SOU 1969:36

Läkemedelsindustrin

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Koncentrationsutredningen skall enligt sina direktiv kartlägga och analysera näringsli- vets struktur och konkurrensförhållanden. Utredningen har tidigare publicerat följande fem delbetänkanden: Oljebranschen (SOU 1966: 21), Kreditmarknadens struktur och funktionssätt (SOU 1968: 3), Industrins struktur och konkurrensförhållanden (SOU 1968: 5), Strukturutveckling och konkurrens inom handeln (SOU 1968: 6) samt Ägande och inflytande inom det privata näringslivet (SOU 1968: 7).

Utredningen får härmed överlämna före- liggande undersökning av läkemedelsindu- strin. Av skäl, som redovisas i det inledande kapitlet, har denna undersökning gjorts me- ra ingående än koncentrationsutredningens övriga branschstudier.

Till grund för undersökningen ligger ett omfattande statistiskt material samt inter- vjuer med berörda företag. Det statistiska materialet rörande bl.a. marknadsandelar och räntabilitet har insamlats direkt från företagen. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1965 (SFS 1965: 14) erhöll ut- redningen befogenhet att med stöd av lagen om uppgiftsskyldighet rörande pris- och kon- kurrensförhållanden insamla sådana upp- gifter. För publicering av vissa data rörande enskilda företag, där ett offentliggörande ansetts önskvärt med hänsyn till utrednings- uppdraget, har utredningen erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd. Dessförinnan hade dock reservationslösa tillstånd till publicering läm-

nats av samtliga berörda företag utom Leo, som av principiella skäl motsatt sig publi- cering av vissa uppgifter.

Kapitlen 1—9 samt bilagorna 1 och 2 har utarbetas av fil. lic. Roland Andersson under medverkan av docent Alf Carling och fil. dr. Tony Hagström. Kapitel 10 jämte därtill hörande appendix har utarbetats av utred- ningens ordförande. Vid bearbetning av det statistiska materialet har fil. stud. Olle Fredholm medverkat. Beträffande mark- nadsgrupperingar och i bilaga 1 redovisade kommentarer till olika läkemedel har ut- redningen biträtts av professor Arvid Carls- son, docent Lars Irnell, docent Anders Ro- sén och apotekare Rune Westerling.

Stockholm den 1 september 1969

Guy Arvidsson

Karl-Olof Faxén Lars Lindberger Sune Tidefelt / Tony Hagström

Hans Hagnell Helmer Olsson

A . | .. | ..| | _ _l _ ! .__ ll _ _u' _| - fu ' - .. | _ . _ | _ | _ _ _ . .| | | '. - | ' ' | ' . ' | _ ' _ . . . [_ | . '( ' . _ | |. | | _ . _ . . | _ ' | _ .' ' | _ ' __ t.! .” . _ _ . . , ' _.1 _ _ ._ ( .l -| : _. . || . . | _ L_|_| _ __ . | .| | _ _ * _ o ' t "_ I "l'l | | | | 'I ' | | ' ' __ | I. _. .,i

' " '-|' _ ._ . .I | | | | ' I' | .. I... ' |. . * I '|' - !. _ ._.-:' 'n' --.- - 'a' '|..- hf.

_.__ . '. ._.r ' ;'|__ _. . -|-__| __ _Zl') __...J'_;d- p-i r.':'|-. fri.. _ ._ ,,,—,...- _ lli _ när får..-__ mrs-m. __ _ '.|_ _ . '..g. -. i.. "T" _|_y_____.'_ . - ' _' '. _ _ __._.__'_'_ .! _.____ .. __ __.___ ___ _ _____ ___ _. _,.1____ trim. _; _ . . _. l. ' _ . .' .fr-5 . . _ | . . * _ .' . _..tsnå _. , _ ...-£_'._..'_>_ _| _ .. __ . _ .._|_ _.,._ ' |- —_ '4' l l", _ _ | " . "'å'... ' 115.134! ' _ n. _ _ .. ! .., __i '_i.____. ." '_'_' . _ *: " ' ._l " __ | _. _ - Ali ”'.'—" "'|||: "& _' |_ _ __ _u_ , __ ___ _ __- _ _ ||__ ___ __ __ _ __| J.]__ |' ||_ __Iä HW!!! . _ __ _ . _ __ ._ _ ._________ "l "_ l l l I I. . " Il * I'P II l l ' l — _ l I _'_| .. . .='; . .» ' :_ ; : . _ .. .. _ . ._.,...A _ l_'__ _._'_l . _ 'I l' 1I II II ll ' . 'r. "' l . -_'l"-_"|| r' i. ' __ ' _ . *_. "_. .H ._ __ _. . 1""”l ' . 'l' . . ___—_|. ' .. ' i *» 'I ;i._ . . . | ' ' |" :" '.. . . . . _ _ .. __ _|' "_ | _ , ' ' . " ——l"| 1' _ - . _ . l _ [_ 1' '|'. JL. -_ . .' _ | 'I'I ' ' l l'l . _. ' _ .-,-, _ . " ' ' . , ._. _ _ "—. _ ' | | ' _ _ _' | _ | i_ 'l | _ (. ' l _ l "_' ' l' ' "' _.' ';. _ ' ,' "_" _ l'l _. " . ', l. " " _ L— . l' *l' . . . | " - ' ' ". ' '_ ' .' ' " _ _. lyr_ __l l . . j i" '..l' R' "-l""li.l . .kuläl'

1. Inledning och sammanfattning

1.1. Inledning

I koucentrationsutredningens delbetänkan- den rörande industrin och handeln har in- gått ett antal branschstudier, avsedda att belysa konkurrensförhållandena och marknadernas funktionssätt under olika strukturella betingelser. Föreliggande under- sökning av läkemedelsindustrin har gjorts väsentligt mera omfattande än de övriga branschstudierna. Detta motiveras delvis av branschens relativt komplicerade struktu- rella förhållanden, vilka bl. a. sammanhäng- er med en snabb produktutveckling. Dess- utom uppvisar läkemedelsindustrin ett antal karakteristika, som gör den särskilt intres- sant i en undersökning av samband mellan tekniska och institutionella förhållanden, marknadsstruktur och resursallokering.

Inriktningen på produktinnovationer med— för att läkemedelsindustrin numera är myc— ket forskningsintensiv. Dessutom utgör in— formation och reklam stora kostnadsposter för läkemedelsföretagen. De stora insatser- na på dessa områden synes viktiga att ana- lysera dels från allmän resursfördelnings- synpunkt, dels som medel för företagen att påverka marknadsstrukturen.

Av intresse är också att kartlägga och analysera vissa institutionella förhållanden på läkemedelsområdet. Patentskydd kan så- gas innebära en samhällets sanktionering

av förekomst av monopolinslag i syfte att stimulera till forsknings- och utvecklings- arbete i en omfattning och inriktning som bedöms som mera optimal än vad som skul- le bli fallet utan patentskydd. Även andra institutionella förhållanden än patentlagstift- ningen kan antas ha betydelse för resurs- användningen och strukturutvecklingen på läkemedelsområdet, nämligen dels socialsty- relsens kontroll av konkurrensmedlen kva- litet, reklam och prissättning, dels läkarnas roll som »konsumtionsdirigenter» i synner- het beträffande receptbelagda läkemedel. Slutligen kan den kraftiga statliga subventio- neringen av konsumentpriserna antas ha be- tydelse för konkurrensens inriktning.

I denna undersökning har främst följande frågor studerats:

1. Hur ser företagsstrukturen ut med av- seende på främst de svenska företagens ställ- ning samt den vertikala integrationen?

2. Vilken säljarkoncentration råder på. svenska läkemedelsmarknader och vilka är orsakerna till rådande struktur och rådande tendenser i strukturutvecklingen?

3. Hur fördelar läkemedelsföretagen sina resurser och vilka är deras främsta kon- kurrensmedel?

4. Vilken nivå och utveckling har läke- medelsföretagens vinster och räntabilitet haft och vilka är orsakerna härtill?

5. Hur skall existerande konkurrensför—

hållanden och resursallokering i branschen värderas från samhällsekonomisk synpunkt?

Kapitlen 2—9 syftar till att ge en be— skrivning och analys av läkemedelsindustrin utifrån de ovannämnda fyra första frågor- na. I kapitel 10 belyses den femte fråge- ställningen.

Till grund för utredningen ligger ett om- fattande material, som insamlats direkt från företagen. En betydande del av materialet består av intervjuer. Arbetet med under- sökningen har väsentligt underlättats genom de berörda företagens långtgående villighet att lämna material Och synpunkter av bety— delse för att belysa de valda problemställ- ningama. Företagen har fått tillfälle att före publicering yttra sig över undersökningen i dess helhet. Utredningen har därvid kunnat utnyttja en rad värdefulla korrigeringar och påpekanden från branschorganisationen Lä- kemedelsindustriföreningen samt från de en— skilda företagen.

I betänkandet förekommer ett relativt stort antal medicinska facktermer. En sär- skild medicinsk ordlista har sammanställts och redovisas som bilaga 3.

1.2 Strukturell och institutionell bakgrund

Läkemedelsindustrin har genomgått en snabb utveckling efter andra världskriget. Denna industri är numera en av de mest inter- nationellt inriktade av samtliga branscher. I Sverige har importandelen ökat från ca 11 procent 1952 till ca 40 procent 1967. Räknat i droghandelns inköpspris (DIP) in- nebär detta en ökning från ca 12 milj. kr. till ca 226 milj. kr. Under samma period har de svenska läkemedelsföretagens utlandsför— säljning av läkemedel ökat från ca 10 milj. kr. till drygt 200 milj. kr. (räknat i export- priser samt de utländska dotterbolagens pri- ser).

Apotekens försäljning av läkemedel upp- gick till 840 milj. kr. år 1967 (räknat i apo- tekens försäljningspris) jämfört med 180 milj. kr. år 1952. År 1967 utgjorde läke- medelskonsumtionen ca 1 procent av den totala konsumtionen. Under perioden 1962

—l966 ökade läkemedelskonsumtionen re- lativt sett mer än nationalinkomsten. Unge- fär tre fjärdedelar av läkemedelsförsäljning- en avser receptförskrivna preparat. Ca 15 procent av läkemedelskonsumtionen sker inom sjukhus.

Med undantag för vissa bakteriologiska preparat samt vissa apotekstillverkningar får läkemedelspreparat farmacevtiska spe- cialiteter ej säljas utan att vara registre— rade av socialstyrelsen. Styrelsens kontroll av att ett preparats egenskaper är tillfreds- ställande sker främst genom prövning av ansökan om sådan registrering. Denna pröv— ning utförs av Statens Farmacevtiska Labo- ratorium (SFL). Samhällets kontroll av vissa apoteksberedningar och bakteriologiska pre- parat sker i annan ordning. Vidare gör so- cialstyrelsens läkemedelsekonomiska sektion en skälighetsgranskning av det föreslagna priset.

Vid utgången av år 1965 omfattade re- gistret över farmacevtiska specialiteter 2 950 specialiteter i över 8 000 olika förpackning— ar. Olika koncentrationer och berednings- former av samma läkemedel betraktas som olika specialiteter i registret. Antalet olika läkemedel (varumärken) var år 1965 ca 1 700 medan antalet olika aktiva substanser var ca 700. Värdemässigt dominerar dock ett relativt litet antal produkter.

För läkemedel har i Sverige hittills gällt enbart metodpatent i stället för både me- tod- oeh produktpatent, som gäller på fler- talet andra områden. I och med ikraftträ- dandet av en ny patentlagstiftning 1.1.1968 skall emellertid detta undantag för läkeme- del upphävas inom 10 år efter det att 8 av 10 fördragsstater ratificerat den europeiska patentkonventionen. Detta innebär sannolikt att patentskyddet för läkemedel förstärks.

Produktförnyelsetakten är hög på läke- medelsområdet. Enligt en undersökning om- fattande fyra femtedelar av den privata lä- kemedelsindustrins försäljning i Sverige år 1965 hade fyra femtedelar av preparaten introducerats efter år 1950.

Partihandel med läkemedel, s. k. droghan- del, bedrivs i huvudsak av fem företag. Detaljhandel får endast bedrivas av apotek.

Industrin har dock rätt att sälja vissa läke- medel, såsom infusionslösningar, till sjukhus. Apoteken är privata företag men Kungl. Maj:t avgör var apotek får finnas. Samtliga apoteksinnehavare är obligatoriskt medlem- mar av Apotekarsocieteten, som utgör det centrala ledningsorganet för alla apotek i landet. Apotekens utförsäljningspris på far- macevtiska specialiteter bestäms genom schablonmässiga tillägg till apotekens in— köpspriser enligt de av Kungl. Maj:t fast- ställda medicinaltaxegrunderna. Genom ett internt avräkningssystem där faktorerna år- ligen bestäms av Kungl. Maj:t regleras de en- skilda apotekens inkomster och utgifter.

1.3 F öreragsstruktur

År 1966 fanns ca 40 producerande läke— medelsföretag i Sverige. Flertalet av dessa är små och bedriver ingen egen läkemedels- forskning. De största företagen med pro— duktion i Sverige är Astrakoncernen, Phar- macia, Kabi, Leo, Ferrosan, Bofors samt de apotekarägda företagen ACO1 och Vit- rum. De sex förstnämnda företagen jämte vissa ingående dotterbolag är medlemmar av branschorganisationen Läkemedelsindu- striföreningen (LIF).

I början av år 1966 fanns i Sverige 17 utländska företags dotterbolag samt ca 70 ombud för sammanlagt ungefär 160 utländ- ska tillverkare. Av de utländska dotterbola- gen bedriver två en viss tillverkning i Sve- rige. Det bör observeras att utländska före— tag får sina preparat sålda på den svenska marknaden även genom svenska företags li— censtillverkning. Flertalet utländska säljare i Sverige är genom sina dotterbolag eller ombud medlemmar i branschorganisationen Representantföreningen för utländska far- macevtiska industrier (RUFI).

De utländska läkemedelsföretagens andel av den svenska läkemedelsmarknaden har ökat kraftigt under 50— och 60-talen, näm— ligen från 11 procent år 1952 till 39 pro— cent år 1967 . Av apotekskollektivets produk- tion har den s. k. ex temporetillverkningen reducerats kraftigt medan andelen för ACO

liksom för >>övriga företag» (främst LIF- företagens försäljning i Sverige) är tämligen oförändrad. LIF-företagens totala omsätt- ning har emellertid ökat mycket snabbt be— roende både på växande utlandsförsäljning och ökande läkemedelskonsumtion inom landet. Licenspreparat och agenturförsälj- ning utgjorde år 1965 en tredjedel av LIF- företagens försäljning. De högsta andelarna uppvisar Ferrosan med 60 procent och Astrakoncernen med 42 procent.

Astrakoncernen är det största läkemedels- företaget i Norden. Företaget svarar för ca en fjärdedel av totala läkemedelsförsälj- ningen i Sverige och för mer än hälften av LIF-företagens sammanlagda läkemedels— försäljning.

Flertalet större svenska säljare har ett mycket stort sortiment, särskilt ACO och Astrakoncernen med 222 resp. 206 preparat år 1964. De utländska företagen har valt att uppträda med ett begränsat sortiment på den svenska marknaden. Största sortimentet år 1964 hade Ciba med 63 preparat och Bayer med 39 preparat. På liknande sätt säl- jer svenska företag endast ett litet antal pre- parat på utländska marknader. Trots den i vissa fall betydande sortimentsbredden do- mineras hos alla företag produktion och försäljning av några få produkter. Vid Ast- rakoncernen svarade således de värdemäs- sigt sett tio största preparaten för 63 pro- cent av försäljningen år 1964. Vid Geigy

1Ursprungligen registrerades ACO som ett varumärke för försäljning av vissa av de läke- medel, som tillverkades vid enskilda apotek. Större delen av denna produktion av varumärkes- stämplade läkemedel har sedan tillkomsten av distriktslaboratorierna år 1946 successivt över- förts till dessa. Fortfarande försäljes dock en viss del av vid enskilda apotek till- verkade läkemedel under varumärket ACO. Efter hand har en begreppsförskjutning ägt rum så att ACO har kommit att bli ett begrepp synonymt med de s k. distriktslaboratorierna samt det centrala ledningsorganet för dessa produktionsenheter, den tekniska huvudavdel- ningen inom Apotekarsocieteten. Apotekar- sociteten har även formellt beslutat om att med ACO avse ovannämnda enheter. I föreliggande betänkande kommer därför att med ACO avses nämnda enheter för apoteksväsendets industriel- la läkemedelstillverkning.

svarade de fem största preparaten för 86 procent av försäljningen i Sverige.

Huvuddelen av den svenska droghandeln är vertikalt integrerad med läkemedelstill— verkningen. Astra-Distribution och Distra ingår i Astrakoncernen medan AB Läkeme- dels-Distribution ingår i Leokoncernen. Apotekarnas Droghandel AB (ADA) tillhör samma koncern som Pharmacia. Kronans Droghandel AB (KD) ägs sedan 1960 av ett konsortium bestående av svenska och ut— ländska läkemedelsförsäljare. Aktiemajorite- ten i Apoteksvarucentralen Vitrum slutligen innehas sedan 1959 av Apotekarsocieteten. ADA, KD och Vitrum distribuerar för fler- talet av de läkemedelsförsäljare, som ej har någon egen distributionsorganisation.

Fr.o.m. år 1961 har droghandelsmargi— nalen reducerats från ca 15,5 procent till f.n. 11 procent. Initiativet till marginal- minskningarna har tagits av Astrakoncer- nen. Marginalminskningen har dock inte påvisats ha lett till omedelbara prissänk— ningar utan har sannolikt främst kommit produktionsledet till godo.

1.4 Marknader och konkurrensbetingelser

Kapitlen 4—9 avser att belysa konkurrens- förhållandena på läkemedelsområdet och marknadernas funktionssätt. Schematiskt kan läkemedelsindustrin karakteriseras som en oligopolistisk bransch, där utveckling av nya produkter, informations- och reklam- insatser är de dominerande konkurrensmed- len. En kartläggning av konkurrensförhål- landena på läkemedelsområdet måste inrik- tas på att belysa inte endast resursallokering- en på produktionssidan utan även vad gäl- ler de stora insatserna för forsknings- och utvecklingsarbete samt information och re— klam.

Under efterkrigstiden har det mest på- tagliga inslaget i de stora läkemedelsföreta- gens politik varit en omfattande lansering av nya preparat. Dessa produktinnovatio- ner spänner över ett brett register från nya läkemedel, som möjliggör radikalt ändrade terapiformer, till marginella förändringar,

av existerande preparat. Denna företagspa— litik har medfört att väsentligt ökade utgif- ter blivit nödvändiga dels för forsknings— och utvecklingsarbete, dels för information och reklam i samband med lanseringen. Detta har medfört att företagen för en viss tid uppnår relativt väl skyddade marknads- positioner för sina nya produkter.

Produktdifferentieringen ger i många fall det enskilda preparatet en »egen» mark— nad, på vilken konkurrensen från existeran- de preparat är obetydlig. Det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet innebär emellertid alltid ett hot mot existerande pre— parats marknadspositioner. Man kan vänta sig i branscher av denna typ att enskilda produkter vid en tidpunkt har mycket höga marknadsandelar (ofta monopolställning) men att andelarna lätt förskjuts mycket kraftigt.

Den snabba utbytestakten för olika pre- parat betyder dock inte nödvändigtvis att företagens marknadspositioner är osäkra. Förskjutningarna i marknadsandelar mellan preparat sker ofta inom de dominerande företagen. Detta beror delvis på att läke- medelsområdet numera utgör ett mycket stort forskningsfält, och att de enskilda fö- retagen alltmer valt att koncentrera sina större forskningsprojekt till ett fåtal delom- råden.

Konkurrensmedlen i samband med lanse- ring av nya preparat har investeringskarak- tär. De utgörs av forsknings- och utveck- lingsarbete samt av de ofta mycket stora resursinsatser på informations- och reklam- sidan som görs vid lanseringen. Viktiga be- stämningsfaktorer kan antas vara företa- gens forskningsresurser på det aktuella om- rådet, patentsituationen och de resurser fö- retagen förfogar över på försäljningssidan.

Man kan urskilja tre slags lanseringar av nya preparat.

1) Nya läkemedel som bildar nya mark— nader eller snabbt uppnår en dominerande ställning på en existerande marknad.

2) S. k. me-too-preparat, som uppvisar mindre avvikelser från dem som redan finns på marknaden.

3) Synonympreparat vilka från använd-

ningssynpunkt uppfattas som helt eller näs- tan helt utbytbara mot de existerande.

Introduktionen av helt nya läkemedel är i allmänhet resultatet av större forsknings- projekt, även om det finns flera exempel på att ett utvecklingsarbete kring existeran- de produkter gett upphov till oväntade vik- tiga upptäckter av nya läkemedel. Denna typ av etablering är numera i huvudsak för- behållen de större företagen.

Lansering av »me-too-preparat» baseras normalt på företagens utvecklingsarbete kring existerande läkemedel. Även små för- bättringar kan, i kombination med stora satsningar på information och reklam, på- tagligt stärka ett företags marknadsposition och därigenom ge god lönsamhet. Produkt- differentiering kan också utgå från en dif— ferentierad efterfrågan, varvid de nya pre- paratens utformning anpassas efter speciel- la behandlingssituationer eller patientgrup- per inom marknaden.

En helt annan etableringssituation före- ligger i fråga om synonympreparat. Ett vill- kor för framgångsrik lansering är här, att säljaren kan övertyga beslutsfattarna på kö- parsidan om att preparatet faktiskt är lik- värdigt med konkurrenternas produkter. Frågan om sådan s.k. klinisk ekvivalens har under senare år varit föremål för in- tensiv debatt. Den har ett betydande sam- hällsekonomiskt intresse beroende på de sto- ra prisskillnader, som ofta föreligger mel- lan kemiskt ekvivalenta preparat. I motsats till vad som gäller beträffande »me-too- preparat» kan nämligen priskonkurrensen antas spela en stor roll vid lanseringen.

Det har inte varit möjligt att genomföra en i egentlig mening dynamisk analys av konkurrensen och den strukturella utveck- lingen på läkemedelsmarknaderna. En avgö- rande svårighet har varit att de för etable- ringskonkurrensen avgörande resursinstan- serna på forsknings- och utvecklingsarbete resp. för information och reklam i allmän— het inte kunnat särredovisas på projektnivå. Motsvarande begränsningar föreligger i frå— ga om lönsamhetsredovisningen. Redovis- ningen är därför relativt översiktlig och be- skrivningen av de mer långsiktiga konkur-

rensaspekterna mindre detaljerad än som vore önskvärt. I forskningskapitlet har dock gjorts försök att med en serie »case-stu- dies» illustrera konkurrensbetingelser och resursallokering m. a. p. företagens långsik- tiga planering.

För att kunna studera marknadsstruktu- ren måste förekommande läkemedel först fördelas på marknader, som definierats så klart avgränsade som möjligt. Utgångspunk- ten för en avgränsning av läkemedel i olika marknader måste i praktiken bli en indel- ning i olika användnings- eller indikations- områden. Sedan indikationsområdena fin-— fördelats så långt som de av utredningen anlitade experterna ansett vara praktiskt rimligt, har en viss grupp av läkemedel hän- förts till samma marknad om dessa fak- tiskt används i samma sorts fall. I de fall ett preparat har mer än ett användnings— område har det hänförts till den marknad, som bedömts vara den huvudsakliga mark- naden.

Läkemedelsområdet är sammansatt av ett stort antal marknader. Utredningen har un- dersökt marknadsstruktur m.m. för 1958 och 1964 på 88 marknader, som år 1964 tillsammans svarade för ca 73 procent av totala läkemedelsförsäljningen i Sverige.

På de 88 marknaderna fanns år 1964 i genomsnitt sex säljare. På tolv av mark- naderna fanns en enda säljare. I medeltal var marknadsandelen för största säljaren 66 procent, för de två största säljarna till- sammans 80 procent och för de fyra störs- ta säljarna tillsammans 91 procent. Motsva- rande marknadsandelar år 1958 var unge- fär lika stora. Det föreligger en positiv kor- relation mellan marknadens storlek och an- talet säljare samt en negativ korrelation mellan marknadens storlek och största säl- jarens marknadsandel.

De studerade marknaderna har efter al- ternativa indelningsgrunder, som finns när- mare redovisade och kommenterade i bila- ga 1, fördelats i grupper som utgör grova approxirnationer till de marknadsformer, som förekommer i gängse ekonomisk teori. (Termerna monopol, duopol, mycket hög oligopolgrad samt hög oligopolgrad har de-

finierats operationellt i 4.2.) Härvid framgår det, att fåtalskonkurrens efter de båda fö- rekommande alternativa indelningsgrunder- na är den helt dominerande marknadsty- pen inom läkemedelsområdet. 72 procent av det undersökta försäljningsvärdet tillhörde denna marknadsform år 1964 efter de snä— vare marknadsavgränsningarna mot 82 pro- cent efter de vidare marknadsavgränsning— arna. De fyra största säljarnas sammanlag- da marknadsandel var i intet fall lägre än 62 procent vare sig år 1958 eller 1964. Monopol svarade för 19 procent av för- säljningsvärdet år 1964 efter den snävare avgränsningen mot 11 procent efter den vidare avgränsningen.

Astrakoncernen var år 1964 represente- rad på 52 av 88 marknader, Pharmacia på 41 stycken och ACO på 39. Av de utländs- ka företagen förekom Ciba på det största antalet marknader (17 st.).

Som redan framhållits är produktdiffe- rentiering ett viktigt inslag i marknadsbilden på läkemedelsområdet. Många säljare salu— för mer än ett preparat av en produkttyp på en viss marknad. I åtskilliga fall säljer ett företag fyra eller fler produkter på en marknad. På marknader med hög säljar- koncentration finns ett påtagligt positivt samband mellan säljarens rangordning en- ligt försäljningsvärdet och förekomsten av mer än en produkt hos säljaren på resp. marknad. Skillnader mellan säljare i mark- nadsandelar på en marknad förefaller så- ledes att delvis kunna förklaras av skillna— der i produktdifferentiering hos respektive säljare. I sammanhanget kan påpekas att an- talet produkter är mycket stort på vissa marknader.

Uppgifter om marknadsstrukturen vid en viss given tidpunkt ger en statisk bild av konkurrensförhållandena. Även om denna marknadSStruktur är en av orsakerna till fö- retagens val av konkurrensmedel så förkla- ras strukturens utveckling över tiden i sin tur av företagens beteende. För läkemedels- marknaderna med deras kombination av å ena sidan hög koncentrationsgrad och å and- ra sidan hög innovationstakt är det av sär- skilt intresse att kartlägga marknadsstruktu-

rens stabilitet. Genom den höga produktför— nyelsetakten kan betydande förändringar i antal säljare och koncentrationsgrad äga rum under en period. När en innovation medför bildandet av en ny marknad innebär detta att säljarkoncentrationen på markna- den definitionsmässigt blir hög i lanserings- ögonblicket. Genom att successivt nya mark- nader tillkommer kan därför den genom- snittliga säljarkoncentrationen behållas på en hög nivå samtidigt som en dekoncentra— tion sker på åtskilliga äldre marknader.

Förändringar i totala omsättningens för- delning på olika marknadsformer 1958— 1964 kan till betydande del förklaras av nya marknaders tillkomst samt av skillnader i olika marknaders tillväxt. Andelen för mo- nopol steg medan andelen för duopol sjönk. På liknande sätt steg andelen för mycket hög oligopolgrad medan andelen för hög oligopolgrad sjönk. Genomsnittliga antalet säljare ökade inte oväsentligt. Av de 73 undersökta marknader, som fanns år 1958, tillhörde 43 samma marknadsform sex år senare. Av återstående 30 marknader hade. elva högre koncentrationsgrad 1964 än 1958 och 19 lägre koncentrationsgrad.

Marknadsstrukturens stabilitet har även studerats genom en kartläggning av i vilken utsträckning samma säljare dominerar en marknad vid två skilda tidpunkter. På 49 av 1958 års 73 marknader var största säljaren samma företag 1958 och 1964. Stabiliteten var mycket hög på de mest koncentrerade marknaderna. I 20 fall av 23 var sålunda samma företag ledande på marknader under monopol och/ eller duopol såväl 1958 som. 1964. På flertalet av marknader för recept— fria preparat dominerade samma fyra sälja- re 1958 och 1964, i flera fall i samma in- bördes ordning.

En ytterligare metod att studera stabilite- ten är att mäta i vilken utsträckning samma produkt dominerar marknaden vid två olika tidpunkter. På 41 av 1958 års 73 marknader var den ledande produkten samma 1964 som 195 8. I 24 fall var både största produkt och säljare olika 1958 och 1964. Mätningar på produktbasis visar således som väntat en något mera instabil marknadsstruktur än

mätningar på säljarbasis.

För företagen kan patent utgöra ett vik— tigt etableringsskydd gentemot andra före- tag. En av patentskydd betingad hög säljar- koncentration kan i vissa fall bibehållas även efter det att patentskyddet förfallit. En av anledningarna härtill kan vara att varu- märkespreferenser skapats. Ett annat etable- ringshinder kan vara att ett företag vunnit ett så betydande medicinskt och tekniskt kunnande på området att andra företag ogärna etablerar sig med konkurrerande forskning.

Utredningens undersökning av förhållan- dena på 88 marknader visar att det finns ett positivt samband mellan förekomsten av pa— tentskydd och hög säljarkoncentration. Sam- bandet är dock inte starkare än att även andra faktorer måste antas ha ett betydande inflytande på säljarkoncentrationen. En bi- dragande orsak till att patentskyddet är rela- tivt ineffektivt i Sverige kan vara patent- skyddets utformning (metodpatent). För att säkra ett effektivt patentskydd kan företa— gen vara tvungna att ägna åtskillig tid och betydande resurser åt forskning på kringlig- gande områden för att blockera s.k. kring- gångspatent.

Man kan förvänta sig att enskilda läkare utifrån sina kunskaper i första hand väljer det läkemedel som förefaller ha bäst effekt. Man kan vidare förvänta sig, att läkare vid val mellan synonyma eller nästan synonyma läkemedel föredrar det som lanserats först och/eller genom informations- och reklam- aktiviteter blivit mest bekant. Den enskilde läkaren har vanligen försvagade motiv p. g. a. subventioneringssystemets konstruk- tion till att företaga prisjämförelser, varför prisskillnader mellan synonyma preparat kan förväntas ha ringa betydelse som orsak till förekomst av skillnader i marknadsandelar mellan olika läkemedel.

För ett urval preparat har lanseringstid- punktens och prissättningens betydelse för marknadsandelsutvecklingen närmare stude- rats. Undersökningen visar, att för preparat av samma kvalitet är tidig lansering sanno- likt ofta en viktig orsak till en uppnådd hög marknadsandel, vilket kan förklaras med

skapandet av förskrivningsvanor hos läkarna och av varumärkespreferenser i allmänhet. Låga priser kan i enstaka fall vara en av förklaringarna till en gynnsam marknadsan- delsutveckling. Huvudslutsatsen är dock att priskonkurrens på läkemedelsområdet van— ligen spelar en sekundär roll för säljarna i relation till val av alternativa konkurrens- medel.

I åtskilliga fall kan varken tidig lansering eller låga priser vara orsaker till en uppnådd hög marknadsandel utan denna är betingad av andra faktorer. Viktigast av dessa torde sOm omnämnts ovan vara större informa— tions- och reklaminsatser.

1.5 Priser

Under perioden 1955—1968 nära tredubb- lades »medelpriset» (dvs. medelkostnaden) per läkemedelspost på expedierade recept. Denna utveckling beror främst på tre fakto- rer, nämligen prishöjningar, ändrad genom— snittlig förskriven mängd av läkemedel samt förskjutningar mellan olika indikations- grupper av läkemedel till följd av nya läke— medels tillkomst. De två sistnämnda fakto- rerna torde starkast ha påverkat utveckling- en av ifrågavarande medelpris.

Enligt olika indexberäkningar har priser— na på läkemedel under 50— och 60-talen sti- git betydligt mindre än priserna i genom- snitt för varor och tjänster (delindex för lä- kemedel steg under perioden 1955—65 med ca 14 procent jämfört med ca 43 procent för totalt konsumentprisindex). Till en del kan detta antas bero på att tillkomst av nya preparat får ersätta prishöjningar på gamla preparat.

Bakom små förändringar i en prisindex kan självfallet dölja sig betydande prishöj— ningar oeh prissänkningar för enskilda pre- parat. För att få en uppfattning härom har utredningen undersökt prisförändringarnas storlek 1958—1964 för 121 försäljningsmäs- sigt stora preparat. Undersökningen visar att ca 50 procent av preparaten hade samma pris 195 8 och 1964. Bland övriga 50 procent förekom både stora prishöjningar och stora

prissänkningar. På marknader, som något- dera av åren 195 8 och 1964 uppvisade hög oligopolgrad (den lägsta koncentrationsgra- den) var prisförändringar relativt sett vanli- gare och större än för marknader med myc- ket hög oligopolgrad.

Undersökningen av prisutvecklingen för de 121 preparaten ger inte stöd för antagan- det att patentskydd med få undantag skulle medföra stela priser och att markanta pris- fall skulle inträffa efter patenttidens utgång. Tvärtom visar undersökningen att större prissänkningar företrädesvis avsåg patent— skyddade preparat medan större prishöj- ningar nästan uteslutande avsåg icke patent- skyddade preparat. En av orsakerna härtill torde vara det svenska metodpatentets be- gränsade skyddsvärde. Under ett inlednings- skede är priserna på nylanserade preparat ofta höga i förhållande till produktionskost- naderna. Vid penningvärdeförsämring inne- bär oförändrade nominella priser en pris- sänkning i reala termer. Tillkomsten av kon- kurrerande preparat genom »kringgångspa- tent» kan exempelvis tvinga fram även sänkningar av det nominella priset. Efter hand får ifrågavarande preparat karaktär av standardpreparat utan patentskydd och med låga priser i förhållande till produk- tionskostnaderna jämfört med motsvarande relation i ett inledningsskede. För dessa pre- parat kommer prisbildningen att likna den för andra varor med prishöjningar som kom- pensation för ökade produktionskostnader.

Inte sällan kan mellan kemiskt ekvivalenta preparat betydande prisskillnader uppkom- ma och bli bestående under lång tid. Det- ta kan gälla även på marknader där en ökad konkurrens lett till kraftiga prissänk- ningar. Prisskillnaderna bestyrker vad som tidigare sagts om priskonkurrensens begrän- sade betydelse på läkemedelsområdet.

Av gjorda internationella prisjämförelser framgår att för preparat, som i Sverige har en hög patentskyddad omsättningsandel, är de svenska priserna relativt höga jämfört med priserna i övriga västeuropeiska länder men lägre än priserna i USA. De högre pri- serna i USA kan åtminstone till en del bero på det där existerande produktpatentets stör-

re skyddsvärde. På vissa studerade markna- der med en låg patentskyddad omsättnings- andel och på vilka ACO kunnat etab- lera sig är priserna internationellt sett myc- ket låga och utgör endast mellan 21 och 55 procent av redovisade priser för USA. ACO:s etablering har delvis berott på möj— ligheterna att kringgå existerande metodpa- tent. Det bör dock observeras att prisjäm- förelserna mellan Sverige och Italien (som på läkemedelsområdet saknar patentskydd) tyder på att andra faktorer än skillnader ifråga om patentskydd kan vara avgörande för skillnader i priser mellan olika länder.

En undersökning av svenska företags pri- ser i olika länder visar att en betydande prisdifferentiering förekommer. Sålunda var de amerikanska priserna på Astras Xylocain år 1958 och 1964 ungefär dubbelt så höga som de svenska priserna. Priset på Kabis Kabipastin var 1964 nära nog dubbelt så högt i Västtyskland som i Sverige.

I Sverige har socialstyrelsen (tidigare me— dicinalstyrelsen) sedan år 1934 bedrivit pris- övervakning på läkemedelsområdet. I pris— kapitlet ges dels en redogörelse för de nor—- mer som legat till grund för prisövervak— ningen, dels exempel på hur prisövervak- ningen faktiskt har bedrivits. Här skall en- dast framhållas att betydande prisskillnader mellan kemiskt ekvivalenta preparat har fö- rekommit, även under längre perioder. Dessa prisskillnader har sålunda inte föran— lett några åtgärder från socialstyrelsens sida. Prisövervakningen torde därför ha haft be— gränsade effekter.

1.6. Forskning

Flertalet större läkemedelsföretag bedriver såväl tillverkning som forsknings- och ut— vecklingsarbete, avsett att ge upphov till nya produkter eller förändra egenskaperna hos existerande preparat. Utgifterna för forsk— nings- och utvecklingsarbetet var år 1965 cirka 12 procent av omsättningen, räknat i genomsnitt för de sju största svenska före— tagen (Astrakoncernen, Pharmacia, Kabi, Leo, Ferrosan, Bofors och ACO). Det kan-

också konstateras, att andelen forsknings- kostnader ökat med två till tre procentenhe— ter under 1960—talet. Då företagens försälj- ning samtidigt ökat i snabb takt, innebär detta en mycket stor ökning av utgifterna för forsknings— och utvecklingsarbete, räknat i absoluta tal, nämligen från 17 milj. kr. år 1958 till 54 milj. kr. år 1965. Utgifterna för forskningsresultat, som »köps utifrån» i form av licenser, ökade från 3,8 milj. kr. till 10,4 milj. kr. under samma tid.

Forskningsandelar av ovannämnda stor- leksordning är synnerligen ovanliga i andra industribranscher, och genomsnittet för hela industrin ligger strax över 1 procent av för- säljningsvärdet. Däremot svarar forsknings- utgifternas relativa storlek i svenska läkeme- delsföretag tämligen väl mot förhållandena i större, utländska läkemedelsföretag.

Vid jämförelser mellan de svenska före- tagen märks främst den stora skillnaden mellan ACO och övriga företag. ACO:s verksamhet är till helt övervägande del in- riktad på tillverkning av kända läkemedel i kombination med priskonkurrens. Konkur- rens baserad på innovationer har hittills spe- lat en underordnad roll, även om forsknings- verksamheten intensifierats under 1960—ta- let.

Bland de övriga, större företagen har Astra — och i slutet av 1950—talet även Leo uppvisat jämförelsevis låga egna forsk- ningsutgifter procentuellt sett, medan däre- mot en stor del av försäljningen skett på grundval av licenser från utländska företag. Det kan nämnas att om relationstalet uträk- nas med försäljning exklusive agenturför- säljning ökar Astras procenttal för år 1965 med ca tre procentenheter, men uppvisar trots detta det lägsta intensitetstalet av de studerade företagen med undantag för ACO.

Utgifterna för forskning och produktut- veckling kan uppfattas som läkemedelsföre- tagens viktigaste investeringar och har un— der senare år varit större än de samman- lagda investeringarna i fast produktionskapi— tal (byggnader och maskiner). Enligt den svenska läkemedelsindustrins skattningar tar ett forskningsprojekt numera 6—9 år i an-

språk, och projektens genomsnittliga storlek har ökat väsentligt under senare år. Forsk- ningen är i regel strängt målinriktad och i de flesta företag specialiserad på ett fåtal projekt.

För denna målforskning krävs ett lagar- bete mellan ett antal olika specialister, vilket medför att relativt stora resurser måste fin- nas samlade inom respektive företags orga- nisationsram (se vidare avsnitt 8 nedan). Dessutom krävs ett omfattande samarbete med utomstående institutioner. Projektupp- slagen hämtas sålunda till stor del från uni- versitetens grundforskning, och på senare stadier är ett samarbete med sjukhus nöd- vändigt för genomförande av kliniska pröv- ningar.

Produktförnyelsetakten på läkemedelsom- rådet är mycket hög men har under senare år visat en påtaglig nedgång trots snabbt ökande utgifter för forsknings- och utveck— lingsarbete. Inte minst gäller detta för den amerikanska industrin, som under efterkrigs- tiden varit dominerande vad gäller innova- tioner på läkemedelsområdet. I USA noteras en kraftig nedgång i antalet nya läkemedels- substanser från 1962, i Västeuropa från 1964. Till stor del antas denna nedgång ha bestämts av de (inte minst i USA) avsevärt skärpta kontrollkrav, som införts efter thalidomidkatastrofen. De höjda kraven be- träffande nya läkemedel har medfört en mycket kraftig initialeffekt (förskjutning framåt av lanseringar) och kan också på längre sikt antas minska antalet exploaterade forskningsresultat.

En ytterligare viktig orsak till nedgången i antalet innovationer synes vara, att till- gången på lätt exploaterbara projektuppslag minskat, och att industrin numera måste börja sitt arbete på ett tidigare stadium i respektive projekt. Vidare har flera av de stora sjukdomsområden, där behovet av nya läkemedel nu är mest påtagligt, t. ex. virus- och cancerområdena, visat sig svårarbetade.

Forskningsresultat kan ses som ett im- materiellt kapital som företaget kan utnyttja i sin produktionsverksamhet eller genom li— censgivning. Forskningsinvesteringarna upp— visar i jämförelse med ordinära investering-

ar vissa särdrag. Beroende på en delvis spe- ciell risksituation blir företagens beslutssitua- tion med värdering av forskningens räntabi- litet relativt komplicerad. Val uppkommer vid fixerandet av utgiftsramar för å ena si- dan forskningsprojekt och å andra sidan kortsiktiga (och mindre kostnadskrävande) utvecklingsprojekt. De långsiktiga forsk- ningsprojekten har i allmänhet högre risk. I gengäld skapar ofta sådana projekt ett tek- niskt kunnande, som har värde utöver det aktuella projektets direkta avkastning.

Ett viktigt inslag är också den bevak- ningsforskning, som drivs på områden, där företaget redan har stor försäljning av egna originalpreparat. En relativt stor del av ett företags forskningskapacitet kan vara insatt på dylika uppföljningsarbeten. Dessa är av- sedda att leda till produkt- eller metodför- bättringar och att skydda företaget mot ökad konkurrens.

Eftersom forskningsinvesteringar vid be- skattning behandlas som löpande kostnader, gynnar skattelagstiftningens utformning till- komsten av forskningsinvesteringar. Å andra sidan föreligger, såsom kapitalmarknaden f.n. fungerar, svårigheter att lånefinansiera riskabla investeringar sådana som stora forskningsprojekt. Tillgängliga data beträf- fande företagens vinster, självfinansierings- grad och forskningsintensitet ger dock inget stöd för hypotesen om ett nära samband mellan hög lönsamhet och stor andel forsk- ningskostnader.

Bland de faktorer, som styr de svenska läkemedelsföretagens projektval, bör främst nämnas den svenska grundforskningens in- riktning, tidigare forskningsresultat i respek— tive företag, forskningsorganisationens per- sonaluppsättning samt förväntningarna be- träffande möjlig framtida avsättning, främst på utlandsmarknaderna.

De största svenska innovationerna på lä- kemedelsområdet, räknat efter försäljning- ens storlek, har hittills varit Astras och Bo- fors lokalbedövningsmedel, Pharmacias dex- tranprodukter och Kabis blodfraktioner. Samtliga representerar ett forskningssamar- bete mellan läkemedelsföretag och utomstå- ende grundforskare. En relativt utförlig be-

skrivning av företagens pågående och av— slutade, större forskningsprojekt ges i bilaga 2. I flertalet företag faller en stor del av forskningen inom områden, där man tidiga- re nått resultat som möjliggjort framgångs- rik lansering på den internationella mark- naden. Resultaten från sådan »uppföljnings- forskning» har för flera av de svenska före— tagen möjliggjort en mycket snabb försälj- ningsökning de senaste åren.

1.7 Information och reklam

Information och reklam spelar en betydande roll i företagens marknadsföring på läke- medelsområdet. Detaljerade uppgifter om kostnaderna för information och reklam har samlats in från de fem LIF—företagen Astra- koncernen, Pharmacia, Kabi, Leo och Fer- rosan samt från ACO. Någon åtskillnad mellan informationskostnader och reklam- kostnader har inte gjorts.

Vid de fem LIF-företagen ökade informa- tions- och reklamkostnaderna under perio- den 1958—1965 från 24 till 80 mkr. I för- hållande till läkemedelsförsäljningen ökade informations- och reklamkostnaderna från 15 till 20 procent. I de fem företagens verk- samhet inom Norden ökade ifrågavarande kostnader från 12 till 16 procent. För den utomnordiska verksamheten steg relations- talet från 23 till 30 procent. Relationstalet för enbart den svenska marknaden är något lägre än för den samlade nordiska markna- den (ca 12 procent år 1965). ACO har i jämförelse med övriga större läkemedels- företag mycket begränsade årliga kostnader för information och reklam.

En sannolikt väsentlig delförklaring till ACO:s relativt sett låga årliga informations— och reklamkostnader utgör det förhållandet, att ACO främst säljer preparat grundade på allmänt kända och tillgängliga substanser. En konsekvens av denna produktpolitik är att ACO säljer sina läkemedel nästan ute- slutande på den svenska marknaden. ACO behöver sålunda ej företa de investeringar på svenska eller utländska marknader, som övriga företag finner nödvändiga vid intro-

duktion av nya preparat eller förbättringar av redan kända preparat. Motsvarande sam- band utgör en sannolik huvudorsak till den ovan redovisade påtagliga differensen mel- lan informations- och reklamkostnaders rela- tiva storlek på nordiska och utomnordiska marknader för de fem LIF-företagen. I Nor- den saluför de svenska läkemedelsföretagen ett betydande antal äldre preparat för vilka endast reklam av påminnelsekaraktär anses nödvändig. På övriga, utländska marknader kan däremot de svenska läkemedelsföreta- gen endast hävda sig genom att sälja relativt nya originalpreparat. Introduktion av dessa erfordrar med nu existerande organisations- form av informationsspridningen på läke- medelsområdet betydande investeringar i in— formation och reklam.

De svenska läkemedelsföretagens intro- duktion av originalpreparat utanför Norden har främst ägt rum under senare år. Ett väsentligt undantag är dock Astras Xylocain, som sedan slutet av 1940-talet saluförts på ett stort antal utländska marknader. För detta preparat erfordras numera endast re- lativt små kostnader för information och reklam.

Av de fem LIF-företagens informations- och reklamkostnader år 1965 föll 28 procent på läkemedelskonsulenter, 17 procent på an- nonser, 15 procent på trycksaker, 6 procent på prover samt 20 procent på andra drift- kostnader för försäljningsorganisationen. Övriga kostnader hänförde sig till kataloger, presentreklam m. rn. Under perioden 1958- 1965 ökade relativt sett kostnaderna för konsulenter medan annonskostnaderna rela- tivt sett minskade.

I LIF och RUFI:s regi har företagits vis- sa samordningsåtgärder i rationaliseringssyf- te på läkemedelsinformationens och- rekla- mens område. Ett exempel härpå utgör den gemensamma katalogen FASS, som syftar till att ersätta de enskilda företagens egna kataloger. Härigenom har läkarna fått en samlad och lätthanterlig översikt över de be- fintliga läkemedlen.

Inriktning och omfattning av läkemedels- företags information och reklam bestäms sannolikt främst av produktegenskaper,

myndigheters krav, köpares beteende samt konkurrensläge på resp. marknader. Beträf- fande köparnas beteende utgör företagens information och reklam i huvudsak ett kon- kurrensmedel mellan olika företag om en marknad av en given storlek. Det kan ej helt uteslutas att denna även bidrar till att öka den totala försäljningen av läkemedel. N åg- ra direkta undersökningar som påvisar detta föreligger dock inte. Självfallet varierar doek möjligheterna att påverka köparnas beteen- de i detta aVSeende från marknad till mark- nad. Vad gäller betydelsen av konkurrens- läge på resp. marknader får en läkares in- tresse för att börja använda ett nytt läkeme- del antas vara betingat av vilka medicinska fördelar produkten kan uppvisa i jämförelse med existerande preparat. Vid lansering av en produkt med klart dokumenterade medi- cinska fördelar, kan köpmotståndet antas vara avsevärt mindre än vid lansering av helt eller nästan helt likvärda preparat, vilket starkt påverkar informationens och rekla- mens omfattning.

I den allmänna debatten har den rådande organisationen för informationsspridning i vissa fall hårt kritiserats från flera håll. Kri- tik har bl. a. riktats mot FASS och Phar- maconomia Svecica (utgiven av Läkarför- bundet) för att ge föga eller ingen vägled- ning vid val av läkemedel bland flera likar- tade. Kritikerna efterlyser jämförelser mel- lan likartade preparat och anser att de en- skilda preparatens ofördelaktiga egenskaper berörs otillräckligt i FASS.

I Sverige har efter initiativ på Karolinska sjukhuset vid flera storsjukhus prövats me- toden att centralisera läkemedelsvalet till ett särskilt expertorgan, en s. k. läkemedels- kommitté. I de fall där synonyma preparat finns tas hänsyn till eventuella prisskillnader. Läkemedelskommittéerna har för resp. stor- sjukhus gallrat bort ett ansenligt antal pre- parat, såväl äldre som nyare.

1.8. Kostnadsstruktur och stordriftsfördelar

De större, internationellt verksamma läke- medelsföretagen uppvisar en i vissa avseen-

den speciell kostnadsstruktur. Produktions- kostnaderna är relativt sett mycket låga; i flera amerikanska storföretag ligger deras andel av försäljningsvärdet under 30 pro— cent. I beräkningar för engelska och svenska företag framstår produktionskostnadernas andel som högre, men den ligger också här i allmänhet klart under 50 procent.

Mycket höga andelar föreligger för forsk- nings- och reklamutgifter. Forskningsutgif- terna har i större svenska läkemedelsföretag motsvarat 10—15 procent av försäljnings- värdet under 1960-talet, en andel som något överstiger den, som uppmätts i amerikanska och engelska undersökningar (underlaget för jämförelser är dock osäkert). Än högre pro- centtal noteras för informations- och reklam— utgifter.

Stordriftsfördelar (kostnadsfördelar för större enheter) inom läkemedelsbranschen synes främst gälla produktion av forsknings- resultat. Också i fråga om marknadsföring har stora företag ett övertag, vilket medför att mindre företag i vissa fall väljer licens- givning i stället för egen produktion och försäljning vid exploatering av forskningsre- sultat på utlandsmarknaderna. Däremot sy- nes stordriftsfördelar i tillverkningsledet ha mindre betydelse inom läkemedelsindustrin än i flertalet andra industribranscher. Detta sammanhänger delvis med den jämförelsevis låga andelen produktionskostnader. Dess- utom torde — bortsett från vissa automati- serade processer i substansledet -— möjlig- heterna att uppnå väsentliga besparingar vid produktion i stor skala i allmänhet vara små vid läkemedelstillverkning.

Effektivitetsskillnader på forskningsområ- det mellan små och stora enheter kan vara knutna dels till det enskilda forskningspro- jektets storlek, dels till fördelar vid samord- ning av flera projekt inom samma organisa- tion. Som tidigare framhållits, har man inom läkemedelsindustrin konstaterat att den ge- nomsnittliga totalkostnaden för genomföran- de av ett forskningsprojekt stigit kraftigt under senare år. För amerikanska företag uppges sålunda en stegring av kostnaden per nytt läkemedel från 2 milj. kr. år 1954 till 23 milj. kr. år 1964, och en likartad ut-

veckling synes ha ägt rum i europeiska län- der. Den ökade totala resursåtgången per projekt i förening med de konkurrensbe— tingade kraven på snabba resultat medför att enbart projektstorleken kan utestänga mind- re företag från vissa forskningsområden.

Härtill kommer de fördelar i effektivitet och ökade möjligheter till riskspridning, som storföretagen kan uppnå genom att öka an- talet projekt. Effektivitetsvinster kan erhål- las, genom att vissa för flera projekt ge- mensamma funktioner sammanförs i större enheter. Dessutom kan ofta vissa »odel- bara» produktionsfaktorer effektivare ut- nyttjas vid en samordning.

De ökade storlekskxaven inom läkeme- delsforskningen förväntas leda till ökad kon- centration i olika former inom branschen. Små, forskningsinriktade företag kan få svå— righeter att överleva som självständiga enhe- ter. De ökade projektkostnaderna kan dess- utom tvinga fram en ökad specialisering hos de större företagen eller — om risktagandet vid en sådan anpassning bedöms som alltför stort fusioner eller utvidgat forsknings- samarbete.

Jämfört med de största utländska före— tagen framstår de svenska läkemedelsföre- tagens forskningsresurser som begränsade. Trots sitt underläge i storleksavseende har dock flera av de ur internationell synvinkel medelstora, svenska företagen under 1960— talet kunnat nå forskningsresultat, som gi- vit underlag för en betydande försäljnings- ökning. Dessa företag synes ha möjlighet att driva en forskning, som varit och förväntas vara lönsam, om resurserna koncentreras till ett fåtal projekt, i första hand på de om- råden, där man byggt upp ett »immateriellt kapital» genom tidigare forskning och till- verkning. De största problemen vid en så- dan inriktning torde sammanhänga med en höjd risknivå och ev. finansieringsproblem, om kraven beträffande projektstorlek ökar ytterligare.

1.9. Lönsamhet

En relativt detaljerad lönsamhetsundersök- ning har gjorts av sex av de större, svenska läkemedelsföretagen. (De fem LIF-företagen Astra, Pharmacia, Kabi, Leo och Ferrosan samt det apotekarägda ACO). Då läkeme- delsmdustrin uppvisar vissa särdrag beträf- fande kapitalstrukturen, har diskussionen rö- rande mätproblem måst göras tämligen om- fattande. (Se kap. 9, avsnitten 1—3.) Här skall endast återges vissa huvudresultat av undersökningen.

Räntabiliteten har räknats dels på totalt i företagen arbetande kapital, dels på eget kapital. I en första approximation har forsk- nings- och reklamutgifter i enlighet med rådande redovisningspraxis räknats som löpande kostnader. Kapitalets värde och värdeförändring har således här räknats ex- klusive det »immateriella kapital», som är resultat av forsknings- och reklaminsatser.

För de fem studerade LIF-företagen steg det totala kapitalet enligt denna definition mellan 1958 och 1965 med cirka 100 pro- cent i fasta priser. Motsvarande Vinstökning räknat i fasta priser var cirka 50 procent, vilket innebär, att räntabiliteten sjunkit un- der perioden. Nedgången som totalt utgör 4-—5 procentenheter, har skett i jämn takt. Variationerna i lönsamhet år från år är mycket små för gruppen som helhet; där- emot uppvisar några av företagen indivi- duellt betydande svängningar i lönsam- het.

Under den studerade åttaårsperioden har de beräknade räntabilitetstalen för de fem LIF-företagen tillsammans legat inom föl- jande intervall (i samtliga alternativ noteras en fallande trend):

avkastning före skatt på totalt kapital 16 11 %

avkastning efter skatt på eget kapital 15 10 %

Lönsamhetsdata för svenska industri- branscher föreligger endast i mycket begrän- sad omfattning, varför inga säkra slutsatser kan anges beträffande läkemedelsindustrins räntabilitet jämfört med industrin i övrigt. De svenska läkemedelsföretagens vinstnivå

framstår som lägre än engelsk och ameri- kansk läkemedelsindustris vinstnivåer. Re- servationer måste dock göras för de svenska och amerikanska undersökningarnas jämför- barhet p. g. a. möjliga skillnader i beräk- ningsmetodik.

Vinst- och avkastningsberäkningar, base- rade på olika periodiseringsalternativ för forsknings— och reklamutgifter redovisas i avsnitt 9.3. Om hänsyn tas till den immateri- ella kapitalbildning som sker genom forsk- nings- samt informations- och reklamutgif- ter, blir givetvis både kapitalmängd och vins- ter väsentligt högre än i den tidigare kalky- len. Som exempel kan nämnas, att om både forskningsutgifter och introduktionsreklam fördelas linjärt över en tioårig avskrivnings- period, stiger de fem LIF-företagens totala kapital år 1965 till 861 milj. kr., att jämfö- ras med 537 milj. kr. i utgångsalternativet. Det immateriella kapitalet blir t. o. m. större än det fasta produktionskapitalet. Samtidigt stiger vinsten från 59 till 101 milj. kr. Däre- mot påverkas räntabilitetstalen endast obe— tydligt; de ovan nämnda intervallen gäller i huvudsak för samtliga beräkningsalterna- tiv.

Mellan de studerade företagen föreligger betydande skillnader beträffande både lön- samhetsnivån och utvecklingen över den stu- derade perioden. Astra och Leo uppvisar dock stora likheter inbördes. I båda företa- gen var avkastningen på investerat kapital hög i slutet av l950-talet (cirka 20 respek- tive 25 procent före skatt på totalt kapital). Därefter har den successivt sjunkit, men 1965 låg den fortfarande klart över genom- snittet för gruppen. Pharmacias räntabilitet har utvecklats i motsatt riktning med en kraftig stegring i början av 1960-talet. Vid periodens slut var nivån ungefär densamma som för Astra och Leo (cirka 13—14 pro- cent på totalt kapital). Kabi och Ferrosan har under perioden uppvisat väsentligt lägre lönsamhetstal. Räknad på totalt kapital var räntabiliteten i genomsnitt för Kabi 7 pro- cent och för Ferrosan knappt 5 pro- cent.

Vad beträffar ACO föreligger särskilda svårigheter vid en räntabilitetsanalys, som

syftar till meningsfulla jämförelser med and- ra företag. Verksamheten bedrivs nämligen med få undantag i hyrda lokaler, varför förräntningsmåttet inte omfattar fastighets- kapitalet. I avsikt att uppnå jämförbarhet har utredningen beräknat ACO:s räntabilitet på ett totalt kapital som inkluderar ett be- räknat fastighetskapital. Enligt denna metod var ACO:s räntabilitet under åren 1958— 1962 väsentligt högre än genomsnittet för de fem studerade LIF-företagen. Trots den kraftiga nedgången fr. o. m. 1963 låg ACO:s räntabilitet obetydligt lägre än genomsnittet för LIF-företagen.

Vid bedömning av de redovisade lönsam- hetsskillnaderna bör observeras, att ACO:s verksamhet i flera avseenden väsentligt skil- jer sig från övriga företags, t. ex. beträffan- de priskonkurrens, omfattning av de resur- ser som avdelas på forsknings- och utveck- lingsarbete samt information och reklam. Ibnsamhetsanalysen beträffande ACO visar att företagets verksamhet givit ett betydande överskott. Det bör dock omnämnas att lön- samhetsanalysen inte omfattar den produk- tion vid enskilda apotek som fortfarande äger rum.

De stora skillnaderna mellan olika läke- medelsföretag, vad gäller lönsamhetens nivå och utveckling, får ses mot bakgrund av att läkemedelsområdet är sammansatt av ett stort antal marknader med olikartade struk- tur- och avsättningsbetingelser. Bland vikti- gare bestämningsfaktorer för lönsamheten bör framhållas företagens forskningresultat och möjligheter att skydda de genom dessa resultat uppnådda marknadspositionerna mot konkurrens. För flertalet företag svarar ett fåtal preparat — ofta baserade på egen forskning för en dominerande del av in- täkterna. För de svenska företagen spelar här i flera fall marknadssituationen utom- lands (och inte minst i USA) en avgörande roll.

Patent har angivits som ett medel för fö- retagen att uppnå och bibehålla skyddade marknadspositioner för sina innovationer. Bland de forskningsintensiva företagen synes ett positivt samband kunna konstateras mel- lan andelen patentskyddad försäljning och

lönsamheten. Astra och Leo, som har störst andel patentbaserad produktion i det senare fallet främst på licens uppvisar de klart högs- ta lönsamhetstalen. Det bör dock observe- ras att ett negativt samband mellan Leos pa- tentskyddade försäljningsandel och räntabi- litet kan konstateras, om man ser till ut- vecklingen under den studerade perioden. Ferrosan ger exempel på fallet med låg patentskyddad produktion samt låg lönsam- het. Det observerade sambandet kan givet- vis inte helt hänföras till en direkt effekt på vinsterna av själva patentskyddet. Mer allmänt avspeglar sambandet forskningsre- sultatens betydelse som underlag för respek- tive företags avsättnings- och vinstmöjlighe- ter. ;

Att framgångsrika större forskningspro— jekt och därigenom uppnådda marknads- positioner på hemma- och utlandsmarkna- der förklarar de stora vinstutslagen betyder givetvis inte att de små projekten för pro- duktutveckling och -differentiering är olön- samma för företagen. För ett företag, vars resurser ger utrymme för endast några få forskningsprojekt, erbjuder utvecklingspro- jekt och etablering med sikte på måttliga marknadsandelar en möjlighet till risksprid- ning.

1.10. Normativa aspekter

Tyngdpunkten i detta avslutade kapitel lig- ger i en undersökning av olika faktorers be- tydelse för graden av samstämmighet mel- lan det enskilda företagets och samhällets intressen, speciellt i vad avser dels forsk- ning och utveckling, dels information och reklam. Icke minst mot bakgrunden av det faktum att förekommande påståenden om vad som är i »samhällets intresse» mera säl- lan ges formen av en explicit och kontroller- bar demonstration av slutsatser, erhållna från väldefinierade värdepremisser, har det fram- stått som önskvärt, dels att förhållandevis utförligt beskriva olika tänkbara samhälle- liga kriterier, dels att diskutera betydelsen av kriterievariationer.

Denna studie indicerar att det förekommer

viss felallokering av resurser inom läkeme- delsindustrin, men någon kvantifiering har här inte varit möjlig att göra.

Vidare diskuteras i detta kapitel olika me- del att uppnå en mera optimal resursan- vändning.

2 Strukturell och institutionell bakgrund

I kapitlets inledande avsnitt 2.1 ges en översikt över Sveriges konsumtion, produk- tion och utrikeshandel på läkemedelsområ- det. I avsnitt 2.2 redogörs för väsentligare institutionella förhållanden på området nämligen dels för patentlagstiftningen, dels för speciallagstiftningen beträffande bl. a. registrering av läkemedel.

2.1. Konsumtion, produktion och utrikes— handel

I Sverige utgör läkemedelskonsumtionen ca en procent av den totala konsumtionen (lä- kemedelskonsumtionen värderad i apote— kens utförsäljningspriser). Ungefär tre fjär- dedelar av läkemedelsförsäljningen avser re- ceptförskrivna preparat. Ca 15 procent av läkemedelskonsumtionen sker inom sjukhu- sen.

läkemedel kan indelas i ex temporebe- redningar och farmacevtiska specialiteter. De förra är på apotek hantverksmässigt för varje expedition särskilt beredda läkemedel. Dessa, som utgör ca 5 % av den totala kon- sumtionen, omfattas inte av den föreliggande undersökningen. Farmacevtiska specialiteter är standardiserade läkemedel, som salufö- res i tillverkarnas originalförpackningar. För att få saluföras måste farmacevtiska specialiteter vara registrerade vid den stat- liga tillsynsmyndigheten socialstyrelsen (före den 111 1968 medicinalstyrelsen).1

Det kan nämnas att de farmacevtiska spe-

cialiteter som utgöres av sera eller vacci— ner benämnes bakteriologiska preparat.

Tidigare tillverkades läkemedel främst på apotek. Efter första världskriget ökade dock den industriella tillverkningen snabbt i be- tydelse och är numera helt dominerande.

Apotekens försäljning i Sverige av läke- medel uppgick till 840 mkr år 1967 räknat i apotekens försäljningspriser (AUP) jäm— fört med 180 mkr år 1952. Läkemedels- konsumtionen har således i värdetermer ökat snabbt sedan början av 50-talet. Ut— vecklingen har i stora drag varit likartad i alla högt industrialiserade länder.

Den snabba ökningen av läkemedelskon- sumtionen är betingad av flera faktorer. En av de viktigaste är tillkomsten av nya läkemedel, som antingen är effektivare än äldre läkemedel eller är verksamma mot sjukdomar, vilka tidigare inte kunde be- kämpas. En annan faktor som kan anföras som förklaring utgör den ökade levnads- standarden. I samband härmed kan näm- nas den i flera länder införda subventione- ringen av läkemedelskostnaderna. I Sveri— ge har den enskildes konsumtion av recept- förskrivna läkemedel varit subventionerad sedan 1955. Den ökade läkemedelskonsum- tionen i Sverige sammanhänger även med den växande andelen åldringar i befolkning- en. En ytterligare faktor kan vara ändrade förskrivningsvanor hos läkarna (oberoende

1 Vissa preparat, s.k. farmakopépraparat, är undantagna från registreringstvånget.

av subventioneringsåtgärder), exempelvis i form av högre förskrivningsfrekvens för vissa nya dyrare preparat.

Antalet farmacevtiska specialiteter vari- erar kraftigt mellan olika länder. Italien har ca 21 000, Storbritannien ca 9 000, Frank- rike ca 8 500 och Sverige ca 3 000 farma- cevtiska specialiteter.1 Självfallet kommer i högt utvecklade länder flertalet väsentliga terapevtiska substanser till användning. Skillnaderna i antal innebär att ett större antal substituerbara preparat finns i vissa länder.

Det föreligger ingen offentlig statistik över läkemedelskonsumtionens fördelning på olika typer av preparat. En grov upp- skattning har här gjorts utifrån de data som av utredningen insamlats för 88 mark- nader. För år 1964 omfattar urvalet ca 73 procent av den totala läkemedelskon- sumtionen. Det bör observeras att repre- sentativiteten för de olika farmakologiska grupperna är mycket varierande, varför ma- terialet vid en dylik kategoriindelning får tolkas med stor försiktighet.

De försäljningsmässigt största preparat- grupperna år 1958 var vitaminer, smärt- stillande medel (analgetika) samt antibiotika. År 1964 var preparatgruppen hjärt- och kärlmedel samt diuretika störst, vilket till stor del beror på tillkomsten av nya medel på detta område.

Såsom nämnts kan tillkomsten av nya läke- medel antas ha spelat en väsentlig roll för läkemedelskonsumtionens snabba tillväxt. På 30-talet lanserades sulfapreparat. Peni- cillin, som upptäcktes av Fleming 1929, började användas mot infektionssjukdomar under andra världskriget. Andra antibiotika med vidare användningsområden upptäck- tes i slutet av 40-talet. Effektiva medel mot tuberkulos tillkom på 40-ta1et och i bör- jan av 50-talet. Under det sistnämnda de- cenniet har bl. a. upptäckts nya medel mot pskaSer och neuroser samt preventivmedel i tablettform.2 Forskare vid universitet, sjukhus och läkemedelsföretag har var för sig och tillsammans svarat för upptäckterna av nya läkemedel.

En uppfattning om i vilken takt nya pre-

Tabell 2:I. Procentuell fördelning av 1533 farmacevtiska specialiteter i Sverige år 1965 efter introduktionsår.

Introduktionsår Procentuell fördelning 1931—1940 8,6 1941—1950 10,0 1951—1960 49,0 1961—1965 32,4 100,0

Anm. I urvalet saknas bl. a. preparat från det apotekarägda ACO vars produktion istor ut- sträckning hänför sig till i farmakopén upptagna läkemedel. Till följd av detta företags speciella produktpolitik kan det antas att tabellen i viss mån överskattar produktförnyelsetakten på den svenska läkemedelsmarknaden.

parat tillkommer på den svenska läkeme- delsmarknaden kan erhållas från tabell 2 : 1. Den i tabellen redovisade undersökningen omfattar ett urval av 1 533 farmacevtiska specialiteter år 1965. Dessa utgjorde 55 procent av samtliga förekommande speciali- teter och svarade för 82 procent av den privata läkemedelsindustrins totala försälj- ning i Sverige. Såsom framgår hade mer än fyra femtedelar av preparaten introdu- cerats efter år 1950. Medianår för intro- duktion uppges vara 1958.

Den internationella handeln med läke- medel påverkas av det förhållandet att de olika nationella marknaderna genom spe- ciallagstiftning till betydande del är av- skärmade från varandra. Denna lagstiftning och härpå utformad praxis ifråga om exem- pelvis myndigheternas kontroll har medfört att många internationellt verksamma läke- medelsföretag har producerande enheter i fler länder än vad som annars skulle vara privatekonomiskt motiverat. Nämnas kan att man inom ramen för OECD samt läke- medelsindustrins samarbetsorgan inom EEC (Groupement International de l'Industrie Pharmaceutique) resp. EFTA (Pharmaceu- tical Industries Association in the EFTA)

1 Källa: Läkemedelsindustriföreningen. För en översikt över viktigare nya läke- medels tillkomsthistoria hänvisas till E. Chain, "Academic and Industrial Contributions to Drug Research”, Nature 1963: 200: 411. Artikeln finns översatt och tryckt i Hässles tidskrift Nytt och nyttigt 196612.

söker verka för en harmonisering av bl. a. registreringsbestämmelserna i olika länder. Dessutom kan nämnas att EFTA-länderna söker utforma en konvention på läkeme- delsområdet som genom ömsesidiga åta- ganden bl. a. syftar till att rationalisera läke- medelsinspektörers verksamhet (Jfr. sid. 29).

På större nationella marknader är såle- des de internationella läkemedelsföretagen ofta representerade genom producerande dotterbolag. På övriga marknader sker för- säljning till stor del genom försäljningsbolag eller agenter. Ett företag, som innehar knowhow och/eller patent i flera länder på en produkt kan dock istället välja att sälja genom licenser. Mot ersättning i form av royalty ger patentinnehavaren vissa företag rätt att tillverka och sälja ett preparat inom ett visst geografiskt avgränsat område. Li- censgivaren svarar oftast för leveranserna av aktiv substans till licenstagaren.

Vid sidan av licensavtal avseende ett en- staka preparat, förekommer fall där licenser för patenterade uppfinningar ingår som en del i ett vidsträckt samarbetsavtal mellan två företag beträffande forskning, utveck- lingsarbete, tillverkning och marknadsfö- ring. Sådana avtals löptid är i regel obe- roende av enstaka patents giltighetstid.

Vid undersökning av den internationella läkemedelshandeln är det mot bakgrund av vad som ovan sagts av intresse att även ta

hänsyn till försäljningen från utländska dot— terbolag på resp. nationella marknader. Av intresse är också internationella betalningar av licensavgifter samt in- och utförsel av läkemedelssubstanser. Beträffande Sverige redovisas vissa uppgifter i tabell 2: 2. Så- som framgår var exporten tillsammans med svenska dotterbolags försäljning utomlands större än importen år 1965 (utlandsförsälj- ningen anges i DIP medan importen anges i AIP). Fem år tidigare var export jämte till- verkning utomlands tio procent större än importen. Fullständiga uppgifter om licens- intäkter och licenskostnader saknas. Internationellt sett är den svenska läke- medelsexporten (direkt export jämte försälj- ning genom utländska dotterbolag) relativt betydande. År 1963 uppgick den svenska exporten enligt denna definition till 150 mkr, vilket innebär att Sverige var det i storleksordning nionde exportlandet. De tre största exportländerna är USA, Schweiz och Västtyskland. År 1963 uppgick deras läkemedelsexport (direkt export jämte för- säljning genom utländska dotterbolag) till 4 500, 4 200 resp. 1 700 mkr. 95 procent av de schweiziska företagens läkemedelspro- duktion avsätts utomlands.1 Enligt gjorda beräkningar tillgodosåg direkt export och 1 Uppgifter hämtade från ett föredrag av

dir. K. A. Wegerfelt, verkst. dir. i Astra_(hållet den 14/10 1964).

Tabell 2.2. Svensk import, export, försäljning genom utländska dotterbolag samt svenska före- tags licensintäkter åren 1960, 1962 och 1963. Mkr.1

Svenska dotter- Svenska företags

Import Export bolags försäljning Kol. 3 + licens- Kol. 5 + År ' 3 ' ” utomlands' 5 kol. 4 intäkter kol. 6 l 2 3 4 5 6 7 1960 80 28 60 88 2 90 1962 110 33 87 120 3 123 1965 180 52 126 178 5 183

1 Utöver uppgifterna i tabellen kan nämnas

att Astrakoncernens, Pharmacias, Kabis, Leos och

Ferrosans sammanlagda licenskostnader uppgick till 3,8 mkr år 1958, 6,3 mkr år 1962 och 10,4 mkr år 1965.

Vårderad enligt AIP. Siffrorna inkluderar endast försäljning av farmacevtiska specialiteter. ' Tillverkningen vid utländska dotterbolag i Sverige är obetydlig. ' Värderad enligt fakturerade priser (dvs. i DIP). 5 Uppgifterna avser dels substansexport, dels farmacevtiska beredningar. Källa: Sveriges svar till OECD år 1967i undersöknin Pharmaceuticals, samt Läkemedelsindustriföreninge

gen Gaps in technology between member countries,

11.

Tabell 2.3. Vissa försäljningsmässigt stora preparatgrupper i Sverige med hög importandel åren 1958 och 1964.1

1958 1964

Försäljn. Import- Försäljn. Import- milj. kr. andel milj. kr. andel Preparatgrupper ” % 2 % Inhalationsmedel vid astma 0,6 67 3,6 97 Digitalispreparat 3,3 58 5,5 67 Hypertonimedel med sympatikusdämpande effekt -— -— 0,7 100 Diuretika av tiazid- eller klortalidontyp 3,2 100 16,2 86 Receptfria tarmantiseptika 1,1 93 2,6 89 Tolbutamid 0,8 96 2,7 100 Klorpropamid —— 2,5 100 Perorala antikonceptionella medel — —— 2,0 82 Klopoxid-derivat — 10,1 100 Kortisonsalvor 1,9 78 7,1 94 Parenterala röntgenkontrastmedel 0,7 61 2,0 96

1 De utländska företagens licensförsåljning genom svenska företag ingår ej i importandelarna. Värderad enligt AIP. Källa: Uppgifter erhållna från berörda företag.

försäljning genom utländska dotterbolag ca en fjärdedel av den totala läkemedelskon- sumtionen i världen utanför öststaterna.

Bland öststaterna har Ungern sedan gam- malt en relativt betydande export till såväl väststater som andra öststater, främst då till Sovjet. År 1965 uppgick sålunda Ung- erns export till ca 332 milj. kr.1

Den svenska utlandsförsäljningen och importen av läkemedel är såsom framgått av ungefär samma storleksordning men detta gäller inte för enskilda preparatgrup- per. Dessa är ofta antingen utpräglade im- port- eller exportprodukter. En viss uppfatt- ning härom ger tabellerna 2: 3 och 2: 4. Det bör påpekas att på vissa viktiga områ- den såsom vitamin- och hormonpreparat är den svenska läkemedelsindustrin beroende av substansimport.

2.2. Institutionella förhållanden

2.2.1. Patentlagstiftningen

Läkemedelsindustrin är en mycket forsk- ningsintensiv bransch och patentskyddets utformning har betydelse för denna forsk- nings inriktning och omfattning. Främsta motiv för patentlagstiftningen har varit upp-

fattningen att den stimulerar företag och individer att satsa resurser på forskning och utvecklingsarbete i en omfattning och med en inriktning, som innebär en för sam- hällsekonomin mer optimal resursallokering än vad som annars skulle bli fallet.2 Patent- lagstiftningen stärker vinstincitamenten på detta område genom att under viss tid för- behålla uppfinnaren (eller den till vilken uppfinnaren överlåter sin rätt) ensamrätt till en uppfinning, som är industriellt använd- bar.a

Patent erhålles av en uppfinnare mot att denne offentliggör sitt tekniska kunnande. Syftet är att göra det möjligt för andra upp- finnare att forska vidare på grundval av denna kunskap.

Flertalet stater är anslutna till interna-

l Källa: Svenska beskickningen i Budapest. ' För en ingående diskussion av olika motiv för ett patentsystem se Fritz Machlups An economic review of the patent system, 1958, s. 20 ff. Se även J. Markhams ”Inventive activity: Government Controls and legal environment” i samlingsvolymen The rate and direction of inventive acitivity, economic and social factors s. 587 ff. National Bureau Committee for Economic Research.

” Upptinning deönieras som regel eller regler för lösning av problem av teknisk natur, som kan appliceras inom industriell verksamhet och vars utnyttjande är reproducerbart.

Tabell 2:4. Utlandsförsäljning av viktigare preparat från svensk läkemedelsindustri åren 1958 och 1964.1 1958 1964 I % av I % av Utlands- resp. pre- Utlands- resp. pre- försäljning parats försäljning parats Svenskt företag Preparat i milj. kr. tot.förs. i milj. kr. tot.förs. Astra Xylocain 34,8 97 65,2 98 Jectofer — 5,9 92 Citanest -— 1.6 81 Doktacillins — — 1,5 29 Pharmacia! Salazopyrin ] Macrodex 14'5 85 17 3 85 Rheomacrodex ' Glycifer2 — _ Kabi Cykloserin' 0,4 58 9,4 98 Kabipastin” — — 1,5 58 Selukos 0,2 14 1,2 45 Leo Hibernal' 0,9 23 0,8 22 Nozinan” — — 0,7 29 Reacthin — 0,7 86 Ferrosan PAS Substans 0,7 100 0,7 100 Na PAS Substans 0,6 100 0,7 100 Bofors Hexanicit' 0,4 35 8,3 73 Carbocain 0,2 30 2,1 83 Nobecutan 0,4 70 0,8 71 Vitrum Aminosol 0,6 53 1,3 63 Intralipid 0,6 72 Heparin 1,0 62 0,4 33

1 Uppgifterna avser försäljning räknad i fabrikspris.

* Försäljningen var år 1964 licensberoende. ” I avsnitt 9:4 ges en mera i detalj gående redovisning av Pharmacias intäkter, kostnader och vinster än för något annat läkemedelsföretag, vilket med hänsyn till företagets konkurrensläge har motiverat en klumpsummeredovisning av utlandsförsäljningen av viktigare preparat i tabell 214.

' Inkluderar substansförsäljning. Källa: Uppgifter erhållna från företagen.

tionella konventioner på patentskyddets område, vilka gör utländska medborgare delaktiga av de förmåner, som patentlag- stiftningen i resp. land ger landets egna medborgare. Härigenom har skapats ett in- ternationellt fungerande rättssystem, vilket är en väsentlig förutsättning för att varje enskilt lands patentlagstiftning skall få åsyftade effekter.

Den ensamrätt, som ett patent ger, kan avse en tillverkningsmetod och/eller en pro- dukt och/eller användningen av en produkt eller en metod.

Det kan vara motiverat med en redogö- relse för metod-, produkt- och användnings- patents respektive innebörd.

Metodpatent innebär skydd för en eller

flera tillverkningsmetoder (-processer). I pa- tentansökan skall specificeras till vilken produkt eller produkttyp, som tillverknings- metoden är knuten.

En produkt kan ofta tillverkas enligt flera olika metoder, men om uppfinnare kan kartlägga och patentsöka alla tänkbara tillverkningsmetoder för en viss produkt uppnås samma skydd som under ett pro- duktpatent. Om ett företag inte garderar sig genom att utforska samtliga tänkbara tillverkningsmetoder, kan en konkurrent i stället finna en alternativmetod och erhålla s. k. »kringgångspatent».

Patentskydd kan enligt patentlagen i prin— cip endast erhållas för metoder, som icke är redan kända. Under den hittills gällan-

de patentlagstiftningen och även under den nya patentlagstiftningen fram till den tid- punkt då undantaget för produktpatent på läkemedelsområdet upphävs, beviljas dock i praktiken patentskydd för redan kända metoder i de fall då man funnit en ny sub- stans, som kan framställas enligt i och för sig kända metoder (s.k. analogi-förfaran- den).

Produktpatent kan vara utformat att gäl- la ett alster (en produkt) på de använd- ningsområden som av uppfinnaren specifi- cerats i patentansökan. Det kallas för ett »begränsat» produktpatent. Produktpatent kan även vara utformat att omfatta en pro- dukt för alla tänkbara användningsområ- den, vare sig uppfinnaren i sin patentansö- kan förutsett och specificerat samtliga eller ej. Detta kallas för ett »obegränsat» pro- duktpatent.

Användningspatent innebär skydd för ut- nyttjande inom ett eller flera användnings- områden av metod eller produkt. Sådana metoder eller produkter kan vara förut kän- da från andra helt artskilda användnings- områden.

En ny kemisk förening kan ha ett flertal från varandra så vitt skilda egenskaper att dessa av enhetlighetsskäl ej kan få ingå i ett och samma produktpatent. I sådana fall an- sökes om ett produktskydd för substansen knutet till ett av användningsområdena och ett antal användningspatentskydd, som vart och ett är knutet till ett av de övriga använd- ningsområdena. Detta uppges innebära en förenkling vid formuleringen av patentan- språken.

Patentinnehavare kan genom licensgiv- ning låta ett annat företag utnyttja en upp- finning mot en viss ersättning (royalty). I vissa fall har av olika skäl licenser för sam- ma produkt eller metod beviljats flera säl- jare på en geografiskt avgränsad marknad.

För beviljande av patentskydd måste upp- finningen uppfylla följande villkor:

a) Uppfinningen skall ha en teknisk effekt, dvs. ge en utnyttjbar teknisk verkan,

b) Uppfinningen skall vara ny, dvs. vä- sentligt skilja sig från vad som blivit känt före dagen för en patentansökan

c) Uppfinningen måste uppvisa en viss uppfinningshöjd. Kravet på uppfinnings- höjd innebär, att den patentsökta tek- niska problemlösningen icke får vara nä- raliggande för en genomsnittsfackman på området, dvs. den måste medföra en effekt eller effektförbättring i förhållan- de till vad som förut är känt och som är överraskande. När beslut om patentskydd fattas, offent- liggör patentmyndighet genom tryck paten- tets innehåll. För patentinnehavare gäller uppgiftsskyldighet beträffande patents och patentansökans nummer i patentregistret gentemot den som kan ha olägenhet av att icke känna till detta.

Patenttiden varierar något mellan olika länder men är i flertalet länder 17 år, räk- nat från den dag ansökningen inkom. För att patenträtten skall bestå, erfordras att fastställda årsavgifter erläggs. Den som har erhållit patent kan få tilläggspatent på för- bättring av uppfinningen. Tilläggspatent gäller ej längre än huvudpatentet.

Enligt ett väsentligt stadgande i de in- ternationella konventionerna på patenträt- tens område äger den, som i en konven- tionsstat i behörig ordning först ansökt om ett patent, prioritetsrätt i övriga länder under ett år räknat från den första ansök- ningen.

Patentintrång föreligger, då någon krän- ker ett patentinnehav genom tillverkning och/eller försäljning av en patentskyddad produkt eller tillverkningsmetod. Straffan- svar är vid uppsåtligt intrång dagsböter eller i vissa fall fängelse.

Tvångslicens kan beviljas, om patente- rad uppfinning ej utnyttjas inom ett land i tillfredsställande omfattning, sedan tre år (i Sverige) förflutit från patentbeviljande. Vidare kan i vissa fall tvångslicens tiller- kännas den, som inom landet börjat utnytt- ja patenterad eller patentsökt uppfinning, innan vederbörande fått kännedom om att patent blivit meddelat eller sökt.

Väsentliga skillnader förekommer mel- lan olika länders patentlagar. I Sverige har fram till 1968 gällt att patent icke beviljats

—— vad avser livsmedel eller läkemedel eller kemisk förening »å själva alstret utan en- dast å särskilt förfarande för dess framställ- ning».1 Följaktligen har ingen farmacevtisk beredning som sådan och ej heller någon däri ingående substans kunnat patentskyd- das utan endast metod för dess framställ- ning. Motsvarande undantag från produkt- patent återfinns i bl.a. Schweiz och Ne- derländerna. USA har sedan länge haft produktpatent. Italien är det enda landet inom OECD, som vare sig medger pro- duktpatent eller metodpatent för läkemedel. Inom EEC har utfärdats en rekommenda- tion till medlemsstaterna om att upphäva gällande undantag i fråga om patent på läkemedel. Inom de nordiska länderna har en samarbetskommitté utformat ett förslag med samma innebörd.

Hösten 1967 godkände riksdagen i Sve- rige en proposition om ny patentlagstiftning, som trädde i kraft den 1 januari 1968.'—' En- ligt denna lag slopas undantaget från pa- tenterbarhet på läkemedelsområdet. Över- gången skall dock ske först efter särskilt beslut av Kungl. Maj:t inom 10 år efter det att 8 av 10 fördragsstater ratificerat den europeiska patentkonventionen (År 1968 hade en stat ratificerat).

2.2.2. Andra institutionella förhållanden

Läkemedlens betydelse för den enskildes hälsa har motiverat en omfattande special- lagstiftning i flertalet länder. I Sverige är tillverkning och försäljning av läkemedel reglerad av författningar, vars efterföljd övervakas av den statliga tillsynsmyndighe- ten socialstyrelsen. Den grundläggande för- fattningen utgör läkemedelsförordningen från 1962, vilken trädde i kraft den 1 ja- nuari 1964 och bl. a. ersatte 1934 års kun- görelse om handel med farmacevtiska spe- cialiteter.3

Med undantag för vissa bakteriologiska samt s.k. farmakopépreparat får farmacev- tiska specialiteter ej säljas utan att vara re- gistrerade vid socialstyrelsen. Styrelsens kontroll av att ett preparats egenskaper är tillfredsställande sker främst genom pröv-

ning av ansökan om sådan registrering. An- sökan behandlas först av Statens Farmacev- tiska Laboratorium (SFL), som är ett av socialstyrelsens expertorgan. Ansökan inne- håller uppgifter om bl. a. läkemedlets namn, sammansättning, beredningsformcr, dOSering och indikationer. Ansökan omfattar alla data från farmakologiska, toxologiska och kliniska prov. Inom SFL granskas registre- ringsansökan av de kemiska, biologiska och farmakoterapevtiska avdelningarna. I vissa fall sker granskningen i samarbete med Sta- tens Bakteriologiska Laboratorium och utomstående konsulter. Vid behov inför- skaffas ytterligare data från det företag, som ansökt om registrering.

Prövningsförfarandet påverkas av huru- vida läkemedlet redan används utomlands eller ej. Flertalet läkemedel, som introduce- ras i Sverige, är av utländskt ursprung. Om ett läkemedel före introduktionen i Sverige använts utomlands i flera år samt om ve- derhäftiga experimentella och kliniska er- farenheter finns redovisade kompletterade med några enstaka svenska kliniska pröv- ningar, bedöms detta ofta vara tillräckligt underlag för utlåtande om läkemedlets me- dicinska användbarhet.

Efter thalidomidkatastrofen år 1961 har medicinska kontrollmyndigheter över hela världen skärpt kraven på dokumentation beträffande teratogen effekt samt även i viss utsträckning beträffande arten och fre- kvensen av övriga biverkningar samt even- tuella toxiska reaktioner.

Sedan SFL avgivit sitt utlåtande över- lämnas registreringsansökan till socialsty- relsens läkemedelsekonomiska sektion, som gör en skälighetsgranskning av det före— slagna priset.4 Diskussioner om kvalitet, pris och ofta även reklam för ett preparat förs underhand mellan de olika utredningsin- stanserna och det berörda företaget. Det

1 Patentförordningen & 2. 2 Jfr SFS 1967, Nr 837 och 838. i' Det förtjänar påpekas, att begreppet läke- medel i låkemedelsförordningen definieras med utgångspunkt ifrån produkts ändamål, ej ifrån dess demonstrerade effekter inom sjukvårds- området. Se vidare bilaga 3. 4 I kapitel 5 analyseras innebörden av denna prisövervakning.

bör påpekas att indikationsangivelser i bl. a. trycksaker skall alltid vara godkända av SFL.

Efter slutförda utredningar överlämnas registreringsansökan jämte utredningsresul- tatet till en läkemedelsnämnd, som beslutar om registrering skall beviljas eller ej. Vid godkännande av ansökan förs preparatet in i registret över farmacevtiska specialiteter, vilket innebär ett försäljningstillstånd, som gäller till dess socialstyrelsen på säljarens begäran eller eget initiativ avregistrerar pre- paratet. Vid utgången av år 1965 omfattade registret 2 953 farmacevtiska specialiteter i över 8 000 olika förpackningar. Det bör då observeras att olika koncentrationer och be- redningsformer av samma läkemedel be- traktas som olika specialiteter i registret. Antalet olika läkemedel (varumärken) var år 1965 ca 1700 medan antalet olika ak- tiva substanser var ca 700.1

Statens kostnader för läkemedelskontrol- len täcks av registreringsavgifter och årsav- gifter. De senare finansierar bl. a. den stick- provskontroll av saluförda preparat, som socialstyrelsens Iäkemedelsinspektörer kon- tinuerligt utför. Inspektörerna har till upp- gift att studera den svenska läkemedelstill- verkningen med avseende på säkerhetsmäs- siga och hygieniska förhållanden.

Läkemedelsindustrin i Sverige består av ett betydande antal företag. Partihandel med läkemedel, s.k. droghandel, bedrivs däremot i huvudsak av endast fem företag. Tillverkare eller droghandel får sälja läke— medel endast till apotek samt -— vad gäller bl. a. vissa infusionslösningar och diagnos- tika — även till sjukhus.

Detaljhandel med läkemedel får endast bedrivas av apotek. I början av år 1967 fanns 405 självständiga apotek och till dessa anknutna 167 filialapotek. Vid några större sjukhus i landet har inrättats särskilda sjuk- husapotek. I början av år 1967 fanns 16 sjukhusapotek. Dessutom kan omnämnas att militärapoteket har ansvaret för försva- rets läkemedelsförsörjning.

Apotek drivs som privata företag, Kungl. Maj:t avgör dock var apotek får finnas. På förslag av socialstyrelsen tilldelas apotekare

av Kungl. Maj:t ett personligt privilegium att inneha apotek. Samtliga av landets apo- teksinnehavare är obligatoriskt medlemmar av Apotekarsocieteten, vilken utgör det cen- trala ledningsorganet för samtliga apotek i landet. Genom ett avgiftssystem regleras de enskilda apoteksinnehavarnas inkomster. Systemet har medverkat till möjligheterna att hålla enhetliga läkemedelspriser över he- la landet, vilket sedan gammalt är en all- mänt accepterad målsättning för apotekens prissättning.

Apotekens utförsäljningspris (AUP) på farmacevtiska specialiteter bestäms genom schablonmässiga tillägg till AIP enligt de s.k. medicinaltaxegrunderna. Tilläggens storlek fastställs av Kungl. Maj:t. Det pris som konsumenten betalar för läkemedel kan således förändras antingen genom att fabrikanten efter godkännande av socialsty- relsen ändrar AIP eller genom att Kungl. Maj:t ändrar medicinaltaxegrunderna.2 Apo- teksväsendets organisation undersöks av den pågående läkemedelsförsörjningsutredningen.

Flertalet farmacevtiska specialiteter är re- ceptbelagda, dvs. de får köpas först efter ordination av läkare. Beträffande dessa pre- parat har läkarna i kraft av en säkerhets- lagstiftning ett kompetensmonopol, som gör dem till »konsumtionsdirigenter». Huruvida ett läkemedel skall receptbeläggas eller ej beslutas av socialstyrelsen varvid bedöm- ningen av preparatets toxicitet och biverk- ningar har stor betydelse. De av läkarna faktiskt receptförskrivna preparaten är både receptbelagda och icke receptbelagda. Apo- tekens handköp omfattar både rena hand- köpspreparat, som praktiskt taget aldrig förskrivs av läkare samt övriga icke recept- belagda preparat som även förskrivs av lä- kare.

År 1955 genomfördes i Sverige en sjuk- vårdsreform, varigenom samhället övertog skötseln av sjukkassorna. I samband där- med enhetligades den av dessa tillämpade subventioneringen av enskildas inköp av

1 Uppgifter erhållna från Läkemedelsindustri- föreningen. ' Prissättningssystemet diskuteras närmare i kap 5.

receptförskrivna läkemedel. Utöver ett ka- rensbelopp på tre kronor för varje recipe (dvs. varje preparat angivet på receptet) nedsattes läkemedelspriset till hälften. Re- dan tidigare hade vissa sjukkassor och landsting iklätt sig åtaganden som medförde att läkemedelskonsumtionen vid sjukhus var helt kostnadsfri för patienterna liksom ock- så enskildas inköp av läkemedel för vissa kroniska sjukdomar. Den 1 januari 1968 ut- ökades sjukvårdsförmånerna. Rabatten be- räknas på ett eller flera recept, som inläm- nas på apotek samtidigt och som är utskriv- na för en person av en och samma läkare eller tandläkare vid ett och samma datum. Karensbeloppet är fem kronor och den en- skildes kostnader per receptomgång enligt ovan har maximerats till 15 kronor.

Den enskildes läkemedelskonsumtion är i varierande grad subventionerad i flertalet västeuropeiska länder samt i öststaterna.

3 Läkemedelsföretagen i Sverige

I Sverige, liksom i flertalet andra industri- länder, kan läkemedelsproducenterna inde- las i två huvudkategorier. Den första om- fattar ett antal stora, oftast internationellt verksamma företag med betydande forsk- ningsverksamhet. Försäljningen baseras här i stor utsträckning på egna forskningsresul- tat samt på licenser från andra företag.

Den andra kategorin utgörs av små före- tag, som inte bedriver nämnvärd egen forskning, utan säljer preparat, baserade på ett för industriell exploatering allmänt tillgängligt kunnande. Det bör framhållas, att sådan försäljning också i varierande ut- sträckning bedrivs av »storföretagen: i den förstnämnda kategorin. De mindre företa- gens produktion omfattar normalt inte samtliga led i tillverkningskedjan utan en- dast exempelvis tablettslagning och för- packning.

I detta kapitel ges en kortfattad beskriv- ning av de större läkemedelsföretagen på den svenska marknaden. En allmän kart- läggning av företagsstrukturen ges i av- snitt 3.1, medan företagens produktstruktur beskrivs i avsnitt 3.2. De två följande av- snitten innehåller korta monografier över de största svenska och utländska läkemedels- företagen. Slutligen behandlas den vertikala integrationen på läkemedelsområdet i av- snitt 3.5.

3.1. F öretagsstrukturen på läkemedels- området

År 1955 var 171 företag företrädda på den svenska marknaden. Under perioden 1955 —60 ökades antalet netto med 33 och un- der perioden 1961—65 med ytterligare 13. Av de 217 företag, som fanns på markna- den år 1965, hade nära hälften etablerats efter 1955.1

Som framgår av tabell 3.1 fanns år 1966 totalt 41 läkemedelsföretag med produktion i Sverige. Av dessa hade drygt hälften en försäljning om högst en mkr.

Vid sidan av de till Apotekarsocieteten anknytna företagen ACO och Vitrum finns sex större tillverkande läkemedelsföretag i landet nämligen?

Astra Pharmacia Kabi Leo

Ferrosan Bofors Nobel-Pharma

Dessa företag jämte vissa av deras dot- terbolag är medlemmar av branschor- ganisationen Läkemedelsindustriföreningen (LIF). LIF-företagens sammanlagda andel av läkemedelsförsäljningen i Sverige upp- gick år 1965 till 44 procent. Apotekikol-

1 Lars Sundin, »Synpunkter på läkemedels- åtårölågukningens ökning 1956—1965» (stencil ” Här och i det följande räknas företagen på koncernnivå med undantag för Bofors.

lcktivitet svarade för ca 15 %. Övriga pri- vatägda, svenska företag svarade tillsam- mans för endast 2 % av totalförsäljningen.

Samtliga svenska läkemedelsföretag utom Bofors är huvudsakligen inriktade på läke- medelsområdet. Astrakoncernen och Ferro- san har dock en icke obetydlig andel av försäljningen inriktad på kemisk-tekniska produkter utanför läkemedelsområdet. Ka- bi har genom inköp av AB Oxygenol etab- lerat sig även på det k05metiska området. ACO har likaså en viss kosmetisk tillverk- ning. Pharmacia har till följd av sin läke- medelsforskning kommit att tillverka pro- dukter inom näraliggande varuområden.

En särställning intar Statens Bakteriolo- giska Laboratorium (SBL) genom ensamrätt på import av humanbakteriologiska prepa- rat. SBL bedriver även tillverkning av dy- lika läkemedel.

De större, svenska företagen har expan- derat mycket snabbt under senare år. Under perioden 1960—65 ökade LIF-företagens försäljning med i genomsnitt 16 procent per år, räknat i löpande priser. Antalet an- ställda ökade under samma period med 8 procent per år. Av totalt 5 805 anställda 1965 föll 1 830 på dotterbolagen i utlandet.

Som framgår av tabell 32 är Astrakon- cernen överlägset störst av LIF-företagen

och svarar för mer än hälften av dessa fö- retags sammanlagda läkemedelsförsäljning. Astras andel av den totala läkemedelsför— säljningen ökade något under perioden 1958—68. Koncernen svarade år 1968 för ca 25 procent av läkemedelsförsäljningen på den svenska marknaden. Av övriga fö- retag har i synnerhet Pharmacia och Bofors expanderat snabbt. Vid flertalet LIF-företag svarar licenstillverkade preparat för en be- tydande del av försäljningen. Astra och Ferrosan har därjämte en avsevärd agen- turförsäljning. Licenspreparat och agentur- försäljning svarade år 1965 för ca en tred— jedel av de studerade företagens läkeme- delsförsäljning. Apotekskollektivets tillverk- ning av läkemedel sker numera till största delen vid distriktslaboratorierna (ACO). (En- dast dessa produktionsenheter har medräk- nats i tabellen nedan). Den tidigare på apo- teken förekommande tillverkningen har un— der efterkrigstiden nästan helt överförts till distriktslaboratorierna.

Tillverkningen vid distriktslaboratorierna (ursprungligen 25 st., 13 st. år 1968) upp- gick år 1968 till 36,7 mkr jämfört med 25,0 mkr år 1965 och 16,2 mkr år 1958 (DIP). Det av Apotekarsocieteten ägda droghandelsföretaget Vitrum har viss läke- medelstillverkning. Denna uppgick till 18,5

Tabell 3:I. Storleksmässig fördelning år 1966 av i Sverige för den svenska marknaden produ- cerande läkemedelsföretag.1

Försäljning i mkr Antal Antal anställda inom läkemedels- Antal av läkemedel företag tillverkning i Sverige företag 0— 1 23 0—49 29 1—2 1 50—99 3 2—3 3 100—149 1 3—4 1 150—199 — 4—5 — 200—299 2 5—10 3 300—399 1 10—15 2 400—499 1 15—20 2 500—599 1 20—30 1 600—699 2 30—50 4 — — 05— 1 1 400—1 500 1 Summa 41 Summa 41

1 De 14 s. k. distriktslaboratorierna inom ACO har räknats som ett företag. I övrigt har ej räknats på koncernnivå.

Källa: Sveriges svar till OECD år 1967 i undersökningen: Gaps in technology between member countries, Pharmaceuticals.

1958 1965 1968 Andel Andel Andel Andel egna agen- egna agen- Total prep. Andel tur- Total prep. Andel tur- Total läkeme- +li- licens- för- läkeme- +li- licens- för- läkeme- delsför- cens- prepa- sälj- delsför- cens- prepa- sälj— delsför- säljning intäk- rat ning säljning intäk- rat ning säljning Företag mkr1 ter % % % mkr1 ter % % % mkr1 Astrakoncernen 86,5 76 14 10 248,5 57 19 24 365,3 Pharmacia 19,9 77 23 — 68,7 83 17 — 95,4 Kabi 20,4 44 56 — 39,1 60 40 — 68,6 Leo 18,1 63 35 2 36,3 60 39 1 55,5 Ferrosan 15,1 61 17 22 25,0 40 27 33 39,0 Bofors 3,3 65 35 — 15,7 100 — — 19,1 Summa 163,3 642 30” 62 433,3 67$ 232 101 642,9

1 Droghandelns inköpspris (i fabrikspris för exportdelen). Ovägt genomsnitt. Källa: Uppgifter erhållna från företagen.

mkr år 1968 jämfört med 9,3 mkr år 1964 och 6,0 mkr år 1958.

Såsom framgår av tabell 323 har den ut- ländska läkemedelsindustrin kraftigt ökat sin andel av den svenska läkemedelsmarkna- den sedan början av 50-talet. Andelen är nu närmare 40 procent. Andelen för apo- tekkollektivets produktion har reducerats kraftigt medan andelen för »övriga företag» (främst LIF-företagens försäljning i Sve- rige) är tämligen oförändrad.

I början av år 1966 fanns i Sverige 17 utländska dotterbolag samt ca 70 ombud för sammanlagt ca 160 utländska tillverkare. Av de utländska bolagen i Sverige har dock endast två galenisk produktion nämligen Ciba och Pfizer. Det bör observeras att utländ- ska tillverkare är representerade på den svenska marknaden även genom licenstill- verkning vid svenska företag. Flertalet ut- ländska säljare i Sverige är genom sina dot- terbolag eller ombud medlemmar i Repre- sentantföreningen för utländska farmacev- tiska industrier (RUFI).

Utländska läkemedelsföretags intresse för den svenska marknaden har ökat påtagligt under senare år, vilket bl. a. tagit sig uttryck i etablering av dotterbolag. Härigenom har antalet säljare på den svenska marknaden vuxit, medan samtidigt säljarkoncentrationen i flertalet andra länder tenderat att öka. An-

ledningen till den avvikande svenska ut- vecklingen uppges vara att Sverige har ett betydande värde som testmarknad. Positivt utfall av i Sverige företagna kliniska pröv- ningar, godkänd registreringsansökan samt försäljningsframgångar anses underlätta pre- paratets introduktion på andra nationella marknader. Andra bedömare menar att in- troduktion av nya läkemedel i Sverige sker relativt sent i jämförelse med andra länder varför ovannämnda förklaring endast är gil- tig i begränsad omfattning. Ökningen av an- talet säljare på den svenska marknaden an- ses bl. a. ha medfört ökad konkurrens om att få kliniska prövningar utförda samt ökad reklamkonkurrens.

I tabell 3:4 redovisas uppgifter om de största utländska företagens försäljning i Sverige (exkl. via licenser). Såsom framgår har försäljningen från vissa företag, bl. a. Geigy och ICI, expanderat utomordentligt snabbt. Utöver de i tabellen upptagna före- tagen har följande företag en relativt bety- dande försäljning i Sverige: Bayer, Merck AG, Parke Davis & Co, Lilly, Upjohn, Winthrop, Abbott, Searle, Squibb, Riker, Burroughs Wellcome & Co, Lundbeck, Du- mex och U.C.B. (Union Chimique Belgique).

Det bör emellertid observeras att vissa utländska företag föredragit att i stället säl- ja tillverkningslicenser till svenska företag.

Tabell 3.3. Andelar för olika slags läkemedelsföretag åren 1952, 1965 och 1967.

Andel svensktillverkade läke- medel (%)2 Därav:

Försäljning av läkemedel i Apotekskol- _

Sverige, Utländska företags lektivets Ovriga År AUP, Mkr andel (%)1 Totalt produktiona företag 1952 1 80 l 1 89 41 48 1965 670 39 61 15 46 1967 840 39 61 14 47

1 Utländska företag företrädda genom egna dotterbolag eller ombud. ” Inkl. produktion och försäljning på basis av licenser från utländska läkemedelsföretag. ** Avser produktion vid ACO samt enskilda apotek. Den starka nedgången i apotekskollektivets produktion beror på att användningen av ex temporaberedda läkemedel (Jfr. sid. 22) numera näs- tan helt upphört. Källa: Uppgifter erhållna från Läkemedelsindustriföreningen.

Detta gäller bl. a. Rhöne-Poulenc och Bee- cham Lab, vilka visserligen är represente- rade av dotterbolag (May & Baker) resp. ombud men främst säljer licensvägen ge- nom Leo resp. Astra.

3.2 Produktstruktur

Antalet preparat, som saluförs på den svenska marknaden av större säljare redo- visas i tabellerna 3:5 och 3:6. Såsom fram- går har flertalet svenska säljare mycket sto- ra sortiment. De största har ACO och

Astrakoncernen med 222 resp. 206 preparat år 1964. Nettoförändringen i antalet pre- parat under perioden 195 8—64 år för fler- talet företag mycket begränsad.

På den svenska marknaden har de stora utländska företagen valt att uppträda med ett begränsat sortiment, vilket är anledning- en till skillnaderna mellan tabellerna 3:5 och 3:6 med avseende på antalet preparat. En- dast Ciba saluför ett relativt brett sortiment på den svenska marknaden. På motsvarande sätt säljer svenska företag endast ett litet antal preparat på utländska marknader.

Tabell 3:4. De största utländska läkemedelsföretagens försäljning i Sverige 1958 och 1964.

Försäljning Representationsförhållanden mkr (AIP) Företag 1964 1958 1964 Geigy Ombud 2,7 16,3 Roche Dotterbolag 4,2 14,7 Merck Sharp och Dohme Ombud 4,9 13,7 Ciba Dotterbolag 7,1 12,7 Pfizer Dotterbolag 7,4 11,8 Sandoz Dotterbolag 4,8 10,9 ICI Dotterbolag (hålftenägt) 1,01 8,8 Schering AG Dotterbolag 1,2 5,4 Boehringer/Ingelheim Ombud 1,9 4,7 Novo Ombud 2,5 4,5 Lederle Ombud 1,8 3,6 Hoechst Dotterbolag 1,1 3,0 Schering Corp. Ombud 1,1 2,3 1 Uppgiften avser år 1959. Källa: Uppgifter erhållna från företagen. 34 sou 1969: 36

Tabell 3:5. Antal preparat saluförda på den svenska marknaden av större svenska till- verkare åren 1958 och 1964.1

Tabell 3:6. Antal preparat saluförda på den svenska marknaden av större utländska säljare åren 1958 och 1964.1

Antal preparat Antal preparat

Företag 1958 1964 Företag 1958 1964 ACO 207 222 Ciba 56 63 Astrakoncernen, totalt 217 206 Bayer 49 39 därav Astra 147 120 P. D. 34 37 » Hässle 56 50 Sandoz 27 36 » Draco 14 27 Schering AG 24 32 >> Tika — 9 Hoechst 21 30 Pharmacia 127 128 Roche 33 29 Leo 122 112 Merck 31 25 Ferrosan 58 78 B. W. & Co 20 23 Kabikoncernen 73 75 Pfizer 17 22 därav Kabi 51 50 Abbott 20 22 » Recip 22 25 MSD 12 20 Vitrum 30 33 Lundbeck 19 20 Bofors 6 12 Lilly 10 19 _ , __ Boots 14 19 1 Olika beredningsformer raknas som ett M & B 17 18 pry-parat- _ _ . Winthrop 8 17 Kalla: Apotekens spectalttetsregister. Novo 10 14 Dumex — 16 ICI 12 16 Åtskilliga företag saluför ett betydande Geigy 14 15 antal preparat, men hos alla företag domi- ändjäifi 12 12 neras produktion och försäljning av några Seal-le 12 13 få produkter, såsom framgår av tabellerna Boehäinger/Ingelheim 6 13 3:7 och 318. Vid Astrakoncernen svarade ägigng Corp. g %% således de värdemässigt sett fem största Squibb 9 11 preparaten for 54 % av totala produktionen 1 Olika beredningsformer räknas som ett ar 1964. Motsvarande andel for de tio preparat, största preparaten var 63 procent. Vid vissa av de andra företagen var andelarna ännu större. Med undantag för ACO svarade de tio största preparaten för mer än hälften av produktionen vid resp. företag. Någon enhetlig tendens mot ökad eller minskad preparatkoncentration under perioden 1958 —64 kan inte utläsas.

Koncentrationen till ett fåtal produkter är än mera utpräglad för utländska företag enligt tabell 328. Detta är en följd av den tidigare nämnda försäljningspolitiken och av att fördelningen i tabellen endast avser den svenska försäljningen.

3.3. De svenska läkemedelsföretagen

1 det följande redovisas uppgifter om orga- nisatorisk uppbyggnad, försäljningsutveck- ling, produktinriktning m. rn. hos Astra, Pharmacia, Kabi, Leo, Ferrosan, Bofors,

Källa: Apotekens specialitetsrregister.

samt ACO och Vitrum. Detaljerade uppgif- ter om företagens sortiment ges i kapitlets tabellbilaga. Astrakoncernen. Astrakoncernen är Nor- dens största läkemedelsföretag. Moderbolag är AB Astra, som är beläget i Södertälje. Bolagets ägarstruktur framgår av tabell 3: 9.

Av aktieägarna i bolaget är den Wallen- bergska intressegruppen den klart största med drygt 26 % av aktiekapitalet år 1966 (tabell 3: 10).

Vid bolagsstämman 1966 var 45 % av samtliga röster representerade. Av dessa svarade den Wallenbergska intressegruppen för ca 58 %.

Av Astrakoncernens svenska dotterbolag är följande verksamma på läkemedelsom- rådet:

35

Tabell 3:7. Svenska tillverkares värdemässigt fem resp. tio största preparat i procent av före- tagets totala läkemedelsproduktion 1958 och 1964.1

1958 1964 De 5 största De 10 största De 5 största De 10 största preparaten preparaten preparaten preparaten i % av totala i % av totala i % av totala i % av totala Företag prod. (DIP) prod. (DIP) prod. (DIP) prod. (DIP) Astrakoncernen 58 65 54 63 därav Astra 72 78 72 80 därav Hässle 33 48 53 70 därav Draco 77 93 50 70 därav Tika -— — 95 100” Pharmacia 40 52 45 56 Kabiconcernen — — 52 67 därav Kabi 38 51 58 73 därav Recip 83 97 78 90 Leo 54 65 43 60 Ferrosan 46 60 49 60 Bofors 94B 1008 97: 1001 Vitrum 94 99 78 93 ACO 27 35 20 28

1 Produktion för utländska marknader ingår således. " Avser endast de tre största preparaten. 1 Produktionen omfattar totalt färre preparat än enligt rubriken. Källa: Uppgifter erhållna från företagen.

AB Hässle, Mölndal AB Draco, Lund

AB Tika, Umeå .

Imeco, Astra Agency Company, Stockholm

Tabell 3:8. Större utländska företags värde- mässigt fem största preparat i procent av företagets totala försäljning i Sverige 1958 och 1964.

De 5 största prepara- ten i % av totala för- säljningen i Sverige

Företag 1958 1964 Geigy 91 86 Roche 61 82 MSD 82 79 Ciba 46 43 Pfizer 94 77 Sandoz 76 69 ICI 921 87 Schering AG 67 75 Novo 71 67 Boehringer/ Ingelheim 98 83 Lederle 89 92 Hoechst 88 96

AB Distra, Södertälje Astra Läkemedel AB, Södertälje Astrakoncernen tillverkar därjämte ett an— tal produkter, som i fråga om råvaror och/ eller användning står läkemedel nära. Ex- empel härpå är desinfektionsmedel, växt- skyddsmedel, näringsmedel samt sjukvårds— och laboratorieutrustning. Koncernen har fem svenska dotterbolag, som är verksam- ma på andra produktområden än läkeme- del, nämligen: Astra Nutrition AB, Mölndal (näringsmedel)

Tabell 3.9. AB Astras aktiekapital med för- delning på ägarkategorier 1967.

Aktieinne- hav i pro- Antal cent av aktie- aktiekapi- Klasser ägare talet Ägare av l—100 aktier 4 022 12,4 Agare av 101-10 000 aktier 710 33,2 Agare av mer än 10 000 aktier 20 54,4

1 Uppgiften avser år 1959. Källa: Uppgifter erhållna från företagen.

Källa: Astrakoncernens verksamhetsberättelse för år 1967.

Tabell 3:10. De största aktieägarna i AB Astra år 1966.

Andel av vid 1966 års stäm- ma repre- Andel av senterade aktie- aktier

Aktieägare kapitalet %

Intressegrupp Wallen- berg (huvudsakl. Provi- dentia och Investor) 26,4 58,4 Fam. Kistner (inkl. fam. Tegnér) 9,7 19,0 Fam. Nachmanson (inkl. fam. Falkman) 4,2 9,3 Fam. Julin (inkl. fam. Klint) 3,5 7,7

Fam. Gabrielsson 3,5 — Försäkrings AB Thule 2,6 Herr P. Sager 2,1 — Summa 52,0 94,4

AB Ewos, Södertälje (lantbrukskemiska produkter) AB Wallco, Stockholm (kemisk-tekniska produkter) AB Tikamin, Hässleholm (kemisk-tekniska produkter) Axel Kistner AB, Göteborg (sjukvårds— och laboratorieartiklar)

Axel Kistner AB förvärvades år 1963 och sammanslogs med Astras dotterbolag Sjuco AB.

Astra hade år 1967 dotterbolag i 16 län- der utanför Sverige. Koncernen är dess- utom representerad på utländska marknader genom sammanlagt ett sjuttiotal agenter och licenstagare. Av de utländska dotterbolagen är bolaget i USA störst med bl. a. en bety- dande produktion av lokalbedövningsmedlet Xylocain.

Fr. o. m. är 1966 omhänderhar Astra- Distribution (en avdelning inom AB Astra) koncernens hela distribution av egna pro- dukter. Dotterbolaget Distras verksamhet avser numera uteslutande grosshandel med produkter (främst läkemedel) från andra leverantörer än den egna koncernen. Fr. o. m. 1960 är AB Astra medlem i ett konsortium bestående av svenska och ut— ländska läkemedelsföretag, vilka gemensamt äger droghandelsföretaget Kronans Drog-

Huvudfabrikerna i Södertälje tillverkar samtliga läkemedel, som saluförs av Astra Läkemedel AB, Hässle, Draco och Tika på den skandinaviska marknaden samt även läkemedel, som exporteras till andra länder. I Södertälje tillverkas dessutom läkemedels— substanser för flertalet utländska dotterbo- lag och licenstagare. Hässles, Dracos, och Tikas lokalisering är betingad av behovet att bedriva ett nära forskningssamarbete med universiteten.

År 1967 hade Astrakoncernen 4 240 an- ställda varav 1708 vid moderbolaget, 682 vid svenska dotterbolag och 1 850 vid ut- ländska dotterbolag. Koncernens försälj- ningsutveckling framgår av diagram 3: 1. Under perioden 1959—68 har försäljning- en drygt tredubblats.

År 1967 uppgick Astrakoncernens totala försäljning till 445 mkr. Härav svarade lä- kemedel för ca 75 %. 36 % av försälj- ningen avsattes utomlands.

Såsom tidigare framgått saluför koncer- nen ett mycket stort antal läkemedelspre- parat på den svenska marknaden. Koncer- nens marknadsandel har ökat från 19 % i början av 50-talet till 26 % år 1967. Vid sistnämnda tidpunkt svarade av koncernen tillverkade preparat för 22 procentenheter och agenturpreparat för 4 procentenheter. Koncernens läkemedelsförsäljning utom- lands uppgick till 137 mkr eller 41 % av koncernens totala läkemedelsförsäljning. Härigenom svarade koncernen för ca 60 % av landets totala utlandsförsäljning av läke- medel 1967.

Koncernens värdemässigt sett största pre- parat år 1964 redovisas i kapitlets tabell- bilaga. De viktigaste preparaten på ut— ländska marknader var lokalbedövnings— medlet Xylocain och järnpreparatet Jecto- fer samt på hemmamarknaden antibiotika och olika järnpreparat.

Xylocains försäljningsvärde var drygt tio gånger större än försäljningsvärdet för nå- got annat preparat. Patentskyddet för Xylo- cain (omfattande 17 å 18 delpatent för att hindra kringgångsmetoder) har nu upphört att gälla. Den största marknaden för Xylo—

Diagram 3:I. Astrakoncernens försäljnings- utveckling i mkr 1959—68.

Mili. kr

550

500 _ Inhemsk försäljning 450 _ [: Utlandsförsäljning

400 '— 350 300 250 200 150

100

1959 60 ' 61 626 '64_ 65 'se—

Källa: Astrakoncernens verksamhetsberättelser.

cain är idag USA. År 1963 lanserade Astra Citanest, ett nytt kortverkande lokalbedöv- ningsmedel.

Astra har även en betydande försäljning av antibiotika. Efter ett mångårigt forsk- ningsarbete på antibiotikafältet kunde Ast- ra 1960 sluta ett samarbetsavtal med Bee- cham Lab i England beträffande forskning på antibiotikaområdet och marknadsföring av antibiotikapreparat. Samarbetsavtalet omfattar bl.a. licenstillverkning av Dokta- cillin, Alfacillin, Ekvacillin, Cetacillin och Belfacillin.

Hässle har expanderat snabbt under se- nare år. Starkt bidragande orsaker härtill är den patentskyddade Durett-principen, som utgör en helt ny beredningsform, samt företagets farmacevtiska utveckling av re- dan kända läkemedelssubstanser för bl. a. smärtstillande medel och medel mot över- skott på magsyra. Försäljningen av Nova- lucolpreparaten grundas på Hässles vida-

reutveckling av Wanders preparat Alucol. Järnpreparaten i Ferromynserien baseras dels på Hässles egen forskning beträffande resorption, dels på licensavtal med de i ta- bellen angivna företagen. Såsom resultat av samarbete med forskare vid Göteborgs universitet lanserade Hässle 1967 ett nytt hjärtmedel (Aptin) på den internationella marknaden.

Pharmacia. Fram till år 1965 var Pharma- cia AB dotterbolag till landets näst största droghandelsföretag, Apotekarnes Droghan- del AB (ADA). Droghandelsverksamheten överfördes detta år till ett nybildat dotter- bolag (som gavs namnet Apotekarnes Drog- handel AB ADA). Moderbolagets namn ändrades till AB Fortia, vilket numera är förvaltningsbolag för både Pharmacia och ADA. Aktiemajoriteten i Fortia innehas av handelsbolaget Malmsten & Bergwall, vars ägare är grOSShandlarna A. Lundberg och E. Malmsten.

I Fortia ingår även bl.a. Adaco AB, som är ett försäljnings- och distributions- företag inom den kemisk-tekniska bran- schen samt inom livsmedelsbranschen. Dess- utom ingår AB Meda och Famaco AB, vilka är ombud för utländska läkemedels- tillverkare. Fortia äger vidare halva aktie- kapitalet i AB Scanmeda. Den andra hälften innehas av Imperial Chemical Industries (ICI). Scanmeda är ombud för detta före- tag i fråga om läkemedel.

Pharmacia AB försäljer självt sina egna läkemedel för humanbruk i Sverige. Övriga produkter på den svenska marknaden om- händerhas av följande dotterbolag: Agrivet AB för veterinärområdet, Medisan AB för kemisk-tekniska och kosmetiska produkter .(jämte några humanläkemedel) samt Phar- macia Fine Chemicals AB, produkter för separationsteknik.

År 1967 hade Pharmacia åtta utländska dotterbolag varav flertalet för läkemedels- försäljning. På övriga marknader sker för- säljningen genom agenter eller licenstagare, sammanlagt ett 80-tal.

Pharmacia tillhör det konsortium, som äger Kronans Droghandel AB.

År 1967 hade Pharmacia-koncernen ca

1 100 anställda. Företaget har expanderat utomordentligt starkt under 1960-talet. Kon- cernens försäljning uppgick till 105 mkr år 1967 mot 26 mkr år 1960. År 1967 sva- rade utlandsförsäljningen för 64 % av to- tala försäljningen.

I likhet med Astrakoncernen säljer Phar- macia ett betydande antal preparat på den svenska marknaden, medan Utlandsför— säljningen består av några få specialiteter. I kapitlets tabell-bilaga redovisas de värdemäs- sigt största av Pharmacias preparat. Dextran- produkterna Macrodex och Rheomacrodex samt separationsmedlet Sephadex utgör en betydande andel av Pharmacias försäljning och svarar till stor del för företagets snabba expansion. År 1965 utgjorde dessa preparat en fjärdedel av den totala omsättningen och en stor del av exporten. Salazopyrin, som är resultatet av ett forskningssamarbete på sul- faområdet med professor Nanna Svartz har efter fortsatt utvecklingsarbete vunnit ökad avsättning på utländska marknader. Slutli- gen kan nämnas att Pharmacia på hormon- området har ett mångårigt forsknings- och försäljningssamarbete med det holländska läkemedelsföretaget Organon. Det nuvaran- de avtalet löper ut under år 1969. Kabi. AB Kabi ingår som helägt dotterbo- lag i koncernen Pripp-Bryggerierna.1 År 1964 förvärvade Kabi samtliga aktier i det kemisk-tekniska företaget AB Oxygenol med dotterbolaget AB Recip, som är verk- samt på läkemedelsområdet. Kabi med dot- terbolag hade ca 800 anställda i Sverige år 1967. Företagens försäljning detta år upp- gick till 68,4 mkr varav läkemedelsförsälj- ningen svarade för 56,6 mkr. Utlandsför- säljningen utgjorde 29 % av Kabis läke- medelsförsäljning år 1967.

I Kabis tillverkning och forskning ligger tyngdpunkten på antibiotika- och blodom— rådena (se kapitlets tabellbilaga). Tuberku- losmedlet Cykloserin tillverkas av Kabi en- ligt licensavtal med Merck, Sharp & Dohme (MSD) i USA. Kabi har emellertid utvecklat nya industriella framställningsmetoder för preparatet, vilket främst säljs till öststaterna. På blodområdet är Gammaglobulin och Al- bumin de viktigaste preparaten. Kabis frak-

tioneringsmetoder på blodområdet är inte patentskyddade. Bland nyare preparat märks Antihemofilfaktorkoncentrat (medel mot blödarsjuka) samt Kabikinas (medel för upplösning av blodproppar).

Recip grundar sin försäljning främst på egna forskningsresultat på antihistamin- och psykofarmakaområdena. Recips vikti- gaste preparat redovisas i tabellbilagan. Leo. Fyra femtedelar av aktierna i AB Leo innehas av det danska investmentbolaget Kefalas A/S. Samma ägarintressen står även bakom det danska läkemedelsbolaget Lundbeck & Co A/S i Köpenhamn. Leo har ett dotterbolag, AB Mek05, som likaledes marknadsför läkemedel. Leos dotterbolag AB Läkemedels-Distribution bedriver ute- slutande grosshandel i form av enkanal- distribution till apoteken i Sverige av ett antal fabrikanters produkter, främst kon- cernens egna produkter.

Leos viktigaste preparat framgår av kapit- lets tabellbilaga. Sedan början av 50-talet är Leo på psykofarmakaområdet licenstagare till det stora franska kemi— och läkemedels- företaget Rhöne-Poulenc. I synnerhet klor- promazinpreparatet Hibernal, för vilket Leo i början av l950-ta1et erhöll en non-exklu- sivlicens för Sverige och Norge, har varit av stor betydelse för företagets utveckling. Andra resultat av samarbetet med det fran- ska företaget är Stemetil, Surmontil samt Theralen (via dotterbolaget Mekos). Leo har även ett nära kliniskt samarbete med N. V. Janssen Pharmaceutica i Belgien, som lett till en del licensavtal.

Av Leos egna forskningsresultat bör främst nämnas de, som uppnåtts på hor- monområdet. Estradurin för behandling av prostatacancer är ett av Leos preparat på detta område. Dessutom kan nämnas Ana- dur (anabol steroid) som utnyttjas vid till- stånd med negativ kvävebalans, Klimadu- rin (i Sverige under namnet Triodurin) som medel i gynekologisk praxis samt Homo-

1 Under sommaren 1969 har ett avtal träffats mellan representanter för staten och Pripp- Bryggerierna om att staten, under förutsättning av riksdagens godkännande, skall övertaga 65 procent av Kabikoncernens aktiekapital.

39

gonal, som är ett medel för behandling av hormonellt betingad sterilitet hos kvinnor. Ferrosan. Ferrosan-gruppen leds av två mo- derföretag, ett i Sverige och ett i Danmark. Företagen äger aktier i varandra men är redovisningsmässigt skilda åt. Övriga aktier ägs av familjerna Ryné i Malmö och An- dersen i Köpenhamn. Ett nära samarbete äger rum mellan moderbolagen inom forsk- ning, tillverkning och internationell mark- nadsföring.

Ferrosan—gruppen är främst verksam inom läkemedelsområdet. Verksamhe- ten omfattar därutöver områdena för vete— rinärmedicin, fodermedel, växtskyddspre- parat, desinfektionsmedel m.m. Gruppen har omkring 1 000 anställda, varav ca 40 % i Sverige.

Ett av dotterbolagen, San-bolagen AB, är ombud för ett danskt och ett amerikanskt läkemedelsföretag, Novo Industri A/S resp. Schering Corporation. Med det sistnämnda företaget bedrivs ett forskningssamarbete inom bl. a. det endokrinologiska området.

Ferrosans värdemässigt viktigaste prepa— rat är vitaminpreparat, host- och halsprepa- rat, diuretika samt medel mot tuberkulos, främst PAS (se kapitlets tabellbilaga). År 1968 lanserades ett originalpreparat på den nordiska marknaden, nämligen Sexovid, ett ovulationsstimulerande medel för behandling av bl. a. funktionell sterilitet. Forskning på- går rörande ett medel för födelsekontroll som fungerar efter en helt ny princip. Bofors Nobel-Pharma AB Bofors, Nobel- Pharma är en avdelning av AB Bofors, som är ett av Sveriges största företag med ett mycket brett produktsortiment. Tyngre me- tallvaruindustri och tyngre maskinindustri svarar för huvuddelen av verksamheten. Fö- retaget har dock även en betydande tillverk— ning av kemiska produkter — däribland lä- kemedel -——— vid Bofors Nobelkrut. De vikti- gaste läkemedelspreparaten redovisas i ka- pitlets tabellbilaga. Bofors tillverkar och säl- jer ett förhållandevis litet antal preparat. Ut- över de i tabellen redovisade (Hexanicit, Carbocain och Nobecutan) kan nämnas ace— tylsalicylsyra samt lokalbedövningsmedlet Marcain (patentskydd erhållet 1957). Bofors”

forskning, utveckling och försäljning av lä- kemedel är numera förlagt till Mölndal för att möjliggöra nära kontakter med univer- sitet och storsjukhus i Göteborg. ACO Läkemedel. ACO har en särställning inom svensk läkemedelsindustri. I detta be- tänkande har ACO valts som en samman- fattande benämning för distriktslaborato- rierna jämte Apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning. Distriktslaboratorierna är tillverkande enheter, knutna till var sitt apo— tek, vars innehavare formellt också är ägare av laboratoriet. Uppdrag att driva distrikts— laboratorium ges av Apotekarsocietetens di- rektion, som också beslutar om verksamhe- tens omfattning och inriktning. Apotekar- societetens tekniska huvudavdelning är led- ningsorgan för distriktslaboratorierna och svarar för bl. a. planering i stort, prissättning samt utformning av information och reklam för den företagskooperation av apotekare som ACO utgör. Forsknings- och utveck- lingsarbetet är koncentrerat till Apotekens centrallaboratorium. Innehavarna av di- striktslaboratorierna svarar för den direkta driftsledningen. Fullständig åtskillnad görs mellan distriktslaboratorium och resp. apo- tek beträffande personal, lager, inventarier och redovisning samt beträffande lokaler, vilka oftast är förlagda till särskilda indu- strifastigheter.1 Apotekarsocieteten har be- slutat att inom den närmaste framtiden re— ducera antalet produktionsenheter till 7.

Som nämnts är en apoteksinnehavare formellt ägare till distriktslaboratorium och får därför satsa eget kapital även i labora- toriet när han övertar moderapoteket. I genomsnitt motsvarar emellertid detta egna kapital endast 4—5 % av laboratoriets to- tala tillgångar. Verksamheten finansieras därför huvudsakligen genom lån, främst mot förlagsinteckning.

ACO hade år 1965 ca 560 anställda varav 500 på distriktslaboratorier och 60 inom den centrala ledningen. Ett stort antal av tjänsterna är deltidstjänster. ACO:s för- säljning uppgick år 1965 till ca 25 milj.

1 Med undantag för apoteksinnehavaren-äga- ren samt i vissa fall gemensam administrativ personal.

ACO saluför ett mycket stort antal pre- parat, vilket till stor del betingas av apote- kens lagstadgade skyldighet att tillhandahål- la alla efterfrågade läkemedel. Företaget är verksamt på ett flertal marknader där inte effektiva patentskydd föreligger. Ca 40 % av försäljningen utgjordes år 1965 av handköpsläkemedel.1 ACO har övertagit en betydande del av den produktion av la- gerberedningar, som tidigare bedrevs av de enskilda apoteken. Exempel härpå är Mag- necyl.

ACO har endast i enstaka fall lanserat egna originalpreparat. Företaget bedriver inte heller någon tillverkning och försäljning av licenspreparat. ACO:s viktigaste prepa- rat redovisas i kapitlets tabellbilaga. Vitrum. Apotekarsocieteten övertog år 1959 aktiemajoriteten i Apoteksvarucentralen Vitrum. Detta företag bedriver främst drog- handel men tillverkar även ett litet antal preparat. Av dessa är Insulin och Heparin på hormonområdet samt Aminosol och Intralipid på nutritionsområdet resultatet av egen forskning i samarbete med forskare på universitet och högskolor. De två sist- nämnda preparaten säljs även utomlands. Vitrums viktigaste preparat redovisas i ka- pitlets tabellbilaga. Vitrum är ombud för det amerikanska läkemedelsföretaget Lilly. Övrig omb'udsverksamhet handhas av Vit- rums dotterbolag AB Gallia.

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL)

SBL fungerar som en praktiskt-vetenskaplig institution inom den humana medicinens mikrobiologiska och epidemiologiska områ- den.

Rutinverksamheten omfattar dels diagnos— tiska m. fl. undersökningar av insända prov, dels produktion, lagerhållning och distribution av vacciner, sera och andra bakteriologiska preparat samt vissa hjälp- produkter, dels epidemiologi, dvs. övervak- ning av det epidemiologiska läget, utred- ningar om smittovägar samt laboratorie- och fältarbete för att förebygga och bekämpa epidemier. I anslutning till dessa uppgif-

ter bedrivs forskning, i princip inriktad på att hålla verksamheten i nivå med den ve- tenskapliga och tekniska utvecklingen.

SBL hade år 1967 ca 500 anställda. Försäljningsvärdet av tillverkade bakterio- logiska preparat uppgick budgetåret 1966/ 67 till ca 10 milj. kr. medan leveransvärdet av inköpta preparat var ca 2,8 milj. kr. SBL:s verksamhet har delvis en affärsmäs- sig karaktär såtillvida att en del av verkets prestationer försäljes. Verksamheten bedrivs utan vinstsyfte, varför vid prissättning en- dast full kostnadstäckning eftersträvas i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts in- struktioner för myndigheten. SBL har hit- tills tolkat instruktionerna så att särskilda ansträngningar ej skall göras för att försöka påverka efterfrågan i syfte att uppnå ett visst affärsmässigt resultat.2 En stor del av SBL:s rutinprestationer är dock avgiftsfria, såsom vaccinleveranser för offentliga vac— cinationer mot polio, difteri, stelkramp och smittkoppor. Sedan budgetåret 1967/ 68 täcks kostnaderna härför av socialstyrelsen under särskilt anslag.

Farmacevtisk specialitet, som utgörs av bakteriologiskt preparat och som är avsedd endast eller huvudsakligen för människor får införas till riket endast av föreståndaren för SBL (om inte styrelsen för SBL förord- nat annat beträffande visst preparat eller viss grupp av preparat). Import av motsva— rande preparat i bulkvara eller halvfabri- kat för vidare distribution efter dispense- ring och kontroll är sålunda tillåten för den som i övrigt enligt läkemedelsförord- ningen äger driva handel med läkemedel.

3.4. De utländska läkemedelsföretagen

Av de tio försäljningsmässigt sett största läkemedelsföretagen i världen år 1965 var sju stycken amerikanska (tabell 3: 11).

Som framgår av siffrorna i tabell 3:11

1 Med handköpsläkemedel avses icke recept- förskrivna läkemedel. Det förtjänar påpekas att en betydande del av ACO:s försäljning vid sidan av handköpsläkemedlen utgöres av s. k. fria handelsvaror och halvfabrikat. ” I petitan hösten 1968 har SBL dock begärt medel för merkantil verksamhet.

Tabell 3:11. Världens 10 största läkemedelsföretag år 1965. (ungefärliga värden i milj sv kronor).

Totalför- Läkemedels- Viktigare produkt- säljning försäljning områden beträffande Företag Land 1965 1965 läkemedel ] Hoffman-La Roche & Co AG Schweiz 3 600 3 500 psykofarmaka och vitaminer 2 American Home Products USA 3 900 2 400 psykofarmaka 3 Pfizer & Co USA 2 800 1 700 antibiotika vacciner 4 E Lilly & Co USA 1 700 1 500 antibiotika 5 Merck & Co USA 1 700 1 400 diuretika blodtrycks- sänkande medel och steroider 6 Sterling Drug Inc USA 1 600 1 200 7 Warner-Lambert USA 2 000 1 200 8 J R Geigy AG Schweiz 2 100 1 200 analgetika, diuretika, psykofarmaka 9 Takeda Chem. Japan 1 400 1 200 10 Smith, Kline & French USA 1 300 1 100 neuroleptika

Källa: Uppgifterna erhållna från apot. L Westman, verkst. dir. i AB Roche Produkter, tillika ordf. i RUFI. Utöver de i tabellen redovisade stora internationellt verksamma läkemedelsföretagen kan nämnas

följande:

Lederle, Upjohn, Parke-Davis, Squibb, Abbott Ciba, Sandoz SA ICI, Beecham Research Lab Ltd, Burroughs Wellcome & Co Hoechst AG, Bayer AG, Scheering AG, Merck AG, CH Boehringer Sohn Ingelheim Rhöne-Poulenc, Roussel Uclaf

i USA i Schweiz i Storbritannien i V Tyskland i V Tyskland i Frankrike

Tabell 3:12. Exempel på vissa läkemedelsföretag med hög tillväxttakt under perioden 1957— 1966 (mätt efter nominell förändring i försäljningsvärde).

Företagens storlek år 1957 (index: Pharma-

Förändring under 1957—1966 (index:

Företag Land 1957 = 100) cia = 1) Pfizer USA 300 54 Smith, Kline & French USA 207 31 Abbott USA 240 29 Beecham Storbritannien 277 7 Sandoz Schweiz 286 6 Astrakoncernen Sverige 345 6 Pharmacia Sverige 425 1

Källa: Gaps in technology between member countries OECD 1968.

har de stora internationella läkemedelsföre- tagen i flera fall en betydande försäljning av andra produkter än läkemedel. En avse- värd färgtillverkning förekommer sålunda vid Geigy, Ciba, Sandoz, Farbenfabriken Bayer och Farbverke Hoechst. Squibb och Lederle är dotterbolag till Olin Mathiesen respektive American Cyanamid, som båda

är amerikanska kemikoncerner med breda produktsortiment. ICI är det största privat- ägda engelska— företaget med textilplaster som specialitet. Läkemedelsförsäljningen svarar endast för ca en procent av ICI:s to- tala försåljning. Rhöne-Poulenc i Frankrike är likaså ett kemiföretag med brett produkt- register.

Diagram 3: 2. Produktprofiler för större internationella läkemedelsföretag. Företagens för- säljning i England, Frankrike, Tyskland och USA fördelad på huvudindikationer.

C

Övrigt

Antidia— benke

Anti-

Procent A B 100— Övrigt Övrigt j Sulfon- 50— amider Vitaminer Hormoner Psyko- Anti- 60— tarmaka biotika 40— 20— 0— Procent D E 100— Övrigt Övrigt Cirkulations- BD— medel Anti- xs Diuretika diabetika & . ? 60— :ozozogo.o:o:o,o Psyko- .. iarmaka _ :: Diuretika . Anti- 40— reumatika 20— o..—_

biotika Övrigt Övrigt Anii- Diuretika diabetika Psyko- larmaka Anti- Antihyper- biotika tonika Hormoner Anti- reumatlka

Källa: Föredrag av K. A. Wegerfelt (verkst. dir. för AB Astra) i Mölndal den 26 oktober 1967.

Även de största internationellt verksam- ma läkemedelsföretagen har sitt försälj- ningsvärde för läkemedel koncentrerat till ett fåtal indikationsområden, vilket fram- går av diagram 3: 2.

För företag A (sannolikt Roche) faller 65 % av försäljningen på psykofarmaka me- dan företagen B och C (sannolikt Lederle resp. Pfizer) har över 60 % av försäljning- en koncentrerad till antibiotika.

Ett nytt forskningsresultat kan ofta med- föra en snabb ökning av ett läkemedelsföre- tags försäljning och vinster. Exempelvis ledde Roches lansering av psykofarmaka-

medlen Librium och Valium i början av 1960-talet på ett år till en dubblering av företagets försäljning på den amerikanska marknaden. Tabell 3: 12 ger ytterligare ex- empel på läkemedelsföretag, som uppvisat en snabb försäljningsökning genom nya pre- parat.

Pfizers tillväxt har främst baserats på företagets bredspektrumantibiotika. Pfizer är för närvarande världens största försäljare av dessa läkemedel. Smith, Kline & French har på relativt kort tid utvecklats till ett av världens största läkemedelsföretag på grund- val av främst en licens från Rhöne-Poulenc

för försäljning av klorpromazin. Beechams snabba tillväxt beror främst på de år 1959 och därefter lanserade preparaten.

De utländska företag, som säljer på den svenska läkemedelsmarknaden, har ett be- tydligt bredare produktsortiment än vad som framgår av deras försäljning i Sverige. Det kan emellertid antas att företagens om- sättningsmässigt största preparat vanligen förekommer i Sverige och andra länder utanför hemmamarknaden. I det följande redogörs kortfattat för ett antal utländska företags viktigaste preparat på den svenska marknaden. Detaljerade uppgifter för 1964 redovisas i kapitlets tabellbilaga.

Preparaten Hygroton (urindrivande me- del) och Tanderil (smärtstillande medel) svarade 1964 för nära hälften av Geigys totala försäljning i Sverige. Roches försälj- ning domineras av Librium (psykofarma- kum). Internationellt sett är försäljningen av Librium större än för något annat preparat. Roche är dessutom världens största tillver- kare av vitaminsubstanser.

Merck, Sharp & Dohme (MSD) har i sin forskning spelat en framträdande roll på diuretikaområdet. Det försäljningsmässigt viktigaste preparatet i Sverige 1964 var Al- domet (blodtryckssänkande medel). Utöver vad som framgår av tabellbilagan kan näm- nas att MSD under senare år erhållit patent- skydd i Sverige för flera kortisonpreparat.

Såsom tidigare framgått är Ciba före- trätt på den svenska marknaden med fler preparat än något annat utländskt företag. 1964 var de viktigaste preparaten Esidrex K (urindrivande medel) och Entero-Vioform. Företagets forskning har i övrigt resulterat i preparat för bl. a. behandling av blodsjuk- domar.

Pfizers försäljning i Sverige dominerades 1964 av bredspektrumantibiotika, medel mot sockersjuka samt kortisonsalvor. San- doz svenska försäljning bestod främst av Cedilanid (medel vid hjärtsvaghet) samt det nya preparatet Mallorol (psykofarmakon). ICI:s viktigaste preparat var Synalar (korti- sonmedel mot hudsjukdomar) i olika for- mer. Synalar tillverkas och säljs av ICI en- ligt ett licensavtal med Syntex. ICI uppger

sig dock ha bedrivit en omfattande egen" forskning beträffande Synalar.

I Schering AG.-s svenska försäljning märks främst Urografin (röntgenkontrast- medel) och Anovlar (antikonceptionsmedel). Företaget innehar svenskt patent även för andra röntgenkontrastmedel. Boehringer/ Ingelheims viktigaste preparat 1964 var Persantin (medel mot kronisk koronar- insufficiens). Innan Preludin (medel för aptitnedsättning) uppfördes på listan över narkotika var detta medel företagets omsätt- ningsmässigt största preparat i Sverige.

Lederle är dotterbolag till American Cya- namid och ett av de banbrytande företagen på området för bredspektrumantibiotika. Lederles viktigaste preparat i Sverige 1964 var dock Diamox (urindrivande medel). Det danska läkemedelsföretaget Novo har i sin forskning specialiserat sig på medel mot diabetes. Dess insulinpreparat Insulin lente dominerade företagets svenska försäljning 1964. I sammanhanget kan nämnas att ett diabetespreparat (Rastinon) också var Hoechsts största preparat i Sverige 1964.

3.5. Den vertikala integrationen på läkeme- delsområdet

Huvuddelen av den svenska droghandeln är vertikalt integrerad med läkemedelsin- dustrin. Astra-Distribution ingår i Astra- koncernen och svarar för distributionen av koncernens egna produkter. Det i samma koncern ingående bolaget Distra distribu- erar produkter från flertalet andra läkeme- delsförsäljare i landet (varav för minst två med ensamrätt). År 1964 uppgick Distras omsättning till 139 mkr. Astra-Distribution tillkom först år 1966. Dessförinnan svarade Distra för Astrakoncernens hela distribu- tionsverksamhet.

Apotekarnes Droghandel AB (ADA) är landets näst största droghandelsföretag med en omsättning år 1964 på 137 mkr. ADA ingår i samma koncern som Pharmacia, som dock distribuerar läkemedel även ge- nom andra droghandelsföretag.

Kronans Droghandel AB (KD) ägs sedan 1960 av ett konsortium bestående av sven—

;ska och utländska läkemedelsförsäljare, KD:s omsättning år 1964 uppgick till 31 mkr. AB Läkemedels-Distribution (före 1.7 1965 Leo-Distribution) ingår i Leokoncer- nen. Bolaget har ensamrätt vid distribution _av Leos och vissa andra fabrikanters läke- medel (fr.o.m. 1965). Omsättningen upp- gick år 1964 till 29 mkr. Aktiemajoriteten i Apoteksvarucentralen Vitrum innehas se- .dan 1959 av Apotekarsocieteten. Det apo- teksägda ACO har egen distributionsorgani- sation. ADA, KD och Vitrum distribuerar för flertalet av de läkemedelsförsäljare, som 'ej har någon egen distributionsorganisation.1

Den vertikala integrationen är således omfattande. Längst har denna integration drivits inom apoteksväsendet. Vissa apoteks- innehavare tillverkar nämligen läkemedel samtidigt som de bedriver detaljdistribution.

Från den övriga läkemedelsindustrin har den vertikala integrationen inom apoteks- väsendet kritiserats för att icke medge en "konkurrens på lika villkor. Motsättningen mellan dessa företag och Apotekarsociete- ten skärptes 1959 i och med Apotekarso- cietetens köp av Vitrum. Året därpå bildade ett antal läkemedelsföretag ett konsortium, som inköpte Kronans Droghandel. Syftet med köpet var enligt uppgift att säkerställa .en d-oghandelskanal, som ej domineras av en enda läkemedelstillverkare.

1961 minskade droghandelsmarginalen kraftigt. Den ursprungliga anledningen här- till var att Astras dotterbolag Distra våren 1960 i en rundskrivelse till de större läke- medelstillverkarna erbjöd en droghandels- marginal på i genomsnitt 11 % vid distri- butticn av företagens produkter. Den genom- snittliga marginalen uppgick tidigare till ca 15,5% (räknat på AIP). Distras åtgärd tvingade övriga droghandelsföretag att ta upp förhandlingar med tillverkarna om läg- re rrarginaler. Dessa förhandlingar resulte- raidei en sänkning av den genomsnittliga marginalen till ca 12 %. Accepterandet av en något högre marginal än hOS Distra kan ha berott på antingen att man hade ett ur distributionssynpunkt besvärligare sorrtinent och/eller berörda tillverkares far- håigcr för en koncentration till Astrakon-

cernen, som skulle ge detta företag ett do- minerande inflytande över droghandelsle- det. 1966 sänktes den genomsnittliga drog- handelsmarginalen med ytterligare ca en halv procentenhet.

Distras marginalsänkning medförde så- ledes att övriga droghandelsföretag tvinga- des sänka sina marginaler för att inte för— lora kunder. Distras åtgärd har dock lett till att bl.a. FerrOSan numera represente- ras även genom Distra.

Distras marginalpolitik bör ha varit känn- bar för ADA, Vitrum och KD. De utsatta droghandelsföretagen har mött Distras mar- ginalsänkningar med rationaliseringsåtgär- der.

Apotekarsocieteten uppfattade Distras marginalsänkning 1960 som stridsåtgärd delvis riktad mot det året innan inköpta Vitrum, vars lönsamhet då var otillfreds- ställande.

Från Astrakoncernens sida har uppgivits följande huvudskäl för Distras marginal- sänkningar. För det första anges koncernens innehav av Distra möjliggöra betydande in- tegrationsvinster. Man beslöt därför demon- strera att privat droghandel i aktiv konkur- rens kan drivas rationellt. För det andra förväntades Distra få en större andel av varje tillverkares distribution. Härigenom skulle det genomsnittliga ordervärdet öka med påföljd att de fasta kostnaderna per order kunde slås ut på en större försälj- ningsvolym.2

1 En pågående statlig utredning, läkemedels- försörjningsutredningen, skall enligt vissa direk- tiv undersöka lämpligheten av att förstatliga droghandeln och apoteken. Denna utredning kan ses som en fortsättning av den statliga ut- redningen om läkemedelsförsörjningens orga- nisation som avlämnade sitt betänkande år 1959 utan någon rekommendation om förstat- ligande. 2 Vid bedömning av vertikalt integrerade före- tag måste hänsyn tas till att dessa för egna pro- dukter väljer de avräkningspriser mellan på varandra följande led, som anses vara bäst för företaget i sin helhet. Vinst- och marginalför- ändringar inom ett led kan därför vara följden av enbart bokföringsmässiga ändringar i de interna avräkningspriserna. Detta gäller ej för de preparat som ej är företagets egna. Det för- tjänar att påpekas, att Distra numera enbart

(Forts. på nästa sida).

Sammanfattningsvis kan konstateras att Distras marginalsänkningar har tvingat ADA, Vitrum och KD att sänka sina mar- ginaler och vidta rationaliseringsåtgärder. Inga markanta genomsnittliga prisändringar har samtidigt kunnat noteras i apotekens inköpspriser. Marginalsänkningarna har så- lunda inte påvisats omedelbart ha kommit konsumenterna till godo genom prissänk- ningar.

ACO:s vertikala integration med apo- teksledet har särskilt starkt kritiserats av de övriga läkemedelsföretagen, som menar att de inte får konkurrera på lika villkor med ACO. Den privata läkemedelsindustrin har velat göra gällande, att Apotekarsocie- teten låter apoteken subventionera ACO:s läkemedelstillverkning med påföljd att ACO kan sätta priser som inte täcker samtliga kostnader. Man har särskilt pekat på de möjligheter till subventionering som det all- männa avgiftssystemets konstruktion ger. Vidare ifrågasätter den privata läkemedels- industrin Apotekarsocietetens politik vid uttag av s.k. årsavgifter från sina medlem- mar. Ett tredje inslag i industrins kritik mot ACO:s verksamhet utgör påståendet, att det för ACO:s produkter skulle bedri— vas ett aktivt säljarbete över apoteksdisk, som befriar ACO från avsevärda informa- tions- och reklamkostnader. Slutligen har också hävdats att ACO:s preparat skulle ha en speciell förmånsställning i det statliga kontrollsystemet.

Beträffande de normativa frågorna hän- visas till diskussionen i slutkapitlet. Här skall främst något diskuteras möjligheterna för detaljistledet att subventionera ACO. Det är därvid lämpligt att inledningsvis ge en kortfattad beskrivning av det allmänna avgiftssystemets konstruktion.

Varje apoteksinnehavare är skyldig att erlägga allmänna avgifter till bestridande av vissa utgifter för apoteksväsendets gemen-

( Forts. fr. föreg. sida)

säljer andra preparat än Astras. (Se även diskus- sionen om oljebolagens avräkningspriser i den offentliga utredningen Oljebranschen SOU 1966: 21 sid. 35.)

samma ändamål. Avgifternas storlek beslu— tas för varje år av Kungl. Maj:t. Upphör- den sker genom Apotekarsocietetens för- sorg. Avgiften beräknas på grundval av den s.k. fiktiva rörelsevinsten vilken utgör det överskott som erhålls, sedan de av apo- teket bestridda kostnaderna dragits från in- täkterna. Fiktiv benämns rörelsevinsten på grund av att vid beräkningen lönerna en- dast till en del direkt belastar apotekets rö- relse (före år 1967 20 å 30 procent).1

Resterande andel av lönekostnader be- strids av de medel som inflyter genom de allmänna avgifterna. Avgiftssystemet har således en omfördelande effekt, som för- enklat uttryckt innebär att rörelseöverskott från vissa apotek (i regel de större) används för att täcka rörelseunderskott hos andra (i regel de mindre). Genom denna omför- delning kan priserna på läkemedel vara lika vid'alla apotek i landet.

Eventuellt överskott från de allmänna avgifterna, sedan samtliga för apoteksvä- sendet gemensamma kostnader täckts, till- förs den s.k. Fonden för reglering av läke— medelsprisen, vilken förvaltas av socialsty- relsen. Fonden avser att utjämna över- och underskott mellan olika år. Fonden upp- gick vid utgången av år 1965 till ca 7 mkr men har tidvis varit avsevärt större.

När apotekskollektivets kostnader tende- rar att överstiga intäkterna, gör Apotekar- societeten en framställning till Kungl. Maj:t om ändring i medicinaltaxegrunderna i syfte att uppnå en intäktsökning. Denna kan bl. a. åstadkommas genom en höjning av expe— ditionsavgifterna. De under 1964 och 1965 medgivna justeringarna av medicinaltaxe- grunderna innebar en genomsnittlig höj- ning av läkemedelspriserna med 1,1 % resp. 1,0 %.

Genom att distriktslaboratorierna är an- knutna till apotek, bestrids även laboratori- ernas lönekostnader till en del av avgiftsme— del (fr. o. m. 1967 ca 50 % av lönerna inkl. pensioner och sociala avgifter).

Om distriktslaboratoriernas allmänna av-

1 Fr. o. rn. ingången av år 1967 belastas de enskilda apotekens rörelse med 50 % av löne- kostnaderna.

gifter skulle vara otillräckliga för att täcka centralt bokförda kostnader, skulle ACO belastas med en lägre kostnad än den verk- liga och apoteksledet sålunda subventionera ACO:s verksamhet. Genom s.k. efterkäl- kyler följer ACO:s centrala ledning inom Apotekarsocieteten distriktslaboratoriernas resultatutveckling. Ett bruttoöverskott på den samlade rörelsen framräknas, varvid denna belastas med totala löner, pensions- kostnader och övriga sociala avgifter jämte ersättning till apoteksinnehavarna. Från bruttoöverskottet på den samlade rörelsen görs i vanlig ordning avdrag för kalkyl- mässiga avskrivningar samt för 7 procents ränta på inventarier och lager.

Utredningens lönsamhetsanalys av ACO redovisas i avsnitt 9.5. Av denna framgår det att ACO:s verksamhet under samtliga studerande år (per. 195 8—1965) har gått med vinst. Det bör observeras att denna lönsam- hetsanalys inte omfattar den produktion av lagerberedningar, som fortfarande äger rum på enskilda apotek. Sistnämnda del av apoteksväsendets samlade läkemedels— produktion är sannolikt relativt sett mind- re lönsam.

Apotekarsocietetens kostnader för dess centrala förvaltningsapparat täcks dels ge- nom årsavgifter från apoteksinnehavarna, dels genom uttag av s. k. kostnadstäcknings- bidrag från distriktslaboratorierna.1 AVSik- ten är att årsavgifterna från apoteken skall motsvara organisationens kostnader för tjänster till dessa, medan kostnadstäcknings- bidragen jämte på distriktslaboratorierna belöpande andel av årsavgifterna skall täcka societetens kostnader för ACO:s centrala ledningsfunktion. Kostnaderna härför är in- kalkylerade i de av socialstyrelsen fastställ- da priserna för ACO-preparaten.

Köstnaderna för ACO:s centrala ledning — vilka skall täckas av kostnadstäcknings- bidragen — är väsentligt lägre än de totala kostnaderna för den tekniska huvudavdel- ningens verksamhet. Denna innefattar näm- ligen i stor utsträckning också tjänster till apoteken (t. ex. råvarukontroll), vilka täcks av årsavgifter. Den totala bruttokostnaden för den tekniska huvudavdelningen inkl.

centrala löner m.m. uppgick år 1965 till 4,3 mkr. Därav utgjorde societetens netto- kostnad för ACO:s ledning 2,1 mkr. mot vilket skall ställas ett kostnadstäckningsbi- drag från distriktslaboratorierna om 2,5 mkr.

Det kan således i lika hög grad vara distriktslaboratorier som apotek, vilka be- talar »för höga» avgifter. Detta betyder i så fall att ACO möjligen subventionerar Apotekarsocietetens verksamhet.

Den tredje punkten i fråga om en sub- ventionering eventuellt äger rum genom att ACO är vertikalt integrerat med apoteks- ledet gäller om ett aktivt säljarbete över apoteksdisk bedrivs till förmån för ACO:s läkemedel.

År 1965 svarade handköpsläkemedlen för ca. 40 % av ACO:s försäljning.2 Självfallet föreligger det möjligheter för apoteksväsen- det att beträffande handköpsläkemedel på- verka försäljningen till förmån för ACO:s läkemedel. Från ACO hävdas att en kund

1 De årsavgifter som apotek och distriktslabo- ratorium betalar till Apotekarsocieteten är avdragsgilla vid beräkning av den allmänna avgiften. Av societetens vinst— och förlusträk- ning år 1965 framgår att man uppnått ett över- skott på 0,61 mkr. På så sätt har inom Apotekar- societeten ackumulerats ett eget kapital på 5,8 mkr. Årsavgifterna och kostnadstäcknings- bidragen har under en följd av år varit mer än tillräckliga för att bestrida societetens kostna- der, vilket har uppmärksammats av avgifts- nämnden och statsrevisorerna. Dessa institu- tioner har med anledning härav efterlyst en preciserad målsättning för Apotekarsocietetens uttag av årsavgifter. Diskussionen har gällt det förhållandet, att Apotekarsocieteten förefaller att ha en annan målsättning än apotekskollek- tivet, vars verksamhet endast skall gå jämnt ihop. Apotekarsocietetens talesmån hävdar emellertid, att det är nödvändigt att fondera medel för utgifter som man räknar med skall komma vid en utbyggnad under de närmaste åren, även om man är medveten öm att en diskussion kan föras om fonderingens lämpliga storlek. Orsaken till avgiftsnämndens och statsrevisorer- nas intresse för Apotekarsocietetens årsavgifts- uttag är att årsavgifterna är avdragsgilla vid beräkning av den allmänna avgiften. Om års- avgifterna sätts för höga i den meningen att de överstiger societetens utgifter, innebär det att medel överförs till den privata Apotekarsocie- teten i stället för till den allmänna reglerings- fonden, som förvaltas av Socialstyrelsen och inte har privaträttslig ställning. Jfr not 1 sid 41.

vid köp av handköpsläkemedel oftast vet vad han vill köpa vilket minskar möjlig— heterna till påverkan från apotekspersona- lens sida.

Enligt Apotekarsocietetens instruktioner skall vidare apotekspersonalen vid förfråg- ningar rörande preparatval iaktta strikt neutralitet gentemot konkurrerande preparat i den meningen, att endast objektiva fakta skall meddelas vad gäller preparatens kva— litet och priser.

Självfallet är det svårt eller omöjligt för utredningen att i denna fråga där uppgift står mot uppgift klarlägga hur det faktiskt förhåller sig. Beträffande normativa frågor hänvisas till diskussionen i slutkapitlet.

I detta avsnitt har påvisats att vissa fel- källor kan föreligga vid en särredovisning av ACO:s verksamhet. Utredningens lön- samhetsanalyser av ACO, som redovisas i kap. 9, visar dock klart att verksamheten har medgivit ett överskott.

Tabellbilaga till kapitel 3

I tabell 3: 13 redovisas de större svenska företagens värdemässigt viktigaste preparat år 1964. Värdesiffrorna är för den svenska försäljningen räknade i droghandelns in- köpspris, för exportförsäljningen i fabriks- priser resp. utländska dotterbolagens för— säljningspriser.

I tabellen anges också för gällande och utgångna patent, när patentansökan inläm- nades i Sverige. I vissa fall gäller dock upp- giften det år, då patent beviljades. Vid li— censavtal anges, vilket år gällande avtal ingicks. Licensgivaren innehar vanligen svenskt patent på metoden för tillverkning av en i preparatet ingående substans. Ett betydande antal preparat har aldrig varit patentskyddade. I de fall, där sådana pre- parat är resultat av forsknings- och/eller ut- vecklingsarbete vid företaget anges detta särskilt.

Tabell 3: 14 innehåller motsvarande upp- gifter beträffande ett antal utländska före- tags viktigare produkter på den svenska marknaden. Värdeuppgifterna avser där apotekens inköpspris. Uppgifterna i båda tabellerna har erhållits direkt från företa- gen.

Tabell 3:13. Större svenska läkemedelsföretags värdemässigt viktigaste preparat år 1964.

]. Astra Försäljn. Patentskydd och licensavtal Preparat Preparattyp Bolag mkr Xylocain Lokalbedövnmedel Astra 66,2 Patent 1943 (utgånget) Jectofer Järnprep. (in- jicerbart) Astra 6,5 Patent 1960 Complamin Kärlvidgande medel Tika 6,2 Licensavtal 1961 med J. A. Wulfing Doktacillin Antibiotikum Astra 5,0 Licensavtal 1960 med Beecham Lab. Cetacillin Antibiotikum Astra 4,9 Licensavtal 1960 med Beecham Lab. Novalucol-ser. Medel mot mag syra Hässle 3,8 Eget utvecklingsarbete Parallex Muskelavslapp. Licensavtal 1958 med Mc Neil medel Astra 3,0 Lab. Ferromyn-ser. Järnprep. Hässle 3,0 Patent 1951 och 1961: Licens- avtal 1960 med Colett och Calmic Refevit forte Järnprep. Draco 2,9 Eget utvecklingsarbete Tetradecin Antibiotikum Astra 2,8 Licensavtal 1954 med Bristol Lab. Summa 104,3 2. Pharmacia Försäljn. Preparat Preparattyp mkr1 Patentskydd och licensavtal Salazopyrin Medel mot infektionssjuk- domar (0,3) Patent 1940 Rheomacrodex Blodersättningsmedel (0,7) Patent 1943 Macrodex Blodersättningsmedel (0,6) Patent 1943 Expigen Medel mot hosta 2,2 Eget FoU Glycifer Järnpreparat 1,3 Licensavtal 1958 med Sanol- Arzneimittel samt Dr. Schwarz Furadantin Urinvägsantiseptikum 1,1 Licensavtal 1951 med Norwich Dibein Medel mot sockersjuka 1,1 Licensavtal 1959 med U.S. Vitamin Corp. Imposil J ärnpreparat 1,0 Veryl Psykofarmakon 0,9 Eget FoU Dulcivit Vitaminpreparat 0,8 Eget FoU Summa 26,6

* Uppgifter inom parentes avser försäljning enbart på den svenska marknaden.

Försäljn. Preparat Preparattyp mkr Patentskydd och licensavtal leoserin Antibiotikum mot tuberkulos 9,6 Licensavtal 1956 samt eget ut- vecklingsarbete Gammaglobulin Medel mot infektionssjuk- domar 3,5 Eget FoU Selukos Mjällmedel 2,8 Eget FoU Kabipastin Medel mot tuberkulos 2,6 Licensavtal 1958 samt eget ut- vecklingsarbete Albumin Medel vid bl. a. chock- behandling 2,5 Eget FoU Meropenin forte Antibiotikum 1,3 Licensavtal 1954 samt eget ut- vecklingsarbete Restenil Psykofarmakon 1,1 Eget utvecklingsarbete Tylinal Aptitnedsättande medel 1,0 Eget utvecklingsarbete Flumidin Förebyggande medel mot influensa 0,9 Patent 1953 Exolyt sirap Medel mot hosta 0,8 Eget FoU Summa 26,1 38. Recip Försäljn. Preparat Preparattyp mkr Patentskydd och licensavtal Lergigan Medel mot allergi, oro 1,5 Patent 1953 samt licensavtal med Rhöne-Poulenc Preparyl Psykofarmakon 1,4 Patent 1952 Cetiprin Spasmolytikum 0,4 Patent 1952 Summa 3,3 4. Leo Försäljn. Preparat Preparattyp mkr Patentskydd och licensavtal Hibernal Neuroleptikum 3,8 Licensavtal 1953 med Rhöne- Poulenc Vitatonin Vitamintonikum 3,5 Eget utvecklingsarbete Calciopen Antibiotikum 2,8 Patent ans. 1961 Nozinan Neuroleptikum 2,4 Licensavtal 1958 med Rhöne— Poulenc Ferritamin Vitamin- och järntonikum 1,9 Eget utvecklingsarbete Albylprep. Smärtstillande 1,3 Eget utvecklingsarbete Sedisonal Sömnmedel vid smärtor 1,2 Eget utvecklingsarbete Flagyl Medel mot flytningar Licensavtal 1961 med Rhöne- (Trichomonas) 1,2 Poulenc Estradurin Medel mot prostatacancer 1,1 Patent 1953 Reacthin Hormonpreparat 0,8 Patent 1952 Summa 20,0

Försäljn. Preparat Preparattyp mkr Patentskydd och licensavtal Multiplex Vitaminpreparat 4,1 Eget utvecklingsarbete Salures K. Diuretikum 1,7 Licensavtal 1958 med Löwens PAS substans Medel mot tuberkulos 0,7 FoU i samarbete med prof. J. Lehmann NaPAS substans Medel mot tuberkulos 0,7 FoU i samarbete med prof. J. Lehmann Quilla sirap Hostmedel 0,5 Eget utvecklingsarbete Hypochylin Saltsyrasubstitut 0,4 Eget FoU Salures comp Diuretikum 0,4 Licensavtal 1958 med Löwens Isoxyl Medel mot tuberkulos 0,3 Licensavtal med Kontinental- Pharma NaPAS granulat Medel mot tuberkulos 0,3 FoU i samarbete med prof. J. Lehmann Valerecen Milt sedativum 0.3 Eget FoU Summa 9, 6. Bofors Nobel-Pharma Försäljn. Preparat Preparattyp mkr Patentskydd och licensavtal Hexanicit Medel mot kärlsjukdomar 11,3 Eget FoU Carbocain Lokalbedövningsmedel 2,5 Patent 1957 Nobecutan Sårförband & Patent 1957 Summa 14,9 7. ACO Preparat1 Preparattyp Försäljning mkr. Magnecyl-Kodein tabl. Huvudvärkstabl. 1,5 Magnecyl tabl. » 1,3 B-kombin drag. Vitaminprep. 0,8 Pentymal tabl. Sömnmedel 0,5 Askorbinsyra tabl. 0,3 g Vitaminprep. 0,4 Kaliumklorid tabl. 1 g Elektrolyttillförsel 0,4 AD-vitamin droppar Vitaminprep. 0,4 Hexavitamin sirap Vitaminprep. 0.4 Papaverin tabl. 40 mg Spasmolytikum 0,3 Meprobamat 0,4 g Lugnande medel 0,3

Summa 6,3

1 Från ACO uppges att företaget beträffande samtliga ovan angivna preparat bedrivit ett utveck— lingsarbete.

8. Vitrum Försäljn. Preparat Preparattyp mkr Patentskydd och licensavtal Insulin Medel mot sockersjuka 2,4 Patent 1955/57 Aminosol Aggvitehaltig näringslösning

för injektion 2,1 Patent 1956 Heparin Hormonpreparat 1,3 Eget FoU Intralipid Fetthaltig näringslösning för

injektion 0,8 Patent 1960 Clysmol Laxermedel 0,6 Eget FoU

Summa 7,

Tabell 3:14. Ett antal utländska företags värdemässigt viktigaste preparat på den svenska mark- naden år 1964.

Företag och Försäljn. Preparat Preparattyp mkr Patentskydd och licensavtal 1 2 3 4 ]. Geigy Hygroton Urindrivande medel 5,4 Patent 1954 T anderil Smärtstillande medel 3,2 Patent 1959 Sterosan Medel mot tarminfektion 1,8 Patent 1947 Tofranil Psykofarmakon 1,8 Patent 1951 Butazolidin Analgetikum 1,8 Patent 1951 S:a för Geigy 14,0 . Rache Librium Psykofarmakon 9,1 Patent 1960 Valium Psykofarmakon 0,9 Patent 1960 Madribon Sulfapreparat 0,7 Patent 1958 Redoxon Askorbinsyrapreparat 0,7 Patent Saridon Huvudvärkspreparat 0.6 Patent 1936 S:a för Roche 12.0 . Merck, Sharp & Dohme (MSD) Aldomet Blodtryckssänkande medel 3,8 Patent 1963 Dichlotride K Urindrivande medel 3,3 Eget FoU Tryptizol Psykofarmakon 2,2 Eget FoU Clotride Urindrivande medel 1,0 Patent 1959 Aråmine Blodtrycksstegrande medel 0,5 Eget FoU S:a för MSD 10,8 . Ciba Esidrex Urindrivande medel 1,7 Patent 1958 Entero-Vioform Medel mot tarminfektioner 1,2 Patent 1899 Apresolin Medel mot blodtryckssjuk- domar 1,0 Patent 1946 Adelphin Urindrivande medel 0,8 Eget FoU Ismelin Medel mot blodtryckssjuk- domar 0,7 Patent 1959 S:a för Ciba 5,4 . Pfizer Diabines Medel mot sockersjuka 2,8 Licensavtal 1960 med Hoechst Terramycin Antibiotika 2,3 Patent ca 1949 Renese Urindrivande medel 1,4 Patent Terracortril Kortisonpreparat 1,3 Patent Ficortril Kortisonpreparat 1,2 Patent S:a för Pfizer 9,0 . Sandoz Cedilanid Medel vid hjärtsvaghet 3,4 Eget FoU Mallorol Psykofarmakon 2,0 Patent 1964/65 Bellergal Psykofarmakon 0,8 Pursennid Laxermedel 0,7 Patent 1943 Bellergal retardum Psykofarmakon 0,6 S:a för Sandoz 7,5

S:a för Lederle

. Novo Insulin lente

Trypure spray pulver Insulin semilente Streptocillin för inj.vet. Fenoxypen drag. S:a för Novo

Medel mot sockersjuka Trypsin Medel mot sockersjuka

Antibiotikum Antibiotikum

7. ICI Synalar(salva) Medel mot hudsjukdomar 4,1 Licensavtal 1961 med Syntex Fluothane Narkosmedel 1,5 Patent 1957 Synalar(kräm) Medel mot hudsjukdomar 1,0 Licensavtal 1961 med Syntex Mylepsin(tabl) Medel mot epilepsi 0,6 Patent 1952 Fulcin N Antibiotikum 0,3 Eget FoU S:a för ICI 7,5 8. Schering A G Urografin Röntgenkontrastmedel 1,6 Patent 1963 Anovlar Preventivpiller 1,4 Patent 1961 Scheriproct Medel mot hemorrojder 0,5 Eget FoU Scheritonikum Vitaminpreparat 0,3 Eget FoU Primodian/ Duogynon Preventivpiller 0,2 Patent 1961 S:a för Schering 4,0 9. Boehringer] Ingelheim Persantin Medel mot kronisk koronar- iminsufficiens 1,2 Patent 1958 Buscopan comp. Spasmolytikum och anal- getikum 0,8 Eget FoU Effontil Cirkulationsstimulerande medel 0,7 Eget FoU Dulcolax Laxermedel 0,7 Eget FoU Buscopan Spasmolytikum 0,5 Eget FoU S:a för Boeh.Ing. 3,9 . Lederle Diamox Urindrivande medel Patent 1949 Ledermycin Antibiotikum Patent 1960 Ledercort Kortisonpreparat Patent 1954 Aureomycin Antibiotikum Patent 1947 Varidase Diagnostiskt preparat

Patent 1950, 1951, 1953/54 och 1959

Licensavtal 1958 med Armour Patent 1951

Patent 1962 Eget FoU

4 Marknader och konkurrensbetingelser

De följande kapitlen (4—9) är avsedda att belysa konkurrensförhållandena på läkeme- delsområdet och marknadernas funktions- sätt. Framställningen baseras på en tämli- gen omfattande insamling av data rörande försäljning, priser, kostnader och vinster. Det måste dock redan här framhållas, att materialet på flera viktiga punkter medger endast begränsade slutsatser. Branschen upp- visar relativt komplicerade strukturella för- hållanden, och konkurrensförutsättningarna på enskilda marknader ändras ofta snabbt genom introduktion av nya produkter.

Det rör sig här i allmänhet inte om före- teelser, som återfinns enbart på läkemedels- området; snarare får branschen ses som representant för ett antal »innovationsin- dustrier». Förutsättningarna för en bransch- beskrivning, och särskilt för utnyttjande av olika slags strukturdata, skiljer sig dock på en del punkter från dem som gällt för ut- redningens tidigare branschstudier. Det kan därför vara motiverat att inledningsvis ge en mycket översiktlig och delvis tentativ be- skrivning av branschen i syfte att belysa tolkningsmöjligheter och begränsningar i frå- ga om det material, som presenteras i det följande.

4.1. Strukturöversikt

Mycket schematiskt kan läkemedelsindustrin karakteriseras som en oligopolistisk bransch, där utveckling av nya produkter, informa-

tions- och reklaminsatser är de domineran- de konkurrensmedlen.

Konkurrensförhållandena framstår som relativt likartade i de flesta industriländer, vilket är naturligt med tanke på det om- fattande internationella utbytet av varor och forskningsresultat (t. ex. via licensgivning). En undersökning av konkurrensförhållande- na måste inriktas på att belysa resursalloke- ringen inte endast på produktionssidan utan också vad gäller de stora insatserna för forskning—utvecklingsarbete resp. infoma- tion—reklam.

Läkemedelsproduktionen i olika länder har under de senaste årtiondena expande- rat i mycket snabb takt. Samtidigt har en genomgripande förändring skett i bransch- struktur och produktionsinriktning. Ännu på 1930-talet omfattade'produktionen rela- tivt få, standardiserade produkter. Apote- kens tillverkning utgjorde en mycket hög an- del, och även privata företags tillverkning av farmacevtiska specialiteter bedreVS i all- mänhet i liten skala. Hög koncentrations- grad och höga etableringshinder är således sena företeelser i läkemedelsindustrin. Det- samma gäller om det internationella varu— och licensutbytet; importberoendet var fram till slutet av 1940-talet obetydligt i de fles- ta länder.

Framväxten av en koncentrerad och forskningsintensiv industri på läkemedels- området synes i stor utsträckning ha initie- rats av ett antal viktiga produktinnovatio-

55

ner under 1940-talet. Som exempel har an- förts tillkomsten av de tidiga antibiotikapre- paraten.1

Dessa preparat var inte patentskyddade, och inga etableringshinder av betydelse före- låg. Den snabba efterfrågeökningen medför— de en omfattande nyetablering, stor överka— pacitet och en mycket kraftig priskonkur— rens, som torde ha medfört förluster för många företag. Introduktion av nya läke- medel kom härigenom att betraktas som en mycket riskfylld verksamhet, företagsekono- miskt sett. Strävan att reducera riskinslagen synes ha utgjort ett huvudmotiv för de om- läggningar, som därefter skett i större före- tags produktpolitik.

Det mest påtagliga inslaget i de stora lä- kemedelsföretagens politik under efterkrigs- tiden har varit en synnerligen omfattande lansering av nya preparat. Produktinnova- tionema spänner över ett brett register från nya läkemedel, som möjliggör radikalt änd— rade terapiformer, till marginella föränd- ringar av existerande preparat. Denna pro- duktpolitik har medfört att väsentligt öka- de utgifter blivit nödvändiga dels för forsk- nings- och utvecklingsarbete inom företa- gen, dels för information och reklam i sam- band med lanseringen. Samtidigt har den emellertid givit upphov till en radikalt för— ändrad marknadsbild där företagen för viss tid uppnår relativt väl skyddade marknads- positioner för sina nya produkter. Den ti- digare dominerande konkurrensformen med betydande priskonkurrens på marknader med standardiserade produkter är nu ovan— lig på läkemedelsområdet.

Hög produktförnyelsetakt och därmed följande produktdifferentiering innebär ett skydd för de etablerade företagens mark- nadspositioner via etableringshinder på bå- de bransch- och marknadsnivå. För etable— ring av nya företag i branschen i en skala, som påverkar konkurrenssituationen, krävs numera relativt stora finansiella resurser. Avgörande är här de starkt ökade kostna- der, som krävs för utveckling och introduk- tion på marknaden av nya preparat. Läke— medelsindustrin som helhet har därigenom alltmer kommit att domineras av ett antal

56

Tabell 4:I. Andelar av läkzmedelsförsälj- ningen för de största säljarna(procent)

USA Sverige år 19581 år 1964' de tre största säljarna 20 34 » sju » » 41 49 » femton » » 61 61

1 Källa: W. Comanor, a.a. ACO och Vitrum har här räknats som en koncern; om också apoteksberedningarna in- räknas i denna, stiger andelen för de tre största till 43 %.

storföretag, de flesta med internationell verksamhet. Särskilt i U.S.A. och Västtysk- land rör det sig i flera fall om koncerner in— om kemisk och kemisk-teknisk industri, som etablerat sig på läkemedelsområdet. De stör— sta svenska tillverkarna är däremot ur— sprungligen rena läkemedelsföretag (med undantag för Bofors) vilka först på senare tid utvidgat sin verksamhet till andra delar av det kemisk-tekniska området.

De oligopolistiska inslagen i bransch- strukturen illustreras av följande översikts- data för de amerikanska och den svenska läkemedelsmarknaderna.

Koncentrationstalen i tabell 4: 1 säger givetvis ingenting om marknadskoncentra- tion i egentlig mening. Läkemedelsindustrin är sammansatt av ett mycket stort antal mer eller mindre klart avgränsade marknader. Strömmen av produktinnovationer under efterkrigstiden har medfört, att antalet mark- nader starkt ökat, samtidigt som differentie- ringen bland likartade preparat gör mark- nadsbilden svåröverskådlig. Huvuddelen av detta kapitel ägnas åt ett försök att karak- terisera struktur och konkurrensbetingelser på olika marknader.

För företagen innebär uppsplittringen på marknadssidan ett skydd mot priskonkur- rens. Differentieringen ger i många fall det enskilda preparatet en »egen» marknad, där konkurrensen från existerande preparat är obetydlig. Samtidigt innebär emellertid på-

1 Den här skisserade händelseutvecklingen gäller i första hand den amerikanska marknaden. En i huvudsak parallell utveckling synes dock ha förekommit i de europeiska producentlän- dema.

gående forsknings- och utvecklingsarbete alltid ett hot mot existerande preparats marknadspositioner. I branscher av denna typ kan man vänta sig att enskilda produk- ter vid en tidpunkt har mycket höga mark— nadsandelar (ofta monopolställning), men att andelarna lätt förskjuts mycket kraftigt.

En översiktlig bild av hur nylanserade preparats positioner förändras över tiden kan erhållas från följande sammanställning, hämtad från W. Comanors undersökning av den amerikanska läkemedelsindustrin.1 1 ta- bellen anges för varje år andelar av den totala läkemedelsförsäljningen för preparat med olika introduktionsår. Motsvarande da- ta för den svenska marknaden saknas, men bilden torde i stort vara likartad.

Som framgår av tabellen nådde försälj- ningsandelen i flertalet fall sin högsta nivå ett till två år efter lanseringen och avtog därefter, i allmänhet i tämligen snabb takt. Givetvis föreligger mycket stora variationer mellan olika preparat.

Den genomsnittliga livslängden för läke- medel uppges i Sverige ligga omkring tio år. Vissa data om förändringar i olika pre- parats marknadspositioner presenteras i slu- tet av detta kapitel.

Den snabba utbytestakten för olika pre- parat betyder inte nödvändigtvis att före- tagens marknadspositioner är Osäkra, dvs. att den potentiella konkurrensen från andra läkemedelsföretag är stark på enskilda mark- nader. I stället torde etableringshindren

ofta vara betydande också på marknads- nivån; förskjutningarna i marknadsandelar mellan preparat sker ofta inom de domi- nerande företagen. Detta beror delvis på att läkemedelsområdet numera utgör ett mycket stort forskningsfält, och att de en- skilda företagen alltmer valt att koncentre- ra sina större forskningsprojekt till ett få- tal delområden.2 Antalet potentiella konkur- renter kan därför vara relativt begränsat. Möjligheterna till etablering i »närheten» är begränsade genom patent. Även om så- dana absoluta hinder inte föreligger kan en framgångsrik inbrytning på marknaden krä- va alltför stora introduktionskostnader, för— utsatt att det nya preparatet inte utgör en mycket påtaglig förbättring, jämfört med de existerande.

Patentlagstiftningens inverkan har givet- vis stort intresse vid en undersökning av konkurrensbetingelserna på forskningsinten- siva varuområden. Patent innebär ett insti- tutionellt skydd mot sådan konkurrens, som baseras på imitation av en uppfinnares pro— dukter eller metoder. Patentlagstiftningen motiveras av en strävan att stärka incita- menten för forskning och lansering av tek- niska nyheter, samtidigt som den avser att göra forskningsresultaten offentliga och till—

1 W. Comanor, sid. 376. »Research and Com- petitive Product Differentiation on the Pharma- ceutical Industry in the United States», Econo- mica 1969. ” En översikt över olika företags forsknings- inriktning ges i kapitel 6 nedan.

Tabell 4:2. Försäljning i USA av läkemedel, fördelad efter lanseringsår

Andel av försäljningen, procent

Produkternas lanseringsår 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1960 4,6 1959 7,1 10,5 1958 4,7 7,2 7,3 1957 10,1 16,8 16,7 15,1 1956 5,8 9,0 8,4 7,7 6,6 1955 9,0 18,7 15,9 ' 11,4 10,2 8,2 1954 7,4 13,7 12,8 10,8 10,2 8,8 8,1 1953 5,4 16,0 14,8 12,1 9,8 7,2 5,8 4,7 1952 4,6 9,5 7,7 6,1 4,8 4,4 4,0 3,1 2,9 1951 1,1 1,7 1,6 1,1 0,8 0,7 0,6 0,6 0,6 0,6 Före 1951 98,9 93,7 83,5 67,9 55,6 45,1 39,5 36,7 32,8 31,4

Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 SOU 1969: 36 57

gängliga för utnyttjande av andra forskare. Avvägningen mellan incitaments- och kon- kurrensbegränsningseffekter innebär givet- vis problem vad gäller resursallokeringen. Dessa problem kommer att behandlas i ut- redningens avslutande kapitel.

Konkurrensen på läkemedelsmarknader- na kan således sägas försiggå på två nivå— er. Konkurrens mellan existerande preparat kan drivas med hjälp av prissättning och reklaminsatser. Betingelserna för sådan kon- kurrens på olika marknader kan i viss ut- sträckning belysas med strukturdata av gängse typ (marknadsandelar etc.). Kon- centrationsgraden framstår oftast som myc- ket hög; man registrerar monopol- och starkt koncentrerade oligopolsituationer. De rela- tiva marknadspositionerna mellan existeran— de produkter är i allmänhet fastlåsta, och försök att uppnå påtagliga förändringar ge- nom aktiv priskonkurrens eller reklamkam- panjer är ovanliga.

Den viktigaste och mest resurskrävande konkurrensen uppkommer i stället i sam- band med lansering av nya preparat. Kon- kurrensmedlen är här av investeringskarak- tär; de utgörs av forsknings- och utveck- lingsarbete samt av de ofta mycket stora resursinsatser på informations— Och reklam- sidan, som görs vid lanseringen. Betingel- serna för denna konkurrens kan givetvis inte belysas med marknadsandelar och lik- nande mått, vilka ju endast i efterhand re- gistrerar resultatet av företagens åtgärder. Viktiga bestämningsfaktorer kan antas va- ra företagens forskningsresurser på det ak- tuella området, patentsituationen och de resurser företagen förfogar över på för- säljningssidan.

Man kan med viss förenkling — gränser- na är naturligtvis inte alltid skarpa tala om tre slags lanseringar av nya preparat:

1. Nya läkemedel, som är (eller i varje fall uppfattas som) klart överlägsna till- gängliga alternativ för vissa behandlings- former. Detta innebär, att det nya läkemed- let bildar en ny marknad eller snabbt kan uppnå dominerande ställning på en exi- sterande marknad.

2. S. k. me-too-preparat, som uppvisar

mindre avvikelser från dem som redan finns på marknaden. Tillflödet av sådana prepa— rat, delvis via de etablerade säljarnas ut- vecklingsarbete, delvis genom nyetablering, ger upphov till en hög grad av produktdif- ferentiering på många läkemedelsmarkna- der.

3. Synonympreparat, dvs. produkter som från användningssynpunkt uppfattas som helt eller nästan helt utbytbara mot de exi- sterande.1 För en framgångsrik lansering krävs här normalt aktiv priskonkurrens. Introduktion av helt nya läkemedel är i allmänhet resultatet av större forsknings- projekt, även om det finns exempel på ett utvecklingsarbete kring existerande produk- ter som gett upphov till viktiga (Och ovän- tade) upptäkter av nya läkemedel. Eftersom forskningsprojekten kräver stora resursinsat- ser över lång tid, är denna typ av etable- ring numera i huvudsak förbehållen de stör- re företagen. Förutsättningarna för att er- hålla effektivt patentskydd kan antas ha be- tydelse för benägenheten att satsa på detta slags projekt och för forskningens inriktning. Även i frånvaro av patentskydd, synes dock innovationen ofta kunna behålla sin domi- nerande ställning på marknaden för lång tid, beroende på sitt försprång i tekniskt avseende eller på marknadsmässiga vinster av en tidig lansering. Lansering av »me-too-preparat» baseras i allmänhet på företagens utvecklingsarbete kring existerande läkemedel. Sådant utveck- lingsarbete bedrivs i stor utsträckning inom de företag, som redan har en stark ställning på marknaden i fråga. Deras lanseringar får ses som ett viktigt inslag i den fåtals- konkurrens, som utmärker flertalet markna- der. Även små förbättringar kan förutsättas i kombination med stora satsningar på in- formation och reklam, påtagligt stärka ett företags marknadsposition och därigenom ge god lönsamhet, särskilt som efterfrågans

1 Termen synonympreparat förekommer i flera betydelser. Den vanligaste synes vara ke- miskt ekvivalenta preparat, vilken terminologi också kommer att användas i det följande. Kemiskt ekvivalenta preparat kan skilja sig åt md a. p. andra ekvivalenskriterieri jmf. nedan, si . 59.

priskänslighet oftast är mycket låg. Produkt- differentiering kan också utgå från en dif- ferentierad efterfrågan, varvid de nya pre- paratens utformning anpassas efter speciella behandlingssituationer eller patientgrupper inom marknaden.1 De större företagen salu- för Ofta samtidigt ett betydande antal nära- liggande preparat på >>sina>> marknader, ett förhållande som behandlas mer ingående i avsnitt 4.2 nedan.

Företagens utvecklingsarbete på områden, där de genomfört framgångsrika lansering- ar, får delvis ses som ett medel att skydda uppnådda marknadspositioner mot nyetable- ringshot. Omfattningen och inriktningen hos denna »skyddsforskning» påverkas av pa- tentsituationen. Om företaget har produkt- patent härrör den potentiella konkurrensen under patentets löptid från konkurrenter- nas utveckling av andra produkter (i all- mänhet sådana med annan kemisk samman- sättning), som kan komma att ersätta den egna produkten. Vid metodpatent måste hänsyn också tas till konkurrenternas möj- ligheter att få fram samma produkt via nya metoder (vilka eventuellt också kan patent- skyddas). För att undvika sådana »kring- gångspatent» bedriver företagen en syste- matisk forskning rörande olika framställ- ningsprocesser för sina viktigare preparat och skaffar sig ofta en serie patent, av- seende olika processer. Även om resultatet kan bli att effektivare produktionsmetoder framkommer, är detta ett sekundärt motiv i sammanhanget. Vid produktpatent kan detta slags forskning antas ha låg prioritet för företagen, då framställningskostnader- na i allmänhet utgör en liten andel av to- talkostnaderna och då prissänkningar utgör ett föga effektivt konkurrensmedel.

Den låga priskänsligheten vad avser bå- de den allmänna prisnivån på en marknad och prisrelationerna mellan preparat be- stämmer också i hög grad betingelserna för nyetablering av företag på marknaden. Vid lansering av ett »me-too-preparat» är det av stor vikt att söka belägga att produkten uppvisar medicinska fördelar, jämfört med etablerade produkter, åtminstone för vissa segment av marknaden. Produktdifferentie-

ring i kombination med stora informations- och reklaminsatser i introduktionsskedet blir därmed de centrala konkurrensmedlen.

Resursfördelningen mellan å ena sidan stora forskningsprojekt, avsedda att ge upp- hov till helt nya behandlingsformer eller mycket påtagliga förbättringar, och å andra sidan produktutveckling med sikte på pro- duktdifferentiering är givetvis ett centralt allokeringsproblem. Detta kompliceras av den resursåtgång för aktiv försäljning som sammanhänger med produktdifferentiering- en. En beskrivning av de svenska företa- gens forskningsinriktning ges i kapitel 6, och det samhällsekonomiska resursfördel- ningsproblemet diskuteras i utredningens av- slutande kapitel.

En helt annan etableringssituation före- ligger i fråga om synonympreparat. Sådan etablering är möjlig, exempelvis om före- taget har funnit en ny produktionsmetod och därigenom kan kringgå ett metodpatent. Vanligen rör det sig dock om produktom- råden, där patent utgått eller där de ex- isterande preparaten inte kunnat patentskyd- das. Ett villkor för framgångsrik lansering är här, att säljaren kan övertyga beslutsfat- tarna på köparsidan (dvs. läkare eller kon- sumenter) om att preparatet faktiskt är lik- värdigt med konkurrenternas produkter. Frågan om sådan s.k. klinisk ekvivalens inom olika grupper av preparat (i första hand sådana med samma kemiska samman- sättning) har under senare år varit föremål för stort intresse. Den har ett betydande samhällsekonomiskt intresse beroende på de stora prisskillnader, som ofta föreligger mel- lan kemiskt ekvivalenta preparat. I motsats till vad som gäller beträffande »me-too-pre— parat», kan nämligen här priskonkurrens an- tas spela stor roll vid lanseringen. De ak- tuella säljarna i USA ett stort antal rela- tivt små företag, i Sverige bl. a. apotekens distriktslaboratorier (ACO) arbetar med relativt låga kostnader på både forsknings-

* Gränser mellan produktdih'erentiering inom en marknad och uppdelning på flera marknader är här liksom i andra branscher Ofta svåra att fastlägga. Beträffande de indelningsgrunder som använts för den följande statistiska redovisning- en hänvisas till avsnitt 4.2 och till bilaga 1.

och försäljningssidan, och priserna sätts Ofta väsentligt under originalpreparatens.

Frågan om Olika grader av utbytbarhet mellan preparat är av betydelse för en be- dömning av rådande prisrelationer. En ge- nomgång av problemområdet har gjorts av den amerikanska Nelsonkommittén, där ex- empelvis effekterna av skillnader i fysika- liska egenskaper för preparatens resorber- barhet belysts. Indelningen i marknader och beskrivningen av marknadsstrukturen i det följande baseras däremot inte på bedöm- ningar rörande ekvivalens utan på en ge- nomgång av vilka preparat, som faktiskt an- vänds på samma indikationer. Denna ge- nomgång redovisas i bilaga 1. Den under- stryker, att klassificeringen är långt ifrån problemfri, både vad gäller indelning i marknader och fastställande av produktdif- ferentieringens omfattning inom respektive marknad.

Som framgått av den tidigare diskussio— nen är »statiska» strukturdata svårtolkade också därför att de endast ger en ögon- blicksbild i ett tidsförlopp, där förändring- ar ofta sker snabbt beroende på produktin- novationer. Den strukturbild, som erhålls från en viss uppsättning marknadsandelar för ett år, kan sålunda avspegla helt Olika faser i ett utvecklingsförlopp och helt Olika konkurrensbetingelser. I någon mån belyses förändringarna över tiden av de i slutet av detta kapitel redovisade jämförelserna mellan åren 1958 och 1964 m. a. p. prepa- rats och företags andelar av försäljningen på olika marknader. De uppgifter om pris- förändringar, bl. a. i samband med intro- duktiOn av nya preparat, som presenteras i nästa kapitel, ger också vissa upplysning- ar om konkurrenssituationens förändringar.

Det har däremot inte varit möjligt att genomföra en i egentlig mening dynamisk analys av konkurrensen och den strukturella utvecklingen på läkemedelsmarknaderna. En avgörande svårighet är att de för etab- leringskonkurrensen avgörande resursinsat- serna för forskning och produktutveckling resp. för information och reklam i allmän- het inte kunnat särredovisas på projektni- vå. Motsvarande begränsning föreligger i

fråga om lönsamhetsredovisningen. Redo- görelsen i dessa avsnitt (kapitlen 6—9) är därför relativt översiktlig och beskrivning- en av de mer långsiktiga konkurrensaspek- terna mindre detaljerad än som vore önsk- värt. Särskilt i forskningskapitlet har dock försök gjorts att med en serie »cztse—studies» illustrera konkurrensbetingelser och resurs- allokering m. 21. p. företagens långsiktiga planering.

4.2. Koncentrationsgrad

4.2.1. Säljarkoncentrationen på svenska lä- kemedelsmarknader

Vid analys av konkurrensförhållandena på en marknad är ett naturligt första steg att kartlägga marknadsstrukturen. Härvid är det otillräckligt att enbart inhämta uppgifter om totala antalet säljare på en marknad. Om det exempelvis finns fem säljare på en marknad kan, när en säljare har 95 pro- cent av marknaden, konkurrensförhållande- na förväntas vara annorlunda än när mark- naden är jämnt fördelad mellan de fem säljarna. I det första fallet bör konkurrens- förhållandena ligga nära vad som gäller för en monopolmarknad. I det andra fallet föreligger en oligopolmarknad, vars kon- kurrensförhållanden sannolikt avviker be- tydligt från monopolmarknadens. Vid kart- läggning av marknadsstrukturen är det där- för nödvändigt att även belysa försäljning- ens relativa fördelning på de olika säljarna. Det skulle ha inneburit en alltför krävan— de uppgift att undersöka marknadsstruktu- ren för samtliga i Sverige förekommande läkemedel. Istället har ett urval gjorts, var— vid eftersträvats att så långt möjligt upp— fylla följande kriterier: a) de försäljningsmässigt viktigaste läke- medelsgrupperna skall vara representerade, b) svenska företags läkemedel med stor utlandsförsäljning skall vara representerade. Undersökningen avser två år 1958 och 1964. Urvalet omfattar 61 procent av den totala läkemedelsförsäljningen i Sverige år 1958 och 73 procent år 1964.

I bilaga 1 lämnas en detaljerad redogö-v relse för undersökningens genomförande, gjorda definitioner samt undersökningsresul- tat. I detta kapitel presenteras endast hu- vudresultaten.

För att kunna studera marknadsstruktu- ren måste förekommande läkemedel först fördelas på marknader, som definierats så klart som möjligt. Utgångspunkten för en avgränsning av läkemedel i olika markna— der måste i praktiken bli en indelning i Oli- ka användnings- eller indikationsområden. Sedan indikationsområdena finfördelats så långt som de av utredningen anlitade ex- perterna ansett vara praktiskt rimligt, har en viss grupp av läkemedel hänförts till samma marknad om dessa faktiskt används i samma sorts fall. Denna bedömning av praxis har gjorts av utredningens experter. I flertalet fall har det utifrån den gjorda marknadsindelningen varit lätt att avgöra till vilken marknad ett läkemedel bör föras.

Det förekommer att ett preparat har mer än ett användningsområde. Sådana preparat har hänförts till den marknad, som bedömts vara den huvudsakliga marknaden. Det fö- rekommer också att en grupp preparat samt— liga konkurrerar med varandra i en viss sorts fall, medan de i andra fall konkurrerar sinsemellan i mindre grupper. Beträffande sådana preparat redovisas i bilaga 1 två al- ternativa marknadsfördelningar. I förelig- gande kapitel redovisas med ett undantag endast det alternativet där hela försäljning- en fördelats på de mindre marknaderna.

I en del fall har även administrations- sättet (exempelvis insprutning kontra intag- ning) sådan betydelse att det motiverar in- delning i särskilda marknader. Även den tillförda mängden läkemedel kan påverka användningen och därmed marknadsindel- ningen. Således kan en bestämd gräns nor- malt dras mellan preparat för barn och preparat för vuxna.

För de undersökta marknaderna på läke- medelsområdet lämnas i det följande upp- gifter om marknadens storlek (omsättning- en), antal säljare, samt marknadsandelar- na för största säljaren, två största säljarna och fyra största säljarna. I förekommande

fall har koncernen använts som företags- enhet. Detaljerade uppgifter för varje före- tag och marknad återfinns i bilaga 1.

Såsom framgår av tabell 4: 3 fanns på de 88 marknaderna år 1964 genomsnittligt sex säljare. På tolv av marknaderna fanns en enda säljare. I medeltal var marknadsan— delen för största säljaren 66 procent, för de två största säljarna tillsammans 80 pro- cent och för de fyra största säljarna till- sammans 91 procent. Motsvarande mark- nadsandelar år 1958 var ungefär lika stora. Säljarkoncentrationen under de båda åren måste betecknas som mycket hög.

Inte oväntat föreligger det en positiv kor- relation mellan marknadens storlek och det genomsnittliga antalet säljare. Vidare finns det en negativ korrelation mellan markna- dens storlek och största säljarens marknads- andel. Samma korrelation föreligger mellan marknadens storlek samt de två resp. fyra största säljarnas marknadsandel men är nå- got svagare.

I tabell 4: 4 redovisas hur marknaderna fördelar sig med avseende på största säl- jarens samt två största säljarnas samman- lagda marknadsandel 1958 och 1964. Sist- nämnda år hade största säljaren 70 procent eller mer av marknaden i 40 av de 88 fal- len. De två största säljarnas sammanlagda marknadsandel uppgick till 70 procent el- ler mer på 62 av de 88 marknaderna. En- dast på tre marknader var andelen lägre än 50 procent. Marknader med endast en el- ler två säljare är företrädesvis försäljnings- mässigt små marknader. Vid sidan av ta- bellen kan nämnas att det fanns ingen mark- nad 1958 eller 1964 där de fyra största säljarna hade lägre sammanlagd marknads- andel än 62 procent.

För att skapa bättre överblick har de un- dersökta marknaderna sammanförts i ope- rationellt definierade grupper enligt följan- de.

a) monopol: största säljarens marknads- andel är 90—100 procent.

b) duopol: två största säljarnas samman- lagda marknadsandel är 90—100 procent.

c) mycket hög oligopolgrad: tre eller fyra största säljarnas sammanlagda marknads-

Tabell 4:3. Marknader fördelade enligt storlek, antal säljare och koncentrationsgrad år 1958 och 19641

A. 1958 Mark- Antal Största Antal Antal Genomsnitt]. markn.andel (%)för: nadernas marknader antal före- Genom marknader marknader Två största Fyra störst. storlek. av vid- kommande snittl. med en med mindr. säljarna säljarna mkr stående säljare på antal enda än fyra Största tillsam- tillsam- AIP storlek en markn. säljare säljare säljare säljaren mansz mans3 1 2 3 4 5 6 7 8 9 —0,9 38 10 3,9 6 18 69 86 95 1,0—1,9 15 16 6,5 l 3 69 84 88 2,0—3,9 13 12 7,2 — 54 76 91 4,0—5,9 5 15 9,0 — 48 69 90 6,0— 2 12 9,0 — — 44 72 92 Totalt 734 16 5,5 7 21 64 82 92 B. 1964 -0,9 22 l 1 4,1 6 1 1 76 83 93 1,0—1,9 24 21 4,9 1 14 70 87 91 2,0—3,9 23 16 6,7 3 6 63 76 91 4,0—5,9 10 19 10,2 1 2 56 73 90 6,0— 9 15 9,6 1 1 52 70 92 Totalt 88 21 6,3 12 34 66 80 91

1 Alla medeltal är ovägda medeltal. * Beräknat för marknader med minst två säljare. Beräknat för marknader med minst fyra säljare. ' Av de undersökta 88 marknaderna fanns 15 stycken ej är 1958.

Tabell 4: 4. Marknader fördelade efter storlek samt största resp. två största företagens marknadsandel 1958 och 1964

A. 1958 Antal marknader där de samman- Antal marknader där största lagda två största företagens äaiiårcrpdemas företagets andel är % andel är %1 Summa mkr 90— 70- 50— 19— 90— 70— 50— 30— antal AIP 100 99 89 69 49 100 99 89 69 49 marknader 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 1 12 -0,9 7 5 3 14 9 16 4 12 6 —— 38 1,0—1,9 2 2 2 5 4 5 5 2 2 1 15 2,0—3,9 1 2 5 5 1 3 5 3 1 13 4,0—5,9 —— -— 1 4 _- 2 3 5 6,0— —- — 1 1 — 1 1 2

Totalt 9 8 8 25 23 22 22 22 15 2 73 B. 1964

—0,9 6 2 6 4 4 10 2 6 4 22 " 1,0—1,9 1 6 6 4 7 9 6 4 4 1 24 2,0-3,9 4 2 3 5 9 6 2 6 7 2 23 4,0-5,9 1 — 1 3 5 1 1 5 3 10 6,0— 1 1 2 5 1 — 3 5 — 9

Totalt 13 10 17 18 30 27 11 24 23 3 88

1 Det bör observeras, att på ett fåtal marknader förekommer endast en säljare, vilka marknader in- räknats i kolumn under 100 procent.

andel är 90—100 procent.

(1) hög oligopolgrad: fyra största säljar- nas sammanlagda marknadsandel är 62- 89 procent.[

Det bör understrykas att termerna mono- pol, duopol etc. här och i det följande en- dast används i sin analytiska betydelse. De är därför inte uttryck för några värderingar. (För de normativa aspekterna hänvisas till kapitel 10.)

I tabell 4: 5 har marknaderna fördelats efter två alternativa indelningsgrunder som kan sägas ge maximi- och minimimått på koncentrationsgraden. Tabell 4: 5 A baseras på en indelning i mindre marknader (indel- ningsgrund 1) samt tabell 4: 5 B på en indel- ning i >>storgrupper» (indelningsgrund 2), vilka redovisas och kommenteras närmare i bilaga 1.

Av tabell 4: 5 A framgår att fåtalskon- kurrens (oligopol) är den dominerande marknadsformen på läkemedelsområdet. Oligopol svarade år 1964 för 72 procent och år 1958 för 74 procent av den i ma- terialet ingående försäljningen räknat efter värde. Av tabellen framgår också att an- delen för monopol och duopol är högre beträffande antalet marknader än beträf- fande omsättningens storlek.

Vid en jämförelse mellan tabellerna A och B framgår det att fåtalskonkurrensen är den dominerande marknadsformen på lä- kemedelsområdet räknat efter båda indel- ningsgrunderna. Som väntat ger dock de vi- dare marknadsavgränsningama (indelnings- grund 2) en mindre andel under monopol,

' Lägre andel än 62 procent förekommer ej.

Tabell 4:5. Undersökta marknader fördelade enligt marknadsformen år 1958 och 1964

A. Indelningsgrund 1.

Antal marknader Omsättning 1958 1964 1958 1964 Abso- Abso- Abso- Abso- luta %-för- luta % -för- luta %-för- luta %-för- tal del- tal del- tal del- tal del- Marknadsf orm st ning st ning mkr ning mkr ning ] 2 3 4 5 6 7 8 9 Monopol 17 23 23 26 15,0 13 50,7 19 Duopol 16 22 15 17 16,0 13 23,0 9 Mycket hög oligopolgrad 26 36 34 39 46,5 39 135,0 51 Hög oligopolgrad 14 19 16 18 41,7 35 55,4 21 Summa 73 100 88 100 119,1 100 264,1 100 B. Indelningsgrund 2. Antal marknader Omsättning 1958 1964 1958 1964 Abso- Abso- Abso- Abso- luta %-för-- luta %-för- luta % för- luta %-för- ' tal del- tal del- tal del- tal del- Marknadsf orm st ning st ning mkr ning mkr ning Monopol 11 18 16 22 7,7 6 30,2 11 Duopol 15 24 12 17 14,9 13 18,6 7 Mycket hög oligopolgrad 24 39 26 37 50,4 42 116,2 44 Hög oligopolgrad 12 19 17 24 46,5 39 99,4 38 Summa 62 100 71 100 119,4 100 264,4 100

Tabell 4:6. Större säljare på läkemedelsområdet i Sverige fördelade efter förekomst på olika marknader 1964

Antal marknader där vidstående Därav som säljare med

Säljare företag är säljare rangordning lägre än 1 2 3 4 4 Astrakoncernen 52 29 7 6 3 7 Pharmacia 41 6 10 6 6 13 Kabil 27 10 2 4 1 10 Leo2 36 5 5 8 5 1 3 Ferrosan 24 — 6 l 3 14 Bofors 6 — 3 — 3 ACO 39 5 6 6 7 1 5 Vitrum ] l 5 1 1 4 Övriga svenska företag 22 1 — 3 2 16 Geigy 8 2 3 1 —— 2 Roche 9 1 2 — 1 5 MSD 9 4 1 1 3 Ciba 17 3 l 4 1 8 Pfizer 10 1 2 1 6 Sandoz 8 1 2 1 4 ICI 7 3 — — 4 Schering AG 6 2 — -— 4

1 Inkluderar Recips försäljning. * Inkluderar Mekos försäljning.

nämligen 11 procent jämfört med 19 pro- cent (efter indelningsgrund 1) räknat efter värde år 1964, medan andelen under hög oligopolgrad på motsvarande sätt blir högre, nämligen 38 procent mot 21 procent räknat efter värde 1964.

Resultaten av koncentrationsmätningarna på var och en av de studerade marknader- na redovisas i bilaga 1, tabell 2.

I tabell 4: 6 redovisas de större före— tagens förekomst på olika marknader. På 52 av de 88 studerade marknaderna år 1964 var Astrakoncernen representerad härav på 29 som största säljare. Pharmacia var representerad på 41 marknader och ACO på 39. Av de utländska läkemedelsfö- retagen förekom Ciba på det största anta- let marknader (17 st). Tabellen utvisar att de utländska företagen vart för sig var kon- centrerat på ett relativt begränsat antal marknader (dessa resultat överensstämmer med de i kapitel 3 redovisade resultaten).

I beskrivningen av marknadsstrukturen har hittills hänsyn inte tagits till det faktum att flera självständiga säljare på en mark- nad kan vara licenstagare till en och sam— ma patentinnehavare. I Sverige finns flera

exempel på marknader med dylik nonexklu— siv licensgivning. Till de viktigare hör mark- naderna för neuroleptika, perora1a antidia- betesmedel (en >>storgrupps>>marknad) samt semisyntetiska penicilliner vilkas säljarstruk- tur redovisas i tabell 4: 7. Såsom framgår av tabellen förekommer det att patentinne- havaren både själv säljer ett preparat och lämnar licenser till andra företag, så att des- sa kan sälja på samma marknad.1

' Marknaderna för neuroleptika samt perorala antidiabetesmedel kan exemplifiera dels under vilka förhållanden non-exklusivlicensavtal kan tillkomma, dels vilka prismönster som kan upp- komma på dylika marknader. Neuraleptika. Den franska kemikoncemen Rhöne-Poulenc erhöll i början av femtiotalet patentskydd i bl. a. Sverige på klorpromazin. Leo fick i ett tidigt skede en non-exklusiv licens på klorpromazin för den nordiska marknaden. Rhöne-Poulenc är i Sverige även representerat genom sitt engelska dotterbolag May & Baker, som dock inte har erhållit mer än några procent av neuroleptikamarknaden. Leo fick ett viktigt försprång vid introduktionen av preparatet och hade år 1964 fortfarande en dominerande del av den svenska marknaden. Som ett viktigt motiv för Rhöne-Poulencs licens- givning till Leo anges ha varit dess intressen som råvaruleverantör. Vid tiden för licensavtalets

(Forts. på nästa sida)

Frågan om produktdifferentiering har be- röts i inledningen till detta kapitel. Pro- duktdifferentiering såsom den vanligen de- finieras i ekonomisk teori innebär att ett

(Forts. fr. föreg. sida)

tillkomst hade Leo jämte det danska syster- företaget Lundbeck i fiera är köpt råvaror från Rhöne-Poulenc. Rhöne-Poulenc har sedan lång tid varit råvaru- leverantör även för Astrakoncernen. Astrakon- cernen har tidigare haft licenspreparat från Rhöne-Poulenc, bl. a. på prometazin. Astra fram- förde till Rhöne-Poulenc önskemål om licens på en substans, som var snarlik den som Leo hade fått på licens. På grund av Astrakoncernens stora råvaruinköp från Rhöne-Poulenc, ville man inom den franska koncernen om möjligt tillmötesgå Astras önskemål. Leo hade dock enligt en oskriven överenskommelse »the first choice» inom området. På Leo bedömdes den aktuella substansen inte kunna bli någon all- varligare konkurrent till Hibernal (Leos varu- märke för klorpromazinpreparatet), eftersom den var svagare samt hade specialindikationer för patienter som utskrivits från mentalsjukhus. Leo medgav således, att Rhöne-Poulenc läm- nade substansen på licens till Astra, som salu- förde sitt preparat under varumärket Mopazin. Detta preparat har inte fått någon större för- säljning.

Dumex lanserade Klorpromex på marknaden utan licens från Rhöne-Poulenc. Diskussion fördes om huruvida Dumex gjort ett patentin- trång, men företaget kunde styrka, att det ha- serade sin försäljning på ett ungerskt patent. En uppgörelse kom dock till stånd mellan Dumex och Rhöne-Poulenc i form av ett licens- avtal. Prisnivån på klorpromazinpreparat har sedan lanseringen reducerats kraftigt i fiera omgångar. En priskonkurrens från M & B och Dumex har lett till en stabilisering av prisnivån vid ett en— hetligt lägre pris. Perorala antidiabetesmedel. Dessa preparat har tillkommit genom ett forskningssamarbete mel- lan Boehringer & Soehne och Hoechst Farb- werke. De försäljningsmässigt stora preparaten Diabines (Pfizer), Rastinon (Hoechst), Nadisan (Astra) och Artosina (Boehringer & Soehne) grundas på Boehringer & Soehnes ursprungs- patent på carbutamid. Hoechst Farbwerke har patent på tolbutamid som uppges i vissa av- seenden kollidera med Boehringers patent. Astra och Pfizer har non-exklusivlicenser från Boehringer & Soehne resp. Hoechst Farb- werke. (Det kan nämnas att Pfizer i USA för- lorat ett patentmål inom området mot Hoechst.) Marknaden är högt koncentrerad. Den ut- märks vidare av prisstelhet. Tre värdemässigt större preparat med identiskt samma substanser har dessutom saluförts till identiskt samma pri- ser. Priset på Diabines har dock legat ca 50procent över dessa priser och utgör således ett markant undantag från anpassningen till en gemensam prisnivå.

företag på en marknad genom varumärkes- reklam, smärre skillnader i produkternas utformning m.m., medvetet söker minska beroendet av konkurrenternas prissättning. Vad gäller läkemedel kan konstateras att utrymme i och för sig finns för en sådan typ av produktdifferentiering. I vilken om- fattning den faktiskt förekommer har ut- redningen inte kunnat ta ställning till. Med den marknadsindelning, som gjorts på grundval av olika läkemedels användnings- områden, kan visserligen konstateras att al- la preparat på en marknad inte alltid upp- fattas som fullständigt likvärda och att där- för i denna mening produktdifferentiering föreligger.

Någon bestämd tolkning av karaktären av denna produktdifferentiering kan emel- lertid inte göras. I en del fall kan ett före- tag ha lanserat ett preparat, som är kemiskt ekvivalent med ett annat preparat, men som överraskande visat sig inte vara kli- niskt ekvivalent (jmfr diskussionen i bilaga 1 av olika ekvivalensbegrepp). I andra fall kan på ett användningsområde ett nytt pre- parat innebära en påtaglig kvalitetsförbätt- ring jämfört med existerande preparat, som dock till en del används även i fortsätt— ningen på grund av trögheter i läkarnas för- skrivningsvanor. I andra fall åter kan ett nytt preparat innebära en mycket marginell förbättring eller en närmare anpassning av utformningen till speciella behandlingssitua- tioner. Värdet av sådan produktutveckling måste främst bedömas utifrån en analys av företagens resursfördelning och behandlas därför i kapitel 10.

Flera mått kan väljas vid en undersök- ning av produktdifferentieringens omfatt- ning. En av dessa är i vilken utsträckning samma säljare saluför flera produkter på en marknad. För de studerade läkemedels- marknaderna lämnas vissa uppgifter här- om i tabellerna 4: 8 och 4: 9.

Såsom framgår av dessa tabeller saluför många säljare mer än en produkt på en gi- ven marknad. I åtskilliga fall saluförs fyra eller fler produkter. Det finns för de tre mest koncentrerade marknadsformerna ett visst positivt samband mellan säljarens rang-

Tabell 4: 7. Exempel på preparat med non— exklusiv licensgivning l. Klorpromazin. Patentinnehavare: Rhöne-Poulenc. Säljare Varumärke Leo Hi bernal M & B (dotterbolag till Rhöne-Poulenc) Largactil (eget patent)

Dumex Klorpromex (framtvingad licens) 2. Perorala antidiabetesmedel. Patentinnehavare: Farbwerke Hoechst och Boehringer Mannheim Säljare Varumärke Hoechst Rastinon (eget patent) Hoechst Invenol (eget patent) Boehringer Mannheim Artosina (eget patent) Astra Nadisan (licens från Boehringer Mannheim) Pfizer Diabines (licens från Farbwerke Hoechst) 3. Semisyntetiska penicilliner. Patentinnehavare. Beecham Säljare Varumärke Astra Doktacillin Kabi Ampipenin (licens från Bristol som har licens från Beecham) Astra Belfacillin Astra Ekvacillin Astra Alfacillin Astra Cetacillin Pfizer Maxipen Kabi Micropenin Källa: AB Astra o:h AB Leo.

Tabell 4: 8. Säljare fördelade efter dels an- tal produkter sålda av samma säljare på en marknad, dels efter samma säljares försälj- ningsmässiga rangordning på samma mark- nad. Marknaderna studeras fördelade på olika marknadsformer åren 1958 och 1964.

Inledande förklaring till label/en. Tabellen läses som framgår av följande exempel. År 1964 fanns 15 marknader, som kännetecknades av duopol. På 10 av dessa marknader saluförde den största säljaren endast en produkt. På övriga duopolmarknader saluförde största säl- jaren i 2 fall 2 produkter, i 2 fall 3 produkter och i 1 fall 4 eller fier produkter. Den i storleksord— ning fjärde säljaren saluförde i inget fall mer än ] produkt. Beträffande marknadsformen mono— pol bör observeras att termen avser de fall där största säljarens marknadsandel är minst 90 %. I åtskilliga fall finns därför två eller fier säljare på en monopolmarknad.

A. Monopol År 1958. Antal marknader: 17

Säljare i rangordning efter försäljningsvärde på resp. marknad

Antal produkter sålda på samma marknad av vid- stående säljare l:an 2:an 3:an 4:an

lV hut—.)»— | |

Summa 17 10 2 1

År 1964. Antal marknader: 23

Säljare i rangordning efter försäljningsvärde på resp. marknad

Antal produkter sålda på samma marknad av vid- stående säljare l:an 2:an 3:an 4:an

1 11 9 3 2 2 11 1 -—— — 3 — — 1 — 2 4 1 _ — _ Summa 23 10 4 2 B. Duopol År 1958. Antal marknader: 16 1 10 8 8 6 2 3 7 l 1 3 1 l — 2 4 3 — _ — Summa 16 16 10 7 År 1964. Antal marknader: 15 1 10 8 5 5 2 2 2 4 — 3 2 2 1 -— 2 4 l 3 —- Summa 15 15 10 5 SOU 1969: 36

Tabell 4:8. Forts. C. Mycket hög oligopolgrad År 1958. Antal marknader: 26

1 11 15 13 18 2 5 3 8 4 3 4 5 3 1 2 4 6 3 2 1 Summa 26 26 26 24 År 1964. Antal marknader: 34 1 16 20 21 24 2 7 9 4 4 3 5 3 6 2 2 4 6 2 3 2 Summa 34 34 34 32 D. Hög oligopolgrad År 1958. Antal marknader: 14 1 9 6 7 8 2 1 3 2 2 3 2 2 3 2 2 4 2 3 2 2 Summa 14 14 14 14 År 1964. Antal marknader: 16 1 4 9 12 11 2 3 2 2 l 3 5 2 1 3 2 4 4 3 1 1 Summa 16 16 16 16

ordning och förekomsten av mer än en pro- dukt hos säljaren på resp. marknad. Den största säljaren säljer exempelvis oftare än den fjärde största mer än en produkt. Det förefaller som om skillnader i marknadsan- delar delvis kan förklaras av skillnader i produktdifferentiering hos resp. säljare. Det- ta kan tyda på att ett brett sortiment inom

Tabell 4: 9. Säljare med endast en produkt i ordning med fördelning efter marknadsformer

en marknad fungerar som ett viktigt kon- kurrensmedel. Samtidigt bör det påpekas, att företag som lanserat originalpreparat på ett visst område kan ha kostnadsmässiga fördelar vid utvecklandet av produktvarian- ter avsedda för speciella patientgrupper.

4.2.2 Säljarkoncentrationen på läkemedels- marknader i USA.

I den s.k. Kefauverkommitténs undersök- ning av den amerikanska läkemedelsindu- strin ingår bl. a. en kartläggning av säljar- koncentrationen för ett urval läkemedels— substanserl. Kartläggningen omfattar pro- duktionen av 51 läkemedelssubstanser i USA är 1958. Dessa substanser låg tillsammans till grund för två tredjedelar av det totala produktionsvärdet av receptbelagda läkeme- del i USA detta år. Av undersökningen fram- går bl.a. att 27 av de 51 substansmarkna- derna kännetecknades av monopol. Denna monopolställning innehades av sammanlagt 15 företag. Åtta substansmarknader var duo— polmarknader. Endast sex av de undersökta substanserna tillverkades av fyra eller fler företag. På grundval av dessa siffror drog Kefauverkommitténs majoritet slutsatsen att läkemedelsmarknaderna i USA är högt mo- nopoliserade jämfört med marknader för andra produkter.

Tre reservationer bör göras i anslutning till Kefauverkommitténs metodik och slut- satser. För det första förutsätter använd- ning av termerna monopol och duopol att

1 Study of administered prices, in the drug industry. Report of the Judiciary United States, made by its Subcommittee on Antitrust and Monopoly, sid. 65 E'. Washington 1961.

procent av samtliga säljare av samma rang-

1958 1964 Marknadsform l:an 2:an 3 :an 4:an l:an 2:an. 3 :an 4:an Monopol 59 100 100 100 48 90 75 100 Duopol 63 50 80 86 67 53 50 100 Mycket hög oligopolgrad 42 58 50 75 47_ 59 62 75 Hög oligopolgrad 64 43 50 57 25 56 75 69 SOU 1969: 36 67

mätningarna utgår från försäljningens för— delning på den studerade marknaden. För flertalet studerade substanser torde mät- ningar baserade på uppgifter om USA:s produktiOn ge i stort sett samma resultat som om uppgifter om försäljningen använts. Man kan dock inte utesluta att mätningar grundade på försäljning i enstaka fall skulle ha givit till resultat en lägre koncentrations- grad än den redovisade.

För det andra köps ofta en substans av ett relativt stort antal kunder, som förädlar substansen till farmacevtiska specialiteter. Säljare av farmacevtiska specialiteter vill nämligen hålla ett brett varusortiment. Det- ta innebär att en avsevärt lägre säljarkon— centration kan registreras för färdigvarule- det än för råvaruledet, vilket för övrigt på- pekas i Kefauverrapporten.1 Exempel på ett sådant läkemedelsområde är vitaminer. Roche svarar således för en avsevärd del av substansproduktionen men ett stort antal företag säljer färdigpackade vitaminer.

Den tredje och viktigaste reservationen mot Kefauverkommitténs koncentrations- mätningar är att olika substanser förädlade till farmacevtiska specialiteter kan vara verksamma på samma användningsområden. I Kefauverrapporten anförs också konkre-i ta exempel på detta förhållande, t. ex. från bredspektrumantibiotikaområdet. Detta inne- bär att kommitténs mätningar i flera fall väsentligt överskattar koncentrationsgraden.

Koncentrationsutredningen har istället valt att mäta koncentrationsgraden vad gäl- ler försäljning av färdiga läkemedel. Struk- turen i färdigvaruledet har bedömts ge den bästa beskrivningen av konkurrensförutsätt- ningarna i flertalet fall. Det bör dock fram- hållas, att monopolsituationer i substansle- det kan ha stor betydelse för prisbildningen på en del marknader, där produktionen av färdiga läkemedel är fördelad på flera före- tag.2

I en annan del av Kefauverrapporten re- dovisas en kartläggning av säljarkoncentra- tionen i färdigvaruledet för 20 olika prepa- ratgrupper (tabell 4: 10) 3.

Det är sannolikt att de i tabell 4: 10 redo- visade resultaten baseras på iör vida mark-

Tabell 4:10. Säljarkoncentrationen för 20 preparatprupper i USA är 1960

Sammanlagd mark— nadsandel för de fem största företagen.

Preparatgrupper I procent Analgetika 59 Antasida 70 Antibakteriella o. antisep- tiska medel 70 Antibiotika 60 Antihistaminer 58 Aptitnedsättande medel 71 Antispasmodika o. antikolinergika 55 Sera och vacciner 66 Kardiovasculära prep. 58 Hostmedel 45 Hudmedel 50 Diabetesmedel 78 Diuretika 72 Järnpreparat 57 Hormoner o. antiartrit- medel 50 Laxermedel 66 Psykoterapevtika 69 Sedativa och hypnotika 62 Sulfonamider 62 Vitaminer och närings- medel 52

nadsavgränsningar. På grund härav är re- sultaten från de svenska koncentrationsmät- ningarna inte direkt jämförbara med resul- taten från den amerikanska undersökningen. Det får nämligen anses sannolikt att snäva- re marknadsavgränsningar som resultat med— för en högre säljarkoncentration.

I Kefauverrapporten redovisas bredspekt-

' Tillverkare av substanser i USA säljer nu- mera i större utsträckning själva eller genom ett fåtal kunder de på grundval av substanserna förädlade farmacevtiska specialiteterna (enl. repr. för den svenska läkemedelsindustrin).

* En fullständig kartläggning av strukturen, där data beträffande substans- och färdigvaru- ledet sammanställts för varje marknad, vore gi- vetvis att föredra. Dock saknas data beträffande substansers fördelning på olika användningsom- råden.

” A. D. Little, Inc, »A Report on the aspects of concentration and product obsolescense in the pharmaceutical industry in the United States», omtryckt i U.S. Senate, Subcommittee on Antitrust and Monopoly, Hearings, Drug Industry Antitrust Act, Part 4, 1961, s. 2516— 33. Tabellen nedan finns redovisad av J. Mark- ham i artikeln »Economic incentives and pro- gress in the drug industry», tryckt i Drugs In our society, 1964, s. 163 ff.

rumantibiotika- och steroidgruppema som exempel på hur relativt snävt definierade marknader i färdigvaruledet framstår som fåtalsdominerade. Marknaderna för ingående aktiva substanser kännetecknas däremot av monopol.

Huvudslutsatsen torde bli, att Oligopol även i USA är den dominerande marknads- formen för farmacevtiska specialiteter. Den— na slutsats avviker från den av Kefau— verkommittén på grundval av koncentra- tionsmätningar i substansledet skapade gäng- se uppfattningen, att monopol är den van- ligaste marknadsformen på läkemedelsom- rådetiUSA.

4.3. Marknadsstrukturens förändringar

Uppgifter om marknadsstrukturen vid en viss given tidpunkt kan sägas ge en sta- tisk bild av konkurrensförhållandena. Vis- serligen är denna marknadsstruktur en av orsakerna till företagens val av konkurrens- medel men strukturens utveckling över ti- den förklaras i sin tur av företagens beteen- de. En beskrivning av marknadsstrukturens stabilitet är därför intressant. Detta gäller i särskilt hög grad för läkemedelsmarkna- derna med deras kombination av å ena si- dan hög koncentrationsgrad och å andra sidan hög innovationstakt. Det senare för— hållandet kan tänkas medföra att säljarkon- centrationen på en given marknad för— ändras relativt snabbt även om säljarkon- centrationen för ett antal marknader genom- snittligt sett är hög och förhållandevis kon- stant under den studerade perioden. '

För de undersökta marknaderna har re- dan kunnat konstateras att säljarkoncentra- ' tionen var hög både 1958 och 1964 och att skillnaderna mellan de båda åren var be- gränsade. Förändringar i säljarkoncentra— tion för olika marknader 1958—64 redovi- sas i tabell 4: 12. Vid studium av tabellen bör observeras att 15 av de 88 marknaderna år 1964 inte fanns sex år tidigare. Dessa marknader representerar m.a.o. under pe- rioden tillkomna helt nya preparat.

När en innovation medför bildandet av en ny marknad innebär detta att säljarkon— centrationen på marknaden i fråga defini-

tionsmässigt är hög i lanseringsögonblicket. Genom att successivt nya marknader till— kommer, kan därför säljarkoncentrationen genomsnittligt sett för samtliga marknader bibehållas på en hög nivå trots en samtidig dekoncentration på åtskilliga äldre marknal der. '

Nio av de femton nya marknaderna kän- netecknades av monopol 1964, däribland de försäljningsmässigt betydande preparat- grupperna Doktacillin (Astra) och Librium— Valium (Roche). De 15 nya marknaderna och därpå företrädda säljare framgår av ta- bell 4: 11.

Av de 73 undersökta marknader, som fanns år 1958, tillhörde 43 samma mark— nadsform sex år senare. Av återstående 30 marknader hade 11 högre koncentrations- grad 1964 än 1958 och 19 lägre koncen- trationsgrad.

Av 17 marknader under monopol 1958 kvarstod 10 st. 1964. Antalet monopol- marknader ökade med 6 under perioden, vilket representerar ett netto av 13 nya mo- nopolmarknader (varav 9 marknader var nytillkomna) och 7 monopolmarknader som övergick till marknadsformer med lägre koncentrationsgrad.

Antalet marknader under duopol var år 1958 16 st. Härav kvarstod 8 st. år 1964. Under perioden 1958—64 minskade antalet duopolmarknader med en genom en över- gång av 8 duopolmarknader till andra mark- nadsformer (varav 2 till monopolkategorin) samt genom ett tillskott av 7 nya duopol- marknader.

Av 26 marknader under mycket hög oli- gopolgrad år 1958 kvarstod 16 år 1964. An— talet sådana marknader ökade med 8 under perioden till följd av bl. a. 5 helt nya mark- nader. Av 14 marknader under hög oligo- polgrad 1958 kvarstod 9 år 1964. Antalet sådana marknader ökade med 2 under pe- rioden. _

Förändringar i säljarkoncentrationen har inträffat för såväl marknader med recept- fria preparat som marknader med recept- belagda preparat. Beträffande de förra kan noteras att av de 14 marknader, som år 1958 kännetecknades av monopol eller duo-

Ma rknad

Omsättning i Sverige 1964, mkr Säljare

1. Hypertonimedel med sympatikus— dämpande eti'ekt 0,7 Ciba och BW & Co 2. Aldomet 3,8 MSD 3. Rheomacrodex 0,8 Pharmacia 4. Receptbel. aptitnedsättande medel (ej narkotika) 3,5 Tika, Kabi, Temmler-Werke, Pharmacia och Lundbeck 5. Klysmata 1,4 Vitrum, Ferring och Pharmacia 6. Penicilliner med nedsatt penicillinas- känslighet 1,0 Astra och Kabi 7. Bredspektrumpenicilliner 3,9 Astra 8. Flumidin 0,3 Kabi 9. Perorala antikonceptionella medel 2,0 Schering AG, Astra, Pharmacia, Searle och Rouse] 10. Klorpropamid 2,5 Pfizer ll. Fenformin 0,9 Pharmacia 12. Tricykliska tymoleptika 5,5 Geigy, MSD, Leo och Lundbeck 13. Klopoxid-derivat 10,1 Roche 14. Analgetika + muskelrelaxerande medel 4,4 Astra, Draco, Winthrop, Mekos, Dumex, Kabi, Lilly, Kronans lab. och Robins 15. Narkosmedel för inhalationsanestesi 1,7 ICI och Hoechst

Tabell 4:12. Förändringar i marknadernas A. Samtliga marknader

marknad sf ormer 1958—1964

1964 års marknader

Summa Mycket hög Hög antal oligopol- oligopol- marknader Marknadstorm Monopol Duopol grad grad 1958 Monopol 10 3 3 1 17 Duopol 2 8 6 — 16 Mycket hög oligo- 1958 års polgrad 3 16 6 26 markna- Hög oligopol- der grad 1 -— 4 9 14 Tillkomna 1958—1964 9 l 5 Summa antal marknader 1964 23 15 34 16 88/73 B. Marknader med receptfria preparat. 1964 års marknader Summa Mycket hög Hög antal oligopol- oligopol- marknader Marknadstorm Monopol Duopol grad grad 1958 Monopol 6 — l 7 Duopol 2 3 2 7 Mycket hög oligopol- 1958 grad -— l 7 2 10 års mark- Hög oligopol- nader grad 1 1 3 5 Tillkomna 1958—1964 2 — 1 — Summa antal marknader 1964 11 4 12 5 32/29 70 SOU 1969: 36

Tabell 4:12. Forts. C. Marknader med receptbelagda preparat.

1964 års marknader

Summa Mycket Hög antal hög oligo- oligo- marknader

Marknadsform Monopol Duopol polgrad polgrad 1958 Monopol 4 3 2 1 10 Duopol _— 5 4 __ 9 1958 års Mycket hög oligopolgrad 1 2 9 4 16 marknader Hög oligopolgrad — —— 3 6 9 Tillkomna 1958—1964 7 l 4 — —

Summa antal marknader 1964 12 11 22 11 56/44

Tabell 4:13. Förändringar i ledande olika marknadsformer 1958 och 1964.

företag och produkt inom marknader fördelade efter

Därav an- Antal marknader med olika ledande tal med produkt 1958 och 1964 $$$ de Med samma säljare Med olika säljare företag Prod Prod till- Prod Prod till- Antal 1964 och fanns kom efter fanns kom efter Marknadsform marknader 1958 1958 1958 1958 1958 Monopol såväl 1958 som 1964 10 —— 1 — -—- Monopol 1958 och duopol 1964 3 1 -— —- —— 1 Duopol 1958 och monopol 1964 2 — 1 —- —— Duopol såväl 1958 som 1964 8 2 l 1 1 Övriga 49 21 1 4 6 15 _ :::-am Totalt 73 24 1 7 7 17

pol, uppvisade endast 3 lägre koncentra- tionsgrad sex år senare. Av 19 marknader med receptbelagda preparat, som känne- tecknades av nämnda två marknadsformer uppvisade över hälften eller 10 st. lägre koncentrations grad sex år senare.

Ett annat mått på en marknadsstrukturs stabilitet är i vilken utsträckning samma säl- jare dominerar marknaden vid två skilda tidpunkter. Av tabell 4: 13 framgår att på 49 av 1958 års 73 marknader var största sälja- ren samma företag 1958 och 1964. Stabili- teten var mycket hög på de mest koncen- trerade marknaderna. I 20 fall av 23 var båda åren samma företag ledande på mark— nader under monopol och/eller duopol. På flertalet av marknader för receptfria prepa- rat dominerade samma fyra säljare 1958

och 1964, i flera fall i samma inbördes ord— ning.

Ytterligare ett sätt att studera marknads— strukturens stabilitet är att mäta i vilken utsträckning samma produkt dominerar marknaden vid två olika tidpunkter. Av tabell 4: 13 framgår, att på 41 av 1958 års 73 marknader var den ledande produk- ten samma preparat 1964 som 1958. I 8 fall med olika ledande produkter 1964 och 195 8 var säljaren samma företag 1964 som 1958. I 7 av dessa fall fanns den nya ledan- de produkten 1964 inte på marknaden år 1958. På 24 av de 73 marknaderna hade både nya säljare och nya produkter blivit ledande. Härav var det i 17 fall frågan om produkter tillkomna efter år 1958. Mät- ningar på produktbasis visar således SOm

71

väntat en något mera instabil marknads- struktur än mätningar på säljarbasis.

4.4. Patentskydd, tekniskt kunnande och säljarkoncentration

Läkemedelsindustrin är en av de mest forsk- ningsintensiva industrierna och konkurren- sen mellan företagen är i hög grad inriktad på att utveckla nya preparat. Ett företags egna forskningsresultat supplementeras ofta med inköp av forskningsresultat från andra företag i form av licenser. I kapitel 6 och bilaga 2 lämnas en detaljerad redogörelse för de svenska läkemedelsföretagens forsk— ning. I detta avsnitt är avsikten endast att något söka belysa forskning och säljarkon- centration. Härvid knyter sig intresset bl.a. till sambandet mellan patentskyddets omfatt- ning och säljarkoncentrationen, eftersom ett av motiven för patentlagstiftningen år att ge ett skydd mot konkurrens i form av imi- tationer.

Såsom framgår av tabell 4: 14 fanns för de undersökta marknaderna både 1958 och 1964 ett positivt samband mellan säljarkon- centration och patentskyddade preparats an- del av försäljningen. De patentskyddade pre- paratens totala omsättningsandel ökade mar- kant under perioden 1958-64, vilket till be- tydande del beror på tillkomsten av nya marknader med hög andel patentskyddad försäljning. Vid tolkningen av denna utveck- ling bör dock reservationer göras beträf- fande materialets jämförbarhet mellan de båda studerade åren. De undersökta mark- naderna svarade för 61 procent av den tota- la läkemedelsförsäljningen i Sverige år 1958 och för 73 procent år 1964. Det bör även uppmärksammas, att handköpsandelen (som i mindre grad än de receptförskrivna läke- medlen är föremål för patentering) minska- de med ca sju procentenheter mellan de studerade årenl.

Av tabellen framgår även att det fanns ett positivt samband mellan säljarkoncentra- tionen och omsättningsandel för preparat, som grundats på resp. säljarens egna eller genom licenser inköpta forskningsresultat

72

oavsett om dessa är patentskyddade eller ej. För samtliga marknadsformer är den sålun- da beräknade andelen av försäljningen avse- värt högre än andelen för enbart patent- skyddade preparat.

De i tabell 4: 14 redovisade uppgifterna kan jämföras med motsvarande resultat från en engelsk undersökning? Enligt denna var 72 procent av den engelska läkemedels- försäljningen patentskyddad år 1965. Ande- len år 1963 var 68 procent. Den engelska läkemedelsförsäljningen är således patent- skyddad i större omfattning än den svenska. Detta beror högst sannolikt på att England har produktpatent medan Sverige hittills på läkemedelsområdet haft metodpatent.

I tabell 4: 15 har totala försäljningsvär- det på de undersökta marknaderna fördelats med avseende på produkternas marknadsan— delar samt patentskydd och forskningsbak— grund. Såsom framgår finns för andra pro- dukter än patentskyddade och sådana, som grundats på ej patentskyddade forskningsre- sultat, ett påtagligt negativt samband mellan marknadsandel och andel av totala försälj- ningsvärdet. Dessa produkter har i motsats till övriga produkter i ringa utsträckning marknadsandelar på över 40 procent. De påtagliga skillnaderna mellan de båda grup- perna visar forskningsresultatens betydelse för att höga marknadsandelar skall kunna uppnås och bibehållas.

Fördelas marknaderna i stället efter stor- lek framgår att något samband inte före- ligger mellan marknadens storlek och den patentskyddade omsättningens andel (tabell 4:16). Den patentskyddade andelen ökade påtagligt 1958—64 i flertalet storleksklasser.

Av tabell 4: 17 framgår att skillnaderna i patentskyddad andel mellan olika mark- nader är mycket stora. År 1964 hade 40 procent av marknaderna lägre andel pa- tentskyddad försäljning än 20 procent me—

1 Ytterligare en faktor som kan ha inverkan på materialets jämförbarhet de båda studerade åren utgör det förhållandet att en viss konsum- tion övergått från ex temporeberedningar till farmacevtiska specialiteter. , * Report of the Committee of Enquiry into the Relationship of the Pharmaceutical Industry with the National Health Service 1965—1967, London, s. 102.

Tabell 4:14. Omsättningen på undersökta marknader 1958 och 1964 fördelade enligt mark- nadsform, patentskydd samt säljarens egna eller genom licenser köpta forskningsresultat1

Patentskyddade preparats %-andel av försäljningen

Preparat baserade på sälja- res egna el. genom lic köpta forskn.resultat i %

inom resp marknads- av försäljn. inom resp. Marknadsform former (inkl licenser) marknadsform” 1958 1964 1958 1964 Monopol 71 69 96 96 Duopol 43 57 75 79 Mycket hög oligopolgrad 35 48 54 62 Hög oligopolgrad 17 46 30 65 Summa 35 53 54 71

1 Uppgifter beträffande studerade variabler saknas för 6 procent av försäljningen 1958 samt 3 procent 1964. Bristen på dessa data gäller främst försäljningsmässigt mindre betydande preparat. 2 Oavsett om forskningsresultaten är patentskyddade eller ej.

Tabell 4:15. Produkter fördelade efter marknadsandel, patentskydd och forskningsbakgrund1

Försäljningsvärdets ”A,-fördelning enligt produkternas marknadsandelar Produkter grundade på ej Produkter under patent- patentskyddade forskn.-

ahfågfåfä' skydd (inkl licenser) resultat Övriga produkter 1958 1964 1958 1964 1958 1964

0—20 32 33 22 27 38 59 21—40 11 19 38 27 41 24 41 -—60 23 1 5 12 12 1 3 3 61—80 12 10 7 9 7 10 81—100 22 23 23 25 1 4

Summa 100 100 100 100 100 100

Genomsnittlig

% -andel av för- säljningen 35 53 19 18 40 23

1 Uppgifter beträffande studerade variabler saknas för 6 procent av försäljningen 1958 samt 3 procent 1964. Bristen på dessa data gäller främst försäljningsmässigt mindre betydande preparat.

Tabell 4:16. Omsättningsandel under pa- tentskydd med marknaderna fördelade en- ligt storlek (ovägt genomsnitt).

mkr 1958 1964 —0,9 36 50 1—1 ,9 41 40 2—3,9 44 49 4—5,9 40 47 6- 6 70

dan på 34 procent av antalet marknader den patentskyddade försäljningen uppgick till minst 80 procent av marknadens totala om- sättning. Inte heller när det gäller markna-

dernas antalsmässiga fördelning finns något samband mellan marknadens storlek Och patentskyddad andel av försäljningen.

Det har redan konstaterats att det finns en positiv korrelation mellan säljarkoncent- ration och förekomsten av patentskydd. Det finns dock betydande avvikelser i enskilda fall. Mot den bakgrunden kan det vara av intresse att komplettera den översiktliga kart- läggningen med en redogörelse för några av de marknader, som avviker från det allmän- na mönstret.

På diuretika—området fanns år 1964 fem företag med oberoende patent på den svens- ka marknaden. Detta kan möjligen tolkas

omsättningsandel. Marknadernas fördelning efter patent- därav andel skyddets omsättningsandel (%) Totala med (%) 80— 60— 40— 20— 0— antal 100— 0— Marknadernas storlek, mkr 100 99 79 59 39 19 markn. 80 19 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 A. 1958 —0,9 6 4 3 2 3 20 38 26 53 1,0—1,9 3 2 1 2 7 15 33 47 2,0—3,9 3 3 1 1 5 13 23 38 4,0—5,9 1 1 1 2 5 20 40 6,0— 2 2 100 S:a absoluta ta] 9 10 7 5 36 73 S:a %-förd. 12 14 10 7 8 49 100 26 49 B. 1964 —0,9 5 4 1 2 2 8 22 41 36 1,0-1,9 3 3 2 4 12 24 25 50 2,0—3,9 4 4 2 2 2 9 23 35 39 4,0—5,9 1 1 3 1 4 10 20 40 6,0— 1 4 2 2 9 56 22 S:a absoluta tal 14 16 10 8 5 35 88 S:a %-fördelning 16 18 11 9 40 100 34 40

Tabell 4:18. Exempel på marknader med hög andel patentskyddad försäljning och låg säljarkoncentration 1964

Marknader

Två största

säljarnas Omsättnings- Största sål- sammanlag- andel under jarens mark- damarknads- patentskydd, na dsandel,% andel % % 1958 1964 1958 1964 1958 1964

Diuretika av tiazid- eller klortalidontyp Perorala glykokortikoidprep. II Dermatologiska medel Antikolinergika

Ant. säljare 1958 1964

2 7 12 19 10 15 14 21

98 34 100 62 98 76 32 43 51 55 42 77 62 74 75 85 8 83 32 28 55 47 55 55

Tabell 4:19. Exempel på marknader med låg andel patentskyddad försäljning och hög såljarkoncentration 1964

Två största

säljarnas Största säl- samman- Omsättnings- jarens mark- lagda mark- andel under

Antal nadsandel, nadsandel, patentskydd, säljare % % % Marknader 1958 1964 1958 1964 1958 1964 1958 1964 Gammaglobulin 1 3 100 100 - 100 --— Albumin 2 2 100 97 100 100 — —— Sulfa vid ulcerös colit 1 1 100 100 - - Lokalanestetika 4 4 84 71 96 99 96 52 Macrodex l 1 100 100 - ' 100 74 SOU 1969 : 36

så att metodpatent jämte praxis vid bedöm- ning av en uppfinnings patenterbarhet på läkemedelsområdet i Sverige lämnar rela- tivt stora möjligheter öppna för konkurren- ter att etablera sig varigenom en initialt etablerad hög koncentrationsgrad minskar. Emellertid innehåller flera av de senare lanserade preparaten nya substanser, vilket även med produktpatent i Sverige skulle kunna möjliggöra etablering av flera företag på marknaden.

Konkurrerande forsknings- och utveck- lingsarbete har på diuretika-området bedri- vits av amerikanska, schweiziska och tyska företag. Det är sannolikt att diuretika—mark- nadens potentiella försäljningsmässiga stor- lek har stimulerat till en starkare konkur- rens genom forskning än vad som har varit fallet för många andra marknader.

Marknaderna för perorala glykokortikoid- preparat, dermatologiska medel samt anti- kolinergika kan delvis ses som ytterligare exempel på samma förlopp, som angivits för diuretikamarknaden. Ett tekniskt ge- nombrott på kortisonområdet medförde så- ledes i introduktionsskedet en hög säljar- koncentration på resp. marknader. Metod- patentets utformning i Sverige har dock inte möjliggjort en längre tids marknads— kontroll, utan flera säljare — med eller utan patentskydd har etablerat sig.

Gammaglobulin- och albuminmarknader- na är exempel på hur säljare av preparat, som baseras på icke patentskyddade forsk- ningsresultat, uppnått och behållit en hög marknadsandel. Orsaken härtill uppges vara att det ledande svenska företaget besitter ett icke allmänt tillgängligt tekniskt kunnan- de på området samt att råvarutillgången är knapp.

Under senare år har koncentrationsgra- den på gammaglobulinmarknaden dock mins- skat. Genom en priskonkurrens har Po- viet kunnat öka sin marknadsandel högst avsevärt.

Exempel finns på högt koncentrerade marknader, på vilka ledande preparats pa- tentskydd har förfallit. Detta gäller bl.a. Salazopyrin, för vilket preparat patentet förföll år 1957. Lokalbedövningsmedlet

Xylocain stod år 1958 under patentskydd men år 1964 hade patentet i Sverige förfal— lit. Samma sak gäller för Pharmacias dex- tranprodukt Macrodex.

4.5. Samband mellan lanseringstidpunkt, prisnivå och marknadsandel

Om en uppnådd hög säljarkoncentration skall kunna bibehållas under en längre pe— riod måste säljaren kunna utnyttja etable- ringshinder av olika slag gentemot konkur- renter. Patentskydd kan därvid, som redan påpekats, tänkas utgöra ett viktigt medel (särskilt vid produktpatent). När patentti- den har utgått, kan konkurrenter etablera sig på marknaden med lägre säljarkoncen- tration som följd. Emellertid kan en av pa- tentskydd ursprungligen betingad hög säljar- koncentration i vissa fall bibehållas även efter det att patentskyddet förfallit. En bi- dragande orsak härtill kan vara att säljaren genom reklam skapat varumärkespreferen- ser, som försvårar en etablering av säljare med substiucrbara preparat. Vad gäller re- ceptförskrivna preparat kan läkarnas för- värvade förskrivningsvanor vara en bidra- gande orsak. (Ca 75 % av marknaden styrs av läkarnas val av läkemedel.) Som ytter- ligare ett etableringshinder anförs ibland att om ett företag genom en omfattande forsk- ning vunnit ett betydande tekniskt kunnan- de på ett område, etablerar sig andra före- tag ogärna genom konkurrerande forskning på området. I stället kan det vid forsknings- uppslag framstå som mer förmånligt att söka ett samarbete med det ledande företa- get på området.

I det föregående avsnittet har för under- sökta läkemedelsmarknader i Sverige bl. a. kunnat konstateras att ett samband finns mellan säljarkoncentration och förekoms- ten av patentskydd. I ett tidigare avsnitt framgick vidare att största säljaren på en marknad ofta saluför fler produkter än övriga säljare, vilket sannolikt kan förkla- ras med att produktdifferentiering är en av orsakerna till höga marknadsandelar för ett företag. Slutligen har framgått att säljar— koncentrationen är högre på små marknader

Ovannämnda samband torde emellertid vara otillräckliga för att förklara säljar- koncentrationens nivå och förändringar på en marknad. Andra orsaker till förändring- ar i marknadsstruktur, som det finns anled- ning att diskutera, är skillnader mellan olika produkter med avseende på priser, lanse- ringstidpunkt och reklaminsatser. Den reser- vationen bör dock göras att marknadsandels- utvecklingen stundom även kan tänkas vara utslag av slumpmässiga variabler.

Inom gängse pristeori antas vanligen pris- skillnader ha stor betydelse för produkter- nas avsättningsmöjligheter. På läkemedels- området har emellertid observerats åtskil- liga fall där betydande prisskillnader på kemiskt och galeniskt likvärdiga produkter endast obetydligt påverkat utvecklingen av resp. produkts marknadsandel.

Lanseringstidpunkten har stor betydelse för ett preparats framgång. Säljaren av det först lanserade preparatet får ett försprång ifråga om information och reklam, vars effekter kan vara svårt för senare konkur- renter att eliminera. Att läkemedelsföreta— gen uppfattar information och reklam som väsentliga konkurrensmedel framgår av ka- pitel 7. Man kan utgå ifrån att i de fall väsentliga skillnader i informations- och reklaminsatser förelegat mellan preparaten på en marknad, har detta haft avsevärd betydelse för marknadsandelsutvecklingen. Några möjligheter att undersöka dylika skillnader i informations- och reklaminsat- ser har utredningen dock inte haft.

Däremot har lanseringstidpunktens och prissättningens betydelse för marknadsan- delsutvecklingen närmare undersökts för ett urval preparat. Urvalet har skett så att pre- paraten inom varje preparatgrupp innehåller exakt samma kemiska förening för att där- igenom söka elirninera skillnader i effekt och skillnader i patentskydd. Den reserva- tionen bör dock göras, att i vissa enstaka fall har påvisats, att preparat som innehåller samma kemiska förening kan uppvisa skill- nader i klinisk effekt av betydelse, bl. a. p.g.a. skillnader i preparatens galeniska utformning.1 För en detaljerad beskrivning

av undersökningens omfattning och genom— förande jämte en diskussion av begreppen kemisk, biologisk och klinisk ekvivalens hän- visas till bilaga 1.

Undersökningsresultaten är sammanfatta- de i tabell 4: 20.

Av tabellen framgår att för hälften av an- talet preparatgrupper inom kategorierna 1 och 2 tillsammans hade det först lanserade— preparatet under båda åren den största marknadsandelen. Bland dessa preparat hade 3 av 13 resp. 4 av 14 största marknadsan- delen trots avsevärt högre priser än senare lanserade preparat. Båda åren hade två av de först lanserade och största preparaten ett lågt pris i förhållande till övriga preparat.

Först lanserade preparat, som resp. år inte hade största marknadsandelen såldes i 6 av 13 fall resp. 6 av 14 fall till förhållandevis låga priser. I dessa fall har således varken tidig lansering eller låga priser orsakat nå- gon framgångsrik försäljning. Inom de 8- resp. 11 preparatgrupper (kategori 3) där" flera preparat lanserats samtidigt utgör inte i något fall låga priser förklaringen till fram- gången för det största preparatet. Andra— faktorer än lanseringstidpunkt och priser har bestämt utvecklingen för preparatet med största marknadsandelen. Dessa andra fak— torer är sannolikt information och reklam.

Sammanfattningsvis kan konstateras att för preparat av samma kemiska förening och med samma patentskydd kan tidig lan- sering vara en viktig orsak till hög mark— nadsandel. Bristen på data om cet.par.- förutsättningar beträffande information och reklam på jämförda preparat medger dock inga definitiva slutsatser i detta avseende. Låga priser kan i enstaka fall vara en av förklaringarna till en gynnsam försäljnings- utveckling. Huvudslutsatsen är dock att prisets effektivitet som konkurrensmedel är mycket begränsad.

* Frekvensen av dylika skillnader skall dock ej överdrivas utan dessa måste beläggas från fall till fall. Jfr. Task Force on Prescription Drugs. Report and Recommendations, sid. 27 ff.

Tabell 4:20. Samband mellan lanseringstidpunkt, prisnivå och marknadsandel för preparat

1958

därav med: =

1964

därav med: '

lågt pris vid högt lågt pris vid högt pris eller nå- pris pris eller nä- pris inom ra pre- inom inom ra pre- inom Kategorier med preparat- Antal pre- parat- pre— Antal pre- parat- pre- grupper fördelade efter prepa- parat- grup- parat- prepa— parat- grup— parat- först lanserade preparats rat- grup- pens grup- rat- grup- pens grup- marknadsandel1 grupper pen med.pr. pen grupper pen med.pr. pen 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1. Först lanserade prepa- parat har största mark- nadsandelen inom resp. grupp 13 2 8 3 14 2 8 4 2. Först lanserade prepa- parat har ej största marknadsandelen inom resp. grupp 13 6 3 4 14 6 2 6 3. Ett av samtidigt först lanserade preparat har största marknadsande- len inom resp. grupp 8 — 7 1 11 — 8 Summa 34 8 l8 8 39 8 18 13

1 Preparatgruppema omfattar ett varierande antal synonyma preparat. * Med medelpris avses det aritmetiska medeltalet av priserna på preparaten inom resp. grupp. Med högt resp. lågt pris avses pris som är mer än 10 procent högre resp. lägre än medelpriset.

5. Priser på läkemedel

I detta kapitel diskuteras i avsnitt 5.1 pri- ser och prisutveckling på läkemedel i Sve— rige. Vissa internationella prisjämförelser görs i avsnitt 5.2 och i avsnitt 5.3 redovi- sas några amerikanska och svenska produkt- kalkyler. I avsnitt 5.4 redogörs för prisöver- vakningen på läkemedelsområdet i Sverige. I avsnitt 5.5 slutligen refereras Sainsbury— kommitténs förslag till priskontroll på läke- medelsområdet i Storbritannien.

5.1 Priser och prisutveckling i Sverige

Delindex för läkemedel i konsumentpris- index steg under perioden 1955—65 med ca 14 % jämfört med ca 43 % för totalt konsumentprisindex.1 Vid utbyte av pre- parat, som ingår i indexet behandlades t. o. m. 1967 förekommande prisskillnader som ett mått på kvalitetsskillnader. Detta kan vid beräkning av ovannämnda delin- dex ha fått till följd, att prisutvecklingen speglats på ett ofullständigt sätt. Fr.o.m. 1968 används en annan metodik. Statis- tiska Centralbyrån gör numera i samarbete med socialstyrelsen skattningar av kvalitets- skillnader mellan preparat vid utbyte av re- presentantvaror. Svårigheten att göra kor- rekta skattningar är dock givetvis betydan- de. För en längre period finns beräkningar av hur mede1k05tnaden för patient per lä- kemedelspost på recepten utvecklats. Såsom framgår av tabell 5:1 nära tre- dubblades detta s.k. medelpris per recipe

Tabell 5:1. Utvecklingen av medelpris per recipe 1955—681.

Läkarförskrivna preparat i andel av apotekens total- omsättning (%)

Medelpris per År recipe (AUP kr.)

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

nu am am an lOJS mm ww mm mm 1391 law 1966 1630 1967 17,79 1%w1aw

1 Sjukhusleveranser inkluderas. ” Avser det första halvåret 1968. Källa: Apotekarsocieteten.

» ».

gosa .PPFPWOM w—

xlmaxoxcxoxox xiooww'oou-oou-w

x] |_- N

-a-4 NI—n "uu

Mp

under perioden 1955—1968.

Förändringar i ovannämnda medelpris kan bero på följande faktorer:

a) prisförändringar

b) ändrad genomsnittlig förskriven mängd

c) förskjutningar av förskrivningsvanorna inom olika sjukdomsområden.

Farm. lic. U. Swarén ger i »Läkeme- delsreformen och läkemedelskonsumtionen: en utförlig analys av de sannolika orsakerna

1 T 0 m år 1965 undersökte SCB prisutveck- lingen efter avdrag för rabatter. Därefter under- söks utvecklingen av bruttopriser.

till förändringarna i medelpris per recipe.1 I sammandrag är Swaréns slutsatser följan- de.

Förändringar 1 priser över apoteksdisk kan bero på förändringar i apotekens in— köpspriser eller i apotekens marginal. Apo- tekens utförsäljningspris (AUP) på farma- cevtiska specialiteter beräknades under pe- rioden 22.10.1954—1.3.1967, enligt for- meln AUP=AIPX 1,25 +6O öre (AIP avser apotekens inköpspris)? Härutöver tillkom- mer emellertid en expeditionsavgift för var- je recipe. Denna avgift höjdes år 1956 (30 öre), 1964 (25 öre), 1965 (10 öre) samt 1966 (25 öre).3 Bl.a. genom dessa höjning— ar har medelpris per recipe ökat.

Ändringar av den genomsnittligt förskriv- na mängden läkemedel, dvs. ändringar av förskrivna förpackningsstorlekar, har un- dersökts för perioden 1953—1957. Denna undersökning tyder på att den genomsnitt- ligt förskrivna mängden av vissa läkemedel ökat. Ökningen var särskilt stor (12 %) vid läkemedelsreformens införande år 1955. Sannolikt har den genomsnittligt förskrivna mängden av läkemedel tenderat att öka även efter år 1957 enligt uppgift bl. a. på grund av en ökad långtidsbehandling (t. ex. inom åldringsvården). Eftersom en behand- lingsdos från en större läkemedelsförpack- ning är relativt sett billigare än motsvaran- de dos från en mindre förpackning p. g. a. vissa fasta kostnader, är höjningen av me- delpriset per recipe i sådana fall relativt sett mindre än ökningen av den förskrivna mängden läkemedel.

Förskjutningar av förskrivningsvanorna inom olika indikationsgrupper av läkemedel har högst sannolikt medfört ändrade medel- priser per recipe genom att nya preparat successivt kommit i bruk. Priset per be- handlingsdos är för ett nytt preparat ofta högre än motsvarande pris för närmast jämförbara äldre preparat. De högre pri- serna kan i varierande utsträckning spegla kvalitetsförbättringar.4 I en undersökning av åtta större preparatgrupper som svara- de för nära 2/ 3 av kostnaderna för de rabatterade standardläkemedlen av i april 1960 expedierade läkemedel konstateras att

36 % utgjordes av nya preparat i den me— ningen att de ej fanns upptagna i 1955 års register över standardförpackade läkemedel. De nya läkemedlen utgjorde 44 % av de undersökta preparatens sammanlagda värde. Medelpriset per recipe för nya läkemedel var i genomsnitt 39 % högre än medelpri- set per recipe för övriga läkemedel i under- sökningen.-*s

Sammanfattningsvis kan sägas att det ökade medelpriset per recipe beror på samtliga ovan diskuterade tre faktorer. I den offentliga utredningen Läkemedelsför- månen (SOU 1966: 28) dras slutsatsen att förskjutningar av förskrivningsvanor mot nya och dyrare preparat är den viktigaste faktorn. Från LIF:s sida hävdas däremot att ändringar av förskrivna förpacknings- storlekar har varit den viktigaste faktorn.

Efter redovisning av denna allmänna bak- grund skall i det följande prisutvecklingen på läkemedel diskuteras något mer i de- talj. Statistiska Centralbyråns prisindex för läkemedel har redan nämnts. Inom LIF och RUFI följes prisutvecklingen genom en Laspeyrés index. Beräkningen omfattar de 200 största preparaten fördelade på 52 olika klasser. Varje produkts prisändring vägs med den relativa andelen för den klass som produkten tillhör. Enligt denna index sjönk läkemedelspriserna (avseende AIP) 1960— 66 med 1,7 %, vilket kan jämföras med att konsumentpriserna generellt under sam- ma period steg med 27 %.

En särskild undersökning har gjorts be- träffande prisutvecklingen för vissa av Astrakoncernens läkemedel i Sverige under perioden 1957—65.6 Undersökningen avser endast preparat, som sålts under hela perio-

1 Ingår som bilaga till Läkemedelsförmånen. SOU 1966:28. ” Fr o m den 1/31967 är formeln ändrad till AUP = AIP x1,25+1,10 öre. Trots dessa höjningar har apotekens totala marginal uttryckt i procent minskat under senare år. ' Jämförelser av kostnad per behandlingskur kan sålunda i flera fall ha större relevans än jämförelser av kostnad per behandlingsdos. ** Swarén U., a. a., s. 138 ff. Produktiviters- och enfeinvitetsutvecklingen 1954—1964. Handelshögskolan i Göteborg, Skrifter 1966:3. Bil. 1, s. 38 f.

den, beroende på svårigheterna att ta hän- syn till kvalitetsskillnader mellan olika lä- kemedel. 18 st. preparat undersöktes. För- säljningen av dessa uppgick år 1957 till 17,4 mkr eller 40 % av koncernens totala försäljning av läkemedel i Sverige. Motsva- rande siffror år 1965 var 23,0 mkr och 17 % av koncernens försäljning i Sverige.

Preparat tillhandahålles i ett varierande antal beredningsformer, styrkegrader och förpackningsstorlekar. Som representantpris för ett preparat valdes i undersökningen be- träffande Astra priset för den preparatform, som år 1957 hade högst nettoförsäljning och fanns representerat 1965. Priserna är mätta i AIP. Enligt undersökningen hade åtta preparatformer år 1965 samma pris som år 1957. Sju hade ett högre medan tre hade ett lägre pris 1965 jämfört med 1957. För de 18 preparaten har också beräknats prisutvecklingen i indexform. Enligt dessa beräkningar steg preparatpriserna 1957—— 65 med 2.0 % enligt Paasches indexformel och sjönk med 1,8 % enligt Laspeyrés in- dexformel. Enligt båda beräkningssätten var således prisförändringarna obetydliga. Under samma period steg konsumentpriser- na med 31 %.

Bakom små förändringar i en prisindex kan självfallet dölja sig betydande prishöj- ningar och prissänkningar för enskilda pre- parat. För att få en uppfattning om före- komsten härav har utredningen undersökt prisförändringarnas storlek 1958—64 för 12] försäljningsmässigt stora preparat.

Såsom framgår av tabell 512 skedde för 53 av de 121 preparaten inga som helst nominella prisförändringar under perioden. Priset steg med minst 10 % för 24 st. preparat och sjönk med minst 10% för 29 st. preparat. Skillnaderna i prisutveck- ling för enskilda preparat är således avse- värda och bidrar till att förändringarna i olika indexserier blir tämligen måttliga. Ta- bellen motsäger till en del den ofta hävdade uppfattningen att priser på existerande pre- parat är mycket stela och ytterst sällan höjs. Enligt denna uppfattning beror pris- stelheten på läkemedelsfabrikanternas be- nägenhet att lansera nya och ersättande pre-

Tabell 5:2. Prisförändringar 1958—64 för 121 preparat.1

Prisförändringars procentuella stor- Antal lek under perioden 1958—64 preparat + 40 eller mer 4 + 20 till 39 7 + 10 till 19 13 + 1 till 9 14 d: 0 53 — 1 till —9 1 10 till —19 12 20 till —39 10 — 40 eller mer 7

Totalt antal 121

' Samtliga preparat med ett försäljningsvärde (räknat i AIP) på minst 0,2 mkr år 1964 som såldes på marknaden år 1958 i prismässigt jäm- förbara förpackningar har utvalts för pris- studier. Prisrörligheten har studerats för en representativ förpackningsstorlek för resp. pre- parat. De undersökta preparatens sammanlagda försäljningsvärde utgjorde år 1964 ca 32 procent av den totala läkemedelsförsåljningen. Det pris- material som ligger till grund för tabell 5:2 redo- visas i bilaga 1, tabell 4.

parat med högre priser i stället för att höja priserna på redan existerande preparat. En sannolikt bidragande orsak till detta bete- ende skulle vara den förekommande pris- övervakningen från socialstyrelsens sida (se vidare avsnitt 5.4).

Skillnader i prisrörlighet mellan olika pre- parat kan tänkas spegla skillnader i säljar— koncentration på berörda marknader. De undersökta preparaten har därför i tabell 5: 3 fördelats med hänsyn till marknadsfor- mer år 1958 och 1964. På de få marknader, som kännetecknades av monopol någotdera av de båda åren, innebar prisförändringarna såväl prishöjningar som prissänkningar. Det— ta gäller även marknader, som känneteck— nades av duopol någotdera av de båda åren. Prisförändringar var relativt sett vanligare och större på marknader, som någotdera av åren 1958 och 1964 uppvisade hög oligo- polgrad eller mycket hög oligopolgrad. Sam— banden mellan prisförändringar och mark- nadsformer ter sig oenhetliga och svårför— klarade.

Såsom framgått av kapitel 4 betingas skillnader i säljarkoncentration delvis av skillnader i patentskyddets omfattning på

Tabell 5 :3. 121 preparat fördelade enligt prisförändringens storlek och marknadsformer åren 1958 och 1964.

A. Monopol: 1964 men ej 1958 1958 men ej 1964 Både 1958 och (Från lägre konc. (Till lägre konc. Prisförändringars procentuella storlek 1964 grad) grad) + 40 eller mer 1 _ _ + 20 till 39 1 — — + 10 till 19 2 —— + 1 till 9 — _ 1 d: 0 5 1 2 1 till 9 _ _ _ — 10 till — 19 2 —— 1 20 till — 39 —- —- 40 eller mer _ _ 1 Totalt antal 11 l 5 B. Duopol 1964 men ej 1958 1958 men ej 1964 Prisförändr. procentuella både Fr. högre Fr. lägre Till högre Till lägre storlek 1958 och 1964 konc. grad konc. grad konc. grad konc. grad + 40 eller mer 1 — — _— + 20 till 39 _ _ _ _ + 10 till 19 — — 1 + 1 till 9 _ _ _ _ 3 i: 0 7 2 1 1 4 1 till —— 9 —— 1 — 10 till — 19 1 — 1 — —— 20 till 39 _ _ _ _ _ — 40 eller mer 1 -— — —— _— Totalt antal 10 2 3 l 8 C. Mycket hög oligopolgrad: 1964 men ej 1958 1958 men ej 1964 Prisförändringars procentuella både Fr. högre Fr. lägre Till högre Till lägre storlek 1958 och 1964 konc. grad konc. grad konc. grad konc. grad + 40 eller mer — _ _ _ _ + 20 till 39 — — 3 — 1 + 10 till 19 2 1 2 —- 2 + 1 till 9 4 4 _ _ 2 :l: 0 10 4 6 1 3 1 till 9 —- — 1 —- 10 till 19 3 1 1 1 1 20 till 39 3 — 3 —— 2 — 40 eller mer 3 1 — — Totalt antal 25 11 15 3 11 SOU 1969: 36 81

Hög oligopolgrad:

Prisförändringars procentuella Både 1958 1964 men ej 1958 1958 men ej 1964 storlek och 1964 (Fr. högre konc. grad) (Till högre konc. grad) + 40 eller mer 2 — — + 20 till 39 2 1 4 + 10 till 19 4 2 2 + 1 till 9 4 2 :l: 0 12 3 6 — 1 till 9 — — 10 till —— 19 2 1 1 20 till — 39 2 2 2 — 40 eller mer 2 — — Totalt antal 30 11 15

resp. marknad. Förekomsten av patentskydd kan därför också ha betydelse för prisut- vecklingen. I det följande skall undersökas huruvida något samband mellan förekomst av patentskydd och prisutveckling kan kon- stateras.

Om ett effektivt patentskydd uppnås kan samma nominella pris komma att råda un- der en lång period, ev. under hela patentets löptid dvs. 17 år (det bör dock observeras att patent ofta sökes 2—3 år före ett pre- parats lansering). Reellt sett är det vid inflation fråga om en successiv prissänk- ning. Ett ofta anfört exempel på hur ett ef- fektivt patentskydd kan få ovannämnda ef-

fekter är Kefauverkommitténs undersök— ning av prisutvecklingen på antibiotikaom- rådet. Det bör dock observeras, att i USA råder produktpatent på läkemedelsområdet och inte metodpatent såsom i Sverige. Tillverkarna av patentskyddade bred- spektrumantibiotika i USA höll till följd av underförstådd eller öppen prisöverenskom- melse exakt samma priser på sina preparat under perioden 1951—60. För de icke pa— tentskyddade preparaten penicillin och streptomycin sjönk under samma period priserna med ca 90 %. Diagram 5: 1 redo— visar bulkprisernas utveckling. Icke patent- skyddat färdigpackat penicillin såldes ar

Diagram 5:1. Prisutvecklingen för patentskyddade resp. icke patentskyddade antibiotikai USA under per. 1951—1960.

Dollar

1 954

.1 1551 1952 1953 1955

'1958

Aureomycln Chloromycetin Terramycin Tetracyklin

_ Streplomycln

o... . "' Penlclllln

1960 Jul

1957 1958 1959

1960 av mindre företag till priser, som ut- gjorde mellan hälften och en tredjedel av de större företagens priser.

I Sverige och eventuellt även i USA re- presenterar emellertid sådana effekter av patentskyddet ytterlighetsfall. Fördelas de 121 undersökta preparaten efter förekoms- ten av patentskydd visar det sig nämligen att av de 29 st., vars priser sjönk med 10 % eller mer 1958—64, var 13 st. patentskyd- dade under hela perioden. 13 st. var ej patentskyddade, medan patentet utgick för två st. under perioden.1 Av de 24 preparat vars priser steg med 10 % eller mer 1958— 64, var endast tre patentskyddade under hela perioden. 20 st. var ej patentskyddade under perioden medan patenten utgick för ett preparat. När det gäller de 53 prepara- ten med oförändrade priser 1958—64 vi- sar det sig att 33 st. saknade patentskydd och 16 hade patentskydd under hela pe- rioden. För fyra preparat utgick patentskyd- det under perioden.

Av de 121 preparaten utgick patentskyd- det för tio st. under perioden 1957—66. Som framgår av tabell 5: 4 uppvisar pris- utvecklingen för dessa preparat ingen en- hetlig bild. Endast för två preparat skedde prissänkningar efter patentskyddets upphö- rande men i båda fallen inträffade bety— dande prissänkningar även före denna tid- punkt. För fyra preparat hade priset varit oförändrat under de fem åren närmast före det år när patentet utgick, och av dessa preparat var priser för två oförändrade även under de fem därpå följande åren. För fem preparat steg priserna efter patentskyddets upphörande.

Med den allmänna inriktning av sin verk- samhet, som ACO har, är detta företags betydelse i sammanhanget av speciellt in- tresse. ACO sålde konkurrerande preparat på fyra av de tio marknaderna. I samt- liga dessa fyra fall skedde ACO:s etablering innan patentet utgick för de ovan under— sökta preparaten. I tre fall (Benylan, Pur- sennid och Siogen) skedde etableringen in- nan ifrågavarande patent erhölls. Dessa pa— tent representerar såsom produktinnovatio- ner en sannolikt mycket låg uppfinnings-

höjd. Detta gäller även i det fjärde fallet (Sterosan) där ACO:s etablering skedde åtta år innan patentet utgick.

Det insamlade materialet ger inte stöd för antagandet att patentskydd med få un- dantag skulle medföra stela priser och att markanta prisfall skulle inträffa efter pa- tenttidens utgång. För de 121 preparaten tycks sambanden mellan patentskydd och prisrörlighet snarare vara av motsatt slag. Sannolikt beror detta på patentskyddets be- gränsade skyddsvärde. Som ytterligare en orsak kan anföras att vissa patentskyddade preparat genom produktinnovationer på samma indikationsområden snabbt kan bli obsoleta, varigenom det blir föga lockan- de för konkurrenter att efter patenttidens utgång söka konkurrera med synonyma pre- parat.

På försäljningsmässigt betydande mark- nader ger nya patentskyddade originalpre- parat med förhållandevis höga priser i många fall upphov till kringgångspatent. Dessa kan i vissa fall medföra att priset på det första preparatet måste sänkas avse— värt före patenttidens utgång även om, som tidigare visats, priset är av begränsad be- tydelse som konkurrensmedel på läkeme- delsområdet (med undantag för försäljning- en till storsjukhus). Om samtidigt priserna är förhållandevis låga på icke patentskyd- dade preparat och prishöjningar vidtas för att kompensera kOStnadsstegringar, erhålls sambandet att priserna för patentskyddade preparat tenderar att falla medan priserna för icke patentskyddade preparat tenderar att stiga. Trots detta är dock prisrörligheten för läkemedel förhållandevis ringa med tan- ke på att för ca 44 % av de totalt 121 pre— paraten har som redan nämnts inga pris- förändringar skett trots att konsumentpris- index under samma period steg med 12 %.

Sammanfattningsvis kan det ovan be- skrivna prismönstret på läkemedelsområdet ses som ett utslag av att det förekommer både standardpreparat och andra preparat. Under ett inledningsskede ligger priserna på de nylanserade preparaten högt i för-

1 För ett preparat ansöktes om patent 1961.

Tabell 5 :4. Prisindex före och efter patentskyddets upphörande för 10 preparat. (Priser = 100 det år patentet utgick)1

Årtal för Pris 5 år före till 5 år efter patentskyddets upphörande pat.skydd:s Preparat Företag upphörande —5 —4 —3 —2 -—1 0 +1 +2 +3 +4 +5

Apresolin drag, 50 mg, 50 st Ciba —63 92 _y 92 -_ 92 ' 92 92 100 100 100 100 110 110

Benylan sirap, 11. 100 g P.D. & Co —64 90 90 90 100 100 100 100 100 120 120

(100)

Chloromycetin P.D. & Co. —64 254 . 218 155 155 100 65 65 66 66 kapsl. 0,25 g 100 st (241) (193) (120) (93) (229) (173) (100) (65)

Macrodex Pharmacia —60 133 133 133 111 111 100 100 100 100 100 100 inf.]ösn. 6 %, 500 ml (100) Pursennid Sandoz —60 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 drag, 40 st Salazopyrin Pharmacia —57 107 107 100 100 100 100 100 100 100 100 130 tabl, 0,5 g, 100 st (130)

Siogen Geigy —64 100 100 100 100 100 100 100 100 128 128 past, 2 mg, 30 st Sterosan Geigy —-64 100 100 100 100 100 100 100 100 113 113 . drag, 0,1 g, 100 st

Terramycin Pfizer -—66 155 137 117 100 100 79 79 drag, 0,25 g, 16 st (117) (100) Xylocain Astra -—-60 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 lösn.f.inj. 0,5 % 5 X 20 ml

1 Omfattar de preparat bland de 121 undersökta, vars patent utgick under perioden 1957—66. Vid prisändring under ett år har angivits priset efter änd- ringen. Vid flera prisändringar under ett år har i tabellen under första nya priset inom parentes angivits övriga nya priser samma år.

hållande till produktionskostnadsandelen. Prissänkningar kan, om patentskyddet ej är effektivt och om ej starka andra eta- bleringshinder föreligger, bli en följd av en ökad konkurrens redan före patenttidens utgång. Även bibehållna nominella priser innebär självfallet realt sett prissänkningar. Efterhand kommer dessa preparat att upp- fattas som standardpreparat, för vilka pro- duktionskostnadsandelen av priset är jäm- förelsevis hög. Prisbildningen för sedan en relativt lång tid etablerade preparat kom- mer att uppvisa allt större likheter med den som gäller för mer ordinära varor, med krav på prishöjningar som kompensation för kostnadsökningar på t. ex. råvaror och arbetskraft från säljarna.

Det är också av intresse att konstatera att ACO under den undersökta perioden inte etablerade sig på marknader där existeran- de patent nyligen upphört. Som skäl härför anförs att antingen har priserna redan varit låga vid patentskyddets upphörande eller har etablering krävt avancerade produk- tionsmetoder, som ACO ej har haft tillgång till. Vidare kan det efter den 17-åriga pa- tenttidens utgång ha skapats märkesprefe- renser och förskrivningsvanor, som avse- värt försvårar en etablering. ACO:s kon- kurrens i berörda avseende har sålunda inte haft den betydelse som vanligen tillmätes den. Huruvida den potentiella konkurren- sen från ACO kan ha varit av viss betydelse för prisutvecklingen före och/eller efter pa- tentets upphörande är ovisst.

Inte sällan kan det mellan preparat på en och samma marknad förekomma bety- dande prisskillnader, som består under lång tid. Det bör understrykas att detta kan gälla även på marknader där en ökad kon— kurrens lett till kraftiga prissänkningar. Som exempel härpå kan nämnas prisutveck- lingen i Sverige på kloramfenikol- samt prednisolonmarknaderna.

På kloramfenikolrnarknaden lanserades Chloromycetin på den svenska marknaden år 1949 av Parke, Davis & Co till ett pris av 115 kronor per förpackning med 100 kapslar år 0,25 g. Preparatet var vid lanse- ringen helt nytt på sitt område och patent-

skyddat (patentskyddet utgick år 1964). År 1953 lanserade Lepetit det konkurrerande preparatet Synthomycetin till samma pris. År 1956 sänkte Lepetit sitt pris till kr. 109: 20. Tre år senare sänkte Parke, Davis & Co sitt pris lika mycket. År 1960 började Du- mex, Erco samt de norska Apoth Lab sa- luföra konkurrerande preparat till 84: 19 kr., 87: 52 kr. resp. 98: 50 kr. Prisfallet har sedan fortsatt, bl. a. genom att Kabi, Cor- tec och Lääke etablerat sig på denna mark— nad. I maj 1966 var Parke, Davis & Co:s pris kr. 27: 52 mot 15: 52 för Dumex, Erco samt Apoth Lab.

Andra exempel på betydande prisskill- nader ges i tabell 5: 6 som redovisat ACO:s produktkalkyler för ett urval preparat samt i bilaga 1, tabell 3. I vissa fall är priset på ACO:s preparat mindre än hälften av priset på konkurrerande preparat. Exem- pel härpå är Entero-Vioform och Entroki- nol.1 Det ledande preparatet bland medel vid tarminfektioner är sedan många år Ci- bas Entero-Vioform för vilket preparat en kraftig annonsering har företagits. Under perioden 1955—66 kostade en förpack- ning på glas å 100 st. 9: 72 kr. (AIP). ACO saluför Entrokinol, som innehåller samma verksamma kemiska förening som Entero— Vioform. Under motsvarande period sål- des Entrokinol för 4: 65 kr., dvs. mindre än hälften av priset på Entero—Vioform. Trots det lägre priset har ACO:s marknadsandel minskat mellan 1958 och 1964.

De ovan redovisade prisskillnaderna mel— lan preparat på samma användningsområde understryker vad som i kap. 4 sagts om priskonkurrensens begränsade betydelse på läkemedelsområdet.

5.2 Internationella prisjämförelser

Genom Kefauverkommitténs undersökning- ar fästes uppmärksamheten på de stora pris- skillnaderna mellan olika länder för samma preparat. I tabell 5: 5 redovisas Kefauver- kommitténs internationella prisjämförelser för vissa preparat kompletterade med upp—

1 Jmfr. sid 92, not 1.

gifter om de svenska priserna. Såsom fram— går är priserna i USA och Kanada interna— tionellt sett höga. För preparat, som i Sve- rige har en hög patentskyddad omsättnings- andel, är de svenska priserna relativt höga jämfört med priserna i övriga västeuropeis- ka länder. Det bör dock starkt understry- kas, att denna slutsats grundas på ett myc— ket begränsat antal observationer.

Det är i stor utsträckning samma före- tag som säljer resp. preparat i de olika län- derna och de betydande prisskillnaderna il— lustrerar dessa företags möjligheter att ge— nomföra en långtgående prisdifferentiering mellan olika nationella marknader. Ju ef- fektivare patentskydd ett preparat har, des- to större frihet har säljaren i sin prissätt— ning. Konstaterade prisskillnader kan dock inte utan vidare läggas till grund för slut— satser om skillnader i vinstuttag. För detta krävs även uppgifter om försäljningskost- nad (och produktionskostnad vid tillverk- ningen i landet) och droghandelsmarginal i olika länder samt om fördelningen mellan importerade preparat och preparat tillver- kade inom resp. land. Skillnaderna i pris mellan den amerikanska marknaden och öv- riga marknader är dock så stora att ovan anförda faktorer är otillräckliga förklarings- grunder vid en jämförelse av priser. Ytter- ligare en tänkbar orsak till de stora pris- skillnaderna kan vara att USA har pro— duktpatent på läkemedelsområdet medan t. ex. Sverige har metodpatent.

Av särskilt intresse är de svenska pri- sernas relativa höjd på marknader där den patentskyddade omsättningsandelen i Sve- rige är låg. För de svenska marknader, som preparaten i avd. A av tabell 5: 5 tillhör, var år 1958 den patentskyddade omsätt- ningsandelen drygt 90 %. Motsvarande an- del för marknaderna i avd. B var drygt 30 %. På de senare marknaderna har ACO kunnat etablera sig, vilket åtminstone delvis berott på möjligheterna att kringgå existe- rande metodpatent. De företag som på des- sa marknader är representerade i såväl Sve— rige som USA håller i Sverige priser som endast utgör mellan 21 och 55 % av priser- na i USA. (Det kan nämnas att i USA av-

slut ofta förekommer till priser som under- stiger listprisema, exempelvis vid försvarets läkemedelsinköp.) ACO:s priser är också be- tydligt lägre än de av resp. patentinnehava— re eller licenstillverkare tillämpade svenska priserna. Det i tabell 5: 5 redovisade antalet preparat är alltför litet för att tillåta några långtgående slutsatser. Jämförelserna mel- lan läkemedelspriser i USA och Sverige kan synas ge vissa belägg för antagandet att pa- tentskyddets utformning inverkar vid pris- sättningen på läkemedel. Emellertid tyder prisjämförelserna mellan Sverige och Italien (som helt saknar patentskydd på läkeme- delsområdet) på att andra faktorer än skill- nader i fråga om patentskydd kan vara av- görande för skillnader i priser mellan olika länder.1

Företagens möjligheter att differentiera priserna illustreras även av tabell 5: 6, som upptar ett urval svenska preparats priser i olika länder. Såsom framgår är i vissa fall prisskillnaderna betydande. Således var de amerikanska priserna på Astras Xylo— cain år 1958 och 1964 ungefär dubbelt så höga som de svenska priserna. Det bör ob- serveras att Xylocain för den nordameri- kanska marknaden tillverkas vid Astras dot- terbolag i USA (jfr. kap. 8, avsnitt 4). Priset på Kabis Kabipastin var år 1964 nära nog dubbelt så högt i Västtyskland som i Sverige.” Samma prisrelation gällde år 195 8 mellan Sverige och Danmark beträffande Kabis Cykloserin.3

5.3 Priser och produktkalkyler

I Kefauverrapporten om läkemedelsindust- rin i USA redovisas produktkalkyler för ett urval väl kända preparat, nämligen pred- nisolon, prednison, meprobamat, orala an- tidiabetesmedel och tetracyklin. Kalkylerna

1 Vid bedömning av patentskyddets lämpliga utformning torde det för övrigt vara nödvändigt att även ta hänsyn till andra faktorer än priserna. Jfr bl a avsnitt 5.5 och kapitel 4. Kabi uppger att en hög tull i Västtyskland förklarar det höga priset på Kabipastin i detta land. * Kabi levererar endast råvaror till Danmark. Den danska A licenstagaren bestämmer själv priset.

. .. Preparatets gene- Detal- Ohka lander. riska namn, mängd, jistle- I % av A. Preparat med hög patentskyddad omsätt- patentinnehavare dets "1", pr1set ningsandel i Sverige 1958. samt saljare ' kOPSPns iSve- Sverige Sv. kr. rige Preparatets gene- Detal- riska namn, mängd, jistle- I % av 6. Klorpramazin, patentinnehavare dets in- priset 25 mg, 50 tabl. samt säljare i köpspris i Sve- Rhone-Poulenc Sverige Sv. kr. rige Sverige (Leo/M & B, licens) _ 5,1 100 1. Tetracyklin, Frankrike 2,64 51 250 mg 16 tabl England 3,99 77 Leder]; ' Tyskland 5,02 97 Sverige (Lederle) 25,59 100 i??? 15% ååå Tyskland 22,33 87 Kanada 19,43 377 England 23,67 92 ' USA 26,42 103 Kanada 29,32 115 B. Preparat med låg patentskyddad omsätt- Holland 33,36 130 ningsandel i Sverige 1958. 2. Klortetracyklin, 250 mg 1' 553153”, 5 mg, 100 tabl. 25252 Sverige (Merck) 51,20 100 Sverige (ACO)2 32,56 64 Sverige (Lederle) 25,59 100 fällas 32,23, 12% Frankrike 16,89 66 US: ”'D 181 235513? ååå &; Kanada 107'74 210 ng an , . ' USA 26, 42 103 Italien1 114,79 224 Kanada 29'06 114 2. Reserpin, ] mg, 100 tabl. . Ciba 3' gå?"” erg/32151 Sverige (Ciba) 13,12 100 Parkegbavis &: Co Sverige (ACO)2 = 8,40 64 Sveri ,e (Parke ' Frankrike 6,27 48 .g ' Tyskland 17,72 135 Dav1s & Co.) 20,46 100 England 20 41 156 England 13,83 68 Italien1 2538 193 Holland 15,70 77 K n da 51,13 390 Italien1 20,20 99 USAa 62,16 474 USA 26,42 129 ' Kanada 29'06 142 3. Meprobamat, 400 mg, 50 tabl. . Carter 4” går?; op gång,!) I Sverige (Lederle) licens 5,28 100 ”img, ' Sverige (ACO)? 3,24 61 - Tyskland 7,15 135 Sverige (Pfizer) 20,56 100 England 7 67 145 Rahel" 7,30 36 Italien1 917 174 England 17:20 84 Kanada 1684 319 Holland 19,53 95 USA 1684 319 Kanada 24,71 120 ' USA 27,97 136 1 Patentskydd för läkemedel saknas. _ 3 Ej patentskyddat. 5. TOIbutamtdi 0,5 E, 3 Tabletter på 2 mg. 50 tabl. Källa: Kefauverrapporten samt uppgifter er- Hoeehst hållna från företag i Sverige. Sverige (Hoechst/ Boehringer) 11,66 100 Tyskland 9,58 82 England 9,69 83 Italien1 12,17 104 Kanada 19,43 167 USA 21,60 185

Tabell 5:6. Ett urval svenska preparats priser i olika länder räknat idetaljistledets inköpspriser 1958 och 1964. (Index: pris i Sverige år 1964 = 100)' 19582 19642

Säljare och preparatl S. D. N. E. T.

n—i

USA S. D. N. E. T. I. USA

]. Astra Xylocain, 50 X 1,8 ml8 100 89 —— 105 123 193 100 111 88 93 119 123 192 — — 100 110 87 92 136 — — 80 75 113 -— 124 — — — 100 123 105 —- -— Citanest, 50 x 1,8 ml Jectofer, 10 x 2 ml Doktacillin, 0,25 g, 100 st

älll

% |

||| | | |

2. Pharmacia Salazopyrin, 100 st 76 117 81 175 186 160 157 100 138 106 172 197 158 168 Macrodex, 500 ml 111 115 95 — 105 106 100 101 95 —- 104 105 Rheomacrodex, 500 ml — — — — 100 93 100 113 83 96 —

3. Kabi Cykloserin, 50 X 250 mg 97 177 164 88 — -— — 100 86 145 87 103 Kabipastin, 100 x 8 g 100 — 116 — — — — 100 —-- 97 -— 190 Selukos, 120 g 100 — ll7 — -— — -— 100 — 116 — 134

4. Leo Hibernal, 100 st, 25 mg 130 — 126 —- — — — 100 — 102 — -— — — Nozinan, 100 st, 25 mg —- — — — — — — 100 — 107 — — —— —

5. Bofors Hexanicit, 250 st, 0,2 g 113 105 119 — — — — 100 103 92 — Carbocain, 2 % adren, Sx 50 100 98 96 — — -— — 100 106 97 -— Nobecutan, flaska, 20 ml 100 108 103 — — — — 100 108 103 —

1 Mest frekvent förpackningsform Källa: Uppgifter erhållna från företagen. ” Förkortningarna avser följande länder: S Sverige ” Under 1958 angivet pris avser priset vid D Danmark

lansering den 1.1.1959. Norge

England

Västtyskland

Italien

lll Ill lll

ll

N E T I

" || || ||

Tabell 5 :7. Prednisolon, tabl. 5 mg: Priser och beräknad kostnad för 100 tabl. enligt Kefau- verkommittén.

Tabell 5:9. Amerikanska företags priser på prednisolon. Detaljistledets inköpspris för för 5 mg . 100 st. år 1959.

Beräknad produktionskostnad exkl. försäljnings- och distribu- tionskostnader år 1958 $ 1,57 Faktiskt pris: till droghandel $ 14,32 till apotek år 1959 $ 17,90 till konsument $ 29,83

Report of the Committee on the Judiciary, United States Senate, made by its Subcommittee on Anti- trust and Monopoly. Study ofAdministered Prices in the Drug Industry. Washington 1961, sid 15. Kommitténs kalkyl baserades på Upjohns sub- stanspris till Schering Corp. Det senare företa- get bestred kalkylens riktighet och lämnade en egen produktkalkyl (tabell 5: 8).

Tabell 5 :8. Prednisolon, tabl. 5 mg: Priser och beräknad kostnad år 1958 för 100 tabl. enligt Schering Corp.

Produktion $ 3,05 Administration 1,86 Roaylties 0,07 Försäljning 4,80 Forskning 1,20 Skatter 1,86

Totalt $ 12,84 Pris till droghandel $ 14,03 Vinst $ 1,19

Källa: a. a. s. 302.

väckte vid publiceringen stort uppseende, särskilt den för prednisolon, som återges i tabell 5 : 7.

I den av Schering Corp. redovisade mot- kalkylen till den av Kefauverkommittén pu- blicerade angives produktionskostnaden vara ungefär dubbelt så hög som den av Ke- fauverkommittén beräknade. Av övriga kostnader dominerar försäljningskostnader. Schering Corp. har även fördelat samkost- nader och skatter på produktbasis, vilket dock med nödvändighet måste ha skett med en viss godtycklighet.

Kefauverkommittén redovisade även upp- gifter om olika företags priser på predni- solon (tabell 5 : 9).

Såsom framgår av tabellen utgjorde de lägsta priserna endast 22—38 % av högsta priset. Företagen med låga priser var små tillverkare med lokala avsättningsmarkna-

Schering Corp. 8 17,90 Upjohn 17,90 Merck 17,90 Launet 12,00 U.S. Vitamin 9,33 Penthrost 6,93 Bryant 6,75 Physicians” drug 4,00

der, små reklamkostnader och sannolikt också små kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete.

Mercks pris för prednisolon (5 mg, 100 tabl.) till apotek i Sverige våren 1959 ut- gjorde 76 % av företagets pris i USA. Un- der de närmast därpå följande åren sänk- tes kraftigt priserna på prednison och pred- nisolon i Sverige. År 1964 sålde ACO pred- nisolon till ett pris motsvarande $ 1,45, vil- ket utgjorde 8 % av Mercks USA-pris år 1959. Med reservation för att tillverknings- kostnaderna för substansen under perioden kan ha sänkts kraftigt ger onekligen pris- utvecklingen i Sverige anledning att ifråga- sätta rimligheten i Schering Corpzs kostna- der.

ACO har delgivit utredningen produkt- kalkyler för åtta preparat (tabell 5: 10). Företaget har salufört ifrågavarande pre- parat under en längre tid och känner så- ledes väl deras intäkter och kostnader. Kal- kylerna är förkalkyler och utgör riktlinjer för företagets politik under ett par års tid.

Kalkylerna visar särkostnaden per för- packning definierad som kostnader för rå- varor, arbete (inkl. analys) samt emballage plus inläggning. Enligt ACO görs ett pålägg för central administration samt det centralt lokaliserade forsknings- och kontrollabora- toriet. Pålägget varierar från 0 % för Fer- rosulfat och Hexavitamin till 40 % för Hyd- rocortison räknat i procent av apotekens in- köpspris. Vidare görs ett pålägg för perifer administration (betingad av ACO:s speciella organisation), försäljningskostnader och vinst. Detta pålägg utgör 29—32 % av priset till apotek för redovisade preparat.

Av prisstudierna framgår det att ACO

Tabell 5:10. ACO:s produktkalkyler för ett urval preparat. Kostnadsslag och priser

Digitoxin 0,1 mg 100 tabl.

I %

av ören AIP

Entrokinol

100 tabl.

I % av ören AIP

Ferrosulfat 0,5 g 250 tabl.

I % av ören AIP

Acocillin 0,16 g 100 tabl.

I % av ören AIP

Meprobamat Magnecyl

50 tabl. I % av ören AIP 50 tabl.

I % av ören AIP

Hexavitamin Hydrocortis.

sirap 500 ml 1 % av ören AIP

1 % salva

5 ml m. kanyl I % av

ören AIP

Råvaror Arbete (inkl. analys) Emballage + inläggning Sårkostnad/förpackning Pålågg för central administration Perifer administration, försåljnkostn. och vinst Apotekens inköpspris 1966 kr. 1964 kr. Priser på synonyma prep. (i kr)

1966 1964 Prisditferens i % av konkurrentprep. pris 1966

Källa: Uppgifter erhållna från ACO samt Apotekens Specialitetsregister.

24,9 28,6

30 84 45 45 24 61 31 1,90 100 1,90 Digitrin (Astra)

292 4,76

35%

127,5

27,5

44 199 43 125 27

141 30 4,65 100 4,65 Entero- Vioform (Ciba) 9,72

9,72

52%

23 110

183 68 85 32

ass 100 ass

706 30 23,53 100 30,56 Calciopen (Leo)

38,32 38,32

39%

50 20 41 111 37 95 32 91 31 2,97 100 3,23 Restenil (Kabi)

440 4Ao

33%

22 9 16 47 67 25 16

20; 29 0,70 100 0,56 Albyl (Leo)

ons ons 4%

1 15 1 50 84 349 65

191 35 5,40 100 5,40 Vitatonin (If-0)

5,60 5,60 4%

323 17 65 105 28 150 40

122 32 3,77 100 3,77 Ficortril (Pfizer)

4,72 4,72

20 %

har bedrivit en viss priskonkurrens på läke- medelsområdet. Som framgår av lönsam- hetsanalysen i kapitel 9 uppvisar företa- get samtidigt en relativt hög vinstnivå. I an- slutning härtill måste rimligtvis den bety- dande differentieringen av pålägg mellan olika produkter tolkas som ett utslag av ACO:s hänsynstagande till konkurrerande preparats priser. Ett stöd för denna tolk- ning utgör t.ex. det förhållandet, att ACO sänkte priset för prednisolon (5 mg år 100 st.) från kr. 29: 92 år 1961 till kr. 7: 52 år 1966 i samband med ett allmänt prisfall på denna marknad. Detta innebär att produkt- kalkylerna snarare visar det bidrag för täc— kande av samkostnader som priserna på resp. produkter medgivit än ett pålägg uti- från en självkostnadsprincip.

5.4 Prisövervakning och prisbildning

I Sverige har socialstyrelsen (tidigare medi- cinalstyrelsen) sedan år 1934 bedrivit pris- övervakning på läkemedelsområdet. Vid re- gistrering av en ny farmacevtisk specialitet skall göras en skälighetsprövning av fabri- kantens prisförslag. I det följande lämnas en redogörelse dels för gällande normer för prövning av pris å läkemedel, dels för hur prisprövningen faktiskt har bedrivits.

5.4.1 Normer för prisövervakningen i Sverige

I den utredning med förslag till rationella grunder för läkemedlens prissättning, som utkom år 1954, enades man inom Medici— naltaxekommittén om att föreslå en pröv- ning, »som i normalfallet inskränker sig till en mera summarisk skälighetsprövning av det anmälda priset utan att kalkylunder- lag skall behöva presenteras av tillverkaren men som principiellt bygger på kostnads- granskning och, då detta befinns nödvän- digt, medger ingående 'undersökning av alla de faktorer, som konstituerar en speciali- tets pris». Kommittén framhöll lämplighe— ten av en viss tolerans gentemot den tillver- kare som introducerat ett läkemedel på en marknad, när prisdifferenser uppkommer

mellan detta och senare lanserade preparat. Anförd motivering härför var, att senare tillkomna synonympreparat kan dra nytta av det introduktionsarbete, som det första marknadsförda preparatet utfört.

Kommittén angav följande normer vid prövning av priset på ett läkemedel:

1. Prisprövning skall som regel ske på grundval av prövningsmyndighetens erfa- renhet i fråga om pris och kostnadsläge. I allmänhet skall prövning ej förutsätta nå— gon speciell köstnadsredovisning av tillver- karna.

2. I de fall det finns anledning till an- tagande att ett av tillverkaren begärt pris icke skulle vara skäligt, må prövningsmyn— dighet om så påfordras med anlitande av tillkallad ekonomisk och industriell ex- pertis infordra de uppgifter och göra de undersökningar, som är erforderliga för prövning av prisets skälighet. Prövning skall i dylikt fall ske efter föl— jande grunder:

a) Tillverkaren skall erhålla täckning för sina verkliga eller kalkylerade kostnader.

b) Återanskaffningskostnad skall ligga till grund för beräkning av kostnaden för direktmaterial. Övriga beräknade eller kon- staterade kostnader skall fördelas enligt de grunder som tillämpas av företaget i fråga.

c) Tillverkarens vinstpålägg skall medge skälig avkastning på det för preparatet in- vesterade kapitalet. Därvid skall hänsyn tas även till den andel i allmänna investeringar som skäligen skall bäras av preparatet.

d) För svenska tillverkare omfattar be- räkningarna i normala fall endast den in- hemska marknaden.

I en slutkommentar diskuterar kommit- tén huruvida man vid en skälighetsprövning skall ställa preparatets terapevtiska verkan i relation till priset. Kommittén avvisar den- na bedömning såsom varande en irrationell grund för bestämning av ett läkemedels pris och fastslår att detta bör bedömas »rent ekonomiskt».

Vad beträffar ovan anförda riktlinjer för en kalkylgranskning kan sägas att begrep- pet »skälig avkastning» under punkt c) ha- de behövt en precisering för att kunna

vara till vägledning. Att ta hänsyn till »den andel i allmänna investeringar, som skäli- gen skall bäras av preparatet» är i prisbe- stämningsögonblicket svårt även för ett fö- retag. Den anvisade normen ger utrymme för betydande variationer av prissättningen beroende på svårigheterna för företaget att beräkna dels efterfrågekurvans utseende bå- de vid kalkyleringstidpunkten och i fram- tiden, dels fördelningen på produktbasis av utgifter för forskning som inte givit re- sultat samt av alla andra gemensamma kost- nader.

Självfallet är möjligheterna att försöka ange ett »skäligt pris» större, sedan ett läkemedel saluförts några år, eftersom ef- terfrågeförhållandena då kan bedömas med större säkerhet. Problemet med fördelning- en av forskningsutgifter kvarstår dock.

För den prisövervakande myndigheten blir tillämpningen av punkt d) ovan allt svårare p. g. a. att de svenska läkemedels- företagens originalprodukter i ökande om- fattning avsätts på utländska marknader. Socialstyrelsen måste då ta ställning till i vilken grad export- och licensintäkter bör påverka hemmamarknadens priser samt till hur samkostnader bör fördelas mellan pro- dukter sålda inom och utom landet.

5.4.2 Den faktiskt bedrivna prisövervak- ningen

Under den tid, som prisövervakningssyste- met funnits har inte några produktkalkyler krävts in från något företag (med undan- tag för kalkyler avseende ACO:s farmako- pépreparat). Anledningen uppges vara be- tänksamheten inför svårigheterna att utifrån de givna normerna ta ställning till huruvida en redovisad kalkyl kan godtas eller ej.

För den faktiskt bedrivna prisövervak- ningen uppges de vanligaste bedömnings- grunderna vara:

a) Priser på redan existerande synonym- preparat (på den svenska marknaden)

b) Priset på samma preparat i andra län- der (vanligen säljarens hemland).

De marknadssituationer, som socialsty- relsen' har att utgå från i sin prisövervak-

ning, är i princip av tre slag:

1) Likvärdiga preparat finns redan på marknaden.

2) Ett preparat utgör en viss kvalitets- förbättring i förhållande till de på markna- den befintliga preparaten.

3) Ett preparat är helt nytt på sitt sjuk- domsområde.

Priset på preparat, som introducerats på en marknad där likvärdiga preparat före— kommer, tillåts ogärna överstiga priset på redan registrerat synonympreparat.

I de fall tillverkaren önskar ett högre pris än det rådande, hävdar han vanligen att preparatet innebär en kvalitetsförbättring i förhållande till de på marknaden redan befintliga preparaten. Detta är en fråga som normalt avgörs av socialstyrelsens ex— pertorgan S.F.L. Om terapevtiska fördelar kan konstateras, uppstår vid frånvaro av kalkyler den svårbedömda frågan om vil- ken prisdi-fferens gentemot övriga preparat på marknaden, som skall tillåtas.

Att ett preparat är helt nytt på sitt om- råde uppges vara sällsynt. För dessa pre- parat är det omöjligt för socialstyrelsen att avgöra vilket pris, som ger skälig avkast— ning på det investerade kapitalet. Som dis- kuterats ovan känner inte ens företaget själv i prisbestämningsögonblicket efterfrå— gekurvans utseende, såvida företaget inte har hunnit testa preparatet på snarlika na- tiOnella marknader.

I det föregående har redovisats före— komsten av betydande prisskillnader mellan medicinskt sett nära substitut. Beträffande Entero-Vioform och Entrokinol är det frå- ga om preparat med samma verksamma kemiska förening.1 I detta fall borde social- styrelsen utifrån de uppgivna normerna för prisövervakning ha möjligheter att ingripa. Några åtgärder har dock inte vidtagits.

I Medicinaltaxekommitténs diskussion av normer för prisövervakningen rekommen-

1 Som påpekats i kap. 4 kan preparat, som innehåller samma kemiska förening till följd av olika kristallstruktur uppvisa betydelsefulla skill- nader i klinisk effekt. Att sådana skillnader i klinisk effekt skulle föreligga mellan Entero- Vioform och Entrokinol bestrids dock av åt- skilliga bedömare.

deras såsom nämnts att en viss tolerans skall visas gentemot tillverkare, som introduce- rat ett läkemedel på en marknad, när pris— differenser uppkommer mellan detta och senare lanserade synonyma preparat. Rim- ligtvis måste det föreligga en konflikt mel- lan dylika önskemål och målsättningen att samtidigt ge prisövervakningen en menings- full innebörd.

Librium lanserades av Roche i Sverige år 1960. Detta preparat, som f. n. hör till världens omsättningsmässigt största, har även i Sverige uppnått en betydande om- sättning. Det var i lanseringsögonblicket sannolikt obekant vilken omsättningsutveck- ling preparatet skulle undergå, men redan några år efter lanseringen hade socialstyrel- sen haft möjligheter att ta upp prisdiskus- sioner med företaget. Det kan omnämnas att italienska tillverkare på sin icke patent- skyddade hemmamarknad sålt synonyma preparat till priser, som legat bortemot 30 % under priset på Librium i Sverige. Detta aktualiserar ytterligare ett problem. Bedömningen av vilka ingrepp från den prisövervakande myndighetens sida, som skall anses lämpliga, måste göras mot bak- grund av en uppfattning om vad patent- skyddet syftar till och vad det kan uppnå.

Sammanfattningsvis kan konstateras att prisövervakningen på läkemedelsområdet har begränsade effekter. Prisövervakningen kan i vissa fall ha medfört att medicinskt sett starkt substituerbara preparat kommit att ligga närmare varandra i pris än om pris- övervakning inte funnits. Det bör emeller- tid understrykas, att även när prisdifferen- ser mellan synonyma preparat föranleder en åtgärd från socialstyrelsens sida, saknas säkra kunskaper om det lägre prisets skä- lighet.

Prisövervakning på läkemedelsområdet förekommer i flera länder men med skif- tande utformning.1 I Norge förekommer en prisgranskning snarlik den i Sverige. I Storbritannien ingår f.n. prisövervakning som ett led i hälsovårdsmyndigheternas övervakning av läkarnas läkemedelsför- skrivning. På grundval av statistik över läkarnas förskrivningsvanor görs de läkare,

som starkt avviker från genomsnittet, upp- märksamma på sin avvikelse. Hösten 1967 framlade Sainsburykommittén förslag till ett nytt priskontrollsystem på läkemedelsom- rådet i Storbritannien.

5.5 Sainsburykommitténs förslag till pris- kontroll på läkemedelsområdet2

I Sainsburykommitténs betänkande disku- teras utförligt problematiken i samband med en prisövervakning på läkemedelsom- rådet. Det kan därför finnas anledning att referera denna diskussion.

En av Sainsburykommitténs främsta upp- gifter var att föreslå ett priskontrollsystem inom läkemedelsområdet, som effektivt för- hindrar uppkomsten av »oskäliga: vinster. Bakgrunden var en uppfattning att den gäl- lande prisövervakningen var otillförlitlig i detta avseende. Kommittén undviker att explicit ange vad som skall anses vara skä- liga priser och vinster. På grundval av en företagen räntabilitetsundersökning drar emellertid kommittén slutsatsen att oskä- liga vinster på flera miljoner pund utta- gits under den studerade treårsperioden.3

I syfte att öka priskonkurrensen föreslår kommittén dels att varumärkesskyddet re- duceras, dels att läkarna göres mera pris- medvetna genom att de tillställs uppgifter om substituerbara preparats prisrelationer. Dessa åtgärder bedöms dock som otillräck- liga för att garantera skäliga priser och vinster.

Sainsburykommittén föreslår därför att direkta förhandlingar förs mellan hälso- vårdsministeriet och läkemedelsföretagen på basis av ett nytt priskalkyleringssystem, som

1 Prisövervakningen i andra länder kan för- svåra socialstyrelsens ställningstaganden. När ett svenskt företag lanserar en originalprodukt, kan nämligen socialstyrelsens ställningstagande till företagets prisförslag bli normerande för företagets prissättning i de länder, som i sin prisövervakning utgår från ett läkemedelspris i dess hemland. Detta uppges exempelvis gälla Belgien. 2 Report of the Committee of Enquiry into the Relationship of the Pharmaceutical Industry with the National Health Service 1965—07. London 1967, sid. 1 f., 37 f., sid. 81 ff. ** a.a., sid. 38.

bl. a. innefattar rätt för ministeriet att av tillverkare inkräva detaljerade produktkalky- ler (Standard Cost Return) dels för varje ny specialitet, dels för varje existerande specia- litet över en viss försäljningsstorlek. Mini- steriet skall göra egna produktkalkyler vilka jämförs med de som tillverkarna redovisar. Ministeriet skall ha även tillgång till uppgif- ter om varje företags årliga genomsnittliga räntabilitet (Financial Return) på dess lä- kemedelsrörelse.

De från tillverkarna begärda produktkal- kylerna skall beräknas på basis av en expli— cit anticiperad årlig försäljningsvolym. Till- verkarna skall efter två år (eller tidigare om den förverkligade försäljningen översti- ger den anticiperade med mer än 20 %) redovisa en reviderad produktkalkyl.

Kommittén medger att samkostnaders fördelning på olika produkter erbjuder vissa problem men anser dem inte vara oöver- stigliga. De största svårigheterna anses för- delningen av utgifter för forskning och ut- vecklingsarbete bereda. Bl. a. måste i priser för framgångsrika produkter få inkalkyleras kostnader för misslyckade forskningspro- jekt.

Sainsburykommittén har också gjort en analys av läkemedelsindustrins vinstmargina- ler och räntabilitet från resursallokerings- synpunkt. Kommittén anser att höga vinster inte har samma sociala och ekonomiska im- plikationer som höga personliga inkomster under förutsättning att vinsterna till stor del reinvesteras av företagen.1 I en mark- nadsekonomi bestämmer förväntade vinster investeringars inriktning och omfattning. Realiserade vinster utgör en viktig finan- sieringskälla. För att riskfyllda forsknings- investeringar inom läkemedelsindustrin skall realiseras i en för samhället önskad omfattning måste förväntade vinster vara högre än för alternativa säkrare investe- ringsprojekt. Patentskyddet och en mycket låg priselasticitet för läkemedel har enligt kommittén gjort det möjligt för de engelska läkemedelsföretagen att kvarhålla vinstme— del i en omfattning som genomsnittligt va- rit mer än tillräcklig för att finansiera före- tagens anläggningskapital.

Riskmomenten inom läkemedelsindustrin består främst i dels att forskningsprojekt kan misslyckas, dels att ett företags vikti- gare produkter till följd av nya konkurre- rande produkter plötsligt kan bli utslagna från marknaden. Beträffande det först- nämnda riskmomentet anser kommittén att det visserligen existerar men har överdri- vits i debatten. En riskfördelning kan upp- nås genom ett diversifierat forskningspro- gram. Företag med en forskarstab över viss minimistorlek förefaller enligt kommittén att med uppmuntrande regelbundenhet ha fått fram nya produkter, som under en an- senlig tidsrymd kommit att dominera resp. terapiområden. Kommittén anser sig också kunna konstatera ett relativt starkt samband mellan forskningsutgifternas storlek och till— komsten av nya produkter.

Kommittén medger att en viss risk finns för att något av ett företags försäljnings- mässigt viktigare produkter plötsligt och oförutsebart slås ut av ett konkurrerande läkemedel. Kommittén framhåller dock att denna risk inte förefaller att vara så stor som industrin vill göra gällande.

Sainsburykommittén understryker vikten av vid gällande principer för rangord- ning av olika investeringsalternativ att företag har möjligheter att uppnå ovanligt höga vinster genom en satsning på riskfyllda och långsiktiga forskningsinvesteringar för att säkra tillkomsten av nya viktiga läkeme- del i önskvärd omfattning.2 Detta medför problem vid utformning av priskontrollen på läkemedelsområdet. Priskontroll syftan- de till »skälig» vinst kan ha negativa verk- ningar ur resursallokeringssynpunkt. Kom- mittén anser därför att det kan vara nöd- vändigt att i vissa fall tillåta höga vins- ter på en produkt när riskerna vid framta- gandet av produkten varit stora. Detta med- givande innebär dock inte att kommittén finner samtliga noterade höga räntabilitets- tal vara berättigade.

Sainsburykommitténs förslag beträffande prisövervakning har inte genomförts, bl. a. av fruktan för stora administrativa kostna—

1 a.a., sid. 39. a.a., sid. 40 f.

der. I stället har hälsovårdsministeriet och läkemedelsindustrin slutit en frivillig över- enskommelse innebärande att ministeriet ges tillfälle till viss insyn i företagens pris- sättning.

6. Industriell läkemedelsforskning

Forsknings- och utvecklingsarbete, avsett att ge upphov till nya produkter eller för- ändra egenskaperna hos redan existerande produkter, är ett centralt inslag i verksam- heten hos flertalet större läkemedelsföre- tag. Under 1960-ta1et har sålunda forsk- ningsutgifterna i fem studerade, svenska företag varit lika stora som de totala inves- teringarna i byggnader och maskiner.1 Kom- binationen av forskning, tillverkning och marknadsföring i läkemedelsföretagen kan ses som en form av vertikal integration av flera led, där forskningsresultaten utgör en faktorinsats (»immateriellt kapital») i pro- duktions- och marknadsföringsleden. Ensta- ka exempel på en uppspaltning mellan des- sa led förekommer, varvid forskningsresul- tat saluföres genom licensgivning, men för flertalet svenska företag spelar denna orga- nisationsform en underordnad roll.” Det bör också framhållas, att även vid produk- tion på licensbasis kan krävas visst forsk- ningsarbete inom företaget, då både ett tek— niskt kunnande på ifrågavarande område och möjligheter att erbjuda licensgivning i utbyte ofta är villkor för att uppnå ett li— censavtal.

I detta kapitel ges främst en översiktlig beskrivning av forskningens omfattning, or- ganisation och inriktning. Det har inte varit möjligt att i egentlig mening analysera de komplicerade betingelser för investeringspla— neringen, som uppkommer när forsknings- och produktionsverksamhet bedrivs inom

samma företag. Diskussionen har fått in- skränkas till att gälla några få centrala as- pekter, som kan ha betydelse för bedöm- ning av företagens forskningspolitik.

Efter en kort begreppsgenomgång ges i avsnitt 6.1 en översikt över läkemedels- forskningen i olika länder och dess resultat. Därefter behandlas läkemedelsforskningens organisation och dess betingelser i form av tekniska och institutionella faktorer (6: 2). I avsnitt 6.3 görs ett försök att analysera vissa aspekter på företagens investerings- planering, bland annat betydelsen av teknisk och marknadsmässig risk och av finansiella restriktioner. Av intresse i detta samman- hang är bestämningen dels av de totala forskningsutgifternas storlek, dels av av- vägningen mellan större forskningsprogram kontra utvecklingsarbete. Avsnitt 6.4 inne- håller data beträffande de svenska läkeme—

1 Astra, Pharmacia, Kabi, Leo och Ferrosan. Forskningsutgifterna inkluderar dessutom vid denna jämförelse — väl att märka -—- endast lö- ner och övriga driftsomkostnader. * Företag i huvudsak inriktade på forsknings- verksamhet och licensgivning (ofta förenad med substansförsäljning) förekommer exempelvis i USA och Belgien. Bland de svenska företagen kan f.n. Bofors sägas i viss mån ansluta sig till detta mönster. Dessutom finns i de flesta länder ett antal (oftast mindre) läkemedelsföretag utan nämnvärd egen forskning. 3 Integration av forsknings-, tillverknings- och marknadsföringsaktiviteterna kan delvis uppfattas som ett uttryck för tekniska eller marknadsmässiga vinster vid en samordning (»funktionella samband» mellan leden). Denna aspekt diskuteras i kapitel 8.

delsföretagens forskningsutgifter samt vissa jämförelser med andra industribranscher. Kapitlet avslutas med en kort översikt över några svenska läkemedelsföretags forsk- ningspolitik under senare är (6.5). För en mer utförlig redovisning härvidlag hänvisas till bilaga 2.

Med en industriell innovationsprocess avses här ett forskningsprojekts förlopp från uppslag till uppfinning (ny produkt eller tillverkningsmetod), färdig att insättas i pro- duktion och introduceras på marknaden. Motsvarande definition kan tillämpas på utvecklingsarbete, där målet är att förbättra existerande produkter eller tillverkningsme- toder. Den resulterande uppfinningens re- lation till den rådande tekniska nivån be- stämmer dess uppfinningshöjd, som bl. a. har betydelse vid bedömningen av patenter- barheten. I de fall en uppfinning innebär ett »tekniskt genombrott» efterföljs detta ofta av följduppfinningar och successiv pro- duktutveckling, innan en period av stabili- serad teknik vidtar på området. Beträffande läkemedelsforskning medför den rådande specialiseringen på forskningsområdet i för- ening med patentskyddet att denna innova- tionscykel i flera fall hålls inom ett företag eller en grupp av företag med samarbete inbördes. Åtskilliga exempel finns dock på att ett genombrott på ett farmakoterapev- tiskt område leder till att flera andra före- tag avdelar stora resurser för detta om- råde, vilket kan medföra att ett stort antal närbesläktade preparat marknadsföres.

Innovationerna på läkemedelsområdet kan indelas i följande fyra huvudtyper:

1. Syntetisering av nya kemiska substan- ser.

2. Rening och standardisering av i na- turen förekommande substanser (ex: Leos gonadotropiner).

3. Utarbetande av metoder för framställ- ning av syntetiska eller i naturen förekom- mande substanser (ex.: penicillinforskningen under 1940-talet).

4. Utarbetande av nya beredningsformer eller förbättringar av redan existerande (ex.: Hässles Durettprincip). Den industriella forskningen är i regel

strängt målinriktad på en industriellt an- vändbar ny produkt eller tillverkningsmetod och organiserad i klart avgränsade projekt. En viss del av forskningsbudgeten anslås emellertid till anställda forskares självverk- samhet utanför planerade projekt. Även denna forskning syftar dock ytterst till in- dustriellt användbara tillämpningar.1

Den huvudsakliga källan till projektupp- slag för läkemedelsföretagen synes vara den grundforskning, som bedrivs av enskilda forskare eller forskargrupper, främst vid universitet och högskolor. Ett nära samar- bete med sådana forskningsinstitutioner är därför ofta nödvändigt, vilket bland annat avspeglas i den lokalisering till universitets- städer, som utmärker branschen. Det om- fattande samarbetet mellan universitets- forskare och läkemedelsföretag illustreras i de »case studies» rörande svensk läkeme- delsforskning, som återges i bilaga 2.

6.1. Forskningsinsatser och forskningsresul- tat i olika länder

Inom OECD:s sekretariat har en jämföran- de kartläggning genomförts beträffande forskningens omfattning och resultat i olika länder, bland annat på läkemedelsområdet. Denna utredning utgör det huvudsakliga underlaget för följande översikt. Kartlägg- ningen omfattar endast OECD-länder men som framgått av inledningskapitlet svarar dessa länder för en dominerande del av läkemedelsproduktion och -konsumtion i världen utanför öststatsländerna.

I mitten av 1960-talet var ca 16 400 per- soner i USA och 25 000 i de europeiska OECD-länderna verksamma inom den in- dustriella läkemedelsforskningen. Räknat efter totala utgifter är den amerikanska lä- kemedelsforskningen större än den västeu- ropeiska, vilket bland annat sammanhänger med den högre lönenivån. Forskningsutgif—

L Förutom funktionen som rekryterings- argument för forskare har den icke projekt- styrda forskningen till främsta uppgift att ge nya projektuppslag. Andelen icke projektstyrd forskning har för Schering Corporation i U.S.A. angivits till 20 %, för några svenska läkemedels- företag till minst 10 %.

Tabell 6:I. Utgifter för industriell läkemedels- forskning i ett urval länder.

Utgifter 1964 (milj. dollars) Förenta Staterna 2821 Japan 37 Europeiska OECD-länder Storbritannien 39 Västtyskland 40 Frankrike 28 Schweiz 27: Italien (uppskattat) 15 Nederländerna 9 Sverige 9

Källa: Gaps in technology between member countries. Paris 1968, sid 108.

* Utgifterna för industriell läkemedelsforsk- ning i Förenta Staterna uppgick år 1967 till ca 500 milj. dollars, varför ökningen sedan 1964 varit mycket snabb.

De schweiziska företagen bedriver en stor del av sin forskning utomlands främst då i USA. Totalt satsade de schweiziska läkemedelsföre- tagen ca 81 milj. dollars på forsknings- och ut- vecklingsarbeten år 1964. (Källa: Dir. L. West- man, verkst. dir. i AB Roche Produkter).

ternas storlek år 1964 i några länder med stor läkemedelsindustri framgår av tabell 6: l.

Förenta Staterna har under hela efter-

krigstiden haft en dominerande ställning vad gäller innovationer på läkemedelsområdet. I de flesta länder svarar sålunda läkemedel av amerikanskt ursprung för den största an- delen av nytillkomna läkemedel. Diagram 621 (hämtad från OECD-undersökningen) avser ett urval viktigare läkemedel, lanse- rade under åren 1950—1966.1 Förutom an- delen inhemska preparat anges andelen från främsta främmande leverantörland.

Enligt undersökningen är den amerikans- ka dominansen otvetydig. Bland de i under- sökningen representerade västeuropeiska länderna svarar Västtyskland för det störs- ta antalet innovationer under perioden. Det- ta land torde också vara det enda i Väst- europa (möjligen med undantag för Schweiz), där den inhemska industrins in- novationer svarat för en större andel än de amerikanska. »Importandelen» för inno- vationer ligger också i de större västeuro- peiska länderna i allmänhet över två tred- jedelar, medan motsvarande andel i USA varit knappt en tredjedel. (Jfr tabell 6: 1.) USA:s andel av det totala antalet innova-

1 Siffrorna för USA avser dock perioden 1941—1963.

Diagram 6:I . Nationellt ursprung för ett urval läkemedel, lanserade i olika länder 1950— 1966. (Procentuell fördelning av antal läkemedel.)

Procent 70— Andelen läkemedel av inhemskt ursprung 60— Andelen läkemedel lrån främsta främmande land USA ' so— 54,4 USA , 48,0 USA ”_ 45,2 USA 38,6 30.— 20— 10— 0— USA Västtyskland 'Frankrlke Storbrllannlen Holland Belglen Sverlge 98 SOU 1969: 36

Tabell 6 :2. Antalet nya terapevtiska substanser med fördelning på uppfinnarländer.

Totalt 1961—1965 I absoluta I pro—

Länder 1961 1962 1963 1964 1965 tal cent U.S.A. 26 13 16 9 9 73 22,1 Västtyskland 10 13 19 12 8 62 18,9 Frankrike 10 23 15 7 6 61 18,5 Schweiz 10 8 8 2 4 32 9,7 Storbritannien 7 3 8 3 4 25 7,6 Japan 1 1 1 1 6 1 20 6,1 Benelux 2 8 5 2 l 1 8 5,4 Italien 2 7 1 2 3 15 4,5 Skandinavien 1 5 3 1 — 10 3,0 Övriga 4 2 — 6 2 14 4,2 Totalt 73 83 86 50 38 330 100,0 I procent 22 25 26 15 12 100 Källa: J. Elich och D. Elvers, »Neue Pharmazeutische Wirkstoffe 1961—1965.» Die pharmazeutische

Industrie, vol. 28 (1966) s. 530.

tioner på läkemedelsområdet har i en annan undersökning angivits till hela 61 % för perioden 1941—1963.1

Beräkningar av ovanstående slag, som grundas på antalet innovationer, ger emel- lertid med nödvändighet mycket osäkra mått på forskningens resultat. Dels är av- gränsningen av innovationsbegreppet oklar, dels är värdet (medicinskt och kommersiellt) av olika uppfinningar starkt varierande. Samma reservation måste göras beträffan- de de data, som återges i tabell 6: 2. Där har de nya substanser, som tillkommit åren 1961—1965 fördelats på uppfinnarländer.

Tre länder, nämligen USA, Västtyskland och Storbritannien, svarar enligt denna un- dersökning för ca 60 % av nytillskotten, USA:s ställning framstår här som tämligen svag i förhållande till landets storlek. Detta förhållande kan dock vara specifikt för 60-talets första hälft (se nedan).

En avgörande faktor för ett lands indu- striella forskningspotential är tillgången till högt utbildade forskare inom industrin när- stående discipliner. Komparativa fördelar i exempelvis läkemedelsforskning under en viss period kan dessutom föreligga beroen- de på tidigare nedlagda forskningsinsatser i landets läkemedelsindustri. Fördelningen av sådant »immateriellt kapital» bestäm- mer också i stor utsträckning forskningsin- riktningen inom branschen, och ger en hög

grad av internationell specialisering. Det tycks dock föreligga vissa hinder för en fullständig sådan specialisering, kombinerad med produkt- eller licensutbyte, beroende på »handelshinder» i form av bl. a. natio- nella preferenser.

Grundforskningens omfattning och inrikt- ning, t.ex. vid universiteten, är givetvis en avgörande faktor för länders och företags forskningspolitik, vad gäller satsning på nya forskningsområden. Avvägningen mel- lan uppföljningsforskning och projekt på nya områden har under de senaste åren va- rit föremål för debatt, bland annat i Sve— rige.2 Detta resursfördelningsproblem och marknadsförhållandenas inverkan på forsk- ningens inriktning diskuteras i kapitel 10.

Uppgifterna i diagram 6:1 och tabell 6: 2 kan tyda på att produktfömyelsetak- ten i de flesta länderna sjunkit under 60- talets första hälft trots snabbt ökade utgif- ter för forskning och produktutveckling. Som en viktig tänkbar orsak härtill har an- givits, att tillgången på lätt exploaterbara

1 P. De Haen, American Professional Phar- macist, juli 1964. * Inlägg har bl. a. kommit från prof. H. Bo- man, Umeå universitet samt doc. B. Sjöberg, AB Astra. Boman, H., »Läkemedel och lönsamhet», DN 28/9 1967, »Låkemedelsindustrin och samhälls- nyttan», DN 15/11 1967. Sjöberg, B., »Läkemedelsindustrin och sam— hället», DN 11/10 1967.

projektuppslag minskat. Den närmast ex- plosionsartade utvecklingen på läkemedels- området under perioden 1945—1960 ut- gick till stor del från ett betydande antal riktiga grundforskningsresultat, som acku- mulerats och utgjorde basen för industrins målforskning. Läkemedelsindustrin måste numera i ökad utsträckning börja sitt arbete på ett tidigare stadium i respektive forsk— ningsprojekt, dvs. satsa resurser på verk- samhet, som närmar sig grundforskningen.1 De stora indikationsområden, där behovet av nya läkemedel nu är mest påtagligt, t. ex. virus- och cancerområdena, åderförkalk- ning, reumatiska och allergiska sjukdomar, har i flera avseenden visat sig mycket svåra för den medicinska forskningen att bear- beta.

I Förenta Staterna noteras en kraftig ned- gång i antalet nya substanser från 1962, i Västeuropa från 1964. Nedgången antas till stor del ha bestämts av de avsevärt skärpta kontrollkrav, som infördes i samband med thalidomidkatastrofen. Skärpningen fick en kraftig initialeffekt i form av fördröjningar till följd av mer omfattande toxikologiska och kliniska prövningar före registrering. Enligt uppgift har Skärpningen varit starka— re i USA än i övriga länder. Det är svårt att på grundval av tillgängliga data avgöra, om en mer långsiktig nedgång i antalet nya produkter blir följden.

Effekten av skärpta kontrollkrav illustre— rar de tidigare nämnda problemen vid vär- dering av forskningsresultat med hjälp av antalsdata. De mer detaljerade prövningarna kan givetvis sägas öka värdet hos de pro- dukter som lanseras. Samtidigt kan det tän- kas, att en del »mindre» innovationer sål- las bort, då en insats för lansering inte an- ses lönsam på grund av kraven på tidskrä- vande och dyrbara prövningar.

6.2. Forskningens organisation

Som tidigare framhållits, är industrins forsk- ning i huvudsak inriktad på specificerade sjukdomstyper (indikationsområden), eller på specifik diagnostiseringsteknik. Det me- dicinska indikationsområdet utgör följakt-

ligen en naturlig utgångspunkt för defini- tion av ett forskningsprojekt. Inom ett före- tag kan flera projekt samtidigt pågå inom samma kemiska huvudområde, vilket i vissa fall innebär, att samordningsvinster (stor- driftsfördelar) föreligger. Dessutom kan det ursprungliga syftet med projektet ändras el— ler utvidgas, om oväntade resultat fram- kommer, som har intresse utanför det av- sedda indikationsområdet.

Ett forskningsprojekt tar oftast 6—9 år i anspråk.2 Tidigare inleddes forskningen med syntetisering av kemiska derivat, tillhö- rande en intressant föreningstyp. Numera utgår dock projekten i allmänhet från bio- kemi och farmakologi, snarare än syntes- kemi. Kemiska föreningar beställs från den biokemiska eller farmakologiska avdelning- en, och substansernas verkningar studeras först på djur och på isolerade organ.

Nya läkemedel utprövas vanligen efter följande summariskt beskrivna schema.

Om man vid utvärdering finner, att en förening visar någon biologisk aktivitet, som bedöms kunna utnyttjas medicinskt, görs ytterligare derivat kring denna för- ening, vilka testas på samma sätt. Det gäller här bland annat att finna en förening, där den akuta giftighetsgraden är tillräckligt låg i förhållande till vad som bedöms vara effektiv dösering. Nästa steg är en vanli- gen cirka fyra veckor lång toxikologisk prövning på djur. Dessa prov kompletteras senare med bland annat undersökningar av eventuella organförändringar vid längre tids tillförsel av föreningen.

Om djurprövningarna utfaller positivt, kan försök på människa (frivilliga, friska försökspersoner) inledas, varvid undersöks biverkningar samt föreningens absorption, nedbrytning och utsöndring i organismen. Samtidigt utförs en tre—sex månader lång toxicitetsprövning på två djurslag för be- stämning av kronisk toxicitet. På detta sta-

1 Ett exempel på detta är den stora institution för biokemisk-farmakologisk grundforskning (som sysselsätter ca 150 graduerade forskare), som har byggts upp vid läkemedelsföretaget Hoffman -— La Roche i U.S.A. 2 Den angivna perioden skall uppfattas som en grov uppskattning.

:::-

dium utförs även andra prövningar, exem- pelvis cancertest, fertilitetstest och prövning av eventuell teratogen (fosterskadande) ef- fekt.

Innan prövningar på sjuka människor (kliniska prövningar) får äga rum, måste socialstyrelsens godkännande inhämtas. So- cialstyrelsens bedömning grundas på före- tagets och den för prövningen ansvarige läkarens ansökning till Statens Farmaceu- tiska Laboratorium, vilken skall innehålla uppgifter om substansens kemiska struktur samt data från företagna prövningar.

Kliniska prövningar äger rum på sjuk— hus, ofta universitetskliniker. Innan försök på människa kan inledas, måste lämpliga farmacevtiska beredningar framställas, ef- tersom få läkemedelssubstanser direkt kan användas som läkemedel. Substansfram- ställning i halvindustriell skala (vid s.k. pilot plant) krävs i allmänhet för att sub- stansen skall vara tillgänglig i tillräcklig kvantitet för erforderliga prövningar.

För att ett program av ovan skisserat slag skall kunna genomföras, krävs ett lagarbete inom företaget av ett antal olika specialister, t. ex. biokemister, farmakologer, mikrobio- loger, farmacevter och läkare. Att generellt ange hur stora egna forskningsresurser ett företag minst måste ha för att kunna be- driva forskning effektivt är givetvis omöj- ligt. Vissa uppskattningar har dock gjorts varvid man utgår från begreppet grund- funktion.

Härmed avses en forskargrupp, innehål- lande en kvalificerad forskare samt 3—4 medhjälpare samt erforderlig utrustning. Som minimikrav för att uppnå en effektiv organisation av ett forskningsprojekt har angivits åtta grundfunktioner (om produk- tionskontroll och studier av produktionspro- cesser utesluts).1 I vissa fall kan krävas fle- ra forskargrupper inom samma grundfunk- tion.

Den genomsnittliga utgiften i Sverige för forskningsprojekt som lett till lansering av nya produkter uppges de senaste åren ha legat vid 5—10 milj. kr. Kostnadsnivån per projekt i förening med det delvis konkur- rensbestämda kravet på snabba resultat

medför, att framförallt små och medelstora läkemedelsföretag (t. ex. de svenska) måste koncentrera sina forskningsresurser på ett fåtal projekt. Denna specialisering medför i sin tur, att direkt konkurrens på forsk- ningsområdet föreligger främst på försälj- ningsmässigt mer betydande områden. Kra— vet på stora, koncentrerade forskningsin- satser har också lett till att forskningssam- arbete förekommer i betydande omfattning mellan företag i olika länder.

Större, internationellt verksamma före- tag har en forskningsbudget, som möjlig- gör samtidig forskning på flera större indi- kationsområden, Deras övertag beträffande finansiella resurser kan utnyttjas för ökad riskspridning och/eller satsning på mer ris- kabla projekt.” Förekomsten av stordrifts- fördelar i den industriella forskningen har dock inte hindrat, att även relativt små företag svarat för viktiga och synnerligen lönsamma innovationer. Som exempel kan nämnas de numera mycket stora företagen Pfizer och Syntex.

Minimistorleken av de resurser som er- fordras för forskningsprojekt har av flera skäl ökat påtagligt de senaste åren. Härtill kommer, att Stordriftsfördelar utöver pro- jektens minimistorlek föreligger, bland an- nat i form av ökade möjligheter till riskspridning. Slutligen krävs för en effek- tivt bedriven forskning ett omfattande sam- arbete med universitet, sjukhus och myn- digheter. Resurserna utanför företagen, t. ex. i fråga om grundforskning och möj- ligheter till kliniska prövningar är som ti- digare framhållits en viktig bestämningsfak- tor för ett lands forskningspotential.

En följd av de ökade storlekskraven inom läkemedelsforskningen förväntas bli olika

1 Skagius, K, »Industriforskningens organisa- tion och målsättning» (LIF infarmerar, 1966). Jfr diskussionen av Pharmacias forsknings- politik, avsnitt 6.5 nedan. ” Enligt en amerikansk undersökning (Beck- man, H:, In defence of thinkers, New England, I. Med. 1962), härrör större delen av de väsent- liga innovationerna på läkemedelsområdet från företag med minst 300 anställda i forsknings- avdelningarna. Detta är dock en omstridd fråga. För en mer allmän diskussion av Stordriftsför- delar i läkemedelsindustrin hänvisas till kapitel 8 nedan, avsnitt 3.

former av koncentration inom branschen. Små, forskningsinriktade företag kan få svå- righeter att överleva som självständiga en- heter, vilket ökar sannolikheten för fusio- ner. Det blir troligen mer sällsynt, att små- företag kan genomföra en kraftig expansion på egen hand. De ökade kraven beträffande projektstorlek kan tvinga fram en ytterli- gare specialisering hos de större företagen, eller om risktagandet vid en sådan an- passning bedöms som alltför stort —- till sammanslagningar eller ökat forskningssam- arbete mellan storföretagen.

6.3. Forskningens ekonomiska betingelser

Utgifter för forskning och produktutveck- ling är givetvis att betrakta som investering- ar, delvis likartade anskaffning av fast pro- duktionskapital. Forskningsresultaten kan ses som ett immateriellt kapital, som före- taget kan utnyttja genom egen produktion, överlåtelse eller licensgivning. I utredning- ens lönsamhetsberäkningar (kapitel 9 ne- dan) diskuteras möjligheterna att värdera branschens immateriella kapital.

Forskningsverksamheten uppvisar dock, jämfört med ordinär investeringsverksam— het, vissa särdrag. Bland annat beroende på en delvis speciell risksituation, blir både företagens beslutssituation och värderingen av forskningens effektivitet relativt kompli- cerad. Vi skall i detta avsnitt behandla någ- ra av de ekonomiska faktorer, som påver- kar forskningens omfattning och inriktning, i syfte att belysa vissa resursfördelningspro- blem på området.

Inledningsvis skall anges några karakte— ristika för forskningsinvesteringar, som har betydelse för beslut om att påbörja projekt:

1. Investeringen är sammansatt av ut— gifter under en serie är. Beslut om utgifterna fattas givetvis successivt, men eftersom upp— nådda resultat ofta inte kan utvärderas förr- än efter flera år, avser det ursprungliga be- slutet i allmänhet utgifter för en längre pe- riod.

2. Under forskningsperioden 6—9 år ger investeringen enbart utgiftsströmmar. (Detta kan även delvis gälla de första årens inves-

teringar i information och reklam i sam- band med lanseringen.)1

3. Den primära typen av osäkerhet gäl- ler om projektet rent tekniskt leder till an- vändbara resultat eller ej.2 Därtill kommer osäkerheten beträffande möjligheterna att kommersith utnyttja resultaten; en kon- kurrent kan hinna före med uppfinning och exploatering.

4. Om projektet ger upphov till nya pro- dukter, som skall exploateras, krävs i all- mänhet stora investeringsutgifter i sam- band med lansering, bl. a. i form av infor- mation och reklam.

5. Om projektet lyckas, och särskilt om effektivt patentskydd kan uppnås i flera länder, är de förväntade vinsterna av pro- duktion och försäljning ofta höga.

6. Spridningen i den förväntade intäkts- fördelningen kan vara stor, bl. a. beroende på ofullständig marknadsinformation samt eventuellt tillkommande konkurrens från nya produkter.

7. Möjligheten till projektuppslag och »följduppfinningar» på näraliggande om- råden kan medföra intäkter också utanför det område, forskningen primärt avser. Till- skottet av tekniskt kunnande i företaget ut- gör allmänt en kapitalbildning, som inte fullständigt avspeglas i de nya produkter eller metoder, som är direkta resultat av projektet i fråga. Ett beslut om satsning på ett forsknings- projekt innebär vanligen samtidigt ett pre— liminärt beslut om hur mycket resurser, som skall avdelas till projektet. Företagsled- ningen kan tänkas stå inför valet att an— tingen satsa stora resurser på projektet i syfte att nå snabba resultat eller sprida ut- gifterna över en längre period. Inom ramen för givna finansiella resurser kan valet del- vis ses som en avvägning mellan strävanefter riskspridning och önskan att snabbt nå fram till en exploaterbar (och eventuellt patenter- bar) uppfinning. För det senare talar de konkurrensfördelar, som kan uppnås, om

1 Angiven period måste uppfattas som en grov uppskattning. Att ett forskningsprojekt tekniskt lyckas innebär att en produkt framkommer med sådan effekt att registrering av preparatet kan ske.

man kommer först med ett nytt läkeme- del. Enligt de svenska läkemedelsföretagen har sistnämnda faktor så stor betydelse att man koncentrerar sina resurser på ett fåtal projekt.

Som underlag för bedömningen, huru- - vida företaget skall satsa på ett visst pro- jekt, föreligger vanligen utredningar om be- tingelserna på både kapacitets- och mark- nadssidan. Kraven på kapacitetssidan gäl- ler främst resurserna inom företagets forsk- ningsavdelning. Företagets forskarstab är i allmänhet relativt starkt inriktad på en viss sektor av läkemedelsområdet (särskilt gäl- ler detta små och medelstora företag), och möjligheterna att nyanställa specialis- ter på det »nya» området är ofta be- gränsade. Också företagets utrustning i la- boratorier och apparatur kan vara så spe— cialiserad, att betydande »komparativa för- delar» gentemot andra företag föreligger beträffande projekt med anknytning till fö- retagets tidigare verksamhet.1 Dessa faktorer utgör en viktig del av förklaringen till den höga grad av specialisering och kontinuitet som utmärker den industriella forskningen.

Kapacitetskraven gäller givetvis i viss mån också de senare leden, produktion och försäljning. Det är sålunda nödvändigt, att råvaror och tillverkningsteknik för industri— ell produktion finns tillgängliga eller för- väntas vara ekonomiskt genomförbara. Som tidigare framhållits är vissa forskningspro- jekt direkt inriktade på denna typ av in- novationer. Valet av projekt kan också på- verkas av om företagets existerande för- säljningsorganisation väntas kunna utnytt- jas vid en eventuell lansering.

På marknadssidan är givetvis förvänt— ningarna om marknadens storlek och de framtida konkurrensbetingelserna avgöran- de, dvs. företagets bedömning av det åsyf- tade läkemedlets medicinska fördelar fram- för existerande preparat och av den fram- tida efterfrågan. Dessutom undersöks förut- sättningarna för patentskydd, vilka ofta kan avgöra, om investeringen framstår som lönsam eller ej. För att ett större forsk- ningsprojekt skall bli lönsamt krävs nor- malt, att de resulterande preparaten kan

säljas på utländska marknader (direkt eller via licensgivning). Särskilt förväntningarna beträffande försäljningsmöjligheter i USA synes påverka de svenska företagens stör- re investeringsbeslut.

Vid projektvalet måste hänsyn också tas till vilken inverkan de förväntade innova- tionerna kan få på lönsamheten för företa- gets äldre preparat. Ett viktigt inslag är den s. k. bevakningsforskning som drivs på vis- sa av de områden, där företaget har stor försäljning av egna originalpreparat. En tämligen stor del av forskningskapaciteten avdelas för sådana uppföljningsarbeten, vil- ka är avsedda dels att utveckla produkten, dels att (även om de kan leda till produkt- eller metodförbättringar) skydda företaget mot ökad konkurrens, t. ex. genom s.k. kringgångspatent.

Läkemedelsföretagens investeringsbeslut på forskningssidan synes hittills endast i mycket begränsad utsträckning ha baserats på explicita kalkyler utifrån kapitalvärde- metod eller liknande.2 Det är också uppen- bart att kalkyleringssystem av detta slag är förenat med mycket stora problem i denna speciella investeringssituation. En tillfreds- ställande principiell-teoretisk grundval torde i själva verket saknas för värdering i den dubbla risksituation som föreligger (tek- nisk risk beträffande forskningsresultaten — marknadsmässig risk vid och efter en eventuell framtida lansering). Härtill kom- mer att de mer »ordinära» investeringarna (t. ex. i produktionsutrustning) ofta måste ses som tämligen givna följdinvesteringar, när forskningsresultat framkommer, och därför knappast ger en användbar utgångs— punkt för alternativkostnadskalkyler. De

1 Från Astra anförs som exempel, att det för ett svenskt företag som idag inte bedriver någon kemoterapevtisk forskning. är förenat med mycket stora kostnader att bygga upp både en pilotplantavdelning och en kemoterapevtisk avdelning, vilka erfordras för att bedriva forsk- ning inom antibiotikaområdet. Detta betyder förutom en barriär för andra företag, att Astra väljer att koncentrera en betydande del av sin forskningskapacitet till områden, inom vilka ovannämnda laboratorier kan utnyttjas. 1 En experimentverksamhet med systematisk, projektorienterad kalkylering pågår dock sedan några år i tlera läkemedelsföretag.

vanligaste valsituationerna uppkommer där- för mellan forsknings- och utvecklingspro- jekt. Hänsyn måste tas (t. ex. genom va- rierande kalkylräntesatser) dels till de lång- siktiga forskningsprojektens högre risk, dels till möjligheterna att de skapar ett tekniskt kunnande, som har värde utöver det aktu- ella projektets direkta resultat.

Avslutningsvis bör framhållas att finan- sieringsförhållandena sannolikt påverkar forskningens omfattning och inriktning. Oli- ka undersökningar tyder på att tillgången på avskrivningsmedel och ackumulerade vinster har ett stort inflytande på företagens investeringsvolym. Detta antas särskilt vara fallet när en stor andel av investeringarna är mycket riskfyllda något som exem- pelvis gäller för stora forskningsprojekt. Att mera exakt bestämma självfinansieringens betydelse har emellertid hittills visat sig vara omöjligt beroende på svårigheterna att i empiriska undersökningar särskilja effek- terna av förändringar i självfinansiering och förändringar i vinstförväntningar. Enligt tillgängliga uppgifter för de större svenska läkemedelsföretagen finns inget positivt samband mellan realiserad lönsamhet och forskningsinsatsernas relativa storlek (se vi- dare kapitel 9).1 *

6.4. Svenska läkemedelsföretags forsknings- utgifter

Uppgifter om forsknings- och produktut- vecklingskostnader har insamlats från de större läkemedelsföretagen. Utgångspunkt för redovisningen har varit de normer, som tillämpas för Statistiska Centralbyråns forskningsstatistik. Vissa översiktsdata ur denna statistik från år 1963 skall här an- ges som bakgrund till de mer detaljerade uppgifterna om läkemedelsföretagen. Det bör framhållas, att definitionerna i forsk- ningsstatistiken är mycket allmänt hållna och synes i stor utsträckning ge uppgifts- lämnarna utrymme att tillämpa individuel- la normer och avgränsningar för olika kost- nadsslag.3 Vissa problem föreligger, när det gäller att skilja dels forskning från utveck- lingsarbete, dels dessa utgiftsposter från

andra av likartad karaktär (utbildning, do- kumentation, löpande produktkontroll, ad- ministration i samband med patent etc.). Den följande redovisningen gör därför inte anspråk på exakthet eller jämförbarhet i de- talj. Då mycket kraftiga utslag erhålls, t. ex. i jämförelse mellan branscher, ger dock ma- terialet tillräckligt underlag för vissa be- stämda slutsatser.

I tabell 6: 3 nedan ges en översikt över utgifterna för forskning och utvecklings- arbete (i det följande kallade FoU-utgifter) i olika industrisektorer år 1967.

På sektornivå ligger således FoU—utgif- ternas andel av försäljningsvärdet genom— gående under 6 %, i flertalet sektorer un- der 1%. Enstaka branscher inom verk- stadsindustrin _ t. ex. flygplansindustri och vissa elektrotekniska delbranscher — uppvi- sar andelar av storleksordningen 10-—20 %. Här rör det sig dock till största delen om statsfinansierad forskning, bland annat i samband med militära beställningar. Vad gäller av företagen finansierade forsknings- utgifter, ligger läkemedelsindustrin relativt sett högst inom industrin. I genomsnitt för de sju största läkemedelsföretagen har FoU-utgifterna inom läkemedelsområdet un- der den senaste femårsperioden motsvarat mellan 10 och 15 % av försäljningsvärdet. FoU-andelen har vidare visat en stigande tendens.

Som tidigare framhållits går ingen skarp gräns mellan forskning och utvecklingsar- bete. Enligt tillämpade definitioner faller emellertid en helt dominerande del (1965 ca 90 %) av hela industrins FoU-utgifter på utvecklingsarbete. Den högsta forsk- ningsandelen redovisades i Statistiska Cen- tralbyråns statistik för läkemedelsindustrin.

1 Själviinansieringsgraden framstår i Hertalets läkemedelsföretag som mycket hög, om forsk— ningens investeringskaraktär beaktas. (Jämför diskussionen i kapitel 9, avsnitten 3—4.) Det bör uppmärksammas, att avskrivnings- reglernas utformning medger en betydande »skattefinansiering» av företagens forsknings- investeringar. 1 I utredningens uppgiftsinsamling från läke- medelsföretag har dock enhetliga normer till- lämpats beträffande ränte- och avskrivnings- satser i beräkningen av kapitalkostnader.

Tabell 6:3. Utgifter för industriföretagens forskning och utveckling år 1967.

Utgifter Utgifteri % Bransch (milj. kr.) av försäljning Malmbrytning och järn-, stål- och andra metallverk 51,9 0,7 Järn-, stål-, och annan metallmanu- faktur 10,0 0,3 Mekaniska verkstä- der och gjuterier 365,8 3,3 Skeppsvarv och båtbyggerier 11,3 0,5 Elektroteknisk industri 257,4 5,8 Jord- och sten- industri 21,1 0,7 Skogs-och trä- industri (inkl. massa- och pappers- industri) 48,7 0,4 Livsmedelsindustri 18,7 0,1 Textil och söm- nadsindustri 6,1 0,1 Läder-, hår- och gummivaruindustri 6,2 0,4 Kemisk— och ke- misk-teknisk industri 96,1 1,4 Övriga 70,4 — Samtliga branscher 963,7 1,2

Källor: Forskningsstatistik för industri 1965— 1907 (U 1969: 4) sid 113 ff. samt Industri 1967 Utgifter definieras som driftskostnader och be- räknade kapitalkostnader.

Av forskningsstatistiken framgår, att det industriella FoU-arbetet i hög grad är kon- centrerat till storföretag. Mer än tre fjärde- delar av redovisade kostnader för med egen personal bedrivet FoU-arbete faller på de 98 företag, som har mer än 1 000 arbetare.1 Man kan härav möjligen dra slutsatsen, att :tröskelvärdena» för forskningsprojekt ligger mycket högt i flertalet branscher. Även om minirnistorlekskravet för lönsam läkemedelsforskning ökat under senare år, förefaller det att fortfarande ligga lägre för läkemedelsföretag än för företagen i de flesta andra branscher.

De sin största svenska läkemedelsföreta- gen har för utredningen redovisat sina ut- gifter för FoU under perioden 1954—1965. Forskningsstatistikens kostnadsbegrepp har använts, dock med en specificering rörande

kapitalkostnader." Statistiska Centralbyrån har vid insamling av uppgifter om kapital- kostnader för FoU lämnat företagen frihet att tillämpa de beräkningsgrunder (kalkyl- räntor och avskrivningssatser) som används i den egna kostnadsbokföringen. Eftersom dessa varierar från företag till företag, upp- kommer här en felkälla vid jämförelser.

För utredningens datainsamling har fasta avskrivningssatser tillämpats, nämligen 2,5 % för byggnader och 12,5 % för ma- skiner, räknat på anskaffningsbeloppet. Som kalkylräntesats har angivits 8 %, räk- nat på kapitalets »verkliga värde:, dvs. på nedskrivet belopp. De tillämpade avskriv- nings- och räntesatserna är givetvis disku- tabla, men fixeringen till bestämda satser ger ökad jämförbarhet mellan företagen.a

Det bör understrykas, att kostnadsfördel- ningen över tiden är bristfällig, bl. a. be- träffande vissa typer av investeringar för forskningsändamål. I läkemedelsindustrin har instrument och apparatur med en för- väntad ekonomisk livslängd om mindre än tre är stor betydelse på forskningssidan. Så- dana kapitalföremål avskrivs omedelbart i enlighet med gällande skattelagar. Eftersom läkemedelsindustrins forskningskapacitet byggs ut i snabb takt, innebär denna perio- disering en systematisk överskattning av på respektive år belöpande forskningskost- nader. För jämförelser mellan läkemedels- företagen torde dock denna felkälla spela mindre roll.

Enligt Statistiska Centralbyråns normer inräknas även kostnader för central admi- nistration, hänförlig till forskningsverksam- heten. Särkostnadsberäkning torde här vål- la betydande avgränsningsproblem, och för- delningsnormerna kan variera mellan före- tagen. Inga specificerade normer för för- delningen har angivits av utredningen vid

1 Källa: Farskningsstatistik I. Statistiska Med- delanden 1965: 21. 1 Även utgifter för FoU-arbete utanför res- pektive företag (t. ex. konsultarvoden) har in- räknats. Avskrivningsmetoden torde ungefärligen motsvara tioårig (real) avskrivningsperiod, när det gäller nytt kapital. Periodvalet skiljer sig från det, som tillämpas i lönsamhetsberäk- ningarna (kap. 9 nedan).

uni. kr 45

_ investeringar | byggnader

40—

30—

25—

20—

15—

10—

- _ _ _ _ Investeringar ! maskiner och inventarier

lllllllllllllllllInvesteringar ] forskning och utveckling (löner och övriga drinsomkostneder)

datainsamling, vilket givetvis kan medföra bristande jämförbarhet. Det bör också ob- serveras, att andelarna för information och reklam i nästa kapitel inte inkluderar central administration, vilket bör observe- ras vid jämförelser.

Utgifterna för FoU utgör vid sidan av utgifter för information och reklam ett forskningsintensivt läkemedelsföretags vikti- gaste investeringar. Tillverkningen av läke- medel är relativt sett föga kapitalkrävande med fåtaliga undantag (t.ex. jäsningspro- cesser för antibiotika). I det följande dia- grammet jämförs löpande utgifter för forsk- nings- och utvecklingsarbete inom läkeme- delsområdet1 med investeringar i byggna- der och maskiner i fem läkemedelsföretag.2 Av diagrammet framgår, att såväl maskin- och byggnadsinvesteringar som forsknings- utgifter ökat mycket kraftigt från mitten av 1950-talet. För anläggningsinvesteringar

noteras en sexdubbling mellan 1955 och 1965, medan forskningsutgiftema ökat till åtta gånger 1955 års nivå (i löpande priser). Under 1960-talet har maskin- och bygg- nadsinvesteringar genomsnittligt varit un- gefär lika stora, medan forskningsutgiftema varit lika stora som dessa två poster tillsam— mans.

Nedan redovisas individuella data för sju läkemedelsföretag, avseende FoU-utgifterna på läkemedelsområdet tre olika är, dels i absoluta tal, dels i procent av läkemedels- försäljningen, räknad i fabrikspris (droghan- delns inköpspris)?

1 Investeringar i aniäggningskapital för forsk- ning ingår i posterna byggnader och maskiner, vilket innebär att andelen för samtliga forsk- ningsinvesteringar underskattas. 2 Astra, Pharmacia, Leo, Kabi och Ferrosan. Uppgifterna avser verksamhet såväl i Sverige som utomlands. 1 FoU-utgifterna inkluderar kalkylerade kapi- talkostnader.

1958 1962 1965 I % av I % av I % av

Företag Mkr förs.” Mkr förs.a Mkr förs.1 Astrakoncernen 6,7 7,8 14,5 8,6 23,5 9,5 Pharmacia1 3,5 17,6 5,4 15,0 10,4 15,2 Kabi 2,5 12,2 3,5 12,7 6,1 15,7 Leo 1,4 7,6 3,5 13,6 5,5 15,1 Ferrosan 1,7 11,5 3,3 16,8 3,9 15,7 Bofors 0,3 10,0 — 2,9 18,3 ACO= 0,7 4,2 1,0 5,4 2,0 7,9

Totalt 16,8 9,3 — 54,3 12,0

1 Pharmacias FoU-utgifter på separationsområdet har inräknats. 2 I försäljningsvärdet inräknas här även agenturförsäljning. Andelen är räknad på DIP = AIP — 16 %. ACO:s medräknade försäljning inkluderar en relativt begränsad försäljning utanför läkemedelsområdet.

De sammanlagda årliga FoU-utgifterna för de medtagna företagen har ökat med ca 225 % mellan 1958 och 1965. Utgif- terna har ökat även i relation till läkeme- delsförsäljningen. Relativt sett är ökningen störst för Bofors, men samtliga företag har mer än fördubblat sina forskningsutgifter under perioden.

Vid jämförelser av relationstalen mellan LIF-företagen kan noteras en skillnad främst mellan Astra och övriga företag. År 1958 uppvisade både Astra och Leo jämfö- relsevis lägre forskningsutgifter i förhållan- de till omsättningen. För Astras del synes denna relation i stort sett ha blivit bestå- ende; företaget redovisade även 1965 en klart lägre andel forskningsutgifter än öv- riga LIF-företag.

I förSäljningsvärdet som tillämpats som vägningstal i tabell 6: 4 har inräknats agen- turförsäljning. För Astra och Ferrosan, som har stor sådan försäljning, kan detta sägas ge en underskattning av forskningsintensite- ten i resp. företags produktionsverksamhet. Om försäljningsvärdet räknas exkl. agentur- försäljning, erhålls i stället följande rela-

1958 1962 1965 Astrakoncernen 8,7 11,2 12, 3 Ferrosan 14,7 22,1 23,4 Samtliga företag 10,7 12,9 14,0

tionstal (forskningsutgifter i procent av för- säljningsvärdet):

Enligt detta mått uppvisar Ferrosan en relativt sett mycket hög andel forsknings- kostnader. Det är dock möjligt att denna avvikelse är tillfällig och sammanhänger med att företagets forskningsprojekt ännu år 1965 ej lett till några större kommer- siellt användbara resultat.

Vid jämförelse mellan samtliga redovi- sade företag noteras kanske främst skill- naden mellan ACO och övriga företag. ACO:s relativt sett avsevärt lägre forsk- ningsandel understryker det faktum, att fö- retaget har en inriktning, väsentligt skild från övriga företag. Produktutveckling och konkurrens baserad på innovationer spelar en underordnad roll; verksamheten är inrik- tad på tillverkning av kända läkemedel, kombinerad med priskonkurrens. ACO har under den studerade perioden ej heller haft någon licensbaserad försäljning. Även om forskningsverksamheten hos ACO väsentligt har ökat under 1960-talet, är skillnaden gentemot övriga stora läkemedelsföretag fortfarande betydande.

Relationstalen i tabell 6: 4 anger den egna forskningens storlek i förhållande till företagens intäkter. Härtill kommer de forskningsresultat, som :köps: utifrån i form av licenser från andra företag. För sina licenspreparat betalar licenstagaren en royalty, i regel satt som procentsats på

De totala licenskostnaderna för de stu— derade företagen utgjorde år 1958 3,8 mkr och hade 1965 stigit till 10,4 mkr. Astras utgifter — främst till Beecham för penicil- linförsäljningen -— är här helt dominerande och utgjorde 1965 7,6 mkr. Övriga företag hade licensutgifter omkring eller under 1 mkr. Det bör dock framhållas, att licens- kostnaden är ett föga tillförlitligt mått på betalningen för utnyttjande av andra före- tags forskning. Licensgivningen är ofta kombinerad med substansförsäljning, och på grund av bland annat skatte- och valutatek- niska överväganden kan ersättningens för- delning mellan royalty och substanspris va- riera.

6.5. De svenska företagens forskningsinrikt- ning

Den svenska grundforskningens inriktning, tidigare forskningsresultat inom företagen, forskningsorganisationens personaluppsätt- ning och förväntade avsättningsmöjligheter (inte minst på de stora exportmarknaderna) kan uppfattas som huvudfaktorer i bestäm- ningen av svenska företags projektval. Av tabell 6: 5 framgår forskningens huvudsak- liga inriktning hos de större läkemedels- företagen. Mer detaljerade uppgifter ges längre fram i avsnitten rörande enskilda fö- retag.

Bilaga 2 ger ett antal illustrationer beträf- fande tillkomsten av industriella forsknings- projekt. Ofta tar en grundforskare kontakt med ett läkemedelsföretag för att presentera ett konkret uppslag, som kan vidareutveck- las inom företaget. Exempel på detta är Xylokainfallet och Ferrosans projekt på det endokrinologiska området. I andra fall tar företaget kontakt med grundforskare vid universiteten. Som exempel kan här nämnas Kabis blodforskning, Le05 hormonforskning samt Hässles arbete bland annat med den s. k. Durettprincipen.

De största svenska innovationerna på lä- kemedelsområdet, räknat efter försäljning- ens storlek, har hittills varit Astras och Bofors” lokalbedövningsmedel, Pharmacias

Tabell 6:5. Svenska läkemedelsföretags forsk- ningsinriktning.

Företag F orskningsområden

Astrakoncernen Lokalbedövningsmedel

Antibiotika Parenterala järnpreparat Orala » (Hässle) Medel vid hjärtarytmier (Hässle) Veterinära läkemedel Blodproppsupplösande och -förhindrande medel Medel mot förhöjd blodfett- nivå

Psykofarmaka

Medel mot astma Medel mot Parkinssons sjuk- dom Medel som hämmar magsaft-

sekretionen

Dextranprodukter Diagnostika Kemoterapevtika Centrala nervsystemet

Pharmacia

Blodfraktioner Koagulationsomr. Antibiotika Virusomr.

Kabi

Hormonområdet Cancerområdet Psykofarmaka

Leo

Endokrinologiska omr. Psykofarmaka

Ferrosan

Lokalbedövningsmedel Hjärt- och kärlmedel

Bofors

Vitrum Parenteral näringstillförsel

ACO Biofarmacevtiska omr.

dextranprodukter och Kabis blodfraktioner. Samtliga representerar ett forskningssam- arbete mellan läkemedelsföretag och utom- stående grundforskare. En sammanställning av ett antal större innovationer ges i ta- bell 6: 6 nedan.

Projekt, initierade helt inom företagets forskningsorganisation, förekommer främst i den »uppföljningsforskning», som be- drivs i anslutning till tidigare viktiga forsk- ningsresultat. Som tidigare framhållits sva— rar detta slags forskning för en betydande

1 Royalty-satserna utgör i allmänhet mellan 5 och 15 %. Genomsnittet är för samtliga stude- rade år cirka 10 %.

Tabell 6 :6. Exempel på innovationer, som är resultat av svensk läkemedelsforskning.

Lanse- I samarbete med Preparat Läkemedelstyp ringsår Företag grundforskare Heparin antikoagulans 1939 Vitrum prof. E. Jorpes Salazopyrin medel vid ulcerös colit 1941 Pharmacia prof. N. Svartz Aminosol medel för parenteral nutrition 1946 Vitrum prof. A. Wretlind Macrodex blodersättningsmedel 1947 Pharmacia prof. A. Grönwall doc. B. Ingelman PAS medel mot tuberkulos 1948 Ferrosan prof. J. Lehmann Xylocain lokalbedövningsmedel 1948 Astra prof. N. Löfgren dr. B. Lundqvist Reacthin medel vid endokrina rubbningar 1955 Leo Estradurin medel vid prostatacancer 1957 Leo Carbocain lokalbedövningsmedel 1957 Bofors Duretter medel för reglering av en 1960 Hässle prof. E. Sandell substans varaktighet farm. lic. L-E Fryklöf Rheomacrodex blodersättningsmedel 1961 Pharmacia prof. L.-E. Gelin Intralipid medel för parenteral nutrition 1961 Vitrum prof. A. Wretlind Kabikinas medel mot blodpropp 1963 Kabi Citanest lokalbedövningsmedel 1963 Astra prof. N. Löfgren Anti-hemo- medel vid blödarsjuka 1966 Kabi makarna Blombäck filifaktorn (A.H.F.) Markain lokalbedövningsmedel 1966 Bofors Aptin medel vid angina pectoris och hjärtarytmier 1967 Hässle prof. A. Carlsson Sexovid ovulationsstimulerande medel 1968 Ferrosan prof. E. Båråny

andel i flertalet företag. Exempel är Astras fortsatta forskning kring Xylokain, som re- sulterat dels i lansering av ett nytt lokalbe- dövningsmedel, dels i att nya användnings— områden upptäckts för Xylokain, En lik- nande utveckling kan noteras för Pharma- cias dextranforskning, där uppföljningen bland annat givit upphov till separations- produkten Sephadex, som spelar en bety- dande roll för företagets pågående snabba expansion.

Även licenssamarbete med utländska fö- retag kan leda till att egna forskningsprojekt startas. Leos licenser från Rhöne-Poulenc rörande neuroleptika har sålunda initierat en egen forskning på psykofarmakaområ- det. Astras penicillinforskning sammanhäng- er med att företagets tidigare verksamhet på det kemoterapeutiska området resulterat i ett internationellt forskningssamarbete (med det engelska företaget Beecham), kombine- rat med licensavtal.

I det följande ges en kort översikt över tre av de större läkemedelsföretagens forsk- ningspolitik. För mer utförliga redogörel- ser hänvisas till bilaga 2.1

Astrakoncernens FoU-utgifter har under

Tabell 6:7. Astrakoncernens forskningsen- heter.

Antal anställda 1/1 1967 Astra Laboratorierna Södertälje (in- klusive koncernens toxikologiska laboratorium och patentavdelning 253 Hässle 74 Draco 38 Tika (endast utvecklingsverk- samhet) 10 Astra-Hewlett, England 19 Astra, USA 38 Lematte & Boinot, Frankrike 15 Summa 447

senare år ökat i snabb takt; i genomsnitt för perioden 1958—1965 med 20 % per år. Arbetet utförs inom flera, organisato- riskt fristående enheter, de flesta lokalise- rade i universitetsstäder.

Koncernens forskningsverksamhet sam- ordnas av ett koncernforskningsråd vid år- liga sammanträden, där i viss utsträckning även styrelsens särskilda vetenskapliga råd

1 Uppgifterna här och i bilagan har inhämtats genom intervjuer med representanter för res- pektive företag.

deltar. Inom de olika forskningsenhetema finns lokala forskningsråd. En motsvarande tvåstegsorganisation finns beträffande lanse- ringsbeslut (koncernlanseringsråd — lokala lanseringsråd). Forskningsrådet har till upp- gift att värdera det vetenskapligt-tekniska underlaget för olika projektuppslag och framlagda avsättningskalkyler rörande de avsedda produkterna.

I forskningsråden ingår chefer för olika forskningsenheter (laboratorier etc.), den administrativa ledningen för dessa enheter samt den ansvarige för nyproduktverksam- heten på försäljningssidan. Till rådens sam- manträden adjungeras dessutom represen- tanter för marknadsstudie- och patentavdel— ning. Forskningsrådets rekommendationer föreläggs koncernchefen, och forskningspro- grammet föredras i styrelsen, som i sista hand fattar beslut i hithörande frågor.

Beslutsprocessen vad gäller forsknings- projekt ligger sålunda relativt högt i före- tagshierarkin, vilket är naturligt av flera skäl. För genomförande av ett större forsk- ningsprojekt räknar man inom koncernen med utgifter om 10—15 milj. kr., och dess- utom kan risknivån vid detta slags investe- ringar ofta betraktas som hög. Besluten om forskningsinsatser kan, som tidigare fram- hållits, betraktas som ett läkemedelsföretags grundläggande investeringsbeslut, vilka i stor utsträckning binder framtida åtgärder, bland annat investeringar i produktionsut- rustning och reklam.

Samordningen i ett koncemforsknings- råd är avsedd att eliminera dubbelarbete, samtidigt som den underlättar en spridning av teknisk information mellan de olika forskningsenheterna. Förutom att granska de olika projektens förutsättningar var för sig skall koncernforskningsrådet söka en lämplig avvägning i hela forskningsprogram- met med avseende på bland annat antalet projekt, riskspridning och resursåtgång över tiden. Dessutom eftersträvas en balans mellan områden, där företaget kan utnyttja ackumulerat tekniskt kunnande, och nya områden, där erfarenheter eftersträvas i syfte att på längre sikt utvidga företagets forskningspotential.

I jämförelse med övriga svenska läke- medelsföretag förfogar Astra sannolikt över betydande stordriftsfördelar i sin forskning. Genom att samtidigt driva flera oberoende forskningsprojekt i stor skala kan företaget kombinera en jämförelsevis hög grad av riskspridning med goda möjligheter att nå den konkurrensfördel, som en tidig lanse- ring av en ny produkt medför. Det måste emellertid samtidigt framhållas, att Astra- koncernen, jämfört med många av sina forskningsinriktade konkurrenter i andra länder, är ett tämligen litet företag.

Fördelningen av forskningsresurserna på ett antal projekt av olika typ och av olika storlek illustreras i tabell 6: 8, där koncer- nens forskningsprogram år 1967 presente- ras. Det rör sig här om uppgifter från fö- retagets interna projektbudgetering. Projek- tet nr 9 har av konkurrensskäl inte specifi- cerats till sin inriktning.

De tre första projekten _ lokalbedöv- ningsmedel, penicilliner och injicerbara järnpreparat — representerar uppföljnings- forskning på områden, där företaget tidi- gare byggt upp ett »immateriellt kapital» i form av tekniskt kunnande. Vad gäller de två förstnämnda hänvisas till typfallsdis- kussioner i bilaga 2. Forskningen rörande järnpreparat sammanhänger med företagets lansering av det patentskyddade preparatet Jectofer år 1961. Förutom möjligheterna att utnyttja tekniskt kunnande, t. ex. röran- de djurexperimentella metoder, torde strä- van att skydda marknadspositionen mot kringgångspatent o.d. vara ett huvudmo- tiv för forskningen på dessa områden.

Forskningen på redan inmutade områden balanseras av ett antal projekt på för före— taget nya områden. Två av de projekt, som pågick 1967, förväntades under årets lopp resultera i originalpreparat, nämligen ett veterinärt järnpreparat från Astra och ett medel mot hjärtarytmier från Hässle. Be— träffande ett av de nya, större projekten (nr 6: blodproppsupplösande och -förhind- rande medel) har framhållits, att det repre- senterar satsning på ett område, där riskta- gandet bedöms vara större än för övriga projekt, samtidigt som det kan tänkas ge

Tabell 6:8. Astrakoncernens forskningsprogram år 1967.

Startpunkt Beräknad Projektets forskningsområde Bolag inom koncernen (årtal) kostnad 19671 1. Lokalbedövningsmedel Astra i samarbete med Astra, USA 1962 2,1 2. Halvsyntetiska penicilliner Astra i samarbete med Beecham, England 1960 2,9 3. Parenterala (injicerbara) järnpreparat Astra 1966 0,4 4. Hjärtarytmimedel Hässle 1960 2,4 5. Veterinära läkemedel Astra i samarbete med Astra- Hewlett, England 1962 1,4 6. Blodproppsupplösande och -förhindrande medel Astra 1958 1,8 7. Medel mot förhöjd blodfett- nivå (syftar till att minska risk för åderförkalkning) Astra 1963 1,3 8. Psykofarmaka Astra i samarbete med Hässle 1959 2,2 9. — Hässle i samarbete med Geigy, Schweiz 1959 0,4 10. Medel mot astma Draco 1964 1,4 11. Medel mot Parkinsons Astra, USA, i samarbete med sjukdom amerikanska forskare 1963 0,3 12. Medel som hämmar magsaft- sekretionen Hässle 1967 0,6

Totalt 17,2

1 Budgeten för de olika projekten avser direkta kostnader såsom löner och materialkostnader samt andelar i kapitalkostnader och andelar i administration.

Tabell 6.9. Pharmacias forskningsområden under perioden 1960—1967.

Forskningsområden

Procentuell fördelning av utgifter för forsknings- och utvecklingsarbete

Utom läkemedelsområdet 1. Separationsmetoder och separationsmedel

Inom läkemedelsområdet

2. Användningsområden för polymera kol- hydrater

. Diagnostika . Kemoterapevtika . Substanser med inverkan på det centrala

nervsystemet vriga områden

px Unt-u.)

Totalt (procent)

1960 1964 1967 25 24 15 22 23 33

l 3 11 29 24 12 11 9 12 12 17 17

100 100 100

höga vinster i framtiden.

En tredje beståndsdel i forskningspro- grammet är de mer kortsiktiga utvecklings— projekten. De representerar ett relativt li- tet risktagande samtidigt som de förvän- tade vinsterna normalt är lägre än för egentliga forskningsprojekt. Fördelningen mellan utvecklingsarbete, uppföljningsforsk— ning och projekt på nya områden bestäms av strävan att dels balansera resursåtgången

över tiden, dels awäga risktagande och vinstutsikter. Samma typ av överväganden styr givetvis projektvalet också i de övriga företagen, även om möjligheterna att sän- ka risknivån genom satsning på ett flertal, oberoende projekt där är mindre. Pharmacia uppvisade i slutet av 1950- talet den högsta forskningsandelen (räknad som procent av försäljning) av samtliga studerade företag. Företagens utgifter för

forsknings- och utvecklingsarbete har nära fyrdubblats under perioden 1960—1967.

De i slutet av 50-talet pågående stora projekten, främst på dextranområdet, har utgjort grunden för företagets synnerligen snabba expansion efter 1961. Fr.o.m. slu- tet av 50-talet faller en del av dextran- forskningen, som pågått i ca 25 år, utan- för läkemedelsområdet (separationsmetoder och separationsmedel). Företaget utforskar för närvarande _ bland annat i samarbete med Alfa Laval _ ett antal industriella användningsområden för sin speciella sepa- rationsteknik.

I mitten av 60-talet påbörjades ett pro- jekt som syftar till att av dextran eller and- ra polymerer få fram ett medel som kan förebygga trombosbildning efter företagna kirurgiska ingrepp. Pågående kliniska pröv- ningar har hittills givit positiva resultat. Be- vakningsforskningen på dextranområdet har således kunnat kombineras med en forsk- ning, syftande till helt nya tillämpnings- områden.

Inom diagnosområdet pågår ett projekt, som syftar till nya kliniska diagnosmetoder för sjukdomar, som står i samband med kroppens nivåer av vissa polypeptider. Pro- jektet påbörjades i mitten av 60-talet i samband med bearbetning av s.k. radioim- munologiska analysmetoder i samarbete med forskare vid Uppsala Akademiska sjuk- hus. Diagnosmetoden kan tillämpas vid en hel serie av sjukliga förändringar, t. ex. dia- betes, fertilitetsrubbningar, blodtrycksför- ändringar, vitaminbrist m.fl. samt vid fy— siologiskt onormala ändringar av hormon- balansen, t.ex. vid graviditet. Av en serie skäl valdes delprojektet »insulintest» (dia- betes) som ledprojekt för uppbyggnad av nödvändiga resurser. Lyckas man härmed, förväntar man sig att kunna utveckla en hel serie testmetoder för olika sjukdomstill- stånd. Så upptäckte exempelvis en annan forskargrupp i Uppsala av en tillfällighet ett nytt immunglobulin, som tar aktiv del i sjukdomsprocessen vid vissa allergiska till- stånd. Det visade sig att den radioimmuno- logiska testmetoden kunde tillämpas på det— ta immunglobulin, vilket innebär ett genom-

brott i allergidiagnostiken. Detta delprojekt bedöms vara det mest betydelsefulla. Det erbjuder emellertid flera tekniska problem av stor svårighetsgrad.

Företagets beslut att bearbeta radioim- munologiska bestämningsmetoder har visst samband med dess tekniska kunnande ifrå- ga om separationsteknik. Projektet förvän- tades ge samordningsvinster till ett annat pågående forskningsprojekt rörande poly- mera kolhydrater. Bearbetning av projektet förutsatte emellertid betydande nytillskott av biokemiska och immunologiska resurser.

Som framgår av ovanstående redogörelse föreligger ett betydande beroende (funktio- nella samband) mellan Pharmacias pågåen— de större forskningsprojekt inbördes samt mellan dessa projekt och tidigare exploa- terad forskning inom företaget. Pharmacias projektval illustrerar den specialisering och den successiva exploatering och utbyggnad av företagets forskningskapital, som synes vara nödvändigt för läkemedelsföretag med internationellt sett små resurser.

Pharmacias forskning utanför de ovan- nämnda områdena drivs numera i jämfö- relsevis liten skala. Ett projekt rörande anti- bakteriella substanser bygger delvis på er- farenheter från några licensprodukter. Slutligen kan nämnas, att ett forsknings- projekt pågår beträffande substanser med inverkan på det centrala nervsystemet. Fö— retaget överväger dock nedläggning av det- ta projekt.

Pharmacias projektval påverkas av grund- forskningens inriktning inom närstående discipliner, främst vid Uppsala och Stock- holms universitet. Emellertid försöker fö- retaget även att intressera grundforskare för de problem, som ligger i centrum för företagets egen forskning, t. ex. genom för- slag om avhandlingsämnen och genom att äta sig vissa utbildningsmoment under in- dustriforskares handledning.

Företagets egen forskningsorganisation bygger på den tidigare skisserade indelning- en i åtta grundfunktioner, som vardera kräver en eller flera forskargrupper om 3—5 personer. Det nödvändiga antalet forskargrupper kan givetvis variera, bero-

Tabell 6:10. Pharmacias forskargrupper för- delade på olika grundfunktioner.

Antal forskar- grupper på Pharmacia

Grundfunktioner den lll 1968

]. Framställning av läkemedels- substanser Enheter i organisk kemi 5 Enheter i biosyntetisk kemi l Enheter i preparativ biokemi l

2. Identifiering av läkemedels- substanser Enheter i anaiytisk kemi 3 Enheter i fysikalisk kemi _.

3. Studier av läkemedelssub- stansers inverkan på celler och cellbestdndsdelar Enheter i biokemi 2

4. Utformning av en bruksfärdig produkt Enheter i farmaceutisk kemi 4

5. Utvärdering av efektkriterier

på djur Enheter i farmakologi 4 Enheter i experimentell kemoterapi 2

6. Utvärdering av säkerhets- kriterier på djur Enheter i farmakologi 2

7. Studier av läkemedelssubstans uppträdande i människa Enheter i humanfarmakologi

2 8. Studier av effekt på sjuka människor Enheter i klinisk medicin S:a 27

ende på forskningens inriktning och sta- dierna i projektens tidsförlopp.l Av Phar- macias 210 anställda på forskningsavdel- ningen vid årsskiftet 1967—1968 var 30 doktorer eller licentiater samt 25 med låg- re akademiska examina. Fördelningen av forskargrupperna på grundfunktioner fram- går av tabell 6: 10.

Företaget experimenterar för närvaran- de med s.k. nätverksplanering av sina forskningsaktiviteter, bl. a. av ett delpro- jekt inom diagnosområdet. En fördel med detta slags planering anses vara, att för- dröjning av eller temporär överkapacitet

i vissa aktiviteter kan undvikas, genom att en säker prognosticering av resursåtgången kan erhållas vad gäller aktiviteter som är beroende av varandra. Vid Pharmacia på- går nu utbildning av personalen i nätverks- planering.

Även Kabis forskning utmärks av att re— surserna i hög grad koncentrerats till ett fåtal, större områden. En sådan specialise- ring betraktas som nödvändig för att ett litet eller medelstort företag skall kunna uppnå medicinskt betydelsefulla resultat. Som ett viktigt drag i Kabis forskningspoli- tik har också framhållits att en väsentlig del av resurserna inriktats på indikations- områden, där inga tillfredsställande farma- koterapeutiska möjligheter tidigare förele- gat. Endast en mindre del av resurserna uppges sålunda ha använts för att söka alternativ till eller förbättringar av existe- rande läkemedel. Kabis forskning synes se- dan en lång tid tillbaka ha representerat en relativt hög grad av risktagande. Samtidigt skapar den möjligheter att uppnå en stark marknadspOSition på områden, där använd- bara resultat framkommer.

En huvudlinje i Kabis forskningspolitik har varit de projekt kring blodfraktionering och blodäggviteämnen, som pågått sedan lång tid. De värdemässigt största produkter- na är här albumin och gammaglobuliner. Den successiva utbyggnaden av forskning- en beträffande blodsjukdomar avser medel mot ett flertal sjukdomstyper. Som exempel kan anges renframställning av fibrinogen, avsett att användas mot blödningskompli- kationer, medel mot nedbrytning av blodets fibrinogen, medel mot blödarsjuka samt medel mot blodpropp. Ett av resultaten av Kabis arbete på området är utvecklingen av ett medel, som förebygger s.k. Rhesus- immunisering av nyblivna mödrar (gamma- globulin anti D). En detaljerad beskrivning av Kabis forskning såväl på blodområdet som övriga områden ges i bilaga 2.

Kabis andra »traditionella» forsknings— område gäller penicilliner, där de nu på-

1 Skagius, K., »Research & Development Policy in a Swedish Pharmaceutical Company)) (föredrag hållet i Lund, maj 1967).

Tabell 6:11. Kabis forskningsprogram år 1967.

Milj. kr. (Enl. S C B:s Forskningsområden normer) Antibiotika 1,1 Blodfraktionering 0,9 Koagulationsområdet 2,3 virusområdet 0,7 Övriga områden 6,0

Summa 11,0

gående projekten kan karakteriseras som utvecklingsarbete. Företaget bedriver därut- över forskning, inriktad på medel mot virus- infektioner. Detta arbete har stark anknyt- ning till företagets tidigare resultat, t. ex. kring gammaglobulin, som har profylaktisk effekt även mot vissa virusinfektioner. Den pågående forskningen på virusområdet gäl- ler såväl profylaktiska som terapeutiska pre- parat.

7. Information och reklam om läkemedel

I avsnitt 711 redovisas läkemedelsföreta- gens kostnader för information och reklam på läkemedelsområdet. Sannolika bestäm- ningsfaktorer för dessa kostnader diskute- ras i avsnitt 7: 2. I aVSnitt 7: 3 slutligen redovisas diskuterade förslag till alternativa organisationsformer för informationssprid- ningen.

7: 1 Läkemedelsföretagens information och reklam

Läkemedelsföretagens information och rek- lam för receptbelagda preparat riktar sig främst till läkare, medan motsvarande ak- tiviteter för icke receptbelagda preparat (med undantag för sjukhuspreparat) vän— der sig till såväl allmänhet som läkare. Totalt sett är endast en obetydlig del av försäljningsverksamheten riktad till allmän- heten. De större svenska läkemedelsföreta- gens kOStnader för information och reklam framgår av tabell 7: 1. Någon åtskillnad mellan de båda slagen av kostnader har inte gjorts, eftersom gränsen i många fall är diffus (t. ex. vad gäller läkemedelskon- sulenternas verksamhet).

För de fem företagen ökade informa- tions- och reklamkostnaderna i absoluta tal under perioden 1958—1965, nämligen från 23,6 mkr till 80,3 mkr. Inom Norden öka- de kostnaderna för information och reklam 1958—1965 från 13,7 mkr till 45,3 mkr och utanför Norden från 9,8 mkr till 35,0

mkr. Informations- och reklamkostnadernas storlek i förhållande till företagens försälj- ning har likaså ökat under den studerade perioden nämligen från 15 % år 1958 till 20 % år 1965 (tabell 7: 2).1

I de fem företagens verksamhet inom Norden ökade informations- och reklam- kostnaderna i procent av försäljningen från 12 % år 1958 till 16 % år 1965. För den utomnordiska verksamheten steg relations- talet från 23 % till 30 %. Kostnaderna för information och reklam är således relativt sett störst på de utomnordiska marknader- na. Relationstalet för enbart den svenska marknaden är något lägre än för den sam- lade nordiska marknaden. Astrakoncernen har för utredningen uppgivit att relationsta- let för koncernens verksamhet i Sverige var 12 % både 1958 och 1964. LIF-företagens" sammanlagda utgifter för information och reklam på den svenska marknaden var år 1965 30,2 milj. kr.? Utredningen har ej till- gång till data om de totala utgifterna för information och reklam på den svenska

1 Det bör vid jämförelser med andra bran- scher observeras, att vägningstalen har räknatsi fabrikspris. Betydelsen härav kan illustreras så- lunda, att om man konstruerar ett konsument- pris genom att antaga en droghandelsmarginal på 12 % samt en apoteksmarginal på 31 %, er- hålles istället för 20 %, som anförts i texten ovan, 12 %. På liknande sätt kan intensitetstal för forsknings- och utvecklingsarbete konstrue- ras om man exempelvis vid branschjämförelserv är i behov av en jämförelse i konsumentpriser. 1 Källa: Läkemedelsindustriföreningen.

1958 1962 1965 Utan- Utan- Utan- Inom för Inom för Inom för Nor- Nor- Nor- Nor- Nor Nor- Företag den den Totalt den den Totalt den den Totalt Astrakoncernen 6,8 8,1 14,9 14,0 16,1 30,1 23,2 27,0 50,2 Pharmacia 2,4 1,4 3,8 4,3 2,2 6,5 7,7 5,3 13,0 Kabi 1,6 0,2 1,8 3,3 1,3 4,6 4,4 1,6 6,0 Leo 1,8 0,1 1,9 3,5 0,4 3,9 5,2 1,0 6,2 Ferrosan 1,1 0,0 1,1 3,0 0,0 3,0 4,9 0,0 4,9

Totalt 13,7 9,8 23,6 28,0 20,0 48,0 45,3 35,0 80,3

1 Enbart företagens informations- och reklamkostnader på läkemedelsområdet avses. Det bör observeras att i kostnaderna för information och reklam ej inkluderats beräknade andelar för central administration. (Försäljnings- och reklamadministration är dock medräknad). Källa: Uppgifter erhållna från företagen.

Tabell 7:2. Informations- och reklamkostnader i procent av läkemedelsförsäljningen (räknat i droghandelns inköpspriser).1

1958 1962 1 965 Utan- Utan- Utan- Inom för Inom för Inom för Nor- Nor- Nor- Nor- Nor- Nor- Företag den den Totalt den den Totalt den den Totalt Astrakoncernen 1 3 23 17 14 24 18 ] 5 31 20 Pharmacia 16 75 23 18 41 22 21 34 25 Kabi 10 5 9 1 7 l 7 1 7 1 6 1 6 l 6 Leo 10 16 11 15 21 15 15 39 17 Ferrosan 8 3 7 15 5 l 5 l 9 2 1 8

Totalt 12 23 15 15 24 18 16 30 20

1 Vid en eventuell överenskommelse om att ombud bestrider reklamkostnaderna har värdet av försäljningen till ombud ej mottagits vid beräkningen. Källa: Uppgifter erhållna från företagen.

Tabell 7:3. ACO:s informations- och reklamkostnader (avser endast den svenska marknaden).1

1958 1962 1965 I procent av försälj- 1 procent av försäij- I procent av försälj- Mkr ningen Mkr ningen Mkr ningen 0,07 0,5 0,3 1,5 0,8 4,0 1 Räknat i DIP (DIP = AIP —- 16 %) Källa: ACO.

Tabell 7.4. LIF-företagens utgifter i Sverige för annonser och trycksaker 1950—1965.

1950 1956 1960 1965

Utgifteri löpande priser, mkr. 1,3 Utgifter i 1950 års priser, mkr. 1,3

Källa: AB Astra

3,7 7,4 11,5 2,4 4,0 4,1

Sverige 1950—1965.

Utgifter för annonser och trycksaker i % av försäljningsvärdet enligt AIP

1950 1956 1960 1965

1. I löpande priser 2. I 1950 års priser1

2,5 2,5

7

3 8 2,6

5,1 3 1

5,0 2,1

1 Försäljningsvärdet deflaterat med prisindex för läkemedel. Källa: AB Astra

Tabell 7.6. Informations- och reklamkostnader för fem LIF -företag på den nordiska markn aden fördelade på kostnadsslag.

1958 1962 1965 Procent. Procent. Procent.

Kostnadsslag Mkr fördelning Mkr fördelning Mkr fördelning 1. Annonser 3,1 22 % 4,9 17 % 7,7 17 % 2. Trycksaker 2,1 15 % 4,5 16 % 6,7 15 % 3. Presentreklam 0,3 2 % 0,5 2 % 0,6 1 % 4. Ovrig reklam 0,4 3 % 1,1 4 % 1,5 3 % 5. Reklamavdelning 0,3 2 % 0,5 2 % 0,8 2 % 6. Tryckeri 0,0 0 % 0,1 0 % 0,1 l % 7. Konsulenter 3,1 22 % 7,6 27 % 12,5 28 % 8. Kataloger 0,8 6 % 1,4 5 % 2,0 4 % 9. Prover 0,8 6 % 1,7 6 % 2,8 6 % 10. Övr. basorg. 2,5 18 % 4,9 18 % 9,1 20 % 11. Kalk. kapitalkostn. under

punkterna 5—10 0,4 3 % 0,8 3 % 1,4 3 % 12. Summa 13,7 100 % 128,0 100 % 45,3 100 %

läkemedelsmarknaden. Vissa uppskattning- ar kan dock göras. Om andra säljare än LIF-företagen avdelade relativt sett lika stora resurser på information och reklam, skulle totala kOStnaderna härför på den svenska marknaden uppgå till ca 65 milj. kr. Om de utländska säljarna i Sverige av- delade relativt sett lika stora resurser på information och reklam som de svenska fö- retagen på utomnordiska marknader skulle LIF- och RUFI-företagens sammanlagda kostnader härför på den svenska marknaden år 1965 uppgå till ca 80 milj. kr.

ACO har i jämförelse med ovan separat redovisade företag mycket begränsade år- liga kostnader för information och reklam (tabell 7: 3). En viss ökning har dock ägt rum under senare år.

En sannolikt väsentlig delförklaring till ACO:s relativt sett låga informations- och reklamkostnader utgör det förhållandet, att

ACO säljer preparat grundade på allmänt kända och tillgängliga substanser. En kon- sekvens av denna produktpolitik är att ACO säljer sina läkemedel nästan uteslutande på den svenska marknaden. ACO behöver så- lunda ej företa de investeringar på svenska eller utländska marknader, som övriga fö- retag finner nödvändiga vid introduktion av nya preparat eller förbättringar av redan kända preparat. Motsvarande samband ut- gör en sannolik huvudorsak till den ovan redovisade påtagliga differensen mellan in- formations- och reklamkostnaders relativa storlek på nordiska och utomnordiska marknader för de fem LIF-företagen. I Norden saluför de svenska läkemedelsföre- tagen ett betydande antal äldre preparat för vilka endast reklam av påminnelseka- raktär anses nödvändig. På övriga utländska marknader kan däremot de svenska läkeme- delsföretagen endast hävda sig genom att

Diagram 7:I. Försäljningsutveckling samt informations- och reklamkostnader för Kinidin Duretter och Ferromyn S.

Försäljning (Tkr) 40

KINIDIN DURETTER

3000—

2000—-

1000—

500— Kostnnder för Informatlon och reklam (Tkr)

sälja relativt nya originalpreparat. Introduk- tion av dessa erfordrar med gällande or- ganisationsform för informationsspridning- en på läkemedelsområdet betydande inves- teringar i information och reklam.

De svenska läkemedelsföretagens intro- duktion av originalpreparat på utländska marknader utanför Norden har främst ägt rum under senare år. Ett väsentligt undan- tag är dock Astras Xylocain, som sedan slu- tet av 1940-talet saluförts på ett stort an- tal utländska marknader. För detta pre- parat erfordras numera endast relativt små kostnader för information och reklam.1

Två exempel illustrerar hur kostnaderna för information och reklam är koncentrera- de till första delen av ett preparats livs- cykel. Av diagram 7:1 framgår försälj- ningsutveckling samt informations- och reklamkostnader för Hässles Kinidin Du- retter och Ferromyn S under de första åren.1

Beredningsformen för Kinidin Duretter har av Hässle patenterats i ett stort antal länder. Ferromyn S är en vidareutveckling av en tidigare produkt hos Hässle och fram- ställs enligt en ny princip, som patenterats i ett trettiotal länder. I diagrammet för Ki- nidin Duretter har angivits två försäljnings-

FERROMYN S

siffror för åren 1965 och 1966. Detta be- ror på att råvaran till preparatet på ett år tiodubblades i pris, vilket medförde stora prishöjningar på den färdiga produkten. Den lägre siffran anger försäljningen vid antaget oförändrat pris, medan den högre anger den verkliga försäljningen.

Såsom framgår av diagram 7.1 var kost- naderna för information och reklam stora i relation till försäljningen under initial- skedet. Därefter minskade dessa kostnader samtidigt som försäljningen ökade kraftigt. För de närmaste åren förutses en oföränd- rad försäljning av Kinidin Duretter och Ferromyn S, medan kostnaderna för infor- mation och reklam beräknas ligga kvar på

* Exempelvis uppges att det amerikanska dotterbolaget, som främst tillverkar Xylocain, under senare år haft informations- och reklam- kostnader motsvarande sex procent av försälj- ningsvärdet. Källa: Veckans afärer, 28 mars 1968.

= År 1963 har Kinidin Duretter belastats med kostnader på 83 000 kr. för boken Hjärtarytmi och Kinidin, samt år 1964 med 90 000 kr. för ett symposium som ledde till symposieboken Hjärtarytmier. För Ferromyn S hölls år 1964 ett symposium och gavs ut symposieboken Järnbrist och järn- terapi, vilket tillsammans kostade 112000 kr. Dessa kostnader har medtagits bland de redo- visade kostnaderna för information och reklam.

I initialskedet var kostnaderna för infor- mation och reklam relativt sett avsevärt högre för Kinidin Duretter än för Ferro- myn S. Detta uppges bero på att Durett- principen innebar en ny beredningsform, som krävde längre tid för att bli känd och accepterad av läkarna. Ferromyn S var däremot en vidareutveckling av den tidigare produkten, Ferromyn, vilket medförde ett snabbare accepterande av den nya produk- ten. Det bör dock understrykas, att både Kinidin Duretter och Ferromyn S mera bör uppfattas som smärre förbättringar än som avgörande medicinska innovationer av typen Xylocain.

Introduktionsreklamen har en klar inves- teringskaraktär. Dessa utgifter behandlas dock inte av läkemedelsföretagen som in- vesteringar med kostnaderna fördelade över ett preparats förväntade livslängd, utan bok- förs (helt lagenligt) som kostnader det år utbetalningarna sker. Härigenom kommer en oproportionerligt stor kostnad att belas- ta introduktionsskedet med motsvarande un- derskattning av den redovisade vinstens storlek. Pharmacias och Astrakoncernens introduktion på utländska marknader av nya originalprodukter under den studerade perioden är den viktigaste förklaringen till dessa företags stora kostnader för informa- tion och reklam på utomnordiska markna- der.

Vid bedömning av utvecklingen för in- formations- och reklamkostnadernas rela- tiva storlek är det även av intresse att söka skilja på volymförändringar och prisföränd- ringar. Astrakoncernen har för perioden 1950—1965 beräknat ett sammanvägt pris- index för de två utgiftsposterna annonser och trycksaker. Enligt denna beräkning var indextalet 278 år 1965 (l950=100). Un- der perioden 1950—1965 niodubblades LIF—företagens årliga utgifter för annonser och trycksaker, räknat i löpande priser (ta- bell 7: 4). Räknat i fasta priser skulle så- ledes utgifterna ha mer än tredubblats.

Astrakoncernen har även beräknat ut- vecklingen av annons- och trycksaksutgif— ternas storlek i förhållande till försäljningen

enligt fasta priser för LIF-företagen (tabell 7: 5). Såsom framgår steg procentsatsen en- ligt löpande priser men sjönk enligt fasta priser.

Vid jämförelse med de tidigare redovisa- de relationstalen bör i första hand observe- ras att trycksaker och annonser endast ut- gör en del av den totala informations- och reklamverksamheten. Nedgången i tryck- saks- och annonsutgifternas storlek i fasta priser beror sannolikt helt på förändringar i de totala informations- och reklamutgif- ternas sammansättning. Vidare har Astra beträffande försäljningen använt apotekens i stället för droghandelns inköpspriser, vil- ket ger lägre relationstal resp. år.

Astrakoncernen, Pharmacia, Kabi, Leo och Ferrosan har till utredningen lämnat uppgifter om hur de årliga informations- och reklamkostnaderna för läkemedel på den nordiska marknaden fördelar sig på olika kostnadsslag. Skiljaktigheter mellan företagen beträffande bokföringsprinciper har eliminerats i största möjliga utsträck— ning. Undersökningen omfattar följande kostnadsslag.

1. Annonser Häri ingår även beräknade kostnader för layoutarbete i egen regi

2. Trycksaker Omfattar kostnader för »köpta» trycksaker, beräknade portokost- nader för utsändning samt eget layoutar- bete

3. Presentreklam

4. Övrig reklam

5. Reklamavdelning Omfattar samtliga driftskostnader (Däremot ei lokalhyra, av- skrivning eller beräknad ränta. Det gäller även för punkterna 6—10 nedan)

6. Tryckeri Omfattar driftskostnaderna

7. Konsulenter Omfattar driftskostnader- na. Om bilersättning utgår har denna re- ducerats med beräknad andel avseende rän- ta och avskrivning

8. Kataloger Omfattar även portokost- nader och katalogredaktionens driftkostna- der

9. Prover Omfattar endast den rörliga tillverkningskostnaden 10. Övrig basorganisation Omfattar driftkostnaderna för gemensam försälj-

ningsorganisation, marknadsavdelning, in- formationskontor och försäljningskontor

11. Kalkylerade kapitalkostnader omfat- tar lokalhyra, avskrivningar och räntekost- nader för punkterna 5—10. De årliga av- skrivningarna har satts till 2,5 % för bygg- nader och 12,5 % för maskiner och inven- tarier räknat på anskaffningsvärdet. Ränte- kostnaderna har beräknats efter 8 % ränte- fot. För anläggningskapital avser räntekost- naderna det nedskrivna beloppet. Resultatet av undersökningen redovisas i tabell 7: 6. Som framgår var kOStnaderna för konsulenter, övrig basorganisation, an- nonser och trycksaker de i nu nämnd ord- ning tyngst vägande posterna år 1965 och svarade sammanlagt för 80 % av totala kostnaderna. Vissa förskjutningar i de olika kostnadsslagens relativa storlek skedde mel- lan 1958 och 1965. Således ökade kostna- derna för konsulenter från 22 till 28 % me- dan annonskostnaderna minskade från 22 till 17 %. Ett för den privata läkemedels- industrin viktigt försäljningsinstrument är således läkemedelskonsulenterna, som be- söker sjukhus och privatpraktiserande läka- re och informerar om sitt företags produk- ter. Informationen på sjukhus kan rikta sig till grupper av läkare, medan de privat- praktiserande läkarna informeras var för sig. ACO skiljer sig markant från övriga läkemedelsföretag genom att företaget helt saknar läkemedelskonsulenter. Över 70 % av ACO:s kostnader för information och reklam avser annonser och kataloger. LIF-företagen uppvisar vissa olikheter sinsemellan beträffande fördelningen på olika kostnadsslag. Exempelvis svarade år 1965 annonser för en avsevärt större an- del av kostnaderna på den nordiska markna- den hos Leo än hos Astrakoncernen. Där- emot hade Leo relativt sett mindre kostna- der för trycksaker än Astrakoncernen. Från Astra framhålls att man under intryck av kritiken mot påminnelsereklamen övergått från främst annonsering till konsulent- och symposieverksamhet. Den ändrade politiken återspeglas klart i kostnadsfördelningen år 1958 och 1965.

Läkemedelsindustrins beroende av läkar-

kåren har medfört en konkurrens mellan företagen i bidragsgivning, som tagit sig olika former. Sålunda lämnar läkemedels- företag icke obetydliga bidrag till läkar- symposier, som anordnas kring olika medi- cinska problemställningar. Bidragen ges ibland på initiativ från enskilda läkemedels- företag. Vanligt förekommande var tidigare det förhållandet att arrangörer spelade ut läkemedelsföretagen mot varandra i syfte att få så höga bidrag som möjligt. År 1968 träffades emellertid en överenskommelse mellan LIF, RUFI, Apotekarsocieteten och Läkarförbundet om riktlinjer syftande till en större restriktivitet i bidragsfrågor.

I LIF:s och RUFI:s regi har företagits vissa samordningsåtgärder i rationaliserings- syfte på läkemedelsreklamens område. Ett exempel härpå utgör katalogen Farmacev- tiska specialiteter registrerade i Sverige (FASS). Denna syftar till att ersätta de en- skilda företagens egna kataloger. Företagen svarar dock var för sig för uppgifternas riktighet. FASS utkom första gången år 1966. Inom LIF och RUFI har också ut- arbetats förslag till en auktoriserad konsu- lentgrundutbildning.1

Den s.k. Sainsburykommittén har i sitt år 1967 publicerade betänkande redovisat läkemedelsföretags utgifter för information och reklam på det engelska läkemedelsom- rådet. För engelska och utländska företag uppgick dessa till sammanlagt ca 224 mkr. år 1965. I förhållande till försäljningsvär- det är dessa utgifter genomsnittligt sett läg- re för de inhemska än för de utländska företagen (tabell 7: 7).

För 27 undersökta företag varierade rela- tionstalet mellan 6,8 % och 26,2 %. Me- dianen var 12,8 och medeltalet 12,2 %.

Beträffande informations- och reklamut- gifternas fördelning på viktigare delp0ster uppvisar förhållandena i Sverige och Eng- land stora likheter (tabell 7: 8). I båda länderna tillmäts konsulenterna mycket stor betydelse i informations- och reklamkan- kurrensen. (Den ovan redovisade posten

1 Irnell, L. och Perman, E., »Enhetlig grund- utbildning av läkemedelskonsulenter», Läkar- tidningen nr 32 är 1969.

Tabell 7.7. Utgifter för information och reklam i procent av försäljning på den engelska mark- naden. Redovisning efter moderbolagens nationalitet.l

Moderbolags nationalitet

I procent av försäljningen på den engelska mark- naden

Engelska företag Schweiziska företag Amerikanska företag Övriga europeiska företag

11,8 12,7 14,9 17,5

Källa: Report of the Committee of Enquiry into the Relationship of the Pharmaceutical Industry with

the National Health Service 1965—1967.

1 Det är osäkert om siffrorna är helt jämförbara med motsvarande som angivits för svenska företag på den nordiska marknaden.

Tabell 7:8. Utgifter för information och reklam (promotion) på den engelska marknaden.

1963 1965 Milj. Procentuell Milj. Procentuell

Delposter pund fördelning pund fördelning Konsulenter 5,7 45,6 7,0 45,5 Trycksaker 2,1 16,8 2,6 16,9 Annonser 1,5 12,0 1,6 10,4 Administration av sales promotion 1,4 11,2 1,8 11,7 Prover 1,0 8,0 1,3 8,4 Övriga försäljningsaktiviteter 0,8 6,4 1,1 7,1 Totalt 12,5 100 15,4 100 I procent av försäljningen på den engelska marknaden 14,9 13,9 Källa: Report of the Committee of Enquiry into the Relationship of the Pharmaceutical Industry with

the National Health Service 1965—1967.

för konsulenter i Sverige exkluderar utgif- ter för basorganisation.)

7.2 Informations- och reklamkostnadernas bestämningsfaktorer på läkemedelsområdet Inriktning och omfattning av läkemedels- företags information och reklam bestäms sannolikt främst av följande faktorer: pro- duktegenskaper, myndigheters krav, köpa- res beteende samt konkurrensläge på resp. marknader. Produkternas egenskaper. Informationer er- fordras bl.a. om ett preparats indikationer, kontraindikationer samt eventuella biverk- ningar. Informationens omfattning betingas bl. a. av om preparatet är helt nytt på ett område, utgör en förbättring av ett äldre preparat eller utgör ett nära substitut till redan existerande preparat. Myndigheternas krav. På grund av sina speciella egenskaper måste försålda läke-

medel vara registrerade hos socialstyrelsen. Som framgått av kap. 2 granskar ämbets- verkets expertorgan S.F.L. i samband med registreringsansökan ett preparats samman- sättning, renhet, hållbarhet samt indikatio- ner, kontraindikationer och ev. biverkning- ar. På S.F.L. företas i efterhand en viss granskning av kvaliteten på företagets in- formation om och reklam för sitt preparat i vad avser indikationsangivelser, kontra- indikationer, biverkningar m.m. som fast- ställts vid registreringen. I en reklampro- memoria år 1963 enades socialstyrelsen och landets läkemedelsförsäljare om riktlinjer för den kvalitativa utformningen av infor- mation om och reklam för läkemedel. Däremot förekommer ingen kontroll eller överenskommelse om informationens och reklamens omfattning. Köparnas beteende. Som tidigare påpe— kats svarar läkarna för konsumtionsvalet

vad gäller receptförskrivna preparat. Hand- köpspreparat kan däremot köpas efter kon- sumentens eget val.

Läkemedelsföretagens information och reklam utgör inte endast ett konkurrensme- del mellan olika företag om en given mark- nad utan bidrar sannolikt även till att öka den totala försäljningen av läkemedel. Självfallet varierar möjligheterna att på- verka köparnas beteende i detta avseende från marknad till marknad, men de torde utgöra en väsentlig bestämningsfaktor för såväl inriktningen som omfattningen av fö- retagens försäljningsaktiviteter.1 Konkurrensläge på respektive marknad. Det finns ett stort antal marknader, vilka representerar olika konkurrenslägen alltifrån monopol till Oligopol. Läkemedelsföreta- gens kostnader för information och reklam kan antas bl.a. vara beroende av vilket konkurrensläge, som råder på resp. mark- nad.

En läkares intresse för att börja använda ett nytt läkemedel får antas vara betingat av vilka medicinska fördelar produkten kan uppvisa i jämförelse med existerande pre- parat. Vid lansering av ett preparat med klart dokumenterade medicinska fördelar kan köpmotståndet antas vara avsevärt mindre än när helt eller nästan helt syno- nyma preparat redan finns. Några exem- pel från svensk läkemedelsindustri kan be- lysa detta.

Pharmacias separationsmedel Sephadex faller utanför det egentliga läkemedelsom- rådet men har framkommit vid läkemedels- forskning. Förfrågningar om produkten från vetenskapsmän kom till Pharmacia i sådan mängd, att företaget organiserat en särskild serviceverksamhet för att tillfredsställa be- hovet av information. Till ca 50 000 veten- skapsmän från hela världen, vilka h0s Phar- macia anmält ett intresse för Sephadex, skickas kontinuerligt i koncentrerad form rapporter om företagets senaste forsknings- resultat på området. Betingelserna för in- formationsspridningen om Sephadex har varit motsatta de vanligen förekommande.

Då Astra år 1947 lanserade lokalbedöv- ningsmedlet Xylocain fanns på marknaden

främst Prokain som var Xylocain underläg- set i de flesta avseenden. Xylocains stora medicinska fördelar jämfört med existeran- de produkter vid tidpunkten för lansering- en medförde att produkten kunde säljas med ovanligt liten försäljningsinsats i för- hållande till vad som vanligen erfordras vid introduktionen av ett nytt läkemedel. Te- rapin som sådan var välkänd, samtidigt som produkten innebar väsentliga fördelar jämfört med Prokain. Detta ser man som en huvudorsak till att Astra utomlands kunnat uppnå en lika stor marknadsandel, som i Sverige trots en i jämförelse med marknadens storlek betydligt mindre för- säljningsorganisation utomlands.2 En väsent- lig förutsättning för att en hög marknads- andel kunnat bibehållas har varit Astras innehav av ett effektivt patentskydd för Xylocain.

År 1957 lanserade Bofors under obero- ende patentskydd Carbocain på samma del- marknad som Xylocain. Carbocain har en något lägre toxicitet och kan användas utan adrenalin i större utsträckning än Xylocain, varför man på Bofors menar att Carbocain utgör en marginell förbättring i jämförelse med Xylocain. I mitten av 60- talet uppgick försäljningen av Carbocain till 20—30 mkr. och av Xylocain till ca 70 mkr.

År 1963 lanserade Astra Citanest, ett kortverkande lokalbedövningsmedel under oberoende patentskydd. I jämförelse med Xylocain anses Citanest i likhet med Carbo- cain innebära vissa marginella förbättringar. Försäljningsvärdet för detta preparat är dock än så länge betydligt lägre än för de båda övriga.

Att Xylocain så väl lyckats hävda sin ställning gentemot Carbocain och Citanest

1 En väsentlig fråga är i vilken utsträckning läkemedelsföretagens information och reklam medfört en överkonsumtion av läkemedel. En undersökning härav förutsätter självfallet att en optimal konsumtionsnivå kan definieras för resp. marknad. Detta hindrar inte att försäljningsinsatsen utomlands varit betydande i förhållande till Astras storlek. Företagets försäljningsorganisa- tion utanför Norden har primärt byggts upp för att sälja Xylocain.

trots betydande reklaminsatser för sistnämn- da preparat anses främst bero på att Car- bocain och Citanest mer representerar smär- re förbättringar i jämförelse med Xylocain än något verkligt avgörande nytt. Mark- nadsföringen av Carbocain och Citanest har därför mött ett betydligt hårdare mot- stånd än vad som var fallet för Xylo- cain. Av betydelse anges också vara, att Astra är stort nog att själv marknadsföra Xylocain internationellt medan Bofors säl- jer Carbocain licensvägen.

7.3. Alternativa organisationsformer för in- formationsspridningen på läkemedelsområ- det

En väsentlig frågeställning är, hur infor- mationsspridningen på läkemedelsområdet skall organiseras för att medge de bästa förutsättningarna för ett optimalt läkeme- delsval, främst då vid läkarnas förskrivning av läkemedel. F.n. svarar företagen inom läkemedelsområdet för större delen av in- formationen. Alternativa gentemot företa- gen oberoende informationskällor och -ka- naler existerar, men dessa har en jämförel- sevis ringa betydelse. I det följande refere- ras den kritik, som i Sverige riktats mot den rådande organisationsformen för infor- mationsspridningen samt Sainsburykommit- téns undersökningsresultat och rekommen- dationer på området.

I den allmänna debatten har av vissa det rådande mönstret för informationssprid- ningen hårt kritiserats som ett slöseri med resurser. Företagens konkurrens genom in- formation och reklam leder enligt dessa kri- tiker till en snedvridning av läkemedelsvalet så att mindre ändamålsenliga preparat i vissa fall väljs. Dessutom sägs läkarna ej ägna så lång tid åt information och reklam som står i rimlig proportion till företagens utgifter härför.

Registreringskontrollen av läkemedel kan ge ett intryck av att det mellan förekom- mande preparat på samma användningsom— råde endast existerar små gradskillnader i det medicinska värdet. Genom undersök- ningar under senare tid har emellertid på-

visats att skillnaderna kan vara väsentliga. Eftersom vid ungefär lika eller högre pri- ser även de sämre preparaten förskrivs, kan slutsatsen dras att faktorer, vilka ej har samband med läkemedlens ändamålsenlig- het, inverkar på läkemedelsvalet. Tillkomsten av FASS (katalog utgiven av branschorganisationerna LIF och RUFI) innebar ett framsteg såtillvida att läkarna härigenom har fått en samlad och lätthan- terlig översikt över de befintliga läkemed- len. Kritik har dock riktats mot FASS, och Pharmaconomia Svecica (utgiven av Läkar- förbundet), för att dessa ger föga eller ingen vägledning vid val av ett läkemedel bland flera likartade preparat.1 I FASS svarar de enskilda fabrikanterna för karakteristi- ken av sina resp. preparat. Kritikerna ef- terlyser jämförelser mellan likartade pre- parat och anser att de enskilda preparatens ofördelaktiga egenskaper berörs otillräck- ligtiFASS.2 I Sverige har efter initiativ vid Karolinska sjukhuset vid flera storsjukhus prövats me- todiken att centralisera ansvaret för läke- medelsvalet vid rutinsjukvård till ett sär- skilt expertorgan, en s.k. läkemedelskom- mitté. Åtgärderna får delvis ses som en följd av enskilda läkares ökande svårig- heter att överblicka läkemedelssortimentet. Medlemmar i denna är kliniker, kliniska farmakologer och apotekare samt sjukskö- terskor. På grundval av diskussioner och utredningar om den medicinska ändamåls- enligheten hos förekommande preparat av- ger kommittén rekommendationer. I de fall där synonyma preparat finns, tas hän- syn till om ansenliga prisskillnader före- kommer. Sjukhusens terapitradition uppges dock spela en viss konserverande roll vid kommittéernas läkemedelsval. Sjukhusens lokala läkemedelskommittéer uppges ha gall- rat bort ett ansenligt antal preparat, såväl 1 Rosén, A, >>Hur skall läkarna kunna välja rätt läkemedel», Läkartidningen, 9, 1968, 5. 872Dec. A. Rosén menar, att förbrukningen av bl. a. ampicillin torde överstiga vad som är medicinskt motiverat. Som en orsak härtill an- förs, att en otillräcklig information om indika- tionerna ges i FASS och Pharmaconomia Svecica.

Genom att unga läkares förskrivningsva- nor efter hand kommer att formas under inflytande av läkemedelskommittéers re- kommendationer, får denna verksamhet till- mätas en successivt växande betydelse. En metod att påskynda en utveckling mot att dylika organ övertar ett större ansvar för informationsspridningen är att kortfattade aktuella och vetenskapligt dokumenterade läkemedelsrekommendationer införs på riksplanet.1 Socialstyrelsen beviljades sålun- da år 1968 medel för att inrätta ett särskilt organ, Socialstyrelsens kommitté för läke- medelsinformation, med uppgift att inleda en försöksverksamhet, som syftar till att utforma vetenskapligt väl underbyggda re- kommendationer om läkemedels använd- ning till samtliga läkare och tandläkare i landet. läkemedelsföretagen kan sägas hit— tills ha intagit en avvaktande hållning gent- emot läkemedelskommittéernas oftast myc- ket preciserade läkemedelsval. Sannolikt minskar kommittéerna läkemedelsföreta- gens möjligheter att genom reklamaktivi- teter påverka läkarnas läkemedelsval.

Sainsburykommittén i England hade en- ligt sina direktiv till uppgift att analysera problematiken vad gäller informationssprid- ningens optimala organisationsform på lä- kemedelsområdet. Till grund för kommit- téns slutsatser ligger en omfattande intervju- undersökning bland 500 praktiserande eng- elska läkare beträffande vilka informations- källor som nyttjas för att lära känna nya läkemedel, de olika källornas användbarhet samt deras inflytande vid bildande av för— skrivningsvanor.

De intervjuade läkarna uppgav följande rangordning beträffande olika informa- tionskällors betydelse vad gäller kunskaper om nya produkters existens 1 av 3 valde läkemedelskonsulenter ] av 5 valde artiklar i tidskrifter? 1 av 7 valde rekommendationer från specia- lister 1 av 10 valde annonser och trycksaker.

En stor andel av de praktiserande läkar- na uppfattar således företagens informa- tions- och reklamaktiviteter som det bästa

till buds stående medlet att få kännedom om nya produkter.

Beträffande information om läkemedels ändamålsenlighet blev rangordningen av bästa informationskällor följande: 1 av 3 valde artiklar i tidskrifer3 1 av 4 valde rekommendationer från spe- cialister

1 av 8 valde kontakter med andra läkare 1 av 8 valde rekommendationer från läke- medelskonsulenter.

Intervjun visade vidare att 9 av 10 prak- tiserande läkare ansåg sig få för mycket trycksaker.

Undersökningen visar att många av de praktiserande läkarna tvekar att handla en- bart på grundval av den information. som läkemedelsföretagen lämnar. Sainsburykom- mittén drar slutsatsen att den rådande orga- nisationen av informationsspridning på lä- kemedelsområdet leder till ett slöseri med resurser sett ur samhällets synvinkel.4 Kon- sulentkostnaderna i Storbritannien uppges uppgå till ca 3 600 kr. per läkare, vartill kommer att dyrbar läkartid upptas under vilken konsulenternas information mottas med skepsis eller misstänksamhet. Läkarna ägnar ej trycksaker och annonser en upp- märksamhet som står i rimlig proportion till k0stnaderna för dessa.

Sainsburykommittén avvisar tanken på förbud mot trycksaker (mailing) och övrig promotion med motiveringen att konkur- rensen härigenom skulle hindras. Kommit- tén finner det dock vara otillfredsställande att läkare i sin förskrivning influeras av läkemedelsföretagens reklamaktiviteter i den utsträckning som nu sker.5 I stället bör samhället ta ett större ansvar för läkarnas vidareutbildning på detta område.6 Kom- mittén rekommenderar därför inrättandet av ett fristående läkemedelsinstitut (Medici-

1 a.a.

2 Såsom British Medical Journal och Prescri- bers' Journal. Såsom British Medical Journal och Prescri- bers' Journal.

** a.a. s. 70. 5 a.a. s. 94.

' Jfr liknande rekommendationer i Nordisk samarbejde om largemidler, Nordisk utred- ningsserie, 196827, sid 87.

nes Commission). Detta skall bl. a. ha till uppgift att årligen lämna läkare utförlig information om nya och redan existerande läkemedel samt kontrollera att företagens information till läkare presenteras på ett så opartiskt, fullständigt och exakt sätt som möjligt.1 Sainsburykommittén understryker, att värdet av det föreslagna läkemedelsin- stitutet till betydande del ligger i det för- troende, som läkarkåren bör kunna hysa för en läkemedelsinformation, som utfor- mas av en visavi företagsintressen oberoen— de expertstab?

Förhandsgranskning av all reklam bedöms som en olämplig metod. I stället föreslår kommittén, att ett kontrolldoku- ment upprättas. Alla reklamuppgifter från företagen skall överensstämma med dem som redovisas i detta kontrolldokument. Reklam för nyregistrerade preparat skall ej tillåtas förrän en kopia på kontrolldoku- mentet tillställts samtliga praktiserande lä— kare och apotekare.

En kontroll av den skrivna reklamen be- döms vara lättare än en kontroll av läke- medelskonsulenternas informationsaktivitet. Kommittén menar dock att en oberoende vetenskaplig service bör organiseras, som så småningom ersätter företagens konsulen- ter.3

Sainsburykommitténs förslag har inte ge- nomförts. I stället har vissa frivilliga över- enskommelser angående reklamens omfatt- ning träffats mellan hälsovårdsministeriet och läkemedelsindustrin.

1 a.a., s. 96. * a.a., s. 97. a.a., s. 96.

8 Läkemedelsföretags kostnader och

stordriftsfördelar

I avsnitt 8.1 ges en redovisning av ut- ländska och svenska läkemedelsföretags kostnadsstruktur. En principdiskussion om förekomst av stordriftsfördelar inom läke— medelsbranschen ges i avsnitt 8.2. I de därefter följande avsnitten 8.3, 8.4, 8.5, re- dovisas material som belyser förekomsten av dylika fördelar inom forskningsledet, produktions- och marknadsledet samt distri— butionsledet.

8.1. Företagens konsznadsstruktur

Som framhållits i inledningen till kap. 3 kan det inom de flesta länder utskiljas två typer av läkemedelsföretag, nämligen dels stora forskningsintensiva internationellt verksamma företag, dels mindre, lokalt verksamma företag som säljer preparat vil- ka baseras på ett allmänt tillgängligt kun- nande. Väsentliga skillnader i kostnadsstruk— turen föreligger mellan dessa, främst be- träffande utgiftsandelen för forskning och utveckling.

Exempel på internationeut sett stora lä- kemedelsföretags kostnadsstruktur ges i ta- bell 8: 1.

Såsom framgår är produktionskostnader- nas andel förhållandevis 1åg medan ande- larna för forskning och utveckling samt marknadsföring är höga. Utgifterna för forsknings- och utvecklingsarbete motsvara- de år 1965 ca 10 % av försäljningsvärdet för fyra av tabellens fem företag.

I Sainsburykommitténs betänkande om

läkemedelsindustrin i Storbritannien redo- visas kostnadsstrukturen för ett antal eng- elskägda företag år 1965 (tabell 8: 2). Även vid dessa företag motsvarade utgifterna för forsknings- och utvecklingsarbete ca 10 procent av försäljningsvärdet. Däremot var produktionskostnadernas andel betydligt högre än för de amerikanska företagen.

Den relativa storleken av större svenska företags utgifter för forsknings- och utveck- lingsarbete är av samma storleksordning som vid större amerikanska och engelska läkemedelsföretag. Beroende på skiljaktig- heter i den statistiska redovisningen kan motsvarande jämförelser inte göras beträf- fande utgifter för information och reklam. 1 kap. 6 och 7 har redan kommenterats ni- vån och utvecklingen för de svenska läke— medelsföretagens utgifter för forsknings— och utvecklingsarbete samt information och reklam. Här skall endast erinras om att det största svenska företaget, Astrakoncer- nen, satsar procentuellt sett något mindre på forskning och utvecklingsarbete än Phar- macia, Kabi, Leo och Ferrosan. Utgiftsan— delarna för forsknings- och utvecklingsar- bete samt information och reklam har rela- tivt sett ökat under den studerade perioden för de fem LIF-företagen.1

1 Den stora betydelsen av forsknings- och utvecklingsarbete samt informations- och re- klamverksamhet inom läkemedelsindustrin för- klarar den ovanligt höga andelen tjänstemän bland de anställda. Inom den svenska läkemedels- industrin är relationen mellan antalet tjänste- män och arbetare tre mot två medan inom industrin i övrigt relationen är en mot tre till fem.

Tabell &] . Kostnadsstruktur för fem större amerikanska läkemedelsföretag uttryckt i procent av totala försäljningsvärdet år 1965.

Smith Kline Merck E. Schering

Kostnadsslag & French Upjohn & Co. Lilly Corp. Produktionskostnader 22,6 26,7 31,7 34,4 21,9 Forsknings— och utvecklingsutgifter 9,6 9,5 9,5 9,7 7,8 Utgifter för marknadsföring och administration 34,1 36,1 25,9 18,7 36,91 Skatter 16,4 11,9 14,1 12,0 10,6 Övriga utgifter 0,2 0,8 1,4 4,3 2,8 Vinst 17,1 15,1 17,4 13,0 11,5

Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

1 Inkluderar distribution. Källa: Företagens årsredovisningar samt Gaps in (Pharmaceuticals) s. 48. OECD 1968.

8.2. Stordriftsfördelar inom läkemedelsbran- schen

Med stordriftsfördelar avses resursbesparing- ar —- räknade per producerad enhet — som kan erhållas genom ökning av den fram— ställda volymen, antingen i en viss process eller totalt inom en produktionsanläggning eller ett företag.1 Alternativt kan begrep— pet stordriftsfördel knytas till de resursbe- sparingar, som kan uppnås genom ökad koncentration dvs. om en given förädlings- verksamhet inom en bransch sammanförs till en eller ett fåtal stora anläggningar (resp. företag). För en ingående diskussion av de- finitioner och mätproblem på detta område hänvisas till koncentrationsutredningens sär-

Tabell 8.2. Kostnadsstruktur för engelska läkemedelsföretag uttryckt i procent av totala försäljningsvärdet år 1965.1

%

Produktionskostnader 42,0 Utgifter för distribution och marknadsföring 14,9 Utgifter för royalties, patent och varu- märken 1,3 Administration 9,0 Utgifter för forskning och utveckling 10,3 Vinst före utgiftsräntor och skatter 22,5

1 Tabellen omfattar 23 större läkemedels—

företag.

Källa: Report of the Committee of Enquiry into the Relationship of the Pharmaceutical Industry with the National Health Service 1965—1967. 5. 108.

technology between member countries. Sector report.

skilda studie rörande stordriftsfördelar. Här skall endast beröras några för läkemedels- industrin centrala aspekter som bakgrund till vissa data rörande möjliga resursbespa- ringar i olika funktioner (forskning, till- verkning, marknadsföring och distribution). Dessa uppgifter, som insamlats från svens- ka företag (främst Astrakoncernen), redovi- sas i avsnitten 3—-5 nedan.

Hos de större läkemedelsföretagen före- ligger i allmänhet en vertikal integration av de tre förstnämnda av de fyra leden eller funktionerna. Tillverkningen av läkemedel baseras till största delen på eget forsknings— och utvecklingsarbete. Den är dessutom i flera fall integrerad framåt med egen gros- sistverksamhet (droghandel). Integrationen mellan forskning, tillverkning och mark- nadsföring synes till största delen ha be- tingats av marknadsmässiga fördelar. Om tillräckliga produktions- och marknadsfö- ringsresurser finns eller kan skapas inom företaget, anser man sig i allmänhet bäst kunna utnyttja forskningsresultaten kom- mersiellt genom en egen lansering. På hem- mamarknaden synes detta alternativ genom- gående ha valts.2 Däremot ges i vissa fall licenser till utländska företag, men då ofta i utbyte mot licenser för dessa företags pro- dukter, avseende den svenska eller den nor- diska marknaden.

1 Med »produktion» avses här alla typer av förädling, dvs. också t. ex. varudistribution och andra typer av tjänster. * Avser svenska företag.

Integrationen av forskning och tillverk- ning kan emellertid också ge upphov till di- rekta resursbesparingar. Framför allt torde möjligheterna att driva ett effektivt upp- följningsarbete (produktutveckling etc.) kring uppnådda forskningsresultat under- lättas, om företaget självt tillverkar och marknadsför ifrågavarande produkter. Dess- utom kan insatserna i fråga om information och reklam vara lättare att organisera i ett integrerat företag, då de ju berör både forsknings- och tillverkningsledet.

Också strävan efter riskspridning kan vara ett motiv för vertikal integration. I många företag utgör produktion och för- säljning av äldre produkter en diversifie- rad och jämförelsevis riskfri verksamhet, vilken betraktas som ett lämpligt komple- ment till den mer specialiserade och risk- fyllda forskningsdelen. En ytterligare ökad riskspridning kan erhållas genom integra- tion med droghandelsledet, om företaget utöver de egna produkterna kan distribuera andra (t. ex. utländska företags) produkter. Även denna typ av integration kan tänkas ge vissa resursbesparingar, t. ex. i samord- nad lagerhållning mellan de två leden. Des- sa fördelar måste emellertid vägas mot be- sparingar, som sannolikt är möjliga genom en centralisering i ett fristående grossistled (se vidare avsnitt 5 nedan).

Förekomsten av stordriftsfördelar i de fyra leden var för sig diskuteras i de föl- jande avsnitten. Bland orsakerna till sådana fördelar för stora enheter kan följande nämnas:

I forskningsledet föreligger, som framgått av kapitel 6 ovan, vissa odelbarheter i or- ganisationen, bestämda av att ett samarbe- te krävs mellan forskare från olika discipli- ner. För genomförande av ett större pro- jekt kan krävas en organisation om 20—30 forskargrupper för åtta s.k. grundfunktio- ner omfattande vardera 3—5 personer. Minimikrav av denna typ medför, att mind- re företag inte kan genomföra Vissa ty- per av projekt, eller att projekten där skul- le ta mycket lång tid i anspråk. Samti- digt innebär odelbarheterna, att kapacitets- utnyttjandet i forskningsavdelningen kan

ökas vid samtidigt arbete på flera projekt och dubblering av vissa funktioner. Forsk- ningsverksamheten torde vara den del av läkemedelsföretagens verksamhet, där för- delarna för större enheter är mest påtagli- ga, och dessa fördelar har troligen accentu- erats under senare år. Stordriftsfördelarnas effekt på företagsstrukturen förstärks av det övertag för större företag. som uppkom- mer genom deras större möjligheter till riskspridning via satsning på flera obero- ende projekt.

Den begränsning av informationssprid- ningen beträffande pågående forskningspro- jekt vid olika företag, som utgör ett led i konkurrensen på forskningssidan kan ge upphov till effektivitetsförluster, sett från samhällets synpunkt. Koncentration av mål- forskningen på ett visst område till ett eller ett fåtal företag kan därför ge resurs- besparingar inte endast via stordriftsförde- lar i vanlig mening, utan också genom att »dubbelforskning» kan undvikas.

I produktionen kan minskade styckkost- nader uppkomma vid ökad serielängd. bl. a. beroende på att kostnaderna per enhet för kvalitets- och säkerhetskontroll minskar. Även minskning av arbetsinsatsen per enhet i själva tillverkningen kan vara möjlig. Pro- duktionen i större företag kan tänkas ske i mer automatiserade processer, vartill kom- mer möjligheten att vid ett större sortiment mer flexibelt utnyttja arbetskraft och ka— pitalutrustning. Stordriftsfördelarna i pro- duktionsledet framstår dock i läkemedels- industrin som mindre betydelsefulla än i flertalet andra industribranscher. Det kan tilläggas, att stordriftsfördelar fram till en viss gräns kan föreligga också i försäljnings- och administrationsfunktionerna genom att »odelbara» faktorer (t. ex. specialiserad ar- betskraft) effektivare kan utnyttjas inom en större organisationsram.

I droghandelsledet föreligger vissa stor-. driftsfördelar med avseende på orderstor- leken, eftersom resursåtgången bl.a. be— stäms av s.k. radvärde (värde per post i en order), antal rader per order samt anta- let order. Kostnaden per distribuerad en- het (eller försäljningskrona) faller relativt

snabbt med ökad orderstorlek. Centralise— ring av distributionen för en viss produkt kan möjliggöra besparingar bl. a. i lager- hållning, medan också en ökning av antalet distribuerade produkter kan ge stordrifts- fördelar genom samordning av leveranser och effektivare utnyttjande av fasta produk- tionsfaktorer.

De följande avsnitten är avsedda att il- lustrera betydelsen av vissa fördelar, som kan uppnås vid ökad anläggnings- eller fö- retagsstorlek. Då översiktliga data för hela branschen saknas har framställningen i hu- vudsak fått begränsas till exempel från Ast- rakoncernens verksamhet. Framställningen har uppdelats på branschens fyra huvud- funktioner, forskning, tillverkning, mark- nadsföring och droghandel. Det bör fram- hållas, att skaleffekterna givetvis har starkt varierande betydelse, beroende på forsk- ningens och produktionens inriktning hos olika företag, varför inga sammanfattande mått kan erhållas på stordriftsfördelarnas omfattning eller på deras betydelse för branschens struktur.

8.3. Stordriftsfördelar i forskningsledet

Effektivitetsskillnader mellan små och sto- ra enheter på forskningsområdet kan vara knutna dels till det enskilda forsknings- projektets storlek, dels till möjligheter att samtidigt driva och samordna flera projekt. Den genomsnittliga totalkostnaden för ge- nomförande av ett forskningsprojekt har stigit kraftigt under senare år. Under pe- rioden 1954—1964 utvecklades sålunda enligt uppgift forskningskostnadema för nya läkemedel i USA på följande sätt (genom- snittskostnad i mkr.): 1954 1960 1962 1964 2,1 6,1 13,6 23,1 Även om siffrorna enbart avser amerikans- ka företag synes trenden vara likartad i flertalet läkemedelsforskande länder. Orsa- kerna till denna utveckling mot dyrare pro- jekt, och till den påtagliga accelerationen under 1960-talet har diskuterats i forsk- ningskapitlet (avsnitt 6.1).

Ökade krav beträffande projektens totala

storlek (och kostnader) skulle i och för sig inte behöva innebära höjda minimikrav beträffande årliga forskningsinsatser -— och därmed på forskningsavdelningarnas storlek -— om utsträckningen över tiden var godtycklig. Strävan att snabbt nå exploater- bara resultat, bl. a. betingad av konkurrens och patenträttigheter och lanseringstidpunk— tens betydelse i övrigt, medför dock att också de årliga insatserna måste ökas.

På vissa områden torde numera redan det enskilda projektets storlek och utgifts- krav utgöra ett hinder för forskningsinsat- ser i många mindre, forskningsinriktade lä- kemedelsföretag. Som illustration kan näm- nas, att endast två svenska läkemedelsfö- retag uppvisar högre FoU-utgifter för hela femårsperioden 1961—1965 än det genom- snittsbelopp, som ovan angivits för projekt i USA år 1964. Även om reservationer måste göras för skillnader i kostnadsnivå, antyder exemplet klara restriktioner för de mindre företagens projektval.

Till de krav på minimistorlek som direkt följer av projektstorleken måste läggas för- delar i effektivitet och ökad riskspridning, som kan uppnås vid ökning av antalet pro- jekt. Effektivitetsvinsterna sammanhänger med möjligheter att sammanföra vissa funktioner, hänförliga till flera pågående projekt i större enheter. Dessutom kan en samordning av olika projekt ge möjligheter att effektivare utnyttja vissa »odelbara» pro- duktionsfaktorer. Att här ange generella mått på minsta effektiva storlek hos orga- nisationen eller på effektivitetsvinsternas storlek är givetvis omöjligt. Stordriftsförde- larna skall i det följande endast illustreras med några exempel från Astrakoncernens verksamhet.

Som framhållits i kap. 6 förutsätter en effektivt fungerande industriell läkemedels— forskning, att ett minimiantal grundfunk- tioner kan samverka inom ett företags ram. Inom Astrakoncernen bedrivs forskning in- om ett flertal grundfunktioner och vid fle- ra olika enheter såsom framgår av tabell 8: 3 (se även avsnitt 6.5).

I Södertälje fanns år 1964 ca 225 må- nadsanställda inom forsknings- och utveck—

lingsområdet, varav 80 med akademisk ut- bildning. Hässles forskningsorganisation med 70—80 anställda betraktas inom kon- cernen som ett tröskelvärde för att själv- ständigt bedriven forskning skall vara eko- nomiskt möjlig. Dotterbolagens forskning är samordnad med moderbolagets varige- nom vissa tröskelvärdesproblem elimineras för t. ex. Draco. Främsta anledning till de- centraliseringen av koncernens forskning är de fördelar, som kan uppnås genom ett nä- ra samarbete med universitet och högskolor.

Astrakoncernens nya toxikologiska labo- ratorium, som successivt tagits i bruk under 1966 och 1967, illustrerar hur ett tröskel- problem för en grundfunktion kunnat lösas genom koncernens snabba tillväxt. Detta speciallaboratorium svarar för prövning av substanser från koncernens samtliga forsk- ningsenheter i Sverige och i utlandet. Toxi- citetsprövningarna sysselsatte år 1966 ca 30 anställda. Undersökningarna måste kunna göras så omfattande, att de tillfredsställer bestämmelserna i samtliga de länder, där koncernen är verksam.

Före investeringsbeslutet diskuterades även möjligheten att uppföra ett toxicitets- laboratorium i samarbete med övriga med- lemmar i LIF. Astrakoncemens behov av toxikologiska prövningar bedömdes nämli- gen inte vara stort nog för att lönsam drift av laboratoriet omedelbart skulle kunna uppnås.

Astrakoncernen beslöt dock bygga ett eget laboratorium. Som motiv härför har anförts att ett lönsamt kapacitetsutnyttjan- de skulle uppnås relativt fort genom den snabba tillväxten i behovet av toxicitetspröv- ningar. Vidare skulle ett eget laboratorium ha den fördelen, att inga prioritetsproblem gentemot andra företag skulle behöva upp- stå i det dagliga arbetet.

Även om de svenska företagens expan- sion givit ökade möjligheter att utnyttja stordriftsfördelar, framstår deras forsk- ningsresurser som mycket begränsade jäm- fört med de största utländska företagens. År 1966 satsade sålunda det amerikanska företaget Merck & Co. ca 250 milj. kr. på forskning. Lilly ca 175 och Upjohn ca 145

milj kr.1 Mot detta kan ställas 37 milj. kr. år 1965 för Astra och 5—11 milj. kr. vardera för de fyra därnäst största svenska läkemedelsföretagen. Det bör dock fram- hållas, att flera av de medelstora, svenska företagen under 1960-talet kunnat nå forsk- ningsresultat, som möjliggjort lönsamma lanseringar och en snabb försäljningsökning (jfr. kap. 6.5 ovan). Trots sitt underläge i storleksavseende synes dessa företag ha möjlighet att driva en konkurrenskraftig forskning, om resurserna koncentreras till ett fåtal projekt. Särskilt torde detta gälla på områden, där företagen byggt upp ett »immateriellt kapital» genom tidigare forsk- ning och tillverkning.

Stora läkemedelsföretag uppges besitta en väsentlig konkurrensfördel genom möj- ligheter att relativt snabbt kunna överföra t. ex. ett flertal farmakologer från »äldre» områden till nya och mera lovande projekt. Ytterligare en fördel som stora internatio- nellt verksamma läkemedelsföretag kan nyt- tiggöra är de nära och varaktiga kontakter som företagen kan få med framstående universitetsforskare på ett område i olika delar av världen.

Utvecklingen i stort på läkemedelsområ- det tyder emellertid på att storlekskraven på forskningssidan driver fram ökad kon- centration. I synnerhet den amerikanska marknaden ger exempel på fusioner, föran- ledda av de ökade forskningskostnaderna, men också europeiska exempel finns. När det schweiziska företaget Wander övertogs av Sandoz år 1967, angavs sålunda att Wan- ders lönsamhet var tillfredsställande, men att kraven på ökade finansiella resurser bl. a. för forskningsverksamheten motivera- de en fusion.

Kraven på stora och långsiktiga forsk- ningsinsatser har också (bl. a. i USA) drivit fram direkta forskningsinvesteringar från samhällets sida i syfte att få fram nya läke- medel (exempelvis virusmedel, vacciner)2

1 Källa: Resp. företag. Siffran för Merck & Co inkluderar vissa utgifter utanför läkemedelsom— rådet. 'Se bl. a. artikeln »Något om utvecklingen på

(Forts. på nästa sida)

Den ökade statliga satsningen på viktiga men svårbearbetade områden förklaras till stor del av de begränsade möjligheterna till riskspridning även hos de största privata företagen, när det gäller projekt av denna storleksordning.

8.4. Stordriftsfördelar inom produktion och marknadsföring

Vad gäller möjliga resursbesparingar vid ökad serielängd eller anläggningsstorlek, uppvisar läkemedelstillverkningen inga prin- cipiella avvikelser från annan industriell produktion. För en generell diskussion och klassificering hänvisas till utredningens sär- skilda studie rörande stordriftsfördelar. Här skall endast redovisas några exempel -— ge- nomgående hämtade från Astrakoncernen — avsedda att något belysa storleksord- ningen av förekommande stordriftsfördelar, och den anpassning de föranleder beträf- fande företagets produktionsorganisation. Astrakoncernens läkemedelsproduktion för den skandinaviska marknaden och för direktexport är helt koncentrerad till hu- vudfabrikerna i Södertälje. Dessutom fram- ställs vid dessa fabriker halvfabrikat, av- sedda för utländska dotterbolag och licens- tagare.1 De svenska dotterbolagen är såle- des att betrakta som enheter för forskning och marknadsföring. Koncentrationen av koncernens tillverkning till ett arbetsställe (dock omfattande flera fabriker) motiveras av en strävan att utnyttja stordriftsfördelar. Centraliseringen möjliggör gemensamt ut- nyttjande av vissa anläggningar och service- funktioner, samt direktutnyttjande av ad- ministrativa stödorgan. Som ett exempel på den gemensamma lokaliseringens betydelse för resursåtgången har anförts en investe-

( Forts. fr. föreg. sida) läkemedelsområdet» av R. Westerling, s. 128 i Svensk farmacevtisk tidskrift nr 5 1967 samt Markham, J., "Government Controls and the Legal Environment”, tryckt i The Rate and Direction of Inventive Activity, 1962 s. 607 lf. Andelen av utgifterna för forskning och ut- veckling som finansieras av staten har i USA under 20 år ökat från 13 till 60 %.

ringskalkyl för lokalisering av en injektabi— liefabrik i Umeå. Södertäljealternativet framstod här som överlägset, trots att loka- liseringsbidrag kunnat erhållas i Umeå.

Vidare har framhållits att den centralise- rade tillverkningen möjliggjort inrättande av flera specialfunktioner.2

Astrakoncernen har i produktionsledet kunnat utnyttja stordriftsfördelar vid till- verkning av vissa preparat. I synnerhet vid fabriken i Södertälje har genom måttstan- dardisering av förpackningarna för kon- cernbolagens olika produkter uppnåtts för- delar genom långa serier i förpackningsle— det. Den speciella förpackningstekniken in- nebär, att produkterna i direkt anslutning till dispensering i förbrukningsenheter sam- las till för gr0ssistledet lämpliga transport- förpackningar. Dessa är så utformade, att de av grossisten kan brytas ned till lämp- liga detaljistenheter.

Astra har för utredningen redovisat kal-

1 Läkemedelstillverkning bedrives dessutom vid dotterbolaget i USA samt i mindre skala vid dotterbolag i sju andra länder. Det rör sig dock här ofta endast om färdigberedning och för- packning av från Sverige importerade produkter. 3 Allmänna produk- Viktigare special- tionsfunktioner funktioner

]. Tillverkning av ]. Processteknik substanser

2. Tillverkning av 2. Produktionskontroll farmacevtiska preparat 3. Förpackning 3. Materialhantering och planering 4. Arbetsteknik 5. Maskinteknik Specialfunktionerna definieras på följande sätt. Processteknik svarar för den tekniska utveck- lingen av processer och apparater delvis i sam- arbete med produktutvecklingsfunktionen inom laboratorierna. Produktionskontroll svarar för en granskning av de olika faserna av tillverkningsförloppet. Bl. a. kontrolleras att apparatur, lokaler, personal och hantering uppfyller de krav som ställts för produkter i olika väsentliga avseen— den. Materialhantering och planering svarar för att dyrbara råvaror och halvfabrikat får en opti- malt kort genomloppstid från anskaffning till färdigprodukt fram t. o. m. distributionsledet. Avdelningen svarar också för kontakter med marknadsföringsenheterna. Arbetsteknik svarar för ett rationellt utnyttjande av maskiner, personal och lokaler. Maskinteknik svarar för alla servicefunktioner för drift, förebyggande maskinunderhåll samt utveckling av maskinstandard.

Tabell 8.3. Olika koncernenheters representation av grundfunktioner. FORSKNINGS- OCH UTVECKLINGSENHETER

Astra- Astra Hew- Astra Söder- lett Astra Nutri- Tika- talje Draco Hässle Tika Engl. USA tion Ewos min Wallco Organisk kemi x x x x x x Biokemi x x x x x Mikrobiologi X Kemoterapi X X x Farmakologi )( x x )( Fysikalisk kemi x x x Kemisk experi- mentanalys x x x x x x x Beredningsarbete )( x x x x x x x x Förpacknings- utveckling x x x x

Källa: Astrakoncernens verksamhetsberättelse för år 1964. Sedan 1964 har tillkommit grundfunk- tionerna toxikologi och teratologi vid Astra Laboratorierna, Södertälje.

Tabell 8:4. Astras produktionskostnader för Xylocain per enhet vid produktion i USA och Kanada. A lsubstans/

Produktionskostnader per enhet

/index/ Länder Årsproduktion Rörlig kostnad Totalkostnad USA ca 10 000 kg 100 100 Kanada ca 700 kg 300 289 B [cylinderamp/ USA 75 milj. st. 100 100 Kanada 5 milj. st. 116 113

kyler avseende de rörliga tillverkningskost- naderna (MATOR-kostnaderna) för ett ano- nymt preparat Y vid olika operationsstor- lekar från 100 till 600 liter (motsvarande 40 000—250 000 enheter) vid given teknik. Kalkylen avser produktionsförhållandena år 1965 .

Förutsättningar

Material (M) Aktuella priser för råmate- rial och emballage Aktuella ackordspriser och standardtider för lösnings- Direkt lön (A)

beredningar

Analys Enligt kontrollaboratoriets senaste utredning (dec. 1965)

TOR Tillverkningskostnad exkl.

analys.

De olika kostnadsslagens variation med ope— rationsstorleken framgår av diagram 811. Den väsentliga kostnadsbesparingen vid större satser vinns i analysmomentet. Även om kontroll och analys är av särskild stor vikt vid läkemedelstillverkningen, svarar denna kostnad dock endast för några pro- cent av produktionsvärdet, beroende till en del på utnyttjandet av specialfunktioner för kontroll och analys. Reduktionen av den totala styckkostnaden för preparat Y vid en ökning av operationsstorleken i den giv- na anläggningen från 100 liter till 600 liter inskränker sig till ca 5 %. Uppgifter om förändringen av den totala styckkostnaden

Diagram 8: I . De rörliga tillverkningskostna- demas (MATOR) variation med operations- storleken för preparat Y.

Kr/1000 Kostnad per enhet X

110 _ & MATOR (samtliga rörliga

100 _ tillverknings kostnader)

90 —- 80 _ _ Material (M) 70 _ 60 50 _ 40 _ 30 — 20 '— _ TOR _ Durekt Ion (A, 1 0 _ lNi—F—F—t—l ”""" A

100 200 300 400 500 600 / Operationsstorlek liter

saknas. Förutsättningen om konstanta pri- ser för material (råvaror och emballage) kan vara orealistisk med tanke på ev. kvan- titetsrabatter vid inköp. Astrakoncernen har redovisat exempel på sådana rabatter, dels för tuber för salvor, dels för dekorerat em- oallage.

Den redovisade kalkylen för preparatet Y kan därför underskatta stordriftens förde- lar ur företagets synvinkel genom att inte ta hänsyn till rabatternas variation efter ope- rationsstorlek. För utredningen redovisade uppgifter tyder dock på, att även mindre läkemedelsföretag kan tillgodogöra sig mer- parten av stordriftsfördelar hänförliga till inköpsrabatter.

Mera betydande stordriftsfördelar kan i vissa fall uppnås genom införande av au- tomatiserade produktionsprocesser. Som ett exempel härpå har Astra redovisat produk- tionskostnadskalkyler för Xylocain, avse- ende tillverkningsenheterna i USA och Ka-

nada (tabell 8: 4). I allmänhet utgör kost- nadsjämförelser mellan tillverkningsenheter i olika länder ett bräckligt underlag för slut- satser rörande faktoråtgång, bl.a. beroen- de på skillnader i lönenivå. Astras Xylocain- tillverkning i USA uppges dock kunna jämföras med den i Kanada på grund av att förhållandena för dessa bolag är likar- tade med undantag för dels produktions- volym, dels produktionsteknik. Tillverkning— en i USA är i stor utsträckning automatise- rad till skillnad från den kanadensiska, som drivs i liten skala.

Kalkyler redovisas för produktion av substans samt för produktion av cylinder- ampuller. I tabellen anges kostnadsrelatio- nen dels enbart för rörliga produktions- kostnader, dels (approximativt) inkl. fasta kostnader.

Eftersom transportkostnaderna för läke- medel är relativt obetydliga talar stordrifts- fördelarna inom produktionen för en kon- centration av Xylocaintillverkningen till en enda fabrik i Nordamerika. Att Astra till- verkar Xylocain även i Kanada beror en- ligt uppgift på speciallagstiftningen i Kana- da. Dylika hänsyn har i flera fall medfört, att Astrakoncernen etablerat tillverknings- enheter i flera länder än vad som varit produktionsekonomiskt motiverat. Sålunda har Astra på grund av tullrnuren kring EEC startat tillverkning inom detta område. Sär- bestämmelserna på läkemedelsområdet i Frankrike, som förhindrar nästan all im- port av färdiga läkemedel, har medfört att tillverkningen inom EEC lokaliserats till detta land.

Genom den ökade försäljningen på den nordiska marknaden av halvsyntetiska pe- nicilliner har det blivit lönsamt att upp- föra en högt automatiserad anläggning för tillverkning av penicillin. Denna teknik medger högre utbyte (och därmed lägre materialk0stnader än tidigare) samt bättre kvalitet. -

Generellt sett torde stordriftsfördelar i produktionsledet ha mindre betydelse för företagsstrukturen i läkemedelsindustrin än i flertalet andra industribranscher. Ett vik- tigt skäl till detta är, att tillverkningsledet

svarar för en relativt sett mycket liten del av den totala resursinsatsen. Även betydan- de relativa skillnader mellan små och stora enheter vad gäller produktionskostnaderna framstår därför ofta som oväsentliga, jäm- fört med andra faktorer, t. ex. på forsk- nings- eller försäljningssidan. Härtill kom- mer, att bl. a. möjligheterna att nå effekti- vitetsvinster genom stora serier (produk- tionssatser etc.) ofta är små. Detta beting— as delvis av speciella krav beträffande ho- mogenitet, t.ex. i den kemiska samman— sättningen, vilka ofta inte kan tillfredsstäl- las, om satsstorleken ökas utöver en viss gräns.

Som framgått av de anförda exemplen har emellertid hänsyn till stordriftsfördelar i produktionen starkt påverkat lokalisering och produktionsorganisation inom ett fö- retag. Det kan dessutom konstateras, att betydande skaleffekter kan föreligga i pro- duktionen av vissa produkter, där möjlig- heter föreligger att införa automatiserade produktionsprocesser.

Det bör slutligen framhållas, att stor- driftsfördelar vid ökad samordning och ef- fektivare kapacitetsutnyttjande kan före- ligga också i administrations- och marknads- föring. Beträffande administrationsfunktio- nen har från Astrakoncernen framhållits, att den snabba expansionen under den se- naste tioårsperioden möjliggjort effektivi- tetsvinster genom en ökad specialisering av olika befattningshavares arbetsuppgifter. Ett antal för koncernen gemensamma, ad- ministrativa specialfunktioner har inrättats, bl. a. automatisk databehandling, som vid nuvarande företagsstorlek anses innebära en väsentlig rationalisering.

På marknadsföringssidan kan företag med stort sortiment uppnå fördelar, bl. a. i ut- nyttjandet av konsulenter. Stordriftsförde- larna inom marknadsföringen är särskilt påfallande i fråga om utlandsförsäljning. För att forskningsresultat skall kunna ut- nyttjas genom egen försäljning t. ex. i USA, krävs normalt en mycket stor försäljnings- organisation.1 Dessa krav på resursinsat- ser medför, att mindre företag ofta tvingas välja licensgivning i stället för egen etab-

lering som medel att utnyttja sina forsk- ningsresultat utanför den egna hemmamark- naden. Man avstår därvid från integra- tionsvinster, t. ex. i form av de projektupp- slag eller möjligheter till produktutveck- ling, som kan erhållas vid tillverkning och försäljning i stor skala. Av de svenska lä- kemedelsföretagen förfogar Astra och Phar- macia över de mest utbyggda, internationel- la försäljningsorganisationerna.

8.5 Stordriftsfördelar inom distribution

Som framgått av kapitel 3 är flera av de svenska läkemedelsföretagen vertikalt inte- grerade med droghandelsledet. Tre större företag (Astra, Leo och ACO) distribuerar sina produkter genom egna grossistorgan. Dessutom finns fyra droghandelsföretag -— samtliga ägandemässigt knutna till produ- cerande företag —- som säljer produkter från flera svenska tillverkare och från ut- ländska företag.

Kritik har i olika sammanhang framförts mot droghandelsledets struktur, bl. a. med hänvisning till möjliga effektivitetsvinster vid en centralisering. Frågan om en centrali— sering av droghandeln i statlig regi har bl. a. övervägts av 1953 års Läkemedels- kommitté. År 1963 tillsattes en ny utred- ning, Läkemedelsförsörjningsutredningen, med uppdrag bl.a. att som ett alternativ överväga ett förstatligande. Då stordrifts- fördelarnas betydelse i droghandelsledet enligt givna direktiv ingående analyseras inom Läkemedelsförsörjningsutredningen, kommer här endast att ges en kort sam- manfattning av vissa tillgängliga beräkning- ar på området.

Professor Ulf af Trolle genomförde på uppdrag av 1953 års läkemedelskommitté en undersökning, syftande till att belysa verkningarna av en centralisering av läke— medelsgrosshandeln till ett enda företag. Trolle gjorde en distinktion mellan möjliga besparingar vid

1 Som minimikrav vid försäljning till allmän- praktiserande läkare i USA har angivits en organisation med minst 200 läkemedelskonsu- lenter.

a) ändring av orderstrukturen genom en koncentration av inköpen,

b) stordriftsfördelar genom ett bättre ut- nyttjande av kapaciteten i olika funktioner.

Enligt Trolle skulle följande årliga be- sparingar utifrån 1954 års förhållanden kunna göras vid en centralisering av drog- handeln.

Tabell 8:5. Kostnader i relation till omsätt- ning inom partihandel.

Kostnader i relation

till omsättning

1954 1965 Större partihandel 12,7 16,2 Livsmedelsgrosshandel 11,5 11,3 Läkemedelsgrosshandel 12, 3 8,2

Maximi- Minimi- besp. besp. (Tkr) (Tkr)

Genom ökning av order- storleken 1 225 660 Genom stordriftsfördelar 2 735 1 370 Totalt 3 960 2 030

Centraliseringen skulle kunna medföra en kostnadssänkning på mellan 15 och 30 %.

Gentemot de kortsiktiga besparingarna vid en centralisering av droghandelsledet pekar Trolle i sin undersökning på vissa risker för en långsiktig försämring av effek- tiviteten, t. ex. genom en minskad takt vid introduktionen av tekniska nyheter. Enligt Trolle finns med den rådande företags— strukturen ett tvång till rationalisering, framför allt genom läkemedelsfabrikanter- nas latenta hot om en övergång till direkt- distribution. Detta tvång skulle vid en mo- nopolisering av droghandeln försvinna. Framhållandet av dessa risker för en lång- siktig försämring av effektiviteten har dock en spekulativ och subjektiv grund, vilket också Trolle själv understryker.

På uppdrag av den s. k. fristående läke- medelsgrosshandeln gjorde under prof. af Trolles ledning några ekonomer en utred- ning om droghandeln, vilken publicerades år 1966.1

Som ett bland flera mått på effektivi- tetsutvecklingen används kostnaderna i re- lation till omsättningen. På grundval av Statistiska Centralbyråns offentliga statis- tik görs jämförelse med utvecklingen inom annan grosshandel (tabell 8: 5).

På grundval av flera varandra komplet- terande effektivitetsmått beräknas effekti- vitetsförbättringen inom läkemedelsgross-

handeln uppgå till mellan 4,5 och 8 % un- der den studerade perioden.2 Den uppmätta effektivitetsförbättringen anges till större delen bestå av :rena- rationaliseringsvins- ter. Emellertid framhålls det att med till- lämpade mått kan utfallet vad gäller ex- panderande företag påverkas av en stor- driftseffekt.3 Detta är självfallet en fråga om val av definitioner. Den fasta kostna- dens andel av total kostnad per ordervärde är relativt hög. Vid ett ökat ordervärde er- hålles en minskad kostnad per omsatt kro- na, allt annat lika, vilket kan uppfattas som en stordriftsfördel. Ordervärdet kan tänkas öka på följande sätt:

&) ett ökat radvärde (värde per post i en order)

b) ett ökat antal rader/ order (antal pos- ter i en order)

c) ett minskat antal order vid en given omsättning.

I illustrativt syfte skall anföras några strukturdata avseende läkemedelsgrosshan- delns utveckling (tab. 8: 6).

Trolle antog, i sin inledningsvis nämnda undersökning, att vid en centralisering av droghandeln år 1954 skulle man ha kunnat räkna med en ökning i det genomsnittliga ordervärdet från 286 kr. till 562 kr. ge- nom ändringar i ovannämnda faktorer. Or- dervärdet hade år 1964 ökat till 415 kr. bl. a. på grund av den snabbt ökade total- omsättningen. Det är således möjligt att man under rådande droghandelsstruktur successivt tillgodogjort merparten av de stordriftsfördelar som enligt Trolle år 1954

1 Produktivitets- och eli'ektivitetsutvecklingen 1954—1964 inom den fristående läkemedels- grosshandeln. 1966. * a.a., sid. 33. * a.a., sid. 32.

Tabell 8:6. Strukturella data avseende läkemedelsgrosshandelns utveckling (1954 års priser).1

Poster 1964 Förändring (%) a. Radvärde 36,4 kr + 32 b. Antal rader/order 11,4 st + 10 c. Antal order 660 000 st + 106 d = axbxc Omsättning 274,2 mkr + 199 d/c Värde per order 415 kr + 45 e. Totalkostnad per order2 24,0 kr 30

1 Materialet har hämtats från anfört arbete. 2 Relationen total kostnad per order/värde per order för år 1964 ger ett lägre relationstal än det som i tabell 8: 5 angivits för år 1965.

hade kunnat vinnas genom en övergång till en centraliserad droghandel. Svar på frågan huruvida ytterligare resursbesparing- ar står att vinna vid en övergång till en centraliserad droghandel förutsätter särskil- da undersökningar.

Från Astra uppges att koncernen har uppnått integrationsvinster genom att om- fatta även distributionsledet. I synnerhet ef- ter införandet av elektronisk databehand- ling har ett kostnadssparande lagerstyrnings- system kunnat utnyttjas. Dessförinnan sked- de distributionen helt via fabrikslager till expeditionslager. Med det nya lagerstyr- ningssystemet har fabrikslagren kunnat re- duceras och i en del fall helt elimineras, varigenom ett hanteringsled i distributionen försvunnit. Lagerstyrningssystemets utform- ning innebär vidare, att snabbare och säk- rare handlingsunderlag erhålls för produk- tionsplaneringen. I distributionsledet insam- lade efterfrågedata översätts maskinth till korttidsprogram och tillverkningsorder för de producerande enheterna inom både far- macevtiska och icke-farmacevtiska sektorer avseende försäljningen i Sverige, Danmark och Finland. Denna lösning underlättas av att samnordiska förpackningar kunnat in- föras.

9. Läkemedelsföretagens vinster och räntabilitet

I detta kapitel redovisas en räntabilitets- studie, avseende de större svenska läkeme— delsföretagen. Beräkningarna grundas på köstnads- och intäktsdata för åren 1958—— 1965, som insamlats från företagen.

Då denna studie är den enda mer detalje- rade lönsamhetsberäkning, som gjorts in- om utredningen, har diskussionen av kapi- talvärderingsproblem och metodik i övrigt måst göras tämligen omfattande. Det bör också framhållas, att tillgången på lönsam- hetsdata för svenska industribranscher är mycket begränsad, och att metodiken i exis- terande undersökningar inte är enhetlig. Detta medför bland annat, att inga detalje- rade jämförelser kan göras mellan läkeme- delsindustrin och andra branscher.

I avsnitt 9.1 diskuteras de mätproblem, som uppkommer vid värdering av realka- pitalet och dess depreciering. Dessutom skis- seras de approxirnationer, som används i den följande redovisningen. En beskrivning av olika mätmetoder ges i en exkurs till ka- pitlet.

Avsnitt 9.2 innehåller en uppskattning av fem LIF-företags räntabilitet, baserad på gängse kapitalvärderingsmetodik. Denna beräkning kan emellertid tänkas innehålla vissa felkällor, bland annat sammanhängan- de med för branschen utmärkande drag så- som hög forskningsandel och produktut- vecklingstakt. I avsnitt 9.3 införs därför ett antal alternativa beräkningsmetoder, bland annat beträffande forskningsinveste-

ringarna. Räntabilitetsmåtten kompletteras i avsnitt 9.4 med data om självfinansierings- graden i LIF-företagen, beräknade för olika alternativ beträffande kapitalvärderingen.

Beträffande ACO uppkommer speciella mätproblem, beroende på företagets särpräg- lade organisatoriska uppbyggnad. ACO:s lönsamhet redovisas separat i avsnitt 9.5, där också vissa jämförelser görs med öv- riga studerade företag.

I avsnitt 9.6 diskuteras sannolika orsa- ker till skillnader i lönsamhetsnivå och -ut- veckling mellan de studerade företagen.

9.1 Värdering av realkapital

Räntabilitets- eller avkastningsberäkningar för investerat kapital måste byggas på upp- skattningar av den värdeförändring, kapi- talet undergått under en given period, t. ex. ett år. Vid finansiella investeringar i obli- gationer e. d. innebär sådana beräkningar inga större problem och ger knappast ut- rymme för varierande tolkningar, bortsett från att räntabiliteten givetvis kan räknas antingen nominellt eller realt (genom de- flatering med lämplig prisindex). Avgöran- de för räntabilitetsbegreppets entydighet är här, att marknaderna för tillgångarna i fråga kan (åtminstone approximativt) be- traktas som perfekta; en värdestegring kan fritt realiseras genom försäljning.

Vid räntabilitetsberäkningar för företag måste däremot värderingen till stor del avse

Kapitalvärde

realkapital, som insatts i en produktions- process. Här blir beräkningen av kapital— värde och värdeförändring i allmänhet be- tydligt mer komplicerad. För kapitalföre- mål, som insatts i en produktionsprocess — eller för tjänster från sådant kapital — saknas i allmänhet egentlig prisbildning, och värderingen kan följaktligen inte grundas på marknadspriser. I stället måste man normalt utgå från att kapitalet kommer att utnyttjas inom företaget fram till skrotnings- tidpunkten.

Värdet av kapitalföremål bör här i stål- let bedömas utifrån de framtida utgifter el- ler intäktsbortfall, som företaget skulle åsamkas, om föremålen gick förlorade. Det- ta är givetvis bakgrunden till de värderings- försök utifrån brandförsäkringsvärden, som gjorts i vissa kapital- och lönsamhetsstu- dier.

Värdet av nicke säljbart» realkapital kan i princip bestämmas som skillnaden i dis- konterade, framtida utgifter (eller intäkts- överskott) mellan följande två alternativ:

I. Kapitalet ersätts omedelbart med nytt kapital på effektivast möjliga sätt.

II. Kapitalet utnyttjas fram till den för företaget lämpligaste skrotningstidpunkten.

Avvikelsen från en enkel värdering, byggd på återanskaffningskostnaden, be- stäms av den värdeminskning, som brukar kallas obsolescens (»ekonomisk förslitning»). Beroende på förändringar i teknik, faktor-

priser osv. görs en ev. ersättningsinveste- ring normalt inte med identiska kapitalföre- mål. Det enkla återanskaffningsvärdet ger då en överskattning av realkapitalets värde.

En ersättningsinvestering påverkar an- vändningen av och kostnaden för andra produktionsfaktorer, och kapitalets värde påverkas av den framtida teknik- och mark- nadsutvecklingen. Innebörden av obsole- scens och de därmed sammanhängande vär- deringsproblemen skall här illustreras med några enkla exempel.l

För en investering I, som görs vid tid- punkten tI, kan värdeutvecklingen fram till skrotningspunkten ts ha olika förlopp. I exemplet nedan har skrotvärdet antagits vara noll.

De streckade kurvorna illustrerar det enk- la fall, där kapitalföremålen är lika effek- tiva2 under hela sin fysiska livslängd. Vidare förekommer ingen obsolescens, orsakad av teknik- eller marknadsförändringar. Kapital— föremålen utnyttjas då under hela sin fysiska livslängd och ersätts därefter genom en identisk investering. Deprecieringen skall fördelas jämnt över livstiden.3

1 För en mer utförlig diskussion av denna problematik hänvisas till koncentrationsutred- pilngens studie rörande stordriftsfördelar, kapi- e” 'Dvs. har samma kapacitet och kräver oförändrade övriga faktorinsatser (inkl. under- hållskostnader). I lönsamhetsberäkningar för detta enkla fall (Forts. på nästa sida)

I allmänhet uppkommer dock andra vär- deförändringar än förslitning eller åldran- de av detta enkla slag. Om exempelvis pri- serna på kapitalföremål faller under det aktuella kapitalets livstid eller nya kapital- föremål är »effektivare» (kräver mindre övriga faktorinsatser per producerad enhet), kan värdeutvecklingen för samma investe- ring få den form, som anges av den hel- dragna kurvan i diagrammet. Utveckling- en avviker i två avseenden från den tidigare skisserade:

a. Den ekonomiska livslängden kan för- kortas genom att obsolescensen motiverar skrotning, även om kapitalet i fysiskt av- seende är lika effektivt som vid investe- ringstidpunkten.1

b. Om produktionskostnaden med nytt kapital successivt sjunker, måste deprecie- ringen minska över livslängden (jämför punkterna I—II ovan). Värdeminskningen måste m.a.o. vara större i början än i slutet av livstiden, och kapitalvärdet kan utvecklas som anges av den heldragna kur- van i diagram 9: 1.

Det bör här observeras att värdeutveck- lingen inte kan bedömas enbart med hjälp av (förväntade) teknik- och prisförändring- ar under det studerade kapitalets livstid. Både valet av skrotningstidpunkt och för- delningen av värdeminskningen över tiden påverkas av förväntningar rörande fram- tida priser och tekniska betingelser. Efter- som olika investeringsalternativ skiljer sig

(Forts. f". föreg. sida)

kan det ifrågasättas, om inte kapitalföremålets värde bör anknytas till dess intjäningsförmåga under resp. period, dvs. görs oberoende av åldern. Ett sådant utjämnat kapitalvärde »i nämnaren» skulle då motsvara halva anskaff- ningsvärdet. För företag med stor andel nytt kapital (t. ex. flertalet läkemedelsföretag) leder detta till en höjning av lönsamheten jämfört med gängse kapitalvärdering. Bortsett från denna nivåhöjning uppkommer inga påtagliga skillnader. Under mer realistiska förutsättningar t. ex. be- träffande underhållskostnadernas beroende av kapitalets ålder och beträffande (ekonomisk) obsolescens måste man dock räkna med fallande bruksvärde eller intjäningsförmåga för kapitalet, varför den här skisserade approximationen före- faller mindre lämplig. Den har därför inte an- vänts i de följande beräkningarna.

åt beträffande framtida skrotningstidpunkter och ersättningsmöjligheter, krävs i själva verket kännedom om eller detaljerade anta— ganden beträffande företagets hela fram- tida utveckling.

En slutsats av ovanstående resonemang är, att renodlade ex. postberäkningar av ett företags räntabilitet är möjliga, endast då företagets verksamhet upphör, och allt dess realkapital skrotas eller avyttras. Lönsam- hetsberäkningar för i drift varande företag innehåller med nödvändighet skattningar beträffande den framtida verksamheten. När — som i denna undersökning — för- sök görs att uppskatta räntabiliteten under en kort period, kommer sådana skattningar in dels via bedömningen av realkapitalets värdeförändring (kostnadsposten deprecie- ring), dels via det kapitalvärde, på vilket räntabiliteten beräknas.

Fördelningen av investeringskostnaden över en uppskattad livslängd kommer i det följande att göras med hjälp av starkt för- enklade, linjära avskrivningsmetoder. Resul- taten måste därför uppfattas som grova approxirnationer av företagens lönsamhet under den studerade perioden.

Valet av linjär avskrivningsmetod kan, som tidigare framhållits, baseras på antagan- den om konstant teknik och oförändrade marknadsbetingelser samt att ingen hänsyn tages till ränta. Metoden synes dock ofta tillämpas som en approximation i fall med obsolescens och snabbare värdeminskning i början av kapitalföremålens livstid. Vi skall här med hjälp av ett enkelt exempel diskutera möjligheterna att utnyttja sådana approximationer, och några komplikationer, som uppkommer vid empiriska beräkningar.

Antag att den heldragna kurvan anger värdeutvecklingen (genomsnittligt) för före- tagets maskinkapital. Den faktiska livsläng- den är 20 år, men på grund av obsolescens faller värdet snabbare i början av livstiden. Företaget befinner sig i expansion, och ka- pitalets genomsnittsålder det år man vill

1 Förutsätter att nya kapitalföremål ger lägre kostnad för övriga faktorinsatser; enbart prissänkning för kapitalföremålet kan inte ge denna effekt.

Diagram 9: 2. Illustration av problem vid beräkning av kapitalvärde och depreciering.

Kapitalvärde

(

Depreciering

studera är endast fem år. Den antagna vär- deutvecklingen innebär emellertid dels att kapitalets värde minskat med mer än en fjärdedel, jämfört med investeringsbeloppet, dels att värmeminskningen är större än fem procent under det studerade året. För att en linjär avskrivningsmetod skall ge »rätt» värdeminskning under det studerade året krävs här, att avskrivningstiden sätts lägre än den faktiska livstiden (den streckade lin- jen i diagrammet). I exemplet bör den fak- tiska livslängden om 20 år ersättas med en femtonårig avskrivning för att rätt depre- ciering skall erhållas år 5.

För lönsamhetsberäkningen krävs dock inte bara ett mått på värdeminskningen utan också på kapitalets värde det stude- rade året. I ovanstående exempel ger den linjära approximationen felaktigt resultat (för högt kapitalvärde, KL), om deprecie- ringstakten är högre än genomsnittligt före det studerade året. En kapitalkostnadsskatt- ning utifrån reducerad livslängd förutsätter sålunda att depreciering och kapitalvärde uppskattas separat.

Det kan av olika skäl ifrågasättas, om

obsolescensresonemangen i ovanstående ex- empel kan tillämpas på de följande empi- riska beräkningarna. En viktig reservation gäller inverkan av olika »löpande» utgifter, t. ex. kostnader för reparationer och under- håll. Beskrivningen ovan förutsätter, att al- la utgifter av investeringskaraktär faktiskt kan isoleras och behandlas som investering- ar (periodiseras). Undersökningar rörande andra branscher tyder emellertid på att ka- pitalföremål successivt förbättras genom re- parationsutgifter, vilka inte registreras som investeringar. Denna successiva förbättring och anpassning till ändrade betingelser mot- verkar den värdeminskning, som annars skulle uppkomma genom förslitning och obsolescens.1 Det finns därför ingen säker grund för att förutsätta en värdeutveckling för kapitalföremålen av den typ, som skis- serats i exemplen ovan.

Det principiellt riktiga sättet att behand- la t. ex. reparationskostnadernas inverkan

1 Detta avgränsningsproblem behandlas i de kapitalberäkningar och livslängdsstudier, som görs av Realkapitalundersökningen, beträffande bland annat stålverk, massa- och pappersindu- stri.

är givetvis via en periodisering av samma typ som för andra investeringar. I praktiken saknas dock möjligheter att särskilja utgif- ter, som reellt har investeringskaraktär, från övriga kostnadselement (normalt un- derhåll). Den enda möjliga metoden blir då att vid avskrivningen räkna med den högre livslängd och lägre värdeminskningstakt, som faktiskt uppkommer då successiva för- bättringar vidtas. Det är då inte säkert, att en regressiv avskrivning ger bättre approxi- mation än en linjär, räknad över hela livs- längden.1 De avskrivningssatser, som tilläm- pas i det följande, hänför sig till sådana uppskattningar, medan ingen periodisering kunnat göras beträffande förbättringsinslag i reparationskostnaderna.

Resonemanget illustrerar de svårigheter vid värdering och räntabilitetskalkyler, som uppkommer genom att investeringsutgifter och löpande kostnader kan särskiljas endast ofullständigt. Det viktigaste exemplet i lä- kemedelsindustrin torde vara forsknings- kostnaderna, för vilka periodiseringspro- blemen allmänt diskuteras i avsnitt 9: 3 ne- dan. Här skall endast påpekas, att en pa— rallell till ovan nämnda problem uppkom- mer, även om forskning beträffande nya produkter behandlas som kapitalbildning. »Kapitalförbättringen» genom reparationer motsvaras då dels av produktutveckling i fråga om redan marknadsförda preparat, dels av uppföljningsforskning i syfte att skydda den marknadsposition, som upp- nåtts via t.ex. patent. En liknande skillnad kan sägas föreligga mellan olika slags in- formations- och reklamutgifter (introduk- tions- respektive påminnelsereklam).

Uppskattningarna av kapitalets värde och värdeförändring måste uppenbarligen byg- gas dels på en ofullständig avgränsning av investeringsutgifterna, dels på ofullständig information om framtida teknik- och mark- nadsutveckling och därmed om kapitalets obsolescens. I avsaknad av erfarenhetsmate- rial från äldre undersökningar blir valet av avskrivningssatser och kapitalmått tämligen godtyckligt. Denna brist har vi sökt kom- pensera genom att arbeta med flera alter- nativ och därigenom ge en uppfattning om

resultatens känslighet för valet av anta- ganden.

Allmänt kan sägas att känsligheten i detta avseende är särskilt stor, när det gäl- ler att jämföra med andra branscher, bero- ende på att läkemedelsindustrin uppvisar viktiga särdrag i fråga om kapitalbildning- en. Däremot synes problemen här vara mindre vid jämförelser mellan företagen. De fem LIF-företag, som utgör det huvudsak- liga studieobjektet i det följande, uppvisar nämligen betydande likheter i kapitalets ål- dersfördelning och i fråga om forsknings- intensitet, osv. Likformighet i dessa avseen- den torde också möjliggöra någorlunda säkra jämförelser med läkemedelsföretag i andra länder.

Det bör här framhållas, att kapitalvärdets förändring och därmed räntabiliteten i det följande räknats i reala termer. Anskaff- ningskostnaden för kapitalföremål har upp- räknats med hjälp av prisindex2, och av- skrivningssatserna har applicerats på dessa uppräknade värden. Kapitalvärdet har vi- dare beräknats som genomsnitt för början och slutet av respektive år en approxi- mation, som bestämts av att intäkts- och kostnadsposterna avser hela året.

Läkemedelsföretagens tillgångar kan in- delas i fyra huvudtyper:

a. Rörelsekapital i lager och finansiella tillgångar.

b. Fast kapital i byggnader, maskiner etc., som används för tillverkning, distribution och försäljning av läkemedel.

c. Immateriellt kapital, främst i form av patent och andra forskningsresultat.3

d. Kapitalföremål —- t. ex. laboratorieut-

1 För att kompensera den omedelbara av- skrivningen av reparationer kan det i vissa fall finnas anledning att tillämpa en lägre avskriv- ningssats i början än i slutet av livstiden. 2 För byggnader har beräkningen i stället gjorts direkt utifrån brandförsäkringsvärden. Omräkningen från brandförsäkringsvärdenas bruttokapital till nettokapital har dock baserats på en uppskattning av åldersfördelningen, ba- serad på investeringsdata (se vidare exkurs 2). 3 I det immateriella kapitalet borde även in- räknas de investeringar i »goodwill», som görs genom insatser av information och reklam vid ett preparats lansering. Introduktionsreklamen

har dock inte kunnat särskiljas och aktiveras i de följande beräkningarna.

rustning — som används för att skapa detta »forskningskapital».

Indelningen ovan illustrerar den »dubb- la investeringssituation» som gäller för många företag, men som särskilt utmärker forskningsintensiva branscher med hög pro- duktutbytestakt, t. ex. läkemedelsindustrin. I ett första steg används kapital och arbets- kraft för att producera ett immateriellt ka- pital i form av produktinnovationer. Detta forskningskapital insätts i sin tur, tillsam- mans med andra produktionsfaktorer, i en vanlig produktionsprocess, som ger huvud- delen av företagets intäkter.1 Följande vär- deringsregler har tillämpats för de olika ty- perna av kapital:

För varor i lager har den reala värdeför- ändringen (deprecieringen) genomgående satts till noll, vilket kan sägas innebära att ingen obsolescens antagits föreligga. Beträf- fande finansiellt rörelsekapital krävs i prin- cip en korrektion för prisnivåändringar, ef- tersom beräkningarna avser realavkastning. Det har emellertid inte varit möjligt att ge- nerellt korrigera för de finansiella poster- nas värdeförändring; dessa poster har därför i det följande behandlats på samma sätt som lager. En uppskattning av det därige- nom uppkomna felet, baserad på en scha- blonmässig beräkning av relationen mellan nominella och reala poster på balansräk- ningen, ges dock i nästa avsnitt. Samma komplikation föreligger, när det gäller att beräkna värdeförändringen för finansiella skulder vid avkastningsberäkningar för eget kapital.

Problemet med kostnadsfördelning över tiden gäller kapital av typerna b—d. För »produktionskapital» (typ b) har som ap- proximation använts linjär avskrivning, i huvudalternativet utifrån följande livslängds- antaganden: byggnader 40 år maskiner etc. 15 år

Valet av avskrivningssatser har grundats dels på intervjuer med företagsrcpresentan- ter, dels på schabloner, som tillämpats ifrå- ga om andra branscher. Pris- och kartell- nämnden har sålunda i sina lönsamhetsun- dersökningar utgått från livslängder om

10—15 år för maskiner och 40—50 år för industribyggnader. Liknande antaganden har gjorts i andra undersökningar.2

Uppgifter om historiska liVSlängder för kapitalföremål förekommer mycket spar- samt. De ex poststudier, som gjorts för oli- ka branscher, ger dock klart högre genom— snittsvärden än de ovan antagna.3 Jämför- barheten med läkemedelsindustrin är dock osäker, och användbara data från denna bransch har inte kunnat erhållas. Bransch- ens produktion har ökat mycket snabbt, och kapitalutrustningens sammansättning har ra- dikalt förändrats från början av 1950-talet. Utrangeringarna har varit av mycket be- gränsad omfattning och gällt kapitalföremål, som knappast är jämförbara med dagens.

Avvikelser mellan ex postlivslängder och kalkylerade avskrivningstider kan, som ti- digare framhållits, bygga på antaganden om obsolescens och på därav betingade approxi- mationer. Det är oklart om de här tillämpa- de avskrivningssatserna ger en realistisk bild av produktionskapitalets värdeutveckling, och inverkan av alternativa antaganden kommer därför att undersökas i ett senare avsnitt.

Enligt ovanstående principschema bör alla forskningsutgifter betraktas som investering- ar och aktiveras. Forskningens investerings- karaktär har dock i kalkylerna kunnat be- aktas endast ofullständigt, beroende på otill- räckligt material längre tillbaka i tiden och särskilt beträffande realkapitalets fördelning på forsknings- och produktionsaktiviteter. I

1 En del av forskningsresultaten säljs dock direkt via licensgivning, liksom en de] av pro- duktionen baseras på andra företags forskning. E. Lundberg, Produktivitet och räntabilitet, Svenska Handelsbanken, Sektorstudie beträf- fande verkstadsindustrin. I Jan Wallanders undersökning rörande verkstadsindustrins maskinkapital redovisas ge- nomsnittslivslängder om 25—30 år. Annu högre- siffror framkommer för bland annat stål- och massaindustrierna i det material som insamlats av Realkapitalundersökningen. Ett huvud- problem i dessa studier är svårigheten att klart särskilja nyinvesteringar och underhållskost- nader. Inslagen av kapitalbildning i flera av de kostnadsslag, som får belasta löpande år, utgör ett huvudproblem i alla lönsamhetsstudier, ett problem som här kunnat behandlas endast mycket ofullständigt (jfr forskning och reklam)-

den första approximationen (avsnitt 9.2 ne- dan) har forskningskapitalet överhuvudtaget inte beaktats. Driftsutgifter för forskning har således — i enlighet med gängse praxis — betraktats som löpande kostnader, me- dan laboratorieutrustning o.d. behandlats analogt med produktionskapital.

Denna beräkningsmetod är givetvis prin- cipiellt felaktig. I avsnitt 9.3 har därför som alternativ olika avskrivningsmetoder tilläm- pats på forskningskapitalet. Dels görs en be- räkning för hela branschen, där driftsutgif- terna för forskning fördelats över en (dock troligen alltför kort) antagen livslängd, dels ges ett räkneexempel med en mer fullstän- dig aktivering enligt det tidigare skisserade schemat.

Den här skisserade behandlingen av forsk- ningskapitalet innebär, att forskningsinves- teringarna ses som en integrerad del av pro- duktionsverksamheten, och att deras avkast- ning fördelas över den period, då resultaten utnyttjas inom företagen. Ett tänkbart alter- nativ skulle vara att söka dela upp företa- gens resultat på forsknings- och tillverk- ningsaktiviteterna. Avkastningen på forsk- ningssidan utgörs då av en kapitalvärde- stegring, som måste uppskattas utifrån mark- nadsvärden för immateriellt kapital, dvs. försäljningspriser för patenträttigheter, dis- konterat värde av möjliga licensintäkter e. d. Detta kapitalvärde skulle därefter användas i kostnadsberäkningen för senare led (pro- duktion och försäljning). Även om man bortser från vissa principiella problem i sam- band med integrationsfördelar, är dock en sådan tvåstegskalkyl omöjlig, beroende på att empiriskt underlag saknas för beräkning av forskningskapitalets värde.

9.2 Enkla räntabilitetsmått för LIF-före- tagen

Ett företags räntabilitet kan räknas dels på totalt i företaget insatt kapital, dels på en- bart det egna kapitalet. Förenklat uttryckt ger det förra måttet en uppfattning om lön- samheten av hela företagets verksamhet i form av inköp, förädling och försäljning av produkter. Däremot ger måttet inte uttryck

för finansieringssituationen, och företagets relationer till finansiella marknader (t. ex. kostnaderna för upplåning). Dessa faktorer påverkar däremot avkastningen på eget ka- pital.

I en undersökning av här aktuellt slag framstår totalmåttet som det mest intres- santa, eftersom marknadssituationen på av- sättningssidan (och i samband därmed av- kastningen på forskningsinsatser) utgör centrum för intresset. Båda de nämnda räntabilitetsmåtten kommer dock att använ- das i det följande, bl. a. för att möjliggöra jämförelser med utländska undersökningar.

I detta avsnitt skall de fem LIF-företa- gens avkastning på totalt resp. eget kapital redovisas utan korrigering för forskningska- pital och utifrån enkla avskrivningsregler. Inverkan av alternativa kapitalvärderings- principer diskuteras i följande avsnitt. För en detaljerad beskrivning av beräkningsme- toderna hänvisas till exkurser.

Räntabiliteten på totalt i företaget arbe- tande kapital kan anges på följande sätt:l . O — C — D RT——T_' försäljningsvärde inklusive licensin- täkter löpande kostnader för arbetskraft, råvaror, bränsle, emballage, repara- tioner och underhåll etc. real värdeförändring för investerat kapital, dvs. depreciering för real- kapital och värdeförändring för fi- nansiellt rörelsekapital” totalt insatt kapital, dvs. rörelseka- pital plus fast kapital, beräknat från linjär avskrivning, allt i årets pris- nivå.

,där

1 Avkastningen på totalt kapital räknas'hår genomgående före skatt. Värdeminskningen för finansiellt kapital har inte medräknats i huvudalternativet. Om denna värdeminskning uppskattas utifrån konsument- prisindex, applicerad på finansiella tillgångar enligt balansräkningen, ökar D med cirka en tredjedel. Avkastningen blir då cirka en pro- centenhet lägre än enligt huvudalternativet, vilket för 1965 framgår av siffrorna inom parentes i tabellen. Avvikelserna mellan företagen synes inte nämnvärt påverkas av denna korrektion som på grund av osäkert beräkningsunderlag uteslutits i den följande redovisningen.

Storleken hos de olika posterna i milj. kr anges nedan för två av de studerade åren (1958 och 1965), medan räntabilitetsutveck- lingen under hela den studerade perioden redovisas i diagram 923.

1958 1965 Försäljningsvärde (0) 208,5 536,6 Löpande kostnader (C) 172,3 461,1 Värdeförändring (D) 5,9 16,2 (22,1) Vinst (O—C—D) 30,3 59,3 Kapitalinsats (T) l98,6 506,7 Avkastningi % (100 R,) 15,3 11,7 (10,5)

Räknat i löpande priser har således läke- medelsföretagens kapital ökat med ungefär 150 % under den studerade sjuårsperioden. I reala termer (korrigerat för kapitalpris- ändringar) motsvarar detta ungefär en för- dubbling. Mot detta kan ställas en vinstök- ning av storleksordningen 100 % nominellt respektive 50 % i fasta priser.

Detta innebär en sänkning av räntabili- teten på totalt kapital för de fem studerade företagen tillsammans. Utvecklingen under hela perioden framgår av diagram 9: 3 ne- dan (se den prickade kurvan).

Det kan här konstateras, att variatio- nerna år från år i real avkastning varit mycket små för de fem företagen tillsam- mans. Variationerna för enskilda företag är dock liksom skillnaderna i lönsamhets- nivå betydande, vilket framgår av av- snitt 9.4 nedan. Räntabilitetssänkningen för hela gruppen bestäms främst av en ned- gång för de två mest lönsamma företagen, som i början av perioden uppvisade ränta- bilitetssiffror omkring eller över 20 % (räk- nat före skatt).

Slutsatserna av denna beräkning är så- ledes:

a. att både kapitalinsats och vinster ökat kraftigt i absoluta tal (såväl realt som no- minellt)

b. att den reala avkastningen före skatt på det insatta kapitalet legat mellan 11 och 16 % för gruppen som helhet,

c. att lönsamheten uppvisat en sjunkande trend; mellan 1958 och 1965 utgör sänk- ningen 4—5 procentenheter,

d. att fluktuationerna i avkastning årsvis

framstår som mycket små för gruppen som helhet, medan betydande fluktuationer före- kommit för enskilda företag.

Vid beräkning av avkastningen på eget kapital före skatt skall kostnaderna under året för upplånat kapital (ränta och real värdeförändring) dras från vinsten, medan enbart det egna kapitalet skall medtas i nämnaren:

O C — D — U RE_ T— L där U är real räntekostnad för det upplå— nade kapitalet L. Räntabiliteten efter skatt erhålls genom att också skattebeloppet dras av i täljaren.

Ett huvudproblem i detta sammanhang gäller behandlingen av dolda reserver vid beräkningen av eget kapital. Med hänsyn till beskattningen kan hälften av dessa reser- ver betraktas som en räntefri skuld till sta- ten (latent skatteskuld), men återbetalning av denna skuld blir aktuell endast under vis- sa betingelser, t. ex. om företagets utbygg- nad upphör medan vinsten fortfarande är positiv.1 Vid förväntningar om evigt fort- gående expansion skulle uppbyggnaden av dolda reserver kunna ses som successiva till- skott till företagets egna kapital. Om där- emot återbetalning väntas bli aktuell i fram- tiden, måste skatteskulden räknas som ett lån med nominalräntan noll.

Valet av kapitalmått påverkar också de- finitionen av värdeförändring och vinst. Vid beräkning av avkastningen efter skatt på eget kapital, inklusive hela den dolda reser- ven, skall det faktiskt betalda skattebelop- pet dras från vinsten. Om den dolda reser- ven ökat, utgör emellertid en del av den på detta sätt beräknade vinsten en ökning av den latenta skatteskulden. Med det egna kapitalet räknat exklusive skatteskuld skall därför i stället ett kalkylerat skattebelopp 50 % av den beräknade vinsten före skatt — användas. Nedan redovisas avkast- ningen före och efter skatt åren 1958 och

1 Det bör observeras att »verkligt» värde är ett utgiftsdefinierat kapitalbegrepp och anger följaktligen inte ett försäljningsvärde. (Se diskussionen i 9.1.)

Diagram 9:3. De fem LIF-företagens avkastning på totalt och eget kapital (ej korr. för la- tent skatteskuld).

/

20 L

15 ho...-"'"". . " 'r . ': 'o

10—

| I |

1958 1959 1960 1961

1965, räknad på det egna kapitalet inklu- sive och exklusive latent skatteskuld:

1958 1965

Eget kapital inkl. skatteskuld avkastning före skatt, procent 20 15 » efter » , » 13 10

Eget kapital exkl. skatteskuld avkastning före skatt, procent 28 20 » efter » , » 14 10

Som framgår av tabellen påverkas ränta- bilitetsmåtten efter skatt obetydligt av valet mellan de två kapitaldefinitionerna.1 De oli- ka serierna har utvecklats i huvudsak paral- lellt, och avvikelserna är följaktligen små för samtliga studerade år. I det följande redo- visas därför endast de enkla måtten, dvs. avkastningen på kapitalet inklusive skatte- skuld. Utvecklingen över den studerade pe- rioden anges i följande diagram, där också serien för avkastning på hela kapitalet in-

Skillnaderna i utveckling mellan de tre serierna är som synes mycket små. Även om fluktuationerna i avkastning relativt sett är något större för det egna kapitalet, framstår de även här som mycket små för de fem företagen tillsammans. Avkastning- en på eget kapital före skatt ligger 3—6 procentenheter över avkastningen på hela kapitalet. Skillnaden betingas givetvis av att

! I. enl.. h,", '....luon'i ...-...... .....

':',".."uuuulllll ",,," . "llllllllllllllllll|||l||,,:':: '..... ""'"uu till".". ."" ' |. ||

_ Ränlabiiltet på Eget kapital före skatt Illllllllllllllllll RäntabllilEI på eget kapital efter skatt

. o . . . . . . . o . . Räntabllltet på totalt kapital före skatt

[ |

1964 1965

I | 1962 1953

räntekostnaden för företagens lån ligger långt under avkastningsnivån.

Resultaten beträffande avkastning på to- talt kapital och på eget kapital efter skatt kan betraktas som relativt entydiga (se ock- så beräkningarna utifrån alternativa kapi- talrnått i nästa avsnitt). Kalkylen för av- kastning före skatt på eget kapital är där- emot mycket känslig för valet av kapital- mått och följaktligen väsentligt mer osäker. De två förstnämnda lönsamhetstalen för den studerade företagsgruppen ligger i den- na första approximation i följande intervall (i samtliga alternativ noteras en fallande trend):

avkastning på totalt kapital före skatt

16—11 % avkastning på eget kapital efter skatt 15—10 % Vid jämförelse med resultat, som fram- kommit i beräkningar för andra svenska in- dustribranscher framstår dessa siffror som höga. I de undersökningar, som gjorts av pris- och kartellnämnden med liknande me- toder — bland annat för cementfabriker, slakterier och kafferosterier — redovisas ge- nomgående väsentligt lägre värden (i all-

1 Däremot ger korrektion för skatteskulden jämförelsevis höga siffror för avkastningen före skatt, eftersom nedskrivningen av kapitalet inte har kompenserats av ett lägre vinstmått. Skillnaden mellan de två vinstmåtten har här utgjort 5—9 procentenheter.

mänhet mindre än hälften av den här upp- mätta nivån), och detsamma gäller för andra, mer översiktliga beräkningar.1 Vid denna jämförelse mellan lönsamhetstal kan det finnas anledning att observera, att kapi- taltillväxten inom läkemedelsindustrin varit avsevärt högre än för industrin i genom- snitt. Med tanke på jämförelsematerialets blygsamma omfång är dock representativite- ten för hela industrin mycket osäker, och inga säkra slutsatser kan dras beträffande lönsamhetsrelationen läkemedelsföretag—öv- rig industri i Sverige.

Beträffande den amerikanska industrin görs regelmässigt ex postberäkningar av av- kastningen på eget kapital, bland annat av Federal Trade Commission. Där har läke- medelsindustrin under senare år uppvisat den högsta genomsnittliga räntabiliteten av samtliga studerade branscher, och 1—2 lä- kemedelsförtag har i regel återfunnits bland de 5 mest lönsamma industriföretagen i USA. I följande sammanställning jämförs avkastningen på eget kapital före skatt i amerikansk läkemedelsindustri med motsva- rande genomsnitt för hela den amerikanska industrin. Dessutom har medtagits ungefär- liga räntabilitetstal för de studerade svens- ka läkemedelsförtagen baserade på kalky- lerna med och utan avdrag av latent skatte- skuld. Det bör dock understrykas, att mät- metoderna inte helt överensstämmer, varför jämförelser mellan de två länderna måste tolkas med stor försiktighet.

1958—59 1960—62

amerikanska läkemedels- företag 34 33 hela amerikanska industrin 18 17 fem svenska läkemedels- företag ca 25 ca 20

Räntabiliteten i den amerikanska läke- medelsindustrin var således nära dubbelt så hög som för hela industrin. Bland övriga branscher med hög genomsnittlig lönsam- het återfanns främst sådana med hög forsk- ningsintensitet inom exempelvis elektrotek- nisk och kemisk industri.

Vid jämförelse med den svenska lönsam- hetsnivån är det oklart, vilket av de två

måtten som bäst överensstämmer med det amerikanska. De avrundade tal, som insatts i tabellen ligger mellan de två alternativen beträffande LIF-företagens lönsamhet. Det torde dock kunna konstateras, att de stude- rade svenska företagens lönsamhet varit klart lägre än de amerikanska läkemedels- företagens.2

Som ett ytterligare jämförelseobjekt kan användas de lönsamhetsdata för läkemedels- försäljningen i England åren 1963—1965, som redovisats av Sainsbury-kommittén.3 Där har avkastningen räknats brutto (före avskrivningar och räntor) och nominellt, dvs. i procent av investerade belopp, utan korrigering för penningvärdeändringar. En motsvarande uppskattning har gjorts för de fem LIF-förtagen och jämförs i nedanståen- de tabell med de engelska uppgifterna. Det bör observeras, att Sainsburykommitténs uppgifter avser verksamheten i Storbritan- nien för större företag, oavsett moderbola- gets nationalitet och alltså inte ger ett mått på enbart den engelska industrins ränta- bilitet.

Räntabilitets- Svenska Engelska intervall företag företag

under 10 % 1 4 10—20 % 4 6 20—30 % 9 30—40 % —— 5 40—50 %

över 50 % — 3

Lönsamheten enligt denna mätmetod framstår som klart lägre för svenska än för i England verksamma företag. Påfallande är den stora spridningen i avkastning i det engelska materialet. Tre av företagen upp- visade avkastningssiffror om 50—55 %. Som orsak till dessa onormalt höga vinster har angivits, att kraftiga svängningar upp- kommer i vinstnivån vid genombrott för

1 Se t. ex. E. Lundberg, Produktivitet och rän- tabilitet, kap. 7. * Som tidigare framhållits är prisnivån för läkemedel relativt hög i USA, och för flera av de svenska företagen kan försäljningen på den amerikanska marknaden ses som den mest lön- samma avsättningsdelen (se vidare avsnitt 9.4). Sainsbury-kammittén, op. cit., s. 110.

framgångsrik forskning, om forskningsin- vesteringarna inte periodiseras i beräkning- arna. Från ett av de aktuella företagen (Beecham Research Lab.) hävdades sålunda, att »räntabiliteten» under en lång tid före undersökningsperioden varit negativ, men att den nedlagda forskningen nu givit upphov till lönsamma produkter, såsom ampicillin (bredspektrumpenicillin). För en mer in- gående diskussion av periodiseringsproble- men beträffande forskning hänvisas till näs- ta avsnitt.

9.3 Alternativa kapital- och vinstmått Lönsamhetsberäkningama i föregående av- snitt har baserats på mycket schablonmäs- siga kapitalvärderingsprinciper. Även om uppskattningarna i huvudsak ansluter sig till gängse redovisningspraxis, måste de i vissa avseenden betraktas som principiellt felak- tiga. Detta gäller främst avgränsningarna mellan löpande k0stnader och investerings- utgifter, som bland annat på forskningssi- dan innebär en felperiodisering av kostna- derna över tiden. I en snabbt expanderande bransch kan en sådan felperiodisering (ofull- ständig aktivering) medföra, att både vins- ter och kapitalmäugd i företagen kraftigt underskattas. Däremot är, som skall illustre- ras i det följande, felets inverkan på ränta- biliteten osäkert till sin riktning. Som ett enkelt exempel på periodiseringens inverkan skall först anges hur valet av livs- längdsantagande (och därmed avskrivnings- sats) för maskin— och byggnadsinvestering- ar påverkar vinst- och kapitalmåtten. I fö- regående avsnitt tillämpades linjär avskriv- ning över en antagen livslängd av 15 år för maskiner och 40 år för byggnader. I nedan- stående exempel jämförs resultaten av den- na approximation, vad gäller totalt kapital, vinst och avkastning på totalt kapital år 1965, med en motsvarande beräkning uti- från 10-årig respektive 33-årig livslängd för maskiner och byggnader. Det ändrade livslängdsantagandet inne- bär alltså att den kalkylerade vinsten mins- kar med ca 3 %, det beräknade kapitalvär- det med ca 7 %. Inverkan på räntabilitets- måttet kan betraktas som försumbar. Re-

Livslängdsantaganden 15 år/40 år 10 år/33 år

vinst före utgiftsräntor, mkr 59 56 totalt kapital, mkr 507 473 (därav byggnads- och maskinkapital) 245 212 räntabilitet, procent 11,7 11,8

sultaten är i stort sett desamma för övriga studerade år, och avvikelserna för enskilda företag är små. Avgörande för utfallet är den tidigare nämnda likformigheten i ut- byggnadstakt över tiden och mellan före- tagen.

Ett mer centralt problem i detta sam- manhang är de stora insatser av investe- ringskaraktär, som överhuvudtaget inte ak- tiverats i de tidigare beräkningarna. Här skall betydelsen av forsknings- och reklam- utgifter studeras med hjälp av några alter- nativa avskrivningsmetoder. Eftersom vår kännedom om den faktiska obsolescensen som ju är den enda formen av värde- minskning för irnmateriellt kapital är mycket ofullständig, måste kalkylerna ses som räkneexempel. De är avsedda att be- lysa känsligheten hos olika uppskattade stor- heter för valet av livslängdsantaganden och avskrivningssatser.

Enligt det schema, som uppställdes i av- snitt 9.1, bör forskningskostnaderna upp- fattas som en investeringsutgift, i sin tur sammansatt av driftsutgifter och kapital- kostnader (avskrivningar på laboratorieut- rustning etc.). Den senare posten är rela- tivt sett så liten, att någon ytterligare pe- riodisering inte ansetts nödvändig i de föl- jande exemplen. Anläggningsinvesteringar på forskningssidan behandlas alltså också i fortsättningen analogt med andra investe- ringar i fast kapital, medan driftsutgiftema fördelas över olika antagna livslängder.

Som framgått av diskussionen i kapitel 6, är tidsförskjutningen mellan forskningsin- vestering och utnyttjande av forskningskapi- tal sammansatt av två delar. För det första finns en »uppbyggnadsperiod» med succes- siva forskningsinsatser fram till lanseringen. Den genomsnittliga tiden för forskningspro-

jekt är 6—9 år, för utvecklingsprojekt 2—5 år. Genomsnittsavståndet forskningsutgift —lansering kan därför vara av storleks- ordningen 2—4 år. För det andra fördelas utnyttjandet av det immateriella kapitalet och dettas värdeminskning över en period av varierande längd. Uppskattningar av vär- deutvecklingen med hjälp av linjära avskriv- ningsmetoder framstår här i högre grad än för fysiskt kapital som tvivelaktiga app- roximationer. De torde dock ge viss upp- fattning om hur frånvaron av periodise- ring inverkar på vinst- och kapitalberäk- ningarna.

Underlaget för uppskattning av »livs- längden» för forskningskapital är mycket osäkert.1 Som en första utgångspunkt kan man använda projekt, som ger upphov till produkter med effektivt patentskydd. Med hänsyn till patentets löptid, det faktum att patent vanligen sökes 2—3 år före lanse- ring samt den ovannämnda nutmognads- tiden» skulle 15—20 år kunna ses som en rimlig avskrivningstid. Av flera skäl bör dock troligen den genomsnittliga avskriv- ningstiden sättas väsentligt lägre. En del av forskningsresultaten kan inte patentskyddas, och även då patent erhålls innebär tillkoms- ten av nya, konkurrerande produkter (eller tillverkningsmetoder) att det immateriella kapitalet kan förlora sitt värde innan skyddstiden utgår. Dessutom bör framhål- las, att en del av forskningsutgifterna utgör »förbättringsinvesteringar» avsedda att mot- verka obsolescens och är ofta av jämförel- sevis kortsiktig natur (jfr den tidigare dis- kussionen av reparationer och underhåll).

Data om forskningsutgifternas storlek i LIF-företagen finns tillgängliga endast från och med 1954. I beräkningar för hela den studerade perioden (1958—1965) har pe- riodiseringen därför måst inskränkas till en femårig avskrivningsperiod, trots att detta framstår som en klar underskattning av den faktiska livslängden. För år 1965 har dock en kalkyl gjorts också från en tioårig av- skrivning, samtidigt som en genomsnittlig tidsförskjutning om två år antagits föreligga mellan forskningsutgift och lansering.2 Re- sultaten av båda dessa kalkyler redovisas i

Det bör observeras, att kapitalberäkning— en görs direkt utifrån historiska utgifter. Begreppet återanskaffningsvärde synes vara omöjligt att tillämpa på forskningsresultat och tekniskt kunnande över huvud taget. Ett tänkbart alternativ vore att beräkna ka- pitalvärdet utifrån kalkylerade marknadspri- ser för forskningskapital. Som tidigare framhållits saknas dock det nödvändiga em- piriska underlaget för sådana kalkyler.

Stora utgifter av investeringskaraktär återfinns också på reklam- och informa- tionssidan. Framförallt måste de stora in- formations- och reklaminsatser, som görs i samband med lanseringen, beaktas (intro- duktionsutgifter). Det immateriella kapital (goodwill) som därigenom tillförs företaget, kan antas ha en >livslängd» av samma stor- leksordning som ifrågavarande preparat. I ett av de följande räkneexemplen (alterna- tiv D) har, förutom forskningsutgifterna, också en del av informations- och reklamut- giftema fördelats över en tioårig avskriv- ningsperiod. Uppgifter om den faktiska för- delningen på introduktionsutgifter och på— minnelsereklam saknas, varför fördelningen gjorts utifrån en enkel schablon. Utgifter för information och reklam, motsvarande 6 % av omsättningen, har antagits utgöra löpande kostnader och fått belasta resp. års verksamhet. Återstoden (under perio- den mellan 50 och 70 % av reklamutgifter- na) har betraktats som investeringar och ak- tiverats.3

Med de olika periodiseringsalternativ, som här angetts, uppkommer fyra olika kal- kyler för kapitalvärde, vinst och räntabilitet:

A: varken forskningsutgifter eller utgif- ter för information och reklam aktiveras,

1 Av en undersökning om läkemedels ålder och livslängd i Sverige, som publicerades år 1969, framgår det att medellivslängden är 10—11 år samt att medianlivslängden är 8—9 år. (H. Claesson, »Läkemedels ålder och livslängd», Svensk farmacevtisk tidskrift Nr 1 1969.) 2 Den tvååriga förskjutningen kan ses som en approximation av det fall, där forskningsut- gifterna är jämnt fördelade över en fyraårsperiod före lansering.

3 Periodisering har genomförts endast för de informations- och reklamutgifter, som avser läkemedelsförsäljningen.

Diagram 9:4. Utgående balans år 1965 för de fem LIF-företagens sammanlagda verksamhet, räknad enligt fyra alternativ (mkr)1

Akllva 1000 —- 1000 -— 800 _ Intonnallons- och 800 _ reklamkapital _ _ Ful ' ! a _ soo _ Alt. B kapital 50" Omsättnings- 400P— tillgångar 400 200 __ Maskiner 200 _ Byggnader = 3

Passiva E = eget kapltal S = latent skatteskuld L = lån Alt. D Alt. c E Alt. A E '_' A||.A* E E S s 5 L L L L

1 Angivna värden för anläggnings-, forsknings- resp. informations- och reklamkapital har av ut- redningen beräknats utifrån ackumulerade utgiftsdata med avdrag för ackumulerade beräknade av-

skrivningar.

dvs. det alternativ, som behandlats i förra aVSnittet;

B: driftsutgifter för forskning fördelas över en femårsperiod;

C: driftsutgifter för forskning fördelas över en tioårsperiod efter en tvåårig tids- förskjutning;

D: introduktionsutgifter (uppskattade) för- delas över en tioårsperiod; forskning som i C.

Balansräkningens utseende år 1965 enligt de fyra alternativen anges i diagram 9: 4 ovan. Här liksom i fortsättningen av avsnit- tet gäller redovisningen för de fem LIF-före- tagen tillsammans. Som en ytterligare jäm— förelsenorm har angetts den redovisade ba- lansräkningen (alternativ A*).

Periodiseringen av olika utgiftspOSter in- nebär på aktivsidan ett tillskott av imma- teriellt kapital, som i alternativ B utgör 78 mkr, i C 144 mkr och i D hela 324 mkr, jämfört med utgångsalternativet. I det fall, där både forsknings- och reklamutgif- ter periodiserats, framstår det immateriella kapitalet t.o.m. som större än det fasta produktionskapitalet (maskiner och bygg-

nader). Jämfört med de redovisade till— gångarna, där också anläggningskapital och lager avskrivits resp. nedskrivits enligt skat- temässiga regler, blir givetvis skillnaden ännu större.

På passivsidan fördelas kapitaltillskottet jämnt mellan posterna eget kapital och la- tent skatteskuld. Självfinansieringsgraden beträffande företagets kapital framstår där- med, om skatteskulden inräknas, som vä- sentligt högre än enligt de mer traditionel- la värderingsprinciperna. Andelen extern fr- nansiering för hela kapitalstocken är endast 21 % i alternativ D, att jämföras med 34 % enligt alternativ A och 49 % enligt den re- dovisade balansräkningen. Som följd av den snabba utbyggnadstakten och uppbyggan- den av dolda reserver framkommer liknan- de skillnader i beräkningar av självfinansie- ringsgrad för nyinvesteringar. Denna as- pekt på värderingsproblemet diskuteras i nästa avsnitt, där företagens finansierings- förhållanden behandlas individuellt.

Nästa steg är att undersöka, hur vinst- uppskattningen påverkas av valet mellan värderingsaltemativ. I följande tabell har

alternativen A—D applicerats på två vinst- mått, nämligen total vinst före utgiftsräntor och skatt samt vinst efter utgiftsräntor och skatt, korrigerad för ändring av latent skat- teskuld.1

Vinst 1965 efter ut- giftsrän- tor och Vinst 1965 skatter före ut- (korr. f. giftsrän- ändr. av tor och lat. skatte- skatter skuld) Alternativ A (mkr) 59 27 » B » 67 31 » C » 77 36 » D » 101 48

De stora skillnaderna mellan olika alter- nativ får här givetvis ses som uttryck för den snabba expansionstakten, som medför betydande nettotillskott av dolda reserver. Det bör understrykas, att denna process på- gått under hela den studerade sjuårsperio- den, varför den relativa Vinstökningen mel- lan 1958 och 1965 inte nödvändigtvis är större enligt de »högre» alternativen. Den- na utveckling har endast kunnat studeras för alternativen A och B, och båda ger en vinstökning om ca 100 % i löpande priser.

Slutligen skall undersökas, hur de fem LIF-företagens räntabilitet ter sig enligt de valda värderingsalternativen. Nedan anges för år 1965 dels avkastningen före skatt på totalt i företagen arbetande kapital, dels av- kastningen efter skatt på eget kapital ex- klusive latent skatteskuld.

Avk. på Avk. på totalt eget kap. (%) kap. (%) Alternativ A 11,7 10,0 » B 11,5 10,2 » C 12,0 10,7 » D 12,6 11,5

Skillnaderna mellan alternativen är här anmärkningsvärt små. Man kan därför tro- ligen dra slutsatsen, att de resultat beträf- fande räntabiliteten, som framkom i före—

gående avsnitt, gäller också för mer realis- tiska värderingsalternativ. Resultaten — som i huvudsak gäller också för de större en- skilda företagen — tyder också på att de värderingsproblem, som påpekats beträf- fande engelska företag (sid. 20 ovan), saknat aktualitet vad gäller flertalet svenska före- tag. Orsaken torde vara att inga mer mar- kerade svängningar förekommit i relatio- nen mellan produktions- och forskningsin- satser. Som framhållits i forskningskapitlet har de större läkemedelsföretagen vissa ten— denser till att hålla en över tiden i stort sett fast relation mellan forskningsutgifter och omsättning. Däremot har en viss ökning skett av andelen information och reklam, vilket ger visst utslag i alternativet D ovan.

9.4 De enskilda LIF-företagens lönsamhet

Detta avsnitt innehåller individuella data för de fem studerade LIF-företagen, avsed- da att belysa främst räntabilitetsutveckling och finansieringsförhållanden under perio- den 1958—1965. Räntabiliteten har ge- nomgående redovisats utifrån en femårig avskrivningsperiod för driftsutgifter på forskningssidan, medan informations- och reklamutgifterna inte aktiverats. Som tidi- gare framhållits synes resultaten i fråga om räntabilitet vara i stort sett oberoende av valet mellan tänkbara periodiseringsalterna- tiv.

I diagram 9: 5 anges utvecklingen av dels avkastning på totalkapitalet, dels avkastning på eget kapital efter skatt. I båda fallen kan stora skillnader mellan företagen kon- stateras beträffande både lönsamhetsnivån och utvecklingen över den studerade pe- rioden.

Astra och Leo uppvisar stora likheter inbördes. I båda företagen var avkastning- en på investerat kapital hög i slutet av 1950- talet. Därefter har den successivt sjunkit, men låg 1965 fortfarande klart över genom- snittet för gruppen. Tänkbara orsaker till räntabilitetsskillnader och -utveckling disku- teras i kapitlets sista avsnitt. Här skall en-

1 Vinsten efter utgiftsräntor har således redu- cerats med en kalkylerad skatt om 50 %.

Diagram 9:5.1. Räntabilitet före skatt på totalt kapital under per. 1958—65. Kapitalbegreppet def. efter »verkligt» värde. Vinst beräknad efter korr. för invest. i fou.

Procent

A

I 25 _|IIINIIIIIIIIIIIO

'Ö'" O"'o' O', _ ' 20-----.”å "& * ""Il" LEO N "nu"....""".".|||ln|l|ll|..,"" r— ä» _ #* "l...—_ ------______ 'u _—

15 '— Astra

"N|.," ': "”Il—.,wgm ..

. |" | . ..... o'... _: Pharmacua ...-'

1558 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

Procent

A

___ i"" .-'=='='_'O_Io doo-oå'lUCJ-Mzr '... .. fo— Pharmacia ..... ..n' o. .a o... .. __—— : . 5 I." ____qo =*— ___f Ferrosan" '.. .. —__ ___—_ .... _ | | | | _F-----l- 1958 1959 1960 1951 1962 1963 1964 1965

9: 5.2. Räntabilitet efter skatt på eget kapital. Kapitalbegreppet def. efter »verkligt» värde. Vinst beräknad efter korr. för invest. i fou.

dast konstateras, att Astrakoncernens jäm- förelsevis höga lönsamhet främst samman- hänger med försäljningen av lokalbedöv- ningsmedel (inte minst i USA), medan neu- roleptikaförsäljningen troligen spelat en motsvarande roll för Leos lönsamhet. Leos neuroleptikaförsäljning har under de se- naste åren fått vidkännas hårdnande kon- kurrens, och priserna har sänkts, vilket tro- ligen till stor del förklarar nedgången i räntabilitet.

Pharmacias räntabilitet har utvecklats i motsatt riktning med en kraftig stegring i början av 1960-talet. Vid periodens slut var nivån ungefär densamma som för Astra och Leo, vad gäller avkastning på totalt kapital. Räknad på enbart det egna kapitalet var av- kastningen till och med högre än för de två andra företagen; skillnaden sammanhänger med att Pharmacia arbetar med en större andel upplånat kapital än de övriga.

Pharmacia lanserade år 1961 två nya pro- dukter, baserade på en längre tids forskning, nämligen blodersättningsmedlet Rheomacro- dex och separationsprodukten Sephadex. Försäljningen (främst på utlandsmarknader- na) av dessa produkter har utvecklats myc- ket gynnsamt, vilket förklarar den kraftigt ökade lönsamheten. Företagets utveckling under 1960-talet torde ge en god illustra- tion till hur olika intäkts- och kostnadspos— ter utvecklas i samband med produktinno- vationer, och skall därför redovisas mer de- taljerat längre fram i detta avsnitt.

De två återstående företagen, Kabi och Ferrosan, har under perioden uppvisat vä- sentligt lägre lönsamhetstal än de ovan- nämnda företagen. Räknad på totalt kapital var räntabiliteten i genomsnitt för Kabi 7 % och för Ferrosan knappt 5 %. Kabis lönsamhetsförlopp har varit ojämnt med ett bottenläge år 1962. Den låga lönsamheten detta år förklaras av att företaget under året fick vidkännas ett kraftigt prisfall för sin största exportprodukt, Cykloserin. Ef- tersom Kabi fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede utgör självfallet förelig- gande data från den studerade perioden be- träffande företagets jämförelsevis låga lön- samhet ett otillräckligt underlag för en

Även resultaten för Ferrosan bör med hänsyn till den korta undersökningsperiod räntabilitetsanalysen avser tolkas med för- siktighet. Under den studerade perioden har företagets forskningskapacitet, baserad på ett par forskningsprojekt, byggts upp. Fer- rosan har under perioden inte kunnat lan- sera någon försäljningsmässigt betydande produkt.

Om Kabis resp. Ferrosans under senare är betydande satsning på forskning, sett i relation till företagens totala resurser, leder till originella produktinnovationer inom de närmaste åren kan räntabiliteten snabbt öka i enlighet med det mönster som ovan redo- visats för Pharmacia. Den här tillämpade fördelningen av forskningsutgifterna inne- bär i så fall en kraftig underskattning av dessa företags lönsamhet.

Den särskilda redovisningen av Pharrna- cias vinstutveckling baseras på intäkts- och kostnadsfördelningar, som erhållits från fö- retaget. Nedan redovisas företagets intäkts- utveckling samt andelen försäljning i utom- nordiska länder åren 1958, 1962 och 1965.

1958 1962 1965

Pharmacias intäkter, index

1958 = 100 Norden 100 160 241 Exkl. Norden 100 255 657 Andel utomnordisk för-

säljning, % 24 33 46

Det totala försäljningsvärdet har ökat från cirka 20 milj. kr. år 1958 till nära 70 milj. kr. år 1965. Expansionen förklaras främst av att utlandsförsäljningen fått vä- sentligt ökad vikt, vilket sammanhänger med att intäkterna för de två nya produk- terna till cirka 80 % härrör från utomnor- diska marknader. Företagets exportförsälj- ning är nästan helt specialiserad på dessa två produkter samt två andra, tidigare pa- tentskyddade preparat, Salazopyrin och det äldre blodersättningsmedlet Macrodex.

Pharmacias vinster har under perioden

1 Enligt uppgift från Kabis ledning har Kabis lönsamhet under åren efter den av utredningen studerade perioden varit klart positiv.

Diagram 9: 6. Pharmaciakoncernens täckningsbidrag I för viktigare produkter med fördel- ning på försäljning i Norden och utlandsförsäljning.

Mlli. kr 25— 24— 22— 20— 18— 16— 14— 12— Norden lägligt-ng 10— A 8— 6—' Utlands- försäljning

A

1958

1962

Utlands- försäljning A

Norden

Tåckningsbidrag I=försäljning +licensintäkter—rörl. prod. kostn. A: Täckningsbidrag I för Macrodex, Rheomacrodex, Salzopyrin samt »övriga produkter» (främst

sephadex). B: Täckningsbidrag I för övriga farm. produkter.

ökat från 1,3 milj. kr. till 6 milj. kr., vilket som tidigare framhållits innebär en ränta- bilitetsstegring från 5 till 13 %. För en fördelning av företagets vinst på olika pre- paratgrupper eller mellan hemma- och ut- landsmarknad skulle krävas en uppdelning av samtliga kostnader (inklusive forsknings- utgifter). Underlaget för sådana Särkostnads- beräkningar är osäkert, och beträffande forskningsutgifterna uppkommer svåra pe- riodiseringsproblem. Efter bidragsmetod redovisas i följande tabell Pharmaciakoncer- nens intäkter, kostnader och vinster totalt samt med fördelning på nordiska resp. utomnordiska marknader. Utlandsförsäljningens betydelse för före- taget framstår här som betydligt större, än när man ser enbart på intäkterna. 1965 svarade den utomnordiska försäljningen för 46 % av intäkterna, för 50 % av täcknings- bidrag I och för hela 61 % av täcknings- bidrag 11. Det sistnämnda kan sägas ge ett

mått på vinsten i produktion och försäljning eller bidraget för täckning av nedlagda forskningsutgifter. Utlandsförsäljningens ökade betydelse för företagets lönsamhet framgår av att dess andel i täckningsbidrag II fördubblats sedan 1958.

Av tabellen kan utläsas, att exportpro- duktionen drar jämförelsevis låga produk- tionskostnader i förhållande till intäkterna, vilket beror på att den utgör en relativt liten volym av patentskyddade preparat, där pris- nivån är hög i förhållande till huvuddelen av hemmamarknadsproduktionen. Däremot är andelen försäljningskostnader högre på exportmarknaderna (jmf diskussionen i ka- pitel 7 ovan).

Olikheterna mellan hemma- och utlands— marknader avspeglar främst de skilda för- säljningsbetingelser, som råder mellan å ena sidan ett fåtal i lönsamhetsavseende vik— tiga preparat baserade på egen forskning, å andra sidan huvudrnassan av äldre pro-

Tabell 9:1. Pharmaciakoncernens intäkter, kostnader och vinster, totalt samt med fördelning på nordiska respektive utomnordiska marknader.

Totalt Norden Utomnordiska länder % av % av % av Milj. kr. intäkter Milj. kr. intäkter Milj. kr. intäkter Benämning 1958 1965 1958 1965 1958 1965 1958 1965 1958 1965 1958 1965 + Intäkter (försäljning+ licensintäkter) 20,7 70 100 100 16 38 100 100 4,9 32 100 100 Rörl. prod.kostnader 7,1 20 34 29 6 13 36 33 1,4 7 28 23

Täckningsbidr. I 13,6 50 66 71 — Försäljn.om-

10 25 64 67 3,5 25 72 77

kostnader 4,1 15 20 21 3 8 18 21 1,4 7 28 22 Ber.del av övr. kostna-

der (exklusive FOU) 5,1 17 25 24 4 10 27 26 0,7 7 16 21 = Täckningsbidr. II 4,4 18 21 26 3 7 19 19 1,4 11 28 34 — Forskn. o. utv. om-

kostn. samt avskriv-

ningar 2,8 9 13 13 — — — — — — — + Affärsm. merintäkter 0,5 1 2 l — — —— — — -— _ —— Affärsm. merutgifter 0,6 2 3 2 —— — — — —— — —— = Täckningsbidr. III 1,5 8 7 11 —— — —— — — — Skatter 0,2 2 l 3 -—— — — —— — — — = Vinst efter utgiftsräntor

och skatter 1,3 6 6 8 — — —— —- dukter. Hos Pharmacia omfattar den förra delas, ger redovisningen troligen en viss

gruppen i huvudsak endast fyra preparat, Salazopyrin, Macrodex, Rheomacrodex och Sephadex. Det har inte varit möjligt att här fördela alla kostnadsslag mellan de två kate— gorierna, men redovisningen av täcknings- bidrag I (dvs. intäkter —— rörliga produk- tionskostnader) i diagram 9: 6 ger en viss uppfattning om utvecklingen för »innova- tionspreparaten». Dessa produkter svarar för hela utlandsförsäljningen, där täcknings- bidraget i det närmaste sjudubblats under perioden 1958—1965. På hemmamarkna- den svarar de däremot för endast 15— 20 %, och denna andel har inte nämnvärt förändrats under perioden. Ökningen är här cirka 150 %, dvs. ungefär densamma som för intäkterna.

Man kan av denna redovisning dra slut— satsen, att ett fåtal patentskyddade (och förut patentskyddade) preparat spelat en avgörande roll för företagets lönsamhet och inte minst för den kraftiga förbättringen från 1961. Man bör dock observera, att huvuddelen av företagets forskningsutgif- ter under senare år faller på dessa prepa- rat. Eftersom dessa utgifter inte kunnat för-

överskattning av den forskningsintensiva sektorns relativa lönsamhet för företaget.

Pharmacias forskningsutgifter har ökats ungefär i takt med den totala försäljningen, vilket innebär en tredubbling mellan 1958 och 1965. Eftersom vinstandelen samtidigt ökat, är överskottet efter forskningsutgifter väsentligt större än i slutet av 1950-talet, räknat i procent av intäkter eller kapital- insats. Detta överskott är dock inget lämp- ligt mått på lönsamheten, eftersom forsk- ningsutgifterna utgör en kapitalbildning. Detta faktum understryks av att gjorda prognoser pekar på en snabb försäljnings- ökning på de utländska marknaderna för de nyare preparaten. År 1967 öppnades den amerikanska marknaden för Rheomac- rodex, genom att preparatet godkändes av kontrollmyndigheten F.D.A. Man väntar sig dessutom, att separationsprodukterna (bland annat Sephadex) genom fortsatt forsknings- arbete skall ges möjlighet till användning i stor industriell skala inom en relativt snar framtid.

De olikheter, som här konstaterats mel- lan hemma— och utlandsmarknad liksom

Tabell 9:2. LIF-företagens kapitalfinansiering åren 1958 och 1965 (procent av totalt kapital enligt alternativ B).1

Eget kapital exkl. skatteskuld

Totala kapitalets för- ändring i % 1958— 1965 (löpande

Eget kapital inkl. skatteskuld

Företag 1958 1965 1958 1965 priser) Astrakoncernen 50 57 70 74 197 Pharmacia 46 46 69 64 181 Kabi 20 34 44 51 139 Leo 69 66 85 83 148 Ferrosan 58 54 83 77 65 Samtliga (alt. B) 48 53 69 71 168

» (alt. A) 53 66 » (alt. D) 52 79

1 Begreppet totalt kapital definieras i exkurs 1.

mellan olika preparatgrupper, torde i stort sett vara gemensamma för forskningsinten- siva läkemedelsföretag. Pharmacia skiljer sig från de övriga genom en ovanligt hög expansionstakt under 1960-talet, men en liknande produktstruktur och intäktsfördel- ning återfinns i flera av de övriga större företagen.

Avslutningsvis skall några data redovisas beträffande företagens finansieringsförhål- landen. Som framhållits i förra avsnittet blir den beräknade fördelningen mellan egenfinansiering, skattefinansiering och lå- nefinansiering beroende av hur man mäter det immateriella kapitalet. I ovanstående tabell har för de enskilda företagen antagits en femårig avskrivning för forskningsutgif- ter, medan reklamutgifter inte aktiverats (alternativ B enligt det tidigare schemat). I totaluppgifterna för 1965 har dock också angivits finansieringens fördelning enligt de två ytterlighetsalternativen.1

Genomsnittligt utgör således finansiering- en med eget kapital omkring hälften av den totala, räknad enligt huvudalternativet. Om den latenta skatteskulden inräknas i det egna kapitalet, stiger andelen till cirka 70 %. Skillnaderna mellan olika värderings- alternativ är tämligen små, vad gäller an— delen för det »rena» egna kapitalet. Där- emot uppkommer givetvis betydande skill- nader, om skattefinansieringen inräknas, ef- tersom den uppskattade dolda reserven är dubbelt så stor i alternativ D som i altema- tiv A.

Skillnaderna mellan företagen beträffan- de andelen eget kapital framstår som täm- ligen stora, särskilt om det egna kapitalet räknas exklusive skatteskuld. Leo uppvisar den lägsta andelen lånefinansiering, medan Kabi har en skuldkvot, som klart överskri- der de övriga företagens.2 Skillnaderna har dock utjämnats aVSevärt under den stude- rade perioden.

För de fem företagen tillsammans har an- delen eget kapital ökat mellan 1958 och 1965, vilket betyder att den mycket kraftiga tillväxten i realkapital endast till en mindre del finansierats genom lån. Självfinansiering exklusive ökning av latent skatteskuld har svarar för 55—60 % av det reala kapital- tillskottet; om »skattefinansieringen» inräk- nas, stiger andelen till cirka 75 %.

9.5 ACO:s lönsamhet

ACO har, som framgått av kapitel 3, en särpräglad organisationsform såsom en före- tagskooperation av apotekare, varvid den tekniska huvudavdelningen inom Apotekar- societeten fungerar som ledningsorgan. Fö- retaget följer sin resultatutveckling genom s. k. efterkalkyler (se avsnitt 3.5).

1 Alternativ A: varken forsknings- eller reklam- kostnader aktiveras.

Alternativ D: avskrivningstiden för forskning och introduktionsreklam = 10 år, dessutom två- årig tidsförskjutning för forskningsutgifter.

Olikheter i ägandeförhållanden exempel- vis Kabis särställning som dotterbolag i en stor koncern — kan tänkas förklara skillnaderna i finansieringsförhållanden.

Utredningens lönsamhetsanalys av apo- tekstillverkade läkemedel är partiell såtill- vida att den inte omfattar den produktion av lagerberedningar, som fortfarande äger rum på enskilda apotek. Sistnämnda produk- tion var för den period som lönsamhetsana- lysen avser av en relativt betydande om- fattning. Utredningen har avstått från att studera lönsamheten för denna senare verk- samhet av flera skäl. Ä priori torde det vara svårt att utan ett betydande mått av god- tycke fördela samkostnader mellan detaljist- och produktionsleden inom de berörda apo- teken. Enligt Apotekarsocietetens ledning fö— religger inte något material som är någorlun- da lättillgängligt för en dylik lönsamhets- analys. Utredningens huvudmålsättning har dessutom varit att studera lönsamheten för de större industrith organiserade läkeme- delsföretagen. Detta hindrar självfallet inte att det skulle ha varit av värde att få en dylik analys utförd. I tabell 9: 3 redovisas översiktsdata beträf- fande ACO:s intäkter, kostnader och brut- tovinst år 1965.

Utredningen har beräknat ACO:s totala kapital efter korrigeringar av balanskonton, som redovisats av företaget.1 Bl. a. har be- räknats ett forskningskapital för företaget efter samma principer som för LIF-före- tagen i föregående avsnitt.

ACO-verksamheten drivs med få undan- tag i hyrda lokaler. Detta medför särskilda svårigheter vid en räntabilitetsanalys, som syftar till meningsfulla jämförelser med andra företag. Hyresräntan kan nämligen väsentligt avvika från avkastningsnivån för det totala kapitalet. I avsikt att belysa det- ta problem har utredningen beräknat ACO:s räntabilitet på ett totalt kapital, som inklu- derar resp. exkluderar ett beräknat fastig- hetskapital. Resultaten framgår av tabell 9: 4.

ACO hade år 1958 en relativt hög ränta- bilitet (räknat utan korr. för ett beräknat fastighetskapital) nämligen 23 %. Genom att detta år avkastningsnivån på det hyrda fas- tighetskapitalet var betydligt lägre, blir rän- tabiliteten på totalt kapital, inklusive ett be- räknat fastighetskapital, tre procentenheter

lägre (huvudalternativet 3). År 1965 före- låg inte någon differens i avkastning mel- lan det hyrda fastighetskapitalet och det övriga kapitalet (jfr 1 och 2 a).

Räntabilitetsutfallets känslighet för alter- nativa antaganden beträffande det fiktiva fastighetskapitalets storlek har studerats ge- nom att fastighetskapitalet har antagits vara 50 % större resp. 50 % mindre än i hu- vudalternativet. Som framgår av tabell 9: 4 medför dessa extremt stora skillnader för- hållandevis måttliga förändringar i räntabili- teten (tre procentenheter år 1958 och två år 1965). Detta resultat får rimligtvis antas öka huvudalternativets tillförlitlighet.

I avsnitt 3.5 har redovisats att felkällor kan föreligga vid en särredovisning av distriktslaboratoriernas verksamhet på grund av att vissa produktionsfaktorer ut— nyttjas gemensamt i produktions- och apo- teksleden. Detta kan gälla exempelvis för— delningen av kostnader för utnyttjandet av innehavares arbetskraft vid moderapotek och distriktslaboratorium. Det kan även gälla fördelningen av kostnader, främst ar- betsinsatser, vid centrala avdelningar. Be— träffande den förstnämnda posten kan näm- nas att ACO för år 1965 har belastats med en lönekostnad på 0,3 milj. kr. Beträffande sistnämnda möjliga felkälla uppges ACO:s andel av de kostnader (exklusive varukost- nader men inklusive löner, frakter m.m.), som kräver arbetsinsatser vid centrala av- delningar, utgöra endast 6-—7 % av dessa kostnader. Om man i en grov känslighets- analys antar att de ACO belastande löne- k0stnaderna för central ledning år 1965 ökas med 50 %, medför detta en sänkning i det ovannämnda huvudalternativets rän- tabilitet från 11 till 8 %. Även om räntabi- liteten sålunda är relativt känslig för ev. felkällor vid fördelningen av lönekostna- derna, erfordras synnerligen stora avvikelser

1 Primärdata för posterna kassa och postgiro avser apotekens och distriktslaboratoriernas sammanlagda verksamhet. Data för distrikts- laboratorierna har beträffande dessa poster be- räknats schablonmässigt utifrån distriktslabo- ratoriernas omsättningsmåssiga andel av apo- tekens och distriktslaboratoriernas totalförsälj- ning. Dessa poster svarar för en obetydlig del av det totala kapitalet.

Benämning D-lab. Centrala avdelningar Totalt Försäljning 30,0 Kostnader för råvaror, halvfabrikat, tillsatsmedel 11,0 Löner 8,1 1,8 9,9 Övriga kostnader 5,2 1,4 6,6 Bruttovinst 2 5

1

1 Redovisade uppgifter avser verksamheten vid samtliga distriktslaboratorier samt den tekniska

huvudavdelningen.

för att verksamheten skall framstå som icke lönsam.

I tabell 9: 5 redovisas en jämförelse mel- lan LIF-företagens och ACO:s räntabilitet före skatt under perioden 1958—1965. ACO:s räntabilitet har beräknats efter kor- rigering för ett fiktivt fastighetskapital i en- lighet med fall a ovan.

ACO:s räntabilitet var under åren 1958 —1962 väsentligt högre än genomsnittet

Tabell 9:4. ACO:s räntabilitet på totalt kapi- tal före skatt.1

Alternativ 1958 1965 1. Räntabilitet på totalt kapital,

utan korr. för ett beräknat

fastighetskapital 23 1 l 2. Räntabilitet på totalt kapital a) 20 11

med korr. för ett beräknat b) 17 9 fastighetskapital” c) 23 13

1 Utredningen har avstått från att göra av- kastningsberäkningar för ACO:s eget kapital. ACO:s eget kapital utgör endast 4—5 % av den totala kapitalinsatsen. ACO:s möjligheter till lånefinansiering saknar motsvarighet i de fri- stående, privata läkemedelsföretagen. Inne- havarna av distriktslaboratorium gottgöres efter en bestämd räntesats, 7 % på eget kapital. Kvar- stående överskott på ACO-verksamheten av- såttes till Fonden för reglering av läkemedels- prisen. 1 ACO:s fiktiva fastighetskapital har beräk- nats genom att LIF-företagens relation mellan maskinkapital och fastighetskapital netto har tillämpats årsvis på ACO:s maskinkapital. Ge- nom att tillämpa LIF-företagens relation mel- lan fastighetskapitalnetto och brutto årsvis har underlag för beräkning av avskrivningar er- hållits. Årliga utgifter för reparation och under- håll av fastighetskapitalet har antagits vara lika stora som avskrivningarna. I täljaren har de så- lunda beräknade årliga kostnaderna för fastig- hetskapitalet ersatt den betalda hyran. Resultaten av ovannämnda korrigering anges i fall a. Fallen b och c redovisar räntabiliteten under antaganden om 50 % större resp. mindre fastighetskapital än i fall a.

för de studerade LIF-företagen. Trots den kraftiga nedgången fr. o. m. 1963 låg ACO:s räntabilitet obetydligt lägre än genomsnit- tet för LIF-företagen.

Vid bedömning av de redovisade lönsam- hetsskillnaderna bör observeras, att ACO:s verksamhet i flera avseenden radikalt skil- jer sig från övriga företags. Särdragen i ACO:s produktion och marknadsföring kan sammanfattas på följande sätt:

1. ACO:s verksamhet skiljer sig från öv- riga studerade läkemedelsföretag genom att de värdemässigt viktigaste preparaten är redan väl kända preparat, som endast er- fordrar en relativt obetydlig påminnelserek- lam för att bli sålda. ACO har hittills en- dast lanserat enstaka egna originalpreparat. Företaget lanserar i högre grad än övriga företag synonyma preparat på marknader, där något redan existerande preparat vi- sat sig vara väl beprövat. ACO har häri- genom i stor utsträckning kunnat begränsa forsknings— och utvecklingskostnader samt kunnat undvika introduktionskostnader för nya terapi- eller beredningsformer, vilka kOStnader belastar det företag som lanserar ett helt nytt preparat.

2. En stor del av ACO:s försäljning av- ser s. k. handköpsläkemedel (år 1965 ca 40 % av försäljningen). ACO kan sälja des- sa produkter utan att behöva lägga ut dryga utgifter på t. ex. läkarbesökare.

3. Av kapitel 5 samt bilaga 1 framgår det, att ACO priskonkurrerar på flera vik- tiga marknader. Priskonkurrensen har i vissa fall lönat sig, genom att ACO har kunnat hålla ett 10—30 % lägre pris utan att behöva riskera en sänkning av kon- kurrenternas priser. Genom sin priskonkur- rens har ACO kunnat vinna vissa mark-

Företag 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 ACO 20 19 26 26 24 13 11 11 LIF-företagen 15 16 13 12 15 13 12

nader hos priskänsliga storköpare som sjuk- hus (exempelvis marknader för infusions- lösningarl).

Att den ovan redovisade lönsamheten sjunkit under den studerade perioden för- klaras av främst följande orsaker:

1. Priserna på ACO:s relativt oföränd- rade produktsortiment uppges vara svåra att höja bl. a. på grund av prisövervak- ningens förekomst. Samtidigt äger en all- män kostnadsstegring, bl. a. på lönesidan, rum.

2. ACO:s politik har när det gäller forsk- ning samt reklam genomgått en viss för- ändring under perioden, vilket speglas ge- nom en starkt ökad andel för dessa utgif- ter räknat i procent av försäljningen.2 Som en ytterligare tänkbar förklaring till den under den studerade perioden försäm- rade lönsamheten skulle kunna anföras hy- potesen att ACO övertagit olönsamma pro- duktgrupper från enskilda apotek. Från ACO uppges emellertid att under den stu- derade perioden har inte något markant övertagande av produktgrupper ägt rum. År 1965 gjordes visserligen vissa smärre övertaganden men det var först efter den studerade perioden, nämligen år 1968 som en betydande överföring av produkter från enskilda apotek till ACO ägde rum. Det har påvisats att felkällor kan före- ligga vid en särredovisning av distriktslabo— ratoriernas verksamhet på grund av att vissa produktionsfaktorer utnyttjas gemensamt i produktions— och apoteksleden. Utredning- ens räntabilitetsberäkningar av ACO:s verk- samhet för perioden 195 8—1965 visar dock klart, att företagets läkemedelspriser med- givit ett överskott på rörelsen. Företagets priskonkurrens skulle med andra ord ha kunnat drivas ännu intensivare utan att för- luster skulle ha uppstått. Som redan omnämnts omfattar den före- tagna lönsamhetsanalysen inte den tillverk-

ning av lagerberedningar som äger rum på enskilda apotek. Vissa hållpunkter finns för ett antagande om att denna produktion, med t. ex. rådande kontrollkrav, är ineffek- tivt organiserad och mindre lönsam än ACO-verksamheten.3

Överskottet på ACO-verksamheten inne- bär för apotekskollektivet, att lägre ex- peditionsavgifter kan uttas än i fallet att ACO-verksamheten ej var knuten till apo- tekskollektivet. Ovannämnda integration in- nebär samtidigt, att om det något år skulle uppstå en förlust på ACO-verksamheten, skulle medel från Fonden för reglering av läkemedelsprisen (till vilken ACO avsätter sitt bokföringsmässiga överskott) täcka det- ta underskott. Detta betyder, att ACO-verk- samheten i sin risksituation skiljer sig radi- kalt från övriga studerade företag. Då Fon- den för reglering av läkemedelsprisen ten- derar att minska, kan den nämligen efter framställning till Kungl. Maj:t ökas genom höjda expeditionsavgifter vid distribution av läkemedel över apoteksdisk.

9.6 Forskningsresultat, marknadsstruktur och lönsamhet

Uppnådda forskningsresultat och företa- gets möjligheter att skydda genom dessa

1 Vad gäller receptförskrivna läkemedel sva- rar ACO i antal recipen för 12 % av för- säljningen på sjukhus mot 7,3 % av försälj- ningen till allmänheten. Värdemässigt är mot- svarande siifror 4,0 % (ca 2 mkr) resp. 2,7 % (ca 6 mkr). Den redovisade lönsamheten har beräknats efter en periodisering av årliga utgifter för forsknings— och utvecklingsarbete efter ett an- tagande om en femårig livslängd på resulterande produkter, vilket högst sannolikt är en under- skattning. Man avser inom apoteksväsendet att före år 1970 ha avvecklat merparten av produktionen på enskilda apotek. (Jfr »Läkemedelstillverk- ningen på morgondagens apotek», Sv. Farm Tidskr. 1966, s. 615 ff.)

Astra— Pharma-

Leo konc. cia Kabi Ferrosan ACO Patentskyddad andel 1958 45 87 41 17 4 —— av försäljningen1 1964 60 87 26 55 26 (procent) Patentskyddad andel 1958 22 54 23 14 6 av försäljningen i 1964 57 55 27 22 28 — Sverige1 (procent) Andel utlandsförsälj- 1958 9 72 18 15 27 — ning1 (procent) 1964 16 71 81 50 20 —— Försäljningsandel 1958 2 25 30 35 10 8 under monopol och 1964 16 18 25 61 3 14 duopol på hemma- marknaden (procent) Räntabilitet på totalt 1958 26 19 5 10 6 20 kapital före skatt 1964 15 15 11 10 1 11 (procent)

1 Avser företagets 10 värdemässigt största preparat.

resultat förvärvade marknadspositioner spe- lar en utslagsgivande roll för vinstnivån. Som framgått av redovisningen i avsnitt 4—5 ovan, uppvisar de olika företagen stora skillnader inbördes, vad avser lön- samhetens nivå och variationer. Sådana skillnader är naturliga med hänsyn till den heterogena branschstrukturen; konkurrens- betingelserna varierar starkt mellan företa- gen beroende pä sortimentets sammansät- ning. För flertalet företag svarar ett fåtal preparat -—— ofta baserade på egen forskning för en dominerande del av intäkterna. Förändrade marknadsbetingelser för en en- da produkt på hemma- eller exportrnarkna- den kan därför radikalt påverka ett före- tags lönsamhet, medan situationen för de övriga (som specialiserat sig på andra mark- nader) är helt opåverkad. Däremot saknar konjunkturella variationer i vanlig mening, dvs. sådana svängningar i efterfrågan, som påverkar hela branschen likformigt, bety- delse på läkemedelsområdet.

För svenska företag spelar i många fall försäljningen utomlands, och inte minst i USA, en avgörande roll. Betydelsen av pa- tentskydd och etablerade varumärkesprefe- renser (uppnådda t. ex. genom en i rela— tion till konkurrentpreparat tidig lansering) för avsättningsmöjligheter och prisbildning har diskuterats i kapitel 4 ovan. I det föl-

jande skall lönsamhetsdata sammanställas med vissa data beträffande företagens av- sättningsförhållanden, nämligen mått på pa- tentskyddets omfattning, utlandsförsäljning- ens andel samt omsättningsandel under mo- nopol och duopol på hemmamarknaden.

Fullständiga uppgifter saknas beträffan- de storleken hos den försäljning, som ha- seras på patent och licenser. Andelen pa- tentskyddad försäljning anges därför i ta- bell 9: 6 för enbart de tio värdemässigt största preparaten, vilka dock i flertalet fall svarar för en betydande del av försälj- ningen. Även utlandsförsäljningens relativa betydelse har angivits för de tio största pre- paraten. Som mått på de inhemska av- sättningsmarknadernas koncentrationsgrad har använts den andel av företagets hem- mamarknadsförsäljning, som sker under monopol och/ eller duopol (enligt de i kapi- tel 4 tillämpade definitionerna). Beräkning- en avser här den del av respektive företags försäljning, som faller på de 88 undersök- ta marknaderna.1

1 Andelarna av de olika företagens läkemedels- försäljning, som faller på dessa marknader varierar mellan 73 % (för Pharmacia) och 84 %. Försäljningen av produkter utanför läkemedels- området har i allmänhet inte kunnat medräknas, vilket innebär en felkälla, när det gäller andelen försäljning under monopol+duopol i synnerhet för Astra och Ferrosan.

De fem LIF-företagen1 har i tabellen ord- nats efter räntabilitet år 1964, räknad på totalt kapital och med femårig avskrivning för FoU-utgifter.

Bland de forskningsintensiva företagen synes ett positivt samband kunna konstate- ras mellan andelen patentskyddad försälj- ning och lönsamhet. Astra och Leo, som har störst andel patentbaserad produktion (i det senare fallet främst på licens), uppvisar de klart högsta lönsamhetstalen, medan Fer- rosan har såväl en låg andel patentbaserad produktion som en låg lönsamhet. (Obser- veras bör dock att det föreligger ett negativt samband mellan Leos patentskyddade för- säljningsandel och räntabilitet, om man ser på utvecklingen under de studerade åren.) Det observerade sambandet kan givetvis inte helt hänföras till en direkt effekt på vinsterna av själva patentskyddet. Mer allmänt av- speglar sambandet forskningsresultatens (produkt- och metodinnovationers) betydelse som underlag för resp. företags avsättnings- och vinstmöjligheter. Det företag, som först lanserar en ny produkt kan visserligen ofta få patentskydd, men i många fall är den tidiga lanseringen av en originell produkt i sig ett tillräckligt underlag för goda vinst- utsikter.

När det gäller lönsamhetens relation till försäljningens sammansättning och till marknadsstrukturen, är bilden mindre en- hetlig. För Astra och Pharmacia torde en framgångsrik försäljning av egna pro- dukter på utlandsmarknaderna vara den väsentliga orsaken till en hög lönsamhet.2 Monopolinslagen i den svenska försäljning- en framstår (särskilt för Astra) som jämfö— relsevis obetydliga. Starka marknadspositio— ner i kraft av effektiva patentskydd på hem— mamarknaden utgör däremot ett viktigt in— slag i Leos avsättnings- och lönsamhetssi- tuation. Här torde den licensbaserade neu- roleptikaförsäljningen spela en avgörande roll.

Att framgångsrika större forskningspro- jekt och därigenom uppnådda marknadspo- sitioner på hemma- och utlandsmarknad förklarar de stora vinstutslagen betyder gi- vetvis inte, att de små projekten för pro-

duktutveckling och -differentiering är olön- samma för företagen. De totalt sett bety- dande insatserna på produktutvecklingssi— dan får ses mot bakgrund av risksituatio- nen. Som inledningsvis framhållits är riskin- slagen i huvudsak knutna till enskilda pro- jekts utfall och till den potentiella konkur- rensen på företagets stora avsättningsmark- nader. För ett företag, vars resurser ger ut- rymme för endast några få forskningspro- jekt, erbjuder utvecklingsprojekt och etab- lering med sikte på måttliga marknadsan- delar en möjlighet till riskspridning. Av- vägningsproblemen på detta område och företagsstrukturens eventuella inverkan på resursfördelningen har diskuterats i kapitel 6 ovan.

Att dominerande ställning på försäljnings- marknaderna inte utgör ett tillräckligt villkor för höga vinster illustreras av Kabis situa- tion år 1964. Kabi uppvisade enligt ovan- stående tabell de högsta koncentrationstalen av samtliga studerade företag men hade en lägre vinstandel än fyra företag med betyd- ligt lägre koncentrationstal. Av de stude- rade företagen hade Kabi den lägsta andelen patentskyddad försäljning på hemmamark- naden, vilket kan vara en bidragande or- sak till Kabis lönsamhetsläge.

ACO representerar i viss mening en av- vikelse i motsatt riktning med låga kon- centrationstal (och frånvaro av patentskydd) men med tämligen höga vinster. Som an— förts i föregående avsnitt torde förklaringen härtill vara, att ACO beträffande sortiment och val av konkurrensmedel i övrigt är av- skilt från de övriga företagen.

När det gäller lönsamhetens förändring i de olika företagen mellan 1958 och 1964, tycks förklaringsvärdet hos de mycket grova marknadskarakteristika, som presenteras i tabellen, vara ganska ringa. Dock erhålls i flertalet fall ett positivt samband mellan ex- portandelens och lönsamhetens förändring. Då utlandsförsäljningen hos flera av före- tagen svarar för en värdemässigt stor andel

1 De medlemsföretag i LIF, som tillhör åsgtrakoncernen har behandlats som ett före— 1 Jfr redogörelsen för Pharmacias vinstut— veckling i avsnitt 9.4 ovan.

och uppvisar ett relativt högt prisläge, kan en höjd exportandel ge kraftiga utslag i lön- samhetstalen.

Som inledningsvis framhållits, kan stör- re förändringar i ett företags lönsamhet i allmänhet hänföras till ändrade betingelser beträffande en enstaka produkt eller pro- duktgrupp. Det mest påtagliga exemplet är givetvis lansering av en ny produkt men också förändringar i marknadsstrukturen för äldre produkter spelar stor roll. De olika faktorerna illustreras i följande översikt över de fem LIF-företagens avsättnings— och vinstutveckling.

Astrakoncernens relativt höga vinstläge har otvivelaktigt främst betingats av Xylo- cainförsäljningen. Som tidigare påpekats dominerar Astra tillsammans med Bofors världsmarknaden för lokalbedövningsme— del. En stor del av Xylocainproduktionen avsätts på den amerikanska marknaden, där också troligen de högsta vinsterna per enhet uppkommer, eftersom prisnivån är jämförelsevis hög.

Xylocain uppvisade vid lanseringen på- tagliga fördelar, jämfört med existerande preparat, vilket tillsammans med ett effek- tivt patentskydd bestämt preparatets mark- nadsposition och höga lönsamhet under praktiskt taget hela efterkrigstiden. Under de senaste åren har patentskyddet förfallit på ett antal olika marknader. Försämringen i lönsamhet från 1964 torde till en del ha bestämts av detta via bortfall av licens- intäkter och i någon mån ökad konkurrens.

Astras forskning på penicillinområdet och licensavtalet med Beecham år 1960 har re— sulterat i starka marknadspositioner på vis- sa marknader (ex.: Doktacillin). Licensför- säljningen på penicillinområdet svarar för en betydande del av företagets intäkter.

På den omsättningsmässigt betydande marknaden för järntabletter i Sverige har Astrakoncernen båda de studerade åren (1958 och 1964) haft hög marknadsandel genom Hässles patentskyddade Ferromyn- serie samt Dracos Refevit. Bland egna pro— dukter, lanserade under perioden, kan näm- nas Jectofer, som uppnått en betydande ut- landsförsäljning, samt produkter grundade

på Hässles patentskyddade Durettprincip.

Leos licensavtal med Rhöne—Poulenc på neuroleptikaområdet synes ha haft avgöran- de betydelse för företagets lönsamhet, som i ovanstående redovisning framstår som den högsta bland studerade företag. Under 1950— talets senare del hade klorpromazinprepara- ten (bland annat Hibernal) en synnerligen stark marknadsposition. Leo hade sålunda 80 procent av neuroleptikamarknaden år 195 8. Utvecklingen under den studerade pe— rioden har emellertid utmärkts av ökad kon- kurrens. År 1964 hade Leos andel sjunkit till 50 procent. Den ökade konkurrensen avspeglas även i prisutvecklingen för Hiber- nal i Sverige*:

1955 1958 1961 1964 61,12 46,32 38,60 36,70

Prissänkningen mellan 1958 och 1964 ut- gör således ca 20 %, vilket torde utgöra en viktig del av förklaringen till den konsta- terade nedgången i företagets lönsamhet. Dock synes konkurrensen ha ökat också på vissa andra av företagets större avsätt- ningsmarknader.

Pharmacias vinstutveckling har diskute- rats i avsnitt 9.4 ovan. Här skall endast framhållas, att patentskyddet för företagets större läkemedel utgått, för Salazopyrin 1957 och för Macrodex 1960.2 Pharmacia har trots detta kunnat bibehålla en stark marknadsposition på dessa områden och dessutom inlett en mycket snabb expansion (åtföljd av väsentligt höjd lönsamhet) i sam- band med lanseringen av Rheomacrodex och Sephadex 1961.

Av de tvära kasten i Kabis lönsamhets- utveckling tillskrivs den förbättrade lönsam- heten 1960 i verksamhetsberättelsen lanse- ringen av influensamedlet Flumidin samt anti-stressmedlet Nuncital, vilka såldes på licens till flera utländska läkemedelsföretag. Kabi tillverkar CykIOSerin på licens från MSD men har bidragit med att vidareutveck- la produktionsprocesserna. En omfattande

1 Avser priset i kr. för glas å 500 st. dragéer, 25 mg. ” Däremot är separationsprodukten Sepha- dex, som fått allt större betydelse i företagets försäljning, patentskyddad.

export har byggts upp på öststatsmarkna— derna. År 1962 ägde ett kraftigt prisfall rum på denna företagets största produkt, vilket förklarar nedgången i lönsamheten detta år.1

Avsättningssvårigheter på öststatsmarkna- derna för Cykloserin under första halvåret 1965 är den väsentliga förklaringen till före- tagets nedgång i lönsamheten detta år.

Ferrosans forskningssamarbete med pro- fessor Lehman på PAS-området ledde till en för företaget betydelsefuu försäljning. För- säljningen av PAS-produkter har emellertid minskat under den studerade perioden, och den ökade konkurrensen har lett till en för- sämrad lönsamhet. Ferrosans jämförelsevis låga lönsamhet torde mer allmänt sett bero på att företagets främsta produkter inte är patentskyddade forskningsresultat. Ferrosan är därför hänvisat till att konkurrera på marknader med flera säljare. Av bilaga 2 synes emellertid framgå, att företaget ge- nom sin endokrinologiska forskning fått ut- sikter till förbättrad lönsamhet.

Exkurs ]: Operationella definitioner av ka- pital- och vinstbegrepp. Nedan ges opera- tionella definitioner av de kapital- och vinst- begrepp, som kommit till användning i räntabilitetsanalyserna av svenska läkeme- delsföretag. Definitionerna utgår från pos- terna i det uppgiftsformulär, efter vilket material insamlats från läkemedelsföretagen. Uppgiftsformuläret har utarbetats i nära samarbete med experter från läkemedelsin- dustrin, nämligen ekonomicheferna Roland Olsson, Ferrosan och Bo Thörnholm, Phar- macia, vilka biträtts av kamrer Sten Nor- dén, Pharmacia.

Beräkning av totalt och eget kapital. Be— greppet totalt i företaget arbetande kapital ges följande operationella definition.

Definition av totalt kapital

1. Omsättningstillgångar (upptagna på ba- lansräkningens aktivsida).2

2. + Anskaffningsbelopp på tomter.2

3. +»Verkligt» värde å byggnader resp. genomsnittlig nettostock.2 (Brandförsäk- ringsvärdet antas mäta fastighetsstockens

bruttovärde. Detta värde åldersstruktu- reras efter uppgifter om årliga investe- ringar, vilka belopp omräknas till det studerade årets priser. ”Verkligt” värde beräknas efter avdrag för ackumulerade avskrivningar, som innebär ett bestämt antagande om industrifastigheternas ge- nomsnittliga ekonomiska livslängd.)

4. +:Verkligt» värde resp. genomsnittlig nettostock å maskiner och inventarier.2 (Uppgifter om årliga investeringar under en period tillbaka, som är lika med an- tagen genomsnittlig ekonomisk livslängd, omräknas till det studerade årets priser. Därefter görs avdrag för avskrivningar, som innebär ett bestämt antagande om ekonomisk livslängd för maskiner och inventarier helt analogt med vad som gäller för byggnader. Dessa värden ac- kumuleras till en nettostock= »verkliga» värdet på stocken av maskiner och in- ventarier i företaget.)

5. =Totalt kapital. (Utan korr. för FoU— driftsutgifter).

6. +:Verkligt» värde resp. genomsnittlig nettostock å immateriellt kapital.2 (På grundval av uppgifter om driftskostna- der för forskning och utveckling under en bestämd period vilka omräknas till det studerade årets priser ackumuleras en bruttostock. Efter avdrag för acku— mulerade ber. avskrivn. kvarstår sverk— ligt» värde åt immateriellt kapital.)

7. =Totalt kapital (Med korr. för FoU- driftsutgifter). Eget kapital erhålls från totalt kapital ge- nom avdrag för samtliga redovisade skulder minus beräknat överskott i fri pensions- stiftelse.

Beräkning av vinst. Med bruttoöverskott av— ses ett företags resultat å rörelsen före av- skrivningar och vinstdisponerade avsätt— ningar. Definitionen av bruttoöverskott ut- går från redovisad vinst.

1 Priset på Cykloserin låg även 1958—1961 över 84 kr (för 50 st kapslar, 0,25 g), men föll därefter till 46 kr, vilket pris därefter bibehållits till 1966. Här avses ett enkelt medeltal på årets in- och utgående kapital.

1. Redovisad vinst

2. +Avsättning till investeringsfond

3. ./ .+Förändring i lagerreserv

4. ./. Avtappning av fri pensionsfond

+Ökning i överskott å fri pensions— fond + Extraordinära kostnader ./. Extraordinära intäkter ./ . + Koncernöverföringarl + Utgiftsräntor +Skatter +Bokförd avskrivning å ningsvärden 1 l . = Bruttoöverskott Från bruttoöverskottet dras avskrivningar, som av utredningen beräknats på grundval av olika livslängdsantaganden för anlägg- ningskapital efter linjär metod. 12. ./ . Kalkylerade avskrivningar 13. =Nettovinst före skatt (Utan korr. för fou-driftsutgifter) 14. ./. Korr. av driftskost. för fou 15. =Vinst före skatt (Med korr. för fon-driftsutgifter) Vinst på eget kapital erhålls genom av- drag för bokförda utgiftsräntor.

pwpossw

anlägg-

Exkurs 2: Alternativa mått på bruttovärdet av läkemedelsföretags anläggningskapital.

Brandförsäkringsvärdet på anläggningskapi- tal uppges efter år 1957 i princip syfta till att mäta kapitalstockens bruttovärde. Med bruttovärdet avses nyanskaffningsvärde dvs. kostnaden att få kapitalobjekten ersatta med nya av samma eller lika ändamålsenligt slag.

Ett alternativt sätt att mäta bruttostocken är att med relevanta indexar uppräkna in- vesteringsuppgifter till »återanskaffningspri— ser» samt ackumulera dessa för en period som svarar mot förutsatt ekonomisk livs— längd för kapital av olika typ. Sålunda be- räknad bruttostock på byggnader samt ma- skiner och inventarier för de resp. läkeme- delsföretagen jämförs i bifogade diagram med motsvarande brandförsäkringsvärden.

På grundval av intervjuer med Astrakon- cernens och Leos ekonomichefer diskuteras sannolika orsaker till differenser mellan de

Astrakoncernens brandförsäkringsvärden har vad gäller koncernens svenska bolag hämtats ur den officiella förvaltningsberät- telsen. För utlandet har brandförsäkrings- värdet baserats på en förfrågan till samtliga utlandsbolag om återanskaffningsvärdet 1965. Återanskaffningsvärdet för övriga år har utifrån 1965 års material beräknats som en procentsats på det bokförda värdet. Skill- naden mellan brandförsäkringsvärde och värde på grundval av investeringsuppgifter är således hänförlig till de svenska bolagen.

När det gäller differensen i värde på byggnader efter de olika måtten är denna att vänta med tanke på att uppgifterna endast baserar sig på investeringsuppgifter sedan 1944. Dessutom avser investeringsuppgifter- na för perioden 1944—1949 endast AB Astra (dvs. dotterbolag är exkluderade). Företagets bokförda uppgifter över investe- ringar från krigsåren är högst ofullständiga, eftersom AB Astra hade ett speciellt tillstånd av skattemyndigheten till avskrivningar i vis- sa specifika fall med den påföljd, att före- tagna investeringar inte bokfördes som in- vesteringar.

För år 1965 föreligger emellertid för Astrakoncernen ett vidgat gap mellan brand- försäkringsvärde och värde på grundval av investeringsuppgifter vad gäller byggnader. År 1965 investerade koncernen ca 12 mkr. i byggnader, medan brandförsäkringsvärdet ökade med bortemot 34,5 mkr. jämfört med 1964 års värde i 1965 års priser. Ca 6 milj. kr. avser ökning i brandförsäkringsvärdet å nyanläggningar till beloppet ca 11 mkr., vilket således förklarar en del av differensen 24,5 milj. kr. mellan ökningen i brandför- säkringsvärdet och årets bokförda investe- ringar.2

Från Astra uppges, att under åren 1964 och 1965 hade företaget översyn av princi-

1 Denna post kan givetvis ha reellt intresse endast då en del av en koncern undersöks, efter- som fordringar och skulder inom koncernen vid en studie av en koncerns totala verksamhet kvit- tas mot varandra. 1 Ett inkluderande i brandförsäkringsvärdet av nyanläggningar, som ej tagits i bruk under året medför att detta mått överskattar kvanti- teten av insatt kapital under studerat år.

perna för brandförsäkring dels för fastighe- ter, dels för maskiner och inventarier. Här- vid ändrades tidigare normer för båda dessa kapitalgrupper. VVS-delen var tidigare för- säkrad som maskineri (och intogs således i försäkringssumman för maskiner). Genom att denna del fr.o.m. 1965 intas i försäk- ringssumman för fastigheter ökar brandför- säkringsvärdet för fastigheter medan mot- svarande för maskiner och inventarier mins— kar.

Beträffande maskiner och inventarier medtogs tidigare inte inköps- och konstruk- tionskostnader samt inkörningskostnader. Genom en ökning i försäkringssumman på denna punkt utjämnas till stor del den ge- nom förstnämnda förändring uppkomna mi- nusposten för maskiner och inventarier.

En annan tänkbar förklaringsgrund till differensen mellan studerade värden för Astrakoncernen är att investeringsuppgifter för företag som AB Kistner, vilket fusione- rade med Astrakoncernen år 1963, inte är medräknade för relevanta år dvs. 1963, 1964 och 1965. Från AB Astra uppges emellertid, att detta företag har prägeln av en grosshandel med små investeringar i an- läggningskapital, vilket således skulle betyda att denna felkälla är negligerbar.

När det gäller differensen i värde mellan de båda måtten på maskiner och inventarier kan utöver de ovan anförda förklaringsgrun— derna som ett tänkbart skäl anges att 15 år är en för låg genomsnittlig ekonomisk livs- längd. Ytterligare möjliga förklaringsgrun- der till diskuterad differens vad gäller ma- skiner och inventarier behandlas i följande diskussion om Leokoncernens bruttovärde å anläggningskapital.

På grundval av investeringsuppgifter un- der en 40-årsperiod har bruttostocken för Leos byggnader ackumulerats. Som framgår av bifogat diagram ansluter detta värde så utomordentligt väl till brandförsäkringsvär- det att man inte får utesluta att värderings- mannen utgått från investeringsuppgifterna vid bestämningen av ett brandförsäkrings— värde. Emellertid bildas för åren 1964 och 1965 en påtaglig differens mellan de båda måttens värden. Förklaringen härtill är, en-

ligt AB Leo, en övergång till en ny värde- ringsnorm, den s.k. elementvärderingsmeto- den, som i Leos fall medför ett brandförsäk- ringsvärde som är lägre än nyanskaffnings— värdet. Om en del av företaget skulle brin— na upp, får företaget ut nyanskaffningsvär- det för denna del upp till ett bestämt belöpp, ett tak, som utgör företagets nya totala brandförsäkringsvärde. Att företaget har gått över till denna nya norm beror på, att inte hela företaget med hänsyn till dess geo— grafiska spridning kan brinna upp utan en- dast en begränsad del. För Leo är således värdet baserat på investeringsuppgifter för byggnader för åren 1964 och 1965 ett bättre värde än brandförsäkringsvärdet, när det gäller att mäta byggnadskapitalet till nyan- skaffningsvärde.

Differensen mellan de båda måttens vär- den på maskiner och inventarier är, enligt AB Leo, hänförlig till att brandförsäkrings- värdet inkluderar värden på instrument och apparatur, bibliotek, försöksdjur, kemika- lier m. rn. Det finns vissa skäl för aktivering av en del av dessa poster.

Detta gäller inte minst när dessa poster in- går i forskningsverksamheten. Som framgår av räntabilitetskapitlet tas efter vissa be- stämda schablonantaganden hänsyn till dy- lika posters investeringskaraktär i utred- ningens räntabilitetsstudier.

140

Astrakoncernen

130—

1207

110—

100—

SO'—

SO'—

30—

Arets brandtörsäkringsvärde

. . . . - . . . . o - Medeltal av årets och töreg. års brandförsäkringsvärden

null-lulllull Invest. ackumulerade från 1944

_ _ _ _ _ Invest. ackumulerade etter antagande om en 40-årig livslängd

Bruttostocken av byggnader efter olika mått (i studerat års priser)

Leo 30 _ Årets brandlörsäkrlngsvärde . o o . o o o o . o - Medeltal av årets och föreg. 20 _ års brandförsäkringsvärden __ ! mum-mum Invest. ackumulerade ...—""! för en 40-årsperlod ...—0, _ _ _ _ _ Invest. ackumulerade för en 33'/:-årsperiod 10 -— I 0 | | 1 | 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 Pharmacia 40 || _ Årets brandtörsäkrlngsvärde ._..u"""" "

' ' ' 0 ' ' 0 ' u - - Medeltål av årets och föreg. 30 _ års brandförsäkringsvärden

uuunuumu Invest. ackumulerade sedan 1949

20 '— o"' .. . . . . llllllllllllllllllllIlllllll"".""l III"" 10 '" , 4 | | 1 I | | 1958 1959 1960 1951 1962 1963 1964 1965

Bruttostocken av byggnader efter olika mått (i studerat års priser)

Ferrosan 30 ——Årels brandlörsäkringsvärde ' o o o o 0 | ' 0 I - Medeltal av årets och föreg. 20 _ års brandförsäkringsvärden.— uunmumm Invest. ackumulerade sedan 1939 ! m-Wuv 10.—_ "Vi-'uvuivu'l'-l_-l'1r' "" " once.-In I...-:""U' :I:l.l:llllllllllllll. " , | | | | | | | 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1565 Kabi 30 N _— Årets brandtörsäkrlngsvärde "nr:: _ . . nu...-u Medeltal av årets och föreg. .". 20 _ års brandtörsäkrlngsvärden _.' . llllll'lfmllllll Invest. ackumulerade sedan 1950 _.0' . .. . n' . nun-""" ..." 10 —' ,. o' ' .- ! "urnan." O......- , | | | | | | | 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

Diagram 9:8. Bruttostocken av maskiner och inventarier efter olika mått (i studerat års priser)

Astrakoncernen 120 _ Årets brandlörsäkringsvärde 0 ' ' ' ' ' 0 - ' " Medeltal av årets och föreg. 110 [_ års brandförsäkringsvärden lulllull-"um Invest. ackumulerade tör en 15-årsperlod _ _ _ — _ Invest. ackumulerade .' för en 10-årsperiod .. 100 _ 90 _ ao 70 — 60 — so __ 40 — 30 20 — i | | | | | | J 1958 1959 1960 . 1961 1962 1963 1964 1965

Bruttostocken av maskiner och inventarier efter olika mått (i studerat års priser) Leo

30

_— Arets brandtörsäkringsvärde

. o ' uu"- . Medeltal av årets och föreg.

20 _" års brandtörsäkrlngsvärden

II.-"mum!" Invest. ackumulerade törten 15-årsperlod

_ _ _ - _ Invest. ackumulerade

för en v1o-årsperiod

10 —- lliu'a'mli _ _ " .. I I I I l I' | ' 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 Pharmacia 30

_ Arets brandtörsökrlngsvirde ' ' ' ' "' ' ' ' ' ' Modette! av årets och föreg. 20 " års brandförsäkringsvärden

mum-luuu- Invest. ackumulerade för en 15-årsperlod

_ _ _ _ _ Invest. ackumulerade

[lll 'ö' en 10.33.2333?-uluuuuuuuul _ .- 10 _ lllllllllluululllul _ llllll " _ .. I I I | I I I ' 1953 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

Ferrosan 30 _ Årets brandtörsäkrlngsvärde . o - o o . o o o ' ' Medeltal av årets och Iöreg. års brandförsäkringsvärden mmm-mun Invest. ackumulerade 20 -— för en 15-årsperiod _ _ _ _ _ Invest. ackumulerade för en to-årsperiod .vc-uuuuvu'..." 10 _ WH"""""""""' l"nu""""""."ll""""""uulllllulllulllllul I | unuuul' """. ___-___. u _ '--—----------------------- 5 | | | | | | | 1 958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 Kabi 50 . __ Arets brandtörsäkringsvärde ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' ' Medeltal av årets och Iöreg. ' ._.-t' 40 —- års brandförsäkringsvärden ' o..—** mum-unm- Invest. ackumulerade "" för en 15-årsperlod &? _ _ _ _ - Invest. ackumulerade too för en 10-års_per|od o" 0 '$ 30 '— . "III"" u,," ".nu I " " ' zo -— '&' _ _ _ _ _ -_ _ ' ". _ _ _ _ _ _ _ ., |- _ " " _, 10 _ g | | | | _ | | | 1 958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1 965

10. Normativa aspekter

10.1 Introduktion

De föregående kapitlen i detta betänkan- de syftar till en värderingsfri beskrivning och förklaring av tillstånd och förlopp, med särskild vikt lagd vid konkurrensförhållan- dena, inom läkemedelsindustrin och läke- medelsmarknaderna. Vi kunde kanske ha satt punkt efter» dessa kapitel ooh ansett oss därmed ha fullgjort vad våra direktiv anbefaller, * nämligen en kartläggning av konkurrensförhållanden m.m. Emellertid kan—det vara rimligt att icke lämna" läsa- ren helt utan vägledning från utredningens sida, när det gäller att bedöma vilka prak- tiska slutsatser som kan dras av denna tin- dersökning. Även sådana, huvudsakligen kartläggande studier som koncentrationsut- redningens får ju dock tänkas ytterst ha ett praktiskt syfte: att — förutom att ge mate- rial till den allmänna samhällsdebatten — på ett eller annat sätt tjäna som besluts— underlag för beställarna, regering och riks- dag. ' 3

Av olika skäl, nämndai inledningen, har undersökningen av läkemedelsindustrin bli- vit mera ingående än koncentrationsutred— ningens övriga, mestadels och ofrånkomli— gen tämligen översiktliga branschstudier; onekligen redovisas i de tidigare kapitlen en stor mängd fakta rörande läkemedels- branschen. Fakta talar emellertid icke all- tid för sig själva. Det kan tvärtom ofta vara nog så besvärligt att avgöra hur ett visst

iakttaget förhållande skall värderas. För det första behövs ett kriterium, enligt vilket vär- deringen görs, och valet av sådant är -— som kommer att illustreras i det följande — inte alltid självklart. Vidare kan det vara så, som också skall illustreras i fortsätt— ningen, att, även när kriteriefrågan är löst, kravet på den kunskap om fakta, som be- hövs för ett säkert avgörande, är'så högt att det i praktiken icke kan satisfieras helt.

Huvudsyftet med detta kapitel är, för att börja med en negativ bestämning, icke att försöka ge en definitiv värdering av läke- medelsindustrin och .läkemedelsförsörjningen i Sverige. Ännu mindre är avsikten att för- söka ange i detalj de åtgärder som skulle kunna "få läkemedelsbranschen 'att, enligt något kriterium, fungera bättre ännu. Vårt Syfte är mera modest: " '

För det första vill vi framhålla och dis- kutera de karakteristika för branschen, som förefaller vara särskilt relevanta ur norma- tiv synpunkt. För det andra vill vi exempli- fiera hur resursallokeringen inom läkeme- delsindustrin — på forskning, produktion och information och den därmed nära sammanhängande prissättningen på läkeme- del ter sig utifrån olika möjliga bedömnings- grunder.

Innan vi går över till detta, kan det vara skäl att relatera hur man på industrihåll sett på behovet av denna normativt orien- terade verksamhet från vår sida. Innan detta avslutande kapitel var skrivet, gjordes en

genomgång av de föregående kapitlen till- sammans med representanter för industrin, varvid från industrins sida framfördes vid sidan om detaljpåpekanden och -korri- geringar även mera allmänna önskemål om förändringar och kompletteringar av texten i syfte att minska de risker, som man ansåg föreligga, för att läsarna skulle missförstå, göra felbedömningar och dra förhastade slutsatser. Speciellt var man an- gelägen om att beskrivningen av marknads- strukturen som ju visar en bild som skiljer sig mycket från idealbilden av ren konkurrens skulle kompletteras med en normativ kommentar av innebörd att ren konkurrens icke kan vara ett realistiskt ideal för en industri som läkemedelsindu— strin med dess höga innovationstakt och därmed sammanhängande stora forsknings- och informationskostnader.

Vi har funnit detta vara ett välmotiverat önskemål, och vi skall försöka tillgodose det i det som följer längre fram. Utan att gå händelserna alltför mycket i förväg kan redan här helt kort konstateras, att vi delar uppfattningen att strikt ren konkurrens icke är ett realistiskt ideal för en privatekono- miskt organiserad, forskande läkemedelsin- dustri med dess vinstorientering av verk— samheten och därav följande krav på täck- ning av alla kostnader, inklusive dem för forskning och utveckling, genom intäkterna från försäljning av de framställda produk- terna. Detta innebär emellertid icke utan vidare att begreppet ren konkurrens skulle sakna normativ relevans för läkemedelsin- dustrin. Den avgörande egenskapen ur nor- mativ synpunkt hos ren konkurrens är, icke konkurrensen i meningen: förekomst av ri- valiserande företag, utan det resultat i form av en i viss mening (som strax skall för- klaras) optimal resursallokering, som kon- kurrens mellan vinstmaximerande företag under vissa ideala betingelser frambringar.

10.2. Konkurrens, priser och optimalitet

Här må först närmare utvecklas och moti- veras de två påståenden, som gjorts i det närmast föregående:

(1) att ren konkurrens icke är ett rea- listiskt ideal för en privatekonomisk orga- niserad läkemedelsindustri,

(2) att ren konkurrens likväl kan ha nor- mativ relevans för denna industri.

Vi börjar med det sista påståendet: Ett av den ekonomiska teorins grund- läggande och mest välkända teorem är, att jämviktstillstånd med ren konkurrens på alla marknader är under vissa förutsätt- ningar (främst frånvaro av s.k. externa effekter; jfr nedan) optimala i följande be- stämda mening: Det är icke möjligt att förändra tillståndet, genom omfördelning av produktionsresurser, varor och tjänster, så, att någon vinner på förändringen utan att någon annan förlorar.1

Utmärkande för ren konkurrens är bl. a. att antalet köpare och säljare på markna- den i fråga är tillräckligt stort för att pri- set icke skall påverkas märkbart av den enskilde säljarens eller köparens agerande. När detta gäller om alla marknader, väljer envar vinstmaximerande producent att sys— selsätta den faktorkombination, för vilken faktorspriset överensstämmer med värdet av faktoms gränsprodukt; detta innebär i sin tur att han väljer den produktions- volym, vid vilken gränskostnaden samman- faller med varupriset. Priser och produk- tionsresurser är rörliga, så att efterfråge- och utbudsöverskott (snabbt) elimineras och företagsvinsterna tenderar mot nivån för »normal: avkastning på eget kapital”.

Det avgörande för optimaliteten är vill- koren om överensstämmelse mellan priser och gränskostnader respektive gränsproduk— tiviteter. När dessa villkor är uppfyllda, är det för det första inte möjligt att öka produktionen av någon vara utan att pro- duktionen av någon annan vara minskas; det är heller inte möjligt att ändra produk- tionens sammansättning på ett sådant sätt att någon vinner därpå, utan att någon

1 Detta brukar kallas parelooprimalitet. När intet annat utsåges, avses i fortsättningen, då det talas om »optimalitet», denna sort. Denna, något vaga bestämning av ren kon- kurrens kan behöva en kommentar; se nästföl- jande not.

Redan en ganska ytlig inspektion av lä- kemedelsmarknaderna (i Sverige och i and— ra länder) ger vid handen att dessa som regel befinner sig långt från ren konkur- rens. I den mera detaljerade marknads— bild, som lämnats i de föregående kapit- len, framträder olika former av fåtalskon— kurrens som dominerande. Därtill kommer som regel bristande homogenitet, dvs. pro- duktdifferentiering i olika grad, verklig eller skenbar. Försäljningskostnaderna är förhål- landevis höga, och producentpriserna lig- ger normalt över, ofta mycket över gräns- kostnaderna.

Det finns ingenting som tyder på att förutsättningarna för produktion och för— säljning av läkemedel skulle komma att ändras så, att marknadsbilden mera väsent— ligt skulle modifieras genom marknadskraf- ternas egen inverkan. Någon vridning i rikt— ning mot ren konkurrens kan sannolikt åstadkommas genom olika samhälleliga ät- gärder med bibehållande av industrins pri- vatekonomiska organisation sådana åt- gärder skall diskuteras längre fram — men det finns vissa grundläggande strukturella karakteristika som sätter en bestämd och tämligen snäv gräns för hur långt man här kan nå. Det avgörande synes vara före- komsten av skalfördelar såväl i produktio- nen som, och i synnerhet, i forskningen.

Vad forskningen (inklusive produktut- veckling) angår, avses då icke i första hand produktionen av forskningsresultat (även om också där kan finnas stordriftsfördelar som ger upphov till sina särskilda problem) utan konsumtionen därav. Investeringar i forsk- ning (som ger resultat) har det gemensamt med investeringar i realkapital att båda slagen av investeringar ökar samhällets pro- duktionsresurser (i vid mening). Men det

finns en viktig skillnad: kunskap, som en. gång förvärvats, förbrukas icke genom att" användas. Alternativkostnaden (gränskostna- den) för användning av existerande kun- skap är sålunda noll. Dess optimala pris är då också noll; varje pris därutöver inne- bär en oekonomisk begränsning i tillgången till kunskap. Uppenbarligen satisfieras icke

detta optimumvillkor i ett system där pro- ducenten av kunskap kan, genom patent eller på annat sätt, försätta sig i en mono- polistisk position som gör det möjligt för honom, antingen att direkt sälja kunskap (t. ex. i form av licenser) eller att själv ut- nyttja den i en produktion, som är tillräck- ligt skyddad mot konkurrens för att pris-' sättningen på den slutliga produkten skall medge viss (normalt: full eller mer än full) täckning av forsknings— och utvecklings- kostnaderna. Lika uppenbart är emellertid att, om dessa möjligheter icke fanns, skulle heller icke finnas någon forskning eller produktutveckling i privata, vinststyrda före- tag.

Innan vi går vidare, kan det vara skäl att något diskutera det optimumbegrepp som

1 Det skulle föra för långt att här försöka ge en mera fullständig framställning av den teori som nu kort antytts. Dock kan det vara skäl att med tanke på fortsättningen — något kommen- tera, dels relationen pris-gränskostnad, dels den därmed sammanhängande frågan om innebör- den av begreppet jämvikt. Om man, såsom i ordinär mikroteori, räknar med att företagens anpassningsmöjligheter varie- rar med bl. a. den medgivna anpassningstiden, får man olika sorters jämvikt på olika lång sikt. Antag, för enkelhetens skull, att det bara finns två mängder av anpassningsmöjligheter, en på kort sikt och en på lång sikt. Mot dessa mängder svarar två olika gränskostnadskurvor för det enskilda företaget, säg ng och Lgk. (Defini- tionsmässigt är båda dragna under förutsättning om givna faktorpriser, och den senare ligger un- der den förra.) Det kan frågas, huruvida det är ng eller Lgk som är normerande för det opti- mala priset (p), och svaret är: ng, eftersom ng hänför sig till de anpassnigsmöjligheter, som finns i varje givet ögonblick (eller: för varje, kortast möjliga intervall, under vilket anpass- ning ö. h. t. är möjlig), och för att dessa möjlig- heter skall vara optimalt utnyttjade fordras allt- så: p = ng. En annan sak är att ng samman- faller med Lgk i långsiktig jämvikt, när båda existerar i det läget. I det fall (med »absolut fullt utnyttjad kapacitet») där ng-kurvan är lodrät i den aktuella punkten, och där sålunda ng är obestämd, får regeln p = ng ersättas med den mera allmänna regeln att priset ej får avvika från gränskostnaden. Genom villkoret om likhet mel- lan utbud och efterfrågan blir då optimurnläget likväl bestämt. Vid avvikelser från optimum kan emellertid Lgk vara av relevans snarare än ng t. ex. för en bedömning av avvikelsens storlek. Vill man veta vad det skulle innebära att i ett visst fall remplacera monopol med ren konkurrens, är man normalt mera intresserad av anpassningen på något längre sikt än den på mycket kort sikt.

hittills varit på tal (»paretooptimalitet») Varför är den sortens optimalitet intres— sant?

Poängen med paretokriteriet är dess all- mängiltighet; det är en sorts minsta ge— mensam nämnare för alla de varierande värderingar i ett samhälle som rimligen kan göra anspråk på att beaktas. Regeln att en åtgärd eller händelse skall betraktas som önskvärd, om den medför att någon får det bättre utan att någon annan får det sämre, måste rimligtvis ha vidsträckt fak- tisk giltighet. Alternativt kan den ses som en föreskrift för det goda samhället.1

Normalt finns i varje samhälle, i varje tidpunkt, en mångfald paretooptimala lä— gen; hur valet skall träffas mellan dem, är en fråga som paretokriteriet förhåller sig neutralt till. Kriteriet duger alltså icke till att peka ut det optimala läget, däremot till att avgränsa den mängd av lägen inom vilket det bästa läget återfinnes. Den prak- tiska användbarheten hos paretokriteriet lig- ger dock icke i att det skulle förse oss med en lista på konkreta lägen (specificerade med avseende på priser, inkomst- och re- sursfördelning etc. över hela fältet) att välja bland, utan däri att det avkastar ett antal optimumvillkor, vilka kan betraktas som regler för det välfungerande samhället. Des— sa regler är allmängiltiga i den meningen att de gäller för alla (goda) samhällen; de är också, i bästa fall, allmängiltiga i den meningen att de icke är beroende av spe— cilla konkreta omständigheter, exempelvis faktiska produktions- och konsumtionsför- hållanden. Ett exempel är regeln om över- ensstämmelse mellan priser och gränskost- nader.

Emellertid är denna regel, liksom hela det system av marginella anpassningsvillkor av vilket den utgör en del, också exempel på vad som avses med den nyss givna reservationen, »i bästa fall». Detta regel- komplex bygger nämligen på den viktiga förutsättningen att optimeringen görs utan andra restriktioner än föreliggande resurser och teknik. Under denna förutsättning er- hålles vad som brukar kallas ett »bästa» optimum. I verkligheten föreligger emeller-

tid ofta andra restriktioner för handlandet, och dessa kan innebära, icke att paretokri- teriet sätts ur spel men väl att detta krite- rium ger regler som är mera komplicerade (än exempelvis regeln om likhet mellan pris och gränskostnad) och beroende av om- ständigheterna i det konkreta fallet. Ett praktiskt viktigt exempel är här den roll som våra vanliga skatter spelar. Man skulle kunna åstadkomma Vilken välfärdsfördel— ning (inkomstfördelning) som helst i ett samhälle, utan att störa villkoren för >>bäs- ta» optimum, om alla skatter vore klump- summeskatter, men sådana skatter är inte särskilt praktiska, i varje fall icke ofta prak- tiserade. De vanligen förekommande skat— terna (exempelvis inkomstskatter och in— direkta skatter) kan ses som uttryck för en (i och för sig försvarbar) benägenhet att uppoffra en del av effektiviteten i re- sursallokeringen till förmån för en jäm- nare välfärdsfördelning; i bästa fall när man på så sätt ett »näst bästa» optimum.

En annan variant av det »näst bästa» är den där man frågar efter optimumvill- koren för en viss avgränsad sektor under den förutsättningen att förhållandena i res- ten av ekonomin dels är att betrakta som givna, dels uppvisar avvikelser från »bästa» optimum. Ett exempel på detta är före- komst av monopolism i någon, åtminstone t.v. som obotlig betraktad form (manifes— terad bl.a. i avvikelse mellan pris och gränskostnad) i någon sektor; det är då som regel icke optimalt att ha ren kon— kurrens (och därmed pris = gränskostnad) i övriga sektorer.

Att villkoren för »bästa» optimum så- lunda kan avvika från villkoren för »näst bästa» optimum, synes dock för just läke-

1 Det förekommer att paretokriteriet kritise- ras för att vara konservativt tendentiöst, men den kritiken måste vara grundad på miss- förstånd. Det är visserligen riktigt att ett visst icke-paretooptimalt läge, B, kan vara att föredra framför ett paretooptimalt läge, A, exempelvis därför att man anser inkamstfördelningen i B vara mera tillfredsställande än den i A. Men det intressanta är icke detta, utan att det finns minst ett läge, C (någonstans i närheten av B), som är paretooptimalt och därför bör väljas framför B (ehuru det alltså är fullt tillåtet att tycka bättre om B än om A).

man» nu

medelsindustrins del icke innebära prohibi- tiva hinder för en normativt givande gransk- ning av relationen priser gränskostnader i denna industri, även om den skulle vara bunden till (den kanske naturliga) förut- sättningen att förhållandena i resten av ekonomin skall betraktas som givna. Detta av följande skäl:

(1) Vad förut sagts om det optimala pri- set på utnyttjande av forskningsresultat — att det är noll modifieras ej av even- tuella avvikelser mellan priser och gräns- kostnader på annat håll.1

(2) För produktionen av läkemedel gäl- ler att kvoten mellan pris och gränskogtnad har ett i genomsnitt förhållandevis högt värde, med all sannolikhet betydligt högre än genomsnittet för annan produktion. Un- der plausibla förutsättningar gäller då när förhållanden i övriga sektorer betrak- tas som givna — att de optimala konsu- mentpriserna på läkemedel i allmänhet lig- ger lägre än de faktiska producentpriserna.

(3) I det hittills sagda har ingen hänsyn tagits till eventuella externa effekter. Kon- sumtion av läkemedel har emellertid ofta positiva externa effekter; detta ger ytterli- gare skäl utöver det nyss anförda för sänk— ning av konsumentpriserna (räknat från de faktiska producentpriserna) på åtminstone vissa läkemedel. Ett iögonfallande exempel är medicinering som förebygger eller botar smittosamma sjukdomar. Rent teoretiskt kan man visserligen tänka sig system på frivilligbasis av transaktioner mellan indi— vider som optimalt tar hand om dessa ex- terna effekter, men i praktiken måste det här bli fråga om kollektiva anordningar, exempelvis subventionering med allmänna medel av viss läkemedelskonsumtion (t. ex. gratis vaccinering).

Med tillräcklig kunskap om alla rele- vanta omständigheter skulle det optimala konsumentpriset för alla varor (inklusive alla läkemedel) kunna exakt bestämmas: med den kunskap vi faktiskt har kan vi påstå, med hänvisning till vad ovan sagts under (2) och (3), att konsumentpriserna på läkemedel i allmänhet, även om i olika grad, bör ligga under de (f.n. förekom-

mande) faktiska producentpriserna. Därmed är emellertid ingenting sagt om hur detta skall åstadkommas, genom en sänkning av producentprisema eller genom subventio- ner eller genom en kombination av båda dessa metoder. Denna fråga är, åtminstone till en del, en fråga om inkomstfördel- ningen (mellan läkemedelsproducenterna och resten av samhället), och vad som är optimalt därvidlag kan icke avgöras uti- från paretokriteriet. Normativa utsagor i in- komstfördelningsfrågor fordrar helt andra, mera specifikt politiska kriterier; det kan icke vara koncentrationsutredningens upp- gift att ha någon mening i dessa frågor.

Frågan om producentpriserna på läke- medel, sedda i relation till konsumentpri- serna, är emellertid icke enbart en fråga om inkomstfördelningen. Läkemedelsindustrins vinster har betydelse för resursallokeringen (förutom i produktion av läkemedel) i å ena sidan forskning och utveckling och å andra sidan information och reklam. Med all sannolikhet är båda dessa områden be- tydligt intressantare ur normativ synpunkt än själva produktionen av läkemedel. De skall behandlas i det följande.

10.3. Om optimal resursallokering i forsk- ning och utveckling

Vi skall här utgå från ett resonemang om optimal forskning i allmänhet som möjli- gen kan kallas ett standardresonemang, icke därför att det skulle vara så vanligt fö- rekommande litteraturen i ämnet är icke särdeles rikhaltig ö.h.t. utan därför att det utgör en tämligen rättfram tillämp- ning av väletablerade grundsatser i välfärds- teorin. Det återfinns i en artikel av Arrow.2 Vi skall först återge huvudpunktema i den- na artikel och sedan ge en kritisk kommen—

1 Om det för det optimala priset (p”) gäller: p” = k ' ng, där k+ 0, är alltid p” = 0, när ng = 0. K. ]. Arrow, »Economic Welfare and the Allocation of Resources for Invention», Ilie Rate and Directian of Inventive Activity (National Bureau of Economic Research), Princeton 1962. Ungefär samma slutsatser som Arrows åter- finnes i D. Usher, »The Welfare Economics of Invention», Economica 1964.

tar som understryker, tydligare än vad Ar- row själv gjort, den begränsade giltigheten av ifrågavarande resonemang och därmed av de slutsatser som följer därav.

Arrow erinrar inledningsvis om tre av de klassiska fallen av »market failure», dvs. fall där en privatekonomiskt organiserad marknadsekonomi icke kan, ens under idea- la betingelser i övrigt, åstadkomma optimal resursallokering. Samtliga dessa fall är högst relevanta för all sorts forskning, uppfinnan- de, utvecklingsarbete etc.:

(1) Bristande delbarhet (skalfördelar) (2) »Inappropriability» (3) Osäkerhet

Med (1) avses, vad som redan berörts i det föregående, att varje stycke kunskap är till sin natur en odelbar vara som icke för- brukas genom att användas. Optimalt borde därför all kunskap ställas gratis till förfo— gande för envar. Därmed skulle emellertid incitamenten till privata investeringar i forskning försvinna. I ett idealt socialistiskt system innebär detta inget dilemma; forsk- ningen finansieras där på annat sätt än ge- nom (direkt eller indirekt) betalning för an- vändningen av forskningsresultaten. I ett ka- pitalistiskt system skapas incitament till forskning genom att, med patent eller på annat sätt, privatisera forskningsresultaten.

Även om detta system sålunda ter sig in- optimalt i ett avseende, ifråga om använd- ningen av kunskap, skulle det kunna vara optimalt i ett annat, nämligen ifråga om in- citamenten till forskning och därmed alloke- ringen av resurser till forskning. Vi kommer då till fall (2), bristande appropriabilitet, som avser begränsningen i de faktiskt exis- terande möjligheterna att göra privat egen- dom av hela det värde som ett forsknings- resultat (en uppfinning etc.) samhällsekono- miskt sett representerar. Det skulle bl.a. fordras mer än praktikabelt raffinerade och komplicerade patentlagar för att fånga in alla de effekter som här kan förekomma. Särskilt tydligt framträder detta, när man besinnar innebörden av att forskningsresul- tat (uppfinningar etc.) icke bara är »output» utan också, vilket ofta är minst lika bety— delsefullt, »input», nämligen för fortsatt

forskning. Nästan all forskning bygger ju på resultaten av tidigare forskning. Uppen- barligen är det i praktiken mycket svårare att privatisera kunskap för användning som bas för fortsatt forskning än kunskap för användning i produktion av varor. Och icke ens i det senare fallet kan det som regel göras hundraprocentigt, med stöd av existe— rande patentlagar eller genom monopolise- ring på annat sätt.

Vad nu sagts om bristande appr0priabili- tet indicerar att forskning (uppfinnande etc.) får underoptimal omfattning i en helt vinst- styrd ekonomi. I samma riktning verkar nummer 3 i den ovan givna katalogen över orsaker till »market failure»: osäkerhet. Investeringar i forskning (etc.) är som re- gel mycket mera riskabla än exempelvis in- vesteringar i ordinärt realkapital. Av olika skäl är det inpraktikabelt att genom för- säkring eller på liknande sätt reducera ris- ken för det forskande företaget. Det före- faller som om den enda praktiskt möjliga riskreduktionen är den som sker i företag som är stora nog för att driva ett flertal pa- rallella projekt, vart och ett litet i förhållan— de till de värden som företaget rör sig med (vinst, omslutning etc). En helt optimal risk- allokering över hela fältet kan dock icke alltid åstadkommas på detta sätt, utan sys- temet tenderar mot viss diskriminering mot riskabla projekt (och riskabel verksamhet ö. h. t.).

Slutsatsen av dessa överväganden blir att privatekonomiskt organiserad forskning ten- derar mot inoptimalitet, ifråga om såväl allokeringen av resurser till forskning som utnyttjandet av forskningens resultat (med forskning jämställes då uppfinnande, utveck— lingsarbete etc.) Risk och bristande appro- priabilitet verkar för underoptirnalitet i forskningens omfattning; ju mer denna in- optimalitet reduceras genom ökad appropria- bilitet, desto mer inoptimalitet skapas på användningssidan.

»There is a strong case för centralized decision making under these circumstances», summerar Arrow.

Det finns emellertid några reservationer

att göra till nu refererade resonemang och slutsatser, och de förefaller vara särskilt re— levanta för den typ av forskning som lä- kemedelsindustrins representerar.

Till en början kan det vara skäl att gö- ra en distinktion mellan sådana innovatio- ner som innebär nya produktionsmetoder och sådana som innebär nya varor. Otvivel— aktigt är det den förstnämnda typen som mest uppmärksammats i den ekonomiska litteraturen; tekniska framsteg behandlas där vanligtvis som förskjutningar i produk- tionsfunktionerna vid given uppsättning av varor. Den typiska innovationen i läkeme- delsindustrin består emellertid i tillkomst av en ny vara, ett nytt preparat (ehuru pa- tentlagarna i exempelvis Sverige länge med- givit, och fortfarande under en övergångs- tid medger, endast metod- och icke produkt- patent för läkemedel).

Låt oss först se på den inoptimalitet (på användningssidan) som betingas av att in- novationer icke ställes gratis till förfogande för envar. Det förefaller plausibelt att denna spelar större roll för metodinnovationer än för innovationer i form av nya varor. Den inoptimalitet, som består i att existerande kunskap icke användes i full utsträckning (dvs. i den utsträckning som skulle ske, om priset på nyttjande vore noll), elimine- ras ju i och med att den nya varan faktiskt produceras, antingen det nu görs av inno- vatören eller av någon annan som köpt inno- vationen (eller rätten att utnyttja den).1 Visserligen kan en annan form av inoptima- litet uppkomma, nämligen i produktionen av den nya varan, om där priset avviker från det optimala priset, men denna inoptimali- tet är icke en ofrånkomlig följd av att pri- set på användning av ny kunskap är större än noll. Den kan ju elimineras genom sub— ventioner, motsvarande skillnaden mellan det faktiska producentpriset och det optima- la konsumentpriset. Hela frågan om optima- litet föres alltså i detta fall över från villko- ren för användning av innovationer till vill- koren för produktion och konsumtion av nya varor.

Som strax skall visas, är förhållandet åt- minstone delvis analogt ifråga om den and-

ra och s. a. s. motriktade formen av inopti- malitet enligt Arrow, dvs. den som betingas av risk och bristande appropriabilitet och som, enligt Arrow, leder till underforskning.

För att ta en sak i sänder bortser vi här till en början från risken. Vi betraktar ett forskande företag som överväger ett visst projekt som, genomfört med framgång, re- sulterar i tillkomst av en ny produkt, säg ett nytt läkemedel. Kostnaderna (C) för detta förutses korrekt av företaget; även efter- frågan av den nya produkten förutses kor- rekt av företaget. För våra syften är en enkel statisk betraktelse tillfyllest: Efterfrå- gan per period är f (p,) och den för före- taget relevanta projektkostnaden, räknad perperiodära - C:o2

Det för företaget optimala priset är på vid den däremot svarande produktionsvoly- men, ;1, maximeras företagets vinst; gräns- intäkten (gil) sammanfaller där med gräns— kostnaden (gkl); för enkelhetens skull för- utsättes konstant gränskostnad (: b).3 För företaget är projektet värt att genomföra, om följande villkor är uppfyllt:

0 + bx1 ( pix1

Hur ser motsvarande villkor ut ur sam- hällets synpunkt? Baseras bedömningen på paretokriteriet, blir villkoret följande: Den nya varan bör uppfinnas och produceras i mängden xl, om den sammanlagda kostna- den för innovation och produktiOn under- stiger det belopp som konsumenterna till- sammans maximalt vill betala för Xl. Det senare beloppet är —- under vissa förenklan- de förutsättningar som strax skall diskuteras lika med ytan under kurvan för den s.k. »kompenserade efterfrågan», g(pl),

1 Vi bortser då från eventualiteten att någon av de potentiella producenter, som utestängs från nyttjande av innovationen, är mera effektiv än den faktiske producenten. 2 Där då a bestäms bl. a. av räntefoten och, såg, den tidrymd under vilken den nya produkten är på marknaden. Vi bortser här från att efter- frågekurvan f(p) kan förskjutas under denna tidrymd. En mera generell behandling av relationen mellan företagsekonomisk och samhällsekono- misk lönsamhetsbedömning återfinnes i appen- dix till kapitel 10.

'! pvp.,

Figur 1 .

som anger efterfrågan under den särskilda förutsättningen att varje subjekt (genom kompensation eller konfiskation i någon form) kvarhålles på samma nyttonivå som i utgångsläget (där kvantiteten av den nya varan är noll).

Vi kan nu skilja mellan olika fall: (1) Skillnaden mellan g(pr) och f(pi) är så liten att den kan försummas.

Detta torde vara en ganska realistisk för- utsättning för flertalet läkemedel.1 Antag vidare att företagets kostnader (c + bxl) kan accepteras som ett adekvat mått på den samhällsekonomiskt relevanta kostna- den. Villkoret för att innovationen skall vara lönande ur samhällets synpunkt är då följande:

c +bx1 ( S + plx1 kostnad nytta där S (»konsumentöverskottet») är den triangel som ligger under efterfrågekurvan i intervallet 0—x1. Det framgår omedelbart, att innovationen är mera fördelaktig ur sam- hällets än ur företagets synpunkt, även om produktionen skulle begränsas till den för

företaget optimala volymen (& 1). Skillnaden är i detta fall lika med den tvärstreckade triangel i fig. 1 som ligger ovanför pf? Ökas produktionen till den volym (;1) som är samhälleligt optimal i ett »bästa» opti— mum växer skillnaden med den tvär- streckade triangel i fig. 1 som ligger till

höger om i,.

Konklusionen är klar: Alla innovationer, som är företagsekonomiskt räntabla, är ock- så ur samhällets synpunkt värda att göra; däremot gäller icke den omvända satsen. Det kan m. a. o. finnas samhälleligt värde- fulla innovationer, som icke kommer till stånd, därför att de icke är tillräckligt lön- samma för det innoverande företaget. Så långt skulle alltså Arrows tes, att ett vinst— styrt system tenderar mot underforskning p. g. a. bristande appropriabilitet, bestyrkas.3

(2) Emellertid bygger det resonemang, som hittills förts, på vissa speciella, hittills icke särskilt poängterade men för konklusio— nen helt avgörande förutsättningar:

Konstruktionen av g(pl) och därmed be- stämningen av S vilar på förutsättningen att andra priser är priset på den nya varan (pl) ligger stilla, opåverkade av den studerade variation i xi! En ytterligare och mera betydelsefull förutsättning är att priserna på övriga varor genomgående sammanfaller med respektive gränskostnader. Innebörden härav illustreras i fig. 2 a, där x2 står som representant för övriga varor.

Figuren illustrerar den minskning i ef— terfrågan av xz (från 22 till 2), som följer av att konsumenterna börjat konsumera den nya varan x1 och därvid fått den köpkraft, som återstår för konsumtion av annat än

1 Även om man mycket väl kan tänka sig att skillnaden, vars storlek är betingad av ifrågava- rande inkomstelasticiteter, icke är försumbar i ett visst fall för en viss enstaka individ, ter det sig dock plausibelt att de aggregerade funktio- nerna, f(p1) och g(pl), som regel ligger nära var- andra. 2 Det förutsättes då att f(p) = g(p) har den sträckning som tillordnats f(p) i fig. 1. 3 Det bör här understrykas, att endast en form av bristande appropriabilitet, och en ganska speciell sådan, förekommer i den förenklade modell som vårt resonemang knutits till, näm- ligen den (hittills implicita) restriktionen att före- taget icke kan prisdifferentiera i den raffinerade form som fordras för expropriation av hela konsumentöverskottet (S). Vi har förutsatt att företaget icke prisdifferentierar alls utan håller det enhetliga priset p. Längre fram beröres andra faktorer som ökar skillnaden mellan sam- hällets nytta och företagets förväntade intäkt. ** I appendix betecknas den variant av pareto- kriteriet, som korresponderar mot detta anta- gande, med (19).

"2 = 9ka

xz

Figur 2.

xl, reducerad med summan plxl + S, som således är lika med värdet av minskningen i efterfrågan av Kg, i fig. 2 betecknad med

pg (;2 ?)”;2). Det kriterium (paretokriteri- et) som vi tillämpar för att avgöra huruvida varan x skall uppfinnas och produceras i viss mängd, kan nu tolkas så, att vi frågar huruvida de produktionsresurser, som på detta sätt friställes genom minskningen i efterfrågan av x2, räcker för dels innova- tionen av den nya varan, dels för produktiOn av densamma (i viss mängd). Den frågan besvaras tydligen med ja, om S+p1x1= p, (E,—i,) > c+ bxl, förutsatt då (1) att andra priser än pl (även faktorpriserna) ej påverkas av den studerade variationen och (2) p: gk för andra varor än varan ]. I så fall är beloppet p2 (it;—äg) ett adekvat mått på de friställda produktionsresurserna.

Antag nu emellertid att villkoret p : gk icke är uppfyllt överallt. Det kan då tänkas, att ifrågavarande efterfrågeminskning loka- liseras till en eller flera varor för vilka p > gk. Detta fall illustreras i fig. 2 b. Värdet av de produktionsresurser, som frigöres ge— nom att produktionen av andra varor än varan 1 minskas från 22 till 2, är i detta fall icke pg (;t—2 —=)(2) utan det mindre be-

loppet gkg (% —?2). Fortfarande förutsatt att S är skattad under antagande att andra priser än p1 är oförändrade, kommer då det samhälleliga kriteriet att se ut som följer:

P2

xll »

KI »

0 + bx1 ( gk2 &, — xi)1 kostnad nytta,

räknad i värdet av friställda resurser.

Vi ser nu omedelbart, att det kan före- komma fall av innovationer, som är före- tagsekonomiskt räntabla men som ur sam- hällets synpunkt icke är tillräckligt värde- fulla för att böra göras. Arrows (med flera) tes om underforskning i en »free enter- prise economy» håller alltså inte streck ge- nerellt. Den tycks gälla, åtminstone tämli- gen generellt,2 för samhällen som i andra avseenden än i fråga om investeringar i in- novationer är så välartade, att villkoren för »bästa» optimum är uppfyllda, men ic- ke annars.

Vi har alltså funnit att såväl underforsk- ning som överforskning är tänkbara i en »free enterprise economy». Kan man möjli- gen säga någonting om var, i vilken typ

1 En mera generell variant av detta villkor återfinnes i appendix. ” Med denna reservation avses i första hand att inkomsteffekten och därmed differensen mel- lan f(p1) och g(p1)— se fig. 1 — kan vara så stor att den skillnad mellan företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt räntabilitetskrav, som skul- le finnas vid g(p1) = f(pl), elimineras. Särskilt kan detta tänkas inträffa vid innovationer, som är mycket värdefulla, dvs. starkt realinkomst- höjande. Å andra sidan torde denna eventualitet väga lätt i jämförelse med effekten av att det innove— rande företaget normalt har att räkna med kon- kurrens, förr eller senare, från andra företag (jfr. nedan).

av forskning etc., den ena respektive den andra tendensen kan väntas dominera?

Låt oss här se på läkemedelsindustrins forskning Och låt oss visserligen mycket grovt — skilja mellan två grupper av nya läkemedel: (I) sådana som huvudsakligen ersätter (tränger undan) förut existerande preparat och (2) sådana som icke gör det (och där alltså efterfrågebortfallet huvudsak- ligen drabbar andra varor än läkemedel). Om kvoten p/gk är större i läkemedelsin- dustrin än den genomsnittliga kvoten på annat håll, särskilt om den är mycket stör- re — vilket torde vara realistiskt att räkna med1 — skulle vi finna en tendens till överforskning inom grupp 1 och en ten- dens till underforskning inom grupp 2.

Det kan ligga nära till hands att vilja identifiera grupp 2 med »värdefulla» nya läkemedel och grupp 1 med »mindre vär- defulla» sådana. Denna klassning stämmer dock icke helt det finns naturligtvis lä- kemedel i grupp 1 som är »värdefulla» i den meningen att de var samhälleligt sett värda att innovera (enligt det kriterium som här användes) — men den stämmer så långt, att de preparat, som egentligen (dvs. ur samhällets synpunkt) icke borde ha sett da- gens ljus, återfinnes i grupp 1, medan de ofödda och (i nyss angivna mening) »vär- defulla» läkemedlen kan finnas i båda grup— perna.

(3) I det hittills förda resonemanget har ingen hänsyn tagits till den konkurrens från andra företag som det innoverande företa- get har att räkna med. Som regel kan inget företag realistiskt vänta att få fullständigt monopol, i varje fall icke för all framtid. Företaget har att räkna med tillkomst av synonympreparat, för en patenterad pro- dukt: efter patenttidens utgång. Dessförin- nan kan väntas, särskilt om det nya prepa- ratet visar sig vara mycket lönsamt, att and— ra företag försöker kapa åt sig en bit av den nya marknaden genom att framställa mycket likartade men icke helt identiska preparat (exempelvis genom s.k. »molekyl- manipulation»). Och erfarenheten har vi— sat att denna, för vinststyrda företag själv- fallna strävan ofta är framgångsrik.

Denna potentiella konkurrens innebär na— turligtvis för preparat i vad som nyss kal- lats grupp 2 en ytterligare vidgning av klyf- tan mellan den förväntade lönsamheten av ett visst projekt, sedd ur samhällets respek— tive det innoverande företagets synpunkt. Därmed förstärkes tendensen till under- forskning inom grupp 2. Å andra sidan kan denna konkurrens då den är icke längre blott potentiell utan faktisk ge resultat som innebär lättbegripliga exempel på den ovan nämnda, icke önskvärda delen av nya läkemedel i grupp 1. Det är här inte svårt att inse direkt — utan den teoretiska appa- rat som behövts för resonemanget i det föregående att det kan förekomma fall där det ter sig lönsamt för det enskilda fö— retaget att utveckla och lansera ett nytt lä- kemedel som ur samhällets synpunkt inne- bär en blott obetydlig förbättring eller, i ytterlighetsfallet, ingen förbättring alls.

(4) Vi har .hittills (i huvudsak) bortsett från risk. Ehuru detta förvisso kan synas extremt i resonemang om någonting som i verkligheten är så riskabelt som forskning, tycks hänsynstagande till förekomst av risk icke medföra något principiellt nytt. Risk- aversion i förening med begränsade möjlig— heter att omallokera riskbärandet medför naturligtvis en förstärkning av tendensen till underforskning, där den finns, och en försvagning av tendensen till överforskning, "där den finns. Möjligen kan sägas att, för att åter använda den gruppering av nya lä- kemedel som gjorts i det föregående, pro- jekten i grupp 2 som regel är mera riskabla än de i grupp 1, och att därför situationen ytterligare förvärras genom tillkomst av risk såtillvida att underforskningstendensen där- igenom förstärkes mer än vad överforsk- ningstendensen försvagas.

(5) Hittills har frågan om optimalitet i forskning setts uteslutande som en fråga om selektionen av projekt. Med underforskning har menats att samhälleligt värdefulla pro— jekt icke kommit till utförande, med över- forskning att projekt genomförts utan att

1 Observera att vi i detta sammanhang bortser från eventualiteten av skillnader mellan produ- cent och konsumentpris.

vara tillräckligt värdefulla samhälleligt sett.

Emellertid kan man tänka sig förekomst av överforskning även i en annan mening, nämligen den att (mer eller mindre) samma projekt odlas av flera företag samtidigt. Sär- skilt om projektet ter sig mycket räntabelt, kan detta väntas inträffa.

»Duplication of research need not be waste- ful if it stimulates a division of labour among scientists following different paths to invention, where it is not known in advance which path is the right one. There is, however, no guarantee that duplication Will have this effect; and where secrecy is part of the competition there is a strong presumption that it will not».1

(6) I det föregående har bortsetts från den roll som skatterna kan spela. Skattela— garna, exempelvis i Sverige, behandlar forsk- ning i privata företag liberalt såtillvida som forskningsutgifter är (i motsats till inves- tering i ordinärt realkapital) omedelbart av- dragsgilla. Detta försvagar tendensen till un— derforskning och förstärker tendensen till överforskning.

Innan vi går vidare, bör vi kanske ett ögonblick begrunda vad det är för slags verksamhet, vi hittills har bedrivit i detta avsnitt, och vad för slags resultat den har givit.

Vi har utgått från vissa, förhållandevis lätt konstaterbara egenskaper hos

(1) forskning i allmänhet (och läkemedels- forskning i synnerhet) samt

(2) läkemedelsmarknadernas struktur, och därifrån utvecklat resonemang som lett fram till slutsatser om möjliga fall i vad av- ser förhållandet mellan samhällsekonomisk och företagsekonomisk lönsamhet hos forsk- ning och utveckling. Därmed har dock ing- enting sagts om hur vanliga dessa olika fall är eller vilken kvantitativ betydelse i öv- rigt de har. Våra resonemang har mynnat ut i en, mänskligt att döma, stark presumtion för att läkemedelsindustrins forskning och utveckling rymmer felallokering av resur- ser, men de kan icke ge besked om hur stor den är.

Det är en oerhört svår uppgift att kvan- titativt skatta denna (eventuella) felalloke- ring. Detta gäller under alla omständighe-

ter — alltså även om man hade tillgång till bästa tänkbara data. Med de data, vi faktiskt har tillgång till, är det en helt omöj- lig uppgift.

I den situationen kan det vara naturligt att man - för att få åtminstone någon, även om grov uppfattning om saken för- söker klassificera nylanserade preparat i »mera värdefulla» och »mindre värdeful— la» sådana, och därvid hänför till den se- nare gruppen, förslagsvis och som en för- sta approximation, dels imitativa preparat (synonym- och »me tom-preparat), dels kombinationspreparat. Så har den senaste offentliga utredningen i USA av läkemedels- branschen, den s.k. Nelsonkommittén, för- farit.

Vi skall här först återge denna kommit- tés summering av sin syn på den ameri- kanska läkemedelsindustrins forskning och utveckling och därefter ge ett par kommen- tarer till densamma.

»Läkemedelsindustrins forskning har varit anmärkningsvärd i många avseenden: Nya pre- parat, som tillkommit genom forskning, har gi- vit läkarna utomordentliga medel till förbättrad behandling av infektioner, omsättningsstörning- ar, led- och hjärtsjukdomar, högt blodtryck och en mängd andra invalidiserande eller livshotan- de sjukdomar.

Räknat i förhållande till försäljningsvärdet investerar läkemedelsindustrin i forskning tre gånger mer än någon annan större industri.

Antalet nya produkter har varit imponerande. Så t. ex. infördes på marknaden under perioden 1957—1968 311 preparat som kunde anses som väsentliga nyheter. De representerade omkring 15 % av de 2131 nya receptbelagda preparat som lanserades under denna period, medan 1440 av dessa preparat innehöll två eller flera äldre substanser i nya kombinationer och 380 preparat var huvudsakligen kopior eller smärre variationer av redan existerande preparat.

Det årliga antalet viktigare nya preparat, som representerar väsentliga framsteg, nådde sin topp 1958 dvs. 4 år före *Kefauver- Harris Drug Amendments' 1962 — och mins- kade stadigt fram till 1967, då antalet började stiga igen.

Talesmän för läkemedelsindustrin har stän- digt och energiskt hävdat att varje inblandning från statens sida kan komma att tvinga före-

1 Usher a.a., s. 287. Jfr även R. R. Nelson, »The Economics of Parallel R. and D. Efforts», Review of Economics and Statistics 196] .

tagen att skära ner sina forskningsprogram. Kommittén är för sin del övertygad om att in— riktningen och beskaffenheten av en del in- dustriella forskningsprogram förtjänar att granskas noga.

Vi har uppmärksammat att praktiserande lä- kare, lärare i medicin, farmakologer och eko- nomer — och även industriledare uttrycker allvarliga och ökande bekymmer över antalet varianter av äldre preparat som introduceras varje år. Några av dessa representerar otvivel- aktigt betydelsefulla framsteg, men de flesta förefaller vara s.k. 'me tod-preparat, som varken skiljer sig signifikant från eller är märk- bart bättre än andra preparat, och som repre- senterar föga eller ingen förbättring inom tera- pin, men som har en kemisk struktur som är tillräckligt manipulerad för att de skall kunna bli patenterade.

Vi har också noterat skepsis mot och be— kymmer över det antal nya kombinationspre- parat som introduceras varje år. Fastän dessa kombinationer kan vara till fördel för i synner- het äldre patienter, har kliniker och farmakolo- ger varnat för att dessa preparat innebär uppen- bara risker, och att de kombinerar mediciner i en *låst” proportion, som inte alltid är anpassad efter den enskilde patientens behov.

Synonym-, ”me too' och kombinationspre- paraten har under senare år minskat i antal år- liga nyintroduktioner, men fortfarande utgör de större delen av alla s. k. nya preparat.

Det är ett faktum att dessa preparat använ- des i stor utsträckning av en del läkare, kanske som en effekt av industrins oerhört ef- fektiva marknadsföring. Men det är också ett faktum att en del medicinska experter icke är övertygade om att detta medicinöverflöd fyller ett behov.

På många av landets ledande sjukhus, har man, när läkarexpertis har deltagit i farmako- logiska och terapevtiska kommittéer för att ut- välja mediciner för inom sjukhus och ambu- lantvård, vanligen funnit att många, ja de flesta av dessa duplett- och kombinationspreparat är onödiga. Dessa preparat har i allmänhet be- funnits onödiga av läkare inom den militära sjukvården och av ledande kliniska farmako- loger.

Om dessa preparat såldes till väsentligt lägre priser än de preparat, som de efterbildar, skulle de åtminstone innebära en ekonomisk vinst, men i de flesta fall lanseras de till samma eller t. o. m. högre priser.

Frambringandet av dessa duplett- och kom- binationspreparat göres inte gratis. Varje pre- parat kräver laboratorieforskning, kliniska prövningar och insamlande av tillräckliga data för att kunna visa ”Food and Drug Administra- tion” att det nya preparatet är även om

det inte representerar något signifikant terapev- tiskt framsteg åtminstone oskadligt och verk- samt.

Eftersom av de nya läkemedel, som förs ut på marknaden varje är, endast en mindre del, kanske 10—20 %, utgörs av betydande nyhe- ter och återstoden endast består av lätt modi- fierade preparat eller kombinationspreparat, så förefaller mycket av industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet endast ge mindre bidrag till det medicinska framåtskridandet.

Kommittén finner sålunda att, i den mån industrin inriktar sin forskning på imitativa, onödiga preparat, den åstadkommer ett slöseri med välutbildad forskningspersonal, forsknings- apparatur och klinisk utrustning, som tas i an- språk för att testa preparaten, en förvirrande mångfald av preparat, som uppreklameras hos läkarna, och en ytterligare börda för patienter- na eller skattebetalarna, som till sist måste stå för kostnaderna.»1

Till denna Nelsonkommitténs summering bör göras ett par kommentarer:

(1) Med synonympreparat menas — i Nelsonrapporten såväl som i detta betän- kande preparat med kemiskt ekvivalen- ta aktiva substanser.2 Undersökningar, som gjorts särskilt under senare år, har visat att fall kan förekomma där läkemedel med ke- miskt ekvivalenta aktiva substanser icke är kliniskt ekvivalenta. »Väsentligen hänför sig publicerade iakttagelser till skillnader i oral absorbtion av den verksamma substan- sen från olika synonyma preparat, men ex- empel finns också på sådana beredningar där klinisk effekt uteblivit eller allvarliga biverkningar iakttagits.3

Nelsonkommittén har naturligtvis varit medveten om såväl förekomsten som bety- delsen av skillnader mellan kemisk och kli— nisk ekvivalens men menar att båda över- drivits:

»Kommittén har funnit att . . . bristen på kli- nisk ekvivalens mellan kemiskt ekvivalenta pre- parat . . . har våldsamt överdrivits, till stort men för folkhälsan. När billiga kemiska ekvivalenter använts . . . , har fall av klinisk icke-ekvivalens sällan rapporterats, och få av dem har haft nämnvärda konsekvenser.

1 a.a. s. 11—12.

2 Jfr bilaga 1, där olika ekvivalensbegrepp definieras. 3 Citat från S. Wahlqvist, »Har synonympre- parat samma effekt?», Läkartidningen Vol. 66 Suppl. Il.

Men även om sådana fall hittills varit säll- synta..., kan de inte ignoreras, och proble- met förtjänar att noga uppmärksammas . . .

Om läkaren kan få rimlig visshet om att två konkurrerande preparat har samma kliniska ef- fekt, kan hans val avgöras av preparatens pri- ser... Men om icke sådan visshet kan ges, måste han välja det preparat som kan väntas ge den avsedda kliniska effekten oavsett kost- nad och andra icke-medicinska faktorer . . .1

Frågan om kemisk kontra klinisk ekvi- valens har uppenbarligen väsentlig ekono- misk betydelse (dock kanske större i USA än i exempelvis Sverige, på grund av olikhe- ter i förekommande grad av prisspridning på synonympreparat). Med hänvisning här- till har Nelsonkommittén initierat ett stort upplagt forskningsprogram i syfte att få ökad klarhet i frågan. De slutliga resultaten av dessa undersökningar föreligger dock icke ännu.

(2) Beträffande »me too»-preparat bör i rättvisans namn framhållas att — alldeles oavsett vilka motiv och förväntningar före- tagen kan ha, när de försöker framställa så- dana det ibland kan inträffa att resul- tat blir ett, även för samhället, värdefullt tillskott till läkemedelsbeståndet. Detsamma gäller om den bevakningsforskning i omgiv- ningen av erhållna patent som företagen normalt bedriver i syfte att skydda sin marknadsposition;2 även för denna variant av forskning och utveckling bör annars pre- sumtionen rimligtvis vara att den, ur sam- hällets synpunkt, innebär slöseri med re- surser.

10.4. Styrning mot optimalitet

Vi har i det föregående avsnittet funnit att ett privatekonomiskt system, överläm- nat åt sig självt, tenderar — speciellt i såda- na industrier som läkemedelsindustrin mot bristande optimalitet i olika avseenden: i fråga om forskningens inriktning och om- fattning, i fråga om prissättning och pro- duktionsvolym. I detta aVSnitt skall vi ta upp frågan i vad mån det är möjligt att med olika åtgärder från samhällets sida kor- rigera ett sådant system i riktning mot opti- malitet — i första instans utan att förändra

dess grundläggande struktur (i vad avser ägande, vinstorientering etc.)-”*

Betraktelsen är partiell såtillvida som en- dast en sektor, läkemedelsindustrin, behand- las som påverkbar, medan resten av ekono- min behandlas som given. Vidare beaktas endast resursallokeringen i forskning och produktion, medan information och reklam tills vidare hålles utanför bilden.

Ambitionerna förutsättes till en början enbart gälla två mål, vilka skall satisfieras samtidigt:

(1) Optimala konsumentpriser på läke- medel.

(2) Optimal inriktning och omfattning av den privata läkemedelsforskningen.

Mål nr. 1 borde, som isolerat mål betrak- tat, vara förhållandevis enkelt att uppfylla. Känner man det optimala konsumentpriset,

1 a.a. s. 27—28.

Ett par exempel: (1) Det franska företaget Rhöne—Poulenc blev med sitt preparat Fenergan pionjär inom anti- histaminområdet. Företaget lade ner ett bety- dande forskningsarbete på besläktade fentiazin- derivat och skaffade sig ett omfattande patent- skydd omkring Fenergan. En av de substanser, som syntetiserades under detta defensiva forsk- ningsarbete var klorpromazin. Senare har man inom neuroleptikaforskningen gjort en mängd variationer utgående från klorpromazin. En av dessa är den substans, som ingår i preparatet Tofranil, som blivit mönster för alla medel mot depressioner. Tofranil framställdes ursprung- ligen som ett neuroleptikum. Under den kli- niska prövningen fann emellertid en läkare, att det var verksamt, icke vid schizofreni som man hade hoppats på, utan vid en annan typ av men- talsjukdomar nämligen depressioner.

(2) Det första trijoderade röntgenkontrast- medlet för urografi, Urokon, syntetiserades av ett amerikanskt företag. För att komma förbi detta företags produktpatent gjorde Schering AG, Tyskland, och Winthrop, USA, ett närlig- gande derivat, som visade sig vara Urokon över- lägset. Det nya medlet är numera det domineran- de preparatet på marknaden. Ett annat derivat, som syntetiserades i samma syfte, blev det första och hittills enda intravenösa kontrastmedlet för undersökning av gallvägarna.

3 De författare, som citeras i det föregående, Arrow och Usher, nöjer sig i huvudsak med att klarlägga att och varför »a free enterprice eco- nomy» tenderar mot en form (som vi f. ö. sett icke är den enda) av inoptimalitet i fråga om forskning. Arrow talar om »a strong case for centralized decision making». Om därmed avses någon form av socialisering, bör nämnas att Arrow icke undersökt närmare vad som går att göra utan socialisering.

och det faktiska producentpriset är givet, känner man också den subvention som be- hövs för att realisera detta mål. Om exem— pelvis ett »bästa» optimum är inom räck- håll över hela fältet (och även i vissa andra fall) skall, i de fall där de externa effekterna är noll, konsumentpriset sammanfalla med gränskostnaden. I fallen med positiva ex- terna effekter skall konsumentpriset sättas ännu lägre; sådana fall är fullt tänkbara där det optimala konsumentpriset är negativt (så att folk får betalt för att ta medicin).

I praktiken kan naturligtvis de externa effekterna icke fastställas på annat sätt än genom en mer eller mindre grov skattning; däremot bör man kunna få ganska exakta besked om gränskostnaderna.

Mål nr. 2. Här är uppgiften att få före- tagets lönsarnhetskalkyl att så långt möjligt sammanfalla med samhällets.

Låt OSS tills vidare utgå ifrån att detta skall ske genom fixering av producentpriset. Därmed anknyter vi till de institutionella förhållandena i t. ex. Sverige, där ju pris- kontroll på läkemedel redan finns. Den pris— kontrollerande myndigheten skall då ges den instruktionen att den dels skall göra »cost- benefit»-kalkyler för nya läkemedel, dels göra klart för läkemedelsföretagen att så är fallet, och att den rättar sin prissättning därefter på det sättet, att företagets beräk- nade intäkter genom försäljning av det nya läkemedlet avses sammanfalla med samhäl- lets »benefits», skattade (exempelvis) så som beskrivits i avsnitt 3.

Denna regel för fixering av producent- priset har alltså till uppgift att verka för en optimering av forskningens inriktning Och omfattning. Den utesluter på intet sätt att räntabiliteten på intramarginella projekt kan bli hög, högre än vad som behövs för att projektet skall realiseras. Redan av fördel- ningspolitiska skäl kan det därför ligga nära till hands att vilja supplera mål nr 2 med ett tredje mål som går ut på att >>onödigt höga» vinster skall undvikas. Som ytterligare skäl för detta kan möjligen anföras den risk för överflödig parallellforskning som i det föregående berörts. Även om denna risk uppenbarligen i första hand ger argument

för en mera koordinerad forskning än den som kan väntas uppkomma i en samling fri— stående, inbördes konkurrerande företag — och därför innebär en reservation till det som här sägs om möjligheterna att styra läkemedelsindustrin i önskad riktning utan att förändra dess struktur bör den rim- ligtvis kunna minskas genom vinstbegräns- ning i någon form; ju högre den förväntade räntabiliteten hos ett visst projekt är, des— to större bör sannolikheten vara för att det attraherar ett flertal företag.

Den nu skisserade styrrnekanismen ter sig någorlunda praktiserbar, så länge ingen hänsyn tages till risk. Allting (utom fixe- ringen av konsumentpriser på den färdiga varan) blir betydligt mera besvärligt vid risk. Vi har att räkna med ovisshet, av rele- vans för forskningsbesluten, rörande (l) ef- terfrågesituationen för den nya (ännu even- tuella) varan, (2) kostnaderna för forskning och utveckling och (3) resultaten därav.

Det gäller fortfarande att försöka styra företagen så, att de i sitt forskningsbeteen- de vägledes av en samhällelig lönsamhets- kalkyl. Hur ser då denna ut, när det finns sådana risker som nyss nämnts?

Här möter problem av olika slag och av olika svårighetsgrad: För att en egentlig kalkyl alls skall kunna göras, måste för det första ifrågavarande förväntningskom- plex kunna kvantifieras på något sätt; i praktiken är nog detta alltid svårt och ofta omöjligt, speciellt i fråga om forskningens kostnader och resultat. För det andra mås- te någon sorts samhällelig riskvärdering komma till uttryck. Och i de fall, där före— tagets förväntningsbild är tillräckligt klar och samhällets riskvärdering tillräckligt väl— definierad för att en egentlig kalkyl skall kunna göras, återstår frågan om samhällets accepterande av företagets kalkyl som un— derlag för (bl. a.; jfr nedan) fixering av pro- ducentpriset.

Den grad, i vilken dessa problem är kri- tiska, är dock beroende av hur man vill ha det ordnat med riskbärandets fördelning mellan företagen och samhället. Här är oli- ka varianter tänkbara. I ett ytterlighetsfall bär samhället hela risken (utom den för fö-

retaget ofrånkomliga risk som har att göra med samhällets bedömning av företagets kalkyl; jfr nedan). För att ge en konkre- tion åt denna variant kan vi, som ett för— hållandevis enkelt exempel tänka oss att ifrågavarande stokastiska variabler får (när nu deras fördelningar alls kan skattas) re- presenteras av sina väntevärden. Kalkylen blir då i övrigt densamma som i det säkra fallet, och samhället har att se till att pro- jektets förväntade räntabilitet (dvs. dess vän- tevärde) kommer att realiseras. Så som i det säkra fallet sker detta genom fixering av producentpriset, men det är nu icke säkert att detta medel alltid räcker: Ett pro— jekt, som i och för sig var sunt men som dock icke gav något resultat (i form av en ny vara), måste uppenbarligen honoreras på annat sätt: genom betalning direkt från statskassan till företaget.

Det är alldeles uppenbart, utan att man behöver gå in på detaljerna, att ett system av det slag, som nu skisserats, möter mycket svårlösta informations- och kontrollproblem. Dessa problem kan reduceras, och riskre- duktionen för företaget kan göras mer full- ständig, om samhället kommer in i ett ti- digare skede av processen, eventuellt på det sättet att man sluter formliga forskningsav- tal med företagen. Ett exempel på detta är de »cost-plus»-kontrakt som är vanliga i USA:s försvarsbeställningar. Här möter å andra sidan problem med företagens effek- tivitetsincitament.

I det andra ytterlighetsfallet med före- tagen som maximalt riskbärande är en va- riant — vilken förefaller ge största möjli- ga likhet med det säkra fallet i de avseen- den som är av relevans för styrning av forskningen att låta företagen bära hela risken i själva forskningen men samtidigt försäkra dem om att, om och när en ny produkt kommer fram — i vilken situation de återstående riskerna får förutsättas vara mycket väsentligt reducerade jämfört med utgångsläget för projektet —— producentpri- set skall fixeras enligt den princip som ovan angivits för det säkra fallet.

Här uppkommer emellertid en svårighet — som icke finns i det nyss behandlade

fallet med staten som ensam riskbärare — om även något mål av typ nr 3 skall satis- fieras samtidigt. I det säkra fallet erbjuder det ingen svårighet att skilja mellan mar- ginella och intramarginella projekt, men i fall med risk är denna gränsdragning pro— blematisk. Hur man här än gör, uppkom- mer i princip samma informations- och kon- trollproblem som i varianten med staten som ensam riskbärare. Det förefaller därför som om konstruktionen med företagen som risk— bärare icke skulle vara särskilt meningsfull utom i frånvaro av mål av typ nr 3.

Det finns förvisso mycket mer att säga om de problem som (mer eller mindre yt- ligt) berörts i detta avsnitt. Vi avbryter här, väsentligen därför att relevansen av dessa problem tycks bli betydligt förminskad, när — som skall ske i nästa avsnitt — betrak- telsen förskjutes till att gälla, icke som hit- tills ett ej närmare specificerat samhälle (som i själva verket är: universum), utan (1) ett ganska litet land med rätt stor ut— rikeshandel i läkemedel (som Sverige), var— vid (2) det förutsättes att landets politik orienteras efter de egna medborgarnas och inga andras intressen.

10.5 »I en splittrad värld. . .»

Under de två förutsättningar, som nyss an- givits, kommer man till delvis andra konklu- sioner än de föregående i den centrala frå- gan om samstämmigheten mellan det en- skilda, vinststyrda företagets intressen och samhällets. Så länge man kan utgå ifrån att alla relevanta förhållanden utomlands är givna, oberoende av vad de svenska läke- medelsföretagen gör vilket torde vara en realistisk förutsättning tenderar före- tagens intressen att sammanfalla med sam- hällets i vad avser de aktiviteter som har att göra med företagens utlandsförsäljning. (1) Ju mer dessa aktiviteter kan separeras från motsvarande intern verksamhet, och (2) ju mindre de svenska företagen konkurrerar med varandra utomlands, och (3) ju mindre den svenska marknaden betyder i förhål- lande till de utländska marknaderna, desto mera fullständig blir denna intresseharmoni.

Den inbördes konkurrensen mellan sven- ska läkemedelsföretag på utlandsmarknader- na torde f. n. vara ringa. Det gör att ex— empelvis den ovan diskuterade inoptimali— tet, som ligger i överforskning på »mindre värdefulla» läkemedel, reduceras och even- tuellt elimineras helt. Att ett visst, av ett svenskt företag innoverat preparat innebär ett framsteg, som är så marginellt att det ic- ke gör skäl för innovationskostnaderna sett ur världshushållets synpunkt, innebär inget minus sett ur snäv svensk synpunkt, så länge det icke är svenska utan utländska företags produkter som drabbas av det efterfråge- bortfall som det nya preparatet medför.

Så länge det gäller att svenska företag icke kan (lika litet som andra företag) till- godogöra sig några konsumentöverskott på nya preparat, är det ur snäv svensk syn- punkt optimalt att i den mån utlands- marknaderna är dominanta de svenska företagens forskning styres av den vanliga företagsekonomiska kalkylen. I den mån den svenska marknaden spelar roll, bör den- na kalkyl modifieras på sätt som berörts i föregående avsnitt. Den optimala kalkylen för företaget blir en hybrid mellan en vanlig monopolkalkyl och den ovan beskrivna, samhälleliga kalkylen, där proportionerna bestäms av förhållandet mellan de utländska marknadernas och den inhemska markna- dens storlek. De praktiska svårigheterna är här till sin art desamma som i det odelade samhället (dvs. de som diskuterats i före- gående avsnitt), men kvantitativt betyder de mindre, ju mindre roll den svenska mark- naden spelar.

Det är givetvis svårt att, utan ett mera ingående studium, säga något bestämt om hur stort det nu antydda, modifierande inslaget i den normerande kalkylen kan va— ra, men någon vägledning bör man kunna få av det faktum, att de svenska företagens försäljning av läkemedel utanför Norden är nästan helt begränsad till originalpreparat; deras mindre originella preparat (imitativa och standardpreparat) säljes sålunda huvud— sakligen i Norden. Detsamma gäller om de övriga nordiska ländernas läkemedelsföre- tag.

Detta indicerar att det finns ett icke för- aktligt utrymme kvar för åtminstone den s.a.s. negativa delen av den i föregående avsnitt skisserade läkemedelspolitiken: att (i första hand) genom lämplig fixering av producentpriserna förmå företagen att av- stå från sådan verksamhet som icke är sam- hällsekonomiskt motiverad. Särskilt gäller detta, om Sverige här kan utbytas mot Norden.1

Emellertid är här av vikt att observera att om vi håller fast vid den »egoistiska» bedömningsgrunden, hänförd till Sverige el- ler Norden utländska (utomnordiska) preparat måste ses med andra ögon än de inhemska preparaten. Ur snävt nationell synpunkt ligger sannolikt gränskostnaden för importerade läkemedel mycket nära det faktiska importpriset -— alldeles oavsett hur gränskostnaden ter sig utifrån det produ- cerande landets (och företagets) synpunkt. Med konsekvent tillämpning av detta syn- sätt skulle, för att ta ett exempel, det första inhemska företag, som (mer eller mindre) imiterar ett redan befintligt utländskt pre- parat, behandlas mera, kanske mycket mera välvilligt än ett irniterande företag nr 2. Här är distinktionen i avsnitt 3 mellan fal- let med p: gk och fallet med p> gk för den drabbade produkten direkt tillämplig.

Beträffande den positiva delen av pro- grammet, att stimulera företagen till vär- defullt forsknings- och utvecklingsarbete, gäller antagligen för en stor del av de pro- jekt, som här är fråga om, att de vinstut- sikter, som världsmarknaden erbjuder, är stimulans nog. Här skulle alltså icke behövas någon särskild politik. Återstår då de mar- ginella projekten (eller mera exakt: de som är intramarginella ur samhällets men extra- marginella ur företagets synpunkt). Även om det för dessa är, åtminstone i princip, möjligt att formulera den ovan skisserade »hybridkalkyl», som, i vad avser »bene- fits» utöver förväntat försäljningsvärde för

1 Här må erinras om det sedan länge pågående samarbetet mellan de nordiska länderna med syfte att få till stånd dels ett i olika avseenden enhetligt system för läkemedel, dels en enhetlig patentlagstiftning.

företaget, räknar Sverige (eller Norden) för allt och resten av världen för intet, ter sig här det nationella betraktelsesättet ovanligt stötande och även — om det anlägges av alla andra länder — oförnuftigt.

Dock är detta bara en illustration bland många till det faktum att en fullt rationell läkemedelspolitik inte kan föras annat än i internationell samverkan av en sådan omfattning och inriktning, att den inte gärna kan förväntas realiserad inom överskådlig framtid.

Som det internationella samarbetet nu faktiskt ser ut, kan det dock tänkas innebä- ra hinder för ett genomförande av åtmin- stone vissa inslag i den »egoistiska» poli- tik som detta avsnitt handlar om. Sålunda skulle anslutning av konsumentpriserna på läkemedel till respektive gränskostnader, be— traktade på det sätt som nyss angivits, inne- bära att skillnaden mellan producent- och konsumentpris (dvs. subventionen) skulle som regel bli olika stor för inhemska och importerade läkemedel. I vad mån denna, ur andra synpunkter än svenska (nordiska), olikformiga behandling av inhemska och importerade läkemedel är förenlig med gäl- lande internationella avtal, torde vara pro- blematiskt. I vilka fall som helst måste en sådan politik innebära vissa risker för retaliationsåtgärder.

10.6. Läkemedelsföretagens information och reklam

Först några siffror från de föregående kapit- len för att belysa frågans storleksordning:

De fem studerade LIF-företagens (Astra— koncernen, Pharmacia, Kabi, Leo och Fer- rosan) använde 1965 ca 80 milj. kr. på information och reklam, motsvarande 20 procent av företagens totala läkemedelsför- säljningsvärdet; 1958 var motsvarande tal 15 procent. Uppdelning på marknaderna utanför respektive inom Norden ger för 1965 30 respektive 16 procent. Motsvaran- de siffra var för Sverige år 1965 12 pro- cent.

Av de fem företagens totala kostnader för information och reklam år 1965 föll

28 procent på läkemedelskonsulenter, 17 på annonser, 15 på trycksaker, 6 på pro— ver och 20 på övriga driftkostnader för försäljningsorganisationen.

Dessa siffror ter sig icke onormala inter- nationellt sett; de är heller icke märkliga med tanke på hur läkemedelsmarknaderna faktiskt ser ut. Det förefaller icke finnas nå- gon särskild anledning att betvivla, att det ur det enskilda företagets synpunkt är fullt rationellt, dvs. vinstgivande, att ha så stora försäljningskostnader. Om det är rationellt även ur samhällets synpunkt, är dock en annan fråga.

Man kan enligt vår mening föra en nor- mativt givande diskussion av läkemedelsin- dustrins information och reklam — som då naturligtvis bör gälla icke blott dess kvantitet utan även dess kvalitet ganska rakt på sak och med hänvisning till förhål- landenas enkla och okontroversiella krite- rier, utan att gå närmare in på den volumi- nösa och åtminstone bitvis snåriga debatten om det privata näringslivets reklam1 i all- mänhet. Likväl kan det vara skäl att här, åtminstone kortfattat, ta upp några av de vanligaste och/eller viktigaste argumenten i denna debatt. Ett skäl är att vårt resone- mang kanske icke accepteras av alla, och att det kan tänkas att man vill anföra motargu- ment som är hämtade ur den allmänna rek- lamdebatten. Ett annat skäl är att det kan ha visst intresse att få belyst på vad sätt frågan om läkemedelsindustrins reklam skil- jer sig från (och liknar) frågan om reklam i andra branscher. (1) Låt oss först ta upp frågan varför man icke utan vidare kan pre- sumera att reklam m. ni., som är lönsam för det enskilda företaget, därmed också är önskvärd för samhället. _

De resonemang rörande denna fråga, som förekommer i den ekonomiska litteraturen, innehåller ibland som (uttrycklig eller un- derförstådd) jämförelsenorm tänkbara, sär- skilda marknader för information rörande bl. a. priser, kvaliteter etc. på de varor och

1 Av praktiska skäl användes här och ofta i fortsättningen, när missförstånd inte gärna kan uppkomma, termerna »reklam» och »infor- mation» omväxlande som förkortningar av ter- men »information och reklam».

tjänster som förekommer på övriga mark- nader.1 Under ideala betingelser skulle en sådan informationsmarknad fungera som vilken som helst annan marknad under ren konkurrens: Utbudet av information skulle anpassas efter informationskonsumenternas preferenser köparna skulle alltså få pre- cis den information de sökte -— och priser- na skulle ge jämvikt mellan utbud och efter— frågan på en nivå, där priset på ettvart stycke information jämt täckte dess gräns- kostnad.

,Mot denna ideala informationsmarknad ställs reklamen i dess faktiskt förekomman— de gestaltning. Utrnärkande för reklam är (1) att den icke utbjudes som separat in- formation av (2) företag som är oberoende av de företag, som säljer varor, varom in- formation lämnas, utan (3) att den utbjudes till priset noll av (4) samma företag som säl- jer den vara som reklamen rör. Detta inne- bär starka indicier mot att den faktiskt fö- rekommande reklamen skulle, till innehåll och omfattning, stämma överens med eller ens likna särskilt mycket den information som levereras på den ideala informations— marknaden.

(2) Det finns emellertid en svårighet i det nu antydda resonemanget (vilken dock drabbar mindre dess polemiska udd mot reklamen än »den ideala informationsmark- naden» som riktmärke för tänkbara insti— tutionella förändringar). Som Arrow2 påpe- kat, finns det en »fundamental paradox» i begreppet efterfrågan av information: Vär- det av ett visst stycke information för en viss köpare kan köparen icke säkert avgöra förrän han redan har informationen i fråga, och om han redan har informationen, vill han naturligtvis inte betala någonting för att få den. Man kan tänka sig att han är beredd att betala för information »obesett» — han kan exempelvis basera sitt köp på förtroende för säljaren, grundat på tidiga- re erfarenheter men i så fall är alltså det vanliga optimumvillkoret om fullständig information hos alla marknadsparter icke helt uppfyllt.

Den praktiska betydelsen av denna »pa- radox» förminskas dock bl. a. därav att

gränskostnaden för (transmission av) infor- matiOn ofta är låg, ibland noll (det varierar med bl.a. sättet att meddela information). Detta innebär, i motsats till vad vissa för- fattare tycks utgå ifrån, att det icke utan vidare är ett »fel» hos reklamen att den utbjudes till priset noll.3 Å andra sidan kan det förhållandet att gränskostnaden ligger under genomsnittskostnaden, vilket ofta kan väntas vara fallet (även vid optimal anpass- ning av kapacitet etc.), betyda att det opti— mala priset ger förluster, dvs. behov av subventioner, för de informationsgivande företagen.

Den felallokering av resurser, som är be- tingad av att reklam tillhandahålles gratis torde, om man skall våga en gissning, vara av förhållandevis ringa storleksordning och i varje fall betyda litet i jämförelse med de övriga brister som vidlåder mycket av den faktiskt förekommande reklamen: att den ibland är ovederhäng och ofullständig, all- tid partisk och ensidig etc. Allting talar för även om medlen att definitivt verifiera hypotesen kanske icke finns till hands för tillfället —- att det skulle vara möjligt på de flesta områden att med användning av be- tydligt mindre resurser än vad som nu ab- sorberas av företagens reklam och andra säljfrämjande åtgärder åstadkomma en be— tydligt bättre (av konsumenterna högre vär- derad) information om produktegenskaper, priser etc. Läkemedelsbranschen torde här- vidlag icke utgöra något undantag; vi åter- kommer strax till detta.

(4) Ett standardargument till försvar för reklam är att den skulle ha till effekt att stordriftsfördelar i produktionen av de re- klamerade varorna tas tillvara i större ut- sträckning än vad som annars skulle ske.4

1 Se särskilt Kaldor, »The Economic Aspects of Advertising», The Review of Economic Stu- dies 1949—50. 2 a.a., s. 615. Exempelvis sägs i Albinsson et. al. Rekla- mens ekonomiska roll, Stockholm 1964, att det förhållandet att »reklamen tillhandahålls under självkostnadspris . . . pekar på att detipraktiken förekommer mer reklam än som vore förenligt med ett optimalläge . . .» * Jfr t.ex. Albinsson a.a. och P. Doyle, »Economic Aspects of Advertising: A Survey», Economic Journal 1968.

Denna effekt skulle utlösas via reklamens egna stordriftsfördelar, som innebär fördelar för stora, reklamerande företag jämfört med mindre företag, och den skulle alltså resul- tera i en ökad koncentrationsgrad i varupro- duktionen.

Ibland förlänges denna orsakskedja till en effekt även på takten i produktförnyelse och tekniska framsteg: Effekten på före- tags- och marknadsstrukturen skulle medfö- ra en ökad förmåga och en ökad benägenhet att göra riskfyllda investeringar i syfte att få fram nya varor och nya produktionsmeto- der.

Det förekommer också en mera friståen- de, direkt koppling av reklam till innovatio- ner: Reklamen ses som ett medel (i extrem- fallet som ett nödvändigt sådant) att genom- föra innovationer, snabbare och över vidare fält än vad som annars skulle vara möjligt.

Vad som än i övrigt är att säga om des- sa resonemang, är det alldeles tydligt att de i varje fall inte kan användas till för- svar för all reklam. Det finns mycket re- klam som icke kan sättas i samband med vare sig stordriftsfördelar eller innovationer. Ett i sammanhanget ofta anfört exempel är den amerikanska cigarrettindustrin, där den enorma insatsen av reklam säkert varit ett verksamt medel att etablera och konservera det härskande oligopolet, men där stordrifts- fördelarna icke är sådana att de icke skulle kunna tillvaratas vid en lägre koncentra- tionsgrad i produktionen och där innovatio- nerna är obetydliga.

Vidare är de anförda resonemangens gil- tighet ofrånkomligt oviss, så länge icke jäm- förelseledet specificerats. Vanligen avses väl (uttryckligen eller underförstått) att man skall jämföra med en situation med ingen eller med mindre reklam, ceteris paribus. Men därmed är då ingenting sagt om ex- empelvis det jämförelsefall där informatio- nen om varors existens och egenskaper skö- tes på ett helt annat sätt än genom reklam. Denna synpunkt är av särskild relevans för t. ex. läkemedelsbranschen, bl. a. där- för att en sådan, alternativ organisation av varuinformation förefaller vara praktiskt realiserbar där (jfr nedan).

(5) Vanligen presenterade som »baksi- dan» av den nyss berörda hypotesen om reklamens effekt på företagsstrukturen fö- rekommer hypoteser om reklamens effekt på konkurrenssituationen och därmed på varupriser och företagsvinster. Om det är sant att reklam verkar i riktning mot ökad koncentration i varuproduktionen och att reklam från de redan existerande före- tagen i en bransch kan vara ett effektivt me- del att försvåra nyetablering och således konkurrens är odisputabelt bör det rim- ligtvis också vara sant att reklam medför högre företagsvinster (i den mån vinsterna icke äts upp av reklamkostnaderna) och hög- re varupriser (i den mån denna effekt icke tillräckligt motverkas av tillvaratagna stor- driftsfördelar).

Dessa effekter, i den mån de nu faktiskt förekommer, skall emellertid icke utan vi- dare placeras på reklamens debetsida (vilket man ofta tycks utgå ifrån). Det som i tidi— gare avsnitt anförts om den bristande appro- priabiliteten hos forskningsresultat — och som är av särskild relevans för en så forsk- ningsintensiv industri som läkemedelsindus- trin talar för den motsatta eventualite- ten. Å andra sidan är det klart att icke all läkemedelsreklam kan ges raison d*étre under denna rubrik. Vi har icke gjort någon mera systematisk undersökning av läkeme- delsreklamens fördelning på olika typer av produkter, men redan den vardagliga er- farenheten ger vid handen, att det före- kommer reklam för sådana läkemedel vil- kas existensberättigande kan (ur resursan- vändningssynpunkt) sättas i fråga.

(6) Som en >>förmildrande omständighet» för reklam anföres ofta, att (viss sorts) reklam innebär motiverbara subventioner till tidningar, tidskrifter och andra mass- media. Detta argument är helt sunt, så långt det går.1

Relationen mellan gräns- och genom- snittskostnader för exempelvis tidningar är sådan, att subventioner kan vara alloke- ringsmässigt motiverade. Även existensen

1 En motsatt uppfattning kommer till uttryck i Albinsson, a.a. och Doyle, a.a.

av externa effekter i konsumtionen så som de bedömes och värderas i ett demokra- tiskt samhälle pekar i samma riktning. Men därmed är naturligtvis icke sagt, att reklam är den bästa av alla tänkbara sub- ventionsforrner.

Vi övergår till vårt egentliga ärende: lä— kemedelsindustrins information och reklam.

Frågan om läkemedelsinformationens lämpliga organisation och beskaffenhet har vissa särdrag, som gör att läkemedelsreklam icke kan ses som en variant, vilken som helst, av reklam i allmänhet. För det första får behovet av korrekt och uttömmande in- formation förutsättas väga tyngre i fråga om läkemedel än i fråga om de flesta andra varor. Felaktiga val av andra varor, be- tingade av bristfällig information, har som regel mindre allvarliga konsekvenser än fel- aktiga val av läkemedel. Samtidigt som det sålunda är särskilt viktigt att välja rätt läke- medel, är likväl och just på grund där- av valsituationen enklare för läkemedel än för de flesta andra varor i åtminstone ett hänseende: Priset spelar nämligen, och bör också spela, en förhållandevis sekundär roll för läkemedelsvalet (tämligen oavsett om konsumentpriserna är optimala eller ej). Detta gör att kardinalsvårigheten för nästan all, till objektivitet syftande konsumentupp- lysning — att väga kvalitet mot pris — är mindre besvärande i fallet läkemedel. Det förekommer visserligen att konsumentorga- nisationer (av typen »consumers* union») ger omdömen om t. ex. »bästa köp», men sådana rekommendationer måste normalt vara subjektivt grundade. När det gäller lä- kemedel, är det viktigaste valproblemet av objektiv natur: att välja »the right drug for the right patient, in the right amounts, at the right times».

Med detta vare icke sagt, att prisfrågan är betydelselös. I fall, där två läkemedel ter sig medicinskt likvärda, bör den naturligtvis t. o. ni. vara avgörande.

Ett annat särdrag hos läkemedelsmarkna- den, av betydelse för bedömningen av re- klamen, är läkarens roll som konsumtions- dirigent. Läkarna är en högt kvalificerad

yrkesgrupp, utbildad för att mottaga kvalifi- cerad information och (får man antaga) ut- rustad med en mer än normalt utvecklad resistens mot persuasiv reklam. Förmodligen är det här man har att finna huvudorsaken till att läkemedelsreklamen är kvalitativt överlägsen mycket annan reklam. (Exempel- vis finner reklampsykologerna ingen avsätt- ning hos läkemedelsföretagen för burleska frivoliteter av typen: »Släpp in en tiger i tanken»)

Men även om sålunda läkemedelsrekla- men framstår som jämförelsevis högtståen- de, har den vissa brister ur mottagarens syn- punkt. Gemensamt för alla av läkemedels- företagen använda medel för information och reklam är — det ligger i sakens natur att de ger endast partiell information; den är begränsad till det företags produkter varifrån informationen utgår. Det kan icke gärna rå- da någon tvekan om att det finns ett stort, och växande, behov av direkt jämförande information om läkemedel.

Tillkomsten av den av branschorganisa- tionerna LIF och RUFI gemensamt utgivna läkemedelskatalogen FASS innebar ett stort framsteg; i FASS har läkarna'fått en samlad, total och lätthanterlig översikt över de före- fintliga läkemedlen. Direkt jämförande upp— lysningar om olika preparats farmakologiska och kliniska egenskaper finns d0ck icke i FASS; den information, som ges, är heller icke grupperad efter indikationsområden utan efter tillverkare. Även i den av Läkar- förbundet utgivna Pharmaconomia Svecica (NOM) saknas (även om icke helt) kompa- rativ information om olika läkemedels medi- cinska ändamålsenlighet.

Det är mot den nu antydda bakgrunden som man har att se de förut (kapitel 7) om- nämnda initiativen från samhällets sida i syfte att förbättra underlaget för läkarnas val av läkemedel. De lokala läkemedels- kommittéerna, som nu funnits på olika håll i landet sedan några år tillbaka, har till hu- vudsaklig uppgift att ge rekommendationer rörande läkemedelsvalet. Dessa rekommen- dationer baseras främst på kritisk gransk- ning och redovisning av litteratur (rörande framförallt utförda kliniska och farmakolo-

giska undersökningar). Hänsyn tages även till de enskilda läkarnas erfarenheter.

Vidare har läkemedelskommittéerna sökt förbättra och rationalisera industrins infor- mation till läkarna genom att ordna grupp— informationsmöten inom de enskilda klini- kerna där industriernas representanter får tillfälle att informera klinikens läkare om aktuella läkemedel.

Erfarenheterna av läkemedelskommittéer— nas verksamhet anses allmänt som goda. Vid sidan om det primära syftet, att bredda och förbättra informationsunderlaget för den en- skilde läkarens val av läkemedel, har man uppnått (som en konsekvens därav) en viss utgallring av mindre värdefulla preparat, både äldre och nyare.

Det är därför naturligt att de lokala initia- tiven fullföljits på riksplanet genom inrät- tandet av den i det föregående omnämn- da »socialstyrelsens kommitté för läkeme- delsinformation». Dennas helt nyligen på- började verksamhet är ännu så länge av försökskaraktär men måste rimligtvis kom- ma att expandera och konsolideras, efter- hand som erforderliga resurser, personella och andra, kommer att finnas tillgängliga.

Kommitténs huvuduppgift är att samla, bearbeta och publicera vetenskaplig doku- mentation rörande läkemedel. Avsikten är icke att ersätta de lokala läkemedelskom- mittéerna utan tvärtom att bilda en integre— rad organisation, där de lokala kommittéer- na behåller som huvuduppgifter: (1) att ge de lokala rekommendationerna om läkeme- delsval och (2) att organisera industrins in- formationsgivning till sjukhusen, (3) att rapportera om biverkningar hos läkemedel.

Socialstyrelsens kommitté kommer att för- se de lokala kommittéerna med omfattande litteraturöversikter, som de lokala kommit— téerna saknar möjligheter att utarbeta men som utgör den grundläggande dokumenta- tionen för ställningstagande vid val av läke- medel.

Kommittén skall utge en skriftserie med syfte att (vi citerar ur kommitténs program)

rge en bred och objektiv läkemedelsinforma- tion baserad på aktuella farmakologiska och kliniska forskningsresultat och erfarenheter.

Skriftserien kommer att tillställas läkar-, tand- läkar- och apotekar-kårerna.

Varje Iäkemedelsgrupp avser kommittén att presentera i ett häfte, som omfattar i princip följande delar:

1. En eller flera utförliga översiktsartiklar med litteraturreferenser, som innefattar våra nuvarande farmakologiska och kliniska kun- skaper om i Sverige använda läkemedel inom den aktuella gruppen. Dessa bör vara så ge- nomarbetade, att de kan tjäna som bas för en jämförelse mellan läkemedlen.

2. En lös bilaga till översiktsartiklarna som innehåller 21. en av kommittén utarbetad samman- fattning av de översiktsartiklar som ingår under 1 . . . b. en förteckning över aktuella preparat och priser. c. kommitténs kommentarer till de aktuella läkemedlen.

I bilagan kommer uppmärksamhet att fästas på farmakologiska och kliniska skillnader och likheter mellan läkemedel. Med avseende på klinisk ändamålsenlighet kommer ett medel att framhållas framför ett annat, om skillnader av påtaglig betydelse föreligger. Då flera läkeme— del blir bedömda som medicinskt likvärda, kommer detta att särskilt framhållas . . .»

Här reser sig naturligt frågan: Hur kom- mer läkemedelsindustrins reklam och in- formation att utvecklas, efterhand som den- na samhällets apparat för läkemedelsinfor- mation växer i omfattning och betydelse? Denna fråga rymmer två olika delfrågor: (1) vilken verksamhet (typ och omfattning) kommer företagen att finna lönsam och där- för ha, och (2) hur kommer denna att te sig ur samhällelig synpunkt?

Svaret på båda dessa frågor är naturligtvis beroende på hur i detalj och i vilken takt samhällets läkemedelsinformation kommer att utvecklas. I den mån de förväntningar infrias, som synes kunna på goda grunder ställas på densamma, kommer industrins ak- tiviteter på detta område icke bara att te sig alltmer obehövliga utan rimligtvis också att faktiskt reduceras — utan att några särskil- da, diskriminerande åtgärder behöver vid- tagas.

En fråga av särskilt intresse i detta sam- manhang är läkemedelskonsulenternas roll. Konsulenterna är den största posten i före- tagens reklambudget; de är också, per ut-

lagd krona, samhälligt sett mer resurskrä- vande än annonser etc., som innehåller ett visst transfererings- (eller subventions—) mo- ment. Ett viktigt argument till förmån för läkemedelskonsulenter, som brukar anföras icke bara från industrin utan också från läkarhåll, är att konsulenterna inte bara ger information utan också får information tillbaka från läkarna om egenskaper och verkningar hos tidigare lanserade preparat från företaget — som gör det möjligt för företagen att anpassa och vidareutveckla preparaten efter erfarenheterna ute på fäl- tet. Detta argument är dock icke utan vidare ett argument mot överföring av läkemedels— informationen från företagen till samhället. Även samhället kan, om så skulle befinnas önskvärt, använda konsulenter i sin verk- samhet, och även samhället borde kunna vi— darebefordra läkarnas erfarenheter till före- tagen. Vissa stordriftsfördelar borde finnas i en sådan, av samhället bedriven konsulent— verksamhet informationerna i båda riktningarna skulle icke begränsas till ett fö- retags preparat -— förutom den, rimligtvis mera tungt vägande fördelen att informatio- nen skulle, liksom de ovan berörda informa- tionsformerna, kunna innehålla komparativa inslag.

Till slut bör framhållas en sak, som vis- serligen kan synas självklar men vars bety- delse för frågan om läkemedelsinformatio- nens lämpliga organisation ofta tycks förbi- ses, nämligen att det existerande förrådet av kunskaper om läkemedels egenskaper och verkningar måste ha en viss både kvali- tet och kvantitet för att det skall vara möj- ligt att remplacera säljarnas information och reklam med en samhälleligt ledd infor- mationsverksamhet. Situationen är nu emel- lertid den, enligt fackmännen, att dessa kun- skaper är på många punkter osäkra och fragmentariska. Särskilt gäller detta den komparativa aspekten; det är undantag sna- rare än regel att man kan säkert rangordna olika läkemedel med avseende på deras lämplighet i olika användningar. Åtminstone till en del torde detta vara betingat därav att de kliniska prövningarna, som utgör ett

av de viktigaste medlen att få kunskaper om läkemedels verkningar, hittills endast un- dantagsvis varit direkt komparativa; det normala är att ett läkemedel testas enbart mot placebo, inte mot ett annat läkemedel. Detta har i sin tur att göra med villkoren för registrering av läkemedel som f.n. icke innehåller några direkta incitament till ut- förande av komparativa kliniska prövning- ar. Längre fram skall beröras tänkbara änd- ringar därvidlag. Även om vissa effekter på de av industrin organiserade och ofta, helt eller delvis, finansierade kliniska prövning- arna skulle kunna uppnås med sådana åt- gärder, ter det sig angeläget att även forsk- ningen i övrigt rörande läkemedel intensifie- ras. Särskilt angeläget förefaller det vara att vetenskapsgrenen klinisk farmakologi, som de senaste åren utvecklats hastigt sär— skilt i USA, ges en starkare ställning än hit- tills även i Sverige. Det synes också vara önskvärt och möjligt att effektivera de kliniska prövningarnas arbetsformer, bl.a. genom att bättre utnyttja den regionalt or- ganiserade sjukvårdens möjligheter. Den form av central registrering, som finns inom varje regionssjukhus, ger underlag för syste- matiska studier av även lågfrekventa sjuk- domar.

10.7 Läkemedelsdistrib utionen

Läkemedelsförsörjningsutredningen (LFU) har i uppdrag att utreda och avge förslag om läkemedelsdistributionen. Koncentra- tionsutredningen anser sig därför icke ha skäl att gå närmare in på distributionsfrå- gorna. Vi begränsar oss till några få syn- punkter av mera allmän natur.

Sedan ganska länge har med jämna mel- lanrum från olika håll framställts förslag om socialisering av apoteken. Termen »so- cialisering av apoteken» är emellertid icke särskilt upplysande. Den säger att apoteken skall överföras i statlig ägo, men detta be- höver icke nödvändigtvis betyda mycket mer än en ren namnförändring. Exempelvis vore det fullt möjligt att, om så skulle anses lämpligt, t.ex. av incitamentsskäl, behålla nuvarande (redan kraftigt beskurna) ut-

rymme för individuell företagarevinst inom apoteken.1

LFU har, enligt vad vi erfarit, för avsikt att föreslå följande:

(1) Apotekens uppgift att distribuera lä- kemedel övertages av ett statligt distribu- tionsbolag.

(2) Det bildas ett statligt bolag, baserat på den nuvarande ACO-verksamheten, för pro- duktion av läkemedel.

(3) Det inrättas ett läkemedelsinstitut med vissa uppgifter beträffande information och statistik samt utrednings- och planerings- verksamhet på läkemedelsområdet. Det för- utsättes att institutets intressenter blir sta- ten, det nya distributionsbolaget, läkeme- delsindustrin, sjukvårdens huvudmän samt medicinska och farmacevtiska yrkessamman- slutningar.

Det intressanta i förslagen (1) och (2) ligger knappast i de förändringar av ägande och organisation, som det nu givna refera- tet beskriver, utan snarare i de förändringar i möjligheterna att bedriva Iäkemedelspoli- tik från statens sida — i vad avser priser, produktion och forskning — som de inne- bär. Som vi ser saken, blir det nya distri- butionsbolagets främsta uppgift — förutom den självfallna att ordna detaljdistributionen av läkemedel på lämpligt sätt — att utgöra ett av instrumenten för den allmänna interven- tionism på läkemedelsområdet från statens sida, vars principer vi, även om alls icke uttömmande, diskuterat i det föregående.

10.8. Vissa övriga frågor

Den diskussion, som förts i det föregående om möjligheterna att styra läkemedelsindu- strin i riktning mot en mera optimal resurs- användning i forskning, utveckling och pro- duktion har varit i hög grad knuten till pris- sättningen som medel. Icke minst med hän- syn till de praktiska svårigheterna att med framgång driva en sådan politik kan det vara skäl att ta upp även andra tänkbara styrmedel till diskussion. Vi får här emel- lertid nöja oss med en mycket summarisk behandling, närmast i form av omnämnan- den, och överlåta en egentlig utredning av

Patentlagstiftningen. Som nämnts i det tidigare, har villkorligt beslut fattats om övergång i en ganska snar framtid från me- tod- till produktpatent för läkemedel även i Sverige. Rimligtvis måste detta vara ett steg i rätt riktning; det onödiggör en del dyrbar defensiv forskning.

En annan patenträttslig förändring, som det ligger nära till hands att föra på tal, är anpassning av patenttiden efter det indi- viduella fallet. I äldre patentlagar förekom på sina håll att patenttiden skulle fast— ställas i varje särskilt fall under hänsynsta- gande till uppfinningens beskaffenhet och betydelse, men detta system har numera övergivits överallt. Emellertid är det svårt att värja sig för intrycket, att denna över- gång till enhetlig patenttid betingats mera av omsorg om den administrativa bekväm- ligheten än av en vilja att göra det bästa möjliga av det instrument för påverkan av resursfördelningen i samhället som patent- institutet utgör. Det är självfallet svårt att göra de bedömningar som fordras för en anpassning av patenttiden efter den enskilda uppfinningens värde, särskilt som denna be- dömning måste göras i ett tidigt skede av uppfinningens tillvaro, men det är också svårt att inse att effekten av sådana be- dömningar måste bli sämre än effekten av att man helt avstår från att göra sådana.

Generiska namn. Ett uppslag, som ven- tilerats på olika håll, senast av Nelson- kommittén, är att de av producenterna fritt åsatta namnen på läkemedel skulle ersättas med generiska namn2 jämte uppgift om tillverkares

Nelson-kommittén anför följande motiv: »This would clearly tend to minimize the confusing multiplicity and complexity of names put before physicians and would

1 Naturligtvis har en socialisering av apoteken ofrånkomligen s. k. statsfinansiella konsekvenser, men dessa måste vara tämligen ointressanta i andra fall än det, där inlösningsbeloppet avviker åt ena eller andra hållet från det korrekta värdet. ? »Generiska namn är benämningar på läke- medelssubstanser som ersätter de ofta långa och komplicerade kemiska benämningarna.» Dessa namn skulle alltså bli av typen »Al- bumin Kabi».

En annan och kanske viktigare effekt är att ett sådant system skulle rimligtvis, i den mån det nu är praktiserbart, förskjuta tyngd- punkten i konkurrensen mellan producen- terna från reklam- till priskonkurrens. Den effekten skulle kunna ytterligare förstärkas om läkarna fick frihet att i förskrivningen använda endast det generiska namnet (dvs. utan att ange tillverkare) och apoteken skyldighet att i sådana fall expediera det billigaste preparatet med ifrågavarande namn. Denna ordning borde kunna tilläm- pas för sådana grupper av synonyma pre- parat, där gjorda undersökningar visat till- räckligt små skillnader mellan kemisk och klinisk ekvivalens.

Dock kan kanske icke gärna ett sådant system, om det nu i övrigt skulle befinnas lämpligt, införas av ett enstaka land för sig, särskilt inte av ett litet land som Sverige, bl. a. därför att läkemedlen då skulle figu- rera under andra namn i andra länder och därmed i den internationella medicinska litteraturen.

Ett ytterligare argument mot systemet ifråga är att dess önskade effekter på pri- ser och reklamvolym borde, åtminstone i huvudsak, kunna åstadkommas på annat sätt, nämligen med en effektiv priskontroll. Detta argument borde vara avgörande, om nämnda effekter kan tilldelas huvudrollen, snarare än det av Nelson-kommittén nämnda argumentet.

Villkor för registrering. De i Sverige för närvarande gällande villkoren för registre- ring av farmacevtiska specialiteter inrym- mer icke något krav på dokumentation av egenskaper, jämförda med egenskaperna hos förut registrerade preparat med samma användningsområde.1 En form av skärpning härvidlag, som av uppenbara skäl ligger nä- ra till hands att föreslå till övervägande, är att kräva dokumentation som visar att det nya preparatet är minst lika bra, eventuellt (i åtminstone någon användning) bättre än förut registrerade preparat. De nya läke- medelslagar i USA, som blev ett resultat av Kefauver-rapporten, ger vederbörande myndighet (FDA) möjlighet att kräva så-

En sådan ordning skulle ge dels ökade incitament till önskvärda komparativa stu- dier av läkemedels effekter (jfr ovan), dels minskade incitament till duplikativ verk— samhet, medförande resursbesparingar vil- kas storlek naturligtvis skulle bli beroende av hur många och framför allt vilka länder som tillämpade detta system. Hur man vill värdera dessa sannolika resursbesparingar är naturligtvis beroende bl.a. av vad man tror om möjligheterna att ersätta konkur- rens med priskontroll på läkemedelsom- rådet.

10.9. Sammanfattande och konkluderande synpunkter

Sedan ganska länge och särskilt under de allra sista åren har läkemedelsindustrin till- dragit sig ett betydande intresse i den nä- ringspolitiska debatten, i Sverige och i and- ra länder. Denna industri har sålunda varit och är ett av favoritobjekten för förslag om socialisering. De därvid anförda argumen- ten har kanske inte alltid haft så stor sak- lig tyngd; snarare är det så att man här kan finna ovanligt mycket av känslomässiga eller på annat sätt irrationella argument.2

Dock finns även rationella skäl för sam- hällelig intervention i den ena eller andra formen i läkemedelssektorn. Vår studie av förhållandet mellan samhällsekonomiska och företagsekonomiska kriterier (i avsnitt 10.3) i förening med direkta observationer, egna och andras, indicerar att resurser felal- lokeras, särskilt i forsknings- och utveck-

1 Fram till helt nyligen medgavs registrering av synonympreparat på den dokumentation som lämnats för originalpreparatet. Tydligen som en följd av den ökade medvetenheten om möjliga skillnader mellan kemisk och klinisk ekvivalens har registreringsbestämmelserna skärpts på den- na punkt från och med ingången av 1969. 2 Ganska vanliga är sålunda argument av ty- pen: »det är fult att tjäna pengar på sjuka». Det förekommer också att man finner samhällets övertagande av läkemedelsindustrin vara en »na- turlig» fortsättning på det redan existerande sam- hälleliga engagementet i sjukvård och apoteks- väsende. En närbesläktad och ungefär lika in- telligent variant är att »statlig eller statligt finan- sierad konsumtion bör motsvaras av statlig produktion».

lingsarbetet på nya läkemedel och i informa- tionen om och reklamen för läkemedel. Det ligger dock utanför möjligheternas gräns att säga något mera bestämt om hur stor denna felallokering är. Det bör också fram- hållas att de anförda resonemangen, särskilt de rörande optimal forskning och utveck- ling, är mera allmänt tillämpliga, även om de förefaller ha ovanligt stor relevans för läkemedelsindustrin.

I avsnitt 10.4 diskuteras möjligheterna att i första hand med prispolitiska medel styra forsknings- och utvecklingsarbetet inom lä- kemedelsindustrin mot en samhälleligt sett högre grad av optimalitet utan att förändra industrins grundläggande struktur i vad av- ser ägande och vinstorientering. Det visas, att man här möter problem rörande incita- ment, information och kontroll som ter sig svåra att lösa på ett helt tillfredsställande sätt.

Det bör understrykas, att de behandlade företeelserna betraktas ur ett slutet sam- hälles (världshushållets) synpunkt i avsnitten 10.3 och 10.4. De där anförda resonemang- ens omedelbara relevans förminskas, när betraktelsen förskjutes till att gälla

(1) ett ganska litet land med förhållande- vis stor utrikeshandel i läkemedel (som Sverige), varvid (2) det förutsättes att lan- dets politik primärt orienteras efter de egna medborgarnas intressen. Under dessa två förutsättningar har man, som visas i av- snitt 10.5, att räkna med en större samstäm- mighet än i det odelade samhället mellan det enskilda, vinststyrda företagets intressen och samhällets.

Härav får dock icke utan vidare dras den slutsatsen, att de argument för socialisering av läkemedelsindustrin, som man till även- tyrs kan finna, när världen betraktas som en enhet, skulle försvinna eller ens minska i vikt, när perspektivet förskjutes till att gälla en isolerad svensk (eller eventuellt nordisk) aktion som primärt styres av svens- ka (nordiska) intressen. Som skall belysas i det följande, skulle förhållandet t.o.m. kunna tänkas vara det motsatta under vissa förutsättningar.

Det faller utanför området för koncen-

trationsutredningens uppgifter att försöka ge en fullständig uppräkning av och en väl avvägd värdering av alla tänkbara argu- ment för och emot socialisering av läke- medelsindustrin (total eller partiell). Några argument må dock nämnas och något dis- kuteras:

(1) En möjlig infallsvinkel ges av frågan: Hur stort och hur beskaffat i övrigt bör det statliga produktionsbolag vara som kommer att utgöra ett komplement till det nya distri- butionsbolaget för läkemedel? Någon vägled- ning borde man här kunna få genom att be- trakta en av de valsituationer som ständigt kommer att vara aktuell för den statliga lä- kemedelspolitiken (alldeles oavsett var och av vem valet skall träffas): Man kommer att ställas inför val mellan att antingen impor- tera vissa, framför allt nya läkemedel eller att låta utveckla och producera inhemska alternativ (däribland synonym- och s. k. »me mm)-preparat). Valet måste bli beroende av bl.a. de priser till vilka importen kan ske. Det säger sig självt, att köparens förhand- lingsposition ökar i styrka med graden av koordination mellan distributions- och pro- duktionsbolaget och också med bredden i produktionsbolagets register av faktisk och potentiell produktion.

Det finns emellertid vissa givna, kanske snäva, begränsningar i möjligheterna för ett även helt integrerat svenskt (och även nordiskt) läkemedelsbolag att pressa ner importpriserna. En viktig faktor är här utformningen av priskontrollen på läkeme- del i vissa länder, särskilt då den icke ovan- liga regeln att priset i ifrågavarande land normeras efter priset i andra länder. Den svenska (och även nordiska) läkemedels- marknaden är icke större än att det mycket väl kan vara lönsamt för en säljare att helt avstå från export till denna marknad, hellre än att få sina priser sänkta på andra mark- nader.

(2) Även om sålunda utrymmet för press på irnportpriserna är begränsat, torde det dock icke vara helt obefintligt, och ju mer det utnyttjas, desto mera angeläget kommer det att bli icke bara ur världshushållets utan även ur snävt nationell synpunkt att

förskjuta tyngdpunkten i den inhemska lä- kemedelsindustrins forsknings- och utveck- lingsarbete från (något allmänt uttryckt) den mera duplikativa till den mera orginella verksamheten. Även om man här kan nå viss effekt med prispolitiska medel så som diskuterats i det föregående —— kan givetvis förekommande intentioner realiseras mera fullständigt, om man direkt förfogar över ifrågavarande företagsbeslut.

(3) Vissa stordriftsfördelar, mindre i pro- duktionen än i forskningen och i det risk- tagande som forskningen innebär, måste rimligtvis stå att vinna i en sammanslagning av flera läkemedelsföretag till ett företag. Risken för onödig dubbelforskning är givet- vis oerhört mycket mindre i Sverige än i Världen, men helt obefintlig är den dock icke. Och även våra största läkemedelsföre- tag är internationellt sett ganska små.

Dessa argument rörande stordriftsförde- larna gäller emellertid primärt företagens storlek, icke ägandet av dem. I den mån man skulle finna att statlig medverkan under alla omständigheter är nödvändig för att nå, exempelvis, önskvärd riskutjämning, kan detta åstadkommas med avtal om forskning och utveckling mellan staten och företagen.

(4) De tyngst vägande argumenten mot en ytterligare utvidgning av statens engage- ment på läkemedelsområdet utöver vad som redan mer eller mindre beslutats, är förmod- ligen att finna i den prioritetsordning för statens aktiviteter som begränsningar i de personella resurserna för planering och led- ning av statens verksamhet tycks nödvän- diggöra. Det synes icke osannolikt att mera står att vinna på en mera koncentrerad sats- ning på redan gjorda eller i framtiden ofrån- komliga åtaganden än på en total socialise- ring av läkemedelsindustrin.

Appendix till kapitel 101

Avsikten är att här ge en framställning av för- hållandet mellan samhällsekonomisk och före- tagsekonomisk lönsamhetsbedömning som är något mera generell och utförlig än den som lämnats i huvudtexten, kapitel 10.

1. Samhällsekonomisk kalkyl baserad på paretokriteriet

Den samhällsekonomiska kalkylen skall, förutsätter vi, ge svar på frågan huruvida till- komst och produktion i viss omfattning av en ny vara är motiverad eller ej enligt pareto- kriteriet. Denna fråga besvaras med ja, om det är möjligt att få till stånd en viss produk- tion (per tidsenhet) av den nya varan, säg xf =)?;z samtidigt som (1) envar individ kvarhålles på utgångslägets nyttonivå och (2) det därvid uppkommer ett (okonsumerat) överskott av någon eller några varor. Vi väljer att fördela detta hypotetiska överskott jämnt över samtliga, låt oss säga K varor, så att, om konsumtion och produktion av varan k betecknas med x,, respektive xg, xk=zxg (k=l, Z,...K) Beteckna antalet individer med N, nyttonivån och konsumtionen av varan k hos individen n med u,, respektive x,,k. I utgångsläget år u,, = un. Samhällets produktionsmöjlig- heter beskrives av: T(x'f, xå,..., x; ) =O Paretokriteriet kan då skrivas: (1) Min. z ( 1, xf =)?;

varvid följande villkor skall vara upp-

fyllda: (2) xk—zx£=0 (k = l,2,.., K) (3) un—un=0 (n = l,2,.., N) SOU 1969: 36

N (4) 27 x,,k— xk=0 n=l

(5) T (x'l', xå, ...,x%)=0 Vi vill nu formulera villkoret (1) som ett vill- kor för tecknet på en differens mellan ytorna under (de på visst sätt definierade) pris- och gränskostnadskurvorna för varan 1 i inter- vallet 0 3 x? 5 x_f. Låt oss antaga att 2 minimeras under hela rörelsen från (xiJ = 0) till (xf = ;?.) Vi söker då först villkoren för denna minimering vid fixt xf, under bi- villkoren (2) (5). Till dessa bivillkor knytes, i angiven ordning, lagrangemultiplikatorerna ak, —1/,u.,,, Åk respektive oc. De sökta minimum- villkoren är då, vid sidan om (2) (5):

K (6) 1 _): akxg=o k==l

(k = 1,2, ..,K)

(7) lk— 5" /,l,,=o (n = 1,2,..,N;k = Öxnk l,2,..,K) (8) a,,-A,,=o (k = l,2,..,K)

1 Materialet till denna appendix har till stor del hämtats ur en ännu opublicerad uppsats av Guy Arvidsson och Harald Niklasson om kon- sumentöverskottet och därmed förbundna be- grepp. Av praktiska skäl har beteckningarnai denna uppsats behållits här, ehuru huvudtexten till kap 10 ibland har andra beteckningar. Så- lunda betecknas här gränskostnaden med mc (i huvudtexten med gk) och gränsintåkten med mr (i huvudtexten med gi). Vidare användes i hu- vudtexten efterfrågefunktioner—f(p) och g(p)— medan i motsvarande funktioner i denna appen- dix oberoende och beroende variabler fått byta plats. 2 Utgångslägets produktion av den nya varan

" 17: Dr.—.. arx1 3:1 0.

(9) otå—T— (k = 2.3,.., K) dx”

Systemet (2) -— (9) bestämmer förekommande variabler som funktioner av xg'. Villkoret (7) satisfieras, om det förutsättes— vilket vi skall göra _ del; .tt konsumtions- fördelningen sker geno..1 konsumenternas fria val till priser, vilka uppfattas som givna, oberoende av den enskilde konsumentens handlande, dels att priserna (12,) är propor- tionella mot multiplikatorerna Åk. Låt oss välja denna proportionsalitetsfaktor så, att

ÅK (=0'x)=%a

där M är en konstant (»penningmängd»), som enligt (6) är lika med den totala produk- tionens värde. Detta värde hålles alltså fixt. Vid vilket som helst x'f, dvs under hela den studerade variationen från (x',J = 0) till (ch7 = 3117) gäller som villkor för minimering av 2 att priset sammanfaller med gränskost- naden (mc) för alla varor utom varan nr 1. Detta framgår av (9) jämte definitionen av mc: Gränskostnaden för varan k, räknad som »opportunity cost» i enheter av varan j är: öx” _ö_T/öx£

Öxk (T=-=O) =ö_T/öx,

Räknad i penningenheter är gränskostnaden för varan k: mc,, = p, mck, Av (9) framgår:

akz=0

mcki=

mc.,=;'* (k. #1. kär/=D, 1 och därmed mck = pk (k # 1 )

Hur mc1 förhåller sig till pl, och hur pareto- kriteriet kan uttryckas i den (under variatio- nen i xf) ackumulerade skillnaden mellan 111 och mc,, skall klarläggas i det närmast föl- jande. Från (3) och (7) erhålles: K öu K (10) dun= 0 = 2 " = E' Mn Å,, dxnk, k=l xnlc k=1 dvs. då ,unqéO och MyéO:

K K (11) 2 Å,, dxnk =0= E pk dxnk, och där- k=l k=1

medK

(12) Z' Z pk dxnk=

n=1 k=l

K dxk ;...1 ”' 25% Derivera (2) m.a.p. xf och multiplicera med pk. (I fortsättningen betecknas dxl/dxf med

kZ' pk dxk=0= =1

xl etc.) Då fås efter Kaddition:

(13) k): p,,x'k—Z'Z'1 pkxk=z(p1+

+ 2 p,: xi; k=2

Den första summan i vänstra ledet av (13) är = 0 enligt (12). Den andra summan i samma led är = M. Från (5) fås:

öT öT K öT

1 0= dT= —d za=— _ v' (4) 521615ka öx€+£zöx£xk Från (14) och (9) fås:

2 X D, (15) —öx—_p— och 217ka Insättning av (15) i (13) ger: T (16) —z' M=zp1— &ngp 1 eller M 6 T (16') —M=p1—ocö—x—f

Gränskostnaden förz vara 1 är (jfr ovan):

ÖT Öx” mc1 = pk- mclk= Flod—_,CTiöxp (kgé 1) (5 T_ zak __ zpk Enligt (9)r år öx z— ?_ _a (kge l), dvs. (5 T mcl = a &. 1

(16') kan sålunda skrivas:

06") %M=p1 mc. Integration av (16”) över intervallet 0 g xf g g ;” =ger:

D (17) _ Mofz— ?, (&)ch mc1 (xf)] (dxp Vänstra ledet i (17) är lika med =P

M [log Z(;117)]XI= o

i=if rp. (x?) 0

—Mlogz (;p 2 o Özég) 51 Insättning av detta i (17) ger: (17') 2 (215) 51 ©

=D Xl

% 117106?) mc1(xf)]dxij % 0

Därmed är vi framme vid den sökta omformu- leringen av paretokriteriet från (1) till:

=D X].

(13) % [P1 (xt) mc1 (g)] dx? > 0

mc1(x'1,)

Fig. 1.

Hittills har implicite förutsatts att produk- tionen av varan 1 icke är förenad med några fasta kostnader. Självfallet bör man ta hän- syn till att sådana kan förekomma, inne- bärande att transformationsfunktionen T icke har, vad som hittills förutsatts vara fallet, väldefinierade derivatorer överallt. Det enk- laste sättet att handskas med detta fall är att byta ut den faktiska transformationsfunktion- en mot en som har överallt väldefinierade derivator och som godtyckligt nära approx- imerar den faktiska . Då gäller allt det före- gående, inklusive villkoret (18). I tydlighetens och fullständighetens intresse skall dock i det närmast följande härledas en variant av (18) som icke förutsätter några korrektioner av nyss nämnt slag. Vi måste då låta transformationen med x'; som parameter starta i ett läge, där dessförinnan gjorts vissa uppoffringar av andra varor — svarande mot den fasta kostnaden för xll' — utan att grän- sen (xll' = 0) därigenom kunnat passeras. Vi delar upp den studerade variationen itvå steg: Det första steget går från utgångsläget, där z definitionsmässigt är 1, till det läge där varan 1 kan börja produceras och där 2 är, säg za > 1. För steg 1 gäller, såväl som för steg 2, att 2 minimeras under hela rörelsen. För steg 1 gäller transformationsfunktionen 1 (x?,..., xx, !) = 0, där t är en parameter som varierar från != 0, där steg 1 börjar, till t: 1, där steg 1 slutar. Den fasta kostnaden för xg, räknad per per- iod, betecknas med

c =jmc (t) dt 0

Vi skall här icke återge alla räkningarna för steg 1 —- de följer i stort sett samma mönster som det ovan givna, med x'; ersatt med t utan endast de väsentliga resultaten:

Motsvarigheterna till (12), (13) etc. betecknas med (1_2), (i?) etc. Tecknet ' betecknar nu de- rivator med avseende på t.

__ K (12) o=£ pkxk' k=2 _ K K K (13) 2 p,,x'rz'Z' pkx£=z2 p,,xg' k=2 k—2 k-2 __1 =() =M —— ör K är 14 =—+Z' ' ( ) åt k=26xk k år 2 K __ __=_ 2 p, (15) å! otM k=2pk xk —— , år (16) z M—ä—totM

Med mc definierad analogt med mck, dvs mc = pkmc,k, fås

M mc = oc åf, och därmed: Z

ör ___ z' (16") ; M= mc

__ 1 z'(t) 1

(1_7) M0z(t)dt £mc(t)dt c

(17") M [log z (t)] å=M log zo= c För steg nr 2 gäller samma som i det före- gående fram till och med (17). Nu är emeller- tid, eftersom : i början på steg 2 är 20 76 1 vänstra ledet i (17) lika med

M [log z (;t) log za], och därmed gäller, eftersom M log 20 =(: enligt (17”):

=P

_ : Xl (17') : (x'D 94% [p, (fo) _ mc1 (fi)] dxq czO

Paretokriteriet får nu således följande form: =D

__ xr (18) _!)— [p1 (x?) mc1 (x€)] abril7 — 6 > 0

2. Lokalt paretooptimum. Faktisk kontra kom- penserad efterfrågan

Om villkoret (18), eller (18), är uppfyllt är därmed bara sagt att variationen i x? från 0 till ?; satisfierar paretokriteriet, icke att möjligheterna till paretosanktionerade varia- tioner skulle vara uttömda. Läget (le: = i?) i figur 1 kan synas vara ett exempel på. kvarstående sådana möjligheter; först i läget

(xf = xi”), där mc1 = pl, når nämligen 2 ett (lokalt) minimum.1

Detta betyder dock bara att överskottet av produktion över den konsumtion, som er- fordras för bibehållande av utgångslägets nyttonivå för envar individ, är, förutsatt att detta överskott är relativt sett lika stort för

varje vara, maximalt i läget x',” = x'f. Därav följer icke att, om det i(x117 = 3111”) uppkomna överskottet fördelas mellan individerna på ett visst sätt (så att på nytt xk = xi; för varje k) varje variation från detta läge fram till läget (x'; = xf) är paretosanktionerad, och då ej heller att läget (xi,7 = if; xk = xfg för varje k) är ett paretooptimum. Beroende på (1) hur överskottet i läget (xi; = if; z = min.) fördelas mellan individerna och (2) inkomst- elasticitetens storlek för olika varor och indi- vider, kan nämligen det nya utgångsläget (xi; = x';; ):,C = x,? för varje k) se helt annor- lunda ut än läget (x? = if; z = min.). I det speciella fallet att inkomstelasticitetema över- allt är lika stora i vilket fall de alla måste vara = 1 gäller dock dels att varje steg från x'; = if; xk = xg för varje k) till (xf =

=xf) uppfyller paretokriteriet, dels att läget

(x? = x'; x,, = x,? för varje k) är ett pareto- optimum.

Detta kan ytterligare belysas i anslutning till ett, i sig motiverat, klarläggande av inne- börden i funktionen p1(xf). Denna funktion är icke, definitionsmässigt, någon efterfråge- kurva; däremot har den en entydig relation till kurvan för vad som brukar kallas den kompenserade efterfrågan ("compensated de- mand”)2, pf(xf , som anger sambandet mel- lan pris och efterfrågan för vara 1 under för- utsättning att envar individ kvarhålles på ut- gångslägets nyttonivå. Som illustreras av fig. 2 gäller pf (ZXf)=p1 (96?) Det framgår omedelbart, att den ovan an- givna formuleringen av paretokriteriet (18) icke är ekvivalent med:

X 1 (19) £ [Pi (x1)_ mcl (%)] dxl > 0

Med de definitioner av på och mc,, som lämnats och som hittills genomgående gällt, är (19) en icke giltig formulering av pareto- kriteriet. Det bör emellertid genast tilläggas icke minst med tanke på att paretokriteriet ofta formuleras i termer av den kompenserade

P1»P$'mc1 mc, &_ c ”1 ')1 xxP p / 1 X1 X1 Figur 2.

efterfrågan att pf och mc1 kan dennieras så, att (19) blir korrekt formulering av pareto- kriteriet. Sålunda uppnås detta, vid minime- ring av 2 för givet x,, om man ersätter (2) X,, = zx,€(k=1,2,...,K) med, exempelvis: x,, = x; (k =1,2,..,K-1)

(20) l xK= szK samtidigt som förutsättningen

K M = 2 pk xi (där M är en konstant) ersättes k=-1 med px = en konstant3

Som nu i någon mån antytts, finns i princip oändligt många olika sätt, innebärande olika definitioner av p1(xf) och mc1(xf), på vilka man kan formulera paretokriteriet som villkor för tecknet på differensen mellan ytorna under 171 och mcl. Valet dem emellan är en lämplighets- fråga. Om man, som här är fallet, i första hand vill belysa förhållandet mellan företagsekono- misk och samhällsekonomisk lönsamhetskal- kyl och därvid utgår från att den efterfrågan, som företaget räknar med, är den »faktiska»— vilket i vår modell betyder den som uppkom- mer under förutsättningen xk = x; (k = 1,2,. . ., K) bör denna efterfrågekurva »genomsnitt- ligt sett» vara en hygglig approximation till p1(xf) i (18) och (18), såtillvida som den (i viss mening) genomsnittliga inkomstelasticiteten

1 Det system av ekvationer, som bestämmer detta läge, är detsamma som (2)—(9) med tillägg av den ekvation i (9) som följer av att även x117 nu varieras fritt. Det framgår omedelbart att ett av villkoren för min. 2 under denna förut- sättning är mc1 = p1. 2 Jfr. exempelvis Hicks. A Revision of Demand Theory, Oxford 1956. 3 Här skall icke återges de räkningar som leder fram till (den således korrekta) varianten av (19), utan blott påpekas att skillnaden mellan pl och på (jfr. fig. 2) försvinner i och med att

= .” xl Xl.

är lika med 1.1 Det kan också synas naturligt att utgå från Zpkxk = M som given, obereoende av variationer i xf, snarare än att ugå från (ett godtyckligt) pk som konstant. Om emeller- tid i ett visst konkret fall det kan betraktas som en god approximation att förutsätta alla eller nästan alla andra priser än pl konstanta under den studerade variationen i vilket fall det normalt icke gäller att 2”ka =M ären konstant -— kan det vara praktiskt att använda varian- ten (19) av paretokriteriet. I huvudtexten till kapitel 10 har resonemanget på någon punkt knutits till ett sådant exempel där andra priser än p1 förutsättes konstanta, trots att varan l samtidigt förutsättes ha nära substitut. Även om detta möjligen kan försvaras med hänvisning till den ofta låga intensiteten i priskonkurrensen på läkemedelsmarknadema, skall i den närmast följande huvudtexten kom- pletteras med en behandling av det fallet där priset på substitutsvaran förutsättes påverkat av priset på varan l.

3. Substitutsvarar

Icke minst med hänsyn till den ganska vanli- ga förekomsten av kritik av samhällsekono- miska lönsamhetskriterier, innehållande någon form av konsumentöverskott och samtliga här utvecklade eller nämnda kriterier, (18), (El) och (19), är exempel på sådana, även om termen »konsumentöverskott» icke nämnts förut för bristande allmängiltighet,2 må här först framhållas att kriterierna (18), (18) och (19) år såtillvida allmängiltiga som de icke för- utsätter att alla andra priser än ;)1 är konstanta (eller ens approximativt konstanta), alternativt att mycket nära substitut eller komplement till varan 1 ej förekommer. Vad beträffar den praktiska tillämpbarheten av dessa kriterier vid förekomst av nära substitut eller komple- ment till varan 1, skall vi som förut i första hand intressera oss för frågan om jämför- barhet mellan den företagsekonomiska och den samhällsekonomiska lönsamhetskalkylen. Som strax skall belysas, möter här inga nya problem; det är fortfarande fråga om för- hållandet mellan den »faktiska» efterfråge- funktionen om vi nu fortfarande utgår ifrån att företaget i sin kalkyl räknar med denna och motsvarande funktion, p1(xf) eller pf(xf , i våra formuleringar av paretokriteriet:3 Antag att den nya varan 1 har ett nära substitut 1

varan 2. Efterfrågan av varan 2 reagerar på variationer i priset på varan 1 så som illustreras ifig. 3b, och det företag, som introducerar och producerar varan 1, förutser, antar vi, åter- verkan härav på efterfrågan av varan 1 korrekt; se fig. 3a. Som förut antar vi, att priserna på andra varor än varan ] genomgående samman- faller med respektive gränskostnader.

Antag vidare, som första fall, att de skatt- ningar och faktiska utfall, som beskrives i fig. 3, år i övrigt grundade på förutsättningar som, åtminstone approximativt, stämmer med de grundläggande förutsättningama för kalkyl (18)4, däribland: M =prk=en konstant. Även om denna överensstämmelse skulle vara exakt, gäller dock naturligtvis här samma som i det förut behandlade allmänna fallet, näm- ligen att kurvan x1=x1[p1, p2(x1)] ej samman- faller exakt med kurvan p1(x11') i(18) annat än i speciella fall; ett sådant är att inkomstelas- ticitetema överallt är 1. Den divergens mellan kurvorna, som kan vara betingad av andra värden på inkomstelasticitetema, blir mindre ju mindre andel av totalkonsumtionen varorna 1 och 2 har.

1 För att den kompenserade efterfrågan, som uppträder i den korrekta versionen av (19), skall sammanfalla med den faktiska, fordras i stället att inkomstelasticiteten för varan 1 är lika med noll. 3 Jfr. exempelvis Little, A Critique of Welfare Economics. Oxford 1950. ** Jämfört med de praktiska svårigheterna för företaget (och även för samhället) att skatta ifrågavarande funktioner, kan de här behand- lade skillnaderna mellan dessa funktioner te sig en aning subtila. Å andra sidan måste vi utgå från någonting beträffande företagens förmåga att skatta efterfrågan av sina produkter. I brist på skäl att antaga motsatsen förutsätter vi att företagen i genomsnitt träffar rätt eller om man så vill, att de lika ofta och lika mycket över- skattar som underskattar efterfrågan. Det behöver heller inte nödvändigtvis vara svårare att skatta efterfrågan, när det före- kommer nära substitut eller komplement till den nya varan — även om priserna på dessa varor skul- le påverkas av den nya varans tillkomst än när så icke är fallet. Förekomsten av nära sub- stitut kan sägas betyda att den nya varan icke är åtminstone ekonomiskt sett — så ny. Efter- frågeförhållanden för de redan existerande varorna — substituten kan då ge en ledning vid skattning av efterfrågan för den nya podukten, som normalt saknas när den nya varan är mera unik. Att den nya varan är, i angiven mening, icke särdeles ny, förefaller ofta gälla om exempelvis nya läkemedel. * När här och i fortsättningen talas om (18), gäller det sagda även om (TS).

p1,mc1,mr1

mcz

D(91:51) D[91:131 (”111

'5 (P1=;1)

”1

X2=0

Figur .it: 0. b.

Som klarlagts i det föregående, kan differen- sen mellan de båda kurvorna ha vilket tecken som helst. Den kan alltså antingen minska eller öka den skillnad på intäktssidan mellan företagets och samhällets lönsamhetskalkyl, som, vid given produktionsvolym, utgöres av konsumentöverskottet (den streckade ytan i fig. 3).

Större betydelse än den kurvdivergens, som vi nu har resonerat om, har sannolikt den kan- kurrens från andra företag som det innoveran- de företaget har att räkna med. Normalt kan företaget aldrig räkna med hallständigt mono- pol, i varje fall inte för all framtid. Denna fak- tor verkar naturligtvis entydigt i riktning mot att göra det innoverade företagets lönsamhet mindre än den samhälleliga lönsamheten av att innovera en viss vara.

Om alla andra priser än p1 och p2 kan för- utsättas konstanta, kan (19) vara mer adekvat som samhällets kalkyl än (18) för en jämförelse med företagets kalkyl varvid som vara K väljes någon annan vara än varorna ] och 2, och det fortfarande förutsättes att företaget har en korrekt uppfattning om den faktiska efterfrågan, med hänsyn tagen till återverk- ningarna från varan 2.

Förutsatt att inkomstelasticiteten för varan 1 är större än noll, kommer då alltid x1[p1, p2(x1)] att ligga ovanför den i (19) ingående

X 7x2

påbrå), när varan 1 är samhälleligt motiverad, i intervallet för samhälleligt lönsam produk- tion av denna vara (dvs. i det intervall där z(xf) är ( 1). Denna divergens verkar alltså i »rätt» riktning. Här är då emellertid att ob- servera att monopolpunktens tendens »att lig- ga för långt åt vänster» motverkar denna faktor.

Och fortfarande gäller naturligtvis att av det innoverande företaget förväntad konkurrens från andra företag verkar åt samma håll.

4. Avvikelse mellan pris och gränskostnad på substitutsvaror

Hittills har förutsatts att priset är lika med gränskostnaden överallt -— dvs för varje vara, under hela den studerade variationen — utom för vara 1. I optimumläget, där möjligheterna till paretosanktionerade variationer är uttöm- da, gäller denna likhet även för varan 1.1

Vi skall nu undersöka vad som händer, när någon vara, säg varan 2, har monopolistiska inslag på sin marknad, så att (21) (pa— mc2=d2 ; d2>0

mck=pk (k=3>--9K)

1 Varmed alltså icke är sagt att skärnings- punkten mellan p1(xf) och mcl(xf) är ett paretooptimum. Jfr. ovan.

p1,mc1

=P

Figur 4.

Tillsammans med villkoren (2)—(5) samt

("7") p,, _ lll/Mn = 1,2,..,N;k=1,2,..,K) öxnk och

K (22) M— Zpkxk=0 k=1 bestämmer (21) förekommande variabler som funktioner av xfl. Vid derivering m.a.p. xf erhålles, efter någon räkning, motsvarigheten till (16"):

(T—ÖT) —z;M=p1—mc1+(p2—mca)xg'

På motsvarande sätt som (18), fås paretokri- teriet:

'? dx” (23) f p1(xf) _ mc,(xf) +d2(xf)äx—i; dxq>o 0

Om al2 är en konstant under hela transforma- tionen, gäller:

31 dxg Of d,(xf) &? dx1 = d2 A xå, där A xå = x€(xf) — Xåaij)

Om vi i stället utgår från (19) och då som vara K väljer någon annan än varorna 1 och 2 — fås på motsvarande sätt som (23) kriteriet

xl dx (24) ] Pf(x1)— mckx.) + d,(x,) f] dx1>0 0 x1

I ett ytterlighetsfall av substitutiv relation mellan varorna 1 och 2 drabbas vara 2 av hela det efterfrågebortfall, som tillkomst och pro- duktion av den nya varan 1 gör nödvändig. Antag vidare att 52 = 52 = p2; detta år det exempel som lämnats i huvudtexten, kapitel 10. Vid tillämpning av kalkyl (19) har vi då att räkna med, om S betecknar konsument- överskottet :

(25) pfil + S = pzA x2 Med d2 konstant kan då (24) skrivas:

år (24') A x,,(p2 — dg) > of mc1(x1)dx1

= den totala kostnaden för fel.

Detta villkor säger alltså att värdet av de genom minskningen i x2 frigjorda produk- tionsresurserna skall vara minst så stort som

1 Det bör observeras att detta system icke, såsom (2)—(9), erhållits som villkor för mini- mering av 2 under restriktionerna (2) —(5). Variablen 2 är, likaväl som övriga variabler, bestämd vid givet xt; (och givet M). Minimum- villkoren (6)—(9) motsvaras här av de exogent

givna restriktionerna (21), (å) och (22). Pro- blemställningen är alltså såtillvida icke av ordi- när »second best»-karaktär, som den ej inrym-

mer någon annan optimering än (7) - nota bene sålänge endast villkoret för paretosanktion av variationen (xf= 0)—>(x1;=x_'g) är aktuellt. Ett (i nu antydd mening) ordinärt »second best»- problem uppkommer däremot, om man går vidare och söker den optimala variationen i xf (och därmed också relationen pllmc1 i

optimumläget.

Vi ser nu genast att det kan förekomma innovationer, som ter sig företagsekonomiskt räntabla men som är samhälleligt sett icke värda att göra. Detta gäller även med bort- seende från skillnaden mellan på och 171. An- tag att denna skillnad är noll. Antag vidare, som exempel, att z når sitt minimala värde i monopolpunkten, irl I detta fall gäller som villkor för att nyssnämda eventualitet skall inträffa:

54 Axa—da

Struktur- och prisdata

1. Om indelningen av läkemedel i marknader

När varor (eller företag) hänföres till sam- ma marknad, förutsättes att varorna (respek— itive företagen) i någon mening konkurrerar med varandra. Det åtminstone i teorin van- ligaste kriteriet enligt vilket två varor, A och B, hänföres till samma marknad, är att ef- terfrågans korspriselasticitet mellan A och B är »förhållandevis hög» — i jämförelse då med värdet av motsvarande elasticitet mellan A eller B och C, där varan C hän— föres till en annan marknad än A och B. Detta kriterium förefaller emellertid vara — förutom icke operationellt på grund av brist på data — även principiellt sett mindre lyckat vid tillämpning på läkemedel, väsent- ligen därför att läkemedels olika priselasti- citeter ofta kan misstänkas ha mycket låga värden. Detta utesluter icke, att andra elas- ticiteter skulle kunna tänkas vara använd- bara som normerande för en marknadsin- delning; även om efterfrågan av läkemed- let A föga påverkas av variationer i priset på läkemedlet B, kan efterfrågan av A vara betydligt mera känslig för andra åtgärder rö- rande B än prisvariationer, exempelvis in- formation och reklam; i så fall skulle detta kunna. vara en grund för att placera A och B på samma marknad.

Emellertid har utredningen inte haft till sitt förfogande några data rörande Värden på elasticiteter av vare sig det ena eller det

andra slaget och har därför icke kunnat grunda sin marknadsindelning därpå. De omdömen om konkurrenssituationen, som den faktiskt gjorda marknadsindelningen implicerar, är av mera indirekt natur; deras art framgår närmare av följande allmänna beskrivning av grunderna för indelningen samt av de detaljkommentarer som fogats till redovisningen av varje marknad för sig.

Den ganska självfallna utgångspunkten för en indelning av förekommande läkeme- del i olika marknader måste i praktiken bli en indelning i olika användnings- eller in- dikationsområden. I vad mån indelningen i indikationsområden lämpligen kan få sam- manfalla med marknadsindelningen, beror på vad som mer exakt skall menas med »indikation». Så som ordet vanligen använ— des, kan indelningen i indikationsområden ibland bli alltför grov som marknadsindel- ning, (1) därför att det finns andra egen- skaper hos patienten än existensen av det som »indikationen» avser som är av relevans för terapivalet och (2) därför att existerande läkemedel faktiskt är differentierade m.h.t. dessa övriga egenskaper.

Det ligger nära till hands att pröva huru- vida (någon form av) utbytbarhet eller ekvi- valens mellan olika läkemedel skulle kunna användas som normerande för marknads- indelningen, Här är det naturligtvis återigen en fråga om den mera precisa definitionen av dessa begrepp. Exempelvis termen ekvi— valens har, med olika bibestämningar (jfr

nedan), använts i olika betydelser. Ett försök att normalisera språkbruket på denna punkt har gjorts i en amerikansk offentlig utred- ning.1 I denna användes följande termino- logi:

"Chemical equivalenis. —Those multiple-source drug products which contain essentially iden— tical amounts of the identical active ingredients, in identical dosage forms, and which meet existing physicochemical standards in the off- icial compendia. Biological equivalents. Those chemical equi- valents which, When administered in the same amounts, will provide essentially the same bio— logical or physiological availability, as mea- sured by blood levels, and so forth. Clinical equivalents. Those chemical equi- valents which, when administered in the same amounts, will provide essentially the same therapeutic effect as measured by the control of a symptom or a disease.”?

Man observerar här bl.a. att begreppet klinisk ekvivalens ges en mycket snäv av— gränsning: kemisk ekvivalens är sålunda ett nödvändigt men icke ett tillräckligt villkor för klinisk ekvivalens. Det som gör att pre- parat kan vara kemiskt ekvivalenta utan att vara biologiskt och/eller kliniskt ekvivalen- ta enligt de sålunda givna definitionerna — är bl. a. skillnader i fysikaliska egenska- per, t. ex. kristallform och -storlek, vilka kan vara av betydelse för exempelvis preparatens resorberbarhet.

Det förefaller klart att vilket som helst av ekvivalensbegreppen, definierade så som i den ovannämnda utredningen, som regel icke kan vara lämpliga som kriterier för en sådan gruppering av läkemedel som syftar till att sammanföra med varandra konkur- rerande läkemedel. Sålunda är det vanligt att läkemedel, som icke är kemiskt och därmed heller icke (om vi fortfarande håller oss till den amerikanska utredningens definitioner) kliniskt ekvivalenta, ordineras av olika lä— kare vid samma indikation (eller subindika- tion), dvs. i samma sorts fall, och därför kan betraktas som konkurrerande med varandra. Det finns också andra, mera pragmatiska skäl för att icke göra marknadsindelningen beroende av ekvivalens — eller utbytbarhets- begrepp. En svårighet med dessa begrepp är nämligen när de skall användas för att av-

göra vilka läkemedel som konkurrerar med varandra att de måste knytas till uppfatt- ningen om ekvivalens eller utbytbarhet hos dem som bestämmer över läkemedelsvalet. För det första vet vi icke tillräckligt mycket därom vad man med säkerhet vet är att uppfattningarna kan vara mycket varierande — för det andra är det, som redan antytts, fullt möjligt att, utan att man därigenom alls uttalar sig om någons uppfattning rörande utbytbarheten mellan ifrågavarande läkeme— del, åstadkomma en användbar marknadsin- delning genom direkt hänvisning till praxis.

Sedan indikationsområdena finfördelats så långt som de av utredningen anlitade ex- perterna ansett vara praktiskt rimligt varvid hänsyn tagits till bl. a. graden och ar- ten av differentiering hOS förekommande läkemedel har en viss grupp av läkemedel hänförts till samma marknad, om det före- kommer att (ett vart av) dessa läkemedel faktiskt användes i (enligt den sålunda gjor- da indelningen) samma sorts fall. Denna be- dömning av praxis har gjorts av våra exper- ter. Dessa har av lätt insedda skäl icke haft tillgång till säker kunskap om densamma; deras bedömning har karaktären av »infor- merad gissning». För den händelse detta uttryck skulle framkalla ett intryck av lätt- vindighet i bedömningen, bör omedelbart sä- gas att det som regel icke tett sig alltför problematiskt att — med de reservationer som skall anges i det följande — placera ifrågavarande läkemedel på rätt marknad. Det som vanligtvis har förbryllat, är snarare den fortsatta existensen av vissa läkemedel än frågan om dessa läkemedels rätta lokali- sering. Det är här fråga om läkemedel, som för experten ter sig obsoleta men som icke desto mindre lever kvar ute på fältet (p.g.a. allmän tröghet och okunnighet). När det väl konstaterats att sådana läkemedel fort— farande är i bruk, vilket försäljningsstatisti- ken ger besked om, har det som regel varit lätt att sluta sig till i vad för sorts fall de användes, dvs. till vilken marknad de skall hänföras.

Det förekommer att ett preparat har mer

1 Task Force on Prescription Drugs, Report and Recommendations, Washington 1968, s. 3 if.

än ett användningsområde. Enär det saknas kvantitativa uppgifter om fördelningen mel- lan användningsområdena endast upp— gifter om den totala försäljningen föreligger — har sådana preparat hänförts till den marknad som bedömts som den huvudsak- liga för preparatet i fråga. Den felteckning av den totala marknadsbilden, som därige- nom uppkommit, torde vara ringa.

Det förekommer också att konkurrens- situationen ser ut på t. ex. följande sätt:

ABCDEF

ABICDIDEF

Detta betyder att samtliga preparat, A— F, konkurrerar med varandra i en viss sorts fall, medan de i andra fall konkurrerar sins— emellan i mindre grupper. Då även här sak- nas kvantitativa uppgifter om fördelningen på de olika marknaderna, har i tabellerna redovisats två ytterlighetsalternativ (mellan vilka verkligheten ligger): det ena med hela försäljningen lagd på den större marknaden och det andra med hela försäljningen lagd på de mindre marknaderna.

Genomgående har skilts mellan receptfria och receptbelagda läkemedel. Av lätt insed- da skäl tenderar den sistnämnda gruppen att innehålla relativt sett mera homogena marknader än den förstnämnda.

I en del fall har även administrationssät- tet sådan betydelse att det motiverat indel— ning i särskilda marknader. En gräns går mellan beredningar med lokal verkan (t. ex. salvor) Och sådana med systemverkan; en annan går mellan beredningar avsedda för insprutning (parenteralt bruk) och sådana som är avsedda för intagning (peroralt bruk).

Även den tillförda mängden läkemedel kan påverka användningen. En bestämd gräns kan normalt dragas mellan preparat för barn och preparat för vuxna. För några läkemedelsgrupper är förhållandet mellan den tillförda mängden och den erhållna ef- fekten särskilt framträdande (exempel: bar- biturater där en mindre mängd ger lugnan- de verkan och en större mängd framkallar sömn).

Det skulle ha inneburit en alltför krävan—

de uppgift att försöka marknadsindela samt- liga i Sverige förekommande läkemedel. Därför har det varit nödvändigt att göra ett urval. Därvid har eftersträvats att så långt möjligt uppfylla följande kriterier: ]) de försäljningsmässigt viktigaste läkeme- delsgrupperna skall vara representerade. 2) svenska företags läkemedel med stor ut— landsförsäljning skall vara represente- rade.

2. Allmän beskrivning av företagna under- sökningar

] tabellerna 1—4 redovisas det material, som ligger till grund för kap. 4 och 5. I tabell 1 redovisade uppgifter har av utred- ningen insamlats direkt från de berörda före- tagen med undantag för uppgifter om lanse- ringsdatum, vilka erhållits från Apotekens informationsavdelning.1 Tabell 2 är av över- siktlig karaktär och grundas på materialet i tabell 1.

Prisuppgifterna i tabellerna 3 och 4 har hämtats från en offentlig källa, nämligen Apotekens specialitetsregister. I tabell 3 har sammanställts uppgifter om lanseringsda- tum, priser och marknadsandelar för pre- parat som gruppvis innehåller identiskt sam- ma verksamma substanser. Avsikten med denna undersökning har varit att studera lanseringstidpunktens resp. prissättningens betydelse för marknadsandelsutvecklingen.

De i tabell 4 redovisade preparaten har grupperats i marknadsformerna monopol, Oligopol, mycket hög oligopolgrad samt hög oligopolgrad på basis av ovannämnda struk- turdata i syfte att kartlägga samband mellan marknadsstruktur och prisutveckling.”

3. Teknisk kommentar till tabell 1

För de av utredningen studerade 88 mark- naderna på läkemedelsområdet redovisas i tabell 1 strukturdata på preparatbasis. Strukturdata redovisas med marknaderna fördelade på följande farmakologiska grup— per:

1 Uppgifter om lanseringsdatum för ACO:s preparat har erhållits direkt från detta företag. ' För definitioner av marknadsformerna se kap. 4.

01. Medel vid sjukdomar i andningsappa— raten. 02. Hjärt- och kärlrnedel samt diuretika. 03. Medel vid parenteral nutrition samt blodersättningsmedel. 04. Receptbelagda aptitnedsättande medel. 05. Medel vid rubbningar i magtarmka- nalen. 06. Medel vid anemier. 07. Antibiotika. OS. Vitaminer. 09. Hormoner. 10. Medel vid depression. 11. Lugnande medel. 12. Neuroleptika. 13. Åksjukemedel. 14. Muskelavslappande medel. 15. Spasmolytika. 16. Smärtstillande medel. 17. Lokalbedövnings- och narkosmedel. 18. Halspastiller. 19. Medel vid ögonsjukdomar. 20. Dermatologiska medel. 21. Röntgenkontrastmedel. 22. Medel vid seborré. Följande uppgifter om resp. preparat re— dovisas: Säljare Lanseringsdatum Försäljningsvärde i tusentals kr. för åren 1958 och 1964 (räknat i AIP) Resultat av säljarens eget forskningsarbete Resultat av säljarens eget utvecklingsar- bete Patentskydd Licensavtal Företagna svenska kliniska prövningar.

Resp. säljare svarar själv för uppgiften om ett salufört preparat i något väsentligt av- seende är resultat av forskningsarbete eller utvecklingsarbete vid företagets egna labora- torier. Självfallet är gränsen mellan forsk- nings- och utvecklingsarbete diffus. I de fall ett forskningsresultat har kunnat patent- skyddas anges året för patentansökan. I vis- sa fall har dock istället uppgivits året för patents beviljande. I de fall ett svenskt före— tag som licenstagare till ett utländskt före- tag säljer ett patentskyddat preparat anges

året för licensavtalets ingående.

Ovannämnda data rörande forskningsre— sultat m.m. har ej inhämtats för flertalet preparat med en försäljning understigande 15 000 kr. åren 1958 och 1964.

I tabellerna används följande beteck- ningar: P.: Patentskydd P.a.: Patentansökan

Ett kryss under tabellhuvudet med P.P.L. anger att ett preparat är ett icke patent- skyddat resultat av säljarens forskningsar- bete.

Ett kryss under tabellhuvudena med U. och Kl. anger på motsvarande sätt att ett preparat är ett resultat av säljarens utveck- lingsarbete resp. att svenska kliniska pröv- ningar företagits. Två kryss under sist- nämnda tabellhuvud anger att de ursprung— liga och grundläggande kliniska prövning- arna utförts vid svenska kliniker.

4. Om expertkommentarerna

I anslutning till redovisningen av marknader i tabell 1 ges i flera fall expertkommentarer. Dessa ger först en allmän beskrivning av läkemedel på respektive marknad beträffan- de deras egenskaper, användning m. m. An- svarig för dessa kommentarer är apotekare Rune Westerling, som också svarat för de första, försöksvisa marknadsavgränsningar- na. Därefter redovisas resultaten från över- läggningar med en expertgrupp bestående av professor Arvid Carlsson, docent Lars Ir- nell samt docent Anders Rosén.

Det primära syftet med överläggningarna var att få till stånd en lämplig indelning av läkemedelsmarknaderna. Vid experternas diskussion om läkemedels särskilda karakte- ristika på olika läkemedelsområden fram- kom synpunkter på medlens kliniska värde, vilka utredningen ansett vara av värde att även redovisa. Dessa synpunkter är dock en- dast att uppfatta som biprodukter vid arbetet med det ovan angivna huvudsyftet.

Från experterna har i flera fall yppats tvivel om medels kliniska värde. I de fall detta har skett, har det markerats genom standardfrasen »meningarna är delade om medlens kliniska värde». Denna utsaga be—

tyder inte nödvändigtvis att meningarna inom expertgruppen är delade — experterna har i flertalet fall varit överens —— utan att sakläget inte alltid är helt klart. Det faktum att det är regel snarare än undantag att lä- kemedel är kliniskt värdefulla kommer till uttryck genom att ingen särskild kommentar lämnas i de fall där experterna är överens om att ifrågavarande preparat är kliniskt värdefulla.

Förekomsten på marknaden av läkemedel med ringa eller ingen effekt torde främst gälla äldre läkemedel. Kraven på dokumen- tation i samband med registrering har stigit successivt under den senaste 20-årsperioden.

Experterna vill dock understryka, att även med dagens relativt höga krav kan prepa- rat med knapphändig och — som det se-

5. Tabell 1 . Strukturdata på preparatbasis. 01. Medel vid sjukdomar i andningsupparaten.

nare kan visa sig _— otillräcklig dokumen- tation lanseras på marknaden.

En systematisk genomgång av läkemed- lens kliniska värde borde ingå i ett mera intensivt studium av marknaderna efter de riktlinjer, som skisserats i kapitel 4:s in- ledande avsnitt. En sådan djuplodande un— dersökning har utredningen inte haft möj- ligheter att göra. Emellertid kan de givna kommentarerna beträffande medels klinis- ka värde ha ett värde i sig. Kommen- tarerna i detta avseende markerar beho- vet av en särskild utredning som på ett mera djupgående sätt kartlägger och utökar vetandet om läkemedels värde. Experterna har i synnerhet understrukit behovet på fler- talet områden av en dokumentation om läke- medels effekter genom komparativa studier.

0101. Receptbelagda hosthämmande medel + expectorantia

Försäljn. Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Ferrosan Quilla —37 723 525 x x )( Ferrosan Extuson —61 -— 107 x )( Kabi Exolyt —-56 578 930 x x x )( Recip Recipect —62 — 18 Astra Astrosan f. ——34 40 Astra Pertin —38 76 39 (L.—35) x —— Tika Rinega c. -—63 -— 17 P.D. & Co Benylan —50 81 461 P.a. —47 ACO Etyiin —44 82 77 — — -— ACO Kreosot-Kodein —41 4 3 ACO Kvillaja-Kodein —42 3 2 ACO Ipecacauanhaetytin —44 4 2 Pharmacia Tussokon —57 32 139 L. ——59 x )( Pharmacia Kreosan f. —34 14 — Leo Desentol ——51 76 57 L. —54 X x Roche Romilar —57 41 72 P.a. —50 Sandoz Ipesandrin —47 1 30 Famel Beatin f. —34 3

1 755 2 482 SOU 1969: 36 209

Försäljn. Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Kl ACO Beasan ——41 58 40 — — ACO Setypect —48 131 68 —- — -— ACO Kvillaja —50 159 99 — -— Pharmacia Kreosan simplex f. —34 171 158 x x x )( Pharmacia Expigen —51 784 1 636 x x x )( Pharmacia Acussan —64 — 1 Tika Rincga —56 355 89 X -— Vick Vick Cetamium —55 1 349 —— —- Ciba Resyl —41 63 252 x — — Ferrosan Quilla simplex —40 203 213 _ x x x Sandström Tussipect f. —40 125 70 (L. —34) — — Rila Tussin —62 108 x x Mekos Explorin —6l -— 56 x Aktiva Lisugan —62 2

2 050 3 141 0103. Inhalationsmedel vid astma

Försäljn.

Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Kl vattenlösn. eller torramp. Leo Astmahalin --36 115 55 — — ACO Hektalin —46 62 32 — — Abbott Isopropydrin —53 118 52 x X x Cilag Ispranil —56 13 1 Boehringer/Ingelheim Alupent —64 — 5 Hässle Pafadrin —34 6 — aerosoltyp Riker Adrenalin Medihaler ——58 74 206 P. —58 )( Riker Isoprenalin Medihaler —58 198 3 143 P. —58 x Boehringer/Ingelheim Alupent —63 111 P. —61 x

586 3 605

0103 Inhalationsmedel vid astma

Inhalationsmedel vid astma kommer till an- vändning vid en redan inledd eller omedel- bart hotande attack. Forskningen har bl. a. inriktats på att åstadkomma dels medel med långvarigare verkan än den som erhålles av det ursprungliga adrenalinet, dels en så be- kväm d0seringsapparatur som möjligt. För

210

användningen spelar det en stor roll att kun- na erhålla en tillförlitlig dosering. Preparaten är kostnadsfria för patienten. Det förekommer att man i användningen gör en åtskillnad mellan inhalationsmedel av aerOSoltyp och övriga medel. Lanseringen av aerosolapplikationsformerna uppfattas allmänt som en betydande förbättring.

0104. Purinderivat i tablettform

Försäljn. Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L U Kl Astra Oxyphyllin -—48 86 71 -— x —— Astra Astrophyllin —53 95 39 X —- Hässle T heon —60 — 1 227 x x x Hässle Diucardin f. —34 24 — —- Pharmacia Thefylan —53 130 56 x x x )( Pharmacia Thefylan forte —54 26 28 x X x x Ferrosan Choledyl ——55 254 130 L. —54 —— ACO Teofyllamin —4l 74 46 —- —— ACO Glyfyllin —54 74 36 — — —— ACO Teofyllin -—57 2 Leo Aminophyllin —36 2 1 Byk-Guldcn Euphyllin f. ——34 1 7 Rona Etophylate f. -—-50 3 4 Leo Diprophyllin —53 7 —-

778 1 645

0104 Purinderivat i tablettform

Gruppen omfattar medel med svagare kramplösande verkan vid astma än de före- gående men med mindre obehagliga biverk- ningar. Den används även vid andra sjuk- domar än astma genom att medlen även ökar urinutsöndringen. Den senare effekten före- faller att vara mindre uttalad för vissa av preparaten jämfört med andra, vilket i re- gel ej omnämnes i läroböckerna.

Teofyllin var det tidigaste medlet (finns i te och kakao). Utvecklingsarbetet har bl. a.

varit inriktat på att åstadkomma preparat med pålitligare resorption och mindre ret- verkan på magslemhinnan.

Hässle har kunnat framlägga en relativt fyllig dokumentation rörande Theons re- sorption och vissa kliniska egenskaper i öv- rigt. För flertalet av de andra produkterna har läkarkåren inte erhållit samma doku- mentation som för Theon. Glyfyllin miss- tänkes av experterna vara ett medel med ringa eller ingen effekt. I läroböckerna redo- visas ej denna uppfattning i denna fråga.

0105. Sympatomimetika +hosthämmande medel vid astmatiska tillfällen

Försäljn. Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Leo Lepheton f. —34 170 259 — — Mekos Explorin c. —61 —- 130 L —60 x -— Pharmacia Sinidrin ——38 125 88 x x x x ACO Efedrin k. -—44 82 157 — -— ACO Noskapin k. —63 -— 19 x x Merck Ephetonin f. —34 5 ——

382 653 SOU 1969: 36 211

02. Hjärt- och kärlmedel samt diuretika 0201. Digitalispreparat

Försäljn. Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl ACO Digitalis —41 180 73 — -— Leo Digitalis —34 125 51 — — Hässle Lanagalen —34 45 18 —- x — Dumex Digitalis lanata 1 6 Sandoz Cedilanid -—40 1 763 3 328 x x )( Sandoz Acylanid —54 66 184 P. —54 X Sandoz Digilanid f. —34 8 4 Astra Digitrin --47 852 824 — x X Draco Lanacrist —56 129 521 — — ACO Digitoxin ——54 30 217 —— — —— ACO Digoxin —59 28 — — Vitrum Digoxin —60 — 26 — — — Vitrum Lanatosid c. -—61 — 34 Nativelle Digitaline —40 17 16 Richter Digitoxin —61 1 Briersdorf. Pandigal —40 12 5 Merck Digitoxin f. —34 1 — B. W & Co Lanoxin —40 39 114

3 268 5 450

0201 Digitalispreparat

Dessa hjärtglykosider har i stort sett en lik- artad kvalitativ verkan vid behandling av många hjärtsjukdomar. Skillnader i verk- ningstid finns mellan å ena sidan folium digitalis (drogpulvret) och å den andra si- dan de renframställda hjärtglykosiderna. Objekten för behandling är i stort sett

0202. Medel som minskar hjärtats retbarhet

desamma oavsett vilket av medlen som väl- jes.

Denna marknad är ett gott exempel på vad som inledningsvis sagts om att vissa preparat för experten ter sig obsoleta men som icke desto mindre lever kvar ute på fältet (detta gäller de fyra först omnämnda folium digitalispreparaten).

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Kl Astra Kinytal —47 208 275 X Astra Kinytal fort. —47 31 43 x — Hässle Kinidin Duretter —63 — 774 P. ——55 —- x x

ACO Kinidin ——48 181 345 -—- — Leo Chinidini sulfas f. —-34 32 53 — ——

452 1 490 212 SOU 1969: 36

0203. Långverkande medel mot angina pectoris (alkylnitrater)

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Kl Astra Nitropent —42 125 149 x -— x )( Lövens Nitroduran ——61 — 360 L. —61 — Bofors Etrynit —59 — 161 — X x x Kabi Sorbangil —63 —— 80 x x x X Kabi Harrical ——46 15 - Kabi Harrical mite —46 4 —— Schering AG Praenitrona —53 61 58 L. Vitrum Nitro glyn —64 —- 132 L. Pharmacia Nilatil -—58 2 78 P. —56 x x X ACO Erytrotetranitrat -—48 25 33 — — -— ACO Pentanitrol —60 —— 1 Ethicals Nitrong —64 — 3 Apoth. Lab. Nitral ——64 — 4 Pharmacia Niglon —49 3 — 235 1 059 0203 Långverkande alkylnitrater — medel mot angina pectoris Meningarna är delade om medlens kliniska värde. 0204. Kärlvidgande medel Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Roche Ronicol —50 317 191 P.a. —47 )( Bofors Hexanicit —57 847 3 026 x x x x Tika Complamin —60 -— 6044 L. —61 x X Albert Cosaldin —6O -— 1 129 P. —59 x x ACO Nikotinsyra f. —41 12 21 Pharmacia Ni pellan —39 17 13 Lannacher Hesotin —-61 — 37 Boeringer/Ingelheim Vasculat —59 — 195 x -- x Ferrosan Duradilan ——58 51 112 L. —58 x Draco Dilatropon — 14 1 244 10 782 det.

0204 Kärlvidgande medel

Gruppen används i syfte att förbättra ge— nomblödningen vid vissa lokala cirkulations- rubbningar. Vissa medel sänker fetthalten i blodet.

Preparaten, inte minst kombinationen nikotinsyra- och purinderivat har fått en för- modligen omotiverat stor användning vid behandlingen av genomblödningsrubbningar (inkl. de i hjärnan) i samband med åldran-

Vissa skillnader mellan preparatens an- vändning förtjänar att påpekas. Alla medel marknadsförs som medel vid genomblöd- ningsbesvär i de nedre extremiteterna, me- dan bl. a. Complamin och Cosaldin mark- nadsförs även vid cirkulationsrubbningar i hjärnan.

Meningarna är delade om medlens kli- niska värde. Sannolikt föreligger en över- konsumtion av dessa medel.

Försäljn. Lans. _

Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P., L. U Kl Hässle Neo-akta] —55 512 677 x x x Hässle Cardoaktal —42 337 175 — x x x Draco Meprotrol —58 2 250 Draco Meprotrol forte -—61 62 — -— Astra Rauwapent —56 87 25 x Byk-Gulden Myocardon —51 535 613 x -— Kabi Nunzangil —-60 185 P. —60 x x )( Kabi Sorbangil c. —63 -— 71 x x x Kabi Harrical c. —47 87 51 — — x )( Pharmacia Niglon c. -—49 9 Pharmacia Nilatil c. —60 —- 11 Conradson Erythropent c. —57 l — Conradson Cardophyllin —56 15 21 Leo Erytrolan —37 31 16 Nord. Farmaci Theosedal c. ——55 10 3

1 626 2 160

byggande effekten mot angina pectoris ge- nom kombination av alkylnitrater med lug- nande medel och eventuellt purinderivat. [alkylnitrater+sedativa (+purinderativat)] Meningarna är delade om medlens kli— Det är vanligt att söka förbättra den före- niska värde. 0205 Kombinationspreparat vid angina pectoris

0206. Hypertonirnedel 0206: 1. Diuretika av tiazid- eller klortalidontyp

Försäljn. Lans. __

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl MSD Chlotride —57 3 114 974 P. —59 — x MSD Dichlotride K —59 — 3 284 x —— x MSD Dichlotride —59 262 x — )( Ciba Esidrex K —59 — 1 685 P. —58 x x Ciba Esidrex —59 369 P. —58 x Ciba Navidrex —-60 ——- 69 P. —59/60 x Ciba Navidrex K —60 284 P. —59/60 x Ferrosan Vergonil —59 141 L. —58 — X Ferrosan Salures —60 124 L. —58 X Ferrosan Salures K —61 — 1 933 L. —58 x Schering

Corp. Flutra —60 279 — x Geigy Hygroton —60 — 5 450 P —64 — — Pfizer Renese —62 1 282 P )( Ferring Ehydrid —59 68 — Abbott Endurona —62 — 31

3182 16167

Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L U Kl Ciba Serpasil —54 1 092 176 P. —53 X )( Astra Rautotal -—54 485 155 x Hässle Rauwiloid —-55 217 44 L. —52 —- —- Astra Rautrin —57 57 — — Hässle Rescaloid —5 6 44 15 Pharmacia Serpedin ——55 218 34 x x x Pharmacia Rescisan —57 16 22 Pharmacia Serpedin ——55 4 -— x x x ACO Reserpin —55 M —— -— — 2 187 466 0206: 3 Ismelin och Esbatal Försäljn. Lans. —— Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L U Kl Ciba Ismelin —60 — 718 P. —59 x x B. W. & Co Esbatal —64 13 -— 731 0206:4. Aldomet Försäljn. Lans. —-——— Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl MSD Aldomet ——62 _-—___3_846 P. —63 x 3 846 0206: 5. Hypertonimedel av hydralazintyp Försäljn. Lans. _— Såljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L U Kl Ciba Apresolin —53 360 1 052 P. —46 x x Ciba Nepresolin —53 32 58 P. —48 x x 392 1 110 Summering av de fem undergrupperna Försäljning 1958 1964 0206:1—5 5 761 22 320

0206: 1—5 Hypertonimedel

Ett förhållandevis stort antal läkemedels- grupper kan komma ifråga vid försök att normalisera ett förhöjt blodtryck. Följande

grupper har medtagits:

Diuretika av tiazidtyp är en utvecklings- linje ur de antibakteriella sulfonamiderna. På kort tid har denna grupp fått en stor an- vändning vid förhöjt blodtryck (ensamt el-

ler som basmedel), vid hjärtinsufficiens med ödem (tillsammans med hjärtglykosider) samt vid ödem (vätskeanhopning) av annan orsak (njurskada, leverskada, graviditet etc.).

Även om vissa skillnader föreligger mel- lan preparaten (främst i verkningstid) är de i avseende på urindrivande effekt i stort sett likvärda.

Ett konkurrerande utvecklingsarbete har utförts vid amerikanska (bl. a. MSD, Ab- bott, Pfizer, Schering Corp), schweiziska (Geigy, Sandoz) och tyska (Hoechst) labora- toriet.

Rauwolfiaalkaloider började användas inom psykiatrin ungefär samtidigt med in— förandet av fentiazinderivaten. På relativt kort tid visade det sig att fentiazinderivaten är effektivare och lättare att styra varför an- vändningen inom psykiatrin av rauwolfiaal- kaloider numera i stort sett upphört. Medlen har också fått användning vid förhöjt blod- tryck. Under senare år har dock dessa pre- parat fått stå tillbaka för nya och mer ända- målsenliga läkemedel.

Ismelin, Esbatal och Aldomet är exempel på förhållandevis nya läkemedel och är re- sultatet av strävanden att nå fram till pre- parat med mindre biverkningar än de

' ganglieblockerande medlen. De används ofta

i kombination med diuretika. I den kliniska användningen skiljer man mellan å ena si- dan Ismelin och Esbatal samt å den andra sidan Aldomet.

H ydralaziner har en svagare effekt än de ovannämnda medlen. En särskild indikation för hydralaziner är vissa fall av hypertension hos patienter med nedsatt njurfunktion.

Diuretika är de svagast verkande med- len och används vid lätta fall av hypertoni. Apresolin och Nepresolin samt Aldomet bil- dar mellangrupper. Medlen Ismelin och Es- batal kan i viss mån uppfattas som de star- kast verksamma medlen som i höga doser kan ge starka biverkningar. En expert vill särskilt framhålla att om vid hypertonibe- handling av åldringar även andra medel än tiazider behöver användas, föredrages i all- mänhet Aldomet eller hydralaziner framför Ismelin och Esbatal då de senares uttalade ortostatiska effekt hos dessa personer i all- deles särskilt hög grad kan innebära vissa risker.

Även om en viss konkurrens av overlapp- ingkaraktär mellan medlen inom olika grupper förekommer, finns det även skäl som talar för en uppdelning i undergrupper.

03. Medel vid parenteral nutrition samt blodersättningsmedel 0301. Kolhydrater

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Kl ACO Invertos —54 87 459 x x x x Pharmacia Inverdex —53 89 240 x x x x 176 699 0302. Proteiner och proteinhydrolysat Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Aminosol—glykos ——46 Aminosol-glykos Vitrum -etanol —52 449 786 P.a. —56 x X x Aminosol-fruktos -etanol ——59 Aminosol —60 449 786 216 SOU 1969: 36

0302 Proteiner och proteinhydrolysat

Proteiner och proteinhydrolysat används när man icke i annan form kan tillgodose ägg- vitebehovet. Strängt taget borde tre skilda marknader grupperas, nämligen följande: 1) Aminosol-glykos 2) Aminosol-glykos-etanol jämte Aminosol- fruktos—etanol

0303. Albuminer

3) Aminosol Dessa tre marknader har statistiskt be- handlats som en enda. Med en uppdelning på tre marknader skulle gruppen falla bort ur materialet p.g.a. för liten försäljning (gräns % milj. kr. i försäljning något av åren 1958 och 1964). Valet av gruppering har i detta fall ingen större betydelse på re- sultaten vid koncentrationsmätningarna, ef- tersom Vitrum har monopol på medlen.

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 P., P., L. Kl Kabi Albumin —53 705 2 900 x x x Poviet Albumin —58 1 81 x — 706 2 981 0304. Macrodex Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L Kl Pharmacia Macrodex —54 627 510 P. —43 x x Pharmacia Macrodex m. glykos —54 23 35 P. —43 x x 650 545 0305. Rheomacrodex Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L Kl Pharmacia Rheomacrodex —61 — 561 P. —43 x )( Pharmacia Rheeomacrodex m. glykos ——61 258 P. —43 x x 819 04. Receptbelagda aptitnedsättande medel 0401. Receptbelagda aptitnedsättande medel, narkotika Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. Kl Boehringer/Ingelheim Preludin* ——55 1 517 80 P.a. ——54 Hässle Isobesin —57 306 3 — — Astra Afatin —-50 48 —— Kronans Lab. Ca't'ilon1 ——58 119 10 L. x ACO Dexamfetamin —51 1 — Ferrosan Nystenal —58 42 10 Nicholas Dextenal1 ——59 —— 8 2 033 111

1 Ej klassat som narkotika 1958.

0401 Receptbelagda aptitnedsättande medel, narkotika

Aptitnedsättande medel har haft stor an- vändning vid behandling av övervikt. Pre- paraten mildrar hungerkänslor men har sam-

0402. Receptbelagda aptitnedsättande medel,

tidigt mer eller mindre framträdande stimu- lerande verkan på det centrala nervsystemet. Efter hand har allt fler medel i gruppen klassificerats som narkotika och även be— dömts ha ett mycket begränsat värde vid övervikt. De har nu alla utgått ur markna- den.

ej narkotika

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Tika Tikobes —61 —— 1 877 L. —65 X X X Kabi Tylinal -—60 —— 1 015 -— x X )( Temmler—Werke Danylen —60 — 194 P.a. —60 — X Pharmacia Dobesin —60 300 X X x Lundbeck Lucofen —62 — 84 -— -— 3 470

0402 Receptbelagda aptitnedsättande medel, ej narkotika

Det medicinska värdet av medlen har på se- nare tid ifrågasatts, då den viktnedsättande effekten är begränsad till endast ett fåtal veckor. Då medlen dessutom visade sig kun-

05. Medel vid rubbningar i magtarmkanalen 0501. Syraneutraliserande medel (Antacida) 0501: 1. Antacida och kombinationspreparat

na missbrukas har deras berättigande ifråga- satts på senare tid. Preparaten har 1968 un- derkastats en särskild kontroll som bl. a. in- nebär att de ej får förskrivas per telefon. Flera av preparaten har i januari 1969 av- registrerats.

Försäljn.

Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Kl Intern Chem. Biserirte Magnesia —53 124 77 X Intern Chem. Biserirte Mint 10 ACO Bikarbonat —41 16 40 — — —— ACO Magnesia k. 74 159 —— —— ACO Magnesiumsilikat —48 6 2 Ferrosan Contacid —54 55 25 —— Leo Adsorbent —38 36 16 Astra Calsil f. —34 25 12 Nord. farm. Zeolit —-48 18 13 Merck Magnesiumperhydrol —29 5 6 Rabro Rabro 2 106 —- X Roter Rator 3 7 P.D. & Co Takazyma 1 6 N. 0. L. Rennie —48 360 477 x X x Astra Alkadon -—57 71 58 X — Draco Almacid —62 320 X X Hässle Alucol f. —34 37 Hässle Novalucol ——57 121 0 — X x X Ferrosan Neo-Contacid —60 5 Pharmacia Minicid —60 — 81 P —59 X x X Pharmacia Trividal —56 45 8 218 SOU 1969: 36

0501: 1 (Forts.)

Försäljn. Lans. —— Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Rila Balans —62 — 66 —— x x x Apoth. Lab. Link ——63 —— 34 — — Winthrop Talakt —59 —- 34 X — —- Bencard Prodexin 30 Beecham Prodexin —54 25 ACO Alminox —50 — 5 x X Recip Prepor —62 —— 7 Byk-Gulden Riopan —62 3 Drog central Alsilon —59 — 3 Meditin Genol —43 1 1 Horlicks Nulactin ——53 10 3 Kem. centrallab. Asodin —42 1 —— Heumann Nerogastol —53 18 12 1 059 1 621 0501: 2. Antacida + spasmolytika + sedativa (lugnande) Försäljn. Lans. __ Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Astra Calsil c. bell f. —34 26 — Hässle Alucol c. f. —34 79 — Hässle Novalucol c. N. ——63 — 555 — X — ACO Antacid —41 139 55 —— — —— ACO Bellasil —56 4 3 ACO Kalciumsilikat bell ——56 4 1 Pharmacia Ulcusil c. —38 2 — Leo Adsorbent c. bell ——41 12 4 Leo Antacidae f. —34 4 2 Nord. Farm. Zeolit m. bell atropin ——48 13 5 283 625 0501: 3.1 Antacida + spasmolytika (kramplösande) Försäljn. Lans. —— Såljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Draco Neutracid c. —34 175 177 — — Astra Calsil c. ——50 34 —— — ACO Alminox k. —59 — 7 x x Ferrosan Contacid c. -——54 82 33 — x )( Ferrosan Neo-Contacid c. —60 — 15 Pharmacia Minicid c. —60 —— 48 P. -—59 x X X 291 280

1 På grund av att försäljningen understiger 0,5 milj. räknas gruppen endast in i summan för 0501zl—3.

Summering av de tre undergrupperna Försäljning 1958 | 1964 (”OH—3 1 633 | 2 526

0501: 1—3 Syraneutraliserande medel (Antacida)

Antacida utgör en grupp läkemedel, vars användning går relativt långt tillbaka i ti- den och som tidvis haft och fortfarande har en mycket stor användning (i terapin mot magsårssmärtor, vid självmedicinering bl. a. mot sura uppstötningar och halsbränna).

0502. Laxermedel 0502: 1. Laxermedel

Vid genomgången har endast beredningar i tablett-form medtagits. Uteslutningen av flytande beredningar torde inte påverka kon- centrationsgraden inom gruppen, då fler- talet tillverkare erbjuder båda alternativen.

Meningarna är delade om vissa medels kliniska värde. Detta gäller särskilt kom- binationspreparat med kramplösande och lugnande komponenter.

Försäljn. Lans. _ Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P., L. U Kl P. D. & Co Cas-Evac ——37 203 264 P. D. & Co Ciracen 9 4 Ferrosan Idorol —38 22 21 X X Ferrosan Idorol fortior 19 13 Ferrosan Cantralax ] l 1 1 Substantia Loraga —34 38 27 ACO Paraffinemulsion 8 13 ACO Paraffin-acetfenolisation 3 2 ACO Paraffin-fenolftalein 18 12 Drogcentralen Laxaga 3 3 Leo Leopiller f —34 232 255 _ —— —— Sandoz Pursennid —50 200 757 P. —43 — — Hässle Emulax —58 0 886 -—— x X X Hässle Emulax c. —-64 -— 3 Astra Karlsbaderpiller f. —34 33 -— Tika » f. —-—34 10 —-— Allcocks Brandreth*s piller !. -——34 170 141 — —— Boehringer/Ingelheim Dulcolax —57 74 702 X —— X ACO Karlsbaderpiller —47 120 222 —— _ ACO Sagrada k. —41 4 4 Ciba Laxaform —64 — 28 (P.) —— X Sixtars Purex !. —34 1 ] Recip Biolax —44 2 l Kraft Boxberger —58 — 5 Kraft Kissinger —56 14 10 Newberry & Philips Summers piller ——46 3 2 Heumann Balsamiska piller !. -—34 15 13 Vitrum Karlsbaderpiller f. —34 2 -— 1 214 3 400 0502: 2. Klysmata Försäljn. Lans. _ Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Vitrum Clysmol —60 —— 585 X X Ferring Klyx —6O 268 P. —59 X X X Pharmacia Microlax —61 — 507 P. —-59 X X X 1 360 220 SOU 1969: 36

Summering av de två undergrupperna

Försäljning

1958 1964

”502114 1214 4760 0503. Receptfria tarmantiseptika

Försäljn.

Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Ciba Entero-Vioform —38 715 1 254 (P. —99) X — Ciba Carbantren —40 1 3 12 Geigy Sterosan —54 235 709 P. ——47 —— —— Geigy Sterosan mikro —56 21 75 Ferrosan Enterosept —54 39 32 — X —— ACO Entrokinol —-57 39 82 —— X — Sandoz Intestopan —62 —— 129 P.a. —60 — X Draco Colepur —-63 — 171 — X —— UCB Fenilor —62 — 175 x X X Thermosan-Cortex Enteritex —46 1

1 063 2 639

0503 Receptfria tarmantiseptika

Tarmantiseptika har fått ökad användning genom det ökade antalet utlandsresor. Pre- paraten innehåller medel med antibakteriell

06. Medel vid anemier

0601. Parenterala järnpreparat

effekt, främst olika former av infektiösa en- terokoliter.

Meningarna är delade om medlens klinis- ka värde så som medlen används.

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Kl Astra Ferrigen —49 205 69 L. —54 X X Astra Jectofer —61 592 På. ——60 —— X x Pharmacia Intrafer —50 44 25 L. —50 -— X Pharmacia Imferon ——55 145 47 L. —56 —- X 394 733 0602. Järn med och utan laxantia Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Hässle Ferromyn —56 1 613 1 289 L. —60 —51 X X

Hässle Ferromyn S —64 —— 1 256 L. ——60

P. —61 _ X X Astra Ferrofer forte c. lax ——51 62 37 Astra Ferrofer ——54 9 —— Astra Ferrofer forte —54 69 —— Astra Ferrofer c. lax. —-54 9 — Astra Astrofer —45 21 —— SOU 1969: 36 221

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P , L U Kl Hässle Ferromyn —59 224 L. -—60 L. —51 X X Hässle Ferromyn B —58 211 —— L. —60 X -— Pharmacia Citrofer —46 125 35 X X X X Pharmacia Glycifer —58 6 66 L. —58 X X X Pharmacia Glycifer B —59 37 L. ——58 X X X Ka bi Ferroritagon —-5 5 113 28 P. D. & Co Irostrene —60 — 108 X Erco Erco-Fer —61 52 —— X X Aktiva Fumafer -—62 —— 4 Sandoz Ferromicum —60 — 2 ACO Glufer -—57 10 6 X KD Ferrin f. —34 4 — KD Perrin B f. —34 3 1 Vitrum Ferrol —60 -— 19 Winthrop Fergon d. -——55 — 8 Sandoz Ferronicum —60 15 Aktiva Fumafer —60 —— 3 Glaxo Glaxofer ———61 1 1 ACO Ferrosulfat m. frangula —55 1 110 ACO Ferrotartrat m. acet- fenolisatin —47 113 13 —— — —— ACO Ferrosulfat —55 2 113 —— — ACO Ferrotartrat ——41 138 9 —— —— — Ferrosan Guttafer —41 153 58 —- X X X Ferrosan Idozan A f. —34 58 33 Ferrosan Idozan B f. ——34 12 14 Ferrosan Di-Ferrosan f. —34 34 ]] Ferrosan Di-Ferrosan f. -—46 68 12 Ferrosan Viferron —58 83 24 Kabi Vitafer —55 4 —— Kabi Vitafer c. lax ——55 3 Pharmacia Novofer-forte —53 94 22 Pharmacia Novofer fort. —53 29 —— Pharmacia Novofer f.c. lax —48 65 22 Pharmacia Glycifer —58 40 210 L. —58 X X X Erco Erco-Fer —60 613 -— X X 3 059 4 453 0603. Järn med vitaminextrakt Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P , L U Kl Kabi Ferrovitagon c. lax —55 102 85 — —— Kabi Ferrovitagon -—55 183 63 — — Kabi Vitafer B —42 31 5 Kabi Vitafer B c. lax —55 41 13 Draco Refevit —61 -— 835 -— X — Draco Refevit forte —62 3 169 — X —— Astra Ferrotin —52 127 37 — X X Ferrosan Ferro B -—49 40 13 Ferrosan Ferro B c. lax. —49 44 24 Erco Erco-Fer vitamin -—63 — 366 X X Mekos Tonifer —62 252 — X Pharmacia Glycifer B —59 100 X X X 568 4 962 222 SOU 1969: 364

Försäljn. Lans. _—

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Leo Ferritamin —62 —— 1 848 X — Ferrosan Ferro B-tonic —51 29 4 Ferrosan Ferro B-tonic c.c. lax. 19 3 Ferrosan Ferro B comp 18 1 Ferrosan Ferro B c. c. lax. 12 0 Ferrosan Aktifer ——61 — 4 ACO Tonicae —54 1 ACO Ferrotartrat K. ——42 28 2 — — — ACO Ferrotartrat-arsenik ——42 l — Astra Ferrofer c. ars. —52 4 — Astra Ferrofer, c. ——54 7 —— Astra Lumifer ——52 7 -— Pharmacia Novofer c. —51 8 —- Kabi Vitafer comp --51 10 -— Kabi Vitafer c.c. lax. 4 — Recip Compofergal —58 17 10

166 1 873 0605. Extrakt av lever + matsäck

Försäljn.

Lans. _

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Pharmacia Binaemon1 —38 35 19 (L. —33)" -— X Astra Hepaforte —34 1 451 1 038 X — x X

1 486 1 057

1 Betr. detta prep. gäller ett allmänt samarbetsavtal med N. V. Organon. Senaste utformningen daterar sig från år 1958. ” De angivna årtalen avser de år då registrering av resp. prep. första beredningsform erhölls.

07. Antibiotika 0701. Sulfatabletter

Försäljn.

Lans. _ Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Lundbeck Lucosil —43 95 41 P. -—41 — X

—42, —49

Lundbeck Lucosil mite —44 174 47 » x Pharmacia Sulfametin —44 49 18 X X X x Pharmacia Sulfametin mite —45 84 20 X X X X Roche Gantrisin —50 82 53 P.a. —46 —— Ciba Elkosin ——45 343 191 P. —47 X X ACO Sulfametizol ——59 — 2 Cilag Diazil —-46 29 5 ICI Dimezathine —48 10 3 Roche Azo-Gantrisin -—59 —— 30 P.a. —46 — -— Geigy Sulfadon —57 555 688 X — X Astra Sulfdurazin —57 401 192 -- X X Astra Sulfapral —61 — 1 899 -— X X X Astra Sulfatiazol —41 9 — Astra Sulfadimin —46 6 Astra Sulfadital —46 54 6 X

Försäljn. Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L., U Kl Tika Sulfmidil —61 — 345 L. ——61 x X Roche Madribon —59 671 P.a. —58 — X Bayer Bayrena —-61 — 512 P.a. —61 X X Nordmark-Werke Sulfuno —61 — 194 —— X Ciba Orisulf —59 —— 64 P. —57 X X Lederle Lederkyn -——57 80 49 X —- X P.D. & Co Medikel —58 23 8 Pharmacia Trisulf -—52 22 11 Pharmacia Pharmamerazin -—46 6 — Schering AG Kiron —62 19 P. —65 X X Merck Pallidin -—60 — 7 ACO Sulfakombin -—59 — 5 X

2 022 5 050

0701 Sulfatabletter

Numera är användningsområdet för sulfa- preparat relativt begränsat. Frånsett vid urinvägsinfektioner, där preparat med kort

0702. Sulfa vid ulcerös colit

och medellång utsöndringstid främst kom- mer i fråga är hjärnhinneinflammation (även profylaktiskt) och kronisk bronkit två vik- tiga användningsområden.

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Kl Pharmacia Salazopyrin (P. —40) X X X Salazopyrin EN —41 135 367 (P. —40) X X X 135 367 0703. Penicillinaskänsliga penicilliner Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P., L. U Kl Astra Probecillin —53 1 685 110 L —51 X X Astra Viacillin -—58 309 46 X — X Astra Alfacillin —60 309 L —60 X Astra Cetacillin —-6l 4 952 L —60 X Astra Solvocillin —57 45 Novo Fenoxypen —57 178 259 -— X X X Kabi Meropenin —54 297 96 L. ——54 -— X Kabi Meropenin forte —55 987 1 625 L. ——54 X Lövens Penicals —61 232 P.a. —56 —62 P. —66 X X Leo Calciopen —56 1 326 3 061 P. —61 X Pfizer Maxipen —60 — 217 X — — ACO Acocillin —6O — 127 X -— Apoth. Lab. Pheno-M-Penicillin —61 12 4 827 11 046 224 SOU 1969: 36

0703 Penicillinaskänsliga penicilliner

Dessa utgör de klassiska penicillinerna som är förstahandspreparat vid streptokockinfek- tioner, såsom halsfluss.

0704. Penicilliner med nedsatt penicillinaskänslighet

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 P., P., L. U Kl Astra Ekvacillin —63 564 L. —60 — — Astra Belfacillin —60 — 62 L. —60 — X Kabi Micropenin —62 —— 373 L. —54 X 999 0705. Bredspektrumpenicilliner Försäljn. . Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Astra Doktacillin —62 —— 3893 L. —60 X X —- 3 893

0705 Bredspektrumpenicilliner

Ampicillin skiljer sig från mera »traditio— nella» penicilliner främst genom att det är verksamt mot vissa gramnegativa bakterier, vilket ger en fördel bl. a. vid behandling av vissa urinvägs- och luftvägsinfektioner.

En viss overlapping existerar för grupp 0705 i relation till grupperna 0703 och 0706.

0706. Bredspektrum 0706: 1. Kloramfenikol, kapsl., drag

Ampicillin har på de flesta indikationer ersatt kloramfenikol, vilket är kliniskt för- delaktigt p.g.a. detta medels allvarliga bi- verkningar. Ampicillin har även fått använd- ning på indikation, där tidigare tetracykli- ner varit i bruk. Medlen har undanträngt de »traditionella» penicillinerna (penicillinas- känsliga penicilliner) på ett sätt som inte är medicinskt eller ekonomiskt motiverat.

Försäljn. Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl P. D. & Co Chloromycetin —51 996 385 P. ——47 Dumex Kloramfenikol —61 321 L. —58 Erco Kloramfenikol —6l — 311 Lepetit Syntho mycetin1 —54 — 11 Apoth. Lab. Chloramphenicol —-61 — 23 Kabi Kloramfenikol —64 — 16

996 1 067

1 Då ingen uppgift om Synthomycetinförsäljningen föreligger för år 1958 har vi bortsett från denna.

0706z2. Tetracykliner, kapsl., tabl. 0,25 g

Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Pl Astra Tetradecin novum -—-57 1 947 2 536 L. ——54 X X Lederle Aureomycin —51 400 72 P. —47 X Lederle Achromycin —53 57 23 P. —53 Lederle Achromycin V —57 48 45 P. -—53 X — Lederle Ledermycin —60 732 P. —60 -— X Lederle Achromycinvitamin ——57 3 Pfizer Terramycin -—53 238 1 603 P. —49 —— X Pfizer Terramycin Vitamin —59 90 152 P. —49 — X Pfizer Tetracyn —54 20 Pfizer Tetracyn Vitamin —59 18 — Erco Tetralysal —63 — 880 L. —64 X Dumex Dumocyclin —60 -— 154 P.a. —61 —— -— Vitrum Tetracyklin —62 — 37 — -— X 2 818 6 237 Summering av de två undergrupperna Försäljning 1958 1964 0706:” 3 814 7 304 0707. Malariamedel Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Kl Bayer Tresochin —58 88 187 ("P. —34) X — Winthrop Plaquenil —58 — 260 X X Winthrop Triquin —62 241 X X X Winthrop Aralen —58 — 16 Astra Imagon —58 20 121 X M & B Nivaquine —54 67 48 ACO Klorokin ——60 — 30 X Erco Ercoquin —61 223 X — X Pharmacia Artrichin —60 —— 6 ICI Avloclor —58 8 1 183 1 133 Tuberkulosmedel 0708. Aminosalyl (pulver, granulat) Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Kl Ferrosan PAS granulat —51 158 52 X X Calcium-Pas —51 42 16 X X Na-Pas —51 253 102 X X Na-Pas-adegrat —55 122 48 X X —— Pasolac —64 — 89 X X Wander Aminacyl —51 155 77 — X — Aminacyl—calcium —52 54 1 1 X — Kabi Kabipastin —59 1 246 L. —58 — X X delvis 784 1 641 226 SOU 1969: 36

0709. Cykloserin

Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Kabi Cykloserin -—57 378 211 L. ——56 X X Lilly Cykloserin -57 55 33 433 244

0708 0709 Tuberkulosmedel

Streptomycin var det första kliniskt effek- tiva tuberkulosmedlet (1947). Dess införan- de i terapin föregicks dels av ett systematiskt letande efter nya antibiotika, dels av den första mera omfattande läkemedelsvärde- ringen i samarbete mellan myndigheter och enskilda företag. Ämnets största nackdel är uppkomsten av resistenta bakteriestammar mot dessa medel.

Aminosalicylsyrederivat bygger på en iakttagelse av svensken Jörgen Lehmann att föreningarna hämmade tuberkelbacillens ämnesomsättning. Resistensutvecklingen är långsammare än för streptomycin. En nack- del är att preparaten måste användas i gans- ka stor mängd och att de har magirriterande egenskaper.

Isonikotinsyrederivat infördes 1949 (iso— niazid) till 1954 (etionamid). Resistens och

0710. Flumidin

biverkningar på nervsystemet är de mest av- gränsande faktorerna.

Genom kombination av de tre nämnda kan resistensutvecklingen begränsas och bi- verkningarna hållas tillbaka. Olika variatio- ner härav utgör i dag standardbehandling av tuberkulos.

Övriga medel är i första hand att anse som alternativmedel vid t. ex. överkänslig- hetsreaktioner. Till dessa hör viomycin (upptäckt 1951) cykloserin (isolerad 1955), använd även vid urinvägsinfektioner, tioacetazon samt tiokarlid.

Följande grupper har medtagits: Aminosalicylsyrederivat Cykloserin

De medtagna grupperna borde komplet- teras med streptomycin och isonikotinsyr- derivat, som är basmedlen mot tuberkulos.

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Kabi Flumidin —61 — 271 P. —53 X X — 271 0711. Gammaglobulin Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Kabi Gammaglobulin —52 702 3 840 X x delv. X X Poviet Gammaglobulin —64 —— 10 X X Cutter Gamastan —-63 —— 6 702 3 856 SOU 1969: 36 227

Försäljn. Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl 1. Vagitorier Astra Trichovan f. —34 45 25 (L. —36) X — Astra Trichamycin —56 121 40 L. —55 X X Leo Flagyl —61 239 L. —61 —— X ACO Acetarsol 2 2. Slem Pharmacia Trefurox —60 — 119 L. -—51 X X 3. Tabl. Leo Flagyl —61 —- 1 070 L. —61 — X

168 1 493 08. Vitaminer 0801. Multivitaminer, tonika 0801: 1. Multivitaminer

Försäljn.

Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Kapslar och tabletter Ferrosan Multiplex —50 3 083 4 667 — X — Ferrosan Multi-tabs —-—63 88 L. — — Astra Akvavimin —55 2 144 1 288 X —- Astra Multivimin N —62 —— 101 X — Hässle Minovit -—56 751 741 L. —51 X —— Hässle Geriphos —56 14 — Hässle Hexoral —54 42 — Kabi Polyvitagen —52 265 162 — — — Kabi Nimativ -—54 118 99 — —- ACO Oktovitamin —54 328 360 -— X Pharmacia Dulcivit —60 — 994 —— X — Pharmacia Gevital —62 — 587 -— X — Lederle Gevral N —63 60 — — Merck Gerobion —58 82 122 P. ——55 X Merck Omnibionta ——57 49 251 P. —57 X —— Merck Multibionta —57 18 20 Merck Vitabionta -—63 — 39 Abbott Dayamin N —47 120 64 X X X Roche Protovit -48 40 37 Lilly Me-Cebrin —63 —- 152 Lilly Theracebrin —64 — 9 Erco Vicaps —57 6 11 P. D. & Co Abidec —51 1 -— Conradson Allanvitamin -—61 — 1 Ferrosan Alvitan —63 53 Lösningar Leo Vitatonin —56 4 136 3 290 — X — Leo Vitatonin S —60 — 67 — X -— Leo Polyvitil —59 58 X — Astra Astratonil ——59 — 1 805 X — Astra Combivimin —50 235 238 —- X — Draco Draco-Ton —61 — 1 401 — —— — Hässle Fortovil —62 —— 789 —— X Ferrosan ABCD-in —58 378 207 X X Ferrosan Tonamin ——58 22 79 — X — Ferrosan Multiplex —61 191 -—— X Ferrosan Alvitan —63 _— 39 228 SOU 1969: 36

0801: 1. (Forts.)

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Pharmacia Vitalvin —51 595 412 —— X X Pharmacia Roburan —62 —— 793 —— X — Pharmacia Pharmaton simpl. ——56 17 — ACO Hexavitamin ——48 341 495 —— X -— Roche Protovit —50 201 175 X Abbott Vi-Daylen ——56 20 55 X X —— P.D. & Co Paldac ——58 1 — Astra Astratonil forte ——64 — 688 13 007 20 688 0801: 2. Receptbelagda tonika Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Merck Optonicum —43 695 1 485 (P. ——34) X —— Astra Beviton —51 318 143 X — Astra Astrocol ——53 184 84 — x — Tika B—Tonikum N —39 76 98 — X —— Tika Biol —34 5 — Tika Bio] c. sedativ. —34 14 — Pharmacia Pharmaton —51 474 372 —— X X Vial Vin de Vial —38 278 283 Ferrosan Ido-Tonicum —52 303 155 — X _— ACO B-kombin komp. ——52 165 87 —— X — ACO Liquor tonicus —41 5 —— ACO Liquor tonicus B —41 29 _ P.D. & Co Metatonic ——57 21 6 Leo Tonicum f. —34 36 13 2 603 2 726 Summering av de två undergrupperna Försäljning 1958 1964 080134 15 610 23 414 080111—2. Multivitaminer, tonika Meningarna är delade om medlens kliniska värde så som de ofta används. 0802. Askorbinsyratabletter Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L U Kl ACO Askorbinsyra ——41 419 922 —— —— —— Ferrosan Ido-C ———52 114 81 — X Roche Redoxon ——51 38 680 Merck Cebion —53 17 340 P. ——51 X Pharmacia Hybrin —38 8 331 —— X — Leo Cevitil f. —34 3 2 Astra C-vimin ——39 17 — 616 2 356 SOU 1969: 36 229

0802 Askorbinsyratabletter

Det har tidigare funnits en uppfattning, som saknar stöd, att C-vitamin i stora doser har förebyggande och kurativ verkan vid för-

0803. A-D-vi—tamin-droppar

kylning. Efter hand har lanserats preparat med en allt större mängd C-vitamin.

Meningarna är delade om medlens kli- niska värde så som de ofta används.

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 P., P., L. U Kl ACO AD-vitamin —44 537 539 X — Astra A-D—vimin —52 291 6 _— )( Astra A-D-vimin N ——63 434 _ X X X Ferrosan A—D-ol —37 4 —— 832 979 0804. Parenterala vitaminkombinationer Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Astra Bevitotal ——51 181 91 — X —— ACO Aneurin k. —44 132 82 —— — Vitamins Ltd Parentrovite —60 —— 168 X X Ferrosan Beviplex —46 22 — Ferrosan Beviplex forte 15 —— Ferrosan Beviplex novum —62 —— 16 Merck Polybion —62 9 10 Merck Neurobion ———64 41 P. —57 X —— Astra Bevitotal c. —62 402 X Roche Becozym -—57 4 5 Nyegaard Besiccan —57 5 3 Scand. Ampin Aneurin k. —61 —— 10 368 828 09. Hormoner 0901. Kortikotropinpreparat med prolongerad verkan Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Ferring Acton prol. —54 805 764 P. —52 X X X FCF Alfatrofin prol. —60 —— 71 -—— — Pharmacia Cortrophin prol. ——54 40 15 Leo Reacthin -——55 12 95 P. —52 — X X Nyegaard Cortico-Depo —52 19 —— 876 945 230 SOU 1969: 36

Försäljn.

Lans. —— Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl MSD Cortone —52 229 95 X X MSD Hydrocortone —53 44 17 Ciba Cortisonacetat —52 110 61 X -— — Pharmacia Cortal —53 52 45 L. —53 —— X Pharmacia Hydrocortal —55 21 28 Pfizer Ficortril —55 45 -— —— —— Upjohn Cortisonacetat —53 24 3 Astra Cortodrin ——53 23 40 X X FCF Cortisonacetat —60 — 10 FCF Hydrokortison —61 — 3 Boots Cortisonacetat —54 — 1 Ferring Cortisol —59 1

548 304 0903. Perorala glykokortikoidpreparat II Försäljn.

Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 P., P., L U Kl Pfizer Deltacortril —55 1 699 266 —— — Squibb Kenacort ——58 978 1 894 L. P. ——63 X MSD Deltacortone —55 340 15 X X MSD Decadron —-58 71 205 P. —63 X MSD Codelcortone —55 86 7 MSD Co-Hydeltra —58 5 2 MSD Co—Deltra —58 47 1 Schering Corp Meticorten —55 551 53 P. —60 X — Schering » Celestona —61 — 466 P. Schering » Meticortelone —55 74 3 Schering » Deronil —-58 16 3 Ferring Deltison —57 505 80 —- X x Ferring Deltison c. —58 21 17 Ferring Deltisolon —58 21 5 Ferring Dexameson —60 3 Pharmacia Precortal ——55 278 40 L. ——56 — X Pharmica Precortalon —-56 84 61 L. —56 X Pharmacia Dexacortal —59 —- 77 L. —60 -—- X Ciba Ultracorten —56 30 13 Ciba Ultracorten H —58 11 1 Ciba Millicorten -—59 —— 17 Upjohn Delta-Cortef -—55 165 5 X X — Upjohn Medrone —-58 3 28 Upjohn Medrone duratum —61 —- 14 Lederle Ledercort —58 65 340 P. —54 X Schering AG Scherisolon ——57 68 85 P. —-57 X —— Schering AG Delta-Scheroson —57 3 — Schering AG Dexa-Scheroson —-61 —- 1 Merck Dacortin —55 110 10 P. —55 X ACO Prednisolon ——59 350 -— X Hoechst Urbason —-61 — 73 L. —58 X — Lilly Haldrate —62 —— 55 (X) x — F C F Prednison —60 29 F C P Glucortin —60 — 21 F C F Decacort —-—62 l Boots Deltastab —56 1 1 Boots Deltastab c. ——57 1 1 I C I Dilar —62 —— 43 SOU 1969: 36 231

Försäljn. ' Lans. Säljare __ . Preparat datum 1958 1964 P., P., L. U Kl Desitin Werk Predinsolon —61 —— 6 Lepetit Nisone —56 4 Lepetit Deltaliuoren —59 _ 1 5 233 4 297 Kortison och hydrokortison 0904. Parenterala glykokortikoidpreparat I Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Kl FCF Actocortin —58 382 886 MSD Hydrocortone —53 173 28 P ——59 — X MSD Cortone —52 32 3 Astra Hydrocortodrin —58 0 78 _ X X Astra Hydrocortodrin m. Xylocain -—60 193 -— X X Astra . Cortodrin —52 24 22 Pharmacia Hydrocortal —54 25 74 L —54 X Pharmacia Cortal —53 15 6 Pfizer Ficortril —54 70 36 -— —- Upjohn Salu-Cortef -—57 48 110 X X — Upjohn Cortef —55 23 2 Upjohn Cortisonacetat —53 9 1 Ciba Hydrocortison --—54 43 18 Ciba Cortisonacetat —5 3 1 3 3 857 1 460 0905. Parenterala glykokortikoidpreparat II Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P , L. U Kl MSD Decadron -—59 302 . —63 X MSD Codelcortone tert. butylacetat —57 96 186 —59 X MSD Hydrocortone tert. butylacetat —55 30 13 Pharmacia Precortalon —57 62 54 —56 X Pharmacia Precortalon Aquosum —58 37 Ciba Ultracortenol —58 62 71 —51 X — Pfizer Deltacortril —58 20 65 — — Upjohn Depomedrone -—61 10 Squibb Kenacort T —62 — 77 P. —58 (bev. -—66) — —— Merck Solu-Dacortin —57 31 18 Lederle Ledercort Diacetat —60 33 Schering AG Scherisolon —58 ] Lepetit Delta-fluoren —63 —— 2 Hoechst Urbason Solubile —64 15 Hoechst Urbason —-—61 22 301 906 232 SOU 1969: 36

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Schering A G Anovlar —6l — 1 433 P. —61 X X Astra Conluten —64 —— 174 L. —56 X X X Pharmacia Lyndiol -——64 —— 170 L. -—64 — X Searle Enavid —58 — 49 P.a. —64 —— Searle Enavid mite ——61 — 108 P.a. —64 Roussel Previsan —64 —— 17 —— 1 951 0907. Perorala antidiabetesmedel 0907: 1. Tolbutamid Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L U Kl Hoechst Rastinon —57 813 2 299 P. —60 X X X Boehringer/Manh. Artosina —58 _ 355 (X) L. —53 X X Vitrum Diabuton —58 34 847 2 654 0907:2. Klorpropamid Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P., L U Kl Pfizer Diabines —59 -— 2 460 L. —60 — X -— 2 460 0907: 3. Karbutamid Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P., L U Kl Vitrum Inbuton —57 139 78 —— — Hoechst Invenol —57 59 44 L. ——55 — X X Astra Nadisan ——57 705 931 L. —56 — X Cilag Midosal —57 4 — 907 1 053 090714. Fenformin Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F , P., L U Kl Pharmacia Dibein ——60 — 405 L. —59 — X Pharmacia Dibein Retard -— 522 L. —59 — X 927 SOU 1969: 36 233

1958 1964 090734 1 754 7 094 0908. Insulin, snabbverkande 40 IE Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Vitrum Insulin —29 802 705 P.a. —-—55/ _57 _ _ Vitrum Insulin Special —55 17 19 P. —55 —— Novo Insulin f. ——34 40 70 -— X X X Novo Di-Insulin -—46 174 81 -— X X X Novo Insulin semilente —53 150 226 P. —51 X X X Novo Insulin Actrapid —-64 18 P. —58 X Leo1 Insulin f. —34 29 27 —— — —- 1 212 1 146 1 (Ej Leopreparat) Nordisk Insulinlaboratorium 0908 Insulin Di-Insulin och Insulin semilente utgör bland- ningar av kort- och långverkande kompo- nenter. 0909. Heparin Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Vitrum Heparin —54 591 947 X Novo Heparin —54 60 22 — — X X 651 969 10. Medel vid depressioner 1001. Tricykliska tymoleptika Försäljn. Lans. _ Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Geigy Tofranil —59 1 783 P. —51 — X Geigy Ensidon -——64 373 P.a. -—62 -—— -— Leo Surmontil —64 232 L. —62 — X Lundbeck Saroten —61 — 874 P.a. —61 P. ——63 x X X MSD Tryptizol ——61 — 2 204 X — X —— 5 466

11. Lugnande medel 1101. Hypnotika, sedativa, ataraktika (sömnmedel, lugnande medel m. 11.) 1101: 1. Barbitursyrederivatpreparat och liknande medel med kort och medellång verknings- tid

Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl Astra Diminal —50 1 101 1 612 Hässle Isomyl —41 182 161 —— X —— Hässle Isomylcalcium —47 43 12 —— X ACO Pentymal -—-48 782 1 007 — —— — ACO Mebumal —51 139 249 — ACO Hexemal ——56 91 70 —— —— ACO Ektyl —57 10 1 X X X ACO Allypropymal —-46 8 9 ACO Diallymal —46 2 2 ACO Fenallymal —48 2 3 ACO Kloralfenazon —60 -— 5 Abbott Nembutal —50 476 551 X X —— Ciba Doriden —-56 292 620 P. ——52 X — Roche Noludar ——55 168 162 P.a. -—52 -— Roche Persedon —44 72 71 (P.a. ——52) Geigy Medapan ——44 76 152 P. —43 —— —- Leo Cyklodorm ——39 83 46 — —— —— Bayer Phanodorm f -—34 41 29 (P. -—25) X —— Merck Phanodorm f ——34 24 27 (P. ——25) X Ferrosan Idobutal f ——34 44 38 X —— Pharmacia Nevental —58 69 P. ——54 X X X Dumex Mecoral —-58 —— 22 P. —62 X M & B Soneryl -——36 2 2 Lilly Seotalnatrium —55 3 7 Ferrosan Agryban —60 — 85 3 641 5 012 1101: 2. Antihistaminer med sedativ (lugnande) verkan Försäljn. Lans. __ Säljare Preparat datum 1958 1964 F P. L. U Kl Recip Lergigan —50 1 409 1 065 L. —54 P. —55 X x Recip Lergigan f. —54 136 200 L. —54 P. —55 — X X M & B Phenergan —49 3 2 Pharmacia Propavan ——59 58 L. —59 -— X 1 548 1 325 1101: 3. Meprobamat-tabletter Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl Kabi Restenil ———56 3 450 1 095 —— X X Draco Meproban —56 1 872 1 057 —- — Ferrosan Equanil —56 325 170 L. ——58 —— X ACO Meprobamat —56 371 433 —— X

Försäljn. Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P.. L. U Kl Johnson1 Miltown —56 300 73 X Ferring Meprobamat ——63 — 2 Lepetit Pertranquil —57 7 Lilly Acalo —61 1 l

6 318 2 848

1 Ombud för Wallace Lab. Carter USA som står för upptäckten av meprobamat vilken i USA är skyddad genom produktpatent.

1101: 4. Klopoxidderivai

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl Roche Librium —61 — 9143 P.a.—60 X Roche Valium —64 — 944 P.a. —60 — X — 10087

Summering av de fyra undergrupperna

1101:l—4

1101: 1—4 Hypnotika, sedativa, ataraktika (sömnmedel, lugnande medel m. fl.).

1101: 1 Sömnmedel av barbiturattyp

Skillnader föreligger med avseende på dura— tionen (varaktigheten) men ur praktisk syn- punkt är preparaten närbesläktade. Till gruppen har även förts en del andra deri- vat, vars egenskaper nära överensstämmer med barbituraternas. Risk för vanebildning föreligger.

1101: 2 Antihistaminer med lugnande verkan

Vissa antihistaminer har en sedativ effekt, som gynnar uppkomsten av sömn som blii förhållandevis långvarig. Med avseende på verkningsmekanismen intar gruppen en mel- lanställning till nästa huvudgrupp (neuro- leptika). Risk för vanebildning föreligger ej.

Försäljning

1958 1964 11 507 19272

1101: 3 Meprobamat

Framställdes ursprungligen (1954) som ett muskelavslappande medel men mycket snart kom dess ångestdämpande effekt att domi- nera användningen. På mycket kort tid (2— 3 år) blev preparatet ett av världens mest använda läkemedel. En lång rad omständig— heter medverkade, bl. a. preparatets för— måga att lugna utan att ge alltför utpräglad dåsighet. Risk för vanebildning föreligger.

1 101: 4 Klopoxid-derivat

Sedan 1960 har dessa preparat i många län— der blivit de omsättningsmässigt största pre— paraten och kommit att användas för be— handling av snart sagt alla tillstånd, där ångest eller spänning ingår som komponen— ter. Risk för vanebildning föreligger.

1101: 1—4 Hypnotika, sedativa och ataraktika

Medlen inom respektive undergrupper är sinsemellan nära utbytbara, men det före-

medlen inom grupperna 1101: 1—-4 kan sä— gas vara en psykiskt dämpande effekt. (Vissa preparat som Doriden används enbart som hypnotikum.)

Inom gruppen 1101: 1 saknas Bromyl,

kommer en konkurrens mellan preparat Karbromat, Ansopal, Arvonyl, Placedyl inom olika undergrupper. Gemensamt för m. fl., vilka borde ha ingått. 1102. Medel vid epilepsi

Försäljn.

Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P L. U Kl ICI Mylepsin —54 324 399 P. —52 X Leo Difhydan ——40 69 149 — —- ”Sandoz Mesantoin —48 56 83 X —— — ACO Fenemal —41 37 46 — — ACO Enefenemal —46 7 10 —— _— ACO Fenantoin ——42 8 21 — -— _— Abbott Peganone —58 9 49 X X Abbott Gemonit -—53 7 15 Bayer Ospolat —64 54 Bayer Prominal f. —34 8 6 Bayer Comitalum —52 1 3 P. D. & Co Epanutin ——39 2 4 P. D. & Co Epanutin comp — 1 1 Lab Aron Nydran —56 3 25 Conradsson Bromhydan ——54 6 5 Astra Barbidin —40 9 8

547 878 12. Neuroleptika 1201. Neuroleptika av fentiazintyp

Försäljn.

Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl a) Med dimetylaminopropylkedja Leo Hibernal —54 2 571 1 547 L. —53 —— X X Leo Hibernal fortior —-55 759 494 L. ——53 Leo Hibernal mite ——54 94 82 L. —53 Leo Hibernal Retard ——63 —— 934 L. ———53 M & B Largactil -—54 274 114 P. —53 —- X Dumex Klorpromex —60 _ 511 L. —62 — — Leo Nozinan ——59 8 1 699 L. —-58 -— X Mekos Theralen ———59 —— 70 L. ——60 —— X Pharmacia Plegicil —57 143 10 L. —57 Pharmacia Propavan —59 -— 61 L. —59 — X Astra Mopazin ——58 155 135 L. ——57 —— X Ferrosan Protactyl —-57 143 13 b) Med piperazinkedja Schering Corp Pacinol —60 296 P. —57 — Squibb Siqualone —62 — 117 P. —58 Schering Corp Trilafon ——57 264 277 P. ———64 X Schering Corp Trilafon prol. ——59 —— 78 P. ——64 Leo Stemetil —57 560 386 L. —57 X Leo Stemetil Retard —59 -— 110 L. —57 — SOU 1969: 36 237

1201. (Forts.)

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Kl Searle Dartalan —58 — 22 M & B Terfluzin ——61 -— 236 (P. -—35) X c) Med piperidinkedja Sandoz Mallorol ——6O — 1 825 P. —64/ ——65 X

d) Fentiazinbeslåktade ämnen Lundbeck Truxal —59 1 127 P. ———59 X X X Lundbeck Sordinol —62 251 P. —59 X X X Draco Azacon ——59 — 114 L. ——58 —— X

4 971 10 509

1201 Neuroleptika av fentiazintyp

Neuroleptika har i likhet med klassiska se- dativa-hypnotika en lugnande verkan men skiljer sig från dessa i väsentliga andra av- seenden. Viktigast ur användningssynpunkt är dels att de kan ge en effektiv lindring vid svåra oros- och spänningstillstånd, dels att de har biverkningar, som i viss mån be- gränsar användningen främst till vissa psy- kotiska (bl. a. schizofrena, maniska och de- liriösa) tillstånd. Den senare läkemedels- forskningen har tagit sikte på att nå fram till preparat med bibehållen effekt men med

13. Åksjukemedel 1301. Åksjukepreparat

färre biverkningar.

Klorpromazin är standardpreparatet mot vilket övriga jämförs. Vissa skillnader mel- lan preparaten föreligger bl.a. med avse- ende på tendens till trötthet och dåsighet, an- tidepressiv verkan etc.

Vissa av de preparat som ingår i 1201 konkurrerar med preparat tillhörande »stor- gruppen» 1101: 1—4.

En väsentlig fördel med läkemedel till— hörande 1201 är att de till skillnad från me- del inom gruppen 1101: 1—4 (med undan- tag för 1101: 2) ej kan ge tillvänjning.

Försäljn. Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F P. L. U Kl Leo Amosyt —49 56 42 L. —54 X X Leo Amosyt mite —50 4 6 L. —-54 X X Leo Amosyt-koffein -——54 248 349 L. —59 X X Mekos Glanil —61 -— 89 L. —60 —— X UCB Postafen —53 63 75 P. Hässle Navigan —43 57 54 -— X — B.W. & Co Marzine —56 21 34 Searle Dramamine ——51 4 9 Kabi Bia —55 4 10 ACO Klorbutol-Koff. —46 l —

458 668 238 SOU 1969: 36

14. Muskelavslappande medel 1401. Muskelavslappande medel med perifer verkan

Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl B. W. & Co Tubarine —49 34 66 — — — Nord. Farm. Tubocurarin 21 4 Vitrum Tubocurarin —-57 11 39 —- — Abbott Tubocurarine Chl 20 15 Endo Tubocurarine Chl —55 21 34 — — — Vitrum Celocurin-jodid ——51 117 94 X —— X X Vitrum Celocurin klorid —56 64 284 X —- X X Vitrum Viocurin 2 —— M & B Flaxedil 7 10 B.W. & Co Midarine 48 23 Allen & Hanbury Sucolin 1 1 346 570 1402. Muskelavslappande medel av central typ Försäljn. Lans. —-—-——— Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl Astra Flexin —58 649 —- L. —57 X X Astra Parallex —60 740 L. —58 X X Hässle Myanesin ——50 416 88 L. —58 —— X Robins Robaxin —-59 14 118 P. —56 Armour Linaxar —61 —- 8 Kabi Nuncital —60 —— 69 P. -—60 X X Mekos (Leo) Gamaquil —61 —— 130 L. -—60 — X Ciba Lisidonil —61 —— 23 Ferrosan Caprodat —62 — 261 L. -—63—66—— X Dumex Somadril —60 224 L. —60 — — Winthrop Trancopal -—6l —— 633 P. —57 X 1 079 2 294

1402. Muskelavslappande medel av central typ. Meningarna är delade om medlens kliniska värde

15. Spasmolytika 1501. Antikolinergika (sekretionshämmande och kramplösande) och kombinationspreparat, tabl.

1501: 1. Antikolinergika

Försäljn.

Lans. ___—— Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl Recip Cetiprin —52 115 357 P. —52 —— X X Pharmacia Skopyl ——43 105 109 X X x X Pharmacia Demotil -—55 31 23 L. —55 —— X Pharmacia Demotil prol. ——56 69 62 L. —55 _— X Astra Secergan ——57 221 128 — -— X X Astra Transergan —55 21 10 Draco Tridyl -—57 157 57 L. —56 — Draco Dactil -—56 111 119 L. -—-56 — Draco Cantil —57 256 340 L. —56 Draco Piptal —56 95 26

Försäljn. Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F., P., L. U Ll Searle Banthine _51 58 17 Searle Pro—Banthine _53 146 125 P. _50 _ Leo Tyrimid _57 20 2 Leo Esyntin _53 31 9 Lundbeck Tarodyn _62 — 126 L. _62 _ X Boehringer/Ingelheim Buscopan _53 132 438 X — _ Ciba Antrenyl _53 85 64 (P. _39) X _ Duplex Antrenyl _55 128 110 P. _49 Ciba Trasentin DP _51 6 Pfizer Daricol _59 _ 163 — — _ Erco Ercotina _63 — 41 _ X X Beecham Nactate _61 — 57 X _ X ACO Atropin _44 2 11 ACO Belladonna _54 1 ] ACO Metylskopolamin _56 — 2 Geigy Netrin _54 21 6 Abbott Tral _58 5 18 Apoth. Lab. Prodixamon _62 _ ll Lederle Pathilon N _58 9 l Sandoz Bellafolin f. _34 5 — P D & Co Ulcoban _62 — 4 Vitrum Merbantal _60 — 7 Robins Robinul _62 3

1 850 2 447 1501:2. Antikolinergika + sedativa (lugnande)

Försäljn.

Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F P. L. U Kl Recip Preparyl _53 1 099 1 377 P. _52 X X Pharmacia Veryl _48 555 798 X X X X Pharmacia Veryl mite _47 129 180 Pharmacia Demotil c. _58 _ 22 Astra Secergan c. _60 — 93 — _ X X Searle Pro-Banthine m. Dartalan _58 _ 163 P. _50 Searle Pavatron c. Phenemal _55 _ ] Leo Atrocalc. f. _34 131 88 _ _ — Leo Stembid _59 — 619 L. _57 _ X Leo Tyrimid c. _57 19 3 Leo Neurospasmyl _45 4 _ Pfizer Daribamat _62 _ 398 — _ X Erco Ercotina c. _64 — 51 _ X X Abbott Tral. m. fenemal _58 5 17 Lederle Pathilon N m. fenemal _58 8 2 Cilag Lyspamin _52 9 2

1 959 3 814 Summering av de två undergrupperna Försäljning

1958 1964

1501'1'2 3 809 6 261 240 SOU 1969: 36

1501:1_2. Antikolinergika Meningarna är delade om vissa av medlens kliniska värde. Detta gäller särskilt kombina- tionspreparaten.

16. Smärtstillande medel 1601. Receptbelagda analgetika

Försäljn. Lans. ___-

Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl ACO Magnecyl-kodein _41 306 198 _ _ _ ACO Huvudvärkstabl. _41 _ 8 ACO Koffein komp. _41 _ 38 ACO Magnecyl etyfin _44 30 12 ACO Salicylamidkodein _54 1 1 Hässle Bamycod _55 253 201 _ x x x Hässle Bamydag . _61 _ 299 _ X _ Draco Alvedon _58 51 180 _ _ _ Astra Maxotyl c. codein f. _34 14 _ Astra Novecyl c. codein _52 22 2 Astra Menetyl _51 26 18 Astra Novecyl c. aethylmorph. _52 29 16 Astra Astryl m. kod. _60 _ 4 Leo Leocoff _59 _ 45 _ X _ Leo Phenelbyl c. _29 28 8 Leo Albyl m. kod. f. _34 2 2 Reckitt Dispril m. kodein _56 _ 235 X X _ Ferrosan Idocyl m. kodein _50 65 23 Lilly Doloxene _60 _ 83 Lilly Doloxene comp. _61 _ 32 Lilly Doloxene c. forte _ _ 69 Bofors1 Nobesal m. kod. _53 7 3 Bofors1 Nobesal c. aethyl-

morph. _54 7 5 Bofors1 Nobesal comp _54 7 3 Rentschler Melabon _55 10 _ Meditin Tamensal _44 15 _ Winthrop Panodil _58 _ 2 Vitrum Magnecyl m. kodein f. _34 1 _

Ej ask a 20 874 1 497

1 Nopbesalreparaten såldes för 34 tkr 1958. Någon uppdelning på preparat har ej kunnat göras på annat sätt än genom approximering.

1602. Butazolidin + Tanderil

Försäljn. Lans. —————' Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl Geigy Butazolidin _54 756 1 685 P. _51 _ X Geigy Tanderil _61 _ 3 155 P. _59 _ _ 756 4 840 SOU 1969: 36 241

Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl Leo Sedisonal _35 1530 487 _ _ _ Leo Sedisonal NAPA _58 7 867 _ _ _ Leo Sedyl _38 514 166 _ _ _ Leo SedleAPA _58 4 379 _ _ Bayer Dolviran _52 501 292 _ X X Bayer Dolviran NAPA _59 _ 381 _ X X Pharmacia Desalgon forte _55 40 72 X X X Pharmacia Desalgon _55 40 98 X X X Recip Plexon _60 _ 85 _ — X Roche Saridon _45 1 397 628 (P.a. _36) _ Hässle Bamydorm _58 64 373 _ _ X Draco Lunedon _61 _ 949 L. X X Tika Tikadag _63 _ 355 — X X Tika Tikanox _63 _ 440 _ X X Hässle Alphydon f. _34 74 39 Astra Fenalgin _35 4 _ Astra Fenalgin c. coffein _ 62 15 Abbott Nembu-Gesic _63 _ 2 Recip Plexo-noct _61 _ 27 ACO Koffenyl c. _59 _ 19 ACO Sedacefen _5 6 94 16 ACO Diemal-fenacetin _41 3 _ ACO Diemon _41 1 _ ACO Diemon-etyfin _44 1 7 ACO Diallymon _41 1 _ Sandoz Optalidon f. _34 15 9 Ciba Cibalgin f. _34 7 5 Bayer Compral f. _34 1 2 4360 5713

1603. Analgetika + sedativa Gruppen rymmer analgetika som kan ge svåra biverkningar i form av blodskador nämligen Compral Cibalgin Dialtymon Otalitidon och Diemon.

1604. Analgetika + muskelrelaxerande medel1

Forsäljn Lans. _—

Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl Astra Parahex c. _60 _ 1 719 L. _58 X X Draco Mepro-Alvedon _60 _ 534 _ _ _ Winthrop Lobac _61 — 832 P. _57 _ — Winthrop Trancoprin _63 _ 227 P. _57 _ _ Mekos Gamaquil c. _62 _ 744 L. _60 X X X Dumex Somadril c. _63 _ 250 L. _60 _ _ Kabi Restenil-Acetyl _63 — 45 X X X X Lilly Vondar _61 _ 31 Kronans Lab. Mephenamid _54 30 6 Robins Robaxisal _62 _ 43

30 4 431

1 Gruppen räknas inte som självständig marknad 1958.

1604. Analgetika + muskelavslappande medel Meningarna är delade om dessa medels kliniska värde.

1605. Salicylater och salicylatkodein, receptfria 1605: 1. Salicylater

Försäljn. Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F P. L. U Kl ACO Magnecyl _41 2 113 2 256 _ _ _ ACO Acetylsalicylsyra _41 l 1 18 ACO Salicylamid _54 1 3 Leo Albyl f. _34 836 778 _ _ _ Reckitt Dispirl _52 1 171 1 704 X X _ Astra Astryl _59 _ 125 L _61 X _ Astra Novecyl _51 1 6 12 Hässle Bamyl _55 731 1 378 _ X X X Bofors Nobegan _54 83 57 _ X X X Bofors Pabegan _59 _ 85 _ X X X Bofors Nobesal _53 7 3 Ferring Pasco-Seltzer _56 2 _ Ferring Pascon _55 174 192 _ X X Miles Lab. Alka-Seltzer _50 116 176 X X _ Kem. Centrallab. Togal f. _34 81 87 _ _ _ Bayer Aspirin f. _34 34 90 (P —99) X _ Wiilfing Apyron f. _34 11 13 Beecham Macprin _58 99 _ Drogcentralen Cymidon _55 3 2 Sarein Enterosalicyl _38 10 12 Ferrosan Idocyl _50 69 80 UCB Moviren _58 1 31 Robins Pabalate _60 _ 12

5 568 7 114 1605: 2. Salicylater med kodein

Försäljn.

Lans.

Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl ACO Magnecyl-kodein _41 2 545 2 358 _ _ _ ACO Salicylamidkodein _54 4 15 Reckitt Dispril m. kodein _56 99 353 X X _ Astra Novecyl c. kodein _52 4 Astra Maxotyl c. kodein f _34 43 _ Hässle Bamycod _55 436 528 _ X X X Leo Albyl-kodein f. _34 250 278 _ _ _ Fertin Bymid m. kodein _55 4 1

3 385 3 533 SOU 1969: 36 243

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl Hässle Bamyl-koffein _55 388 720 _ X X X Leo Albyl-Koffein _59 _ 199 _ — — Mekos Treo _61 _ 383 _ X _ Reckitt Koffein-Dispril _61 _ 235 X X _ ACO Kofl'acetyl _59 _ 79 _ _ _ ACO Koffenyl _56 8 _ X Bofors Nobesal m. koll". _53 6 1 Apoteksvaror Botalyl N _61 _ 5 Aktiva Merubil-cofi'ein _61 _ 2 402 1 624 Summering av de tre undergrupperna Försäljning 1958 1964 1605:” 9 355 12 271 17. Lokalbedövnings- och narkosmedel 1701. Lokalanestetika Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F P. L. U Kl Astra Xylocain _47 115 156 P. _43 _ X X Astra Xylocain-Exadrin _47 662 458 P. _43 _ X X Astra Xylocain-Norexadr. _51 166 118 P. _43 — X X Astra Xylocain—Exadrin special _47 12 9 P. _43 — X X Astra Citanest _63 _ 44 P. _57 _ X X Astra Citanest-Exadrin _63 _ 348 P. _57 _ X X Bofors Carbocain _57 141 103 P. _57 X X X Bofors Carbocain-Adrenalin _57 147 P. _57 X X X Bofors Carbocain-Dental _59 _ 151 P. _57 X X X Bofors Carbocain-Adrenalin F _59 — 18 P. _57 X X X Bofors Carbocain—Noradrenalin _59 — 20 P. _57 X X X ACO Prokain _51 37 12 _ — _ ACO Prokain adrenalin _48 3 — Bayer Novocain-Suprarenin _41 1 _ Bayer Novocain-Corbasil f. _34 2 1 1 139 1 585

1701 . Lokalanestetika

Svensk läkemedelsforskning har med lido- kain (Xylocain) mepivakain (Carbocain) och pilokain (Citanest) gjort stora insatser på hithörande område. De skiljer sig från pro— kain genom att ge snabbare insättande, inten- sivare och mera utbredd smärtfrihet. Sub- stanserna är närbesläktade och preparaten i stort sett likvärda (mepivakain ger längre

244

duration än lidokain etc.).

Tillsatsen av adrenalin, noradrenalin m fl. avser att ge kärlsammandragning och där- med minska absorption från området. Kom- binationen kan icke användas vid lednings— anestesi på fingrar och tår. Av lokalaneste- tika har medtagits de preparat som kommer i fråga för infiltrations- och ledningsanestesi. Beredningar för ytanesteri eller spinalanestesi ingår sålunda icke.

1702. Narkosmedel för inhalationsanestesi

Försäljn. Lans. _ Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L U Kl ICI Fluothane _63 _ 1 557 P. _57 X Hoechst Halotan _61 _ 113 P. _60 X _ _ 1 670 18. Halspastiller 1801. Halspastiller, receptfria Försäljn. Lans. _ Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl Geigy Siogen _55 541 626 P. _47 _ _ Astra Laryton _34 241 179 _ X _ Astra Farycin _57 211 121 _ X _ Draco Xantocid _59 — 1 398 L. _58 — _ Hässle Amecrin _48 12 _ Hässle Amecrin c. _49 20 _ Lundbeck T yrosolvetter _50 505 178 P. _49 X _ Bellon Hydrotricin _54 236 230 X _ _ ICI Hibitan _57 210 177 P. _56 _63 _ X Bayer Iversal _57 142 116 P. _53 X X Allen & Hanbury Dequadinum _57 16 209 P. _56 — X Boots Strepsils _59 _ 319 X _ _ ACO Bensokain _42 8 8 ACO Euflavin _41 8 6 Hoechst Panhavin _29 41 30 Ferrosan Bafucin _65 _ 113 Pharmacia Mercid _37 12 6 M & B Planoform _47 2 — Vick Vick Cetamium _55 2 _ 2 207 3 716 1801. Halspastiller receptfria Meningarna är delade om medlens kliniska värde. 19. Medel vid ögonsjukdomar 1901. Ögondroppar vid glaukom Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L U Kl ACO Pilokarpin _58 _ 155 _ _ _ Leo Neostigmin _44 8 23 P. _48 _ _ Leo Neostigmin c. pilo- carpin 22 30 Campbell Phospholine Iodide _62 _ 131 X x _ MSD Floropryl _52 40 96 _ _ X Pharmacia Eppy _63 _ 212 L. _63 _ X Alcon Lyophrin _ 4 70 651 SOU 1969: 36 245

20. Dermatologiska medel 2001. Glykokortikoidsalvor

Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 P. P. K. U Kl Pfizer Ficortril _54 1 122 732 _ _ — Pfizer Magnacortril _57 83 42 _ _ — ICI Synalar _62 _ 5 210 L. _61 X X X ACO Hydrokortison _56 258 276 _ — _ Squibb Kenacort T. _59 _ 358 P.a. _58 Squibb Florinef _57 42 1 Pharmacia Hydrocortal _54 159 51 L. _54 Upjohn Cortef _53 1 19 3 MSD Hydrocortone _53 76 8 MSD Fludrocortone _55 38 2 Lederle Ledercort acetonid _59 _ 208 P. _58 _ X Astra Hydrocortodrin _58 5 58 _ X X Ferring Cortiment _56 _ 16 Ciba Hydrokortison _54 18 2 F C F Actocortin _58 13 2 Schering Corp. Disoderm _61 _ 18 Lilly Drocort _62 _ 58 Upjohn Medrone _61 _ 3 Merck Dacortin _57 11 2 1 944 7 050 21 . Röntgenkontrastmedel 2101. Parenterala röntgenkoncrastmedel Försäljn. Lans. _— Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl Schering AG Urografin _55 401 1 570 P. _63 X x Astra Umbradil _45 157 36 _ X _ Astra Rheopak _55 35 _ Pharmacia Urokon _55 14 _ Nyegaard Isopaque _64 _ 312 P. Nyegaard Isopaqui-amin _64 _ 1 Bayer Perabrodil M _36 13 _ Leo Triurol _55 26 25 Leo Dijodon _46 17 11 Leo Dijodon D _51 11 — Winthrop Hypaque _63 _ 8 674 1 963 22. Medel vid seborré 2201. Medel vid seborré Försäljn. Lans. Säljare Preparat datum 1958 1964 F. P. L. U Kl Kabi Selukos _55 1 448 1 733 X — X X Abbott Selsun _52 210 166 X x _ 1 658 1 899 246 SOU 1969: 36

6. Teknisk kommentar till tabell 2

I tabell 2 redovisas följande översiktliga data för 88 olika marknader för åren 1958 och 1964:

Omsättning (räknad i AIP). Antal säljare (med försäljning om minst 1 000 kr. på marknaden).

Den största säljarens marknadsandel. De två största säljarnas sammanlagda marknadsandel.

De fyra största säljarnas sammanlagda marknadsandel.

Omsättningsandel under patentskydd. Marknaderna redovisas fördelade på 22 olika farmakologiska grupper.

7. Tabell 2. Säljarkoncentrationen på olika marknader.

Två största Fyra störs- Största såljamas ta säljar- Omsättning Antal säljare säljarens sammanlagda nas samman- Omsättnings- på marknaden på marknaden marknads- marknads- lagda mark- andel under milj. kr. andel % andel % nadsandel % patentskydd %

Marknader 1958 1964 1958 1964 1958 1964 1958 1964 1958 1964 1958 1964

l 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 14 13

01. Medel vid sjukdomar i

andningsupparaten

0101. Receptbelagda hosthämmande medel+expectorantia 1

0102. Receptfria flytande hostmedel 2,

0103. Inhalationsmedel vid astma (aerosoltyp + vattenlösning eller torrampull) 0 6

0104. Purinderivat i tablettform 0,8

0105. Sympatomimetika+hosthäm— mande medel vid astmatiska tillfällen 0,4 0,7 4 3 45 60 78 87 100 . — 20

co.—4

46 93 67 96 97 99 46 96

W 0 10.80 ('i—|

02. Hjärt- och kärlmedel samt diuretika 0201. Digitalispreparat 3,3 5, 0202. Medel som minskar hjärtats retbarhet 0,5 1 0203. Långverkande medel mot an- gina pectoris (alkylnitrater) 0,2 1 1 0204. Kärlvidgande medel 1,2 10,8 0205. Kombinationspreparat vid an- gina pectoris (alkylnitrater + sedativa + (purinderivat)) 1,6 2,2 7 7 58 55 91 83 98 98 _ 0206. Hypertonimedel (5,8) (22,3) (6) (11) (54) (37) (80) (61) (98) (91) (84) (77) 0206:1. Diuretika av tiazid- eller klortalidontyp

10 56 65 88 90 98 97 2 3 53 73 93 96 . . _ 52

10 53 34 79 49 98 75 27 59 9 68 56 94 84 99 97 30 69

("I aim—run

98 34 100 62 . 91 98 76 02063. Esbatal och Ismelin

3 2 2 7

0206:2. Rauwolfiaalkaloider 2,2 0,5 4 4 50 46 87 84 100 100 60 47 — _— 2 1

0206:4. Aldomet

100 100

Tabell 2. (forts.)

Marknader

Omsättning på marknaden milj. kr.

1958 1964

Antal säljare på marknaden

1958 1964

Största säljarens

marknads-

andel % 1958

1964

Två största säljarnas sammanlagda marknads— andel %

1958 1964

Fyra störs- ta säljar-

nas samman- lagda mark- nadsandel %

1958 1964

Omsättnings- andel under patentskydd %

1958 1964

1

2 3 4 5 6 7 8 9

10 11 12 13

0206:5. Hypertonimedel av hydralazintyp

03. Medel vid parenteral nutretion

samt blodersättningsmedel

0301. Kolhydrater (fruktos + glykosnedbrytning)

0302. Proteiner och proteinhydro— lysat 0303. Albuminer 0304. Macrodex

0305. Rheomacrodex

04. Receptbelagda aptitnedsättande

medel

0401. Receptbelagda aptitnedsättande

medel, narkotika

0402. Receptbelagda aptitnedsättande

medel, ej narkotika

05. Medel vid rubbningar i mag- tarmkanalen 0501. Syraneutraliserande medel (Antacida)

0501:1. Antacida och kombinations-

preparat

0501:2. Antacida + spasmolytika +

sedativa (lugnande) 0501:3. *Antacida + spasmolytika

o oo'ol

0,4 1,1

.. ..

# coq-nec o omoo N qlh:—

2,0 0,1 _ 3,5

(1,6) (2,5) 1,1 1,6

0,3 0,6 0,3* 0,3*

N N

HN—qv—l N

(17) (22) 16 21 5 4

100

51 100 100

75

(35) 34 52

100

66 100 97

100 100

72 54

(44) 29 89

100 100 100 100

92 81

(57) (63) 58 53 89 98

* på grund av att försäljningssumman understiger 0,5 milj. kr räknas gruppen endast in i summan 0501.

100 97

(80) (79) 78 73 100 100

100 5

100 100 100 _

80 81

(_) (5)

Tabell 2. (forts.).

Marknader

Omsättning på marknaden milj. kr.

1958 1964

Antal säljare på marknaden

1958 1964

Största säljarens

marknads-

andel % 1958

1964

Två största säljarnas sammanlagda marknads- andel %

1958 1964

Fyra störst- ta säljar-

nas samman- lagda mark- nadsandel %

1958 1964

Omsättnings- andel under patentskydd %

1958 1964

1

2 3 4 5 6 7 8 9

10 11 13 13

0502. Laxermedel

050211. Laxermedel

0502z2. Klysmata

0503. Receptfria tarmantiseptika

06. Medel vid anemier 0601. Parenterala järnpreparat 0602. Järn med och utan laxantia 0603. Järn med vitaminextrakt 0604. Receptbelagda järnmedel 0605. Extrakt av lever + matsäck

07. Antibiotika 0701. Sulfatabletter 0702. *Sulfa vid ulcerös colit 0703. Penicillinaskänsliga penicilliner 4,8 1 , 0704. Penicilliner med nedsatt peni-

cillinaskänslighet 0705. Bredspektrumpenicilliner 0706. Bredspektrum

0706:]. Kloramfenikol, kapsl., drag.

070612. Tetracykliner, kapsl., tabl. 0,25 g

0707. Malariamedel

0708. Aminosalyl (pulver, granulat) 0709." Cykloserin

0710. Flumidin

0711. Gammaglobulin

I"medlen säljs främst på export

2,0 5 0,1 0, 1

A

_ 1

__ 3,

(3, ( 1, 1 000

..

cor—roger rx Nooo o'

(16) (19)

16 16

_ 3 5 7

meoer NoomNDC—l

OK!—(w Ol'—1:14 V

A

| EE

ND Komev—(m

(19) 19

68

(19) 26 43 48

90 64 81 99 98 48 100 49

63 100 (35) 36 41 46 76 87 100 100

(36) (35) 36

_ 80 92 78

100 100 79 79 85 88 67 100 100 100

50 62 69 77 _ 100 (77) (59) 66 87 69 85 66 100 95 100 100 . 100

(66) (62) 66 77

100 91

95 93 88 100 80 86 100 95

(100) (81) 97

(16) (16) 16 — _— 57 22 32

100 100 61 69

34 39 62 94 — 100 (99) (95) 100 66 99 99 _ 76 87 86 _ 100

Tabell 2. (forts.).

Marknader ]

0712. Medel vid trichomonas- infektioner

08. Vitaminer 0801. Multivitaminer, tonika 0801:1. Multivitaminer 0801:2. Receptbelagda tonika 0802. Askorbinsyratabletter 0803. A-D-vitamin-droppar 0804. Parenterala vitamin-

kombinationer

09. Hormoner

0901. Kortikotropinpreparat med

prolongerad verkan 0902. Perorala glykokortikoid- preparat I 0903. Perorala glykokortikoid- preparat II

Omsättning på marknaden milj. kr.

1958 1964 2 3

0,2 1,5

(15,6) (23,4) 13,0 20,7 2,6 2,7 0,6 2,4 0,8 1,0

0,4 0,8 0,9 0,9 0,5 0,3 5,2 4,3

0904. Parentorala glykokortikoidpre-

parat I

0905. Parentorala glykokortikoid-

preparat II

0906. Perorala antikonceptionella

medel

0907. Perorala antidiabetesmedel

0907:1. Tolbutamid 0907:2. Klorpropamid 0907z3. Karbutamid 0907:4. Fenformin

Antal säljare på marknaden

1958 1964 4 5

(12) (14) 11 13

OONDN oo ochen 0

m— v—1 corn

V A $

N1111

Största säljarens marknads- andel %

1958 1964 6 7

99 88

(27) (32) 32 27 54 68 39 65 55

49 60 92 81 50 32 45 42. (57)) ( 96

_ 1 78

5) 7

[Nm—mm om m # 0 m bmwowå

Två största säljarnas sammanlagda marknads- andel %

1958 1964 8 9

100 96

(51) (55) 59 50 68 87 68 100 100

85 80 97 91 70 61 51 55 69 81 63 65 _ 83

(90) (68)

100 100 93 95

Fyra störs- ta säljar-

nas samman- lagda mark- nadsandel %

1958 1964 10 11

(81) (83) 88

80 90 96 96 97 97

100 100 91 94 74 71 86 94 94 81

_ 99 (100) (94)

99 .

Omsättnings- andel under patentskydd %

1958 1964 12 13

72 98

A 0 V

(5) 6

14 | 61”! 1 93 91 42 77 23 7 73 76 — 99

(90) (99) 96 100

84 93

Tabell 2. (forts.).

Marknader

1

0908. Insulin, snabbverkande 40 IE 0909. Heparin

1101: 1. Barbitursyrederivatpreparat med kort och medellång verkningstid

1101: 2. Antihistaminer med sedativ (lugnande) verkan

1101: 3. Meprobamat- tabletter 1101: 4. Klopoxidderivat

1102. Medel vid epilepsi

1201. Neuroleptika av fentiazintyp

10. Medel vid depressioner 1001. Tricykliska tymoleptika 11. Lugnande medel 1101. Hypnotika, sedativa, atarak- tiva (sömnmedel, lugnande

medel m. ti.)

12. Neuroleptika 13. Åksjukemedel 1301. Åksjukepreparat

14. Muskelavslappande medel 1401. Muskelavslappande medel med perifer verkan

1402. Muskelavslappande medel av

central typ

Omsättning på marknaden milj. kr.

1958 1964 2 3

(11,5) (19,3)

0,3 0,6 1,1 2,3

Antal säljare på marknaden

1958

4

MN

(15)

1964 5

(19)

mao.-co

ll

Största säljarens

marknads-

andel % 1958

6

(68 91

(30) 30

100 55 55 80 67

56 99

1964 7

63 98

(52) 32 96 38 43 50 73

73 36

Två största

säljarnas

sammanlagda marknads-

andel % 1958

8

98 100

(58) 58

100 85 67

85 81 80 100

1964 9

98 100 79

(67)

59

100

75 67 84 89 64

Fyra störs-

ta säljar-

nas samman- lagda mark-

nadsandel %

1958

10

(83)

79 96 86 93 98 92

1964

11

(88)

82 96 76 86 97 97 85

12

(22)

15 100 59 97 81

100

Omsättnings- andel under patentskydd %

1958 1964 13

85

(65)

17 100 45 97 84

99

Tabell 2. (forts.).

Omsättniing på marknaden milj. kr.

Marknader 1958 1964 1 2 3

15. Spasmolytika 1501. Antikolinergika (sekretions- hämmande och kramplösande) och kombinationspreparat (3,8) (6,3) 1501 :1. Antikolinergika 1501:2. Antikolinergika + sedativa (lugnande) 2,0 3,8

16. Smärtstillande medel

1601. Receptbelagda analgetika

1602. Butazolidin + Tanderil 1603. Analgetika + sedativa

1604. Analgetika + muskelrelaxer- ande medel

1605. Salicylater och salicylatkodein, receptfria

1605 :l. Salicylater

1605:2. Salicylater med kodein

1605 :3. Salicylater med koffein

Innala #*

.. Häll) .. ..

asagu- OOQ' 0

V. N _! V

i q

(c?—vlc hm—

v

Geta ame

17. Lakalbedävnings- och narkosmedel 1701. Lokalanestetika 1,1 1702. Narkosmedel för inhalations- anestesi —

(om ':'—|

18. Halspastiller 1801. Halspastiller, receptfria 2,2

I*.. en

"' Ej medräknat 1958

Antal säljare på marknaden

1958 1964 4 5

(14) (21) 14 20

12 12

Största säljarens

marknads-

andel % 1958

6

(32) m

% u n

(50) % m m

84 25

1964 7

(28) 28

36 48 38 51 (39) 32 67 71 93 46

Två största

säljarnas

sammanlagda marknads-

andel % 1958

8

(55) 58

91 83 79

(67) 59 89 99

96 48

1964 9

(47) %

62 a n n

(64) %

82 80 99 100 63

Fyra störs- ta säljar-

nas samman- lagda mark- nadsandel %

1958 1964 10 11

(83) (71) m m m

94 83 95 94

(93) (97) 87 99 100

100 100

81 78

Omsättnings- andel under patentskydd %

1958 12

(55) s

56

100

96

1964 13

(55) M

57

100 17

85 (1) 2

52 100 73

Tabell 2. (forts.).

Omsättning på marknaden milj. kr.

Antal säljare på marknaden

Största säljarens marknads- andel %

Två största

säljarnas

sammarlagda marknads—

andel %

Fyra störs-

ta säljar-

nas samman- lagda marknads- andel %

Omsättnings- andel under patentskydd %

Marknader 1958 1964 1958 1964 1958 1964 1958 1964 1958 1964 1958 1964

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13

19. Medel vid ögansjukdomar 1901. Ögondroppar vid glaukom 0,1 0,7 2 6 57 33 100 56 . 91 11 36 20. Dermatalogiska medel 2001. Glykokortikoidsalvor 1,9 7,1 10 15 62 74 75 85 89 94 8 83 21 . Röntgenkontrastmedel 2101 . Parenterala röntgenkontrast- medel 0,7 2,0 5 5 59 80 87 96 98 100 60 96

22. Medel vid seborré 2201. Medel vid seborré 1,7

I tabell 3 redovisas lanseringsdatum och prisutveckling (AIP) under perioden 1955— 1964 samt marknadsandelar åren 1958 och 1964 för ett urval preparatgrupper, som var för sig består av preparat, vilka innehåller identiskt samma aktiva substans. Vissa grup- per, såsom 0701, 0801, 1501 och 1603, om- fattar preparat, som sinsemellan kan uppvisa mindre effektskillnader p. g. a. smärre skill- nader beträffande tillsatser. Genom att pre— parat med samma verksamma substanser inom varje preparatgrupp utvalts elimineras skillnader i effekt och förekomst av patent- skydd som tänkbara förklaringsfaktorer till marknadsandelsutveckingen.

Till grund för undersökningen ligger ett urval på 39 marknader. Detta urval har skett från materialet i tabell 1 enligt följan- de kriterier.

1. Av marknaderna skall i första hand de omsättningsmässigt mest betydande under något av de studerade åren 1958 och 1964 vara representerade.

2. Marknadsformerna monopol, duopol, mycket hög oligopolgrad, och hög oligo- polgrad skall vara representerade.

Det bör påpekas att redovisade lanse- ringsdatum för resp. preparat avser vissa bestämda beredningsformer. Andra bered— ningsformer av samma preparat kan således i vissa fall ha lanserats tidigare än angivet årtal.

I tabellens grupp I ingår preparatgrup- per inom vilka det först lanserade preparatet hade största marknadsandelen 1958 resp. 1964.

I tabellens grupp II ingår preparatgrup— per inom vilka det först lanserade prepara— tet inte hade största marknadsandelen 1958 resp. 1964.

I tabellens grupp III ingår preparatgrup- per där de första preparaten lanserats sam- tidigt.

9. Tabell 3. Lanseringsdatum, priser och marknadsandelar.

Grupp 1. Prisutveckling under perioden 1955—1964 Berednings- form, dose- Marknads— Lanse- ring och för- andelar, % rings- packnings- ___—— Nr Företag Preparat datum storlek 1955 1958 1961 1964 1958 1964 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 1 0102 Pharmacia Kreosan simplex f. 1934 11. a 100 ml 0,75 0,75 0,75 0,83 8 5 ACO Beasan, sirap 1941 » _ 0,75 0,75 0,83 3 1 0103 Leo Astmahalin 1936 11. a 5 ml 2,75 2,75 2,75 2,75 20 2 ACO Hektalin 1946 11. ä 5 g 2,63 2,63 2,63 2,63 11 1 0206221 Ciba Serpasil 1954 gl. a 100 0,1 mg 3,40 2,52 2,52 2,52 50 38 ACO Reserpin 1955 0,1 mg 2,28 1,88 1,84 1,84 2 4 Pharmacia Serpedin 1955 1 mg tabl. 21,24 12,92 12,92 12,92 10 7 0303 Kabi Albumin 1953 11. a 100 ml 20 % _ 191,52170,00170,00 52 67 Poviet Albumin 1958 11. a 125 ml 20 % — 236,72189,40189,40 0 2 04012 Boehringer] Ingelheim Preludin 1955 gl. a 100 25 mg tabl. — 15,32 15,32 15,32 66 72 Kronans Lab. Cahlon 1958 drag. 50 mg rör a 100 — 13,91 13,91 13,91 5 1 0503 Aktiva Enterosan 1960 gl. å 100 _ _ 5,51 6,51 _ 0 Ciba Entero-Vioform 1938 » 9,72 9,72 9,72 9,72 67 48 ACO Entrokinol 1957 » 4,64 4,64 4,64 4,64 4 3 0603 Draco Refevit 1961 gl. a 250 — 16,96 16,96 _ 17 Draco Refevit forte 1962 » _ _ 19,88 _ 64 Erco Erco-Fer vitamin 1963 » _ _ 6,72 6,72 _ 7 1101:] Abbot Nembutal 1950 » 10,40 10,40 10,40 10,40 13 11 ACO Mebumal 1951 » 3,24 3,52 3,52 3,52 4 5 1603 Hässle Bamydorm 1958 gl. å. 50 st — 3,64 3,64 3,84 1 7 Pharmacia Desalgen forte 1955 » 4,07 4,07 4,07 4,07 1 1 Bayer Dolviran 1952 » _ 4,12 4,12 4,36 11 5 Bayer Dolviran NAPA 1959 » — 4,11 4,35 4,35 _ 7 ACO Koffenyl comp. 1959 » _ _ 1,75 1,75 _ 0 Draco Lunedon 1961 » _ _ 5,04 5,04 _ 17 Abbott Nembudeine 1953 gl. a 25 st 3,27 6,54 _ _ _ _ ACO Sedacefen 1956 gl. a 50 _ 2,79 2,79 2,79 2 0 Leo Sedisonal 1935 » 3,04 3,04 3,04 3,04 35 9 Leo Sedisonal NAPA 1958 gl. a 50 st _ 3,31 3,31 3,31 0 15 Leo Sedyl 1938 » 2,35 2,35 2,35 2,35 12 3 Leo Sedyl NAPA 1958 » — 2,63 2,63 2,63 0 7 Tika Tikanox 1963 » — _ — — _ 8 M & B Sonalgin 1949 ask a 12 st 1,15 4,79 _ _ 0 _ 1605:2 Hässle Bamycod 1955 ask a 20 st 1,20 1,20 1,28 1,36 13 15 Reckitt Dispril m. kodein 1956 » _ 1,32 1,32 1,40 3 10 0706:] P. B. & Co Chloromycetin 1951 kapsl.el.tabl. 0,25 g, gl. a a 100 115 115 74,40 42,72100a 36 Lepetit Synthomycetin 1954 » 115 109,20 93,56 42,72 1 Dumex Kloramfenikol 1961 » — _ 66,72 39,52 _ 30

1 Prisjämförelsen omfattar ej Pharmacias Serpedin * Prisjämförelsen gjord trots bristande jämförbarhet beträffande preparatens styrka ” Då ingen uppgift om Synthomycetinförsäljningen föreligger för år 1958, har vi bortsett från denna

Prisutveckling under perioden 1955—1964

Berednings- form, dose- Marknads- Lanse- ring och andelar, % rings- förpacknings- Nr Företag Preparat datum typ 1955 1958 1961 1964 1958 1964 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Erco Kloramfenikol 1961 » _ _ 87,52 39,52 _ 29 Kabi Kloramfenikol 1964 » _ _ — 39,52 _ 1 0801:1 Ferrosan Multiplex 1950 gl. a 100 6,44 6,44 6,44 6,44 24 23 Kabi Polyvitagen 1952 » 8,99 8,99 6,43 6,43 2 1 ACO Oktavitamin 1954 » 6,52 6,44 5,76 5,76 3 2 Kabi Nimativ 1954 » 4,59 4,59 4,59 4,59 1 0 Astra Akvavimin 1955 » 6,44 6,44 6,44 6,44 16 6 Hässle Minovit 1956 » 11,00 11,00 11,00 11,00 6 4 Merck Gerobion 1958 gl. a 30 _ 3,99 4,19 4,19 1 1 Astra Multivimin N 1962 gl. a 100 _ _ _ 8,91 _ 0 Abbott Dayamin N 1962 » _ _ — 14,31 1 0 Pharmacia Gevital 1962 » _ _ _ 7,43 _ 3 Ferrosan Multi-tabs 1963 » _ _ _ 6,11 _ 0 Lederle Gevral N 1963 » _ _ _ 23,10 _ 0 Pharmacia Dulcivit 1960 » — _ 6,44 6,44 _ 5 0907:] Hoechst Rastinon 1957 gl. a 20 _ 4,80 4,80 4,80 96 87 Boehringer] Mannheim Artosina 1958 » _ 4,80 4,80 4,80 _ 13 Vitrum Diabuton 1958 » _ 4,80 _ _ 4 _ 0806 Vitrum Insulin 1929 40 IB] 5 X 10 ml 13,74 13,74 13,74 13,74 66 62 Novo Insulin f. 1934 » 13,74 13,74 13,74 13,74 3 6 Leo Insulin f. 1934 » 13,74 12,32 12,16 12,16 2 2 Grupp 11 0102 Ferrosan Quilla Simplex, sirap 1940 11. a 100 g 1,00 1,27 1,27 1,39 10 7 Sandström Tussipect, sirap f. 1940 fl. a 20 g 1,00 1,00 1,00 1,00 6 2 0201 Nativelle Digitaline 1940 gl. a 200 st. 8,70 8,79 8,79 8,79 1 0 ACO Digitoxin 1954 gl. a 100 st. 2,09 2,09 1,92 1,92 1 4 Merck Digitoxin f. 1934 » 5,15 5,15 5,15 5,15 0 0 Richter Digitoxin 1961 » _ _ 1,91 1,91 _ 0 Sandoz Digitoxin 1960 » _ _ 1,95 1,95 — 0 Astra Digitrin 1947 » 5,20 5,20 5,20 4,76 26 15 0201 Sandoz Cedoxin 1961 gl. a 100 0,25 mg _ _ 4,35 4,35 _ — Vitrum Digoxin 1960 » _ — 4,35 4,15 _ 0 ACO Digoxin 1959 » _ _ _ 3,59 _ 1 Draco Lanacrist 1956 » — 4,76 4,76 4,28 4 10 B. W. & Co Lanoxin1 1940 » _ 4,35 4,35 4,27 1 2 0701 Roche Azo-Gantrisin 1959 gl. a 50 — _ 8,95 8,95 _ 1 Stuart Suladyne 1962 » _ — 7,59 7,59 _ _ Astra Sulfadital 1946 » 5,63 5,63 5,63 5,63 3 0 Geigy Sulfadon 1957 » _ 17,12 17,12 14,48 27 14 ACO Sulfakombin 1959 » _ — 3,99 3,99 _ 0 Astra Sulfapral 1961 » _ _ 9,31 9,31 _ 38 Pharmacia Trisulf 1952 » 5,63 5,63 5,63 5,63 1 0 Bayer Supronal 1952 rör a 20 2,95 2,95 _ _ 0 _ 0502:] Recip Biolax 1944 ask a 50 0,86 0,86 0,86 0,86 0 0 Kraft Boxberger 1958 ask a 100 _ 3,23 4,91 4,91 _ 0 Allcocks Brandreth's piller 1935 ask a 36 0,83 0,83 0,83 0,97 14 4 Hässle Emulax 1958 gl. a 100 _ 8,03 8,03 8,03 0 26 1 Namnet ändrat från Digoxin SOU 1969: 36 257

Prisutveckling under perioden 1955—1964

Berednings- form, dose- Marknads- Lanse- ring och andelar, % rings- förpacknings- Nr Företag Preparat datum typ 1955 1958 1961 1964 1958 1964 1 2 3 4 5 6 7 9 10 11 Hässle Emulax comp. 1964 gl. & 100 — _ — 8,59 _ 0 ACO Karlsbaderpiller 1947 gl. a 250 _ 2,72 3,20 3,20 10 7 Kraft Kissinger 1956 ask å 100 _ 3,91 4,71 4,71 1 0 Leo Leopiller 1935 gl. åt 250 4,44 4,44 4,44 4,44 19 8 ACO Sagrada comp 1941 ask å 40 _ 0,72 0,72 1,192 0 0 Newbery & Philips Summers piller 1946 ask a 24 0,91 0,91 0,91 0,91 0 0 Heumann Balsamiska piller 1934 ask a 100 2,27 2,27 2,27 2,27 1 0 Astra Karlsbaderpiller 1936 ask a 60 0,55 0,55 _ _ 3 _ Tika » 1936 » 0,55 0,55 _ — 1 _ Vitrum » 1938 >> 0,55 0,55 0,55 _ 0 _ 0604 Kabi Meropenin 1954) rör a 20 6,23 6,23 6,23 5,11 € 6 ]] Kabi Meropenin forte 1955 » 14,24 14,24 14,24 9,20 20 15 Bayer Oratren 1955 » — 6,23 6,23 _ — _ Leo Calciopen 1956 gl a 15 _ 14,00 11,12 8,60 27 28 Astra Viacillin 1958 » _ 11,03 11,03 6,11 6 0 ACO Acocillin 1960 » _ _ 8,72 3,50 — 1 Lövens Penicals 1961 >> — _ 9,71 8,59 _ 2 08023 ACO Askorbinsyra 1941 tabl. 50 mg burk a 50 st. — 0,80 0,80 0,80 68 39 Merck Cebion 1953 tabl. 1 g rör a 10 st. 2,76 2,76 2,76 2,76 3 14 Leo Cevitil f. 1934 tabl. 0,05 g rör a 20 st. 1,55 1,55 1,55 1,55 0 0 Pharmacia Hybrin 1938 tabl. 0,5 g rör a 20 st. — 2,51 2,51 2,711 1 14 Ferrosan Ido-C 1952 drag. 0,5 g gl. a 25 st. 3,19 2,71 4,832 4,832 19 3 Roche Redoxon 1951 tabl. ] g rör a 10 st. 2,84 2,84 2,84 2,84 6 29 Astra C-vimin 1939 tabl. 50 mg gl. a 50 st 1,91 1,91 _ _ 3 — 0801:1 ACO Hexavitamin 1948 11. a 500 ml _ 5,40 5,40 5,40 3 2 Roche Protovit 1950 11. a 50 ml 8,79 8,79 8,79 8,79 2 1 Leo Vitatonin 1956 11. a 500 ml _ 5,60 5,60 5,60 32 16 Abbott Vi—Daylen 1956 11. a 90 ml 2,79 2,79 2,79 2,79 0 0 Ferrosan ABCD-in 1958 11. a 100 ml — 1,39 1,39 1,39 3 1 Leo Pollyvitil 1959 11. a 250 ml _ — 2,95 2,95 — 0 Astra Astratonil 1959 11. a 500 ml _ 7,24 7,24 6,32 _ 9 Leo Vitatonin S 1960 tl. a 1 000 ml _ — 9,99 9,99 — 0 Astra Combivimin 1950 fl. a 100 ml 6,39 6,39 6,39 9,27 2 1 Ferrosan Multiplex 1961 11. a 500 ml _ _ 7,11 7,11 — 1 Draco Draco-ton 1961 11. a 500 ml _ — 7,12 7,12 — 7 Pharmacia Roburan 1962 fl. a 500 ml _ _ — 6,32 _ 4 1501:2 Pharmacia Demotil comp. 1958 gl. a100 _ 25,92 25,92 25,92 _ 1 Cilag Lyspamin 1952 gl. a 50 8,35 8,35 8,35 8,35 0 0 Leo Neurospasmyl 1945 gl. a 100 3,51 3,51 3,51 _ 0 — Lederle Pathilon N 111. fenemal 1959 gl. a 100 _ 18,60 18,60 18,60 0 0 Searle Pavatron c. Phenemal 1955 » 17,00 17,00 17,00 17,00 _ 0 Recip Preparyl 1953 » 6,43 6,43 6,43 6,83 56 36 Astra Secergan comp. 1960 » — 11,51 11,51 11,51 1 2 1 rör å 25 st. ” gl. a 50 st. * Prisjämförelsen omfattar endast ACO-s, Leos och Astras preparat. 258 SOU 1969: 36

Prisutveckling under perioden 1955—1964

Berednings- form, dose- Marknads- Lanse- ring och andelar, % rings- förpacknings- _— Nr Förslag Preparat datum typ 1955 1958 1961 1964 1958 1964 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Abbott Tral m. fenemal 1958 » _ 25,48 25,48 25,48 0 0 Leo Tyrimid comp. 1957 » _ 8,19 8,19 8,19 1 0 Pharmacia Veryl 1948 » 6,39 6,39 6,39 6,99 28 21 Pharmacia Veryl mite 1947 » 3,19 3,19 3,19 3,59 7 5 1601 Leo Albyl m. kodein1 f. 1934 gl. a 100 3,11 3,11 3,11 3,11 0 0 Conradson Allanyl m. kodein1 1938 gl. a 50 1,51 2,35 2,35 2,35 _ _ Hässle Bamycod1 1955 » 2,71 2,71 2,87 2,99 26 13 Hässle Bamydag 1961 » _ _ 3,35 3,35 _ 20 Reckitt Dispril m. kodein1 1956 ask å 220 _ 9,11 9,11 9,51 — 16 Astra Maxotyl c. codein1 f. 1934 gl. å 50 1,51 1,51 — _ 2 _ ACO Magnecyl-kodein1 1941 » _ 1,19 1,19 1,27 34 13 Vitrum Magnecyl m. kodein f. 1934 » 1,11 1,19 1,19 _ 0 _ 1605 :2 Leo Albyl-kodein f. 1934 ask el. glas a 20 st. 0,90 0,73 0,73 0,73 7 8 ACO Magnecyl-kodein 1941 » 0,45 0,56 0,56 0,56 75 67 1101:1 Hässle Isomyl 1941 0,1 g, gl. å 100 1,52 1,52 2,28 2,28 5 3 ACO Pentymal 1948 » 1,52 1,52 1,76 1,76 21 20 0201& Upjohn Cortef 1953 tub a 5 g salva 1 % 8,75 6,99 4,71 4,71 6 0 Pfizer Ficortril 1954 » » _ 6,99 4,71 4,71 58 10 Pharmacia Hydrocortal 1954 » » 8,76 5,50 4,72 4,70 8 1 Ciba Hydrocortison 1954 » 8,75 5,51 4,19 4,19 1 0 Astra Hydrocortodrin 1958 » _ 5,50 4,72 4,70 0 1 MSD Hydrocortone 1953 » 8,75 5,59 4,71 4,71 4 0 ACO Hydrokortison 1956 » _ 5,12 3,76 3,76 13 4 Pfizer Magnacortril 1957 tub ä 5 g salva 0,5 % _ 7,47 7,51 7,51 1 4 Grupp III 0206:] MSD Dichlotride K 1959 gl. a 100 0,25 g _ — 21,12 21,12 _ 20 Ciba Esidrex K 1959 » _ — 11,20 11,20 _ 10 0402 Kabi Tylinal 1960 gl. a 120 st. _ _ 8,24 8,24 _ 29 Pharmacia Dobesin 1960 » _ — 8,24 8,24 _ 9 Temmler- Werke Danylen 1960 » _ _ 10,15 10,15 _ 6 0701 Astra Sulfdurazin 1957 gl a 100 0,5 g 44,32 44,32 44,32 20 4 Lederle Lederkyn 1957 » 44,32 44,32 44,32 4 1 0706:2 Astra Tetradecin novum 195 7 gl. a 100 drag. 0,25 g 156,32147,52147,52119,12 69 41 Lederle Achromycin V 1957 gl. a 100 _ 147,52 147,52 113,64 2 1 0708 Ferrosan Na-PAS granulat 1951 burk a 500 g 18,64 18,64 18,64 19,60 32 6 Wander Aminacyl, granulat 1951 » 22,00 22,00 22,00 23,12 20 5 0709 Kabi Cykloserin 1957 gl. a 50 84,32 84,32 46,00 46,00 87 86 Lilly Cykloserin 1957 » 84,32 84,32 46,00 46,00 13 14 * Ej ask a 20 ” Prisjämförelsen omfattar ej Pfizer Magnacortril

Prisutveckling under perioden 1955_1964

Berednings- form, dose- Marknads- Lanse- ring och andelar, % rings- förpacknings- _— Nr Förslag Preparat datum typ 1955 1958 1961 1964 1958 1964 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 0703 Astra Alfacillin 1960 röra15 _ _ 11,03 11,03 _ 3 Pfizer Maxipen 1960 gl.a20 _ _ 14,39 13,51 _ 2 Apoth.Lab. Pheno-M-Penicillin 1961 rörå20 _ _ 10,99 10,99 _ 0 0907:3 Astra Nadisan 1957 gl. a20 _ 4,80 4,80 4,80 78 88 Vitrum Inbuton 1957 >> _ 4,80 4,80 4,80 15 7 Hoechst Invenol 1957 » _ 4,80 4,80 4,80 7 4 Cilag Midosal 1957 » _ 4,80 4,80 4,80 0 _ 09031 MSD Codelcortone 1955 tabl. 5 mg gl.å100 st. 91,52 91,52 36,72 25,56 2 0 Merck Dacortin 1955 » _ 91,52 31,52 31,52 2 0 Upjohn Delta-Cortef 1955 » 91,52 70,40 32,32 32,32 3 O Pfizer Deltacortril 1955 » 92,32 92,32 36,72 32,00 32 6 Boots Deltastab 1956 » _ 70,40 36,72 10,59 0 0 Ferring Deltisolon 1958 » _ 51,20 38,72 14,99 0 0 FCF Glucortin 1960 » _ _ 18,88 8,31 _ 0 Schering Corp. Meticortelone 1955 » 91,52 70,40 32,32 32,32 1 0 Pharmacia Precortalon 1956 » 91,52 56,00 32,32 15,99 2 1 ACO Prednisolon 1959 » _ _ 23,92 8,32 _ 8 Desitin-Werk Prednisolon 1961 » — _ 23,00 9,75 _ 0 Schering AG Scherisolon 1957 » _ 56,00 32,32 10,03 1 2 Ciba UltracortenH 1958 » _ 70,40 36,72 29,92 0 0 1001 MSD Tryptizol 1961 gl. åt 100 25 mg drag. _ — 20,52 15,52 _ 40 Lundbeck Saroten 1961 » — _ 15,52 15,52 16 1201 Leo Hibernal 1954 gl.a500 61,12 46,32 38,60 36,72 52 15 M&B Largactil 1954 » 55,00 46,32 36,72 36,72 6 1 Dumex Klorpromex 1960 » _ _ 36,72 36,72 _ 5 1101:3 Ferrosan Equanil 1956 tabl. 0,4 g gl. a 100 _ 8,12 8,12 8,12 5 6 ACO Meprobamat 1956 » _ 6,72 5,56 5,12 6 15 Ferring Meprobamat 1963 >> — 4,63 _ 0 Draco Meproban 1956 » _ 9,12 9,12 7,92 30 37 Johnson Miltown 1956 » — 9,92 8,00 8,00 5 3 Lepetit Pertranquil 1957 » _ _ 8,11 8,11 0 0 Läkekemi Reostral 1959 » _ _ 5,55 4,91 _ 0 Kabi Restenil 1956 » _ 8,80 8,80 8,80 55 38

* Preparatgruppen hör för år 1964 in under grupp II.

10. Teknisk kommentar till tabell 4

De i tabell 4 prisstuderade 121 preparaten har valts från det i tabell 1 redovisade ma- terialet. Urvalet omfattar samtliga repre- senterade preparat med ett försäljningsvärde på minst 0,2 milj. kr. år 1964 och som sål- des på marknaden år 1958 i prismässigt jäm- förbara förpackningar. Det sammanlagda försäljningsvärdet år 1964 för de utvalda

preparaten svarade för 32 % av den totala läkemedelsförsäljningen. Apotekens inköps- priser (AIP) år 1958 och 1964 för de sålun- da utvalda 121 preparaten avser en repre- sentativ förpackningsstorlek för resp. prepa— rat.

Preparaten har grupperats i marknads- formerna monopol, duopol, mycket hög oli- gopolgrad samt hög oligopolgrad med ut- gångspunkt från förhållandena år 1958.

11. Tabell 4. Prisutveckling för 121 preparat med fördelning på marknadsformer år 1958.

Nummerbe- Priser (AIP) teckning för Beredningsform dosering och _— delmarknad Preparat förpackningsstorlek 1958 1964

1 2 3 4 5

A. Monopol år 1958 0206:1 Chlotride 0,5 g gl. a 100 st. 34.72 31. 24 0206:5 Apresolin drag. 50 mg 50 st. 5.75 6. 30 0302 Aminosol-glykos 11. ä 1 000 ml 17.40 17.40 0303 Albumin 20 % fl. a 100 ml 191.52 170. 00 0304 Macrodex 6 % fl. a 500 ml 15.75 14.20 0605 Hepaforte granulat gl. a 150 g 5.45 6.00 0702 Salazopyrin tabl. 0,5 g. 100 st. 9. 75 14.52 0706:1 Chloromycetin kapsl. 0,25 g 100 st. 115. 00 42. 72 0711 Gammaglobulin lösn. f. inj. 12 % 11. a 8 ml 38.00 48.00 0901 Acton prolongatum amp. 3 x1 inl 5.75 5.75 0907:1 Rastinon rör a 20 st. 4.80 4.80 0909 Heparin inj. gl. a 5 x 2 ml 41.24 41.24 110112 Lergigan drag. 0,025 g gl. a 60 st. 4. 60 4. 60 1101 :2 Lergigan forte drag. 50 mg 100 st. 11. 60 11.60 1602 Butazolidin drag. 0,2 g gl. a 50 st. 10.46 10.46 16053 Bamyl-koffein tabl. gl. å 50 st. 2.30 2.50 B. Duopol år 1958 0202 Kinytal gl. a 100 st. 7. 46 7. 46 0202 Kinidin burk a 100 st. 3. 66 3. 66 0204 Hexanicit tabl. 0,2 g gl. a 100 st. 10.15 10.15 0205 Neoaktal gl. å 100 st. 6.36 6. 95 0205 Meprotrol tabl. gl. a 50 st. 3. 35 3.35 0205 Myocardon gl. a 100 st. 8. 20 8.90 0301 Invertos 10 % 11. ä 1 000 ml 2. 60 2.60 0301 Inverdex 10 % 11. ä 1 000 ml 3.15 3.15 0503 Entero-Vioform rör a 100 st. 9.70 9. 70 0503 Sterosan gl. & 100 st. 11.86 11. 86 0709 Cykloserin tabl. 0,25 g 50 st. 84.32 46.00 0803 A-D-vitamindroppar 11. a 50 ml 1.05 1. 65 0907:3 Nadisan rör a 20 st. 4.80 4. 80 0908 Insulin lösn. ti. ä 1 x 10 ml 2.85 2.85 0908 Insulin semilente inj. fl. a 10 ml 3.90 3.50 1501:2 Preparyl gl. a 100 st. 6.45 6.85 1501:2 Veryl gl. a 100 st. 6.40 7.00 1701 Xylocain-Exadrin 2 % lösn. f. inj. 1 x 50 ml 3. 25 3.25 2201 Selukos tub a 120 g 5. 60 5.60 C. Mycket hög oligopolgrad år 1958 0102 Expigen fl. a 500 ml 3.30 3.75 0102 Vick Cetamium 11. a 220 g 1.75 2.25 0102 Resyl 11. a 200 g 3.25 3.70 0102 Quilla simplex 11. a 100 ml 1.28 1.40 0105 Lepheton 11.3. 100 ml 1.05 1.05 0201 Cedilanid drag. gl. a 100 st. 7.50 7.50 0201 Digitrin tabl. 0,1 mg 100 st. 5.20 4.75 0201 Lanacrist tabl. 0,25 mg gl. a 100 st. 4.75 4.26 0602 Ferromyn gl. & 250 st. 7.05 7.35 0602 Glycifer drag. 40 mg gl. a 100 st. 3. 00 3.32 0701 Sulfadon gl. a 100 st. 34. 72 29. 44 0703 Fenoxypen drag. 200 mg gl. a 100 st. 62. 64 34.56 0703 Meropenin forte tabl. 0,15 g rör a 100 st. 59.52 29.12 0703 Calciopen tabl. 0,2 g gl. a 100 st. 88.32 38.32 0706:2 Tetradecin novum gl. a 100 st. 147.52 119.12 SOU 1969: 36 261

Nummerbe- Priser (AIP) teckning för Beredningsform dosering och _— delmarknad Preparat förpackningsstorlek 1958 1964

1 2 3 4 5 0706:2 Terramycin drag. 0,25 g gl. a 100 st. 152.00 113.64 0802 Askorbinsyra tabl. 0,3 g gl. & 100 st. 5.06 4.55 0802 Redoxon tabl. 1 g rör a 10 st. 2.85 2.85 0802 Cebion tabl. 1 g rör a 10 st. 2.75 2.75 0802 Hybrin 0,5 g gl. a 100 st. 11.00 8.80 1101:3 Restenil 0,4 g gl. a 100 st. 8.80 8.80 1101:3 Meproban 0,4 g gl. a 100 st. 9.10 7.90 1101:3 Meprobamat 0,4 g gl. a 100 st. 6.70 5.10 1201 Hibernal drag. 25 mg gl. a 500 st. 46.32 36.72 1201 Hibernal fortior drag. 0,1 g gl. a 50 st. 18.56 14.50 1201 Nozinan drag. 25 mg gl. a 500 st. 56.00 56.00 1201 Trilafon drag. 2 mg gl. å 100 st. 10.30 10.30 1201 Stemetil amp. 5 mg/ml le 2 ml 10.00 10.00 1301 Amosyt-koffein drag. 10 st. 1.50 1.50 1401 Celocurin-klorid lösn. f. inj. 50 mg/(lO x 10) 25.80 25.80 1601 Bamycod tabl. gl. a 100 st. 5.32 5.80 1603 Sedisonal gl. a 100 st. 5.66 5.66 1603 Sedisonal NAPA gl. a 100 st. 6.25 6.25 1603 Sedyl NAPA tabl. gl. a 20 st. 1.10 1.10 1603 Dolviran ask a 50 tabl. 4.12 4.36 1603 Saridon ask a 100 st. 7.15 7.15 1603 Bamydorm tabl. gl. a 20 st. 1.65 1.70 1605:2 Magnecyl-kodein ask a 20 st. 0.55 0.55 1605:2 Dispril m. kod. ask a 20 st. 1.30 1.40 1605:2 Bamycod rör a. 20 st. 1.20 1.35 1605:2 Albyl-kodein ask a 20 st. 0.71 0.71 D. Hög oligopolgrad år 1958 0101 Quilla (sirap) 11. a 300 ml 4.06 4.30 0101 Exolyt drag. rör a 25 st. 2.50 2.70 0101 Benylan &. a 300 g 3.00 3.40 050111 Rennie ask a 100 st. 2.25 2.60 0502:1 Cas-Evac 11. a 100 g 3.23 4.53 0502:1 Leopiller gl. a 250 st. 4.45 4.45 0502:1 Pursennid drag. 40 st. 3.60 3.60 0502:1 Emulax drag. 50 st. 4.30 4.30 0502:1 Dulcolax drag. 5 mg 30 st. 2.50 2.65 0502:1 Karlsbaderpiller ask a 60 st. 0.55 0.70 0801:1 Multiplex gl. a 100 st. 6.45 6.45 0801:1 Akvavimin gl. a 100 st. 6.45 6.45 0801:1 Minovit gl. a 100 st. 11.00 11.00 0801:1 Oktovitamin gl. a 100 st. 6.45 5.75 0801:1 Vitatonin fl a 500 ml 5.60 5.60 0801:1 Combivimin gl. a 100 st 7.00 9.29 0801:1 ABCD-in 11. a 100 ml 1.10 1.40 0801:1 Vitalvin 11. a 1 000 ml 8.50 9.40 0801:1 Hexavitamin 11. a 1 000 ml 10.00 10.00 0801:2 Optonicum fl. a 1 000 g 11.05 11.05 0801:2 Pharmaton 11. a 1 000 g 8.90 10.20 0801:2 Vin de Vial 11. a 1 050 g 6.10 7.45 0903 Deltacortril tabl. 5 mg gl. a 10 st 10.25 2.90 0903 Kenacort tabl. 4 mg gl a 100 st 105.00 81.12 0903 Decadron tabl. 0,5 mg gl. a 100 st 92.23 32.00 0903 Ledercort tabl. 4 mg 100 st. 105.00 81.12 0904 Actocortin amp. 0,1 g komb.förp. 1 )( (I+II) 27.52 20.00 1101:1 Diminal tabl. 0,1 g gl. & 100 st. 8.45 8.86 1101:1 Pentymal tabl. 0,1 g burk a 10 st. 0.32 0.45 . 1101:1 Mebumal tabl. 0,1 g burk a 10 st. 0.80 0.80, 1101:1 Nembutal kapsl. 30 mg gl. a 25 st. 1.66 1.66 1101:1 Doriden tabl. 0,25 g ask a 10 st. 1.10 1.10 1102 Mylepsin tabl. 0,25 g burk 9. 100 st. 14.05 11.85 262 SOU 1969: 36

Nummerbe- Priser (AIP) teckning för Beredningsform dosering och delmarknad Preparat förpackningsstorlek 1958 1964 1 2 3 4 5 1501:] Cetiprin tabl. 50 mg gl. a 50 st. 4.46 5.25 1501:1 Cantil tabl. 25 mg rör a 25 st. 7.10 6.06 1501:] Buscopan amp. 20 mg/ml 6X1 ml 4.45 4.45 1605:1 Magnecyl ask a 100 st. 0.95 0.95 1605:1 Albyl ask a. 50 st. 0.75 0.75 1605:1 Dispril ask a 40 st. 1.66 1.86 1605:1 Bamyl gl. a 50 st. 1.40 2.00 1801 Siogen past. 2 mg ask & 30 st. 1.80 1.80 1801 Hydrotricin past. 1 mg 24 st. 1.30 1.30 1801 Dequadinum past. 0,25 mg tub & 20 st. 1.65 1.65 2001 Ficortril salva 1 % tub a 5 g 7.00 4.70 2001 Hydrokortison salva 1 % tub a. 5 ml m. kanyl 5.10 3.75 SOU 1969: 36 263

läkemedelsforsknin g

I denna bilaga ges exempel på större forsk- ningsprojekt, som genomförts eller f.n. på- går i svenska läkemedelsföretag. Redovis- ningen illustrerar det samarbete, som be- drivs mellan universitetsinstitutioner och företag, och som syftar till att industriellt utveckla och tillämpa grundforskningens re- sultat. Den ger också exempel på samarbete mellan olika företag på områden, där forsk- ningen betraktas som riskfylld eller finan- siellt betungande.

Redovisningen grundas huvudsakligen på intervjuer med representanter för sju större läkemedelsföretag, nämligen Astrakoncer- nen, Pharmacia, Kabi, Leo, Perrasan, Bo— fors och ACO. Materialet har också disku- terats med forskare, vilka som konsulter samarbetar med läkemedelsföretag.1 Det bör understrykas att det här rör sig om ett re— ferat av vid intervjuerna framförda uppgif- ter och bedömningar. Utredningen saknar givetvis kompetens att exempelvis göra jäm— förelser mellan olika produkter eller forsk- ningsresultat med avseende på dessas medi- cinska värde. Översikten har också måst göras mycket kortfattad, men torde dock ge viss uppfattning om inriktning och utveck- lingstendenser inom de sju företagens forsk- ning.

l . Astrakoncernen

I detta avsnitt ges redogörelser för några typfall på industriellt forsknings- och ut- vecklingsarbete inom Astrakoncernen.

((Case studiesa från svensk industriell

Xylocainfallet kan sägas illustrera två oli- ka saker, nämligen dels hur ett forsknings— uppslag, som ursprungligen kommit från fri— stående forskare vid en högskola, utvecklats och industriellt utnyttjats inom ett företag. dels hur företaget genom ett fortsatt forsk- nings— och utvecklingsarbete omkring pro- dukten vunnit nya och oväntade tillämp- ningsområden för denna.

Koncernens forskning på penicillin- och analgetikaområdena är exempel på ett sam- arbete med utländska läkemedelsföretag inom forskningen. Koncernens samarbete med universitet och högskolor belyses ytter— ligare genom redogörelserna för Hässles far- macevtiska forsknings- och utvecklingsar- bete samt dess forskning efter medel mot hjärtarytmier.

Astrakoncernen bedriver även forsknings- och utvecklingsarbete utanför det egentliga läkemedelsområdet men med utnyttjande av det tekniska kunnande, som man förvärvat i forskning inom detta område. Ett exempel härpå ger koncernens fiskproteinprojekt.

A. Xylocainforskningen

Xylocain är det utan jämförelse omsätt- ningsmässigt största läkemedlet från ett svenskt företag. Preparatet har en hög mark- nadsandel inte bara i Sverige utan domine- rar tillsammans med Bofors' Carbocain lo- kalbedövningsmarknaden över praktiskt ta-

1 Professorerna A. Carlsson, B. Folkow och A. Lundberg.

Den ursprungliga iakttagelsen att en för- ening med Xylocains kemiska struktur har lokalanestetiska egenskaper gjordes utanför Astra av två vid det tillfället okända ke- mister, Nils Löfgren och Bengt Lundqvist från Stockholms Högskola. Det tog emel- lertid fyra år för Astra, räknat från upp- slagsgivarnas första iakttagelse till dess före- taget kunde lansera en färdig produkt. Forskningsarbetet omfattade toxikologi, far- makologi och klinisk utvärdering samt far- macevtiska beredningsformer och industriel- la produktionsmetoder. Arbetet följdes upp med vetenskapliga undersökningar utom— lands, framför allt i USA men även i Tysk- land, England och flera andra länder.

Forskningsarbetet är inte avslutat i och med att en produkt lanserats. På Xylocain- området har kontinuerliga forskningsinsat- ser inom Astra gjorts under en tjugoårspe- riod. Tills för två-tre år sedan pågick stora undersökningar, där man försökte följa hur Xylocain upptas och distribueras till väv- nader efter olika injektionsformer eller efter inhalation. Dessa relativt grundläggande ar— beten som bl.a. är av betydelse sett från biverkningssynpunkt har ej tidigare kunnat genomföras, på grund av att man inte har haft tillräckligt specifika analysmetoder för de mikromängder, som det är fråga om i vävnader. Metoderna har utvecklats under 1950-talets senare hälft på Astras labora- torier. Dessa undersökningar har utförts i samarbete mellan Astras laboratorier och medicinska avdelning i Södertälje och i USA, samt olika vetenskapliga grupper vid de medicinska högskolorna i t. ex. Stock- holm, Uppsala, Edinburgh, Helsingfors och flera olika centra i USA.

Ursprungligen framställdes och användes Xylocain uteslutande som lokalbedövnings- medel. Man har emellertid funnit, kanske delvis av en slump, att det kraftigt motver- kar en oregelbundenhet i vissa patienters hjärtverksamhet —— s. k. hjärtarytmi. Det är framför allt vid s.k. kammararytmier, som Xylocain är verksamt. Sådana arytmier kan t. ex. uppkomma under narkos. Ventriku- lära arytmier är också vanliga vid hjärtin—

farkt, och undersökningar under de se- naste åren har visat att Xylocain är ett vär- defullt läkemedel för att förhindra upp- komsten av arytmier hos patienter med akut hjärtinfarkt. Forskningsarbetet på detta om- råde är dock ännu ej avslutat.

Astra har också satsat på ett helt an— nat forskningsområde i samband med Xylo— cain. Xylocain har nämligen visat sig ef- fektivt kunna avbryta krampanfall (epilep— tiska kramper). Företaget har samarbetat med svenska akademiska forskare vid ge- nomprövning av Xylocains egenskaper i dessa avseenden. Xylocain har visat sig vara livsräddande vid de kramper som ibland uppkommer i samband med neurokirurgiska ingrepp. Dessa och vissa senare undersök- ningar på liknande områden (inverkan på kramperna vid elektrochockbehandling av patienter med depressioner, hjälpmedel vid EEG-undersökningar av patienter med epi- lepsi) har gett vetenskapligt och praktiskt medicinskt intressanta resultat. Det kommer- siella värdet är dock svårt att uppskatta, ef- terSOm förbrukningsstatistiken för Xylocain inte finns fördelad på olika användningsom- råden.

Det bör nämnas att sistnämnda använd- ningsområden endast är två bland flera vid sidan av det rent lokalanestetiska.

B. Samarbete med Beecham på penicillin- området

Ett annat indikationsområde, på vilket Ast- ra har en hög marknadsandel, främst på hemmamarknaden, är antibiotikaområdet, närmast penicilliner.

Redan före upptäckten av antibiotika hade Astra en stark ställning på det kemo- terapeutiska området genom tidiga arbeten rörande sulfonamider. Under andra världs- kriget, då landet avspärrades från en stor del av läkemedelstillförseln, uppnåddes själv- försörjning och t. o. m. en viss export på det området. Astra kunde ungefär samtidigt som Ciba framställa dåtidens viktigaste sulfapre- parat, Sulfatiazol.

De preparat, som under senare delen av 1940-talet hade en dominerande använd-

ning, byggde på den s.k. sulfakombina- tionsprincipen. Det var en svensk upptäckt, gjord i samarbete mellan Astras kemister samt de kliniker som utprovade det. Astra hade således en tradition på kemoterapiom— rådet, när de första rapporterna om penicil- linet kom. Denna tradition anges vara or- saken till att Astra snabbt kunde bedöma de nya resultatens värde. Stora ansträng- ningar gjordes för att få i gång en svensk produktion. Detta skedde utan att Astra köpte licenser från utländska företag.

Vid denna tid framställdes penicillin ute- slutande genom jäsning. Då nya antibiotika, främst tetracyklinerna, kom på marknaden, var det naturligt för Astra att försöka skaf- fa licens för att framställa också dem, vilket lyckades. Vid planeringen och utvidgningen av laboratorieverksamheten satsades stora utgifter på att bygga upp ett laboratorium för att bedriva jäsningskemisk forskning. Astra fick härigenom resurser för att själv- ständigt driva forskningsprojekt avseende framställning av antibiotika eller enzymer på mikrobiologisk väg, dvs. att finna aktiva sub- stanser och sedan föra dem vidare från de ursprungliga jäsningsförsöken i kolvar till en ekonomisk produktion i stor skala.

Denna Astras bakgrund ser man som den väsentliga orsaken till varför Astra lyckades få ett forskningssamarbete till stånd med Beecham Research Laboratorium. Detta företag har gjort en verkligt grundläggande upptäckt inom antibiotikaområdet, näm- ligen den att kunna framställa penicillinets grundskelett, 6-APA. Genom kemiska me- toder kunde man bygga på olika sidokedjor och därigenom framställa penicilliner med avvikande egenskaper från de gängse an- vända penicillin G och penicillin V. Trots Beechams stora ekonomiska resurser kun- de företagent inte exploatera sin stora upp- täckt ensamt (på grund av att upptäckten gjordes på ett relativt tidigt stadium i före- tagets läkemedelsforskning), utan man fick söka samarbete med företag, som hade en forskningstradition på detta område. Ett nära samarbete med Astra inleddes i bör- jan av 1960-talet, och en långtgående inte— gration av företagens forskningar på om-

rådet har ägt rum. Det har lett till, att Astra kunnat marknadsföra fem nya penicilliner, vilka alla inneburit avsevärda framsteg i ett eller annat avseende jämfört med de pe- nicillin G och V preparat, som fanns på marknaden, när det första syntetiska penicil- linet marknadsfördes. Dessa forskningar fortgår, och Astra har f. n. ett penicillin på klinisk prövning och är berett att gå ut med ytterligare ett penicillin, som således har fördelar i speciella egenskaper, som inte de tidigare marknadsförda semi-syntetiska penicillinerna visat sig ha.

C. Hässles farmacevtiska forsknings- och utve cklingsarbete

Under kriget, år 1942, köpte Astra samtliga aktier i Hässle. År 1954 flyttade Hässle från Hässleholm till Göteborg. Hässles till- verkning förlades till moderföretaget Astras fabriker i Södertälje, varigenom vissa stor- driftsfördelar i produktionen kunde utnytt- jas.1

För att framgångsrikt driva läkemedels— forskning bedömdes det som nödvändigt att upparbeta kontakter med universitet och universitetskliniker. Avsikten med flyttning- en var således att åstadkomma ett samarbe— te med läkare och forskare vid sjukhusen och universitetets institutioner i Göteborg. Man valde Göteborg eftersom det var oex- ploaterat område: det fanns ett nytt uni- versitet men inget läkemedelsföretag.

Från Hässle uppges, att företaget inte på- börjar något större forskningsprojekt förr- än man fått en positiv reaktion från ett kon— sultlag bestående av ett antal ledande fors- kare Vid Göteborgs universitet.”

Företaget har också målmedvetet för att vinna forskares intresse att medverka —— givit den akademiska forskningen bidrag bl. a. genom att ställa resurser till förfogan- de för syntes av nya kemiska substanser av intresse för grundforskningen.

1 För en diskussion av stordriftsfördelar i Astrakoncernens centraliserade produktion se kap. 8, avsnitt 4. 2 Främst professorerna A. Carlsson, B. Folkow och L. Werkö.

Tabell. Utveckling av Hässles utgifter för forskning och utveckling (enl. Stat. Central- byråns normer).

År Milj. kr.

1954 0,4 1959 1,7 1966 5,7 1967 7,0 (budgeterat be-

lopp)

Efter flyttningen har utvecklingen gått snabbt. Under en tioårsperiod har omsätt- ningen femdubblats. De ökade resurserna har framför allt använts till att bygga ut forsknings- och utvecklingssidan. Hur re— surserna härför utvecklats framgår av ovan- stående tabell.

Astrakoncernen satsade i sin helhet 31,2 milj. kr. på läkemedelsforskning år 1966.

Under Hässles första tid i Göteborg in— riktades de blygsamma resurserna på ett far- macevtiskt utvecklingsarbete. Med detta av- ses att av redan kända läkemedelssubstanser göra bruksfärdiga läkemedel, t. ex. smärt— stillande medel, huvudvärkstabletter, host- medel, medel vid överskott på magsyra OSV. Målet var att göra produkter som i ett eller annat avseende var bättre än de, som salu- fördes av andra företag.

Som exempel på preparat av den typ Hässle utvecklade under de första åren i Göteborg kan anges Bamyl-tabletter, där produktutvecklingen gav underlag för en miljonomsättning.

Hässles målsättning för sitt farmacevtiska forskningsarbete är att försöka få fram nya administreringsformer, dvs. finna nya sätt att tillföra läkemedel till den mänskliga or- ganismen. År 1954 påbörjades ett projekt, som syftade till att kunna tidsreglera till- förseln av aktiv substans. Företaget hade till sitt förfogande på laboratoriet endast en ingenjör och ett par biträden. Kontakt sök- tes med prof. Sandell och hans assistent farm. lic. Fryklöf (numera teknisk direktör vid Apotekarsocieteten) på Farrnacevtiska Institutet, Stockholm. Ett intimt samarbete påbörjades, som pågick till år 1956. Under denna tid hade de grundläggande princi-

perna för en ny beredningsform blivit klara och patentansökan kunde inlämnas. Det krävdes dock ytterligare flera års arbete, in- nan en produkt blev färdig med namnet Du- retter (duration=ett förlopps varaktighet). Principen ger en ny typ av tabletter, som kontinuerligt frisläpper substansen i önskad takt.

Förutom i Skandinavien har Hässles Du- retter lanserats även i Tyskland, England och Holland av Astrakoncernens företag i dessa länder. Licensavtal har vidare slutits med flera stora utländska företag om rätten att få tillverka på licens.

Redan 1955 började man på Hässle disku- tera en annan typ av forskningsarbete, far- macevtisk-medicinsk forskning. Problemet gällde att få fram nya metoder för att stu- dera järnpreparats resorption och hur man skulle kunna framställa bättre järnpreparat. Ett samarbete byggdes upp med medicinska kliniken II vid Sahlgrenska sjukhuset. Det tog tre år i anspråk att få fram en metod, som gjorde det möjligt att med s.k. dub- belisotopteknik studera resorptionen av olika järnföreningar och jämföra dem. Detta ar- bete leddes av professor Leif Hallberg vid medicinska kliniken II, Sahlgrenska sjukhu- set. Hässle har fått en patentskyddad me- tod, som gör det möjligt att förbättra resorp— tionen av järnpreparat. I Sverige lanserades Ferromyn S år 1965 och kort därefter i öv- riga skandinaviska länder samt i England. Preparatet bygger på ovannämnda patent- skyddade princip. Hässles patent och pub- likationer har medfört att licensavtal har kunnat slutas med två utländska företag an— gående rätt att få licens på företagets prin- crp.

D. Forskningssamarbete med ett utländskt företag

Fr. o. m. år 1959 började Hässle bygga upp en organisation, som gjorde det möjligt att satsa på en forskning, som syftar till nya läkemedelssubstanser. Det första projektet hade som målsättning en ny typ av analgeti- ka, dvs. smärtstillande medel.

Det finns redan många smärtstillande

medel, och Hässles satsning får närmast ses i samband med narkotikaproblemet. Flera läkemedel på området är narkotika, och dessutom kan många kända läkemedel rela- tivt enkelt göras om till narkotika. Hässles mål var att få fram en helt ny typ av ke- miska strukturer, som aldrig använts tidi- gare som analgetika, och att få fram medel, som inte löpte samma risk att bli narkotika.

Hässle har inom detta projekt framställt ca 300 substanser, som testats. Varje sub- stans kan vara resultatet av kanske i ge— nomsnitt fem syntessteg, vilket betyder ca 1 500 synteser. Hässle valde ut en substans från dessa prövningar samt ytterligare en från ett annat, samtidigt pågående projekt. Företagets resurser bedömdes vara för be— gränsade för att kliniskt pröva båda. Man valde då att samarbeta med ett stort ut— ländskt läkemedelsföretag, med vilket Häss- le hade goda kontakter och som uttryckt in- tresse för ett samarbete även inom forsk- ningen. Ett förmånligt avtal har kunnat er- hållas, som innebär dels att det utländska företaget satsar forskningsresurser dels att båda parter får rätt att marknadsföra ev. produkter som kan komma utav projektet, varvid dock Hässle äger rätt att erhålla royalty, enär Hässle står för patenten.

Avtalet ger Hässle möjlighet att få en pro- dukt färdig, som annars skulle ha tagit flera år i anspråk på grund av företagets be- gränsade resurser. För företaget är det en avgörande konkurrensfördel att ha ett tids- försprång vid lansering gentemot ev. kon- kurrenter. Alternativet till ett avtal för Häss- le hade varit att av styrelsen begära minst 1 milj. kr. ytterligare i årlig laboratoriebud- get, vilket vid nuvarande kostnadsram inte hade varit möjligt.

Kliniska prövningar pågår med en sub- stans. Om denna kan bli ett värdefullt läke- medel vet man ännu inte. Man räknar med att fler substanser inom projektet skall kun— na föras fram till kliniska prövningar.

E. Medel mot hjärtarytmier. Samarbete med professor A. Carlsson

Under de senaste 30 åren har läkemedels- industrin haft kemiskt syntesarbete som ut-

gångspunkt. Analgetikaprojektet är ett ex- empel på denna klassiska väg. På Hässle har i ett annat projekt prövats en ny utgångs- punkt, nämligen verkningsmekanismen. Det- ta har skett i nära samarbete med professor A. Carlsson, som räknas som en av världens främsta specialister inom monoaminområ- det. Substanserna adrenalin och noradrena- lin (monoaminer) har stor betydelse för reg- leringen av kroppens blodtryck, kärlens kon- traktion, hjärtats slag samt funktioner i hjär- nan. Hässle har målsättningen att få fram substanser, som skyddar hjärtat mot alltför starka impulser. Man studerar därför hur olika substanser påverkar hjärtats funktio- ner, slagkraften, hjärtfrekvensen m.m. för att finna en skyddsmekanism för hjärtat, en receptorblockerare. På Hässle tror man sig ha fått fram en substans med idealiska ef- fekter.

Hässle påbörjade år 1960 sina försök att få fram en ny typ av läkemedel vid hjärt- arytmier.

På förslag av professor A. Carlsson in- riktades projektet i början av år 1961 mera målmedvetet mot adrenerga beta-receptor- blockerare. Orsaken härtill var att professor Carlsson, som då börjat samarbeta med Hässles forskare, var väl förtrogen med det- ta forskningsområde och därför kunde ge HäSSle aktuell information från grundforsk- ningen. Arbetet på projektet har förlöpt så att företaget räknar med att ha erforderliga kliniska prövningar för sitt preparat klara under loppet av år 1967. Ett preparat med namnet Aptin godkändes i oktober 1967 i Sverige av Medicinalstyrelsen. År 1958 upptäcktes den första beta-recep- torblockeraren DCI av det amerikanska bo- laget Lilly. Denna kunde emellertid ej an— vändas kliniskt. ICI synes redan år 1959 ha börjat forskning på hjärtats fysiologi och begreppet betareceptorblockerare. Några år senare (1962) publicerades uppgifter om ICI:s substans pronethalol (Alderlin). Även denna hade biverkningar och fick därför ingen större klinisk betydelse. Forsknings- arbetet fortsatte och ICI kunde lansera pre- paratet Inderal på den brittiska marknaden i augusti 1965 och på den svenska i januari

Tabell. ICI:s forskningsutgifter för Inderal, fördelade i tidsintervallerl.

1954—1961 ca 5,1 milj. kr. (£ 353 000) 1962—30/6 1965 ca 11,0 » » (£ 757 000) Summa ca 16,1 » » Utgifter för introd. i län- der utanför hemlandet2 (£ 200 000)

Summa (£ 1 310000)

ICI:s forskningsarbete på området fortgår enligt uppgift alltjämt.

ca 2,9 milj. kr. ca 19,0 » »

1 Uppgifterna har av ICI redovisats för ut- redningen. ” Exempel på dylika utgifter:

a) grundläggande lokala kliniska undersök- ningar erforderliga för produktens registre- ring i resp. land.

b) besök i dessa länder av teknisk och medicinsk expertis från ICI.

1966.

ICI och Hässle har var för sig självstän- diga patent på sina preparat. Preparaten används inom samma indikationsområde. Vissa skillnader mellan dem föreligger dock. Sålunda uppges Inderal vara en »ren» beta-blockerare, medan Aptin samtidigt ock- så har en sympatomirnetisk (beta-stimuleran- de) effekt. Preparaten ger på grund av sina olika strukturer även olika hämadynamiska effekter.

ICI satte efter starten på projektet rela- tivt snabbt in ett större antal forskare. För utredningen har koncernen redovisat hur forskningsutgifterna på preparatet Inderal fördelar sig på olika tidsintervaller.

Även Hässle har för utredningen redovisat sina utgifter på projektet för receptorblocke- rare. I dessa utgifter ingår inga kostnader för marknadsföring eller förberedelser till sådan.

Tabell. Hässles forskningsutgifter för medlet mot hjärtarytmier, fördelade i tidsintervaller.

1960—1965 ca 3 milj. kr. 1966 ca 1,9 » » 1967 ca 2 » » (budgeterat belopp) Summa ca 7 » » SOU 1969: 36

Hässle har kunnat genomföra sitt forsk- ningsarbete på hjärtarytmiområdet till avse- värt lägre utgifter än ICI. Bland flera orsa- ker härtill torde kunna nämnas dels det för- hållandet att Hässle kunnat utnyttja de forskningsresultat på området som ICI pre- senterat fr. o. m. är 1962, dels det nära sam- arbetet med forskare vid Göteborgs univer- sitet.

F. Koncernens fiskproteinprojekt

År 1957 påbörjades Astra-koncernens fisk- proteinprojekt. Målet var att få fram ett lukt- och smakfritt proteinkoncentrat, som kunde tåla långa transporter och lagrings- tider, även i tropiska klimat. Bakgrunden till Astra-koncernens satsning på protein- projektet var, att man utifrån fick en pro- jektidé vid en tidpunkt då experterna all- mänt blivit medvetna om den ökande ägg- vitebristen i världen.

I samarbete med grundforskare vid olika universitet har man dels fått fram önskad produkt, dels experimenterat fram en till- verkningsprocess för industriell skala. Efter ca 14 milj. kr. i forsknings- och utvecklings- arbete kunde år 1966 produktionen av hög- koncentrerat fiskprotein påbörjas vid Astra Nutritions proteinfabrik i Bua på Hallands- kusten. Tillverkningsmetoden, som är pa- tentsökt, medger genom högautomatisering en kontinuerlig produktion av en helt av- fettad produkt till en låg produktionskostnad (enligt uppgift väsentligt under världsmark- nadspriset för skummjölkspulver). Råvaran är fiskmjöl, som framställts av hel fisk. Det— ta befrias i fabriken från allt fett med hjälp av ett lösningsmedel, torkas och mals till ett pulver som innehåller 80—85 procent äggvita.

Inom vissa delar av projektet —- främst när det gällt att fastställa fiskproteinets nä- ringsvärde, toxicitet och bakteriehalt har man kunnat utnyttja teoretiskt kunnande och prövningsteknik från läkemedelsområ- det. I dessa delar kan alltså proteinprojektet sägas ha inneburit ett högre kapacitetsut- nyttjande av koncernens basvetande.

Eftersom fiskproteinet utgör ett helt nytt

slags födoämne, föreligger det trots ägg- vitebristen i världen stora svårigheter att skapa en marknad för produkten. Parallellt med att man söker utveckla en sådan mark— nad, har koncernen därför letat efter alter- nativa användningsområden. Koncernbola- get Ewos har tidigare utvecklat specialfoder och fodertillsatser för djur (nötkreatur, svin, minkar, ädelfisk) och marknadsfört dessa. Detta ledde till uppslaget att söka utnyttja fiskproteinet i denna typ av produkter. År 1967 var Ewos färdigt med ett kalvuppföd- ningspreparat i Vilket skummjölkpulvret helt ersatts av fiskprotein. Jämsides med att man lanserar detta preparat, pågår i Danmark, Holland och Schweiz försök att föda upp andra djurslag på protein från Astra Nutri- tion.

Arbetet på att nyttiggöra fiskproteinet för humant bruk sker dels genom samarbete med hjälporganisationer och livsmedelsindu- strier, dels genom ytterligare egen produkt- utveckling. I det senare arbetet inriktar man sig främst på att framställa proteinkoncen- tratet i en form som gör det möjligt att blan- da det med vatten till en dryck, vilket an- tages väsentligt underlätta användningen.

2. Pharmacia

Den följande redogörelsen för Pharmacias forsknings- och utvecklingsarbete på dex- tranområdet exemplifierar hur en speciali- sering av den industriella forskningen kan komma till stånd samt hur långsiktigt arbetet kan bli. Från Pharmacia är man angelägen att framhålla, att avsnittet om dextranforsk- ningen inte kan ses som någon samlad redo- görelse för företagets forskningsinsatser och -resultat. Sålunda berörs här icke det forsk- ningssamarbete med prof. N. Svartz och hennes medarbetare, som påbörjades om- kring år 1940 och som ledde till det för be- handling av ulcerös colit viktiga läkemedlet Salazopyrin. Detta läkemedel utgör en av Pharmacias viktigaste exportprodukter.

Dextranforskningen.

Pharmacia påbörjade år 1942 sin forskning inom dextranområdet efter ett uppslag från

prof. Grönwall (f.n. styresman för Akade- miska Sjukhuset, Uppsala) samt doc. Ingel- man. Denna forskning pågår fortfarande.

Utgångspunkten var, att en polymerisa- tionsprodukt erhållen från socker, dextran, visat sig under vissa förutsättningar kunna införas i blodbanorna i förhållandevis stora mängder i form av vattenlösning, utan att skador uppstod i organismen. Vid val av lämpliga molekylstorlekar av dextranet kun- de förväntas, att en sådan dextranlösning skulle ha vissa fysikaliska egenskaper ge- mensamma med blodplasma. Därigenom skulle man kunna erhålla ett ersättnings- medel för blod och plasma. År 1942 ansågs detta vara angeläget för landets beredskap med tanke på de stora behov, som kunde uppstå vid ett ev. krigsutbrott. Redan vid denna tid kände man till att allvarliga kroppsskador efterföljs av en komplicerad kroppsreaktion, och att plasma, i vissa fall blod, måste tillföras i stora mängder, för att patienten inte skulle dö i s. k. chock. Chock- ens verkliga natur var dock endast mycket bristfälligt känd.

Pharmacia kunde efter fem års forsk- ningsarbete år 1947 saluföra dextranlös- ningar under varumärket Macrodex. Forsk- ningsarbetet hade omfattat såväl rent ke- miska frågeställningar, t. ex. problemen att rena och fraktionera dextransubstans med önskad molekylviktsfördelning, som medi- cinska, t. ex. att i djurförsök klarlägga hur dextransubstansen nedbryts resp. urskiljs ge- nom njurarna, undersökningar av eventuella skadeverkningar på olika organ osv. Slutlig- en hade genom omfattande kliniska pröv- ningar visats, att produkten var lämplig att använda för människa och gav avsedda re- sultat.

Under tiden hade chockstudier ökat kän- nedomen om vad som händer i samband med kroppsskador och operativa ingrepp och detta hade i sin tur i ökad omfattning bör- jat inrikta den praktiska kirurgin på chock- profylax. När produkten kom på markna- den, visade sig även den civila sjukvården ha ett stort intresse för denna, och Macro- dexpreparaten har successivt blivit kända och säljs numera över praktiskt taget hela

Alltjämt pågår en omfattande forskning i fråga om olika detaljer i chockförloppet samt i fråga om förändringar i blodets flö- desegenskaper. Resultat härifrån har moti- verat framtagandet av ytterligare en dextran- produkt för medicinskt bruk, som är spe- ciellt avsedd att förbättra blodflödet vid vissa sjukdomstillstånd. Produkten, Rheoma- crodex, lanserades år 1961 och har följt sin föregångare ut på världsmarknaden. Prepa- ratet godkändes i början av år 1967 av den amerikanska kontrollmyndigheten, F.D.A., vilket kan betyda en avsevärd försäljnings— ökning för detta preparat.

Även Kabi lyckades, som framgår av ett särskilt avsnitt, utvinna ett blodersättnings- medel, nämligen Albumin. Medan blod är Albuminets dyrbara och knappa råvara kan Macrodex och Rheomacrodex med utgångs- punkt ifrån en billig råvara, socker, göras i obegränsade mängder. Den härav betingade avsevärda prisskillnaden mellanAlbumin och dextranprodukterna har gett de sistnämnda ett vidare användningsområde. Kabis dyr- bara produkt kommer endast till användning i speciella fall. Pharmacias och Kabis blod- ersättningsmedel dominerar tillsammans den svenska marknaden, vilket framgår av bl- laga 1.

Arbetena på dextranområdet har bedri— vits i nära samarbete med olika institutioner och ledande sjukhus. Biokemiska institutio- nen i Uppsala har en lång och framgångsrik tradition i fråga om att utveckla separations- teknik av speciellt intresse för biokemiskt forskningsarbete (ultracentrifugering, elek- trofores, adsorption etc.). Inom Pharmacias forskningsorganisation hade å andra sidan samlats en stor fond av kunskaper om olika kemiska föreningar med dextran som bas- material. Ur det ovannämnda samarbetet framkom en helt ny separationsmetod, gel- filtreringen. Metoden innebär, att om en lösning, som innehåller substanser av olika molekylstorlek, får passera ett skikt av kom av ett gelformigt, olösligt dextranderivat, se- pareras substanserna från varandra vid pas- sagen och kan framställas i ren eller i varje fall väsentligt renad form och detta på rent

fysikalisk väg utan någon kemisk åverkan. Metoden har visat sig användbar för en mängd olika ändamål. Pharmaciakoncernen säljer dextranderivaten, under den gemen- samma beteckningen Sephadex, över hela världen. Utvecklingen av nya specialproduk- ter pågår alltjämt.

Företaget har genom gelfiltreringen fått en ledande ställning inom denna typ av se- parationsteknik. Denna verksamhet har bli- vit utgångspunkten för utvecklandet av andra, nya separationsförfaranden. Pharma- cias separationsmetoder är patentskyddade. Dessa förhållanden har gett produktgruppen en stark försäljningsposition.

Sedan länge har det förelegat ett behov av en separationsteknik med gelfiltreringens egenskaper. Pharmacias metod har därför snabbt fått användning i laboratorier vid universitet och industrier över hela världen. USA är f. n., och sannolikt även framgent, den största marknaden för företagets sepa- rationsprodukten Den japanska marknaden har bl. a. visat stort intresse för dessa pro- dukter.

Inom Pharmacia räknar man med, att ut- vecklingsarbetet har nått så långt, att en industriell användning av företagets sepa- rationsprodukter står inför sitt genombrott, vilket såväl omsättnings- som resultatmäs- sigt kan få en mycket stor betydelse för företaget. Några utländska företag har un- der flera år använt gelfiltrering i »pilot- plant-skala», som en reningsmetod i sin pro- duktion, men förutsättningar torde snart föreligga att utnyttja metoden i betydligt större skala.

I avsnittet om Kabis forskning redogörs för hur detta företag kommit att utnyttja prof. Cohns metoder i sin blodfraktionering. Mellan Kabi och Pharmacia pågår en fort- löpande diskussion huruvida gelfiltreringen kan bli användbar som ett komplement till Cohns metoder för att ytterligare effektivi— sera blodfraktioneringen.

Ett ytterligare exempel på Pharmacias målsättning att finna industriella använd- ningsområden för företagets separationsme- toder utgör ett projekt, som avser att an- passa metoderna för ett intensivare utnytt-

jande av råvaran vassle. Pharmacia driver projektet i samarbete med Alfa-Laval.

Arbetsinsatserna vid ett djupgående forsk- ningsarbete inom läkemedelsområdet är så stora, att ett företag av Pharmacias stor- leksordning med nödvändighet måste be- gränsa sig till vissa sektorer med åtföljande specialisering och i många fall — höga marknadsandelar på vissa marknader.

En förekomst av lovande projektuppslag inom dextranfältet, vilka passa för Pharma- cias kunnande och forskningspotential på området, har medfört en fortsatt koncentra- tion av företagets ökande forskningsresurser till detta och närliggande områden jämsides med en satsning på ett fåtal för företaget helt nya forskningsområden.

3. Kabi

Kabis forsknings- och utvecklingsarbete har koncentrerats till ett fåtal områden, näm- ligen blod-, antibiotika- och virusområdena. Följande avsnitt ger en redogörelse för den— na verksamhet.

A. Blodfraktionering

Kabis första intresse för blodfraktionering kan dateras till 1920-talet och gällde ett ägg- vitekemiskt problem för moderbolaget, då- varande Stockholms Bryggerier, vid öltill- verkning.

Företaget tog kontakt med prof. The Svedbergs institution vid Uppsala univer- sitet för att få problemet löst. The Sved— bergs ultracentrifug möjliggjorde ett ratio- nellt studium av äggviteämnen.

I dag är det självklart att industriföretag har ett samarbete med vetenskapliga institu- tioner. Om ett företag stöter på problem, som är speciellt komplicerade eller som fordrar speciella resurser, kontaktar man landets sakkunskap inom någon universitets— institution. På 1920-talet var denna inställ- ning inte självklar. Från företaget hävdas att Stockholms Bryggeriers ovannämnda kontakt över huvud taget var den första som från ett svenskt företag togs med en rent vetenskaplig institution för att få ett

problem bearbetat och ev. löst.

Att Kabi kommit att arbeta med blodägg- viteämnen sammanhänger med den äggvite- kemiska och biokemiska forskningstradition som finns i Sverige. Prof. A. Tiselius' elek- troforesapparat öppnade nya möjligheter att studera äggviteämnen. Utländska forskare har bidragit med metoder för kolonn-kro- matografi och pappers-kromatografi. Under senare år har svenska forskare skapat gel- filtreringstekniken. (Jfr föregående avsnitt om Pharmacias forskning.)

Varje äggviteämne i blodet har sin spe- ciella biologiska funktion. De flesta som får blodplasma behöver inte alla äggviteämnen utan har vanligen brist på endast något av dem. Om någon exempelvis har brist på äggviteämnet fibrinogen, är det ett slöseri att ge blod. Finns rent fibrinogen tillgäng- ligt, ger tillsats enbart härav önskad effekt. Detta innebär dels en bättre hushållning med den dyrbara råvaran blod, dels en bättre te- rapevtisk effekt.

Under 1940-talet utarbetade prof. Cohn och hans medarbetare i USA fraktionerings- metoder med vilka man ur blodplasma kun- de utvinna ett par medicinskt betydelsefulla äggviteämnen. Kabi byggde i slutet av 1940- talet en anläggning för att fraktionera plas- ma med tillämpning av den Cohnska tek- niken. Plasmafraktionering har därefter i nära samverkan med inhemsk äggvitekemisk och medicinsk expertis utvecklats till ett av Kabis viktigaste arbetsområden.

Ett av företagets primära problem är att tillgodose råvarubehovet. Det blod som in- samlas vid blodgivarcentraler behövs för transfusionsverksamheten inom sjukvården. Kabi har därför prövat andra vägar. En rå- varukälla är det s.k. retroplacentarblodet, dvs. blod som nyblivna mödrar förlorar omedelbart efter förlossningen. En särskild insamlingsmetodik föreligger och insam- lingsverksamheten försiggår över hela lan— det och även i andra länder. Kabi använder för vissa specialändamål blod som på sed- vanligt sätt tappats från blodgivare. De kvantiteter som används är emellertid så pass små att de ej stör landets försörjning med transfusionsblod.

Produkter. De två ekonomiskt mest bety- delsefulla blodäggviteprodukterna är albu— min och gammaglobulin. Dessutom fram— ställer Kabi bl. a. blodäggviteämnena fibrin- ogen, AHF och immunglobulin anti-D.

Albumin utgör den största andelen av blodplasmans äggviteämnen. På vissa in- dikationer kan albumin med fördel användas i stället för helblod eller färskplasma då al- bumin möjliggör en terapi med mindre bi- verkningsrisk. På vissa andra indikationer anges albumin vara det enda fullgoda tera- pialternativet.

Kabis albumin har ingående studerats av svenska kirurger, speciellt inom brännska- debehandlingen. På Kabi menar man, att de betydande framsteg som svensk medicin gjort på detta område till en del beror på att albumin av hög kvalitet funnits tillgängligt.

Fördelarna med albuminbehandling vid ett flertal andra sjukdomstillstånd har klar- lagts genom svenska undersökningar. Som en följd härav har användningen av albu- min i Sverige kraftigt stimulerats. Sverige har sålunda en hög albuminkonsumtion i jämförelse med andra länder.

Gammaglobulin är efter albumin Kabis ekonomiskt mest betydelsefulla blodplasma- fraktion. Då den mänskliga organismen ut- sätts för en infektion (genom bakterier eller virus) bildar kroppen s.k. antikroppar mot infektionen i fråga. Antikroppsbildningen är sålunda ett led i kroppens naturliga skydds- mekanism gentemot infektioner. Gammaglo- bulin är den äggviteämnefraktion som inne— håller antikropparna och Gammagobulin Kabi innehåller därför antikroppar mot ett stort antal olika infektioner. Behandling med gammaglobulin innebär sålunda att man tillför patienten ett koncentrat av re- dan bildade antikroppar.

En av de viktigaste användningarna av gammaglobulin är som profylax mot epide- misk gulsot, en allvarlig sjukdom med lång- varigt förlopp. Vaccinering med gammaglo— bulin har under senare år fått starkt ökad omfattning i samband med att antalet se- mesterresor, bl. a. till Medelhavsområdet, ökat.

Människor med dålig antikroppsbildning

kan få 3. k. recidiverande infektioner, st. infektioner som återkommer gång på gång. Genom de upprepade infektionerna kom- mer antikroppsbildningen alltmer i olag, vil- ket i sin tur lätt leder till nya infektioner. Dessa förlopp kan brytas genom gamma- globulin.

Svenska forskare har nyligen visat, att man vid verkligt svåra brännskador får en förbrukning av kroppens gammaglobulin. Man har därför prövat att ge inte bara al- bumin utan även gammaglobulin i stora do— ser, och resultatet har blivit gynnsamt. Här- igenom kan man klara svårare brännskador än tidigare och samtidigt få ett kortare sjuk- domsförlopp.

Immunglobulin anti-D är en speciell typ av gammaglobulin, som framställts ur blod från speciella givare och som används som profylax mot 5. k. Rhesus-immunisering. Om en Rhesus-negativ kvinna föder ett Rhesus— positivt barn (beroende på att fadern är Rhesus-positiv) kan nämligen komplikatio- ner tillstöta med effekter som missbildningar på fostret. Därför måste sådana kvinnor kontrolleras särskilt noga under graviditeten och förlössningsavdelningarna måste vara beredda att sätta in en speciell relativt komplicerad terapeutisk behandling på det nyfödda barnet. Det har därför givetvis länge varit ett önskemål, att man skulle finna metoder att förebygga dessa av Rhesus-fak- torn framkallade komplikationer.

Under senare år har problemet med Rhesus-komplikationerna studerats på olika håll i världen och för något år sedan kom från vissa håll resultat, som antydde att Rhesus—immuniseringen av mödrar kunde förebyggas genom användning av ett spe— ciellt gammaglobulin som innehöll en hög halt av antikroppar mot Rhesus-faktorn.

I detta läge övervägde Kabi att börja be— arbeta problemet. Man konstaterade, att Rhesus-komplikationerna vid förlossningar- na var betungande och att det måste betrak— tas som angeläget, att en tillfredsställande profylax kunde åstadkommas. Samtidigt kunde konstateras, att problemet syntes vara principiellt möjligt att lösa, och att Kabi hade den sakkunskap som bedömdes vara

erforderlig för ett framgångsrikt bearbetan- de av problemet.

Beträffande projektets ekonomiska sida gjordes två konstateranden. Det ena var att Rhesus-problemet medicinskt är så allvar- ligt, att samhället kunde förväntas vara vil- ligt att betala vad preparatet bedömdes kun- na komma att kosta. Det andra lika viktiga konstaterandet var att problemet bearbetas även av stora utländska 'företag med inter- nationell marknadsföring, varför Kabi kun- de förvänta konkurrens såväl kvalitetsmäs- sigt som prismässigt. Mot bakgrund av bo- lagets tidigare vunna erfarenheter från an- gränsande arbetsområden blev bedömning- en, att bolaget borde ha förutsättningar att kunna hävda sig i en sådan konkurrens.

Dessa överväganden ledde till ett beslut om att forsknings- och utvecklingsarbete skulle igångsättas för att utarbeta ett pre- parat för förebyggande av Rhesus-immuni- sering av nyblivna mödrar.

Projektet har lett till, att bolaget omkring årsskiftet 1967/ 68 har kunnat börja ställa till de svenska förlossningsavdelningarnas förfogande ett preparat, Gammaglobulin anti-D Kabi, för förebyggande av Rhesus- immunisering av nyblivna mödrar.

Kabi syftar till att framställa speciella gammaglobuliner med särskilt hög halt av antikroppar mot vissa virus. Företaget har på detta område ett flerårigt samarbete med Statens Bakteriologiska Laboratorium.

Sedan man under senare tid fått klarare besked om de terapevtiska fördelarna med vissa sådana gammaglobuliner, kommer om- rådet att ägnas ökad uppmärksamhet.

F ibrinogen är det äggviteämne i blod, ur vilket fibrin bildas. Fibrin är i sin tur den väsentliga beståndsdelen i blodkoagel. Om halten fibrinogen i blodet är för låg kan bli- det ej koagulera, vilket medför att en blöd- ning ej stoppar.

Blödningstillstånd kan ha flera olika orsa- ker. Det händer ibland efter förlossningar liksom efter vissa operativa ingrepp att man får blödningskomplikationer beroende på att blodets halt av fibrinogen är för låg. I så- dana fall är det av livräddande betydelse att man kan ge patienter fibrinogen. I samar-

bete med forskare på Karolinska Institutet (makarna Blombäck) har Kabi lyckats göra ett fibrinogen som har en högre renhet än alla andra fibrinogenpreparat, som fram- ställs i världen, nämligen över 95 % (mot 60 % för de flesta andra fibrinogenprepa- rat).

En för liten fibrinogenmängd beror van- ligen på att kroppen bildat ett enzym, som helt eller delvis brutit ned det i blodet före- kommande fibrinogenet. En sådan enzyma- tisk fibrinogen-nedbrytning kallas fibrinolys. Japanska forskare fann för ett tiotal år se- dan att ett på kemisk väg gjort ämne, epsi- lonaminokapronsyra, kan hämma fibrinoly- sen. Kabi har alltsedan dess ägnat fibrinolys- problemet ett omfattande studium. Kabis preparat Epsikapron innehåller nyssnämnda förening. Epsikapron har visat sig vara ett verksamt medel för att förebygga blödnings- komplikationer bl. a. efter vissa operativa in- grepp.

Kabis arbete på fibrinolysområdet har vi- dare resulterat i preparatet Cyklokapron, som f. n. marknadsförs på ett par export- marknader och som under 1968 registrerats även i Sverige. Cyklokapron är en effekti- vare fibrinolyshämmare än Epsikapron. Det är verksamt i mindre doser och ger mindre biverkningar.

Makarna Blombäck på Karolinska Insti— tutet har ägnat flera års arbete åt att studera en annan blödningssjukdom, s. k. äkta he- mofili eller blödarsjuka.

De blödarsjuka saknar en speciell faktor i blodet, som man kallar antihemofilifaktom eller AHF . Att försöka renframställa denna har visat sig vara svårt. Den förstörs näm- ligen mycket lätt. I laboratorieskala har ma- karna Blombäck lyckats utarbeta en metod, som ger ett AHF-preparat med god aktivi- tet. Kabi har övertagit deras metod och har numera en regelbunden tillverkning av AHF i större skala.

AHF har terapevtisk betydelse för hemo- filiker dels i samband med olyckshändelser, dels vid operativa ingrepp. AHF har dess- utom en rent profylaktisk användning. Barn som är hemofiliker får lätt blödningar i le- derna, vilket kan invalidisera dem. Om man

profylaktiskt ger dem AHF kan de invalidi- serande ledförändringarna förebyggas.

Blod innehåller även många andra ägg- viteämnen som kan förväntas bli av medi- cinskt intresse. Kabi bedriver därför ett omfattande forskningsarbete över hela blod- äggviteområdet. Från Kabi uppges, att före- taget f.n. kan ställa fler högrenade blod- äggviteämnen till biokemiska och kliniska forskares förfogande än någon annan insti- tution i världen.

Koagulationsområdet. Blodets koagulation är en biokemiskt mycket komplicerad proce- dur, där ett stort antal olika faktorer i blo- det samverkar. Om störningar uppträder i koagulationsmekanismen får man allvarliga medicinska komplikationer. Förhöjd koa- gulationsbenägenhet kan leda till trombo- ser (blodproppar), medan en nedsättning av koagulationsförmågan kan leda till blöd- ningar. Genom sitt arbete med fibrinogen och AHF har Kabi kommit att arbeta på koagulationsområdet. Detta område har emellertid angripits av Kabis forsknings- avdelning även ur andra synvinklar.

Man har sedan mer än 30 år vetat att vissa bakterier bildar ett äggviteämne, strep- tokinas, som har förmågan att lösa upp en redan bildad blodpropp. Flera läkemedels- företag har försökt framställa streptokinas av så hög renhet att det skulle kunna injice- ras på människa. Problemet att odla ifråga- varande bakterie så att den bildar relativt stora mängder streptokinas är ej svårt. Där- emot uppges det vara ytterst komplicerat att utvinna det bildade streptokinaset i tillräck- ligt ren form. Kabis biokemister lyckades först i världen lösa detta problem. Kabi— kinas, som genom intravenös injicering kan lösa upp blodproppar, säljs på utländska marknader, numera i konkurrens med en likartad produkt från ett tyskt företag, som fått fram denna oberoende av Kabi.

Kabikinas används för upplösning av oli- ka typer av blodproppar. Det medicinskt mest betydelsefulla blodproppsproblemet är hjärtinfarkt, dvs. en propp i ett av hjärt- muskelns blodkärl. Hjärtinfarkten är en svårbedömbar sjukdom med mycket varie-

rande förlopp. F.n. pågår undersökningar på flera håll i Europa för att klargöra i vad mån en användning av Kabikinas kan öka överlevnadschanserna och förkorta sjuk- domstiden vid hjärtinfarkt. Preliminära un— dersökningar har gett positiva resultat men ytterligare större försöksserier fordras innan definitiva slutsatser kan dras.

B. Antibiotika

Det grundläggande arbetet på penicillinom- rådet har utförts i England och USA. Ka- bis arbete på penicillinområdet kan därför betecknas som ett utvecklingsarbete. Detta utvecklingsarbete uppges dock ha rymt flera olikartade, kvalificerade frågeställningar.

Under åren 1946—1947 byggde Kabi lan- dets första penicillinfabrik. Den var base- rad dels på de vid den tidpunkten tämligen knapphändiga utländska litteraturuppgifter- na om penicillintillverkning, dels på ett in— hemskt försöksarbete. Fabriken byggdes för framställning av den enda då kända peni- cillintypen, det korttidsverkande amorfa na- triumpenicillinet som hade en relativt låg renhet. I samarbete med svenska kliniker har Kabi därefter utvecklat en lång rad penicil- linpreparat, som möjliggör en väsentligt för- enklad och även säkrare terapi. Genom pro- cessmässigt utvecklingsarbete vid olika före- tag har tillverkningskostnaderna kunnat sän- kas, så att penicillinpriserna i dag endast är en bråkdel av vad de var under de första penicillinåren.

Kabi uppges vara det sannolikt första företaget i världen som lanserade en färdig- beredd vattensuspension av det långtidsver- kande penicillinprokainet. Med detta pre- parat kunde en adekvat penicillinbehandling, genomföras med en injektion per dygn. Den tidigare vanliga doseringen var 4—6 injek- tioner natriumpenicillin per dygn. Oral pe- nicillinterapi penicillin i tablettform uppges genom Kabis arbete ha blivit en all- mänt accepterad terapiform i Sverige tidi- gare än i något annat land.

Sedan de första halvsyntetiska penicil- linerna kommit fram genom grundläggande arbeten i England och USA lanserade Kabi

år 1960 ett speéialpenicillin mot den s.k. Sjukhussjukan, dvs. mot sådana bakterier (stafylokocker) som blivit okänsliga för tra- ditionellt penicillin.

Kabi påbörjade i början av 1950-talet en tillverkning av streptomycin och några år därefter även av cykloserin. Dessa båda sist- nämnda antibiotika används väsentligen mot tuberkulos. Kabis cykloserintillverkning byg- ger på metoder som i laboratorieskala ut- vecklats av ett amerikanskt läkemedelsföre- tag. Kabi har i egen regi gjort hela utveck- lingsarbetet för den industriella tillverkning- en. Arbetet har varit så framgångsrikt att cykloserin blivit Kabis största exportpro- dukt

C. Virus

De bakteriella infektionerna har till stor del bragts under kontroll genom kemoterapev- tika och antibiotika. På virussjukdomarnas område har emellertid framstegen ej varit lika dramatiska och snabba. Fram till unge- fär år 1950 fanns endast en typ av läkeme- del mot Virussjukdomar, nämligen vacciner, tyvärr endast "mot ett fåtal Virussjukdomar. Vaccinerna har dessutom den begränsningen att de endast kan användas profylaktiskt. Se- dan början av 1950-talet har Kabi intresse- rat sig för virusområdet och bearbetat det från tre olika angreppspunkter.

För det förseta innehåller det gammaglo- bulin, som Kabi framställer, antikroppar ej endast mot bakteriella infektioner utan även mot virusinfektioner. I själva verket är gam— maglobulinets största användning profylak- tiskt mot Virussjukdomar. Gammaglobulin är därför ett värdefullt komplement till vi- rusvaccinerna.

För det andra har Kabi genom sitt Flu- midin fått fram ett kemoterapevtikum mot Virussjukdomar. Preparatet uppges ha en viss profylaktisk effekt mot virusinfluensa. Kabis forskning inom detta område fortgår.

För det tredje har Kabi med ekonomiskt stöd från Statens Tekniska Forskningsråd helt nyligen tagit upp det s.k. interferon- problemet till behandling. Interferon är ett äggviteämne somii den mänskliga organis-

men bildas som en skyddsmekanism gent- emot infektioner. Engelska forskare har sva- rat för denna upptäckt. Denna upptäckt har emellertid ännu ej lett till några praktiska resultat, eftersom arbetet med interferon er- bjuder stora experimentella svårigheter. Kabi syftar till att studera interferonbild- ningen under olika betingelser. Detta är ett långsiktigt forskningsprojekt, som förutom av Kabi bearbetas av flera läkemedelsföre- tag i världen.

4. Leo

En redogörelse ges för Leos forskning på hormonområdet. Därefter följer en diskus- sion av Leos licensbaserade verksamhet.

A. Hormonforskning

Leos verksamhet på hormonområdet inled- des år 1932 genom ett samarbete med fram- lidne prof. A. Westman. Företagets hormon- forskning har en differentierad inriktning. Sålunda har man lanserat ett antal långver- kande hormonpreparat, Reachtin, Anadur och Klimaduren/Triodurin, Estradurin; det senare har visat sig verksamt mot vissa for- mer av prostatacancer. Vidare bearbetar man antikonceptionsproblemet från olika ut- gångspunkter. Nyligen har ett forskningspro- jekt lett till lansering av ett preparat, Homo- gonal, för behandling av sterilitet. Några problem i samband med detta projekt be- lyses i följande redogörelse.

En orsak till kvinnlig sterilitet är hypo- fysens oförmåga att producera tillräckliga mängder av de gonadotropa hormoner, som är nödvändiga för att stimulera äggstockar- na till att utveckla ett befruktningsdugligt ägg.

Bakgrunden till Leos forskningsinsats inom detta område är de forskningsresultat, som publicerades 1958 av ett forskarlag i Stockholm. Gemzell, Diczfalusy och Tillin- ger samlade hypofyser från nyligen avlidna människor och extraherade gonadotropiner- na från dem. Detta extrakt injicerades på kvinnor, som var sterila. Det visade sig att injektionerna av gonadotropinerna stimule-

rade äggstockarna till normal funktion. Ett befruktningsdugligt ägg producerades och under gynnsamma förhållanden kunde en graviditet åstadkommas. I de flesta fall ut- vecklades graviditeten normalt, även om an- talet multipelfödslar ökade.

Det är emellertid svårt att skaffa fram tillräckligt antal humana hypofyser för framställning av gonadotropa hormoner och det är givetvis omöjligt att basera en kom- mersiell framställning på ett sådant utgångs- material. Man har därför sökt efter andra råvarukällor för dessa hormoner.

Sedan lång tid tillbaka vet man att gona- dotropiner utsöndras i urin från såväl män som kvinnor. Hormonkoncentrationen är dock mycket låg. Det är först, när kvinnan når klimakteriet, då ovarierna inte längre svarar på hypofysgonadotropinernas signa- ler, som hormonkoncentrationen i urinen blir högre.

Detta förhållande innebär en möjlighet till kommersiell framställning av gonado- tropa hormoner från urin från kvinnor, som passerat klimakteriet. Leo har tagit till vara denna möjlighet. Framställning av dessa hormoner sker i kommersiell skala endast vid ytterligare två företag i världen.

För att erhålla en användbar produkt be- hövs ca tio olika reningssteg. Från 1000 liter urin erhålls ca 75—100 mg aktiv sub- stans. Denna mängd räcker för behandling av fem patienter. Stora uriuvolymer erford- ras således för en storproduktion av dessa hormoner.

Leo startade projektet för ca sex år se- dan med att utveckla metoder för isolering och rening. Tillverkningsproceduren har vi- dareutvecklats till halvteknisk skala och i dag har Leo metodiken klar för en storpro- duktion.

Råvaran är urin som insamlas på sjukhus och åldersdomhem. Ett problem är den sto- ra volymen. År 1967 bearbetades över 600 000 liter urin.

Under de gångna åren har Leo kunnat framställa hormon i tillräcklig mängd för en stor klinisk prövning i Sverige, som resul- terat i att ca 30 barn fötts i landet av tidi- gare sterila mödrar.

Man hoppas på en marknad för detta pre- parat inte endast i Sverige utan även i andra delar av världen, framför allt i USA. Ett amerikanskt läkemedelsföretag genomför en stor klinisk prövning i USA och till dags dato (hösten 1967) har även där ca 30 barn fötts av förut sterila mödrar efter behand- ling med Leos preparat.

En storproduktion av preparatet förutsät- ter en lösning av råvaruproblemet. Leo räk- nar med att behöva öka insamlingen av urin väsentligt. Kapaciteten inom landet är ej tillräcklig, och Leo har därför undersökt möjligheterna för en insamling utomlands.

På Leo menar man att detta projekt be- lyser en av orsakerna till att ett läkemedels-. företag kan ha en hög marknadsandel inom en viss marknad. I det aktuella fallet finns det på grund av otillräcklig råvara knappast plats för mer än en producent inom landet. På världsmarknaden kommer Leo att möta konkurrens från det holländska Organons Humegon samt det italienska Sere- nos Pergonal.

Tillverkningsmetodiken erbjuder svårighe- ter bl.a. beroende på att de gonadotropa hormonerna ej kan bestämmas med hjälp av någon kemisk analysmetod. Man är hän- visad till att analysera den biologiska effek- ten av preparatet för att kontrollera att man inte förlorar hormonaktiviteten i de olika reningsstegen. Denna analysmetodik är tidskrävande och ekonomiskt betungande genom att ett stort antal försöksdjur måste användas.

På Leo framhåller man, att flera osäkra faktorer gör bedömningen av det diskute- rade projektets ekonomiska bärkraft syn- nerligen svår. Tillverkningen av ett hormon- preparat som Homogonal går enligt Leo inte att patentera, varför utlandskonkurrensens omfattning är svår att förutse. En betydelse- full faktor för preparatets framtida lönsam- het är frågan om det godkänns av den ame— rikanska kontrollmyndigheten, vilket är av- hängigt av de ev. biverkningar, som kan visa sig under den kliniska utprövningen.

Nya syntetiska substanser har i vissa fall visat sig kunna ersätta Leos hormonbehand- ling. Vidare har man också isolerat substan-

ser, som kan påverka hypofysens egenpro- duktion av gonadotropiner. Det är möjligt att dessa principer i framtiden kan komma att slå ut användningen av hypofysgona- dotropinerna vid behandling av sterilitet.

Att Leo trots de stora riskerna satsat på projektet anges vara företagets tradition och kunnande på området. Man är på det klara med, att ett effektivt antikonceptionsmedel skulle få större ekonomisk betydelse för företaget än medlet mot sterilitet. Forsk- ningen, som resulterat i sistnämnda prepa- rat, ingår emellertid som ett led i strävan- dena att öka kunskapsförrådet om mekanis- men för fortplantningen i syfte att få fram nya typer av preventivmedel.

B. Leos licenssamarbete med Rhöne— Poulenc

Leo har sökt att licensvägen bredda sitt sor- timent för den svenska marknaden. En stor del av Leos omsättning är sålunda grundad på licenser från utländska företag, bl. a. från Rhöne—Poulenc.

Ett exempel på Leos licensbaserade läke- medelstillverkning utgör neuroleptikaområ- det. Leo har på denna marknad haft och har fortfarande, fast i en något mindre grad — en stor andel.

Neuroleptika är ett relativt nytt begrepp. Det avser medel som utöver en dämpande effekt på svår oro, spänning och aggressivi- tet också har en antipsykotisk effekt, dvs. en specifik förmåga att ändra psykotiska pa- tienters sjuka tankeupplevelser, minska de- ras hallucinationer och vanföreställningar.

I början av 1950-talet utförde Leo vissa analyser för nuvarande prof. G. Björcks räkning. Denne var intresserad av vinter- sovande djurs ämnesomsättning. Under ar- betets gång blev det känt att det stora frans— ka kemiföretaget Rhöne-Poulenc i sin forskning fått fram en substans, som på försöksdjur sänkte kroppstemperaturen ned mot omgivningens temperatur. En ung fransk kirurg, Dr. H. Laborit, hade visat att Rhö- ne-Poulencs substans kunde koppla ur tem- preaturregleringsmekanismen även på män- niska.

Leo kontaktade Rhöne-Poulenc, som se- dan lång tid levererat olika råvaror till Leo, och erhöll substansen klorpromazin för Björcks räkning.

Efter en tid kom rapporter från Frank- rike, att psykiater använt klorpromazin för att lugna sinnessjuka patienter, som led av svåra orostillstånd, manier. Leo vände sig då på nytt till Rhöne-Poulenc och fick på ett tidigt stadium licens på klorpromazin för Sverige och Norge. Andra licenstagare blev bl.a. Bayer i Tyskland, Smith Kline & French i USA och May & Baker i England.

I början av 1950-talet var man över hu- vud taget negativt inställd till farmakoterapi inom mentalsjukvården, efter många miss- lyckade försök med olika preparat och be- handlingsmetoder. Leo satsade emellertid på projektet och lade tillsammans med ledande svenska psykiater upp kliniska prövningar, som bekräftade, att preparatet hade de neu- roleptiska egenskaper, som fransmännen uppgav. I början av år 1954 kunde Leo ställa preparatet, under varumärket Hiber- nal, till psykiaternas förfogande. Klorpro— mazin är det första av flera s.k. »wonder drugs» på psykofarmakaområdet. Prepara- tet uppges ha revolutionerat livet på men- talsjukhusen.

Framgången med Hibernal på den sven- ska marknaden — preparatet är fortfarande det största preparatet inom gruppen neuro- leptika ledde till att Leo så småningom fick licens på flera nya preparat inom den- na marknad, nämligen Stemetil och No- zinan från Rhöne-Poulenc samt Haldol ifrån Janssen i Belgien. Dessa preparat har del- vis andra indikationer än Hibernal men täcker i många avseenden över varandra. Leo söker finna för vilka indikationer det ena preparatet är bättre än det andra.

Leo har även fått andra psykofarmaka på licens från Rhöne-Poulenc, t. ex. Sur- montil, ett tymoleptikum för behandling av depressioner.

Leo har sedan starten dominerat neuro- leptikamarknaden, trots att Rhöne-Poulenc genom sitt dotterbolag May&Baker lanse- rade klorpromazinet samtidigt med Leo i Sverige, under det ursprungliga namnet

Largactil. Senare har flera konkurrenter lan- serat såväl klorpromazin som flera andra neuroleptika.

På Leo anser man, att Leos ställning på neuroleptikamarknaden betingas av det för- troende som företaget som först på området i landet kunnat bygga upp bland psykiater. Som ett exempel på detta förhållande anger Leo det sätt varpå företaget fick preparatet haloperidol på licens från Janssen. Leos er- farenhet av kliniska prövningar på området angavs från Janssen vara ett avgörande skäl för en licensgivning till Leo.

Lees representanter framhåller, att även om det kan tyckas vara en bekväm väg till framgång att lansera licenspreparat från ut- ländska företag, krävs det väsentliga insat- ser av ett företag för att en sådan verksam- het skall vara möjlig.

a) Företaget måste ha aktiva forskare, som är orienterade inom många olika om- råden för att i litteratur och på kongresser kunna tillvarata nya rön och bedöma, om de är värda prövning i egna laboratorier. Be- dömningen måste ske på ett tidigt stadium. Om man kommer in på ett projekt, när ett preparat redan vunnit framgång, är man för sent ute.

b) Företaget måste ha god kontakt med in- och utländska forskare. För detta krävs motprestationer av företaget i form av den service, som en utbyggd forskningsorganisa- tion kan ge.

c) Företaget måste ha en utvecklingsav- delning med goda kliniska kontakter och er- farenhet av klinisk prövningsteknik.

d) Företaget måste vara berett på att åta sig omfattande utvecklingsarbete långt innan det kan avgöras, om preparatet någonsin skall bli ett försäljningsobjekt.

e) Företaget måste ha en forskning, som visat sig kunna avkasta originella produkter. Utan möjlighet att erbjuda licenser kan ett företag numera knappast räkna med att få några licenser. Företaget behöver inte nöd- vändigtvis ha konkreta projekt att erbjuda men måste ha en forskningspotential.

Som exempel på punkt (1) ovan anger Leo två neuroleptika från Rhöne-Poulenc som efter omfattande kliniska prövningar måst

läggas ner, eftersom det på svenska sjuk- hus inte gick att reproducera de erfarenhe- ter, som redovisats i Frankrike.

I sitt samarbete med Janssen tar Leo upp nya preparat till klinisk prövning samtidigt med att det belgiska företaget prövar det genom egna organisationer. Leo kan i detta fall sägas utgöra en del av Janssens kliniska forskningspotential. Leo har t. ex. kliniskt prövat ett maskmedel, Ripercol, som synte- tiserats av Janssen. I detta fall ingår Leo som en part i ett internationellt samarbete:

Företag Område

ICI England och Australien Rhöne-Poulenc Frankrike

Bayer Tyskland American Cyanamide USA SK & F Sydafrika

Johnson & Johnson Sydamerika Janssen Holland och Belgien Leo Skandinavien och Island

Genom detta projekt har Leos intresse för det veterinärmedicinska området stimu- lerats. Företaget har tagit kontakter med specialister på området både i Sverige och utomlands, och på forskningsavdelningen har man börjat leta efter nya ledtrådar inom området. Genom samarbetet med Janssens organisation anser sig Leo ha fått en större forskningspotential än om företaget arbetat isolerat.

5. F errosan

I delavsnitt A redovisas kortfattat Ferro- sans PAS-forskning, som bedrevs på 1940- talet. Under senare år har Ferrosan satsat större delen av sina forskningsresurser på forskning inom det endokrinologiska områ- det. I delavsnitt B redogörs för denna forsk- ning. Ferrosan driver dessutom i samarbete med sitt danska systerföretag A/S Ferrosan, Köpenhamn, ett större forskningsprojekt på psykofarmakaområdet för vilket en kort- fattad redogörelse ges i delavsnitt C.

En splittring av resurserna på ytterligare

områden skulle innebära, att projekten tog längre tid i anspråk att genomföra. Ris- kerna för att konkurrenter skulle hinna före med en lansering av effektiva medel på Ferrosans forskningsområden skulle öka. Skäl talar således för en koncentration av företagets resurser till ett fåtal projekt. Det- ta förhållande understryker vikten av noga övervägda projektval för företag av Ferro- sans storlek.

A. PAS-forsknin g

Ferrosan påbörjade i samarbete med prof. J. Lehman i mitten av 1940-talet en forsk- ning, som syftade till att få fram ett kemo- terapevticum med effekt mot tuberkulos. Ferrosan svarade i huvudsak för det ke— miskt-syntetiska arbetet, medan Lehmann utförde och ledde testningar in vitro och in vivo. Resultatet blev p-aminOSalicylsyra (PAS). Preparatet är fortfarande 20 år ef- ter lanseringen på marknaden ett av de tre främsta medlen vid behandling av tuber- kulos (vid sidan av isoniazid och streptomy- cin). Från Ferrosan uppges, att man satsa- de betydande resurser på projektets genom- förande, framför allt vad gäller kliniska prövningar. Företaget kunde dock ej erhålla patent på PAS på grund av nyhetshinder av olika slag. Såväl utländsk som inhemsk kon- kurrens uppstod därför snabbt. Ferrosan har ej kunnat uppnå en försäljning och vinst- nivå, vare sig på hemmamarknad eller ut- landsmarknader, som anses vara normal för ett nytt, betydelsefullt läkemedel. PAS- forskningen illustrerar således det riskta- gande som äger rum i en forskning efter preparat, för vilka ett patentskydd inte kan uppnås.

B. Endokrinologisk forskning

På förslag av prof. E. Båräny påbörjade Ferrosan år 1959 sin forskning på det endo- krinologiska området. På Båränys institu- tion arbetade vid denna tidpunkt en fransk kemist, J. P. Miquel, med en substansgrupp (difenyletener), som på grund av en viss kemisk likhet med syntetiska östrogener

kunde tänkas ha endokrinologiska effekter av kommersiellt intresse. Utsikter fanns att nå fram till ett preparat, som skulle kunna påverka vissa cancerformer med hormo- nell bakgrund.

Ferrosan inledde ett samarbete med Bå- rånys institution, varvid företaget i ett första skede i första hand svarade för den kemiskt- syntetiSka delen av forskningsprojektet, me- dan den endokrinologiska utvärderingen ut- fördes på Bårånys institution. Efter hand överflyttades dock utvärderingsledet till Ferrosans farmakologiska laboratorium, som numera helt handlägger denna. Båräny deltar i projektet numera huvudsakligen som konsult.

Det första kommersiellt utnyttjbara resul- tatet av FerrOSans endokrinologiska forsk- ning är ett preparat som används vid vissa funktionella menstruationsrubbningar samt vissa former av sterilitet. Preparatet är pa- tentskyddat i de ur marknadssynpunkt vik- tigaste länderna. Preparatet har under va- rumärkesnamnet Sexovid (cyklofenil) intro- ducerats på de norska och svenska markna- derna 1968 resp. 1969. Registreringsansök- ningen är f.n. under behandling i övriga nordiska länder och internationell exploate- ring pågår.

Vid studiet av Sexovids distribution i or- ganismen med hjälp av autoradiografi (på Veterinärhögskolan i samarbete med lab. S. Ullberg) gjordes en viktig iakttagelse, näm- ligen att substansen visade en selektiv af- finitet till gulkroppen i ovariet. Denna iakt- tagelse ledde till en ny forskningslinje i pro- jektet. Arbetshypotesen var, att substanser av denna typ skulle kunna hämma proge- steronsyntesen i gulkroppen (vilket hade be- kräftats vid preliminära försök) och därmed omöjliggöra en fortsatt graviditet. Efter om- fattande djurförsök har en substans prövats på graviditetsavbrytande effekt hos grlvida kvinnor.

Gängse preventivmedel i tablettform måste tas varje dag under tre veckor för att en befruktning skall förebyggas. Ferrosans forskning syftar till ett medel, som endast behöver tas en gång i månaden, företrädes- vis ett par dagar före den väntade :nen-

struationen. Denna förväntas då inträffa inom några dagar. Ferrosans medel förvän- tas även kunna användas efter menstruation men före det att graviditet konstaterats. Menstruationsmedlet kan om återstående kliniska prövningar ger positivt resultat samt legala möjligheter ges för en försäljning — uppnå en betydande avsättning på utlands— marknader.

Det bör kraftigt understrykas att några säkra slutsatser om preparatets effektivitet f. n. ej kan dras. Omfattande kliniska pröv- ningar måste först genomföras.

Ferrosan har tillverkningspatent på pre- paraten. För USA och Storbritannien har ansökningarna kompletterats med använd- ningspatent, vilket ger ett starkare skydd.

För att en utprövning på kvinnor i större skala skulle kunna igångsättas var en änd- ring av abortlagen nödvändig. Genom riks- dagsbeslut har de laga hindren för kliniska prövningar av Ferrosans menstruationsme- del i princip undanröjts.

Ferrosans forskningsprojekt på det endo- krinologiska området har fram till årsskiftet 1967/ 68 kostat ca 5,5 mkr. Företaget mås- te bl. a. slutföra kliniska prövningar på hundratals kvinnor, vilka måste testas un- der bortemot 10 cykler, för att materialet skall anses vara tillräckligt att medge en registrering. Projektet beräknas härigenom komma upp i en ackumulerad slutsumma på minst 8 mkr. Detta är en betydande sats- ning för ett företag av Ferrosans storlek och innebär ett stort risktagande. Företaget har dock bedömt situationen så att endast kvalificerad forskning ger det möjligheter att överleva i framtiden som självständigt företag.

Den svenska (nordiska) marknaden anges vara för liten att ensam bära en läkeme- delsforskning. Ferrosan siktar därför själv- fallet på en avsättning på den internationella marknaden. Uppbyggandet av egna utländs— ka försäljningsorganisationer ställer stora krav på finansiella resurser. Att etablera li- censkontakter med ett antal stora interna- tionella läkemedelsföretag medför lägre di- rekta vinster på enskilda produkter. Ferro- san har valt den senare linjen. Härigenom

vinner företaget fördelar genom att kunna utnyttja de större företagens resurser redan i forskningsledet. Ferrosan kan vidare i ut- byte räkna med att erhålla licensprodukter för sina hemmamarknader. Ett samarbete av detta slag har etablerats med ett antal företag i USA och Europa och förhand- lingar med andra pågår. Detta internatio- nella samarbete förutsätter en forskning hos Ferrosan av sådan standard, att de utländska företagen kan förvänta sig kvalificerade pro- dukter från denna. Flera exempel från de senaste åren visar hur resultat (eller väl un- derbyggda förhoppningar om resultat) av Ferrosans forskning öppnat nya eller för- stärkt gamla internationella kontakter.

C. Psykofarmakologisk forskning

Som ett försök till riskspridning i forsknings- arbetet kan ses den långsiktiga verksamhet på psykofarmakaområdet, som Ferrosan be- driver tillsammans med sitt systerföretag A/S Ferrosan i Köpenhamn. Varje företag syntetiserar därvid substanser, som prövas både på det egna företaget och på syster- företaget. Så långt möjligt har man und- vikit att arbeta med samma prövningsme- toder och härigenom har också en bredd på screeningen kunnat uppnås. Även om psyko- farmaka varit huvudintresset har dock en rad substanser med helt andra farmakolo- giska effekter fastnat i screeningen, och fle- ra av dessa har utvalts för mera ingående studier.

Det första praktiska resultatet av de psy- kofarmakologiska forskningsarbetet är Bu- ronil (metylperon), ett neuroleptikum, som introducerats i Danmark och Finland. Pa- tent har sökts — och beviljats i ett antal fall i viktiga länder och internationell ex- ploatering pågår.

6. Bofors

En redogörelse ges först för läkemedels- forskningens plats i företagets verksamhet. Därefter följer en beskrivning av företa- gets forskning på områdena för lokalbedöv- ningsmedel samt medel mot kärlsjukdomar.

A. »Förenad produktion», läkemedels- forskning och export

Bofors Nobelkrut kan genom sin mångför- grenade produktion ses som ett typfall på den struktur, som utmärker storföretag inom den kemiska industrin. Sprängämnesindu— strins tillverkning av läkemedelssubstanser och läkemedelsspecialiteter ger exempel på hur produkter med helt skilda användnings- områden härrör från samma råvaror och produktionsprocesser. Bofors Nobelkrut kan ses som den svenska motsvarigheten till de stora utländska kemikoncernerna som I. G. Farbens efterföljare i Tyskland (Farbenfa- briken Bayer och Farbwerke Hoechst), ICI i England, Montecatini i Italien samt Rhöne-Poulenc i Frankrike. Samtliga des— sa koncerner har inom ramen för en »för- enad produktion» läkemedel på produk- tionsprogrammet.

Tillverkningen av läkemedelssubstansen acetylsalicylsyra under andra världskriget bildar upptakten till företagets verksamhet på läkemedelsområdet. Vid denna tid påbör- jade Bofors Nobelkrut även som första företag i landet en tillverkning av substanser för lokalbedövningsmedel, nämligen benso- kain, prokain och tetracain. Denna verk- samhet utgör ett av många exempel på »förenad produktion:, inom företaget. Ett ytterligare exempel erbjuder företagets pro- duktion av nikotinsyra, där tillverknings- processen, en av Bofors patenterad oxida- tionsmetod med salpetersyra som oxida- tionsmedel, är gemensam för ett flertal oli- ka produkter.

På 1950-talet påbörjade företaget en till- verkning av läkemedelsspecialiteter. Exem- pel härpå är det patentskyddade lokalbe- dövningsmedlet Carbocain, medlet mot kärlsjukdomar Hexanicit som baseras på den ovannämnda råvaran nikotinsyra, samt plastförbandet Nobecutan, som fått stor be- tydelse inom kirurgi och särbehandling.

Process- eller metodforskningen har en central ställning i ett företag av Bofors No- belkruts typ. Ett resultat härav utgör före- tagets industriella process för oxidation av cykliska föreningar till karbonsyror. I sam—

band härmed har även pyridinkemin bear- betats. Pyridinkarbonsyror är viktiga mellan- produkter för läkemedelstillverkning.

Företagets forskningsverksamhet är orga- niserad i ett antal sektioner, vilka var och en svarar för ett avgränsat forskningsom— råde. l. Industriella kemikalier (t. ex. nitrerings— produkter)

2. Läkemedel

3. Bekämpningsmedel (t. ex. desinfektions— medel, växtskyddsmedel)

4. Plaster

5. Driftsforskning. Målsättningen för läkemedelsforskningen är således att skapa nya produkter eller för- bättra redan kända. I utvecklingsarbetet spe— lar försöksanläggningar i halvstor skala, s. k. »pilot plants», en viktig roll. I dessa får till- verkningsprocesserna sin tekniska utform- ning av specialister på apparatteknik. Företagets läkemedelspotential är i snabb tillväxt. År 1964 invigdes ett nytt labora- torium för läkemedelsforskning i Mölndal. Nyligen har AB Bofors' verksamhet på läke- medelsområdet brutits ut ur Nobelkrut och bildar en delvis självständig enhet under namnet AB Bofors, Nobel-Pharma. Verk— samheten siktar dels på en utbyggnad av bolagets produktion av läkemedelskemika— lier för försäljning av substans eller för in- tern vidareförädling, dels på en fortsatt ut— veckling av läkemedelsspecialiteter. Härvid koncentrerar man sig framför allt på lokal— bedövningsmedel, samt cirkulationsbefräm— jande och smärtstillande medel. Förutsättningarna för en integrerad upp- byggnad av den kemiska industrin med en utgrening till ett stort antal produktgrup— per med sinsemellan olika användningsom— råden anges vara sämre för ett litet land som Sverige än i de stora industriländerna. Den svenska och t.o.m. den skandinaviska marknaden anges i regel vara alltför liten för en ekonomisk tillverkning av Bofors' ke— miska produkter. Företaget har för sitt pro- duktionsprogram strävat att följa utveck- lingslinjer, för vilka särskilt gynnsamma förutsättningar föreligger. I de stora indu- striländerna har företaget mött höga skydds-

tullar, medan motsvarande tullskydd icke har funnits i landet. Acetylsalicylsyreför— säljningen har således på hemmamarknaden fått vidkännas en hård konkurrens från före— tag i Tyskland, USA, Frankrike och öststa- terna.

Forskningen syftar till att få fram origi- nalpreparat för såväl den svenska sjukvår- den som för export. På Bofors är man ange- lägen att framhålla, att utan en stor export- marknad skulle man inte kunna bedriva sin dyrbara läkemedelsforskning. Denna kan ej göras ekonomiskt försvarbar utifrån den re- lativt blygsamma svenska marknaden. Vid valet av forskningsprojekt måste därför den internationella marknadens behov omsorgs- fullt analyseras, och särskilt höga krav måste ställas på de produkter, som skall kunna hävda sig på världsmarknaden och möjlig- göra en ökad exportandel för företaget. Av Bofors' försäljning av läkemedelsspecialite- ter går f.n. över 70 % på exportmarknaden. De viktigaste av dessa. är Japan och USA. Därnäst följer Tyskland och England, sedan de skandinaviska länderna, Italien och Schweiz.

B. Lokalbedövningsmedel

Vid starten studerade man inom Bofors många olika läkemedelstyper. Man fann dock snart, att det med relativt begränsade resurser var nödvändigt att koncentrera sig till ett fåtal områden. För Bofors är lokal- bedövningsfältet ett utvalt specialområde. Svenska uppfinningar ligger till grund för de moderna lokalbedövningsmedlen. Pion- järarbetet startade på Stockholms Högskola. Genom det industriella forsknings- och ut- vecklingsarbetet inom området har Sverige uppnått en dominerande plats på världs— marknaden för lokalbedövningsmedel. Under 1940-talet påbörjade Bofors sin tillverkning av de konventionella lokalbe- dövningsmedlen procain, tetracain och ben- socain. Genom arbetet med de konventio- nella lokalbedövningsmedlen kom Bofors att intressera sig för att få fram helt nya ke- miska föreningar på detta speciella läkeme- delsområde. Trots Astras lansering av Xylo-

cain i slutet av 1940-talet fortsattes Bo- fors' utvecklingsarbete, vilket resulterade i produkterna Carbocain och Marcain.

Enligt Nobel-Pharmas forskningschef har Carbocain en något lägre giftighet än Xylo- cain. Dessutom kan man arbeta med Car- bocain utan adrenalin i betydligt större ut- sträckning. Adrenalin är kroppens normala beredskaps- och flykthorrnon med kraftiga fysiologiska verkningar och bör enligt många forskare i största möjliga utsträckning und- vikas som tillsats till andra läkemedel. På grund av en mindre försäljningsorganisation har Bofors dock ej nätt samma försäljnings- volym som Astra på detta område.

Genom att Xylocain i de flesta avseenden var överlägset procain fick Astra ett utom- ordentligt utgångsläge. Produkten slog ige- nom och blev en stor ekonomisk framgång för Astra. Carbocain och Xylocain står var- andra närmare än Xylocain och procain, vil- ket medfört att Bofors fått arbeta mot ett hårdare marknadsmotstånd än vad Astra be- hövde göra. Trots detta har Bofors en be- tydande andel av världsmarknaden. Den årliga totalomsättningen ligger mellan 20— 30 milj. kr., varav huvudparten faller på ex- portsidan. Bofors tar in sin väsentliga in- komst som royalty Och levererar dessutom substansen till licenstagarna.

Bofors försäljning av lokalbedövnings- medel kommer sannolikt att öka genom före- tagets nya produkter. Företagets senaste produkt på området, Marcain, har ungefär samma struktur som Carbocain men en be- tydligt längre duration. Marcain kan an— vändas även postoperativt, då det ger en långvarig smärtlindring efter t. ex. thorax— eller galloperationer. Preparatet har även fått en uppmärksammad gynekologisk an- vändning vid förlossningar.

Konkurrenter till de svenska företagen på världsmarknaden är Bayer med Baycain och Hoechst med Hostacain samt några före- tag i USA. Dessa företag svarar dock för mycket blygsamma marknadsandelar. Vär- demässigt intar Astra en dominerande ställ- ning. Volymmässigt är prokain fortfarande en stor produkt för Bofors på världsmarkna- den. Prokain används inom kirurgin i USA

och Sovjet samt i utvecklingsländerna. Pris- relationen till de moderna medlen är 1: 3 och utgör den väsentliga förklaringen till varför prokain fortfarande får användning i länder, där sjukhus arbetar med knappa eko- nomiska resurser. Vid prisjämförelserna bortses givetvis från ovan berörda negativa effekter av prokainet. På Bofors menar man, att prokainkonsumtionen definitivt borde upphöra, bl.a. på grund av att den ovan- nämnda erforderliga stora adrenalinhalten gör medlet toxiskt.

På lokalbedövningsområdet arbetar Bo- fors med forskningsprogram för tre delom- råden.

l) Kortverkande medel av Carbocaintyp 2) Långverkande medel för postoperativ behandling och rehabilitering 3) Ytanestesisektorn

C. Medel mot kärlsjukdomar

Det andra stora område, som Bofors bear- betar i sin forskning, representeras av cir- kulationsapparatens sjukdomar. Bofors har i Hexanicit redan en stor produkt mot kärl- sjukdomar.

Bofors Nobelkrut är en av världens störs- ta producenter av nikotinsyra, som till 85 % ingår i produkten Hexanicit. Företa- get exporterar stora kvantiteter nikotinsyra till de flesta av världens länder. Bakom denna produktion står den speciella oxida- tionsteknik, som utvecklats inom Bofors, oxidationen med salpetersyra under högt tryck, och där Bofors innehar viktiga patent. Bofors säljer både farmacevtisk och teknisk nikotinsyra liksom nikotinamid. Med sam- ma process tillverkar företaget isonikotin- syra, råvaran för tbc-medlet INH. Bofors är en av de största producenterna även på det området. Företaget tillverkar även den tredje pyridinkarbonsyran, pikolinsyra, som är en av råvarorna för Carbocain.

Den farmacevtiska nikotinsyran säljs främst på export. I Sverige och övriga skan- dinaviska länder ingår en betydande andel av nikotinsyran i det färdigförpackade lä- kemedlet, Hexanicit. Hos Bofors menar man, att Hexanicit har att möta en hård

konkurrens, men att företaget genom pro- dukt- och processförbättringar med fram— gång kan hävda sig på denna marknad. Hexaniciten kräver en stor forskningsinsats. Produkten hör till de s.k. vasodilatorerna, som underkastats en hård medicinsk kritik men från Bofors hävdas att den kritiserade effekten objektiveras först efter lång be- handlingstid. Medlet verkar i profylaktisk terapi mot försämringar av kärlsystemet. Ef- fekten sätter sannolikt in även på det meta- boliska skeendet. Ca ett femtiotal enzym- system berörs av tillgången på nikotinsyra, som ingår som väsentlig andel i Hexanicit. Åtskillig nikotinsyra erfordras för att de olika metaboliska systemen skall fungera normalt.

Hos Bofors syftar man till att få fram nya effektiva produkter på diskuterat om- råde. Förläggningen av företagets avdelning för läkemedelsforskning till Mölndal får ses som ett medel att bl. a. på detta område få till stånd ett nära samarbete med forskare vid universitet och storsjukhus.

Man har med utgångspunkt från erfaren- heterna på nikotinsyraområdet sökt en vi- dare målsättning inom ramen för cirkula- tionsapparatens sjukdomar och arbetar på att nå fram till medel mot blodkärlens, hjär- tats samt blodets sjukdomar. Bofors har av- delat ökade resurser på denna forskning och byggt upp ett lag, som samarbetar från kemiska studier fram till det kliniska arbetet på sjukhus. Farmakologiskt arbetar företaget tillsammans med grupper dels på Sahl— grenska sjukhuset i Göteborg, dels på Karo— linska sjukhuset i Stockhlom.

7. ACO Biofarmacevtisk forskning

Inom ACO har sedan mitten av 1950-talet pågått forskning inom det biofarmacevtiska området med målet att studera den farma- cevtiska utformningen.; betydelse för läke- medlens medicinska effekt. Denna forskning har bedrivits mera målmedvetet och med successivt ökade resurser under de senaste fem åren, delvis i samarbete med forskare

Att ACO på ett tidigt stadium kommit att bearbeta det aktuella forskningsområdet uppges sammanhänga med företagets ställ- ning som en apoteksägd verksamhet med en inriktning på det stora bassortimentet av lä- kemedel. Författningar på läkemedelsområ- det föreskriver ACO ett visst ansvar för de s. k. farmakopépreparaten, för vilka ett kon- tinuerligt utvecklingsarbete bedrivs. Sålunda uppges Apotekens Centrallaboratorium un- der flera decennier ha bedrivit ett forsk- ningsarbete inom den analytiska läkemedels- kontrollen och bl. a. utarbetat kvalitetsnor- mer för råvaror och preparat, som apote— ken skall använda.2 1

Under 1950—talet var den industriella lä- kemedelsforskningen huvudsakligen kon- centrerad på att få fram nya läkemedels- substanser. Under l960-talet har läkeme- delsindustrins intresse för biofarmacevtiska problemställningar ökat högst väsentligt. Bakgrunden härtill är, att det av flera skäl har blivit svårare att få fram nya läkeme— delssubstanser, bl. a. till följd av den respekt för skadliga biverkningar hos läkemedel som i synnerhet thalidomidkatastrofen med- fört. Ökade krav på farmakologiska och kli- niska prövningar samt tester av teratogena och cancerogena effekter har väsentligt ökat forskningskostnaderna. Kostnaderna för marknadsföring av nya läkemedelssubstan— ser har också flerdubblats. Att söka bered- ningsformer som medger en optimal medi- cinsk effekt har i detta läge visat sig vara ett löftesrikt alternativt forskningsområde för läkemedelsindustrin.

ACO:s biofarmacevtiska forskning är f. n. i stor utsträckning inriktad på ett projekt, som avser tillförsel av läkemedel i lipoidlös- lig form, varigenom gynnsammare absorp- tionsförhållanden kan uppnås. Ett delprojekt avser en administrationsform, som bygger på den s.k. lipeltprincipen. Lipetter är tablet- ter med en grundmassa av fett, i vilken lä- kemedlet är inbakat.

Inom ACO insåg man redan vid starten att vissa delar av de förväntade biofarma- cevtiska forskningsresultaten inte skulle bli möjliga att patentskydda, Exempelvis är

själva principen att tillföra läkemedel i lipo- idlöslig form välkänd och därför inte möj- lig att patentskydda, även om den i prak- tiken inte utnyttjats i nämnvärd grad. Att man trots denna insikt bedriver en omfat- tande forskning inom området uppges sam- manhänga med ACO:s allmännyttiga inrikt- ning och målsättning.

ACO har sökt patent på själva metoden (lipetterna), som används för den perorala administreringen. Man motiverar detta på så sätt, att även om företaget inte har haft några egentliga sidoblickar på att förvänta- de forskningsresultat skall kunna patente- ras, har det synts rimligt att i de fall resul— tat kan patentskyddas göra detta. Härige- nom kan förutsättningar för en försäljning på utlandsmarknaden uppnås samtidigt som möjligheter till att få ett licensutbyte med andra forskande läkemedelsföretag skapas.

Lipettprincipen uppges ha bl.a. följande fördelar. För det första kan absorptionen av lipoidlösliga substanser gynnsamt påver— kas. För det andra kan den förhindra att vissa läkemedel åstadkommer lokala tarm- skador eller tarmobehag. Slutligen ger prin- cipen möjligheter att förlänga effekter hos läkemedel, så att preparaten inte behöver intagas så ofta som tidigare.

Lipettprincipen har fått sin första kom- mersiella användning i ACO:s preparat Ka- liumkloridlipetter. Kaliumklorid, som an- vänds bl.a. i samband med administration av diuretika, har förorsakat flera fall av tarmskador. Genom ACO:s preparat kan dy- lika skador undvikas. I denna användning med förlångsammat avgivande och förlängd effekt av läkemedel påminner lipetter myc— ket om duretter.3

Det finns flera läkemedel, som endast kan tillföras organismen på annat sätt än på per- oral väg. ACO:s forskning syftar till att

b * Främst då i samarbete med doc. S. Ljung- erg.

Laboratoriet erhöll år 1955 WHO:s uppdrag att leda verksamheten med anskaffande och undersökning av sådana internationella kemiska referenssubstanser, som erfordras vid läke- medelsanalys. Laboratoriet utarbetar även kvali- tetsspecifikationer för dylika referenssubstanser för WHO:s räkning.

Jfr avsnittet om Hässles forskning.

för ett urval av dessa substanser söka lös- ningsmedel, som medger parenteral admi- nistration. Genom att läkemedlen inte till- förs i vattenfas blir de inte tillgängliga för den koppling med blodäggviteämnen som annars gör läkemedlen overksamma sam- tidigt som de skyddas från att alltför snabbt metaboliseras i organismen. Härigenom vinns dels bättre effekter än tidigare, dels effekter där man tidigare ej fick någon ef- fekt alls. Man förväntar sig, att denna forsk- ning skall få stor terapevtisk betydelse på flera olika områden.

ACO har ännu inte hunnit påbörja några kliniska prövningar på ovannämnda om- råde, men djurexperirnentella prövningar uppges ha gett positiva värden. Detta gäller bl. a. för en hjärtmedicin, som hittills endast kunnat administreras peroralt. Man har varit hänvisad till att invänta absorptionen i tar- men för att kunna häva ett kritiskt sjuk- domstillstånd, vilket, innan full effekt upp- nåtts, har kunnat ta flera dagar i anspråk. Med ACO:s preparat hoppas man få samma effekt inom några minuter, vilket i detta sammanhang anges vara ett i världen unikt resultat. För att uppnå denna effekt fordras inte endast en ny applikationsform, utan även en kemisk modifiering av det ämne, som skall appliceras.

ACO:s här omnämnda forskningsprojekt på det biofarmacevtiska området har hittills kostat omkring ett par milj. kr. Under år 1968 har mellan en tredjedel och hälf- ten av företagets forskningsresurser dispo- nerats för detta projekt, som väntas pågå i ytterligare flera år.

Acetylsalicylsyra: Ingår bl. a. i Magnecyl© och Albyl©. Febersänkande, smärtstillande och antireumatiskt medel.

Adrenerga beta-receptorblockerare: Bloc- kerer inverkan på hjärtat av adrenerga sub- stanser och sympaticus och normaliserar därigenom hjärtfrekvensökning orsakad av arbete och psykiska faktorer. (Adrenerga substanser finns normalt bl. a. i nervändar- na och överför nervirnpulser. Ex. adrenalin och noradrenalin.)

Aminosalylderivat: Medel härledda ur aminosalyl; används mot tuberkulos. Har bakteriehämmande verkan. Ingår i det sven- ska preparatet Pas© Ferrosan.

Ampicillin: Antibiotikum med verkan på ett större antal olika bakterier än vanliga penicillinpreparat (tillhör gruppen s. k. bred— spektrumantibiotika).

Anabolisk steroid: Ämne som används för att förstärka kroppens syntes av artegna

äggviteämnen. Analgetika: Smärtstillande medel. Analgetika+sedativa: Kombination av

smärtstillande och lugnande medel.

Analgetikum: Singularis av analgetika. Antihistaminer: Medel mot allergier (blockerar histamin).

Antikolinergika: Medel som motverkar acetylkolin bildat i det 5. k. kolinergiska nervsystemet. Effekt av antikolinergika: pupillvidgning (mydriasis), minskad salivav- söndring eller sekretion i mag- tarmkana- len.

Anemier: Allmän blodbrist, av växlande orsaker och i olika former, dvs. eg. otill- räcklig hemoglobinmängd (hemoglobin är det röda blodfärgämnet).

Arytmi: Rubbning i rytmisk verksamhet, t. ex. oregelbundenhet i pulsens eller i hjär- tats slag, andningsrubbningar etc.

Ataraktika: Lugnande och ej sömngivan- de medel vid ångesttillstånd.

Barbitursyrederivat: Vanligen kallade bar- biturater. Medel härledda ur barbitursyra= malonylurinämne. Lugnande och sömngi- vande medel.

Biokemi: Den del av kemin, som rör de kemiska processerna hos den levande orga- nismen och de ämnen som härvid alstras.

Biosyntetisk kemi: Den del av kemin som behandlar framställning av ämnen, vilka pri- märt alstras vid de kemiska processerna hos den levande organismen.

Bredspektrumantibiotika: Antibiotika med verkan på ett stort antal olika bakterier. (Antibiotika: Substanser bildade av vissa organismer vanligen vissa bakterier och svampar verkar hämmande eller dödan- de på andra mikroorganismer. Används mot infektioner.)

Cancerogen: Cancerframkallande. Cykliska: Eg. kretsformiga, periodiska. Ämnen vars kemiska struktur bildar en ring (vanlig 5 eller 6-ledad). Den vanligaste cyk- liska föreningen är bensen och derivat där- av. Den organiska kemin kallas många gång— er de cykliska föreningarnas kemi.

Dermatologisk: Av dermatologi=läran om hudsjukdomar.

Dextran: Ett blodersättningsmedel, sär- skilt för behandling av chocktillstånd. Är kemiskt långa kedjor av aktiva sockermole- kyler, s. k. polysackarider.

Digestionsapparat: 1. Apparat som an- vänds för att dra ut lösliga ämnen ur en drog genom inverkan av varm vätska. 2. Matsmältningsapparaten.

Diuretika: Urindrivande medel. Duration: Varaktighet. Vanligen utnytt— jad i sådana sammanhang som läkemedels- duration, dvs. hur länge effekten av ett lä- kemedel sitter i.

Dubbelisotopleknik: Undersökningsmetod med användning av isotoper t. ex. av järn.

Durettprincip: Princip för framställning av tabletter med förlängd verkan; bygger på att ämnen som kopplats till ett plastske- lett avges successivt.

Elektrofores: Separation av ämnen med hjälp av elektrisk ström. (Utnyttjas ofta vid separering av blodets äggviteämnen.)

Elektrolytvätskebalans: Jämvikt mellan jonerna i kroppsvätska och celler, t. ex. na- trium, kalium.

Endokrina rubbningar: Rubbningar 1 or- gan med inre sekretion, t. ex. hormonrubb- ning.

Epsilonaminokapronsyra: Hemostatikum som har betydelse för blodets koagulation. E. hämmar koagulationen genom att mot— verka fibrinolysinets nedbrytning av fibrin och fibrinogen.

Extemporeberedning: Hantverksmässig beredning av läkemedel för tillfället.

Farmacevt: Samlingsnamn för apotekare och receptarier.

Farmacevtisk specialitet: Standardiserat läkemedel, som är avsett att tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpack- ning.

Farmakologi: Läran om verkningar i organismen.

Farmakopépreparat: Läkemedel upptaget i farmakopén, dvs. den officiella handboken med krav på läkemedelsråvaror och prepa- rat.

läkemedlens

Farmakoterapi: Läran om behandling av sjuka med läkemedel.

Fentiazinderivat: Medel härledda ur fen- tiazin. Vissa har användning som psyko- farmaka.

Fentiazintyp: En grupp psykofarmaka härledd från fentiazin.

F ertilitetstest: Fruktsamhetsprövning. F raktioneringsmetoder: Sönderbrytnings- metoder=sätt att särskilja olika beståndsde- lar. (Ex. fraktionerad destillation, som byg- ger på separation genom att ingående ämnen har olika kokpunkter.)

Galenisk farmaci: Läran om läkemedels- tillverkning, läkemedelsformer o. dyl.

Generiskt namn: Neutralnamn på läke— medel som fastställs av olika officiella or- gan. (I Sverige Nordiska farmakopénämn- den : NFN-namn, i USA United States Adopted Names=USA-namn, i Storbritan— nien British Approved Names=BAN- namn.) Av mer internationell karaktär är INN-namn, dvs. International Non-Proprie- tary Names som fastställs inom WHO för den internationella farmakopén. Ex. kemiskt namn 2-acetoxibensoesyra generiskt namn acetylsalicylsyra (Nord.) varumärkesnamn aspirin (Bayer). Glykokortikoider: Ämne av hormonnatur med liknande verkan som hydrokortison (binjurebarkhormon med verkan på kolhyd- ratomsättningen och med antiinflammatoris— ka och antiallergiska egenskaper).

Gonadotrop: Påverkan av könskörtlarnas hormonella regulation från hypofysens framlob.

Haloperidol: Ett psykofarmakon (används inom psykiatrien).

Halvsyntetisk: Industriell framställning av preparat med utgångspunkt från naturpro— dukter (ex. penicillinframställning).

Handköpspreparat: Varor som försäljs utan recept.

H emofili: Blödarsjuka.

H järtglykosider: Växtämnen som används vid hjärtsjukdomar. (Glykosid=växtämnen som genom inverkan av enzym eller syra nedbryts i glykos och en sockerfri rest.)

H järtsyntetika: Syntetiska ämnen som an-

Humanbakteriologisk: Bakteriologi = ve- tenskapen om bakterierna, humanbakterio- logi=vetenskapen om bakterier vilka an- griper människor.

Humanfarmakologi: Vetenskapen om lä- kemedels verkningar på människor.

Hypertension: Ökad spänning, t. ex. ar- tärerna, dvs. förhöjt blodtryck (syn. hyper- toni). Artär=pulsåder som för blodet från hjärtat ut i kroppen.

Hypertonimedel: Medel mot förhöjt blod- tryck.

Hypnotika: Sömnmedel. Hypofys: Undre hjärnbihanget (fram- loben avsöndrar hormon som reglerar ut— sändringen av andra hormon).

Immunosorbens; Adsorberingsmedel för immunkroppar.

Indikationsområde: De sjukdomstillstånd eller symtom vid vilka ett visst läkemedel är avsett att användas.

Isonikotinsyrederivat: Medel härlett från och besläktat med nikotinsyra.

Isotopteknik: Användande av radioaktiva isotoper.

Kemoterapevtika: Kemiska läkemedel som används för att i kroppen bekämpa mikroorganismer.

Klinisk: l. Hörande till en klinik (sjuk- hus). 2. Praktisk användning (av ex. läke- medel). Jfr klinisk prövning av läkemedel.

KIopoxid-derivat: Medel härledda ur klop- oxid. Mycket använda lugnande medel vid neurostillstånd.

Kloramfenikol: Medel med verkan på ett stort antal bakterier, dvs. bredspektrum— antibiotikum.

Klorpromazin: Lugnande medel med in- verkan på agitationstillstånd vid depressio- ner och manier (psykosmedel). Agitation= häftig oro, rastlös rörelse.

Kolesterolsänkande medel: Medel som sänker kolesterolhalten i blodet. Kolesterol anses vara en av de bidragande orsakerna till arteriosklerOs (åderförkalkning).

Koronarinsufficiens: Underfunktion i hjärtats egen blodförsörjning. Kortikosteroider: Binjurebarkshormoner eller närbesläktade ämnen.

Kramatografi: Kemisk analyseringsmetod för särskiljande av svårseparerbara ämnen i en lösning; den aktuella vätskan får rinna genom ett adsorptionsmedel, vars förmåga att adsorbera de olika ämnena är olika, här- igenom uppstår olikfärgade skikt genom att ämnena i vätskeblandningen tränger ned oli- ka djupt allt efter adsorptionsmedlets för- måga att kvarhålla dem.

Lipoidlöslig: Fettlöslig.

Lokalanestetika: Lokalbedövande medel. Läkemedel: Vara som är aVsedd antingen att vid invärtes eller utvärtes bruk förebyg- ga, påvisa, hindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom hos människor eller djur eller att eljest på angivna sätt användas i samband med behandling av sjukdom, ska- da eller kroppsfel eller vid förlossning, allt under förutsättning att varan för sådant än- damål genom beredning, dOsering eller do- seringsanvisning iordningställts i bruksfär- digt skick (Definition hämtad från SFS 1962 Nr 701—707 1 5).

Maligna: Elakartade; ger upphov till sjuk- dom (ex. maligna tumörer).

Metabolism: 1. Omvandling i allmänhet (ex. nedbrytning av läkemedel i kroppen). 2. Omvandling av föda vid ämnesomsättning- en. 3. Direkt omvandling av vävnader och celler m. m. under sjukliga förhållanden.

Mikrobiologi: Vetenskapen om mikrober =de minsta levande varelserna särskilt svampar, bakterier och virus.

Milt sedativum: Svagt lugnande medel. Moderlut: »Ursprungslösning» dvs. lös- ning ur vilken kristallerna fällts ut.

Molekylmanipulation: »Göra om en mole- kyl». Med olika teknik har man påverkat molekylerna i ett ämne.

Molekylärbiologi: Kroppens kemiska re- aktioner sedda ur molekylär synpunkt.

Monoaminområdet: Område där mono— aminer t. ex. adrenalin och noradrenalin finns.

Neoplasmer: Svulstartade nybildningar av vävnader (ex. förstadier till cancer).

Neuroleptika: Medel med användning vid psykoser.

Nikotinsyrapreparat: Medel som innehål- ler nikotinsyra.

Nitreringsförfarande: Införande av grup- jen - NO2 (en kväve och två syreatomer) i en molekyl.

Noradrenalin: Bildas bl.a. i binjuremär- gen och har blodtrycksstegrande verkan. Har kallats katastrofhormonet.

Originalpreparat: Standardförpackade in- dustrieut tillverkade läkemedel i »konsum- tionsförpackningarm

Ovarier: Äggstockar. Oxidation: Reaktion mellan ett ämne och syre (eg. minskning av antalet elektroner).

Parenteral nutrition: Näring som tillförs kroppen genom en ven. Parentera1=vid si- dan av tarmen.

Patologi: Vetenskapen om sjukliga för- ändringar.

Penicillinaskänsliga penicilliner: Penicillin som nedbryts av enzymet penicillinas (bil- das av vissa mikroorganismer).

Peroral: Genom munnen.

Pikolinsyra: Pyridinkarbonsyra.

Plasmavolymökare: Preparat som ökar blodplasmans volym (blodersättningsmedel av typ Macrodex).

Polymera kolhydrater: En kolhydrat sam- mansatt av flera enklare kolhydratmolekyler (t. ex. cellulosa).

Postoperativt: Efter operation.

Preparativ biokemi: Den del av biokemin som syftar till att framställa nya »biokemis- ka substanser».

Prednisolonpreparat: Se glykokortikoider. Profylax: Förebyggande behandling.

Pronethalol: Ett cytostatikum, medel mot cancer.

Proteinhydrolysat: Hydrolys: Kemisk re- aktion varvid ett ämne under upptagande av vatten sönderfaller i två andra ämnen. Pro— teinhydrolysat=sådant ämne erhållet vid hydrolys av protein=äggviteämne.

Psykofarmakon: Läkemedel som används vid psykiska sjukdomar.

Psykolytika: Läkemedel som löser psy- kiska spänningstillstånd.

Pyridinkarbonsyra: Pyridinkärna med en karboxylgrupp. Strukturen förekommer bl.a. i vissa vitaminer.

Pyridinkemi: Kemi som behandlar pyri- din och ämnen framställda ur pyridin.

Radioimmunologisk: Motståndskraftig mot radioaktiv strålning.

Resistensutveckling: Utveckling av mot- ståndskraft. (Resistens=den naturliga mot- ståndskraften mot infektioner.)

Resorption: Uppsugning av flytande, gas- formiga eller stoftformiga partiklar genom blod- och lymfvägar såsom vid matsmält— ningen.

Rhesus-immunisering: Eg. motståndskraft mot viss blodgrupp (Rh+ eller Rh—). Rh— immunisering har störst betydelse för kvin- nor. Det är vid blodtransfusioner av största vikt att aldrig till en Rh(—)-kvinna ge Rh(+)-blod. Rh—irnmunisering ger dessutom inte skador på fostret, s.k. erythroblastos.

Saltsyrasubstitut: Ersättningsmedel för saltsyra.

Screening: Sållning. Sedativa analgetika: Smärtstillande medel som även verkar lugnande.

Sedativa ataraktika: Lugnande medel vid ångesttillstånd som även verkar allmänt lug- nande.

Semisyntetiska: Halvsyntetiska.

Separationsmedel: Medel som skiljer äm- nen från varandra.

Spasmolytika: Kramplösande medel.

Steroider: Samlingsnamn för bl. a. de till sterinerna hörande gallsyrorna, sexualhor— monerna, binjurebarkshormonerna och D- vitamin.

Sulfonamider: Föreningar besläktade med P—aminobensolsulfamid (finns bland ke- moterapevtika, antidiabetesmedel, hyper- tonirnedel).

Syntetisering: Sammanfogningar av enk- lare kemiska föreningar till mera kompli- cerade.

Terapi: Sjukdomsbehandling. Terapitraditioner: Traditionell sjukdoms- behandling.

Teratogen: Som orsakar missbildningar hos foster.

Tetracykliner: Bredspektrumantibiotika verksamma mot ett stort antal bakterier och vissa virus.

Tiazid eller klortalidontyp. Diuretikum av sulfonamidtyp. Diuretikum=vatten- och saltutdrivande medel.

T halidomzdkatastrofen: Den missbildande verkan på foster talidomid (Neurosedyn) har haft.

Toxicitet: Egenskapen av giftighet. Toxikologi: Vetenskapen om gifterna. Tranquillizer: Viss typ av psykofarmakon (psykosedativum) som har lugnande effekt.

Tricykliska tymoleptika: Stämningshöjan- de medel av viss kemisk figuration (»3 ringar»).

Trijoa'erad: En molekyl med tre jodato- mer.

Ulcerös colit: Sårig inflammation i grov- tarmen.

Urografi: Röntgenfotografering av kon- trastfyllda urinväggar.

Vaginal fluor: Flytningar från vagina (sli- dan).

Vasodilatorer: Kärlutvidgande medel. Ventrikulär: Som har samband med hjär- tats kammare.

Virologi: Läran om virus och de därav orsakade sjukdomarna.

Wonder drugs: Undermedel. Ytanestesi: Lokalbedövning på hud eller slemhinnor.

Tabellförteckning

Kapitel 2 2:1 Procentuell fördelning av 1533 farmacevtiska specialiteter i Sve- rige år 1965 efter introduktionsår 2:2 Svensk import, export, försäljning genom utländska dotterbolag samt svenska företags licensintäk- ter åren 1960, 1962 och 1963 . .

2:3 Vissa försäljningsmässigt stora pre- paratgrupper i Sverige med hög importandel åren 1958 och 1964

2:4 Utlandsförsäljning av viktigare pre- parat från svensk läkemedelsindu- stri åren 1958 och 1964 .....

Kapitel 3 3:1 Storleksmässig fördelning år 1966 av i Sverige för den svenska mark— naden producerande läkemedels- företag 3:2 Individuella LIF-företags läkeme- delsförsäljning 1958, 1965 och 1968 3:3 Andelar för olika slags läkemedels- företag åren'l952, 1965 och 1967 . 3:4 De största utländska läkemedels- företagens försäljning i Sverige 1958 och 1964 ......... 325 Antal preparat saluförda på den svenska marknaden av större sven- ska tillverkare åren 1958 och 1964 3:6 Antal preparat saluförda på den svenska marknaden av större ut- ländska säljare åren 1958 och 1964 3:7 Svenska tillverkares värdemässigt fem resp. tio största preparat i pro-

23

24

25

26

32

33

34

34

35

35

cent av företagets totala läkeme- dels produktion 1950 och 1964 . . 3:8 Större utländska företags värde- mässigt fem största preparat i procent av företagets totala för- säljning i Sverige 1958 och 1964 . 3:9 AB Astras aktiekapital med fördel- ning på ägarkategorier 1967 . 3:10 De största aktieägarna i AB Astra år 1966 ............ 3:11 Världens tio största läkemedels- företag år 1965 3:12 Exempel på vissa läkemedelsföre- tag med hög tillväxttakt under perioden 1957—1966 ...... 3:13 Större svenska läkemedelsföretags värdemässigt viktigaste preparat år 1964 ............ 3:14 Ett antal utländska företags värde- mässigt viktigaste preparat på den svenska marknaden år 1964 . . .

Kapitel 4 4:1 Andelar av läkemedelsförsäljningen för de största säljarna ...... 42 Försäljning i USA av läkemedel, fördelad efter lanseringsar . . 4:3 Marknader fördelade enligt storlek, antal säljare och koncentrations- grad åren 1958 och 1964 . . 4:4 Marknader fördelade efter storlek samt största resp. två största före- tagens marknadsandel 1958 och 1964 4:5 Undersökta marknader fördelade enligt marknadsformer år 1958 och 1964

36

36

36

37

42

50

53

56

57

62

62

63

4:6 Större säljare på läkemedelsområ- det i Sverige fördelade efter före- komst på olika marknader 1964 . Exempel på preparat med nonex- klusiv licensgivning . Säljare fördelade efter dels antal produkter sålda av samma säljare på en marknad, dels efter samma säljares försäljningsmässiga rang- ordning på samma marknad. Mark- naderna studeras fördelade på olika marknadsformer åren 1958 och 1964 Säljare med endast en produkt i procent av samtliga säljare av sam- ma rangordning med fördelning efter marknadsformer ...... 4:10 Säljarkoncentrationen för 20 pre- paratgrupper i USA år 1960 . . . 4:11 Nya marknader från 1958 till 1964 4:12 Förändringar i marknadernas marknadsformer 1958—1964 . . . 4:13 Förändringar i ledande företag och produkt inom marknader fördelade efter olika marknadsformer 1958 och 1964 4:14 Omsättningen på undersökta mark- nader 1958 och 1964 fördelade en- ligt marknadsform, patentskydd samt säljarens egna eller genom licenser köpta forskningsresultat . 4:15 Produkter fördelade efter mark- nadsandel, patentskydd och forsk- ningsbakgrund . ........ 4:16 Omsättningsandel under patent- skydd med marknaderna fördelade enligt storlek (ovägt genomsnitt) . 4:17 Antal marknader 1958 och 1964 fördelade enligt storlek och patent- skyddad omsättningsandel . . . 4:18 Exempel på marknader med hög andel patentskyddad försäljning och låg säljarkoncentration 1964 . 4:19 Exempel på marknader med låg andel patentskyddad försäljning och hög säljarkoncentration 1964 4:20 Samband mellan lanseringstid- punkt, prisnivå och marknadsan- del för preparat 4:7 4:8 4:9

Kapitel 5 5:1 Utvecklingen av medelpris per re- cipe 1955—1968 ........ Prisförändringar 1958—1964 för 121 preparat 5:2

66

66

67

68 70

70

71

73

73

73

74

74

74

77

78

121 preparat fördelade enligt pris- förändringens storlek och mark- nadsformer åren 1958 och 1964 . . Prisindex före och efter patent- skyddets upphörande för 10 pre- parat. (Priser = 100 det år patentet utgick) ............ Priser 1959 för vissa läkemedel i olika länder ......... Ett urval svenska preparats priser i olika länder räknat i detaljistledets inköpspriser 1958 och 1964. (Index: pris i Sverige år 1964 = 100) . . Prednisolon, tabl. 5 mg: Priser och beräknad kostnad för 100 tabl. en— ligt Kefauverkommittén Prednisolon, tabl. 5 mg: Priser och beräknad kostnad år 1958 för 100 tabl. enligt Schering corp. Amerikanska företags priser på prednisolon. Detaljistledets inköps- pris för 5 mg. 100 st. år 1959.

5:10 ACO:s produktkalkyler för ett ur- val preparat .......... 5:3 5:4 5:5 5:6 5:7 5:8 5:9

Kapitel 6 6:1 Utgifter för industriell läkemedels- forskning i ett urval länder . Antalet nya terapevtiska substan- ser med fördelning på uppfinnar- länder ........... Utgifter för industriföretagens forskning och utveckling är 1967 . Sju större läkemedelsföretags ut— gifter för forskning och utveck- lingsarbete Svenska läkemedelsföretags forsk- ningsinriktning Exempel på innovationer, som är resultat av svensk läkemedelsforsk- ning Astrakoncernens ter Astrakoncernens forskningspro—l gram år 1967 Pharmacias forskningsområden un- der perioden 1960—1967 . . . . 6:10 Pharmacias forskargrupper förde- lade på olika grundfunktioner . . 6:11 Kabis forskningsprogram år 1967 . 6:2 6:3 6:4 6:5 6:6 6:7 forskningsenhe- 628 629

Kapitel 7 7:1 Större svenska läkemedelsföretags kostnader för information och re- klam ......

81

84

87

88

89

89

89

90

98

99

105

107

108

109

109

111

111

113 114

Informations- och reklamkostna- der i procent av läkemedelsförsälj- ningen ACO:s informations- och reklam- kostnader ........... LIF-företagens utgifter i Sverige för annonser och trycksaker 1950— 1965 . . ...... LIF-företagens utgifter för annon- ser och trycksaker i förhållande till försäljningen i Sverige 1950—1965 Informations- och reklamkostnader för fem LIF-företag på den nor- diska marknaden fördelade på kostnadsslag .......... Utgifter för information och re-

7:3

7:4

7:5

7:6

7:7

klam i procent av försäljning på den engelska marknaden. Redovisning efter moderbolagens nationalitet . Utgifter för information och re- klam (promotion) på den engelska marknaden

718

Kapitel 8 &] Kostnadsstruktur för fem större amerikanska läkemedelsföretag ut- tryckt i procent av totala försälj- ningsvärdet år 1965 ....... Kostnadsstruktur för engelska lä- kemedelsföretag uttryckt i procent av totala försäljningsvärdet år 1965 Olika koncernenheters representa- tion av grundfunktioner . . . . Astras produktionskostnader för Xylocain per enhet vid produktion i USA och Kanada Kostnader i relation till omsättning inom partihandel ........ Strukturella data avseende läkeme- delsgrosshandelns utveckling. . . 8:2 83 824 8:5 826

Kapitel 9 9:1 Pharmaciakoncemens intäkter,

kostnader och vinster, totalt samt med fördelning på nordiska resp. utomnordiska marknader . . . . LIF-företagens kapitalfinansiering åren 1958 och 1965 ...... ACO:s beräknade intäkter, kost- nader och vinster år 1965 . . . . ACO:s räntabilitet på totalt kapital före skatt . . . .

9:2 9:3

9:4

116

116

116

117

117

121

121

127

127

132

132

135

136

154

155

157

9:6

ACO:s och LIF-företagens ränta-

bilitet på totalt kapital före skatt . 158 Vissa marknadskarakteristika samt

räntabilitet åren 1958 och 1964 . . 159 SOU 1969: 36

Diagramförtecknin g

Kapitel 3 321 Astrakoncernens försäljningsut- veckling 1959—1968 . . . . . Produktprofiler för större interna- tionella läkemedelsföretag. Företa- gens försäljning i England, Frank- rike, Tyskland och USA fördelad på huvudindikationer ....... 3:2

Kapitel 5 5:1 Prisutvecklingen för patentskyd- dade resp. icke patentskyddade an- tibiotika i USA under per. 1951— 1960

Kapitel 6 6:1 Nationellt ursprung för ett urval läkemedel lanserade i olika länder 1950—1966 ........... 6:2 Investeringar i läkemedelsföretag (i löpande priser) ........

Kapitel 7 721 Försäljningsutveckling samt infor- mations- och reklamkostnader för Kinidin Duretter och Ferromyn S.

Kapitel8

8:l De rörliga tillverkningskostnader- nas (Mator) variation med opera- tionsstorleken för preparat y . .

Kapitel 9 9:1 En investerings värdeutveckling un- der olika förutsättningar . . . .

38

43

82

98

106

118

133

138

92 Illustration av problem vid beräk- ning av kapitalvärde och deprecie- ring .............. De fem LIF-företagens avkast- ning på totalt och eget kapital (ej korr. för latent skatteskuld) . . . Utgående balans år 1965 för de fem LIF-företagens sammanlagda verk- samhet, räknad enligt fyra altema- tiv 9:5.1 Räntabilitet före skatt på totalt ka- pital under per. 1958—1965 . . . . 9:5.2 Räntabilitet efter skatt på eget kapital ............ Pharmaciakoncernens täcknings- bidrag I för viktigare produkter med fördelning på försäljning i nor- den och utlandsförsäljning . . Bruttostocken av byggnader efter olika mått ........... BruttOStocken av maskiner och in- ventarier efter olika mått 9:3 9:4 9:6 9:7 9:8

140

145

149

151

151

153

165

168

Litteraturförteckning

Albinsson., Reklamens ekonomiska roll. Stock- holm 1964.

Apotekens specialitetsregister Arrow. K., "Economic Welfare and the Allocation of Resources for Invention”, The Rate and Direction ofInventive Activity, National Bureau of Economic Research, 1962. "Uncertainty and Welfare Economic of Medical Care”, The American Economic Review, Dec. 1963.

Astras verksamhetsberättelser A Survey of Legislation on Medicines (ut- given av PIA). Bain, J., Industrial Organisation, New York 1959. Barkman, R., »Inrättande av läkemedelskom- mittéer,» Svensk farmaceutisk tidskrift, nr 24 1967. Beräkning av försäkringsvärden för byggnader och maskiner, utgiven av Svenska Tarifför- eningen 1956. Bogue, Yule, "Organisation and Economics of Research in the Pharmaceutical Industry”, The Pharmaceutical Journal, jan. 13, 1962. Boman, H., »Läkemedel och lönsamhet». DN 28.9 1967. »Läkemedel och samhälls- nyttan». DN 15.11 1967. Caves, R., American Industry: Structure, Con- duct, Performance. New Jersey, 1964. Casslén, R., »Om kliniska prövningar» (före- drag i Uppsala 28.9. 1966). Chain, E., "Academic and Industrial Contri- butions to Drug Research”, Nature 1963: 2002441 . Översatt i Nytt och nyttigt, nr 2 1966. Comanor, W., "Research and Competitive

Product Differentiation in the Pharma- ceutical Industry in the United States”, artikel i Economica, nov. 1964. Artikeln bygger på författarens opublicerade dok- torsavhandling The Economics of Research and Development in the Pharmaceutical Industry. Department of Economics Har- vard University 1963. Cooper, H., Prices and Profts in the Pharma- ceutical Industry, 1966. Claesson, H., Läkemedels ålder och livslängd, Svensk farmacevtisk tidskrift. nr 1.1969. Doyle, P., »Economic Aspects of Advertising:

A Survey». Economic Journal 1968. Drugs in our Society, Baltimore 1964. Economic Report on Antibiotics Manufacture, Federal Trade Commission, Washington 1958. Elich, J. och Elvers D., »Neue Pharmazeu- tische Wirkstoffe 1961—1965». Die Pharmazeutische Industrie vol. 28 1966. Fakstorp, J., »Nogle principer og metoder i laegemiddelindustriens forskning», är 1967. Farmaceutiska specialiteter registrerade i Sve- rige (FASS). "Firms exploiting new technologies» Fortune, juli 1966. Fischerström, H., »Redogörelse rörande grun- der för lönsamhetsberäkningar» 1957 (Stencil). »Forskningsstatistik I», Statistiska Meddelat:- den 1965. »Forsknings- och utvecklingsarbete industrin» (föredrag på Astra 1964).

inom

Fortias verksamhetsberättelser »Fortune Directories,» julinummer i Fortune.

»Framtidsperspektiv på läkemedelsforskning- en» (föredrag på Hässle 1967). »Från forskning till information,» LIF infor- merar, 1966. Fryklöf, L-E., »Kefauverkommitténs under- sökningar angående den amerikanska läke- medelsindustrin» (föredrag vid Apotekar- societetens årsmöte 1961). Fryklöv, L-E., »Finns det generiska ekviva- lenter», Svensk farmacevtisk tidskrift, 73, år 1969. Företaget och forskningen, SNS, 1964. Företaget och innovationerna, IVA, 1967.

Gaps in technology between member countries OECD 1968.

Garberg, L., »Aspekter för toxikologiska studier av nya substanser före prövning på människa». Hässles specialnummer av Nytt och Nyttigt år 1965. Göth, E., »Forskning och export» (föredrag vid LIF:s årsmöte 1964). Industrins struktur och konkurrensförhållan- den, SOU 196815. Industri, Sveriges ofjiciella statistik (SOS). Irnell, L, och Persman, E., »Enhetlig grundut- bildning av läkemedelskonsulenter», Läkar- tidningen nr 32 år 1969. Isaksson, D., »Läkemedelsindustrin i dagens samhälle och morgondagens». Bilaga till Index nr 9—10, 1963. Isaksson, D., >>Hur kan läkemedelsindustrin medverka i en bättre sjukvård», LIF infor- merar, 1965. Kaldor, N., »The Economic Aspects of Ad- vertising, The Review of Economic Studies 1949—50. Kreditmarknadens struktur och funktionssätt, SOU I968:3.

Little, A. D., "A Report on the Aspects of Concentration and Product Obsolescence in the Pharmaceutical Industry in the Unit- ed States». Omtryckt i US Senate, Sub- committee on Antitrust and Monopoly, Hearings, Drug Industry Antitrust Act. Part 4, 1961. Little, [. M. D., »A Critique of Welfare Eco- nomics» Oxford 1950. Lundberg, Erik, Produktivitet och räntabilitet SNS 1961. Läkemedelsfärmånen SOU 1966:28. Läkemedelsförsörjningens organisation SOU I959:5.

Machlup, F, An Economic Review of the Patent system Washington 1958.

Markham, J., "Economic Incentives and Progress in the Drug Industry”, Drugs in our Society, år 1964. Markham, J., "Inventive Activity: Govem- ment Controls and Legal Environment”, The Rate and Direction ofInventive Activity. National Bureau Committee for Economic Research, 1962. Modell, W.: »Masskatastrofer med läkeme- del», Svensk farmacevtisk tidskrift, nr 21 1967. Nelson, R. R., »The Economics of Parallell R. and D. E&brts,» Review of Economics and Statistics 1961. Nordisk samurbeide om Iaegemidler, Nordisk utredningsserie l968z7. Oljebranschen SOU 1966:21. Oom, B., »Nyproduktutveckling inom läke- medelsindustrin 1966» (Stencil). Patentlovgivning, Nordisk utredningsserie l963:6.

Produktivitets— och efektivitetsutvecklingen 1954—1964 inom den fristående läkemedels- grosshandeln. Handelshögskolan i Göte- borg, Skrifter 1966:3. Profit Rates of Manufacturing Corporations. 1947—62, Federal Trade Commission, Washington 1963. Report concerning the Manufacture, Distribu- tion and Sale of Drugs, Ottawa 1963. Report of the Committee of Enquiry into the Relation Relationship of the Pharmaceutical Industry with the National Health Service 1965—1967. London, sept. 1967. Report of the Committee on the Judiciary, United States Senate, made by its Subcom- mittee on Antitrust and Monopoly, Study of Administered on Antitrust and Monopoly, Study of Administered Prices in the Drug Industry. Washington 1961. Rexed, B., »Forskningen och företagen», bilaga till Index nr 5, 1967. Rosén, A., »Hur skall läkarna kunna välja rätt läkemedel», Läkartidningen, 9, 1968. "Sainsbury Committee on NHS drugs”, The Financial Times, 29 sept. 1967. SFS 1962, Nr 701—707 samt 1963 Nr 439—443. SFS 1967, Nr 837 och 838. Sjukvården och läkemedelsindustrin LIF in- formerar, 1965. Sjöberg, B., »Läkemedelsindustrin och sam- hället», DN 11/10 1967. Skagius, K., »Industriforskningens organisa- tion och målsättning». (Föredrag hållet in-

för LIF:s årsmöte år 1966), LIF informerar, 1966. Skagius, K., "R & D Policy in a Swedish Pharmaceutical Company”. 1967 (Stencil). Sundén, L., »Synpunkter på läkemedelsför- brukningens ökning 1956—1965». (Stencil 1968). Synonymregister över farmacevtiska specialite- ter. Task Force on Prescription Drugs. Report and Recommendations. Subcommittee on Monop- oly of the Select Committee on small Busi- ness USA Washington 1968. Usher, D., »The Welfare Economics of In- vention», Economica 1964. Utredning med förslag till rationella grunder för läkemedlens prissättning, 1954. Wahlqvist, S., »Har synonympreparat samma effekt?» Läkartidningen Vol 66 Suppl II Wallander, J., Verkstadsindustrins maskin- kapital IUI 1962. Wegerfelt, K. A., »Svensk läkemedelsindustri på världsmarknaden» (föredrag vid LIF:s årsmöte 1964). »Läkemedel och samhälls- ekonomi» (föredrag vid LIF :s årsmöte 1965) »Nya läkemedel spar miljarder» (föredrag 1965). »Samhället ställer speciella krav på läkemedelsindustrin» (föredrag 1967). Westerling, R., »Något om utvecklingen på läkemedelsområdet», Svensk farmacevtisk tidskrift, nr 5 1967. Wilkinson, J., "Report urges tighter controls”, Daily Express 29/9 1967. Wistrand, J., »Resurser för biologisk forsk- ning inom svensk läkemedelsindustri».Nor- disk Medicin 1967z78.

KUN?”

Nordisk udredningsserie (Nu) 1969

Kronologisk förteckning

. Utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete. . Laajennettu pohjoismainen talloudelllnen yhteistyö. . Nordtorsks miliövårdsutredning. . Förslag till utbyggnad av den samnordiska fortbildningen för journalister.

Konsumentoplysning i undervisningen. . Sjätte nordiska samekonfetensan i Hetta.

. Nordisk gyldighet av forerkort. . Nordiskt sjukhusfysikersamarbete. . Nordiskt ämbetsmannamöte i Storlien. . Nordisk sjömansskattefördelning. . Udvidet nordisk ekonomisk samarbejde.

Aowmumg pwna

_ad