SOU 1969:55

Sjömansbeskattningen

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 9 juni 1967 chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga för att överse de bestämmelser som gäller för beskattningen av sjömän och därmed sammanhängande frågor.

Till sakkunniga utsågs numera rättschefen i finansdepartementet Gösta Ekman, ord- förande, redaktören Hjalmar Bååw, direk- tören Douglas Forssblad, numera kansli- rådet Yngve Hallin, ombudsmannen Georg Uhlin och kontorsföreståndaren Hans Wol- gast.

Till sekreterare utsågs förste länsassisten- ten Gunnar Johnsson.

Utredningen har antagit namnet 1967 års sjömansskattekommitté.

Efter remiss har kommittén avgivit ytt- rande över sjömansregisterutredningens be- tänkande (Stenc. K 1968: 7).

I skrivelse till chefen för finansdeparte- mentet i januari 1969 föreslog kommittén bl.a. skattefrihet för s.k. krigsriskersätt— ning till sjömän. Lagstiftning på grundval av förslaget genomfördes vid 1969 års riks- dag (prop. 1969:50, BeU 36, rskr 145, SFS 1969: 107).

Till kommittén har överlämnats eller ingi- vits ett antal skrivelser med förslag i frågor

som rör sjömännens beskattning. Häribland ingår en framställning angående tillämp- ningen på omyndig sjöman av viss bestäm- melse i förordningen om statlig förmögen— hetsskatt. Sedan lagstiftningen om beskatt- ning av hemmavarande barns förmögenhet ändrats vid 1969 års riksdag (prop. 1969: 92, BeU 40, rskr 208, SFS 1969: 236) får framställningen anses i huvudsak föråldrad och har inte föranlett någon kommitténs åt- gärd.

Kommittén får härmed överlämna betän- kandet Sjömansbeskattningen.

Vid betänkandet är fogade två särskilda yttranden, nämligen dels av herrar Bååw och Uhlin gemensamt och dels av herr Uhlin ensam.

Uppdraget är härmed slutfört. Stockholm den 19 december 1969. Gösta Ekman Hjalmar Bååw Douglas F orssblad Yngve Hallin Georg Uhlin

Hans Wolgast / Gunnar Johnsson

lp JH"

>: ' MAI i ..,... . M | l . | | v. .. ll" J.... lN”

”"alla” |Em... ' ”151! aa"- ':ll'

"_lim animal . . Hmm

mmm Pal

._ ' Ämaln'mu' J

”* tamme: i sig*. fw! nåtthäsm i?

19. Sjöm ansskatteuppbörden

20. ADB för kontroll av sjömansskatt m.m. . 21. Översiktlig flödesplan för ADB inom sjömansskatteredovisningen

. 135

. 136

. 137

. 138

. 140

142

. 143 . 144

. 145

. 146

. 147

. 149

. 150 . 151

1.52

158

Förkortningar

BeU KL NU rskr SjF SjK SOU SÖ TF UF

bevillningsutskottet

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) nordisk utredningsserie riksdagens skrivelse förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt sjömansskattekungörelsen den 16 maj 1958 (nr 301) statens offentliga utredningar Sveriges överenskommelser med främmande makter taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Sammanfattning

1967 års sjömansskattekommitté tillsattes med anledning av en skrivelse till Kungl. Maj:t från de ombordanställdas organisa- tioner med begäran om översyn av SjF i vissa bestämda hänseenden. Vi har prövat de i skrivelsen upptagna frågorna men också —— i enlighet med våra direktiv —- gjort en allsidig översyn av förordningen. Våra över- väganden har föranlett följande förslag.

Mot bakgrunden av att den svenska han- delssjöfarten undergått en omfattande struk- turförändring under senare år, som för sjö- männens del inneburit väsentliga föränd- ringar av kostnadsfördyrande karaktär, fö- reslår vi dels en utökad tillämpning av fjärr- fartstabellen och dels ett ökat hänsynstagan- de till omkostnader. I det förstnämnda hän- seendet förordar vi att lastfartyg generellt klassificeras för fjärrfart. Undantag föreslås dock för sådana lastfartyg inom närfarts- området som går i linjefart. För sjömän på sistnämnda fartyg liksom på färjorna i fart inom närfartsområdet avses skatt fortfaran- de skola utgå efter närfartstabell.

Med hänvisning till kostnadsökningen fö- reslår vi vidare en generell lindring av skat- tebelastningen för sjömän genom att skatten beräknas med ett omkostnadsavdrag av 700 kr. per år i stället för det avdrag om 100 kr. som nu medges i överensstämmelse med all- männa bestämmelser för beskattning av in- komst av tjänst. Skattelindringen avses till- komma alla som betalar sjömansskatt enligt tabell. I övrigt föreslås nuvarande grunder

för skattens beräkning skola behållas.

Beträffande beskattning av engångsbelopp, som omfattar bl. a. semester- och s. k. veder- lagsersättning, förordar vi en enhetlig metod i stället för de olika system som f. n. tilläm- pas och som varken från materiella eller från administrativa synpunkter fungerar till- fredsställande. Vårt förslag, som torde inne- bära en betydande förenkling utan något väsentligt skattebortfall, innebär att engångs- belopp beskattas med utgångspunkt från den procentuella skattebelastningen på sjöman- nens senaste månadsinkomst. För detta än- damål skall skattetabellerna i varje inkomst— läge kompletteras med erforderliga procent- tal.

Sjömän från andra länder än de nordiska betalar f.n. sjömansskatt med 15 % om de inte kan visa att de är skattskyldiga i hem- landet för sin inkomst ombord. Vi föreslår i stället en progressiv beskattningsmetod, där skattebelastningen i princip följer den svens- ka fjärrfartsskatten för gift sjöman. Med hänsyn till att utländska sjömän av olika skäl bör ha lägre skatt än svenska sjömän föreslås dock en viss reducering. Förslaget innebär sänkning av utlänningsskatten för låginkomsttagare och höjning i inkomstlägen över ca 1 200 kr. per månad. Ett annat förslag i detta sammanhang är att den nuva— rande skattefriheten för utländska sjömän, anställda enligt de s.k. Hongkongreglema, förutsätts slopad.

Vidare föreslås en utökad möjlighet till

jämkning av sjömansskatt vid korttids- anställning. Den avses gälla alla sjömän som på grund av studier, sjukdom eller värn- pliktstjänstgöring kunnat arbeta till sjöss eller i land högst sex månader av ett kalen- derår. Det fordras att hindret för anställning- en varat minst tre månader av året. Den nya jämkningsformen är en påbyggnad av nu- varande bestämmelser om studerandejämk— ning. Jämkningen skall liksom hittills vara beroende på ansökan av sjömannen. Av för- enklingsskäl skall jämkningsbeloppen beräk- nas efter en ny metod.

Enligt nuvarande bestämmelser får re— dare behålla visst belopp vid redovisning av skatt på lön som betalats till sjöman under sjukdom. Vi föreslår i stället för nuvarande tämligen komplicerade system att redama får behålla ett schablonmässigt beräknat belopp vid varje tillfälle när skatt redovisas. Under nuvarande förhållanden bör beloppet beräknas till 1 % av den redovisade skatten.

I övrigt föreslår vi ändringar i ett flertal smärre frågor. Hit hör förslag beträffande uppbörd av socialförsäkringsavgifter, ränta på restituerad sjömansskatt, organisatoriska förändringar inom sjömansskattenämnden och sjömansskattekontoret m.m. Slutligen förordar vi att staten helt övertar finansie- ringen av sjömännens välfärdsanordningar. De s.k. välfärdsavgifter, som nu betalas av redare och sjömän, föreslås därför slopade.

På vårt uppdrag framlägger byrådirektö- ren Lars Malmberg ett förslag till ADB in- om sjömansskatteredovisningen.

Våra förslag, som netto torde medföra ett skattebortfall för det allmänna av drygt 5 milj. kr. per år, avses genomföras fr. o. m. inkomståret 1971.

Förslag till Lag om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1958:295) om sjömansskatt dels att 8 & 2 och 3 mom., 16 5 2 mom., 34 5, 37 5 2 och 3 mom. skall upphöra att gälla,

dels att 1, 2 och 5 åå, 7 5 1 mom., 8 5 1 mom., 9 och 10 åå, 12 ä 1 och 3 mom., 13 5, 14 5 1 mom., 15 5, 165 1 mom., 17 5, 21 5 1 och 2 mom., 22—25 åå, 30 5, 32 5 och 36 & samt anvisningarna till 1 S och 7—12 55 förordningen skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas tre nya paragrafer, 15 a &, 17 a 5 och 32 a &, och till 12 & fogas ett nytt moment, 4 mom., samt närmast före 36 å en ny rubrik av nedan angiven lydelse,

dels att rubriken närmast före 31 5 skall lyda »Besvär». (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 1 5. Sjömansskatt enligt ————————————————— 2 & sägs. Den som ———————————————————— på fartyget. Förordningen är icke tillämplig vid an- ställning ombord på svenskt handelsfartyg i inre fart.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

2 51. I denna ————————————————— med handelssjöfarten, i n r e fa r ! : fart huvudsakligen i ham- nar, på floder, kanaler och insjöar samt fart inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund,

n ä r f a rt : fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kus- terna samt fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska hamnar, dock ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven,

* Senaste lydelse av 2 5 1969: 107.

11 ä r f a r t: linjefart mellan svenska ham- nar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan svensk och utländsk hamn, dock ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom Cux- haven,

f j ä r r f a r t : fart, helt eller delvis, bort- om linjen Hanstholm—Lindesnäs eller bort- om Cuxhaven,

inkomst ombord: —————

beskattningsbar inkomst: kontant inkomst ombord, i förekommande fall minskad med avgifter, som sjömannen på grund av sin tjänst ombord har att er- lägga för egen eller efterlevandes pensione- ring, med belopp, som fastställts genom be- slut om jämkning och, i den mån det med— givits av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer, med belopp som en- ligt avtal mellan arbetsgivar— och arbetsta- garorganisationer utgör krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning,

beskattningsår: det— ———

(Föreslagen lydelse)

fj ä r r f a r t: annan fart än närfart och inre fart,

————— enligt kommunalskattelagen,

beskattningsbar inkomst: kontant inkomst ombord, i förekommande fall minskad med belopp, som fastställts ge- nom beslut om jämkning och, i den mån det medgivits av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer med belopp som enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbets- tagarorganisationer utgör krigsrisktillägg el- ler motsvarande ersättning,

——————— sjömansskatt erlägges.

(Se vidare anvisningarna.)

55.

Vid varje utbetalning till sjöman av be- lopp, som utgör beskattningsbar inkomst, skall genom redarens försorg sjömansskatt avdragas.

Vid varje avräkning med sjöman av be- lopp, som utgör beskattningsbar inkomst, skall genom redarens försorg sjömansskatt avdragas.

75.

1 mo m. För här _______

I särskilda fall må sjömansskattenämnden föreskriva, att sjömansskatt skall erläggas enligt tabell 1 jämväl vid anställning om- bord på fartyg, som användes i närfart.

_______ sjömansskattetabell II.

Bestämmelserna i 65 5 kommunalskatte- lagen skola äga motsvarande tillämpning i fråga om sjömansskatt.

8 €?

1 m o m. Avser inkomst ombord korta- re tidsperiod än månad, beräknas, där icke bestämmelserna i 2 mom. till annat föran— leda, först den mot inkomsten svarande må- nadsinkomsten. Skatten uträknas därefter till så stor del av skatten å månadsinkomsten, som svarar mot den tidsperiod inkomsten avser, och erlägges i helt antal kronor, var- vid överskjutande öretal bortfaller.

Tabeller för beräkning av skatt, som av- ses i föregående stycke, fastställas av sjö- mansskattenämnden.

1 Senaste lydelse av 8 5 1961: 36.

För sjöman, som icke skall erlägga sjö- mansskatt enligt de bestämmelser som gälla för här i riket bosatt sjöman, skall sjömans- skatt utgå för månad och beräknas enligt vid denna förordning fogad sjömansskatte- tabell III, därest han icke på godtagbart sätt visar, att han är skattskyldig i annat land för inkomsten ombord.

(Se vidare anvisningarna.)

95.

Sjöman, som icke skall erlägga sjömans- skatt enligt de bestämmelser som gälla för här i riket bosatt sjöman, skall erlägga sjö- mansskatt med femton procent av den be- skattningsbara inkomsten, därest han icke på godtagbart sätt visar, att han är skatt- skyldig i annat land för inkomsten. Skatten erlägges i helt antal kronor, varvid över- skjutande öretal bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

1 mom. Avser inkomst ombord kor- tare tidsperiod än månad, beräknas, där icke bestämmelserna i 2 mom. till annat föran- leda, först den mot inkomsten svarande må- nadsinkomsten. Skatten uträknas därefter till så stor del av skatten på månadsinkomsten, som svarar mot den tidsperiod inkomsten avser, och erlägges i helt antal kronor, var- vid överskjutande öretal bortfaller.

Tabeller för beräkning av skatt, som avses i föregående stycke, fastställas av sjömans- skattenämnden.

2 mom. Utgöres inkomst ombord av engångsbelopp, beräknas skatten på en- gångsbeloppet för sig efter det procenttal, som finns angivet vid skattebeloppet för sjömannens månadsinkomst under den må- nad när engångsbeloppet avräknas. Har sjö- mannen icke varit anställd i redarens tjänst under nämnda månad beräknas skatten på engångsbeloppet efter det procenttal, som finns angivet vid skattebeloppet för hans närmast dessförinnan uppburna månadsin- komst.

(Se vidare anvisningarna.)

10 5.

1 mom. Det åligger sjöman, som av- ses i 7 5 1 mom., att omedelbart efter mot- tagandet av debetsedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma för befälhavaren.

Skatteavdrag skall _______

Har sjöman icke erhållit debetsedel, som nu sagts, må skatteavdrag under januari och februari månader ske enligt den kolumn som senast tillämpats under nästföregående beskattningsår. Framgår av debetsedel, som uppvisas efter det skatteavdrag sålunda verkställts, att avdrag rätteligen bort ske en- ligt annan kolumn skall det åligga befäl- havaren att senast vid därnäst följande av- löningstillfälle företaga erforderlig rättelse.

1 mom. Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att omedelbart efter mot- tagandet av debetsedel å preliminär A-skatt uppvisa densamma för redaren. Uppvisar sjömannen icke sådan debetsedel åligger det redaren att hos lokal skattemyndighet söka införskaffa erforderliga uppgifter om debet- sedeln.

________ preliminär A-skatt.

Har sjöman icke erhållit debetsedel, som nu sagts, eller har redare icke kunnat skaffa uppgift om debetsedeln, må skatteavdrag under januari och februari månader ske en- ligt den kolumn som senast tillämpats un- der nästföregående besk-attningsår. Om — efter det skatteavdrag sålunda verkställts — av debetsedel eller på annat sätt framgår, att avdrag rätteligen bort ske enligt annan kolumn skall det åligga redaren att senast vid löneavräkningen för mars månad före— taga erforderlig rättelse.

Sjöman må jämväl med intyg från lokal skattemyndighet eller från sjömansskatte- nämnden eller på annat sätt som bestämts av sjömansskattenämnden visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske. Besked om sålunda tillämplig kolumn skall av befälhavaren iakttagas från och med det avlöningstillfälle, som infaller näst efter det att beskedet överlämnats till befälha- varen.

2 mom. Sjöman, som avses i 7 $ 2 mom., har att genom intyg från sjömans- skatten'a'mnden eller på annat sätt som be- stämts av nämnden visa enligt vilken ko- lumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske.

3 mom. Har sjöman för vilken skatt skall beräknas enligt sjömansskattetabell icke på föreskrivet sätt visat vilken kolumn som är tillämplig, skall, utom i fall som avses i 1 mom. tredje stycket, skatteavdrag verk- ställas enligt kolumnen för ogift sjöman utan barn.

(Se vidare anvisningarna.)

12

lmom.1 Gör sjöman—-———— — Jämkning i fall som avses vid a)-—d) må dock endast medgivas, om avdrag vid taxe- ring kunnat påräknas med minst 600 kro— nor.

3 mom.2 För studerande, som är an- ställd ombord på fartyg under ferier, må genom beslut om jämkning den beskatt- ningsbara inkomsten i skälig mån nedsättas, så framt han gör sannolikt, att sjömansskat- ten å hans inkomst ombord under beskatt- ningsåret väsentligt överstiger den slutliga skatt som skulle hava påförts honom, därest inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen.

' Senaste lydelse av 12 5 1 mom. 1960: 176. " Senaste lydelse av 12 5 3 mom. 1961: 36.

Sjöman må jämväl med intyg från lokal skattemyndighet eller beslut från sjömans- skattenämnden eller på annat sätt som be- stämts av sjömansskattenämnden visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske. Besked om sålunda tillämplig ko- lumn skall av redaren iakttagas från och med den löneavräkning, som sker näst efter det att beskedet överlämnats till redaren.

2 mom. Här i riket icke bosatt sjö- man, som skall erlägga sjömansskatt enligt sjömansskattetabell I eller II, har att genom beslut från sjömansskattenämnden eller på annat sätt som bestämts av nämnden visa enligt vilken kolumn i sjömansskattetabell avdrag skall ske. Bestämmelsen i I mom. tredje stycket äger därvid motsvarande till- Iämpning.

3 mom. Har sjöman för vilken skatt skall beräknas enligt sjömansskattetabell I eller II icke på föreskrivet sätt visat vilken kolumn som är tillämplig eller har redare beträffande sådan sjöman icke kunnat ut- röna detta förhållande, skall, utom i fall som avses i 1 mom. tredje stycket, skatte- avdrag verkställas enligt kolumnen för ogift sjöman utan barn.

(Se vidare anvisningarna.)

5.

———————— nämnd taxering. Jämkning i fall som avses vid a)—d) må dock endast medgivas, om den till sjömans- skatt beskattningsbara inkomsten därigenom nedsättes med minst 600 kronor.

3 mo m. Sjöman som under beskatt- ningsåret haft inkomst ombord och i land under kortare tid än sju månader kan ge— nom beslut om jämkning medgivas nedsätt- ning i skälig mån av sjömansskatt som an- nars belöper på inkomsten under förutsätt- ning

att han under mera än tre månader av året bedrivit studier, fullgjort militärtjänst- göring eller varit sjuk utan att åtnjuta sjuk- lön,

att under året erlagd sjömansskatt — med tillägg i förekommande fall för beräknad slutlig skatt på inkomst i land — väsentligt överstiger den slutliga skatt som han kan beräknas bli påförd om även inkomsten om- bord utgjort intäkt av tjänst enligt kommu- nalskattelagen.

För gift eller därmed likställd sjöman skall skattejämförelsen avse makarna gemen- samt.

Slutlig skatt skall, om icke särskilda skäl föranleda annat, beräknas med ledning av den för beskattningsåret gällande skatteta- bell för beräkning av preliminär A-skatt vars utdebitering till kommunal skatt när- mast motsvarar den utdebitering som utgör grund för sjömansskattetabellerna.

4 m 0 m. Om sjöman, som utan att vara bosatt här i riket erlägger sjömansskatt en- ligt 7 9', visar att rätt till allmänt barnbi- drag för hemmavarande barn skulle hava förelegat vid bosättning i Sverige men att barnbidrag i bosättningslandet icke utgår el- ler utgår med lägre belopp än i Sverige, må han i anledning av den av underhållsskyldig— heten mot barnet föranledda nedsättningen i skatteförmågan genom jämkning erhålla nedsättning av sjömansskatten.

Genom jämkningen bör, där icke särskil- da omständigheter föranleda annat, sjömans- skatten på den beskattningsbara månadsin- komsten nedsättas med ett belopp, som sva- rar mot en tolvtedel av det allmänna barnbi- drag som skulle hava utgått, om sjömannen och hans familj varit bosatt i Sverige under beskattningsåret. Beloppet av nämnda all- männa barnbidrag skall dock därvid mins- kas med värdet av bidrag eller annan för- män, som för samma tid tillkommer sjö- mannen eller hans familj i bosättningslandet och som är att jämställa med allmänt barn- bidrag.

Jämkning må icke medgivas om icke sjö— mansskatten därigenom minskas med minst fem kronor för månad räknat.

Om under beskattningsåret beloppet för allmänt barnbidrag eller därmed jämställd förmån ändras eller om ändring i valutakur-

(Se vidare anvisningarna.)

13

Beslut om jämkning meddelas av sjö- mansskattenämnden.

Ansökanom———————-——— —-

I beslut om jämkning skall angivas, un- der vilken tid detsamma skall iakttagas vid verkställande av avdrag för sjömansskatt.

Å belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut om jämkning utgår icke ränta.

14

1 mo mf Det åligger redare att till sjö- mansskattekontoret för varje period om två månader, räknat från beskattningsårets bör- jan, inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt. Sådan skatt skall dock icke inbetalas å den del av till sjöman utbetald sjuklön, vilken motsvarar den er- sättning från allmän försäkringskassa som redaren äger uppbära på grund av bestäm- melserna i 3 kap. 16 5 andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring.

För redovisningen har redaren att för var- je fartyg upprätta förteckningar över skat- teavdrag.

1 Senaste lydelse av 14 5 1 mom. 1963: 301.

ser inträffar som har betydelse för jämk- ningsbeloppets beräkning, skall rättelse av jämkningsbeloppet ske endast om ändring- en kan anses vara väsentlig. Rättelse för tid före det sjömansskattekontoret fått känne- dom om de förändrade förhållandena får icke företagas. (Se vidare anvisningarna.)

&.

Beslut om jämkning meddelas av sjö- mansskattenämnden. Nämnden äger rätt att där så anses nödvändigt meddela beslut i jämkningsärende först efter beskattnings— årets utgång. —————— efter beskattningsåret. Har ändring inträffat i förhållande, var- om sjömannen lämnat uppgift i ansökan om jämkning, är han skyldig att omedelbart un- derrätta sjömansskattekontoret.

I beslut om jämkning skall angivas, un- der vilken tid detsamma skall iakttagas vid verkställande av avdrag för sjömansskatt, samt vad sjömannen har att iakttaga om änd- ring inträffar i förhållande, varom han läm- nat uppgift i ansökan om jämkning.

1 m 0 m. Det åligger redare att till sjö- mansskattekontoret för varje period om två månader, räknat från beskattningsårets bör- jan, inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt. Av den för varje period redovisade skatten äger redaren be- hålla ett belopp motsvarande en procent av skatten. Det redaren tillkommande be- loppet beräknas till helt antal kronor, var- vid överskjutande öretal bortfaller.

Redovisning av skatten skall ske i den ordning sjömansskattenämnden bestämmer.

För varje redovisningsperiod skall reda- ren senast den sista dagen i andra månaden efter periodens utgång insätta skattens sam- manlagda belopp å sjömansskattekontorets postgirokonto och till kontoret insända de upprättade och summerade förteckningarna över gjorda avdrag. Sjömansskattenämnden må efter därom gjord framställning bevilja anstånd med skattens inbetalning och redo- visning, i regel dock högst en månad.

Förteckning skall upprättas å blankett var- till sjömansskattenämnden fastställt formu- lär.

15

Förmenar sjöman, — —— — — — — —— hos Sjömansskattenämnden.

Ansökanom————_____ Å belopp, som restitueras på grund av sjömansskattenämndens beslut om rättelse, utgår icke ränta.

Vad i 68 5 3 och 4 mom. uppbördsför- ordningen stadgas skall äga motsvarande till- lämpning vid restitution av sjömansskatt.

(Föreslagen lydelse)

För varje redovisningsperiod utom no- vember—december skall redaren senast den sista dagen i andra månaden efter periodens utgång insätta skattens sammanlagda belopp å sjömansskattekontorets postgirokonto. För redovisningsperioden november—december skall inbetalning av skatten ske senast den 31 därpå följande januari. Sjömansskatte- nämnden må efter därom gjord framställ— ning bevilja anstånd med skattens inbetal- ning och redovisning, i regel dock högst en månad. Anstånd för redovisningsperioden november—december får icke beviljas om icke synnerliga skäl föreligga.

] mom. Förmenar sjöman, — — — hos Sjömansskattenämnden. efter beskattningsåret.

Framgår vid granskning att sjömansskatt avdragits obehörigen eller avdragits eller re— dovisats med för högt belopp må förestån- daren för sjömansskattekontoret hos sjö- mansskattenämnden hemställa om rättelse.

2 m 0 m. Har ändring inträffat i förhål— lande, varom sjömannen lämnat uppgift i ansökan om rättelse, är han skyldig att omedelbart underrätta sjömansskattekonto- ret.

I beslut om rättelse som avser befrielse från skatt, medgivande att skatt skall erläg- gas enligt sjömansskattetabell 111 eller be- sked om tillämplig kolumn, skall angivas under vilken tid detsamma skall iakttagas samt vad sjömannen har att iakttaga om ändring inträffar i förhållande, varom han lämnat uppgift i ansökan om rättelse.

3 m om. Sjömansskattenämnden må meddela beslut om rättelse till sjömannens nackdel om han i ansökan om jämkning el- ler rättelse lämnat felaktig uppgift, om han icke iakttagit honom enligt 13 5 tredje styc- ket eller 15 5 2 mom. första stycket åvilan— de underrättelseplikt och om ändring inträf-

fat i förhållande, som påverkar kolumn- bestämningen för honom. Innan beslut om rättelse meddelas skall sjömannen erhålla tillfälle att yttra sig om det icke är uppen- bart överflödigt eller sjömannen är oanträff- bar. Beslut om rättelse skall icke meddelas om vad som undgått beskattning är att an- se som ringa. Beslut om rättelse enligt detta moment får icke meddelas senare än femte kalenderåret näst efter beskattningsåret.

15a5.

16

1 mom. Redare för handelsfartyg, som omförmäles i 1 5, skall årligen enligt formulär, som fastställes av sjömansskatte— nämnden, före den 1 oktober till sjömans- skattekontoret lämna uppgifter avseende nästkommande år

a) om storleken ————————

Inträffar ändring ________

17

1 m 0 m. Underlåter redare — — —— —

Har redare verkställt avdrag för sjömans- skatt men icke inbetalat det innehållna be- loppet i tid, som i denna förordning stad- gas, är sjömannen fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp.

Underlåter redare ________

Har Sjömansskattenämnden meddelat be- slut om rättelse enligt 15 9 3 mom., åligger det sjömansskattekontoret att framställa krav (r e v is i o n s k ra v) mot sjömannen på det skattebelopp som kan ha avdragits för lågt.

Krav mot sjöman skall vidare framställas om skatteavdrag enligt 10 5 1 mom. tredje stycket verkställts med för lågt belopp och redaren saknat möjlighet att företaga erfor- derlig rättelse.

Har skatteavdrag icke kunnat verkställas på grund av meddelad införsel för under- hållsbidrag eller underlåtits på grund av oriktig uppgift av sjömannen, skall krav rik- tas mot sjömannen.

1 mom. Redare för handelsfartyg, som omförmäles i 1 & första stycket, skall årligen enligt formulär, som fastställes av sjömansskattenämnden, före den 1 oktober till sjömansskattekontoret lämna uppgifter avseende nästkommande år ——————————— och 2). ————— till sjömansskattekontoret.

&.

_________ att avdraga.

Har redare verkställt avdrag för sjömans- skatt men icke inbetalat det innehållna be- loppet, är sjömannen fri från betalningsan- svar för motsvarande skattebelopp.

———————— icke avdragit.

2 m om.1 Har skatt icke erlagts i rätt tid, åligger det sjömansskattekontoret att snarast möjligt framställa krav mot redaren (r e v i s i o n s k r a v). Därest redaren visar, att skatteavdrag icke kunnat verkställas på grund av meddelad införsel för underhålls- bidrag eller att underlåtenheten berott på oriktig uppgift av sjömannen, skall kravet i stället riktas mot denne.

Bestrides riktigheten av revisionskrav el— ler inbetalas icke det belopp kravet avser, skall kravet underställas sjömansskatte- nämnden för prövning. Fastställer sjömans- skattenämnden revisionskravet, må det fast- ställda beloppet omedelbart indrivas i den ordning som gäller i fråga om skatt enligt uppbördsförordningen. Införsel enligt inför- sellagen får äga rum vid indrivning hos sjö- mannen och, i fall varom i 1 mom. andra stycket sägs, hos redaren av sjömansskatt och därå belöpande restavgift och tilläggs- avgift.

Redare eller sjöman, som har att erlägga mot underlåter skatteavdrag svarande be- lopp, är tillika skyldig att å beloppet gälda restavgift enligt bestämmelserna i 14 5 2 mom.

2 rn o in. Har skatt icke erlagts eller er- lagts med för lågt belopp, åligger det sjö- mansskattekontoret att snarast möjligt fram- ställa krav på felande belopp (r e v i s i 0 n s- k r av). Kravet skall utom i fall som avses i 15 a 5 riktas mot redaren. Vederbörande sjöman skall underrättas om kravet om det avser större belopp för hans del eller sär- skilda skäl annars föreligga.

17a5.

* Senaste lydelse av 17 5 2 mom. 1969: 243.

Bestrides riktigheten av revisionskrav el- ler inbetalas icke det belopp kravet avser, skall utom i fall som avses i andra stycket kravet underställas sjömansskattenämnden för prövning. Fastställer sjömansskatte- nämnden revisionskravet, må det fastställda beloppet omedelbart indrivas i den ordning, som gäller i fråga om skatt enligt uppbörds- förordningen. Införsel enligt införsellagen får äga rum vid indrivning hos sjömannen och, i fall varom i 17 9” 1 mom. andra styc- ket sägs, hos redaren av sjömansskatt och därå belöpande restavgift och tilläggsavgift.

Avser kravet skatt som av redaren avdra- gits men icke inbetalats och har redaren icke bestritt kravets riktighet, får beloppet indrivas utan att kravet underställts sjö- mansskattenämnden.

Bestämmelserna i 77 a & uppbördsför- ordningen om betalningsskyldighet i vissa fall för arbetsgivares företrädare skall äga motsvarande tillämpning i fråga om sjö- mansskatt.

Redare eller sjöman, som har att erlägga mot underlåtet skatteavdrag svarande be- lopp, är i den omfattning sjömansskatte- nämnden bestämmer tillika skyldig att å be- loppet gäIda restavgift enligt 14 5 2 mom.

21 5.

1 m 0 m. Det åligger ——————

6) fastställa de belopp, med vilka ersätt- ning skall utgå till kommun, landstingskom- mun, municipalsamhälle och allmänna sjuk- kassor,

7) lämna anvisningar _______ Sjömansskattenämnden äger, ————— _________ av ledamöter.

2 m 0 m. Sjömansskattenämnden skall ——

Nämnden är beslutför, då ordföranden och minst två andra ledamöter eller supp- leanter äro tillstädes, dock att —— efter nämndens uppdrag -— beslut må av ordfö- randen eller, vid förfall för denne, av vice ordföranden ensam fattas i sådana ärenden eller grupper av ärenden, som äro av enk— lare beskaffenhet. Sådant uppdrag må icke avse ärenden, som omförmälas i 1 mom. vid 1 ), 2), 7) eller 8).

Sjömansskattenämnden skall —————

22

Beslut som avses i 21 ä 1 mom. vid 1) —— Beslut som avses i 21 5 1 mom. vid 6) — Anna-t beslut av sjömansskattenämnden skall delgivas den som därigenom förplikti- gas, vederbörande skattskyldig eller sökan- de ävensom den nedan 1 24 & omförmälde befattningshavaren.

Beslut, över __________

_____ beräknande av sjömansskatt,

6) fastställa de belopp, med vilka ersätt- ning skall utgå till kommun, landstingskom- mun, municipalsamhälle och allmänna för- säkringskassor,

——————— denna förordning. ——————— erlägga restavgift.

Nämnden är beslutför, då ordföranden och minst två andra ledamöter eller supp- leanter äro tillstädes, dock att —— efter nämndens uppdrag _— beslut må av ord- föranden eller, vid förfall för denne, av vice ordföranden ensam fattas i sådana ärenden eller grupper av ärenden, som äro av enk- lare beskaffenhet. Nämnden må uppdraga åt suppleant för ordföranden och vice ord- föranden att, då särskilda skäl föreligga, fat- ta nu ifrågavarande beslut. Nämndens upp- drag må icke avse ärenden, som omförmälas i 1 mom. vid 2), 7) eller 8). ———————— till Göteborg.

5.

______ utgivna meddelanden. ________ nämndens försorg.

Annat beslut av sjömansskattenämnden skall delgivas den som därigenom förplikti- gas, vederbörande skattskyldig eller sökan- de ävensom det nedan i 24 & omförmälda allmänna ombudet.

————— med besvärshänvisning.

(Nuvarande lydelse) 23

1 m 0 m. Sjömansskattekontoret skall — —

6) efter sjömansskattenämndens närmare bestämmande tillhandagå redare och sjömän med upplysningar angående utgörande av sjömansskatt, samt

7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden och dess ordförande.

2 mom. Föreståndaren för sjömansskat- tekontoret skall vara föredragande i sjö- mansskattenämnden.

24

Kungl. Maj:t förordnar en befattnings- havare vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att i kammarrätten och hos Kungl. Maj:t föra det allmännas talan i mål angående sjömansskatt.

25

Ledamöter av _________

30

Underlåter redare att hörsamma anma- ning enligt 16 eller 19 5, eller

underlåter redare, som är skyldig verk- ställa avdrag för sjömansskatt, att fullgöra sådan skyldighet, eller verkställer han av- drag med för lågt belopp, eller

(Föreslagen lydelse) å .

— — — —— av sjömansskattenämnden, 6) efter sjömansskattenämndens närmare bestämmande tillhandagå redare och sjömän med upplysningar angående utgörande av sjömansskatt,

7) i övrigt biträda sjömansskattenämnden och dess ordförande,

8) verkställa återbetalning av sjömans- skatt på grund av beslut av sjömansskatte- nämnden och lokal skattemyndighet samt utslag av skattedomstol.

Sjömansskattekontorets föreståndare äger infordra sådana uppgifter som erfordras för att sjöman skall bliva rätt beskattad.

2 m 0 m. Föreståndaren för sjömansskat- tekontoret skall vara föredragande i sjö- mansskattenämnden. Även annan tjänsteman vid kontoret må vara föredragande i ärenden som nämnden bestämmer.

Kungl. Maj:t förordnar ett allmänt om- bud att i kammarrätten och hos Kungl. Maj:t föra det allmännas talan i mål angå- ende sjömansskatt samt ersättare för sådant ombud.

5.

—————————— del därav. Den som ——————————— Vad i ____________

— — —— — enligt uppbördsförordningen. ——————— denna förordning. Utan hinder av bestämmelserna i första— tredje styckena får uppgift lämnas om sjö- mans beskattningsbara inkomst enligt denna förordning, om den på inkomsten erlagda sjömansskatten samt om den tid inkomsten avser.

&.

Underlåter redare att hörsamma anma- ning enligt 16 eller 19 5, eller

underlåter redare, som är skyldig verk- ställa avdrag för sjömansskatt, att fullgöra sådan skyldighet, eller verkställer han av- drag med för lågt belopp, eller

redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 14 ä 1 mom., eller

fullgör redare icke va'l honom åligger en- ligt 11 %,

äger sjömansskattenämnden förelägga den försumlige lämpligt vite.

Om uttagande av förelagt vite förordnar vederbörande länsstyrelse efter anmälan av sjömansskattenämnden.

redovisar redare icke sjömansskatt i den ordning som stadgas i 14 5 1 mom., eller

fullgör redare icke vad honom åligger en- ligt 11 &,

äger sjömansskattekontorets föreståndare förelägga den försumlige lämpligt vite. Vite må ej bestämmas under etthundra kronor eller över femtusen kronor.

Vite må icke föreläggas staten, kommun eller annan menighet och ej heller tjänste- man i tjänsten.

Om uttagande av förelagt vite förordnar vederbörande länsstyrelse efter anmälan av sjömansskattekontorets föreståndare.

Har ändamålet med vitet förfallit, när fråga uppkommer om utdömande därav, må vitet ej utdömas. Har vitesföreläggande iakt— tagits först efter det anmälan enligt tredje stycket inkommit, skall ändamålet med vitet icke anses hava förfallit därigenom.

Vid prövning av anmälan enligt tredje stycket må även bedömas fråga, huruvida och med vilket belopp vitet bort erläggas.

Länsstyrelses beslut om utdömande av vi- te skall delgivas den som därigenom för- pliktas och det allmänna ombudet.

32 5.

l m 0 m. Besvär över sjömansskatte- nämndens beslut i ärenden, som avses i 21 5 1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över nämndens beslut angående befrielse från er- läggande av restavgift må anföras hos kam- marrätten av vederbörande sjöman eller be- fattningshavare, som avses i 24 5, så ock, då fråga är om revisionskrav eller om be- frielse från skyldighet att erlägga restavgift, av redare, som ålagts betalningsskyldighet eller vars framställning om befrielse icke bifallits.

Besvären skola ________ Ej må ___________

2 mom. Sedan besvären inkommit till sjömansskattekontoret, skola vid besvären fogas de handlingar, som legat till grund för sjömansskattenämndens beslut. Hava besvär anförts av sjöman eller redare, skall ytt- rande avgivas av befattningshavare, som av-

l m 0 m. Besvär över sjömansskatte- nämndens beslut i ärenden, som avses i 21 ä 1 mom. vid 3), 4) och 5), ävensom över nämndens beslut angående befrielsefrån er- läggande av restavgift, må anföras hos kam- marrätten av vederbörande sjöman eller det allmänna ombudet, så ock, då fråga är om revisionskrav eller om befrielse från skyl- dighet att erlägga restavgift, av redare, som ålagts betalningsskyldighet eller vars fram- ställning om befrielse icke bifallits.

———————— överklagade beslutet. ————— till sjömansskattekontoret.

2 m om. Sedan besvären inkommit till sjömansskattekontoret, skola vid besvären fogas de handlingar, som legat till grund för sjömansskattenämndens beslut. Hava besvär anförts av sjöman eller redare, skall yttran- de avgivas av det allmänna ombudet. Över

ses i 24 5. Över besvär, som anförts av nu nämnd befattningshavare, skall sjöman eller redare, som därav beröres, erhålla tillfälle att — om hinder härför ej möter — avgiva förklaring.

När så ———————————

besvär, som anförts av ombudet, skall sjö- man eller redare, som därav beröres, erhålla tillfälle att — om hinder härför ej möter — avgiva förklaring.

———————— yttrande infordras.

Skriftväxlingen sker genom sjömansskattekontoret.

Handlingarna skola ——————— 3 m 0 m. Över sjömansskattenämndens beslut i ärenden, som avses i 21 ä 1 mom. vid 1) och 2), eller över nämndens beslut att förelägga vite må klagan icke föras.

——————— till kammarrätten.

3 mom. Över sjömansskattenämndens beslut i ärenden, som avses i 21 ä 1 mom. vid 1) och 2), eller över beslut att förelägga vite må klagan icke föras.

32a5.

36

Restavgift, som erlägges utan att indriv- ning äger rum, tillfaller statsverket.

Beträffande restavgift, som uttages genom indrivning, skola uppbördsförordningens be- stämmelser angående fördelning gälla.

Över länsstyrelses beslut i fråga om ut- dömande av vite må besvär anföras hos kammarrätten av den som förpliktats utgiva vite och av allmänna ombudet. Besvären skola hava inkommit till den länsstyrelse, som meddelat det överklagade beslutet, in- om tre veckor från det klaganden fick del därav. Hava besvären inom angiven tid in- kommit direkt till kammarrätten, må det dock ej utgöra hinder för besvärens pröv- ning; kammarrätten har att i sådant fall omedelbart översända handlingarna till läns- styrelsen.

Sedan besvär, som avses i första stycket, inkommit till länsstyrelsen, skall denna in- fordra förklaring över besvären från mot— parten samt översända avskrift av förkla- ringen till klaganden. Finnes för målets be- redande ytterligare skriftväxling böra äga rum, äger länsstyrelsen förordna därom. Handlingarna skola skyndsamt överlämnas till kammarrätten med det yttrande vartill omständigheterna giva anledning.

Restitution av sjömansskatt m. m.

1 mom. Innebär beslut av sjömans- skattenämnden om jämkning eller rättelse att erlagd skatt helt eller delvis skall åter- betalas skall återbetalning verkställas utan särskild ansökan.

2 mom. Framkommer vid beslut om återbetalning av skott till sjöman att redare på grund av revisionskrav eller eljest för sjömannen erlagt visst skattebelopp, som denne icke ersatt, skall återbetalning verk- ställas till redaren intill det belopp redaren har att fordra. Vad i 18 & sägs om hand- räckning av utmätningsman äger icke till- lämpning i detta fall.

3 m o m. Sjöman eller redare som äger återbekomma för mycket erlagd skatt skall erhålla ränta därå efter fem procent för år. Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebeloppet jämnas till när- mast högre hela krontal. Ränta skall dock icke utgå, om räntebeloppet understiger fem kronor.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas: att ränta utgår från och med den 1 juli året efter det år skatten erlagts,

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas.

Har beslut, som föranlett ränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha ut- gått eller utgått med lägre belopp, om änd- ringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestäm- melserna om revisionskrav äga därvid mot- svarande tillämpning.

Anvisningar

till Förordningen är icke tillämplig vid an- ställning ombord på svenskt handelsfartyg i inre fart. Med inre fart förstås i denna för- ordning att fartyget huvudsakligast använ- des för färder som endast gå i hamnar, på floder, kanaler och insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund.

Med svenskt ————————— Har sjöman _________

till

Frågan huruvida ________

Är sjöman inskriven å svenskt sjömans- hus, skall sjömansskatt alltid utgå enligt de bestämmelser, som gälla för här i riket bo-

15.

________ bareboat basis. ________ förra fartyget.

7 5. —————— i kommunalskattelagen. Är sjöman svensk medborgare, skall sjö- mansskatt alltid utgå enligt de bestämmel- ser, som gälla för här i riket bosatt sjöman,

satt sjöman, därest han icke med intyg av sjömansskattenämnden visar att han är skattskyldig i annat land för inkomsten.

För semesterlön — — — — — -— — —

till

Med engångsbelopp förstås t. ex. bärgar- lön, tantiem, kaplake, gratifikation, semester- ersättning och lönebelopp, som på grund av avtal mellan arbetsgivare- och arbetstagare- organisationer på en gång utbetalas för mer än en månad.

Vid tillämpning av 8 5 3 mom. skall så- som senast uppburen månadsinkomst anses den under nästföregående månad uppburna inkomsten. Har sjömannen icke varit anställd i redarens tjänst under nämnda månad, skall såsom senast uppburen månadsinkomst anses i första hand inkomst som utbetalas samti- digt med engångsbeloppet och i andra hand närmast dessförinnan uppburen inkomst. I fråga om inkomst, som avser kortare tids- period än månad, skall en mot inkomsten svarande månadsinkomst beräknas. Engångs- belopp skall icke inräknas i månadsinkomst.

Vid beräkning av skatt enligt 8 5 3 mom. andra stycket jämföres skatten på den se- nast uppburna månadsinkomsten med skat- ten på samma inkomst ökad med 100 kro- nor. Skillnaden i kronor räknat mellan de båda skattebeloppen anger det procenttal, efter vilket skatten på engångsbeloppet skall beräknas.

därest han icke med beslut av sjömansskat- tenämnden visar att han är skattskyldig i annat land för inkomsten.

———————— gällande tabellen.

8 5.1

Skatteavdrag, som avses i 8.6, må icke underlåtas med mindre sjöman med beslut av sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som föreskrives av sjömansskattenämnden, visar, att han är skattskyldig i annat land för sin inkomst ombord.

till 95.

Skatteavdrag, som avses i 9,6, må icke underlåtas med mindre sjöman med intyg utfärdat av sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som föreskrives av sjömansskatte- nämnden, visar, att han är skattskyldig i an- nat land för sin inkomst ombord.

Med engångsbelopp förstås t. ex. bärgar- lön, tantiem, kaplake, gratifikation, semester- ersättning, vederlagsersättning och lönebe- lopp, som på grund av avtal mellan arbets- givar- och arbetstagarorganisationer utbeta- las på en gång.

Minst ett exemplar av den för ett fartyg gällande sjömansskattetabellen skall genom befälhavarens försorg hållas tillgängligt för de anställda ombord.

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 85 1961: 36.

(Nuvarande lydelse) till Kolumnen i sjömansskattetabellen bestäm- mes med motsvarande tillämpning av 45 uppbördsförordningen och enligt följande uppställning.

10 5.1 Kolumnen i sjömansskattetabell I och II bestämmes med motsvarande tillämpning av 45 uppbördsförordningen och enligt föl- jande uppställning.

Å debetsedel för pre- Avdrag för sjömans— Å debetsedel för pre- Avdrag för sjömans- liminär A-skatt an- skatt verkställas en- liminär A-skatt angi- skatt verkställes en- given kolumn ligt nedanstående ko- ven kolumn ligt nedanstående ko- lumn i sjömansskat- lumn i sjömansskat- tetabellen tetabell [ eller 11 l 1 1 1 2 eller 3 2—3 2 eller 3 2—3 4 4 4 4 till 11 &.

Kvitto på innehållen sjömansskatt skall lämnas i den avräkningsbok, med vilken sjö- man skall förses jämlikt 11 & sjömanslagen, såvitt icke sjömansskattenämnden efter an- sökan av redaren medgiver, att kvitto må lämnas i annan ordning. Har rättelse, som avses i 10 5 1 mom. tredje stycket, företa- gits skall anteckning härom ske i avräk- ningsboken.

till

Jämkning i _________ I fråga om sjöman, som avses i förord- nande enligt 7 5 2 mom., må vid jämkning enligt 12 ä 1 mom. hänsyn tagas till sådana i sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag, vilka sjömannen med tillämpning av grunderna för förordningen om statlig in- komstskatt skulle hava kunnat påräkna vid taxering i det land, där sjömannen är bosatt.

Kvitto på innehållen sjömansskatt skall lämnas i den avräkningsbok, med vilken sjö- man skall förses jämlikt 11 & sjömanslagen, såvitt icke sjömansskattenämnden efter an- sökan av redaren medgiver, att kvitto må lämnas i annan ordning. Har rättelse, sorn avses i 105 1 mom. tredje stycket eller 2 mom., företagits skall anteckning härom ske i avräkningsboken.

12 5.1 ——————— statlig inkomstskatt.

I fråga om sjöman, som utan att vara bosatt-i Sverige har att betala sjömansskatt enligt 75, må vid jämkning enligt 12% 1 mom. hänsyn tagas till sådana i sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag, vilka sjömannen med tillämpning av grunderna för förordningen om statlig inkomstskatt skulle hava kunnat påräkna vid taxering i det land, där sjömannen är bosatt. Har vid nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen själv eller hans make skall jämk- ning dock ej medgivas.

Vid jämkning enligt 12 5 3 mom. för i Sverige icke bosatt sjöman skall slutlig skatt beräknas med tillämpning av svenska be- skattningsregler.

Som studier anses undervisning vid t. ex. universitet, skola och korrespondensinstitut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1 Senaste lydelse av anvisningarna till 105 1965: 82. 1 Senaste lydelse av anvisningarna till 12 5 1964: 72.

Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (l956:623)

Härigenom förordnas, att 37 5 1 mom., 39 5 1 mom. och 101 & 2 mom. taxeringsförord- ningen (1956: 623) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) 37 5.1

l mo in. Till ledning ———————————— följande uppställning:

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse

Vad uppgiften skall avse

8. Redare. Den som erlagt sjömansskatt Kontant inkomst ombord enligt sjömansskattetabell. samt den tid för vilken mot— tagaren erlagt sjömansskatt. (Föreslagen lydelse) 37 5. ] rn o 111. Till ledning ———————————— följande uppställning: Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften skall avse skall avse 8. Redare. Den som uppburit lön eller Kontant inkomst ombord en-

annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst en- ligt förordningen om sjö- mansskatt och för vilken sjö- mansskatt skall beräknas en- ligt sjömansskattetabell I el- ler II .

1 Senaste lydelse av 37 9 1 mom. 1967:109.

ligt förordningen om sjö- mansskatt samt den tid som mottagaren uppburit denna inkomst.

39 5.1 l m 0 m. I särskilda ————————————— följande uppställning: Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften skall avse skall avse 9. Redare. Den som erlagt sjömansskatt. Åtnjutna förmåner. (Föreslagen lydelse) 39 5. l m om. I särskilda ————————————— följande uppställning:

Uppgiftsskyldig

9. Redare.

Vem uppgiften skall avse

Den som uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst en-

Vad uppgiften skall avse

Åtnjutna förmåner.

ligt förordningen om sjö- mansskatt.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

101 5.

2 m 0 m.2 Har genom beslut av sjömans- skattenämnden eller genom utslag av kam- marrätten eller Kungl. Maj:t bestämts, att sjömansskatt icke skall erläggas för viss in- komst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, må taxeringsintendent inom tid, som angives i 100 &, anföra besvär med yrkande om så— dan ändring i den skattskyldiges taxering, som kan föranledas av beslutet eller utsla-

get.

2 m 0 in. Har genom beslut av sjömans- skattenämnden eller genom utslag av kam- marrätten eller Kungl. Maj:t bestämts, att sjömansskatt icke skall erläggas för viss in- komst, för vilken sådan skatt tidigare erlagts, eller att sjömansskatt på grund av jämkning eller eljest skall erläggas med annat belopp än tidigare fastställts, må taxeringsintendent inom tid, som angives i 100 &, anföra besvär med yrkande om sådan ändring i den skatt- skyldiges eller hans makes taxering, som kan föranledas av beslutet eller utslaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971 och tillämpas vad avser 37 5 1 mom. och 39 ä 1 mom. första gången beträffande kontrolluppgifter till ledning för 1972 års taxe-

ring.

* Senaste lydelse av 39 5 1 mom. 1962: 594. ” Senaste lydelse av 1015 2 mom. 1958: 299.

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att 48 5 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370)I skall ha ne- dan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse ) (Föreslagen lydelse)

48 5.

2 m 0 m. Skattskyldig fysisk — —— _ __ Skattskyldig, som ———————— Gift skattskyldig, ________ Annan skattskyldig _______

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig erlägga sjömansskatt, skall det enligt bestämmelserna i detta moment eljest medgivna ortsavdraget minskas med en tolv- tedel för varje kalendermånad, för vilken sjömansskatt erlagts. Det avdragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.

__________ nedan sägs. _________ 4 500 kronor. __________ stycke sägs. __________ 2 250 kronor.

För skattskyldig som under beskattnings- året uppburit lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förord- ningen om sjömansskatt, skall det enligt be- stämmelserna i detta moment eljest medgiv- na ortsavdraget minskas med en tolvtedel för varje kalendermånad, för vilken han uppburit sådan lön eller gottgörelse. Det av- dragsbelopp, som sålunda erhålles, avrundas nedåt till jämna tiotal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971. Äldre bestämmelser gäller vid 1971 års taxering samt vid eftertaxering för år 1971 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse av 48 5 2 mom. 1962: 592.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:332) om handräckning vid taxeringsrevision

Härigenom förordnas, att 11 & lagen (1961: 332)1 om handräckning vid taxeringsrevision skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

115.

Vad i denna lag stadgas om taxerings- revision skall även äga tillämpning i fråga om skatterevision enligt 285 förordningen om mervärdeskatt, granskning enligt 9—11 åå förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning samt kontroll enligt 78 ä 1 mom. uppbördsförordningen och 7 & tredje stycket förordningen angående upp- börd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. rn.

Vad i denna lag stadgas om taxerings- revision skall även äga tillämpning i fråga om skatterevision enligt 285 förordningen om mervärdeskatt, granskning enligt 9—11 55 förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning samt kontroll enligt 78 ä 1 mom. uppbördsförordningen, 19 9 förordningen om sjömansskatt och 7 & tred- je stycket förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

* Senaste lydelse av 115 1968z724.

Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 19 kap. 65 lagen (19621381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 &.

Sjukförsäkringsavgift fastställes ——————————— öretal bortfaller. Avgift avseende —————————————— högre sjukpenningklass.

Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning, grundsjukpenning —— — — — er- forderlig fondering.

Avgifterna avseende utgifter för sjukvårdsersättning och — — — för sjukvårdsersätt- ning.

Avgifterna avseende utgifter för tilläggssjukpenning ——————— nu stadgats. Är försäkrad på grund av vad i 4 kap. 3 & stadgas vid ingången av månad, för vil- ken avgift avseende utgifter för grundsjuk- penning eller tilläggssjukpenning skall utgå, icke berättigad till sjukpenning för minst nittio dagar, nedsättes avgiften till hälften av det belopp, vartill den eljest skolat upp- gå. Har försäkrad under visst är åtnjutit in- komst, för vilken erlagts sjömansskatt, skall sådan avgift avseende utgifter för grund- sjukpenning eller tilläggssjukpenning, som hänför sig till samma år, nedsättas med en tolftedel för varje månad, under vilken så- dan inkomst åtnjutits.

Är försäkrad på grund av vad i 4 kap. 3 & stadgas vid ingången av månad, för vilken avgift avseende utgifter för grund— sjukpenning eller tilläggssjukpenning skall utgå, icke berättigad till sjukpenning för minst nittio dagar, nedsättes avgiften till hälften av det belopp, vartill den eljest sko- lat uppgå. Har försäkrad under visst år upp- burit lön eller annan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen om sjömansskatt, skall sådan avgift avseende utgifter för grundsjukpenning eller tilläggs- sjukpenning, som hänför sig till samma år, nedsättas med en tolftedel för varje månad, under vilken sådan lön eller gottgörelse upp- burits. Avgift avseende utgifter för tilläggs- sjukpenning skall dock icke erläggas om vid taxering året närmast efter det år avgiften avser icke beräknats till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst för sjömannen eller, om denne skolat taxeras enligt bestämmel-

senta för gift skattskyldig, för någon av ma- karna. Den som ————————————————— av tjänstgöringstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.

1. Utredningsuppdraget

1.1 Direktiven m. m.

I gemensam skrivelse till statsrådet och che- fen för finansdepartementet den 21 juli 1965 hemställde Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjö- folksförbundet och Svenska stewardsför- eningen att en översyn snarast måtte företas rörande bestämmelserna i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt (SjF) och därtill anslutande tillämpningsbestäm— melser. Organisationerna erinrade inled- ningsvis om att förordningen under sin till- lämpningstid ändrats i vissa hänseenden mot bakgrunden av gjorda erfarenheter. De yt- terligare erfarenheter som senare vunnits föranledde organisationerna att göra vissa påpekanden.

Det första gällde beskattningen av en- gångsbelopp. Visserligen hade 1961 bestäm- melserna i SjF på denna punkt ändrats i syfte att mildra progressionen men gällande ordning var enligt organisationernas mening ändå förenad med betydande olägenheter vid tillämpningen. Detta framgick bäst därav att det övervägande antalet misstag vid be- räkning av skatt ombord på fartygen skedde när dessa regler skulle tillämpas. De allra flesta granskningsanmärkningar som sjö- mansskattekontoret utfärdat riktade sig ock— så mot felaktigheterna i beräkning av skatt på engångsbelopp. Till följd av skatteskalor- nas konstruktion uppstod slumpartade resul- tat som föranledde stort missnöje hos de skattskyldiga.

Organisationerna erinrade därefter om att sjömansskattenämnden tidigare föreslagit att andra engångsbelopp än semester- och ve- derlagsersättningar borde beskattas procen— tuellt efter specialtabell såsom skedde i Dan- mark och Norge. Nämnden föreslog att pro— centsatsen skulle stå i viss relation till nor- mal månadsinkomst. Förslaget var inte när- mare preciserat. Om detta framhöll emeller- tid departementschefen i samband med 1961 års författningsändring att marginalskatten för extrainkomster vid taxering för inkomst i land var beroende inte bara på den nor- mala inkomstens storlek utan även på extra- inkomstens storlek.

Även andra olägenheter förmenades vara förenade med förslaget. Organisationerna hade svårt att förstå dessa erinringar mot förslaget, vilka befarades ha sin orsak i att nämnden inte återgett den åberopade danska varianten av den s.k. särtabellens konstruk- tion. Vid tidpunkten för skrivelsens avlåtan- de upptog den danska särtabellen procen- tuella skattesatser gällande för de minsta en- gångsbeloppen upp till 7 350 kr., vilka be- skattades mellan 18 och 28 % i den lägsta inkomstgruppen och mellan 47 och 50 % i de två högsta inkomstgrupperna. Progressi- viteten i skatteskaiorna kom till uttryck i särtabellen genom att procentsatsen ökade från 18 till 50 % beroende på den ordinära månatliga inkomstnivån. Nackdelen av att en särtabell krävde utbyggnad av tabellmate- rialet begränsade sig till en kvarts sida på

varannan sida i den danska dagtabellen. Den här gjorda jämförelsen syntes enligt organi- sationerna visa, att skäl förelåg att undersö— ka möjligheterna att beskatta engångsbelopp efter en procentuellt uppbyggd särtabell i vilken skattesatserna avvägs med hänsyn till såväl engångsbeloppets storlek som den upp- burna månadsinkomsten.

Vidare tog organisationerna i 1965 års skrivelse upp frågan om att slopa den ena av de båda tabeller som gäller för uttagande av sjömansskatt, nämligen närfartstabellen. Or- ganisationerna erinrade om att de tidigare framställt detta yrkande hos Kungl. Maj:t men att framställningen inte föranlett någon åtgärd. Skälen för att slopa närfartstabellen hade enligt organisationernas mening efter hand vuxit i styrka. De skattskyldiga som beskattas enligt närfartstabellen får i regel en högre skatt än landanställda till följd av att seglationen för sjömän på det mindre tonnaget är avsevärt kortare än för sjömän på handelsfartyg i övrigt. Den kortare segla- tionstiden och den drygare beskattningen medverkar till att ett allt mindre antal svens- ka sjömän numera sysselsätts på de mindre fartygen, som därför i stor utsträckning får anlita utländskt sjöfolk. Detta medför up- penbara olägenheter både för fartygens re- dare och det kvarvarande svenska sjöfolket, som av olika skäl önskar fortsätta sin sys- selsättning inom denna del av handelsflot- tan. Utvecklingen inom bemanningsområdet torde ha medfört att numera ett allt mindre antal svenska medborgare erlägger skatt en- ligt närfartstabellen. En övergång till endast en skattetabell kunde därför inte i någon högre grad påverka summan av inlevererade sjömansskattemedel.

I fortsättningen erinrade organisationerna om att ett betydande antal sjömän, bosatta i övriga nordiska länder, sysselsätts inom den svenska handelsflottan. Enligt uppgifter från organisationernas statistik rörde det sig för det dåvarande om ca 1 600 finländare, 1 400 danskar och 800 norrmän. Dessa nordiska sjömän betalar svensk sjömansskatt enligt skattetabell, vari ingår folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift. De har dock inga fördelar därav. Särskilt de norska sjömän-

nen befinner sig i en missgynnad situation genom att de också måste betala motsva- rande avgifter till betydande belopp i hem- landet. Med hänvisning till pågående strä- vanden att söka åstadkomma likvärdighet för utländska arbetare inom vårt land syntes det organisationerna skäligt och rimligt, att nordiska sjömän, som visar att de erlägger pensions- och/eller sjukförsäkringsavgifter i hemlandet, beviljades jämkning med mot- svarande belopp vid uttagande av svensk sjömansskatt.

Organisationerna tog ytterligare upp frå— gan om jämkning av sjömansskatt vid kort- varig anställning och anförde på denna punkt följande.

Studerande, som är anställd ombord på far- tyg under ferier, kan få jämkning av sjömans- skatten, om denna i väsentlig mån överstiger den slutliga skatt som skulle ha påförts, om in- komsten ombord utgjort intäkt av tjänst enligt KL. Hel befrielse från sjömansskatt kan bevil- jas, om den totala inkomsten, med kost och logi inräknat, understiger 2 600 kr.

Även för yrkessjömän förekommer emeller- tid korttidsanställningar i betydande omfattning och under förutsättningar som måste anses vara minst lika ömmande och giltiga som för stude- rande. Vi avser då främst elever vid sjöbefäls- och sjömansskolor, praktikanter vilka under vissa perioder måste taga låg- eller oavlönade befattningar i land för att uppfylla inträdesprov eller genomgå speciell utbildning för att få ut- ökad behörighet, värnpliktiga vilka före eller efter militärtjänstgöringen hinner tjänstgöra några månader i handelsflottan samt hemma- fruar och andra, vilka under högsäsong tillfäl- ligt tar anställningar ombord i passagerarfartyg.

Elever vid sjöbefäls— och sjömansskolor kan möjligen få jämkning som studerande, men det— ta endast under förutsättning att inkomsten om- bord förvärvas under ferier. Förvärvas inkoms- ten under en kort period före eller efter avslu- tad utbildning kan jämkning ej erhållas.

Det synes därför angeläget, att 12 5 SjF får sådan ändrad lydelse, att jämkning kan beviljas även för här nämnda befattningshavare om- bord, i sådana fall där sjömansskatten väsent- ligt överstiger vad som skulle ha påförts den skattskyldige om inkomsten utgjort inkomst av tjänst enligt KL. Det förutsättes givetvis, att korttidsanställningen föranletts av genomgången utbildning eller praktik, familjeskäl eller eljest av orsaker över vilka den anställde själv ej kunnat råda.

Den omständigheten att sjömansskatten är en definitiv månadsskatt utgör enligt vår mening

icke giltigt skäl för att sjömän i detta avseende skall behandlas oförmånligare än andra med- borgare.

Avslutningsvis framförde organisationerna önskemål om samordning av ansökningsti- derna för jämkning och för rättelse, något som tillgodosetts genom författningsändring vid 1969 års riksdag (prop. 1969: 50, BeU 36, rskr 145). Vidare förordades översyn av räntebestämmelserna vid skatterestitution och undersökning av möjligheterna att låta betalningen av sjömännens s.k. välfärdsav- gifter ske i samband med uppbörden av sjö- mansskatt.

Sjömansskattekommittén tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 juni 1967 för att överse de bestämmelser som gäller för beskattningen av sjömän och där- med sammanhängande frågor. I direktiven för kommittén erinrade departementschefen, statsrådet Sträng, om att sjömansskatten är en definitiv källskatt på sjömans inkomster ombord på fartyg och att SjF antogs av 1958 års riksdag efter gemensamma förar- beten i de nordiska länderna. Vidare fram- hölls att förordningen, som innebar att en helt ny skatteform infördes i vårt land, fun- gerat väl under de ca tio år som den varit i tillämpning.

Vissa justeringar hade gjorts under 1960- talet för att avhjälpa smärre brister men nå— gon samlad översyn av förordningens be- stämmelser hade däremot dittills inte ägt rum.

Sedan departementschefen i korthet erin- rat om innehållet i ovannämnda skrivelse från de ombordanställdas organisationer an- förde han:

Enligt min mening är det lämpligt att nu göra en allsidig översyn av SjF under beak- tande av framkomna ändringsförslag. Översy- nen bör inte vara begränsad till de frågor som jag berört i det föregående utan omfatta för- ordningen i dess helhet. Samordningen med an- nan skattelagstiftning bör givetvis beaktas lik- som sambandet med sociallagstiftningen inte bara i Sverige utan också i övriga nordiska län- der i den mån denna lagstiftning är ägnad att påverka den svenska sjömansskatten. Vidare bör beaktas att ett automatiskt databehandlings- system tillämpas i Sverige inom folkbokförings- och uppbördsväsendet fr.o.m. den 1 januari

1968. Det bör undersökas i vad mån detta för- hållande påkallar ändringar i bestämmelserna om bl.a. redovisningen av sjömansskatten. Kontakt bör tas med myndigheter i andra nor- diska länder för att så långt möjligt samordna den svenska sjömansskattelagstiftningen med motsvarande lagstiftning i dessa länder.

1.2 U tredningsarbetets uppläggning

Som framgår av våra direktiv avser utred- ningen dels vissa särskilda frågor rörande den svenska sjömansskatten som aktualise- rats i en skrivelse till Kungl. Maj:t år 1965 och dels andra frågor i samma ämne som kan uppmärksammas under arbetets gång. Vi har fattat uppdraget så att vi gjort en fullständig översyn av SjF och därvid inven- terat nära nog alla tänkbara frågeställningar i samband med denna skatteform. Därvid har vi givetvis ägnat särskild uppmärksam- het åt de spörsmål som de ombordanställda tagit upp i sin skrivelse.

För att få en säker uppfattning om proble- mens omfattning har vi låtit göra omfat- tande statistiska undersökningar rörande de ombordanställda och deras beskattningsför- hållanden. Vi lämnar också vissa uppgifter om bemanningen på svenska fartyg sådan den visar sig vid beskattningen och av in- fluten sjömansskatt. De statistiska uppgif— terna återfinns främst i bilagor till betän- kandet men har delvis också inarbetats i den löpande texten.

I det följande redovisar vi resultatet av våra överväganden. Till en början lämnas emellertid en historik samt en översiktlig re- dogörelse för nu gällande ordning för sjö- männens beskattning på svenska fartyg och fartyg tillhörande annat nordiskt land. Vi uppehåller oss utförligare i varje särskilt av- snitt som vi behandlar vid innehållet i gäl- lande bestämmelser och därpå grundad praxis.

2 Historik samt gällande svensk och

utländsk rätt

2.1 Historik

Frågan om införande av en definitiv käll- skatt för sjömän väcktes i samband med källskattesystemets införande. Sedan riksda- gen i skrivelse 1945: 609 hemställt om vi- dare utredning och förslag rörande sjömän- nens beskattning tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 mars 1948 sär- skilda sakkunniga med uppdrag att under- söka huruvida det var möjligt att för sjö- männen införa en definitiv källskatt. De sak- kunniga antog benämningen sjömansskatte- utredningen.

I Norge hade genom lag den 21 mars 1947 införts bestämmelser om en definitiv skatt för sjömän. Redan dessförinnan gällde emellertid för skatteavdrag på sjömans in- komst vissa särskilda regler som tillkommit under andra världskriget. Skatteavdragen enligt dessa provisoriska regler avsågs ur- sprungligen skola vara preliminära men god- kändes senare som slutlig skattebetalning.

I sitt den 8 juni 1949 avgivna betänkande (SOU 1949: 27) föreslog sjömansskatteut- redningen, att sjömännen skulle betala skatt för sin inkomst ombord i form av sjömans- skatt. Denna skulle vara definitiv, vilket bl.a. innebar att inkomsten inte sedermera skulle deklareras eller taxeras. Sjömansskat- ten skulle uttas genom avdrag på den kon- tanta inkomsten enligt särskild tabell. Sär- skilt tillägg för naturaförmåner skulle inte göras, utan hänsyn till dessa förmåner skulle

tas redan vid fastställande av tabellens skat- tebelopp. Tabellen skulle grundas på förut- sättningen att sjömannen hade inkomst om— bord under tio av årets månader. Kommu- nalskatten skulle beräknas efter en enhetlig, förhållandevis låg utdebitering och gå till fördelning mellan hemortskommunen och vederbörande landsting. Sjömännen skulle erhålla vanliga debetsedlar på preliminär A- skatt. Från dessa skulle i sjömannens sjö- fartsbok antecknas debetsedelns år och num- mer samt den kolumn i A-skattetabellen som skulle användas. Med ledning härav skulle därefter skatt kunna dras av enligt den sär- skilda sjömansskattetabellen. De innehållna skattebeloppen skulle av fartygens befälha- vare redovisas till rederiet och därifrån till ett för riket gemensamt sjömansskattekontor i Göteborg.

Enligt utredningens förslag skulle sjö- männen i vanlig ordning taxeras för inkomst i land. Vid uträkning av statlig inkomstskatt skulle inkomsten ombord och inkomsten i land sammanläggas. På samma sätt skulle hänsyn till inkomsten ombord tas vid sam- taxering med äkta make. För att möjliggöra detta skulle uppgift om intäkter ombord och avdragen sjömansskatt av sjömansskatte- kontoret sändas till taxeringsnämnden och den lokala skattemyndigheten i sjömannens hemort. Denna myndighet skulle också för- dela de kommunalskattebelopp som inflöt genom sjömansskatten. För att undvika att sjömän som erlagt sjömansskatt i enskilda

fall fick högre skatt än vid taxering i vanlig ordning föreslogs särskilda regler av inne- börd bl. a. att sjömännen kunde begära att bli överförda till taxering enligt allmänt gäl- lande regler. Sjömän, som inte var bosatta i Sverige, skulle enligt förslaget också erlägga sjömansskatt men endast med 10 % av den kontanta inkomsten ombord. Om sjömannen kunde styrka, att han var skattskyldig i an- nat land för sin inkomst ombord, skulle han befrias från skyldigheten att erlägga svensk sjömansskatt.

Vid remissbehandlingen avstyrktes utred- ningens förslag av de flesta remissinstanser- na. Med anledning härav uppdrogs åt nu- mera regeringsrådet Sten Wilkens att när- mare undersöka vilka åtgärder beträffande sjömännens beskattning, som kunde göras inom gränserna för då gällande skatte- och uppbördssystem.

Utredningsuppdraget redovisades i en pro- memoria vari underströks de gynnsamma verkningarna av de regler för sjömännens skattebetalning som kommit till stånd genom 1945 års uppbördslagstiftning. I promemo- rian påpekades emellertid att svårigheter fortfarande förelåg. De invändningar, som vid remissbehandlingen hade rests mot sjö— mansskatteutredningens förslag om en svensk sjömansskatt, fann utredningsmannen vara av sådan betydelse att ett genomförande av förslaget i dess helhet inte kunde tillrådas för det dåvarande. Utredningens förslag till beskattning av utländska sjömän ombord på svenska fartyg hade däremot föranlett rela- tivt få invändningar. Utredningsmannen för- ordade att sådana sjömän borde erlägga en särskild sjömansskatt.

I prop. 1953: 100 anmäldes sjömansskat- teutredningens förslag och Wilkens pro— memoria samt inkomna remissyttranden. Med hänsyn till de invändningar som rests mot utredningens förslag fann departements- chefen att han inte kunde förorda dess ge- nomförande. Emellertid framlades i propo- sitionen förslag till förenklade regler beträf- fande uppbörd och redovisning av skatt för här i riket bosatta sjömän anställda på svenska handelsfartyg med en bruttodräktig— het av minst 500 registerton. Vidare före-

slogs att sjömän, som inte var bosatta här i riket, skulle betala sjömansskatt med 15 % av den kontanta inkomsten ombord på så— dana fartyg. Förslaget godkändes av riksda- gen, som emellertid i skrivelse 1953: 187 an- höll att Kungl. Maj:t ville ompröva frågan om en definitiv sjömansskatt samt för riks- dagen framlägga det förslag som kunde för- anledas av omprövningen.

Frågan om sjömännens beskattning upp- märksammades ungefär samtidigt av Nor- diska rådet. Vid rådets session i Oslo den 9—18 augusti 1954 antogs sålunda en re— kommendation till regeringarna i Danmark, Island, Norge och Sverige att överväga spörsmålet om att ingå en konvention om gemensamma regler för beräkningen av skatt för sjömän och för uppbörden av denna skatt. Det uppdrogs åt svenska regeringen att i denna fråga vara koordinerande och initiativtagande. På svenskt initiativ hölls därefter i Oslo den 12 och 13 december 1955 överläggningar i frågan mellan repre— sentanter för de danska, finska, norska och svenska finansdepartementen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 februari 1956 tillkallades fyra sakkun— niga med uppdrag att utreda frågan om sär- skilda skatte- och uppbördsregler för sjö- män. De sakkunniga, som antog benämning- en 1956 års sjömansskattesakkunniga, av- lämnade den 4 oktober 1957 betänkande med förslag till förordning om sjömansskatt m.m. (SOU 1957: 39).

Som skäl för införande av en definitiv källskatt för sjömännen anfördes i betän- kandet sjömännens svårighet att avge själv- deklaration och att tillvarata sina intressen i skattefrågor. Vidare åberopades att sjömän- nen inte på samma sätt som landanställda kunde tillgodogöra sig samhällets sociala och andra förmåner. Den då gällande ord- ningen för sjömännens beskattning ansågs medverka till att de svenska fartygen inte i önskvärd utsträckning kunde bemannas med svenskt sjöfolk.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle sjö- mansskatt betalas av alla, som var anställda i redarens tjänst på svenska handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100 regis-

terton, under förutsättning att fartygen an- vändes i östersjöfart, nordsjöfart eller ocean- fart eller i sådan kustfart, som bedrevs över större områden och som närmast var att jämföra med östersjöfart. Skatten skulle be- talas för samtliga inkomster förvärvade i re- darens tjänst. För att möjliggöra att även drickspenningar — som ju uppbärs direkt av allmänheten — beskattades genom sjö— mansskatt, föreslogs att storleken av dricks- penningarna skulle uppskattas schablonmäs- sigt med olika belopp för olika grupper av inkomsttagare.

sjömansskatt skulle betalas oavsett om sjöman var bosatt här i riket eller inte. Var sjöman inte här bosatt, skulle -— liksom fal- let var enligt förordningen om särskild sjö— mansskatt — skatten utgå med 15 % av den kontanta lönen.

För här i riket bosatta sjömän skulle skat- ten utgå enligt sjömansskattetabeller efter differentierade skatteskalor. En tabell skulle användas för skatteavdrag ombord på far- tyg i nordsjöfart eller oceanfart och en an- nan tabell ombord på fartyg i östersjöfart el- ler därmed likställd kustfart. I sjömansskat- tetabellerna skulle finnas kolumner för ogift sjöman utan barn, för ogift sjöman med barn samt för gift sjöman. Sjömansskatte- tabellerna konstruerades med utgångspunkt från 195 8 års preliminärskattetabell för kom- muner med 13 kr. utdebitering. Tabellen för oceanfart och nordsjöfart innebar viss skat- telindring i jämförelse med skatten för in- komsttagare i land, medan skatten enligt ta- bellen för östersjöfart i huvudsak överens- stämde med den, som utgick enligt ovan— nämnda preliminärskattetabell. Skatteavdrag skulle beräknas på den kontanta lönen i fö- rekommande fall ökad med schablonmässigt uppskattade drickspenninginkomster.

Under vissa förutsättningar skulle jämk- ning av sjömansskatt kunna erhållas på grund av stor försörjningsbörda m.m. Så- dan jämkning ansågs dock endast sällan be- höva förekomma.

Skatteavdrag skulle verkställas med led- ning av sjömännens debetsedlar på preliminär A-skatt, eventuellt vissa andra handlingar. Den avdragna skatten skulle vara definitiv,

dvs. inkomst intjänad ombord skulle inte bli föremål för taxering.

För inkomst i land skulle sjöman taxeras vid årlig taxering. Härvid skulle hänsyn tas till inkomst ombord på så sätt att sjöman vid taxeringen fick vidkännas reducering av honom annars tillkommande ortsavdrag. Re- ducering skulle ske med en tolftedel för var- je kalendermånad, som sjömannen uppburit inkomst ombord. Då jämkning av sjömans- skatt medgivits, skulle hänsyn härtill tas vid den årliga taxeringen. I övrigt skulle in- komst, som sjömansskatt betalats för, inte påverka den årliga taxeringen eller den där- efter följande debiteringen.

För handläggning av sjömansskatteären- den föreslogs, att en sjömansskattenämnd och ett därtill knutet sjömansskattekontor inrättades, båda förlagda till Göteborg. Nämnden skulle bl. a. bestämma på vilka fartyg sjömansskatt skulle betalas, och vil- ken tabell, som skulle användas.

Kommuner, landstingskommuner, munici- palsamhällen och allmänna sjukkassor före- slogs få bidrag med schablonmässigt beräk- nade belopp för den inkomstminskning, som blev en följd av att sjömän inte genom årlig taxering beskattades för inkomst ombord.

De sakkunnigas förslag tillstyrktes eller lämnades utan erinran av de flesta remiss- instanserna. I några fall uttalades dock att principiella betänkligheter kunde anföras mot att särskilda skatte- och uppbördsregler infördes för en viss grupp skattskyldiga. Endast tre remissinstanser nämligen kam- marrätten, riksskattenämnden och överståt— hållarämbetet avstyrkte ett genomförande av förslaget.

I prop. 1958192 framlades förslag till förordning om sjömansskatt m.m. vilket i huvudsak överensstämde med utrednings- förslaget. Departementschefen tryckte för- utom på de av de sakkunniga anförda skä- len för införande av en sjömansskatt även på de internordiska samarbetssträvandena i frågan. Propositionen godkändes av riks- dagen. De nya bestämmelserna tillämpades fr.o.m. den 1 januari 1959. Vid samma tidpunkt trädde lagar om sjömansskatt i kraft även i Danmark och Finland. I Norge

infördes som tidigare nämnts bestämmelser om sjömansskatt redan under 1940-talet. Genom det internordiska samarbetet i sjö- mansskattefrågan visar de nordiska länder- nas lagstiftningar överensstämmelser i prin- cipiella avseenden. Beträffande detaljerna förekommer däremot skiljaktigheter föran- ledda av resp. länders övriga skattelagstift- ning.

Sedan 1959 har SjF och de vid förord- ningen fogade tabellerna ändrats vid flera tillfällen. Ändringarna har i regel tillkom- mit som anpassning till den allmänna skatte- lagstiftningen eller till det allmänna skatte- trycket. I proposition 1961: 6 framlades dock efter framställning från sjömansskattenämn— den förslag om bl. a. jämkningsbestämmelse för studerande, som tjänstgjorde ombord under ferier, och ändrade beskattningsregler i fråga om engångsbelopp. Förslaget god- kändes av riksdagen och ändringsförordning- en som utfärdades den 10 mars 1961 (nr 36), trädde i kraft vad gällde jämkningsbe- stämmelsen den 1 juni 1961 och i övrigt den 1 januari 1962.

Utförligare redogörelser för tidigare för- slag och lagstiftningsåtgärder beträffande sjömäns beskattning återfinns i de förut nämnda betänkandena av sjömansskatteut- redningen och 1956 års sjömansskattesak- kunniga.

2.2 Gällande rätt i Sverige

Som nämnts i kapitel 1 är bestämmelserna om sjömansskatt intagna i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt (SjF) med senare gjorda ändringar och tillägg. (Alla paragrafhänvisningar nedan i 2.2 avser SjF utan att detta särskilt anges.) Ta- beller för beräkning av skatt för hel månad är fogade vid förordningen. Nu gällande ta- beller har fastställts genom kungörelsen den 24 februari 1967 (nr 81) och tillämpas sedan den 1 juli samma år. Sjömansskatten uttas i stället för statlig och kommunal in- komstskatt samt folkpensions- och sjukför- säkringsavgifter.

Ärenden angående sjömansskatt hand-

läggs av en av Kungl. Maj:t utsedd nämnd (sjömansskattenämnden) förlagd till Göte— borg och av ett sjömansskattekontor, som utgör en sektion av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (6 5).

Att i kammarrätten och hos Kungl. Maj:t föra det allmännas talan i mål angående sjö— mansskatt förordnar Kungl. Maj:t en be- fattningshavare hos länsstyrelsen i Göte- borgs och Bohus län (24 5).

För tillämpningen av förordningens be- stämmelser har sjömansskattenämnden ut- färdat anvisningar rörande sjömansskatt samt särskilda meddelanden. Dessutom har nämnden med stöd av 8 5 1 mom. andra stycket fastställt tabeller för beräkning av skatt på inkomst som avser kortare tid än en månad, 5. k. dagtabeller.

Sjömansskatt utgår som en definitiv käll- skatt vid anställning i redarens tjänst om- bord på svenskt handelsfartyg med en brut- todräktighet av minst 100 registerton, vilket huvudsakligast nyttjas i närfart eller fjärr- fart. Utländskt fartyg som av svensk redare förhyrs på s. k. bareboat basis1 likställs med svenskt handelsfartyg (1 & jämte anvis- ningar).

Med närfart avses fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska ham- nar, dock ej bortom linjen Hanstholm—Lin- desnäs eller bortom Cuxhaven. Som fjärrfart betecknas fart, helt eller delvis, bortom lin- jen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven (2 5).

Förordningen är inte tillämplig vid an- ställning på fartyg i inre fart. Med inre fart förstås fart i hamnar, på floder, kanaler och insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund (anvisningarna till 1 5).

Redare åligger att till sjömansskattekonto— ret för varje period om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömans- skatt. Sådan skatt skall emellertid inte inbe- talas på den del av till sjöman utbetald sjuk-

* Förhyrning på bareboat basis innebär att far- tyget förhyrs obemannat. Det ankommer på den förhyrande redaren att bemanna fartyget.

lön, som motsvarar vad redaren äger upp- bära från allmän försäkringskassa på grund av bestämmelserna i 3 kap. 16 å andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring. Redaren skall senast sista dagen i andra må- naden efter den tvåmånadersperiod redovis- ningen avser på fastställt formulär till sjö- mansskattekontoret insända summerad för- teckning över skatteavdragen för varje far- tyg. Skattebeloppen skall samtidigt inbetalas till kontorets postgiro. Sjömansskattenämn- den har möjlighet att efter framställning medge anstånd med redovisningen (14 5 1 mom.).

Fullgör redare inte sin skyldighet att verkställa skatteavdrag eller inbetalar han inte avdragen skatt, skall sjömansskattekon- toret rikta krav mot honom (revisionskrav). Under vissa förutsättningar får krav i stället riktas mot sjömannen. För att ett kravbelopp skall kunna indrivas erfordras att sjömans- skattenämnden fastställt kravet (17 å).

För här i riket bosatt sjöman beräknas sjömansskatten enligt endera av två sjömans- skattetabeller. Den ena gäller vid anställ- ning på fartyg i fjärrfart (tabell I) och den andra på fartyg i närfart (tabell II). Sjöman, som är inskriven i sjömansregister, dvs. i princip varje svensk sjöman, skall på grund av särskild bestämmelse betala sjömansskatt enligt skattetabell oberoende av var han verkligen är bosatt. Endast om han visar skattskyldighet i annat land för inkomsten ombord, får skatteavdrag underlåtas (7 & jämte anvisningar).

På grund av bestämmelse i 7 5 2 mom. kan Kungl. Maj:t förordna att även sjöman, som är bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall betala sjömansskatt enligt de bestämmelser som gäller för här i riket bosatt sjöman. Sådant förordnande har läm- nats beträffande sjömän, bosatta i Danmark (kungörelse 14 november 1958, nr 541), Finland (kungörelse 14 november 1958, nr 542) och Norge (kungörelse 11 december 1959, nr 544).

Sjömansskatten beräknas för varje månad på sjömannens kontanta inkomst ombord. I vissa fall beräknas skatten på ett mindre be- lopp än den kontanta inkomsten. Detta före-

kommer när sjömannen på grund av sin tjänst ombord betalar avgift för egen eller efterlevandes pensionering. Detsamma är fallet om sjömannen erhållit beslut om jämkning. I dessa fall minskas inkomsten vid skatteberäkningen med avgiften eller jämk- ningsbeloppet. Likaså avräknas —— i den mån det medgivits av Konungen eller myn- dighet som Konungen bestämmer — belopp som enligt avtal mellan arbetsgivar- och ar- betstagarorganisationer utgör krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning.

Bestämmelserna om jämkning av sjö- mansskatt återfinns dels i 12 å och dels i Kungl. Maj:ts brev till sjömansskattenämn- den den 3 mars 1961 (nr 37), som utfärdats med stöd av 37 ä 2 mom. SjF. Beslut om jämkning fattas av sjömansskattenämnden. Jämkningsmöjligheterna är begränsade och innefattar sålunda bl. a. inte utgifter för in- täkternas förvärvande. Hänsyn till sådana utgifter har i stället tagits vid fastställande av sjömansskattens storlek.

Enligt Kungl. Maj:ts medgivande i brev till sjömansskattenämnden den 27 juni 1969 gäller skattefrihet för krigsrisktillägg som utgår enligt följande avtal mellan Sveriges redareförening och de ombordanställdas or- ganisationer, nämligen avtalen den 3 sep- tember 1965 och den 31 mars 1969 beträf- fande krigsrisktillägg vid uppehåll i nord- och sydvietnamesiska hamnar, avtalet den 13 juni 1967 beträffande krigsrisktillägg vid fart inom visst område i Främre Orienten samt avtalet den 30 augusti 1967 beträffan- de krigsrisktillägg vid fart på Nigeria.

Nu aktuella allmänna grunder för sjö- mansskattetabellema framgår av en prome- moria, som intagits som bilaga 1 till prop. 1965: 14. Gällande tabeller, som tillämpats alltsedan den 1 juli 1967, har utfärdats av Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens be- myndigande (prop. 1967: 7, BeU 2, rskr 51).

Sjömansskattetabellema innehåller tre ko- lumner, nämligen kolumn 1 för ogift sjöman utan barn kolumn 2—3 för gift sjöman kolumn 4 för ogift sjöman med barn.

Skatteavdrag verkställs med ledning av den kolumnbeteckning som angivits anting-

en på sjömannens debetsedel å preliminär A-skatt för det löpande året eller i beslut av sjömansskattenämnden för samma år. Upp- visar sjömannen inte debetsedel eller beslut av sjömansskattenämnden om tillämplig ko- lumn skall skatteavdrag verkställas enligt kolumn 1 i sjömansskattetabellen. Vissa sär- bestämmelser gäller dock för skatteavdrag under januari och februari månader (10 5).

På månadsinkomst som enligt sjömans- skattenämndens anvisningar innefattar må- nadslön eller del av månadslön, inklusive avtalsenliga tillägg och övertidsersättning samt drickspenninginkomst och provision, avläses skatten enligt tillämplig kolumn di— rekt i skattetabellen (dagtabellen) på upp- slaget för det antal dagar inkomsten avser (8 5 1 mom.).

Utgörs inkomsten av s. k. engångsbelopp sker beskattning på olika sätt beroende på vilken form av engångsbelopp det är fråga om. Skatt på engångsbelopp i form av se- mesterersättning och s.k. vederlagsersätt- ning1 beräknas sålunda med hänsyn tagen till den ledighet inkomsten avser, dvs. på i princip samma sätt som gäller för månads- inkomst (8 5 2 mom.).

Annat engångsbelopp, exempelvis retroak- tiv lön för mer än en månad, gratifikation och bärgarlön, beskattas på ett sätt om be- loppet uppgår till högst 1 200 kr. och på ett annat sätt om det överstiger 1 200 kr.

Skatt på engångsbelopp, som inte översti- ger 1 200 kr., beräknas efter det procenttal med vilket skatt skulle ha utgått på ett be- lopp av 100 kr. lagt till den senast upp- burna månadsinkomsten.

Överstiger engångsbeloppet 1 200 kr., be- räknas skatten på engångsbeloppet till 12 gånger det belopp varmed skatten för sjö- mannens senast uppburna månadsinkomst ökar, om till månadsinkomsten läggs en tolftedel av engångsbeloppet.

Med senast uppburen månadsinkomst för- stås den inkomst som uppburits månaden före den då engångsbeloppet utbetalas. En- dast om inkomst inte föreligger för nämnda månad får annan inkomst anses som senast

1 Angående vederlagsersättning, se närmare ka- pitel 5 .

uppburen månadsinkomst (8 5 3 mom. jäm- te anvisningar).

Sjömansskatten tillfaller staten men staten utbetalar till kommun, landsting, municipal- samhälle med en utdebitering för samhällets behov av minst en krona och till allmän för- säkringskassa årligen ersättning för deras genom sjömansskatten minskade skatte— och avgiftsintäkter.

Ersättningamas belopp är schablonmässigt beräknade till viss procent av den sjömans- skatt, som under beskattningsåret betalats av sjömän bosatta inom kommunen eller inom försäkringskassans verksamhetsområ— de. Procentsatserna utgör sedan 1962 för stad, som inte tillhör landstingskommun, 55 %, för annan kommun 40 %, för lands- tingskommun 15 %, för municipalsamhälle 2 % och för försäkringskassa 6 %. De nu gällande ersättningsreglerna fastställdes ge- nom förordning den 27 april 1962 (nr 142).

Ersättning utgår inte till kommun eller municipalsamhälle, om ersättningsbeloppet understiger 500 kr. (4 5).

Eftersom sjömansskatten är en definitiv skatt skall inkomst ombord inte taxeras och därför inte heller redovisas i självdeklara- tion. För annan inkomst än sjöinkomst är sjöman däremot deklarationsskyldig om hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskäl- lor uppgått till sammanlagt minst 100 kr. Sjöman är vidare deklarationsskyldig om han vid beskattningsårets utgång har förmö- genhet överstigande 100000 kr. eller om garantibelopp för fastighet skall upptas som skattepliktig inkomst för honom.

Inkomst ombord sambeskattas inte med inkomst i land. Hänsyn till sjöinkomsten tas emellertid på så sätt att sjöman vid taxering får vidkännas reducering av honom annars tillkommande ortsavdrag. Reducering sker med en tolftedel för varje kalendermånad, som sjömannen betalat sjömansskatt. Sam- ma reducering sker för tid då sjöman beta- lat dansk, finsk eller norsk sjömansskatt. Vidare skall vid taxering hänsyn tas till jämkning som kan ha medgetts av sjömans- skatten.

Redare är enligt 37 5 1 mom. punkt 8 taxeringsförordningen skyldig att beträffan-

de sjöman, som betalat sjömansskatt enligt sjömansskattetabell, lämna kontrolluppgift avseende dels sjömannens kontanta inkomst ombord och dels den tid som han betalat sjömansskatt för. Skyldigheten avser sålunda alla tabellskattebetalande sjömän och inklu- derar därför sjömän bosatta i Danmark, Fin- land och Norge samt sådana sjömän, som är inskrivna i svenskt sjömansregister och bosatta utom Sverige, Danmark, Finland och Norge.

Kontrolluppgifterna beträffande i Sverige bosatta sjömän sänds till vederbörande lo- kala skattemyndigheter att tillställas resp. taxeringsnämnden Taxeringsnämnden skall vid taxeringen med ledning av uppgiften dels bestämma sjömannens eventuella ortsavdrag och dels föranstalta om att i inkomstlängd noteras hans beskattningsbara inkomst en- ligt SjF och det antal månader som han be- talat sjömansskatt för. Kontrolluppgiften ut- gör vidare underlag för lokala skattemyndig- heten vid fastställandet av sjömannens pen- sionsgrundande inkomst.

Uppgifterna avseende i Danmark, Finland och Norge bosatta sjömän skall tillställas sjömansskattekontoret. På grund av före- skrift i kungl. brev den 7 april 1961 vidare— befordrar kontoret uppgifterna till respek- tive sjömansskattemyndigheter i nämnda länder. Från dessa myndigheter får sjömans- skattekontoret å andra sidan kontrollupp- gifter beträffande i Sverige bösatta sjömän anställda ombord på de andra ländernas fartyg. Kontoret skickar sistnämnda upp- gifter vidare till taxeringsnämnderna, som skall handlägga dem på i princip samma sätt som gäller beträffande de svenska kontroll- uppgifterna.

Redarnas kontrolluppgifter avseende utomlands bosatta sjömän inskrivna i svenskt sjömansregister går via sjömansskattekonto- ret till lokala skattemyndigheten i Stock- holms fögderi, som har att bestämma pen— sionsgrundande inkomst för denna kategori sjömän.

Beträffande i Sverige inte bosatta sjömän bör till en början erinras om vad nyss nämnts, nämligen att i Danmark, Finland el- ler Norge bosatt sjöman ävensom i utlandet

bosatt sjöman, som är inskriven i det svens- ka sjömansregistret, betalar sjömansskatt för sin inkomst enligt samma bestämmelser som gäller för här i riket bosatt sjöman.

Annan i utlandet bosatt sjöman skall be- tala sjömansskatt med 15 % av den beskatt- ningsbara inkomsten ombord, om han inte på godtagbart sätt visar, att han är skatt- skyldig i annat land för inkomsten. Skatte- satsen är densamma på fartyg i när- och fjärrfart och oberoende av inkomstens stor- lek, av sjömannens civilstånd eller eventuell underhållsskyldighet mot barn (9 €).

Med stöd av 37 5 3 mom. har Kungl. Maj:t i kungörelse den 16 maj 1958 (nr 302) förordnat att sjömansskatt, som beräknas enligt 9 5, inte skall betalas av utländska sjömän, som på särskilda hyresvillkor (de 5. k. Hongkongreglerna) är anställda ombord på svenska handelsfartyg i fart på Fjärran Östern.

Utförligare redogörelser för gällande be- stämmelser i den svenska sjömansbeskatt- ningen lämnas nedan i de olika avsnitt vi behandlar.

2.3 Gällande rätt i andra nordiska länder

I Danmark infördes bestämmelser om en definitiv källskatt för sjömän genom lag den 31 mars 1958. Den danska sjömansskatten trädde liksom den svenska i kraft den 1 ja- nuari 1959. Sjömansskatten ersätter inkomst- skatt till stat och kommun, inklusive kyrk- liga avgifter, och folkpensionsavgift.

Envar som är anställd på danskt fartyg med en bruttodräktighet av över 150 regis- terton vilket nyttjas i utrikesfart eller när- fart, skall betala sjömansskatt. Sjömansskatt betalas således även av den som är anställd ombord hos annan än redaren. Delägare i fartyg skall normalt inte betala sjömansskatt utan beskattas för inkomsten ombord enligt allmänt gällande regler.

Med danskt fartyg förstås fartyg som ute- slutande används till förvärvsmässig beford- ran av passagerare eller gods eller som bärg- ningsfartyg, härunder inbegripet statens is- brytarfartyg. Utländskt fartyg som av dansk

redare förhyrs på s. k. bareboat basis lik- ställs med danskt fartyg. Som villkor för att de ombordanställda skall omfattas av sjö- mansskattebestämmelserna gäller att fartyget nyttjas i utrikesfart eller närfart. Med ut- rikes fart avses

a) fart, som huvudsakligen äger rum mel- lan hamnar utanför ett område som i Nord- sjön begränsas av longitud 3o ost och latitud 61o nord och i Östersjön av latitud 58f> nord,

b) fart, som huvudsakligen äger rum mel- lan hamnar, som ligger innanför det nämnda området, och hamnar, som ligger utanför detta område,

c) bärgningsverksamhet, som huvudsakli- gen bedrivs utanför det nämnda området.

Med närfart förstås fart eller bärgnings- verksamhet, som bedrivs innanför det ovan under a) nämnda området, med undantag av fart med

1) fartyg, som seglar på begränsade farts- områden,

2) fartyg, som huvudsakligen seglar på in- sjöar och floder,

3) fartyg, som är i stationär verksamhet, häri inbegripet hamntrafik och liknande, el- ler som inte har eget framdrivningsmaski- neri.

Linjetrafik, för vilken segeldistansen från hamn till hamn utgör mindre än 50 sjömil, anses som begränsad fart. Sådan fart är exempelvis färjetrafiken på Stora Bält och i Öresund samt på linjerna Rödbyhamn— Puttgarden och Kalundborg—Århus.

Genom dispens kan under vissa förhållan- den fartyg under 150 bruttoregisterton och fartyg, som går i begränsat fartsområde tas in i den danska sjömansskatten. För fart på kortare sträcka än 25 sjömil lämnas dock inte dispens.

I Danmark, Finland, Norge och Sverige bosatta sjömän betalar sjömansskatt enligt sjömansskattetabeller, olika för utrikes fart och närfart. Skatten är lägre i tabellen för utrikes fart än i tabellen för närfart.

Vilken tabell som skall gälla för ett far- tyg bedöms för varje månad enligt särskilda bestämmelser. I ogynnsamma fall kan fråga

bli om tabellbyte flera gånger under ett kalenderår.

Skattetabellerna har f.n. två kolumner, en för försörjare och en för icke-försörjare. Hänsyn till förekomsten av barn tas inte. I stället utgår i Danmark liksom i Sverige barnbidrag.

Skatteavdrag verkställs med ledning av uppgifterna i ett för sjömannen utfärdat sjö- mansskattekort.

Värdet av fri kost är skattepliktig inkomst men skall inte tilläggas den kontanta in- komsten vid skatteberäkningen. Hänsyn till kosten har nämligen tagits vid fastställande av skattebeloppen i tabellerna.

Vid fastställande av sjömansskattetabel- lema har utgångspunkten varit att sjömans- skatten i stort sett skall ansluta sig till det allmänna skattetrycket i land. Skatten har emellertid beräknats under den förutsätt- ningen att inkomst ombord intjänas endast under tio månader av året. I skattetabellerna har inarbetats ett fast utgiftsavdrag som upp- går till 400 kr. per månad för försörjare och 320 kr. per månad för övriga. Avdraget skall täcka utgifter för förvärvande av in- täkten ombord samt avgifter till sjukkassa, arbetslöshetskassa och fackförening. I ta- bellen för utrikes fart har dessutom inarbe- tats ett utrikesavdrag, som utgör 450 kr. per månad. För andra än försörjare är detta avdrag dock begränsat till 15 % av inkoms- ten. I inget fall understiger avdraget emeller- tid 100 kr.

Utöver det fasta avdraget och utrikesav- draget kan sjömannen genom jämkning medges särskilt avdrag. Grund för sådant särskilt avdrag är exempelvis underskott i förvärvskälla och utgivet underhållsbidrag. Vissa beloppsbegränsningar förekommer dock.

Vid beskattningen rör man sig med två olika intäktsbegrepp, nämligen A-intäkt, som i stort motsvarar den svenska månadsin- komsten och som beskattas enligt tabell på samma sätt som i Sverige, och sär-intäkt, som utgörs av engångsbelopp i form av bär- garlön, tantiem, gratifikation, kaplake, ret- roaktiv lön m.m. Hit hänförs i vissa fall även semester- och vederlagsersättning. Be-

skattning av sär-intäkt sker procentuellt en- ligt en speciell tabell.

Två faktorer är avgörande för vilket be- lopp skatten på sär-intäkten skall beräknas till, nämligen dels A-intäktens storlek under utbetalningsmånaden och dels sär-intäktens storlek. Skatten blir sålunda större ju högre månadsintäkten är men också ju högre en- gångsbeloppet är.

Sjöman är skyldig avge självdeklaration om han haft inkomst i land överstigande 600 kr., om han har fast egendom eller om hans bruttoförmögenhet uppgår till minst 20 000 kr. Är sjömannen inte deklarations- skyldig måste han ändå avge särskild försäk- ran om detta förhållande.

Sambeskattning sker av inkomst ombord och i land. Skatt på landinkomst framräk- nas så att skatt enligt de allmänna reglerna beräknas på totala årsinkomsten, varefter avdrag sker för den del av skatten, som vid beskattning i land skulle ha belöpt på in- komsten ombord.

Sjömän, som inte är bosatta i Danmark, Finland, Norge eller Sverige, betalar sjö- mansskatt med 15 % av den kontanta in- komsten ombord minskad med 300 kr. per månad. Skatten skall betalas även om sjö- mannen i sitt hemland beskattas för inkoms- ten ombord på danskt fartyg. Befrielse från skatt medges endast om Danmark genom dubbelbeskattningsavtal med sjömannens hemland frånträtt beskattningsrätten. Un- dantagna från sjömansskatt är dock sjömän som är anställda enligt de s.k. Hongkong- reglema på fartyg i fart på Fjärran Östern.

Fr. o. m. den 1 januari 1970 övergår Dan- mark till generellt system med preliminär källskatt för landinkomst. I samband där- med sker vissa ändringar i den danska sjö- mansskatten. Bl. a. kommer sjömansskatte- tabellema att innehålla endast en kolumn, som gäller alla sjömän oavsett försörjnings- börda. I tabellen har inräknats ett personav- drag för sjömannen själv med 500 kr. per månad. Sjöman med försörjningsskyldighet mot exempelvis hustru får utöver det i sjö- mansskatten inräknade personavdraget så- som jämkning dessutom ett särskilt person— avdrag om 500 kr. per månad. Har hustrun

egen inkomst skall hon emellertid i första hand själv utnyttja avdraget. Vidare kom- mer det i skatten inräknade fasta utgiftsav- draget att alltid uppgå till 400 kr. per må- nad och utrikesavdraget till 450 kr. per månad.

Genom lag den 16 maj 1958 infördes i Finland bestämmelser om en definitiv käll- skatt för sjömän. Den finska sjömansskatten trädde i kraft den 1 januari 1959. Sjömans- skatten ersätter statlig inkomstskatt, kom- munalskatt, kyrkoskatt samt folkpensions— och sjukförsäkringsavgifter.

Sjömansskatt erläggs av envar som är an- ställd i redarens tjänst ombord på finskt handelsfartyg eller på sjöfartsstyrelsen un- derlydande inspektions- eller sjömätnings- fartyg. Med handelsfartyg avses även bog— serbåtar och isbrytare. Fartyget skall ha en bruttodräktighet av minst 100 registerton och användas i utrikesfart eller kustfart. Med kustfart avses fart utanför den inre skärgården. Utländskt fartyg som av finsk redare förhyrs på s.k. bareboat basis lik- ställs med finskt fartyg.

Sjömansskattelagen är tillämplig på in- komst av fiske ävensom på skälig lön åt delägare i exempelvis partrederi. Undantag- na från sjömansskatt är anställda på fartyg med fart i hamnar, på insjöar och i den inre skärgården.

Alla sjömän, oavsett nationalitet eller bo- sättning, betalar sjömansskatt enligt sjö- mansskattetabell. Särskild skattesats för ut- ländska sjömän förekommer alltså inte. Utländsk sjöman kan inte heller få befrielse från sjömansskatten.

Två sjömansskattetabeller förekommer. Enda skillnaden mellan tabellerna är att den ena inkluderar kyrkoskatt medan i den andra kyrkoskatten uteslutits. Den sistnämn- da tabellen används för sjömän som inte är medlemmar i församling tillhörande den evangelisk-lutherska kyrkan eller det orto- doxa kyrkosamfundet.

Tabellerna innehåller tio kolumner. Vil- ken kolumn som skall användas framgår av det särskilda sjömansskattekort, som skall ha utfärdats för sjömannen.

Värdet av fritt vivre ombord utgör skatte- pliktig inkomst men skall inte tilläggas den kontanta inkomsten vid skatteberäkningen. Naturaförmånerna är nämligen beaktade vid fastställandet av de olika skattebeloppen i tabellerna.

Skatten på en månads inkomst är i tabel- lerna beräknad till en tolftedel av skatten på däremot svarande årsinkomst inklusive vär- det av fritt vivre. Vid framräknande av skat- ten har beaktats förutom normalt medgivna avdrag även ett speciellt avdrag, som skall täcka bl. a. resekostnader, utgifter i sam- band med sjukdom, premier för liv- och pensionsförsäkring samt förhöjda levnads- kostnader.

Möjligheterna till jämkning av sjömans- skatten är mycket begränsade. Sålunda kan nedsättning av skatten erhållas endast av två anledningar nämligen a) om sjömannen under beskattningsåret betalat avdragsgill gäldränta med minst 200 mark och avdrag för räntan inte kunnat ut— nyttjas vid beskattning i land och b) om sjömannens skatteförmåga bedöms som väsentligt nedsatt till följd av bl. a. sjuk- dom.

Sjömansskattetabellerna har uträknats för lön avseende hel månad. Dagtabeller före- kommer således inte. Avser inkomst om- bord kortare eller längre tid än en månad beräknas sjömansskatten till så stor del, som skatten enligt tabellen utgör av motsvarande beräknade månadslön.

Belopp som inte utgör ersättning för viss tid, dvs. engångsersättningar, beskattas som särskild månadsinkomst om beloppet över- stiger sjömannens grundlön. I motsatt fall sammanläggs engångsersättningen med må- nadsinkomsten, varefter skatten beräknas på den sammanlagda inkomsten.

Om sjömannen under beskattningsåret haft inkomst ombord under kortare tid än fyra månader, skall inkomsten sammanläggas med eventuell landinkomst samt deklareras och beskattas enligt allmänna regler. Betald sjömansskatt betraktas i sådant fall som för- skottsskatt.

I övriga fall skall inkomsten ombord inte beskattas enligt de allmänna reglerna. Vid

beräkning av skatt på inkomst som sjöman haft i land tar man dock hänsyn till inkoms- ten ombord. Skatt på landinkomsten fram- räknas nämligen så att till skillnaden mellan denna inkomst och de avdrag, som skall göras på den, läggs 75 % av sjöinkomsten. Av den skatt som skulle utgå för den så- lunda erhållna beskattningsbara inkomsten, anses såsom skatt på inkomst i land en mot denna skillnad svarande proportionell del.

För makar gäller särbeskattning både i det fall att bägge makarna haft inkomst om- bord och i det fall att ena maken haft in- komst ombord och andre maken haft in- komst i land.

För fall med inkomst såväl ombord som i land gäller vissa inskränkningar i rätten till avdrag på landinkomsten med hänsyn till de avdrag vederbörande erhållit genom att be— tala sjömansskatt. Deklarationsskyldighet fö- religger för inkomsten ombord dels då den- na inkomst avser kortare tid än fyra måna— der och dels då förutom inkomsten ombord även landinkomst förekommer.

Sjömansskatt infördes i Norge genom lag den 21 mars 1947 som trädde i kraft den 1 september samma år. Redan fr. o. m. 1940 gällde särskilda regler för skatteavdrag på sjömännens inkomster. De skattebelopp som innehölls enligt dessa särskilda bestämmelser var emellertid ursprungligen inte menade som slutgiltiga. Skatteberäkningen skulle en- ligt 1947 års sjömansskattelag verkställas en- ligt det 5. k. kumulativa systemet innebäran- de att skatten inte blev slutgiltig förrän vid kalenderårets utgång. Denna ordning mötte starkt motstånd, varför nya skattebestäm- melser infördes redan den 9 juli 1948 med giltighet fr.o.m. ingången av 1949. Den norska sjömansskatten fick genom ändring- en formen av en definitiv månadsskatt. Sjö- mansskatten ersätter statlig och kommunal inkomstskatt. Folkpensions— och sjukförsäk— ringsavgifter faller däremot utanför sjö- mansskatten.

Envar som är anställd ombord på norskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton antingen i redarens tjänst eller hos företagare, som driver rörelse ombord,

skall betala sjömansskatt. Följande fartyg är undantagna från sjömansskattebestäm- melserna, nämligen

a) fartyg som inte har eget framdrivnings- maskineri,

b) fartyg som huvudsakligen går i fart på norska insjöar och floder,

c) fartyg i stationär verksamhet och i färje- eller hamntrafik eller annan verksamhet över begränsat fartsområde,

d) fartyg som tillhör försvaret.

Dispens kan lämnas såväl i fråga om ton- nagegränsen som beträffande ovan under a), b) och d) nämnda fartyg. Ett flertal sådana dispensfall föreligger.

Sjömansskatt har hittills uttagits av an- ställda på fiske- och fångstfartyg om inkoms- ten inte delats enligt lottsystem. Fr.o.m. 1970 upphör denna ordning.

Med norskt fartyg jämställs utländskt fartyg som av norsk redare förhyrs på bareboat basis.

I Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige bosatta sjömän betalar sjömansskatt enligt tabell. Endast en tabell förekommer. Tabellen är f. n. indelad i skatteklasser (kolumner) varigenom sjömannens försörj- ningsbörda mot hustru och barn m.fl. be- aktas. Skatten är högst i skatteklass 1, som tillämpas för sjöman utan försörjningsskyl- dighet. Gift sjöman utan barn betalar skatt enligt skatteklass 2. Är sjöman gift och har tre barn tillämpas skatteklass 5 osv. Vilken skatteklass som skall tillämpas framgår av det skattekort som skall utfärdas för sjö- mannen. Fr.o.m. den 1 januari 1970 be- gränsas antalet skatteklasser till två, en för försörjare och en för övriga. Försörjnings- skyldighet mot barn kommer från samma tidpunkt helt att tillgodoses genom bambi- drag.

För i Norge bosatt sjöman utfärdas skattekortet av vederbörande ligningskontor (lokala skattemyndighet). Skattekort för öv- riga sjömän som betalar sjömansskatt enligt tabell utfärdas av Direktoratet for sjdmenn i Oslo.

Skattesatsema i tabellen har fastställts med utgångspunkt från att sjömannen antas uppbära inkomst ombord endast under tio

månader av året. I varje månadsavdrag i sjömansskattetabellen är därför inarbetat en tiondel av de årsavdrag som tillämpas vid taxering i land.

I sjömansskattetabellen har vidare inarbe- tats ett fast månadsavdrag för utgifter som normalt har samband med tjänsten ombord, exempelvis resekostnader, pensionsavgift och sjukförsäkringspremie. Det fasta månadsav- draget utgör f. n. 290 kr.

Utöver de i skattetabellen beaktade avdra- gen kan sjömannen medges särskilda avdrag för t. ex. avgifter för livförsäkring, pen- sionsförsäkring och frivillig sjuk- och olycks- fallsförsäkring samt underhållsbidrag. Så- dana avdrag fastställs av ligningskontoret vid utfärdande av skattekorten. Dessutom kan jämkning av sjömansskatten medges på grund av långvarig sjukdom eller arbetsoför- måga samt i följande fall, nämligen 1) för inkomst förvärvad under ferier, 2) för inkomst som intjänats under år då sjömannen antingen påbörjat eller avslutat studier, 3) för inkomst förvärvad under år då sjö- mannen även fullgjort militärtjänstgöring.

Jämkning för underskott i förvärvskälla kan endast medges om underskottet avser bostadsfastighet. Sjöman som redovisar för- värvskälla (även bostadsfastighet) med un- derskott kan emellertid begära att bli taxe- rad för sin inkomst ombord enligt allmänna regler, varvid underskottet får avdras i van- lig ordning.

Från beskattning har fritagits bl. a. värdet av fritt vivre ombord, lön under sjukdom om lönen uppbärs i utlandet, samt krigs- risktillägg intjänat vid fart inom område som förklarats vara krigszon. (Fr.o.m. 1970 blir lön under sjukdom alltid skattefri.)

Vid beskattningen skiljer man på tre olika inkomstslag: A. Vanlig månadsintäkt, som i stort motsva- rar den svenska månadsinkomsten och som beskattas enligt sjömansskattetabell. B. Semester- och vederlagsersättning samt extra hyra. Om ersättningarna avser kortare tid än tio dagar, sammanläggs de med den vanliga månadsintäkten och beskattas till- sammans med denna. I övriga fall beskattas

de alltefter omfattningen som en eller flera särskilda månadsintäkter enligt sjömansskat- tetabellen.

C. Särutbetalningar (engångsbelopp). Dessa är exempelvis tantiem, gratifikation, kaplake, bärgarlön och retroaktiv lön. Om engångs- beloppet är mindre än 200 kr., sammanläggs det med den vanliga månadsintäkten och be- skattas tillsammans med denna. I övriga fall beskattas engångsbeloppen procentuellt en— ligt en särtabell. Som jämförelseinkomst an- vänds den vanliga månadsintäkten i utbe- talningsmånaden minskad med eventuellt jämkningsbelopp. Skatteprocenten på en- gångsbeloppet stiger med jämförelseinkoms- ten. Den varierar däremot inte efter storle- ken av engångsbeloppet.

Sjöman är skyldig avge självdeklaration om han under beskattningsåret haft netto- intäkt i land om minst 500 kr. eller vid be- skattningsårets utgång äger en bruttoförmö- genhet av minst 10 000 kr. Inkomst ombord behöver inte redovisas i deklarationen.

Sambeskattning sker av inkomst ombord och i land. Skatten beräknas enligt allmänna regler på totala inkomsten under beskatt- ningsåret och fördelas i proportion till sjö- och landinkomst. Det belopp som därvid faller på landinkomsten utgör slutlig skatt på denna.

Sjömän, som är bosatta utom Norden, be- talar sjömansskatt med 10 % av bruttoin- täkten ombord, om de är försörjare, och annars med 15 % av nämnda inkomst. Be- frielse från sjömansskatten kan medges den som visar, att han blir beskattad i sitt hem- land för inkomsten ombord. Sjömansskatt skall inte heller betalas av indiskt, östasia- tiskt och annat infött manskap som på sär- skilda hyresvillkor tjänstgör ombord på far- tyg i regelmässig fart på Fjärran Östern eller i tropiska farvatten.

2.4 Gällande rätt utanför Norden

I Norge tillsattes i mars månad 1967 en kommitté med uppgift att göra översyn över de norska sjömansskattebestämmelserna. Denna kommitté har i delbetänkande, avgi-

vet den 5 april 1968 och benämnt »Innstill- ing I om skatte- og avgiftsreglene for sjö- menn», redogjort för beskattningen av sjö- män förutom i de nordiska länderna även i ett antal andra länder. Dessa länder är föl- jande: Förbundsrepubliken Tyskland, Neder-

länderna, USA, Japan, Storbritannien, Frankrike, Italien, Liberia, Panama, Polen och Spanien.

I inget av de uppräknade länderna före- kommer sjömansskattelagstiftning av nor- disk modell. Huvudregeln är att sjömännen i de nämnda länderna beskattas enligt sam- ma regler som andra skattskyldiga. I de flesta länderna får sjömännen dock särskilda skattelättnader, som placerar dem i en viss särställning i beskattningshänseende. För närmare uppgifter om sjömännens beskatt- ningsförhållanden i de olika länderna hän- visas till nämnda betänkande.

3. Allmänna synpunkter

Såsom framgått av det föregående antogs den svenska SjF av 1958 års riksdag efter ingående förberedelsearbete. Tidigare hade i Sverige funnits en särskild sjömansskatt som uttogs av sådana sjömän på svenska fartyg som inte var bosatta i Sverige och som inte kunde visa att de var skattskyldiga i annat land för sin inkomst ombord. Unge- fär samtidigt med 195 8 års svenska sjömans- skatt antogs principiellt liknande lagstift- ning i Danmark och Finland. I Norge har sjömansskatt funnits sedan 1940-talet.

Det som främst kännetecknar sjömans- skatten i de nordiska länderna är att den är en s.k. definitiv källskatt. Skatten uttas månadsvis genom avdrag på den ombordan- ställdes lön. Denne lämnar i princip ingen allmän självdeklaration för sin inkomst om- bord och någon taxering sker inte. I detta hänseende föreligger stor överensstämmelse mellan de nordiska ländernas lagstiftningar i ämnet. Däremot finns i mer eller mindre detaljbetonade frågor avsevärda skiljaktig- heter.

Motivet för en sjömansskatt av denna typ i vårt land var — såsom närmare framgår av den i det föregående lämnade historiken — bl. a. sjömännens bristande möjligheter att i samma utsträckning som övriga med- borgare utnyttja sociala och andra förmåner. Vidare åberopade sjömännen bl. a. att de på grund av arbetets natur hade särskilda svårigheter att fullgöra de allmänt åliggande skyldigheterna i beskattningshänseende och

att bevaka sina intressen i land i skattefrå- gor. Från redarehåll anfördes att dittills gäl- lande ordning medfört allt större svårigheter att bemanna de svenska fartygen med svenskt sjöfolk.

Sjömansskatten, som tillämpats på farty— gen sedan den 1 januari 1959, har i princip varit oförändrad sedan införandet. Vissa ändringar genomfördes 1961. Vidare har skatteskalorna anpassats till utvecklingen av skattetrycket i land.

Genom att sjömansskatten nu varit i till- lämpning i mer än tio år finns ett förhållan- devis gott underlag för att bedöma skattens ändamålsenlighet. Enligt vår mening får skatten anses ha väl motsvarat de förvänt- ningar som ställdes på den vid införandet. För flertalet sjömän har den inneburit inte bara en viss lättnad i skattetrycket, särskilt för dem som är sysselsatta i fjärrfart, utan även en befrielse från de besvär som var för- enade med den tidigare ordningen med de- klaration och taxering. För redama har sjö- mansskatten medfört en förenkling av skat- teavdragssystemet i förhållande till vad som annars skulle ha varit fallet. Detta är särskilt värdefullt med hänsyn till de stora svårig- heter som av naturliga skäl föreligger att nå kontakt med fartygsbefälhavarna. På dessa beror det nämligen ytterst om avdrag görs med rätt belopp. För det allmänna slutligen innebär den koncentrerade förvaltningen av sjömännens beskattning till sjömansskatte- nämnden och sjömansskattekontoret stora

vinster inte minst i effektivitetshänseende. Inom kommittén har ifrågasatts om någon del av vårt skattesystem fungerar så väl som sjömansskatteområdet. Detta gäller såväl i fråga om rätt skatteavdrag som övervakning- en av att innehållet belopp flyter in. Det in- nebär vidare att det allmänna och de om- bordanställda kan lita på att sjömännen blir författningsenligt beskattade.

Som framgår av våra direktiv har emel- lertid viss kritik riktats mot sjömansskatten. I de ombordanställdas skrivelse berörs delvis problem som tidigare ställts under de- batt. De tidigare framförda önskemålen har emellertid inte vunnit statsmakternas gillan- de. Som förut antytts tar vi upp samtliga i skrivelsen behandlade, ännu obesvarade yrkanden till prövning med utgångspunkt från de erfarenheter som nu vunnits och redovisar vidare ytterligare frågeställningar där den nuvarande ordningen enligt vår me- ning kan diskuteras. Som bakgrund till våra förslag som vid första påseendet kan synas alltför långtgående, vill vi anföra följande allmänna synpunkter.

Till en början bör lämnas vissa statistiska uppgifter om den svenska handelsflottan och dess bemanning. Såsom framgår av bilaga 1 klassificerade sjömansskattenämnden 1968 i närfart 241 fartyg, därav 42 passagerarfar- tyg, och i fjärrfart 546 fartyg. Antal års- arbetskrafter utgjorde nämnda år 4081 i närfart och 17 084 i fjärrfart. Fjärrfarten sysselsätter alltså mångdubbelt fler än när- farten.

Eftersom många sjömän arbetar endast en del av kalenderåret motsvarar antalet års- arbetskrafter inte antalet sysselsatta perso- ner. Mellan 30—35 000 personer torde un- der 1968 ha varit anställda i den svenska handelsflottan längre eller kortare tid. Härav var ca 21000 personer bosatta i Sverige. Fortsättningsvis använder vi i detta betän- kande benämningen »anställda» för att be— teckna årsarbetskrafter om annat inte fram- går av sammanhanget. Med sjöman avser vi person, oavsett kön, som arbetat längre eller kortare tid till sjöss i redarens tjänst.

Av bilaga 1 framgår att utvecklingen se- dan Sszs tillkomst gått mot allt färre far-

tyg i både när- och fjärrfart. Antalet an- ställda minskar stadigt vad beträffar fjärr- fart men har under senare år varit ungefär oförändrat i närfart. Den ökning av antalet anställda i närfart som inträffade för några år sedan beror helt på den ökande person- trafiken, främst färjetrafik, som visar rela- tivt stark ökning både vad gäller fartyg och anställda.

Till belysning av utvecklingen kan här återges de senaste tre årens siffror för an- talet fartyg och anställda i när- och fjärrfart.

Närfart Fartyg Anställda Fjärrfart 't" t' % % £ ..» 00 = 01) 00 5 E 2 s å ä % Ar & 5: & a &: & 1966 300 44 4114 2 379 607 19 251 1967 257 43 4128 2 701 582 19160 1968 241 42 4 081 2 882 546 17 084

Beträffande sjömännens åldersfördelning hänvisas till bilaga 3. Den redovisar visser- ligen uppgifter endast om sjömän, bosatta i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län eller sammanlagt nära två tredje- delar av kåren men torde kunna anses re- presentativ för hela landet. Av bilagan, som avser beskattningsåret 1967, framgår, att ytterst få sjömän är i folkpensionsåldern. Över 60 år är endast ca 5 % av sjömännen. Mellan 50—60 år är ca 10 % och mellan 40—50 år är ca 16 %. I åldern 25—40 år ligger ungefär 18 %. Tyngdpunkten åter- finns i de yngre åldersklasserna. Närmare 40% är i åldern 17—25 år och ca 6 % är yngre. Vi vill i detta sammanhang under- stryka att vissa skäl talar för att medelåldern bland sjömännen under de närmaste åren kommer att stiga. Härtill medverkar bl.a. de nya reglerna om sjömännens värnplikts- tjänstgöring. Se härom kapitel 7.

Av uppgifter i samma kapitel framgår att ca en tredjedel av sjömännen är gifta och två tredjedelar ogifta vilket är naturligt med hänsyn till vad nyss sagts om åldersfördel- ningen.

För en riktig bedömning av våra förslag är det väsentligt att känna till under vilka förhållanden sjömännen f. n. har att arbeta. Under de tio år sjömansskatten tillämpats har strukturförändringen inom den svenska handelsflottan varit markant, vilket i hög grad inverkat på sjömännens tjänstgörings- villkor.

Helt allmänt kan sägas att utvecklingen gått mot större fartyg, särskilt i fråga om tankfartyg. Det smärre tonnaget som huvud- sakligen sysselsättes i kustfart håller på att slås ut. Rationaliseringen har vidare med- fört att fartygens liggetider i hamn numera i allmänhet är betydligt kortare än tidigare. Detta gäller oavsett om fartygen går i fjärr- fart eller nårfart. De nya fartygen förses med anordningar som möjliggör att lastning och lossning kan ske mycket snabbt. Så långt möjligt moderniseras äldre fartyg i dessa hänseenden.

Under senare tid har den allt mer accen- tuerade övergången till s. k. containertrafik medfört att lossning sker i hamn belägen längre bort från bestämmelseorten än som förut var brukligt, om landsvägs- eller järn- vägsförbindelse finns mellan lossningsham- nen och bestämmelseorten. Så torde exem- pelvis allt fler svenska fartyg med last till Sverige från utländsk hamn lossa i Göte- borg i stället för i Östersjöhamn även om godset slutligen är avsett för Stockholm el- ler annan ort i östra Sverige eller till hamn i Norrland. Samma tendens gör sig gällande på den europeiska kontinenten och på annat håll. Så t. ex. koncentreras sjöfarten för Europas del alltmer till vissa storhamnar bland vilka särskilt må nämnas Rotterdam.

Men även inom de traditionella hamnstä- derna framtvingar utvecklingen förändringar som är av betydelse för en riktig bedömning av sjömännens ekonomiska situation. Av olika skäl, inte minst den ökade fartygsstor- leken, flyttas lastnings- och lossningskajerna längre ut från stadens centrum. Göteborg erbjuder härvidlag ett belysande exempel. Under 1960-talet har ett flertal hamnanlägg- ningar byggts på Hisingen till ersättning för äldre, belägna närmare själva staden. Här avses närmast Skarviks- och Skandiaham-

narna men även den ännu längre från sta- den byggda Torshamnen för lossning av supertankers är numera i bruk.

Till de nyanlagda hamnarna finns inte kollektiva kommunikationsmedel eller -— om de finns — är trafiken starkt inskränkt, särskilt på »icke rusningstid».

Vidare bör beaktas att ett stort antal svenska fartyg går på trader mellan ut- ländska hamnar. Åtskilliga exempel kan an- föras på svenska fartyg som inte besökt hemlandet på åratal.

Vad nu i korta drag anförts medför att sjömännen när fartygen kommer i hamn måste utnyttja tiden intensivt för att kunna besöka familjen och utföra andra angelägna ärenden, t.ex. inköp för personliga behov, besök hos läkare, kontakt med passmyndig- heter etc. 1 stor utsträckning blir det nöd- vändigt att använda taxibil. Vill sjömannen komma hem från utländsk hamn för att ord- na någon brådskande angelägenhet eller be- söka familjen måste han i allmänhet välja flygförbindelse. Ofta ordnar sjömannen i denna situation så att make, eventuellt till- sammans med barn, flyger till den hamn far- tyget anlöper. Det bör å andra sidan påpekas att sjömannen inte alltid behöver betala hit- hörande kostnader själv. I viss utsträckning finns rätt till fri hemresa, t. ex. vid sjukdom och semester. Bland andra kostnader må nämnas telefon- och telegramavgifter samt portokostnader under vistelse i hamn eller till sjöss. Gemensamt för kostnaderna är att de inte blott till omfattningen utan även be- loppsmässigt är väsentligt högre nu än 1958 när sjömansskatten beslutades. Att sjömän- nen således fått avsevärt större kostnader i olika hänseenden, inte minst för att kunna hålla kontakten med familjen, torde vara ställt utom diskussion. Det bör i detta sam- manhang påpekas att möjlighet saknas enligt SjF att medge avdrag för reseutgifter och liknande kostnader. En konsekvens av den nu antydda utvecklingen är att sjömännen i sin sjötjänst nu för tiden i ännu mindre ut- sträckning än förr kan dra direkt nytta av de sociala anordningarna i hemlandet.

Till belysning av vad nu sagts vill vi lämna följande uppgifter som vi inhämtat

från anställda inom Trafik AB Grängesberg- Oxelösund om kostnaderna för taxiresor i vissa hamnstäder.

Om fartyget ligger i yttre hamnen i Rot- terdam kostar taxiresa från förtöjningsplats till stadens centrum ca 60 kr. Ligger far- tyget i inre hamnen är motsvarande kostnad ca 40 kr. Till vissa hamnar i Göteborg kos- tar taxiresa från centrum 20—30 kr.

Undantagsvis är avstånden så korta som t. ex. i Narvik där taxiresor mellan hamnen och centrum kostar 3—5 kr.

Det bör nämnas att avstånden i t. ex. New York, som ofta är destinationsort för svens- ka fartyg, från city till vanligen använd hamn är mycket stora. Även om givetvis samåkning om möjligt förekommer, torde sjömännens kostnader för resor i hamn kun- na antas belöpa sig till relativt höga belopp.

Från Rederi AB Transatlantic, Trafik AB Grängesberg-Oxelösund och Salénrederierna har inhämtats uppgifter om fartygens hamn- uppehåll under 1967. Transatlantics flotta, som omfattade 49 fartyg, hade under år 1967 8 027 sjödagar och 6 888 hamndagar. Hamndagarna utgjorde 46 % av totala an- talet dagar. För Grängesbergsbolagets 24 fartyg var sjödagarna 6 573 och hamndagar- na 2082 under samma år. Hamndagarna uppgick således till 24 % av det samman- lagda antalet dagar. Beträffande Salénkon- cernen föreligger uppgifter från 24 fartyg tillhörande de rederier som ursprungligen ingick i koncernen. Under 1967 uppgick an- talet sjödagar för dessa fartyg till 7 452 och antalet hamndagar till 1 278. I detta fall är antalet hamndagar bara 15 % av totalan- talet. Den låga siffran sammanhänger med att fartygen till största delen är kylfartyg som är lätta att lossa och lasta. Som ovan nämnts går utvecklingen mot allt kortare lastnings- och lossningstider oavsett lastens beskaffenhet.

Innan vi närmare redogör för innebörden av våra överväganden och förslag vill vi också ange vår uppfattning om sjömans- skatten som skatteform och vår allmänna inställning till att ändringar i den vidtas. Som nyss nämndes anser vi att sjömans— skatten i stort sett fungerat väl under de

mer än tio år den varit i tillämpning. Den synes oss vara mycket lämpad för sitt ändamål både genom bestämmelsemas ut- formning och genom den organisation som byggts upp för skattens förvaltning. Kon- trollen och uppbörden av skatten får anses mycket effektiv. Härtill bidrar givetvis att skatten tas ut av ett relativt begränsat antal skattskyldiga som arbetar under likartade villkor och att förvaltningen är centraliserad till ett för hela landet gemensamt kontor.

I ett avseende synes emellertid utveck- lingen beträffande sjömansskatten oroande. Om en definitiv källskatt förses med ett stort antal jämkningsmöjligheter har skatten i princip förfelat sitt ändamål. Varje jämk- ning blir nämligen i högre eller mindre grad en form av taxering. Lagstiftaren har med- vetet begränsat jämkningsmöjligheterna en- ligt SjF, men antalet jämkningsfall är ändå betydande. Arbetet med handläggningen av dessa ärenden synes vidare vara mycket be- tungande för sjömansskattekontoret på grund av att detaljerade skatteuträkningar sker. Alla inblandade parter är visserligen medvetna om sjömansskattens karaktär och att man i en sådan skatteform måste vara beredd att acceptera vissa ojämna utslag. I det långa loppet bör en utjämning automa- tiskt äga rum. Uppenbarligen har emeller- tid de som betalar sjömansskatt svårt att frigöra sig från en strikt jämförelse med be- skattningen i land. Man finner det stötande om sjömansskatten något år överstiger vad som skulle uttagits om arbetet det året be- drivits iland, trots att sjömansskatten andra år ger det avsedda lindrigare utslaget.

Enligt vår mening är det svårt att avvisa sådana argument så länge inte en motsva- rande skatteform tillskapats för skattskyldiga i land. Om vissa av de förslag som vi fram— lägger i det följande genomförs kommer lagstiftaren att avlägsna sig mer än tidigare från principen om sjömansskatten som en definitiv källskatt. Detta kan synas som ett steg i fel riktning när statsmakterna samti- digt i särskild ordning utreder frågan om en generell definitiv källskatt. Vi anser det emellertid inte försvarligt att avvisa krav på justeringar i sjömansskatten, som vi i dagens

läge finner berättigade vid en bedömning från objektiva utgångspunkter, med motive- ring att den vanliga inkomst- och förmögen- hetsbeskattningen kan komma att ändras så att underlaget för de av oss framförda för- slagen rycks undan.

Lämpligare är enligt vår mening att på nytt pröva sjömansskattens utformning om den generella definitiva källskatten blir verklighet.

Avslutningsvis vill vi framhålla att vi fått intrycket att ett visst mått av perfektionism synes ha insmugit sig i sjömansskattens till- lämpning och administration. Denna utveck- ling stimuleras av krångliga regler såsom be- stämmelserna för beräkning av skatt på en- gångsbelopp och sjuklön m.m. Vi är med- vetna om att vissa förslag från vår sida kan kritiseras från samma utgångspunkter, t. ex. förslaget att utöka möjligheterna till jämk- ning av sjömansskatt. Övriga förslag som vi framför torde å andra sidan vara uttryck för en medveten strävan att förenkla be- stämmelserna och deras tillämpning.

4. Sjömansskattens storlek. Två tabeller?

4.1 Grunderna för sjömansskattens beräkning

De ombordanställdas organisationer tog i sin i direktiven berörda skrivelse till Kungl. Maj:t upp frågan om att beskatta samtliga sjömän efter fjärrfartstabellen och således slopa närfartstabellen som ger något högre skatt. De har därmed aktualiserat en gam— mal tvistefråga. Redan i förarbetena till 1958 års lagstiftning framförde Svenska sjöfolksförbundet önskemål om endast en tabell men lyckades inte vinna gehör för sin ståndpunkt. Kravet upprepades i samband med 1961 års översyn av SjF utan fram- gång. Vi har prövat denna fråga mot bak- grunden av det förändrade läge som han- delssjöfarten f. n. befinner sig i enligt vad vi framhållit i det föregående. Inledningsvis bör emellertid erinras om hur sjömansskat- ten är avvägd i förhållande till vanlig in— komstbeskattning för enskilda personer och om skälen för att sjömansskatt ansågs böra tas ut efter två olika tabeller.

Såsom framgått av historiken förelåg flera skäl att införa en särskild skatt för sjömän. De främsta var svårigheten för sjömännen att fullgöra sin deklarationsplikt och sjö- männens bristande möjlighet att i samma utsträckning som övriga medborgare utnyttja sociala och andra förmåner. Vidare åbero- pades svårigheterna att bemanna de svenska fartygen med svenskt sjöfolk. Sjömännens speciella situation gjorde sig självfallet mera

gällande vid anställning på fartyg, som gick i avlägsen fart och som sällan eller aldrig anlöpte Sverige. Det ansågs därför naturligt, att sjömansskatt skulle utgå med lägre be- lopp för dem som var anställda på fartyg i avlägsen fart än för övriga sjömän. Mot denna bakgrund bestäms skatteuttaget i de två sjömansskattetabellerna, som är tabell I för fjärrfart och tabell II för närfart. Skat- ten enligt tabell II avses utgå med ungefär samma belopp som enligt den allmänna be- skattningen.

Utanför sjömansskattens tillämpning lig- ger endast s.k. inre fart, dvs. fartyget an- vänds huvudsakligen för färder i hamnar, på floder, kanaler, insjöar eller inomskärs vid kusterna. Till inre fart hänförs även fart i Kalmarsund.

Sedan sjömansskatten trädde i kraft den 1 januari 1959 har sjömansskattetabellerna ändrats sju gånger. Endast vid två tillfällen har emellertid grunderna för skatten juste- rats. I övriga fall har sjömansskatten bara anpassats till ändrad avvägning av det all— männa skattetrycket.

De ursprungliga grunderna för sjömans- skatten framgår av 1956 års sjömansskatte- sakkunnigas betänkande (SOU 1957: 39 s. 88). Nu gällande grunder finns intagna i bi- laga ] till prop. 1965: 14. Bilagan har föl— jande lydelse.

Såsom utgångspunkt för nya sjömansskatteta- beller har valts källskattetabellen för år 1965 vid kommunal utdebitering 16 kr. per skatte-

krona men med beaktande av de ändringar i skattelagstiftningen som beslutats av 1965 års vårriksdag.

Omriikning av källskattetabellen. I vissa hän- seenden har källskattetabellen omarbetats. Sjö- männen har ansetts böra få tillgodoräkna sig dels schablonavdrag från löneinkomsten med 100 kr., dels avdrag för sjukförsäkringsavgifter med belopp motsvarande på sjömansinkomsten belöpande avgift, dock lägst 150 kr., dels av- drag för försäkringspremier med 25 0 kr. för en- samstående och 500 kr. för gift skattskyldig. Med hänsyn härtill har den mot olika månads- inkomster uträknade källskatten bestämts under förutsättning att den skattskyldige erhåller dessa avdragsbelopp utöver avdrag, som sägs i 4 5 1 mom. uppbördsförordningen. Vidare ingår sjukförsäkringsavgiften i den omräknade tabel- len med belopp, motsvarande medeltalet för riket utom Stockholm, av de avgifter, som riks- försäkringsverket bestämt skola gälla för år 1965. Tillika har iakttagits att för gift sjöman icke beräknats någon avgift avseende hustrun.

Värdering av naluraförmåner. Förmån av fritt vivre har värderats till 200 kr. per månad i anslutning till de av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden jämlikt 8 & uppbörds- förordningen fastställda värdena för år 1965.

Skatt för sjöman :" närfart. Till kontant må- nadsinkomst har lagts värdet av fritt vivre. Emot denna totala inkomst svarande skatt en- ligt den omräknade källskattetabellen har be- räknats och skattebeloppet har därefter reduce- rats med 10 kr. Återstående belopp har upp- tagits såsom sjömansskatt på den kontanta in- komsten.

Skatt för sjöman i fjärrfart. För gift sjöman har skatten bestämts på följande sätt. Skatt på enbart den kontanta månadsinkomsten har be— räknats enligt den omräknade källskattetabellen och därefter minskats med 25 kr. Återstoden har i princip upptagits som fjärrfartsskatt. Vissa begränsningar i den förmån som skattefriheten för det fria vivret innebär har dock företagits. Om fjärrfartsskatten enligt huvudregeln skulle komma att understiga 70 % av källskatten på den totala inkomsten (dvs. skatt enligt den om- räknade källskattetabellen på såväl kontant in- komst som fritt vivre), har nämligen fjärrfarts- skatten i stället beräknats så att skatten på den totala inkomsten reducerats med 30 %, dock åtminstone med 25 kr.

Fjärrfartsskatten för ogift sjöman avser att ge denne samma skattelindring i kronor räknat som gift sjöman. Den skatt som den omräk- nade källskattetabellen utvisar för en ogift per- son med en inkomst som motsvarar sjömannens totala inkomst (kontant inkomst+ fritt vivre) har därför reducerats med det belopp varmed fjärr- fartsskatten för gift sjöman med samma in- komst understiger den omräknade källskatten

för en gift person i samma inkomstläge. Åter— stoden utgör skatt för ogift sjöman i fjärrfart.

Skatteberäkningen har i första hand skett i avseende på inkomstbelopp för månad med 600 kr. intervall. För mellanliggande inkomster har sedan skatten beräknats genom interpole- ring med rät linje.

Sjömansskatt understigande 5 kr. för månad har ej upptagits i tabellerna.

De första sjömansskattetabellerna byggde på källskattetabellen för ortsgrupp 3 med en kommunal utdebitering av 13 kr. Ortsgrup- peringen har senare slopats. De nuvarande sjömansskattetabellerna grundar sig på käll- skattetabellen för 1965 vid kommunal ut- debitering 16 kr. per skattekrona. Den ge- nomsnittliga utdebiteringen för 1965 ut- gjorde 17,25 kr. Utdebiteringen 16 kr. val- des som utgångspunkt för sjömansskatteta- bellerna med hänsyn till att beloppet mot- svarade medelutdebiteringen för de län, vil- kas invånare svarar för den större delen av sjömansskatten.

För 1968 utgjorde medelutdebiteringen för riket exkl. de städer som inte tillhör landsting 19,34 kr. För 1966 och 1967 var motsvarande tal 18,29 kr. resp. 18,71 kr. Medelutdebiteringen för 1969 är något över 20 kr.

Nedanstående tablå åskådliggör skillna- den dels i kronor räknat och dels i procent mellan slutlig skatt enligt taxering (kommu- nal utdebitering 16 kr.) och sjömansskatt enligt fjärrfartstabellen för gifta och ogifta. Som framgår av tablån är skattelindringen procentuellt sett högst för de lågavlönade. Räknas skattelättnaden i kronor är emeller- tid de högavlönade i ett bättre läge. Dessa förhållanden har gällt för samtliga sjömans- skattetabeller sedan sjömansskattens till- komst. Differenserna i kronor räknat är dock nu större än 1959.

Att märka är att de i tablån angivna skatte- skillnaderna är de högsta tänkbara. Vid be- räkning av skatt enligt taxering har nämli- gen inte beaktats avdrag för utgifter för in- täkternas förvärvande utöver schablonavdra- get 100 kr. Och ej heller avdrag för andra försäkringspremier än sjukförsäkringsavgift. Skattelättnaden får i första hand anses täcka sålunda obeaktade kostnader.

Tablå utvisande för ett antal inkomstlägen skillnaden dels i kronor räknat och dels i procent mellan skatt vid taxering enligt allmänt gällande regler (utdebitering 16 kr.) och sjömans- skatt, tabell I, kolumn I och 2—3.

Ensamstående : kol. 1 Gift : kol. 2—3

Kontant Total Skatt Sjöm.- Skillnad Skatt Sjöm.- Skillnad inkomst Vivre inkomst enl. tax. skatt enl. tax. skatt _ kr. kr. kr. kr. kr. kr. % kr. kr. kr. %

600 200 800 172 139 33 19 72 43 29 40 800 200 1 000 241 201 40 17 157 89 68 43 1 000 200 1 200 325 263 62 19 221 135 86 39 1 200 200 1 400 417 325 92 22 285 181 104 36 1 400 200 1 600 512 410 102 20 348 241 103 30 1 600 200 1 800 603 495 108 18 412 301 111 27 1 800 200 2 000 697 580 117 17 486 361 125 26 2 000 200 2 200 793 670 123 16 562 438 124 22 2 200 200 2 400 892 760 132 15 646 515 131 20 2 400 200 2 600 992 850 142 14 740 592 148 20 2 600 200 2 800 1 098 955 143 13 838 687 151 18 2 800 200 3 000 1 207 1 060 147 12 946 782 164 17 3 000 200 3 200 1 314 1 165 149 11 1 043 877 166 16 3 500 200 3 700 1582 1422 160 10 1 290 1 122 168 13 4 000 200 4 200 1 847 1 694 153 8 1 549 1 377 172 11

Eftersom de nuvarande sjömansskatteta- bellerna grundar sig på en kommunal utde- bitering av 16 kr., måste sjömännen anses ha en favör gentemot landanställda. Ju längre tid sjömansskattetabellerna gäller desto mer accentuerad blir denna fördel i ett läge med stigande kommunala utdebite- ringar.

4.2. Kommitténs ställningstagande beträffan- de frågan om värdering av kost och logi för sjömän

Kost och logi ombord värderades vid kon- struktionen av de ursprungliga sjömansskat- tetabellerna till lägre belopp för manskap än för befäl. För de lägsta inkomsterna upp- togs förmånen till 140 kr. per månad för att sedan successivt stiga till 200 kr. vid kon- tanta inkomster om 1 500 kr. och däröver. Vid beräkning av den nu gällande sjömans- skatten har förmån av fritt vivre värderats till 200 kr. för alla inkomstlägen. Beloppet utgör det värde som CFU fastställt för 1965 enligt 8 & UF. Under en mellanperiod, 1962 ——1965, upptogs vivret till 170 kr. vid kon- tanta månadsinkomster på högst 825 kr. och

till 230 kr. på inkomster om 1 650 kr. och däröver. För mellanliggande inkomstskikt erhölls värdet genom interpolering.

Värdet av naturaförmånen har sålunda höjts för de lågavlönade sjömännen medan det för de högavlönade i dag är detsamma som gällde 1959. Som framgår av prop. 1965: 14 har fjärrfartsskatten för gift sjö- man beräknats enbart på den kontanta må- nadsinkomsten. Skatten har därefter reduce- rats med ytterligare 25 kr. per månad. Emel- lertid gäller en viss begränsning i den för- män som skattefriheten för det fria vivret innebär. Sålunda får fjärrfartsskatten i prin- cip inte understiga 70 % av källskatten på den totala inkomsten (kontant inkomst+ vivre). Denna begränsning i skattefriheten för vivret gäller endast för de låga inkoms- terna. Å andra sidan är som förut nämnts skillnaden mellan skatt enligt taxering och sjömansskatt procentuth sett större för de lågavlönade än för dem som har högre in- komst. I förarbetena till SjF har understru- kits att förmånen av fri kost och bostad ombord bör värderas försiktigt. Det belopp om 200 kr. per månad, som förmånen är värderad till vid fastställande av nu gällande sjömansskattetabeller, får anses fullfölja den-

na målsättning. Det värde, som i 1969 års källskattetabell angivits för denna förmån, utgör 230 kr. Enligt samma tabell värderas fritt vivre för t. ex. hembiträden till 305 kr. Har hembiträde enbart fri kost (minst två mål om dagen) värderas denna förmån till 210 kr.

Bostaden ombord kan för gifta men även för många ogifta sjömän anses sakna egent- ligt värde. Om man bortser från bostaden kan skillnaden mellan land- och sjöanställda för värdet avseende förmån av fri kost synas minimal. Emellertid måste beaktas att sjö- mannen åtnjuter förmånen varje dag medan den landanställdes förmån ofta är begränsad till att avse fem dagar per vecka. Då sjö- man inte är ombord åtnjuter han visserligen inte fri kost. Han äger emellertid under sjuk- domstid samt semester- och vederlagsledig- het uppbära ersättning för den mistade kos- ten (kostersättning). Sådan ersättning utgör enligt gällande löneavtal lägst 12 kr. och högst 25 kr. per dag. För anställda på SJ:s tågfärjor är ersättningen dock lägre än 12 kr. per dag. Kostersättning räknas inte som skattepliktig inkomst.

Även om det skulle kunna göras gällande att det värde för kosten, som tillämpats vid uppgörande av de aktuella sjömansskatte- tabellerna, är lågt, anser vi det från olika synpunkter olämpligt att föreslå att värdet höjs. För gift sjöman bör förmånen knap- past värderas till högre belopp än som mot- svarar den besparing han gör genom att inte äta hemma. För både gifta och ogifta sjö- män gäller att de inte har någon valmöjlig- het. På grund av arbetsplatsens belägenhet är de tvingade att acceptera kosthåll om- bord. Kosten kan antas vara av olika god beskaffenhet på olika fartyg. Vid en scha- blonmässig värdering, som det här är fråga om, måste man även av detta skäl iaktta försiktighet.

Å andra sidan anser vi det inte principiellt riktigt att undanta värdet av fri kost och logi från skatteplikt. Inom kommittén har sådan skattefrihet motiverats med hänvisning till bestämmelserna om beskattning av trakta- menten. Kommitténs majoritet kan dock inte finna denna parallell hållbar.

4.3. Kommitténs ställningstagande beträffan- de omkostnadsavdrag för sjömän

Vi har i närmast föregående kapitel fram- hållit de» faktorer som vi anser bör ligga till grund för bedömningen av hur stor skatte- belastning sjömännen skall ha. Därvid har vi understrukit handelssjöfartens ändrade ka- raktär under senare år. Utvecklingen torde i det hänseendet ingalunda vara avslutad utan de för sjömännen förändrade förhål- landena torde bli än mer accentuerade i framtiden. Av anledningar som vi närmare angivit där åsamkas sjömännen numera be- tydligt högre resekostnader än vad som för- utsattes när SjF antogs. Vidare bör un- derstrykas penningvärdeutvecklingen sedan 1958 som gör att den begränsade hänsyn, som då togs till hithörande kostnader, fram- står som helt otillräcklig även om förutsätt- ningarna i övrigt skulle ha varit oförändra- de. Vid hittills företagna justeringar i sjö- mansskatten har dessa ändrade förhållan- den inte beaktats.

Hur stora kostnader sjömännen har för att upprätthålla kontakten med hemorten kan knappast bedömas. Kostnaderna måste för övrigt variera betydligt mellan olika sjö- män. Mycket talar emellertid för att genom- snittskostnaden är högre för den gifte än för den ogifte sjömannen. De utgifter det kan vara fråga om är exempelvis resekostnader för sjömannen och hans familj, telegram- och telefonkostnader samt portokostnader.

F.n. beaktas inte resekostnader vid sjö- mansbeskattningen i vidare mån än att det vid taxering förekommande schablonavdra- get under inkomst av tjänst om 100 kr. ock- så medges i sjömansskatten. Enligt vår me- ning är detta avdrag helt otillräckligt i da- gens läge för att kompensera sjömännen för kostnader som måste anses nödvändiga för intäkternas förvärvande i deras speciella verksamhet.

Av de nordiska sjömansskatterna har den norska nyligen varit föremål för översyn. I samband därmed har sjömännens kostnads- fördyring under senare år uppmärksammats. I den norska sjömansskatten medges sedan länge ett särskilt avdrag för pensionsav-

gifter, trygdepremier, resekostnader och liknande omkostnader för intäkternas för- värvande. Avdraget uppgick t.o.m. 1967 års utgång till 230 norska kr. per månad. Med giltighet fr.o.m. den 1 januari 1968 höjdes avdraget med 60 norska kr. till 290 kr. per månad. En ytterligare höjning lär enligt uppgift komma att ske med verkan fr. o. m. 1970 års ingång samtidigt med vissa andra ändringar i det norska skattesystemet.

Ett kostnadsavdrag av denna storlek är inte tänkbart i den svenska sjömansskatten som på väsentliga punkter har en annan konstruktion än den norska vilket uppväger den skattelättnad som det höga norska av- draget medför. Vi anser emellertid som nyss nämnts det avdrag av 100 kr. som bl. a. schablonmässigt medges i den svenska sjö- mansskatten som helt otillräckligt under nuvarande förhållanden. Med viss ledning av vad som förekommit i Norge i denna fråga vill vi föreslå att den svenska sjömans- skatten bestäms med ett kostnadsavdrag av ytterligare 50 kr. per månad. Vi beräknar således att sjömännen genom de förändrade tjänstgöringsförhållandena under senare år fått en omkostnadsfördyring, som bör be- aktas vid inkomstbeskattning, med minst detta belopp. Förslaget innebär att sjömans- skattetabellerna i fortsättningen skulle kon- strueras med ett avdrag av 700 kr. per år för omkostnader i stället för det nu med- givna av 100 kr.

I detta sammanhang vill vi framhålla att skatteuttagen i de danska och norska sjö- mansskatterna grundas på att sjömännen tjänstgör endast tio månader per år. De finska och svenska sjömansskatterna bygger däremot på den för sjömännen ofördelakti- gare principen om tolv månaders årstjänst- göring. Av oss företagna undersökningar tyder emellertid på att flertalet svenska sjö- män inte har mer än tio månaders tjänstgö- ring per år såsom framgår av följande upp- ställning, som uppgjorts med ledning av an- teckningar i inkomstlängderna för 1968 om sjötjänstgöring. Vi anser dock inte tillräck- liga skäl föreligga att föreslå ändring på denna punkt.

Det bör anmärkas att en enda dags sjö-

Totala anställda antalet högst tio Län sjömän månader % A 3 263 2 312 70,8 M 4 181 2 439 58,3 0 5 828 3 590 61,6 Summa 13 272 8 341 62,8

Motsvarande siffror för högst elva måna- ders tjänstgöring är följande.

Sjömän

Totala anställda antalet högst elva Län sjömän månader % A 3 263 2 461 75,4 M 4 181 2 669 63,8 0 5 828 3 940 67,8 Summa 13 272 9 070 68,3

tjänst i viss månad medför anteckning i in- komstlängden som om tjänstgöringen om- fattat hela månaden. De som står anteck- nade för sjötjänst under alla årets månader behöver alltså inte ha varit helårsanställda.

4.4 Nuvarande praxis för klassificering av fartyg i fjärrfart och närfart

Vi övergår härefter till att behandla frågan om att slopa närfartstabellen. I 2 & SjF de- finieras närfart såsom fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska ham- nar, dock ej fart bortom linjen Hanstholm— Lindesnäs eller bortom Cuxhaven. Med fjärr- fart avses fart, helt eller delvis, bortom lin- jen Hanstholm—Lindesnäs eller bortom Cuxhaven. Avgörande för om skatt skall ut- gå enligt den ena eller den andra tabellen sker efter huvudsaklighetsprincipen. Sjö- mansskattetabell I är tillämplig när fartyget huvudsakligast används i fjärrfart. I annat fall utgår skatt enligt sjömansskattetabell II.

I särskilda fall kan sjömansskattenämnden enligt bestämmelse i 7 5 1 mom. SjF före- skriva, att sjömansskatt skall erläggas enligt tabell I vid anställning ombord på fartyg,

som används i närfart. Bestämmelsen till- kom mot bakgrunden av att anställning om- bord på en del fartyg i östersjöfart inte nämnvärt skiljer sig från anställning ombord på fartyg i nordsjöfart. Det underströks att fråga var om en undantagsbestämmelse. Den borde i allmänhet endast tillämpas för far- tyg som huvudsakligen används i utrikes fart. Vidare borde krävas att fartygets rutt i regel var relativt lång och kunde jämställas med den som var normal i nordsjöfart. Så- lunda borde medgivande att begagna den förmånligare tabellen kunna komma i fråga beträffande fartyg som används i fart mel- lan hamnar i övre Norrland och nordtyska eller polska hamnar. Å andra sidan borde bestämmelsen inte tillämpas i fråga om far- tyg på fasta rutter mellan Sverige och Fin- land.

SjF föreskriver vidare i 21 ä 1 mom. att sjömansskattenämnden skall lämna besked beträffande de fartyg, på vilka de ombord- anställda skall erlägga sjömansskatt, och be— träffande tillämplig tabell. Nämndens beslut härom skall normalt fattas på hösten ett år och avse påföljande år (9 & SjK). I bilaga 1 redovisas antalet fartyg som klassificerats i närfart och fjärrfart och antalet anställda i de olika farterna för tiden 1959—1968. Som framgår av bilagan går det helt övervägande antalet fartyg och därmed också antalet an- ställda i fjärrfart. Vidare återfinns i bilaga 2 en tabell över ett antal lastfartyg av olika slag som 1966 klassificerats för närfart och antalet sjömän på dessa fartyg.

Huvudparten av fartygen bereder inte sjö- mansskattenämnden några svårigheter när det gäller att på förhand avgöra deras fart ett kommande år. För en mindre grupp far- tyg är dock läget annorlunda. Klassificering- en av dessa fartyg vållade från början sjö- mansskattenämnden och sjömansskattekon- toret stort arbete och problemen är alltjämt betydande. De fartyg det här gäller har i allmänhet ingen fast trade. Ena året kan far- ten vara ren närfart, medan påföljande år det huvudsakligen kan vara fråga om fjärrfart eller den typ av närfart, som kan jämställas med nordsjöfart.

Det är därför svårt att under sådana för-

hållanden meddela beslut i förväg om klas- sificeringen och besluten har i många fall visat sig felaktiga. Sjömansskattenämnden har på grund därav fr. o. rn. klassificeringen för 1966 tvingats öppna en möjlighet till retroaktiv omklassificering. Av naturliga skäl blir här dock mest fråga om ändring från när- till fjärrfart. Då det gäller motsatta förhållandet har man att lita till redarens an- mälningsskyldighet enligt 16 5 1 mom. SjF om bl. a. ändrade seglationsförhållanden. Det kan emellertid vara svårt även för re- daren att i ett tidigt skede av året avgöra, hur den huvudsakliga farten under året kom- mer att bli. Endast i ett par särskilt grava fall har därför omklassificering från fjärr- till närfart skett ex officio.

Den förut nämnda undantagsbestämmel- sen i 7 & SjF, enligt vilken sjömansskatte- nämnden får hänföra närfartsfartyg till fjärr- fart (s.k. oäkta fjärrfart), tillämpades de första åren restriktivt av sjömansskatte- nämnden. Fr.o.m. klassificeringen för 1963, då mera fasta bedömningsnormer in— fördes, liberaliserades tolkningen. De grun- der, som f.n. tillämpas av sjömansskatte- nämnden vid klassificering av fartyg med huvudsaklig sysselsättning inom närfarts- området, har fastställts den 16 september 1964. De har följande lydelse.

1) För att ett fartygs resa eller resor inom närfartsområdet skall få hänföras till fjärrfart fordras, att resan eller resorna omfattar så lång tidrymd att minst åtta dagar förflyta mellan fartygets avgång och dess återkomst till svensk hamn. Till fartygets resa räknas därvid av- gångsdagen men ej ankomstdagen.

2) Som ett fartygs resa anses färd mellan två hamnar.

3) Liggetid i hamn hänföres regelmässigt till den fart, till vilken närmast föregående resa blivit räknad.

4) Om fartspecifikation för ett fartyg utvisar, att summan av antalet dagar i närfart endast obetydligt överstiger summan av fjärrfartsda- gama, bör försiktighet iakttagas och fartyget icke omklassificeras från fjärrfart till närfart, såvida det icke klart framgår av omständighe- terna, att fartyget för längre tid huvudsakligast sysselsättes i närfart.

I vissa gränsfall kan klassificeringen bli be- roende av en fri prövning därvid några fasta regler knappast kunna tillämpas.

Som nyss antyddes har dessa normer inte

helt eliminerat svårigheterna vid klassifice- ringen — något som f.ö. torde vara nära nog omöjligt eftersom bedömningen alltid måste ske på grundval av seglationsuppgifter som avser året före klassificeringsåret.

Innan vi övergår till att redogöra för vårt förslag vill vi erinra om de nordiska länder- nas föreskrifter i tabellfrågan. Såsom när- mare framgår av kapitlet om gällande rätt föreligger ingen överensstämmelse i detta hänseende de olika länderna emellan.

Danmark har två sjömansskattetabeller, varav en för utrikesfart och en för närfart. Gränsen mellan de båda farterna är dragen i Nordsjön över longitud 3o ost och latitud 610 nord och i Östersjön över latitud 580 nord. Undantagna från sjömansskatt är bl. a. fartyg, som seglar i linjetrafik, för vil- ken segeldistansen från hamn till hamn utgör mindre än 50 sjömil. Sådan fart är exempelvis färjetrafik på Stora Bält och i Öresund samt linjerna Rödbyhamn—Putt- garden och Kalundborg—Århus. I princip omfattar den danska sjömansskatten fartyg över 150 registerton.

I Finland förekommer två sjömansskatte- tabeller. Skillnaden mellan tabellerna beror inte på olika farter utan på kyrkotillhörighet. Sjömansskatten omfattar fartyg om 100 re- gisterton som används i utrikes- eller kust- fart.

Norge har endast en sjömansskattetabell. Tonnagegränsen är 100 registerton. Undan- tagna är bl. a. fartyg, som huvudsakligen är i fart på norska insjöar och floder, och far- tyg i stationär verksamhet och i färje- eller hamntrafik eller annan verksamhet över be- gränsat fartsområde.

4.5 Kommitténs ställningstagande i tabell- frågan

Som skäl för att slopa närfartstabellen pekar sjöfolkets organisationer bl. a. på svårigheten att åtminstone med svenskt sjöfolk bemanna de fartyg, som av sjömansskattenämnden klassificerats för närfart och vidare den ogynnsamma skatteeffekt, som uppkommer på grund av att närfartsfartygen ofta inte är

i fart hela året. De anställda på dessa fartyg får, genom att inkomsten inte slås ut på tolv månader, många gånger en högre skatt än som skulle ha varit fallet vid beskattning en- ligt allmänt gällande regler. Som framgår av ett annat kapitel (se 7.5 och bilagorna 12— 17) där vi föreslår särskilt hänsynstagande till vissa korttidsanställda, kan vi bekräfta att sjömansskatten kan bli ofördelaktigare än vanlig taxering när sjötjänsten omfattar en mindre del av kalenderåret. Vidare er- inras om rationaliseringen på sjöfartens om- råde som — på sätt vi utvecklat i kapitel 3 — medfört att fartygens liggetider i hamn numera normalt är mycket korta, oavsett om fartygen går i när— eller fjärrfart. En sjöman på fartyg i närfart kan sålunda nöd- gas vara borta från hemmet lika lång tid som en i fjärrfart. Han kan ha lika svårt att tillvarata sina privata intressen och att ut- nyttja samhällets service.

Enligt vår mening gäller de anförda argu- menten enbart lastfartyg. Skatt enligt när- fartstabellen erläggs emellertid förutom på dessa fartyg även på ett antal passagerar- fartyg, som går i linjetrafik mellan Sverige och Danmark, mellan Sverige och Finland, mellan Sverige och Tyskland samt —— fast i mindre utsträckning — mellan Sverige och Norge. Dessutom förekommer fart mel- lan svenska fastlandet och Gotland. Som framgår av bilaga 2 är lastfartygen i närfart relativt små — mellan 100 och 500 brutto- registerton — och har små besättningar. För passagerarfartygen är förhållandet ett annat. Dessa fartyg är normalt ganska stora. Besättningen utgörs förutom av sedvanlig däcks- och maskinpersonal även av service— personal för passagerarna. Personalstyrkan är därför vanligen stor på dessa fartyg. Av bilaga 1 framgår att denna kategori fartyg ökat i antal sedan Sszs ikraftträdande 1959. Lastfartygen har däremot minskat antalsmässigt.

Av bilaga 1 framgår vidare att det helt övervägande antalet ombordanställda är sys- selsatta i fjärrfart. För 1968 var siffran ca 17000 mot ca 4000 i närfart. Man kan konstatera att numera endast ca 1 200 sjö- män sysselsätts på lastfartyg i närfart medan

antalet sådana fartyg är ca 200 vilket be- kräftar att närfartsfartygen är relativt små. Ofta arbetar ägaren ombord på dessa far- tyg. Han betalar inte sjömansskatt utan be- skattas i land för all inkomst.

I det föregående har vi berört sjömans- skattenämndens arbete med att före inkomst- årets början klassificera den svenska han- delsflottans fartyg i närfart och fjärrfart. Därvid framhölls att det för en viss grupp fartyg medför betydande svårigheter att be- döma farten och att en retroaktiv omklassi- ficering visat sig nödvändig. Numera till- lämpar nämnden vissa 1964 fastställda nor- mer för klassificeringen. Det viktigaste kra- vet för att ett fartygs resa inom närfartsom- rådet skall klassificeras som fjärrfart är att resan omfattar minst åtta dygns bortovaro från svensk hamn. Trots dessa normer har svårigheterna knappast eliminerats. Det bör påpekas att fråga uppkommit att göra ny omklassificering sedan nämnden tidigare un- der året beslutat en omklassificering i för— hållande till det ursprungliga beslutet. Den nyssnämnda åttadygnsregeln har den nack— delen att den kan medföra att fartyg med sämre maskinstyrka får mer än åtta dygn i restid på en trade där ett fartyg med starkare maskin går under gränsen. Även väder och isförhållanden kan inverka. Härigenom kom- mer slumpen ibland att avgöra vilken fart som blir den huvudsakliga.

Givetvis skulle ett generellt slopande av närfartstabellen innebära administrativa lätt- nader. Mot bakgrunden av att flertalet an- ställda i denna fart arbetar på passagerar- fartyg med korta trader, där parallellen med fjärrfartsfartyg är långsökt, väcker emeller- tid en sådan åtgärd betänkligheter.

Det torde inte kunna bestridas att de an- ställda på färjefartygen i närfart har relativt lätt att nå sina hemorter. Svårighet att full- göra deklarationsskyldighet föreligger inte för dem och de kan utnyttja samhällets olika förmåner lika bra som många land- anställda.

Å andra sidan bör beaktas de särskilda tjänstgöringsförhållandena för färjepersona— len. I allmänhet har dessa fartyg dubbla be- sättningar som arbetar i avlösningar antingen

så att de arbetar ombord visst antal dagar i sträck och därefter är lediga samma antal dagar eller också så att de byter i princip varje dag. Tjänstgöring av denna typ är för- enad med vissa olägenheter och kostnader i jämförelse med vanlig sjötjänst. Den lediga tiden kan omöjligen tillbringas på fartyget eftersom hyttplatsen är upptagen av den tjänstgörande besättningen. Efter avlösning- en beger sig vanligen sjömännen till hemmet om detta ligger på rimligt avstånd—i annat fall måste rum hyras eller annan extra bo- stad stå till förfogande. Vidare bör observe- ras att avlösning ofta sker på tid då allmän- na kommunikationer inte fungerar, dvs. ti- digt på morgonen eller sent på natten. Detta kan leda till höga resekostnader. Eftersom sådana kostnader inte beaktas enligt SjF men väl vid beskattning i land finns här en faktor som minskar sjömansskattens värde för de berörda.

En annan med de speciella tjänstgörings- förhållandena på färjorna sammanhängande faktor verkar i andra riktningen. Vid vis- telse i land under tid då månadslön utgår be- talar redaren s. k. kostersättning. När kost inte utgår på grund av att sjömannen inte kan vistas ombord, utbetalas alltså kontant ersättning som inte räknas till skattepliktig inkomst.

För att utröna i vad mån vår bedömning i närfartstabellfrågan bör påverkas av nu nämnda faktorer har vi låtit närmare under— söka hur stora kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats som de anställda på passagerarfartygen inom närfartsområdet har. Vi har koncentrerat undersökningen på de anställda i öresundstrafiken. Undersök- ningen omfattar sålunda alla sjömän an- ställda hos Svenska Rederi AB Öresund och hos Linjebuss International AB utom sådana som tjänstgjort kortare tid än en månad. Dessutom har resekostnaderna undersökts beträffande sjömän anställda på Statens järnvägar tillhöriga tågfärjan »Malmöhus». Även här har sådana sjömän, som tjänst- gjort endast kort tid, undantagits.

Rederiema har välvilligt lämnat oss vissa primäruppgifter för undersökningen. Sålun- da har beträffande varje sjöman uppgift läm-

nats om adress, anställningstid samt tjänst- göringstider ombord. På grundval av dessa uppgifter har framräknats de belopp, som sjömännen borde ha medgivits i avdrag för resekostnader vid 1968 års taxering, om de skolat taxeras för inkomsten ombord.

I samband med undersökningen angående resekostnaderna har även undersökts förhål- landet mellan den av sjömännen uppburna kontanta kostersättningen och det värde var- till förmån av fritt vivre ombord beskattas genom sjömansskatten. För detta ändamål har rederierna i fråga för varje sjöman läm- nat uppgift om dels den tid för vilken kost— ersättning utgivits och dels summan av den kostersättning, som utgått under 1967.

Resultatet av undersökningarna framgår av härvid fogade bilagor (bilaga 6—9). Spe- ciella förhållanden som inverkar på resulta- tet, har antecknats på resp. bilagor. Som hel- hetsomdöme kan anföras följande.

Ca 68 % av nu ifrågavarande sjömän har onekligen resekostnader, för vilka de inte kan åtnjuta avdrag, eftersom jämknings- möjlighet saknas i SjF. Det är emellertid en- dast i ett mindre antal fall (19 %) som rese- kostnaderna kan anses betydande. Den när- fartstabell som nu gäller bygger på källskat- tetabellen för 1965 vid kommunal utdebite- ring 16 kr. Vissa reduceringar av skatte- beloppen i nämnda källskattetabell har emel- lertid företagits. Reduceringama är emeller- tid inte så stora, att de täcker även resekost- nader, i vart fall inte om dessa är av någor- lunda storlek. Vad beträffar värdet för för- mån av fritt vivre är detta i sjömansskatte— tabellerna beräknat till endast 200 kr. per månad. Av tabellerna framgår att berörda sjömän i allmänhet för stor del av året åtnjuter kostersättning med belopp, som be— tydligt överstiger nämnda värde, dvs. över- stiger vad de beskattas för.

Den nu redovisade undersökningen be- träffande färjorna inom närtrafikområdet ger enligt vår mening inte stöd för tanken att dessa fartyg bör överflyttas till den lind- rigare sjömansskattetabellen. Härtill kommer — såsom förut framhållits — att de an- ställda på dessa fartyg inte kan sägas vara borta från sina hem under så lång tid att en

likställighet med de sjömän som arbetar i fjärrfart är berättigad. Tvärtom torde kun— na sägas att färjepersonalen i stort sett kan utnyttja sociala förmåner i samma ut- sträckning som de landanställda. Härtill kommer att vi — såsom framgått av det föregående — föreslår ett till 700 kr. förhöjt årligt omkostnadsavdrag även i tabell II.

För lastfartygen i närfart är läget annor- lunda. Utvecklingen har här medfört att lig- getiderna i hamn förkortats på samma sätt som för handelssjöfarten i allmänhet. Far- tygen är inte heller i samma utsträckning bundna till vissa trader. Det är för dessa fartyg som en omklassificering oftast före- kommer. Att fjärrfartsliknande trade skulle kunna förekomma inom närfartsområdet förutsattes som förut nämnts redan vid sjö- mansskattens tillkomst. Numera arbetar en- ligt vår mening lastfartygstrafiken inom det- ta område under så likartade förhållanden jämfört med fjärrfartsfartygen att en full jämställdhet är motiverad även beskattnings- mässigt. Lastfartyg på sådan fast trade som är jämförbar med den korta färjetrafiken bör dock alltid i beskattningshänseende lik- ställas med färjefartyg.

Vad förut sagts om färjetrafiken leder tanken till en annan möjlighet att avskaffa närfartstabellen, nämligen genom att över- föra sjömän på färjorna till vanlig inkomst— beskattning. Det bör i sammanhanget erinras om att t. ex. danska sjömän i öresunds- trafik inte omfattas av den danska sjömans- skatten.

Efter övervägande av skälen för och emot en ändring av antytt slag har vi dock stan- nat för att inte framföra något förslag i denna riktning. Sjömansskatten har vunnit hävd på de svenska fartygen i färjetrafik. Vissa av färjorna i närfartstrafik gör längre resor. Ett avskaffande av sjömansskatten i sådana fall är mindre motiverat än för dem som går på kort trade. Härtill kommer att berörda sjömän med en sådan återgång skulle få vidkännas högre skatt med i många fall betydande belopp. Praktiska svårigheter skulle också uppkomma vid en landbeskatt- ning av dessa sjömän. Det bör erinras om att många danska och finländska sjömän tjänst-

gör ombord på nu ifrågavarande fartyg och att Sverige avtalsenligt har beskattningsrät- ten beträffande dem. Speciella administra- tiva svårigheter uppkommer om dessa sjö- män skulle taxeras i land.

I detta sammanhang vill vi framhålla att vi även prövat möjligheten att höja tonnage- gränsen till exempelvis 300 bruttoregisterton för att därmed lättare kunna få en enhetlig sjömansskattetabell. På fartyg mellan 100 och 300 ton arbetar visserligen i stor ut- sträckning även delägarna ombord. För des- sa är SjF inte tillämplig, enär deras lön om- bord beskattas som inkomst av rörelse. För övriga anställda ombord torde det emeller- tid vara fördelaktigare att betala sjömans- skatt än skatt enligt allmänt gällande regler. Detta gäller särskilt om de får erlägga sjö- mansskatten enligt fjärrfartstabell. För be- rörda anställda måste det te sig underligt, om de utesluts från möjligheten att erlägga sjömansskatt. De kan inte anses vara bättre ställda än övriga sjömän på fartyg med fart inom närfartsområdet. Någon ändring av tonnagegränsen förordas därför inte.

Vårt förslag medför Skattelättnad för an- ställda på lastfartyg i framför allt östersjö- fart. Som ytterligare motiv till detta förslag vill vi åberopa att östersjöfarten särskilt från norrlandshamnar ofta inte kan upprätthållas hela året. Under vintermånaderna tvingas en del fartyg ligga stilla. Som bekant är möjlig- heterna att få annat arbete sämst under vin- tern. Sjömansskatten är visserligen en må- nadsskatt men skatteuttaget bygger på ar- bete året om. Vid jämförelse med skatt i land är den således fördelaktigast vid hel- årstjänstgöring. Som framgår av kapitel 7 är sjömansskatten i ett visst läge med kort sjötid direkt ofördelaktig. Det sagda med- för för sådana sjömän som regelmässigt tvingas göra årliga uppehåll i sin sjötjänst att sjömansskattens fördelar inte skall över- drivas. Det förekommer också att fartyg i östersjöfart för att undvika att ligga stilla under vintern gör ett par resor på t. ex. Medelhavet för att sedan återgå till sin gam- la trade. Omklassificering till fjärrfart kan i sådana fall inte ske med hänsyn till huvud- saklighetsprincipen. Det kan med visst fog

göras gällande att skatteuttaget är för högt för dessa fartyg. Genom vårt förslag i fråga om närfartstabellen har vi velat beakta nu anförda synpunkter beträffande lastfartygen.

5. Beskattning av engångsbelopp

5.1 Nuvarande bestämmelser

Vi behandlar i detta kapitel beskattningen av de olika typer av ersättningar till sjömän som vanligen benämns engångsbelopp. Hit hänförs två slags ersättningar som beskattas efter skilda regler.

Den ena är semesterersättning och s.k. vederlagsersättning. Dessa beskattas enligt gemensamma regler. Vederlagsersättning kallas den ersättning i pengar som sjöman får om han inte vid fartygets uppehåll i hamn kan erhålla den kompensationsledig- het som han är berättigad till på grund av arbete ombord under sön- och helgdagar samt därför att sjöarbetstidslagen tillåter längre ordinarie arbetstid än motsvarande lagstiftning för landanställda.

Den andra typen av engångsersättning ut- görs av retroaktiv lön för mer än en månad, gratifikation, bärgarlön m.m. I fortsätt- ningen används benämningen »övriga en- gångsbelopp» för hithörande ersättningar.

Enligt den ursprungliga lydelsen av 8 5 2 mom. SjF beskattades alla engångsersätt- ningar som särskild månadsinkomst, om be— loppet översteg den senast uppburna må- nadsinkomsten. I annat fall sammanlades engångsbeloppet med månadsinkomsten och skatten beräknades på det sammanlagda be- loppet. Begreppet »senast uppburen månads- inkomst» tolkades av sjömansskattenämnden avse den månadsinkomst, som utbetalades samtidigt med engångsbeloppet.

Detta beskattningssätt visade sig i många fall vara synnerligen ogynnsamt för sjö- männen. Efter framställning från Sveriges redareförening och de ombordanställdas or- ganisationer hemställde sjömansskattenämn- den redan i december 1959 hos Kungl. Maj:t om ändrade beskattningsregler för en- gångsbelopp. Sjömansskattenämnden före— slog i sin framställning, att semester- och vederlagsersättning skulle beskattas med hänsyn tagen till den tid ersättningen avsåg och att övriga engångsbelopp liksom i Dan- mark och Norge skulle beskattas procen— tuellt efter en specialtabell.

Nya beskattningsregler för engångsbelopp genomfördes därefter genom beslut av 1961 års riksdag enligt förslag i prop. 196116. Den nya lagstiftningen innebär att sjömans- skattenämndens förslag godtogs då det gäll- de beskattning av semester- och vederlags— ersättning. Beträffande övriga engångsbe— lopp ansågs nämndens förslag inte tillräckligt beakta skatteprogressionen. I stället antogs den bestämmelse som återfinns i 3 mom. i nedan redovisade utdrag av 8 & SjF i nu gällande lydelse.

2 mom. Utgöres inkomst ombord av en- gångsbelopp i form av sjuklön, semesterersätt- ning, s.k. vederlagsersättning eller av annan ersättning för lön under viss tids ledighet, be- räknas skatten å ersättningen för sig och med hänsyn tagen till tiden för den ledighet inkoms- ten avser. Därvid skall ersättning för varje pe- riod om trettio dagar anses som särskild må- nadsinkomst. Beträffande ersättning för över-

skjutande dagar skall skatten beräknas med till- lämpning av bestämmelserna i 1 mom.

3 mom. För beräkning av skatt å annat en- gångsbelopp än i 2 mom. sägs skall följande gälla.

Skatt å engångsbelopp, som icke överstiger ettusentvåhundra kronor, beräknas efter det procenttal med vilket skatt skulle hava utgått å ett belopp av etthundra kronor lagt till den senast uppburna månadsinkomsten. Skatten er- lägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bortfaller.

Överstiger engångsbeloppet ettusentvåhundra kronor beräknas skatten på engångsbeloppet till tolv gånger det belopp varmed skatten för sjö- mannens senast uppburna månadsinkomst ökar, om till månadsinkomsten lägges en tolftedel av engångsbeloppet.

Andra och tredje styckena av anvisning- arna till 8 & SjF har följande lydelse.

Vid tillämpning av 8 $ 3 mom. skall såsom senast uppburen månadsinkomst anses den un- der nästföregående månad uppburna inkomsten. Har sjömannen icke varit anställd i redarens tjänst under nämnda månad, skall såsom se- nast uppburen månadsinkomst anses i första hand inkomst som utbetalas samtidigt med en— gångsbeloppet och i andra hand närmast dess- förinnan uppburen inkomst. I fråga om in- komst, som avser kortare tidsperiod än månad, skall en mot inkomsten svarande månadsin- komst beräknas. Engångsbelopp skall icke in- räknas i månadsinkomst.

Vid beräkning av skatt enligt 8 5 3 mom. andra stycket jämföres skatten på den senast uppburna månadsinkomsten med skatten på samma inkomst ökad med 100 kronor. Skillna- den i kronor räknat mellan de båda skattebe- loppen anger det procenttal, efter vilket skatten på engångsbeloppet skall beräknas.

Som framgår av författningstexten hän- förs sjuklön till engångsbelopp av typen se- mester- och vederlagsersättning. Sjuklön ut- går på grund av bestämmelserna i 18 & sjö- manslagen under högst två månader. Tiden har enligt kollektivavtal mellan arbetsgivare- och arbetstagareorganisationerna på sjöfar- tens område förlängts för vissa anställda. Längsta sjuklönetid utgör sålunda f.n. fem månader. Sjuklön utgår endast för den tid sjömannen är sjuk, dvs. under tid då han med läkarintyg eller på annat sätt styrker sjukdom. I praktiken anses vid beskattning- en den tid, för vilken sjuklön utgår, vara

fullt jämförbar med anställningstid. Tiden skall således upptas på kontrolluppgift från redare enligt 37 & 1 mom. p. 8 TF. Ortsav- drag vid taxering beräknas inte för månad, varunder sjuklön utgått, lika litet som för annan månad, varunder sjömansskatt er- lagts. Även då det gäller beräkning av den anställningstid, som skall upptas i arbetsgi- varuppgift, skall sjuklönetid medtas. I den praktiska tillämpningen har det på nu an- förda grunder visat sig olämpligt att be- trakta sjuklön som engångsbelopp. Regel- mässigt uttas därför sjömansskatt på sjuklön enligt samma regler som gäller för vanlig lön.

Beträffande övriga engångsbelopp ger de nu gällande beskattningsreglerna större rätt- visa än de ursprungliga bestämmelserna. Kri- tik har likväl riktats mot dem. Den i kom- mittédirektiven åberopade skrivelsen från de ombordanställdas organisationer är ett ut- tryck för denna kritik. Däri framhålls att reglerna ger slumpartade beskattningsresul- tat. Vidare anses även dessa regler vara krångliga att tillämpa. Det påtalas också att en stor del av de felaktigheter, som före- kommer vid skatteberäkning ombord och på rederierna, gäller de engångsbelopp, som här avses.

Att så förhåller sig vitsordas inom kom- mittén och vi anser därför angeläget att un- dersöka möjligheten att förenkla beräknings— grunderna. Innan vi går in på olika alterna- tiv som därvid erbjuder sig vill vi något up- pehålla oss vid påståendet att nuvarande be- stämmelser i hithörande del ger slumpmäs- siga resultat. Anledningen härtill är skatte- skalornas konstruktion. Till en början bör därvid framhållas att marginalskattekurvan för engångsbelopp under 1 200 kr. numera är jämnare än tidigare på grund av kon- struktionen av sjömansskattetabellerna sedan 1966. I bilaga 4 redovisas beskattningen en— ligt fjärrfartstabellen dels före 1966 och dels f.n. — i nominellt belopp och procentuellt —— av ett engångsbelopp om 1000 kr. när senast uppburen månadsinkomst, i fortsätt- ningen kallad jämförelseinkomst, ligger mel- lan 800 kr. och 3 600 kr.

Vad beträffar engångsbelopp i form av

semester— och vederlagsersättning torde kun- na sägas att de nuvarande bestämmelserna är ändamålsenliga såtillvida att de medför en rimlig beskattning. Emellertid har det visat sig att reglerna är mycket krångliga i den praktiska tillämpningen. Detta framgår av sjömansskattenämndens meddelande nr 1/ 1967 och skall här närmare belysas.

Enligt 8 & 2 mom. SjF skall sjömansskatt på semester- och vederlagsersättning beräk- nas med hänsyn tagen till tiden för den le- dighet ersättningen avser. Regelns innebörd vad angår semesterersättning framgår av följande exempel.

En sjöman är vid avmönstring berättigad till semesterersättning för tio intjänade sc- mcsterdagar. Semesterersättning utbetalas till honom med 1/25 av månadslönen för varje semesterdag. Utgör månadslönen 1500 kr. uppbär han för tio semesterdagar sålunda

X 10—2252 = 600 kr. För att tjäna 600 kr. vid arbete måste sjömannen tjänstgöra 12

3252 = 600 kr.). Tiden för den

ledighet ersättningen för tio semesterdagar avser, har därför ansetts vara 12 dagar. En så omständlig beräkning som här utförts er- fordras dock inte i praktiken.

Tiden för den ledighet ersättningen avser erhålls genom multiplikation av antalet in-

dagar (

tjänade semesterdagar med 1,2 (%%). Över-

skjutande tid, som inte motsvarar en dag, avrundas uppåt till hel dag. För att få fram skatten på exemplets 600 kr. måste två åt- gärder vidtas nämligen dels multiplicering av antalet intjänade semesterdagar, 10, med 1,2 till 12 dagar och dels avläsning av skatten på 600 kr. på uppslaget för 12 dagar i skat- tetabellen.

Såsom tidigare framhållits kompenseras visst arbete på ordinarie arbetstid genom ve- derlag i form av ledighet under motsvarande antal timmar på vardag i hamn. Om sådan ledighet inte kan erhållas får vederlaget ut- tas såsom kontant ersättning (vederlagser- sättning). Intjänad vederlagstid anges i all- mänhet i timmar. För att vederlagsersättning skall kunna beskattas måste timmarna först

omräknas till dagar. Fr.o.m. den 1 januari 1969 motsvaras en dag av 6,1 timmar. Änd- ring av divisorn måste ske, när arbetstids- förkortning genomförs. Vid dagberäkningen uppkommande överskjutande tid anses ut- göra en dag.

Även då det gäller vederlagsersättning måste således en räkneoperation företas in- nan skatten kan avläsas på ersättningen.

Beträffande övriga engångsbelopp kan gällande beskattningsregler ge otillfredsstäl— lande resultat. Detta torde framgå av föl- jande exempel, som avser engångsbelopp över 1 200 kr. (Beloppen i exemplet är kr.)

Det kan antas att engångsbeloppet utgör 1 476 1/ 12 därav = 123

Skatteberäkning

a) om jämförelseinkomsten är 2 221 1/ 12 av engångsbeloppet + 123 2 344 Skatt enligt tabell 1 kolumn 1 på 2 344 kr. 827 avgår skatten på 2 221 kr. 773

Skillnad 54

Skatten på engångsbeloppet blir

54 X 12 = 648

h) om jämförelseinkomsten är 2 220 1/ 12 av engångsbeloppet + 123 2 343 Skatt enligt tabell 1 kolumn 1 på 2 343 kr. 827 avgår skatten på 2 220 kr. 769 Skillnad 58 Skatten på engångsbeloppet

blir 58 X 12 = 696

I fall b) berörs en extra intervall, varför skatten på tolftedelen blir 4 kr. högre än i a-fallet. Genom multiplicering med 12 ökas skillnaden till hela 48 kr. En krona lägre jämförelseinkomst ger alltså 48 kr. högre skatt.

En bidragande orsak till slumpmässighe— ten är även jämförelseinkomstens storlek. Som jämförelseinkomst skall i normalfallet användas månadsinkomsten under månaden

före den, varunder engångsbeloppet utbeta- las eller gottskrivs. Med månadsinkomst av- ses enligt sjömansskattenämndens anvis- ningar månadslön eller del av månadslön, inkl. avtalsenliga tillägg, övertidsersättning samt drickspengar och provision. Hit räknas i förekommande fall även kaplake, som ut- betalas eller gottskrivs månadsvis. Exempel:

En sjöman, som normalt har en månads- inkomst om ca 2 000 kr., måste under maj månad på grund av speciella omstän- digheter arbeta särskilt mycket på övertid. Hans månadsinkomst för maj utgör därför 3 000 kr. Får han i juni månad engångsbe- lopp i form av retroaktiv lön för mer än en månad, skall vid skatteberäkningen på en— gångsbeloppet maj månads inkomst, 3 000 kr., vara jämförelseinkomst. Om utbetalning skett annan månad, skulle endast normalin- komsten, 2 000 kr., ligga till grund för skat- teberäkningen.

Förutsätts skatt skola utgå enligt tabell I kolumn 1 och engångsbeloppet utgöra 700 kr. blir skatteuttaget 51 % med 3 000 kr. som jämförelseinkomst men endast 45 % med en jämförelseinkomst om 2000 kr. Tillämpas tabell I kolumn 2—3 blir mot- svarande procenttal 49 resp. 38.

I vissa fall kan sjömannen vidare komma att välja utbetalningsmånad för engångsbe— loppet så att en gynnsammare jämförelsein- komst erhålls men i andra fall finns inte denna valmöjlighet. För att undvika denna mindre tilltalande konsekvens har pekats på utvägen att i stället för den faktiska in— komsten under föregående månad använda endast sjömannens tarifflön som jämförelse- inkomst, i förekommande fall med tillägg för det schablonbelopp för drickspengar sjö- mansskattenämnden fastställt. För vissa på passagerarfartyg anställda, vilkas inkomst i stor utsträckning baseras på provision och liknande, torde dock ett sådant sätt att be- räkna jämförelseinkomsten bli alltför för- månligt. En annan möjlighet att lösa pro- blemet är att utesluta endast övertidsersätt- ningen ur jämförelseinkomsten. Med hänsyn till att övertidsersättning för många sjömän är en normal företeelse anser vi inte heller detta alternativ vara invändningsfritt.

De ombordanställdas organisationer har i sin förut berörda skrivelse hänvisat till de regler för beskattning av engångsbelopp som gäller i Danmark och Norge och anser sär- skilt det danska systemet vara bättre än det svenska. I dessa länder procentbeskattas en- gångsbeloppen. En redogörelse för hur den- na beskattning tillgår lämnas här nedan.

I Danmark talar man som förut nämnts om två slags inkomst, nämligen A-intäkt, som i stort motsvarar den svenska månads- inkomsten och som beskattas enligt tabell på samma sätt som i Sverige, och särintäkt, som utgörs av engångsbelopp i form av bärgar- lön, tantiem, gratifikation, kaplake, retroak- tiv lön m.m. Hit hänförs i vissa fall även semester- och vederlagsersättning. Beskatt- ning av särintäkt sker procentuellt enligt en särskild tabell. Två faktorer inverkar på vil- ket belopp, som skatten på sär-intäkten skall beräknas på, nämligen dels A-intäktens stor- lek under utbetalningsmånaden och dels sär- intäktens storlek. Skatten blir därigenom större ju högre månadsintäkten är men ock- så ju högre engångsbeloppet är.

I stället för att i särtabellen ha en inter- vallskolumn med belopp för A-intäkten (jämförelseinkomsten) har man en kolumn med positionsbokstäver, stora bokstäver för försörjare och små bokstäver för övriga. Motsvarande bokstäver återfinns i A-in- täktstabellerna vid skattebeloppen i respek- tive kolumner. Om för skatten på en viss A-intäkt står exempelvis bokstaven D av- läses skatteprocenten på en samtidigt utgå- ende särintäkt vid bokstaven D i'särtabellen i den kolumn, som motsvarar särintäktens storlek. Särtabellen för försörjare har i tabel- len för utrikesfart nedanstående utseende för 1969.

Särintäkt avrundas före skatteberäkningen alltid till närmast lägre liggande tiotal kro- nor.

I de danska sjömansskattetabellerna har som supplement till särtabellen intagits hjälptabeller, vari skattebeloppen kan avlä— sas i kronor efter de olika procentsatser, som förekommer i särtabellen.

Når saerindtaegten i kr. udgpr

P. 051" indtil 1 000- 2 000- 4 000- 6 000- 8 000- 10 000- 12 000— 15 000- 20 000- 30 000- 2051" gons- 999 1 999 3 999 5 999 7 999 9 999 11 999 14 999 19 999 29 999 og mere 3095" og— og- stav andrager skatten i procent af saerindtaegten stav A 0 0 0 O 3 5 8 10 15 19 26 A B 0 0 0 3 5 8 12 13 17 21 27 B C 0 0 0 5 8 10 13 15 18 22 28 C D 0 0 3 8 10 12 15 17 19 23 29 D E 0 3 5 10 13 16 17 19 21 25 30 E F 8 10 12 13 18 19 20 21 23 26 31 F G 16 17 19 20 23 24 24 25 26 29 33 G H 26 26 26 26 26 26 26 27 29 32 35 H 1 26 26 26 26 26 26 27 28 30 33 36 I K 26 26 26 26 26 26 28 29 31 34 37 K L 26 26 26 26 26 27 29 30 32 35 38 L M 26 26 26 26 27 28 30 32 34 36 39 M N 26 26 26 27 28 30 31 33 35 37 40 N 0 26 26 26 28 30 31 33 35 36 38 40 0 P 26 26 27 30 31 32 35 36 37 39 41 P Q 28 28 30 32 33 34 36 37 38 39 41 Q R 30 31 32 34 34 36 37 38 39 40 42 R S 32 33 34 35 36 37 37 38 39 40 42 S T 34 35 35 35 36 37 38 39 40 41 43 T U 35 35 36 37 38 38 39 40 41 42 44 U V 35 36 38 39 40 40 40 41 42 43 45 V X 38 39 40 41 42 42 42 42 43 44 46 X Y 41 43 43 44 44 45 45 45 46 46 48 Y Z 45 46 47 47 47 48 48 48 49 49 50 Z KE 48 49 50 50 50 50 50 50 50 50 50 [E 0 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 50 9

Den norska sjömansskatten skiljer på föl- jande tre olika inkomstslag. A. Vanlig månadsintäkt, som i stort mot- svarar den svenska månadsinkomsten och som beskattas enligt sjömansskattetabell. B. Semester— och vederlagsersättning samt extra lön. Om ersättningarna avser kortare tid än tio dagar, sammanläggs de med den vanliga månadsintäkten och beskattas med denna. I övriga fall beskattas de allt efter omfattningen som en eller flera särskilda månadsintäkter enligt sjömansskattetabellen. C. Särutbetalningar. Dessa är exempelvis tantiem, gratifikation, kaplake, bärgarlön och retroaktiv lön. Om engångsbeloppet är mindre än 200 kr. sammanläggs det med den vanliga månadsintäkten och beskattas tillsammans med denna. I övriga fall beskat- tas engångsbeloppen procentuellt enligt en särtabell. Som jämförelseinkomst används den vanliga månadsinkomsten i utbetalnings- månaden minskad med eventuellt jämknings- belopp. Skatteprocenten på engångsbelop-

pet stiger med jämförelseinkomsten. Den varierar däremot inte efter storleken av en- gångsbeloppet.

5.3 Kommitténs ställningstagande

Vid beskattning av såväl semester— och ve- derlagsersättning som övriga engångsbelopp gäller f. n. alltså ett omständligt förfarande. Vi har i det föregående antytt några möjlig— heter att minska svårigheterna genom att ändra de nu erforderliga reglerna för att be- stämma jämförelseinkomsten. Men även om man eliminerar svårigheterna då det gäller fastställande av jämförelseinkomsten, kvar- står det krångliga beräkningssättet och de olägenheter vid beskattningen, vilka har sin grund i sjömansskattetabellens konstruktion. Införande av en ren procentbeskattning av engångsbeloppen kan undanröja även dessa problem. Man kan genom att fastställa pro— centtalen med en viss försiktighet i så fall

behålla månadsinkomsten i dess nuvarande form som jämförelseinkomst. I förenklings- syfte bör dock den aktuella månadsinkoms- ten dvs. den månadsinkomst, som utbetalas samtidigt med engångsbeloppet, väljas som normal jämförelseinkomst. Endast vid vissa utbetalningar på rederikontor, exempelvis till sjöman som vid utbetalningstillfället inte längre kvarstår i tjänst bör annan månads- inkomst få användas som jämförelseinkomst.

I och för sig är det enligt vår mening an- geläget att söka komma fram till ett enklare beräkningssätt för att bestämma skatten på engångsbelopp, helst så att skatten kan fast- ställas efter endast en åtgärd. Ett sådant sätt är att skatten beräknas efter procent. Här- igenom torde också de förut påtalade ojämn- heterna i beskattningen kunda undvikas. Det allra enklaste skulle vara om alla slags en- gångsbelopp beskattades efter procent på samma sätt. Därvid borde det danska syste— met i tillämpliga delar tjäna som mönster. Detta skulle innebära att inte blott den van- liga inkomstens storlek utan även storleken av engångsbeloppet blir avgörande för skat- teuttaget på engångsbeloppet.

Även med en ren procentbeskattning av engångsbeloppen kan emellertid besvärande gränsproblem uppkomma. En förutsättning för en sådan beskattning måste därför vara att antalet intervaller blir relativt stort så att skatteökningen inte blir alltför markant de olika intervallerna emellan. Vid undersök- ning av möjligheterna till en procentbeskatt- ning av alla engångsbelopp har vi först frå- gat oss vilken uttagsprocent som bör väljas. Olika alternativ är härvid tänkbara.

I vad vi här kallar alternativ 1 beskattas alla engångsbelopp proportionellt efter en procentsats, t. ex. 25 %. Fördelarna med en sådan ordning är obestridliga. Förfaringssät- tet blir mycket enkelt och skatten i de flesta fall relativt blygsam. Mot metoden talar dock att sjömän med högre inkomster får alltför låg skatt på engångsbeloppen, medan sjö- männen i lägre inkomstlägen inte får någon Skattelättnad av betydelse. Principen »skatt efter förmåga» kommer inte till uttryck ge- nom denna metod. Det som talar mot meto- den får anses väga så tungt, att vi inte kan

betrakta denna metod som en realistisk lös- ning.

Ett annat alternativ, 2, är att engångsbe- loppen marginalbeskattas, medförande unge- fär samma skatteeffekt som nu gäller för beskattning av övriga engångsbelopp under— stigande 1200 kr. En sådan metod skulle emellertid medföra en alltför hård beskatt- ning av de vanligaste engångsbeloppen, näm- ligen semester- och vederlagsersättning, vil- ket inte kan vara rimligt.

Alternativ 3 innebär att skatt på engångs- belopp av alla slag beräknas efter det pro- centtal som motsvarar skatten på sjöman- nens månadsinkomst. Det sagda kan belysas med följande exempel.

Månadsinkomst 2 000 kr. Skatt enligt tabell I kolumn 1 = 670 kr., vilket motsvarar 33% % av inkomsten. Av- rundning av procenten bör ske till 33.

Som jämförelse kan nämnas att marginal- skatten utgör 45 % i angivet inkomstläge för ogift skattskyldig.

Riktigare än att ställa skatten i relation till endast den kontanta månadsinkomsten torde emellertid vara att jämföra med kontant månadsinkomst jämte värdet av förmån för fritt vivre ombord. Skatten utgår ju i prin- cip även på denna förmån. Beräkningen skulle i så fall bli följande.

Månadsinkomst 2 000 kr. Värdet av fritt vivre (enligt 1969 års källskattetabeller) 230 kr. Summa 2 230 kr.

Skatt på 2 000 kr. enligt tabell I kolumn 1 =670 kr., vilket motsvarar 30 % av in- komsten inkl. vivre.

Ombord kan skatten inte lämpligen fram- räknas på det sätt som nu exemplifierats. Då blev det knappast fråga om någon förenk- ling. En tabell över procentsatserna måste framställas. Eller ännu bättre är kanske att procentsatserna utsätts i sjömansskatteta- bellerna inom parentes efter de olika skat- tebeloppen. På så sätt skulle en särtabell kunna undvikas. En nackdel med att ha pro- centsatserna i sjömansskattetabellerna är dock att tabellerna blir ännu vidlyftigare än

nu. Fördelarna synes oss dock överväga. Tillämpningen torde bli synnerligen enkel. Frågan är emellertid om man kan försvara att så låg skatt uttas på övriga engångsbe— lopp, som fallet blir med denna metod. I det ovan lämnade exemplet är skillnaden mellan toppskatt och föreslagen skatt dock hela 15 %. Beaktas måste då att skatt på semes- ter- och vederlagsersättning kan bli något högre med denna metod än enligt nu gäl- lande regler. I sådan ersättning ingår inte övertidsersättning. Om månadsinkomsten blir avgörande för skatteprocentens storlek, påverkar i månadsinkomsten ingående över- tidsersättning skatten uppåt en eller annan procent jämfört med nuvarande beskattning. I extrema fall kan höjningen givetvis bli större. Eftersom semester- och vederlagser- sättning är de vanligaste och oftast återkom- mande engångsbeloppen, bör den något hög- re skatt som stundom kan komma att uttas på dessa uppväga den låga skatten på övriga engångsbelopp.

En fördel med beskattning av engångsbe- loppen enligt alternativ 3 är att gränsfalls- problemen blir obetydliga. Skatten stiger nämligen mycket långsamt. Några stora in— tervaller förekommer inte.

Av bilaga 5 framgår för ett antal inkomst- belopp efter vilken procent engångsbelopp skulle komma att beskattas om alternativ 3 genomförs.

Jämförelseinkomst bör normalt vara må- nadsinkomsten för den månad, under vilken engångsbeloppet utbetalas eller gottskrivs. Om engångsbeloppet utbetalas efter av- mönstring får dock senast uppburen månads— inkomst utgöra jämförelseinkomst. Som vi förut antytt är det enligt vår mening från rättvisesynpunkt nödvändigt att göra jäm- förelsen mot en inkomst som inkluderar bl. a. övertidsersättning. Av denna anledning kan man inte använda sjömannens s.k. ta- rifflön för ändamålet. Även administrativa skäl talar emot att använda annan jämförel- seinkomst än den totala månadsinkomsten.

Den föreslagna metoden bör utan svårig- het kunna tillämpas även för utlänningar, om vårt i det följande redovisade förslag att byta ut nuvarande 15-procentiga skatt

mot tabellskatt i någon form anses böra ge- nomföras.

Som framgår av bilaga 4 medför skatte- beräkning enligt alternativ 3 avsevärt lägre skatteuttag på engångsbelopp än som mot- svarar marginalskatten på månadslön.

Att resultatet regelmässigt blir ett lägre skatteuttag för vad vi här kallat övriga en- gångsbelopp är utan vidare klart. För att bedöma metodens resultat i praktiken be- träffande semester- och vederlagsersättning har vi låtit jämföra den faktiska skatten på samtliga sådana ersättningar på Salénkon- cernens fartyg under andra halvåret 1967 med den skatt som skulle ha uttagits om den ifrågasatta metoden gällt. Rörande dessa un- dersökningar vill vi sammanfattningsvis an- föra följande.

Att vi valt just Salénrederierna för att be- lysa verkningarna av vårt förslag beror på att koncernen har ett rikt differentierat far— tygsbestånd med varierad sammansättning av besättningarna. Koncernens fartyg befar vi— dare ett stort antal olika trader. Samtliga fall där semester- och vederlagsersättning utgått under andra halvåret 1967 på Salénkoncer- nens fartyg är medtagna i undersökningen. Koncernen omfattar 46 fartyg med drygt 1 500 anställda. Statistiken omfattar ca 1 200 avmönstringsfall inom koncernen. I stati- stiken ingår inte avmönstringsfall beträffan- de utländska sjömän som har 15 % beskatt- ning. Som jämförelseinkomst har använts dels månadsinkomsten och dels nämnda in- komst exkl. uppburen övertidsersättning.

Undersökningen visar bl. a. att procent- metoden i 200 fall (17 %) medför förlust för sjömannen, då månadsinkomsten utgör jäm- förelseinkomst. Den genomsnittliga förlusten i dessa fall uppgår till 32 kr. I det övervä- gande antalet fall (968=81 %), medför me- toden vinst för sjömannen. Vinsten utgör genomsnittligt 37 kr. Varken vinst eller för- lust uppkommer i 25 fall (2 %). Totalt upp- kommer vinst med i genomsnitt 25 kr. Det belopp som utgått i semester- och vederlags- ersättning i de undersökta fallen uppgår ge- nomsnittligt till 1 175 kr. En närmare granskning har företagits beträffande för- lustfallen. Granskningen visar att förlust i

stort sett uppkommer endast i fall då förhål- landevis hög övertidsersättning ingår i järn- förelseinkomsten. Men förlust kan undan- tagsvis uppkomma även i fall, då övertids- ersättning inte ingår i jämförelseinkomsten.

Nedanstående uppställning visar den pro- centuella skattehöjningen i de 200 förlust- fallen.

Skattehöjning i % av den enligt nu gällan- de regler avdragna Antal skatten fall Belopp, kr. 1—10 128 Högst 176 11—20 41 Högst 187 21—30 18 Högst 356 31—40 7 Högst 160 41—50 2 35 och 281 51—60 1 147 61—70 2 11 och 87 71—80 1 11

Summa 200

Den beloppsmässiga fördelningen av för- lustfallen framgår av följande uppställning.

F örlustens Antal Förlustens Antal storlek, kr. fall storlek, kr. fall

1—10 92 91—100 2 11—20 31 101—125 3 21—30 22 126—150 2 31—40 15 151—175 5 41—50 8 176—200 3 51—60 5 281 1 61—70 3 322 1 71—80 3 356 1 81—90 3

Summa 200

Det stora flertalet förluster ligger inom rimliga gränser. I nära hälften av fallen överstiger förlusten inte 10 kr. De verkligt höga förlustbeloppen kan däremot inge viss oro.

I 16 fall (8 %) överstiger förlusten 100 kr., vilket kan synas i högsta laget. Vinst för sjömannen av samma storleksordning förekommer emellertid i 62 fall motsvarande 61/2 % av vinstfallen. Fördelningen av vinst- beloppen över 100 kr. framgår av följande uppställning.

Vinstens Antal Vinstens Antal storlek, kr. fall storlek, kr. fall 101—125 27 243 1 126—150 12 248 1 151—175 9 338 1 176—200 3 427 1 201—225 6 1 323 1 Summa 62

Man torde kunna räkna med att den fö— reslagna procentmetoden mestadels är lön- sam för sjömannen men att han vid en el- ler annan avmönstring får något hårdare beskattning än enligt de nu gällande regler- na. I det långa loppet bör utjämning emel- lertid ske. Med beaktande av att metoden föreslås tillämpad även vid beskattning av övriga engångsbelopp och där alltid ger Skattelättnad i jämförelse med nu tillämpad metod, torde knappast tvekan behöva råda om att procentmetoden är lönsam för sjö- männen, om den utformas enligt vårt för— slag. Att välja en lägre inkomst än månads- inkomsten som jämförelseinkomst torde va- ra uteslutet med hänsyn till vad undersök- ningen utvisar. Även av praktiska skäl är det olämpligt med en annan jämförelsein- komst.

Vi vill understryka att alternativ 3 syftar till att undanröja de ojämnheter i beskatt- ningen som nuvarande system lett till och inte till att åstadkomma Skattelättnad. Kritiken mot det nuvarande systemet att beskatta en- gångsersättningar har ju inte avsett beskatt- ningens höjd i och för sig. Enligt vår mening bör dock metoden inte avvisas därför att den totalt sett kan ge någon Skattelättnad. Till förmån för metoden talar främst att den innebär en betydande förenkling i uppbörds- systemet. Som vi inledningsvis framhållit har vi vid vår granskning av sjömansskatten funnit att den nuvarande utformningen av skatten resulterar i strävan till perfektion som är oförenlig med skattens karaktär. Det bör därför vara angeläget för såväl stats- makterna som de skattskyldiga och rede- rierna att komma fram till mera schablon- artade lösningar. Fördelarna på det admi- nistrativa planet med den av oss ifrågasatta lösningen av engångsbeloppens beskattning

synes oss uppenbara. Den medför lättnader i ärendenas handhavande för rederierna och sjömansskattekontoret och är ägnad att minska felaktigheter vid skatteavdragets be- räkning. För sjömannen innebär metoden i flertalet fall viss lättnad i beskattningen och betydligt större möjlighet än f. n. att kon- trollera skatteavdragets riktighet, vilket mås- te anses som en stor fördel. De fall då en hårdare beskattning än f.n. inträder är be- gränsade till antalet. De uppträder visserli— gen bland den vanligare typen av engångs- ersättningar men bör ändock motvägas av att antalet fall av lindrigare beskattning för samma slag av ersättningar överväger och av att beskattningen av övriga engångsbe- lopp undantagslöst ger Skattelättnad enligt vårt förslag.

Återstår då den fiskala sidan av saken. Sett i inflytande skatt ger vårt förslag ett sämre resultat för det allmänna än det nu- varande systemet. Skattebortfallet, som vi uppskattat till högst 1 milj. kr. per år. är dock begränsat och bör enligt vår mening uppvägas av besparingar genom förenklad uppbörd och administration. Vi kan inte heller finna att en Skattelättnad för sjömän- nen av den begränsade storlek som det här är fråga om är oberättigad.

Vi förordar med åberopande av vad vi här anfört att alternativ 3 genomförs.

Bland de engångsbelopp, som uppräknats i första stycket av anvisningarna till 8 & SjF, återfinns lönebelopp, som på grund av avtal mellan arbetsgivar— och arbetstagar— organisationer på en gång utbetalas för mer än en månad (retroaktiv lön och liknande). Avser lönebeloppet en månad eller kortare tid lägger man det till månadsinkomsten, varefter skatt avdras på sammanlagda be- loppet. Det förhållandet att exempelvis re- troaktiv lön beskattas olika beroende av hur lång tid den utgår för har vållat många problem i den praktiska tillämpningen. Vi förordar därför att nu ifrågavarande löne- belopp alltid skall anses som engångsbelopp.

6. Utlänningars beskattning

6.1 Historik

Den år 1948 tillsatta sjömansskatteutred- ningen föreslog i sitt år 1949 avgivna be- tänkande, att sjömansskatt skulle införas. Denna skulle enligt förslaget uttas för- utom av sjömän bosatta i Sverige även av i utlandet bosatta sjömän. För dessa senare skulle gälla en skattesats, som förordades utgöra 10 % av den kontanta inkomsten ombord. Som framgår av kapitel 2 för- verkligades inte utredningens huvudförslag. Däremot genomfördes förslaget i vad det av- såg beskattning av utländska sjömän. Innan proposition framlades i ämnet utfördes inom finansdepartementets rättsavdelning en över- arbetning av utredningens förslag. Resulta- tet av överarbetningen redovisades i en i februari 1952 avgiven PM angående sjö— männens beskattning. Utredningsman var numera regeringsrådet S. Wilkens.

Som skäl för att införa bestämmelser om skatt för utländska sjömän anfördes i pro- memorian den irritation, som förekom om- bord till följd av att vissa sjömän undgick skatteavdrag. Situationen blev inte bättre av vetskapen att många inte heller betalade skatt för inkomsten till annat land.

Angående skatteavdragens storlek anför- des.

Skattesatsen för den skatt som skall uttagas av utländska sjömän bör bestämmas till viss procent av inkomsten. Härvid torde man räkna endast med den kontanta inkomsten, sålunda

icke med värdet av naturaförmåner. Detta kan visserligen diskuteras, eftersom naturaförmå- nerna beskattas för svenska sjömän, men synes bäst överensstämma med vad internationellt är gällande och torde även av praktiska skäl vara att förorda. Lämpligast synes vara att begagna en enhetlig skattesats för samtliga utlänningar och sålunda icke göra skillnad mellan ensam- stående personer och personer med försörj- ningsplikt. Olika procentsatser i detta avseende medföra lätt svårigheter i praktiken med hänsyn till den bevisning som skall krävas.

Skattesatsen synes böra bestämmas till lägst 10, högst 15 %.

Som tidigare framhållits begränsades den första lagstiftningen om sjömansskatt till en särskild skatt för utländska sjömän. Utred- ningsmannens nyss redovisade tankegångar godtogs och skattesatsen bestämdes till 15 % (prop. 1953: 100).

1956 års sjömansskattesakkunniga före- slog i sitt 1957 avgivna betänkande (SOU 1957: 39) utan närmare motivering oför- ändrad skattesats för de utländska sjömän- nen. Vid remissbehandlingen av förslaget riktades kritik mot skattesatsens storlek av endast en remissinstans, länsstyrelsen i Malmöhus län, som anförde.

Sålunda synes skillnaden i beskattning mellan i Sverige bosatta ogifta sjömän och i Sverige ej bosatta sjömän, för vilka skatteavdrag skall ske med 15 %, väl så stor. Såväl svårighet att på godtagbart sätt visa att skattskyldighet förelig- ger i annat land för inkomsten som brist på intresse härför torde medföra, att nämnda ut- tagningsprocent blir ganska vanlig. Risken för att ogifta svenska sjömän, även efter införan-

det av sjömansskatt enligt förslaget, söker sig till utländskt tonnage kvarstår därför alltjämt. Kronokamreraren i Malmö har ifrågasatt ytter- ligare lindring i skattebördan för ogifta sjömän bosatta i Sverige. Länsstyrelsen finner detta för- slag värt att övervägas men ifrågasätter, om ej något vore att vinna på att istället höja det till 15 % föreslagna skatteuttaget. En sådan åtgärd måste i varje fall leda till minskad irritation å varje särskilt fartyg, där såväl svensk som ut- ländsk besättning förekommer.

Skattesatsen för de utländska sjömännen fastställdes emellertid till 15 % som allt- jämt gäller. Skatten uttas om sjömannen inte på godtagbart sätt visar, att han är skatt- skyldig i annat land för inkomsten.

Skattesatsen är densamma på fartyg i när- och fjärrfart och oberoende av inkoms- tens storlek, av sjömannens civilstånd eller eventuell underhållsskyldighet mot barn.

En jämförelse med skatteuttaget för dem som betalar tabellskatt visar att tabellskatten i allmänhet utgår med betydligt högre be- lopp än skatten efter 15 %. Detta är sär- skilt märkbart för de ogifta sjömännen. Då det gäller gifta sjömän och ogifta sjömän med hemmavarande barn är differensen mindre utom i de högsta inkomstlägena. I de lägsta inkomstlägena är dock skatt efter 15 % högre än motsvarande tabellskatt. Speciellt de ogifta svenska sjömännen har visat missnöje i anledning av den stora skill-

naden. De har ofta påyrkat höjning av ut- länningarnas skatt.

Det kan i detta sammanhang vara av in— tresse att studera hur skattetrycket ändrats sedan SjF:s ikraftträdande den 1 januari 1959.

Sjömansskatten enligt tabell har under denna tid ändrats ett flertal gånger. F.n. gällande skattebelopp avviker emellertid inte i någon större utsträckning från dem, som uttogs 1959. För ogift sjöman utan barn är skatteuttaget nu något högre än 1959, medan för gift sjöman och för ogift sjöman med hemmavarande barn förhållandet är det motsatta. För sistnämnda kategori har be- tydande skattelättnader beslutats under SjF:s hittillsvarande giltighetstid.

Följande uppställning utvisar för ett an— tal inkomstbelopp dels skillnaden mellan dagens tabellskatt och den som uttogs 1959 och dels storleken av skatten enligt 9 & SjF.

Skattebelastningen enligt SjF illustreras vidare i den grafiska framställning som in- tagits i bilaga 18. I detta sammanhang bör också erinras om att Sverige sedan 1960 har en generell indirekt beskattning, först genom den allmänna varuskatten och numera ge- nom mervärdeskatten. Skatten utgår f.n. med 10 % av beskattningsvärdet, vilket för konsumenterna motsvarar ett pålägg med 11,11 % på en varas inköpspris.

Tabellskatt kr.

Beskatt- ningsbar Gift sjöman med inkomst N=närfart Ogift sjöman Gift sjöman hemmav. barn 15 % kr. F :Fjärrfart 1959 1969 1959 1969 1959 1969 skatt, kr.

500 N 117 125 80 41 96 10 75

F 103 107 66 26 82 -—

1000 N 294 314 214 186 267 122 150 F 240 263 160 135 213 69 1 500 N 509 529 401 347 478 266 225 F 418 452 310 271 387 188 2 000 N 736 761 599 529 697 436 300 F 643 670 506 438 604 342 2 500 N 977 1 008 823 745 941 633 375 F 873 902 719 639 837 524 3 000 N 1 227 1 276 1 048 988 1 187 868 450 F 1 123 1 165 944 877 1 083 754 3500 N 1487 1538 1299 1238 1447 1 113 525 F 1 383 1 422 1 195 1 122 1 343 996 4 000 N 1753 1811 1551 1494 1711 1368 600 F 1 649 1 694 1 447 1 377 1 607 1 251

Det totala skattetrycket har genom infö- rande av denna beskattning och genom höj- da kommunalskatter stigit sedan 1959. För bl.a. barnfamiljerna torde ökningen dock ha varit begränsad till följd av att bambi- dragen höjts och lättnader genomförts i den direkta statsbeskattningen. Den indirekta skatten torde emellertid inte utgöra samma belastning för de ogifta sjömännen som för dem, som har familj. Skattetrycket kan där— för i många fall antas ha stigit tämligen måttligt även för de ogifta sjömännen.

6.2 Kommitténs ställningstagande

Wilkens anförde i sin tidigare nämnda pro- memoria, att utlänningarnas skatt skulle in- nefatta enbart statsskatt. Med den bedöm- ningen kan höjning av den lS-procentiga skatten knappast motiveras. Den statliga in- komstskatten är nu nämligen lägre än 1959. Det kan dock ifrågasättas, om skatten för de utländska sjömännen skall ställas i relation enbart till den statliga inkomstskatten. En fortsatt övergång från direkt till indirekt statlig beskattning skulle medföra, att ut- länningarnas skatt måste sänkas, vilket inte synes vara rimligt. Det totala skattetrycket torde därför böra bestämma storleken även av de utländska sjömännens skatt. Vi har med hänsyn härtill frågat oss om en höjning av denna skatt är motiverad i dagens läge.

För höjning av utlänningsskatten talar i huvudsak följande skäl.

Den skillnad som f. n. råder mellan skatt enligt tabell för ogift sjöman utan barn och skatt efter 15 % torde vara alltför hög. Irri- tationen hos de svenska sjömännen däröver är förklarlig.

I de fall, då beskattningsrätten förbehål- lits Sverige genom dubbelbeskattningsavtal, synes skatt rätteligen böra utgå enligt sam- ma regler, som gäller för här i riket bosatta sjömän. De svårigheter, som ett sådant för— farande emellertid skulle medföra i form av ärenden om jämkning och kolumnbestäm- ning, gör att denna lösning inte rekommen— deras. Någon höjning av den lS—procentiga skatten kan emellertid vara motiverad.

Genom sin anställning ombord på svenskt fartyg får den utländske sjömannen del av vissa sociala förmåner. Han är bl. a. obliga- toriskt yrkesskadeförsäkrad. Dessutom har han förmåner på grund av sjömanslagens bestämmelser. En genomgripande ändring av dessa bestämmelser till de utländska sjö— männens fördel trädde i kraft den 1 januari 1963 (SFS 1962: 571). Övervägande delen av förmånerna enligt sjömanslagen bekostas visserligen av redarna men även statsverket bidrar till kostnaderna. Det sistnämnda gäller beträffande fri resa till hemorten vid fartygs förolyckande samt efter 18 måna- ders anställning på samma fartyg eller i samma rederi. Förmåner, för vilka redarna helt bestrider kostnaderna, är bl. a. vård vid sjukdom eller olycksfall samt lön till efter- levande vid sjömans frånfälle. Härtill kom— mer att utlänningarnas ställning på svenska fartyg torde komma att ytterligare närma sig de svenska sjömännens genom det utred- ningsarbete som f.n. bedrivs på olika hit— hörande områden.

Flera skäl talar å andra sidan mot höj— ning såsom t. ex. att rekryteringssvårigheter kan bli följden inom den svenska handels- flottan. Vidare kan de utländska sjömän- nen — även om de har vissa sociala förmå- ner som är jämförbara med de svenska kol- legernas — inte anses ha samma utbyte av skatten.

Ytterligare en faktor som talar emot höj- ning är att sjömansskatten inte bör kompli- ceras med jämkningsmöjligheter för de ut- ländska sjömännen med hänsyn till de svår— lösta administrativa problem som i sådant fall skulle uppkomma.

För att få en uppfattning om utlämnings- skattens betydelse har vi gjort vissa under- sökningar om antalet utländska sjömän i den svenska handelsflottan och storleken av deras löner. Vad först beträffar frågan om hur många sjömän som betalar 15 % sjömansskatt finns ingen kontinuerlig stati- stik. Vi har därför undersökt förhållandet un- der en viss månad och som undersöknings— månad valt september 1967, som från olika synpunkter torde vara representativ i detta

sammanhang. Under denna månad betalade 4 439 personer sjömansskatt efter 15 %. Av dessa var 186 anställda på fartyg, som av sjömansskattenämnden klassificerats för när— fart. Den genomsnittliga månadsinkomsten var 1 404 kr. Det helt övervägande antalet sjömän hörde till de lägre inkomstlägena. Sålunda hade 3 562 (80 %) högst 1 800 kr. i beskattningsbar månadsinkomst. I inkomst- lägena 1 801—2 400 kr. befann sig 579 sjömän (13 %). Högre beskattningsbar må— nadsinkomst än 2400 kr. hade 298 (7 %) sjömän.

Det bör anmärkas att de utlänningar som befinner sig nederst på löneskalan genom den 15 -procentiga skatten torde betala högre skatt än svenskar i motsvarande löneläge.

Om man överväger att ändra utlännings- skatten är det vidare angeläget att ha en åtminstone ungefärlig uppfattning om de utländska sjömännens civilstånd. Av denna anledning har uppgifter inhämtats från fem större rederier om dels antalet sjömän, som under 1967 varit anställda hos rederierna och därvid erlagt sjömansskatt med 15 %, och dels hur många av dessa sjömän som var gifta. Resultatet av undersökningen fram- går av följande uppställning.

De utländska sjömännen, som varit an- ställda hos AB Svenska Amerika Linien, har i stort sett tjänstgjort i serviceyrkena. I de flesta hithörande fall är det fråga om rela- tivt unga personer, vilket torde förklara den onormalt låga frekvensen gifta. Bortser man från de anställda hos Amerika Linien utgör de gifta utländska sjömännen 35 % av samt- liga utlänningar hos de fyra övriga rederier-

na. Man torde våga påstå att ca en tredjedel av de utländska sjömännen på svenska far- tyg är gifta.

Det bör framhållas att vi från det nyli- gen avlämnade betänkandet av norska sjö— mansskattekommittén inhämtat att skatt i vissa länder (Finland, Holland, Italien och Spanien) uttas av utländska sjömän enligt samma regler som gäller för det egna lan- dets sjömän.

Övervägande skäl talar för en ändring av utlänningsskatten. Av den förut nämnda grafiska kurvan (bilaga 18) framgår stor— leken av sjömansskatten enligt fjärrfartsta- bellens olika kolumner och efter 15 %. Det framgår att det lS-procentiga uttaget i låga inkomstlägen är högre än skatten enligt fjärrfartstabellen. Särskilt gäller detta vid jämförelse med kolumn 2—3. Därefter är förhållandet det omvända. Eftersom skatten enligt fjärrfartstabellen är progressiv blir »gapet» mellan tabellskatt och procentuellt uttag givetvis allt större ju högre inkomst- lägen jämförelsen sker i. Detta förhållande bör särskilt understrykas med hänsyn till att det har en reell effekt för sjömännen i tider med stigande löneinkomster. Saken kan också uttryckas så att ett bibehållande av det proportionella skatteuttaget för ut- ländska sjömän på sikt är ohållbart.

En ändrad avvägning av utlänningsskatten bör således enligt vår mening allvarligt över- vägas. Att de utländska sjömännen på svens- ka fartyg skulle erlägga full tabellskatt får emellertid anses uteslutet av olikå skäl. Först och främst kan det inte anses rimligt att ut- länningarna skall betala avgift för folkpen-

Antal sjömän som under 1967 erlagt

Därav gifta sjömän

Rederi sjömansskatt med 15 % Antal % Trafik AB Grängesberg— Oxelösund 2001 841 42 Rederi AB Svenska Lloyd 384 177 46 Salénrederierna AB 978 267 27 AB Svenska Amerika Linien 440 44 10 Stockholms Rederi AB Svea 398 155 39 Summa 2 400 727 30

1 Avser förhållandet på räkningsdagen den 5/3-68.

sionering och sjukförsäkring, eftersom de inte kan bli delaktiga av dessa förmåner. Vidare bör skatten vara generellt lägre av den anledningen, att jämkning inte bör ifrå- gakomma för utlänningarna. Det stora pro- blemet är härvidlag barnbidragsjämkningen och studerandejämkningen. Betalar den ut- ländske sjömannen full tabellskatt måste han nämligen anses berättigad till barnbidrags- jämkning om han har hemmavarande barn under 16 år och till studerandejämkning, om han visar att hans tjänstgöring ombord infallit under ferier eller — om vårt förslag genomförs — avsett kort tid av annat sär- skilt skäl. För andra jämkningsanledningar torde det inte vara lika angeläget att redu- cera skatten. Sjömannen får antas i all- mänhet ha möjlighet att vid beskattning i sitt hemland utnyttja avdrag för periodiskt understöd, underskott m. m. Endast sjömän som ett helt kalenderår samt år efter år tjänstgör på svenska fartyg kan inte utnyttja sådan avdragsmöjlighet.

Genom en så enkel åtgärd som att gene- rellt höja skatteuttaget, t. ex. till 20 % kan problemet inte lösas. Detta skulle leda till för högt skatteuttag för många gifta eller motsvarande utlänningar i låginkomstlägen. Möjligen skulle man — för att i någon mån utjämna skillnaderna i beskattning mellan svenska och utländska sjömän — kunna differentiera skatteuttaget för de utländska sjömännen enligt följande.

Skatteavdrag utgör i % av den beskatt-

Beskattningsbar inkomst per månad inkl.engångs- belopp ningsbara inkomsten 0 —1 800 kr. 15 1 801 kr.—2 400 kr. 20 2 401 kr.—3 100 kr. 25 3 101 kr.—5 400 kr. 30 5 401 kr. eller högre 35

På en beskattningsbar inkomst om 2 000 kr. skulle skatten således vara 400 kr. (20 % av 2 000). För 3 000 kr. inkomst uppgår den till 750 kr. (25 % av 3 000). En marginalbeskattning enligt de grunder som gäller vid beräkning av statlig inkomstskatt bör inte ifrågakomma i nu förevarande fall.

Att inkomsterna 1800, 2400, 3100 och 5400 kr. valts som gränser beror på att skatt enligt kolumn 2—3 i fjärrfartstabellen vid nämnda inkomster utgör ca 20, 25, 30 resp. 35 %. Beräkningsmetoden skulle ändå — såsom framgår av tabellen nedan — medföra att de utländska sjömännen i varje inkomstläge fick betala lägre skatt än svens- ka sjömän med motsvarande inkomst.

Vilken skatt som skulle utgå fick be- dömas efter totala inkomsten under måna- den inklusive eventuella engångsbelopp. Om inkomsten avsåg kortare tid än hel månad, borde inkomsten ändock för enkelhetens skull anses som inkomst för hela månaden. Uppräkning av inkomsten till hel månad skulle sålunda inte ske.

Eftersom — såsom förut nämnts — det stora flertalet sjömän befinner sig i inkomst- lägen under 1 800 kr. blir dock effekten av en sådan skattehöjning ringa. Skattehöjning- en motsvarar mellan 15 och 20 % av den skatt som f.n. erläggs per år av nu ifråga- varande utlänningar. Svårbemästrade trös- kelproblem uppkommer också vilka dock är möjliga att lösa, särskilt som hela den antydda konstruktionen torde förutsätta sär- skilda skattetabeller för utländska sjömän. En ytterligare nackdel är låsningen av skat- teuttaget till vissa inkomstbelopp som er- farenhetsmässigt lätt blir föråldrade.

En annan möjlighet — som har föresprå- kare inom kommittén — är att reducera tabellskatten med därpå belöpande folkpen- sions- och sjukförsäkringsavgift som är de mest iögonenfallande posterna utan motsva- rande nytta för utländska sjömän. Det är sålunda möjligt att räkna fram det belopp av skatten, som för varje inkomstläge mot- svarar folkpensions- och sjukförsäkringsav- gift. Troligen kommer det att visa sig att en inkomstreducering med 300 kr. per månad före avläsning av skatten i stort sett skulle kompensera utlänningarna. Vill man sedan kompensera de utländska barnfamiljerna för uteblivet barnbidrag kan man tänka sig en något högre inkomstreducering beträffande kolumn 2—3 och 4.

Effekten av olika reduktionstal enligt sjö— mansskattetabell I i jämförelse med diffe-

Skatt i kr. enligt tabell 1, sedan inkomsten reducerats med Skatt i kr. enl.

Skatt 1_ kr- 300 kr./mån.:450 kr./mån.: 600 kr./mån.: tabell 1 på oredu- _Skatt meddiffe- 10 kr./dag 15 kr./dag 20 kr./dag cerad inkomst 1 kr. rentierad Besk.bar efter skattesats Kol. 1 Kol. Kol. 1 Kol. Kol. 1 Kol. Kol. 1 Kol. inkomst 15 % 15, 20, 25 % 2—3 2— 2—3 2—3 600 90 90 44 — — — — — 139 43 800 120 120 107 26 60 — 13 — 201 89 1 000 150 150 170 66 123 35 76 10 263 135 1200 180 180 232 112 185 77 139 43 325 181 1 400 210 210 294 158 247 123 201 89 410 241 1 600 240 240 367 211 309 169 263 135 495 301 1 800 270 270 452 271 389 226 325 181 580 361 2 000 300 400 537 331 474 286 410 241 670 438 2 200 330 440 625 399 559 346 495 301 760 515 2 400 360 480 715 476 647 419 580 361 850 592 2 600 390 650 805 553 737 496 670 438 955 687 2 800 420 700 902 639 827 573 760 515 1 060 782 3 000 450 750 1 007 734 929 663 850 592 1 165 877

rentierad skatt (15, 20 och 25 %), oreduce— rad skatt enligt samma sjömansskattetabell samt 15 % skatt framgår av ovanstående tabell.

Det resultat, som uppkommer vid redu- cering av den beskattningsbara. inkomsten med 300 kr. per månad, synes mest tillta- lande. I lägre inkomstlägen erhåller såväl den ogifte som den gifte utländske sjöman- nen skattelättnad.

Den förutsatta differentieringen av skat- ten mellan gifta och ogifta stöter på stora praktiska utrednings- och bevissvårigheter. Sjömansskattenämnden har redan erfaren- het härav när det gäller svenskar bosatta utomlands och sjömän bosatta i Danmark, Finland eller Norge, dvs. utomlands bo- satta tabellskattebetalare. Mönstringsförrät— tama saknar i många fall möjlighet att ut— reda saken. Det kan inte överlåtas på far— tygsbef'a'lhavarna att avgöra vilken skatt som skall uttas i ena eller andra fallet. Prövningen måste därför ankomma på sjö- mansskattenämnden. Ett kostsamt merar- bete blir följden för nämnden och sjö- mansskattekontoret och många gånger skul- le nämnden och kontoret tvingas konstatera att erforderlig utredning inte kan införskaf- fas. Det bör tilläggas att tidsfaktorn är myc- ket väsentlig i sammanhanget.

Enligt den förhärskande meningen inom kommittén bör problemet med utlännings-

skatten lösas med utgångspunkt från den grafiska illustration av fjärrfartsskatten som framgår av bilaga 18.

Kurvor har sålunda gjorts upp över skat— ten enligt samtliga kolumner i sjömansskat- tetabell I för fjärrfart. Av kurvan över ko- lumn 1 framgår att skatten utgör 15 % av inkomsten redan vid 300 kr. inkomst per månad. Inga sjömän utom möjligen vissa elever har så låg inkomst. Lägsta månads- lön utgör f.n. 631 kr., vartill normalt kom- mer övertidsersättning och andra tillägg. In- komster under 700 kr. per månad torde där- för sällan förekomma. Den ogifte sjömannen betalar 24 % i skatt enligt kolumn 1, om hans inkomst är 700 kr. per månad, medan den gifte i samma inkomstläge betalar endast 9 %. Att sjömännen är gifta om de ligger i nämnda inkomstläge torde visserligen höra till ovanligheterna — de låga lönerna upp- bärs normalt av mycket unga sjömän med kort praktik ombord — men vi anser ändå viss justering av skatteuttaget i botten skälig för att så långt möjligt undvika överuttag. Sålunda föreslår vi att skatt — i motsats till f. n. —— inte uttas av utländska sjömän med inkomster under 171 kr. per månad. Härmed nås överensstämmelse med vad som gäller för kolumn 1. Skatt bör i närmast högre in- komstlägen tas ut med 10 % för att därefter i jämn kurva stiga till 15 % uttag vid 1 200 kr. inkomst. Vid denna månadsinkomst ut-

gör skatten 15 % enligt kolumn 2—3. Efter denna inkomstgräns bör utlänningsskatten överstiga 15 %. Förslagsvis bör skatten dock inte uppgå till högre belopp än som motsva- rar skatten enligt kolumn 2—3 ./. 10 %. I inkomstlägena 1200 kr.—1400 kr. kan denna regel inte iakttas. Där kan skatteut- taget för utlänningarna lämpligen beräknas till 15 % +hälften av skillnaden mellan skatt enligt kolumn 2—3 och skatt efter 15 %. Kurva över den sålunda föreslagna utlänningsskatten framgår av bilaga 18, al— ternativ I.

Som alternativ II har en kurva gjorts med utlänningsskatten 15 % lägre än skatten en- ligt kolumn 2—3 i fjärrfartstabellen i in- komstlägen över 1200 kr. per månad. För lägre månadsinkomster är de båda alterna- tiven identiska. För de ogifta utlänningarna måste skattesatserna enligt alternativ I utan vidare kunna försvaras. För de gifta där- emot kan skatten enligt nämnda alternativ te sig alltför hög. Detta i synnerhet som jämkning inte skall kunna ifrågakomma. Även alternativ II torde i många fall med- föra väl hög skatt för de gifta sjömännen. När man som vi av administrativa skäl mot- sätter sig en differentierad skatt för utlän- ningarna leder detta onekligen till att en skatteskärpning drabbar de gifta sjömännen hårdare än de ogifta.

Vi förordar att skatten för utländska sjö- män uttas efter en tabell som utformas med ledning av alternativ 11. Med denna utform- ning får man en rimlig beskattningsnivå och vinner effekten att skatten blir progressiv i takt med vad som gäller för dem som nu be- talar tabellskatt. De administrativa kompli- kationerna inskränker sig till en särskild ta- bell för utlänningar. Fråga är om detta verkligen är en komplikation eller om inte det ombord på fartygen är lättare att avläsa skatten i tabell än att räkna 15 % av ett visst underlag.

Den föreslagna utlänningstabellen bör va- ra gemensam för när- och fjärrfart. I detta sammanhang bör erinras om att antalet ut- länningar, som sysselsätts i närfart, är för- svinnande litet. En ytterligare effekt av den föreslagna omläggningen av utlänningsskat-

ten bör vara att även engångsbelopp kom- mer att beskattas efter den nya skalan, så- ledes progressivt i motsats till f. n. I utlän- ningstabellen bör därför vid varje skatte- belopp —— på samma sätt som vi föreslagit i kapitel 5 beträffande »vanliga» tabellskatte- betalare — utsättas de tal, som anger efter vilken procent engångsbelopp skall beskattas för utlänningar. Procenttalen bör bestäm- mas efter samma princip som vi förordat i nämnda kapitel.

Vi har beräknat att effekten för statsver- ket av den föreslagna omläggningen blir en skatteökning av drygt 2 milj. kr.

6.3 Hongkongreglerna

I detta sammanhang behandlar vi de s.k. *Hongkongreglerna. Härmed åsyftas om- bordanställning under särskilda hyresvillkor. Ursprungligen innebar dessa att ett antal sjömän, i huvudsak kineser, anställdes kol- lektivt i regel genom s.k. crew agents. En av de kollektivt anställda fungerade som hu- vudman (bas). Denne stod för tjänsteavtalet som part för samtliga inom den sålunda an- ställda besättningen. Han uppbar hela det lönebelopp, som utgick för besättningen i dess helhet. Lönebeloppet fördelades av ba- sen, som behöll en del själv och gav resten till besättningen i övrigt.

Numera torde detta kollektiva anställ- ningsförfarande inte längre förekomma utan särskilt avtal träffas med varje anställd. Sy- stemet för rekrytering av sjömäniHongkong har nämligen ändrats sedan Hongkongrege- ringen i mars 1966 utfärdade en förordning benämnd »Merchant Shipping Ordinance 1966». Genom förordningen, som trätt i kraft i maj 1966, har inrättats »The Sea- men's Recruiting Office» med ändamål att garantera sjömännen i Hongkong arbete om- bord utan att de behöver betala annan er- sättning än den officiella avgiften av fyra Hongkong-dollars. Enligt förordningens be- stämmelser får i Hongkong hemmahörande sjömän rekryteras endast genom nämnda kontor eller genom någon av de rederiagen- ter, som erhållit särskilt tillstånd att bedriva

förmedlingsverksamhet. Härmed har man avsett att sätta stopp för den verksamhet, som tidigare bedrivits av crew agents. I förordningen föreskrivs vidare att lön skall utbetalas direkt och oavkortad till sjöman- nen utan de mellanhänder av olika slag, som varit vanliga. Överträdelser av förord- ningen straffas mycket strängt.

Oavsett om avtalet är kollektivt eller inte är de löner och förmåner som avtalas för dessa sjömän väsentligt lägre än vad som utgår enligt gällande kollektivavtal mellan Sveriges redareförening och de ombordan— ställdas organisationer.

Det bör nämnas att det på svenska fartyg givetvis finns sjömän som är bosatta i Hong- kong eller annan plats i Ostasien men som har motsvarande anställningsvillkor som be- sättningen i allmänhet.

Anställning av sjömän enligt de s.k. Hongkongreglerna förekommer endast på ett tiotal svenska eller därmed likställda (för- hyrda på bareboat basis) handelsfartyg. To- talt berörs mellan 300 och 400 personer. De svenska rederier, som har besättningar av hithörande slag, är Rederi AB Nordstjernan samt Hillerströmsrederierna i Hälsingborg. På förfrågan har Rederi AB Nordstjernan meddelat följande.

Då befälhavaren behöver arbetskraft om— bord kontaktar han rederiagenten i Hong— kong. som beställer folk hos den officiella förmedlingen.

Någon gemensam överenskommelse re- derierna emellan om lönerna till de anställda förekommer inte. Rederierna bevakar dock varandra och håller ungefär samma löner. Arbetstiden är reglerad: 8 timmar per dag under vardagar, 5 timmar på lördag och le- diga söndagar. Vid arbete på söndagar utgår inte vederlag (jämför kapitel 5) men väl övertidsersättning. Semesterlön med koster- sättning utgår i vanlig ordning, likaså i före- kommande fall sjuklön och fri hemresa på rederiets bekostnad vid sjukdom m. m.

De löner för månad som utbetalas fr.o.m. den 1 juli 1969 illustreras i följande upp- ställning. Vid omräkningen har tillämpats en kurs av 85 öre för en Hongkong-dollar. Som jämförelse har angivits begynnelselön

i de olika befattningarna enligt gällande kol- lektivavtal. Lön utbetalas individuellt genom befälhavarens försorg.

Begynnelselön

Hong— enl. kollek-

Befattnings- kong— tivavtal1 havare dollar sv. kr. sv. kr. Boatswain 700 595 1 523 Carpenter 670 570 1 373—1 523 Quarter master 580 493 1 369 Sailor 540 459 932 Chief

electrician ] 030 875 1 723 2nd electrician 916 779 1 523 Turner 670 570 1 523 Fitter 660 561 1 458 Motorman 555 472 1 369 Chief steward 1 025 871 (1 574—1 679) Chief cook 700 595 1 507 2nd cook 525 446 1 020 Galley boy 400 340 631 Waiter 430 365 855—1 020 Ships” clerk 990 841 —

' I det fall befattning saknar direkt motsvarig- het i det svenska kollektivavtalet har angivits lönen för ungefär motsvarande befattningsha- vare. Förhållandet har utmärkts genom att löne- beloppet satts inom parentes.

Begynnelselönen höjs efter ett års tjänst med 25 HK $ per månad, efter fem års tjänst med ytterligare 25 HK $ per månad och efter 10 års anställning med ytterligare 25 HK $ per månad. Övertidsersättning ut- går med 3.30 HK $ per timme i alla be— fattningar.

Hillerströmsrederierna tillämpar i stort sett samma löner och anställningsvillkor.

SjF innehåller i 37 ä 3 mom. en bestäm- melse som ger Kungl. Maj:t rätt att bestäm- ma att den lS—procentiga sjömansskatten inte skall erläggas av sjömän eller vissa grupper av sjömän vid fart i särskilda far- vatten. Bestämmelsen åsyftar Hongkongreg- lerna och Kungl. Maj:t har med åberopande av fullmakten genom kungörelse den 16 maj 1958 (SFS nr 302) föreskrivit att sjömans- skatt av angivet slag inte skall erläggas av utländska sjömän vilka på särskilda hyres- villkor (de s.k. Hongkongreglerna) är an- ställda ombord på svenska handelsfartyg i fart på Fjärran Östern. Kungörelsen ersätter 1953 års motsvarande kungörelse som be-

friade från den under tiden 1954—1958 gällande särskilda sjömansskatten.

Mot det nu redovisade systemet har rik- tats kritik från olika utgångspunkter. Det har gjorts gällande att det kollektiva anställ- ningssystemet inte är godtagbart från so- ciala synpunkter och att staten genom att beakta systemet vid beskattningen i större eller mindre utsträckning sanktionerar det. Vidare åberopas att systemet numera är föråldrat.

Till en början vill vi framhålla att 1958 års förutnämnda kungörelse tillkom inte minst av praktiska skäl.

Med det tidigare tillämpade kollektiva an- ställningsförfarandet var det förenat med stora svårigheter att göra individuella avdrag för sjömansskatt på sätt SjF förutsätter. Be- fälhavaren kände regelmässigt inte till hur stor lön varje man fick och kunde inte prestera någon individuell redovisning. Med nuvarande anställningsförfarande kan så- dana svårigheter inte anföras och det främsta skälet för kungörelsens bibehållande har därmed fallit. Lönens ringa storlek kan knappast åberopas eftersom skatten princi— piellt får anses avvägd efter skatteförmåga. Vi vill också erinra om att vi i kapitel 6 förordat en viss sänkning av utlänningsskat- ten i låga inkomstlägen.

Följden av ett upphävande av 1958 års kungörelse blir emellertid utan tvekan vissa administrativa svårigheter. De 300—400 sjömän som berörs torde komma att hos sjömansskattenämnden begära skattebefrielse på grund av skattskyldighet till Hongkong för sin inkomst ombord på svenskt fartyg. Merarbete uppkommer sålunda för sjö— mansskattenämnden och sjömansskattekon— toret. Det sannolika resultatet blir därför att Sverige knappast heller i framtiden kom- mer att få någon mer betydande skattein- täkt från berörda sjömän. Detta förhållande gäller i vart fall så länge dubbelbeskattnings— avtal inte föreligger med Hongkong.

Det bör nämnas att skatteavtal inte före- kommer mellan Norge och Hongkong. Skat— temyndigheterna i Hongkong har emellertid tolkat skattebestämmelserna där så att skatt- skyldighet inte föreligger i Hongkong för

en därstädes bosatt sjöman för inkomst för- värvad på norskt fartyg. Sjömansskattekon- toret har genom svenska konsulatet i Hong- kong efterhört om inte motsvarande bör gälla vid anställning på svenskt fartyg. Skat- temyndigheterna i Hongkong har dock be- svarat frågan nekande och hänvisat till pågå— ende utredning. Såvitt är bekant är denna utredning ännu inte slutförd. Att frågan va— rit aktuell för det svenska sjömansskatte- kontorets del beror på att på svenska fartyg tjänstgör ett mindre antal i Hongkong bo- satta skattskyldiga, som är anställda enligt gängse avtal och därför skattskyldiga enligt SjF:s bestämmelser.

Med åberopande av vad nu anförts för- ordar vi att 1958 års kungörelse om undan- tag från sjömansskatt för sjömän som an- ställs enligt de s.k. Hongkongreglerna upp- hävs. Därmed torde fullmaktsbestämmelsen i 37 5 3 mom. SjF bli överflödig och kunna upphävas.

7. Jämkning av sjömansskatt

7.1 Allmänna synpunkter

Under vissa omständigheter kan sjömans- skatt jämkas. Detta sker genom beslut av sjömansskattenämnden vanligen efter an- sökan av sjömannen. Allmänt kan sägas att jämkningsinstitutet i princip inte tillämpas för annan sjöman än den som erlägger sjö- mansskatt enligt 7 & SjF, dvs. efter tabell. Bestämmelserna om jämkning återfinns i 12 & SjF och i Kungl. Maj:ts brev till sjö— mansskattenämnden den 3 mars 1961 (SFS 1961: 37). De ursprungliga bestämmelserna finns i 12 ä 1 och 2 mom. SjF medan sam- ma paragrafs 3 mom., som gäller s.k. stu- derandejämkning, tillades genom lagstift- ning 1961. I berörda brev har Kungl. Maj:t —— med stöd av fullmakt i 37 5 2 mom. SjF — meddelat föreskrifter om jämkning på grund av underhållsskyldighet mot hem- mavarande barn för i utlandet bosatta tabell- skattebetalare, s. k. barnbidragsjämkning. Till jämkningsfrågan hör det mycket vä- sentliga spörsmålet om i vilken utsträck- ning hänsyn i sjömansskatten bör tas till att anställning ombord inte avsett helt år. Det månatliga skatteuttaget enligt SjF:s tabeller bygger på helårsanställning. Kort tids om— bordanställning utan landanställning övrig tid av året kan ofta ge en högre samman- lagd skattebelastning än om inkomsten taxe- rats på vanligt sätt såsom landinkomst. Krav på särskild hänsyn till detta förhållande har alltsedan SjF:s tillkomst framförts av de

ombordanställdas organisationer utan att vinna avsett gehör. I den skrivelse som lig- ger till grund för beslutet att tillsätta vår kommitté upprepar organisationerna — så- som framgått av det föregående _ detta krav. Organisationernas förslag går när- mast ut på en utvidgning av jämkningsmöj- lighetema för studerande enligt 12 ä 3 mom. SjF. Vi behandlar denna jämknings- fråga först med hänsyn till dess räckvidd och granskar därefter de ursprungliga jämkningsgrunderna enligt 12 5 1 och 2 mom. SjF och slutligen frågan om barnbi- dragsjämkning.

Till en början bör i korthet redovisas statsmakternas inställning till jämkning vid korttidsanställning. Föredragande departe- mentschefen anförde i prop. 1958: 92 (sid. 102—103) bl.a. följande, som inte föran— ledde invändning från riksdagens sida.

Vid en bedömning av frågan vilka möjlighe— ter till jämkning som bör öppnas måste i första hand tas i beaktande att sjömansskatten är av- sedd som en definitiv skatt. Varje avlönings- period får i princip anses som en sluten beskatt- ningstermin. Endast då särskilda skäl föranleder därtill bör hänsyn tas till beskattningsresultatet för hela året. Enbart den omständigheten att en månadsinkomst av viss storlek medför uttagan— de av sjömansskatt, ehuru beskattning i land för samma månadsinkomst inte skulle ha ägt rum därför att den sammanlagda inkomsten under året inte uppgått till ortsavdragets be- lopp, bör enligt min mening inte föranleda be- frielse från sjömansskatt. Detta innebär sålunda att en person, som överväger att ta anställning

ombord och vet att anställningen endast skall fortgå under kortare tid, får kalkylera med den minskning av inkomsterna som skatteavdraget kommer att innebära.

Svenska sjöfolksförbundet har pekat på det fallet att en sjöman på grund av värnplikt, skol- gång, sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga inte kunnat utöva sitt yrke under hela året. Enligt förbundets mening borde jämkning alltid med- ges om hindret varat mer än sex månader. Jag har nyss angivit att den omständigheten att om- bordanställningen icke avsett helt år i och för sig icke bör vara jämkningsgrund i fråga om sjömansskatten, som ju är utformad som en definitiv sjömansskatt. Jag kan sålunda inte till- styrka införandet av en sådan generell regel som förbundet föreslagit. Däremot kommer i en del av de fall, som förbundet haft i tankar- na. förutsättning för jämkning att vara för han— den enligt bestämmelsen om att nedsatt skatte— förmåga skall beaktas av sjömansskattenämn- den. Nedsatt skatteförmåga kan sålunda ofta antagas föreligga vid sjukdom, arbetslöshet, stor försörjningsbörda o. dyl.

I samband med införandet av studerande- jämkning återkom departementschefen till frågan och åberopade därvid sitt nyss cite- rade uttalande i 1958 års proposition. Han anförde därefter (prop. 1961: 6 sid. 34).

Anledning att frångå denna ståndpunkt synes i och för sig inte föreligga. Vad som förekom- mit i detta sammanhang ger mig dock anled- ning föreslå en viss uppmjukning av jämknings- reglerna. Av vad sjöfartsorganisationerna anfört framgår nämligen att beskattningen av sjömans- inkomst lett till svårigheter, när det gällt att få elever vid sjöbefälsskolor att taga tjänst om- bord under ferier. Då det av skilda orsaker framstår som önskvärt att dessa elever upp- muntras att utnyttja ferierna till arbete ombord på handelsflottans fartyg, bör möjlighet till jämkning i sådana fall föreligga. Bestämmelser— na härom torde böra utformas så, att de avser inte blott elever vid sjöbefälsskolor utan alla studerande som tar feriearbete ombord.

Sjöfolkets förnyade krav på ytterligare hänsyn till de korttidsanställda syftar när- mast till att bereda den, som icke kan er— hålla studerandejämkning men som har kort- tidsanställning ombord föranledd av utbild- ning eller praktik, av familjeskäl eller eljest av orsaker över vilka han själv ej kunnat råda, motsvarande jämkning som gäller för studerande under ferier. Organisationerna har i första hand tänkt på studerandes an- ställning före och efter studierna, på hem-

mafruars och andras anställning på passa- gerarfartygen under högsäsong, på väm- pliktigas anställning före och efter militär- tjänstgöringen och liknande fall.

7.2 Statistisk undersökning rörande sjömän- nens sidoinkomster och anställningstid

Vad sålunda förekommit har givit oss an- ledning att närmare undersöka inkomstför- hållandena för sjömän bosatta i Stockholms, Malmöhus och Göteborgs och Bohus län. Undersökningen har tillgått så att inkomst- uppgifter i form av taxeringslängdsutdrag framtagits med hjälp av ADB för alla per- soner, som i dessa läns inkomstlängder 1968 antecknats som sjömän. Uppgifterna, som således avser inkomståret 1967, tjänar som underlag för svar på följande frågor:

1. I vilken omfattning har sjömännen för- utom inkomst ombord även inkomst i land? 2. Vinner eller förlorar de sjömän, som av olika anledningar har korttidsanställning ombord, på att de måste betala sjömans- skatt? Undersökningsmaterialet ger upplysning- ar även i andra avseenden än dem för vilka uppgifterna i första hand inhämtats. Sålunda ger materialet bl. a. besked om förhållandet mellan gifta och ogifta sjömän samt om ål- dersfördelningen för sjömännen. Till en början redovisas dessa uppgifter, som har mer allmänt intresse. Alla personer, som i inkomstlängderna för år 1968 antecknats som sjömän i Stock- holms (A), Malmöhus (M) samt Göteborgs och Bohus (O) län redovisas efter födelseår i härvid fogad bilaga 3. Följande uppställ- ning visar sammanlagda antalet i de olika länen fördelade mellan gifta och ogifta sjö- män.

Därav gifta Därav ogifta Antal Län sjömän Antal % Antal % A 3 263 665 20 2 598 80 M 4181 1475 35 2706 65 0 5 828 1 889 32 3 939 68 S:a 13 272 4 029 30 9 243 70 SOU 1969: 55

Med ledning av sjömansskattekontorets statistik över inbetald sjömansskatt kan man beräkna att i runt tal två tredjedelar av sjömännen i svenska handelsflottan tillhör något av de i undersökningen medtagna länen.

Som komplettering till tabellen kan näm- nas att i A län 67 % av sjömännen bor i Stockholm. I M län bor 40 % av sjömännen i Malmö, 22 % i Hälsingborg och 8 % i vardera av Landskrona och Trelleborg. 78 % av sjömännen i M län bor således i dessa fyra städer. Vad beträffar O län bor 75 % av sjömännen i Göteborg.

Den sammanlagda beskattningsbara in- komsten enligt SjF för sjömännen i M län utgjorde 67 370 228 kr. Enligt kommunav- räkningen avseende inkomståret 1967 upp— gick den sjömansskatt, som under samma år erlagts av sjömän bosatta i nämnda län, till 21 352 895 kr. utgörande 31,6 % av in- komsten.

Motsvarande siffror för A och O län framgår nedan.

Erlagd sjömans- Skatt

Beskattnbar skatt enl. kom- i % inkomst enl. munavräkn. av in- Län SjF, kr. för 1967, kr. komst A 46 554 008 18 016 495 38,7 0 106 053 974 35 455 083 33,4

Det högsta procenttalet finner man i A län, där andelen gifta sjömän är lägst. M län

uppvisar följdriktigt det lägsta procenttalet. I detta län är ju antalet gifta sjömän i pro- cent räknat större än i övriga län.

Undersökningsmaterialet har ytterligare bearbetats vad gäller M och O län och givit följande resultat.

7.2.1 Sjömän bosatta i Malmöhus län

I M län har såsom tidigare framhållits 4 181 personer antecknats som sjömän i in- komstlängderna 1968. I 2203 fall (53 %) hade sjömannen eller hans make även på- förts taxering till statlig och/eller kommu- nal inkomstskatt. Övriga 1 978 personer (47 %) hade, såvitt inkomstlängden utvisar, endast sjöinkomst under 1967. Sistnämnda siffra är emellertid för hög. Ett antal sjö— män har nämligen haft landinkomst med så lågt belopp att den inte föranlett taxering. Dessa sjömän, vilkas antal inte exakt kan anges, har därför vid databearbetningen re- dovisats såsom saknande landinkomst, enär uppgift om inkomst inte förekommer i in- komstlängden.

Följande uppställning visar dels hur antalet sjömän fördelar sig efter den tid för vilken sjömansskatt erlagts, dels sambandet mellan inkomst till sjöss och i land enligt inkomstlängdema, dels sjöinkomstens storlek i förhållande till anställningens längd.

Antal

månader __

för vilka Darav Beskattnings— Genom-

sjömans- Procen- . . bar inkomst snitts-

skatt Antal tuell för- med landmk' utan landmk' enligt SjF inkomst erlagts sjömän delning Antal % Antal % kr.

12 1 512 36,2 621 41 891 59 43 264 277 28 614 11 230 5,5 82 36 148 64 4 556 423 19 810 10 195 4,7 84 43 111 57 3 663 489 18 787 9 197 4,7 98 50 99 50 3 123 402 15 855 8 240 5,7 131 54 109 46 3 108 321 12 951 7 223 5,3 130 58 93 42 2 616 570 11733 6 204 4,9 125 61 79 39 1719 918 8431 5 263 6,3 182 69 81 31 1 827 041 6 947 4 292 7,0 186 64 106 36 1591330 5 450 3 299 7,1 188 63 111 37 1 070 007 3 579 2 274 6,5 187 68 87 32 543 531 1 984 1 245 5,9 184 75 61 25 279 303 1 140 0 7 0,2 5 71 2 29 6 616 945

Summa 4181 100 2 203 53 1 978 47 67 370 228 16113

Som man kunde vänta visar uppställ— ningen att landinkomst är procentuellt sett vanligast för sjömän med kort anställnings- tid ombord. Antalet helårsanställda sjömän med landinkomst är dock förvånande stort. Det måste dock observeras att i denna grupp är det oftast inte sjömannen själv utan ma- ken som har landinkomst. Antalet gifta sjö- män är nämligen stort bland de helårsan- ställda.

Av de 4 181 sjömännen i M län var en- ligt inkomstlängderna 2597 anställda om- bord längre tid än sex månader, medan 1584 var ombord sex månader eller kor- tare tid. I detta sammanhang måste emeller- tid poängteras att en sjömånad enligt in- komstlängden inte nödvändigtvis måste om— fatta 30 dagar. Det räcker med en arbets- dag. Teoretiskt behövs således för att man skall uppnå 12 sjömånader endast 12 arbets— dagar ombord under ett år, dvs. en arbets- dag per månad. Så extrema fall har inte på- träffats vid undersökningen. I ett fall har 48 dagars anställning emellertid medfört anteckning om fem sjömånader och därmed även förlust av 5/ 12 ortsavdrag. Såsom framgår av kapitel 9 under 9.8 föreslår vi att kontrolluppgifter angående sjötjänstgö- ring så småningom skall framställas av sjö- mansskattekontoret med hjälp av ADB. Godtas detta förslag kommer exakta anställ- ningstiderna inte att anges utan endast an- talet dagar, för vilka sjömansskatt erlagts. 48 dagars anställning kommer därvid att få räknas som två sjömånader medförande för- lust av endast 2/12 ortsavdrag. En sådan beräkning är till fördel för sjömannen, om han har landinkomst. I annat fall har be- räkningen ingen betydelse. Detta gäller dock endast under förutsättning att sjukförsäk- ringsavgift i sistnämnda fall inte påförs sjö- mannen på debetsedel. Skall sådan avgift även fortsättningsvis påföras, blir den kor- tare anställningstiden till nackdel för sjö- mannen.

Som korttidsanställda har betraktats de sjömän, som erlagt sjömansskatt sex måna- der eller kortare tid. Antalet sådana sjömän i M län utgjorde, som förut angivits, 1 584. Av dessa är det emellertid endast 527

(33 %), som enligt längderna saknar land- inkomst. I realiteten är antalet lägre. För var femte av de som korttidsanställda an- sedda sjömännen har 1968 års allmänna självdeklaration rekvirerats. Med ledning av uppgifterna i deklarationer och sjömans- skatteredovisningar har framräknats dels hur dessa sjömän faktiskt beskattats för inkomst- året 1967 och dels hur de skulle ha beskat— tats för nämnda år, om sjöinkomsten ut- gjort intäkt av tjänst enligt KL. För varje sjöman har därvid tillämpats den kommu- nala utdebitering, som för år 1967 gällt i hans bosättningskommun. Av bilagorna 12 —14 framgår resultatet av beräkningarna. Kommentarer lämnas i de olika bilagorna. Rent allmänt kan här endast anföras att de i uppställningarna redovisade vinst- respek- tive förlustbeloppen inte är hundraprocentigt tillförlitliga. Vissa faktorer som inverkar på skatteberäkningen, t. ex. allmänna avdrag och avdrag för intäkternas förvärvande, har inte alltid varit kända vid beräkningarna. Detta gäller framför allt beträffande de fall, där självdeklaration inte avgivits.

Sammanfattningsvis vill vi beträffande undersökningen anföra följande.

Inte i något fall gynnas sjömannen av sjömansskatten, om hans inkomst utgörs av enbart sjöinkomst och anställningen om- bord avser sex månader eller kortare tid. Då det gäller blandad inkomst uppkommer ibland vinst och ibland förlust. Vinstfallen överväger dock och utgör för ogifta 65 %, för gifta 93 % och för ogifta med barn 100 % av fallen. Gruppen ogifta med barn är dock så liten att den knappast får anses representativ.

7.2.2 Sjömän bosatta i Göteborgs och Bohus län

I 0 län har 5828 personer antecknats som sjömän i inkomstlängderna 1968. I 3032 fall (52 %) hade sjömannen eller hans make även påförts taxering till statlig och/eller kommunal inkomstskatt Övriga 2 796 personer (48 %) hade, såvitt inkomst- längden utvisar, endast sjöinkomst under

Antal

månader "

för vilka Darav Beskbar Genom-

sjömans- Procen- . . inkomst snitts—

skatt Antal tuell för- med landlnkomSt "m" landmkomä enl. SjF inkomst erlagts sjömän delning Antal % Antal % kr. kr.

12 1 888 32,4 565 30 1 323 70 68126 887 36 084 11 350 6,0 126 36 224 64 8 136 494 23 247 10 316 5,4 120 38 196 62 5 588116 17 683 9 311 5,3 174 56 137 44 5 378 966 17 295 8 269 4,6 156 58 113 42 3 949 925 14 683 7 296 5,1 163 55 133 45 3 408 946 11516 6 351 6,0 246 70 105 30 3 382 284 9 636 5 380 6,5 263 69 117 31 2 890 735 7 607 4 422 7,3 296 70 126 30 2 163 054 5 125 3 479 8,2 340 71 139 29 1653 211 3 451 2 416 7,2 296 71 120 29 883561 2123 1 342 5.9 279 81 63 19 363 374 1 062 0 81 0,1 8 100 — — 128 4211 16052

Summa 5 828 100 3 032 52 2 796 48 106 053 974 18197

* Siffrorna orealistiska. Här har medtagits sjömän för vilka månadssiffra bort vara angiven.

1967. Av samma skäl som nyss redovisats beträffande undersökningen i M län är sist- nämnda siffra emellertid för hög. Motsva- rande uppställning beträffande sjömännen i 0 län har ovanstående utseende. Landinkomst är i procent räknat vanligast för sjömän med kort anställningstid om- bord. De helårsanställda sjömännen har ofta inte själva landinkomst. Den avser i stället maken. Antalet i inkomstlängderna antecknade sjömän är lägre än det verkliga antalet. No- tering har nämligen, enligt vad en verk- ställd undersökning utvisat, av förbiseende uteblivit i ett inte ringa antal fall. Av de 5 828 sjömännen i 0 län var en- ligt inkomstlängderna 3 430 anställda om- bord längre tid än sex månader, medan 2 398 var ombord sex månader eller kor- tare tid. De sistnämnda sjömännen har be- traktats som korttidsanställda. Av dem är det emellertid endast 670 (28 %), som en- ligt längderna saknar landinkomst. I reali- teten är antalet lägre och torde ligga mellan 15 och 20 %.

För var femte av de som korttidsanställda ansedda sjömännen har 1968 års allmänna självdeklaration rekvirerats. Med ledning av uppgifterna i deklarationer och sjömans— skatteredovisningar har framräknats dels hur dessa sjömän faktiskt beskattats för inkomst-

året 1967 och dels hur de skulle ha beskat- tats för nämnda år, om sjöinkomsten ut- gjort intäkt av tjänst enligt KL. För varje sjöman har därvid tillämpats den kommu- nala utdebitering, som för 1967 gällt i hans bosättningskommun. Resultatet av beräk- ningarna framgår av bilagorna 15—17 vari också lämnas kommentarer. Liksom beträf— fande motsvarande uppställningar för sjö— män i M län bör påpekas att de redovisade vinst- respektive förlustbeloppen inte är hundraprocentigt tillförlitliga. Vissa faktorer som inverkar på skatteberäkningen, t. ex. allmänna avdrag och avdrag för intäkternas förvärvande, har inte alltid varit kända. Det- ta gäller framför allt i de faH, där självde- klaration inte avgivits.

Sammanfattningsvis kan beträffande un- dersökningen följande anföras.

Endast i två specialfall blir det gynnsamt för sjömannen att erlägga sjömansskatt, då han har enbart sjöinkomst och anställningen ombord avser kortare tid än sju månader. Då det gäller blandad inkomst uppkommer ibland vinst och ibland förlust. Vinstfallen överväger för ogifta och gifta medan det i den lilla gruppen ogifta med barn är lika många förlustfall som vinstfall. För ogifta är Vinstfallen 72 % av samtliga fall med blandad inkomst och för gifta 91 %.

Gruppen ogifta med barn omfattar -—

liksom fallet var beträffande M län myc- ket få personer. Om inkomsten är låg och avser kort tid lönar det sig inte för denna kategori sjömän att erlägga sjömansskatt.

Undersökningen beträffande sjömännen i 0 län ger i stort sett samma resultat som den tidigare redovisade undersökningen i M län. Av i båda länen totalt undersökta 753 sjömän förlorar 284 eller 38 % på att er- lägga sjömansskatt. För M län är procent- talet 411/2 och för 0 län 35. Då endast en femtedel av de korttidsanställda under- sökts måste förlusttalet femdubblas för att man skall få fram totala antalet förlustfall i de båda länen, vilket i så fall utgör 1 420. Ca 100 av de undersökta fallen är stude- randefall, för vilka jämkningsmöjligheter redan finns. Totala antalet sådana fall i M och 0 län kan beräknas till 500. I ca 900 fall i de båda länen har sjömännen ingen jämkningsmöjlighet utan får f.n. betala högre skatt än landanställda i motsvarande inkomstlägen. För hela riket kan antalet hit- hörande fall antas utgöra 1 900—2 000. Därtill kommer motsvarande fall för i ut— landet bosatta sjömän, som betalar sjömans- skatt enligt tabell.

7.3 Kommitténs principiella ställnings- tagande i jämkningsfrågan

Våra nu redovisade undersökningar visar ett i viss mån överraskande resultat. Att en mycket kort tids sjötjänstgöring ett år utan landinkomst under övrig del av året inte skulle ge Skattelättnad i förhållande till in- komstbeskattning enligt vanliga regler har förutsatts redan vid SjF:s tillkomst. I all- mänhet torde man emellertid ha utgått från att detta förhållande gällde främst när om- bordanställningen begränsade sig till en eller annan månad. Att samma situation ofta in- träder vid ända upp till sex månaders sjö- tjänst torde hittills ha varit i stort sett obekant.

Frågan blir nu om resultatet bör föran- leda vittgående ändringar i SjF. Rent prin- cipiellt kan hävdas att det är otillfredsstäl— lande att en viss tids sjötjänst kan resultera i

högre skattebelastning än som annars upp- kommit. Sjömansskatten är ju avsedd att ge lindrigare skatt än taxering i land med hän- syn till sjömännens tjänstgöringsförhållan- den. Man kan bortse från att så i praktiken inte blir fallet vid mycket kort tids sjötjänst eftersom man då vanligen inte har att göra med sjömän i verklig mening. Den som av- ser att utöva sjömansyrket har sällan något år med endast ett par avlöningsmånader till sjöss, särskilt som sjuklön beskattas som vanlig lön. Om så i undantagsfall förekom- mer är det berättigat att anse att förlust visst år får utjämnas med vinst andra år.

När förlust uppkommer vid upp till ett halvt års sjötjänst är det emellertid berätti- gat att fråga sig om inte många av fallen av- ser personer som inte avsett att ägna sig åt sjömansyrket och därför inte får någon skat- teutjämning genom sjömansskatten. En del sjömän torde också vara korttidsanställda varje år, t. ex. hemmafruar.

Enligt vår mening ger den åberopade sta- tistiken klart stöd för att utöka de nuvaran- de jämkningsmöjligheterna till att avse inte bara dem som gör sjötjänst under ferier utan även dem som påbörjar eller avslutar sjötjänst med anledning av skolgång, värn- pliktstjänstgöring eller liknande, dvs. i hu- vudsak i enlighet med det förslag de om- bordanställda framfört i sin förut berörda skrivelse. Vi återkommer närmare härtill i det följande. Om man är beredd att göra denna uppmjukning i den definitiva skat- tens princip uppkommer emellertid spörs- målet om det inte från administrativa syn- punkter är bättre att ta steget fullt ut och medge jämkning vid all sjötjänstgöring un- der viss längd och oavsett orsaken. Bedöm- ningen skulle i så fall ske mec" utgångs- punkt i ett faktiskt förhållande. Vidare skulle sjömansskattekontoret, om ADB-sy- stem införs i enlighet med vad vi föreslår i 9.8, i allmänhet självt kunna konstatera förhållandet. Härigenom skulle ett medde- lande om möjligheten till skattebefrielse el- ler nedsättning kunna tillställas den sjöman som inte själv tog initiativ i frågan. Helt ex-officio-förfarande skulle måhända ställa sig svårt eftersom uppgifter om sjömannens

landinkomster och, framför allt, hans makes bostadsadress och inkomstförhållanden inte är tillgängliga för kontoret. I detta sam- manhang bör understrykas att det för gifta sjömän är nödvändigt att ta hänsyn till båda makarnas inkomstförhållanden. Det händer nämligen ofta att den för sjömannen beräk- nade slutliga skatten understiger erlagd sjö- mansskatt och eventuell skatt på landin- komst medan för hans make den beräknade slutliga skatten överstiger faktisk skatt på landinkomst. Totalt uppkommer i många fall därigenom ingen förlust för makarna gemensamt.

Å andra sidan kan inte bortses från att jämkningsskäl av nu diskuterat slag är främ- mande för en definitiv skatt och att situa- tionen blir orimlig om dessa jämkningsfall blir relativt många till antalet. Såsom vi förut framhållit kan antalet nytillkommande jämkningsfall, som bör bifallas vid en gene- rell rätt därtill, vid korttidsanställning upp- skattas till mer än 2 000 per år. För flerta- let av dessa blir jämkning inte möjlig att göra förrän efter beskattningsårets utgång eftersom man först då vet sjötjänstens längd och storleken av eventuell landinkomst. Ge- nom svårighetema för sjömännen att bedö- ma om jämkningsrätt föreligger eller ej kan antalet nya ärenden av hithörande slag uppskattas till det dubbla, dvs. 4000. Redan nu har sjömansskattekontoret på sätt närmare utvecklas i 7.4 att behandla mel- lan 1400 och 1500 jämkningsansökningar från studerande varje år. Jämkning av sjö- mansskatt i mer än 3 000 fall årligen är en- ligt vår mening inte försvarbar. Visserligen tenderar antalet att bli lägre genom de för- slag till lättnader i sjömansskatten som vi framlägger i andra sammanhang men berät- tigade invändningar om »finslipning» kan ändå resas mot ett system för definitiv skatt som förutsätter så många korrigeringar i efterhand. Härtill kommer att de administra- tiva svårigheter som är förenade med det stora antalet jämkningsfall överstiger förde- larna med de förenklade tillämpningsvill- koren. Vi anser oss av nu anförda skäl inte kunna förorda en generell jämkningsmöjlig- het för korttidsanställda.

7.4 Praxis rörande s. k. studerande- jämkning

En utökad jämkningsrätt bör därför be- gränsas till fall där skäl av ömmande natur kan åberopas eller annars anledning som sjömannen inte kunnat råda över föreligger. Innan vi går in närmare härpå vill vi erinra om den nuvarande jämkningsrätten för stu— derande enligt 12 ä 3 mom. SjF. Bestäm— melsen, som infördes 1961, medger stude- rande, som är anställd ombord på fartyg under ferier, rätt till skälig jämkning av den till sjömansskatt beskattningsbara inkoms- ten om han gör sannolikt att sjömansskatten på hans inkomst ombord under beskatt- ningsåret väsentligt överstiger den slutliga skatt som skulle ha påförts honom om in- komsten utgjort intäkt av tjänst enligt KL. Skälet till bestämmelsens införande var — såsom i korthet antytts i det föregående — rekryteringssvårigheter för den svenska han- delsflottan.

Bestämmelsen bör ses i samband med sjö- mansskattenämndens tillämpningsanvisning- ar. Av nämndens riktlinjer för bedömningen av dessa jämkningsärenden bör erinras om följande.

Jämkning medges i förskott, dvs. under beskattningsåret, endast för den vars totala inkomst, till sjöss och i land, under nämnda år kan antas understiga 2 600 kr. För- skottsjämkning tillkommer således endast studerande som kan beviljas full skattebe- frielse.

Framställningar från studerande med hög- re inkomst än 2 599 kr. behandlas först ef- ter beskattningsårets utgång, när exakta in- komstuppgifter för sökanden är tillgängliga. Sjömansskattenämnden har för sistnämnda fall fastställt följande grunder för beräkning av jämkningsbeloppet.

Jämkning medges med belopp motsvarande skillnaden mellan å ena sidan den sjömansskatt, som sökanden erlagt under beskattningsåret — i förekommande fall ökad med den slutliga skatt som beräknats på" inkomst förvärvad av honom i land under nämnda år — samt å andra sidan beräknad slutlig skatt på sökandens samt- liga inkomster under beskattningsåret. Dock skall jämkning icke ske, om skillnadsbeloppet

understiger 10 % av beräknad slutlig skatt på sökandens samtliga inkomster under beskatt- ningsåret eller om jämkningsbeloppet icke upp- går till minst 20 kr. J ämkningsbeloppet avrun- das till jämnt tiotal kr. Krontal 1 tom 5 av- rundas därvid nedåt och annat krontal uppåt.

Vid beräkning av slutlig skatt medges den studerande schablonavdrag om 100 kr. från inkomst av tjänst, kommunalskatteav- drag med 2 250 kr. för ogift och 4 500 kr. för gift samt schablonavdrag för obligato- risk sjukförsäkringsavgift med 150 kr. för ogift och 300 kr. för gift. Reglerna om sam— beskattning tillämpas i förekommande fall. Likaså tillämpas bestämmelserna om frivil— lig särbeskattning när så i undantagsfall kan vara aktuellt. Obligatorisk sjukförsäkrings- avgift beräknas schablonmässigt. Undersök- ning om faktisk debiterad avgift förekom- mer alltså ej.

För att komma fram till ett någorlunda rättvist jämkningsresultat, tar nämnden hän- syn till den studerandes samtliga inkomster under beskattningsåret. Annan jämförelse— grund torde dessutom medföra mera kom— plicerade beräkningar än de nu tillämpade. Detta förhållande bör framgå av författ- ningstexten som bör kompletteras med fö- reskrift om att vid bedömning av jämknings- frågan hänsyn skall tas till den studerandes och i förekommande fall hans makes samt- liga inkomster under beskattningsåret.

Studerandejärnkningen torde ha fungerat i stort väl. Reglerna får anses ändamålsen- liga. SjF torde i detta hänseende endast be- höva en mindre justering för att överens- stämma med den praxis som utbildat sig. Följande detaljanmärkningar må göras här. Vissa sakliga ändringar föreslås i det föl- jande i samband med vårt förslag om viss utvidgning av jämkningsrätten.

Tvist har förekommit i frågan om sjö- mansskattenämnden har rätt att uppskjuta avgörandet av jämkningsärende till året ef- ter beskattningsåret. Eftersom SjF är en de- finitiv skatt, kan det vara vanskligt att i alltför stor utsträckning medge förskottsbe- slut. Så som SjF nu är utformad, är det tveksamt om sjömansskattenämnden i efter- hand får ändra ett beslut när nya fakta

kommer fram, t. ex. vid beslutstillfället okända inkomster. I vissa klara fall har kammarrätten ansett nämnden ha sådan rättighet, i andra fall har redan nämnden ställt sig avvisande. För att undanröja tvek- samhet föreslår vi visserligen i annat sam- manhang generell ändringsmöjlighet för sjö- mansskattenämnden. Ett jämkningsbeslut be- träffande sjömansskatt bör dock i möjligaste mån vara definitivt. Att i alltför många fall tvingas tillämpa ändringsmöjligheterna är administrativt betungande.

Bestämmelse angående möjlighet för sjö- mansskattenämnden att uppskjuta prövning- en av ett jämkningsärende till året efter be- skattningsåret föreslås böra intas i 13 & SjF. Denna rätt bör gälla alla former av jämk- ning.

Slutligen bör författningens »den beskatt- ningsbara inkomsten» ändras till »sjömans— skatten» så att överensstämmelse erhålls med vad som praktiskt tillämpas av sjö- mansskattenämnden. Tillämpning enligt för- fattningens lydelse är visserligen möjlig men skulle medföra en onödig omgång.

7.5 Kommitténs ställningstagande beträf- fande utökad jämkningsrätt på grund av kort anställningstid

Vi antydde förut att vi anser oss böra före- slå en begränsad utvidgning av jämkningsm— stitutet. Vi vill därigenom tillgodose sådana korttidsseglare som kan åberopa särskilda skäl. De kategorier som enligt vår mening främst bör komma i fråga för jämkning är sjömän som på grund av antingen studier vid sjöbefäls- och sjömansskolor eller väm- pliktstjänstgöring inte kunnat ta anställning annat än under kortare tid av ett beskatt— ningsår. Även annan vidareutbildning än nyss nämnda kan vara aktuell i samman— hanget. Sjömän som på grund av sjukdom har anställning och inkomst endast mindre del av året bör också uppmärksammas.

I det följande redovisas skäl för och i fö- rekommande fall emot jämkning för de nämnda tre kategorierna.

Beträffande studerande vid sjöbefäls— och sjömansskolor kan sägas att om den stude-

rande tjänstgör ombord endast under ferier har han f. n. jämkningsmöjlighet enligt 12 5 3 mom. SjF. I själva verket omfattar denna rättighet alla som studerar vid skolor. Om tjänstgöringen infaller efter avslutade studier eller före påbörjandet av studier saknas f. n. jämkningsmöjlighet. Även om rekryterings- problemen i dagens läge inte är accentuera- de är det dock ett känt förhållande som be- kräftas av våra undersökningar att den svenska handelsflottan har ett betydande in- slag av utländsk arbetskraft. Det bör vara angeläget tillse att rekryteringen så långt möjligt sker med svensk arbetskraft. När det gäller sjöfolk på skolor rör det sig om be- hörigt befäl och kvalificerat manskap, som det måste vara såväl ett rederiintresse som ett intresse för landet att tillföra den svenska handelsflottan. Hårda skatteregler bör inte få föranleda att dessa sjömän söker sig till andra handelsflottor eller avstår från sjö— mansyrket. En beskattning utan inslag som kan uppfattas såsom diskriminerande torde otvivelaktigt underlätta rekryteringen av så— dant sjöfolk. Att sjömännen i vissa fall måste betala betydligt högre skatt än de fått göra om de beskattats enligt vanliga regler för sin inkomst ombord kan inte vara någon försvarbar princip. Även om missförhållan- det endast är temporärt för den berörde, bör det undanröjas.

Det ter sig för övrigt för oss egendomligt att jämkning kan ske i samband med ferier, men inte när skolgången börjar eller slutar.

En fråga blir då om jämkningsmöjlighet bör föreligga endast för studerande som ut- bildar sig för sjömansyrket. Av praktiska skäl anser vi att jämkning bör kommai fråga för alla studerande oavsett studieinriktning— en. Härför talar också starka rättviseskäl. Studerande utanför handelsflottans skolor skulle otvivelaktigt känna sig missgynnade om de undantogs i sammanhanget. Vi anser det stötande med en gränsdragning mellan olika studerande. Studier bör under alla för- hållanden uppmuntras. För samtliga stude- rande gäller generellt att de det år de går ut i förvärvslivet eller lämnar detta för att återuppta studier är i särskilt behov av så stor nettoinkomst som möjligt.

I sammanhanget bör man även söka lösa vissa problem som uppkommit vid tillämp- ningen av nuvarande bestämmelser om jämkning av sjömansskatt för ferieinkomst. Alla Studieformer har nämligen inte ansetts grunda ferier. Med ferier menas uppehållet mellan två på varandra följande terminer. Den som exempelvis studerar per korre- spondens anses inte kunna ha sådana ferier oavsett om han är heltidsstuderande eller inte. Han kan för övrigt förlägga uppehåll i sina studier till valfri tid, som inte behöver motsvara normal ferietid. Det måste emeller- tid anses orättvist att korrespondensstude- rande behandlas sämre än övriga studerande.

Vidare förekommer att en person stude- rar under vårterminen, avbryter studierna före terminens slut men återupptar dem på höstterminen. Om mellanliggande sjötjänst huvudsakligen infallit under normal ferietid har jämkningsframställning i allmänhet bi- fallits, men annars har det blivit avslag. Det- ta bedömningssätt har dock medfört irratio- nella konsekvenser. Nya jämkningsregler bör utformas så att det blir klara linjer även i dessa fall.

Endast vid 5. k. självstudier bör av prak- tiska skäl jämkningsmöjlighet inte förekom- ma. Sådana studier kan knappast styrkas el- ler på annat sätt bedömas.

Den som på grund av värnpliktstjänstgö- ring endast kan ta anställning under kort tid av ett beskattningsår kommer nu i sämre skatteläge om han är sjöman än om han är landanställd. En sådan ordning måste för den värnpliktige verka synnerligen svårför- ståelig. Gällande bestämmelser kan medver- ka till att stöta bort den värnpliktige från sjömansyrket. Visserligen kommer sannolikt de fall, där värnpliktiga råkar i kläm genom dessa skatteregler, att minska avsevärti fram- tiden. På grund av kungörelse den 6 juni 1968 (nr 398) om ändring i inskrivningsför- ordningen kan sjöman fr.o.m. den 1 okto- ber 1968 i princip fullgöra sin värnplikts- tjänstgöring ombord på handelsfartyg. Han kan nämligen så länge han är anställd på far— tyg i utrikes fart eller studerar vid sjömans- eller sjöbefälsskola få anstånd med att på-

börja militär grundutbildning. Anstånd be- viljas för ett år i taget, dock längst t. o. m. det år sjömannen fyller 28 år. Sedan sjöman- nen uppnått nämnda ålder, kan han inte längre inkallas till grundutbildning. Även om värnpliktsfallen måste bli färre i fortsättning- en, torde anledning inte finnas att undanta dem från jämkningsmöjlighet vid korttidsan- ställning ombord. Det kommer alltid att fin- nas sjömän för vilka anståndsmöjligheten inte är tillämplig eller personer som först efter fullgjord värnpliktstjänstgöring önskar ta an- ställning ombord. Enligt vår mening bör den som fullgör en medborgerlig skyldighet i beskattningshänseende behandlas på sam— ma sätt oavsett vilket yrke han väljer.

Om sjömans skatteförmåga är nedsatt på grund av sjukdom kan han under vissa för- utsättningar få jämkning enligt 12 ä 1 mom. e) SjF. I praktiken har det rört sig om mycket få fall där jämkning kunnat medges. Har sjömannen inte haft särskilda kostna- der för sin sjukdom, har jämkningsfrågan fått prövas enligt reglerna om existensmini- mum. Det är emellertid ytterst sällan som inkomsten visat sig understiga existensmi- nimum. Vid prövningen beaktas nämligen inte endast skattepliktiga inkomster utan även inkomster av icke skattepliktig natur som exempelvis sjukpenning från försäk- ringskassa. Det kan i nu förevarande sam- manhang måhända hävdas att sjukdomsfal- len inte är lika ömmande som studerande- och värnpliktsfallen. Till skillnad från stude- rande och värnpliktiga har den sjuke genom sjukpenningen inkomst även under tid, då han inte har anställning. Även om detta re- sonemang kan synas bestickande, kvarstår det faktum att den långtidssjuke sjömannen kan beskattas hårdare än en person med landinkomst i motsvarande situation. Sjuk- domsfallet måste betecknas som i och för sig lika ömmande som de förut nämnda fallen. På grund härav föreslår vi möjlighet till jämkning av sjömansskatt vid korttids- anställning till följd av sjukdom.

Om man således vill förorda jämknings- möjlighet för dem som på grund av studier, värnplikt eller sjukdom inte kan tjänstgöra

ombord annat än kortare tid av året, upp- kommer fråga om man som villkor bör fö- reskriva att korttidsanställningen varat viss maximitid, t. ex. högst sex månader. Likaså bör övervägas om viss minimigräns för kort- tidsanställningen bör införas.

Då det gäller den första frågan är det tämligen klart att gränsen med hänsyn till vad som framkommit vid inkomstundersök- ningarna för sjömän i M och 0 län bör sät- tas till sex månader. Skulle statsmakterna anse en allmän och betydande sänkning av sjömansskatten i förhållande till vanlig in- komstbeskattning berättigad kan det vara motiverat att sätta gränsen vid en kortare tid, exempelvis fyra månader. En sådan all- män skattesänkning för sjömännen skulle givetvis medföra att sjömansskatten inte blir ogynnsam i samma utsträckning som nu. Kan gränsen sättas till fyra månader deci- meras antalet jämkningsfall betydligt. Bl. a. skulle många studerandefall i så fall elimi- neras. I stort sett skulle endast feriefall och liknande kvarstå då det gäller studerandena.

Svaret på den andra frågan måste bli nej. Den som exempelvis på grund av militär- tjänstgöring inte kunnat arbeta ombord mer än en månad av året, bör kunna få jämk- ning likaväl som om anställningen varat två eller flera månader. Likaså kan sjukdoms- fall tänkas där anställningen (lönen) omfat— tar endast en månad eller kortare tid.

Det kan knappast krävas att sjötjänst och studier m.m. täcker hela beskattningsåret. Rimligen måste godtas visst uppehåll mel— lan ombordanställning och studier eller an— nan jämkningsanledning. Hur långt uppe- håll som bör godtas är svårt att bedöma. Det går ofta inte att få arbete direkt efter avslutade studier m.m. Den som efter an— ställning ombord skall påbörja studier eller värnpliktstjänstgöring kan mera sällan" ar- beta ombord till dagen före studiernas eller värnpliktstjänstgöringens början. Det fartyg vederbörande tjänstgör på kanske vid det tillfället befinner sig på Atianten, i fjärran östernhamn eller liknande. Avmönstring kan alltså i vissa fall behöva ske lång tid före studiernas eller värnpliktstjänstgöring- ens början. Det kan givetvis uppkomma fall

med onormalt lång tid mellan sjötjänstgö- ring och exempelvis studier. Man skulle då möjligen vilja sätta en minimigräns för an- ställningen ombord. Eftersom emellertid en minimigräns för anställningen av skäl som förut anförts inte torde böra komma i fråga, synes det lämpligt att inte heller i nu före- varande fall tillskapa en sådan gräns. Man torde för övrigt få räkna med att inkomsten är viktigare för sjömännen än eventuella skattespekulationer.

Bör sålunda minimigräns inte fastställas för anställningstiden torde det däremot bli nödvändigt med en sådan gräns i vad gäller studierna, värnpliktstjänstgöringen eller sjukdomen, om man vill undvika jämkning i fall som inte kan anses ömmande. Att fast- ställa en lämplig minimigräns är emellertid en grannlaga uppgift. Gränsen får sålunda inte sättas för lågt men även en för hög gräns kan motverka syftet med jämkningen. Redan vid fyra månader uppkommer kom- plikationer som illustreras genom följande exempel.

En person är ett visst är anställd ombord under första halvåret, ledig under juli och augusti månader och därefter studerande under tiden 1.9—20.12. Resten av året är han ledig.

Är den sistnämnda ledigheten ferier torde problem inte behöva uppkomma, eftersom vederbörande får betraktas som studerande även under ferierna. Har däremot studierna avslutats den 20.12, uppgår studietiden inte till fyra månader. Rätt till jämkning måste dock anses vara för handen i det exemplifie- rade fallet.

För att den som studerar endast under en hösttermin inte skall bli utestängd från jämkningsmöjlighet måste gränsen därför sättas så lågt som tre månader. Härigenom riskerar man emellertid en inte avsedd ut- vidgning av jämkningsmöjligheterna.

Vi förordar att den nuvarande jämk- ningsregeln i 12 5 3 mom. SjF för stude- rande utbyts mot en regel i enlighet med vad som nu anförts. Det bör understrykas att prövningen av jämkningsärendena oftast inte kan ske förrän efter beskattningsårets utgång. Först då har sjömansskattenämn—

den nämligen tillgång till samtliga inkomst- uppgifter m. m. för berörda sjömän.

Ytterligare en metod att lösa beskatt- ningsproblemet för de korttidsanställda bör redovisas här även om vi inte anser oss böra förorda den. Metoden, som kan kallas taxe- ringsmetoden, innebär taxering av sjöin- komsten, om den inte avser minst ett visst antal månader. Uppslaget till denna lösning kommer från den finska sjömansskattelagen som i 4 & föreskriver följande.

Har sjöman under Skatteåret haft sjömansin- komst under kortare tid än fyra månader, räk- nas sjömansinkomsten dock såsom skattepliktig vid inkomst- och förmögenhets- samt vid kom- munalbeskattning. Härvid tillämpas icke heller stadgandena i 15—18 55. Erlagd sjömansskatt betraktas i sådant fall såsom i enlighet med lagen om förskottsuppbörd (418/59) utgående förskott.

Taxeringsmetoden har onekligen vissa svagheter, som framgår av det följande. Metoden förutsätter att man anser att den som endast har korttidsanställning till sjöss inte är sjöman i egentlig mening och därför inte under några förhållanden skall åtnjuta fördelarna med sjömansskatten. I det föl- jande beskrivs hur metoden rent tekniskt skulle kunna tillämpas.

Sedan all sjömansskatt redovisats för ett kalenderår skall sjömansskattekontoret en- ligt vårt förslag med hjälp av ADB fram- ställa kontrolluppgifter (jfr kapitel 9.8). För varje sjöman görs endast en kontrolluppgift för varje år. Av uppgiften framgår bl.a. under hur många dagar av året sjömansskatt erlagts. För sjömän som tjänstgjort ombord kortare tid än t. ex. 120 dagar skall — om taxeringsmetoden tillämpas —— den skatt— skyldige taxeras för inkomsten. På kontroll- uppgiften för den korttidsanställde anges att tillägg skall ske för värdet av fritt vivre om- bord. Den sjömansskatt som erlagts för kort— tidsinkomsten överförs med hjälp av ADB till vederbörande länsstyrelse att tillgodofö- ras den skattskyldige som preliminär skatt.

Metoden bör inte medföra nämnvärt mer- arbete för taxeringsnämnderna. Dessa har ändå att i viss utsträckning befatta sig med sjömännen. För sjömansskattekontoret skulle

metoden däremot medföra en avsevärd lätt— nad. Alla jämkningsfall beträffande i Sverige bosatta korttidsanställda skulle försvinna. Arbetet med kontrolluppgifter och skatte- överföring sker helt maskinellt. Från stats— verkets synpunkt skulle skatteförlusterna i jämkningsfallen uppvägas av skattevinster beträffande de korttidsanställda för vilka jämkning annars inte skulle vara aktuell. Ingen sjöman skulle dock få högre skatt än en landanställd med motsvarande inkomst. Den skattevinst som även korttidsanställda sjömän nu kan göra skulle emellertid bort- falla. Anser man att den korttidsanställde inte är sjöman i ordets egentliga mening, kan metoden emellertid försvaras.

Nackdelarna med metoden är flera. Så- lunda utgör den ett avsteg från princi- pen om en definitiv skatt. Mer än hälften av dem som berörs får nämligen antas an- nars inte ha utgjort jämkningsfall. Enligt beräkningar utförda med utgångspunkt från de uppgifter, som inhämtats om antalet sjö- män i A, M och O län under 1967, skulle införandet av taxeringsmetod medföra att ca 6200 sjömän, motsvarande 29% % av samtliga i Sverige bosatta sjömän, undantas från sjömansskatt om man väljer fyra må- nader (120 dagar) som tidsgräns. Sätts grän- sen till fem månader (150 dagar) blir mot— svarande siffror ca 7 600 sjömän eller 36,4 %. Vid en gräns på sex månader be- rörs ca 8 900 sjömän, motsvarande 42,2 % av samtliga i Sverige bosatta sjömän.

Vilken gräns man än väljer blir ett orim- ligt stort antal sjömän berörda. De under- sökningar, som gjorts angående skatteut- fallet för de korttidsanställda, ger dessutom stöd för att man måste välja det sämsta alternativet, dvs. sexmånadersgränsen, in- nebärande att över 42 % av sjömännen skulle undantas från sjömansskatten. En- dast en generell sänkning av skatten skulle kunna motivera en lägre gräns än sex må— nader.

Som tidigare antytts skulle många komma att förlora vid införande av den nu beskriv- na metoden. Undersökningarna i M och O län visar nämligen att många med blandad inkomst nu tjänar på att erlägga sjömans-

skatt. Således uppkommer av samtliga un- dersökta fall vinst i 58 % av fallen vid en fyramånadersgräns, i 59 % vid en femmå- nadersgräns och i 61 % vid en gräns på sex månader. Om man antar att dessa procent- tal är representativa för samtliga i Sverige bosatta korttidsanställda sjömän får man följande vinst- resp. förlusttal för sjömän- nen om taxeringsmetod genomförs.

Antal Antal som Antal som ”Jämknings- berörda vinner på förlorar på gräns" sjömän metoden1 metoden 4 månader 6 200 2 600 3 600 5 månader 7 600 3 100 4 500 6 månader 8 900 3 500 5 400

1 De i tabellen angivna talen bör rätteligen minskas med 1 000—1 200, motsvarande de stu- derande som redan nu får jämkning av sjö- mansskatten på ferieinkomst.

Att observera är dock att som förut nämnts förlust i intet fall uppkommer om man jämför med beskattning enligt allmänt gällande regler, dvs. taxering.

Ett införande av taxeringsmetoden med- för att även andra än studerande, värnplik- tiga och sjuka får »jämkning». »Jämk- ningen» skulle alltså bli generell och inte bara omfatta de fall som vi i det föregå- ende betecknat som särskilt ömmande.

Införande av metoden medför inte att sed- vanlig jämkningsmöjlighet för korttidsanställ- da helt kan uteslutas. För utomlands bosatta tabellskattebetalare med korttidstjänstgö- ring måste sjömansskattenämnden besluta om jämkning. Görs »jämkningen» generell för de svenska sjömännen måste den rimli- gen bli generell även för utlänningarna. Av praktiska skäl kan beträffande utlän— ningarna emellertid bara de fall komma un- der prövning, då erläggande av sjömans- skatt blir till nackdel för sjömannen.

Även om en taxeringsmetod utan tvekan skulle medföra obestridliga administrativa fördelar för sjömansskattenämnden och sjö- mansskattekontoret talar de redovisade prin- cipiella och andra skälen mot ett införande av metoden. Metoden förordas därför inte. Problemet med de korttidsanställdas be- skattning bör därför lösas jämkningsvägen.

Sammanfattningsvis föreslår vi under åberopande av det anförda att jämknings- möjlighet vid korttidstjänstgöring till sjöss utökas. För studerande sjömän bör det nu— varande kravet att tjänstgöringen har sam- band med ferier utgå. Det bör räcka med att tjänstgöringen sker i nära anslutning till skolgång eller motsvarande. Vidare bör jämkningsmöjlighet införas för sjömän som på grund av värnpliktstjänstgöring eller sjuk- dom haft korttidsanställning ombord. För samtliga fall bör gälla dels att hindret för normal anställning omfattat minst tre må- nader av kalenderåret och dels att anställ- ningen till sjöss och i förekommande fall i land varat högst sex månader.

7.6 Jämkningsmetod

Om man inför jämkningsmöjligheten för korttidsanställda i enlighet med vårt för- slag accentueras vissa redan nu föreliggan- de administrativa olägenheter. Antalet ären- den angående studerandejämkning uppgår, som förut nämnts, till 1400 år 1500 årli- gen. Det kan antas att jämkningsärendena för övriga korttidsanställda kommer att uppgå till minst lika många. En angelägen uppgift blir att söka finna ett förfarande för beräkning av jämkningsbeloppen, som är enklare än det nuvarande. På sjömans- skattekontoret görs f.n. en nära nog exakt taxering och debitering, därvid statlig och kommunal inkomstskatt, folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgift beräknas. Detta förfaringssätt är synnerligen tidsödande och därmed en källa till irritation från de skatt- skyldigas sida. Väntan på återbetalning kan många gånger bli lång. Ett radikalt tillgodo- seende av de administrativa synpunkterna skulle vara att låta de studerande och andra korttidsanställda alltid erlägga skatt med 10 % av inkomsten. Skatteförmågan skulle allmänt sett inte kunna anses så nedsatt, att de berörda inte skulle kunna bära en så blygsam skatt. En lösning enligt detta för- slag skulle utan tvekan medföra en betydan- de arbetsbesparing. Eftersom en noggrannare metod redan tillämpas för studerandejämk—

ning kommer dock en sådan bestämmelse för de flesta sjömännen att te sig som ett steg bakåt. Det sagda kan belysas med en hän- visning till vad metoden skulle haft för re— sultat om den tillämpats på studerandejämk- ningsfallen för 1967. Vid undersökningstill- fället hade 1 101 sådana fall avgjorts. I 706 av dessa skulle en IO-procentig skatt vara till nackdel, i 394 skulle en sådan skatt löna sig och i det återstående fallet uppkommer var- ken vinst eller förlust. Med hänsyn till att ett införande av en 10-procentig skatt skulle gynna den som har hög inkomst och miss- gynna den lågavlönade anser vi oss inte kunna tillstyrka en sådan lösning.

För att tillgodose förenklingssynpunkter- na kan emellertid en annan metod över- vägas. Den gäller beräkningen av slutlig skatt i skattejämförelsen. Metoden är enk- lare än den mer exakta metod som nu till- lämpas. Slutlig skatt kan sålunda beräknas enligt källskattetabellen, vilket kan belysas med följande exempel som gäller ogift skattskyldig. Beskattningsbar inkomst ombord kr. tiden 15/6—25/8 (=71 dagar) 3 270

Tillkommer värdet av fritt vivre ombord under 71 dagar 51 kr. 7: 50 532 3 802

Tillkommer inkomst i land 418

Summa inkomst 4 220

1/12 av inkomsten=351 kr.; skatt härå enligt källskattetabell för 16 kr. utdebitering, kolumn 1=29 kr. Beräknad slutlig skatt blir 29 kr. X 12=348 kr.

Beloppet 348 kr. jämförs med erlagd sjö- mansskatt. Är sjömansskatten väsentligt högre än den slutliga skatten medges jämk- ning med skillnadsbeloppet.

Även denna enklare metod, som kan kallas källskattemetoden, medför diverse räkneoperationer. Dessa är dock av enkla- re slag än om den exakta metoden tillämpas. Vidare kan arbetet utföras av mindre kvali- ficerad personal genom att kunskaper om taxering inte torde vara lika nödvändiga.

Nackdelar med källskattemetoden är bl.a. att hänsyn inte kan tas till speciellt höga avdrag i enskilda fall (här avses av- drag som inte är jämkningsgrundande) och att metoden troligen inte kan tillämpas för gifta skattskyldiga, där båda makarna har inkomst. Dessa fall kan emellertid antas vara relativt få, varför tillämpning av exakt metod i dessa undantagsfall inte torde be- höva bli särskilt betungande.

Anses källskattemetoden böra ifrågakom- ma måste man ta ställning till vilken käll- skattetabell, som skall tillämpas. Två möj- ligheter finns. Den ena är att för alla fall använda källskattetabellen för den utdebi- tering som ligger till grund för sjömans- skattetabellen. Den andra möjligheten är att tillämpa tabellen för den utdebitering som gäller i vederbörande sjömans bosätt- ningskommun. Det förstnämnda alternati- vet är utan tvekan enklast och synes även mest rättvist. Det kan dock ifrågasättas om jämkningen skall medföra ett annat skatte- läge för sjömannen än det som gällt om han taxerats även för sjöinkomsten.

För att få en uppfattning om resultatet av källskattemetoden i förhållande till exakt metod har vi närmare undersökt drygt 100 jämkningsfall för 1968 avseende stude- rande.

För källskattemetoden har därvid valts källskattetabell vid kommunal utdebitering 16 kr., dvs. den utdebitering som ligger till grund för sjömansskattetabellerna. Resul- tatet av undersökningen framgår av följande sammanställning.

I de flesta fallen är sålunda den exakta metoden att föredra för sjömännen. Summe- rar man i de 116 fallen skatten dels enligt exakt metod och dels enligt källskattemetod blir resultatet emellertid nästan identiskt. Summa skatt blir nämligen enligt exakt me- tod 116479 kr. och enligt källskattemetod 116 424 kr. Att resultatet blir så lika beror på att i de fall källskattemetoden är fördel- aktigast är skillnaden i skatt mellan de båda metoderna betydligt större än i de fall då den exakta metoden är gynnsammast.

Då sålunda källskattemetoden i vissa fall kan vara till fördel för sjömännen och då

Därav är det fördelakti- gast för studerande att slutlig skatt beräknas en-

ligt

Antal exakt metod källskatte- under- i nedan an- metod i ne- sökta giVet antal dan angivet fall fall antal fall

gifta

studerande 12 4 8

ogifta

studerande 104 82 22

Summa 116 86 30

den i övriga fall medför endast obetydlig nackdel, bör en övergång till denna metod knappast föranleda motstånd från sjömän- nens sida.

Vi förordar därför källskattemetoden som beräkningsmetod. Vid valet av tillämplig ta- bell anser vi att de administrativa skälen bör vara avgörande. På grund härav föreslår vi att endast en källskattetabell skall användas, nämligen den tabell där den kommunala ut- debiteringen närmast ansluter sig till vad som gäller för sjömansskattetabellerna.

7.7 Kommitténs ställningstagande beträf- fande övriga jämkningsgrunder

7.7.1 Inledning

Vi övergår härefter till att behandla jämk- ning enligt nuvarande 12 5 1 och 2 mom. SjF.

Jämkningsgrunderna enligt 12 5 1 mom. SjF är fem. Författningsrummet föreskriver sålunda att sjöman, som gör sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för a) under- skott på egen förvärvskälla, b) utbetalning av periodiskt understöd, c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 ä 2 mom. 2) KL, d) för sådant underhåll av icke hem— mavarande barn under 16 år, som avses i 46 ä 2 mom. 4) KL, eller e) nedsatt skatte- förmåga, kan få jämkning av sjömansskat- ten. Jämkningen tillgår så att den annars beskattningsbara inkomsten minskas med ett belopp som motsvarar vad som av sådant

avdrag kan antas inte bli utnyttjat vid taxe- ring i land.

Ett villkor för jämkning är att avdrag vid taxering kunnat påräknas med minst 600 kr. Detta villkor gäller dock ej beträffande av- drag för nedsatt skatteförmåga.

Det har varit oklart om jämkning enligt 1 mom. kunde medges i Sverige icke bosatt sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt tabell. Ordalydelsen anknyter till taxe- ring enligt förordningen om statlig inkomst— skatt vilket kan vara aktuellt endast för här bosatta. Sjömansskattenämnden intog en ne- gativ ståndpunkt till en extensiv tolkning i ett antal fall avseende yrkande av i Dan- mark, Finland och Norge bosatta sjömän om jämkning på grund av underskott i för- värvskällan annan fastighet. Eftersom fas- tigheten var belägen i utlandet, fann sjö- mansskattenämnden med stöd av 4 ä 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt jämkning icke kunna komma i fråga för underskottet. Sedan danska finansministe- riet i anledning av avslagsbesluten tagit upp problemställningen med riksskattenämnden, behandlades frågan i prop. 1964133. Med åberopande av att sjömansskatt för danska, finska och norska sjömän beräknas enligt samma tabeller som för svensk sjöman an— sågs i propositionen samma jämkningsmöj- ligheter böra föreligga. Vid jämkning borde således hänsyn få tas till avdrag, som sjö- mannen med tillämpning av grunderna för förordningen om statlig inkomstskatt skulle ha kunnat påräkna vid taxering i sitt hem- land. Riksdagen godtog detta resonemang. Med anledning härav kompletterades anvis- ningarna till 12 å SjF med en uttrycklig be- stämmelse av denna innebörd (SFS 1964: 72).

Frågan är alltså löst för de sjömän, som erlägger sjömansskatt på grund av förord- nande enligt 7 5 2 mom. SjF, dvs. sjömän bosatta i Danmark, Finland och Norge. Även i Övriga utlandet bosatta sjömän, som är in- skrivna i svenskt sjömansregister har emel- lertid enligt anvisningarna till 7 & SjF att er- lägga sjömansskatt enligt tabell. För dessa har frågan inte reglerats. Jämkningsärenden för dessa sjömän torde visserligen kunna

antas medföra ett svårare utredningsarbete än övriga. Detta förhållande kan dock vara tillräckligt skäl för att utestänga be- rörda sjömän från jämkning. Anvisningarna till 12 & SjF bör därför ändras så att denna inadvertens försvinner. Det bör understry- kas att detta förslag i praktiken har mindre räckvidd än man i förstone tror. Redan nu anser sig sjömansskattenämnden nämligen kunna medge jämkning för alla tabellbe- skattade sjömän för t. ex. periodiskt under- stöd och pensionsförsäkring, eftersom även begränsat skattskyldiga enligt allmänna reg- ler medges avdrag härför. Däremot kan jämkningsmöjlighet för underskott på fas- tighet i utlandet inte motiveras av de för inkomsttaxering gällande reglerna.

Avdrag skall i första hand utnyttjas vid taxering. Jämkning ifrågakommer således i princip endast för därvid outnyttjat belopp. Enligt utslag i regeringsrätten bedöms frå— gan om ett avdrag utnyttjats eller inte en- bart efter sjömannens egen taxering. Att sjö- mannens hustru kan utnyttja avdraget anses inte frånta sjömannen rätten till jämkning av sjömansskatten. Makarna kan alltså själva välja vem av dem som skall utnyttja avdraget. När det gäller i Sverige bosatta sjömän vållar denna fråga inga problem. I andra länder t. ex. Danmark, måste hustrun, om så kan ske, vid beskattningen utnyttja mannens outnyttjade avdrag. Vid sådant förhållande kan avdrag med nuvarande praxis utnyttjas dels i form av jämkning av svensk sjömansskatt och dels vid hustruns beskattning i hemlandet. För att eliminera denna möjlighet till dubbelavdrag bör be- stämmelse införas som föreskriver att i Sve- rige icke bosatt sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 & SjF, kan erhålla jämkning endast under förutsättning, att av- drag för beloppet icke utnyttjas vid beskatt— ning i hemlandet av honom själv eller hans hustru.

Bestämmelsen att jämkning medges endast med vid taxering outnyttjat belopp kan i praktiken tillämpas endast i fall där jämk- ningsfrågan prövas under senare delen av beskattningsåret eller efter nämnda års ut- gång. Prövas frågan före eller i början av

beskattningsåret är det oftast omöjligt att avgöra om ett utnyttjande kan ske vid kom- mande taxering. Dubbelavdrag bör emeller- tid inte kunna ifrågakomma för sjömän bo- satta i Sverige eftersom taxeringsnämnderna får kopior av sjömansskattenämndens be- slut. I fråga om utomlands bosatta sjömän saknas denna kontrollmöjlighet.

Det är onekligen inte tilltalande att be— dömningen blir olika om beslut fattas vid ena eller andra tidpunkten. Utnyttjande vid taxering ger nämligen skattemässigt oftast sämre vinst för sjömannen än jämkning av sjömansskatten. Åt denna olikhet torde emellertid inte finnas mycket att göra, om man inte vill låta sjömannen själv få välja mellan avdrag vid taxering eller jämkning. Det kan antas, att komplikationer skulle uppstå i förhållandet taxering — sjömans- skatt med därav följande administrativa svårigheter.

Problemet kan givetvis lösas om pröv- ning av jämkningsfrågan alltid får anstå till efter beskattningsårets utgång. En sådan ändring skulle emellertid bli administrativt betungande och dessutom medföra betydan- de olägenheter för sjömännen.

7.7.2 Underskott på egen förvärvskälla

Att jämkning inte skall medges för under- skott i makes förvärvskälla är en konsekvens av att sambeskattning inte sker. Det skall dock inte bestridas att det i vissa fall kan tyckas hårt att vägra avdrag för underskott på fastighet, som t. ex. är skriven på hust- run. Fastigheten kan ha skrivits på hustrun av praktiska skäl. Hon är hemma och kan sköta bankaffärer m.m. Om handlingar måste undertecknas, är det enkelt att hust- run kan sköta en sådan detalj själv. Har hustrun i sådana fall inga inkomster och ingen förmögenhet i övrigt, blir det ändå mannen som svarar för alla fastighetskost- nader på sin lön. Utländsk medborgare kan vid fastighetsförvärv ha nödgats skriva fas- tigheten på sin svenska hustru, därför att han inte själv fått stå som ägare.

Att tillskapa en undantagsregel för sådana fall anser vi emellertid olämpligt särskilt som en sådan bestämmelse ofta måste ge upphov till tolkningssvårigheter.

En fråga som under årens lopp vållat svå- righeter är frågan om när ett underskott skall anses helt eller delvis utnyttjat vid taxering. Följande exempel torde illustrera problem- ställningen.

En gift överstyrman betalar sjömansskatt för tiden 1.1—30.11.1968. Under december 1968 tjänstgör han som supercargo, dvs. lastövervakare på av redaren chartrat, annan redare tillhörigt fartyg. Han är då inte an- ställd i den redares tjänst, som äger far- tyget. Han betalar därför preliminärskatt för sin inkomst under december då hans kontantinkomst kan antas utgöra 4 000 kr. Hustrun har ingen inkomst 1968.

Sjömannen äger fastighet, som för 1968 lämnar underskott med 4 000 kr. Vid 1969 års taxering till statlig inkomstskatt redo- visar sjömannen i självdeklaration följande inkomster och avdrag.

kr. kr. Inkomst av tjänst (4 000+230 [vivre] ./. 100) 4 130 Allmänt avdrag för underskott på fastighet 4 000 Sammanräknad nettoinkomst 130 Övriga allmänna avdrag: Kommunalskatt 4 500 Sjukförsäkringsavgift 300 Övriga försäkringspremier 500 5 300 Att taxera till statlig inkomstskatt O

Underskott uppkommer vid taxeringen med 5 170 kr. (5 300 ./. 130). Frågan är nu om någon del av underskottet på fastigheten har utnyttjats vid taxering. Någon författ- ningsbestämmelse förekommer inte som reglerar i vilken ordning olika allmänna avdrag skall anses utnyttjade. Den omstän- digheten att allmänt avdrag för underskott på förvärvskälla i deklarationsformuläret av- dras före övriga allmänna avdrag medför inte att underskottsavdraget därigenom skall anses först utnyttjat. Den skattskyldige tor- de ha rätt att själv välja i vilken ordning

han vill utnyttja avdragen. Detta framgår av bl. a. regeringsrättens utslag den 17 ok- tober 1962 beträffande motormannen Stig Georg Nirfelt.

I exemplet får därför ingen del av under- skottet anses ha utnyttjats vid taxering. För jämkning av sjömansskatt kvarstår således 4 000 kr. eller hela underskottet.

Konsekvensen blir att sjömannen i prin- cip får jämkning för allmänna avdrag i form av kommunalskatt, sjukförsäkringsavgift och övriga försäkringsavgifter. Dessa allmänna avdrag är annars inte jämkningsgrundande, eftersom de beaktats vid fastställande av sjömansskatten. Problemet som ursprung- ligen var av underordnad betydelse har ac- centuerats genom införandet av schablon- avdrag för sjukförsäkringsavgift och fram- för allt för kommunalskatt. Det synes önsk- värt med en regel i detta sammanhang, som innebär att allmänt avdrag för underskott skall anses utnyttjat före övriga allmänna av- drag. Å andra sidan får det dock anses tvek- samt om en sådan undantagsregel kan in— föras speciellt för sjömän. Det kan nämnas att det underskott om 5 170 kr. som i exemplet uppkommer vid statstaxeringen inte kan grunda förlustavdrag vid en senare taxering, eftersom i förlusten inte får inräk- nas schablonavdraget för kommunalskatt (2 & förordningen om rätt till förlustut- jämning vid taxering för inkomst i dess ly- delse enligt SFS 1967: 43).

Med hänsyn till det anförda anser vi oss inte böra framlägga förslag till särskilda undantagsregler för sjömännen i berörda fråga.

7.7.3 Periodiskt understöd och underhåll av icke hemmavarande barn under 16 år m. m.

Vid hemskillnad utdöms normalt underhålls- bidrag till hustru och i förekommande fall till barn. Om domen avkunnas under förs- ta hälften av beskattningsåret uppkom- mer i allmänhet också fråga om ändring av tillämplig kolumn i sjömansskattetabellen från 2—3 till 1. Kolumnändring för i Sve-

rige bosatt sjöman skall i första hand beslu- tas av lokal skattemyndighet. I dessa fall har emellertid sjömansskattenämnden i sam- band med beslut om jämkning även fast- ställt kolumnändringen. SjF ger emellertid knappast stöd för en sådan åtgärd. Att så ändå skett är dels av praktiska skäl och dels för att inte sjömannen skall komma i ett för gynnsamt skatteläge. Kolumnänd- ringen har av nämnden emellertid fastställts att gälla först fr. o. m. den månad, varunder dom om hemskillnad avkunnats. Sjömännen har därigenom i många fall erhållit en för- mån gentemot dem, som erlägger skatt enligt allmänt gällande regler. Beskattning som en- samstående tillämpas för de senare i nu be- rörda fall för hela beskattningsåret. Skälet till att sjömansskattenämnden inte velat sträcka sig lika långt är att kravärenden skulle bli följden i vissa fall, vilket ansetts olämpligt. Även med den bedömningsmetod sjömansskattenämnden nu tillämpar, kan dock krav mot sjömannen bli aktuellt, näm- ligen om jämkningsbeloppet inte ger lika stor skattelättnad som skillnaden i skatt mel— lan kolumn 1 och kolumn 2—3.

Enligt vår mening bör SjF tillföras en bestämmelse, som ger sjömansskattenämn- den möjlighet att fatta beslut om ändring av tillämplig kolumn både till sjömannens för- del och till hans nackdel. Dessutom bör fast- slås att bestämmelserna i 65 & KL skall till— lämpas då det gäller sjömansskatten. Detta innebär att sjömansskattenämndens praxis i hemskillnadsfall ändras. Om 65 & KL till- lämpas konsekvent måste kolumnändringen gälla fr.o.m. årets ingång med krav mot sjömannen på skatt som följd. Den avsedda bestämmelsen kan lämpligen tas in som ett särskilt stycke i 7 5 1 mom. SjF.

I samband härmed har vi också in- gående prövat om något väsentligt kunde vinnas om man konsekvent övergick att som beskattningsperiod använda beskatt— ningsmånad i stället för beskattningsår. Vi har emellertid inte funnit tillräckliga skäl för en sådan åtgärd, som föranleder åtskil- liga komplikationer.

Jämkningsmöjlighet på grund av utgifter för intäkternas förvärvande föreligger inte

i något fall. Sådana utgifter beaktas f.n. i viss mån vid fastställande av sjömansskat— tens storlek. Som framgår av kapitel 4 före- slår vi på denna punkt ett utökat hänsynsta— gande. Skäl att också införa jämkningsmöj- lighet föreligger inte.

I detta sammanhang vill vi framhålla att vi särskilt prövat sjömansskattens till- lämpning på musiker på passagerarfartygen. Dessa anställda har ofta stora kostnader, som de i dagens läge inte kan tillgodogöra sig avdrag för. De kan inte erhålla jämk- ning av sjömansskatten och kan ej heller vid taxering åtnjuta avdrag för de kostnader, som hänför sig till sjötjänsten. Att för den lilla grupp anställda, som musikerna utgör, införa speciella jämkningsregler, förefaller dock mindre lämpligt. En bättre lösning skulle vara att undanta dem från beskatt- ning enligt SjF. En annan möjlighet att komma till rätta med problemet är att reda- ren till musikern utbetalar dels gage, som beskattas i vanlig ordning enligt SjF, och dels ersättning till täckande av de särskilda med anställningen ombord förenade kost- naderna. Sådan ersättning är skattefri enligt andra stycket av anvisningarna till 2 % SjF. Förfarandet medför dock vissa kontroll- svårigheter. Det kan vara svårt att avgöra vilka kostnader för kostymer, noter, strängar m.m. som hänför sig till sjötjänsten. En tämligen restriktiv tillämpning torde vara nödvändig.

I denna fråga har vi haft överläggningar med en representant för Svenska musiker- förbundet.

Eftersom undantagsbestämmelser i och för sig bör undvikas och möjlighet finns att lösa denna fråga inom ramen för gällande bestämmelser har vi inte ansett oss böra föreslå någon ändring.

12 ä 2 mom. SjF innehåller bestämmelse om jämkning av schablonmässigt beräknad drickspenninginkomst. Grunderna för beräk- ningen fastställs av sjömansskattenämnden. Denna jämkningsform måste självfallet vara öppen för berörda sjömän oavsett vilket slag av sjömansskatt som betalas. Anledning till ändring finns inte enligt vår mening.

Sedan SjF trätt i kraft den 1 januari 1959, framförde i Sverige icke bosatta sjömän, som hade att erlägga sjömansskatt enligt tabell, nästan omgående klagomål mot den i deras tycke höga beskattningen .Dessa sjömän me- nade, att de borde tillgodoses med jämkning av sjömansskatten på grund av att de inte var berättigade till svenska sociala förmåner. Bl. a. åberopades det svenska barnbidraget i sammanhanget.

Med tillämpning av fullmakten i 37 ä 2 mom. SjF föreskrev Kungl. Maj:t i brev till sjömansskattenämnden den 3 mars 1961 (SFS 1961: 37) följande.

Om sjöman, som utan att vara bosatt här i riket erlägger sjömansskatt enligt bestämmelser- na i 7 5 nämnda förordning, visar att rätt till allmänt barnbidrag för hemmavarande barn skulle hava förelegat vid bosättning i Sverige men att barnbidrag i bosättningslandet icke ut- går eller utgår med lägre belopp än i Sverige, må han i anledning av den av underhållsskyl- digheten mot barnet föranledda nedsättningen i skatteförmågan genom jämkning erhålla ned- sättning av den beskattningsbara inkomsten.

Genom jämkning bör, där icke särskilda om- ständigheter annat föranleda, den beskattnings- bara månadsinkomsten minskas så att sjömans- skatten å nämnda inkomst nedsättes med ett belopp, som svarar mot en tolftedel av det all- männa barnbidrag som skulle hava utgått, om sjömannen och hans familj varit bosatta i Sve- rige under beskattningsåret. Beloppet av nämn- da allmänna barnbidrag skall dock därvid mins- kas med värdet av bidrag eller annan förmån. som för samma tid tillkommer sjömannen eller hans familj i bosättningslandet och som är att jämställa med allmänt barnbidrag.

Föreskriften tillämpas inte helt i enlighet med ordalydelsen. Sålunda sker inte ned- sättning av den beskattningsbara månads- inkomsten utan av sjömansskatten på nämn- da inkomst såsom framgår av följande exem— pel.

En sjöman med ett barn under 16 år får i sitt bosättningsland för nämnda barn bam— bidrag, som i svensk valuta uppgår till 600 kr. för 1969. Det svenska barnbidraget ut- gör 900 kr. för samma år. Skillnaden upp- går sålunda till 300 kr.=25 kr. per månad. Sjömansskattenämnden beslutar då, att sjö-

mannens annars uträknade sjömansskatt på inkomst uppburen under 1969 skall ned- sättas med 25 kr. för hel månad räknat. Av- ser inkomsten kortare tid än en månad, ned— sättes jämkningsbeloppet till vad som svarar mot den tid inkomsten avser.

Om nedsättning i stället skett av den be- skattningsbara månadsinkomsten, hade det inte blivit lika enkelt att fastställa jämk- ningsbeloppet. Sjömannens inkomst är nämli- gen inte lika stor månad för månad. Löne- tillägg och övertidsersättning gör, att in- komsten kan bli mycket varierande de olika månaderna emellan. Den beskattningsbara månadsinkomsten skulle kanske ha måst nedsättas med ett belopp för januari månad, med ett annat beloPp för februari månad osv. för att skattenedsättningen skulle ha blivit 25 kr. per månad. Med denna metod skulle jämkningsbeloppet inte kunnat fast- ställas förrän i efterhand. För sjömannen skulle följden bli väntan på skattebeloppet och för sjömansskattekontoret utökat resti- tutionsarbete.

Vi föreslår att föreskriften ändras så att den ansluter sig till den praktiska tillämp— ningen. Bestämmelsen bör ingå i 12 % SjF som ett nytt 4 mom. 37 S 2 mom. i förord- ningen synes kunna utgå.

Ytterligare bör framhållas att föreskrif- ten om bambidragsjämkning visat sig vara tämligen svåradministrerad beroende på att barnbidragsbeloppen i de olika länderna ständigt ändras. Ofta sker ändringar under löpande beskattningsår. Under 1967 har även devalvering av de danska och fin- ska valutorna vållat vissa tillämpningssvå- righeter.

I de fall då fråga varit om höjning under löpande år av det svenska barnbidraget, har sjömansskattenämnden ex officio ansett sig böra justera bambidragsjämkningsbeloppen uppåt. Omprövning har då skett av alla re- dan fattade beslut för det aktuella året. Om fråga däremot varit om höjning av barnbi- draget i bosättningslandet, har sjömansskat- tenämnden inte beslutat om motsvarande sänkning av jämkningsbeloppen. Anledning- en härtill är att i en sådan situation ett be— tydande antal kravärenden skulle bli följden.

Detta sammanhänger med svårigheten att inom rimlig tid nå sjömannen med ett änd- ringsbeslut. Ändring av barnbidragen har således lett till ändring av jämkningsbelop- pen endast då justeringen varit till fördel för sjömännen.

I devalveringsfallen intog nämnden emel- lertid den ståndpunkten att inte ändra be- sluten för 1967 trots att en ändring skulle ha lett till höjning av jämkningsbeloppen. Skälen för detta ståndpunktstagande var dels att höjningen med hänsyn till den korta tid som berördes inte kunde anses vara av väsentlig betydelse för sjömännen och dels att barnbidragets värde i bosättningslandet inte kunde anses ha omgående sjunkit i an- ledning av devalveringen.

Med hänsyn till vad nu anförts bör över- vägas att justera jämkningsbeloppen under löpande år endast vid mera väsentliga barn— bidragsändringar eller ändringar av valuta— kurser. Justering bör över huvud taget aldrig företas med retroaktiv verkan. Det kan knappast vara rimligt att sätta i gång en stor administrativ apparat för bagatelländringar. Ett tillägg till föreskriften om barnbidrags- jämkning av denna innebörd förordas där- för.

8. Redovisning av skatt på sjuklön

8.1 Historik

Sjöman är enligt 18 & sjömanslagen under vissa förutsättningar berättigad till sjuklön. Den lagstadgade sjuklönetiden omfattar högst två månader men har genom kollektivavtal i vissa fall utsträckts. Längsta tid, för vilken sjuklön f.n. kan utgå, är därför fem måna— der. Sjuklönen motsvarar beloppsmässigt och i andra hänseenden principiellt månadslönen. Den sjukpenning som sjömannen samtidigt kan vara berättigad till uppbärs av redaren, s.k. arbetsgivarinträde. Enligt 19 & KL är sjukpenning inte skattepliktig inkomst. An- visningarna till samma paragraf stadgar emellertid undantag för sådana fall där ar- betsgivarinträde äger rum. Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, är skatte— pliktig inkomst för mottagaren till fulla be- loppet. För arbetsgivaren är ersättningen från försäkringskassan att betrakta som skattepliktig inkomst. Den i Sjuklönen in- gående sjukpenningen torde sålunda vara för sjömannen skattepliktig inkomst. Enligt 14 ä 1 mom. SjF behöver redaren emellertid inte betala den på sjukpenningen belöpande sjö- mansskatten till statsverket.

Före 1964 var sjukpenningen alltid skat- tefri. Redarna ägde enligt överenskommelse med de ombordanställda emellertid även då utta »full skatt» på sjuklön. Detta var nödvändigt för att överkompensation inte skulle uppkomma för sjömannen vid sjuk- dom. Skatt inlevererades inte på den del av

Sjuklönen, som motsvarade sjukpenningen från försäkringskassan.

För att så enkelt som möjligt få fram de belopp, varmed sjuklön i olika inkomstlä- gen fick minskas, konstruerades en s.k. sjuklöneavdragstabell. Tabellen byggde på dels sjukpenningskalan och dels de båda sjömansskattetabellerna och deras olika ko- lumner. För olika inkomstlägen framräk- nades avdragsbelopp, som innefattade sjuk- penningen och skatteminskningen genom att sjukpenningen var skattefri.

Då skatteplikt infördes för sjukpenning vid s.k. arbetsgivarinträde, uttalade BeU i sitt av riksdagen godkända betänkande 1963:46 följande angående sjömännens sjuklöner.

Innan ställning tas till förslagen i propositio- nen och motionerna skall här i korthet lämnas en redogörelse för gällande bestämmelser rö- rande beräkning av sjömansskatt på sjuklön.

Sjöman tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa för tid, under vilken han varit sjuk eller skadad och erhållit lön från redare, äger redaren i sjömannens ställe uppbära från försäkringskassan. På grund av att ersättningen från försäkringskassan är skattefri, skall sjö— mansskatt inte beräknas på den del av sjuklön, som motsvarar nämnda ersättning. Enligt över- enskommelse mellan redarna och de ombord- anställda äger emellertid redare, som utbetalar lön till ombordanställd i när- och fjärrfart, vilken är arbetsoförmögen på grund av sjuk- dom eller skada, tillgodoräkna sig det belopp, som motsvarar skillnaden mellan sjömansskatt på lön före och efter avdrag av sjukpenningen. Från sjömannens inkomst skall redaren sålunda verkställa avdrag med belopp, som motsvarar

det skatteavdrag, vilket skulle ha verkställts om sjuklönen utgjort vanlig lön.

Det i propositionen framlagda förslaget rö— rande beskattning av sjuklön vid arbetsgivar- inträde är som ovan nämnts föranlett av den överenskommelse, som träffats med statstjänste- männens huvudorganisationer om nya grunder för beräkning av sjuklön. Utskottet har för sin del inte funnit anledning till erinran mot för- slaget i propositionen i vad detsamma avser sådana statliga och enskilda befattningshavare, på vilka enbart KL:s regler är tillämpliga vid beskattningen.

Beträffande skattskyldiga, som har att er- lägga sjömansskatt, vill utskottet emellertid framhålla följande. Vid tillämpningen av nuva- rande bestämmelser rörande skattefrihet för er- sättning, som vid sjukdom utgår från allmän försäkringskassa, har man för redarnas och sjö— männens del sökt åstadkomma ändamålsenliga och materiellt riktiga bestämmelser. Med hän- syn till sjömansskattens karaktär av definitiv källskatt har av tvingande skäl de på grundval av avtalsuppgörelser mellan redarna och de om- bordanställda i administrativ väg utfärdade till- lämpningsföreskrifterna rörande skatteavdrag på sjuklön givits en sådan utformning, att de svårligen -— med bibehållande av nuvarande ekonomiska förmåner för redarna — kan an- passas till de i propositionen föreslagna bestäm- melserna. På grund härav vill utskottet för sin del förorda att gällande ordning för beskattning av sjömännens sjuklöner bibehållas. Utskottets förslag medför, att bestämmelserna i 14 5 1 mom. SjF rörande uppbörd av sjömansskatt bör kompletteras med ett stadgande, som an- sluter sig till de av sjömansskattenämnden ut- färdade tillämpningsföreskrifterna rörande be- räkning av skatteavdrag på sjuklön.

Det ankom sedan på sjömansskattenämn— den att efter författningsändringen ta ställ- ning till, huruvida det tidigare sjuklöneav- dragssystemet skulle bibehållas (sålunda re— ducering av sjuklönen förutom med sjuk- penningen även med skatteminskningen) el- ler om fortsättningsvis sjuklönen skulle få minskas enbart med sjukpenningen. Sjö- mansskattenämnden beslutade vid samman- träde den 6 april 1964 med stöd av BeU:s uttalande att behålla systemet med sjuk- löneavdrag. Detta system tillämpas fortfa- rande enligt nämndens meddelande 1967: 2. I bilaga 10 återges den tabell med anvis- ningar, som fogats till detta meddelande. Redarna erhåller sålunda viss kompensation för att de genom en ovillkorlig lagbestäm- melse har att utge sjuklön.

8.2 Kommitténs .rtällningstagande

Bestämmelsen i 14 ä 1 mom. SjF medför otvivelaktigt vissa nackdelar och svårighe— ter vid tillämpningen. Sålunda måste sjuk— löneavdragstabellen omräknas varje gång sjukpenningskalan eller sjömansskattetabel- lerna ändras. Arbetet med sådana omräk— ningar är tidsödande och därför kostsamt. Det ligger i sakens natur att sjömansskat- tenämndens föreskrifter angående när och hur sjuklöneavdrag skall verkställas blir tämligen komplicerade. De missförstås där- för inte sällan vilket medför olika felaktig- heter. Krav- eller återbetalningsärende blir följden för sjömansskattekontoret. Så som bestämmelserna tidigare tillämpades ledde de också till olika behandling sjömännen emellan i Vissa fall. Detta kunde t. ex. in- träffa i jämknings- och befrielsefall. Om sjömansskattenämnden meddelade beslut i sådant ärende sedan skatt på sjuklön inbe— talts till sjömansskattekontoret, kunde rätt skatt inte återbetalas till sjömannen genom sjömansskattekontorets försorg. Följande exempel torde illustrera det sagda.

En gift sjöman i fjärrfart uppbar under juni månad sjuklön med 4 000 kr. Redaren gjorde skatteavdrag på lönen enligt kolumn 2—3 med 1 377 kr. Vid redovisning till sjö— mansskattekontoret gjorde redaren sjuklöne- avdrag med (30X93 kr.=) 2 790 kr. Redo— visad inkomst var således 1 210 kr. med en skatt av 184 kr. som inbetalas till kontoret. Efter beskattningsårets utgång fick sjöman— nen jämkning av sjömansskatt på grund av underskott på fastighet med 3 000 kr. för samma år. Av jämkningsbeloppet belöpte 1/ 12 eller 250 kr. på juni månad. Framräk- ning av återbetalningsbeloppet för juni må- nad borde ske enligt följande.

Inkomst 4 000 kr. skatt 1 377 kr. avgår jämkning 250 kr. beskattningsbar _ inkomst 3 750 kr. skatt 1 248 kr. Skillnad i skatt= återbetalnings- beloppet 129 kr.

Med utgångspunkt från det till sjömans— skattekontoret redovisade beloppet framräk-

nades emellertid återbetalningsbeloppet tidi- gare på följande sätt.

Redovisad inkomst 1 210 kr. skatt 184 kr. avgår jämkning ?".”. kr. beskattningsbar inkomst 960 kr. skatt 126 kr. Skillnad i skatt = återbetalnings- beloppet 58 kr.

Om jämkningsbeslutet förelegat före juni månad, skulle redaren ha iakttagit detsam- ma innan sjuklöneavdrag verkställts. Resul— tatet blev således sämre för sjömannen om han fick jämkningsbeslutet i efterhand.

Av rättviseskäl har nämnden numera änd- rat praxis så att man i det exemplifierade fallet återbetalar 129 kr. Detta medför att statsverket i många fall kan få restituera skatt som aldrig influtit.

Såsom en ytterligare och mycket bety- delsefull svaghet med det nuvarande syste- met med sjuklöneavdrag vill vi vidare peka på att systemet är olämpligt vid en eventuell framtida databehandling av sjö- mansskatteredovisningarna. Den utredning om datasystem i sjömansskattesystemet, som vi låtit göra och som presenteras i bilagorna 20 och 21, har ingen lösning på detta pro- blem.

Av nu anförda skäl har vi funnit det an- geläget att undersöka möjligheterna att i någon form ersätta systemet med sjuklöne- avdrag. Inom kommittén har ifrågasatts om den förmån redama på detta sätt erhåller är berättigad. För andra arbetsgivare som gör arbetsgivarinträde finns ingen motsvarighet. Grunden till systemet torde vara att redama i motsats till andra arbetsgivare av ålder varit förpliktade att dra försorg om sjömän som insjuknat under en resa. Denna skyl- dighet har utvecklat sig till en laglig för- pliktelse att betala sjuklön under viss tid.

Gentemot detta motiv kan anföras att en faktisk skyldighet att utge lön vid sjukdom sedan länge förekommer även för andra arbetsgivare, låt vara att den grundar sig på avtal och inte på lag. Tendensen torde utan tvekan vara att allt fler arbetsgivare åtar sig denna förpliktelse. Ju längre denna utveckling fortgår desto mindre motiverad

ter sig SjF:s specialregel för redare. Härtill kommer att systemet är ägnat att kompli- cera sjömansbeskattningen och därtill utgör en svår stötesten i den de facto nödvändiga övergången till ADB. Vi anser på grund härav det nödvändigt att försöka hitta nå- gon ersättning för sjuklöneavdragssystemet.

Vi vill särskilt understryka att de prak- tiska vinsterna med att överge det nuva- rande systemet torde vara obestridliga. Bort- sett från att arbetet med att hålla sjuklöne- avdragstabellen å jour med skattetabellerna och sjukpenningbeloppen bortfaller kom- mer sjömansskattekontorets granskningsar- bete att underlättas väsentligt. För rederier- na innebär en omläggning att man kommer ifrån avläsning av sjuklöneavdragsbelopp och korrigering av löneavräkningar i sjuk- domsfallen.

För att få en uppfattning om hur mycket som regelmässigt återgår till rederierna ge- nom sjuklöneavdragssystemet har vi under- sökt saken för budgetåret 1967/68. 1 bilaga 11 har vi gjort en sammanställning över hur mycket vissa rederier eller rederi- koncerner fått behålla. I sammanställningen är olika rederier och olika farter represen- terade. Som framgår av bilagan har rede- rierna av en total skatt om 54 220 538 kr. tillgodogjort sig 1 065 666 kr. motsvarande 1,97 %.

Om genomsnittsprocenten, 1,97, för de i uppställningen medtagna rederierna tilläm- pas för hela handelsflottan, kan den kom- pensation sjuklöneavdragen gett rederierna under tiden den 1 juli 1967—den 30 juni 1968 beräknas utgöra ca 3,0 milj. kr.

Det enklaste sättet att lösa kompensations- frågan är att redaren vid varje skatteupp- börd får behålla visst belopp, t. ex. viss pro- cent av redovisad skatt.

Ett annat mera komplicerat sätt är att sjö- mansskattekontoret en gång årligen till re- derierna utbetalar kompensationsbeloppen. Vi bedömer dock detta som en sämre lös- ning bl. a. av administrativa skäl för stats- verket och från räntesynpunkt för rede- rierna.

Ett tredje sätt att lösa frågan är att re- ducera redarens arbetsgivaravgift (allmän

eller särskild). Sammankoppling med den allmänna arbetsgivaravgiften torde vara enk- last, eftersom något clearingförfarande i så fall inte skulle behövas. Sker avdraget från den särskilda arbetsgivaravgiften synes en kompensation eventuellt få lämnas till riks- försäkringsverket för mistade avgifter. Det skulle dock endast bli fråga om utbetalning av ett enda belopp en gång om året.

Med alla nu antydda lösningar, som byg- ger på att redarens kompensation i princip skall vara kvar, uppkommer svårighet att i framtiden beräkna hur stor denna kompen— sation skall vara. Vid bedömning härav bör ihågkommas att minskningen av antalet far- tyg och av bemanningen torde medföra att sjömännen blir ännu färre i framtiden. Emel- lertid kan rationaliseringen ombord medföra en ökad press på kvarvarande personal med stegring i sjukdomsfrekvensen som följd. Oavsett i vilken riktning utvecklingen går, måste man ha en metod för att pröva efter vilken procentsats kompensationen skall ut- gå. Beräkning torde kunna ske med ledning av den statistik, som förs hos försäkringskas- san i Göteborg över redarnas regresskrav på sjukvårdsersättning. F. 11. förs inte denna sta- tistik så att man kan se hur stor del av utbe- tald sjukvårdsersättning som avser läkarvård och hur stor del som avser sjukpenning. Hin- der föreligger enligt försäkringskassan emel- lertid inte att i framtiden föra specificerad statistik. Får man kännedom om antalet sjukpenningärenden, utbetald sjukpennings storlek och antalet sjukpenningdagar torde i vart fall tämligen tillförlitliga schablonbe- räkningar kunna göras.

Mot bakgrunden av den uppfattning som gjort sig gällande inom kommittén att till- räckliga skäl inte längre föreligger att ha kvar systemet med sjuklöneavdrag kan över- vägas att låta kompensationen till redarna upphöra efter viss övergångstid. Denna lös- ning kräver inte framtida beräkningar av kompensationens storlek. I så fall vore det skäligt att under viss tid, exempelvis tio år, överkompensera redama med en eller annan procent och därefter låta kompensationen upphöra. Då det trots allt inte är fråga om så stora belopp för redarna bör en sådan

lösning kunna accepteras särskilt som flera av våra förslag medför obestridliga fördelar för redama. Som exempel härpå vill vi spe- ciellt nämna slopande av välfärdsavgift och av skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Det sistnämnda blir möjligt — såsom vi i kapitel 9.8 framhåller —— genom övergång till ADB—systemet i sjömansbeskattningen.

För vår del förordar vi att det nuvarande systemet att redovisa skatt på sjuldön slopas och att rederierna tills vidare får kompensa- tion genom att viss procent dras av från den skatt som annars skulle ha betalats till sjö- mansskattekontoret.

Det är inte möjligt att bestämt säga om den genom vår i det föregående redovisade undersökning framräknade siffran 1,97 % är representativ för hela handelsflottan. Förhållandena varierar från år till år och även andra osäkerhetsfaktorer finns. Enligt den förhärskande meningen inom kommit- tén bör den årliga kompensationen inte be- stämmas till högre belopp än 1 % av redo- visad skatt. Utgör den avdragna och redo- visade skatten 100 000 kr. avdras alltså di- rekt 1000 kr. och inbetalas endast 99 000 kr. Avdrag bör ske endast i samband med redovisning av skatt för viss redovisnings- period och således inte t. ex. i samband med revisionskrav som avser för lågt avdragen skatt. I förekommande fall bör restavgift beräknas på nettobeloppet.

9. Övriga frågor

9.1Sjömansskattenämnden och sjömans- skattekontoret

Sjömansskattenämnden åligger bl. a. att meddela beslut om jämkning och rättelse av skatteavdrag. Dessa ärenden är ofta av enkel beskaffenhet. De behöver därför inte avgöras av nämnden i plenum. Beslutande— rätten är i dessa ärenden delegerad enligt 21 å SjF till nämndens ordförande eller, vid förfall för honom, till vice ordföranden.

Det har visat sig att det i semestertider, vid sjukdomsfall och liknande ibland kan vara svårt att få ordförandens eller vice ordförandens underskrift på beslut. Det dröjsmål med besluten, som kan bli följden, måste anses olyckligt. Lämpligt är därför att en tredje person har möjlighet att fatta beslut i delegationsärenden. Eftersom upp- draget bör ges åt lagfaren person, torde ord- förandens eller vice ordförandens suppleant böra komma i fråga. För att i möjligaste mån säkerställa att någon i Göteborg bosatt per— son finns tillgänglig för ändamålet bör be- slutanderätten ges åt båda suppleanterna.

Delegationsrätten omfattar inte ärenden angående klassificering av fartyg för när- eller fjärrfart. Vid bifall till vårt förslag om ändrade regler i detta avseende (se 4.5) är det knappast nödvändigt att klassificerings— ärenden behandlas av nämnden in pleno. Möjlighet att delegera bör därför föreligga även i sådana ärenden.

Det bör anmärkas att nämnden kan för-

väntas inte utnyttja en sådan delegations- möjlighet till fullo. Det kan förutsättas att nämnden i vart fall vill pröva tvistiga fall.

Enligt 24 & SjF förordnar Kungl. Maj:t en befattningshavare vid länsstyrelsen i Gö- teborgs och Bohus län att i kammarrätten och hos Kungl. Maj:t föra det allmännas talan i mål angående sjömansskatt. I UF har genom tillägg, som trätt i kraft den 1 januari 1968, införts liknande bestämmelse om allmänt ombud i ärende enligt sist nämnda förordning. Därvid har beaktats att det allmänna ombudet kan behöva en ersättare. Som skäl för att ersättare skulle förordnas har angivits rörligheten bland länsstyrelsernas personal.

Även då det gäller allmänna ombudet för sjömansskatteärenden bör ersättarfrågan lösas. Tilläggsbestämmelse därom föreslås.

I sjömansskatteförfattningarna anges f.n. inte hur man skall förfara om brott mot lagstiftningen kan misstänkas. I avsaknad av bestämmelser därom har sjömansskattekon- torets föreståndare hittills anmält misstänkta fall till åklagaren.

Om man använder UF som förebild bör brott mot SjF anmälas till åklagare av sjö- mansskattenämnden. Det kan emellertid dis- kuteras om sådan anmälan behöver vara en nämndfråga. Nämndens prövning synes er— fordras endast i de fall då betalningsskyldig- het för arbetsgivarens företrädare kan kom-

ma i fråga enligt vårt förslag i annat sam- manhang (se 9.5). I övriga fall torde sjö— mansskattekontorets föreståndare såsom hit- tills skett kunna göra anmälan till åklagaren. Föreskrifter i enlighet härmed bör tas in i SjK.

Enligt 23 5 2 mom. SjF är sjömansskatte- kontorets föreståndare ensam föredragandei sjömansskattenämnden. Antalet beslut av olika slag uppgår till mera än 10 000 per år. Särskilt vid toppbelastning, som infaller un— der november—december och januari—feb— ruari, kan arbetsbördan för föreståndaren bli betydande. Under dessa månader men även annars vid arbetstoppar skulle det vara lämpligt om föredragningsskyldigheten kunde delas mellan föreståndaren och annan befattningshavare vid sjömansskattekonto- ret. Sådan delad föredragningsskyldighet har inte mot bestämmelsen i SjF ansetts kunna föreskrivas i arbetsordningen för länsstyrel- sen i Göteborgs och Bohuslän. Genom tillägg till 23 ä 2 mom. SjF bör sjömansskatte- nämnden få rätt att uppdra åt annan tjänste- man vid sjömansskattekontoret att vara före- dragande i de ärenden nämnden bestämmer.

Slutligen bör den nuvarande uppräkning- en i 23 ä 1 mom. SjF av sjömansskattekon— torets åligganden utökas med skyldighet att verkställa återbetalning på grund av beslut av sjömansskattenämnden och lokal skatte- myndighet samt utslag av skattedomstolarna.

SjF innehåller i 25 & vissa sekretessbe- stämmelser. Dessa vållar svårigheter främst när det gäller att avgöra till vem sjömans- skattekontoret har rätt att lämna uppgift om sjömännens inkomster. Beträffande i Sverige bosatt sjöman möter det dock ingen svårighet att få uppgift om sjömannens in- komst från inkomstlängden som är offent- lig. Utländsk sjömans svenska sjömansskatt finns inte antecknad någon annanstans än hos sjömansskattekontoret. I ett fall läm- nade kontoret uppgift till hustrun till en i utlandet bosatt svensk sjöman om makens sjöinkomster. Frågan om kontoret handlade rätt prövades av justitiekanslern, som fann att kontoret inte haft stöd för åtgärden. På grund härav lämnar kontoret inte numera

till enskild person ut uppgift om inkomst för sjöman om inte denne samtyckt. Men även när det gäller att lämna uppgift till myndigheter och liknande uppkommer pro- blem. Bland myndigheter som alltid får upp— gift må nämnas taxerings- och prövnings- nämnder, polismyndigheter samt skattemyn- digheter i Danmark, Finland och Norge.

Däremot lämnas inte inkomstuppgift till exempelvis barnavårds- och socialnämnder. Sjömansskattekontorets uppgiftsvägran ter sig särskilt egendomlig för barnavårdsnämn- derna. Kontoret besvärar nämligen dessa nämnder i mycket stor utsträckning vid kon- troll av ansökningar från sjömän om järnk- ning av sjömansskatt på grund av underhåll till icke hemmavarande barn under 16 år.

Den naturlige uppgiftslämnaren, då det gäller inkomstbesked för i Sverige bosatt sjöman, är emellertid lokala skattemyndig— heten, som har tillgång även till uppgifter om sjömannens eventuella taxering. Sjömans- skattekontoret däremot måste alltid lämna uppgift med reservation för möjligen före- kommande andra inkomster än sjöinkomst.

För att eliminera nu antydda problem föreslår vi att sjömansskattekontoret får möjlighet att under alla omständigheter lämna uppgift om sjömans beskattningsbara inkomst enligt SjF, om betald sjömansskatt och om den tid, under vilken inkomsten uppburits.

Beträffande sjömansskattekontorets möj- ligheter att kontrollera uppbörden torde gällande bestämmelser — såsom vi anfört in— ledningsvis i detta betänkande — vara ända- målsenliga. Möjligen skulle kontrollbestäm— melsema kunna utvidgas så att sjömansskat- tekontoret kunde delta även i den allmänna skattekontrollen. Bakgrunden är att det på fartygen ibland förekommer att personer som i och för sig är anställda i redarens tjänst vid sidan om denna tjänst driver rö- relse ombord. Det vanligaste fallet torde vara att någon ombordanställd håller s.k. slabbkista, dvs. en mindre affär där sjömän- nen kan köpa diverse varor, t. ex. läskedryc— ker, hygieniska artiklar 0. d.

Slabbkistan drivs ibland i rederiets regi.

Den som för redarens räkning förestår slabbkistan uppbär i sådant fall provision på försäljningen. Denna provision utgör skattepliktig inkomst enligt SjF och erbju- der således inget problem i detta samman- hang. Driver den anställde däremot slabb- kistan i egen regi utgör inkomsten därav inkomst av rörelse, som skall deklareras och taxeras. Till sjömansskattekontoret har un- der årens lopp kommit många bevis på och anmälningar om att redovisning av sådan inkomst är synnerligen bristfällig.

Den som handlar i slabbkistan betalar vanligen inte kontant för sina inköp. Dessa noteras i stället och debiteras sjömannen på hans Iöneavräkning. En bidragande or- sak till detta system är de speciella bestäm- melser som gäller för utbetalning av sjö- mans lön. Debetsidan på löneavräkningen in— sänds inte till sjömansskattekontoret. En- ligt gällande bestämmelser lär sjömansskat- tekontoret inte kunna infordra även den delen av löneavräkningen. För skattekon- trollen och som närmare beskrivs i det föl- jande även för annan kontroll skulle det utan tvekan vara av värde om sjömansskatte- kontoret fick möjlighet att ta del av hela löneavräkningen.

Beträffande kontroll av sjömans upp- gifter i jämkningsansökan m.m. saknas i stort sett bestämmelser. I 23 & SjF föreskrivs att sjömansskattekontoret skall bereda de ärenden som skall avgöras av sjömansskatte- nämnden. Därmed torde bl.a. förstås att sjömansskattekontoret skall undersöka de uppgifter sjömännen lämnat i sina ansök- ningar. Är uppgifterna i ansökan bristfäl- liga kan sjömansskattekontoret enligt 14 & SjK bereda sökanden tillfälle att komplet— tera sin ansökan. Han kan givetvis därvid anmodas på lämpligt sätt styrka uppgifterna. I praktiken blir det av naturliga skäl oftast så att sjömansskattekontoret får försöka kontrollera och komplettera uppgifterna på annat sätt.

Yrkar sjöman jämkning på grund av exempelvis periodiskt understöd till från- skild maka ligger det närmast till hands att kontrollera uppgifterna i ansökan hos betal- ningsmottagaren. Vägrar betalningsmotta-

garen att svara har sjömansskattekontoret emellertid inget påtryckningsmedel mot den- ne. Det kan kanske t.o.m. diskuteras om sjömansskattekontoret över huvud taget har rätt att fordra uppgifter från betalningsmet- tagaren. Får kontoret inte upplysningar från betalningsmottagaren kan kontoret —— om sjömannen uppdragit åt rederiet att verk- ställa utbetalning på grund av dragsedel el- ler genom anvisning — hos rederiet kontrol- lera hur betalningsskyldigheten fullgörs. Det är dock tveksamt om sjömansskattekontoret har rätt att utan medgivande av sökanden inhämta sådana uppgifter. Betalar sökanden inte underhållsbidraget frivilligt och uttas det därför genom införsel. finns en annan kontrollmöjlighet, nämligen att göra förfrå- gan hos kronofogdemyndighet.

Uppgifter om dragsedlar, införslar m.m. återfinns på debetsidan i löneavräkningen. Där upptas även andra löneavdrag samt alla utbetalningar ä conto.

Vad nu sagts leder till slutsatsen att en bestämmelse bör införas som ger sjömans- skattekontoret rätt att ta del även av löneav- räkningens debetsida. Bestämmelsen bör for- muleras så att den täcker även andra kon- trollvägar.

I detta sammanhang bör framhållas att ett behov från sjömansskattekontorets sida visat sig föreligga att kunna bifoga porto- fritt svarskuvert när »tredje man» besväras med förfrågan. F.n. är detta författnings- enligt inte möjligt i sjömansskatteärenden men väl i vissa uppbördsärenden. En utvidg- ning av möjligheterna skulle sannolikt för- bättra svarsfrekvensen.

9.2 Sacialförsäkringsfrågar

9.2.1 I Sverige bosatt sjöman

Klagomål från sjömännens sida beträffande folkpensionsavgiften förekommer sällan men vissa reflexioner kan här vara på sin plats. Bestämmelserna angående folkpensionsav- gift kan undantagsvis ge till resultat att sjö— man blir påförd för hög avgift om han har

viss landinkomst parallellt med sjöinkomst. Likaså kan sjöman med förvärvsarbetande make debiteras sammanlagt högre avgift än vad makarna enligt f.n. gällande bestäm- melser skulle betala vid samtaxering. Dessa förhållanden uppvägs emellertid mer än väl av samtidigt inträffande favörer i sjömans- skattesystemet och bör enligt vår mening inte föranleda någon åtgärd.

Ytterligare bör erinras om bestämmelsen att den som är under 18 år eller över 66 år rätteligen inte skall påföras folkpensionsav- gift. Sjöman, som är »över- eller underårig», påförs emellertid sådan avgift genom sjö- mansskatten. .Detta är i och för sig fel men torde inte kunna undvikas vid en definitiv schablonbeskattning. Att införa speciella jämkningsregler för dessa fall synes mindre lämpligt.

Sjukförsäkringsavgiften består av tre de- lar, nämligen avgift för sjukvårdsersättning, för grundsjukpenning och för tilläggssjuk- penning.

Avgift för sjukvårdsersättning erläggs av varje försäkrad, som vid taxering året efter det år avgiften avser påförts till statlig in- komstskatt beskattningsbar inkomst. För makar är den gemensamma inkomsten av- görande.

Avgift för grundsjukpenning beräknas för varje månad, som den försäkrade varit pla-

cerad i sjukpenningklass. Även denna av- gift bortfaller, om den försäkrade inte vid taxering året efter det år avgiften avser på- förts till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst.

Avgifterna för sjukvårdsersättning och grundsjukpenning får tillsammans inte uppgå till mer än för ogift 10 % och för gift 5 % av nämnda beskattningsbara inkomst. I första hand reduceras avgiften för sjukvårds- ersättning.

Avgift för tilläggssjukpenning erläggs för varje månad, som den försäkrade varit in- placerad i sjukpenningklass nr 3 eller högre klass.

Avgift för grundsjukpenning och tilläggs- sjukpenning nedsätts för sjöman med en tolftedel för varje månad under vilken han erlagt sjömansskatt. Som nyss nämnts bort- faller emellertid avgiften för grundsjukpen- ning även av den anledningen att beskatt- ningsbar inkomst inte påförts.

Hur bestämmelserna om sjukförsäkrings- avgift verkar för sjömännen framgår av följande exempel.

I fallen 2 samt 4—6 påförs avgift för sjukvårdsersättning med för högt belopp. I samtliga dessa fall utom möjligen fall 4 tjänar sjömannen emellertid i stort på att sjö- och landinkomst inte sambeskattas. Den

Antal månader för Till statlig inkomst- vilka sjömansskatt skatt beskattningsbar

Sjukförsäkringsavgift

påföres inte alls påföres för sjukvårdsersättning med 20 kr. för ogift och 10 kr. för gift påföres för tilläggssjukpenning med 2/12-delar påföres för sjukvårdsersättning med full av- gift och för grund- och tilläggssjukpenning med 6/12-delar påföres inte sjömannen. Hustrun påföres där- emot avgift för sjukvårdsersättning för såväl sig som mannen. Dessutom påföres hon egen avgift för grund- och tilläggssjukpenning påföres inte sjömannen. Hustrun påföres av— gift för sjukvårdsersättning för sig och man- nen och dessutom egen avgift för grund- och tilläggssjukpenning samt makens avgift för nämnda sjukpenningar med 2/12-delar

Fall erlagts inkomst

1 12 —

2 12 200 kr.

3 10 ——

4 6 7 000 kr.

5 12 Hustrun 10000 kr. 6 10 Hustrun 10000 kr. SOU 1969: 55

för högt påförda avgiften torde därför sakna betydelse.

I fall nr 1 torde sjukförsäkringsavgiften vara tämligen exakt beräknad.

1 fall nr 3 kan däremot avgiften vara för lågt beräknad. Sjömannen erlägger ju en- dast lO/lZ-delar av avgiften genom sjö- mansskatten. Återstående 2/12-delar av sjukförsäkringsavgiften uttas endast i vad avser tilläggssjukpenningsavgift. Sjömannen slipper sålunda undan avgift för sjukvårds- ersättning och grundsjukpenning för två månader. Trots detta faktum utgör avgifts- påföringen i fall som detta ett mycket stort irritationsmoment bland sjömännen genom att fallet är mycket vanligt. De fall, där av- giften realiter uttas med för högt belopp, föranleder inte tillnärmelsevis sådan diskus- sion. Anledningen till irritationen är att sjö- mannen anser sig ha betalat sjömansskatt hela året. Visserligen har han varit ombord bara tio månader men vistelsen i land under resterande två månader utan arbete är ofta att anse som semester varunder uppehållet bekostas med semester- och vederlagsersätt- ning. Den tid, som sådana ersättningar av- ser, räknas — som framgår av kapitel 5 — inte som anställningstid ombord men ersätt- ningarna beskattas ändå som om fråga varit om lön under viss tids ledighet.

Att avgift påförs i fall 3 är alltså en följd av att semester- och vederlagsersättning betraktas som engångsbelopp. Ett sätt att lösa frågan är att till anställningstid lägga tid för semester- och vederlagsersättning. En sådan åtgärd får emellertid effekt på sjömannens ortsavdrag, som måste reduceras för motsvarande tid. För många sjömän kan det vara väsentligare att behålla ortsavdraget än att slippa den till beloppet ofta tämligen blygsamma sjukförsäkringsavgiften på debet- sedeln å slutlig skatt. Denna lösning är inte heller lämplig om vårt förslag i 5.3 om en enhetlig procentbeskattning av engångsbelop- pen vinner gehör.

Vi anser dock övervägande skäl tala för att nuvarande bestämmelser ändras så att sjöman, som själv eller tillsammans med sin hustru inte påförts till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst vid taxering året

efter det år sjukförsäkringsavgiften avser, inte skall påföras sådan avgift på debetse- del. De avgifter, som det är fråga om, är beloppsmässigt relativt små, ofta så obetyd- liga att kostnaderna för bestyren med påfö- ring, utfärdande av debetsedel m.m. över- stiger avgifterna. Härtill kommer att av- gifterna i många fall inte inbetalas frivilligt vilket medför att ett kostnadskrävande in- drivningsförfarande måste tillgripas. Sjö- mansskattekontorets och de lokala skatte- myndigheternas arbete med att besvara för- frågningar angående avgifterna skulle om förslaget genomförs nästan helt bortfalla.

I inkomstlängd skall antecknas i vad mån någon betalat sjömansskatt. Anteckningen tjänar till ledning bl. a. vid bedömande av om sjukförsäkringsavgift bör debiteras. Det- ta är t. ex. fallet om sjötjänstgöringen inte omfattat årets alla månader. Beträffande an- teckning i svensk inkomstlängd av dansk, finsk eller norsk sjömansskatt torde praxis vara vacklande på grund av att direkt be— stämmelse härom saknas (jfr dock SFS 1958: 305 i lydelse genom SFS 1959: 594 och till— läggsavtal till dubbelbeskattningsavtal, SFS 195920, 592 och 593). För en i Sverige bo- satt sjöman som erlagt finsk sjömansskatt kan utebliven anteckning medföra att svensk sjukförsäkringsavgift debiteras utan avseen- de på att den finska sjömansskatten inklu- derar sjukförsäkringsavgift. Däremot kan utebliven anteckning om dansk och norsk sjömansskatt vara riktig eftersom dessa skat- ter inte omfattar sjukförsäkringsavgift.

Förhållandet är något annorlunda i fråga om folkpensionsavgiften. Sådan debiteras den som har viss till statlig inkomstskatt be- skattningsbar inkomst. Liknande avgift in- går i de danska och finska sjömansskatterna men inte i den norska. Detta medför att svensk sjöman i norska handelsflottan i prin- cip inte betalar folkpensionsavgift någon- stans.

Vad nu sagts synes oss böra uppmärk- sammas i samband med överläggningar mel- lan de nordiska länderna i fråga om social- försäkringsförmånerna.

Önskvärt vore om anteckning kunde ske

i inkomstlängden av dansk, finsk och norsk sjömansskatt på samma sätt som gäller för svensk sjömansskatt.

I detta sammanhang har vi uppmärksam- mat att nyssnämnda författning, SFS 1958: 305, i dagens läge inte ger ett för sjömannen tillfredsställande resultat. Detta beror främst på tillkomsten av det schabloniserade kom- munalskatteavdraget.

9.2.2 I Sverige icke bosatt svensk sjöman

Enligt anvisningarna till 7 & SjF skall sjö- mansskatt för sjöman, inskriven i svenskt sjömansregister (tidigare svenskt sjömans— hus), alltid utgå enligt samma bestämmelser som för här i riket bosatt sjöman, dvs. efter tabell, om inte sjömannen med intyg av sjömansskattenämnden visar att han är skattskyldig i annat land för inkomsten. Be- stämmelsen avser att hindra skatteflykt ge- nom skenbosättning utomlands (jfr prop. 1958192 5. 92) och torde alltjämt vara be- hövlig för detta ändamål. Det bör tilläggas att det är ett villkor för svensk sjömans mönstring på svenskt fartyg att han är in- skriven i det svenska sjömansregistret.

Trots detta förekommer i undantagsfall att svenska medborgare påmönstras utan att de skrivs in i registret. Den som inte blivit inskriven har vid bosättning utomlands inte kunnat förvägras att betala sjömansskatt med 15 %. För att svenska medborgare inte skall på detta sätt behandlas olika bör skatt- skyldigheten knytas till medborgarskapet i stället för till registertillhörigheten. Läns- styrelsen i Göteborgs och Bohus län före- slog detta i sitt yttrande över 1957 års sjö- mansskattesakkunnigas betänkande. Depar- tementschefen åberopade emellertid KL:s regler mot en anknytning till medborgarska- pet. Ändring av anvisningarna till 53 & KL gällande fr. o. m. 1967 (SFS l966:729) med- för att sådant hinder inte längre torde finnas. Vi föreslår alltså att anvisningarna till 7 & SjF ändras i enlighet med vad vi nu anfört. Fortfarande bör givetvis möjlighet finnas för svensk sjöman, som är bosatt utomlands, att undgå skatteavdrag därför att han är skatt—

skyldig i annat land för inkomst. Avgörandet bör liksom hittills ligga hos sjömansskatte- nämnden.

Nyssnämnda bestämmelser i SjF innebär vidare att den svenske sjöman som verkligen bor utomlands, t. ex. i sin utländska hustrus hemland, betalar svensk folkpensions- och sjukförsäkringsavgift om han betalar tabell- skatt. Principiellt torde han dock inte vara berättigad till motsvarande förmåner. Detta kan knappast anses tillfredsställande.

Vi har undersökt om gällande sociallag- stiftning möjliggör en undantagsbestämmelse för nu berörda sjömän. Det har emellertid upplysts att ett sådant undantag skulle få vittgående konsekvenser i andra samman- hang. Även om således bestämmelserna i vissa fall ger ett något för högt skattetryck anser vi oss inte böra förorda någon ändring i beskattningshänseende på denna punkt.

9.2.3 Sjöman bosatt i Danmark, Finland eller Norge

Som förut nämnts betalar sjömän med bo- sättning i Danmark, Finland och Norge tabellskatt vid tjänstgöring på svenska far- tyg. De erlägger därmed även folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter till Sverige. Trots detta utgår inte motsvarande förmåner, efter- som bosättningen härvidlag är avgörande. Förhållandet har föranlett irritation främst bland norska sjömän på svenska fartyg. De avkrävs nämligen liknande avgifter i sitt hemland.

En undersökning som vi låtit göra av vad som gäller i Danmark, Finland och Norge beträffande folkpensioneringen och sjukför- säkringen visar överensstämmelse i visa de— lar men stora skiljaktigheter de olika län- derna emellan i andra hänseenden.

Full överensstämmelse föreligger mellan den svenska och finska sjömansskatten såtillvida att i båda fallen inkluderas folk- pensions- och sjukförsäkringsavgift i skatten. Vissa olikheter finns emellertid. Sålunda torde den svenske sjömannen vid anställning på finskt fartyg vara tillförsäkrad de finska

sjukförsäkringsförmånerna. En finsk sjöman på svenskt fartyg blir däremot inte — såsom nyss antyddes — delaktig av de svenska so- ciala förmånerna och synes ej heller under anställningstiden ombord på det svenska fartyget vara tillförsäkrad förmånerna i Fin- land. Dubbelpåföring av avgifter torde emellertid aldrig kunna ifrågakomma för den i Finland bosatte sjömannen. En i Sve— rige bosatt sjöman, som tjänstgör på finskt fartyg, blir däremot påförd dubbel sjukför- säkringsavgift. Om dansk, finsk och norsk sjömansskatt antecknas i svensk inkomst— längd bortfaller detta problem (jfr 9.2.1).

Vid jämförelse mellan den svenska och danska sjömansskatten finner man att be- handlingen av folkpensionsavgiften är lika i båda fallen. Beträffande sjukförsäkringen uppkommer däremot problem, eftersom Danmark inte har obligatorisk försäkring i detta avseende. Den danska sjömansskat- ten innefattar därför inte sjukförsäkrings- avgift. Den danske sjöman, som tjänstgör på svenskt fartyg och som är medlem i dansk sjukkassa, kan således få betala dub- bel sjukförsäkringsavgift.

De svenska och norska systemen går helt isär. Den norske sjömannen på svenskt far- tyg blir påförd dubbel avgift till såväl folk- pensionering som sjukförsäkring. En svensk sjöman på norskt fartyg undgår däremot helt folkpensionsavgift på sjöinkomsten.

Enligt vår mening bör föreliggande pro- blem inte lämpligen lösas genom åtgärder vid sjömansbeskattningen. Ett bättre sätt är att så långt möjligt åstadkomma enhetligare regler för de nordiska sjömännen genom överenskommelse mellan berörda länder på sociallagstiftningens område. Sådan överens- kommelse finns sedan länge mellan de nor- diska länderna, nämligen konventionen den 15 september 1955 om social trygghet m. m. (SÖ 1956: 50). Till denna ansluter sig en tilläggsöverenskommelse den 24 februari 1967. I själva verket synes oss dessa över- enskommelser i föreliggande skick ge till- räcklig möjlighet att komma till rätta med de mest brännande problemen. Hit räknar vi trygdeavgiftema för norrmän på svenska fartyg. Lösningen skulle ligga i att över-

flytta sjömannen till försäkringskassa i det land, som »hans» fartyg tillhör. Bestämmel- ser om sådan överflyttning finns i tilläggs- överenskommelsen, kapitel II artikel 2 och 3. Artikel 2 har följande lydelse:

Den som är sjukhjälpsförsäkrad i kassa, som i artikel 1 sägs, äger rätt till överflyttning i en- lighet med bestämmelserna i detta kapitel. Över- flyttningen omfattar även medföljande make och barn.

Den överflyttade blir försäkrad i enlighet med bestämmelserna i det land, till vilket han flyttar.

Av de i artikel 3 uppställda villkoren in- tresserar här främst punkt 1 som lyder.

1. Den sjukhjälpsförsäkrade skall ha upphört att vara bosatt i det land, från vilket flyttningen sker, och ha bosatt sig i det land, till vilket han flyttar. Denna bestämmelse skall dock icke hindra överflyttning av försäkrad som för att stude- ra eller för att arbeta skall vistas i det andra landet mer än tre månader i följd. Försäkrad som vistas i ett annat land för att utföra ar- bete för en arbetsgivare, som är bosatt eller har sitt huvudkontor i det land, där han är sjuk- hjälpsförsäkrad, anses dock under de första tolv månaderna av vistelsen vara bosatt i det land där han är sjukhjälpsförsäkrad, för såvitt han icke uppenbart bosatt sig i det andra landet. Det bör tilläggas, att konventionen i arti- kel 29 föreskriver att med vistelse i ett av de fördragsslutande länderna jämställs an- ställning på fartyg under vederbörande lands flagga. I cirkulärskrivelse 1969: 6 har riksförsäk- ringsverket erinrat om denna överflyttnings- möjlighet för sjömän. Verket har med stöd av artikel 13 i överenskommelsen föreskri- vit att framställning om överflyttning skall göras hos Göteborgs allmänna försäkrings- kassa som skall skriva in överflyttade sjö- män. Vi vill avslutningsvis påpeka, att nyss- nämnda överenskommelser f.n. är under omprövning av nordiska socialförsäkrings- utskottet. I detta sammanhang vill vi rikta upp— märksamheten på att isländska sjömän inte betalar tabellskatt vid tjänstgöring på svens- ka fartyg. Antalet islänningar i den svenska handelsflottan är visserligen litet men an- ledning torde ändå finnas att överväga att

likställa Island med övriga nordiska länder i detta hänseende. En ändring i denna rikt- ning torde vara särskilt önskvärd om de aktuella strävandena att ingå en konvention mellan samtliga nordiska länder om ensartad beräkning av ATP- (eller motsvarande) för- måner blir verklighet.

9.3 Rertilution av sjömansskatt

Bestämmelser om restitution av sjömansskatt återfinns i 13 och 15 åå SjF samti 15 och 20 55 SjK. Lämpligt är att samla föreskrif- terna om restitution i en paragraf, som för- ses med rubriken »Restitution av sjömans- skatt».

De båda paragraferna i SjF föreskriver att ränta inte skall utgå på grund av sjö- mansskattenämndens beslut om jämkning resp. rättelse. I 15 & SjF utsågs vidare att vad i 68 5 3 och 4 mom. UF stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid restitution av sjömansskatt.

Hänvisningen till UF innebär, att under- sökning måste verkställas om den återbetal- ningsberättigade häftar för oguldna utskyl- der innan restitution sker.

Antal återbetalningsärenden under 1966 var 3 872 om sammanlagt 2019 370 kr. I 2 663 fall avseende återbetalning om 1 367 869 kr. gjordes föreskriven förfrågan till kronofogdemyndighet. Endast i 226 fall skedde kvittning för restförda utskylder eller utmätning för oguldna böter m.m. Totalt utbetalades i dessa fall 23 400 kr. till krono— fogdemyndighetema.

I varje återbetalningsärende, där förfrå- gan skall göras enligt 68 & UF, uppkommer ett betydande merarbete för sjömansskatte- kontoret. Förfrågan skall utskrivas och expedieras, bevakning skall ske av att svar inkommer, påminnelser måste göras i en del fall. Handlingarna i återbetalningsärendet kan av praktiska skäl ej skingras under vän- tetiden. Detta medför, att sjömansskatteredo- visningar ligger »låsta» under nämnda tid, vilket kan vara till nackdel för arbetet i övrigt på sjömansskattekontoret. Det kan ifrågasättas om kostnaden och besväret hos

olika berörda myndigheter med dessa för- frågningar står i rimlig proportion till det belopp, som därigenom tillförs statsverket. Det bör i sammanhanget erinras om att sjömansskatten är en definitiv skatt och att sjömän normalt inte påförs slutlig skatt. Sjömän kan därför antas restera för ut— skylder i förhållandevis få fall.

Med hänsyn till det anförda förordas att bestämmelsen i 15 & SjF om tillämpning av 68 & UF slopas.

När återbetalning skall verkställas till en sjöman, kan det vid uträkning av återbe- talningsbeloppet visa sig, att ett rederi på grund av krav från sjömansskattekontoret erlagt viss skatt för sjömannen. Har rede— riet återfått det utlagda skattebeloppet av sjömannen uppstår inget problem. Om däre- mot rederiets fordran på sjömannen kvar- står, uppkommer fråga, huruvida sjöman- nen själv skall få hela återbetalningsbelop- pet eller om rederiet först skall tillgodoses med belopp motsvarande vad rederiet erlagt i skatt för sjömannen. Sistnämnda förfa- rande har utan att invändningar rests tilläm- pats av sjömansskattenämnden och sjömans- skattekontoret i återbetalningsbesluten. Rät- teligen borde emellertid rederiets fordran ha överlämnats till indrivningsmyndigheten, som sedan haft att göra utmätning i sjömannens tillgodohavande. En sådan ordning är dock både opraktisk och kostnadskrävande. Vi fö- reslår därför, att i bestämmelserna om re- stitution intas en föreskrift, som ger sjö- mansskattenämnden och sjömansskattekon— toret möjlighet att i nu ifrågavarande fall verkställa utbetalning direkt till rederiet. En förutsättning härför är givetvis, att rederiet gör troligt, att sjömannen inte betalat det utlagda beloppet.

Att ränta inte utgår på belopp som resti- tuerats enligt SjF sammanhänger med att man i förarbetena till förordningen förut- satte att restitution skulle bli aktuell relativt sällan beroende på sjömansskattens karaktär av definitiv skatt. När restitution undantags- vis skulle komma i fråga förutsattes den kunna ske snabbt, vanligen inom sex måna- der.

Dessa bedömningar har knappast visat sig riktiga. Antalet restitutionsärenden utgör ca 4 000 per år. Skälen därför är bl. &. föl- jande. Sjömännen inger ofta sina ansök- ningar så sent, att sjömansskattenämndens beslut i anledning av desamma inte kan iakttas ombord från kalenderårets eller tjänstgöringens början. I många fall tar ut- redning av ett ärende så lång tid, att beslu- tet blir fördröjt. En del jämkningsframställ- ningar, t.ex. ca 700 ansökningar per år om jämkning på grund av underskott i förvärvs- källa, behandlas först efter beskattningsårets utgång.

På grund av den stora mängden återbetal- ningsärenden dröjer det ofta över den för- utsedda tiden om sex månader innan åter- betalning kan komma till stånd.

En anledning till dröjsmålet med åter- betalning är, att sjömansskattekontoret av praktiska skäl måste handlägga återbetal- ningsärendena fartygsvis. Självfallet är den många gånger långa väntan på återbetalning ett irritationsmoment för sjömännen. Även för sjömansskattekontorets personal är saken besvärande.

Ett sätt att nedbringa antalet restitutions— ärenden är att medge rätt för rederier och befälhavare att justera skatteavdrag, som verkställts med för högt belopp för tid, in— nan jämkningsbeslut uppvisats ombord. F. n. gäller enligt sjömansskattenämndens beslut, att det skall iakttas ombord fr.o.m. det avlöningstillfälle, som infaller näst efter det beslutet uppvisats för befälhavaren, och att den återbetalning som beslutet eventuellt för— anleder, sker utan särskild ansökan genom sjömansskattekontorets försorg. Endast då det gäller beslut om tillämplig kolumn före- ligger enligt 10 ?; SjF justeringsskyldighet men dock bara beträffande skatteavdrag för januari och februari. Sjömansskattekontoret har vid några tillfällen genom cirkulärskrivel- se till rederier och fartygsbefälhavare medgi— vit, att rättelse för januari och februari fått göras även för andra slag av beslut. Denna rättelsemöjlighet har emellertid inte till fullo utnyttjats. Ett skäl härför kan vara att redaren vid fall av felaktig justering blir an— svarig för skatt, som redovisas med för lågt

belopp. Ett annat skäl är att sjömannen kan ha bytt anställning, innan sjömansskatte- nämndens beslut når honom. På det nya fartyget rättas då inte skatteavdrag, som hänför sig till den tidigare anställningen. Av praktiska skäl bör inte skyldighet att rätta skatteavdrag införas för redare.

Införs generell justeringsrätt måste en viss tidsbegränsning föreskrivas. Annars skulle sjömansskattekontoret inte kunna starta sitt arbete med restitutioner förrän mycket sent. Rättelse bör därför inte få göras senare än under andra månaden efter den, varunder sjömansskattenämndens beslut dagtecknats.

Att avgöra hur långt rättelsemöjligheten bör sträcka sig torde ingå i sjömansskatte- nämndens befogenheter enligt 21 5 SjF.

Effekten av en bestämmelse som ger re— derier och befälhavare rätt till justering bör i det långa loppet bli färre restitutionsären- den och ett snabbare återbetalningsförfa— rande. Med hänsyn härtill kunde övervägas att inte mjuka upp ränteförbudet. Å andra sidan kan befaras att väntetiden fortfarande måste bli lång i vissa fall. Härtill kommer att det inte kan anses stå i överensstämmelse med moderna principer att generellt under- låta att räkna ränta vid restitution (jfr BeU 196753). Vi föreslår att räntebestämmelser införs i SjF. Dessa bör inte gälla bara när restitution sker på grund av kammarrättens och regeringsrättens utslag utan även i andra restitutionsfall. Därvid bör restitution på grund av jämkning och på grund av rättelse av praktiska skäl likställas.

Räntorna enligt UF är av tre slag, näm- ligen ränta på kvarstående skatt, ränta på överskjutande preliminär skatt som beräknas vid debitering av slutlig skatt samt restitu- tionsränta som utgår när annan skatt än preliminärskatt återbetalas. För sjömansskat- tens del bör anknytas till sistnämnda slag av ränta. Denna beräknas för skatt som preli- minärt betalats från utgången av taxerings- året, dvs. fr.o.m. andra året efter beskatt- ningsåret. För annan skatt beräknas räntan, om skatten betalats under förra hälften av ett kalenderår, fr. o. m. den 1 därpå följande juli och, om den betalats under senare hälf-

ten av ett kalenderår, fr.o.m. den 1 därpå följande januari. Räntesatsen är 5 %.

Av praktiska skäl bör man för sjömans- skattens vidkommande välja en enda tids- gräns fr.o.m. vilken ränta skall utgå. Pro- blemet blir då vilken tidsgräns som skall väl- jas. Tidigast möjliga gräns är den 1 januari året efter beskattningsåret. Denna tidpunkt bör emellertid inte väljas främst av det skä- let att sjömansskatten för de båda sista redovisningsperioderna avseende tiden sep— tember—december normalt inte inkommit till sjömansskattekontoret då. Antalet ränte— fall kan dessutom med nämnda tidpunkt som gräns beräknas bli betydande.

Om sjömansskattekontoret skall ha en reell möjlighet att verkställa återbetalning för tiden september—december utan ränta bör som tidsgräns för ränteberäkningen väl- jas den 1 juli året efter beskattningsåret. Har sjömannen inte fått restitution vid den- na tidpunkt kan man med fog anse honom berättigad till räntegottgörelse. Väljer man en senare tidpunkt, exempelvis den 1 januari andra året efter beskattningsåret, blir ränte- bestämmelsen i stort sett meningslös, efter- som restitution endast i undantagsfall sker så sent. Om man likställer sjömansskatten med skatt som betalats preliminärt är det annars kanske naturligt att välja sistnämnda tidsgräns.

Räntebelopp bör avrundas uppåt till när— mast högre hela krontal. Ränta under 5 kr. bör inte utbetalas. Man undviker därigenom komplikation med öretal och med alltför små räntebelopp. Enligt UF utgår ränta t.o.m. den dag då skattebeloppet återbeta— las. Från förenklingssynpunkt bör ränta på restituerad sjömansskatt beräknas månads- vis och inte per dag. Ränta bör därför utgå för hela den månad då utbetalning sker. De räntetabeller som i så fall behöver konstrue- ras blir föga omfångsrika och mycket enkla att tillämpa. Om i framtiden datatekniken kan nyttiggöras även vid restitutionerna kan det dessutom vara fördelaktigt att inte be- höva fastställa exakt utbetalningsdag. En mera elastisk utbetalningsperiod kan vara att föredra.

15 & SjF innehåller bestämmelser som täcker alla fall, då sjöman eller redare önskar rät- telse av för högt avdragen eller redovisad sjömansskatt. Till den del paragrafen inne- fattar restitutions- och ränteregler är den inte uttömmande. Dessa regler har vi be— handlat i 9.3.

Vid sidan om möjligheten att genom revi- sionskrav beriktiga skatteavdrag, som verk— ställts med för lågt belopp, finns fall, där rättelse bör ske i för sjömannen negativ rikt- ning. Stöd för sådan rättelse synes saknas i förordningen i dess nuvarande lydelse. Så- dana fall är exempelvis följande.

1) I samband med beslut om jämkning för underhållsbidrag uppkommer ofta fråga om att ändra tillämplig skattekolumn. Van- ligen är en överföring från kolumn 2—3 till 1 aktuell.

2) Det ofta förekommande fallet med studerande, som i jämkningsansökan inte uppger sina samtliga inkomster under be- skattningsåret. Beslutet om jämkning kan härigenom bli för gynnsamt för studeranden. När i efterhand de verkliga inkomstförhål- landena blir kända, saknas normalt möj- lighet till rättelse. Kammarrätten har dock i vissa fall fastställt sjömansskattenämndens beslut att upphäva ett tidigare fattat jämk- ningsbeslut, sedan nya omständigheter fram- kommit. Däremot har sjömansskattenämn- den inte ansetts ha haft rätt att utan före- gående revisionskrav fastställa det belopp, som rätteligen skulle erläggas i sjömans- skatt.

3) 10 ä 1 mom. SjF föreskriver att skatte— avdrag under januari och februari för sjö- man, som inte erhållit debetsedel å prelimi- när A-skatt, får ske enligt den kolumn som senast tillämpats under nästföregående be- skattningsår. Har exempelvis under sist— nämnda år kolumn 2—3 varit tillämplig verkställs skatteavdrag även under följande års första två månader enligt denna kolumn. Visar det sig sedan, att kolumnen för be- skattningsåret rätteligen skall vara kolumn 1, bör rättelse av skatteavdraget för nämnda månader kunna ske. Uppvisas den nya de-

betsedeln ombord, sedan skatteavdrag verk— ställts för januari—februari, är befälhavaren skyldig ombesörja rättelse. Motsvarande rät- telse bör kunna ske även beträffande den, som inte uppvisar den nya debetsedeln. Så sker också i praktiken genom att sjömans- skattekontoret riktar revisionskrav mot sjö- mannen på skatteskillnaden. Förfarandet bör komma till uttryck i författningstexten.

Redan nu finns möjlighet för sjömansskat- tenämnden enligt 17 & SjK att rätta ett be- slut som blivit oriktigt på grund av felräk- ning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende. Denna rättelsemöjlighet täcker emellertid inte de tidigare relaterade fallen.

Det kan allmänt göras gällande, att i fråga om en så schablonartad skatt som sjömansskatten kravet på millimeterrättvisa inte bör upprätthållas på samma sätt som beträffande skatt enligt allmänt gällande regler. Emellertid kan det knappast anses lämpligt, att exempelvis en sjöman, som lämnar ofullständiga eller felaktiga upp- gifter i sin jämkningsansökan, skall komma i bättre skatteläge än en mera samvetsgrann sjöman. Ej heller bör en sjöman, som inte uppvisar debetsedel, få fördelaktigare skatt för vissa månader än annan sjöman. På grund härav förordar vi att rättelsemöjlig- heterna utvidgas. Förfarandet bör lämpligen ordnas så, att sjömansskattekontorets före- ståndare hemställer hos sjömansskattenämn- den att rättelse skall ske. Rättelse bör givet- vis inte ske i bagatellartade fall med hänsyn till administrationskostnaderna.

Det skisserade förfaringssättet ansluter sig i stort till föreskriften i 20 & SjK om rättelse ex officio till sjömannens fördel. Vi föreslår att alla föreskrifter om rättelse av sjömansskatt samlas på ett ställe i SjF, lämpligen 15 5.

Det ovan under 3) relaterade fallet torde måhända inte behöva komma in under det nu föreslagna rättelseförfarandet. Ett så- dant fel bör kunna rättas genom att sjömans— skattekontoret framställer krav mot sjö- mannen, dvs. på det sätt som redan nu tillämpas. I en ny paragraf i SjF, 15 a 5, bör klargöras att krav i hithörande fall kan framställas mot sjömannen.

Ett problem uppkommer i de fall, där rättelse skall göras till den skattskyldiges nackdel vilket i princip inte bör ske utan att den skattskyldige beretts tillfälle yttra sig. Emellertid är det ofta svårt att nå sjömännen med skrivelser. Särskilt gäller detta, om skrivelsen skall delges bevisligen. I nu förevarande fall synes sådan delgiv- ning från rättssäkerhetssynpunkt vara nöd- vändig. En absolut ovillkorlig föreskrift därom skulle dock medföra, att rättelse- möjligheten avsevärt försvåras. Från admi- nistrativ synpunkt är det önskvärt, att rät- telseförfarandet blir så enkelt och effektivt som möjligt. Därvid bör övervägas att i större utsträckning än f.n. använda tele- grafisk delgivning även om kostnaderna för delgivningen därigenom ökar. Har den skatt- skyldige inte kunnat beredas tillfälle yttra sig bör rättelse ändå få ske. Om den skatt- skyldige är missnöjd med ett rättelsebeslut, har han alltid möjlighet att anföra besvär däröver i kammarrätten. Yppas nya omstän- digheter i saken brukar sjömansskattenämn- den f.ö. pröva ärendet på nytt.

9.5 Revisionskrav

17 & SjF behandlar redares ansvar för att skatteavdrag sker med rätt belopp och ord- ningen för att framställa krav för den hän— delse skatt ej avdragits eller innehållits med för lågt belopp. Vi föreslår en ny paragraf i SjF, 15 a &, med bestämmelser om sjöman— nens ansvar för skatt. Vidare bör den nyligen införda bestämmelsen i 77 a & UF om viss betalningsskyldighet för arbetsgivares före- trädare göras tillämplig vid sjömansbeskatt- ningen genom en hänvisning.

Ordningen för revisionskrav beskrivs i 17 ä 2 mom. SjF. I praktiken tillämpas till en början ett enklare förfarande än för- fattningen förutsätter. När det vid gransk— ning av ett rederis redovisningsförteckningar observeras, att skatteavdrag skett med för lågt belopp, upprättas på sjömansskattekon- toret en granskningsrapport i tre exemplar. Rederiet får två exemplar, varav det ena skall behållas och det andra återsändas till

sjömansskattekontoret med yttrande. Det tredje exemplaret är sjömansskattekontorets bevakningsexemplar. Rederiets båda exemp- lar översänds med missivskrivelse, vari re- deriet uppmanas att —— om riktigheten av innehållet i granskningsrapporten inte be- strides — direkt inbetala det resterande skattebeloppet. Föranleder rapporten er- inringar, skall rederiet på rapporten teckna sitt yttrande men däremot inte inbetala det bestridda skattebeloppet. I de flesta klara fall inbetalas den för lågt avdragna skatten direkt och det formella revisionskravsför- farandet behöver ej tillgripas. I de fall, då rederiet inte vill tillämpa det direkta inbe- talningsförfarandet, då rederiet inte ens be- svarar granskningsrapporten eller då sjö- mansskattekontoret anser rederiets erinringar mot densamma inte kunna föranleda beak- tande, framställer sjömansskattekontoret re- visionskrav. Inbetalas inte kravbeloppet inom den tid, som angetts i revisionskravet, bru- kar sjömansskattekontoret påminna rederiet om kravet. Sådan påminnelse utsänds dock inte till rederier, som normalt missköter be- talningarna.

Om rederiet trots påminnelse inte inbetalar kravbeloppet eller framställer erinringar mot kravet, överlämnar sjömansskattekontoret ärendet till sjömansskattenämnden för pröv- ning. Fastställer nämnden kravet, översänder sjömansskattekontoret fastställelsebeslutet med en förnyad anmodan till rederiet att inbetala kravets belopp. Föranleder inte heller denna sista anmaning inbetalning från rederiets sida överlämnas kravets belopp för indrivning.

I fall då rederiet redovisar skatt utan att inbetala den eller då rederiet inbetalar ett lägre belopp än det redovisade framställs revisionskrav direkt. Förfarandet med granskningsrapporter är då inte aktuellt. Handläggningen i övrigt är emellertid den— samma, dock att påminnelseskrivelse inte brukar förekomma och att formuleringen i krav och fastställelsebeslut avviker från den ovan beskrivna.

Det bör nämnas att det årligen utsänds 3—4 000 granskningsrapporter mot redare.

Det informella kravet genom gransk-

ningsrapport har visat sig vara ändamåls- enligt för alla inblandade parter och bör behållas. Vi föreslår att det sanktioneras genom en föreskrift i SjK.

Framställs erinringar mot ett revisions- krav bör liksom hittills ärendet underställas sjömansskattenämnden för prövning. I de fall då kravbeloppet inte erlagts och erin- ringar ej heller framställts, synes det emel- lertid onödigt med en sådan prövning. Detta gäller framförallt i fall då kravet avser skatt, som redaren avdragit och redovisat men inte inbetalat. I sådant fall är beloppets storlek inte tvistigt. För att indrivningsåtgärder skall komma till stånd så snart som möj— ligt bör det räcka med en påteckning av sjömansskattekontorets föreståndare att er- inringar inte framställts mot revisionskravet, i stället för som nu av ordföranden i sjö- mansskattenämnden.

Ett särskilt spörsmål uppkommer då fråga är om revisionskrav mot redare på skatt, som avdragits från sjömans inkomst med för lågt belopp. F.n. delges inte revisionskravet och beslutet därom den berörde sjömannen. Denne får kännedom om kravet först om och när redaren utnyttjar sin regressrätt. Att föreskriva delgivning med sjömannen som ett oeftergivligt villkor skulle utan tvivel för- svåra eller omöjliggöra det förenklade krav- förfarandet med enbart granskningsrapport. Tidsutdräkt skulle bli följden med hänsyn till svårigheterna att nå sjömannen inom rimlig tid. Ett sådant villkor synes ej heller nödvän- digt av rättssäkerhetsskäl eftersom redarna ofta inte utnyttjar sin regressrätt, särskilt inte när det gäller småbelopp. Vid krav på större belopp eller om särskilda skäl annars före- ligger, t.ex. att sjömannen kan tänkas läm- na upplysningar i saken, bör dock delgivning om möjligt ske. Vi föreslår bestämmelse härom.

Uttrycket i 17 ä 2 mom. första stycket SjF »Har skatt icke erlagts i rätt tid» synes inte uttömmande och har utvecklats.

9.6 Redares regressrätt

Bestämmelsen i 18 & SjF om redares regress- rätt överensstämmer i princip med motsva-

rande bestämmelse i 76 & UF. Redarna har emellertid ålagts betalningsskyldighet för de anställdas skatt i större utsträckning än som får anses gälla för övriga arbetsgivare. Fel- dragningar av preliminärskatt torde i allmän- het inte föranleda krav annat än i form av kvarstående skatt på debetsedel å slutlig skatt. Det är därför otillfredsställande, att införsel inte får beviljas för uttagande av redares skattefordran. Redarens regressrätt blir härigenom oftast värdelös, då utmät- ningsbara tillgångar i regel saknas hos den skattskyldige. Om ett revisionskrav riktas mot sjömannen direkt i stället för mot reda- ren, kan vid bristande betalning införsel- instrumentet tillgripas. Statsverket har så- lunda större möjligheter att få ut skatte— beloppet av sjömannen men kräver ändock redaren, som är sämre ställd i detta avseen- de. Numera kan emellertid redare tillgripa utmätningsförfarande i sjömans lön för att få ut sin fordran. Med hänsyn härtill anser vi oss inte böra framlägga förslag i denna fråga.

9.7 Väl färdsavgift

Enligt lag 1948: 495 om avgifter till välfärds- anordningar för sjöfolk i land skall till så- dana anordningar, förutom bidrag av all- männa medel, utgå en avgift (välfärdsavgift) från sjömän och redare. Välfärdsavgiften ut- gör enligt lag 1966: 54 f.n. 10 öre för dag och sjöman under tid då sjömannen varit för utrikes fart påmönstrad svenskt handelsfar- tyg. Semester som infaller i omedelbar an- slutning till avmönstring inräknas i nämnda tid. Avgiften erläggs till hälften av sjöman- nen och till hälften av redaren, dvs. med 5 öre per dag för vardera. Statsverket tillskju- ter till driften av välfärdsanordningama för varje budgetår ett belopp, som är lika stort som summan av under budgetåret influtna välfärdsavgifter.

Ärenden angående sjömännens välfärds- anordningar handläggs av Handelsflottans välfärdsråd, vars kansli är förlagt till sjö- fartsverket.

Årligen inflyter ca 650000 kr. från sjö-

män och redare i välfärdsavgifter. Beloppet måste anses mycket ringa i förhållande till den stora apparat som avgiftsuppbörden fordrar. Genom att staten tillskjuter ett lika stort belopp står ca 1,3 milj. kr. till väl- färdsrådets förfogande per budgetår för driftkostnader. Till beloppet kommer emel- lertid avkastning av fondmedel (knappt 500000 kr.) och inkomster genom film- uthyrning rn. m. om ca 800 000 kr. Välfärds- rådets investeringar bekostas regelmässigt helt över statsbudgeten.

I utlåtande 1948: 2 anförde sammansatta stats- och andra lagutskottet i anledning av prop. 1948: 174 angående välfärdsanord- ningar för sjöfolk i land bl. a. följande.

I propositionen har föreslagits, att de svenska sjömän, som äro påmönstrade svenska fartyg på utrikes rulla, samt deras redare med en sär- skild välfärdsavgift skola bidraga till de löpan- de kostnaderna för välfärdsanordningama. Av- giften skulle utgöra 4 öre för dag och sjöman och utgivas till hälften av sjömannen och till hälften av redaren. I motionen II: 435 har gjorts gällande, att det vore mera hållfast, om hela kostnaden bleve lagd på staten. Därutöver ha motionärerna bl. a. framhållit, att långt ifrån alla sjömän kunna komma i åtnjutande av de förmåner, som välfärdsanordningama avse att erbjuda. Mot uttagandet av avgiften talar vi- dare, att det inflytande beloppet beräknas bli jämförelsevis ringa, medan uppbörden och re- dovisningen av medlen måste vålla ett avsevärt arbete. Häremot kan genmälas, att kostnaderna för inkasseringen av avgifterna, vilken enligt förslaget skall ombesörjas av sjömanshusen, torde bli relativt små. Ur rättvisesynpunkt är det icke tillfredsställande, att endast de för ut- rikes fart påmönstrade sjömännen skola betala välfärdsavgift. Såsom departementschefen fram- hållit, är det emellertid av redovisningstekniska skäl svårt att uttaga avgifter även av sjömän i inrikes fart, vilka till stor del icke äro mönst- ringspliktiga. Utskottet förväntar emellertid, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet fäst på denna fråga och undersöker, om icke en rätt- vis och tekniskt godtagbar lösning av densam- ma är möjlig. Vad som framför allt talar för att avgiften bör uttagas är, att detta bidrager till att utplåna det drag av välgörenhet, som hittills vilat över välfärdsanordningama för sjö- män. Inom utskottet har ifrågasatts, om icke av- gifterna borde ersättas av bidrag i annan form från redamas och de anställdas organisationer. Mot en lösning efter denna linje kan invändas, att icke alla redare och sjömän äro anslutna till respektive organisationer. Trots att skäl, som

framgår av det nu anförda, tala mot uttagan- det av en välfärdsavgift, har utskottet likväl icke velat motsätta sig förslaget om införande av en dylik avgift framför allt med hänsyn till angelägenheten av att välfärdsverksamheten på- börjas i den föreslagna jämförelsevis blygsam- ma omfattningen och icke ytterligare inskrän- kes av brist på medel. Utskottet utgår emeller- tid ifrån att frågan om välfärdsavgiftens utta- gande tages under omprövning av Kungl. Maj:t, därest redama och sjöfolket skulle framställa önskemål om att få lämna bidrag till välfärds— arbetet i annan form än den nu föreslagna, och att Kungl. Maj:t under angiven förutsättning förelägger riksdagen de förslag till ändrade be- stämmelser, som kunna finnas lämpliga.

De ombordanställdas organisationer har i sin i våra direktiv omnämnda skrivelse den 21 juli 1965 beträffande välfärdsavgiftema erinrat om att det ombord på handelsfarty- gen numera finns starka tendenser till ratio- nalisering av olika slag. Inte minst gäller detta det kamerala arbetet. Bland redare och ombordanställda har därför framförts tan- ken att välfärdsavgiften borde kunna upp- bäras utan den omständliga procedur som nu tillämpas med debitering i sjömannens avräkningsbok, anteckning i fartygets rulla OSV. Organisationerna hemställer att en ut- redning måtte göras huruvida betalningen av sjömännens välfärdsavgifter kan ske i sam— band med uppbörden av skatt på så sätt att avgiften inkluderas i sjömansskatten.

Vissa administrativa skäl kan onekligen anföras för att arbeta in sjömännens del av välfärdsavgiften i sjömansskatten. Nuvaran- de krångliga förfarande i fråga om uttag och redovisning av avgifterna skulle bortfalla och ersättas med ett enkelt system. Särskilda ut- räkningar ombord i löneavräkningar och sjö- mansrullor skulle bli obehövliga. Härmed skulle också kontrollbehovet till stor del för- svinna och likaså utskriften av räkningar på avgifterna. Vad som tillkommer är endast sjömansskattekontorets eventuella framräk- ning av totala avgiftsbeloppet och utbetal- ning av detsamma till sjöfartsverket en gång årligen i samband med kommunavräkningen. Möjligen blir det nödvändigt med en eller flera utbetalningar å conto.

Principiella skäl talar dock mot att arbeta

in avgiften i sjömansskatten. Ett starkt skäl ligger i själva grunden för avgiften. Såsom framgår av det föregående bestämdes av- giftens storlek och dess uppbörd i klart med- vetande om de administrativa svårigheterna. Skälet var att »utplåna det drag av välgören- het» som dittills kännetecknat välfärdsan- ordningarna. Sjömännen skulle med andra ord veta att de själva lämnat ett väsentligt bidrag. Om välfärdsavgiften inarbetas i sjö- mansskatten dröjer det inte länge förrän av— giften har förlorat sin avsedda karaktär. I förhållande till skatten är avgiften i de flesta inkomstlägen bagatellartad. För sjömän som inte tjänstgjort hela månaden kan den ibland ligga inom den i tabellerna inarbetade av- jämningen till hela kronor.

Mot att låta sjömansskatten omfatta väl- färdsavgiften talar vidare att lagstiftaren ända sedan uppbördsreformen 1945 konse- kvent avvisat förslag att kombinera betalning av olika avgifter med skatteuppbörden.

En annan nackdel är att bestämmelserna om vilka som skall betala välfärdsavgift inte överensstämmer med motsvarande bestäm- melser i sjömansskatten. Sålunda kan näm- nas att avgiftsuttag genom skatten skulle medföra att en del sjömän i närfart, som nu inte betalar avgiften, påfördes avgift och att vissa andra sjömän, som nu betalar av- gift, skulle slippa från den, t. ex. sjömän som får studerandejämkning eller utlänning- ar som betalar skatt i hemlandet.

Vidare löses inte på detta sätt problemet med redarens del i avgiften. Skall redaren även fortsättningsvis svara för viss del av avgiften måste nuvarande förfarande i vissa stycken behållas.

Vi avstyrker med hänsyn härtill att väl— färdsavgiften kopplas samman med sjömans- skatten. Beslut har fattats att avskaffa sjö- manshusen som blivit överflödiga genom den centrala sjömansregistreringen. Vidare över- vägs sjömännens anställningsform, eventu- ellt med sikte på rederianställning. Enligt vad vi erfarit är också mönstringssystemet under omprövning. I detta läge och mot bak- grunden av det administrativa besväret med välfärdsavgiften synes oss den lämpligaste lösningen vara att helt slopa välfärdsavgiften.

De medel som erfordras för sjömännens välfärdsanordningar bör till fullo bestridas av statsmedel. Välfärdsanordningar för land- anställda bekostas ju inte med särskilda av- gifter utan av allmänna medel. Anledning att i detta avseende behandla sjömännen på annat sätt synes oss inte föreligga. Vi finner denna form att finansiera en särskild yrkes- grupps välfärdsanordningar egendomlig och otidsenlig.

9.8 ADB i sjömansskatteredovisningen

Enligt våra direktiv har vi att uppmärk- samma frågan om att använda automatisk databehandling inom Sjömansskatten. Efter- som kommittén inte har egen expertis på detta område, har vi uppdragit åt byrådirek- tören vid datakontoret hos länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län Lars Malmberg att göra den erforderliga utredningen i äm- net. Resultatet av Malmbergs arbete redo— visas i bilagorna 20 och 21, vartill vi hän. visar.

Såsom framgår av bilaga 20 avses ADB- behandlingen komma att omfatta följande moment i sjömansskatteredovisningen:

Kontroll av redares Skatteberäkning Kontroll och bokföring av inbetald skatt Kommunavräkning Utskrift av kontrolluppgifter enligt 37 ä 1 mom. 8) TF.

5. Framtagande av statistik och underlag för redares arbetsgivaruppgifter

PPM").—

Det bör nämnas att praktisk erfarenhet redan vunnits i fråga om kommunavräkning (punkt 3) som för de båda senast förflutna åren skett under medverkan av ADB.

Med det föreslagna systemet uppkommer angelägna administrativa vinster. För sjö- mansskattekontoret bör den datamässiga kontrollen medföra väsentlig arbetsbespa- ring och ett säkrare material. Vidare vill vi särskilt peka på att systemet innebär att redares kontrolluppgift enligt 37 5 1 mom. TF och arbetsgivaruppgift för ATP-ända- mål m.m. kan tas fram automatiskt, vilket skulle möjliggöra att redama befrias från

detta arbete. I denna del kan förslagets ge- nomförande få konsekvenser i ansvarsfrå- gan. Åtminstone vad beträffar kontrollupp- gift synes ansvaret för uppgiftens riktighet kunna överflyttas på sjömansskattekontoret.

Att statsverket övertar redamas arbete med kontrolluppgifter kan synas motverka de administrativa fördelar ett ADB—system annars medför. Så torde emellertid inte vara fallet. Vid våra undersökningar har vi näm- ligen funnit att nuvarande uppgiftssystem i många avseenden fungerar mindre väl. Kon- trolluppgiftema är behäftade med felaktig- heter i flera avseenden bl. a. då det gäller sjömännens adresser och anställningstiden ombord. Dessutom förekommer att uppgif— ter inte lämnas i föreskriven ordning. Allt talar för att antalet fel av nu angivna slag måste bli betydligt mindre om kontrollupp- gift i framtiden produceras av sjömansskatte- kontoret med hjälp av ADB. Först och främst kommer en sådan uppgift att inne- hålla tillförlitliga identifieringsuppgifter om sjömannen. Nästan lika viktigt är att det med ADB-system endast kommer att fram- ställas en kontrolluppgift för år och sjöman. Nu lämnas minst en uppgift för varje fartyg som sjömannen varit anställd på. I de flesta fall blir det två eller flera uppgifter för varje sjöman. Fall med sju, åtta uppgifter har på- träffats.

En ytterligare fördel med att framställa kontrolluppgift med ADB-förfarande är att en avsevärd förbättring kan förväntas i frå- ga om att bestämma sjömännens pensions- grundande inkomst. Felaktiga eller utebliv- na kontrolluppgifter medför för berörda sjömän beklagliga följder som kan vara svå- ra att rätta till.

De redovisade kostnaderna för att genom- föra systemet synes oss inte avskräckande. Vi vill tillfoga att ADB får allt större använd- ning inom skatteredovisningen och att sjö- mansskatten inte i längden kan vara något undantag utan att olägenheter uppkommer.

Vi utgår från att det föreslagna systemet genomförs. För att sjömansskattekontoret skall kunna framställa kontrolluppgift i rätt tid bör inbetalning och redovisning av skatt för årets sista redovisningsperiod tidigare-

läggas. Detta föranleder ändring av 14 5 1 mom. SjF.

Under en övergångstid torde ADB-syste- met få tillämpas parallellt med nuvarande redovisningssystem av säkerhetsskäl.

9.9 Kostnadsberäkning beträffande kommitténs förslag

Våra förslag medför i vissa fall ökade skat— teintäkter och i andra fall minskade sådana intäkter. Sålunda kan förslaget i kapitel 6 i fråga om utlänningarnas beskattning be- räknas ge en årlig skatteökning av 2,2 milj. kr. och förslaget i kapitel 8 om redamas av- drag rörande sjuklön 1,5 milj. kr. Minskade årliga skatteintäkter föranleds av förslagen i kapitel 4 om höjning av omkostnadsavdra— get (ca 5,1 milj. kr.) och i tabellfrågan (ca 1,5 milj. kr.). I samma riktning verkar för- slagen i kapitel 5 om ändrad beskattning av engångsbelopp (ca 1 milj. kr.), i kapitel 7 om vidgade jämkningsmöjligheter (ca 600000 kr.) och i kapitel 9 om välfärdsavgifter (ca 700 000 kr.). Härtill kommer att vårt för- slag att slopa sjukförsäkringsavgift för vissa sjömän kan beräknas ge ett årligt inkomst- bortfall för det allmänna av ca 280 000 kr. Totalt innebär detta för det allmänna ca 3,7 milj. kr. på plussidan och ca 9,2 milj. kr. på minussidan, netto ca 5,5 milj. kr. i årliga minskade skatteintäkter. Härav kan ca 2,5 milj. kr. beräknas falla på staten och återstoden på kommunerna.

Övergången till ADB beräknar vi i initial- skedet skall föranleda en kostnad av ca 13 000 kr. Häremot bör ställas påräkneliga rationaliseringsvinster. Dessa är svåra att beloppsmässigt precisera. De uppkommer inte genast utan först sedan ADB-systemet visat sig fungera väl. Därefter kan i varje fall en successiv minskning av personalkost- naderna kalkyleras i anslutning till den nor- mala personalavgången.

10. Specialmotivering

10.1 SjF

1 5 Från anvisningarna till 1 5 har flyttats be- stämmelsen att SjF inte är tillämplig vid an- ställning ombord på svenskt handelsfartyg i inre fart. Definitionen på inre fart, som nu också finns i anvisningarna till 1 &, återfinns i vårt förslag i 2 5 med hänsyn till vår be- stämning av begreppet fjärrfart.

2 ?: Sjömännen betalar numera inte sådan av— gift för pensionering, som omnämns i de- finitionen i 2 & SjF av beskattningsbar in- komst. Tidigare gällande pensionssystem ändrades 1960 i samband med införandet av ATP. Nu aktuella pensionsavgifter sva— rar redarna för. Detta gäller således förutom arbetsgivaravgift för ATP m.m. även av- gifter till Sjöbefälets pensionskassa och till Handelsflottans pensionsanstalt. Bestämmel- sen om avdrag för sjömannens avgift bör därför utgå ur författningstexten. Beskattningsbar inkomst är i princip en- dast kontant inkomst ombord. Emellertid har sjömansskattenämnden ansett att sjömans- skatt skall utgå på vissa naturaförmåner. Så- lunda har förmån som två befälhavare i ett norrlandsrederi åtnjutit i form av fri bostad, ved och lyse i land ansetts skola beskattas enligt SjF. Även andra fall med naturaför- måner har förekommit. Bl. a. har rederi till— handahållit de anställda fri uniform i stället

för att utge uniformsersättning, vilket är det vanliga. Eftersom uniformsersättning beskat- tas borde också värdet av fri uniform vara skattepliktig intäkt.

Till kontant inkomst ombord räknas inte sedvanlig kontant ersättning för naturaför- måner i form av kost och bostad. Sedan 195 9 har dessa ersättningar genom kollektiv- avtal höjts. De utgör vid exempelvis sjuk- dom numera 18 kr. per dag för manskap och 22 kr. per dag för befäl mot 11 kr. respektive 12 kr. 1959. Det fria vivret om— bord värderas alltså i detta sammanhang be- tydligt högre än det belopp om 200 kr. per månad som gäller vid beräkning av sjömans- skatt. Av den i bilagorna 6—9 redovisade undersökningen beträffande de anställda i öresundstrafiken framgår också klart vilken fördel sjömännen skattemässigt har av kost- ersättningarna. Om kostersättningen fortsät- ter att stiga medan det värde av fri kost som inräknas i skattetabellerna är oförändrat kan det ifrågasättas att beskatta skillnaden. Even- tuellt kan man tänka sig ett skattefritt maxi- mibelopp, så att överskjutande del av ersätt- ningen beskattas. Inom kommittén har häv- dats (se särskilt yttrande 5. 125) att beskatt- ning av naturaförmånerna över huvud taget ej bör ske och som stöd härför har anförts, att dagtraktamenten för i land anställda, som utgår då arbete utförs utom bostads- orten, i princip inte beskattas.

Med hänsyn till vad som anförts i för- arbetena till SjF (prop. 1958292 5. 74) och

till de praktiska olägenheterna av en änd- ring beträffande naturaförmånernas beskatt- ning har vi avstått från att framlägga för- slag i ämnet i någondera riktningen.

4 5 Till kommuner, landstingskommuner, vis- sa municipalsamhällen och allmänna för- säkringskassor utgår ersättning av statsmedel för skatteintäkter och sjukförsäkringsavgif- ter, som minskas genom sjömansskatten. Ersättning utgår årligen sedan 1962 till stad som inte tillhör landstingskommun med 55 %, till annan kommun med 40 %, till landstingskommun med 15 %, till munici- palsamhälle med 2 % och till allmän för- säkringskassa med 6 % av den sjömans- skatt, som under beskattningsåret betalats av sjömän bosatta inom respektive områden. Inom finansdepartementet sker fortlö- pande undersökningar beträffande de pro- centtal som tillämpas vid bestämmande av ersättningarnas storlek. På grund härav har vi inte ansett oss böra pröva och lämna förslag om ersättningsreglerna.

5?)

I sin nuvarande lydelse föreskriver para— grafen att sjömansskatt skall avdras vid varje utbetalning av lön. Bestämmelsen kan i praktiken inte tillämpas efter ordalydelsen. Avdrag för sjömansskatt måste nämligen göras när löneavräkning uppgörs. Detta sker normalt den sista dagen i varje månad eller annan dag om avmönstring förekom- mer. Det är emellertid inte säkert att sjö- mannen får lyfta lönen på avräkningsdagen. Han får normalt sin lön utbetald i småposter (å contobelopp). Enligt 19 & sjömanslagen kan sjöman nämligen inte fordra utbetalning av lön annat än när fartyget ligger i hamn och inte oftare än var sjunde dag i samma land. Enligt 21 & samma lag äger befälha- varen att varje gång löneutbetalning sker innehålla en tredjedel av lönen, till dess sjömannen avgår från tjänsten.

Problem med tolkningen av 5 & SjF har endast förekommit när sjöman inte kunnat få ut sin innestående lönefordran på grund

av att rederiet försatts i konkurs. Sjömans- skattenämnden har emellertid efter behand- ling av denna fråga föreskrivit, att skatte- avdrag skall anses verkställt, när skatten kvitterats i sjömannens avräkningsbok. På lönebelopp, som utbetalats till sjöman efter bevakning i konkurs, skall därför skatt inte avdras, om skatt på beloppet redan kvit- terats i avräkningsboken. Författningstexten bör ändras så att den ansluter sig till den praktiska tillämpningen.

I detta sammanhang vill vi förorda en be- stämmelse som avser att reglera beskattning- en om redare betalar lön eller provision till någon som uppbär ersättningen på flera skattskyldigas vägnar. Redaren bör då inte ha möjlighet att underlåta göra skatteavdrag med den motivering som ibland förekommit, nämligen att han inte vet hur beloppet för— delats. Exempel är lön till orkester. Bestäm- melsen bör meddelas i SjK.

80ch955

De sjömansskattetabeller (dagtabeller) som sjömansskattenämnden fastställer i enlighet med nuvarande 8 % 1 mom. SjF tillhanda- hålls av kostnadsskäl inte de enskilda sjö- männen. I den av sjömansskattenämnden utgivna broschyren »Sjömansskatt» har för sjömännens räkning intagits utdrag ur ta- bellerna för hel månad. Sjömannen får givet- vis viss ledning av dessa tabellutdrag men han kan oftast inte exakt kontrollera sin skatt med ledning därav. För en noggrann kontroll erfordras tillgång till dagtabellerna. På dessa tabeller har sjömansskattenämnden därför låtit trycka följande: »Minst ett exemplar av den för fartyget gällande sjö- mansskattetabellen bör genom befälhavarens försorg hållas tillgängligt för de ombordan— ställda.» En ovillkorlig skyldighet har alltså inte stipulerats beroende på att sjömans- skattenämnden ansett sig sakna befogenhet härtill. Genom föreskrift, lämpligen i anvis- ningarna till 9 & SjF, bör sådan skyldighet införas.

Vi föreslår att 8 och 9 55 byter plats med hänsyn till vårt förslag beträffande utlän- ningars beskattning.

IO & En övergång till databehandling av sjömans- skatten medför att större krav måste ställas på redamas skatteredovisningar än som nu är fallet. För varje i Sverige bosatt sjöman måste fullständigt debetsedelnummer anges. Emellertid förekommer alltför ofta att sjö- männen inte visar upp sina debetsedlar om- bord. Detta gäller givetvis främst sjömän, som skall betala skatt enligt kolumn 1 i sjömansskattetabellen. För att ADB-syste- met skall fungera tillfredsställande erford- ras ett medel att förmå sjömännen att visa sina debetsedlar. Olika möjligheter står där- vid till buds.

1) Enligt mönstringsförordningen anges som villkor för inskrivning i sjömansregister och för mönstring att sjömannen företer vissa handlingar t.ex. läkarintyg, ålders- betyg m.m. För i Sverige bosatt sjöman skulle i nämnda förordning som villkor för mönstring dessutom kunna föreskrivas att han är försedd med debetsedel för det aktu- ella året. Debetsedelns skattekort skulle t. ex. kunna häftas fast i sjöfartsboken ge- nom mönstringsförrättarens försorg. Under januari och eventuellt även februari måste dock föregående års debetsedel få godtas. Mot systemet kan en rad praktiska invänd- ningar resas och det måste avvisas såsom orealistiskt. Sedan 1964 gäller en rekom- mendation till mönstringsförrättare att fråga efter debetsedel (arbetsmarknadsstyrelsens instruktion angående sjömansförmedling).

2) Uppbördsförordningen föreskriver se- dan den 1 januari 1968 att skatteavdrag för den som inte företer debetsedel dels skall verkställas enligt den ogynnsammaste ko- lumnen i skattetabellen och dels skall för- höjas med 10 %. Motsvarande regel kan tänkas beträffande sjömansskatten men tor- de endast medföra ökade administrativa svå- righeter. Skatt kan ju aldrig utgå med högre belopp än enligt kolumn 1 i sjömansskatte- tabellen. Det överskjutande beloppet måste alltså återbetalas.

3) Redarna kan åläggas att för de fall då debetsedelnummer saknas införskaffa upp- gift därom. Särskild förfrågningsblankett för

ändamålet torde i så fall få tillhandahållas redarna genom sjömansskattekontorets för- sorg.

En lösning enligt detta alternativ synes vara lämpligast. Ett flertal redare tillämpar redan nu detta system. Det torde i normal- fallet inte behöva medföra så stor arbets- belastning för rcdarna att inhämta uppgif- terna. Redarna kommer ju dessutom att av- lastas arbetet med kontrolluppgifter och eventuellt också med arbetsgivaruppgifter om ADB kan införas för skattekontrollen. Många redare torde också i så fall kunna förenkla sitt redovisningsförfarande. Även om redovisning genom hålkort eller magnet- band inte blir aktuell, blir redaren i vart fall befriad från skyldigheten att insända sam- mandrag över löneavräkningarna.

Det kan invändas att sjömansskattekonto- ret bör utföra kompletteringsarbetet. Mot en sådan anordning kan anföras dels risken att redarna blir mindre intresserade av att förmå sjömännen att uppvisa debetsedel och dels att, särskilt då det gäller sista redovis- ningsperioden för året, ett omfattande kom- pletteringsarbete inte kan medhinnas om kontrolluppgifter skall kunna utsändas inom rimlig tid.

12 % Bestämmelsen att jämkning får medges en- dast om avdrag vid taxering kunnat påräk- nas med minst 600 kr. kan missförstås. Av- sikten med bestämmelsen är att jämkning inte skall medges för belopp under 600 kr. Så har också bestämmelsen tolkats. En orda- grann tolkning kan dock bli en annan som framgår av följande exempel.

En sjöman redovisar underskott på fastig- het med 2000 kr. Vid taxering till statlig inkomstskatt kan han utnyttja ] 500 kr. av underskottet. För återstoden av underskot- tet, 500 kr., medges inte jämkning eftersom beloppet understiger 600 kr. Ser man på hela underskottsbeloppet uppgår onekligen det belopp, för vilket avdrag kunnat påräk- nas vid taxering, till minst 600 kr. Författ- ningstexten bör ändras så att klart framgår att jämkning inte skall medges om jämk- ningsbeloppet understiger 600 kr.

Den f. n. föreliggande möjligheten för sjö- mansskattenämnden att medge redare befri- else från skyldighet att lämna s.k. redare- uppgift har hittills inte ansetts kunna utnytt- jas, därför att sådan uppgift ansetts ound- gängligen nödvändig. Bestämmelsen i 16 ä 2 mom. kan därför utgå.

17215

Då avdrag för sjömansskatt verkställts med för lågt belopp och anledningen till det för låga avdraget är t. ex. felavläsning i sjömans- skattetabell eller felräkning av ringa storleks- ordning. tas restavgift trots föreskriften i 17 & f.n. inte ut vid krav. Skälet härtill är dels att det ansetts för hårt att i bagatell- artade fall ta ut förutom skatten även rest- avgift och dels att de fel som här avses lika ofta verkar i för statsverket gynnsam som ogynnsam riktning. Sjömansskattenämnden bör ha möjlighet att för vissa typer av krav- fall föreskriva att restavgift inte behöver ut- tas. Vi föreslår därför bestämmelse som ger sjömansskattenämnden denna möjlighet.

30, 32. 32a och 34 åå Bestämmelserna reglerar ordning för vites- förfarandet enligt SjF. Vi föreslår bl. a. att beloppsgränser bestäms för vitet samt att föreskrift meddelas om besvärstid och be— svärsinstans. Genom vårt förslag blir 34 & SjF överflödig och kan utgå.

Anvisningarna till 7—9 åå Inskrivning vid sjömanshus har numera er- satts med registrering i ett centralt sjömans- register som förs i Göteborg (SFS 1969: 311). Endast den som har giltig sjöfartsbok skall förekomma i registret. Sådan bok ut- färdas för varje svensk sjöman som mönstrar på svenskt handelsfartyg.

Lydelsen av 7 & SjF bör anpassas till det nya läget. Av skäl som torde framgå av det föregående bör dock inte författningstexten skrivas på sjömansregistertillhörighet (jfr 9.2.2). Vissa svenska sjömän kan nämligen, särskilt om de är bosatta utomlands, ibland

undgå att skrivas in i det svenska sjömans- registret och kommer därmed i en icke av- sedd förmånsställning i beskattningshänse- ende jämfört med andra svenska sjömän. Omflyttningen av anvisningarna till 8 och 9 åå föranleds av att paragraferna bytt plats.

10.2 TF

Enligt 37 ä 1 mom. punkt 8 TF åligger det redare att utan anmaning till ledning för in- komsttaxering avlämna kontrolluppgift be- träffande den som betalat sjömansskatt en- ligt sjömansskattetabell. Uppgiften skall avse kontant inkomst ombord samt den tid för vilken mottagaren betalat sjömansskatt.

Vid bifall till kommitténs förslag att kon- trolluppgiftema skall avlämnas av sjömans- skattekontoret i stället för av redaren, skall i den nämnda bestämmelsen ordet »redare» ersättas med »sjömansskattekontoret». Den- na ändring bör dock — liksom övriga av ADB-övergången föranledda ändringar — inte träda i kraft förrän en sådan övergång är praktiskt genomförbar. ADB för sjömans- skatten torde böra anstå minst ett år efter det kommitténs övriga förslag genomförts.

Kontrolluppgiften skall som förut nämnts avse den som betalat sjömansskatt enligt sjö— mansskattetabell. Enligt ordalydelsen skall uppgift därför inte lämnas beträffande exem- pelvis studerande som befriats från sjömans— skatt för ferieinkomst. En sådan tolkning torde emellertid ge ett materiellt oriktigt re- sultat. Lämnas inte kontrolluppgift får så- dan studerande, som även har (eller får) landinkomst under året, för högt ortsavdrag vid den efterföljande taxeringen. Uttrycket »Den som erlagt sjömansskatt enligt sjö- mansskattetabell» bör därför ändras till »Den som uppburit lön eller annan gottgö- relse som utgör beskattningsbar inkomst en- ligt SjF och för vilken sjömansskatt skall be- räknas enligt sjömansskattetabell I eller II».

Uttrycket »kontant inkomst ombord samt den tid för vilken mottagaren erlagt sjömans- skatt» måste till följd av vad som anförts i föregående stycke ändras till »kontant in- komst ombord enligt SjF samt den tid som mottagaren uppburit denna inkomst».

Bestämmelsen i 39 få 1 mom. TF att kon- trolluppgifter i särskilda fall skall lämnas efter anmaning bör lämpligen vara kvar även efter övergången till ADB. Uttrycket »Den som erlagt sjömansskatt» bör dock ut- bytas mot »Den som uppburit lön eller an- nan gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt SjF».

_Taxeringsintendents besvärsrätt enligt 101 & 2 mom. TF avser sådana fall där genom beslut eller utslag bestämts att sjömansskatt inte skall utgå för viss inkomst, som sådan skatt tidigare betalats för. Sedan tiden för ansökan om jämkning genom SFS 1969: 107 förlängts till två år efter beskattningsåret, kan även andra fall uppkomma där taxe- ringsintendenten behöver extra ordinär be- svärsrätt. Ett sådant fall är exempelvis att sjömannens make antingen i självdeklaration yrkat eller av taxeringsnämnden tillgodoförts avdrag för underskott i sjömannens förvärvs- källa, varefter sjömannen gör framställning om jämkning för underskottet. Bifalles sjö- mannens yrkande, vilket rättspraxis förut- sätter, bör åtgärder kunna vidtas för ändring av makens taxering. Den ordinära besvärs- tiden räcker inte alltid till härför i fortsätt- ningen. Författningsrummet bör ändras så att även sådana fall täcks in där makes taxe— ring kan behöva ändras.

10.3 KL

Ändringen i KL har samma motivering som ändringar i 37 och 39 åå TF.

10.4 Lag om handräckning vid taxerings- revision

Har enligt TF beslutats att taxeringsrevision skall verkställas hos någon och tillhanda- håller han inte på begäran sina räkenskaper m.m. kan handräckning äga rum enligt la- gen (l961:332) om handräckning vid taxe- ringsrevision. I 11 & nämnda lag i dess ly- delse fr.o.m. den 1 januari 1969 (SFS 1968:724) sägs att vad som gäller taxerings- revision äger tillämpning även i fråga om skatterevision enligt 28 5 förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, granskning

enligt 9—11 && förordningen (1959:921) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning samt kontroll enligt 78 ä 1 mom. UF och 7 & tredje stycket förordningen (1959z552) angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m.m.

Kontroll enligt 19 & SjF har förbisetts vid uppräkningen. Rättelse härav bör ske.

Särskilda yttranden

1 Av herrar Bååw och Uhlin angående be- skattningen av kost och logi ombord

Från sjöfolkshåll oavsett ställning ombord har alltid framhållits att de ombordanställda icke skall beskattas för värdet av kost och logi ombord. Som skäl härför har anförts och anföres fortfarande att dessa förmåner måste jämställas med sådan traktaments— ersättning som utgår till andra befattnings— havare i allmän och enskild tjänst när de utför arbete utanför hemorten. Dessa dag- traktamenten är skattefria enligt KL till be- lopp som är betydligt större än värdet av förmåner som tillhandahålles anställda om- bord i fartyg.

Kravet om att kost och logi ombord inte skall beskattas har emellertid inte beaktats av svenska myndigheter, trots att dagtrakta- mentena för andra grupper befattningsha- vare nu i princip är skattefria. I Norge ut- tages ingen skatt på naturaförmåner. Utlän- ningarna ombord i svenska fartyg betalar heller ingen skatt för kost och logi.

Vi finner detta förhållande otillfredsstäl— lande och orättvist och har inom utredning- en yrkat på ett frångående av nuvarande be- skattningsregler beträffande dessa förmåner. Det förhållandet att kost och logi tillhanda- hålles ombord utgör enligt vår mening inte en sådan förmån att den bör beskattas. Till saken hör också att ombordanställd som be- viljas vederlags- eller annan ledighet i en hamn där fartyget kvarligger inte erhåller

någon ersättning av arbetsgivaren, om han under ledigheten inte utnyttjar kost och logi ombord. Det förekommer således att om- bordanställda under längre hamnuppehåll eller varvsvistelse får ta ut innestående ve- derlag som ledighet för att vistas i hemmet. Ledigheten kan uppgå till en vecka eller mer och under den tiden får den anställde själv svara för sitt uppehälle. Han beskattas emellertid även under denna tid för kost och logi enligt sjömansskattetabell och har heller ingen möjlighet att göra avdrag för sina utlägg. Endast i de fall där fartyget av- går från den hamn där ledigheten beviljats har den anställde rätt till kost- och logi- ersättning.

När 1956 års sjömansskattesakkunniga redovisade för sitt arbete anfördes i skriv— ningen att »vi anser oss icke kunna föreslå att värdet av naturaförmåner ombord skall undantas från skatteplikt». Undertecknad Uhlin — som deltog även i denna utred- ning — protesterade mot detta ställnings- tagande men anförde inte reservation eme- dan jag befarade att en sådan kunde leda till att utredningens förslag i övrigt — i lik- het med 1949 års utrednings — ej komme att läggas till grund för särskild skatteläg- stiftning för sjömän. Undertecknade repre— sentanter i utredningen för sjöfolkets orga- nisationer anför heller inte nu reservation mot utredningens ställningstagande på den- na punkt men vi finner det angeläget att förhållandet klarlägges. De ombordanställdas

fria kost och logi är jämförbart med övriga befattningshavares dagtraktamenten och bör därför undantas från skatteplikt.

Ett frångående av nuvarande regler för beskattning av sjömäns naturaförmåner skul- le medföra överensstämmelse med den nor— ska sjömansskattelagstiftningens principer och följaktligen närma till varandra dessa nordiska länders lagregler på detta område. Åtgärden stode i överensstämmelse med di- rektiven för utredningen vari det talas om att så långt möjligt samordna den svenska lagstiftningen med motsvarande lagstiftning i andra nordiska länder.

Kan förslaget om hel skattebefrielse för sjöfolkets naturaförmåner inte beaktas, hem- ställes alternativt att farniljeförsörjares kost och logi ombord undantages från beskatt- ning. För den gifte sjömannen föreligger ju alltid plikten att sörja för underhåll för sin familj; han har alltid de fasta kostnaderna för bostad, belysning, bränsle m.m. och de lär bli föga mindre därför att familjeförsör- jaren tjänstgör till Sjöss. De i hemmet in- besparade kostnaderna när familjeförsörja— ren är till sjöss måste anses vara av ytterst ringa omfattning.

2 Av herr Uhlin angående utlänningars beskattning

Under behandlingen av rubricerat ärende inom 1967 års sjömansskattekommitté har undertecknad Georg Uhlin företrätt en an- nan uppfattning än kommitténs övriga leda- möter. Jag hävdar att utlänningarna i prin- cip bör beskattas lika som medborgare i Sverige och i övriga nordiska länder. Enda skillnaden bör enligt min mening vara, att de inte skall betala avgifter till folkpensio- nering och sjukförsäkring, eftersom de inte kan bli delaktiga av dessa förmåner. En in- komstreducering med omkring 300 kr. per månad före avläsning av skatten bör i varje inkomstläge utgöra en rimlig kompensation

Vill man dessutom kompensera de ut- ländska barnfamiljerna för uteblivna barn- bidrag kan man fastställa en något högre inkomstreducering beträffande kolumn 2—3. Någon kolumn 4 ——- för ogifta med hemma- varande barn — torde för de uteseglande ut- länningarna knappast bli aktuell annat än i mycket få och sällsynta fall. I den mån så- dana ärenden kommer upp bör det givetvis ankomma på sjömansskattenämnden att fast- ställa kolumnfrågan.

Frågan om studerandejämkning torde än- nu mera sällan komma upp för utlänningar- nas del. Den saknar för övrigt intresse i detta sammanhang, eftersom kommittén i annat avsnitt av utredningen förordar änd- rade regler för jämkning vid korttidsanställ- ningar. Om deSSa ändringar genomföres bör de nya reglerna givetvis även kunna tilläm- pas för korttidsanställda utlänningar.

Som skäl för mitt yrkande om att största möjliga jämställdhet i skatteavseende bör ge- nomföras för alla ombordanställda, oavsett nationalitet, kan jag hänvisa till det bland nordiska sjömän bestående och ofta uttalade starka missnöjet med den 15-procentiga ut- länningsskatten. Skillnaden i skatt på fast månadslön är redan den avsevärd, men när det »ovanpå» månadslönen tillkommer bety- dande övertidsersättningar blir resultatet i behållen ersättning mycket otillfredsställan- de. Övertidsarbete förekommer ombord i en omfattning som är otänkbar inom andra ar- betsområden. Det anses tvingande nödvän- digt för fartygens rationella utnyttjande, skötsel och drift. Man måste då också förstå att de nordiska sjömännen är ytterst miss- nöjda med att utlänningarna får behålla så mycket större del av resultatet från denna pressande tjänst än de själva. Följande exem- pel bör kunna visa hur det ställer sig efter nuvarande beskattningsregler (alla belopp i kr.):

Månadsinkomst 1 600 Övertidsersättning 1 000 Skatt tab I Skatt tab I Utl.skatt Summa inkomst 2 600 Kolumn 1 Kolumn 2—3 15 % Skatt totalt 955 687 390 Skatt på lön 495 301 240 Skatt på övertid 460 386 150

Ogift nordisk sjöman får således behålla endast 540 kr. av sin övertidsersättning, gift nordisk sjöman 614 kr. men utländsk sjöman 850 kr. Det borde vara begrip- ligt att detta förhållande väcker starkt miss- nöje. I högre inkomstlägen blir skillnaderna givetvis ännu större. Det hör inte till ovan- ligheterna att t.ex. en behörig svensk 1:e maskinist har mindre kvar av lönen efter skatt än en oexaminerad utländsk 3:e ma- skinist. Detta trots att båda har gjort lika antal övertidstimmar under månaden och trots att lze maskinisten givetvis har betyd- ligt högre lön och övertidsersättning.

Kommittén har under sina överläggningar diskuterat ett flertal alternativ om utlänning- ars beskattning och även haft till förfogande en grafisk uppställning med uppdragna skat- teskalor. Kommitténs majoritet förordar ett »alternativ II» vilket visserligen innebär nå- gon skatteskärpning för utlänningarna, men som likväl inte tillnärmelsevis medför lik- ställighet i skatteavseende. Jag kommer inte att anföra reservation mot detta förslag men jag hävdar bestämt att vanlig tabellskatt med lämpliga avdrag före skatt är en bättre och rättvisare lösning. Mitt förslag innebär även att man inte behöver trycka särskilda tabel- ler för att räkna fram utlänningsskatten.

."|:. Luu n:.ti Imi 31- 'lln'rffn'hn n.:u Mt.—Jia llt-I ' |ii|n||;l.lum.tta fl...;u—Mhumcnu-r. l'.'t..' fult ..'."_'. 31 ..udn"... nm al:-Hardi".

Fu 11._|',_..|... "I! |'.. 'un']. Llh'h' ”y' '1' Lbl "'.' f.nnnmu .-1 5:01th .|.,L_|'w.'öl'1 i .ru- -' "Ur— ' '=' n:tufhtc =Fl'1uall'rrvtthclm "lriil ..lwn l.. U... '.,LH" bh ":Ä?,E'.."U"-_m.-ln '."I '- .—..-_h iaf..—Eu ». =.. ..u till r..-.. ::i -.-... .lm'illhik rmtrf . Åmänjru ".Ein'.

'..Lf'Ji-rr på: det”.. .., .-. W...—crm.Link-nål!!! .n.'.i .. '.'ll'mtc'E'fi lt" '”T'dl'lll'lä'm' v...;i il-rl 1...'. fH'. "1 In Frang. [' .,». .t'Jl- .:J.. .. .—.— : 'wäflmiqu'l '_J-otl I..-hs-iu'äaiJ han, .m- ' -l_ ffa Hardt-m- IHJ r'r' _

Kar. läts] tjg-L '.'l'll net Ill—IMMJIJ LJ»: "Ft gamla—||. m.m.-Hynning:- in” rn...- U...—... ni.-.t- amlim nlwuu-h». .'_l.t :.iuilkliul. |.'.l"l.".. M..-'a' toch hm urin—mi"! ur.!nn' um. r|| 'D-Hllfrlv' ullig Plx Lii-_a ”U',- t...i.rr'-.U'r.'. '.... du.-_L— ,. utlrltl pil-khan alt tänd.. får mamma—n'.” f.*— ..... man. han h... njut-i du iam.- fu- .. "."—ma ldr b..-sta. [cl.-...nu. baht-th. rn m. .. I '..- NT läl'li Rinn ”' ”JM i.!ärftit ."1 'Iu.|'.|.ln'l "CW—"" inte-n rj'ilrilgm I:.T int..—.. för t ”amn-lf! h- ull—.MEC Emtnutlcrun uf'Ji' !nniilldnfmlih run !( :|]; man unga mill-Ju: 'Du:-

L'iur: f..|'..._' saml. xu Vlk' |

1 .! , hn— ' ..., fugan-rh; .. .U'rtlngd't

i.u-tumba

"rulz-f bahai-flirtar. institut-r.: itt-hdn quam I'M-'i' n'. Hätf.la.-_Qllttft._-L'J'1|n1'ilw 514 and. melanin Oec.... um... fi*I'HTH-C! ,,_- i... mm |..;.pl;1".unu l'IJ komminétm L-"n'ige '--'_-- möter fu; Minin] '..f ullimmwzrnu | ;.l .” .zip hö.. lug'r .rL'n Jil-'.] Hm. runt"-..wgnlr l itu-"fia fult: * ”flyt B'l'l'lliilliu l.]l'hh'lf |'| .'. 'å'lfhnwr-hS—n. l:a-' mäst nu.—. wmlhg wu .D un 'mle Fl!" rl '-:1-_w.'. -' "H.-+ till thin-Mal.- fur-ring mit Milki-limning, allt-mmm 'Jii ut 'i. lill! bil ull-lukta] H Gama ”WW? Fn '- lunatvluwilrt; .uC'J Phu-!")! fu".- ..r .*? min."! för: .ll'LICÅL-Hl'tl; u- t!.ii'ltul NH". mr.-:. _M'DVHIIIÄL; IIIB: (|| un I"”?llll”. F..-.t*...1'| .1.'.. .

-..—..— ...

Ullatti-innan | rofl

IHE-nulwrwlm'w .. L S-iiarl | - 'l Wm.... ".,—,..4 ',;l ? Ic_1l mun.-'ful . akan LJUII! J!; lä.—n på. "» .lllj.

WEM, www

:F;

tm umbxnåu' mmm mnmiizbum-ii m.m man. in. august. . Minna .. gum-na ...minm _ man... Mullébåsm ' M nm..mm...w.ub » .. m-ämmuM-Wnu ->. ": mahdMngmb ut" av»... Hit am wäl! mum-ma nl. Mm MMmmamu .- . . som;-end..— nu nltm'm mai-min ' maa.mm.mw En”? .” "IL.-im ram-Mmm...:mwmfj , ' law mt Mua HJWHJHm-Wål'.

".:...va .m- Mmm-lll watch .ru. HMWtHIK-tvélm m..-.men. Win _.nt. iii-m .Mbu Mili'

amt. ywwmma '

du .mamamwn- ' ..mwmmw -m__. . m m MR.-WWW m . :. WMMM "I.

a...:L .; lny-be |nl'1u'ur—ll't..-..ul'Jllaumar _ ...men: .u ut...» .Llnnr'gg' I' i i'll-HM! -.-[.j.l|_u _ 'l .ht .fr-ja... | . tilll-gud .-- : m.m-"nur fnul-"mum? ranka—ut'

. ' - .m . .it-tråk ' 1 .ha- Mitt, i...... . Ma.... '_'w mm... ...ngltrlc

..,;1 L.- '-rl- tom.: "Mila i'.!.'= LIL': "(Y "1le ul”.I )" "I 353. '.'-Fl Ulli—_|

'i_'-'l 4:9Fl1-lwsu'i11 är man Eur.” '.' "'|' | "5: f**lhå Ad...-tm lig. '.!:u |... m.mllnlm ..1-| Ffj- 1... f.! ':' 1.- lm rl :...lhn Puh-mk- |'-"' "".—H .,:uhm... ut . '.n. .hl null-f ulel r 1mu.» ': honli5"nun1;fu't'zlt-er lull- '.. . .-.|_ F" 'W ull—" .; ut.. I.,-... ..|.

i,.» .'t tilll-d'un k "

rl: ' _»)?! _.le

Uppställning utvisande antalet fartyg som under 1959—1968 av sjömansskattenämnden klassificerats för närfart resp. fjärrfart

Närfart Fjärrfart Fartyg Anställda Fartyg Anställda (500 (500 br.ton med br.ton med Passage- Passage— s. k. oäkta s k. oäkta År Totalt rarfartyg Totalt rarfartyg Totalt fjärrfart1 Totalt fjärrfart1 1959 409 23 3 257 1 078 708 -— 23 621 —- 1960 399 28 3 232 1 096 777 — 24 848 — 1961 343 28 2 964 1 087 780 —— 24 244 — 1962 319 30 3 222 1 343 790 — 24 664 -— 1963 340 31 3 648 1 483 744 55 24 119 378 1964 335 45 3 973 2 334 705 47 22 390 322 1965 313 41 3 729 1 991 667 47 21093 319 1966 300 44 4114 2 379 607 32 19 251 246 1967 257 43 4 128 2701 582 28 19 160 215 1968 241 42 4 081 2 882 546 25 17 084 168

* Till s.k. oäkta fjärrfart hänförs fartyg som sysselsätts inom närfartsområdet men enligt be- stämmelsen i 7 5 1 mom. andra stycket SjF klassificerats för fjärrfart.

Utförliga uppgifter om den svenska handelsflottans b råns publikation Sjöfart.

emanning lämnas i statistiska centralby-

Tabell angående ett antal lastfartyg av olika .slag och storlek som för 1966 klassificerats för närfart enligt SjF samt antal sjömän på dessa fartyg

Fartyg i fart delvis utan- Fartyg i för linjen Brutto Torrlast- Tank- Bogs.- huvudsaklig fart Hanstholm— Antal reg.ton fartyg fartyg fartyg Övriga inrikes utrikes Lindesnäs sjömän 100—199 57 — 13 — 25 45 — 277 200—299 29 6 12 1 12 36 1 291 3 00—3 99 26 4 2 — 6 26 4 193 400—499 3 1 19 1 — 6 45 16 447 5 00— 8 5 — 2 10 5 2 259 Summa 151 34 28 3 59 157 23 1467

Tabell utvisande den åldersmässiga fördelningen 1967 beträffande sjömän bosatta i Stockholms (A), Malmöhus (M) samt Göteborgs och Bohus (0) län

Antal sjömän i Summa Procentuell Födelseår A län M län 0 län sjömän fördelning 1891 — — 1 1 1892 — — __ _ 1893 — — 1 1 ägg; _ _ _ _ 23 st: _ _ _ _ 0 2 % 1896 2 1 2 5 ' 1897 1 1 5 7 1898 1 l 4 6 1899 1 1 1 3 1900 3 7 9 19 1901 6 6 8 20 1902 6 10 27 43 1903 7 15 31 53 1904 17 23 30 70 771 st-_—_ 1905 20 29 51 100 5,8 % 1906 17 21 49 87 1907 29 38 49 116 1908 22 45 67 134 1909 24 39 66 129 1910 31 45 79 155 1911 40 53 62 155 1912 37 51 70 158 1913 35 34 84 153 1914 21 48 93 162 1 680 st: 1915 37 48 78 163 12,7 % 1916 28 35 80 143 1917 44 47 88 179 1918 51 68 100 219 1919 38 51 104 193 1920 44 90 110 244 1921 50 70 119 239 1922 46 58 103 207 1923 60 55 94 209 1924 48 53 80 181 2176 st: 1925 56 58 94 208 16,4 % 1926 60 72 113 245 1927 47 56 102 205 1928 48 72 107 227 1929 50 58 103 211 SOU 1969: 55 131

Antal sjömän i Summa Procentuell

Födelseår A län M län 0 län sjömän fördelning

1930 49 85 117 251 1 1931 51 63 97 211 1932 48 77 99 224 1933 44 73 82 199 1934 39 77 120 236 2418 st: 1935 44 67 120 231 18,2 % 1936 47 69 114 230 1937 47 78 134 259 1938 54 94 133 281 1939 70 100 126 296

1940 93 112 137 342 1941 99 140 149 388 1942 120 150 184 454 1943 148 187 212 547 1944 167 198 224 589 5 232 st: 1945 182 226 189 597 39,4 % 1946 162 176 203 541 1947 182 168 199 549 1948 199 224 224 647 1949 163 178 237 578

1950 137 146 222 505 1951 52 71 128 251 781 st: 1952 6 7 11 24 5,9 %

1953 — — 1 1

Ej mantalsskr. för vilka födel-

seår saknas 33 56 102 191 = 1,4 % Summa 3 263 4 181 5 828 13 272 100 %

Enligt sjömansskattetabell I för fjärrfart beskattas ett engångsbelopp på 1 000 kr. med nedanstående belopp resp. procent vid angiven senaste månadsinkomst ( jämförelseinkomst)

Kolumn 1 Kolumn 2—3 (2) Skatt i kr. Skatt i % Skatt i kr. Skatt i % Enligt Enligt Enligt Enligt Enligt Enligt Enligt Enligt före fr. o. m. före fr. o. m. före fr. o. 111. före fr. o. rn. Jämförelse 1966 1.7.67 1966 1.7.67 1966 1.7.67 1966 1.7.67 inkomst gällande gällande gällande gällande gällande gällande gällande gällande kr. tabell tabell tabell tabell tabell tabell tabell tabell 800 270 310 27 31 200 230 20 23 900 270 310 27 31 190 230 19 23 1 000 360 310 36 31 210 230 21 23 1 100 400 310 40 31 280 230 28 23 1 200 410 320 41 32 270 300 27 30 1 300 440 430 44 43 270 300 27 30 1 400 420 420 42 42 270 300 27 30 1 500 350 430 35 43 250 300 25 30 1 600 370 420 37 42 270 300 27 30 1 700 460 430 46 43 320 300 32 30 1 800 420 450 42 45 310 380 31 38 1 900 360 450 36 45 320 390 32 39 2 000 440 450 44 45 350 380 35 38 2 100 520 450 52 45 420 390 42 39 2 200 480 450 48 45 400 380 40 38 2 300 420 450 42 45 400 390 40 39 2 400 430 520 43 52 440 470 44 47 2 500 530 530 53 53 470 480 47 48 2 600 530 520 53 52 490 470 49 47 2 700 480 530 48 53 470 480 47 48 2 800 490 520 49 52 460 470 46 47 2 900 460 530 46 53 470 480 47 48 3 000 550 510 55 51 480 490 48 49 3 100 550 520 55 52 490 490 49 49 3 200 520 510 52 51 470 490 47 49 3 300 470 520 47 52 460 490 46 49 3 400 490 510 49 51 500 490 50 49 3 500 550 520 55 52 510 490 51 49 3 600 570 550 57 55 540 510 54 51

Uppställning utvisande för ett antal inkomstlägen efter vilken procent engångsbelopp beskattas enligt kommitténs förslag i 5.3

Tillämpad skattetabell = tabell I Vid fastställande av procentsatsen har beaktats ett värde av 230 kr. för förmån av

fritt vivre

Sjömans- Skatt Sjömans- Skatt Sjömans- Skatt

Kontant skatt i % av skatt i % av skatt i % av inkomst kolumn kontant Margi- kolumn kontant Margi- kolumn kontant Margi- per mån. 1 ink.+ nalskatt 2—3 ink.+ nalskatt 4 ink.+ nalskatt kr. kr. vivre % kr. vivre % kr. vivre % 600 139 17 32 43 5 17 0 0 0 700 170 18 31 66 7 23 18 2 18 800 201 19 31 89 9 23 35 3 17 900 232 20 31 112 10 23 52 5 17 1 000 263 21 31 135 11 23 69 6 17 1 100 294 22 31 158 12 23 86 6 17 1 200 325 23 31 181 13 23 103 7 17 1 300 367 24 42 211 14 30 131 8 28 1 400 410 25 43 241 15 30 160 10 29 1 500 452 26 42 271 16 30 188 11 28 1 600 495 27 43 301 16 30 217 12 29 1 700 537 28 42 331 17 30 245 13 28 1 800 580 28 43 361 18 30 274 13 29 1 900 625 29 45 399 19 38 308 14 34 2 000 670 30 45 438 20 39 342 15 34 2100 715 31 45 476 20 38 376 16 34 2200 760 31 45 515 21 39 410 17 34 2 300 805 32 45 553 22 38 444 17 34 2 400 850 32 45 592 22 39 478 18 34 2 500 902 33 52 639 23 47 524 19 46 3 000 1 165 34 53 877 27 48 754 23 46 3 500 1 422 38 51 1 122 30 49 996 27 48 4 000 1 694 40 55 1 377 32 52 1 251 29 52 4 500 1 969 42 55 1 643 35 54 1 510 32 52 5 000 2 249 43 58 1 920 37 57 1 778 34 56 5 500 2 536 44 57 2 202 38 56 2 058 36 56 6 000 2 821 45 57 2 482 40 56 2 341 37 57 134 SOU 1969: 55

Resekostnader m. m. för sjömän hos Svenska Rederi AB Öresund under 1967

Antal sjömän utan resekostnader = 36 Antal sjömän med reseavdrag för egen bil = 33 Antal sjömän med reseavdrag för allmänna kommunikationer = 175 Summa 244 Genomsnitt Summa obeskattad kostersättning, dvs. Summa uppburen ersättning obeskattad kost- Antal resekostnad ./ . 7 kr./ dag resekostnader ersättning sjömän kr. kr. kr. 36 —- 31 543 — 876 33 66 834 41 679 2 025 1 263 175 59 445 183 757 340 1 050 244 126 279 256 979 518 1 053

Av rederiet uppgiven kostersätming av- ser endast fridagar och således inte semester- och sjukdagar. Summan av den Obeskattade

kostersättningen är sålunda i verkligheten högre än vad som framgår av tabellen.

Malmö—Köpenhamn-traden Antal sjömän utan resekostnader Antal sjömän med reseavdrag för egen bil

Resekostnader m. m. för sjömän hos Statens Järnvägars tågfärjedrift under 1967 -

Antal sjömän med reseavdrag för allmänna kommunikationer

0. 8

II [| ||

67 Summa 75

Härutöver har uppgift lämnats beträffande sex sjömän, som haft sina resekostnader helt eller delvis täckta genom att de erhållit frikort eller fribiljett. Dessa uppgifter har uteslutits ur sta- tistiken Genomsnitt Summa obeskattad kostersättning, dvs. Summa uppburen ersättning obeskattad kost— Antal resekostnad ./. 7 kr./dag resekostnader ersättning sjömän . kr. kr. kr. kr. 8 — 8 305 1 129 1038 141 67 20 070 11 088 300 165 75 28 375 12 217 378. .163 .

Kostersättning utgår för de anställda hos SJ med relativt blygsamma belopp jämfört med vad de anställda hos övriga öresunds- rederier uppbär. De SJ—anställda har där-

emot exempelvis bättre förmåner" under sjukdom än övriga. Avtalen för de SJ-an- ställda sjömännen ansluter sig i stort sett till vad som gäller för andra statstjänstemän.

Resekostnader m. m. för sjömän hos Linjebuss International AB under 1967

I Sverige bosatta

Hälsingborg—Helsingör—traden

Antal sjömän utan resekostnader = 86 Antal sjömän med reseavdrag för egen bil = 40 Antal sjömän med reseavdrag för allmänna kommunikationer+taxi = 101 Summa __22_7 Genomsnitt Summa obeskattad kostersättning, dvs. Summa uppburen ersättning obeskattad kost- Antal resekostnad ./ . 7 kr./ dag resekostnader ersättning sjömän . kr. kr. kr. 86 — 246 752 — 2 869 40 80 582 114357 2015 2 859 101 64 550 282 239 639 2 794 227 145 132 643 348 639 2 834 Landskrona—Tuborg—traden Antal sjömän utan resekostnader = 117 Antal sjömän med reseavdrag för egen bil = 63 Antal sjömän med reseavdrag för allmänna kommunikationer = 17 Summa & Genomsnitt Summa obeskattad » kostersättning, dvs. Summa uppburen ersättning obeskattad kost- Antal resekostnad J. 7 kr./ dag resekostnader ersättning sjömän kr. kr. kr. kr. 117 _ 264 221 _— 2 258 63 ' 105 650 155 710 1677 2 472 17 5 115 32 353 301 1903 197 110 765 452 284 562 2 296

Sammanställning av uppgifterna i bilagorna 6—8 Samtliga sjömän

Genomsnitt obeskattad Summa Summa obeskattad kostersätt- Antal resekostnad kostersättning resekostnader ning Rederi sjömän kr. kr. kr. kr. Svenska Rederi AB Öresund 244 126 279 256 979 518 1 053 Statens Järnvägar 75 28 375 12 217 378 163 Linjebuss Hälsingborg—Helsingör 227 145 132 643 348 639 2 834 Landskrona—Tuborg 197 110 765 452 284 562 2 296 Summa 743 410 551 I 364 828 553 1 837 Sjömän utan resekostnad Genomsnitt obeskattad Summa Summa obeskattad kostersätt- Antal resekostnad kostersättning resekostnader ning Rederi sjömän kr. kr. kr. kr. Svenska Rederi AB Öresund 36 — 31 543 — 876 Linjebuss Hälsingborg—Helsingör 86 — 246 752 — 2 869 Landskrona—Tuborg 117 —- 264 221 — 2 258 Summa 239 —- 542 516 —— 2 270

Genomsnitt obeskattad Summa Summa obeskattad kostersätt- Antal resekostnad kostersättning resekostnader ning Rederi sjömän kr. kr. kr. kr. Svenska Rederi AB Öresund 33 66 834 41 679 2 025 1 263 Statens Järnvägar 8 8 305 1 129 1 038 141 Linjebuss Hälsingborg—Helsingör 40 80 582 114 357 2 015 2 859 Landskrona—Tuborg 63 105 650 155 710 1 677 2 472 Summa 144 261371 312 875 1815 2173 Sjömän med reseavdrag för allmänna kommunikationer Genomsnitt obeskattad Summa Summa obeskattad kostersätt- Antal resekostnad kostersättning resekostnader ning Rederi sjömän kr. kr. . kr. Svenska Rederi AB Öresund 175 59 445 183 757 340 1 050 Statens Järnvägar 67 20 070 11 088 300 165 Linjebuss Hälsingborg—Helsingör 101 64 550 282 239 639 2 794 Landskrona—Tuborg 17 5 115 32 353 301 1 903 Summa 360 149 180 509 437 414 1415

Tabell över sjuklöneavdrag enligt bilaga I till sjömansskattenämndens meddelande I967:2

Sjuklöneavdrag i kr./ dag

, __ _. Fjärrfart Närfart Sjuklon for hel månad Kol. 1 Kol. 2—3 Kol. 4 Kol. 1 Kol. 2—3 Kol. 4 284— 366 14 12 12 15 13 12 367— 499 17 15 14 17 15 14 500— 649 20 17 16 21 18 17 650-— 799 25 21 20 26 22 20 800— 966 30 26 23 31 27 25 967— 1 133 34 30 28 36 32 30 1 134— 1 299 39 34 31 41 37 34 1 300— 1 549 45 39 36 47 42 39 1550— 1799 52 45 42 54 47 45 1800— 2 049 58 50 48 61 53 51 2 050— 2 299 64 56 53 67 60 57 2 300— 2 549 70 62 59 74 66 63 2 550— 2 799 77 69 66 81 72 69 2 800— 3 049 84 75 72 88 79 76 3 050— 3 349 91 82 79 95 86 82 3 350— 3 699 94 86 83 99 89 86 3 700— 3 999 98 90 87 102 92 90 4 000— 4 299 101 93 91 104 95 93 4 300—- 4 599 104 96 94 107 98 96 4 600—— 4 899 106 100 97 109 102 99 4 900— 5 249 109 103 101 111 105 102 5 250— 5 699 112 107 105 114 108 106 5700— 6199 115 110 109 116 111 110 6200—_ 6599 117 113 111 119 115 113 6600-— 6899 119 115 113 121 117 115 6900— 7199 121 118 116 123 119 117 7 200— 7 499 123 120 118 124 121 119 7 500— 8 099 125 123 121 126 124 122 8100— 8 499 127 125 124 128 127 125 8 500— 9 099 129 128 127 130 128 128 9100— 9799 131 130 129 132 131 130 9 800—10 499 133 132 131 134 133 132

Anvisningar för tabellens användning

1) Gå in i tabellen med sjuklönen — i nad — och avläs i tillämplig kolumn sjuk- förekommande fall uppräknad till hel må- löneavdraget för dag.

Exempel: En sjöman på fartyg i fjärrfart (tabell 1), som erlägger sjömansskatt enligt kolumn 2—3 i sjömansskattetabellen, erhåller sjuk- lön för tiden 1—10 december med 500 kr. När sjuklönen avser kortare tid än en månad, uppräknas den till hel månad enligt följande: 5 00 X 30

10 läses å 1 500 kr. i kolumn 2—3 för fjärrfart till 39 kr.

Observera att enbart sjuklönen och så- lunda inte hela månadsinkomsten är norm- givande för bestämning av sjuklöneavdra- gets storlek vid sjukdom ombord.

Om sjuklön av någon anledning utgår med olika belopp för olika månader, måste sjuklöneavdragets storlek bestämmas må- nad för månad på ovan angivet sätt.

2) Multiplicera sjuklöneavdraget för dag med antalet sjukdagar under månaden —-— i förekommande fall minskade med insjuk- nandedagen samt annan dag, för vilken sjuk- penning icke utgår.

3) Sjuklönen för månaden minskas med avdragssumman enligt punkt 2 ovan, varvid en reducerad sjuklön erhålls. Skatten å den reducerade sjuklönen avläses i tillämplig sjömansskattetabell och kolumn och utgör den skatt, som skall inbetalas till sjömans- skattekontoret.

=1500 kr. Sjuklöneavdraget av-

Bilaga

11

Sammanställning utvisande storleken dels i kronor och dels i procent av den sjömansskatt, som vissa rederier (eller rederikoncerner) behållit under tiden den I juli 1967—den 30 juni 1968 på grund av bestämmelsen i 14 5 1 mom. SjF

Därav har redaren på grund av bestäm-

Totalt an. melsen i 14 S>I 1 mom. dragen 510" första st. behållit mansskatt __

Rederi Tid kr. kr. % 1) Rederi med ca 40 fartyg 1/7—31/12 1967 5 675 628 122 677 2,16 1/1—30/6 1968 6140 729 135 663 2,21 1/7-67—30/6-68 11 816 357 258 340 2,19 2) Rederi med ca 30 fartyg 1/7—31/12 1967 4 152 928 72115 1,74 1/1—30/6 1968 4 060 292 61278 1,51 1/7-67—30/6-68 8 213 220 133 393 1,62 3) Rederi med ca 20 fartyg 1/7—31/12 1967 3 019 266 65 248 2,16 1/1—30/61968 2 752 421 71099 2,58 1/7-67—30/6-68 5 771 687 136 347 2,36 4) Rederi med ca 20 fartyg 1/7—31/121967 3 053 704 40494 1,33 1/1—30/61968 3 462183 41259 1,19 1/7-67—30/6-68 6 515 887 81753 1,25 5) Rederi med ca 20 fartyg 1/7—31/121967 2 115 723 37 557 1,78 1/1—30/61968 2 234 064 47 958 2,15 1/7-67—30/6-68 4 349 787 85 515 1,97 6) Rederi med ca 40 fartyg 1/7—31/121967 6813 902 119918 1,76 1/1—30/6 1968 6 468 932 149 829 2,32 1/7-67—30/6-68 13 282 834 269 747 2,03 Summa för rederierna 1—6 1/7—31/12 1967 24 831 151 458 009 1,84 (173 fartyg med ca 5 875 anställda) 1/1—30/6 1968 25 118 621 507 086 2,02 1/7-67—30/6-68 49 949 772 965 095 1,93 7) Rederi med 7 fartyg 1/7—31/12 1967 1 954 673 46452 2,38 1/1—30/6 1968 2 002 769 46 728 2,33 1/7-67—30/6-68 3 957 442 93 180 2,35 8) Rederi med 2 fartyg 1/7—31/121967 49967 2221 4,45 1/1—30/61968 60 359 386 0,64 1/7-67—30/6-68 110 326 2 607 2,36 9) Rederi med 2 fartyg 1/7—31/121967 98 572 3 587 3,64 1/1—30/61968 104 426 1 197 1,15 1/7-67—30/6-68 202 998 4 784 2,36 Summa för rederierna 1—9 1/7—31/12 1967 26 934 363 510 269 1,89 (184 fartyg med ca 6 450 anställda) 1/1—30/6 1968 27 286 175 555 397 2,04 1/7—67—30/6-68 54 220 538 1 065 666 1,97

Uppställning utvisande för ett antal sjömän i M län, vilka tjänstgjort ombord kortare tid än sju månader, hur faktisk skatt för inkomståret 1967 förhåller sig till den skatt som skolat påföras, om inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst enligt KL

Ogifta sjömän utan hemmavarande barn

Sjömän med såväl sjö- som land- inkomst Sjömän med enbart sjöinkomst

Verkställd be- skattning med- för vinst för

Verkställd be- skattning med- för förlust för

Verkställd be— Verkställd be- skattning med— skattning med- för vinst för för förlust för

Anåtalet sjömannen sjömannen sjömannen sjömannen

un er-

Antal sökta Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp månader fall fall kr. fall kr. fall kr. fall kr.

1 36 12 1 237 19 1 532 — — 5 1 392 2 41 18 4121 16 3371 —— — 7 3882 3 42 19 5 208 10 3 730 — — 13 8 945 4 46 28 17 220 10 3 896 —— — 8 5 034 5 38 21 11563 7 2100 — — 10 6548 6 28 17 11 882 1 528 — —— 10 5 603 Summa 231 115 51231 63 15 157 — — 53 31404 7 5 4 1 994 — — 1 1 701 — —- 8 2 1 785 — _— __ _ 1 139 9 1 __ _— _ _ 1 1 741 _ — Slut- summa 239 120 54 010 63 15 157 2 3 442 54 31 543 Kommentar ning ha kunnat ifrågakomma för nedsatt I fall med både sjö- och landinkomst skatteförmåga medan i det andra fallet så-

uppkommer alltid förlust för sjömannen om båda inkomsterna är mycket låga, samt om landinkomsten i och för sig är hög men sjö- inkomsten är så låg att den inte överstiger det ortsavdrag som sjömannen går miste om.

I 20 av förlustfallen har jämkning med- givits enligt 12 5 3 mom. SjF (studerande- jämkning). Förlust har i realiteten således inte uppkommit i dessa fall. Ett tiotal andra studerandefall förekommer, där jämkning synes ha bort beviljas om den skattskyldige gjort ansökan därom.

Drygt tio fall kan antas avse sjömän, som del av 1967 fullgjort militärtjänstgöring, I ett par fall är det fråga om sjukdom större delen av året. I det ena fallet synes jämk-

dan jämkning torde varit utesluten med hän- syn till storleken av den skattskyldiges för- mögenhet. Jämkning har inte yrkats i något av fallen.

I ett fall torde förlusten vara skenbar. Den skattskyldige har nämligen under året erlagt norsk sjömansskatt drygt nio må- nader.

Fallen med sju, åtta och nio sjömånader har kommit med i undersökningen av den anledningen att de i inkomstlängden anteck- nats avse sex månader eller kortare tid. Förlustfallet vid åtta månaders sjötjänst kan ha sin förklaring i att faktiska antalet tjänstgöringsdagar utgör endast 184. För- lustbeloppet motsvarar 41/2 % av den be- räknade slutliga skatten.

Uppställning utvisande för ett antal sjömän i M län, vilka tjänstgjort ombord kortare tid än sju månader, hur faktisk skatt för inkomståret 1967 förhåller sig till den skatt som skolat påföras, om inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst enligt KL

Gifta sjömän

Sjömän med såväl sjö- som land- inkomst Sjömän med enbart sjöinkomst

Verkställd be- skattning med- för vinst för Antalet

Verkställd be- skattning med- för förlust för

Verkställd be- Verkställd be- skattning med— skattning med- för vinst för för förlust för

d sjömannen sjömannen sjömannen sjömannen

un er-

Antal sökta Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp månader fall fall kr. fall kr. fall kr. fall kr.

1 4 3 1 107 1 88 — — —— —— 2 7 7 2 791 — — —- — — — 3 11 8 6 980 2 470 — -— — — 4 10 9 20 242 1 8 — — 1 1 344 5 15 15 23 376 -— —— — — — -— 6 9 9 21 186 — — — -— — — Summa 56 51 75 682 4 566 — — 1 1 344

8 1 — —— — — 1 406 _— -— Slut-

summa 57 51 75 682 4 566 1 406 1 1 344 Kommentar studerandefall. Sjömansskattenämnden har

I tre av förlustfallen vid blandad inkomst motsvarar förlusten endast ca 1 % av be- räknad slutlig skatt. I det fjärde fallet utgör förlusten hela 89 % av slutliga skatten. Bå- da makarna har inkomst i detta fall men av jämförelsevis blygsam omfattning. Fråga är om ett invandringsfall. Eventuella inkoms- ter utom Sverige före inflyttningen i riket är inte kända.

Förlustfallet vid enbart sjöinkomst är ett

i detta fall beviljat jämkning enligt 12 5 3 mom. SjF med 1370 kr., varför förlust i verkligheten inte uppkommer.

Att fallet med åtta sjömånader kommit med i undersökningen beror på att anställ- ningstiden i inkomstlängden felaktigt an- givits till två månader. Fallet är dock intres— sant såtillvida att det visar att förlust inte uppstår vid så lång sjötid. Å andra sidan är vinsten heller inte nämnvärt stor.

Uppställning utvisande för ett antal sjömän i M län, vilka tjänstgjort ombord kortare tid än sju månader, hur faktisk skatt för inkomståret 1967 förhåller sig till den skatt som skolat påföras, om inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst enligt KL

Ogifta sjömän med hemmavarande barn

Sjömän med såväl sjö- som land- inkomst Sjömän med enbart sjöinkomst Verkställd be- Verkställd be- Verkställd be- Verkställd be- skattning med— skattning med— skattning med- skattning med- för vinst för för förlust för för vinst för för förlust för Andtalet sjömannen sjömannen sjömannen sjömannen un er- Antal sökta Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp månader fall fall kr. fall kr. fall kr. fall kr. 1 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 2 1 1 37 — — -— — —- —— 3 2 1 1 157 -— — — —-- 1 331 4 _ _ _ _ _ _ _ _ _ 5 1 — — — — —- — 1 395 6 1 _ _ _ _ __ _ 1 606 Summa 5 2 1 194 -— —— — — 3 1 332 Kommentar

I samtliga förlustfall motsvarar förlusten hela den erlagda sjömansskatten. Inkoms-

tema är således så låga att skatt inte skulle ha beräknats enligt allmänt gällande regler.

Uppställning utvisande för ett antal sjömän i 0 län, vilka tjänstgjort ombord kortare tid än sju månader, hur faktisk skatt för inkomståret 1967 förhåller sig till den skatt som skolat påföras, om inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst enligt KL

Ogifta sjömän utan hemmavarande barn

Sjömän med såväl sjö- som land- inkomst Sjömän med enbart sjöinkomst

Verkställd be- skattning med- för vinst för

Verkställd be- skattning med- för förlust för

Verkställd be— skattning med- för vinst för

Verkställd be- skattning med- för förlust för

Anåalet sjömannen sjömannen sjömannen sjömannen

un er-

Antal sökta Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp månader fall fall kr. fall kr. fall kr. fall kr. 0 1 —— — 1 322 — — — —— 1 45 18 3 146 24 2 106 — — 3 197 2 56 25 8 406 14 2 335 — —- 17 8 472 3 76 46 18 363 16 5 994 —— —- 14 8 224 4 64 40 21 669 10 3 802 — — 14 9 421 5 58 39 27 902 7 3 401 — — 12 7 134 6 51 35 35791 6 1200 2 813 8 4344

Summa 351 203 115 277 78 19 160 2 813 68 37 792 7 1 1 509 _— — — — —— — 8 1 — _— _- —— l 7 35 -— — 9 2 1 142 — — 1 367 — —- 12 1 —- — — — 1 848 — —- Slut- summa 356 205 115 928 78 19 160 5 2 763 68 37 792 Kommentar

I fall med både sjö- och landinkomst upp- kommer alltid förlust för sjömannen om båda inkomsterna är mycket låga, och om landinkomsten i och för sig är hög men sjö- inkomsten är så låg att den inte överstiger det ortsavdrag som sjömannen går miste om.

I 28 av förlustfallen (varav 16 med blan- dad inkomst och 12 med enbart sjöinkomst) har jämkning medgivits enligt 12 ä 3 mom. SjF (studerandejämkning). Förlust har i verkligheten sålunda inte uppkommit i dessa fall. Ca 15 andra studerandefall före- kommer, där jämkning torde ha beviljats

om den skattskyldige gjort ansökan därom.

Mellan 30 och 40 förlustfall synes avse sjömän, som antingen fullgjort militärtjänst- göring under del av 1967 eller studerat un- der vår- eller höstterminen nämnda år.

Ett par sjukdomsfall förekommer. Jämk- ning för nedsatt skatteförmåga har emeller- tid inte yrkats i något av fallen.

Vinst uppkommer i två fall med enbart sjöinkomst och sex månaders anställning. I båda fallen förekommer stora vederlagser- sättningar, varför skatt beräknats som för anställning under mer än sex månader.

Uppställning utvisande för ett antal sjömän i 0 län, vilka tjänstgjort ombord kortare tid än sju månader, hur faktisk skatt för inkomståret 1967 förhåller sig till den skatt som skolat påföras, om inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst enligt KL

Gifta sjömän

Sjömän med såväl sjö- som land- inkomst Sjömän med enbart sjöinkomst

Verkställd be- skattning med- för vinst för

Verkställd be- skattning med- för förlust för

Verkställd be- Verkställd be- skattning med— skattning med- för vinst för för förlust för

Anitalet sjömannen sjömannen sjömannen sjömannen

un er-

Antal sökta Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp månader fall fall kr. fall kr. fall kr. fall kr. 0 1 1 2 724 — _ __ _ _ _ l 1 8 1 6 12 3 09 2 209 — — —— — 2 1 5 14 8 28 5 1 217 — — —- — 3 l 4 1 4 1 9 5 25 — — _- _ __ _ 4 1 3 1 1 13 216 2 300 -— — — — 5 11 7 7 476 2 2 017 —— — 2 1 550 6 11 9 28 247 — — — — 2 2 963

Summa 83 72 91 782 7 2 743 —— —— 4 4 513 7 2 2 1 800 _ _— _— _ _ — 8 1 1 3 016 — — — — —— —

11 1 1 2 407 —- — — _— _ _ 1 2 5 5 35 671 — —— —- —- —— —

Slut-

summa 92 81 134 676 7 2 743 —- —— 4 4 513

Kommentar en dag, är låg. I det andra fallet uppgår för- Beträffande förlustfallen vid blandad in- komst kan följande anföras.

E n 5 j ö ut å n a d Förlusten i ena fallet, 61 kr. motsvarar 0,4 % av slutlig skatt. Anledningen till för- lusten är att sjöinkomsten, som avser endast

lusten till 148 kr. motsvarande 6 % av slut- lig skatt. Sjömannens inkomst blygsam. Han avled den 19 januari 1967.

Två sjömånader

Förlusten motsvarar 71/2 % av slutlig skatt. Sjöinkomsten, som avser endast tre dagar

men räknas som två sjömånader, är lika stor som ortsavdraget för två månader.

Fyra sjömånader

Förlusten i ena fallet utgör 179 kr. och är lika med den erlagda sjömansskatten. In- komsten mycket låg (understiger ortsav- draget).

I det andra fallet utgör förlusten 121 kr. motsvarande 21/2 % av slutlig skatt. Blyg- sam landinkomst. Sjömansskatten erlagd enligt tabell II.

Fem sjömånader I ena fallet är förlusten 1 543 kr. mot- svarande 56 % av slutlig skatt. Sjöinkoms- ten innehas av hustrun. Mannens inkomst mycket låg.

Förlusten i det andra fallet, 474 kr., mot- svarar 55 % av slutlig skatt. Inkomsten låg.

Beträffande de fyra förlustfallen vid en- bart sjöinkomst noteras följande.

Fem sjömånader I ena fallet, där förlusten utgör 1251 kr., har sjömannen medgivits jämkning enligt 12 & 3 mom. SjF (studerandejämkning). I realiteten har därför ingen förlust uppkom- mit.

Förlusten i det andra fallet utgör 299 kr. motsvarande 7 % av slutlig skatt.

Sex sjömånader

I ena fallet är förlusten 1 507 kr. mot- svarande 40 % av slutlig skatt. I det andra utgör förlusten 1 456 kr. motsvarande 43 % av slutlig skatt.

Förlust uppkommer alltid vid enbart sjö- inkomst under kortare tid än sju månader.

Uppställning utvisande för ett antal sjömän i 0 län, vilka tjänstgjort ombord kortare tid än sju månader, hur faktisk skatt för inkomståret 1967 förhåller sig till den skatt som skolat påföras, om inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst enligt KL (Inget fall påträffat med sjöman som enbart haft sjöinkomst)

Ogifta sjömän med hemmavarande barn

Sjömän med såväl sjö- som land- inkomst Verkställd be— Verkställd be- skattning med— skattning med- för vinst för för förlust för Antalet sjömannen sjömannen under- Antal sökta Antal Belopp Antal Belopp månader fall fall kr. fall kr. 2 2 — — 2 21 1 6 2 2 3 168 — — Summa 4 2 3 168 2 211

Kommentar Två sjömånader I inget av fallen skulle skatt ha påförts om inkomsterna taxerats.

Sex sjömånader Ena vinstfallet avser sjöman med hög in- komst. I det andra fallet är inkomsten lägre men vederbörande har förutom inkomst i Sverige även haft inkomst för vilken han erlagt norsk sjömansskatt.

50 Skatt i procent av beskattningsbar inkomst

45- 40—

35 — 000.

_ o 30 . nu” Fiärrfa rt kol 1

lllllllll Fjärrfarl kol 2—3

25 — .. ,s' _ Fjärrlart kol 4 '—

I _ _ Föreslagen skatt för & utlänningar alt I

20 — s

_- - — Föreslagen skatt för utlänningar alt II

0 15 15 /o

10

| 0 ' 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 Beskattningsbar inkomst i kronor

Sjömansskatteuppbörden

Under åren 1959—1968 har sjömansskatt influtit med de belopp, som framgår av nedanstående uppställning. Beloppen är ap- proximativa, eftersom på sjömansskattekon- toret inte förekommer sådan bokföring, som medger framtagande av de exakta beloppen.

En del av skatten har av olika anledningar återbetalts. Hur stort belopp som för varje år återbetalts kan inte exakt anges men torde röra sig om ca 11/2 % av den totalt in- tlutna skatten.

Influten skatt i milj. kr.

Avseende i Sverige bo- Avseende i Beskatt— satta utlandet bo- ningsår Totalt sjömän satta sjömän 1959 67,8 51,6 16,2 1960 80,6 62,2 18,4 1961 95,8 72,9 22,9 1962 107,3 80,8 26,5 1963 108,5 83,4 25,1 1964 116,3 89,6 26,7 1965 121,2 94,8 26,4 1966 138,4 110,3 28,1 1967 149,2 118,0 31,2 1968 158,7 126,6 32,1

Den ungefärliga fördelningen av skatten avseende i utlandet bosatta sjömän framgår av följande uppställning (upplysningsvis må nämnas att enligt betänkandet Nordisk sjö- mansskattefördelning —- NU 1969110 — tjänstgjorde den 31 januari 1966 på svenska fartyg 542 danska, 833 finska och 883 norska sjömän).

Tabellskatt i milj. kr. er- Skatt

Be- lagd av sjömän bosatta i efter Summa skatt- —————— 15 % i skatt nings- Dan- Fin- Övr. milj. milj. år mark land Norge länder kr. kr. 1959 3,5 4,2 — 1,8 6,7 16,2 1960 3,5 4,8 3,2 1,6 5,3 18,4 1961 3,8 5,0 3,9 1,8 8,4 22,9 1962 3,8 4,9 4,4 2,2 11,2 26,5 1963 4,3 4,8 4,6 1,5 9,9 25,1 1964 3,8 4,6 3,8 1,5 13,0 26,7 1965 3,8 4,6 5,1 1,5 11,4 26,4 1966 4,1 5,2 6,0 1,7 11,1 28,1 1967 4,0 5,5 6,0 2,0 13,7 31,2 1968 4,2 6,3 5,5 2,0 14,1 32,1

Följande tabell visar hur stor del av den under åren 1959—1967 influtna sjömans- skatten som uttagits på fartyg klassificerade för närfart resp. fjärrfart

Influten skatt

Be- skatt- Totalt Därav på far- Därav på far- nings- milj. tyg i närfart tyg i fjärrfart år kr. milj. kr. % milj. kr. % 1959 67,8 6,6 10 61,2 90 1960 80,6 7,4 10 73,2 90 1961 95,8 8,4 9 87,4 91 1962 107,3 8,9 8 98,4 92 1963 108,5 11,1 10 97,4 90 1964 116,3 13,9 12 102,4 88 1965 121,2 17,1 14 104,1 86 1966 138,4 20,6 15 117,8 85 1967 149,2 22,6 15 126,6 85 Summa 985,1 116,6 12 868,5 88

Av närfartsskatten för 1967, 22,6 milj. kr., hänför sig 14,8 milj. kr. (65 %) till pas- sagerarfartygen och 7,8 milj. kr. (35 %) till lastfartygen.

Lars Malmberg

Vid sjömansskattekontoret företas en om- fattande kontroll av att inbetald sjömans- skatt står i överensstämmelse med gällande föreskrifter. Hur kontrollen utövas framgår av nulägesbeskrivningen nedan. Att kontrol- lera samtliga skattebelopp vid varje upp- bördstermin är en omöjlighet såvida inte personalinsatsen kraftigt utökas. Sedan läns- styrelsen i Göteborgs och Bohus län, som har att administrera sjömansskatten, försetts med datamaskin som har viss överkapacitet bör det övervägas att överföra vissa rutiner till ADB. Dessutom har det vid sådant för- hållande visat sig vara möjligt att bl.a. framställa kontrolluppgifter för taxeringen för samtliga sjömän.

Nuläge vid sjömansskattekontorets kontroll av sjömansskatt

Allmänt

Jämlikt bestämmelserna i SjF skall redare vid utbetalning av belopp, som utgör be- skattningsbar inkomst för sjöman, avdraga sjömansskatt.

Skattebeloppets storlek bestäms dels ge- nom till förordningen fogade tabeller dels genom tillämpning av viss procentsats dels ock genom specialbestämmelser angående skatteavdrag på engångsbelopp. Sjöman har att förete debetsedel å preliminär skatt eller intyg från lokal skattemyndighet eller sjö- mansskattenämnden, som utvisar vilken ko-

ADB för kontroll av sjömansskatt m.m.

lumn i tabell som skall tillämpas. Från sjö- mansskattenämnden erhålls dessutom be- sked om att skatt ej skall utgå eller för vissa fall utgå med 15 %.

Skattetabellerna är av två slag för här i riket bosatt sjöman nämligen tabell I att an- vändas vid fjärrfart och tabell II för när- fart. Sjömän bosatta i Danmark, Finland eller Norge erlägger sjömansskatt enligt samma bestämmelser som gäller för här i riket bosatt sjöman. För här i riket icke bo- satta övriga sjömän som inte är svenskar beräknas skatten till 15 % av den beskatt- ningsbara inkomsten.

Beslut om jämkning av sjömansskatt med- delas av sjömansskattenämnden.

Uppbörd Redare skall till sjömansskattekontoret för varje period om två månader inbetala och redovisa under perioden innehållen skatt. För varje fartyg skall redaren upprätta förteckningar över skatteavdrag på blankett Sj 2 eller Sj 2 a. Används Sj 2 a insänds även blanketter för löneavräkningar. För- teckningarna insänds till kontoret summe- rade. Skatten skall senast den sista dagen i andra månaden efter periodens utgång in- sättas på sjömansskattekontorets postgiro- konto.

Kontroll Sjömansskattekontoret skall bl. a. föra re- gister över fartyg, på vilka de ombordan-

ställda skall erlägga sjömansskatt ävensom utöva kontroll över redovisningen av sjö- mansskatt.

I SjK återfinns de bestämmelser, som reg- lerar sjömansskattekontorets kontrollverk- samhet. Kungörelsen innehåller även be- stämmelser om att redovisningskort och för- teckningar över framställda revisionskrav skall föras på sjömansskattekontoret.

För fullgörande av sin föreskrivna verk- samhet på kontrollområdet har inom sjö- mansskattekontoret utarbetats vissa rutiner och föreskrifter. Dessa omfattar bl. a. föl- jande moment.

1. Inbetalning av skatt noteras dagligen med ledning av postgirobesked i inkomstjournal. Journalen förs av samma person, som hand- har revisionskrav.

2. Inkomna redovisningar datumstämplas. 3. Redovisningarna summeras.

4. Avstämning sker mellan uppgiven slut- summa och redovisningens detaljbelopp. Skiljaktigheter noteras med rödpenna. Rät- telserna iakttas jämväl i gjord fördelning mellan tabellskatt och procentskatt.

5. Med ledning av inkomstjournalen an- tecknas dagen för inbetalningen på redovis— ningen.

6. Saknas uppgift om inbetalning för in- kommen redovisning utfärdas revisionskrav. Kravet förtecknas.

7. Är inbetalt belopp för lågt enligt redo- visningsförteckningen, utfärdas revisions— krav. Är däremot det inbetalda beloppet för högt överlämnas redovisningen till gransk- ningsdetaljen för kontroll innan återbetal- ning sker.

8. Redovisningsförteckningarna sorteras re- derivis i bokstavsföljd med inbördes bok- stavsordning mellan rederiets fartyg. Sorte- ringsordningen blir härigenom densamma som den, i vilken redovisningskorten förva- ras.

9. Med ledning av korten kontrolleras an- givet fartygs registernummer och skatteta- bell. 10. Inbetalning och datum härför noteras på kortet. Saknas inbetalning (krav framställt enligt punkt 6) noteras på kortet att redovis-

ningsförteckning inkommit och slutsumman av denna. 11. Med ledning av korten utfärdas anma- ning att inkomma med redovisning i fall då sådan saknas. 12. Med ledning av på korten noterad in- betalningsdag utfärdas i förekommande fall anmaning att erlägga restavgift. Anmaningar enligt punkt 11 och 12 an- tecknas på resp. kort. 13. Hörsammas inte anmaning enligt punkt 11 vidtas åtgärd för vitesföreläggande. 14. Inkomna förteckningar insätts i arbets- pärmar. 15. Uppgivna debetsedelnummer och ko- lumnbeteckningar granskas mot motsvaran— de uppgifter på förteckningarna från före- gående period. För nytillkomna skattskyl- diga godtas i allmänhet av rederiet an- givna debetsedelnummer och kolumner. Saknas debetsedelnummer eller kolumn- angivelse kontaktas lokal skattemyndighet om inte uppgifterna kan hämtas av de öv- riga uppgifter som lämnats på redovisning- en. Lokal skattemyndighet kontaktas alltid om kolumn 2—3 eller 4 tillämpats utan att debetsedelnummer angivits eller om denna kolumn inte tidigare använts för sjömannen. Vid kontrollen tillämpas vissa Specialregler. Debetsedelkontrollen kan föranleda utfär- dande av granskningsrapport eller medde- lande om restitution. 16. Kontroll av att beslut av sjömansskatte- nämnden iakttagits. Konstaterade felaktig- heter rättas och avi skrivs till restitutions- detaljen eller också upprättas gransknings- rapport. 17. På redovisningsförteckningen granskas alltid för varje sjöman att uppgift om bosättningsland finns angivet att anställningstid angivits att beskattningsbar inkomst angivits samt att innehållen skatt införts i rätt kolumn. I förekommande fall infordras komplet- tering. 18. Härefter vidtar den egentliga kontrol- len av själva skatteberäkningen. Kollatione- ring sker Stickprovsvis mot tabellerna för ut- rönande av att skattebeloppet motsvarar den angivna beskattningsbara inkomsten. I före-

kommande fall uträknas skatten efter 15 %. Felaktiga belopp rättas och granskningsrap- porter upprättas. Anteckningar om vidtagna åtgärder görs på förteckningarna. Sedan förteckningen färdiggranskats noteras detta på redovisningskorten.

19. Till upprättade granskningsrapporter utskrivs följebrev. 20. Då förteckningar ej kan färdigställas på grund av felaktigheter eller felande uppgifter noteras detta på redovisningskorten liksom uppgifter av korrigerande natur, som har betydelse för kommande redovisningspe- rioder. 21. Sedan samtliga förteckningar granskats genomgås korten och »öppna» kort behand- las enligt särskild rutin.

ADB Förutom ovanstående åligger det sjömans- skattekontoret att för länsstyrelsens i Göte- borgs och Bohus län räkning tillse att kom- muner, landstingskommuner, municipalsam- hällen och allmänna försäkringskassor får ersättning enligt 4 % SjF för minskade skat- teintäkter och försäkringsavgifter, s. k. kom- munavräkning. Under 1968 och 1969 har kommunavräkningen för 1967 och 1968 skett under medverkan av ADB.

Sjömansskattekontoret medverkar dess- utom vid kontrollen av redares arbetsgivar- uppgift.

Kontrolluppgifter enligt 37 5 1 mom. punkt 8 TF handläggs f.n. inte inom sjö- mansskattekontoret.

ADB inom sjömansskatteredovisningen skulle kunna omfatta följande: (Sammandrag av flödesplan se bilaga 21)

1. Kontroll av redares Skatteberäkning

2. Kontroll och bokföring av inbetald skatt 3. Kommunavräkning

4. Utskrift av kontrolluppgifter enligt 37 & TF 5 . Framtagande av statistik och underlag för redares arbetsgivaruppgifter.

Framställning av sjömansskatteband För kontroll och bokföring av sjömans- skatt krävs att samtliga sjömän finns regist- rerade på ett magnetband. För varje sjöman skall förutom fullständigt namn och adress

redovisas personnummer, koder för rederi och fartyg samt det år bandet avser.

Vid övergången till ADB uppläggs ban- det med ledning av inom sjömansskattekon- toret befintliga uppgifter. Materialet blir föremål för stansning i hålkort. Person- nummer, namn och adress ävensom koder för rederi och fartyg registreras. Det med hålkorten framställda bandet kompletteras vid samkörning mot centrala förfrågnings- registret i Örebro med koder för län, kom- mun och församling samt kolumn i prelimi- närskattetabell. I driftsystemet framställs stomme till sjömansskatteband genom extra- hering av vissa uppgifter ur det löpande årets band. Stombandet kompletteras sedan hos centrala förfrågningsregistret i Örebro. För att kunna erhålla ett sjömansskatteband så tidigt som möjligt framtas stomme till så- dant band efter femte uppbördsterminen. För under året tillkomna sjömän liksom för i Sverige icke bosatta sjömän krävs registre- ring med fullständiga data som tillförs i samband med registrering av influten skatt.

Debetsedelnummer I normalfallet utgör vederbörande sjömans personnummer kompletterat med länskod debetsedelnummer. Alla i Sverige bosatta har således ett lätt tillgängligt debetsedel- nummer. Inom sjömansskatteredovisningen krävs emellertid jämväl registrering av i Sverige icke bosatta sjömän. Ur redovis— ningsteknisk synpunkt krävs dessutom att bosättningslandet inom vissa gränser skall kunna utläsas av debetsedelnumret. Numret skall även vara lätt tillgängligt för varje re- dare som anställer sjöman som ej synes bo- satt i Sverige. Debetsedelnumret uppbyggs sålunda: Kod för bo- Födelseår- Födelse- sättning månad-dag nummer X X —— X X X X X X —— 000

Koden för bosättningslandet har följande uppbyggnad och betydelse:

Norge = 30 Danmark = 31 Finland = 32 Island = 33 osv.

Det är att märka att födelsenumret alltid skall bestå av tre nollor samt inte följas av någon kontrollsiffra. Kontrollsiffra tillska- pas emellertid i samband med registrering av inbetald skatt.

Registrering av inbetald skatt Från redare erhålls varje period redovis- ning av under de två närmast föregående avdragsmånaderna innehållen sjömansskatt. Skatten inbetalas till sjömansskattekontorets postgirokonto med angivande av rederi. Som specifikation till inbetald skatt har mindre rederi att insända fastställt formulär veder- börligen summerat. Särskilt formulär an- vänds för varje fartyg.

Större rederi har att för varje fartyg in- sända kopior av uppgjorda löneavräkningar. För varje fartyg samlas avräkningskopiorna i en bunt som sammanhäftas. Bunten skall åtföljas av ”Slagremsa” utvisande summa inbetald skatt. För varje redovisning omfat- tande ett eller flera fartyg insänds jämväl en undertecknad försäkran att redovisad skatt avser alla i redarens tjänst anställda för vilka sjömansskatt skall innehållas på sätt föreskrivs i SjF.

Om inbetald skatt även omfattar annan skatt än sådan som avser löpande period skall denna specificeras särskilt.

Sjömansskattekontoret har att på formu- lären anteckna dagen då beloppet inbetalts. För insända löneavräkningar åtföljda av slagremsa antecknas inbetalningsdagen på remsan. Anteckningar på formulär och på remsa sker i samband med att beloppen skall införas i journalen.

Sedan sjömansskattekontoret verkställt an- teckningarna om gjorda inbetalningar över- lämnas redovisningsuppgifterna för stans- ning.

Kontroll av inbetald skatt

Enär sjömansskatten är en definitiv skatt krävs att inbetalda belopp kontrolleras så långt det är möjligt. Kontroll skall dels ske mot i sjömansskattebandet lagrade uppgifter dels ock mot skattetabellerna. Samtliga av redarna lämnade uppgifter om anställnings- tid (antal dagar), utbetald lön och annan er-

sättning ävensom verkställt skatteavdrag måste därför tillföras skattebandet vid varje uppbördstermin.

Skattekontrollen uppdelas i två underav- delningar, nämligen debetsedelkontroll och skatteberäkningskontroll.

Debetsedelkontrollen verkställs på så sätt att redovisningsbandet innefattande inbetald skatt m.m. samkörs mot sjömansskatteban— det i vilket uppgift lagrats om debetsedel- nummer jämte kod för kommun. Saknas uppgift om sjöman i sjömansskattebandet men har redaren uppgivit fullständigt debet- sedelnummer och kommunkod godtas läm— nade uppgifter liksom sker för alla sjömän där kod för bosättningsland utvisar att ve- derbörande ej är bosatt i Sverige. För kon- troll av att uppgiven kolumn är riktig för ti- digare ej registrerad sjöman uttas lista för senare komplettering hos lokal skattemyn- dighet. Ofullständiga uppgifter om svensk sjöman utskrivs på fellista för komplettering inom sjömansskattekontoret.

Skatteberäkningen kontrolleras maskinellt med ledning av de uppgifter som finns i re- dovisningsbandet kompletterade med jämk- ningsbesked från sjömansskattenämnden. Vid kontroll av s.k. tabellskatt synes de program som används vid framställning av sjömansskattetabellerna kunna utnyttjas. Felaktiga eller ofullständiga skatteinbetal— ningar utskrivs på listor vilka utgör under- lag för revisionskrav eller restitution. Sedan inbetald skatt kontrollerats och registrerats utskrivs kontrollistor över under perioden inbetald skatt.

Listorna utnyttjas av sjömansskattekon- toret för kontroll mot inkomstjoumal, för kontroll av att samtliga rederier fullgjort sin redovisningsskyldighet samt vid återbe- talning av för högt erlagd sjömansskatt.

Kommunavräkm'ng Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har enligt kungörelsen den 17 november 1967 (SFS nr 637) att sammanställa och göra viss fördelning mellan kommuner och landsting rn. fl. av inbetald sjömansskatt. För avräk- ningen används särskilda ADB-program. Maskinbearbetningarna liksom stansning av

grunduppgifterna utförs vid länsstyrelsens datakontor. Utbetalning av kommunerna till- kommande belopp sker genom postverkets datacentral.

Efter genomförandet av tidigare beskrivet förslag till registrering av inbetald skatt bort- faller länsstyrelsens arbete med stansning av uppgifter för kommunavräkningen. Maskin- bearbetningarna kan ske direkt med de un- der uppbördsåret framställda redovisnings— banden. Postverket föreslås även i fortsätt- ningen handha själva utbetalningarna.

Framställning av kontrolluppgifter Sedan samtliga inbetalningar under ett upp- bördsår registrerats på sjömansskattebandet innehåller detta band alla de uppgifter som redare nu har att redovisa på kontrollupp- gifter för taxeringen enligt 37 ä 1 mom. punkt 8 TF. Uppgifterna utskrivs i länsord- ning och inom län i lokal skattemyndighets- ordning. Distributionen av uppgifterna till resp. lokal skattemyndighet handhas av sjö- mansskattekontoret.

Förutom för i Sverige bosatta sjömän ut- skrivs kontrolluppgifter även beträffande sjömän bosatta i Danmark, Finland och Norge. Uppgifter för sistnämnda sjömän distribueras genom sjömansskattekontorets försorg till resp. lands sjömansskattemyn- dighet. Kontrolluppgifterna för de i Dan- mark bosatta sjömännen kan utöver sedvan- liga uppgifter behöva innefatta besked även beträffande erlagd sjömansskatt.

Slutligen utskrivs kontrolluppgifter beträf- fande i utlandet bosatta svenska sjömän. Dessa uppgifter skall av sjömansskattekon- toret sändas till lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi att där utgöra underlag för fastställande av pensionsgrundande in- komst.

För de sjömän som vid uppbörds- årets ingång återfanns i centrala förfråg- ningsregistret — vilket torde vara de flesta mantalsskrivna sjömännen — innehåller kontrolluppgifterna samtliga identifierings- data inklusive deklarationsnummer varför de omedelbart kan vidarebefordras av lokal skattemyndighet till taxeringsnämnd. Övriga uppgifter kompletteras av lokal skattemyn-

dighet med deklarationsnummer varefter uppgifterna distribueras till resp. taxerings- nämnd.

Uppgifter till ledning för upprättande av redares arbetsgivaruppgift Redare har liksom annan arbetsgivare att lämna arbetsgivaruppgift. Genomförs syste- met med ADB—mässig registrering av inbe- tald sjömansskatt bör det vara möjligt att med de i sjömansskattebandet lagrade upp- gifterna även ta fram arbetsgivaruppgift. För varje sjöman finns uppgifter registre— rade bl.a. om uppburen inkomst, anställ- ningstid och kod för rederi. Efter omsor- tering av bandet i ordning efter koden för rederi kan uppgifter skrivas med kod för rederi, sammanlagd utbetald ersättning samt det antal dagar de ombordanställda varit i tjänst. Omräkning till timmar och reduce- ring enligt reglerna för ATP kan även ske ADB-mässigt.

Då den ADB-mässigt framställda uppgif— ten skall ligga till grund för debitering av avgift bör den framtagna uppgiften tillstäl- las rederiet för kontroll och godkännande.

Uppgift om rederiets namn i klartext finns ej lagrat i bandet men torde kunna till- föras manuellt i samband med att uppgif- terna sänds för kontroll till resp. rederi.

Kostnader Kostnaderna för stansning av uppgifter för uppläggning av ett sjömansskatteband har beräknats till 10 000 kr. Beloppet har fram- kommit efter en beräknad stanstid av 800 timmar och att ersättning utgår efter löne— klass 9. Påslag har gjorts med 20 % för so- ciala avgifter m.m. Det har dessutom för— utsatts att arbetet kan utföras vid länsstyrel— ses stansavdelning varför inga kostnader medtagits för hyra av stansar, lokaler m. m. Beträffande den löpande kostnaden för stansning varje uppbördstemiin av redovisad sjömansskatt kan denna med samma beräk- ningssätt uppskattas till 3 500 kr. per ter- min. Årskostnad 21 000 kr. (6 X 3 500). Kostnaderna för framställning av ett sjö- mansskatteband uppläggningsåret kan, bort- sett från stansningen, beräknas till 3 000 kr.

Härvid har räknats med det pris länsstyrel- serna i dag betingar för utförande av ADB- bearbetningar åt annan än länsstyrelsen.

Driftkostnaderna för ADB-bearbetning enligt föreslagna rutiner av inbetald sjö- mansskatt kan för varje redovisningsperiod uppskattas till 4 000 kr. Årskostnad 24 000 kr. (6 X4 000). Utskrift av kontrolluppgifter enligt föreliggande förslag kan kostnadsbe- räknas till 2 500 kr. För utskrift av arbetsgi- varuppgifter kan kostnaden beräknas till 1 000 kr. För den s. k. kommunavräkningen har några kostnader inte beräknats enär denna uppgift redan nu sker med hjälp av ADB och åvilar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

Bilaga 21 Översiktlig flödesplan för ADB inom sjömansskatteredovisningen

Extra- henna Komplet- tering | lnbet [_ _ S'B Redovis-

ningar

Stansning

Kontroll- lista

Arbetsgivare ' Kontroll-

uppgifter

Kommun- avräkning

Utbetalnings- beslut

__i

Föregående års redovisningsbanl från vilket extraheras vissa uppgifter för er- hållande av stommar till årets sjömans- skatteband.

Stomme till sjömansskatteband säids till centrala förfrågningsregistret för kom- plettering.

Det kompletterade sjömansskattebandet tillförs uppgifter om redovisad sömans- skatt ävensom jämkningsbeslut.

Efter debetsedel- och skattekontroll ut- skrivs kontrollistor och ev. fellisor lik- som förteckningar för restituticn och krav.

Efter utgången av sista redovisringspe- rioden för året uttas dels statistikupp- gifter dels sammanställningar till grund för arbetsgivarkontrollen samt kmtroll- uppgifter för taxeringen.

För avräkning med kommuner m.fl. framtas sammanställningar utvisande storleken av den sjömansskatt, som er- lagts av sjömän bosatta i de olika kom- munerna. Sammanställningama ligger till grund för sjömansskattenämndens er- sättningsbeslut. Utbetalning av ersätt- ningarna verkställs av postverket. Dess- utom frarntas utdrag för varje kommun av sjömansskattenämndens ersättnings- beslut.

lrdisk udredningsserie (Nu) 1969

onologisk förteckning

.,

Utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete. Laajennettu pohjolsmainen taloudellinen yhteistyö. Nordforsks miljövårdsutredning. Förslag till utbyggnad avden samnordiskafortblldningen lör journalister. Konsumento lysning l undervisnin en. åjätte nordis & samekonferensen i ena. ordisk gyldighet av forerkort. nordiskt siukhusfysikersamarbete. ordiskt åmbetsmannemöte i Storlien. Nordisk sjömansskattofördelning. .dvidet nordisk ekonomisk samarbejde. resundsregionen. Nordtrans. Nordisk standard iseringskonteranse i Oslo. Laajennettu pohjoismalnen taloudellinen yhteistyö. Läromedelsforskning och undervisningsplanering. Expanded Nordic Economic Co—operation. Internordisk gyldighet av resepter.

Statens offentliga, utredningar 19.69.

Systematisk förteckning

Justitledepartementet

Faktisk brottali het bland skolbarn. [1] Bostadsrätt. [4: Utsökningnätt IX. [5] Kungöreleeannonsering.£7] ADB inom'inskrlvnin'gav senda't. [9] Ny gruvlag. 19; . International | optionsrätt. [11] Ny valteknik. [19 Åmbmansvaret. 20] Yttrandefrihetens gränser. [383 Domuolsväeendet Illeull öl] av talan mm. [41] Vidgad aamhällsinfonnation? 48 Exprooriationsutrednlngen. . expr rlationaersittnlng m.m. Betänkande III. [50] 2. Bilaga rat—1.051]

Föravarsdepartementet

Economieyatem för försvaret. [24] , Planering och programbudgstering inom försvaret [25] Militäe tjänst örln 'eälderau'trednm en. 1. Militära tiänat- görin säidrar. ?33 Medialnekaoc psykologiska aspekter il rande mm. 34] _ ivilligförsvaret 2. Hemvärnet. [40]

Socialdepartementet

Ett renare samhälle. [18] Bättre utbildning för handikappade. 35 »Likemedalsföraörininq l samverkan. 46 Narkomanvårdakommltten.,1. Nerkotlkaproblemet, Del Ill. Samordnade åtgärder. Raz) 2. Narkotikaproblemet. Del IV.. Socialmedicinska och k nita undersökningar. [53]

Kommunlkatlo'nadep'artementet

Ny ajöarbetstidalag. F] _ ll-lamnutzrårålningen. . De svenska hamnarna. [22] 2. B]- agor. Skolsk utsarna och trafiksäkerheten. 28] Taxeaystemeti Postverketa tidningar relse. [39]

Finenedep'artementat

Förenklad obligationahanterin . [13.] Lagstiftning om värdepap under m.m. och om stämpelskatt gä värdepapper. [16] Nya mynt [1 ] Skogabeskettmngen. 30 Lakemedelain'dustrin. 36 Skattebrotten. [42] Fordonebeakat'tningen. [45] Kapitalbeskannlngen. [54] Sjömansbeakattningen [55]

propriationsändamll och!

Utblldnlngsdepartemntetl Utredningen" rörande eexuel- och , * _' Visning:; och uppl i eartetet (USSU) 1'. Vm liyet i Sverige. [2 2. exulkunakaxnplgru - -* högmdium .Elevankät. [811 Sexu unokapenl» sier. [28] 4. Sexualkunekapen pä gru na hon .. It.-Lärarenkät. 44— ' LRegionmueik. 12 .

Filmen.- aenauroc ansvar.-[14] . _ Utbildning.förbibliotak. arklvoch informell, [371 Mell'an'ekolans ledning. [41]

Jordbruksdepertemeatet Växtförädlarrått. Han" . Skogetillatandoc _' avardItglrder. [32] *Handeladepartementat

.ldlzott åt alla. [29] Olje i beredskapulau

Inrikee'departementet

Skogsindustri i södra Sverige. [21] Linanlanering 1967. [27] Lokalisering» och regionalpottlk. [49]

Civil'departemantet ,Offentli a tjänstemän. blayaalar. [6] 'Nytt lergmitul. [431 '

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen. K]. Beckmans Tryckerier AB 1969