SOU 1969:34

Medicinska och psykologiska aspekter på åldrande m.m. : bilagshäfte till Militära tjänstgöringsåldersutredningens betänkande

N 4-0 (;(

oå (- — Cija,

&( 4, 1019,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2013

,,,. _ . 4» får

åzfgzgfga Medicinska och utredningar psykologiska

1. Allmänt

Obligatorisk hälsokontroll för viss personal infördes vid marinen på försök 1965. Be- stämmelser för denna utfärdades genom ma- rinorder nr 144/ 1965.

De medicinska anvisningarna för denna hälsokontroll utfärdades mot följande bak— grund.

Det synes rimligt att antaga att förekoms: ten av sjukliga åldersförändringar hos mari- nens personal, i första hand hjärt-kårlsystemet, har samma frekvens som hos befolkningen i övrigt. Med hänsyn härtill har CM ansett det nödvändigt ur medicinsk synpunkt att hälso- kontrollera all för konditionstest avsedd per- sonal innan test och obligatorisk konditions— träning får beordras.1

I enlighet med den ovannämnda marin- ordern utförde marinens undersökningscen- tral i Karlskrona (MUC) under år 1966 hälsoundersökningar av den fast anställda personalen i Karlskrona garnison. Under- sökningarna utvidgades 1967 till att omfat- ta marina förband på andra orter. Från undersökningarna under 1966 och 1967 fö- religger preliminära resultat i form av två delrapporter.

Karlskronaundersökningen har samman- fattats i delrapport 1 (CKÖS skr 11/1 1967, dnr 250) och resultaten från samtliga un— dersökningar i delrapport 2 (CMUC skr 22/3 1968 dnr MUC 250).

I det följande gjord sammanställning byg- ger i huvudsak på dessa delrapporter.

PM om marinens hälsoundersökningar

2. Undersökningarnas uppläggning m. m.

Personalen indelades i tre kategorier med hänsyn till ålder. Ökad ålder medförde mer omfattande undersökningar enligt följande.

Kategori A, personal under 30 år: av vederbörande insänd hälsodeklaration.

Kategori B, personal i åldern 30—39 år: av vederbörande insänd hälsodeklaration och elektrokardiogram i vila.

Kategori C, personal i åldern 40 år och äldre: av vederbörande insänd hälsodekla- ration samt elektrokardiogram under arbete (ergometercykling) och hjärt—lungrönt- gen.

Med ledning av undersökningarna dela- des personalen in i tre grupper:

1. träning utan restriktion 2. träning i egen regi 3. olämpliga för träning

De två sista grupperna uppges därefter ha stått under läkares kontroll.

Jämlikt bilaga 3 i marinöverläkarens i det föregående (punkt 1) citerade skrivelse var andelen deltagare av marinens befäl på aktiv stat i undersökningarna följande

kategori A (under 30 år) 75 % kategori B (30—39 år) 60 % kategori C (40 år och äldre) 50 %

1 Ur skrivelse 26/5 1967 från marinöverläka- ren till utredningen rörande hälsokontroll för de statsanställda m. fl. (MÖL nr 4414).

Tabell ]. Fördelning av undersökt personal tillhörande kategori C i Karlskronaområdet efter ålder, undersökningsfynd och föreslagen träningsgrad1

Träning i egen regi Olämpliga för träning

Tränin utan Hjärt- Hjärt- Antal t 'ktgi anamnes " anamnes __ under- res r| oner EKG— Hyper- Ovriga EKG- Hyper- Ovriga Ålder sökta antal % fynd toni orsaker % fynd toni orsaker % 60—65 7 1 14 1 1 2 57 2 29 55-59 46 18 39 12 4 35 10 l 1 26 50—54 124 80 64 25 3 3 25 11 1 ] 11 45—49 176 124 70 23 15 22 6 3 5 8 40—44 116 92 79 12 11 20 1 1 Summa 469 315 67 73 4 35 24 29 5 8 9

1 Tabellen är en komprimering av tabell i bilaga 5 till Karlskronarapporten.

Det kan med anledning härav te sig tvek— samt om de framkomna preliminära resul- taten från undersökningarna är helt repre- sentativa för marinens stambefäl. Enligt uppgift skall deltagandet inom Karlskrona- området (delrapport 1) ha varit nära hund- raprocentigt.

På grund av att olika undersökningsför- faranden tillämpades är de tre kategorierna A, B och C heller inte jämförbara. En mer omfattande undersökning av kategorierna A och B borde rimligtvis något öka antalet »underkända» i dessa kategorier, dock utan att värdena när samma storlek som i den äldsta gruppen.

3. Preliminära resultat från Karlskronaom- rådet (delrapport ])

Kategori A. Personal under 30 år

Samtliga undersökta bedömdes kunna delta i träning och konditionstest utan restriktio- ner.

Kategori B. Personal 30—39 år

Totalt 129 man undersöktes. Enbart vilo— EKG avslöjade inte något anmärkningsvärt fall. Efter större undersökning med ergo- metercykling i sex fall hänfördes två man till gruppen träning i egen regi.

Kategori C. Personal 40 år och äldre

Totalt 469 man undersöktes. Med ledning av anamnes och undersökningsfynd avstod

man från ergometercykling i 26 fall. Un- dersökningsresultaten framgår av tabell 1.

Vissa uppgifter föreligger för ett något större material vilket även omfattar vissa övriga förband.2 Karlskronaområdet ingår dock som huvuddel. Resultaten stämmer överens med vad som ovan redovisats. Så— lunda kunde samtliga undersökta i kategori A hänföras till gruppen träning utan restrik- tioner. Mindre än 1 % måste gå genom mer omfattande undersökning. 3 % av den un— dersökta personalen i kategori B under- kändes för konditionstest och träning utan läkarkontroll. I kategori C rekommendera- des 22 % träna i egen regi under fortsatt läkarkontroll medan 8 % förklarades olämp- liga för träning p. g. a. sjukdom, i flertalet fall lokaliserad till hjärt—kärlsystemet.

4. Preliminära resultat jämlikt delrapportZ

I delrapport 2 redovisas uteslutande de pre— liminära resultaten av hälsoundersökningar av fast anställt befäl som uppnått 40 års ålder. Enligt rapporten skulle 1512 befäl vara i och över detta åldersläge. Av dessa gick 1275 eller ca 84% genom EKG-be- dömning. 1236 (97 % av de undersökta) utförde arbetsprov. I 39 (3 % av de under- sökta) fall ansågs det av olika skäl olämp— ligt att göra arbetsprovet. För större delen av de undersökta (1 184 man) gjordes en bedömning av vederbörandes förmåga att delta i regelbunden träning och testning i en- lighet med marinorder 144/ 65.

” CM skr nr MÖL 441-4, 26/5 1967.

• Sida 17
•  Original

Efter ergometercykling

Normal reaktion Ej cyklade eller av- Patologisk vikelse utan eller miss- Övrigt Summa väsentlig tänkt patolo- Patologiskt (diverse arbetsprov anmärkn. gisk reaktion vilo-EKG Hypertoni sjukdomar) Antal undersökta 1 236 1 059 177 18 10 11 Procent av an- talet under- sökta 97% 83% 14% S%

1 Tabellen utgör en komprimering av bilaga 1 till rapporten.

Tabell 3. Bedömning av träningsgraden för 1 184 man ur kategori Cl]

Träning i egen regi Olämpliga för träning

Träning

utan Hjärt- restriktion sjukdom Hypertoni Övrigt

Hjärt- sjukdom Hypertoni Övrigt

Antal bedömda 798 159 50 Procent av antalet bedömda 67,5 % 27%

113 33 13 18

5.5%

1 Tabellen utgör en komprimering av bilaga 2 till rapporten.

I denna delrapport förekommer inte den uppdelning av personalen över 40 års ålder i smärre grupper om vardera fem årsklasser som gjordes i Karlskronarapporten (del- rapport 1).

Resultaten av undersökningarna framgår av tabell 2 och 3.

5 . Sammanfattning

Det presenterade materialet härrör från un- dersökningar som företagits i syfte att eli- minera hälsorisker vid beordrad fysisk trä- ning. Den hittills undersökta personalen re- presenterar inte ett statistiskt kontrollerat urval av marinens personal. De olika ål- derskategorierna har undersökts på olika sätt. Möjligheterna att dra generella slut- satser om tjänstbarheten m. rn. bland mili- tär personal är således begränsade. Under- sökningen torde dock kunna fylla en lägre

anspråksnivå där intresset inriktas mot vissa tendenser hos materialet. En utvidgning av undersökningsförfarandet för kategorierna A och B skulle sannolikt leda till att ett något större antal personer åläggs restrik- tioner eller underkänns för träning och test, dock inte i den utsträckning som gäller inom grupp C. Ett försämrat hälsoläge in- träder således i åldrar överstigande 40 år. Resultaten från Karlskronaundersökningen tyder också på en kontinuerlig försämring inom gruppen över 40 år. Den vanligaste orsaken till att träning utan restriktioner inte kunnat rekommenderas är sjukdomstill- stånd lokaliserade till hjärt—kärlsystemet. Slutligen bör påpekas att undersökningarna inte redovisar sådana sjukliga förändringar vilka saknar betydelse för genomförandet av konditionsträning och test.

• Sida 18
•  Original

ning rörande personal med medicinskt bestyrkt

PM om tjänstgöringsåldersutredningens undersök-

nedsatt användbarhet

1 Allmänt

Genom skrivelse den 10 december 1964 in- hämtade utredningen uppgifter om militär och civilmilitär personal på aktiv stat med nedsatt användbarhet. Uppgifter skulle här- vid lämnas för

a) medicinskt bestyrkta fall i två skilda for- mulär. Det ena av dessa innehöll främst uppgifter av allmän karaktär samt uppgifter om vederbörandes befattning i krigs- och fredsorganisationen. Detta formulär fylldes i av förbands(persona1kår—)cheferna. Det andra formuläret avsågs för medicinska upp- gifter. Det skulle fyllas i av tjänsteläkare (motsv.) och vid behov kompletteras med utdrag ur läkarutlåtanden (intyg) och sjuk- kort.

b) fall som inte hade medicinskt bestyrkts. Dessa skulle redovisas i ett särskilt formu- lär.

Bearbetning och sammanställning av upp- gifterna av allmän karaktär gjordes av ut- redningen och av de medicinska uppgifter- na av förste byråläkaren S.O. Björlin i för- svarets sjukvårdsstyrelse (SjvS).

Utredningen redovisar i det följande vis- sa uppgifter och iakttagelser från den gjor- da undersökningen.

2 Resultaten av undersökningen

De fall som anmäldes av förbands(perso- nalkår-) cheferna enligt b) i det föregående — dvs. de fall som inte hade medicinskt be-

styrkts — visade sig vara av mycket varie- rande slag. Redovisningen från personal- kårcheferna var för dessa fall tydligt inkon- sekvent. Eftersom materialet enligt dessa formulär var ytterst heterogent gjorde ut- redningen inte några försök att statistiskt be- arbeta nämnda material.

Antalet befattningshavare vid undersök- ningstillfället med medicinskt bestyrkt ned- satt användbarhet framgår av tabell i under- bilaga 1. I antalet ingår såväl militär som civilmilitär personal på aktiv stat.

En del faktorer talar för att uppgifterna för officerare med vederlikar är mindre till- förlitliga än för underofficerare (med ve- derlikar) och underbefäl (med vederlikar). Bl.a. angav chefen för armén härom vid uppgifternas insändande.

Redovisningen måste tas med reservation. Genom uppgifternas officiella karaktär samt den lätthet varmed de kan anknytas till person kan det förutsättas att personer, som skulle medtagits, har måst uteslutas.

Det erhållna materialet gav möjlighet att dela upp fallen i två kategorier med ut- gångspunkt i den sannolika orsaken till per- sonalens nedsatta användbarhet — yrkesska- da (sjukdom) resp. annan skada (sjukdom), jfr underbilaga 2. Det måste emellertid fram- hållas att denna uppdelning i vissa fall är ytterst osäker. Härutöver kan sättas i fråga om inte beteckningen yrkesskada snarast kan anses som uttryck för olycksfallsrisker- na för befäl på aktiv stat.

• Sida 19
•  Original

Åldersfördelningen bland personal som den 1 januari 1965 hade medicinskt be- styrkt nedsatt användbarhet framgår av un- derbilaga 3, tabell A. I samma underbilaga, tabell B, redovisas hur stor andel (i pro— cent) de med nedsatt användbarhet utgjorde av totalantalet befattningshavare i varje ål- dersgrupp.

Underlaget för beräkning av procentta- len i underbilaga 3 (tabell B) redovisas i underbilaga 4. Det bör observeras att vissa åldersgrupper innehåller relativt få befatt— ningshavare. Enstaka fall av nedsatt använd- barhet inom sådan grupp kan medföra onor- malt hög procent.

Uppgifterna om antalet underbefäl är vi- dare inte fullt aktuella. En del förtidsav- gångar måste nämligen ha inträffat mellan tidpunkten för antalsuppgifterna och under- sökningstidpunkten. Detta innebär att pro- centvärdena för underbefäl i åldersgrupper— na fr.o.m. 30 år och högre sannolikt ge- nomgående är något för låga.

De medicinskt bestyrkta fallen delades genom försorg av SjvS handläggare upp i grupper, vardera betecknad med ett tresiff- rigt nummer. Gruppindelningen gjordes ef- ter besiktningsreglementet.

Fallens fördelning på dessa grupper fram- går av underbilagorna 5 och 6. En förteck- ning över utnyttjade gruppnummer och des- sas innebörd återfinns i underbilaga 7.

Vid genomgången av de medicinska upp- gifterna konstaterades att redovisningen av medicinska data inte var konsekvent. Vissa felkällor är därför sannolika i materialet.

Underbila ga ]

I det föregående har konstaterats att det re- dovisade materialet var behäftat med vissa brister. Detta gällde inte minst de medicin- ska uppgifterna som i vissa fall var ytterst knapphändiga. Försök gjordes att med led- ning av de medicinska uppgifterna samt uppgifterna om befattningshavarnas krigs- och fredsplacering klarlägga graden i det enskilda fallet av nedsatt användbarhet. Des- sa gav inte sådana resultat att utredningen ansett sig kunna dra några säkra slutsat- ser av materialet. Till en del kan svårighe- terna i detta hänseende förklaras av att användbarheten är ett komplicerat begrepp som inte alltid direkt framgår av sjukkort och läkarintyg. För vissa personalgrupper (jfr underbilaga 3 B) förefaller det emeller- tid finnas en klar tendens att den pro- centuella andelen personer med nedsatt an- vändbarhet ökar med stigande ålder. I vis- sa åldersgrupper — t. ex. arméns officerare och underofficerare i åldern 51—55 år och marinens underofficerare i åldern 56—60 år -— framgår effekten av urvalsbefordran av kapten till regementsofficer resp. av un- derofficer till förvaltare. Nämnda ålders- grupper innehåller nämligen praktiskt ta- get uteslutande urvalsbefordrad personal. Utredningen bedömer emellertid att för- bättrade urvalsprinciper Vid rekrytering och utbildning till befäl på aktiv stat samt öka- de åtgärder för hälsokontroll och den un- der senare år vidgade kontinuerliga fysiska träningen av befälspersonalen (jfr även bi-

Tabell över antalet befäl på aktiv stat med medicinskt bestyrkt nedsatt användbarhet

Underofficerare med Underbefäl med

Officerare med vederlikar vederlikar vederlikar F örsvars gren Öv Övlt Mj Kn Lt Sa Fv F j Sg Sa Rm Öf u Fu Sa Armén 1 1 8 41 11 62 20 66 5 91 99 41 5 145 Marinen — 1 2 4 2 9 2 60 13 75 23 26 2 51 Flygvapnet — 1 1 3 l 6 4 17 3 24 37 19 — 56 Summa 1 3 11 48 14 77 26 143 21 190 159 86 7 252 SOU 1969: 34 19

• Sida 20
•  Original

laga 6) kan komma att bidra till att anta- det förhållandet att uttagningen av t. ex. un- let fall av nedsatt användbarhet framdeles derofficersaspiranter under tidigare period kan komma att begränsas något. Utred— skett uteslutande på grundval av teoribe- ningen kan i detta sammanhang peka på tyg.

Underbilaga 2

Tabell över antalet befäl på aktiv stat med nedsatt användbarhet fördelade på sannolik orsak till nedsättningen

Kategori Försvarsgren Yrkesskada Annan orsak Summa A 7 55 62 Off M — 9 9 77 FV — 6 6 A 5 86 91 Uotf M 6 69 75 190 FV 3 21 24 A 14 131 145 Ubef M 3 48 51 252 FV 7 49 56 Summa 45 474 519 519 Underbilaga 3

Tabell över åldersfördelning 1/1 1965 bland personal som hade medicinskt bestyrkt nedsatt användbarhet

A. Antalet personer i olika ålderslägen med medicinskt bestyrkt nedsatt användbarhet

Försvars- Kategori gren 21—25 26—30 31—35 36—40 41-45 46—50 51—55 56—60 61—65 Summa

A — 2 5 14 26 5 4 1 62 Off M —- — 1 2 5 — 1 — — 9 77 FV — — — — 1 1 3 — 1 6 A —- 3 4 5 31 32 7 8 1 91 Uoff M — 1 2 5 14 30 18 5 — 75 190 FV — 2 1 1 5 5 5 5 — 24 A 4 11 14 29 39 28 20 — -— 145 Ubef M — 2 13 15 13 5 3 — — 51 252 FV 1 — 4 15 19 9 5 3 — 56 Summa 5 24 41 77 141 136 67 25 3 519 519

• Sida 21
•  Original

B. Andelen personer (i procent av totalantalet befattningshavare ) i olika ålderslägen med me- dicinskt bestyrkt nedsatt användbarhet

Försvars- Kategori gren 21—25 26—30 31—35 36—40 41—45 46—50 51—55 56—60 61—65 A 0 1,07 0,58 1,45 2,30 4,38 2,78 7,1 5 Off M 0 0 0,73 1,64 2,53 0 1,25 0 0 FV 0 0 0 0 0,40 0,60 4,62 0 20, A 0 0,85 1,24 1,28 6,31 6,11 3,78 6,35 6 Uoff M 0 0,64 2,41 3,16 5,00 6,71 9,42 5,56 0 FV 0 5,13 1,25 0,53 1,60 1,93 4,81 7,04 0 0,30 1,73 2,90 4,88 7,36 11,91 20,62 0 — Ubef M 0 0,99 7,30 8,06 7,26 5,81 4,76 0 — FV 1,11 0 1,03 1,67 3,06 6,04 7,04 12 50 —

Underbilaga 4

Tabell över totalantalet befattningshavare i olika ålderslägen (Antalsuppgift har inte räknats fram för en del av de åldersgrupper i vilka fall av nedsatt användbar- het inte förekom)

Försvars-

Kategori gren 21—25 26—30 31—35 36—40 41—45 46—50 51—55 56—60 61—65 Off med A 223 467 345 430 608 594 180 56 18 veder- M 25 143 137 122 198 200 80 38 8 likar FV 1 1 1 1 248 168 65 1 5 Uoff med A 74 351 322 392 491 524 185 126 15 veder- M 19 157 83 158 280 447 191 90 1 likar FV 1 39 80 188 313 259 104 71 1 Ubef med A 1350 635 483 544 530 235 97 1 — veder- M 1 202 178 186 179 86 63 1 — likar FV 90 1 389 897 621 149 71 24 —

1 Antalet har inte räknats fram.

Anmärkningar

1. I antalet ingår för

armén tygtekniska kårens personal marinen mariningenjörkåren flygvapnet flygingenjörer, meteorologer, trafikledare, Hottiljpoliser samt mästare och Hygtekniker.

2. Underlag för beräkningarna av antalet har varit för armén officerare och underofficerare försvarsväsendets rulla 1965 underbefäl diagram (uppgjort av arméstaben) över åldersfördelningen ]] 10 1963 tygtekniska kåren tablåer (uppgjorda av experten, verkstadsdir. F Jacobsson) över åldersfördelningen sept. 1964 marinen officerare och underofficerare uppgifter (från marinstaben) om åldersfördelning-

en 1/4 1964 underbef äl vid flottan lista 24/10 1965 från truppregistret över underbefälets födelseår och för underbefäl vid kustartilleriet uppgifter (från marinstaben) om åldersfördel- ningen 1/4 1964 mariningenjörkåren försvarsväsendets rulla 1965

flygvapnet uppgifter från flygstaben om åldersfördelningen. Dessa gäller beträffande flygtekniker läget 1/2 1962 och för övriga personalgrupper läget 1/5 1964. Hänsyn har härvid inte tagits till den avgång av befäl som skett mellan tidpunkten då åldersfördel- ningen var aktuell och undersökningstillfället (1/1 1965).

• Sida 22
•  Original

Underbilaga 5

Tabeller över hur fallen med nedsatt användbarhet var fördelade på sjukdomsgrupper jämlikt

besiktningsreglementet Officerare Försvarsgren 010 020 030 040 050 060 070 080 090 100 110 120 130 200 300 Summa Armén — 1 1 2 19 2 2 9 1 8 1 —— 2 13 1 62 Marinen — — — l 6 — — 1 — — — — — 1 — 9 Flygvapnet — — 1 — 2 — — 2 — — — — 1 —— — 6 Summa -— 1 2 3 27 2 2 12 8 1 — 3 14 1 77 Underofficerare Försvarsgren 010 020 030 040 050 060 070 080 090 100 110 120 130 200 300 Summa Armén 2 6 6 5 14 3 5 11 4 5 3 —— 4 23 — 91 Marinen — 4 — 7 28 3 4 14 —- 1 1 -— 4 9 — 75 Flygvapnet — — 2 2 7 —— — 2 1 1 — — 1 8 — 24 Summa 2 10 8 14 49 6 9 27 5 7 4 — 9 40 — 190 Underbefäl Försvarsgren 010 020 030 040 050 060 070 080 090 100 110 120 130 200 300 Summa Armén — 10 4 14 24 3 2 8 3 11 2 2 1 58 3 145 Marinen — 4 1 3 26 2 1 6 — 2 — — 1 5 — 51 Flygvapnet — 2 — 1 16 1 — 5 3 2 2 2 2 20 — 56 Summa — 16 5 18 66 6 3 19 6 15 4 4 4 83 3 252

Underbilaga 6

Tabell över fallens fördelning på åldersgrupper, försvarsgrenar och sjukdomsgrupper jämlikt

besiktningsreglementet

Åldersgrupp 010 020 030 040 050 060 070 080 090 100 110 120 130 200 300 Summa 21—25 A —————————————224 M———— ———————————5 FV————1——————————1 ze—so A———26—1—11— 17—19 M—————1——————11—324 r-v— ————————1———1—2 31—35 A———132——23—216—20 M———110111—1——1——1641 FV—1—————12————1—5 36—40 A—2155122232——l4—39 M—4—48—14————1——2277 FV—1——41—1—22—32—l6 22 SOU1969z34

• Sida 23
•  Original

Åldersgrupp

41—45

46—50

51—55

56—60

61—65

A 1357162352101——29—84 M—213161—1—1——25—3214l FV——1—10——12—-—2—9—25 A 1942212310141—325—86 M—1—316117 11——4—35136 FV————5———————l9—15 A—3125——5—21—29232 M—1——7—27—————5—2267 FV——213——3—————-4—13 A ——-—111—5—11——2—12 M————31—1————————525 FV———21——3—————2—8 A———1———1———————2 M————————————————3 FV————1——————————1 Summa 2 2715 351421414 5812 30 9 416137 4 519 519

Underbilaga 7

Förteckning över gruppnummer och dessas innebörd.

Grupp-

nummer Innebörd

010 Bildnings- och utvecklingsfel. 020 Tuberkulos. 030 Övriga infektionssjukdomar samt allergiska sjukdomar. 040 Ämnesomsättnings- och endokrina sjukdomar. Blodsjukdomar. Bl. a. sockersjuka (diabetes). 050 Psykiska sjukdomar och nervsjukdomar. Bl. a. hänförs alkoholfall till denna grupp. 060 Ögonsjukdomar. 070 Öronsjukdomar. 080 Cirkulationsorganens sjukdomar. Framför allt störd hjärtcirkulation. 090 Andningsorganens sjukdomar. 100 Munhålans, matsmältningsorganens och bukväggens sjukdomar. 110 Urin- och könsorganens sjukdomar. 120 Hudsjukdomar och sjukdomar i bindväven. I gruppen ingår bl. a. eksem. 130 Svulster. I denna grupp ingår en rad tumörer, främst cancer. 200 Stödje- och rörelseorganens fel, lyten och sjukdomar. 300 Tillfällig sjukdom (olycksfall) eller svaghet efter överstånden sjukdom (olycksfall). SOU 1969: 34 23

• Sida 24
•  Original

Bilaga 4 Skrivelse från MMUC:s forskningskommitté till MTU angående MTU frågor till kommittén

Skrivelsen daterad den 15 mai I 964.

Med anledning av Eder skrivelse av den 10/4 1964 får MMUC:s forskningskom- mitté anföra följande.

De framställda korta frågorna äro i själ- va verket mycket sammansatta, beröra icke uteslutande medicinska spörsmål och falla delvis utanför MMUC:s verksamhetsområ- de. Detta innebär att ett besvarande av frå- geställningarna kräver särskilda förutsätt- ningar, som icke kunna inskränka sig till ett enkelt förslag om erforderliga konkreta åtgärder med överslagsmässiga tids— och kostnadsberäkningar.

Kommittén vill först framhålla att en ic- ke obetydlig forskning kring åldrandets fy- siologi och patologi äger rum, men att kännedomen om organen och delfunktioner- na likaväl som den åldrande individens to- talfunktion med dess nedsättningar, in- skränkningar och kompensationsmekanis- mer, är mycket ojämnt dokumenterad. Det— ta innebär att man för viSsa organsystem och för vissa åldrar har en betydande kun- skap medan den inom andra områden och åldrar är bristfällig. Vad gäller militär per- sonal torde denna kännedom både hemma och utomlands vara mycket bristfällig, ett förhållande som egentligen är desto mer anmärkningsvärt som just militärtjänsten måste ställa betydande fysiska krav även på äldre personal och den militära organi- sationen sedan långt tillbaka haft läkare kontinuerligt knutna till verksamheten. Vi- dare måste framhållas att förutsättningen att

lösa en uppgift alltid blir en funktion av prestationsförmåga och uppställda krav. Det räcker således icke med en kännedom om förmågan utan lika viktigt är kännedo- men om kraven. Såvitt kommittén är be- kant saknas en fullständig och helt godtag- bar analys av befälets befattningar inom den svenska krigsmakten.

Mot bakgrund av angivna förhållanden vill kommittén beröra de framställda frå- gorna.

Den första frågan gäller medicinska syn- punkter på avvägningen av pensionsåldrar- na för aktiv personal mot bakgrund av kän- nedomen om det mänskliga åldrandets fysio- logi och patologi. Ett uttömmande och väl- underbyggt svar kräver dels omfattande lit- teraturstudier och sammanställning av till- gängligt material och dels en icke obetyd— lig undersöknings- och forskningsverksam- het särskilt vad gäller militär befälsperso- nal. Den del, som skall belysas genom un- dersökning och forskning måste anses så omfattande att den i sig själv utgör mål— sättningen för ett forskningsprogram under längre tid. MMUC är för sin del mycket intresserad av uppgiften, men kan för när— varande icke — på grund av pågående forsk- ningsprogram — medverka annat än om till- räckliga resurser i personal, material och 10- kaler kan ställas till förfogande. Därtill krä- ves en viss tid för planläggningen. Om en dylik långsiktig undersökning icke är fören- lig med utredningens verksamhet kan

• Sida 25
•  Original

MMUC tänkas utarbeta en översikt över det mänskliga åldrandets fysiologi och pa- tologi till november 1964 genom samman- ställning av litteraturuppgifter och tillgäng- ligt undersökningsmaterial.

Den andra frågan gäller befälets arbets- uppgifter i fred och förutsättningarna för personal i olika åldrar att lösa dessa upp- gifter. Som tidigare framgått kan denna frå- ga icke under några omständigheter besva- ras adekvat utan en fullgod kännedom om arbetsuppgifterna. Enligt MMUC:s uppfatt- ning har man visserligen en allmän tämligen konturlös kännedom om befälets arbets- uppgifter inom den moderna krigsmakten, men någon systematisk och omfattande ana- lys har icke verkställts.

Kommittén vill erinra om att MMUC se- dan län ge påtalat behovet av en arbetskravs- analys för den vpl personalen, vilken fram- förallt varit föremål för centralens under- sökningsverksamhet. Ett sådant analysarbete har nu kommit igång i CVB:s regi. För att bedöma omfattningen av arbetet kan erin- ras om att CVB beräknar slutföra detta 1967. Det synes emellertid sannolikt att ett liknande arbete på befälssidan torde kunna genomföras under icke oväsentligt kortare tid. Det måste emellertid framhållas att ett befattningsanalysarbete bör ledas av ett an- nat organ än MMUC. Däremot kan MMUC biträda med medicinsk sakkunskap på samma sätt som nu sker för CVB:s räk- ning. När analysarbetet föreligger kan MMUC utan tvivel biträda med synpunkter på och bedömning av ålderskategorierna i förhållande till arbetskraven. Detta arbete bör dock ske i nära samarbete med för- svarsgrensöverläkarna, vilka i många stycken torde äga den mest omfattande praktiska kännedomen.

Den tredje punkten berör frågan om det aktiva befälets fredsverksamhet är av spe- ciellt nedslitande natur. För att överhuvud kunna närmare besvara frågan måste en definition på begreppet »nedslitning» göras. Därefter kan sannolikt vissa värderingar gö— ras, som kan belysa frågeställningen. Här- till torde MMUC kunna bidraga.

Den fjärde frågan innehåller en begäran

om ett uttalande över de medicinska syn- punkterna på åldersproblemen i den norska befälsutredningen, kompletterade med före- kommande svenska rön. Denna fråga torde också kunna besvaras under förutsättning att nedan framförda behov kan tillgodoses. (Ett avsnitt om förstärkning av MMUC:s resurser har här uteslutits.)

Kommittén vill slutligen framhålla att ut- redningens frågor visar önskvärdheten av att kvalificerade undersökningscentraler inrät- tas i landet. På dessa skulle militär per— sonal regelbundet kunna följas med noggran- na medicinska undersökningar. Efter ett an- tal år skulle ett fullvärdigt material förelig- ga, vilket kunde belysa de av utredningen uppställda frågorna på ett sådant sätt att praktiska åtgärder kunde anses berättiga- de.

Torgny Sjöstrand (Professor, ordf. i MMUC:s forskningskom- mitté)

/Klas Linroth

• Sida 26
•  Original

Bilaga 5 SjvS skrivelse till MTU med redovisning av försök att jämföra sjukstatistik för militär resp. civil personal

Skrivelsen daterad den 25 september 1968. Sammanställning för den militära

tjänsteåldersutredningen

Försvarets sjukvårdsstyrelse får härmed översända den av MMUC forskningskom- mitté utarbetade sammanställningen för den militära tjänsteåldersutredningen. Styrelsen ansluter sig till de synpunkter som där re- dovisats.

Sjukvårdsstyrelsen får därjämte i bilaga (här underbilaga) redovisa de olika försök som gjorts att jämföra sjuklighetsfrekvensen inom försvaret med den inom civilbefolk- ningen Och måste med beklagande konsta- tera att med tillgängligt material inga möj- ligheter till slutsatser i denna fråga kan dra- gas.

Försvarets sjukvårdsstyrelse Sjukvårdsbyrån

Sven O Björlin

Förste byråläkare Chef för sjukvårdsbyrån

• Sida 27
•  Original

Underbilaga

Sjuklighetsfrekvensen bland militär-civilmi- litär personal

Med ledning av MTU frågeformulär angå- ende aktiv militär och civilmilitär personal med nedsatt användbarhet i förhållande till annan personal i samma ålder har samman— ställning gjorts angående befattningshavare med medicinskt bestyrkt nedsatt använd- barhet. Redovisning av detta material har skett i »PM om personal med nedsatt an- vändbarhet», MTU 18.9.1965.

Vid bearbetningen av materialet befanns det, att ofullständiga uppgifter i stor ut- sträckning förekom, ävensom att myndig- heterna haft svårighet att precisera den ned- satta användbarheten och den närmare an- ledningen härtill. På grund härav sökte SjvS andra vägar för att få fram en om möjligt användbarare bedömningsgrund. En väg syn- tes härvid vara att jämföra sjuklighetsfrek- vensen hos ovannämnda material med mot— svarande frekvens på den civila sidan. Till- gång på statistik fanns från såväl allmänna försäkringskassorna som från statens järn- vägar. Det visade sig dock att undersökning- arna var så olika, att desamma icke ansågs kunna utgöra underlag för några mera vitt- gående slutsatser, även om en viss sam- stämmighet de olika undersökningarna emel- lan kunde spåras.

Mot bakgrunden av vissa yttranden över tidigare förslag i pensionsåldersfrågan, att det aktiva befälets fredsverksamhet, främst trupptjänsten och flygtjänsten, skulle vara av speciellt nedslitande natur, eftersträva- des en möjlighet att särskilt belysa, i vilken utsträckning så kunde vara fallet. En tjänst— göring av speciellt nedslitande natur borde rimligen ta sig uttryck bl.a. i tecken på en ökad sjuklighetsfrekvens. Det gjordes där- för försök att jämföra den i Stockholms allmänna försäkringskassas s.k. 90-dagars- undersökning är 1962 redovisade sjuklig- hetsfrekvensen bland civilbefolkningen bl. a. i Stockholms stad med sjuklighetsfrekven- sen bland den militära och civilmilitära per- sonalen. Härvid skulle det militära-civilmi-

litära materialet framtagas efter samma grunder som försäkringskassans dvs. repre- sentera Stockholms stad. Detta lät sig gö- ras genom tillmötesgående av FCF. Det militära-civilmilitära materialet överlämna- des härefter till Stockholms allmänna för- säkringskassa, som lämnade sin medverkan genom framtagande av erforderliga data en- ligt samma principer som gällt för den egna 90-dagarsundersökningen. Därefter analyse- rades det militära-civilmilitära materialets fördelning på försvarsgren— eller kårtillhö- righet. Försvarsgrenarnas andel av totalan- talet militära befattningshavare är generellt sett för armén ca 60%, för flottan ca 2/3 av 20 %, för kustartilleriet ca 1/3 av 20 % och för flygvapnet ca 20 %.

Av det militära-civilmilitära materialet som framtagits representerades flottan to- talt av ca 49 %, vilket innebär en stark överrepresentation. Över 80 % av samtliga underofficerare tillhörde flottan medan en- dast 5 % kom från armén. På officerssi- dan syntes vidare specialkårerna vara över- representerade.

Ansträngningarna att åstadkomma bätt- re underlag för en medicinsk—statistisk be- dömning av materialet har icke lett till önskat resultat. Sjukvårdsstyrelsen finner det därför icke möjligt att från medicinsk syn- punkt draga några slutsatser av avgöran— de betydelse på grundval av det material som framtagits genom MTU frågeformu- lär eller av de försök, som härefter gjorts att utgå från en jämförelse mellan sjuk- lighetsfrekvensen hos militär-civilmilitär personal och civilbefolkningen.

Försvarets sjukvårdsstyrelse Sjukvårdsbyrån

Sven O Björlin Förste byråläkare Chef för Sjukvårdsbyrån

• Sida 28
•  Original

Bilaga 6 Skrivelse från MMUC:s forskningskommitté till MTU med sammanställning av specialistutlåtanden och kommitténs egna synpunkter på åldrandets

problem

Skrivelsen daterad den 9 april 1968.

I skrivelse till MMUC den 10/4 1964 över- lämnade militära tjänstgöringsåldersutred- ningen (MTU) vissa frågeställningar, vilka utredningen önskade erhålla belysta med hjälp av kända vetenskapliga rön. I den mån detta icke var möjligt hemställde utredning- en om förslag beträffande sådan belysning.

I sitt svar av den 15/5 1964 framhöll MMUC:s forskningskommitté att de fram- ställda frågorna var mycket sammansatta, att de icke uteslutande berörde medicinska spörsmål och att de delvis föll utanför MMUC:s verksamhetsområde. Kommittén ansåg emellertid att bidrag till frågornas belysning skulle kunna lämnas under vissa förutsättningar.

Under de följande diskussionerna mel- lan MTU och representant för MMUC överenskoms riktlinjerna för MMUC:s med— verkan. Sålunda skulle centralen införskaffa från några specialister översiktliga redogö- relser kring åldrandets fysiologi och patolo- gi. Vidare skulle MMUC göra en resumé av sakkunnigutlåtandena och därvid anlägga egna synpunkter på åldrandets problem med särskild hänsyn till MTU:s frågeställning- ar.

I bilaga till denna skrivelse lämnas nu en kortfattad sammanställning i enlighet med de uppdragna riktlinjerna. De begär- da värderingarna av eller omdömena om den norska befälsutredningen lämnas emel-

lertid ej, enär detta skulle väsentligt fördrö- ja svaret. För MMUC forskningskommitté

T. Sjöstrand Ordf., professor /K. Linroth

Åldrandets fysiologi och patologi

(Bilaga till MMUC skrivelse av den 9/ 4 1968 till Militära tjänstgöringsåldersutred— ningen)

I. Specialistutlåtanden

Redogörelser över åldrandets fysiologi och patologi har inkommit inom följande äm- nesområden under medverkan av nedan- stående författare.

a. Oftalmologi. Doc. I.Rendahl: Syn- punkter på ögonbesvärs debut i åldern 50— 65 år.

b. Ortopedi. Lab. H. Brodin: Åldersför- ändringar i hållnings- och rörelseorganen.

c. Audiologi. Prof. L. Holmgren: Syn- punkter på hörselförändringar i militär tjänstgöringsålder.

(1. Klinisk fysiologi. Doc. T. Strandell: Åldrandets fysiologi och patologi inom cir- kulations— och andningsorganen.

e. Psykiatri. Prof. B. Cronholm under medverkan av med.]ic. Bo Siwers: Psykiat-

• Sida 29
•  Original

riska synpunkter på åldersförändringar och deras inverkan på arbetsförmågan.

II. Åldrande och prestationsförmåga

En översikt utarbetad vid MMUC mot bak— grund av ovan angivna specialistutlåtanden.

A. Inledning

För att kunna bedöma en individs förut- sättningar för en viss befattning måste man äga kännedom dels om prestationsförmå— gan, dels om arbetskravet. Förmåga och krav måste ställas i relation till varandra. Prestationsförmågan betingas av ett stort antal faktorer, vilkas betydelse kan variera allt efter verksamheten. Prestationsförmågan för en och samma individ varierar beträf- fande olika verksamheter. Prestationsförmå- gan mellan olika individer inom ett och samma område varierar likaledes starkt.

B. Prestationsförmåga 1. Allmänt

Den mänskliga organismen kan i viss mån betraktas som ett stort samhälle av celler, som differentierats för skilda uppgifter i olika organ och organsystem. En förutsätt- ning för organismens aktivitet är funktio- nen och samspelet mellan såväl de enskilda cellerna som de olika organen. Organens och organsystemens styrda. funktion och samspel ger en kapacitet, som är grundläg— gande för individens prestationsförmåga. Vid sidan om de anlagsbetingade egen- skaperna (fysiska och psykiska), som på olika sätt kan registreras, ligger andra fak— torer. Till dessa hör följande: Hälsa, ål- der, miljö, utbildning, träning, motivation.

2. Medfödda fysiska och psykiska egen— skaper

a. Fysiska egenskaper. I det praktiska hand- landet tvingas man att huvudsakligen begag- na sig av de informationer beträffande de fysiska egenskaperna, som den kliniska un-

dersökningsmetodiken ger. Därvid ägnar man särskild uppmärksamhet åt de organ och organsystem. som är av väsentlig bety- delse för hälsa och arbetskapacitet. Till- vägagångssättet för att bedöma hälsan an- sluter sig sålunda till gängse medicinsk me- todik.

För att få en uppfattning om de organ- områden, som i detta sammanhang kan sä- gas vara särskilt relevanta för den fysiska kapacitetsbedömningen, kan man hämta upplysningar från den militära befattnings- analysutredningens undersökningar från 1963. Utredningen har analyserat vpl-be- fattningar och funnit att följande arbets- krav är av särskild betydelse. — Förmåga till förflyttning (gå, cykla)

— Förmåga till belastning (lyfta, bära, grä- va) — Förmåga mottaga information (se, höra)

De organ, vilkas funktion främst tillgo- doser dessa prestationer är:

— Andnings- och cirkulationsapparaten — Hållnings- och rörelseapparaten - Ögon

- Öron

Det synes rimligt att antaga att dessa or- ganområden även är av central betydelse för fast anställd militär personal. Därför skall i fortsättningen synpunkter anläggas särskilt på dessa organ. b. Psykiska egenskaper. Det ligger i sakens natur att alla arbetsuppgifter och särskilt sådana som är av ledande eller stabsmässig natur ställer krav på en tillfredsställande psykisk funktion. Dessa funktioner kommer dock ej att beröras här annat än perifert.

springa,

3. Hälsa

Föreligger full hälsa finns också förutsätt- ningar för att optimalt utveckla organsys- temens kapacitet i förhållande till inneboen- de (konstitutionella) egenskaper.

Varje rubbning av hälsan betyder någon form av nedsättning i organfunktionerna. Den inverkar därmed som regel begrän- sande på kapaciteten ehuru kompensations- mekanismer i viss utsträckning kan tagas i

• Sida 30
•  Original

anspråk och möjliggöra en oförändrad to- tal prestationsförmåga.

4. Ålder

Begreppet åldrande i vanligt språkbruk syf- tar närmast på tillbakagången av celler, väv- nader och organ med åtföljande funktions- inskränkning.

Det finns många teorier om åldrandets väsen och orsaker. I sin skrift »En fysiologs syn på åldrandet» (1) utvecklar fysiologi- professorn G. Kahlson en mycket omfattad teori, som utgår från utvecklingshistoriska företeelser. Han skriver bl. a. följande:

»Livsförloppet hos varje individ är »pro- grammatiskt» fastlagt för såväl utveckling som funktion, programmet genomförs i en bestämd ordningsföljd, och under sista akterna avtar totalorganismens förmåga att upprätthålla sta- bil jämvikt inom det invecklat samordnade sys- temet av celler, organ och funktioner.

De enskilda cellerna i nervsystemet, muskler, körtlar och andra organ fungerar normalt en- dast om deras inre miljö, dvs. blodet, lymfan och vävnadsvätskan som badar cellerna har en bestämd och konstant sammansättning med hänsyn till fysikaliska och kemiska egenskaper. Exempelvis måste slaggämnen från förbrän- ningar i cellerna avlägsnas och nytt bränsle fortlöpande framskaffas. Salter, gaser och vä- tejoner måste omge cellen i viss koncentration för optimal funktion. För denna anordning har präglats termen organismens »inre miljö», Claude Bemards »milieu intérieur», Cannons »homeostasis», som hos den friske hålls kons- tant oberoende av den yttre miljön och skiftan- de aktuella anspråk på totalorganismen, så- som köld, hetta, svält, törst, kroppsarbete, fy- siska och psykiska traumata. Det är framför allt cirkulationsapparaten, njurarna och lungor- na som vidmakthåller den »inre miljöns» kons- tans.

Vid tilltagande ålder sjunker effektiviteten i de mekanismer som upprätthåller den inre miljöns konstans. Generalstabsarbetet, om jag så får säga i denna församling, som leder cir- kulationsapparaten, njurar och lungor, blir trögare i information, direktiv och samman- hang. Härtill kommer att förmågan att re— konstruera destruerade vävnadsceller blir mind- re med åldern. Förmågan av anpassning, kom— pensation och reparation i vidaste mening av- tar.

Mot denna bakgrund framstår åldrandet som en fortlöpande minskning i fysiologiska me- kanismers kapacitet och effektivitet. Stabilite- ten i dynamiska jämviktslägen avtar, vid seni-

litet har celler, organ, funktioner och mekanis- mer så att säga »spårat ur» gemenskapen i brist på sammanhållande »generalstabsarbete». Stabiliteten blir slutligen så ringa att organis- mens celler och delfunktioner inte längre kan sammanhållas i gemensamma livsyttringar.»

De åldersbetingade processerna uppde- las principiellt i ett fysiologiskt och ett pa- tologiskt åldrande. De fysiologiska föränd— ringarna kan betraktas som helt normala degenerativa företeelser, vilka debuterar hos alla individer oftast under en relativt fixe- rad, men för olika organ vitt skild, tids- period. Hit hör gruppen elasticitetsföränd- ringar i olika vävnader och organ, reak- tionstidsförändringar i nervsystemet, ned- sättning av förmågan att höra höga to- ner, minskad magsaftsekretion osv. De pa— tologiska förändringarna å andra sidan med- för ett åldrande, som betingas av mer eller mindre sjukliga processer. Dessa processer träffar icke alla individer eller drabbar dem vid mycket varierande ålder.

Det är emellertid i många fall svårt eller omöjligt att avgöra om en förändring kan betraktas som fysiologisk eller patologisk. Att avgöra detta är emellertid ej nödvän- digt för att få en uppfattning om ev. ned- sättning av organfunktionen.

Det är fullt klarlagt att flera degenerativa åldersförändringar börjar tidigt i individens liv ehuru de icke behöver ge upphov till några symtom, lika litet som man med vanlig klinisk undersökningsmetodik kan konstatera några förändringar under själva begynnelseskedet. Samtidigt som man gör detta konstaterande måste det framhållas att den tidpunkt då de åldersbetingade pro- cesserna kan väsentligt påverka funktionen varierar starkt hos olika individer.

5. Miljö

Miljön kan både stimulera och dämpa indi- videns utveckling. Omgivningen, både ma- teriella förhållanden och andlig atmosfär, påverkar de medfödda egenskaperna, väc- ker, aktiverar och vitaliserar dem eller häm- mar och slår ut dem. Miljön påverkar så— väl de fysiska som psykiska egenskaperna hos individen.

• Sida 31
•  Original

6. Utbildning

Vissa egenskaper betydelsefulla för ett spe- ciellt prestationsområde kan aktiveras och stimuleras genom utbildning.

Vuxenutbildningen kan i vissa fall utfor- mas så att den tar hänsyn till konstaterade sjukdomar, fel och lyten. Den kan i många fall ha ett begränsat mål och syfta exem- pelvis till en komplettering av prestationen inom ett visst område. Utbildning av par- tiellt arbetsföra och omskolning av äldre arbetskraft är exempel härpå.

Som allmän regel gäller att all utbildning måste ta hänsyn till individens ålder. För vuxna gäller att förmågan till inlärning av- tar med åldern ehuru de individuella varia— tionerna är stora. Detta innebär att om— skolningsåldern bör läggas så tidigt som möjligt.

Den rutinmässiga yrkesverksamheten kan anses vara en mer passiv form att utveckla eller bibehålla egenskaper, betydelsefulla för prestationsförmågan inom ett visst områ- de.

7. Träning

Denna faktor i allmän betydelse kan hän- föras till det vidare begreppet utbildning. Särskilt gäller det den intellektuella och yr- kesmässiga träningen, som ju i huvudsak avgör den yrkesmässiga arbetsförmågan. Den träning som syftar till en fysisk ut- veckling kan i föreliggande sammanhang vara värd vissa synpunkter. Den är mer betydelsefull för individens totala samhälls- prestation och för hälsan än vad många föreställer sig.

För den friska, växande individen be— stäms den fysiska arbetsförmågan dels av anlagsbetingade (konstitutionella) faktorer, vari även ingår rörelsebehov och rörelse— mönster särskilt under de första livsdeka- derna, dels av yttre miljöfaktorer såsom näringstillförsel, fysisk träning och skol- och annat yrkesarbete. Dessa olika faktorer, som också påverkar varandra inbördes, betingar alltså den inskrivningsskyldige l8-årige in- dividens fysiska status.

Under de närmast följande åren har in- dividen vissa förutsättningar att ytterligare höja sin prestationsförmåga, i någon mån genom anlagsbetingad fortsatt fysisk utveck- ling, men framför allt genom miljöfaktorer och främst fysisk träning. Stödje- och rö— relseapparaten, cirkulations- och andnings- m. fl. organ avpassas inbördes och dimen- sioneras nu för individens arbetsförmåga. Denna skiljer sig i hög grad hos olika in- divider.

I fortsättningen gör sig vissa andra för- hållanden gällande. Den enskilda individen — med undantag för vissa mindre kategorier tävlingsdeltagande idrottsmän — utnyttjar ic- ke till fullo sina fysiska utvecklingsmöjlig— heter. Hans aktuella arbetsförmåga kommer då att betingas dels av den fysiska träning, som rutinarbetet (yrkesarbetet) innebär, dels av effekten av andra fysiska aktiviteter (fritidsarbete, transporter, motion).

Ligger en individs aktuella arbetsförmåga obetydligt över rutinarbetets krav blir han lätt uttröttad under och efter sitt arbete.

Ligger den aktuella arbetsförmågan där- emot betydligt över de dagliga arbetskra— ven blir individen fysiskt föga tröttad av sitt arbete. Han disponerar betydande re- server, något som bl. a. höjer välbefinnan- det och motverkar psykisk funktionsstör- ning. En maximal fysisk utveckling kan av praktiska och motivationsmässiga skäl åstad- kommas endast av ett fåtal individer, t. ex. vissa idrottsmän, och då till priset av stora personliga insatser. För att nå en måttlig utveckling krävs det däremot endast mått— liga metodiska träningsinsatser. För att nå och uppehålla en relativt hög nivå av ar- betsförmåga, som i allmänhet ligger betyd— ligt över kraven från det moderna samhäl- lets lätta och medeltunga arbetsuppgifter, fordras det endast ett par välutnyttjade trä- ningstillfällen per vecka på 1/ 2—1 timma var- dera.

Den reserv som utvecklingsmöjligheten innebär synes efter 25—30-årsåldern avtaga, osäkert dock huru mycket. Även den aktuel- la arbetsförmågan — åtminstone vid maxi- malprövning — synes minska i stora ma— terial, framför allt efter åldern 40—50 år.

• Sida 32
•  Original

Detta förhållande är dock otillräckligt be- kant eftersom exakt kunskap därom fordrar uppföljning i s.k. longitudinell studie och ej kan emås genom populationsstudier vid en enda tidpunkt. Det kan ifrågasättas om ned- gången av arbetsförmågan med ökande ål- der orsakas av åldersinvolutionen som så- dan. Det synes sannolikare att en med åren tilltagande fysisk inaktivitet (minskande träningsintensitet) orsakar nedgången upp emot 60-årsåldern. Undersökningar visar att kroppens reaktion vid arbete, som den be— stämmes vid submaximalt arbetsprov på cy- kelergometer (WHO), förändras mindre än arbetsförmågan vid maximalt arbetsprov och förblir konstant under åldern 40—60 år under förutsättning av systematisk träning. Det är oklart om förmågan att hålla jämvikt vid hög relativ belastning förändras paral- lellt med den ålderbetingade minskningen av arbetsförmågan vid maximalprov.

Betydelsen av fortsatt fysisk träning har också framgått av bestämningar av enklare fysiska funktioner, såsom koordinationen mellan hand och öga eller mellan olika muskler, dvs. funktioner som avgör en in— divids händighet. Man skulle vänta sig att händigheten avtager bl. a. med reaktionsti— den. Det visar sig emellertid att koordina- tionsförmågan för handrörelser visserligen avtager på ett genomsnittligt material av män successivt efter ZO—årsåldern men att den på kvinnor avtager väsentligt långsam- mare. På en grupp hantverkare avtog koor- dinationen ännu mycket långsammare och var nästan oförändrad ända upp i 60—70 årsåldern.

En allsidig, effektiv cirkulatorisk och mus— kulär träning påverkar organ och organ- funktioner på följande sätt.

a. Cirkulationen: Den maximala syreupp- tagningsförmågan ökar och man kan bättre utnyttja den syretransporterande kapacite- ten. Hjärtvolymen ökar liksom blodvolymen och hjärtmuskelkraften. Därmed ökar den fysiska arbetsförmågan som betingas av cir— kulationsorganens kapacitet. Härtill kommer att kapillärnätet i hjärtmuskeln utvecklas kvantitativt med en förbättrad genomblöd-

ning som följd. Dessa förhållanden ligger möjligen bakom det iakttagna förhållandet att insjuknandet i blodpropp i hjärtat (in- farkt) synes vara mindre för individer med en relativt hög fysisk prestationsförmåga. Dessutom vill det synas som om sådana individer, därest de ändå drabbas av infarkt, har bättre förutsättningar att komma över den kritiska första perioden efter insjuk- nandet.

Även den perifera cirkulationen påver- kas gynnsamt liksom cirkulationens anpass- ning till olika kroppsställningar.

b. Muskulaturen: Den grova muskelkraften utvecklas liksom kapillärnätet i muskulatu- ren. Den tränade rygg- och bukmuskulatu— ren lämnar ett >>korsett>>liknande stöd åt rygg- raden och förebygger därmed i olika ut- sträckning sjukdomar av typ ryggsvaghet.

c. Leder: Fysiologisk träning av leder och ledgångar förstärker ledbrosk och ledband. Detta tillsammans med en tränad muskula- tur utgör ofta det bästa relativa skyddet mot urledvrickningar och benbrott.

d. Nerver: Koordinationsförmågan förbätt- ras eller bibehålles genom träningen. Ba- lansförmågan påverkas gynnsamt.

e. Digestion: Ämnesomsättningen ökar och därigenom erhålles en ökad kaloriförbruk- ning. Kaloribehovet kan därvid täckas dels genom ökad tillförsel av näringsämnen, dels genom förbrukning av fettdepåer i krop- pen.

Tarmfunktionen förbättras vanligtvis och förstoppning minskar eller upphäves. En ökad omsättning och en förbättrad tarm— funktion brukar dessutom gynnsamt påver- ka jäsningar och gasbildningar i tarmen.

f. Psyke: Även psykiska funktioner synes bli påverkade gynnsamt av en rationell fy- sisk träning. I många fall anges att sömnen blir bättre. Det är vidare möjligt att ett gott fysiskt status minskar individens stress- känslighet.

• Sida 33
•  Original

g Allmänt: Det synes icke omotiverat att anta att ett gott fysiskt status utgör ett ökat skydd i viss utsträckning för infektio— ner. En god fysisk kondition betraktas ock— så som önskvärd före en operation för att reducera riskerna.

Avslutning: En regelmässigt bedriven trä- ning har sålunda betydelse för den fysiska prestationsförmågan. Den synes icke heller vara oväsentlig för den psykiska arbetsför- mågan.

8. Motivation

För att kunna utveckla en individs latenta egenskaper krävs motivation.

Motivationen kan stimuleras av yttre för- hållanden (löneförmåner, avancemang, upp- skattning, grupplojalitet, tävling, trivsel osv.). Den kan också reduceras av liknande fak- torer (dålig lön, ingen befordran. brist på uppskattning osv.).

Motivationen har en betydelse genom att den direkt och indirekt kan påverka en del av de för prestationen viktiga faktorer— na. Den stimulerar till höga prestationsni- våer och utgör en viktig grund för de kom- pensationsmekanismer, som sätter in då häl- so— och åldersfaktorerna verka begränsan- de på prestationsförmågan.

C. Aktuella uppfattningar om det mänsk- liga åldrandets fysiologi och patologi

Till de tidigare omnämnda utlåtandena från olika specialister skall här göras en kort summering med ytterligare synpunkter.

]. Cirkulationsorganen

Cirkulationsorganen undergår successiva ål- dersförändringar av degenerativ natur ef- ter 20—25-årsåldern. Vid 40-årsåldem är det vanligt att förändringarna kan påvi- sas med tillgänglig diagnostik och även i enstaka fall medföra subjektiva symtom. Kärlsystemet blir styvare och hjärtmuskeln samt kranskärlen uppvisa degenerativa och sklerotiska förändringar. Hjärtats slag- och

minutvolym minskar, blodförsörjningen till hjärtmuskel, njurar och hjärna avtar. Sam- tidigt ökas motståndet i de perifera blod- kärlen och blodtrycket tenderar att stiga. Dessa förändringar kan medföra minskad fysisk arbetsförmåga.

Bland de sjukliga åkommorna i cirkula- tionsapparaten intar arteriosklerosen en do- minerande roll över 40 år. Den kan drabba relativt allmänt inom hela kärlsystemet men kan också drabba selektivt. Sålunda ökas frekvensen påvisbar; skleros i koronarartä- rerna från 25 % till 70 % mellan 40—60 års ålder. Ett militärt material av personal i samma åldersgrupp uppvisade i över 20 % av fallen Ekg-förändringar i vila eller un- der arbete (Lindemark, MUC, Karlskro- na).

De sjukliga symtom, som arteriosklerosen ger upphov till i hjärtat och kranskärlen, är starkt växlande såsom rytmrubbningar (t.ex. så kallat hjärtflimmer), hjärtsvikt, angina pectoris och hjärtinfarkt (blodpropp i hjär- tat). Den praktiska följden av dessa sym- tom kan växla mellan obetydlig eller ing- en funktionsinskränkning till total invalidi- sering eller plötslig död.

I andra fall kan sklerosen drabba be- nens artärer med försämrad blodgenom- strömning som följd. En sådan rubbning begränsar individens förutsättningar för fy- siskt krävande arbete.

Arterioskleros i hjärnans kärl kan accen- tuera den nedsättning av Vissa psykiska funktioner, som åldrandet i sig självt inne- bär. De grava förändringarna medför ofta svåra sjukdomsbilder med muskelförlam- ningar och en stark begränsning av intellek- tet som följd. Dessa förändringar omöjliggör eller begränsar i hög grad individens an- vändbarhet i de flesta befattningar. Lätta förändringar kan också medföra icke ovä- sentliga, men svårbedömda, funktionsin- skränkningar.

Stegring av blodtrycket utgör tillsammans med arteriosklerosen den vanligaste föränd- ringen av blodcirkulationen och kan leda till funktionsnedsättning även om numera till— gänglig behandling i mycket hög grad be- gränsar följderna.

• Sida 34
•  Original

2. Andningsorganen

Elasticiteten i lungor och luftvägar nedsät- tes med stigande ålder. De fysiologiska följ- derna härav innebär som regel ej en be- gränsning av den fysiska arbetsförmågan. Emellertid drabbas andningsorganen ofta av sjukliga förändringar genom infektioner (lunginflammation, tuberkulos) som kan skada luftvägarna även om en utläkning av den primära åkomman ägt rum. Dessa kan medföra kroniska inflammationer eller en benägenhet för recidiverande infektio- ner. I dessa fall begränsas den fysiska ar— betsförmågan och förekomsten av kyla, fukt och drag kan bli besvärande.

Dödligheten för män i andnings— och cir- kulationsorganens sjukdomar är 75 gånger större mellan 60-64 år än den är mellan 30—34 år. Vid en ålder av 40 år är dödlig- heten i dessa sjukdomar 25 % av den to- tala dödligheten i denna ålder. Vid 65 år är den mer än hälften!

3. Hållnings- och rörelseapparaten

Hållnings- och rörelseapparaten undergår relativt små förändringar under den för ut— redningen aktuella åldersperioden 40—65 år. Det är emellertid väl känt att rubbningar av dessa organ i många fall kan medföra en prestationsinskränkning.

De symtom, som kan uppträda, har van- ligen sin orsak i upprepade större eller mindre traumata mot rörelseapparaten (stukningar, överbelastningar, tryck). Under årens lopp uppstår därvid förändringar i brosk och bindväv. Tillsammans med en återbildning av muskulaturen vid fysisk in- aktivitet kan dessa förändringar utgöra un- derlaget till inskränkningar i ryggens och extremiteternas funktion. Dessa inskränk- ningar kan för människor i medelåldern in- nebära invaliditet.

4. Ögonen

De ögonförändringar, som inträffar mellan 40 och 65 år, domineras av fysiologiska åldersförändringar. Refraktionsfel (bryt-

ningsfel) och presbyopi (åldersseende) ger obetydliga besvär mellan 40—50 år. Däref— ter blir dessa besvär så pass betydande att behov uppkommer för korrektion med glas— ögon. Detta innebär svårigheter för fälttjänst och liknande uppgifter. Även förmågan till mörkerseende undergår en nedsättning med åldern, som mellan 50465 är blir påtaglig. Detta jämte långsammare adaptering mins- kar förutsättningarna för fälttjänst. De an- givna förändringarna har emellertid föga betydelse för arbetsuppgifter av stabskarak— tär eller administrativ expeditionstjänst.

5. H örselorganen

Även hörselorganen undergår fysiologiska åldersförändringar. Dessa är mellertid un- der perioden 40—65 år måttliga. Hos mi- litärer förekommer emellertid ofta buller- skada, en funktionsinskränkande patologisk förändring. Den har tidigare betecknats som en oundviklig yrkessjukdom för militär per- sonal. Den drabbar visserligen mycket olika, men den innebär att många militärer i ak- tuell ålderskategori har svårigheter att upp- fatta hörselintryck korrekt i bullrande mil- jö. Svårigheterna kan dessutom accentueras av banala övre luftvägsinfektioner. Detta kan därför inskränka lämpligheten för en rad uppgifter särskilt under fältförhållan- den.

6. Hjärnan och de psykiska funktionerna

Hjärnan och de psykiska funktionerna un- dergår också åldersförändringar. Dessa för- ändringar börjar relativt tidigt. Sålunda ökar den intellektuella prestationsförmågan van- ligen fram till 20—årsåldem. Redan vid 25 år börjar emellertid vissa prestationer att gå tillbaka. Det cerebrala åldrandet, vilket kan betraktas som en normal utvecklings- företeelse, synes styrt dels av fysiologiska, genetiska faktorer, dels av en negativ på- verkan från vissa yttre miljöfaktorer. Till dessa senare hänföres enkla skador av ty- pen banala infektioner och måttliga trau- mata mot huvudet, vilka ibland kan ef- terlämna lätta men permanenta resttillstånd.

• Sida 35
•  Original

Den yttre miljön kan även positivt påverka de cerebrala funktionerna med en effektivi- tetshöjande stimulation.

Särskilt inom vissa funktioner, som va- rit åtkomliga för undersökningar, har man hos genomsnittsmänniskan funnit en regel- mässig men till tiden något varierande ned- sättning. Sålunda sjunker förmågan till att mottaga och lagra ny information liksom förmågan till och motivationen för nya problemlösningar och analys av komplice- rade sammanhang. Tempot i den intellek- tuella verksamheten blir lägre. iakttagelse- och uppfattningsförmågan försämras (Vil- ket blott till en ringa del beror på sinnes- organens sjunkande prestationsförmåga), »viljekraften» (2) visar en nedgång, förmå— gan att fatta snabba beslut liksom omställ- nings- och anpassningsförmågan minskar.

Samtidigt ökar stresskänsligheten och sömnberoendet. Frekvensen av sjukliga psy- kiska förändringar ökar. Som exempel på det senare kan anföras att den totala psy- kosrisken för män ligger på 3 %. Hälften av alla fall infaller under åldersperioden 40— 65 år. Likaså ökar frekvensen av psyko-pa- tologiska tillstånd såsom depressioner, pre- senila tillstånd och insufficiensreaktioner. Alkoholproblem blir under denna ålders- period relativt sett större än tidigare. Själv- mordsfrekvensen ökar.

Litteratur:

(1) Kahlson, Georg: En fysiologs syn på åld- randet. Sv. Läkartidningen nr 50, 1956. (2) Giese, F.: Erlebnisformen des Alterns.

D. Medicinska undersökningar för att be- döma prestationsförmågan

De medicinska undersökningarna vill bely- sa förhållandena dels i enskilda organ och organsystem, dels i kroppen som helhet. Undersökningarna omfattar noggranna be- stämningar av organ och funktioner, som är mätbara med medicinsk metodik. De om- fattar också bedömningar grundade på anamnestiska uppgifter, färdigheter och be- gränsningar, slutsatser från direkta mätning- ar och allmänna intryck. Delstudierna över kroppen kan ofta lämna en god informa-

tion men syntesen, helhetsbilden, blir ofta ett bedömningsresultat. Ju bättre de grund- läggande undersökningarna är, ju bättre blir syntesen.

Vid undersökningen av de enskilda or- ganen och organsystemen används metoder, som belyser hälso- och kapacitetsförhållan— dena. Undersökningsförfarandet för att be- döma hälsotillståndet läggs upp något olika på olika sjukhus och av olika läkare. De till— gängliga metoderna är dock tämligen lika över hela landet. Vad gäller kapacitetsfakto- rerna bedöms de många gånger otillfreds- ställande på grund av bristande undersök- ningsresurser. I många fall saknas också lämplig undersökningsmetodik och erfaren- het.

I stort sett kan man dock säga att det undersökningsförfarande som tillämpas i det föreslagna nya inskrivningssystemet kan tjä- na som en modell då det fyller rätt höga krav på noggrann och allsidig belysning av individens hälsa och kapacitet. När under- sökningarna gäller medelålders människor bör dock metodiken i enstaka moment an— passas speciellt härtill och möjligen kan några moment tillkomma såsom blodkemisk bestämning av olika ämnen och prov på reaktions- och koordinationsförmåga. Dess- utom måste kraven på läkarens erfaren- het ställas något annorlunda.

Samtidigt med att ett medicinskt under- sökningsförfarande presenteras är det ange- läget att understryka behovet av för här aktuella åldersgrupper anpassad psykologisk testning. Denna testning, som icke kommer att närmare belysas i denna skrivelse, har till huvudsaklig uppgift att komplettera den rent kroppsliga undersökningen och däri— genom lämna ett underlag som kan utnytt- jas vid en ev. psykiatrisk bedömning.

I tabellen nedan finns de undersökningar sammanställda, som för närvarande begag- nas vid inskrivningsförsöken inom Milo B i Karlstad.

• Sida 36
•  Original

Hälso- Undersökning, bestämning Ger upplysning om (avser) faktor Anamnes Undersökningsindikationer och 1 bedömningsunderlag Laboratorieprov: Urin: socker Endokrina sjukdomar (sockersjuka) 1 äggvita Njur- och urinvägssjukdomar 1 Blod: hämoglobinhalt (Hb) Blodbristsjukdomar m m ] sänkningsreaktion (SR) Diverse sjukliga förändringar 1 Skärmbild Lungsjukdomar m m 1 Hjärtkonfiguration 1 Hjärtvolym ] Ryggförhållanden 1

Elektracardiogram (Ekg) Blodtryck

Ögon: Synskärpa Färgsinne Mörkerseende Öron Kroppsmått

M uskelkraft : Isometrisk muskelstyrka Armhävning Lungar: Vitalkapacitet Flödeshastighet

Fysiskt arbetsprov

Psykiatrisk undersökning

Kroppsundersökning

Hjärtförändringar, frekvensförhållanden m m ] Avvikelser i blodtrycksförhållandena ]

Synskärpa och refraktion 1 Förmåga till färgseende (l) Förmåga till mörkerseende (l) Hörselförmåga 1

Konstitution och utvecklingsförhållanden ]

m m

Rörelse- och stödjeorganens muskularitet Funktionsförmåga i de övre extremiteterna 1

Andningsorganen 1

» l Cirkulationsorganen 1 Andningsorganen 1 Rörelse- o. stödjeorganen 1 Psykiska avvikelser och sjukdomar ] Hälso- och kapacitetsförhållandena samt 1

fackmässig bedömning

E. Variationer i prestationsförmågan

De flesta människor torde i det dagliga ar- betet endast nå submaximala prestationer, dvs. de når upp till en nivå som ligger un- der maximum för arbetsförmågan, ofta nog betydligt under. Maximum för arbetsförmå- gan, som för den enskilde kan växla med hänsyn till en rad faktorer (hälsa, ålder, miljö, utbildning, träning, motivation), upp- nås endast genom att man fullt utnyttjar den aktuella kapaciteten. Arbetsförmågan

kan höjas genom t. ex. intensiv träning och då utnyttjas en del av reserven upp mot den teoretiska maximalgränsen för den funktio- nella utvecklingen. Nivån kan sjunka ge- nom t.ex. bristande träning eller ohälsa. Då blir avståndet mellan utvecklingsmaxi- mum och aktuell arbetsförmåga större.

Trots att en grupp människor kan klara ett likartat rutinarbete till synes med lik- artad ansträngning kan stora skillnader i deras arbetsförmåga och utvecklingsmöjlig- het föreligga.

• Sida 37
•  Original

Nivå för arbets-

förmågans 4—max. utveckling

Nivå för aktuell

det dagliga arbets- kravet

lndlvld 1 lndlvld 2 Individ 3

Figur 1.

I det schematiska exemplet på figur 1 ligger en individs aktuella arbetsförmåga över det dagliga arbetskravet. Dessutom har denne en betydande utvecklingsmöjlighet att höja den aktuella arbetsförmågan. Detta be- tyder att han efter ökad träning skulle kun- na prestera mer i arbetet, om så erfordra- des. Det betyder också att han har en re- lativt bred marginal (reservkapacitet) om någon faktor tillstötte, som nedsatte ar— betsförmågan.

Individ 2 har också en hög aktuell nivå men knappast några potentiella möjlighe- ter att ytterligare höja den. Han skulle kun- na svara mot en ökning av arbetskravet och han har också — vid oförändrat arbets— krav — en viss reservkapacitet.

Individ 3 har en nivå som ligger obetyd- ligt över arbetskravet. Endast genom sär- skilda åtgärder, kanske en systematisk trä- ning, kan han klara ett högre arbetskrav re- spektive kompensera en nedsättning i ar- betsförmågan.

Eftersom stora variationer förefinnes mel- lan individerna av arbetsförmågans maxi- mala utvecklingsmöjlighet och nivån för den aktuella arbetsförmågan kan förete stora skillnader både absolut sett och i relation till den maximala utvecklingsnivån, är det

inte förvånande att olika människor i så olika grad motsvarar arbetskravet. Endast genom att sätta arbetskraven tillräckligt lågt kan man utan större selektion få en stor grupp av individer att tillfredsställande lösa uppgifterna.

Skillnaderna i de olika prestationsnivåer- na förklarar också att olika människor sva- rar så olika på prestationsnedsättande fak— torer (hälsa, ålder, miljö osv.).

F. Prestationsförmågan och kompensations- mekanismerna

Prestationsförmågan kan begränsas av skil— da orsaker. De vanligaste orsakerna är sjuk- dom av olika slag och/eller åldersföränd- ringar samt fysisk och psykisk inaktivitet.

Schematiskt kan man säga att åldrandet för den vuxna människan innebär föränd- ringar som hela tiden medför en successiv sänkning i första hand av nivån för den maximala arbetsförmågan. När sänkningen gått så långt att den sistnämnda börjar komma i närheten av det dagliga arbets- kravets nivå mäktar inte längre individen att lösa sina uppgifter utan lägre arbetskrav måste ställas på honom.

En nedsättning av en funktion, t. ex. på grund av ohälsa, kan utlösa aktiviteter av andra funktioner vilka kompenserar ned- sättningen. Skada i ena handen kan t.ex. medföra att man använder handen på ett annat sätt eller utnyttjar den andra han- den i större utsträckning.

Som en särskild kompensationsmekanism till åldern kan man betrakta erfarenheten, vilken i allmänhet ökar med åren (se fig. 2).

Kompensationsmekanismerna innebär ic- ke blott att man utnyttjar tillgängliga kroppsfunktioner som kan höja prestatio— nen, utan även förefintliga hjälpmedel, om- skolningsmöjligheter och systematisk trä— ning. Särskilt viktigt för kompensationen är individens motivation, dvs. önskan att för- bättra sin arbetsförmåga.

I diskussionen här ovan har faktorerna miljö, utbildning, träning och motivation ingått som positiva delar av kompensations—

• Sida 38
•  Original

Prestation

Kroppsfunktion

Ålder

Figur 2. Åldrandet inverkar ofta på kroppsfunk- tionen, som den vänstra kurvan visar, med ett maximum ofta vid 20—25-årsåldern och därefter ett långsamt avtagande. Samtidigt får man, som den högra kurvan visar, en ökad erfarenhet med åren. Denna erfarenhet kan ofta kompensera den genom åldern minskade kroppsfunktionen. (Efter Welford, A. T.: Aging and Human Skill, London 1958.)

mekanismen. I andra fall. där hälsa och ålder icke kommit att innebära någon ned- sättning av funktionen, kan vissa andra fak— torer ha negativ effekt och orsaka presta- tionsnedgången. Sammanhanget måste klar- läggas så att motåtgärder. vilka ofta måste komma från omgivningen (arbetsledning. kamrater. familj osv.), blir ändamålsenliga. En förändring i miljön, som individen upp- lever som en störning. kan kanske åter- kallas eller — om detta är omöjligt — kom- penseras genom viss extra utbildning och motivationsstimulerande åtgärder i form av löneökning osv.

De olika faktorerna kan alltså direkt på- verka prestationsförmågan men de kan ock- så potentiera varandra och därmed indirekt prestationsförmågan.

Analyserar man sålunda kompensations- mekanismerna finner man att de är lika betydelsefulla som sammansatta och varie- rande från den ena individen till den andra.

III. Synpunkter på av MTU framförda frå- ,geställningar

I bilaga till ingångsskrivelsen från MTU av den 10/4 1964 hade utredningen uppställt ett antal frågor. Som tidigare anförts be- dömde MMUC flera av dessa frågor vara

mycket sammansatta och utanför centralens verksamhetsområde. MMUC vill emeller— tid i det följande anlägga några kortfatta- de synpunkter på några av frågeställning- arna.

Den första frågan gällde medicinska syn— punkter på avvägningen av pensionsåldrar— na för aktiv personal mot bakgrund av kän- nedomen om det mänskliga åldrandets fy— siologi och patologi.

MMUC vill då först konstatera att för- mågan till en viss prestation dels når sin höjdpunkt vid olika tider, dels varierar be- tydligt mellan individerna i en och samma åldersgrupp. Därtill kommer att nedsättning- en på grund av stigande ålder uppvisar en synnerligen stor spridning. Detta beror dels på att åldersförändringarna drabbar indi- viderna utan någon absolut lagbundenhet, dels på de skiftande individuella kompen- sationsmekanismerna.

Vidare undergår individerna förändring-- ar med avseende på hälsan parallellt med åldrandet. Dessa förändringar kan innebä- ra allt från en betydelselös nedsättning i funktionen till olika grader av invaliditet.

Prestationsförmågan påverkas också i hög grad av sådana faktorer som miljö, utbild- ning, träning och motivation. Dessa fakto- rer har betydelse för kompensationsmeka- nismen men de kan också medföra en ne- gativ påverkan och förorsaka en prestations- nedsättning.

Det blir alltså omöjligt att i det enskilda fallet förutsäga prestationsförmågan enbart med utgångspunkt från individens ålder.

För en grupp av individer kan naturligt- vis vissa medelvärden i olika avseenden framräknas. Tyvärr finns inga helt repre- sentativa material över militära befattnings— havare i åldrarna 40—65 år. MMUC har några mindre material i här aktuella åld- rar, men de är starkt selekterade (t.ex. submarin personal) och undersökta endast med avseende på vissa fysiska variabler.

Lindemark (MUC, Karlskrona) har un- dersökt ett större material (nära 500 man) från Karlskronaområdet. Det är också mindre selekterat genom att personal från alla marinens befälskårer i området ingår.

• Sida 39
•  Original

Det är dock begränsat vad gäller under- sökningens omfattning. Framför allt har man velat kontrollera cirkulationsorganen inför anbefallda konditionsprov. Lindemark har därvid funnit att över 20 % har elektro- kardiografiska förändringar av mer eller mindre säkert sjuklig innebörd. Ca 30% ålades av olika medicinska skäl restriktio- ner i träningen. I detta material ingår ej — till skillnad från det tidigare beskrivna me- dicinska undersökningsförfarandet (sid. 35, 36) — ögon-, öron- och lungundersökning eller psykiatrisk penetration.

Samtidigt som man i detta material fin- ner ett rätt stort antal sjukliga förändringar kan man konstatera att dödligheten för offi- cerare grundat på uppgifter från grupp— livförsäkringen, uppgår till endast 20—50 % i jämförelse med andra yrkeskategorier, så- som läkare, tjänstemän vid storindustrier osv. Officerarnas verkliga dödlighet i för- hållande till den på befolkningsdödlighe- ten beräknade utgör endast 28%. Här- vid bör beaktas att det möjligen kan före- ligga skillnader i mortalitet och morbiditet

40—60 år men för olika individer i mycket varierande grad. Redan detta konstaterande innebär att en noggrann läkarundersökning erfordras av den personal, som avses för dylika uppgifter. Endast en individuell be- dömning och avvägning kan sålunda ge ett riktigt underlag för beslut.

Den tredje punkten berörde frågan om det aktiva befälets fredsverksamhet är av speciellt nedslitande natur. Beträffande tolk- ningen av begreppet »nedslitning» har MTU hänvisat till att chefen för flygvapnet an- vänt begreppet om viss personal med stora men icke definierade arbetskrav.

Frågan är emellertid alltför diffust for— mulerad för att kunna besvaras. Begreppet nedslitning kan ej överföras på medicinska eller fysiologiskt kända och definierade funktioner eller funktionsrubbningar. Leder s.k. nedslitning till för tidig död bör detta återspeglas i dödsorsaksstatistiken, leder den till ökad sjuklighet i sjuklighetsstatis- tiken. Innebär nedslitning minskad förmåga att motsvara arbetskravet bör den dagliga erfarenheten från arbetsplatsen beträffan-

för officerare i »karriären» med högre ut—"Xde nödvändigheten av omplacering av per— bildning och för officerare, som ej genom— gått högre utbildning och vilka efter pen- sion kvarstår som arvodister.

Den framställda frågan kan besvaras så- lunda. Avvägningen bör ske med ledning av kännedom om den individuella presta- tionsförmågan i relation till det uppställda arbetskravet. Det föreligger inga material. som kan lämna välavvägda generella rikt- linjer för en lämplig pensionsålder för mili- tär personal i skilda grader.

Den andra frågan gällde befälets arbets- uppgifter i fred och förutsättningarna för personal i olika åldrar att lösa dessa upp— gifter.

Denna frågeställning belyser starkt beho- vet av en god kännedom om befattningarna inom krigsmakten och dessas arbetskrav. Utan mer fullständig kunskap därom kan man dock med kännedom om det mänskli- ga åldrandets fysiologi och patologi uttala att individens förutsättningar att lösa ar- betsuppgifter, som ställer höga fysiska krav avtar med stigande ålder under perioden

sonalen ge besked.

IV. MMUC:s förslag

Det synes som om de militära pensionsål— dersgränserna icke utvecklats på grundval av ett systematiskt studium. Det torde i stor utsträckning förhålla sig på samma sätt med de civila pensionsgränserna. Om man nu vill söka sig fram till andra och för både krigsmakten och den enskilde riktigare pen- sionsgränser måste man lägga upp ett sys— tem, som beaktar dels alla relevanta arbets- krav, dels de stora individuella variationer— na hos åldrande befattningshavare. Syste- mets ändamål skall vara att under en till- räcklig period, ca 10 år, skapa ett godtag— bart underlag för definitiva ståndpunktsta— ganden till militära pensionsåldersgränser. Detta nödvändiggör en bred och för lagring anpassad information om alla för bedöm— ningen väsentliga förhållanden. Systemet föreslås omfatta följande.

• Sida 40
•  Original

1. Medicinsk och psykologisk prövning

All aktiv personal undersöks medicinskt och psykologiskt dels vid anställningen, dels vart 5zte år fram till 40 års ålder och därefter vart 3zdje år. Dessutom skall undersökning- ar verkställas om särskild indikation före- ligger. Till grund för undersökningen kan ligga det tidigare skisserade medicinska för- farandet. Särskild befordringsundersökning synes under dessa förhållanden icke rutin- mässigt behöva förekomma.

2. Arbetskravsanalys

En systematisk analys bör verkställas av befattningskraven i fred och krig för aktiv personal.

3. Tjänstbarhetsbedömning

Tjänstbarhetsbedömning bör verkställas av därtill förordnad myndighet. Denna skall ha tillgång till alla de uppgifter, som an- ses ha betydelse för bedömningen. Hit hör medicinska data, psykologiska data, tjänst- göringsuppgifter och aktuellt arbetskrav. Det måste förutsättas att verksamheten be- drives med beaktande av att rättssäkerhe- ten skyddas.

4. Uppföljning

Alla relevanta data måste bli föremål för en långtidsuppföljning med bearbetning av insamlade resultat och vunna erfarenheter.

Underbilaga ]

Synpunkter på ögonbesvärs debut i åldern 50—65 år

av docent I. Rendahl

För att bedöma synorganets betydelse för olika åldersgränser vid bedömning av pen- sionsgränser för olika befattningshavare, måste man beakta ett flertal faktorer, som i stort sett kan uppdelas i fysiologiska och

patologiska, dvs. man har att räkna med vad vi populärt kan kalla »förändringar p.g.a. åldrande» lika väl som ev. ökad frekvens ögonsjukdomar i högre ålder. Vad beträffar de fysiologiska faktorerna, kan de när det rör sig om ögat och dess funk- tion sägas beröra följande 3 huvudområ- den: 1) Synskärpa och refraktion 2) Mörkerseende

3) Färgseende

under det, att de sjukliga förändringar. som får anses vara av betydelse i detta samman- hang, dvs. där frekvensen kan korreleras till åldern, och där åkommorna bli vanli- gare vid högre ålder, får anses vara: A) Cataract B) Glaukom C) Näthinneavlossning Andra ögonsjukdomar, t.ex. retinopatier vid diabetes och hypertoni. liksom cirku- lationsstörningar i retina, står ofta i sam- manhang med allmänsjukdomar i kroppen och behöver enligt min mening ej speciellt beaktas ur oftalmologisk synpunkt i detta ärende.

Inledning

De nämnda fysiologiska och patologiska ögonförändringarna har ingen praktisk be- tydelse annat än i undantagsfall på genom- snittsmänniskans arbetsförmåga. Ökat be- hov av glasögon, något sämre mörkerseen- de, nödvändigheten av regelbundna ögon- läkarkontroller eller ökad risk för näthin- neavlossning vid svåra kroppsliga ansträng- ningar — alla dessa faktorer kan beaktas och inordnas i en konventionell livsföring. När ögonläkaren talar om seniets synbe- svär, är det förändringar och synnedsätt- ning till följd därav hos personer efter 60- årsåldern han avser, som regel gäller det patienter, som redan uppnått den sociala pensionsåldern (67 år och däröver). Vad som då dominerar bilden är alltså synned- sättning, temporär i väntan på operation el- ler bestående till följd av degenerativa reti- nalförändringar.

I den aktuella frågeställningen gäller det

• Sida 41
•  Original

män i åldern 50—65 år, män som i vanliga fall är i fullt arbete. Genom att jämställa dem med andra personer i samma ålder men annan tjänst (ev. högre militära be- fattningshavare) måste man utan vidare kun- na säga, att i den mån det gäller placering i stabs- och annan administrativ expeditions- tjänst (tjänst som uppehålles av motsvaran- de eller samma befattningshavare på arvo- de), kan synorganets förändringar ej spela någon roll.

Om denna grupp befattningshavare av- ses kvarstå i vad vi kan kalla »fä/ttjänst» bör problemet dock närmare skärskådas. Med anledning av detta genomföres följan- de diskussion.

Diskussion Fysiologiska åldersförändringar 1. Refraktion och presbyopi

I stort sett kan man säga, att ögats refrak- tion är oförändrad mellan 20 och 60 år. De myopa, som fått sina glas, behöver dessa liksom tidigare även i preseniet (som i den- na diskussion avser den aktuella ålderspe- rioden 50-65 år). Astigmater och mer hög- gradiga hyperoper är i samma situation. Men lätta hyperoper, dvs. stora flerta- let, får så småningom vissa besvär vid av- ståndsseende. Flertalet ligger vid 1—2 D, såg i genomsnitt + 1,5 D. Denna hyperopi ökar vid senare delen av preseniet, kanske till 2—2,5 D, låt oss räkna med + 2,5 D. Vad innebär detta för seende på avstånd? Genom den minskade ackommodationsför- mågan medför det, att synvidden (avstån- det närpunkt till fjärrpunkt) begränsas: 40 år och yngre: 35 om till oändligheten, snäv ack. marginal 50 år: ung. 1 meter till oändligheten (men utnyttjar då på avstånd ca 50 % av sin maximala ack. förmåga) 55 år: ser blott på avstånd och med maxi- mal ackommodation 60 år: ser även på avstånd mindre än 0,3 okorr.

Vad som händer, oberoende av hypero— pin — blott den är någon dioptri — är oskär- pa även på avstånd vid 60 års ålder.

Till detta kommer presbyopin, som gör att den undersökte behöver glasögon för närarbete. Flertalet behöver första läsglasen vid 45-årsåldern, tidigare för påtagliga hy- peroper, men de här då sin refraktion: ser således både på avstånd och nära håll med samma glas.

Senast vid 50 års ålder blir den under- sökte som regel helt beroende av lämpliga läsglas. Dessa har en tilläggsstyrka, jämfört med refraktionen. på minst 1,5 D (fjärr- punkt 0,7 meter). Befattningshavaren måste taga av dem för avståndsarbete.

Vid 55 år senast är det som regel nöd- vändigt med bifokalglas, om man eftersträ- var att se tydligt såväl på avstånd som nä- ra håll.

Skytte utan speciella hjälpmedel (kikar- sikte, diopter etc.) blir i 50-årsåldern starkt försvårat, genom oförmåga att se på av- stånd och nära håll okorrigerat eller med ett och samma korr.glas (bifokalglas går ej att använda vid »syftning»).

Detta innebär, att vissa inskränkningar uppträder i förmågan till fälttjänst, lika- så att beroendet av läsglasögon skapar nya problem, om korrektionsglasen kommer bort.

2. Mörkerseendet

Ett studium av litteraturen ger vid han— den, att alla forskare är överens om att mörkerseendet försämras vid högre ålder. Denna försämring skall drabba såväl ljus— sinnet som alla andra prövade funktioner av seende i mörker eller nedsatt belysning (enl. Jayle).

Mörkerseendet är bäst hos unga, någon försämring börjar redan efter 20-årsåldern, ökar på i 40-årsåldern och blir sedan sämre (logaritrniskt) i 50-årsåldern. Orsaken till detta försämrade mörkerseende har disku- terats mycket. En faktor är att pupilldia— metern som regel minskar hos äldre (senil

• Sida 42
•  Original

mios), men även andra okända faktorer tycks föreligga.

3. Färgseendet

Enligt vissa forskare skall ögats känslighet för färg förändras hos äldre. I Vissa fall beror detta på ändringar i ögats ljusbrytan— de medier, som kommer att få en ändrad resorbtion.

Någon praktisk betydelse torde dessa eventuella variationer ej ha, av hittillsva— rande erfarenheter ang. färgsinnet hos äldre personer.

Patologiska ögonförändringar

Genom åldersförändringar av ögats vävna- der inträder så småningom ökad risk för grumlingar av de i ungdomen klara ljus- brytande medierna, liksom för degenerati- va eller likartade förändringar.

A. Cataract, grå starr

Ögats lins genomgår en strukturförändring under hela livet, som bland annat ger sig tillkänna genom presbyopi och refraktions- ändringar i preseniet och seniet.

Från 35—årsåldern börjar också utvecklas en linskärna. Så småningom uppträder ock- så grumlingar i linsen, cataract. Frånsett de fall, där cataract komplicerar allmänna eller ögonsjukdomar, räknar man som regel med att cataract debuterar först efter 60 års ålder, och först betydligt senare når en så- dan utveckling att ögats synskärpa påver- kas.

Undantagsvis utvecklas en ålderscataract betydligt tidigare. I vissa fall föreligger tyd- ligen familjära faktorer av betydelse. Man kan då tala om en presenil cataract, vilken i sinom tid kan opereras (cataract-extrak- tion). Som regel får man räkna med en viss tid före operation av påtagligt ned- satt syn, liksom en period av tillvänjning till korrektionsglas efter operation: Det eventuella uppträdandet av en presenil ca- taract kan som regel ej förutses (hereditet?), och möjligheten därav bör ej påverka ar-

betsmöjligheterna i preseniet liksom ej hel— ler den något större möjligheten av en ti- dig senil cataract mellan 60 och 65 års ålder.

B. Glaukom

Medan man tidigare räknade med att fler- talet fall av glaukom debuterade i åldern 40—50 år, har nyare statistik visat att de— butåldern tvärtom når sitt maximum mellan 60 och 70 år. Hos yngre, 20—40 år, de- buterar sällan primära glaukom, däremot finns ett antal kongenitala och infantila glaukom. I preseniet får man således en påtaglig ökning av antalet glaukom, och antalet nyupptäckta glaukom stiger troli- gen kontinuerligt upp till 70 års ålder, då insjuknandefrekvensen åter avtager.

På vad sätt inverkar glaukom på tjänste- dugligheten? Det stora flertalet patienter har den typ, som betecknas som glaucoma simplex. Det intraokulära trycket ligger utan behandling lätt eller obetydligt förhöjt, men skulle i det långa loppet ge synnervsatrofi med synfältsdefekter, synnedsättning och slutligen blindhet som följd. Behandlingen består av miotica (pupillsammandragande droppar), vilka indrypes 3—5 gånger dagli- gen, samt regelbudna ögonkontroller, som regel 3—4 gånger/år. I många fall är det viktigt att patient sköter indrypningen av dropparna på tämligen regelbundna tider.

I vissa fall är trycket mer svårreglerat. Behandlingen måste kompletteras med all— mänbehandling (t. ex. Diamox) och opera- tion, och kontrollerna blir mycket tätare, ev. flera gånger per månad.

I ett litet antal fall föreligger typen av akut glaukom, där trycket plötsligt når myc- ket höga värden, med svår värk och dim- seende som följd. Snabb behandling på ö gon— klinik är som regel nödvändig för att rädda synen på det sjuka ögat i dessa fall. An- fallen av högtryck kan oftast kuperas ge- nom operation, ev. jämte regelbunden mio- ticaterapi.

Vid fall av simplex-glaukom kan den re— gelbundna indrypningen av droppar försvå- ra >>fält-tjänst», medan de tämligen glesa läkarkontrollerna saknar praktisk betydel-

• Sida 43
•  Original

Vid fall av akut glaukom eller det kro- niska »irritativa» glaukomet, får annan form än expeditionstjänstgöring (och lik- nande) anses som mindre lycklig.

C. Näthinneavlossning

Ett flertal olika ögonsjukdomar blir van- ligare i högre ålder, men i flertalet fall beror detta på allmänsjukdomar, som re- gel får det anses vara åkommor sekundärt till cirkulationsinsufficienscr. Dessa sjukdo- mar beröras ej särskilt, då i dessa fall ingen skillnad föreligger mellan militära befatt- ningshavare i olika grader, och andra tjän- stemän i offentlig tjänst.

Speciellt vill jag endast beröra näthinne- avlossning. Denna utgår som regel från en näthinneruptur. Dessa rupturer kan uppträ- da i samband med ögonskador, men i fler- talet fall talar man om en idiopatisk genes. En analys av frekvensen avlossning i olika åldrar har visat, att näthinneavlossning of- tast uppträder 1) hos yngre, närsynta individer — där man finner rupturer i den degenerativt förändra- de retina, som så ofta ses hos myoper 2) hos äldre. där man då i ögonloben fin— ner degenerativa förändringar med brist- ning -— rupturbildning — och åtföljande nät- hinneavlossning.

Antalet näthinneavlossningar är sålunda högre dels hos yngre, dels åter hos äldre oberoende av refraktion. En ökning av an- talet näthinneavlossningar ses mellan 40- 50 år, och insjukningsfrekvensen ökar ytter- ligare eftcr 50 år.

Uppkomsten av de degenerativa föränd- ringarna är oklar. Man förstår, att det är åldersförändringar, men att i det enskilda fallet förklara orsaken kan man inte. Medan degenerativa förändringar är relativt vanli- ga. är det dock endast i ett fåtal fall man får en ruptur i retina och därmed en nät- hinneavlossning. Kraftiga kroppsansträng- ningar anses i dessa fall kunna öka risken för rupturens uppkomst.

Detta medför. att befattningshavare i pre- seniet. som skall kvarstå i »fälttjänst», ut—

sätts för en proportionsvis större risk för näthinneavlossning, än som annars förelig- ger.

För sedvanligt expeditionsarbete skiljer sig förhållandena ej från andra statstjänstemän.

2. Andningsorganen

Med stigande ålder ökar riskerna för att ba- nala övre luftvägsinfektioner kompliceras av tillstötande lunginflammation. Kroniska lungsjukdomar såsom kronisk bronkit, ast- ma och emfysem blir vanligen successivt sämre med tilltagande ålder och äldre läkta sjukdomstillstånd såsom efter lungtuberku- los eller lungsäcksinflammation kan i sam- band med den naturliga nedgången i lung- funktionen med högre ålder få successivt större betydelse för individen. Från och med 50-års åldern börjar även frekvensen av lungcancer att öka. En del av dessa sjuk- domstillstånd beröres nedan i korthet.

A. Akuta infektionssjukdomar

Akut lungtuberkulos har på senare tid mins- kat i betydelse. Äldre individer som nu in- sjuknar är oftast i dåligt nutritionstillstånd och vanligen fysiskt nedkomna. Akuta in- fektioner i de övre luftvägarna såsom näsa och svalg är en av de vanligaste orsakerna till kortvarig arbetsoförmåga. I vissa fall, och speciellt i högre åldrar tillstöter ibland komplikationer såsom luftrörskatarr eller lunginflammation; Trots modern antibioti- katerapi är lunginflammation fortfarande ett allvarligt sjukdomstillstånd med en dödlighet som successivt ökar från 35- upp till 90-års-

• Sida 53
•  Original

åldern. Äldre individer bör därför i högre grad än yngre undvika att vansköta en banal övre luftvägsinfektion och indikationen för att t. ex. avbryta en fältövning vid en lätt infektion bör vara större för äldre än för yngre. I detta sammanhang bör även påpe- kas risken för hjärtmuskelinflammation i samband med en akut infektion och olämp- ligheten av tunga fysiska ansträngningar under pågående infektion.

B. Kronisk bronkit

Vid kronisk bronkit föreligger infektiösa och degenerativa skador i luftvägarna och bilden kompliceras ofta av bronkiektasier och emfysem. Behandlingen riktar sig till infektionssanering, dränage av stagnerat sek- ret, medikamentell vidgning av luftvägarna där så är möjligt och innefattar ofta även sjukgymnstikbehandling för inträning av lämpliga andningsvanor. Luftföroreningar- nas betydelse för uppkomsten av denna sjuk- domsgrupp har alltmer beaktats de senaste åren, rå och kall väderlek förvärrar ofta patienternas tillstånd. Fälttjänstgöring med primitiv inkvartering vid olämpliga klimat— förhållanden kan således inverka negativt på denna sjukdomsgrupp. Infektionskäns- ligheten är vanligen ökad och i svårare ske- den är upprepade lunginflammationer van— ligt. Ventilationsförmågan nedsätts och gas- utbytet i lungorna försvåras på grund av ojämna ventilations-perfusionsförhållanden och det fysiska handikappet kan variera från obetydligt till totalt invalidiserande.

C. Astma

Vid astma reagerar luftvägarna med kon— traktion vid exposition för kända eller okän- da allergener. Denna luftvägskontraktion medför ett ökat andningsarbete som vid sta— tus astmaticus kan bli så uttalat att ett ordi— närt gasutbyte försvåras eller omöjliggöres. Sjukdomen är oftast kronisk och då bilden ofta kompliceras av tillstötande infektioner och lungemfysem kan sjukdomsbilden bli mycket lik den vid kronisk bronkit. Graden av invalidisering ökar därför ofta successivt

med stigande ålder. Liksom vid kronisk bronkit torde i de flesta fall primitiva fält- förhållanden kunna förvärra sjukdomsbil- den, liksom den då ökade kontakten med al- lergiframkallande agens såsom t. ex. frömjöl och sporer. Funktionsinskränkningarna kan vara av alla svårighetsgrader. Behandlingen med bronkdilaterande medel och cortison- preparat riktar sig mot att häva bronkspas- men och dämpa den allergiska reaktionen. Om utlösande agens är känt kan hyposensi- bilisering med detta vara av stort värde.

D. Restriktiva kroniska lungfunktionsrubb- ningar

Som resttillstånd efter tidigare tuberkulos eller lungsäcksinflammationer eller vid lungfibros av olika genes minskas mängden aktiv lungyta som kan delta i gasutbytet och vitalkapaciteten minskar. Genom acku- mulation och naturliga åldersförändringar ökar frekvensen och betydelsen av dessa förändringar med stigande ålder. Den maxi- mala ventilationsförmågan och lungans dif- fusionskapacitet nedsätts och i samband härmed individens maximala fysiska pres- tationsförmåga. Alla grader av funktions— inskränkning kan föreligga, fysisk aktivitet inom den ram de kan prestera torde ej vara skadligt för individen. Ökad infek- tionskänslighet föreligger ofta varför tjänst- göring under primitiva fältförhållanden tor- de vara olämpligt i de flesta fall. Terapin riktar sig mest mot infektionsprofylax, en- dast i undantagsfall kan kirurgiska ingrepp såsom borttagande av pleurasvålar kunna ge någon väsentlig förbättring av lung- funktionen.

E. Lungcancer

Frekvensen av lungcancer ökar starkt efter SO—årsåldern. Då den kirurgiska terapin har bästa utsikter att lyckas vid tidiga ingrepp bör individer i dessa åldrar med cancer- misstänkta symtom underkastas en snabb och noggrann utredning. I de fall där kirurgisk terapi givit lyckat resultat kvar- står på grund av borttagande av mer eller

• Sida 54
•  Original

mindre stor del av lungvävnaden en varie- rande inskränkning av lungfunktionen. På grund av förskjutningar inom bröstkorgen och emfysembildning i vissa lungdelar tor- de även i denna sjukdomsgrupp man få räkna med en ökad infektionsbenägenhet.

Diskussion

I den aktuella frågeställningen beträffande avvägningen av pensionsåldrarna för aktiv militär och civilmilitär personal finns för placering i stabs- och annan administrativ expeditionstjänst ingen medicinsk anled- ning att anlägga andra bedömningsgrunder än de som gäller för civila ämbetsmän. Huruvida dessa senare pensionsbedömning- ar har tillkommit efter noggranna medi- cinska avvägningar eller mera av praxis är ett annat frågekomplex. Om militära be- fattningshavare avses kvarstå i vad som man kallar fälttjänst med vissa, kanske stora fysiska krav måste dock speciella be— dömningar göras. Problemen grupperar sig kring de två nedanstående frågorna.

2. Andningsorganen

Liksom för Cirkulationsorganens sjukdo- mar varierar den fysiska prestationsförmå— gan mellan normala förhållanden och to- tal invaliditet. I fall med svår luftvägsob— struktion och grava ventilations—perfusions- störningar torde en större fysisk press på individen vara olämplig. För lättare funk- tionsinskränkningar torde däremot en lätt till måttlig grad av fysisk aktivitet vara värdefull. För patienter med t. ex. kronisk bronkit, emfysem och astma torde primi- tiva förläggningsförhållanden under dåliga klimatförhållanden vara en klart ogynnsam faktor.

A. Akuta infektionssjukdomar. Övre luft— vägsinfektioner kompliceras i högre åldrar oftare av luftrörskatarr eller lunginflamma- tion. Äldre individer bör därför i högre grad än yngre undvika att vansköta en banal övre luftvägsinfektion.

B. Kronisk bronkit. De infektiösa och de- generativa skadorna i luftvägarna gör att dessa patienter är infektionskänsliga och ogynnsamt påverkas av kall och fuktig vä- derlek.

C. Astma. Kontraktionen av luftvägarna vid exposition för kända eller okända aller- gener medför ökat andningsarbete. En gli- dande skala med övergång mot kronisk bronkit föreligger. Exposition för t. ex. pol- len på våren kan ge ökade besvär. Ofta finns det en psykisk komponent och astma- anfall kan utlösas av psykisk stress.

D. Restriktiva kroniska lungfunktionsrubb- ningar. Som rest efter tidigare lungtuber- kulos eller lungsäcksinflammation eller vid andra fall av lungfibros minskas vitalka- paciteten och maximala ventilationsförmå- gan. Endast i vissa fall kan kirurgisk te- rapi vara lämplig, ofta föreligger ökad infektionskänslighet.

E. Lungcancer. Frekvensen av denna sjuk- dom ökar starkt efter 50-årsåldern. Snabb diagnos är nödvändig för att den kirurgiska terapin skall lyckas. En varierande funk- tionsinskränkning kan kvarstå efter det ki- rurgiska ingreppet beroende på hur mycket lungvävnad som extirperats. Diskussion. Frågan huruvida äldre befatt- ningshavare i fysiskt avseende kan duga till fälttjänst diskuteras men innan de fy- siska kraven för sådan tjänst preciserats kan något mer definitivt utlåtande ej av- givas. Några synpunkter på nedgången av fysiska arbetsförmågan med åldern fram- lägges. På grund av den stora variationen i fysisk arbetsförmåga hos patienter med sjukdomar i andnings- och Cirkulationsor- ganen rekommenderas för optimalt utnytt- jande av personalen ett noggrannt indivi- duellt ställningstagande där den medicinska undersökningen även bör omfatta objek- tiv mätning och bedömning av den fysiska arbetsförmågan.

Frågan huruvida äldre befattningshavare kan taga skada av fälttjänst diskuteras. För kliniskt friska individer som står under kontinuerlig hälsokontroll torde man ej be— höva påräkna några ökade risker. För kli- niskt sjuka individer blir förhållandet ett annat, där en noggrann individuell avväg- ning måste ske mellan sjukdomens natur och svårighetsgrad och de fysiska krav som

• Sida 58
•  Original

kan ställas. En kontinuerlig medicinsk upp- följning av personalen med systematisk be- arbetning torde på längre sikt kunna ge en god Vägledning i det individuella hand— landet.

Militära befattningshavares tjänsteduglighet i högre åldrar.

För »skrivbordsarbete» (stabs- och expe- ditionstjänst) finns givetvis intet hinder. En direkt jämförelse med civila befattningsha- vare med ordinär pensionsålder kan här göras.

För »fälttjänst» (kompanichef och liknande) är förhållandena mer komplexa. Då de fysiska kraven för fälttjänst i fredstid ej finnes preciserade kan något definitivt ställ- ningstagande ej göras utan endast mer all- männa synpunkter framläggas.

Det förefaller dock ej troligt att de fy- siska kraven är så stora att militära be- fattningshavare utsätts för ökade risker om de kvarstår i tjänst fram till ordinär pen- sionsålder, förutsatt att en noggrann kon— tinuerlig hälsokontroll genomföres.

För militära befattningshavare med sjuk- domar i cirkulations— och andningsorganen måste i sista hand den individuella bedöm- ningen bli avgörande i enskilda fall.

Underbilaga 5

Psykiatriska synpunkter på åldersföränd- ringar och deras inverkan på arbetsförmå- gan

av professor Börje Cronholm under med- verkan av med. lic. Bo Siwers

Huvudsyftet med denna redogörelse har varit att beskriva psykiska sjukdomar och insufficienstillstånd under åldersperioderna 40—65 är, särskilt med hänsyn till deras inverkan på arbetsförmågan. Det har dock varit nödvändigt att i viss utsträckning be- handla även de >>normala>> psykiska ålders- förändringarna och deras betydelse i detta

hänseende trots att detta väsentligen faller inom MPI”s kompetensområde.

Inledning

De förändringar som organismen under- går — tillkomst, tillväxt, mognad, åldrande och död — är komplicerade och svåra att fånga i ett schema. Genetiskt programme— rad är med säkerhet både tillväxt och mognad även om adekvata miljöförhållan- den är en betingelse för utveckling av opti- mal funktionsduglighet. En i väsentliga hän- seenden genetiskt styrd involution med åt- följande funktionsförsämring börjar tidigt. Miljöfaktorer kan påskynda resp. fördröja denna. Undernäring synes icke blott för- dröja utvecklingen utan även påskynda funktionsförsämringen med stigande ålder. Förhållandena kompliceras av att även allt- för riklig näringstillförsel medför en tidi- gare funktionsförsämring genom att gynna uppkomsten av vissa sjukliga förändringar såsom arterioskleros.

De psykiska åldersförändringarna

Liksom övriga organ undergår hjärnan till en början en utveckling. Denna befordras av en lämplig fysisk miljö, funktionerna förbättras som följd av miljöstimuli, genom inlärning och övning. Även sådana mycket vanliga skador som relativt banala infektio- ner, måttliga traumata etc. kan åtminstone tillfälligt, säkert ofta permanent, inverka menligt på de cerebrala funktionerna. Re- dan tidigt sätter regressiva förändringar in. Dessa är säkerligen delvis genetiskt styrda men delvis resultatet av sådana, smärre skador. Tillsammans kan detta betraktas som det >>normala>> cerebrala åldrandet; att isolera ett »rent», alltså uteslutande gene- tiskt styrt åldrande måste bli en teoretisk konstruktion. De psykiska funktionsföränd- ringarna med stigande ålder är inte resul- tatet enbart av dessa förändringar utan även av olika aktiviteter under livet, ny inlärning och träning av redan inlärda funktioner etc. Resultatet av alla dessa olika faktorer blir det som kan kallas ett

• Sida 59
•  Original

»normalt» psykiskt åldrande. Så småningom sker en försämring av olika abiliteter. För- sämringen sker olika snabbt i olika hän- seenden och med olika hastighet hos olika individer. Vissa karakteristiska personlig- hetsförändringar inträder också med sti- gande ålder men får i många hänseenden olika utformning beroende på grundperson— ligheten.

Från detta >>normala>> psykiska åldrande — i vilket alltså inkluderas det som orsa— kas av lättare skadlig påverkan — kan man skilja ett >>patologiskt>> psykiskt åldrande, som orsakas av olika sjukdomar eller gröv- re skador.

En halvpopulär översikt över det psy- kiska åldrandet från olika synpunkter har givits av Bromley (1966). En utförlig fram- ställning finns hos Birrcn (1959). Det psy- kiska åldrandets inverkan på olika, för ar- betsförmågan väsentliga abiliteter har ut- förligt behandlats av Welford (1958). Åld— randets inverkan på arbetsförmågan har i Sverige diskuterats av bl. a. Forssman (1957, 1962, 1963).

Det >>normala>> psykiska åldrandet

Den psykiska förändring som inträder med stigande ålder gäller alla aspekter av be— teenden och upplevelser. Det är dock prak- tiskt att urskilja vissa huvudgrupper av funktioner och behandla dem var för sig.

Flertalet arbeten rörande åldrandets in- verkan på olika prestationsvariabler grun- dar sig på tvärsnittsundersökningar med de tolkningssvårigheter som detta medför. En väsentlig felkälla är t. ex. den förbätt- rade skolundervisningen, ökad stimulans ge- nom massmedia och underlättade kommu- nikationer, m. m., vilket innebär ett handi- cap för äldre åldersgrupper. Longitudinella undersökningar är mindre vanliga och har gett varierande resultat, ibland mera gynn— samma för äldre än tvärsnittsundersök— ningar (se Jarvik et al. 1962 och Berkowitz et al. 1963).

Intellektuell prestationsförmåga

Den intellektuella prestationsförmågan, så- dan som den mätes med test, visar en ökning upp till ca 20 år. Redan i 25- årsåldern försämras vissa prestationer me- dan andra förblir oförändrade eller rentav förbättras något med stigande ålder. Indi- vider med hög utgångsnivå tycks försäm— ras mindre i olika intellektuella test än sådana med låg utgångsnivå. Bl. a. som en följd härav visar många intellektuella test en ökad spridning i högre åldrar.

Minst »känsliga» för inverkan av åldern är höggradigt inövade, verbala funktioner. Sålunda visar olika prov på ordförråd (t. ex. i CVE-skalan eller synonymtest) mycket ringa nedgång, på högre nivåer till och med förbättring med ökande ålder; även kun- skapsprov förblir i stort sett opåverkade (t. ex. i CVE-skalan). Däremot sker en ned- gång i en rad andra funktioner. Detta gäller särskilt sådana, som faktoranalytiskt karakteriserats såsom logisk slutlednings- förmåga (logical reasoning) och rumslig föreställningsförmåga (spatial reasoning). En omfattande undersökning har utförts på svenskt material av Dureman & Sälde (1959). De undersökte åldersgrupper från 15—19 upp till 55—64 år. I ett synonym- test fann de förbättring upp till 45—54 år men sedan nedgång; ett test på lättheten att finna ord (»fluency») och på ordspråks- tolkning visade betydligt tidigare nedgång. Olika test på logisk slutledningsförmåga, visuo-spatiala test, analytiska varsebliv- ningsprov och sensorimotoriska snabbhets- prov visade mer eller mindre uttalad för- sämring med stigande ålder, i flera fall tyd- lig redan vid 35—44 år (se Fig. 1). Andra undersökningar, som visar ordförrådets sta- bilitet och nedgången i logisk slutlednings- förmåga har utförts av Foulds & Raven 1948 (ett synonymtest och Ravens matriser, se Fig. 2) och av Pichot et al. 1953 (ett syno- nymtest och dominotestet, D 48, se Fig. 3). Båda dessa undersökningar illustrerar även att de intellektuella funktionerna förblir bättre bevarade på högre begåvnings- och utbildningsnivåer; Fig. 2 dessutom den ökan—

• Sida 60
•  Original

de spridningen i högre åldrar. Det kan vi- dare påpekas, att vissa deltest i CVB-ska- lan visar betydligt större känslighet för åld- rande än andra; det gäller särskilt »Bild— arrangemang», som torde fordra både logisk slutledningsförmåga och rumslig föreställ- ningsförmåga (se Tabell 1 samt Cronholm & Schalling 1965 och Schalling & Cron- holm 1967).

Ett allmänt undersökningsresultat är, att förmågan till lösning av nya problem visar nedgång med stigande ålder. Nedgången är mera uttalad, ju mera komplex problem- ställningen är. Det sker så småningom en viss konkretisering av tänkandet med ökan- de svårighet för problemlösning på abstrakt nivå. Detta illustreras av äldre personers sätt att tolka ordspråk; medan yngre ofta ger en abstrakt, generaliserad tolkning är äldre be— nägna att ge konkreta exempel (Bromley 1957). Ett annat exempel illustreras i Fig. 4, som visar proportionerna »abstrakta» och »konkreta» svar i Goldstein-Scheerer's kub- test hos psykiskt friska under 40 år samt psykiskt friska resp. sjuka över 60 år. De äldre får också svårare att på ett smidigt sätt formulera och utnyttja hypoteser. De fastnar därför lättare än yngre på ett visst lösnings- försök och har sedan svårt att frigöra sig från detta och pröva ett nytt. De är mera bundna av tidigare erfarenhetsmaterial, nå- got som kan bli ett allvarligt hinder då det gäller att lösa nya problem (se Welford 1958 p. 201 f). Det har observerats, att äldre per— soner i en testsituation undvikit att på ett logiskt sätt lösa problem, som de ställts in— för och i stället kommenterat frågeställning- en (se Welford 1958, p. 192 ff). Med en generaliserande formulering kan man säga, att äldre personer mycket bra, kanske bättre än yngre, kan utföra uppgifter, som kräver erfarenhet men presterar sämre då nyorien- tering och intellektuell problemlösning krä- ves.

I viss utsträckning kan äldre personers sämre prestationer i vissa test förklaras av att dessa ofta är tidsbegränsade och att de äldre behöver längre tid för att lösa upp- gifterna. Det har också visat sig, att i icke- tidsbegränsade test är skillnaden mindre än

i tidsbegränsade men den går i samma rikt- ning.

En viktig synpunkt på de äldres sjunkan— de prestationsförmåga är att de är mer käns— liga för störningar, t. ex. irrelevant informa- tion, i en problemlösningssituation. Detta kan tas som indicium på större »stress- känslighet» med stigande ålder. (Se Rabbitt 1965). En annan aspekt är deras intellektu- ella stelhet, svårigheten att ställa om från en uppgift till en annan.

Då det gäller olika slag av sensorimoto- riska uppgifter — där det alltså gäller att som svar på en viss signal utföra en viss handling — försämras prestationsförmågan ganska snabbt med åldern, mycket mera för komplexa än för enkla uppgifter. Man anser detta bero på en försämring i centrala »translation processes», i förmågan att tolka och översätta den givna informationen. Ett exempel härpå är ett experiment av Kay (1954), där uppgiften var att med hjälp av en nyckel »tolka» vissa ljussignaler och som svar härpå trycka ned en knapp. Uppgiften kunde kompliceras på olika sätt. Komplika- tionen medförde vida större prestationsför- sämring hos äldre än hos yngre. Resultatet illustreras av Fig. 5. Den positiva slutsatsen av detta fynd är att man genom rationell förenkling av en arbetsuppgift i vissa fall kan få lika goda prestationer av äldre som av yngre arbetare.

Det är väsentligt att äldre individer ofta visar en tendens att kompensera sin sjun- kande förmåga genom ett långsammare tem- po; de kan vara mer noggranna än yngre, ibland pedantiska. Detta gäller då de ännu har möjlighet att genom sådana kompensa- tionsmekanismer bemästra situationen. Då detta ej är fallet visar de i stället en mins— kande förmåga till kritisk granskning av si- na egna prestationer och kvaliteten hos des- sa sjunker därför.

Inlärning och minne

Det är en allmän erfarenhet. att svårigheten att lära in nya kunskaper och färdigheter ökar redan i medelåldern medan tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter bibe-

• Sida 61
•  Original

Ehålles tämligen oförändrade mycket länge, åtminstone om de kontinuerligt underhålles .och övas. Vanligen är också klagomål över försämrat »minne» — varmed vanligen me— nas ökande svårighet att komma ihåg upp— drag, att erinra sig namn eller adresser, vad man läst t. ex. i tidningen de sista da- _garna etc. Hithörande problem är emeller- tid ganska komplexa.

Svårigheten för äldre personer att lära in nytt beror säkert på flera olika faktorer. Det har redan nämnts att tidigare erfaren- heter kan verka störande när det gäller lös- ning av nya problem; detsamma gäller be- träffande inlärning (»negative transfer»). Den med åldern ökande, samlade mängden _av lagrad information kan försvåra i stället för underlätta upptagandet av ny informa- tion. De äldres ökande svårighet att rätt upp- fatta och tolka, analysera och logiskt bear- beta komplexa sammanhang försvårar också inlärningen. Det är dessutom troligt, att åld- randet även medför en mera specifik för— sämring av vissa faser i den komplicerade minnesmekanismen, enligt somliga forskare speciellt förmågan att bland konkurrerande minnesmaterial aktualisera det för en upp— gift relevanta. Huruvida retentionen är spe— cifikt försämrad torde vara oklart (se Cron- holm, Ottosson & Schalling 1967).

Det betyder mycket på vilket sätt infor- mation presenteras för att äldre skall kunna »dra nytta av den. Komplicerade instruktio- ner, där många data presenteras samtidigt, verkar förvirrande. Äldre personer tycks be— nägna att programmera arbetet i smärre en- heter med mindre förståelse för problemets abstrakta struktur. Information måste där- för ges på ett enkelt och överskådligt sätt; (då det gäller verbal information bör denna ges i korta satser av enkel konstruktion.

Åtskilliga experiment har visat ökade in- lärningssvårigheter med stigande ålder. I en undersökning av Kay (1951) var uppgifterna att efter varandra lära in två bestämda följ- —.der av tangenter, som skulle successivt tryc- _kas ned. Den stora skillnaden mellan olika åldersgrupper framgår av Fig. 6; försäm- -ringen var avsevärd mellan 45—55 år. Det "bör påpekas, att spridningen i prestations-

nivå ökade betydligt med stigande ålder. Experimentet fortsatte med återinlärning av samma uppgifter. Som framgår av Fig. 7 försämrades prestationen även här med; stigande ålder, tydande på försämrad reten- tion av det en gång inlärda. (Se Welford 1958 p. 237 ff). Det bör framhållas att åld- randets effekt varierar beroende på uppgif- tens art; just sådan sekvensinlärning som i Kays experiment tycks vara särskilt känslig. Det har diskuterats i vad mån en avtagan- de motivation kan vara orsak till försämrad inlärning hos äldre. Frågan synes svår att entydigt besvara, bl. a. därför att intresset för en uppgift och förmågan att lösa den har en tendens att samvariera. »Bristande intresse» kan vara uttryck för en försvars- mekanism. Hos deteriorerade åldringar är detta med säkerhet förhållandet; genom att deklarera att de ej intresserar sig för en uppgift undgår de att bli klart medvetna om sin oförmåga, t. ex. sitt dåliga minne. Det bör påpekas, att förmågan att under kort tid kvarhålla mottagen information (»short-term retention») påverkas mycket mera ogynnsamt av mellankommande stör- ningar hos äldre än hos yngre personer. Allmänt kan sägas, att betydelsen av för- svårad inlärning och minnesmbbningar hos äldre torde vara något överskattad, jämfört med betydelsen av andra störningar. Vikti- gare är antagligen försämringen av percep— tuella och cognitiva abiliteter. Överbetoning- en av minnesrubbningarnas betydelse torde sammanhänga med, att »dåligt minne» ej har någon högre grad av negativ värdeladd— ning — motsatsen gäller sådana omdömen som »försämrat omdöme» eller »avtagan- de intelligens» (»Tout le monde se plaint de sa mémoire, et personne ne se plaint de son jugement» - de la Rochefoucauld).

Iakttagelse- och upp fattningsförmåga

Varseblivningsförmågan försämras påtagligt med stigande ålder och detta kan endast i ringa utsträckning förklaras av sinnesorga— nens sjunkande funktionsförmåga. En för- sämrad iakttagelse- och uppfattningsförmå- ga ingår säkert som en relevant faktor i

• Sida 62
•  Original

försämringen i vissa intellektuella test. För- sämringen gäller framför allt varseblivning och tolkning av komplexa stimuli medan prestationen i enklare diskriminationsupp- gifter försämras endast obetydligt. (Jfr av- snittet Intellektuell prestationsförmåga; se Fig. 1 delfigur 4 och 6.)

Tempo

Att äldre personer i många avseenden visar ett långsammare beteende än yngre är up- penbart. Detta är minst uttalat i mycket enk- la situationer som klassiska reaktionstidsför- sök men blir allt mera påfallande, ju mera komplicerad situationen är. Detta synes vä- sentligen bero på en förlångsamning av cen- trala bearbetnings- och transmissionsproces- ser. Då förmågan till problemlösning avtar kan detta till en viss gräns kompenseras genom att mera tid utnyttjas. (Jfr avsnittet Intellektuell prestationsförmåga; se Fig. 1 delfigur 7 och Fig. 5.)

Beslutsförmåga

Det är svårt att finna praktiskt tillämpliga undersökningar av beslutsförmågans rela- tion till åldern bl.a. därför att »beslutsför- måga» är en ganska vag term.

Vissa undersökningar, som kan anses rele- vanta, finner man 1105 Szafran (1965). I si- tuationer, som innebär beslut fattade på grundval av vissa meningsfulla stimuli, kan tiden för beslut (:reaktionstiden) skrivas t = a + b logg 11. Med stigande ålder ökar antingen a eller b eller bådadera — ökning av a innebär en generell tidsökning medan ökning av b innebär ökning av tiden med ökande antal samtidiga stimuli (n). Anmärk- ningsvärt är, att en grupp äldre piloter fun- gerade påfallande bra i en uppgift av denna typ, troligen beroende på höggradig överin- lärning med »positive transfer». De äldre var dock mer känsliga för »informations- överlastnin g» .

Motivation

Motivationen för vissa slag av uppgifter tycks sjunka med stigande ålder. Detta kan

emellertid åtminstone inte ensamt förklara den sjunkande prestationsnivån. I själva ver- ket förbättras yngre personer mer än äldre om motivationen ökar. Att äldre lämnar en uppgift beror ofta på långsamhet och oför- måga. De kan därför framstå som ointres- serade och levererar ett arbete av dålig kvalitet. Detta gäller emellertid uppgifter, som innefattar problemlösning. Då de äldre kan lita till tidigare erfarenheter och utnytt- ja dessa i arbetet framstår de ofta i stället som särskilt ambitiösa och plikttrogna.

Effekten av supraoptimal belastning m. m.

Det tycks vara en generell regel, att skill- naden mellan optimal och maximal presta- tionsnivå är mindre hos äldre än hos yngre — man kan uttrycka detta så, att de äldre har mindre reservkapacitet. Om de pressas över optimum blir de lätt insufficienta — trötta, deprimerade, dysforiska. eventuellt missbelåtna och kverulerande. Mycket van- liga är somatiska besvär av olika slag som uttryck för en psykisk insufficiens. Sättet att reagera beror väsentligen på personlighets— strukturen.

Den minskande skillnaden mellan opti- mal och maximal prestationsförmåga med- för en ökad »stresskänslighet» med stigande ålder. En undersökning av yngre och äldre militärers reaktion på ett belastningsförsök med 3 dygns vaka och olika slag av psykiska påfrestningar har nyligen utförts av dr Len-w nart Levi. Materialet är ännu under bear- betning men resultatet bör bli av stort in» tresse för de aktuella frågeställningarna.

Av stor betydelse är att en alltför stark arbetsbelastning särskilt med tidspress, torde gynna uppkomsten av och vidmakthålla vis— sa, för medelåldern typiska sjukdomar som hypertoni, möjligen även arterioskleros.

Granath (1967) har gjort en undersökning av 400 industriarbetare och jämfört läka- rens bedömning av deras hälsotillstånd ba- serad på undersökning, anamnes m.m., med deras egen bedömning av sin hälsa. Arbetarna var indelade i åldersgrupperna 35, 45, 55 och 65 år. Överensstämmelsen i hälsobedömning var bristfällig. I 16 fall var

• Sida 63
•  Original

arbetarens bedömning mer pessimistisk än läkarens, i 40 fall var arbetarens bedömning mer optimistisk. I den förra gruppen fanns en tendens till dominans i lägre, i den sena- re en klar tendens till dominans i högre ål- dersgrupper. Materialet är fortfarande un- der bearbetning och hittillsvarande resultat torde kunna tolkas på olika sätt. Det synes mig dock troligt att det hos äldre människor kan finnas en tendens att blunda för fysiska (och även psykiska) svagheter i samband med en svårighet att acceptera åldrandet och därmed associerad försämring av olika funk- tioner. De kan då komma att överskatta sin maximala förmåga och utsätta sig för sådan arbetsbelastning att de blir insufficienta. I seniet finns en sådan tendens, gamla männi- skor är ibland »inbillningsfriska» (se Ny- man 1961). — Det bör påpekas att i samband med åldrandet finns trots ovan refererade tendens också en benägenhet för depressivt- hypokondriska bekymmer för den egna häl- san.

Åldrandets psykopatologi

Det möter vissa svårigheter att beskriva för det >>normala>> åldrandet typiska personlig- hetsföråndringar under den aktuella perio- den 40—65 år. Reaktionssättet bibehåller i väsentlig grad den karaktär som utformats under tidigare år, det har redan blivit i hög grad fixerat. Man kan dock peka på vissa tendenser. Benägenheten att reagera depres- sivt, hypokondriskt eller med misstänksam- het och kverulans ökar medan rena ångest- reaktioner och neurotiska symtom av annan art visar en tendens att minska. Påfrestning— arnas art blir också en annan — i ungdomen dominerar sexuella problem, livsåskådnings- frågor och problem i samband med yrkesval och utbildning; i den övre medelåldern pro— blem i samband med social status och be- fordran, ekonomiska problem samt konflik- ter med över- och underordnade. Härtill kommer, särskilt när det gäller personer med mera kvalificerat arbete, problem i samband med en mycket ofta minskande arbetsförmåga och samtidigt ökande arbets— belastning. Ett icke ovanligt problem är svå-

righeter i samband med omläggning av ar- betet; omställningsförmågan är ju minskad.

Förutom insufficienstillstånd i samband med det >>normala» åldrandet förekommer grövre, psykopatologiska förändringar. Av betydelse är cerebrovaskulära sjukdomar, som leder till en minskad cerebral funk- tionsförmåga, så småningom med klar in— tellektuell reduktion, förlångsamning och ge- nerellt sjunkande arbetsförmåga. Tillståndet kompliceras ofta av en depression, som åt- minstone delvis kan uppfattas som en reak- tion på upplevelsen av nedgången i intellek— tuell prestationsförmåga. De mest karakter- ristiska >>presenila» demenserna (Mb Pick och Mb Alzheimer) är så sällsynta, att deras praktiska betydelse är ringa. Däremot före- kommer oftare andra fall, där man ej kan diagnosticera någon av dessa sjukdomar men ett förtidigt, cerebralt åldrande med intellektuell reduktion och minskande ar- betsförmåga, eventuellt i samband med på- visbar hjärnatrofi. Den psykiska insufficien- sen i dessa fall liksom vid cerebrovaskulär sjukdom, uppfattas ofta av både patienten själv och av omgivningen som »överan— strängning», varvid man är benägen att över- driva betydelsen av arbetsbelastningen och att bortse från den avtagande prestations- förmågan. Ej sällan diagnosticeras sådana fall även av läkare felaktigt som »neuroser». —- Depressionstillstånd av olika slag är vanli- ga i den övre medelåldern. Stundom avgrän- sar man som en särskild sjukdomsgrupp »involutionsmelankoli» med uttalad ångest, ofta även agitation och hypokondri. Grup- pen är säkerligen etiologiskt heterogen. Av viss betydelse är, att alkoholmissbruk ofta leder till mera påtagliga personlighetsför- ändringar och därav följande sociala kom- plikationer just i den övre medelåldern. Be- teckningen »presenilitet» användes med nå- got växlande innebörd för att beteckna så- dana psykiska sjukdomar, som uppträder i den övre medelåldern men liknar dem, som uppträder i seniet — dvs. fall med psykiska förändringar på grund av cerebrovaskulära sjukdomar eller förtidigt cerebralt åldrande eventuellt med hjärnatrofi samt vissa for- mer av depression, sent debuterande schizo-

• Sida 64
•  Original

freni och vissa paranoida tillstånd. Det bör påpekas att sjukdomen »senil demens» knap- past debuterar före 70-årsåldern och att den skall klart skiljas både från den normala ål— dersregressionen och från sådan demens, som betingas av cerebrovaskulära sjukdomar (dementia arteriosclerotica).

Vid en genomgång av litteraturen rörande frekvensen av psykiska sjukdomar och lind- rigare insufficienser eller besvär i olika åld- tar finner man god samstämmighet, t.ex då det gäller insjukningsåldern för schizo- freni och måne-depressiv psykos. I andra hänseenden finner man mycket växlande uppgifter, väsentligen beroende på olikheter ifråga om metodik, referensram och termi- nologi.

En omfattande undersökning av risken för olika psykiska sjukdomar har utförts av Larsson och Sjögren (1954) i ett västsvenskt område med ca 25 000 invånare avseende åren 1900—1944. Här skall anföras några re- sultat angående den manliga delen av be- folkningen. Den totala psykosrisken ligger med korrektion för överdödligheten hos psykiskt sjuka vid 4,7 % upp till 80 års ål- der. Manifestationsåldern är mycket olika för olika sjukdomar. För schizofreni (total risk 1,6 %) uppnås 97 % av manifesta- tionen i åldern 45—50 år, för mano-depressiv psykos (total risk 0,9 %) endast 50 %. Det- ta innebär ett senare insjuknande i mano- depressiv psykos i 50 % av fallen; nästan alla (95 %), har sjuknat före 65—70 år. Den genomsnittliga insjukningsåldern för män i schizofreni är 28 år, i mano-depressiv psy- kos 42 år. För gruppen av presenila psy- koser (med en total insjukningsrisk av 0,7 %) är den genomsnittliga insjukningsåldern naturligtvis än högre, nämligen 54 år. — Det kan även påpekas att enligt Fremming (1947) är den totala psykosrisken för män upp till 56 år 2,95 % varav 0,80 % faller inom 40—49 år, 0,34 % inom 50—56 år. Även om psykosrisken absolut sett icke är stor, är den sålunda relativt hög i medel- åldern.

Av större intresse än förekomsten av psykoser i olika åldrar är förekomsten av andra »1indrigare» psykiska rubbningar.

Essen-Möller (1956) undersökte en skånsk lantbefolkning (2 520 personer varav 1 312 män). Av Tabell 2 och Fig. 8 framgår fre- kvensen av olika grader av psykopatologi inom vissa åldersgrupper. (1 Tabell 2 redo- visas endast männen.) Såsom påtagligt (>>evi- dent») patologiska har betecknats sådana personer, som förf. ansåg att flertalet psy- kiatrer torde ha bedömt på detta sätt, såsom sannolikt (»probable») patologiska sådana, som ansågs patologiska i Sjöbrings mera vidsträckta mening och såsom tänkbart (»conceivable») patologiska sådana, där psykopatologi i denna mening ej kunde av- visas. Störst intresse har givetvis den första av dessa grupper.

Frekvensen av »neuroser» enligt förf.s be- dömning är låg i alla åldersgrupper. »Jäkt- känslighet» har låg frekvens i de lägsta åld- rarna men ökar sedan — från 13 % i grup- pen 20—29 år till ett maximum av 23 % i gruppen 40—49 år och 20 % i gruppen 50— 59 år för att sedan gå ned till endast 14 % i gruppen 60—69 år. »Nervositet» visar ing- en större variation; maximum 12 % ligger vid 30—39 år. »Trötthet» ökar däremot med stigande ålder —— från 9 % vid 40—49 år till 16 % vid 50—59 år och 18 % vid 60—69 år. Om sådana besvär som sömnrubbning— ar, svimningsbenägenhet, yrsel, huvudvärk m.m. slås samman till en grupp, betecknad som »somatisk-asteniska besvär», föreligger likaledes en ökning med stigande ålder. Vid 30—39 år är frekvensen endast 9 %, vid 40-49 år 13 %, vid 50—59 år 12 % och vid 60—69 år 21 %. Vissa avvikelser företer en särskilt markant ökning med stigande ålder. Detta gäller — helt naturligt — för förekoms- ten av intellektuell deterioration. Sådan sak- nas i åldrarna under 40 år men förekommer i 1,2 % i åldersgruppen 40—59 år och i 9,0 % i gruppen 60—69 år, i åldrarna däröver i 34 %. (Se Fig. 9.)

Det är anmärkningsvärt att frekvensen av arbetsoförmåga ej låg särskilt högt i rele- vanta åldrar — ca 1,5 % vid 40—59 år, 12,5 % vid 60—69 år.

Av visst intresse trots en del svagheter är en intervjuundersökning, redovisad av Men— talsjukvårdsdelegationen ( SOU 1958:38 och

• Sida 65
•  Original

39). Ca 500 invånare (varav 223 män) i Stockholm tillfrågades om en rad olika psy- kiska besvär. Här skall endast omnämnas några av fynden vid undersökning av män. Den totala frekvensen av besvär i olika ål- dersgrupper är ganska likartad, nämligen ca 50 %. Arten av besvär visar emellertid betydande olikheter. En klar minskning med stigande ålder föreligger i fråga om »Oro» (från 36 % vid 20—34 år till 20 % vid 65 år och över); »Ångest» (från 13 till 4 %), »Tvångssymtom» (från 49 till 36 %) samt >>Osäkerhet m. m.» (från 54 till 32 %). Den mest påtagliga ökningen föreligger beträf- fande »Aktuell depression» med ca 10 % i åldern 20—49 år, 21 % vid 50—64 år och 20 % vid 65 år och mera.

En indikator på förekomsten av allvarliga psykiska störningar i högre åldrar är suicid— frekvensen, som i stort sett visar en ökning med stigande ålder. Detta framgår av Tabell 3. Den ökande frekvensen efter 40 år är på- taglig. Samma tendens finns fortfarande; år 1965 var frekvensen för män i åldern 15—24 år 11, i åldern 25—44 år 32 och i åldrarna däröver 48 per 100 000 invånare, beräknat för hela Sverige (statistisk årsbok 1966).

Den stora betydelsen av alkoholproblem i högre åldrar framgår bl. a. av en svensk undersökning av Åmark (1951). Han under- sökte manliga patienter, som vårdats vid psykiatrisk klinik på grund av alkoholism under tiden 1945—47, manliga patienter från alkoholistanstalter 1947 samt män, som anmälts till nykterhetsnämnden i Stock- holm under vissa månader 1946 och 1947. Den procentuella åldersfördelningen fram— går av Tabell 4. Det stora antalet individer med alkoholproblem i högre åldrar fram- går även av andra statistiska uppgifter, se Tabell 5.

Sammanfattande synpunkter

Med hänsyn till min bristande kännedom om kraven i olika militära arbetsuppgifter måste jag inskränka mig till allmänna syn- punkter och rekommendationer.

Som framgår av ovanstående redogörelse

medför även det normala åldrandet psy- kiska förändringar såsom nedgång i den intellektuella prestationsförmågan, särskilt förmågan till problemlösning på abstrakt nivå, försämrad förmåga till varseblivning och analys av komplicerade sammanhang, nedsatt förmåga att mottaga och lagra ny information samt framför allt en påtaglig förlångsamning av psykiska funktioner. Av stor betydelse är att skillnaden mellan opti- mal och maximal prestationsförmåga min- skar, vilket innebär en ökad »stresskänslig— het». Den psykiska omställningsförmågan, rörligheten och plasticiteten minskar både i intellektuellt och emotionellt hänseende. Be- nägenhet för depressiva reaktioner och sjukdomar ökar, vilket reflekteras bl.a. i högre suicidfrekvens. — Äldre personer utför som följd av de psykiska förändringarna i samband med åldrande sämre arbetspresta- tioner än yngre i uppgifter, som kräver snabbhet och i situationer, som är nya för dem. Däremot fungerar de ofta utmärkt i uppgifter där de får arbeta i sin egen takt och där de kan utnyttja sina tidigare erfaren- heter. — Då medelålders individer skall för- värva nya kunskaper eller lära in ett nytt arbete måste undervisningen anpassas efter deras speciella förutsättningar. Man måste ta hänsyn till att de behöver längre tid, att arbetet måste delas upp i smärre enheter etc. Inlärningssvårigheterna ökar betydligt inom åldersperioden 40—65 år. Eventuell omskol- ning till nya arbetsuppgifter bör därför bör- ja så tidigt som möjligt. Vid omplaceringen måste hänsyn tas till nödvändigheten att icke sänka status; om en anställd anser sig få ett arbete, som har låg prestige i hans egen värdeskala reagerar han ofta depressivt eller med mer eller mindre öppen aggressi- vitet och kverulans, vilket inverkar menligt på hans arbetsinsatser.

Vid ställningstagande till ändring av pensionsåldern i vissa militära befattningar är det viktigt att ta hänsyn till ovan fram- förda synpunkter.

De som nu har låg pensionsålder, har goda möjligheter att finna och anpassa sig till ett civilt arbete. En mindre höjning — t.ex. från 50 till 55 år — skulle avsevärt

• Sida 66
•  Original

försämra dessa möjligheter. Om pensions- åldern höjes bör man därför räkna med ut- nyttjande i militär tjänst upp till så hög ål- der att vederbörande ej kan anses behöva söka civilt arbete. Omskolningen till nytt militärt arbete bör påbörjas så tidigt, att förmågan till inlärning och omställning än- nu i genomsnitt är god. Det är också viktigt, att en omplacering ej uppleves som en de- gradering med prestigeförlust och eventuella ogynnsamma insufficiensreaktioner som följd.

Dessutom bör följande synpunkter beak— tas.

Förmågan att utföra en uppgift beror gi- vetvis förutom av uppgiftens art på indivi- dens abiliteter och personlighetsmässiga för- utsättningar. Motivationen är av stor bety- delse och beroende av många, svårisolerade faktorer, även av t. ex. intellektuella abili- teter.

De psykiska åldersförändringarna upp- träder vid mycket olika tidpunkt hos olika individer och de visar mycket varierande progression.

De individuella olikheterna vid samma ål- der är alltså mycket stora. Både pensione- ring och omskolning bör därför i största möjliga utsträckning individualiseras. Före ställningstagande till sådana åtgärder borde varje individ bedömas från psykiatrisk och psykologisk synpunkt. Bäst vore en kontinu- erlig uppföljning av samtliga anställda. På så sätt skulle dessutom skapas ett material för vetenskaplig bearbetning, vilket kunde bli grundvalen för bättre bedömning av äld— re militärers lämplighet för olika arbets- uppgifter och lämplig pensionsålder. Detta förutsätter även en analys av de militära arbetsuppgifternas art.

Nuvarande civila pensionsgränser baserar sig knappast på objektiva analyser av arbets- kraven utan är konventionella och kan där- för icke utan vidare vara ett rättesnöre vid enventuell ändring av de militära pensions- gränserna.

Berkowitz, B. & Green, RF.: Changes in intellect with age: I. Longitudinal Study of Wechsler-Bellevue Scores. ]. Gen. Psych., 103: 3, 1963.

Birren, J.E. Ed.: Handbook of aging and the individual, 1959.

Bromley, D.B.: Some effects of age on the quality of intellectual output. J. Gerontol. 12: 318, 1957.

Bromley, D.B.: The psychology of human aging, 1966. Cronholm, B. & Ottosson, ]. O. & Schal- ling, D.: The memory variables learning and retention in relation to intelligence and age in adults. Under tryckning i Acta Psychiat. Scand., 1967.

Cronholm, B. & Schalling, D: CVE-skalan som diagnostiskt hjälpmedel vid bedömning av intellektuell reduktion. Nord. Psykiatrisk Tid- skrift, 19: 211, 1965.

Dahlgren, K.G.: On suicide and attempted suicide, 1945.

Dureman, I. &Sälde, H.: Psykometriska och experimentalpsykologiska metoder för klinisk tillämpning, 1959.

Essen-Möller, E.: Individual traits and mor- bidity in a Swedish rural population, 1956.

Forssman, S.: Äldre i industrin, 1957. Forssman, S.: Erfarenheter av medelålders och äldre arbetskraft. Socialmedicinsk tidskrift, 39: 186, 1962.

Forssman, S.: Die Arbeit und der alternde Mensch. Handbuch der gesamten Arbeitsme- dizin, Band IV/l: 39, 1963.

Foulds, G.A.&Raven, J.C. 1948, se Wel— ford 1958. .

Fremming, K.H.: Sygdomsrisikoen for Sinds- lidelser, 1947.

Granath, S.: The discrepancy between doc- tors” health statement and the personls own health statement. Föredrag vid Andra Nord. Kongressen för Medicinsk Rehabilitering, 1967.

Hopkins, B. & Post, F. 1955, se Birren 1959. Jarvik, L.F. & Kallman, F.]. & Loege, I. & Falek, A.: Longitudinal study of intellectual changes in senescent twins. I Tibbits, C. & Donahue, W.Ea'. Social and psychological as- pects of aging, 1962.

Kay, H. 1951 och 1954, se Welford 1958. Larsson, T.&Sjögren, T.: A methodologi- cal, psychiatric and statistical study of a large, Swedish population, 1954.

Nyman, G.E.: Skattning av senila beteende- drag i en normalpopulation. Sv. Läkartidn. 58:518, 1961.

Paerregaard, G.: Selvmordsforspg og selv- mord i Kpbenhavn, 1963.

Pichot, P. & Rennes, P. & Taver, G.: Quelques considerations a propos des tests

• Sida 67
•  Original

D48 et vocabulaire. Rev. 3: 395, 1953. Rabitt, P.M.A. 1965, se Welford&Birren. Schalling, D. & Cronholm, B.: »Resistensen» hos ordförrådstest och deras användbarhet vid bedömning av intellektuell reduktion. Under tryckning i Nord. Psykiatrisk Tidskrift 1967.

n/O 11 0 100 " _ '» 90 ., _ _ _,,-""b _ Synonymer Fluency "",—N 80 ",,,, N— 70 "lo," å—l o,", 60 Ordspråk ".,, 50 | | | 1 | 15—1 9 20—34 35—44 45—54 55—6_4 ar

Grafisk bild av medelvärdesdiderenserna vid ökad ålder i verbala test i % med 20—34-års— gruppens medelvärde som referenspunkt. (Dure- man & Sälde, 1959, fig. 2)

110

! [ 35—44 45—54

] 20—34

| 15—19 55—64

ar Test på logisk slutledningsförmåga. Grafisk bild av medelvärdesdilferenserna vid ökad ålder i domino och figurklassifikation i % med 20-34-årsgrup- pens medelvärde som referenspunkt. (Dureman & Sålde, 1959, fig. 3)

Figur ]. Åldersförändringar i olika test enligt Dureman & Sålde (1959)

Statens Off. Utredn. 1958: 38—39. Mental- sjukvården. Planering och organisation.

Szafran, ]. 1965, se Welford & Birren. Welford, A.T.: Aging and human skill, 1958. Welford, A. T. & Birren, ]. E.: Behavior, aging and the nervous system, 1965.

Åmark, C.: A study in alcoholism, 1951.

110

| I [ 15—1 9 20—34 35—44 45—54 55—64 år

Grafisk bild av medelvärdesdifferenserna vid ökad ålder i visuo-spatiala test i % med 20-34—års- gruppens medelvärde som referenspunkt. (Dure- man & Sälde, 1959, fig. 4)

01 |.

1101- ""H"," 100 — 90 * &— Mönsler ".,, 80 ""I: , * Fig ritn ': 7" Gollschaldl""'u,..u .

60 N se 1 | | | _1_ 15—1 9 20—34 35—44 45—54 55—6å4r

Grafisk bild av medelvärdesdilferenserna vid ökad ålder i analytiska varseblivningsprov i % med 20—34-årsgruppens medelvärde som referens- punkt. (Dureman & Sålde, 1959, fig. 6)

0l:) 110

100

I 50 15—19

[ | I 20—34 35—44 45—54 55—54

ar

Grafisk bild av medelvärdesdifferenserna vid ökad ålder i sensorimotoriska snabbhetsprov i % med 20—34—årsgruppens medelvärde som referens- punkt. (Dureman & Sålde, 1959, fig. 7)

• Sida 68
•  Original

Test score 80 _ 95 u/n 60 _ 70 — 75 0År 50— 95 % 5 _ 0 50 !)/a 40 50 — 75 % 40 _ 25 |l/a 30 — 50 "lo _ 5 "In 30 D 20 __ 5 /n 25 u/u 20 _ 10 — 10 _ | | 1 , l . | | | 0 I I | 1 l l I | I I I I 0 10 20 30 40 50 60 10 20 30 40 50 60

Age in years

Age in years

Changes with age in scores on the Mill Hill Vocabulary Test. Percentile points. (Foulds & Raven, 1948 cit. från Welford, 1958, tig. 9.1 (a)

Changes with age in scores on the Matrices Test. Percentile points. (Foulds & Raven, 1948, cit. från Welford, 1958, fig. 9.1 (b)

Figur 2. Åldersförändringar i ett ordförrådstest och i Ravens matriser

25—

24—

22—

20—

18—

l 1 30—34 35—39

I 25—29

110—49

Vocabulaire

14—

1

[ I I ! 20—24 25—29 30—34 95—89 Ages

40—49

Evolution des moyennes en fonetion de l'age pour les différents nivaux cultures (sexe masculin). (Pichot et al., 1953, graphique 1) Figur 3. Åldersförändringar i dominotestet (D 48) och ett ordförrådstest

• Sida 69
•  Original

T over 60

,. uullhlcnc

_under 40

Proportions of abstract and concrete solutions in different groups (abstract responses are shown as shaded areas in two gradations, the higher grade being indicated with horizontal lines). (Hopkins & Post, 1955, cit. från Birren, 1959, fig. 25)

over 60 (psychiatric

Figur 4. Abstrakta och konkreta lösningar i Goldstein-Scheerers kubtest

Errors 500

400 300

200

stages ol diiiicully

, ,... - . - .. Gfåphical representation of Kay's (1954) results relating performance to difficulty of task and age. (Kay, 1954, cit. från Welford, 1958, fig. 6.8)

Figur 5. Antal fel i en sensori-motorisk uppgift i relation till dess svårighetsgrad och försöks- personernas ålder

Errors '_10".

,. | J | __L__ | __10 20—29 30—39 40—49 50—59 60—69

Age range Times, errors and trials per subject for learning both series in Kay's experiment (excluding cri-

terion trials) (Kay, 1951, cit. från Welford, 1958, fig. 9.5)

Figur 6. Inlärning av två sekvenser i olika ålders- grupper

Trials 5

IL

' » i . ”ao—29 so—a'a" 40:49” 50:59 60—859- . __ Åge range _ *

Times, errors and trials per subject for relating both series in Kay's experiment (excluding cri- terion trials). (Kay, 1951, cit. från Welford, 1958, lig. 9.6)

Figur 7. Återinlärning av två sekvenser i olika åldersgrupper

• Sida 70
•  Original

Years w M Extent of Pathologie Variation. e= evident, , . 90 p = probable, c = conceivable, n = no pathology,

— in the sense given in the text. Percentual frequen- 70— cies within age-groups. (Essen-Möller, 1956, dia-

_ " " gram 7) 50-

— Figur 8. Frekvens av olika grader av psykopato- 30' logi i procent av olika åldersgrupper i en skånsk 10: lantbefolkning

| l ' r | | I 10 % en en 40 20 o 20 40 50 nu 10001.

50

40 - — 40 30 - — se 20 — . . — 20 ,5_ , lulllull _,5 10 - lill ? — 10 5 * — 5 .E . 1010 o, l I | I | I | | | l | I "o a 90 ao 70 60 50 30 40 50 50 70 nu so roa la

% lntellect deteriorated

Add Psychotlcs (actual)

,. Ollgophrenlcs ,, Major personality deviants

" Add Severe E ,, ,, E ,,

Cumulated Mental Diagnoses. gram 6)

Early asthenlcs Late Chalarophrenlcs "

lllllllllllllllll Add Actual Somat asth, Autonom, Neuroses

Asocial behavlour (actual) Mlld deter, dev, asth, chalarophr

Percentual frequencies within age-groups. (Essen-Möller, 1956, dia-

Figur 9. Frekvens av olika psykiska diagnoser och egenskaper i procent av olika åldersgrupper i en skånsk lantbefolkning

Tabell 1 . Resultat i CVB—skalan och dess deltest

(vägda poäng: M=10, s=3 i standardiseringspopulationen) hos klienter vid Statens Arbetsklinik i olika åldersgrupper. (Cronholm&Schalling 1965)

Signifikans

19—25 år 26—35 år 36—45 år 46—55 år enligt varians- N=39 N=42 N=54 N=33 analys

Intelligenskvot (IK) 99 102 102 96 — A Informationstest 10 11 11 11 — B Allmänna f örståndsfrågor 10 11 11 10 _— C Aritmetiska uppgifter 9 10 10 9 —— D Silferrepetition 10 10 10, 8 p > 0,05 E Likheter 11 11 12 11 — F Ordförråd 10 11 11 11 p>0,01 G Bildkomplettering 11 10 11 10 — H Bildarrangemang 10 10 9 7 p>0,01

• Sida 71
•  Original

Tabell 2. Frekvens av olika grader psykopatologi i procent av olika åldersgrupper av män i en skånsk lantbefolkning. (Enligt Essen-Möller 1956, Table IX)

Grad av psykopatologi

Ålder Påtaglig Sannon Tänkbar Saknas N

30—39 6 l 5 33 45 1 92 40—49 6 1 8 30 45 200 50—59 1 3 22 3 3 3 3 1 16 60—69 1 5 21 3 7 27 1 1 2

Tabell 3. Suicidfrekvensen hos män i olika åldersgrupper angiven i antal per 100 000 individer

I hela Sverige under perioden 1921—30

(Larsson & Sjögren 1954)

I Malmö under perioden 1933—42

(Dahlgren 1945)

I Köpenhamn under perioden 1951—55

(Paerregaard 1963)

Ålder 15—20

20—25 25—30 30—3 5 35—40

40—45 45—50

50—5 5 55—60

60—65 65—70

Suicid 16

21 25 33 41

50 55

58 62

57 56

Ålder 15—20

20———40

40—50

50—60

60—70

Suicid Ålder Suicid 13 1 5—1 9 12 20—24 31 23 25—29 41 30—34 55 35—39 57 56 40—44 82 45—49 83 69 50—54 102 55—5 9 1 19 95 60—64 93 65—69 1 18

Tabell 4. Den procentuella åldersfördelningen i tre manliga alkoholistmaterial. (Enligt Åmark 1951, Table 1)

Nykterhets-

Klinik- Anstalts- nämnds- patienter klientel material Ålder (N=103) (N=100) (N=407) 10—20 — —— 0 20—30 6 9 16 30—40 36 26 30 40—50 40 * 34 34 50—60 16 26 14 60—70 2 4 5 70—80 -—— 1 1 SOU 1969: 34

Tabell 5. Frekvensen av personer i olika ålders- grupper (sammanlagt 18 161 män och 866 kvin- nor) som stått under övervakning av nyk— terhetsnämnd eller som tvångsmässigt eller frivilligt intagits på alkoholistanstalt år 1960. (Data från Statistisk Årsbok 1966).

Antal per 100 000 Ålder Absoluta tal invånare

—24 992 4 25—29 1 442 33 30—39 4 746 47 40—49 5 5 l 8 52 50—59 4 418 45 60— 1 91 1 15

• Sida 72
•  Original

Bilaga 7 Synpunkter på åldrandets psykologi

Översända till MTU av militärpsykologiska institutet den 29 december

1966, utarbetade av bitr. militärpsykologen P. Dalén

I dagens samhälle har omskolning av ar- betskraften blivit allt vanligare. I samband med omskolning har emellertid åtskilliga problem uppstått, bl. a. av medicinsk, socio- logisk eller psykologisk art. Ett av de psy- kologiska problemen är levnadsålderns be- tydelse för förmåga att genomföra omskol- ning. Beträffande detta problem har en del undersökningar utförts. Resultaten av un- dersökningarna förefaller icke alltid entydi- ga. Här nedan skall endast en sammanfatt- ning av trenden i undersökningsresultaten redovisas.

Förmågan att genomföra en omskolning sammanhänger bl. a. med dels allmänbegåv- ning och dels speciella begåvningsfaktorer eller färdigheter. När det gäller allmänbe- gåvningens förändringar med tilltagande ål- der har det enligt undersökningsresultaten i stort sett visat sig att personer med hög allmänbegåvning behåller denna relativt in- takt, medan personer med låg allmänbegåv- ning ofta utsätts för nivåsänkning.

Det arbete med vilket människor sysslar förefaller såtillvida påverka allmänbegåv- ningen som att människor med ett intellek- tuellt arbete mindre ofta utsätts för nivå— sänkning.

Ovanstående gäller allmänbegåvningen betraktad som en enhet. Vad sedan gäller speciella begåvningsvariabler visar under- sökningarna, att dessa påverkas olika av åldrandet. Sålunda visar den verbala begåv—

ningsvariabeln inte någon nedgång vid till- tagande ålder (ordförrådet förefaller till och med öka), medan däremot den spatiala be- gåvningsfaktorn (»formsinnet») och den 10— gisk-induktiva begåvningsfaktorn tycks ut— satt för nivåsänkning. Även förmåga till (visuell) perception sänks.

Förmåga till inlärning varierar med det kunskapsstoff som skall inläras. Tidigare helt okänt stoff förefaller av undersökning— arna att döma kunna läras in lika lätt — eller med lika stor möda om kunskapsstoffet är komplicerat — av yngre som av äldre. Kun— skapsstoff som strider emot vad som tidiga- re inlärts tillgodogörs lättare av yngre än av äldre människor. Att äldre människor så— lunda har svårare att lära sig sådant som går stick i stäv mot vad de tidigare lärt sig eller trott sig veta torde sammanhänga med att äldre är mera rigida, mer psykiskt orörliga. Vid omskolning som bygger vida- re på inlärt kunskapsstoff torde ingen nämn- värd skillnad råda mellan äldre och yngre, tvärtom kanske äldre människor med läng— re och gedignare erfarenhet av ett kunskaps- område har lättare att tillgodogöra sig yt- terligare påbyggnad av kunskaper inom just detta område.

Minnesfunktionen förefaller enligt under- sökningarna avta när det gäller helt nyin- lärt stoff, medan förmågan att memorera gamla kunskaper icke avtar. En omskolning bör alltså bli mer framgångsrik om de om-

• Sida 73
•  Original

skolade omedelbart efter omskolningen bör— jar med sina nya arbetsuppgifter och såle- des därigenom nöter in nyinlärt kunskaps- stoff.

Äldre människor förefaller av undersök- ningarna få något lägre tempo än yngre. Att omskola en äldre människa till ett yrke som kräver utpräglad snabbhet torde sålunda va- ra mindre meningsfullt.

Motoriska färdigheter (manuell smidig- het och koordinationsförmåga, »handlag») sänks mycket obetydligt vid tilltagande ål- der. Ofta kan en eventuell nedgång i de mo- toriska funktionerna kompenseras av äldre människors tidigare erfarenheter av och va- na att handskas med material av skilda slag.

I det föregående har endast begåvning och färdigheter berörts. En annan synnerli— gen viktig faktor för förmåga att tillgodo- göra sig en omskolning är motivationen. En hög motivation kan kompensera en inte helt perfekt intellektuell förmåga, medan en låg motivation, modstulenhet eller bristande in- tresse kan äventyra framgång i omskolning även när det gäller högt begåvade män- niskor.

Resultat av omskolning beror över huvud taget på så många skilda faktorer att det är synnerligen svårt att renodla de enskilda faktorerna och välja ut den eller dem som är avgörande för resultaten. Det förhållan- det att äldre människor har svårare att lära sig köra bil, behöver inte alls bero på sänkt intellektuell eller motorisk förmåga. Mycket talar för att det här är en fråga om urval. De som verkligen är intresserade av att köra bil, skaffar sig ett körkort i tjugoårsåldern, medan de människor som på äldre dagar upptäcker att de behöver körkort, kanske inte alls är intresserade och roade av själva bilkömingen och av det skälet behöver läng— re tid för inlärningen.

Individers intresseinriktning torde ha stor betydelse för deras framgång i omskolning. En individ med dokumenterat tekniskt in- tresse men med mycket litet intresse för administration kan sålunda utan att han upplever större möda genomföra en myc- ket komplicerad teknisk omskolning medan

han trots hårt arbete inte kan tillgodogöra sig en tämligen enkel omskolning inom det administrativa området.

• Sida 74
•  Original

Bilaga 8 pensionsåldrar Psykologiska aspekter på militära personal gruppers

På uppdrag av militärpsykologiska institutet utarbetade av fil. dr Jan

Helander, Göteborgs universitet

1 Utgångspunkter

I april 1967 blev jag av Militärpsykologis- ka institutet anmodad att yttra mig i rubr. ärende.

Som arbetsmaterial för detta yttrande har jag från Militärpsykologiska institutet mot- tagit »PM rörande belysning av psykolo- giska aspekter på åldrandet, MTU 30/1 1967», en tablå (Bilaga 1: 1) med en för- teckning av olika militära personalgruppers nuvarande och föreslagna pensionsålder samt en skrivelse »Psykologiska synpunkter på åldrandet» avgiven av bitr. militärpsyko- log Per Dalén, 29/2 1966.

Frågeställningen, så som jag uppfattat den, är om det finns psykologiska bedöm- ningar, företrädesvis av empirisk art, som kan inverka då man skall ompröva ålders- m'våerna för militär personals pensionering.

I ovan nämnda PM anförs exempel på delfrågor som förmodas vara relevanta för problemställningen (t. ex.: förslitning, djärv- het och beslutfattning, inlärningsförmåga, koncentrationsförmåga etc.).

2 Avsikt med detta yttrande

Nedan kommer först att behandlas de två huvudkomponenterna i problemet: det mänskliga åldrandets natur och det militära arbetets krav. Efter en diskussion av dessa

komponenter följer ett resonemang av rela- tionen mellan åldrandet och arbetet (dess sektorer av förenlighet och oförenlighet), exemplifierat genom de delfrågor som nämnts under punkt 1 ovan. Yttrandet av- slutas med två rekommendationer.

3 Det mänskliga åldrandets natur

Vårt vanliga sätt att bestämma ålder är grundat på almanackan. Vi använder måt- ten år, månader och dagar. Men samtidigt har vi en vardaglig erfarenhet av att det finns 70-åringar som verkar ungdomliga och 50-åringar som ger intryck av starkt åld- rande. Det betyder att almanacksåldern i vissa sammanhang inte är tillförlitlig. Den borde ersättas av ett bättre mått. Nu vet man att olika funktioner hos människan undergår förändringar som är tidsbundna. Vidare finns det ett mycket stort antal olika funktioner. Slutligen är tidsbundenheten mycket olika utformad för de olika funk- tionerna och de olika individerna. Det med- för svårigheter för den som har till ärende att söka ett hanterligt mått på åldrandet. Det finns bland alla funktionerna somliga som är mer betydelsefulla för åldrandet än övriga. En särskilt viktig roll i sammanhang- et spelar t. ex. genomblödningsvolymen i hjärnan (Himwich, 1960). Det finns dock ingen av funktionerna som man kan välja

• Sida 75
•  Original

ut och säga att den med ensamrätt åter- speglar det mänskliga åldrandet.

I stället måste man se åldrandet som ett resultat av samspelet mellan samtliga funk- tioner. Eftersom dessa funktioner var för sig är under ständig omvandling, blir en definition av åldrandet i sista hand en frå- ga om balansen inom den totala mängden av funktioner. Den balansmekanismen är mycket känslig, något som demonstreras nedan.

Det finns en hypotes (Kahlson, 1956) en- ligt vilken:

livsförlopppet hos varje individ är »program- matiskt» fastlagt för såväl utveckling som funk- tion, programmet genomförs i en bestämd ordningsföljd, och under de sista akterna avtar totalorganismens förmåga att upprätthålla sta- bil jämvikt inom det invecklat samordnade sys- temet av celler, organ och funktioner.

I detta begrepp jämvikt ingår många element, i huvudsak följande. Cellerna i vår kropp för- nyas fortlöpande genom att de avlägsnas och ersätts med nybildade . Detta förnyande av cellpopulationema sker mycket snabbt och an- ges i »tumover time». (sid. 3326).

I tabell 1 ges några exempel på olika cel- lers »turnover time».

Denna fortlöpande nedbrytning och nybild— ning styrs av mycket invecklade mekanismer i vilka ingår enzymsystem, hormoner och hjärncentra. Hur dessa dynamiska system av destruktion och rekonstruktion hålls i stabil jämvikt, därom är vi ännu ganska ovetande. (sid. 3326).

Genom denna regulation strävar krop- pen efter att skapa en inre miljö som är konstant, en s. k. homeostas.

Vid tilltagande ålder sjunker effektiviteten i de mekanismer som upprätthåller den inre miljöns konstans. — Härtill kommer att för-

Tabell ] »Turnover time» för några olika celltyper hos människan.

Celltyp Turnover time Röda blodkroppar 120 dagar Celler från olika hudregioner 13—100 dagar Testikelepitel 16—40 dagar Slemhinnan i magsäcken 2—6 » Vita blodkroppar 1/2—13 » Slemhinnan i tunntarmen 1/2—3 »

Figur ]. Schematisk framställning av en individs mognad och ntegration under olika åldersstadier. —— A = barndom, B = vuxen ålder, C = ålderdom. 0 = omogen funktion, — _ — = omoget samspel mellan funktioner.

' = mogen funktion — = moget samspel mellan funktioner.

mågan att rekonstruera destruerade vävnads- celler blir mindre med åldern. — Stabiliteten blir slutligen så ringa att organismens celler och delfunktioner inte längre kan sammanhål- las i gemensamma livsyttringar. (sid. 3327).

På grundval av det anförda förefaller det rimligt att definiera åldrandet som graden av bristande balans mellan samtliga funk- tioner inom en organism.

Vad säger oss en sådan definition? Jo, för det första, att den inte är särskilt praktisk. Den erbjuder oss inget enkelt mått som alternativ till almanacksålder.

För det andra visar den att gränsen mel- lan friska och sjuka åldringar är mer eller mindre svävande. Gerontologi och geriatrik glider samman.

För det tredje säger oss definitionen, att eftersom åldrandet utformas under inflytan- de av ett synnerligen stort antal faktorer och återspeglar balansrubbningen mellan funktionerna, så blir följden att åldrandet gestaltas på högst olika sätt för olika indi- vider.

Under en människas levnad från barn- dom till ålderdom sker åtskilligt i psykolo— giskt avseende (fig. 1). I barndomen är funktionerna omogna och samspelet mel- lan dem outvecklat. Med psykologiska funk- tioner menas här sådana egenskaper som omdöme, intelligens, minne, koncentrations— förmåga och åtskilligt annat. Beträffande vuxen ålder bör särskilt två saker observe- ras: dels når funktionerna full utveckling, dels blir samspelet mellan dem allt rikare och mer hierarkiskt. Skillnaden mellan män-

• Sida 76
•  Original

niskor i vuxen ålder kan ofta återföras till just graden av samverkan, integration och balans. Inom inte minst fransk psykologi (Elmgren, 1953) vill man särskilja olika personlighetsnivåer, som här kan ses mot bakgrunden av fig. 1. Beträffande de högsta nivåerna heter det:

Den normalt utvecklade genomsnittsmänni- skan utan högre vetenskapliga eller moraliska intressen motsvarar den rationellt-ergetiska ni- vån, dvs. kan utföra ett arbete på anpassat sätt och följa det dagliga livets rutin men har svårt att höja sig därutöver och anpassa sig till nya och oväntade situationer; — de människor som motsvara de högsta nivåerna i Janets hierarki representera det fåtal som möter verkligheten och strävar efter att ständigt söka nya erfaren- heter. Dit höra filosofen, vetenskapsmannen, konstnären och uppfinnaren samt i övrigt de människor som i sin gärning kunna sägas mani- festera ett mer eller mindre originellt ny- skapande (sid. 103).

De lägsta nivåerna, å andra sidan, före- träds enligt Janet av människor som är idioter, imbecilla och debila.

De människor som nått högsta person- lighetsnivåerna, dvs. de vars funktioner nått den rikaste mognaden och där samspelet mellan dem är livligast, är samtidigt de som har relativt mest att förlora under åldrandet. Under åldrandet bibehåller funk— tionerna sin mognad ehuru de tillbakabil— das något. Samtidigt sker ett nedbrytande av personligheten. Samspelet mellan funk- tionerna blir sämre. Den väl integrerade människotypen efterträds av en människa av en allt torftigare psykisk och fysisk ut— rustning.

Vad som nu sagts gäller om man betrak- tar åldrandet ur individens synpunkt och tydligt är att åldrandet har mycket olika innebörd för olika individer. Viktigt är emellertid att inte glömma bort att samhäl- let också påverkar åldrandet. Typen av sam— hälle vi lever i har väsentliga återverkning- ar härvidlag.

I ett välfärdssamhälle som Sverige har olika moment bidragit till att göra äldre människors hälsonivå högre: arbetet är inte i våra dagar så fysiskt nedslitande som tidi— gare, vi är mer medvetna om den rekrea- tion kropp och själ behöver, vi har bättre

upplysningar om adekvat kosthåll etc. Samtidigt finns den motsatta tendensen: vår samhällstyp har bidragit till att sänka hälsonivån hos äldre personer. Påståendet kan i förstone synas överraskande men har sin grund i att mycket stora medicinska framsteg gjorts. Kirurgiska, farmakologis- ka och andra medicinska resurser har åstadf ' kommit att människor kan hållas vid liv

(och i arbete) vid en mycket lägre hälso- nivå i våra dagar. Förr i världen avled personer av denna kategori. Genom att de numera överlever bidrar de till att sänka befolkningens genomsnittliga hälsonivå. Det finns ytterligare moment i vårt samhälle som har samma negativa effekt: överflöd beträffande födoämnen har bidragit till fel- aktiga kostvanor, arbetstempot har ökats, vår miljö (t. ex. luft och vatten och trafik) innebär större risker etc.

Den gynnsamma tendensen kombinerad med den ogynnsamma resulterar i att en ytterligare ökad grad av heterogenitet upp— står beträffande hur människor åldras. Des— sa förhållanden har närmare diskuterats i annat sammanhang (Helander, 1967 sid. 38 —47). Det är min uppfattning att männi— skans åldrande är mer homogent i ett un- derutvecklat samhälle än i ett överflöds- samhälle.

2 Djärvhet och beslutsfattning

I sin diskussion av den åldrande männi- skans förmåga till djärvhet och beslutsfatt- ning betonar författaren att begreppet »djärvhet» är så heterogent och så otill- fredsställande studerat att någon närmare kommentar ej är möjlig.

Rörande beslutsfattning framhåller han att förmågan att snabbt fatta beslut sanno- likt kraftigt avtar med stigande ålder. Han framhåller emellertid även att äldre perso- ner kan förväntas ha mer bakgrundskun- skap för sina framväxande beslut, och att de därför har ett gynnsammare utgångslä- ge så länge den snabbhet som krävs endast är måttlig. Beträffande äldre personers på- stådda obenägenhet att fatta beslut och vilja att genomföra dessa, anser författaren att förmåga i dessa avseenden sannolikt mera sammanhänger med individens personliga egenskaper än med hans levnadsålder.

6 Fredssynpunkter

Det är att märka att dr Helander huvud- sakligen lägger fredsmässiga synpunkter på frågan om lämplig militär pensionsålder. Han framhåller att pensionssystemet en gång skapades för att lösa svåra personliga och sociala problem, och att det därför nu ej bör omformas så att det (genom en indivi- den påtvingad inaktivitet) medför ökad be- lastning på den offentliga sektorn. Förfat- taren synes härvid mena att en för tidig pensionering leder till med inaktiviteten sammanhängande lidanden och funktions- nedsättningar, vilka i sin tur belastar sam— hällets resurser främst inom vårdsektorn. Han framhåller att försvaret kan betraktas som en del av den offentliga samhällsverk- samheten. Han finner det därför riktigt att försvaret accepterar ett mera långtgående ansvar innefattande även vad som bokföres

under andra huvudtitlar, och att ett pen- sionssystem som för försvaret kan medföra ekonomiska och administrativa fördelar ej bör beslutas, om det samtidigt ökar utgif- terna för och belastningen på de vårdande samhällsfunktionema.

Utan att uttrycka det i klartext synes författaren härvid bortse från angelägen— heten av att befälet är optimalt funktions- dugligt inte bara i fred utan även i krig. I stället betraktar han i övervägande grad försvaret som en del av den samhälleliga sektorn under fredsförhållanden med ge— mensamt ansvar för alla offentliga utgifter.

Författaren rekommenderar även en in- dividuell lösning av pensioneringsfrågan in— om försvaret så att arbetets krav i olika be- fattningar anpassas efter äldre individers avtagande förmåga. Han föreslår att man till en början genom en begränsad försöks— verksamhet insamlar det kunskapsunderlag, som behövs för denna individualisering.

B. Sammanfattning av prof. Börje Cron- holms utlåtande till MTU

1 Arv och miljö

Professor Börje Cronholm anför i sitt ut- låtande till MTU i huvudsak följande. Åld- randet är en i väsentliga hänseenden gene— tiskt (av ärftliga faktorer) styrd tillbakabild- ning som börjar tidigt och som kan påver- kas av miljöfaktorer. Till frågan om de psykiska åldersförändringama framhåller förf. (a) att sådana regressiva förändringar sätter in tidigt, (b) att de delvis kan vara genetiskt styrda, men (e) att de även kan vara resultat av smärre skador, t. ex. till följd av banala infektioner och måttliga traumata. Cronholm hävdar att isolerandet av ett rent, uteslutande genetiskt styrt, >>nor— malt» åldrande således blir en teoretisk kon- struktion.

Cronholm betonar att de undersökningar som utförts med sikte på åldrandets inver- kan på olika prestationsvariabler huvudsak- ligen grundar sig på tvärsnittsundersökning— ar, i vilka olika åldersgrupper jämförts med varandra. I sådana undersökningar förelig-

• Sida 84
•  Original

ger flera tolkningssvårigheter, eftersom gruppolikheterna åtminstone delvis kan tän— kas bero på att yngre grupper gynnas av faktorer som förbättrad skolundervisning, ökad stimulans genom massmedia och för- bättrade kommunikationer.

2 Den intellektuella prestationsförmågan

Förf. framhåller att den intellektuella pres- tationsförmågan, som visar en ökning fram till 20-årsåldern, redan vid 25-årsåldern börjar avta vad beträffar exempelvis för- måga till logisk slutledning och rumslig fö- reställning. Han hänvisar till svenska under- sökningar utförda av Dureman och Sälde (1959). Dessa kunde påvisa en åldersbe- tingad prestationssänkning i test på logisk slutledningsförmåga (logical reasoning) och rumslig föreställningsförmåga (spatial rea- soning), uppfattning och återgivande av geo- metriska mönster (>>formsinne>>), och även i olika sensorimotoriska snabbhetsprov (med förutbestämd handling som svar på viss sig- nal). I flera fall var sänkningen tydlig re- dan vid 35—44 år. Andra intellektuella funk- tioner förblir i stort opåverkade, främst då ordförråd (t. ex. i CVB-skalan eller i syno- nymtest), vilket visats bl.a. av Foulds & Raven (1948) samt Cronholm & Schalling (1965).

Förmågan till lösning av nya problem visar nedgång med stigande ålder, en ned- gång som visar sig vara mera uttalad ju mera komplex problemställningen är. Förf. refererar här till Bromley (1957) som i upp- gifter som gällde ordspråkstolkning påvisa- de att äldre personer ofta gav en konkret medan yngre gav en mera abstrakt, gene- raliserad tolkning av ordspråken i testet. Hänvisande till Welford (1958) framhåller Cronholm att äldre får svårare att på ett smidigt sätt formulera och utnyttja hypo- teser. De fastnar lättare än de yngre vid ett visst lösningsförsök och har sedan svårt att frigöra sig från detta och pröva ett nytt.

3 Tilltagande »stresskänslighet»

Cronholm pekar på ytterligare en viktig an- ledning till de äldres sjunkande prestations- förmåga, nämligen deras tilltagande käns- lighet för störningar i form av irrelevant information i en problemlösningssituation (Rabbitt 1965), talande för en tilltagande »stresskänslighet».

4 Förmåga i sensorimotoriska uppgifter

Förmågan i sensorimotoriska uppgifter av— tar enligt förf. mycket snabbt med åldern, främst sammanhängande med en försäm- ring i de centrala »translation processes», dvs. i förmågan att tolka och >>översätta» given information. Som exempel härpå nämns ett experiment av Kay (1954) där uppgiften var att med hjälp av en kodnyc- kel tolka Vissa ljudsignaler. Uppgiften kun— de kompliceras på olika sätt. Komplikatio- nen visade sig medföra en mycket större prestationsförsämring hos äldre än hos yng- re. Av Kay redovisad prestationskurva talar för att försämringen börjar redan i 30—års- åldern.

5 Inlärning och minne

Cronholm anför som en allmän erfarenhet att en tilltagande svårighet att lära in nya kunskaper och färdigheter börjar märkas redan i medelåldern. Såväl lösning av nya problem som inlärning »störs» av konkur— rensen från tidigare samlad och lagrad in- formation (negative transfer). På motsva- rande sätt avtar förmågan att ur en fond av konkurrerande minnesmaterial aktualise- ra det för en viss arbetsuppgift relevanta. Förf. illustrerar de tilltagande inlärnings-

• Sida 85
•  Original

svårigheterna med en undersökning av Kay (1951) i vilken påvisades att en avsevärd försämring inträdde mellan 45 och 55 år i inlärning av en bestämd ordningsföljd för nedtryckning av tangenter. Även vid åter- inlärning av uppgifterna försämrades den- na prestation med stigande ålder. Sprid- ningen i prestationsnivån mellan de olika försökspersonerna ökade starkt med tillta- gande ålder.

Förf. påpekar dock att betydelsen av försvårad inlärning och av minnesrubbning- ar hos äldre sannolikt överskattats i för- hållande till försämringen i perceptuella och kognitiva funktioner (förmåga att varse- bliva, förnimma, bli medveten om och för— stå). Denna försämring kan endast i ringa mån förklaras av en nedgång i sinnesorga— nens funktionsförmåga utan ligger mera på varseblivnings- och tolkningsplanet.

Förf. anser vidare att äldre personers långsammare tempo, påvisat redan i klassis- ka reaktionsförsök, blir alltmer påfallande ju mer komplicerad en situation är. Han hänför detta till en förlångsamning i cen- trala bearbetnings- och transmissionsproces- ser.

6 Förmåga att fatta beslut

Vad gäller beslutsförmåga anför förf. svå- righeter att presentera vetenskaplig doku- mentation på grund av nämnda terms allt- för vaga natur. Han refererar en undersök- ning i vilken kunde påvisas att tidåtgången (T) för beslut kunde skrivas T : a—b log2 11. Med stigande ålder ökar antingen a eller b eller bådadera. Ökningen av a innebär en generell tidsökning medan ökningen av b in— nebär ökning av tiden med ökande antal samtidigt inkommande stimuli. Vad gäller effekt av »supraoptimal» belastning anser sig Szafran (1965) generellt ha demonstrerat (a) att äldre har mindre reservkapacitet än yngre, och (b) att de, om de pressas över op- timum, lättare blir insufficienta (otillräckligt funktionsdugliga, jfr vad som ovan sagts om nedsatt »stress tolerans»).

1 Litteraturgenomgång

Forssman (1957) rapporterar en undersök- ning av hälsotillståndet hos en grupp an- ställda inom svensk industri. Undersökning— en omfattade samtliga män över 60 år och samtliga kvinnor över 55 år vid åtta indu- striföretag, totalt 1067 personer. Nedsatt hälsotillstånd konstaterades hos hälften av de undersökta tjänstemännen, hos två tred- jedelar av de manliga arbetarna och hos tre fjärdedelar av de kvinnliga. Det är att märka att 751 av männen ansåg sig själva ha fullgod arbetsförmåga. De undersökan- de läkarna däremot ansåg att arbetsförmå— gan hos inte mindre än 407 av dessa var nedsatt på grund av dålig hälsa. Forssman konkluderar att om en anställd själv anser sig ha nedsatt arbetsförmåga på grund av dålig hälsa finns det som regel medicinska skäl att anse denna bedömning tillförlitlig. Om en anställd däremot själv anser sin ar- betsförmåga vara god och sitt hälsotillstånd gott, säger denna bedömning mindre om hans eller hennes »objektiva» hälsa och bör

Även Maddox fann i en undersökning av 251 personer i ålder från 60 till 94 år, med medianålder 70 år, att de tenderar att överskatta sitt eget hälsotillstånd.

van Zonneveld (1961) rapporterar en ökande förekomst av dålig hälsa med tillta- gande ålder hos 3150 personer som var över 65 år. Även av denna undersökning framgår att läkarna bedömde de undersök— tas hälsotillstånd i pessimistisk riktning me- dan de undersökta själva bedömde det op- timistiskt. Skillnaden mellan den »objektiva» och subjektiva hälsobedömningen tenderar att öka med stigande ålder hos de under- sökta.

I litteraturöversikten nämns även den i många undersökningar påvisade förlång- samn ingen i rent motoriskt beteende som föl- jer med stigande ålder. Denna förlångsam- ning, som tydligt framträder först vid 45 till SO-årsåldern, är emellertid ej tillräckligt markerad för att förklara den samtidiga sänkningen i prestationsnivå som inträder i mera komplexa psykomotoriska beteenden. Som bidragande orsak till denna sänkning har nämnts höjda retningströsklar i de från kroppens periferi till hjärnan ledande nerv- banorna för olika slag av stimulering och en minskning i antalet nervfibrer. Följden av dessa processer har förmodats bli en nedsättning i nervernas förmåga att snabbt förmedla impulser. Parallellt med denna tillbakabildning inträder även en reduktion av hjärnans genomblödning.

I ett sammanfattande omdöme framhål- ler författarna att åldrandet ofta medför en minskad reservkapacitet i olika avseenden. De äldre tar sålunda ständigt i anspråk en högre procent av sina totala resurser än de yngre i samma arbete.

2 Egna undersökningar

Efter denna litteraturgenomgång redogör författarna för en nyligen genomförd svensk undersökning av 391 slumpmässigt utvalda personer, anställda vid Svenska Cellulosa Aktiebolaget. Dessa var alla män i åldrar- na 35, 45, 55 och 65 år, med ungefär lika

• Sida 88
•  Original

många personer i varje åldersgrupp. De testades med ett intelligenstest (SRB), flera perceptuella prov (prov på varseblivnings- förmåga) samt med minnestest och psyko- motoriska test. De undersöktes medicinskt med fysikaliskt rutinstatus, mätning av syn och hörsel, EKG i vila och efter arbete, vissa urin- och blodanalyser samt skärm- bildsundersökning. Vidare bedömdes allmänt hälsotillstånd, allmän senilitet och tendens till hypokondri. De undersökta fick även besvara Nyman & Markes medicinska frå- geschema, kompletterat med frågor avseen— de kostförhållanden, yrkesrisker samt alko- hol— och tobaksvanor. Vidare fick de un— dersökta avge ett allmänt utlåtande om sin hälsa och dess återverkningar på arbetsför- mågan.

3 Faktoranalys

Hela detta material bearbetades därefter fak- toranalytiskt. Följande tolv faktorer isole- rades.

Faktor I benämnd allmän intelligens hade åtta av sina elva högsta faktorladdningar 1 variabler som utgjordes av psykologiska test. Den visade dessutom höga faktorladdning- ar för blodtryck samt för resultat vid cykel— ergometertest, irnplicerande cirkulationens betydelse för psykisk prestationsförmåga. Åldersvariabeln ingick i denna faktor med sin högsta laddning (—0,57).*

Faktor 2, psykiskt välbefinnande och självförtroende, neuroticism, hade sitt högs- ta faktoriella engagemang i frågor hämtade från avsnittet »mentalt tillstånd» i det me- dicinska frågeforrnuläret. Åldersvariabeln ingick med mycket låg laddning i denna faktor. Vid analys av råpoängsfördelningar— na för olika åldersgrupper fann man att de variabler som mätte neurotiska drag ha— de ett tydligt maximum för åldern 45 år. Övriga åldersgrupper hade lägre grad av neuroticism än 45 -åringarna.

Även i Faktor 3, anpassning till omvärl— den, ingick åldersvariabeln med mycket låg laddning, 0,09. Råpoängsfördelningen visa- de en nedgång av förmåga till social kon- takt just i 45-årsåldern.

Faktor 4, besvär i de nedre extremite- terna, visade även den en mycket låg ladd- ning i åldersvariabeln.

Faktor 5 benämndes gallsten. Frågan om den undersökte haft gallsten eller smärtor åt gallan uppvisade föga samband med ål- dern, som ingick i denna faktor med en mycket låg laddning, —O,18.

Faktor 6, kroppsvikt och central cirku- lation hade begränsat samband med åldern. Orsaken härtill var en minskning av den relativa förekomsten av övervikt från 55 år till 65 år.

Faktor 7 definierades som hörsel-faktor. I denna förekom åldern med en relativt kraftig laddning, —0,49. Man observerade även ett samband (motsvarande faktorladd- ningen 0,31) mellan hörseltillstånd och sub- jektiv hälsobedömning. Det fanns ej något samband mellan objektiv hälsobedömning och hörselfaktorn, medan däremot den ob- jektiva skattningen av senilitetsgrad visade samband med hörselfaktorn.

Faktor 8 benämndes sociabilitet. Åldern ingick här i en mycket låg laddning, —0,05. Råpoängsfördelningarna i materialet gav vid handen att 45-årsåldern fungerade som vänd- punkt i olika hänseenden, så att umgänges— vanorna vid 45-årsåldern syntes livliga men ytliga.

Faktor 9 sammanfattades i följande me— dicinska variabler: sänkningsreaktion, blod- tryck, trötthet och frekvens aV nattlig vat- tenkastning. Åldern ingick här med ladd- ningen —O,44, talande för ett starkt sam- band mellan åldrande och dessa variabler, vilka till väsentlig del är avhängiga av blod- cirkulationsorganens tillstånd.

Faktor 10 rubricerades andningsbesvär. Åldern hade i denna faktor låg laddning, 0.12.

Faktor ll benämnes rörelseapparat och arbetsförmåga. En försämrad rörelseförmå- ga visade sig inverka betydligt på såväl lä- karens som den undersöktes egen skattning av hälsotillstånd och arbetsförmåga med faktorladdningen 0,35 respektive 0,36. Ål-

* pos. : hög ålder. Generellt är skalorna vid beräkningen vända så att hög poäng och positiv innebörd går samman.

• Sida 89
•  Original

dern ingick i denna faktor med en mycket låg laddning (—0,08).

Faktor 12 definierades som synförmåga. Laddningen för ålder var —0,22. Av visst intresse är att blodtrycksvariabeln ingick med hög laddning i denna faktor, 0,52.

4 Slutsatser

Bl.a. på grundval av dessa resultat ansåg sig författarna ha visat ett klart ehuru be- gränsat samband mellan stigande ålder och objektiv bedömning av nedsatt hälsa. Vida- re förelåg ett klart samband mellan indivi- dens bedömning att den egna hälsan var nedsatt och stigande ålder. Författarna fram— håller fortsättningsvis sambandet mellan ob- jektiv och speciellt subjektiv hälsobedöm- ning å ena sidan och det psykiska välbefin- nandet å den andra. Vidare rapporterar de att objektiv och subjektiv hälsobedömning ej påverkas av socialt välbefinnande, samt att en skillnad föreligger mellan subjektiv och objektiv hälsobedömning. Med stigande ålder följde en ökande tendens hos försöks- personerna att överskatta sin hälsa under det att läkarna samtidigt visade en klar ten- dens att skatta den pessirnistiskt.

Den medicinska sammanställningen visar att av de 391 undersökta bedömdes 88 per- soner ha olika grad av nedsatt arbetsförmå- ga på grund av varierande grad av nedsatt hälsa. Den vanligaste orsaken till nedsätt- ningen befanns vara sjukdomar i cirkula- tionsorganen. Den därnäst följande sjuk- domsgruppen var den som avsåg rörelse- apparaten, och den tredje gällde mentala sjukdoms- och begränsningstillstånd.

Av psykologiska resultat framhålls att med ökad ålder generellt följer en minskad förmåga till snabbhet. Vidare framkom två slag av noggrannhet, en förknippad med mo- toriska moment och en annan med arbete av typ problemlösning. Den förstnämnda visade sig öka med åldern, medan den som hade samband med problemlösning däremot avtog med stigande ålder.

5 Praktiska implikationer

Författarna slutar med några synpunkter på undersökningsresultatens praktiska tillämp- ning. De hävdar beträffande pensionsålder att en flexibel sådan vore önskvärd, dvs. en individuellt avpassad avgångsålder uti- från bedömning av individens hälsotillstånd. Författarna framhåller vidare att kroppsliga sjukdomstillstånd ofta är väl förenliga med fortsatt förvärvsarbete, i varje fall i före- tag med fungerande personaladministration. Samtidigt betonar de att personer med men- tala sjukdoms- eller begränsningstillstånd har svårare att få och behålla meningsfullt arbete inom industrin. De framhåller att mentala störningar bidrar med 40 % av or— sakerna till förtidspensionering, medan cir- kulations- och rörelseapparatsjukdomarna kommer på andra och tredje plats med 13 respektive 12 %. De tar även upp frågan om det är individens egen bedömning av hälsotillståndet som skall vara Vägledande för pensioneringsbeslutet, eller om läkarens »objektiva» skattning skall vara allena av- görande. Författarna hänvisar i samman- hanget till diskrepansen mellan objektiv och subjektiv hälsobedömning, en diskrepans som de påvisat tenderar att öka med åldern, men lämnar i övrigt frågan öppen.

D. Sammanfattning av nyare litteratur rö- rande ålderns inverkan på psykologiska och sociala funktioner

I de föregående tre kapitlen har lämnats en kortfattad redogörelse för expertutlåtande avgivna av 1 an Helander och av Börje Cron— holm samt för en nyutkommen skrift av Sven Forssman och medarbetare. I nu föl- jande fjärde kapitel har ur det ytterligare dokumentationsmaterial som stått till AMFG förfogande framtagits en rad utländska un- dersökningar avseende åldersfaktorns inver- kan på psykologiska och sociala funktioner. Dessa presenteras här nedan i kort samman- drag. De viktigaste källskrifterna vid detta dokumentationsarbete har varit 1) Soddy, K. and Kidson, M. C.: Men in Middle Life. Tavistock & Lippincott, Lon-

• Sida 90
•  Original

don and Philadelphia, 1967. 2) Talland, G. A (Ed.): Human Behaviour and Aging. Academic Press, New York and London, 1968. 3) Chown, S. S. and Riegel, K. F. (Eds.): Psychological Functioning in the Normal Aging and Senile Aged. S. Karger, Basel/ New York, 1968. 4) Gitman, L. (Ed.): Endocrines and Aging. Charles C. Thomas, Springfield, Ill., 1967. Därutöver har refererats ett antal origi- nalartiklar publicerade i medicinsk och psy- kologisk fackpress. Stora delar av detta material har behand— lat frågan om åldersfaktorns inverkan på minnesfunktionen.

1 Minnesfunktionen hes yngre och äldre

Med utgångspunkt från den alldagliga iakt- tagelsen att äldre personer jämfört med yng— re har en sämre inpräglingsförmåga för nytt stoff men relativt god förmåga att återge vad de upplevt eller lärt sig längre tillbaka i tiden, har ett betydande antal undersök- ningar utförts främst med sikte på indivi- dens förmåga till omedelbar inprägling, i lit— teraturen betecknat »short term memory» (STM). Motsvarande svenska term för den- na funktion skulle vara korttidsminne. I ta- bell I lämnas en sammanfattande översikt över en rad dylika undersökningar.

I korthet kan sägas att man funnit att äld- re personers förmåga till omedelbar, passiv reproduktion av minnesmaterial ej är sämre än yngres. Så snart någon form av omorga- nisation av det inlärda materialet erfordras blir emellertid de äldres prestationer genast sämre. Likaledes har man, dock ej helt en- tydigt, funnit att äldre personer beträffande minnesprestationer har sämre simultankapa- citet — de har sålunda svårare att återerinra olika sifferserier, vilka samtidigt lästs upp i var sitt öra. eller som samtidigt presente- rats, den ena serien audiellt, den andra visu- ellt. Den försämrade prestationsförmågan i sådana uppgifter hos äldre anses bero på otillräcklig inprägling vilket i sin tur sam- manhänger med äldre personers svårigheter att dela sin uppmärksamhet mellan två om-

Craik (1968) redovisar ett experiment med två i fråga om ålder relativt olika, men beträffande verbal intelligens lika grupper, den ena med en medelålder av ca 66 år, den andra av ca 30 år. Tydlig skillnad till de äld- res nackdel förelåg vad gäller förmågan till återgivning av 9 siffror lästa på engelska, dvs. siffror som var meningsfulla för för- sökspersonerna, vilka var engelsmän. Om samma siffror däremot lästes på finska, fö- relåg ingen skillnad mellan gruppernas pres- tationer. Dessa resultat strider mot andra författares uppgifter att äldre skulle vara sämre ställda vid inlärning av okänt, me- ningslöst verbalt material utan möjlighet att vid denna inlärning dra fördel av sin tidi— gare erfarenhet (Korchin & Basowitz 1957, Kay 1959),

I ytterligare experiment fann Craik att minnesförmågan (memory span) hos äldre för meningsfullt verbalt material med vilket försökspersonerna var förtrogna, var sämre än för material som var relativt okänt för dem och som icke tidigare »kodats» i deras minne. Han kunde vidare visa att ordlistor som företedde en språklig likhet med engel- ska återgavs allt fullständigare ju större lik— heten blev med engelsk text. De äldres pres- tationsförmåga steg emellertid därvid ej lika mycket som de yngres.

Craik tolkar dessa resultat som tydande på att språkets struktur glömmes av äldre, alternativt att äldre personers uppspårnings- funktion (retrieval) från minnesspår är säm- re än yngres. Detta medför att de äldre ej lika mycket som de yngre är hjälpta av den merinformation som tidigare bekantskap med det förelagda materialet medför.

Denna försämrade uppspårningsförmåga ansåg sig Craik kunna vidare belägga i ex- periment, vilkas resultat talar för att de äld- re försökspersonerna (samma grupper som ovan) presterade betydligt sämre än de yng- re, med en allt större skillnad till de äldres nackdel allteftersom orden som skulle åter- givas var tagna ur en allt större »pool» av ord — en allt större vokabulär. På grundval av dessa och andra undersökningar föreslås alltså att det dels finns ett primärt korttids-

• Sida 91
•  Original

minne, vars funktion icke avtar med stigan— de ålder, dels ett sekundärt, vars »minnes- spår» är »kodade» på ett komplext sätt och vars funktion avtar hos äldre. Återgivning från det primära minnet sker genom direkt »avläsning» (»read-out») av kvarvarande spår, medan återgivningen från det sekundä- ra minnet förutsätter en uppsökningsprocess som förmodas stå under inflytande av fak- torer sådana som tidigare kunskap om re- spektive ords betydelse eller kännedom om den vokabulär ur vilken ordet är draget. Ål- dersrelaterande försämringar förmodas bero såväl på försämrad lagring och organisation i sekundärminnet, som på försämrad för— måga till uppspåming från detta.

Vissa författare hävdar att det visuella korttidsminnet försämras mera med åldern än det auditiva (McGhie, Chapman och Lawson, 1965), medan andra, t. ex. Talland (1968), inte anser sig ha kunnat bekräfta detta och inte heller att det auditiva kort- tidsminnet skulle vara mera beroende av de sist presenterade uppgifterna (Murdock, 1966).

Talland rapporterar även att den presta— tionsförbättring, som inträder om man i mindre undergrupper spaltar upp en stor da— tagrupp, som skall återgivas, inte ändras med stigande ålder. »Digit span», dvs. det maximala antal siffror, som en person kan behålla i minnet med omedelbar återgiv- ning, avtar emellertid från 20— till 70-årsål- dern. Kapacitetsförlusterna i detta avseende är särskilt stora vid överskridande av två åldersgränser, den ena omkring 40 år, den andra omkring 60 år.

Andra undersökningar, t. ex. av Rabbitt (1965) och Botwinick (1957) talar för att äldre har svårare än yngre att bortse från irrelevant information som presenteras i an— slutning till den relevanta. De saknar för- måga att dra nytta av relevanta förvarnings- signaler, blir tvärtom endast distraherade av dem, och de har svårt för att bortse från irrelevanta försignaler.

Helander (1968) framhåller att de sämre resultat som äldre personer brukar uppnå i psykologiska test kan vara en funktion av dessa tests speciella konstruktion: så gott

som alla test som använts i här aktuella sam— manhang är standardiserade och utvärdera— de på unga personer. Han refererar ett eget försök i vilket han testat 383 personer i fyra olika åldersgrupper, i åldern från 35 till 65 år. Testningen avsåg verbal kapacitet. Förf. fann ingen skillnad mellan de olika ålders- grupperna. En faktoranalys av materialet visade att en faktor benämnd »allmän in- telligens» hade en betydelse för testpresta- tionen som tilltog med åldern, medan en annan faktor, »verbal förmåga» avtog i be- tydelse med stigande ålder (se fig. 1).

6 Sjukfrånvaro och olycksfall

Gilmer (1961) fann i en undersökning av arbetare på en chokladfabrik, att sjukfrån- varon var avgjort lägre i åldern mellan 45 och 55 år än hos såväl äldre som yngre arbetare. Detta bestyrks i en liknande stu— die avseende transportarbetare (Norman 1958). Båda studierna visade att äldre ar- betare var frånvarande under färre men längre sammanhängande perioder, de yngre arbetarna däremot i kortare men tätare. Tiffen (1942) undersökte stålindustriar- betare och fann att olycksfallsrisken för äldre arbetare var lägre än för yngre. I en studie av jordbruksarbetare i USA (King

1955) har visats att frekvensen av olycks- fall innefattande fall, halkning eller snubb— ling eller skador vid kontakt med rörliga föremål ökade med åldern. Andra olycks- fallstyper (fastna i en maskin, bli skadad av eget verktyg, skadas vid försök att starta en maskin) avtog däremot med åldern. And- ra åter (orsakade vid förflyttning av tunga föremål eller av djur) visade inget signi- fikant samband med åldern.

E. Jämförelse mellan expertutlåtanden

En jämförelse mellan fil. dr Jan Helanders och professor Börje Cronholms yttranden ger vid handen att de synes förorda något olika pensionsåldrar, Helander en högre och Cronholm en lägre.

Sakmaterialet som de båda yttrandena bygger på är mycket likartat: så är även tolkningen av detta. Båda framhåller den nedgång i intellektuell prestationsförmåga som inträder med stigande ålder och näm- ner bl.a. nedgången i förmågan till inlär- ning aV nytt material, till logiska slutled- ningar, rumslig föreställning. varseblivning och sensorimotorisk snabbhet. De betonar även den i ett flertal undersökningar de— monstrerade minskningen i äldre personers reservkapacitet, men framhåller samtidigt vissa andra intellektuella funktioners rela- tiva oberoende av åldern, t. ex. ordförråd och kunskapsnivå.

Cronholm understryker den kring och över 40—årsåldern inträdande starka ök- ningen avseende insjukningsrisk i psykiska sjukdomstillstånd. Helander berör inte alls den aspekten utan ägnar sitt resonemang helt åt problem i samband med »normalt» åldrande, ett begrepp som enligt Cronholm endast som teoretisk konstruktion kan skil- jas från det »patologiska» åldrandet.

Trots att författarna lägger tonvikten nå- got olika, torde några väsentliga skillnader i sak mellan Helanders mera generellt hållna uttalanden och Cronholms mera kon- kreta och detaljerade sålunda inte föreligga.

Helander utgår från att den plötsliga sänk- ning i aktivitet och socialt engagemang som följer med pensioneringen — en abrupt so-

• Sida 95
•  Original

cial nivåändring som han liknar vid ett »vattenfall» — har mycket stora vådor för den enskilda individen. Han hävdar vidare att försvarsmakten såsom en del av den stat- liga sektorn inte i första hand får se till eventuella ekonomiska och administrativa fördelar för egen del och därför inte utan vidare bör få lasta över ansvaret för sina anställdas vidare öde på andra statliga or- gan, nämligen dem som står för vård och omhändertagande. Cronholm går inte in på detta men nämner i stället en annan prak— tisk samhällsaspekt. Han framhåller att den enskilde individen för att framgångsrikt kunna omskolas och därefter placeras på ar- betsmarknaden måste påbörja omskolning- en relativt tidigt, och att detta talar mot en höjning med fem år av den militära pen- sionsåldern. Han framhåller samtidigt — im- plicit i linje med Helander — att den militära pensionsåldern, om den av någon anledning ändå skulle höjas, borde höjas ganska avse- värt. Syftet med en sådan kraftig höjning skulle vara att möjliggöra utnyttjande i mi- litär tjänst upp i så hög ålder, att senare omskolning till eller direktplacering i rent civil verksamhet inte skall behöva ifråga- komma. Även om Cronholm sålunda ej tar upp den »individualpreventiva» synpunkten, synes han och Helander sålunda, trots olika skrivsätt, väsentligen vara överens på en avgörande punkt: Individen bör kvarstå i sin militära verksamhet så länge hans re- surser tillåter. (Det kan framhållas att för- fattarna härvid uppenbarligen uteslutande åsyftar verksamheten inom krigsmaktens fredsorganisation.) En relativt låg militär pensionsålder bedöms vara önskvärd om den anställde skall omskolas till eller direkt- placeras i civilt arbete. Skall han däremot inte överföras till sådant arbete utan kvar- stå i militär befattning, kan detta med an- givna premisser tänkas tala för en höjning av pensionsåldern.

Författarna framhåller uttryckligen vådan av generella pensionsgränser. Helander för- ordar en begränsad försöksverksamhet i syf- te att få kunskap om vilka former av pen- sionering som ställer sig lämpligast. Cron- holm rekommenderar en längre tids konti-

nuerlig psykiatrisk-psykologisk uppföljning av samtliga anställda för att få ett material som kunde läggas till grund för en bättre bedömning av äldre militärers lämplighet för olika arbetsuppgifter.

Militärmedicinska undersökningscentralen följer i sitt yttrande professor Cronholms rekommendation och föreslår konkret, med hänvisning till de stora individuella variatio— nerna samt till behovet av vetenskapligt ma- terial på detta område, att all aktiv personal undersöks medicinskt och psykologiskt, dels vid anställningen, dels vid varje befordran och dessutom från och med 40 års ålder vart femte år. Genom att sammanställa dessa data med resultaten av systematiska analy- ser av befattningskraven för aktiv personal, kan rutinmässiga tjänstgöringsbedömningar verkställas dels efter de tidigare nämnda, regelbundet återkommande undersökningar— na, dels då särskild anledning föreligger (vid arbetsinsufficiens vid fråga om ompla- cering, omskolning och pension).

Detta förslags princip ligger helt i linje med vad man länge hävdat från arbets- medicinskt håll och innebär en tillämpning för högre åldersgrupper av den inte minst i militära sammanhang allmänt vedertagna principen om »rätt man på rätt plats».

Inget av yttrandena tar upp till diskussion frågan om olika åldersgruppers tjänstedug- lighet i krigssituation. Detta gäller särskilt Helanders yttrande. Hela hans resonemang bygger på vad som vore bäst dels för indi- viden själv, dels för fredssamhället i sin helhet. Cronholms framhållande av den öka- de insjukningsrisken i psykiska sjukdomar och av nedgången i »stresstolerans» kan visserligen sägas implicera ett hänsynstagan- de till förväntade krav på individen i en krigsorganisation, men även han diskuterar väsentligen utifrån civila utgångspunkter. Ingen av författarna tar konkret upp till diskussion hur anförda åldersförändringar kan tänkas komma att återverka på tjänste- dugligheten i en krigssituation.

• Sida 96
•  Original

F. Sammunfattning av armémedicinska forskargruppens undersökning

1 Bakgrund

Såsom framgår av vad som tidigare anförts (kapitel A—D) har flertalet hittills genom- förda experimentella undersökningar av ål- dersfaktorns betydelse för den intellektuella prestationsförmågan gällt relativt enkla psy— kiska funktioner, som prövats under labora- toriebetingelser, vilka inte medfört några påfrestningar av betydelse för försöksperso— nerna. Detta har gjort det svårt att med en- bart litteraturstudier som grund belysa för MTU aktuella problemställningar. Med an- ledning därav har MTU uppdragit åt AMFG att genomföra rubricerade undersökning.

2 Försökspersoner

I undersökningen deltog 32 arméofficera- re som, efter frivilligt åtagande, av Chefen för armén beordrats deltaga i undersökning- en. Ett 100—tal försökspersoner anmälde sig på grundval av informationer om undersök- ningen lämnade i rundskrivelse från Chefen för armén. En första automatisk gallring av försökspersonerna kan sägas ha före- kommit redan vid anmälningstillfället, ef- tersom det i skrivelsen framhölls att delta— gande förutsatte god fysisk och psykisk häl- sa. Ytterligare en gallring bland de anmälda utfördes på Arméstabens personalavdelning utifrån den kännedom om de anmälda som där samlats. Ett femtiotal utvalda anmoda- des därefter söka sin anvisningsläkare (mot— svarande) för hälsoundersökning. Samtliga läkare informerades via handbrev från Ar- méöverläkaren om undersökningens upp- läggning samt om att varje presumtiv för- söksperson skulle undersökas medicinskt i enlighet med formuläret för anställning i statens tjänst samt även gå genom arbetsekg. Alla de officerare som hade förhöjt blod- tryck och/eller ekg-förändringar och/eller andra tillstånd, som av vederbörande läkare bedömts utgöra motiv för tvekan om lämp- ligheten av att försökspersonen deltog i un- dersökningen uteslöts. De officerare som

valdes som försökspersoner, utgjorde alltså i medicinskt avseende icke ett slumpmässigt utan ett positivt urval ur en svensk officers- population. De grupperades i åldrarna 49— 52 år (12 försökspersoner), 57—59 år (8 för— sökspersoner) och 60—64 år (12 försöksper— soner). Det slutgiltiga personurvalet till de tre grupperna gjordes så att grupperna gjor— des ungefär likvärdiga vad beträffar militär duglighet. För att få den militära rangska— lan ungefär likvärdigt representerad i alla tre grupper ingick i de båda äldre grupperna några pensionsavgångna och arvodesanställ- da officerare. Urvalsförfarandet bör — med hänsyn till att sjukdomsfrekvensen ökar med stigande ålder — ha gynnat de äldre åldersgrupperna. Särskilt den äldsta åldersgruppen torde därför ha utgjorts av starkt positivt selekterade äldre officerare, alla helt friska, subjektivt och objektivt.

3 Försöksuppläggning

Undersökningen inleddes på en tisdagsmor- gon och slutade över tre dygn senare på en fredagseftermiddag. Efter en tre timmars viloperiod exponerades försökspersonerna för en experimentell situation, som simule- rade vissa av de psykiska påfrestningarna på officerare under krigsförhållanden. Un- dersökningen pågick totalt 75 timmar, för- delade på 25 3-timmarsperioder.

Varannan period ägnades funktion i en markstridssimulator. Uppgiften i denna var att skjuta på i synfältet plötsligt uppdy- kande militära mål. Skjutningen genomför- des med gevär apterade med kikarsikten, elektronisk mekanism och ett projektorsy- stem i pipan. Målen var försedda med foto— dioder, som reagerade för vapnets ljusstråle. Gevär och mål var kopplade till elektro— niska räkneverk. På detta sätt registrerades för varje försöksperson automatiskt antalet avgivna skott och träffresultat.

Varannan period (om tre timmar) ägna- des simulerat stabsarbete (under två timmar) samt vissa intellektuella prov (under 40 min.). Ett militärt läge dikterades och fördes av varje försöksperson in på egen lägeskarta. Lägesangivningen bröts då och

• Sida 97
•  Original

då av en rad frågor som skulle besvaras. Provet innefattade sålunda förmåga att (a) uppfatta given information, (b) överföra tillämpliga delar till lägeskartan, (e) med ledning av denna och av minnet på nytt aktualisera vissa data, samt ((1) att formu- lera dessa i korta, korrekta svar. Varje för— söksperson hade en egen högtalare på sitt bord. Ljudkvaliteten var mycket god. Nå- gon risk för att eventuell lomhördhet skall ha missgynnat den äldsta gruppen förelåg ej. Svarsblanketterna samlades in efter varje period.

Undersökningens många fysiologiska och psykologiska data är fortfarande föremål för statistisk analys. För MTU behov har dock en specialbearbetning gjorts avseende en rad psykologiska variabler. Resultaten av denna presenteras här nedan som medelvärden per dygn för var och en av de tre åldersgrupperna: 49—52 år : grupp I (12 försökspersoner), 57—59 år : grupp 11 (8 försökspersoner), och 60—64 år : grupp III (12 försökspersoner).

4 Resultat, skjutprestationer

Ingen statistiskt signifikant skillnad före- ligger mellan åldersgrupperna vad beträf- far antalet avlossade skott. T räffprocenten är emellertid signifikant högre hos de båda yngre åldersgrupperna (Fig. 2, jfr även Fig. 3).

Ser man på ändringen i prestationsnivå från dygn till dygn finner man att den äldsta åldersgruppens skjutprestationer sjönk signifikant såväl från första till andra som från andra till tredje dygnet, medan den yngsta åldersgruppens prestationsnivå sjönk först under det tredje vakdygnet.

5 »Stabsarbete»

Prestationerna i det simulerade stabsarbe- tet presenteras i det följande i form av (a) antal besvarade frågor, (b) antal rätt besva- rade frågor, samt (e) det härledda måttet procent rätt besvarade frågor, allt räknat per 23/4 timmars period.

Antalet besvarade frågor sjönk för de bå—

da äldsta åldersgrupperna. mest markant mellan andra och tredje dygnet. Den mel- lersta åldersgruppen låg under första dygnet i nivå med den yngsta åldersgruppen men sjönk sedan till en nivå i närheten av den för den äldsta åldersgruppen funna. Denna äldsta grupp låg under hela försöket lägre än de båda yngre. Den yngsta åldersgrup- pen höll sin ursprungliga höga prestations- nivå vad beträffar antalet besvarade frå- gor oförändrad genom hela försöket.

Ser man på antal rätt besvarade frågor (Fig. 4) visar den yngsta åldersgruppen inte heller här någon större nedgång över de tre dygnen. I likhet med vad fallet var för antal besvarade uppgifter låg den mellersta ål- dersgruppen (Grupp II) under första dygnet i nivå med den yngsta åldersgruppen. Där- efter inträdde emellertid en klar prestations- minskning och under det sista dygnet ett närmande till den äldsta åldersgruppens prestationsnivå.

Det procentuella antalet rätt besvarade uppgifter uppvisade ingen påfallande varia- tion från dygn till dygn. Den yngsta ålders— gruppen uppvisadc hela tiden den högsta prestationsnivån, den äldsta gruppen den lägsta.

Spridningsmåtten (dvs. skillnaderna mel- lan olika individer) ökade med försöksti- den i alla tre grupperna beträffande samt- liga mått på stabsprestation. Den äldsta ål- dersgruppen uppvisar en betydligt större spridning än den yngsta, medan den mel- lersta gruppen intar en mellanställning.

6 Överslagsberäkningar

Efter varje period av stabsarbete förelades försökspersonerna en rad andra prov. Ett av dessa utgjordes av överslagsberäkningar. Detta innefattade att under tidspress välja det rimligaste av fem alternativa svar på se- rier av räkneoperationer. något som ställer krav såväl på förmåga till snabba approxi- mationer som på förmåga att fatta beslut. Resultaten återges grafiskt i figur nr 5. Anta- let avgivna svar sjönk något från dygn till dygn, signifikant dock endast i grupp II. Antalet rätt besvarade uppgifter förblev i

• Sida 98
•  Original

stort sett oförändrat genom alla tre vak- dygnen. Under dygn 1 och 2 var den yngsta åldersgruppens prestation signifikant bättre än den äldsta åldersgruppens. Spridningarna inom varje grupp förblev i stort sett oför— ändrade över de tre dygnen.

7 Logiskt-deduktivt tänkande

Förmågan till logiskt-deduktivt tänkande, till slutledningar på basen av givna pre- misser, prövades i ett test med s.k. syllo— gismer. Prestationerna i detta avseende il- lustreras i figur nr 6. Även här ligger den yngsta gruppens prestation (antal rätt be— svarade uppgifter) signifikant bättre än den äldstas under alla tre dygnen. Den yngsta gruppen visade en tendens till prestations- stegring över försökstiden medan de bå- da äldre gruppernas prestationer tenderade att försämras något.

8 Korttidsminne för sifferserier

Den sista testuppgiften avsåg korttidsmin- ne för siffror, st. förmåga att omedelbart återge en uppläst sifferräcka. Som redo- visats i den tidigare litteraturgenomgång- en har prestationer i detta slag av test in- te visat någon nedgång med ökande ålder. Detta bekräftas i denna undersökning. (Se figur nr 7.) Några signifikanta skillnader mellan de tre åldersgrupperna i antalet rätt återgivna siffror påvisades inte. Pres- tationsnivån steg påtagligt i alla tre grup- perna från första till andra dygnet (inlär- ning). Därefter bibehölls en jämn nivå.

9 Självskattad trötthet och stress

I sina skattningar av de subjektiva variab- lerna: >>trött>> och »stressad» visade den äldsta åldersgruppen (Grupp 111) ett från de båda yngre grupperna (Grupp I och II) något avvikande mönster. För alla tre grupperna steg såväl trötthets— som stress- skattningarna från första till andra dygnet. Den stigande tendensen fortsatte i de bå- da yngsta åldersgrupperna även under tred— je dygnet. Den äldsta åldersgruppens trött-

hetsskattning steg däremot endast obetyd— ligt från dygn 2 till dygn 3. Denna äldsta grupp ansåg sig dessutom vara mindre stressad under tredje dygnet än under det andra. (Jfr figur nr 8.)

Detta kan möjligen tolkas som ett ut- tryck för bristande engagemang i testsi- tuationen hos de äldre, i motsats till vad exempelvis Davies (1968) funnit. Andra resultat talar dock emot en sådan tolkning. Antalet avgivna skott visade sålunda inte någon minskning från andra till tredje dygnet, ej heller antalet avgivna svar i stabsuppgifterna. Alternativa tolkningar av den äldre gruppens tendens till lägre stress— och trötthetsskattningar är att den är ut- tryck för ett psykologiskt försvar i en situation, som gruppen upplever som ho- tande, eller att den speglar det förhöjda stämningsläge (eufori), som brukar inträ- da vid stark trötthet. En dylik tolkning finner visst stöd i äldre personers tidigare nämnda benägenhet att ange sig vara fris- kare än vad en objektiv undersökning ger vid handen — de äldres tendens att vara »inbillningsfriska». Spridningarna i trött- hets- och stresskattningarna tilltog mar- kant från dygn till dygn. Ett undantag ut- gör stresskattningarna hos den äldsta ål- dersgruppen. hos vilken spridningen avtog från andra till tredje dygnet.