SOU 1966:1

Svensk ekonomi 1966-1970 med utblick mot 1980 : 1965 års långtidsutredning : huvudrapport

N 4-0 (;(

oå (» - Cija,

&( 4. IGT?!

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1966: 1 SÖ Uv Finansdepartementet ___”-.. WGG '- YA

SVENSK EKONOMI 1966—1970

MED UTBLICK MOT 1980

1965 års långtidsutredning

HUVUDRAPPORT

UTARBETAD INOM SEKRETARIATET FÖR EKONOMISK

PLANERING, FINANSDEPARTEMENTET

Stockholm 1966

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 966

Kronologisk förteckning

1. Svensk ekonomi 1966—1970. Esselte. 296 S. F!.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

Finansdepartementet

SVENSK EKONOMI 1966—1970 MED UTBLICK MOT 1980

1965 års långtidsutredning

HUVUDRAPPORT

UTARBETAD INOM SEKRETARIATET FÖR EKONOMISK

PLANERING, FINANSDEPARTEMENTET

xnvus TRYCKERIAKTIEBOLAG Essnm'r. AB s'rocxnoLu 1965

Förord

Avdelning 1.Syfle och uppläggning . . . . . . . . . . . . .

Avdelning 2. Å'lerblick på 1960—1965 .

2.1 Produktionens tillväxttakt 2.2 Resursernas fördelning . . . . . . . 2.3 Faktorer bakom den ökade framstegstakten. . 2.4 Levnadssta11dard.. . . . . . . . . . 2-5 Den forra långt1dsutrednmgen och den faktiska utvecklingen. . _. 2.6 Ljusare och mörkare dragiutvecklingen . . . . . . . . . . . Avdelning 3. Resurser och anspråk . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Resursernas tillväxt . . . . . . . . . . . . . . 3.11 Befolkning 31.2 Arbetskraft . . . 3.1. 3 Produktivitet och produktionskapacitet .. 3.2 Summering av anspråk. . . . . . . . . . 3.3 Preliminär slutsats om resurser och anspråk, .. . .! .. .. .. . .-

Avdelning 4. Ulvecklingspolilikens avvägningsprolileni

4.1 4.2

Den internationella bakgrunden . _ | .

Det interna avvägningsprohlemet . . . . . . . . .* . .. .. 4.2.1 Kravet på balans i utrikesbetalningarna

4. 2. 2 Utrymmet för den privata konsumtionens ökning

4.2.3 Avvägningsproblem rörande investeringar Och offentlig konsum—

tion 4.2.4 En kalkyl för avvägning mellan investeringar och offentlig kon- sumtio11............ .

Avdelning 5. Sammanfattande tabeller .

Avdelning 6. En kalkyl för utvecklingen 1966—1970 .

6.1

Privat konsumtion . . .

6.1. 1 Prognosernas förutsättningar

6.1.2 Prognosresultaten .

6.1.3 Några genomgående tendenser Appendix till avsnitt 6.1

Offentlig konsumtion. . . . . . . . . .

Investeringar..............:...'.....

6.4.1 Exporten . 6.4.2 Importen .

6.4.3 Bytesbalansen . . . . . . . .

Produktion och produktivitet inom olika näringsgrenar .

Sysselsättningsutveckling .

Finansiell utveckling. .

6.7.1 Balansen mellan efterfrågan på privat konsumtion och den reala kalkylens utrymme härför .

6. 7. 2 Företagssparande och investeringsfinansiering.

6. 7. 3 Balansen på kreditmarknaden . . . .

Avdelning 7. Näringsgrenarnas utveckling.

7.1 7.2 7.3 7.4

Jordbruk . Skogsbruk . Fiske

Industri....

7.4.1 Enkätens uppläggning . . 7. 4. 2 Utvecklingen inom industrin som helhet 196041910 ' 7. 4. 3 De olika industribranscherna 1965—1970 .' ' i ' . 7.4.4 Sammanfattning av utvecklingen fram till'19'70f. 7.4.5 Utvecklingen under 1970—talet.

Energiförsörjning

7. 5.1 Energibehov. .

7. 5. 2 Kraftverk och eldistribution

Byggnads- och anläggningsverksamhet .

Samfärdsel .

7.7.1 Utvecklingsten'densér' mom persontrafiken 7.7.2 Utvecklingstendenser inom godstrafiken. 7.7.3 Investeringar 1 transportapparaten. 7.7.4 Transportsektorns arbetskraftsbeh'ov .

7.7.5 Posttrafik "'

7.7.6 Teletrafik .

Varuhandel .

Privata tjänster .

Bostäder . . .

Vatten och avlopp.

Offentliga tjänster . . . . 7. 12.1 Sektorns omfattning och utvecklingen under senare år. 7.12.2Undervisning................. 7. 12. 3 Hälso- och sjukvård

7. 12. 4 Socialvård . .

7. 12.5 Polis- och rättsväsen samt kriminalvård

7126 Forsvar . . . . .

7. 12. 7 Kyrklig verksamhet 7.12. 8 Sammanfattning av kalkylerna

Avdelning 8. Utblickm011980 . . . . . .

8.1 Prognos på kortare och på längre sikt.

8.2 8.3 8.4 8.5 8.6

Konsumenter och arbetskraft . Produktionsutvecklingen . Resursfördelningsproblem . . . . Sektorutveckling och arbetskraftsbalans. Slutkommentarer

Avdelning 9. Sammanfattning. .

Appendix A: Kapitalinsals och ekonomisk tillväxt . I. Kapitalkalkylens uppläggning . II. Ekonomisk tillväxt och faktorinsats .

Appendix B: Regionala utvecklingstendenser och problem. Urbanisering.

Tabellförleckning . . . . . . . . . . . .

Diagram/örleekning .

Denna rapport har utarbetats inom fi- nansdepartementets sekreteriat för eko- nomisk planering. Utredningsmännen svarar själva för såväl innehåll som utformning. Syftet med det utrednings- arbete som här redovisas har varit att kartlägga och analysera de sannolika framtida utvecklingstendenserna i den svenska ekonomin. För att kunna full- göra sina utredningsuppgifter har ut- redningsmännen måst göra olika kal- kylmässiga antaganden om resurser- nas fördelning mellan olika använd- ningsområden. Det bör understrykas att dessa antaganden — såväl vad av- ser t.ex. fördelningen mellan konsum- tion och investeringar som den inbör- des avvägningen mellan olika verksam- hetsområden inom privat och offentlig sektor är av modellteknisk natur. De representerar således inte någon programmatisk rekommendation be- träffande avvägningsfrågornas lösning från utredningsmännens sida. Som framhålls i rapporten ankommer det på regering och riksdag att ta ställ- ning till dessa problem. Sedan olika remissinstanser hörts, torde regering— ens syn på de långsiktiga avvägnings- problemen komma att redovisas i kom- pletteringspropositionen våren 1966.

För utformningen av rapporten har främst svarat t.f. planeringschef Erik Höök, kanslirådet Rune Beckman, de- partementssekreterare Rein Hinno samt kanslisekreterarna Bengt Anders- son och Weine Karlsson. Professor Ing-

Förord

var Svennilson har som sakkunnig va- rit knuten till utredningsarbetet och har bl. a. svarat för utformningen av avd. 8 och appendix A. T. f. planeringschef Lars Lindberger, departementssekrete— rarna Jan Nipstad och Bengt Johansson samt kanslisekreterare Bengt Olof Karls- son har svarat för utformningen av vis- sa avsnitt i rapporten. Räkne-, skriv— och skilda redigeringsarbeten har ut— förts -av extra kanslist Gisela Nilsson, kansliskrivare Margreth Carteby och kontorist Imhrin Willertz.

Ett flertal delutredningar och ett om- fattande arbete med insamling av mate— rial har utförts av olika utrednings- organ, departement, statliga verk etc. På sid. 41—42 återfinns en förteckning över de olika organ som därvid medverkat. Till vissa delar redovisas dessa utred— ningar i särskilda bilagor vilka efter hand kommer att publiceras separat. De som i dessa fall haft huvudansvaret för utredningsarbetet är: fil.kand. Staf— fan Sohlman (Export-import 1966— 1970), byrådirektör Margit Strandberg (Tillgången på arbetskraft 1960—1980), direktör Folke Larsson (Varuhandelns utveckling), professor Ragnar Bentzel och fil. kand. Jan Beckeman (Framtids- perspektiv för svensk industri, 1965—— 1980) och professor Sven Godlund (Tra- fikutveckling och trafikinvesteringar). Professor Börje Kragh har som särskild utredningsman i uppdrag att i nära an— knytning till långtidsutredningen ut- föra en undersökning om de finansiella

långsiktstendenserna. Avsnitt 6.7 om den finansiella utvecklingen bygger direkt på en av honom giord sammanfattning av de första preliminära resultaten av denna undersökning. I bilagorna anges vilka som i övrigt medverkat i utred- ningsarbetet på ifrågavarande område. Professor Torsten Hägerstrand har sva- rat för appendix B (Regionala utveck- lingstendenser och problem).

I de olika avsnitten av denna rap- port redovisas varifrån underliggande material har hämtats. I vissa fall byg- ger framställningen i rapporten direkt på en av vederbörande utredningsman gjord sammanfattning av de undersök— ningar som utförts på ifrågavarande område.

Arbetet med rapporten avslutades i november 1965.

De fyra tidigare långtidsutredningar— na utarbetades av särskilda för varje tillfälle tillkallade expertkommittéer. I slutet av 1962 gavs dåvarande ekono- miska avdelningen inom finansdeparte- mentet i uppgift att i fortsättningen ombesörja det översiktliga utrednings- arbetet kring de långsiktiga utvecklings- problemen i svensk ekonomi. Denna organisatoriska förändring kom till för att tillgodose önskemålen om en »rul- lande planering». Med den stora bety- delse som .tillväxtproblemen har ansågs nämligen att detta område borde analy- seras fortlöpande.

Med förändringen följde dock inte någon förskjutning i utredningsarbe- tets syfte. Vad 1959 års långtidsutred- ning anförde om ändamålet med och karaktären av sitt betänkande (SOU 1962: 10) gäller sålunda i allt väsentligt även det utredningsarbete vars resultat redovisas i föreliggande rap—port. Främs- ta syftet med de svenska långtidsutred- ningarna är liksom tidigare att kart- lägga och analysera utvecklingstenden- serna -i ekonomin. Avsikten är därvid inte att redovisningen av en sannolik u-tvecklingsbild och av problem som hänger samman med förändringar i ekonomin skall mynna ut i något för- slag till ett översiktligt program för den svenska ekonomin. Utredningarna får i stället ses som ett informerande och vägledande instrument för de in— stanser —— politiska organ, ledningar för offentliga och privata verksamheter

AVDELNING 1

Syfte och uppläggning

etc. '— som 'har att praktiskt forma de långsiktiga handlingslinjerna. De kan i viss mening sägas fylla samma uppgift i samband med den långsiktiga ekono- miska politiken som nationalbudgeten har i fråga om konjunkturproblemen.

Ett sådant orienterande och väg— ledande instrument, som långtidsutred- ningen skall utgöra, behövs såväl inom offentliga som privata verksamhetsom- råden. Arten och detaljrikedomen i den information som därvid krävs varierar dock starkt olika sådana områden emel- lan. I den översiktliga form som är mer eller mindre ofrånkomlig för en lång- tidsutredning kan givetvis inte alla så- dana skiftande behov tillgodoses. Pro- blemen måste naturligtvis väljas och perspektiven begränsas utifrån en före- ställning om vad som i första hand de centrala politiska instanserna kan be— höva för sin långsiktiga planering. Utan att själv vara ett program bör under sådana förhållanden en långtidsutred- ning redovisa och diskutera förhål- landen och problem som bedöms vara relevanta för statsmakternas beslut i frå- gor som bestämmer den långsiktiga eko— nomiska utvecklingen.

Karaktären av och betingelserna för statsmakternas planering och möjlighe- ter a-tt styra denna utveckling blir där- med en viktig utgångspunkt för arbetets uppläggning och för urvalet av de pro- blem som behandlas. Det är inte möjligt att närmare gå in på det ämnet här. Vissa huvuddrag i den ekonomiska pla-

neringens villkor bör dock beröras. Fritt konsumtionsval och fri konkur- rens, fritt yrkesval och fri etablerings- rätt är med de modifieringar som se— nare berörs allmänt accepterade bas— principer för den svenska ekonomiska politiken. Dit hör också struktur— och ägarförhållandena inom näringslivet _— med dominans för företag som själv- ständigt fattar beslut om produktion, investeringar etc. —, samt ekonomins starka beroende av utlandsmarknaderna i förening med ett klart hävdande av en liberal handels— och tullpolitik. En pla- nering inriktad på att i detalj reglera konsumtion och produktion är därför inte aktuell. Den huvudlinje som i stål- let följs är att med generella finans- och kreditpolitiska, närings- och handels- politiska medel skapa eller ändrade nödvändiga yttre betingelserna för en utveckling vilken bedöms som önskvärd.

Denna allmänna beskrivning av situa- tionen behöver kompletteras och modi- fieras i betydande mån. Först kan då erinras om att statsmakterna givetvis i detalj måste planera de sektorer av eko.- nomin, där produktionen bedrivs i stat- lig regi och där sålunda regering och riksdag har ett direkt företagaransvar. Ungefär samma kravpå centrala pla- neringsinsatser, som i enlighet därmed gäller för t. ex. försvar, rättsväsen, högre undervisning etc., föreligger på sådana offentliga verksamhetsomr-åden, .där kommunerna visserligen är huvudmän men där staten genom omfattande bi- drag (t. ex. i fråga om grundskolan) iklätt sig det finansiella ansvaret. För andra. kommunala sektorer,—såsom Sjuk- och socialvård, där statens .roll huvud- sakligen är av.tillsyns- och övervak- ningsnatur, är _statens uppgift bl. a. att bedöma behovsutveckling och produk; tionens allmänna förutsättningar. I ,de fall- då staten genom subventioner eller

på annat sätt har ett starkt inflytande på en näringsgrens produktionsförhål- landen (t. ex. jordbruk och bostads— byggande) krävs naturligen en över— siktlig planering som söker följa ut- vecklingen, avstämma effekten av vid- tagna åtgärder, analysera de ekonomisk- politiska medlens användbarhet etc. Med skillnader i kraven på en statlig planering följer betydande variationer i arten och omfattningen av den infor- mation och de analyser av sammanhang som kan vara av värde. Nu är det emel- lertid inte möjligt att i en långtidsut- redning söka tillmötesgå alla sådana skiftande behov av orienterings- och bakgrundsmaterial. Uppgiften, måste _i stället främst vara att översiktligt pre- _ sentera betydelsefulla förhållanden och utvecklingstendenser och därmed ange de utgångspunkter och de yttre oberoen— de faktorer eller den ram som de, offent- liga instanserna har att utgå ifrån. Inte heller inför ensådammer be- gränsad uppgift är det så lätt attwbeakta olika planeringsaspekter. Planeringen i de- olika former som-nyss berörts har att bygga på _en—i varje särskilt:;fall gäl- lande politisk målsättning. Av. stats- makterna uppsatta mål för skilda,.verk— samheter- utgör givna data såväl i—pla- neringsarbetet som i det långsiktiga ut- Aredningsarbetet..]3roblemet är emellertid att de olika målen ;är- av väsentligt olika karaktär och räckvidd. .Och inför-en viss förutsedd ekonomisk utveckling kan finnas anledning att ställa frågan dels om» dessa mål! är inbördes förenliga och dels, om: så inte ärfallet, i vilken ord- ning de bör-tillgodoses. Visserligen kan sägas att i en långtidsutredning snabb ekonomisk tillväxt hör vara-det mål som främstbeaktas. Men självklart-. är sam- tidigt att tillväxtproblemen måste disku— teras utifrån den begränsningen att and- ramål (full sysselsättning, balans i de

|

N

utrikes betalningarna, prisstabilitet etc.) inte äventyras.

Möjligheterna att mer ingående be- handla tillväxtpolitikens avvägnings- problem är av flera skäl begränsade. Den ekonomiska teoribildningen rörande tillväxtfrågorna har'—— även om den under senare år ägnats ett starkt Ökat intresse —— inte nått sådana resultat som över ett vidare fält kan direkt tillämpas i praktisk—ekonomiska frågor. Därför måste de diskussioner som vi i denna rapport kommer att föra kring skilda tillväxtspörsmål bli villkorliga Och .ofta endast utmynna i frågeställningar och problem. För att belysa tillväxtpoliti— kens medel och möjligheter och för att stimulera en mer allmän debatt i ämnet har ett antal ekonomer inbjudits att i uppsatsform behandla vissa. av dem själva valda problem. Dessa uppsatser publiceras 'i anslutning till denna rap- port men i en fristående publikation..

- Med begränsningarna i kunskapen om tillväxtpolitikens betingelser och möj- ligheter sammanhänger-även vissa svå- righeter att precisera det inbördes för- hållandet eller eventuella konflikter mellan, ett målför tillväxten och andra ekonomisk-politiska mål. Diskussionen i:, denna rapport blir därför också på denna-punkt av'en mer-allmän och problemställ-ande karaktär. ; Den hör nära samman med. spörsmålet .om— hur olika mål—bör, rangordnas, och .,där, an- mälersigen annan komplikation. Den betydelse somvv—arje .inål skall tillmätas är- en politisk fråga till' vilken ,vi. inte skallta någon ställning i denna rapport. Qtvetydigt _är väl dock att vissa gene- rella mål -——_ full sysselsättning, balans ide utrikes.-betalningarna, prisstabilitet j—nallmänt anses; och i ,den ekonomiska politiken givitsen ställning som huvud- målsättningar. Diskussionernai denna rapportlutgårl från 'den förutsättningen

att betingelserna för att nå snabbast möjliga tillväxttakt i ekonomin betrak- tas som ett avvägningsproblem utifrån de begränsningar som följer av att dessa mål—skall uppfyllas. Detta innebär sam— tidigt ,att vissa andra och mestadels speciella mål exempelvis på bostads— politikens, jordbrukspolitikens, under— visningens och sjukvårdens områden —— har en sidoordnad eller sekundär ställ- ning. - Den skillnaden innebär för vår rap- ports del att vi kunnat betrakta de först- nämnda målen genom dessas fasta för- ankring som givna data i den meningen att vi förutsatt att de skall uppfyllas. Andra mål omprövas och justeras allt eftersom ekonomin förändras. I en lång- siktss'tudie som syftar inte till att föreslå ett program utan till attupplysa och vägleda'inför framtida och sannolikt nya ekonomiska förhållanden och ten- denser kan man naturligen inte ta ställ- ning »till sådana villkorliga mål — det måste göras utifrån ,politiska bedöm- ningar. _ . ' , ' , Detta hindrar givetvis inte att vi i vår rapport diskuterar de ekonomisk-poli- tiska problem som- blottats av det sam- manställda materialet ochlatt vi för- söker belysa sådana nya förutsättningar och krav på politiken. dess- inriktning och medel som betingas av observerade förändringar i' de ekonomiska ;utveck— lingstendenserna. Inte heller innebär det någon värdering eller något politiskt ställningstagande då vili rapporter-nin,- för_ siffermässiga vfördelnin-gar .för olika sektorer, och ändamål. Ett sådant kal- kylförfarande 'är—motiverat av utred- ningstekniska och framställningsmässiga Skäl. ' _ ' i . . . - -_ Lik-som tidigare ilångtidsutredningar behandlardenna i första hand en fem- årsperiod, åren 1966—1970.— Analysen avser därvid i. första hand dels ett ,san-

12 nolikt läge s'lutåret 1970 och dels den genomsnittliga förändringen under perioden 1966—19701. Förän'dringstalen liksom värdena'förwslutåret uttrycker en från konjunkturrörelser rensad trendutveckling. Bakgrunden nu detta förfarande” är naturligtvis att det skul- le vara utsiktslöst att göra någon som helst förutsägelse om hur konjunktur- förloppet kommer 'att gestalta" sig un- der en så här lång period. Det betyder å andra sidan att man får vara medve- ten om att de'utvecklings'ten'denser och problem som skisseras i denna rap- port i verkligheten kommer att få yt- terligare en dimension, nämligen den konjunkturella. Även om, som exempel, den ekonomiska politiken skulle inrik- tas på att i en viss punkt förverkliga den utveckling som ingår i vår kalkyl kan under vissa år avvikelser från den eftersträvade trendutvecklingen bli nöd- vändiga. Den vid varje tillfälle lämpli- ga kombinationen av förändringar för olika områden blir beroende av det speciella konjunkturläge som råder. På många områden kommer åtgärder som vidtas de närmaste åren att" till viss del binda utvecklingen och band— lingsmöjligheterna längre fram i tiden än till 1970. Med hänsyn härtill lämnar vi även vissa villkorliga prognoser och diskuterar på ett allmänt överblickan- de sätt tänkbara utvecklingstendenser under 1970—talet.

Vi vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på det problem som ligger i det förhållandet att vår kalkyl i huvudsak är uppbyggd med 1965 som basår. Rapporten har som nämnts fär- digställts under hösten 1965. Den na- tionalräkenskapsstatistik som vid den- na tidpunkt fanns att tillgå för basåret har varit de preliminära uppskattning- ar som publicerades i konjunkturinsti— tutets höstrapport, Konjunkturläget hös- ten 1965. Någon hänsyn har således in-

te kunnat tas till den nationalräken- skapsstatistik för 1965 som "presenteras i den preliminära nationalbudgeten för 1966.'Därtill kommer att de ursprungli— ga uppgifterna från de olika sektorer- na till sin huvuddel samlats in mot slu- tet av 1964 och i början av 1965, alltså vid en tidpunkt då mer fullständig sta- tistik knappast förelåg ens för 1964. Sistnämnda svaghet i materialet har vi i görlig mån sökt avhjälpa genom att kompletterande uppgifter inhämtats under det fortsatta utredningsarbetet.

En" utredning av det här slaget, som skall omfatta åren 1966—1970, står in- för ett dilemma. Man kan som vi» gjort publicera rapporten vid periodens in- gång, vilket alltså drar med sig att bas- året kan fixeras statistiskt endast del- vis. En annan väg — vilken använts i de tidigare långtidsutredningarna —— skulle vara att invänta den mer full- ständiga nationalräkenskapsstatistiken för basåret, med följd att publiceringen skulle fördröjas ett halvt å ett år. Av olika skäl har ordningen med en tidig publicering valts denna gång.

Som nämnts är vår kalkyl av trend- karaktär. Innebörden härav är att den utvecklingsbild, uttryckt i relativa för- ändringstal, vi ger inte påverkas annat än om avvikelserna i våra värden för basåret blir förhållandevis stora.

De undersökningar och det material som' utgör underlag för denna rapport har kommit till genom samarbete mel- lan offentliga myndigheter, instanser inom näringslivet och enskilda utred- ningsmän. Särskilda överenskommelser har träffats med bl. a. Detaljh—andelns ntredningsinstitut, Industriens utred- ningsinstitut, konjunkturinstitutet, na- tionalekonomiska institutionerna vid

' Skrivsättet »under perioden '1966—1970. används i denna rapport synonymt med ifrån 1965 till 1970» och »1965—1970», när vi vill uttrycka en förändring där 1970 jämförs med 1965.

J |

Göteborgs och Lunds universitet, arbets- marknadsstyrelsen och prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån rörande vissa större utredningsuppgifter. Vidare har olika departement och verk under—_ sökt de långsiktiga utvecklingstenden- serna inom sina verksamhetso'mråden. Flertalet av dessa skilda utredningar fogas som särskilda bilagor till denna rapport.

Metoderna i utredn'ingsarbetet har-i huvudsak varit desamma som i före- gående långtidsutredning. Den metod- diskussion som fördes i sistnämnda ut- rednings betänkande är sålunda i allt väsentligt tillämplig även här. I bilagor- na redogörs för den uppläggning som gällt för där redovisade undersökning- ar. _: Uppgiften att samordna de olika un- dersökningarna, att utföra den samman-, fattande analysen samt att utforma den slutliga rapporten har åvilat finansdea partementets sekretariat för ekonomisk planering. Utredningsma—terialet har-5 på expertnivå diskuterats i det till finans; departementet knutna utredningsrådet, vilket dock inte här något ansvar för utformningen av och bedömningarna i denna rapport. Delar av utrednings- resultatet har vidare diskuterats inom det ekonomiska planeringsrådet. I flera fall har material som kommit fram bli- vit offentliggjort tidigare och använts i departementens propositionsarbete, för föredrag och artiklar och på så sätt bildat utgångspunkt för debatt om ut- vecklingsproblemen i vår ekonomi. Utredningens resultat redovisas här så

att en redogörelse först lämnas över den ekonomiska utvecklingen 1960—1965. Mot denna bakgrund skisseras för den närmast framförliggande perioden ett översiktligt perspektiv, vilket i första hand syftar till att ange hur stora pro- , duktiqnsresurser som kommer att stå

till förfogande. Som en jämförelse och en kontrast till detta ställs sedan den efterfrågan och de behov, som enligt insamlade planer skulle göra sig gällan- de under "kommande år. Denna jäm- förelse .gecanledning till en mer in- gående diskussion av de utvecklings- och avvägningsproblem som väntas bli ak- tuella-i dan-'svenska ekonomin; den mynna-Palit i ,en »siffermässigt preci- serad kalkyl . för utvecklingen _ 1966— 1970. Därefter— följer en redogörelse sektorvis ; _ för;. ' utvecklingstendenserna, främst vadbeträffar efterfrågan på _ar- betskrgaft, investeringar och produktion. Rapporten—j slutar med en utblick mot 1980, vad...-diskuteras tendenser och problem som kan komma att prägla den långsiktiga. utvecklingen.

Vissa regionala utvecklingstendenser och problem belyses i ett särskilt ap- pendix. De undersökningar rörande så- dana frågor, och speciellt då beträffan- de problemen i storstadsområden, som gjorts inom långtidsutredningens ram kommer enligt överenskommelse med inrikesdepartementet atti bearbetas vida- re i anslutning till det utredningsarbe- te som sker inom lokaliseringsbered-_ ningen och expertgruppen för regional utredningsverksamhet.

I .

AVDELNING 2

Återblick på 1960—1965

2.1 Produktionens tillväxttakt

Under första hälften av 1960-talet ut- vecklades Sveriges ekonomi på ett'i många avseenden mycket tillfredsstäl- lande sätt. Dit får främst räknas att'lpro- duktionen växte betydligt snabbare än tidigare. "Enligt de delvis preliminära uppgifter" som förelåg hösten 1965 öka- de brutton'ationalprddukten (BNP) med i genomsnitt 4,9 % per år 1960—1965.—

Motsvarande genOms'nittliga” ökningstal-V

både för 1950-talet"— "Och 'för- fredsperio— derna under- första hälften av 1900-talet torde ha utgjort 'en 3 1/g %.

I diagram 2.1:1 har åskådhggjorts hur

utvecklingen 1960-4—1965 ter sig i'ett historiskt perspektiv beträffande BNP:s- tillväxt, totalt' och per sysselsatt. Till detta har också fogats förändringen un- der" den framförliggande femårsperio- den 1966—1970 enligt ' vår- kalkyl. Av diagrammet * framgår att tillväxttakten- va'riera-t starkt mellan olikå'perioder. I samband med återhämtningen efter de båda" världskrigen under 1920—talet och under senare hälften av '1940-ta1et-höjde sig sålunda/de årliga" ökningstalen över 4 % —me'n* stannade ändå en'god bit»un- der 1dennivå som-nåddes 1960-5—a-1v965. Sva-: gast" (1 å 2 % per år) "har tillväxten av naturliga skäl varit under varldskrlgen

i): l.»

' "Diagram 2. 1: I. Utvecklingen tu)" produktion och produkfzviiet'1900—1970

Procent per år

.".Åli'ök' a: (BEN? ning (i? Årlig ökning av BNP " ' ; ' * - ptr forvärvsurbetunde '

|

till följd av desorganiserin'gen av det ekonomiska livet. Även 1930-talet med sin väldsdepression uppvisade en lägre ökningstaktf (ca 3% per år) än den genomsnittliga på längre sikt.

Trots att tillväxten'sjönk under 1930- talet och de båda världskrigen var den ändå väsentligt högre i Sverige än i de flesta andra länder. Det är framför allt

Tabell 2.1.4." Brutl'o'nationalproduktens'ök- ning 19'50—1965 i OECD-länderna

Procent per "år i fasta priser '

1950— 1955— 1960—— 1955 1960 1965

Belgien ...... _ ...... _. 14,6 2,3 4,4 Danmark. . .' ........ 2,0 ' 4,7 5,3 Frankrike. . . .". ..... 4,4 4,8 4,7 Förenta staterna . . . . 14,3 2,3 . 4,2 Italien .............. ' 6,0 5,8 4,9 'Kanada. :. . . .' ....... 4,6 3,4 ' ' 5,1 Nederländerna. ; . . . 5,7. - 4,2 4,6 Norge.,........,...... 3,6 3,2. 5,1 Sc'hvveiz ......... '. . . * 4,8 '4,0' 5,5 Storbritannien. . . . -. _. i ' 2,6 .— 2,8' 3,3 sverige ............. 3,2 3,5 5,1

Västtyskland. '... . .."-. "9;.'l- 6,3. ' -4,9 Österrike.. .: .,. . . 56,1 . 5,2 4,3 .

OECD totalt, exkl. ' - . ' Japan ............ 4,7 3,3 4, 4

EEC ......... . ..... 6,6 5,4 4,8 EFTA. . . .. .......... 3,1 3,3. . 3,9. Europeiska OECD . . . 5,3 4,6 4,5 Förenta staterna och

Kanada . . .. ....... 4,3 _ 2,4 4,2

1 1953—1955. , _ Anm.: Tabellengrundar sig på beräkningar av BNP. enligt. OECD- definition, vilket Iö1- '

klarar att ökningstalen för Sverige avvike1 något från dem Som anges på andra håll 1 rap- porten.

Totaltförovanstående . '. ', ,: .! -.

13. 1ndustr11änder__.. 4,6; . 3,2, . 4.3. Grekland. ...... :'.=..-.. 7,0" : 5,4 . 8,1 ' irland. ..... . .. —2,3 1,3, 4,1 . Island ......... ”5.5. _ 3,4 8,4 Portugal."....'...-.'..." 3,8 "' 4,7" 5,5"' Turkiet. _ .»..J. . ... ._'. 6,3 -';5,1 - 4,7 Totalt för ovanstående

5utvecklingslän'der. 5,5 ' 4,5 " '5,9

. stegringstakten i slutet avl950-talet (se

för'språngetunder dessa perioder som gett ”vårt land dess framskjutna plats då det gäller ekonomisk standard. Utveck- lingen i ett antal länder sedan 1950 har åskådliggjorts i tabell 2.1: 1. Därav framgår att i OECD-länderna (exkl. Ja— pan) sammantagna ökade BNP med 4,7 % per år under första hälften av 1950-talet. Sverige noterade under den- naiid en internationellt sett mycket låg tillväxttakt (3,2 % per år). De höga tillväxttalen 1950—1955 i många länder torde ha berott på en rad särskilt gynn- samma faktorer —— främst stora reserver av'outnyttjad arbetskraft, som då fort- farande fanns tillgängliga. Under andra hälften 'av 1950-talet avtog produktio- nens ökningstakt i de flesta länder men steg i Sverige och ett par andra länder. Enligt. ännu preliminära beräkningar har takten iproduktionstillväxten under första vhäl-ften'a'v 1960-talet varit betyd- ligt högre än under senarev'delen av 1950-talet i'-flertalet länder.? Uppgången i tillväxttakten har bland de industriali- serade'länderna varit särskilt markant för Belgie'n'oeh--.Förenta staterna (från låga utgångsniv'åer) Samt Kanada, Norge, Sch'w'e'iz'och' "Sverige'. Tillväxten i Sveri- ge ha'r under.196011a1e1s=rörsta hälft-'le- gat"'a"'vsé'v'är't ö'v'e'r fde'värden som beräk-' nats-'! både' för hela OECD-området och för europeiska OECDJ'Bland de industri-- ali-serade ÖECDaländerna synes endast' Danmark, Kanada, Norge och Schweiz 'ha noterat en lika stark produktionstill- ? växt som Sverige under denna tid.

2.2 Resursernas fördelning _

När den ekonomiska expansionen i

' Sverige gick in i snabbare banor om-

kring '1960 synes investeringarna ha 'va- *rit ledande i förloppet. För" 'deras del inleddes höjningen .över den tidigare

Tabell 2.2: ]. Produktionens, konsumtio— nens och investeringarnas volymmässiga utveckling 1950—1965

Procent per år

1 950- talets trend

(3)

1960— 1965

Bruttonational- produkt .......... Privat konsumtion. . . Offentlig konsumtion. Bruttoinvesterlngar

3 3 4

diagram 4.2: 1, i avd. 4, 'där investering- arnas,_konsumtionens och BNP,:s utveck- ling åskådliggjorts mot en trendmässig bakgrund). Under första hälften av. 1960-talet har de totala bruttoinveste- ringarna ökat i volym med 5,7 % per år jämfört med 4,7 % per år under 1950- talet (se tabell 2.2: 1). Än kraftigare har emellertid den offentliga konsumtionen accelererat. Mot en ökning i fasta priser. med 3,8 % per år på 1950-talet står en ökning med inte mindre än 5,7 % per år 1960—1965. Stegringstakten har såle- des höjts med omkring hälften. Även den privata konsumtionen har acceleref rat betydligt: den årliga tillväxtenhar höjts med närmare hälften från 3,1 % under 1950-talet till 4,6 % 1960—1965. , Denna utveckling har resulterat i att investeringarnas andel av BNP (investe- ringskvoten) mellan 1960 och 1965 har

ökat med 1,5 procentenheter till 32,7 %. Andelen för den s. k. totala kåpitalbild- ningen har till följd av utvecklingen för lagerinvesteringarna och bytesbalansens saldo ökat betydligt mindre än investe- ringskvoten (se tabell 2.2: 2).

Vad som hänt i den svenska ekono- min under 1960-talets första hälft är i mångt och mycket en direkt fortsätt- ning på utvecklingslinjer som kunnat urskiljas redan tidigare, i första hand under 1950—talet men i många fall även dessförinnan. En sådan långtidstendens utgör investeringarnas ökade andel av produktionen. Investeringskvoten, som på 1920-talet låg under 20 %, hade i slu— tet av 1930-talet kommit upp i omkring 24 %. Höjningen har sedan fortsatt till ca 29 % i mitten av 1950—talet och som nämnts till närmare 33 '%— 'i mitten av 1960-talet. Man kan därav se att investe— ringskvoten länge ökade i en ganska konstant takt på ca 2 procentenheter per femårsperiod fram till, 1950. Höj- ningen 1960—1965 gick något långsam- mare. ' '

Investeringarna har varit betydligt större än vad som behövts för att ersät- ta kapitalförslitningen. Resultatet har därför blivit att kapitalutrnstningen 1 form av maskiner, anläggningar etc. vuxit snabbt. Tillväxten synes därtill enligt vad söm framgår av nästa av- snitt ha skett i påskyndat tempo.

Tabell 2.2: 2. Resursernas fördelning 1938/39—1965 _

Procent av BNP,

löpande priser

1938/39

1965 1950 1955 1960 (prel.)

Privat konsumtion .................. Offentlig konsumtion ................ Total konsumtion ...................

66,2 7,9 74,1 24,3 25,9

Totala investeringar ................. _summa' kapitalbildningl ............

62,4 10,2 72,6 27,3 27,4

57,9 11,8 69,7 29,2 30,3

54,8 12,7 67,5 31,2 32,5

_ 52,8 14,5 67,3

32,7 32,7

100

Bruttonationalprodukt ............... 100 100 100 100

1. Förutom »fasta investeringar även lagerförändring och bytesbalansens saldo.

Procent av BNP, löpande priser

1938/39 1950 1955 1960

1965 (prel.)

Statlig konsumtion och investering . . . . 7,5 därav: försvar .................... 2,2

Kommunal konsumtion och investering. 7,2 Summa statlig och kommunal konsum—

tion och investering ............... 14,7

10,2 12,0 12,6 13,2 3,5 4,7 4,5 4,6 9,9 12,5 13,2 15,7

20,1 24,5 25,8 28,9

Andra sidan av denna förskjutning mot investeringar har varit att den tota- la konsumtionens andel av BNP (totala konsumtionskvoten) minskat. Den of- fentliga konsumtionens andel har vis— serligen stigit med 1,8 procentenheter mellan 1960 och 1965, men detta har mer än uppvägts av att den privata kon— sumtionen gått ned med 2,0 procenten- heter till 52,8 %. Den totala konsumtio- nens andel av BNP, över 80 % på 1920- talet och 74 % 1938/39, hade 1965 sjun— kit till ca 67 %.

En annan långtidstendens som fort- satt även under senare år är den offent- liga sektorns tillväxt. Både konsumtio- nen och investeringarna har Ökat mer inom den offentliga än inom den priva- ta delen av ekonomin. Den andel av BNP som stat och kommun tagit i direkt an- språk för offentlig konsumtion och of- fentliga investeringar har sålunda stigit med ca 3 procentenheter mellan 1960 och 1965 till knappt 29 %. Motsvarande andel utgjorde ca 20 % 1950 och ca 15 % i slutet av 1930-talet (se tabell 2.2:3). Expansionen och därmed an- delsökningen har varit betydligt snab- bare inom det kommunala än inom det statliga omrädet.

Varken investeringskvotens höjning eller den offentliga sektorns tillväxt har varit specifika svenska företeelser. Des- sa strukturförskjutningar — liksom en rad andra — har vi haft gemensamma med flertalet andra länder, låt vara att de kan ha varierat i styrka länderna

emellan. En likartad utveckling är na- turlig mot bakgrunden av att sådana strukturförändringar utgör en integre- rande del av det ekonomiska tillväxt- förloppet. De är påverkade av den eko- nomiska politiken, men bakom ligger i stor utsträckning tekniska och mark- nadsmässiga orsaker.

2.3 Faktorer bakom den ökade framstegs- takten

Någon uttömmande förklaring av de fak- torer som bidrar till ekonomisk tillväxt har ännu inte presterats. Frågan om vad som åstadkommit den gynnsamma pro— duktionsutvecklingen 1960—1965 kan man dock närma sig genom att försöka utpeka faktorer som påverkat tillväx- ten samt diskutera om dessa utvecklats mer eller mindre gynnsamt än tidigare. En sådan diskussion ger en anvisning om i vilken riktning förklaringen kan sökas, även om steget är långt till en kvantitativ precisering av de olika fak- torernas inbördes vikt.

Följande systematiska översikt över de produktionsbestämmande faktorerna — liksom en stor del av underlaget i övrigt för framställningen i detta av— snitt — är hämtade från appendix A. Som de grundläggande storheterna i tillväxtprocessen brukar man räkna den uolymmässiga utvecklingen av ar- betsinsatsen och insatsen av kapital i form av maskiner, apparater, byggna-

der etc. Både arbets- och kapitalinsatsen genomgår emellertid en kvalitativ ut- veckling som höjer deras produktivitet. Arbetets produktivitet växer sålunda med stigande utbildning och med en för- bättring av kvalifikationerna i övrigt. Kapitalets produktivitet ökas vid fram- steg i dess tekniska egenskaper; sådana framsteg förverkligas när ny kapitalut- rustning genom investering tillförs pro- duktionsapparaten, vilket ofta sker i samband med att äldre typer av kapi- talföremål elimineras, dvs. i samband med en modernisering av kapitalutrust- ningen. Arbets- och kapitalinsatsens produktivitet kan vidare stiga genom 2) ökad arbetsintensitet, b) förbättring av råmaterial, c) utveckling av produk— tionsprocesser och produkttyper, d) ra- tionalisering av organisationen, där— ibland genom stordrift och specialise- ring samt e) omallokering av både ar- betskraft och kapital mot mer produk- tiva områden. En sådan teknisk och or- ganisatorisk utveckling av produktio- nen innebär att den växande fond av kunskaper utnyttjas som skapas genom forskning och utvecklingsarbete. Statistiken tillåter inte några precisa slutsatser beträffande utvecklingen av den totala arbetsinsatsens volym. Enligt beräkningarna i avsnitt 3.1.2 steg emel— lertid antalet sysselsatta på arbetsmark- naden( omräknade till helårsarbetande) med 25 000 51 30 000 — eller med knappt 1 % — i genomsnitt per år 1960—1965, vilket är ungefär dubbelt så mycket per år som på 1950-talet. Samtidigt torde som senare berörs arbetstidens förkort- ning ha gått något långsammare på 1960-talet. Den totala arbetsinsatsen mätt som antalet arbetade timmar synes ha vuxit med 0,6 % per år 1960—1965, medan den under 1950-talet förblev oförändrad eller t. o. m. minskade något (se tabell 2.3:1, del B). Approximativt torde man alltså kunna ange att bortåt

Tabell 2.3: 1. Produktion, arbets— och Ica— pitalinsats samt deras relation 1950—1965

Förändringstal, procent per år

1950— 1960— 1960 1965

(a) (b)

. Produktion (B.-VP) 3,4 4,9

B. Arbetsinsats 1. Antal årsarbe— tande ......... 0,9 2. Årlig arbetstid per årsarb ..... 3. Antal arbetade timmar ....... 0,6

C. Kapitalinsals ..... 4,2

. Arbetsproduklivitet 1. Produktion per årsarbetande. . .

2. Produktion per arbetstimme. . .

. Kapitalets produk- tivitet 1. Produktion per enhet av kapi— talinsats . . . . , . 0,7

. Kapitalintensitet 1. Kapitalinsats per årsarb ..... 3,2 3,3

2. Kapitalinsats per arbetstimme 3,7 3,6

+ 0,1

— 0,1

Anm.: Antal årsarbetande = antal förvärvs- arbetande omräknade till helårsarbetande.

hälften av höjningen av BNP:s öknings- takt mellan 1950-talet och 1960—1965 med 11/2 procentenhet kan tillskrivas omslaget för arbetskraftens utveckling. Resten av höjningen — som tagit sig ut- tryck i en snabbare ökning av produk- tionen per arbetstimme, dvs. arbetspro- duktiviteten — har berott på andra faktorer.

Som berörts i avsnitt 2.2 har även kapitalinsatsen ökat, och därtill i på— skyndat tempo. Den samlade kapitalut- rustningen ökade med drygt 4 % per år 1960—1965 mot ca 31/2% per år på 1950-talet (se tabell 2.3: 1, del C). Mäng- den kapital per arbetsinsats har som en

följd därav också vuxit. Men på grund av att stegringen av tillväxttakten för kapitalinsatscn skedde parallellt med en likadan utveckling för arbetskraften förblev dock ökningen per år av kapital per arbetsinsats ungefär lika stor 1960— 1965 som på 1950-talet (se tabell 2.3: 1, del F). Detta förhållande ger anledning till slutsatsen att accelerationen i pro- duktionens tillväxt 1960—1965 inte be- rodde på en snabbare ökning av kapital per arbetsinsats än tidigare. (Saken kan också uttryckas så att den större till- växten av den totala kapitalinsatsen gick åt till att förse tillskottet av arbets- kraft med kapitalutrustning.) Förkla- ringen till den snabbare framstegstak- ten 1960—1965 skulle enligt dessa data få sökas i andra faktorer. Här skall ut- bildningen, den tekniska utvecklingen och omallokeringen av resurserna till mer produktiva användningar beröras något närmare.

Beträffande utvecklingen av arbets- kraftens genomsnittliga utbildningsnivå finns inte några mer fullständiga under- sökningar tillgängliga. Vissa överslags- mässiga kalkyler har dock gjorts röran- de inslaget i den totala arbetskraften av personer med studentexamen resp. aka- demisk examen. Enligt dessa skulle till- växten av utbildningsfaktorn i denna begränsade bemärkelse efter en relativt långsam ökning under 1950-talet ha ac- celererat väsentligt under första hälften av 1960-talet (se vidare tabell A: 4 i ap- pendix A).

I vad mån tillväxten i fonden av fek- niska kunskaper påskyndats under den här behandlade tiden, bl.a. genom öka- de insatser av forskning och utveck- lingsarbete, kan endast bli föremål för spekulation. Det för produktionens ut- veckling väsentliga är emellertid i vad mån sådana tekniska framsteg inkorpo- reras iproduktionsprocessen. Detta sker i stor utsträckning i samband med att

nya typer av kapitalföremål sätts in, dvs. när kapitalutrustningen modernise- ras. Då kapitalutrustningens tillväxttakt väsentligt påskyndades mellan 1950-ta- let och första hälften av 1960-talet bör detta ha vidgat inkörsporten för ny tek- nik. Kapitalutrustningen har blivit tek- niskt sett relativt modern. Av den ka- pitalutrustning, som fanns tillgänglig 1965 skulle enligt kalkylerna i appen— dix A, inte mindre än närmare 3/5 ha tillkommit under de senaste 15 åren, 2/5 under de senaste 10 åren och något mer än 1/.-. under de senaste 5 åren. An- delen moderna kapitalföremål har dess— utom stigit successivt.

Nära sammanvävd med kapitalutrust- ningens tillväxt och omdaning står omallokeringen av arbetskraft och kapi- tal mot mer produktiva användningar. Vissa begränsade vinster har gjorts ge- nom förskjutningen mellan de olika nä- ringsgrenarna, 'främst omflyttningen från jordbruk till »stadsnäringar». Ett betydligt större produktionsbidrag har emellertid säkerligen uppstått genom omallokering av produktiva resurser inom de olika sektorerna.

Följande exempel på denna omstruk- turering kan nämnas. Inom jordbruket: nedläggning av mindre gårdar och sam- manslagning till större" enheter samt skogsplantering på perifera jordar. lnom skogsbruket: i viss mån intensifie- rad sammanslagning till större bruk— ningsenheter, begynnande högmekani- sering av avverkningarna och överflytt- ning av arbetsmoment, t.ex. barkning, till industrin. Inom industrin (gemen- samt med flertalet näringsgrenar): fu- sioner, samarbetsavtal och liknande konccntrationsåtgärder samt utveckling mot större enheter och längre driven specialisering, som tillvaratar stordrif- tens fördelar. Inom transportväsendet: förskjutning mot vägtransporter, ned- läggning av lågtrafikerade järnvägar

samt en övergång inom handelsflottan till större fartyg och inom landsvägs- trafiken till större lastbilar. Inom varu- handeln: snabb omstrukturering mot större butiks- och lagerenheter, inom de- taljhandeln av självbetjäningstyp.

Sist i denna genomgång av faktorer som påverkat framstegstakten 1960— 1965 kan påminnas om att denna period framstår som en delvis ny erfarenhet i jämförelse med de föregående femtio åren. Det svenska näringslivet kunde från 1960 gå in i ett andra årtionde utan att störas av världskrig eller världsde- pression. Vad detta betytt för närings— livets utvecklingskraft är svårt att ut- tömmande ange. Det är emellertid tyd— ligt att man både på offentliga och pri- vata områden under 1950-talet kunnat koncentrera krafterna på en planering för expansion som under 1960-talet kun- nat fullföljas och förstärkas utan att på- verkas av alltför starka störningar ut- ifrån. Den svenska utvecklingen har tvärtom under perioden 1960—1965 fått ett stöd av de i stort sett gynnsamma ut- vecklingstendenserna på de marknader som dominerar vår utrikeshandel. Den svenska exportvolymen liksom impor- ten har också under denna period stigit i snabb takt. Export- och importandc- len av svensk produktion resp. försörj— ning har därmed ökat. Detta har säker- ligen bidragit till omstruktureringen av svensk produktion i riktning mot längre driven specialisering och stordrift och satt sina spår i produktivitetstillväxten.

2.4 Levnadsstandard

Även räknat per invånare har produk- tionen stigit och detta dessutom i på- skyndat tempo. Mot en uppgång i na- tionalprodukt per invånare med knappt 3 % per år både under 1950-talet och under fredsperioderna under första

Tabell och produktion per invånare 1950—1965

2.4: ]. Konsumtion, investering

Ökning per invånare och Stor— år, % lek 1965, 1950—1960— kr.1 1960 1965

Total konsumtion. . .. 4,1 Privat konsumtion. 3,9 Offentlig konsum-

tion ............ ' 5,0

Total investering. . . . 5,0

Bruttonationalpro- (lukt ............. 4,2

1 1964 års priser.

hälften av 1900-talet står en stegring med drygt 4 % per år 1960—1965.

Målet för den ekonomiska verksam- heten är att höja lcvnadsstandarden. Produktionen är i huvudsak endast ett medel för detta mål. Men levnadsstan— dard är inget entydigt begrepp; vad man lägger in däri skiftar från individ till individ. Därmed används också skil- da mätt. Flertalet av dem utgår från flera delkomponenter, varav emellertid konsumtionen av varor och tjänster van- ligen är den huvudsakliga. I Sverige höj- des den totala konsumtionen räknad i genomsnitt per invånare med 4,1 % per år under perioden 1961—1965. Sedan länge har utgifterna för offentlig kon- sumtion stigit fortare än de privata kon- sumtionsutgifterna. Denna tendens för- stärktes något 1960—1965, då den pri- vata konsumtionen per invånare steg med 3,9% per år, jämfört med hela 5,0 % per år för offentlig konsumtion (sc tabell 2.4: 1).

När man bedömer levnadsstandardens utveckling bör emellertid hänsyn tas till att en del av standardhöjningen tagits ut i form av ökad fritid. Vi har därmed avstått från en annars möjlig materiell standardhöjning. Arbetstidens förkort- ning tog sig under 1950-talet huvudsak-

ligen uttryck i att treveckorssemestern genomfördes i början av årtiondet och att den ordinarie arbetsveckan minska- des från 48 till 45 timmar 1958—1960. Under första hälften av 1960-talet ut- sträcktes den lagstadgade semestern till fyra veckor. Man kan räkna med att dessa reformer minskade den genom- snittliga årsarbetstiden per sysselsatt med 0,5 % per år på 1950-talet och med 0,3 % per år 1960—1965. En del iaktta— gelser tyder på en viss arbetstidsförkort- ning utöver den lagstadgade. Tendenser- na är dock delvis motstridiga, och vi har därför i våra kalkyler stannat för de angivna procenttalen (se tabell 2.3: 1, del B).

2.5 Den förra långtidsutredningen och den faktiska utvecklingen

Enligt den förra långtidsutredningens bedömning skulle BNP:s ökningstakt kunna höjas till i genomsnitt 4,0 % per år under perioden 1960—1965. I jämfö- relse med 1950-talet betydde detta en höjning med drygt 1/2 procentenhet. Trots att denna bedömning då den pre— senterades rätt allmänt ansågs som opti— mistisk har den alltså kommit att vä- sentligt överträffas. Långtidsutredning- ens underskattning av den möjliga fram- stegstakten hänför sig i första hand till en alltför försiktig bedömning av pro— duktivitetens utveckling. Även arbets- kraftsresurserna synes emellertid ha ökat snabbare än beräknat.

En av de avgörande punkter där den faktiska utvecklingen har skiljt sig från vad långtidsutredningen förutsåg är byggnads— och anläggningsverksamhe- ten. Utredningen var ganska pessimis- tisk i sin uppskattning av expansions- möjligheterna inom denna sektor, som bedömdes bli en av de mest besvärande flaskhalsarna i den svenska ekonomin"

1960—1965. I verkligheten har här en mycket kraftig expansion åstadkommits. Produktionen har årligen stigit med (i % mot förutsedda 4 %. I själva ver- ket har den snabba tillväxten inom bygg- nads- och anläggningsverksamheten kommit att bli ett av de dominerande dragen i den ekonomiska utvecklingen under senare år. Den torde ha utgjort en av de grundläggande förutsättningarna för att den totala ekonomiska expansio- nen kunnat ske så snabbt under denna tid. Den kraftiga satsningen på bygg- nads- och anläggningsinvesteringar har dock inte undgått att även få vissa ne- gativa verkningar, främst i form av hög- re kostnader och priser (se vidare av- snitt 7.6). *

Produktionen har ökat mer än vän- tat även på en rad andra områden, i första band inom industrin och den of— fentliga sektorn.

När det gäller produktionens använd— ning har den faktiska utvecklingen över- träffat förväntningarna främst i fråga om offentlig konsumtion och investe- ringar. Dessa båda områden har som nämnts årligen ökat med 5,7 % mot be- räknade 4,2. Även den privata konsum- tionen har legat över långtidsutredning- ens bedömning, 4,6 % per år jämfört med 3,9 (se tabell 2.5: 1).

Tabell 2.5:1. Utvecklingen 1960—1965, faktisk och enligt den förra långtidsut— redningen (LU)

Procent per år

Ökning 1960—1965

Fak- Enl. tisk (a) LU (b)

Bruttonationalpro-

dukt ............. 4,9 Totala investeringar. . 5,7 Privat konsumtion. .. 4,6 Offentlig konsumtion. 5,7

2.6 Ljusare och mörkare drag i utveck- lingen

Av den lämnade redogörelsen framgår att vårt lands ekonomi utvecklats på ett i många avseenden tillfredsställande sätt under första hälften av 1960-talet. Pro- duktionen har ökat snabbare än tidigare och den svenska tillväxttakten har för första gången på åtskilliga årtionden legat på en internationellt sett hög nivå. En växande. andel av resurserna har in- vesterats i maskiner, byggnader och anläggningar. Produktionsutvecklingen

har dessutom också skapat utrymme för en påskyndad stegring av konsumtions— standarden. Samtidigt har fritiden för- längts för stora grupper genom utök- ningen av semestern. Till de positiva dragen hör vidare att det lyckats att med framgång bemästra den _— låt vara rätt svaga — ansats till konjunkturförsvag— ning som förekom ett stycke in på 1960- talet. Resultatet har blivit en genom- snittligt sett hög och jämn sysselsättning.

Utvecklingen under 1960-talet har emellertid också uppvisat mörkare drad. Till dessa får räknas den kvardröjande

Tabell 2.6: 1. Prisutvecklingen 1950—4965 - Ökning i procent per år

1950— 1964

1964— 1965 (prognos)

1950— 1955

4,5 4,3

. Genomsnittlig inhemsk prisnivå . . . . . Privat konsumtion ............... . Privat konsumtion (efter frånräkning av indirekt skatt m. m.) .......... . Offentlig konsumtion ............. . Investeringar (inkl. reparationer m. m.) .......................... a. Byggnader och anläggn. (exkl. re- parationer m. m.) .............. b. Maskiner (exkl. reparationer m.m.) c. Reparationer m. ni. av byggnader och maskiner ..................

5” o

».

as.:— _nq

. Importen, totalt .................. a. Maskiner o. apparater .......... b. Bränslen och drivmedel ........

. Exporten, totalt .................. . Massa ........................ b. Malm ......................... c. Järn och stål ................. d. Maskiner och apparater. ..

WNlOHF Oph-H m JHOHUI (”OCD CO

ä' ä' o 00 5” ? - a :o

$”.” #09 5”? ...... _cha _a— w

».

oba» m

31/2

:ooooooo "uw'cao oo maa [ okt»: |

I NNOMO Hwo

b-k wiki-tvä? man» 00

1/2 2 31/2

4. [x:—coop [Gråt-l Ut

too "osa

occiocnq

Källor: Serie 1. Genomsnittlig inhemsk prisnivå

Nationalräkenskapernas genomsnittliga deflaterings-

index för privat och offentlig konsumtion, brutto— investeringar och lagerförändringar

Serie 2. Privat konsumtion Serie 3. Privat konsumtion (efter från- räkning av indirekt skatt)

Serierna 4 och 5 a—c

Konsumentprisindex Nettoprisindex

Nationalräkenskapernas deflateringsindex för offent— lig konsumtion resp. bruttoinvestering

Serierna 6 a—b och 7 a—d Statistiska centralbyråns pris— och volymberäkning för utrikeshandeln Prognoserna för 1965 enl. konjunkturinstitutet: Konjunkturläget hösten 1965.

bostadsbristen och olika köproblem inom den offentliga sektorn. Vi åter- kommer till dessa problem i det följan- de. Till periodens negativa sidor hör vidare att de nominella inkomsterna och kostnaderna fortsatt att stiga betydligt

snabbare än produktiviteten, vilket med- fört en avsevärd stegring av priserna. En översikt av prisutvecklingen 1950— 1964 (i vissa fall 1950—1965) ges i ta- bell 2.6: 1.

AVDELNING 3

Resurser och anspråk

3.1 Resursernas tillväxt

3.1.1 Befolkning

Sveriges totala folkmängd var 1965 ca 7,7 miljoner och beräknas enligt den av oss använda prognosen stiga till 8,1 mil- joner 1970, 8,4 miljoner 1975 och 8,7 miljoner 1980. Prognosen innebär att befolkningen 1965—1980 ökar med 0,8% per år, dvs. ungefär lika mycket som i genomsnitt under efterkrigstiden. De historiska och prognosticerade föränd- ringstalen framgår närmare av nedan- stående tablå.

Befolkningen bar ökat något lång- sammare i Sverige än i övriga västeu— ropeiska länder genomsnittligt sett se- dan 1950. För prognosperioden innebär däremot den svenska utvecklingen sam- ma ökningstakt som den som i medeltal väntas för Västeuropa. Befolkningsök- ningen i USA sedan 1950 har varit dub- belt så kraftig som i Sverige och väntas förbli så under hela prognosperioden.

Befolkningsprognosens antaganden

Vår kalkyl för den ekonomiska utveck- lingen 1965—1980 utgår från medelal- ternativet i statistiska centralbyråns se- naste befolkningsframräkning (se Sta- tistiska meddelanden B1965:8). När-

mast redovisas nu de viktigaste anta- gandena bakom befolkningsprognosen samt några alternativ till dessa. Dödligheten. Bl. a. till följd av de medicinska, ekonomiska och sociala framsteg som gjorts har dödligheten sjunkit. Det allmänna dödstalet — dvs. antalet döda per tusen av medelfolk- mängden — minskade t. 0. m. 1951— 1955, såsom framgår av följande tablå (årsgenomsnitt under resp. period):

1931—1935 11,64 1951—1955 9,63 1936—1940 11,69 1956—1960 9,74 1941—1945 10,64 1961—1964 10,00 1946—1950 10,23

Uppgången efter 1951—1955 beror helt på den ändrade åldersfördelning- en. Inom varje femårsgrupp har död- ligheten sjunkit även efter 1955 om man räknar samman män och kvinnor. Den största nedgången sedan 1930-talets början har gällt de yngre åldersgrup- perna, men även i mellanåldrarna och i de äldre åldersgrupperna har dödlighe- ten sjunkit. I prognosen räknas med en fortsatt nedgång i dödligheten för alla åldersgrupper fram t. o. m. 1980 utom för män över 65 år och för kvinnor över 80 år. I dessa senare fall antas dödligheten ligga kvar på 1964 års nivå.

1945— 1950— 1955— 1960— ,1965— 1970— 1975— 1950 1955 1960 1965 51970 1975 1980 Tusental personer ....... +368 +248 +208 +245 +321 +328 +311 Procent ................ 5,5 3,5 2,9 3,3 4,1 4,1 3,7 Procent per år ......... 1,1 0,7 0,6 0,7 0,8 0,8 0,7

Tabell 3.1: 1. Fal/(mängdens förändringar 1945—1980

Antal personer i olika åldersgrupper samt förändring under föregående femårsperiod. 1 OOO-tal personer.

Faktisk utveckling Prognos

Aldersår 1945 1950 1955 1960 1965 (prel.) 1970 1975 1980

O— 6 Antal . . . . . . . . . . . . 771,9 868,8 763,8 729,3 764,7 886,5 948,0 950,9 Förändring . . . . . . . + 96,9 — 105,0 — 34,5 + 35,4 + 121,8 + 61,5 + 2,9 7—15 Antal . . . . . . . . . 756,4 864,0 1 061,2 1 064,2 964,7 949,8 1 045,0 1 179,8 Förändring . . . . . + 107,6 + 197,2 + 3,4 — 99,9 — 14,9 + 95,2 + 134,8 16—19 Antal . . . . . . . . . . . . 359,8 334,2 361,3 463,7 501,2 432,5 425,6 444,1 Förändring. . . . . . . — 24,6 + 26,1 + 102,4 + 37,5 — 68,7 — 6,9 + 18,5 20—24 Antal . 519,5 459,3 429,1 466,2 606,8 627,0 552,0 540,8 Förändring . . . . . . . — 60,2 — 30,2 + 37,1 + 140,6 + 20,2 — 75,0 — 11,2 25—29 Antal . . . . . . . . . . . . 536,7 533,3 469,1 435,5 475,1 614,6 634,9 560,3 Förändring . . . . . . . — 3,4 — 64,2 —- 33,6 + 39,6 + 139,5 + 20,3 — 74,6 30—49 Antal . . . . . . . . . . . 2 021,6 2115,9 2149.6 2 073,1 1 968,13 1 910,2 1 997,4 2 166,9 Förändring . . + 33,7 — 76,5 — 104,8 — 58,1 + 87,2 + 169,5 50—64 Antal . . . . . . . . . . . . 1 047,4 1 145,2 1254,5 1 377,7 1 465,6 1 515,3 1 518,0 1 457,7 Förändring. . + 109; + 123,2 + 87,9 + 49,7 + 2,7 — 60,3 65—74 Antal . . . . . . . 525,3 576,2 640,1 717,3 799,1 850,8 Förändring . . + 46,4 + 50,9 —I- 63,9 + 77,2 + 81,8 + 51,7 75—W Antal. . . . . . . 276,1 311,7 356,3 411,0 472,0 552,2 Förändring. . + 33,9 + 35,6 + 44,5 + 54,7 + 61,0 + 80,2

& *? O: +

need? FWMNF (73!va— V' N + + + ". N.. m LO CO N V N

Samtliga Antal . . . . . . . . . . . . 6 673,7 7 041,53 7 290,1 7 498,0 7 743,0 8 064,22 8 392,0 8 703,4 Förändring. . . . . . . + 368,1 + 248,25 + 207,9 " + 245,0 + 3212 + 327,8 + 311,4 Förändring i % . . . + 5,5 + 3,5 + 2,9 + 3,3 + 4.1 + 4,1 + 3,7

Källa: Statistiska centralbyrån.

Invandring .......... Utvandring ..........

Faktisk utveckling

Prognos

1945—1950 1950—1955 1955—1960 1960—1965 1965—1970

29 500 10 000 19 500

25 600 15 100 10 500

25 700 15 000 10 700

33 200 15 400 17 800

1 0' 600

I nvandringsöverskott .

Invandringsöverskot— tets andel av totala folkökningen, % . . . 27 21

26 36 16

Fruktsamheten. Under de första tre decennierna av 1900-talet sjönk frukt- samheten1 stadigt för alla åldersgrup- per i ungefär samma takt. Från 1930-ta- let har fruktsamheten åter ökat i åld- rarna 15—34 år. Den kraftigaste ök- ningen har ägt rum i åldersgruppen 15-——19 år (1964 ca 42 promille mot ca 17 promille 1930). Därefter avtar ök- ningstakten för varje femårsgrupp. I åldrarna från 35 till 44 år har fruktsam— heten minskat kraftigt.

Det totala antalet levande födda nåd- de — som ses i diagram 3.1: 1 — en kraftig topp vid mitten av 1940-talet, minskade därefter i stort sett fram till 1950-talets slut. Därefter har antalet le- vande födda ökat varje år och uppgick 1964 till 123 000 — första gången sedan 1948 ett så högt tal uppnåddes.

I den befolkningsprognos som an- vänds för vår kalkyl har antagits att fruktsamheten kommer att ligga kvar på 1964 års nivå för alla kvinnor mel- lan 15 och 47 år. Det bör observeras att detta är en jämförelsevis hög nivå. Fruktsamheten steg väsentligt åren 1960 —1964. I prognosen förutsätts att den högre nivån från 1964 blir bestående. Eftersom uppgången kan tänkas vara tillfällig är det möjligt att fruktsamhe- ten kan bli lägre än den som antagits i medelalternativet.

In- och utvandring. Sedan slutet av 1940-talet och fram t. o. m. 1963 har det årliga invandringsöverskottet i ge-

nomsnitt varit 10 000 år 11 000. Det hög— re genomsnitt för perioden 1960—1965 som anges i ovanstående tablå beror på ett mycket stort faktiskt överskott 1964 (ca 23 000) och ett antaget över— skott om 30000 är 1965.

I befolkningsprognosen förutsätts ett fortsatt årligt invandringsöverskott på 10000 personer. Eftersom antalet ut— vandra—re tycks ha stabiliserat sig till omkring 15 000 per år blir invandrings- överskottets storlek beroende av an- talet invandrare. Dessa skulle då —- om prognosen skall slå in — behöva upp- gå till ca 25000 per år.

Invandringsöverskottet kommer till större delen 4—— ca 75 % — från de övri- ga nordiska länderna. Finland intar en dominerande ställning. Under tioårs- perioden 1955—1964 kom inte mindre än 60 % av invandringsöverskottet från Finland. Under prognosperioden kom- mer de arbetsföra åldrarna i Finland att öka kraftigt beroende på större ung- domskullar vilka kommer ett par år efter de svenska. ökningen avtar dock successivt fram t. o. m. 1975. I en rap- port från det finska ekonomiska rådet till Finlands regering i slutet av 1964 angavs att arbetslösheten kunde väntas öka med 4 000 ä 5 000 personer om året under perioden 1962—1967. Denna ök—

1 Fruktsamheten i en viss åldersklass defi- nieras här som antalet levande födda barni förhållande till totala antalet kvinnor i möd- rarnas åldersklass.

ning skulle dock utebli om utvandrings- överskottet från Finland bleve av sam— ma storlek som under 1950-talet. Flyttningsströmmarna till och från Sverige påverkas av politiska, ekono— miska och sociala faktorer inom och utom landet av vilka flera är svåra eller omöjliga att prognosticera. Inga till- gängliga data motsäger dock att ett in- vandringsöverskott fram till 1970 om 10000 per år skulle vara möjlig. Enligt vår mening är det inte heller uteslutet att den antagna siffran för invandrings— överskottet kommer att överträffas. överskottets storlek varierar tydligt med den inhemska konjunkturen i Sve- rige. Om ett efterfrågetryck på den sven- ska arbetsmarknaden av den styrka som rätt under 1964 och 1965 står kvar tor— de befolknings- och sysselsättnings- utvecklingen i Finland inte hindra att invandringsöverskottet därifrån — sär- skilt under de närmaste åren — blir större än som förutsatts i prognosen. Detta gäller vid oförändrad politik i de båda länderna. Under samma förutsätt-

ningar torde detsamma gälla även för den — låt vara numerärt sett inte så be- tydande — del av immigrationen som kommer från medelhavsländerna. ln- vandringsöverskottet därifrån har ökat kraftigt under senare år.

Utvecklingen vid alternativa antagan- den. De antaganden om fruktsamhet och invandringsöverskott som diskuterats ovan ansluter sig till medelalternativet i statistiska centralbyråns befolknings- framräkning. I denna har den framtida hefolkningsutvecklingen beräknats även under andra antaganden. I nedanståen- de tablå visas den skillnad i folkmängd ( i tusental) gentemot medelalternativet som följer av vissa alternativa förutsätt- ningar om fruktsamhet och invand- ringsöverskott.

Resultaten blir alltså mycket varie- rande beroende på vilket alternativ som väljs. Redan 1970 är skillnaden mellan högsta och lägsta befolkningstal över 100 000 personer, varvid då skall beak- tas att invandringsöverskottet fram till detta år antas bli detsamma i alla de

1970 1975 1980 Folkmängd enligt medelalternativet. . . . 8 064 8 392 8 703 Skillnad vid olika antagandenl om 1970 1975 1980 Fruktsamhet Nettoinvandring hög hög + 56 + 147 + 239 hög medel + 56 + 120 + 180 medel hög i 0 + 27 + 59 medel låg i 0 — 27 — 59 låg medel — 56 — 120 — 180 låg låg — 56 — 147 — 237 Skillnad mellan högsta och lägsta tal 112 294 476 1 Antagandeua innebär: Fruktsamhet hög: samma ökning som 1960—1964 i åldern 18—29 år t.o.m. 1968,

därefter konstant

låg: minskning av fruktsamheten 1964—1968 i åldern 18—29 år (till 1960 års nivå) därefter konstant Nettoinvandring hög: 1965—1970 10 000 per år, därefter successiv ökning till 20 000 per

år 1981 låg: 1965—1970 10 000 per år, därefter successiv minskning till 0 år 1980

Diagram 3.1: ]. Levande födda 1900—1980 och be/olkningsulvecklingen inom olika åldersgrupper 1945—1980

1 OOO-tal Levande födda 150 L 1 , [huximi- xxx, / . I ] alternativet 140 [__ __ / // *x,» / / Medel- * I ,/ alternativet 130 L—ru_,_;___ ,. , 1 l/ , ,»'—x_. 'x , / Minimi- 120 __ L—å/ I..—alternativet— i 110 / 100 __ 90 I I i | i I J ' l i I ' ' i I I i ] 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980

_f——1

—é cr ,

1945 »50 -55 '60 —65 —70 —75 »80

I . 7___'|5 ' I 20—24 ur 1100 '" A [I— I '

1 ooo —— ,.

900

BOD / I

|| | | I | ! | I [1 1 | | 1 ! 1 J 1945 _so --55 —60 —65 40 _75 430 1945 —so —55 40 —65 —70 _75 430

Alla åldrar 75 år och över

Tabell 3.1: 2. Olika åldersgruppers andel av iolalbefolkningen 1960—1.980

Procent

Åldersgrupp 1960

1970 1980

0—1 5 .............. 1 6—64 .............. 65—w .............

23,9 64,2 11,9

24,5 63,2 61,2 59,4 1 4,0 15,1 16,1

100 100 100 100

tre alternativen. För 1980 är skillnaden väsentligt större: nästan en halv miljon — för detta år ger således de högsta alternativen en befolkning som är 239 000 större än i det av oss använda medelalternativet och de lägsta alterna- tiven en befolkning som är 237 000 mindre. Av tänkbara avvikelser från medelalternativet synes sådana som föl— jer av ett högre invandringsöverskott och en lägre fruktsamhet vara mest tro- liga. Inträffar sådana avvikelser torde detta på kort sikt ha en positiv effekt på arbetsmarknaden.

Befolkningens siraktnrförändringar 1965—1980

Den förutsedda befolkningsutveckling- en är ett resultat av förändringar i olika riktning för olika åldersgrupper. över hela perioden, fram t. o. m. 1980, kom- mer grupperna 0—15 år och 65-w år att stå för större delen av ökningen. De mellanliggande åldersgrupperna väntas öka endast obetydligt totalt sett. Ålders- gruppen 16—24 år minskar, särskilt fram t. 0. m. 1975, medan åldersgrup— perna 25—29 och 30——49 ökar, den förra t. o. m. 1973 den senare från 1971.

Den förutsedda utvecklingen inne- bär, som framgår av tabell 3.1 : 2 att ål- dersgruppen 16—64 år kommer att om- fatta en successivt allt mindre del av befolkningen. De åldersgrupper, som omfattar barn i skolåldern resp. åld- ringar, kommer däremot att successivt öka. Särskilt kraftig blir ökningen för åldersgruppen 65-w år.

I diagnam 3.1:1 visas hur antalet personer i olika åldersgrupper utveck- las 1945—1980. En summarisk genom- gång av viktigare förändringar som har betydelse för den ekonomiska utveck- lingen följer här nedan.

Utbildningen. Antalet barn i förskole- åldrarna (0—6 år) beräknas öka med ca 120000 fram till 1970. Nästa fem- årsperiod väntas ökningen bli hälften så stor för att 1975—1980 nästan helt avstanna. — Fram till 1970 beräknas antalet barn i grundskoleåldrarna (7— 15 år) minska med ca 15000. Under de båda följande femårsperioderna väntas däremot kraftiga ökningar (95000 resp. 135000).

Antalet barn i för- och grundskole- åldrarna blir beroende av fruktsamhe- tens utveckling under prognosperioden. Vad variationer i .antagandena beträf-

0—6 år

7—15 år

1975

1975

ltledelalternativet Hög fruktsamhet ......... Låg fruktsamhet ..........

1 045 1 075 1 015

lande fruktsamheten betyder framgår av tablån på s. 30 (tusental personer).

Av de åldersgrupper som främst kom— mer i fråga för fortsatt utbildning be- räknas gruppen 16—19 år minska med ca 70 000 mellan 1965 och 1970, medan gruppen 20—24 beräknas öka med ca 20 000. Mellan 1970 och 1975 beräknas båda åldersgrupperna minska, dock främst gruppen 20—24 är (ca 75000). Även mellan 1975 och 1980 beräknas denna grupp minska något (ca 10000), medan åldersgruppen 16—19 år beräk- nas öka med ca 20000.

Pensionärer. Antalet personer över 65 år beräknas öka med 130000 a 140 000 under varje femårsperiod fram till 1980. Av denna grupp väntas de allra äldsta (75 år och däröver) öka i något accelererat tempo, nämligen med 55000, 60000 och 80000 under de tre femårsperioderna.

Arbetskraften. Befolkningen i åldern 15—69 år, som 1960—1965 växte med ca 220 000, förutses öka med endast ca 120 000 under perioden 1965—1970. Ök- ningen våntas 1970—1975 bli ca 70 000 och ungefär lika stor 1975—1980. För- ändringarna i olika åldersgrupper fram— går av nedanstående tablå (antal per- soner).

3.l.2 Arbetskraft

En av de viktigaste betingelserna för framtida produktionsökningar är till-

gången på arbetskraft. En beräkning av denna bör ha som syfte att visa det framtida utbudet av produktionstaktorn arbetskraft mätt med något »volym— mått», t. ex. antal arbetstimmar. Prognosen för volymökningen av ar- betskraftsutbudet 1965—1970 visas i sammandrag i tabell 3.1: 4 (sid. 36 ne- dan) där även utvecklingen 1960—1965 finns redovisad. Prognosen grundar sig huvudsakligen på en kalkyl över det framtida arbetskraftsutbudet, utförd av statistiska centralbyrån. Dessa be- räkningar redovisas i detalj i bilaga 2.1 Som utgångspunkt för beräkningen av den framtida" tillgången på arbets— kraft har använts den i föregående av- snitt återgivna befolkningsprognosen. De följande stegen i arbet'skraftsprog- nosen utgörs av en bestämning av för- värvsfrekvenserna för olika köns—, ål- ders- och civilståndsgrupper, varefter antalet förvärvsarbetande personer be- räknats. Slutligen har för olika grhpper en uppskattning gjorts av förändringar- na i arbetad tid. Tillvägagångssättet vid 1 Statistiska centralbyråns beräkningar är utförda i ett flertal olika alternativ och med tillämpande av olika beräkningsmetoder. Det alternativ som vi valt för vår kalkyl är det 5. k. »Beräkning av arbetskraftcn för 1965 och 1970 (alt. 1) enligt FR-definition» som beskrivs i avsnitt 4 i bilaga 2 till långtidsutredningen. Detta gäller dock inte arbetskraftskategorin »gifta kvinnor» där vi i stället valt »alt. II» vilket beskrivs i avsnitt 5 i bilaga 2. Då det slutligen gällt att omräkna antalet förvärvs- arbetande till helårssysselsatta har vi använt det 5. k. »alternativ B» i avsnitt 6.3 i bilaga 2.

Förändring

1960—1965 1965—1970 1970—1975 1975—1980

15—19 ......................... + 20 347 — 75 435 —— 11467 + 38 677 20—24 ......................... +140 656 + 20 161 — 75 003 — 11 241 25—29 ......................... + 39 676 +139 466 + 20 339 — 74 585 30—49 ......................... —104 741 — 58 119 + 87 193 +169 483 50—64 ......................... + 87 964 + 49 659 + 2 723 — 60 362 65—69 ......................... + 37 113 + 41 293 + 43 913 + 7 974

+ 221 015 + 117 025 + 67 698 + 69 946

dessa olika beräkningar beskrivs ut- förligt i bilaga 2. Vad förvärvsfrekven» serna beträffar kan följande framhållas.

Den arbetskraftsdefinition som vänts ansluter sig i huvudsak till folk- räkningarnas. Beräkningarna omfattar åldersgruppen 15—69 år och avser per- soner med minst halv »normal» ar- betstid. Med förvärvsfrekvenser menas antalet förvärvsarbetande inom en viss grupp i förhållande till totala folkmäng- den inom denna grupp.

Då det gällt att bestämma förvärvs- frekvensernas utveckling för grupperna män och icke gifta kvinnor under prog- nosperioden har man utgått från den utveckling som i folkräkningarna kun- nat iakttas mellan åren 1950 och 1960. Denna utveckling antas fortsätta även under prognosperioden dock med viss modifikation beträffande antalet stu- derande.

En helt annan metod har använts vid beräkningen av det framtida antalet gif- ta kvinnor1 i arbetskraften. Det alterna- tiv som här valts bygger på hypotesen att

an-

utbudet av kvinnlig arbetskraft varierar med barnantalet samt utgår från en be— räkning av »återvändandetendenser». Detta begrepp avser förhållandet att re- lativt många kvinnor efter några år av förvärvsarbete i unga år stannar hem— ma under den period barnen är små men återvänder till arbetsmarknaden när barnen vuxit upp.

Utvecklingen av antalet förvärvsarbe- tande 1965—1970

Resultatet av beräkningarna över an- talet förvärvsarbetande presenteras — jämte den underliggande prognosen för medelfolkmängden i åldrarna 15—69 år — i tabell 3.1: 3.

Denna antalsprognos för utvecklingen 1965—1970 bygger på följande föränd— ringar i förvärvsfrekvenserna. För- värvsfrekvenserna för män i ålders- gruppen 15—24 år sjunker kraftigt be-

1 Av beräkningstekniska skäl ingår inte gruppen gifta kvinnori åldern 15—19 åridessa kalkyler. ' '.

Tabell 3.1: 3. Förändringen i medelfolkmängden och antalet förvärvsarbetande inom olika köns— och civilståndsgrupper 1960—1970

Förändring i Förändring i % 1 OOO-tal personer Totalt Per år 1960—1965 1965—1970 1960—1965 1965—1970 1960—1965 1965—1970

Aledelf'olkmängd i åld— rama 15—69 år Män .............. 140 69 5,3 2,5 1,0 0,5 Gifta kvinnor ....... 55 72 3,3 4,2 0,7 0,8 Icke gifta kvinnor. . . 60 —- 24 6,5 — 2,4 1,3 — 0,5

Samtliga 255 1 18 4,9 2,2 1,0 0,4 Antal förvärvsarbetan— de Män .............. . — 1 0 — 0,1 0 O 0 Gifta kvinner ....... 156 154 36,8 26,6 6,5 4,8 Icke gifta kvinnor. . . 3 — 45 0,5 — 8,4 0,1 — 1,6

Samtliga 157 109 4,9 3,3 1,0 0,7

roende på den ökande andelen av ung- domar i utbildning. (Se den särskilda beräkningen härav i bilaga 2.) För ål— dersgruppen 25—54 år noteras en svag minskning av förvärvsfrekvenserna. Prognosen är inte civilståndsfördelad för männen, men underliggande beräk- ningar visar att sänkningen till större delen avser ogifta män. Förklaringen därtill skulle kunna tänkas ligga i att en allt större andel av de ogifta män— nen kommer att bestå av sjuka, socialt sämre anpassade e. dyl., dvs. grupper med låg förvärvsfrekvens. För ålders- gruppen 55——64 år förutsätts konstanta förvärvsfrekvenser, för äldre män åter en minskning. För icke gifta kvinnor (ogifta, änkor, skilda) redovisas också en kraftig sänkning av förvärvsfrekven- serna i åldersgruppen 15—24 år. Grup- pen 25-—49 år visar svagt sjunkande förvärvsfrekvens, dock endast i halva den takt som rått 1950—1960. Anled- ningen till den sjunkande förvärvsfrek— vensen skulle vara att gruppen håller på att omstruktureras genom minsk- ning av gruppen ogifta och ökning av gruppen förut gifta. För åldersgruppen 50—64 år väntas förvärvsfrekvenserna öka och för gruppen 65—69 år minska. Utvecklingen av förvärvsfrekvenserna för gifta kvinnor visas i diagram 3.1: 2. Innebörden av de kraftiga ökningarna diskuteras i följande avsnitt. Antalsprognosens innebörd; Progno- sen innebär att den årliga ökningen av antalet förvärvsarbetande blir 0,7 % un- der perioden 1966—1970 mot 1,0 % un- der närmast föregående femårsperiod. Under båda perioderna är det de gifta kvinnorna som står för hela ökningen medan männens antal är praktiskt ta- get oförändrat. Antalet icke gifta kvin- nor övergår från att ha varit oförändrat 1960—1965 till att minska med 1,6 % per år. Detta betyder att antalet för-

Diagram 3.1: 2. Förvärvsfrekvenser för gifta kvinnor inom olika åldersgrupper

1960—1.970 Procent Förvärvsfrekvens

1970 50 *

1965 40I* 30 _ 1960 20 * 10 "

l [ | i l '. ' j 1 l

20—24 25—2930—34 35-39 40-44 45—49 50—54 55—5960-64

värvsarbetande gifta kvinnor väntas år- ligen öka med drygt 30 000 under pe- rioden 1966—1970. Som framgått av diagram 3.1: 2 förutsätter detta en mar- kant höjning av förvärvsfrekvenserna för de gifta kvinnorna i olika ålders- grupper — framför allt då i åldrarna över 35 år.

Förvärvsfrekvenserna för gifta kvin- nor varierar starkt mellan olika delar av landet. För att belysa detta visas i tablån på följande sida vissa förvärvs— frekvenser (%) enligt 1960 års folk- räkning.

I denna tablå har de gifta kvinnor— nas förvärvsfrekvenser år 1960 förde- lats på olika delar av landet enligt två olika principer. Den första (punkt A i tablån) visar den geografiska fördel- ningen mellan å ena sidan skogslänen och å andra sidan södra och mellersta Sverige. Den andra (punkt B i tablån) visar en fördelning mellan å ena sidan de största städerna i landet och å andra

Förvärvsfrekvens för gifta kvinnor i åldrarna 15—39 40—64 65—w år är år Riksgenomsnitt ...... 29,3 24.0 2,1 A. Värmland, Dalarna, Norrland ......... 23,7 17,3 1,6 Södra och mellersta Sverige ........... 31,0 26,0 2,3 E. Städer med minst 50 000 inv ........ 37,7 35,1 3,7 varav: Stockholm. . 40,3 41,9 5,5 Borås ...... 46,3 45,9 4,8 Övriga landet ..... 25,4 19,1 1,6

Anm.: Borås var den stad som hade de högsta förvärvsfrekvenserna enligt 1960 års folkräkning. De tretton städerna med mer än 50 000 invånare (varvid dock i talet för Stock- holm medtagits invånarna i Solna, Sundbyberg och Lidingö och i Göteborgstalet invånarna i Mölndal) svarade för 30 % av befolkningen men 43 % av arbetskraften i de här redovisade kategorierna.

sidan övriga delar av landet. Av tablån framgår att det 1960 var stora olik- heter i förvärvsfrekvenserna vare sig man jämför skogslänen med södra och mellersta Sverige eller de stora städerna med övriga delar av landet. Förvärvs- frekvenserna i norrlandslänen resp. lan- det utanför storstäderna ligger under riksgenomsnittet medan förvärvsfrek- venserna i södra och mellersta Sverige resp. i de stora städerna ligger över riksgenomsnittet. Nu har de delar av landet som 1960 enligt tablån hade rela- tivt låga förvärvsfrekvenser också en jämförelsevis liten andel av landets to- tala befolkning. Även med kraftiga höj- ningar av förvärvsfrekvenserna i dessa områden fram till 1970 krävs alltså stora ökningar också i Syd- och Mellansverige resp. de stora städerna för att det förut- satta riksgenomsnittet skall uppnås. Ett förverkligande av prognosen innebär nämligen att riksgenomsnittet för de gif-

ta kvinnornas förvärvsfrekvenser 1970 kommer att ligga på ca 40 % för grup- pen 15—39 år och på ca 45 % för grup— pen 40—64 år. Det kan med fog antas att möjligheterna att höja de gifta kvin— nornas förvärvsfrekvenser blir mindre ju högre nivå de ligger på i utgångslä- get. Dessa förhållanden gör det väl mo- tiverat med en diskussion om det i prog- nosen förutsatta riksgenomsnittet 1970 för de gifta kvinnornas förvärvsfrekvens är realistiskt. Därmed menas då att riksgenomsnittet inte får innebära att förvärvsfrekvenserna t.ex. i de stora städerna måste höjas till nivåer som rimligtvis inte kan uppnås under de an- taganden i övrigt som gjorts i denna långtidsutredning beträffande den eko- nomiska utvecklingen fram till 1970. Som framgår av bilagetabellerna till bilaga 2 ligger förvärvsfrekvenserna för män i åldrarna mellan 30 år och pen- sionsåldern vid omkring 95 % år 1965. För gifta kvinnor är motsvarande tal omkring 35 %. Kan de gifta kvinnornas förvärvsfrekvenser höjas till uppemot samma nivå som t.ex. de gifta män- nens? Svaret måste bli ja men med till- lägget: först på mycket lång sikt. I det mer begränsade perspektivet fram till 1970 blir svaret ett annat. Man måste här tänka sig ett »tak» för de gifta kvinnor- nas förvärvsfrekvens även om detta tro- ligen kommer att ligga högre 1970 än 1965. Att ett sådant tak finns beror till en mindre del på rent biologiska orsa- ker (den ledighet som medges av reg- lerna för tilläggssjukpenning reducerar _ om den utnyttjas fullt ut av alla har- naföderskor den maximala förvärvs- frekvensen med drygt 3 procentenhe- ter). Det är dock framför allt två and- ra förhållanden på utbudssidan som bi- drar därtill. För det första kommer _ om familjeinkomsten är tillräckligt hög _— en viss andel av de gifta kvinnor-

na inte att söka förvärvsarbete därför att de, eller deras män, inte vill att de skall arbeta utanför hemmet. Möj- ligen kommcr dessa negativa attityder gentemot förvärvsarbete att successivt minska i betydelse. Men samtidigt är de stora nog för att under prognosperio- den verka återhållande på stegringen av de gifta kvinnornas förvärvsfrekvens. För det andra tvingas en del gifta kvin- nor att avstå från förvärvsarbete på grund av brist på hemhjälp, daghems- platser o. dyl.

Betydelsen av vad som ovan sagts skulle då vara att det finns risk för att vi redan innan 1970 inom vissa områ- den törnar mot det tak för gifta kvin- nors förvärvsfrekvcns som sätts av ovan berörda faktorer. Att man kan säga att en sådan risk finns trots att det är omöjligt att numeriskt precisera ta- ket framgår t.ex. av att de förvärvs- frekvenser som i prognosen förutsätts för 1970 innebär att riksgenomsnittet då ligger på nästan samma nivå som i Borås 1960. Borås var då landets nionde stad. Den domineras av textilindustrin som traditionellt har stor _andeljlkvinnlig ar- betskraft. De genomsnittliga inkomster- na kan förutsättas vara låga eftersom textilindustrin kan karakteriseras som en låglöneindustri. Dessa tämligen spe— ciella omständigheter kan givetvis inte väntas komma att råda i hela landet 1970.

Vilka möjligheter films det då att de förutsatta förvärvsfrekvenserna skall kunna uppnås även om »taket» nås för vissa områden före 1970?

Förvärvsfrekvenserna kan tänkas hö- jas mera i andra delar av landet. Den regionala och näringsgrensvisa utveck- ling av produktionen som redovisas i denna rapport antyder emellertid sna- rare att betydande svårigheter kan upp- stå när det gäller att anpassa utbud och

efterfrågan till varandra. Man kan då tänka sig en ökad rörlighet av den gifta kvinnliga arbetskraften, dvs. i prakti- ken en accelererad inflyttning till tät- orterna. Redan nu lägger emellertid bo— stadssituationen hinder i vägen för om- flyttning av arbetskraft från överskotts- till underskottsområden.

Olika hinder för kvinnans deltagande i förvärvslivet kan tas bort eller minska i betydelse. Barntillsynsfrågan är här av central betydelse. Som visas i avsnitt 7.12.4 uppgick platsantalet på kommu- nala barndaghem vid slutet av 1964 till ca 11000 samtidigt som ca 6000 barn stod i kö för plats. Antalet daghems— platser skall visserligen enligt kommu- nernas planer fördubblas 1964—1970 men ett tillskott av denna storleksord- ning kan inte i avgörande grad påverka arbetskraftsutbudet. Det är också i högs- ta grad tveksamt om den i planmateria- let redovisade bristen ger ett adekvat mått på efterfrågan på daghemsplatser.

Sammanfattande omdöme om 'antals— prognosen

De praktiska slutsatser som kan dras av det som sagts i detta avsnitt är att en rörlighetsbefrämjande arbetsmarknads- politik inriktad speciellt på de gifta kvinnorna får en fortsatt stor vikt.

De viktigaste åtgärderna på kort sikt för attrealisera det i prognosen förut- satta utbudet måste avse efterfrågestruk- turen. l—lela nettoökningen i arbetskrafts- utbudet väntas bestå av kvinnor men efterfrågeökningen gör det säkert inte. En branschmässig rörlighet underlättar givetvis denna anpassning. Men omflytt- ning av arbetskraft är tidskrävande. Det krävs också att'en stor del av efterfrå— gan riktar sig direkt mot de gifta kvin- norna. Utan tvekan börjar rekryteringen till t. ex. industriföretag alltmer ske obe-

roende av kön. Speciella rekryterings- åtgärder riktade mot de gifta kvinnorna både från offentligt och privat håll får också allt större betydelse. Kraftiga åt- gärder av detta slag kommer att krävas för att det utbud som här beräknats skall komma ut på arbetsmarknaden un- der prognosperioden.

Bl. a. i beaktande av att prognosperio- den endast omfattar fem år är det na- turligt att uppfatta prognosen som opti- mistiskt hållen och att den kräver både offentliga åtgärder av det slag som an- tytts ovan och ganska radikala föränd— ringar i kvinnors och arbetsgivares syn på »manliga» resp. »kvinnliga» arbeten för att slå in.

Förändringar i medelarbetstid Den kvinnliga arbetskraften har korta- re medelarbetstid än männen. Särskilt de gifta kvinnorna önskar ofta arbeta på deltid. Vid en beräkning av den to— tala arbetstidens utveckling måste detta förhållande beaktas. De gifta kvinnor- nas medelarbetstid har för 1965 anta- gits vara 85 % av männens. På grund av att andelen gifta kvinnor som har deltidsarbete blir allt större _ särskilt hos nytillskott till arbetskraften be- räknas de gifta kvinnornas medelarbets- tid sjunka till 80 % av männens år 1970. Dessa tal har använts vid omräk— ning av antalet förvärvsarbetande till antal årsarbetande. Resultatet framgår av tabell 3.1:4.

En del av välståndsökningen tas ut i form av ökad fritid. Det är realistiskt att räkna med att arbetstiden kommer att förkortas även i framtiden. Arbetsti- dens längd bestäms genom lagstiftning och/eller förhandlingar mellan arbets— marknadens parter. Därför kan vi inte prognosticera den arbetstidsförkortning som kan väntas äga rum 1965—1970. Det

Tabell 3.1: 4. Arbetskraftens förändringar 1960—1970

1960— 1 965— 1965 1970

1. Absoluta förändringar (tu— sental personer) Medelhefolkning i åldrar- na 15—69 är ............ Antal förvärvsarbetande . Antal årsarbetandel ..... Arbetskraftsvolym itim- mar ...................

+255 +118 +157 +109 +134 + 49

G

... Procenluell förändring över hela perioden Medelbefolkning i åldrarna 15—-69 år .............. Antal förvärvsarbetande . Antal årsarbetande1 ..... Arbetskraftsvolym 1 tim- mar ................... + 2,0

+++ bli?:?— ».OCDtD

3. Procenluell förändring per ar Medelbefolkning i åldrarna 15—69 år .............. + Antal förvärvsarbetande . + Antal årsarbetande1 ..... + Arbetskraftsvolym i tim- mar ................... +

1 Utan arbetstidsförkortning.

är dock nödvändigt att införa ett anta— gande. Detta innebär en successiv ned- gång till 42% timmars veckoarbetstid 1970 för de grupper som nu har 45 timmars arbetsvecka.

Eftersom arbetstidslagarna är dispo- sitiva och eftersom stora grupper an— ställda inte omfattas av lagstiftningen får man räkna med att arbetstidsför— kortningen kan komma att omfatta fler anställda än vad som här har räknats med. Dessa effekter kan dock inte tas med i beräkningen. Till en del torde de också motverkas genom att en del av den ökade fritiden används till extra arbete eller övertidsarbete.

Det kalkylmässiga antagandet inne- bär att den genomsnittliga arbetstiden per årsarbetare skulle minska med

0,6 % per år 1965—1970 jämfört med 0,3 % per år 1960—1965 och 0,5 % per år under 1950—talet.

Totala arbetskraftsvolymens utveckling 1965+1970

De tidigare redovisade prognoserna av- ser personer i åldern 15—69 år. Här an- tas att förändringarna för arbetskraft i andra åldrar följer samma mönster. Be— räkningarna över antalet förvärvsarbe- tande och förändringarna i medelar- betstid ger till resultat att arbetskrafts- volymen mätt i antal arbetstimmar kom- mer att minska med 0,3 % per år 1965— 1970. Under 1950-talet kan arbetskrafts- volymen beräknas ha minskat med 0,1 % per år. Under tiden 1960—1965 har däremot en ökning med 0,6 % per år ägt rum (se tabell 3.1: 4).

Kalkyl för perioden 1970—1980

Som ett räkneexempel har en kalkyl över arbetskraftsutbudet för perioden 1970—1980 utförts enligt i stort sett samma metod som beskrivits ovan. (] statistiska centralbyråns beräkningar _ bilaga 2 till långtidsutredningen finns resultat för hela perioden 1965—1980 redovisat i detalj.) Resultatet samman- fattas i följande tablå, som anger de procentuella förändringarna under båda femårsperioderna.

Beräkningen ger som synes till resul- tat en ökningstakt per år som är lägre än under 1965—1970. De faktorer som talar mot möjligheterna att höja de gifta kvinnornas förvärvsfrekvenser och vil— ka diskuterats i det föregående gör sig ännu mer gällande på lång sikt. Å andra sidan kan långsiktiga tendenser som attitydförändringar, undanröjande av

% % per år

1970— 1975— 1970— 1975— 1975 1980

Medelbefolk- ning i åldrar- na 15—69 år 1,2 1,2 0,2 0,2 Antal förvärvs-

arbetande. . . 2,7 2,8 0,6 0,6 Antal årsarbe— tande ..... 0,8 0,6 0,2 0,1

»flaskhalsar» m.m. hinna ge positiva utslag under perioden. Beräkningen får dock betraktas som en maximikalkyl som kan realiseras endast under mycket speciella omständigheter.

3.1.3 Produktivitet och produktionskapaeitet

Enligt föregående avsnitt kommer san- nolikt ett omslag i fråga om tillgången på arbetskraft att inträffa under senare hälften av 1960-talet. ökningen (mätt i timmar) under förra hälften av årtion— det med 0,6 % per år kommer att följas av en nedgång som uppskattas till 0,3 % per år. Vid oförändrad tillväxt av pro- duktionen per arbetstimme skulle sam- tidigt BNP:s årliga tillväxt sjunka från 4,9 % till 4,0 %. En central fråga för bedömningen av den framtida ekono- miska utvecklingen blir nu i vilken ut- sträckning omslaget i fråga om arbets— kraften kan vägas upp av att den ge- nomsnittliga produktionen per arbets- timme (arbetsproduktiviteten) växer snabbare.

Inom långtidsutredningens ram har gjorts en rad kalkyler, vilka från skilda utgångspunkter och på olika nivåer när- mat sig frågeställningen. Huvudresulta- tet av dessa bedömningar, som finns presenterade i denna rapports olika av— snitt, har förts in i tabell 3.1:5. Man ser där att den årliga tillväxten av pro—

Tabell 3.1: 5. Arbetskraft, produktivitet och produktion 1950—1970

Procentuell förändring per år

1950— 1960— 1965— 1960 1965 1970

Arbetskraft:

Antal årsarbetan- de ............. + 0,4 + 0,9 + 0,3 Arbetstid per års-

arbetande ...... — 0,5 0,3 0,6

Arbetskraftsvo- lym i timmar. . . . —0,1 + 0,6 —O,3 Arbetsproduktivilet:

BNP per årsarbe- tande ........... + 3,0 + 4,0 + 3,9 BNP per arbets- timme ......... + 3,5 + 4,3 + 4,5 Produktion:

BNP ........... + 3,4 + 4,9 + 4,2

duktionen per arbetstimme väntas stiga från i genomsnitt 4,3 % under perioden 1961—1965 till i genomsnitt 4,5 % un- der perioden 1966—1970. Därav följer att BNP samtidigt förutses öka med 4,2 % per år mot tidigare 4,9 % per år. Nedgången i ökningstakt skulle således komma att begränsas till 0,7 procenten- heter, som framgår av nedanstående tablå.

Då man vill förklara ekonomiska ut- vecklingsförlopp ställs man inför syn- nerligen komplicerade sammanhang. Nationalproduktens tillväxt är summan av förändringar inom produktionens alla delar. Det är därför knappast över-

Förändring av årlig ut- vecklingstakt, procentenh. 1960—1965 1965—1970 jämfört med jämfört med 1950-talet 1960—1965 Arbetskrafts- ' " ' volyin i' tim-' ' ' mar'. . *. .- ..... + 0,7 —O,9 BNP per _ar— , betstimme . . . + 0,8 ' + 0,2 BNP ......... + 1,5 -— 0,7

raskande att man inte nått fram till en tillförlitlig förklaring av den ekonomis- ka utvecklingen, trots omfattande teore- tiska och empiriska studier. Denna otill- räckliga kunskap om sambanden vållar givetvis stora svårigheter när det gäller att söka förutse den framtida tillväxten. Detta får man nu i långa stycken göra på känn. Ytterligare en komplicerande faktor utgör den ekonomiska statistiken, som med nödvändighet kommer fram med viss eftersläpning; den är dessutom ofta ofullständig och osäker.

Det kan därmed slås fast, att det ök— ningstal för BNP på 4,2 % per år, som vi angett som det mest sannolika för perioden 1966—1970 och som tagits som utgångspunkt för vår numeriska kalkyl, är omgivet av relativt vida felmargina— ler. I själva verket skulle flera alterna- tiv för BNP:s utveckling både högre och lägre _— vilka ligger inom det möj- ligas gräns kunna konstrueras. Vår ana- lys har på punkt efter punkt mött oviss- het om storheter och samband men även valmöjligheter mellan olika avvägningar beträffande resursernas fördelning på t.ex. konsumtion eller investering. Ett annat val än det som ingår i huvud- kalkylen leder ofta till ett annat pro- duktionsresultat. Detta har i viss ut- sträckning markerats i texten. Vi har emellertid av framställningsskäl bc- gränsat oss till ett kalkylmässigt helt genomfört alternativ. Ytterligare något eller några alternativ i ett led skulle i konsekvensens nanm föda ännu fler alternativ i nästa led av kalkylen. Re— sultatet skulle bli sväröverskådligt och skärpan i framställningen försvinna. Vi tror att konsekvenserna av möjliga av- vikelser från det i denna rapport pre- senterade alternativet kan tillfredsstäl- lande diskuteras inom ramen för det valda framställningssättet. Det kan dock inte förnekas att metoden med ett enda alternativ under vissa omständigheter

| I; |? ['

kan ge en farlig suggestion av att den här genomförda sifferkalkylen repre- senterar den enda möjliga utvecklingen. Detta vore ett missförstånd.

Produktivitetens sannolika utveckling under de närmaste fem åren har huvud- sakligen bedömts 1) dels genom sek- toranalys, 2) dels genom en kalkyl ba— serad på enbart totalkategorier på na- tionell nivå av typen BNP, total in— vestering etc.

1) De svenska långtidsutredningarna bygger i stor utsträckning på från eko- nomins olika sektorer (jordbruk, indu— stri, offentlig sektor etc.) insamlade uppgifter i form av planer, expert— bedönmingar och liknande, vilka främst rör den väntade utvecklingen av pro- duktion, investering och behov av arbetskraft. Information har således erhållit-s om hur utvecklingen av pro— duktionskap-aciteten i förhållande till insatsen av arbetskraft och kapital be- dömts inom var och en av sektorerna. Den genomsnittliga produktiviteten för hela ekonomin liksom nationalproduk— ten har erhållits genom att lägga sam- man resultaten för delsektorerna. '

Innan slutresultatet nåtts" har emel- lertid det material som insamlats från sektorerna granskats och analyserats. Följden har blivit att sektormaterialet i vissa fall fått revideras. De metoder som här använts framgår nämnare av sektorredogörelserna i avd. 7. Här skall endast några exempel ges. Vissa korri- geringar för brist på representativitet eller för över- och underskattningar har gjorts på statistiska grunder. Den vän- tade utvecklingen fram till 1970 har jämförts med den hittillsvarande tren- den, varvid rimlighetsbedömningen del- vis fått göras skönsmlässigt. I flera fall har den framtida förändringen er— hållits genom framskrivning av den historiska trenden. Försök till mer systematisk analys på basis av den tidi-

gare utvecklingen av sambandet mellan de insatta produktionsfaktorerna och produktionsresultatet har dock gjorts, främst för industrin.

Det nu beskrivna tillvägagångssättet för analys och revidering av sektor- materialet har tagit sikte på en prövning inom varje sektor. Ett par andra mycket viktiga moment har emellertid också ingått: a) På grund av de samband som råder i ekonomin har slutsatserna be- träffande de olika sektorerna inte kun- nat baseras enbart på resp. sektors inre förhållanden. Hänsyn har också fått tas till den totala ekonomiska utvecklingen på nationell nivå, vilken bestämmer ut- rymmet för de olika sektorerna. T. ex. måste den samlade insatsen av arbets- kraft och investeringar, som görs inom olika sektorer, rymmas inom de ramar som anges av den totala tillgången. b) Vidare har sektormaterialet fått anpas- sas till den avvägning för resursernas fördelning mellan olika sektorer som ingår i långtidsutredningens kalkyl och för vilken redogörs i avd. 4—6.

Sektorutveckling och nationellt per- spektiv har bringats i överensstämmelse genom ömsesidig, successiv anpassning.

Dessa kalkyler har som tidigare an- gavs lett till antagandet om en ökning av den genomsnittliga produktiviteten med 45% per år 1965—1970 och av BNP med 4,2 % per år. Utvecklingen av produktiviteten sektorvis, som behand- las utförligare i de olika avsnitten i avd. 7, finns sammanfattad i avsnitt 6.5.

2) Den under 1) beskrivna. sektor- analysen får betraktas som det säkraste underlaget för att bedöma den genom- snittliga produktiviteten. Som en kom- plettering har vi emellertid också när- mat oss uppgiften-genom att utföra en kalkyl med utgångspunkt från enbart totalkategorier på nationell nivå. I själva verket bildade detta förfarings- sätt utgångspunkten för utrednings-

arbetet på det stadium då sektorupp- gifter ännu ej erhållits. Denna kalkyl är baserad på tidigare observerade samband mellan den totala insatsen av produk'tionsfaktorerna arbete —— kapital och BNP.

När man vill bedöma realismen i an— tagandet om en höjning av produk- tionen per arbetstimme med 4,5 % per år 1965—1970, får man i en sådan kal- kyl på nationell nivå i första band ta hänsyn till den avvägning mellan inves— teringar och andra utgifter som gjorts i vår kalkyl. Det har där förutsatts att investeringskvoten (räknad i fasta pri- ser) höjs med ca 1 procentenhet mellan 1965 och 1970. De samlade investe- ringarna (exkl. reparationer och under- håll) under åren 1965—1969 skulle upp— gå till 138 miljarder kr. Enligt den kal- kyl som lagts fram i appendix A skul- le därmed mellan 1965 och 1970 det samlade värdet av kapitalutrustningen stiga med ca 100 miljarder kr. eller med närmare 5 % per år. Detta är inte ovä- sentligt snabbare än under första hälf- ten av 1960-talet, då den som nämnts beräknas ha stigit med drygt 4 % per år. På grund av omslaget i arbets- kraftens utveckling blir skillnaden i tillväxttakt för kapitalinsatsen per ar- betstimme väsentligt större eller ca 5 % per år 1965—1970 mot endast ca 3,5 % per år under åren 1960—1965. Kalkyler- na för kapitalinsatsens tillväxt är som tidigare framhållits relativt osäkra. Vi saknar även underlag för att med större precision bedöma sambandet mellan kapitalinsats och produktion. Den upp— skattade skillnaden mellan tillväxten av kapital per arbetsinsats under senare och förra hälften av 1960-talet är emel- lertid så stor att den möjligen skulle kunna tas till intäkt för att man räkna- de med en något snabbare tillväxt av produktiviteten än som ovan angivits.

Därvid måste emellertid förutsättas att andra faktorer än kapitalinsatsen, i främsta rummet en produktivitetsökan- de rörlighet hos arbetskraften, en höjd utbildningsnivå och introduktionen av tekniska nyheter, bidrar till produkti- vitetsökningen i minst samma grad som under 1960-talets första hälft. Vågar man räkna med att dessa faktorer för- stärks framstår —— att döma av den nyss beskrivna kalkylen med utgångspunkt från enbart nationella kategorier —— an- tagandet om produktivitetens tillväxt 1965—1970 som relativt försiktigt (jäm- för appendix A).

Det omdömet får anses stämma över- ens med vårt (subjektiva) intryck att vissa av antagandena i den sektorbase- rade beräkningen av produktiviteten varit återhållsamma. Samma intryck ger också det förhållandet, att den stegring av den årliga ökningstakten för produk- tionen per arbetstimme som förutsatts äga rum mellan 1960—1965 och 1965 —1970 (0,2 procentenhet) är betydligt mindre än den som inträffade mellan 1950-talet och 1960—1965 (0,8 procent- enhet). Detta omdöme står kvar även sedan man tagit med i beräkningen att jämförelsen i det första fallet görs över en kortare period (fem år) än i det andra fallet (åtta år).

Vi vill på denna punkt påminna om att det antagande om tillgången på arbetskraft 1965—1970 som lagts till grund för långtidsutredningens kalkyl, i avsnitt 3.1.2 betecknats som rätt opti- mistiskt. Mot en försiktig bedömning av produktiviteten står alltså en djärvare förutsättning om arbetskraften. Vi har därför funnit det realistiskt att ta en årlig ökning av BNP med 4,2 % 1965 —1970 till utgångspunkt för vår kalkyl.

I första hand representerar dessa 4,2 % en kapacitetsmässig tillväxt av produktionen eller den potentiellt möj-

liga produktionen vid full sysselsätt- ning. I det följande återkommer vi till utnyttjandet av denna kapacitet.

Den förutsatta arbetstidsförkortning- en väntas infalla mot slutet av 1960-ta- let. Produktionen torde därför tendera att öka något snabbare under den första delen av 1966——1970 än under den andra.

3.2 Summering av anspråk

I föregående avsnitt har totalramen för landets ekonomiska verksamhet här— letts med utgångspunkt från de produk- tionsbestämmande faktorernas väntade utveckling. Genomgången har mynnat ut i en uppskattning av hur snabbt brutto- nationalprodukten kan öka om man fullt utnyttjar tillgängliga produktions- resurser. Frågan är nu vilka anspråk på dessa resurser som kan väntas från olika delar av ekonomin.

De aktuella utvecklingsplanerna in- om olika områden av den ekonomiska verksamheten redovisas utförligt i av- delningarna 6 och 7 i denna rapport samt i särskilda bilagor. Här nedan sammanfattas tendenserna i stora drag. En summering av de olika planerna an- gående investeringar, konsumtion och export visar vilka anspråk man från

Sektor Grundmalerial Sammanställning från jordbruksdepartementet av ex- pertbedömningar inom 1960 års jordbruksutredning. Jordbruk

användningssidan ställer på det fram- tida produktionsutrymmet.

Arten av sektoruppgifterna

Våra kalkyler bygger på expertutred- ningar angående den förutsedda utveck- lingen sinom olika delar av ekonomin. De metoder som kommit till användning vid dessa utredningar har givetvis varit beroende på arten av den information som stått till förfogande. I ett stort antal fall baseras utredningarna på uppgifter som insamlats direkt från inom olika områden verksamma företag, bransch- organisationer, kommuner eller statliga myndigheter angående vad som pågår, förbereds och planeras med sikte på de kommande åren; dessa uppgifter om planer osv. har sedan av experterna bedömts i belysning av annat tillgäng- ligt informationsmaterial (tidigare års trender, efterfrågeanalyser osv.). I and- ra fall bygger utredningarna enbart på sådana iakttagelser som kan göras om tendenser och sammanhang i utveck— lingen, främst under tidigare år. Det- ta har t.ex. varit fallet inom områ- den där företagen är små. Uppkomsten av nya och nedläggningen av gamla företag spelar här en större roll för utvecklingen än på andra områden. Grundmaterialets beskaffenhet redovisas i nedanstående tablå:

Skogsbruk

Fiske

Egentlig industri

Kraftverk och eldistribution

Småindustri och hantverk

Sammanställning från jordbruksdepartementet av expert- bedömningar inom 1960 års jordbruksutredning och pla— ner från domänverket. Bedömningar beträffande arbets- kraftsbehov, tillväxt m. m. från arbetsmarknadsstyrelsen, skogshögskolan och Sveriges Skogsägareföreningars Riks- förbund. Expertbedömningar från jordbruksnämnden, fiskeristy- relsen och Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund. Expertntredning utförd inom Industriens utrednings- institut på grundval av en enkät angående industriföre- tagens planer. Sammanställning från vattenfallsstyrelsen av planer för den enskilda, kommunala och statliga kraftindustrin. Uppgifter saknas.

Sektor

Byggnads- och anläggningsverk- samhet

Bostadsförsörjning Samfärdsel

Handelsflottan Hamnar och farleder Luftfart .] ärnvägstrafik Vägar och gator

Biltrafik och spårvägar Post och tele Varuhandel Vatten och avlopp Privata tjänster Offentliga tjänster

Undervisning

Hälso- och sjukvård

Socialvård

Polis- och rättsväsen samt

kriminalvård Kyrklig verksamhet

Försvar

Allmän förvaltning och övriga offentliga tjänster

De uppgifter som sammanställts an-

Grundmaterial

Det samlade resultatet av bedömningarna av byggnads- och anläggningsinvesteringarnas utveckling. Allmän be- dömning av utvecklingstendenser från Svenska Bygg- nadsentreprenörföreningen. Bostadsbyggnadsutredningens beräkning av bostadsbygg- nadsbehovet. Expertutredning utförd inom kommunikationsdeparte— mentet på grundval av bl. a. följande material: Beräkning angående handelsflottans utveckling. Enkät angående kommunernas planer. Planer från luftfartsstyrelsen och flygbolagen. Planer från statens järnvägar. Planer från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och enkät angående kommunernas planer. Enkät angående kommunernas planer. Planer från post- resp. televerket. Expertutredning utförd inom Detaljhandelns utrednings- institut på grundval av bl. a. enkät angående företagens planer. Expertutredning grundad på enkät angående kommu— nernas planer. Uppgifter saknas.

Sammanställning från ecklesiastikdepartementet av pla— ner från bl. a. skolöverstyrelsen och universitetskanslcrs- ämbetet. Sammanställning från medicinalstyrelsen av landstingens planer. Sammanställning från socialstyrelsen av kommunernas planer. Sammanställning av planer från rikspolisstyrelsen, hov— rätter och kriminalvårdsstyrelsen. Sammanställning från domkapitlet i Uppsala av försam- lingarnas planer. De av statsmakterna godtagna riktlinjerna t. o. m. 1966/67. Planer från olika statliga myndigheter.

uppgifterna har. Inom de offentliga

gående olika sektorer växlar starkt till sin karaktär, beroende bl. a. på sekto- rernas organisatoriska förhållanden. I stort sett kan sägas att det blivit allt vanligare att offentliga myndigheter och enskilda företag försöker bedöma förut- sättningar'na för utvecklingen på längre sikt och göra upp däremot svarande planer. Att långtidsplanerna fått ökad vikt jämfört med tidigare har givetvis underlättat arbetet i denna utredning. Därmed är inte sagt att det systematiska arbetet med långtidsplaner inte behöver och inte kan. utvecklas ytterligare.

En svårbedömbar fråga är vilke-n grad av genomarbetning etc. de olika sektor-

sektorerna växlar planeringens upplägg- ning och innehåll alltefter deras orga- nisation och graden av centralisering

. av verksamhetens ledning. Planeringens

fasthet torde vara störst inom sådana områden där planeringsfunktion och verkställighet är förenade inom samma enheter (t. ex. de statliga affärsverken och det statliga vägväsendet). På andra områden är planering, beslut och verk- ställighet fördelade på ett antal lokala, kommunala och andra organ. Beroende på graden av central kontroll från de centrala statliga myndigheternas sida får uppgifter från dessa myndigheter i växlande grad karaktären av en sum-

mering av lokala önskemål eller av en bedömning av den utveckling som av vederbörande myndighet ansetts önsk— värd eller möjlig att genomföra. Av be- tydelse är vidare att prövning från de anslagsbeviljande myndigheternas sida torde ha ägt rum endast i undantagsfall.

De uppgifter som lämnats av privata företag har i allmänhet karaktären av tendensbedömningar på företagsnivå som visar den effektiva efterfrågans förutsedda utveckling. Till grund för dessa ligger ibland systematiska mark- nadsbedömningar. Produktions- och in- vesteringsplaner för flera år görs upp i vissa fall, men kan vid ändrade förut- sättningar snabbt komma att revideras. I flertalet fall torde dock företagen ha bedömt sin utveckling på ganska all- männa grunder titan stöd av några mer detaljerade analyser.

Allmänt torde gälla att mer precise- rade föreställningar eller planer endast finns för de närmaste åren och att dessa vad gäller utvecklingen på längre sikt är vaga eller ofullständiga.

Sammanfattning av sektorplanerna Det mest kännetecknande draget i den bild av den svenska ekonomin som framträder när de olika delstudierna sammanfogas, är en allmän expansions- vilja och tro på fortsatt framåtskri- dande.

Den optimistiska bedömningen av framtida marknadsförhållanden kom- mer tydligt till uttryck i de uppgifter som industriföretagen lämnat till In- dustriens utredningsinstitut. En sum- mering av enkätsvaren visar nämligen att man i så gott som alla branscher räknar med betydande produktionshöj— ningar. Den totala industriproduktionen skulle enligt enkäten komma att stiga

med ca 7 % per år under. prognosperio- den 1963—1970. Som jämförelse kan nämnas att den årliga produktionsök-

ningen under den senaste femårsperio- den uppgått till just denna siffra och att ett realiserande av planerna därför skulle innebära en oförändrad öknings- takt. En sådan utveckling skulle dock innebära en klar avvikelse mot trenden under 1950-talet, då industriproduk- tionen inte steg mer än omkring 3 1/2 a 4'/2% per år. Beträffande sysselsätt— ningen visar planerna en ökning på 13 % 1963—1970. För femårsperioden 1965—1970 innebär detta ett arbets- krafts-behov på ca 85000 personer.

Näringslivets samlade investerings- planer tyder på en mycket livlig bygg- nadsverksamhet. Bruttoinvesteringarna i byggnader och anläggningar skulle enligt inhämtade planer och bedöm- ningar öka med närmare 6 % per år 1965—1970. Produktivitetens öknings- takt inom byggnadsindustrin synes un- der senare år ha stagnerat-eller fallit tillbaka något och någon större upp- gång-i produktivitetens ökningstakt kan knappast väntas under de närmaste åren. För att det fram till 1970 planera- de byggnadsprogrammet skulle kunna genomföras behövs således en fortsatt tillströmning av arbetskraft.

Jord- och skogsbruket väntas minska sin arbetsstyrka även framöver. Det till- skott som därigenom ställs till andra näringsgrenars förfogande under andra hälften av 1960-talet beräknas till ca 85 000' personer. Samtidigt med avflytt- ningen från jordbruket förutses åker- arealen minska. Härigenom sjunker också jordbrukets bidrag till BNP. Inom skogsbruket väntas däremot avverk- ningarna öka kraftigt. Det minskade arbetskraftsbehovet betingas här av en mycket hög rationaliseringstakt.

Inom varuhandeln pågår en betydan- de strukturrationalisering, innebärande en omfattande nedläggning av butiker. Den volymmässiga omsättningen har bc- dömts öka väsentligt från 1965 till 1970.

Genom effektivisering beräknas dock behovet av arbetskraft öka endast i mindre utsträckning.

Planer och bedömningar beträffande offentliga tjänster visar att efterfrågan på dessa väntas öka relativt kraftigt under framförliggande år. Detta gäller framför allt undervisningsväsendet och vårdområdena. Nuläget kännetecknas på dessa områden av otillräcklig—a resurser. Mot denna bakgrund planerar de offent- liga myndigheterna betydande utbygg- nader, vilka skulle innebära en ökning av den offentliga konsumtionen med närmare 6 % per år under sen-are hälften av 1960-talet. För detta krävs betydande personalförstärkningar. Den erforder- liga ökningen i antalet sysselsatta har uppskattats till ca 100000 1965—4970.

En genomgång av de olika sektorer- nas planer och bedömningar visar att ökningen av investeringarna skulle bli snabbast för bostadssektorn och indu- strin -— de båda största investeringsom- rådena. Något mer än hälften av den to- tala ökningen faller på dessa två sek- torer. Ökat bostadsbyggande medför också stora krav på följdinvesteringar som vatten- och avloppsanläggningar samt gator. För kraftverkens del synes investeringskurvan komma att vända uppåt igen. Efterkrigstidens utpräglade investeringskonjunktur inom varuhan- deln torde ha uppnått en kulmen; en- ligt branschens bedömningar torde in- vesteringarna under de närmaste fem åren komma att öka endast obetydligt. För övriga handelsinvesteringar (kon- tor, hotell m.m.) förutses fortsatt ök- ning. Inom transportsektorn anges väg- investeringarna öka kraftigt. Snabb ök— ning har planerats även inom de stat- liga affärsdrivande verken och inom flyget.

Som allmänt omdöme kan sägas att investeringsvilj-an nu synes vara mer markerad än vad som angavs till förra

långtidsutredningen. Man bör också hålla i minnet att uppgiftslämnarna i regel underskattar sitt investeringsbe- hov. Särskilt måste detta vara fallet i fråga 0111 en så lång prognosperiod som fem år. I redovisningen tas ofta endast sådana inves-teringar med som redan beslutats och börjat projekteras, medan det naturligtvis ställer sig svårare att ange kostnader för i tiden mer avlägsna objekt. Korrigering för denna brist i plansiffrorna har som närmare fram- går av de olika avsnitten i avd. 7 fått göras för flera sektorer. Beträffande in- dustriinvesteringar har enkätens plan- siffror justerats med ledning av den un- derskattning som kunde konstateras mellan motsvarande plansiffror till för- ra långtidsutredningen och det faktiska utfallet 1960—1965.

Summering av anspråken

Genom att summera de olika sekto- rernas planmaterial har de samlade an- språken på dels arbetskraft, dels inves— teringar och offentlig konsumtion kun- nat uppskattas.

Tabell 3.2: 1. Arbetskra/tse/terfrågan 1965—1970 enligt planer och expertbe— dömningar

Antal f örvärvsarb et and e

Föränd- ring 1965 —1970

1965

85 000 85 000 30 000 10 000

340 000 1 150 000 340 000 270 000 460 000 10 000 320 000 + 15 000 520 000 + 100 000 3 400 000|+ 165 000

Jord- och skogsbruk Industri och hantverk Byggnadsverksamhet . Transport ........... Handel ............. Privata tjänster ..... Offentliga tjänster . . .

Totalt

Totalt efter uppräkning för att medge kompensation för arbets- tidsförkortning .............. + 165 000

a 265 000

Tillgång enl. avsnitt 3.1.2. . . . . + 110 000

De olika näringsgrenarnas arbets- kraftsbehov enligt insamlade planer och bedömningar sammanfattas i tabell 3.2: 1. Av där presenterade siffror fram- går att det sammanlagda arbetskrafts- behovet under femårsperioden 1965—— 1970 uppgår till ca 165 000 personer, en ökning med ca 1 % per år. Efterfrågan på arbetskraft har här beräknats utan hänsyn till en eventuell arbetstidsför— kortning. En uppräkning av sysselsätt- ningstalen för att medge en arbetstids- förkortning med 2,5 timmar per vecka har gett till resultat att efterfrågan skul- le öka med mellan 165 000 och 265000 personer 1965—1970. (Se vidare avsnitt 6.6.)

Bruttoinvesteringar exkl. reparationer och underhåll planeras öka med ca 83 % från 1965 till 1970, dvs. med i ge- nomsnitt 5,9 % per år. Beträffande be- hovet av reparationer och underhållsin- vesteringar är planmaterialet mindre fullständigt. Den angivna ökningstak- ten, 31/2 % per år, bygger på tidigare års trend. En summering ger vid han- den att de totala årliga bruttoinveste- ringarna skulle under prognosperioden öka med ca 10 miljarder till ca 43 mil- jarder kr. 1970. Den genomsnittliga ök- ningen 1965—1970 blir 5,3 % per år.

Som tidigare nämnts innebär myn— digheternas utbyggnadsplaner att den

offentliga konsumtionen skulle öka med närmare 6 % per år under senare hälf- ten av 1960-talet.

För att få en helhetsbild av den totala efterfrågan måste dessa plansiffror kom- pletteras med antaganden om försörj- ningsbalansens andra poster. Beträffan- de den privata konsumtionen förelig- ger inget planmaterial. Det antas här att ökningstakten blir lika stor 1965—1970 som 1960—1965, då den utgjorde ca 41/2 % per år. Eftersom totalbefolk- ningens årliga tillväxt är ungefär den— samma de båda perioderna, innebär an— tagandet en konsumtionsökning per ca- pita i samma takt som under de senare åren.

En mindre del av produktionsresulta- tet måste också avdelas för ökad lager- hållning. Vid stigande produktion är det naturligt att också lagren ökar. Kal- kylmässigt antas här för 1970 en lager- ökning på 900 milj. kr. (i 1964 års priser).

Det statistiskt registrerade underskot- tet på bytesbalansen uppgick 1965 till 1,1 miljarder kr. (i 1964 års priser). I efterfrågekalkylen förutsätts att detta underskott förbyts i ett mindre över- skott 1970.

Med dessa byggstenar kan nu en försörjningsbavlans konstrueras (tabell 3.2: 2). Sammanställningen visar att för

Tabell 3.2: 2. Försörjningsbalans 1965—1970 enligt planer och expertbcdömningar Mil]. kr. i 1964 års priser Förändring 1965—1970 1965 1970 Procent Milj. kr. Totalt Per år Bruttoinvestering ................... 33 300 43 100 + 9 800 29,5 5,3 Offentlig konsumtion ................ 14 500 19 250 + 4 750 32,6 5,8 Bytesbalansens saldo ................ _ 1 100 + 150 + 1 250 . Lagerförändring ..................... + 1 050 + 900 —- 150 . . Privat konsumtion .................. 53 650 67 150 + 13 500 25,2 4,6 BNP enligt planer .................. 101 400 130 550 + 29 150 28,7 5,2 BNP enligt Vår kalkyl ............... 101 400 124 500 + 23 100 22,8 4,2

att realisera alla anspråk på investe- ringar, offentlig och privat konsumtion, en av den högre produktionsnivån be- tingad lagerökning samt en förbättring av bytesbalansen, skulle totalproduk- tionen behöva öka med sammanlagt 29 % 1965—1970, dvs, med 5,2 % per ar.

3.3 Preliminär slutsats om. resurser och anspråk ' ' "

Genomgången i de, föregående avsnit— ten visar att mot en från produktions- synpunkt möjlig ökning av bruttona- tionalprodukten på 4,2 % per år 1965— 1970 står samlade anspråk på varor och tjänster som skulle kräva en total pro- duktionsökning på 5,2 % per år.

Ett gap framträder också i arbets- kraftskalkylen: mot en beräknad tillväxt av arbetsstyrkan på ca 110 000 personer 1965—1970 står de olika näringsgrenar- nas efterfrågan på 165 000 personer. Gapet blir ännu större om hänsyn ock- så tas till den efterfrågeökning som be- tingas av en arbetstidsförkortning.

Den höga aktivitet och expansions- vilja som framträder i de olika planer— na är i och för sig glädjande. Den utgör grunden för fortsatt tillväxt i ekono- min. Det är dock viktigt att expansionen

inte äventyrar den samhällsekonomiska balansen. överstiger de samlade an- språken resurserna, kommer det att leda till inflation eller underskott i bytes- balansen. En sådan utveckling strider mot de allmänt accepterade målen för den ekonomiska politiken.

Inför detta perspektiv anmäler sig en rad avvägnings- och balansproblem. Huvudfrågan blir hur de tillgängliga resurserna lämpligast skall fördelas. Vilken fördelning man än väljer, måste efterfrågan begränsas på något eller några användningsområden.

Att avväga vilka områden man från olika synpunkter vill släppa fram resp. bromsa är en politisk fråga. Vid ställ- ningstagandet måste dock en rad re- striktioner beaktas. Här skall endastett par punkter nämnas som exempelgpå så- dana problem. Vilken dämpning av den privata konsumtionen är möjlig med hänsyn till väntad lönebildning och gjorda pensionsutfästelser? Hålls:;kon- sumtionen —— både den privata och ”den offentliga och investeringarna inom de ramar som bestäms av sparbenägen- het och möjlighet till beskattning? Hur mycket kan den offentliga konsumtionen hållas ned med beaktande av olika önskemål och politiska målsättningar?

Dessa frågor kommer att behandlas i det följande.

I det föregående har vi redovisat hur å ena sidan produktionsresurserna och å andra sidan efterfrågan kan komma att utvecklas. I anslutning härtill an- mäler sig väsentliga avvägnings- och balansproblem för den ekonomiska po- litiken. Helt allmänt gäller det frågan hur resurserna lämpligast—Skall fördelas mellan olika produktions- och använd- ningsområden för att skilda mål bäst skall kunna nås. I en långtidsutredning är .tr'rå'geställningen företrädesvis i vad mången snabb ekonomisk tillväxt kan förenas med realiserandet av andra mål.

Dessa: avvägningsfrågor berördes i den reviderade finansplan'en till 1965 års riksdag (prop. 1965:125). Chefen för finansdepartementeberinrade om att årets långtidsbudgets-och långtidsut- redningfgått ut frånett- preliminärt an- tagande om en årlig "stegring av na- tionalprodukten om 470 fram till 1970. Han anförde därefter. bl. a. följande.

»Vilka utvecklingstendenser som kommer att göra sig gällande i fråga om produk- tionsresultatets användning, o. s. v. är f. n. svårare att uttala—sig om. Den pågående långtidsutredningen arbetar med dessa pro- blem och en säkrare bedömning torde bli möjlig när utredningens rapport föreligger mot slutet av året. Vad man redan nu kun- nat finna ger dock anledning att förmoda vissa sådana förskjutningar i utvecklings- bilden som ger ökad aktualitet åt de sam- hällsekonomiska avvägningsproblemen. Som framgått av det föregående har investe- ringsutvecklingen under första delen av 1960—talet kännetecknats. av en stark expan- sion av kommun- och bostadsinvesteringar. Den snabba utvecklingen på dessa områden

AVDELNING 4-

Utvecklingspolitikens avvägningsproblem

har varit möjlig dels genom en betydande ökning av det totala investeringsutrymmet, dels på grund av att investeringsanspråken från statens, men också i viss mån från industrins sida, varit begränsade. Under den närmaste framtiden synes situationen kom- ma att förändras. Medan en hög investe- ringsefterfrågan kvarstår från bostads— och kommunsidan kan en omsvängning mot ett ökande efterfrågetryck från stat och indu- stri förväntas. Långtidsbudgetens material, som. jag senare återkommer till, pekar mot en sådan förändring för statens del. Och vad industrin beträffar finns anledning tro att den uppgång i investeringarna, som gjorda enkätenpekar .på, skall bestå åt- minstone några år framöver.

Dessa tendenser skärper problemen rö- rande den inbördes avvägningen mellan olika investeringsområden, men de aktuali- serar i kanske än högre grad frågan hur stor del av den löpande produktionen som idag och under den närmaste framtiden kan och hör avsättas för investeringar. En ökad in- vesteringsandel bör höja produktionens till- växttakt och därmed på längre sikt mot- verka den dämpning av ökningstakten för produktion och konsumtion per invånare, som eljest kan beräknas inträda som en kon- sekvens av befolkningsutvecklingen.Då emel- lertid en ökning av investeringarna måste ske på den löpande konsumtionens bekost- nad, skulle å andra sidan en höjd investe- ringskvot i nuläget innebära att en ytter- ligare begränsning läggs på utrymmet för konsumtionsökningar utöver den som be— tingas av att det totala antalet konsumenter stiger snabbare än antalet sysselsatta.

Någon skarp gräns kan emellertid icke dras mellan investeringar och konsumtion. Utgifter för vad som brukar betecknas som >>konsumtion>> kan också ofta betraktas som en produktiv investering. Detta gäller så- lunda hushållens utgifter för konsumtion, i den mån de leder till förbättrad hälsa eller i övrigt höjer individens förutsättningar för

en insats i produktionen. I fråga om bety- dande delar av den offentliga konsumtionen är denna egenskap att på en gång represen- tera konsumtion och produktiv investering särskilt påtaglig. Utgifterna för utbildning måste i hög grad anses vara att bygga för framtida välstånd för samhället i dess hel- het. Detsamma gäller i stor utsträckning sjuk- och hälsovården. I den offentliga kon- sumtionen inräknas vidare konventionellt de statliga insatserna för forskning och tekniskt utvecklingsarbete, vilka har en klar karaktär av produktiva investeringar. Dit hör även de växande utgifterna för att ge- nom arbetsmarknadspolitiska åtgärder öka arbetskraftens rörlighet liksom för att be- främja den lokala utvecklingen av närings- livet.

Statens och kommunernas insatser av des- sa slag måste tillmätas ett betydande infly- tande på produktionens tillväxt vid sidan av investeringarna i realkapital. Detta förhål- lande kan inte undgå att påverka planering- en för den framtida användningen av våra resurser.

Å andra sidan föreligger särskilda skäl att uppmärksamma frågan om avvägningen mellan investeringar i realkapital och andra användningar av våra resurser. För det första tar investeringarna i realkapital, inkl. utgifterna för kapitalutrustningens underhåll och reparation, i anspråk en mycket stor del av våra resurser, f. 11. om- kring en tredjedel av bruttonationalproduk— ten. För det andra kan, även om sådana faktorer som utbildning och ny teknik ger ett stort bidrag till produktionens tillväxt, en sådan tillväxt ofta endast förverkligas om erforderlig kapitalutrustning står till förfogande. För det tredje är utvecklingen av investeringarna i realkapital intimt för— knippade med förändringarna av det fi- nansiella sparandet.

Den nationella investeringskvoten, beräk— nad som realkapitalinvesteringarnas andel av nationalprodukten, har under de senaste årtiondena väsentligt ökat. Även om den därigenom nu nått en relativt hög nivå, finns det emellertid skäl som talar för att inrikta den ekonomiska politiken på att ytterligare söka höja investeringskvoten. Både den privata och den offentliga kon- sumtionens utveckling har nämligen en så- dan inriktning, som kräver stora investe- ringar, främst i form av byggnader och an- läggningar. Inom den offentliga konsum- tionen ställer i synnerhet expansionen på utbildningens samt sjuk— och hälsovårdens

områden stora krav på byggnader. De större tätorternas tillväxt kräver även andra om— fattande kommunala investeringar. Det finns ingen tvekan om att ett tillfredsstäl- lande av dessa investeringsbehov inom rimlig tid kommer att kräva en ökning av investeringsutrymmet.

Också den tidigare berörda sannolika minskningen av det framtida arbetskrafts- utbudet utgör om man på längre sikt vill bibehålla en fortlöpande standardhöj— ning ett motiv för att påskynda investe- ringarnas tillväxt. I detta sammanhang till— drar sig industrins investeringar speciellt intresse. Som framgått av det föregående har investeringsverksamhcten inom denna del av näringslivet efter en stark uppgång omkring 1960 under flera år legat på en ungefär oförändrad nivå. En omsvängning mot en uppgång i investeringarna synes in- träffa under 1965. Otvivelaktigt är det av strategisk betydelse för den framtida pro- duktionsutvecklingen att utrymme bereds för en stegring av industrins investeringar och att strävandena inriktas på att även för den senare hälften av 1960-talet göra en fortsatt uppgång mot en högre indu— striell investeringsnivå möjlig. Nödvändig- heten att hävda vår internationella kon— kurrenskraft och bibehålla en betalnings- situation gentemot utlandet, som medger rörelsefrihet i vår inhemska ekonomiska politik, utgör andra starka skäl för en så- dan inriktning av investeringspolitiken. Därutöver kan erinras om den investerings- krävande rationaliseringsverksamhet och strukturomvandling som sker inom handel. jordbruk m. fl. näringar.

Inom den offentliga sektorn föreligger mycket angelägna behov vars tillgodoseende nödvändiggör en fortsatt tillväxt av de of- fentliga konsumtionsutgifterna. Som jag i fortsättningen kommer att närmare redo- visa, krävs för att fullfölja de program som på skilda arbetsområden redan antagits av statsmakterna, väsentligt ökade tillskott av arbetskraft och inkomster till den offent- liga sektorn. Behov av ökade resurser gör sig särskilt starkt gällande på sådana om- råden -— t. ex. utbildning, forskning och sjukvård vilka innehåller element som i likhet med investeringar i realkapital ver- kar produktionshöjande. På andra områden (t. ex. åldringsvården) måste på grund av befolkningsntvecklingen stora insatser gö— ras för att inte en försämring av standar- den skall ske för berörda grupper.

De redovisade argumenten talar för en

höjning av investeringarnas och den offent- liga konsumtionens andel av nationalpro- dukten. Under de är då dessa andelar höjs, skulle den privata konsumtionens tillväxt i motsvarande mån få hållas tillbaka. Av flera skäl kan emellertid en sådan utveck— ling inte drivas alltför långt. Den del av ett ökat konsumtionsutrymme varöver hushål- len disponerar, torde nämligen inte kunna dämpas mer än till en viss gräns. Jag vill sålunda erinra om de utfästelser som gjorts i fråga om höjda folkpensioner, förlängd studietid, studiebidrag etc. Särskilt med hänsyn till att de grupper som tillförsäk— rats sådana förmåner framöver väsentligt ökar sin andel av den totala befolkningen, utgör dessa utfästelser en betydande in- teckning i det framtida konsumtionsut- rymnlet.

Med hänsyn härtill och till att den totala produktionsökningen torde stanna vid ca 4 % per år, kommer möjligheterna att öka andelen för investeringar och offentlig kon- sumtion att vara begränsade.

Uppenbart är att synnerligen angelägna behov gör sig gällande såväl på investe- ringsområdet som inom offentlig konsum- tion och att starka motiv i båda fallen kan anföras för att dit överföra en ökad del av samhällets resurser. I avvaktan på. den yt- terligare och mer ingående belysning av dessa avvägningsproblem som kan fram- komma genom långtidsutredningen är jag f. n. inte beredd att ta en mer bestämd ställning i dessa frågor. Jag finner dock skäl tala för att avvägningen ges en sådan utformning att de två ifrågavarande sek- torerna garanteras en bibehållen och helst ökad andel av samhällets resurser.» ,

Mer ingående uppgifter föreligger nu om hur såväl tillgången på produktions- resurser som efterfrågan kan komma att gestalta sig. Det finns därför anled- ning'att söka ge den precisering av av— vägningsproblemen sonl chefen för fi- nansdepartementet här efterlyst. Dessa avvägningsproblem är av politisk art; några lösningar till denl skall därför inte föreslås här. Vi vill dock försöka ange vart allmänt accepterade ekono- misk-politiska målsättningar leder och hur avvägningsproblemen därmed av- gränsas. Full sysselsättning, stabila pri- ser och balans i de utrikes betalningar-

na är de mål, utöver tillväxtmålen, sonl därvid skall beaktas. Givetvis är det i en sådan diskussion inte möjligt att mer ingående behandla förutsättningar och medel för att nå målen eller att belysa vad som under olika förutsättningar krävs i fråga om den ekonomiska poli- tikens inriktning. Endast vissa allmän- na aspekter av intresse för de lång- siktiga avvägningsproblemen kan be— röras.

Full sysselsättning kan bedömas vara huvudmålet för den ekonomiska politi— ken i vårt land. För att det skall kunna nås krävs dock_en sådan betalnings- situation gentemot utlandet, som med-

,ger rörelsefrihet & den inhemska ekono-

miska politiken. Erfarenheter från flera länder visar hur svårigheter med betal- ningsbalansen undergräver möjligheter- na att förverkliga full syssselsättning. Även om balansen i de utrikes betal- ningarna inte kan sägas vara ett pri- märt politiskt mål i sig själv måste den som villkor för full sysselsättning till- erkännas en förgrundsställning. De krav den kan ställa ifråga om resursernas fördelning och användning måste ges prioritet. "

Mot denna bakgrund är det nödvän— digt att behandla vissa internationella frågor av betydelse för de långsiktiga svenska utvecklingsproblemen.

4.1 Den internationella bakgrunden

Spelrummet för en tillväxtpolitik i den fulla sysselsättningens tecken avgörs således! av utrikesbalansen. Detta gäl- ler i särskilt hög grad små länder, vil- ka normalt har en stor utrikeshandel i förhållande till den totala ekonomin. Sveriges beroende av handelsutbytet med utlandet åskådliggörs schematiskt av diagram 4.1:1. Såväl export- som importandelarna, räknade i löpande

Diagram 4.1: 1. Exportens och importens andel av bruttonationalproduklen 1950—

1970 Procent Export 34 | 3? ,”f . . . ;> , t Löpande priser /// 30 H ' I | 28 | ! [Ax . : xx , X 26 , '_t-s..l_3s *x ", 24 färja—rika | _ import 32 ,o 30 lill. Löpande priser ,/*/ | ! 28J— 'p—Å. flå-sx / ' ll f? rl 26 | | I x___f : v 24 — , __| Fasta priser_ 22 20 _ ' i | : , | | | ' J 1950 —55 »60 ——65 —70

priser, har som synes förblivit förhål- landevis stabila under halvannat decen- nium. Volymmässigt har emellertid den del av nationalprodukten som avsätts utomlands liksom importens bidrag till vår försörjning gått upp påtagligt. Utförselns andel av industriproduk- tionen, vilken svarar för uppemot två femte—delar av bruttonationalprodukten, är naturligtvis väsentligt större. Av malmen säljs drygt 90 % utomlands, av fartygen inemot tre fjärdedelar, av papperet ca två tredjedelar, av massa, trävaror och bilar hälften eller något därutöver samt av övriga verkstadspro- dukter, järn och stål inemot två femte- delar. Den svenska exportens andel av

bruttonationalprodukten är inte hög om man jämför med andra mindre indu- striländer. Beräknade enligt interna- tionell metod var procenttalen 1963 i löpande priser: Nederländerna 51, Nor- ge 41, Schweiz 40, Belgien 37, Danmark 31, Sverige och Österrike 25 samt Fin- land 24.

Särskilt med tanke på det fortskri- dande inlemmandet i en vidare indu- striell gemenskap är det endast inom förhållandevis snäva ramar och på be- gränsade områden som ett land av Sveriges storlek kan direkt påverka de betingelser som dess näringsliv har att verka under. En politik ägnad att be- främja ekonomins förmåga till anpass- ning kan mildra riskerna för att landet i fråga om struktur och kostnadsläge skall komma i otakt. Ett aktivt delta- gande i det internationella ekonomisk- politiska samarbetet gör det vidare möj- ligt att främja både landets egna och allmänna intressen. Priserna i utrikes- handeln och utformningen av den inter- nationella handelspolitiken och integra- tionspolitiken får däremot till betydan— de delar ses som utifrån givna data i svenska företags liksom i myndigheter- nas planering. Genom våra interna- tionella åtaganden 'har vi även avstått rätten att annat än i krislägen —— och då efter rådslag _ ändra växelkurser- na, använda handelsrestriktioner etc.

Inskränkningarna i den ekonomisk— politiska rörelsefriheten stryker under det angelägna i att sök-a förutse utveck- lingen av förhållandena på de utländska marknaderna. Inför andra hälften av 1960-talet gäller detta i synnerlig hög grad, eftersom utrikesbalansen i ut- gångsläget är rubbad. De löpande trans— aktionerna uppskattas ha gett ett under- skott på ca 900 milj. kr. 1965 mot ett överskott på ca 150 milj. kr. året in- nan (inkl. korrektion för underredo-

visning m. m.). Preliminära beräkningar tyder på en ytterligare försämring 1966. Till 1970 skulle balansläget enligt utri- keshandelsprognoserna förbättras, men ett underskott på ca 300 milj. kr. skulle likväl kvarstå. Det memento det skildra- de läget innebär för den ekonomiska politiken accentueras ytterligare av att prognoserna inte kunnat beakta den sannolika inverkan av förskjutningar i andra länders ekonomiska politik och av andra faktorer på pris— och kostnadsut— vecklingen utomlands, av förändringar inom och mellan de europeiska mark- nadsgrupperingarna eller av utveck- lingsdrag i det internationella betal- ningssystemet. I det följande skall tänk- bara mönster på dessa områden över- siktligt diskuteras.

Ökad prioritet för prisstabilitet. Åt- skilliga industriländer i Västeuropa har under senare år mera målmedvetet än tidig-are tagit itu med kostnadsstegring- arn-a. Motiven har varit flera. De allt närmare och friare ekonomiska för- bindelserna länderna emellan har lett till att inflatoriska störningar på ett håll med större snabbhet och kraft »spiller över» på ett annat. Inom EEC- området, som besvärades av dylika spridningsfenomen 1962—1963, har de gemensamma organen trätt fram som inflytelserika instanser för ömsesidig övervakning. De har kunnat anbefalla program för att få bukt med förekom- mande rubbningar i jämvikten, som också i betydande grad har åtlytts. Be- hovet av att stävja stegringar i kost- naderna har vidare skärpts, inte minst till följd av att de amerikanska produk- ternas ställning på de internationella marknaderna förbättrats under senare år. Förenta staternas ökade konkurrens- kraft torde haft ett inte oväsentligt sam- band med försvagningen i Västeuropas bytesbalans från ett överskott på ca 3,5

miljarder dollar 1958 till något under- skott 1964. Utvecklingen mellan de en- skilda länderna har dock varit ojämn. Länderna på kontinenten har upplevt ett betydande inflöde av dollar, vartill kapitalrörelserna medverkat i hög grad. Inflödet har under 1960—talet kommit att betraktas som alltmer ovälkommet och anges ha föranlett stabiliserande insatser.

Den omedelbara anledningen till att man ansträngt sig att bekämpa pris- stegringar har ofta varit tvånget att häva en betalningskris. Exempel härpå utgör Storbritannien, Italien, Danmark och Finland. övervägande skäl synes dock tala för att den ökade strävan till prisstabilitet i allmänhet är djupare förankrad och således ej bör uppfattas som något snabbt övergående fenomen. I Frankrike, där några betalnin-gsmäs- sigt tvingande motiv inte förelegat, har kampanjen mot prisstegringar måhända drivits mest intensivt; enligt femte pla— nen skall prisstegringen under åter— stoden av decenniet hållas nere vid 1,5 %. Möjligen med undantag för på- spädningen av likviditeten via under- skott i de amerikanska betalningarna kvarstår sannolikt de nämnda ”driv- krafterna till att'mer energiskt hålla tillbaka kostnadsökningar. om det ame- rikanska underskottet i betalningsbalan- ' sen upphör skulle detta underlätta sta— biliseringspolitiken i de europeiska län- der där valutainflöde uppges ha vållat svårigheter.

Resultaten av de europeiska länder- nas ansträngningar för att begränsa in- komst- och prisstegrin'gar kan hittills i allmänhet inte betecknas som överty- gande. Klart är att framgångarna blivit större sedan den allmänna ekonomiska politiken från omkring 1963 alltmer getts en med stabiliseringsmålet harmo- niserande inriktning. Det är vidare na-

turligt att det tar tid innan institutio- ner för inkomstpolitik kan finna en än- damålsenlig form, fungera effektivt och vinna allmän uppslutning från befolk- ningens sida. Även insatser för att höja produktionsresursernas effektivitet och rörlighet verkar först på lite sikt. Fle- ra europeiska länder har sedan länge så att säga haft inflationen inbyggd i samhällssystemet och det kräver långa perioder innan beslutsamheten att var— aktigt utrota invanda beteendemönster kan krönas med framgång. I alla hän- delser bör man varna för att med hän- visning till att den utländska stabili- seringspolitiken tidigare kommit till- korta dra slutsatser om dess utsikter att lyckas i fortsättningen. Arbetskraftsläget förutses även i flera andra västeuropeiska länder bli mer ansträngt än tidigare. Politiken för att trygga den ekonomiska jämvikten ställs härmed inför ökade problem. Trots strä- vandena att höja näringslivets förmåga till anpassning kan det därför på flera håll krävas någon nyans mer restriktiv politik än tidigare för att nå uppställda stabiliseringsmål. I alla händelser före- faller det nödvändigt räkna med att stegring'en i priser och kostnader fram- över kommer att bekämpas hårt utomv lands, och att efterfrågan under intryck därav kan bli mindre expansiv än vad som antyds av föreliggande långtids- prognoser. Den försiktighet varmed län- der som gått igenom stabiliseringskurer stimulerar återhämtning talar för detta. När man dämpat efterfrågan inom ra- men för senare års stabiliseringspro- gram har det ofta medfört att de upp- ställda målen för investeringarna i det privata näringslivet inte nåtts. Dylika tendenser kan göra det— svårare att höja produktiviteten så mycket som de na- tionella långtidsprognoserna (och delvis de svenska exportprognoserna) förut-

sätter. Med dessa rcservationer i minne bör dock strykas under att långtidsut- rcdningen bygger på ett grundläggande antagande om fortsatt betydande expan- sion i världsekonomin.

Handels-. och integrationspolitik. Framtidsperspcktiven för den interna- tionella handels- och integrationspoli- tiken är mycket oklara. Inte minst gäller detta för de europeiska marknadsgrup- peringarna, av vilka EFTA tar emot drygt två femtedelar och EEC knappt en tredjedel av vår export. Enligt tid- tabellerna skall EFTAzs interna tull- murar gentemot industrivaror vara av— vecklade vid ingången av 1967 medan för EEC—ländernas vidkommande såväl motsvarande tullfrihet som harmonise— ringen av tulltarifferna mot tredje land enligt kommissionens förslag skulle vara slutförd ett halvår senare. Gen-omsnitts- nivån för EEC:s yttre tariff har beräk- nats till ca 15 %. Med den svenska ex- portens fördelning tyngdpunkt på de tidigare lågtulländerna Västtyskland och Benelux —— uppkommer en. avsevärd nivåhöjning för vår del. Existerande tullkontingenter kan vidare komma att helt avskaffas sedan anpassningen .till den gemensamma tulltariffen fullbor— dats. För» Sveriges vidkommande må crinras om att tidningspapper omfattas av kontingentering. Den kris som oenig- hetenom jordbrukspolitikens finansie- ring och om-överstatligheten utlöste inom EEC sommaren 1965 gör emeller- tid att något bestämt inte kan sägas om organisationens utveckling på tullområ- det. Således kan i skriv-ande stund1 ej

tas för helt givet att den reduktion av de inre industritullarna med 10 %, som aviserats til-1 början av 1966, verkligen blir av. Så länge krisen inte bilagts fry- ses den yttre tullmuren på den beståen-

1 Tillägg december 1965: Krisen synes und- gå få effekt på tullarna.

de nivån, möjligen med ett undantag: i avvaktan på resultaten från Kennedy- rundan inom GATT har EEC i vissa fall provisoriskt anpassat de yttre tullsatser- na mot sluttullen minus 20%. Provi- soriet upphör emellertid vid utgången av 1965 såvida överenskommelse om förlängning inte kan nås.

Redan när den period som omfattas av långtidsutredningen börjar skall de interna tulhnurarna inom båda mark- nadsområdena enligt planerna ha rase- rats till två femtedelar av de ursprungliga nivåerna. En betydande del av den sti- mulans till ökad export och vidgad dif- ferentiering som tullavvecklingen inom EFTA tillfört det svenska näringslivet torde få betecknas som en engångs- effekt. Hittills synes vidare den svenska utförseln till EEC-länderna inte ha drabbats annat än i mera begränsad omfattning av diskrimineringen i sam- band med ma'rknadsgemenskapens suc- cessiva genomförande. Tecken på att

diskrimineringen börjat begränsa ök- ningen i exporten framkom dock under första hälften av 1960-talet.

Vid oförändrad inriktning av den europeiska integrationspolitiken kan konkurrensläget för vårt näringsliv bli kärvare. Stimulansen från EFTA kan komma att ebba ut samtidigt som EEC:s yttre tullmur gör sig*gällande med full styrka. Allt eftersom tullhindren rivs får dessutom andra skrankor gentemot varuutbytet jämförelsevis större bety- delse. Likformighet i fråga om finans- och kreditpolitik, bestämmelser om etablerings- och patenträtt, aktiebolags- lagar, samordning av långtidsplanering m. ni. kan komma att ge större utslag än hittills i val av leverantörer och han- delsförbindelser. EEC:s försprång i des- sa hänseenden framstår som markant. Oklarheten om den europeiska integra— tionsprocessens fortsatta inriktning gör

53 att man får vara inställd på att konkur- rensskäl kan föranleda svenska företag att i växande utsträckning—': förlägga produktion till den gemensamma mark- naden. Enligt uppgifter till .utredningen är företagens beredskap att lokalisera. om" sina investéringsprojekt påfallande stor. .

Det strategiska" problemet är emeller- tid i vad mån 'den internationella inte- grations- och handelspolitiken kan kom— ma att modifieras. Att redogöra för alla rimliga alternativ och bestämma deras sannolikhet skulle föra för långt och är för övrigt knappast möjligt utan. ett betänkligt inslag av godtycklighet. På grundval av ministerrådets beslut i Wien och i Köpenhamn 1965 kan förlit- ses att EFTA-samarbetet i" konventio— nens anda byggs ut till att omfatta mer än intern tullavveckling, något som blir särskilt betydelsefullt om en positiv uppgörelse med EEC låter vänta på sig. En sådan strävan till större likformig- het för näringslivets betingelser inom EFTA går bl. a. ut på att hämta in EEC:s försprång och öka förutsättningarna för att marknadsgrupperingarna sk-all kun- na gå samman. Harmoniseringen kan också i någon mån uppväga den diskri- minerande inverkan som det vidgade samarbetet inom EEC får på Sveriges näringsliv. EFTA-ländernas ansträng- ningar att samordna sig kan rimligtvis väntas öka ytterligare. Möjligheterna till ett närmare samarbete mellan EEC och EFTA på avgränsade områden, i avvak— tan på en helhetslösning, förtjänar ock- så beaktas. Handelspolitiskt må till sist konstateras att utsikterna ter sig ovissa för en allmän tull-avveckling inom ra- men för den pågående Kennedy-rundan inom GATT. Denna ovisshet bottnar bl. a. i den kris som drabbade EEC mot mitten av 1965.

Det internationella betalningssyste-

met visar knappast någon allmän brist på likviditet, som under den närmaste tiden skulle behöva äventyra världs- handelns expansion. Förenta staternas ansträngningar att eliminera under- skottet i betalningsbalansen, och där- med källan till dollarutflödet, har emel- lertid aktualiserat frågan om hur värld- ens likvida resurser framgent skall ut- vecklas och fördelas för att trygga en sund världsekonomi. Rent allmänt bör emellertid hävandet av 1960-talets mest uttalade underskott i bet—alningsbalansen de amerikanska och brittiska _— ver- ka sänkande på behoven för interna- tionell likviditet. Såväl valutafonden som den s.k. 10-ländergruppen bedri- ver sedan ett par år intensiva studier av den internationella likviditeten. Här- ' på grundade förslag har delvis redan genomförts, såsom t. ex. förstärkningen av valutafondens förmåga att bistå vid betalningskriser. Förenta staterna har fört fram tanken på en internationell konferens för att överväga tillskapandet av nya reservtillgånwgar. Förberedande diskussioner pågår inom 10-länder— gruppen. Med hänsyn till dessa strä- vanden och till det utbyggda samar- betet mellan centralbanker och finan- siella myndigheter borde den svenska planeringen för resten av 1960-talet kunna- byggas på en viss tillförsikt i fråga om det internationella betalnings- systemet. Risken att länder allmänt tvin- gas till handelsrestriktioner och en överdrivet restriktiv ekonomisk politik på grund av en generell brist på lik- viditet skulle därför inte behöva betrak- tas som överhängande. Sammanfattning. Erfarenheten har vi- sat att enskilda länder kan förverkliga ambitiösa mål i fråga om sysselsättning och tillväxt endast om konkurrensför- magan bevaras. Under den första halt- ten av 1960-talet har betalningsbalansen

inte tvingat oss till åtgärder som utifrån andra mål tett sig mindre önskvärda. Förutom faktorer som främjar närings- livets löpande anpassning, såsom ett lågt konkurrensskydd, har härtill verk- samt bidragit att stegringar i svenska produktionskostnader motvä—gts av lik- nande uppgång i flera andra västeuro- peiska länder. Till frånvaron av yttre balansbrist intill 1965 har möjligen också bidragit svenska företags politik att hellre för en tid _ t.ex. tills ra- tionaliserande åtgärder blir effektiva el- ler tillfälliga störningar (exempelvis im- portavgifter) upphör sälja till pri- ser som inte helt täcker de fasta kost- naderna än dra sig tillbaka från en marknad. Den handelspolitiska utveck- lingen har varit gynnsam _— Sverige har kunnat dra fördel av tullavtrapp- ningen inom EFTA utan att, med undan- tag för den senaste tiden, nämnvärt ta skada av den diskriminering som mot- svarande process inom EEC inne-bär. I likhet. med flera andra industriländer har Sverige vidare i sitt bytesförhållan- (le gynnats av över längre perioder sjunkande råvarupriser.

Spörsmålet är nu om det finns fog för att anta att utrikesbalansen också under 1960-talets senare hälft skall förbli förhållandevis problemfri. Den kraftiga försämringen i bytesbalansen 1965 och de i avsnitt 6.4 redovisade prognoserna för utrikeshandeln synes inte tillåta slutsatser i den riktningen. Vid oförändrad politik torde tvärtom frågan om hur upprepade underskott skall finansieras tränga sig på —- täran- de på reserverna eller upptagande, i mån av möjligheter, av lån utomlands. Hävdas ståndpunkten att ett välmående land som Sverige inte bör göra anspråk på tillförsel av kapital utifrån utan att landet fastmer bör ställa resurser till andras, främst u-ländernas, förfogande,

då aktualiseras en omprioritering av hur produktionsresultatet skall dispone- ras. Flera omständigheter gör vid si- dan härav att de yttre utvecklingsbe- tingelserna får bedömas försiktigt. Pris- stabiliteten har vunnit ökad prioritet i Västeuropa och den fortsatta politi- ken för att främja den kan väntas bli minst lika intensiv som tidigare och kanske mer effektiv, låt vara att till- gången på arbetskraft på många håll kan bli allt mer besvärande. Svenska företags lönsamhet kan i många fall vara så pressad att möjligheterna att hålla sig kvar på marknaden utan full kostnadstäckning redan är i betydande mån intecknade. Ovissheten på det handelspolitiska området är stor —— hös- ten 1965 kunde i alla händelser inga lösningar skönjas som, netto räknat, skulle underlätta avsättningen av svens- ka produkter.

Ovan har översiktligt redovisats någ- ra argument för ståndpunkten att den ekonomisk-politiska rörelsefriheten kan komma att bli väsentligt mer inskränkt under åren framöver än vad vi varit vana vid. Det svenska näringslivets för- måga att hålla konkurrenskraften vid makt kan sålunda konnna att utsättas för hårdare prov än hit-tills. Valuta- reserven och de kreditmöjligheter som utvecklats genom de senaste årens inter- nationella betalningssamarbete skänker visserligen tillsammans en inte oväsent- lig elasticitet. Denna sätter ett land i stånd att rida ut en tillfällig yttre ba- lansrubbning utan att drastiskt behöva ge avkall på målen för tillväxt och sysselsättning. Inför de allmänna per- spektiv som avtecknar sig fram till 1970, särskilt i fråga om den ekonomiska po- litiken i andra länder, får sannolikt vår förmåga att hålla tillbaka kostnadssteg- ringarna en avgörande betydelse.

4.2 Det interna avvägningsproblemet

Hur återverkar de här behandlade internationella frågorna på de lång- siktiga avvägningsproblem som är aktu- ella i denna utredning? Kan inom de ramar, som sätts av tillgången på olika produktionsfaktorer, resurserna på lång sikt fördelas hur som helst oberoende av de berörda utländska förhållandena?

Några bestämda svar är det förvisso svårt att ge. Kanske kan från rent teo- retiska utgångspunkter penning- och fi- nanspolitiken alltid ges en sådan in- riktning, hårdhet och effektivitet, som ger full frihet att internt disponera över samhällsresurserna och samtidigt ger internationell balans. Emellertid är det ju de ekonomisk-politiska komplikatio- nerna med olika avvägningsalternativ som främst intresserar. En diskussion av sådana problem kan dock inte föras fram till några bestämda slutsatser utan att man politiskt värderar dels de svå— righeter eller nackdelar, dels de vinster som är förbundna med olika lösningar. Utan att ställning tas i dessa värderings- frågor kan vi dock söka belysa inne- börden och konsekvenserna av olika alternativ.

Som översikten av den ekonomiska utvecklingen 1960—1965 visade steg då både offentlig konsumtion och in- vesteringar med 5,7 % per år. Enligt de planer som insamlats skulle den offent- liga konsumtionen växa minst lika snabbt 1965—1970. Dessa behov beting- as av strävanden att tillgodose den för— utsedda efterfrågan på sådana tjänster, som det åligger offentliga organ att till- handahålla.

Även investeringsplanerna för olika delar av ekonomin pekar på hög årlig stegring 1965—1970, om än något lägre än under den gångna ,femårsperioden — 5,3 % mot 5,7 %. Uppgången skulle

främst bäras upp av anspråk från den offentliga sektorn och från bostadsom- rådet. Men exportindustrin och den in- dustri som på hemmamarknaden kon- kurrerar med import samt byggnads- ämnesindustrin måste ju också beredas ett vidgat investeringsutrymme.

Ökningen av efterfrågetrycket från investeringsområdet och från offentlig konsumtion skulle inträda samtidigt som den årliga tillväxten i bruttonational- produkten väntas sjunka från "4,9 till 4,2 %. Om statsmakterna önskar tillgo- dose önskemålen från dessa sektorer —— som inrymmer tungt vägande köområ- den: sjuk- och socialvård, undervisning och bostäder -— då krävs att den eko- nomiska politiken och främst finanspo- ' litiken skärps mycket kraftigt. Denna skärpning skulle helt ha sin udd riktat' mot den privata konsumtionen, som då" skulle tillåtas öka med endast 2,9% årligen 1966—1970 mot 4,6 % åren 1961 —1965. Den eftersträvade fördelningen skulle dessutom såsom framgår av tidigare avsnitt få tillkämpas under strängare krav på prisstabilitet än tidigare.

Indirekt skulle därmed ett annat krav på åtstramning uppkomma. Den expan- sion av hemmamarknadsnäringar (of- fentlig sektor, byggnadsverksamhet etc.) som planerna antyder kan måhända en- dast bli möjlig om en relativ lönesteg- ring där tillåts. En sådan utveckling kan komma i konflikt med det av in- t'ernationella skäl skärpta kravet på prisstabilitet. Om ändock relativa löne- ökningar där sker måste det bli en des- to strängare återhållsamhet på andra områden för .att inte kostnadsbetingade inflationstendenser skall uppkomma. Särskilt svårlösta kan vissa inkomstför- delningsproblem, som hänger samman med den diskuterade utvecklingen, komma att visa sig. Varken den offent-

liga sektorn eller byggnadsbranschen kan väl sägas utgöra några typiska låg- löneområden. Om de nu skall expandera skärps de lönepolitiska problem, som diskuterats livligt under senare år och som rört sig om möjligheterna att lyfta låglönegrupperna i en marknadssitua- tion som varit särskilt gynnsam för redan välbetalda yrkesgrupper. Avvägningsproblemet kan emellertid ställas radikalt annorlunda. Man kan sålunda i stället gå ut från förutsätt- ningen att den privata konsumtionen skall ges ett utrymme som medger en konsumtionsökning per capita av upp- emot samma omfattning som under sist- lidna femårsperiod (3,9 % per år). Ett sådant alternativ skulle innebära att växtmöjligheterna begränsades för of- fentliga investeringar och konsumtion samt för bostadsbyggande. Investering- ar i industrier, som arbetar under kon— kurrens från utlandet, måste även i detta fall tillgodoses för att upprätthålla balansen i de utrikes betalningarna. Vilka för— och nackdelar skulle vara ' förbundna med en sådan linje jämfört med den tidigare diskuterade? Förde- larna hänför sig till de krav på ekono- min som är att vänta utifrån. Sannolikt skulle det sålunda bli lättare att hålla priserna stabila. Trycket från hem- mamarkn-adens näringar skulle bli mindre. och näringar i utrikes konkur- rens i högre grad bli ledande på löne- marknaden _— man finge en mer autov inatisk anpassning till kostnader och priser utomlands. Genom att de offent- liga utgifternas expansion begränsades skulle vidare finanspolitiken få ett stör- re manöverutrymme. Det skulle bli lät- tare både att använda finanspolitiska medel för att stabilisera priserna och att få till stånd ett bättre samspel mel- lan finans- och kreditpolitik. 'Till dessa

' fördelar skulle även höra att en önskad

förbättring av l-åglönegruppernas rela- tiva ställning antagligen lättare skulle kunna åstadkommas inom det vidare konsumtionsutrymme som' skulle stå till förfogande.

På minussidan av ett sådant alterna— tiv 'står vissa främst för ekonomins långsiktiga tillväxt ogynnsamma följder och sämre möjligheter att lösa köpro- blem i samhället. Om maninte radikalt fördelar om resurserna'mellan olika of- fentliga verksamheter gär nämligen dämpningen av den offentliga? sektorns expansion också ut över sådana områ- den forskning, utbildning etc. som är viktiga för tillväxten på lång sikt. Att siffermässigt precisera hur snart en återverkan skulle inträda och hur kraftig den skulle bli låter sig dock inte göra. Den andra antydda effekten —-— längre köer inom sjukvård, social- vård, skolor, bostäder och vägar skulle uppkomma inte bara som en följd av att tilldelningen av medel, arbets- kraft etc. minskades utan i vissa fall, som beträffande bostäder beh bilar, även av den privata konsumtionens högre ökningstakt. Mot sänkta krav på finans- politiken skull'e stå en ökad belastning på andra områden; det vore då nöd- vändigt att ompröva mål och medel för de offentliga verksamheter som drabbas IV begränsningarna. Vilken innebörd :n sådan omprövning skulle kunna få skall vi senare beröra.

För att konkretisera de problem var- med de ovan skisserade utvecklings- linjerna eller mellanliggande alternativ är förbundna, skall vi i det följande behandla några förhållanden, som vi ansett'ha betydelse för hur man bör fördela resurserna. Först berör vi vissa omständigheter som inverkar på frågan om vilket utrymme som skall lämnas för en höjning av den privata konsum- tionen. Utifrån vissa räkneexempel som

gäller den privata'konsumtionen skall vi därefter belysa de avvägningspro- blem som hänför sig till investeringar och offentlig konsumtion. '

För lösningen "av dessa'avvägnings- problem gäller den restriktionen att kravet på balans i utrikesbctalningarna måste bli Uppfyllt.” Då, såsom vi när- mare belyser i avsnitt 6.4, vissa betal- ningsbalansproblem dels föreligger .i utgångsläget dels är förenade med 'de utvecklingstendenser för utrikeshan- deln som framgår i våra prognoser finns anledning att först något beröra innebörden av denna restriktion.

4.2.1 Kravet på balans i utrikesbetnlnin-garna

Enligt de beräkningar som förelåg un- der senhösten 1965 skulle för detta år uppkomma ett underskott i bytesbalan- sen på över 1 miljard kr. Våra pro- gnoser för utrikeshandel och övriga by— tesbalansposter antyder att ett under- skott, om än reducerat, även skulle före- ligga 1970. Beroende på de förklaringar man kan ge till den bristande balansen 1965 kan man komma till olika värden för den ökning av exporten och/eller minskning av importökningen som krävs för att balans i betalningarna skall uppnås 1970. Enligt våra bedöm- ningar, för vilka närmare redogörs i avsnitt 6.4, skulle jämfört med våra ursprungliga prognoser behövas en för- förbättring av bytesbalansen fram till 1970 om ca 300 milj. kr. i 1965 års priser.

Som tidigare framhållits utgår vi i denna rapport från att balans i utrikes— betalningarna är en målsatt förutsätt- ning vid avvägningsfrågornas lösning. Nu är ju emellertid betydelsen av detta balanskrav till viss del obestämt så

länge ett sådant med de allmänna avvägningsfrågorna sammanhängande spörsmål som u-landsbiståndet med dess konsekvenser i fråga om kapitaltrans-ak- tioner med utlandet inte närmare pre- ciseras. Då något tidsdaterat mål för u-landsbiståndets omfattning inte fast- ställts av de politiska instanserna kan någon mer bestämd siffra för därmed sammanhängande valutaanspråk inte införas i våra beräkningar. För att dock markera denna post uppräknas här den tidigare angivna förbättring i bytesba— lansen som skulle behövas (300 milj. kr.) med ytterligare 350 milj. kr. Där- med antyds inte på något sätt att en ökning av denna omfattning skulle vara den mest lämpliga och möjliga skulle man önska en starkare stegring av u-landsbiståndet får ansträngningarna att höja exporten och/eller hålla nere importstegringen ytterligare ökas eller också kan man därvid tänkas i mot- svarande grad eftersätta kravet på ba- lans i de utrikes betalningarna.

De behövliga förskjutningarna i by— tesbalansförhållandena skulle kunna åstadkommas genom åtgärder som är direkt riktade mot utrikeshandeln; t.ex. depreciering, importavgifter, exportsub- ventioner o. dyl. Vi utgår dock här ifrån att sådana medel på grund av in- ternationella hänsynstaganden inte kom- mer i fråga förrän andra vägar visat sig resultatlösa. Problemet blir då vad de nödvändiga strävandena att nå en an- passning av den interna resursutveck- lingen till betalningsbalanskraven be- tyder för avvägningsproblemen.

Att närmare gå in på efter vilka vägar en önskad påverkan av bytesbalansför— hållandena skulle kunna nås är i detta sammanhang inte möjligt. Helt allmänt är det dock fråga om åtgärder som kan bidra till att hålla tillbaka kostnads— och prisstegringen inom exportnäring- ar och inom näringar konkurrerande

med import. Det tidigare berörda pris- stabilitetsproblemet återkommer sålun- da här med ökad konkretion och styrka. Den återhållsamhet gentemot rent in— hemska efterfrågeområden som är den andra sidan av sådana strävanden och som måste komma att prägla den eko- nomiska politiken blir det anledning återkomma till i det följande.

Det skall här endast tillfogas att vi i de följande beräkningarna utgår från att kravet på balans i utrikesbetalning- arna är uppfyllt 1970. Försörjningsba- lansen och med denna sammanhäng- ande kalkyler för resursanvändningen har baserats på den förutsättningen. Av den framtida nationalproduktökningen om 4,2 % per år tas 0,2 procentenhet i anspråk för att fram till 1970 förstärka bytesbalansen med erforderliga 1 250 milj. kr. Utrymmet för en tillväxt av privat och offentlig konsumtion samt investeringar reduceras i motsvarande män och för dessa användningsområden tillsammantagna blir sålunda den möj- liga årliga ökningen 4,0 %. Denna ök- ningstakt påverkas inte i och för sig av när under perioden balans i bytesbalan- sen uppnås. En annan sak är att valuta- reservens storlek 1970, till den del den bestäms av bytesbalansen, blir väsent- ligt olika beroende på hur snabbt un— derskottet i bytesbalansen kan avveck— las. För 1966 kan en utströmning av va- luta antas komma att ske. Bedömer man det vara mycket angeläget att begränsa omfattningen och fortvarigheten i av- tappningen av valutareserven skärps nödvändigheten av att förbättra bytes- balansen. Fördröjs en sådan förbättring med en som inte acceptabel betraktad nedgång i valutareserven som följd måste man inrikta politiken på att upp- nå ett överskott i bytesbalansen 1970. I ett sådant fall blir utrymmet för den år- liga ökningen av konsumtion och inve— steringar lägre än den nyss angivna.

4.2.2 Utrymmet för den privata konsumtionens

oknmg

Som framgår av citatet ur den revide- rade finansplanen till 1965 års riksdag framhöll chefen för finansdepartementet där att olika argument talade för en höjning av investeringarnas och den offentliga konsumtionens andel av na- tionalprodukten. Den begränsning av den privata konsumtionens öknings- takt som i motsvarande män skulle er- fordras kunde dock inte drivas alltför långt. Den del av ett ökat konsumtions- utrymme varöver hushållen disponerar torde nämligen inte kunna beskäras mer än till en viss gräns. Statsrådet ville sålunda erinra om de utfästelser som gjorts i fråga om höjda folkpensioner, förlängd studietid, studiebidrag etc. Inkomstomfördelande åtgärders inver- kan på olika befolkningsgruppers möj- ligheter att nå högre ekonomisk stan- dard kan preciseras främst vad pen-

sionerna beträffar. Folkpensionärerna har av statsmakterna tillförsäkrats standardhöjningar om 3,5—4,0% per år under flertalet av de närmaste fem åren. För enkelhets skull antas här att ökningen kommer att gälla under hela perioden. Tar man även hänsyn till de beräknade utbetalningarna från ATP under samma tid uppkommer en ge- nomsnittlig årlig inkomsthöjning före skatt om närmare 4,5 % per pensionär. Med den ökning i antalet pensionärer som kan förutses skulle denna grupp få en sammanlagd inkomststegring om ca 7 % per år. Beroende på vilka anta- ganden man gör om pensionärernas skatt och sparande skulle man kunna uppskatta att 0,3—0,5 procentenhet av den årliga totala privata konsumtionens ökning tas i anspråk för pensionärerna.

Som mer utförligt redovisats i avsnit- tet om befolkningsutvecklingen kom- mer bland personer under 67 år fördel-

ningen mellan 3 ena sidan barn, ung- dom och studerande och å andra sidan förvärvsarbetande att förskjutas avse- värt. Medan antalet barn under 16 år plus studerande över nämnda ålder be- räknas öka med 10 % mellan 1965 och 1970 skulle befolkningstalet för icke studerande i åldrarna 16—67 år vara konstant eller något minska. Försörj- ningsbördan för personer i yrkesverk— sam ålder gentemot barn och studerande skulle därmed bli väsentligt tyngre. Man kan uttrycka det så att en viss konsum- tionsökning för hela befolkningen un- der 67 år reduceras med 0,5 procent— enhet då den räknas om till en ökning per capita. Därvid har förutsatts att barn och studerande —— genom att få del av föräldrarnas inkomstökning, ge- nom studiebidrag etc. får samma standardhöjning som andra under 67 år.

Det kan förtjäna beaktas att konsum- tionsökningen under kommande fem- årsperiod i högre grad än tidigare kan rymma poster som snarast bör beteck- nas som »kostnader för intäkternas för- värvande». Bakgrunden är att den fram- tida ökning av nationalprodukten som kan hänföras till att flera gifta kvinnor än förr deltar i förvärvslivet inte helt och hållet utgör något nettotillskott. En stor del av de gifta kvinnor som en- ligt prognoserna skulle komma att ta förvärvsarbete har i hemmen utfört sys- selsättningar som i egentlig mening va- rit inkomstskapande även om de for- mellt inte räknats in i nationalproduk- ten. Genom att ta arbete utom hemmet måste de i viss utsträckning eftersätta dessa uppgifter eller ersätta dem genom att köpa mer förädlade varor, använda arbetsbesparande maskiner, arbetshjälp utifrån etc. I nationalproduktens ökning registreras hela bruttotillskottet av övergången från hemarbete till för- värvsarbete. Skillnaden mellan brutto

och netto i detta hänseende gör sig dock ganska säkert påmind på konsum- tionssidan. Den förutsatta konsumtions- ökningen kan antas vara graverad av sådana »kostnader för intäkternas för- värvande» i en omfattning som kan uppskattas till någon eller några tion- dels procentenheter. Konsumtionspos— ter som troligen skulle beröras är t. ex. resor till och från arbetet, färdiglagade livsmedel, konfektionsvaror och hus- hållsm'askiner.

Mot de förhållanden, som vi här berört och som talar för en uppräkning av det utrymme som anslås till privat konsumtion, kan ställas den höjning av standarden i vidare mening som skulle komma en stor del av de förvärvsarbe— tande till del genom att arbetstiden blir kortare. I och för sig är det ju fullt na- turligt iatt den privata konsumtionen ökar mindre om arbetstiden förkortas. Möjligen skulle det även kunna förfäk- tas att den privata konsumtionens an- del i en ökning av nationalprodukten —— denna ökning krymper ju om arbets— tiden förkortas —-— bör reduceras —i ett sådant läge. Man tänker sig då att of- fentlig konsumtion och investeringar av en eller annan anledning, som innebär mycket speciella förutsättningar beträf- fande ifrågavarande områdens betydel- se för medborgarnas välfärd, borde va- ra undandragna verkningarna av en av- kortad arbetstid. Härtill skall endast sägas att arbetstiden också förkortats väsentligt under de tidigare perioder, med vilka konsumtionens utveckling jämförts. Den årliga förkortningen av arbetstiden under 1950-talet var i ge- nomsnitt av ungefär samma storleks- ordning som den, vilken förutsätts för kommande femårsperiod, medan den förlängning av semestern som skedde under första hälften av 1960-talet inne— bar en relativt något mindre reducering av arbetstiden.

I följande! tablå görs ett försök att sammanfatta'hur nu berörda förhåll'ah- den påverkar avvägningsproblemen. Som utgångspunkt tas en förutsatt kon- sumtionsökning om 3, 3,5 och 4 % per år. För vart ech'ett av dessa ökningstal anges den stegringav konsumtionen per capita sem befolkningen under'67 år kan erhålla. Den effekt på konsum- tionen som skulle inträda genom ökad förvärvsverksamhet bland gifta kvinnor tar vi upp till 0,1 procentenhet. I tablån visar vi vad olika antaganden om den privata konsumtionens ökning ungefär- ligen innebär i möjlig ökning för inves- teringar och offentlig konsumtion; De inbördes variationer som kan tänkas för dessa båda senare efterfrågeområ- den anger vi genom två yttervärden; därvid förutsätter vi 'att ingetdera får öka mindre än 4,2 % (BN-P:s ökning), ej heller mer än vad insamlat planmate- riel anger. I fråga om offentlig kon- sumtion skulle enligt planerna behövas en årlig ökning om 5,8 % och för in- vesteringar är motsvarande siffra 5,3 %. Det sammanlagda utrymmet för årlig tillväxt av de tre ifrågavarande efter- frågeområdena har vi här satt till 4,0 %. Den återstående delen av den antagna BNP-ökningen om 4,2 % skulle tas i an- språk för att skapa balans i de utrikes betalningarna. '

Vid det lägsta antagandet för privat konsumtion skulle den offentliga kon- sumtionen kunna stiga enligt planerna samtidigt som investeringarna fick vä— sentligt större andel av nationalproduk-

Privat konsumtion

Offent— lig kon- sumtion

Investe— ringar

Per capita för befolk- ning un- der 67 år

Totalt

1,9—2,1 5,8 alt. 4,6 4,8 alt. 5,3 2,4—2,6 5,4 alt. 4,2 4,2 alt. 4,7 2,9—3,1 4,0 4,0

ten. Den privata konsumtionens ökning är dock i detta fall låg. För befolkning- en under 67 år skulle den per capita bli något lägre än den som gällde 1950 —1960 (ca 2 % resp. 2,2 % per år). I förhållande till utvecklingen under förs- ta delen av 1960-talet blir skillnaden i stegringstalet drygt 1,5 procentenheter. Inte ens i det högsta här upptagna al- ternativet _ 4 % ökning skulle kon— sumtionens årliga uppgång för befolk- ningen under 67 år bli lika hög som un- der de senaste fem åren (ca 3 % mot 3,7). Samtidigt skulle detta alternativ ge ett jämfört med planerna mycket be- gränsat utrymme för att öka investe- ringar och offentlig konsumtion; till- sammans inte mer än 4,0 % mot plane- rade 5,4 %. De två alternativ som kom- menterats utgör ytterlighetsfall: det ena tillgodoser investeringar och offentlig konsumtion i ganska stor utsträckning enligt framkomna planer, det andra ger _den privata konsumtionen en större an- del av nationalproduktens ökning än under första hälften av 1960-talet.

I det föregående har vi diskuterat de för— och nackdelar som från ekonomisk- politisk synpunkt är förbundna med så- dana olika ytterlighetsalternativ. Att utifrån dessa för- och nackdelar välja eller förorda något alternativ är en po- litisk. uppgift som ligger utom ramen för denna rapport. För att fullfölja rap— portens syfte att vara ett vägledande instrument måste vi emellertid välja nå- got utvecklingsalternativ. Endast i an- slutning till ett bestämt genomgående alternativ kan delposternas samstäm- mighet kontrolleras och utvecklingspro- blem och samband belysas. Av rent ut- redningstekniska skäl stannar vi alltså inför ett visst alternativ för att därmed belysa och underlätta den politiska av- vägningsfrågan.

Det kan förvisso sägas att det är att hemfalla åt en utredningsmässig slent-

rian när man i det läget väljer ett me— delalternativ. Lika fullt har vi här när- mast gjort ett sådant val. Motiveringen är helt enkelt att ett sådant alternativ klarare belyser problemen än en extrem utvecklingslinje. Det fördelar svårighe- terna och problemen och, gör bilden mer sammansatt. Det ställer å ena sidan inte finanspolitiken ensidigt inför krav på formidabla tyngdlyftningsrekord men förutsätter å andra sidan inte hel- ler att politiken på bostads, skol- och vårdområdena läggs om mycket snabbt och radikalt.

Den årliga ökningen av konsumtio— nen som vi tagit till utgångspunkt för våra beräkningar ligger emellertid inte exakt emellan de diskuterade ytterlig- hetsalternativen, utan innebär ett något lägre tal. Sålunda förutsätter vi här att den privata konsumtionen genomsnitt— ligt ökar 1966—1970 med 3,4 % per år. Bakgrunden till denna modifiering är de bytesbalansproblem som vi diskute- rat i det föregående. Som vi därvid framhöll förutsätter det balanskrav som måste upprätthållas för utrikesbetal- ningarnas del att importstegringarna begränsas i. viss utsträckning. Det synes oss [knappast realistiskt, att privat kon- sumtion _vars ökningar till inte ringa del avser import, skulle kunna helt un- dantas från bördan av dessa begräns- ningar. Med hänsyn därtill har den år- liga ökningen för detta efterfrågeom- råde här satts till 3,4 %. För ytterlig- lietsalternativen om något av dem skulle föredras då ställning tas till av- vägningsfrågornav— torde en motsva- rande nedjusterin-g vara motiverad.

4.2.3 Avvägningsproblem rörande investeringar och offentlig konsumtion

Med den ökningstakt för den privata konsumtionen som här har valts skulle nationalproduktens ökning medge att

investeringar och offentlig konsumtion ökade med tillsammans 4,7 % per år. Enligt tablån ovan skulle, om vardera området tillförsäkras minst en oföränd- rad andel av nationalprodukten, de möj- liga variationerna vid fördelningen av detta utrymme ligga mellan följande yt- terlighetsvärden. Låter man investering- arna endast tillväxa i takt med national- pro'dukten (4,2 %) finns utrymme för en ökning av offentlig konsumtion i enlig- het med insamlade planer (5,8 % per år). I det andra gränsfallet, då den offentliga konsumtionens andel av BNP förutsätts'bli oförändrad, är en ökning möjlig av investeringarna med 4,9% per år, dvs. inte oväsentligt mindre än vad investeringsplanerna anger.

Innan vi går in på problemen med denna avvägning, skall vi först beröra vad det skulle innebära för skattepoli- tiken om man realiserade dessa planer för den offentliga sektorn.

Kraven på skattepolitiken. Tidigare har vi framhållit att den framtida fi- nanspolitiken kan ställas inför växan- de problem genom'utifrån betingade strängare krav på prisstabilitet och sto- ra finansieringsanspråk från olika delar av offentlig sektor. I fråga om dessa ökade krav på finanspolitiken kan till en början framhållas, att en genom pen- ningvärdeförsämring uppkommen skat- temässig indragning av medel, soin'bi- drar till att finansiera en expansion av offentlig sektor, inte på samma sätt som tidigare skulle stå till buds i det förut- satta läget där en större grad av pris- stabilitet måste upprätthållas. I stället måste då aktiva skattehöjningar tillgri- pas.

Vad betyder det skattemässigt då of- fentlig konsumtion ökar i en viss takt? Vi kan knyta an till de aktuella plan- siffrorna och gå ut från att den ökar med 6 %. Siffran får inte tas som ett direkt uttryck för hur mycket utgifter-

na eller skatterna då kommer att stiga. Planerna i fråga är uttryckta i fasta priser. Även om man sålunda förutsät- ter cn stabil prisnivå för framtiden, måste man till följd av relativa pris— förändringar räkna med att de offentliga tjänsterna blir dyrare. Man brukar i sådana här sammanhang ta för givet att produktiviteten i de offentliga verk— samheterna inte ökar. Under sådana för— hållanden kommer den allmänna löne- utvecklingen, av vilken den offentliga sektorn inte kan bli oberörd, att leda till högre priser på offentliga tjänster. Visserligen kan det väl innebära en orealistisk underskattning när man an- tar att produktiviteten inom den offent- liga sektorn inte alls skulle öka. Men vad som här är av betydelse är att myndig- heterna i sina planer förutsätter en starkt vidgad sysselsättning. Man kan nog ganska säkert räkna med att så- dana mer eller mindre triviala produk- tivitetsförbättringar, som fortlöpande sker inom offentliga verksamhetsområ— den är beaktade i myndigheternas be- räkningar. Detta skulle betyda att om ett explicit antagande om en viss pro- duktivitetsökning förs'in i kalkylerna för denna sektor så kan inte därmed den angivna ökningen i' sysselsättningen re— duceras.” Däremot skulle då den för- utsedda volymmässiga konsumtionsök- ningen hehöVa justeras uppåt från de nyssnämnda 6 %. Vi har på dessa grun- der ansett oss kunna hålla fast vid den- na siffra för den offentliga konsumtio- nens ökning. En annan sak är att den offentliga verksamheten kan tvingas till en arbetsbesparande rationalisering i en sådan omfattning att produktiviteten stiger mera påfallande. Denna möjlighet skall senare beröras.

Offentlig konsumtion utgörs till stor del av lönekostnader. Andelen kan för enkelhets skull anges till två tredjede- lar. Den återstående tredjedelen inne-

håller kostnader för lokal, livsmedel och utrustning (på fängelser, sjukhus etc.), material, telefon osv. För denna senare del kan antas gälla, att priserna följer den allmänna prisutvecklingen, vilket i detta fall skulle betyda oföränd- rade priser. Lönekostnadens andel där- emot kan antas stiga i takt med den allmänna löneutvecklingen. Går man ut från att den ökar med 4 % (lika mycket som nationalprodukten), skulle man från de nämnda förutsättningarna kom- ma till att den offentliga konsumtionens ö-procentiga volymmässiga ökning skul- le innebära att de utgifter som hör sam— man med konsumtionen skulle stiga med något över 8 % vid en oförändrad total prisnivå.

Vissa skäl talar dessutom för att en utgiftsökning utöver de nämnda 8 % i det förutsatta läget kan vara nödvändig för stat och kommuner. Den expansion av offentlig verksamhet som här disku- terats kräver enligt planerna att syssel- sättningen stiger med drygt 100 000 per- soner. Även om det skulle komma- att råda ett starkt efterfrågetryck på ar- betsmarknaden under senare delen av 1960-talet "vore det väl i-— Och för sig möjligt för stat och kommuner att öka sin sysselsättning därhän. Detta förut- sätter att de politiskt bestämmande in- stanserna ger planerna så hög prioritet att man är beredd att acceptera de rela- tiva lönehöjningar som krävs. Den extra relativa prisstegring på offentliga tjänster som därigenom skulle följa, finge" direkta konsekvenser på utgifts- och skattesidan.

Den offentliga konsumtionens förut- satta volymmässiga ökning om 6 % skul- le således innebära att statens och kom- munernas inkomster behöver öka med 8—9 % per år vid en oförändrad total prisnivå. Med den ökning som antagits för nationalprodukten men utan den återverkan som progressiviteten i skat-

teskalorna har uppkommer för stat och kommuner automatiskt ett inkomsttill- skott om ca 4 % per år. Den ytterligare ökning av inkomsterna som erfordras, alltså mellan 4 och 5 %, skulle medföra att de offentliga konsumtionsutgifternas andel av nationalprodukten skulle stiga med ca l/=.' procentenhet årligen. Giltigheten av dessa resonemang är begränsad då ju endast en del av de offentliga utgifterna täcks därav. Det skulle dock här föra för långt och brist på data skulle för övrigt göra det omöj- ligt att foga in investeringar, transfe- reringar och finansiella utgifter ibilden. De inkomstkrav på stat och kommuner som enligt planerna skulle komma att ställas från investeringssidan bleve emellertid av ungefär samma storlek (61/z% årligen) som vad gäller kon- sumtionen. Därvid förutsätts att inves- teringarna skattefinansieras i ungefär samma grad som nu. ' Tillväxt eller avveckling av köer? Att ställa upp investeringar och offentlig konsumtion mot varandra i en konkur- renssituation där dessa områden,wu't- ifrån en viss värdering eller bedömning, skulle som helheter graderas inbördes är från flera synpunkter inte "helt till- fredsställande. Avvägningsproblemen, antingen de "angrips från den ena eller

andra utgångspunkten, skär ofta'ige— nom en sådan uppdelning. Ser man dem ur exempelvis tillväxtsynpunkt går skil- jelinjen till stor del mellan olika del- områden för dels offentlig konsumtion och dels investeringar. Särskilt tydligt blir detta om man, som vi gör i denna utredning, anser att den centrala frå- gan med en viss förenkling och tillspets- ning kan formuleras så: skall vi främst satsa på en avveckling av köer eller skall vi satsa på en snabbare tillväxt? I det förstnämnda fallet är det vissa slag av offentlig konsumtion (vårdsek— torer) och vissa investeringar (bostä-

der, vägar men även till offentlig kon- sumtion hörande kapitalinsatser såsom i sjukhus och ålderdomshem) som in- tresserar. Andra sektorer på konsum- tionssidan (forskning, högre undervis- ning) och investeringar av annan typ (laboratorier och olika näringslivsin- vesteringar) träder i förgrunden i det andra fallet.

Vilka resultat som olika extrema lös- ningar av avvägningsproblemet, så som det här uppfattas, skulle ge i fråga om fördelningen mellan offentlig konsum- tion och investeringar kan svårligen anges utan detaljerade bedömningar. Utfallet är nämligen i lika hög grad av- hängigt av hur man rangordnar behoven inom köområden som av inställningen till frågan om tillväxt kontra köavveck- ling. Den vikt som-i dessa sammanhang tillmäts exempelvis sådana omfattande områden som bostäder och vägar blir av ganska avgörande betydelse. Samti- digt måste en omständighet framhållas

som i hög grad komplicerar priorite- ringen. Suhventioneringen av flerfa- miljshus och egna hem samt den för- månliga skattebehandlingen av villor, tomter och fritidshus, gör att varje be- dömning av reella behov blir ytterst vansklig och bedräglig. Prisbildningsfrågornas betydelse för avvägningen. Prisbildningen för bostä- der skulle sålunda inta en central ställ- ning i avvägningsproblematiken. Pris— frågans betydelse begränsas för övrigt inte till bostäderna. Vid sidan av att det prismässiga gynnandet av bostads- konsumtionen återverkar på andra vik- tiga investeringsområden,såsom gator, vatten och avlopp, fritidsanläggn-ingar etc. föreligger liknande problem för jordbrukets del, inom utbildningssek- torn, på bilområdet och därtill direkt eller indirekt hörande investeringsom- råden. ' Kan då inte dessa prishildningsfrågor

behandlas och värderas fristående från avvägningsproblemet i övrigt? Vi kan inte här utförligt motivera varför man enligt vår mening inte kan göra så. Mycket enkelt kan dock förhållandet uttryckas så att en subventionering el- ler skattefavorisering alltid sker på be- kostnad av något annat ändamål eller behov. Om, som ett tillspetsat exempel, åldringsvården och mentalsjukhusen får stå tillbaka genom att bostäderna subventioneras måste uppenbarligen prisbildningsfrågan bli ganska väsentlig för avvägningen. ,

Dessa samband kan belysas även ur en annan synvinkel. Då man'diskuterar angelägenheten att komma till rätta med de köproblem som råder inom vissa delar av den offentliga sektorn anmäler sig naturligt i första hand frågan vilka faktorer som, har bidragit till köerna. Förvisso har befolkningsutvecklingen, inkomststegringen och andra av stats- makternas handlande oberoende förhål- landen i hög grad medverkat. Men all- deles uppenbart är även att köproble- men accentuerats genom statsmakternas egna beslut och åtgärder. Till stor del är dessa av ungefär samma art och har samma effekt som en prissänkning. Hu- vudparten av de tjänster som det all- männa tillhandahåller inom vård- och utbildningsområdena konsumeras av el- ler kommer enstaka individer till nytta. Kostnaderna för dem bestrids däremot gemensamt av skattebetalarna. En ut— ökad förmån på ett av dessa områden verkar således som en prissänkning. Just på de sektorer, som här diskuteras, har sådana »prissänkande» åtgärder vidtagits. Det senaste och mest betydel— sefulla exemplet utgör studiebidragen, som ju kan väntas väsentligt öka till- strömningen till högre undervisning och förstora köproblemen för lång tid fram- över.

I och för sig behöver ju inte en steg-

rad efterfrågan, vare sig den uppkom- mer genom prissänkning eller på an- nat sätt, leda till köer. Men att det fak- tiska resultatet blivit detta måste nog sägas hänga samman med att man ge- nomfört olika reformer utan att till- räckligt beakta effekterna av »prissänk- ningen» och därför underskattat efter- frågeökningen och därigenom inte hel- ler i tid planerat för motsvarande ut- byggnad av produktionsresurserna.Skall man komma till rätta med dessa köpro- blem måste man nog försöka grundli- gare penetrera sambanden mellan och följderna av olika åtgärder. Det kunde ge bättre överblick; man kunde bedöma om prisförhållandena behövde justeras eller om ransonerande ingrepp (t.ex. spärrar inom utbildningsområdet) er— fordrades. Nödvändigheten att tidspla- nera reformer och utbyggnad av pro- duktionsapparaten kan även belysas med sådana aktuella exempel som den diskuterade tandvårdsförsäkringen eller utbildningen av vuxna. Även åldrings- vårdskrisen rymmer klara pris- och avgiftsproblem. Sålunda är det i dag för den enskilde pensionären billigast att vårdas inom de ur samhällsekono- misk synpunkt dyraste vårdgrenarna och dyrast att vårdas i hemmet, vilket är en vårdform som ur kostnadssyn- punkt vore att föredra. Här finns för öv- rigt ett rättvise- eller inkomstfördelnings- problem — såväl mellan pensionärer in- bördes som mellan pensionärerna som grupp och de förvärvsarbetande —— vil- ket torde komma att mer och mer ak- tualiseras allt eftersom ATP-pensione- ringen mognar ut.

Genomgående är för övrigt att pris- Jch avgiftsproblemen har en sida som vetter mot inkomstfördelningsfrågor av ett eller annat slag. Detta gäller givet— vis speciellt inom det socialpolitiska fältet. Där var av gammalt hjälp in natura den huvudsakliga formen för

omfördelning av inkomster och denna hjälp avsåg då huvudsakligen medellösa grupper; utblottade åldringar, föräldra- lösa barn etc. Efter hand vidgades den- na hjälpform genom att vårdavgifterna vid olika sociala och hälsovårdande in- rättningar generellt sänktes för att slut- ligen inom vissa områden helt och bål- let slopas. På skolområdet skedde en liknande utveckling genom avveckling— en av terminsavgifterna.

I och med socialförsäkringarna och deras utbyggnad —— generella kontanta bidrag i form av folkpension, olycks- falls- och arbetslöshetsersättningar, barnbidrag, sjukpenning, ATP har efter hand problemen om inkomstför- delningen förändrats i väsentliga avse- enden. De försäkringsmässiga kontanta utbetalningarna styr inte individernas efterfrågan utan ger dem valfrihet i deras handlande och i deras disposi- tion av sina medel. Riktar sig dessas efterfrågan enbart mot varor och tjäns— ter med en marknadsmässig prisbild- ning uppkommer inte genom socialför- säkringarna några speciella svårighe- ter. Men i den mån mottagarna av för- säkringsutbetalningar efterfrågar tjäns- ter som av det allmänna tillhandahålls gratis eller subventioneras inställer sig problem såväl ur rättvise- som resurs- fördelningssynpunkter. Detsamma gäl- ler då möjligheter finns att ersätta marknadsprissatta tjänster med skatte- finansierade tjänster. Problemen där- vidlag sammanhänger till en del med att den sociala och inkomstomförde- lande politiken utgör en kombination av ett valfrihetssystem och ett efterfrå- gestyrande subventioneringssystem. Till en annan del förklaras de av att flera socialförsäkringsgrupper efterfrågar subventionerade tjänster i jämförelse- vis hög grad —— pensionärerna har ex- empelvis en väsentligt högre sjukfrek- vens än övriga medborgare.

Ovan har antytts att ATP, efter hand som det byggs ut, troligen kommer att aktualisera problem av denna art inom hela åldringsvårdsområdet. Det kunde ligga nära till hands att angripa där uppkommande svårigheter som en spe- ciell och isolerad fråga. Ganska uppen- bart är emellertid att de problem röran— de inkomst- och resursfördelning som där finns till stor del utgörs av spörsmål som har en större räckvidd och är av en mer generell karaktär. Vi kan inte här mer än antyda dessa svårigheter genom några exempel av vilka ett par — för att ange den vidare giltigheten av dessa problem -— hämtats från om- råden utanför den egentliga socialpoli- tiken.

Kostnadsfria studier i förening med studiebidrag och förmånliga studielån ökar tillströmningen till läroanstalter- na. Samtidigt utgör de en subventione- ring av högre utbildad arbetskraft vil- ket antagligen höjer arbetsgivarnas ef- terfrågan på sådan personal. Möjligt är att det på så sätt uppkommer ett läge, där man aldrig kan utbilda i kapp bris- ten på arbetskraft med högre skolning. Helt obefogat är nog inte att ur rätt- visesynpunkt karakterisera utbildnings- förhållandena så: de som har den högsta förväntade livsinkomsten har de bästa utsikterna att få de största bi- dragen.

Bostadssubventionerna, vare sig de lämnas i form av räntebidrag eller för- månlig skattebehandling, samt hyres- regleringen gynnar dem som har och speciellt då dem som länge haft en bo— stad men missgynnar bostadslösa och nybildade bostadshushåll vilka ofta har jämförelsevis låga inkomster. För den ge- nomsnittliga medborgaren och inkomst- tagaren, som i skatt själv får ungefär- ligen betala den subvention han erhål- ler, är resultatet av det bostadspolitiska systemet att han stimuleras att efter-

fråga en högre bostadsstandard än han eljest skulle ha gjort. Inom en byggnads- verksamhet som kännetecknas av bety- dande trögheter har denna efterfråge- stimulans medverkat till en kostnads- och lönepress uppåt. Den situation som uppkommit på bostadsmarknaden kan sålunda i viss mån sägas ha inneburit en inkomstomfördelning till förmån för byggnadsföretagare och byggnadsarbe- tare.

I fråga om vårdområdena har vi i det föregående berört hur avgiftsskill— nader mellan olika vårdformer kan på- verka patientströmmarna och därmed resursfördelningen i samhället. Dessa skillnader har även inkomstfördelnings- effekter som ur rättvisesynpunkt kan diskuteras. En åldring med folkpen- sion och ATP som vårdas på t. ex. men- talsjukhus har betydligt större möjlig— heter att samla sparmedel än en annan åldring som inte får en avgiftsfri vård utan måste använda sina pensionspeng- ar för att få sjukhjälp i hemmet och be- kosta sitt uppehälle där.

Investeringar för snabbare tillväxt. Hittills har våra resonemang förts från den utgångspunkten att det i viss me- ning råder konkurrens mellan önske— målen om å ena sidan avveckling av köer och å andra sidan snabb tillväxt. Ett sådant betraktelsesätt är berättigat då man går ut från en given ökning av nationalprodukten inom en inte särskilt lång tid. Avvägningsproblemet kan emel— lertid även ses ur en annan synvinkel: ekonomin behöver växa snabbt för att det skall vara möjligt att snabbt av- veckla köerna. Denna problemställning får ökad vikt då perspektivet sträcks ut till att omfatta även 1970-talet. I tidi- gare avsnitt har vi gjort vissa sådana utblickar fram mot 1980. De har bl.a. visat att de drag i den befolkningsmäs- siga och arbetskraftsmässiga utveckling- en, som medför påfrestningar inom eko-

nomin under senare delen av 1960-talet, sannolikt blir än mer markerade under det följande årtiondet, särskilt under dess första hälft. Här åsyftas främst en nedgång av andelen yrkesverksamma och som följd därav en ökning av des- sas försörjningsbörda (i fråga om ål- dersgrupperna 16—64 år skulle enligt tabell 3.1: 2 dessas andel av totalbefolk- ningen nedgå från 64,8 % år 1965 till 59,4 % år 1980).

Dessa förhållanden gör det nödvän- digt att avvägningarna inte blir så kort- siktiga att de försvårar de problem som kan skönjas på andra sidan 1970. Nu kan emellertid inga mer preciserade ut- sagor göras om de fördelar under de närmaste åren och de nackdelar i en mer avlägsen framtid som kan vara förbundna med en viss resursfördel- ning. Att inbördes värdera i tiden starkt åtskilda vinster och olägenheter är gans— ka svårt. Mycket synes emellertid tala för att tillväxtsynpunkterna därmed måste beaktas mera —— i varje fall att de inte tonas ner i förhållande till kö- avvecklingsaspckterna.

Här bör erinras om att den tillväxt- takt som vi antagit för den närmaste femårsperioden torde kunna förverkli- gas endast om produktionen kan om- vandlas och rationaliseras som hittills. Näringslivets omvandling och med den sammanhängande produktivitetsvinster hänförde sig länge främst till de varu- producerande sektorerna. Med de tjäns- teproducerande områdenas allt mer öka— de vikt måste också omvandlingen och rationaliseringen allt mer beröra dem för att produktiviteten totalt skall stiga lika hastigt. Rationalisering på konto- ren, omstrukturering av handeln, höjd effektivitet inom den offentliga verk- samheten blir allt viktigare inslag i ut- vecklingen. Även på dessa områden krä- ver sådana åtgärder betydande investe- ringar; handelns rationalisering utgör

ett belysande exempel. Mer och mer blir det så, att botemedlet mot köer måste sökas i ökad effektivitet inom själva de områden där de uppträder. Den ökade effektiviteten kan väl i viss omfattning nås genom sådana organisa- toriska förbättringar, nya arbetsmeto- der ctc. som inte kräver så stora insat- ser av realkapital, men på sikt krävs säkerligen betydande investeringar. Av de totala resurser som tilldelas ett kö- område måste således en växande andel avsättas för utvecklingsarbete, rationa- lisering och därför erforderliga investe- ringar.

När vi här ur tillväxtsynpunkt beto- nar de tjänsteproducerande näringarna innebär detta givetvis inte att vi skulle tillmäta produktivitetens utveckling in- om industri och jordbruk mindre bety- delse. Tvärtom — men vikten av att tillgodose sistnämnda näringars behov av investeringsresurser har vi inte an- sett oss behöva poängtera just här. Re- dan när vi diskuterade hur inflytanden utifrån kunde påverka ekonomins ut- veckling inom branscher med utländsk konkurrens gavs industrins investering— ar en framskjuten plats.

Rörlighetsproblemen i framtiden. I anknytning till frågan om hur investe- ringarna bör avvägas ur tillväxtsyn- punkt bör vissa troliga komplikationer uppmärksammas. En omstrukturering inom och mellan olika näringsgrenar, antingen den framkallas av förändring— ar i efterfrågan eller av hänsyn till pro— duktionskostnader, tar sig ofta uttryck i att kapaciteten byggs ut inom vissa företag och orter, under det att den bringas att minska på andra håll. I det sysselsättningsläge som kan förut- ses står man här inför en svår balans- gång. Å ena sidan krävs en omfattande rationalisering ägnad att spara arbets- kraft; ur utredningsmaterialet kan även utläsas att branschrationaliseringen kan

väntas få ökad aktualitet. Å andra si— dan måste i all möjlig mån undvikas att det då uppkommer kapacitetsöverskott med kända kedjeverkningar: hård kon- kurrens om arbetskraft _ inflationis- tisk löneglidning svårigheter i den utländska konkurrensen.

Uppenbart är sålunda att mycket vä- sentliga uppgifter kommer att vila på arbetsmarknads- och lokaliseringspoli- tiken i denna situation. En politik som stimulerar till rörlighet, antingen för arbetsställen eller arbetskraft, försvå- ras emellertid allvarligt av den bostads- situation som råder. Även med mycket stark prioritering av bostadsbyggandet torde det inte inom ramen för de re- surser som står till förfogande under senare hälften av 1960—talet vara möjligt att på detta sätt åstadkomma en påtag- ligt större rörlighet på bostadsmarkna- den. Vill man avlägsna den hämsko för en effektiv lokaliserings- och arbets- marknadspolitik och den broms på pro- duktivitetens utveckling som bostads- brist och hyressplittring utgör, återstår att ompröva hela bostadspolitiken.

Dessa synpunkter på utvecklingspro- blemen förstärks då man beaktar de regionala tendenser som synes vara att vänta i fråga om dels efterfrågan och dels tillgången på arbetskraft. Produk- tionsplanerna tyder på att efterfrågan på arbetskraft kommer att försvagas inom flera för norra Sverige betydelse- fulla näringsgrenar. Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk skulle fort— sätta att minska. Därutöver kan förutses en nedgång inom skogsindustrierna —— där kapacitetens utvidgande främst be- rör södra Sverige inom malmgruvor- na och byggandet av vattenkraftverk. Samtidigt anger befolkningsprognoser- na att antalet yrkesverksamma kommer att växa endast i den norra delen av landet. Det är även där och i vissa glesområden i södra Sverige —— som de

gifta kvinnornas yrkesverksamhet är lägst. Där finns alltså en stor del av de reserver, som prognoserna förutsätter skall kunna tas i anspråk i växande ut- sträckning.

Utöver dessa påpekanden kan de re- gionala utvecklingsfrågorna inte be- handlas här; det har inte varit möjligt att mer generellt och ingående beakta de regionala problemen i denna utred- ning. I appendix B behandlas emellertid vissa regionala problem som synes vara förbundna med den framtida ekonomis- ka utvecklingen.

4.2.4 En kalkyl för avvägningen mellan inves- teringar och offentlig konsumtion

Vår diskussion av avvägningen mellan investeringar och offentlig konsumtion har ställt vissa problem men gett föga ledning, då det gällt att presentera sif- fermässigt utförda alternativ för resur- sernas fördelning. Med den brist på ba- lans och de prisförhållanden som råder på flera av dessa områden torde det vara ogörligt att utifrån objektiva kri- terier angripa fördelningsproblemen i fråga. Uppenbart är därför att det vore att inge falska föreställningar om vi här sökte ge preciserade alternativ som föregavs dels vara fullt förenliga med antagandena om nationalproduktens och den privata konsumtionens utveck- ling, dels kunna anknytas till givna målsättningar.

Då vi ändå måste presentera en kal- kyl för att långtidsrapportens uppgift skall kunna fullföljas, må kanske vissa schematiseringar och förenklade anta- ganden vara tillåtna. Därvid skall vi först beröra vilken relativ vikt olika planer har och under vilka förutsätt- ningar de kan förverkligas. Mot en så- dan bakgrund söker vi sedan ange några olika valmöjligheter.

Av den offentliga konsumtionen ut-

gör undervisning, sjukvård, socialvård och försvar ca 70 %; de svarar också för ungefär samma andel av den ök- ning som enligt planerna skulle ske fram till 1970. Måste den offentliga sektorns utbyggnad beskäras, finge det till större delen drabba de nämnda områdena. Den andra utvägen _ att drastiskt skä- ra ner verksamheten på flera mindre områden och alltså inte endast stoppa deras expansion förutsätter vi inte vara aktuell. Med beaktande av fast— heten i planerna antar vi vidare, att försvar och grundskola skall få växa enligt planerna. Därigenom skulle vård- områdena och den högre undervisning- en komma i blickpunkten för begräns- ningarna.

I det särskilda avsnittet om offentliga tjänster behandlar vi frågan, om vård- och undervisningsområdena kan tänkas få sina behov av arbetskraft tillgodo- sedda. Enligt vad vi där anfört synes en så snabb utbyggnad av vårdområ- dena som förutsätts i planerna inte bli möjlig. Det förefaller sålunda motiverat ur arbetskraftssynpunkt att skära ner det planerade tillskottet av vårdplatser vid sjukhusen med så mycket som 30 %. Den beräknade konsumtionsökningen på området får då också justeras nedåt — med ca 20 % enligt våra beräkningar.

Även på undervisningens område pe- kar prognoserna mot mycket besväran- de arbetskraftsproblem. Här torde hind- ren i något högre grad vara villkorliga. Sålunda kan en ökad rekrytering vara möjlig om en väsentlig relativ lönesteg- ring tillåts. Statsmakterna torde dock få svårt att föra en sådan lönepolitik i den situation, som förutsätts komma att råda med en av internationella konkurrens- hänsyn betingad återhållsamhet på hem- mamarknaden. Planerna på undervis— ningsområdet antas därför inte helt kun- na förverkligas.

På investeringssidan står enligt pla—

nerna de tyngst vägande ökningspos- terna att finna inom bostäder, industri och vägar. Skulle det vara nödvändigt att begränsa investeringarna kommer avvägningen att stå mellan önskemål att å ena sidan tillgodose behovet av bo- städer och i viss mån även vägar och å andra sidan att ge industrier, jord- bruk, handel etc. möjlighet till den ra- tionalisering och omstrukturering som en snabb utveckling av produktiviteten kräver. Låter man industri och bostä- der representera de två parter som kon- kurrerar om investeringsutrymmet, så talar från några av de utgångspunkter som vi förutsatt vara väsentliga, vissa skäl mot en stark ökning av bostadsin- vesteringarna. De erfarenheter som gjorts av bostadsbyggandets starka ex- pansion under första delen av 1960— talet är inte helt gynnsamma. Som fram- går av det avsnitt som behandlar bygg- nads- och anläggningsverksamheten har den uppdrivna aktiviteten där åtföljts av en jämförelsevis hög stegring i bygg- nadskostnaderna. Denna stegring fram- står som särskilt markant om den jäm— förs med prisutvecklingen för export- och importvaror. Även en väsentligt större lönestegring än inom andra om- råden kan noteras för byggnadssektorn. Det finns också tecken som tyder på att produktiviteten inom byggnadsområdet inte utvecklats särskilt gynnsamt. Möj- ligt är att den under första delen av 1960-talet t.o.m. har stagnerat.

Mot denna bakgrund är det tveksamt om en så snabb ökning av bostadsinves» teringarna som med 6,9 % per år (mot 6,57» åren 1960—1965) kan förenas med de skärpta kraven på prisstabili- tet cfrh aktsamhet om det svenska nä- rim,:slivets konkurrenskraft. De inter- nationella aspekter som kan anläggas gentemot bostadsbyggandet talar å and- ra sidan till industrins fördel, och en slutsats skulle alltså här vara att en

Diagram 4.2: 1. Produktionens, konsumtionens och investeringarnas volymulveckling 1951—1970

Milj. kr. i 1964 års priser

Bruttonotionolprodukt

1951 -—55

Privgt konsumtion

Offentlig konsumtion

: I 1951 —55 ——60 —65 —70

Anm. : Trenderna 1951—1965 har markerats med heldragen linje och extrapolering av dessa trender fram till 1970 har inritats streckad. Värdena för 1970 enligt vår kalkyl är markerade med en ring.

begränsning av investeringsplanerna i första hand borde drabba bostadsbyg— gandet. Mot detta måste dock givetvis ställas de stora olägenheter som bestå- ende bostadsköer innebär.

Går man vidare i försöken att elimi- nera olika alternativ kan som konkur- renter om resurserna ställas å ena si- dan bostäder och på andra sidan in— stitutioner för vård och högre under— visning; för dessa senare gäller då de justeringar av utbyggnadsplanerna som gjorts av arbetskraftsskäl. Då det gäller att väga dessa områden mot varandra kan inga särskilda motiv härledas ur de grundläggande målsättningarna för ekonomin. Det är en politisk fråga att avgöra om ålderdomshem och mental- sjukhus skall ges större eller mindre vikt än bostäder.

I denna situation kan endast ett rent illustrerande exempel anföras. Som vi

tidigare visat skulle, då privat kon- sumtion ökar med 3,4 % per år, inves- teringar och offentlig konsumtion till- sammans få öka med 4,7 % per år. Här förutsätter vi att båda dessa områden får öka med samma procenttal under perioden 1966—1970; alltså med 4,7 % per år. I förhållande till planerna inne- bär detta att en större nedskärning skulle ske för offentlig konsumtion än för investeringarna. Detta kan motive— ras med de särskilda svårigheter som kan möta en tillväxt av denna sektor till följd av att en expansion där i så hög grad är arbetskraftskrävande. ök- ningen av offentlig konsumtion med 4,7% skulle enligt våra beräkningar kräva ett arbetskraftstillskott om 90 000 personer. En starkare ökning av syssel- sättningen skulle betyda att offentlig sektor åren 1966—1970 skulle ta i an- språk en större del av de totala arbets-

kraftstillskotten än den erhöll under 1950-talet eller under första hälften av 1960-talet. Redan en nyrekrytering av 90 000 personer kan vara förenad med problem i fråga om den relativa löne- utvecklingen. En ytterligare sysselsätt- ningsökning kan antas skärpa dessa pro- blem på ett sätt som vi antagit att de politiska instanserna inte gärna vill stäl- la sig själva inför i ett läge där pris- stabilitetsproblemen väntas få en ökad aktualitet.

Hur den skisserade utvecklingen 1966 -—1970 av produktion, privat och offent- lig konsumtion samt investering ter sig i ett trendmässigt perspektiv har åskåd- liggjorts i diagram 4.2: 1.

Vilken finansiell utveckling som sva- rar mot den i vår kalkyl angivna för— delningen av nationalprodukten och vil- ka problem denna fördelning kan möta från monetär synpunkt behandlas i av- snitt 6.7.

AVDELNING 5

Sammanfattande tabeller

I denna avdelning har sammanförts några centrala tabeller, som anger ut— vecklingen totalt och på delområden enligt den kalkyl som vi valt för att illustrera den ekonomiska utvecklingen under perioden 1966—1970. Till tabel— lerna har fogats vissa tekniska kom- mentarer. En innehållsmässig beskriv- ning ges i de följande avdelningarna. Tabellerna bör studeras i anknytning till de i dessa avdelningar gjorda kom— mentarerna, där hänsyn tas till oviss— heterna i utvecklingen och där andra alternativ för denna berörs.

I tabell 5: 1 har gjorts en hopsumme- ring av den ekonomiska utvecklingen till en traditionell försörjningsbalans för varor och tjänster. I denna tabell visas sålunda hur ökningen 1965—1970 av det samlade produktionsresultatet (BNP) tänkes bli fördelad på olika an— vändningsområden: privat och offentlig konsumtion, bruttoinvestering i fast real- kapital, lageruppbyggnad samt förbätt- ring av bytesbalansen. För att möjlig— göra jämförelser bakåt lämnas i tabell 5:2 uppgifter om utvecklingen under 1950—talet och under 1960-talets första hälft.

Resursfördelningen har åskådliggjorts genom att försörjningsbalansens olika poster uttryckts som andelar av BNP dels i löpande priser (tabell 5: 3), dels i fasta (1964 års) priser (tabell 5: 4). Eftersom någon beräkning av prisut- vecklingen inte ingår i vår kalkyl, sak- nas belopp i löpande priser för 1970. Följande approximativa förfaringssätt har därför tillgripits:

1. Under förutsättning av bl.a. oför- ändrade genomsnittspriser på övriga områden har med ledning av utveck- lingen de senaste fem åren beräknats, att »prisstegringen» för den offentliga konsumtionen blir ca 11 % 1965—1970 (jämför avsnitt 6.2) .

2. 1970 års värde för offentlig kon- sumtion i 1964 års priser har uppmulti— plicerats med denna »prisstegring».

3. En »ny» bruttonationalprodukt har erhållits genom att det »nya» värdet på offentlig konsumtion lagts ihop med de andra posterna på användningssidan uttryckta i 1964 års priser.

4. De olika posterna har uttryckts i procent av denna »nya» bruttonational- produkt. Den totala produktionen (BNP) är sammansatt av bidrag från de olika sek- torerna, privata såväl som offentliga. Dessa bidrag utgörs av förädlingsvärdet (vanligen produktionens saluvärde med avdrag för inköp av råvaror, halvfabri- kat, energi etc.). Tabell 5:5 visar hur bidraget från de olika sektorerna (för- ädlingsvärdet) har antagits utveckla sig 1965—1970. För en kommentar till den- na utveckling hänvisas till avsnitt 6.5. I tabellerna 5:6 och 5: 7 återges en kalkyl för efterfrågan på arbetskraft som svarar mot den i tabell 5: 5 redo- visade produktionsutvecklingen. Arbets- kraftens utveckling diskuteras i avsnitt 6.6 och i de olika sektorre-dogörelserna i avd. 7. En sammanfattning av den utveckling av bruttoinvesteringarna, som vi räknat med, ges i tabellerna 5:8 och 5:9. En

närmare karakteristik av denna utveck- ling finns i avsnitt 6.3.

Beräkningarna av ny- och reinveste- ringarna (bruttoinvesteringarna exkl. reparationer och underhåll) har såsom närmare framgår av resp. avsnitt i avd. 7 i huvudsak baserats på insamlade pla- ner. Även för reparations— och under- hållsdelen har i många fall uppgift er— hållits. Dessa uppgifter har emellertid, såsom flertalet uppgiftslämnare påpe- kat, av naturliga skäl varit relativt osäk- ra. Vi har därför valt att för totala re- parations- och underhållsposten göra en framskrivning av trenden 1955—1965.

Kunskaperna om lagerutvecklingen är ofullständiga. Statistiska uppgifter om lagerstorleken finns bara för be- gränsade delar av industri och handel. Bl. a. som en följd därav känner vi mycket litet till de samband som bör finnas mellan å ena sidan produktions- ökningen och å andra sidan behovet av lageruppbyggnad på olika stadier av produktion och distribution. I brist på säkrare uppgifter har vi relativt sköns- mässigt uppskattat lagerföränadringen 1970 med utgångspunkt från den tidigare utvecklingen. Lagerökningen under perioden 1956—1964 utgjorde enligt fö- religgande statistik ca 20 % av den sam- tidiga ökningen av BNP. Tillämpas det- ta relationstal på den beräknade pro— duktionsökningen 1970 erhålls en la— gerökning detta år på ca 1 000 milj. kr.

Vi har anslagit ett något mindre belopp, 900 milj kr., med motiveringen att ra- tionaliseringen på området sannolikt medför en relativt sett sjunkande lager- hållning.

För bytesbalansens saldo har, som närmare framgår av avsnittet om ut- rikeshandeln, uppställts den målsätt- ningen, att det 1970 skall visa ett sta- tistiskt registrerat överskott på 150 milj. kr. i 1964 års priser. Sannolik miss— visning och faktiskt utfall diskuteras i avsnitt 6.4.

Den offentliga konsumtionens utveck- ling har på sätt som framgår av av— snittet om de offentliga tjänsterna i avd. 7 angetts med ledning av uppgifter från myndigheter etc. För en närmare karakteristik se avsnitt 6.2 där bl. a. för- delningen på olika områden presenteras i tabellform.

För den privata konsumtionen slut— ligen finns en närmare redogörelse i avsnitt 6.1.

Som källmaterial för tabellerna 5: 1— 4 och 5:8—9 har använts: för åren t. o. m. 1964 statistiska centralby- råns nationalräkenskaper och för 1965 konjunkturinstitutets preliminära upp- skattning enligt Konjunkturläget hös- ten 1965. Källmaterialet för tabellerna 5: 6—7 har för 1950 och 1960 hämtats från folkräkningarna. Siffrorna för 1965 är i dessa tabeller av oss gjorda upp- skattningar.

Tabell 5: ]. Försörjningsbalansen 1965—1970 enligt långlidsutredningens kalkyl Milj. kr. i 1964 års priser

Förändring 1965 1970 1964 (193) 1970 Procent ? ' Milj. kr. Totalt Per år TILLGÅNG: Bruttonationalprodukt ..... 97 550 101 400 124 500 + 23 100 + 22,8 + 4,2 ANVÄNDNING: Privat konsumtion ......... 51 600 53 650 63 350 + 9 700 + 18,1 + 3,4 Offentlig konsumtion ...... 13 700 14 500 18 200 + 3 700 + 25,8 + 4,7 Bruttoinvestering .......... 31 400 33 300 41 900 + 8 600 + 25,8 + 4,7 S:a konsumtion och inves- tering .................. 96 700 101 450 123 450 + 22 000 + 21,7 + 4,0 Lagerförändring ........... + 1 000 + 1 050 + 900 150 . . Bytesbalansens saldo ..... —- 150 — 1 100 + 150 + 1 250 Tabell 5: 2. Försörjningsbalansens utveckling 1950—1970 Ökning i volym, procent per år 1950—1960 1950— 1955— 1960— 1965— 1955 1960 Mellan Enligt 1965 1970 ändåren trend1 Bruttonationalprodukt ..... 3,0 3,4 3,2 3,4 4,9 4,2 Privat konsumtion ......... 2,6 2,6 2,6 3,1 4,6 3,4 Offentlig konsumtion ...... 4,5 3,6 4,1 3,8 5,7 4,7 Bruttoinvestering .......... 3,4 4,8 4,2 4,7 5,7 4,7

1 Exponentiell regressionslinje anpassad till värdena för 1950—1960.

Tabell 5: 3. Resursernas fördelning 1938/39—1970 i löpande priser Procent av BNP

1965

1938/39 1946 1950 1955 1960 (Prel-) 1970

1. Privat konsumtion 66,2 64,1 62,4 57,9 54,8 52,8 50,0

2. Offentlig konsumtion. . 7,9 9,6 10,2 11,8 12,7 14,5 16,2

3. S:a konsumtion (1 +2) 74,1 73,7 72,6 69,7 67,5 67,3 66,2

4. Bruttoinvestering ..... 24,3 26,4 27,3 29,2 31,2 32,7 33,0

5. Lagerförändring ...... + 2,0 +0,4 —— 0,3 + 2,0 + 2,0 + 1,1 + 0,7

6. Bytesbalansens saldo . — 0,4 _ 0,4 + 0,6 0,8 — 0,9 —— 1,1 + 0,1 7. S:a kapitalbildning

(4+5+6) ............ 25,9 26,4 27,5 30,3 32,4 32,7 33,8

Summa 100 100 100 100 100 100 100

Tabell 5: 4. Resursernas fördelning 1950—1970 i fasta priser Procent av BNP, 1964 års priser

1950 1955

. Privat konsumtion ............... 57,4 56,1 . Offentlig konsumtion ............. 12,7 13,7

S:a konsumtion (1 +2) .......... 70,1 69,8

. Bruttoinvestering ................. 28,9 29,6 . . Lagerförändring .................. —O,4 + 1,5 . Bytesbalansens saldo .............. + 1,4 —0,8

S:a kapitalbildning (4 + 5 + 6) . . . . 29,9 30,3

Summa 100 100

. Tabell 5: 5. Produktionen inom olika näringsgrenar 1950—1970

Förändring i procent. Med utgångspunkt från preliminära uppskattningar av sektorprodukter till produktionskostnad i fasta priser.

Totalt Per år Andel 1965, % 1960— 1960—

1965 1965

Jordbruk ............... 3 1/2 Skogsbruk .............. 21 4

Industri ................ 37 6 % Kraftverk m. ni ......... 37 6 Byggnadsverksamhet. . . . 33 6

S:a kraft- och varupro- duktion .............. 31 5 1/2

29 51/2 5 32 5 5 1/2 22 4 20 3 %, 22 4 26 4 % 32 .. 5 1/2 22 .. 4

24 4 54 Totalt 27 5

Samfärdsel ............. Transport ............ Post och Lelo .........

Varuhandel .............

Privata tjänster ........ Bostadsnyttjande m. m. Offentliga tjänster ...... Statliga .............. Kommunala ..........

>.;

H QUNOÄQVPNQG

.::. oo

S:a tjänsteproduktion

Antal förvärvsarbetande enligt folkräkningarnas definitioner. 1 OOO-tal personer

Jordbruk ............... Skogsbruk .............. Fiske ..................

Summa jordbruk,skogs- bruk, fiske .............

Industri och hantverk m. m ...............

Kraftverk m. m .........

Byggnadsverksamhet. . . .

Summa industri, kraft- verk och byggnadsverk- samhet ...............

Summa kraft- och varu- produktion ...........

Samfärdsel ............. Varuhandel ............. Privata tjänster inkl. bo-

stadsförvaltning ....... Offentliga tjänster ......

Summa tjänstesektorn. . . Totaltl

Förändring 1950 1960 1965 1970 1950_ 1960— 1965— 1960 1965 1970

545 360 265 195 185 — 95 70 75 85 70 55 + 5 — 15 — 15 15 10 10 10 5 0 —- 0 635 450 345 260 — 185 -— 110 — 85 985 1 040 1 120 1 165 + 55 + 80 + 45 30 35 35 35 + 5 —- 0 + 0 245 290 335 365 + 45 + 45 + 30 1 260 1 365 1 490 1 565 + 105 + 125 + 75 1 890 1 820 1 835 1 825 —- 75 + 10 —— 10 250 260 265 270 + 10 + 5 + 5 370 435 455 465 + 65 + 20 + 10 275 310 325 340 + 35 + 15 + 15 295 410 515 605 + 120 + 100 + 90 1 190 1 420 1 560 1 680 + 230 + 145 + 120 3 105 3 245 3 400 3 510 + 140 + 155 + 110

1 Inkl. ej specificerad verksamhet.

Anm.: Talen är avrundade, varför summor och förändringstal ej alltid stämmer.

Tabell 5: 7. Sysselsättningens förändringar i olika näringsgrenar 1950—1970

Procent

Totalt

1 950-talet

1960— Hela Per fem- 1965 perioden årsperiod

Jordbruk ............... —— 34 18 Skogsbruk .............. 8 4 Fiske .................. 35 —— 20

Summa jordbruk, skogs- bruk, fiske ........... —29 15

Industri o. hantverk m. m. 6 Kraftverk m. m ......... 20 Byggnadsverksamhet. . . . 18

Summa industri, kraftverk och byggnadsverksamhet

Summa kraft- och varu- produktion ........... — 4

Samfärdsel ............. 4 Varuhandel ............. 18 Privata tjänster inkl. bo-

stadsförvaltning ....... 13 Offentliga tjänster ...... 40

Summa tjänstesektorn. . . 19 Totalt1 4,5

1 Inkl. ej specificerad verksamhet.

Tabell 5: 8. Brultoinvesteringarna inom olika näringsgrenar 1950—1970 Milj. kr. i 1964 års priser

Genomsnitt per år under

perioden 1950 1955 1960 1964 1965 1970 1951—1956— 1961— 1966— 1955 1960 1965 1970 Exkl. reparationer o. underhåll Jordbruk ......... 644 510 505 683 753 825 593 478 650 796 Skogsbruk ........ 60 88 84 90 97 115 87 87 89 108 Fiske ............ 30 10 28 44 44 44 12 14 46 44 Industri, hantverk m.m ........... 2 881 2 677 3 877 4 599 5 124 7 170 2 520 3 198 4 827 6 352 Industri ........ 2 719 2 527 3 660 4 341 4 837 6 768 2 379 3 019 4 557 5 996 Hantverk m. m. 162 150 217 258 287 402 141 179 270 356 Kraftverk m. m. . . 779 934 1 364 1 325 1 269 1 471 943 1 186 1 293 1 390 Samfärdsel ....... 1 907 2 760 3 784 4 533 4 627 5 938 2 580 3 210 4 077 5 559 Sjöfart ......... 256 447 609 710 582 582 437 504 564 582 Handelsflottan 201 360 525 570 465 452 356 420 453 457 Hamnar rn. m. 55 87 84 140 117 130 81 84 111 125 Järnvägsfart.. . . 242 436 435 319 324 415 400 418 380 419 Luftfart ........ 29 20 262 24 11 56 25 125 31 80 Vägfart ........ 1 003 1 455 2 034 2 915 3 131 4 226 1 321 1 742 2 591 3 809 Yrkesmässig biltrafik ..... 518 678 885 1 259 1 411 1 747 601 757 1 152 1 613 Komm. kollek- tivtrafik . . . . 91 121 86 148 123 388 117 98 127 282 Vägar o. gator 394 656 1 063 1 508 1 597 2 091 603 887 1 312 1 914 Post och tele. .. 377 402 444 565 579 659 397 421 511 669 Post ......... 6 15 13 22 25 46 17 12 21 39 Tele ......... 371 387 431 543 554 613 380 409 490 630 Varuhandel m. m.. 168 470 779 1 293 1 272 1 567 294 626 1 122 1 449 Bostäder ......... 2 596 3 269 3 831 5 439 5 629 7 222 2 764 3 678 4 898 6 585 Vatten 0. avlopp m. m ........... 289 464 598 903 987 1 207 360 571 807 1 119 Offentliga tjänster 1 514 2 599 3 180 4 286 4 867 6 141 2 201 2 958 3 991 5 632 Civila tjänster. . 734 1 190 1 526 2 407 2 840 3 628 1 026 1 391 2 151 3 313 Undervisning rn. m ........ 296 527 667 1 020 1 203 1 450 464 612 949 1 351 Hälso- och sjukvård ..... 170 267 391 582 804 1 166 213 349 539 1 021 Socialvärd. . . . 47 97 119 193 207 290 76 105 151 257 Övrigt ....... 221 299 349 612 626 722 274 325 512 684 Försvar ........ 780 1 409 1 654 1 879 2 027 2 513 1 175 1 567 1 840 2 319 Summa bruttoinves— teringar exkl. reparationer och underhåll ....... 10 868 13 781 18 030 23 195 24 669 31 700 12 354 16 006 21 800 29 034 Summa reparatio— ner och underhåll 6 030 6 221 7 232 8 231 8 672 10 200 6 124 6 923 8 128 9 589 Totala bruttoinves- teringar ........ 16 898 20 002 25 262 31 426 33 341 41 900 18 478 22 929 29 928 38 623

Tabell 5: 9. Förändringar av bruttoinvesteringama inom olika näringsgrenar 1950—1970

Procent per år

Mellan åren Mellan perioderna1

1951— 1956— 1961— 1950 och 1955 och 1960 och 1965 och 1955 och 1960 och 1965 och 1955 1960 1965 1970 1956— 1966—

1960 1970

Exkl. reparationer och im- derhåll Jordbruk ............... Skogsbruk .............. Fiske .................. Industri och hantverk.. m. m ............... Industri .............. Hantverk rn. m. ...... Kraftverk m. m .........

!

(00043 qocä

».

_. 503000 UICOQO os».— moo

».

HUYEÄOT »Åxlxlxl

..

Hoopooo NIGODOJ

Ill Carli-AH

|

xi mbt en

003le 0000

Samfärdsel ............. Sjöfart ............... Handelsflottan ...... Hamnar m. m. . . . . . Järnvägsfart .......... Luftfart .............. Vägfart .............. Yrkesmässig biltrafik Kommunal kollektiv- trafik ............ Vägar och gator . . . . Post och tele ......... Post ............... Tele ...............

=.

|| =.». I

oooq'xuoascol-A commit—Apu—

|

..,]

c.a

I

[0 OOOOjåb-lSJtH-NA

».

N 0 .— (”&wa HOUIUTÄ

H WMFOOUI »

genom» oo'wwroxioiwo

P [o

H

WCDQtDåDCDQ—JUTM

Varuhandel m. m ........ Bostäder ............... Vatten och avlopp m. m. . Offentliga tjänster ...... Civila tjänster ........ Undervisning m. m. . Hälso- och sjukvård . Socialvård .......... Övrigt ............. Försvar ..............

»

».

u »

u

v

».

u =. 4.

b—l myaqunwwo wuwme—mmm hpqqpomatha booqooooo—s—nw m_waaoyuosaaeomcn :ocnooasqw—nqcow waHHLNNw-P-

Summa bruttoinveste- ringar exkl. reparationer och underhåll ........

Summa reparationer och underhåll ............. 0,6

Totala bruttoinvesteringar 3,4

_D"! (II _01 (» GJ .. .:.

1 Summa investeringar under perioden.

AVDELNING 6

En kalkyl för utvecklingen 1966—1970

6.1 Privat konsumtion1

I den kalkyl som lagts till grund för denna rapport har den totala privata konsumtionen antagits öka med 3,4 % per år i volym räknat under perioden 1966—1970. Syftet med detta avsnitt är att redovisa en bedömning av hur den- na ökning av konsumtionen kommer att fördela sig på olika slag av varor och tjänster.

6.1.1 Prognosernas förutsättningar

För att det skall vara möjligt att göra numeriskt preciserade konsumtions- prognoser krävs lika preciserade anta- ganden om hur konsumtionens bestäm- ningsfaktorer kommer att utveckla sig. Man måste sålunda utgå från en bestämd inkomst-, pris- och befolkningsutveck- ling. Nedan diskuterar vi först dessa förutsättningar.

Den totala privata konsumtionen. Prognoserna bygger genomgående på antagandet att realinkomsten är en vik- tig efterfrågebestämmande faktor. Som mått på realinkomsten brukas här den totala privata konsumtionen. När vi i detta avsnitt talar om efterfrågans in- komstkänslighet menar vi därmed följ- aktligen efterfrågans beroende av de totala konsumtionsutgifterna i fasta pri- ser. Bortsett från det språkligt oegent- liga har en dylik ansats flera företrä- den, som det emellertid inte är möjligt att gå in på här.

I det följande redovisas två prognos-

alternativ. Det ena bygger på antagan- det att den privata konsumtionen årli- gen ökar i volym med 2,5 % per capita fram till 1970. Det andra alternativet utgår från tillväxttakten 3,0 % per ca- pita. Ökningen totalt i rapportens hu- vudkalkyl uppgår som nämnts till 3,4 % per år. Räknat per capita innebär det en årlig ökning med 2,6 %. Utveckling- en enligt huvudkalkylen kommer såle- des att nära ansluta sig till den lägre gränsen i det intervall som bestäms av de två prognosalternativen.

Det kan vara av intresse att se prog- nosbetingelserna mot bakgrund av vad som hänt under efterkrigstiden. Prog- nosen omfattar sex år (1964—1970). Under de närmast föregående sex åren ökade konsumtionen per capita med i genomsnitt 3,3 % per år. Denna öknings- takt var den högsta för någon sexårs- period sedan 1950; den långsammaste inträffade 1950—1956 (1,8 % per år); för hela perioden 1950—1964 var mot- svarande tal 2,4 %, dvs. ungefär det— samma som det lägre prognosalterna- tivet.

De båda tillväxtalternativen ger en sammanlagd ökning av den totala pri- vata konsumtionen 1964—1970 på 21,6 resp. 25,1 %, vilket per capita räknat betyder 16,0 resp. 19,4 %.

Priserna. De efterfrågesamband som

1 Den konsumtionsprognos som presenteras i detta avsnitt har för vår räkning utförts av fil. lic. Göran Albinsson och diplomekonom Gustav Endrédi, Industriens utredningsinsti- tut. Framställningen här bygger direkt på de- ras arbete.

ligger till grund för prognoserna byg- ger på reala storheter. Uppgiften är att bedöma konsumtionens utveckling fram till 1970 i 1964 års prisnivå. Detta in- nebär att man inte behöver uppskatta hur mycket konsumentprisindex kan komma att förändras.

Däremot måste hänsyn tas till de rela- tiva priserna. Utvecklingen av dessa får man fram genom att prisindex på varje enskild utgiftspost år för år divideras med en index för den genomsnittliga prisnivån. Ett sjunkande relativpris be- höver inte vara liktydigt med ett absolut sett sjunkande pris. Inom ramen för en stigande prisnivå registreras sjunkande relativa priser för inte bara de varor och tjänster som absolut sett blir billi- gare utan även för dem vilkas priser stiger mindre än genomsnittligt.

Att bedöma de framtida relativa pris- förändringarna måste bli en operation med starka inslag av skönsmässighet. Det går dock att i det historiska ma- terialet urskilja en rad förskjutningar av trendkaraktär. På lång sikt stigande relativpriser har t.ex. präglat många livsmedel och de flesta personliga tjäns- ter. Relativpriserna på beklädnadsvaror och hushållsmaskiner har sedan länge sjunkit.

För prognoserna har det varit nöd- vändigt att uppskatta såväl riktning som omfattning av de relativa prisernas rörelser. Det skulle emellertid föra för långt att här i detalj redovisa och moti- vera de olika antagandena. I samband med redogörelsen för prognosresultaten ger vi dock vissa upplysningar om hu- vudlinjerna.

Med hänsyn till att prisantagandena ter sig tämligen godtyckliga blir en vä- sentlig fråga i vad mån de påverkar prognosvärdena. Eftersom efterfrågans priskänslighet varierar från vara till vara kan något generellt svar "inte ges. Att förutsätta oförändrade relativa pri-

ser över hela linjen skulle dock te sig ännu mer diskutabelt än att framskriva trenderna på sätt som skett.

Befolkningen. De befolkningsmässiga förutsättningar som främst intresserar från konsumtionssynpunkt är dels an- talet konsumenter, dels deras ålders- sammansättning.

Enligt den prognos som vi använt kommer den totala befolkningen att växa med 4,8 % eller ca 370 000 perso- ner från 1964 till 1970. Antalet konsu- menter 1970 skulle därmed uppgå till 8,1 miljoner. På flera områden, t.ex. bostad och hemutrustning, är hushållet den mest relevanta konsumentenheten. Tyvärr finns inga beräkningar av den framtida hushållsbildningen.

Det är tre åldersgrupper som kom- mer att såväl absolut som relativt öka kraftigt. Den första är pensionärerna. Antalet personer 65 år och äldre kom- mer att växa med ca 16% eller ca 150000. Från konsumtionssynpunkt är det viktigt att observera, att förbättrade pensionsvillkor medför att de äldres in- flytande ökar mera än vad som framgår av enbart förskjutningarna i befolk- ningspyramiden. Den andra gruppen utgörs av 20—30-åringarna, som väntas växa med ca 20 % eller drygt 200000 personer. Det är 1940-talets stora barn- kullar som börjar komma upp i giftas- vuxen ålder. En tredje starkt ökande grupp är barnen.

6.1.2 Prognosresultaten

När vi i det följande talar om kon- sumtionsvolym avser vi därmed hus- hållens konsumtionsutgifter värderade i 1964 års priser. Vid sidan av konsum- tionens volymutveckling intresserar även dess fördelning på olika poster. Vi har därför gjort prognoser över hu- vudgruppernas andelar utgiftsande-

Diagram 6.1:1. Den privata konsumtionens utveckling för skilda varor och tjänster

1950—1970 Kronor per capita. Halvlogaritmisk skala. 3000 - 3009 W—===ZZ=£ 2000 _ 2000 _ I 500 "' I 500 _ .o ./ _ry /' ":a 1000 — ,.f/ 1000 — _ ;)"-'>' ' .a ,/'//O , jig 700 f" 700 &, R k !" Beklädnad e '” '”" 500 500 © ,6 "9 ,»;o .9 400 _ ,- 400 ,. _.o 49»: ' Övriga varor " och tjänster ,, / 300:- _ 300 Hushollsutrustning Sjukvård och hygien 200 _ 200 l1"'v""'"v-l I lll'lll'l'i' .! ' 1950 -—55 —-60 -—65 —70 1950 »55 —60 —65 —70

Anm. : För 1964—1970 motsvarar det lägre alternativet en ökning av hela den privata konsum- tionen med 21,6 % och det högre alternativet en ökning med 25,1 %.

lar —- av totalkonsumtionen i 1970 års relativa priser.

I diagram 6.1 : 1 samt tabell 6.1 : 1 sam- manfattas prognosresultaten. Diagram- met visar utvecklingen av konsumtio- nen per capita i fasta priser för de åtta huvudgrupperna. Det är dels fråga om den faktiska konsumtionen från 1950 till 1964, dels prognoser för 1970 utan beaktande av eventuella fluktuationer inom prognosperioden. Diagrammen är halvlogaritmiska, dvs. den lodräta axeln är graderad så att tillväxttakten direkt

framgår av kurvornas lutning; en viss lutning av en kurva anger alltså i alla lägen samma procentuella förändring. För varje huvud-grupp har kurvans prognosdel ritats streckad.

Tabellen visar hela konsumtionen 1964 och dess beräknade utveckling fram till 1970. Som en följd av väntade relativa prisförändringar skiljer sig vo- lym— och värdeprognoserna åt. För att belysa detta visar tabellen såväl utgifts- andelar för olika grupper 1964 och 1970 som själva utgiftsökningens fördelning.

Tabell 6.1:1. Den privata konsumtionens utveckling 1964—1970 enligt två alternativ

Lägre alt.: ökning av total konsumtion per capita med 2,5 % per år

Högre alt.: » » » »

3,0 % per år

)) )) )

1964 1964—1970 1970

Konsum-

tionsut- Utgifts-

Volymökning, %

Utgiftsökningens

fördelning, % Utgiftsandel, %

gift, milj. kr.

andel, % Lägre

alt.

Högre alt.

Högre alt.

Lägre alt.

Högre alt.

Lägre alt.

Livsmedel ..... 20 000 37,6 10,6 varav: drycker och tobak. . ..

Bostad ........

Beklädnad . . . .

Hushållsutrust-

ning ........

Resor .........

Rekreation. . . .

Sjukvård och

hygien ...... Övriga varor 0.

tjänster .....

6 150 7 300 5 450

11,6 13,7 10,2

23,2 30,4 23,5

2 650 6 950 5 400

4,9 13,1 10,1

28,2 34,6 27,9 2 450 4,6 28,9

3 050 5,8 19,6

12,1 24,6 35,4 35,0 11,2 14,3

9,3

11,5 11,5 13,9 10,0

26,5 30,4 28,1

5,4 19,6 13,6

5,0 14,4 10,8

32,6 43,4 31,7

34,9 7,8 8,0 5,3

22.8 5,2 5,2 5,6

Summa 53 250 100 21,7 25,0 100 100 100 100

I den följande texten är siffror inom parentes knutna till prognosalternativet med en tillväxttakt på 3 % per capita och år för den totala privata konsumtio- nen.

Ett par exempel kan åskådliggöra hur tabellen fungerar. För livsmedel, inkl. drycker och tobak, förutses att konsum- tionens volym ökar med blott 10,6 (12,1) % när totalkonsumtionen ökar med 22 (25) %. Genom att de relativa livsmedelspriserna bedömts stiga sjun- ker inte utgiftsandelen i proportion där- till utan från 37,6 % år 1964 till 35,4 (35,0) % år 1970. Av själva ökningen från 1964 till 1970 i de totala konsum- tionsutgifterna beräknas 25,6 (24,7) % spenderas på livsmedel.

För resornas del är förhållandet det motsatta; här väntas en volymökning över genomsnittet följas av en relativ prissänkning. Volymökningen slår så kraftigt att utgiftsandelen växer från 13,1 år 1964 till 13,9 (14,4) % år 1970. Utgiftsandelarna kan också jämföras

med den andel av enbart ökningen i konsumtionsutgifterna till 1970 som faller på resegruppen, nämligen 17,6 (19,6) %.

Som framgår av tabellen är summan av delprognoscrna inte helt förenlig med de tidigare nämnda förutsättningarna för den totala konsumtionens tillväxt. De ger nämligen tillsammans en ökning av hela konsumtionens volym på 21,7 (25,0) %, vilket resultat alltså något av- viker från den givna ramen på 21,6 (25,1) %. Vidare tar inte heller de be— räknade relativa prisförändringarna helt ut varandra. Dessa brister i sam- stämmigheten kan dock negligeras.

Enligt prognosen har två huvudgrup- per — livsmedel och övriga varor och tjänster _ långsammare volymutveck- ling än totalkonsumtionen medan öv— riga huvudgrupper har snabbare till- växt. Som synes varierar skillnaden mellan de två tillväxtalternativen starkt mellan olika huvudgrupper.

Det kan ha sitt intresse att jämföra

den förutsedda utvecklingen för senare hälften av 1960-talet med huvudlinjerna i efterkrigstidens utveckling. De hu- vudintryck diagrammet ger med visst undantag för posterna beklädnad och resor —— är en påfallande stabilitet.

Åren närmast efter kriget steg köpen av beklädnadsvaror mycket kraftigt. Konsumenterna fyllde på sina under krigsåren hårt utnyttjade garderober. Därefter stagnerade köpen för att un- der senarc hälften av 1950-talet åter börja stiga.

Resor har hittills efter kriget bildat den mest expansiva huvudgruppen och kommer att göra så även fram till 1970. Det är dock fråga om en avsevärt mins- kad tillväxttakt. Som en följd av främst bilismens genombrott växte konsum- tionsvolymen för hela resegruppen 1950 —1964 med i genomsnitt 6,8 % per år. För prognosperioden 1964—1970 skulle den motsvarande procentuella ökningen bli 5,1 (6,2).

Livsmedel. Förutom de egentliga livs- medlen ingår här även drycker, tobak och förtäring utom hemmet.

I överensstämmelse med vad som bru- kar förväntas i samband med nödvän- dighetsvaror stiger konsumtionen av livsmedel svagt enligt prognosen. Den volymmässiga prognosen stannar vid en ökning på 10,6 (12,1) % —- motsva- rande 5,5 (7,0) % per capita. Livsme- delspostens utgiftsandel kommer att falla från nuvarande 37,6% till 35,4 (35,0) %.

Prisutvecklingen har antagits vara olika för olika livsmedelsprodukter. En- ligt gjorda antaganden kommer priser- na i genomsnitt att relativt sett stiga med knappt 4 %.

Kaloriförbrukningen per capita har sedan 1950 sjunkit med 10 %. Den för- utsedda volymökningen beräknas också ske under avtagande kaloriförbrukning per capita. Livsmedlens kvalitet beräk-

nas emellertid stiga och därmed blir den kvantitativa nedgången mer än upp- vägd. Med kvalitet menas därvid dels näringsvärdet, dels det förädlingssta— dium rå, rensad, konserverad etc. _ i vilket konsumenten köper varan.

Svenskarnas kostvanor har hittills ut- vecklats i riktning mot lägre förbruk- ning per capita av kolhydrater och vegetabiliska äggviteämnen. Konsum- tionen av fett liksom av animaliska ägg- viteämnen förefaller ha stabiliserat sig efter en viss nedgång under 1950-talet.

Dessa tendenser kan skönjas också i föreliggande prognos. Volymmässigt har konsumtionen av mjöl och mjölpro- dukter, potatis, socker och kryddor be- räknats minska med upp till 15 %, me- dan efterfrågan på kött, fläsk, ägg och charkuterivaror antagits stiga i samma takt som hela livsmedelsposten.

Man kan befara att övergången till högre förädlingsgrad är _— på vissa punkter —- underskattad i det statistis- ka materialet. Därför är det möjligt att utvecklingen för diverse köttprodukter inte är tillräckligt beaktad i prognosen. Vi räknar dock med kraftiga volymök- ningar för andra högre förädlade pro- dukter. Enkla trendframskrivningar har exempelvis lett till att en 70 % ökning förutses i köpen av konserverade grön- saker och frukter. Konsumtionen av läs- kedrycker, saft, juice och glass väntar vi skall stiga med nära 30 %.

Även andra drycker kan hänföras till de mera expansiva posterna inom livs- medelsgruppen. Dryckesutgifterna har sedan flera årtionden haft en oföränd- rad utgiftsandel om drygt 10 %. Den största dryckesposten, vin och sprit, stiger enligt prognosen med 23 (28) % under de kommande sex åren.

Att livsmedlens andel av utgifterna sjunker _ därför att denna utgiftspost. har ökat i volym långsammare än kon- sumtionen i gemen -—- motvägs delvis

av livsmedlens stigande relativa priser. Efterfrågan på livsmedel, liksom på nöd- vändighetsvaror i allmänhet, är också föga priskänslig. Detta i förening med prisutvecklingen på livsmedel medför att livsmedelsutgifter lägger beslag på en stor del av inkomstökningen även vid vår höga levnadsstandard.

Bostad. Huvudparten av de prognoser som här presenteras är egentligen efter- frågeprognoser, varvid det antas att ef- terfrågan också skall kunna omsättas i faktisk konsumtion. På bostadsområdet föreligger emellertid ett gap mellan ef— terfrågan och utbud. Efterfrågan på bo- städer har sedan kriget —— vid rådande hyresutveckling _— vuxit snabbare än tillgången. Därigenom har ett efterfrå- geöverskott manifesterat i bostads- köerna _ uppkommit.

Så länge bristsituationen finns kvar måste prognoser för bostadskonsumtio— nen baseras på utbudet. Att göra en prognos över bostadskonsumtionen mö- ter dessutom några speciella problem. Bostadsbyggandet är i stor utsträckning beroende av politiska beslut. Avgången av lägenheter vet man ganska lite om.

Bostadskonsumtionen har mätts med bostadsbeståndets hyresvärde. Under förutsättning att 100 000 lägenheter kom- mer att färdigställas per år fram till 1970, skulle detta år hyresvärdet av medelbeståndet ligga volymmässigt sett 30,4 % över 1964 års nivå. Denna ut- veckling antas förverkligad i både 2,5— och 3-procentsalternativet.

Nära komplement till bostaden är bränsle- och elförbrukningen. Därför förutsätter vi samma volymutveckling för dessa poster som för bostadsbestån- dets hyresvärde.

Bostadshyrorna har antagits variera med den allmänna prisnivån. För bräns- le och lyse har trenden med fallande relativpriser skrivits fram.

Beklädnad. Sedan länge har utveck-

lingen på beklädnadsområdet präglats av två huvudtendenscr. För det första har konsumtionen starkt påverkats av genomgripande nyheter i branschen. Konfektioneringen började med herr- kläder men har sedan kommit att slå igenom även för dam- och barnplagg. Nya lätta fibermaterial med goda under- hållsegenskaper har introducerats sam- tidigt som de traditionella naturfibrerna blivit konkurrenskraftigare genom nya behandlingsmetodcr. Även om konfek- tions- och trikåvarornas volymexpan- sion främst får ses som en följd av de stigande realinkomsterna har utbudets nya struktur säkert inneburit en extra stimulans av efterfrågan. För det andra har de relativa priserna på beklädnads- varor under lång tid sjunkit.

För beklädnadsposten totalt kommer volymen att stiga med 23,5 (28,1) %, vilket innebär att beklädnadsköpen sti- ger något snabbare än realinkomsterna. Utgiftsandelen kommer dock att sjunka från 10,2 % 1964 till 9,9 (10,0) % 1970. Relativa priserna för beklädnadsvaror totalt beräknas sjunka med 4 %.

Tidigare prognoser har utfallit otill- fredsställande för undergrupperna trikå, konfektion, Skinnkläder, medan resul- tatet varit gott för beklädnadsposten som helhet. Orsaken är att dessa varor mycket lätt kan ersätta varandra. För- delningen av beklädnadsutgifterna på undergrupper påverkas lätt av mode- växlingar och nya tillverkningsmetoder, medan de totalt utvecklar sig mera sta- bilt. I denna prognos har därför alla färdiga plagg förts samman i en enda undergrupp -— kläder _ vilken utgör nära 8/4 av hela beklädnadsposten.

Skriver man fram det pris- och in- komstsamband som existerat sedan 1950. skulle klädköpen stiga med 29 (34) % i volym 1964—1970. Priserna har an- tagits sjunka relativt sett med 5 %. För den näst största undergruppen —- skor

förutses en 10- (ll-) procentig och för väskor och reseffekter en 35- (42-) procentig ökning. För undergruppen tyg, garn och skrädderiarbeten antas oförändrad volym.

Hushållsutrustning. Försäljningen av artiklar till hushållens utrustning sti- ger enligt prognosen något snabbare än hela konsumtionen: volymökningen upp- skattas till 28,2. (32,6) %. Utgiftsande- len beräknas stiga från 4,9 % 1964 till 5,0 (5,0) % 1970. De relativa priserna för huvudgruppen i sin helhet väntas falla med 4 % under dessa år.

Alla artiklar i denna huvudgrupp ut- gör komplement till bostaden; efterfrå- gan på möbler, mattor, köksartiklar sti- ger med bostadsstandarden. Vidare är efterfrågan här starkt beroende av hus- hållsbildningen. Köp av hushållsartik- lar får därför särskild stimulans som följd av att befolkningen i de hushålls- bildande åldrarna ökar kraftigt i antal. Ett annat slags hushållsbildning består i att många familjer kommer att skaffa sig fritidsbostäder. Den dubbla bosätt— ningen som därmed uppstår ökar årli- gen med uppskattningsvis 30 000 enhe- ter. Dessa nya fritidshus behöver inre— das, vartill kommer förbättring av ut- rustningen inom det befintliga bestån- det —— ungefär 350 000 stugor.

Huvudgruppen domineras av möbler och hemtextilier, som sammanlagt sva- rar för drygt hälften av utgifterna. För möbler förutses en volymökning med 34 (41) %, för hemtextilier med 24 (31) %. För efterfrågan på köksutrust- ning —- kastruller, matbestick, mindre apparater och andra redskap av metall, plast och trä — förutses något lång- sammare ökning, nämligen 19 (22) %.

Avsättningen av hushållsapparater har inte utvecklats enhetligt. Medan hus- hållens köp av dammsugare och på sis- tone även kylskåp har upphört att stiga, noteras stora ökningar för vissa nya

varor: frysboxar, tvättcentrifuger, tvätt- maskiner, hushållsassistenter m.m. Ut- vecklingen av dessa och andra ännu knappast mer än påbörjade förlopp är mycket svår att förutse. Någon egentlig prognos har inte heller gjorts här, utan framskrivningen bygger på nu rådande trender.

Resor. Till resegruppen har förts kon- sumenternas alla utgifter i samband med fortskaffning. Hit hör dels köp av egna transportmedel och driftkostnader för dem, dels biljetter till kollektiva transportmedel: tåg, buss, spårväg, taxi, båt och flyg.

Detta är den av de åtta huvudgrup- perna som under efterkrigstiden har stigit volymmässigt kraftigast. Så kom- mer det att bli även under prognos- perioden, då den volymmässiga ökning— en för resor beräknas uppgå till 34,6 (43,4) %. Utgiftsandelen — 13,1 % 1964 — kommer att stiga till 13,9 (14,4) % 1970.

Det relativa priset på resor beräknas sjunka som hittills. Nedgången har an- tagits bli starkast —— 15 % för flyg— resor. Även fordon beräknas bli relativt sett billigare, närmare bestämt 10 %. Det relativa priset på drift och under- håll av bilar liksom biljetter till kollek- tiva transportmedel har antagits bli oförändrad. Dessa antaganden betyder en 5-procentig nedgång i det relativa priset för resegruppen i dess helhet.

Delposternas volym kommer —— lik— som hittills inte att följa något lik- artat utvecklingsmönster. Personbilar- na svarar nästan helt för den förutsedda ökningen. Nedgång kan väntas för mo— torcyklar och mopeder, medan cykel- köpen ser ut att hämta sig efter den tillbakagång som mopederna medförde.

Konsumenternas utgifter för kollek- tiva transporter beräknas inte undergå större förändringar totalt sett. Stan- dardhöjningen medför dock att trans—

portarbetet fördelas om mellan olika ty- per av kollektiva fordon. En nedgång för vissa kort- och mellandistansresor kommer troligen att motvägas av en ökning i de långa resorna och i vissa typer av lokala resor i storstäderna. Dessa senare resetyper har också hit- tills hävdat sig bäst i konkurrensen med personbilarna.

Inriktningen mot högre kvalitet på resetjänsterna kommer att ge sig till känna på olika sätt. Motorcyklar ersätts med bilar och små bilar med större. Flyg- resornas snabba ökning kan kanske ock- så ses som en övergång från lägre till högre kvalitet.

Utvecklingen inom svenskt inrikes linjeflyg har fram till 1960-talets bör- jan följt det amerikanska mönstret —— med 17 år 18 års eftersläpning. Även om tillväxten i Sverige skulle bli något lång- sammare i fortsättningen än vad USA:s exempel indikerar, får man räkna med att den blir den snabbaste bland alla reseposter.

Med ledning av historiska efterfråge- samband har vi beräknat det framtida beståndet av personbilar. Vid utgången av 1970 skulle det —— inkl. firma— och förvaltningsbilar — uppgå till 2 350 000 (2 490 000) mot 1 666 000 vid årsskiftet 1964/65. Ersättningsbehovet, mätt i an- tal utrangeringar, var 1964 134 000 per- sonbilar. Medellivslängden var samma år något över nio år. Vid nio års me- dellivslängd skulle 190000 personbilar utrangeras 1970. En kortare medellivs- längd förefaller emellertid inte osanno- lik; i det högre prognosalternativet in- går ersättningsbehovet därför med 200 000 bilar. Dessa kalkyler i kombina- tion med beståndets utveckling leder till en försäljning på 320 000 (360 000) nya personbilar under 1970. Prognosen i penningtermer bygger på dessa resul- tat, men dessutom har det ansetts rim- ligt att räkna med dels högre kvalitet

87 på nya bilar, dels en ökning av hushål- lens andel i bilbestånd och bilköp.

Rekreation. Prognosen för denna hu- vudgrupp totalt pekar på en volymök- ning 27,9 (31,7) % —— som är något snabbare än genomsnittet för övrig konsumtion. Här ingår inte mindre än 19 undergrupper. Utgifter för sport och friluftsliv, massmedia, nöjen, hobbies, musik och utbildning är de största pos- terna.

Särskilt expansiva undergrupper är sportartiklar, foto, nöjesbåtar och som- marstugor. I flera fall är det fråga om nya konsumtionsfält.

Utvecklingen under prognosperioden väntas i några avseenden skilja sig från förloppet under det senaste decenniet. Köpen av televisionsapparater och skiv- spelare ökade mycket kraftigt under se- nare hälften av 1950-talet för att sedan mattas. För TV-apparaternas del får man räkna med en viss återhämtning de när- maste åren. Särskilt mot slutet av prog- nosperioden torde ersättningsköpen bli en faktor att beakta. Biograferna drab- bades hårt under de första TV-åren, men läget tycks nu ha stabiliserats.

»Levande» underhållning av typen teater och opera, konserter och idrotts- tävlingar väntas volymmässigt stagnera, bl. a. som en följd av stigande relativa priser. Det är svårt att här få till stånd en prissänkande stordrift i den utsträck— ning som mer industrialiserade mass- media kan. Dramaten får spela samma pjäs i flera "år för att nå den publik- siffra som TV-teatern kanske kommer upp i med en enda föreställning.

Att böcker och tidningar framstår som relativt stagnerande grupper kan delvis vara en statistisk villa. Under efterkrigstiden har tidningarna i genom— snitt fått alltfler sidor. Eftersom prisin- dex, sådant det beräknas av statistiska centralbyrån, är baserat på exemplar påverkas inte volymuppskattningarna av

det större sidantalet. På bokområdet har böcker i fickformat fått en växande del av marknaden. Dessa böcker har bidra- git till volymutvecklingen i förhållande till sitt lägre pris och inte i förhållande till mängden text eller antal sidor. Pris- index för posten böcker beräknas näm- ligen enbart på grundval av nyutkommen svens—k skönlitteratur.

Under prognosperioden skulle enligt de antaganden som vi gjort i denna rapport arbetstiden ytterligare förkor- tas. Det finns dock ingenting som tyder på att arbetstidens längd i och för sig spelar någon större roll för konsum- tionens inriktning. Däremot är det tro- ligt att dess förläggning i tiden gör det. Lediga lördagar och längre semester gör fritiden mer sammanhängande, vil- ket torde stimulera till flera fritidshus och längre resor.

Sjukvård och hygien. Hela huvud— gruppens volym har helt enkelt skrivits fram enligt de inkomst- och priselastici- teter som gällt för åren 1950—1962. Där- vid har vi antagit att det relativa priset ökar med 6 %. Prognosen är starkt skönsmässig.

En betydande del av hushållens ut- gifter för hälsovård faller på medicin, sjukhusvistelse, läkar- och tandläkarbe- sök. Dessa utgifter har karaktären av komplement till den offentliga konsum- tionen. Efterfrågan på sjukvård liksom på bostäder visar vid gällande priser ett överskott, som tar sig uttryck i köer. Detta gör det riskabelt att göra en prognos utan att ingående bedöma utbudet på detta område. Det är dock svårt att göra framtidsbedömningar be- träffande offentliga åtgärders omfatt- ning och inriktning, särskilt att förut- säga tandvårdsreformens format.

Frisörtjänsternas volym väntas stag- nera. Skönhetsmedlens däremot bedöms som klart expansiv.

övriga varor och tjänster. Denna hu-

vudgrupp omfattar utgifter för porto, tele, tvätt, hemhjälp, daghem, lekskolor, rengöringsmedel, bank- och försäkrings- tjänster. Den förutsätts öka i volym nå- got mindre än den totala konsumtionen, nämligen med 19,6 (22,8) %. Utvecklingen för de olika undergrup- perna framstår som mycket disparat. Delvis som en följd av väntade relativa prisstegringar kalkyleras för hemhjälp och lejd barntillsyn med en volym- minskning på drygt 10 %. Postavgifter- na väntas öka i volym med drygt 15 %, telefon, telegram och rengöringsmedel med 45—50 (50—55) %. Volymen för bank- och försäkringstjänster har vi skrivit fram enligt tidigare trend.

6.1.3 Några genomgående tendenser I det föregående har vi redogjort för prognoser över den privata konsumtio- nen uppdelad på grupper av varor och tjänster. Det finns även andra sätt att ge en sammanfattande översikt av kon- sumtionens långsiktiga omvandling. Man kan t. ex. ta fasta på de drag som, ehuru i varierande utsträckning, går igen på de flesta områden. En dylik ansats pre- senteras nedan. I allmänhet är det fråga om tendenser som gjort sig gällande se- dan längre tid. Förändrat hemarbete. En självklar strävan är att utföra hemarbetet på be- kvämast möjliga sätt. Efter råd och lä- genhet kan hushållen lämna arbetet till utomstående för att därmed åstadkom- ma arbetslättnader. Den dominerande formen för att lätta på hemmens arbetsbörda har förut va- rit att hushållen köpte arbetstjänster. De som hade råd anställde tvätterska, kokerska, informator, de vände sig till skräddaren, skomakaren etc. med olika arbeten. I dag lättar hemmen sin arbetsbörda främst genom vxaruköp. I stället för att

anställa en tvätterska köper konsumen— ten tvättmaskin; i stället för att betala arbetslön till kokerskan köps förberedd eller färdiglagad mat och språklärarens arbete ersätts med språkskivor. Skräd- darens arbete utförs av konfektionsfab- riken och med nya hårvårdsprcparat kan kvinnorna själva utföra hårfrisörs— kans arbete.

Denna process att tjänster ersätts med varor är en följd av prisutvecklingen. Arbetslönerna har under de gångna åren stigit kraftigt och har framtvingat en relativ fördyring av arbetsintensiva tjänster. Medan den allmänna prisnivån mellan 1950 och 1964 steg med 76 %, steg priset på hemhjälpstjänster med 167 %, på skrädderiarbeten med 126 % och skoreparationer blev 116 % dyrare.

Hushållen som söker använda kon- sumtionsbeloppet mest ekonomiskt rea— gerar på denna prisutveckling genom att minska utgifterna på dessa fördy- rade tjänster och söka täcka samma be- hov på billigare sätt. Under de senaste 15 åren sjönk konsumenternas utgifter för hemhjälp _— i fasta priser räknat — med 22 %, medan köp av diverse köksapparater, dammsugare och tvätt- maskiner ökade med 75 %. Efterfrågan på skrädderiarheten sjönk under denna 15-årsperiod med 22 % medan köp av färdiga plagg steg med ca 44 %.

Konsumenterna har valt att köpa va- ror i stället för tjänster, ty med rådan- de prisrelationer kan en större arbets- volym övervältras genom köp av varor än genom köp av tjänster.

Samtidigt som hushållen via varuköp kan befria sig från viss del av hemarbe- tet på ett fördelaktigt sätt, medför pris— utvecklingen på arbetstjänster att kon- sumenterna får mindre råd att betala för dessa. Hushåll som inte har råd att betala för fördyrade arbetstjänster får antingen avstå från tjänsten i fråga eller får själva utföra arbetet. Det pågår där-

för en process som medför en tendens till ökat hemarbete. De nya arbetsupp- gifterna består ofta av arbeten som tra- ditionellt har utförts utanför hemmen. Ett exempel är den redan nämnda hår- vården, men det kan nämnas en rad un- derhålls— och reparationsarbeten. Da— gens konsument målar, tapetserar och kemtvättar, reparerar sina inventarier i mycket större utsträckning än hushåll med motsvarande köpkraft gjorde tidi- gare.

Våra kläder, inventarier och bostäder utformas emellertid med tanke på kon— sumentens krav på lättskötthet. Dess- utom finns det nya verktyg, rengörings- medel, målarfärg som även icke-yrkes- kunniga kan framgångsrikt använda. Högre standard ger möjlighet för hus— hållen att tidigare byta ut begagnade in- ventarier mot nya. Genom att förkorta varornas livslängd kan hushållen befria sig från en del underhålls— och repara— tionsarbeten.

Tendensen till ökat hemarbete för- svagas därför som följd av produktut- vecklingen och av standardförbätt- ringen.

Rekreationsinslaget ökar. Konsumtio- nen av skor, underkläder och enklare köksredskap ökar långsamt i volym me- dan motorfordon, pälsar och sommar- stugor ökar kraftigt. Denna utveckling brukar karakteriseras som en övergång från nödvändiga varor till mer umbär- liga. Den anses vara en normal följd av den stigande inkomstnivån.

Eftersom synen på vad som skall för- stås med nödvändighetsvaror förändras med tiden ter sig emellertid en annan terminologi önskvärd. Mer adekvat vore att säga att rekreationsinslaget i kon- sumtionen ökar. Vissa konsumtions- grupper, såsom film, teater, musikin- strument, skivspelare och foto, faller praktiskt taget helt under rubriken re- kreation. Adderas utgifterna för alla de

grupper —— inkl. resor, tobak och alko- holdrycker som konventionellt bru- kar ha anknytning till förströelse och avkoppling, blir summan ca en tredje- del av den totala privata konsumtionen. Därtill kommer de utgifter av rekrea- tionskaraktär som återfinns inom prak- tiskt taget alla konsumtionsområden, men som är svåra att statistiskt särredo- visa. Bland livsmedlen kan nämnas kon- ditorivaror och delikatesser. Andra ex- empel är fritidskläder och hobbyverk- tyg.

Rekreationsinslaget i konsumtionen är inte enbart representerat av varor och tjänster speciellt avsedda för förströelse och avkoppling. Det tar sig även andra uttryck. Allt större vikt läggs vid de estetiska aspekterna på heminredning och kläder. Husmanskosten blandas upp med nya rätter. Konsumenterna söker att överhuvud göra matsedeln mer om- växlande.

Allt större del av volymökningen är kvalitetsbetingad. Som tidigare visats har volymen av konsumerade varor och tjänster ökat både genom att folk kö- per större kvantiteter och högre kvali- tet. Med kvalitet förstås då inte enbart driftsäkerhet, hållfasthet och liknande tekniska egenskaper utan alla nyttogi— vande inslag: förädlingsgrad, modevär- de osv.

På område efter område har kvali- tetsfaktorn kommit att svara för en växande del av volymökningen. Kon— sumtionen av många livsmedel mätt i kilo, liter eller kalorier stagnerar eller går tillbaka. Att volymen ibland ändå ökat har sin grund i att folk köper allt högre förädlade, vitaminrikare och smakligare livsmedel. Bostadsvolymens tillväxt beror inte bara på att lägen- heterna blir större utan även på att de— ras kvalitet stiger. Kvalitetsfaktorn i form av vatten och avlopp, wc, badrum, kylskåp och mycket annat verkar inte

enbart via nyproduktionen utan även genom modernisering av äldre lägen- heter. Exemplen skulle kunna mångfal- digas.

Introduktion av nya varor. Inom den privata konsumtionen pågår ständigt en mängd introduktionsförlopp. Det gäller såväl helt nya varor som nya varianter av redan etablerade. Exempel på det förra är simbassänger och avfallskvar- nar, och på det senare bilar med auto- matväxel och plastbåtar.

Alldeles oberoende av vad slags ny— het det är fråga om följer introduktio- nen oftast ett ganska enhetligt mönster. Sedan nyheten lanserats på marknaden följer en period då köpen växer för- hållandevis långsamt. Nästa period präglas av att nyheten »slår igenom». Därefter följer ett slags mättnadssta- dium då köpen åter .växer långsamt.

Förloppet skiftar naturligtvis från ny- het till nyhet. Viktiga faktorer som spe- lar in är sådant som tidpunkten för in- troduktionen och priset på nyheten un- der hela förloppet. Även om man kan skönja en viss lagbundenhet hos de fles- ta introduktioner är det därför mycket svårt att här göra prognoser för efter- frågan.

Viktiga varor och tjänster som nu hål- ler på att slå igenom är fritidshus, disk- maskiner, hårtorkar, frysboxar och flyg- resor. För dem framstår alltså progno- serna som särskilt osäkra. Fram till 1970 torde man dock inte behöva räkna med att några nu helt okända eller förbised- da varor skall slå igenom i en sådan omfattning att prognoserna för konsum- tionens huvudgrupper rubbas.

Appendix till avsnitt 6.1: Material och metoder för konsumtionsprognosema

Det statistis-ka underlaget för prognoser— na utgörs av de uppskattningar av den privata konsumtionen, som förekommer

i nationalräkenskaperna och som kom- pletterats av Industriens utredningsin- stitut. Uppgifterna för 1963 och 1964 är preliminära. Konsumenternas utgifter är uppspaltade på 84 undergrupper, som slagits samman till 8 huvudgrupper.

Genom de kompletteringar som skett är den totala privata konsumtionen i föreliggande beräkningar ca 3 % större än vad som framgår av nationalräken- skaperna. Denna skiljaktighet påverkar dock inga slutsatser, emedan beräkning- arna används för olika ändamål. Och helt naturligt har de mer omfattande och detaljerade kalkylerna fått utgöra un- derlag för prognoserna över konsumtio— nens struktur.

Konstanterna i prognosmodellerna har vi i huvudsak uppskattat på grund- val av ett studium av den tidigare ut- vecklingen. För tidigare perioder har vi sålunda gjort traditionella regressions- analyser för de flesta undergrupper. I allmänhet har logaritmiskt linjära funk- tioner applicerats.

Av rent beräkningstekniska skäl måste antalet förklarande faktorer i model- lerna starkt begränsas. I regel har vi betraktat inkomster och priser som de för efterfrågan dominerande faktorerna. Korrelationskoefficienter och residual- varianser ger en viss ledning när man vill bedöma hur god anpassningen i den historiska analysen -— som ligger till grund för prognosmodellen _ är mellan beräknad och faktisk utveck- ling. I de fall då den statistiska tillför- litligheten synts tillfredsställande har de historiska efterfrågesambanden efter eventuella justeringar fått gälla även för prognosperioden. De justeringar som förekommit har gjorts sedan regres- sionsanalysens resultat konfronterats med erfarenheter från tidsserieanalyser av tidigare perioder, budgetstudier och utländska erfarenheter. Då tidsserieana- lysen inte givit användbara värden har

vi fått tillgripa andra prognosmetoder. I flera fall har därvid enkla framskriv- ningar av trender kommit till använd- ning.

Många faktorer som kan antas ha på- verkat efterfrågan har haft ett med in- komst- eller prisutvecklingen likartat förlopp. Det är därvid att märka, att realinkomsterna år från år stigit och att relativpriserna ofta har trendmässigt stigit eller sjunkit, vilket gör det svå- rare att värdera dessa två faktorers in- bördes styrka. I den mån efterfrågan påverkats av den växande andelen tjäns- temän och pensionärer, inflyttningen till tätorterna, den stigande folkbild- ningen etc. är det svårt, för att inte säga omöjligt, att i en tidsserieanalys isolera och numeriskt precisera dessa effekter var för sig.

Inflytandet från utanför modellen stå- ende faktorer med trendmässig utveck- ling innefattas i inkomst- och/eller pris- sambanden. Tidsserieanalysens inkomst— och/eller priselasticiteter blir följaktli- gen inte på något sätt »rena» eller »san- na» utan rymmer alltså även effekter från vissa andra faktorer. För den skull behöver emellertid inte resultaten utdö- mas. Den väsentliga frågan är om de i den historiska analysen funna samban— den kan antas gälla även i framtiden. Om så är fallet blir det just de »upp- blandade» elasticiteterna som bör bru— kas i prognoserna.

Det är svårt att avge ett allmänt om— döme om hur tillförlitliga prognoserna kan vara. Industriens utredningsinstitut har emellertid tidigare gjort framtids- bedömningar av den privata konsum- tionen. Något slutligt omdöme om hur de utfallit är det ännu inte möjligt att formulera. T.v. tycks det emellertid som om den använda tekniken gett hygg- liga resultat.

6.2 Ofentlig konsumtion

Med offentlig konsumtion menas statens och kommunernas löpande utgifter för de tjänster som produceras inom un- dervisningsväsendet, sjukhusen, rätts- väsendet, försvaret, förvaltningen osv. Huvudparten av dessa utgifter, ca 70 %, är löner och arvoden. Återstoden faller på omkostnader, såsom lokalhyror, bränsle och lyse, livsmedel och utrust- ning (på sjukhus, fängelser osv.). Som offentlig konsumtion räknas endast den del av utgifterna som direkt hänger samman med ifrågavarande tjänstepro— duktion. Vill man däremot se på verk- samhetens totalutgifter måste också in- vesteringsutgifterna räknas med. Trans— fereringsutgifter till den privata sektorn ingår inte i den offentliga konsumtio- nen. Utanför ligger också de verksam- heter som bedrivs av statliga eller kom- munala affärsverk.

I tabell 6.2: 1 visas hur de offentliga konsumtionsutgifterna fördelar sig på delområden. Där anges också konsum- tionens volymförändringar.

Insamlade planer och bedömningar visar att olika statliga och kommunala myndigheter räknar med en fortsatt om- fattande utbyggnad på praktiskt taget alla områden av sin verksamhet. Här- igenom skulle den offentliga konsumtio- nen under andra hälften av 1960-talet komma att stiga med bortåt 6 % årli— gen. Den planerade ökningen är visser- ligen inte större än den som ägt rum 1960—1965. Dess realiserande skulle dock _— med hänsyn till den långsam- mare tillväxten av BNP —— innebära att andra områden med likaledes starka utbyggnadsbehov måste hållas tillbaka. Avvägningsfrågorna har diskuterats i avd. 4. I den kalkyl som vi enligt där gjorda överväganden valt för att illu- strera den kommande utvecklingen har förutsatts att den offentliga konsumtio—

nens volymmässiga ökning fram till 1970 begränsas till 4,7 % per år. Vår kalkyl innebär således ganska väsentliga avvi- kelser från myndigheternas planer.

Den angivna ökningen är ungefär lika stor som noterats under perioden 1950 —1965, då den offentliga konsumtionen i volym ökade med 4,5 % per år. Un- der 1950—talet uppgick den årliga ök- ningen till ca 4 %, och 1960—1965 som nämnts till närmare 6 %.

Under hela efterkrigstiden har den offentliga konsumtionen ökat snabbare än totalproduktionen; den offentliga konsumtionen har fått en ständigt sti- gande andel av BNP. Vid en beräkning av andelar räknade i löpande priser _— får hänsyn också tas till den rela- tiva fördyring av offentliga tjänster som betingas av att allmänna lönestcgringar enligt nationalräkenskapens betraktelse- sätt inte motsvaras av höjd produktivi- tet (se avsnittet om kraven på skatte— politiken i avd. 4). Detta medför att de offentliga konsumtionsutgifternas andel av nationalprodukten (räknat i löpan- de priser) kan väntas stiga med ca 0,3 procentenhet årligen 1965—1970, dvs. i ungefär samma takt som under första hälften av 1960-talet. Den offentliga kon- sumtionens procentuella andel av brut- tonationalprodukten vid skilda tidpunk- ter anges i nedanstående tablå:

1950 19.55 1960 1965 1970

10,2 11,8 12,7 14,5 16,2 12,7 13,7 13,8 14,3 14,6

löpande priser 1964 års priser

Efterfrågetendenser på olika delom- råden

I det följande behandlas först utveck- lingstendenserna på några större del- områden. Myndigheternas planer för 1965—1970 presenteras där mot bak- grund av efterfrågans väntade utveck- ling. Därefter diskuteras avvägnings-

Tabell 6.2: ]. Offentlig konsumtion 1955—1970

Procentuell fördelning Volymförändring i % per år

1965—1970

Enl. myndig— heternas

planer

Enl. LU:s kalkyl

3 900 3 050 20,2 1 150 7,3 2 050 17,7 4 350 29,0

Undervisning .............. Hälso- och sjukvård ........ Socialvård ................. Försvar ................... Övriga områden ........... därav: polis- och rättsväsen samt kriminalvård ............. kyrklig verksamhet ...... allmän förvaltning ....... övrigt ..................

850 6,0 450 3,6 1 800 10,3 1 250 9,1

».

++t++ QNPOPÅ UOUTHKO +++++ UlwmmUl

++++ >>me

14 500 100,0 6 250 41,2

Total offentlig konsumtion . . . därav: statlig ............

kommunal ........ 8 250 58,8

+ 4,7 + 4,3 + 5,0

-++ &”? |Bm

+ 6,2

Anm.: Statistik beträffande den offentliga konsumtionens fördelning på olika verksamhets- områden föreligger f. 11. inte för senare år än 1964 för staten och 1963 för kommunerna. 1965 års värden har här erhållits genom att detta års totala statliga och kommunala konsumtion fördelats med hjälp av ovan nämnda års andelar.

frågorna inom det offentliga konsum- tionsområdet.

Myndigheternas planer för de offent- liga konsumtionsutgifternas utveckling 1965—1970 på olika delområden har ställts samman i tabell 6.2: 1. Mera de- taljerade uppgifter om planernas inne- håll och om produktionsförhållanden inom dessa sektorer lämnas i avsnitt 7.12 och bilaga 6.

Undervisning är det största området. Där ingår förutom skolväsende, högre utbildning och forskning samt lärar- utbildning även olika kulturaktiviteter såsom teatrar, arkiv, bibliotek, museer osv. Konsumtionsutgifterna för under— visning uppgick 1965 till ca 3,9 miljar- der kr., varav drygt 4/5 föll på skol- väsendet. (Investeringsutgifterna upp- gick 1965 enligt tabell 7.12:1 till 1,4 miljarder kr.)

Undervisningsväsendet har under se- nare år undergått en betydande expan-

sion och flera omfattande reformer har genomförts eller håller på att genom- föras. Någon minskning har hittills inte märkts i efterfrågan vare sig på utbild- ning eller på utbildade. Efterfrågan på utbildning har stimulerats kraftigt genom att det studiesociala stödet byggts ut.

Antalet ungdomar i grunvdskoleåldern förutses mins-ka något under de när- maste åren. Härigenom begränsas kon- sumtionsutgifternas stegring för grund- skolans del till i genomsnitt knappt 1 % per år 1965—1970.

Enligt statsmakternas riktpunkter för de gymnasiala skolornas utbyggnad be- räknas gymnasiefrekvensen, varmed av- ses andelen av 16-åringarna som påbör- jar gymnasiestudier, stiga från drygt 25 % 1965 till 30 % 1970. Genom att be- folkningsunderlaget minskar, väntas emellertid antalet gymnasieelever —- ca 100 000 år 1965 —. växa endast obetyd-

ligt. Antalet elever i den nya facksko— lan beräknas enligt föreliggande planer stiga till ca 30 000 år 1970, en tredubb- ling i förhållande till 1965. Fackskole- frekvensen skulle därmed uppgå till in- emot 20 %. Varannan 16-åring kommer följaktligen enligt dessa planer att be- driva gymnasie- eller fackskolestudier år 1970. Beträffande yrkesskolans fram- tida utformning föreligger ännu inga fastställda planer. I ecklesiastikdeparte- mentets beräkningar har antagits att an- talet heltidsläsande elever vid dessa sko- lor kommer att öka från ca 65 000 år 1965 till ca 85 000 år 1970. Därtill kom- mer i runt tal 100 000 deltidsläsande ele- ver per år. Den planerade utbyggnaden av ovan nämnda gymnasiala skolfor- mer innebär en höjning av ifrågavaran— de konsumtionsutgifter med ca 6'/=.v% per år.

Den kraftigaste expansionen förutses äga rum inom den högre undervisning- en och forskningen. Den planerade ut- byggnaden på dessa områden har beräk- nats möjliggöra en så kraftig konsum- tionsökning som 16 % per år fram till 1970. Planeringen utgår från att det to- tala antalet vid universitet och högsko- lor studerande i början av 1970-talet kommer att vara ca 87 000.

Med undervisningsväsendets omorga- nisation och expansion ändras också kraven på lärarutbildningens innehåll och omfattning.

De statliga insatserna för kulturella ändamål och folkbildning har ökat starkt under de senaste åren och an- språk på fortsatt ökning av det statliga stödet kan förutses även för kommande år. Bland skälen därtill märks den öka- de fritid som följer av arbetstidsförkort- ningen och den ökade efterfrågan på kulturprodukter som den ekonomiska standardhöjningen medför.

För hela undervisningssektorn inne— bär planerna att konsumtionsutgifterna

skulle stiga med ca 5 % per år 1965—— 1970.

Hälso- och sjukvård är det näst störs- ta av offentliga konsumtionsområden. Konsumtionsvärdet uppgick 1965 till 3,0 miljarder kr. (Investeringsutgifter- na uppgick under samma år till 0,9 mil- jarder kr.) Den volymmässiga upp- gången har för 1955—1963 uppskattats till närmare 5 % per år. Ett annat mått på hur konsumtionen av sjukvårdstjäns- ter utvecklats konstruerades av läkar- prognosutredningen (SOU 1961: 8). Kvantitativa data om intagningar och vårddagar i sluten vård och antalet be- sök i öppen vård o. dyl. vägdes här- vid samman till en totalindex. Det är alltså fråga om ett rent kvantitativt mått, som inte tar hänsyn till att kvaliteten höjts. Dessa beräkningar har nu förts vidare; de har visat att sjukvårdskon- sumtionen ökat kvantitativt med ca 31/2 % per år 1950—1963. Att man i den volymberäkning som grundats på na- tionalräkenskaperna kommit till en nå- got snabbare ökningstakt än enligt lä- karprognosutredningen torde bl. a. åter- spegla kvalitetshöjningen i form av in- tensivare vård, dyrbarare läkemedel osv.

Trots att hälso- och sjukvårdskonsum— tionen redan under en lång period kun- nat öka betydligt är det klart att vi ännu befinner oss långt ifrån någon mättnadsgräns. Köerna talar här sitt tydliga språk. Till en del kan den öka- de efterfrågan förklaras med föränd- ringar i befolkningens numerär och de högre åldersgruppernas växande bety- delse. Läkarprognosutredningen för- sökte också mäta vilken andel av kon— sumtionsökningen som kunde tillskrivas förändringar i befolkningens ålderssam- mansättning. När man för fram dessa beräkningar till 1963, visar det sig att medan den totala sjukvårdskonsumtio— nen ökat med 52 % sedan 1950, har kon-

sumtionen per capita ökat med 40 % och per konsumentenhet med 32 %. lion- sumentenheter har beräknats så att in- dividerna i de olika åldersgrupperna givits en vikt som svarar mot deras an- del i sjukvårdskonsumtionen (de äldre har större sjukfrekvens osv.). Skillna— den mellan den totala ökningen och ökningen per konsumentenhet uttrycker den volymändring som betingas av att befolkningen vuxit och åldersstruktu- ren ändrats.

Fram till 1970 beräknas den totala befolkningen öka med 4 %. Uttryckt i för sjukvården relevanta konsumenten- heter blir uppgången något större eller 51/2 % (1 % per år). En ökning av sjuk- vårdskonsumtionen med samma pro- centtal är nödvändig enbart för att be- hålla oförändrad standard per sjuk— vårdskonsument. Om man därutöver vill åstadkomma en förbättring i samma takt som sedan 1950, skulle konsumtions- volymen behöva stiga med sammanlagt 18 % 1965—1970 eller med 3,3 % per år. Dessa tal bör betraktas endast som räkneexempel. Det vanskliga i att bygga framtidsperspektivet på en projektion av efterkrigstidens tendenser framgår bl. a. därav, att vi inte vet hur stor kon— sumtionen skulle ha varit om det inte rått brist på både personal och övriga vårdresurser.

En rad andra faktorer är av betydelse för efterfrågans utveckling. Inget tvivel torde råda om att stigande inkomster haft och kommer att ha effekt på efter- frågans stegring. Efterfrågan har ock- så i hög grad stimulerats genom stats- makternas åtgärder som haft samma verkan som en prissänkning. I övrigt torde främst förhållandena på utbuds- sidan vara av betydelse: efterfrågan på- verkas av att allt större och bättre sjuk- vårdsresurser ställs till förfogande.

Även om effekten av de bakomlig— gande krafterna inte kan preciseras är

det uppenbart att man även under de närmaste åren kan räkna med starkt stigande anspråk på hälso- och sjuk- vården i vidaste bemärkelse häri in- begripna förebyggande vård, rehabili- tering, medicinsk forskning osv.

Insikten att stora krav kommer att ställas på sjukvårdens resurser återspeg- las i de utbyggnadsplaner som insam- lats från sjukvårdens huvudmän. Om de helt realiserades, skulle den offentliga konsumtionen av hälso- och sjukvårds- tjänster ökas med ca 81/2 % per år 1965 ——1970.

Offentliga konsumtionsutgifter för socialvård uppgick 1965 till ca 1,2 mil- jarder kr. Den volymmässiga ökningen av denna konsumtion 1955—1963 har uppskattats till 51/2 % per år. öknings- takten varierar emellertid mycket olika perioder emellan; den utgjorde endast 3% per år 1955—1960 för att under åren 1960—1963 stiga till 10 % per år. Tyngdpunkten i dagens socialvård lig- ger på åldringsvården. Vid sidan av ålderdomshemmen har hemhjälpen till åldringar, handikappade och barnfa- miljer fått ökad betydelse.

Inkomsthöjningen och samhällslivets omdaning med inkomstöverföringar- na till eftersatta grupper har påverkat både omfattningen och inriktningen av de tjänster som samhället tillhandahål- ler i form av socialvård. Behovet av vissa offentliga vårdtjänster har mins- kat. Samtidigt har emellertid den lång- siktiga trenden inneburit att vårdupp- gifter flyttats över från den privata till den offentliga sektorn. Orsakerna är främst att söka i att den tidigare för— sörjningsgemenskapen splittrats till följd av ökad rörlighet och kvinnornas ökade benägenhet till förvärvsarbete utanför hemmet. Nya uppgifter har till- kommit genom ökad asocialitet och ge— nom vidgad insikt om samhällets an— svar för vården av de asociala. Man kan

utgå från att alla dessa tendenser kom- mer att bestå även under de närmaste åren.

En genomgång av olika faktorer som påverkar efterfrågan på socialvård vi— sar att ytterligare utbyggnad behövs. Den väntade kraftiga ökningen i an- talet åldringar är här av stor betydelse. Enligt socialstyrelsens beräkningar skul- le antalet platser på ålderdomshemmen behöva öka från ca 46 000 f. n. till drygt 61 000 år 1970, om man skall avskaffa den nuvarande bristen och hålla undan för åldringarnas ökning. Vid sidan av de direkta vårdbehoven förekommer det verksamheter av varierande karak- tär, såsom hemhjälp, matdistribution, studieverksamhet osv. Det är här fråga om en höjd standard där behoven inte entydigt kan bestämmas. På hela social- vårdsområdet torde efterfrågan vara starkt avhängig av vilka avgifter som uttas som ersättning för tjänsterna.

Enligt myndigheternas utbyggnadspla- ner skulle konsumtionen av socialvårds- tjänster komma att stiga med 61/2 % per år 1965—1970.

Inom övriga delområden är det svårare att annat än i mycket allmänna termer resonera kring de faktorer som påver- kar efterfrågan och ställa den i relation till den konsumtionsökning som blir möjlig genom av myndigheter planera- de utbyggnader. Beträffande dessa del- sektorers utbyggnadsplaner hänvisas till avsnitt 7.12. Det skall bara nämnas att beräkningarna angående försvaret gjorts under antagandet att den nu gällan— de försvarsöverenskommelsen tillämpas fram till 1970.

Långtidsutredningens kalkyl

I den utvecklingsbild som i vår kalkyl för 1965—1970 skisseras för den offent- liga konsumtionens del har ganska vä— sentliga nedskärningar i förhållande till

myndigheternas planer blivit nödvän- diga. Det har tidigare betonats att någ- ra värderingar om den från någon syn— punkt lämpligaste resursallokeringen inte skall göras i denna utredning. Detta gäller givetvis också fördelningen in- om det offentliga konsumtionsområdet. Det följande bör därför betraktas som en diskussion kring några för avväg- ningen relevanta frågor. I den siffer- mässigt genomförda kalkylen har de största nedskärningarna gjorts på de områden där det bedömts som osanno- likt att planerna kan förverkligas.

Offentlig konsumtion representerar på samma gång en efterfrågan som täcks genom offentliga utgifter och en pro- duktion som ombesörjs av offentliga organ. Genom att bestämma produktio- nen har de beslutande organen i vissa fall också fastställt efterfrågan. Så är det med sådan odelbar offentlig konsum- tion som försvar, rättsväsen och allmän förvaltning. Något gap mellan efterfrå— gan och utbud kan här inte komma fram om man inte vill se saken ur en så svårmätbar synvinkel som väljarnas preferenser. För andra delar av offent— lig konsumtion -— sjukvård, högre un- dervisning etc. _ knyts konsumtionen till vissa enskilda individer som efter- frågar dessa tjänster. Denna efterfrå- gan har i allmänhet stigit snabbare än vad som kunnat mötas av produktionen trots dess relativt kraftiga ökning. Re- sultatet har kommit till uttryck i olika slags köer. När det gäller att avväga mellan olika konsumtionsändamål bör man dock hålla i minnet att dessa köer inte utan vidare kan tas som ett mått på efterfrågan.

För nedanstående kalkyl har följan- de överväganden varit vägledande. Un- dervisning, hälso- och sjukvård, social- vård och försvar svarar tillsammans för drygt 70% av den konsumtions- ökning som enligt planerna skulle ske

fram till 1970. En begränsning av ut- byggnadsplanerna måste tydligen till större delen drabba de nämnda områ- dena. Att en så stor nedskärning som här behövs ca 1 miljard kr. i 1964 års priser helt kunde åstadkommas genom att man stoppade utbyggnaden på mindre områden har inte bedömts vara realistiskt.

Det har vidare förutsatts att både för- svarets och grundskolans framtida ut- veckling redan är bestämd genom stats- makternas beslut. Plansiffrorna har i dessa fall accepterats som givna variab- ler. Enligt denna elimineringsmetod återstår vårdområdena och den gym- nasiala och högre undervisningen som de sektorer där möjligheter till begräns- ningar skall närmare undersökas. Av vikt är härvid under vilka förutsättning- ar planerna kan realiseras. Som fram- går av det följande (samt av avsnitt 7.12) understiger tillgången på några klart avgränsade yrkeskategorier (lä- rare, läkare, sjuksköterskor) den efter- frågan som kommit till uttryck i dessa sektorers utbyggnadsplaner. En förut- sättning för att planerna i detta läge skall kunna realiseras torde vara att de relativa lönerna inom offentlig sektor höjdes. För en närmare diskussion av denna fråga hänvisas till avd. 4.

Inom undervisningssektorn har be- hovet av personal av myndigheterna angetts öka med sammanlagt 18 000 från 1965 till 1970, varav ca 10 000 avser lärare. Några avstämmande beräkningar föreligger inte som skulle visa huruvida detta behov kan täckas. Nuläget känne— tecknas emellertid av en besvärande brist på lärare inom både grundskolan och gymnasierna och katedrarna har måst fyllas med personal utan formell lärarkompetens. Också från universi- tetshåll understryker man svårigheter- na att rekrytera kvalificerade befatt- ningshavare och man befarar att läget

blir värre under senare delen av 1960- talet.

Mot bakgrund av att bristen inte sy- nes komma att lätta påtagligt —— vissa tecken tyder på att den tenderar att förvärras har i denna kalkyl en av- vikelse från utbyggnadsplanerna ansetts vara påkallad. Det antas här att medan grundskolan utvecklas enligt planerna, begränsas den årliga ökningstakten för andra områden sammantagna till 8 % (den planerade ökningen var på dessa områden 10 %). För hela undervisnings- sektorn skulle ökningstakten härmed minskas från 5 till 4 % per år 1965— 1970.

Inte heller i fråga om hälso- och sjukvårdens samt socialvårdens utbygg- nad är det realistiskt att räkna med att alla planerna kan förverkligas redan till 1970. Den viktigaste expansionsbegrän- sande faktorn är även här möjligheten att rekrytera personal. Genomgången av personalläget i avsnitt 7.12 visar att utsikterna för att snabbt avveckla da— gens besvärande brist och därutöver öka antalet tjänster i sådan omfattning som framgår av huvudmännens kalky- ler ter sig orealiserbara. Ett något brom- sat program har därför förutsatts i den- na kalkyl. Härigenom skulle konsum— tionen av hälso- och sjukvårdstjänster komma att stiga med ca 7 % årligen 1965—1970 (enligt planerna skulle ök- ningen uppgå till 81/2 % per år). För socialvårdens del har den årliga kon- sumtionsökningen antagits bli ca 5 % (mot (il/2 % enligt planerna).

Ytterligare nedskärningar är emel- lertid nödvändiga för att den offent- liga konsumtionens ökning skulle stan- na vid 4,7 % per år. Antar man att för- svarets utveckling är bestämd av pla— nerna, måste ökningstakten inom övriga områden begränsas till ca 41/2 % per år mot planerade 51/2 %.

Kalkylen för den offentliga konsum-

tionens utveckling 1965—1970 samman- fattas i tabell 6.2: l. Ännu en gång be- tonas att detta endast är ett exempel på en möjlig avvägning. Den siffermäs- siga presentationen bör emellertid un- derlätta diskussionen kring olika ut- vecklingsalternativ.

6.3 Investeringar

Enligt den kalkyl som vi valt för att illustrera de framtida avvägningspro- blemen skulle investeringarna från 1965 till 1970 växa med 26 %, vilket innebär 4,7 % per år. Denna ökning är avgjort mindre än den som registrerades mellan 1960 och 1965 men är å andra sidan av ungefär samma storlek som mellan 1955 och 1960. Ökningstakten per år för tidigare perioder från 1950 till 1955 etc. _ var 3,4, 4,8 och 5,7 % per år. En något avvikande utvecklingsbild erhålls om man sätter de sammanlagda investe- ringarna under olika perioder i relation till varandra. I det nu aktuella fallet blir resultatet en årlig investeringsök- ning mellan 1951—1955 och 1956—1960 med 4,4 %, mellan 1956—1960 och 1961 —1965 med 5,5 %. Under senare hälf- ten av 1960-talet skulle investeringarna, mätta på detta sätt, öka förhållandevis mycket eller med 5,3 % per år. Den dämpning jämfört med utvecklingen ti- digare under 1960-talet som dock skulle inträda kan huvudsakligen ses som en följd av att nationalprodukten i fortsätt- ningen förutses öka långsammare. Inves- teringarnas andel av nationalprodukten skulle dock fortsätta att stiga: 27,3 % år 1950, 29,2 % år 1955, 31,2 % år 1960, 32,7 % år 1965 och enligt föreliggande alternativ 33,0 % år 1970.

Även om man ur den här synvinkeln inte kan beteckna investeringarnas för- utsatta ökning som långsam, framstår dock de kalkylerade investeringarna som små i förhållande till föreliggande

behov och planer. Enligt dessa skulle investeringarna som framgått av avsnitt 3.2 öka med 5,3 % per år mellan 1965 och 1970. Någon diskussion _ utöver den i tidigare avsnitt _— skall inte här tas upp av de avvägningsproblem som uppträder då man skall bedöma möj- ligheterna och önskvärdheten av att rea— lisera en sådan planerad ökning. Vi skall bara foga några kommentarer till plansiffrorna, särskilt om vad dessa in- nebär för olika investeringsområden.

Som närmare framgår av det följan- de har endast vissa områden berörts av den reducering av investeringarnas ökning som fordras enligt vår kalkyl för resursernas fördelning. Det är schema- tiskt uttryckt köområdena (bostäder, väg- och gatubyggande, vatten- och av- loppsanläggningar, offentliga tjänster) som drabbas. Övriga investeringar inom jord- och skogsbruk, industri och kraftverk, samfärdsel och handel —— får växa så som skisserats i planerna. Del- vis följer detta av övervägandena rö- rande de krav som kan komma att stäl- las med hänsyn till internationell kon- kurrens och önskvärd tillväxt. I bety- dande utsträckning är den ensidiga re- duceringen dock enbart statistiskt och redovisningstekniskt betingad och häng- er samman med att dessa plansiffror är olika till sin karaktär.

De skillnader som här åsyftas kan åskådliggöras med å ena sidan indu- strin och å andra sidan bostäderna. Som vi mer ingående berör i avsnittet om industrin erhölls i enkäten till in- dustriföretagen påfallande låga siffror för planerade investeringar. Erfarenhe- ter från tidigare liknande undersökning- ar har visat att man vid sådana tillfäl- len klart undervärderar framtida inves- teringsbehov. Detta synes närmast kun- na förklaras av att företagen har in- vesteringsplaner utarbetade bara för de närmaste två å tre åren. För senare de-

len av en femårsperiod är planerna vä- sentligt mer ofullständiga. Med hänsyn härtill har plansiffrorna justerats upp på grundval av beräkningar av hur sto- ra investeringar som bedömts erforder- liga för att industrin med vissa tillskott av arbetskraft skall kunna genomföra en viss kalkylerad produktion. Det är de på så sätt reviderade investeringsta- len som utgjort de tidigare återgivna plansiffrorna.

Liknande förhållanden gäller i stort även för sådana områden som varuhan- (lel och samfärdsel. Mot bakgrund av vad som anförts är det naturligt att det beräkningsalternativ för resursernas fördelning som här diskuteras inte rym- mer några nedskärningar för industri, varuhandel etc. Bl.a. på grund av att det kan bli nödvändigt att mer än som förutsatts ersätta arbetskraft med kapi- tal kan det snarare antas att investe- ringsanspråken är för lågt uppskattade för att nationalprodukten skall kunna öka så som förutsätts.

För bostädernas del har plansiffrorna en annan karaktär. De har hämtats ur en centralt framställd efterfrågeprognos för hela landet. Då denna prognos grun-

dats på att inkomsterna hela tiden skall öka och att bostadsbristen så småning- om skall avvecklas, kommer givetvis inte någon försvagning av investerings- kurvan under senare delen av perioden där till synes. Förhållandena är med vissa avvikelser ungefär desamma för sådana områden som undervisningsvä- sen, sjuk- och hälsovård samt social- vård. Visserligen kan i de investerings- planer som samlats in från kommuner- na spåras en sjunkande tendens för prognosperiodens senare år. Denna ten— dens förtas dock när man ser på perioden i dess helhet av planernas karaktär av ett ambitiöst program att snabbt söka såväl avveckla köerna som tillgodose en normalt växande efter- frågan.

Vi har sagt att de nu berörda redo- visningstekniska olikheterna i planma- terialet är en av förklaringarna till att endast de investeringssiffror som berör köområdena har reducerats. Hur ned- skärningarna ter sig för olika delom- råden framgår av tabell 6.3:1. Som komplement till övervägandena i avd. 4 kommer i det följande att anföras någ- ra synpunkter -på dessa reduceringar.

Tabell 6.3: ]. Bruiloinvesleringarnas volymmässiga utveckling 1965—1970

Jämförelse mellan LU: s kalkyl och insamlade planer. 1964 års priser

1965 Nhu.kn

Enl. planer, expert- bedömningar m. in. En]. LU:s kalkyl

Föränd- ring 1965 1970, % per år

Föränd- 1970 ring 1965 inu.kn

1970 ånu.kn

Totala bruttoinvesteringar exkl. repa- rationer och underhåll ............. Bostäder ........................ Vägfart ......................... Vatten och avlopp m. m ........... Offentliga tjänster (exkl. försvar). . . Övriga investeringsområden ........ Reparationer och underhåll ..........

31 700 7 200 4 200 1 200 3 600 15 400 10 200

Totala bruttoinvesteringar inkl. repa- rationer och underhåll .............

41 900

Dessförinnan kan dock lämpligen en kort kommentar fogas till vad kalkylen i stort innebär i fråga om investerings- utvecklingen inom skilda områden. Trots vad här anförts kan måhända det intrycket kvarstå att investeringar- na inom »köområdena» skulle komma att eftersättas i förhållande till andra. Så är dock ingalunda förhållandet. Kö- områdenas investeringar skulle i det diskuterade alternativet öka något mer än investeringarna för industri, varu- handel, samfärdsel etc. Sålunda skulle den andel av bruttoinvesteringarna (exkl. reparationer och underhåll) som faller på de förstnämnda områdena i stort sett bli oförändrad, nämligen 51,0 % 1965 och 51,5 % 1970. Om man ser på den genomsnittliga andelen för de två hälfterna av 1960-talet innebär kalkylen t. o. 111. en markant uppgång; från 48,0 % till 51,1 %. En viss tvek- samhet kan dock råda inför möjlighe— terna att genomföra så omfattande in- vesteringar inom dessa sektorer. Här återkommer frågan huruvida den be- räknade ökningen i investeringarna för de sektorer av ekonomin (industri, va- ruhandel etc.), som främst har att sva— ra för att den totala produktiviteten sti— ger är tillräcklig med tanke på anta- gandet om nationalproduktens tillväxt. Då osäkerheten på denna punkt består skall här endast göras en allmän reser- vation beträffande möjligheterna att öka investeringarna för bostäder, vatten och avlopp, vägar, kommunal kollektivtra- fik samt offentliga tjänster tillsamman- tagna i enlighet med kalkylen.

I tabellerna 5:8 och 5:9 i avd. 5 visas för skilda sektorer bruttoinves- teringarnas utveckling 1950—1970 i ab— soluta och relativa tal. Tabell 6.3: 1 in- nehåller en jämförelse mellan den i den- na rapport upprättade investeringskal- kylen och de samlade investeringspla- nerna. Slutligen redovisas i tabell

6.3:2 hur den totala investeringsvoly- men fördelar sig på skilda sektorer. I de redogörelser för olika näringssekto- rer som finns i avd. 7 tas vidare inves- teringsfrågorna upp till behandling i sitt naturliga produktionssammanhang. Närmast följer en redovisning med kom- mentarer av kalkylsiffrorna för olika in- vesteringsområden.

Beräkningar över (len framtida om- fattningen av investeringar i bostäder finns i bostadsbyggnadsutredningens betänkande (SOU 1965:32). Bostads- byggandet skulle enligt vår tolkning av denna utrednings kalkyler behöva öka med i genomsnitt 6,9 % per år mellan 1963 och 1975 för att bostadsbristen skulle kunna avvecklas till dess. Det nämnda procenttalet har i tabellerna här fått representera planerna för bo— stadsbyggandets årliga ökning fram till 1970. Om en sådan årlig tillväxt kunde realiseras, skulle det innebära att bo- stadsbyggandets andel av den totala investeringsvolymen gick upp med en procentenhet under perioden 1966—— 1970. Denna andel gick ned med en halv procentenhet under närmast före- gående femårsperiod. Som framgått av den tidigare diskussionen kring avväg- ningsproblemen skulle inte med den begränsning av investeringsutrymmet som gäller i vår kalkyl en så snabb uppgång av bostadsinvesteringarna som planerats kunna genomföras utan att andra investeringsbehov måste starkt eftersättas. Här förutsätts därför att bo- stadsbyggandet 1966—1970 årligen får stiga med ett lägre procenttal (5,1). Mellan 1960 och 1965 noterades ett av- gjort högre ökningstal, 8,0 %, men det berodde till stor del på att bostadsbyg- gandet tillfälligt gick tillbaka 1960.

Ser man i stället på hur dess andel av den totala investeringsvolymen ut— vecklas får man en något annan bild. Med den kalkylerade ökningstakten

Tabell 6.3: 2. Brulloinvesleringarnas fördelning 1950—1970

Procent av totala bruttoinvesteringarna Exkl. reparationer och underhåll

Genomsnittligt under perioden

1966 1970

1956 1960

1961 1965

1951 1955

Jordbruk ................ Skogsbruk ............... Fiske ................... Industri och hantverk m.m. Industri .............. Hantverk m.m .........

mwmwm'oo

MM kl NU!_?DOOUY HH

uow'wcuo Hack—aux]

*.

Kraftverk m. m ........... Samfärdsel .............. Sjöfart ................ Handelsflottan ....... Hamnar m. m ........

mai—aom

>.; MM Hxl HCl—*OON

%DON Cub-ANN (11000:va N

4.

Järnvägsfart ........... Luftfart ............... Vägfart ............... Yrkesmässig biltrafik . Kommunal kollektiv— trafik ............. Vägar och gator ......

»

biota

>— m (9me

_! ???.” OM”

wp

u

Post och tele ........... Post ................ Tele ................

Varuhandel m. m ......... Bostäder ................ Vatten och avlopp m. m. . .

».

N ”Cure-ÄNVOM UVO

_— ... ...

Offentliga tjänster ........ Civila tjänster .......... Undervisning m. m.. . . Hälso- och sjukvård . . Socialvård ........... Övrigt .............. Försvar ...............

».

qw'ooaaw a—xu—oov—Aro onto M . .

&!»qu XICDUYuhb-IUW cam oo M Omem w_wwmom 430

3 0 3 1 3 2, 3 6 2 1 0 2

7,2

unna—oc:

3,0 0,4 0,2 22,1 20,9 1,2

(t'-55703 asamoo'oooa www—as?»

PPC” Mulet—".nu

um "PP

toa—.com.»— Mio

”NPC” HN wximm qwcscoca Hink—goo to um boot—: 0:0pr Hpopoow iom

_

>_- >...»

... w_or-A ort—:no::- How—com Hoa-=- smo—oo

b—l ... €)on PHHWA H

H ». H

H &

qwmc: ("CIV—*Di— HOOHUIO

$'" en

511—.o— pmmooa wwmq CTH-laaxlo mono—- __OHMOOUY xlxlow uno-uu» oumwwuvq OOONNHQJ CNC”

'oo'o om 550 00

».

v

M IQ IQ QQCDUVHG Utd”: M ». _. » QUIHNHW

22,7 3,9 19,4 11,4 4,7 3,5 0,9 2,4 8,0

p—A _|

Hb—A M Hb—A

..

». ».

». ».

».

&” m

O CDHCMOJOO—l

Totalt 100,0

>— ©

o Hokutoqoxca www-muta om www» O klMODO-ÄHP combo—om $# 0 cocoaoxiauwas mmCDCDMb-l 0500 H

G mwmqmwoo wii-ÅHHM

O OOOQMOOKIOI O exclude-nanm

..— O .— O ;— 0 >_— O

100,0 100,0

skulle sålunda bostadsbyggandet 1966— 1970 få en i jämförelse med 1961—1965 oförändrad eller något högre andel.

Vägar och gator, vatten- och avlopps- anläggningar är delvis följdinvestering- ar till bostadsbyggandet. Vår kalkyl upptar för dessa delar en investerings- utveckling som bedömts stå i överens- stämmelse med våra antaganden om bo- stadsbyggandet. Detta betyder en viss reducering av investeringarna i förhål- lande till planerna. Den ökningstakt

som vi kalkylerat för 1965—1970 (för vägar och gator 5,5 % per år och för vatten- och avloppsanlväggningar 4,1 %) kan förefalla låg jämfört med den som gällt mellan 1960 och 1965 8,5 resp. 10,5 % per år.

Det bör dock framhållas att öknings- takten 1960—1965 starkt påverkades av en tillfällig nedgång i investeringarna 1960. Med beaktande av detta kan. minskningen i utbyggnadstakten för se-- nare delen av 1960-talet huvudsakligem

sägas vara en följd av att det totala in- vesteringsutrymmet krymper. De under tidigare perioder snabbt stigande in- vesteringsandelarna kommer sålunda 1966—1970 att öka i minst samma takt som under den föregående perioden. Väg- och gatuinvesteringarnas andel sti- ger från i medeltal 6,0 % 1961—1965 till i medeltal 6,6 % 1966—1970 och an- delen för vatten- och avloppsanlägg- ningar från 3,7 till i medeltal 3,9 %. De investeringar som hänför sig till civila offentliga tjänster, dvs. undervis- ning, hälso- och sjukvård, socialvård, förvaltning, polis- och rättsväsen etc., har, som tidigare framhållits, i vår kal- kyl upptagits till belopp som ligger lägre än plansiffrorna. Under senare år har investeringarna inom dessa områ- den snabbt skjutit i höjden och varit de som visat upp den kraftigaste expansio- nen. De senare årens uppgång kontras- terar här skarpt till utvecklingen i bör- jan av 1960-talet — en tillbakagång .1960 åtföljd av en svag investeringskon- junktur 1961—1962. De låga värdena 1960 i förening med de stora investe- ringssiffrorna för 1965 har resulterat i en mycket hög årlig ökningstakt 1960 —1965, nämligen 13,2 %. I jämförelse därmed framstår den årliga stegringen om 5 % för 1965—1970 som ganska låg. Mäter man de sammanlagda investering- arna under perioden finner man dock att utbyggnaden 1966—1970 hävdar sig väl jämfört med föregående perioders. Investeringsandelen stiger från i me- deltal 9,9 % 1961—1965 till i medeltal 11,4 % — motsvarande tal för den se- nare delen av 1950-talet var 8,7 %.. Investeringsutvecklingen kan väntas bli väsentligt olika för de skilda del- områdena. Hälso- och sjukvårdens samt socialvårdens investeringar förutsätts öka i snabb takt. I likhet med vad som gällt under senare år skulle därvid

tyngdpunkten i utbyggnaden komma att ligga inom långtidssjukvården och åldringsvården. En snabb uppgång av investeringarna skulle även ske på den kollektiva barntillsynens område _— barndaghem, lekskolor, som dock även med en beräknad stark investeringsök- ning skulle svara för en ganska liten del av hela sektorns investeringar.

Undervisningen, vars investeringar de senaste åren ökat i nästan samma takt som hälso- och sjukvårdens, skulle under återstoden av 1960—talet få en väsentligt lägre ökningstakt. Detta häng— er samman med att grundskolan och gymnasiet som hittills under 1960-talet krävt betydande investeringar i fort- sättningen inte har så omfattande ut- byggnadsbehov. Visserligen ökar inves- teringarna kraftigt inom den högre un- dervisningen och forskningen, lärarut— bildningen och fackskolan. Men för hela undervisningsområdet blir dock resul- tatet en minskande ökningstakt efter— som grundskolan och gymnasiet svarar för den större delen av investeringarna.

I fråga om de hittills nämnda områ- dena gäller att deras investeringar i vår kalkyl för 1966—1970 upptagits till läg- re belopp än som angivits i planerna. Utvecklingen inom övriga investerings- områden, för vilka — av skäl som tidi- gare berörts — någon reducering av plansiffrorna inte har gjorts skall i det följande helt kort antydas.

Inom jordbruket och fisket skulle ak- tiviteten på investeringsområdet även i fortsättningen bli ganska svag, rela- tivt sett. Detta beror främst på att jord- brukets maskininvesteringar skulle öka endast obetydligt. Byggnadsinvestering- arna beräknas däremot öka i växande takt. Investeringarna inom skogsbruket väntas öka i något snabbare takt än hit- tills. Sammanlagt betyder detta en fort— satt trendmässig nedgång av investe-

ringsandelen för dessa områden under 1960-talets båda perioder från i medel- tal 3,6 till i medeltal 3,2 %.

Industrins investeringar har efter det kraftiga uppsvinget 1958—1961 stagne- rat på en förhållandevis hög nivå. Det är först under 1965 som dessa investe- ringar åter börjat stiga och då ganska kraftigt. Den årliga ökningen mellan 1960 och 1965 blir ändå förhållandevis låg eller i genomsnitt 5,7% per år. Medelnivån 1961—1965 har som nämnts varit hög och industrin har därför un- der denna period kunnat öka sin andel av investeringarna. Under den följande perioden beräknas däremot andelen bli något lägre — i medeltal 20,7 % mot tidigare 20,9 92. Genom att investering- arna trots allt var relativt låga 1965, vil- ket medverkade till att hålla den årliga ökningen mellan 1960 och 1965 nere blir nu i stället det räknemässiga utfallet för utvecklingen mellan 1965 och 1970 gans- ka gynnsamt — en årlig ökning om 7,0 %.

Kraftindustrins investeringar kom- mer enligt branschens egna bedöm- ningar återigen att börja öka. Andelen av de totala investeringarna fortsätter dock att gå ned — under 1960-talets båda perioder från i medeltal 6,0 till i medeltal 4,8 %.

Samfärdselns investeringar utmärks in- om flera områden av stora fluktuationer år från år. Ser man till hela sektorns investeringar kommer tillväxten att få en högre takt 1966—1970 än under fö- regående period och leda till stigande investeringskvot — en uppgång från i medeltal 18,7 % 1961—1965 till i me- deltal 19,1 % under följande period.

Beträffande den yrkesmässiga biltra- fiken redovisar vår kalkyl en måttlig uppgång.

Nationalräkenskapernas uppgifter över luftfartens investeringar har för 1960-

talet bedömts vara mindre tillförlitliga. För beräkningarna i avsnitt 7.7 har där- för andra källor anlitats och de upp- gifter som där redovisas avviker från dem som återfinns i tabellerna 5: 8—9 och 6.3: 2.

Till varuhandel m. m. förs i statisti- ken byggnadsinvesteringar inom varu- handel, fristående kontorsbyggnader, hotell m. m. Vad varuhandeln beträffar skulle, enligt branschens egna bedöm- ningar, efterkrigstidens utpräglade in- vesteringskonjunktur ha nått en kulmen; investeringarna skulle 1966—1970 öka obetydligt över 1965 års nivå. För öv- riga investeringar förutsätts en utveck- ling som ger hela posten varuhandel m. ni. en något minskande investerings- kvot; denna har tidigare stigit snabbt. Mellan 1965 och 1970 skulle investe- ringarna genomsnittligt öka med 4,3 % per år mot 10,3 % mellan 1960 och 1965.

Försvarets investeringar 1966—1970 har beräknats som om 1963 års försvars- överenskommelse vore i kraft hela ti- den. Utvecklingen 1961—1965 har inne- burit att försvarets andel av investe- ringarna minskat avsevärt. Även under nästa femårsperiod beräknas försvarets investeringar öka långsammare än and- ra, men skillnaden blir nu betydligt mindre än tidigare.

6.4 Utrikeshandel

6.4.1 Exporten

Marknadsstudien

Perspektiven för den svenska exporten 1965—1970 har kunnat belysas såväl genom att studera hur utlandets efter- frågan och import kan väntas gestalta sig (härefter benämnd marknadsstu-

dien) som genom att hämta in svenska företags planer och bedömningar (in- dustrienkäten). Underlaget för en pro- gnos har därmed påtagligt vidgats från tidigare långtidsutredningar, då endast företagens planer stått till buds.

Marknadsstudien, som finns utförligt presenterad i bilaga 1, har gått fram i etapper. Utgångspunkten utgjordes av prognoser för utvecklingen i OECD- länderna fram till 1970 av bruttonatio- nalprodukt, konsumtion, investering m. m. samt undergrupper av dessa. Därefter studerades sambanden mellan dessa storheter och importutvecklingen för 11 varugrupper. Följande steg upp- tog en studie över hur stor andel av resp. lands import av de olika varorna som under föregående perioder täckts med export från Sverige. Med ledning därav bestämdes dessa andelars utveck- ling till 1970. Slutligen tillämpades de framräknade svenska exportandelarna på de enskilda ländernas beräknade im- port av de 11 varukategorierna och som resultat erhölls en uppskattning av den totala svenska exporten till dessa län- der. Frånsett verkstadsprodukterna har exporten till världen utanför OECD- området uppskattats med ett betydligt enklare förfarande utan uppspaltning på varugrupper.

Beräkningarna bygger i avsevärd mån på schematiska antaganden. Exempel härpå är främst uppskattningen av den framtida utvecklingen inom industrin och dess delbranscher samt beräkning- en av importutvecklingen i de olika länderna. På flera punkter har beräk- ningarna dock kompletterats eller er- satts med skönsmässiga uppskattningar. Antagandena rörande den framtida ut- vecklingen av den svenska exportens andel av olika länders import är det främsta exemplet härpå.

Möjligen kan resultatet av marknads- studien för 1965—1970 betraktas som

något optimistiskt. Kalkylerna har näm- ligen i förekommande fall baserats på det högsta alternativet för tillväxten av ett lands bruttonationalprodukt. Bedöm- ningen av verkstadsexporten, den störs- ta enskilda varugruppen, bygger nära nog genomgående på de mest optimis- tiska antagandena om avnämarländer- nas import. Som framhålls i de avslu- tande synpunkterna kan vidare perspek- tiven för exporten till u-länderna an- ses väl ljust tecknade. Slutligen torde exportökningen under prognosperio- dens första år, att döma av preliminära bedömningar, komma att bli lägre än den förutsedda genomsnittliga årliga tillväxttakten 1965—1970. Å andra si- dan har prognoser för utrikeshandeln särskilt omfattande längre perioder, i regel underskattat ökningarna. Resulta- tet från industrienkäten talar också mot att ökningen enligt tabell 6.4: 1 skulle behöva anses för hög.

Resultatet av marknadsstudien har vi i föreliggande rapport accepterat som prognos. Som framgår av tabell 6.4: 1 skulle den totala exporten exkl. fartyg och vapen gå upp med 40 % i volym 1965—1970, vilket ger en genomsnittlig årlig stegring på 7 %. Antas exporten av fartyg förbli oförändrad medan ut- förseln av vapen tillväxer i samma takt som totala exporten (exkl. fartyg) redu- ceras ökningstalen till 37 resp. 61/2 %. Prognosen innebär bl. a.: — att exporten kommer att stiga snabbt, dock ej fullt så mycket som under de två föregående femårsperioderna att den del av totalproduktionen som avsätts utomlands stiger ytterligare (se diagram 4.1: 1). Implikationerna för den ekonomisk-politiska hand- lingsfriheten av det tilltagande be- roendet av utländska marknader be- rörs i annat sammanhang. I avseende på utvecklingen inom de väsentligaste varukategorierna karak-

Tabell 6.4: 1. Sveriges varuexport 1955—1970

Milj. kr. i 1963 års priser

Volymföräudring, %

1963

1955 — 1960

1960 — 1965

1965 —

1965 1970 1970

1 166 3 648 1 953 1 695 1 003 618 1 506 5 248 2 138 394 535 346 727

Trävaror ...................... Massa och papper .............. Massa ....................... Papper ...................... Malm ......................... Livsmedel ..................... Metaller ....................... Verkstadsprodukter1 2 ........... Övriga varor2 .................. Övriga råvaror ............... Kemiska produkter ........... Textilier, kläder .............. Övriga färdigvaror ............

1 213 4 134 2 156 1 978 1 140 656 1 800 6 568 2 602 452 657 421 895

1 329 —2 11 10 5 524 39 31 34 2 729 19 27 2 795 47 41 1 481 35 30 806 27 23 2 587 57 44 10 062 57 53 3 806 67 46 580 . . . . 28

1 047 . . . . 59 637 . . . . 51

1 301 . . . . 45

15122 1 310 16 432

Summa exporta exkl. fartyg ...... Fartyg ........................

Total export ...................

17 936 1 590 19 526

25 180' 43 1 590 99 26 770 47

1 Exkl. fartyg, vapen. 2 Varugruppens omfattning skiljer sig något mellan 1955 —1965 och prognosperioden. 3 Vapnen inkluderade. De antas utvecklas i samma takt som övrig export exkl. fartyg. ' För 1970 överensstämmer totalsiffran inte med summan av delgrupper—na utan med varu- gruppskalkylen enligt bilaga 1. Uppräkningen av bilagans tal för varugruppema till total nivå gav nämligen ett något högre resultat. Skillnaden är enbart av beräkningsteknisk karaktär (exporten till området utanför OECD fördelar sig annorledes på varugrupper än exporten till

OECD)

Källor: Åren 1955 —1963: konjunkturinstitutets volymberäkningar. Åren 1963 — 1970: uppgifter ur bilaga 1, uppräknade till total nivå.

teriseras exportprognosen av att halv- fabrikaten och helfabrikaten ökar mer än den totala exporten samt att råva- rorna således får en minskande andel av utförseln. Denna utveckling får ses i samband med att det främst är hel- och halvfabrikaten som berörts av han- delns frigörelse och att tyngdpunkten i den svenska produktionsutvecklingen har legat på dessa varukategorier. Från en nivå av knappt 1/2 år 1953 uppnådde dessa varuslag en andel av exporten 1964 om drygt % och torde komma att närma sig 3/4 år 1970. Andra sidan här- av är att andelen livsmedel och råvaror minskat från drygt hälften 1953 till nå- got över 1/a är 1964. Större delen av dessa förändringar ägde rum under åren t. o. m. 1958.

Industrienkäten

I ännu högre grad än marknadsstudien visar IUI:s industrienkät (bilaga 4) en stark uppgång för exporten. Enligt före- tagens planer och bedömningar skall den stiga med drygt 8 % om året från 1963 till 1970. Att detta är en optimis- tisk bedömning framgår av att expor- ten inte ökat så snabbt ens 1955—1960 och 1960—1965, då kvantitativa restrik- tioner avvecklats och tullar sänkts. Tas hänsyn till att exportens stegring 1963 —1965 låg över det förutsedda genom- snittet minskas den återstående årliga uppgången 1965—1970 något, men fal- ler likväl ej under 8 %. Bedömningarna av exporten har gått ut från en produk- tionskalkyl, vilken vilar på förutsätt-

ningen att industrins sysselsättning skall stiga med ca 125000 1963—1970. Det osannolika i att detta kan förverkligas har, som vi belyst på annat håll, för- anlett en sänkning av prognosen för produktionen. Frågan är i vilken mån en motsvarande sänkning behöver gö- ras i exportsiffran. En fullständigt pa— rallell nedskrivning skulle sänka ök- ningen i exporten till 6,6% per år 1963—1970 och till 5,6% 1965—1970. Kapacitetssituationen och utvecklingen av produktivitet och sysselsättningsbe- hov i exportindustrin i förhållande till de mera hemmamarknadsorienterade näringarna torde dock i regel vara så— dan att en dylik nedskrivning blir orim- ligt stor. Antar man i stället att ned- skärningen av den väntade produktio— nen föranleder en bara hälften så stor dämpning i exportens stegringstakt får man en total exportutveckling som täm- ligen nära överensstämmer med den som marknadsstudien pekar mot.

Jämförelse marknadsstudie—industri— enkät

För några grupper av exportvaror samt total export ställs i nedanstående tablå

Förändring i volym 1965 —1970, % Enligt ' okorri- Enligt gerad marknads— industri— studien enkät1 Massa och papper. . . 39 34 Malm .............. 23 30 Järn och stål samt övriga metaller. . . . 37 44 Verkstadsprodukter exkl. fartyg ....... 78 53 Textilier, kläder ..... 70 51 Kemiska produkter. . 40 59 Total export ........ 46 37

1 Efter avräkning för utvecklingen 1963— 1965.

resultaten av marknadsstudien mot före- tagens bedömningar för 1965 1970 en- ligt den okorrigerade industrienkäten. Totalt sett förefaller företagen inom den svenska industrin ha ungefär sam- ma föreställning om utlandets fram- tida importutveckling och om de svens- ka marknadsandelarna som marknads- studien. Noteras bör dock den avvikelse i detta avseende som framkommer i siffrorna för exporten av kemikalier och av malm. I enkäten har inte tagits med de stora petrokemiska företag som kom— mit igång efter 1964; marknadsstudiens siffra innebär att exporten av kemiska produkter skall fortsätta att utvidgas snabbare än den totala exporten och framstår som avgjort mer realistisk. I fråga om malm kan det finnas större anledning att reservera sig för de kapa- citetsmässiga förutsättningarna att upp- nå en så stor uppgång i exporten som kommit fram ur marknadsstudien. Betydande avvikelser mellan mark- nadsstudien och enkäten framkommer även för textilier, verkstadsprodukter samt massa och papper. I dessa fall lig- ger dock enkätens siffror över mark— nadsstudiens. De förutser att tillväxten skall påskyndas från 1955—1960 och

1960—1965 medan marknadsstudiens i och för sig höga ökningstal dock inne- bär vissa dämpningar. Beträffande tex- tilierna kan anmärkas att redan mark- nadsstudien förutser en inte oväsentlig uppgång i de svenska exportandelarna på tungt vägande avsättningsområden —— det kan vara anledning sätta fråge— tecken för möjligheterna att därutöver uppnå ytterligare förbättringar i den relativa marknadspositionen.

Enkätens uppgifter om den väntade verkstadsexporten förbluffar genom att något överträffa t. 0. In. den höga steg- ringen 1955—1960 (tabell 6.4: 1), då det gynnsamma inflytandet av handelns li- beralisering i Västeuropa bör ha varit

särskilt stort. Ett förverkligande av en- kätens siffra skulle, vid antagen import- utveckling i utlandet, kräva starka steg- ringar i de svenska marknadsandelarna. Marknadsstudien redovisar en ökning vilken bedömts (bilaga 1) ligga kring övre gränsen av den ram inom vilken stegringen i den svenska verkstadsex— porten rimligtvis kan väntas falla.

Exporten av olika varor

Framställningen baserar sig i fortsätt- ningen uteslutande på marknadsstudien (se tabell 6.421 och diagram 6.4:1). Här redovisar vi nu först en översikt av exportutsikterna varugruppsvis för en mer detaljerad redogörelse hän— visas till bilaga 1.

Verkstadsexporlen (exkl. fartyg) skul— le om förutsättningarna bakom mark— nadsstudien infrias öka med 53 % 1965 —1970, dvs. med 9 % per år mot 9,4 % 1960—1965 och 11,7 % 1955—1960. Tyngdpunkten i expansionen förutses liksom tidigare bli utförseln till OECD- länderna. Avsättningen av verkstads- produkter till övriga länder (exkl. öst- blocket) väntas dock stiga så pass kraf- tigt som drygt 40 %, sålunda något snabbare än den samlade exporten. Verkstadsexporten till de utvecklade rå- varuländerna beräknas gå upp kraftigt medan stegringen för .u-länderna anta- gits stanna vid en tredjedel. Största in- ltresset knyter sig till OECD-länderna, vilka 1964 tog emot drygt tre fjärde- delar av den svenska verkstadsexporten (exkl. fartyg) och därmed uppemot 30 % av den totala exporten.

Vid beräkningen av OECD-ländernas sannolika verkstadsimport 1965—1970 har viss hänsyn tagits till att den tidi- gare mycket höga expansionstakten del— vis berott på engångsartade förändring- ar i handelns villkor som liberalisering och upprättandet av frihandelsområ- den. Särskilda studier har verkställts

över hur de svenska andelarna i OECD- liindcrnas verkstadsimport kan ha för- ändrats till följd av tullpreferens resp. tulldiskriminering samt av förskjut- ningar i de relativa lönekostnadslägena. Resultatet redovisas i ett bihang till bi- laga 1. Materialet har en begränsad räckvidd och kan ej pressas på vitt— gående slutsatser. Det synes dock styrka intrycket att tullförändringarna sedan slutet av 1950-talet haft mätbar effekt (positiv för EFTA; negativ för EEC) på importen från Sverige. Några enty- diga tecken på samband mellan föränd- ringar i marknadsandelar och i den re— lativa löneutvecklingen 1953—1963 kun- de å andra sidan inte skönjas med den använda metoden; ett samband kan dock ha mot'lägts av inverkan från and- ra faktorer. För prognosen har de svenska andelarna av OECD:s förutsed- da verkstadsimport, fördelad på tre an- vändningsområden, uppskattats med ledning av den tidigare utvecklingen. Genom detta förfarande erhålls svagt sjunkande andelar i de flesta EEC-län— der men påtagliga uppgångar visavi EFTA, i synnerhet Norden, samt Nord- amerika. I ljuset av vad ovan sagts om engångseffekter är resultatet förmod- ligen något optimistiskt för EFTA:s del.

OECD—ländernas import av trävaror beräknas stiga med en fjärdedel 1965—— 1970, eller med förhållandevis måttliga 4,5 % per år. För Storbritannien förut- ses t.o.m. någon nedgång. Sveriges an— del i importländernas försörjning med trävaror har successivt minskat under en lång följd av är, och denna tendens väntas bestå. Den sjunkande marknads- andelen torde återspegla bl. a. en hård- nandekonkurrens från Östeuropa och utom—europeiska länder. Prognosen an- ger en ökning i den svenska exporten av trävaror med 9,6 % 1965—1970, sva- rande .mot ett årligt genomsnitt på 1,8 %.

Diagram 6.4: ]. Exporten av skilda varor 1955—1970

Procentuell volymförändring

Trävaror Mossa

19551960 1965 —60 —65 —70

1955 19601965 _60 —65 —70

Malm

__

1955 1960 1965 —60 —65 -—70

Papper

1955 1960 1965 -60 —65 —70

Verkstadsprodukter, exkl. fartyg

Metaller

_l95519601965 _so _ss _70

_19551960 l965 ** _50 —65 —70

Även i fråga om massa har Sverige tappat terräng på OECD-marknaderna, och förutsätts göra så även under åter- stoden av decenniet. Ländernas samla- de behov att importera massa anslås nämligen öka med 31 % medan steg- ringen i den svenska exporten beräknas stanna vid 27 %. Detta svarar mot en uppgång med i genomsnitt 4,8 % per år. Våra leveranser till Västtyskland och Storbritannien kan väntas stiga på- tagligt medan utförseln till Förenta sta- terna torde falla kraftigt.

Behovet av importerat papper i OECD-området har beräknats tillväxa med en fjärdedel under prognosperio- den. I motsats till trävarorna och mas- san innebär en utdragning av trenden för de svenska andelarna i pappersmark- naderna en viss uppgång. Den svenska

exporten till ifrågavarande länder skul— le enligt kalkylerna stiga med 41 %, dvs. med 7,2% i medeltal om året. Oförändrad svensk andel anges i den franska pappersimporten, stigande an- del i den tyska samt måttligt sjunkande andelar visavi övriga EEC-länder. Även Sveriges andel i den brittiska pappers- importen tenderar att dra sig nedåt nå— got. Däremot förutses förbättrade posi- tioner på bl. a. de danska, schweiziska, österrikiska och amerikanska markna— derna.

Importen av malm till OECD-länder- na emotses stiga med två femtedelar 1965—1970. Utvecklingen av de svens- ka andelarna i dessa marknader har inte visat någon entydig tendens. Om trenden i de svenska andelarna likväl utsträcks Över prognosperioden erhålls en ökning i exporten med 30 %, svaran- de mot 5,2 % per år i genomsnitt.

Den aktuella ländergruppens import av metaller har i betydande mån be- stämts skönsmässigt då studier av tren- der och statistiska samband givit föga ledning. Prognosen om en importök- ning 1965—1970 om 30 % får därför betraktas som i hög grad tentativ. Med smärre undantag har i fråga om metal- ler importen från Sverige utvidgats snabbare än OECD-ländernas totala im- port. Andelsberäkningarna innebär att Sveriges betydelse som leverantör kom- mer att fortsätta tillta. Totalt uppskat- tas den svenska metallexporten —— till 80 % järn och stål expandera med 44 % 1965—1970, dvs. med 7,5 % per år.

Under inflytande av bl. a. innovatio- ner har handeln med kemiska produk- ler mer än fördubblats 1957—1964. Återstoden av 1960-talet kommer sanno- likt att utmärkas av fortsatt stark till- växt, ehuru i långsammare takt än tidi- gare. OECD-ländernas import uppskat- tas sålunda stiga med 46 % i volym till

1970. De svenska andelarna har särskilt sedan 1960 visat uppgångar i flertalet betydande marknader exkl. EEC-län- (lernas, där en viss tillbakagång ägt rum. Vid bibehållande av dessa tenden- ser uppkommer en betydande nettoför— bättring i Sveriges marknadsposition och exporten skulle då öka med 59 % eller 9,8 % i medeltal per år. OECD—ländernas införsel av textilier och kläder har tilltagit kraftigt sedan 1957. Av prognoserna för importen att döma kan viss avsaktning väntas 1965 —-—1970; expansionen skulle likväl bli så pass omfattande som 43 %. Den svens- ka andelen förutsätts hålla sig relativt oförändrad i EEC-länderna utom för Frankrike där viss ökning emotses. För EFTA-länderna däremot beräknas mark- nadsandelen stiga avsevärt fram till 1970. De svenska andelarna är små utom i Norden. Genom gynnsam andels- utveckling på Danmark och Norge samt status quo på Västtyskland _ våra främsta avnämare skulle den svens- ka exporten öka så kraftigt som 51 % 1965—1970. Detta motsvarar en årlig ökning med 8,6 %. Importbehovet av livsmedel är sär- skilt vanskligt att uppskatta, bl. a. med hänsyn till avnämarländernas jord- brukspolitik. Med ledning av prognoser för konsumtionen och framskrivningar av trender har livsmedelsimporten till de 20 studerade länderna schematiskt antagits stiga med 20 % 1965—1970. De svenska marknadsandelarna är genom- gående små och har visat stora sväng- ningar. Västtyskland, Danmark och Stor- britannien mottog 1963 inemot 65 % av den svenska livsmedelsexporten och denna koncentrationsgrad väntas öka. Med reservation för de osäkra antagan- dena om Sveriges marknadsandelar be- räknas exporten stiga med 23 %, dvs. med 4,2 % i medeltal per år. Denna ök- ning kan synas hög, men det bör be-

aktas att en betydande del av livsme- delsexporten omfattar mer förädlade livsmedel. Möjligen kan denna del av exporten komma att expandera snab— bare än de reglerade i huvudsak mindre förädlade varorna.

Importen till OECD-länderna av grup- pen övriga färdigvaror förutses gå upp med 53 % 1965—1970. Den svenska ex- porten av denna heterogena kategori har ökat starkt, men inte tillräckligt för att hålla marknadsandelarna utanför Norden. Under antagande om fortsatt förmånlig andelsutveckling på Norden här rör det sig i betydande utsträck- ning om såväl »nya» exportvaror som små exportörer varför marknadens när- het och lätthet att bearbeta är väsentlig _ beräknas den svenska exporten stiga med 45 % motsvarande 7,8 % i genom- snitt per år.

Avslutande synpunkter

Expansionsutrymmet för den svenska exporten bestäms i avgörande grad av utvecklingen i de övriga industrilän— derna. Handeln med industriprodukter har ju expanderat betydligt snabbare än den totala världshandeln, vilket bl.a. återspeglats i en stigande svensk andel i världsexporten (tabell 6.4:2). Samma förhållande har yttrat sig i en stegring av OECD:s1 betydelse som av- sättningsområde för svenska produk- ter, från 78 % 1953 till 83 % 1964 (ta- bell 6.4: 3). Den andel av Sveriges ex- port av hel- och halvfabrikat som gick till EFTA och EEC vidgades under sam— ma period från 56 till 68 %. Utveck— lingen under återstoden av 1960-talet torde inte komma att medföra något brott i denna utveckling, även om för- ändringarna sannolikt inte blir så om- fattande.

Den exportprognos som mera utför- ligt redovisas i bilaga 1 förutser emel-

1 Inkl. Finland.

Europeiska

Hela OECD:s export till världens

Sveriges export

Sveriges andel av

Europeiska

Hela OECD:s export till

' [ export Europe-

iska OECD

Andra länder Totalt

Till euro-

världens

exportl Europe- iska OECD

Andra

peiska länder OECD

. Iiljarder US-dollar, löpande priser

Procent

1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963

74,0 76,8 83.4 92,8 99,6 95,0 100,7 112,6 118,2 124,4 135,5 1964 151,9 43,4 1965 152,43 46,85

14,2 15,5 17,8 19,5 21,2 20,6 22,9 27,4 30,9 34,1 38,4

13,9 14,7 16,0 17,6 19,4 19,8 20,9 22,6 22,8 22,5 23,4 25,6 28,03

co done?— Hbii'm'cn

& —.

.c—wwmro'mmmm—HH...

olma

.. *.

oomwoecoo'owamatoo—o

».

». a_A-awwwpowwwmww owowoxaU-amwwua

u n

HHOOOOPOOOOOO HHCDQDOwalqam-BUIU! MNMMMNFNMNMMN USÄJ—wODWNMHr—Hoo ammamcbpmqqqqq HOCDOOJÖ-ÄOHOHNH NNNMHI—IHHI—lb—Db—IHD—Å

1 Exkl. östblockets. 2 Första kvartalets export uppräknad till årsnivå. ** Första halvårets export uppräknad till årsnivå.

Källor: OECD, Foreign Trade, Series A, October 1964 och Main Economic lndicators, August

— September 1965.

lertid att vår utförsel till länderna utan- för OECD till skillnad mot tidigare skall tillväxa praktiskt taget lika snabbt som exporten till länderna inom om- rådet. Tveksamt är om den uppskattade exportökningen till u-länderna kan för- verkligas, då den synes förutsätta en avsevärd försämring i deras bytesba- lans. Expertstudien 'som denna prognos vilar på anger ett gap mellan import- behov (vid givna "prognoser för brutto- nationalprodukten) och exportintäkter vilket från 4,65 "miljarder dollar 1960 ungefär fördubblas till 1970. Om inte kapitalinflödet ökar i motsvarande om- fattning så 'drabbas importen och där- med produktionsstegringstakten. U-länderna mottar numera inte mer än ca 10 % av Sveriges export. De di- rekta konsekvenserna för tillväxten i vår totala export av eventuellt ogynn- sammare utveckling av importförmågan

än som förutsätts i prognosen torde där— för bli förhållandevis måttliga. Andra länder, såsom Storbritannien, har emel— lertid en väsentligt större andel av sin export destinerad till u-länderna. I den mån ifrågavarande industriländer byggt sina prognoser för produktionen på alltför optimistiska kalkyler över u-län- dernas importkapacitet kan emellertid även indirekta verkningar göra sig gäl- lande, såväl via bortfall av efterfrågan som via hårdare konkurrens än eljest.

Vid sidan av den underliggande real- ekonomiska utvecklingen inom främst OECD-området och tillgången på pro- duktionskapacitet inom landet påver- kar en rad mer svårbelysta faktorer (allmän ekonomisk politik, handels- politik, förskjutningar i kostnadsläget i förhållande till utlandet etc.) förut- sättningarna för Sveriges export. Här må till sist endast erinras om att redan

Tabell 6.4: 3. Den svenska exporten fördelad på avsättningsområden 1953, 1960 och 1964

1953 [1960 | 1964

Milj. kr. Total export ......... 7 700 13 300| 19 000 Procent Därav till:

EFTA inkl. Finland 36,5 38,6 41,4 Norden ......... 15,1 19,9 24,0 Storbritannien . . 18,9 16,0 13,9 EEC ............. 29,6 31,7 31,6 Västtyskland . . . 11,5 15,2 14,3 Nordamerika ...... 7,3 7,2 6,3 Oceanien och Japan 2,4 1,9 2,9

Östeuropa, Sovjet och Kina ....... 4,7 4,8 5,0

Övriga länder ..... 19,5 15,9 12,8

Totalt 100 100 100 varav:

OECD1 och Fin- land ........... 77,9 79,7 83,3 U-länder ......... 14,3 12,0 10,22

Milj. kr. Export av hel- och .— halvfabrikat ....... 3 700 8 400 13 000 Procent Därav till:

EFTA inkl. Finland 35,7 39,1 43,7 Norden. . .. . . . .. 24,7 28,3 29,9 Storbritannien . . 8,0 8,8 . 9,6

EEC ............. 20,0 23,3 24,3 Västtyskland. . . 4,6 11,1 10,7

Nordamerika ...... 6,3 8,9 . .

Oceanien och Japan 3,0 2,6 Östeuropa, Sovjet

och Kina ....... 5,6 5,0 Övriga länder ..... 29,5 21,2 . . Totalt 100 100 100 varav: EFTA, EEC och Nordamerika . . . 62,0 71,3 75,83

1 Inkl. Japan. 2 1963. 3 För Nordamerika 1963 års andel.

Källa: SOS, Utrikeshandel.

|... valet av beräkningsmetoder har mark- nadsstudien kunnat ta viss hänsyn till exempelvis förutsedda handelspolitiska effekter. Vid uppskattning av EEC-län-

dernas sannolika import av verkstads- produkter har sålunda valts ett förfa- rande som innebär en sjunkande ök- ningstakt för importen vid oförändrad procentuell tillväxt i efterfrågan.

6.4.2 Importen

Hur mycket Sverige kommer att impor- tera under resten av 1960-talet bestäms av en mångfald omständigheter -— ef- terfrågans omfattning och inriktning, konkurrensläget i förhållande till utlan- det ni. rn. För "att få hållpunkter för en bedömning av framtiden har studerats vilken följsamhet importen tidigare vi— sat i förhållande till utvecklingen av den ekonomiska aktiviteten inom lan- det (inkl. produktion för export). Un- dersökningar härav kan göras mer el- ler mindre ingående. För långtidsutred- ningen har analyserats dels hur total import och total produktion samvarie- rat, varvid importsnåla användningsom- råden (t. ex. tjänsterna) undantagits och lagren särskilts, dels hur tendenser inom skilda typer av produktion, kon— sumtion och investeringar återspeglats i importen för motsvarande ändamål (bilaga 1, del 2).

I båda fallen bygger beräkningarna på den grad av samvariation mellan in- hemsk ekonomisk aktivitet och import som observerats under 1957—1964.l De anger behovet av varutillskott utifrån om den interna expansionen sker i en- lighet med den kalkyl som lagts till grund för denna rapport och om sam— banden mellan import och ekonomisk utveckling blir desamma som 1957— 1964. En bedömning med denna inne- börd bör lämpa sig som utgångspunkt för diskussion om den kommande im- portutvecklingen. Vid kontroll av hur

1 Prognosen för icke varaktiga konsum- tionsvaror grundar sig på förhållandena 1953 —1964.

pass väl importen under förfluten tid skulle kunnat uppskattas på samma sätt har den enklare metoden givit bättre resultat än den detaljerade. De har emellertid givit i stort sett samma ut- slag för 1970. Överensstämmelsen bör inte tillmätas djupare innebörd än att förutsedda omfördelningar i efterfrå- gans inriktning vid givna antaganden om samband tar ut varandra med av— seende på importen.

Beräkningarna ger en total import 1970 som med 29 resp. 32 % översti- ger den uppskattade nivån för 1965. I båda fallen har införseln av fartyg, flyg- plan och vapen uppskattats schema- tiskt. Uppgången motsvarar en genom- snittlig årlig volymökning på 5,2 resp. 5,6 %. Den lägre ökningen har vi in- fört i kalkylerna över bytes- och för- sörjningsbalanserna med hänsyn till att den kommit fram genom den (enk- lare) metod som enligt vad som nyss sagts gett de bästa resultaten på det historiska materialet.

En sammanfattning av prognosen för olika varugrupper ges i tabell 6.4:4. Siffrorna har räknats fram med hjälp av den mer detaljerade metoden vil- ken är den enda som ger fördelning på

Tabell 6.4: 4. Sveriges import 1955—1970

Ökning i volym, procent per år

1955 — 1960 — 1965 1960 1965 1970 Varaktiga konsum- tionsvaror ........ 8,7 8,4 4,8 Icke varaktiga kon- sumtionsvaror ..... 5,8 8,9 5,2 Kapitalvaror1 ....... 11,5 9,3 6,9 Konsumtionsindustri— råvaror ........... 6,5 4,5 3,7 Övriga industrirå- varor ............ 8,5 5,1 5,8 Byggnadsråvaror. . . . 8,4 5,1 5,7 Bränslen ........... 3,7 6,6 5,1 J ordbruksråvaror. . . . 3,0 0,2 2,4 Totalt 7,4 7,2 5,2

1 Exkl. fartyg, flygplan och vapen.

Tabell 6.4: 5. Importen lill Sverige 1953, 1960 och 1964 fördelad på ursprungsom—

råden 1953 1960 | 1964 Milj. kr. Tola! import ........ 8 200| 15 000 19 900 Procent Därav till: EFTA inkl. Finland 27,3 25,8 31,9 EEC ............. 37,4 40,1 37,4 Nordamerika ...... 8,3 13,1 9,6 Oceanien och Japan 1,8 1,5 1,6 Östeuropa, Sovjet och Kina ....... 3,9 4,4 4,5 Övriga länder ..... 21,2 15,1 15,0 Totalt 100 100 100 varav: OECD1 och Finland 75,5 81,5 82,9

1 Inkl. Japan Källa: SOS, Utrikeshandel.

olika varor men har schematiskt stämts av mot utvecklingen av totala importen enligt den enklare metoden. Det kan emellertid ifrågasättas om det är rimligt utgå från att ett visst tillskott i efterfrågan för konsumtion och investering i framtiden skall dra med sig import i exakt samma propor- tion som tidigare. Importen påverkas så- väl av strukturella förändringar i pro- duktion och efterfrågan bl. a. i sam- band med den europeiska integrationen som av eventuella förskjutningar i vår kostnadsnivå i förhållande till ut- landet. Försök har gjorts att klarlägga de långsiktiga tendenserna i vårt be- roende av import. Utvecklingsmönstret i olika utgiftskategoriers importinne- håll under 1953—1964 har framskrivits till 1970, trots att de faktorer som styr importberoendet inte kunnat renodlas. I princip kan det dock vara lika god- tyckligt att räkna med oförändrad net- toeffekt av dessa faktorer som att anta ett oförändrat importberoende. Ett för-

—.. "___—.-.g...

sök till tolkning av trendförändringar- na redovisas i bilaga 1. Bakom skulle bl.a. kunna ligga avtagande importbe- roende för investeringsvarorna på grund av utbyggnaden av den svenska verk- stadsindustrin. Ökningarna i förbruk- ningen av råvaror har i sjunkande grad dragit med sig import, medan motsat- sen gällt för konsumtionen av icke var— aktiga konsumtionsvaror. En fortsätt- ning av dessa tendenser kan tänkas återspegla den svenska konsumtions— varuindustrins ökande specialisering på förädling av inhemska råvaror i stället för på substitution av importerade fär- digvaror. Resultatet av framskrivningen av trendförändringarna blir att den to- tala importen vid den givna efterfråge- utvecklingen skulle stiga ca 0,5 procent- enhet långsammare per år räknat än en- ligt tabell 6.4: 4.

Effekten av den relativa prisutveck— lingen pä importen har vi inte kunnat beakta av det enkla skälet att vi saknat prognoser för prisförändringar. Inte

med något av de tillvägagångssätt som använts för att uppskatta importen 1970 har det för övrigt varit möjligt att ren- odla inverkan av förändringar i Sveri- ges kostnadsläge i förhållande till and- ra länders. Försök som gjorts att i ef- terhand påvisa samband mellan pris- förskjutningar och importen kan knap- past heller betecknas som framgångs- rika.

6.4.3 Bytesbalansen Föregående avsnitts prognoser för ex- portens och importens ökning har sam- manställts i tabell 6.4: 6. Exporten skul— le stiga med 7,8 miljarder kr. mot 6,6 miljarder för importen från 1965—— 1970. Handelsbalansen skulle därmed visa ett negativt saldo om ca 800 milj. kr. 1970, en förbättring på ca 1200 milj. kr. jämfört med 1965 års osed- vanligt höga underskott (rad 3 i tabell 6.4: 6) . Utvecklingen inom handelsflottan (se avd. 7.7) har uppskattats medföra att

Tabell 6.4: 6. Bylesbalansen 1965 och 1970

Milj. kr. i 1965 års priser Avrundade tal

1965 1970 Förändring 1965 1970 (prel.) Milj. kr. Procent 1. Export av varor, fob .......... 20 750 28 550 +7 800 +38 därav: Fartyg ....................... 1 400 1 400 0 0 Totalt, exkl. fartyg ............. 19 350 27 150 + 7 800 +40 2. Import av varor, cif ............ 22 750 29 350 +6 600 +29 3. Handelsbalans ................. 2 000 — 800 + 1 200 . 4. Sjöfartsnetto .................. +1 600 +1 600 0 5. Övriga tjänster, netto .......... 900 1 500 — 600 6. Bytesbalans (enl. statistisk redo- visning) ....................... 1 300 700 + 600 7. Korrektion för statistisk missvis- ning .......................... + 400 + 400 0 8. Bytesbalans (efter korrektion) enl. ovanstående beräkningar. . . . . . .. -— 900 300 + 600 9. Bytesbalans (efter korrektion) en]. målsättning1 ................... 900 + 350 +1 250

1 Se avsnitt 4.2.1.

Källa för 1965 års värden: Konjunkturläget, oktober 1965.

sjöfartsnettot grovt räknat förblir oför- ändrat eller i bästa fall stiger i mycket begränsad omfattning från 1965 till 1970 (rad 4). Denna stagnation skulle följa på en uppgång med ca 250 milj. kr. under föregående femårsperiod. Uppgången 1960—1965 ägde rum vid en tillväxt i tonnaget _ vilken för öv- rigt inträffade under de två första åren _— som antas sakna motsvarighet under resten av 1960-talet. Marknadsstruktu- ren beräknas dessutom inte medge att övergången till alltmer effektivt ton- nage leder till en i proportion därmed förhöjd förmåga att tjäna in valuta.

I fråga om gruppen »övriga tjänster» (turistresor, räntor, utdelningar, gåvor, licenser, försäkringar, royalties m. m.) antas rådande tendenser stå sig, vilket innebär ett tilltagande minussaldo. Un— derskottet på turismens konto torde så- lunda svälla ytterligare som en följd av den fortgående höjningen av hushållens inkomster. För de andra i gruppen in- gående posterna har utvecklingen också varit negativ, vilket åtminstone delvis antas bero på statistisk missvisning, vil- ken består i att betalningarna till Sveri- ge redovisas i mindre utsträckning än de utgående betalningarna. En del av be- talningsbalansens restpost (den s. k. för- skjutningsposten) torde förklaras av denna skillnad. Totalt förutses under- skottet på »övriga tjänster» öka med ca 600 milj. kr. (rad 5), varigenom för- bättringen av handelsbalansen skulle till hälften motvägas.

Nettot av samtliga kända löpande be- talningar mellan Sverige och utlandet (bytesbalansen enl. statistisk redovis- ning) skulle enligt dessa kalkyler visa ett underskott 1970 på ca 700 milj. kr. mot ca 1 300 milj. kr. 1965 (rad 6). Till bytesbalansen bör emellertid också fö- ras en del av den restpost (förskjut- ningsposten) som uppkommer till följd av att Sveriges valutaställning i regel

utvecklas avsevärt gynnsammare än de kända löpande betalningarna skulle mo- tiverat. (Restposten torde förutom ovan- nämnda redovisningsbortfall härröra från tidsskillnader mellan handelsre- gistrering och betalningar, export av varor med utsträckt betalningsperiod, s. k. leasing, rabatter samt förskjutning- ar och redovisningsbortfall i samband med fraktlikvider, provisioner m. m.) Ifrågavarande andel av restposten har för såväl 1965 som 1970 anslagits till 400 milj. kr. (rad 7). Den på så sätt korrigerade bytesbalansen skulle 1970 visa ett underskott på 300 milj. kr. mot 900 milj. kr. i utgångsläget, dvs. förbätt- ras med 600 milj. kr. (rad 8 i tabell 6.4: 6) .

I det alternativ för utvecklingen som lagts till grund för denna rapport in- går en kalkylmässig målsättning för by- tesbalansen. Denna innebär att bytes— balansens saldo mellan 1965 och 1970 skall förbättras med 1 250 milj. kr. De prognoser, för vilka nyss redogjorts, an- tyder att en så stor förbättring inte framkommer spontant. Detta problem diskuteras i avsnitt 4.2.1. Följande kom— mentarer ansluter sig till den bild av utvecklingen som tecknas i tabell 6.4: 6.

Bytesbalansen försämrades kraftigt 1965, främst till följd av en starkt ökad import. Enligt prognosen kommer som nämnts en förbättring att ske fram till 1970. Denna prognos utgår bl. a. från konstaterade samband mellan efterfrå- gan och import (importbenägenhet) un- der förfluten tid. En viktig fråga blir nu om utvecklingen 1965 inneburit ett trendbrott i fråga om importbenägen— heten. Grunden skulle i så fall kunna ha ryckts undan för vår prognosmetod. Man kan då först konstatera att den kraftiga importökningen 1965 »förut- sågs» av vår prognosmodell med ut- gångspunkt från utvecklingen av efter- frågan på konsumtions- och investe-

ringsvaror etc. Importökningen skulle således av detta att döma ha varit mer- mal» med tanke på efterfrågan inom landet. Vissa andra förhållanden kan emellertid tyda på att importutveck- lingen 1965 visat vissa »övernormala» drag. I vad mån så varit fallet och vilka åtgärder detta aktualiserar är ännu (no- vember 1965) för tidigt att avgöra. Vis- sa aspekter på frågan behandlas i av- snitt 4.2.1. På grundval av det sagda har vi emellertid bedömt det vara möj- ligt att ta den utförda prognosen till ut- gångspunkt för vår diskussion om ut- rikesbalansen.

Att även förhållandevis måttliga av— vikelser från de i tabell 6.4: 6 intagna prognoserna för utrikeshandeln kraftigt påverkar perspektiven för balansen tor- de böra framhållas. Utgår man som ett alternativ från en sådan trendföränd- ring som antyds i avsnitt 6.4.2 erhålls en importökning som med 0,5 % per år understiger den som figurerar i tabellen. Inverkan härav skulle vid i övrigt oför- ändrade prognoser bli att underskottet 1970 förbyttes i ett överskott på ca 400 milj. kr. Vid motsvarande avvikelse i motsatt riktning som ett förverkli- gande av importprognosen enligt den mer detaljerade metoden skulle inne- bära (se avsnitt 6.4.2) —— skulle däremot underskottet stiga till inemot 1 miljard kr.

Även om avvikelserna mellan progno- ser och utfall tidigare i betydande mån tagit ut varandra, kan man givetvis inte förlita sig på att så skall ske i samma utsträckning i fortsättningen. Ett sämre läge kan t. ex. uppstå till följd av att förhållandet mellan export- och import— priser utvecklas i oförmånlig riktning. Under den förflutna delen av 1960-talet har bytesförhållandet i stort sett varit stabilt; en svag dragning nedåt fram- kommer ur de förhållandevis svårtolka- de indexberäkningarna. Om priserna i

utrikeshandeln fortsätter att försämras med t. ex. 0,2 % om året, så kommer by- tesbalansens underskott 1970 vid an- tagna volymökningar att bli ca 300 milj. kr. större. Någon bedömning av hur bytesförhållandet kan komma att utvecklas har inte kunnat utföras. När det gäller priserna på råvaror finns knappast någon anledning förvänta mindre gynnsam utveckling för export- varorna än för importvarorna. Prisut- vecklingen för hel- och halvfabrikaten bestäms främst av konkurrensen mellan producentländerna och den handelspo- litiska utvecklingen.

Utan att gå in på diskussion om stor— leken av Sveriges bistånd till u-länderna kan fastslås att en utvidgning av nu ut- gående bistånd accentuerar bytesbalans- problemen. Som berörs i avsnitt 4.2.1 måste biståndsviljan stödjas av en poli- tik som tar sikte på att säkra ett erfor- derligt utrymme i bytesbalansen.

Beträffande u-ländernas förmåga att nyttiggöra sig bistånd under den aktuel- la perioden torde följande synpunkt ur den förra långtidsutredningen i hu- vudsak äga giltighet, särskilt som an- strängningarna i internationell regi att identifiera lönsamma projekt håller på att intensifieras. »Även om vår kapaci- tet för bilateralt tekniskt bistånd är be- gränsad, har vi räknat med att de and- ra kanaler som står öppna för vårt bi- stånd är så vida, att dess omfattning blir beroende av vår vilja att göra en ekonomisk uppoffring.» Man får dock räkna med att en väsentlig utvidgning av det multilaterala biståndet avhänger av vår och andra utvecklade länders möjlighet att ställa experter till förfo- gande.

Vårt betalningsmässiga utrymme för att vidga biståndet påverkas också av i vilken mån tidigare lämnade villkor— liga ntfästelser tas i anspråk. Staten hade t. o. m. mitten av 1965 lämnat ex-

portkreditgarantier till u-länder på 633 milj. kr., varav inemot en tredjedel av- såg rena u-landsgarantier. Fortsätter den ogynnsamma utvecklingen av u-länder- nas betalningsläge kan dessa behöva in- frias i allt större omfattning.

Det svenska biståndet till u-länderna har inte bundits till något program om- spännande flera år, men relationen 1 % av bruttonationalprodukten är erkänd som ett mål. Om i ett räkneexempel för- utsätts att biståndsandelen fortsätter att öka som under senare år, dvs. med 0,1 procentenhet per tvåårsperiod skulle 1 % nås 1980. År 1970 skulle vid en jämn utveckling andelen bli 1/2 %. Detta motsvarar ett belopp om ca 600 milj. kr. (1964 års priser) sistnämnda år. För att finansiera en sådan höjning av bistån— det med bibehållen balans i betalning- arna 1970 krävs ett överskott i bytes- balansen detta år av samma storlek.

Sammanfattning: Frågan om bytesba- lansen har i våra kalkyler behandlats på följande sätt. Vi har uppskattat by- tesbalansens underskott för utgångsåret 1965 till 900 milj. kr. (rad 9 i tabell 6.4: 6) . Detta belopp har framkommit på så sätt att det statistiskt redovisade un- derskottet i bytesbalansen — prelimi- närt beräknat till 1 300 milj. kr. (rad 6) — minskats med en antagen statistisk missvisning på 400 milj. kr. (rad 7).

Fram till 1970 skulle enligt de pro- gnoser som presenterats ovan »spon- tant» en förbättring ske med 600 milj. kr.; ett underskott på 300 skulle likväl kvarstå (rad 8). Vi har emellertid för vår del utgått från en målsättning om att bytesbalansens underskott måste ut— jämnas och därutöver ge ett visst över- skott. I kalkylen har därför införts en målsatt förbättring av bytesbalansen 1965—1970 med 1 250 milj. kr. (rad 9), vilken alltså överstiger den ursprung— liga prognosens förbättring (enl. rad 8) med 650 milj. kr. Bytesbalansen skulle

på så sätt ge ett överskott 1970 på 350 milj. kr. i 1965 års priser (rad 9).

Valutaläget bestäms förutom av by- tesbalansens saldo även av kapitalrörel- serna, vilka endast till en del är statis- tiskt redovisade. De icke kända kapital- rörelserna har under en följd av år varit positiva från svensk synpunkt sett och kan i genomsnitt för 1960—1964 uppskattas ha bidragit med ett årligt valutainflöde på i runt tal 300 milj. kr. Antas schematiskt ett lika stort inflöde framöver, och förutsätts vidare att net- tot av posten kända kapitaltransaktio- ner blir noll, skulle det valutamässiga överskottet (betalningsbalansens saldo) 1970 uppgå till 650 milj. kr. Osäkerhe- ten på det här området är emellertid stor och någon prognos skall inte gö- ras. I princip kan ett valutamässigt överskott användas bl. a. till förstärk- ning av valutareserven eller till u-hjälp.

Man bör uppmärksamma att resone- mangen här utgår från belopp i 1965 års priser medan den sammanfattande försörjningsbalansen i tabell 5: 1 är ut- tryckt i 1964 års priser. Detta har bl. a. till följd att det saldo för bytesbalansen som ingår där skiljer sig från det som använts här; förändringstalen är emel- lertid desamma.

6.5 Produktion och produktivitet inom olika näringsgrenar

I det föregående har vi redogjort för de förändringar som kan förutses för efterfrågan på varor och tjänster för konsumtion och investering samt för export. När efterfrågan ändras måste företagen lägga om sin produktion på olika sätt: en del varor får framställas i ökade mängder, medan andra minskar eller t. o. ni. måste tas ur produktionen och ersättas med helt nya. Påverkan sker också i andra riktningen. Framsteg

på produktionssidan kan resultera i ändrad inriktning av efterfrågan: nya artiklar samt gamla i ny och bättre ut- formning lockar efterfrågan till sig; nya produktionsmetoder ändrar prisrelatio- nerna, vilket i sin tur leder förbruk— ningen i nya banor.

Krafter och samband av här antytt slag kan förutses påverka även den framtida utvecklingen. Exempelvis kom— mer när inkomsterna stiger en allt mind- re del av konsumenternas inköp att avse varor av nödvändighetskaraktär, medan mer umbärliga varor ökar sin andel av hushållens budget. I överensstämmelse härmed förutses enligt prognosen i av— snitt 6.1 konsumtionen av exempelvis livsmedel, skor, underkläder och enk- lare köksredskap öka långsamt. Detta får återverkningar för jordbruk och livsmedelsindustri, skofabriker och sko- affärer, textilindustri samt verkstäder för tillverkning av järnmanufaktur. Å

andra sidan förutses konsumtionen av exempelvis bilar och pälsar samt byg— gandet av sommarstugor öka kraftigt, med återverkningar för bl.a. bilfabri- ker, körsnärer och byggmästare.

Det är emellertid inte bara tillver— karna av konsumtionsvaror som berörs när efterfrågan ändras utan även leve— rantörerna av råvaror och halvfabrikat. Konsekvenser uppstår dessutom för pro- ducenterna av investeringsvaror inom maskinindustri och byggnadsverksam- het.

Det som nu nämnts är endast några drag i den allmänna interdependens som karakteriserar samhällsekonomin: det hela beror av delarna, liksom de— larna av det hela, och delarnas utveck- ling är inbördes beroende. Syftet med den schematiska genomgången har va- rit att peka på några av de förbindelse— länkar som finns mellan å ena sidan den efterfrågeutveckling, som beskri-

Tabell 6.5: ]. Förändringen av produktionen inom olika näringsgrenar 1950—1970

Procent per år

Andel av to— tala föräd- lingsvärdet 1950 —1960 1960 1965 1965 1970 (BNP) 1965, % Jordbruk ........................ 4 1/3 1/2 1 Skogsbruk ....................... 4 3 4 2 % Industri ......................... 33 4 1/2 6 1/2 5 Kraftverk m. m ................... 3 6 1/2 6 G Byggnadsverksamhet ............. 8 1/2 6 5 S:a kraft- och varuproduktion ..... 52 4 5 1/2 4 % Samfärdsel ...................... 9 nl 5 1/2 5 Transport ..................... 7 3 1/2 5 4 1/2 Post och tele ................... 2 5 5 %, 5 % Varuhandel ...................... 14 2 1/2 4 »! Privata tjänster .................. 7 2 3 %; 3 1/2 Bostadsnyttjande m. m. .......... 6 3 1/2 4 4 1/2 Offentliga tjänster ................ 12 3 1/2 4 1/3 4 Statliga ....................... 5 . 5 1/2 3 1/2 Kommunala ................... 7 4 4 1/2 S:a tjänsteproduktion ............. 48 3 4 1/2 4 Totalt 100 3 %, 4,9 4,2

vits i avsnitten om investeringar samt privat och offentlig konsumtion, och å andra sidan utvecklingen av produktion och sysselsättning, som vi nu kommer in på.

Förhållanden av det slag som nu be- rörts väntas komma att föra med sig att olika näringsgrenar växer olika snabbt. Hur produktionen antagits kom- ma att utveckla sig 1965—1970 enligt den kalkyl som lagts till grund för vår rapport framgår av tabell 6.5: 1. Vi vill först påminna om det grundläggande förhållandet att den totala produktio- nen (BNP) antagits öka med 4,2% per år 1965—1970, vilket är 0,7 pro- centenheter långsammare än 1960—1965.

Man ser av tabellen att näringsgre- narna med en viss förenkling kan in- delas i tre grupper, vilka karakteriseras av olika snabb tillväxt 1965—1970. In- dustrin, kraftsektorn, byggnadsverksam- heten, samfärdseln och bostadsnyttjan- det uppvisar en snabb produktionsök- ning. Varuhandeln och den offentliga tjänstesektorn ligger omkring genom- snittet för ekonomin. Jordbruk, skogs- bruk och privata tjänster slutligen bil- dar en grupp, där produktionsutveck- lingen sker långsammare.

Industriproduktionens årliga öknings- takt går ned från 6 ä 7 % 1960—1965 till ca 5 % 1965—1970. Företagens pla- ner är enligt industrienkäten mer ex- pansiva. De överväganden som ligger bakom antagandet att dessa planer ej kommer att realiseras redovisas i av- snitt 7.4. Bland branscherna förutses järnverken, verkstäderna (utom var- ven), massa- och pappersindustrin samt den kemiska industrin liksom tidigare under efterkrigstiden få den största ök- ningen.

Kraftproduktionen väntas växa snabbt till följd av att samhällsutvecklingen kräver kraftigt ökade mängder elenergi. Byggnadsverksamheten expanderade

mycket kraftigt under första hälften av 1960-talet till följd av framför allt for- ceringen av husbyggandet; enligt kal- kylen ökar denna sektor av ekonomin långsammare 1965—1970 än under före- gående period, men dock snabbare än i genomsnitt för samtliga näringsgre- nar. Transportarbetet har tidigare ökat något snabbare än produktionen. Vi räknar med att denna tendens skall fortsätta även 1965—1970. Bostadsnytt- jandets snabba ökning hänger samman med det relativt omfattande bostads- byggande som ingår i vår kalkyl. Jordbruksproduktionen har sedan början av 1950-talet gått tillbaka något.

Tabell 6.5: 2. Produktion per sysselsatt inom olika näringsgrenar 1950—1970

Ökning per år, procent

1950 1960 — 1965 1960 1965 1970

Jordbruk ........... 4 5 % 5 % Skogsbruk .......... 2 7 7 Industri ............ 4 4 % 4 % Kraftverk m. m ...... 5 6 6 Byggnadsverksamhet 2 1/2 3 3 % S:a kraft- och varu-

produktion ....... 4 5 5 Samfärdsel ......... 3 Va 4 1/2 4 % Varuhandel ......... 1 3 3 Privata tjänster ..... 1 1/2 2 2 Offentliga tjänster1 . . (1/2) (1/2) (1/2) S:a tjänstesektorer. .. 2 2 1/2 2 1/2 Samtliga näringsgre-

nar .............. 3 4 4

Produktion: förädlingsvärde (mått som sek- torprodukt till produktionskostnad) i fasta (1962 års) priser Sysselsatta: antal förvärvsarbetande enl. folk- räkningarnas definition, dvs. med minst halv normal arbetstid

1 Någon beräkning i egentlig mening av vare sig produktion eller produktivitet har inte gjorts för denna sektor. Beräkningstekniskt fram- kommer en mindre ökning av produktiviteten, vilken införts i tabellen. Hänsyn till detta för- hållande hör även tas vid en bedömning av produktivitetsutvecklingen för tjänstesekto- rerna totalt.

i 1 L i ji & i i !

Variationer i årsväxten gör exakta jäm- förelser svåra men minskningstakten enligt tabell 6.5:1 med ca 1/2 % per år torde vara representativ för den trend- mässiga utvecklingen. Vi har i våra kalkyler räknat med att minskningen fortsätter. Jordbrukets andel av total- produktionen skulle därmed minska till ca 3 %, vilket kan jämföras med 5 % 1960 och 71/2 % 1950. Jordbrukets till- bakagång relativt sett är utan tvivel det mest markerade draget i näringslivets strukturutveckling under denna tid.

Skogsavverkningarna förutses stiga till följd av utbyggnaden av skogsindu- strin. På grund av att 1965 var ett sär- skilt bra år från drivningssynpunkt på- verkas jämförelsetalen i tabell 6.5:1. Ett representativt tal för skogsbrukets utveckling 1965—1970 torde ligga nå- gon procentenhet över tabellens 21/2. Skogsbruket torde vid mitten av 1960- talet ha gått ifatt jordbruket i betydelse som näringsgren (i meningen bidrag till BNP).

Den antagna utvecklingen av pro- duktionen per sysselsatt inom olika näringsgrenar framgår av tabell 6.5: 2.

6.6 Sysselsättningsutveckling Arbetskraftstillgångens utveckling 1965 —1970 har beskrivits i avsnitt 3.1.2 ovan. Denna skall nu jämföras med ut- vecklingen av efterfrågan, vilken här beräknas som summan av den arbets- kraft som olika sektorer av ekonomin planerar att sysselsätta 1966—1970. För att ge en bakgrund till framtidstenden- serna skall också —— som en kort sum- mering av i olika sektoravsnitt i avd. 7 redovisade uppgifter —-— sysselsättnings- utvecklingen i förfluten tid inom de oli- ka näringsgrenarna något beröras.

På grund av de olika produktionsbe- tingelserna inom de skilda näringsgre- narna och på grund av den underlig-

gande statistikens varierande utform- ning och omfattning är de sysselsätt- ningsmått som används i sektoravsnit- ten ej direkt jämförbara med varandra. Sektoravsnittens sysselsättningsuppgif- ter måste därför omtolkas till ett enhet- ligt mått. Det mått som här valts är »an- tal förvärvsarbetande enligt folkräk- ningarnas definitioner» (dvs. förvärvs- arbetande med minst halv normal ar- betstid). Härigenom kommer de siffer- uppgifter om sysselsättningen som re- dovisas här att ibland skilja sig från dem som redovisas i sektoravsnitten; avsikten är dock att de skall vara kon- sistenta med varandra. Det bör dock tilläggas att folkräkningsmåttet inte ger en representativ bild av sysselsättning- en inom alla sektorer. Som exempel kan nämnas skogsbruket, där folkräknings- veckan i oktober infaller under en pe- riod med jämförelsevis liten avverk- ning. Ett annat exempel är detaljhan- deln, där en betydande del av arbets- kraften har mindre än halv normal ar- betstid och alltså inte kommer med i folkräkningen eller i dessa beräkningar.

Reservation måste göras för osäker- heten i det statistiska grundmaterialet samt för vissa —— ibland ganska god- tyckliga antaganden som måst göras för att få till stånd den åsyftade jäm- förbarheten, dels mellan näringsgrenar- na dels mellan hela efterfrågan och till- gången.

Tillgång och efterfrågan på arbetskraft 1965—1970

Den planerade eller förväntade syssel- sättningsökningen finns beskriven i av- snitt 3.2 »Summering av anspråk» (se bl.a. tabell 3.2:1). Som där framhölls är en allmän expansionsvilja det mest kännetecknande draget i den planerade utvecklingen när de olika sektorstudier— na sammanfogas. Några tecken till stagnation finns inte. Totalt sett plane-

ras sysselsättningen öka med ca 165 000 förvärvsarbetande 1965—1970.

I de insamlade planerna skulle -— en- ligt våra givna förutsättningar —— ingen hänsyn tas till en eventuell arbetstids- förkortning. Det är dock i viss mån osäkert hur uppgiftslämnarna gått till- väga för att beräkna arbetskraftsbeho- vet — åtminstone delvis kan beräk- ningsmetoderna ha inneburit att man räknat in en fortgående arbetstidsför- kortning. Som beskrivits i avsnitt 3.1.2 ovan räknar vi kalkylmässigt med en arbetstidsförkortning med 27, timmar till 1970 för de grupper som nu har en arbetsvecka om 45 timmar eller längre. Om uppgiftslämnarna inte alls räknat in någon arbetstidsförkortning måste till den planerade sysselsättningsökning- en 1965—1970 läggas en ytterligare ök- ning av sysselsättningen för att kom- pensera förkortningen av arbetstiden. Den i ett sådant fall erforderliga upp- justeringen har uppskattats till ca 100 000 förvärvsarbetande. Den plane- rade ökningen av sysselsättningen skul- le således uppgå till ca 265000 för— värvsarbetande. I den grad arbetstids- förkortningen redan ingår i planmate- rialet blir uppjusteringen mindre. Vi har inte ansett det möjligt och inte hel- ler kanske erforderligt att göra en pre- cisering, utan anger ökningen 1965—— 1970 av efterfrågan på arbetskraft (inkl. kompensation för arbetstidsförkortning) till mellan 165 000 och 265 000. Det bör här påminnas om att den antagna ar- betstidsförkortningen enligt våra förut- sättningar endast kommer att omfatta anställda med den längsta arbetstiden —— något som kan visa sig vara helt orealistiskt.

Som framgått av avsnitt 3.1.2 väntas arbetskraftstillgången öka med ca 110 000. Häremot skall alltså ställas den framräknade ökningen av efterfrågan med 165 000—265 000. Man kan alltså

säga att långtidsutredningens grundma- terial antyder en ökning 1965—1970 av »arbetskraftsbristen» med 55 000— 155 000 förvärvsarbetande. Planmateria- let för efterfrågan på arbetskraft och tillgångsberäkningen avseende ökning— en av antalet förvärvsarbetande 1965— 1970 kan sammanfattas i följande tablå (1 OOO-tal personer, avrundade tal):

Förändring 1965 —1970 Inkl. kom- Enl. . pensation för ursprungliga arbetstids— planer förkortning Efterfrågan. . . + 165 + 165 — 265 Tillgång ...... +110 +110 'Brist» ....... + 55 + 55 —155

Skillnaden mellan ökningen av till- gången och ökningen av efterfrågan på arbetskraft får inte tas som något egent- ligt mått på »arbetskraftsbrist». Resul- tatet kan endast tjäna syftet att ange en tendens i planerna.

Det gap mellan tillgång och efterfrå— gan som vi här konstaterat för arbets- marknadens del har sin motsvarighet även på andra marknader. Som tidigare konstaterats tillåter inte de samhälls- ekonomiska resurserna att planerna fullt ut realiseras. Inte minst gäller detta ef- terfrågan på arbetskraft. Den avvägning och därav följande reducering som fått göras har beskrivits i avd. 4. För ut- vecklingen av sysselsättningen inom de olika näringsgrenarna har den genom- förda kalkylen fått följande konsekven- ser.

Industrins sysselsättning ökar med det antal personer som krävs för att kompensera för arbetstidsförkortningen (45000 förvärvsarbetande). Sysselsätt- ningsvolymen uttryckt i timmar skulle därigenom bli ungefär oförändrad mel- lan 1965 och 1970. Planerna innebar en ökning under samma tid med 85000, exkl. kompensation för arbetstidsför-

kortning (se vidare avsnitt 7.4). Sys- selsättningsökningen inom byggnads- och anläggningsverksamhet stannar vid ca 30 000 förvärvsarbetande genom att byggnads- och anläggningsinvestering- arnas årliga ökningstakt reduceras till 4,8% per år. Sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn beräknas bli begränsad till 90000 förvärvsarbe- tande.

Sysselsättningsutvecklingen i olika sek- torer

[ tabell 6.6: 1 visas i sammandrag för- ändringarna av sysselsättningen inom de olika näringsgrenarna sedan 1950. En utförligare redovisning finns i ta- bellerna 5: 6 och 5: 7 i avd. 5.

Ser vi först på de näringsgrenar som avlämnar arbetskraft (jordbruk, skogs- bruk och fiske) finner vi att den år- liga minskningstakten som under 1950- talet uppgick till 3,3 % accelererat till 5,5 % under 1960—1965 och väntas i stort sett bibehålla denna minsknings- takt 1965—1970. Det är utvecklingen inom jordbruket som här är domine- rande. Den årliga procentuella minsk- ningen av antalet förvärvsarbetande in- om jordbruket uppgick till 4 % under 1950-talet, men beräknas stiga till 6 % under hela 1960-talet. Den förutsatta minskningen av antalet förvärvsarbe- tande 1965—1970 blir totalt ca 27 %, vilket som framhålls i sektoravsnittet bl.a. innebär en högst betydande ned- gång av antalet självständiga bruknings- enhetcr. Även om beräkningarna är osäkra och bl.a. förutsätter i stort sett oförändrad jordbrukspolitik under pe- rioden behöver man dock inte tänka sig att den antagna avgången är orealis- tisk eller ens ett maximum.

Sysselsättningen inom industrin som under 1950-talet per år ökade med 0,6 %, beräknas 1960—1965 ha ökat med 1,5 % per år. För 1965—1970 be-

räknas den årliga ökningen bli 0,8 %. En liknande utveckling väntas inom byggnads- och anläggningsverksamhe- ten, där den årliga sysselsättningsför— ändringen accelererade från 1,7 % un- der 1950-talet till 2,9 % 1960—1965, och nu väntas sjunka till ca 1,8 %. Som vi- sas i sektoravsnitten är det en förvän- tad höjning av produktivitetsökningen per år kombinerad med en minskning av produktionsökningstakten som ger detta utslag för 1965—1970.

För tjänstesektorerna är bilden delvis en annan. Samfärdsel och privata tjäns- ter väntas öka sin sysselsättning i unge- fär samma takt som 1950—1965 även under prognosperioden, dvs. för sam— färdsel med ca 0,5 % per år och för pri-

Tabell 6.6: 1. Förändringar i antalet för- värvsarbetande 1950—1.970, sektorvis

Procent per år

1950- 1960 — 1965 talet 1965 1970

Jordbruk ........... 4 — 6 6 Skogsbruk .......... + 1 — 3 — 4 Fiske .............. — 4 1/2 1 1/2 1 Summa jordbruk,

skogsbruk, fiske. . . —3 1/2 — 5 1/2 —5 1/2 Industri och hantverk

m. m ............. + 1/2 +1 % +1 Kraftverk m. m.. .. . . +2 0 + % Byggnads- och an-

läggningsv ........ + 1 1/2 + 3 + 2

Summa industri, kraftverk och bygg— nadsverksamhet. . . +1 + 1 1/2 + 1

S:a kraft- och varu-

produktion ....... 1/2 0 0 Samfärdsel ......... + 1/2 + 1/2 + % Varuhandel ......... +1 % +1 + 1/2

Privata tjänster inkl. bostadsförsörjning. + 1 + 1 + 1 Offentliga tjänster. . . +3 1/2 +4 +3 % S:a tjänstesektorn... +2 +2 +1 1/2 Totalt1 +0,4 +1,0 +0,7

xh—l NX

1 Inkl. ej specificerad verksamhet.

Tabell 6.6: 2. Arbetskraftens procentuella fördelning på olika näringsgrenar 1950—1970

Med utgångspunkt från antalet förvärvsarbetande enl. folkräkningarnas definitioner

1950 1960 1965 1970 Jordbruk ........................ 17,5 11,1 7,8 5,5 Skogsbruk ....................... 2,5 2,6 2,0 1,7 Fiske ........................... 0,5 0,3 0,3 0,2 Summa jordbruk, skogsbruk och fiske 20,4 13,9 10,0 7,4 Industri och hantverk m. m ........ 31,7 32,0 32,9 33,1 Kraftverk m. m ................... 0,9 1,1 1,0 1,0 Byggnads- o. anläggningsverksamhet 7,9 8,9 9,8 10,3 Summa industri, kraftverk och byggnadsverksamhet ............ 40,5 42,0 43,7 44,5 Summa varor .................... 61,0 56,0 53,7 51,9 Samfärdsel ...................... 8,1 8,0 7,8 7,7 Varuhandel ...................... 12,0 13,5 13,5 13,2 Privata tjänster inkl. bostadsför- sörjning ....................... 8,8 9,5 9,5 9,7 Offentliga tjänster ................ 9,5 12,7 15,1 17,1 Summa tjänster .................. 38,3 43,7 45,9 47,8 Summa varor och tjänster1 ........ 100 100 100 100

1 Inkl. ej specificerad verksamhet.

Anm.: Talen är avrundade varför summorna ej alltid stämmer.

vata tjänster med ca 1 % per år. Som framgått av avsnittet om varuhandeln väntas denna t. o. m. öka sin sysselsätt- ning i avtagande grad 1965—1970 eller med 0,4 % per år mot 1,7 under 1950- talet och 0,9 % 1960—1965. Den utveck- ling som här skisserats innebär bl. a. att en eventuell arbetstidsförkortning inom de privata tjänstesektorerna helt måste kompenseras genom höjd produktivitet.

Sektorn offentliga tjänster slutligen är den som väntas expandera kraftigast under prognosperioden nämligen med ca 18 %. Per år blir detta 3,3 %, dvs. ungefär lika snabbt som på 1950-talet men något långsammare än 1960—1965, då den årliga ökningstakten var 4,5 %. I sektoravsnittet har redovisats de över- väganden som föranlett en reduktion av den planerade sysselsättningsökning- en med 20 000 år 25 000 förvärvsarbetan- de 1965—1970.

Sammanfattning. Förändringarna 1965

——-1970 i absoluta tal har sammanfattats i nedanstående tablå (1 OOO-tal perso- ner): Nettoökning av antalet förvärvs-

arbetande i landet .......... + 110 Nettominskning inom jordbruk, skogsbruk och fiske ........ + 85

Summa ökning till förfogande för expanderande näringsgre-

nar ........................ + 195 varav till:

Industri och byggnadsverksam-

het ........................ + 75

Handel, samfärdsel och privata

tjänster .................... + 30 Offentliga tjänster .......... + 90 Den utveckling som här angivits med- för inte oväsentliga förändringar i ar- betskraftens fördelning mellan olika nä- ringar såsom framgår av tabell 6.6:2 och diagram 6.6: 1. De största föränd- ringarna i detta avseende har sedan 1950 främst berört jordbruk resp. of-

x>_-*-.—...-.-—.' .,...—

m=».

My.-ä—

fentliga tjänster. Industrin och bygg- nadsverksamheten har något ökat sina andelar av den totala sysselsättningen. Handel, samfärdsel och privata tjänster synes i detta avseende redan ha passe- rat en vändpunkt och torde 1960—1970 sammanlagt ta i anspråk en minskande andel av den totala arbetsstyrkan. To- talt sett skulle tjänstesektorerna 1970 omfatta nästan hälften av alla förvärvs- arbetande. Under perioden 1950—1970 skulle de öka sin andel från 38 % till 48 %.

Arbetskraftsproblem

Uppenbart är att i den arbetskrafts- situation som förutses kommer olika anpassningsproblem att inställa sig på arbetsmarknaden. I några korta punk- ter skall några sådana problem antydas:

1. Den möjliga nettoökningen av till- gången på arbetskraft med ca 110000 förvärvsarbetande består nästan helt av gifta kvinnor. Ökningen torde endast kunna realiseras om det blir möjligt att undanröja de hinder som f. n. finns för gifta kvinnor att inträda på arbets- marknaden. Det torde därvid vara nöd- vändigt såväl att en jämnare geografisk spridning av arbetstillfällen, vilka är attraktiva för kvinnor, kan åstadkom- mas som att den fortgående upplösning- en av gränserna mellan »kvinnliga» och »manliga» arbetsuppgifter påskyndas. De gifta kvinnornas speciella önskemål om arbetstiden m.m. måste också be- aktas. Barntillsyn, skattesystemets ut- formning etc. är andra frågor som blir av betydelse i sammanhanget.

2. En betydelsefull del av arbets- kraftstillskottet kommer att bestå av in- vandrare från utlandet. Frågan om in- vandringspolitikens utformning kom- mer därför att vara aktuell.

3. Även om det är möjligt att öka ar- betskraftstillgången med 110000 perso-

Diagram 6.6: ]. Näringsgrenamas andel av den totala sysselsättningen 1950—1970

Procent

Jordbruk, skogsbruk 30 » och flske

20 10 I | In,

1950 —60 —65 —70

industri och kroltlörsörining Byggnads- och anlägg-

30_ 30 ningsverksumhet 20- 20 10» 10 . , _ , till

» Handel, samfärdsel och privata tjänster

30 20— o_ . , L* A '. : l . . l * | ' l 1 J 1950 60 ”65 —70 1950 —60 -65 —70

Offentliga tjänster

ner torde det komma att uppstå pro- blem då tillskotten på arbetskraften inte uppträder där efterfrågan ökar. Som berörts i avsnitt 3.1.2 och 4.2 står vi här inför svåra rörlighetsproblem, både geografiska och yrkesmässiga. Produk- tionsplanerna tyder t. ex. på en försvag- ning av arbetskraftsefterfrågan inom flera av de näringsgrenar som är vik- tiga för norra Sverige, där samtidigt en stor del av de arbetskraftsresurser som medräknats i tillgångsberäkningarna finns. Ett annat rörlighetsproblem upp- står genom de relativt kraftiga struk- turförändringar i sysselsättningen som förutsätts i våra beräkningar. Även mel- lan de olika näringsgrenarna krävs rör- lighet för att de tillgängliga arbets- kraftsreserverna skall kunna utnyttjas.

6.7 Finansiell utveckling

Den föregående diskussionen har i hu- vudsak förts i realekonomiska termer. Vi har emellertid också ansett det vara angeläget att belysa den finansiella ut- veckling som svarar mot den i vår kal- kyl (fortsättningsvis kallad »den reala kalkylen») angivna fördelningen av na- tionalprodukten. I sista hand är syftet härmed att pröva rimligheten hos den reala kalkylen och dessutom att erhålla viss uppfattning om den finanspolitiska problematiken. Det har skett med ut- gångspunkt från den studie rörande de långsiktiga finansiella problemen som utförs i nära anknytning till vår utred- ning av en särskilt tillkallad utrednings- man. De här presenterade uppgifterna utgör de första preliminära resultaten av denna studie, vilken sedermera kom- mer att publiceras separat.

En brygga mellan den reala kalkylen och det finansiella perspektivet utgör det definitionsmässiga förhållandet att de samlade bruttoinkomsterna i samhäl- let (nationalinkomsten) är lika med bruttonationalprodukten. En utgångs- punkt för den finansiella kalkylen är alltså att de totala inkomsterna i landet förutsätts stiga med 4,2 % per år i vo- lym från 1965 till 1970. Även i övrigt hämtas väsentliga byggstenar från den reala försörjningsbalansen och dess del- poster, vilka i sina huvuddrag finns presenterade i sammanfattningstabellcr- na i avd. 5. Därutöver måste emellertid en komplettering göras med ytterligare förutsättningar rörande bl. a. inkomst- fördelning, sparandets storlek och ka- nalisering, kreditförmedling, övervält- ring av skatter, ATP-avgifter m. m.

I ett första avsnitt (6.7.1) skall vi ställa frågan om den ökning av den pri- vata konsumtionen 1965—1970 som in- går i vär reala kalkyl svarar mot den konsumtionsefterfrågan som kan väntas

framkomma vid den förutsatta inkomst— utvecklingen. I detta sammanhang diskn- teras finanspolitik och sparandeutveck- ling.

I avsnitt 6.7.2 diskuteras sedan före- tagsscktorns sparande och finansie— ringsbehov. Det är i detta sammanhang av särskilt intresse att komma fram till en uppfattning om det upplåningsbehov från olika sektorer som kan väntas fö- religga till följd av den förutsatta in- vesteringsutvecklingen.

Slutligen görs i avsnitt 6.7.3 ett för- sök att ytterligare konkretisera bilden av den framtida finansiella utveckling- en genom en bedömning av dels sparan- dets kanalisering till olika delar av kre- ditmarknaden och dels de anspråk som kan komma att ställas på olika typer av kreditutbud. En sådan bedömning kan nyttjas för en avstämning av efter- frågan och utbud på den organiserade kreditmarknaden.

6.7.1 Balansen mellan efterfrågan på privat konsumtion och den reala kalkylens utrymme härför

En första väsentlig fråga, som reses re- dan vid en blick på de procentuella ökningstalen 1965—1970 för BNP och dess komponenter, avser balansen mel- lan efterfrågan på privat konsumtion och det utrymme som i den reala kalky— len tillmätts denna. Att en spänning kan föreligga framgår redan därav att en— ligt försörjningsbalansen nationalin- komsten (BNP) skall öka med drygt 4 % per år under det att utrymmet för den privata konsumtionen anges till knappt 231/'.» % per år (se tabell 5:1 i avd. 5). Graden av spänning kan man emeller- tid inte realistiskt bedöma utifrån nå- gon historiskt konstaterad »normal» samvariation mellan nationalinkomst och efterfrågan för privat konsumtion. För att kunna härleda den senare ur

den förra måste man i analysen intro- ducera förutsättningar dels om in- komstfördelningen, närmare bestämt hushållens andel av nationalinkomsten, dels om hur denna andel påverkas av skatter och transfereringar och dels om fördelningen av hushållens disponibla inkomst mellan konsumtion och sparan— de förutsättningar som i och för sig inte kan härledas ur den uppställda »reala» försörjningsbalansen.

Hushållens bruttoinkomst. Inkomst- fördelningen är tyvärr högst otillfreds- ställande statistiskt belyst. Bl. a. av den- na anledning är också vår kunskap om de faktorer som påverkar fördelningen alldeles otillräcklig för att med tillfreds- ställande grad av säkerhet tillåta några prognoser om den framtida utveckling- en i detta avseende. I förra långtidsut- redningen användes som huvudalterna- tiv att inkomstfördelningen 1965 skulle vara ungefär densamma som 1960. Den- na förutsättning gavs den innebörden att företagen skulle övervältra ATP- avgifterna på hushållen. Dessa skulle »bära» ATP-avgifterna i den meningen att deras inkomster inklusive ATP-av- gifterna skulle uppgå till ungefär samma andel av nationalinkomsten 1965 som 1960. Såtillvida förutsattes alltså in- förandet av ATP verka återhållande på tillväxten i hushållens kontanta inkoms- ter och därmed även på deras sparande utanför ATP-systemet.

Det är som nämnts av statistiska skäl svårt att kartlägga inkomstfördelningen under perioden 1960—1965. Eftersom vidare ett flertal faktorer kan förutsät- tas påverka fördelningen är det ännu svårare att i efterhand klargöra den ef- fekt på inkomstfördelning och sparan- de som införandet av ATP faktiskt kan ha haft. Tillgänglig statistik ger emeller- tid i grova drag följande bild av utveck- lingen.

Hushållens inkomster i procent av

BNP till marknadspris inklusive arbets- givarbidrag till social- och pensionsför- säkringen1 synes i genomsnitt ha legat klart högre 1960—1964 än 1955—1959. Exklusive arbetsgivarbidragen synes hushållens inkomstandel ha stigit blott obetydligt mellan nyssnämnda perioder.

En liknande bild av utvecklingen får man om man (inom hushållssektorn) studerar förändringarna av enbart lön- tagarnas andel av BNP. Andelsökningen är i detta fall större än för hela hus- hållssektorn, såväl då avgifterna med- räknas som då de är fråndragna. Man har här att göra med en för frågan om övervältringen av ATP-avgifterna mer relevant grupp än »hushållen». Å andra sidan påverkas lönesumman av över- flyttningar från gruppen enskilda före- tagare till löntagare; denna säkerligen mycket kraftiga omfördelningseffekt kan dock inte statistiskt särredovis-as.

Jämförelser av detta slag måste alltid innehålla ett betydande mått av godtyc- ke vid val av jämförelseperioder och jämförelseår under vilka andra effek- ter än de man vill studera kan ha på- verkat utvecklingen. En möjlighet att i någon mån gardera sig häremot är att utsträcka jämförelsen till att avse även utlandet för att se hur löneandelen av BNP under den här studerade perioden varierat i länder som inte ökat »för- månsandelen»2 i samma utsträckning som Sverige. För att »förmånseffekten» skall kunna särskiljas förutsätts att kon- junkturella och trendmässiga faktorer inverkat i ungefär samma utsträckning här som i utlandet. Man finner att löne- andelen stigit mellan de aktuella perio- derna inte bara i Sverige utan även i övriga industriländer för vilka jämför- bar statistik föreligger. Konstaterandet

1 Enligt FN:s och OECD:s definitioner. 2 Med »förmånsandel» menas här den andel, som arbetsgivaravgifter för pensionering och försäkring utgör av BNP.

gäller såväl när förmånerna tagits med i jämförelsen som när de lämnats utan- för. För några länder Norge, Holland och Västtyskland är andelsökningen av ungefär samma storlek som den svenska. För några andra länder —— Storbritannien, Förenta staterna och Frankrike _ är ökningen betydligt läg- re. I de länder där andelsökningen varit störst har i regel också »förmånsande- len» ökat mest; å andra sidan har i dessa länder även löneandelen exklusive förmåner ökat kraftigast. Det är därför svårt att utifrån dessa jämförelser dra några slutsatser om det sätt på vilket »förmånsandelarnas» relativa storlek påverkat utvecklingen av löneandelen exkl. förmåner. Både vid jämförelser bakåt i tiden och med andra länder visar löneandelen jämförelsevis sto- ra förändringar jämfört med »för- månsandelen». Detta skulle kunna tol- kas så att andra och åtminstone på kort sikt mer betydelsefulla fak- torer än arbetsgivaravgifterna för pen- sionering etc. påverkat kontantlöne- andelens variationer. Arbetsgivarnas av- gifter för pensionering och försäkring har på grund av stegringstakten i de övriga kostnaderna kommit att spela en relativt underordnad roll. Det verkar också t. ex. som om löneandelen tvärtemot tidigare erfarenheter —— kon- junkturellt varierat på samma sätt som tillväxttakten, vilket i viss män skulle kunna förklara skillnaderna mellan ovannämnda ländergrupper.

Man skulle kunna gå ner på industri- och industribranschnivå för att genom direkt analys av vinstmarginaler och kapitalavkastning söka få en uppfatt- ning om tendenserna i inkomstfördel- ningen. Utvecklingen på dessa delom- råden är dock av relativt underordnad betydelse när det som här gäller att komma fram till en uppfattning om den framtida utvecklingen av den totala

hushållsinkomsten och konsumtionsef— terfrågan. Dessa prognoser måste i första hand göras med utgångspunkt från nationalräkenskapernas totalkate- gorier, varför i detta sammanhang an- ledning saknas att gå in på utvecklingen på olika dclmarknader.

Här har valts att i den fortsatta dis— kussionen utgå från två alternativ för inkomstfördelningen, som anknyter till läget under senare år. 1) I det ena al- ternativet (alternativ A) förutsätts att hushållens inkomstandel inklusive den privata sektorns ATP-avgifter 1970 kom- mer att ligga kvar på den 1964 upp- nådda nivån (78 % av BNP till faktor- priser). I detta alternativ kom-mer alltså andelen exklusive ATP-avgifter (dvs. kontantlöneandelen) att sjunka i den takt som ATP-avgifterna stiger, dvs. med drygt 1 procentenhet räknat på hela 1970 års faktorinkomst. (Det har härvid förutsatts att ATP-uttaget ökar med 1/._. procentenhet per år fram till 1970.) 2) I det andra alternativet (alternativ B) förutsätts hushållens inkomstandel er- klnsiue den privata sektorns ATP-av- gifter 1970 ligga kvar på den 1964 upp- nådda nivån. Detta innebär alltså att andelen inklusive ATP-avgifter kommer att stiga i takt med dessas andel.

Utvecklingen under de senare åren 1962—1964 motsvarar närmast antagan- det under alternativ B, dvs. exkl. ATP- avgifter har hushållens andel av BNP legat ungefär oförändrad. Å andra sidan bör man också räkna med möjligheten av en mindre gynnsam utveckling för hushållen i fortsättningen, dvs. en ut- veckling som närmare ansluter sig till alternativ A. 1960-talets första hälft har i Sverige liksom i utlandet ka- rakteriserats av goda konjunkturer. Vid periodens början var vinstmarginalerna relativt höga men torde sedan på många håll ha pressats ihop i samband med den alltmer intensifierade kon-

? l l

...a_ .k.—..-.u __.—

kul—rensen om arbetskraft. Utgångslä- get borde därför vara mindre gynn- samt 1965 än 1960 för en fortsatt ökning av hushållsinkomsternas andel av total— inkomsterna. Att alternativen här knu- tits till den relativa ökningen av ATP- avgifterna innebär dock ej att något an- tagande gjorts om deras effekt på in— komstfördelningen _ det framgår av det föregående resonemanget att detta knappast är möjligt. ökningen av ATP- avgifterna har här i stället använts som ett rimligt uttryck för de förändringar i inkomstfördelningen som det kan bli fråga om under den närmaste femårs- perioden. Samtidigt får man då också vid en jämförelse mellan de båda alter- nativens konsekvenser en illustration till storleksordningen av ATP:s betydel- se i olika avseenden. Inkomstöverföringar, skatter. I det fö- regående har tagits fram de två bygg- stenar som behövs för att beräkna hus- hållens bruttoinkomster, nämligen to- tala nationalinkomsten och hushållens andel av denna. För att man skall kom- ma fram till hushållens disponibla in- komster måste bruttoinkomsterna ökas med inkomstöverföringarna och mins- kas med direkta skatter. Vid en beräk- ning av inkomstöverföringar kan man stödja sig på uppskattningar av antalet framtida utbetalningar av pensioner (antalet pensionärer) och barnbidrag (antalet barn under 16 år) samt lik- nande kalkyler som bygger på en fram- skrivning av befolkningen. Grunderna för utbetalningarna, dvs. de individuella beloppen för pensioner och barnbidrag, förutsätts vara de nu gällande med de framtida förändringar som redan beslu- tats eller planerats. Detsamma gäller beräkningen av de direkta skatterna. Vad beträffar den direkta statsskatten tillkommer emellertid den speciella komplikationen att utfallet inte är obe— roende av prisutvecklingen. Ju större

prisstegringen är desto större blir på grund av progressiviteten i skalorna den del av hushållens inkomster som betalas i direkt skatt till staten. Det be- tyder att kalkylerna måste göras under hänsynstagande till prisutvecklingen.

Man kan a priori räkna med att ut- vecklingen tenderar mot ett »inflations- gap» i konsumtionssektorn om utrym- met för konsumtionen som fallet är i vår kalkyl —— blott tillåts stiga i en takt som väsentligen understiger till- växten i nationalinkomsten och om ingen förändring i inkomstfördelningen sker. Frågan är i vad mån progressivi— teten i skattesystemet, vid oförändrade skattesatser, kan utjämna detta latenta inflationsgap.

»Inflationsgap» och »skattegap»

Tabell 6.7:1 ger en allmän uppfatt- ning om de spänningar som realkal- kylen implicerar under varierande för- utsättningar beträffande prisutveckling och inkomstfördelning. För inkomst- fördelningen har använts de två ovan nämnda alternativen, där hushållen i tidigare använd bemärkelse »bär» resp. »icke bär» ATP-avgifterna (alternativ A resp. B). Som prisalternativ har an- vänts en årlig prisstegring 1965—1970 på resp. 0, 2 och 4 %. Tabellen anger de procentuella »reala» stegringarna inom hushållssektorn för bruttoin- komster, direkt-a skatter, disponibla in- komster och den reala kalkylens »kon- sumtionsutrymme» 1964—1970.1

De direkta skatterna stiger snabbare ju större prisstegringen förutsätts bli _ skillnaderna i ökningstakt mellan al- ternativen kan sägas uttrycka prissteg- ringens progressiveffekt. Den förutsed- da utvecklingen av inkomstöverföring-

1 Det siffermaterial som utgör underlaget för denna och följande tabeller kommer närmare att beskrivas i utredningen om de långtidsfinan— siella perspektiven.

Tabell 6.7: ]. Förändringar i hushållens inkomster, skatterna och den privata konsum— tionen 1964—1970

Ökning i procent

Alternativ A Alternativ B vid årlig prisstegring med vid årlig prisstegring med

0 % 2 % 4 % 0 % 2 % 4 %

A: 0 A: 2 A: 4 B: 0 B: 2 B: 4 Bruttoinkomst .................. 37 37 37 40 40 40 Direkta skatter .................. 44 51 59 49 56 64 Disponibel inkomst .............. 35 33 31 38 36 34 Konsumtionsutrymme ........... 31 31 31 31 31 31

Anm.: Förändringar 1964 —1965 i löpande priser, därefter i »konstanta» priser, varvid de direkta skatterna fastprisberäknats enligt resp. prisantaganden.

arna (ej särredovisad) drar upp hus- hållens disponibla inkomster, som lik— väl även i fallen med oförändrade pri— ser stiger långsammare än bruttoin- komsterna. I prisstegringsfallen blir skillnaderna i ökningstakt ännu större. I de flesta fall föreligger en betydande skillnad i ökningstakten mellan dispo- nibel inkomst och »konsumtionsutrym- me». Endast i alternativ A:4 blir ök- ningstakten ungefär densamma under det att i det andra ytterlighetsfallet B: 0 ca 7 (38 minus 31) procentenheter skil- jer mellan ökningen av disponibel in— komst och konsumtionsutrymme. Hushållens disponibla inkomster och efterfrågan på konsumtionsvaror för- ändras normalt ungefär parallellt. Det förhållandet att de disponibla inkoms- terna enligt vad tabellen visar ökar snabbare än konsumtionsutrymmet in- dikerar således alltefter förutsättningar— na varierande »inflationsgap». Upp- skattningen av dessa »inflationsgap» kan emellertid i viss mån påverkas av graden av balans under basåret (1964). För att undvika denna svårighet kan efterfrågan på konsumtionsvaror be— räknas direkt för 1970 genom att på den (1 milj. kr.) beräknade disponibla inkomsten för detta är direkt applicera ett erfarenhetsmässigt bestämt samband

med konsumtionen.1 Man kan nu be— räkna den höjning av de direkta skatter- na som erfordras för att de disponibla inkomsterna skall reduceras tillräckligt för att jämvikt skall uppnås mellan efterfrågan på konsumtionsvaror och det givna konsumtionsutrymmet. Ta- bell 6.7: 2, rad 1, visar den erforderliga höjningen —— »skattegapet» _— i resp. fall, uttryckt som procent av hushållens bruttoinkomst. Tabellen visar vidare de direkta skatterna i procent av inkoms- terna under förutsättning av dels icke tillslutet »skattegap» (rad 2), dels till- slutet »skattegap» (rad 3).

I alternativ A: 4 uppkommer ett ne- gativt »skattegap», dvs. ett deflations- gap på konsumtionsvarumarknaden.2 Härvid bemärkes dock att skatterna på grund av skatteprogressiviteten redan förts upp på en hög nivå. I vartdera al- ternativen A och B är den erforderliga totala skattenivån dock densamma vid

1 Konsumtionsefterfrågans storlek kan tän— kas vara beroende inte bara av den disponibla inkomsten utan (bl. a.) även av prisutveck- lingen. Regressionsanalys visar ingen påtaglig signifikans för prisvariabeln. 2 Detta deflationsgap uppkommer trots att disponibel inkomst och konsumtionsutrymme stiger parallellt (jämför tabell 6.7: 1), eftersom den marginella sparkvoten ligger betydligt över den genomsnittliga.

Tabell 6.7: 2. »Skallegap» och skatter i procent av hushållens brultoinkomsler 1970

Alternativ A vid årlig prisstegring med

Alternativ B vid årlig prisstegring med

0% 2% 4% 0% 2% 4%

A:0 A:2 A:4 B:0 B:2 Bz4

. »Skattegap» .................. 2. Direkta skatter (icke slutet »skattegap» .................. 26 3. Direkta skatter (slutet »skatte- gap») (2 + 1) ................. 28

—% 3% 2% 1 27 28 1/2 26 27 28 % 28 28 29 % 29 %, 29 %

samtliga prisantaganden, nämligen 28 resp. 291/: %. (År 1964 utgjorde de di- rekta skatterna omkring 24 % av hus- hållens bruttoinkomster.) Bruttoin- komsternas stegring förutsätts ju vara densamma för de tre prisstegringsfal- len inom vartdera alternativet A resp. B och därmed också det »skattegap», som skulle uppkommit utan progressiv- effekt. Men ju större prisstegringen för- utsätts vara desto mera fylls »skatte- gapet» ut av progressivitetsfaktorn och dess mindre blir den erforderliga ytter- ligare höjningen av skattenivån.

Räknat i 1965 års priser utgör det största »skattegapet» omkring 3 miljar- der kr. (Alt. B:0). Dess eliminering skulle kräva en höjning med nära 11 % av den genomsnittliga direkta skatte- nivån. Som upplysning kan nämnas att drygt detta belopp skulle kunna erhållas genom en höjning av omsättningsskatten med 1 procentenhet årligen 1966—1970. Av samma storleksordning är också den ökning av kommunernas skatteintäk- ter som skulle krävas för att deras fi- nansiella sparande (vid oförändrade statsbidrag) ej skulle komma att för- sämras mellan 1965 och 1970 med de i den reala kalkylen givna förutsättning- arna. Detta skulle innebära en höjning av utdebiteringen från 1965 års genom— snitt på 17:25 kr. till omkring 21 kr.

9—514792

6.7.2 Företagssparande och investeringsfinan-

' siering

Diskussionen i föregående avsnitt av- såg balansen mellan hushållens konsum- tionsefterfrågan och realkalkylens ut— rymme härför. En analog konsistens- prövning avser balansen mellan real- kalkylens företagsinvesteringar och det »finansiella utrymmet» för dessa.

På papperet kommer även denna ba- lans att på ett avgörande sätt påverkas av de antaganden man gör om inkomst- fördelningen mellan hushåll och före- tag. Denna fördelning kan i och för sig tänkas påverkas av det sätt på vilket »skattegapen» inom hushållssektorn sluts i de olika prisalternativen. Det kan vidare tänkas att det i vissa lägen är omöjligt att över huvud taget sluta »skat- tegapet» med en realistisk skattepolitik. Om »realkalkylens» förutsättningar lik- väl skall realiseras sker det via en efter- frågeinflation och ett tvångssparande, som i sin tur kommer att påverka in- komstfördelningen mellan hushåll och företag på ett sätt som avviker från den här antagna. Tills vidare skall emeller- tid grundalternativen för inkomstför- delningen bibehållas och konsekvenser- na härav för företagssparandet närmare illustreras.

I nationalräkenskaperna inkluderas bostadsbyggandet och försäkringsbola-

Tabell 6. 7: 3. Investering och sparande i procent av BNP Alt. A med justerade priser och slutet »skattegap»

Offentlig Bostads-

sektor sektor

Offent- Enskilda liga för- försäk- säkrings- rings- anstalter anstalter

Övriga

företag Hushåll Summa

1. Investering 1964 ................ 12,1 6,8 1970 ................ 12,5 6,9

2. Sparande 1964 ................ 11,8 2 1970 ................ 12,3 2,

3. Finansiellt sparande (24) 1964 ................ 0,3 4,0 1970 ................ 0,2 — 4,0

_ _ 14,3 — 33.2 _ _ 14,5 33.9

1,5 8,1 6,2 33,1 1 1 7,3 6,4 34.1

1,5 -— 6,2 6,2 0,1 1 1 —- 7,2 6,4 + 0,2

gen i företagssektorn. På grund av dessa posters stora betydelse för totala fi- nansiella efterfrågan resp. utbudet har de i följande tablå brutits ut ur företags- sektorn och särredovisats. Därvid har en del av bostadsbyggandet, efter sam- ma principer som hittills, förutsatts bli finansierat med offentliga medel och belasta budgeten. Bidrag till bostadsfi- nansieringen har också beräknats till- komma från amorteringar och kontant— insatser. ATP-uttagen har förutsatts öka med 1/2 procentenhet varje år och för- räntas efter 4 %. För den privata pen- sions- och livförsäkringsverksamheten beräknas fondbildningen fram till 1970 bli ganska stabil, varvid mot ett något minskat försäkringsnetto står något ökade ränteinkomster. Sedan »bostads- sektorn» och »försäkringssektorn» ut- brutits kvarstår en sektor »övriga före- tag», vars sparande är restpost.l

Tabell 6.7: 3 visar för åren 1964 och 1970 sektorernas investeringar och spa- rande i procent av bruttonationalpro- dukten för resp. år. För varje år anges också det finansiella sparandet dvs. spa- randeöverskottet (sparandeunderskot- tet), som i princip skall motsvara ett nettoutbud (en nettoefterfrågan) påkre- ditmarknaden. Summan av de positiva

och negativa finansiella sparandeposter- na är ungefär lika med noll, eftersom det för 1970 i realkalkylen förutsatts approximativ balans vad beträffar transaktionerna med utlandet —— sådan balans förelåg även 1964. Kalkylen av- ser enbart det ovan diskuterade alter- nativet A för inkomstfördelningen. Relationstalen för sektorinvestering- arna har direkt härletts från den reala kalkylen.2 Den offentliga sp-arandean- delen ligger på ungefär samma nivå 1964 som 1970 skatteintäkterna växer snabbare än BNP, men det har också i realka-lkylen den offentliga konsum- tionen förutsatts göra. I själva verket låg den offentliga sektorns sparande räknat på »kassabas» för 1964 särskilt lågt, eftersom det detta år förelåg en betydande skatteeftersläpning för före- tagssektorn. Omvänt förklarar denna asymmetri en del av nedgången av an— delssiffran för företagssparandet mellan 1964 och 1970. Den största förändringen

I Ur denna sektor har även utbrutits de offentliga företagen som förts till den offentliga sektorn.

2 BNP har dock beräknats i »justerade» pri- ser varvid hänsyn tagits till lönehöjningar inom den offentliga sektorn (jämför avd. 5). Mot- svarande justeringar har även gjorts i kalkylen för inkomstfördelningen i föregående tabeller.

.i .

m...—_a ___..H— _. _ .a— ...

avser de offentliga försäkringsanstalter- na, vars sparande ökar från 2,7 % 1964 till 4,1 % av BNP, dvs. svarar för mer än hela uppgången i sparkvoten.

Enligt tidigare antaganden påverkas sparfördelningen inte av variationer i prisförutsättningarna, eftersom in- komsfördelningen antagits konstant för vartdera alternativ A och B. Företags- sparandet är därmed givet, och oavsett skattegapets storlek äger en och samma inkomstomfördelning rum mellan hus- hållen och det offentliga om än propor- tionerna mellan skatteindragning me— delst progressivitetsautomatik och auto- noma skattehöjningar varierar. Däremot kommer i alternativ B det offentligas sparande att öka med omkring 1 pro- centenhet och företagssektorns att sjun- ka ungefär motsvarande jämfört med al— ternativ A. Enligt alternativ B utveck- las ju inkomstfördelningen mellan före- tag och hushåll förmånligare för de se- nare än i alternativ A. Företagssparan- det minskar därför i alternativ B. »Skat- tegapet» växer emellertid i hushållssek- torn och därmed den för balans nödvän- diga inkomstöverföringen från hushåll till det offentliga. Den senare sektorns sparande ökar och den förras förblir oförändrad i alternativ A jämfört med B.

Även i det för företagssektorn gynn- samma fördelningsalternativet kommer det finansiella sparandet skillnaden mellan investering och sparande att uppvisa en betydande försämring mel- lan 1964 och 1970 beroende dels på att investeringarna stiger snabbare än brut— tonationalprodukten, dels på att spa- randeandelen tenderar att falla. I den senare är också inlagt en effekt som egentligen föregriper resultatet av kal- kylen över finansieringsbehovet, näm- ligen företagssektorns räntebörda på den kumulerade upplåningen. Eftersom denna upplåning med givna antagan—

den -— skulle komma att växa relativt snabbt, växer räntebördan och minskar sparandeandelen. (Häremot svarar bl. a. ökade ränteintäkter för AP-fonden.) I alternativ B blir sparandeunderskottet ytterligare en procentenhet större.

Räknat i procent av bruttoinveste- ringarna steg företagssektorns sparande från ca 70 % 1955 successivt upp till ca 100 % 1959. Därefter sjönk procentta- len kraftigt, delvis dock beroende på exceptionellt höga lagerinvesteringar. Sparandet i procent av fasta bruttoin— vesteringar låg 1963 på blott omkring 60 % _ 1959 och 1963 är jämförbara ur synpunkten av att i bägge fallen lagerinvesteringarna var svagt negativa. År 1970 när lagerinvesteringarna förut- sätts vara av ungefär samma omfattning som 1964 skulle sparandetäckningen komma ner på 50 % i alternativ A och 42 % i alternativ B jämfört med 56 % för 1964. Det skulle alltså bli fråga om en signifikativ nivåsänkning utöver den som redan ägt rum under 1960-talets första hälft. Därvid bör också bemärkas att utgångsläget för en sådan nivåsänk- ning såtillvida försämrats, som företags— sektorn under senare år dragit ner sin »reala» likviditet och därför, även vid oförändrad .sparandetäckning, skulle kunna tvingas ner till en lägre grad av självfinansiering.

Resonemanget ovan har gällt företags- sektorn i dess helhet. Det är själv- klart att både vad gäller den historis— ka utvecklingen och framtidsperspekti- ven har man att räkna med avvikelser mellan olika näringsgrenar, branscher och företagsstorlekar från de här an- vända totalgenomsnitten.1 Som exempel kan nämnas den i andra sammanhang

1 Industrins investeringsfinansiering intar med hänsyn till dess betydelse för den yttre balansen en särställning. Dessa problem skall närmare belysas i ovan nämnda utredning om långtidsfinansiella perspektiv.

diskuterade risken att exportföretagen än mer än hittills kommer att utsättas för stigande kostnader och hårdnande utlandskonkurrens och därför krympan- de vinstmarginaler. Ett fullföljande av ambitiösa investeringsprogram för att genom produktivitetshöjningar möta kostnadsstegringarna skulle då förut— sätta en stigande grad av upplåning. Om incitamenten till investering lik- väl skall bli tillräckligt starka och möj— ligheterna till finansiering över huvud taget skall tillgodoses ökas då kraven på en fungibel kreditmarknad ytterli- gare utöver vad som redan kan utlä- sas av de här diskuterade grova exemp- len.

6.7.3 Balansen på kreditmarknaden När man skall försöka översätta be- räkningarna för det finansiella sparan- det inom olika sektorer till utbud och efterfrågan på kreditmarknaden tar man ytterligare ett långt steg ut i det statistiskt okända. Redan i det historis— ka materialet ställer det sig mycket svårt att identifiera t. ex. nationalräken- skapens hushållssparande i kreditmark- nadsstatistikens uppgifter över inlå- ningsräkningar, obligations- och aktie— innehav etc. Detsamma gäller samban- det mellan å ena sidan det upplånings- behov som framkommer ur inkomst-

och utgiftsstatistiken för företagssek- torn och de offentliga sektorerna och å andra sidan den på kreditmarknaden faktiskt registrerade upplåningen. Det föreligger oförklarade skillnader (rest- poster) mellan national- och finansrä- kenskaperna. Av dessa är »förskjut- ningsposten» i utlandssektorn den mest uppmärksammade —— men ingalunda den största. Det är välkänt att svårighe- terna att tolka förändringar i »förskjut- ningsposten» också försvårar prognose- ringen av valutautvecklingen utifrån givna prognosvärden på övriga poster i betalningsbalansen.. Analogivis före- ligger sådana svårigheter också vid övergången från övriga sektorers fi- nansiella sparande till en bedömning av utvecklingen på den inhemska kre— ditmarknaden.

Tabell 6.7:4 visar efterfrågan och utbudet på den organiserade kredit- marknaden 1964. På efterfrågesidan återfinns de sektorer med negativt fi- nansiellt sparande enligt tabell 6.7:3. Förekomsten av oförklarade restposter gör att motsvarande kreditmarknads- siffror inte är helt jämförbara. Dess- utom tillkommer det förhållandet att vissa sektorer uppträder både som lån- tagare och långivare i balansen, dvs. både på efterfråge- och utbudssidan. Upplåningen för t. ex. företagssektorn blir större (mindre) än ett givet fi-

Tabell 6.7: 4. Utlåning och upplåning på kreditmarknaden 1964

Upplåning Milj. kr. % Utlåning Milj. kr. % Offentlig sektor ......... 1 700 15,5 Riksbanken ............. 800 7,2 Bostadssektor ........... 4 400 40,0 Affärsbanker ............ 3 600 32,7 Företag ................ 3 800 34,5 Andra banker ........... 2 300 20,9 Hushåll ................ 200 1,8 Enskilda försäkringsan-

Utlandet ............... 900 8,2 stalter ............... 1 100 10,0 Offentliga försäkringsan-

11 000 100 stalter ............... 2 400 21,8

Obligationsmarknaden. . . 400 3,6 Aktiemarknaden ........ 400 3,6

11 000 100

nansiellt sparande anger i den mån sek- torn även ökar (minskar) sin likvidi- tet i en prognos för upplåningsbeho- vet måste alltså sistnämnda faktor sär- bedömas. Hushållens positiva finansiel- la sparande består likaledes av en po- sitiv och en negativ komponent _ den senare i form av konsumtionskrediter.

På utbudssidan återfinns de enskilda och offentliga försäkringsinrättningar- na. I övrigt har utbudet redovisats en- ligt det sätt på vilket sparandet kana- liserats via olika kreditinstitutioner och den organiserade kreditmarknaden utanför dessa. Här ingår alltså på ett icke identifierbart sätt förändringarna i hushållens och företagens banktillgo- dohavanden och innehav av aktier och obligationer. I utbudet ingår även kre- ditinstitutens vinster.

Man kan nu söka konstruera en ana- log balans för 1970 med utgångspunkt från de beräkningar för det finansiella sparande som redovisats i tabell 6.7: 3. Härvid tillkommer som nämnts de svå- righeter som avser dels tolkningen och framskrivningen av de statistiska rest- posterna dels godtyckligheten i valet av antagande beträffande framförallt före- tagssektorns framtida likviditetsprefe- rens. Med ledning av de historiska trenderna för nämnda faktorer kan emellertid, som ett räkneexempel, kal- kylen för det finansiella sparandet för de olika sektorerna omsättas i upplå-

ningsbehov på den organiserade kredit- marknaden.1

Det totala belopp som framkommer på upplåningssidan används som ut- gångspunkt för en beräkning av utlå- ningssidan i balansen på kreditmark- naden.2 Härvid kan man som utbuds- faktorer direkt insätta det finansiella sparandet för de enskilda och offentli— ga försäkringsinrättningarna. övrig ut- låning bildar restpost i kalkylen och har förutsatts bli fördelad på samma sätt som 1964 mellan olika slags banker och marknader. Tabell 6.7: 5 anger den pro- centuella fördelning av upplåning och utlåning som därvid erhålls. Exemplet avser det förut använda alternativet A för inkomstfördelningen.

Kalkylen har gjorts under förutsätt- ning av att »skattegapet» Slutits där- för uppvisar också den offentliga sek- torn ett jämfört med kreditmarknadsba- lansen för 1964 blygsamt uppläningsbe- hov. I stället har företagssektorns andel av upplåningen stigit kraftigt och lig- ger nu avsevärt högre än för bostäder- na. (Vid beräkningen av upplåningsbe- hovet har hänsyn tagits till en trend- mässig ökning av företagssektorns likvi- ditet.) Hushållens konsumtionskrediter

1 Även dessa beräkningar kommer att redo- visas mer utförligt i utredningen om långtids— finansiella perspektiv. ? Förfaringssättet är i stort sett detsamma som i föregående långtidsutredning (SOU 1962: 10, sid. 194 —208).

Tabell 6. 7: 5. Utlåning och upplåning på kreditmarknaden 1970

Procentuell fördelning

Upplåning % Utlåning % Offentlig sektor .............. 1,8 Riksbanken ................. 4,8 Bostadssektor ................ 36,2 Affärsbanker ................ 27,8 Företag ..................... 56,0 Andra banker ............... 22,9 Hushåll ..................... 1,2 Enskilda försäkringsanstalter . 8,4 Utlandet .................... 4,8 Offentliga försäkringsanstalter 30,1 Obligationsmarknaden ....... 2,4 Aktiemarknaden ............

har förutsatts ligga kvar på en oföränd- rad absolut nivå.

Kalkylen antyder behovet av en viss omstrukturering av utlåningssidan för att »realkalkylen» skall kunna realise- ras. Å ena sidan minskar relativt sett upplåningsbehovet på den »långa» marknaden, dvs. för den offentliga sek- torn och bostadsinvesteringarna, medan företagssektorns anspråk ökar i motsva- rande grad. Å andra sidan ökar utbuds- andelen för AP-fonden som traditionellt förlagt den övervägande största delen av sin utlåning till den långa markna- den. För att balans skall uppnås på del- marknaderna skulle det alltså behövas att AP-fonden omriktar sin utlåning från den långa marknaden. En annan utvecklingsmöjlighet är att marknader- na för aktier och industriobligationer expanderar på bekostnad av inlåningen till de på lång kreditgivning huvudsak— ligen inriktade »andra» bankerna. Här kommer frågan om prisalternativen åter in i bilden. Ju högre takt i prisutveck- lingen dess mindre attraktiv bör inlå- ningen på långa sparräkningar te sig —— här bortses då från möjligheten av olika slags värdesäkringsarrangemang och desto mer attraktiv placering i aktier. Ju snabbare prisstegring desto större bör andelen korta räkningsinnehav för transaktionsbehov också i och för sig bli. Det kan av denna anledning med andra ord uppträda förskjutningar även mellan affärsbankerna och »övri— ga banker» som, i likhet med en bredd- ning av aktiemarknaden, tenderar att gå i riktning mot en anpassning mellan upplåningsbehov och utlåningskapaci- tet på den långa och korta marknaden var för sig.

Resonemanget har i hela detta av- snitt förts under det måhända orealistis- ka antagandet att »skattegapet» på kon- sumtionsvarumarknaden slutits genom finanspolitiska åtgärder. Prisstegrings-

alternativen har med andra ord avsett en från kostnadssidan genererad utveck- ling. Det har under sådana förutsätt- ningar ansetts rimligt att utgå från en inkomstfördelning, som för företags- sektorns del inte nämnvärt förbättras jämfört med utgångsläget åren 1962— 1964. I kreditmarknadskalkylen har där- för å ena sidan företagssektorns upplå- ningsbehov legat på en relativt hög och den offentliga sektorns på en relativt låg nivå. Spänningarna i »realkalkylen» såsom dessa kommer till uttryck i »skat- tegapen» kan emellertid eventuellt be- dömas vara så pass stora att det inte är praktiskt-politiskt möjligt att helt sluta den. Den offentliga sektorns upp— låningsbehov blir då i motsvarande mån större medan å andra sidan in- komstfördelningen kan komma att för- skjutas till förmån för företagssektorn i den mån prisstegringarna får karak- tären av efterfrågeinflation. Såtillvida skulle alltså de här i tablåerna angivna exemplen representera ytterlighetsfall för fördelningen av det finansiella spa- randet mellan företagssektorn och den offentliga sektorn. Det torde emellertid vara ganska meningslöst att här införa ytterligare en serie alternativ för de grundläggande förutsättningarna, vars sannolikhet endast kan graderas utifrån en bedömning av den ekonomiska poli— tikens framtida utformning.

De här återgivna preliminära resulta- ten från den särskilda finansiella lång- tidsstudien torde i och för sig inte på— kalla någon revidering av de reala kal- kylerna. På det stadium, där denna un— dersökning f.n. befinner sig, kan inte några slutsatser dras om de speciella kreditmarknadsproblem som kan kom— ma att anmäla sig och vad detta inne- bär för den ekonomiska politiken. I detta hänseende får här en hänvisning göras till den rapport som publiceras senare.

AVDELNING 7

Näringsgrenarnas utveckling

7.1 Jordbruk

Av allt att döma står det svenska jord- bruket inför en omfattande strukturom- vandling vars inriktning till väsentlig del torde komma att påverkas av den nya jordbrukspolitik som förbereds inom jordbruksutredningen. De beräk- ningar som redovisas i det följande har emellertid närmast karaktären av trend- framskrivningar. Det har sålunda inte varit möjligt att beakta inverkan av den nya jordbrukspolitiken eller av i fram- tiden ändrade prisrelationer. Beräkning- arna bygger snarast på den förutsätt- ningen att de faktorer, som varit avgö- rande för jordbrukets utveckling under närmast föregående perioder, kan för- väntas komma till uttryck med likartad styrka även under tiden 1965—1970. Detta innebär att det inte förutsatts in- träffa några tvära brott i utvecklingen av exempelvis jordbrukets reala pro— duktpriser eller i fråga om övriga nä- ringars dragningskraft på sådan arbets- kraft som kan lämna jordbruket. I stort sett kan den tillämpade beräkningsme- toden anses innebära att man bortser från möjligheten av en så genomgripan- de och snabb strukturomvandling att den före 1970 medför ett brott i utveck- lingstrenden. Utvecklingen under 1970- talet kan komma att medföra en mer radikal strukturförändring av jordbru- ket.

Scdan början av 1950-talet har den

totala jordbruksproduktionen i Sverige bortsett från variationer i årsväxten stagnerat eller kanske snarast mins- kat något. Mjölkproduktionen har under denna tid visat betydande nedgång me- dan däremot kött- och fläskproduktio- nen ökat. Samtidigt har sysselsättning- en sjunkit. Produktionsvolymen per ar- betstimme beräknas sedan 1950-talets början ha stigit med ca 5 % per år, me-

dan förädlingsvärdet —— eller annorlun- da uttryckt jordbrukets bidrag till brut- tonationalprodukten per år och ar-

betstimme räknat ökat någon procent- enhet mindre till följd av ökade inköp av handelsgödsel och drivmedel m. m. Inom 1960 års jordbruksutredning har utarbetats prognoser över jord- bruksproduktionens storlek 1975. Det egentliga syftet med dessa prognoser har inte varit att söka fixera produk- tionens storlek och sammansättning just 1975 utan snarare att söka ge en upp- fattning om utvecklingstendenserna på rätt lång sikt vid oförändrad jordbruks- politik och inverkan av andra jord- bruksekonomiska miljöfaktorer. Till grund för prognoserna har lagts två oli- ka antaganden om den brukade åker- arealens omfattning 1975. Denna beräk- nas av olika skäl bli mindre än för när- varande. Samhällsutvecklingen innebär ett ökat behov av mark för bostäder, in— dustrier, vägar, flygfält, fritidsbebyg- gelse etc. Vidare förutses att åkerarealen kommer att minskas till följd av att jord

som är dåligt belägen eller av dålig kva- litet överförs till bete eller skogsmark eller lämnas helt outnyttjad. Enligt ett alternativ skulle åkerarealen, som 1961 utgjorde 3,3 milj. ha, 1975 ha nedgått till 2,65 milj. ha, enligt ett annat alter- nativ skulle nedgången bli mindre och resultera i en åkerareal på 2,9 milj. ha.

I anslutning till dessa båda alterna- tiv har utarbetats två skilda produk- tionsprognoser. Den väsentliga skillna- den mellan dessa ligger däri att till- gången på fodersäd och grovfoder förut- sätts bli mindre i det lägre arealal- ternativet, varvid animalieproduktio- nen tänkes anpassad till en lägre till- gång på fodermedel. Nettoimporten av foder antas nämligen i båda fallen bli oförändrad. Den totala jordbrukspro- duktionens volym beräknas 1964—1975 enligt det högre alternativet sjunka med någon procent och enligt det läg- re alternativet med ca 8%. Produk- tionsnedgången hänför sig i första hand till mjölkproduktionen och dess under- lag inom växtodlingen. Ehuru progno- serna tekniskt sett är baserade på de alternativa antaganden som gjorts be- träffande åkerarealen bör produktio- nens faktiska beroende av den fram- tida åkerarealens storlek inte överbe- tonas. Ett högre produktionsalternativ skulle således tekniskt kunna vara för- enligt också med det lägre arealanta- gandet. En produktion —— och självför- sörjningsgrad som ligger väsentligt under det lägre alternativet torde där- emot förutsätta att den brukade area- len 1975 blir betydligt mindre än 2,65 milj. ha. Det bör slutligen understry- kas att de anförda produktionsprogno- serna inte bör uppfattas som av jord- bruksutredningen övervägda mål för jordbrukspolitiken.

Vi har i våra fortsatta beräkningar utgått från en produktionsutveckling 1964—1970 som relativt nära ansluter

till det lägre av de båda produktions- alternativ som utarbetats inom jord- bruksutredningen. Jordbrukets totala produktionsvolym beräknas sålunda 1964—1970 avta med i genomsnitt 1/2 % årligen, medan jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten till följd av ökad insats av förnödenheter köpta från andra näringar — kan antas sjunka med ca 11/2 % årligen. Jordbruksproduktionens sammansätt- ning 1964 och 1970 framgår av tabell 7.1:1, där värden för olika avsalupro- dukter och inköpta förnödenheter er- hållits genom interpolation i förhål- lande till de inom jordbruksutredningen för 1975 utförda beräkningarna. Då det totala avsättningsutrymmet för jord- bruksprodukter till människoföda med hänsyn till befolkningstillväxten och andra omständigheter kan beräknas sti- ga 2 ä 3 % fram till 1970 är det tyd- ligt att självförsörjningsgraden torde komma att sjunka räknat i kalorier dock endast med ett par procentenhe- ter. I fråga om mjölkproduktionen pe- kar kalkylerna på en avsevärd ned- gång som marginellt beräknas medföra en betydande minskning av smörpro- duktionen. Med hänsyn till nuvanande tendenser till snabb stegring av avkast- ningen per ko kan tveksamhet råda om nedgången för mjölk och mejeriproduk- ter kommer att bli fullt så stor som tabell 7.1: 1 anger.1 Vid sidan av mat- fett torde det främst vara beträffande nötkött som nedgången i självförsörj- ningsgrad kommer att ge sig till känna och detta synes gälla oavsett om nöt- köttsproduktionen i sin utveckling när- mast kommer att ansluta sig till den

1 Eftersom den snabba tillväxten i fråga om avkastning per ko sammanhänger med en ökad insats av kraftfoder skulle en upprevidering av mjölkproduktionen även återverka på den be- räknade kraftfoderförbrukningen. Någonjuste- ring av jordbrukets beräknade nettoproduktion skulle däremot inte vara motiverad.

'&W—k—K

Tabell 7.1:1. Jordbrukets produktion 1964—1970 Milj. kr. i 1959 års mittpriser; avrundade tal

1964

I II Faktisk Beräknad Förändring produktion normal— 196411-1970, produktion %

Brödsäd ......................... 350 279 Övrig spannmål .................. 110 95 Potatis och sockerbetor ........... 342 321 Oljeväxter ....................... 159 117 Spånadsväxter ................... 3 3 Köksväxter ...................... 47 51

1 011 866

Summa vegetabilier (I) ..........

Mjölk och mejeriprodukter ......... 1 593 1 614 Ägg och slaktfjäderfä ............. 329 313 Slaktdjur m. rn ................... 1 567 1 534 Förändringar i kreaturskapitalet . . . —- 148 —20

3 348 3 440 4 359 4 306

Summa animalier (II) ...........

Summa slutprodukter (I + II). . . . Avgår:

Handelsgödsel .................. 341 321 Köpfodermedel ................. 470 480 Diverse förnödenheterIL .......... 445 414

1 256 1 216

Summa avdrag (III) ............

Återstår: Jordbrukets förädlingsvär- de (bidrag till BNP) (I + 11 — III). 3 103 3 090

1 Driv- och smörjmedel, elektricitet, frakter m. m.

högre eller den lägre av de produktions- prognoser som utarbetats inom jord- bruksutredningen. Av dessa innebär det högre alternativet i stort sett oföränd- rad produktion av nötkött 1975. Det kan nämnas att en inom Sveriges slakteriför- bund uppgjord prognos för tiden fram till 1970 synes ligga i linje med detta högre alternativ. Kombinationen av en vikande mjölkproduktion och en häv- dad nötköttsproduktion skulle bl. a. förutsätta att »kalvreserven» praktiskt taget helt utnyttjades för uppfödning av ungdjur till slakt. Utsikterna för kött- produktionen blir givetvis även beroen- de av hur producentpriserna på nöt- kött kan komma att utvecklas i förhål-

lande till priserna på övriga jordbruks- produkter.

Under första hälften av 1960-talet har den inom näringsgrenen sysselsatta ar- betskraften minskat i snabb och när- mast tilltagande takt. Vi har under så— dana förhållanden funnit det rimligt att förutsätta att arbetsvolymen under senare hälften av 1960-talet skall mins- ka med 6% per år. Detta var ge- nomsnittet för åren 1960—1964 men ut- gör knappast något maximiantagande för perioden 1965—1970. Det innebär emellertid att antalet förvärvsarbetan- de inom jordbruket skulle sjunka från ca 265000 1965 till omkring 195000 1970. Produktionen (förädlingsvärde)

per arbetstimme skulle samtidigt be— höva stiga med ca 5 % per år om den antagna produktionsutvecklingen skall förverkligas. En så kraftig minskning av sysselsättningen måste även inne- bära högst betydande nedgång av an- talet företagare samt självständiga bruk- ningsenheter inom jordbruket —— upp- skattningsvis med ca 50000 fram till 1970. För att jordbrukets produktions- förmåga skall bli den förutsatta måste en del av den åkerareal som tillhör ned- läggningsjordbruken tillföras de bestå- ende enheterna. Den genomsnittliga åkerarealen per företagare kan härige- nom tänkas stiga till kanske 18 å 20 ha 1970 mot ca 1511a 1965. Vidare måste mekaniseringen inom jordbruket fort- sätta. De beräkningar som kunnat ut- föras beträffande den sannolika utveck- lingen av maskininvesteringarnas vo- lym pekar emellertid på en i stort sett oförändrad nivå mellan 1965 och 1970. Jämfört med genomsnittsläget för pe- rioden 1961—1965 är det dock fråga om en betydande uppgång. Åtminstone i fråga om traktorer och skördetröskor synes en viss mättnad i relationen ma— skinbestånd/åkerareal vara förestående. Beträffande jordbrukets investeringar i byggnader och anläggningar finns det däremot anledning att räkna med en mera markerad tillväxt. Nybyggnads- verksamheten (exkl. bostäder), som för närvarande är väsentligt lägre än vad som på lång sikt krävs för att vidmakt- hålla beståndet, beräknas från 1965 till 1970 öka från ca 100 till ca 150 milj. kr. (i 1964 års prisläge), men skulle likväl inte uppgå till ens 1 % av det 5. k. begränsade återanskaffningsvärdet. Den väntade uppgången i nybyggan- det får även ses mot bakgrunden av att sammanslagning av brukningsenheter mot slutet av 1960-talet kan komma att ske i snabbare tempo. För de totala bruttoinvesteringarna (exkl. reparatio-

Diagram 7.1: 1. Jordbrukets investeringar (exkl. underhåll) 1950—1970

Milj. kr. i 1964 års priser

37.

1 000 ©

[ I | I I | 1950 _55 - sa —65 —70

Anm.: Investeringarnas medelnivå för 1966— 1970 enligt vår kalkyl är markerad med en ring. Svart sektor inom cirkel anger resp. närings— grens andel av de totala investeringarna (exkl. underhåll) 1965.

ner och underhåll) inom jordbruket blir resultatet en förutsedd uppgång med ca 10 % 1965—1970.

I den framlagda prognosen har som påpekades inledningsvis hänsyn inte kunnat tas till verkningarna av en ny jordbrukspolitik. Särskilt 1970-talets jordbruksutveckling kan i hög grad på- verkas av ändringar i jordbrukspoliti- ken. Härav kommer bl.a. att bero vil- ka avsättningsvillkor som kommer att råda för det svenska jordbruket. Un- dantag behöver härvid göras endast för det fall att den internationella pris- utvecklingen för jordbruksprodukter skulle komma att utvecklas så att tillfredsställande villkor för den svens- ka produktionen uppnås utan särskilt prisstöd. Med reservation för denna eventualitet —— som vi inte betraktar som näraliggande blir det själv- fallet av största betydelse för den fort- satta utvecklingen vilken produktions- nivå jordbrukspolitiken kommer att in- riktas på att upprätthålla och vilka pris- reglerande åtgärder som i anslutning därtill kommer att tillämpas. För den samhällsekonomiska långtidsplanering-

en är det emellertid inte enbart utveck- lingen av jordbrukets totala produk- tionsvolym som är av intresse. Det gäl- ler också att bedöma vilken insats av produktionsfaktorer och speciellt ar- betskraft som kan komma att framstå som sannolik eller ofrånkomlig. Här- vid kommer inte minst företagsstruktu- rens utveckling att bli av betydelse ef- tersom den arbetskraft som kan lämna jordbruket nu främst utgörs av bru— kare. Nuvarande ägoförhållanden kän- netecknas i stor utsträckning av att brukningsenheterna är för små för att arbetskraft och maskiner skall kunna utnyttjas effektivt. Det blir därför i hög grad beroende av takten i struktur- omvandlingen med åtföljande samman- slagning till större brukningsenheter i vilken utsträckning det vid en viss för— utsatt utveckling av den totala produk— tionsvolymen kan friställas arbetskraft från jordbruket. Om vi däremot utgår från en viss given utveckling av till- gången på arbetskraft inom jordbruket kan det i stället bli beroende av takten i strukturomvandlingen i vad mån den förutsatta utvecklingen av produktionen kommer att förverkligas.

7.2 Skogsbruk

Avverkning och tillväxt

Den totala skogsavverkningen i lan- det låg, om man räknar genomsnittligt för tioårsperioder, under första hälf- ten av 1900—talet med mycket små variationer kring en nivå på drygt 50 milj. skogskubikmeter (m”sk) per år. Från ett lågläge vid mitten av 1950- talet har avverkningen haft en stigan- de trend, vilket framgår av tabell 7.2:1. ökningen i avverkningarna, som skett snabbare i södra än i norra Sverige, har varit särskilt markerad under se- nare år. För närvarande synes det år-

Tabell 7.2:1. Årlig skogsavverkning 1952/53—1963/64

Enligt skogshögskolan. Milj. mask

Avverk- .

. Övriga Hela nmgs— Norrland Sverige riket perlod

1952/53

1955/56 19,6 25,4 45,0 1956/57 1959/60 21,8 27,7 49,5 1960/61 1963/64 23,1 31,8 54,9 1960/61 21,9 29,2 51,1 1961/62 26,7 33,5 60,2 1962/63 20,9 30,9 51,8 1963/64 22,8 33,5 56,3

Anm.: Beräkningarna är utförda på grund- val av stubbinvcnteringen i samband med riksskogstaxeringen. Till följd av dess karak- tär av stickprovsundersökning är uppgifterna behäftade med visst medelfel, som för enskilda år kan uppgå till 4 a 5 %.

liga skogsuttaget ligga på en 25—30 % högre nivå än vid mitten av 1950—talet.

Denna utveckling är i första hand re- sultatet av den kraftiga kapacitetsut— byggnad av den svenska skogsindustrin, främst massaindustrin, som ägt rum sedan slutet av 1950-talet. Förbrukning- en av massaved har således under den senaste tioårsperioden stigit med ca 50 %. Under samma tid kan även en mindre ökning konstateras för förbruk- ningen av sågtimmer medan använd— ningen av brännved fortsatt att mins- ka. De senaste åren har över hälften av avverkningen avsett massaved, nä- ra 4/10 sågtimmer och mindre än 1/10 brännved och husbehovsvirke.

En bidragande orsak till att den totala avverkningen ökat har varit det faktum att den fortgående minskningen för brännved i lägre grad än under mellankrigstiden och slutet av 1940- talet motvägt den fortsatta expansionen för industrivirket. Även stegrad efter-

Årlig Årlig Avverkning i

tillväxt avverkning % av tillväxt Norrland ................... 32,6 21,4 66 Svealand ................... 21,6 14,4 67 Götaland ................... 23,5 13,1 56 Hela riket .................. 77,7 48,9 . 63

frågan på rundvirke från grannländer- na har under de senaste åren i någon mån spelat in.

En ökning har även skett av skogs- tillväxten. Den har nyligen av skogs- högskolan på grundval av resultat från den pågående riksskogstaxeringen be- räknats till i medeltal ca 78 milj. mask per år under perioden 1953—1962, vil— ket kan jämföras med ca 63 milj. mask årligen för tiden 1938—1952. En stor del av ökningen av tillväxten kan till- skrivas förbättrad skogsvård -— bl. a. har träd med låg eller ingen tillväxt gallrats bort i större utsträckning än tidigare. Särskilt i södra Sverige har dessutom bestånd i de mest produktiva åldrarna en stark övervikt. I ovanstå- ende tablå, grundad på de senaste re- sultaten från riksskogstaxeringen, visas en jämförelse mellan tillväxt och av- verkning under 1953—1962 för olika re- gioner av landet (milj. mask).

Det här angivna tillväxttalet på 78 milj. mask är betydligt högre än det som använts i de senare årens skogs- politiska diskussion. Man har där när- mast utgått från tidigare preliminära beräkningar, som angav tillväxten 1953 —-1957 till ca 68 milj. mSSk per år.

Man ser av tablån att tillväxten vida överskridit avverkningen. Det måste dock understrykas att de i tablån givna tillväxttalen ej ger uttryck för att en avverkning av motsvarande storlek va- rit skogsekonomiskt motiverad. Hänsyn måste i dessa sammanhang tas bl. a. till skogens åldersfördelning och till icke avsättnin-gsbar skog, något som gäl- ler framför allt för de fyra nordligaste

länen. Med beaktande av sådana fakto- rer torde man kunna hävda att ett bety- dande virkesöverskott förelegat i södra Sverige, medan jämnare förhållanden mellan tillgång och uttag rätt i Norr- land samt västra Svealand.

Det konstaterade virkesöverskottet har varit en av förutsättningarna för de betydande utvidgningar av produk- tionskapaciteten som gjorts inom den svenska skogsindustrin och som plane- ras för närmaste femårsperiod. Den fortgående kapacitetsutbyggnaden talar för en fortsatt betydande avverknings— ökning. Den prognOS för den totala avverkningens omfattning 1970 som återfinns i tabell 7.2:2 utgår i första hand från den produktion och råvaru- förbrukning som enligt IUI:s industri- enkät planeras inom massa- och wall- boardindustrin (se avsnitt 7.4). Under förutsättning av ett 90-procentigt ka- pacitetsutnyttjande i genomsnitt inom des-sa industrier 1970 samt av att an- vändningen av massaved och Sågverks- avfall ökar parallellt skulle behovet av massaved komma att öka med drygt 25 % 1965—1970. Förbrukningen av sågtimmer torde 1970 inte komma att mera väsentligt överstiga 1965 års an- märkningsvärt höga nivå. Om använd- ningen av brännved och övrigt rund- virke fortsätter att minska trendmässigt skulle totala rundvirkesförbrukningen komma att öka med ca 14% 1965— 1970. För 1970 har vi dessutom förut- satt att inga lagerförändringar sker samt att utrikeshandeln med rundvirke ger ett exportöverskott av samma stor- lek som under 1965. Stegringen av de

Tabell 7.2:2. Prognos för skogsavverkningen 1970 Milj. mask

19651

Förändring 1965 — 1970

%

1970 Milj. mask

Förbrukning av rundvirke ......... 62 Massa- och boardved ............ 32 Sågtimmer .................... 24 Brännved och övrigt virke ....... 6 Exportöverskott .................. 2 Lagerförändrin g .................. + 1 Avverkning ...................... 64

+14 41 +9 +26 25 +1 + 5 4 —2 —25 2 0 0 0 —1 . 72 +8 +12

1 Uppskattning som bygger på uppgifter från statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och Skogsstyrelsen.

sammanlagda skogsavverkningarna skulle i så fall komma att uppgå till ca 12 % från 1965 till 1970 (ca 21/2 % per år). Ökningstalet påverkas något av att 1965 var ett utpräglat högkonjunkturår för skogsbruket. Räknat från 1964 blir den årliga ökningen fram till 1970 ca 3l/2 %, räknat från 1963 ca 41/2 %. Då utbyggnaden av skogsindustrin väntas ske snabbare i södra än i norra Sverige torde huvuddelen av avverkningsök- ningen falla på denna del av landet.

Mot den i tabell 7.2:2 angivna efter- frågan på virke 1970 bör från råvaru— sidan ställas de kvantiteter, som vid denna tid kan bedömas vara avverk- ningsbara i ett uthålligt skogsbruk. Vir- kesbalanser för olika delar av landet upprättas för närvarande inom virkes- balansutredningen. Beräkningar av de ekonomiskt avverkningsbara kvantite- terna för tiden fram till 1977 utförs lärvid av skogshögskolan men är ännu inte avslutade.

Enligt skogshögskolans tidigare be- räkningar, återgivna bl. a. av jordbruks- utredningens skogsbruksgrupp i SOU 1963:63 , skulle den tillgängliga avverk- ningsbara kvantiteten i landet (inkl. tillgångar av lövvirke och visst klen- virke) uppgå till ca 69 milj. mäsk år- ligen under perioden 1965—4974. Des- sa kalkyler anses dock bygga på väl

försiktiga antaganden om bl. a. slutav- verkningarnas storlek.

Ett medelalternativ i högskolans nya beräkningar, som förutsätter en viss in- tensifiering av skogsskötseln, torde ge en kvantitet som med klar marginal överskrider det ovan för 1970 beräkna- de avverkningsbehovet. Om detta såle- des i en kalkyl för landet i dess hel- het ej skulle komma att överstiga vir- kestillgången kommer dock möjligen att regionalt uppstå vissa problem i frå- ga om virkesbalansen. För de nordli- gaste länen liksom för västra Svealand är således vid nuvarande intensitet av skogsskötseln en tilltagande virkes- knapphet ej utesluten. En utbyggnad av skogsindustrin i dessa områden torde kräva en intensifiering av skogsdriv- ning och skogsvård.

Tillväxtöverskotten kan till större de- len beräknas återfinnas inom privat- skogsbruket. Till följd av att småskogs- ägarnas virkesutbud även torde påver- kas av andra faktorer (bl.a. beskatt— ning) än virkespriser och driftkostna- der är det inte osannolikt att det kom- mer att uppvisa en trögrörlighet i för- hållande till det växande virkesbehovet. Anpassningen kan dock i någon mån komma att underlättas genom den öka- de samverkan som f. n. äger rum inom småskogsbruket.

För en beräkning rörande avverk- ningarnas storlek under 1970-talet och på än längre sikt måste en rad svår- bedömbara faktorer beaktas inte minst efterfrågan på den svenska skogsindu- strins produkter. Långsiktiga studier av skogstillgångarna kommer att utföras av skogshögskolan för virkesbalansut- redningens räkning. Skogens nuvarande åldersfördelning med hög andel i pro- duktiv och avverkningsmogen ålder torde ge gynnsamma värden för till- växt och avverkningsmöjligheter under de närmaste åren. För utvecklingen på litet längre sikt utgör den låga ande- len ungskog en negativ faktor. All- mänt anses dock att skogens avkast- ning kan höjas betydligt genom att skogsförädling, skogsvård och inte minst skogsgödsling intensifieras. Enligt vis- sa experthedömningar skulle den år- liga tillväxten kunna höjas till inemot 100 milj. mask. Då denna högre nivå ej torde kunna uppnås förrän mot slutet av detta sekel, skulle följden bli mått- ligt ökande avverkningsmöjligheter år från år. Man kan förmodligen anta att 1950- och 1960-talens snabba expansion av skogsuttagen kommer att följas av en period med något lugnare utveck- ling.

Rationalisering och arbetskraft

Närmare en tredjedel av de totala svens- ka exportintäkterna härrör från skogs- sektorn, vars produktion till över hälf- ten avsätts i utlandet. Sveriges roll som skogsvaruexportör på världsmark- naden har dock relativt sett kontinuer- ligt minskat under efterkrigstiden. In— om Västeuropa, numera huvudmarkna- den för svensk och skandinavisk skogs- industri, väntas inom den närmaste tio- årsperioden konsumtionen av skogspro- dukter öka mycket snabbt. Emellertid kan en fortsatt stigande konkurrens emotses från i första hand Nordamerika,

där för närvarande betydande utvidg- ningar av skogsindustrin genomförs, med en fortsatt minskning av Sveriges marknadsandelar som följd. Innebör- den av den ökande konkurrensen är även att Skandinavien alltmer kommer att förlora sin prisledande position och följaktligen i allt högre grad får an- passa sig till priser bestämda av and- ra länders utbud. Mot bakgrund av ovanstående och med tanke på de in- ternationellt sett höga virkeskostnader- na framstår en intensiv rationalisering av skogsavverkning och virkestranspor- ter som nödvändig för att stärka den svenska skogsnäringens konkurrens- kraft på världsmarknaden. Rationalise- ringsmöjligheterna inom transportsek- torn liksom inom skogsindustrierna be- handlas i andra sektoravsnitt.

För skogsbrukets del har en markant höjning av rationaliseringstakten ägt rum i början av 1960-talet. Enligt ar- betsmarknadsstyrelsen har arbetsåt- gången per avverkad kvantitet hittills under 1960-talet minskat med 5 ä 6 % per år. Antalet dagsverken per avver- kad mask beräknas ha gått ned från ca 0,5 1960 till under 0,4 1965. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen torde arbets- åtgången vara inte obetydligt lägre inom storskogsbruket än inom det övri- ga skogsbruket och likaså lägre i norra än i södra Sverige.

Jämförelser med tidigare perioder är svåra att göra. Det är emellertid sanno- likt att mekaniseringen och rationalise- ringen fram till 1960-talet gått relativt sakta och i lägre takt än exempelvis inom jordbruket. Jordbruksutredning— ens skogsbruksgrupp har beräknat, att arbetsåtgången per avverkad kvantitet under de senaste 30 åren minskat med i genomsnitt ca 1 % per år. Under 1950- talet torde den årliga minskningen ha uppgått till 2 a 3 %.

Längst har rationaliseringen drivits

i fråga om transporterna, genom att bil- vägnätet i skogen har utbyggts starkt. Avverkningsarbetet har effektiviserats främst genom motorsågen. Under första hälften av 1960-talet har dessutom en omfattande besparing av arbetskraft uppstått genom att den manuella bark- ningen till stor del ersatts med maski- nell, i ökande utsträckning vid fabri- kerna. F. n. torde uppskattningsvis en- dast nägon tiondel av barkningen ut- föras för hand mot förmodligen över hälften 1960. Allmänt gäller att till inte oväsentlig del har rationaliseringen av virkeshanteringen uppnåtts genom över- flyttning av arbetsmoment till de hög- re mekaniserade transport- och indu- strileden.

För den närmaste femårsperioden kan en fortsatt utbyggnad och förbätt- ring av bilvägnätet i skogen väntas, bl. a. till följd av den fortsatta nedläggningen av flottleder. Större betydelse från ra- tionaliseringssynpunkt torde emellertid en mekanisering av terrängtransporter- na få genom övergång till skogstrakto- rer. Barkningen väntas bli ytterligare mekaniserad. Under prognosperioden kan en begynnande högmekanisering av fällning och kvistning med särskilda av- verkningsmaskiner komma att sätta in. Även inom skogsodlingen torde maski— ner komma att användas i större ut— sträckning. Inte minst står dock rationa- liseringsvinster att vinna genom en pro- duktion i större skala, dvs. genom att avverkningarna utförs på större be- handlingsytor och i form av slutav- verkningar, vilket även utgör en förut— sättning för en intensivare mekanise- ring av drivningsarbetet.

Ett hinder för utvecklingen härvidlag är emellertid skogsmarkens dåliga ar- rondering samt dess starka splittring på små enheter. Skogens fördelning mellan olika ägarekategorier framgår av föl- jande tablå (procent).

Privata ägare ............... 59 50 Bolag ...................... 23 25 Domänverket ............... 1 2 20 Övriga allmänna ägare ....... 7 6

100 1 00

Stor andel av skog med svag tillväxt i Norrland ger till värdet en lägre an- del för domänverket, medan en domi- nerande andel av södra Sveriges snabb- växande skog ger en värdemässigt hög- re andel för de privata skogarna. Någ- ra nämnvärda förskjutningar i ägostruk- turen har om man ser till arealen inte skett under senaste halvsekel och vän— tas ej heller inträffa under kommande femårsperiod. Den nya jordförvärvsla- gen kan emellertid antas få gynnsam- ma effekter på struktur- och arronde— ringsrationaliseringen. För att belysa omfattningen av bristerna i fråga om arrondering kan nämnas, att enligt en 1957 företagen inventering behövde ca 5 milj. ha omarronderas, dvs. drygt 1/a av den totala skogsmarksarealen.

Den privatägda skogsmarken är en- ligt senaste beräkningar, grundade på RLF-registret 1962—1964, fördelad på ca 265 000 brukningsenheter. Av dessa har mer än hälften —— 152000 en areal mindre än 26 ha. En förändring mot färre men större enheter pågår. Medelarealen för brukningsenheterna torde från 1956 ha stigit med drygt 10 %, från ca 40 till ca 45 ha.

För att minska de olägenheter för ett rationellt och mekaniserat skogsbruk, som ägosplittringen inom privata sko- garna orsakar, har under de senaste åren en ökad samverkan mellan de mindre skogsbruken kommit till stånd, främst genom s. k. skogsbruksområden. Vid slutet av 1965 hade inemot 300 så- dana områden bildats, omfattande ca 15 % av den totala privatägda skogs- arealen. Utvecklingen mot ökad sam—

1965

Förändring 1965 1970, %

1970

Totalt Per år

64 0,36 23,0

Avverkning, milj. mask ........... Arbetsåtgång, dagsverken/mask . . . . Arbetskraft, milj. dagsverken ......

72 0,27 19,4

+12 —25 —16

+2,4 - 5,5 —3,3

verkan antas bli snabbare under kom- mande femårsperiod.

En bedömning av utvecklingen under perioden fram till 1970 beträffande ar- betsvolym och rationaliseringstakt har gjorts för vår räkning av experter in- om jordbruksdepartementet, arbets- marknadsstyrelsen samt Industriens ut- redningsinstitut. Expertgruppen har räknat med en minskning av arbetsåt- gången per mask med 4—6 % per år. Vi har i våra kalkyler räknat med 25% % årlig nedgång, vilket torde nära ansluta sig till utvecklingen 1960—1965. Sam- manställt med den ovan antagna ök— ningen av totala avverkningen innebär detta en minskning av arbetskraftsbe- hovet räknat i dagsverken med ca 3 % per år (tabell 7.2: 3).

Skogsarbetet har traditionellt känne- tecknats av att det förekommit stora säsongvariationer och av att den över- vägande delen av arbetsvolymen utförts av tillfällig arbetskraft (främst av jord- brukare under vinterhalvåret). Den till- tagande mekaniseringen i skogsbruket ökar betydelsen av att ha tillgång till utbildad och yrkesskicklig, helårsarbe- tande personal. Särskilt inom storskogs- bruket men även inom skogsbruksom- rådena anlitar man i stigande grad året—runt—sysselsatta. År 1970 beräknar arbetsmarknadsstyrelsen sålunda att 60 -—70 % av arbetsvolymen kommer att utföras av under hela året arbetande mot ca 25 % för 1960. Det medför en utjämning av säsongvariationerna och bidrar till att antalet friställda kan vän- tas bli avsevärt större än vad nedgång-

en av arbetskraftsbehovet i antalet dagsverken räknat anger. På basis av ovan nämnda expertprognos kan de med skogsarbete huvudsakligen sysselsatta (med fler än 100 dagsverken per år) antas uppgå till ett oförändrat antal 1970, dvs. uppskattningsvis ca 90000. De med skogsarbete tillfälligt sysselsat— ta (med mindre än 100 dagsverken per år) beräknas vid mitten av 1960-talet ha uppgått till ca 120 000. Dessa skul- le däremot till följd av den snabba ra- tionaliseringen och förskjutningen mot helårsarbete komma att gå ned med in- emot 80000. Sammanlagt skulle alltså antalet personer som under någon tid av året är sysselsatta inom skogsbruket minska från ca 210000 1965 till ner- emot 130000 19701. En stor del av de friställda torde vara identiska med de yrkesutövare inom jordbruket som be— räknas lämna detta under prognosperio- den.

Eftersom avverkningarna väntas öka mindre i norra Sverige, och då mekani- seringen samt utvecklingen mot helårs- anställning dessutom tycks gå snabbare där, kan man anta att huvuddelen av minskningen i behovet av skogsarbetare kommer att vara lokaliserad till denna del av landet.

Investering

Den tilltagande mekaniseringen avspeg- lar sig liksom intensifieringen av skogs- vården i investeringsutvecklingen. Un- 1 Av beräkningstekniska skäl anger tabel-

lerna 5: 6 och 5: 7 i avd. 5 helt avvikande sys- selsättningstal.

der senaste tioårsperiod har investe- ringarna inom skogsbruket (inkl. un- derhåll) enligt nationalräkenskaperna stigit med ca 20 %, i fasta priser räk- nat.

På basis av en prognos från jord- bruksdepartementet har vi i långtidsut- redningens kalkyl beräknat att skogs- brukets investeringar exkl. underhåll (till ca fyra femtedelar utgörande skogs- vägsnybyggnad) kommer att öka från nära 100 milj. kr. 1965 till ca 115 milj. kr. 1970 och inkl. underhåll (dvs. med- räknat bl. a. skogsvårdsåtgärderna) från ca 260 till ca 320 milj. kr., allt angivet i 1964 års priser. Kalkylen anknyter till nationalräkenskaperna, som är ofull- ständiga för denna sektor. Huvuddelen av de kraftigt ökande maskininveste- ringarna (alla utom domänverkets) fal- ler nämligen såväl för 1965 som för 1970 utanför dessa beräkningar.

7.3 Fiske

Struktur och utvecklingstendenser Den samlade fångstmängden inom det svenska yrkesfisket1 har kvantitativt nä- ra nog fördubblats under den senaste tioårsperioden. Den starka fångstök- ningen har skett jämsides med att an- talet fiskare minskat betydligt. Sedan mitten av 1950-talet har sålunda anta- let yrkesfiskare enligt den officiella sta- tistiken gått ned från i runt tal 11 000 till f. n. ca 8 000. För binäringsfiskare redovisas under samma tid en minsk- ning från knappt 8000 till inte fullt 7000. Den starkt stegrade fångstmäng- den per fiskare som följaktligen skett under senare år har främst varit följ- den av en omfattande förnyelse och ef- fektivisering av fiskeflottan samt av en specialisering inom fisket, i första hand på massfångst av sill.

Inom fiskeflottan har sedan slutet

av 1950-talet en snabb förskjutning mot större båtar med starkare motorer ägt rum. Därjämte har modern navigations- utrustning tagits i bruk och bättre fisk- redskap samt effektivare fångstmeto- der kommit till användning framför allt inom trålfisket. Resultatet har bli- vit ett fiske bedrivet i allt större skala. F.n. torde omkring hälften av den to- tala fångstmängden falla på i runt tal 300 trålare av en fiskeflotta, där en- bart de däckade båtarnas antal uppgår till ca 2 400. För de största trålfartygen ligger fångsten per år och fiskare när- mare 100 ton.

Utvecklingen mot trålfiske i stor ska- la har i första hand gällt sillfisket, i ökad utsträckning bedrivet på fångst- fält i Nordsjön. Sedan mitten av 1950- talet har fångsten av sill (inkl. 5. k. skrapfisk) mer än fördubblats och ut- gör nu kvantitativt ca 3/4 och värdemäs- sigt ca 1/2 av totala fångsten. Ökningen har till övervägande del avsatts direkt i utländska hamnar, främst i Danmark. Huvudparten av den utrikes ilandförda svenskfångade sillen har avsatts på den västtyska marknaden. Samtidigt har den svenska sillexporten till Östtyskland och andra öststater, tidigare vår viktigaste marknad, stagnerat till följd av strävan- dena mot ökad självförsörjning. Till skillnad mot förhållandena i andra län- der (bl. a. i Norge och Danmark) har det ökade svenska sillfisket gällt fångst av sill till människoföda. Under 1964 och 1965 märks dock en markant upp- gång i fångsten av s. k. skrap- eller industrifisk, dvs. fisk (huvudsakligen sill) avsedd för tillverkning av fisk- mjöl och sillolja. Jämte sillfisket har även räktrålfisket på västkusten —— helt inriktat på hemmamarknaden _ ökat

1 Härmed avses i detta avsnitt saltsjöfisket. Insjöfisket har stadigt minskat i omfattning, och torde f. n. inte ?sysselsätta fler än i runt tal 500 yrkesfiskare.

starkt under senare år och intar nu andra platsen efter sillfisket i ekono- misk betydelse.

Västkustfiskets dominans har genom ovan skisserade utveckling ytterligare förstärkts medan fisket på syd- och ost— kusten gått tillbaka, för ostkustens del såväl relativt som i absoluta tal. Väst- kustfiskets andel av den totala fångs- ten uppgick 1964 kvantitativt till om— kring 85% och värdemässigt till ca 75 %. I samtliga områden har kust- och skärgårdsfisket minskat i betydelse. Denna utveckling i förening med över- gången till större båtar och långdistans- fiske med krav på större hamnar och bättre service i fråga om förnödenhe- ter och reparation av båtar och red- skap har bidragit till en koncentration av fiskarbefolkningen till ett mindre antal platser.

Specialiseringen inom det svenska fis- ket har, samtidigt som den lett till en ökad exportinriktning, inneburit en minskande försörjningsandel beträffan- de den mångsidigt sammansatta hem- makonsumtionen av fisk och fiskpro- dukter. I själva verket har —— om för- ädlade fiskprodukter medräknas im- porten inom fiskesektorn till värdet ökat snabbare än exporten. Exportöver- skottet från början av 1950-talet har härigenom förbytts i ett växande im- portöverskott. I första hand har den ökade importen gällt frysta filéer.

Utvecklingen 1965—1970 För vår räkning har en översikt av fiskets utveckling under kommande fem- årsperiod utarbetats inom jordbruksde- partementet med anlitande av experter från jordbruksnämnden och fiskeristy— relsen. Dessutom har representanter för Svenska Västkustfiskarnas Centralför- bund hörts. I det följande sammanfat— tas dessa experters bedömningar.

De utvecklingstendenser som rått un-

der senare år torde i huvudsak kom- ma att fortsätta även under närmaste femårsperiod. En fortsatt kvantitativ ökning _ om än i något avmattad takt av den svenska fiskfångsten synes sannolik. En fångst av storleken 500 000 ton 1970 anses därvid inte orim- lig.

Fångstökningen väntas även i fort- sättningen huvudsakligen komma att falla på Västkustfiskarnas exportinrik- tade sillfiske. Avsättningsförhållandena torde dock medföra att sillfisket mer in- riktas på fångst av råvara till fiskmjöls- och silloljefabriker. För sådan prisbil- ligare vara torde det såväl på hemma- marknaden, där en betydande utbygg- nad av denna gren av fiskförädlingsin— dustrin planeras, som på exportmark- naden finnas ett ökande avsättningsut- rymme.

Möjligheterna för en ökad avsättning av sill för människoföda förefaller nå- got mer ovissa, i synnerhet inom lan- det. Den inhemska konsumtionen av fisk väntas kvantitativt tillväxa endast obetydligt snabbare än befolkningen. Samtidigt torde en fortsatt förskjutning ske mot frysta och beredda varor av annan fisk än sill, i huvudsak impor- terade.

På den västtyska marknaden, som nu- mera är vår viktigaste, förefaller en mindre ökning av avsättningsutrymmet möjlig under förutsättning av fortsatt nedgång av det inhemska sillfisket. Å andra sidan kan utformningen av EEC:s fiskepolitik komma att innebära ökade hinder för export till denna och övri- ga marknader inom EEC. Hittills har svensk sill som avsatts i Västtyskland fritagits från den tull som redan in— förts. Ytterligare en negativ faktor i bilden utgör den subventionering av fis- ket som gör sig gällande i flena länder. I Östtyskland och andra östländer torde utvecklingen gå mot fortsatt självför-

sörjning med fisk. En viktig förutsätt- ning för en fortsatt export av nuvaran- de omfattning till dessa marknader tor- de vara att exporten mer inriktas på beredda varor.

På produktionssidan är förutsätt- ningarna för ökade fångster gynnsam- ma. Den fortsatta utbyggnaden av den svenska trålflottan bidrar till att öka fångstkapaciteten. Tillgången på sill vän- tas därtill bli tillräcklig. Bestånden i Nordsjön och angränsande vatten har under senare år ökat.

Räkfiskets hittillsvarande expansion antas komma att mattas. Bl. a. är en ökad importkonkurrens att vänta sam- tidigt som räkbestånden på västkusten ej synes öka i tillräcklig omfattning. Fångstområden längre västerut torde emellertid få stigande betydelse.

Fångstutvecklingen för syd- och ost- kustfisket är svårare att bedöma. Syd— kustfisket, som huvudsakligen är inrik- tat på fångst av torsk och sill, väntas inte kunna öka mera väsentligt. Torsk- tillgångarna i Östersjön har under se- nare år minskat. Härtill kommer att andra Östersjöstater numera bedriver ett omfattande torskfiske i detta fångst- område. För sillfisket föreligger avsätt— ningssvårigheter och även här kan en viss övergång komma att ske till fiske för leverans av råvara till fiskmjöls- och silloljefabriker. För ostkustfiskets del, där strömmingsfisket dominerar, har totalfångsten visat en fallande tendens trots trålfiskets genombrott under 1950- talet. Man torde kunna räkna med en i huvudsak oförändrad fångstkvantitet under prognosperioden.

Inom fiskarkåren är en fortsatt sys— selsättningsminskning att vänta bland såväl yrkesfiskare som binäringsfiskare till följd av strukturomvandlingen och fortsatt produktivitetsförbättring. Anta- let yrkesfiskare förutses gå ned med ca 500 fram till 1970. Liksom under senare

år torde minskningen komma att falla på kategorin kust- och skärgårdsfiskare, för vilka medelåldern är hög och re- kryteringen liten. För de fiskare som ägnar sig åt industrialiserat havsfiske och som fångstmässigt dominerar, vän- tas snarare en ökning än en minsk— ning. Regionalt sett torde nedgången i antalet yrkesfiskare även i fortsättning- en bli större på ost— och sydkusten, där fisket har en mera utpräglad karaktär av kust- och skärgårdsfiske, än på väst- kusten.

Den upprustning av fiskeflottan som inleddes i slutet av 1950—talet avspeglas i en markant ökning av investeringarna under 1960-talets första hälft. Fram till 1970 antas investeringarna bli av un- gefär oförändrad omfattning. I våra beräkningar har därvid 60 milj. kr. an- getts som ett årligt genomsnitt för in- vesteringarna (inkl. reparationer och underhåll) under perioden 1966—1970. Nyanskaffningar av båtar och motorer har under senare år avtagit något och kan antas ligga kvar på denna lägre nivå. I gengäld förutses investeringarna i navigationsapparatur och fångstutrust- ning öka något.

Den fortskridande tekniska utveck- lingen väntas bidra till ytterligare effektivisering av fångsten. För när- varande är en övergång till fiske med s. k. ringnot och kraftblock aktuell. Skulle ringnotsfisket få en större om- fattning under prognosperioden, vilket inte är uteslutet, torde det medföra en höjd investeringsnivå och ökade fångstmängder.

7.4 Industri

Liksom fallet var vid föregående lång- tidsutredning har även denna gång In- dustriens utredningsinstitut (IUI) fått i uppdrag att göra en specialundersök- ning av utvecklingstendenserna inom

industrin. Uppdraget omfattade dels en enkät om företagens planer fram till 1970, dels en analys av förutsättningar- na för den industriella utvecklingen på längre sikt. Undersökningen kommer senare att publiceras separat såsom bilaga 4. De resultat som där redovisas bildar utgångspunkten för vår bedöm- ning av den framtida utvecklingen av svensk industri.

7.4.1 Enkätens uppläggning

I enkäten tillfrågades hösten 1964 ett representativt urval om ca 1 800 före- tag om sina planer fram till 1970 be- träffande produktion, behov av arbets— kraft, investeringar, export m.m. Som urvalsram användes statistiska central- byråns företagsregister. Samtliga före- tag som bedrev tillverkning i anlägg— ningar med mer än 150 anställda ingick i enkäten. För de mindre företagen va- rierade urvalets storlek mellan bran- scherna; på begäran av branschorgani- sationerna tillfrågades samtliga företag —— oavsett storlek —— inom gruvindu- strin, järn- och stålindustrin samt massa- och pappersindustrin; inom övriga branscher vände man sig till varieran- de andelar av de mindre företagen.

Som framgår av det följande medtogs småföretagen mest i experimentsyfte. Det väsentliga intresset var knutet till de större företagen. Frågan om ett före- tag skulle anses som »större» eller ej avgjordes från bransch till bransch.]L ] inget fall medtogs dock företag med färre än 40 anställda i gruppen »större» företag, medan alla med fler än 150 anställda hänfördes dit.

Antalet tillfrågade enheter i gruppen 150 och fler anställda var 799 stycken, varav 582 inkom med användbara svar. Svarsfrekvensen i denna grupp var så- ledes i det närmaste 75 %. I gruppen 600 och fler anställda var antalet till—

frågade enheter 198, varav 85 % inkom med användbara svar. Bortfallsprocen- ten får betraktas som normal för en en- kät av den här typen.

Svarsprocenten i det extraurval som gjordes av de mindre företagsenheterna var som väntat låg. I gruppen 1—40 an- ställda svarade sålunda endast 32 % av de tillfrågade. De slutsatser som kan dras av ett material med så stor bort- fallsprocent är givetvis starkt begrän- sade. De siffror som redovisas i det föl- jande har därför baserats endast på svaren från de företag som definierats såsom »större».

De företag som besvarat enkäten sva- rar tillsammans för ca 60 % av samt- liga anställda och omkring 2/3 av in- dustrins totala förädlingsvärde. De sva- rande »större» företagen representerar ca 85 % av den totala sysselsättningen inom motsvarande storleksgrupper.

Frågorna gällde som nämnts företa- gens planer fram till 1970. Erfarenhe- ten säger, att de större företagen i stor utsträckning verkligen har en planering på längre sikt och man kan utgå ifrån att dessa planer är så genomtänkta och har sådan fasthet att de kommer att ut— göra riktpunkten för handlandet under de närmaste åren. De existerande pla- nerna är dessutom ofta ganska starkt bindande för handlandet genom att an- läggningsarheten påbörjats, kontrakt in- gåtts etc. I den meningen kan man säga att de existerande planerna ger en god bild av utvecklingstendenserna un- de närmaste åren. Givetvis kan dock oförutsedda förändringar inträffa i de »yttre förhållanden» som påverkar före- tagens handlande och sådana föränd- ringar kan leda till ändringar i pla- nerna.

1 I företag med tillverkning inom två eller flera branscher har varje bransch behandlats som en separat enhet och betraktats som ett »företag».

Det som nu sagts gäller de stora före- tagen. För de små är situationen en an- nan. Man kan inte utgå ifrån att fler- talet småföretag har en genomarbetad planering på längre sikt, och inte hel— ler ifrån att den planering som even- tuellt förekommer skall vara bindande på samma sätt som när det gäller stor- företagen. De små företagen har näm- ligen mycket lättare att plötsligt ändra sina planer och att inom kort tid ock- så ändra kapacitet, produktion etc. in- om vida gränser. För en ägare till en liten verkstad med några få anställda är det t. ex. fullt möjligt att »över nat- ten» besluta om en fördubbling av pro- duktionskapaciteten. Denna lätthet att anpassa sig är ju en av småföretagens starka sidor.

Om enkätresultat beträffande företa- gens planer på ett meningsfullt sätt skall kunna utnyttjas som byggstenar i den typ av långtidsutredningar som fö- rekommer i vårt land, måste man utgå ifrån att de existerande planerna är någorlunda fasta och att företagen verk- ligen kommer att försöka realisera dem. Av nyss nämnda skäl har man anled- ning ställa sig ytterst tveksam till det meningsfulla i att över huvud taget till- fråga småföretagen om deras planer. Att IUI nu ändå har tagit med några är huvudsakligen att betrakta som ett ex— periment för att få reda på vilken typ av svar man då får.

Det framhålls i redogörelsen i bilaga 4 att svaren inte kan anses representa- tiva för småföretagen. Trots det anser man sig kunna »räkna upp» plansiff- rorna till branschnivå. Motiveringen är följande: mindre företag är ofta under- leverantörer till större och i dessa fall kan man räkna med att de i stort sett kommer att utvecklas likadant som de stora. De senare kommer givetvis att bli ledande. Vidare kan man räkna med att marknaden inom varje bransch ut-

vecklas någorlunda likartat för stora och små; detta bidrar till samma ten- dens. Till detta kommer att småföreta- gen inom flertalet branscher endast re- presenterar en relativt liten del av pro— duktionen, sysselsättningen etc. och att mer betydande fel i uppskattningarna kan uppkomma endast om småföreta- gens utveckling radikalt skiljer sig från de större företagens. Att den bristfälliga informationen om småföretagen med- för viss osäkerhet kan dock inte förne- kas.

En brist i det statistiska materialet härrör från det relativt stora svarsbort- fallet. Det kan inte helt uteslutas att de företag som svarat av någon anledning är mer expansiva än de som underlåtit att göra det. Det kan t. ex. tänkas (låt vara inte bevisas) att stagnerande eller tillbakagående företag inte ansett sig ha samma intresse av att delta i undersök- ningen som expanderande kolleger.

Ett speciellt problem uppkommer där- igenom att enkätmaterialet endast om- fattar sådana företag som existerade 1962. Givetvis har nya startats sedan dess och flera kommer till mellan 1965 och 1970. Förhållandet innebär uppen- barligen en tendens till underskattning av produktion, sysselsättning m. m.

Erfarenheterna från tidigare enkäter av samma slag liksom också uttalan- den från företagarhåll _— ger vid han- den att företagens planer beträffande produktion och sysselsättning är någor— lunda realistiska i den meningen, att de i stort sett förverkligas om inte helt oväntade situationer uppstår. När det gäller investeringarna är förhållandet ett annat. All erfarenhet säger att de uppgifter som lämnas om investerings- behoven innebär en stark underskatt- ning. Orsakerna kan vara flera. Den viktigaste torde vara, att de planer som anges huvudsakligen är sådana som redan beslutats eller som åtminstone

befinner sig i ett ganska långt fram- skridet planeringsstadium. I många fall torde det röra sig om sådana investe- ringar som på ett eller annat sätt är hopkopplade med produktionens ut- veckling under samma period. Däremot torde de investeringar inte komma med som kommer att beslutas och även att påbörjas inom perioden men som le- der till ökad kapacitet först efter dess utgång. Uppenbarligen kan förhållanden av detta slag leda till att enkätsvaren systematiskt underskattar de framtida investeringarna.

Enkätens resultat bör således tolkas försiktigt. Materialet lider av vissa ge- nomgående brister och dess kvalitet väx- lar mellan olika branscher.

Det siffermaterial som kommit fram genom IUI:s enkät är avsett att uttrycka de planer och bedömningar, som nu är aktuella inom industrin. Det må beto- nas, att sammanställningen av sådana plansiffror inte utgör en prognos. Det är ju ingalunda säkert att företagen kommer att kunna förverkliga sina pla- ner. Man bör därför närmare under- söka förutsättningarna för att de skall kunna göra det. Man kan fråga sig hur planerna passar in i den allmänna sam- hällsekonomiska utvecklingen under 1960-talets senare hälft, särskilt huru- vida industrin kan tänkas dra till sig så mycket arbetskraft och kapital som fordras för att förverkliga planerna. Man kan också fråga sig om industrin har utsikter att finna avsättning för den ökande produktionen. Det kan vi- dare diskuteras huruvida företagens fi- nansiella situation tillåter en expansion i den takt som planerna indikerar. Bi- laga 4 innehåller en diskussion av dessa frågor, och till den redogörelse för en- kätens resultat som nu följer kommer att fogas de viktigaste punkterna i den- na diskussion.

7.4.2 Utvecklingen inom industrin som helhet 1965—1970

De svar som företagen lämnat på enkä- ten tyder på en betydande optimism och expansionslust inom svensk indu- stri. Industrin som helhet planerar att öka sin produktion med drygt 60% från 1963 till 1970, vilket innebär drygt 7 % i genomsnitt per år (se tabell 7.4:1). Den årliga produktionsökning— en under den senaste femårsperioden hade just denna storlek —— en utveckling som dock låg klart över trenden under 1950-talet, då industrins produktion, en- ligt statistiska centralbyråns produk— tionsindex, steg med inte mer än unge— fär 31/2 % per år.1

Den industrienkät som utfördes i samband med föregående långtidsutred- ning visade en planerad produktions- ökning på 5 % per år mellan 1959 och 1965. Denna gång är den förutsedda ökningen således betydligt större.

Under de två senaste åren beräknas industriproduktionen ha ökat med to- talt 16 %. Detta innebär, att produk- tionsökningen 1965—1970 behöver bli ca 7% per år för att den för 1970 planerade produktionsnivån skall upp— nås.

För sysselsättningen ger industrins sammanräknade planer en ökning på 13 %, dvs. 2 % per år, fram till 1970. Räknat i årsarbetare blir detta 125 000 personer för hela perioden. Även 1960 års enkät visade en planerad ökning på ca 2 % per år och den ökningen tor- de ha överträffats något.

När det gäller investeringarna Visar sig planerna vara mycket moderata. Medelnivån 1966—1970 för bruttoinves-

1 Siffran 3 1/2 % är sannolikt för låg. Många tecken tyder på att produktionsökningeninom verkstadsindustrin underskattats. Enligt be- räkningar gjorda inom IUI synes produktionen i själva verket ha ökat med något sådant som 4 1/2 % per år.

Årlig ökning 1963—1970i % _ Bruttq- Ökning av investering antalet Bransch 1966/70 "lld Pro- Syssel- Ex ort (1964/65= ansta a duktion sättning p = 100) 1963—1970

Gruvindustri ................... 6 — 1 6 83 —— 500 Järn- och metallverk ............ 9 2 8 120 9 500 Järn- och metallmanufakturverk . . 9 4 13 120 23 000 Maskinindustri .................. 7 2 10 97 28 000 Elektroindustri ................. 10 3 15 97 17 500 Transportmedelsindustri ......... 7 3 12 97 12 000 Bilreparationsverkstäder1 ......... 6 3 — . . 5 200 Varv .......................... 2 1 2 121 — 1 500 Jord- och stenindustri ........... 7 2 10 108 5 300 Träindustri ..................... 6 O 3 106 800 Massa-, pappers- och wallboardin-

dustri ........................ 8 -— 1 7 127 — 2 400

Pappersvaru- och grafisk industri 6 2 8 93 6 700

Livsmedelsindustri .............. 4 4 —— 3 . . 3 000

Textilindustri ................... 5 0 10 96 200 Konfektionsindustri ............. 5 2 11 90 5 800 Sko— och läderindustri ........... 3 1 7 75 800

, Gummivaruindustri ............. 9 5 10 105 5 100 f Kemisk industri ................ 11 3 11 . . 6 000

1 Siffrorna baseras ej på enkätsvar utan har uppskattats inom IUI.

teringarna (inkl. reparationer och un- Från 1963 till 1965 beräknas expor- derhåll) har angivits bli endast 6 % ten ha stigit med 20 %. För att den högre än nivån 1964—1965. Som nämnts skall stiga så mycket som planerats till torde dock denna siffra innebära en vä- 1970 behöver den under den återstå- sentlig underskattning. I 1960 års enkät ende femårsperioden öka med 46 % översteg de planerade investeringarnas det blir i genomsnitt 8 % per år eller årsgenomsnitt — egendomligt nog _— något långsammare än enligt planerna också basårets (1959) nivå med 6 %. för hela sjuårsperioden. Såvitt man i dag kan se har detta inne- Den speciella exportstudien som ut- burit en underskattning med ca 20 %. går från utvecklingen av de svenska ex- Någon större vikt kan därför inte fäs- portmarknaderna slutar på en genom- tas vid den erhållna totalnivån för in- snittlig ökning med 6'/2 % per år mel- vesteringarna. Fördelningen mellan lan 1965 och 1970 (se avsnitt 6.4). Den- branscherna är dock av intresse. na ökning är alltså något lägre än vad För exporten anger planerna en total som svarar mot företagens planer. ökning på 75 % 1963—1970, ca 81/2 % För att få en uppfattning om industri- per år. Motsvarande årliga ökning för företagens förutsättningar att förverk- perioden 1959—1965 enligt 1960 års en- liga dessa planer har vi anledning att kät var 71/2 %. Den överträffades dock i första hand ta upp frågan om den av verkligheten; 1959—1965 har export— framtida tillgången på arbetskraft och volymen ökat med genomsnittligt 9 % kapital. Avsättningsförhållandena på ex- per år. portmarknaderna kommer att behandlas

Hela industrinl * 7 | '2 | 8 | 105 125000 1 i i i

senare i samband med de olika bran- schernas utveckling.

Som framhållits i avsnitt 3.1 finns anledning förvänta att arbetsmarknaden under 1960-talets senare del kommer att karakteriseras av en hård konkur- rens om arbetskraften. Resultatet för industrins del är inte möjligt att be- döma med någon större säkerhet. Så mycket torde dock kunna sägas som att industrins möjligheter att enligt planer- na öka sin sysselsättning förefaller yt- terligt små. Den planerade sysselsätt- ningsökningen kan sannolikt inte upp- nås utan att löneläget drivs upp och medför en dämpning av efterfrågan på arbetskraft, dels via ökad substitution av arbetskraft med kapital, dels genom sänkt aktivitet inom de utlandskonkur- rerande industrierna förorsakad av för- sämrad internationell konkurrenskraft. Därtill kommer att som senare skall motiveras _ förutsättningarna för in- dustriföretagen att finna avsättning för hela den planerade produktionsökning- en förefaller tvivelaktiga, även helt bort- sett från den speciella lönehöjande ef- fekt som vid en stor sysselsättningsök- ning kan väntas komma från efterfråge- överskottet på arbetsmarknaden. Detta gör att vi för industrins del inte för- väntar någon mer betydande sysselsätt- ningsökning. I varje fall förefaller inte en större ökning vara att vänta än vad som behövs för att uppväga arbetstidens förkortning. I våra kalkyler har vi räk- nat med detta maximialternativ, vilket således innebär oförändrad arbetsvo- lym. Räknat i antal arbetande innebär det emellertid en ganska stor ökning, omkring 45 000 personer.

Från sysselsättningssynpunkt skulle det således finnas skäl anta att förelig- gande produktionsplaner inte realiseras. Kan man trots detta tänka sig att dessa planer förverkligas? Det skulle i så fall ske genom att investeringarna ökades

utöver vad som planerats och att en sådan ökning kunde uppnås med upp- rätthållande av den internationella kon- kurrenskraft som från avsättningssyn- punkt är erforderlig. För att besvara frågan skulle man behöva veta dels hur stora investeringar som behövs för att vid oförändrad sysselsättning öka produktionen med 7 % per är, dels huruvida samhällsekonomiskt utrymme kan beredas för dessa investeringar.

Att ens någorlunda exakt svara på fra- gan hur stora investeringar som behövs inom svensk industri för att vid oför- ändrad arbetskraftsvolym ge en årlig produktionsökning fram till 1970 på 7 % är knappast möjligt. De erfarenhe- ter vi har om sambandet mellan produk— tion, sysselsättning och realkapital ty- der dock på att behovet skulle bli utom- ordentligt stort. överslagsberäkningar ger vid handen att man fram till 1970 skulle behöva åtminstone fördubbla den nuvarande investeringsnivån. Det står utan vidare klart att samhällsekonomiskt utrymme inte kan beredas för en så ex- plosionsartad utveckling. Det förefaller därför helt osannolikt att den ökning i sysselsättningen som företagen planerat skall kunna kompenseras av en så stor kapitalbildning att den tilltänkta pro- duktionsökningen på 7 % per år reali- seras.

Enligt kalkyler inom IUI skulle den totala industriproduktionen i landet vid oförändrad arbetskraftsvolym kunna stiga med endast omkring 41/2 % per år, om investeringarna bibehålls på nuva- vande nivå under de kommande fem åren. För en större produktionsökning krävs en höjning av investeringarna; 51/2 % i årlig produktionsökning kräver kanske att investeringarna höjs med 50 %. Dessa siffror får dock inte upp- fattas som annat än grova indikationer.

Industrin intar en nyckelställning in- om samhällsekonomin. En snabb ökning

av dess produktion är nödvändig, om en någorlunda hög tillväxttakt i sam- hällsekonomin skall kunna uppehållas. Det är därför ytterst angeläget att så mycket utrymme bereds åt industrins investeringar att dess expansionskraft i möjligaste mån består. Knappheten på kapital i främsta rummet manifeste- rad genom svårigheten att erhålla lång- fristiga obligationslån har redan be- rett industriföretagen betydande pro- blem och de nyss angivna siffrorna vi- sar att betydligt mer kapital måste stäl- las till deras förfogande för att expan- sionstakten inte skall sjunka alltför mycket.

Att öka investeringarna är dock ange- läget inte endast inom industrin utan även inom flertalet andra näringsgre- nar. Då samtidigt det totala utrymmet är begränsat ställs den ekonomiska po- litiken inför svåra avvägningsproblem. Av skäl som berörts tidigare i denna rapport har vi räknat med en successiv höjning av industrins investeringar från 4,8 miljarder kr. 1965 till 6,8 mil- jarder 1970. Den utvecklingen skulle en- ligt ovan redovisade beräkningar möj- liggöra att industrins produktion ökade med genomsnittligt 5 å 51/z % per år. Detta innebär en väsentligt lägre utveck- lingstakt än den som företagen planerat.

Det som nu sagts innebär att företa- gen inte förefaller ha möjligheter att förverkliga de i enkäten redovisade pla- nerna på grund av den begränsade till- gången på arbetskraft och kapital. Som tidigare nämnts har man också anled- ning att betrakta efterfrågesidan och fråga sig hur förutsättningarna ter sig för företagen att finna avsättning för den planerade produktionen. Den frå- gan kommer att diskuteras i det följan- de avsnittet, där de olika industribran- scherna behandlas separat. Det kan emellertid vara motiverat att dessförin- nan göra några generella reflexioner

Diagram 7.4: 1. Industriproduktionen to- talt och inom vissa industrigrupper 1950—- 1970

Årlig procentuell ökning

Hela industrin Gruvindustri

Br

6-

4 _

2 _

oi—I 1950 1960 1965 _ i 1950 1960 1965 '— —so —65 —70 40 —65 —70

Verkstadsindustri, exkl. varv

Jörn- och metallverk

[

1950 1960 1965 1950 1960 1965 _a) 45 —70 4.0 -65 —70

Massa-, pappers- och wullbourdindustri

_!

1950 19601965 .se _55 —70 _60

Poppersvaru- och grafisk industri

1950 1960 1965 -65 —70 '

Livsmedelsindustri Kemisk industri

10 -

8 ..

6 _

4 -

0 __ 1950 19601965 1950 "60 ”65 _60 —65 _70 4.0 _65 _70

154 om förutsättningarna för en fortsatt expansion av svensk export.

Vår industri har under efterkrigsti- den haft betydande framgångar på de internationella marknaderna (se avsnitt 6.4). Under de senaste tio åren har ex- portvolymen mer än fördubblats. Denna ökning, som skett trots en mycket oför- månlig prisutveckling för vissa stora exportartiklar, har gjorts möjlig tack vare en betydande rationalisering inom företagen. Exporten har dock på vissa områden —— det gäller särskilt verkstä- derna gynnats av den mycket snab- ba ekonomiska tillväxten inom industri- länderna och av en successiv liberalise- ring av den internationella handeln —— framför allt tullsänkningarna inom EFTA. Förutsättningarna för stora ex- portökningar har i den meningen varit ovanligt gynnsamma. Då vi för de när- maste åren knappast kan vänta lika hög tillväxttakt som tidigare i industri- ländernas produktion och då vidare den framtida handelspolitiska utveck- lingen är oviss, kan förutsättningarna för en stark exportexpansion mycket väl bli mindre gynnsamma än tidigare. En viss försiktighet är därför befogad när man bedömer möjligheterna att bi- behålla den höga ökningstakten.

Industrins framtida konkurrensför- måga utomlands beror givetvis mycket på hur produktiviteten utvecklas inom exportbranscherna. Dessa tvingas till att ständigt modernisera och förnya de produktiva anläggningarna för att up- pehålla sin internationella konkurrens- kraft. För stora delar av exportindu- strin förefaller situationen nu vara den, att de största vinsterna i produktivitet står att erhålla genom stordrift. För att nå dem fordras emellertid som re- gel att man starkt ökar den produktiva kapaciteten, och sådant kräver kapital. Att exportindustrierna inte hämmas i sin tillväxt av kapitalbrist är därför ett

av villkoren för att den internationella konkurrenskraften inte skall gå förlo- rad.

Det säger sig självt att exportindu- strins möjligheter härvidlag är av- hängiga av hur lönerna kommer att ut- vecklas i vårt land i jämförelse med andra länder. Den situation som är att vänta på arbetsmarknaden inger vissa betänkligheter. Särskilt med tanke på de tendenser till att skärpa kontrollen av priser och kostnader, som gör sig gällande i Västeuropa, är det angeläget att kostnadsnivån i exportindustrierna inte drivs upp av inflationsartade löne- höjningar.

7.4.3 De olika industribraucherna 1965—1970 Gruvor

För gruvindustrin som helhet planeras en produktionsökning mellan 1963 och 1970 på 53 %, drygt 6 % per år i ge- nomsnitt. Dessa siffror domineras givet- vis av utvecklingen inom järnmalmsgru- vorna; kapaciteten där väntas stiga med omkring 61/2 % per år. Norrbottens- gruvorna rapporterar större ökningar än Bergslagens.

Jämför man planerna fram till 1970 med den gångna utvecklingen, visar det sig att de innebär en ökning av den tidigare utvecklingstakten. Produktio- nen ökade nämligen mellan 1950 och 1963 med i genomsnitt ungefär 4,5 % per år.

Från 1963 till 1965 beräknas produk- tionen av järnmalm ha stigit med 25 %. Det innebär att den genomsnittliga steg- ringen 1965—1970 inte behöver bli stör- re än 5 % per år för att den planerade kapaciteten för 1970 skall kunna ut- nyttjas helt.

År 1963 bröts 24 miljoner ton järn- malm, 1965 uppskattningsvis 29 miljo- ner. Hur mycket som planeras för 1970 ger det samlade materialet inte någon

definitiv uppgift om. Det hänger sam- man med att den avsedda ökningen skulle försiggå samtidigt med att föräd- lingsgraden steg genom fosforrening, kulsintring m. m. Man torde dock kun- na räkna med att planerna motsvarar en kapacitet på 35 år 36 miljoner ton år 1970.

Antalet sysselsatta inom gruvindu- strin steg under hela 1950-talet. Om- kring 1960 bröts emellertid trenden, och under de senaste åren har syssel- sättningen sjunkit. Enligt enkäten av- ser företagen att ytterligare minska an- talet anställda.

Huvuddelen av den svenska järnmal- men exporteras. Denna post väntas öka med 54 % under sjuårsperioden. Mel- lan 1963 och 1965 beräknas exporten ha stigit med 25 %. För att planerna fram till 1970 skall realiseras krävs där- för att exporten ökar med totalt 23 % ytterligare, dvs. med 4 % per år. En- ligt den speciella exportstudien skulle det vid oförändrad konkurrenssituation finnas utrymme för en 30 %-ig ökning.

Konkurrensen på den internationella malmmarknaden har under de senaste tio åren skärpts betydligt. Den viktigas- te anledningen är att utbudet av högvär- dig malm ökat utomordentligt starkt genom att nya gruvor öppnats i Kanada, Sydamerika och Västafrika. Därtill kom- mer att transportkostnaderna har sjun- kit radikalt, vilket minskat det frakt- skydd mot producenter i andra världs- delar som de svenska gruvorna tidigare haft. Båda faktorerna har lett till bety- dande prisfall sedan 1957 med om- kring 25 %. Flera av de kontinentala gruvorna har tvingats lägga ner driften.

Denna utveckling är med all sannolik- het inte avslutad. Inom de närmaste åren har vi att räkna med ytterligare stora utbudsökningar. Då därjämte världens efterfrågan på järnmalm san- nolikt kommer att stiga relativt lång-

samt, har man ingen anledning tro att konkurrensen skall lätta.

För de lappländska gruvornas del har den fallande prisnivån givetvis på- verkat lönsamheten. Tack vare produk- tionens storlek, de gynnsamma bryt- ningsförhållandena och malmens höga järninnehåll har emellertid dessa gru- vor kunnat hålla undan för den trans- oceana konkurrensen, och det torde de kunna göra även under kommande år. De torde därför ha relativt goda ut- sikter att förverkliga den planerade expansionen.

För de mellansvenska gruvorna ter sig situationen annorlunda. Deras möj- ligheter att öka sin export har starkt begränsats av den hårdnande konkur- rensen från transoceana länder. Möjlig- heter till fortsatt export, särskilt av spe- cialkvaliteter, torde väl finnas men nå- gon större kvantitativ ökning är knap- past sannolik. Kalkyler pekar emeller- tid på att dessa gruvor har en betydan- de fördel i fraktavseende vid leverans till stålverken i Bergslagen, vilket gör dem konkurrenskraftiga på den svens- ka marknaden. De mellansvenska stål- verkens malmbehov torde därför bli av- görande för bergslagsgruvornas expan- sionsmöjligheter.

Bergslagsgruvornas planer rymmer oförändrad export fram till 1970, vilket i kombination med en planerad produk- tionsökning på 22% skulle innebära att leveranserna till hemmamarknaden gick upp 50 %. Den siffran går väl ihop med den ökning man kan vän- ta i efterfrågan från de mellansvenska stålverken. Enligt en inom Jernkonto- ret utförd enkät skulle dessas malmbe- hov stiga med 60 % under samma tid. Möjligheterna att avyttra den planera- de produktionen vid gruvorna ter sig således någorlunda gynnsamma.

Den knapphet på arbetskraft som med all sannolikhet kommer att uppstå

. . . Årlig procentuell Produktion (Milj. ton ) ökning 1960 1964 1970 1960—64 1964—70 Tackjärn .......................... 1,5 2,2 2,9 9 1/2 5 Götstål ............................ 3,2 4,4 6,5 8 1/2 6 % Handelsfärdigt stål ................. 2,2 3,1 4,7 8 1/2 7 1/2

torde bli jämförelsevis lite kännbar för gruvindustrin, i varje fall gäller det lapplandsgruvorna. För bergslagsgru- vorna kan kanske vissa svårigheter upp- komma men de torde inte bli större än för övriga delar av industrin. Inte heller av arbetskraftsskäl torde därför gruvindustrins planer råka i fara. På det hela taget har man således anled- ning tro att de kan förverkligas.

Järn- och metallverk

Den planerade produktionsökningen mellan 1963 och 1970 inom gruppen järn- och metallverk uppgår till närma- re 85 %, dvs. ett årligt genomsnitt på 9 %. Förädlingsvärdet som siffrorna av- ser väntas öka mer än saluvärdet, vil- ket är en följd av att man ämnar suc- cessivt gå över till mer förädlade pro- dukter.

Den årliga produktionsökningen upp- gick under 1950-talet till i genomsnitt 8 %. Under femårsperioden 1960—1965 steg produktionen med drygt 9 % per år i genomsnitt. Den planerade ökning- en överensstämmer således ganska väl med den långsiktiga trenden.

Mellan 1963 och 1964 beräknas järn- och metallverkens produktion ha stigit med 15% och mellan 1964 och 1965 med 8 %. Till 1970 skulle den därför inte behöva öka med mer än ungefär 8 % per år för att det planerade resul- tatet skall nås.

Vid 1960 års enkät sade sig företa- gen i branschen ämna öka sin produk-

tion med i genomsnitt 9,6 % per år mel- lan 1959 och 1965. Av allt att döma har denna siffra överträffats.

Sysselsättningen i branschen väntas stiga med 2 % per år, vilket för hela perioden betyder 9 500 personer. I för- ening med produktionens ökning bety- der detta att produktiviteten förbättras med 6,5 % per år.

Till järnverken har Jernkontoret rik- tat en enkät över planerad produktion 1970. Resultaten framgår av tablån ovan. Enligt denna är ökningstalen för 1960- talets senare del något lägre än de som kommit fram vid IUI:s enkät. Det be- höver dock inte tyda på någon motsä- gelse utan står i full samklang med vad som nyss sagts om ökad förädlingsgrad; siffrorna ovan avser produktionen i ton medan IUI:s siffror gäller produktio- nens värde (fasta priser).

Siffrorna ovan tyder på en viss brist på balans mellan de olika produktions- stadierna; götstålet ökar mer än tack- järnet. En utveckling enligt planerna förutsätter därför en betydande ökning av tackjärns- och/eller skrotimporten.

Under de senaste fem åren har ex- porten av järn och stål stigit med i ge- nomsnitt 12 % per år. Enligt planerna skall exporten mellan 1963 och 1970 öka med genomsnittligt 9 % per år. Ef- tersom ökningen 1963—1965 beräknas ha uppgått till 33 % innebär planerna en ökning på genomsnittligt 7 % 1965— 1970. Den siffran stämmer ganska väl med den speciella exportstudien, som ger siffran 7,5 % per år under samma

tid. Däri ingår dock även andra metal- ler än järn.

Den inhemska förbrukningen av han- delsfärdigt järn och stål, mätt i ton, beräknas stiga med omkring 3 % per år fram till 1970. Om man går ut ifrån att så sker och att de planerade pro- duktions- och exportökningarna verk- ligen kommer till stånd, kan följande försörjningsbalans för handelsfärdigt järn och stål ställas upp (miljoner ton) :

1964 1970 Produktion ........... 3,1 4,7 Import ............... 1,2 0,6 Summa tillgång ....... 4,3 5,3 Inhemsk förbrukning . . 3,2 3,8 Export ............... 1,0 1,5 Lagerförändring ....... 0,1 Summa användning. . .. 4,3 5,3

En sådan utveckling skulle uppenbar- ligen innebära att vårt land under de kommande åren från att ha varit netto- importör skulle gå över till att bli netto- exportör av handelsfärdigt järn och stål. Importen skulle sjunka till hälften av den nuvarande nivån, vilket skulle kraftigt bryta den nuvarande trenden. Ett frågetecken kan sättas för möjlig- heten av en sådan utveckling.

Den internationella marknaden för handelsfärdigt järn och stål har under 1960-talets första hälft starkt påverkats av ett betydande kapacitetsöverskott. Detta har lett till utomordentligt hård konkurrens med åtföljande prissänk- ningar. Under de senaste fem åren har pristrenden varit klart nedåtriktad. I all synnerhet har marknaden för ordi- närt stål varit pressad. För specialstå- let har situationen tett sig något gynn- sammare.

De stora industriländernas förbruk— ning av stål växer nu relativt långsamt, bl.a. beroende på att stål ersätts med

plast och på att stålkonstruktionerna görs allt smäckrare, med mindre åt- gång av material. Detta i förening med kapacitetsöverskottet och den omfattan- de utbyggnad av stålindustrin som allt- jämt pågår gör att man får räkna med starkt pressade priser även under de kommande åren. De svenska verkens internationella konkurrensförmåga tor- de därmed komma att sättas på hårda prov. Den export av ordinärt stål som planerna för år 1970 förutsätter lär möta betydande svårigheter, inte minst på grund av det oförmånliga kostnads- läge ur transportsynpunkt som de svens- ka inlandsverken har vid exportleveran- ser. Utsikterna för export av specialstål förefaller något ljusare.

Järn- och metallverken har en myc- ket kapitalintensiv tillverkning. Produk- tionsanläggningarnas kapitalvärde per anställd är inom denna bransch mer än dubbelt så högt som inom industrin som helhet. Den planerade produktions- ökningen fordrar därför mycket stora investeringar. De låga vinstmarginaler som industrin nu har gör det inte möj- ligt att självfinansiera dessa. Huruvida planerna skall kunna förverkligas beror därför mycket på de kreditmöjligheter som står till buds.

Järn- och metallverken besväras av en viss brist på arbetskraft. Med tanke på den utveckling som väntas på arbets- marknaden förefaller det troligt att de även i framtiden kommer att få sådana svårigheter. Man kan därför tveka om deras möjligheter att öka sin sysselsätt— ning så mycket som planerna anger.

Verkstadsindustrin

Under den senaste femårsperioden har produktionsvolymen inom verkstadsin- dustrin vuxit med genomsnittligt 8 % per år. Under 1950-talet var tillväxttak- ten lägre hur mycket lägre kan man inte någorlunda säkert säga. Enligt det

officiella produktionsindextalet var ök- ningen endast 4 % i genomsnitt per år. Tecken tyder emellertid på att den siff- ran är för låg. En inom IUI utförd al- ternativ kalkyl, baserad på en deflate- ring av saluvärdet, ger till resultat att det i stället skulle ha rört sig om ett årsgenomsnitt på 6 %. Kalkylen är emel— lertid mycket osäker.

Enligt enkäten planerar verkstadsin- dustrin att mellan 1963 och 1970 öka sin produktion med nära 70 %, vilket innebär ett årsgenomsnitt på drygt 7 1/= % (8 exkl. varven). Det skulle upp- enbarligen innebära en fortsättning på den senaste femårsperiodens höga takt.

Inom verkstadsindustrins delbran- scher föreligger betydande skillnader i utvecklingsplanerna mellan å ena sidan varven och å andra sidan grupperna järn- och metallmanufaktur, maskinin- dustri, elektroindustri och transport- medelsindustri. Med den låga siffran 2% per år i beräknad produktions- ökning intar varven en särställning. De övriga fyra branscherna visar alla starkt expansiva planer med årliga upp- gångar på mellan 7 och 10 %. De fyra branscherna visar också höga öknings- tal för exporten, i genomsnitt nära 12 % per år.

Produktion och export av verkstads- produkter (utom fartyg) kan beräknas ha stigit med i genomsnitt 8 resp. 12 % per år mellan 1963 och 1965. Dessa siff- ror ligger båda ungefär i jämnhöjd med motsvarande genomsnitt för perioden 1963—1970 enligt planerna. För att de för år 1970 planerade siffrorna skall förverkligas, fordras därför bara en likartad utvecklingstakt under de kom- mande fem åren: produktionen måste stiga med 8 och exporten med drygt 111/:» % per år.

Enligt den speciella exportstudien kommer exporten av verkstadsproduk— ter (utom fartyg) att stiga med genom-

snittligt 9 % per år mellan 1965 och 1970. En betydande skillnad mellan planer och prognos föreligger sålunda.

Den för varven förutsedda produk- tionsökningen mellan 1963 och 1970 tor- de i själva verket ha uppnåtts redan 1965 och den förutsedda exportökning- en har sannolikt redan överträffats. Om de siffror som angetts för 1970 års pro— duktion är realistiska skulle det inne- bära att ingen produktionsökning kom- mer till stånd under de närmaste fem åren och att exporten kommer att mins- ka något.

För varvens del räknar man visserli- gen med att sysselsättningen minskar men inom verkstadsindustrin i övrigt beräknas antalet anställda öka med 3 % per år i genomsnitt. För hela verkstads- industrin uppgår den planerade ökning- en i sysselsättning till ca 80000 man.

Tillsammans med vissa schematiska prognoser kan planerna över produk- tion och export forma en försörjnings- balans för verkstadsprodukter (utom fartyg). En sådan redovisas i bil. 4. Den är baserad på antagandet att national- inkomst, industriproduktion etc. kom- mer att utvecklas enligt långtidsutred- ningens slutliga kalkyl. Balansen har konstruerats på så sätt att siffrorna för produktion och export har erhållits från enkätmaterialet och siffrorna för inhemsk förbrukning genom prognoser, medan siffran för import bildar en restpost. Som jämförelse ges siffror för export och import för år 1970 erhållna från den speciella exportstudien. En alternativ siffra för produktion 1970 har framräknats som en restpost på grundval av exportstudiens data över utrikeshandeln.

Sammanställningen visar att den pla- nerade exporten är väsentligt större än den som exportstudien ger vid handen. Vidare är den import, som räknats fram på grundval av planerna för produk-

tion och export, väsentligt mindre än den som prognosen visar. Enligt den gjorda kalkylen skulle en utveckling av produktion och export i enlighet med planerna förutsätta att impowrtens andel av den inhemska förbrukningen minskade. Man kan säga att de gap som visar sig mellan planer och prog— noser pekar på att planerna kan för- verkligas endast om den svenska verk- stadsindustrins internationella konkur- renskraft klart förbättras. Verkstadsindustrin (utom varv och bilverkstäder) avsätter ungefär 60 % av sin produktion på hemmamarknaden. Dessa leveranser täcker den inhemska förbrukningen till ungefär 60 %; res- ten importeras, huvudsakligen från Västtyskland, Storbritannien och USA. Exporten av verkstadsprodukter sträc- ker sig till praktiskt taget alla jordens länder, men den dominerande delen går till de nordiska grannländerna, Västtyskland, Storbritannien samt USA.

För framtiden har man anledning räkna med att efterfrågan på verkstads- produkter ökar starkt; förbrukningen växer snabbt med stigande välstånd och vi kan utgå ifrån att tillverkningen koncentreras till industriländerna. Se- dan flera decennier har där verkstads- industrin varit en av de mest expan- siva branscherna. Man kan säga, att ett av de karakteristiska dragen i det »normala» utvecklingsmönstret i dessa länder är att denna bransch växer åt- skilligt snabbare än industrins totala produktion. Den utomordentligt långt drivna differentieringen inom verk- stadsindustrin gör det vidare troligt att den internationella handeln med den- nas produkter kommer att växa snab- bare än produktion och förbrukning. I så måtto ter sig alltså den svenska verk- stadsindustrins möjligheter till export gynnsamma. Samtidigt måste man emel-

lertid räkna med att importen ökar be- tydligt. Med all sannolikhet torde dess andel av den inhemska förbrukningen stiga. Den utveckling mot sjunkande importandel, som planerna över pro- duktion och export skulle innebära, förefaller inte trolig.

En förutsättning för att verkstäderna skall kunna utnyttja de möjligheter till expansion som efterfrågan i och för sig sannolikt erbjuder är givetvis att de kan uppehålla sin internationella konkur- renskraft. Under efterkrigstiden har de lyckats hävda sig väl låt vara ibland på bekostnad av att lönsamheten för- sämrats betydligt men det är en öp- pen fråga hur det kan bli i framtiden. I jämförelse med övriga svenska ex- portbranscher är verkstadsindustrin ar- betsintensiv; dess konkurrensförmåga är i högre grad än någon annan export- industris avhängig av löneutvecklingen. Om den väntade knappheten på arbets- kraft leder till större lönehöjningar än i andra länder, kan följderna bli myc- ket allvarliga.

Den tekniska utvecklingen går mot alltmer mekaniserad och kapitalkrävan- de produktion. De kostnadsfördelar, som står att vinna genom ökad skiftgång för att därmed utnyttja det produktiva ka- pitalet bättre, är redan i dag mycket stora och torde bli än större. I andra industriländer utnyttjas maskinparken vanligen mer intensivt än vad som nu är möjligt i Sverige. Ett ökat utnyttjan- de av flerskift är ett mycket starkt önskemål inom branschen och vore gi- vetvis ägnat att stärka dess internatio— nella konkurrenskraft. Kanske är det t. o. m. nödvändigt för att bibehålla den nuvarande konkurrensförmågan.

Av utomordentlig vikt för verkstäder- nas möjligheter att i framtiden hävda sig internationellt är vidare den han- delspolitiska utvecklingen. Dagens tull- murar är mycket svåra att forcera för

svenska verkstadsprodukter och den höjning av tullnivån i vissa EEC-länder som är aktuell kan bli mycket besvä- rande.

Bristen på arbetskraft är också starkt kännbar och lär så förbli, bl. a. på grund av verkstadsindustrins jämförel- sevis stora koncentration till de större städerna. Att branschen skulle kunna dra till sig så mycket arbetskraft som planerats förefaller föga troligt.

Såväl utsikterna att vinna avsättning som utsikterna att rekrytera arbetskraft ter sig således sådana att man starkt kan tvivla på verkstadsindustrins möj- ligheter att realisera sina produktions- planer.

För varven är såväl dagens situation som framtidsutsikterna väsentligt an- norlunda än för övriga delar av verk- stadsindustrin. Genom den utomor- dentligt stora utbyggnaden i Japan un- der de senaste tio åren har ett bety- dande kapacitetsöverskott uppstått i världens varvsindustri. Med de japanska varven som ledare har detta lett till en priskonkurrens som för de europeiska varven fått närmast katastrofala följder. Åtskilliga av dem har lagts ner »— det gäller framför allt i Storbritannien och för de återstående har lönsamheten pressats till det yttersta.

De svenska varven har i denna si- tuation lyckats hävda sig förhållande- vis väl kvantitetsmässigt sett och har i stort sett behållit sin andel av världs- produktionen. Detta har emellertid fått ske till priset av en så stark försäm- ring i lönsamheten att industrin kan sägas befinna sig i en akut kris. Ett ut- märkande drag för det nuvarande läget är att långfristiga fartygskrediter kom- mit att bli ett allmänt använt konkur- rensmedel. De svenska varven har där- igenom tvingats till en mycket omfat- tande kreditgivning, vilket medfört av- sevärda finansieringsproblem. De har

tvingats till en mycket stor upplåning, såväl inom som utom landet.

För den europeiska varvsindustrin är utsikterna såtillvida föga ljusa som man inte kan hoppas på att efterfrågan på tonnage skall växa i kapp den nuvaran- de produktionskapaciteten. Världens varv har för närvarande en kapacitet som är tillräcklig för att täcka tonnage- efterfrågan under flera år än. Å andra sidan förefaller en försiktig optimism vara befogad med tanke på att de ja- panska varven kan få svårt att i läng- den fortsätta sin nuvarande prispolitik.

Den överkapacitet som för närvaran- de finns inom världens varvsindustri gör att utsikterna för de svenska var- ven ter sig osäkra. Det finns dock ingen definitiv anledning tro att företagen ej skulle kunna upprätthålla den nuvaran- de produktionsnivån fram till 1970. Planerna synes därför ej orealistiska.

Skogsindustrier

Produktionsplanerna för massa-, pap- pers- och fiberskiveindustrierna anger en ökning från 1963 till 1970 på 66 %, dvs. 71/2 % per år i genomsnitt. Då pro- duktionen mellan 1963 och 1965 kan beräknas ha stigit med 15 % skulle där- med ökningen mellan 1965 och 1970 he- höva bli 44 %, dvs. 71/2 % per år.

Under den senaste tioårsperioden har lnassa- och pappersindustrins produk- tion stigit med genomsnittligt något mer än 6 % per år. Den beräknade öknings- takten för 1960-talets senare del är så- ledes något högre.

Sysselsättningen inom branschen be- räknas minska något. Den beräknade produktionsökningen kräver därför att produktiviteten ökar med i genomsnitt 8 % per år. Det är en anmärkningsvärt hög siffra, betydligt högre än för andra branscher. För den senaste tioårspe- rioden beräknas produktivitetsökningen ha uppgått till ca 41/2 % per år.

Exporten av massa, papper, fiber- skivor och pappersvaror väntas stiga i volym med 63% från 1963 till 1970. Med hänsyn till utvecklingen 1963— 1965 betyder detta en ökning för resten av perioden på ca 47 %, dvs. 8 % per år. Den siffran ligger högre än vad som anges i den speciella exportstudien. Där räknas med 33% %.

Under hela efterkrigstiden har pro- duktionen av papper och papp stigit snabbare än produktionen av massa. De nu redovisade planerna tyder emeller- tid inte på att denna trend skulle fort- sätta; enkätens ökningstal är lika stora för bägge grupperna. Därav följer emellertid inte att massaproduktionen i ton kommer att stiga lika snabbt som pappersproduktionen. Det kan nämligen vara så att man inom massaindustrin mer och mer höjer förädlingsgraden, bl. a. genom ökad blekning, medan pap- persindustrin i allt större utsträckning koncentreras på bulkvarorna, framför allt tidningspapper, kraftpapper och kraftkartong.

Kapaciteten i världens massaindu- strier har under de senaste åren ökat mycket starkt, vilket trots snabbt sti- gande efterfrågan lett till en viss över- kapacitet och starkt pressade priser. Från 1955 till 1964 sjönk t. ex. export- medelpriset på blekt sulfitmassa med omkring 16 %. De svenska företagens lönsamhet har därmed försämrats be- tydligt. Med undantag för vissa perio- der, under vilka de skandinaviska mas- saproducenterna frivilligt begränsat sina utbud för att stabilisera priset, har dock massaindustrin utnyttjat sin kapa- citet i det närmaste helt.

Huvudparten av vårt lands export av papper och massa går till Västeuropa. Prognoser pekar på att efterfrågan där kommer att stiga snabbt, t. o. ni. så snabbt att en allt större del av förbruk- ningen kommer att behöva importeras

från andra delar av världen. I så måtto ter sig förutsättningarna för svensk ex- port gynnsamma. Problemet är emel- lertid att man samtidigt kan vänta en mycket betydande ökning i utbudet av massa och papper inte bara från Skan- dinavien utan även från Nordamerika. Den rikliga tillgång man där har på bil- lig vedråvara ger i konkurrensen på den europeiska marknaden betydande kostnadsfördelar, ägnade att ytterligare pressa prisnivån. Ännu en osäkerhets- faktor av stor betydelse för marknads- utvecklingen utgör de framtida utbu- den från Sovjetunionen.

Ungefär hälften av vårt lands pap- persexport går till EEC-området. De höga tullar som möter där innebär en stor belastning för de svenska företa- gens lönsamhet och konkurrenskraft, i all synnerhet som hela tullen träffar förädlingen från massa till papper — massa kan nämligen införas tullfritt. Detta hämmar givetvis möjligheterna att öka exporten och innebär också risker för en på lång sikt olycklig geografisk fördelning av de produktiva resurserna.

Pappers- och massaindustrierna är extremt kapitalkrävande. De produk- tiva anläggningarnas kapitalvärde per anställd är inom dessa industrier tre å fyra gånger så stort som inom indu- strin som helhet. De investeringar som behövs för att åstadkomma den planera- de produktionsökningen är därför myc- ket stora. Med nuvarande låga vinst- marginaler är det med all sannolikhet inte möjligt att på långt när självfinan- siera dem. Massa- och pappersindu- striernas förutsättningar att förverkli- ga sina planer torde därför _— liksom vad gäller järn- och metallverkens _ vara starkt beroende av de möjligheter kreditmarknaden erbjuder.

För träindustrins del planeras en pro- duktionsökning mellan 1963 och 1970 på 50 %. Mellan 1963 och 1965 kan

uppgången beräknas till 23%, vilket innebär att den under de kommande fem åren skulle behöva uppgå till en- dast 4 % i genomsnitt per år.

Träindustrins delbranscher visar sto- ra olikheter i sina expansionsplaner. Möbelindustrin och snickerifabrikerna tänker sig att öka produktionen mycket kraftigt, medan siffrorna för exportsåg- verkens del är så låga, att den för 1970 planerade produktionsnivån torde ha nåtts redan 1965.

Att i enkätmaterialet direkt utläsa den planerade produktionen av sågade och hyvlade trävaror går inte, eftersom företag med integrerad sågverks- och snickeritillverkning inte differentierat sina uppgifter mellan dessa två verk- samheter. Därtill kommer att svarspro- centen för de mindre, fristående sågar- na är låg och siffrorna för deras del mycket osäkra. Man kan emellertid ut- gå ifrån att exporten av sågade träva- ror kommer att förbli i stort sett oför- ändrad fr. o. m. 1965 och en analys av tendenserna i den inhemska förbruk- ningen visar att denna skulle stiga med drygt 35 % mellan 1963 och 1970. En sammanvägning av exportens och den inhemska förbrukningens öknings- tal ger en total siffra på omkring 25 %. Produktionen skulle då bli 2,3 milj. standards 1970 mot 1,9 milj. 1963. Den planerade ökningen i möbelindustrins och snickeriernas produktion behöver inte åtföljas av en lika stor ökning i deras förbrukning av sågade och hyvlade trävaror. En betydande del av produktionens ökning torde i själva verket bero på ökad förädlingsgrad.

Exporten av träindustrins produkter väntas enligt enkäten stiga med 21 % mellan 1963 och 1970. Då ökningen från 1963 till 1965 kan beräknas till omkring 13 %, skulle uppgången mellan 1965 och 1970 behöva bli endast 7 %. Den stämmer ganska väl med vad som förut-

ses i den speciella exportstudien. Där räknar man med en ökning på 10 %.

Som redan nämnts lider enkätmate- rialet beträffande träindustrin av bety- dande svagheter. Branschen består till stor del av småföretag och svarspro- centen är låg. Siffrorna måste därför tas med betydande reservation.

Om skogsindustrierna skall kunna för- verkliga sina planer, måste givetvis vir- kesförbrukningen i landet öka betyd- ligt. I avsnitt 7.2 redovisas en kalkyl över hur stor denna ökning blir och hur den fördelar sig mellan olika an- vändningsområden. Den slutsats som dras där är att den tillgängliga avverk- ningskvantiteten i landets skogar kom- mer att med klar marginal överstiga virkesförbrukningen totalt sett. Detta betyder dock inte att råvarusituationen är problemfri. Tillgångens och efterfrå- gans geografiska fördelning är ojämn; man har anledning vänta sig knapphet på skog inom vissa områden _ främst i Norrland och god tillgång inom and- ra. De nuvarande ägare- och arronde- ringsförhållandena gör det vidare svårt att rationellt utnyttja hela skogskapita- let. Dessa omständigheter gör att såväl avverknings- och transportkostnaderna som rotpriserna kan komma att stiga vid ökande avverkning.

Några större problem med att rekry- tera arbetskraft behöver skogsindu- strierna på grund av sin geografiska belägenhet knappast vänta.

Sammanfattningsvis bör alltså läget i fråga om arbetskraft och råvaror inte bereda några särskilda bekymmer. Av- sättningsförhållandena _ liksom också finansieringen — kan dock vålla vissa problem, särskilt för massaindustrin, när det gäller att förverkliga produk- tionsplanerna. Några avgörande skäl att betrakta planerna såsom orealistiska synes dock ej föreligga.

Jord- och stenindustri

Jord- och stenindustrin svarade 1963 för knappt 5 % av förädlingsvärdet inom den egentliga industrin i Sverige. Under 1950-talet kännetecknades bran- schen av en moderat produktionsök— ning, 4 % per år, samt minskande sys- selsättning. Vid 1950-talets slut skedde emellertid ett markant brott i den tidi- gare trenden. Under den senaste fem- årsperioden har produktionen stigit med inte mindre än 9 % per år, sam- tidigt som sysselsättningen ökat. Den snabba produktionsökningen under den- na tid har i främsta rummet burits upp av cementvaru- och betongvaruindust— rin.

Enligt enkäten planeras en produk- tionsuppgång på 63% från 1963 till 1970. Det innebär en årlig ökning med drygt 7 %. Då produktionen beräknas ha stigit med 27% mellan 1963 och 1965 är en uppgång med omkring 5 % per år under de kommande fem åren tillräcklig för att den planerade pro- duktionsnivån 1970 skall kunna nås.

Sysselsättningen skall enligt enkäten stiga 12 % under perioden 1963—1970, vilket i absoluta tal innebär en ökning med 5 300 personer.

Cementfabrikerna samt cementvaru— och betongvaruindustrin har sedan mit- ten av 1950-talet expanderat snabbt; produktionsökningen har uppgått till i ge- nomsnitt 8 % per år. För närvarande sva- rar dessa grupper för över 40 % av bran- schens totala produktion. För perioden 1963—1970 planeras en höjning av pro- duktionen med drygt 60 %, vilket inne- bär en årlig ökning med 7 %. Den pla— nerade expansionstakten är således nå— got lägre än den faktiska under den föregående tioårsperioden. Sysselsätt- ningen väntas enligt enkäten öka med 24 % under perioden, vilket innebär en årlig uppgång med 3 %.

Den kraftiga expansionen för cement- och betongvaruindustrin har till stor del gått ut över tegelbruken, som under senaste delen av 1950-talet minskade sin produktion. I början av 1960-talet steg produktionen åter måttligt. För perioden 1963—1970 planeras en pro- duktionsökning med 11 %. Sysselsätt- ningen heräknas under samma period minska 20 %.

Glasindustrins produktion skall en- ligt planerna stiga mycket snabbt, 13 % per år fram till 1970. Porslinsfabriker- na planerar under perioden 1963—1970 en årlig produktionsökning med i ge- nomsnitt 6 '/2 %. Glasindustrin och por- slinsflabrikerna svarar tillsammans för '/.—. av branschens produktion.

Jord- och stenindustrin är till helt dominerande del en hemmamarknads— industri.Såväl exporten som importen är jämförelsevis liten och består till stor del av glas— och porslinsvaror. Bran- schens avsättningsmöjligheter kan där- för betraktas såsom främst beroende av den inhemska efterfrågeutvecklingen.

Den dominerande delen av jord- och stenindustrins produkter finner sin av- sättning inom byggnads- och anlägg- ningsverksamheten. Hur avsättnings- möjligheterna inom branschen kommer att utvecklas är därför huvudsakligen beroende av byggnads- och anläggnings- verksamhetens framtida utveckling. Då vi kan vänta en fortsättning på den tidigare trenden mot en successiv över- flyttning av arbetsmoment från bygg- nadsplats till byggnadsämnesindustri, har vi anledning räkna med att produk— tionen inom denna senare kommer att växa snabbare än produktionen inom byggnadsindustrin.

Enligt våra kalkyler kommer inve- steringarna såväl i bostäder som i öv— riga byggnader och anläggningar att stiga med drygt 5 % per år under pe- rioden 1965—-1970. En sådan utveckling

kommer med all sannolikhet att med- föra att efterfrågan på jord- och sten- industrins produkter kommer att öka med åtminstone 5 % per år. Några svå— righeter att finna avsättning för den inom branschen planerade produktions- ökningen fram till 1970 torde därför inte uppkomma. Snarare kan man vänta en något snabbare produktionsökning.

Pappersvarn- och grafisk industri Pappersvaru- och grafisk industri sva- rade 1963 för 6 % av förädlingsvärdet inom den egentliga industrin i Sverige. Av branschens två delar är den grafiska industrin dominerande. Den svarar för mer än 80% av såväl förädlingsvärde som sysselsättning.

Produktionsvolymen inom pappers- varu- och grafisk industri steg under 1950—talet med i genomsnitt 3 % per år. Under de senaste fem åren har dock ökningen varit åtskilligt snabbare och den beräknas ha upp-gått till 51/2 %.

För perioden 1963—1970 planeras inom branschen en höjning av produk- tionen med 54 %, vilket betyder en ge- nomsnittlig årlig ökning med närmare 61/2 % per år. Expansionstakten under de två senaste åren har emellertid inte varit högre än 41/2 % per år. En årlig uppgång med 7 % fordras därför mel- lan 1965 och 1970 för att den planerade produktionsnivån skall nås.

Av de två delgrupperna har den gra- fiska industrin sedan 1950-talets början expanderat betydligt långsammare än pappersvaruindustrin och planerna ty- der inte på någon förändring av detta förhållande. Medan den grafiska indu- strin för perioden 1963—1970 planerar 'en ökning med 47 % räknar man inom papp- och pappersvaruindustrin med att under samma period höja produktions- volymen med 88 %. Detta betyder en ärlig ökning för den förra gruppen med

drygt 51/2 % och med 91/2 % för den se- nare. För båda delbranscherna innebär detta en snabbare utveckling än den som kommit till stånd under den senaste femårsperioden. Mellan 1960 och 1965 kan den årliga produktionsökningen be- räknas ha uppgått till 5 % inom den grafiska industrin och till drygt 7 % inom pappersvaruindustrin.

Antalet anställda inom branschen be- räknas stiga med i genomsnitt 2 % per år mellan 1963 och 1970. En sådan ut- veckling skulle innebära en fortsättning på den tidigare trenden.

Den grafiska industrin har ingen nämnvärd export och importkonkur- rensen på den inhemska marknaden är jämförelsevis ringa. Pappersvaruindu- strin däremot har viss importkonkur- rens och en icke helt obetydlig export. För båda branscherna torde dock den inhemska efterfrågans utveckling vara av helt dominerande betydelse för de framtida expansionsmöjligheterna.

Konsumtionen av den grafiska indu- strins basprodukter, böcker och tid- ningar, vilka tillsammans utgör ungefär 4/5 av branschens produktion, kommer enligt IUI:s konsumtionsprognoser att stiga ganska långsamt. Vid oförändra- de prisrelationer beräknas ökningen uppgå till 3 % per år. Mot den bakgrun- den förefaller det osäkert att bran- schens totala produktion skall stiga i den takt som planerna anger. Därtill kom— mer, att erfarenheterna från andra län— der ger vid handen att produktionen inom den grafiska industrin »normalt» tillväxer i långsammare takt än den to- tala industriproduktionen. Det finns därför all anledning ställa sig tvivlande till branschens möjligheter att öka sin produktion så mycket som planerna an- ger.

Pappersvaruindustrins produktion har stigit snabbt under hela efterkrigs- tiden. Det gäller inte endast i vårt land

utan även i andra industriländer. Med all sannolikhet torde efterfrågan på branschens produkter stiga snabbt även i framtiden och därmed ge utrymme för en betydande produktionsökning. Huruvida avsättningsutrymmet kommer att växa så mycket att det kommer att medge den stora produktionsökning, som planerna anger, är däremot svårt att säga. En viss tveksamhet i det av- seendet kan kanske vara motiverad.

Livsmedelsindustri

Livsmedelsindustrin (inkl. dryckesva- ru- och tobaksindustrin) svarade år 1963 för 10,5% av industrins totala förädlingsvärde. Den är därmed en av de största industribranscherna.

För perioden 1963—4970 planeras en total produktionsökning på 34 % vilket ger en årlig ökning på 41/2 %. En ut- veckling i enlighet med planerna skulle medföra ett trendbrott. Såväl under 1950-talet som under 1960-talets första hälft uppgick den årliga produktions- ökningen till endast 21/2 å 3 %.

Från 1963 till 1965 steg produktionen med 2% per år. För att företagens planer skall uppfyllas återstår under perioden 1966—1970 en ökning på 29 %, vilket motsvarar nära 5 % per år.

Som framgår av nedanstående tablå är produktionsökningen något olika för de redovisade delgrupperna.

Livsmedelsindustrins export är av storleksordningen 400 milj. kr. Enligt planerna beräknas den minska med ungefär 15 % fram till 1970. Åren 1963 —1965 sjönk exporten med 3 %, varför minskningen behöver bli totalt 12 % under åren 1966—1970 för att utveck- lingen skall följa företagens planer. Nära 3/4 av livsmedelsexporten består av slakteri- och mejeriprodukter. Då den internationella handeln med dessa va- ror i hög grad påverkas av närings- och handelspolitiska faktorer, är exportpla- nerna förenade med stor osäkerhet. Stora skillnader föreligger dessutom mellan företagens planerade export och beräkningarna i den särskilda export- studien. Den sistnämnda ger till resul- tat en ökning av livsmedelsexporten med 23 % under åren 1965—1970.

Kvarnarna, mejerierna och slakteri- erna räknar med att minska antalet an- ställda fram till 1970. För övrig livs- medelsindustri anger däremot planerna en ökad sysselsättning. Totalt skulle detta betyda en ökning av sysselsätt- ningen med 3 000 personer.

Den nämnda produktionsökningen inom kvarn-, mejeri- och slakteriindu- stri avser förädlingsvärdet. Detta ökar

Produktionsutvecklingen inom livsmedelsindustrin

Delgrupp

Genomsnittlig årlig ökning i %

1950—1960 1960—1963 1963—1970

Kvarnar, mejerier och slakterier ............ Övrig livsmedelsindustri ................... Dryckesvaru- och tobaksindustri ............

Totalt

1 2 3 2 31/2 4 2 31/2 41/2 3 2 4

21/2 31/2 41/2

1 Källa: KK och SCB 2 Källa: SCB 3 Enligt företagens planer 4 Åren 1960—1965: 3 % per år.

emellertid snabbare än saluvärdet på grund av att plan—erna innebär en höjd förädlingsgrad. Enligt planerna skulle saluvärdet stiga med endast 5%. Vid en bedömning -av avsättningsmöjlighe- terna för denna produktion kan man utgå ifrån den prognos för den privata konsumtionen 1965—1970, som utarbe- tats inom Industriens utredningsinsti- tut. Enligt denna väntas konsumtionen av varor från kvarnar, mejerier och slakterier öka med endast 3 % fram till 1970. Konsumtionen väntas således sti- ga långsammare än saluvärdet. Här föreligger alltså en motsättning mellan produktionsplaner och konsumtions- prognos. En liknande motsättning gäl- ler för gruppen övrig livsmedelsindu- stri. Konsumtionsprognosen ger en ök— ning på 11 %, medan saluvärdet enligt planerna skulle stiga med 33 %.

Konsumtionen av malt- och läske- drycker väntas stiga med knappt 4 % fram till 1970. Den siffran överensstäm- mer relativt väl med den planerade pro- duktionsökningen, även när denna mä- tes i saluvärde. Det talar i och för sig för att planerna på detta område skulle vara någorlunda realistiska. Därvid för- utsättes dock en oförändrad importan- del. Vidare bör påpekas att såväl kon- sumtionsprognosen som produktions- planerna är åtskilligt osäkra på grund av svårigheten att förutsäga det utökade maltdryckssortimentets effekt på efter- frågan.

Som framgått av det föregående skul- le ett förverkligande av livsmedelsin- dustrins planer fram till 1970 inne- bära ett klart brott i tidigare trender. Det skulle också innebära en utveck- ling, som står i kontrast mot branschens tidigare utveckling i de avancerade in- dustriländerna. En ökning av livsme- delsindustrins produktion med mer än 5 % per år i genomsnitt under en fem— årsperiod har förekommit endast i vissa

enstaka fall. Den bristande överens- stämmelsen mellan planer och progno- ser samt mellan planer och tidigare ut- veckling ger anledning till att betvivla livsmedelsindustrins möjligheter att uppnå den för 1970 planerade produk- tionsnivån.

Textil- och konfektionsindustri

Under större delen av 1950-talet uppvi- sade varken textil- eller konfektionsin- dustrin någon stigande produktions- trend. År 1958 låg produktionen inom båda branscherna under 1950 års nivå. Ett omslag skedde emellertid 1959 och fram till 1961 steg produktionen snabbt; över 20 % på tre år i båda branscherna. Sedan har produktionsuppgången fort- satt men i avsevärt långsammare takt.

Enligt IUlzs enkät planeras såväl inom textil- som inom konfektionsindu- strin produktionsökningar på 35 a 40 % mellan 1963 och 1970, dvs. en årlig ök- ning på drygt 41/2 %. Då produktionen inom de båda branscherna beräknas ha stigit med 5% mellan 1963 och 1965 skulle den årliga ökningen för den resterande delen av 1960-talet behöva uppgå till 51/2 % per år för att den pla- nerade produktionsnivån 1970 skulle kunna uppnås.

Exporten av tcxtilvaror har stigit starkt under de allra senaste åren och uppgår f.n. till omkring 400 milj. kr., varav ca 100 milj. kr. konfektionsvaror. För framtiden planeras en mycket kraf- tig ökning av exporten, drygt en för— dubbling från 1963 till 1970, dvs. en ök- ning på mer än 10 % per år i genom- snitt. Då exportökningen mellan 1963 och 1965 beräknas ha varit just så stor skulle ett förverkligande av planerna fordra en fortsättning av denna ök- ningstakt. Den speciella exportstudien ger en något långsammare utveckling, 8'/s % per år i genomsnitt.

| I j ! f

Ända sedan 1950 har sysselsättningen inom de båda branscherna sjunkit. En- ligt planerna skulle fram till 1970 sys- selsättningen förbli oförändrad inom textilindustrin men stiga något inom konfektionsindustrin. Ett förverkligan- de av planerna skulle således vad sys- selsättningen beträffar innebära en ut— veckling, som stod i motsats till tidigare trender.

Erfarenheten säger oss, att förbruk- ningen av textilindustrins produkter, svenska och importerade, i stort sett sti- ger i takt med den privata konsumtio- nen. Med utgångspunkt från att den pri- vata konsumtionen stiger med 3,4 % per år, kan vi därför räkna med att den to- tala inhemska förbrukningen av textil- varor kommer att stiga med 18 % mel- lan 1965 och 1970. För att de redovisa- de planerna beträffande produktion och export skall förverkligas måste därför den svenska textilindustrins avsättning på den inhemska marknaden samtidigt stiga med omkring 25 % under femårs— perioden i fråga. Då denna ökning är större än den beräknade ökningen i den inhemska förbrukningen skulle en så- dan utveckling innebära en sjunkande importandel.

En liknande försörjningsbalans kan uppställas för konfektionsindustrin. En— ligt IUI:s konsumtionsstudier ökar efter- frågan på konfektionsvaror i takt med hela den privata konsumtionen eller möjligen något långsammare. För åren 1965—1970 kan därför den inhemska förbrukningen av konfektionerade klä— der väntas stiga med högst 18 %. Om en sådan utveckling skall gå ihop med de för konfektionsindustrin angivna pla- nerna för produktion och export måste importen förbli i stort sett oförändrad under hela återstoden av 1960-talet eller t. o. m. minska något. Givetvis skulle det innebära en betydande minskning av importandelen.

Den speciella marknadsstudiens prog- nos för tiden 1965—1970 anger för textil och konfektion tillsammantagna en ök- ning av importen på 42 %, vilket skulle innebära en successivt stigande import- andel. En utveckling i den riktningen förefaller i själva verket mera sannolik än den utveckling mot sjunkande im- portandelar, som enkätplanerna förut- sätter. I branscher med så utomordent- ligt differentierad tillverkning som tex- til- och konfektionsindustrierna är det i högt industrialiserade länder naturligt att den internationella arbetsfördelning- en drivs allt längre och att den impor- terade delen av det totala sortimentet stiger mer och mer.

Textilindustrin arbetar i en mycket hård internationell konkurrens inte en- dast på exportmarknaden utan även på den inhemska marknaden. Branschens produktion utgörs alltjämt till stor del av standardvaror, som i långa serier till- verkas i många andra länder och som är lätta att transportera över långa av- stånd. Dessutom är tullskyddet i vårt land jämförelsevis lågt, vilket gör att den svenska marknaden ligger ganska öppen för import. Under efterkrigsti- den har textilimporten stigit snabbt och tagit en allt större del av marknaden i anspråk. För närvarande utgör impor- ten ungefär hälften av den totala för- brukningen.

Då textilindustrins produktionsteknik är i stort sett densamma i alla industri- länder utgör givetvis det höga löneläget i vårt land ett besvärande handikapp i konkurrensen med dessa länder. Vad som under de senaste åren dock kanske mer än något annat skapat problem för den svenska textilindustrin är den växande importen från utomeuropeiska låglöneländer och från europeiska öst- stater. Denna import av lågt prissatta produkter har haft en starkt pressande effekt på prisnivån och lett till en bety-

dande försämring av lönsamheten inom branschen.

Även konfektionsindustrin arbetar i internationell konkurrens, men dess marknad är dock inte i samma utsträck- ning som textilmarknaden öppen för import. Konfektionsindustrin har i själ- va verket ett icke obetydligt gränsskydd genom nationella olikheter i mode och smak, olikheter i storleksurval, fördelar av marknadsnärhet m. m. Därigenom har de svenska företagen, trots det stora handikapp de i denna extremt arbets- intensiva bransch har av det höga löne- läget i vårt land, lyckats behålla den dominerande delen av den svenska marknaden. Importen har emellertid se- dan länge varit i starkt stigande och trots att dess andel av marknaden för närvarande totalt inte uppgår till mer än ca 15 % är den på vissa områden, speciellt då »enklare» plaggtyper, myc- ket betydande och t. o. m. dominerande. Den utländska konkurrensen utgör där- för ett mycket allvarligt problem för vissa av de svenska företagen. Inte minst gäller detta den inte obetydliga importen från utomeuropeiska låglöne- länder och europeiska öststater.

Även om det kan tyckas att de i enkä- ten redovisade exportförväntningarna hos textil- och konfektionsindustrierna är väl optimistiska, finns det dock knap- past underlag för att betrakta dessa pla- ner som helt orealistiska särskilt med hänsyn till utvecklingen av den nor- diska marknaden. Som nyss nämnts fö- refaller dock de båda branschernas pla- ner orealistiska i den meningen att pro- duktions- och exportplanerna såvitt man kan se förutsätter sjunkande import- andelar. Det förhållandet gör att man har anledning ställa sig tvivlande till de båda branschernas möjligheter att för- verkliga sina produktionsplaner. Ett yt- terligare skäl till tvivel i detta avseende utgör de svårigheter de båda branscher-

na kan väntas möta vid rekryteringen av det planerade antalet anställda.

Sko-, Iäder- och gummivaruindustri

För sko- och läderindustrin uppgår den planerade produktionsökningen mellan 1963 och 1970 till totalt 24 %, dvs. till drygt 3 % per år. ökningen är ungefär lika stor för skofabrikerna som för lä- derindustrin. Mellan åren 1963 och 1965 synes produktionen ha minskat. ökning- en fram till 1970 behöver därför uppgå till nära 5 % per år för att de redovisa- de produktionsplanerna skall kunna för- verkligas. En sådan utveckling skulle in- nebära en markant skillnad mot efter- krigstidens trend. Under hela 1950-talet låg produktionen på nära nog konstant nivå och under första hälften av 1960- talet uppgick produktionsökningen till endast ca 2 % per år.

Gummivaruindustrin har under efter- krigstiden varit en av de mest expansiva industribranscherna. Under 1950-talet uppgick produktionsökningen till nära 6 % per år och under första hälften av 1960-talet till drygt 7l/2 % per år. De re- dovisade planerna anger för 1970 en produktionsvolym som med 79 % över- stiger 1963 års nivå. Detta motsvarar en årlig ökning av 81/2 %. Under 1964 och 1965 har produktionen ökat i be- tydligt högre takt eller med totalt 27 %. För att uppnå den för 1970 planerade produktionsvolymen behöver därför ök- ningen under senare delen av 1960- talet bli drygt 7 % per år. Detta mot- svarar ungefär trenden under första hälften av 1960-talet.

Sysselsättningen inom sko- och läder- industrin har minskat under hela efter— krigstiden. År 1963 låg den 26 % under 1950 års nivå. Planerna för 1970 redo- visar en ökning med totalt 5 % i för- hållande till 1963 års nivå. Skofabri-

kerna visar därvid en något kraftigare ökning än läderindustrin. Gemensamt för båda grupperna är emellertid att den tidigare trenden mot minskad sysselsättning bryts.

Gummivaruindustrin hade under åren 1950—1958 en mycket måttlig syssel- sättningsökning. Därefter ökade anta- let anställda kraftigt fram till 1961, som markerar efterkrigstidens topp. En viss minskning ägde sedan rum 1962 och 1963. Sistnämnda år låg sysselsättning- en 38 % högre än 1950. Enligt enkäten skulle sysselsättningen öka med totalt 41 % från 1963 till 1970, eller med 5 % per år. Detta är en avsevärt högre siffra än genomsnittet för hela industrin och motsvarar i absoluta tal ca 5000 per- soner.

Produktivitetsutvecklingen har under de senaste åren varit gynnsam för så- väl sko- och läderindustrin som för gummivaruindustrin. Den uppgick un- der perioden 1959—1963 för båda bran- scherna till 4 å 41/2 % per år. Om pro- duktionen och sysselsättningen utveck- las enligt enkätens planer kommer pro- duktivitetsökningen i framtiden att bli lägre. För åren 1963—1970 skulle ök- ningen för sko- och läderindustrin stan- na vid 21/2 % per år och för gummivaru- industrin vid 31/: %.

Exportens andel av produktionen har alltid varit låg inom sko- och läderindu- strin, även om garverierna traditionellt haft en viss export. Enligt planerna vän- tas emellertid en icke obetydlig ökning av exportvolymen. Enkäten anger en ökning på totalt 63 % mellan 1963 och 1970 vilket ger en siffra på drygt 7 % per år.

Sedan mitten av 1950-talet har export- andelen ökat kraftigt inom gummiva— ruindustrin, från 7 % av produktionen 1955 till 21 % år 1963. Planerna ty- der på fortsatt exportexpansion. Enligt dessa skulle exportvolymen 1970 ligga

92 % högre än 1963, vilket motsvarar en genomsnittlig ökning av 10 % per år.

Den svenska skoindustrin har sedan flera år tillbaka arbetat under tryckta ekonomiska förhållanden. Konsumtio- nen av skor, räknad i par, har visser— ligen stigit med ca 41/2 % om året sedan 1959, men produktionen har ökat en- dast obetydligt. Importens andel av den totala skokonsumtionen har successivt ökat. Detta gäller speciellt för damskor, för vilka importandelen under senare år uppgått till mellan 40 och 50 %. Denna import har till stor del varit modebetonad med Italien som viktigaste exportland.

Löneandelen är hög inom sko- och läderindustrierna. Möjligheterna att ra- dikalt mekanisera tillverkningen före- faller små. Då det knappast är troligt att vårt relativa kostnadsläge gentemot utlandet i framtiden kommer att för- bättras för denna bransch, får man san— nolikt räkna med fortsatt hård import- konkurrens för de svenska tillverkar- na. Mot denna bakgrund förefaller en produktionsutveckling fram till 1970 i enlighet med enkätens planer knappast trolig.

För gummivaruindustrin är läget be- tydligt gynnsammare. Produktionen av bildäck svarar för en betydande del av branschens produktionsvärde och den produktionen kan väntas fortsätta att expandera i hög takt. En annan stor produktgrupp utgör gummivaror för in- dustriellt bruk. Även här torde man kunna räkna med god efterfrågan även i framtiden. Trots att den plane— rade produktionsökningen är mycket stor finns knappt anledning tro, att det skulle ligga utom möjligheternas gräns för gummivaruindustrin att förverkliga de redovisade produktionsplanerna för 1970. En reservation bör dock göras be- träffande möjligheterna att uppnå den för 1970 planerade sysselsättningen.

Kemisk industri

Den kemiska industrin har sedan länge varit en starkt expansiv bransch. Under 1950—talet steg produktionen med genomsnittligt 5 % per år och under den senaste femårsperioden har den år- liga tillväxten uppgått till 8%. Av del- branscherna har läkemedelsindustrin redovisat störst produktionsökning.

Enligt enkäten uppgår den planerade produktionsökningen mellan 1963 och 1970 till ca 110 %, vilket innebär ett år- ligt genomsnitt på drygt 11 %. Då pro- duktionen inom branschen beräknas ha stigit med 21 % under de två senaste åren behöver den årliga ökningen un- der den resterande delen av 1960-talet uppgå till ca 12 % för att den för 1970 planerade produktionsnivån skall upp- nås. Den planerade produktionsökning- en påverkas i hög grad av de beslutade stora utbyggnaderna på västkusten.

Vid bearbetningen av enkätmaterialet indelades den kemiska industrin i föl- jande fyra delgrupper: rent kemisk in- dustri, läkemedelsindustri, petroleum- industri samt övrig kemisk industri. Till den förstnämnda har hänförts tillverk- ningen av kemiska basprodukter, me- dan den sistnämnda huvudsakligen in- nehåller tillverkningen av kemisk-tek- niska produkter. Företag som framstäl- ler plastråvaror och halvfabrikat av plast har förts till gruppen rent kemisk industri. Den plastbearbetandc indu- strin däremot har i enlighet med inter- nationella klassificeringsnormer inte in- kluderats i kemisk industri. Den har istället förts till gruppen järn- och me- tallmanufaktur.

Bland de fyra delbranscherna har pe— troleumindustrin de mest expansiva planerna. Även läkemedelsindustrin uppvisar höga ökningstal för produk- tionen, 12 % per år mellan 1963 och 1970. För rent kemisk industri och för

övrig kemisk industri är motsvarande siffror 91/2 resp. 61/2 %. Vad dessa ök- ningstal innebär för utvecklingen 1965 —1970 går inte att säga, eftersom statis- tiskt material saknas för produktions- förändringen 1963—1965 inom delbran- scherna.

Antalet anställda inom den kemiska industrin uppgick 1963 till 33 000. Pla- nerna anger en ökning av denna siffra upp till 39 000 år 1970. Vad sysselsätt- ningen beträffar är läkemedelsindustrin den mest expansiva av de fyra grupper- na. Där förutses en årlig sysselsättnings- ökning på 51/2 % medan de övriga grup- perna räknar med ökningar på 2 å 21/2 %.

Exporten av kemiska produkter har stigit snabbt under de senaste tio åren. Från 1953 till 1964 ökade exportvoly- men med genomsnittligt 17 % per år. För perioden 1963—1970 anger planer- na en ökning på knappt 11 % per år. Under de två senaste åren har exporten stigit i ungefär denna takt. För att ex- portplanerna skall kunna förverkligas behöver ökningen under de kommande fem åren bli 10 å 11 % per år. Denna ökning överensstämmer väl med resul- tatet i den speciella exportstudien.

Efterfrågan på den kemiska indu— strins produkter har sedan flera decen- nier tillbaka varit i starkt stigande i världens alla länder. Samtidigt har de tekniska landvinningarna på kemiens område givit upphov till en ständig ström av nya produkter och produktva- rianter, vilka skapat sin egen efterfrå- gan och medfört successiva nytillskott till avsättningsutrymmet för branschens produkter. Därigenom har förutsättning- ar skapats för en mycket snabb ökning av produktionen. Inom världens indu— striländer gäller som allmän regel att produktionen stigit snabbare inom den kemiska industrin än inom någon an- nan bransch. Vårt land utgör dock ett

av de få undantagen från denna regel. Visserligen har produktionen stigit rela- tivt snabbt men vare sig under 1950— talet eller under 1960-talets första hälft har den kemiska industrin hos oss inta- git tätplatsen bland branscherna. Även i ett annat avseende har vårt lands ke- miska industri en särställning: bran— schens andel av den totala industrins förädlingsvärde är mindre än i flertalet andra industriländer.

Att den kemiska industrin i vårt land är jämförelsevis liten samt att bran- schens expansionstakt under 1950-talet varit jämförelsevis låg mätt med in- ternationella mått kan inte betraktas som ett tecken på att förutsättningarna för kemisk industri skulle vara sämre i vårt land än i andra länder. Så är up- penbarligen inte fallet. Kemisk industri är tvärtom en bransch inom vilken ett högt utvecklat industriland som Sverige har speciellt goda förutsättningar att hävda sig internationellt. Branschen är extremt kapitalkrävande, vilket ger ett land med höga löner komparativa förde- lar mot länder med lägre löner. Härtill kommer att den kemiska industrin ford- rar, kanske mer än någon annan bransch, ett intensivt utvecklingsarbete, vilket också bör ge vårt land med dess höga nivå vad forskning och tekniskt kunnande beträffar ett gott utgångsläge i den internationella konkurrensen.

Allt talar för att efterfrågan på den kemiska industrins produkter kommer att stiga snabbt även i framtiden. Då vi därjämte har anledning hoppas på att den svenska kemiska industrin kommer att kunna stå sig väl i den internatio— nella konkurrensen, finns det knappast anledning vänta annat än att företagen kommer att kunna förverkliga de pro- duktionsplaner, som redovisats i enkä- ten. Exporten av åtskilliga produkter främst bulkvarorna är dock mycket känslig för tullhinder. Den handelspoli-

tiska utvecklingen i avnämarländarna är därför synnerligen betydelsefull för branschens expansionsmöjligheter. För den kemiska industrin, liksom för öv- riga starkt kapitalintensiva branscher, utgör finansieringen av produktionsan- läggningarnas utbyggnad ett betydande problem. Förutsättningarna att realisera planerna är därför beroende av den framtida situationen på kreditmarkna- den.

7.4.4 Sammanfattning av utvecklingen fram till 1970

Enligt IUI:s enkät uppgår den inom svensk industri planerade produktions- ökningen mellan 1963 och 1970 till 60 % innebärande en genomsnittlig årlig ök- ning på drygt 7 %. Produktionsplaner- na är mest expansiva inom den kemiska industrin, järn- och metallverken, verk- städerna med undantag för varven — massa- och pappersindustrin samt gummivaruindustrin. Gruvorna, jord- och stenindustrin, pappersvaru- och grafisk industri, träindustrin, textil- och konfektionsindustrin samt livsmedelsin- dustrin intar en mellanställning, medan de lägsta produktionsökningstalen redo- visas av sko- och läderindustrin samt varven.

Enligt planerna kommer den totala industriexporten att stiga med 75 % mellan 1963 och 1970. Flertalet bran— scher räknar med en snabbare utveck- ling av exporten än av produktionen. Skillnaden mellan export- och produk- tionsutveckling är särskilt framträdan- de inom verkstäderna samt inom textil-, konfektions-, sko- och läderindustrierna.

Totalt räknar industrin med en sys- selsättningsökning på 125 000 personer. Verkstäderna svarar för ca 80000 av dessa.

Den begränsade tillgång på arbets- kraft och kapital, som under de när-

maste fem åren kan tänkas stå till indu- strins förfogande, gör det ytterst osan- nolikt att de i enkäten redovisade pla- nerna skall kunna realiseras. Sysselsätt- ningsökningen inom industrin 1966— 1970 kan sannolikt inte bli större i an- tal räknat än vad som svarar mot den förkortning av arbetstiden, som är att vänta. I våra kalkyler har vi därför ut- gått från att arbetskraftsvolymen mätt i antal arbetstimmar _ inom in- dustrin kommer att förbli oförändrad fram till 1970.

En ökning av industrins investering- ar är angelägen för att produktionsvo- lymen trots stagnationen i sysselsättning- en skall kunna stiga någorlunda snabbt och för att den svenska exportindustrin skall kunna bibehålla sin internationella konkurrenskraft. I våra kalkyler har vi räknat med en successiv ökning av in- vesteringarna från nuvarande 4,8 mil- jarder kr. till 6,8 miljarder 1970.

Den knapphet på arbetskraft, som vi

Diagram 7.4:2. Industrins investeringar (exkl. underhåll) 1950—1970

Milj. kr. i 1964 års priser

7 oo'o - 20 7, ,f // 5000— © ,.— I / / II 5 000 - /——— 4000

/ Nr

I I l l l I

1950. —55 460 —65 —70 l

Se anm. till diagram 7.1:1.

kan förvänta för framtiden, kommer sannolikt att göra sig speciellt kännbar på orter med starkt differentierat nä- ringsliv och särskilt då i storstäderna. Eftersom verkstadsindustrin är jämförel- sevis starkt koncentrerad till de större städerna har man anledning räkna med att denna bransch får speciella svå- righeter med rekryteringen av arbets- kraft, i all synnerhet som planerna för 1963—1970 omfattar en så betydan- de sysselsättningsökning som 80000 personer. Det är vidare troligt att re- kryteringssvårigbeter uppkommer för låglönebranscherna. Textil-, konfek- tions- och livsmedelsindustrierna är i det avseendet i en ogynnsam situation. Den förväntade utvecklingen på arbets- marknaden ger oss därför anledning tro, att sistnämna branscher samt verk- stadsindustrin kommer att få svårighe- ter att realisera de angivna produktions- planerna.

Genomgången i föregående avsnitt av de olika branschernas förutsättningar att i framtiden finna avsättning för den planerade produktionen gav vid han- den, att en utveckling i enlighet med planerna beträffande produktion och export ter sig osannolik särskilt för verkstadsindustrin samt textil-, konfek- tions- och livsmedelsindustrierna. Det är här fråga om samma branscher för vilka man, som nyss nämnts, har anled- ning räkna med speciellt stora arbets- kraftsproblem. Detta gör det givetvis än mer befogat att betvivla dessa bran- schers möjligheter att förverkliga sina planer. Genomgången av avsättningsut- sikterna gav vidare vid handen, att ett visst frågetecken i det avseendet var motiverat vad beträffar järn- och me- tallverken, den grafiska industrin samt sko- och läderindustrin.

De planer, som företagen redovisat i enkäten, avser perioden 1963—1970. Med utgångspunkt från den produk-

Tabell 7.4: 2. Industrins produktions- och exporlutveckling 1950—1970

Genomsnittlig årlig ökning i procent

Produktion Export 1965 —— 1970 1 65—1970 - 1950 — 1960 Efi LUS En]. 14:51; 1960 1965 planer kalkyl planer studien

Gruvindustri .................... 4,9 7,1 4 4 3 5 Järn- och metallverk ............. 8,1 9,4 8 7 7 8 Verkstadsindustri (exkl. varv) ..... 6,5 8,5 8 6 12 9 Varv ........................... 3,7 5,9 0 0 — 2 0 Jord- och stenindustri ............ 4,1 9,4 5 5 10' Träindustri ..................... 1,5 7,4 4 4 1 2 Massa-, pappers- och wallboard-

industri ...................... 5,8 5,2 8 8 j 8 ] 6 Pappersvaru- och grafisk industri . 2,9 5,6 7 5 Livsmedelsindustri (inkl. dryckes-

varu- och tobaksindustri) ....... 2,6 2,8 5 3 —2 Textilindustri ................... 1,4 2,5 6 j 3 ] 11 ] Konfektionsindustri .............. 0,6 5,4 5 Sko- och läderindustri ............ 0,1 2,2 5 3 7' Gummivaruindustri .............. 5,8 7,7 7 7 10* Kemisk industri ................. 5,0 8,1 12 12 11 10 HELA INDUSTRIN ........... 4,7 7,0 7 5 8 7

Källa för 1950—1960: Kommerskollegium och statistiska centralbyrån; verkstadsindustrin enl. IUI:s beräkningar.

Källa för 1.960 — 1965: Statistiska centralbyrån, konjunktursinstitutet och IUI. *Avser åren 1963—1970.

tions- och exportökning, som enligt nu tillgängliga källor kan beräknas ha kom- mit till stånd från 1963 till 1965, är det givetvis möjligt att ange hur stora ök- ningar som erfordras under femårspe- rioden 1966—1970 för att de redovisade planerna för 1970 skall förverkligas. I föregående avsnitts branschgenomgång angavs så framräknade siffror. För överskådlighetens skull har dessa siff- ror sammanställts i tabell 7.4: 2. I den- na anges vidare, för jämförelsens skull, resultaten från den speciella exportstu- dien. Därjämte anges i tabellen en pro- duktionsutveckling, som vi på grund- val av ovan redovisade överväganden betraktar som ett möjligt utvecklings- alternativ.

7.4.5 Utvecklingen under 1970-talet Utvecklingen på arbetsmarknaden intar en framträdande plats i den samhälls- ekonomiska

problematiken rörande

1960-talets senare hälft. Stagnationen i antalet förvärvsarbetande personer i kombination med en förväntad minsk- ning av veckoarbetstiden medför, att det totala arbetskraftsutbudet _ mätt i antal arbetstimmar _ kommer att suc- cessivt sjunka under de närmaste fem åren. De konsekvenser detta får kom- mer med all sannolikhet att ställa den ekonomiska politiken inför en rad svår- lösta problem.

Såvitt man idag kan se kommer den nämnda utvecklingen på arbetsmarkna- den att karakterisera inte enbart 1960- talets senare hälft. Med all sannolikhet kommer situationen under 1970-talet att bli likartad.

Med utgångspunkt från dels att anta- let årsarbetande i stort sett blir oför- ändrat under 1970-talet, dels att en ar- betstidsförkortning i ungefär samma takt som under tidigare årtionden då kommer att ske, förutsätts i det räkne-

exempel som görs i avd. 8 att den tota- la arbetskraftsvolymen kommer att minska med 0,4 % per år 1971—1980. För industrins del skulle enligt denna kalkyl utvecklingsbilden bli ungefär densamma; antalet förvärvsarbetande skulle förbli ganska konstant under 1970-talet men en förkortning av arbets- tiden skulle medföra en sänkning av arbetsvolymen. Därmed skulle en sedan lång tid tillbaka framträdande utveck- lingslinje i vår ekonomi komma att bry- tas.

Genom den ovan nämnda arbets- kraftsutvecklingen under 1970-talet skulle industrins andel av arbetskraften stagnera omkring 37 % eller möjligen sjunka något under denna siffra. Kan vi trots detta tänka oss att industrin produktionsmässigt kan uppehålla en lika hög expansionstakt som under 1960- talet? Det skulle då ske antingen genom en ökad takt i kapitalbildningen eller genom en ökad takt i det tekniska fram- åtskridandet. Förutsättningarna i dessa avseenden är det förvisso svårt att säga något bestämt om. Räkneexemplet i avd. 8 utgår från att av en antagen ökning av bruttonationalprodukten 1971—1980 om 4,5 % per år skulle för nyinveste- ringar avsättas så stor del att dessa skulle kunna växa med ca 5 % per år.

Sannolikheten talar för att de olika näringsgrenarnas konkurrens om detta investeringsutrymme kommer att bli hård. Vad resultatet av den konkurren- sen blir, är givetvis delvis beroende av den ekonomiska politikens utformning; statsmakterna har ju maktmedel att sti— mulera och begränsa investeringarna in— om olika områden. Det är emellertid samtidigt klart, att den ekonomiska po- litikens aktionsmöjligheter är åtskilligt begränsade; det är svårt att i längden stå emot marknadens reaktioner. Man kan t. ex. inte skära ner bostadsbyg- gandets andel av investeringsbudgeten

mer radikalt utan att detta leder till en icke önskvärd situation på bostads— marknaden; man kan inte skära ner väginvesteringarnas andel utan att det— ta leder till allvarliga konsekvenser för trafikapparaten i landet; man kan inte minska industriinvesteringarnas andel utan att detta medför ytterst menliga konsekvenser för landets ekonomiska framåtskridande etc. Som regel måste man vänta sig, att ett tillbakahållande av investeringarna på ett eller flera områden leder till en ackumulation av otillfredsställda behov, som förr eller senare tvingar sig fram. Genom restrik- tivitet ett år vinner man sålunda endast en temporär frist. Allt detta gör, att statsmakternas aktionsmöjligheter rö— rande investeringsfördelningen inte får överskattas när det gäller utvecklingen på längre sikt. Marknadens reaktioner torde vara det, som huvudsakligen är avgörande för investeringsfördelning- en.

Det ekonomiska framåtskridandet skapar i sig självt ständigt nya inves- teringshehov härrörande dels från kon— sumtionsutvecklingen, dels från produk- tionsutvecklingen, och det är uppen- bart att de behoven delvis betingar varandra. Ju större investeringar som kommer industri, handel, transportap- parat etc. till del desto snabbare blir det ekonomiska framåtskridandet och desto större blir också kraven på in- vesteringar i bostäder, sjukhus, under- visningsanstalter etc. Detta gör att en Viss balans alltid måste framtvingas mellan de olika investeringsändamålen. Någon radikal förändring av industrins andel av det totala investeringsutrym— met skall man därför kanske inte räk- na med.

Som ovan nämnts innebär den av oss uppställda kalkylen för utvecklingen under perioden 1966—1970 en ökning av industriinvesteringarna från 4,8 mil-

jarder kr. till 6,8 miljarder, dvs. med 7% per år i genomsnitt. Med den investeringsutvecklingen har industri- produktionen beräknats kunna stiga med 5 å 51/z% per år i genomsnitt, under förutsättning att arbetskraftsvo- lymen inom industrin förblir oföränd— rad. Då vi enligt vad som tidigare sagts för 1970-talet har att räkna med en minskning i arbetskraftsvolymen och om vi därjämte antar att investerings- utvecklingen blir ungefär densamma som under 1960-talet skulle förutsätt- ningarna för produktionsökningar för- sämras något. Kalkylerna i avd. 8, som är medvetet optimistiska, förutsätter dock att industriproduktionen under 1970-talet årligen skulle stiga med 5 %, dvs. i ungefär samma takt som under 1960-talet. I det följande skall vi anfö- ra vissa synpunkter på hur denna to— tala produktionsökning kan komma att fördelas på olika branscher.

Branschutuecklingen

Den branschutveckling, som kommit till stånd i vårt land under efterkrigs- tiden, har stora likheter med den som ägt rum i andra länder. Internationella jämförelser ger vid handen, att produk— tionsutvecklingen inom de olika bran— scherna följer ett ganska ensartat möns- ter i industriländerna. De snabbast ex- panderande branscherna är nästan ge- nomgående den kemiska industrin, me- tallindustrin samt verkstadsindustrin (exkl. varv). Även pappers— och massa- industrin samt jord- och stenindustrin uppvisar som regel jämförelsevis hög expansionstakt. Inom livsmedels—, tex- til-, konfektions—, sko- samt läderindu- strierna går vanligen produktionstill- växten relativt långsamt.

Denna likhet i strukturutveckling in- dustriländerna emellan sammanhänger givetvis med att förbrukningen av de olika branschernas produkter utveck-

las likartat i alla länder; vid ekono- misk tillväxt och tekniskt framåtskri- dande stiger förbrukningen av kemika- lier och verkstadsprodukter snabbt me- dan däremot förbrukningen av livsme- del, textilier, kläder och skor växer relativt långsamt. Förekomsten av in— ternationell handel gör visserligen att förändringarna i förbrukningsstruktur och produktionsstruktur ingalunda be- höver bli och heller inte blir identiska. De skillnader däremellan, som export och import ger upphov till, är dock tydligen ganska begränsade, när det gäller branscher på den aggregations— nivå, som ovan betraktats. Ju längre branschuppdelningen drivs desto större blir dock skillnaden mellan förbruk— ningsstruktur och produktionsstruktur.

Då vi har anledning tro, att det all- männa utvecklingsmönster i förbruk- ningsstrukturen, som hittills framträtt i industriländerna, kommer att göra sig gällande även i framtiden, har vi ock- så anledning tro, att produktionsstruk- turens utvecklingsmönster kommer att bli i stort sett detsamma som hittills. Det innebär att vi för 1970-talet kan vänta oss att det blir den kemiska indu- strin och verkstadsindustrin med ett frågetecken för varvsindustrin _ som kommer att expandera fortast och att livsmedelsindustrin, textil-, konfektions- och läderindustrierna kommer att till- växa långsammast. Tillväxttakten inom övriga branscher skulle då komma att ligga någonstans mellan dessa ytterlig- heter.

En utveckling i enlighet med nu nämnda mönster skulle i stort sett in- nebära en fortsättning på tidigare tren- der. Detta betyder dock inte att vi för alla branscher kan tänka oss samma ut- vecklingstakt under 1970-talet som un- der innevarande decennium. För vissa branscher kan vi tydligt skönja kom- mande förändringar i trendutveckling-

en. Det gäller gruvorna, järnverken samt skogsindustrin. För de tre bran- scherna måste vi räkna med betydligt långsammare tillväxt under 1970-talet än under 1960-talet.

Det förmånliga kostnadsläget för lapplandsgruvorna kan synas berättiga till slutsatsen, att de skulle kunna fort- sätta sin expansion även vid en relativt ogynnsam marknadsutveckling under 1970-talet. ökningar utöver nu skönj- bara kapacitetssiffror måste emellertid ske med hänsyn till malmarcor samt de betydande investeringar som är nöd- vändiga icke endast för brytningen utan också i kvalitetshöjande anläggningar och transportanläggningar. Avsättnings- förhållandena för fosforrik malm är på längre sikt svårbedömbara. Såväl tekniska som ekonomiska omständighe- ter gör det sannolikt, att ökningstem- pot under 1970-talet kommer att bli långsammare än under den senast gångna tioårsperioden.

För bergslagsgruvornas del torde den internationella konkurrensen inte med- ge någon nämnvärd ökning av expor- ten och de gruvornas expansionsmöjlig- heter begränsas därför till vad som svarar mot det sannolikt ganska lång- samt stigande malmbchovet inom de mellansvenska stålverken. Såvitt man kan se kommer således brytningen un- der 1970-ta1et att öka relativt långsamt inom såväl lapplandsgruvorna som bergslagsgruvorna. För den totala pro- duktionen kan man därför knappt räkna med en högre ökningstakt än 2 ä 3 % per år, däri då inräknat en ökad för— ädlingsgrad.

För järnverkens del torde under 1970- talet avsättningsförhållandena bli den begränsande faktorn. Den ökning i stål— produktionen, som kommit till stånd under efterkrigstiden, har till större del kunnat avsättas på den inhemska marknaden genom att den inhemska

förbrukningen stigit snabbt och impor- ten relativt sett trängts tillbaka. För framtiden måste vi emellertid räkna med en lägre ökningstakt för den in- hemska förbrukningen. Även om man tänker sig att de svenska järnverken skulle konkurrera bort all import av järn och stål vilket i och för sig inte förefaller sannolikt _ skulle en expansion av produktionen i samma takt som tidigare därför kräva en utom- ordentligt stor ökning av exporten. Den ökning, som skulle fordras, är i själva verket så stor, att den mot bakgrun- den av vad man kan bedöma angåen— de de svenska verkens konkurrensför- måga ter sig orealistisk. En snabbare produktionsökning än 5 % per år torde man rimligen inte kunna räkna med för järnverkens del.

Det som gör att produktionsökning- en inom massa- och pappersindustrin under 1970-talet med all sannolikhet kommer att bli lägre än under inne- varande decennium är den begränsade tillgången på råvara. Skulle massa- och sågverksindustrin under 1970-talet fort- sätta att expandera i samma takt som under innevarande decennium skulle det år 1980 kräva en avverkning nära dubbelt så stor som den nuvarande. Även med en optimistisk syn på vad som kan vinnas genom en förbättrad skogsvård, förbättrade arronderingsför- hållanden etc. förefaller en avverkning av den storleksordningen inte vara rea- listisk.

Det som nu sagts innebär, att vi för gruvornas, järnverkens och skogsindu- striernas del kan skönja kommande brott i utvecklingstrenden. För de öv- riga branscherna är det svårare att finna anledningar till framtida trend- brott. Det finns t. ex. ingen anledning tro, att de branscher, som hittills upp- visat jämförelsevis långsamma produk- tionsökningar —— dvs. livsmedels-, tex—

til-, konfektions-, sko- och läderindu- strierna -— under 1970-talet plötsligt skulle börja expandera i snabb takt. Det finns heller ingen anledning tro, att den kemiska industrin och verkstadsindu— strin med undantag för varven —— inte skulle expandera snabbt även under 1970-talet.

Att idag förutsäga tillväxten i svensk industriproduktion under 1970-talet är givetvis utomordentligt vanskligt. Hur snabbt denna produktion kommer att stiga beror på en mängd förhållanden, såsom exempelvis den ekonomiska ut- vecklingen i andra länder, den ekono- miska politikens utformning, industri- företagarnas initiativkraft och den in- ternationella konkurrensförmågan. Att försöka göra prognoser över alla såda- na förhållanden förefaller föga me- ningsfullt. I föregående avsnitt anfördes som en tänkbar möjlighet att svensk industriproduktion skulle kunna växa med omkring 5 % per år under 1970- talet. Om man utgår ifrån att detta in- träffar kan man kanske spekulera nå— got över hur de olika branschernas pro- duktionsutveckling kommer att te sig.

Vid en femprocentig årlig ökning av industriproduktionen tillväxer produk- tionen inom verkstadsindustrin och den kemiska industrin »normalt» med 6 a 8 % per år. Med tanke på att övriga branscher sannolikt växer betydligt långsammare är det helt uppenbart, att en utvecklingstakt av den storleks- ordningen är nödvändig inom dessa båda branscher för att en femprocen- tig ökning av den totala industriproduk- tionen skall komma till stånd. Näst ef- ter den kemiska industrin och verk- stadsindustrin i tillväxttakt torde se- dan jord— och stenindustrin, metallin- dustrin samt gummivaruindustrin kom— ma. För de tre branscherna kan man kanske räkna med produktionsökning- ar på omkring 5 % per år. Livsmedels-

industrin och den grafiska industrin tillväxer normalt något långsammare än den totala industriproduktionen och vid en femprocentig ökning i denna senare kan utvecklingstakten för de båda branscherna tänkas bli 3 a 4 % per år. Det som ovan sagts om begränsningen i skogsindustriernas expansionsmöjlig— heter gör det motiverat att räkna med ungefär denna utvecklingstakt även för dessa. Det är inte otänkbart att också textil- och konfektionsindustrierna kan expandera i denna takt. De senaste de- cenniernas erfarenheter tyder dock snarast på en något långsammare ut- veckling för dessa båda industrier. Pro- duktionen inom gruvindustrin kommer troligen att öka med mindre än 3 % per år. För sko- och läderindustrin, slutligen, torde utvecklingstakten även under 1970—talet bli låg.

7.5 Energifärsörjning

7.5.1 Energibehov Den ekonomiska expansionen kräver ökade mängder energi. I Sverige lik- som i Västeuropa i övrigt har förbruk- ningen av energi hittills ökat något snabbare än BNP. I USA varade detta förhållande endast fram till 1910-talet. Sedan har energiförhrukningen där sti— git inte oväsentligt långsammare än BNP. Sveriges energisituation domineras av det starka behovet av import. Före det industriella genombrottet var försörj- ningen med energi väsentligen baserad på inhemska råvaror såsom brännved, träkol och drivkraft från vattendragen. I och med industrialiseringen uppstod ett stigande behov av först stenkol, se— dan olja, som måste hämtas utifrån. Bland de inhemska bränslena har bränn- veden gått kraftigt tillbaka och både torven och oljeskiffern har visat sig vara hårdflirtad materia. Å andra sidan har vattenkraften byggts ut i stor om-

fattning. Detta har inte hindrat att vårt beroende av importenergi stadigt ökat. Man kan räkna med att produktionen inom landet vid mitten av 1960-talet täckte mellan 25 och 35 % av den to- tala tillförseln av energi (andelen va- rierar med det energivärde man ger vattenkraften). Bland importbränslena har stenkol och koks nästan helt trängts ut av olja. Till bilden hör också att förädling inom landet av oljeprodukter sker i förhållandevis liten omfattning. De svenska raffinaderierna svarade 1963 endast för ca 16 % av de totala le- veranserna av förädlade oljeprodukter. Som framgår av avsnitt 7.4 väntas dock kapaciteten bli kraftigt utbyggd.

Den förutsedda samhällsutvecklingen kan väntas föra med sig att förbruk- ningen av energi ökar även i framti- den. Enligt gjorda prognoser kommer den totala ökningen under perioden 1963—1970 att uppgå till inte mindre än 6 % per år; uppgången förutses bli ungefär lika stor för såväl drivmedel som eldningsbränslen och elkraft. ök- ningen av energibehovet påverkas av att produktionen inom bränslekrävande områden väntas stiga snabbt, men kan ändå enligt vår mening förefalla stor med tanke på avsaktningen i BNP:s till- växttakt. Prognoserna, som utförts in- om Vattenfall och överstyrelsen för eko- nomisk försvarsberedskap, är prelimi- nära. De kan komma att revideras i samband med att prognosarbetet nu förs vidare inom energikommittén.

Oljeprodukterna och elkraften kon- kurrerar med varandra, dock i varie- rande grad inom olika områden. Inom industrin, som förbrukar ungefär hälf- ten av energin i landet, kommer sanno- likt elenergin även på lång sikt att dominera som drivkraft, liksom na— turligtvis när det gäller belysning; i fråga om lokaluppvärmning och värme- processer är fältet mera fritt för kon-

kurrens mellan elkraften och oljan.

Inom hushållen, som tar knappt 1/:a. av totala energin, är läget likt indu- strins. För belysning och för drift av hushållsapparater finns ingen nu känd energiform som kan konkurrera med elektriciteten. När det däremot gäller uppvärmningen av bostäderna förelig- ger en intressant konkurrenssituation i och med att elvärmen lanserats i större skala. Någon mer allmän övergång till eluppvärmning väntas dock inte under den här aktuella perioden.

Inom transportsektorn kan f. n. nå- gon förskjutning mot nya energislag inte förutses. För järnvägarna gäller visserligen ute i världen att oljan ge- nom dieseldrift mycket väl hävdar sig gentemot elkraften, men sedan huvud— delen av vårt järnvägsnät elektrifierats torde även kraftiga förändringar i pris- relationerna mellan olja och elkraft sak- na betydelse. För bilarna liksom för flyget är de tekniska förutsättningarna sådana att t. v. endast petroleumproduk— ter kommer i fråga, på bilområdet på- går dock ett utvecklingsarbete som så småningom kan resultera i konkurrens- kraftiga elbilar. Försöken med atom- drift av fartyg tycks visa att någon övergång till denna driftform inte kan skönjas.

Den förutsedda utvecklingen av ener- giförhrukningen väntas dra med sig en ökning av importen av oljeprodukter från 17 milj. m3 1963 till över 25 milj. m3 1970 och omkring 35 milj. m3 1975. övergången från kol till olja beräknas nu som avslutad, varför ungefär oför- ändrade importkvantiteter fasta bräns- len förutses. Kostnaderna för denna im- port framgår av avsnittet om utrikes— handeln (6.4).

7.5.2 Kraftverk och eldistribution Det väntade behovet av elenergi kan i princip täckas på tre olika vägar: 1)

Tabell 7.5:1. Sveriges elproduktionsapparat 1965—1975 Effekt i 1 OOO-tals kW och energi under medelår i miljarder kWh

1965

1970 1975

Effekt Energi Effekt Energi Effekt Energi

Vattenkraft1 .................... 9 400 Värmekraft: vanlig oljekraft, atomkraft etc. . 1 400 mottryckskraft ................ 1 000

45,4 10 700 51,6 11 800 57,2

0,6 2 500 4,4 4 700 15,3 3,0 1 600 6,0 2 000 8,0

Summa produktion .............. 11 800

därav: prima kraft ............. sekunda kraft m. m ......

49,0 14 800 62,0 18 500 80,5

44,8 4,2

80,0 0,5

1 Inkl. import av norsk kraft.

Förklaring:

Under rubriken »vanlig oljekraft, atomkraft etc.» återfinns. 1) kondenskraft, alstrad i vanliga ångkraftverk eldade med främst olja men även kol, 2) kraft från gasturbiner och 3) atomkraft, dvs värmekraft alstrad med kärnenergi.

Med »mottryckskraft» menas kraft som alstras dels inom industrin genom att utnyttja ånga som framkommer i samband med produktionsprocesser dels i städernas värmeverk. Eftersom bränslet även här oftast är olja är det också i detta fall fråga om »oljekraft».

genom att utnyttja våra återstående vat- tenfall (vattenkraft), 2) genom att byg- ga värmekraftverk drivna med olja (01- jekraft) eller 3) genom att bygga vär— mekraftverk drivna med kärnenergi (atomkraft)1. De tre kraftslagen har oli- ka kostnadskaraktär:

_— vattenkraften har en hög investe— ringskostnad men en bränslekostnad som är lika med noll;

— atomkraften har en tämligen hög investeringskostnad och en måttlig men inte obetydlig bränslekostnad;

—— oljekraften har en förhållandevis låg investeringskostnad men i stället en hög bränslekostnad.

Atomkraften är således till sin kost- nadskaraktär ett mellanting mellan vat- tenkraft och oljekraft. Som tumregel brukar anges, att investeringsutgiften per installerad effektenhet är ca 2 gånger så stor för vattenkraft som för oljekraft; kostnaden utjämnas dock del- vis på grund av att vattenkraftverken har större livslängd än oljekraftverken. Bränslekostnaden i oljekraftverken upp-

går f.n. till ca 1 1/z ä 2 öre/kWh. Vid” jämförelser får man dessutom ta hän— syn till att olje— liksom atomkraftver— ken kan förläggas närmare de orter där kraften förbrukas, vilket medför att kostnaderna för ledningar och över- föringsförluster kan nedbringas. Samspelet inom kraftproduktionen mellan vattenkraft, oljekraft och atom- kraft utreddes i en CDL-studie som lades fram i slutet av 1962. Elkraftsin- dustrins nuvarande utbyggnadsplaner kan sägas i huvudsak ansluta sig till re- sultatet av denna studie. Utbyggnads- planerna har för vår räkning samman- ställts av Vattenfall under medverkan av de privata och kommunala företa- gen. En sammanfattning finns redovi- sad i tabell 7.5:1. Man kan där se att kraftsystemet ännu 1965 helt dominera- des av vattenkraften. Värmekraften (alltså oljekraft, atomkraft etc.) utgjor- de i huvudsak endast en torrårsreserv. Av den totala kraftproduktionen detta

1 Begreppen förklaras i anslutning till ta— bell 7.5: 1.

år på sammanlagt i det närmaste 50 miljarder kWh svarade vattenkraften för ca 93 % och Värmekraften för ca 7%, varav ca 6 alstrades i samband med industriella processer och i kom- munala värmeverk (mottryckskraft).

Den förutsedda utvecklingen innebär att vattenkraften byggs ut i reducerad takt. Vattenkraftens andel av totala krafttillskottet (under medelår), som 1960—1965 uppgick till över ”ho, beräk- nas 1965—1970 ha sjunkit till 1/2 och 1970—4975 till 1/3 (se diagram 7.5:1). I stället väntas framför allt inslaget av värmekraft öka mellan 1965 och 1970 huvudsakligen i form av oljekraft, därefter i stigande utsträckning genom introduktion av atomkraft. Ännu 1970 beräknas Värmekraften ha huvudsaklig karaktär av kompletterande kraftkälla. Därefter ökar dess betydelse, men fort- farande 1975 kommer den svenska el— produktionsapparaten att ha sin tyngd- punkt.på vattenkraften (drygt 70% av den totala kraftproduktionen enligt här antagen utveckling).

Diagram 7.5:1. Elproduktionsapparatens tillväxt 1960—1975

Miljarder kWh

20 — .Tillskotl av vattenkraft 16 — D Tillskott av vörmekruft'

="?

1965

"197—0 1965 1970 1975 1 Oljekraft, atomkraft etc.

'1éå6—

Vattenkraftens starkt minskade bety- delse i utbyggnadsprogrammet innebär att vi står inför avslutningen på en epok inom den svenska elkraftförsörjningen. Ännu återstår mycken outnyttjad energi i våra vattendrag. Någon genomarbetad beräkning därav finns inte men enligt en uppskattning skulle den totala ener- gin i landets vattenfall, stora och små, kunna uppskattas till 200 miljarder kWh. Därav var ca 45 utbyggda 1965 och ca 57 beräknas vara det 1975. Av åter- stoden kommer det långt största fler- talet säkerligen aldrig i fråga för ut- byggnad. Det kan nämnas att den in- ventering av återstående vattenkraft, som gjordes i samband med CDL-stu- dien 1962, inte omfattade mer än ca 30 miljarder kWh utöver de som beräk- nas vara utbyggda 1975. Om någon del av dessa kommer att utnyttjas beror på den framtida utvecklingen av priser etc. De vattenfall som inte ingår i före- liggande planer utgör under alla om- ständigheter en värdefull reserv om exempelvis konkurrensförmågan hos andra kraftslag ej skulle bli den förut- satta.

Investeringarna inom elkraftsektorn ökade snabbt under senare hälften av 1950-talet och början av 1960-talet i samband med att den tidigare efter- släpningen av kapacitet i förhållande till förbrukning inhämtades. Under se- nare år har investeringsvolymen mins— kat något. Investeringskostnaderna (exkl. reparationer och underhåll men inkl. vissa investeringar i värmeverk) för den planerade utbyggnaden av kraft- verk och eldistribution förutses uppgå till ca 1 400 milj. kr. i genomsnitt per år under perioden 1966—1970 och 1 700 milj. kr. 1971—1975 (allt räknat i 1964 års priser). Det innebär enligt vad som framgår av diagram 7.5:2 att investe— ringskurvan åter böjer av uppåt, dock inte snabbare än att kraftindustrins

Diagram 7.5:2. Kraftindusirins invester- ingar (exlcl. underhåll) 1950—1970

Milj. kr. i 1964 års priser

$%

1 600 (n

1200 ' * , ,,"?

800

_j__*i _ &

| 1111 &_J

1950 "55 » 60 "65 —70

Se anm. till diagram 7.1:1.

andel av de totala investeringarna fort- sätter att krympa.

Man kan räkna med att såväl vatten- som värmekraftanläggningarna kräver minst fem år för domstolsbehandling, planering och byggande. Därav följer att utbyggnadsprogrammet i huvudsak är bundet fram till 1970. Det är för pe- rioden därefter som planerna nu hål- ler på att ta form. De viktigaste _ och samtidigt de mest ovissa —— momenten i avvägningen mellan de olika kraft- slagen är förutom kraftbehovets ökning de framtida oljepriserna och atomkraf- tens tekniska och ekonomiska utveck- ling.

Ur ekonomisk-politisk synvinkel är det av vikt att man —— som förra lång- tidsutredningen gjorde i anslutning till CDL:s optimalutredning _ konstatera att »optimeringskurvorna inom aktuella områden är flacka». En förskjutning i proportionerna mellan de olika kraft- slagen kan alltså på längre sikt ske med jämförelsevis obetydliga kostnadsför- ändringar för den samlade kraftproduk- tionen men med betydande konsekven- ser för investeringar och import.

7.6 Byggnads- och anläggningsverksamf het

Byggnads- och anläggningsverksamhe- ten omfattar tre ungefär lika stora gre- nar: bostadsbyggandet, övrigt husbyg- gande (som främst faller inom offentliga sektorn, industrin och handeln) samt anläggningsverksamheten (bl. a. vägar, kraftverk, vatten- och avloppsanlägg- ningar).

Byggnadssektorn har varit en av de mest expansiva inom den svenska eko- nomin under efterkrigstiden. Särskilt snabb har ökningen varit under den senaste femårsperioden. Investeringar- na i byggnader och anläggningar vilka utgör byggnads- och anläggnings- verksamhetens samlade produktion (brutto) har 1960—1965 ökat med drygt 6 % (inkl. reparationer och un- derhåll). Av tabell 7.6:1 framgår hur ökningen fördelat sig på investerings- områden. Tillväxttakten 1960—1965 överträffar klart den som noterades un- der 1950-ta1et. Denna uppdrivning av tillväxttakten var främst följden av en snabbare expansion av bostadsbyggan- det och det offentliga husbyggandet samt av vatten- och avloppsarbeten. En oförändrat hög tillväxt uppehölls be- träffande vägar samt affärs- och kon- torshus, medan stegringstakten avmat- tades för byggandet inom industri- och kraftverksområdena. Totalt har 1960— 1965 en klart snabbare tillväxt noterats för husbyggandet än för anläggnings- verksamheten. Under 1950—talet var för- hållandet det motsatta.

Den kraftiga expansionen inom bygg- nads- och anläggningssektorn under den gångna femårsperioden har varit för- enad med vissa negativa utvecklings- drag. Sålunda synes sektorns priser och löner ha ökat klart snabbare 1960—- 1965 än 1955—1960. För övriga delar av samhällsekonomin har genomsnitt-

195243; ];?iser Volymförändring, % per år 1950— 1955— 1960— 1965; 1965 1970 1955 1960 1965 1970 Byggnads- och anläggningsinves- teringar, totalt .............. 19 300 24 700 3,7 5,0 6,2 5 Reparationer och underhåll ..... 4 100 4 900 —2,4 4,1 3,3 3 % Byggnads- och anläggningsinves- teringar exkl. reparationer och underhåll ................... 15 200 19 800 6,5 5,2 7,0 5 1/2 varav: Bostäder ................... 5 600 7 200 4,7 3,2 8,0 5 Offentligt husbyggande (exkl. försvarets)1 ............... 2 400 3 000 13,2 4,7 13,2 4 % Industri .................... 1 500 2 300 1,2 8,6 2,5 9 Varuhandel m. m ............ 1 300 1 600 22,8 10,6 10,3 4 % Vägar och gator ............. 1 500 2 000 12,0 10,8 8,2 5 1/2 Vatten och avlopp m. m ...... 1 000 1 200 10,7 5,4 10,6 4 Kraftverk m. m ............. 900 1 000 5,3 7,6 — 2,9 3 1/2 Övrigt ..................... 1 100 1 600 3,6 0,4 1,3 8 Summa husbyggnad ........... ca 11 000 ca 15 000 5,8 4,9 8,3 5 1/2 Summa anläggningar. . .. . . . . . . . ca 4 200 ca 5 000 8,1 6,0 4,1 5

1 Huvudsakligen undervisningslokaler, sjukhus, ålderdomshem och förvaltningsbyggnader.

ligt sett ingen sådan acceleration inträf- fat när det gäller priserna. I fråga om lönerna har ökningstakten stigit mer in- om byggnadsverksamhet än inom egent— lig industri i genomsnitt. (Se tabeller- na 7.6:2 och 2.6:1 i avd. 2.) Beträffan- de löneutvecklingen kan vidare nämnas att timförtjänsten för vuxna manliga arbetare inom byggnadssektorn 1963 var ca 35 % större än inom egentliga in- dustrin; motsvarande tal var 1955 ca 29 % och 1959 ca 30 %.

Den ökade takten i produktionstill- växten synes ha uppnåtts genom en snabbare ökning av arbetsinsatsen. I genomsnitt under 1950-talet ökade an- talet sysselsatta inom byggnads- och an- läggningssektorn med nära 2 % per år. ökningen synes ha varit något mindre 1955—1960 än 1950—1955. För första hälften av 1960-talet pekar tillgänglig sysselsättningsstatistik på en stegring med närmare 3 % per år.

Med utgångspunkt från dessa syssel-

sättningstal kan man beräkna att pro- duktiviteten mått som bruttoinveste- ringar i byggnader och anläggningar per sysselsatt ökat med 3 a 4 % per år både 1955—1960 och 1960—1965 jäm- fört med 1 a 2 % 1950—1955. Arbets- volymen per sysselsatt torde dock ha minskat mer genom förkortningen av veckoarbetstiden under andra hälften av 1950-talet än genom förlängningen av semestern mot mitten av 1960-talet. Sistnämnda förhållande tyder på att produktiviteten, mått som produktionen per arbetad timme, skulle ha ökat i nå- got lägre takt 1960—1965 än 1955—- 1960. Denna grova produktivitetsmät- ning utesluter bl. a. effekten av föränd- ringar i prefabriceringsgraden i fråga om byggnadsvaror, vilken sannolikt sti- git successivt under efterkrigstiden. En fortsatt snabb tillväxt av produk- tionen av byggnader och anläggningar är att vänta under den närmaste fem— årsperioden. Enligt den kalkyl som

Tabell 7.6:2. Pris- och löneutvecklingen inom byggnads- och anläggningsverksamhet i jämförelse med vissa andra områden 1950—1964

Ökning, % per år

1950 —1955

1955 1960 1960 1964

Priser: 1. Bruttoinvcstcringari byggnader och anlägg- ningar .................. 6,6 . Bruttoinvesteringari maskiner m. m ........... 5 6 . Privat konsumtion ....... 5 7 . Bostadsbyggande ........ 6,8 7 3 8 7 N

Övrigt husbyggande ......

. Anläggningsverksamhet .. . Byggnads— och installa— tionsmatcrial ............ 5,9

1. Löner: | 8. Byggnads- och anlägg- 1

V 1 !

dag-.iso:

ningsverksamhet ......... 11,6 9. Egentlig industri ......... 11,1

6,8 8,61 6,4 7,81

1 1960 — 1963. Källor:

Serie 7: Byggnadskostnadsindex.

Inkl. övertids- och skifttillägg, semesterlön m. m.

lagts till grund för denna rapport skul- le bruttoinvesteringarna i byggnader och anläggningar (exkl. reparationer och underhåll) komma att öka med 51/2 % per år. Den förutsedda utveck- lingen 1965—1970 för olika investe- ringsområden framgår av tabell 7.6:1. Kalkylen innebär att jämfört med 1960 —1965 skulle ökningstakten sänkas för husbyggandet (5 1/2 mot 81/2 % per år) men höjas för anläggningsverksamhe- ten (5 mot 4 % per år). Husbyggan- det skulle dock fortfarande expandera något snabbare än anläggningsverk- samheten.

Kalkylen förutsätter att husbyggan- det skall öka långsammare inom fram- för allt den offentliga sektorn och han- deln (41/2 mot 13 % per år resp. 41/2 mot 10 % per år) ; för bostadsbyggandet har kalkylmässigt upptagits en årlig till- växt på 5 % 1965—1970 mot 8 % 1960

Serierna 1 —6: Nationalräkenskapernas deflateringsindex.

Serierna 8 och 9: Timförtjänster för vuxna manliga arbetare enligt den officiella lönestatistikeu.

—1965. Byggandet inom industrin har antagits expandera betydligt snabbare än tidigare.

För anläggningsverksamheten förut- sätts liksom för husbyggandet att ex- pansionen skall fortsätta inom alla hu- vudområden, dock i långsammare takt än förut för vägar och gator samt vat- ten och avlopp; accelerationen för sek- torn totalt bärs upp av den snabbare utvecklingen för kraftverken och inom övriggruppen.

Samtliga hittills angivna procenttal avser nybyggandet. Reparations- och underhållsarbetena faller enligt natio- nalräkenskaperna till över hälften på underhåll av anläggningar och till nä- ra en tredjedel på bostadsunderhåll. För en bedömning av den framtida ut- vecklingen av denna post saknas säk- rare planmaterial. Som även framgår av investeringsavsnittet har reparatio-

ner och underhåll antagits stiga i oför- ändrad takt med 31/2 % per år 1965— 1970. Med detta antagande skulle brut- toinvesteringarna i byggnader och an- läggningar (inkl. reparationer och un- derhåll) komma att stiga med ca 5 % årligen.

En stegring av byggnads- och anlägg- ningsinvesteringarna med ca 5% per år torde inte kunna realiseras utan en viss fortsatt sysselsättningsökning. Mot bakgrund av bl. a. den förutsedda ar- betskraftssituationen i landet är emeller- tid kraven på en snabbare höjning av produktiviteten inom byggnadsområdet stora. För att något belysa möjligheter- na till en sådan höjning skall vi i kort- het beröra några olika effektiviserings- vägar.

Den största rationaliseringen under efterkrigstiden torde ha uppstått ge- nom en mekanisering av arbetet. På husbyggnadsområdet har inte minst an- vändningen av kranar och hissar ef- fektiviserat arbetet. Även om mekanise- ringsprocessen ej kan anses slutförd, talar många skäl för att den i fortsätt- ningen kommer att ge allt mindre pro- duktivitetsvinster. Inom anläggnings- verksamheten, där produktivitetsök- ningen sannolikt varit större än på hus- byggnadsområdet, anses möjligheterna till en fortsatt omfattande mekanisering som gynnsammare.

Under efterkrigstiden har även en in- dustriell tillverkning av byggnadsdetal- jer vuxit fram. Den har hittills huvud- sakligen gällt inredningsdetaljer och stomkompletteringar. Fabrikstillverk- ning i stora serier av hela element till stombyggnaderna, vilket bedöms kun- na ge stora arbetskraftsbesparingar, har däremot inte fått någon större betydel- se för den svenska byggnadsverksam- heten. Endast uppskattningsvis ca 3 000 av alla lägenheter i flerfamiljshus torde 1965 ha byggts med förtillverka-

de stomelement, f. ö. ungefär samma antal som i slutet av 1950—talet. Större vikt har dock elementbyggandet haft beträffande smähusbyggandet och inom industrin.

Utvecklingen mot ökat industrialise- rat monteringsbyggande synes komma att gå i raskare takt särskilt i fråga om flerfamiljshus. Enligt inom byggindu- strialiseringsutredningen utförda be- räkningar, som utgår från kända ut- byggnadsplaner inom betongelementin- dustrin, skulle en produktion av 25 000 —30 000 elementbyggda lägenheter va- ra möjlig 1970. Erfarenheter från Dan- mark visar att åtgången av arbetskraft vid elementbyggande i större skala en- dast uppgår till hälften av den som er- fordras vid byggande med traditionella metoder.

Genom kran- och transportteknikens samt byggnadsmaterialindustrins ut- veckling finns tekniska möjligheter för en omfattande industrialisering av byggnadsverksamheten. Hur utveck- lingstakten blir torde emellertid avgö- ras av olika faktorer på organisations- och efterfrågesidan. För en tillverkning av byggelement i långa serier krävs en genomgripande måttsamordning och standardisering av produkterna. Bris- tande långtidsplanering, uppsplittring av produktionsförloppet på flera led, detaljreglering, små projekt och brist på kontinuitet i efterfrågan är exempel på andra faktorer som f.n. utgör hin- der för industrialiseringen.

De ekonomiska fördelarna av att till- lämpa industriella tillverkningsmetoder inom byggandet kan antas bli av stör- re betydelse först på längre sikt. För sektorns produktivitetsutveckling under 1965—1970 har vi, efter sådana all— männa överväganden, i våra kalkyler antagit en något stegrad ökningstakt jämfört med 1960-talets första hälft. Tar man dessutom hänsyn till en viss fort-

satt arbetstidsförkortning skulle den år- liga ökningen av antalet sysselsatta kun- na uppskattas till ca 2 %. Detta inne- bär en ökning från ca 335000 yrkes- verksamma 1965 till ca 365 000 1970.

7.7 Samfärdsel

Vår bedömning av utvecklingen inom samfärdseln bygger direkt på en ex- pertutredning som för vår räkning ut- arbetats inom kommunikationsdeparte- mentet. Denna utredning finns redovi- sad i bilaga 5, vari även lämnas en be- dömning för tiden efter 1970.

7.7.1 Utveckli ngstendenser inom persontrafiken

Transporterna ökar inte oväsentligt snabbare än produktionen. Det gäller både person- och godstransporter. Per- sontrafikens utveckling framgår av ta- bell 7.7: 1. På grund av brister i kal- kylmaterialet får tabellen endast anses teckna huvuddragen i utvecklingen.

Man ser av tabellen att de totala per- sontransporterna i landet kan beräk- nas ha ökat från ca 17 miljarder per- sonkm 1950 till ca 61 miljarder 1964. Det innebär en ökning 1950—1964 med 9 a 10 % per år, vilket kan jämföras med tillväxten av BNP under samma tid med 3, 70” /0 per år.

Persontransporterna är till övervä- gande del mycket korta. De torde f.n. till gott och väl 7lm hänföra sig till lokaltrafik, dvs. till avstånd om högst 49 km. Långa transporter (på avstånd om 300 km och däröver) kan beräknas svara för endast omkringö 070 av det' in- rikes persontransportarbetet. Den geo- grafiska fördelningen ter sig så att en stor del av trafikflödet finns i när- heten av de större orterna och mellan dessa; de mer långfärdsbetonade vä- garna, där den lokala trafiken ofta är mindre, har vanligen en förhållandevis liten —— men växande _ trafik.

Det mest utmärkande draget i per-

Tabell 7. 7: 1. De inrikes persontransporlerna 1950—1970

Miljarder personkilometer

1950 1960 1964 1970 1. Personbilar .................... 5,6 33,2 50,5 73 a 79 2. Bussar ........................ 3,5 3,4 3,5 3,9 ä 4 3. Spårväg, tunnelbana ........... 1,2 0,9 1,3 ca 1,3 4. Järnväg ...................... 6,6 5,2 5,3 5,1 än 5,4 5. Sjöfart ....................... 0,2 0,1 0,1 ca 0,1 6. Flyg ......................... 0,0 0,2 0,3 ca 0,5 Totalt (1 —6) ..................... 17,2 43,0 61,0 84 a 90 Därav kollektivt (2 6) ........... 11,6 9,8 10,5 ca 11

Procentuell fördelning

1950 1960 1964 1970 1. Personbilar .................... 33 77 83 86 än 88 2. Bussar ........................ 20 8 6 ca 5 3. Spårväg, tunnelbana ........... 7 2 2 1 a 2 4. Järnväg ...................... 39 12 9 6 ä 7 5. Sjöfart ....................... 1 0 O 0 6. Flyg ......................... 0 O 1 ca 1 Totalt (1— 6) ..................... 100 100 100 100 Därav kollektivt (2 — 6) ........... 67 23 17 12 a 14

sontrafikens utveckling har varit pri- vatbilismens starka frammarsch. Per- sonbilarnas andel av den totala per- sontrafiken har enligt de beräkningar som återges i tabell 7.7:1 stigit från 33 % 1950 till 83 % 1964. Andra färd- medel sammantagna den s.k. kollek- tivtrafiken — har under samma tid minskat i betydelse i motsvarande ut- sträckning. Bussarnas procentuella an- del har sjunkit från 20 till 6, järnvä- garnas från 39 till 9, spårvägarnas (inkl. tunnelbana) från 7 till 2 samt sjöfartens från ca 1 till mindre än 1/2. Flygets andel av persontransporterna har ökat, men uppgår f.n. ändå inte till mer än ca 1 %. De nämnda talen innebär att bilarna i mitten av 1960- talet betydde ungefär tio gånger så myc- ket för persontrafiken som järnvägar- na och ungefär femton gånger så myc- ket som bussarna. Bilismens expansion har medfört att resandet i hög grad in- dividualiserats.

ökningen av persontrafiken liksom förskjutningen mellan olika färdmedel kan förutses fortsätta även i framti- den. Utvecklingen drivs fram inte bara av den allmänna välståndsökningen utan även av andra förändringar i sam- hället av teknisk, ekonomisk och so- cial art. Hit hör urbaniseringen, som också i fortsättningen väntas medföra en ytterligare koncentration av befolk- ning samt ekonomisk och annan verk- samhet till tätorter och tätortsregioner. Som framgår av appendix B kommer sannolikt tätorternas invånarantal att ha stigit till bortåt 61/2 miljoner 1970 jämfört med ca 5 1/2 1960.

En allt större del av trafiken kan vän- tas försiggå inom tätorterna och i an- slutning till dessa. Viktiga faktorer är därvid att de större orterna breder ut sig över allt större ytor, både totalt och per capita räknat, och att vi har en tendens mot stadslandskap, dvs.

grupper av tätorter som har intim an- knytning till varandra, ex. gemensam arbetsmarknad. Enligt uppgifterna i bi- laga 5 medför en årlig ökning av folk- mängden i tätorterna med 1 '/z ä 2 % en tillväxt av tätorternas ytor med lägst 3 ä 4%. Orsaken till denna relativt kraftiga tillväxt av ytorna, som kan komma att förstärkas i framtiden, är bl.a. sänkt boendetäthet, ökad andel villor samt ett stigande antal industrier och lagercentraler byggda i ett plan, anpassade för modern hanteringstek- nik. Vidare kräver trafiken ökat utrym- me samtidigt som anspråken på olika slags fria ytor, bullerzoner o. dyl. växer. Denna process förlänger inte endast resorna utan gör också att investerings- behoven för trafikapparaten växer snabbare än t.ex. bostadsbyggandet.

Persontrafikens utveckling framöver har i bilaga 5 beräknats med olika me- toder. Resultatet har blivit att de tota- la inrikes persontransporterna 1970 skulle uppgå till mellan 84 och 90 mil- jarder personkm jämfört med som nämnts ca 61 miljarder 1964 (se tabell 7.7:1). Den lägre nivån innebär en är- lig ökning med ca 5 1/2 % och den högre med ca 7 %.

Så gott som hela ökningen förutses komma att tas om hand av personbilar- na. Inriktningen av bebyggelse och ar- betsmarknad, produktions- och distri- butionsapparat, service- och fritidsan- ordningar förutsätter i allt högre grad bilism och speciellt då individuellt bil- innehav. Den ökade privatbilismen återverkar _ särskilt i områden med folkminskning negativt på den kol- lektiva trafiken med tur- och linjein- dragningar som följd. Detta drar i sin tur med sig ytterligare ökad privatbi- lism. Av betydelse är också den på- verkan på ungdomens vanor som kom- mer av att den växer upp i ett bilsam- hälle. På grundval av beräkningarna

Diagram 7.7:1. Antalet person- och lust- bilar samt bussar 1950—1970

Tusental. Halvlogaritmisk skala

3 000 --

'/ 2000 7— x,”

] 500 » Samtliga bilar

1 000 *— Personbilar 800 '

400 -

200 _

150 _ lastbilar ___—”'_'.

100—-

80»-

40—

30—

20—

]0_/_Blll/_

7-

lilllllllllilllllllllJ

1950 — 55 - 60 P65 —70

förutses antalet personbilar öka från knappt 1,7 miljoner 1964 till 2,4 ä 2,6 miljoner 1970 (se diagram 7.7:1). Det skulle således komma att finnas i det närmaste en bil på var tredje invånare mot f. n. en på var fjärde till femte. Liksom varit fallet hittills torde tra- fikökningen på vägar och gator i stora

drag komma att följa ökningen av an- talet hilar, dvs. öka med ungefär 6 % per år räknat från 1964 t.o.m. 1970. (Under det senaste tiotalet år synes trafikökningen ha uppgått till i medel- tal ungefär 9 % per år.) Under prog- nosperioden torde den största trafik- ökningen komma att gälla infartsleder- na till de större tätorterna samt vägar- na mellan dessa och andra expansiva orter. Föreliggande prognoser för t. ex. Storstockholms-, Göteborgs- och Malmö- områdena anger trafikmängder 1970, som ligger 70 åt 100 % över 1964 års medelnivå, vilket kan jämföras med den förväntade ökningen för den totala vägtrafiken i landet under samma pe- riod med knappt halva denna ökning. Utvecklingen synes allt mer gå i den riktningen att vi får en trafik med sina toppar under vissa tider på arbetsda- garna och en annan under veckosluten som följd av den dubbla bosättningen etc.

När det gäller den mera citybetonade biltrafiken torde det efterhand, enligt vad som sägs i bilaga 5, växa fram behov av en prisreglerande faktor, ut- över förekommande parkeringsavgifter. En särskild avgiftsbeläggning av city- bilismen kan dock knappast bli aktuell förrän in på 1970-talet. Man får ej hel— ler förbise att den tekniska utveckling- en kan möjliggöra tillkomsten av andra biltyper än f.n., t.ex. små elbilar.

Den kollektiva trafikens volym, som minskade något under 1950-talet, har varit ungefär oförändrad under senare år. Under prognosperioden är en viss ökning inte osannolik främst på grund av en expansion för bussar och flyg.

Busstrafiken kan förutses börja växa igen, om än relativt långsamt, till följd av bl.a. tätorternas utveckling, skol- väsendets centralisering och nedlägg- ningen av spårvägar och järnvägar.

Med nuvarande biljettpriser, flyg-

och tåghastigheter samt vägstandard synes flyget vara konkurrenskraftigt gentemot andra färdmedel på sträckor om minst 300 km. De närmaste årens expansion torde i första hand komma till stånd genom trafikökning på de re- dan befintliga linjerna samt genom en utbyggnad av de 5. k. anslutningslinjer— na, vilka utgår från mindre flygfält och trafikeras med relativt små plan. I den investeringsplan för 1966—1975 som luftfartsstyrelsen lade fram 1965 anges ett 30-tal orter som kan komma i fråga för sådana anslutningslinjer. Man torde i framtiden få räkna med ett mer utgrenat nät av »tvärlinjer», vilka sammanbinder större orter direkt med varandra och inte som hittills ofta varit fallet endast Via Stockholm. Den reguljära lufttrafiken inom landet beräknas öka med 8 a 9% per år fram till 1970, dvs. i ungefär samma takt som under senare år. Dess andel av de totala persontransporterna skulle då öka från ca 0,5% 1964 till 0,6 å 0,7 % 1970. Även affärs- och privatfly- get förutses komma att utvecklas kraf- tigt. Enligt en bedömning kan man räk- na med minst en fördubbling av antalet landningar med småflygplan under den kommande tioårsperioden. En ändrad, mer realistisk kostnadsfördelning inom det totala flygets ram än f. 11. kan dock innebära en dämpning av denna tra- fiktillväxt.

Järnvägarnas persontrafik beräknas bli ungefär lika stor 1970 som 1964 totalt sett. Den kortväga trafiken bortsett från lokaltrafiken kring de större tätorterna _ förutses komma att minska kraftigt. På längre sträckor torde järnvägen kunna konkurrera med andra färdmedel, varför en inte obe- tydlig ökning kan väntas där fram till 1970 som följd av det successivt växan- de behovet av fjärrkontakter.

Sjöfartens roll i persontrafiken kom-

mer sannolikt att bli obetydlig även i fortsättningen, även om på vissa håll en trafiktillväxt kan ske i samband med den ökade fritidsbebyggelsen. Det är också möjligt att luftkuddefarkoster och liknande kan sättas in på vissa tra- der. Antalet småbåtar har ökat kraf- tigt, från uppskattningsvis 68 000 1949 till 235 000 1964. Ökningen bedöms ske i förstärkt takt under prognosperioden.

Enligt en särskild studie som utförts i anslutning till bilaga 5 ökade den to- tala passagerartrafiken mellan Sverige och utlandet (inkl. de nordiska grann— länderna) från knappt 10 miljoner re- sande 1950 till nära 40 miljoner 1964, vilket innebär en årlig genomsnittsök- ning av 10 å 11 %. Såvitt kan bedö- mas av mera tentativa uppgifter synes stegringstakten ha ökat under 1960-ta- let jämfört med 1950-talet. Grovt räknat torde ungefär hälften av 1964 års rese- närer ha varit svenskar.

Av nämnda omkring 40 miljoner in- och utresande 1964 färdades nära hälf- ten (18 a 19 miljoner) med bil, anting- en över de norska eller finska gräns- vägarna eller med bilfärjor. Med båtar och färjor (utan bil eller tåg) reste 17 a 18 miljoner, med tåg omkring 1,5 miljoner och med flyg ungefär lika många. Av den nämnda totala resande- volymen på utrikesflyget 1964 om 1,5 miljoner var ungefär 1/3 charterresenä- rer. Denna andel är under stark till- växt.

Inkomststegringen samt ökningen av semestertid och bilinnehav väntas re- sultera i en fortsatt årlig ökning av ut- landstrafiken av storleksordningen 7 a 10 %, vilket innebär en total trafik- mängd 1970 över gränserna på 55 a 70 miljoner personer.

7.7.2 Utvecklingstendenser inom godstrafiken Liksom persontrafiken ökar även gods- trafiken snabbare än produktionen,

Tabell 7.7: 2. De inrikes godstransporterna (lastbil, järnväg och sjöfart) 1950—1970

Miljarder tonkilometer

1950 1960 1964 1970

Lastbilstrafik, åkeri ............... 1,1 3,6 5,1 ca 9 » övrig ............... 1,6 3,3 4,8 ca 7 Lastbilstrafik, summa ............. 2,7 6,8 9,9 ca 16

Sjöfart .......................... 2,4 Järnväg, lapplandsmalm .......... 1,8 2,4 3,0 4 a 4,5 » övrig ................... 6,9 8,5 10,0 11,5 a 12 Järnväg, summa ................. 8,6 10,9 13,0 ca 16

2,2 2,7 ca 3

Totalt 13,7 19,9 25,6 ca 35

Procentuell fördelning

1950 1960 1964 1970 Lastbilstrafik, åkeri ............... 8 18 20 ca 25 » övrig ............... 12 16 19 ca 20 Lastbilstrafik, summa ............. 20 34 39 45 a 46 Järnväg, lapplandsmalm .......... 13 12 12 11 å 12 » övrig ................... 50 43 39 33 a 35 Järnväg, summa ................. 63 55 51 45 å 46 Sjöfart .......................... 17 11 11 ca 9 Totalt 100 100 100 100

dock inte i samma utsträckning. De in- rikes godstransporterna kan från 1950 till 1964 beräknas ha vuxit med ca 41/2 % per år, vilket kan jämföras med 3,7 % för BNP. Grovt räknat torde unge- fär hälften av denna ökning ha berott på ökad godsmängd och ungefär hälf- ten på längre transportavstånd.

Det totala inrikes godstransportarbe- tet 1964 kan skattas till bortåt 26 mil- jarder tonkm, varav järnvägarna sva- rade för ungefär 1/2, lastbilarna ca 4/1o och sjöfarten ca Vlo (se tabell 7.7: 2). Exkluderas lapplandsmalmen, som ut- gör bortåt 1/a av godset på järnvägarna, väger transporter på järnväg och last- bil ungefär jämnt f.n.

Även i fråga om godstransporterna är det bilarna som expanderat kraftigast. Omfördelningen mellan transportmed—

len har dock här ej gått lika snabbt som när det gäller personbiltrafiken. Lastbilarnas andel av de totala gods- transporterna har stigit från 2ha 1950 till som nämnts ca 4/10 1964, medan järn- vägarnas andel under samma tid sjun- kit från drygt 6ha till 1/2 och sjöfartens från något mindre än 2/m till ca 1/1o. Godstransporternas framtida omfatt- ning och inriktning påverkas av en rad faktorer av ekonomisk och teknisk art. Hit hör koncentrationen av den indu- striella verksamheten till allt större och färre anläggningar, varigenom upp- samlings— och distributionsytorna och därmed transportavstånden ökar. Ofta sker också en specialisering, vilket för- stärker nämnda tendenser. Av vikt att framhålla är även den transportökning som inträder genom utveckling av un-

derleverantörsystem, filialbildning och uppdelning av industriell verksamhet genom partiell utflyttning. Sådana för- ändringar medför nämligen många gånger transportcr mellan industrior- terna. Vid samlad produktion höll sig dessa transporter kanske nästan helt på det interna området. Underleveran- törsystem, filialbildningar och utflytt- ningar förekommer framför allt inom den expanderande mekaniska industrin. De nämnda förändringarna kan där så- gas innebära att transportväsendets tjänster substituerar andra inte lika ef- fektiva tjänster. Av betydelse är även tendenserna till breddning av produkt- registret inom en del tyngre branscher. Effekten blir bl.a. att behovet av in- rikes transporter ökar. Den längre driv- na vidareförädlingen samt det förhål- landet att köparens marknad alltmer synes räda medför i sin tur succes- sivt stigande önskemål om snabba, kon- tinuerliga och säkra transporter, ofta av relativt små godspartier åt gången.

På varudistributionens område har vi liknande strukturförändringar i rikt- ning mot en ökning av transportarbetet som ovan nämnts beträffande industrin. Ett begränsat antal stora lagercentraler med vidsträckta distributionsomräden ersätter flera mindre, utspridda enhe- ter.

Urbaniseringen bidrar också till en ökning av godstrafiken. De allt folkri- kare och än mer vidsträckta tätortsom- rådcna kräver bl.a. ökade trafikinsat— ser för distribution och renhållning.

Den framtida inrikes godstrafikens totala omfattning och fördelning på de tre trafikmedlen lastbil, järnväg och sjöfart har i bilaga & beräknats med flera olika varandra kompletterande metoder. Resultatet har blivit att de totala godstransporterna 1970 skulle uppgå till ca 35 miljarder tonkm jäm- fört lned 25 a 26 miljarder 1964 (se ta-

bell 7.7: 2), vilket innebär en årlig ök- ning med i runt tal 5 %. Beräkningarna i bilaga 5 synes ge vid handen inte en- dast att godstransporterna ökar snab- bare än BNP utan även att öknings- takterna står i ett bestämt förhållande, vilket kan exemplifieras sålunda: stiger BNP:s årliga ökningstakt med 1 pro- centenhet så höjs godstransporternas ökningstakt med 2 procentenheter; lik— som omvänt: sjunker BNP:s öknings- takt så sänks godstransporternas ök- ningstakt än mer. I överensstämmelse härmed förutses nedgången i BNP:s årliga stegringstakt från 4,9 % till 4,2 % mellan perioderna 1960—1965 och 1966 —1970 resultera i att godstransporter- nas ökning sjunker från ca 6 1/:» % per år till som nämnts ca 5 % per år,

Av totala ökningen mellan 1964 och 1970 på drygt 9 miljarder tonkm väntas lastbilarna ta hand om ca 6, järnvä- garna ca 3 och sjöfarten knappt 1/2. Ett resultat därav blir att lastbilarna 1970 skulle ha gått i fatt järnvägarna som godstransportmedel (se tabell 7.7:2).

Lastbilar. Nya riktlinjer för den stat- liga trafikpolitiken antogs av riksdagen 1963 och från mitten av 1964 påbörja— des en liberalisering på transportom- rådet. Syftet är att öka konkurrensen mellan trafikmedlen och därmed främja den tekniska och ekonomiska utveck- lingen inom transportsektorn för att därigenom i sin tur sänka näringsli- vets transportkostnader. Liberalisering— en har inneburit dels en väsentlig upp- mjukning av tillståndsgivningen, vilken tidigare verkade tillbakahållande på framför allt den tunga lastbilstrafiken, dels gjort att gränsen mellan yrkes- mässig och övrig lastbilstrafik blivit flytande. Vidare har järnvägarna be- träffande godstrafiken på affärsbanenä- tet erhållit vad man kan kalla en före— tagsekonomisk taxesättning, vilket inne- bär ett förbättrat konkurrensläge gent-

cmot lastbilstrafiken på längre avstånd. I huvudsak torde emellertid en »na- turlig» uppdelning av transporterna komma att bestå. Vad lastbilarna even- tuellt förlorar i fråga om långdistans- gods torde helt eller till väsentlig del kompenseras av en fortsatt övergång till lastbil vid de mera kortväga transpor- terna.

Man torde därför i framtiden böra räkna med att lastbilarnas uppgifter _ liksom hittills —— till alldeles övervä- gande del torde komma att hänföra sig till relativt kortväga transporter eller sådana mer långväga transporter där snabbhet, säkerhet och högt varuvärde utgör de avgörande faktorerna. Typis- ka kortväga lastbilstransporter skulle vara: körning av schaktmassor, sand och grus etc. inom byggnads- och an- läggningsverksamheten; distribution av bränsle, livsmedel m. m.; uppsamling av produkter och avfall etc. inom tätor- terna eller deras närmaste omgivning- ar; forsling av virke och massaved från skogarna till fabrikerna. Till det som skulle transporteras över långa av- stånd hör t. ex. ömtåliga livsmedel och verkstadsprodukter.

Järnvägar. Den angivna tillväxten av järnvägarnas godstransportarhete från ca 13 miljarder tonkm 1964 till ungefär 16 år 1970 innebär en årlig genomsnitts- ökning på gott och väl 3 %, dvs. unge- fär samma takt som präglat hela perio- den 1950—1964 men något lägre än vad som gällt under åren 1960—1964.

Järnvägarnas uppgifter kommer san- nolikt alltmer att inriktas på masstran- sporter över längre avstånd —— mellan orter med stort trafikutbyte. De kort- väga godstransporterna beräknas suc- cessivt bli överförda till landsväg, utom i de fall de är standardbetonade såsom transporter av malm, slig, grus, massa- balar, paketerat virke etc. I vissa fall torde järnvägarna kunna överta en del

uppgifter från flottningen till mycket låga trakter, eftersom det dels kan röra sig om stora koncentrerade godsmäng- der på relativt långa avstånd och dels i stor utsträckning berör glestrafikera- de järnvägar med stor reservkapacitet.

Omfattande strukturförändringar har ägt rum under senare år inom den in- rikes sjöfarten. Denna synes nu ha fått en mycket tydlig inriktning på ett få- tal bulkvaror vissa byggnadsmate- rial, sten, kis och olja med ett mo- dernt och till betydande del även spe- cialiserat tonnage. Begränsningen av transportuppgifterna till i huvudsak dessa varukategorier, som synes följa den internationella bilden, väntas be- stå.

Trafiken på utlandet. Ett markant drag i trafiken med utlandet har varit färje- och lastbilstransporternas kraf- tiga ökning. Denna utveckling är ett ut- tryck för landtrafikens ökade konkur- renskraft och betydelse, godsets allt högre förädlingsgrad och värde. Av be- tydelse har vidare varit tendensen mot mindre leveranspartier av t.ex. träva- ror, massa och papper samt europahan- delns ökade andel av den totala svens- ka utrikeshandeln.

Förändringen väntas fortsätta även under prognosperioden. På längre sikt kan en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark och mellan kontinenten och England innebära ytterligare över- gång till landtransporter i vår utrikes-

' handel.

Samtidigt med att sådana tendenser som nu nämnts gjort sig gällande i va- ruutbytet med andra länder har sjö- farten ändrat struktur. Större och snab- bare samt ofta specialiserade fartyg har satts in. De tidigare ofta förekomman- de täta hamnanlöpen har allt mer er- satts av koncentrerade anlöp i vissa hamnar, till vilka godset förs landvä- gen. En effektivering av sjöfarten med-

för därför också en ökning av det in- rikes transportarbetet på järnväg och landsväg. Sjöfartens svar på den ökade konkurrensen från landtransportmedlen i det utrikes varuutbytet har vidare va- rit användningen av behållare o.dyl. för att minska terminalkostnaderna och sänka riskerna för hräckage etc. En ef- tersläpande faktor i rationaliseringen inom sjöfartsnäringen i dess helhet är dock och bedöms komma att så för- bli under prognosperioden den brist- fälliga organisationen av hamnrörel- sen.

Uttryckt i bruttotonnage ökade den svenska handelsflottan under perioden 1950—1965 med ca 100 %. Samtidigt undergick den stora förändringar i frå- ga om fartygstyper, fartygsstorlekar, åldersstruktur osv. Ett särskilt påfal- lande drag var under 1950-talet tank- tonnagets snabbt ökande andel, från 17 % 1950 till 35 % 1960. Denna utveck- ling har sedan hejdats och tankandelen var 1965 t.o.m. lägre än 1960. Den svenska handelsflottans andel av världs- tonnaget har 1950—1964 varierat mel- lan 2,4 och 3,0 % med en viss tendens till ökning, som dock brutits under de allra senaste åren.

Oceanfarten har kommit att syssel- sätta en allt större del av den svenska handelsflottan och är nu av helt do- minerande betydelse. I detta avseende kan inga mera genomgripande föränd- ringar förutses. En tydlig tendens att till järnväg och landsväg överföra tran- sporter främst av styckegods föreligger, och denna kan som redan påpekats vän- tas bli ytterligare accentuerad genom tillkomsten av broar och förbättrade färjeleder.

Vissa skäl finns, som talar för öka- de svårigheter för ett tredje lands far- tyg att göra sig gällande i internatio— nell sjöfart. På många håll föreligger flaggdiskriminering i en eller annan

form, t.ex. den amerikanska 50-pro- centsregeln _— som dock enligt en i september 1965 publicerad utredning föreslås bli successivt avvecklad och vissa underutvecklade länders åtgärder för att bygga upp egna handelsflottor. Sjöfarten på Japan är av ökande be- tydelse, och den japanska handelsflot- tan har i denna fraktfart en gynnad position. Sovjetunionen har planer på en kraftig ökning av sin handelsflotta, som skulle ge denna en ökande andel av världstonnaget. Å andra sidan finns bl.a. i de europeiska industriländerna, som även i framtiden måste antas sva- ra för en betydande del av den sjöbur- na handeln, ett motstånd mot diskrimi- nerande åtgärder. Den svenska handels- flottan har en gynnsam åldersstruktur och de svenska redarna har visat sig ligga väl framme då det gäller att in- föra förbättrade fartygstyper, som bör ha ett gynnsamt konkurrensläge.

Ett rimligt antagande grundat på bl. a. diskussioner med fackfolk synes vara att storleken hos Sveriges handelsflotta in— te kommer att undergå några radikala förändringar under en så pass kort pe- riod som fram t. o. m. 1970. Vi har där- för i våra kalkyler räknat med en svängning kring nuvarande nivå av ungefär 4,1 å 4,3 miljoner bruttoregis- terton under åren 1966—1970.

Hämnarna i Sverige uppgår till i runt tal 200, varav ca 50 är handels- hamnar och ca 150 s.k. lastageplatser. De sistnämnda ägs till stor del av in- dustrin medan handelshamnarna van- ligen är kommunala. Det kan beräknas att ungefär 3/4 av den totala in- och ut- gående godskvantiteten sker över en- dast ungefär 1/3 av de 200 hamnarna.

Tendensen under senare år synes vara, att vissa specialhamnar — t.ex. för malm, slig, kalksten, cement och liknande bulkvaror haft en kraftigt växande trafik, som direkt kunnat här-

ledas ur industriell verksamhet i hamn- orten eller dess närhet. Mekaniseringen av lastning och lossning (bandtranspor- törer, tryckluftdrivna hjälpmedel etc.) synes här ha nått relativt långt, åt- minstone i de hamnar som svarar för merparten av godset. I åtskilliga fall har en koncentration av hamnrörelsen konstaterats.

När det gäller den betydande oljeim- porten har däremot en decentralisering ägt rum under senare år genom att lag- rings- och distributionsanläggningar till- kommit i ett rikt förgrenat nät av ham- nar.

Beträffande skogssektorn gäller i sto- ra drag alltjämt den gamla principen mcd decentraliserad lokal utlastning. En tendens till ändrade principer sy- nes emellertid nu börja göra sig gällan- de. De nya massafabrikerna i Mörrum och Nymölla båda i kustlägen —— har således inga egna hamnar utan an- vänder sig av de närbelägna handels- hamnarna i Karlshamn resp. Sölves- borg. Cellulosabolaget planerar att för industrierna i Västernorrlands län slo- pa sin nu på ett flertal hamnar splitt- rade utlastning och i stället koncentre- ra den till en enda stor, modernt ut— rustad »samlastningshamn» strax norr om Sundsvall till vilken godset går landvägen även från fabriker som lig- ger vid vatten.

Stora samhällsekonomiska fördelar är förknippade med en koncentrerad, kon- kurrenskraftig hamnrörelse. Därför bör enligt bilaga 5 den fortsatta utbyggna- den inom hamnsektorn inriktas på ett fåtal, effektiva hamnar med tillräck- liga utvecklingsmöjligheter och inte som hittills på ett stort antal hamnar, som ofta varit relativt små.

7.7.3 Investeringar i transportapparaten Yrkesmässig biltrafik. Mot bakgrund av de förutsedda utvecklingstendenserna

Diagram 7.7:2. Den yrkesmässiga biltra- fikens investeringar (exkl. underhåll) 1950—1970

Milj. kr. i 1964 års priser

a/l 5,5 % ,x 1 400 © ' 1 000 600 , l l L 1 l 1 i | 1950 —55 60 65 70

Se anm. till diagram 7.1:1.

inom person- och godstrafiken har i bilaga 5 gjorts prognoser för fordons- beståndet, vilka åskådliggjorts i dia- gram 7.7:1 i det föregående. Resulta- tet av dessa prognoser är i korthet föl- jande:

—— antalet personbilar, som uppgick till 1,3 miljoner 1960 och 1,7 miljoner 1965 förutses öka till ca 21/2 miljoner 1970; liksom tidigare skulle tillväxten ske i en successivt avtagande procen- tuell takt;

antalet bussar väntas stiga från 10 100 till knappt 11 000;

—— antalet lastbilar beräknas gå upp relativt långsamt från ca 135 000 1965 till bortåt 150 000 1970; lastbilarna för- utses fortsätta att genomsnittligt sett bli allt större.

På grundval av dessa fordonsprogno- ser och antaganden om medellivs— längd, storlek m.m. har en kalkyl för de framtida investeringsbehoven gjorts. Bruttoinvesteringarna (exkl. re- parationer och underhåll) i den yrkes- mässiga biltrafiken kan enligt denna kalkyl väntas öka från ca 1 400 milj. kr. 1965 och i genomsnitt 1 150 milj. kr. under 1961—1965 till i medeltal

1 600 milj. kr.1 under perioden 1966— 1970 (diagram 7.7:2). I dessa belopp ingår — i överensstämmelse med na- tionalräkenskapernas indelning — en- dast en del av de totala inköpen av for- don, nämligen i första hand åkeriernas lastbilar samt tjänstepersonbilar och taxibilar. Övriga lastbilar — vilka främst utgörs av de s.k. firmabilarna — redovisas som »investering i maski- ner m.m.» inom resp. sektor, dvs. in— dustrin, handeln, postverket etc. Bus- sarna återfinns under »kommunal kol- lektivtrafik» resp. »järnvägar». Privat- personers inköp av personbil — dvs. ca 3/4 av samtliga — räknas inte som investering utan som konsumtion. Vägar och gator. Väg- och gatubyg- gandet har ökat kraftigt under hela efterkrigstiden. Mellan perioderna 1951 —1955 och 1961—1965 steg de genom- snittliga årliga investeringarna (exkl. reparationer och underhåll) från ca 600 milj. kr. till ca 1300 milj. kr. (1964 års priser). Detta innebär något mer än en fördubbling på tio år, vil- ket per år räknat betyder en ökning med 8 %. De totala investeringarna exkl. reparationer och underhåll i landet har under samma tid stigit med ca 6 % per år. Som ett resultat har väg- och gatuinvesteringarnas andel av de totala investeringarna ökat från 4,8 % 1951—1955 till 6,0 % 1961—1965. Bak- grunden till denna snabba utveckling för väg- och gatubyggandet är natur- ligtvis trafikens kraftiga expansion. Trafikvolymens ökning har varit något högre än väg- och gatuinvesteringarnas. 1957 års Vägplan (SOU 1958: 1) an- togs i princip av 1959 års riksdag som ett program för upprustningen av lan- dets vägnät. Beslutet innebar dock inte något definitivt ställningstagande till

1 Kostnaderna för högertrafikomläggningen in- går ej i beloppen i detta avsnitt; de inkluderas i reparationsposten.

den takt, vari planen borde genomfö- ras. Frågan om de kommande årliga investeringarna skulle bedömas med hänsyn till bl.a. det samhällsekono- miska och statsfinansiella läget. För de år som vägplanen hittills omfattat (1958—1965) har de sammanlagda fak- tiska investeringarna varit något mind- re än vad planen upptar.

Ett viktigt resultat av investerings- verksamheten har blivit att vägarnas bärighet ökats. År 1965 tilläts ett axel- tryck av 8 ton på drygt 90 % av det allmänna vägnätet mot ca 50 % 1960 och endast ett par % 1950. Den andel av vägarna som tillät 10 tons axel- tryck var dock ännu 1965 endast nå- got över 10 %. Dessa storbäriga vägar är i huvudsak belägna i södra och mel- lersta Sverige. Norrlandslänen har en betydligt lägre andel, trots det större inslaget av tyngre trafik.

En annan viktig förändring har va- rit att en växande andel av vägarna för- setts med varaktigare slitlager än grus. Av det allmänna vägnätet var 1965 ca 28 % belagda eller behandlade med 01- jegrus mot 12% 1958 och 5% 1948.

En effekt av vägnätets upprustning har blivit att större lastbilar kunnat komma till användning. De större last- bilarnas (med en maximilast på 5 ton och däröver) andel av hela vagnpar- ken har vuxit från ca 13 % 1954 till ca 35 % 1964. Särskilt stark har stegring- en varit bland de allra största bilarna (över 8 ton), vars andel ökat från ca 2 % 1954 till ca 11 % 1964. De mellan- stora fordonen har däremot minskat kraftigt i betydelse. I de lägre viktklas- serna slutligen finner man att de mins- ta bilarna (högst 1 ton) gått tillbaka medan de på 1—2 ton ökat.

Som en följd av dessa storleksför- ändringar har transportarbetet per last- bil och år mer än fördubblats mellan 1950 och 1964, för enbart åkeribilarnas

del har ungefär en tredubbling skett.

Vad ökningen av vägarnas bärighet och fordonens storlek betytt för sänk— ningen av transportkostnaderna belyses i bilaga 5 med exempel från framför allt gruv- och skogssektorerna.

Väg och vatten har på grundval av gjorda inventeringar bedömt att över hälften av riksvägarna är i behov av ny- eller ombyggnad om bedömningen sker med utgångspunkt från dagens tra- fikvolym. Sett i förhållande till den växande trafiken, som bör vara utgångs- punkten för vägplaneringen, stiger ny- och ombyggnadsbehovet ytterligare.

Man har i samband därmed pekat på de stora effektivitetsvinster som kan erhållas genom en fortsatt upprustning av vägnätet (se vidare bilaga 5).

I tätorterna föreligger stora investe- ringsbehov till följd av bil- och trafik- ökningen samt urbaniseringen och den därmed sammanhängande bebyggelse- spridningen med dess förhållandevis allt längre väg- och gatunät.

Med vägplanen som bakgrund har in— om olika områden utbyggnadsprogram för de närmaste åren gjorts upp. För den statliga väghållningen på lands— bygd och i städer utgörs dessa pro- gram av Väg och vattens s.k. flerårs- resp. fördelningsplaner. De nu redovi— sade planerna innebär en total investe— ring (exkl. reparationer och underhåll) under perioden 1966—1970 på samman- lagt ca 4 800 milj. kr., vilket i genom- snitt per år utgör ca 960 milj. kr. Där- vid har förutsatts ett oförändrat inslag av beredskapsarbeten med ca 200 milj. kr. per år. Mellan 1965 och 1970 skulle investeringsnivån höjas med i medeltal ca 51/2 % per år.

Genom en enkät hösten 1964 insamla- des planerna för det kommunala väg- och gatubyggandel. Resultatet av denna blev att de genomsnittliga investering— arna 1966—1970 skulle komma att lig-

Diagram 7. 7:3. Väg- och gatuinvesteringar (exkl. underhåll) 1950—1970

Milj. kr. i 1964 års priser

2000 ,! 6,5 % /

, // ©

1 200 800 - M . 400

I | i I J J

1950 —55 60 65 70

Anm.: Svart sektor inom cirkel anger resp. näringsgrens andel av de totala investeringarna (exkl. underhåll) 1965.

ga obetydligt över 1965 års nivå på 775 milj. kr. En granskning av enkät- materialet, verkställd i samråd med Väg och vatten samt representanter för några av de större städernas planerings- kontor, har emellertid gett vid handen att de lämnade uppgifterna avser full— ständiga planer endast för de närmaste åren. Materialet är däremot bristfälligt för prognosperiodens senare del, vilket sänkt medelvärdet. En mer realistisk in- vesteringsnivå än den enkäten redovi- sar för periodens senare år har därför måst räknas fram. Två metoder, vilka finns närmare beskrivna i bilaga 5, har därvid använts. Den ena har inneburit att det kommunala väg- och gatubyggan- det skrivits fram i samma takt som det statliga. Den andra metoden har bestått i att de kommunala investeringarna i vägar och gator antagits komma att ut- vecklas på samma sätt i förhållande till bostadsbyggandet 1966—1970 som de gjort under tidigare år; mot ett successivt ökat bostadsbyggande har

svarat en-ännu kraftigare ökning av det kommunala _väg- och vattenbyggandet. Med den 'senare metoden har tre alter- nativ framräknats. Väljs medelalterna- tivet ger de båda metoderna ungefär samma resultat; det kommunala väg- och gatubyggandet skulle då komma att öka med ca 5 1/2 % per år.

Vi har i vår sammanfattande investe- ringskalkyl utan specificering på stat- ligt och kommunalt byggande infört en ökning av de totala investeringarna på väg- och gatuområdet (exkl. reparatio- ner och underhåll) med 51/2 % per år från 1965 och 1970. Den genomsnittli- ga årliga nivån för perioden 1966—1970 skulle därigenom komma att uppgå till ca 1 900 milj. kr. jämfört med call 300 åren 1961—1965 (se vidare diagram 7.7: 3).

Kommunal kollektivtrafik. I överens- stämmelse med nationalräkenskaperna inräknas här kommunernas investering- .ar i den kollektiva trafikapparaten, dvs. i bussar, tunnelbanor, spårvägar m.m. Åren 1961—1965 uppgick de faktiska investeringarna till i genomsnitt ca 125 milj. kr. -.

Under prognosperioden beräknas in- vesteringsbehoven bli mycket stora. Det gäller i första hand omfattande arbeten på tunnelbanor i Stockholmsområdet och snabbspårvägar i Göteborg men också betydande inköp av bussar samt ombyggnad av spårvägar i samband med övergången till högertrafik 1967. Enbart tunnelbanearbetena i Stock— holmsområdet väntas enligt principbe- slutet om utbyggnaden av det kollekti- Na trafiksystemet komma att uppgå till 1,6 51 1,7 miljarder kr., varav 1,25 mil- jarder 1966—1970. Totalt för den kom- munala kollektivtrafiken innebär pla- nerna investeringar (exkl. reparationer och underhåll) 1966—1970 på samman- lagt 1,4 miljarder kr., vilket utgör ca 290 milj. kr.- i medeltal per år. Omfång-

Diagram 7.7:4. Den kommunala kollektiv- trafikens investeringar ( exkl. underhåll) 1950—1970

Milj. kr. i 1964 års priser

0,59/n

(TN,; 400 "»V' /"l .a” i r 0 F w » ! i 1 i | 7 l l l ] l950 —55 ' 60 f65 ——70

Se anm. till diagram 7.1:1.

et skulle således mer än fördubblas jämfört med 1961—1965 (se diagram 7.7:4). Materialet tillåter ingen pre- ciserad årsredovisning men synes ändå tyda på att nivån stiger relativt lång- samt 1966 och 1967 för att under perio- dens senare del komma upp i 350 a 450 milj. kr. per år.

Järnvägar. I SJ:s planer ingår för per- sontrafikens del bl.a. spårarbeten för att höja högsta tillåtna hastighet på vissa linjer till 150 km/tim. och inköp av lok och vagnar för snabba tåg på fjärr- och medeldistanser. För godstra- fikcns räkning planeras ombyggnader så att ett högre axeltryck skall kunna medges samt anskaffning av kraftigare lok och större godsvagnar; ett antal större moderna godsterminaler i knut- punktstationerna liksom utökade ran- gerbangårdar finns också med i pla- nerna. Betydande investeringar krävs i Malmbanan och dess rullande ma- terial. På huvudlinjerna fortsätter ar- betena med att införa den arbetskrafts- besparande och kapacitetshöjande au- tomatiska fjärrdirigeringen av tågen.

Planerna innebär att sektorns totala investeringar skall uppgå till ca 420 milj. kr. i genomsnitt per år under pe- rioden _1966—1970, vilket innebär en

Diagram 7. 7:5. Järnvägsfartens samt den statliga och privata bussfartens investe— ringar (exkl. underhåll) 1950—1970

Milj. kr. i 1964 års priser

1,51,

600 -

Se anm. till diagram 7.7:3.

viss höjning i förhållande till 1961— 1965 men ungefär oförändrad nivå jäm- fört med 1956—1960 (se diagram 7.7: 5). I beloppen ingår i enlighet med na- tionalräkenskaperna förutom investe- ringarna i järnvägar dels de inköp av bussar, lastbilar och färjor som görs av järnvägsbolagen och deras dotterföre- tag, dels investeringarna i privata buss- företag och postverkets busstrafik. SJ och dess dotterbolag svarar för 85 a 90 % av sektorns investeringar.

Sjöfart. De faktiska investeringarna inom sektorn uppgick 1961—1965 till i medeltal ca 560 milj. kr. per år. Av dessa kom ca 4/5 på rederierna för in- köp av fartyg och inemot 1/5 på kommu- nerna för ny- och ombyggnad av han— delshamnar samt utrustning till dem; en mindre del avsåg slutligen statliga in- vesteringar i farleder, fyrar och andra säkerhetsanordningar m. m. Utanför lig- ger bl.a. industrins, oljebolagens m.fl. investeringar i egna hamnar och las- tageplatser.

Som nämnts torde den svenska han- delsflottans storlek inte komma att un- dergå någon större förändring fram till 1970. Inemot 1/3 av det nuvarande be— ståndet, dvs. ca 1 1/2 miljoner bruttoton

kan emellertid — på grundval av be- ståndets ålderssammansättning och re- gistrerade trender under senare år — beräknas bli ersatt med'nytt tonnage. Antas för nyförvärven samma samman— sättning och prisnivå som gällt 1963— 1964, erhålls att investeringar i han- delsflottan 1966—1970 skulle komma att uppgå till i medeltal ca 450 milj. kr. per år, dvs. ungefär lika mycket som under den senaste femårsperioden.

Kommunernas planer beträffande hamnarna har insamlats genom den för- ut nämnda kommunenkäten. Enligt det- ta material, vilket granskats och kom- pletterats inom sjöfartsstyrelsen, kom- mer de kommunala investeringarna i handelshamnar etc. att uppgå till i me- deltal 90 milj. kr. per år under perio- den 1966—1970. Därtill kommer ny- och ombyggnad av småbåtshamnar för minst 5 milj. kr. per år.

Statens investeringar i farleder, fyrar m. m. beräknas under samma tid bli ca 30 milj. kr. per år.

Totalt för hela sjö/arts- och hamnsek- torn skulle enligt planer och bedöm— ningar investeringarna (exkl. reparatio- ner och underhåll) 1966—1970 utgöra ca 580 milj. kr. per år, vilket är obe-

Diagram 7.7:6. Sjöfartens investeringar (exkl. underhåll) 1950—1970

Milj. kr. i 1964 års priser

2.5 %

C)

600 __._&_

200 |__," i l

! l 1 I J | J 1950 --55 —60 —65 —79

Se anm. till diagram 7.1:1.

tydligt mer än under närmast föregåen- de femårsperiod (se diagram 7.7: 6). Luftfart. Investeringarna (exkl. repa- rationer och underhåll) inom luftfarten uppgick enligt uppgifterna i bilaga 5 till i medeltal drygt 60 milj. kr. per år 1961 —1966. (Nationalräkenskapernas inve- steringsuppgifter, vilka ligger till grund för tabellerna 5: 8 och 5: 9 i avdelning 5, utvisar på grund av andra statistiska avgränsningar m.m. en helt annan och betydligt lägre nivå.) Stora variationer år från år förekommer, vilket främst beror på att inköpen av flygplan är

Diagram 7.7:7. Luftfartens investeringar (exkl. underhåll) 1950—1970

Milj. kr. i 1964 års priser

0.5 %

400 ©

w sånt

koncentrerade i tiden. På grund av de stora anskaffningarna av jetflygplan inom SAS var som man ser av diagram- met investeringsvolymen 1960 mer än fyra gånger så stor som genomsnittet för 1961—1965.

Enligt planer och bedömningar som erhållits från luftfartsstyrelsen och de större flygbolagen skulle investeringar- na inom luftfarten komma att uppgå till 165 milj. kr. i genomsnitt per år 1966— 1970, dvs. inemot en tredubbling jäm- fört med 1961—1965. Den stora ökning- en förklaras både av omfattande flyg- plansköp och expansiva planer för flyg- platserna, som bl. a. innefattar upprust- ning av säkerhetstjänsten och tillkoms- ten av vissa nya trafikflygfält. I våra sammanfattande tabeller och diagram har på grund av olikheterna i nivå luft- fartens investeringar fått behandlas på följande sätt: genomsnittsvärdet för 1966—1970 har erhållits genom att på 1965 års nivå enligt nationalräkenska— perna kedja den relativa utveckling som redovisas i bilaga 5.

[ I I | | I 1950 _55 —60 —65 _70 7.7.4 Transportsektorns arbetskraftsbehov Se anm. till diagram 7_1:1_ Av tabell 7.7: 3 framgår att antalet för- Källa: Luftfartsstyrelsen. värvsarbetande inom transportsektorn, Tabell 7. 7: 3. Antalet förvärvsarbetande i samfärdsel 1950—1970 1 OOO-tal personer enl. folkräkningarnas definition 1964 1970 1950 1960 Skattning Prognos Vägfart ......................... 74 82 85 90 Spårvägs- och tunnelbanetrafik . . . . 7 6 5 5 J ärnvägstrafik ................... 71 59 54 47 Sjöfart .......................... 37 38 35 31 Luftfart ......................... 3 7 7 7 Summa transport ................. 192 192 186 180 Posttrafik ....................... 31 35 43 52 Teletrafik ....................... 40 38 36 36 Totalt 263 265 265 268

Anm.: På grund av olika avgränsningar avviker talet för totalen något från det som finns infört i sammanfattningstabellen 5: 6 i avd. 5.

som stagnerade under 1950-talet, tor- de ha minskat något under första hälf- ten av 1960-talet. Tendensen mot minsk- ning har bedömts hålla i sig även fram till 1970. Förändringen väntas dock komma att uppgå till endast några procent. Strukturomvandlingen inom sektorn förutses avspegla sig i olika ut- vecklingstendenser för olika transport- grenar: Sysselsättningen ökar något om än måttligt 1965—1970 inom lastbilstra- fik och luftfart, blir ungefär oförändrad inom spårvägs- och tunnelbanetrafik samt minskar för järnvägarnas och sjö- fartens del.

7.7.5 Posttrafik

Under efterkrigstiden har posttrafiken utvecklats i något starkare takt än BNP. Det finns enligt poststyrelsens bedömningar anledning anta att den hit- tillsvarande kontinuerliga ökningen av posttrafiken kommer att fortsätta även framgent under överskådlig tid. Vid en årlig ökning av BNP med 4,2 % kan antalet postbehandlade försändelser (exkl. tidningar och tidskrifter) antas öka med 5 ä 6 %. Antalet postbehand- lade tidningar och tidskrifter förutses bli i stort sett oförändrat. Antalet om- sättningar i postbanken (postgirot och postsparbanken) beräknas liksom hit- tills komma att öka med 3 å 4 % per år.

Liksom övriga trafiksektorer påver- kas postverket starkt av den fortgåen- de urbaniseringen och en omfattande utbyggnad måste ske av både postdistri- butionen och nätet av postkontor. Be- hovet av utbyggnad har förstärkts av att den förbättrade bostadsstandarden — större lägenheter och mindre antal boende per lägenhet — liksom den mo- derna stadsplaneringen medfört att tät- ortsbebyggelsen kommit att spridas över allt större arealer. Samtidigt som

en tilltagande del av befolkningen ge- nom urbaniseringen sålunda blir delak- tig av betjäningsstandarden i tätorter- na, vidtas en successiv förbättring av postdistributionen på landsbygden. Syf- tet är att i framtiden om möjligt nå samtliga hushåll längs farbar väg med postutdelning. Utbyggnaden av lantbrev- bärningsnätet torde därför komma att fortgå i oförminskad takt. Av nämnda skäl torde en fortsatt ökning i behovet av postverkets tjänster utöver den som betingas enbart av posttrafikens ökning vara att motse.

En annan faktor, som redan i dagens läge påverkar efterfrågan på postver- kets tjänster och sannolikt kommer att bli än mer märkbar i framtiden, är den snabbt tilltagande fritidsbebyggel- sen. Genom denna måste — huvudsakli- gen under sommaren — redan existe- rande postutdelning byggas ut eller helt nyordnas utan att någon motsvarande minskning kan vidtas på andra håll. För betjäning av ett och samma hus- håll kan således under viss del av året erfordras dubbla serviceanordningar.

Investeringarna inom postverket är av ganska ringa omfattning, ca 20 milj. kr. i genomsnitt per år 1961—1965. En- ligt planerna väntas de ungefär fördubb- las 1966—1970 bl. a. som följd av ökad användning av maskinella hjälpmedel.

Antalet sysselsatta inom postverket har ökat snabbt, särskilt under senare år. Personalen, som uppgick till ca 31 000 år 1950 och ca 35 000 år 1960, hade 1964 ökat till ca 43 000. Fram till 1970 räknar postverket med att perso- nalbehovet skall stiga till 50 000 å 54 000 personer (hel- eller deltidsan- ställda). Med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden torde det kunna ifrågasättas om det kommer att bli möj- ligt att fylla detta behov, som jämfört med 1965 innebär en ökning på mellan 7 000 och 11 000. Intensifierade rationa-

liseringsåtgärder för att möta denna ut- veckling har aviserats från postverkets sida.

7.7.6 Teletratik

År 1965 uppgick antalet telefonappa- rater i Sverige till 3,4 miljoner och an- talet huvudabonnemang till 2,7 miljo- ner. I båda fallen har som framgår av tabell 7.7:4 gott och väl en fördubb- ling skett sedan 1950. Televerket räk- nar med att den stigande inkomstnivån och den internationellt sett låga taxe- nivån på sikt kommer att medföra att praktiskt taget samtliga hushåll skaffar sig telefon, ett växande antal hushåll t.o.m. två eller flera telefoner. Fram till 1970 förutses antalet telefoner i lan- det Växa till ca 4,5 miljoner och antalet abonnemang till ca 3,5 miljoner. Antalet lokal- och närsamtal, som 1950 uppgick till 1,8 och 1965 till 3,0 miljarder, väntas öka till 3,9 miljarder 1970. Det innebär en något snabbare tillväxttakt under prognosperioden (4,5% per år) än mellan 1950 och 1965 (3,3 % per år). Rikssamtalen för— utses öka med 7 a 8 % per år från 1965 till 1970 och nå en nivå av 0,7 år 0,8 miljarder sistnämnda år. Antalet in- ländska telefonsamtal per invånare steg från knappt 300 år 1950 till 450 år 1965 och väntas 1970 uppgå till ca 600. Av tabell 7.7: 4 framgår vidare att ut-

Diagram 7. 7:8. Televäsendets invester- ingar (exkl. underhåll) 1950—1970

Milj. kr. i 1964 års priser

2%

800 (© 400 w_å | I I 1 1 J

1950 - -55 - 60 —65 —70 Se anm. till diagram 7.7:3. landstrafiken och telexverksamheten

antas expandera mycket kraftigt under den framförliggande perioden. På nå- got längre sikt får man räkna med en kraftig expansion av dataöverföringen.

Med utgångspunkt från bl.a. progno- serna för efterfrågeutvecklingen har de genomsnittliga årliga investeringarna inom televerkets område beräknats öka från ca 490 milj. kr. 1961—1965 till 630 milj. kr. 1966—1970 (se diagram 7.7: 8).

Främst tack vare automatiseringen har antalet anställda inom televerket kunnat minskas från ca 40000 är 1950 till ca 36 000 år 1965. Automatiseringen är nu till stora delar genomförd; helt avslutad beräknas den bli i början av 1970-talet, då telefonister kommer att erfordras endast för teletjänst (num-

Tabell 7. 7: 4. Televerkets produktion 1950—1970

1970 1950 1955 1960 1965 prognos

Huvudabonnemang, miljoner ..... 1,3 1,7 2,1 2,7 ca 3,5 Telefonapparater, miljoner ....... 1,6 2,1 2,6 3,4 ca 4,5 Lokal- o. närsamtal, miljarder ..... 1,8 1,9 2,1 3,0 ca 3,9 Inländska rikssamtal, miljarder . . . 0,1 0,2 0,3 0,5 0,7 å 0,8 Utländska terminalsamtal, miljoner 1,9 2,8 4,9 7,7 ca 18 Inländska lyxtelegram, miljoner. . . 4,2 3,5 2,9 2,8 ca 2,5 Telexabonncnter, tusental ........ 0,01 0,7 1,8 3,3 6 a 7 Utländsk terminaltrafik per tele—

graf och telex, miljoner ........ 3,3 4,1 6,0 9,0 ca 15

merbyrå, telefonvakt, SOS-tjänst etc.) samt vissa riks- och utlandssamtal. Fr. o.m. denna tidpunkt får man räkna med att den ökande trafiken drar med sig en ökning av antalet telefonister. Beträffande underhållspersonalen har man anledning vänta sig en viss utök- ning redan nu, främst till följd av an— läggningarnas fortgående tillväxt men också på grund av strävandena att för- bättra televerkets service. Den admini- strativa personalens numerär slutligen påverkas i minskande riktning av kon— tors- och annan rationalisering. Tele- verket räknar med att nämnda faktorer kommer att i stort sett balansera var- andra fram till början av 1970—talet. Därefter förutses tendensen bli svagt uppåtgående. Övervägandena leder till att man för 1970 torde få räkna med en personal av i stort sett samma storlek som f.n., dvs. omkring 36000 perso- ner.

?>

7.8 Varuhandel

För att nå förbrukaren måste en vara sedan den lämnat tillverkningsstället eller importhamnen transporteras och försäljas. Dessa distributionsfunktioner handhas främst av transportsektorn, parti- och detaljhandeln samt reklam- företagen. Dessa delar av distributions- ledet krävde länge en stigande andel av landets totala arbetsstyrka. På 1950—talet upphörde emellertid som framgår av föregående avsnitt transportsektorns an- del att stiga. Under första hälften av 1960-talet har tecken på en trendför— ändring synts även för varuhandeln (här använt synonymt med parti- och detaljhandel). Som närmare utvecklas nedan torde även dess andel av den to- tala arbetskraften ha stagnerat. Detta får ses som ett resultat av den genom- gripande omdaning av varuhandeln som inleddes på 1950—talet. Frågan om vad

som utlöste denna utveckling inom handeln är långt ifrån klarlagd. Den kraftiga fördyringen av arbetskraft jäm- fört med kapital, bruttoprisförbudet och frånvaron av restriktiv näringslag- stiftning inom området torde dock kun— na anses ha spelat den största rollen.

Omvandlingen av varuhandeln är inte avslutad utan står tvärtom mitt uppe i ett hektiskt skede. För att få underlag för en bedömning av utvecklingstenden- serna inom denna näringsgren har en sektorstudie på vårt uppdrag utförts av Detaljhandc-lns utredningsinstitut. Inom ramen för denna har en specialunder- sökning för partihandeln utförts av Grosshandelns utredningsinstitut. Sek— torstudien, som finns redovisad i bilaga 3, har baserats på ett omfattande mate— rial som insamlats genom direkta för— frågningar hos företag och organisa- tioner.

Utvecklingstendenser inom detaljhandeln

Den pågående omdaningen av detalj- handeln präglas i hög grad av en ut— veckling mot allt större butiker. Denna tendens till stordrift tar sig uttryck i tillkomsten av varuhus, stora självbe- tjäningsaffärer, hallbutiker och super- markets. Samtidigt koncentreras han— deln till tätorter. Denna strukturom- vandling sker till stOr del i samband med befolkningsomflyttningen. Utveck— lingen förstärks emellertid genom den ökade rörligheten bland konsumenterna till följd av att allt fler skaffat sig bil. Av betydelse är därvid både de 5. k. pen- delresorna mellan hem och arbetsplats och de rena inköpsresorna in till tät- orter. Även inom tätorterna sker en cen— tralisering. Denna har hittills i Sverige ofta tagit sig den formen att varuhus och butiker av olika slag lokaliserats till orternas centrala delar, vilket ofta skett i samband med en långt gående omda-

ning av citykärnan. Delvis har dock handeln i de större städerna även sökt sig ut till ytterområden, där stormark- nader och shoppingcentra med stora ut- rymmen för bilparkering byggts. En viss osäkerhet synes f. n. råda beträffande vilken väg utvecklingen kommer att ta, men mycket talar för att tyngdpunkten även fortsättningsvis i flertalet orter kommer att ligga på en utbyggnad inom orternas cityområden.

I och med tillkomsten av de nya attraktiva butikerna har konkurrensen inom detaljhandeln skärpts. Som en följd har ett stort antal äldre affärer fått läggas ned. Nedläggning i stor om- fattning har dessutom orsakats av krym— pande kundunderlag inom utflyttnings- distrikten. Någon exakt statistik över nedläggningarna finns inte, men till— gängliga uppgifter tyder på att utveck- lingen accelererat. Särskilt betydande har nedläggningarna varit ino-m livs- medelshandeln, där under vart och ett av de senaste åren inemot en tiondel av de butiker som fanns vid årets bör— jan torde ha försvunnit. En viss minsk- ning synes också ha ägt rum inom tex— til- och beklädnadsbranschen, medan vissa specialbranscher _ exempelvis foto- och radiohandeln — uppvisat ett något ökat butiksantal. Trots den kraftiga strukturförändring som skett bedrivs dock detaljhandeln

fortfarande till övervägande del vid små arbetsställen. År 1964 hade endast ca 1 800 butiker eller drygt 2 % av total- antalet mer än 10 anställda. Vid ca 500 försäljningsställen, varav omkring hälf- ten varuhus, uppgick antalet anställda till mer än 25. Det kan också konstate- ras att butiksnätet har en förhållande- vis stark regional spridning. Av livs- medelsaffärerna låg 1964 något mer än hälften utanför de s.k. centralorterna.

Uppgjorda program för struktur- rationalisering och rådande tendenser tyder på att antalet detaljhandelsbutiker kommer att fortsätta att minska kraftigt. Den kalkyl som gjorts i bilaga 3 pekar på att butiksantalet mellan 1964 och 1970 skulle komma att gå ned med om- kring 1/4 från ca 70 000 till ca 52 000. Mer än halva nedgången hänför sig till butiker med blott en eller två syssel- satta (se tabell 7.8: 1). Nedläggningarna beräknas liksom hittills i särskilt hög grad beröra livsmedelshandeln, där mellan 1/3 och 1/2 av butikerna väntas upphöra under perioden.

Antalet varuhus uppgick 1964 till ca 300, varav 265 ingick i de tre stora varuhuskedjorna (konsumentkoopera- tionen samt Epa och Tempo). År 1970 förutses antalet kedjevaruhus uppgå till 350, vartill sannolikt kommer ett fem- tiotal kollektiva köpmannavaruhus och andra privata varuhus.

Tabell 7.8:]. Antalet butiker inom detaljhandeln 1964—1970

Förändring 1964—1970 1964 1970 Antal Procent Familjebutiker (1—2 sysselsatta). . . 40 000 28 400 —11 600 ——29 Mindre enskilda företag (3—9 syssel- satta) ......................... 20 500 16 400 4 100 ——20 Större enskilda företag (minst 10 sysselsatta) .................... 5 000 5 000 0 0 Konsumentkooperationen samt Epa, Tempo och NK ................ 4 600 2 100 — 2 500 ——54 Totalt 70 100 . 51 900 —18 200 —26

Storleksrationaliseringen har gått hand i hand med en övergång till själv- betjäning. Livsmedelshandeln har gått i spetsen för denna utveckling och i mitten av 1960-talet var drygt 1/3 av dess butiker, vilka svarade för ca 2/3 av omsättningen, utrustade för självbetjä- ning. Man räknar med att på längre sikt, dock ej redan 1970, kommer i det närmaste alla inte specialinriktade livs- medelsbutiker att vara av självbetjä- ningstyp. Enligt uppgifterna från före- tagen väntas denna butiksform under de närmaste åren bli tillämpad i stigande utsträckning även inom andra bransch- er. Antalet självbetjäningsbutiker, som uppgick till 200 år 1950, 2 400 år 1955 och 5500 år 1960, hade 1965 stigit till drygt 8 000. De väntas i fortsättningen netto räknat inte stiga nämnvärt i an- tal, men förutses komma att svara för en snabbt stigande andel av omsättningen.

Det främsta medlet att spara arbets- kraft beräknas under den framförliggan- de perioden liksom hittills bli utveck- lingen mot större butiker ofta utrustade för självbetjäning. Ökad mekanisering väntas emellertid också spela en viss roll. Någon tendens mot automatiserade butiker kan dock ej skönjas.

Utvecklingstendenser inom partihandeln Man kan inom partihandeln iaktta två utvecklingslinjer som i flera avseenden omskapar denna sektor av varudistribu- tionen. Den ena är en strukturomvand- ling mot färre och större enheter och den andra en långtgående rationalise- ring av varuhanteringen.

Redan nu kännetecknas partihandeln inom flertalet branscher av en långt- gående företagskoncentration. I stort sett saknas närmare uppgifter för en total belysning av branschrationalise- ringens omfattning. För en bransch, som utmärkts av betydande strukturutveck-

ling, nämligen »kolonialvarupartihan- deln», finns dock ett visst siffermaterial. Antalet enskilda kolonialgrossistföretag, som samarbetar inom AB Sveriges kolo- nialvarugrossister (ASK) har genom sammanslagning minskat från 91 år 1950 till 34 år 1963, medan omsättningen inom gruppen samtidigt mer än för- dubblats.

Bl. a. genom vägnätets utbyggnad har det blivit möjligt att väsentligt minska antalet distributionscentraler. Sålunda förutser ASK att antalet grossistlager kommer att minska från 60 år 1963 till ca 25 år 1970. Under samma tid räknar ICA-företagen med att antalet distribu- tionsenheter skall minska från 53 till 25. KF, som endast för några år sedan hade flera hundra lagerställen, har nu sam- manfört partiförsäljningen till 32 lager— centraler, vilket antal beräknas ha gått ned till 16 år 1970. Längst i koncentra- tion har Epa och Tempo gått genom att samla all egen partiförsäljning till ett centrallager för vardera koncernen.

Liknande tendenser finns även inom andra branscher.

I samband med dessa förändringar kommer även i fortsättningen en ut- flyttning av partihandelsföretag att ske från städernas centrala delar till stä- dernas ytterområden. I innerstäderna finns sällan tomtmark för erforderliga lagerlokaler. Trafikförhållandena är också ytterst besvärande. Detta utgör ytterligare ett viktigt incitament för företagen att bygga nya lager som möj- liggör ändamålsenliga transporter.

Jämsides med denna strukturrationa— lisering pågår också en effektivisering av varuhanteringen, som bl. a. tar sig uttryck i en relativt långtgående meka- nisering.

Arbetskraftsbehov

Antalet yrkesverksamma inom varu- handeln uppgick enligt folkräkningen

1960 till 437000 personer, varav drygt 300 000 eller ca 7/10 inom detaljhandeln och drygt 130000 ca 3/10 inom parti- handeln. Folkräkningen omfattar emel- lertid inte sådana som har mindre än halv normal arbetstid. Tas även dessa med i beräkningen torde den totala sys- selsättningen 1960 inom denna närings- gren kunna uppskattas till omkring 500 000.

Varuhandelns andel av totala arbets- kraften hade enligt folkräkningarna sti- git från 12,0 % 1950 till 13,5 % 1960. Inkluderas alla deltidsarbetande torde sektorns andelsökning ha varit något större. För senare år än 1960 föreligger inte motsvarande sysselsättningsupp- gifter, men däremot finns inkomst- statistiken tillgänglig t. o. m. 1964. I denna redovisas dock inte varuhandeln separat utan ingår i gruppen »Varu- handel m. in.» tillsammans med främst bank- och försäkringsbolag, hotell och restauranger, fastighetsförvaltning samt förmedlings- och reklamve—rksamhet. Gruppens procentuella andel av totala antalet inkomsttagare har utvecklats på följande sätt:

1950 1955 1957 1958 1959 15,1 18,0 18,5 19,1 19,3 1960 1961 1962 1963 1964 19,4 19,5 19,3 19,2 19,6

Andelsökningen, som gick snabbt un- der större delen av 1950-talet, började sakta av mot slutet av årtiondet. Utveck- lingen under 1960-talet kan närmast karakteriseras som stagnerande. Om- läggning av statistiken1 och osäkra för- hållanden i övrigt gör det svårt att dra säkra slutsatser. Vi har i våra kalkyler utgått från att övriga verksamhetsgrenar i gruppen »Varuhandel m. m.» ökat sin andel av totala arbetsstyrkan något mel- lan 1960 och 1965 och att varuhandeln enbart bibehållit sin andel.

Uppgifterna i inkomststatistiken tyder

alltså enligt vår tolkning på att varu- handeln genomfört omsättningsökning- en i början av 1960-talet utan några mer betydande arbetskraftstillskott. Annor— lunda uttryckt har varuhandeln upp— visat en kraftigt påskyndad produktivi- tetsökning jämfört med 1950-talet.

Vi räknar med att produktiviteten un- der återstoden av 1960-talet skall kunna ökas i åtminstone samma takt som upp- nåddes 1960—1965. Motivet härför är främst den förutsatta snabba struktur- rationalisering, vilken som nämnts be- står i att högproduktiva nya butiker tillkommer och mindre rationella läggs ned. En lägre nybyggnadstakt och en större tröghet beträffande nedläggning- arna än som förutsatts skulle emellertid kunna minska produktivttctsvinsterna.

Det framtida arbetskraftsbehovet be- stäms — förutom av produktivitetsut- vecklingen främst av förändringen i den distribuerade varuvolymen. En första utgångspunkt för beräkningen av denna har varit följande. Enligt vår kal— kyl antas produktionen av varor och tjänster (BNP) och därmed förbrukning och inköp öka långsam- mare från 1965 till 1970 än under när- mast föregående femårsperiod; vidare förutses den privata konsumtionen av

även

varor och tjänster stiga volymmässigt med ca 18 % 1965—1970 jämfört med ca 25 % 1960—1965; ökningen av den totala investeringsvolymen i landet vän- tas gå ned från ca 32% 1960—1965 till ca 26% 1965—1970. På grundval därav har vi gjort den bedömningen, att den volymmässiga omsättningen i parti- och detaljhandel kommer att öka högst väsentligt från 1965 till 1970, men ganska säkert något långsammare än från 1960 till 1965. Omsättningsökning- en torde, som framgår av sektorstudien, bli inte oväsentligt större inom parti-

1 Lägsta inkomstgränscn vid deklaration höj- des 1962 från 1 200 kr. till 2 400 kr.

handelsledet än inom detaljhandelsledet. Det föreligger nämligen en klar ten- dens mot att partihandeln övertar en del partihandelsfunktioner som tidigare utfördes av framförallt industrin. Leve- ranserna går i flertalet branscher i mindre utsträckning än tidigare direkt från tillverkare till detaljhandel.

Med utgångspunkt från det gjorda produktivitetsantagandet har vi i vår kalkyl räknat med att omsättningsök- ningen 1965—1970 skall kunna genom- föras samtidigt som parti- och detalj- handelns sammanlagda behov av arbets- kraft (i arbetstimmar räknat) blir oför- ändrat eller eventuellt minskar något. Antalet sysselsatta beräknas dock öka med några tusental till följd av arbets- tidsförkortningen och det förhållandet att de deltidsanställdas andel av arbets- styrkan förutses stiga. Vår kalkyl be- träffande utvecklingen av arbetskraft och produktivitet ligger helt i linje med slutsatserna i sektorstudien (bi- laga 3).

In vesteringsutuecklingen

Arbetskraftsbesparingen har som förut- sättning haft mycket omfattande inves- teringar. Vi vet inte exakt hur stora dessa varit eftersom uppgifterna om varuhandelns investeringar är ofull- ständiga. Följande överslagsmässiga kal- kyl beträffande den hittillsvarande ut- vecklingen kan dock göras. I statistiken redovisas varuhandeln under rubriken »Varuhandel m. m.» tillsammans med främst banker, försäkringsbolag, hotell, restauranger och en del fristående kon- torslokaler. Investeringar inom hela gruppen »Varuhandel m. m.» uppgick 1965 enligt preliminära uppskattningar till totalt närmare 1 300 milj. kr. i 1964 års priser (tabell 5: 8 i avd. 5). Ungefär hälften av detta investeringsbelopp tor- de ha hänfört sig till parti- och detalj- handeln.

Investeringarna inom hela gruppen »Varuhandel m. m.» ökade i volym med inte mindre än drygt 60 % från 1960 till 1965 jämfört med 37 % för de totala investeringarna (exkl. reparationer och underhåll). Ser vi till enbart parti- och detaljhandelns investeringar kan vi bl. a. av de uppgifter som finns i bilaga 3 dra den slutsatsen att även dessa synes ha vuxit betydligt under 1960-talets första hälft. Även om ökningen sannolikt ej varit lika snabb som genomsnittligt för hela gruppen »Varuhandel m. m.» torde den dock ha varit tillräcklig för att inte oväsentligt höja parti- och detaljhan- delns andel av landets totala investe- ringsvolym.

Det bör erinras om att de investe- ringsbelopp, som nu nämnts för »Varu- handel m. m.» ej inkluderar utgifter för: 1) reparationer och underhåll och 2) inredning och utrustning av parti- och detaljhandelns lokaler.

Uppgifter om företagens framtida in- vesteringsplaner har erhållits genom enkäter och annat material i samband med sektorstudien. Som framhålls i bilaga 3 är emellertid planerna med nödvändighet osäkra, eftersom företa- gen har svårt att bedöma utvecklingen under en så lång tid som drygt fem år. Det är första gången som en sådan plan- inventering görs för parti- och detalj- handeln, och vi har således ingen er- farenhet av hur den skall tolkas. Från andra områden, främst industrin, vet vi emellertid att företagen regelmässigt underskattar omfattningen av komman- de investeringar. Vid en bedömning av utvecklingen på så lång sikt har det där rört sig om en genomsnittlig under- skattning på kanske 20 %. Till denna osäkerhet beträffande planmaterialet kommer den tidigare nämnda oklar- heten om den statistiska bilden av ut- gångsnivå och hittillsvarande utveck- ling.

Vår bedömning av den framtida in- vesteringsutvecklingen inom varuhan- deln har därför fått ske på grundval av allmänna överväganden. Dessa har främst varit följande: antagandet om att varuhandelns behov av arbetskraft hål- ler sig inom de ramar som angavs i det föregående förutsätter investeringar, vilka främst tar sig uttryck i tillkoms— ten av stora arbetskraftsbesparande för- säljningsenheter. Enligt de okorrigera- de uppgifterna i företagsenkäterna skul- le detta program klaras med en något lägre investeringsvolym 1966—1970 än som nu uppnåtts. I Överenss-tämmelse med bedömningen i bilaga 3 har vi bl. a. med utgångspunkt från de nämnda” er- farenheterna av enkäter inom andra om- råden ansett detta innebära en viss un- derskattning av de kommande investe- ringskostnaderna. Vi har i vår kalkyl räknat med en fortsatt investeringsök- ning inom varuhandeln under senare de- len av 1960-talet. Ökningen från 1965 till 1970 har antagits bli begränsad till 10 %. Jämfört med tidigare perioder med de- ras mycket kraftiga ökningar förutses

Diagram 7.8:1. Varuhandelns m. m. in— vesteringar (exkl. underhåll) 1950—1970

Milj. kr. i 1964 års priser

1800 — 5 % 1400 - © /f”— f ( 1ooo - / / 200 _ Å/ ' i | ] 1 l I J 1950 -55 —60 —65 —70

Se anm. till diagram 7.1:1

alltså ett trendbrott. Den kalkylerade utvecklingen kan sägas överensstämma med huvudtendenserna i enkätsvaren. På grund av att man nu kommit upp i en så hög utbyggnadstakt räknar exempelvis varuhusföretagen med att öppna ett konstant antal nya varuhus under åren fram till 1970. Kalkylens något stigande investeringsnivå skulle främst motiveras av större storlek på försäljningsställena.

För övriga investeringar i gruppen »Varuhandel m. in.» har antagits en större ökning, så att totalt för gruppen skulle stegringen 1965—1970 uppgå till något mer än 20 %. (Se diagram 7.8: 1.)

7.9 Privata tjänster Under rubriken »privata tjänster» har sammanförts bank- och försäkrings- verksamhet, fastighetsförvaltning, upp— dragsverksamhet, litterär och konstnär- lig verksamhet, hotell- och restaurang- rörelse, arbetshjälp i hemmet samt di— verse personliga tjänster. Material som kan belysa dessa områdens produk- tions- och arbetskraftsutveckling under närmast gångna år föreligger endast i mycket begränsad omfattning. Enligt folkräkningarnas uppgifter skulle sek— torn under 1950-talet ha ökat sin syssel— sättning med ungefär 1,2 % per år (ca 2,5 % per år om arbetshjälp i hemmet ej medräknas) och skulle 1960 ha nått ett antal förvärvsarbetande på 310 000. Betydande skillnader i fråga om syssel- sättningsförändringarna förelåg dock mellan de olika delområdena som fram— går av tabell 7.9: 1. Då utvecklingen inom tjänsteområde- na diskuteras pekas ofta på det para- doxala förhållandet att samtidigt som servicenäringarna tillväxer synes den personliga servicen i samhället minska. Det kan vara skäl att något beröra de

Antal förvärvsarbetande med minst halv normal arbetstid

Tabell 7.9:1. Sysselsättningen inom sektorn »privata tjänster» 1950—1970

1950 1960 1965 1970 Bank- och försäkring .............. 31 000 45 000 49 000 54 000 Fastighetsförvaltning ............. 12 000 15 000 17 000 18 000 Uppdragsverksamhet ............. 19 000 34 000 42 000 50 000 Litterär och konstnärlig verksamhet 13 000 16 000 20 000 24 000 Arbetshjälp i hemmet ............. 90 000 71 000 64 000 58 000 Hotell- och restauranger ........... 67 000 70 000 74 000 77 000 Frisérsalonger, tvättinrättningar och div. andra personliga tjänster. . . . 40 000 55 000 56 000 57 000 Ospecificerat ..................... 3 000 4 000 3 000 2 000 Totalt 275 000 310 000 325 000 340 000

tänkbara förklaringarna till dessa mot- stridiga tendenser. Först kan då fram- hållas att när inkomsterna stiger i sam- hället uppkommer därmed en tendens till ökad efterfrågan på olika tjänster. Detta kan även uttryckas så att då lev- nadsstandarden stiger i samhället vid- gas kretsen av dem som efterfrågar tjänster av skilda slag. Nöjen, restau- rangbesök, skönhetsvård nämns ofta som exempel 'i detta sammanhang. Med höjda inkomster följer även en ökad benägenhet att genom försäkringar täc- ka olika risker; ett ökat behov att an- lita banktjänster för placering av spar- medel, -i samband med köp av bil, eget hem etc. Nu kan dock de högre inkoms- terna inte ensamma förklara en ökning av de privata tjänsterna. Ökade avstånd mellan hem och arbetsplats, en ökad förvärvsverksamhet bland gifta kvinnor etc. har gjort att man oftare äter ute. Ett mer komplicerat samhälle, en mer tekniskt avancerad och specialiserad produktion har skapat en vidgad mark- nad för konsultbyråer (patent—, ingen— jörs- och arkitektbyråer etc.) _- en ut- veckling som närmast kan ses som en specialisering och utbrytning av vissa funktioner vilka tidigare tillgodosågs inom företagen. I andra fall har tekniska uppfinningar skapat nya arbetsuppgif- ter inom serviceområdet, t. ex. radio och television.

Om sådana olika förklaringsgrunder kan anföras till att tjänsteområdena tenderar att tillväxa inställer sig sedan frågan varför samtidigt den personliga servicen på varje enstaka område synes minska. Anledningen därtill är främst det samband som råder mellan inkomst- ökningar, prisutveckling och produk- tivitetsförändringar. De löneökningar som genom produktivitetsförbättringar totalt kan ske i samhället kan inte för- behåll-as den eller de sektorer där den ökade effektiviteten för tillfället upp- nås. Genom marknadsförhållandena sprids lönestegringarna över hela fältet _ här förutsätts alltså att de som ar- betar inom tjänsteområdena i samma mån som övriga arbetstagare blir del- aktiga av standardhöjningen i samhäl- let. Detta gör att för exempelvis ren- odlade tjänster ett pris måste betalas som bestäms av de timförtjänster som i allmänhet utgår inom näringslivet i stort. Sker ingen som helst rationali- sering av en tjänst leder dessa omstän- digheter till att priset på tjänsterna sti- ger i förhållande till priserna på varor, vars framställning man kunnat förenkla och förbilliga. Denna relativa prisför- skjutning återverkar efterhand på efter- frågan. Finns det en latent strävan att öka konsumtionen av tjänster då in- komsterna stiger kommer detta att däm— pas och motverkas av prisuppgången.

Fördyringen utlöser nämligen försök att på olika sätt substituera tjänster mot varor eller att rationalisera och meka- nisera tjänsterna.

De tjänsteområden som här närmast behandlas erbjuder flera exempel på processer av denna art. För t. ex. restau- rangernas del är det påtagligt hur en relativ kostnads- och prisstegring och dess dämpande effekt på efterfrågan ut- löst en växande strävan till rationali- sering och mekanisering. Detta har kommit till uttryck på många olika sätt. En fortgående och ganska markant för- ändring i branschstrukturen äger rum; barer och självserveringar vinner snabbt terräng och delvis i samband därmed sker en omdaning av företagens storlek från små enheter till allt större företag, vilka besitter möjligheter att i högre grad använda centraliserade tillverkningsmetoder. En förhållandevis ganska snabb mekanisering av olika arbetsmoment i köks-, diskavdelningar etc. kan också noteras. Genom en ar- betskraftsbesparande rationalisering i dessa och andra former har sysselsätt- ningsökningen inom hotell och restau- ranger kunnat hållas tillbaka trots en inte oväsentlig stegring i efterfrågan på dessa tjänster. Under första delen av 1960-talet kan antalet anställda beräk- nas ha vuxit med endast några tusen.

Pris- och kostnadsförhållandena tor- de även för den följande femårsperio- den komma att utöva minst samma och förmodligen en ökad press till förbätt- ring av effektiviteten. Möjligheterna att uppnå detta genom en fortsatt omda- ning av företagsstruktur och genom en rationalisering av hotellens och restau- rangernas inre arbets- och produktions- förhållanden torde inte i några avseen- den vara uttömda. En förutsedd ökad efterfrågan för detta tjänsteområde be— räknas därför här till viss del kunna mötas genom produktivitetsförbättring-

ar. I överensstämmelse därmed antas sysselsättningsökningen för hela perio- den 1966—1970 bli begränsad till 4 ä 5 %.

Ett område som i väsentligt mindre grad synes ha påverkats av det nyss berörda rationaliseringstrycket utgörs av gruppen hygien och diverse person- liga tjänster. Den sysselsättningsmässi- ga expansionen var där relativt sett mycket stark under 1950-talet. Denna utveckling kan sättas i samband med den höga inkomstelasticitet som i kon— sumtionsundersökningar erhålls för skönhetsvård och hygien i olika former. Prisstegringarna på sådana tjänster, som varit förhållandevis stora, har inte i mer väsentlig mån hållit tillbaka till- växten i efterfrågan. Olika tecken på prismotstånd har dock kunnat iakttas, främst i form av ökade do-it—yourself— tendenser. Den stigande efterfrågan har sålunda i ökande grad kanaliserats mot köp av skönhetspreparat, torkhuvar etc. Huruvida dessa tendenser kommer att accentueras under den närmast följan- de felnårsperioden kan inte bedömas. Här förutsätts blott att sysselsättnings- ökningen fortsätter i ungefär samma takt som tidigare. I ett längre perspek- tiv är det dock högst troligt att kost- nads- och prisförhållandena pressar fram rationaliseringssträvanden i rikt— ning mot ökad självbetjäning.

Inom litterär och konstnärlig verk- samhet återfinns exempcl på hur pris- och kostnadsförhållanden av delvis an- nat slag påverkat utvecklingen. Radio och television, vars anställda förs till denna grupp, kan sägas ha medfört en drastisk prissänkning på underhållning, föredrag, nyheter etc. Detta utlöste en stark volymmässig uppgång i efterfrå- gan på artisttjänster, föredrag etc. som det därvid är fråga om. I extrema fall, då en kombination av olika massprodu- cerade och enhetsbilliga tjänster skett

såsom spelning av populära grammofon- skivor i radio, kan det resultera i en synnerligen upphaussad efterfrågan på detta slags tjänster och- starka inkomst- ökningar för ifrågavarande yrkesgrup- per. Den andra sidan av denna utveck- ling har varit ett bortfall av efterfrågan på underhållning, föredrag etc. i mer traditionella former (biografer, föreläs- ningsföreningarnas tjänster, konserter etc.). Vad nettoresultatet i sysselsätt- ningshänseende blivit av detta kan inte bedömas. Spänningarna mellan omvand- lingens positiva och negativa sidor på dessa områden torde inte avta under den närmaste framtiden och samma svå- righeter att bestämma de sammanlagda sysselsättningseffekterna gäller också för framtiden.

Inom bank- och försäkringsverksam- het har ökade strävanden att uppnå en rationalisering av kontorsarbetet kun- nat iakttas. Beträffande banksektorn, för vilken vissa tentativa beräkningar gjorts, synes dock produktivitetsvinster- na under 1960-talets första hälft ha va— rit ganska blygsamma. Utgår man exem- pelvis från ett sådant mått som omslut- ningen per anställd inom affärsbankerna så har detta under de första åren av 1960—talet närmast varit sjunkande och har först i slutet av femårsperioden uppnått 1960 års nivå. En hård kon- kurrens om bankkunder, som tagit sig uttryck i öppnande av många småkontor och i ett växande antal kostnadsfria banktjänster har bidragit till denna ut- veckling. Genom stigande kostnader i förening med den ökade konkurrensen har vins-tmarginalerna pressats och net- tovinsten per anställd har varit sjunkan- de. Med en kvarstående hård konkur- rens torde man ha anledning räkna med att affärsbankerna för att hålla en ac- ceptabel vinstmarginal måste eftersträva starkare _kostnadsbesparingar. Under den gångna delen av 1960-talet har

affärsbankerna börjat överföra manu- ella arbetsuppgifter till maskinell bear- betning. Preliminära studier antyder att övergången till ADB hittills inte inne- burit några väsentliga produktivitets- förbättringar. Den främsta anledningen härtill torde ha varit att en omläggning av arbetsuppgifterna i den omfattning som det här är fråga om kräver en för- hållandevis lång inkörningsperiod un- der vilken systemets fördel-ar inte helt kommer till sin rätt. Under den kom- mande femårsperioden synes emeller- tid de produktivitetsförbättrande effek- terna böra ge utslag, vilket i sin tur kommer att påverka affärsbankernas behov av arbetskraft. I samma riktning torde även ett mera återhållet öppnande av nya kontor verka. Det är emellertid svårt att uttala sig om takten i dessa sannolika produktivitetsförbättringar men uppskattningsvis kan antas att sys- selsättningen inom affärsbankerna fram till 1970 därigenom kan begränsas till några tusen personer.

Inte heller för andra banker synes personalökningen fram till 1970 bli av större omfattning. Inom t. ex. spar- bankernva kan sålunda den starka struk- turrationalisering som där f. n. äger rum antas begränsa personalbehovet.

Till utvecklingen inom övriga till pri- vata tjänster hörande arbetsområden fastighetsförvaltning, uppdragsverksam- het och arbetshjälp i hemmet _ skall inte här fogas några speciella kommen- tarer. Som tidigare framhållits är det uppgiftsunderlag som föreligger inte av sådan art att några mer bestämda och detaljerade bedömningar är möjliga. Vad särskilt arbetshjälp i hemmet be- träffar kan dock i detta sammanhang göras en hänvisning till gjord-a studier och prognoser för den privata konsum- tionens utveckling. I dessa återkommer å ena sidan en fortgående volymmässig minskning av arbetshjälp i hemmet me-

da-n å andra sidan en bestående steg- ring noteras för hemmens utrustning av maskiner och redskap, för färdiglagad mat, konfektionsvaror etc. Det bör dock framhållas att med den tidigare snabba reducering av sysselsättningen som skett har arbetsstyrkan börjat nå en nivå där den fortsatta avgången möter ett ökat motstånd. Under efterkrigs- tiden har sålunda nedgången av antalet sysselsatta skett i en för varje femårs- period allt långsammare takt. Denna tendens antar vi kommer att bestå även under senare delen av 1960-talet.

För att slutligen lämna en samman- fattande siffermässig uppskattning av den framtida sysselsättningens utveck- ling inom sektorn kan först sägas att enligt olika beräkningar synes antalet sysselsatta 1965 uppgå till ca 325000. Detta skulle innebära en ökning under den gångna femårsperioden med 15 000 personer eller med knappt 1 % per är (nära 2 % per år om arbetshjälp i hem- met ej medräknas). Den årliga föränd- ringstakten skulle sålunda 1960—1965 ganska väl ha anslutit sig till den som observerades under 1950-talet. Mycket talar för att utvecklingen under senare delen av 1960-talet ungefärligen kom- mer att följa tidigare mönster. Av olika skäl bl. a. prisförhållanden och den konkurrenssituation som kan komma att råda beträffande arbetskraften kan dock ökningen av sysselsättningen inom denna sektor komma »att dämpas.

Genom att emellertid nedgången av antalet sysselsatta i hemmen samtidigt antas bli av mindre omfattning än tidi- gare skulle för hela sektorn uppkomma en ökad sysselsättning fram till 1970 med ca 15 000 personer. Antalet syssel- satta 1970 skulle alltså därigenom bli ca 340000 personer. Hur dessa beräk- nas fördela sig på de olika delområdena anges i tabell 7.9: 1.

7.10 Bostäder

Som framgått av avsnitt 6.3 har i vårt räkneexempel för den ekonomiska ut- vecklingen 1966—1970 intagits den för- utsättningen att bruttoinvesteringarna i bostäder (exkl. reparationer och un- derhåll) 1966—1970 skall öka med ca 5 % per år. Ett par frågor inställer sig genast inför en sådan ökningssiffra: vad skulle ett nybyggande av den stor- leken betyda i fråga om ökad bostads- konsumtion och vad skulle därigenom hända med bostadsbristen? Med hjälp av schematiserade siffror och vissa för- enklade antaganden skall vi här försöka något belysa dessa frågor. Några mer bestämda svar ka-n tyvärr inte ges. Trots att bostadsfrågorna så länge haft en central ställning i den ekonomiska po- litiken är bristen på väsentliga ekono- miska data frapperande.

Utgångspunkterna för våra beräk- ningar är följande. Siffrorna i de olika exemplen är ungefärliga men de an- sluter sig i möjligaste mån till de fak- tiska förhållanden som kan antas kom- ma att gälla.

1) Den antagna ökningen av bostads- byggandet om ca 5 % per år kan i stort sägas motsvara en nybyggnad om 100 000 lägenheter genomsnittligt per år 1966—1970. Därvid gäller då att dessa lägenheter till rumsantal, yta per rum och kvalitet inte får skilja sig från de nybyggda bostäderna 1965. Vi förut- sätter att de nybyggda lägenheterna un- der hela perioden kommer att i medel- tal innehålla fyra rumsenheter (dvs. tre rum och kök som ett genomsnitt). Detta förutsatta rumsantal ligger kanske något för högt jämfört med de faktiska förhållandena 1965 och åren dessför- innan. Men denna överskattning torde neutraliseras av att vi i de följande be— räkningarna inte medtar någon ökning

___—as— __

av ytan per rumsenhet fastän en sådan uppgång i verkligheten har skett.

Våra här gjorda antaganden betyder alltså att ökningen av bostadsbyggandet 1966—1970 (ca 5% per år) genom- snittligt skulle medföra ett årligt brutto- tillskott om 400 000 rumsenheter.

2) För att kunna bestämma vad en viss nybyggnation innebär i fråga om nettotillskott till lägenhetsbeståndet måste man ha siffror för det årliga bort- fallet av lägenheter genom rivning, kon- torisering och genom att bostäder över- ges. Inga sådana uppgifter finns om detta bortfall. över rivningar förs viss statistik och i den anges för 1963 an- talet rivningslägenheter till 8850. Lä- genhetsbortfallet av andra orsaker är troligen inte lika stort. Vi antar dock att den totala årliga avgången genom- snittligt 1966—1970 blir 20000 lägen- heter.1 Antalet rumsenheter i rivnings- lägenheterna har vi satt till 2,5.

Enligt dessa olika antaganden skulle nettotillskottet av lägenheter genom- snittligt bli 80000 per år. I fråga om rumsenheter skulle det genomsnittliga nettotillskottet uppgå till (100000 X 4 ——20 000 X 2,5) 350 000 per år.

3) Lägenhetsbeståndets storlek 1965 har vi här satt till 3 miljoner. Enligt bostadsräkningen 1960 fanns detta år 2675 000 lägenheter. Med den nybygg- nadsverksamhet som skett under första hälften av 1960-talet kan den nämnda siffran för beståndet 1965 inte innebära en avrundning av någon större storlek.

Vad beträffar rumsbeståendet så an- gavs detta i bostadsräkningen till 9 118 000 år 1960. En framräkning efter samma linjer som för lägenhetsbestån- det ger ett rumsbestånd 1965 om, grovt avrundat, 10,5 miljoner.

De här angivna beståndstalen innebär att det genomsnittliga antalet rumsen- heter per lägenhet 1965 skulle vara ca 3,5.

4) Vad vidare beträffar lägenheterna-s kvalitet och skillnaden i detta avseende mellan olika lägenhetsårgångar förelig- ger inget material varigenom sådana kvalitetsolikheter närmare kan värde- mässigt bestämmas. Detta gör att någon säkrare beräkning av lägenhets- och rumsbeståndens värde inte kan göras. Vi måste därför här nöja oss med en schematisk uppskattning av detta värde. Vi antar sålunda att den genomsnittliga värdeskillnaden mellan olika årgångar ter sig på följande sätt: vi utgår från en värdeenhet om 1 för den sist tillkom- na rumsenheten; för ett rum som är ett år gammalt sätts ett värde av 0,99; för ett två år gammalt rum värdet 0,98 etc. Det sjunkande värdetalet förutsätts åter-, spegla såväl en lägre kvalitet genom för- slitning som en med tidigare byggnads- år följande lägre standard i fråga om köksutrustning, badrum, golv etc. Under dessa förutsättningar blir lägenhetsbe- ståndets åldersfördelning i hög grad bestämmande för det totala värdet av beståndet. Med ledning av uppgifter i bostadsräkningen kan man uppskatta den genomsnittliga åldern för de 1965 befintliga lägenheterna till 2.5—30 år —— ca 1/3 av lägenheterna i beståndet har byggts sedan 1950 och litet över 60 % har byggts efter 1930. Den ny- byggnadsverksamhet som antas för 1966 —1970 torde, under den rimliga förut- sättningen att bortfallet av lägenheter kommer att i allt väsentligt hänföra sig till det äldre beståndet, medföra att ge- nomsnittsåldern sjunker ned mot 25 år.

Vad sedan gäller genomsnittsåldern i rumsbeståndet kan man anta att det ligger något lägre. Det har ju nämligen funnits en tendens till ökning av antalet

1 Särskilt stor osäkerhet råder heträffandei vilken omfattning bostäder överges i glesbygds- områden. En reservation för att våra siffror över avgången är för låga med hänsyn till att de även bör innefatta övergivna hus måste därför här göras. —

rum per lägenhet. I de följande beräk- ningarna ut" går vi från att rummens ge- nomsnittsålder 1965 var 25 år. Med ett totalantal rumsenheter av 10,5 miljoner i beståndet skulle, med de förutsättning- ar beträffandc värdeminskning och ge- nomsnittsåldcr som här gjorts, rumsbe- ståndet 1965 representera 7,9 miljoner värdeenheter. För nybyggnationen skul- le gälla att det årliga bruttotillskottet av rum motsvarade 0,4 miljoner värde— enheter. Det skulle då sedan återstå att bestämma ålder och antal värdeenheter för de 50.000 rum som försvinner ge— nom rivning. Antas deras genomsnitts- ålder vara.70 år skulle antalet värde— enheter för rivningsrummen totalt upp- gå till 0,015 miljoner.

,Vad slutligen beträffar lägenhets- och rumsbeståndens genomsnittliga storlek och värde under perioden skulle utifrån .de. antaganden om nybyggnation, riv- .nwityngpocvh ,årlig värdeminskning som gjorts. komma att gälla följande. lägen- hetsbgståndet skulle genomsnittligt 1966 —1370 bli 3, 2 miljoner, rumsbeståndet 11, 3 miljoner och rumsbeståndets värde 836 miljoner värdeenheter.

Efter denna genomgång kan vi åter- vända till den inledningsvis ställda frå- gan vilken ökning av bostadskonsum- tionen som .blir möjlig genom en steg- ring i bostadsbyggandet med ca 5 %. Med de förutsättningar som ovan an- givits skulle resultatet bli följande.

Den volymmässiga ökningen av bo- stadskonsumtionen 1966—1970, mätt genom tillskottet till lägenhetsbestån- det (80 000 till ett genomsnittligt be- stånd av 3,2 miljoner) skulle bli ca 2,5 % per år.

Mätt genom förändringen i rums- beståndet blir bostadskonsumtionens ökning oa 3,1 % per år (350 000 till ett genomsnittligt rumsbestånd av 11,3 miljoner).

Uppgången i bostadskonsumtionen

blir, då även kvalitetsförändringar— na i beståndet beaktas, årligen unge- fär 4,5 % då rummens genomsnitts- ålder sättes till 25 år.

Vid beräkningen av de ovan angiv— na talen för bostadskonsumtionens ökning har inte någon hänsyn tagits till framtida rationaliseringsvinster inom bostadsbyggandet. Rimligen bör en sådan årlig förbättring av produk- tiviteten där kunna komma till stånd att exempelvis den angivna siffran för bostadskonsumtionens stegring om 4,5 % —— som inkluderar såväl ut- rymmes- som kvalitetsförbättringar — kan höjas upp till närmare 5 %.1

Den årliga Ökning i bostadskon- sumtionen som sålunda beräknas upp- komma vid en sådan stegring i bo- stadsbyggandet som förutsätts i våra kalkyler kan karakteriseras som gans- ka betydande mot bakgrund av att privat konsumtion totalt antas öka årligen med 3,4 %. Det kan för övrigt nämnas att bostadskonsumtionen är nästan den enda huvudgrupp inom privat konsumtion (ev. även rekrea- tion) för vilken ökningen skulle ske snabbare 1966——1970 än under före- gående femårsperiod. Men hur ter sig då en sådan ur ut— budssynpunkt möjlig konsumtionsök- ning om den ställs mot den efterfrå- gan som kan bedömas göra sig gäl- lande under perioden 1966—1970. Att göra en meningsfull beräkning över cftcrfrågeutvecklingen är emellertid mycket vanskligt. Den brist på jämvikt som råder på bostadsmarknaden utgör därvidlag ett allvarligt hinder och vi— dare blir varje prognos utan en precise—

1 Det ökningstal för bostadskonsumtionen som anges i avsnitt 6.1 är något lägre eller 4,5 % per år. Till viss del synes denna lägre siffra förklaras av bostadssubventionerna i ny- produktionen samt av hyresreglering och infla- tion i förening.