos representativt val- da provträd kan sedan tillväxten beräknas för totala virkesförrådet. Man bör skilja mellan tillväxtberäkningar, som avser att visa hur stor tillväxten varit under en viss förfluten period (avsatt tillväxt), och beräk- ningar som avser att visa hur stor tillväxten sannolikt kommer att bli under en kom- mande period (väntad tillväxt). Den avsatta tillväxten under en viss period kan i hög grad påverkas av om perioden varit kli- matiskt gynnsam eller ej. För att uppskatt- ningen av den avsatta tillväxten skall ge en bättre uppfattning om den tillväxt som kan väntas under en följande period, brukar man numera försöka räkna om den till att mot- svara genomsnittliga klimatförhållanden (kli- matjusterad tillväxt).

Metoderna för tillväxtberäkning har änd— rats en del under den tid som förflutit mel- lan den första och den tredje riksskogstaxe- ringen. Genom särskilda undersökningar vet vi emellertid att metoderna i stort sett ger jämförliga resultat.

Til/växtens årsvariationer-

Som nämnts varierar tillväxten starkt år från år på grund av, som man anser, i hu- vudsak klimatiska faktorer. Som ett approxi- mativt mått på årsvariationerna brukar man använda det s.k. årsringsindex, som anger förhållandet mellan medelårsringsbredden ett visst är och normal medelårsringsbredd. Med normal medelårsringsbredd (årsrings- index=100) menar man genomsnittlig års- ringsbredd under en viss undersökningspe- riod, som bör vara relativt lång.

• Sida 112
•  Original

)

,...»!

lll/

l/

b..!

50

1902 06 10 14 18 22 25 30 BL 38 1.2 LG 50

Figur A.3. Årsringsindex åren 1902—1963 för gran och tull, Norrbottens kustland

Undersökningar av årsringsvariationerna har bedrivits under många år såsom en vik- tig del av den skogliga produktionsforsk- ningen. Efter tillkomsten av den tredje riks- skogstaxeringen år 1953 kan även årsrings— index för regionala områden beräknas med hjälp av riksskogstaxeringens provträdsma- terial. Som exempel härpå redovisas i figur A.3 årsringsindex för gran och tall i Norr- bottens kustland under perioden 1902—1963.

Som framgår av figuren växlar perioder av goda och dåliga växtår med varandra. Den tillväxtperiod som undersökts vid den första riksskogstaxeringen, nämligen tioårs- perioden 1916—1925, råkade vara i tillväxt- hänseende speciellt gynnsam. Medelårsrings- index uppgår för tall till 116 och för gran till 110, vilket alltså innebär att tillväxten hos tall under denna tid var ca 16 % högre än »normal» tillväxt och tillväxten hos gran ca 10 % högre. Vid jämförelse på normal— nivå med senare tillväxtberäkningar måste därför en mot årsringsindex svarande reduk- tion av tillväxten utföras.

Tillväxtens åldersberoende Tillväxten hos skogsbestånd varierar på ett karakteristiskt sätt med åldern. Den årliga tillväxten, uttryckt i procent av virkesförrå- det, kan hos unga bestånd uppgå till 10 % eller mer, men sjunker mycket snabbt då virkesförrådet per hektar ökar. Hos mycket gamla bestånd kan tillväxten utgöra mindre än 1 % av förrådet. Figur A.4 anger den ge- nomsnittliga tillväxtprocenten vid olika åld- rar vid första och tredje riksskogstaxeringen. Av figuren framgår att tillväxtprocenten vid den tredje taxeringen genomsnittligt ligger högre än vid den första taxeringen. I de yngsta åldrarna har den första taxeringen givit en högre tillväxtprocent än den tredje taxeringen. Denna skillnad är dock inte reell utan sammanhänger med den vid denna tid tillämpade beräkningsmetoden för småträd, som gav icke obetydliga överskattningar. Enär småträden utgör en mycket ringa del av det totala virkesförrådet, spelar emeller- tid denna överskattning inte någon nämn- värd roll.

• Sida 113
•  Original

i | . | I | I I 30 50 70 90 110 130 150 170

Ålder (år)

”LV/lf | | | | | | | 30 50 _ 90 110 130 150 170 Alder (år)

Figur A.4. Tillväxtprocent för gran och roll vid första och tredje riksskogstaxeringen (1925 resp. 1953—

1960), Norrbottens kustland Procenttalen år klimatjusterade

Tillväxten per hektar ökar till en början med stigande ålder, når småningom ett maximum och sjunker sedan sakta.

Tillväxten är således starkt beroende av virkesförrådets ålderssammansättning - ett förhållande som måste beaktas vid planlägg- ning av skogsskötseln på längre sikt. Den ekonomiska aspekten av tillväxtens åldersbe- roende beskrives dock bättre om man ut- trycker tillväxten i form av en värdetillväxt i kronor per hektar i stället för en volym- tillväxt i kubikmeter. Liksom volymtillväx- ten avtar värdetillväxten småningom med stigande ålder. Om man sätter värdetillväx- ten i relation till det utnyttjande kapitalets storlek (rotvärde + markvärde) erhåller man ett uttryck för beståndets förräntning. Ett

kriterium på ett bestånd har uppnått optimal omloppstid är att förräntningen sjunkit till en nivå, som svarar mot det rän- tekrav man har. Om räntekravet är lågt blir den optimala omloppstiden lång, medan ett högt räntekrav ger en kort optimal om- loppstid. Som bekant baseras skogsvårds- lagens föreskrifter rörande utvecklingsbar skog på ett lönsamhetskriterium av här an- givet slag. Det kan vara av intresse att åter- ge de exempel på slutåldrar (växttider), som anges i Skogsstyrelsens reviderade anvisning- ar gällande från 1 maj 1964 rörande tillämp- ningen av skogsvårdslagen (se nedan). Den lägre åldern gäller vid hög prisre- lation (1: 0,8), dvs. då det är liten skillnad i värde mellan timmer- och massavedsskog.

Exempel på slutåldrar i anvisningarna till skogsvårdslagen

Bonitet

Tillväxtområde 111

V VI VII

90—110 80— 95 75— 95 70— 90 70—— 85 65— 75

SOU 1968: 9

110—130 100—125 95—120 85—115 80—1 10 75—100

120—150 135—140 100—135 95—125 85—1 15 80—1 10

130—160 120—150 110—140 100—130 95—125 95—115

• Sida 114
•  Original

Den högre åldern gäller vid låg prisrela- tion (1: 0,4), dvs. då det är stor skillnad i värde mellan timmer- och massavedsskog.

T illväxtens ändringar mellan första och tredje riksskogstaxeringen

Som framgått ovan var den period, som till- växtberäknades vid den första riksskogstaxe- ringen, synnerligen gynnsam i klimatiskt hänseende i Norrbottens kustland. Den till- växt, som då uppskattades, gav en alltför positiv uppfattning om den tillväxt, som kunde väntas framöver. Med nuvarande vet- skap skulle det emellertid ha varit möjligt att justera den uppskattade tillväxten till >>normalklimat>>. En intressant frågeställning är, i vilken mån klimatjusterade tillväxtpro- center, uppskattade vid den första riksskogs- taxeringen, skulle kunnat ge en någorlunda riktig uppskattning av den nuvarande årliga tillväxten. Frågeställningen är av intresse in- te minst då man försöker bedöma vilka möj- ligheter, som nu föreligger att under vissa givna förutsättningar beträffande skogssköt- seln uppskatta tillväxten i framtiden (se av- snitt A.3.9).

Genom att tillämpa tillväxtprocenterna från den första riksskogstaxeringen på nu— varande förråd med dess ålderssammansätt- ning kan man erhålla en tillväxtjämförelse, som belyser frågan.

Skillnaden i tillväxt mellan taxeringar- na kan härigenom uppdelas i tre kompo- nenter, som är hänförliga till ändringar i virkesförrådets storlek, dess ålderssam— mansättning och tillväxtprocent. Förfaran— det bygger på följande schematiska resone- mang. Vi förutsätter först att förrådets stor— lek ändrats, men att åldersfördelning och tillväxtprocent varit oförändrade. Förråds- ändringen ger då ett tillskott i tillväxt (po— sitivt eller negativt) som är direkt proportio- nellt mot ändringens storlek. Vi förutsätter därefter att även ålderssammansättningen ändrats. Nuvarande förråd med dess ålders- sammansättning multiplicerade med första taxeringens tillväxtprocenter ger då tillväx- tens storlek och följaktligen även den sam- lade effekten av förrådsändring och ålders- ändring. Genom byte till de nya tillväxt-

114

procenterna erhålles slutligen ett ytterligare tillskott, som är att hänföra till ändringarna i tillväxtprocent.

Resultatet av en sålunda utförd tillväxt- jämförelse finns redovisad i tablåerna på s. 115.

Av jämförelsen framgår att tillväxten i Norrbottens lappmark ökat från 1,76 milj. m3sk år 1926 till 2,62 milj. åren 1953— 1962. Av ökningen är 0,05 milj. n13sk hän- förliga till förrådsökning, hela 0,56 milj. m3sk till åldersändring (yngre bestånd) var— jämte 0,25 milj. m3sk är hänförliga till hög- re tillväxtprocent. I Norrbottens kustland har tillväxten ökat från 2,75 milj. m3sk till 3,53 milj.; 0,22 milj. mask är hänförliga till förrådsändring, 0,26 milj. m3sk till ålders- ändring och hela 0,30 milj. m3sk till högre tillväxtprocent. I Östergötlands län har till- växten ökat från 1,94 milj. m3sk år 1927 till 2,83 milj. åren 1953—1962. Av ändringen är inte mindre än 0,69 milj. mäsk hänförliga till den stora förrådsökningen. I motsats till förhållandet i Norrbottens län har förrådet blivit något äldre, vilket skulle ha orsakat en minskning av tillväxten med 0,05 milj. mask under i övrigt oförändrade förhållan- den. Ändringsorsaken >>högre tillväxtpro- cent» har givit en ökning med 0,33 milj. m3sk. Det framgår av analysen att höjning— en av tillväxtprocenterna i runt tal motsva- rar 10 % av den nuvarande tillväxten och 15 % av tillväxten enligt den första taxe- ringen.

Ändringsorsaken >>högre tillväxtprocent» bör kommenteras något. I en preliminär och mera schablonartad beräkning, som redo- visades i ett föredrag på Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien år 1964, benämndes denna ändringsorsak »annan orsak». Beräk- ningstekniken ger inte svar på vad som givit de högre tillväxtprocenterna. Det är emellertid ganska uppenbart, att det är fråga om en skogsskötseleffekt. Vid gallringarna — om än utförda i sparsam omfattning — har träd med låg eller ingen tillväxt huggits bort, varigenom den genomsnittliga tillväxt— procenten hos det kvarvarande förrådet höjts. Höjningen motsvarar i stort sett en halv bonitetsklass i Jonsons boniterings-

SOU 1968: 9

• Sida 115
•  Original

Område

Norrbottens lappmark Areal, 1 000 hektar Förråd, milj. mask

Tall Gran Löv

Alla

Tillväxt alla trädslag, milj. mask Tillväxtprocent i genomsnitt

Norrbottens kustland Areal, 1 000 hektar Förråd, milj. mask

Tall Gran Löv

Alla

Tillväxt alla trädslag, milj. mask Tillväxtprocent i genomsnitt

Östergötlands län Areal, 1 000 hektar Förråd, milj. m3$k

Tall Gran Löv

Alla

Tillväxt alla trädslag, milj. mask Tillväxtprocent i genomsnitt

Orsak till tillväxtändring (milj. mask )

Högre Tillväxt F örråds- Ålders- tillväxt- Område Trädslag l:a tax.1 ändring ändring procent

Norrbottens Tall 0,97 + 0,07 + 0,36 lappmark Gran 0,51 — 0,07 + 0,12 Löv 0,28 + 0,05 + 0,08

1,76 + 0,05 + 0,56

Norrbottens 1,43 + 0,27 + 0,10 kustland 0,65 —0,09 + 0,10 0,67 + 0,04 + 0,06

Alla 2,75 + 0,22 + 0,26

Östergötlands län Alla 1,94 + 0,69 —0,05

¹ År 1927 i Norrbottens län och år 1927 i Östergötlands län. 2 Medeltal för åren 1953—1962.

SOU 1968: 9

• Sida 116
•  Original

system. Av tidsskäl har analyser för andra områden av landet inte kunnat utföras, men det är ingenting som motsäger att en så- dan ökning ägt rum i hela landet.

A.3. Bruttoavverkningsberäkningar

A.3.1. Introduktion

Ett av de mest väsentliga syftena med riks- skogstaxeringen är att ge underlag för be- räkningar och bedömningar rörande de framtida avverkningsmöjligheterna. Det vore givetvis önskvärt, att man kunde göra rea- listiska långtidsprognoser över de sannolika framtida verkliga avverkningsbeloppen. Med hänsyn till alla osäkra element, inte minst på efterfrågesidan, skulle dock en prognos av detta slag ha ett mycket begränsat värde. Utvecklingen på längre sikt är starkt bero- ende av hur stora avverkningar, som verk- ligen kommer att utföras samt av det sätt på vilket skogen i övrigt sköts. På grund härav måste kalkylerna grundas på precise- rade förutsättningar beträffande skogssköt- seln. Man kan då inte längre tala om en prognos i egentlig mening utan bör hellre använda uttrycket avverkningsberäkning.

På grund av skäl, som nu anförts, är be- räkningar för långa perioder av begränsat värde. I samma mån som den verkliga ut- vecklingen avviker från beräkningarna för- lorar dessa sitt värde. De bör därför göras om med korta mellanrum, exempelvis vart femte år.

De föreliggande beräkningarna avser i norra Sverige två tioårsperioder och i södra Sverige två femårsperioder.

Eftersom det är angeläget att kunna be- lysa, hur stor avverkningen blir vid varie- rande förutsättningar i fråga om skogssköt- seln, upprättas beräkningar för olika alter- nativ.

Målsättningen för beräkningarna är allt- så att ange storleken och beskaffenheten av det virkesutfall, som kan förväntas vid en på visst sätt angiven beståndsbehandling.

Primärt är beräkningarna av bruttokarak-

tår och tar inte hänsyn till om virket är ekonomiskt tillgängligt eller utnyttjbart.

Med hänsyn till vad här anförts, kan inte resultaten från avverkningsberäkningarna utan vidare direkt användas för praktiska bedömningar i olika sammanhang. Det är en tvingande nödvändighet att de som avser utnyttja denna utredning verkligen sätter sig in i beräkningsmetoden och tar ställning till de förutsättningar som gäller för de olika alternativen. Speciellt är det av betydelse att ta hänsyn till att utgångsläget svarar mot medeltillståndet under perioden 1953—1962, alltså närmast mot år 1958.

A.3.2. Områdesindelning och ägargruppering

Indelningen i industriområden har fastställts av Virkesbalansutredningen. Vid avverk- ningsberäkningarna tillämpas en mera långt- gående områdesindelning enligt följande.

Indu- stri- omr. Delområde

Beteckning i tabeller och text

Ia Norrbottens lappmark ovan skogsodlingsgränsen Norrbottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen BDans Norrbottens kustland BD:K Västerbottens lappmark ovan skogsodlingsgränsen Västebottens lappmark nedan skogsodlingsgränsen Västerbottens kustland

BD: L os

AC: L os

AC: L ns AC: K

I b Jämtlands landskap ovan skogsodlingsgränsen Jämtlands landskap nedan skogsodlingsgränsen Z: J ns Västernorrlands län Y

Zzlos

Härjedalsdelen av Jämtlands län ovan skogsodlingsgr. Härjedalsdelen av Jämtlands län nedan skogsodlingsgr. Hälsingslandsdelen av Gävle-

borgs län

ZzH os Z:Hns XzH

Särna-Idredelen av Koppar- bergs län Kopparbergs län utom Särna-Idredelen Gästriklandsdelen av Gävle- borgs län Västmanlands län Uppsala län Stockholms län

W: 51

• Sida 117
•  Original

Värmlands län örebro län Dalslandsdelen av Älvsborgs län

.*?—lm

Skaraborgs län Västgötadelen av Älvsborgs län Göteborgs och Bohus län

Södermanlands län

Östergötlands län Gotlands län

"1710 O,"? 70

Kalmar län Jönköpings län Kronobergs län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län

ZZFXOTI

Genom uppdelningen på mindre områden vinns ett bättre hänsynstagande till de skill- nader, som kan föreligga på grund av olika geografisk belägenhet. Skogsodlingsgränsen utnyttjas sålunda i detta sammanhang blott såsom en geografisk gräns för att särskilja en mera fjällnära del av inlandet från den övriga delen. Gjorda analyser visar, att det föreligger strukturella skillnader, som moti- verar en sådan avgränsning. En särredovis- ning av arealen ovan skogsodlingsgränsen är därför i första hand beräkningstekniskt motiverad och innebär sålunda inte något ställningstagande vare sig till gränsens be- rättigande som investeringsgräns eller till dess belägenhet. Däremot lämnas ju även en belysning av avsättningsläget (bilaga B), varvid givetvis områdena ovan skogsodlings— gränsen tilldrar sig särskilt intresse.

I södra Sverige är de strukturella och biologiska skillnaderna mellan olika delom- råden ej så stora som i Norrland. Efter särskilt övervägande har därför avverk- ningsberäkningarna primärt utförts för fle- ra delområden sammantagna enligt följande gruppering:

C,B

R, O,P E

Den skillnad i allmän beskaffenhet, som föreligger hos skog tillhörande olika ägar- kategorier, är i stor utsträckning geografiskt betingad och utjämnas därför vid en upp- delning på mindre områden.

Indelningen i industriområden är endast en av de områdesindelningar som för olika ändamål tillämpas vid redovisning av resul- tat från riksskogstaxeringen.

Indelningen i fem regioner är den grund- läggande. Taxeringsprocenten varierar näm- ligen mellan regionerna, varför dessa måste bearbetas var för sig i alla sammanhang. Den ordinarie redovisningen sker i övrigt med indelning i län och länsdelar. Region- indelningen kan betraktas såsom en taxe- ringstekniskt motiverad indelning.

Indelningen i sex tillväxtområden har till— lämpats vid redovisning av riksskogstaxe- ringens produktionsöversikter samt i vär- deringsmetoder grundade på riksskogstaxe- ringens material, såsom den nya fastighets- taxeringsmetoden och tabeller för bestäm- mande av skogens avkastningsvärde. Indel- ningen i tillväxtområden kan betraktas så- som en biologiskt-klimatiskt motiverad in- delning.

De olika områdesindelningarna framgår av sammanställning på s. 118.

Genom uppdelning av industriområdena i delområden har ramberäkningarna primärt kunnat utföras utan uppdelning på ägar- grupper. Den slutliga redovisningen sker på följande ägargrupper: kronoskogar, övriga allmänna skogar. bolagsskogar samt övriga enskilda skogar (bondeskogar). Gruppen öv- riga allmänna skogar (allmänningsskogar och ecklesiastika skogar) är liksom bolags- skogarna av så liten arealomfattning. att till— gängliga grunddata är behäftade med myc- ket stora medelfel. Av denna anledning hade det varit att föredra att samredovisa dessa grupper med kronoskogar respektive med övriga enskilda skogar. Önskemålet att kunna redovisa separata resultat för krono- skogar och bondeskogar har dock ansetts böra bli tillgodosett i första hand, varför en separat redovisning av alla fyra ägargrupper- na ändå skett.

• Sida 118
•  Original

Områdesindelningar

Områdesnummer Tillväxtområde Industriområde

I BD: L, AC: L, Z, W: SI II : BD: K, AC: K, Y, X: H m : Maxa S (norra delen) IV B, C, D, I, S (huvud- delen), T, U V E, F, G,H,O,P,R VI K, L, M, N

BD, AC, Z: J, Y 2: H, X: H W, X: G, B, C, U

unnar

nar RQHKLMN

A.3.3. Beräkningsalternativ Virkesskörden från ett skogsbestånd erhålles dels genom gallring (genomhuggning) dels genom slutavverkning. Vid slutavverkning avverkas hela det kvarstående virkesförrå- det eller så stor del därav att återstående träd (fröträd och överståndare) inte längre bildar bestånd. I samtliga områden finns det en större andel slutavverkningsmogna be- stånd, än som skulle finnas om skogens ål- dersfördelning vore jämn. Slutavverknings- arealens storlek kan därför varieras mycket starkt och påverkar härigenom den totala avverkningskvantiteten på ett avgörande sätt. Bedömningen av vilken slutavverk- ningsareal som är lämplig (sannolik eller önskvärd) är dock i högre grad ett skogs- politiskt eller skogsekonomiskt problem än ett skogsmatematiskt. Möjligheten att utföra erforderliga återväxtåtgärder på de nya kal- markerna kan vara en begränsande faktor av praktisk betydelse.

I tidigare publicerade avverkningsberäk- ningar har två alternativ redovisats, varav alternativ a avsett en något mindre och alternativ b en något större slutavverknings- areal. Skillnaden mellan alternativen har dock i allmänhet varit för liten för att väl belysa den variation i avverkningsuttagen som kan väntas, då slutavverkningsarealen ändras. I föreliggande beräkningar redovisas därför tre alternativ i fråga om slutavverk- ningsareal: alternativ a liten slutavverknings- areal, alternativ b medelalternativ och alter— nativ 0 stor slutavverkningsareal. Bedöm- ningen av vad som är liten respektive stor slutavverkningsareal måste emellertid ske

mot bakgrunden av den sannolika förråds- utvecklingen på längre sikt. Genom en sche- matisk långsiktsanalys jämförs därför alter- nativen med avseende på deras inverkan på förrådsutveckling och tillväxt. På grund av skäl, som tidigare anförts, bör denna analys endast betraktas som en vägledande jämför- else mellan de olika slutavverkningsalterna- tiven och inte tillmätas för stor betydelse vad beträffar den absoluta nivån. Alterna- tiv som ger uppenbart orimliga nivåer bör dock kunna sorteras bort på denna väg, och det bör även vara möjligt att göra vissa jämförelser mellan områdena.

I samband med den nu pågående me- mekaniseringen inom skogsbruket har man börjat ändra gallringsprinciperna i inte ringa grad. Man eftersträvar nu betydligt starkare gallringar och förlängda gallringsintervaller.

Med hänsyn härtill redovisas även två alternativ vad beträffar gallringsuttag. Alter- nativ GI avser konventionella gallringsuttag och däremot svarande gallringsintervall. Al- zernativ G2 avser större gallringsuttag med längre gallringsintervall.

Kombinationen av tre slutavverknings- alternativ och två gallringsalternativ ger så— lunda totalt sex beräkningsalternativ.

A.3.4. Tekniskt underlag för beräkningarna

Avverkningsberäkningarna liksom utred- ningen i övrigt grundas på riksskogstaxe- ringarna under åren 1953—1962 (för länen i region III dock åren 1955—1964). Areal— och förrådsuppgifter svarar därför mot till— ståndet mitt i angiven period, alltså närmast

• Sida 119
•  Original

mot tillståndet år 1958. Beräkningsunderla- get speglar därför inte nuläget på korrekt sätt. Bland annat när det gäller arealens för- delning på åldersklasser och huggningsklas- ser har det skett en successiv förskjutning under perioden. De möjligheter som kan finnas att komma tillrätta med denna nack— del har inte varit praktiskt möjliga att rea- lisera. Ett sätt att bedömningsmässigt ta hänsyn till att materialet hänför sig till en förfluten period är att betrakta år 1958 som begynnelseår för den första beräkningspe— rioden. Viss belysning av de ändringar som skett redovisas dessutom i avsnitt A.5.

Vid avverkningsberäkningarna grupperas materialet primärt på huggningsklasser (se underbilaga A.1 samt avsnitt A.2.2). Indel- ningen i huggningsperioder är även en grundläggande grupperingsgrund vid avverk- ningsberäkningarna. Indelningen grundas på en bedömning av inom vilket tidsintervall räknat från bedömningstillfället som nästa huggningsingrepp bör utföras. Beteckning- ar och tidsintervall framgår av nedanståen- de sammanställning.

Tidsintervall (år) i region I—III IV V

Huggnings— period

a 0—10 b 11—20 0 21+

0— 5 0—3 6—10 4—6 ll—l- 7+

Vid avverkningsberäkningarna är man gi- vetvis inte bunden av denna klassificering, men den ger ändå ett visst uttryck för hur stora arealer som bör röjas, gallras osv. Virkesförrådet i a-period läggs till grund för uttagens storlek i avverkningsberäkningarna.

Den provstämpling som utförs i samband med taxeringen är sålunda inte avgörande för uttagens storlek. Det provstämplade för- rådet i huggningsperiod a ligger däremot till grund för det avverkade virkets fördelning på trädslag och diameterklasser. I de före- liggande beräkningarna ligger gallringsalter- nativ Gl ungefär på samma nivå som prov- stämplingarna, medan alternativ G2 ligger ca 20% högre. Den totala avverkningen blir emellertid ungefär lika stor enligt båda al-

ternativen då man förutsätter längre gall- ringsintervall i G2.

A.3.5. Beskrivning av utgångsläget

Den indelning i delområden, som tillämpas i beräkningarna, framgår av sammanställ- ningen i avsnitt A.3.2. Tabell A.12 innehål- ler uppgift om skogsmarksareal samt ge— nomsnittligt virkesförråd per hektar inom delområden. Tabellen anger även skogsmar- kens fördelning på bonitetsklasser och hugg- ningsklasser samt uppgift om det antal prov- ytor, på vilka beräkningarna grundas. I ta- bell A.3 finns motsvarande redovisning för industriområden och med fördelning på ägargrupper.

Skogsmarkens fördelning på bonitetsklasser Som framgår av redovisningen i tabell A.3 föreligger vissa skillnader i bonitetsfördel- ning mellan olika ägare inom samma indu- striområde. Om däremot jämförelsen skett inom de delområden för vilka avverknings- beräkningarna utförts (se redovisning i rap- port nr 9) skulle skillnaderna ha varit obe- tydliga.

Det kända förhållandet, att kronoskogar- na har lägre genomsnittlig bonitet än övri- ga skogar, sammanhänger alltså delvis med att kronoskogarna utgör en relativt större andel i de delområden, som har den lägsta genomsnittliga boniteten.

Genom att beräkningarna primärt utförs för delområden erhålles alltså en större en— hetlighet i bonitetshänseende för beräknings- enheten än om beräkningarna skulle ha ut- förts för industriområdena odelade.

Skogsmarkens fördelning på huggningsklasser Som tidigare nämnts utgör huggningsklas- serna primära beräkningsenheter vid avverk- ningsberäkningarna. I tabell A.3 har också skogsmarkens fördelning på huggningsklas— ser inom varje industriområde och ägargrupp redovisats. Det framgår av tabellen att det föreligger inte obetydliga skillnader i hugg- ningsklassfördelning mellan olika ägargrup- per inom ett och samma område. Man kan

• Sida 120
•  Original

härav dra den slutsatsen att det är nödvän- digt att upprätta skilda förslag till areal- behandling för varje ägargrupp. Beräknings— tekniskt har dock först ett behandlingsför— slag upprättats för varje delområde oavsett ägare. Därefter har en fördelning av area- lerna enligt detta förslag på de olika ägar- grupperna utförts med hänsyn tagen till den huggningsklassfördelning som föreligger hos var och en. I samband härmed har det ibland visat sig nödvändigt att företa vissa ändringar i de primärt utförda arealbehand- lingsförslagen.

Virkesförråd per hektar inom huggnings- klasser och ägargrupper Enligt föregående avsnitt föreligger det be- tydande skillnader i arealens fördelning på huggningsklasser mellan olika ägargrupper. Frågan är nu om det är stora skillnader även i virkesförråd per hektar. Av tabell A.3 har tidigare framgått att de genomsnittliga förråden oavsett huggningsklass inte visar särskilt stora skillnader mellan olika ägare. Analys av befintligt primärmaterial visar, att skillnaden i förråd per hektar i en viss huggningsklass är mycket liten mellan olika ägargrupper inom samma delområde. Ur be— räkningsteknisk synpunkt skulle det innebära betydande fördelar att för alla ägare räkna med samma uttag per hektar i en viss hugg- ningsklass. Det förhållandet, att uppskatt- ningarna blir mindre säkra då materialet spjälkas, talar även för att man bör förut- sätta samma förråd och uttag per hektar i en viss huggningsklass hos alla ägare.

En belysning av vad en sådan förutsätt- ning kan innebära, erhålles genom att för varje ägargrupp beräkna vilket totalt vir- kesförråd, som erhålles såsom produktsum- man av ägargruppens areal och det för samtliga ägare genomsnittliga virkesförrå- det per hektar inom varje huggningsklass. Resultatet från en sådan beräkning kan se- dan jämföras med det uppskattade förrådet för ägargruppen i fråga. Man får på detta sätt en uppfattning om hur stort fel som erhålles vid tillämpande av huggningsklas- sernas genomsnittliga förråd för alla ägare.

Resultatet av en sådan beräkning redovisas i tabell A.13.

Av tabellen framgår bl. a. att skillnaden i genomsnittligt förråd mellan kronoskogar och övriga enskilda skogar i Norrbottens lappmark till stor del sammanhänger med olika huggningsklassfördelning. En förråds— beräkning grundad på genomsnittliga virkes- förråd i varje huggningsklass bör därför ge ett ganska tillförlitligt resultat.

Skogsmarkens fördelning på åldersklasser

Avverkningsberäkningarna utförs med ma- terialet huvudgrupperat på huggningsklasser, vilket medför stora fördelar, när det gäller att precisera förutsättningarna i någorlunda överensstämmelse med de typer av hugg- ningsåtgärder som tillämpas i praktiken. När det gäller att »skriva fram» Skogstillståndet till en senare tidpunkt är emellertid ålders- klassgruppering att föredra.

En sådan framskrivning redovisas i avsnitt A.3.9 >>Långsiktsanalys>>. Utgångsläget för långsiktsanalysen är definierat genom area— lens samtidiga fördelning på åldersklasser och huggningsklasser.

Uppskattningens säkerhet

Med ledning av uppgifter i tabell A.12 om det totala antalet provytor inom respektive område, kan en viss uppfattning om den statistiska säkerheten hos materialet erhål- las.

Schablonmässigt kan uppskattningen av totala virkesförrådet per hektar beräknas ha ett medelfel av ca 13 % per 100 provytor. Medelfelet kan dessutom beräknas vara om- vänt proportionellt mot kvadratroten ur an- talet provytor.

Det minsta av delområdena. Särna—Idre ovan skogsodlingsgränsen, innehåller inte mer än 137 provytor, varför det inte varit möjligt att utföra någon särberäkning för detta område. Industriområde II är mycket litet och innehåller inte mer än 6 259 prov- ytor. Medelfelet i genomsnittsförråd för det— ta område är då ca 13 - x/(100/6 259) = l,6%.

När materialet är grupperat på ägare, trädslag, diameterklasser osv. blir givetvis

• Sida 121
•  Original

medelfelet för de enskilda delgrupperna mycket stort.

Utöver representationsfel kan det före- ligga fel av systematisk natur härrörande bl.a. från de kuberingstalsserier som till- lämpas. För denna undersökning har nya kuberingstal beräknats, grundade på den tredje riksskogstaxeringens provträdsmate- rial. Dessa kuberingstal ligger i allmän- het något högre än de som beräknades vid den andra riksskogstaxeringen och som an- vänts vid alla beräkningar som intill nu har utförts på den tredje riksskogstaxeringens material. En viss höjning av förrådsnivån har därför erhållits genom övergång till nya kuberingstal.

Kuberingstalen baseras på volymbestäm- ningar av provträd med hjälp av »Näslunds större kuberingsfunktioner». Dessa funktio- ner ger volymen på och under bark »över stubbe», varvid stubben förutsätts utgöra 196 av trädhöjden. I samband med den stamundersökning av fällda träd, som utför- des av skogsstyrelsen under hösten 1966 (bi- laga J), skedde även en kontroll av volym— bestämningama enligt Näslunds funktioneri jämförelse med en noggrann sektionskube— ring. Härvid framkom en systematisk skill- nad, i det att volymen uppskattad enligt funk— tionerna var ca 3—4 % lägre än den volym, som erhölls vid sektionskubering. Av skillna- den var emellertid ungefär 2 %-enheter or- sakade av att de provmätta trädens stubbar var lägre än 1 % av trädhöjden. Stubbhöj- den vid provmätningarna var genomsnittligt endast ca 0,5 %. Funktionerna som sådana visade alltså en systematisk avvikelse på 1— 2 %. Vid institutionen för skogsproduktion har senare utförts en annan jämförelse mel- lan kuberingsfunktionerna och sektionsku- berad volym (bilaga I). Härvid bekräftades den systematiska skillnaden, men den var där något mindre. På grund av att undersök- ningsmaterialet ännu är så begränsat, har det dock inte utförts några justeringar av den redovisade nivån. Både virkesförråd, beräk- nad avverkning och utförd avverkning en- ligt stubbinventeringen skulle ju rätteligen höjas i samma proportion. Så länge dessa storheter jämförs med varandra har dock

små systematiska avvikelser inte någon be- tydelse. Det är först när man jämför beräk- nad eller utförd avverkning med statistiken över virkesförbrukningen som det systema- tiska felet får betydelse. Som framgår av ut- redningens kapitel 7, har den här påtalade skillnaden utgjort ett av tillskotten till den s.k. diskrepansen, dvs. den bristande över- ensstämmelsen mellan utförd avverkning en- ligt stubbinventeringen och motsvarande beräknade virkesförbrukning. I virkesbalan- serna har därför tillgångssidan höjts med 3,5 %.

A.3.6. Förutsättningar för de olika beräknings- alternativen

Gallringsalternati ven Huggningsklasserna B2, C, Dl och DZ be- traktas som gallringsklasser. Huggningsklas- sen DZ är definierad såsom en mellanklass, där såväl gallring som slutavverkning kan förekomma. Under den andra beräknings- perioden kan även viss slutavverkning i huggningsklass Dl ifrågakomma. Beräkningsperiodens längd är i Norrland och Kopparbergs län 10 år (:a-periodens längd) och i södra Sverige 5 år (:a-perio- dens längd i huvuddelen av södra Sverige). Beteckningarna period 1 och period 2 avser alltså första respektive andra 10-årsperioden i Norrland och Kopparbergs län samt första och andra S-årsperioden i södra Sverige. Som tidigare nämnts skall gallringsalter- nativ Gl motsvara vad man kallar normal eller konventionell gallringsstyrka, medan alternativ 62 skall representera en starkare gallringsmetod med längre gallringsintervall, som är mera anpassad till ett mekaniserat, lönsamhetsinriktat skogsbruk. Gallringsstyr- kan beskrivs genom dels uttagets storlek i procent av förrådet vid gallringstillfället, dels gallringsintervallets längd, dvs. tiden fram till nästkommande huggningsingrepp. Det kan givetvis finnas olika uppfattning- ar om vad som är att betrakta som konven- tionell respektive stark gallring. I alternativ Gl tillämpas i föreliggande beräkningar ett uttag per hektar, som svarar mot av riks- skogstaxeringens lagledare provstämplad

• Sida 122
•  Original

kvantitet, ökad med en schablonmässigt be— räknad tillväxt till beräkningsperiodens mitt. I kombination med det gallringsintervall som samtidigt förutsätts erhålls en förrådsutveck- ling, som nära ansluter sig till den som kan beräknas ur riksskogstaxeringens produk- tionsöversikter (för den i slutenhetshänse- ende bättre hälften av arealen enligt den andra riksskogstaxeringen).

I gallringsalternativ G2 förutsätts uttag som är 15—25 % större än uttagen i Gl varvid samtidigt gallringsintervallet i mot- svarande mån förlängts.

Följande förutsättningar har tillämpats i de olika huggningsklasserna.

Huggningsklass BZ Huggningsklass BZ, ungskog, består av skog, där nästkommande huggning bedöms få for- men av en röjning, som huvudsakligen ej ger gagnvirkesutbyte. Provstämplingarna vi- sar dock, att utfallet i denna huggningsklass till en del består av grövre träd (fröträd och överståndare). Det provstämplade förrå- det är därför genomsnittligt grövre än det kvarstående förrådet. Den relativa omfatt- ningen av huggningsklass BZ är ganska li- ten, speciellt i områdena ovan skogsodlings- gränsen, men uppgår till 16—17 % i Norr- bottens och Västerbottens kustland. I södra Sverige utgör B2-andelen 7—19 %.

När det gäller denna huggningsklass kan man knappast tala om gallringsintervall i egentlig mening. Under tiden bestånden är i detta utvecklingsskede är det fråga om att utföra ett ingrepp av typen röjningsgallring (i eventuell kombination med avverkning av fröträd och överståndare) med målsättning- en, att nästa huggning inte skall behöva gö— ras förrän skogen ger massaved (huggnings- klass C).

Förrättningsmännens huggningsförslag upptar genomgående högre areal i a—period än i b-period. Detta är ett uttryck för att den nuvarande årliga röjningsarealen kan behöva ökas, varför det i och för sig skulle kunna vara motiverat att i avverkningsbe- räkningarna förutsätta åtgärder på hela den areal som föreslagits av förrättningsmän- nen. Å andra sidan blir det allt vanligare

att man indelar skogen i årliga behandlings— enheter, svarande mot ett visst omdrev, inom vilket alla erforderliga åtgärder utförs. Angelägenhetsgraderingen av röjningsobjek- ten mister därigenom något i betydelse. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten att inte få alltför stora skillnader i åtgärdsbehov mellan första och andra beräkningsperioden förutsätts i beräkningarna att den areal, som föreslagits till behandling under båda perio- derna, skall fördelas lika mellan dessa.

Virkesuttaget per hektar grundas i denna huggningsklass direkt på provstämplingen. Uttaget per hektar förutsätts i båda perio- derna vara lika med den provstämplade kvantiteten i a—period ökad med beräknad tillväxt under halva tillväxtperioden.

I huggningsklass B2 förutsätts sålunda samma behandling i de två gallringsalterna- tiven Gl och G2. Beräknade förråd och ut- tag redovisas, liksom för övriga huggnings- klasser, i tabell A.l4 och förutsatt arealbe— handling i tabell A.17. Uttagsprocenten vid avverkningstillfället i första beräkningspe— rioden redovisas i tabell A.15.

Huggningsklass C Huggningsklass C, yngre gallringsskog, upp— tar en mera betydande del av arealen, i ett flertal områden mer än 30 %.

I tidigare publicerade beräkningar har någon slutenhetsuppdelning av huggnings— klassen ej tillämpats. Även vid det konven— tionella gallringsalternativet Gl har det emellertid ansetts motiverat att avskilja en lägre slutenhetsgrupp, där gallring på grund av för stor gleshet över huvud taget inte förutsättes bli utförd. I såväl gallringsalter- nativ Gl som GZ förutsätts därför inte nå- gon gallring alls i slutenhetsgruppen 0,3— 0,4.

Gallringsalternativ Gl motsvarar nivå- mässigt de principer som tillämpats i tidi- gare publicerade beräkningar. I dessa förut- satte man dock kortare gallringsintervaller och uttag per hektar lika med genomsnitt— lig provstämplad kvantitet i a-period utan tillägg för tillväxt fram till periodens mitt. Kvantitetsmässigt skulle man ha kunnat få samma resultat, om man hade räknat med

• Sida 123
•  Original

tillväxt på det avverkade virket, men tilläm- pat något längre gallringsintervall. Med hän- syn till att de beräkningar som nu utförs skall kunna läggas till grund för analyser rörande det avverkade virkets ekonomiska tillgänglighet, har emellertid uttaget per hek- tar anpassats till en mera realistisk praktisk nivå. Alternativ Gl skiljer sig alltså från tidigare beräkningsprinciper genom något högre uttag per hektar och längre gallrings- intervall men torde, som tidigare nämnts, vara ungefär i nivå med den skogsskötsel, som mera allmänt har tillämpats. Gallringsalternativ GZ skall svara mot målsättningen om högt uttag per hektar vid varje gallringstillfälle. men få gallringar. Ökad mekanisering och ett ökat kostnads- medvetande har under de senaste åren lett fram till att man nu i allt större utsträck- ning tillämpar betydligt starkare gallringar än tidigare. I övre Norrland är det numera inte ovanligt att man tar ut 40—50% av förrådet i gallringsbestånden. Häremot sva— rande gallringsintervall har man mycket ringa erfarenhet av, men man får givetvis räkna med längre intervall än de som svarar mot de konventionella gallringsuttagen.

I alternativ G2 torde frågan närmast vara, hur stor del av förrådet som rimligen kan tas ut vid ett tillfälle, utan att bestån- det spolieras eller några mera avsevärda pro— duktionsförluster uppstår. Som tidigare anförts, är numera gallringsuttag på upp till 50 % inte ovanliga. I alternativ Gl är ut- tagen per hektar lika med provstämplad kvantitet i a-period ökad med 5 års tillväxt i Norrland och Dalarna och med 2,5 års till- växt i södra Sverige. I alternativ G2 förut- sätts ett uttag som är ca 15 % större än i Gl. I de olika områdena och alternativen förutsätts de gallringsintervaller som angi- vits i tabell A.16. Beräknade förråd och ut- tag redovisas i tabell A.14, uttagsprocenten i tabell A.15 och föreslagen arealbehandling i tabell A.17.

Som framgår av tabell A.16 varierar gall- ringsintervallen från norr till söder mellan 21 och 8 år i alternativ Gl, och mellan 25 och 10 år i alternativ G2. På samma sätt varierar uttagsprocenten enligt tabell

A.15 från norr till söder mellan 43 och 23 % i alternativ Gl, och mellan 49 och 26 % i alternativ G2. Skillnaden mellan norr och söder är alltså ganska stor, medan skillnaden mellan alternativen är ganska li- ten.

Speciellt i södra Sverige måste även al- ternativ G2 betraktas som ett försiktigt alternativ. Genom att uttaget i G2 fixerats i fast relation till Gl medför de låga ut- tagen och korta gallringsintervallen i Gl, att det där blir låga uttag och korta gallrings- intervall även 1 G2. Gl har som tidigare nämnts fixerats i ungefärlig nivå med den gallringsstyrka som nu tillämpas i praktiken. Det förhållandet att hårdare gallringar ännu inte börjat tillämpas i södra Sverige i någon större omfattning torde sammanhänga dels med ägarstrukturen, dels med att det ännu inte rått samma kostnadspress som i Norr- land för att erhålla ett rotnetto.

De uttag som angivits i tabell A.14 för period 2 har fixerats efter en tillväxtberäk— ning, som utförts i samband med den lång- siktsanalys, som redovisas i ett senare av- snitt.

Huggningsklass Dl Huggningsklass Dl, äldre gallringsskog, be- står av skog där nästkommande huggning bedöms få formen av en gallring som hu- vudsakligen ger tirnmerutbyte. På sämre bo- niteter med svag dimensionsutveckling kan dock utbytet utgöras enbart av massaved.

Liksom i huggningsklass C har slutenhets- gruppen 0,3—0,4 förutsatts inte bli föremål för någon gallring under behandlingsperio- den. Resterande del av huggningsklass Dl har grupperats på två slutenhetsgrupper, 0,5—0,6 och 0,7+. Slutenhetsgruppen 0,7+ förutsätts i båda alternativen bli föremål för gallring, men med varierande intervall. Slut— enhetsgruppen 0,5—0,6 antas i viss utsträck- ning få stå orörd tills slutavverkning kan ske. I alternativ G2 ställs sålunda halva area- len helt åt sidan för senare slutavverkning, medan återstående del gallras. För denna del tillämpas det gallringsintervall som anges inom parentes i tabell A.16.

Såväl i slutenhetsgruppen 0,5—0,6 som i

• Sida 124
•  Original

gruppen 0,7+ förutsätts i alternativ Gl ett uttag per hektar som är lika med prov- stämplad kvantitet i a-period ökad med till- växt. I alternativ G2 förutsätts i slutenhets- gruppen O,5—O,6 ett 20 % större uttag än i Gl, och i slutenhetsgruppen 0,7+ ett 25 % större uttag. Beräknade förråd och uttag vid gallringstillfällena redovisas i tabell A.14. Liksom i övriga huggningsklasser har ut- tagen under period 2 bestämts med ledning av den tillväxtberäkning som utförts i sam- band med långsiktsanalysen.

Huggningsklass D2 Denna huggningsklass utgör en mellanklass, där det enligt förrättningsmännens bedöm- ning föreligger valfrihet att slutavverka el- ler att gallra. Huggningsklassen D2 är en relativt liten klass och upptar i allmänhet endast 5—10 % av arealen.

I den mån huggningsklassen inte tas i anspråk för slutavverkning tillämpas samma gallringsomdrev som för huggningsklass Dl. Uttaget per hektar förutsätts dock bli det- samma i Gl och G2, nämligen lika med provstämplad kvantitet i a-period ökad med tillväxt.

Slu tavverkningsaltemativen Som framhållits tidigare är avsikten med de tre slutawerkningsalternativen, att de skall kunna ge en uppfattning om hur slutavverk- ningsarealen påverkar avverkningsuttagen. Med hänsyn härtill är det angeläget att alter- nativen skiljer sig så mycket från varandra, att den framtida sannolika eller önskvärda utvecklingen ligger inom gränserna för ytter- alternativen. Det svagaste alternativet bör med andra ord vara så lågt att ett ytterligare lägre alternativ sannolikt inte är av intresse, och på motsvarande sätt bör det starkaste alternativet vara så starkt, att det är i över- kant på vad som i praktiken kan vara reali- serbart.

Vid bedömningen av vad som är liten eller stor slutavverkningsareal måste, som tidigare nämnts, hänsyn tas till den sanno- lika förrådsutvecklingen på längre sikt. Un- derlag härför lämnas vad beträffar arealen nedan skogsodlingsgränsen i den långsikts-

analys, som redovisas i ett senare avsnitt. På grund av det otillförlitliga underlag. som finns för att bedöma förrådsutvecklingen vid olika slutavverkningsalternativ ovan skogsodlingsgränsen, har något försök till långsiktsanalys för detta område inte ut- förts.

Exploateringstakten vad beträffar slut- avverkningsskogen (huggningsklassDB) ovan skogsodlingsgränsen, eller frågan om ex— ploatering av dessa skogar överhuvudtaget skall ske, är föremål för mycket varierande bedömningar hos företrädare för olika skogsägargrupper och andra intressegrupper. Skogsodlingsgränsen har ju som bekant dra- gits upp på kronoskogar av domänstyrelsen och har förklarats vara avsedd att utgöra en tillfällig investeringsgräns. Så länge stort restaureringsbehov föreligger nedan skogs- odlingsgränsen, och de tekniskt-biologiska kunskaperna ännu är bristfälliga om hur man lämpligen bör föryngra skogen i de svåra klimatlägena ovan skogsodlingsgrän— sen, får nya kalmarker ovan skogsodlings- gränsen ej tillskapas. I samband med tidi- gare utförda avverkningsberäkningar har skogsodlingsgränsen genom kartstudier extra- polerats till att avse alla ägargrupper. Vid de beräkningar som utfördes år 1958 på uppdrag av Skogsindustriernas Samarbetsut- skott gjordes en separat beräkning av den avverkning, som skulle kunna erhållas vid en fyrtioårig exploateringstid för huggnings- klass D3 ovan skogsodlingsgränsen. I nu redovisade beräkningar har denna exploate- ringstakt accepterats som alternativ b, dvs. som medelalternativ. Vid alternativ a för— utsätts en femtioårig och vid alternativ c en trettioårig realisationstid. Alternativet att överhuvudtaget inte slutavverka ovan skogs- odlingsgränsen kan dessutom alltid lätt här- ledas ur den redovisning som lämnas.

I de områden som är belägna nedan skogsodlingsgränsen har de olika slutavverk- ningsalternativen fogats in i en översiktlig ram, som sedan legat till grund för lång- siktsanalysen. Principen för denna ram har varit, att slutavverkningsarealen enligt me— delalternativet b under en tidsrymd av sju tioårsperioder skall anpassas till en nivå som

• Sida 125
•  Original

är någorlunda normal med hänsyn till den omloppstid hos skogen, som kan vara er- forderlig på längre sikt. Vid det svagaste alternativet, a, börjar man med en låg slut- avverkningsareal, som under den angivna tidsperioden successivt ökas, så att alterna— tivet vid slutet av sjuttioårsperioden är det starkaste. Omvänt förutsätts vid alternativ c en successivt minskad slutavverkningsareal, så att detta alternativ vid slutet av perioden är det svagaste. Under hela sjuttioårsperio- den förutsätts lika stor areal bli slutavverkad enlig! samtliga tre alternativ.

De förutsatta slutavverkningsarealerna en- ligt olika alternativ redovisas i tabell A.18. I tabell A.19 är slutavverkningsarealens för- delning på olika huggningsklasser redovisad, och denna tabell innehåller även en be- räkning av den årliga föryngringsyta som bör tas om hand i ett visst alternativ.

Man kanske frågar sig vilka omloppstider som de förutsatta slutavverkningsarealerna motsvarar. Frågan kan inte direkt besvaras eftersom det varken råder jämn åldersför- delning för närvarande eller utgör en mål- sättning i och för sig att åstadkomma en jämn åldersfördelning. Det föreligger heller inte någon bestämd uppfattning om vad som bör vara lämplig omloppstid på längre sikt. Klart är emellertid att de höga slutåldrar som nu allmänt tillämpas ger en låg ränta- bilitet åt skogsbruket. Detta förhållande har belysts bland annat i »Förräntningsberäk- ningar grundade på riksskogstaxeringens produktionsöversikter» (Nilsson, N.-E. 1963. Skogshögskolan, inst. för skogstaxering. Rapporter, nr 4).

Å andra sidan har det påvisats vilken in- verkan skattebestämmelserna kan ha på den optimala omloppstiden (Hektor, B. 1966. En kalkylmodell för privatskogsbruket. Lic. av- handl. vid Skogshögskolan.Stencil).Det kan vara förmånligt att uppskjuta beskattnings- tidpunkten genom att överhålla den gamla skogen i förhållande till den tidpunkt som skulle vara optimal om man bortsåg från skatten.

Viss belysning av vilken omloppstid slut— avverkningsarealerna svarar emot kan er- hållas genom att beräkna den >>temporära»

omloppstid som korresponderar mot slut— avverkningsarealen enligt alternativ b under den sista av de sju tioårsperioderna. Enär det för närvarande föreligger ett överskott på gammal skog, är det dock inte orimligt att dessa beräknade temporära omloppstider är kortare än de man långsiktigt vill tillämpa. Å andra sidan kan de beräknade temporära omloppstiderna för framtiden visa sig ligga i linje med den omloppstidsförkortning för de nya bestånden som bör och måste vara möj- lig. — Slutavverkningsarealerna i olika om— råden svarar mot temporära omloppstider enligt nedanstående sammanställning.

Genom- snittlig årlig »Temporär» slutavverk- omlopps— ningsareal tid % år

en 12 0,93 108 av im IM ln u4 im im IM tm % & & m & % & n

FFHPHm95223N4u rm m? po&äm= ;o p w

2 n:

De tillämpade slutavverkningsarealerna svarar sålunda mot temporära omloppstider mellan 132 år i inte Norrland och 73 år i sydligaste Sverige. Om man jämför dessa omloppstider med de omloppstider som san- nolikt blir erforderliga för de nyanlagda be- stånden, torde man kunna dra den slutsatsen att det knappast blir möjligt att tillämpa kortare omloppstider i övre Norrland, åt- minstone inte om man även fortsättnings— vis vill producera sågtimmer i viss utsträck- ning. Möjligen kan gödsling medverka till en omloppstidsförkortning. När det gäller södra Sverige däremot, bör en ytterligare omloppstidsförkortning utöver vad som lig-

• Sida 126
•  Original

ger i beräkningarna vara möjlig. En sänk- ning av omloppstiderna från 80—90 år till 60—70 år bör vara möjlig, även om man inte förutsätter gödsling. En sådan omlopps- tidsförkortning har alltså inte förutsatts i de föreliggande beräkningarna. Ägarstruktur, skattehänsyn, skogsvårdslagstiftning och av- sättningsförhållanden gör det inte troligt, att en så radikal omläggning av skogsbruket är nära förestående. Ur förrådssynpunkt skulle dock en omloppstidsförkortning innebära att bundet virkeskapital frigjordes. Sambandet mellan omloppstid och medelförråd kan be- lysas av nedanstående sammanställning, som baserats på produktionsöversikterna för granskogar inom tillväxtområde IV och V (bonitet III, slutenhet : bättre hälften).

F örrådets Medelförråd medelålder mask/ha år

Omloppstid1 år

55 65 38 65 80 45 75 96 50 85 1 1 1 58 95 125 65

1 Inkl. fem års kalmarkstid.

Som jämförelse kan nämnas att Jönkö- pings län med en medelbonitet strax under bon. III har ett medelförråd av 123 mask/ha och att förrådets medelålder där är ca 62 år.

En omloppstidssänkning på 10 år skulle frigöra ett virkesförråd av ca 15 m3sk/ha. För att belysa graden av elasticitet på till- gångssidan kan det alltså konstateras, att en helt rimlig extra förkortning av omlopps- tiden med 10 år skulle kunna frigöra ett virkeskapital av ca 120 milj. m3sk på de ca 7,7 miljoner hektaren skogsmark söder om Norrland och Dalarna. En förkortning på ytterligare 10 år skulle frigöra ungefär lika stort kapital.

Vid beräkning av den årliga föryngrings— ytan i tabell A.19 har det förutsatts att den utgående kalmarksarealen bör stå i viss rela- tion till den areal, som slutavverkas under perioden. Den utgående kalmarksarealen borde vara lika med genomsnittlig slutav- verkningsareal multiplicerad med genom-

126

snittlig kalmarkstid. Med 6 års kalmarkstid och en årlig slutavverkningsareal på 1,0 % skulle alltså den utgående kalmarksarealen utgöra 6 %. Om man tolererar en lång kal- markstid, får man tydligen en stor utgående kalmarksareal och en liten föryngringsyta.

I beräkningarna för tabell A.19 har det förutsatts en kalmarkstid av 10 år ovan skogsodlingsgränsen och i hela Särna-Idre, 8 år i övrigt i Norrlands inland samt 6 år i kustlandet, i Kopparbergs län utom Särna- Idre samt 4 år i södra Sverige. Det bör ob- serveras att kalmarkstiden avser genomsnitt för självföryngringar (inklusive beståndsför— yngringar) och för kulturer. Med de förut- satta slutavverkningsarealerna och kalmarks- tiderna erhåller man i allmänhet en utgåen- de kalmarksareal som är mindre än den ingående kalmarken.

Det föreligger alltså en viss eftersläpning i föryngringsarbetet. I de beräkningar som redovisas i tabell A.19 för olika områden har schablonmässigt förutsatts att den ut- gående kalmarksarealen skall utgöra det aritmetiska medeltalet av ingående kal- marksareal och den kalmarksareal som be- räknas genom att multiplicera slutavverk— ningsareal med kalmarkstid. I praktiken in- nebär detta att man förutsätter att halva »eftersläpningen» skall inhämtas under en tioårsperiod.

Principerna för slutavverkningsarealens fördelning på olika huggningsklasser redo- visas nedan huggningsklass för huggnings- klass.

Huggningsklass A—Bl Huggningsklass A, kalmark, och Bl, plant- skog med medelhöjd under 1,3 meter, har ett genomsnittligt virkesförråd av 10—20 m3sk per hektar. Detta förråd består av fröträd och överståndare samt sådan rest- skog, som kvarlämnats på hyggena. I tidi- gare avverkningsberäkningar förutsattes att alla provstämplade träd (drygt hälften av förrådet) skulle avverkas inom 15 eller 20 år beroende på alternativ och område. Reellt sett kan man givetvis inte gå över hela arealen för att ta vara på glest kvarläm- nade träd i föryngringsområdena, varför av-

• Sida 127
•  Original

verkningen i princip kan komma att dröja ganska länge. Å andra sidan kräver ett ratio- nellt omhändertagande av gamla kalmarker för skogsodling, att den befintliga restskogen avverkas. En del av de bestånd som nu redovisas som huggningsklass E, trasskog och restskog, har tidigare varit kalmarker med kvarlämnade träd, men har nu vuxit igen så pass att slutenheten överstiger 0,3.

Virkesutfallet från de aktuella huggnings- klasserna kan uppgå endast till några få procent av hela utfallet, varför den prak- tiska konsekvensen av de förutsättningar som fixeras inte är stor.

I beräkningarna förutsätts schablonmässigt att en tredjedel av nu befintligt totalt förråd avverkas under period 1. Samma avverk— ning förutsätts även under period 2.

Avverkningen av fröträd och överståndare skall givetvis inte inräknas i slutavverknings- arealen, men å andra sidan hör utfallet dimensionsmässigt närmast till slutavverk- ningsskogen och redovisas därför tillsam- mans med denna.

Huggningsklass E Huggningsklass E upptar en ganska liten del av den totala arealen, oftast inte mer än ca 5 %.

I tidigare utförda avverkningsberäkningar har det förutsatts att alla tras- och rest- bestånd skulle slutavverkas i första hand. En sådan förutsättning kan inte vara realis- tisk med hänsyn till att dessa bestånd är spridda över hela arealen. Vid stort över- skott på slutavverkningsskog kan det dess— utom i vissa fall vara mera lönsamt att låta E-bestånden växa en del år, så att utfallet per hektar vid slutavverkningen blir någor- lunda tillfredsställande. Ett E-bestånd, som har ett förråd av 40 mssk/ha, växer på medelbonitet ca 1,5 mssk per hektar och år och får därför om det får växa i 20 år ett förråd på ca 70 m3sk/ha.

I beräkningarna förutsätts i alla områden att en tredjedel av arealen slutavverkas un- der period 1, samt att en tredjedel av åter- stående areal slutavverkas under period 2. Förutsatta uttag och arealbehandling redo-

SOU 1968: 9

visas i tabellerna A.14, A.15 och A.17. Ut- taget per hektar förutsätts utgöra ca 90 % av det beräknade genomsnittliga totalförrå- det vid avverkningstillfället.

Huggningsklass D3 Huggningsklass D3, den rena slutavverk- ningsskogen, upptar en betydande del av skogsmarksarealen, speciellt i Norrlands in- land.

Sedan den del av slutavverkningsarealen frånräknats som skulle tas ut i huggnings- klass E, förläggs slutavverkningen till D3 i den mån D3-arealen räcker. Enär det före- ligger stor skillnad i förekomsten av slut- avverkningsskog hos olika ägargrupper, mås- te dock fördelningen av slutavverkningsarea- len på olika ägare, och inom ägare på hugg- ningsklasser, övervägas speciellt. Av denna anledning kan huggningsklass DZ och even- tuellt D1 behöva anlitas för någon ägare, samtidigt som det finns D3-areal kvar hos en annan ägare. Grunderna för slutavverk- ningsarealens fördelning på ägare redovisas i nästa avsnitt. Uttaget per hektar förutsätts utgöra 87—95 % av det beräknade genom- snittliga totalförrådet vid avverkningstillfäl- let. Arealbehandling och beräknade uttag redovisas liksom tidigare i tabellerna A.14 -A.17.

Slutavverkningsarealens fördelning på ägargrupper Den i beräkningsramen fixerade slutavverk- ningsarealen kan fördelas på ägare enligt olika principer. En möjlighet är att anlita lika stor procentuell andel av slutavverk- ningsskogen (DZ, DS och E) hos alla ägare, en annan möjlighet är att tillämpa samma procentuella slutavverkningsyta hos alla ägare. I det förra fallet kommer en extremt stor del av slutawerkningsarealen att falla på kronoskogar, som har den största ande— len äldre skog. I det senare fallet faller en för stor del av slutavverkningsarealen på övriga enskilda skogar, som har den lägsta andelen äldre skog.

I beräkningarna har för de olika ägarna

127

• Sida 128
•  Original

tilläm'pats ett medeltal av de slutavverk- ningsarealer som erhålls enligt de båda an- givna principerna. På så sätt har en dämpad differentiering av slutavverkningsprocenten erhållits omkring den för hela området fixe- rade. Slutavverkningsarealens fördelning på ägare enligt angivna principer redovisas i tabell A.20. Promilletalen för vissa del- grupper har satts inom parentes, enär be- räkningen blir mycket osäker på grund av att den totala arealomfattningen för ägar- gruppen är liten.

A.3.7. Avverkningsberäkningen

Beräkning av bruttouttaget per hektar I föregående avsnitt har grunderna för be- räkning av virkesuttagen per hektar angi- vits. Den totala bruttoavverkningen i ett visst område erhålls genom att multiplicera arealer enligt tabell A.17 (promille) med ut- tag per hektar enligt tabell A.14, samt där- efter summera över alla huggningsklasser. Resultatet kan uppfattas såsom den genom- snittliga avverkningen per 1 000 hektar un- der beräkningsperioden. Beräkningarna re- dovisas i detalj i tabell A.21. Tabeller- na är uppställda i samma redovisnings- ordning med början norrifrån som tidi- gare tillämpats och för varje område redo- visas en tabell för alternativ Gl och en för alternativ GZ. I tabell A.22 redovisas ett sammandrag av beräknade avverkningar ut- tryckta i mask per hektar och år.

Total bruttoavverkning Genom multiplikation med skogsmarksarea— len erhålles den totala avverkningen i olika områden enligt redovisningen i tabell A.23. I tabell A.24 redovisas den totala brutto- avverkningens fördelning på ägargrupper inom varje delområde och i tabell A.25 och A.26 motsvarande fördelning för barrskog och lövskog 10 cm och grövre. I tabell A.27 redovisas fördelningen på trädslag och dia- meterklasser inom varje industriområde. Ta— bellerna A.24—A.27 redovisas endast för al— ternativ Gl och såsom medeltal för första och andra beräkningsperioden. (Smärre skill-

128

nader i totalbelopp mellan nyss nämnda ta- beller och tabell A.23 har uppstått av räkne- tekniska orsaker.)

Den differentierade redovisningen på om- råden och ägargrupper syftar till att möjlig- göra en penetrering av förutsättningarna inom varje del för sig. Exempelvis föreligger ju speciella förhållanden ovan skogsodlings— gränsen.

Särskilda överväganden är motiverade av att beräkningarna måste anses löpa från omkring år 1958, vilket innebär att vi nu i det närmaste befinner oss vid slutet av period 1 i norra Sverige och period 2 i södra Sverige. Inom vissa områden och ägargrupper torde viss förrådsupplagring ha ägt rum under denna tid, i andra fall (krono- skogar i Norrbotten) har det skett en mycket snabb överföring av gamla glesa bestånd till kalmark. Som framgår av tabell A.22 redo- visar bruttoberäkningarna genomgående be— tydligt högre avverkningar i period 2 än i period 1. Detta sammanhänger i betydande grad med de förutsättningar som uppställts för beräkningarna, innebärande att bestånd av genomsnittlig täthet avverkas under pe- riod l. Uttaget per hektar i slutavverknings- skogen blir härigenom större i period 2. I praktiken torde emellertid en viss utjäm- ning mellan perioderna komma till stånd. Med hänsyn till detta torde det vara lämp- ligt att såsom skett i tabellerna A.24— A.27 basera framtidsbedömningarna för den närmaste tioårsperioden på ett genomsnitt av beräkningarna för period 1 och period 2.

Det förhållandet att det skett stora slut- avverkningar under undersökningsperioden måste även beaktas. Av redovisningen i av- snitt A.2.2 framgår, att man på kronoskogar i Norrbottens län slutavverkat större arealer under taxeringsperioden än som förutsatts i det mest extrema slutavverkningsalterna- tivet. Detta torde innebära, att man för kronoskogar i Norrbotten sannolikt måste räkna med en snabbare nedgång i slutav- verkningsarealerna än som förutsatts i alter- nativ c. Å andra sidan har avverkningarna i stora delar av landet legat lägre än alter- nativ a, vilket innebär att ytterligare för- rådsreserver skapats.

SOU 1968: 9

• Sida 129
•  Original

A.3.8. Volymfördelning på toppdiameterklasser och kvalitetsbedömning Vid tidigare avverkningsberäkningar har en volymmässig fördelning (utan hänsyn till virkeslängd) av det avverkade virket på topptumklasser redovisats. En sådan teore- tisk aptering utgör knappast en hållbar grund för uppdelning av totalavverkningen på timmer och massaved, men kan kanske vara av visst värde vid bedömning av sor- timentsfrågan. Den procentuella fördelning- en på topptumklasser, baserad på alternativ b—Gl/GZ, redovisas nedan.

Det är av intresse att redovisa resultaten från de kvalitetsbedömningar av provträd som utförts vid taxeringen, trots att de grun- dar sig på den äldre kvalitetsklassificeringen i A, B, C och D-timmer, som tidigare till- lämpades. En sammanställning av resultaten redovisas på s. 130. Sammanställningen an- ger den procentuella fördelningen av kvali- tetsbedömda provträd i diameterklasserna 20— och 25 cm+ på timmerdugliga och icke timmerdugliga.

Det bör anmärkas, att procentandelen ej timmerdugliga träd utgör en minimi— uppskattning eftersom många skador, sär- skilt i inre Norrland, ej kan upptäckas på stående träd. För att erhålla en bedömning av den andel, som skulle kunna användas till timmer, bör därför först procenttalet för icke timmerdugliga träd höjas något för oupptäckta skador, eventuellt bör också kvalitetsklass D frånräknas som ej timmer- duglig. Procenttalet för timmerdugliga träd bör därefter reduceras för den volymandel av de enskilda träden som ej håller timmer- dimension.

En mera uttömmande beskrivning av så- dana provträdsdata, som kan vara av in- tresse i samband med teoretisk aptering el- ler i skogstekniska sammanhang, finns re- dovisad i »Beskrivning av vissa skogstek- niskt betydelsefulla bestånds- och trädegen- skaper samt terrängförhållanden» (Ager B., Nilsson N.-E. och von Segebaden G. 1964. Studia Forestalia Suecia, nr. 20).

Bruttoavverkningens procentuella fördelning på tappdiameterklasser, alternativ b—GI/GZ

Toppdiameter under bark, tum

Industriområde Trådslag ( 2 2—3 3—6 6—8

I Tall Gran Löv

Tall Gran Löv

Tall Gran Löv

Tall Gran Löv

Tall Gran Löv

inN CH:-N QAM QUU.» måst»

Tall Gran Löv

Aut-

22 18 11

20 18 14

21 19 13

22 20 1 5

20 20 1 8

22 19 18

7 32 13 45 21 52

9 28 15 42 20 49

7 27 12 41 19 50

6 29 10 36 17 46

5 21 7 30 16 43

5 24 7 31 13 39

• Sida 130
•  Original

Procentuell fördelning av kvalitetsbedömda provträd

Timmerdugliga1 Kval.- Kval.- Ej tim- klass klass merdug— Sum-

Industriområde A—C D liga ma

100 100 100 100

I Tall 20— 91 25+ 90

Gran 20— 76 25+ 71 »—

_ONWN ... 00le

100 100 100 100

Il Tall 20— 92 25+ 93

Gran 20— 90 25+ 94

100 100 100 100

111 Tall 20— 89 25+ 93 Gran 20— 87

25 + 85

Lil'—ANN NNNUJ

100 100 100 100

IV Tall 20— 76 89 84 87

100 100 14 100 100

V Tall 20— 73 25+ 87

Gran 20— 83 25+ 86

28 100 7 100 16 100 8 100

VI Tall 20— 65 25+ 88

Gran 20— 81 25+ 86

1 Toppdiameter minimum 6 tum under bark.

5 6 3 4 6 8 3 6 7 5 3 6

A.3.9. Långsiktsanalys Långsiktsanalysens syfte Som framhållits tidigare påverkas skogens utveckling på längre sikt starkt av den fram- tida skogsskötseln. En långtidsanalys bör därför uppfattas som ett räkneexempel, vil- ket visar den sannolika utvecklingen på lång- re sikt under vissa starkt schematiserade för- utsättningar. Analysens syfte är att jämföra slutavverkningsaltemativen med avseende på deras inverkan på förrådsutveckling och till- växt. Analysen bör endast betraktas som en vägledande jämförelse mellan de olika slut- avverkningsalternativen och därför inte till- mätas för stor betydelse. Långsiktsanalysen har utförts endast för arealen nedan skogs- odlingsgränsen; för området ovan skogsod— lingsgränsen har det inte ansetts möjligt att redovisa någon sådan.

Metod För de två första tioårsperioderna (femårs- perioderna) har utförts en framräkning av förråd och arealer på grundval av en de- taljberäkning för åldersklasser inom hugg- ningsklasserna. Med det utgångsläge som så- lunda framräknats för år 20 (år 10) har sedan en schematiserad framräkning skett för ytterligare fem (sex) tioårsperioder. Där- vid har förutsatts en förrådsutveckling, som härletts från riksskogstaxeringens produk- tionsöversikter, i vissa fall med höjning av förråd och tillväxt. Nytillkommande bestånd har förutsatts följa en förrådsutveckling som svarar mot en halv bonitetsklass bättre än den som registrerats för de gamla bestånden. Produktionsmässigt innebär detta att man förutsätter en höjning av nivån med 10— 15 %. Speciellt i södra Sverige torde denna förutsättning vara försiktig. En betydande del av de nya bestånden kommer att vara kulturbestånd, som framför allt genom byte till »bättre» trädslag och bättre Stamfördel- ning bör kunna producera betydligt mer, än vad de gamla bestånden gjorde. Man kan även räkna med att de nya bestånden genom röjningar och gallringar kommer att ha högre tillväxtprocent. I avsnitt A.2.5 har en inte obetydlig ökning av tillväxtprocenten redovisats från tidpunkten för den första riksskogstaxeringen och fram till nu. Som nämnts torde en betydande del av denna ökning vara en effekt av skogsvårdsåtgärder av olika slag, framför allt huggning av träd med mycket liten tillväxt.

I tabell A.28 redovisas ett exempel på räkneförfarandet vid den detaljerade fram— skrivningen för de första två tioårsperioder- na. Exemplet avser huggningsklass D3. De arealer som slutavverkas år 5 respektive år 15 förutsätts övergå till kalmark, som sedan beskogas i den takt som angivits i tabell A.19. Virkesförrådet år 20 på dessa arealer (F 20) utgörs av kvarlämnade fröträd och överståndare. Den del av huggningsklass D3, som inte slutavverkats under perioden, är vid periodens slut tjugu år äldre, dvs. area- len vid periodens början (A0) har flyttats till närmast högre åldersklass.

I tabell A.29 ges exempel på den fortsatta

• Sida 131
•  Original

schematiserade framskrivningen. Utveck- lingen förutsätts nu följa en bestämd pro- duktionsmodell, som härletts från produk- tionsöversikterna. Som tidigare nämnts antas därvid den nya skogen ge en produktion motsvarande en halv klass högre bonitet än den gamla. För att förenkla beräkningarna förutsätts inte några fröträd eller överstån- dare bli lämnade vid slutavverkningama. utan hela förrådet avverkas. Samtidigt för- utsätts inte någon avverkning ske i det be- fintliga förrådet av fröträd och överstån- dare. Räknetekniskt betraktas denna kvan- titet alltså som ett konstant belopp. För att få full överensstämmelse mellan framräknat förråd och förråd enligt produktionsmedel- len används överståndarkvantiteten som ett utjämningsbelopp.

Beräkningarna enligt tabell A.29 ger för- rådet vid periodens början, avverkningen under perioden fördelad på gallring och slutavverkning samt behandlad areal. För- rådet av ny skog liksom gallrad areal redo- visas i separata summor nedtill i tabellen. Liksom i tidigare beräkningar är arealenhe- ten promille (1 000 hektar).

Resultat

Resultaten från långtidsanalysen redovisas i figurerna A.5 _— en figur för varje industri- område — enligt följande:

Arealbehandling

Diagrammet anger behandlad areal i pro- mille under sju tioårsperioder för de tre alternativen a—c. De schatterade staplarna anger slutavverkningsarealen, som för de olika alternativen pendlar omkring 100 pro- mille under en tioårsperiod, dvs. 1 % per år. Summan av schatterade och ofyllda staplar anger gallringsarealen.

Total avverkning

Diagrammet anger relationerna mellan olika alternativ samt den utveckling på längre sikt som kan väntas enligt de olika alternativen.

Slutavverkning

Slutavverkningsvolymen redovisas på sam- ma sätt som den totala avverkningen.

I detta diagram redovisas den beräknade utvecklingen av medelförrådet per hektar (från 0 cm) för de olika alternativen. På samma diagram har också inlagts förrådet av ny skog, dvs. skog som beräknats till- komma under sjuttioårsperioden.

Areal skog över 100 år

Diagrammet ger en uppfattning om hur arealen äldre skog ändras enligt de tre alternativen. Under perioden sjunker areal- andelen med skog över 100 år starkt inom alla områden.

Areal skog under 60 år

Diagrammet ger en bild av hur ungskogs- arealen påverkas enligt de tre alternativen.

Kommentar

Diagrammen avser att schematiskt belysa vilka skillnader i utvecklingsförlopp, som de tre slutavverkningsalternativen förväntas ge. Vid tolkning av resultaten måste förutsätt- ningarna för analysen hållas i minnet. Sam-

manfattningsvis har förutsättningar precise-

rats beträffande främst:

Avverkningen: gallringsarealer, slutavverk- ningsarealer samt uttag per hektar F öryngringen: årliga föryngringsytor

T illväxten: nytillkommande skogar väntas ge en halv bonitetsklass högre produktion än de gamla bestånden.

A.4. Utförda avverkningar enligt stubbinventeringen

A.4.1. Stubbinventeringens utförande och tillförlitlighet

Riksskogstaxerin gens stubbinventering utförs så, att provytor läggs ut på var etthundrade meter utefter taxeringslinjerna inom områ- den, där avverkning skett under föregående avverkningssäsong. Avverkningssäsongen räknas från skottskjutningen ena året till skottskjutningen påföljande år. På dessa provytor klavas stubbarna efter avverkade träd, och med hjälp av empiriska samband

• Sida 132
•  Original

mask/ho FÖRRÄD

AREALBEHANDLING

Slutavv.ore'ol.: Schotterad stapel .. . %. Gattr. areol: Schutterod + ofyltd stapel Totott forrud

att u / / N*—_ 800 x

X'ä— __-

Nytileommen skog

oLt.c

mask/ho AVVERKNING, TOTAL

6

mask/ha SLUTAVVERKNING AREAL SKOG (so ÄR"

6

Period

Figur A .5.I . Långsiktsanalys för alternativ GI, industriområde I

• Sida 133
•  Original

' mssk/ha FÖRRÅD

Totalt förråd ALU- __,i AREALBEHANDLING

Slutavv.areot: Schottered stupet Gotlr.oreol: Schotterad + ofylld stapel

lalllllz Hult una '

mask/hc AVVERKNING. TOTAL AREAL SKOG >100 ÄR

?. I 't '? lé

mask/ho SLUTAVVERKNING AREAL SKOG (60 ÅR

&

Period

Figur A.5.2. Långsiktsanalys för alternativ GI , industriområde II

• Sida 134
•  Original

mr'sk/ha FÖRRÅD

Totalt förråd

AREALBEHANDLING

Slutovvereel: Schotterod stapel %. Gollr.oreal: Schotterud + ofylld stapel

lllå lllålå Il ' = . ,

!

mäsk/ha AVVERKNING, TOTAL AREAL SKOG >100 ÄR

7 & / % 4

, |

WWXXXXÄÄW mm i

1 2 3