SOU 1969:21

Skogsindustri i södra Sverige

Till Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet

Genom beslut den 16 december 1966 be- myndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikes- departementet att tillkalla högst fem sakkun— niga för att undersöka förutsättningarna för lämpliga lokaliseringar av sågverks- och massaindustrier till västra Sverige.

Med stöd av detta bemyndigande tillkal- lades den 18 januari 1967 som sakkunniga landshövdingen Mats Lemne, även ordfö— rande, professorerna Sven Godlund och Nils— Erik Nilsson, departementssekreteraren Ru- ne Olsson och överjägmästaren Göran Sö- derström.

De sakkunniga har antagit benämningen västsvenska skogsindustriutredningen.,

Till sekreterare åt utredningen förordna- des den 13 februari 1967 planeringsdirektö- ren Sven Rune Frid.

Att som experter biträda utredningen för- ordnade departementschefen den 7 april 1967 försöksledaren Gustaf von Segebaden, Skogshögskolan, samt den 26 april 1968 do- centen Lennart Schotte, AB Tumba Bruk.

Utredningen redovisade i utlåtande till Kungl. Maj:t den 1 februari 1968 över stads— plan för Värö kommun resultaten av preli- minära bedömningar angående underlaget för nya massaindustrier i västra Sverige och av möjligheterna att finna alternativa loka- liseringsorter till Värö. Slutsatserna var bl. a baserade på en undersökning rörande de vattentekniska förutsättningarna för lokali- sering av massa- och pappersindustrier i söd— ra Sverige som utförts för utredningen av di— rektören Stig Freyschuss och civilingenjören Bo Göransson, Industrins vatten- och luft- forskningsinstitut, samt t. f. professorn Nils Hartler, Cellulosaindustrins vattenlaborato— rium. Undersökningen följer som bilaga till detta betänkande.

Överläggningar och kontakter om utred- ningsarbetet har ägt rum med företrädare för sågverks- och massaindustriföretagen i utredningsområdet och med representanter för norska skogsindustriföretag öster om Oslofjorden. Utredningen har i det samman- hanget erhållit uppgifter för bedömningar av den beräknade framtida produktionen och det beräknade framtida virkesbehovet vid olika skogsindustrianläggningar.

Redovisningen av virkestillgångarna är i betänkandet baserad på virkesbalansutred- ningens material. Vidare har utredningen för sina slutsatser utnyttjat resultaten av den teoretiska utredning om den svenska massa— och pappersindustrins strukturfrågor som utfördes på handelsdepartementets uppdrag åren 1964—1966. Utredningen har dessutom under arbetet hållit kontakt med olika cen— trala statliga myndigheter, bl. a. statens na— turvårdsverk och statens planverk, och där- vid tagit del av synpunkter och material.

Utredningen vill framhålla att det med hänsyn till struktur- och ägandeförhållanden samt virkestransporterna varit nödvändigt att låta analysen omfatta utvecklingsmöjlig— heterna för skogsindustrin i hela södra Sve— rige. Sammanställningar, bedömningar och slutsatser redovisas emellertid även för stör- re delområden, bl. a. västra Sverige.

Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande, »Skogsindustri i södra Sverige».

Vänersborg den 23 april 1969.

Mats Lemne Sven Godlund Nils-Erik Nilsson

Rune Olsson Göran Söderström

/Sven Rune Frid

1. Problemställning

1.1. Utgångsläge, arbetets uppläggning

Enligt direktiven skall Västsvenska skogsin- dustriutredningen (VSU) undersöka förut- sättningarna för lämpliga lokaliseringar av sågverks- och massaindustrier till västra Sve- rige med hänsyn till råvarutillgång, trans- portmöjligheter, arbetskraftstillgång och and— ra på frågan inverkande omständigheter.

Utredningen har inför arbetsuppgiften sökt bilda sig en uppfattning om följande grundläggande frågor:

1. Föreligger det för närvarande ett vir- kesöverskott inom utredningsområdet i den meningen att det inte finns avsättning för hela den virkeskvantitet som är möjlig att avverka enligt utförda avverkningsberäk- ningar och som man kan räkna med att skogsägarna på sikt är beredda att avverka?

2. Hur bedömer industriföretagen virkes- balanssituationen och vilka är deras konkre- ta planer och ambitioner beträffande den framtida produktionen?

3. Vilka ekonomiska, tekniska och miljö- vårdsmässiga faktorer är av betydelse för 10- kaliseringen av en framtida mot skogstill- gångarna svarande Skogsindustri? Utredningen har av skäl som närmare re- dovisas i avsnitt l.5 ansett det nödvändigt att behandla utvecklingsmöjligheterna för skogsindustrin i hela södra Sverige. Utred— ningen har därför också rubricerat betän- kandet »Skogsindustri i södra Sverige».

Bedömningen av råvarutillgången (fråga

1) har i huvudsak grundats på virkesbalans- utredningens betänkande, »Virkesbalanser 1967» (SOU 1968: 9). Hur företagen ser på virkessituationen och på möjligheterna till en framtida expansion (fråga 2) har bedömts efter överläggningar och kontakter med re- presentanter för sågverks— samt massa- och skivindustrierna i södra Sverige.

Frågan om hur olika ekonomiska, teknis- ka och miljövårdspolitiska faktorer inverkar på skogsindustrins framtida lokalisering har motiverat genomförandet av vissa special- undersökningar, som delvis redovisas i form av bilagor.

Utredningen vill betona att den inte an- sett det ligga inom dess uppdrag att bedöma möjligheterna för skogsindustrin i södra Sve- rige med hänsyn till det framtida marknads- utrymmet. Utredningen har utgått från att en utveckling som innebär ständigt rationel- lare tillverkning, mera förädlade produkter och effektivare marknadsföring skall skapa förutsättningar för en betydande expansion av skogsindustrin i utredningsområdet. Den framtida volymökningen blir beroende av konsumtionsutvecklingen, i vilken utsträck- ning företagen kan upprätthålla eller för- bättra sin konkurrenskraft i förhållande till skogsindustrin i andra länder och i vilken utsträckning den svenska skogsindustrin kan hävda sig gentemot andra näringsgrenar när det gäller fördelningen av de inhemska pro- duktionsresurserna. Utredningen redovisar för en belysning av dessa frågor de perspek—

tiv beträffande den europeiska konsumtio- nen av olika skogsindustriprodukter som skisserats av FAO/ ECE samt en del data som belyser den svenska skogsindustripro- duktionens hittillsvarande förändringar, bl. a. skogsindustrins utveckling i förhållan- de till förändringarna inom den svenska in- dustrin i dess helhet.

Den svenska skogsindustrins konkurrens— möjligheter väntas bli utförligt behandlade inom ramen för det arbete som för närva- rande pågår i Skogsindustriernas samarbets- utskott, inom Träfackens utredningsavdel- ning och inom vissa statliga utredningar, bl.a. skogspolitiska utredningen.

1.2. Virkestillgång och virkesförbrukning

»Skogsmark med därå växande skog bör ge— nom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande förmåga skötas så att tillfreds— ställande ekonomiskt utbyte vinnes och, så vitt möjligt, jämn avkastning erhålles» (Skogsvårds- lagen ä 1).

Det allmänna ålägger alltså den enskilde markägaren att sköta sin skog, och det åläg- gandet har betydande ekonomiska konse— kvenser, både för den enskilde och för sam- hället.

Virkesbalansutredningen konstaterade att skogsindustrin med hänsyn till råvarubasen — och det gäller särskilt södra Sverige — har goda utvecklingsmöjligheter både på kort och på lång sikt. Betydande överskott på virke föreligger för närvarande. Genom att avverkningarna väsentligt understiger den biologiska tillväxten ökar det för skogsindu- striproduktion tillgängliga virkesförrådet. En bättre balans förutsätter en utveckling både av sågverksindustrin och av massa- och skiv- industrin, vars bristande möjligheter att ta emot sågflis för närvarande är ett hinder för sågverksexpansionen.

Så här formulerar skogsägarrörelsen isöd- ra Sverige virkessituationenlz

»Dagsvärdet för skogsbrukets redan bundna investeringar uppgår till 2000—3 000 kr per hektar produktiv skogsmark. Bristen på av- sättning tvingar skogsägarna att arbeta med ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande på dessa investeringar. I södra Sverige måste närmare

1/3 av produktionen lämnas outnyttjad i vän— tan på att industrin skall byggas ut. Det betyder att ett bundet kapital på 5 miljarder kronor — eller ca 30 000 kr per skogsägare — inte kan lämna någon avkastning.»

Skogsägarrörelsen, som är den största vir- kesproducenten i södra Sverige, har sedan länge strävat att direkt påverka skogsindu- strins expansion. Detta har skett både ge- nom övertagande och utbyggnad av existe- rande anläggningar och genom etablering av nya produktionsenheter, sågverk, massa- fabriker och spånskiveindustrier. En central del av skogsägarnas industriella handlings- program är också att åstadkomma en ökad vidareförädling. Genom en successiv utvidg- ning av marknadsandelen för färdiga pro- dukter vill råvaruproducenterna skaffa sig det vidgade inflytande över den sista länken i tillverkningskedjan som man anser nöd- vändigt för att i längden kunna påverka av- sättningen av råvaran, virkespriserna och och därmed de enskilda skogsägarnas in- komster.

Samtidigt som skogsägarrörelsen utvidgat sin industrisektor har den övriga skogsindu- strin ökat sin produktion och sitt virkesbe- hov. En rad existerande skogsindustriföretag i södra Sverige redovisar för de närmaste 10—15 åren omfattande utbyggnadsplaner, som kommer att innebära starkt ökade an- språk på virkestillgången. T.ex. Billeruds AB och Uddeholms AB, som både inom sågverks- och inom massaindustrin genom- fört en väsentlig utbyggnad under 1960-ta- let, avser enligt ansökningar till vattendom- stolen (domar har helt eller delvis erhållits) att under 1970-talet öka produktionen av massa till drygt 500 000 respektive 400 000 ton per år i anläggningar vid Gruvön och Skoghall. Detta är en utvidgning på sam- manlagt 600000 ton jämfört med de pro- ducerade kvantiteterna år 1967. Samtidigt planeras nedläggning av en rad mindre mas- safabriker inom olika företag i södra Sveri- ge. Den sammanlagda produktionsvolymen vid dessa anläggningar är emellertid begrän-

1 Södra Sveriges Skogsägares Förbund, »Var— för Skogsindustri i Västsverige... vid Viskan?» Broschyr 1967.

sad. Nettoresultatet kommer på sikt att bli en betydande ökning av virkesförbrukningen och en reducering av det existerande virkes- överskottet i södra Sverige.

1.3. Tekniska, ekonomiska och miljövårds- politiska faktorer

Etablering eller utbyggnad av större indu— strier innebär, oavsett bransch, en rad be— tydande problem. Skogsindustrin är känslig ur föroreningssynpunkt, men också andra industrigrenar har en utsatt position. Förut- sättningarna och kraven varierar för övrigt mellan de olika skogsindustribranscherna. Lokalisering och utbyggnad är i varje fall med hänsyn till miljövärden inte ett lika kontroversiellt problem när det gäller såg- verk och spånskivefabriker som inom massa— eller fiberskiveindustrin.

Även om det skulle finnas förutsättningar för en ökad skogsindustriproduktion i södra Sverige i den meningen att företagen doku- menterat investeringsvilja kan det föreligga svårigheter att på samtliga aktuella orter uppfylla villkoren för en utbyggnad eller etablering. Ett massaindustriföretag strävar efter att välja produktionsvolym, transpor- tera råvara, ta fabrikationsvatten och släppa ut föroreningar så att man håller anlägg- nings- och driftskostnaderna nere. Självfallet måste företaget här kompromissa mellan en rad krav och önskemål. Det är knappast möjligt att finna ett industriläge som helt saknar nackdelar och som därmed inte i något avseende betyder merkostnader i för— hållande till andra möjliga lägen.

Det expansionsvilliga företaget bedömer lokaliseringsproblemet eller valet av expan- sionsalternativ i allt väsentligt från företags- ekonomiska synpunkter, samtidigt som and- ra intressenter som på olika sätt berörs av utbyggnadsprojekten söker få sina krav till- godosedda. Samhället bör ha en vidare syn på problemen än industriföretagen och öv— riga intressenter. Samhällets uppgift är att integrera de olika bedömningarna, att åstad- komma en avvägning med hänsyn bl.a. till existerande sysselsättningspolitiska och mil- jövårdspolitiska målsättningar och till kravet

på en tekniskt-ekonomiskt lämplig. produk- tionsstorlek och produktionsutrustning äg- nad att möjliggöra en ändamålsenlig utveck- ling inom branschen.

Tablå 1.1 — följande sida — är ett försök att grovt illustrera mångsidigheten av pro- blemen vid utbyggnad och lokalisering av massaindustrier.

1.4. Betänkandets disposition

Utredningen redogör i fortsättningen av ka- pitel I för betänkandets disposition och för utredningsområdets avgränsning.

Kapitel 2 omfattar en redovisning av vis- sa data från de framskrivningar av virkes- konsumtionen i Europa som utförts av FAO/ ECE, »European Timber Trends and Prospects, A new appraisal 1950—1975», samt de preliminära resultaten från den upp- följning av undersökningen som täcker pe- rioden 1965—1980. Utredningen redovisar också en del uppgifter om den svenska skogsindustrins utveckling åren 1945—1967.

Kapitel 3 omfattar en redogörelse för de potentiella virkestillgångarna i utrednings- området, grundad på material i virkesba- lansutredningens betänkande, »Virkesbalan— ser 1967» (SOU 1968: 9). Vissa beräkningar när det gäller den hittillsvarande ökningen av virkesförrådet och av möjligheterna att öka skogsproduktionen redovisas, liksom en för VSU utförd undersökning med jämfö- relse av avverkningskostnaderna mellan norra och södra Sverige. Denna undersökning re- dovisas i sin helhet i bilaga A.

Kapitel 4 och 5 behandlar den virkeskon- sumcrande industrin, först sågverken, där- efter massa- samt fiber- och spånskiveindu- strin. Utredningen redogör för den nuvaran- de anläggningsstrukturen i södra Sverige och för den hittillsvarande förändringen av stor- leksstrukturen och produktionsvolymen. VSU diskuterar också vilka faktorer som påverkar strukturutvecklingen inom såg- verks- och massaindustrin och vilka de fram- tida förändringarna kan antas bli. Redovis- ningen är baserad dels på material och syn- punkter som utredningen erhållit vid över— läggningar och kontakter med skogsindustri-

Tablå ].I. Massaindustrins lokaliseringsfaktorer. En schematisk översikt.

Faktor Strävan Restriktion

Transporter

färdiga produkter.

Fabrikationsvatten God tillgång på vatten.

Vatten- och luft- immissioner lägsta möjliga kostnad.

Goda grundförhållanden och gynnsamma topografiska betingelser. Expansionsmöjlig- heter.

T åtortsservice servicemöjligheter. Gynnsam lokalisering i förhål- lande till erforderlig virkesråvara, kemikalieproducentcr, olje- distributörer och avnämare av Minsta möjliga olägenheter till Tillgång på arbetskraft och

Kapaciteten hos befintliga kommuni- kationer, t ex vägar och hamnar kan vara begränsad (lågt axel- och boggi- tryck eller begränsat djupgående). Om- fattande nyanläggningar är som regel mycket kostnadskrävande och skall bedömas även ur samhällsekonomiska synpunkter.

Tillräckliga uttag av färskt (ej salt eller bräckt) vatten skall kunna ske utan att det i avgörande utsträckning för- ändrar förutsättningarna för annan konsumtion.

Samhället fastställer efter hand mera långtgående krav när det gäller vatten- och luftrening, t ex så att recipienten vid behov kan brukas som dricks- vattentäkt eller att förutsättningarna för fiske ej skadas.

Det är angeläget att anläggningen placeras så att den inte dominerar landskapsbilden på ett alltför störande sätt och begränsar markanvändningen i övrigt.

Etablering i isolerade lägen utan an- knytning till befintliga orter med servicekapacitet,t ex sjukvård, skolor och detaljhandel, innebär extra sam- hällsbyggnadskostnader. Aven utbygg- nad av existerande anläggningar ställer i större eller mindre grad krav på bostäder och service beroende på or- tens struktur och storlek.

fÖretag i området, dels på den utredning rö- rande den svenska massa- och pappersindu- strins strukturproblem som utfördes på han- delsdepartementets uppdrag åren 1964—1966.

VSU har med skogsindustrin i södra Sve- rige diskuterat de olika företagens konkreta planer eller ambitioner för den fortsatta ut- vecklingen. Kapitel 4 och 5 innehåller sum- merade data om den framtida produktio- nen vid befintliga anläggningar i södra Sve- rige på 10—15 års sikt dels enligt företagens uppfattning, dels enligt utredningens bedöm- ning.

VSU presenterar i kapitel 6 en del fakta om de vatten- och luftföroreningstekniska frågorna. Detta sker på grundval av det material som naturresursutredningen presen-

terat i betänkandet »Miljövårdsforskning I. Forskningsområdet» (SOU 1967: 43) och den undersökning av möjligheterna till loka- lisering av nya massaindustrier sett ur vat- tenvårds- och vattenförsörjningssynpunkt som utförts för VSU av en särskild expert- grupp. Den senare undersökningen återges som bilaga B.

Kapitel 7 är en redovisning av utgångslä- ge och utvecklingstendenser när det gäller skogsnäringens arbetsmarknad. De hittills— varande förändingarna belyses på basis av data från 1960 och 1965 års folkräkningar. Utredningen har bl. a. också gjort en grov beräkning av arbetskraftsbehovet i jord- och skogsbruk år 1980 och jämfört resultaten med en framskrivning 1965—1980 av den

förvärvsarbetande manliga befolkningen i jord- och skogsbruk inom utredningsområ- det.

De befintliga företagens uppgifter om den framtida produktionen och virkesförbruk- ningen har utnyttjats för upprättande av vir- kesbalanser för åren 1970 och 1980. Dessa presenteras i kapitel 8, som också innehåller en särskild undersökning — utförligare pre- senterad i bilaga A — ägnad att i första hand belysa hur företagens expansion påverkar virkestransportkostnaderna.

I kapitel 9 gör VSU därefter en bedöm- ning av hur olika faktorer inverkar på loka— liseringen. Utredningen ger områdesvis en bild av utvidgnings- och etableringsmöjlig- heterna för massaindustrin i anslutning till befintliga industrier och i möjliga lokalise- ringsområden enligt expertutredningen av de vattentekniska frågorna.

I kapitel 10 slutligen redovisas en sam- manfattande bedömning av förutsättningar- na för den skogsindustriella expansionen i södra Sverige med utgångspunkt från de ovan i avsnitt 1.1 skisserade tre frågeställ- ningarna.

1.5. U tredningsområdets avgränsning

Utredningens uppgift är enligt direktiven att redovisa förutsättningarna för lämpliga 10- kaliseringar av sågverks- och massaindustri- er till »västra Sverige». Utredningsområdet kan definieras på olika sätt. VSU har upp- fattat västra Sverige som ett område be- stående av Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län samt de västra delarna av Jönköpings och Kronobergs län. Detta område rymmer ex- panderande massaindustrier och sågverk med utsträckta virkesförsörjningsområden. En mera betydande utvidgning vid någon av de större anläggningarna får därför i princip konsekvenser för virkesförsörjnings- systemet i hela södra Sverige. Förutsättning- arna för skogsindustriexpansionen i västra Sverige påverkas alltså av möjligheterna i den östra delen — och tvärtom. Sambandet mellan utvecklingen i olika områden accen- tueras av ägandeförhållandena, både i fråga

Vaner-området )

Figur 1.1. Utredningsområdet södra Sverige.

om skogsmarken och när det gäller själva skogsindustrin.

Utredningen har funnit att en allsidig be- dömning av etablerings- och expansionsför- utsättningarna för massaindustrier och såg- verk inte kan begränsas till västra Sverige utan bör omfatta hela södra Sverige, dvs. industriområdena IV, V och VI enligt vir- kesbalansutredningens avgränsningl.

Presentationen av det beskrivande mate- rialet, som skall ge en bild av industristruk- turen i utgångsläget, sysselsättningsutveck- lingen, virkestillgången m.m., sker emeller- tid också för de fyra större delområden som redovisas i figur 1.1. Områdena är av prak- tiska skäl i huvudsak uppbyggda av hela län (en del av det befintliga statistiska materia- let har länen som redovisningsenheter). Un- dantag har ansetts nödvändigt endast för Älvsborgs län: Dalsland har förts till ett re- dovisningsområde kring Vänern, medan västgötadelen av Älvsborgs län ingår i det västkustområde som i övrigt omfattar Hal- lands samt Göteborgs och Bohus län.

1 Södermanlands, Örebro och Värmlands län samt länen söder om dessa.

Skogsindustrins utveckling i internationellt och svenskt perspektiv

2.1 Den europeiska konsumtionen av skogs— industriprodukter åren 1950—1980

FAO/ECE publicerade år 1964 en studie över tillgång och behov av virke i Europa (exkl. Sovjetunionen?. Arbetet har senare fullföljts och i en rapport till en gemen- sam session för ECE Timber Committee och FAO Forestry Commission i oktober 1968 har sekretariatet redovisat revidera- de data samtidigt som perspektivet dragits ut till år 1980. Beräkningarna är baserade på en bedömning av faktorer som påver- kar efterfrågeförändringarna, bl. a. brutto- nationalproduktens tillväxt i olika länder och de framtida substitutionsmöjligheter- na.

Skogsindustrin har utvecklats och kun- nat vinna avsättning för allt större kvanti- teter men i en stigande konkurrens med andra branschers material och produkter. Inom emballagescktorn ökar konkurrensen mellan papper och plast och mellan trä och plast, inom byggnadsverksamhcten mellan trä och betong och mellan trä och stål. Träförbrukningen har minskat t. ex. vid till- verkning av husbyggnadsdetaljer, trots att användningen av dessa artiklar i och för sig ökat betydligt. Plastskivor konkurrerar med plywood och fiberskivor, liksom kom- binerade pappers- och plastprodukter med renodlade pappersvaror. Kombinationerna innebär å andra sidan att papprets använd- ningsmöjligheter breddats och att dess kon- kurrensförmåga förbättrats.

I vilken omfattning förbrukningen av oli- ka skogsindustriprodukter kommer att öka i framtiden blir liksom hittills i stor ut- sträckning beroende av den allmänna kon- sumtionsutvecklingen och av de praktiskt- tekniska möjligheterna att hitta nya an- vändningsområden för andra material. Så är t. ex. plastens förutsättningar att kon- kurrera gynnsamma. De skalekonomiska fördelarna vid framställning och vid be- arbetning av plast är i princip minst lika goda som inom skogsindustrin. Plasttill- verkningen är ännu en relativt ung industri- gren, både inhemskt och internationellt, och det finns dessutom skäl anta att prisnivån kommer att sjunka ytterligare efter hand som volymexpansionen fortsätter.

Den sammanlagda förbrukningen av skogsindustriprodukter i Europa har en- ligt FAO/ECE-redovisningen ökat relativt snabbt de senaste 15—20 åren. Detta har medfört stigande virkesuttag. Dessutom har importen av skogsindustriprodukter och av virke från utomeuropeiska länder och från Sovjetunionen vuxit. Som framgår av föl- jande sammanställning ökade den europeis- ka konsumtionen av skogsindustriproduk- ter mellan 1950 och 1965 med i genom— snitt drygt 3 % per år. Ökningen var något högre i början av perioden 1950-1965 än under senare delen. Beräkningarna för prognosperioden 1965—1980 förutser en nå-

1 FAO/ECE: »European Timber Trends and Prospects. A new Appraisal 1950—1975». New York 1964.

Milj m=f ub

1955 1960

Sågade trä- varor och

plywood

El

1965 1970

Fiberpro- dukter och spånskivor

& GruwirkE. stolpar

Figur 2.1. Konsumtion av olika skogsindustriprodukter i Europa 1950—1965 samt beräknad konsum- tion 1965—1980.

Källa: FAO/ECE. (Preliminär redovisning hösten 1968.)

got lägre tillväxt relativt sett än fram till 1965, mellan 2 och 3 % genomsnittligt per år.

Period Årlig ökning, %

Faktisk utveckling 1 950—1 955

1 955—1 960 1960—1965 Totalt 1950—1965

Beräknad utveckling 1 965—1 970 1970—1975

197 5—1 980 Totalt 1965—1980

Den sammanlagda europeiska virkesför- brukningen (inkl. import av färdiga pro- dukter) omfattade år 1965 i absoluta tal 290 milj. m3f ub, varav drygt hälften så- gade trävaror och plywood samt knappt en tredjedel fiberprodukter (papper, massa etc). Detta framgår av tabell 2.1, som också vi- sar utvecklingen för olika produkter, dels den faktiska förändringen mellan åren 1950 och 1965, dels den beräknade under prog- nosperioden 1965—1980. Siffrorna återges även i figur 2.1, som illustrerar den på- gående omfördelningen mellan produkt- grupperna. Förbrukningen av sågade trä- varor och plywood har hittills ökat i en svagare takt än konsumtionen av fiberpro-

Tabell 2.1. Konsumtion av olika skogsindustriprodukter i Europa 1950—1965 samt beräknad konsumtion 1965—1980. Källa: FAO/ECE. (Preliminär redovisning hösten 1968.) Måttenhet: milj mai ub.

Produkt

Sågade trävaror Plywood

Summa

Pappersmassa, papper och papp Dissolvingmassa

Spånskivor

Fiberskivor

Gruvvirke Stolpar

Summa

Samtliga produkter

Beräkn.

1950 1955 1960 1965 1970 1975

157 16

173

145 12

157

151 14

165

98 115 128 5 7 9

103 122 137

42 81 107 142 11 12 13 8 12 15 6 7 8 105

29 6 8 — 1 2 3 37

59 9 3 4

53 74

13 15

28

11 13

24

17 21

38

16 22

38 35

178 213 246 290

Anm.: Summorna angivna i tal beräknade före avrundning av delsitfrorna.

dukter. Dessa olikheter i konsumtionsut- vecklingen kommer enligt beräkningarna att accentueras under 1970-talet.

Som framgår av följande sammanställ- ning — med resultaten från de reviderade beräkningarna — har FAO/ ECE räknat med en väsentligt svagare ökning för sågade trävaror och plywood mellan åren 1965 och 1980 än under perioden 1950—1965. Samma tendens, men i mindre utpräglad grad, har beräknats för fiberprodukter och spånskivor. Enligt utredningens mening är

Årlig ökning, %

Sågade trä- varor och plywood

Fiberproduk- ter och spån-

Period skivor

Faktisk utveckling 1950—1955 1955—1960 1960—1965 Totalt 1950—1965

Beräknad utveckling 1965—1970 1970—1975 1975—1980 Totalt 1965—1980

bedömningen av ökningen för de sågade trä- varoma alltför försiktig.

2.2. Virkesbalans för Europa 1965—1980

Det europeiska virkesuttaget skulle enligt FAO/ECB:s redovisning komma att öka från 258 milj. mafub år 1965 till 365 milj. m3fub år 1980, vilket innebär ett stigande underskott på »egen» råvara. Dif- ferensen — se tabell 2.2 — har beräknats till drygt 30 milj. m3f ub år 1965 men skulle utgöra nära 60 milj. m3f ub år 1980.

Underlaget för beräkningarna av den totala virkestillgången i Europa får emeller- tid bedömas som mycket otillförlitligt. Riks- skogstaxeringar existerar endast i några få nyckelländer. De metoder som på många håll används för uppskattning av virkes- förråd och tillväxt ger enligt erfarenhet för låga resultat, och den faktiska Skogstill- växten är med stor sannolikhet väsentligt större än det virkesuttag som redovisas i FAO/ECE—beräkningarna. Skogstillväxten kan mycket väl vara av storleksordningen 450 milj. maf ub, men den kvantiteten är

Tabell 2.2. Virkesbalans för Europa (exkl Sovjetunionen) 1965—1980. Källa FAO/ECE. (Preliminär redovisning hösten 1968.) Måttenhet: milj m”f ub.

1965 1970 1975

Beräknat virkesuttag Beräknat virkesbehov

Differens

258 288 325 290 326 371

—32 —38 —46

med hänsyn till nuvarande skogsbruksme- toder och transportsystem inte utan vidare tillgänglig för avverkning. Genom plantering av snabbväxande trädslag och genom göds- ling bör det å andra sidan vara möjligt att inom stora delar av Europa successivt öka virkesproduktionen i en betydande grad.

Biologiska förutsättningar för ökad vir- kesproduktion finns alltså. Problemet är närmast att kunna producera virket tillräck— ligt billigt. Ur prognossynpunkt är den bris- tande kännedomen om Europas nuvarande skogstillgångar besvärande och medför en uppenbar risk för underskattning av den framtida produktionspotentialen.

Frågan om hur det väntade virkesunder- skottet i Europa skall kunna täckas har stor aktualitet, men ligger utom ramen för utredningens arbetsuppgifter. En analys av i detta sammanhang relevanta frågeställ- ningar har nyligen presenterats i föredrag av professor Thorsten Streyffert och direk- tör Hans G. Lindberg. Dessa föredrag, som kommer att publiceras i Skogs- och Lant— bruksakademiens tidskrift under år 1969. innehåller bland annat sammanställningar av virkesbalansläget i USA och Kanada. Streyf- fert ger även uttryck för en balanserad upp- fattning om U-ländernas möjligheter att konkurrera på den europeiska virkesmark- naden inom överskådlig tid. Om man bortser från högkvalitativt tropiskt lövträ är den virkesvolym som under gynnsamma omstän— digheter kommer att kunna exporteras till Europa marginell i jämförelse med förvänta- de produktionsökningar i de traditionella exportländerna.

2.3. Den svenska skogsindustrins utveckling

Den svenska skogsindustrin har de senaste 20—25 åren väsentligt ökat sin produktion. Förändringarna har varit något snabbare för papper än för massa, som i sin tur ut- vecklats gynnsammare än de sågade trä- varorna. Utvecklingen varierar också i ti- den. Den starka volymökningen de första efterkrigsåren accentuerades i någon mån genom Korea-boomen. En svag regression 1953 följdes av en jämn och brant pro- duktionsstegring under återstoden av 1950- talet. Denna utveckling fortsatte fram till mitten av 1960-talet.

Totalt tillverkades år 1967 i Sverige 6,8 milj. ton massa och 3,3 milj. ton pap- per, vilket är en väsentlig ökning från 1945 års nivå, som var 2,0 respektive 0,8 milj. ton. Detta framgår av figur 2.2, som också visar att utvecklingen varit olika för olika massatyper. Sulfatmassan har haft den star- kaste ökningen — särskilt under 1960-ta- let — medan uppgången för den mekaniska massan och för sulfitmassan varit mera måttlig. Pappersprodukterna har haft en starkare ökning under 1960-talet än un- der tidigare decennier.

Sågverksproduktionen ökade mellan åren 1945 och 1967 från 1,2 milj. stds till 2,1 milj. stds (barrträ). Se figur 2.3.

Skogsindustrin hade år 1967 en större andel av det totala svenska exportvärdet än av den svenska industrins salu- eller förädlingsvärden. Detta framgår av tabell 2.3, som bl.a. också visar att skogsin- dustrins sysselsättningsandel var lägre än produktionsandelen.

Samtidigt som skogsindustriproduktionen ökat kraftigt har konkurrensförutsättning-

Samtliga V massa- typer

/

01

Sulfatmassa ' Papper

Produktion, milj ton (»

Suifitmassa

Mekanisk massa

1 . NJ Halvkemisk O massa 1945 1950 1955 196019651967

Figur 2.2. Massa- och pappersproduktionen i Sverige 1945—1967. Källa: SOS Industri.

arna förändrats. Det visar inte minst ned- läggningarna av en rad produktionsenheter och förändringen av det ekonomiska netto- resultatet inom skogsindustriföretagen un- der senare år. Utvecklingen innebär också att skogsnäringens ställning inom den sven- ska industrin i viss mån förändrats.

Som framgår av figur 2.4 har de fristå- ende massafabrikernas andel av produktio- nens värde reducerats under perioden. En markant nedgång av salu- och förädlings- värdena i samband med konjunkturförsvag- ningen i början av 1960-talet följdes av en återhämtning de följande åren. Följer man trenden är det emellertid en klar minskning för hela perioden 1954—1967. De integrera-

arr— och lövträ __

| Endast barrträ

Produktion, 1 000 stds

1945 1950 1955 1960 1965 1967

Figur 2.3. Sågverksproduktionen i Sverige 1945— 1967. Källa: SOS Industri.

de massa- och pappersfabrikema och de fristående pappersbruken samt sågverken visar väsentligt mindre årsvisa variationer.

Olikheterna i utvecklingen är större när det gäller investeringarna, beroende på att det som regel gäller stora punktvisa in- satser, vilka sällan sker kontinuerligt utan stegvis och i slumpmässig ordning mellan företagen. Trendtolkningen blir av den an- ledningen beroende av undersökningsperio- dens längd. I det här fallet är den bestämd av det statistiska materialets jämförbarhet bakåt i tiden. Tendensen under perioden 1954—1966 är en klar minskning av in- vesteringsandelen. De fristående massafa- brikernas investeringar har reducerats i en

Tabell 2. 3. Skogsindustrins relativa andel av den svenska industrins totala export, produk- tion, sysselsättning och investeringar år 1967. Källa: SOS Industri och SOS Handel. Måttenhet: procent.

Sågverk och hyvlerier

Integrerade massafabri- ker och pappersbruk samt fristående pappers- bruk

Fristående massa- fabriker

Saluvärde Förädlingsvärde Sysselsättning Investeringar 1

2,8 2,1 2,8

Sågade trävaror Export 5,3

3,4 3,6 2,2 3,0 , 2,9 , 5,4

M ssa Papper och papp 9, 7,9

1 Uppgifter saknas fr. o. m. år 1967 när det gäller fördelning på fristående integrerade massafabriker samt fristående pappersbruk. Redovisade data avser år 1966.

Sysselsättning Investeringar

___-———4

0 1954 1955 1960 1965 1967 19541955 1965 1967

Fristående massafabriker

Integrerade massafabriker och pappers— bru_k samt fristående pappersbruk

Sågverk och hyvlerier

Figur 2.4. Skogsindustrins andel av den svenska industrins salu- och förädlingsvården, sysselsättning och investeringar 1954—1967.

Källa: SOS Industri.

Pappers—

Papper papp Trävaror

Fiber- skivor 1954 1955 1960 1965 1967

Figur 2.5. Skogsindustriproduktionens andel av totala svenska varuexportens värde åren 1954— 1967. Källa: SOS Utrikeshandel.

snabbare takt än salu- och förädlingsvär- dena. Men också pappersfabrikerna och de integrerade bruken har reducerat sin an- del av industrins totala investeringar sedan år 1954.

Exportutvecklingen, redovisad i figur 2.5, har för sågade trävaror samt för massa och skivor inneburit årsvisa andelsförskjutning- ar i olika riktningar, men trenden är en klar minskning. Utvecklingen för papper och papp har däremot varit relativt stabil. I absoluta tal dch i löpande priser har de färdiga produkternas. exportvärde under perioden 1954—1967 vuxit från drygt 600 milj. till omkring 1 900 milj. kronor, medan det för pappersmassan redovisas en ökning från 1400 milj. till 2200 milj. kronor och för de sågade trävarorna från 900 till 1 200 milj. kronor.

Till detta kommer att den ökade massa- och pappersvolymen initierat en betydande metod- och maskinutveckling bland skogs- industrins utrustningsleVerantörer inom den svenska verkstadsindustrin. En rad företag har genom utveckling av vedhanterings- verk, kokerier, pappersmaskiner m.m. haft betydande framgångar på den internationel— la marknaden under senare år.

Det är naturligtvis inte möjligt att med utgångspunkt från en.redovisning av det slag som ovan skett dra några slutsatser beträffande den svenska skogsindustrins framtid. Alltför många faktorer i den fort- satta utvecklingen är nya. Det snabba tek- niska skeendet påskyndar produktionsstruk-

turens förändring. Ökningen av produk- tionskapaciteten inom skogsindustrin har gett upphov till en intressant produktut- veckling, bl. a. när det gäller kombinatio- ner av papper/plast och trä/ plast, som kommer att vara av betydelse för den sven- ska skogsindustrins tillväxt och konkur- rensförmåga på 1970-talet.

En väsentlig fråga när man söker be- döma de framtida perspektiven är om de nordamerikanska massa- och pappersindu- striföretagen liksom hittills kommer att kun- na vinna ökad avsättning för sina produk- ter i Europa. Det förefaller som om den nuvarande optimismen inom svensk skogs- industri när det gäller expansionsutrym- met och lönsamheten i framtiden till viss del bottnar i antaganden om stigande lö- nekostnader för förädlingsarbetet och ökande kostnader för råvaran i de trans- atlantiska konkurrentländernal.

1 Se t. ex. artiklar av direktör Matts Carlgren, Ekonomisk Revy 1968:7, och av direktör Eije Mossberg, Svenska Handelsbankens INDEX, 1968:6.

Virkestillgångenl

3.1. Nuvarande skogstillstånd

Den totala landarealen i södra Sverige är 11,9 milj. ha, varav 6,6 milj. ha (56 %) skogsmark. Se tabell 3.1.

Skogsmarkens fördelning på ägargrup- perna enskilda ägare och övriga ägare, dvs. kronan, aktiebolag m.fl. framgår av tabell 3.2.

De enskilda skogsägarnas andel är påfal- lande hög inom Västkust-området och Små- land-Blekinge-Skåne (83—85 %) jäm— fört med medeltalet för riket (51 %). Inom södra Sverige har Väner-området den hög- sta andelen övriga ägare (40 %), men ta- let ligger ändå under riksgenomsnittet (49 %)-

När det gäller skogsmarkens fördelning efter godhetsgrad, bonitet, samt på hugg— nings- (mogenhets-) och åldersklasser hän- visas till redogörelsen »Riksskogstaxering- en åren 1953—1962».2 Det skall framhål-

Tabell 3.2. Skogsmark med fördelning på ägargrupper.

Skogs-

mark

Milj. Område ha

Fördelning, % Övr. ägare Ensk. ägare

Väner-områdct 2, 60 40 Våstkust-området 0, 85 15 Östgöta-området 1, 74 26 Småland-Blekinge- Skåne 2, 83 17 Södra Sverige 6, 74 26 Riket 22, 51 49

las att andelen gammal skog är hög i söd- ra Sverige. Den »överåriga» skogen, be- dömd med utgångspunkt från en slutav-

1 Redovisningen är i huvudsak baserad på virkesbalansutredningens material och slut- satser, SOU 1968z9. ” Arman, V., Skogshögskolan, Inst. för skogs- tax. Rapporter, nr 9. 1965.

Tabell 3.1. Landareal med fördelning på ägoslag.

Fördelning, %

Landareal

Område Milj. ha Inägor

Skogs- mark Myr

Väner-området 25 Yästkust-området 33 Ostgöta-området 37 Småland-Blekinge-Skåne 34 Södra Sverige 31 Riket (exkl. fjäll) 15

63 46 53 55

56 64

verkningsålder varierande mellan 70 och 90 år, kan anges till följande arealandelar:

16 % 16 % 22 % 21 % 19%

Väner-området Västkust-området Östgöta-området Småland-Blekinge-Skåne Södra Sverige

Riksskogstaxeringarna redovisar en suc- cessiv ökning av virkesförrådet och den år- liga tillväxten alltsedan den första taxe- ringen under 1920-talet. För södra Sveri- ge har nedanstående resultat erhållits vid de tre taxeringarna. Enligt utförda analy- ser för perioden 1953—1966 fortsätter vir— kesförrådet att öka.

Årlig tillväxt, miljoner

Taxering mask

l:a 1923—1929 22 2:a 1945—1952 28 3:e 1953—1962 34

För utredningens delområden har nedan- stående resultat från den tredje taxeringen sammanställts. Virkesförråd och tillväxt är större i södra Sverige än inom riket i dess helhet. Däremot är det obetydliga skillna— der mellan olika delområden inom södra Sverige.

Virkes- förråd, . mask/ ha

Årlig tillväxt,

Område mask/ha

Väner-området ] 19 Västkust-området 117 Östgöta-området 120 Småland-Blekinge-Skåne 117 Södra Sverige 118 Riket 94

Som framgår av tabell 3.3 består unge- fär hälften av virkesförrådet av gran, utom i Östgöta—området där tallen dominerar. Granens andel kommer med all sannolik- het att öka kraftigt i södra Sverige under de närmaste decennierna.

Tabell 3.3. Virkesförrådets sammansättning på trädslag. Måttenhet: procent.

Område Tall Gran Löv

Väner-området 36 51 13 Västkust-området 31 49 20 Östgöta-området 48 38 14 Småland-Blekinge- Skåne 34 46 20

Södra Sverige 37 47 16 Riket 40 45 15

3.2. Bruttoavverkningsberäkning

Målsättningen för virkesbalansutredningens avverkningsberäkning har varit att ange storleken och beskaffenheten av det virkes- utfall som kan väntas vid tillämpande av en viss beståndsbehandling, dvs. skogssköt— selmodell med specificerad gallringsstyrka och slutavverkningstakt.

Beräkningen bygger på material från den tredje riksskogstaxeringen åren 1953—1962 och utgår från ett hypotetiskt medeltill- stånd omkring år 1958. Beräkningen om- fattar två gallringsalternativ och tre slut- avverkningsalternativ, som alltså i kombi- nation ger sex olika skogsskötselmodeller.

Gallringsalternativen skiljer sig åt i fråga om uttagets storlek och tidsintervallet mel- lan gallringarna. Eftersom samma bestånds- utveckling har förutsatts för båda alterna- tiven har dessa kommit att ge ungefär lika stora totaluttag.

Däremot skall alternativet med färre och hårdare gallringar (G2) ge mindre gallringsareal och lägre avverkningskostna- der än alternativet med den svagare, >>kon- ventionella» gallringen (Gl).

Södra Sverige har som redan visats en hög andel överårig och slutavverkningsmo- gen skog. Slutavverkningstakten kan därför varieras inom vida gränser, vilket i hög grad påverkar det totala virkesuttagets storlek. Sambandet mellan Slutavverknings- takt och avverkningskvantitet belyses ge- nom de tre slutavverkningsalternativen a. b och c.

Att bestämma den lämpliga slutavverk- ningstakten är till stor del en skogspolitisk

Tabell 3.4. Bruttoavverkning enligt alt. a-c. Måttenhet: milj. m3sk.

Avverkning per år

Område Alt. a Alt. b Alt. .:

Väner-området 10, 11, 11, Västkust-området 3, 3, 4 Östgöta-området 4, 5, 5 Småland-Blekinge- Skåne 2

Södra Sverige Riket

11,1 1

29,4 32,0 3 67,1 73,9 7

,1 13,

7 ,2 ,4

3 9

4, 9,

och skogsbruksekonomisk fråga. Precise- ringen av slutavverkningsalternativen har dock i beräkningen skett på rent skogs- matematiska grunder. De har lagts på så- dan nivå att de har ansetts vara möjliga att realisera. Den grundläggande förutsätt- ningen har varit att den årliga slutavverk- ningsarealen i medelaltemativet b under loppet av sjuttio år successivt skall anpas- sas till en nivå som kan anses normal med hänsyn till en på sikt lämplig omloppstid för skogen. Alternativen a och c har sedan lagts så långt på var sin sida om alternativ b att den sannolika eller önskvärda ut- vecklingen av slutavverkningen fångas in.

I alla tre alternativen har lika stor areal förutsatts bli slutavverkad under sjut- tioårsperioden. Detta innebär att i alterna- tiv a, som är det svagaste alternativet i början, slutavverkningsarealen efter hand måste ökas så att det alternativet blir det starkaste i slutet. För alternativ c' blir förhållandet det motsatta: hög slutav- verkningstakt i början och låg slutavverk- ningstakt i slutet av perioden.1

Totalt för södra Sverige — se tabell 3.4 — har erhållits en årlig Virkestillgång av 29,4 milj. m3sk enligt slutavverkningsal- temativ a, 32,0 enligt alternativ b och 34,3 enligt alternativ c. Dessa tal omfattar även gallringsvirket för ett medeltal av gallringsalternativen Gl och G2. Uppgif— terna avser bruttokvantiteter, och de in- kluderar sålunda även sådant virke som sannolikt inte är ekonomiskt tillgängligt och sådant som av kvalitetsskäl inte kan ut-

nyttjas.

Utöver den i tabell 3.4 angivna virkes- tillgången av rå skog på skogsmark enligt avverkningsberäkningen finns vissa kvanti- teter torr skog och skog på annan mark än skogsmark. Denna tillgång kan uppskatt- ningsvis anges till samma volym som den faktiska avverkningen i medeltal under tioårsperioden 1956/ 57—1965/ 66, nämligen till totalt 0,8 milj. m3sk, varav 0,3 tall, 0,3 gran och 0,2 milj. m3sk lövträd.

I södra Sverige är det enligt virkes- balansutredningen möjligt — och från av- kastningssynpunkt i princip lämpligt — att ytterligare förkorta omloppstiden för sko- gen utöver vad som ligger i avverkningsbe- räkningen och utan hänsyn till eventuella gödslingseffekter. Vid en sådan sänkning av omloppstiden med 10 år skulle ett virkes- kapital av storleksordningen 100 milj. m3sk frigöras. Vid en sänkning med 20 år erhålls ungefär den dubbla volymen.

3.3. Faktisk avverkning

Den faktiska avverkningens storlek, sådan den registrerats vid riksskogstaxeringens stubbinventering, framgår för avverknings- säsongerna 1952/53—1967/68 av figur 3.1. Virkesuttagen har ökat under femtonårs- perioden, men takten i ökningen varierar mellan olika delar av södra Sverige och mellan olika delperioder. Väner-området hade en relativt stark ökning under 1950- talet och visar tendenser till stagnation under 1960-talet. Förhållandet är det mot- satta i Västkust- och Östgöta-områdena, medan Småland-Blekinge-Skåne haft sti- gande virkesuttag under hela perioden. Under femårsperioden 1962/ 63—1966/ 67 har de faktiska virkesuttagen i södra Sve- rige i medeltal varit 25,0 milj. mask per år. Detta är avsevärt lägre än av- verkningsberäkningens 30,1 milj. mask en- ligt alternativ a, 32,7 enligt alternativ b och 35,1 enligt alternativ 0 (inklusive be- räknad avverkning på annan mark än skogs— mark och av torrskog). Ett uttag enligt a-alternativet förutsätter en ökning av de

1 Se vidare »Virkesbalanser 1967», SOU l968:9, sid. 124.

Väner—området

. _! N_f

Smäland-BIekinge-Skåne

Östgöta—omrädet

— I—_

I

Avverkning, milj. m3sk

Nä--—___ *I .- looo-oooo.......l'. '.. . . . ..

' I "i fx ' &

Västkust-området

1

0 ' ' 1952/53 54/55 56/57 58/59

60/61 62/63 64/65 66/67

Avverkningssäsong Figur 3.1. Årlig avverkning enligt stubbinventeringen säsongerna 1952/53—1967/68.

nuvarande avverkningarna med 20 %, och enligt c-alternativet med 40 %. En ökning till c-alternativets nivå skulle, som fram- går av tabell 3.5, innebära en fördubb- ling av det nuvarande uttaget av lövträd och ett 60 % högre uttag av tall, medan ökningen i fråga om gran inte skulle upp- gå till fullt 10 %.

3.4. Förändringar i skogsmarksareal och vir- kesförråd perioden 1953—1966

Avverkningsberäkningen har, som tidigare framhållits, baserats på material från riks- skogstaxeringens inventeringar åren 1953—- 1962 och utgår sålunda från ett statistiskt medeltillstånd för skogen som närmast kan hänföras till år 1958.

I viss män kan man ta hänsyn till att materialet är föråldrat, om man vet vilka förändringar som skett t. ex. i fråga om

åldersklassfördelning och virkesförråd. Re- sultatet av sådana analyser, som utförts för perioden 1953—1966, redovisas i vir— kesbalansutredningens betänkande.

Analyser i fråga om ägoslagen har visat att skogsmarksarealen i region IV—V har ökat med 6 % från perioden 1953—1962 till 1963—1966, samtidigt som främst inägo- och myrarealerna har minskat. (Riksskogs— taxeringens region IV—V omfattar södra Sverige enligt VSU avgränsning, samt Väst— manlands, Uppsala och Stockholms län.)

Mellan samma tidsperioder har ålders- klassernas arealförändringar varit följande:

0—20 år + 33 % 20—70 år — 8 % Över 70 år + 16 %

Ökningen av åldersklassen 0—20 år, dvs. kalrnark samt plant- och ungskog, torde i övervägande grad ha uppkommit genom

Tabell 3.5. Årlig bruttoavverkning enligt alt. c och faktisk avverkning i medeltal femårspe- rioden 1962/63—1966/67.

= Beräknad avverkning enl alt c — inkl. avverkning på annan mark än skogsmark och av

torrskog.

F = Faktisk avverkning. Inom parentes anges differensen (B-F) i procent av F.

Awerkning, milj. mask

Område Tall

Gran

Väner-området B F

Differens

.eu—pm

A xlw VNGNOO

Västkust-området B F

..

Differens

G_oo— sax

».

oo'ocox

Östgöta-området B F

Differens

.zip—N _. V

Småland-Blekinge-Skåne B

Vb—"u-ax

F Differens

G_NNA

Södra Sverige

|_-

B F Differens

23 7,6 47

) A 05

överföring av jordbruksmark till skogsmark, men även genom ökning av slutawerk- ningsarealerna.

Ökningen av den äldre skogen (över 70 år) orsakas av att inväxningen från un- derliggande åldersklass varit större än den slutavverkade arealen. Virkesbalansutred- ningen framhöll följande: »Det bör upp- märksammas att om slutavverkningsarealen inte kraftigt ökas kommer denna utveck- ling mot större andel överårig skog att accelerera. Anledningen till detta är den stora andelen av medelålders och äldre skog som närmar sig omloppstidens slut. I region IV—V upptas nämligen omkring en tredjedel av all skogsmark av skog i åldern 41-70 år.»

Virkesförrådet har ökat mellan de tre riksskogstaxeringarna och ökar fortfarande. Trendberäkningar för perioden 1953-1966

”PM.”

... ("—WP.” V .— ta o

». '.

ord)—A

Aki-ND Vkit—at A

_:th 0840)

A N L.) V A % V

VI—Ohko ACh—Ab— A Nv—aui . ». u VNwUt

_. vNF—u A

35,1 25,0 10,1 (40)

har resulterat i en årlig ökning på 17,5 milj. rn3 sk i hela landet, varav 11 milj. rn3 sk i region IV—V.

Drygt 60 % av förrådsökningen i region IV—V är gran, medan tall och lövträd sva- rar för ungefär lika stora andelar av reste- rande 35—40 %. Förrådsökningen är till helt övervägande del att hänföra till gröv- re träd (25 cm och grövre i brösthöjd), s.k. grovskog. Även den medelgrova sko- gen (15—25 cm) har ökat, men i betydligt mindre grad än grovskogen, medan den klena skogen (under 15 cm) har minskat i region IV! och ökat något i region V2.

1 Stockholms, Uppsala, Södermanlands,_Ös- tergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Alvs- borgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Västmanlands län. * Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmö- hus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län.

Förskjutningen mot grövre träddimensio- ner torde sammanhänga med åldersföränd- ringarna och med den intensifiering av skogsvårdsarbetet som skett sedan 1950- talets början i form av ökad skogsodling, röjning och gallring.

En avverkningsberäkning grundad på 1966 års virkesförråd skulle till följd av förråds— ökningen ge något högre avverkningsvolym än den som baserats på medelförrådet under perioden 1953—1962. Ökningen kan också ses som ett resultat av att det fak- tiska uttaget legat under beräkningsalter- nativens nivå. Den kan därför betraktas som ett sparat virkeskapital, som kan tas ut så snart avsättningsmöjligheter förelig- ger. Se vidare avsnitt 3.7.

3.5. Möjligheter till ökad skogsproduktion

Möjligheterna att öka skogsavkastningen är inte av betydelse endast vid bedöm- ningar på mycket lång sikt. De har en avgörande inverkan även på frågan om de omedelbara virkesuttagens storlek. Genom dikning och gödsling kan nämligen skogs- produktionen påverkas också på relativt kort sikt. Dessutom kan virkesuttaget höjas i och med att erforderliga åtgärder vidtas för att säkerställa en framtida ökad vir- kesproduktion. Den framtida produktions- ökningen kan så att säga »diskonteras till nutid».

Ökad skogsproduktion kan erhållas dels genom produktionsbefrämjande åtgärder som höjer avkastningen per arealenhet skogsmark, dels genom att skogsmarksarea- len utökas. Avkastningshöjande effekt har sådana åtgärder som skogsträdsförädling, val av lämpligt trädslag vid skogsodling samt ökad skogsodling och gödsling, medan skogsmarksarealen kan ökas genom dik- ning och gödsling av myr samt genom överföring av jordbruksmark till skogsmark.

I »Virkesbalanser 1967» redovisas en ak- tuell bedömning av produktionsmöjlighe- tema på längre sikt. Med tidsperspektivet spå längre sikt» avses ungefär en halv omloppstid, dvs. fram till en tidpunkt mel- lan år 2 000 och år 2 050.

Resultat av bedömningen för södra Sve- rige är följande:

Produktion på nuvarande skogsareal, utan hänsyn till gödslingseffekter 41 milj.m3sk/år

Produktionstillskott genom gödsling av fastmark 5 »

Produktionstillskott genom dik- ning och gödsling av torv- mark 4

Produktionstillskott genom överföring av jordbruksmark 6 »

Möjlig produktionsförmåga 56 milj. mask/år

Den framtida produktionen på nuvaran- de skogsareal överstiger den nuvarande tillväxten med 20 %, medan den totala möjliga skogsproduktionen överstiger till- växten med 65 %. Motsvarande ökningstal är för riket 19 resp. 54 %.

Som virkesbalansutredningen betonar uppstår de angivna produktionstillskotten först efter kostnadskrävande insatser av olika slag. Det är en ekonomisk avvägnings- fråga i vilken utsträckning sådana insatser kan komma till praktiskt utförande.

3.6. Virkets avverkningskostnad

Virkestillgångarnas ekonomiska tillgänglig- het (avsättningsläge) har tidigare i olika sammanhang belysts när det gäller Norr- land. Senast skedde detta av virkesbalans— utredningen, som lät utföra en undersök- ning, baserad på riksskogstaxeringens ma- terial och direkt knuten till avverknings- beräkningen.

Skogens avsättningsläge påverkas i hög grad av det permanenta vägnätets täthet. Jämfört med ett glesare vägnät ger det tätare vägnätet bl.a. mindre transport- och gångavstånd i terräng vid skogsarbetet samt ökade möjligheter att bedriva skogsarbete året runt. Detta ger även bättre förutsätt- ningar för mekanisering och för kontinuer- liga virkesleveranser.

Medelavståndet från stubbe till bilväg framgår av figur 3.2, sådant det beräknades på basis av en väginventering som utför- des vid riksskogstaxeringen under åren

Figur 3.2. Beräknat medelavstånd i kilometer till permanent bilväg.

1957—1963. Det skall framhållas att upp— gifterna är ungefärliga.

VSU har ansett det vara av allmänt in- tresse att kunna jämföra kostnadsnivåerna i norra och södra Sverige med varandra. En motsvarande undersökning som i Norr— land har därför utförts även i södra Sve- rige. Av kostnadsskäl har denna dock be— gränsats till att omfatta endast Älvsborgs län.

Undersökningen, som också omfattar en transportkostnadsoptimering för massaved, redovisas i bilaga A. I det följande lämnas en koncentrerad sammanfattning av resulta- ten när det gäller skillnaderna i avsättnings-

läge. Utredningen återkommer i kapitel 8 till transportkostnadsoptirneringen för mas— saveden.

I virkesbalansutredningens undersökning för Norrland behandlades tre olika alter- nativ för leverans av barrvirket, nämligen

a) fritt permanent bilväg;

b) fritt kusten när allt virke förutsattes bli transporterat dit med lastbil;

c) fritt kusten med biltransport och flott- ning i kombination.

För lövvirket kom vid leverans fritt kus- ten endast biltransport i fråga, även om det samtidigt »avverkade» barrvirket för- utsattes bli flottat.

I Älvsborgs län beräknades primärt kost- naden för tillredning och transport vid le- verans fritt permanent bilväg. Därefter kon- struerades ett leveransalternativ fritt indu- stri genom tillägg av kostnaderna för bil- transport på 70 km — ett alternativ som i södra Sverige närmast kan jämföras med fritt kusten i norra Sverige.

Resultatet av kostnadsberäkningarna, som avser avverkningsberäkningens bruttokvanti- teter, har sammanställts i tabell 3.6. Som framgår av tabellen är kostnaden i södra Sverige (Älvsborgs län) 3—4 kr lägre per m3f ub än i den kostnadsmässigt sett bästa delen av Norrland.

En betydande andel av bruttoavverkning- en i Älvsborgs län kan emellertid beräknas bli levererad som sågtimmer till lokal såg- verksindustri, och därför kan det valda av- ståndet 70 km för biltransport vara ett för högt genomsnittsvärde. Om avståndet mins- kas från 70 till 50 km, sänks kostnaden fritt industri med ca 1,50 kr/m3f ub.

Avverkningskostnaden för det faktiska ut- taget enligt riksskogstaxeringens stubbinven- tering för säsongerna 1952/53—1961/62 har beräknats vara nära nog densamma som för avverkningsberäkningens brutto- kvantiteter.

Kostnadsjämförelserna mellan de norra och södra delarna av landet har i under- sökningen gjorts med utgångspunkt från en väl utvecklad »konventionell» avverk- ningsmetod. Utvecklingen går emellertid snabbt mot en högmekanisering av skogs-

Tabell 3.6. Genomsnittlig direkt avverkningskostnad för bruttoavverkningen vid olika leverans- alternativ. Måttenhet: kr/maf ub.

Fritt perm. bilväg

Belägenhetszon Barr Löv

Fritt kusten/ industri

Biltransp. o. tiottn. Barr Löv

Enbart biltransp. Barr Löv

Norrland Inlandet 051 27 33 » ns2 23 27 Kustlandeta 19 24 Södra Sverige 16 21

56 42 56 47 35 47 35 29 35 31 —— —-

1 Områdena ovan skogsodlingsgrånsen i Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt i Jämt- lands lån. * Områdena nedan skogsodlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt i Jämtlands län. 3 Norrbottens och Västerbottens kustland samt Västernorrlands län och Hälsingland.

arbetet. Förutsättningarna för mekanisering är bl. a. med hänsyn till skogsbeståndens täthet, trädens dimensioner och virkesvär- det samt med hänsyn till möjligheterna att hålla skogsmaskinerna i produktiv syssel- sättning året runt gynnsammare i södra än i norra Sverige, varför de här redovisade oliheterna i kostnadsnivån i framtiden tor— de komma att accentueras.

3.7. Sammanfattande slutsatser

Enligt avverkningsberäkningen, som grun- das på skogstillståndet år 1958 (riksskogs- taxeringarna åren 1953—1962), har virkes— tillgången i södra Sverige för alternativen a, b och c angetts till 29, 32 resp. 34 milj. mösk per år.

Från avkastningssynpunkt är det önskvärt att förkorta omloppstiden för skogen utöver vad som ligger i avverkningsberäkningen. Vid en förkortning med 10 år frigörs ett virkeskapital på ca 100 milj. mssk, med 20 är ungefär det dubbla beloppet.

Under perioden 1953—1966 har virkes- förrådet i södra Sverige ökat med i medel- tal 11 milj. mask per år, varav huvuddelen av ökningen faller i grova träddimensio- ner. En avverkningsberäkning grundad på 1966 års virkesförråd skulle ge något högre utfall än den som har grundats på 1958 års förråd.

Om inte slutavverkningarna i södra Sve- rige kraftigt ökas kommer den nu pågåen- de utvecklingen mot större andel överårig skog att accelerera.

Virkestillgången enligt alternativen a—c måste sålunda anses vara lågt beräknad. Av den anledningen kan c-alternativet i södra Sverige närmast betraktas som ett medel- alternativ.

Möjligheterna att i södra Sverige på sikt öka skogsproduktionens storlek är mycket goda. Genom främst intensifierad skogsod- ling, dikning och gödsling samt genom över- föring av jordbruksmark till skogsmark skul- le produktionen kunna höjas från nuvaran- de 34 milj. m3sk per år till 56 milj. m3sk eller med 65 %. Produktionsökningen upp- står emellertid först efter kostnadskrävan- de insatser av olika slag. Det är en ekono- misk avvägningsfråga i vilken utsträckning sådana insatser kan komma till utförande.

Om de allmänna förutsättningarna för skogsnäringen är sådana att de framöver motiverar ett intensifierat skogsbruk i södra Sverige, med bland annat hög slutavverk- nings- och skogsodlingstakt, bör alltså en högre Virkestillgång än den i alternativ c kunna påräknas.

Den beräknade virkestillgången enligt al- ternativ c får därför inte uppfattas som ett tak för skogsindustrins expansion de när- maste decennierna. Virkestillgången är i

högsta grad flexibel. Med hänsyn till den snabba fortgående förändringen både i frå- ga om skogstillstånd och när det gäller driftsbetingelser bör därför de utförda av- verkningsberäkningarna successivt revideras. Det är önskvärt att skogshögskolan får i uppdrag att kontinuerligt följa upp och om- arbeta såväl tillgångs- som förbrukningssi- dan i virkesbalanserna. Det bör heller inte bli alltför långa uppehåll mellan fortsatta arbeten av det slag virkesbalansutredningen och västsvenska skogsindustriutredningen utfört.

Utredningen finner det angeläget att man tämligen omgående söker precisera graden av flexibilitet på tillgångssidan när det gäller möjligheterna att höja avverkningarna över c-alternativets nivå. Skogshögskolan får san- nolikt inom kort möjlighet att utföra en schematisk uppräkning av de aktuella av- verkningsberäkningarnas resultat med hän- syn till de ökade virkesförråden. Denna upp- räkning, som naturligtvis skall betraktas som ett provisorium, skapar en tidsfrist för den utveckling av beräkningsmetoderna vil- ken skogshögskolan anser ligga inom möj- li gheternas gräns.

Sågverksindustrin

4.1 Storleksstruktur, hittillsvarande utveckling

4.1.1. Antal sågverk och produktionsvolym år 1965

Enligt den senaste Sågverksinventeringen1 — tabell 4.1 —- fanns det i södra Sverige år 1965 drygt 2 800 sågverk i drift, vilket var knappt två tredjedelar av antalet såg- verk i hela landet. Nära 90 % av de syd- svenska sågverken hade en årsproduktion under 1000 stds. Den andelen var i stort sett densamma i de fyra delområdena inom södra Sverige. De flesta medelstora verken (upp till 5000 stds) fanns i Småland— Blekinge—Skåne. Väner-området hade i gengäld nära nog alla de största verken i södra Sverige. Detta framgår också av figur 4.1, baserad på data om sågverk med minst 1 000 stds produktion år 1965. Figu- ren illustrerar bl. a. också att en stor del av västra Sverige hade en relativt svagt utvecklad sågverksindustri.

De producerade kvantiteterna, redovisa- de i tabell 4.2, omfattar endast barrträ, som emellertid utgjorde 97 % av hela sågverks- produktionen.

4.1.2. Utvecklingen åren 1953—1965

Den hittillsvarande utvecklingen inom såg- verksindustrin karaktäriseras av en omfat- tande minskning av antalet mindre enhe—

ter (under 1000 stds per år). Samtidigt har antalet medelstora och större sågverk ökat. Nettoresultatet är emellertid totalt sett en reduktion, vilket framgår av tabell 4.3 med data från sågverksinventeringarna åren 1953, 1958 och 1965. Tabellen visar också att den genomsnittliga nedgången per år var väsentligt större perioden 1958—1965 än 1953—1958.

Som redovisas i tabell 4.4 är förändring- arna inom de olika delområdena i södra Sverige enhetliga, såtillvida som antalet såg- verk genomgående minskat och produktio— nen genomgående ökat från år 1953 till år 1965. Den genomsnittliga årliga föränd- ringen har emellertid varierat mellan områ- dena och mellan perioderna. Östgöta-områ- det hade t.o.m. en minskning av sågverks- produktionen perioden 1953—1958. Den ge- nomsnittliga årliga reduceringen av antalet sågverk från 1953 till 1965 är för olika delområden 3—4 %. När det gäller ök- ningen av produktionen visar tabellen stör- re spridning geografiskt sett — de redovi- sade värdena växlar mellan 1 och 5 %.

Utvecklingen har inneburit att Väner— områdets relativa andel av Sågverksproduk— tionen i södra Sverige minskat från 31 till 29 % mellan åren 1953 och 1965, medan Östgöta-området haft en reducering från 16 till 12 %. För Västkust-området redo-

1 SCB, »Sågverk 1965», Statistiska Meddelan- den I 1966: 57.

Figur 4.1. Sågverkens lokalisering i södra Sverige år 1965. Källa: 1965 års sågverksinventering.

. 1000—1.999 stds

. 1000—4.999

. 5000—9.999 . 10.000—14.999

Tabell 4.1. Antal sågverk i drift inom olika storleksklasser år 1965. Källa: 1965 års sågverksinventering.

Södra

Sverige i Småland- Hela proc. av Blekinge- södra sågverken Skåne Sverige hela riket

Antal enheter ] 134 2 820 63 Därav i storleksklass, års- produktion stds — 999 954 63 1 000— 4 999 168 70 5 000— 9 999 11 71 10 000—14 999 1 31 15 000— — 12

Tabell 4.2. Sågverksproduktion inom olika storleksklasser år 1965 (endast barrträ). Källa: 1965 års sågverksinventering.

Södra Öst- Sverige i göta— Småland- Hela proc. av områ- Blekinge- södra prod. i det Skåne Sverige hela riket

Produktion, I 000 stds 143 585 1 208

Relativ fördelning på storleksklasser, % —- 999 1 000— 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—

Tabell 4.3. Procentuell förändring i genomsnitt per år av antalet sågar inom storleksklasser i hela riket, perioderna 1953—1958 och 1958—1965. Källa: 1953, 1958 och 1965 års sågverksinventeringar.

Period _— Totalt Sågverk med produktion, stds 1953—1958 1958—1965 1953—1965

— 999 —1 —6 ——4

1 000-— 4 999 +7 +7 +7 5000— 9999 +4 +7 +6 10 000— + 3 + 5 +4 Totalt —1 ——5 —4

Tabe/14.4. Procentuell förändring i genomsnitt per år av antalet sågar samt av Sågverksproduk- tionen (barrträ) inom södra Sverige perioderna 1953—1958, 1958—1965 och 1953—1965. Källa: 1953, 1958 och 1965 års sågverksinventeringar.

Väner- Västkust- Östgöta- Småland- Hela områ— områ— områ- Blekinge- södra Period det det det Skåne Sverige

Antal enheter 1953—1958 ——1 d:o —4 —1 —1 1958—1965 —6 ——5 —5 —5 —5 1953—1965 —4 —3 —4 —4 _..4

Sågverksproduktion 1953—1958 +3 +4 d:o +3 +3 1958—1965 +4 +3 +2 +6 +4 1953—1965 +3 +3 +1 +5 +4

Tabell 4.5. Sågverksproduktionens relativa fördelning på delområden inom södra Sverige åren 1953, 1958 och 1965 (barrträ). Källa: 1953, 1958 och 1965 års sågverksinventeringar.

Södra Sverige i Småland- Hela procent av produk- Väner- Västkust- Östgöta- Blekinge- södra tionenihela området området området Skåne Sverige riket

31 11 16 42 100 51 31 12 14 43 100 52 29 11 12 48 100 56

Tabell 4.6. Sågtimmertransporter över länsgränserna i södra Sverige år 1965. Källa: 1965 års sågverksinventering. Måttenhet: 1 000 mat ub.

Nettoin- I procent av försel (+), de »egna» såg— nettout- verkens för- Lån Införsel Utförsel förse] (——) brukning

Södermanlands 63 32 + 31 Östergötlands 27 356 —329 Gotlands 0 0 0

Jönköpings 215 83 + 132 Kronobergs 184 90 +94 Kalmar 237 99 + 138 Blekinge 20 104 —84 Kristianstads 105 33 +72 Malmöhus 23 45 —22

Hallands 76 83 —7 Göteborgs o Bohus 11 17 ——6 Älvsborgs 63 150 —87

Skaraborgs 63 58 + 5 Värmlands 72 109 —37 Örebro 270 87 + 183

Summa 1 429 1 346 +83

m'f ub sågtimmer

Figur 4.2. Sågtimmeröverföringar mellan angränsande län i södra Sverige år 1965 (nettotal). Källa: 1965 års sågverksinventering.

visas däremot en oförändrad andel. Utveck- lingen har således inneburit en rätt kraftig förskjutning mot Småland—Blekinge-Skå— ne, som enligt siffrorna för år 1965 svarar för nästan hälften av produktionen sågade

barrträvaror i södra Sverige. Se tabell 4.5, som dessutom visar att södra Sveriges an- del av produktionen i hela riket ökat från 51% år1953 till 56 % år1965.

4.1.3. Sågtirnmertransporter över läns- gränserna

Sågverksinventeringen år 1965 innehåller data om sågtirnmertransporterna från ett län till ett annat. Som redovisas i tabell 4.6 hade Östergötlands län den största ut- förseln. Nettoutförseln för Östergötlands län (329 000 m3f ub) motsvarade nära hälften av den egna sågtirnmerförbrukningen. Även Älvsborgs och Blekinge län hade en bety- dande nettoutförsel (mellan 80000 och 90000 m3f ub), medan Örebro län och Smålands—länen var de främsta införselom- rådena.

Nettoresultaten, om man i stället jämför sågtimmerrörelserna år 1965 mellan angrän- sande län, framgår av figur 4.2.

4.2. Den framtida utvecklingen

4.2.1. Arbetskraftsåtgång

Sågverksinventeringarna återspeglar en klar och entydig utveckling inom Sågverksindu- strin i södra Sverige. Produktionen har ökat samtidigt som antalet sågverk minskat. Den tekniska utrustningen förbättras och arbets- kraftsåtgången reduceras fortgående.

Enligt en utredning utförd inom domän- verket1 har produktionen per sysselsatt un- der perioden 1960—1965 ökat med 32% inom Sågverksindustrin, medan ökningen för industrin i dess helhet varit 29 %. Många äldre verk redovisar en arbetskraftsåtgång på 20—30 tim./ std, medan de moderna sto- ra sågverken, med en produktion över 18 000 stds per år vid enkelskift, bedöms kunna komma ned i 7—8 tim./std. För när- varande är 10—12 tim./std en normal ar- betskraftsåtgång vid huvuddelen av de väl- utrustade mindre och medelstora sågver- ken i södra Sverige.

4.2.2. Tekniska utvecklingsmöjligheter, storlekskrav

Företrädare för Sågverksindustrin i södra Sverige har vid överläggningar och kontak- ter med VSU framhållit att produktion

av sågade trävaror i första hand är ett transportproblem — till, vid och från såg- verket. Men det är också ett råvaruproblem i den meningen att det gäller att tillvarata det mest värdefulla virket och att utnyttja det så att man får bästa möjliga resultat. Tidsåtgången för sönderdelningsprocessen kommer efterhand att betyda allt mindre för sågverkens lönsamhet. Utvecklingen in- nebär i stället allt större krav när det gäl- ler vedhantering, sortering, torkning, lag- ring och paketering av de färdiga produk- terna.

Avgörande för lönsamheten är inte bara kapaciteten och hur snabbt hela produk- tionsprocessen sker, utan minst lika myc- ket hur väl den kommer till stånd och vil- ket kvalitetsutbyte sågtimret ger.

Sågverkens företrädare betonar att lön- samheten oavsett anläggningarnas storlek, i mycket hög grad är beroende av hur företa- gen utnyttjar sina möjligheter. Det har också framhållits att en förbättring av det eko— nomiska resultatet på lång sikt förutsätter en successiv förstärkning av de organisa- toriska, tekniska och finansiella resurserna och en fortgående anpassning till pågående utveckling och ändrade villkor. Komplet- tering av den ordinarie utrustningen med särskilda linjer för sågning av klena tim- merdirnensioner och reduceringsmaskiner för de grövsta dimensionerna har under de senaste åren skett vid allt fler sågverk. Fingerskarvning är en annan aktuell me- tod att öka utnyttjandet av råvaran.

Den sågverksteknik som utvecklats pas- sar i princip sågverk från 2 000 till 10 000 stds per år i enkelskift. De stora sågverk — upp till 40000 stds — som anlagts un- der senare år eller som planeras för de närmaste åren är som regel också samman- satta av »tillverkningslinjer» för 9000 år 10 000 stds. Det finns mycket som talar för att ett sågverk med hänsyn till produktions- tekniken inte behöver dimensioneras för mer än 10 000 stds. Detta innebär att kapa- citetsutbyggnaden liksom hittills till över-

1 Domänverket, Försäljningsbyrån, F. Luhr, »Den svenska sågverksnäringen». Stencil 1968.

vägande delen kan ske genom utbyggnad av existerande anläggningar. Den genom- snittliga kostnaden för nyanläggning upp- ges till drygt 1000 kr/ std i årsproduktion vid enkelskift. Omkring hälften av det be- loppet räcker normalt för utvidgning av ett befintlig verk. Investeringar som syftar till en rationalisering av driften och där- med till en ökning av kapaciteten skulle alltså kunna ge högre förräntning än in- vesteringar i helt nya anläggningar av »op— timal» storlek. Företrädare för sågverken har vidare framhållit att en väsentlig ut- ökning av produktionen är möjlig redan genom införande av tvåskiftsdrift. Endast ett fåtal sågverk i södra Sverige har för närvarande driften organiserad i flera skift. Produktionstekniskt finns det alltså goda förutsättningar för sågverk av olika stor- lek. När det sedan gäller avsättningsmöj- ligheterna varierar villkoren. De flesta mind- re sågverken är i utpräglad grad inrikta- de på en mer eller mindre lokalt avgrän- sad hemmamarknad. Genom anpassning av produktionen och genom flexibilitet i leve- ranserna kan de tillgodose speciella och i tiden varierande krav från köparnas sida. Expörtmarknaden är av tradition det hu- vudsakliga avsättningsområdet för medel- stora och större sågverk, men kan bli till- gänglig även för företag som t. ex. av brist på kapital inte har möjlighet att utnyttja skalekonomiska fördelar. Samarbete och spe- cialisering kan vara en lösning på mark- nadsföringsproblemen för många av de mindre verken. Till en del kommer detta att kunna ske genom s.k. sågverkstermi— naler, en för flera sågverk gemensam cen- tral för justering, sortering, märkning och försäljning av producerade kvantiteter. Ge- mensam torkning kan också innebära för- delar. Det koncentrerade utbudet är ett plus i förhandlingarna med köparna och resulterar dessutom i ett snabbare omlopp i varulagret och en spridning av riskerna mellan företagen. En viss bearbetning av träet är vidare möjlig inom ramen för ter- minalernas verksamhet, t. ex. hyvling och emballagetillverkning. Den centraliserade förädlingen innebär också en effektiv upp-

samling av kapändar, klyv- och kutter- spån för vidare transport till massa- och skivindustrin.

Paketering av längdsorterat virke har ökat i betydande grad under senare år, men beräknas för Sveriges del omfatta en- dast 60000 stds under år 1968, dvs. om- kring 5 % av hela trävaruexporten. Följan- de sammanställning visar utvecklingen se- dan år 1965 i några träexporterande län- der. Den finska sågverksindustrin, som för övrigt har varit föregångare när det gäller inrättandet av terminaler, beräknas år 1968 ha. legat på en förhållandevis hög nivå.

Paketerat, längdsorterat virke, 1 000 stds 1965 1966 1967 1968

Finland 9,5 Sverige 0,1 Sovjetunionen 7 2 Kanada

8,3 107,2 160 9,4 44,2 60 8 4 3 1

11,1 15 420

l )

Paketerat längdsorterat virke utgjorde där nära en femtedel av hela trävaruexporten. Den kanadensiska andelen beräknas ligga mellan den svenska och den finska.

En snabb ökning av paketeringen kan väntas först sedan man nått en internatio- nell överensstämmelse om enhetliga mått på virkespaketen. Paketstorleken skall möj- liggöra en rationell hantering vid sågverket och skall vara anpassad till olika transport- system och till mottagarens hanteringsmöj- ligheter.1

4.3. Marknadsutrymmet

FAO och ECE publicerade år 1964 vissa beräkningar om tillgång och behov av vir— ke i Europa (exkl. Sovjetunionen). Des- sa har tillsammans med resultaten av nyli- gen reviderade beräkningar redovisats i ka- pitel 2.

Konsumtionen av sågade trävaror och

1 Se t ex rapport av civilingenjör Terje Apne- seth från en internationell konferens om virkes- paketering i oktober 1968, Tidskriften Sågverken 1968110. Uppgifterna om volymen paketerat virke är hämtade från denna artikel.

plywood ökade mellan åren 1950 och 1965 i en betydligt svagare takt än konsum- tionen av fiberprodukter och spånskivor. Sågverksproduktionens andel av virkesför- brukningen reducerades från 58 % år 1950 till 53 % år 1965, samtidigt som fiberpro— dukternas andel ökade från 20 till 36 %. Den faktiska ökningen för sågade trävaror och plywood fram till år 1965 översteg dock något den beräknade uppgången en- ligt de tidigare FAO/ECE-beräkningarna. Detta har i den reviderade versionen med— fört att den beräknade konsumtionen 1975 justerats upp från 167 till 173 milj. mat" ub. Den reviderade siffran innebär en ökning med i genomsnitt 1,6 % per år under pe- rioden 1960—1975, jämfört med 1,3 % en- ligt de tidigare beräkningarna. En fortsatt uppgång i konsumtionen beräknas för pe- rioden 1975—1980, till en virkesförbruk- ning på 178 milj. m3f år 1980, motsvaran- de 0,8 % i medeltal per år i ökning perio- den 1965—1980.

Som VSU visat i kapitel 2 skulle den be— räknade ökningen åren 1965—1980 bli be- tydligt mindre relativt sett än den faktiska utvecklingen perioden 1950—1965. Revide- ringen har alltså inneburit att den tidigare beräknade svaga årliga relativa ökningen 1965—1975 applicerats på den faktiska kon- sumtionen för år 1965, som är något högre än den tidigare beräknade.

De reviderade FAO/ECE—beräkningarna är därför tämligen försiktiga. Det finns en- ligt utredningens bedömning inga avgörande motiv för en sådan försvagning av den hit- tillsvarande utvecklingen som beräkningar- na innebär.

4.4. Sågverkens utvecklingsmöjligheter 1965—1980

En bedömning av de olika Sågverkens ut- vecklingsmöjligheter — till viss del grundad på konkreta expansionsplaner — har utförts av AB Sågverksintressenter (ABSI) för dess delägare,1 av Skogsägarnas Industri AB och av vissa andra företag utanför ABSI för de egna sågverken, av sågverksföreningarna i Skaraborgs, Örebro, Värmlands och Söder-

manlands län för deras medlemmar och av VSU för sågverken i Dalsland och i Göte- borgs och Bohus län.

Bedömningarna, som skett på i stort sett likartade grunder har inte karaktären av prognoser. Det är snarare en redovisning av en potential, dvs. vad som med utgångs- punkt från det enskilda företagets nuvaran- de status och sågverkets lokalisering kan an— tas bli resultatet under gynnsamma avsätt- ningsbetingelser, under förutsättning att fi- nansieringskraven kan tillgodoses och att erforderlig virkesråvara föreligger på accep— tabelt transportavstånd.

Bedömningarna avser ett framtida läge omkring år 1980 och har begränsats till sågverk som vid den tidpunkten beräknas producera minst 1 000 stds per år. Den to- tala produktionsförmågan bland dessa verk beräknas år 1980 i hela södra Sverige kun- na uppgå till drygt 2 milj. stds, vilket är 1,1 milj. stds mera än vad sågverken av minst den storleken framställde år 1965. I ökningen ingår även den produktionsvolym som de nytillkommande stora sågverken i Billingsfors, Kisa och Vätö kommer att byggas ut för, vartdera 36 000—40 000 stds per år, eller sammanlagt 10 % av den på det här sättet beräknade ökade produktions- förmågan perioden 1965—1980.

Sågvefksproduktionen i södra Sverige ökade mellan åren 1958 och 1965 — enligt Sågverksinventeringarna — med drygt 300 000 stds eller med i genomsnitt 4,5 % per år. Antar man att sågverksproduktio- nen årligen kommer att stiga i samma takt i absoluta tal perioden 1965—1980 som åren 1958—1965, skulle produktionen är 1980 uppgå till mellan 1,7 och 1,8 milj. stds. I re— lativa tal innebär detta en ökning med 2,5 % per år, vilket är väsentligt mindre än steg- ringen 1958—1965. Det är å andra sidan en större ökning än enligt den av FAO/ECE beräknade konsumtionsutvecklingen för Europa.

De minsta sågverken (under 1000 stds) svarade år 1958 för drygt hälften, är 1965

* Sågverken i Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och södra delen av Älvsborgs län.

Tabell 4. 7. Sågverksproduktionen i södra Sverige åren 1958 och 1965 samt beräknad produktion år 1980 enligt trend perioden 1958—1965.

1958

Total produktion av sågade trävaror (barrträ), [ 000 stds Därav: Vid sågverk med en årsproduktion på minst 1 000 stds 405 Andel av den tot. produktionen, % 45

898

1965 1980

1 208 1 754

875 1 596 72 91

Tabell 4.8. Beräknad sågverksproduktion enligt trend samt »sågverkspotential» i södra Sverige år 1980 (verk med minst 1 000 stds årsproduktion). Måttenhet: 1 000 stds.

Väner- området

»Sågverkspotential» (jfr text) 609 191 Beräknad produktion år 1980 enligt trend vid verk med minst 1 000 stds/år Differens

500 147 109 44

för något mer än en fjärdedel av den totala produktionen och skulle år 1980, om an- talet anläggningar reduceras i ungefär sam- ma takt som hittills, producera knappt 10 % av hela volymen. Se tabell 4.7.

»Sågverkspotentialen», dvs. Sågverkens el— ler sågverksorganisationernas bedömning av den framtida möjliga produktionen, motsva— rar som framgår av tabell 4.8 och figur 4.3 en betydligt större volym än den på basis av hittillsvarande trend beräknade sågverkspro- duktionen år 1980.

Utvecklingsmöjligheterna inom den be- fintliga sågverksindustrin, så som företagen själva eller deras organisationer bedömt dem, skulle således mer än väl räcka för att upprätthålla en fortsatt hög ökningstakt. Genom övergång från en— till flerskiftsdrift, genom inrättande av klenvirkeslinjer och ge- nom successiv modernisering kan produk- tionen med måttliga kapitalinsatser efter hand anpassas till en växande marknad. Som framgått av redovisningen i avsnitt 4.2 är en betydande grad av flexibilitet karaktäris- tisk för Sågverksindustrin även i ett längre perspektiv.

Västkust- området

Hela södra Sverige

Småland- Blekinge- Skåne

Östgöta- området

282 953 2 035 1 596

439

190 759 92 194

Utredningen återkommer till sågverksin— dustrins expansionsmöjligheter i kapitel 9, i samband med diskussionen av lokalise- ringsförutsättningarna.

"Sågverks- lpotential"

.. Produktion enligt trend 1958—1965

Produktion, 1 000 stds

1959 1960 1965 1970 1975 1980

Figur 4.3. Sågverksproduktionen isödra Sverige perioden 1959—1967 samt beräknad förändring åren 1965—1980 enligt trend 1958—1965. Anm.: »Sågverkspotential» år 1980 avser möjlig produktion vid verk med en årsproduktion på minst 1 000 stds, produktion enligt trend 1958—

1965 samt faktisk utveckling 1959—1967 där- emot sågverk i samtliga storleksklasser.

Massaindustrin, iiber- och spånskiveindustrin

5.1. Storleksstruktur och integrationsgrad

I södra Sverige fanns år 1967 något mer än hälften av antalet massa- och pappers- samt fiber- och spånskiveproducerande fö- retag i landet. Lika stor var andelen om man i stället utgår från antalet produk- tionsenheter eller produktionsställen. Södra Sverige hade totalt 35 företag och 75 produktionsenheter inom branschen. Ca en tredjedel av produktionsenheterua var an- tingen renodlade massa- eller skivfabriker, en tredjedel enbart pappers— eller papp— producerande,1 medan den återstående tred- jedelen hade en integrerad massa— och pap- persproduktion. Södra Sverige svarade år 1967 för så gott som samtliga enbart pap- persproducerande anläggningar i landet och för två tredjedelar av de integrerade enhe- terna men hade endast omkring en tredje- del av de fristående massa— och skivindu- strianläggningarna. Detta framgår av ta- bell 5.1, som också visar att Småland-Ble- kinge-Skåne och Väner-området svarade för flertalet av de redovisade produktions- enheterna (31 resp. 27 anläggningar).

Även inom södra Sverige fanns det om- rådesvisa variationer i integrationsgraden. Väner-området hade år 1967 tyngdpunkten på integrerade massa- och pappersanlägg— ningar, medan de fristående massafabriker- na och de fristående pappersbruken var färre. De flesta renodlade pappersbruken fanns i Småland—Blekinge—Skåne, men för- delningen på fristående massafabriker, fri-

stående pappersbruk och integrerade enhe- ter Var ändå förhållandevis jämn i det om- rådet, liksom i Västkust-området och i Öst- göta-området.

Som redovisas i tabell 5.2 hade samman- lagt 40 produktionsenheter eller nära 80 % av de integrerade och icke-integrerade mas- sa- och skivfabrikerna i södra Sverige en produktion år 1967 som omfattade en enda huvudtyp av massa. Andelen var ännu stör- re i Småland—Blekinge—Skåne, som också svarade för huvuddelen av de ensidigt in- riktade sulfitmasseindustrierna. I Väner- området var kombinerad tillverkning av oli- ka slags massa och/eller skivor den största gruppen.

Massa- samt fiberskive- och spånskive- industrins regionala fördelning inom södra Sverige framgår av figur 5.1. Sulfitmassa tillverkades vid genomsnittligt mindre enhe- ter än sulfatmassa. I Småland—Blekinge— Skåne hade de flesta sulfitmasseindustrier- na — huvuddelen i inlandet — en produk- tionsvolym år 1967 under 25 000 ton. För- utom de stora sulfatrnassefabrikerna vid kus- ten eller vid Vänern fanns ett antal mind- re enheter i inlandet, de flesta i Väner- området.

Massaindustrins storleksstruktur varierar alltså regionalt inom södra Sverige. Den har också, enligt utredningens material för år 1967 (tabell 5.3), en annorlunda stor-

1 Med pappersindustri, papperstillverkning etc avses i fortsättningen både pappers- och papp- framställning.

Tabell 5.1. Antal företag och produktionsenheter inom massa-, pappers-, iiber- och spånskive- industrin i södra Sverige år 1967. Källa: VSU.

Väner- området

Västkust— Östgöta- området

Södra Sverige i proc. av antalet i hela riket

Småland- Blekinge- Skåne

Hela södra

området Sverige

Antal företag1 13 5 Antal produktionsenheter 27 10 Därav: endast massa- eller fiber- skiveproduktion 7 4 endast papperstillverkning 7 3 integrerad massa- och papperstillverkning 13 3

14 35 56 31 75 56

9 23 35 2 12 24 96

2 10 28 64

* Tre företag med anläggningar i olika områden inom södra Sverige redovisas endast för det om- råde där huvuddelen av företagens verksamhet är belägen.

Tabell 5.2. Antal produktionsenheter med fördelning på tillverkningens art inom massa- och skivindustrin i södra Sverige år 1967. Källa: VSU.

Småland- Blekinge- Skåne

Hela södra Sverige

Västkust- Östgöta- områ- områ- det det

Ensartad tillverkning Sultitmassa Sulfatmassa Halvkemisk massa Mekanisk massa Fiber- eller spånskivor

13 11 l 9 6

Summa

Kombinerad tillverkning 7

40 11

Totalt 20

51

leksstruktur än massaindustrin i övriga Sve- rige. Bland de integrerade anläggningarna låg tyngdpunkten i södra Sverige på en- heter under 30000 ton, medan flertalet bruk i övriga Sverige hade över 100000 ton. Även bland de fristående massaindu- striema var genomsnittsstorleken mindre i södra Sverige än i övriga delen av landet. Detta är också karaktäristiskt för fiber- och spånskiveindustrin, vilket framgår av ta- bell 5.4.

5.2 Producerad kvantitet år 1967

En regional redovisning av de producerade kvantiteterna på basis av den officiella in-

dustristatistiken är ett annat sätt att be- skriva geografiska olikheter i produktionens fördelning. Massaproduktionen i södra Sve- rige uppgick år 1967 till 2,4 milj. ton, vilket var något mer än en tredjedel av volymen i hela riket. Omkring en tredjedel var också södra Sveriges andel av sulfat— masseproduktionen och den tillverkade me— kaniska massan, medan sulfitmassan hade en relativt sett större andel. Ännu större (nära 90 %) var södra Sveriges andel av den producerade halvkemiska massan, som är en förhållandevis ny produkt med relativt be- gränsad tillverkningsvolym både inom och utom landet.

Skogsindustrin i Väner-området svarade

Produktion: . 4000 ton . 16 000 . _4oooo . 90000

. 160000

. sulfatmassa

. sulfitmassa

. fiberskivor . mekanisk massa 9 spånskivor $ halvkemisk massa

Figur 5.1. Massa- och skivindustrins lokalisering i södra Sverige år 1967. Källa: VSU.

Tabell 5.3. Massaindustrins storleksstruktur år 1967. Källa: VSU (södra Sverige) och Nordisk Papperskalender 1967—68 (övriga Sverige).

Antal produktionsenheter

Årsproduktion, 1 000 ton

Fristående massafabriker — 30 3 1— 50 5 1—100 101 —200 201—

Södra Sverige Övriga Sverige

Summa

Integrerade massa— och pappersbruk — 30 12 3 1— 50 6 51—100 7 101 —200 1 201 _ 2

Summa 28 Totalt 44

Tabell 5 .4. Fiber- och spånskiveindustrins storleksstruktur år 1967. Källa: Se tabell 5.3.

Antal produktionsenheter

Årsproduktion, 1 000 ton

—30 31—50

6 1

51— 2 Summa 9

år 1967 för något mindre än hälften av den totala massaproduktionen i södra Sve- rige, medan Småland—Blekinge—Skåne hade drygt 30 % samt Östgöta-området och Västkust-området 15 respektive 8 %. För- delningen på massatyper varierar rätt vä- sentligt mellan de olika delområdena. Som framgår av tabell 5.5 hade sulfatrnassan en framskjuten ställning i Småland—Blekinge —Skåne, medan den halvkemiska massans andel var störst i Östgöta-området. Väner- området, som svarade för den största sam- manlagda massavolymen, redovisar en struk- tur som relativt väl överensstämmer med totalbilden: omkring 40 % vardera sulfit- massa och sulfatmassa, lägre andelar meka- nisk och halvkemisk massa.

Södra Sverige Övriga Sverige 10

2 6

18

5.3. Perspektiv på utvecklingen

5.3.1. Produktionsförändringar åren 1950— 1967

De i föregående avsnitt redovisade kvantite- terna aVSer år 1967. Sedan dess har Bille- ruds AB, Munksjö AB och Rottneros AB slutfört betydande utbyggnader i Grums, Vaggeryd respektive Rottneros. Utbyggnads- arbeten pågår under år 1969 bl. a. inom Örebro Papperbruks AB vid anläggningen i Frövifors samt inom Skogsägarnas Indu- stri AB i Mörrum och Värö. Produktionens fördelning på områden och massatyper för- ändras därigenom efter hand. På samma sätt har det skett en successiv förändring under 1950-talet och under den hittillsvarande de- len av 1960-talet.

Tabell 5.5. Massaproduktion i Sverige år 1967. Källa: SOS Industri.

Väner- området området

Produktion, I 000 ton 1 103

Relativ fördelning, % Sulfitmassa1 38 38 20 Sulfatmassa 43 23 46 Halvkemisk massa 5 — 12 Mekanisk massa 14 39 22

100 100 100

187 353

Summa

Västkust- Östgöta- området

Södra Sverige i procent av hela riket

Hela södra Sverige

Småland- Blekinge- Skåne

Hela riket

766 2 409 6 846 35

35 34 31 39 53 45 50 32 6 6 2 88 6 15 17 30

100 100 100 ——

1 Sultitmassa omfattar i den ofticiella industristatistiken även en begränsad kvantitet sulfatdissol- vingmassa, år 1967 ca 2 % av den totala massaproduktionen i södra Sverige.

Totalt ökade massaproduktionen i södra Sverige från 1,0 milj. ton år 1950 till 2,4 milj. år 1967. Något mer än hälften av ök- ningen inträffade under 1950-talet. Trots denna kraftiga ökning var södra Sveriges andel av massaproduktionen i hela landet är 1967 i stort sett densamma som 1950 —- se tabell 5.6. En mindre förskjutning ägde dock rum mellan åren 1950 och 1955. På papperssidan reducerades södra Sveriges an- del fram till år 1965 .

Större delen av den ökade massaproduk- tionen i södra Sverige ligger på sulfatmas- san. Som framgår av figur 5.2 svarar Små- land-Skåne-Blekinge och Väner-området för huvuddelen av den ökningen. Väner-områ- det redovisar en jämn stegring om man föl- jer trenden, medan ökningen i Småland-Ble- kinge-Skåne är koncentrerad till perioden efter år 1958, dvs. efter etableringen av de nya massafabrikerna i Mönsterås och Mör- rum. Bilden är i stort sett densamma när det gäller sulfitmassan. Utvecklingen inne- bär jämn tillväxt i Väner-området, men en mera språngartad stegring i Småland-Ble- kinge-Skåne under 1960-talet genom etable- ringen av massaindustrin i Nymölla. Pro- duktionsökningen när det gäller mekanisk massa är måttlig och har varken i tiden eller geografiskt sett några mer framträdande drag.

Utvecklingen inom hela södra Sverige i

ett längre perspektiv, perioden 1911-1967, framgår av figur 5.3. Både den mekaniska massan samt sulfit- och sulfatmassan nådde omkring år 1950 åter sin produktionsnivå från tiden närmast före andra världskriget.

Ökningen av de producerade kvantiteter- na har skett både genom utbyggnad av be- fintliga enheter och genom nyanläggning. Samtidigt har produktionsvolymen reduce- rats inom andra enheter och dessutom har en del massafabriker lagts ned. Träfackens utredningsavdelning redovisade år 1967 en sammanställning av den nedlagda massapro- duktionen perioden 1959—19671. Enligt den sammanställningen — se tabell 5.7 — elimi- nerades i södra Sverige under perioden en kapacitet på drygt 200000 ton varav mer än hälften sulfitmassa och en tredjedel me- kanisk massa. Totalt gäller det elva produk- tionsenheter. Av dessa har åtta anlägg- ningar lagts ned åren 1965—1967 och det är också fråga om större enheter än som tidi- gare upphört med massaproduktionen.

Fiber- och spånskivetillverkningen har ökat successivt i södra Sverige sedan 1950- talet. Som framgår av figur 5.4 var fiber- skiveproduktionen år 1967 större än till- verkningen av spånskivor, men utvecklingen tenderar mot balans mellan dessa båda pro- dukter i södra Sverige.

1 Tidskriften SIA 1967: 12.

sulfitmassa sullatmassa

Produktion. 1 000 ton

'x. nr.:...

'».4' !- '-.....-.

_- a—_-O_-

.— _-—_——--' ———-_-4——4

R*—

» a_— '-

...................

halvkemisk massa mekanisk massa

Produktion, 1 000 ton

0

1950

Värner—området _— Vastkust-området """ "" ' ' " Östgöta—området ' _ _ _ " _ Småland—BIekinge-Skåne _ ' _ ' _ ' _

1965 1967 1950 1955

1965 1967

Figur 5 .2. Massaproduktionen i södra Sverige, delområden, perioden 1950—1967. Källa: SOS Industri.

Tabell 5 .6. Massa- och pappersproduktionens procentuella fördelning på södra resp. övriga Sverige åren 1950, 1955, 1960, 1965 och 1967. Källa: SOS Industri.

År Södra Sverige Övriga Sverige

Massa 1950 33 67 1955 35 65 1960 35 65 1965 36 64 1967 35 65

Papper

1950 69 31 1955 67 33 1960 60 40 1965 53 47 1967 54 46

5.3.2. Den fortsatta utvecklingen

Skogsindustrins struktur och utveckling på— verkas ständigt av de produktionstekniska och allmänna ekonomiska förändringarna. Det är naturligtvis inte möjligt att enbart på grundval av den föregående beskrivningen av storleksförhållanden, förskjutningen mel- lan olika huvudtyper av massa och mellan produktionens fördelning på geografiska områden dra slutsatser om den svenska skogsindustrins konkurrensförmåga nu och i framtiden. En realistisk granskning av konkurrensvillkoren förutsätter bl. a. också en analys av tillverkningskostnaderna, deras beroende av olika faktorer och deras storlek

i förhållande till kostnaderna i konkurre- rande företag, som opererar under andra förhållanden, t.ex. i en annan del av pro- duktionsskalan.

Inom ett skogsindustriföretag som tillver- kar en stapelvara sjunker produktionskost- naden per producerad enhet med stigande fabriksstorlek. Teoretiskt ökar samtidigt den genomsnittliga vedkostnaden som en följd av förlängda transporter. Det finns således vid varje given tidpunkt en optimal storlek för en sådan fabrik med hänsyn till rådande produktionstekniska och ekonomiska förut- sättningar, anläggningens geografiska läge samt Virkestillgång och transportförhållan- den inom virkesförsörjningsområdet.

Handelsdepartementets industriavdelning tog 1964 initiativ till en utredning om massa- och pappersindustrins strukturfrågor. För arbetets uppläggning och organisation sva- rade docent Lennart Schotte, i samarbete med Ingenjörsbyrå Jaakko Pöyry & Co, som också utförde en väsentlig del av det praktiska arbetet. Resultaten redovisades i ett antal promemorior år 1966. Senare har separat publicerats en kort sammanställning1 omfattande de viktigaste slutsatserna och en viss vidareutveckling av analysen.

Originalmaterialet — se vidare förteck—

1 Risto Eklund, Jaakko Pöyry och Niilo Ryti, »Economic strategy in the integration of the forest industries». Jaakko Pöyry & Co., Helsingfors/Stockholm. Stencil år 1967.

Tabell 5. 7. Nedlagd massaproduktion i södra Sverige åren 1959—1967. Källa: Träfackens utredningsavdelning.

Antal nedlagda produktions- enheter

Årskapacitet, 1 000 ton

Sulfat- massa

Mekanisk massa

Sulfit- massa Summa

'— JENN—

_-

Summa

Sulhi- och sullaiinassa samt halv- kemisk massa

Produktion. milj ron

Mekanisk massa _

0.0 1911

|

1920 1930 1940 1950 1960 1957

Figur 5.3. Produktion av massa i södra Sverige åren 1911—1967. Källa: SOS Industri.

Fiberskivor /_ /

Spånskivor ,

& I,

A/

0 I

4—

Produktion. 100010:-

,

1950 1955 1950 1965 1967

Figur 5.4. Fiber- och spånskiveproduktionen i södra Sverige åren 1950—1967. Källa: SCB och Svenska Wallboardföreningen.

Handelsdepartementets strukturutredning: Upplåggning av undersökningen. » » vedutredning.

Litteraturforskning av världens skogstillgångar och vedförbrukning.

Sammandrag av några prognoser rö- rande konsumtion och produktion av papper och cellulosa med beaktande av speciellt Västeuropas förhållanden.

Redogörelse över världens skogstill- gångar, speciellt vad planterade skogar samt vedleveranser från dessa beträffar.

Produktionskapaciteter och vedbehov för hypotetiska fabrikskapaciteter. Uppställning av investeringskalkyler för hypotetiska fabriker. Kapitalbehov vid nybyggnad av sulfat- fabriker av olika typ och storlek. Kapitalbehov vid nybyggnad av mag- nefitefabriker av olika typ och storlek. Kapitalbehov vid nybyggnad av fabri— ker för blekt björksulfat och dissolving- massa. Kapitalbehov vid nybyggnad av slipe- rier.

Kapitalbehov och tillverkningskostna- der vid nybyggda NSSC—fabriker. Kapitalbehov vid nybyggnad av pap- persbruk och kartongfabriker av olika typ och storlek. Beräkning av tillverkningskostnader för olika produkter. Tillverkningskostnader för cellulosa och slipmassa. Kostnadskalkylspecifikationer för pap- pers- och kartongfabriker. Tillverkningskostnader för papper och kartong. Lönsamheten vid tillverkning av cellu- losa och slipmassa i fabriker av olika storlek. Lönsamheten vid tillverkning av pap— per och kartong i fabriker av olika storlek. Integreringsvinst vid sulfatpapperstill- verkning. Integrationens inverkan på kostnads- strukturen. Kostnadsstrukturen för papperstill- verkning inom EEC jämfört med Sve- rige. Jämförelse mellan tillverkningskostna- der för blekt sulfatcellulosa i Sverige och British Columbia.

Beräkning av kostnaderna för massa- och papperstillverkning i British Co- lumbia och USA jämfört med svenska förhållanden.

ningen på denna sida — finns tillgängligt i industridepartementet.

Syftet med utredningen har varit att i de- talj penetrera massa- och pappersindustrins strukturfrågor. Metoden är spekulativ, vil-

Halv- kemisk massa (utan återvinning)

Halvkemisk * * x B lekt sulfatmassa (tall) Oblekt sullitmassa (magnefit ; gran) Oblekt sulfatmasa (tall)

lnvesteringskostnad. 1000 dollar per dvgnston

900 Kapacitet. ton/dygn

32 96 160 224 288 Kapacitet. 1 000 ton/år

Figur 5.5 . Investeringskostnader för massafabriker av olika storlek (torkad massa). Källa: Handelsdepartementets strukturutredning.

Blekt sulfitmassa (magnefit: gran)

*——__ Blekt sulfatmassa (tall) Halvkemisk __————' massa (utan återvinning) Oblekt sulmmassa (magnefit: gran)

Oblekt sulfatmassa (tall)

Mekanisk massa. 50 % torrhalt

Kostnader per ton. relativa tal

Halvkemisk massa (återvinning)

100 300 500 700 900 Kapacitet, ton/dyg1

Figur 5 .6 . Tillverkningskostnader vid massafabriker av olika storlek (torkad massa, relativa tal). Källa: Handelsdepartementets strukturutredning.

ket innebär att investerings— och driftskost— nader redovisas för hypotetiska anläggning— ar av olika typ och storlek. Storlekskraven och integrationsfördelarna analyseras med hänsyn till möjliga effekter på kostnaderna för råvara, arbetskraft, administration m.m. samt på kapitalkostnaderna, dvs. kostnader- na för byggnader och maskiner, men också t. ex. för markområden, vägar, järnvägsspår, planering och räntekostnader under bygg- natlstiden.

Alla fabriksenheter, både stora och små, har antagits vara fullt moderna. De är vi- dare fristående företag och kräver alltså odelade administrationskostnader. Beräk— ningarna avser skandinaviska förhållanden och är baserade på antaganden om kontinu- erlig drift under 320 dygn per år. Kapital- kostnaderna — både för byggnader och för maskiner —— är beräknade med 6,5 % ränta och 15 års avskrivning samt kostnaderna för virke och elkraft efter »marknadspris».

Figur 5.5 och 5.6 illustrerar en del av re- sultaten. För tillverkning av vissa massaty- per reduceras både investeringsbeloppen och driftskostnaderna per producerad enhet i snabb takt för anläggningar upp till ca 250 000 ton per år. Det gäller sådana till- verkningsgrenar där en betydande kapacitet kan uppnås utan flera tillverkningslinjer, t. ex. framställning av sulfatmassa, där det finns maskinenheter lämpliga för en om- fattande produktion sammanhållen i en ge- mensam process. Ångpannor och turbiner, återvinningsaggregat, kontinuerliga kokare och vissa slag av pappersmaskiner är exem- pel på utrustning som genom utveckling av produktionstekniken kan framställas i stora maskinenheter och till fördelaktigare kost- nader om man jämför med kapaciteten hos äldre maskiner.

Utvecklingen av maskiner för tillverkning av mekanisk massa har inte varit densamma, dvs. det har hittills inte funnits motsvarande teknisk-ekonomiska motiv att framställa slip- stolen eller raffinören i en ständigt växande skala. En anläggning för tillverkning av me— kanisk massa i stora kvantiteter baseras i stället på ett flertal parallella maskiner av samma utförande.

För tillverkning av produkter, som inte klart har prägeln av stapelvaror ökar bety- delsen av andra faktorer än de rent skaleko- nomiska. En väsentlig fråga är här under vilka omständigheter det blir ekonomiskt fördelaktigt att integrera massa- och pap- perstillverkning. Genom analyser av de kvan- titativa och kvalitativa förutsättningarna för integrerad tillverkning har det varit möjligt att belysa den inhemska konkurrensförmå— gan vid framställning av en viss slutprodukt, t. ex. i ett integrerat bruk i Sverige jämfört med tillverkning av samma produkt i ett icke-integrerat bruk på kontinenten.

I strukturutredningen betonas att indu- striell integration inte är något entydigt be— grepp. Integrationen kan avse det rent pro- duktionstekniska eller organisatoriska, kom- mersiella alternativt finansiella frågor, och den kan etableras på olika nivåer — för en eller flera produktionsenheter och mellan företag. Syftet med integrationen kan vara att reducera investeringar och driftskostna- der genom att tekniskt förena olika steg i produktionsprocessen eller att erhålla en större andel av marknaden och därmed bl. a. att åstadkomma förutsättningar för en ändamålsenlig produktsammansättning och specialisering. Men det kan också vara en strävan att påverka råvarutillgången och att skapa ständigt bättre finansieringsmöjlighe- ter, skickligare företagsledning och ett mera utvecklat tekniskt kunnande.

Det skall frarrihållas att de i strukturut- redningen redovisade sifferslutsatsema är starkt schematiska, och bygger på givna för- utsättningar. Det kan vara riskfyllt att ge- neralisera. Lokala olikheter i produktions- förutsättningarna förändrar som regel stor- lekskraven och integrationsfördelarna gan- ska väsentligt. Strukturutredningen beskriver förutsättningarna enbart för nyetablering. Man skall inte dra den slutsatsen att varje befintlig anläggning som har en kapacitet under den teoretiska utredningens effekti— vitetsoptimum måste vara olönsam. Det finns i varje skede av utvecklingen enheter som inte har den allra senaste och mest arbetskraftsbesparande utrustningen men som ändå — med aktuella relationer mellan

löner, kapitalkostnader och givna avsätt- ningsmöjligheter — ger samma nettoavkast— ning som optimala, nyetablerade anlägg- ningar.

Man kan konstatera att en mindre brutto- vinst per ton för den äldre anläggningen kompenseras av att den moderna anlägg- ningen har större kapitalkostnader och att nettoresultatet därför kan bli detsamma eller bättre för den äldre fabrikenl. Resonemang- et är emellertid statiskt. Frågan är hur länge den äldre och mindre fabriken kan drivas utan omfattande reinvesteringar. Detta ak- tualiserar problemet om hur investeringar och avkastning skall avvägas under en läng- re period för att det över tiden summerade resultatet skall bli så fördelaktigt som möj- ligt. Faktorer som bestämmer rörelseöver— skottets storlek i nuläget förändras efter hand, kostnaderna omstruktureras och slut— satserna blir annorlunda. Stiger t. ex. löne- nivån snabbare än arbetskraftens produkti- vitet och är prisnivån densamma eller läg- re, ökar antalet olönsamma enheter och ned- läggningstakten stiger. Detta är uppenbarli- gen vad som skett de senaste åren.

Även om materialet i strukturutredningen uteslutande behandlar optimeringskraven vid nyanläggning kan det utgöra ett underlag för bedömning av villkoren när det gäller äldre anläggningars varaktighet, om man utgår från den ekonomiska principen att skillna- den i driftskostnaden per ton mellan den äldre mindre effektiva och den rationella hypotetiska anläggningen inte skall vara större än kapitalmerkostnaden för den ra- tionella fabriken.2 Problemet är emellertid inte i praktiken så enkelt. Massa- och pap- perstillverkning är en komplicerad process. Det finns specialiseringsmöjligheter på låg kapacitetsnivå, ett tekniskt kunnande eller en marknadsposition som inte vidare går att utnyttja om ett företag ökar produktionen genom att anlägga en betydligt större enhet. Olika ägarintressen har också varierande fi- nansiella resurser och därigenom växlande möjligheter att genomföra en mera betydan- de utbyggnad.

VSU har vid överläggningar med massa- och pappersindustriföretagen i södra Sve-

rige funnit att dessa som regel är traditions— bundna i sitt sätt att planera för den framti- da produktionen. Detta är i och för sig inte anmärkningsvärt. Företagen har en speciell maskinutrustning — och vad som är viktigare — en teknisk och kommersiell erfarenhet som man inte gärna sätter på spel. Att ge sig in på nya sektorer är alltid förenat med ett speciellt risktagande.

En annan sak är att man medvetet strä- var mot färre sortiment och kvaliteter. Men det gäller också — har företagen uppgett — att tillverka produkter där veden ger så stort utbyte som möjligt. Från vissa företag med integrerade massa- och pappersanläggning- ar har vidare framhållits att man mycket väl kan lägga ned den egna massatillverk— ningen, speciellt om pappersframställningen baseras på flera olika massatyper.

De stora enheterna måste grunda sin pro- duktion på stapelvaror — t. ex. tidningspap- per, liner, fluting, kraftpapper — och för dessa produkter kan man inte för överskåd- lig tid förutse någon mer uttalad brist på produktionskapacitet. Tvärtom kommer san- nolikt momentana produktionsöverskott att uppstå i samband med mera omfattande ut- byggnader inom eller utom landet. Flertalet fristående massafabriker strävar efter fasta konverteringsmöjligheter, vilket bidrar till stabilitet i utbudet. Ekonomisk integration med pappersbruk och kartongfabriker på kontinenten har genomförts i några fall. En sådan samordning — lika väl inom som utom landet — skulle vara till fördel för många enheter. Det har framhållits för VSU att den utvecklingen borde kunna stimuleras om man började tänka i branschgrupper genom samordning av olika ägar- och bank- intressen.

5 .4 A vsättningsmöjligheterna

De tidigare FAO/ECE-beräkningarna förut- såg med god exakthet konsumtionen av

1 Se t. ex. artikel av disponent Eric Diedrichs, »Kostnader i cellulosaindustrien — stora och små, nya och gamla fabriker.» Svensk Papperstidning 1967: 8. = De här frågorna analyseras i del IV av Kon- centrationsutredningens redovisning, »Stor-drifts- fördelar i industriproduktionen».

Tabell 5.8. Massa- och skivindustrins beräknade teoretiska produktionskapacitet i södra Sverige åren 1967, 1970 och 1980.

Sulfit- massa

Sulfat- massa

År

Halv- kemisk massa

Fiber- Mekanisk och spån-

massa skivor Summa

Produktionskapacitet, ] 000 ton Företagen 1967l

» 1970 » 1980 VSU 1980

Förändring,

] 000 ton Företagen 1967—1970 » ] 970—1980 VSU 1970—] 980

—200 —200 —300

+ 100 + 1 500 + 900

+ 100 + 300 + 300

+ 200 + 500 + 200

1 + 300 +2100

00 0 0 +1100

+ i &

1 Uppgifterna avser företagens bedömning av den faktiska produktionen är 1967 och är utförd ungefär vid mitten av året. Resultatet av bedömningen överstiger med ca 400 000 ton den seder- mera redovisade volymen 1967 enligt den officiella statistiken (tabell 5.5).

Tabell 5.9. Massa— och skivindustrins virkesbehov i södra Sverige åren 1970 och 1980 (teore-

tisk kapacitet).

Vedbehov, milj. maf ub

Produk-

tionskapa- Massaved citet, milj. ton Barr

Totalt

Företagen »

3,1 5,2 4,2

7, 11, 8

massa och papper samt fiber- och spånski- vor i Europa för 1965 och revideringen av kalkylen har inte inneburit någon föränd- ring av den beräknade förbrukningen 1975. Som framgått av redovisningen i kapitel 2 förutses en fortsatt stark konsumtionsökning för fiberprodukterna även fram till år 1980. Konsumtionen av papper/ papp (och mot- svarande massatyper) och av spånskivor väntas bli fördubblad, medan konsumtio- nen av dissolvingmassa och fiberskivor be— räknas växa i en betydligt svagare takt.

5.5. Företagens expansionsvilja 5.5.1 Produktion

VSU har under år 1967 vid överläggningar och kontakter med massa- och skivindustri-

företagen erhållit en relativt detaljerad re- dogörelse för hur man inom respektive fö— retag bedömer den fortsatta utvecklingen vid de olika produktionsenheterua i södra Sverige.

Företagen har preciserat produktionska- paciteten och den mot kapaciteten svarande virkesåtgången för år 1970, vilket för de flesta företagen är den konkreta planering som man nu är i färd med att realisera. Men företagen har också redovisat sina ambitio- ner på 10—15 års sikt, till omkring år 1980.

Som framgår av tabell 5.8 innebär företa- gens uppgifter att massa- och skivproduk- tionen i södra Sverige skulle kunna öka från 2,8 milj. ton år 1967 till 3,1 milj. ton år 1970 och till 5,2 milj ton år 1980 vid fullt utnytt- jande av den teoretiska kapaciteten. Ök- ningen fram till år 1970 fördelar sig rela-

tivt jämnt på sulfatmassa samt på halvke- misk och mekanisk massa. Sulfitmassan be- räknas emellertid minska med 200 000 ton, varför den totala kapacitetsökningen i själva verket är större än vad nettoförändringen vi- sar. För åren mellan 1970 och 1980 skulle enligt företagens uppgifter den ökade kapa- citeten i första hand avse sulfatmassa och mekanisk massa, som enligt uppgifter ökar med 1,5 respektive 0,5 milj. ton. Sulfitmas- sekapaciteten beräknas minska med 200 000 ton även under den senare perioden.

Vid sammanlagt 10—15 produktionsenhe- ter skulle massa- och skivproduktionen en- ligt företagens uppgifter helt komma att upphöra fram till år 1980, men omkring hälften av dessa beräknas bestå som fristå- ende pappersbruk. Nedläggningarna, som representerar en kapacitet på 350000 ton massa, skulle till största delen ske under 1970-talet.

Enligt utredningens uppfattning varierar möjligheterna för företagen att realisera det redovisade produktionsprogrammet t.ex. med hänsyn till olikartade miljövårdskrav. Företagen har också i vissa fall redovisat en del till synes oförenliga utbyggnadsambitio- ner, dvs. där det kan antas att t. ex. vatten- försörjningen endast med svårighet kan ord- nas för flera närliggande projekt. VSU har räknat med fortsatta förändringar i lön-

samheten vid mindre massa- och skivin- dustrier utan särskilda specialiseringsmöjlig- heter eller andra gynnsamma marknadsför- utsättningar. Utredningen har vidare beak- tat svårigheterna att vid de medelstora an- läggningarna utan stora investeringar ge- nomföra en utbyggnad som skulle innebära en på lång sikt varaktig produktion. VSU har därför på basis av egna bedömningar i sina fortsatta beräkningar för år 1980 inte vågat räkna med en lika hög kapacitet som enligt företagens uppgifter. Av tabell 5.8 framgår att utredningen har bedömt den to- tala produktionskapaciteten omkring år 1980 till 4,2. milj. ton massa och skivor i södra Sverige, vilket alltså är 1 milj. ton mindre än vad företagen uppgett.

5.5.2. Virkesförbrukning

Virkesförbrukningen inom massa- och skiv- industrin i södra Sverige stiger enligt beräk- ningarna inte helt i samma takt som pro- duktionstillväxten, bl.a. därför att kapa- citeten när det gäller halvkemisk och me- kanisk massa (högt vedutbyte) ökar mera än för sulfit- och sulfatmassa (lägre ved- utbyte). Vid fullt kapacitetsutnyttjande in- om massa- och skivindustrin i södra Sve- rige skulle virkesförbrukningen öka från 11,7 milj. rn3f ub år 1970 till 15,5 milj. m3f ub omkring år 1980 enligt VSU bedömning. Till följd av kapacitetsökningen för sulfat- massa och halvkemisk massa skulle förbruk- ningen av lövved komma att fördubblas fram till år 1980. Även sågflisanvändningen har bedömts växa, vilket framgår av tabell 5.9. En regional fördelning av uppgifterna redovisas i kapitel 8, tabell 8.4.

Uppgifterna om sågflisförbrukningen är grundad på de olika företagens bedömning av tillgången och skall inte uppfattas som något uttryck för vad olika anläggningar tekniskt kan tillgodogöra sig. Förbrukningen av sågflis blir naturligtvis i praktiken bero- ende av Sågverksproduktionens omfång och ivilken grad sågverken i framtiden kommer att utnyttja den enskilda timmerstocken för produktion av sågade varor. En förändring jämfört med nuläget som innebär att sågver- ken tar ut en mindre del av råvaran i form av sågat virke och en större del i form av flis medför å andra sidan en ökad sågtirn- merförbrukning, och ett lägre massaveds- behov. Det får därmed inga konsekvenser för den totala virkesbalansen. Däremot stäl- ler det ökade krav på skogsbrukets sköt- selprogram i riktning mot en kraftigt min- skad klenvirkesproduktion.

Enligt sågverksinventeringen år 1965 — tabell 5.10 — utgjorde sågverkens biproduk- ter i södra Sverige sammanlagt 3,2 milj. m3f ub varav hälften flis, drygt en fjärdedel sågspån och knappt en fjärdedel ribbved och bakar. Över hälften av ribbveden och nästan hela flisvolymen tillvaratogs inom

Tabell 5.10. Produktion av biprodukter vid sågverken i södra Sverige år 1965. Källa: 1965 års sågverksinventering. Måttenhet: 1000 m3f ub.

Massa- och fiberskive-

Biprodukt tillverkning

Brå

annan användning

nsle och Utan användning

Ribbved och bakar Sågflis Sågspån

415 1 577 100

240 52 560

45 2 1 64

Summa 2 092

852

211

Tabell 5.1]. Beräknad tillgång och förbrukning av sågflis i södra Sverige år 1980. Måttenhet: 1000 m3f ub.

Västkust- området

Småland- Blekinge- Skåne

Hela södra Sverige

Östgöta- området

Tillgång enligt framskrivning av Sågverksproduktionen

Förbrukning Företagen VSU

Differens Företagen VSU

massa- och skivtillverkningen. Huvuddelen av sågspånsvolymen utnyttjades som bräns— le, medan endast 11% tillvaratogs inom massa- och skivindustrin.

Räknar man med att varje standard sågat virke i genomsnitt ger drygt 2 m3f ub an- vändbara biprodukter, motsvarar den i ka- pitel 4 redovisade framskrivna Sågverkspro- duktionen år 1980 sammanlagt 3,5 milj. rn3 ub sågflis m.m. Massa- och skivindu- strins anspråk utgör enligt VSU bedömning 3,6 milj. m3f ub. Den regionala fördelning- en av materialet tyder på vissa olikheter, men kalkylen är grov, och det är rimligt att vänta en tillfredsställande balans inte minst därför att sågflis lämpar sig väl för rationella långväga transporter. Se tabell 5.11.

Utredningen återkommer till frågan om massa— och skivindustrins expansion och till virkesförbrukningen i kapitel 8, som be- handlar balansen mellan Virkestillgång och

300

700 700

_ 400 _— 400

400 1 700 3 500

4 400 3 600

500 500

1 600 1 100

—— 900 — 100

— 100 — 100

+ 100 + 600

virkesbehov och den transportkostnadsop- tirnering som utförts beträffande massave- den.

Miljövården och massaindustrins expansion

6.1. Vattenförsörjning och recipient— användning1

6.1.1. Vattenförbrukningen

Den totala vattenförbrukningen i Sverige beräknas för närvarande uppgå till drygt 5 miljarder rn3/ år, varav drygt 4 miljarder är industriell förbrukning och 1 miljard ut- gör bostädernas, jordbrukets och övriga nä— ringsgrenars behov.

Inom industrin svarar massa- och pap- perstillverkningen för den största förbruk- ningen, ca 4/ 5 av hela den industriella kvantiteten, som grovt räknat fördubblats under den senaste lO-årsperioden. Öknings- takten tenderar dock att avta. Enligt gjorda prognoser skulle den totala vattenförbruk- ningen stiga från 5 miljarder m3 är 1965 till 7 miljarder rn3 år 1980 och till 8 ä 9 miljarder m3 är 2000.

6.1.2. Föroreningama

Vattnet förorenas i samband med utnytt- jandet på olika sätt och med skiftande styr- ka beroende på användningsområde. Utsläp- pen får därmed också en skiftande inverkan på recipienterna. Med växlande snabbhet dras föroreningarna in i vattnets biologiska kretslopp, sönderdelas och elimineras eller byggs in i den organiska produktionen. För- oreningssubstanserna kan också ge upphov till mer eller mindre omfattande bottensedi— mentation.

De fasta föroreningarna i avloppsvattnet bildar ingen enhetlig grupp. Hit hör både oorganiska och organiska substanser. Större fasta beståndsdelar av organisk natur kan vara omöjliga att bryta ned genom biologis- ka processer eller kräver lång tid för sin sön- derdelning. Fibrer, bark och andra organis- ka massor kan anhopas i bankar och för- störa de olika fiskarternas lekplatser. Orga- niska produkter kan ge upphov till illaluk- tande flytslam och missfärgning, medan avfallet slammar igen fiskredskap och andra anordningar i vattnet.

Skogsindustrin har de största utsläppen av fasta föroreningar: framför allt fibrer, men även bark, fyllnadsmedel m. m. Huvuddelen av det suspenderade materialet sedimenterar vanligen inom ett område några hundra me- ter från industrianläggningen, om recipien- ten är en sjö eller en havsvik. I rinnande vatten kan materialet däremot spridas över stora arealer. Mängden utsläppt material har i moderna fabriker starkt reducerats dels genom interna åtgärder, dels genom slamavskiljning i särskilda avsättningsbas— sänger. De nuvarande utsläppen av fiber- material beräknas efter avskiljning motsvara 2 % av den sammanlagda produktionen av kemisk och mekanisk massa, papper och fi- berskivor.

1 Avsnitten 6.1 och 6.2 år i huvudsak baserade på naturresursutredningens betänkande, »Miljö- vårdsforskning I. Forskningsområdet». (SOU 1967: 43).

Men vattnet tillförs som regel också läst organisk substans. Därmed ökar mängden djurplankton och bakterier i vattnet, dvs. de konsumerande och destruerande proces- serna intensifieras, med större koldioxid- och minskad syrehalt som följd. Förloppet kan gå så långt att syret tar slut, och ned- brytningen övergår i en förruttnelse- eller jäsningsprocess under bildande av bl. a. sva- velväte, metan och kväve. Om syrehalten — i ett naturvatten omkring 13 mg/l vid 4OC och 9 mg/l vid 20”C — går ned under 4 ä 5 mg/ 1 dör laxfiskarna och under 3 mg/ ] flertalet övriga fiskarter.

6.1.3. Biokemisk syreförbrukning (BS)

Det finns flera metoder att mäta och ut- trycka halten organiska produkter i ett vat- ten. Ett mått på halten organisk substans är förbrukningen av kaliumpermanganat (KMnO4) uttryckt i mg/l, varvid 10 mg KMnO4 per liter motsvarar approximativt 5 mg organiskt material per liter. Ett annat vanligt sätt är att bestämma den biokemiska syreförbrukningen, betecknad BSl. Det to- tala BS-talet beror på karaktären av det or- ganiska materialet. Sockerarter och annat lätt nedbrytbart organiskt material leder till snabb syreförbrukning. För ett långsamt nedbrytbart material som naturliga humus- ämnen eller vissa avfallsprodukter från cel- lulosaindustrin blir det momentana syrebe- hovet mindre markerat, även om komponen- terna har samma totala syreförbrukning över tiden, dvs. effekten blir fördröjd.

Under naturliga betingelser påverkas den biologiska syreförbrukningen bl. a. av tem- peratur, gifter och mikrobiell miljöanpass- ning. Föroreningama från massa- och pap- persindustrin består huvudsakligen av orga- nisk substans, som lignin, kolhydrater, sy- ror och alkoholer. Sulfitlut är till ungefär hälften ursprunglig ved i löst form (bl. a. lignin), vilket motsvarar 200-500 kg BS5 per ton producerad massa. Vid omkring hälften av landets sulfitfabriker indunstas och förbränns huvuddelen av sulfitluten, vilket medför en avsevärd reducering av föroreningsmängden. Vid blekning av mas-

san utlöses dock ytterligare organisk sub- stans, som ej kan innehållas. Moderna fabri- ker förbränner som regel 80—90 % av torr- substansen, många äldre anläggningar en- dast 50—70 %. Sammanlagt svarar sulfitfa- brikerna för 70 % av hela skogsindustrins utsläpp av organisk substans.

6.2. Massatillvcrkningen och fisket 6.2.1 Allmänt

En massaindustri kan påverka förutsätt- ningarna för fisket i anläggningens omgiv- ningar på två sätt. Dels kan föroreningarna skada det biologiska livet i recipienten i stör- re eller mindre grad, dels kan — vid kust- lokalisering — en reglering av det sjö- och flodsystem som tillhandahåller fabrikations- vattnet försvåra uppvandringen av högav- kastande fiskarter, t. ex. lax och ål.

De kemiska föreningarna i massa— och pappersindustrins avloppsutsläpp åstadkom- mer i sin tur två i princip skilda verkningar:

(1) Fisk och skaldjur blir mindre lämp- liga som människoföda efter att ha anrikat giftiga eller illasmakande substanser.

(2) Den biologiska balansen i vattenom- rådet rubbas. Vissa arter kan under sär- skilda omständigheter massutvecklas och slår i gengäld ut andra. Efter hand ändras hela produktionspotentialen, vilket kan re- ducera fiskemöjligheterna.

6.2.2. Förgiftning

De redovisade verkningarna på fiskbestånd och fiske är komplicerade och mångformi— ga. Fiskdöd inträffar genom förgiftning men också genom utsläpp av organiska för- eningar som genom snabb nedbrytning och en intensiv syreförbrukning medför kväv- ning av fisken, särskilt under isläggningspe— rioder. Detta förändrar också förutsätt— ningarna för den bottenfauna som utgör

1 Av laboratorietekniska skäl mäter man van- ligen den sammanlagda syreförtäringen fram till och med det femte dygnet vid 20” C, vilket bru- kar betecknas BS,.

fiskens näring. Många giftiga substanser — i viss utsträckning från massa- och pappers- industrin — har en avsevärt kraftigare ver- kan på fiskyngel än på den fullvuxna fis- ken. Men också fiskarterna påverkas på olika sätt. Finns det t. ex. i ett vatten två eller flera starkt konkurrerande arter kan även mycket låga giftkoncentrationer leda till kraftiga beståndsförskjutningar.

Experimentella belägg finns också för att en latent fiskförgiftning blir akut först vid ogynnsamma förändringar i miljön i övrigt, t. ex. vid drastiska temperaturfall. En hög syreförbrukning i vattenområdet ökar sannolikt känsligheten för gifterna. Det har vidare kunnat visas att fiskar kan upp- fatta och undvika föroreningarna, vilket an— tagits påverka fiskbeståndets lokala sam- mansättning samt fiskens uppehålls- och vandringsvanor. Fiskbestånden kan också skadas indirekt genom förändringar i till- gången på näring. I sin tur orsakas dessa av en överdriven sedimentering av fiber och oorganiskt slam i närområdet till ut- släppspunkten, dvs. bottnarna förlorar sin förmåga att producera viktiga näringsorga- nismer.

6.2.3. Undersökningar och åtgärder

Verkningarna av skogsindustrins avlopps- utsläpp är ännu ofullständigt utforskade, och några mera bestämda slutsatser beträf- fande eventuella effekter av olika typer av avfall på vattnets organismvärld kan inte dras.

I samband med de senaste årens mera omfattande utbyggnader inom skogsindust- rin har företagen ålagts löpande provtag— ningar och undersökningar i syfte att fast- ställa eventuella skador på fisket. Avsikten har varit att finna metoder för att utnyttja vattendragen som recipienter utan att fiske och fritidsintressen skadas. Detta arbete har enligt det material som redovisats för vat- tendomstolarna inte gett några klara och en- tydiga besked om förändringar i recipien- ten som påverkat fisketl. Det samman- hänger också med att företagen efter hand

Utsläpp av föroreningar i mynningen till en laxförande älv skulle kunna reducera uppvandringen, men detta synes ännu inte vara belagt. En realitet är det däremot att vattenregleringar i sjö- och flodsystem på- verkar fiskbestånden. Det har naturligtvis med regleringsdammens egenskaper som rent fysiskt hinder att göra men är också ett re- sultat av de ändrade bottenförhållandena genom ökningen eller minskningen av vat- tenmagasinen. Dämningar sker som regel för kraftverksändamål men också — se föl— jande avsnitt — för att garantera massa- och pappersindustrin och andra intressenter en viss lägsta vattenföring.

Problemen bedöms emellertid inte större än att det finns lösningar för att möjliggöra uppvandringen.2 Denna är begränsad till vis— sa tider på året. Vattenföringen kan under dessa perioder i viss utsträckning anpassas på ett sådant sätt att passage i princip blir möjlig. Särskilda anordningar förekommer också, om vattenströmmen inte är alltför kraftig, t.ex. V-formade uttag i luckorna för lax och öring, ålyngelledare eller pump- anordningar. Skogsindustriema åläggs som regel också en årlig inplantering av fisk upp- ströms regleringsanordningarna.

6.3. Vattentekniska förutsättningar för etablering av nya massaindustrier

6.3.1. Expertundersökning

På utredningens uppdrag har en arbetsgrupp sammansatt av direktör Stig Freyschuss och civilingenjör Bo Göransson, Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, samt t.f. professor Nils Hartler, Cellulosaindustrins vattenlaboratorium, utfört en översiktlig kartläggning av möjligheterna att i södra

1 Se t. ex. Söderbygdens vattendomstols dom den 29 augusti 1968 ang. ökat utsläpp av av- loppsvatten vid Mörrums sulfatfabrik. ” Se t. ex. PM angående fisketekniska anord- ningar för konstbyggnader vid Viskans utlopp, upprättad av Statens fiskeriingenjör (den 31 mars 1966). Bilaga 40 till Skogsägarnas Industri AB:s ansökan till Västerbygdens vattendomstol.

Genom- Högsta snittligt momen- vatten- tana vat- behov, tenbehov, Processalternativ ma/s mals

1. Integrerad tidnings— eller journalpapperstillverk- ning 0,9 1,4 2. Tillverkning av blekt sulfatmassa 1, 3 2,0

3. Integrerad papperstill- verkning från blekt sulfatmassa 1,5 2,3 4. Integrerad papperstill- verkning, inkl. liner, från oblekt tallsulfatmassa 0,9 1,4 5. Integrerad tillverkning av iluting från halvkemisk neutralsulfit av björk 0,1 0,1 2 + 5 1,4 2,1 3 + 5 1,6 2,4 4 + 5 1,0 1,5

Sverige finna förläggningsorter för nya mas- saindustrier med hänsyn till vattenbehov och vattentillgång och till de aktuella och förut- sebara vattenvårdskraven.

Arbetsgruppens beräkningar och bedöm- ningar har skett med utgångspunkt från modern tillverkningsteknik och aktuella eko- nomiska förutsättningar för företaget och för samhället. Recipientresurserna har på samma sätt bedömts efter vad som enligt arbetsgruppens mening för närvarande kan anses acceptabelt ur belastningssynpunkt.

Arbetsgruppens material och slutsatser redovisas i bilaga B. Följande redogörelse är en sammanfattning av resultaten.

6.3.2. Vattenbehov vid olika process- alternativ

Utgångspunkten för arbetsgruppens bedöm- ningar av lokaliseringsförutsättningarna är fyra olika processalternativ. Samtliga har ur ekonomisk och produktionsteknisk synpunkt bedömts lämpliga för fristående enheter vid nyanläggning av massa- och papperindust- rier. Ett av alternativen är en icke-integrerad massatillverkning, tre är kombinerade med olika slag av papperstillverkning. Dessutom tillkommer ett femte alternativ — tillverk-

ning av fluting från halvkemisk neutralsul- fitmassa — som med hänsyn till kemikalie- återvinningens ekonomiska fördelar bör kombineras med sulfatrnassetillverkning.

Vattenförbrukningen per ton färdig pro- dukt ger med antagande om 330 effektiva produktionsdygn per år de genomsnittliga värden som redovisas i vidstående samman- ställning. Den s.k. momentana vattenför- brukningen kan överskrida den genomsnitt- liga rätt avsevärt — enligt arbetsgruppen dock med högst omkring 50% av det ge- nomsnittliga vattenbehovet.

6.3.3. Sjöarnas och vattendragens belast- ningsbarhet, möjliga lokaliseringsområden

Arbetsgruppen har i sin bedömning av olika floders och sjöars möjligheter att belastas med förorenande substanser tagit hänsyn till två i avsnitt 6.1 redovisade förorenings- typer.

a) Belastning med lättnedbrytbar orga— nisk substans (BS,-belastning) Vid nedbrytningen förbrukas i vattnet löst syre och orsakar skador på det biologiska livet i recipienten.

b) Belastning med lignin Lignin är svårnedbrytbart och har alltså lågt BS,—, men påverkar recipientvattnets färg och permanganattal ogynnsamt. Vattnets an- vändbarhet för t.ex. hushållskonsumtion försämras.

En snabb vattenomsättning förhindrar ackumulation av lignin. BSö-belastningen blir därigenom den avgörande förorenings- faktorn i floder och andra vattendrag. Be- lastningsbarheten blir då beroende av vat- tenföringens storlek i relation till omfatt- ningen av BSs-utsläppen. Enligt arbetsgrup- pen är en flod överbelastad först när kon- centrationen B85 efter fullständig ombland- ning av avloppsvattnet och recipientvatt- net uppgår till 10 mg/l. Men naturligtvis finns det gradskillnader under den nivån. Ett vattendrag är starkt belastat redan vid en koncentration på 5 mg/l.

I följande sammånställning redovisas me- deltal för specifika föroreningsmängder vid tillverkningar enligt processalternativen 1—5.

BSS, Lignin, kg/ton kg/ton

Processalternativ produkt produkt

]. Integrerad tidnings- eller journalpapperstillverk- ning 20 5 2. Tillverkning av blekt sulfatmassa av tall/gran 35 54 av björk 35 26

3. Integrerad papperstill- verkning från blekt sul- fatmassa av tall/gran 40 54 av björk 40 26

4. Integrerad papperstill- verkning, inkl. liner, från oblekt tallsulfat- massa 20 10 5. Integrerad tillverkning av fluting från halvkemisk neutralsulfit av björk 20 12

Integrerad tidnings- eller journalpappers- tillverkning, baserad på 70—80 % mekanisk massa år det fördelaktigaste alternativet både ur BS-synpunkt och med hänsyn till ligninbelastningen. För en modern anlägg- ning av det slaget är det realistiskt att räkna med ett utsläpp av 20 kg BSÖ/ ton produkt. En tillverkning av 250000 ton/år har ett avloppsutsläpp på ca 0,8 m3/s och innehål- ler alltså ca 200 mg BSs/l. Får recipient- vattnet nedströms utsläppet ha en koncentra- tion av högst 10 mg BS5/l, måste avlopps- vattnet spädas med minst 15,2 mil/S rent flodvatten. En motsvarande beräkning för det ofördelaktigaste alternativet — 250000 ton papper av sulfatmassa kombinerat med 70000 ton fluting — visar att avloppsvattnet måste spädas med minst 38.5 m3/s rent flod- vatten.

Arbetsgruppens resonemang innebär att varje nyanläggning av optimal storlek ur recipientsynpunkt kräver en vattenföring på minst 16 m3/s. Nylokalisering vid floder i södra Sverige skulle därmed vara möjlig endast i ett närområde till flodmynningen.

När det gäller sjöar kan BS-belastningen genom nyetablering av massa- och pappers- industrier accepteras där ström- och djup- förhållanden åstadkommer en tillräcklig ut- spädning av avloppsvattnet. Omsättningsti- den för vattnet är däremot avgörande när

man vill bedöma olika sjöars belastningsbar- het med lignin; ju lägre vattenomsättning, desto större mängd lignin ackumuleras. Vil- ken ligninhalt som kan accepteras blir be- roende av sjöarnas användning. Utnyttjas en sjö som konsumtionsvattentäkt måste kraven ställas högre än om den används en— bart för t. ex. bad och fiske. Ligninets föro- renande verkningar på lång sikt är emel- lertid inte tillräckligt kända och några rikt- värden när det gäller tolerabel ligninhalt kan inte preciseras.

Huvudkriteriet för lokalisering av de ak- tuella processalternativen vid olika vatten- drag är den lägsta lågvattenföringen. Fram- ställning av massa och papper kräver dess- utom med hänsyn till korrosionsverkning- arna ett processvatten med låg salthalt, dvs. varken salt eller bräckt vatten är använd- bart. Däremot är inte vattnets renhet i öv- rigt — som det vanligen förekommer i syd- svenska floder och sjöar — någon restriktion för valet av lokaliseringsområde. Nödvän— dig rening kan som regel ske till relativt be- gränsade kostnader.

Genom sjöreglering kan vattenföringen i viss utsträckning justeras i sådan riktning att den bättre tillgodoser behovet hos en massaindustri. De flesta regleringar företas för vattenkraftsändamål, dvs. man vill till- varata vattenöverskottet vid flodperioder, för att utnyttja det under perioder när vat- tenföringen är låg. Effekten blir att den naturliga vattenföringen nedströms reglering- en utjämnas. Arbetsgruppen ger två exem- pel — Ivösjön och Viskan — på vad genom- förda eller planerade regleringar kan inne- bära.

Arbetsgruppen har inventerat vattentill- gången i olika sydsvenska floder och sjöar och även undersökt i vilken omfattning recipientresurserna redan tagits i anspråk för industriella och andra ändamål. Dessa inventeringar — se bilaga B — har tillsam- mans med de beräknade föroreningskonsek- venserna och vattenbehovet resulterat i föl- jande hypotetiska lokaliseringsområden för nyanläggning av massa- och pappersindu- strier enligt de olika tillverkningsaltemati- ven.

A. Lokaliseringsalternativ vid sjöar: På flera platser längs Vänern.

B. Lokaliseringsalternativ intill floder: 1. I Göta älv, uppströms dess delning i Gö- teborgsgrenen och Nordre älv;

2. I Göta älvs västra gren, Nordre älv; . I ett närområde till Göta älvs Göteborgs- grens mynning i havet;

4. I ett närområde till Viskans mynning;1 5 . I ett närområde till Ätrans mynning;

6. I ett närområde till Nissans mynning; 7

8 U.) . I ett närområde till Helgeåns mynningar; . I ett närområde till Motalaströms myn- ning i Bråviken.

6.3.4. Perspektiv på den framtida produk- tionstekniken

Förutsättningarna för lokalisering av nya skogsindustrianläggningar påverkas självfal- let av framtida förändringar när det gäller den optimala fabriksstorleken, processtekni- ken och avloppsreningstekniken. De process- tekniska framsteg som kan förändra förut- sättningarna för lokalisering av nya massa- och pappersindustrier realiseras sannolikt inom ramen för de nuvarande processer- nas principer. Den >>våta» framställningen torde komma att dominera produktionen av massa och papper under överskådlig tid. De »torra» framställningsmetoderna är ännu på experiment- eller idéstadiet och kan de närmaste decennierna sannolikt inte utnytt- jas för annat än framställning av vissa spe- ciella papperskvaliteter i begränsad skala.2 Vattenförbrukningen vid framställning av kemisk massa har å andra sidan kunnat pres- sas ned avsevärt under senare år. Förutsätt- ningarna för en ytterligare reducering är beroende av den kvalitet som eftersträvas för de färdiga produkterna.

En rad åtgärder har också vidtagits för att minska föroreningsmängderna, inte minst processtekniska åtgärder. Vissa möjligheter föreligger att med rimliga ekonomiska in- satser ytterligare reducera utsläppen. Massa- tvätten bör kunna göras effektivare, dvs. en större del av luten bör kunna omhän- dertas för indunstning och förbränning.3 Men den marginella kostnaden för sådana

åtgärder är starkt progressiv när man när- mar sig gränsen för vad som är teoretiskt möjligt.

Tekniken för avloppsvattenreningen er- bjuder däremot flera möjligheter till ytter- ligare reduktion av föroreningsmängderna — i första hand biologisk rening, anpassad efter massa- och pappersindustrins avlopps- vatten. Någon fullskaleanläggning som ar- betar enligt den metoden finns ännu inte i Sverige men vissa företag planerar en par- tiell biologisk behandling. Utländska an- läggningar med biologisk rening redovisar en BS-minskning på upp till 80 år 90 %. Däremot sker ingen ligninreduktion. Den biologiska reningen motverkar endast otill- fredsställande syreförhållanden i recipien- ten.

Kemisk rening genom fällning av avlopps— vattnet med aluminiumsulfat har prövats vid svenska industrier, och resultaten tyder på att det finns vissa möjligheter att redu- cera avloppsvattnets halt både av lignin och av BS-substans. Problemet är i stället att hantera de stora slammängder som den kemiska fällningen åstadkommer.

Ett system där avloppsvattnet totalrenas och återanvänds som fabrikationsvatten tor- de vara tekniskt genomförbart, men mycket utvecklingsarbete återstår innan de ekono- miska konsekvenserna kan överblickas. Kan det totala vattenbehovet reduceras mera ra— dikalt är det naturligtvis möjligt att utnyttja en rad ytterligare vattendrag för nyanlägg- ning. En väsentlig reduktion av avloppsvatt- net och av de totala föroreningarna innebär sannolikt också att flera floder och sjöar skulle kunna accepteras som recipienter. Några sådana drastiska reduktioner av vat-

1 Undersökningen genomfördes innan slutligt beslut hade fattats om Väröfabriken, och Vis- kans mynning räknas här som område möjligt för nylokalisering. 2 Ursprungligen ett danskt utvecklingsarbete som överförts till USA för exploatering. Se ar- tiklar i Industriell Teknik, 1968: 7 och 1968: 18.

3 Den s.k. kontinuerliga dilfusionstvätten — en nyligen utvecklad metod - kan även tillgodo- se kraven på effektiv blekning till förhållandevis låga kostnader och med gynnsamma konsekven- ser ur föroreningssynpunkt.

tenbehov och avloppsmängder kan emeller- tid inte förutses för de närmaste åren att det väsentligen skulle förändra dagens loka- liseringsförutsättningar.

6.4. Massaindustrins luftvårdsproblem

Massaindustrins luftföroreningar omfattar både fasta och gasformiga ämnen. Tekniken att återvinna de fasta ämnena har numera nått en sådan mognad, att några allvarligare problem inte behöver uppstå. De viktigaste gasformiga ämnena är svaveldioxid från sul- fitfabriker och luktämnen från sulfatfabri— ker.

För svaveldioxidimmissioner finns rikt- värden antagna av naturvårdsverket. Större sulfitfabriker, vilka använder kalcium som bas i sin kokvätska och sedan bränner luten, kan under vissa omständigheter få problem med att hålla sig inom dessa gränser. Lukt— problemet berör i huvudsak endast sulfat- fabrikerna. Lukten kommer från svavel- vätet och vissa organiska svavelföreningar, som uppstår på grund av kokvätskans sva- velhalt, vedligninets kemiska sammansätt— ning och de betingelser i övrigt som gynnar friläggning av cellulosafibern.

Sulfatmassefabrikerna kommer att svara för den väsentliga delen av utbyggnaden inom massaindustrin i framtiden. Luktfrå- gorna blir därför det dominerande luftvårds- problemet och ägnas återstoden av utrym— met i detta avsnitt.

Det är nödvändigt att processerna i fabri- ken utformas så att luktämnena i minsta möjliga utsträckning bildas, och att åtgär- der vidtas för uppsamling, återvinning, för- störing och slutligen spädning av de lukt- ämnen som trots allt uppkommer. För att förhindra emissionen kan de samlas upp. t. ex. i en särskild luktledning. Om kok— ningen sker enligt den kontinuerliga meto- den, är detta något enklare än då kokningen sker satsvis. För det senare fallet blir an- ordningarna därför mer komplicerade och något dyrare.

För behandling av de luktande ämnena i luktledningen finns olika metoder. Dessa kan exemplifieras med de lösningar som

utvecklats vid Mörrums Bruk och Skog- hallsverken.

Vid Mörrums Bruk leds luktämnena till en anläggning för oxidation av svartlut och fixeras där i luten. Samtidigt återvinns sva- vel. En del av luktämnena följer emeller- tid med gaserna, som behandlas med klor- haltiga bakvatten i en s.k. skrubber. Lukt- ämnena förstörs härigenom i stor utsträck- ning. Resten går ut via en skorsten. Efter- som denna mynnar högt över marken, späds de till låg koncentration innan de kan nå marken.

Vid Skoghallsverken leds luktledningsga— sen till en ugn, där de luktande föreningar- na förbränns till svaveldioxid och koldioxid. Kondensat från kokeri och indunstning des- tilleras och de avgående gaserna förbränns tillsammans med bildat destillat i sodapan- nan. Vidare mäter man de utgående rök- gasernas halt av svavelväte, och driftsper- sonalen kan löpande kontrollera svavelvä- tehalten.

Normer eller riktvärden saknas ännu för vad som kan tillåtas i fråga om luktämnes- utsläpp eller frekvens och intensitet av lukt. Den nya massafabriken i Värö kommer att utrustas med luftvårdsanordningar till en sammanlagd kostnad av storleksordningen 3,5 milj. kr, vilket innebär drifts- och kapi- talkostnader på omkring 4 kr/ ton massa. Fabriken erhåller i stort sett samma stan- dard som Mörrumsanläggningen, men ut- rustas också enligt de senaste rönen inom luftvårdens område. Med stöd av beräk- ningar och redan gjorda erfarenheter anses utsläppen bli så begränsade att deras in- verkan ej behöver påverka markanvänd— ningen utanför en av myndigheterna före- skriven avskärmande zon kring fabriken.

Den fortsatta utvecklingen av gasrenings- metoderna kommer efter hand att medföra ytterligare reducering av massaindustrins luktproblem och ökar successivt möjligheter- na att välja lokaliserings- och expansions— orter.

En omfattande allsidig genomgång av massa- och pappersindustrins luftförore- ningsproblem pågår inom Samarbetsgruppen

för skogsindustrins luftvård, som tillsatts av statens naturvårdsverk och Svenska Cellu- losa- och Pappersbruksföreningen gemen- samt. Resultaten beräknas komma att publi- ceras under år 19691.

Immissionsfrågorna behandlas vidare i ut- redningens sammanfattande bedömningar av expansionsmöjligheter och lokaliseringsför- utsättningar i kapitel 9.

1 Se även artikel av Nils Hartler m. fl., »Bild- ning av illaluktande gaser isulfatkok,»Kemisk Tidskrift 1969: 2.

7. Skogsnäringens arbetsmarknad

7.1 Sysselsättning år 1965

Skogsnäringens andel av arbetsmarknaden kan anges på olika sätt, beroende på hur långt framåt eller bakåt i tillverkningskedjan man vill gå. Skogsindustrin, omfattande mas- sa-, pappers— och skivindustrin samt sågver- ken och byggnadssnickeritillverkningen,1 sys- selsatte i södra Sverige år 1965 enligt folk- räkningen ca 70 000 personer eller 3,4 % av hela antalet förvärvsarbetande i området?.

Det är svårare att ge relevanta sysselsätt- ningsdata för skogsbruket. Folkräkningen redovisar ca 25 000 förvärvsarbetade i skogsbruk inom södra Sverige år 1965, me- dan hela jord- och skogsbruket hade 270 000 sysselsatta. Långtidsutredningen räk- nade för hela landet med att ca 210000

personer eller ca 60 % av samtliga förvärvs— arbetande i jord- och skogsbruk helt eller delvis var engagerade i någon form av skogsbruksarbete under år 1953.& De fak- tiska skogsavverkningarna i södra Sverige år 1965 motsvarade omkring 36000 helårs- sysselsatta.

Södra Sverige är inte ett enhetligt sam— mansatt arbetsmarknadsområde. Detta fram- går vid jämförelse mellan de fyra delområ-

1 Sågverk och byggnadssnickeritillverkning utgör i folkräkningen en gemensam (odelbar) redovisningsenhet. 2 Till detta kommer antalet sysselsatta inom de privata skogstransportföretagen. Folkräkningen har ingen särredovisning av denna kategori, som emellertid kan uppskattas till 5 000 helårssyssel- satta i södra Sverige. 3 1965 års långtidsutredning, »Svensk eko- nomi 1966—1970» (SOU 1966:1).

Tabell 7.1 . Antal sysselsatta inom jord- och skogsbruk samt inom skogsindustrin i södra Sverige år 1965. Källa: 1965 års folkräkning.

Relativ fördelning, %

Antal syssel-

satta i södra _ Småland- Sverige, 1 000- Väner— Västkust- Östgöta- Blekinge- Hela södra tal personer området området området Skåne Sverige Jord och skogsbruk 270 17 10 13 15 14 Skogsindustri: massa- och pappers- industri 31 4 l 1 1 2 sågverk och byggnads- snickeritillverkning 39 2 l 2 2 2 Hela näringslivet 2 003 100 100 100 100 100 SOU 1969: 21 61

1960—1965. Källa: 1960 och 1965 års folkräkningar. Tabell 7.2. Procentuell förändring av antalet förvärvsarbetande inom skogsnäringen perioden

_ Småland- Väner- Västkust- Östgöta- Blekinge- Hela södra området området området Skåne Sverige Jord och skogsbruk1 —-—21 —1 7 —23 -—21 —21 Skogsindustri : massa- och pappers- samt fiberskive- industrin +] —8 + 2 + 9 + 2 sågverk och byggnadssnickeritillverkn. + 8 + 1 1 + 7 + 24 + 16 Hela näringslivet + i + 8 + 5 + 6 + 5

1 Exkl medhjälpande gifta samboende kvinnor.

dena — tabell 7.1. Jord- och skogsbruket svarade år 1965 för 17 % av den förvärvs- arbetande befolkningen i Väner-området, medan andelen i Västkust-området var en- dast 10 %. Även när det gäller sysselsätt- ningen inom massa- och pappersindustrin hade Väner-området det högsta värdet, 4 %. Sågverkens och byggnadssnickeritillverk- ningens relativa betydelse var mindre i Väst- kust-området än i övriga delområden.

Figurerna 7.1, 7.2 och 7.3 — med data på kommunblocksnivå — ger en mera nyanserad bild av de regionala olikheterna när det gäl- ler sysselsättningen inom jord- och skogsbru- ket, inom sågverken och byggnadssnickeri- tillverkningen samt inom massa— och pap- persindustrin.

7 .2 S ysselsättn ingsutveckl ingen 1 960—1 980 7.2.1 Förändring 1960—1965

Förändringarna när det gäller skogsnä- ringens arbetsmarknad framgår av tabell 7.2 med data från folkräkningarna åren 1960 och 1965. Reduceringen av antalet yr- kesverksamma i jord— och skogsbruk har varit omkring 20 % under perioden i alla fyra delområdena. Massa- och pappersin- dustrins sysselsättning ökade i samtliga om- råden utom i Västkust-området. Sågverken och byggnadssnickeritillverkningen hade där- emot en ökning i alla fyra delområdena; starkast var tillväxten i Småland—Blekinge- Skåne, 24 %.

7.2.2 Sysselsättningsprognos för jord— och skogsbruket 1965—1980

Skogsbruket har ur sysselsättningssynpunkt i stora delar av södra Sverige länge varit en komplettering till jordbruket. Skogsarbetet har emellertid efter hand fått en ökad bety- delse genom rationaliseringen i jordbruket och genom att virkesbehovet stigit och vir- kesuttagen därmed kunnat ökas. Den pågå- ende mekaniseringen i skogsbruket accentue- rar behovet av att engagera helårssysselsatta. Det gäller både det 5. k. småskogsbruket och storskogsbruket. Inom småskogsbruket för- svåras den utvecklingen av ägostrukturen. Genom samverkan över ägogränserna söker man emellertid skapa förutsättningar för en ändamålsenlig organisation av skogsarbetet.

Även med dessa förändringar kommer jordbruket och skogsbruket under överskåd- lig tid att i viss utsträckning vara inte- grerade i sysselsättningshänseende och VSU har för en utblick över skogsbrukets arbets- marknad till år 1980 valt att behandla båda näringarna i ett samlat perspektiv.

När det gäller jordbruket föreligger en prognos för arbetskraftsbehovet utförd inom ramen för »länsplanering 19671» på grund-

1 Bedömningar när det gäller utvecklingsten- denser för befolkning och näringsliv, avsedda som underlag bl a för en regionalpolitisk ut- vecklingsplanering. Arbetet som har karaktären av försöksverksamhet har utförts av länsstyrel- serna i samarbete med kommunerna. Se 1969 års statsverksproposition, bilaga 13 (inrikes- departementet).

lll & ä' " .. "till?

Källa: 1965 års folkräkning.

Anm. Det är inte mojligt att re ovisa region lymen, räknat i hela årsverken, fördelar sig på jor Skogsbrukets andel av sysselsättnin " ' Sverige.

olkråkningsdata, som anger hur sysselsättningsvo- dbruk och på skogsbruk. en ar givetvis låg i utpräglade jordbruksområden inom södra

val av lantbruksstyrelsens inventering av den framtida åkerarealens storlek och bedöm- ningar av bl. a. hur nya driftsformer påver- kar arbetskraftsåtgången.

För skogsbrukets del har VSU genomfört egna beräkningar med utgångspunkt från de framtida bruttoavverkningarna enligt 0- alternativet och på dessa tal applicerat en genomsnittlig dagsverksåtgång. Utredningen har bedömt det vara möjligt att reducera ar- betsåtgången från för närvarande drygt 0,30 dagsverken per mssk till 0,15 dagsverken per m3sk år 1980 (leverans vid bilväg, inkl. skogsvård). Minskningen av arbetsåtgången blir naturligtvis beroende av en rad olika faktorer, och utvecklingen kan knappast bli densamma i alla delar av södra Sverige. Lokala och regionala olikheter i ägostruktu- ren och i de topografiska förhållandena in- verkar. Ett enhetligt genomsnittsvärde kan emellertid bedömas vara en tillräckligt god approximation för de slutsamer VSU vill dra. Det skall tilläggas att den antagna minskningen av dagsverksåtgången inte ut- gör någon överskattning av rationaliserings- möjligheterna i skogsarbetet fram till år 1980 — snarare är förhållandet det motsatta.

Som framgår av tabell 7.3 resulterar be- räkningarna för hela södra Sverige i 94 000 årsverken inom jord- och skogsbruk år 1980, varav 71 000 i jordbruket och 23 000 i skogsbruket. Detta skulle innebära en minsk- ning med totalt nära 140 000 sysselsatta från år 1965 till 1980. Men dessa tal är inte helt jämförbara. Folkräkningen år 1965 omfat- tar ett avsevärt antal förvärvsarbetande per- soner redovisade på jord- och skogsbruk men som av olika skäl — annan sysselsätt- ning eller ålder — endast uträttar ett deltids- arbete i näringen. Det totala antalet yrkes- verksamma personer i jord- och skogsbruk kommer även är 1980 — om förutsättning- arna i övrigt är riktiga — att överstiga det beräknade antalet årsverken, 94 000.

Den yrkesverksamma befolkningen söker sig från stagnerande eller vikande arbets- och yrkesområden till områden med större efterfrågan på arbetskraft. Produktionsfak- torn arbetskraft är i princip utbytbar, men trögheten i processen är dokumenterad. Hit-

tills har skogsbruket i södra Sverige i över— vägande grad tillgodosett sitt arbetskrafts- behov inom jord- och skogsbruksbefolkning- en. Skogsarbetet har i stor utsträckning varit ett deltidsarbete. Som framhållits ökar över— gången till kontinuerligt sysselsatta skogsyr- kesarbetare successivt och därmed kan skogs- näringen rekrytera från ett bredare under- lag.

VSU har trots detta valt att beräkna ar- betskraftspotentialen för det framtida jord- och skogsbruket med utgångspunkt från den nuvarande jord- och skogsbruksbefolkning- en. Utredningen har framskrivit den man- liga yrkesverksamma befolkningen, 15—64 år, i jord- och skogsbruk från år 1965 till år 1980 med utnyttjande av de överlevelse- sannolikheter som utarbetats av Statistiska centralbyrån. Dessutom har antagits en viss nyrekrytering i den yngsta åldersgruppen förvärvsarbetande enligt trenden under pe- rioden 1960—1965.

Resultaten av beräkningarna, som fram- går av tabell 7.3, innebär för hela södra Sverige en manlig »arbetskraftstillgång» år 1980 i åldern 15—64 år på något mer än 109 000 personer. Sammanlagt för hela pe- rioden 1965—1980 motsvarar detta ett kal- kylerat »överskott» på knappt 16000 yr- kesverksamma. Till detta kommer att en viss del av arbetet utförs av äldre arbets- kraft och av förvärvsarbetande kvinnor. Differensen bör alltså justeras uppåt, upp- skattningsvis till 20 000—30 000 förvärvsar- betande.

Beräkningarna är schematiska men visar med den grad av precision som är möjlig på grundval av tillgängliga data en tillfreds- ställande arbetskraftsbalans. Redan den nu- varande jord— och skogsbruksbefolkningen skulle trots en mycket ojämn åldersstruktur kunna räcka för att tillgodose det framtida arbetskraftsbehovet för c-alternativets av- verkningar fram till år 1980. En balanserad utveckling för södra Sverige i dess helhet förutsätter emellertid också att förtjänst- möjligheterna i skogsbruket inte förändras på ett ur arbetskraftens synpunkt ogynnsamt sätt i förhållande till möjligheterna i alterna- tiva sysselsättningar och att arbetskraften

i !

Tabell 7.3. Beräknad manlig »arbetskraftstillgång» samt beräknat behov av årssysselsattai jord— och skogsbruk inom södra Sverige år 1980.

»Arbetskrafts- tillgång», män, enligt fram- skrivning Antal årsverken 1965—1980 Diffe- Område (jfr text) Jordbruk1 Skogsbruk Summa rens Väner-området 26 000 15 400 7 800 23 200 2 800 Våstkust-området 21 200 15 700 2 800 18 500 2 700 Östgöta-området 17 100 10 300 3 600 13 900 3 200 Småland-Blekinge-Skåne 45 000 29 300 8 700 38 000 7 000 Södra Sverige 109 300 70 700 22 900 93 600 15 700

1 Inkl. fiske.

kan välja bosättningsorter med beaktande av kraven på närhet till detaljhandel, skolor och andra serviceorgan.

7.2.3 Skogsindustrins framtida arbets- kraftsbchov

För den skogsindustriella sektorn kan man inte räkna lika schematiskt på det framtida behovet av arbetskraft. Utvecklingen på- verkas av takten i storleksändringarna, som med hänsyn till att antalet enheter är väsent- ligt mindre inte visar samma lagbundenhet som jord- och skogsbruksföretagen. Utveck- lingen påverkas av olika lokala faktorer och inte minst av möjligheterna till teknisk inte- gration mellan massa- och papperstillverkan- de enheter.

Den teknisk-ekonomiska utredning som utförts på uppdrag av handelsdepartementet och som i vissa delar redovisas i kapitel 5 omfattar även en detaljerad beräkning av den erforderliga driftspersonalen vid massa- tillverkning i produktionsenheter av olika storlek. Tabell 7.4 visar arbetskraftsåtgång- en i nya anläggningar för framställning av blekt sulfatmassa. Personalen i vedgård och fabriksavdelningar ökar i mycket begränsad omfattning om man vid nyanläggning väljer en tillverkningskapacitet på 300 000 ton massa per år i stället för en anläggning på 37 500 ton. För vissa funktioner t. ex. ble- keri och driftslaboratorium, är arbetskrafts- behovet detsamma i hela produktionsskalan, i andra fall, t. ex. kokeri, tvätt och sileri, är

ökningen obetydlig. Produktionen per år och sysselsatt person växer från 360 ton i lägsta storleksklassen till drygt 1 900 ton vid 300 000 ton per år.

Ökningen av massaproduktionen vid de stora enheterna i södra Sverige kan ske utan någon egentlig utökning av antalet sys- selsatta. Som framhållits i kapitel 5 kommer enligt företagens uppgifter sammanlagt 10— 15 massafabriker att läggas ned fram till omkring år 1980. Enligt utredningens be- dömning är detta sannolikt en underskatt- ning av förändringarna. Även om ungefär hälften av enheterna kommer att fortsätta som fristående pappersbruk, är det sanno- likt att 3 000 21 4 000 arbetstillfällen elimi- neras enbart genom nedläggning, delvis på orter och i kommunblock med relativt en- sidigt näringsliv. En kontinuerlig eller rent av accelererande modernisering av varaktigt bestående mindre enheter förstärker sanno- likt tendensen och bidrar till en reducering av sysselsättningen inom massaindustrin. En fortsatt positiv sysselsättningsutveckling för skogsindustrin i södra Sverige blir därför i hög grad beroende av vilka perspektiv som kan skisseras beträffande vidareförädlingen på basis av den ökade massa- och sågverks- produktionen.

Som framhållits pågår ett omfattande pro- duktutvecklingsarbete i skogsindustrin, både inom pappersindustrin och inom den trä- mekaniska industrin. Nya egenskaper, bl. a. genom kombination av papper och plast el- ler trä och plast, förbättrar användningsmöj—

Tabell 7.4. Behov av driftspersonal vid massafabriker av olika storlek (blekt sulfatmassa). Källa: Handelsdepartementets strukturutredning.

Antal man vid årsproduktion, ton

37 500 75 000 150 000 225 000 300 000

Vedgård, 2 skift 12 18 18 24 24 Fabriksavdelningar, 4 skift: kokeri, tvätt, sileri 8 8 8 12 12 pannhus, indunstning, turbin, kok— kemikalieberedning 24 28 pumpstation, sedimentering, slam- transport Skiftesreparatörer: maskinreparatörer elektriker instrumentreparatörer Driftslaboratorium Blekeri, blekkemikalieberedning 12 Torkmaskin, truckförare 28 Reserv 4

Totalt 104 Produktion per årssysselsatt person, ton 360

ligheterna och breddar avsättningsutrym— met. Bearbetningsindustrin är som regel mindre processbetonad och därmed förhål- landevis arbetskraftskrävande — i varje fall så länge produkterna är nya. Det saknas därför inte anledning att räkna med en fort- satt stabilitet i sysselsättningsunderlaget inom skogsindustrin i södra Sverige i dess helhet.

8. Virkesbalanser, transportkostnadsberäkningar

8.1. Virkestillgången

Avverkningarna enligt c-alternativet i södra Sverige utgör som redovisats i kapitel 3 to— talt 34,3 milj. m3sk på skogsmark. Lägger man till detta s.k. torrskog och virkestill- gången på annan mark än skogsmark och justerar siffrorna med hänsyn till att »för- brukningsstatistiken» systematiskt gett högre årsuttag för riket än uppskattningarna en- ligt stubbinventeringen (»diskrepansen»)1, erhålls 36,3 milj. mask eller omräknat 30,0 milj. maf ub. Detta framgår av tabell 8.1 Virkets grovlek bestämmer i princip an- vändningsmöjligheterna. Virke under 10 cm kan visserligen tekniskt utnyttjas industrith och det sker i viss begränsad utsträckning, bl. a. för fiber- och spånskivetillverkning. Ekonomiskt saknas däremot ofta förutsätt- ningar för ett rationellt utnyttjande av denna

Tabell 8.1. Virkestillgång i södra Sverige.

råvara på grund av de höga avverknings- kostnaderna för klent virke.

I övrigt kan virkets användning med hän- syn till grovleken varieras inom ganska vida gränser. Det är således inte möjligt att med utgångspunkt från data om skogens grov- leksfördelning precisera en massavedstill- gång och en sågtimmertillgång. Detta är en skogsbruksekonomisk fråga. Som regel ger sågtimmeruttagen för närvarande en skogs- ägare betydligt större ekonomisk avkast- ning än massavedsuttagen.

FAO/ECE—prognosen innebär som fram- hållits en förhållandevis stark ökning av papperskonsumtionen, medan förbrukning- en av sågade trävaror skulle växa i en be- tydligt moderatare takt. Olikheterna är av

1 Se vidare »Virkesbalanser 1967» (SOU 1968: 69), sid. 63.

Barr Lov Summa Milj. mask På skogsmark enligt alt. c 26,2 8,1 34,3 Annan mark och torrskog 0,6 0,2 0,8 Summa 26,8 8,3 35,1 » + 3,5 % för »diskrepans» 27,7 8,6 36,3

Milj. msf ub Totalt 23,3 6,7 30,0 därav klenskog ((10 cm) 1,4 0,9 2,3 grövre skog (2 10 cm) 21 9 5 8 27 7

Tabell 8.2. Beräknat virkesbehov i södra Sverige åren 1970 och 1980. Måttenhet: milj. milf ub.

1980 (vsu bedömning)

Sortiment

Sågtimmer Massaved 1 Brännved Övrigt2

Barr Löv Summa

Summa

1 Enligt praktisk kapacitet. * Faner-, plywood-, tändsticksvirke m. m.

sådan storlek att de i en isolerad ekonomi borde ge utslag i prisnivåerna på de färdiga produkterna och därmed ytterst på virkes- priserna. Men Europa är ingen sådan isole- rad ekonomi. De nordamerikanska utbuden av massa och papper på den europeiska marknaden har under den hittillsvarande delen av 1960-talet inneburit en press på priserna, trots att konsumtionen har ökat kraftigt.

Prisutvecklingen kan komma att dämpas även i framtiden genom en stigande kon- kurrens på utbudssidan. Vissa av de färdiga pappersprodukterna tenderar dock att bli mindre ensartade och behoven av avsalu- massa att bli mer och mer specifika. En mera långtgående marknadsföring när det gäller de mindre priskänsliga produkterna kan förändra prisutveckling, lönsamhet och ytterst skogsindustrins möjligheter att på sikt lämna en ekonomisk ersättning för massaveden som är motiverad med hänsyn till skogsbrukets kostnader och kraven på rimlig förräntning.

En hög sågverksproduktion ger alltså med nuvarande kostnads- och prisrelationer ett fördelaktigt skogsbruksekonomiskt resultat, och bör också från massaindustrins syn- punkt vara en angelägen utveckling. Såg- verkens biprodukter, som successivt erhållit ökad betydelse för massafabrikernas råvaru- försörjning, är i princip lämpligare att han- tera och transportera än massaveden. Såg- verken strävar också på vissa håll i sin bear- betning av sågtirnmerstocken att ta ut en allt mindre men kvalitativt bättre del sågad

vara och att leverera en större del som flis till massa- och skivindustrin. Praktiskt inne- bär detta att en större del av råvaran passe- rar genom sågverken, men en sådan utveck- ling får inga konsekvenser för den samman- lagda sågtimmer- och massavedsförbruk- ningen.

8.2 Virkesbehovet åren 1970 och 1980

Det beräknade framtida vedbehovet som re- dovisats i kapitel 5 svarar mot fullt utnytt- jande av anläggningarnas redovisade teore— tiska kapacitet. Denna överskattar emeller- tid möjligheterna för företagen att praktiskt- tekniskt utnyttja sin produktionsapparat. Ut— går man från den virkesvolym som i stället svarar mot en s. k. praktisk kapacitet som är 90 % av den teoretiska, en sågverkspro- duktion enligt trendframskrivningen och en beräknad fortsatt nedgång i konsumtionen av brännved och övrigt rundvirke, erhålls år 1970 ett virkesbehov på 21,8 milj. m3f ub i södra Sverige. År 1980 skulle behovet en- ligt VSU bedömning ha ökat till 27,6 milj. m3f ub. Förbrukningen av lövved beräknas komma att stiga i en snabbare takt än för- brukningen av barrved. De redovisade siff- rorna framgår av tabell 8.2.

8.3. Virkesbalanser åren 1970 och 1980

En jämförelse mellan den beräknade virkes- tillgången och det beräknade virkesbehovet presenteras i tabell 8.3. Denna visar för år 1970 en »positiv» avvikelse från c-alterna-

i i | [ i i i i i

Måttenhet: milj. m3f ub. Tabell 8.3. Virkesbalans för södra Sverige åren 1970 och 1980.

Barr

Tillgång (grövre skog) Behov 1970 1980

Differens (tillgång minus behov) 1970 1980

21,9 5,8 27,7 19,0 2,8 21,8 23,3 4,3 27,6

2,9 3,0 5,9 —1,4 1,5 0.1

tivet med nära 6 milj. m3f ub, medan det i stort sett skulle råda balans år 1980.

VSU vill understryka att balanssituatio— nen för år 1980 inte skall uppfattas så att risk för underskott på råvara då skulle före- ligga. Beräkningen av sågtimmerbehovet är starkt schematiserad. När det gäller massa- och skivindustrin är virkesförbrukningen baserad på ett antagande om fullt utnytt- jande av den praktiska kapaciteten. Svårig- heter att vid olika anläggningar inom den angivna tiden realisera planer och ambitio- ner kan mycket väl medföra en förbrukning av massaved och sågflis som också ligger be- tydligt under den produktionsnivå som sva- rar mot den beräknade praktiska kapacite- ten.

Samtidigt är virkestillgången, som närma- re har behandlats i kapitel 3, starkt elastisk. Genom förkortning av omloppstiden, vilket innebär en konsumtion av virkesförrådet, kan avverkningarna ökas i en betydande grad. Möjligheterna att genom intensivare skogsodling samt genom dikning och göds— ling öka skogsproduktionen är också mycket goda.

8.4 Optimering av transportkostnadema för massaveden

Skogsnäringen karaktäriseras av att ha en areell råvaruproduktion med höga transport- kostnader, vilka är beroende av bl.a. indu- strienheternas lokalisering och storlek. De skalekonomiska fördelarna inom skogsindu- strin. särskilt massaindustrin, när det gäller själva tillverkningen motvägs till viss del av

stigande anskaffningskostnad för virkesrå— varan.

I en särskild analys, som redovisas i bila- ga A, har VSU sökt belysa hur transport— kostnaderna påverkas av den omstrukture- ring av massa- och skivindustrin i södra Sverige som har förutsatts ske under perio- den 1970—1980. Analysen bygger på en transportkostnadsoptimering enligt vilken en given kvantitet massaved tillförs de olika industrienheterna efter deras behov och för- delas på ett sådant sätt att den sammanlagda transportkostnaden minimeras.

Massavedstillgången har i kalkylen för år 1970 beräknats som skillnaden mellan c-alternativets bruttoavverkning och den förutsatta förbrukningen av andra sortiment än massaved. Beräkningarna, som har skett länsvis, har totalt för södra Sverige gett en massavedstillgång år 1970 på 13,6 milj. maf ubl, varav 9,5 milj. barrved och 4,1 milj. lövved. Inom de olika länen har massaveden i nästa steg fördelats på totalt 263 »små- områden», i proportion till småområdenas skogsmarksareal och produktionsförmåga, och därefter inom dessa på totalt 896 läges- bestämda »källor», med lika stor virkes- kvantitet i varje källa.

Bruttotillgången av virke har under 1970- talet förutsatts öka till en nivå som är 3 milj. milf ub, eller drygt 10 %, högre än c-alternativets. Denna ökning på tillgångs- sidan är i absoluta tal lika stor som den be- räknade nettoökningen för andra sortiment än massaved (se tabell 8.2), varför massa-

1 Exkl. Gotland och Öland, drygt 0,2 milj. mai" ub.

Tabell 8.4. Beräknat antal produktionsenheter, teoretisk kapacitet och motsvarande massa- vedsbehov för de olika industrigrupperna åren 1970 och 1980.

Antal enheter1

Industri- grupp År

Kapacitet Milj. ton

Massavedsbehov”, milj. maf ub

Löv Summa

NV 1970 1 3

1980 8

»-

I—lb—l N'— Hxl NIV- WNI GN

NO 1970 9

1980 5

1970 13 1980 8

1970 14 1980 7

1970 49 1980 28

u

».

Summa

Au) —--o 90 oo

».

HO n—Zh

..

PU)

w'N N—

». ».

_u- hxl ua.- _

n—nu—A OO CNN GMO WW w— —-o po oo

... N_xo ww OO

,

1 En »enhet» kan omfatta Hera produktionslinjer eller Hera närbelägna fabriker, tillhörande samma

företag.

* Exkl. sågtiis som beräknas uppgå till totalt 2,7 milj. mai ub år 1970 och 3,5 milj. maf ub år 1980

vedstillgången i optimeringen för år 1980 är densamma som för år 1970.

Företagens uppgifter för år 1970 om den teoretiska produktionskapaciteten och det däremot svarande virkesbehovet och VSU bedömning av motsvarande uppgifter för år 1980 har legat till grund för beräkningarna. Virkestransporten från källa till förädlings- ställe, »destination», har förutsatts ske med lastbil.

Beräkningstekniska skäl har fordrat att antalet destinationer i optimeringsprogram- met begränsats till högst 19. Det har därför som regel varit nödvändigt att betrakta två eller flera närliggande industrienheter som en destination. Denna generalisering påver- kar emellertid inte resultatet i någon större omfattning.

Som resultat av beräkningarna har för varje destination erhållits uppgift om motta- gen kvantitet och transportkostnad från oli- ka källor enligt den sökta optimala lösning— en. På basis av dessa uppgifter har bl. &. »optimala virkesfångstområden» kunnat be— skrivas i kartform. Därvid har dock av sek- retesskäl de olika industrienheterna eller de- stinationerna inte kunnat redovisas var för sig. Det har varit nödvändigt att samman- föra dessa till följande fem större grupper:

Nordvästra industrin (NV) anläggningarna i Värmlands och Skaraborgs län samt Dalsland; Nordöstra industrin (NO) anläggningarna i Örebro, lands och Östergötlands län; Götaälvs-industrin ( GÅ ) anläggningarna i området kring Göta älv; Sydvästra industrin (SV) anläggningarna i Hallands län samt de väst- ra delarna av Jönköpings och Kronobergs län; Sydöstra industrin (SO) anläggningarna i de östra delarna av Jön- köpings och Kronobergs län samt Kalmar, Blekinge och Kristianstads län.

Uppgifter om antalet enheter, produk- tionskapaciteten och virkesbehovet inom de olika grupperna redovisas i tabell 8.4.

Omfattningen av optimalberäkningens teoretiska virkesfångstområden redovisas i figur 8.1. På figuren och i den följande tex- ten har vissa områden betecknats såsom »överskottsområden». Detta får emellertid inte tolkas på det sättet att massaveden in- om just dessa områden skulle sakna avsätt- ning. När det gäller industrins virkesan- skaffning måste hänsyn tas även till andra faktorer än de transportekonomiska. Flera

Söderman-

Streckat fält markerar »överskottsområde». Figur 8.1. Teoretiska virkesfångstområden enligt optimalberäkningen.

Medslrransponkostn, kr/ma f ub

2,0

3,0

Virkesbehov. milj myt ub

0 år1970 . år 1980

Figur 8.2. Medeltransportkostnad för barr- och lövmassaved inom olika industrigrupper.

av dessa faktorer verkar i den riktningen att fångstområdena får en större utsträck- ning och ett lägre virkesuttag per arealenhet än vad som ur enbart transportekonomisk synvinkel vore optimalt. Med begreppen teoretiska (eller optimala) virkesfångstområ- den och överskottsområden har VSU här endast sökt åskådliggöra råvarans belägen- het som en lokaliseringsfaktor för massa- och skivindustrins expansion.

När det gäller barrmassaveden visar fi- gur 8.1 för år 1970 ett sammanhängande överskottsområde, som sträcker sig från söd- ra delen av Östergötlands län, över så gott som hela Jönköpings län och södra delen av Älvsborgs län och vidare ut till kusten. Mindre områden med överskott av massa- ved har också avgränsats i Södermanlands län och längs skånska kusten. I det sydli- gaste området gäller det emellertid ganska obetydliga kvantiteter.

Kapacitetsökningen fram till år 1980, som bl.a. innefattar Väröfabriken, medför att överskottsområdet för barrved kommer att reduceras väsentligt. Det omfattar år 1980 i stort sett endast Jönköpings läns centrala delar och området längs Skånekus- ten.

För Iövmassaveden är överskottet i vo- lym räknat ungefär lika stort som barrveds- överskottet både år 1970 och år 1980. Det har emellertid arealmässigt väsentligt större

utsträckning. Bortsett från de norra industri- ernas och den sydöstra industrins fångstom- råden, vilka omfattar Skaraborgs län, delar av Värmlands, Örebro och Östergötlands län resp. delar av Kronobergs, Kristianstads och Blekinge län, utgör större delen av södra Sverige ett sammanhängande överskottsom— råde år 1970. Behovet av lövmassaved stiger emellertid kraftigt under 1970-talet. Enligt utredningens beräkningar sker en fördubb- ling mellan åren 1970 och 1980, och över- skottet begränsas år 1980 till ett större om- råde vid ostkusten, omfattande huvuddelen av Kalmar län samt vissa delar av Östergöt— lands och Jönköpings län. I övrigt återstår några mindre, perifert belägna områden med överskott på lövmassaved bl.a. i Göteborgs och Bohus län och i delar av Söderman- lands län.

Den minimerade totala transportkostna- den skulle enligt optimalberäkningen uppgå till 91 milj. kr. år 1970 och till 135 milj. kr. år 1980, vilket ger en medelkostnad av 10 resp. 11 kr/m3f ub. Motsvarande medelkost- nader för de olika industrigrupperna redo- visas i tabell 8.5 och figur 8.2.

Av tabellen och figuren framgår att be- räkningarna har gett skillnader i medel- transportkostnad mellan industrigrupperna som vid stora olikheter i virkesbehov kan uppgå till 5 ä 6 kr/maf ub. Skillnader av denna storleksordning har emellertid upp-

Måttenhet: kr/m3f ub. Tabell 8.5. Medeltransportkostnad för massaved inom olika industrigrupper.

Industrigrupp År

Barr+löv

U! 9: ..., ., ("* O (

NV 1970 12,2 8,9 11,8 1980 13,3 11,0 12,8 NO 1970 9,1 7,6 9,0 1980 9,9 8,4 9,7 GÄ 1970 8,8 _ 8,8 1980 7,21 — 7,2l sv 1970 6,4 5,6 6,3 1980 8,2 9,1 8,4 so 1970 9,8 8,5 9,3 1980 11,7 11,6 11,6 Totalt 1970 10,4 8,4 10,1 1980 11,4 10,8 11,2

1 Lägre massavedsbehov år 1980 än år 1970, bl. a. till följd av ökad användning av sågtlis.

stått även mellan separata industrienheter eller destinationer med ungefär samma vir- kesbehov. Sålunda varierar medelkostnaden mellan 10 och 15 kr/ m3f ub för tre destina- tioner, som vardera har ett behov är 1980 av ca 1,5 milj. m3f ub barrmassaved. Kost- nadsskillnaderna torde till stor del uppstå på grund av olikheter i virkestillgången per arealenhet samt av fångstområdenas form. Den senare är i sin tur beroende av den geografiska belägenheten för respektive in- dustrienhet och av angränsande enheters fångstområden.

De olika industrigruppernas kostnadslä- gen kan även belysas med utgångspunkt från medelkostnaden för enbart den margi- nalkvantitet av massaveden som berörs av strukturutvecklingen mellan åren 1970 och 1980. Sådana uppgifter har sammanställts i tabell 8.6.

Tabellen visar att transportkostnaden för marginalkvantiteten är mycket hög inom de nordvästra och sydöstra industrigrupperna både vid en jämförelse med de övriga grup- perna och jämfört med medelkostnaden för 1970 års massavedsbehov inom respektive industrigrupp.

Starkt ökade kostnader för marginalkvan- titeterna bör skapa intresse för sådana pro- duktionsfrämjande åtgärder i lämpliga när-

Tabell 8.6. Medeltransportkostnad för »be- hovsökningen» av massaved mellan åren 1970 och 1980. Måttenhet: kr/m3f ub.

Barr+

Industrigrupp Barr Löv löv NV 24,1 12,8 16,8 NQ 11,9 11,0 11,8 GA 10,11 —- 10,11 SV 10,3 9,6 10,0 SO 18,5 15,0 16,3 Totalt 16,4 13,0 14,6

1 Lägre massavedsbehov år 1980 än år1970, bl. a. till följd av ökad användning av sågflis.

områden till industrierna som beskrivits i kapitel 3.

Expansionsmöjligheter och lokaliserings-

förutsättningar

9.1. Sågverksindustrin

Utredningens arbete när det gäller såg- verken har begränsats till relativt schema- tiska överväganden. Med det material ut- redningen förfogar över saknas möjlighe— ter att komma fram till mera bestämda slut- satser om förutsättningarna för expansio- nen vid olika verk eller inom olika lokala områden. Sådana bedömningar har också ett begränsat intresse med hänsyn till den betydande elasticitet som kännetecknar såg— verksnäringen både på kort och på lång sikt.

VSU har tidigare, i kapitel 4, redovisat en beräknad sågverksproduktion år 1980 baserad på ett antagande om en lika stor årlig ökning i absoluta tal under perioden 1965—1980 som mellan 1958—1965 (»trend- framskrivningen»). Produktionen skulle på det sättet stiga från 1,2 milj. stds till 1,8 milj. stds år 1980. Den beräknade genom- snittliga årliga ökningen, 2,5 %, är lägre än den faktiska uppgången under perio- den 1958—1965, som var 4,5 %. Ökningen enligt trendframskrivningen är å andra si- dan väsentligt större än den tillväxt i den europeiska konsumtionen som FAO/ ECE beräknat för perioden 1965—1980 (0,8 %). Produktionstillväxten i södra Sverige över- steg emellertid även från mitten av 1950- talet till mitten av 1960-talet den årliga relativa ökningen i Europa.

Den beräknade produktionen av sågade trävaror i södra Sverige år 1980 är opti- mistiskt beräknad med hänsyn till mark- nadens årliga relativa tillväxt, men inte i en överdrivet hög grad, och bör kunna be- traktas som en realistisk övre gräns. Den visar också för samtliga delområden inom södra Sverige en tämligen god överens- stämmelse med den av VSU redovisade bedömningen av de etablerade sågverkens möjligheter till kapacitetsökning inom den angivna tidsramen. Skulle trendökningen och FAO/ECE—beräkningarna underskatta möjligheterna för Sågverksindustrin i södra Sverige att vinna avsättning för sina pro— dukter, saknas sannolikt inte expansions- vilja och möjligheter till en mera långt- gående utbyggnad.

Sågverksindustrin i södra Sverige har ett lokaliseringsmönster som i huvudsak kan antas tillgodose kraven på ett rationellt virkesflöde. Detta accentueras efter den på- gående och planerade utbyggnaden av de stora sågverken i Billingsfors, Kisa och Värö (vardera omkring 40 000 stds per år). I Otterbäcken kommer dessutom att an- läggas en fabrik med motsvarande kapa- citet för tillverkning av s.k. byggplywood, en produkt med samma användningsom— råden som en del av de sågade trävarorna och med ungefär samma kvalitetsfordring- ar på virkesråvaran som gäller för såg- timmer.

Det är naturligtvis inte uteslutet att and- ra omfattande sågverksprojekt aktualiseras under 1970-talet, samtidigt som de exis- terande medelstora och övriga större an- läggningarna expanderar. Som tidigare re- dovisats är råvaruramen på sikt tillräcklig för att kunna svara mot en relativt bred expansion, både vid de sågverk som kom- binerats med massaindustrier och bland en stor del av de fristående verken. En ökad och moderniserad produktion är enligt fö- retagens bedömning som regel det mest ändamålsenliga sättet att förbättra lönsam- heten. Utnyttjande av specialiseringsmöj— ligheter och företagssamarbete kan dock i accelerande takt stärka de mindre och medelstora sågverkens konkurrenskraft.

Valet av lokaliseringsort för nya sågverk eller utbyggnad av existerande verk är inte i miljövårdshänseende något kontroversi- ellt problem. Däremot finns det som regel speciella lokala eller regionala sysselsätt- ningssynpunkter på sågverksindustrins struk- tur- och lokaliseringsfrågor. Motsättningar kan också uppstå mellan olika intressen med hänsyn till råvaran om virkesfångstområ- dena för närliggande verk måste sträckas ut.

Sågverksindustrin i södra Sverige har så långt nu kan överblickas med hänsyn till sin nuvarande struktur och lokalisering för- utsättningar att utvecklas på ett ur virkes- balanssynpunkt lämpligt sätt, dvs. expan- sionsmöjligheterna är förhållandevis jämnt fördelade med hänsyn till virkestillgången och sågverksindustrins nuvarande kapacitet i olika delar av södra Sverige.

Sågtimret ger för närvarande — och bör under överskådlig tid ge — ett bättre eko- nomiskt utbyte än massaveden. En förutsätt- ning för detta är emellertid att man genom en aktivare produktutveckling och mark- nadsföring av sågade eller därav vidareför- ädlade varor skapar en ökad avsättning inom det europeiska konsumtionsområdet.

9.2 M assaindustrin

9.2.1. Virkestillgång

Som tidigare framhållits råder för närva- rande ett överskott på virke i södra Sverige.

Virkestillgångens användning kan varieras inom ganska vida gränser och det är inte möjligt att på basis av skogens grovleks- fördelning precisera en massavedstillgång och en sågtimmertillgång. Detta är i stället en skogsbruksekonomisk fråga.

Sågverken samt massa- och skivindu- strin i södra Sverige har redovisat utbygg— nads'ambitioner på 10—15 års sikt som skulle innebära totala avverkningar på minst c-alternativets nivå. Men behovssidan är osäker. Sågtimmerbehovet bygger på en schematisk trendframskrivning av produk- tionen. För massa— och skivindustrins del kan konjunkturvariationer, driftsstörningar och annat mycket väl medföra att den re- dovisade kapaciteten inte ens utnyttjas till antagna 90 %. Virkestillgången är också elastisk. Avverkningarna kan ökas i vä- sentlig utsträckning genom konsumtion ur virkesförrådet och genom förbättrad skogs- vård, gödsling och skogsplantering på jord- bruksmark.

Vid fiber- och spånskivetillverkningen för- brukas i huvudsak sågflis men också klen- virke, som man inte finner andra använd— ningsmöjligheter för. Praktiskt-tekniskt är det rimligt att utnyttja de allra klenaste di- mensionerna. Som framhållits saknas där- emot ofta de ekonomiska förutsättningarna för ett rationellt utnyttjande av denna rå- vara. Om tillgången på sågflis lokalt sett är otillräcklig, ligger det närmare till hands att även vid skivtillverkningen utnyttja de regul- jära massavedssortimenten. Dessa produkter kommer emellertid, trots en stark ökning för spånskivornas del, att ligga på en förhållan- devis låg nivå och kan endast ha en margi- nell betydelse när man diskuterar använd- ningsmöjligheterna för ett virkesöverskott i södra Sverige.

9.2.2. Omfördelning av virket inom landet samt exportmöjligheter

Ett ökat utnyttjande av vedråvaran i södra Sverige förutsätter inte med nödvändighet en utbyggnad av skogsindustrin inom om- rådet. En rationth organiserad transport

beräknad produktion år 1971 (inkl. sågflis).

Källa: Bransjerådet for treforedlingsindustrin.

Område

1964

Öster om Oslo-fjorden (Halden, Glomma, Mjösa, Trysil)

Väster om Oslo-fjorden

(Drammenvassdraget, Vestfold, Lågen- och Index

Farrisvassdraget)

Övriga Norge

1 000 maf ub 2 639 Index 100

1000 msf ub 2 415

100

1000 maf ub 1971 Index 100

Hela Norge 1 000 mzf ub 7 025 Index 100

av massaved och sågflis i stor skala till an- läggningar i underskottsområden inom och utom landet är en annan lösning ägnad att skapa balans mellan tillgång och behov. Bestämda slutsatser om möjligheterna för en sådan avsättning kräver emellertid mera omfattande analyser och överväganden än som VSU ansett vara nödvändigt i det här sammanhanget.

Utredningen har emellertid företagit vissa överslagsberäkningar och funnit att även en mycket rationell transport av stora kvan— titeter massaved från södra till norra Sve- rige kan beräknas öka kostnaderna för mas- saframställningen med 40—60 kr/ton, dvs. med 6—8 % av tillverkningskostnaderna för massan. Applicerat på en virkeskvantitet av storleksordningen 1 milj. milf ub, skulle de sammanlagda mertransportkostnaderna under 30 år och med 6 % ränta uppgå till mellan 700 och 1000 milj. kronor i kapi- taliserat värde.

Den svenska utförseln av rundvirke till andra länder omfattade år 1967 totalt 2,6 milj. maf ub, varav 2,0 milj. massaved. Knappt 1,7 milj. m3f ub eller 85 % av massavedsexporten gick till Norge och sva- rade där för nära en tredjedel av den in- hemska massa- och skivindustrins vedför- brukning. Exporten av massaved omfattade också drygt 200000 m3f ub till Finland,

vilket är en marginell kvantitet både för den svenska och för den finska råvaruför- sörjningen. Dessutom förekom en viss ut- försel av sågflis till Västtyskland, drygt 180000 m3 löst mått.

9.2.3. Den norska massa- och pappersin- dustrins virkesbehov

Den norska massa— och pappersindustrin, som är speciellt intressant ur svensk vir- kesexportsynpunkt, har genomgått en bety- dande utbyggnad de senaste 15—20 åren, och en fortsatt utvidgning kan väntas. En- ligt en undersökning av det statliga Bransje- rådet for treforedlingsindustrin hösten 1968 — tabell 9.1 — ökar virkesförbrukningen åren 1967—1971 från 7,1 milj. m3f ub till 8,8 milj. msf ubl. Ökningen fördelar sig med ungefär lika stora delar på områdena öster och väster om Oslo-fjorden samt på övriga Norge.

Perspektiven på något längre sikt är me- ra oklara. Företagen öster om Oslo-fjorden

1 Undersökelse 1967/68 av: Tilgang og behov for virke til treforedlings-, wallboard- og spon- platefabrikkene, samt virketransportens kost- nadsfordeling for norsk virke på transportfor- mer og avstander. Stencil 1968.

har vid överläggningar med VSU redovisat utbyggnadsambitioner för 1970-talet och även uttalat intresse för en ökad införsel av svensk massaved från för närvarande 0,7 till 1,2 milj. m3f ub på 5—10 års sikt. För närvarande förbrukas ungefär hälften av massavedsexporten till Norge vid an- läggningar öster om Oslo-fjorden (Halden, Sarpsborg och Moss), hälften i det om- fattande skogsindustriområdet väster om fjorden med tyngdpunkt i Drammen och Skien.

Ser man på industrins struktur är dessa båda områden mycket olika. Det västra området domineras av äldre industrier med tillverkning av sulfitmassa och mekanisk massa. Där finns ett betydande antal enhe- ter, men kapaciteten vid de enskilda an- läggningarna är som regel låg. Området hade år 1965 sammanlagt 42 anläggningar med en genomsnittlig årsproduktion på 29000 ton massa. I det östra området1 finns endast tre företag. Produktionen är där relativt omfattande och till övervägan- de delen integrerad med pappers- och ray- ontillverkning.

En djupgående förändring av skogsin- dustrin väster om Oslo-fjorden är sanno- lik och väntas komma att innebära om- fattande nedläggningar de närmaste tio åren?. Vilken verkan en sådan process får på den norska virkesirnporten är ännu för tidigt att ha en bestämd mening om. Mest troligt är att ökningen respektive minsk- ningen av irnportbehovet i områdena på ömse sidor om fjorden ungefär kommer att balansera varandra.

En förskjutning av tyngdpunkten i den norska skogsindustrin från väster till öster förändrar å andra sidan förutsättningarna för den norska virkesfångstens lokalisering i Sverige. En större del av produktionen än för närvarande kommer att ske vid enheter som med hänsyn till avstånd och kommu- nikationer ligger nära den svenska gränsen. Detta innebär ökade förutsättningar för des- sa enheter att med kortväga rationella last- bilstransporter konkurrera om massaveden i relativt närliggande områden vid riks- gränsen. Till industrin väster om Oslo-fjor-

den transporteras för närvarande en bety- dande del av det importerade virket på järnväg från de inre delarna av mellersta och södra Sverige samt på fartyg från ham— nar i sydligaste Sverige.

De möjliga avverkningarna — om man definierar dem med utgångspunkt från Skogstillväxten — ligger emellertid även i Norge väsentligt över den inhemska in- dustrins aktuella behov. Men virkesuttagen ökar efter hand som transportsystemet ut- vecklas. Den norska industrin hyser också förhoppningar om en intensivare samverkan mellan enskilda virkesproducenter när det gäller avverkningsarbetet och att de fort- gående strävandena att mekanisera skogs- bruket skall stimulera virkesuttagen.3

Även om en kraftigt ökad förbrukning av svensk massaved skulle vara möjlig inom den norska massaindustrin vid Oslo-fjorden får den en marginell betydelse för virkes— balansen i södra Sverige. Lokalt inom om- rådet närmast riksgränsen kan produktions- ökningen emellertid som ovan framhållits beräknas skapa en ökad efterfrågan på vir- ke.

VSU begränsar den följande redovisning— en till förutsättningarna att genom ökad massatillverkning inom utredningsområdet södra Sverige åstadkomma ett ökat utnytt- jande av skogstillgångama.

9.2.4. Allmänna förutsättningar för massa- industrins expansion inom södra Sverige

Tidsperspektivet

Beräkningarna av massavedsåtgången och av balansen mellan tillgång och behov har, som framgått av den tidigare redovisningen, genomförts både för år 1970 och för år 1980. Tiden fram till år 1970 är av prak- tiska skäl otillräcklig för en mera långt-

1 Exkl. Mjösa- och Trysil-områdena. ” Se t.ex. »Instilling om vurdering av struktur- analyse for treforedlingsindustrien i Drammens- og Skiensvassdragene (Simons-rapporten)». In— dustridepartementet. 1967. 3 Se t. ex. »Revisjon av langtidsprogrammet 1966—1969». Finans- og Tolldepartementet. St. Meld. nr 13 (1966—67).

gående, ännu inte planerad produktionsut- vidgning. Redovisade data för år 1970 kan därför sägas belysa ett nuläge. Detta un- derstryks av att de aviserade nedläggning- ama perioden 1968-1970 är få och sva— rar mot en mycket begränsad del av vir- kestillgången. Den planerade kapacitetsut- vidgningen kommer nära nog helt att rea- liseras efter år 1970, och den fortsatta dis- kussionen tar därför sikte på situationen omkring år 1980.

En grundläggande fråga är om massain- dustriföretag med anläggningar på orter där det finns naturliga förutsättningar för ex- pansion har varit för försiktiga i sina be- dömningar för år 1980, och i så fall vilka konkreta möjligheter till en mer långtgående utvidgning av produktionen som kan före— ligga.

Företagen baserar naturligtvis sina över- väganden på de långsiktiga perspektiven när det gäller råvaruförsörjning, marknads- förutsättningar och finansieringsmöjligheter. Men utvecklingen blir också beroende av de varierande tekniska, organisatoriska och ekonomiska förutsättningarna inom respek- tive företag och koncerner. Det är utomor- dentligt svårt för VSU att åstadkomma ett underlag för en meningsfull analys grundad på dessa faktorer. Men utvecklingen vid olika anläggningar är också beroende av skilda yttre förutsättningar, bl. a. vattentill- gången och recipientförhållandena samt möjligheterna att ur allmän samhällsplane— ringssynpunkt bereda företagen expansions- utrymmen. En genomgång av dessa betingel- ser, närmast en bedömning av vilka hinder som kan föreligga, ger värdefulla besked när man diskuterar användningsmöjligheter för virkestillgången i södra Sverige.

Nyanläggning eller utvidgning?

Vid etablering av massaindustrier i jung- fruliga lägen introduceras en rad negativa, förut okända verkningar för omgivningen: vatten- och luftföroreningar, en betydande färskvattenåtgång, speciella krav på vägnä- tet och på det tillgängliga markutrymmet. Det är givet att den lokala opinionen lät-

tare accepterar en ökad produktion på orter där man redan har en skogsindustriell pro- duktion, i synnerhet om man alternativt riskerar nedläggning och om erfarenheten visat att problemen kunnat lösas på ett till- fresställande sätt, och det kan bedömas möjligt att förebygga betydande nya olä- genheter.

De produktions- och miljövårdstekniska synpunkterna är väsentliga när man dis- kuterar om befintliga enheters expansion skall gå före nyanläggning. Men 'det finns också andra aspekter. Industrier som inte differentierar sin produktion genom en me— ra långtgående vidareförädling eller som inte åstadkommer en tillräckligt radikal och rationell kapacitetsutvidgning kommer efter hand att reducera sitt arbetskraftsbe- hov och kan då orsaka mer eller mindre omfattande lokala arbetsmarknadsproblem. Ofta dominerar skogsindustrin genom an- läggningarnas storlek arbetsmarknaden på en ort eller inom ett regionalt begränsat område. Valrnöjligheterna för den arbets— kraft som friställs är som regel begränsade. En fortsatt expansion vid befintliga enheter reducerar dessa omställningsproblem.

Krav på tätortsbyggandet

En avvägning mellan de företagsekonomis- ka kraven vid lokalisering av nya massa- industrier kan resultera i lägen som saknar omedelbar anknytning till en existerande tätort av den storlek och med den service- struktur som svarar mot den erforderliga arbetskraftens anspråk. Även med ett regio- nalt servicecentrum på 20 å 30 km av- stånd från den nya anläggningen fordras som regel ett närsamhälle. Generalplanearbetet för Värö omfattade bl. a. en beräkning av anläggningskostna- derna för tätorter av olika storlek1. Ett samhälle utrustat för 3 000 invånare — dvs. med 500 å 600 sysselsatta i primärnä- ringarna — beräknades kräva investeringar i bostäder, gator, va-ledningar, barndaghem, skolor etc. för sammanlagt nära 150 milj.

1 Vattenbyggnadsbyrån, »PM angående kost- nader i tätortsbebyggelse». Stencil 1967.

kronor, dvs. uppemot hälften av anlägg- ningskostnaden för en ny modern massa- fabrik. Kan ett företag för sin lokalise- ring välja en ort med ett servicesystem av sådan kapacitet och med sådan struktur att en ganska betydande befolkningsökning är möjlig utan nyanläggning av olika sam- hälleliga institutioner, reduceras de totala samhällsekonomiska kostnaderna. Det »fri- gjorda» beloppet kan i sin tur motivera extraordinära reningsanordningar som över- huvudtaget gör lokaliseringen möjlig.

Inom utredningens sekretariat genomför- des för en inledande principiell diskus- sion om alternativa lokaliseringsmöjligheter ett försök till totalekonomisk jämförelse mellan etablering på en befintlig skogsin- dustriort i inlandet och etablering på en ny ort vid kusten. Kalkylen, som omfattade både industri- och samhällsbyggnadskost— nader och som med nödvändighet var myc- ket förenklad, tog bl.a. hänsyn till svårig- heterna att finna en tillfredsställande re— cipient i inlandet och de olikheter i trans- portkOStnaderna som sammanhänger med att en inlandslokalisering skulle kräva om- lastning th lan—dtransport av vissa förnö— enheter och av de färdiga produkterna. Resultaten visade att kravet på fortsatt förräntning av det i den befintliga skogs- industriorten nedlagda samhällskapitalet motiverade en ganska omfattande avlopps- ledning från fabriken till kusten. Förut- sättningen för detta var dock att t. ex. pro- duktionstekniska och företagsekonomiska betingelser först kunde antas aktualisera en nedläggning av den befintliga äldre skogsindustrin i inlandet och att det sakna- des möjligheter att lokalisera annan verksam- het — inom andra industribranscher — till orten eller att alternativa sysselsättningsmöj- ligheter inte existerade inom rimligt pend- lingsavstånd.

Utredningen antog att sådana betingelser endast undantagsvis kunde föreligga på skogsindustriorter inom södra Sverige. I det aktuella fallet gällde det dessutom att genom en utbyggnad inom ett visst område tillvarata en speciell virkeskvantitet, vilket begränsade antalet jämförelseorter. Med ett

geografiskt sett jämnare utnyttjande av vir- kestillgången i södra Sverige är antalet al- ternativa lägen större, och därmed ökar möjligheterna att komma fram till använd- bara slutsatser med det antydda arbets- sättet.

Samma resonemang kan i princip till- lämpas när man i ett samlat perspektiv söker gradera motiven för och angelägen- heten av att olika befintliga anläggningars expansion realiseras.

Krav på kommunikationema

Skogsindustrins utveckling förutsätter att kommunikationerna på sikt anpassas till industrins behov. En modern massaindustri med hög kapacitet kräver omfattande ut- och intransporter och ställer betydande an- språk bl.a. på det befintliga vägnätet, dels i form av underhåll, dels också i form av nyanläggningar som medger ökat axel- tryck och kortare transportsträckor. Valet mellan olika expansions- och lokaliserings- alternativ måste ske med beaktande av väx- lande regionala förutsättningar och krav. Statens vägverk utreder i anslutning till bl. a. den nya Värö-anläggningen ett stom- vägnät för det beräknade virkesförsörjnings- området och har även gjort vissa bedöm- ningar av trafikunderlag och investeringsbe- hov. Som framgår av tabell 9.2 beräknas godsmängden öka genom virkestransporter- na med högst ca 15 % på riksväg E 3 och E 6 och med högst ca 30 % på övriga riks- vägar och primära länsvägar, med undan- tag för länsväg 153. Det är för de flesta sträckor på det primära vägnätet en så be— gränsad tillväxt i förhållande till övrig tra- fik att speciella hänsyn vid dimensionering av vägnätet behöver tas endast på vissa punkter, t. ex. vid Väröbacka. Förhållandena är annorlunda när det gäl- ler det s.k. sekundära vägnätet, dvs andra vägar än riksvägar och genomgående läns- vägar. Det sekundära vägnätet inom virkes- försörjningsområdet innehåller en rad broar med en högsta tillåtna belastning under 8/ 12 tons axel- och boggitryck men också en rad sträckor som på grund av bristande

Tabell 9.2. Beräknad godsmängd till Värö och dess andel av skattad godsmängd år 1975. Källa: Statens vägverk.

Beräknad gods- mängd 1975 (exkl Värö),

1 000 ton

Vägsträcka

Göteborg—Alingsås Göteborg—Bua Bua—Varberg Varberg—Falkenberg Falkenberg—Halmstad Halmstad—Laholm Ulricehamn—Borås Borås—Kinna Kinna—Varberg Värnamo—Smålandsstenar Ljungby—Vrå Vrå—Halmstad Skene-Svenljunga Svenlj unga—Tranemo Borås—Alvsered Smålandsstenar—Varberg Torup—Falkenberg Markaryd—Halmstad

___—wa-h-ÄLAMON ääåååååååååååå

ååå

Beräknade skogs- transporter till Värö- fabriken, 1 000 ton

Transportökning genom Värö- fabriken, %

100 200 600 400 300 200 100 200 300 300 19 100 10 130 9 100 19 50 10 30 4—8 500 1001 50 25 50 10

22 30

1 Det höga procenttalet kan delvis vara en följd av den teknik som använts vid fördelning av tran-

sporterna på vägnätet.

bärighet inte tillåter 8/12 ton. Sammanlagt 75 broar och 25 % av våglängden inom området hör till dessa kategorier. Fordo- nen kan naturligtvis inte utnyttjas mera än vad den svagaste delen medger, såvida man inte väljer ett system med omlastningar.

Ur skogsbrukets synpunkt skulle det vara rationellt om både primär- och sekundär- vägar kunde upplåtas för 10/16 tons axel- och boggitryck. Med nuvarande reguljära vägbyggnadsanslag är detta inte möjligt in- om överskådlig tid. I vägverkets utredning har man därför sökt bedöma vilken del av sekundärvägnätet som är av speciell bety- delse för skogstransporterna i området och vilka sträckor som det inte är alltför svårt eller dyrt att förbättra. Sammanlagt om- fattar denna del drygt 1 000 km eller 22 % av hela det sekundära vägnätet i området. Kostnaderna för en generell ökning av högsta tillåtna axeltrycket till 8/12 ton har beräknats till 25 milj. kronor. För en ök- ning till 10/16 ton utgör investeringskostna- den totalt 55 milj. kronor.

I vägverkets utredning har man också

sökt visa vilken transportkostnadsvinst en ökning av aer- och boggitrycket från 8/12 till 10/ 16 ton i hela området skulle medföra. Beräkningen är schematisk och man beto- nar att den har karaktären av räkneexem- pel. Med en total virkesförbrukning i Värö- fabriken på 3,3 milj. m3sk per år skulle kostnadsminskningen uppgå till 2,8 milj. kronor per år.

Under förutsättning att underhållskostna- derna inte påverkas motsvarar detta med 8 % ränta en investering på 20 milj. kro- nor, vilket alltså är ett lägre belopp än vad de ovan redovisade erforderliga inves- teringarna motsvarar, nämligen 55—25 : 30 milj. kronor.

Utredningsarbetet avses utmynna i ett förslag till vägplan för området inom de ekonomiska förutsättningarnas ram.

Skillnader i transportkostnaderna för olika massaindustrier ( räkneexempel)

Virkestransportkostnaden är en väsentlig post i den ekonomiska kalkylen för en

massafabrik och de förekommande olikhe- terna i transportläget påverkar de olika företagens konkurrensmöjligheter. Men det ekonomiska resultatet är också beroende av möjligheterna att transportera olja och ke- mikalier till anläggningen och att föra ut de färdiga produkterna. Ett rationellt trans- portsystem förutsätter som regel betydande transportkvantiteter, antingen genom det eg- na företagets verksamhet eller genom verk- samheten inom närliggande företag i sam- ma bransch eller i andra branscher.

En del av skogsindustrins produkter är s.k. bulkvaror, ofta fraktade i stora kvan- titeter till avnämare på kontinenten eller i Storbritannien. Förnödenheterna har också karaktären av massgods och sjöfarten är ofta ett fördelaktigt transportsätt. Men alla massaindustrier har inte egen hamn eller också kan den egna eller närliggande ham- nen bara ta emot fartyg med begränsat djupgående och med begränsad lastförmå- ga. Eventuell omlastning mellan sjö- och landtransportmedel ökar kostnaderna för den slutliga produkten, även om det genom kontinuitet i leveranserna, en omfattande volym och produkternas karaktär finns ut- rymme för ändamålsenliga lösningar, t. ex. utnyttjande av specialfordon och speciella lastnings- och lossningsanordningar.

Också för en kustindustri kan landtrans- port under vissa omständigheter vara ett gynnsamt alternativ. Det har med sjöfartens (linjetrafikens) organisation att göra och med tendensen mot större tonnage, vilket kan göra både järnvägs- och lastbilstra- fiken konkurrensduglig. Speciellt gäller det- ta om massa- och pappersproducenterna vill tillgodose avnämarnas ökade krav på snabb leverans, ofta av speciella kvaliteter och i begränsad volym. Norrländska skogs- industriföretag söker lösa problemet genom ett system av terminaler utomlands. För skogsindustrin i södra Sverige ligger de viktigaste avnämarländerna inom bekvämt räckhåll för direkta mindre leveranser, ofta per järnväg.

Det är viktigt att transportsystemet för- utom goda grundegenskaper har flexibili- tet. En kustindustri, väl belägen i förhål-

lande till oljeraffinaderier, kemikalie- producenter och exportmarknaden, med egen isfri hamn och med normalspårig järnväg som alternativ för vissa transport— lösningar, kommer som regel att ha ett försteg framför inlandsindustrier.

Inom utredningens sekretariat har ut— förts vissa beräkningar av skillnaderna i transportkostnaderna för massaindustrier i olika delar av södra Sverige. Analysen, som har karaktären av räkneexempel, utgår från faktiska eller beräknade transportkostnader för »typindustrier» inom några av de i av- snitt 8.3 redovisade industrigrupperna i förhållande till kostnaderna vid det ur trans- portsynpunkt fördelaktigaste läget bland typföretagen inom industrigrupperna. Det är alltså fråga om mertransportkostnader. Olikheterna i virkestransportkostnaderna för dessa typindustrier har beräknats för år 1980 på basis av transportkostnadsoptime— ringen i avsnitt 8.3 (tabell 8.6), dvs. efter en betydande utökning av massaproduk- tionen, med den nödvändiga uttänjningen av virkesfångstområdena och av de specifi- ka vedtransportkostnaderna (om man näm- ligen begränsar avverkningarna till c-alter- nativets nivå).

Övriga transportkostnaderl — för inför- sel av olja, kemikalier och för utförsel av färdiga produkter — har också en skal- ekonomisk dimension, men i omvänd rikt- ning. Större transportkvantiteter kan inne- bära fartygstonnage eller att en anläggning

1 De i kalkylen utnyttjade värdena är inte på samma sätt som för virkesråvaran resultatet av en optimering av kostnaderna för intransport av förnödenheter och uttransport av färdiga produkter. När det gäller klor och natronlut — nödvändiga kemikalier för blekningen av sulfat- massa — eftersträvas å andra sidan i praktiken en sådan optimering. AB Svenska Klorfabrikanter är ett samarbetsorgan för nio kemikalieprodu- center i landet som garanterar massaindustrin (och andra branscher) erforderliga leveranser av klor och natronlut till priser, fastställda ge- nom centrala förhandlingar. Men dessutom styr det centrala organet på grundval av kontinuer- liga beräkningar av tillgång och behov produ- centernas leveranser på ett sådant sätt att kemi- kalietransportkostnaderna minimeras, men inte med nödvändighet för det enskilda avnämar- företaget. Däremot är avsikten att man skall kunna tillämpa den fördelaktigaste transport— lösningen totalekonomiskt sett.

Ved

Typindustri Löv Olja fat

Natri- umsul-

Färdiga Nat- produk- ronlut ter

Klor Summa

Kr/ton massa Vänern, norra delen Västkusten Sydostkusten Bråviken

Relativ fördelning i procent Vänern, norra delen Västkusten Sydostkusten Bråviken

överhuvudtaget når över »sjötransporttrös- keln» och kan utnyttja den kortväga men ofta ekonomiskt fördelaktiga kustsjöfarten, t.ex. till större hamnar för lastning. En ökad volym skapar också förutsättningar för rationellare landtransporter, t. ex. ge- nom slutna tåg med snabbare vagnomsätt- ning, specialvagnar och bättre transport- precision. Även fjärrledningar - för olja eller för pumpmassa — kan bli realistiska alternativ efter hand som tillverkningskapa- citeten växer vid de olika produktionsenhe- terna.

Ett försök till ingående ekonomisk vär- dering av dessa faktorer sett på 10—15 års sikt skulle leda alltför långt i det här sam- manhanget. Virkestransportkostnaden är emellertid redan i nuläget den »tunga» pos— ten. En eventuell reducering av övriga del- transportkostnader kan — med den höga grad av approximation som ändå karaktä- riserar kalkylen — inte bli avgörande för slutresultaten, som alltså kan sägas beteck- na ett framtida läge omkring år 1980.

Beräkningarna har knutits till fyra be— fintliga eller planerade anläggningar för tillverkning av blekt sulfatmassa. Denna är baserad på flera olika råvaror och förnö- denheter, förutom massaved, flis och bränn- olja, betydande kvantiteter natriumsulfat (glaubersalt), klor och natronlut. Svavelkis, alternativt svaveldioxid, förbrukas också. men volymen är begränsad. Produktions-

tekniken varierar dessutom från anläggning till anläggning, och dessa skillnader i trans- portkostnaderna kan försummas i det här sammanhanget.

Efter en vägning av mertransportkostna- derna på basis av åtgången för olika råva- ror per ton massa — se tabell 9.3 — visar det sig att industrin vid västkusten har det fördelaktigaste läget. För en anläggning i sydöstra Sverige skulle mertransportkostna- den per ton vara 28 kr och i Väner-området 26 kr, dvs 4 ä 5 % av en genomsnittlig produktionskostnad.

Av den relativa fördelningen framgår att vedkostnaden är den klart dominerande posten för samtliga typindustrier utom den i Bråviks-området, där transport av färdiga produkter och även transport av klor sva- rar för betydande andelar, Bråviks-området ligger därmed också på en lägre merkost— nadsnivå totalt sett än sydostkusten och Vänern.

Miljö vårdstekniska förändringar

Produktionstekniskt befinner sig massatill- verkningsprocessen i ständig utveckling. Vattenåtgången per producerad volymenhet minskar liksom graden av vatten- och luft- förorening. Som närmare diskuterats i ka- pitel 6 finns det godtagbara tekniska lös- ningar på sulfit— och sulfatindustrins im- missionsproblem. Även om de nu tillämpa-

de metoderna får bedömas som avancerade återstår å andra sidan flera problem att lösa.

Utvecklingen av tillverkningskostnader och försäljningspriser under senare år har inneburit begränsade ekonomiska margina— ler för extraordinära miljövårdsåtgärder. Den nya tekniken är ekonomiskt krävande och kan inte introduceras av enstaka företag utan att lönsamheten för företaget i dess helhet och utvecklingsmöjligheterna i andra avseenden försämras i förhållande till kon- kurrerande anläggningar. Bristen på inter- nationella normer accentuerar den begrän- sade rörelsefriheten. Det skall emellertid understrykas att olika former av massatill- verkning har olika grader av miljökonse— kvcnser. ramställning av mekanisk massa år som framhållits att föredra framför till- verkning av kemisk massa, både ur luft- vårds- och ur vattenvärdssynpunkt.

För det etablerade företaget kan excep— tionella miljövårdskostnader emellertid vara ett gynnsammare alternativ än en omlokali- sering av anläggningen om andra förutsätt— ningar för fortsatt drift och fortsatt expan- sion föreligger. Biologisk rening av de lätt- nedbrytbara substanserna och kemisk fäll- ning av ligninet är tekniskt praktiska utvä- gar, men problem uppstår när industrin skall ta hand om det slam som bildas. Bio- logisk rening och kemisk fällning höjer tillverkningskostnaden med tillsammans ca 75 kr/ton, dvs. 3—4 % av den totala pro- duktionskostnaden för blekt sulfatmassa. Detta är enligt företagen i rådande mark- nadssituation en alltför hög andel för att behandlingen utan vidare skall vara prak- tiskt-ekonomiskt möjlig.

Den cellulosatekniska forskningen är å andra sidan starkt engagerad i problemen kring vattenåtgången, och det är rimligt att man i de närmaste årens skogsindustri- politiska överväganden och i företagens konkreta planering diskonterar en del av 1970-talets framsteg. Detta aktualiserar ock- så ett samhälleligt ekonomiskt stöd till an- läggningar med begränsade expansionsmöj- ligheter ur miljövårdssynpunkt, tex för en extraordinär avloppsbehandling eller en ex-

tremt lång avloppstub, om det är ett all— mänt intresse att verksamheten vid dessa anläggningar kan fortsätta. I princip gäller detta också under en övergångstid vid ny- anläggning, om ett lokaliseringsområde kan bedömas ha uppenbara fördelar i vissa av- seenden framför andra områden.

De alltmer avancerade åtgärderna för vattenrening har tidigare accentuerat luft- immissionsproblemen, genom att en elimi- nerad vattenförorening i vissa fall förvand- las till en luftförorening (de vattenförore- nande substanserna förbränns eller oxide- ras). De luktande svavelföreningarna vid sulfatmassakokningen kan inte undertryc- kas eller förhindras. En så långt möjligt effektiv lukteliminering måste ske utanför kokprocessen, genom installation av speciell apparatur och genom val av lämpliga drifts- förhållanden. Vid några anläggningar har man, som redovisats i kapitel 6, genom en kombination av flera olika åtgärder kunnat reducera luktolägenheterna i väsentlig grad, och för en modern massaindustri är luft- immissionerna inte samma restriktion vid valet av lokaliserings- eller expansionsort som tidigare. Olägenheterna kan i princip begränsas till ett närområde några kilome- ter runt anläggningen. Man bör kunna utgå från att ännu effektivare och ekonomiskt fördelaktigare lösningar efter hand kommer att introduceras.

Det nya statsbidrag på upp till 25 % av kostnaderna för luft- och vattenvärdande åtgärder inom industrin som beslutats av 1969 års riksdag öppnar nya möjligheter för företagen att reducera olägenheterna vid be- fintliga anläggningar. Ändrade avskrivnings- regler bidrar till att stimulera den miljö- vårdstekniska utvecklingen.

9.2.5. Lokala expansions- och etablerings- förutsättningar

De senaste 10—15 årens utveckling inom skogsindustrin har inneburit en successiv förändring mot genomsnittligt sett större enheter. Den utvecklingen har också gjort det möjligt att urskilja ett system av »bas-

orter» för massa- och pappersindustrin i södra Sverige.

En ny sulfatmassefabrik bör, som fram- går av kapitel 5, utrustas för en produktion på minst 250000 ton per år och tillverk- ningslinje, under förutsättning att speciella integrationsfördelar för det specifika före- taget inte existerar på en lägre produktions— nivå. Nya anläggningar för tillverkning av sulfitmassa eller mekanisk massa kan dä— remot erhålla en något mindre kapacitet.

Utgår man från att massafabriker av op- timal storlek (vid etablering) efter hand kommer att svara för en allt större del av den sydsvenska massaproduktionen kan be- dömningen av massaindustrins expansions- förutsättningar i södra Sverige i ett första steg begränsas till följande fem basorter (eller kombinationer av närliggande basor— ter):

Gruvön/Skoghall

Värö

Mörrum/ Nymölla Mönsterås Skärblacka/ Norrköping

Basorterna

Massaindustrin på deSSa orter svarade år 1967 för drygt 40 % av massaproduk- tionen i södra Sverige men skulle år 1980 enligt utredningens beräkningar ha en ge- mensam andel på omkring 70 %.

VSU har som tidigare nämnts ansett det naturligt att i första hand diskutera vilka förutsättningar det finns att åstadkomma en mera långtgående expansion på olika orter än vad företagen redovisat. Utred— ningen behandlar i föreliggande avsnitt kort- fattat expansionsförutsättningarna för de redan befintliga industrierna i södra Sve- rige, dvs. tillgången på fabrikationsvatten. recipientförhållanden, tillgång på järnvägs- förbindelse och egen hamn (hamnbyggnads- möjligheter) samt markförutsättningarna: först industrilägen representerade av basor— terna, därefter industrilägen motsvarande befintliga anläggningar med minst 50000 tons produktion år 1967.

Slutligen redovisar utredningen en dis— kussion av förutsättningarna i tänkbara om- råden för nylokalisering enligt den vatten- tekniska undersökningen.

(Industrilägen med befintliga massaindustrier, som år 1980 beräknas kunna tillverka minst 250 000 ton massa per är. antingen vid kusten — i närheten av kusten — eller vid Vänern.)

Gru vön/ Skoghall

Företag: Läge: Åsfjorden, Billeruds AB respektive Uddeholms AB

Vänerns nordvästra del respektive

Hammarön, 9 km S Karlstad.

Massatyp:

Blekt och oblekt sulfit— och sulfatmassa. Halvke-

misk massa.

Fabrikations- vatten:

I princip obegränsad tillgång.

Vänern har en relativt hög vattenomsättningl. Vattnet är emellertid i anslutning till förbruk- ningsområdena påtagligt förorenat, bla genom avloppen från massaindustrin.

Enligt den utredning Industrins Vatten- och Luftvård AB utfört för Statens Naturvårdsverk

Recipient:

IHVänerns vatten omsätts på 8 år. För Mälaren är omsättningstiden 3 år, medan Vättern har en beraknad vattenomsättnmg på 60 år.

Vattendom:

Transporter:

Mark:

Företag: Läge: Massatyp:

Fabrikations— vatten:

kommer det totala utsläppet av förorenande sub- stanser från massaindustrin vid Vänern att minska väsentligt. Bla beräknas tillförseln av svårned- brytbart lignin år 1972 att ha minskat till 20 % av utsläppet år 1966 enbart genom aviserade ned- läggningar av en rad äldre sulfitindustrier eller in- förande av lutindunstning och lutförbränning. Vä— ner-anläggningarnas redovisade kapacitetsökning fram till 1980 kommer enligt företagens planer att omfatta betydande investeringar, anordningar för intensivare kemikalieåtervinning och effektiva- re behandling av avloppsvattnet.

Redovisade förändringar innebär goda möjlig- heter till förbättring av Vänerns vatten men för- siktighet är nödvändig vid bedömning av storleken av denna förbättring. De kemiska och biologiska långtidseffekterna av tex ligninutsläppen har inte kunnat klarläggas. Det är därför inte möjligt att fastställa hur stor denna förbättring kommer att bli eller hur stor del av den minskade avloppsbe- lastningen som kan »tas i anspråk» för nyetable- ring eller ytterligare utvidgning av produktionen vid Vänern.

Skoghall den 18 april 1968; Gruvön den 19 juni 1968.

Båda företagen har egna hamnanläggningar för fartyg i Nordsjötrafik och normalspårig järnväg. Utrymmen för en omfattande expansion dispone- ras: Gruvön både genom förtätning av bebyggel- sen på det nuvarande industriområdet och genom utvidgning av området; Skoghall genom expan- sion i nordlig riktning; av drygt 200 ha stadspla- nelagd industrimark utnyttjas för närvarande en- dast omkring hälften.

Skogsägarnas Industri AB (SIAB). Viskans mynning, 15 km N Varberg. Blekt sulfatmassa (i drift 1972).

Den aktuella deldomen (10 maj 1968) tillåter ett vattenuttag på 2 m3/sek, vilket på basis av de senaste årens produktionstekniska förbättringar medger en något större massaproduktion än som ansökan (1964) ursprungligen avsåg.

En mera långtgående expansion kräver däremot radikalare vattenregleringsåtgärder. Viskan utnytt— jas i relativt begränsad utsträckning för elkrafts-

M örrum/ Nymölla

Recipient:

Vattendom:

Transporter:

Företag:

Läge:

Massatyp:

Fabrikations— vatten:

produktion, och inte heller fisket har någon spe- ciell omfattning. Möjligheter till effektiva vatten- regleringar kan därför bedömas som goda.

Företagets undersökningar av botten- och ström- förhållanden och av vattenomsättningen utanför Viskans mynning visar att förutsättningarna för utspädning av avloppsvattnet är gynnsamma. För- oreningen i recipienten har av vattendomstolen bedömts kunna ske utan avgörande olägenheter för fiskeri— och friluftsintressena i området. Faktiska erfarenheter sedan driften påbörjats kommer att ge vägledning om vilka nya reningsåtgärder som erfordras vid en ökad produktion.

Den 10 maj 1968.

Hamn för fartyg med en lastförmåga på upp till 3 000 ton planeras i anslutning till industriområ- det, som också erhåller förbindelse till normal- spårig järnväg.

Industriområdet har i den föreliggande stadspla- nen valts med hänsyn till speciella krav beträf- fande markens bärighet, topografi och hamn- byggnadsmöjligheter. Det område som kommer att disponeras omfattar ca 200 ha. Betydande re- servområden finns i omedelbar anslutning till in- dustriområdet.

Skogsägarnas Industri AB respektive Nymölla AB.

Byggesviken, Mörrum, respektive Skräbeåns myn— ning, Hanöbukten.

Blekt sulfatmassa respektive blekt sulfitmassa.

Både Mörrums- och Skräbeån har en förhållande- vis knapp vattenföring. Den normala lågvatten- föringen utgör 9,4 respektive 3,8 m3/sek och de för den förestående utbyggnaden nödvändiga och i vattendomar medgivna uttagen 2,5 respektive 3,0 mit/sek. (Mörrum momentant, Nymölla för- utsatt att minst 1 m3/sek. återstår i åfåran). För Nymöllafabrikens uttag har i Skräbeån skett en omfattande reglering av det ovanliggande sjösyste- met och en rensning i vattenlederna.

En ytterligare utvidgning av massaproduktio- nen i Mörrum och Nymölla skulle aktualisera åtskilliga avvägningsproblem om utnyttjandet av tillgångarna i respektive vattensystem. Skräbeåns tillflöden utnyttjas som ytvattentäkter för en väx- ande tätortsbebyggelse i nordöstra Skåne. Verk-

Mönsterås

Recipient:

Vattendom:

Transporter:

Företag: Läge: Massatyp:

Fabrikations— vatten:

ningarna av ett ökat vattenuttag för fiskets del är svåra att bedöma. Några entydiga slutsatser kan inte dras, varken när det gäller Mörrumsån eller för Skräbeån.

Genom regleringar i Mörrumsån kan en ur olika synpunkter acceptabel lägsta lågvattenföring i det nedre loppet garanteras, även om avledning— en av vatten skulle öka ytterligare.

Förutsättningarna att öka vattenuttaget i Skrä- beån får bedömas som mera begränsade. Till det- ta kommer att sulfitmassetillverkningen för när- varande är mera vattenkrävande än sulfatmasse- tillverkningen. Möjligheterna till ytterligare expan- sion i Nymölla — utöver vad vattendomen med- ger, dvs 250 000 ton per år — blir i väsentlig ut- sträckning beroende av möjligheten till ett effekti- vare utnyttjande av den disponibla vattenmäng- den.

Båda företagen utnyttjar avloppstuber — 4,5 km från stranden — för utsläpp av avloppsvattnet i Hanöbukten. Nya metoder för återvinning av ke- mikalier och fibrer reducerar recipientolägenhe- terna. De aviserade utbyggnaderna förutsätter en förlängning av avloppstuberna, vilket förändrar utspädningsförhållandena.

Ålfisket har genomgått vissa förändringar ikust— området mellan Mörrums- och Nymölla—anlägg— ningarna men något samband med massafabriker- nas föroreningar har inte kunnat visas.

Nymölla den 1 augusti 1966; Mörrum den 29 augusti 1968. Möjligheter att anlägga egen hamn föreligger i Mörrum men har ej utnyttjats. Företaget trans- porterar i stället olja och färdiga produkter över Karlshamns hamn (6 km). Mörrums-fabriken har järnvägsanslutning. Nymölla-anläggningen utnytt- jar Sölvesborgs hamn (13 km).

Båda företagen disponerar tillräckliga utrymmen för en omfattande expansion i anslutning till nu- varande anläggningar.

Skogsägarnas Industri AB (SIAB). Lerviksfjärden, norra Kalmarsund.

Blekt och oblekt sulfatmassa.

Det erforderliga vattenuttaget sker vid Emåns mynning, 15 km från industrianläggningen. Vat—

Recipient:

Vattendom:

Transporter:

S kärblacka/ Norrköping Företag:

Läge:

Massatyp:

Fabrikations- vatten:

Recipient:

tenföringen är emellertid relativt knapp, 7 m8/ sek vid normal lågvattenföring, varav Mönsterås-a_n- läggningen för sin nuvarande massaproduktion till- låtits avleda 1,5 m3/ sek. Emåns vattensystem ut- nyttjas fö av flera mindre massa- och pappers- industrier i inlandet.

Elkraftproduktionen i Emån har en förhållan— devis begränsad omfattning. Ytterligare reglerings- möjligheter bedöms föreligga och kan utnyttjas för att garantera den för fisket nödvändiga lägsta vattenföringen och samtidigt möjliggöra en ytter- ligare utökning av produktionen.

Utsläpp av avloppsvattnet sker genom en 5 km lång tub utanför Lerviksfjärden i Kalmarsund. De hittillsvarande erfarenheterna tyder på att fisket inte skadats genom avloppsutsläppen. Ökad produktion kompenseras genom effektivare kemi- kalieåtervinning och avloppsbehandling och genom förlängning av avloppstuben som i sin tur åstad- kommer en ökad initialutspädning.

Den 15 november 1961.

Företaget har egen hamn för fartyg med en högsta lastförmåga på upp till 3 000 ton.

Utbyggnad av normalspårig järnvägsanslutning pågår och beräknas vara slutförd under år 1969.

Utrymmen finns för en omfattande expansion i anslutning till den nuvarande anläggningen.

Fiskeby AB respektive Holmens Bruks och Fa- briks AB.

Sjön Glan, sydvästra delen, respektive Motala Ström, utloppet i Bråviken.

Oblekt sulfit- och sulfatmassa, halvkemisk massa respektive mekanisk massa och sulfitmassa.

Den höga vattenföringen i Motala Ström (och sjön Glan) medger en mycket omfattande utbygg- nad av respektive anläggningar.

Omfattande undersökningar under 1960-talet av företaget och av Statens vatteninspektion har vi- sat att en stegvis ökad produktion kunnat komma till stånd utan ökad belastning av sjön Glan, bl a genom indunstningsanläggning för sulfitlut och sedirnenteringsbassänger och bättre kemikalieåter- vinning. Planerad fortsatt utbyggnad bedöms möj- lig genom effektivare behandling av avloppsvattnet.

Transporter:

Ökad tillverkning av mekanisk massa i Norr- köping möter inga egentliga hinder ur recipient— synpunkt.

Skärblacka-anläggningarna ligger ca 20 km från Norrköpings hamn, men har direkt anslutning till normalspårig järnväg.

Tillräckliga utrymmen finns för en omfattande utvidgning i Skärblacka. Större utbyggnadsmöj- ligheter saknas i anslutning till den nuvarande anläggningen för tillverkning av mekanisk massa i Norrköping. Expansionsutrymmen finns norr om staden.

Övriga industrilägen med anläggningar som producerade minst 50 000 ton massa år 1967

(Klassificeringen innebär inte med nödvändighet att samtliga lägen kommer att ha in- dustrier år 1980 eller att de som producerade mindre än 50 000 ton kommer att läggas ned före den tidpunkten.)

Mariestad Företag:

Läge:

Massatyp:

Förutsätt- ningar:

Bäckhammar Företag:

Läge:

1 Tillverkningen upphör under år 1969.

Fiskeby AB och Karlholrns AB.

Tidan, 3 km uppströms utloppet i Vänern, Marie- stad.

Sulfitmassa,1 halvkemisk massa och fiberskivor.

Recipientförhållandena är inte speciellt gynnsam- ma. Anläggningens läge uppströms Tidan medför olägenheter inom tätorten under perioder av låg vattenföring. Dessa kan emellertid reduceras ge- nom ökad intern behandling av avloppsvattnet i samband med den pågående förskjutningen i produktionsinriktningen. En effektiv tubavledning reducerar olägenheterna ytterligare.

Företaget har anslutning till normalspårig järn— väg och tillgång till hamn för fartyg i Nordsjö- trafik.

Efter omfattande markbyten med Mariestads stad disponerar företaget 70 å 80 ha samman— hängande industrimark, varav mindre än hälften för närvarande utnyttjas som industriområde.

Otterbäckens Industri AB.

Visman, 7 km uppströms utloppet i Kolstrands- viken, Vänern.

Rottneros

Förutsätt- ningar:

Företag: Läge: Massatyp: Förutsätt- ningar:

Företag: Läge:

Massatyp:

Förutsätt— ningar:

Uttag av fabrikationsvatten sker i huvudsak från Visman. Företaget har dessutom pumpstation vid Vänern och tar en del av vattnet från sjön.

Recipienten Visman har tidvis låg vattenföring och är allvarligt påverkad av avloppsutsläppen. Vissa förändringar har även skett i Kolstrands- viken utanför mynningen.

En avloppsledning till Vänern förutsätter även pumpning av vatten från Vänern, så att vatten- föringen i Visman kan hållas på acceptabel mi— niminivå. Utbyggnad av anläggningen kan även ske genom mera långtgående interna reningsåt- gärder.

Järnvägsförbindelse saknas. Transporter sker med lastbil, bl.a. till Otterbäckens hamn.

Företaget disponerar markutrymmen för en be— tydande expansion.

Uddeholms AB. Klarälven, 30 km uppströms utloppet i Vänern. Oblekt sulfatmassa.

Klarälven har mycket hög vattenföring, vilket in- nebär en i princip obegränsad tillgång på fabri- kationsvatten.

Klarälven nedströms Deje utnyttjas inte som vattentäkt för tätortsbebyggelsen. Älven avses en- ligt skiss till vattenvårdsplan för Karlstadsregionen att i första hand tillgodose olika industriers be- hov av fabrikationsvatten.

Egen hamn saknas. Däremot finns normalspårig järnväg.

Utrymmen för fortsatt utbyggnad föreligger se- dan riksväg 62 erhållit annan sträckning genom Deje tätort.

Rottneros Träsliperi AB.

Rottnaälven, 300 m uppströms utloppet i Mellan- Fryken.

Mekanisk massa.

Några vattentekniska eller miljövårdsmässiga hin- der för en fortsatt utbyggnad av tillverkningen

av mekanisk massa föreligger inte. Hamnmöjligheter saknas. Däremot finns nor-

F rövifors

Olshammar

Vaggeryd

1 Se not sid. 86.

Företag: Läge:

Massatyp:

Förutsätt- ningar:

Företag: Läge: Massatyp: Förutsätt- ningar:

Företag: Läge: Massatyp: Förutsätt— ningar:

malspårig järnväg. Tillgången på mark medger fortsatt utbyggnad.

Örebro Pappersbruks AB.

Arbogaån, 1,5 km uppströms utloppet i sjön Vä- ringen.

Oblekt sulfatmassa.

Arbogaåns vattenföring är tillräcklig för en ut— vidgning av produktionen.

Sjön Väringen är i viss utsträckning påverkad av massaindustrins föroreningar trots relativt god självrenande förmåga. Den pågående utbyggna- den förutsätter en förhållandevis långtgående ke- mikalieåtervinning och avloppsbehandling. Reci- pientförhållandena kan vid fortsatt utbyggnad komma att kräva ytterligare åtgärder, tex ke- misk fällning eller biologisk behandling av av- loppsvattnet.

Anläggningen saknar egen hamn men har di- rekt anslutning till normalspårig järnväg.

Tillgången på mark medger fortsatt utbyggnad.

Munksjö AB. Vättern, norra delen. Blekt sulfatmassa.

Uttag av fabrikationsvatten sker i Vättern, och tillgången är i princip obegränsad.

Vättern har låg vattenomsättningl och en ut- byggnad kräver speciella reningsåtgärder.

Anläggningen saknar hamn och direkt anslut— ning till järnväg.

Markutrymmen för expansion föreligger.

Munksjö AB.

Lagan, övre loppet.

Oblekt sulfatmassa.

Tillgången på fabrikationsvatten är begränsad men medger viss vidare utbyggnad efter hand som vat- tenbehovet kan reduceras genom nya tillverk- ::ingsmetoder.

Recipienten Lagan är för närvarande belastad

av föroreningar från anläggningen. En fortsatt expansion kan inte ske utan att den interna be- handlingen av avloppsvattnet förbättras i motsva- rande grad. Anordningar för kemisk rening instal- leras för närvarande och kommer att vara i bruk fr.o.m. hösten 1969.

Anläggningen saknar hamn men har direkt an- slutning till järnväg.

Företaget disponerar markutrymmen för fort- satt expansion.

Företag: Göta Cellulosa AB (Rottneros-koncernen). Läge: Göta älv, övre loppet. Massatyp: Mekanisk massa och oblekt sulfitmassa.

Förutsätt- Tillgången på fabrikationsvatten är i princip obe- ningar: gränsad. Den fortsatta expansionen aVser mekanisk mas- sa och möter inga hinder ur recipientsynpunkt. Företaget har egen hamn (nedanför slussarna) för fartyg i Nordsjötrafik och direkt anslutning till normalspårig järnväg. Markutrymmena är begränsade men tillräck- liga för expansion.

Företag: Wargöns AB. Läge: Göta älv, 1,5 km från Vänerns utlopp. Massatyp: Oblekt och blekt sulfitmassa, mekanisk massa.

Förutsätt- Tillgången på fabrikationsvatten är i princip obe- ningar: gränsad.

Göta älv är med hänsyn till betydelsen som dricksvattentäkt användbar som recipient endast för tillverkning av mekanisk massa och för till- verkning av kemisk massa efter långtgående re- ning.

Företaget har egen hamn för fartyg främst i Nordsjötrafik (ovanför slussarna) samt anslutning till normalspårig järnväg.

Lägen för nylokalisering

Den följande genomgången avser de 10- 1 Undersökningen genomfördes innan slut- kaliseringsområden som angetts i den vat- ligt beslut hade fattats om Väröfabriken, och . .. . . Viskans mynning redovisas där som möjligt om- tenteknrska expertundersokningen.1 Enligt råde för nylokalisering. I detta kapitel behandlas resultaten av den undersökningen finns det Värö som befintlig anläggning.

i dessa områden tillgång på fabrikations— rial och synpunkter även när det gäller vatten och en användbar recipient för mo- recipientmöjligheterna samt vissa uppgifter dern massatillverkning. VSU redovisar för och bedömningar beträffande arealutrym— vissa av områdena en del ytterligare mate- mena för nya industrier.

Lokaliseringsorter vid Vänern

Recipient:

Den pågående — och under de följande åren när- mast accelererande — nedläggningen av äldre sul- fitmasseindustrier i Väner-området innebär en stark reduktion av de industriella avloppsutsläp- pen i Vänern. En betydande ökning av produktio- nen kommer att ske vid existerande sulfatmasse- anläggningar samtidigt som en effektivare kemi- kalieåtervinning och en mera långtgående extern behandling av avloppsvattnet kommer till stånd. Som ovan framhållits har de kemiska och bio- logiska långtidseffekterna av ligninutsläppen ännu inte kunnat klarläggas, och det är därför inte heller möjligt att mera i detalj fastställa hur stor för- bättringen av Vänerns vatten kommer att bli eller hur stor del av den minskade belastningen med föroreningar som skulle kunna »tas i anspråk» för nyetablering eller utvidgning. Detta samman- hänger naturligtvis också med att det inte före- ligger någon uttalad siffermässigt preciserad mål- sättning som anger den status Vänern bör uppnå eller i vilken takt den väntade förbättringen skall ske.

En eventuell ny massaindustri vid Vänern bör placeras där de lokala förhållandena är gynnsam- ma ur företagets synpunkt och där etableringen skapar minsta möjliga miljöolägenheter. Det är därför naturligt att en sådan ny lokalisering måste föranleda en noggrann prövning. Det kan t.ex. övervägas om inte etablering i första hand bör ske i anslutning till någon av de nuvarande skogs- industrianläggningarna, eftersom en omfattande bottensedimentering redan ägt rum där, och det ursprungliga djurlivet och den ursprungliga växt- ligheten i närområdets botten inte kan återställas.

Markinnehavet i närheten av Skoghall och Gruv- ön domineras av nu etablerade företag. Möjlighe— ter för etablering finns i andra delar av området kring Karlstad.

Markförutsättningar för etablering av en ny massaindustri föreligger i Materialområdet. När- heten till tätorten och till naturreservaten vid Mariestadsfjärden begränsar dock valmöjligheter- na.

Lokalisering vid Göta älvs övre lopp

Recipient:

Lokalisering vid Göta älvs västra gren,

Nordre älv Mark:

Lokalisering vid Göta Älvs mynning, Göteborgsgrenen

Mark:

Lokalisering vid Ätrans mynning

Recipient:

Lämpliga områden finns bla också i Otter- bäcken med hamn och normalspårig järnväg, i anslutning till den nya anläggningen för tillverk- ning av byggplywood.

Göta älvs betydelse som vattentäkt för tätorts- bebyggelsen i älvdalen, bla Göteborgs stad, be- gränsar recipientanvändningen när det gäller till- verkning av kemisk massa.

De otillfredsställande grundförhållandena i Göta älvs dalgång försvårar lokalisering på de ur topo— grafisk synpunkt lämpliga arealerna vid älven. Olika markbehov konkurrerar dessutom i en be- tydande grad.

Motsättningar när det gäller markens disponering begränsar valfriheten. I 1966 års regionalplane- skiss för Göteborg föreslås att omfattande områ- den på båda sidor om Nordre älv på sikt — tidi- gast under 1980-talet — tas i anspråk för perma- nent bebyggelse.

Den extrema konkurrensen om det tillgängliga markutrymmet begränsar etableringsmöjligheterna.

Strömförhållanden och vattenomsättning kan för- utsättas vara desamma som vid Värö och bör med särskild tubledning ut i havet kunna medge av- loppsutsläpp från en modern sulfatmasseanlägg- ning. Falkenbergs läge vid mynningen och den omfat- tande fritidsbebyggelsen norr och söder om tät- orten försvårar nyanläggning.

Falkenberg har två större industriområden som i den aktuella översiktsplanen föreslås utvidgade: ett område öster om stadskärnan, ett område i stadens västra del. Det västra området ligger mel- lan riksväg E6 och kusten, med möjligheter till hamnutbyggnad, men får bedömas som olämpligt med hänsyn till sin begränsade storlek och de

Lokalisering vid Nissans mynning

Recipient:

Lokalisering vid Helgeåns mynningar

Recipient:

Lokalisering vid Bråviken

Recipient:

miljömässiga effekterna för omgivande perma- nentbebyggelse och för fritidsbebyggelse. En ut- rymmeskrävande anläggning i det östra området skulle dominera landskapsbilden i den från na- turvårdssynpunkt ömtåliga Ätradalen.

Nissans mynning ligger inne i Laholmsbukten med dess begränsade vattenomsättning. Etablering av industri för tillverkning av kemisk massa bedöms kräva en 15—20 km lång avloppstub. Mera de- taljerade undersökningar av strömningsförhållan— dena ute i havet saknas.

Halmstads läge vid mynningen samt den omfattan- de fritidsbebyggelsen försvårar nyanläggning. Sta- dens södra industriområde — ännu oexploaterat — är tillräckligt omfattande för en modern massa; och pappersindustri men har ett känsligt läge. En massaindustri skulle dominera kustlandskapet i väsentlig grad.

Hanöbukten har en god vattenomsättning. Yrkes- ålfisket i området är omfattande och det är inte uteslutet att nyanläggning lokalt kan förändra dess förutsättningar.

Markutrymmen för nyanläggning finns i anslut- ning till Åhus (söder om tätorten) och inom ett område 6 km söderut från den nedre mynningen. En massafabrik skulle komma att dominera det öppna landskapet.

Bråviken är för närvarande starkt förorenad. Be- tydande saneringsåtgärder kommer att erfordras de närmaste åren.

En tubavledning ut i öppna havet för en ny massaindustri skulle kräva omfattande investe- ringar. Detta gäller också en färskvattenledning ut till Bråvikens yttre del, om man alternativt sö- ker välja lokalisering nära havet.

I närheten av Motala ströms mynning, norr om Norrköpings stadskärna finns omfattande arealer avsedda för industriändamål, med hamnbyggnads- möjligheter, anslutning till järnväg och motorväg.

Avståndet till stadens centrala delar är emeller- tid begränsat. Produktvalet och reningstekniken blir starkt avgörande för expansionsmöjlighetema.

Utredningen har ovan sökt bedöma de lokala expansions— och lokaliseringsför- utsättningarna för massaindustrin i södra Sverige, dels på de s.k. basorterna, dels för industrilägen med övriga massafabriker som producerade minst 50000 ton år 1967, dels för tänkbara nya lägen i de av den vatten- tekniska expertgruppen redovisade lokalise- ringsområdena.

I anslutning till basorterna — Skoghall/ Gruvön, Värö, Mörrum/Nymölla, Möns- terås, Skärblacka/Norrköping — kan, så långt VSU kunnat bedöma de externa faktorerna, genomföras en ytterligare utbyggnad utöver de planer som företagen redovisat. När det gäller produktion av kemisk och halvke- misk massa varierar förutsättningarna för expansionen mellan orterna. Ingen av de redovisade anläggningarna på de s.k. bas- orterna har med den produktionsteknik som pris— och kostnadsrelationerna medger någ- ra outtömliga utbyggnadsmöjligheter ur vat- tenteknisk synpunkt. Det är emellertid med hänsyn till svårigheten att bedöma förore- ningarnas långsiktiga verkningar i varje fall ännu inte möjligt att från recipientsyn-

punkt mera i detalj fastställa den övre gränsen för expansionen.

Markutrymmet i anslutning till befintliga industrier på basorterna är tillräckligt för en omfattande kapacitetsutvidgning, och någon konkurrens om tillgängliga närliggande arealer förekommer som regel inte från andra intressen. Basorterna har vidare en sådan geografisk spridning att det får be- dömas möjligt att på ett rationellt sätt för- dela virkestillgången i södra Sverige mellan dem. En rationell virkesomflyttning baserad på omfattande leveranser från överskotts- områdena till några få stora industrier kan ske till kostnader per tonkilometer som i en del av avståndsskalan faller relativt snabbt med ökad distans.

Utredningen har alltså konstaterat att en utbyggnad på basorterna i och för sig kan leda till ett rationellt utnyttjande av virkes- överskottet. Förutsättningarna för en sådan utbyggnad blir emellertid också beroende av den skogsindustriella expansionen utanför basorterna. Denna utveckling påverkas i sin

tur ofta av ändrade ägandeförhållanden. Ett exempel på detta är skogsägarrörelsens för- värv av Bäckhammars bruk och de samti- digt aviserade planerna på nybyggnad av en massaindustri i Otterbäcken, som aktualise- rades under ett så sent skede av utrednings- arbetet att särskild hänsyn inte kunnat tas i de nu framlagda beräkningarna (transport— kostnadsoptimeringen).

De mindre industrierna — omfattande även andra än de ovan redovisade med en årsproduktion på minst 50000 ton massa — ligger ofta i inlandet vid vattendrag med låg och otillräcklig kapacitet, både för att tillgodose ett ökat färskvattensbehov och för att utgöra recipienter. Om det inte finns spe- ciella integrationsfördelar saknas ofta vid dessa anläggningar förutsättningar för en långsiktigt bestående vidareutveckling när det gäller produktion av kemisk massa grun— dad på rationell teknik. En kontinuerlig pro- duktionsutvidgning sker genom s.k. vardags- rationalisering. Resultat som för det enskil- da företaget är betydande kan utan tvivel åstadkommas genom en successiv moder— nisering och trimning av maskinerna. De praktiska svårigheterna och investeringar- nas storlek ökar emellertid efter hand som produktionsnivån stiger.

Även om antalet inlandsindustrier är be- tydande, kan en ökad utbyggnad av dessa fabriker för det tidsperspektiv som nu över- blickas inte bli av sådan volym att den motsvarar expansionen vid kust- och vä- neranläggningarna. Den slutsatsen gäller tillverkning av sulfit— och sulfatmassa samt halvkemisk massa. Framställning av me— kanisk massa har inte samma verkningar ur miljösynpunkt, och expansionen inom denna sektor skulle kunna ske enligt ett annat geografiskt mönster.

För nylokalisering finns det vid Vänern och Göta älv obegränsade möjligheter till vattenuttag. Däremot föreligger svårighe- ter eller osäkerhet om möjligheterna att utnyttja dessa vatten som recipienter. Som tidigare framhållits har de kemiska och biologiska långtidseffekterna av förorening- arna ännu inte kunnat klarläggas. Bl.a. därför är det inte möjligt att i detalj fast-

ställa hur stor del av den förutsedda fram- tida förbättringen av Vänerns vatten, som skulle kunna »tas i anspråk» för en ytter- ligare expansion också genom nylokalise- ring, dvs. hur den möjliga produktions- ökningen på sikt skulle kunna fördelas mel- lan etablerade och eventuellt tillkomman- de anläggningar. En väsentlig faktor är också i vilken utsträckning man är beredd att låta bottensedimentation ske i nya de- lar av sjön.

Ovissheten när det gäller graden av fram- tida förbättring för Vänerns del är enligt utredningens mening tills vidare ett skäl till återhållsamhet när det gäller nylokali- sering. I princip bör man utnyttja fullföl- jandet av kraven på de befintliga företa- gen när det gäller långtgående avlopps- reningsåtgärder till att verkligen förbättra Vänerns status och göra det möjligt att för framtiden säkerställa uttagen av kon- sumtionsvatten för stora delar av västra Sverige.

Recipientsvårigheter föreligger också i Bråviken, som genom avloppsutsläppen från bl.a. skogsindustrin är svårt belas- tad med föroreningar. Bråviken har emel- lertid en betydande vattenomsättning och utgör inte någon färskvattentäkt. Det är ännu inte tillräckligt utrett om det på sikt — efter erforderliga saneringsåtgärder — finns recipientutrymme även för nylokali- sering.

När det gäller kustlägena i södra Sve- rige — närområdena till Helgeåns, Nis- sans, Ätrans och Göta älvs mynningar — har inte skett några recipientundersökning- ar avsedda att kartlägga t.ex. strömför- hållandena. De skogsindustriella förore- ningarnas inverkan på fisket i allmänhet har inte kunnat klarläggas, och det skapar oklarhet beträffande förutsättningarna för nya massaindustrier, speciellt vid Helgeåns och Ätrans mynningar. Under alla om- ständigheter skulle långa avloppstuber kom- ma att erfordras. Särskilt gäller detta Nis- sans mynning med hänsyn till den förhål- landevis låga vattenomsättningen inne i La- holmsbukten. För samtliga redovisade kust- lägen begränsas vidare rörelsefriheten av

konkurrensen om markutrymmet samt av närheten till den permanenta bebyggelsen och fritidsområdena.

Som framhållits i kapitel 6 sker en stän- dig förbättring av produktionstekniken, en minskning av vattenbehovet och därmed också en fortlöpande reducering av olägen- heterna ur vatten- och luftvårdssynpunkt. Nya industrier har genom sin storlek bätt- re ekonomiska möjligheter till effektivare reningsåtgärder än äldre, mindre anlägg- ningar. Mer avancerade tekniska lösningar kan så småningom öppna nya perspektiv inte bara när det gäller en långtgående utvidgning av befintliga massa- och pap- persindustrier utan även för nylokalisering. En snabb miljövårdsteknisk utveckling är bl. a. av det skälet i skogsindustrins eget intresse.

Skogsindustriell expansion i södra Sverige

(Sammanfattning)

Utredningen har inledningsvis formulerat tre frågor i syfte att konkretisera problem- ställningen och precisera utgångsläget. Re- dovisningen av material och synpunkter i betänkandet har avsett att ge svar på dessa frågor. Den har varit mer eller mindre ut- tömmande i olika kapitel och avsnitt, be- roende dels på att det användbara utred- ningsmaterialets omfång och kvalitet växlar, dels på att utredningen ansett det naturligt att i diskussionen fästa särskild vikt vid vissa faktorer och utförligare behandla vissa delproblem.

Betänkandets disposition och utrednings- områdets avgränsning framgår av kapitel 1. Den följande framställningen är en samman- fattning av diskussionen och slutsatserna med utgångspunkt från de inledande frå- gorna.

]. Föreligger det för närvarande ett vir- kesöverskott inom utredningsområdet i den meningen att det inte finns avsättning för Itela den virkeskvantitet som är möjlig att avverka enligt utförda avverkningsberäk- ningar och som man kan räkna med att skogsägarna på sikt är beredda att avverka?

Virkesbalansutredningen redovisade i sitt betänkande ett virkesöverskott av » grövre skog» (träd 10 cm och grövre) i södra Sve- rige på 7,4 milj. m3sk år 1967 och 4,5 milj. n13sk år 1970 vid avverkningsalternativ c. Överskottet var beräknat med utgångspunkt

från bl. a. fullt utnyttjande av massa- industrins uppgivna produktionskapacitet vid respektive tidpunkt.

Ett annat sätt att beräkna överskottets storlek är att ställa avverkningsberäkningens Virkestillgång om 34 milj. mask per år i alternativ c mot det faktiska uttaget, som för närvarande uppgår till ca 27 milj. m3sk per år. Överskottet blir alltså i detta fall ca 7 milj. m3sk, motsvarande 25 % av det nuvarande uttaget.

Virkestillgången kan emellertid på sikt ökas kraftigt utöver c-alternativets nivå. Genom främst intensifierad skogsodling, dik- ning och gödsling samt genom överföring av jordbruksmark till skogsmark är det så- lunda möjligt att höja den årliga skogspro— duktionen i södra Sverige från nuvarande 34 milj. m3sk till 56 milj. mask. Detta inne- bär att den potentiella virkestillgången är något mer än dubbelt så stor som det nu- varande uttaget. (Kapitel 3.)

Virkets användning som sågtimmer eller massaved kan varieras inom vida gränser. Sågtimret ger för närvarande större ekono- miskt utbyte än massaveden och uppdel- ningen av virket mellan sågverks- och massa- industrierna är i första hand en ekonomisk fråga, ytterst beroende av avsättningsmöj- ligheterna för de färdiga produkterna.

Utredningen har i sin diskussion utgått från att virkesproduktionen kommer att öka om marknadsutrymmet för den svenska skogsindustrin växer, dvs. att skogsägare av

olika kategorier liksom hittills genom ökade avverkningar kommer att söka möta en stigande virkesefterfrågan. Skogsbruket har en betydande flexibilitet, men det är inte uteslutet att en mera långtgående expansion av skogsindustrin och av virkesproduktionen kan kräva nya skogspolitiska åtgärder, t. ex. förändringar i skattehänseende. Dessa frågor utreds för närvarande av skogspolitiska ut- redningen.

2. Hur bedömer industriföretagen virkes- balanssituationen och vilka är deras konkre- ta planer och ambitioner beträffande den framtida produktionen?

Sågverks- och massaindustriföretagen i söd- ra Sverige scr som regel optimistiskt på den framtida virkesförsörjningssituationen. Omfattande utbyggnadsambitioner förelig- ger både bland mindre och större företag.

En bedömning av sågverksföretagens ex- pansionsvilja för tiden fram till år 1980 har resulterat i en beräknad produktion som överstiger resultaten av en framskrivning på basis av den årliga produktionsutveck— lingen i absoluta tal perioden 1958—1965. Relativt sett innebär framskrivningen en starkare ökning av produktionen i södra Sverige än den konsumtionsökning som be- räknats av FAO/ ECE för den europeiska marknaden. (Kapitel 4.)

När det gäller massa- och skivindustrin redovisar företagen i södra Sverige för perio- den 1967—1980 en ökning av produktions- kapaciteten från 2,8 till 5,2 milj. ton, alltså nära nog en fördubbling. VSU har i sin bedömning av de olika företagens planer eller ambitioner beaktat svårigheterna för företagen att realisera det presenterade pro- duktionsprogrammet. Utredningen har bl. a. tagit hänsyn till specifika miljövårdskrav, närliggande företags anspråk på begränsade vattentäkter samt tänkbara förändringar i lönsamheten vid olika mindre anläggningar. VSU vågar med hänsyn till sådana faktorer inte räkna med en teoretisk produktions- kapacitet för massa- och skivindustrin i södra Sverige, så långt det gäller de för utredningen redovisade expansionsplanerna,

Vid den av utredningen antagna ökningen av skogsindustriproduktionen i södra Sve- rige skulle det år 1980 — om man begränsar sig till c-alternativets Virkestillgång — råda balans mellan tillgång och behov av virke.

Virkesproduktionen kan emellertid som utredningen visat under fråga 1 ökas i en betydande grad utöver c-alternativet. Rå— varan är alltså inte för närvarande någon faktor som behöver hålla tillbaka industri- expansionen. (Kapitel 8.)

Det är angeläget att man snarast söker precisera graden av flexibilitet när det gäl- ler virkestillgången. Skogshögskolan torde inom kort få möjlighet att utföra en sche- matisk uppräkning av avverkningsberäk- ningarnas resultat med hänsyn till de ökade virkesförråden. Detta är endast ett provi- sorium, som emellertid kommer att skapa en tidsfrist för den utveckling av beräk— ningsmetoderna som är möjlig att genom- föra.

3. Vilka ekonomiska, tekniska och miljö- vårdsmässiga faktorer är av betydelse för lokaliseringen av en framtida mot skogs- tillgångarna svarande skogsindustri?

Det framtida marknadsutrymmet för oli- ka skogsindustriprodukter blir ett resultat av den allmänna konsumtionsutvecklingen och av möjligheterna för trä- och fiber- produkter att hävda sig gentemot andra material, t. ex. plast. FAO/ ECE har nyligen redovisat reviderade beräkningar rörande förbrukningen av olika skogsindustripro— dukter i Europa fram till år 1980. Beräk- ningarna innebär en fortsatt relativt kraf- tig ökning för papper och papp samt spån- skivor. Utrymmet för sågade trävaror och fiberskivor har också bedömts växa, men i en betydligt svagare takt. Enligt utred- ningens mening är det emellertid för såg- verksprodukternas del en alltför försiktig bedömning.

Expansionsmöjligheterna för den svenska skogsindustrin blir beroende av möjlighe— terna för företagen att inom ramen främst för den europeiska marknadens totalutrym-

me konkurrera med enheter i andra länder. VSU har inte ansett mera detaljerade be- dömningar av avsättningsmöjligheterna lig- ga inom dess uppdrag. Utredningen har ut- gått från att ökad produktivitet, intensivare produktutveckling och effektivare mark- nadsföring skapar förutsättningar för en be— tydande expansion av skogsindustrin i ut- redningsområdet. (Kapitel 2.)

Massaindustrins och sågverkens storleks- struktur förändras ständigt, bl.a. genom omfördelningen mellan arbetskraftskostna- der och kapitalkostnader. Den förändrade fördelningen är i sin tur ett resultat dels av den allmänna löneutvecklingen, dels av den fortgående förändringen av tillverk- ningen mot mindre arbetskraftskrävande processer. De anläggningar som inte kan följa med i den tekniska moderniserings- processen får efter hand för hög lönekost- nadsandel, rörelseöverskottet reduceras och de kan så småningom slås ut. Detta accen- tueras om företagen inte heller kan anpassa sina produkter efter marknadens stigande krav och avnämarnas möjligheter att betala mera för en bättre eller specialiserad pro- dukt.

Nyanläggning av en modern sulfatmasse- fabrik förutsätter av produktionstekniska skäl en kapacitet på minst 250 000 ton per år. Motsvarande krav för ett modernt såg- verk ligger vid enkelskift på omkring 10 000 stds per år. En utbyggnad av sådana enhe- ter, en aviserad ökning av de redan nu största massafabrikerna och av de stora och medelstora sågverken kommer att skär— pa konkurrensen mellan stora och små an- läggningar — om produkten är densamma och förutsättningarna i övrigt är i stort sett lika och jämförbara.

Fördelarna vid en vidareförädling av skogsindustriprodukterna är emellertid många och som regel mycket goda. Det kan bero på rent tekniska orsaker men kan också ha att göra med den administrativa funktio- nen, forskningen, produktutvecklingen, marknadstäckningen och försäljningen. Ett samarbete mellan lämpliga företag kan ska- pa förutsättningar för en mer ändamåls- enlig strukturering på produktsidan och av

Den svenska skogsindustrin måste efter hand närma sig ett lokaliseringsmönster som ger så låga tillverkningskostnader som möjligt. Det är nödvändigt att expansions— punkterna väljs på ett sådant sätt att man reducerar miljövårdskostnaderna men också så att transportkostnadcrna begränsas. både för införsel av skogsråvara, brännolja och nödvändiga kemikalier och för utförsel av de färdiga produkterna.

Virkesråvaran är den tunga posten på transportkostnadssidan. Anläggningarnas spridning bör vara sådan att naturliga och tillräckligt stora virkesfångstområden kan erhållas kring enheterna. Är råvarukvanti- teterna tillräckliga för en specialiserad trans- porthantering kan skogsråvaran emellertid utan risker för det ekonomiska. totalresul- tatet förflyttas över relativt stora avstånd till industrier i södra Sverige. Ett rationellt virkesflöde förutsätter att råvaran transpor- teras osorterad till en kombinerad massa- och sågverksindustri — typ Värö, Skoghall och Gruvön — som förbrukar både löv- och barrträ i olika dimensioner. Ett samman- hängande industrisystem som omfattar en eller flera massaindustrier och ett antal såg- verk lokaliserade »på väg in mot» massa- tillverkningen bör emellertid också kunna vara en rationell lösning. Det innebär alltså att sågverkens biprodukter går Vidare till massaindustrin i området. Systemen får utvecklas bl.a. med hänsyn till de fasta kommunikationernas sträckning och stan- dard, den rådande anläggningsstrukturen och träförädlingsindustrins lokalisering i för- hållande till sågverken.

En rad skäl talar för att befintliga an- läggningars utbyggnad om möjligt bör väl- jas före nyanläggning. VSU har lokalt sökt bedöma förutsättningarna för en sådan ex- pansion och funnit att denna så långt det gäller den kemiska och halvkemiska massan — om det är utvidgning av väsentlig omfatt- ning — bör förläggas till anläggningarna vid kusten och vid Vänern.

Flertalet av de stora enheterna har förut- sättningar för en ytterligare expansion ut— över de planer som företagen redovisat. Det-

ta kan emellertid kräva speciella vattenreg- lerings- eller avloppsreningsåtgärder. En gradering sinsemellan av de befintliga större anläggningarnas lämplighet är emellertid svår att i detalj genomföra utan en långt- gående företagsekonomisk analys och en bedömning av de olika företagens mark- nadserfarenheter.

Även om skogsbruket under 1970-talet kan vinna avsättning för relativt betydande avverkningsökningar från virkestillgångarna i södra Sverige inom ramen för befintliga och beslutade anläggningars expansionsmöj- ligheter, är det nödvändigt att diskutera förutsättningarna för nyanläggningar. Ut- vecklas avsättningsmöjligheterna snabbare t.ex. än vad FAO/ECE-beräkningarna vi- sar. är det möjligt att öka virkesproduktio- nen väsentligt utöver c-alternativet. Reali- serandet av utbyggnadsplanerna kan dess- utom komma i otakt. Skilda ägareintressen kan som regel också ha olika ambitioner be- träffande virkestillgångens utnyttjande i söd- ra Sverige.

VSU har på basis av den vattentekniska expertgruppens arbete kunnat peka ut åtta områden — inkl. Värö - som ur vattentek- nisk synpunkt är möjliga för nylokalisering av massaindustrier. Inget av områdena er- bjuder emellertid med nu tillämpad produk- tionsteknik någon idealisk lösning. Det finns olika grader av olägenheter för olika pro- cess- och lokaliseringsalternativ, antingen det gäller tillgången på fabrikationsvatten eller recipientförhållandena. Komplicerade avvägningar blir dessutom nödvändiga när man i dessa möjliga lokaliseringsområden vill finna lämplig industrimark.

Massaindustrin ställer som framhållits sto- ra krav på vattentillgångarna men är också extremt utrymmeskrävande. Med utrymmen för en långsiktig expansion bedöms en mo- dern massaindustri erfordra en areal av stor- leksordningen 200 ha och dessutom en av— skärmande zon med hänsyn till luftförore- ningar och bullerstörningar i anläggningens närområde. Kravet på frizonens omfattning varierar med hänsyn till de växlande lokala topografiska förutsättningarna.

Inom flera av de i den vattentekniska

utredningen utpekade lokaliseringsområdena bedrivs redan massatillverkning, och där ligger också några av de s.k. basortsindu- strierna. De psykologiska hindren för en ny- etablering skulle alltså inte där ha samma tyngd som i rent jungfruliga områden.

Var en utrymmeskrävande skogsindustri kan och i första hand bör förläggas skall bedömas ur det bredare perspektiv som en avvägning mellan tillgången på mark och de sektorsvisa anspråken representerar, t. ex. behovet av industrimark inom olika branscher samt fritidsbebyggelsens, den per- manenta bebyggelsens, det rörliga frilufts- livets och naturvårdens markbehov. Över- väganden pågår hOS olika myndigheter när det gäller markanvändningen, bl. a. för väst— kustområdet i dess helhet. Efter den beslu— tade lokaliseringen till Värö finns det nu bättre förutsättningar än tidigare att avvakta resultaten av dessa arbeten. (Kapitel 9.)

Den snabba produktionsökningen inom massa- och pappersindustrin i södra Sverige under första hälften av 1960-talet har med- fört en något ökad sysselsättning. Samtidigt har inom skogsbruket skett en kraftig re- ducering av antalet förvärvsarbetande.

Ser man framåt kommer sysselsättningen i skogsbruket att minska. Även om avverk- ningarna skulle öka kraftigt begränsas ar- betskraftsbehovet genom den fortgående mekaniseringen och rationaliseringen av skogsarbetet.

Också när det gäller massatillverkningen kan sysselsättningen trots starkt stigande produktion bedömas avta genom att de stör- re enheterna efter hand svarar för en allt större del av den sammanlagda volymen. Jämsides med produktivitetsökningen pågår en omfattande produktutveckling. De nya produkterna, bl.a. kombinationer av trä och plast eller av papper och plast, är som regel arbetskraftskrävande och den utvid- gade förädlingen kan mycket väl komma att kompensera. reduceringen av arbets- kraftsbehovet inom själva massaindustrin. Detsamma gäller i princip sågverken, även om de produktionstekniska stordriftsförde- larna där inte förefaller lika påtagliga.

Slutsatsen om en i stort sett balanserad

sysselsättningsutveckling avser södra Sverige i dess helhet. Långtgående punktvisa redu- ceringar är ofrånkomliga genom nedlägg- ningar och genom fortgående rationalise- ringar av driftsprocesserna. De arbetsmark— nadspolitiska problemens art och omfatt- ning kommer emellertid att variera bl.a. med hänsyn till olikheterna i det lokala eller regionala näringslivets sammansättning och utvecklingstendenser. Möjligheterna för skogsindustrin att å andra sidan tillgodose ett ökat arbetskraftsbehov vid expanderan- de anläggningar blir i hög grad beroende av förutsättningarna att på aktuella skogsin- dustriorter eller i närliggande regionala centralorter erbjuda en väl differentierad enskild och offentlig service samt möjlig— heter till förvärvsarbete både för kvinnor och män. (Kapitel 7.)

Slutsats

En beräknad ökad efterfrågan på massa, papper och trävaror i Europa fram till år 1980 kommer att ge väsentligt ökade av- sättningsmöjligheter för en rationell skogs- industri i södra Sverige. Denna har ett gynn— samt läge i förhållande till de stora, snabbt växande och lätt tillgängliga virkestillgång- ama samt till den expanderande europeiska marknaden. Det finns således allmänna för- utsättningar för en bättre balans mellan vir- kestillgång och virkesförbrukning än för närvarande inom utredningsområdet. Sågverks- och massaindustriema i södra Sverige har redovisat ambitiösa planer för den framtida produktionen. Produktionstek- niken utvecklas ständigt och gör det möjligt att inom massa- och pappersindustrin väsent- ligt reducera vatten- och luftimmissionerna. Effektiva åtgärder är emellertid kostnads- krävande. En mera långtgående utveckling förutsätter en koncentrerad expansion till de ur transport- och miljövårdsynpunkter mest lämpliga lägena. Förutsättningarna för en sådan koncentrerad utbyggnad är goda. En— ligt utredningens bedömning finns det där- för underlag för optimism när det gäller skogsindustrin i södra Sverige.

Bilaga A i södra Sverige

Av Gustaf von Segebaden

A.1 Allmänt

I olika sammanhang har virkestillgångarnas avsättningslägen i norra Sverige behandlats. Senast skedde detta i betänkandet »Virkes- balanser 1967» (SOU 1968: 9), vari en un- dersökning över virkestillgångens ekonomis- ka tillgänglighet redovisades för industri- områdena I och II, som omfattar Norrland utom gästrikedelen av Gävleborgs län. Un- dersökningen var baserad på riksskogstaxe— ringens material och knöt direkt an till den därpå grundade avverkningsberäkningen.

Inom västsvenska skogsindustriutredning- en har det ansetts vara av allmänt intresse att kunna jämföra kostnadsnivåerna i norra och södra Sverige med varandra, varför en motsvarande undersökning över avsättnings- läget som i Norrland har utförts även i södra Sverige. Undersökningen har dock här kompletterats med transportkostnadsop— timeringar för virke till massa- och skivin- dustrin. Dessa har främst syftat till att be- lysa hur transportkostnaderna påverkas av den omstrukturering av massa- och skivin- dustrin i södra Sverige som utredningen har skisserat för perioden 1970—1980.

Av praktiska skäl har avsättningslägesun- dersökningen inte kunnat utföras för hela södra Sverige. I stället har Älvsborgs län valts som modellområde, varvid skilts på dalslands- och västgötadelarna. Transport- kostnadsoptimeringen har omfattat södra Sverige fr.o.m. Värmlands, Örebro och

Skogsbrukets avverknings- och transportkostnader

Södermanlands län.

Principen i undersökningsmetodiken i frå- ga om avsättningsläget har tidigare redo— visats i bland annat utredningen >>Lövsko- gens avsättningsläge i Storumanområdet» (Janz, Nilsson, von Segebaden. Skogshög- skolan, inst. för skogstaxering. Rapporter, nr 7. 1963).

Transportkostnadsoptimeringen har ut- förts på datamaskin med hjälp av IBMs standardprogram TRSPSN — Transportmo- dell. Programmet är avsett för problem där en viss produkt, som är fördelad på ett antal källor, skall transporteras till ett antal desti— nationer så att den totala transportkostna- den minimeras.

A.2 Komplettering av riksskogstaxeringens material

Riksskogstaxeringens ordinarie taxeringsma— terial har kompletterats med data om taxe- ringstrakternas och provytornas1 belägen— het i olika avseenden. Huvudsyftet har där- vid varit dels att möjliggöra en fördelning av avverkningsberäkningens bruttokvantite- ter och av det faktiska uttaget enligt stubb- inventeringen efter avverkningskostnaden per volymenhet virke, dels att för transport-

1 Taxeringen utförs genom inventering av provytor längs sidorna på systematiskt utlagda kvadrater, s. k. taxeringstrakter. I Mellan- och Sydsverige är traktsidans längd 1400 resp. 1200 meter, och antalet provytor på varje traktsida är fyra resp. sju.

kostnadsoptimeringen kunna beräkna trans- portkostnaden per volymenhet virke från varje källa till de olika destinationerna, skogsindustrierna. I detta fall utgörs källor- na av en viss kvot av taxeringstrakterna.

Kompletteringen har gjorts på rummet med hjälp av kartor på vilka det aktuella vägnätet lagts in.

Beskrivningen har omfattat köravståndet i terräng till befintlig permanent bilväg samt avståndet till »bygd» enligt det tidigare kollektivavtalet för skogsarbete. Dessutom har koordinaterna tagits ut för de taxerings- trakter — totalt ca 900 (896) — som utgör källor i transportkostnadsoptimeringen lik- som för destinationerna. Ur koordinaterna har fågelvägsavstånd beräknats maskinellt. För ca 80 (83) av dessa trakter har därut- över köravståndet på bilväg mätts till 12 olika destinationer. Kvoten mellan körväg och fågelväg har i form av ett »slingertill- lägg» använts för att omföra de närmast bc- lägna taxeringstrakternas fågelvägsavstånd till viss destination till ett köravstånd.

A.3 Grunder för kostnadsberäkningarna

Kostnadsberäkningen beträffande huggning och körning för Älvsborgs län har baserats på motsvarande förutsättningar som i norra Sverige, nämligen på s.k. konventionell driv- ningsteknik sådan den tillämpas inom stor- skogsbruket. Detta innebär att träden fälls, kvistas och kapas med motorsåg och att det kapade virket körs fram till bilväg med enmansbetjänade traktorekipage försedda med griplastare. Hänsyn har inte tagits till de allt mer förekommande stam- och träd- metoderna eller till andra typer av driv- ningssystem med hög mekaniseringsgrad. Kostnaderna har, liksom vid undersök- ningen i Norrland och för att jämförelser mellan de två undersökningarna skall kun- na göras, anpassats till 1964 års prisnivå. I drivningskostnaderna ingår endast di- rekta kostnader, inkl. indirekta lönekostna- der (semesterersättning, ATP- och försäk- ringsavgifter), för huggning, körning och biltransport. Övriga indirekta drivningskost— nader har däremot inte tagits med, och inte

heller skogsvårdskostnader eller allmänna omkostnader.

Beträffande detaljer i kostnadsberäkning— en hänvisas till SOU 1968: 9, bilaga B, och till länsutredningen »Skogen och dess ut- veckling i Norrbottens län», kapitel 3 (Luleå 1966).

Vid transportkostnadsoptimeringen har kostnaden för lastbilstransport beräknats med ledning av under år 1968 tillämpade prislistor inom Mellan- och Sydsverige. Kostnadsserien, som avser rå obarkad 3-m massaved, är följande:

Transportavstånd, km —6 10 30 60 100 Kostnad, kr/m3 f ub 4,2 4,7 6,8 9,6 12,2 23,5

300

För avstånd över 100 km ökar kostna- den rätlinigt med 5,7 öre per m3f ub och km.

A.4 Skogens belägenhet i förhållande rill bilväg

Skogens avsättningsläge påverkas starkt av det permanenta vägnätets utbyggnadsgrad. Jämfört med ett glesare vägnät ger det tä- tare vägnätet kortare köravstånd i terräng- en fram till bilväg när det gäller virket och kortare gångavstånd i terräng för ar- betskraften vid dess dagliga förflyttning mel- lan bostad och arbetsplats. Den skillnad i direkt drivningskostnad som erhålls genom de kortare terrängavstånden är dock som regel av underordnad betydelse i förhållan- de till de fördelar av annat slag som det tätare vägnätet medför, nämligen främst ökade möjligheter att bedriva avverknings— arbetet under barmarkssäsongen, att använ- da mekaniserade metoder i detta och i skogs- vårdsarbetet samt att kontinuerligt leverera virket till industrin.

Uppgifter om skogsvägnätets utbyggnad vid 1960-talets början i olika delar av lan- det har publicerats i »Skogsbrukets vägar enligt riksskogstaxeringens väginventering 1957—1963» (von Segebaden, G. Skogshög- skolan, inst. för skogstaxering. Rapporter, nr 8. 1965). I rapporten anges bland annat

Figur A.] . Beräknat medelavstånd i kilometer till permanent bilväg.

ett beräknat medelavstånd fram till sådana bilvägar som direkt påverkar transportav— ståndet från stubbe till väg (figur A.1). Det poängteras i rapporten att medelav- stånden av olika skäl måste betraktas som ungefärliga.

Som framgår av figur A.1 är belägenhe- ten till permanent bilväg avsevärt bättre i södra Sverige än i norra. Förhållandet tor- de inte ändras nämnvärt om hänsyn togs till den utbyggnad av skogsbilvägnätet som skett under 1960-talet, i medeltal 3600— 3 700 km per år i hela landet under perio- den 1960—1966. Erfarenheterna från av-

sättningslägesundersökningen i Norrland ger i stället skäl att anta att skillnaden fak- tiskt är större mellan de norra och södra delarna av landet än vad figur A.1 visar. Å andra sidan kompletteras det permanenta vägnätet i norra Sverige med vintertid far- bara bilbasvägar, vilket verkar i utjämnan- de riktning.

Därtill kommer, vilket visserligen inte har med vägnätets utbyggnadsgrad att göra men väl med dess användbarhet, att de perma- nenta vägarna i norra Sverige genomsnittligt sett håller en högre standard än vägarna i södra Sverige.

A.5 Avverkningskostnader

I fråga om avverkningskostnaderna i södra Sverige — här representerat av Älvsborgs län — är det i detta sammanhang i första hand inte deras absoluta nivå som är av in- tresse, utan deras nivå i förhållande till kost- naderna i norra Sverige. Den följande re- dogörelsen knyter därför direkt an till re- dovisningen för norrlandsundersökningen (SOU 1968: 9, bilaga B).

I norra Sverige behandlades tre skilda le- veransalternativ för barrvirket, nämligen

— fritt permanent bilväg — fritt kusten när allt virke förutsattes bli transporterat dit med lastbil

— fritt kusten med biltransport och flott- ning i kombination.

För lövvirket kunde vid leverans fritt kusten endast biltransport komma i fråga, även om det samtidigt »avverkade» barrvir- ket förutsattes bli flottat.

För Älvsborgs län har primärt alternati— vet >>leverans fritt permanent bilväg» un- dersökts. Därefter har ett leveransalterna- tiv »fritt industri» beräknats genom tillägg av kostnaden för 70 km biltransport. Alter— nativet »fritt industri» i södra Sverige kan närmast jämföras med »fritt kusten» i nor— ra.

De medelkostnader som erhållits för av- verkningsberäkningens bruttokvantiteter har sammanställts i tabell A.l. Som framgår av tabellen är medelkostnaden inom dalslands- delen av Älvsborgs län genomgående i nivå

alternativ, befintligt vägnät. Måttenhet: kr/m3f ub.

Fritt perm. bilväg

Område Barr Löv

Norrbotten Lappmark oslL 28 40 » ns1 24 34 Kustland 23 28

Västerbotten Lappmark os 29 31 » ns 23 28 Kustland 20 24

Västernorrland germanland 19 23 Medelpad 19 23

Jämtland Jämtland os 27 31 » ns 23 27 Härjedalen os 23 31 >> ns 23 27

Gävleborg Hälsingland 17 21

Älvsborg Dalsland 19 22 Västergötland 1 5 20

Fritt kusten/industri

Biltransp. o. fiottn. Barr Löv

Enbart biltransp. Barr Löv

47 58 58 40 50 50 34 39 39

53 56 46 40 46 46 29 33 33

30 34 34 29 34 34

50 55 55 42 46 46 45 53 53 42 46 46

28 32 32

29 33 26 30

1 ms» = ovan skogsodlingsgränsen, »ns» = nedan skogsodlingsgränsen

med eller något lägre än inom de kostnads- mässigt sett bättre delarna av Norrland, me- dan kostnaden inom västgötadelen är ännu något lägre.

I redogörelsen för Norrland angavs även medelkostnaden för tre belägenhetszoner. Efter komplettering med uppgifter för söd- ra Sverige får sammanställningen följande utseende (se 5. 109 överst; måttenhet: kr/maf ub). Värdena i tablån bekräftar vad som nyss anfördes om kostnadsnivåerna i an- slutning till de mera detaljerade uppgifterna i tabell A.1.

För Älvsborgs län har biltransportavstån- den till industri inte uppmätts i samband med att taxeringsmaterialet kompletterades med hänsyn till belägenhet, utan avstån- det 70 km har valts som ett bedömt medel- värde. I Norrlands »kustlandszon» erhölls motsvarande konstaterade medelavstånd för

skogsmarken till lägst 52 km i Västerbottens kustland och högst 96 km i Norrbottens kustland. — I Älvsborgs län kan dock en betydande del av bruttoavverkningen be- räknas bli levererad som sågtimmer till 10- kal sågverksindustri. Av denna anledning kan det valda medelavståndet 70 km even— tuellt vara för långt. En ändring från 70 till 50 km sänker kostnaden »fritt industri» med ca 1,5 kr/ m3f ub.

Att avståndet till industri genomgående har satts till ett och samma värde har en viss dämpande effekt på spridningen kring medelkostnaden i fallet »leverans fritt in- dustri» — särskilt i den mån virke med hög kostnad »fritt bilväg» också är beläget på stort avstånd till industri och vice versa. Det är emellertid knappast troligt att så är fallet i någon högre grad inom Älvsborgs län.

Fritt perm. bilväg

Belägenhetszon Barr Löv

Norrland Inlandet os1 27 33 » ns2 23 27 Kustlandeta 19 24

Södra Sverige 16 21

Fritt kusten/industri

Enbart biltransp. Biltransp. o. flottn. Barr Löv ' Barr Löv

49 56 42 56 41 47 35 47 30 35 29 35

27 31 — —

1 Områdena ovan skogsodlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt i Jämt- lands län. 2 Områdena nedan skogsodlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens lappmarker samt i Jämt- lands län. ** Norrbottens och Västerbottens kustland samt Västernorrlands län och Hälsingland.

För Norrlands del belystes bruttoavverk- ningens ekonomiska tillgänglighet utifrån en högsta kostnad av 42 kr/ m3f ub vid leve- rans av barrvirke fritt kusten. Om samma kostnadsgräns används inom Älvsborgs län — ett förfarande som med hänsyn till bland annat olikheter i virkesvärde är diskutabelt — erhålls den »tveksamma» andelen av brut- tokvantiteten till 1 % för barrvirket och 3 % för lövvirket. Dessa tal ligger närmast i nivå med motsvarande tal för Hälsingland (1 resp. 5 %).

Avverkningskostnaderna har, liksom i den tidigare undersökningen, beräknats även för det faktiska uttaget enligt stubbinventering- en. Materialet härrör från tio års invente- ringar och omfattar säsongerna 1952/53— 1961/ 62. Medelkostnaden för det faktiska uttaget vid »leverans fritt industri» är nära nog densamma som för bruttoavverkningen:

Område Barr Löv

Bruttoavv. 29 33 Fakt. uttag 28 32

Dalsland

Västergötland Bruttoavv. 26 30 Fakt. uttag 27 31

Även för det faktiska uttaget ligger här medelkostnaden i nivå med vad som erhål- lits för de bäst belägna delarna av Norrlands kustzon.

Vid undersökningen för Norrland fram- kom skillnader mellan bruttokvantitetens och uttagets fördelning på kostnadsklasser;

det faktiska uttaget var där koncentrerat till de lägre klasserna. Något motsvarande förhållande har inte, som framgår av tablån överst på s. 110, kunnat konstateras för Älvsborgs län.

Jämförelserna mellan de norra och södra delarna av landet har här gjorts utifrån en »konventionell» drivningsmetod — låt vara högt utvecklad. Förutsättningarna för att mekanisera avverkningsarbetet är olika i norra och i södra Sverige. Vid en mekani- sering talar sådana förhållanden som färre trädslag och sortiment samt större och bätt- re arronderade behandlingsenheter och »lugnare» topografi till norra Sveriges för- del, medan främst grövre träddimensioner och högre virkestäthet verkar till södra Sve- riges fördel. Trädgrovleken och virkestäthe- ten kommer i de mekaniserade systemen att ha en mera avgörande inverkan på avverk- ningskostnadens nivå än vad som är fallet vid den konventionella metoden. Av denna anledning är det sannolikt att de här redo- visade skillnaderna i kostnadsnivå mellan norra och södra Sverige framöver kommer att accentueras.

A.6 Transportkostnadsoptimeringar

Avsikten med optimeringsberäkningarna har varit att belysa hur industrienheternas läge och storlek inom massa- och skivindustrin påverkar virkets transportkostnader.

Som tidigare nämnts har optimeringen ut- förts på datamaskin med hjälp av ett stan-

Kostnadsklass (kr/m'f ub)

Område —18 —21 —24 —27 —30 —33 —36 —39 —42 —45 —48 —51 —54 54+ Alla

Barrvirke, faktiskt uttag i procent av bruttoberäkning Norrland

S. Sverige _ 29 44 81

56 70 90 83 93 89 84 71 63 53 69 51

63 41 38 53 80 0 0

37 31 14 11 78 0 62

dardprogram. Programmet är avsett för pro- blem där en viss produkt, som är fördelad på ett antal källor, skall transporteras till ett antal destinationer så att den totala transportkostnaden minimeras.

Optimeringens ingångsvärden har beräk- nats på följande sätt.

Produkten, massaved av barr- resp. löv- träd, har länsvis erhållits genom att från avverkningsberäkningens bruttokvantitet (av skog 10 cm och grövre i brösthöjd) enligt alternativ 6 dra den för år 1970 beräkna- de förbrukningen av andra sortiment än massaved. Den sålunda framräknade till- gången av massaved inom undersöknings- området uppgår till totalt 13,6 milj. m3f ub, varav 9,5 milj. barrved och 4,1 milj. löv- ved. I de angivna siffrorna ingår inte till— gången av massaved på Öland och Gotland, tillsammans 0,2 milj. m3f ub, som lämnats utanför beräkningarna. — År 1980 har mas- savedstillgången antagits vara lika stor som år 1970. Detta förutsätter, med hänsyn till att förbrukningen av andra sortiment än massaved har beräknats öka med netto 3,0 milj. m3f ub mellan åren 1970 och 1980, att under samma tidsperiod bruttotillgången ökar med motsvarande kvantitet utöver c- alternativet, dvs. med ca 10 %.

Inom länen har sedan massavedstillgång- en fördelats på »småområden», totalt 263 stycken, i proportion till dessas skogsmarks- areal och produktionsförmåga och därefter inom dessa på ett antal lägesbestämda »käl- lor», totalt 896 stycken, med lika stor kvan- titet i varje källa.

Uppgifter om småområdena har hämtats ur den s.k. småområdesutredningen (Nils- son, N-E: Skogsbrukskarta... St. skogs- forskningsinst., avd. för skogstaxering. Rap- porter, nr 1. 1961). Till källor har valts

mittpunkten på vissa av riksskogstaxeringens årstrakter, belägna på ett inbördes avstånd av ca 12 km.

Från källorna skall massaveden transpor- teras till destinationerna så att virkesbehovet eller, vid virkesunderskott, en del av be- hovet i varje destination blir tillfredsställt till lägsta totalkostnad.

Vad beträffar destinationernas läge och virkesbehov har två fall behandlats, nämli- gen dels enligt företagens för år 1970 läm- nade uppgifter om massa- och skivindustri- enheternas teoretiska kapacitet och däremot svarande virkesbehov, dels enligt utredning- ens bedömning av motsvarande uppgifter för år 1980. Ett sammandrag av beräk- ningsunderlaget lämnas i tablån överst på s. 111.

Av beräkningstekniska orsaker - begräns- ning av problemstorleken i programmet till i detta fall högst 19 destinationer — har som regel två eller flera näraliggande enhe— ter tillsammans måst betraktas som en desti- nation. Denna generalisering torde påverka slutresultatet endast obetydligt.

Under avsnitt A.2 och AS har tidigare angetts hur källornas avstånd till de olika destinationerna har framtagits och vilken kostnadsserie som har använts för lastbils- transporten.

Resultat

Som resultat av beräkningarna har för var- je destination erhållits uppgift om motta- gen kvantitet och transportkostnad från oli— ka källor enligt den sökta optimala lös- ningen. På basis av dessa uppgifter har bland annat de optimala virkesfångstområ- dena kartmässigt kunnat beskrivas. Därvid har dock av sekretesskäl de olika industri-

Kapacitet År enheter1

Milj. ton

Virkesbehov”, Barr

milj. maf ub Löv Summa

1970 49 3,1 1980 28 4,2

7,5 1,5 9,0 8,9 3,1 12,0

1 En »enhet» kan omfatta Hera produktionslinjer

företag. 2 Förutom sågtiis om 2,7 resp. 3,5 milj. mai" ub.

enheterna eller destinationerna inte kunnat redovisas var för sig, utan har måst sam- manföras till större grupper. Med hänsyn till enheternas geografiska läge har följan- de fem grupper bildats: Nordvästra industrin (NV), omfattande en- heterna i Värmlands och Skaraborgs län samt i Dalsland Nordöstra industrin (NO), omfattande en- heterna i Örebro, Södermanlands och Östergötlands län Götaälvsindustrin (GÅ), omfattande enhe- terna kring Göta älv Sydvästra industrin (SV), omfattande en- heterna i Hallands län och i västra delar— na av Jönköpings och Kronobergs län Sydöstra industrin (SO), omfattande enhe- terna i östra delarna av Jönköpings och Kronobergs län samt i Kalmar, Blekinge och Kristianstads län. Antalet enheter. produktionskapaciteten och rundvirkesbehovet för de olika grupper-

eller flera närbelägna fabriker, tillhörande samma

na framgår av tabell A.2.

De optimala virkesfångstområdenas om- fattning framgår för barrmassaved av fi- gur A.2 och för lövmassaved av figur A.3.

I fråga om barrmassaveden domineras bilden år 1970 av ett överskottsområde i de centrala och sydvästra delarna, främst sydvästra delen av Östergötlands län. större delen av Jönköpings län, södra delen av Älvsborgs län samt norra delen av Hallands län. Dessutom finns några mindre över- skottsområden, bland annat i östra delen av Södermanlands län samt längs kusten i Mal- möhus län. I det senare området är dock överskottet volymmässigt sett obetydligt. — År 1980 kvarstår ett barrmassavedsöver- skott i den centrala delen av Jönköpings län och längs Skånes sydvästkust.

För lövmassaveden är situationsbilden an- norlunda än för barrmassaveden. Frånsett de norra industriernas och den sydöstra in- dustrins fångstområden, främst omfattande

Tabell A.2. Antal enheter, teoretisk kapacitet och däremot svarande rundvirkesbehov åren 1970 och 1980 för de fem industrigrupperna.

Antal enheter

Industri- grupp År

Kapacitet Milj. ton

Virkesbehova milj. m3f ub Barr Löv Summa

NV 1970

1980

1970 1980

b—lv—A .

NO

1970 1980

»;

1970 1980

»

»——o 09 _oo D—ixl leJl mxl QN

1970 49 1980 28

Summa

:DD.) Nh—

1,5 3,1

1 Förutom sågverksfiis om totalt 2,7 milj. rna f ub år 1970 och 3,5 milj. år 1980.

gåva—883329»? HSS—=== =E ovant—Si dä— noo cha ua.—m voåwmmEbB 5— :ocmcESmmnå a_n—EEC N....» än.—r.—

IQSNNNNNNSå » ,

W. » .Ä » Juul of iwwgiiiwvéilä ..

!!!!lflé? bi.—.%VläväNå =!!! !iääääilbdrllf

Wii!!!!!!häkkmiä år Eliiiäiähigaawääihhä i!!!!vfllmhiflåyviflffä . vflfffffzägvifsdfiifi! .

z . . ......" !.hx.......h ä......

oz beWx / / 2545 2/443 SK:/.. %? / / rä

dova—582323? ua.—oxå..: :m— own.—vän:.— .owa— zoo cha =on tvåans—gn— cå dogen—Småm— Emäzno &..—x 53..—

iaf.—?!!.mdvdiilllåvifvå

Ehhhhälihhihäalähiubäh

ääähhääkääiiihkhh !. . &? &dätddfffflaof .a! . våp !#iadfafflfdviiffcväw. åååh—äääähähhhåhiiiiuåé vr » . & p$69$699$i£lc >! fliwåäg _mw av!!!?! 4.5. Fffifvuäåå. åååh—Eggen» !!!—ilitähsä

_ _

(åååh—sas_. __h—äha .Q ååå—äää— ._äkn..x &. dfdggpgffl 20.96

fffponffvffflffggd Gåhähäaaxsågäx .

Måttenhet: kr/m3f ub. Tabell A.3. Medeltransportkostnad för massaved inom olika industrigrupper.

Industri grupp År Barr Löv Barr + löv NV 1970 12,2 8,9 11,8 1980 13,3 11,0 12,8 NO 1970 9,1 7,6 9,0 1980 9,9 8,4 9,7 GÄ 1970 8,8 —- 8,8 l980 7,21 — 7,21 SV 1970 6,4 5,6 6,3 1980 8,2 9,1 8,4 50 1970 9,8 8,5 9,3 1980 11,7 11,6 11,6 Totalt 1970 10,4 8,4 10,1 1980 11,4 10,8 11,2

1 Lägre massavedsbehov år 1980 än är 1970, bl. a. till följd av ökad användning av sågtiis.

södra delen av Värmlands län, Skaraborgs län samt norra delen av Östergötlands län respektive sydöstra delen av Kronobergs län, östra delen av Kristianstads län samt Blekinge län, bildar större delen av södra Sverige ett sammanhängande överskottsom- råde år 1970. Behovet av lövmassaved är emellertid starkt stigande; utredningen räk- nar med att det fördubblas mellan åren 1970 och 1980. Överskottsområdet reduce- ras därför till att år 1980 omfatta, förutom den nordligaste delen av Värmlands län, två större områden i östra delen av un- dersökningsområdet och ett i västra delen. De mera betydande överskotten är kon- centrerade till norra och östra delarna av Södermanlands län, till södra delen av Ös- tergötlands län och nordöstra Småland samt till Göteborgs och Bohus län jämte centrala delen av Älvsborgs län.

En jämförelse mellan barrmassaved och lövmassaved visar att det inom överskotts- området för barrmassaved år 1970 även är överskott på lövmassaved. I stort råder detta förhållande även är 1980, men om- rådena är då delvis åtskilda från varandra.

Den minimerade totala transportkostna- den uppgår år 1970 till 91 milj. kr och 1980 till 135 milj. kr. Därav faller 78 resp. 101 milj. kr på barrmassaveden.

Medeltransportkostnaden för massave— den stiger från 10,1 kr/ maf ub år 1970 till 11,2 kr år 1980. Motsvarande medel- kostnader för de olika industrigrupperna framgår av tabell A.3 och figur A.4, som även redovisar barr- och lövmassaved sepa- rat.

Av figur A.4, vari medelkostnaden ställts mot virkesbehovet, framgår det välkända faktum att ett ökat virkesbehov, som måste fyllas från längre bort belägna tillgångar, också medför en högre transportkostnad. Särskilt väl syns detta i diagrammet för barr- och lövmassaved sammantagna. Götaälvs- industrin kan där synas ligga på för hög kostnadsnivå i förhållande till de övriga in- dustrigrupperna, men detta förklaras av att den industrins virkesbehov är begränsat till barrved.

Storleken på transportkostnadens ökning vid ökat virkesbehov är beroende inte bara av virkestillgången per arealenhet, utan även av fångstområdets form med hänsyn till det geografiska läget och angränsande industri- ers fångstområden. Som exempel på detta kan nämnas att för tre destinationer, som vardera har ett behov av barrmassaved år 1980 på ca 1,5 milj. m3f ub, medeltransport- kostnaden varierar mellan 10 och 15 kr/ m3f ub.

NV _,- ,.

_ SV"

NO " or"" x" [?JOO' ,6.A/C;Ä " sv

, asv

Barrmassaved Lövmassaved

_)—

—---->

Barr + löv

_. ;;

Medeltransportkostnad kr/m"f ub

2.5 3,0

Virkesbehov. milj m-lf ub

Figur A.4. Medeltransportkostnad för massaved inom olika industrigrupper.

Tabe/I A.4. Medeltransportkostnad för »be- hovsökningen» av massaved mellan åren 1970 och 1980.

Måttenhet: kr/m3f ub.

Industrigrupp Barr Löv Barr+ löv

24,1 12, 11,9 10, 10,11 10,3 9, 18,5 15,0 16,3

Totalt 16,4 13,0 14,6

1 Lägre massavedsbehov år 1980 än år1970, bl.a. till följd av ökad användning av såghis.

16,8 11,8 10,11 10,0

Mera belysande för de olika industri— gruppernas kostnadslägen än medelkostna- den för totalkvantiteterna är medelkostna— den för enbart behovsändringen mellan år

1970 och år 1980. Sådana uppgifter har sammanställts i tabell A.4.

Som framgår av tabellen är det avsevärda skillnader mellan industrigrupperna i vad transporten kostar för tillskottskvantiteten. För barrmassaveden är medelkostnaden an— märkningsvärt hög inom de nordvästra och sydöstra grupperna, nämligen 24,1 resp. 18,5 kr/maf ub. Även för lövmassaveden ligger där kostnadsnivån högt, 12,8 resp. 15,0 kr/ m3f ub.

Diskussion

Virkestillgången har vid optimeringen för år 1970 baserats på avverkningsberäk- ningens alternativ c inom hela undersök— ningsområdet. För år 1980 har tillgången

antagits vara 10 % större. Med hänsyn till önskvärdheten av att omloppstiderna för- kortas i södra Sverige och med hänsyn till möjligheterna att öka skogsproduktionen ut- över den nivå som ligger till grund för av- verkningsberäkningen, kan detta antagande inte anses vara orealistiskt.

Om ett lägre alternativ än c resp. c + 10 % hade valts och behovet av andra sortiment än massaved vore oförändrat, skulle de i figurerna A.2 och A.3 redovisade fångst- områdena öka och överskottsområdena minska. Samtidigt skulle givetvis transport- kostnaden öka. Det motsatta förhållandet skulle gälla om ett högre alternativ än c resp. c+10% valdes. Nya överskottsom- råden skulle då också kunna uppkomma.

Samma effekt som ovan skulle erhållas om, vid oförändrad bruttotillgång, behovet av andra sortiment än massaved generellt skulle vara högre eller lägre än vad som har förutsatts.

Optimalförhållandena kommer likaså att ändras om massavedstillgången inom enskil- da län blir en annan än den förutsatta. Så- dana olikheter kan orsakas av skillnader mellan länen i avverkningsnivå och i avvi- kelse från antagandet om främst sågtimmer- behovets utveckling fram till åren 1970 och 1980, som har beräknats ske efter en viss trend. '

Barrmassaved och lövmassaved har sär- behandlats. Däremot har ingen åtskillnad gjorts mellan massaved av tall och gran, då dessa trädslag i stor utsträckning är ut- bytbara mot Varandra vid massa- Och skiv- tillverkningen.'l de fall en industri är ba- serad på enbart granmassaved, såsom vid tillverkning av slipmassa, måste fångstom- rådet bli större och transportkostnaden hög- re än enligt optimeringen. Eventuellt kan dock samtidigt en kostnadssänkning erhållas genom att tallrnassaveden inom detta fångst- område transportmässigt ligger väl till för en tallvedsförbrukande industri.

Optimeringsberäkningen har baserats på förutsättningen att all transport av massa- ved sker med lastbill. I realiteten flottas och järnvägstransporteras dock för närva- rande vissa kvantiteter inom undersöknings-

området. Flottningen avtar emellertid allt mer i betydelse. Inom Västerbygdens vat- tendomstols område har sålunda den årliga flottgodsmängden av massaved minskat från ca 1,5 milj. m3f ub i mitten av 1950—talet till ungefär hälften i mitten av 1960-talet. Eftersom denna utveckling synes fortsätta har det inte ansetts befogat att här ta med flottning som ett transportalternativ. — Om hänsyn hade tagits till flottning vid beräk- ningen för barrmassaved hade fångstområ- dena sannolikt inte ändrats nämnvärt, möj- ligen kunde den direkta transportkostnaden ha blivit något lägre.

Vad beträffar järnvägstransport är för- hållandet ett annat än i fråga om flott- ningen. Transport av massaved på järn- väg har nämligen ökat i omfattning under de senaste åren, och det finns skäl att anta att den utvecklingen fortsätter. — Järn- vägstransporten är konkurrenskraftig mot lastbilstransport först på längre transport- avstånd. Ett exempel på kostnadsjämförel- se mellan de två transportsätten redovisas grafiskt i figur A.S. Figuren visar trans,— portkostnaden för rå obarkad barrmassa- ved vid olika transportavstånd. För last- bilstransporten är det fråga om den kost- nadsserie som tidigare har angetts i avsnitt A.3, medan kostnaden för järnvägstrans- porten baseras på följande grunder: Framkörning till järnväg med lastbil, 30 km 6,80 kr/maf ub Terminalkosnader vid lastning 1,50 » och lossning) Undervägskostnad, 4,2 öre/maf ub 4,5 öre/tonkm 0. km

På avstånd upp till och med ca 12 mil är som syns av figuren lastbilstransporten billigare än järnvägstransporten, medan för- hållandet är det motsatta på längre avstånd. Emellertid skär kurvorna varann under mycket liten vinkel, varför en till synes obe- tydlig ändring av förutsättningarna kan re—

1 Det var ursprungligen avsikten att även ge- nomföra en beräkning för lastbils- och järnvägs- transport i kombination. Optimeringen skulle då för varje källa baseras på det transportsätt — en- bart lastbil eller lastbil och järnvåg eller enbart järnväg — som gav den lägsta kostnaden till resp. destination. Sedermera ansågs dock beräkningen för enbart lastbilstransport vara tillfyllest.

FJ ()

! A..-u-

_; CD

Järnväg

ll un |||-lll'll' lll

C)

|||-u- lllluulll"" | ull'

Lastbil

Transportkostnad, kr/m3f ub

(”

O

0 50 1 00 150 200 250

Transportavstånd, km

Figur A.5. Kostnader för lastbils- och järnvägstransport av rå obarkad barrmassaved.

sultera i en avsevärd flyttning av skärnings- punkten. Sålunda flyttas skärningspunkten från 12 till 17 mil om järnvägens under- vägskostnad ökas med 10 %. En motsva- rande höjning av biltransportkostnaden flyt- tar skärningspunkten från 12 till 8 mil. Jämförelsen mellan transportsätten är i hög grad beroende av kostnaden för framkör- ning av virket till järnväg. Sålunda har exempelvis järnvägen stor konkurrenskraft i fråga om virke som är så beläget att det kan ”direktköras” fram till järnväg med traktor.

De olika fabrikernas möjligheter att ta emot järnvägstransporterat virke är för när- varande mycket växlande. Exempel på det- ta kan hämtas från de tre nya anläggning- arna i sydöstra Sverige. Mörrum ligger vid normalspårig järnväg och har goda mottag- ningsförhållanden. Mönsterås saknar för närvarande anknytning till järnväg. Utkör- ning från smalspårig järnväg sker på vagn- björn ca 3 km. Även Nymölla saknar järn- vägsanknytning. Järnvägsvirke lastas om och körs med lastbil ca 5 km.

De transportekonomiska förutsättningarna för järnvägstransport synes främst föreligga för de nordvästra och sydöstra industrierna. Som tidigare visats (tabell A.4) har där »behovsökningen» av barrmassaved anmärk- ningsvärt hög medeltransportkostnad vid

lastbilstransport, nämligen 24,1 resp. 18,5 kr/m3f ub. På de transportavstånd som des- sa kostnader svarar emot, nämligen i medel- tal drygt 30 resp. 20 mil, bör järnvägs- transport kunna komma i fråga för vissa virkeskvantiteter (jfr figur A.5). Även om hänsyn tas till detta förefaller kostnadsni- vån för »behovsökningen» att vara hög.

I vissa sammanhang har den tanken fram- förts att virkesöverskottet i södra Sverige skulle fraktas per järnväg till skogsindu- strierna i Norrland, och att man där skulle låta bli att avverka det dyraste inlands- virket. Helt oberoende av om en sådan lös- ning kan anses vara samhällsekonomiskt motiverad eller inte, kan det vara av intres- se att belysa kostnadssituationen med ut- gångspunkt från de data som här har pre- senterats.

Den genomsnittliga avverkningskostna— den för barrvirke från områdena ovan skogsodlingsgränsen i Norrlands inland har fritt kusten beräknats till 42 kr/ maf ub vid biltransport och flottning, och till 49 kr/m3f ub vid enbart biltransport (se av- snitt A.5). För södra Sverige (Älvsborgs län) har kostnaden fritt permanent bilväg angetts till 16 kr/ m3f ub. Till kostnaden fritt bilväg skall läggas framkörningskost- naden till järnväg och terminalkostnaderna vid järnvägstransport, vilka tidigare 1 au-

slutning till figur A.5 har antagits vara 6,80 resp. 1,50 kr/ m3f ub. De olika kost- nadsposterna har sammanställts i nedanstå- ende tablå.

Kr/maf ub Norrland Avverkningskostnad fritt kusten för virke från områdena ovan 42 resp. 49 skogsodlingsgrånsen vid biltran- sport och tlottning resp. enbart bil- transport S. Sverige Avverkningskostnad fritt permanent bilväg 16 Framkörning till järnväg, 30 km 6,8 Terminalkostnader 1 ,5

Summa 24,3 Återstår för järnvägstransport 17,7 24,7 Summa 42 49

Barrvirket från södra Sverige skulle allt- så, som framgår av tablån, kunna belastas med en undervägskostnad för järnvägstrans- porten på ca 18 resp. 25 kr/ m3f ub innan totalkostnaden blev densamma som för vir- ket från Norrlands inland. Detta motsvarar ett transportavstånd av 42 resp. 59 mil vid den fraktsats som har förutsatts gälla för järnvägen, nämligen 4,5 öre/ tonkm.

Utredning rörande lokaliseringsalternativ för

massa- och pappersindustrier i södra Sverige, sett ur vattenförsörjnings- och vattenvårdssynpunkt1

Av Stig Freyschuss, Nils Hartler och Bo Göransson

B.1 Sammanfattning

Beräkningar och bedömningar har gjorts med utgångspunkt från modernaste teknik och dagens ekonomiska och miljövårdspo- litiska förutsättningar.

Resultatet av utredningen ger vid handen att följande områden i södra Sverige är ur vattenförsörjnings- och vattenvårdssynpunkt tänkbara som lokaliseringsalternativ för nya massa- och pappersindustrier av minsta tek- niskt och ekonomiskt försvarbara storlek.

Lokaliseringsalternativ vid floder:

1) I ett närområde till Motalaströms myn- ning i Bråviken 2) I ett närområde till Helgeåns myn- ningar 3) I ett närområde till Nissans mynning 4) I ett närområde till Ätrans mynning 5) I ett närområde till Viskans mynning 6) I Göta älvs västra gren, Nordreälv 7) I Göta älv uppströms dess delning i Gö- teborgsgrenen och Nordreälv 8) I ett närområde till Göta älvs Göte- borgsgrens mynning i havet

Lokaliseringsalternativ vid sjöar: På flera platser vid Vänern

Med massa- och pappersindustrier avses i detta sammanhang anläggningar med en tillverkning enligt något av nedanstående processalternativ: A. Integrerad tidnings- eller journalpappers-

tillverkning i en enhet om minst 250000 ton/år B. Tillverkning av blekt sulfatmassa i en enhet om minst 250 000 ton/år C. Integrerad papperstillverkning från blekt sulfatmassa i en enhet om minst 250000 ton/år D. Integrerad papperstillverkning, inkl. li- ner, från oblekt tallsulfatmassa i en enhet om minst 250 000 ton/ år.

Vattenhehovet för aktuella massa- och pappersindustrier är av den storleksord- ningen att endast de största syd— och väst- svenska flodsystemen är möjliga som vat- tentäkter.

Vattenkvaliteten i aktuella floder och sjö- ar är ingen begränsande faktor vid val mellan lokaliseringsalternativ.

Recipientresursernas otillräcklighet i in- landet medför att det i de flesta fall endast är möjligt att förlägga massa- och pappers- industrier vid eller nära kusten med av- loppsutsläpp ihavet.

Den tekniska utvecklingen bedöms för den närmaste framtiden ej i någon avse- värd omfattning kunna ändra dagens för— utsättningar för lokalisering av nya massa- och pappersindustrier.

B.2 Uppdraget och dess genomförande

På uppdrag av Västsvenska skogsindustri- utredningen bildades en arbetsgrupp med

1 Arbetet slutfördes i februari år 1968.

uppgift att utreda var i södra Sverige det skulle vara möjligt att ur vattenförsörjnings- och vattenvårdssynpunkt förlägga nya mas- sa- och pappersindustrier. Arbetsgruppen har haft följande sam- mansättning: Direktör Stig Freyschuss, vattenvårdsexpert T. f. professor Nils Hartler, expert på massa- och pappersindustri Civilingenjör Bo Göransson, sekreterare Arbetet har bedrivits i enlighet med en i förväg uppgjord plan (se punkt B.13.1) Den tid som stått till förfogande för uppdragets genomförande har varit kort varför information i huvudsak har hämtats från tillgänglig litteratur jämte utrednings- männens egna erfarenheter. Arbetsgruppen har haft 6 sammanträden.

B.3 Allmänna förutsättningar

Beräkningar och bedömningar har gjorts med utgångspunkt från modernaste teknik och dagens ekonomiska förutsättningar. Re- cipientresurserna har bedömts i enlighet med vad som f.n. anses acceptabelt ur be- lastningssynpunkt. Utsläpp i havet har emel- lertid ej granskats ur belastningsbarhets- synpunkt, då detta är omöjligt att göra utan ingående studier av ström- och djup— förhållanden i varje enskilt fall. Lokali- seringsresonemanget har begränsats till att omfatta massaindustrier och med dessa in- tegrerade pappersbruk. Dock ges vissa vat- tentekniska data för wallboardfabriker och fabriker för framställning av mekanisk mas- sa för avsalu (se punkt B.13.2).

B.4 Processolternativ vid nyetablering av massa- och pappersindustrier

De nedan med A, B, C och D betecknade processalternativen har bedömts vara lämp- liga för fristående enheter vid nyetable- ring av massa— och pappersindustrier.

Den med E betecknade processtypen är ett kombinationsalternativ till B, C och D, då det är nödvändigt att kombinera flu- tingtillverkning med sulfattillverkning för att få ekonomi på kemikalieåtervinningen.

A. Integrerad tidnings- eller journalpappers- tillverkning Dvs. tillverkning av papper från en massa bestående av 75—80 % mekanisk massa av gran och 20—25 % halvkemisk bisulfit av gran (65—70 % utbyte) alternativt med in- blandning av halvkemisk neutralsulfit av björk (75 % utbyte).

Minsta enhet: 250 000 ton/ år Realistisk vattenförbrukning: 100 m3/ ton produkt

B. Tillverkning av blekt sulfatmassa av tall (43 % utbyte), gran (44 % utbyte) eller björk (46 % utbyte)

Minsta enhet: 250000 ton/år Realistisk vattenförbrukning: 150 m3/ ton massa

C. Integrerad papperstillverkning från blekt sulfatmassa Dvs. industrityp B med integrerat pappers- bruk

Minsta enhet: 250 000 ton/ år Realistisk vattenförbrukning: 175 m3/ ton produkt

D. Integrerad papperstillverkning, inkl. liner, från oblekt tallsulfatmassa (47—54 % utbyte)

Minsta enhet: 250 000 ton/år Realistisk vattenförbrukning: 100 m3/ ton produkt

E. Integrerad tillverkning av fluting från halvkemisk neutralsulfit av björk (75 % ut- byte)

Minsta enhet: 70 000 ton/ år Realistisk vattenförbrukning: 50 m3/ ton produkt

Kombinationsmöjligheter: B + E Samtidig tillverkning av blekt sulfat- massa och fluting C+ E Samtidig tillverkning av sulfatpap- per och fluting

D + E Samtidig tillverkning av sulfatliner och fluting

Med termen massa- och pappersindustrier förstås i fortsättningen fabriker med en till-

Processalternativ

Genomsnittligt vattenbehov, mals

Högsta momentana vattenbehov, m3/s

A Integrerad tidnings- eller journalpapperstill— verkning

B Tillverkning av blekt sulfatmassa

C Integrerad papperstillverkning från blekt

0,9 1,3

1,4

2,0

sulfatmassa 1,5 2,3 D Integrerad papperstillverkning, inkl. liner, från

oblekt tallsulfatmassa 0,9 1,4 E Integrerad tillverkning av fluting från halvkemisk

neutralsulfit av björk 0,1 B+E 1,4 2,1 C+E 1,6 2,4 D+E 1,0 1,5

B.5 Vattenbehovet för olika massa— och pappersindustrier

Med utgångspunkt från de under punkt B.4 angivna vattenförbrukningssiffrorna och med antagande av 330 effektiva produk- tionsdygn har den genomsnittliga vatten- förbrukningen för de olika processalternati- ven beräknats.

Det momentana vattenbehovet kan dock tidvis vara avsevärt större än det genom- snittliga. Vår bedömning är att det mo- mentana vattenbehovet högst kan överskrida det genomsnittliga med 50 %.

Som kriterium på de syd- och västsvens— ka flodernas tillräcklighet ur vattentillgångs- synpunkt föreskrevs att flodernas lägsta låg- vattenföring (LLQ) måste minst vara lika stor som högsta momentana vattenbehov för det aktuella processalternativet.

B.6 Kvalitetskrav på processvatten för till- verkning av massa och papper

Vid framställning av massa och papper er- fordras, bl. a. av korrosionshänsyn, vatten av låg salthalt, vilket innebär att salt eller bräckt vatten ej är användbart. I övrigt kan vanligen det vatten som förekommer i aktuella floder och sjöar, antingen använ-

das direkt av massa- och pappersindustrier- na eller renas till rimliga kostnader så att verkning enligt något av ovanstående pro- cessalternativ. det uppfyller de krav dessa industrier stäl- ler på sitt processvatten. Undantag utgör vissa speciella massa- och papperskvaliteter såsom derivatmassa, elektriska papper och fotopapper.

Vattenkvaliteten är således ej någon be- gränsande faktor vid val mellan lokalise- ringsalternativ.

Man kan skönja en tendens till att man särskilt i de moderna massa- och pappers- industrierna kan använda vatten av sämre kvalitet än vad som tidigare ansågs möjligt, utan att slutproduktens kvalitet försämras.

B.7 Specifika föroreningsmängder

I tablån på sid. 122 ges uppgifter om rea— listiska medeltal för specifika förorenings- mängder vid tillverkningar enligt de i punkt B.4 angivna processalternativen.

B.8 F loders och sjöars belastningsbarhet

Vid bedömningen av floders och sjöars be- lastningsbarhet har hänsyn tagits till två olika föroreningstyper.

Processalternativ BS,, kg/ton produkt

A Integrerad tidnings- eller journalpappers- tillverkning

B Tillverkning av blekt sulfatmassa av tall eller gran av björk

C Integrerad papperstillverkning från blekt sulfatmassa

D Integrerad papperstillverkning, inkl. liner, från oblekt tallsulfatmassa

20 5

35 54 35 26

40 (Samma som för alt.B)

20 10

E Integrerad tillverkning av lluting' från halvkemisk

neutralsulfit av björk

1. Belastning med lättnedbrytbar organisk substans, Bsg-belastning

Vid nedbrytningen förbrukas i vattnet löst syre. Denna syretäring förorsakar skador på det biologiska livet i recipienten.

2. Belastning med lignin

Lignin, som är svårnedbrytbart och har lågt BS,-,, påverkar bl.a. recipientvattnets färg och permanganattal ogynnsamt, varigenom vattnets användbarhet för t.ex. konsum- tionsvattenändamål försämras.

I floder är BSö-belastningen avgörande. Den snabba vattenomsättningen gör att nå- gon ackumulation av lignin ej sker.

Vattenföringens storlek i relation till stor- leken av BSö-belastningen avgör en flods belastningsbarhet. För att inte överbelasta en flod anses det rimligt att koncentratio- nen B55 i recipientvattnet får uppgå till högst 10 mg/l, efter det att avloppsvatt- net och recipientvattnet fullständigt om- blandats.

Det av de under punkt B.4 föreslagna processalternativen som ställer sig fördel- aktigast ur BS-synpunkt är integrerad tid- nings- eller journalpapperstillverkning. För en modern anläggning med sådan tillverk- ning kan man räkna med ett utsläpp av 20 kg Bsä/ ton produkt. Detta innebär att ett tidningspappersbruk med en tillverkning av 250000 ton/år har ett avloppsutsläpp

12

på ca 0,8 m3/s innehållande ca 200 mg BSs/l. För att recipientvattnet nedströms utsläppet skall få en koncentration av högst 10 mg BS,-,/l måste avloppsvattnet spädas med minst 15,2 m3/s rent flodvatten. Ge- nomföres motsvarande beräkning för det ur Bsä-synpunkt ofördelaktigaste process- alternativet, dvs. samtidig integrerad till- verkning av 250000 ton/år sulfatpapper och 70000 ton/år fluting, finner man att avloppsvattnet måste spädas med minst 38,5 m3/s rent flodvatten.

Med stöd av detta resonemang hävdar vi att varje lokalisering av en anläggning med en tillverkning enligt någotdera av de föreslagna processalternativen, ej är möjlig vid en flod där vattenföringen underskrider 16 mil/s. Detta innebär att det i de allra flesta fall endast är möjligt med nylokalise- ring vid kustlägen i ett närområde till en flodmynning.

I sjöar kan den BS-belastning som skulle bli resultatet av en nyetablering av en mas- sa- eller pappersindustri, endast accepteras i mycket stora sjöar där man genom utnytt- jande av ström— och djupförhållandena kan åstadkomma en tillräcklig utspädning av avloppsvattnet. Omsättningstiden i en sjö är avgörande då det gäller att bedöma dess belastningsbarhet med lignin. Ju längre om- sättningstiden är desto större mängd lignin ackumuleras. Hur hög ligninhalt som kan accepteras i en sjö beror på dess använd- ning för olika ändamål. Om sjön utnyttjas

Lignin, kg/ton produkt

l l i l

som vattentäkt för konsumtionsvatten mås- te kraven ställas högre än om den används för t. ex. bad och fiske. Några riktvärden på acceptabel ligninhalt eller med dessa korrelcrbara parametrar kan dock svårligen anges för något av dessa fall då ligninets långsiktiga förorenande verkan ännu ej är tillräckligt känd.

B.9 Synpunkter på lokalisering intill flod- mynningar

I flera fall är situationen den att trots att vattentillgången i ett vattendrag är tillräck- lig för massa- och pappersindustrins pro- cessändamål ganska långt uppströms myn- ningen, är det uteslutet att belasta vatten- draget med avloppsvatten från sådana in— dustrier. I dessa fall måste avloppsvattnet avledas till havet. Det i dag accepterade förfarandet för att släppa ut skogsindu- striellt avloppsvatten i havet, är att man dels leder ut avloppsvattnet i en tub till ett område där strömnings- och djupför- hållandena är lämpliga och där man för- orsakar minsta möjliga olägenhet för fiske och fritidsaktiviteter, dels att man i detta område ombesörjer största möjliga initial- utspädning av avloppsvattnet genom att över en längre utloppssträcka successivt släppa ut avloppsvattnet.

I vissa fall kan området närmast myn- ningen redan vara ianspråktaget av t.ex. tätortsbebyggelse. En ny massa— eller pap- persindustri måste då antingen förläggas till någon punkt vid floden uppströms myn- ningen, varvid avloppstubens längd ökas, eller också till någon punkt på ett avstånd från floden, varvid man dessutom måste bygga en råvattentub.

Hur långa man kan tillåta dessa tuber bli är en ekonomisk fråga.

En anläggning för tillverkning av 250 000 ton/år blekt sulfatmassa beräknas i dag dra en anläggningskostnad på 250 OOO )( 1 200 : 300 000 000 kr.

De rent miljövårdande åtgärderna vid nyanläggning av en massa- eller pappers- industri har på senaste tiden utgjort ca 5 % av totala anläggningskostnaden, vilket

De vattenvårdande myndigheterna kräver i dag att avloppsvattnet befrias från fiber och andra uppslammade substanser i den mån detta kan åstadkommas i en sedirnen- teringsbassäng.

För en anläggning av denna storleksord- ning får man räkna med följande obliga- toriska kostnader:

sedimenteringsbassänger . 3,0 milj. kr slambehandlingsanläggning . . . . 1,0 » avloppssystem (extra kostnader) ........ 1,0 >> div. luftvårdande åtgärder . . . . 1,0 >> Summa 6,0 milj. kr

För byggande av utloppstub för avlopps- vatten och ev. intagstub för råvatten åter- står således 9 milj. kr.

En avloppstub av den storlek som skulle behövas för den aktuella avloppsvatten- mängden beräknas kosta ca 1,3 milj. kr/km.

En råvattentub kan beräknas kosta ca 0,8 milj. kr/km.

Med den i detta exempel aktuella kost- nadsramen kommer således den samman- lagda längden av råvattentub och avlopps- tub att röra sig mellan 7 och 11 km. Vi vill med detta exempel illustrera vad en nyanlagd kustfabrik normalt kan lägga ned på tuber och därmed hur fast lokali- seringspunkten är bunden till avståndet vat— tentäkten — fabriken — kusten.

B. 10 Möjligheten att medelst regleringar trygga vattentillgången

Den lägsta lågvattenföringen sätter gränsen för hur mycket vatten man kan ta ut ur en flod. Medelst regleringsföretag kan vatten- föringen i viss utsträckning justeras i öns- kad riktning. De flesta regleringar företages för vattenkraftändamål. I dessa fall vill man tillvarataga vattenöverskottet vid flod- perioder för att utnyttja detta under perio- der när vattenföringen är låg. Effekten blir att den naturliga vattenföringen ned- ströms regleringen utjämnas. Genom att det i södra Sverige är vanligt även med

korttidsregleringar kommer emellertid den lägsta lågvattenföringen ofta att sänkas ge- nom regleringen. För att höja lägsta låg- vattenföringen måste regleringen anpassas och kontrolleras just för detta ändamål.

Det är svårt att säga något generellt om möjligheterna att höja lägsta lågvattenfö- ringen i en flod genom regleringsåtgärder, de lokala förhållanden liksom tidigare ge— nomförda regleringsföretag i floden spelar en avgörande roll.

Vi har därför valt, att genom ett par exempel på genomförda eller tilltänkta reg- leringar illustrera vad som kan åstadkom- mas med sådana företag.

Exempel ]: Regleringen av Ivösjön för att säkerställa Nymölla AB:s vattentillgång. Följande karakteristiska vattenföring gäl- ler för Skräbeån vid dess utlopp ur Ivösjön.

Genom en tidigare genomförd reglering förekommer i realiteten ej vattenföring un- der 2,2 m3/s.

Vid byggandet av Nymöllaindustrin an- sökte man om vattendom för ett uttag på 1 m3/s. Fiskeriintressena hävdade att de ej kunde acceptera en vattenföring underskri— dande 1 mS/s. Både fiskerinintressenas och sulfitfabrikens vattenbehov kunde således tillgodoses även under lägsta lågvattenfö— ring utan regleringsåtgärder.

Sulfitfabriken ville emellertid snart för- dubbla sin produktion samtidigt som man ansåg sig behöva större mängd vatten per ton massa för att höja kvaliteten på produkten. Vattenhehovet var nu 3 m3/s vilket innebar att med hänsyn till fiskeriintressena måste den lägsta lågvattenföringen höjas till 4 m3/s. Detta kunde åstadkommas genom ök— kad reglering av Ivösjön. Genom regle— ringen varieras normalt Ivösjöns vatten- stånd mellan + 6,0 och + 5,7 m. Under torr- år väntas dock vattenståndet något understi- ga + 5,0 m. För att genomföra denna regle-

ring måste de befintliga regleringsdammarna byggas om, dessutom måste vissa rensningar företagas i ån.

Exempel 2: Regleringsåtgärder för att trygga vattentillgången vid SIAst Viskanprojekt.

För den tilltänkta sulfatfabriken vid Kungsbackafjorden beräknas vattenbehovet uppgå till 2 mfl/s.

Karakteristisk vattenföring vid Åsbro, 6 km uppströms Viskans mynning uppges en- ligt följande.

Vattenföring understigande 2 m3/s är ytterst sällan förekommande.

För att i alla lägen trygga fabrikens vat— tenbehov samt för att tillgodose fiskeri- intressena har följande åtgärder föreslagits:

a) Byggande av regleringsdamm vid Vis— kans mynning för att förhindra inträngande av salt havsvatten till fabrikens vattenintag. Regleringsdammen skall ombesörja att ni— våskillnaden i vattenståndet uppströms och nedströms dammen normalt är 0,1 m.

b) Reglering av sjön Fävren för att höja lägsta lågvattenföringen. Fävren avvattnas genom Lillån (eller Fävran) vilken är ett biflöde till Viskan och som mynnar i denna vid Horred ca 30 km uppströms mynningen i havet. Genom kontrollerad reglering av sjön Fävren mellan +15,10 m och +l4,10 m skulle en lägsta lågvattenföring av 3,0 m3/s kunna åstadkommas vid fabrikens vat- tenintag. För att åstadkomma regleringen måste en damm byggas vid Fävrens utlopp och dessutom måste rensningar företagas i Lillån.

Av dessa exempel framgår att en reglering för höjande av lägsta lågvattenföring (LLQ) lämpligen utföres genom att utnyttja någon sjö vilken kan ligga på relativt långt av- stånd från platsen för vattentäkt.

Beroende på de i floden rådande förhål— landena torde LLQ i vissa fall kunna höjas till minst det dubbla.

B.ll Lokaliseringsalternativ för nya massa- och pappersindustrier

Lokaliseringsalternativ vid floder:

1) I ett närområde till Motalaströms myn- ning i Bråviken 2) I ett närområde till Helgeåns mynningar 3) I ett närområde till Nissans mynning 4) I ett närområde till Ätrans mynning 5) I ett närområde till Viskans mynning 6) I Göta älvs västra gren, Nordreälv 7) I Göta älv uppströms dess delning i Göteborgsgrenen och Nordreälv. 8) I ett närområde till Göta älvs Göteborgs- grens mynning i havet

Lokaliseringsaltemativ vid sjöar: På flera platser längs Vänern

Framsorteringen av de ovan uppräknade lokaliseringsalternativen har skett på föl- jande sätt.

Först fastställdes lämpliga processalterna- tiv för nyetablering av massa- och pappers- industrier. Realistiska vattenförbrukningar och föroreningsmängder för dessa process- alternativ beräknades. Därefter särstudera- des aktuella syd— och västsvenska floder och sjöar med avseende på relevanta parame- trar och förhållanden. Ett kriterium för vattentillgångarnas tillräcklighet uppställdes och utnyttjades för att eliminera sådana vattendrag som ej kunde komma ifråga i detta sammanhang. Nästa steg var att be- trakta vattendragen ur recipientsynpunkt. Ett generellt villkor för acceptabel förore- ningskoncentration i flodvatten uppställdes. På grundval härav måste ytterligare loka- liseringsalvternativ elimineras. Slutligen un- dersöktes i vilken omfattning recipientresur- serna i aktuella floder och sjöar, redan var ianspråktagna för olika ändamål. Som re- sultat av denna senaste granskning erhölls de redovisade lokaliseringsalternativen.

Underlaget för bedömningarna ges i de under punkt B.13.3 redovisade Särstudier- na. Av tidsmässiga skäl har dessa dock ej kunnat göras särskilt ingående. För att slut- ligt avgöra lokaliseringsalternativens lämp- lighet bör mer ingående lokala studier ut- föras.

13.12. Möjliga förändringar av förutsätt- ningarna för lokalisering betingade av fram- tida teknik

Betingelserna för lokalisering kan tänkas bli påverkade av framtida förändringar av optimala fabriksstorlekar, processteknik och avloppsreningsteknik.

Den optimala storleken för anläggningar för framställning av massa och papper kan i stort sägas vara avhängig storleken på den produktion som kan åstadkommas i en till- verkningslinje. Den övre gränsen för pro- duktion i en linje bestäms av största tek- niskt ekonomiskt möjliga kapaciteten på den anläggningsdel som är kapacitetsbegränsan- de. De optimala fabriksstorlekarna har ökat mycket hastigt under senare år. Det finns ingen anledning att betvivla att de begrän- sande "anläggningsdelarna och dämted de optimala fabriksstorlekarna kommer att kun- na göras större även i fortsättningen.

Det får dock anses troligt att den margi- nella vinsten vid varje utökning av pro- duktionsvolymen kommer att minska. Man får heller inte glömma att man vid en totaloptimering även måste ta hänsyn till transportfrågor m.m. vilket i många fall kommer att medföra att den »totaloptimalax fabriksstorleken blir mindre än den ur processhänseende optimala.

Vad avser processtekniken för framställ- ning av massa och papper får man räkna med att huvuddelen av produkterna under överskådlig framtid kommer att framställas genom tillämpande av de nuvarande prin- ciperna. Detta innebär bl. a. att framställ- ningen den »våta» vägen med vatten som medium kommer att dominera. De »torra» framställningsmetoderna som f.n. befinner sig på experiment- eller idéstadiet kommer sannolikt ej att kunna utnyttjas för annat än framställning av vissa speciella pappers- kvaliteter.

De processtekniska framsteg som kan förändra dagens förutsättningar för lokali- sering av nya massa— och pappersindustrier torde således komma till stånd inom ramen för de nuvarande processernas principer.

Vattenförbrukning vid framställning av

kemisk massa har kunnat pressas ned högst avsevärt under senare år. Ytterligare möj- ligheter till att reducera vattenförbruk- ningen torde bl. a. finnas i sileri och blekeri. Det förefaller troligt att vattenförbruk- ningen vid framställning av såväl massa som papper, kan reduceras ytterligare. För- utsättningarna härför är dock betingade av önskad kvalitet på produkterna.

Processtekniska åtgärder har under se- nare år ofta vidtagits för att reducera mäng- den föroreningar från anläggningar för framställning av massa och papper. Möjlig- heterna att ytterligare minska mängden föro- reningar genom sådana åtgärder får bedö- mas vara begränsade med rimlig ekonomisk insats.

Effektiviteten på massatvätten torde kun- na drivas något längre. En effektivare tvätt medför att större andel av luten kan om- händertagas (indunstning och förbränning), vilket minskar utsläppsmängderna av lignin och biokemiskt syreförbrukande substans. Visserligen skulle tvättförlusten kunna ned- bringas ytterligare något utöver vad som är normalt för moderna välskötta anlägg- ningar, men den marginella kostnaden för åtgärder i avsikt att nedbringa tvättförlusten är starkt progressiv, när man närmar sig gränsen för vad. som är teoretiskt möjligt.

Tekniken för avloppsvattenrening erbju- der flera möjligheter till reduktion av föro— reningsmängderna genom i första hand bio- logiska reningsmetoder som anpassats till massa- och pappersindustriernas avloppsvat- ten. Någon fullskaleanläggning som arbetar enligt dessa metoder har av olika anled- ningar hittills ej kommit till utförande i Sve- rige.

Biologisk rening kan antingen tillämpas på det samlade avloppsvattnet från hela industrin, eller också på något speciellt kontaminerat avlopp från delprocesser t. ex. kondensat- och blekeriavlopp. Vid utländska anläggningar har en BSs—reduktion upp till 80-90% erhållits för det samlade avloppet. Någon ligninreduktion erhålles dock ej vid biologiska ren-ingsprocesser, vilket innebär att biologisk reningsteknik endast skall till- gripas då otillfredsställande syreförhållande

Kemisk rening genom fällning av avlopps- vattnet med aluminiumsulfat har prövats och resultaten antyder att vissa möjlig— heter finns att reducera avloppsvattnets halt av såväl lignin som BS-substans. Han- teringen av de stora slammängder som fås vid kemisk fällning är dock ett problem på vilket ingen teknisk tillfredsställande lös- ning framkommit hittills.

Metoderna för avskiljning av suspenderat material såsom fiber och fyllnadsmedel från avloppsvattnet torde i framtiden avsevärt kunna förbättras. I samband med kemisk fällning och biologisk behandling av av- loppsvatten utgör dock suspenderat material inte något problem.

Det är relativt ovanligt att komponenter i avloppsvatten från massaindustrier, utnytt- jas för framställning av säljbara produkter. Sulfitsprit framställes dock vid flera sul- fitfabriker men reduktionen av förore- ningsmängder genom denna process är ej särskilt betydande, i jämförelse med vad som uppnås vid indunstning och bränning av sulfitlutarna. Alternativt till sprit framstäl- les foderjäst vid några enstaka utländska fabriker.

Avslutningsvis skall nämnas de på idé- planet förefintliga system där avloppsvatt- net totalrenas och återanvänds som färsk- vatten. Tekniskt torde sådana system vara genomförbara men mycket utvecklingsar- bete återstår innan de tekniskt-ekonomiska konsekvenserna kan överblickas.

Kan det totalt? vattenbehovet reduceras avsevärt möjliggöres utnyttjande av sådana floder som idag får anses för små som vat— tentäkt.

En väsentlig reduktion av totala mängden föroreningar i avloppsvattnet innebär att ett utnyttjande av flera floder och sjöar som recipient kan accepteras, vilket medför att lokaliseringsmöjligheter skapas vid flera in- landslägen.

Det bör avslutningsvis påpekas att några drastiska reduktioner av vattenbehov och avloppsmängder, vilka väsentligen skulle förändra dagens lokaliseringsbild, ej kan förutses för den närmaste framtiden. De i

denna utredning utförda bedömningarna. och beräkningarna har gjorts med utgångs- punkt från modernaste teknik och dagens ekonomiska förutsättningar.

B.l 3 Bilagor

B.13.1 Uppläggningen av utredningsarbetet Utredningens geografiska omfattning

Flodsystemen: 61 Mälaren-Norrström t.o.m. 112 Enningdalsälven.

Dessutom speciellt sjöarna Mälaren, Vä- nern och Vättern.

U tredningsarbetets omfattning

A. Sjöar och vattendrag

l) Inventering avseende mängden vatten, tillgängligt för massa- och pappersindustrins produktionsändamål, i sjöar och floder;

2) Beräkning och uppskattning av reci- pienternas nuvarande och framtida belast- ning med olika avloppsutsläpp;

3) Bestämning av vattendragens belast- ningsbarhet;

4) Bestämning av vattendragens nuvaran- de och ev. framtida användning.

B. Skogsindustri

]) Fastläggande av minsta storlekar på framtida skogsindustrier;

2) Fastläggande av realistisk vattenför- brukning för massa- och pappersindustrier;

3) Bedömning av kvalitetskrav på pro- cessvatten;

4) Uppskattning av specifika utsläpp från massa- och pappersindustrier.

B.13.2 Vissa tekniska data för tillverkning av wallboard och mekanisk massa för av- salu

Wallboard

Den optimala storleken på en wallboard- fabrik torde röra sig om 90 000 ton/år, var- vid förutsatts tre tillverkningslinjer om var- dera 30 000 ton/ år.

Vattenförbrukningen kan genom största möjliga slutning av bakvattensystemet pres— sas till ca 20 m3/ton.

Avloppsvattnet innehåller huvudsakligen tämligen lätt nedbrytbara organiska ämnen. Ligninutlösningen vid wallboardtillverkning är mycket liten.

Vidtages ingen speciell behandling av avloppsvattnet utöver vad som anses skäligt vid en lämplig recipient, torde BSs-mäng- den uppgå till ca 35 kg/ ton board.

Vid en svensk wallboardfabrik, ASSI:s anläggning i Skinnskatteberg har vidtagits exceptionella åtgärder för att nedbringa den utsläppta föroreningsmängden. Genom indunstning och bränning av bakvattenöver— skottet har den utsläppta BSs-mängden re- ducerats till endast 5 kg/ ton. De vid denna fabrik vidtagna åtgärderna, som nödvän- diggjorts av företagets läge vid en liten recipient (LQ : 0,3 m3/s), är mycket kost- nadskrävande.

Mekanisk massa

En anläggning för tillverkning av mekanisk massa för avsalu torde ej byggas för en mindre produktion än 150000 ton/år.

Realistisk vattenförbrukning uppgår till ca 50 m3/ ton massa.

Avloppsvattnets Ess-innehåll är ca 10 kg/ton, medan dess lignininnehåll är för- sumbart.

13.13 .3 Särstudier

Särstudierna omfattar femton flodsystem samt däri ingående tre större sjöar.

Vad avser flodsystemen redovisas infor- mationerna på ett uniformt sätt för varje system.

Inledningsvis ges en uppgift på neder- bördsområdets storlek varefter i nämnd ord- ning redovisas uppgifter om större biflö- den, vattenföring i huvudflödet, systemets utnyttjande som vattentäkt och recipient av tätorter och skogsindustrier, fiske, utbyggd vattenkraft samt systemets utnyttjande för eventuella övriga ändamål av större bety- delse i det aktuella sammanhanget.

Avslutningsvis redovisas arbetsgruppens bedömning av flodens användbarhet för vat- tentäkt- och recipientändamål.

Vid beräkningen av vattenuttag och av- loppsutsläpp i sjöar och floder har endast tagits hänsyn till skogsindustrier och större tätorter. Orsaken till detta är att det, bl. a. genom frånvaro av sammanställningar och statistik, skulle blivit för tidsödande och arbetskrävande att medtaga övrig industri och mindre tätorter i beräkningarna. Ge— nom det använda förfarandet torde emeller- tid i genomsnitt ca 80% av den totala vat— tenförbrukningen och över 90% av föro— reningsutsläppen räknat som 1385, täckas, vilket är en tillräcklig noggrannhet för vå- ra bedömningar.

I Särstudier begagnas följande allmänt vedertagna förkortningar:

MQ ........ :normal medelvattenföring LQ ............ :normal lågvattenföring LLQ ............ :lägsta lågvattenföring Q 95 % : vattenföring med en varaktighet av 95 %. N : nederbördsområde

l:a ordningens biflod = ett biflöde som mynnar i huvudflödet och som har ett ne- derbördsområde om minst 50 km2.

Mälaren

Mälarens nederbördsområde omfattar 22 603 km2 varav 11,4% utgöres av sjöyta. Till Mälaren rinner följande större floder:

Neder- bördsom- råde, km2 Floder sjö, %

121. Eskilstunaån 122 Arbogaån 125 Kolbäcksån 129 Fyrisån

4 187 14,8 3 800 7.0 3 093 8,7 1 982 2,3

Tillgången på vatten i Mälaren och Hjäl- maren samt i flera av dessa sjöars tillflöden är tillräcklig även för nyanläggningar av massa— och pappersindustrier. Frågeställ- ningen är emellertid huruvida man kan tillåta ytterligare tillskott av förroreningar till detta vattensystem, bl. a. med hänsyn till Mälarens roll som ytvattentäkt för stora

delar av dess tätbefolkade omgivningar. Av- görandet i Kvicksundsmålet tyder på att man på centralt håll för närvarande ej är beredd att tillstyrka något ytterligare utsläpp från nyanlagda skogsindustrier i Mälarom- rådet, trots att den tilltänkta Kvicksunds- fabriken projekterats med höggradig bio- logisk rening av sitt avloppsvatten.

Med stöd härav avföres Mälaren och dess nederbördsområde från den vidare lokali- seringsdiskussionen.

Vänern

Vänerns nederbördsområde omfattar 46 826 km2 varav 18,6% utgöres av sjöyta. Till Vänern rinner följande större floder.

Neder- bördsom— råde, krn2 Floder Sjö, %

135 Klarälven 138 Gullspångsälven 132 Byälven 134 Norsälven 131 Upperudsälven 142 Lidan 140 Tidan

11 820 6 5 058 2 4 759 1 4 162 3 331 2 262 0 2 228 2

6 6

Vid samtliga dessa floders mynningar torde den lägsta lågvattenföringen vara av den storleksordningen att vattentillgången är tillräcklig för de flesta massa- och pappers- industriändamål. Detta är emellertid av mindre intresse då ett begagnande av Vä- nern som vattentäkt antagligen ställer sig mycket fördelaktigare.

Det enda av Vänerns tillflöden som läm- par sig som recipient för massa- och pap- persindustrier är Klarälven vars recipient- resurser emellertid får anses ianspråktagna av sulfatfabriken i Deje och Forshaga sul- fitfabrik. Även sedan Forshagafabriken lagts med är det tveksamt om recipientresurser- na är tillräckliga för någon ytterligare mas- sa- eller pappersindustri.

Vänern begagnas som vattentäkt av de flesta vid sjön belägna tätorterna. Dessutom finns planer på att även områden som ligger utanför nederbördsområdet skall få sitt vat- ten från Vänern, t. ex. stora delar av Bo-

Ett tjugotal skogsindustriella enheter är belägna inom nederbördsområdet och begag- nar dess sjöar och floder för täkt- och re- cipientändamål.

1964 beräknades den totala BS-belast- ningen från skogsindustrier i området upp— gå till ca 160 000 ton/ år varav 60% föll på sulfitindustrin.

Belastningen från de sex största tätorter— na vid Vänern uppgick vid samma tid till ca 2 700 ton BS:,/ år.

Den stora Vänern-undersökningen 1959, kompletterad 1963, visade bl. a. att en höjning av vattnets färg och permanganattal hade ägt rum jämfört med tidigare under- sökningar.

Dessa förhöjda analysvärden anses hu- vudsakligen hänga samman med massa- industriernas utsläpp av lignin.

Huvuddelen av det i Vänernområdet ut- släppta ligninet härrör från sulfitfabriker utan indunstning. Flera av dessa sulfitfabri- ker har redan aviserat sin nedläggning och ytterligare varsel kan tr'oligen förväntas inom en nära framtid.

Dessa anläggningar kommer att medföra att ligninutsläppen till Vänern kraftigt mins- kas.

En nyligen gjord utredning, verkställd av Industrins Vatten- och Luftvård AB (IVL AB) för Statens naturvårdsverk, visar att ligninutsläppet till Vänern och Göta älv kan väntas minska med ca 25% år 1969 och med upp till 80% år 1972, jämfört med utsläppen 1966.

Huruvida det kan anses tillåtligt att ian- språktaga en mindre del av denna minsk- ning av ligninutsläppet för nyetablering av massa— eller pappersindustrier är en bedöm- ningsfråga.

Det är omöjligt att förutspå hur stor förbättringen av vattenkvaliteten i Vänern kommer att bli, då de kemiska och biolo- giska långtidseffekterna av ligninutsläpp ej är klarlagda.

Bland de av oss föreslagna processalterna- tiven, ställer sig tillverkning av blekt sulfat ofördelaktigast vad avser ligninutsläpp. En nyanläggning för tillverkning av 250 000 ton

blekt sulfatmassa per år med Vänern som recipient skulle ianspråktaga ca 10% av den till år 1972 prognoserade reduceringen av ligninutsläppet.

Det är vår bedömning att en mindre del av de förbättringar av recipientförhållan- dena i Vänern som kan förväntas bör kunna ianspråktagas för nyetablering av massa- eller pappersindustri. Hänsyn måste emellertid härvid tagas till den befintliga industrins expansionsplaner i området.

En ny massa- eller pappersindustri skulle kunna placeras var som helst i Vänern där de lokala förhållandena medger detta. Man bör därvid tillse att sjöns självreningskapa- citet vad avser BS utnyttjas optimalt, vilket förutsätter att lämpliga strömnings— och djupförhållanden måste råda i utsläppsom- rådet.

Vättern

Vätterns nederbördsområde omfattar 6 359 km2 varav 35,7% utgöres av sjöyta.

Till Vättern rinner 5 floder med neder- bördsområden som överskrider 50 km2. Ingen av dessa floder är så stor att den ensam kan tillgodose en massa- eller pap- persindustris vattenbehov.

Vättern har karaktär av källsjö och vat- tenföringen genom utflödet Motalaström — medelvattenföring ca 40 m3/s — är liten för en så stor sjö.

Vättern utnyttjas idag som vattentäkt av flera tätorter, av vilka en del är belägna utanför sjöns nederbördsområde (Skövde, Falköping, Skara). Denna utveckling väntas fortsätta. Således diskuteras möjligheten för städer som Norrköping, Linköping och Mjöl- by att ordna sin vattenförsörjning med Vät- tern som vattentäkt. Kommittén för Vät- terns vattenvård hävdar i en prognos att vattenuttaget för vattenförsörjningsändamål år 2 000 kommer att utgöra 22% av Vät— terns nyttiga tillrinning. Av denna vatten- kvantitet kommer knappt hälften att över- föras till andra vattensystem i form av av- loppsvatten.

Två massa- och pappersfabriker, Munk- sjö AB:s anläggningar i Jönköping och

Olshammar, utnyttjar Vättern som vatten- täkt och recipient. BSs-belastningen från dessa fabriker kan uppskattas till 6 800 ton/år medan Ess-belastningen från de sex största tätorterna vid Vättern uppgår till ca 1 400 ton/år.

Sulfitfabriken i Jönköping kommer att läggas ned och sulfatfabriken i Olshammar kan förbättras ur vattenvårdssynpunkt. Det- ta kommer att medföra en avsevärd minsk- ning av den utsläppta föroreningsmängden till Vättern. Utsläppet av lignin kan väntas minska till en tredjedel av det nuvarande. Det är dock tveksamt om denna minsk— ning bör ianspråktagas för nyetablering av en massa- eller pappersindustri vid sjön. Vättern har nominell omsättningstid på ca 60 år vilket gör att lignin accumuleras under lång tid. Den nuvarande vattenkvaliteten i Vättern är sådan att vattnet kan användas för konsumtionsändamål utan att först be- höva behandlas genom kemisk fällning eller konstgjord infiltration, vilket exempelvis är nödvändigt för Vänerns vatten.

Det är vår bedömning att Vättern ej bör komma ifråga vid nyetablering av massa- och pappersindustrier.

Det bör också nämnas att Kommittén för Vätterns vattenvård för närvarande bedriver utrednings— och undersökningsverksamhet som årsskiftet 1968/ 69 skall utmynna i ett förslag till vattenvårdsplan för Vättern.

Nyköpingsån

Nederbördsområdet omfattar 3 623 km2, varav 13,8% utgöres av sjöyta.

Nyköpingsån har fyra biflöden av l:a ordningen av vilka Husbyån är det största, N : 834 km2.

Vattenföringen har registrerats vid sjön Långhalsens utlopp, ca 15 km uppströms mynningen under perioden 1909—37, varav följande karakteristiska vattenföringar har "beräknats:

MQ ...................... = 24,4 m3/s LQ ..................... = 8,9 >> LLQ ..................... = 2,1 >> Q 95 % .................... = 6,1 >>

Senare har dock sjön Långhalsen regle- rats, vilket haft till följd att lågvattenföring underskridande 1,4 m3/ s har förekommit 8 år under tidsperioden 1940—66. Lägsta vär- det 0,9 m3/s uppmättes år 1948.

Nyköpingsåns vattensystem utnyttjas som vattentäkt av en skogsindustri, Vrena fiber- plattfabrik (3 (M) m3/ år) och en större tät- ort, Flen (0,4 (M) m3/ år).

För recipientändamål utnyttjas vattensys- temet av Nyköping (ca 630 ton BSs/ år) samt ett smärre antal tätorter belägna rela- tivt högt uppströms (ca 240 ton BSs/ år). Dessutom släpper Vrena fiberplattfabrik ut sitt avloppsvatten i Långhalsen (ca 4200 ton BSa/ år).

Sportfiske på oädel fisk förekommer på sina håll inom vattensystemet.

Bedömning: Recipientresurserna är inom hela vattensystemet otillräckliga.

Vattentillgången nedströms Långhalsen är genom vidtagna regleringsåtgärder i nämnda sjö otillräckliga.

Möjligt är att som vattentäkt begagna Långhalsen. vars vatten dock är starkt på- verkat av avloppsvatten från Vrena fiber- plattfabrik. Då avloppsvattnet i varje fall måste släppas ut i saltsjön skulle den sam— manlagda längden av råvattentub och av- loppstub bli avsevärd. Avståndet fågelvägen mellan Nyköpingsåns mynning och Lång- halsens utlopp är ca 11 km.

Nyköpingsån mynnar i Stadsfjärden i vilken djupförhållandena torde vara otill- räckliga för att tillåta avloppsutsläpp av den aktuella storleksordningen. En avlopps- tub skulle sannolikt behöva dras till någon punkt utanför Skansholmen, vilket skulle innebära en tublängd av minst 7 km.

Kostnaden för dessa åtgärder är av den storleksordningen att de måste anses orea- listiskt att anlägga någon massa- eller pap- persindustri med Långhalsen som vatten- täkt.

Motala ström

Nederbördsområdet omfattar totalt 15 466 km2 varav 20,5 % utgöres av sjöyta.

Motala ström har, bortsett från Vätterns tillflöden, sex biflöden av l:a ordningen av vilka Svartån (N = 3 440 km2), Stångån (N : 2443 km?) och Finspångsån (N : 1 229 km?) är de största. Motala ström ge- nomflyter sjöarna Boren, Roxen och Glan.

Vattenföringen har registrerats vid Vät- terns utlopp under perioden 1858—1939 varav karakteristisk vattenföring har beräknats enligt följande:

MQ .................... = 42 m3/s LQ ..................... = 28 » LLQ ..................... = 8,9 » Q 95 % ................... = 20 »

Under perioden 1940—50 uppmättes en lägsta vattenföring av 4,3 m3/s 1942.

Vidare har vattenföringen registrerats vid Norsholm vid Roxens utlopp under perioden 1873—1922, varav karakteristisk vattenföring beräknats enligt följande:

MQ ................. .....= 84,7 rna/s LQ ...................... = 51 » LLQ .................... = 22 » Q 95 % .................. = 45 )

Under perioden 1923—50 uppmättes en lägsta vattenföring av 9,6 m3/ s 1942.

Mätningar som utförts senare är starkt påverkade av regleringar och därför föga representativa för vattensystemet. Det bör dock nämnas att noll-tappning kan före- komma vid Norsholm.

Ett stort antal tätorter tar vatten för kon- sumtionsändamål ur vattensystemet. De fem största tätorterna i området tar ca 28,5 milj. m3/ år.

I Motala ströms nedre lopp tas för skogs- industriella ändamål ut ca 95 (M) ma/ år av Fiskeby AB:s anläggningar, Holmens pappersbruk och Loddby sulfitfabrik.

Motala ströms vattensystem utnyttjas som recipient av ett stort antal tätorter av vilka de största är Motala, Mjölby, Lin- köping, Boxholm och Norrköping.

Nedströms Roxen belastas Motala ström med avloppsvatten från Fiskeby AB:s an- läggningar i Skärblacka-Ljusfors och Fis- keby (ca 5 300 ton BSÖ/ år).

Avloppsvattnet från Holmens pappers-

bruk och Loddby sulfitfabrik belastar om- rådet närmast Motala ströms utlopp i Brå- viken (ca 8 400 ton BS,-J år).

I vattensystemet fiskas förutom oädel fisk även ål.

Disponibel vattenkraft är utbyggd till 100 %.

Bedömning: Vattentillgången i Motala ström är tillräcklig för aktuella skogsin- dustriella ändamål. Nedströms Skärblacka är recipientresurserna ianspråktagna av tät- orter och befintlig skogsindustri. Boren och Roxen är grunda näringsrika sjöar som är relativt kraftigt belastade med kommunala utsläpp. Recipientresurserna i dessa sjöar torde vara otillräckliga för aktuella skogs- industriella ändamål. En nyetablering av massa- och pappersindustri är således en- dast möjlig i ett närområde till Motala ströms mynning, förutsatt att Bråviken ut- nyttjas som recipient.

Emån

Nederbördsområdet omfattar 4459 km2 varav 6,8 % utgöres av sjöyta.

Emån har 8 biflöden av l:a ordningen, av vilka Solgenån, Gårvedaån och Brusan är de största, N = ca 700 km2 för samt- liga.

Vattenföringen har registrerats vid Kläm- ma, ca 20 km uppströms mynningen un- der perioden 1909—35, varav följande ka- rakteristiska vattenföringar har beräknats:

MQ ...................... = 30,6 rna/s LQ ...................... = 6,5 » LLQ .................... = 1,7 » Q 95 % .................. = 5,0 »

Vattenföringens karakteristiska värden vid Emåns utlopp har beräknats till:

MQ ...................... = 32,5 m3/s LQ .................. ....= 7 » LLQ ....... .............= 2 »

Vattensystemet utnyttjas i ringa utsträck- ning som vattentäkt av kommunerna i om- rådet, däremot tar sju skogsindustrier sitt vatten ur systemet (ca 50 milj. m3/år),

Mönsterås sulfatfabrik, Emsfors bruk, Bru- safors sulfitfabrik, Silverdalens pappersbruk, Finsjö pappersbruk, Nyboholms pappers- bruk och Pauliströms bruk.

Av dessa skogsindustrier belastar alla utom Mönsterås sulfatfabrik systemet med avloppsvatten (ca 2 200 ton BSS/ år). Huvud- delen av avloppet från Emfors bruk släppes dock utanför systemet.

Emåns vattensystem utnyttjas som reci— pient av ett stort antal tätorter. Avloppsbe- lastningen från de fem största tätorterna i området uppgår till ca 250 ton BSö/år.

Havslaxöring samt även i ringa utsträck— ning lax går upp för lek i Emåns nedre lopp. Vid vattenföring under 4 m3/s häv- das att laxuppgången förhindras.

Disponibel vattenkraft är utbyggd till 38 %.

Bedömning: Recipientresurserna är otill- räckliga för aktuella skogsindustriella än- damål. På vattentillgångssidan är resurserna redan ianspråktagna av befintliga skogsin- dustriers nuvarande och framtida behov samt fiskeriintressenas berättigade krav.

Alsterån

Nederbördsområdet omfattar 1 537 km2 varav 5,7 % utgöres av sjöyta.

Alsterån har tre biflöden av l:a ordning- en av vilka Bodaån är det största, N : 386 km2.

Vattenföringen har registrerats vid Gete- bro, där 87 % av nederbördsområdet är representerat, under perioden 1920—50, varav följande karakteristiska vattenföring- ar har beräknats:

MQ ...... ................= 10,3 m3/s LQ ..... .................= 2,0 » LLQ .......... ..........= 0,26» Q95% .: 1,5 »

Värdet på LLQ, vilket registrerades 1921, är exceptionellt lågt. Den därnäst lägsta vattenföringen uppmättes till 0,65 mfl/s år 1964.

Ingen skogsindustri och inga större tät- orter utnyttjar vattensystemet för vare sig

vattentäkt- eller recipientändamål. Dispo- nibel vattenkraft är utbyggd till 25 % .

Bedömning: Såväl vattentillgången som re- cipientresurserna är otillräckliga för aktuel- la skogsindustriella ändamål.

Mörrumsån

Nederbördsområdet omfattar 3 382 km2 varav 13,3 % utgöres av sjöyta.

Mörrumsån har sex biflöden av l:a ord— ningen av vilka Aggån är det största, N = 460 km3.

Vattenföringen har registrerats vid Mör— rum, 5 km uppströms mynningen under perioderna 1910—34 och 1942—50, varav följande karakteristiska vattenföringar har beräknats:

MQ ...................... = 28,3 m3/s LQ ...................... = 9,4 » LLQ .................... = 1,8 » Q 95 % ............. . . . . .= 9,1 »

Under perioden 1942—66 var den lägsta uppmätta vattenföringen 3,8 m3/s. Enligt nuvarande planer skall ån ytterligare regle- ras så att LLQ >5 mS/s kan garanteras.

Ett smärre antal större tätorter (ca 4 (M) m3/ år) bl. a. Växjö och Alvesta, samt fyra skogsindustrier, Mörrums bruk, Fridafors bruk, Gransholms AB och Böksholms sul- fitfabrik (ca 68 (M) mil/år) utnyttjar syste- met som vattentäkt.

Föroreningsnämnderna från de tätorter som belastar vattensystemet är försumba- ra jämfört med den skogsindustriella be- lastningen. Av de nämnda industrierna be- gagnar alla utom Mörrums bruk systemet som recipient (ca 9700 ton BSö/ år). Den ojämförligt största andelen av BSÖ-belast— ningen faller dock på Böksholms sulfit- fabrik som ligger ganska högt uppströms i systemet.

I Mörrumsåns nedre lopp fiskas lax och öring. Fiskeriintressenterna hävdar att vid en vattenföring under 4—5 m3/s går ej lax— en upp i ån. Högre upp i systemet i sjön Åsnen fiskas förutom oädel fisk även ål och öring.

Disponibel vattenkraft är utbyggd till 48 %.

Bedömning: Recipientresurserna är otill- räckliga för aktuella skogsindustriella än- damål. På vattentillgångssidan är resurser- na redan ianspråktagna av i första hand Mörrums bruks nuvarande och framtida behov samt fiskeriintressenas berättigade krav.

Skräbeån

Nederbördsområdet omfattar 1 034 km2 varav 13,3 % utgörande sjöyta.

Skräbeån har två biflöden av l:a ord- ningen vilka båda är mycket små, N ( 150 km?

Karakteristiska vattenföringar beräknades år 1959 för Skräbeåns utlopp ur Ivösjön (48,6 % av N) enligt följande:

MQ ...................... = 9,7 m3/s LQ ...................... = 3,8 » LLQ .................... = 1,8 » Q 95 % .................. = 4,0 »

Genom en nyligen genomförd reglering garanterades en lägsta lågvattenföring om 4 m3/ s.

Vattensystemet utnyttjas föga som vat- tentäkt av tätorterna i området. En skogs- industri, Nymölla AB, tar sitt vatten ur ån, ca 30 (M) ma/år, vilken siffra kommer att stiga kraftigt då industrin förverkligat sina utbyggnadsplaner.

Två större tätorter, Olofström och Bro- mölla, släpper ut endast låggradigt renat avloppsvatten till systemet (ca 260 ton BSÖ/år).

Havslaxöring, sik och ål vandrar upp i Skräbeån för lek. Fisket i än är närmast att hänföra till amatörfiske.

Bedöming: Recipientresurserna i Skräbeån är otillräckliga för aktuella skogsindustri- ella ändamål. Resurserna vad avser vatten- tillgången blir i och med Nymölla AB:s utbyggnad helt ianspråktagna.

Nederbördsområdet omfattar 4 775 km2 varav 5,4 % utgöres av sjöyta.

Helgeån har tolv biflöden av l:a ord- ningen av vilka Almaån är det största, N = 878 km2. I sitt nedersta lopp vid en punkt ca 4 km från kusten delar sig Helgeån i två grenar.

Vattenföringen har registrerats 1 km ned- ströms Osbysjön, vid vilken punkt 45 % av N är representerat, under perioden 1922- 50 varav följande karakteristiska vattenfö- ringar beräknats:

MQ ...................... = 22,6 m3/s LQ ...................... = 8,0 » LLQ .................... = 4,4 » Q 95 % .................. = 7,6 »

Under perioden 1951—66 har vattenfö- ringen registrerats vid Skeinge där 42 % av N är representerat. Den lägsta uppmätta vattenföringen var därvid 2,3 m3/s, upp— mätt i oktober 1959.

Vattensystemet utnyttjas i ringa utsträck- ning som vattentäkt av tätorter i området. Tre skogsindustrier, Delary sulfatfabrik, Östanå pappersbruk och Skånes Cellulosa AB:s anläggningar i Broby, tar sitt vatten ur systemet (ca 22 (M) mö/ år).

Helgeåns vattensystem utnyttjas som re- cipient av de nämnda skogsindustrierna (ca 2200 ton Bsä/år) samt av ett stort antal tätorter, bl.a. Kristianstad och Häss— leholm, av vilka de flesta dock renar sitt avloppsvatten med biologiska metoder.

Endast oädel fisk förekommer i syste- met.

Disponibel vattenkraft är utbyggd till 47 %.

Bedömning: Vattentillgången är även gans- ka högt uppströms tillräcklig för aktuella skogsindustriella behov. Recipientresurserna får dock anses vara ianspråktagna varför en lokalisering av ny massa- eller pappers- industri endast kan komma ifråga i ett när- område till Helgeåns mynningar, varvid ha- vet förutsätts få utgöra recipient.

Nederbördsområdet omfattar 1 890 km2 varav 3,5 % utgöres av sjöyta.

Rönneån har tre biflöden av l:a ord- ningen av vilka Rössjöholmsån är det störs- ta, N : 270 km”.

Vattenföringen har registrerats vid Ned- re Forsmölla, tre kilometer uppströms Klip- pan, under perioden 1925—26, 1928—50. Vid mätpunkten är ca 50 % av N represen- terat. Följande karakteristiska vattenföring- ar har beräknats:

10,1 m3/ s 2,2 » 0,16 » 2,3 >>

Under perioden 1950—66 uppgick vid samma ställe den lägsta uppmätta vatten- föringen till 0,6 m3/ 5, vilken registrerades i juli 1961. Vattenföringen i Rönneån påver- kas stundtals av vegetationsdämningar.

Ringsjön som tillhör Rönneåns vatten- system utnyttjas som vattentäkt av Hälsing- borg, Landskrona och Eslöv (ca 13,4 (M) ms/ år). Detta vatten återbördas ej till sys- temet i form av avloppsvatten.

Den enda skogsindustri som tar vatten ur systemet är Klippans finpappersbruk (ca 1,3 (M) mfl/år).

Ängelholm och Klippan är de tätorter som har den största avloppsbelastningen på systemet (ca 270 kg BS5/år). Även Klip- pans finpappersbruk utnyttjar systemet som recipient (ca 125 ton BSÖ/år).

Disponibel vattenkraft är utbyggd till 23 %.

Bedömning: Såväl vattentillgången som re- cipientresurserna är otillräckliga för aktuel- la skogsindustriella ändamål.

Lagan

Nederbördsområdet omfattar 6 444 km? varav 9,0 % utgöres av sjöyta.

Lagan har tio biflöden av l:a ordningen av vilka Toftaån—Skålån, N : 1457 km2 och Bolmån, N = 2 100 km2, är de största.

Vattenföringen har registrerats vid År-

hult, 10 km uppströms Majenfors under pe- rioden 1909—50. Vid mätpunkten är 85 % av N representerat. Karakteristisk vatten- föring har beräknats enligt följande.

64,4 m3/s 21

6,2 23

Senare utförda mätningar är starkt på- verkade av regleringar och därför ej repre- sentativa för floden.

Lagans vattensystem utnyttjas f. n. i ringa utsträckning som vattentäkt för kommuna- la ändamål. Ett ökat sådant utnyttjande har dock diskuterats, bl.a. överföring av vatten till Ringsjön i Skåne.

Fyra skogsindustrier utnyttjar f. n. vatten- systemet både som vattentäkt (ca 20 (M) m3/år) och recipient, Ohs bruk, Strömsnäs bruk samt Munksjö AB:s anläggningar i Vaggeryd och Timsfors.

De sammanlagda föroreningsmängderna som tillföres vattensystemet uppskattades 1959 i en utredning för Lagans Vatten- vårdsförening, enligt följande:

49 000 pe1 29 000 pe 185 000 pe

263 000 pe

kommuner livsmedelsindustri övrig industri

Summa

Omräknat till BS,-, skulle belastningen uppgå till ca 7 000 ton BS;/ är totalt. Där- av utgjorde den skogsindustriella belast— ningen ca 5 000 ton BS,—J år.

Ohs bruk och så småningom även Ströms- näs bruk och tillverkningen av mekanisk massa i Timsfors kommer att läggas ned. Därvid kommer den skogsindustriella be- lastningen att minska med ca 3 800 ton 385/ år.

Öring förekommer sparsamt i Lagans nedre lopp samt i Bolmen. Ål fiskas i en del sjöar högre uppströms.

Disponibel vattenkraft är utbyggd till 100 %. För kraftändamål är Lagan årsregle- rad genom anläggningar främst i Bolmen och Furen-Flåren. I flodens nedre lopp, i hu- vudsak nedströms Ängabäck, tillämpar kraft-

1 Personekvivalenter.

verken korttidsreglering med nolltappning nattetid och under helger.

Bedömning: I Lagans nedre lopp omöjlig- göres vattenuttag av korttidsregleringar. Uppströms denna sträcka är recipientre- surserna f. n. ianspråktagna. Även efter de ovan nämnda fabriksnedläggningarna är re— cipientresurserna otillräckliga för aktuella skogsindustriella ändamål.

Nissan

Nederbördsområdet omfattar 2682 km? varav 5,0 % utgöres av sjöyta.

Nissan har fem biflöden av l:a ordningen av vilka Kilaån är det största. N=511 kmf.

Vattenföringen har registrerats vid Jo- hansfors. 25 km uppströms mynningen, under perioden 1900—43, varav karakteris— tisk vattenföring har beräknats enligt föl— jande:

MQ ...................... = 37,8 m3/s LQ ...................... = 6,8 » LLQ .................... = 2,1 » Q 95 % .................. = 8,0 »

Under perioden 1956—66 har vattenför— ingen registrerats vid Fröslida ca 5 km uppströms Johansfors varvid lägsta vatten- föringen uppmätts till 3,8 m3/s i oktober 1959.

Inga större tätorter utnyttjar vattensyste- met som vattentäkt. Två skogsindustrier, Oskarsström och Hylte bruks AB. utnyttjar systemet som vattentäkt (ca 15,6 (M) m3/ år) och recipient (ca 9900 ton BS,-./år).

Nissan belastas med ofullständigt renat avloppsvatten från en rad tätorter, bl. a. Gislaved, Smålandsstenar och Oskarsström (ca 400 ton 355/ år).

Inom vattensystemet fiskas endast oädel fisk med undantag av ål.

Disponibel vattenkraft är utbyggd till 40 %.

Bedömning: Recipientresurserna är ian- språktagna av befintliga industrier och

tätorter. Vattentillgången är i flodens nedre lopp tillräcklig för de flesta aktuella skogs- industriella ändamål. En nyetablering av massa- och pappersindustri är således möj- lig i ett närområde till Nissans mynning förutsatt att havet utnyttjas som recipient.

Ätran

Nederbördsområdet omfattar 3 343 km2 varav 6,0 % utgöres av sjöyta.

Ätran har tre biflöden av l:a ordningen. av vilka Asman är det största, N = 652 km2.

Vattenföringen har registrerats vid Mår- daklev, 10 km nedströms Kalvåns inflöde under perioden 1935—50. Vid mätpunkten är 69 % av N representerat. Karakteristisk vattenföring har beräknats enligt följande:

MQ ...................... = 31,2 m3/s LQ .................... . . = 9,0 » LLQ .................... = 4,7 » Q 95 % .................. = 8,7 »

Vid Skogsforsens kraftverk, där 73 % av N är representerat, har vattenföringen registrerats under perioden 1944—66. Då vattenföringen här är starkt påverkad av regleringen är de uppmätta minimivärdena ej helt representativa för floden. Det kan dock nämnas att medelvärdet för minimi- noteringarna under perioden uppgår till 9,6 m3/ s.

LLQ vid Ätrans mynning har beräknats till 5,5 m3/s.

Ätrans vattensystem utnyttjas föga om ej alls som vattentäkt för kommunerna i om- rådet. Någon skogsindustri förekommer in- te men en del andra industrier tar smärre mängder vatten ur systemet.

Ätran belastas med ofullständigt renat avloppsvatten från en rad tätorter, bl. a. Ulricehamn, Svenljunga och Tranemo (ca 300 ton BS5/ år).

I Ätrans nedre lopp fiskas lax. Disponibel vattenkraft är utbyggd till 88 %.

Bedömning: Recipientresurserna är otill- räckliga för aktuella skogsindustriella än-

damål. Vattentillgången är dock tillräcklig för dessa ändamål ganska högt uppströms. En nyetablering av massa- och pappers- industri är således möjlig i ett närområde till Ätrans mynning förutsatt att havet ut- nyttjas som recipient.

Viskan

Nederbördsområdet omfattar 2 201 km2 varav 4,6 % utgöres av sjöyta.

Viskan har fem biflöden av l:a ordning- en, av vilka Slottsån är det största, N = 421 km2.

Vattenföringen har registrerats vid Ås- bro, 5 km uppströms mynningen, under pe— rioden 1909-50 varav karakteristisk vat- tenföring har beräknats enligt följande:

MQ ...................... = 32,8 m3/s LQ ...................... = 4,6 » LLQ .................... = 2,5 » Q 95 % .................. = 6,3 »

Under perioden 1951-66 uppgick lägsta uppmätta vattenföringen till 1,9 m3/s i ju- li och augusti 1955.

Genom den av SIAB planerade reglering- en av sjön Fävran skall vattenföring >3 m3/ s garanteras vid mynningen.

Borås är den enda större tätorten som ut— nyttjar vattensystemet som vattentäkt (ca 8,3 (M) m3/ år).

Någon skogsindustri finns ej inom neder- bördsområdet men väl en hel del textilin- dustri.

Ett stort antal tätorter begagnar vatten- systemet som recipient. En del av dessa släpper ut ej renat avloppsvatten, bl. a. Vis— kafors och Kinna (ca 250 ton BSs/år).

I Viskans nedre lopp fiskas lax och öring. Ål och öring förekommer även hög- re uppströms.

Disponibel vattenkraft är utbyggd till 61 %.

Bedömning: Recipientresurserna är otill- räckliga för aktuella skogsindustriella än- damål. Vattentillgången är i flodens nedre lopp tillräcklig för nämnda ändamål. En nyetablering av massa— och pappersindustri

är således möjlig i ett närområde till Vis- kans mynning förutsatt att havet utnyttjas som recipient.

Göta älv

Nederbördsområdet omfattar totalt 50181 km2 varav 17,8 % utgöres av sjöyta.

Göta älv har fem biflöden av l:a ord- ningen av vilka Säveån är det största, N =l 475 km2. I höjd med Kungälv delar sig floden i två grenar, Nordreälv och Gö- teborgsgrenen.

Vattenföringen har registrerats vid Sjö- torp vid Vänerns utlopp under perioden 1807—1937, varav karakteristisk vattenfö- ring har beräknats enligt följande:

MQ ...................... = 544 mtl/s LQ ...................... = 457 » LLQ .................... = 286 » Q 95 % .................. = 361 »

Under perioden 1941—66 har tappningen från Vargöns kraftverk registrerats. En lägs- ta tappning om 56 m3/s registrerades i ja- nuari 1943.

Vattenföringens fördelning mellan Nord- reälv och Göteborgsgrenen är i hög grad beroende av handhavandet av de i vatten- systemet förefintliga regleringarna, främst tappningen i Lilla Edet och skärmdam- men vid Ormo som är belägen ca 8 km uppströms Nordreälvs mynning.

Vid högre tappning går upp till 75 % av vattenföringen genom Nordreälv. Vid låg vattenföring regleras dammen vid Ormo så att största möjliga vattenföring erhålles i Göteborgsgrenen intill 150 m3/s. Vid kort- tidsreglering och riktigt låga tappningar vid Lilla Edet kan vattenföringen genom Nord- re älv gå ned till i medeltal ett par lO-tal m3/s.

Ur egentliga Göta älv tas vatten för kom- munala konsumtionsvattenändamål till en kvantitet av ca 50 (M) m3/ år varav ca 90 % går genom Göteborgs vattenverk. Vidare an- vänder följande skogsindustrier vatten från vattensystemet:

Wargöns AB, Lilla Edets Pappersbruks AB, Göta Cellulosa AB, Inlands AB, AB Papyrus samt AB Göteborg-Dals Pappers-

Kommu- Skogsin- nala dustriella Uppströms älvdelningen 1,6 9,5 Nordre älv 0,3 0 Göteborgsgrenen' & 9,1 Summa 3 ,2 9,9

" Göteborgs utsläpp ej inkluderade

bruk. På sträckan Vänerns utlopp—älvdel- ning tas för skogsindustriella ändamål ut en vattenkvantitet av ca 31 (M) m3/ år.

Göta älv utnyttjas som recipient av ovan nämnda skogsindustrier samt de flesta tät- orterna i dess omgivning. Belastningen för- delar sig enligt följande:

I Göta älv förekommer förutom oädel fisk även lax, öring och ål.

Disponibel vattenkraft är utbyggd till 100 %.

Älven begagnas som segelled.

Bedömning: Vattentillgången är i hela Göta älv tillräcklig för aktuella skogsindustriella ändamål. Trots den mängdmässigt stora BSS-belastningen till Göta älv torde ej reci— pientreresurserna i detta avseende vara helt i anspråktagna, Ess-belastningen väntas vi- dare minska genom ökad kommunal av- loppsrening och genom nedläggning av sul- fitmassatillverkningen i Göta.

Vad avser belastningen av lignin måste man även ta hänsyn till den kvarvarande ligninhalten i Vänerns vatten. Frågeställ- ningen blir därför densamma som i Vä- nern: Hur stor andel av den förväntade förbättringen med avseende på lignin kan det anses rimligt att ianspråktaga för ny- etablering av massa— och pappersindustri?

Vid nyetablering av massa- och pappers- industri i detta område måste vederbörlig hänsyn tagas till befintliga industriers ex- pansionsplaner samt befintliga vattentäkter: I Göta älv uppströms älvdelningen eller i N ordreälv med vattenintag uppströms Ormo. Vidare i ett närområde till Göteborgsgre- nens mynning.

Nederbördsområdet omfattar 1 327 km2 var- av 4,0 % utgöres av sjöyta.

Örekilsälven har tre biflöden av l:a ord- ningen av vilka Munkedalsälven är det största, N = 606 km2.

Vattenföringen har registrerats vid Mun- kedal, 3 km uppströms mynningen, under perioden 1909—50, varav följande karakte- ristiska vattenföring har beräknats:

MQ ...................... = 21,1 mals LQ ...................... = 2,8 » LLQ .................... = 0,88 » Q 95 % .................. = 2,9 »

Under perioden 1950-66 uppmättes den lägsta vattenföringen till 0,5 m3/s i juli 1959.

Örekilsälven begagnas i ringa utsträck- ning som vattentäkt för tätorter, men enligt redan fattade beslut skall man bygga ett ytvattenverk vid Kärnsjön som i första hand skall förse Lysekil med konsumtions- vatten. Vidare tar Munkedals pappersbruk vatten ur systemet, ca 2 milj. mB/år.

Vattensystemets belastning med kommu- nalt avloppsvatten är måttlig. Munkedals pappersbruk belastar systemet ca 200 ton Bså/år.

Disponibel vattenkraft är utbyggd till 14 %.

Bedömning: Såväl vattentillgångarna som recipientresurserna är otillräckliga för ak- tuella skogsindustriella ändamål.

Enningdalsäl ven

Nederbördsområdet omfattar 781 km2 varav 9,9 % utgöres av sjöyta.

Enningdalsälven, som mynnar i Idrefjor- den på norska sidan, har inga biflöden av betydelse.

Vattenföringen har registrerats vid Vass- botten vid Norra Bullarens utlopp under perioden 1914—50, varav karakteristisk vat- tenföring har beräknats enligt följande:

MQ ...................... = 10,0 mS/s LQ ...................... =1,3 »» LLQ .................... = 0,31 » Q 95% .................. = 0,93 »

Under perioden 1950—66 uppmättes lägsta vattenföringen till 0,4 m3/s i februari 1955.

Vattensystemet utnyttjas i ringa usträck- ning som recipient och vattentäkt. Inga skogsindustrier utnyttjar systemet.

Bedömning; Såväl vattentillgångarna som recipientresurserna är otillräckliga för ak- tuella skogsindustriella ändamål.

' 1883

Nordisk udredningsserie (Nu) 1969

Kronologisk förteckning

. Utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete. . Leejennettu pohjoismainen talloudellinen yhteistyö. . Nordforsks miljövårdsutredning. . Förslag till utbyggnad avden samnordiska fortbildningen för journalister. . Konsumentoplysning i undervisningen.

Statens offentliga utredningar 19.69 . ,

Systematisk för—teckning

Justitiedepartementet

Faktisk musli ' het blend ekoib'am. [1] Bomderåt. [.4 Utsökningrätt X. [5] Kungörelnennonaering. [7] ADB ino'n inbkr'ivnin'gsvisendet. [9] Ny gruvlu. O]

International adoptionsrätt. [11] Ny valteknik. Åmbetsa reveret.9 20]

Socialdepartementet Ett renare samhälle. [18]

Kommmikatlonedepertementet Ny sjöerbotstidsleq. [3] ,

Finensdepartementet

Förenklad obligationehamerinq. [13] Lagstiftning om virdepepp'enfonder- m.m. ooh om etimpelekm1på värdepapper. [16] Nya mynt [17]

Utbildningsdepertementet

Om eexudiiv'et' | Sverige. [210 Sexualkunktrpen2 grunda lem högstadium. [8] Regionmueik. FIimen- censuren ansvar. [14]

Jordbruksdepertementet Vixzröridunm. [151

Inrikesdepartementet Skogsindlstri i södra Sverige. [21]

Civiidepertementet Offentliga tjänstemän: bisysslor. [6]

Anm. Sifioma inom klammer betecknar utr'pdningynae ' nummer iden kronologiska förteckningen. !( LBeckmene Tryckerier AB 1969